Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:60

Onsdagen den 14 april

Kl. 11.00

§ 1 Herr talmannen meddelade att fröken Pehrsson och herr Pettersson i Visby denna dag åter inlagil sina plalser i kammaren,

§ 2 Föredrogs och hänvisades Kungl, Maj:ls propositioner nr 34 och 52 tUl utbUdningsutskottet, nr 54 tUl kulturutskottet, nr 59 tUl utbUdningsutskottet, nr 61 lUl jordbruksutskottet, nr 65 tUl Irafikutskottet, nr 68 och 73 tUl skatleulskoltet, nr 77 lUI utrikesutskottet, nr 81 tUl socialförsäkringsutskollel, nr 82 lUl skatteutskottel, nr 83 lUl utrikesutskottet, nr 84 lUl finansutskoitet, nr 86 tUl lagulskollel, nr 87 lUl inrikesutskottel, nr 88 tUl försvarsutskottet, nr 89 och 90 Ull konstilulionsutskottel, nr 91 tUl finansutskottet, nr 92 lUl juslitieulskoltet, nr 94 Ull socialförsäkringsutskollel, nr 95 Ull justitieutskottet, nr 97 lUl skalteutskottet, nr 98 lill näringsutskotlet, nr 99 tUl jordbruksutskottet, nr 100 tUl jusUlieulskoltet, nr 101 lUl näringsulskottet samt nr 102 tUl finansutskotlet,

§ 3 Föredrogs och hänvisades molionerna
nr 1317-1350 Ull inrikesutskottel,
nr 1351-1356 tiU ulbUdningsulskoltet,
nr 1357 lill socialförsäkringsutskotlel,
nr 1358-1360 lUl utbUdningsutskottet,
nr 1361 UU socialförsäkringsutskotlel,
nr 1362 och 1363 Ull utbUdningsutskottet,
nr 1364 tUl finansutskottet,
nr 1365 och 1366 UU kuUuralskoltet,
nr 1367-1370 lUl jordbruksutskottet,
nr 1371 och 1372 lUl näringsulskottet,
nr 1373 och 1374 UU finansutskottet, 25

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Skatteutjämningsbidrag tiU kommunerna m. m.

nr 1375-1381 tUl jordbraksulskotlel,

nr 1382 UU näringsutskotlet,

nr 1383 lUl inrikesutskottel,

nr 1384 och 1385 lUl trafikutskotlet saml

nr 1386 och 1387 UU konstitutionsutskottet.

§ 4 Föredrogs och bifölls interpeUationsframstäUningarna nr 100—102,

§ 5 Skatteutjämningsbidrag till kommunema m. m.

Föredrogs finansutskottets betänkande nr 11 i anledning av Kungl. Maj:ls i statsverksproposilionen gjorda framslällning om anslag för budgetåret 1971/72 UU skatteutjämningsbidrag UU kommunerna m.m. jämle motioner,

Kungl, Maj:l hade i proposiiionen 1971:1, bilaga 9, (punkl D 2, s, 88—91 i uldrag av slalsrädsprotokollel över finansärenden för den 4 januari 1971) föreslagii riksdagen alt tUl Skatteutjämningsbidrag lill kommunerna m, m, för budgetåret 1971/72 anvisa elt förslagsanslag av 1 880 000 000 kronor.

I della sammanhang hade utskottet behandlat

dels motionen 1971:52 av herr Hermansson i Slockholm m. fl., vari yrkats att riksdagen beslutade all i skrivelse UU Kungl. Maj;t hemslälla om

1. förslag rörande kompensaiion UU kommuner och landsiing för de ökade ulgifler som var föranledda av höjningarna av mervärdeskallen samt befrielse från allmänna arbetsgivaravgiften,

2. förslag rörande ändrad kostnadsfördelning mellan slal och kommun i försia hand i fräga om skolan, barnslugeverksamhelen, pensionärernas bostadstUlägg saml sjuk- och hälsovård,

dels molionen 1971:178 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl., vari hemsläUls all riksdagen i skrivelse Ull Kungl. Maj;l skulle anhåUa om skyndsam utredning och förslag om ett statligt grundbelopp i det kommunala bosiadsiillägget lUl folkpensionen,

dels motionen 1971:294 av herr Bohman m. fl., vari yrkals alt riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skulle hemstäUa

1. alt frägan om kostnadsfördelningen mellan stal och kommun omedelbarl logs upp tUl prövning av en särskUd beredning,

2. att i avvaktan på en lösning härav förslag Ull åtgärder syftande lill ell totalstopp för fortsatt kosinadsövervältring frän stal lill kommun förelades riksdagen,

dels moUonen 1971:295 av herr Hedlund m. fl., vari hemstäUts all riksdagen beslutade all i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam parlamenlarisk utredning rörande kommunernas ekonomiska situation, varvid frägan om kostnadsfördelningen mellan stal och kommun särskUl beaktades, i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1, tUl Skatteutjämningsbidrag lUl kommunerna m. m. för budgetåret 1971/72 pä driftbudgeten under sjunde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 1 880 000 000 kronor,

2, skulle avslå molionerna 1971:295 och 1971:294 beträffande ulredning om kostnadsfördelningen mellan stal och kommun,

3, skuUe avslä molionen 197 1:294 belräffande totalstopp för fortsall kosinadsövervältring frän stat tUl kommun,

4, skulle avslä molionen 1971:52,

5, skulle avslä moUonen 1971:178.

Nr 60

Onsdagen den 14aprU 1971

Skatteutjämningsbidrag tiU kommunerna m.m.

Reservaiioner hade avgivits

1. beträffande utredning om kostnadsfördelningen mellan stat och
kommun av herrar Burenslam Linder (m), Löfgren (fp), Åsling (c),
Fågelsbo (c), Wirién (fp) och Pettersson i Kvänum (c), som ansett att
utskottet under 2 bort hemsläUa,

all riksdagen med bifall Ull motionen 1971:295 och i anledning av molionen 1971:294, sislnämnda moiion sävill nu var i fråga, hos Kungl, Maj:t skulle anhålla om en skyndsam parlamentarisk ulredning rörande kommunernas ekonomiska situation, varvid frågan om kostnadsfördelningen meUan slal och kommun beaktades,

2. beträffande övervältring av kostnader från stat till kommiin avherr
Burenslam Linder (m), som anseit all utskottet under 3 borl hemställa,

alt riksdagen i anledning av motionen 1971:294 såvitt nu var i fråga som sin mening gav Kungl. Maj:t UU känna vad reservanten anfört om kosinadsövervältring från stat till kommun,

3. beträffande statligt grundbelopp i det kommunala bostadstillägget
av herrar Burenslam Linder (m), Löfgren (fp), Åsling (c), Fågelsbo (c),
WUtén (fp) och Pettersson i Kvänum (c), som ansetl all utskottet under
5 bort hemslälla,

alt riksdagen i anledning av molionen 1971:178 som sin mening gav Kungl, Maj:t liU känna vad reservanlerna anförl belräffande statligt grundbelopp i del kommunala bostadstiUägget,

Herr ÅSLING (c);

Herr talman! Under de senaste årens diskussion om den offentliga sektorns