Riksdagens protokoll 1971:61 Onsdagen den 14 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:61

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:61

Onsdagen den 14 april

Kl. 19.30

Bidrag till kommunala familjedaghem

Förhandlingarna leddes tUl en början av herr Iredje vice talmannen.

§ 1 Framställningar

(forts.)

inom   socialdepartementets   verksamhetsområde

Fortsattes föredragningen av socialutskottets betänkande nr 5.

Punkten 12

Bidrag tUl kommunala familjedaghem

Kungl. Maj:t hade under punkten D 4 (s. 47—48) föreslagit riksdagen att tiU Bidrag tUl kommunala familjedaghem för budgetåret 1971/72 anvisa etl förslagsanslag av 25 000 000 kronor.

I denna punkt hade behandlats

1. motionen 1971:186 av herrar Hedlund och Helén vari hemställts alt
riksdagen beslutade att i skrivelse till Kungl. Maj.t anhåUa om förslag tUl
sådana ändrade bestämmelser för statsbidrag tUl kommunal famUjedag-
hemsverksamhet, att nu gäUande kvotregel och balansregel slopades i
syfte att stimulera tUlkomsten av barntUlsynsplatser,

2. motionen 1971:791 av herr Åkerlind vari hemstäUts att riksdagen
hos Kungl. Maj:t skuUe anhålla om slopande av begränsningsreglerna för
utgivande av statsbidrag liU kommunal familjedaghemsverksamhet.

Utskottet hemstäUde

1.    att riksdagen skulle avslå motionen 1971:186 och motionen 1971:791,

2.    att riksdagen tiU Bidrag tiU kommunala familjedaghem för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 25 000 000 kronor.

Reservation hade avgivits

9. beträffande begränsningsreglerna för statsbidrag till kostnaden för kommunala familjedaghem av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m), Larsson i Öskevik (c), ÅkerUnd (m). Andreasson (c) och Romanus (fp), som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1971:186 och motionen 1971:791 hos Kungl. Maj;t hemstäUde om slopande av de båda begränsningsreglerna för statsbidrag tUl kostnaden för kommunala familjedaghem.

115

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till kommunalafamiljedaghem

116

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr lalman! Under den här punkten behandlas bidrag tUl kommunala familjedaghem. Vi vet att samtidigt som kvinnorna i ökad utsträckning söker sig ul på arbeismarknaden sä ökar behovet av barntUlsyn och därmed ocksä av samhällets msalser pä det området. Även om det skett en väsentlig utbyggnad av barntUlsynen under de senare åren täcker inte denna på långt när det behov som finns.

Utan tvivel är kommunernas kostnader för daghemsverksamheten en äterhåUande fakior, och inte minst är kostnadsläget för kommuner med svagt skatteunderlag besvärande. Därför är det angeläget att vi vidtar ätgärder för att tUlvarata de möjligheter som finns genom en utbyggnad av familjedaghemsverksamheien. Den möjligheten har statsmakterna tidigare försummal. Det var först 1968 som riksdagen fattade beslut om statsbidrag tUl kommunala familjedaghem.

Men samtidigt som dessa statsbidrag infördes knöts UU bestämmelserna regler som starkt begränsar möjligheterna tUl denna form av barntUlsyn, nämligen de s, k. kvot- och balansreglerna. Enligt kvotregeln utgär statsbidrag endast under förutsättning att den organiserade barntiUsynen nätt en viss omfattning, uttryckt i platser per antal invånare i en kommun. För det första tiotusentalet invånare krävs minst en plats per 200 invånare. Det blir aUtså 50 platser. För invånarantal därutöver krävs minst en plats per 100 invånare. Bidraget utgår sedan endasl för familjedaghemsplatser som ligger ovanför en på sådant sätt beräknad gräns. Balansregeln sätter ytterligare en spärr, nämligen att i kommuner med mer än 10 000 invånare utgår inte statsbidrag för fler familjedaghemsplatser än som motsvarar antalet statsbidragsberättigade barnstugeplatser i kommunen.

Dessa regler gör att vissa kommuner inte har möjligheter att utnyttja statsbidraget tUl familjedaghem. Jag skaU ta ett exempel från mitt eget län. Där finns en kommun som heter Tingsryd, en ny kommun som bUdades den I januari 1971. Kommunen har cirka 15 200 invånare och är uppbyggd på ett flertal rrundre orter med ett avstånd tUl centralorten Tingsryd pä meUan en och tvä mil. Det är en kommun med ett svagt skatteunderlag, en kommun där befolkningens medelålder är hög. Det är en kommun med ganska slor glesbygd, där verksamheten är jord- och skogsbruk. För den här kommunen verkar kvotregeln så att det alltså skulle finnas drygt 100 platser i daghem eUer famUjedaghem för att statsbidrag skaU utgå tUl familjedaghem utöver detta antal.

Då är frågan: Vilka effekter får reglerna på en kommun med denna struktur? Ja, reglerna innebär ju att om de tidigare nämnda 100 platsema fördelas på exempelvis 50 platser i barnstuga och 50 platser i familjedaghem så utgår inte statsbidrag för ytterUgare platser i familjedaghem, eftersom statsbidraget enligt balansregeln inte utgår för flera famUjedag-hemsplatser än antalet statsbidragsberättigade platser i barnstuga. Eftersom centralorten inte har så stor befolkning finns det strängt taget inte underlag för en barnstuga pä den platsen. Det är otänkbart att man dä skuUe använda denna tätorts barnstuga för de kringliggande orterna eftersom avstånden är stora.

Om familjeministern funnits här inne nu hade det varit intressant att

diskutera detta med henne. Jag skulle ha velat fråga henne hur hon vill att man skall ordna barntUlsynen i en kommun av jusl det här slaget. Jag tror inte att detta är något särpräglat faU; säkerligen finns del i värl land många kommuner med en straktur, en tälorlsbildning, elt avstånd mellan tätorlerna och en näringsstruktur liknande vad som finns i Tingsryds kommun. Det hade som sagt varit intressant att fä höra hur statsrådet anser all man skaU lösa daghemsfrågan och få slalsbidrag med de nuvarande reglerna.

Utskottet framhäUer att denna fräga behandlats tidigare och att det inte har hänt något sedan statsbidragen tUl famUjedaghem infördes. Men problemen kvarstår, och menar man allvar med all den service som familjedaghemmen ger skaU byggas ul mäste man se lill att de nuvarande statsbidragsreglerna ändras. Vi har tagit upp den frågan i en motion, och i reservationen 9 har representanter för de tre borgerliga parlierna yrkat att säväl kvotregeln som balansregeln slopas.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall tUl reservationen 9.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till kommunalafamiljedaghem

Hen ROMANUS (fp);

Herr talman! 1962 tUlsattes den statUga familjeberedningen som bl. a, fick tUl uppgift att syssla med servicen tiU barnfamiljerna.

Man visste dä att bristen på barntUlsyn var etl av de allvarligasle hindren för jämlikhet meUan män och kvinnor. Man visste också att denna brist skuUe kvarstå under läng lid även om utbyggnaden av barnstugor skulle överträffa aUa förväntningar. Del nalurliga hade dä varit att man hade frågat sig: Hur skall vi så snabbt som möjligt få fram något som täcker bristen? Svarel vet vi alla i dag. Man borde ha selt till att fä fram familjedaghem som kunde ge en tiUfredsstäUande värd och tUlsyn av barnen. Även om detta kanske inle är det bäsla alternativet hade det ändå varit betydligt bältre än de lösningar som familjerna själva tvingades ordna om båda föräldrarna ville ha förvärvsarbete,

Trols många påstötningar tog inte familjeberedningen itu med den frågan. Först 1966 tUlsattes en särskUd famUjedaghemsulredning, Och inte förrän 1970, dvs. åtta är efler det att famUjeberedningen hade tUlsatts, kunde man betala ut de första statsbidragen tUl familjedaghemmen. Man började alltså i fel ända. Det som borde ha gjorts snabbt, för att åtminstone på ett godtagbart sätt komma tiU rätta med tiUsynsproble-men, fick vänta.

Motiven härför var kanske olika. Del fanns hos en del socialdemokratiska debattörer en dogmatiskt betingad motvUja mol familjedaghemmen, och det ironiska är alt den fick tUl konsekvens jusl de nackdelar som man viUe undvika: man försenade en rimlig ersältning lill daghemsbarnvärdar-na och man försenade en kvaUtelshöjning av familjedaghemmen.

Enligt förra familjeministerns memoarer blev dessa statsbidrag försenade ytterligare två år pä grund av att finansministern mill under budgetbehandlingen fick en, som fru Lindström skriver, drastisk skrivelse från någon LO-funktionär, varefter herr Sträng tog Ullbaka etl löfte som hans statssekreterare praktiskt tagel hade givit om statsbidrag UU familjedaghemmen. Och så dröjde det ytterligare två är. Regeringen och familjeministern är naturligtvis ansvariga för detta, men det kan hända att

117

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till kommunala familjedaghem

118

fra Sigurdsen, som ju har goda kontakter med Landsorganisationen, på den här punkten kan ta ät sig en del av den tvivelaktiga äran.

Sä småningom blev ändå molsiändel mot de här statsbidragsbestämmelserna aUlför orimligt, och då infördes bidragen, men med sådana regler att de bara kunde ulnytrias lUl ungefär en fjärdedel av del budgeterade beloppel förra årel. Man har inte kunnai använda mer än 6 miljoner av de anslagna 23.

Jag nämnde under behandlingen av den förra punkten en skrivelse frän tre kommuner med i dag socialdemokralisk ledning: del är Haninge, Tyresö och Botkyrka. Jag ber alt fä citera ur den, för det kan, utöver vad Rune Gustavsson i Alvesta anförde, ocksä ge en viss praktisk belysning av hur man i kommunerna upplever de regler som finns för närvarande. Så här skriver man:

"Situationen inom barnlUlsynsseklorn är nu sä tUlspetsad, att man i flera kommuner tvingats begränsa familjedaghemstillsynen huvudsakligen på grund av statsbidragsbestämmelserna.

Vi är medvetna om det angelägna i att i första hand satsa på institutioneU barntUlsyn och kommer alldeles oavsett hur stalsbidragsfrågan för familjedaghemsverksamheten i framtiden löses alt även i fortsättningen i första hand använda våra resurser på denna sektor Ull att bygga barnstugor.

Under uppbyggnadsskedet har del dock visal sig fördelaktigt att kunna använda familjedaghemsverksamheien som en 'buffert'. Detla har gjort att man trots bristen på institutioneU barnliUsyn hittills i betydande utsträckning kunnat tUlgodose behovet av barnliUsyn. Kommun efter kommun passerar emellertid nu 'taket' för statsbidrag och tvingas av ekonomiska skäl inskränka verksamheten.

Konstruktionen av statsbidraget till familjedaghemsverksamheten är relativt ny. Den inbyggda avsikten att samtidigt slimulera utbyggnaden av barnstugesektorn ansluler vi oss till i princip. Men det kan inte vara riktigt att unga expansiva kommuner skall behöva inskränka en nödvändig samhäUsservice för att de missgynnas på grund av befolknings-straktur och regional obalans."

Mot denna bakgrund vUl man aktualisera frågan om ändrade stats-bidragsbeslämmelser. Det här är alltså inte några konstruerade invändningar, utan del är en verklighet som går ul över de barnfamiljer som behöver tUlsynen.

Hur många familjedaghem som totalt finns i landet är väl svårt att säga. Enligt 1966 års undersökning hade man 60 000 privala familjedaghem; det är antagligen flera nu. Dessutom har vi hört här i dag att man beräknar att del finns drygt 30 000, kanske 35 000 platser med kommunala bidrag. I de kommuner som förra året fick statsbidrag för 1969 fanns det 16 000 platser, alltså ungefär hälften. 1 år är det kanske drygt 20 000 platser i de kommuner som fär statsbidrag; det är inte avgjort ännu, för ansökningarna har just inlämnats.

Men de får inte bidrag tUl alla sina platser. Trots att man för de försia tvä åren har fått lov att räkna in i bidragsunderlaget även planerade platser - inte bara verkUga barnstugeplatser - är det flera lusen platser i de här kommunerna som de inte får statsbidrag för. Sedan tUlkommer

platserna i de kommuner som över huvud tagel inle har ansökt.

Enligt vär mening borde man avskaffa spärreglerna så att det verkligen blir en snabb effekt av det här bidraget. Bristsituationen är ju forlfarande, som vi var ense om under förra punkten, myckel akut. Det är klart att nackdelarna med spärreglerna minskar successivt i och med att barnstugebesländel bUr utbyggt. Men det kan man inte slå sig tUl ro med, för det ärjust nu under uppbyggnadsskedet som famUjedaghemmen är verkligl angelägna. De kommer säkerl att behövas i viss utsträckning även i framtiden, men det är nu, när vi inle har barnstugor, som familjedaghemmen borde stimuleras fram och som man borde se tUl att familjedaghemmen håUer en sådan kvalitet och ger en sådan ersällning att man kan lala om en tUlfredsstäUande lUlsynsform och undvika att skapa ell nytt läglöneyrke för kvinnor på del här området. Det är därför som del är så beklagUgt att regeringspartiei inte vill gå med på att avskaffa de här besvärliga och krångliga bidragsreglerna.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall UU reservation nr 9,

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU kommunala famiUe-daghem

Fra SIGURDSEN (s):

Herr talman! Tidigare diskuterade vi driftbidraget lill barnstugeverksamheten, och vi har nu kommit tUl bidragen tUl de kommunala familjedaghemmen. Del föreligger en borgerlig reservation, och det har här förklarats att den gär ul på att man vUl avskaffa de kvot- och balansregler som hänger Uiop med möjlighelerna att få statsbidrag till denna verksamhet.

Som utskottet framhåller infördes statsbidragsbestämmelserna med dessa regler 1968. Utskottet säger i sill ullålande alt man inle finner skäl att ändra på de bestämmelser som riksdagen då beslutade om.

Några siffror kan kanske vara intressanta i detla sammanhang. Är 1968, då vi beslutade om siatsbidraget, redovisades att del fanns 19 100 familjedaghem. I Socialvårdens resurser 1968—1975, där kommunerna själva har fält redovisa sin utbyggnad av både daghem, friiidshem och famUjedaghem, säger man att man beräknar att vi 1970 har 32 000 - det stämmer kanske ganska väl — all vi 1971 har 35 000 och all vi 1975 har 56 000 platser i familjedaghemmen. Del är alltså kommunernas egna prognoser när del gäUer den här verksamhelen.

Del har under årens lopp gjorts väldigi niånga undersökningar i kommuner, i länen genom de länsgrupper för dag- och fritidshem som vi har och pä andra sätt, där man försökt få fram föräldrarnas önskemål och behov i fräga om barntiUsynen. Jag tror att enligt nästan samtliga undersökningar som man har kunnat ta del av är det ell uttalat önskemål frän föräldrarna att få daghem. Della önskas av dem som inte har nägon plals alls — i varje faU inte.någon av samhällel ordnad plats — för sina barn. Men också de som har sina barn i familjedaghem säger att de helst vUl ha plats för barnen i en institution, alltså i daghem.

Om det nu är en styrning från samhällets sida — vilket givelvis kvol-och balansreglerna innebär, i varje fall balansregeln - är alltså denna styrning helt i överensstämmelse med vad föräldrarna önskar i detta sammanhang. Det är säkert sä att kvot- och balansreglerna behövs för viss tid framål. Jag är inte övertygad om alt vi alltid behöver ha dem, men i

119

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till kommunala familjedaghem

120

nuvarande läge är det säkert, som utskottet säger, befogal alt man fortsätter med den konstraktion som vi har när det gäUer familjedaghemmen.

Herr Gustavsson i Alvesta visade här på ett kommunblock och frågade familjeministern om hon kunde tala om hur barntiUsynen skuUe ordnas där. Jag är visserligen inte familjeminister, men jag silier bl. a. i barnsiugeutredningen. Denna utredning har fått tUläggsdirektiv för något år sedan om att utarbeta en planeringsmetodik för hur kommunerna skall kunna klara del totala behovet. Jag kan Ull herr Gustavsson säga all vi är inne pä att skissera olika modeller.

Här är det aUtså fräga om en planeringsmetodik som går ul på all klara barntUlsynen för förvärvsarbetande föräldrars barn och för studerandes barn genom daghem, familjedaghem och provisoriska lösningar. Vi häller på att diskutera för oUka strakturer av samhäUen. Vi kan inte göra en modeU som skall passa för Stockholm och tro att samma modeU skaU passa för Tingsryd. Del är således ett arbete på gång för alt fä fram en planeringsmetodik.

Det finns ocksä möjligheler alt bygga en integrerad barnstuga i en kommun, där behovet av daghemsplatser kanske inte är sä storl. Lät oss säga all det är en institution med 45 barn. Statsbidraget UU daghem är då sä konstruerat, alt om två tredjedelar av barnen pä daghemmet är där en tid av minsl fem timmar, så fär man statsbidraget för daghem för dessa 30 barn, men man fär det ocksä för de 15 barn som man eventuellt har bara tre timmar och för vUka man alltså driver vad vi kallar lekskoleverksamhet.

Jag ger detta bara som etl exempel till herr Gustavsson i Alvesta för att visa att det redan i dag går alt lösa den här problematiken men också för att visa på alt barnstugeutredningen utreder frågan om en planeringsmetodik som skaU tUlgodose olika typer av kommuner med olika struktur.

Jag tyckte att samtliga talare var väldigi enstämmiga, när de före middagspausen talade om betydelsen av en förskoleverksamhet för barnen. Man lalade sig varm för att vi skulle fä tUläggsdirektiv tUl barnsiugeutredningen om en obligatorisk förskola, trots alt vi frän utskottets sida försökte hävda att det uppdraget har utredningen redan. Men det finns alltså, såvitt jag kunde bedöma under den diskussionen, en förståelse för alt barnstugeverksamheten, förskoleverksamheten, har en myckel slor betydelse för barns utveckUng. Vi hälsar ett sådant intresse och en sådan instäUning med tillfredsställelse; vi är glada över att man har kommii fram lUl den inställningen i diskussionen om förskoleverksamheten. Det är inle sä många år sedan vi kunde höra hur man ställde frägan: Är det verkUgen bra för barn att vara i förskola, all vara i daghem? Men numera kan vi alltså skönja en positiv debalt.

Det är därför litet förvånande när samma debattörer lalar sig varma för en större ulbyggnad av familjedaghemmen. I många kommuner visar det sig ju, när man säiler sig ner och tittar pä hur man bäsl skall bygga ul verksamhelen för förskolebarnen, att jusl den här styrningen innebär att det är förmånligare att bygga barnstugor. Och då vinner man ju, tycker jag, det syfte som vi här före middagsuppehållet var överens om, att så

mänga barn som möjligl kan fä komma tUl en barnsluga.

Del är klarl att familjedaghemsverksamhet kommer all behövas i mycket stor utsträckning för läng tid framåt — vi kommer säkerligen alltid att som komplement behöva en familjedaghemsverksamhet. Men vi skall då också ha klarl för oss alt del i en framlid mäste bli så, att de barn som är i familjedaghem får delta kompletterat med nägon form av kortare förskoleverksamhet - det måste ju Ugga i Unje med uttalanden som vi lidigare gjort.

Herr Romanus insinuerar en del med anledning av vad som har ställ i UUa Lindströms memoarer och säger att LO eller Gertrad Sigurdsen kan väl ta åt sig en del av äran av att ha stoppat statsbidrag UU familjedaghemmen. Eftersom den här frågan har lagils upp skulle jag vilja säga alt LO kan ta äl sig en hel del av äran av att vi har fält en sådan fart på utbyggnaden av barnstugeverksamheten här i landel. Vi har så länge vi haft den här verksamheten aktuell alllid hävdat i diskussionerna all vi vill prioritera barnstugorna, förskolorna, framför famUjedaghemmen, Vi tycker att det är det väsentliga och anser att kommunernas barnsiugeverksamhet mäsle bygga pä institutioner, I dag säger flertalet debattörer detta, men vi har mycket länge varil ensamma om att kämpa för den instäUningen. Därför säger jag, och ulskoltet också, att det är nödvändigi med familjedaghemmen som komplement, men för all kunna få den inriktning av barnslugeverksamhelen som är helt i enlighei med föräldrarnas önskan tror vi det är erforderligt att man bibehåller de kvot- och balansregler som innebär en styrning mot uppfyllandet av föräldrarnas önskemål.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till kommunala familjedaghem

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Fm Sigurdsen redovisade här en del sUfror rörande prognoser som kommunerna har gjort. Jag betvivlar inte alls de uppgifterna. Men del är inte den saken del här gäller. Fra Sigurdsen sade också att det är ett uttalat önskemål frän föräldrarnas sida att få daghemsplatser och alt nu försiggår en styrning i erUighel med föräldrarnas önskemål. Jag betvivlar inte det heUer. Men det är inle delta vi här diskuterar, fru Sigurdsen. Jag log upp det praktiska problemet, alltså hur det ligger lUl i vissa kommuner, men den saken gick fru Sigurdsen förbi.

Vidare sade fru Sigurdsen att det inte gär all lösa detta problem enligt en enda modeU, och det är precis vad vi försöker att säga. Men i dag har vi en modell, och den passar inte in överallt. Genom all slopa de nuvarande reglerna skulle vi kunna få barntUlsynen ordnad även i kommuner av det slag som jag här gav exempel på.

Med nu gällande regler gär del att lösa problemen i exempelvis Tingsryd, sade fra Sigurdsen också. Nej, det gör inte del, fru Sigurdsen, ty dessa regler sätter en spärr för det. Fra Sigurdsen skuUe lillal Ulel närmare på den karta jag visade över strukturen i den kommun jag angav. Där bor i centralorten omkring 2 000 personer; för övrigt är kommunen uppbyggd på ett antal mindre orter med varierande avsländ från centralorten. Detta gör att det inte finns underlag för en större barnstuga i centralorten, och avstånden är etl hinder för dem som bor i småorterna att utnyttja barnstugan.

121

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till kommunala famiUe-daghem

SlutUgen berörde fra Sigurdsen ocksä den diskussion som vi tidigare fört i dessa frågor och sade att det dä inte hade visats något intresse för denna sak. Men här finns det ju ett intresse för att lösa barntUlsynsfrågan, och det intresset försöker fru Sigurdsen nu fä borl genom att hålla fast vid en modeU som inte passar in i vissa kommuner. Fra Sigurdsen var ocksä förvånad över att vi talade oss varma för familjedaghem. Ja, men det gör vi ju därför att familjedaghemmen är etl komplement. Det är inte så länge sen som det fanns ett kompakt motstånd mol familjedaghems-verksamheten från socialdemokraternas sida, fru Sigurdsen. Först efler många motioner och debatter i riksdagen gick socialdemokralerna med på att bevUja statsbidrag tUl familjedaghemmen — det var 1968 - men samtidigt införde man denna spärr.

122

Hen ROMANUS (fp);

Herr talman! Jag tror inte att nägon vill ta ifrån LO äran av alt ha drivit på utbyggnaden av barnstugorna, och eftersom delta är en vänlig debatt kan jag gärna tUlägga att jag inte heUer tror att nägon viU ta ifrån fru Sigurdsen en stor del av den äran.

Men när fru Sigurdsen säger att LO ensam har fått slåss länge för att prioritera barnstugorna framför familjedaghemmen, så betvivlar jag del. Jag vet inle att det från folkpartUiåll någonsin har framhåUits att de två lösningarna skuUe vara Ukvärdiga. Det tror jag inte har förekommit. Vad som sagts är däremot att i det katastrofala bristläge som föreligger har vi inle råd att awisa någonting.

Och skaU man bygga ut familjedaghemmen, så är det bättre att göra detta på sådant säll att det blir bra kvaUtet på dem, och sä att de som tar emot andras barn får skälig ersältning. Det fär inte bli ett nytt läglöneyrke att se efler barn. Därför är det nödvändigi att införa statsbidrag. Det är vad vi har sagl.

Sedan vet jag inte om jag missförstod fru Sigurdsen, men jag uppfattade det närmast så att Ulla Lindslröms historieskrivning var riklig, alltså att det var några påstötningar frän LO-håll som gjorde att herr Sträng sköt pä statsbidragen i tvä år, sedan familjeministern under hand hade fält ett löfte om sådana statsbidrag. Jag tycker att del är en ganska tvivelaktig ära, ly det är att göra det goda tUl del bästas fiende, i den situation vi har haft.

Ingen bestrider att föräldrarna helsl viU ha barnstugor. Men barnstugor har inte varit någol alternativ i många fall. Man har hafl att välja meUan å ena sidan kommunalt förmedlade familjedaghem med god ersättning, UtbUdning tUl dagbarnvärdarna och god kontakt med barnavårdsnämnden, och å andra sidan ingen hjälp alls från samhäUel, Det är detta som är verkligheten för oerhörl mänga familjer.

Frägan är dä om det är någon så stor merit att förhala statsbidragen, om det är nägon fördel alt ha så krångliga bidragsregler att bidraget inle kan utnyttjas av mänga kommuner i dag. Del är inle nägon motsättning i all tala för att man på sikt skall bygga ut en allmän förskola sä fort som möjligt, och att hävda att man under utbyggnadstiden måste se tUl att fä del näst bästa tUl familjerna och inte det som kommer i tredje hand. Del är helt logiskt och sammanhängande.

De siffror som fra Sigurdsen nämnde visar ju att kommunernas vilja all bygga ut är god. Men del aUvarliga är att man mäste fräga sig: Finns den ekonomiska förmägan att klara denna uppgift? Om man inle litar på del — fru Sigurdsen kanske inle heUer alltid litar på kommunernas vilja, och det kan väl i en del faU vara befogal; jag tycker all fru Sigurdsens artiklar, som ju i första hand har riklats Ull socialdemokraliska kommunalpolitiker, många gånger har varil välgörande, och de kunde även ha innefattat politiker tiUhörande andra partier utan alt det hade varit nägon allvarlig orättvisa — sä finns det två acceptabla sätt alt ta itu med detta: man kan antingen öka bidragen starkt eller införa normer som kommunerna har alt rätta sig efter. Man kan också kombinera dessa tvä meloder.

Men vad som inte är acceptabelt är att hindra en utbyggnad av den näst bästa tUlsynsformen. 1 Haninge, som jag nämnde som ett exempel, har man i dag 208 familjedaghemsplatser som inle får statsbidrag. Nu kan man inte bygga ul familjedaghemmen mer; man har pä grund av spärregeln helt enkell inte råd med det.

Vi diskuterade före middagen vem som lilar på vem. Fru Sigurdsen sade att om jag nu inte vUle lita på regeringen så kunde jag i aUa faU lita pä att hon skuUe arbeta för allmän förskola. Ja, jag skall gärna medge, alt jag heUre litar på henne än på mänga i regeringen. Men jag fär kanske relurnera vänligheten och säga att om fra Sigurdsen nu inte lilar pä vad jag säger, så borde hon i alla fall kunna lila pä sina partivänner i Haninge, Tyresö, Botkyrka och mänga andra kommuner, som upplever dessa spärregler som ell reellt problem och som vUl att de skall avskaffas. Det är beklagligt att inte utskottet vUl medverka UU detta.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till kommunalafamiljedaghem

Fra SIGURDSEN (s):

Herr talman! Jag vUl böria med att yrka bifaU Ull utskottets hemstäUan, eftersom jag glömde det i mitt förra inlägg.

Vad herr Gustavsson i Alvesta tog upp i sitt inlägg, när han beskrev situationen i en kommun i Småland, tycker jag inte har sä mycket med diskussionen om familjedaghem att göra. Det har alt göra med problemen över huvud taget i en glesbygd. Glesbygdens problem när del gäUer förskoleverksamheten är också någonting som barnstugeutredningen mäsle siudera. Vi vet ju redan nu att det finns en försöksverksamhet med olika former av förskoleverksamhet där antingen förskolläraren är ambulerande eller barnen ambulerar eller — del är det senaste - man har inrett en buss som lekskola.

Man får väl länka sig olika modeller. När det gäller planeringsmetodiken för förskolan — som barnstugeutredningen har fått i uppdrag att utreda - går det, som jag sade tUl herr Gustavsson, inte att hitta en modeU som passar aUa kommuner. På den punkten är jag helt överens med herr Gustavsson. Vi häUer på och studerar olika modeller för hur man skaU kunna planera denna verksamhet i olika typer av kommuner.

Att vi skaU ha en bra kvalitet på familjedaghemmen är vi, herr Romanus, överens om. Del var väl detta som låg bakom del förslag som framlades i samband med statsbidraget. Vi fick då elt förslag om hur dagbarnvårdarnas verksamhel sä att säga skulle vara konstruerad, om

123

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till kommunala famiUe-daghem

möjligheterna tUl utbUdning för dagbarnvärdarna, om möjUgheterna att få lekpakel. Att dagbarnvärdarna blir anstäUda av kommunen, alltså fär anställningstrygghet, och att de i mycket slor utsträckning har börjat organisera sig i en facklig organisation. Kommunalarbetareförbundet, som har lyckats få tUl stånd ett kollektivavtal och som förhandlar om deras löner, innebär ju jusl en uppruslning av familjedaghemmens verksamhet. Del är inga kommuner som hindras att inrätta vare sig daghem eUer familjedaghem. Ekonomiska ramar har vi för all verksamhet, det må gäUa barntUlsyn eUer annan verksamhet.

Sedan vUl jag lUl hen Romanus säga all det uttalande som LO senast gjort om kommunerna och daghemmen ingalunda vänder sig enbart mot de socialdemokratiskt styrda kommunerna; det vänder sig mot landets aUa 465 kommuner - eUer hur mänga det nu är. Det vänder sig aUtså i mycket hög grad mol de borgerligt styrda kommunerna, eftersom de kommuner som börjat göra nedskärningar i det nuvarande ansträngda ekonomiska läget sannerligen inte bara är socialdemokratiskt styrda kommuner utan tUl övervägande del kommuner där de borgerliga partierna har majoritet.

TUl sist skuUe jag vUja ställa en fräga tUl herr Romanus. Jag tror att det var herr Romanus som i den tidigare debatten i dag sade, att när folkpartiet föreslär någonting så har man alltid ekonomisk täckning härför; det hade man Ull och med fått beröm av herr Sträng för. Vet herr Romanus vad följden skuUe bli, om man släppte kvot- och balansreglerna för statsbidraget? Det skulle kosta staten 22 miljoner kronor. Kan jag av herr Romanus fä reda pä hur han får täckning för dessa 22 miljoner kronor?

124

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Fra Sigurdsen och jag tycks vara överens om att det med ell statsbidrag blir stöne möjUgheter att fä bra ersättning lill dagbarnvärdarna och familjedaghemmen och därmed bra kvalitet på vården. Det är viktigt, ty det är bl. a. just det argumentet som legat tUl grand för våra krav pä statsbidrag. Och del är det, som gör det så betänkligt att man från LO;s sida lyckades hejda och skjuta upp statsbidraget ett par år. Därmed försvårade man ansträngningarna att åstadkomma en ökning av ersättningen och en kvalitetshöjning på familjedaghemmen.

Ätt LO:s senaste yttrande inte riktar sig enbart mot de socialdemokratiskt styrda kommunerna är nog riktigt. Jag tänkte närmast pä en tidigare artikel av fru Sigurdsen som riktade sig mot socialdemokratiska kommunalpampar för alt dessa inte följde partiprogrammet. Det finns nog kommuner av alla slag som kan tas som exempel i det här avseendet.

Men det är obestridligt att när vi fick ett maktskifte, både i Storstockholm och i många andra delar av landet, från socialdemokratin tUl icke-sociaUstiska partier, så blev det samtidigt en väldig fart på daghemsbyggandet på mänga håll. Det kanske i vissa fall var en generationsfråga, men jag tror nog ocksä att det berodde på att vi hade gått fram med daghemmen pä värt poUtiska program.

Fru Sigurdsen frågar om det finns ekonomisk täckning för vårt förslag. Problemet har ju hittUls närmasl varit att man inte har kunnat utnyttja

det anslag som riksdagen beviljat. Förra årel utnyttjade man 6 mUjoner av beviljade 23. Jag kan inte exakt säga — och det trorjag inle heUer all fru Sigurdsen kan — hur många miljoner del skulle kosta alt ta borl dessa spärregler; man vet inte i dag hur inånga platser som kommer all få statsbidrag. Det vet inte socialstyrelsen, och dä tror jag inle all fru Sigurdsen heller vet det. Men all det i slort sett ryms inom det nuvarande anslaget vägar man nog förmoda.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU kommunala farniUe-daghem

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Fru Sigurdsen gjorde ett myckel märkligt uttalande. Hon säger att förhåUandena i den kommun jag log som exempel inte har någonting med familjedaghemmen att göra utan att detta är ett glesbygdsproblem. Det var märkligt alt representanten för utskottsmajoriteten kunde göra detla uttalande. Försök, fru Sigurdsen, att tänka litet utanför Stockholms horisont och försök alt se tUl de problem som finns ute i landet i de ohka kommunerna! Den kommun jag tog som exempel nybUdades den 1 januari 1971. Den är så alt säga fastställd och godkänd av statsmakterna. Den har en befolkning på 15 200 personer. Dess struktur är sådan att det föratom centralorten, som inle har slörre befolkning än 2 170 personer, finns sju mindre tätorter som ligger pä etl avstånd av meUan en och två mil frän centralorten. Kommunen har elt ganska svagt skatteunderlag. Men, fru Sigurdsen, även i denna kommun finns det liv och rörelse. Där bor förvärvsarbetande kvinnor, och det finns ett behov av barntUlsyn.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifaU tUl dels utskottets hemsläUan, dels reservaiionen nr 9 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som   viU   alt   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 12 mom, 1 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 9 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal;

Ja -   156

Nej -   141

Avstår —      2

125

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Socialstyrelsen

Mom. 2

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 13

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 14 Socialstyrelsen

Kungl, Maj:l hade under punklen E 1 (s. 52-57) föreslagit riksdagen alt lUl Socialstyrelsen förbudgetäret 1971/72 anvisa elt förslagsanslag av 35 645 000 kronor.

I motionen 1971:794 av hen ÅkerUnd m. fl. hemsläUdes alt riksdagen för budgetåret 1971/72 under punkt E 1. Socialstyrelsen i bilaga 7 UU statsverkspropositionen skuUe besluta anslä 35 245 000 kronor.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1971:794 UU Socialstyrelsen för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 35 645 000 kronor.

126

Reservation hade avgivits

10. beträffande anvisande av medel tiU ett statligt lekmiUöråd av herrar Åkerlind och Nisser (båda), som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall UU motionen 1971:794 UU Socialslyrelsen för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 32 245 000 kronor.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr lalman! I statsverksproposilionen, bUaga 7, begärs 400 000 kronor för ett planerat organ inom socialstyrelsen för undersökningar och informaiion om lekmiljö och lekmateriel.

Man kan nästan tro att man läser fel, men del är ändå ell faklum alt del har begärts anslag för detta. Avsikien är att skapa elt lekmUjöråd. Behovet av denna verksamhet kan inte vara så stort jämförl med åtskUliga andra behov, som inte kunnai tUlgodoses eller kan tiUgodoses i fortsättningen. Det finns snart inte något område av människors liv där inle staten lägger sig i, befogat eller obefogat, för att styra folks handlande.

Vi anser att det i nuvarande ekonomiska läge gäller att begränsa sig tiU det nödvändiga och försöka klara det. Om utskottets förslag bifaUes finns det risk för att det föreslagna lekrådets verksamhet sväUer, så att vi en dag om några år kanske har ett statligt lekverk med en generaldirektör i spetsen för en mängd anställda, som skall kontrollera barnens leksaker. Låt barnen leka i fred utan att vi lägger ut stora pengar för att poliliskl styra deras lekar!

Det gäller att använda statens medel pä bästa sätt och motarbeta att de spUls ut på exempelvis så tvivelaktiga åtgärder som inrättandet av ett

lekräd. 1 reservationen 10 yrkas att de föreslagna 400 000 kronorna tUl lekrådet inte skaU beviljas. Därför, herr lalman, yrkar jag bifall tUl reservationen 10 vid punkten 14.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

I detta anförande instämde fru Kristensson och herr Turesson (båda     Socialstyrelsen

m).

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Jag skall inte hålla någol längre anförande.

Herr ÅkerUnd har utmålat framtiden så som om vi skulle få ett statUgt lekverk med generaldirektör osv. Det låter naturligtvis fasligt skrämmande. Men jag tror att jag kan lugna herr Åkerlind med att det är fräga om elt lekräd. Ocksä herr Åkerlind skuUe ha nytta av ett lekräd så att han inte behövde la denna fråga fullt så allvarligt som han har gjort. Vad skaU detta råd syssla med? Det finns givetvis många uppgifter, bl, a, att ge barnen vettiga leksaker och en hel del andra ting i det sammanhanget.

Jag har själv sysslat med en ulredning just kring barns utemiljö och vet hur angelägel det är att man skapar möjligheter alt erbjuda goda lekredskap osv. Jag behöver bara peka på det för att illustrera att det är väl motiverat att göra något i della avseende. För övrigt, herr Åkerlind, är rådet redan tUlsatt. Det har alltså redan skett någonting. Det är fulll i sin ordning alt vi nu bevUjar pengar tUl rådet för att det skall kunna göra någonting.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tUl utskottets hemställan.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr talman! Jag finner det egendomligt att elt organ, i detta faU lekrådet, är tUlsatt innan riksdagen bevUjat pengar tUl organets verksamhet. För övrigt vUl jag fråga herr Karlsson i Huskvarna, som säger all vi skall ha vettiga leksaker: Vad är en vettig leksak? Kan herr Karlsson i Huskvarna ge en definition på det?

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Det kanske det här lekrådet kan göra, herr Åkerlind,

Överläggningen var härmed slulad.

Propositioner gavs pä bifall lUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 10 av herrar Åkerlind och Nisser, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr ÅkerUnd begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemstäUan  i

betänkandet nr 5 punkten 14 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen m 10 av herrar Åkerlind

och Nisser.

127

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Giftnämnden

Bidrag tiU försöksvis anordnad famiUerådgivning

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Åkerlind begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -  233

Nej  -    43

Avstår -     16

Punkten 15 Giftnämnden

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! Jag viU i anledning av moiion nr 752, trots att den är avslyrkt av utskottet och trots alt reservation ej är avgiven där, ändå tUl prolokollet säga några ord i anledning av den angelägenhelsgrad som jag tUlmäter den fråga som upplagils i motionen.

I utskottets betänkande sägs, att toxikologiska laboratorieresurser finns för samtUga de områden som avses i motionen. Jag betvivlar inte att så verkligen är faUet. Men vad jag betvivlar — vilket också är motivet tUl motion nr 752 — är alt dessa toxikologiska resurser skulle tillnärmelsevis vara tUlräckliga. Jag vUl här referera lUl ett uttalande i Aftonbladet den 17 januari 1971 av professor Maths Berlin vid hygieniska institutionen vid Lunds universitet, som säger; "Folkhälsans möjligheler att kartlägga miljögiflspridningen i landel är så goll som obefintliga. Dess laboratorium är hårt nedslitet, lokalerna tränga och researchmöjligheterna ytterst magra.

På toxikologisidan (giflforskningen) är det lika Ula stäUt. I Sverige finns i dag inle ett enda laboratorium som kan godkännas för toxikologiskt bruk."

Herr lalman! Eftersom utskottet i sin skrivning framhåller all arbelsmiljöulredningen och miljökontrollutredningen har möjlighel alt uppta denna fräga tUl behandling kan jag just nu avstå från något yrkande samtidigt som jag särskilt vUl framhålla viklen av alt yrkandena i motionen 752 upptas av dessa utredningar och bringas lUI en snar lösning.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan biföUs.

Punkterna 16 och 17

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 18

Bidrag tUl försöksvis anordnad familjerådgivning

128

Kungl, Maj:t hade under punkten F 3 (s. 87-88) föreslagit riksdagen att lill Bidrag tUl försöksvis anordnad familjerådgivning för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 430 000 kronor.

I denna punkt hade behandlats

1.    molionen 1971:744 av fra Frasnkel och fru Olsson i Hölö, vari hemställts all riksdagen i skrivelse Ull Kungl, Maj:l begärde förslag om älgärder för alt slimulera liU en ökad social rådgivningsverksamhet genom vidgade möjligheter tUl slalsbidrag för primärkommunalt ordnad social rådgivningsverksamhet, samt uttalade sig för all försöksverksamheten snarast skulle leda fram tUl en permanenl organisation,

2.    motionen 1971:1189 av herr Romanus m, fl., vari hemslällls att riksdagen skulle i skrivelse lUl Kungl. Maj:t anhålla alt landstingen stimulerades all, i samråd med en i moUonen 1971:1192 begärd utredning angående formerna för samhällets sexualundervisning för vuxna, bedriva försöksverksamhet med sexualrädgivningskliniker i anslulning tUl familjerådgivningsbyräerna.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till försöksvis anordnad famiUerådgivning

Utskottet hemstäUde

1.    att riksdagen skuUe avslä motionen 1971:744,

2.    att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1189,

3.    att riksdagen tUl Bidrag tiU försöksvis anordnad familjerådgivning för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 430 000 kronor.

Reservationer hade avgivits

11. beträffande primärkommunalt ordnad social rådgivningsverksam
het av herrar Hamrin och Hylländer (båda fp), som ansett att utskottet
under I bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:774 gav Kungl. Maj:t UU känna vad reservanlerna anförl,

12. beträffande försöksverksamhet med sexualrådgivningskliniker av
herrar Hamrin och Hylländer (båda fp), som ansett att utskottet under
2 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av molionen 1971:1189 gav Kungl. Maj;l Ull känna vad reservanlerna anfört.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Familjerådgivning är något myckel angeläget, och det vore önskvärt att fler familjer kunde nås av en sådan. Det är någonting som de flesta som yttrar sig i dessa frågor brukar vara ense om.

Den försöksverksamhet som bedrivs, bedöms i regel ocksä positivt. När utskottet avvisar motionsyrkanden om att man skaU få en permanent organisation gör man det bara med hänvisning UU alt utredningar pågår -inte med någon negaliv värdering av denna försöksverksamhet.

I reservationen 11 vUl man trycka pä för att fä en permanent organisation. Man tycker inte alt del är lillfredsslällande all del bara finns elt drygt ljugotal familjerädgivningsbyråer i landet. Reservanlerna vill alt familjerådgivningen skall bli en permanenl organisation snarast möjligt, och man vUl också ha riktlinjer för det. I awaktan på det vill de ha en utökad försöksverksamhet som framför allt skulle innebära att fler primärkommuner kan engagera sig i denna familjerådgivning.

Jag har botaniserat ytterligare någol i socialdemokratiska familjepolitiska program. Del är pä ett sätt en ganska givande läsning; programmen

129

5   Riksdagens protokoU 1971. Nr 59-61

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till försöksvis anordnad famiUerådgivning

innehåUer mänga vettiga ständpunkler. Del tråkiga är bara att de inle förverkligas. 1 ett program frän Socialdemokraliska kvinnoförbundet av år 1966 sägs all fanuljerädgivning bör stå tiU buds för alla. Nu kan man inle påstå alt den gör det även om del i varje landsiing skuUe finnas en familjerådgivningsbyrä. Den måste vara nära tUl hands och fungera med en naturlig anknytning tUl den ort där man bor, för att del skall kunna sägas all den slär lUl buds för alla. Tyvärr är den programpunkten längt ifrän sitt förverkligande, men riksdagen har i dag en möjlighel all trycka på, genom att bifalla reservationen 11.

Reservationen 12 behandlar en moiion om sexualrådgivning som jag och några andra folkpartister har väckt. Del är en delmotion, och därför skall jag inle nu gä in på någon ulföriig molivering, ulan det återkommer jag lUl när huvudmotionen behandlas. Vad som tas upp i det här sammanhanget är vårl förslag all man i anslulning tUl familjerådgivningsbyräerna också skaU ge sexualrådgivning. Del finns ell storl behov av delta, vUkel bl. a. framgår av tUlströmningen tUl de rådgivningsbyråer som :Unns, framför allt i RFSU:s regi.

Det finns utöver de senare också en byrå som drivs av ett landsting. Vi tror att det är önskvärt att man har denna verksamhet i anslutning lill familjerådgivningsbyråerna för att också kunna behandla de sexuella frågorna som en del av allmänna samlevnadskomplex.

Nu säger utskottet att del redan är tUlålel att räkna in denna form av rådgivning i försöksverksamheten. Ja, det är riktigt, men vad som behövs är uppenbarligen en stimulans och anvisningar för hur det här skall gå tUl, för alt man skall få UU stånd en ökad sexualrådgivning. Del är ocksä det som reservaiionen 12 gär ut på.

Herr talman!  Jag ber all få yrka bifall tUl reservationerna 11 och 12.

130

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag gratulerar herr Romanus tUl hans botaniserande i de socialdemokratiska källskrifterna, och jag önskar honom aU framgång i fortsiittningen i det arbetet. Där finns säkerligen myckel av värde att finna i sociala frågor. Fortsätt alltså gärna med del, och kom tillbaka i debatterna! Vi skaU lyssna på herr Romanus.

Men skUlnaden mellan herr Romanus och oss är ju att herr Romanus slår in öppna dörrar. Det är ju ingenling som hindrar landstingen all bedriva social rådgivningsverksamhet på detla sätt. Del är många som gör del, och ingenting hindrar alt de gör det i fortsättningen. Vad molionärerna nu vUl är all del skall bli en permanent anordning, men en sädan anser vi skall föregås av undersökningar i de utredningar som pägär pä detta fält. De bör försl vara klara med sill arbeie. Det är sedvanlig praxis i svensk riksdagspolilik att göra pä detta säll. Man molionerar, därefter lUlsälls uiredningar som fär lägga fram sina förslag, vUka sedan leder fram lUl att man får reformerna genomförda.

Vi har 1965 års aborlkommilté, socialutredningen och SPRI med en särskUd arbetsgrupp, herr Romanus. När de är klara anser också vi att del kan vara dags all genomföra de förslag som molionärerna och reservanterna här lalar om.

När del sedan gäller sexualrädgivningsklinikerna finns det likaledes

möjligheter   för landstingen  att  bedriva  denna  verksamhet   precis  på samma sätt som förut.

Ja, något nyll har inle framkommil ulöver vad jag framhäUil i replik lUl herr Romanus, och jag ber, herr lalman, all fä yrka bifall tUl utskottets förslag.

Fru OLSSON i Hölö (c);

Herr lalman! Jag kan i aUl inslämma i vad herr Romanus har sagl, men låt mig ändå som motionär anföra några synpunkter.

Försöksverksamheten med famUjerådgivningen har pägålt ett tiotal år, och det har stått klarl för alla att behovel av rådgivning är myckel storl, FamUjerädgivningsbyråerna har ju tUlkommit främst för att komma tUl rätta med akuta samlevnadsproblem, men del är, som fru Frasnkel och jag skriver i vår motion, sä många andra problem som människor har behov av att diskutera, t. ex. kontaktsvårigheter, vantrivsel med arbelel, alkoholproblem m, m.

Vi lever i ett samhäUe med genomgripande strakturförändringar, och mänga lever i en pressad tUlvaro, som man inte klarar av på egen hand. Det är därför angeläget all organisationen blir permanent så snart som möjligt, men det är också vikligt all den vidgas innehållsmässigt och därtUl vidgas så alt primärkommunerna kan erhålla statsbidrag till verksamheten. Jag anser inle all en vidgning till primärkommunerna pä något sätt skulle vara störande eller hindrande för en ulredning. Det skulle, tycker jag, tvärtom ge bredare underlag när man en gäng skaU taga slällning tUl den framlida ulformningen och den framlida organisationen.

Herr talman! Även jag ber att få yrka bifaU tUl reservation nr 11. Jag yrkar ocksä, utan att närmare molivera del, bifall tUl reservation nr 12,

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Proposilioner gavs pä bifall Ull dels utskottets hemställan, dels reservaiionen nr 11 av henar Hamrin och Hylländer, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer   socialutskottets   hemstäUan   i

betänkandet nr 5 punkten 18 mom, I röstar ja,

den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 11 av henar Hamrin

och Hylländer.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 225 Nej  -    63 Avstår —      6 Mom. 2 Proposilioner  gavs   på   bifall   tUl   dels   utskottets  hemstäUan, dels

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till försöksvis anordnad famiUerådgivning

131

Nr 61

Onsdagen den 14 april 1971

Bidrag tiUS.t Lukasstiftelsen

reservaiionen nr 12 av herrar Hamrin och Hylländer, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 5 punkten 18 mom. 2 röstar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herrar Hamrin

och Hylländer.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 226

Nej -    60

Avstår —       7

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 19

Utskottets hemställan bifölls.

132

Punkten 20

Bidrag tiU S:t Lukasstiftelsen

Kungl. Maj;t hade under punkten F 5 (s. 89) föreslagit riksdagen alt lUl Bidrag UU S:t Lukasstiftelsen för budgetåret 1971/72 anvisa ett anslag av 60 000 kronor.

I molionen 1971:190 av herrar Ringaby och Schött hemställdes all rUcsdagen i skrivelse tUl Kungl, Maj;t skulle biträda S;t Lukassiiftelsens anhäUan om ett statsbidrag pä 80 000 kronor förbudgetäret 1971/72.

Utskottet hemstäUde

att riksdagen med bifall tUl Kungl. Maj;ls förslag och med avslag pä motionen 1971:190 tUl Bidrag tUl S:l Lukasstiftelsen för budgetåret 1971/72 anvisade ett anslag av 60 000 kronor.

Reservation hade avgivits

13. belräffande medelsanvisningen av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c). Hylländer (fp). Åkerlind (m). Andreasson (c) och Nisser (m), som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl, Maj;ts förslag och med bifaU lUl motionen 1971:190 tUl Bidrag UU S:t Lukasstiftelsen för budgetåret 1971/72 anvisade ett anslag av 80 000 kronor.

Herr NISSER (m);

Herr lalman! I reservationen 13 som avgivits vid punkten 20 beträffande bidrag tUl S:t Lukasstiftelsen begär ett antal reservanter från samtUga borgerliga partier att anslaget tUl stiftelsen i fråga skaU höjas från av departementschefen förordade 60 000 tUl 80 000 kronor, alltså en

höjning med 20 000 kronor. Nägra dala angående S:t Lukasstiftelsen och dess verksamhet kanske kan vara av intresse.

Den är en ekumenisk sammanslutning som tagit Ull sin uppgift att försöka hjälpa människor som pä grand av nedsatt hälsa, främst förorsakad av psykiska kontaktsvårigheter, har svårl att flnna sig lUl rätta i vårt samhäUe, vUket av olika orsaker lyvärr tenderar att bli alltmer "svårkontaklbart". Stiftelsen, som är ell rådgivande organ med huvudkontor i Stockholm och med fUialer på lio platser i landet, inrättades år 1939 och har under exempelvis fjolåret haft 15 000 besök och med råd och dåd hjälpt människor tUl rätta med den mängd problem som otvivelaktigt finns i den så alt säga grå vardagen. Bära i Stockholm har stiftelsen haft 9 100 besök. Äv dessa var 40 procent remitterade av läkare och sjukhus. Nämnas bör också att tUl stiftelsen är knutna bl. a. läkare, psykologer och psykolerapeuter - sammanlagt ell 40-tal personer.

På grand av den alltmer ökande betydelse som denna "rådgivningsbyrå" fält och fär i vår aUtmer stressade omgivning och den ej obetydliga expansion som blivit en följd därav men ävenledes pä grund av de allt dyrare omkostnaderna av olika slag har stiftelsen fält allt svårare alt få de anslagna medlen att räcka. Det är vidare alt märka att anslaget på 60 000 kronor varit oförändrat i elt par år, vilket som var och en förstår har sina konsekvenser i dessa av prishöjningar hårt drabbade tider. Stiftelsen har ett kännbart budgetunderskott. Man baserar sin inkomst bl. a. pä besöksavgifter. Dessa är i dagens läge 40 kronor per besök. Många har tyvärr små möjligheter att betala dessa avgifter, men ingen awisas utan alla får råd och hjälp. Summan av dessa ej betalda avgifter för besök, vUka stiftelsen sålunda stått för med egna medel, utgjorde i fjol 120 000 kronor.

Den begärda anslagshöjningen på 20 000 kronor kan i detta perspekliv utan tvekan anses som i högsta grad modest. Att ulskoltet avslyrkt motionen 190 i denna fråga utan etl enda ord UU molivering torde bero inle på nägon avog instäUning i och för sig utan fastmer på att summan 20 000 kronor i dagens mångmiljardmllningsbudget är så lilen alt den försvunnit av bara farten. Om sålunda summan i de slora samhäUsper-spektiven är alt betrakta som en småsak, sä är den ur stiftelsens synpunkt synnerligen värdefuU. Det vore därför ytterst tacknämligt om kammaren härvidlag hellre ville fria än fälla och vUle tUlerkänna S:l Lukasstiftelsen denna i och för sig rätt obetydliga summa. Med detta vUl jag, herr talman, yrka bifall tUl reservationen 13.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiUS.t Lukasstiftelsen

Herr HYLTANDER (fp);

Herr talman! Med instämmande i den redogörelse för S;l Lukassiiftelsens StäUning som har lämnats av herr Nisser vill jag ocksä yrka bifall UU reservaiionen.

Det skuUe vara överflödigt alt diskutera den här punklen i dag, om vi hade varit ännu mera eniga än vad utskottets ordförande pekade pä inledningsvis. Jag tycker alt det skuUe vara en hederssak för kammaren att bilräda den här blygsamma ökningen, som främst hänför sig till en kostnadsfördyring som strängt taget inte vederbörande rår för men som däremot våra makthavande i regeringsställning har etl vissl ansvar för.

133

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiUSd Lukasstiftelsen

Hade vi undvikit den inflation som vi alla lider under pä alla områden, hade ju inte den här framstäUningen behövt göras i dag, ulan dä hade del gamla anslagel kanske kunnat räcka.

Jag har exempel på den värdefuUa insals i fräga om medmänskligl arbeie — som inte täcks av de vanliga kanalerna — som S:t Lukasstiftelsen utför. Jag skaU inle belasta kammarens prolokoll och lid med att dra fram de exemplen i dag, men under påskferien har jag hafl kontaki med människor som oreserverat kan ställa sig upp och vittna om vilken tUlgäng det har varil att denna verksamhet finns.

Med de orden ber jag att få yrka bifall tUl reservaiionen 13.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s);

Herr lalman! Herr Hylländer menade att del var regeringspolitUcen i det här landet som hade förorsakat att man mäste begära mera pengar UU Lukasstiftelsen. Orsaken var aUtså inflationen. Vi får väl vara tacksamma för att herr Hylländer begränsade sig tUl den sidan och inle ville göra regeringen ansvarig också för all det fanns människor som hade råkat pä sned i livel. Detta bara sagt som en liten kommentar med anledning av de skäl som angetts för att man vUl ha mera pengar tUl Lukasstiftelsen.

Jag kan gärna säga att det är väl ingen här i kammaren som inte instämmer i att det här är en viktig sak. De beslut som har fattats har i varje faU under de senaste åren tiUkommit i enighel i riksdagen. Men här radar ni upp del ena önskemålet efter det andra om alt vi skaU öka slalens utgifter, och när vi håller pä det förslag som föreligger säger herr Nisser alt det inte finns en rad tUl beskrivning av varför vi gör det. Del finns ju argument sedan tidigare. Här är del fråga om en skUlnad pä 20 000 kronor, och det är klart att vi kunde ha gjort en skrivning pä den punkten. Men det finns mgen anledning att motivera utskottels förslag, eftersom skUlnaden är av ekonomisk art och det inle råder delade meningar om själva syftemålet med Lukasstiftelsen.

Herr talman! Jag har ingen anledning all fördjupa mig i den här frågan längre, eflersom den är en gammal bekant som riksdagens ledamöier mycket väl känner tUl. Nya argumeni har inle kommii fram, och därför yrkar jag helt enkelt bifaU tUl utskottets hemstäUan.

134

Hen KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Jag skulle vilja la fasta pä de ord som herr Karlsson i Huskvarna sade i inledningen av sitt anförande, nämligen att den verksamhet som S:t Lukasstiftelsen bedriver är en viktig sak. Det mäste ju anses vara ganska betydelselöst i statsbudgethänseende att "plussa pä" de 20 000 kronor som det här gäller.

S:t Lukasstiftelsen har ju varit föremål för motioner och diskussioner i riksdagen under hela 1960-talet, och eftersom jag var med om att motionera redan i 1960-talets börian vUl jag säga några fä ord. Det är ju frägan om en samkristen verksamhet med utbUdning i människovärd och en själsvärdande, terapeutisk verksamhel som samhällel, såvitt jag kan begripa, inte kan klara av helt och hållet. Här i Slockholm är det ju fakiiski bara S:l Lukasstiftelsen och menlalvärdsbyrän, föratom vissa privatpraktiserande läkare, som skulle kunna klara av det här arbetet.

Lukasstiftelsen är ju ocksä i en ekonomiskt prekär situation som gör alt de 60 000 kronor som nu tiUfaUer den över statsbudgeten inte förslär, och det skulle vara betydelsefullt med de ylleriigare 20 000 del här är fräga om. Det är elt underskoll i budgeten för institutet och för stiftelsen pä - om jag inte misstar mig - omkring 225 000 kronor.

Vidare har verksamhelen utvidgats väsentUgt under de senaste åren, och del är ju ell motiv för att vi skulle kunna hjälpa stiftelsen mer än vad vi gjort. Förutom verksamheten i Slockholm finns det alltså etl tiotal mottagningar för själsvärdande verksamhet och för samtalsterapi. Läl mig nämna att här i Slockholm är det ett och elt halvt ärs väntelid för de kUenler som söker sig tUl Lukasstiftelsen. Som här har antytts är del ocksä genom läkarremiss de kommer lUl stiftelsens rådgivningsverksamhet. Det tyder ju pä att det är en verksamhet som man inte kan klara av pä annat sätt.

Den UtbUdningsverksamhet som stiftelsen bedriver består i en tvåårig utbildning av bl. a. blivande sjukhuspräster. Del är alllsä inte bara nägon Uten kursverksamhet del är frågan om, utan del är en ganska långvarig och djuplodande utbUdningsverksamhet. Över 100 sökande var del senasl, av vUka bara 30 kunde tas emot. Utöver Slockholm har UtbUdningsverksamhet ocksä förlagts UU Göleborg, Lund och Umeå.

Jag skuUe vilja ta fasla på herr Karlssons i Huskvarna bedömning av den här verksamheten, att del är en viktig sak. Detla håller jag med honom om, och del vore därför rikligl och väsentligt för oss att bifalla den reservalion som nu ligger pä riksdagens bord. Jag vUl alltså yrka bifaU tUl den.

Nr 61

Onsdagen den 14 april 1971

Bidrag tiUS.t Lukasstiftelsen

I detta anförande instämde herr Nelander (fp).

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag vidhåUer vad jag sade om att Lukasstiftelsen är belydelsefuU, men jag vidhåller UkafuUt vad jag ocksä sade om alt de 60 000 kronor, som utskottet föreslår, enligt vårl förmenande det här året fär räcka.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs pä bifaU Ull dels utskottets hemstäUan, dels reservaiionen nr 13 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nisser begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som   viU   att   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemsläUan   i

betänkandet nr 5 punkten 20 röstar ja,

den del ej viU rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 13 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

135

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Allmän hälso-kontioU

ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Dä herr KäUstad begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja -   154

Nej  -  142

Avslår —       2

Punkten 21

AUmän hälsokontroll

Kungl. Maj:t hade under punkten F 6 (s. 89-91) föreslagU riksdagen att till AUmän hälsokontroU för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 2 970 000 kronor.

I motionen 1971:733 av fröken Andersson i Slockholm m.fl. hemstäUdes att riksdagen uttalade sig för att alla fyraåringar skuUe genomgå obligatorisk hälsokontroll, saml att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemstäUde att bestämmelser utarbetades för en sådan obligatorisk hälsokontroll.

Utskottet hemstäUde

1.                                    att rUcsdagen skulle avslå motionen 1971.733,

2.                                att riksdagen tUl AUmän hälsokontroU för budgetåret 1971/72
anvisade ett förslagsanslag av 2 970 000 kronor.

136

Fra OLSSON i Hölö (c):

Herr talman! Vi har en stor del av dagen diskuterat frågor av stor betydelse för barn och för föräldrar — om samhäUets stöd UU barnfamiljerna, om barntUlsyn m. m. Jag har bara att konstatera dels att vi inte har resurser som räcker till, dels att vi ännu inte har gjort sådana prioriteringar att barnföräldrarna har blivit lUlgodosedda och fått det stöd som kan vara rimligt från samhällets sida.

Del är det ekonomiska siödet och servicen där som vi har diskuterat. Men vi upplever väl ständigt att föräldrar och barn behöver även annan service, såsom utbUdning, upplysning och hälsovård. Vi hade här i riksdagen för några veckor sedan en debatt om barnmisshandel pä grund av etl tragiskt fall. Det är sä med oss människor att del skall hända någonting som orsakar tidningsrubriker för att vi skall vakna till. Men risken är att vi snart slär oss tUl ro igen, trols alt samma saker sker ganska ofta. Ja, det sker ju vanligen inte sådan barnmisshandel naturUgtvis som leder tUl dödsfaU, men barnmisshandel — bäde fysisk och psykisk — är mer förekommande än vad vi i allmänhet tror. Det beror bl. a. på att föräldrarna fär för litet undervisning och för litel upplysningar.

Vi kan heUer inte i dag säga att vi ser tiU barnens rättigheter särskilt väl. Vi har t. ex. inle nägon ordentlig hälsokontroU för barnen förrän i skolåldern. Vi har barnavårdscentralerna, där de fiesta distrikt redovisar hög besöksfrekvens när barnen är helt smä, men den avtar sedan. Statsrådet Odhnoff har nu signalerat att det skall bli obligatoriskt att anmäla aUa nyfödda tUl bamavärdscentralerna, och det är all hälsa med

tUlfredsstäUelse. Men en sädan anmälan måste kompletleras med regelbundna kontroller för att få något värde.

Nu har det emellerlid påbörjats en kontroU av barnen, nämligen hälsokontrollen av fyraåringar. Den har ännu inte fält den omfattning som alla väl anser vara angelägen, och orsaken härUll är all söka i läkarbristen. Men jag hoppas och tror att huvudmännen inom en snar framtid kommer att bygga ul den kontrollen. Vad jag där finner beklagUgt är dock att vi inte skaffar oss någon garanii för alt kontrollen når alla barn i de distrikt där den genomförts. Därför är vi några centerpartister som har motionerat om alt fyraärskontrollen för barn görs obUgatorisk och därmed blir en rättighet för barnen, inle som nu en rättighet för föräldrarna, som de kan ulnyltja om de så önskar.

Jag förstår inle varför vi är så främmande för all se smä barn som enskUda individer med givna rättigheter. Del är inle sä som det slär i utskottets betänkande att kaUelse tUl denna fyraårskonlroll ulgär lill föräldrarna; det utgär endasl en inbjudan. Vi vel emeUerlid all flertalet av föräldrarna hörsammar denna inbjudan, eflersom de inser värdet av den stora förmän som samhällel här erbjuder. Men vetskapen om alt en del barn utebUr eller kan utebU — och som ulskoltet skriver förmodligen just de barn för vUka det skulle vara särskilt angelägel med denna kontroU - gör att jag anser att vi bör tänka om. Vi skall inle erbjuda en förmån som barnen får endasl om föräldrarna vUl det, ulan vi skall verkligen ge barnen denna förmän. I den departementspromemoria som föregick beslutet om denna fyraårskonlroll stod del alt kallelse skall ulgä, men under den senare behandUngen har del som jag sade i släUet bara blivit en inbjudan. Att kontrollen behövs visar del relativt stora antal remisser för vidare undersökningar som blivit följden av den hälsokontroU som förekommit.

Men det kanske mesl skrämmande är alt det visar sig all sä mänga barn är psykiskl störda, och prognosen för barn med sådan störning i den åldern är inte särskUl god, om barnen inle har några möjligheler all få hjälp.

Herr talman! Jag känner så starkt för att alla barn skall få denna förmän att bU undersökta, att jag yrkar bifaU UU motionen 733, trots alt utskottet har behandlat den så kallsinnigt.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Allmän hälsokontroU

I detta anförande instämde fru Hambraeus (c).

Herr KARLSSON i Huskvarna (s);

Herr lalman! Del låter säga sig, fru Olsson i Hölö, alt de smä barnen skaU ha rättighet alt bU undersökta, men del är bara ett teoretiskt resonemang. Smä barn kan nämligen inte gå tUl läkaren ulan föräldrarnas eUer andra människors hjälp. Hur bra det än låler är det ändå ingen reaUtet.

Utskottet skriver att en av orsakerna lUl att alla barn inte blir hälsoundersökta — och det är en mycket slor och väsentlig orsak — är att det råder läkarbrist här i landet. Det är uppenbarl att om vi utökar denna undersökningsverksamhet måste det, hur man än vänder sig, vara läkare som skall göra undersökningarna, och dä dras läkarna från andra viktiga

137

5 *   Riksdagens protokoU 1971. Nr 59-61

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Hälsovärdsupplysning

uppgifter. Man kan naturligtvis tvista om vad som är lämpligast alt läkarna sysslar med, men del är en avvägningsfråga, och den löser vi inte genom att bifalla den moiion det här gäller.

Fru Olsson sade att i den hälsokontroll av fyraåringar som förekommit har ofla just de barn saknats som verkligen skulle behövt komma till undersökningen. Jag tror det är riktigt. Men det har gjorts en annan undersökning på en viss ort i Sydsverige, och den som inle kom UU läkarundersökningen där, det var läkarens egen son. Här stär alltså uppgifl mot uppgift om vad som kan vara rikligt.

Jag yrkar bifall lill utskottets förslag.

Fru OLSSON i Hölö (c):

Herr talman! Jag sade, herr Karlsson, alt det är pä grund av läkarbristen som kontroUen inte har kommit i gång ute i distrikten. Men om man kommer i gång och skickar ut en inbjudan till föräldrar med fyraåringar, dä är det väl meningen all man skall vara rastad för all la emot aUa barnen?

Jag vidhåUer all man ej kan ha del så löst ordnat att man inte når alla barn, utan vi mäste se tUl alt alla kommer med.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskotlels hemstäUan, dels motionen nr 733, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 22

Utskottets hemställan biföUs,

Punkten 23 Hälsovårdsupplysning

Kungl, Maj:t hade under punklen F 8 (s, 93-94) föreslagit riksdagen att till Hälsovärdsupplysning för budgetåret 1971/72 anvisa elt reservalionsanslag av 3 000 000 kronor.

138

1 denna punkt hade behandlals

1.     motionen 1971:181 av herr Böriesson i Falköping,

2, motionen 1971:481 av herr Hedlund m, fl, vari hemstäUts alt
riksdagen i skrivelse UU Kungl, Maj:t skulle anhålla all en parlamentariskt
sammansatt kommitté gavs i uppdrag alt kartlägga möjligheterna lUl
samordnade sjukdomsförebyggande åtgärder, som kunde avlasta sjukvård
och socialvård, varvid kommittén bl, a. borde

a) kartlägga behovet av och förutsättningarna för en samordnad och systematiskt genomförd allmän hälsoupplysning och hälsofostran.

b) framlägga förslag angående hälsoupplysningens innehåU, utformning och organisation, allt i syfte all skapa bältre förulsällningar för en akliv medverkan frän samhäUsorgans och alla medborgares sida för all förbättra folkhälsan,

3.    motionen 1971:735 av herr Bengtsson i Göteborg m, fl,, sävill nu var i fräga,

4.    molionen 1971:781 av herrar Schöll och Ringaby, vari hemställts att riksdagen för budgetåret 1971/72 under punkl F 8 Hälsovärdsupplysning i bilaga 7 Ull årets slatsverksproposilion skulle anslå 4 000 000 kronor

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Hälsovärdsupplysning

Utskottet hemstäUde

1.      att riksdagen skulle avslå motionen 1971 :l 81,

2.    att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:48l,

3.    att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:735 sävitt nu vari fråga,

4.    att riksdagen med bifall tUl Kungl, Maj ;ts förslag och med avslag på motionen 1971:781 tiU Hälsovårdsupplysning för budgetåret 1971/72 anvisade ett reservationsanslag av 3 000 000 kronor.

Reservationer hade avgivits

14, beträffande en parlamentarisk utredning om sjukdomsförebyg
gande ätgärder av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i
Öskevik (c). Hylländer (fp). Åkerlind (m). Andreasson (c) och Nisser
(m), som ansell alt utskollel under 2 borl hemställa,

all riksdagen med bifall tUl molionen 1971:481 hos Kungl, Maj:l hemstäUde all en parlamentariskt sammansatt kommitté fick i uppdrag att ulreda frågan om samordnade sjukdomsförebyggande älgärder som kunde avlasta sjukvård och socialvård,

15, belräffande medelsanvisningen av herrar Åkerlind och Nisser (båda
m), som ansell all utskollet under 4 bort hemstäUa,

all riksdagen i anledning av Kungl, Maj:ts förslag och med bifall tUl motionen 1971:781 tUl Hälsovärdsupplysning för budgetåret 1971/72 anvisade ell reservalionsanslag av 4 000 000 kronor.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Tidigare i dag har skattefrågorna diskulerats här i kammaren, och den reservation som finns vid denna punkt i ulskottsbetänkandel hör nära samman med den deballen. Det torde inle vara okänt för kammarens ledamöter alt de ökade kosinaderna för hälso- och sjukvården har inneburit en våldsam stegring av kostnaderna för landstingen. Vid förra höstens landstingsmöte tvingades de flesta landsting alt krafligl höja sina utdebiteringar, och när man nu häller pä med statarbelel visar kostnadsutvecklingen pä nya höjningar. Det här medför beiydande problem, och därlUl kommer all landstingsskatten hårt drabbar låg- och mellaninkomslgrupperna på grund av skallens proportioneUa uttag.

Enligt tUlgängliga uppgifler har samhällets nettokostnader för hälso-och sjukvården fyrdubblats frän drygt 2 miljarder är 1960 lUI omkring 9 miljarder är 1970, DärtiU kommer betydande kostnader, som är svåra alt

139

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Hälsovårdsupplysning

mäta, liksom alla negativa konsekvenser för enskUda människor. Samhället lägger således ner beiydande summor pä att bekämpa sjukdomar. Däremot ger det inte pä längt när de resurser som behövs när det gäUer att förebygga ohälsa. Enligl vär uppfattning är del ofrånkomligt all göra större salsningar på del förebyggande området. Vi har från centerpartiets sida väckl en moiion där vi har lagil upp den här frågan. Vi har hävdat all även om det har uträttats ganska myckel pä hälsoupplysningens område genom såväl statliga och kommunala som enskUda initiativ, sä återstår ännu mycket att göra inom den förebyggande hälsovärdsverksam-heten. Vi menar att hälsovårdsupplysningen måsle få en väsentligt bredare och djupare förankring i samhället och all den mäste genomföras kontinueriigi och systematiskt om den skall kunna fä önskad effeki. Den måsle också bli en naturUg och gemensam angelägenhel för hela vårl samhälle. Då flertalet samhällsfunktioner pä elt eller annat säll är starkt beroende av medborgarnas hälsotUlsländ, menar vi att det bör vara ett allmänt önskemål all aUa samhäUsorgan genom samordnade, hälsobe-främjande älgärder kan aktivt medverka tUl alt avlasta värden och socialvärden sä myckel som möjligl.

Del är dessa tankegångar som framförs i motionen, och del är den vi har följt upp i reservationen 14. Vi har där begärt att en parlamentariskt sammansatt kommitté skulle få i uppdrag att utreda frågan om samordnade sjukdomsförebyggande älgärder som kan avlasta sjukvård och socialvård.

Med detla, herr talman, ber jag att få yrka bifall tUl reservaiionen 14 vid punkten 23.

140

Hen ÅKERLIND (m);

Herr talman! Som herr Gustavsson i Alvesta nyss sade har sjukvårdskostnaderna stigit i oroväckande takt under de senaste åren. Trols del upplever vi alt mänga människor som behöver värd inte kan få eller måste vänta alllför länge pä vård. För alt avlasta trycket på sjukvärden har del under senare är varit en slrävan att i större utsträckning satsa pä öppen värd och sjukdomsförebyggande ätgärder. Det ligger helt i linje härmed att satsa pengar pä hälsovårdsupplysning, I reservaiionen 14 föresläs alt en parlamentariskt sammansatt kommitté fär i uppdrag all ulreda frågan om samordnade sjukdomsförebyggande älgärder som kan avlasta sjukvård och socialvård. Jag tror all det är nödvändigt alt undersöka hur olika sjukdomsförebyggande ätgärder bäst skaU samordnas, vUka älgärder som bör prioriteras och vUka nya grepp som bör prövas — allt i syfte att minska kosinaderna för den slutna sjukvården.

Därmed, herr talman, yrkar jag bifall tUl reservaiionen 14,

Socialslyrelsen har för nästa budgetär begärl 5 990 000, eller nära 6 miljoner kronor, för hälsovårdsupplysning. Statsrådet har i propositionen prutat beloppet tUl hälften eller lUl 3 miljoner kronor, 1 motion nr 781 har det hemstäUts att beloppet skall höjas med 1 miljon UU 4 mUjoner kronor. Med hänsyn lUI hälsovårdsupplysningens betydelse har vi utskottsledamöter, som undertecknat reservaiionen 15, ansett att denna blygsamma höjning bör beviljas. Om reservationen bifalles innebär det ändå en kraftig minskning av medelsanvisningen i förhållande lill vad

socialslyrelsen anser sig behöva.

Framför allt med hänsyn lUl det slora behovel av upplysning, främsl bland barn och ungdom, om skadeverkningarna av bruket av tobak, alkohol och narkoiika är den i reservaiionen yrkade höjningen av anslaget befogad. Här gäller det dessutom en utgift som egentligen inle är nägon utgift; om hälsovårdsupplysningen får avsedd effeki innebär det att koslnaden för sjukhusvård och utbetalningen av sjukpenning minskar med ett belopp som kanske många gånger översliger den summa som ges ul på hälsovårdsupplysning. På sikl bör alltså en ökning av delta anslag vara en samhällsekonomisk vinst.

Herr lalman! Därmed yrkar jag bifall lUl reservaiionen 15,

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Hälsovårdsupplysning

Hen BENGTSSON i Göteborg (c):

Herr talman! Alt komma tUl rätta med tandsjukdomarna är en viktig uppgift i den förebyggande hälsovården. Ingen vUl förneka att frän samhällets sida har ätgärder vidtagits under senare år som lett UU förbättringar pä detta område. Som exempel kan nämnas folktandvården och skollandvården. Dock har brislen pä landläkare starkt bidragil tUl att många människor inte i tid fält sina tänder undersökta. Det är självfallet så att för många människor med små inkomster har även kostnaderna i del här sammanhangei varit av avgörande betydelse. Vad som har brustit från samhäUets sida är upplysningen lUl aUmänheten hur man på bäsla sätt värdar sina tänder och därmed minskar landsjukdomarna,

I motionen 735 föreslår vi motionärer all det för bekämpandet av de båda sjukdomarna tandröta och tandlossning torde behövas ell samordnat tandhälsovärdsprogram av bäde kost- och munhygienisk natur, med inriktning på bl, a, kostrådgivning genom barnavårdscentralerna i samverkan med folktandvärdsorganisationerna, instrakliv utbildning och övervakad träning i sjukdomsförebyggande munhygien saml introduktion av lämplig föda i den kommunala skolbarnsbespisningen. Genomförandel av elt sådanl tandhälsovärdsprogram är en kommunal uppgifl, men en statlig ulredning borde kunna dra upp lämpliga riktlinjer, och staten skulle eventuellt kunna bidra ekonomiskl vid genomförandet av etl sådanl program,

I betänkandet pekar utskollet på att lUl socialslyrelsens hälsovårds-delegation är knuten en arbetsgrupp, som håUer på alt arbeia med denna fråga. Del är glädjande all så är fallet. Jag kommer ej att yrka bifaU tUl molionen, men förhoppningen är att denna arbetsgrupp som nu arbelar med denna fråga snarasl kommer fram med ett förslag tUl elt tandhälsovärdsprogram — något som vi i vär motion efterlyser.

Herr socialministern ASPLING;

Herr lalman! Dagens debatl om socialutskottets betänkande har berört en rad viktiga frågor, som alla har det gemensamt att de utgör väsentliga delar i den sociala trygghetspolitiken. Genom den punktvisa behandlingen av utskottsbetänkandet har de olika avsnitten blivit lämligen ingående belysta, medan det inle har varil möjligt att föra en mera övergripande debatl om socialpolitiken i dess helhet.

Jag har inte heUer begärt ordet för att under denna punkl ta upp

Hl

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Hälsovårdsupplysning

142

någon principieU diskussion om socialpolitikens utformning sådan den presenterats i årels socialhuvudtilel. Lål mig endasl i delta sammanhang säga all de snabba förändringarna i samhälle och arbetsliv ger en särskUd tyngd och aktuaUtet åt jusl socialpolitiken, vUket också flera talare tidigare här i dag har understrukit. Om någon skulle ha hyst den uppfallningen all socialpolitiken väsentligt skulle ha minskal i belydelse för den enskilde, så visar utvecklingen på motsatsen. Socialpolitiken är i dag av avgörande belydelse för människornas Irygghei i arbetsliv och samhälle.

Vi har också inom ramen för våra resurser byggt upp etl trygghetssystem, som i många avseenden saknar motstycke, samtidigt som vi är medveina om många kvarvarande brisier och sociala orätlvisor. Och vi kommer i 1970-lalets samhäUe alt möta nya risker, som kan bU ett hot mot den trygghet som vi tUlkämpat oss. Värt sociala trygghetssystem är längt ifrän färdigl.

Socialpolitikens andel av våra totala resurser har sedan 1960-talets början ökat från tio lUl nitton procent. Det belyder all de totala utgifterna för den sociala tryggheten har vuxil från 7 miljarder lill 31 miljarder kronor om ärel. Siffrorna speglar en snabb och ständigt pågående ulveckling av socialpolitiken, där de lunga posterna består av socialt motiverade överföringar tUl de sjuka, lUl de gamla, till de handikappade och till barnfamiljerna.

Ingen kan beslrida att när arbetstiden förkortas, semestern förlängs, sjukpenningen höjs, karensdagarna avskaffas och vi gradvis växer in i ATP-systemet, belyder det en väsentlig utjämning av förmåner och elt förbättrat riskskydd för slora befolkningsgrupper.

Socialpolitiken blir på väsenlliga områden alltmera integrerad med våra insatser på hälso- och sjukvårdsområdet. Det är min beslämda uppfattning alt det under 1970-talet tUlhör våra allra angelägnaste uppgifler alt jusl ägna de förebyggande åtgärderna aUl större uppmärksamhet.

Jag kommer därför över tUl utskotlels belänkande och reservalionerna pä den punkt som nu behandlas. Jag vUl då framhåUa all den förebyggande hälsovården under senare år alltmer kommit i centrum för olika åigärder. Låt mig bara nämna den viktiga verksamheten vid våra mödra- och barnavårdscentraler, som nu häller på all byggas ul tUl alt också omfalla en aUmän hälsokontroll av alla fyraåringar. Och låt mig peka pä den stora belydelsen av skyddsympningarna, som nu sträckts ut även tUl en försöksverksamhet med skyddsympning mot mässling. PKU-testen av aUa nyfödda barn är ett annat exempel på hur de förebyggande åtgärderna kan utvecklas och även — hoppas jag — kommer att utvecklas. Vi har också salt in ökade åtgärder för hälsovårdsupplysning och hälsoundersökningar, samtidigt som vi genom olika älgärder har förstärkt den öppna, decentraliserade hälso- och sjukvården. I ärels budgel har del trots en härd prövning av nya utgiftsbehov lagls fram förslag om ökade resurser UU hälsovärdsupplysning och hälsounder-sökn:ingar, och framför alll innefattar årets socialhuvudtilel pä delta område en kraftig salsning på en ulbyggnad av företagshälsovården och över huvud taget miljöfrågorna och hälsofrågorna pä arbetsplatserna. Vi

vet att fysiska och psykiska hälsorisker ofla har sin grund i missförhåUanden i arbetslivet, som kan motverkas genom ökade förebyggande insalser från arbetarskyddet. Den förebyggande hälsovården vidgas därigenom lUl nya mycket vikliga områden.

De senasie årens arbete med den förebyggande hälsovården har också aUtmer riklat uppmärksamheten på sambandel meUan kostvanor, fysisk aklivilel och hälsa. Insalserna pä hälsovärdsupplysningens område har bl, a, lagit sikte på att klargöra den fysiska motionens betydelse för folkhälsan. Inom socialslyrelsens hälsovärdsupplysningsdelegalion har utarbetats ett långsiktigt program för en allmän förbättring av kost- och motionsvanorna. Verksamheten har påbörjats och skall ske genom en intensifierad forskning, ulbildning och upplysning där resurserna från staten, landsiing, kommuner, företag och organisalioner skall samordnas tUl målinriktade aktiviteter, Syflet är alt ge individen ökade förutsätt ningar och valmöjligheter att förbättra hälsa och välbefinnande. Jag vUl särskUl understryka de viktiga insatser som här kan göras av idrottsorganisalioner, folkbUdningsorganisalioner och andra organisalioner av skiftande slag.

Sjukdomar och lidande kan vi inle avskaffa enbarl genom elt aktivt frUuftsliv och konditionsfrämjande kroppsövningar — det bör väl sägas. Men sannolikt skulle mycket kunna vinnas, om vi kunde vidga kretsen av människor för vUka etl aktivt frUuftsliv blev en stimulerande och nödvändig del av deras livsföring. Delta blir sä mycket angelägnare när vår fritid nu blir allt längre.

Det bör understrykas att del i olika avseenden pågår ett omfattande planerings- och utredningsarbete pä hela del område som den förebyggande hälsovården utgör. Jag viU ha sagt delta, eflersom en av reservalionerna till utskottets belänkande gäller jusl frågan om en ulredning rörande de sjukdomsförebyggande åtgärderna. De utredningsfrågor som närmasl las upp i reservaiionen gäller planeringen av en långsikiig hälsovärdsupplysning, I dessa frågor pågår fortlöpande ell omfattande planeringsarbete i den lUl socialstyrelsen knutna hälsovårdsupplysningsdelegatio-nen, som har en bred förankring och representation frän olika myndigheter och organisalioner. När del gäller frågan om den förebyggande hälsovårdens organisation har socialslyrelsen fält etl omfattande utredningsuppdrag av regeringen — ett uppdrag som skaU genomföras i nära samråd med sjukvårdens huvudmän, Avsikien med detla utredningsarbete är alt hälsokontroll och annan förebyggande hälsovård skall samordnas och organisatoriskt inordnas i den av samhället bedrivna hälso- och sjukvården.

På företagshälsovårdens område har viktiga samråds- och informalionsuppgifter nyligen anförtrotts åt en nyinrättad förelagshälsovårdsdelega-tion med allsidig representation från arbetsmarknaden, sjukvården och arbelarskyddel. Dessa exempel visar hur den förebyggande hälsovården i hög grad har stäUts i förgranden vid det pågående planeringsarbetet inom hälso- och sjukvärden — och det är naturligt att sä har skett med hänsyn lUl den slora betydelse som jag tror att vi alla tillmäter denna verksamhet.

Herr talman! Jag har velat knyta dessa reflexioner lUl den punkt vi nu behandlar i utskottets belänkande.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Hälsovårdsupplysning

143

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Hälsovårdsupplysning

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Med hänsyn lUl den exposé som socialminislern gjort över de ärenden, som bl, a, behandlas nu, yrkar jag bifall tUl utskottets hemställan.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Ulan tvivel har det hänt ganska mycket under de senare åren beträffande den förebyggande hälsovården. Men enligl min och reser%'anlernas mening har del inte skett tUlräckligl, Här har samhället icke ställt de nödvändiga resurser till förfogande som erfordrats. Del är bUliga pengar jämförl med de pengar som man får lägga pä vård när sjukdom redan har inträtt.

Men, herr lalman, min avsikt är inle alt närmare beröra reservaiionen utan min avsikl är all med nägra ord beröra den motion, som jag lUlsammans med några kamrater undertecknat, nämligen nr 181, I denna talar vi om en riksomfattande slatlig propagandakampanj för en bältre förebyggande hälsovård. Vi har talat om all del i denna kampanj utöver användande av massmedia, undervisningsväsendet och organisaiionerna är av största vikt att näringsUvet engageras. Del bör inle vara svårt och det bör vara företagsekonomiskt rikligt att söka nedbringa anlalel sjukdagar genom hälsofrämjande älgärder.

Erfarenheterna från högertrafikomläggningen kunde lämpligen utnyttjas vid kampanjuppläggningen, som enligt min mening bör innefatta malerial i form av fUmer, bUdband, upplysningsskrifter gjorda av en central kommitté, specieUa program i etermedia och annonser i pressen, lektioner vid alla utbildningsanstaller och bland värnplikliga, informationer frän organisationer pä läns- och lokalplanet etc. De centralt framslällda fUmerna kan visas som förspel pä aUa biografer och i TV.

Hen lalman! Det vore säkerligen mycket mer all säga, men dä min motion inle vunnit utskottets gUlande och dä reservaiionen av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. i stort sell sammanfaller med motionens syfle, all genom förebyggande älgärder förbättra folkhälsan, nöjer jag mig med all anslula mig lUl reservationen och jag yrkar bifall lill densamma.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservaiionen nr 14 av herr Gustavsson i Alvesta m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

144

Den   som   vUl   all   kammaren   bifaUer   socialutskottels   hemsläUan   i belänkandet nr 5 punklen 23 mom, 2 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 14 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verksläUdes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja -   155

Nej  -   144

Avstår —      4

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Vidareu tbildning av läkare

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4

Proposilioner gavs pä bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 15 av herrar Åkerlind och Nisser, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

beiänkandel nr 5 punkten 23 mom. 4 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 15 av herrar Åkerlind

och Nisser.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Åkerlind begärde rösiräkning verksläUdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja -  259

Nej  -    38

Avstår —       7

Punkterna 24-27

Kammaren biföll vad ulskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 28 VidareutbUdning av läkare

Kungl. Maj:t hade under punkten G 10 (s. 134-136) föreslagit riksdagen att tUl Vidareutbildning av läkare för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 4 620 000 kronor.

I denna punkt hade behandlats

1. motionen 1971 :l84 av herr Enskog m. fl., vari yrkats att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemstäUde att läkartjänstutredningen fick i uppdrag all snarasl lägga fram förslag om hur sjukvårdsinrättningarna

145

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Vidareutbildning av läkare

skulle kunna täcka behovel av kompelenl läkarpersonal,

2,     molionen 197 1:743 av herr Eskel m, fl.,

3. motionen 1971:745 av herr Gadd m, fl., vari hemslällls alt
riksdagen i skrivelse lUl Kungl. Maj:l framhöll viklen av alt sä forl
samhällsekonomiska och andra resurser fanns all tillgå den invärlesme-
dicinska och pediatriska aUergologin tUlerkändes ställning som specialitet,
saml att älgärder även i övrigt vidtogs för att vård- och hjälpresurser
ställdes lUl de aUergidrabbades förfogande.

Utskottet hemstäUde

1.                                    att riksdagen skulle avslå motionen 1971 ;184,

2,    att riksdagen skuUe avslå motionen 1971 ;743,

3,    att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:745,

4.                                att riksdagen tiU VidareutbUdning av läkare för budgetåret
1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 4 620 000 kronor.

Reservation hade avgivits

16. beträffande läkartUlgången vid sjukvårdsinrättningarna av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c). Hylländer (fp) och Andreasson (c), som ansett all utskottet under 1 borl hemslälla,

all riksdagen med bifall lUI motionen 1971:184 hos Kungl, Maj;l hemstäUde att socialstyrelsen fick i uppdrag att genom läkartjänstutredningens försorg snarasl ulreda och lägga fram förslag om tillgodoseende av behovet av kompetent läkarpersonal vid sjukvårdsinrättningarna.

146

Hen HAMRIN (fp):

Herr talman! 1969 genomförde statsmakterna en nyordning beträffande läkarutbildningen. Hur den har verkat belräffande själva ulbildningen kanske är för tidigt att ännu dra några slutsatser av, men den har haft vissa andra verkningar säsom den nu tillämpas, som är värda att något diskutera. Den diskussionen har i samband med behandlingen av den här punkten förts i en motion av hen Enskog m. fl,, nr 184,

Det är sedan länge bland sjukvärdens huvudmän en önskan att överflytta sjukvården frän den alltmer ökande slutna värden lUl öppen värd, Äv flera skäl anser man del vara rimligt och riktigt. Jag skulle kunna tänka mig att bakom den här nyordningen av läkarutbildningen läg en önskan att påskynda en sädan utveckling, I varje fall lycks tUlämpningen av den ha blivit elt sådanl påskyndande av den öppna vårdens utbyggnad. Del vore i och för sig inte någonling att säga om den saken, om den inle hade gått i den taklen att mycket stora svårigheter i olika avseenden uppkommit inom den slutna vården,

LäkaratbUdningen förutsätter alt de i utbUdningen varande unga läkarna kommer lill den slutna vårdens underläkartjänsler och ersätter underläkarna. Men konsekvenserna av en sådan utveckling har snabbt visat sig i mycket stora svårigheter för bl, a, medicin- och kirurgkUnikerna all fungera ulan kompetenta underläkare. Det är inte enbarl landsorlsla-saretten som har drabbats, ulan svärigheterna har uppträtt myckel markant.också på en hel del av våra centrallasarett.

I december 1969 tUlsattes läkartjänslutredningen, som är avsedd alt

undersöka hur läkarfördelningen skaU ske, i varje fall tUl dess vi fär en balans beträffande tUlgäng och efterfrågan pä läkare, vUket dock inle inträffar förrän förhoppningsvis nägon gång i mitien på 1970-talel.

Utskollet säger när man behandlar denna motion alt läkarljänstulred-ningen kommer alt lägga fram etl betänkande redan den 1 juli 1971, och del finns därför ingen anledning att bifaUa del yrkande som ställs i molionen, nämligen att läkartjänslutredningen fär i uppdrag all snarast lägga fram förslag hur sjukvårdsinrättningarna skall kunna läcka behovet av kompelenl läkarpersonal, I och för sig skulle jag ha kunnat acceptera ett sådant skäl, men jag vet att många kloka och vettiga motioner begravs med hänvisning lUl en utredning, som sedan kanske inte alls tar upp just den frågeställning som respekiive motioner avser. Jag tror, herr lalman, att det här är elt sådant exempel. Det är inte alls givet - och utskottet skriver inte heller så tvärsäkert — att läkartjänstutredningen i del här fallet är den rätta instansen. Jag skall citera utskottets skrivning i detta fall:

"Läkarriänstulredningen behandlar bl, a, frågan om vUka kategorier Ijänsler för läkare som skaU finnas inom sjukvården innefattande bl, a. tjänster för läkare under vidareutbildning. Utredningens förslag skaU framläggas senast den 1 juli 1971, Med hänsyn härlUl och dä det ankommer pä socialstyrelsen att fördela tUlgängliga läkarresurser är det enligt utskottets mening inte erforderligt med tUläggsdirektiv tUl läkartjänslutredningen,"

Min egen uppfattning är den — ochjag har fält den bestyrkt — alt man här behöver påpeka den myckel allvarliga situation som har uppstått för våra lasarett och sjukhus dä det gäUer underläkare. Jag tror att det är rimligt och rikligt att här begära att socialstyrelsen i kontaki med läkartjänstutredningen omgående försöker att lösa det här problemet.

Jag ber, herr talman, att fä yrka bifall tUl reservationen 16,

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Vidareutbildning av läkare

Hen KARL BENGTSSON i Varberg (fp):

Herr talman! Med anledning av motionen 184, där den aktuella vidareutbildningen av läkare berörs, villjag anföra följande.

Riksdagen beslulade om vidareutbUdning och fördelning av läkare i enUghet med propositionen 35 år 1969, som herr Hamrin också sade. Pä s. 58-59 i denna proposition anförde departementschefen följande:

"Behovel av tjänster för läkare i underordnad ställning för specialist-och allmänpraktikerulbUdning kan vid utgången av är 1975 uppskattas lUl drygl 3 500 vid sjukhusen och drygl 200 inom den öppna värden. Jag räknar med", skriver han, "all det också skall bli möjligl att bereda de läkare som sä önskar tUlfälle lill fortsatt vidareutbildning, Detla innebär emellerlid alt de underordnade läkartjänsterna vid våra sjukhus i aUl större utsträckning kommer att uppehållas av läkare som befinner sig under vidareutbUdning.

Läkarkarriären kommer således som regel att inledas av en huvudsaklig tUl sjukhus förlagd tidsbegränsad tjänstgöring - vidareulbUdningen — varefter läkaren fortsätter sin verksamhet antingen som läkare i överordnad StäUning vid sjukhus eller ocksä helt utanför sjukhusen. Mänga av de läkare, som i dag uppehåller underläkartjänster, måste således successivt

147

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Vidareutbildning av läkare

148

under tidsperioden tUl omkring 1975 gå vidare frän dessa tjänster för att bereda plals äl nyutexaminerade läkare," Han säger dessulom: "JagvUl i della sammanhang erinra om att förordnanden på underläkartjänsler enligl nuvarande beslämmelser meddelas för högst tre år,"

Departementschefen anför vidare; "Genom att antalet underläkartjänster, som får användas för allmäntjänslgöring och annan vidareutbUdning, vid varie lidpunkt kan anpassas med hänsyn lUl det framtida sjukvårdsbehovet erhåUer man den önskvärda möjligheten att påverka UtveckUngen, En förutsättning är dock att uppehållande av annan tjänst än för vidareutbUdning direkt avsedd riänsl i princip inte skaU kunna tUlgodoräknas såsom vidareulbildningsljänstgöring. Vidare bör tjänsierna inte få uppehåUas av andra än dem som skall fullgöra allmäntjänslgöring eller annan vidareutbUdning, Slutligen kan tjänsterna inte få uppehåUas för längre tid än som vederbörande läkare behöver för all fullgöra föreskriven Ijänslgöring under vidareutbildningen,"

I vår motion nr 184 framhålles alt socialslyrelsen varil mycket restriktiv belräffande bl, a. omförordnande på underläkartjänsler. Tidigare hai många läkare, som redan är kompetenta för överläkartjänster, tjänstgjort som underläkare på s, k. ulbUdningstjänsler, Detla har i slor utsträckning varit vanligt på de kirurgiska klinikerna, där man hafl ett relalivl lågt antal fasla Ijänster i förhäUande lill antalel underläkartjänsler. Övervägande delen av nuvarande underläkartjänster beräknas komma att utnyttjas för vidareutbildning.

För närvarande har vi här i landet etl ganska slort underskott pä läkare, men de som finns är i allmänhel duktiga och har en god utbildning. De under senare lid gällande adminislrativa reglerna för tUlsättning av lediga underläkartjänster vid lasaretten med kompetenta befattningshavare har väckt stor oro och medförl svårigheter. Dessa svårigheter drabbar framför alll sjukhusen i landsorten — såväl centrallasarett och normaUasarell som odelade lasarett. På många häll har arbetet hämmats väsentligt, vad del gäller både den öppna och den slutna vården i avseende pä såväl kvantitet som kvalitet. Delta har omvittnats av flera sakkunniga i ansvarsställning. Man torde också kunna räkna med ytterligare försämring av lasarettens arbetsresultat, om underläkarnas rekrytering och anställningsregler inte förändras. De nya reglerna har skapat stor oro i underläkarkrelsar för de framtida anställningsförhållandena och har medförl att många underläkare sökt och söker sig frän lasaretten lUl andra tjänster, som synes ge dem en säkrare framlid. För direktionerna för våra sjukhus måsle en akliv och positiv personalpolitik anses som väsentlig och nödvändig för att upprätthålla en tUlfredsstäUande standard pä såväl läkare och sjuksköterskor som alla andra personalkategorier.

I propositionen 35 är 1969 finns inle nägra preciserade uppgifter om antalet nuvarande underläkartjänsler vid sjukhusen, vilka är avsedda för mer eller mindre kunniga underläkare och som man tänker ombilda till tjänster avsedda för i stort sell endast teoretiskt utbildade läkares försia kontakt med praktisk sjukvård under deras s, k, allmäntjänstgöring — s. k, At-läkare. Del är dock tydligt att man tänkt sig en sådan ombUdning av Ijänster och ej ett nytUlskapande av utbildningstjänster utöver redan

149

Onsdagen den HaprU 1971

Vidareutbildning av läkare

befintliga nödvändiga underläkartjänsler, I proposiiionen nederst pä s, 18     Nr 61 slär  del:  "Ämbetsverken förulsäller, alt läkarna  skall fullgöra denna tjänstgöring under professionellt ansvar om än i underordnad slällning," På s. 20, fjärde stycket, står del vidare: "I analogi med att del här är fräga om sädan läkarverksamhet, som i dag bedrivs av underläkare och som helt

föranleds av sjukvårdens behov-- ," Det är ganska uppenbarl alt

sjukvårdsslandarden mäsle bli lidande om yrkeskunniga underläkares arbete i viss utsträckning ersattes av s, k. At-läkare som lydligtvis inle har lika slor erfarenhei som nyutexaminerade läkare lidigare har hafl av verksamhet på sjukhus.

Den oro som detla skapat och som bl, a, tagil sig uitryck i lal och skrift - exempelvis i artiklar i Läkartidningen av Bo Hjärn, kirurg och underläkare vid Karolinska sjukhuset, och docenten Lars Räf, biträdande överläkare vid Serafimerlasarellel och sekreterare i Svensk kirurgisk förening, och av överläkaren vid Varbergs lasarett docenten Birger Herner belräffande inlernmedicinen - har inte stUlals genom bemötande från exempelvis någon av läkartjänslulredningens representanter, Della hade ju varit naturligt om farhågorna varit omotiverade,

1 en arlikel i nr 15 i år av Läkartidningen - arlikeln är rabricerad "Ett
nödrop från Jönköping" — citeras en skrivelse frän överläkarna vid
Jönköpings läns cenlraUasarell UU hälso- och sjukvårdsstyrelsen i länels
landsting, I denna slår det bl. a,: "InlUl dess att nödvändiga förbättringar
genomförs är del vårl krav alt huvudmannen för Iredje parlen, dvs,
patienten, öppet och otvetydigt deklarerar hur det är och varför. Det är
också önskvärt - och obligat — all man vid ansvarsbedömning i
nuvarande situation tar hänsyn tUl att våra medicinska resurser blivit
OtUlräckliga utan vår förskyllan. Om palienten på grund härav vällas
skada kan vi rimligen inte vara ansvariga.      

Sjukvården är på god väg in i ell Ullständ av otillräcklighet, den
vårdsökande aUmänheten löper risk att inte få behörig behandling. 

Efler 7-kronorsreformens genomförande har vakanser uppstått inom
vissa speciaUteler. Delta förklaras av alt de är 'tunga'. Tidigare kunde
tjänsleinnehavarna kompenseras ekonomiskt. En väl så viktig orsak Ull
specialitetsflykt är att utbildningsvärdel av riänslgöring där har reduce
rats. Genom att underläkartjänsler inom dessa 'flyktade' specialiteter stär
tomma uppslår tvånget av ell olämpligl utnyttjande av kompetent
arbetskraft. Överläkare och biträdande överläkare pä öronkliniken ingår
sålunda i primärjouren, och vid röntgenavdelningen de tre biträdande
överläkarna. Avtalsenliga konsekvenser av della ger dem kompensations-
ledighet och därigenom reduceras deras adekvata ordinarie arbetsinsats.
Från röntgenavdelningen inverkar dessa förhållanden pä andra speciali
teters verksamhet,--

Inom biträdande överläkares kategori förmärks speciella tecken UU oro. De var förespeglade förbättringar genom den nya sjukhuslagen. Del är uppenbart att dessa uteblir för många. När de försöker tolka läkartjänstutredningen ser de framför sig en framlid som avdelningsläkare — med sannolikt i vart fall inte bältre förhållanden. Många är besvikna och väl benägna att övergå tUl annan verksamhet.

Vissa kliniker har ännu tUlfredsställande rekrytering men kan ändå

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Vidareutbildning av läkare

inle ulföra optimal prestation. Palienlerna får vänta pä röntgenundersökning länge efter del alt de fått sin remiss, för närvarande tre månader pä en venlrikelundersökning, Anestesiavdelningen är överutnytriad. Överläkaren har 100 limmars 'övertid' per fyraveckorsperiod. Man mäste strypa programmen frän opererande specialiteter. Öppna mottagningen vid ortopediska kliniken har i dag älta månaders väntetid och på lislan slår 3 200 patienter,

Sjukvärdsproblemen löses inle t, ex, genom all nya öppenvärdsljänster tillkommer. Varje ny medicinsk aktivitet utanför lasarettet kan medföra viss avlastning men kräver motprestation i form av klinisk ulredning och åtgärd. Den 'etablerade' lasarettsvärden måsle förslärkas på platsen.

Överläkarna trycker hårt på alt kapaciteten måsle ökas nu. Den får inte fördröjas liUs slora kontingenter med läkarexamen utexaminerats."

Av vad jag här har föredragit framgår, herr talman, ganska klart situationen på sjukvårdsområdet. När flera av mig åberopade överläkare ansett det nödvändigt på grund av sin ansvarsställning att bestämt säga ifrån hur det slär lill, finner jag del mycket naturligt att, då riksdagen nu har dessa frågor lUl behandling, riksdagsledamöterna med hänsyn UU de sväriglieter som här belyses vUle uppdraga ät socialslyrelsen all genom läkartjänslulredningens försorg låta snarasl utreda och lägga fram förslag om tUlgodoseende av behovel av kompelenl läkarpersonal vid sjukvårdsinrättningarna.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifaU lUl reservaiionen 16. Denna reservation tUlgodoser de önskemål som framslällts i molionen 184.

150

Herr GADD (s):

Herr talman! 1 motion nr 745 är vi några socialdemokrater som har yrkal på all riksdagen i en skrivelse Ull Kungl. Maj:l skulle begära att de människor som drabbas av olika aUergiska sjukdomar skulle fä en krafligt vidgad hjälp. Vi har gjort del mot bakgrunden av alt del för närvarande enligl tiUgängliga uppgifler är mellan 10 och 12 proceni av befolkningen som lider av nägon form av allergisk sjukdom. Del innebär att nära en miljon svenskar i dag hör lUl den här kategorin. Del rör sig alltså verkligen om en folksjukdom.

I molionen har vi bl. a. yrkal på alt sä forl ekonomiska och andra resurser finns all tUlgå skaU den invärlesmedicinska och pediatriska aUergologin vinna ställning som specialitet. Anledningen tUl att vi har det yrkandei är alt del i dag saknas läkare med specialutbildning för att ute på fältet behandla den här väldigt allvarliga folksjukdomen.

Vidare har vi yrkat all så forl som ekonomiska och andra resurser står all Ullgå skaU vårdresurserna även i övrigl för jusl den här kategorin byggas ul. Med en sä modest skrivning hade vi förväntat oss etl myckel positivt svar från utskottet, och vi är något förvånade över all utskottet föreslår avslag på motionen. Vi hade ju bara syftat UU alt riksdagen skulle ge uitryck för en färdriktning då del gäller prioriteringen av vårdresurserna i framliden. När man läser vidare i utskollsbetänkandet finner man emeUerlid alt ulskoltet som molivering anför alt läkarutbildningen nu omhänderhas av nämnden för läkarnas vidareutbildning och all vård-

frågorna i övrigl ligger inom socialslyrelsens normala kompetensområde. Därför vUl utskottet alltså inle tUlstyrka molionen.

Jag önskar, herr lalman, att utskottets talesman pä något sätt förklarar den här skrivningen. Jag tolkar ,den optimistiskl pä det sältel alt utskottet har utgått ifrän att nämnden för läkarnas vidareutbildning och socialslyrelsen redan har gjort sädana insalser på området att ett inhopp av riksdagen nu är onödigt och i stället skulle hindra att praktiska resullal kommer fram. Med den tUls vidare posiliva tolkningen av utskotlels skrivning har jag inget yrkande.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Vidareu tbildning av läkare

Fröken LJUNGBERG (m):

Herr lalman! Frägan om aUergisjukvärdens organisation, som är berörd i herr Gadds moiion och under punklen 28 i socialutskottets belänkande, plus frägan om allergologi som objekt för forskning och ulbildning, har riksdagen följt under mer än tvä decennier.

Vi kan väl inle säga alt de initiativ som har lagils under den liden har varil hell resullatlösa. Del fattades beslut pä 1960-lalel om en professur jusl i invärtesmedicinsk allergologi här i Stockholm. Den kom lUl stånd men ändrades innan den besattes lill professur i dermalologisk allergologi. Del är nog sä riktigt alt den finns. Men del är den enda akademiska lärartjänst som vi har i del här ämnet och som skall kunna främja forskning och bredare utbildning i värt land.

Jag vill instämma helt och hället i vad min kamrat pä Uppsalabänken nyss har sagt om behovet av ätgärder när det gäller allergologi. Del behövs invärtesmedicinsk allergologi i utbildningssammanhang, och förutsättningen för all man skall få del ämnel med är ju all del upptas som en specialitet i den särskUda specialilelskungörelse som herr statsrådet ger ul med jämna mellanrum.

Senasl vi diskulerade den här frägan var 1969, och del var jusl i samband med alt vidareulbUdningen av läkare var högaklueU. Vid del tillfället avvisade statsutskottet, som då behandlade ärendel, denna fräga med den formulering som finns återgiven nu i socialutskottets betänkande, nämligen all man utgick ifrän att frägan skulle komma att prövas av nämnden för läkares vidareutbildning — och sä avstyrkte man. Forlfarande är elt riksdagsutskott lika optimistiskt och tror alt den här frägan skall behandlas inom nämnden för läkares vidareutbildning. Jag är inle lika optimistisk som utskollel - i varje fall inle om etl positivt resullal från nämnden.

Vi skall komma ihåg all del inle bara var 1969 som man sade delta ulan redan lidigare. År 1968 hade socialslyrelsen och även kanslersämbetel ullalal sig i anslulning lUl moiioner som väckts och sagt att man förmodade att den nämnd, som enligl dä föreliggande förslag skulle tillsättas, skulle komma all behandla denna fråga.

Vad jag lycker alt man har anledning all fråga nu, herr lalman, är om den här nämnden över huvud taget ämnar uppta denna fräga lill behandling inom den närmaste tiden. Jag vel all de krav som har ställts, i skrivelsens form från läkarföreningar och allergiker och som riktats jusl lill nämnden, ännu inte är besvarade.

Det är klart all della inle är en lält fräga, och jag vel precis vUka

151

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Vidareutbildning av läkare

invändningarna kommer alt bli. De kommer att bli desamma som förut: experterna är oense. Men, ärade kammarledamöter, den här bollen har vi nu länge hållit pä alt sparka mellan riksdag och utskott, mellan medicinalstyrelsen, socialstyrelsen och speciella nämnder.

Just nu har herr Gadd fångat upp bollen och givil den, som jag lycker, en väldigi bra kick. Del är därför som jag slär här och tänker göra det som herr Gadd inle gjorde själv, nämligen yrka bifall till hans moiion. Jag gör del för all änlligen fä riksdagen att ge ell krafligt besked om all den här frägan måste vi fä fram tUl någon lösning — det går inte att hålla på år efler är efler år och ge samma vaga besked.

Jag sade nyss all jag vel precis varför del är svärl all lösa frågan; experterna är oense. Och man kan säga som det sades 1969 och även 1968: invärtesmedicinsk allergologi utgör inte ell område av medicinen som är väl avgränsat mol andra specialiteter. Del är alldeles rikligt. Men lål mig dä fräga: Är t. ex. infektionssjukdomar eller långvärdsmedicin väl avgränsade områden? Jusl de båda är dock specialiteter enligl kungörelsen.

Jag tror således all del skälel, all del här inte gäller ell mol andra specialiteter väl avgränsat område, inle är gångbart.

Del andra skälel som förts fram är detta att aUergologin bäde forskningsmässigt och utbUdningsmässigt bäsl skulle betjänas av att del blev en laboraloriemässig verksamhet. Men del är tveksamt om del skulle kunna lösa problemen. Del finns dock allergiska sjukdomar där man inle kan påvisa nägra som helsl antikroppar eller reaginer, som det heter, och som speciellt är föremål för de laboraloriemässiga undersökningarna. Likafullt är de allergiska sjukdomar.

Även om allergin inte är en sjukdom som sätter sig i ett speciellt organ, utan är en överkänslighet som kan la sig uttryck i sjukdom i olika organ, så är den en företeelse som jag tror mänga av oss är bekanla med. Och medan vi bollar den här frägan, som jag sade, mellan olika instanser och myndigheier och låter den ligga nu hos experter, sä vet vi en sak, herr talman, och det är all allergin vUar inte. Vi vet att de allergiska sjukdomarna ökar i antal. Vi vel all för de individer som lider av dem är det besvärande symtom och problem — hela den dagliga livsföringen försvåras för dem som lider av allergier.

Jag vill vädja lUl kammarens ledamöier att i dag göra ell försök att komma överens om ell beslut i överensstämmelse med en socialdemokralisk motion — etl beslul som kanske skulle kunna leda till alt vi fick en sådan kick på den här bollen att den änlligen kom i mäl - att det blev elt resultat, ell effektivt mål. Jag yrkar aUtså, herr lalman, bifall lill herr Gadds moiion.

1 della anförande - under vilkel herr tahnannen överlog ledningen av kammarens förhandlingar - instämde fru Änér (fp).

152

Herr OSKARSON (m):

Herr talman! 1 anslulning lUI molionen 184, som har nämnts här lidigare och som jag har medverkat tUl, vUl jag framföra några synpunkler angående vidareulbUdningen av läkare.

Pä våra lasarett finns som bekant nu på medicinsk och kirurgisk klinik överläkare, biträdande överläkare och ell antal underläkare med som regel treärsförordnande och i elt flertal fall även sexårsförordnande. Alla dessa underläkare med långlidsförordnande har särskill under senare delen av sill förordnande myckel högt kvalificerade arbelsuppgifler. Enligt del beslul som riksdagen fattade 1969 om vidareutbildning och fördelning av läkare skall alla läkare efler den nya ordningen fullgöra s. k. allmäntjänslgöring, i vilken bl. a. ingår nägra månaders riänslgöring vid klinik. Beslulel innebär vidare all ingen underläkare skall få förordnande längre än tUl dess han har uppnått formell kompelens. Della medför all en myckel slor andel av underläkartjänslerna vid medicinska och kirurgiska kliniker kommer alt vara besatta av nyexaminerade läkare med ringa praktisk erfarenhei, och dessulom kommer läkarna att bytas ut efter korla tidsintervaller, som regel efler tvä lUl fem månaders tjänstgöring.

Deparlemenlschefen har ocksä i proposiiionen 35 år 1969, som låg UU grund för riksdagsbeslutet del årel, framhållit att utbildningstjänster i forlsällningen inle skall få uppehållas för längre lid än vederbörande läkare behöver för alt fullgöra föreskriven riänslgöring under vidareulbUdningen.

Hurudant är nu lägel i fråga om underläkartjänster vid våra lasarell i dag? Jo, riksdagsbeslutet 1969 har fåll Ull följd all del är förenal med myckel stora svårigheler all rekrytera underläkare, framför allt lUl våra landsorlslasarelt. Della beror pä alt underläkarna anser anställningsförhållandena där osäkra och därför söker sig lill vad de anser vara säkrare befattningar. Huvuddelen av underläkarriänslerna skall nämligen efler 1974 vikas för ulbUdningstjänsler, och slulljänslerna blir myckel fä. På del sällel har en uttunning av underläkarkadern pågäll på vissa kliniker inom säväl cenlraUasarell som normaUasarell och mindre lasarett, en uttunning som alltjämt fortsätter, till förfång för den vårdsökande allmänheten. En annan sak som har påverkat denna ulveckling är all socialslyrelsen har varit mycket restriktiv då det gällt omförordnande på underläkartjänsler. I motionen 184 har vi tagil upp della problem och även följl upp molionen i reservaiionen 16.

Jag vUl här ell ögonblick gä lUlbaka Ull det riksdagsbeslul som 1969 fattades med anledning av propositionen 35. Den proposiiionen behandlades i statsutskollets utlåtande nr 83, och lill del utlåtandet var fogad en reservalion avgiven av de moderata utskottsledamölerna, vilken just gällde inrättandet av nya läkartjänster. Jag ber all få cilera vad reservanterna dä anförde: "Del är enligl utskottets mening ur säväl patienternas som sjukvårdshuvudmännens synvinkel angeläget att den nu förestående omläggningen av läkaratbildningen inle leder till att antalel väl UtbUdade underläkare vid de medicinska och kirurgiska klinikerna gär ned och att dessa läkare ersätts med praktiskt oerfarna nyexaminerade läkare. Riksdagen bör därför nu inte binda sig vid vissa bestämda läkarkvoler. Del torde böra ankomma pä sjukvårdshuvudmännen all i samråd med socialstyrelsen successivt tillskapa de nya Ijänster som kan komma all erfordras för att tiUgodose uppkommande ulbildningsbehov och möjliggöra effekliv handläggning inom den öppna vården och för alt

Nr 61

Onsdagen den 14 april 1971

Vidareutbildning av läkare

153

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Vidareutbildning av läkare

omvandla befintliga underläkartjänsler med längrelidsförordnanden i den utsträckning som kan befinnas erforderligt med hänsyn till kravel på en effektiv och mol patienternas behov svarande sjukvård."

Riksdagen awisade reservaiionen. Men, ärade kammarledamöter, del är jusl de problem som reservanterna då förutsåg som i dag är rådande pä mänga av våra lasarell.

Vi har i vår motion begärt att läkartjänstutredningen skulle få UU uppgift all se över dessa problem och framlägga förslag UU älgärder, som skulle kunna förbättra situationen.

Nu säger utskollel alt läkartjänslutredningen behandlar frägan om vUka kategorier tjänster för läkare som skall finnas inom sjukvården, innefattande bl. a. Ijänster för läkare under vidareutbildning. Vidare säger utskottet att ulredningen skall framlägga sill förslag redan den 1 juli i år, och mot den bakgrunden anser utskollel alt del inte finns anledning all komma med nägra lUläggsdirekliv Ull läkartjänslutredningen. Jo, herr lalman, det är verkligen vad som behövs. Läkartjänslutredningen ägnar sig inte ät frågans lösning på korl sikl, medan det är del nuvarande akuta problemel som vi har lagit upp i vår motion. Enligt de upplysningar jag har fått direkl frän läkarriänstulredningen behandlar den frågans lösning på lång sikl men tar inte upp del akuta problemet, och del är della som nu är verkligl påtagligt pä mänga av våra lasarett i landsorlen. Och som komnier alt vara myckel framträdande under flera är framåt, om inle nägra åigärder vidlas. Därför, herr lalman, hade del verkligen funnils behov av lUläggsdirekliv för att över huvud laget fä läkartjänslutredningen all se över della problem., som måste lösas på något säll. Jag vill därför yrka bifall tiU reservaiionen 16, där del just föresläs all läkarriänstulredningen skaU fä ta upp delta problem.

154

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Bäde herr Oskarson, herr Hamrin och herr Karl Bengtsson i Varberg har citerat valda stycken ur utskottels belänkande, och jag kan följaktligen hänvisa lUI dessa anföranden; de innehåller praktiskt taget allt vad utskottet har uttalat.

Jag viU sedan ta upp en del av herr Hamrins uttalanden. Han sade all det ju har skrivits så mänga kloka motioner som emeUerlid begravts, och för att la del säkra för del osäkra ansäg herr Hamrin och nägra kamrater att de mäste reservera sig. Jag har ingenting emot att utskotlels ledamöier vUl la det säkra för del osäkra, men jag måsle ändå slälla frågan: Vart leder den här reservationen? Läkartjänslulredningens arbeie befinner sig i silt slutskede; den I juli, aUlsä om knappl tre månader, skall dess förslag ligga klart. Är det någon som tror all man genom nya direktiv i elfte eller näslan i tolfte timman skulle kunna lösa de problem som herr Oskarson har illustrerat genom all skildra läget vid en del lasarett? Nej, både reservanlerna och motionärerna gör nog klokl i all nu inle bara hålla sig lUl ord ulan försöka ge en konkrel uppfallning om vad del är herrarna viU åstadkomma.

Jag lyssnade med intresse lUl herr Bengtsson nummer 2 i Varberg, som också log god lid på sig för alt redovisa gamla beslut i riksdagen, vad socialministern sagt vid det och del lillfällel, osv. Men jag kunde inle

finna alt herr Karl Bengtsson i Varberg gjorde ell enda försök all precisera hur han vUl all frägan skall lösas. Det går väl an all cilera valda stycken ur läkartidningar. Men, herr Bengtsson, ge mig ell enda exempel pä hur Ni vUl ha frägan löst nu omedelbarl! Jag skulle dä bli den tacksammaste som finns här i kammaren.

Herrarna mäste ändå ha klarl för sig all det inle gär att framföra krav i allmänna ordalag; ni mäsle precisera vad ni vUl, En hänvisning av frägan tUl läkartjänslutredningen, som är färdig med sill arbeie om nägra månader, kan inle vara den rikliga vägen all komma lUI rätta med de problem som ni här tornar upp. Jag medger, all vissl är del besvärligt med läkarbristen vid många av våra sjukvårdsinrättningar. Men herrarna har inle anvisat några vägar på vUka vi kan komma ur den akuta krisen.

Det är socialslyrelsen som har ansvaret för läkarfördelningen ilandet. Om ni anser att socialstyrelsen gjort fel eller all riksdagens beslul att prioritera långtidsvården och mentalsjukvården är felaktiga, så säg ifrän om della! Om ni anser att det är dessa prioriteringar som gåll ul över de underläkartjänsler del nu lalas om, så låt oss fä höra del i klartext och undvik de allmänna fraserna!

Herr Karl Bengtsson målade förresten upp en mörk bild av anställningsförhållandena för läkarna. Men, herr Bengtsson, det är inle statens skyldighel att klara anstäUningsfrägorna för läkarna exempelvis vid lasaretten i HaUand, utan det är landstingels uppgifl. Del tyckerjag ocksä bör vara med i sammanhangei när man drar fram besvärligheterna på del här fältet.

Herr Karl Bengtsson citerade långa avsnitt ur en arlikel ur Läkartidningen, som bl. a. berörde problemen vid Jönköpings centrallasarett. Eflersom jag råkar vara ordförande i landstinget i Jönköpings län är jag inle alldeles okunnig om all del där liksom på andra håll i landet finns problem. Men jag vågar påstå att förhåUandena i Jönköpings län inte är speciellt svära. Det är klart all läkare av olika kategorier kan, om de är missnöjda och därtUl skrivkunniga - och våra läkare är i regel skrivkunniga — peka på brister inom sina specieUa områden. Men i detta fall tvingas vi att la hänsyn tUl helhetsbilden. Ochjag uppmanar återigen herr Bengtsson; Tala om hur Ni vUl lösa problemen! Jag skuUe som sagl, bli tacksam för ett sådanl besked.

I elt av herr Bengtssons citat ur Läkartidningen sades, att man inte borde satsa på den öppna vården. Det gällde lydligen också där förhållandena i Jönköping. Jag vill då redovisa ell samlal som jag hafl med chefläkaren vid Jönköpings lasarell. Han framhöll att Jönköping kanske är den ort i landet som, åtminstone i förhällande UU antalet invånare, haft det minsta antale| läkare inom den öppna värden och att sjukhuset nu satsar på all få fler sädana läkare. Det är sannerligen inle något bevis för att man håUer på alt hamna i en krissituation, ulan del är den rikliga salsningen vid del här tUlfället. Den kan självfallet sä småningom medföra ökade krav på sjukhusklinikerna. Men del finns å andra sidan lika stor anledning att anla, all vi just på grund av ulbyggnaden av den öppna värden sluppil ta in en hel del patienter pä centrallasarettet.

Eflersom   herr   Karl   Bengtsson   uppehöll   sig  vid   förhållandena   i

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Vidareutbildning av läkare

155

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Vidareutbildning av läkare

Jönköping, trorjag all kammaren ursäktar mig för att även jag har gjort del. Med den kännedom jag har om de lokala förhåUandena i Jönköping vägar jag påstå all vad jag nu sagl är fulll korrekl.

Ja, del är egentligen inte mycket mer att säga UU herr Oskarson, som ju var inne på ungefär samma tongångar som herr Bengtsson i Varberg. Min fråga tUl herrar Hamrin, Bengtsson och Oskarson är en upprepning av den fråga som jag tidigare har ställt: Ge besked om vad ni viU! SkaU vi ta läkare frän långvården, mentalvärden osv. för all sätta in dem där henarna vUl att vi skall lösa de aktuella kriserna?

Jag vill understryka all det självklarl är en angelägenhet för statsmakterna all se tUl all vi får ell ökal antal läkare i landet. Vi har också gjort en myckel kraflig salsning pä läkarsidan. Vi fördubblar ju utbildningskapaciteten under etl femlal är. Delta måste ändå avsätta resullal sä småningom. Men vi har väl den Ulla benägenheten i denna kammare liksom på så mänga andra ställen all vi vUl all alla problem skaU lösas pä en gäng. Del lar dock, herr Bengtsson, älskiUiga är all utbUda läkare. Del bör ni kanske ocksä ha i minnet när ni lar upp frågor av denna art.

Herr Gadds fråga är av litet annorlunda karaktär. Han efterlyste om jag kunde betraktas säsom pessimist eller optimist rörande hans motion. Jag vUl dä gärna säga att jag ser optimistiskt på saken, herr Gadd, Del är självklarl all vi försöker lösa problemen. Även fröken Ljungberg var dock inne på all en av orsakerna lill all man inle har lyckats är alt expertisen inle är enig. Dä får ni ju förlåta all medicinskt okunniga ulskottsmän och ulskoltskvinnor kanske inle har vägat gä längre än vi har gjort nu.

Fröken Ljungberg var så hänsynsfuU att hon åberopade en socialdemokratisk moiion och önskade den all möjlig lycka lill. Del skulle även jag kunna göra, men jag lycker alt ni nu kan spela försia halvlek och därmed dra bollen en bil närmare mål sä all ni kanske har en chans alt fä in den i målburen 1972.

156

Hen KARL BENGTSSON i Varberg (fp):

Hen talman! Det kan ju vara en tröst för ett tigerhjärta att höra att del inle är bällre i Jönköping än eljesl i landet.

Herr Karlsson i Huskvarna frågar: Vad vUl herr Bengtsson och de andra som ställer sig upp och klagar över de förhållanden som nu är rådande? Ja, vad vUl vi? Jag personligen har velal uppmärksamma aktueUa förhållanden som inte är bra. När man skall göra det såsom lekman när det gäller sjukvårdsfrågor i Sveriges riksdag, kan det naturligtvis te sig svårt. Jag tycker dock all skyldigheten att göra del ändå väger ganska tungt.

Det vi har pekat på som bör göras är mycket enkelt. Vi vet att sedan 1969 har en läkartjänslutredning varil verksam som på socialstyrelsens uppdrag handlagt de frågor vi här diskuierar. Under den tid som denna ulredning verkat har erfarenheten ute på sjukhusen visal alt man håUer pä att fä ytterligare och slörre svårigheter än man hade lidigare. Man ser med slor oro pä denna utveckling. Denna oro kan väl ändå anses ganska befogad på grund av vad man upplever. Jag har ingen stor erfarenhei av della, men jag har verkat i HaUands läns landsiing och inom sjukhusdirek-

tionen i etl antal år och därav fält en del erfarenheier. Bl. a. har jag kontakt med dem som verkar pä sjukhusen såsom läkare eller sjukhuspersonal i allmänhel. Vissl måsle vi väl erkänna alt de har ell myckel svärl arbeie all utföra och vi vel all de ulför del i ell oerhörl pressat läge. Vi vet också all människor i aUl slörre utsträckning kräver läkarvård och att del är ytterst angelägel all de får sådan. Då frågar vi motionärer; Vill inle Sveriges riksdag, som nu arbetar, hemställa lill socialslyrelsen att den ser tUl all läkartjänslutredningen fär uppdraget all ägna dessa frågor specieU uppmärksamhet?

Det är ett faktum att de förhåUanden råder som jag, herr Oskarson och andra här har relaterat. Det stämmer ju också med den erfarenhei som herr Karlsson har frän Jönköping.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Vidareutbildning av läkare

Hen OSKARSON (m).

Herr lalman! Herr Karlsson i Huskvarna säger: Kom inle bara med ord, ulan lägg fram konkrela förslag. Nu har utskottet awisat molionen och hänvisat tUl att läkartjänslutredningen skaU lägga fram förslag pä delta område - och del är fel. Den komnier inte med nägra sädana förslag. Det är, herr Karlsson, etl konkrel förslag all ulredningen skulle få direkliv all titta på dessa frågor. Herr Karlsson säger all del inle är någon idé alt ulredningen fär göra della i elfte timmen. Del är dock bällre senl än aldrig! Nog vore del bällre all läla en sillande ulredning få dessa tUläggsdirektiv än att försöka ge en ny ulredning ell sådant uppdrag. Detla, herr Karlsson, del är ett konkrel förslag.

Ell annal konkret förslag är, vUkel jag också var inne pä i milt lidigare anförande, att socialstyrelsen skuUe vara mer liberal och vUlig dä del gäUer omförordnande pä underläkartjänster. Därvidlag har del förekom mit en myckel slark restriktivilel under de senasie åren. Kan socialslyrelsen bli mer benägen alt omförordna pä underläkartjänsler ser jag även del som ett konkret förslag.

Sedan är del inte enbarl fräga om huruvida läkarna har besvärliga arbetsförhåUanden eUer inle, om de trivs eller inte, ulan del är också en fråga om den vårdsökande aUmänhelen, Del är den som brislen på underläkare går ut över lU syvende og sidsl.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s);

Herr lalman! Jag hade inle sä överdrivel stora förhoppningar om all jag skulle kunna fä någol acceptabelt svar från herrar Karl Bengtsson i Varberg och Oskarson och de svar som har givils är egenlligen svagare än de jag någonsin hade troll all jag skulle fä.

Herr Bengtsson säger: Vad vi vUl konkret är att peka pä förhållanden som inte är bra. Tänk, hen Bengtsson, om del vore så lätt all lösa samhällsfrågorna att man bara behövde slä och säga: Del här är inte bra, del mäste se annorlunda ul. Men del var inle det jag efterlyste, utan besked om hur ni skaU kunna åstadkomma en enda läkare mer i landet genom all ge tUläggsdirektiv lUl utredningen. Del är det frägan gäller, herr Bengtsson, och svara pä den nu om del inle gick i försia omgången.

Herr Oskarson säger också att han har lagl fram konkrela förslag. Men de är av ungefär samma märke som herr Bengtssons, dvs. de är över

157

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Vidareutbildning av läkare

huvud tagel inle acceptabla, när man tänker över dem. Del mäste ändå vara fel all, när en utredning håller pä att praktiskt taget slutjuslera sitt belänkande, ge nya utredningsdirektiv, som skulle ge hell nya aspekler. Det är ändå del herr Oskarson efterlyser! Är del inle bättre all man awaktar vad utredningen kommer all säga, sä alt man därefler har möjlighet alt bedöma: Vad är del som nu skall göras? Glöm inte att bakom del hela ligger socialstyrelsen, som har ansvarel för fördelningen av läkare. Kan ni peka pä att socialslyrelsen begär misstag, sä klaga över det åtminstone!

Jag vill sluta med alt säga, att sä länge herrarna inte kan peka pä att ni fär fram en enda läkare mer genom tUläggsdirektiv, så länge fär ni förstå all vi inle kan la er pä allvar. Del är hell enkell på del sältel all ni hyser fromma förhoppningar och önskemål, som vem som helsl kan skriva under pä. Men del är inle det vi behöver och det är inle del jag efterlyser. Vad vi behöver är i släUel konkrela besked och del har vi inle kunnat fä. Som jag tidigare har sagl är del inte vanligt all man i allra sista minuten ger en ulredning tUläggsdirektiv. Man löser, som sagt, inle problemel pä det sättet.

Herr talman! Jag ber med dessa ord alt fä yrka bifaU till utskottets förslag.

158

Hen WEDEN (fp);

Herr lalman! Jag ber om tUlgift för alt jag med nägra fä ord lägger mig i denna debalt.

Herr Karlsson i Huskvarna har anfört tvä argumeni. Del ena är - om jag förslod herr Karlsson rätt - att man egentligen inle har någon särskUd anledning att peka pä missförhållanden. Men för att man verkligen skaU kunna komma lUI rätta med det som olvivelakligl häUer på all utveckla sig lUl någol som kan likna en mer aUvarlig kris mäsle uppmärksamhelen fästas pä problemet. Del är del som man här har försökt göra. Del är della som i många andra sammanhang även del socialdemokraliska partiet i myckel stor utsträckning har ägnal sig ät och som dä verkat som en bra väckarklocka. Här behövs en väckarklocka, inle bara i Jönköpings län ulan över huvud laget, eftersom silualionen håller pä alt spetsa tUl sig.

Sedan sade herr Karlsson all den medicinska expertisen inle är överens. Han liksom försökte spela ul ett motsatsförhållande meUan långtidsvård, menlalvård och andra värdgrenar. Jag skulle vUja säga all det är fel att skjuta ett sådant motsatsförhållande i förgrunden, herr talman, därför all såviii jag kan bedöma existerar del inte. Jag skulle kunna lämna kammaren klara exempel på att även de läkare, som representerar de specialiteter som herr Karlsson talade om, är fullständigt överens med andra läkare om att här behöver inte minst socialstyrelsen en ;5ådan väckarklocka som kammaren kan vara genom att bifalla motionen. För att spara tid skall jag emellertid inte lämna några exempel. Herr Karlsson gör sin argumentation litet för enkel när han anklagar dem som står bakom reservationen för att mte kunna komma med konkreta förslag. Vad del gäller är alt handla litet snabbare än herr Karlsson tydligen är angelägen om att göra och en sådan snabbhet är av behovet

påkallad. Den värdsökande delen av svenska folket behöver den i dag.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Del är litet farligt, herr Wedén, all bara slinka in i kammaren utan all ha följt deballen. Herr Wedén kunde ha besparat sig halva delen av silt anförande, om han hade lyssnal pä vad jag sade. Del herr Wedén lar upp om experlisen rör en hell annan fräga. Del rör aUergologin och liknande och syflar pä en hell annan motion. Om herr Wedén i forlsällningen skall ge sig in i deballen. bör herr Wedén vara med frän början och lyssna på vad den rör sig om.

Herr Wedén söker säga att det är en allvarlig kris pä väg. Jag har inte undanhållit något ulan sagl alt det kan vara besvärligt för många sjukvårdsinrättningar i landel. Om herr Wedén hade hörl mig tidigare, kunde han också ha lyssnat på dessa synpunkler. Vad jag sagl är all den moiion och den reservalion som finns inle pä etl enda sätt anger hur man skall kunna fä en enda läkare tUl vid våra sjukvårdsinrättningar. Della är del centrala problemet i den debatl som herr Wedén nägol yrvaket kom in i.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Vidareutbildning av läkare

Hen WEDEN (fp):

Herr talman! Jag tror inte att jag varit särskill yrvaken i denna debalt, Uksom inle när del gäller de här problemen över huvud tagel, vilka jag under mänga år hafl goda skäl alt följa med slor uppmärksamhel. Jag hörde i varje fall att herr Karlsson i Huskvarna lalade jusl om menlalvård och om långtidsvård, och han satte då dessa grenar i en direkl motsatsställning tUl andra grenar av sjukvärden. Dä lUlät jag mig alt upplysa om alt jag har många exempel pä alt läkare som företräder jusl dessa grenar av värden är hell överens med sina kolleger pä andra områden om att här fordras det räll snabbt en ändrad insiällning från statsmakternas sida, och kammaren kan här tjänstgöra som den alarmklocka som är nödvändig.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag Ivingas återigen hänvisa till historien. Jag har, herr Wedén, bara tagil upp exempel pä menlalvården och på långtidsvården för att fråga om det är den prioritering som slalsmaklerna tidigare gjort som herrarna bakom reservaiionen nu vill ändra på. Del är så jag har argumenterat och den argumentationen slår forlfarande oemotsagd.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilioner gavs pä bifall lUl dels utskottels hemsläUan, dels reservationen nr 16 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Karl Bengtsson i Varberg begärt volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   alt   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

159

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Ungdomsvärds-skolorna: Driftkostnader

betänkandet nr 5 punkten 28 mom. 1 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kanimaren bifallit reservaiionen nr 16 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Karl Bengtsson i Varberg begärde rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   164 Nej  -   142

Mom. 2

Utskottels hemstäUan bifölls.

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemsläUan, dels motionen nr 745, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Ljungberg begärl votering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition;

Den   som   viU   att   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemställan   i

beiänkandel nr 5 punklen 28 mom. 3 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil molionen nr 745.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då fröken Ljungberg begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja  -  207

Nej  -     82

Avstår —     17

Mom. 4

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 29 och 30

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemslällt.

Punkten 31

Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader

Kungl. Maj:t hade under punklen 1 1 (s. 164—167) föreslagit riksdagen alt tUl Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader för budgetåret 1971/72 anvisa ell förslagsanslag av 67 790 000 kronor.

160

I   motionen   1971:776   av   fröken  Pehrsson  och  herr  Bengtsson  i Göteborg hemställdes alt riksdagen skulle i skrivelse tUl Kungl. Maj;l

uttala att Härsjögärdens yrkesskola borde bibehållas.

Utskottet hemställde

1.    att riksdagen skuUe avslå motionen 1971 ;776,

2.    att riksdagen tiU Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 67 790 000 kronor.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr talman! Beträffande punkten 31 i socialutskottets betänkande nr 5, Ungdomsvårdsskolorna, har herr Bengtsson i Göteborg och jag väckt en motion, dar vi hemstäUer att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj;t måtte uttala att Härsjögärdens yrkesskola bibehålls. Statsrådet föreslår i statsverkspropositionen att skolan läggs ned.

Härsjögärdens yrkesskola är en ungdomsvårdsskola för svagt begåvade flickor i åldern 17—20 år, den enda skolan i landet för denna kategori elever. De flesta av skolans elever har gått i hjälpklass. Många har pä grund av skolskolk, bristande möjUgheter att tiUgodogöra sig undervisningen, ibland också helt avbruten skolgång, stannat pä en låg kunskapsnivå, och fUckorna upplever det som ett mycket svårt handikapp. UtbUdningsmöjUgheterna för de här eleverna är starkt begränsade.

För att bättre utbUda eleverna har skolan de senaste åren bedrivit grundskoleundervisning i svenska, matematik och samhäUskunskap, och detta pä en nivå som passar just dessa elever, en viktig gren i rehabUite-ringen.

Statsrådet nämner i propositionen att problemen med alkohol- och narkotikamissbruk bland ungdomen kräver aUt intensivare insatser från samhäUet. Jag har den uppfattningen att de elever som vistas på Härsjögården — äldre elever som är svagt begåvade — har alldeles särskUt stort behov av insatser från samhäUet.

Undervisning i grundskolans ämnen i smä elevgrupper utgör etl väsentligt slöd för de här eleverna. Ocksä arbetsträning saml förberedande yrkesutbUdning hjälper eleverna. Och att fä detla tillsammans med kamrater i ungefär samma älder och med ungefär samma kunskapsnivå gör det lättare för dem att kunna återanpassas.

Därför menar jag att det är värdefullt om Härsjögärdens yrkesskola bibehålles. Den är den enda skolan för dessa äldre och svagl begåvade elever. Att de kan rehabiliteras och återanpassas är oerhörl angeläget, och deras möjligheter härtUl måste tUlgodoses,

Jag vill, herr talman, yrka bifaU lUl motionen 776,

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Vi befinner oss nu när det gäller ungdomsvärden i en helt annan situation än för nägra år sedan. Då var del ett ständigt krav pä nya platser för ungdomsvärden, och nu är vi i den situationen att en av ungdomsvårdsskolorna kan läggas ned. Jag behöver inte argumentera mer än med de siffror, som finns i utskottsbetänkandet, där det hänvisas lill att pä de 20 plalser som skolan har fanns 13 inskrivna vid inspektionstUl-fäUet och bara 8 befann sig på skolan. Med hänsyn tUl att det fanns många lediga platser vid liknande andra skolor har man såvitt jag förstår ingen  annan  väg  att  gä  än  att följa del förslag som socialminislern

6   Riksdagens protokoU 1971. Nr 59-61

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Ungdomsvårdsskolorna: Driftkostnader

161

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder m.

m.

framfört och lägga ned skolan i fräga. Jag yrkar bifall lUl utskotlels förslag.

Fröken PEHRSSON (c):

Herr lalman! Jag finner i statsverksproposilionen ingen motivering för all just Härsjögärdens yrkesskola skaU läggas ned. Jag menar att just de elever som jag nämnde lidigare och som finns på skolan har ell behov av alt få en vistelse där. Med hänsyn tUl den möjlighet all hjälpa jusl dessa speciella elever som skolan har borde den också få bibehåUas.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Motiveringen är klar. endast 8 elever fanns på 20 plalser. När vi har möjlighel att lägga ned en ungdomsvårdsskola måste Härsjögården då vara närmasl i lur.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Proposilioner gavs pä bifall tiU dels utskottets hemställan, dels motionen nr 776, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 32-34

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

162

Punkten 35

Bidrag till kommunala nykterhetsnämnder m. m.

Fru HOLMQVIST (s):

Herr talman! Vid punklen 35 vUl jag la upp en fråga som jag önskar klarlagd och som jag inte kan slälla Ull ulskollels talesman därför alt nägol motionsyrkande inte föreligger och utskollel endasl haft all la ställning tUl förslaget i årets statsverksproposilion, pä s. 186 och 187 i bUaga 7 under punkten Bidrag lUl kommunala nykterhelsnämnder m.m.

I fjolårets slatsverksproposilion under samma punkl uttalade departemenlschefen: "Ulvecklingen av nyklerhelsnämndernas verksamhel under 1960-talet innebär bl. a. att nämndernas möjligheter lUl behandling av alkoholskadade inom öppna och frivUliga värdformer har ökat väsentligt. Denna utveckUng bör fortsätta. Nämndernas aktiviteter varierar emellertid avsevärl meUan olika kommuner och kommuntyper. Jag anser det vara särskUt angelägel all främja anordningar och åtgärder som är direkt inriktade pä värd och behandling, exempelvis alkoholpolikliniker, rådgivningsbyråer saml förebyggande och eftervårdande ätgärder. Den ökade samverkan och integrationen mellan de olika socialvärdsgrenarna medför svårigheter alt särskilja kosinaderna för nyklerhelsvård. Ansöknings- och prövningsförfarandet  för slalsbidrag UU dessa kostnader har bl, a, tUl

följd härav blivit aUtmer kompliceral och betungande. Som jag tidigare framhäUil bör därför bidragsgivningen förenklas och anpassas till utveckr Ungen. En översyn i delta syfte pågår inom socialdepartementet, I awaktan härpå bör under näsla budgetär prövas ell schablonmässigt förfarande. Socialstyrelsen har föreslagit omprövning av den nu tillämpade regeln all slalsbidrag inte ulgär lill hyreskostnad för nykterhels-nämnds riänslelokal i kommunägd fastighet. Jag är inle beredd all nu — under pågående översyn av bidragsgivningen - föreslå nägon ändring i denna del," Detta alltså sagt av departementschefen i fjolårels statsverksproposilion. I deparlementschefsutlalandet i samma ärende i årets budgetförslag är inte den översyn som pågick inom departementet redovisad,

Alla de inom kommunerna som sysslat med ansökningar om slalsbidrag hälsar med slor tUlfredsstäUelse varje försök lill arbelsbesparande schabloner för att undvika onödig byråkrati i ansökningsförfarandet för kommunerna, Sävitl jag vel har den omnämnda deparlementsutredningen inle varil föremål för remiss hos någon kommun eller hos Svenska kommunförbundel. Jag fömtsätter därför all ulredningen ännu pågår inom departementet.

I förslaget på s. 187 i årets slalsverksproposilion hänvisar deparlemenlschefen tUl fjolårets uttalande om etl under budgetåret 1970/71 schablonmässigt ansöknings- och prövningsförfarande för siatsbidraget tUl nykterhetsnämnderna. Del innebär att för kalenderåret 1970 skall bidrag lUl vissa koslnader av i huvudsak administrativ karakiär schablonmässigt beräknas pä ett bidragsunderlag som molsvarar 110 procent av de koslnader som socialslyrelsen godkänt för kalenderåret 1969. Departementschefen förordar att samma förenklade bidragsförfarande för dessa kommunernas koslnader bör tUlämpas även för näsla år. Äv denna skrivning framgår inte om statsrådet menar att tUlämpningen skall prövas även under kalenderåret 1971, Jag fömtsätter att schabloniseringen av statsbidraget Ull kommunala nykterhetsnämnder inte skall innebära en försämring i förhäUande lUl lidigare form av bidragsgivning,

Pä senare är har den kommunala nykierhetsvården ändrat karakiär, såsom departementschefen själv framhåller. En successiv utbyggnad av de öppna och frivUliga vårdformerna och en minskning av tvångsåtgärderna har skett. Ätt alll fler alkoholpolikliniker upprältas och att alll fler alkoholskadade värdas pä mentalsjukhus betyder all kommun och landsiing bär en slörre del av kostnadema för nykierhetsvården än tidigare. Detta är endast etl konstaterande.

Förslaget i statsverksproposilionen har inle givil anledning Ull nägon motion eller annat yrkande frän min sida, men jag skulle vara tacksam för etl klarläggande uttalande frän slalsrådel Aspling. Jag förulsäller att den i fjolårets slatsverksproposilion omnämnda översynen för all åstadkomma en förenkling av bidragsgivningen från staten kommer att remissbehandlas hos berörda parter och att del schablonmässiga förfarandet vid ansökan om slalsbidrag är avsett att prövas under ytterligare ett år innan slutlig StäUning tas. Jag förutsätler ocksä alt schabloniseringen av statsbidraget tUl den kommunala nykierhetsvården inte skall innebära en försämring av statsbidraget, som kanske framför alll skulle komma alt gå

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU kommunala nykterhetsnämnder m. m.

163

Nr 61                      ut över kommuner som bedriver en progressiv nykterhetsvård.

Onsdaeen den           Herrlalman! Jag har mget annat yrkande än utskottet.

HaprU 1971

-------------------- ------ Herr socialministern ASPLING:

Bidrag till kom-           jgj. talman!   Med anledning av fru Holmqvists direkla fräga Ull mig

hetsnämnder m. m.

munala nykter-       under denna punkt vUl jag svara följande.

Vi har inom socialdepartementet genomförl en kartläggning av bidragsgivningen lUl de kommunala nyklerhelsnämnderna. Den har visal att bidragssystemet administrativt är myckel krångligt med krav på en detaljredovisning, som jag tror all vi alla kan vara överens om all man så långt som möjligt skaU försöka komma ifrån. Detta gäUer särskUt de administrativa kostnaderna för nykterhelsnämnderna som del också blir allt svårare att särskUja genom integrationen mellan de olika sociala grenarna — i hälften av landels kommuner har nu genomförts syslemet med sociala centralnämnder.

Detta är bakgrunden tUl att vi för kostnader av administrativ karaktär har schabloniserat bidragsgivningen. Det sker på så sätt att kostnaderna för 1969 vid bidragsberäkningen schablonmässigt ökas med 10 procent för 1970 och att delta belopp sedan ökas med ytterligare 10 proceni för 1971.

Jag vUl understryka alt detla är en provisorisk anordning som vi har velat genomföra i förenklande syfte i avvaktan pä en mer genomgripande översyn av bidragssystemet. En sådan översyn av bidragssysiemel mäste samordnas med det utredningsarbete om nykterhetsvården som pågår inom socialulredningen, och det är självklart att elt sådant förslag om del framtida bidragssystemet kommer att bli föremål för remissbehandling i vanlig ordning.

Fru HOLMQVIST (s);

Herr talman! Jag ber att UU statsrådet Aspling få framföra milt tack för den klarläggande redogörelsen för det statliga stödel tUl de kommunala nykterhetsnämnderna. Att förenkla bidragsformerna är ell vällovligt syfte, men det är beklagligt om del skulle bli så att statsbidraget sänks. Jag tror inte att man inom de kommunala nykterhetsnämnderna ännu vet hur systemet kommer att slä, och jag hoppas att den ulredning som görs inom departementet ocksä gär ul på remiss när man kommer fram lill det system som nämndes.

Jag ber än en gäng all fä tacka för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 36

Utskottets hemställan bifölls.

164

Punkten 37

Bidrag tUI Länkrörelsen m. m.

Kungl. Maj:t hade under punkten J7 (s. 188-189) föreslagit riksdagen att lUl Bidrag till Länkrörelsen m. m, för budgetåret 1971/72 anvisa ett anslag av 2 300 000 kronor,

I denna punkt hade behandlats

1,    motionen 1971:356 av herr Helén m. fl., vari hemstäUts att fier ideella organisationer skuUe bli berältigade att erhålla bidrag ur det nu befintliga anslaget Bidrag tUl Länkrörelsen m, m., varvid anslagsrubriken ändrades tUl "Länkrörelsen och andra frivUliga ideeUa organisationer", samt att nämnda anslag uppräknades med ytterligare 600 000 kronor,

2,    motionen 1971:773 av herrar Olsson i KU och Stälhammar, vari yrkats att riksdagen skulle besluta att uppdraga ät Kungl, Maj;l att utfärda nya bestämmelser för statligt stöd tUl vård av alkolhol- och narkotikamissburkare, så att även verksamhetsformer som tiUkommit på initiativ av frivUUga och ideella organisationer och inte hade traditionell institutionskaraktär kunde erhålla ett generösare statligt stöd.

Utskottet hemstäUde

1. att riksdagen med bifall tUl Kungl. Maj ts förslag och med avslag på
motionen 1971-356 tUl Bidrag tiU Länkrörelsen m.m. för budgetåret
1971/72 anvisade ett anslag av 2 300 000 kronor,

2. att riksdagen i anledning av motionen 1971:773 gav Kungl. Majrt
tiU känna vad utskottet anfört om statsbidrag tiU vård av alkohol- och
narkotikamissbrukare.

Reservation hade avgivits

17. beträffande kretsen av bidragsberättigade organisationer av herrar Hamrin och Hyltander (båda fp), som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl, Maj;ts förslag och med bifall till motionen 1971:356

a)    tUl Bidrag tiU Länkrörelsen och andra frivUUga organisationer för budgetåret 1971/72 anvisade ett anslag av 2 900 000 kronor,

b)    gav Kungl. Maj,t tUl känna vad reservanterna anfört.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU Länkrörelsen m m.

Herr HYLTANDER (fp);

Herr talman! Vid punkten 37 finns en reservation av herr Hamrin och mig, vari vi yrkar pä alt anslaget "Bidrag tUl Länkrörelsen m. m. och andra frivUliga ideeUa organisationer" uppräknas tUl den summa som var föreslagen i socialstyrelsens ursprungliga äskande.

Den här grenen av social verksamhet torde tyvärr vara nödvändig, kanske ganska läng tid framåt. Herr Karlsson i Huskvarna gör kanhända samma antydningar när det gäUer alkoholislvården som förra gängen vi diskuterade vUken roll staten och de som företräder det aUmänna i sammanhanget spelar. Jag skyUer mte de alkoholbesvär som vi har i riket på någon myndighet, men det torde vara ovedersägligt att staten drar in rätt stora pengar på alkoholhanteringen och därmed också har ett stort

165

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU Länkrörelsen m. m.

166

ansvar för att de här problemen finns, alldenslund den tUlhandahåUer del som i stor utsträckning förorsakar dem.

Här liksom i övrigt gäller det en prioritering av älgärder för att komma lUl rälla med de slora problem som finns i sammanhangei. Målsättningen tror jag inle att samhällel ensamt klarar av ulan hjälp av ideella insalser på friviUig bas, även om det använder sina samlade egna resurser. Men i samarbete kanske man når en effeki som närmar sig mälsätiningen att försöka råda bot på alkoholproblemen och hjälpa de människor som har råkat ul för dessa. Del är ju det som är huvudsyftet med den verksamhel som bedrives både av samhällets olika organ och av de friviUiga krafler som arbelar här, tyvärr kanske ofta med för litet samhäUsstöd och med för små resurser,

I del här sammanhanget vill jag understryka vad som sagts i socialslyrelsens framslällning om den frivUliga verksamheten på narko-manvårdsområdel, och jag skulle förmoda alt del anslag UU Länkarna som har getts under ell flertal är även är elt ullryck för uppskallning av det frivUliga arbeie som bedrives på den sidan. Jag tror dock inte all man kan begränsa siödet UU enbarl den lypen av frivUlig verksamhet, ochjag skulle gärna, om nu inle socialminislern har avvikit för långt härifrån, ha velat höra hans värdesällning av de friviUiga insalserna pä det här området.

Det andas nog litel grand njugghet när man prutar ned de begärda 2 900 000 kronorna tUl 2 300 000 kronor och därmed mte ger möjlighel för de frivUliga organisationerna att, såsom föreslagils i motionen 356, komma i en bältre situation då del gäller medelslilldelning. Jag tror alt vi har tiUräcklig erfarenhetsbakgrund för att kunna bedöma alt ett ansvarslagande pä personlig, ideeU och friviUig bas har väl så slor möjlighet alt lyckas som del aUmännas insalser, som av vederbörande vårdbehövande uppfattas mer eller mindre som en tvångsåtgärd från samhällels sida. Jag tror att det frivUliga och personliga ansvarslagandet där har större möjUgheler all nä resullat. Kan man bara i nägol sådanl fall definitivt råda bot på någon vårdlagares missbruk, sä torde de pengar som här äskas - 600 000 kronor - tjänas in flera gånger om. Vi vet ju vad en enda alkoholistvårdslagare kosiar per år. Den här ökningen motsvarar i så fall bara årskostnaderna för någol halvdussin.

Jag ber alt få citera nägra rader ur motionen:

"Den personlighetsförändring, som krävs för all bryta med del tidigare livet och lära nya normer, kan av aUt att döma endast försiggå inom en grupp, där varje sleg mot etl mera välanpassat liv omedelbart uppmuntras och där man känner sig omgiven av personer, som är solidariska men samtidigt släUer bestämda krav.

Det har i praktiken visat sig att vissa kristna grapper uppvisat ovanligt goda resultat, när del gällt att ge f.d, alkohol-och narkotUcamissbrakare inte bara tUlfällig lindring och vård ulan också en möjlighel tUl elt verkligt nyll liv, detla kanske inle så myckel på grund av ideologins direkta påverkan som därför att missbrukarna här möter människor villiga all salsa sig själva mycket radikalt och ge inte bara av sin belalda arbetstid ulan av sin fritid och sitt familjeUv,"

Jag tycker att man rent principieUt frän samhällets sida borde ge mera

ål den lypen av verksamhel, specieUt som del kanske visar sig alt den för mindre insatta pengar ger mer i resullal än vad ofla den traditioneUa ger, vilken av den vårdbehövande upplevs som ett tvängsingripande.

Här har Lewi Pethrus' stiftelse Slrandgärden gjort etl utomordentligt arbeie, som är omvittnat av många. Jag kan hänvisa lUl radio- och TV-reportage, där flera har uttalat sig om värdet och betydelsen av detta arbeie. Del finns många liknande grupper som vore väl värda elt slöd.

Jag skall inte vid denna timme belasta kammarens tid mera med argumentation ulan yrkar bifall tUl reservation 17 och de ytterligare 600 000 kronor i anslag som sammanfaller med vad socialstyrelsen har äskat.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU Länkrörelsen m. m.

Hen OLSSON i KU (fp);

Herr talman! Under denna punkt behandlas motionen 773 angående statligt stöd tUl de nya former för alkoholist- och narkomanvård som de senaste åren börjat drivas pä initiativ av enskUda människor, grupper och olika ideella sammanslutningar.

Många av dessa försök - att vid sidan av den konventionella värden på olika institutioner utveckla nya vårdformer - har redan gett mycket uppmuntrande resultat. Dessa glädjande resultat har också näslan undantagslöst uppnåtts med en bråkdel av de koslnader per vårdad som den traditionella institutionsvården drar.

Sädana frivilliga, ideella insalser är naturligtvis ytterst värdefulla — inle bara för de medmänniskor som får hjälp att bryta sig ur alkohol- och narkotikamissbruk ulan ocksä för samhällel som helhet.

Medan alltså den direkta samhälleliga institutionsvården inle har, i varje fall inte hittUls, motsvarat de förväntningar man ställt pä den -återfallen är regel, inte undanlag på della område — har av allt all döma den på enskUda initiativ startade verksamheten gett vida bättre resullat, I stället för slora, opersonliga institutioner erbjuder man ofta en enkel vardagsmiljö utan direkt medverkan av professionella värdare. Genom att utnyttja yngre människors naturliga benägenhet att bilda mindre grupper, och fungera i dessa mindre grupper, har man lyckals minska missbrakar-nas passivitet och skapa positiva identifieringsmöjligheler. En sådan metodik — där föreståndare och ledare pä ett annal sätt än som är möjligl inom den vanliga institutionsvårdens ram ingår i denna grappsamverkan — skapar lättare den ömsesidiga respekt, kontaki och gemenskap och del känslomässiga samförsländ som är grundläggande föratsältningar i arbelet för att påverka vårdlagarna i positiv riktning.

Självfallet bör vården ske i intim kontakt och samverkan med medicinsk och social expertis. Detta har också skett nästan ulan undantag.

Det är mot bakgrunden av narkotikaproblemets vidd nödvändigt alt samhällel tillvaratar aUa möjligheter att rädda drabbade människor tUlbaka tUl ett normalt liv. I kampen mot narkotika och för de utslagna människor som är missbrukels fångar bör alla insatser stödjas.

Del är därför med mycket stor tUlfredsslällelse som vi motionärer konstaterar att socialutskottet har gått pä vår linje att bereda möjligheter för samhäUsstöd tUl frivilliga insatser på detta område. Denna stimulans

167

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU Länkrörelsen m. tn

för ideeUa insatser ger onekligen hoppingivande perspektiv inför framtiden. För del kan väl inte råda något tvivel om att erfarenheten pekar på behovet av ett samarbele meUan mänsklig idealitet och medmänskligt ansvarslagande och statligt ekonomiskt slöd för all effektiva resultat skall nås.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifaU lUl utskottets hemställan i fräga om punklen 37 mom, 2,

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr lalman! Lät mig bara med anledning av de två inlägg som gjorls säga alt vi från utskottels sida verkligen har lagil bäde motionen och hela den här problematiken pä allvar. Och vi har ju, som en av motionärerna senasl redovisade, varit mycket välviUiga mot molionen.

Jag vill undersiryka att många ideella rörelser här verkligen gör en förnämlig insats, och den hjälp och del slöd som de fär från samhällets sida är därför väl befogade. Men jag skulle med anledning av herr Hyllanders inlägg vUja säga, all skulle del vara bevis pä njugghel alt man inte kan tUlmötesgä varje önskan motionärer har, då är vi ju njugga i nästan varje fräga som behandlas här i riksdagen, — Herr Hylländer var själv inne pä tanken om priorilering, och del är ju den avvägningen som vi alltid Ivingas göra och kommer att Ivingas göra, därför att vi kommer aldrig att ha tUlräckligt med medel för att tUlmötesgä alla önskemål och klara alla de uppgifler som välvUUga molionärer vUl lägga pä riksdagen och samhället. Men jag vUl alltså klart säga ifrån att här är det inle fråga om njugghet, utan vi har höjt anslagel detla år.

Herr lalman! Med dessa ord ber jag att få yrka bifaU tUl utskottets förslag.

Herr HYLTANDER (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Vi skaU kanske inle bara använda ordel njugghet i sammanhangei. Jag tror del skulle vara klokl om riksdagen vUle besluta i enlighet med reservaiionen, för de pengar del gäller skulle då användas bättre och ge flerdubbel utdelning genom all besparingar kan göras när del gäller andra samhäUsålgärder.

Det är inte bara fräga om njugghel här, herr Karlsson i Huskvarna, Del kan också gäUa klokhet — eller oklokhel, beroende pä vUken sida man nu vill se del frän.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle; Herr lalman! Ja, den bedömningen kan ju alllid bli olika. Men jag kanske ändå, herr lalman, när jag fick ordet skall säga, all den narkomanvård och den alkoholistvärd som nu ges måsle, i enlighet med riksdagens och andra instansers beslut, ske på ett ordentligt sätt. Där är det samhällsinstanserna som skall vara avgörande. Alt man dessulom skall ge stöd ät de frivilliga organisationerna är självklart. Men som sagl; Allt kan man inte få av del man önskar.

168

Hen HYLTANDER (fp) kort genmäle:

Herr talman!   Jag skall inle fortsätta den här diskussionen med herr

Karlsson i Huskvarna. Jag vUl bara konstalera att vi när det gäller inlressel lydligen kan samsas. Men jag påpekar alt del i utskottets skrivning finns en direkt avgränsning av del här anslagel med hänvisning tUl de organisalioner som nu fär del av anslagel. Det är den vallen som vi genom vär reservalion vill bryla tUl förmän för andra ideella organisalioner. Då tror jag också alt det behövs litet mer pengar, och anslagel är inle av den storleksordningen att del framkallar någon obalans i budgelen.

Herr talman! Hänvisande lUl tidigare diskussioner meUan vår fp-reser-vanl och ordföranden i ulskoltet kan jag återupprepa att de pengar som erfordras är vi beredda all slälla lUl förfogande.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till Länkrörelsen m m.

Hen STÄLHAMMAR (fp);

Hen talman! Det är nalurliglvis glädjande alt socialutskoltet har tUlstyrkt herr Olssons i Kil och min moiion, men som jag ser det är det här inte bara fräga om en engångsföreteelse, utan det gäller en princip. Vi har i delta faU utgått frän etl försök med ändrad narkomanvård som har gjorls i Bålbäcken i Värmland, och enligt föreliggande skrivning finns del nu möjligheler alt fä en mera flexibel form av värd än den institutionella som vi har hafl lidigare. 1 Bälbäckensfallet fick man hela liden försöka finansiera verksamhelen med hjälp av frivUligt insamlade medel och pengar frän enskUda personer. Om man ser pä vad narkomanvårdskommiltén har kommit fram tUl måsle läget sägas vara ganska allvarligt. Man uppskattade år 1968 antalet svårare faU av narkomani tUl 10 000 i hela landet, SäkerUgen har antalet ökal sedan dess. Man räknar med alt det bara i Slockholm flnns mellan 5 000 och 6 000 svåra narkotikafall, SIFO har ocksä lämnal en skrämmande uppgift, som redovisas i narkoman-värdskommitténs betänkande, nämligen den att av 2 120 representativt utvalda personer i Stockholm i åldrarna 12 tUl 24 år hade 11 proceni av ungdomarna i huvudstaden och 2 procent i landsorten missbrukat — jag betonar det, missbrukat - narkotika.

Mot detta står dä samhällets målsättning i kampen mol drogmissbruket, och den formuleras i narkomanvårdskommitténs betänkande på följande säll; "Målsättningen är att förhindra all sådanl missbrak uppkommer, all molverka missbruket när del ändå uppställ, att rehabUitera missbrukarna samt alt så långl som möjligl minska de skador och det lidande som är förknippat med missbruket."

Den målsättningen stär i bjärt kontrast lUI de metoder man använder för att nå de uppslällda målen, om vi nu ser på rehabiliteringssidan. Del ges värd pä ungdomsvårdsskola och på sjukhus. Man kan inle ange del exakta antalet vårdplatser, eftersom det är en allmän princip att man vid behandlingen av narkomaner inte skaU vara ensidigt inriktad på patienternas narkotikamissbrak utan alllid försöker alt ocksä behandla de bakomliggande personlighetsstörningar som finns. Detta differentierade värdprogram gör att narkomaner återfinns på många olika avdelningar inom sjukhusen. Men narkomanvårdskommilléns siffror, som säger alt det finns 380 platser för sluten narkomanvård i hela landel, är skrämmande sedda i relation UU de siffror som talar om hur stort narkotikamissbruket egentligen är. Av nämnda 380 platser är 130 inrymda i avdelningar som tar emot både narkomaner och alkoholister.

169

6*   Riksdagens protokoU 1971. Nr 59-61

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU Länkrörelsen m. nt

av vUka antalet alkohoUsler i regel överväger.

Rehabiliteringen har inle heller lyckals specieUt bra. En undersökning som SSUH har gjort visar att 41 proceni av de orala missbrukarna och 55 procent av de intravenösa har debuterat som narkotikamissbrukare sedan de tagils in pä en ungdomsvårdsskola. När det gäller sjukhusens narkomanbehandling räknar man med alt ålerfaUsfrekvensen är två tredjedelar av samtliga inlagna.

Nu har man pä mänga håU i landel och frän mänga olika utgångspunkter börjat engagera sig i narkomanvärden. Det är dä intressant att se att man utifrån allmänt medmänskliga utgångspunkter arbelar för all hjälpa dessa hårt drabbade människor. Försöket i Värmland gick sä UU att man samarbetade med Mariapolikliniken här i Slockholm, Del arbelet skedde under myckel stora enskilda uppoffringar. Men resultatet blev lyckat. Många kristna församlingar och ideeUa organisationer startar också verksamheter för att försöka ,rehabililera och hjälpa narkotika- och alkoholskadade människor. Dessa organisationers utgångspunkter är, i motsats lill narkolikahajarnas cynism och profilintresse, enbart en varm medmänsklighet, som tar sig utiryck i en vUja alt hjälpa den som drabbats. Men dessa organisationer får mycket ofta arbeta under besvärliga ekonomiska förhållanden, när man skall försöka plocka upp spillrorna av del som en gäng var människor. Men ändå är resultaten i mänga fall klart bällre än vad man uppnår med de institutionella vårdformerna. Jag föreställer mig emellerlid alt de människor som arbelar frivUligt i denna värd mänga gånger upplever silualionen som hopplös, när de kämpar mol statlig slelbenthei och byråkrati i försöken all få nya värdformer som komplement UU en institutionell värdmelod. Ibland är samhäUets syn pä alkohol- och narkolikafrägor säsom den lar sig uitryck i gällande beslämmelser utformad pä etl sådant sätt att den direkt motverkar det uppbyggnads- och rehabUileringsarbete som de frivUliga institutionerna utför. Vi kan bara lyssna lill folk inom nyklerhelsvård och nyklerhelsrörelse när de berättar om myndigheternas slapphet inför mellanölsproblemaliken; de ansvariga myndighelerna gömmer sig bakom slorbryggare och uiredningar, medan de som har problemen inpå livet fär arbeta under omänskliga förhållanden för all återge människovärde och mänsklighet lUl dem som drabbas. Del är därför vi molionärer inte bara ser del sä att man nu har skapat möjligheler lUl sådana här verksamhetsformer i enslaka fall, ulan vi tolkar della som etl uttryck för en principiell instäUning som visar all man i forlsällningen vUl satsa mera pä ell slöd UU dem som arbetar inom friviUiga ideella organisationer som ell komplement UU de institutionella värdformer som för närvarande finns, Säsom vi skrev i vär motion trorjag att det blir möjligl att förena mänsklig idealitet och medmänskligt ansvarslagande med etl statUgt ekonomiskt stöd för att uppnä nägra av de mäl som är uppsatta i kampen mot narkotika- och alkoholmissbrak.

Med detta, herr talman, ber jag alt fä yrka bifall till utskottets hemställan under punklen 37, momeni 2,

170

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr lalman!  Ibland ställs man i etl utskott och här i kammaren inför

besvärUga valsituationer. Del hade kanske varil lätt att tUlstyrka det förslag om ett anslag pä 600 000 kronor som reservanterna har biträtt. Men vi vet ju all ekonomin i år är så pass ansträngd att vi fär slälla oss kallsinniga till mänga krav som i och för sig kan anses vara välgrundade. Därför enade sig majoriteten i utskottet om etl avstyrkande, men vi försökle samla utskollet kring förslaget att skriva Ull Kungl. Maj:l. Jag tror att del hade varit lyckligt om vi hade kunnat vara fullständigt eniga om den skrivningen, men del gick inle.

Vi har alltså begärt att riksdagen skall ge Kungl, Maj;t UU känna vad utskollet anfört om statsbidrag lUl vård av alkohol- och narkotikamissbrukare. Dessutom har utskottet ullalal en del om möjligheterna all erhålla bidrag inom det nuvarande syslemet. Jag uppskattar all herrar Olsson i Kil och Stälhammar har uppmärksammal denna skrivning; den betyder ganska mycket, och jag tror att vi framöver kan fä ul myckel av vad riksdagen här kommer att uttala.

Vi känner tUl problemen, och jag behöver inle slä här och prata om hur det ser ut när del gäUer narkoiika- och alkoholfrågorna i vårl land — det vore alt lägga ned alllför dyrbar lid pä saker och ling som de flesla av kammarens ledamöier mycket väl känner lUl, Jag har för min del känl det så alt när vi nu har dessa problem — vi vet all de är oerhört besvärliga — och när del samiidigi finns människor som viU offra av sin tid för all hjälpa sina medmänniskor, så bör väl också samhällel pä nägol sätt träda in och hjälpa tUl ekonomiskt. Därför bör man framöver kunna skapa dessa ekonomiska möjligheter. Det är ocksä vad utskollet har tänkt sig när det hemstäUer att riksdagen skaU ge Kungl, Maj:t dessa synpunkler tUl känna.

Jag skaU inte polemisera på mer än enda punkt.

Herr Olsson i Kil försökte i sill i övrigl alldeles utmärkta anförande framstäUa det hela som om det vore något slags molsättning mellan den samhälleliga, inslilutioneUa värden och den som frivilliga organisationer ger — även den senare kan ju ibland vara institutionsvård. Vi bör göra klart för oss att delta är kolossall svära problem och all utgångspunkterna för dem som vi försöker hjälpa är så fantastiskt olika, att del blir svärl att ulvärdera del hela och slälla del ena mol det andra. Jag vill bara la del enkla exemplet att man pä en nykterhetsvårdsanslall får in dels människor som tvingats dit därför alt de varit farliga för sitt eget liv eller för andra, exempelvis sin familj, dels människor som frivilligt söker sig dil. Det är klarl att förulsättningarna för att komma tUl rätta med problemen är helt olika för dessa olika människor. TUl den värd som ges av de frivilliga organisationerna kommer människorna vanligtvis frivilligt, och därför blir förulsällningarna för den vården bältre.

Del finns emellerlid en poäng i detta resonemang som vi inle bör missa, och därvidlag kan jag ge herr Olsson i KU rält. Vi måste fä in nägol av en vi-anda i aU värd — del gäUer den öppna vården och del gäUer institutionsvärden. De som arbetar på della fält bör inte lala om "vi" och "de". Dennickelorp i Värmlands län är etl ulmärkl exempel på en anstalt där man lyckats fä in denna vr-känsla. Detta är en anstalt för alkoholsjuka människor. Man har där lyckats ganska väl i sina försök att införa klienldemokrali — eUer vad vi nu vUl kalla del. Det är detsamma som går

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU Länkrörelsen m. m.

Ill

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU Länkrörelsen m m.

igen i Lewi Pethrus' stiftelse för filantropisk verksamhel; alla som är engagerade i den verksamhelen upplever sig som en enhel — det är inle värdaren å ena sidan och den vårdade å andra sidan. Jag tror alt del vore oerhört värdefuUt om man kunde fä denna vi-känsla att genomsyra hela vårdarbetet.

Herr talman! Jag viU gärna koppla utskottsbetänkandet på denna punkt med vad utskottet skrivit under punkten 2, där vi tagit upp frågan om klienldemokrali, kanske från något andra ulgångspunkler. Del gällde där den öppna vården, och jag medger gärna att del är svårare all åstadkomma klientdemokrati inom den öppna vården. Utskottet hemställde emellertid under denna punkt all den moiion som väckts i delta ärende skuUe överlämnas tUl socialutredningen.

Herr talman! Del var nägra synpunkter kring etl mycket svårartat problem i värt samhäUe. Jag ber med mycket slor glädje och lUlfreds-slälleLse att fä tUlstyrka utskottets hemställan på denna punkl.

Hen HYLTANDER (fp):

Herr lalman! Herr Svensson i Kungälv uttryckte en viss besvikelse över att utskottet inte kunnat bli enigt om skrivningen att vad utskottet anförl borde ges Kungl, Maj:t UU känna. Jag skall be all få cilera vad utskottet skriver i tredje styckei i sitt betänkande under denna punkt; "Utskottet delar motionärernas mening att många andra organisationer än de som nu erhåller stöd frän anslaget utför insatser som är av betydelse för ifrågavarande grupper." Sä långt kan jag dela herr Svenssons tUlfredsstäUelse över utskotlels skrivning. Eljest är jag glad för att jag finns :med på en reservation om ökade anslag som skulle ge etl slöd för dessa organisationers verksamhet. Sedan lar man tUlbaka det i nästa mening;"Bidrag från detta anslag bör emellerlid för närvarande förbehållas organisalioner av den karakiär som hitintUls erhållit sådanl slöd," Sluisatsen blir alltså: inle etl öre lUl några andra frivUliga insatser, Däremol fär Billy Olssons och Stälhammars motion en välviUig skrivning. Den motionen är ju ulföriigt diskuterad.

Jag kan inte underlåta att fästa kammarens uppmärksamhel pä den begränsning som här är. Innebär detta "för närvarande" att man nästa år är beredd all ge, då skall jag kanske skänka en blomma ål den inställningen. Tyvärr har jag inte sä stort hopp om den saken.

172

Hen OLSSON i KU (fp):

Herr talman! Jag är ledsen om någonting i mitl första anförande fick herr Svensson i Kungälv all spåra ell försök UU att skissera motsättningar meUan samhäUets institutionella värd och de frivilliga insalser som görs på många olika håU, Del var i alla fall inte meningen. Jag tror att det inle råder nägon motsättning mellan dessa slrävanden. Jag sade ocksä i mitt anförande att samhället bör tUlvarataga aUa möjligheter all hjälpa dessa drabbade människor. Jag tror att insatserna här kompletterar varandra.

Del var dock en synpunkt, somjag kanske inte utvecklade tUlräckligt, nämligen att man inom de stora institutionerna kan känna sig utsatt för vård, vilket ibland kan leda till en viss passivitet ifrån vårdtagarens sida, som det inle är lika stor risk för när man jobbar samman i en grupp på

sex, sju personer som t. ex, sker i Vårbäcken,

Det var den problematiken jag viUe antyda litel i mitt anförande. Det är ingen mening frän min sida att pä nägol säll skissera en motsättning mellan de olika insatser samhället kan göra, dels genom direkta samhällsinsatser, dels genom stimulans av enskilda.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag är glad över det senasie yttrandet av herr Olsson i KU, Jag tror inle att jag missförstod honom när han talade, men jag är ändå glad över vad han har sagt senare.

Det finns nämligen — det var närmast därför jag tog upp det i debatten — en tendens när man resonerar om dessa frågor att ta fram en motsatsstäUning. Jag lycker att den är olycklig och vUl alltså försöka ta kål pä den.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till handikappinstitutet

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall UU dels utskottets hemstäUan, dels reservaiionen nr 17 av herrar Hamrin och Hyltander, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hyltander begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som   vUl   alt   kammaren   bifaUer   socialutskottets  hemstäUan   i

belänkandet nr 5 punkten 37 mom. I röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 17 av herrar Hamrin

och Hyltander.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Hyltander begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja -  234

Nej  -    60

Avstår —       2

Mom. 2

Utskottels hemstäUan bifölls.

Punkten 38

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 39

Bidrag till handikappinstitutet

Kungl.   Maj:t   hade   under   punkten   K 3   (s.   193-194)   föreslagit riksdagen att tUl Bidrag tUl handikappinstitutel för budgetåret 1971/72

173

Nr 61

anvisa ett anslag av 4 400 000 kronor.

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till handikappinstitutet

I motionen 1971:775 av fröken Pehrsson och herr Bengtsson i Göleborg hade hemställts all riksdagen skulle lill Bidrag UU handikappinstitutet under femle huvudtiteln för budgetåret 1971/72 anvisa ell anslag av 4 600 000 kronor.

Utskollet hemställde

att riksdagen med bifall tUl Kungl, Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1971:775 till Bidrag tUl handikappinstitutet för budgetåret 1971/72 anvisade elt anslag av 4 400 000 kronor.

Herr BENGTSSON i Göleborg (c):

Herr lalman! Sedan är 1966 bedrivs vid avdelningen för handikappforskning vid Göteborgs universitet en angelägen forskning för att fä fram underlag för ätgärder för att handikappade personer skall kunna fungera i samhällel och för att anpassa samhällel tUl de handikappades förutsättningar. Den I juli 1970 fick Göteborgs universitet en personlig professur i handikappforskning, vilken knöts lUl avdelningen för handikappforskning. Professuren innehas av Sven-Olof Braltgård. Utöver professuren har avdelningen inte nägra statUga medel för sin verksamhet och är därför hänvisad tUl de bidrag som erhåUits från forskningsråd och forskningsfonder.

Om aktuella forskningsprojekt pä avdelningen kan noteras: sedan 1966 genomförs i samarbete med bosiadsslyrelsen och institutionen för arkitektur vid Chalmers tekniska högskola elt forskningsprogram över kraven på bostaden sedda ur de handikappades synpunkt. Detta forskningsprogram har bekostats av statens råd för byggnadsforskning. Del är nu aktueUt alt tUlämpa de erhållna resultaten vid planering dels av bostäder i normalproduktion, dels av specialbostäder. Även vid ombyggnad av befintliga bosläder kommer man att dra nytta av forskningsresultaten.

Styrelsen för handikappinstitutet begär etl anslag på 200 000 kronor, vUket belopp vi motionärer anser alt departemenlschefen borde ha kunnai tiUstyrka i stället för att minska anslagel med 100 000 kronor. Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovel av att medel avsätts för detta ändamål, men tyvän delar ej utskottet vår bedömning att det högre beloppet borde ha ställts tUl förfogande.

Herr lalman! Jag ber alt fä yrka bifall UU motionen 775.

174

Fru SKANTZ (s):

Herr talman! I motion 775 yrkas elt anslag tUl handikappinstitutet pä 4,6 miljoner kronor. Av della anslag skall 200 000 kronor beräknas för handikappforskningen i Göteborg. I statsverkspropositionen föreslås anslaget bli 4,4 miljoner kronor varav 100 000 kronor skall beräknas för den handikappforskning som bedrivs vid universitetet i Göteborg.

Jag vill försl erinra om all handikappinstitutet inrättades den 1 juli 1968, Då fick institutet ett anslag på 3,5 miljoner. Därefter har anslaget höjts är efter är, I årets statsverksproposition föreslås en kraflig ökning

med 500 000 kronor tUl 4,4 miljoner kronor.

Handikappforskningen i Göteborg har nyligen kommii i gång. Den 1 juli 1970 inrättades professuren där. Jag vill gärna erinra om vad som sades i samband med inrättandet av den personliga professuren för Sven-Olof Braltgård, Det sades att "Brattgårds utvecklingsarbete inom handikappvården bör kunna ske i nära samverkan med socialstyrelsen och handikappinstitutet". Så har också skett. Vi har i utskottets belänkande erinrat om vad handikappinstitutet sagt, när del begärl anslag. Det heler all i samråd med Brattgärd skall en plan utarbetas för de projekt som skall bedrivas vid handikappavdelningen i Göleborg, varigenom en lämplig samordning mellan denna avdelning saml handikappinstitutet och andra organs verksamhet bör kunna ske. Jag vUl gärna poänglera alt vad man begärt icke är anslag lUl forskning utan alt del är fräga om en basorganisation för forskning.

Jag vUl också hänvisa lUl propositionen 41 är 1968, som låg lUl grund för riksdagens beslut om handikappinstitut och där deparlemenlschefen yttrade: "Jag viU understryka att handikappinsUlulel inte skaU överta eUer bekosta den forskning och det utvecklingsarbete rörande hjälpmedel för handikappade som enligt gäUande ordning finansieras genom anslag av bl, a, statens tekniska forskningsråd och genom anslag och bidrag frän olika stiftelser och fonder m. fl,"

Om man tar del av handikappinstilutels verksamhetsberättelse för 1969/70 framgår alt styrelsen för teknisk utveckling förmedlat anslag till handikappinsUlulel för budgetåret 1968/69 med 1,3 mUjoner, för 1969/70 med 2,4 miljoner och för ärel 1970/71 med 4,7 miljoner kronor — den senare siffran är etl beräknat belopp. Jag viU än en gäng understryka att vad handikappinstitutet begärt anslag tiU när det gäUer handikappforskningen i Göteborg icke är forskning utan anslag tUl en basorganisation för forskning.

Jag vUl med dessa ord yrka bifaU tUl utskottets förslag i betänkandet.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till handikappinstitutet

Fröken PEHRSSON (c);

Herr lalman! I motionen 775 hemställer vi om ett anslag på 200 000 kronor till handikappforskningen i Göteborg, Av de begärda medlen är 120 000 kronor avsedda för utrednings- och ulvecklingsarbele inom bostadssektorn och 80 000 kronor för sådant arbete belräffande raU-stolsproblematiken.

Handikappinstitutet har begärt 200 000 kronor till denna forskning. Man skriver i statsverkspropositionen att styrelsen föreslår att 200 000 kronor beräknas under anslaget som bidrag tUl den av professorn i handikappforskning vid universitetet i Göteborg Sven-Olof Braltgård bedrivna verksamheten. Jag kan inle därav finna annal än det är forskningen som avses.

Vi har tidigare i dag hörl att det var den 1 juU 1970 som Göteborgs universitet fick denna professur, och den knöts Ull avdelningen för handikappforskning. Vi har ocksä hört att avdelningen inle har några statliga medel för sin verksamhet och därför är hänvisad tUl de bidrag som erhäUs från forskningsråd och forskningsfonder.

Forskningen koncentreras tUl tre huvudområden.

175

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade

För del första är det boendesitualionen för handikappade. Den omfallar analyser av de handikappades behov av bosläder och bostadens ulformning med hänsyn lUl olika krav. Även inrednings- och utrustningsdetaljer har analyserats. Med utgångspunkt frän de forskningsresultat som framkommer utarbetas förslag och normer för bostads- och samhäUsplaneringen.

För det andra är det lekniska hjälpmedel. Forskningsarbetet koncentreras kring rallslolar, lyftapparater och lekniska hjälpmedel i bostäder. Även i dessa avseenden är utgångspunkten och del väsentliga en analys av de handikappades behov och möjligheter. De genom analyserna framkomna behoven får sedan ligga lUl grund för konstruktion och utformning av oUka hjälpmedel.

För det tredje omfattar forskningen socialpsykologiska aspekter. En av avdelningens forskningslinjer är all studera de handikappades sociala och psykologiska situation. Det görs genom enkäter, intervjuer och objektiva analyser. Avdelningen för handikappforskning samarbetar med ell slort antal forskningsinstilulioner inom och utom Sverige såsom tekniska högskolor, sjukvårdsinrättningar och samhällsvetenskapliga fakulteter.

Nu anser utskottet del vara av vikt att medel ställs tUl förfogande för del forskningsarbete som professor Braltgård bedriver, men man viU inle sträcka sig så längt som tUl ett anslag på 200 000 kronor.

Jag vUl emeUertid, herr lalman, yrka bifall tUl motionen 775,

Fru SKANTZ (s);

Herr lalman! Jag tror att vi alla är helt överens med motionärerna om all den forskning som drivs av professor Braltgård är myckel värdefuU, Men den har, som jag sade, nyligen kommii i gäng, och man kan väl säga alt den liksom befinner sig under uppbyggnad. Det är därför som vi från utskottets sida har sagt att 100 000 kronor är det belopp som bör beräknas tUl forskningen i Göleborg,

Jag vUl poängtera att det skall ske ett samarbete mellan professor Braltgård, handikappinstitutet och socialslyrelsen när del gäller planering av projekl som skall bedrivas i Göleborg, Vidare skall man som sades i propositionen när institutet kom tUl, utnyttja de möjligheter man har att fä bidrag från slalens tekniska forskningsråd och från olika stiftelser. Så har ocksä skett.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall tUl dels utskotlels hemstäUan, dels motionen nr 775, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 40

Bidrag tiU vissa hjälpmedel för handikappade

176

Kungl,   Maj:l   hade   under   punkten   K 4   (s.   194—195)   föreslagit riksdagen   att   tUl Bidrag  tUl vissa hjälpmedel  för handikappade  för

budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 90 000 000 kronor,

I denna punkl hade behandlats

1, molionen 1971:1 33 av herr Hamrin m, fl., vari föreslagils, sävitl här
var i fräga, att riksdagen skulle besluta att hos Kungl. Maj:l hemställa om
all

a)    prövningsförfarandet vid behov av hjälpmedel förenklades,

b)    beloppet för hjälpmedel som kunde fås utan särskUd prövning höjdes tiU 10 000 kronor samt att prövningen för hjälpmedel däröver decentraUserades tiU ett länsorgan,

c)    hjälpmedelsförteckningen vidgades tUl att omfatta alla hjälpmedel, som var nödvändiga på grund av handikapp eller sjukdom,

2,    molionen 1971:732 av herrar Adolfsson och Nordgren, vari yrkals att riksdagen hos Kungl, Maj;t skulle hemstäUa om utredning angående förslag syftande tUl att även kostnadskrävande reparationer av hörselapparater skuUe bestridas av statsmedel,

3,    motionen 1971:747 av herr Hedin m. fl,,

4,    molionen 1971:783 av fru Skaniz m, fl,, vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj;l skulle anhäUa om utrednuig av möjligheten att införa statsbidrag för batterier tiU hörapparater.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU vissa hjälpmedel för handikappade

Utskottet hemstäUde

1.    att riksdagen i anledning av motionen 1971,732 hos Kungl. Maj.t skuUe hemstäUa om utredning av frågan om vidgade möjUgheter tiU statsbidrag för reparation av hjälpmedel för handikappade,

2.    att riksdagen med bifaU tiU motionen 1971:783 hos Kungl, Maj,t skuUe anhåUa om utredning av frågan om statsbidrag för batterier tUl hörapparater,

3.    att riksdagen skulle avslå motionen 1971 ;I33, sävitt avsåg vidgning av hjälpmedelsförteckrungen,

4.    att riksdagen skulle avslå motionen 1971 :l 33, såvitt avsåg förenk-Ung av prövningsförfarandet beträffande hjälpmedel för handikappade, kostnadsgränsen för kostsamma hjälpmedel och decentraUsering av prövningsrätten beträffande sådana hjälpmedel,

5.    att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:747,

6.    att riksdagen tUl Bidrag tUl vissa hjälpmedel för handikappade för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 90 000 000 kronor.

Reservaiioner hade avgivils

18, belräffande hjälpmedelsförteckningen av herrar Hamrin och Hyltander (båda fp), som ansell all utskottet under 3 borde hemstäUa,

att riksdagen med bifall Ull motionen 1971:133, sävitt avsåg vidgning av hjälpmedelsförteckningen, hos Kungl, Maj:t hemställde att hjälpme-delsförleckningen vidgades tUl att omfatta alla hjälpmedel, som var nödvändiga på grund av handikapp och sjukdom.

19, belräffande prövningen av frågan om statsbidrag till särskilt kostsamma hjälpmedel, m. m. av herrar Hamrin och Hyltander (båda fp), som ansett att utskottet under 4 bort hemsläUa,

177

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade

att riksdagen i anledning av molionen 1971:133, sävill avsäg förenkling av prövningsförfarandet belräffande hjälpmedel för handikappade, kostnadsgränsen för kostsamma hjälpmedel och decenlralisering av prövningsrätten beträffande sädana hjälpmedel, hos Kungl, Maj:t hemstäUde dels alt prövningsförfarandet belräffande kostsamma hjälpmedel förenklades, dels att beloppsgränsen för hjälpmedel, som erhölls utan särskUd prövning, höjdes från 5 000 kronor tUl 10 000 kronor, dels ock alt prövningen av rätten lUl statsbidrag tUl kostsamma hjälpmedel decentraliserades lUl lämpligt regionall organ.

178

Hen HYLTANDER (fp):

Herr talman! Man kan väl uttrycka sin tUlfredsstäUelse över all vi är överens om målsältningen belräffande samhäUets stöd ål de handikappade, nämligen att dessa i princip skaU ha i stort sett samma viUkor som övriga, normalutrustade människor. Del är i det fallel nödvändigi med vissa hjälpmedel för att kompensera del handikapp vederbörande har, vare sig det är fysiskt eUer psykiskt.

Den motion, nr 133, som behandlas vid denna punkl, lar i sin försia del upp frågorna om att förenkla prövningsförfarandet beträffande hjälpmedel, om att det belopp intill vUket det förenklade prövningsförfarandet kan tUlämpas skall höjas från 5 000 tUl 10 000 kronor samt om att förteckningen över hjälpmedel skall ulvidgas lUl alt omfatta aUa hjälpmedel som är nödvändiga på grund av handikappet eUer sjukdomen. Jag medger att det är svårt att definiera de villkor som bör uppställas för rätt att komma i åtnjutande av sådana hjälpmedel. Jag vUl betona att det finns många exempel på handikappade som på grund av nu gällande bestämmelser kommii utanför möjligheten att fä statligt slöd tUl hjälpmedel trots att man lycker att de mycket väl skulle ha varil berättigade härtUl.

Jag har en redogörelse från en person som drabbats av starr och som tUl följd därav i sitt arbeie behövde använda både glasögon och konliiktlinser, vUka hon måste byta, jag tror det var fyra gånger under korlare tid än trekvarts är, men som på grund av bestämmelsernas utformning inte kunde komma i fråga för bidrag. Bedömningen av om en handikappad skall kunna erhålla statligt stöd tUl hjälpmedel eller inte fär inte vara stelbent, och förteckningen över sädana hjälpmedel fär inte revideras med så långa mellanrum att den blir inaktuell. Framför aUt får villkoren inte bindas tUl en viss handikappgrupp, utan avgörande skall vara vederbörandes behov av hjälpmedel.

Samtidigt som utskottet avstyrker molionen i denna del underslryker utskollel i sin skrivning betydelsen av alt hjälpmedelsförteckningen kontinuerligt blir föremål för en systematisk översyn. Vi instämmer i just detta att översynen bör ske kontinuerligt. Men även här bör nämnda utvidgning komma UU stånd. Vidare bör del förenklade förfarandet kunna tUlämpas, så att man inte, med den tidsutdräkt det innebär, ofla flera månader, skall behöva till socialstyrelsens prövning hänvisa de faU dä komplicerade hjälpmedel erfordras utan — såsom föresläs i motionen och reservationen — kan avgöra det pä regionalt plan i härför lämpligt länsorgan.

Det är i korla drag vad reservanterna vill framhålla i reservationerna 18 och 19, Jag ber med del anförda, herr talman, att fä yrka bifall tUl de två reservalionerna.

Hen HEDIN (m):

Herr lalman! 1 motionen 747 har jag tUlsammans med många kamrater i samtliga riksdagspartier yrkat pä ätgärder för all möjliggöra för ordinationsberältigad läkare alt skriva ut dyrbara lekniska hjälpmedel för klinisk prövning. För att göra del prakliskl möjligl föreslär vi all man skall reservera 10 proceni av anslaget pä 90 mUjoner kronor för detta ändamål.

Motsvarande yrkande framställdes i en motion förra året, och det var ungefär samma motionärer som då stod bakom det. Den molionen föranledde en reservalion vid statsutskottets utlåtande, vUken vann bifall i andra kammaren men med knapp majoritet avslogs i försia kammaren. Mot den bakgranden blev jag ganska förvånad när jag såg all ulskoltet detta år enhäUigt hade gått emot förslaget. Skälel tUl del lycks framför allt vara att handläggningsliderna hos socialslyrelsen och Kungl, Maj:l, som tidigare var mycket länga, förefaUer att ha förkortats betydligt.

Tidigare var det vanligt att det tog 12-13 månader i väntelid för den som hade ansökt om ett dyrbart tekniskt hjälpmedel, i första hand en eldriven ruUstol. Enligt socialstyrelsens uppgifler, som redovisas i belänkandet, skulle det under 1970 ha varit endasl ett ärende av 92 som hade tagit mer än sex månader, medan 78 — eUer 85 procent — skuUe ha avgjorts inom tre månader. Hos Kungl. Maj:l skulle ärendena sedan i medeltal ha legal ungefär tre veckor,

Enligl vad jag erfarit är det alldeles riktigt att efler den debatt som fördes förra året har glädjande nog tiderna för handläggningen i socialstyrelsen blivit betydligt kortare. Men jag vet också att åtskiUiga ärenden fortfarande lar förhållandevis lång tid. Jag viU inte påstå att de uppgifler som har redovisats i utskottet är oriktiga, men de speglar uppenbarligen inte hela sanningen.

Formuleringen "År 1970 inkom lUl socialslyrelsen 92 sådana ansökningar som avgjordes under året" gäUer ju inte ansökningar som kan ha kommii in 1969 och inte heller ansökningar som har kommit in under 1970 men inte behandlades under det året, och det mäste vara förklaringen tUl att dessa uppgifter stämmer ganska dåligt med dem som jag har fått utifrån fältet när det gäUer dessa handläggningsärenden. Av sex ansökningar från Norrbackainstitutel, t, ex,, som kommii in under senare delen av 1970 är det bara en som har behandlats till dags dato. Jag har fått några uppgifter om datum för ansökningar som har lämnats in UU socialslyrelsen och som ännu inte är avgjorda, nämligen följande: den 14/10 1969, den 6/2 1970, den 17/6 1970 fyra stycken frän Eugeniahemmel, den 31/8, den 21/10, den 1/12 och den 9/12 1970, Av dessa ärenden är det aUtsä två som har legat längre tid än elt år i socialstyrelsen, elt av dem för övrigt på dagen ett och ett halvt år, och sju har legat mer än sex månader,

Etl ärende kom in den 2/7 1969. För ungefär en månad sedan fick patienten den elektriska rullstol som var anledningen tUl detla ärende.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade

179

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU vissa hjälpmedel för handikappade

180

alllKä efler ungefär 18 månader.

I etl annal fall, som har legal sedan den 23/6 1969, gick patienten helt nyligen borl ulan all ha fått tUlgång Ull den elektriska rullstol som vederbörande ansökte om.

Det här är ingen fullständig redovisning av fall som har legat längre lid, men det visar uppenbarligen alt den stalisiik som socialstyrelsen har kommit med är ganska missvisande i sammanhangei. Utskottet säger i anledning av den här slatisliken: "Det finns därför inte belägg för att det finns någon mera påtagUg anledning att decentralisera handläggningen av ärendena i syfte att förkorta behandlingstiden för dessa." Jag tycker nog för min del att det verkligen finns belägg för att man borde göra det.

Jag sade förut att ärendenas handläggningstid har förkortals. Det är glädjande, och jag tycker att det är tacknämligt att utskottet ullalar önskemål om ytterligare förkortning. Men skall man i praktiken radikalt kunna förkorta väntetiderna, så tycker jag att del förslag som vi har lagt fram är synnerligen lämpligt, nämligen att man ger möjlighet för de ordinationsberältigade läkarna att lämna ut hjälpmedlet för klinisk prövmng. Det vUl nu ulskottet inte gå med på, ulan man hänvisar UU den s, k. hjälpmedelsgruppen, och det kan jag väl i och för sig ha förståelse för mol bakgrund av att hjälpmedelsgruppen enligt uppgift skaU komma med sitt förslag redan under innevarande år.

Men utskottet uttalar samtidigt ganska kritiska synpunkter på tanken med det här förslaget, och det tyckerjag är beklagligt. Ty det är väl ändå så att de läkare som är ordinationsberältigade är de som i aUra första hand kan behandla dessa frågor på riktigt sätt. Del är ju inle vUka läkare som helsl, utan det är t. ex. läkare vid Norrbackainstitutel, vid Eugeniahemmel och vid alla befintliga rehabiUteringskliniker. Och innan läkaren för sin del tUlstyrker ett sådant här ärende har det varit föremål för en mycket noggrann utredning, där arbetsterapeuter och kuratorer varit inkopplade. Dessa personer känner naturligtvis väldigi väl till de personliga förutsättningar och lokala förhållanden som är avgörande i fallet. Bland aUa de ärenden som handlagts i socialstyrelsen och hos Kungl. Maj;t finns ytterligt få faU där man gäll emol den ordination som ursprungligen gjorls av läkaren.

För niånga patienter skulle del vara tUl utomordentligt stor nylla och glädje, om de inte behövde invänta den behandling som sker i socialstyrelsen och hos Kungl, Maj:t även om man kan förkorta den UU nägra få månader. Jag viU återgå tUl exemplet som jag nämnde om en patient i Västerås som den 23 juni 1969 sände in ansökan tUl socialslyrelsen men som hann gä bort innan vederbörande fick den rallslol han ansökte om. Jag känner inte närmare lUl fallel, men vi kan väl ändå alla föreställa oss att det skulle ha varit till utomordentligt stor nytta och glädje om palienten hade fåll en rallslol i juni 1969, då läkaren bedömde att det hade varil lämpligt för vederbörande att få en sädan. Men det blev ingenling någon gång.

Den kUniska prövning som vi föreslär kan naturligtvis i vissa fall visa att del är omöjligt för palienten att sköta en sädan här rullstol, men då är det ju väldigt viktigt att man så snart som möjligt meddelar det tUl socialstyrelsen, sä alt socialstyrelsen kan behandla ärendet därefler —

avskriva det eUer vad man skall göra. Om i någol enslaka fall socialslyrelsen kommer fram tUl att det hjälpmedel som läkaren har ordinerat inle är lämpligt, all man i stället vUl ha ett annat hjälpmedel, tycker jag inte all det är någon slörre skada skedd. Det är självklarl att man mäste rätta tUl förhällandel, och del bör vara lUl fördel för patienten.

Jag beklagar alltså, herr talman, att utskollel har hafl den här negativa inställningen tUl den lanke jag har utvecklal, och jag beklagar del framför alll för de handikappades skull. Jag förstår all del mot etl enhälligt ulskoll är hell utsiktslöst att vinna gehör för tanken här i kammaren, och därför skall jag avslå från att yrka bifall UU min motion. Men jag viU hoppas alt hjälpmedelsgruppen skall se pä frägan mera positivt än vad utskottet har gjort, all frågan alltså kommer tUlbaka på elt eUer annat sätt och alt den då blir bällre behandlad än den hillUls har blivit.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till vissa hjälpmedel för liandikappade

I detla anförande instämde fru Eriksson i Stockholm (s).

Fru SKANTZ (s):

Herr talman! I motionen 133 tas frågan om hjälpmedelsförteckningen upp, och man vUl att alla hjälpmedel som är nödvändiga pä grund av handikapp eUer sjukdom tas med pä förteckningen, VUka hjälpmedel är det dä som man länker på? Vi har ju olika hjälpmedel - vi har hjälpmedel vid undervisningen, pä arbeismarknaden och inom sjukvården. Är det också de hjälpmedlen som man vill skall föras upp på hjälpmedelsförteckningen? I motionen säger man att rätten att kostnadsfritt få hjälpmedel bör utökas till att omfatta alla handikappgrupper. Del vore därför bra om vi av motionärerna kunde få en förklaring på vad man åsyftar.

Utskottet understryker betydelsen av att hjälpmedelsförteckningen bUr föremål för konlmuerlig översyn. Det förhåller sig dock på det sättet alt hjälpmedel tUlkommer på denna förteckning. Det sker ständiga förändringar. Jag vUl erinra om att t. ex. den elektriska landborslen har uppförts på den, likaså permobil X som fördes upp på hjälpmedelsförteckningen från den 1 juli 1970. TUl sjukvårdshuvudmännen kommer meddelanden från socialslyrelsen om förändringar som har gjorls på hjälpmedelsförteckningen. Någon gång i början pä delta år skickade man ut ett meddelande som gällde slalsbidragsberättigade tvättmaskiner samt bandspelare för syn-, tal- eller hörselskadade. Del sker alltså ständiga förändringar.

1 motionerna 133 och 747 las upp frågan om reglerna för statsbidrag UU kostsamma hjälpmedel. Som här har sagts tidigare skall socialstyrelsen pröva ordination av särskUt kostsamma hjälpmedel, och beslutet skall understäUas Kungl, Maj:t för godkännande. Under 1970 har Kungl, Maj:t godkänt det beslut som gäller 80 elektriska rallslolar, tre tippsängar och sex elektriska skrivmaskiner med aggregat, TUl dessa hjälpmedel har del utgått bidrag med 100 procent av kostnaderna.

Låt mig också erinra om att när det gäller de elektriska mllslolama är det inte bara att t, ex. ordinera en permobil och sedan föreställa sig att den kan användas av den handikappade. Många gånger behövs del göras

181

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade

182

specialarrangemang. Del kan leda tUl att koslnaden för permobilen blir 49 000 kronor. Jag säger inte del för att nämna summan ulan för att det ger en bUd av hur slora arrangemang som kan behöva göras pä t, ex, permobUen för all den verkligen skall vara del bästa hjälpmedlet för en handikappad.

När permobilen någon gäng i millen pä 1960-lalet blev statsbidrags-berättigad fick dåvarande medicinalstyrelsen frän olika läkare önskemål om närmare föreskrifter om när man kunde ordinera denna kostsamma ruUstol, Den kostade vid det tUlfället 20 000 kronor, och andra elektriska raUstolar kostade mellan 3 000 och 4 000 kronor. Denna framstäUning från läkare resulterade i att medicinalstyrelsen skickade ul ell meddelande om all läkare som ordinerade denna rullstol skulle sända in handlingar som skulle innehålla uppgift om den handikappades fysiska och psykiska slalus och hans möjlighet alt använda ruUstolen, delta för att ge etl underlag för en enhetlig praxis.

Ar 1968 beslöl riksdagen i samma syfte att socialslyrelsens beslul i fräga om mera kostnadskrävande hjälpmedel under en tid skuUe underställas Kungl, Maj,t, och statsutskottet skrev i sitt utlåtande nr 1968:88 alt det mäsle anses lämpligt att Kungl, Maj:t kan följa den snabba ulvecklingen på områdel,

I slutet av 1970 föreslog en deparlemenlsutredning alt den prövning som nu sker hos Kungl. Maj:l av socialstyrelsens beslul i enskUda bidragsärenden skall upphöra. Jag kan nämna all remissinsianserna har instämt i della förslag, och man kan väl hoppas att frägan kommer under prövning rätt snarl.

Del har också här erinrats om den hjälpmedelsgrupp som har tUlsatts. Med hänsyn lUl denna grupps uppdrag och förslaget från departementsutredningen anser ulskottet att det inle behövs nägol initiativ från riksdagens sida,

I motion 747 viU man att 10 procent av anslagel lill hjälpmedel skall reserveras för dyrbara lekniska hjälpmedel; del är aUlså fråga om 9 miljoner kronor. Man har sagt att utskottet har varit kallsinnigt tUl förslaget, Frägan är; Hur har man tänkl sig all man skall klara placeringen av de här hjälpmedlen? Vem skall besluta hur de 9 miljoner kronorna skall disponeras? Den tyngsta poslen bland dyrbara hjälpmedel är permobilen. Den är väl nu sä känd att den ordineras UU olika handikappade i den utsträckning som det finns behov av den. Tror man att del genom alt man reserverar 9 miljoner kommer all ordineras fler permobUer och fler skrivmaskiner, eUer vad har man egenlligen tänkt sig?

Jag vill också erinra om att hjälpmedelshanteringen bygger på att slaten betalar hela kostnaden för ordinerade hjälpmedel och att landstingen sköter aUt annal, t, ex, tUlhandahåUande, demonstration och information, anpassning och lagerhåUning av hjälpmedel. När Svenska landstingsförbundet 1968 yttrade sig över handikapputredningens förslag. Bättre hjälpmedel för handikappade, skrev man alt som elt led i sin allmänna rehabiliterande verksamhet har sjukvårdshuvudmännen påtagit sig del direkta ansvarel för att enskilda handikappade ges tUlgång UU erforderliga tekniska hjälpmedel. Man har alltså åtagit sig ansvaret för en förmedlingsverksamhet.

Handikappinstitutet har framlagl förslag UU socialstyrelsen i fräga om en hjälpmedelsorganisalion som skall byggas upp i landstingen, men redan pägär inom mänga landsting en uppbyggnad av en sådan hjälpmedelsorganisation. Handikappinstitutets förslag innebär att hjälpmedelsorganisationen skaU ansvara för alt olika hjälpmedel finns tUlgängliga och även svara för den tekniska anpassningen, Socialslyrelsen kommer att uiforma råd och anvisningar.

En av anledningarna lUl alt man viU ha en decentralisering av beslutanderätten är alt man, som det har uttryckts i motionen, viU få en förkortning av den tid som åtgår för behandling av bidragsärenden. Vi har i värt betänkande redovisal de uppgifler som vi har fäll från socialstyrelsen. Det finns ingen anledning att belvivla dem, och del har heller inte någon av dem som talat här tidigare gjort.

Man har tagit upp andra fall. Herr Hedin sade själv när del gällde del fall där ansökan hade lämnals in någon gång i juni 1969, att han inte kände lUl fallet. Det gör inle jag heller. Från socialslyrelsens sida kan det vara fräga om mycket arbete frän del att ansökan kommer in och UU dess att den blir bifallen. Vi hade en representant från socialstyrelsen vid utskottets sammanträde, och vi fick en redogörelse för flera fall. Det framgick klart alt det mänga gånger var nödvändigt inte bara att man tog kontakt med lasarettet för att få själva ansökan kompletterad ulan ocksä all nägon från handikappinstitutet åkte Ull den handikappade för att se om verkligen just den ruUstol det gäUde var den bäsla för honom. Vi fick också vela att det hade visat sig att det var bättre att vederbörande fick tvä rullstolar i stället för en. Det gavs också en rad andra exempel.

Jag tror att det är väsentligt att hela tiden ha i åtanke all handikappade har mycket olika behov av hjälpmedel. Ofta har de elt dubbelhandikapp som man också måsle ta hänsyn tUl vid ordination av olika hjälpmedel. Utskottet har inte funnit fog för påståendet om långa handläggningslider. Del är av stort värde att socialstyrelsen verkligen försöker finna det bästa hjälpmedlet för den handikappade, för vi är väl ändå ute efter att hjälpa den handikappade?

Med delta ber jag alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade

Herr HEDIN (m):

Herr talman! Om man skulle följa motionärernas förslag att den ordinationsberältigade läkaren direkt skulle kunna skriva ut t. ex. en elektrisk rullstol för klinisk prövning, vUkel jag lycker i och för sig vore lämpligt, mäsle man ju ha tUlgäng tUl dessa raUstolar, Då mäsle man alltså ha någon form av buffertlager, var det nu skaU placeras. Man kan väl länka sig alt det finns i varje landstingsområde vid centrallasarettel, varifrån läkaren alltså kan få det här hjälpmedlet.

Detta är anledningen UU alt vi menar att man då måste reservera en viss del av anslaget för att kunna få fram detta bufferllager, TUI del skulle man sedan kunna återlämna de stolar som evenluelll inte passar för nägon patient. När nägon inte längre kan använda en rullstol som han har haft ule, återgår den alltså tUl detta lager,

Fra Skantz sade här all behandlingstiderna för ärendena varil förhållandevis korla, och det är väl i princip riktigt. Men jag påvisade i

183

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade

mitt förra anförande att del ändå är ganska mänga fall där handläggnings-tiderna är myckel långa - betydligt över ell år. Och de patienter det här är fråga om är ju ofla beroende av alt myckel snarl fä del här hjälpmedlet, om de över huvud taget skall ha nägon nylla av det. De har drabbats av sjukdom som ibland ganska snarl försämrar deras Ullständ, men de kan under elt eller etl par är ha mycket stor glädje av alt få ut hjälpmedlet.

Det är mot den bakgrunden som jag lycker att del förslag vi har kommii med skuUe vara lämpligt för att verkligen i lid hjälpa de patienter som behöver fä hjälp i det här avseendel.

FruSKÄNTZ(s);

Herr talman! Jag tror alt det hade varil av värde för debatien, om vi hade vetat anledningarna lUI att behandlingen av inkomna ansökningar tagil så lång tid. Herr Hedin säger alt etl ärende legal sedan 1969, Men här har vi ju fakiiski inle fält vela sakuppgifterna. Som herr Hedin framställer del verkar del precis som om ärendena bara ligger hos socialstyrelsen och ingenling händer. Jag tror inte alt det är pä det sällel, utan jag tror att man häller pä att undersöka frågan - man har kontakt med lasarettet och med handikappinstitutet. Det är denna noggranna handläggning av ansökningarna som man inle skall glömma borl när man diskuterar den här saken.

Sedan säger herr Hedin — och del står ocksä i motionen - att prövningen av de här dyrbara hjälpmedlen skaU göras av elt lämpligt organ inom landstingsområdet. Men det har tydligen inträffat någonting från del man skrev motionen tUl dess man skrev reservaiionen. Man har fält ett ökal förtroende för Kungl, Maj;t, eftersom man i reservationen skriver att det torde fä ankomma pä Kungl, Maj:t att anvisa lämpligl regionalt organ för detta ändamål, och så nämner man handikapputredningens förslag om länshandikappräd. Jag är naturligtvis mycket glad över att hen Hedin är så positiv till handikapputredningens förslag. Men läns-handikappråden har vi föreslagit skall vara samordnings-och kontaktorgan mellan handikapprörelsen och olika myndigheter, och jag tror inte att dessa länshandikappräd är de lämpliga regionala organen i det här fallel.

Herr HEDIN (m):

Herr talman! Den decentralisering som fru Skantz lalar om nu och som är föreslagen i en reservation är ju inte föranledd av vär moiion ulan av en motion som herr Hylländer har svarat för. Del finns — tyvärr, som jag ser del — ingen som har följl förslaget om att man skaU reservera lio procent av anslaget och all man skall ge möjlighet för ordinationsberältigad läkare att skriva ut hjälpmedlen för klinisk prövmng. Det har inle följts upp av någon i ulskoltet.

Överläggningen var härmed slulad.

184

Mom. 1 och 2

Utskottets hemstäUan bifölls.

Mom. 3

Proposilioner gavs pä bifall tiU dels utskottels hemsläUan, dels reservaiionen nr 18 av herrar Hamrin och Hylländer, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hyltander begärl votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   socialutskottets  hemstäUan   i

betänkandet nr 5 punklen 40 mom. 3 rösiar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 18 av herrar Hamrin

och Hyltander.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Hylländer begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  234

Nej  -     54

Avstår —       1

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservaiionen nr 19 av herrar Hamrin och Hylländer, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hyltander begärl votering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition:

Den   som   vUl   all   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 5 punklen 40 mom, 4 rösiar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 19 av herrar Hamrin

och Hylländer,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Hylländer begärde rösiräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  233

Nej  -     53

Avstår -      3

Mom. 5 och 6

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 41

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till vissa hjälpmedel för handikappade

185

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till driften av särskolor m. m.

Punkten 42

Bidrag tiU driften av särskolor m. m.

Kungl. Maj:t hade under punklen K 9 (s. 199—200) föreslagii riksdagen alt till bidrag lUl driflen av särskolor m. m. för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 75 000 000 kronor.

I motionen 1971:757 av herr Larsson i Öskevik m. fl. hade yrkats att riksdagen skulle i skrivelse tUl Kungl. Maj:t hemslälla om utarbetande av ändrade bestämmelser om statsbidrag tUl omsorger om vissa psykiskt utvecklingsstörda, syflande lUI all statsbidrag skulle utgå tUl avlönande av talpedagog, särskolchef, vårdchef, biträdande sådana befattningshavare, kurator, psykolog och biträdande psykolog, föreståndare och biträdande föreståndare för olika inrättningar samt arbetsterapeut.

Utskottet hemstäUde

1.                                    att riksdagen skulle avslå motionen 1971:757,

2.                                att riksdagen tiU Bidrag tUl driften av särskolor m. m. för budget
året 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 75 000 000 kronor.

Reservation hade avgivits

20, belräffande statsbidrag till fler personalkategorier av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c), Hyltander (fp), och Andreasson (c), som ansell alt utskollet under 1 bort hemstäUa,

all riksdagen med bifall lUl motionen 1971:757 hos Kungl, Maj:l hemställde om utarbetande av ändrade bestämmelser om statsbidrag lUl omsorger om vissa psykiskl utvecklingsstörda i det syfte som angavs i molionen.

186

Herr ANDREASSON (c):

Herr talman! Under punkten 42 i socialutskottets betänkande nr 5 har utskottet behandlal en centermotion med herr Larsson i Öskevik som första namn, vari hemställs om utarbetande av ändrade bestämmelser om statsbidrag lill omsorger om vissa psykiskl utvecklingsstörda.

Den nya omsorgslagen, som trädde i kraft 1968, har med de tUlämpningsföreskrifter som åtföljde den inneburit en myckel hård satsning på detta speciella vårdområde. Detta är riktigt. Det är ett område, som på olika sätt var åsidosatt, och om lagen och dess inlentioner torde del råda allmän enighet. Det är däremot kring de ekonomiska följderna för landstingen av riksdagens beslut som diskussionen stär och ytterst frågan om kostnadsfördelningen meUan stal och landsting. Kostnadsutvecklingen pä detta speciella område har sedan omsorgslagens tUlkomst varit mycket kraftig, och alla ansvariga vet också att kostnaderna kommer att stiga ytterligare, innan lagens inlentioner lUl fuUo har kunnai förverkligas,

EnUgt bestämmelserna angående statsbidrag UU omsorger om vissa psykiskl utvecklingsstörda utgår statsbidrag för löner åt rektorer, lärare i kunskapsämnen, lärare i yrkesämnen, övningslärare och förskollärare för

undervisning i särskola. För att upprätthäUa undervisningen krävs emellerlid även andra personalkategorier, lUl vUkas löner del ej ulgår Slalsbidrag, Frän Landstingsförbundet och Kommunförbundel har i skrivelse 1969 framhåUits att de beslämmelser som finns i statsbidrags-kungörelsen inte överensstämmer med syftena bakom omsorgslagen, I moUonen hemsläUs att riksdagen måtte i skrivelse tUl Kungl, Maj:t hemsläUa om utarbetande av ändrade beslämmelser om statsbidrag lill omsorger om vissa psykiskl utvecklingsstörda, syflande till att statsbidrag skall ulgä lUl avlönande av talpedagoger, särskolechef, värdchef, biträdande sädana befattningshavare, kurator, psykolog och biträdande psykolog, föreståndare och biträdande föreståndare för olika inrättningar samt arbetsterapeut. Alla dessa befattningar är nödvändiga för verksamhetens bedrivande och mestadels föreskrivna i omsorgslagen, men landslingen får hell slå för kosinaderna för desamma.

Herr talman! Jag vUl med ett par ord gå tUlbaka UU den utredning, som föregick omsorgslagen.

Omsorgerna om psykiskt utvecklingsstörda avser medverkan UU att den utvecklingsslörde sä långt individens handikapp tUlåler bereds möjligheter att leva ett normalt liv. Förutsättningen härför är ett tidigt omhändertagande med igångsättning av olika aktiviteter av inlärningsnatur, gällande talträning, dagliga bestyr, personUg hygien, rörelsegymanstik m. m. Denna inlärning och träning måste i mänga fall oavbrutet fortsätta för att inte tidigare uppnådda resultat skall spolieras,

Detla är starkt koncentrerat den målsättning som angavs i den ulredning belräffande omsorger om psykiskt ulvecklingshämmade, som avgav sitt belänkande år 1966, SOU 1966:9, Utredningens konkreta förslag UU ätgärder för undervisning och värd resulterade sedermera i att riksdagen antog omsorgslagen.

Beträffande kostnaderna för genomförandet av de föreslagna ålgärderna sade ulredningen i silt betänkande bl. a,:

"Våra förslag angående omsorgerna om de psykiskl ulvecklingshämmade kännetecknas framför aUt av att de för att kunna genomföras

kräver ökad tUlgång på utbildad personal.      Vi anser därför alt del

är särskUd anledning att nu överväga ökat statligt bidrag UU personalkost
naderna inom värden av de psykiskt ulvecklingshämmade,    Vårl

förslag innebär vidare att gränserna mellan undervisning och vård saml meUan vad som nu benämns sluten och öppen värd blir svära att bestämma, SkiUnader i slalsbidragsbestämmelser kan inte lämpligen grundas pä dessa gränser,"

Ulredningen har sedan konkret angivit vUka personalkategorier den anser skulle vara statsbidragsberättigade, och detta överensstämmer hell med vad motionen föreslår.

Regering och riksdag följde utredningens förslag i så måtto all landstingen som huvudmän genom omsorgslagen med tiUämpningsföre-skrifter fick skyldighet att satsa hårt på en uppruslning av omsorgsverksamheten. Däremot följdes icke utredningens förslag om kostnadstäckning.

Resultatet av detta ställningstagande kan avläsas i landslingens ekonomiska situation. Utdebiteringen för omsorgsstyrelsens verksamhet i

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till driften av särskolor m. m.

187

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till driften av särskolor m. m.

mitt län, Kristianstads län — för att ta detta som exempel — har enligt detla landstings förslag tUl stat ökat från 4,3 miljoner kronor år 1966 tiU cirka 22,5 miljoner år 1971, alltså en ökning med cirka 18 miljoner kronor på fem är. Utvecklingen torde vara likartad i andra landsting.

Enligt en sammanställning frän Landstingsförbundet är landstingens beräknade driftkostnader för omsorgsverksamheten förär 1971 sammanlagt 769,5 miljoner kronor, en ökning frän är 1970 med drygt 222 miljoner kronor eller 40,7 procent.

I sina petita tUl årets statsverksproposition föreslår skolöverstyrelsen att stalsbidragsgivningen skall utvidgas att omfatta kostnaderna för studierektorstjänster, merkostnader för vissa arvodestjänster samt personell assistens. Departementschefen har emellertid inte kunnat biträda förslaget.

Socialutskottet avstyrker motionen med motivering, att en arbetsgrupp efter Kungl. Maj;ts bemyndigande utsetts i slutet av förra året med uppdrag att se över reglerna om statsbidrag UU särskoleverksamheten, I awaktan pä resultatet av gruppens arbeie är utskottet inte berett alt förorda någon ändring av reglerna för stalsbidragsgivningen.

Denna översyn av reglerna om statsbidrag tUl särskoleverksamheten är givetvis av värde, men inte heller med en eventuell förbättring av statsbidragen tUl särskoleverksamheten löser man kostnadsproblematiken för omsorgsområdet i slort. Särskoledelen av omsorgsverksamheten är inte den mest kostnadskrävande. Det är pä vårdsidan kostnaderna ökar mest, och särskUt öppenvårdens kostnader kommer att öka mycket starkt när omsorgslagens inteniioner om individuell vård och träning till fullo genomförts i praktiken.

Genomförandet av omsorgslagen ule i landstingen har, såsom redan framhållits, inneburil en avsevärd ekonomisk belaslning för huvudmännen, Mol bakgrunden av detta är det enligt reservanternas mening angeläget att de förslag angående statsbidrag tUl olika personalkategorier, som framlades av den utredning som föregick lagstiftningen, snarast möjligl förverkligas. Den närmare avgränsningen av de statsbidragsberättigade tjänsterna bör anförtros den arbetsgrupp som tUlsattes förra årel för att se över reglerna om statsbidrag tUl särskoleverksamheten.

Jag ber, herr talman, att fä yrka bifall tUl den vid utskottets betänkande fogade reservationen 20.

Hen HYLTANDER (fp):

Herr lalman! Med hänvisning UU vad herr Andreasson här redogjort för samt med hänsyn lUl den pålaga för landstingen som omsorgslagen av 1968 innebär och den stora satsning som har skett på de flesta omsorgsstyrelser ber jag att få yrka bifall Ull reservationen.

188

Fru SKANTZ (s):

Herr talman! Vad vi nu diskuterar är ju frågan om bidrag UU driften av särskolor och ingenting annat. Då vill jag bara kort påminna om den arbetsgrupp som lidigare har nämnts här och som tUlsattes i slutet av 1970, 1 den gruppen ingår representanter från Landstingsförbundet och Kommunförbundet och skolöverstyrelsen. Det är med hänsyn UU den

grappens uppdrag som utskottet nu inte anser sig kunna vara med om att förorda nägra ändringar i gällande bidragsbeslämmelser, utan har avstyrkl motionen.

Jag yrkar, herr talman, bifall lill utskotlels hemställan.

Hen ANDREASSON (c):

Herr talman! Jag viU erinra om att molionen gär ul pä alt statsbidrag ges även tUl vissa tjänster på vårdområdet. Den inskränker sig alltså inle tUl särskoleområdet. Det är, som redan har påpekats av utredningen, svärl att skUja mellan undervisning och vård när det gäller denna speciella omsorgsverksamhel.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till driften av särskolor m. m.

Fru SKANTZ (s):

Herr lalman! Jag är medveten om att del kan vara svärl alt göra en älskiUnad meUan vård och undervisning. Men del skulle vara av värde om herr Andreasson vUle hjälpa oss och förklara vad del är som man inlägger i begreppet personeU assistans.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 20 av herr Gustavsson i Alvesta m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andreasson begärt votering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition;

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 5 punklen 42 mom, 1 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 20 av herr Gustavsson i

Alvesta m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Andreasson begärde rösträkning verkstäUdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   181

Nej  -   108

Avstår —       2

Mom. 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 43

Utskotlels hemstäUan biföUs,

189

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU Sveriges dövas riksförbund

Punkten 44

Bidrag tUl Sveriges dövas riksförbund

Kungl. Maj:t hade under punkten K 13 (s. 203) föreslagit riksdagen att lUl Bidrag lUI Sveriges dövas riksförbund för budgetåret 1971/72 anvisa ett anslag av 115 000 kronor,

I motionen 1971:792 av herr Åkerlind hade hemställts att riksdagen för budgetåret 1971/72 under punkt K 13. Bidrag UU Sveriges dövas riksförbund i bilaga 7 Ull stalsverksproposUionen skulle besluta anslå 319 000 kronor.

190

Utskottet hemstäUde

all riksdagen med bifall tUl Kungl, Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1971:792 UU Bidrag tUl Sveriges dövas riksförbund för budgetåret 197 1/72 anvisade etl anslag av 115 000 kronor,

Reservalion hade avgivits

21, beträffande medelsanvisningen av herrar Åkerlind och Nisser (båda m), som ansett att utskottet bort hemställa,

all riksdagen i anledning av Kungl, Maj:ts förslag och med bifaU tUl molionen 1971:792 till Bidrag tiU Sveriges dövas riksförbund för budgetåret 1971/72 anvisade ett anslag av 319 000 kronor.

Herr ÅKERLIND (m):

Herr lalman! För sin verksamhet är Sveriges dövas riksförbund helt beroende av friviUigl insamlade medel, lotteriinkomsler och statliga bidrag. För nästa budgetär, 1971/72, har man beräknat alt finansiera sin verksamhet med insamlade medel lUl 300 000 kronor, rikslolteri 125 000 kronor, bidrag från skolöverstyrelsen tUl kursverksamhet 100 000 kronor, bidrag frän skolöverslyrelsen för tolkkostnader 12 000 kronor samt valkolleklmedel frän HCK 25 000 kronor. Den sammanlagda budgeten för Sveriges dövas riksförbund uppgår inte UU mer än 881 000 kronor och i den fattas 319 000 kronor, som måsle täckas genom anslag från slaten.

Det är den budget som förbundet har gjort upp och SDR behöver aUtsä för nästa budgetär 319 000 kronor i slalliga anslag, ulöver vad man kan få in frän annat häll, för alt verksamheten skall kunna bedrivas i avsedd omfattning. Men nu viU inte utskottsmajoriteten tiUstyrka mer än 115 000 kronor och då vill jag fråga; Vilken verksamhet anser utskottsmajoriteten alt Sveriges dövas riksförbund skall dra in på, eller alternativt, hur skaU förbundel la in de 204 000 kronor som utskottsmajoriteten inle viU anslå för den verksamhet förbundet bedriver?

SDR bedriver försöksverksamhet med lolkhjälp ät döva. Exempel pä sädan lolkning är när en döv fär hjälp med en skrivelse vars innehåU han inte kan tolka eller när viktiga handlingar och skrivelser skall upprättas,

SDR planerar vidare kurser, där föräldrar lill döva barn skall lämnas allsidig information om vUka möjligheter del finns för dem att få kontakt med sina döva barn när del gäller foslran och språkinlärning. Det har

visat sig att döva barn efter tre års träning i förskola inte säUan lämnar förskolan vid sju års älder med ett ordförråd på endast mellan 20 och 80 ord. Döva barn med döva föräldrar, som redan frän födseln tränats med hjälp av teckenspråk, har vid samma ålder som regel ett ordförråd som uppgår tUl omkring 1 000 ord.

Del visar väl den oerhörda betydelsen av det arbete som Sveriges dövas riksförbund bedriver på det här området. Kan normalt hörande här i kammaren förestäUa sig hur del skaU kännas alt vid sju års älder inte ha elt ordförråd på mer än 20 ord och inte kunna höra någol aUs? Kan någon föreställa sig hur dessa smä barn fär lida av silt handikapp? De kan inte göra sig förstådda och de kan inle förstå de andra just därför att de inget kan höra. De bUr kanske efler i ulvecklingen och kommer utanför normal gemenskap för all framlid. De behöver hjälp för att bältre kunna anpassas tUl normalt liv och inte minsl fä uppleva kontakt med sina närmaste anhöriga.

Sveriges dövas riksförbund bedriver vidare rådgivning och social information tUl föräldrar med vuxna döva barn. De döva kan pä grund av sill handikapp inle heller delta i de hörandes av stal och kommun underslödda folkhögskoleverksamhel och folkbildningsverksamhet, VidareutbUdning, ledarutbildning m, m, kan de få på förbundels kursgård och folkhögskola i Leksand, där teckenspräkkunniga lärare och ledare undervisar dem. Kursgården drivs utan vinslmtresse men verksamhelen kosiar givetvis trols det en hel del pengar. Det är för alt trygga alla dessa insatser tUl gagn för de döva som Sveriges dövas riksförbund behöver det anslag pä 319 000 kronor som begärs i motionen 792 och reservaiionen 21,

Utskottets majoritet avstyrker anslagsökningen med hänvisning tUl att anslaget höjts en del under de gångna åren. Jag tycker inle alt detta är etl tiUräckUgt skäl för avstyrkande. Det handlar allljäml om myckel små belopp. Om man börjar från ingenting, kan naturligtvis även några få tusental kronor, som utskottets majoritet anser, betraktas som en "väsentlig ökning".

Utskottsmajoriteten motiverar också sitt avstyrkande med hänvisning lill de insalser som landslingen gör för de hörselskadade, men ärUgl talat har detla egenlligen ingenling med de dövas problem alt göra utan rör den föregående punkten, nr 43, där ett anslag på 530 000 kronor tUlslyrktes tUl Hörselfrämjandels riksförbund. Låt oss skilja på hörselskadade och döva. Själv är jag hörselskadad, nästan döv pä ett öra efter en öronsjukdom, men det är en helt annan sak att vara fullständigt döv. Jag tycker alt vi nu skall visa sä stor solidaritet all vi medverkar tUl att SDR fär det blygsamma anslag förbundet begärl, sä alt man på det sättet kan hjälpa fler döva barn och ungdomar lUl en mer normal tiUvaro,

Det finns starka skäl för bifaU UU reservationen 21, tUl vUken jag yrkar bifaU,

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU Sveriges dövas riksförbund

I delta anförande instämde herrar Börjesson i Falköping (c) och Nis-ser (m).

191

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU Sveriges dövas riksförbund

Fru SKANTZ (s):

Herr talman! Låt mig först konstalera all det inle råder nägra delade meningar meUan motionären och utskottet beträffande betydelsen av del arbeie som handikapporganisationerna ulför. Delta arbete är värdefuUt, och denna uppfallning gäller inte bara den handikapporganisation som vi nu diskuterar utan den gäller samtliga handikapporganisationer. Jag skulle vilja påminna kammarens ledamöter om att vi för snart 13 limmar sedan avslagit två moiioner som ocksä avsåg anslag till handikapporganisationer, nämligen till Handikapporganisationernas centralkommitté, och tUl Riksförbundet för utvecklingsstörda barn.

Om del vore möjligt skulle vi kraftigi vUja höja anslagen lUl samtliga handikapporganisationer. Nu stöder samhället dessa organisalioner på olika sätt. Kommuner och landsiing lämnar ekonomiska bidrag UU organisalionernas lokala och regionala verksamhet. Dessa bidrag avser vanligen den allmänna verksamheten, men åtskilliga landsiing och kom:muner belalar hela eUer delar av lönekostnaden för handikapporganisationernas konsulenter. Det är fyra handikapporganisationer som får bidrag från speciella anslag, nämligen De handikappades riksförbund, Hörselfrämjandets riksförbund. De blindas förening och Sveriges dövas riksförbund. Sedan är del 14 organisalioner som får bidrag från del anslag som heler Extra ulgifler och som vi har behandlal lidigare i dag.

Jag upplever myckel starkt del angelägna i att handikapputredningens förslag snarast möjligt blir genomfört. Utredningen har nämligen föreslagit att statens bidrag UU handikapporganisationernas allmänna verksamhet skall belalas frän ett gemensamt anslag: Bidrag lUI handikapporganisationer. Fördelningen mellan handikapporganisationer av detla anslag skaU enligt utredningens förslag beslulas av Kungl, Maj:l efter förslag från slalens handikappråd som utredningen föreslår skall ombU-das. Genom denna förändring - om den genomförs, vUket vi hoppas — kommer del att bli möjligt att vid etl enda tUlfälle ta slällning tUl ansökningar frän de olika handikapporganisationerna. Man kan alltså fä en samlad bild av de framställningar som föreligger,

Sveriges dövas riksförbund har under en följd av är tillerkänts bidrag från anslaget Exlra ulgifler. Men fr. o. m, innevarande budgetär fär förbundel bidrag från ett särskUl anslag och bidraget har höjts från 25 000 kronor tUl 100 000 kronor, således en ökning med 75 000 kronor, I årets staisverksproposition föresläs att anslagel skaU höjas med ytterligare 15 000 kronor till 115 000 kronor.

Nu' vUl herr Åkerlind att anslaget därulöver skall höjas med 204 000 kronor Ull 319 000 kronor och del är del förslaget som ulskottet inle har kunnat biträda. Det är bl, a, med hänsyn lUI den diskussion som vi fört i utskottet när det gäller anslag tUl de andra organisationerna som jag lidigare har nämnt om och även med hänsyn UU handikapputredningens förslag som vi menar alt vi bör söka fä en samlad bedömning av bidragen lUl handikapporganisationerna.

Jag ber med della alt fä yrka bifaU tUl utskottets hemställan.

192

Hen ÅKERLIND (m);

Herr talman!  Fm Skaniz efterlyser en samlad bUd av anslagsbehovet.

Jag tror att vi redan har en samlad bUd av vad Sveriges dövas riksförbund behöver för nästa budgetår genom de siffror jag nämnde. Och jag efterlyser forlfarande vad ulskottsmajoriteten anser att Sveriges dövas riksförbund skaU spara in på. Jag har gått igenom förbundets ulgiftsslal och mäste säga att skulle jag sitta med i styrelsen sä skulle jag inte kunna hitta besparingsmöjligheter pä så mänga tusenlappar.

Vi får ocksä betänka: Vad skall vår solidaritet omfatta? SkaU vi vara solidariska mot de hell döva så långt all vi kan sträcka oss lUl alt ge dem 204 000 kronor mer än vad utskottet har föreslagit, så att de kan driva den verksamhel som de anser sig behöva driva, när vi — ålminslone har majoriteten i denna kammare gjort del — anser oss så pass soUdariska mol u-länderna all vi anslår 200 miljoner kronor i utvecklingshjälp för näsla budgeiår? Del är i randa tal lusen gånger så myckel som Sveriges dövas riksförbund behöver ytterligare för att tUlgodose sina behov.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU Sveriges dövas riksförbund

Fra SKANTZ (s);

Herr talman! Om vi satte oss ned och läste igenom anslagsframställningarna frän handikapporganisationerna, skulle vi säkerligen finna all det rör sig om betydande belopp. Och jag vUl säga Ull herr Åkerlind alt jag inte heUer kan ange vad det är för verksamhet som Sveriges dövas riksförbund inte skaU kunna bedriva. Men jag tror att förbundet får göra som andra som inte får de anslag de begär: man får söka finna vägar alt skära ned sin budget.

Herr Åkerlind talar om soUdaritet, Varför kände herr Åkerlind dä ingen solidaritet när vi i förmiddags behandlade frågan om anslag UU Handikapporganisationernas centralkommitté och UU Riksförbundet för utvecklingsstörda barn? Det förelåg motioner om ökat anslag tUl dessa två organisationer, men varför hade herr Åkerlind inle reserveral sig för ökade anslag tUl dessa två organisationer?

Hen ÅKERLIND (m):

Herr talman! Jag känner solidaritet även med dessa andra grupper, men jag anser att det är skUlnad på behov och behov. Man kan inle sätta Ukhetstecken mellan alla handikappgrupper när man skaU bedöma deras behov. När det gäUer De dövas riksförbund sä är del fråga om grapper som är sä gravt handikappade, som har så kolossalt slort behov av hjälp för att kunna uppleva sin tUlvaro som någorlunda normal, alt deras problem är betydligt större än de flesta andra handikappgruppers problem. Det är jusl därför som jag känner solidariteten - skall vi kalla det sä - så stark, att jag anser att vi mäste göra en insats på detta område.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 21 av herrar ÅkerUnd och Nisser, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

7   Riksdagens protokoU 1971. Nr 59-61

193

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Statens bosättningslånefond

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemstäUan   i

betänkandet nr 5 punkten 44 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 21 av herrar Åkerlind

och Nisser,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-propositionen. Dä hen Åkerlind begärde rösiräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 230

Nej  -    50

Avstär —      9

Punkterna 45-49

Kammaren biföll vad ulskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 50

Statens bosättningslånefond

Kungl. Maj:t hade under punkten IV;3 (s. 245-246) föreslagit riksdagen att tUl Statens bosättningslånefond för budgetåret 1971/72 anvisa ett mvesleringsanslag av 20 000 000 kronor,

I motionen 1971 :l 33 av herr Hamrin m, fl, hade föreslagits, såvitt här var i fråga, att riksdagen skuUe besluta att utvidga länerätlen för slatUga bosätlningslån tUl att omfatta även ensamstående handikappade.

Utskottet hemställde

1.     att riksdagen skuUe avslå motionen 1971 ;133, sävitt här var i fräga,

2.     att riksdagen tUl Statens bosättningslänefond för budgetåret 1971/ 72 anvisade ett investeringsanslag av 20 000 000 kronor.

Reservalion hade avgivits

22. beträffande bosättningslån till ensamstående handikappade av herrar Hamrin och Hyltander (båda fp), som ansett att utskottet under I bort hemsläUa,

att riksdagen med bifall UU motionen 1971 ;133, såvitt här var i fråga, hos Kungl. Maj;t hemställde om sädan ändring av kungörelsen (1946:570) om statliga bosättningslån att lånerätten för statliga bosättningslån utvidgades UU alt omfatta även ensamstående handikappade.

194

Hen HAMRIN (fp):

Herr lalman! Det skaU inte bestridas att åtskiUigt är gjort under senare är för att förbättra de handikappades situation i olika avseenden, men man kanske ibland förleds att tro att mer har gjorts än vad som i själva verket har uträttats, beroende på att del var från ell relativt botlenläge som man började att hjälpa den kategori det här gäUer. I detta faU är det fråga om ell yrkande i en motion från mig och några medmotionärer att

de  handikappade  liksom  sammanboende föräldrar och andra famUjer skall få rätt tUl bosätlningslån.

Nu har ju låginkomslutredningen klarlagt alt de handikappade — inle oväntat - tUlhör den grupp som har de sämsia boendeförhållandena, den grapp som dä del gäller bostaden i slor utsträckning saknar t. o. m vatten och avlopp. Det är en grupp som alltså ofla behöver bättre bosläder och som också mänga gånger har möjlighel all få det genom de krafttag som vi försöker alt la i olika hänseenden för att underlälla de handikappades situation.

Men när man skall flytta in i en ny bostad kommer genast frågan: Varifrån skall pengarna tagas för att möblera denna bostad? Del bör vara ett rimligt krav att ocksä de handikappade skaU kunna fä lån för alt möblera den egna bostaden. Då ulskottet nu har behandlat denna motion har man som utskott ofta brakar — jag har påpekat del förut i dag — hänvisat tUl alt frägan är under behandling, inte bara för de handikappade utan för alla ensamstående. Ungdomsbosladsutredningen har i silt betänkande Ungdom och bostad tagil upp frågan om sådan ändring av reglerna för bosätlningslån att lån skall kunna utgå även lill ensamslående utan barn. Det betänkandet har Kungl. Maj:t sänt ut på remiss och sedan har både betänkandet och remisserna överlämnats Ull familjepolitiska kommittén för vidare behandling.

Jag tycker inle alt detta är något skäl för att avstyrka elt rimligi krav på bosätlningslån tUl handikappade.

Reservationen som är en följd av den avstyrkta molionen påpekar att del är tUlräckligt med en enkel hemställan till Kungl. Maj:t om en sådan ändring av kungörelsen om statliga bosältningslän att länerätlen utvidgas UU att omfatta även ensamstående handikappade. Jag har i och för sig ingenting emot att frägan prövas rörande bosätlningslån Ull ensamsläende, men jag anser alt det är en ekonomiskt sett betydUgt slörre fräga än frägan om bosättningslän tUl handikappade. Och del är ingalunda säkerl att den kommer att lösas under i varje fall de närmasle åren. Det är någonting av de obotfärdigas förhinder som ligger över utskottets molvilja mot att redan nu låta ensamslående handikappade fä rält UU bosättningslån.

Herr lalman! Jag yrkar bifall tUl den reservation som är en följd av den avstyrkta motionen, nämligen reservationen 22.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Statens bosätmings-lånefond

Fru SKANTZ (s):

Herr talman! I reservation nr 22 anförs att ensamstående handikappade ofla tvingas bo pä institution, alt många av dem är i slort behov av egen lägenhet men att det är svårt för dem alt skaffa sig en lägenhet på grand av de höga utrastningskostnaderna. Jag tror inte alt det är de höga ulraslnUigskoslnaderna som är hindret. De handikappade som man lalar om i motionen och reservationen och som bor pä institution behöver med all sannolikhet mycket service. Mänga av dem behöver service dygnet rant. Dä är det alltså inle bara fräga om all skaffa en lägenhet. Man mäste också se tUl att de har service ständigt och jämt, och det är inte så lätt, även om vi har kraftigt utbyggt den sociala hemhjälpen. Statens kostnader i dag är ju 200 miljoner kronor om ärel.

195

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Statens bosättningslånefond

Har motionärerna verkligen länkt sig in i hur det hela skall fungera? Det är inle så enkell som del görs gällande i molionen. Vem är handikappad? VUka grupper är det man avser? Vilka kriierier skaU gälla för att en person skaU få detta bosättningslån? Skall det vara att man vistas pä en institution, skall del vara alt man har förtidspension eller skall det vara att man har fått invalid-bostadsbidrag? Är del verkligen motionärernas mening att de ortsombud som nu finns i varje kommun och som skaU yttra sig över läneansökningarna ocksä skall avgöra huruvida en ensamstående sökande är handikappad eUer inte?

Nu vet vi alt familjepolitiska kommittén har i uppdrag all pröva frägan om bosätlningslån UU ensamstående utan barn. Det är inte fråga om handikappade eller icke handikappade utan om alla ensamsläende. Ett bifall lUl reservationen skuUe faktiskt innebära att vi ger oss in på frågan om en särbehandling av handikappade, och del trorjag inte att de handikappade själva vill vara med om. Med hänsyn tUl att familjepolitiska kommittén har uppdraget att se över bosätlningslån Ull ensamslående har utskottet avstyrkl motionen.

Jag ber all få yrka bifall tUl ulskoltets hemställan.

Hen HAMRIN (fp):

Herr lalman! Nu lycker jag att fru Skaniz gör frågan krångligare än den ler sig för mig när jag läser utskotlels skrivning. Jag Irodde att avstyrkandet var grandat enbart pä del förhällandet alt frägan var föremål för ulredning beträffande samtliga ensamstående och att man alltså vUle awakta resultatet i förhoppning om att problemet skulle lösas för samtliga. Men nu tycks frägan också vara att det är så svårt att avgöra vem som är handikappad och vem som skall fä bosättningslån om man går på den linje som reservanlerna har tänkt sig. Den frågan mäsle vi ju lösa i många andra fall, och den bör inte vara svårare i detla fall.

Alt man ger de handikappade en särställning i förhällande lill andra och alt de inte skuUe vilja acceptera delta är ju också ell egendomligt resonemang. Vi tvingas ju ändå alt hjälpa mänga på grund av alt de har del svårt, och då fär vi finna oss i att de behandlas på ell annat sätt än vi friska och yrkesverksamma medlemmar i samhället. Det behöver inte innebära nägon nedklassning,

Svärigheterna att avgöra vem som skall ha rätt tUl ell sådant bosättningslän tror jag är betydligt överdrivna. Att det finns etl behov av dessa län kan jag själv intyga eftersom jag har kommit i kontaki med ensamslående handikappade som har behövt bosättningslån därför all de har flyttal in i handikapplägenheter - som dess bältre i allt större utsträckning stäUs lUl förfogande — men inte hafl nägra möjligheter att få bosätlningslån.

196

Fra SKANTZ (s):

Herr lalman! Jag tror inte man skall bortse frän svårigheten att avgöra vem som skall vara berättigad lill bosältningslän för ensamstående handikappade, och det var av den anledningen som jag ställde elt par direkta frågor om hur motionärerna hade tänkt lösa frägan. Vi måsle komma Uiåg att bosättningslån är lån som skaU betalas tUlbaka. Innan

ortsombuden yttrar sig över en läneansökan skall de göra omfattande undersökningar belräffande betalningsförmåga samt den sökandes ålder och hälsotUlsländ. Lider sökanden av allvarlig sjukdom kan ortsombuden tUlstyrka villkorligt, dvs. de kan skriva att ansökan tiUstyrkes under fömtsättning att den sökandes sjukdom och — som det stär inom parentes — lyte inte anses utgöra hinder.

Högsta beloppel för bosältningslänen är 6 000 kronor. Det finns ingen lägsta inkomstgräns utan man lar hänsyn lUl sökandes återbetalnings-förmåga från fall tUl fall. Hur skall en person med förtidspension kunna klara återbetalning på förtidspension av 6 210 kronor och pensionstUlskott pä 414 kronor - tUlsammans 6 624 kronor — och jag vUl nämna att jag frän etl ortsombud i en av våra större städer fått den uppgiften att del aldrig inträffat alt en ensamstående kvinna med barn har fått högsta beloppel, 6 000 kronor. Jag nämner del för att ge en bUd av hur svårt det kan vara att fä de 6 000 kronorna. Men om vi utgår från alt vederbörande får det beloppet skall han betala ränla, och den är 6,75 procent. Länet skall betalas tUlbaka inom fem år; del kan ocksä utsträckas UU älta år. Låt oss la exemplet med älta är! Dä skaU den handikappade betala 750 kronor om året plus räntan pä ett par tre hundra kronor.

Jag tror inte alt ett bosättningslån är del bäsla sättet att hjälpa vare sig en handikappad som har varit pä institution eller någon annan handikappad som får en lägenhet. Man mäste söka andra vägar. Vad vi frän utskottels sida har menat är all när familjepolitiska kommittén nu utreder frägan för alla ensamsläende bör man vänla UU dess alt den kommer med sitt förslag och inle nu fatta elt beslul, som vi inle tror skulle vara lUl fördel för de handikappade.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Statens bosättningslånefond

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall tUl dels utskottels hemställan, dels reservaiionen nr 22 av herrar Hamrin och Hylländer, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   socialutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 5 punklen 50 mom. 1 rösiar ja,

den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 22 av herrar Hamrm

och Hylländer.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-proposilionen. Dä herr Hamrm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 235

Nej -   48

Avstår —     2

197

Nr 61 Mom. 2

   j        A                    Utskottets hemställan bifölls.

Onsdagen den

HaprU 1971

-------------------- ------ Punkten 51

Den andliga vården    utskottets hemställan bifölls,

vid sjukhusen

Punkten 52

Lades tUl handlingarna.

§ 2 Den andliga vården vid sjukhusen

Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 6 i anledning av motion om den andliga värden vid sjukhusen,

1 motionen 1971:833 av herr Werner i Malmö m, fl, hade yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemstäUde om utredning och förslag angående den prästerliga tjänstgöringen i vad avsäg den andliga omvårdnaden vid sjukhus.

Utskottet hemställde att rUcsdagen skulle avslå motionen 1971:833

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag vet att klockan är halv två, men det är inte mitt fel! Jag vet också att det inte flnns nägon reservalion knuten tiU betänkandet i detta ärende, och det är beklagligt. Hade utskottet inte haft sä brått med behandlingen hade det måhända varit en reservation, eflersom del inkom en skrivelse frän Sveriges frikyrkoråd som stödde molionen och även ett delvis positivt yttrande, en PM, emanerande från socialstyrelsen.

Det gäller den andliga värden vid våra sjukhus, och alla som inte råkar vara i kulturutskottet förstår ju att det är en mycket viklig angelägenhel, AUa vi som har vistals pä sjukhus vet att många lämnas ensamma med sina bekymmer. Jag tänker synnerligasl på dem som lämnas i dödens väntrum ensamma med sina bekymmer. Vi vet alt den ordinarie personalen väl har tid för människors krämpor men inle har tid för människornas bekymmer.

Också ulskottet inser väl detla men lycker inte alt det behöver la någol initiativ. Socialstyrelsen är delvis positiv men menar att en översyn av de här frågorna ligger lågt på prioriteringslistan. Utskottet faUer tiUbaka på gamla argumenteringar från i fjol, där man hänvisar tUl kammarkollegiets yttrande om att det här inte har skett något väsentligt sedan den nuvarande ordningen anlogs. Det är etl räll förbluffande yttrande, att det inte skulle ha skett någonting på sjukvårdens område på 20 år som motiverar en översyn av tjänsteorganisationen vad beträffar den andliga värden. Det är förbluffande vad en stallig myndighei kan avsnöra sig från verkligheten.

Utskottet hänvisar UU de utbildningsmöjligheter som stär tUl buds -

och vissl flnns dessa. Men del är just där som problemel ligger, alt vi har

människor  som  är väl  utbUdade  för  dessa  sjukhusuppgifter och har

inlresse för dem men mycket sällan kan komma i fråga vid Ijänslelillsätt-

198                        ningar beroende på det tjäiistetUlsätlningssystem som vi har.

Så hänvisar man ocksä som vanligt tUl ulredningen kyrka-stat av 1968, och del är beklagligi. Denna arma kyrka skall inle kunna uppleva nägon väsentlig reform förrän kyrka—stat-utredningen är klar. Vi vel ju att den inte blir klar förrän tidigast 1980. Under alla dessa är skall aUtså inget väsentligt kunna ske som kan göra vär kyrka mera effektiv. På det här omrädei borde som sagt något ske snarast.

Med dessa få och valda ord vUl jag yrka bifall UU molionen 833.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Den andliga vården vid sjukhusen

Herr KÄLLSTAD (fp); . Herr  lalman!    Det   är ju  riktigt  som  herr Werner  sade,  alt vi i kultumtskoitet fick ett utlåtande från Sveriges frikyrkoråd, men det kom efter del alt behandlingen i denna fråga var genomförd och vi kunde alltså inte ta hänsyn tUl det utlåtandet då.

Jag vUl i alla fall erinra om att de riktlinjer som nu gäller för den andliga vården vid våra sjukhus antogs av riksdagen 1958. I en proposition som då bifölls av riksdagen hade vissa åigärder föreslagils i syfte all ge den del av svenska kyrkans verksamhel som avser den andliga vården vid sjukhus och sjukvårdsanstalter en fasiare organisalion. Den prästerliga verksamhelen vid sjukhusen, som tidigare hade ombesörits av församlingspräster som bisyssla, skuUe i fortsättningen inordnas i församlingsvården och ingå i församlingsprästernas tjänsleuppgifter. Det ansågs väl som någonting naturligt och riktigt att prästerskapet i den församling, där sjukhuset i fräga läg, skulle ta det som en naturlig arbetsuppgift att också svara för den andliga vården vid sjukhuset.

Vidare uttalades att för bedömning av omfattningen av det merarbele som sjukhustjänstgöringen skulle medföra borde anknytning ske lUl de normer för genomförandet av ny indelning och tjänsteorganisation för de territoriella pastoraten som antagils året innan, och kosinaderna för den andliga vården borde bestridas i samma ordning som kostnader för den församlingspräslerliga verksamhelen.

Under 1960-lalet har ju sedan etablerats ett i stort sell gott samarbete mellan svenska kyrkans präster samt pastorer och präster inom frikyrkorna. Det uttalades vid det aktuella tiUfällel av departementschefen -och riksdagen anlog uttalandel - att de frikyrkliga samfunden också skulle beredas möjlighet att utöva andlig verksamhet vid sjukhusen utan annan reglering från samhällets sida än vad som kunde finnas påkaUat av hänsyn tUl sjukvården.

Vidare antog riksdagen etl ullalande som gick ut på all särskUda befattningar för heltidsanstäUda sjukhuspräster inle skulle inrättas. Det har emellerlid senare blivit så att pä sina håll, där dst finns mycket stora sjukhus, har man fält en specieU prästtjänst. Jag kan som exempel anföra Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg; där har Annedalsförsamlingen fått en speciell prästtjänst sig lUldelad, som i sin tur avdelats för tjänsten på Sahlgrenska sjukhuset. I vissa fall handhas således vården av präster som praktiskt taget är anstäUda pä heltid för den här uppgiflen.

Som jag nyss framhöU uttalades det att de frikyrkliga samfunden självfallet skuUe beredas möjlighet att ulöva andlig verksamhel vid sjukhusen, och även den verksamheten skuUe dä förulsätla patienternas frivUliga  deltagande.   Sedan har under  1960-lalel svenska ekumeniska

199

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Den andliga vården vid sjukhusen

nämnden och Sveriges frikyrkoräd rekommenderat ekumeniska eUer samkrislna lösningar på sjukhusen som innebär all svenska kyrkans präster och frikyrkornas präster och pastorer uppmanas att tillsammans överenskomma om ordningen för den andliga värden vid sjukhusen, t. ex. så att det om möjligt på varje avdelning finns en från svenska kyrkan och en från nägol av de frikyrkliga samfunden.

Herr Werner talade här om utbUdningsfrågorna, och vi har hafl anledning att lidigare i dag anlyda alt S:l Lukasstiftelsen i varje faU ger en tvåårig utbUdning för sådana präster och pastorer som önskar arbeia på sjukhusen, och dessutom har Svenska pastoralens riksförbund kurser och konferenser som skall meritera för den här uppgiflen. Del är självklart att det bör vara sådana personer som är lagda för detta arbete och har särskUd utbildning för uppgiflen. Personligen menar jag att den andliga värden vid sjukhusen borde kunna regleras pä etl likarlat sätt för svenska kyrkan och de fria trossamfunden. Genom den skrivelse som Sveriges frikyrkoräd för senl insände tUl kulturulskoltet vet jag ocksä alt organisationen för den andliga värden inom försvarets fältorganisation och kriminalvärden har ansetts som föredömlig ocksä för en framtida organisation av den andliga värden vid sjukhusen. Jag tycker att man där i framtiden skulle kunna finna en riktig väg, även om det innebär att sjukhusels huvudman måste påtaga sig etl ekonomiskt och även organisatoriskt ansvar för den andliga värden.

Nu har vi i utskottets betänkande skrivit att del finns elt behov av andlig värd vid sjukhusen och att man skall ta hänsyn lUl delta vid tjänstetillsättningar både när det gäller svenska kyrkan och i frikyrkornas verksamhet. Som herr Werner i Malmö sade har vi hänvisat tUl 1968 års beredning om stat och kyrka och utredningsarbetet inom Svenska pastoralens riksförbund och anser att vi för den skull i varje fall inte nu bör tillstyrka del utredningsförslag som finns i herr Werners moiion.

Del är tänkbart alt ytterligare motiv kan tUlkomma i framtiden, som gör det angeläget all företa en översyn av denna fräga, men i dagens läge har vi stannat för del förslag som finns i utskottels belänkande och som jag nu ber all få yrka bifall tUl.

200

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr lalman! Herr Källslad sade alt den nuvarande förordningen är frän 1958, och det är i och för sig sant, men den förordningen baserar sig pä etl sakkunnigutlåtande frän 1949, Den bygger alllsä pä erfarenheter som är mer än 20 år gamla.

Sedan är det också riktigt att den andliga vården skall ombesörias av vederbörande församling, men när det gäller svenska kyrkan kan man inte infria utskottets förhoppningar om bäsla möjliga omvårdnad pä sjukhusen, därför att tjänsterna där tillsätts inle med lanke på vederbörande sjukhus. Tyvärr är det en valmenighel som avgör vem som skall bli befattningshavare. Det är bara i undantagsfall som befattningshavaren blir nägon av de präster som har skaffat sig denna ulbildning. Det är beklagligt att de människor som har den utbUdning del här gäller inle kommer i fräga för dessa tjänster.

Jag skaU inte förlänga debatten mer utan bara säga att jag nog kommer igen i delta ärende.

Hen KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Herr Werner borde vara medveten om att den beredning som lade fram sill belänkande 1949, vilket sedan låg UU grand för proposiiionen 1958, inte följdes på väsentliga punkler. Man awek från den utredningen, som nu är över 20 år gammal, t, ex. i det avseendet att frikyrkornas pastorer skuUe vara assistenter och underställda svenska kyrkans präster. Det avvek man ifrän, som väl var, och gick i släUet på förslaget i propositionen 1958, vUket trädde i kraft den 1 januari 1962. Del är den bestämmelsen som forlfarande gäUer. Den ekumeniska utveckling som ägt rum under det gångna decenniet har varit sädan att det sker elt samarbele mellan samfunden, som jag tror är värdefuUt och som har visat sig vara av betydelse för patienterna. Jag tycker därför att det alltjämt saknas skäl för att gä pä nägon annan linje än den som vi i år har stannat för i utskottet.

Nr 61

Onsdagen den HaprU 1971

Den andliga vården vid sjukhusen

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Ja, visst har man gjort så gott man kunnat, och del är sanl all man har ett gott samarbete, men det är inle den bästa möjliga situationen.

När del gäller ulredningen frän 1949 är det visserUgen sant att proposiiionen inte helt följde den, men beslutet baserades dock pä en situation som förelåg 1949 vad belräffar våra sjukhus. Sedan dess, menar jag, har vi ju sett en stor utbyggnad, inte minst av långtidsvården, som motiverar nya åigärder.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall Ull dels utskottets hemställan, dels motionen nr 833, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad,

§ 3 Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 7 i anledning av motioner om bidrag från kyrkofonden lill bestridande av avlöningsförmåner för kyrkovaklmäslare.

Utskottets hemstäUan biföUs,

På förslag av herr lalmannen beslöl kammaren uppskjuta behandlingen av återstående ärenden på föredragningslislan till kammarens sammanträde fredagen den 16 aprU,

§ 4 Herr lalmannen meddelade alt utbildningsulskollels belänkanden nr 3 och 4 skulle uppföras främsl bland tvä gånger bordlagda ärenden på morgondagens föredragningslista,

§ 5 Upplästes följande UU kammaren inkomna ansökan:

201

Nr 61                         TUl riksdagens kammare

Onsdagen den

14 anril 1971            ' deltagande i sammanträde i Wien med Europarådels budgetul-

--------------------     skott  får jag härmed anhålla om ledighel frän riksdagsarbetet under

förmodat kvällsplenum onsdagen den 21 aprU 1971 samt torsdagen den

22 och fredagen den 23 aprU 1971.

Stockholm den 14 aprU 1971 Daniel Wiklund

Kammaren biföU denna ansökan,

§ 6 Kammaren åtskildes kl, 1.47.

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert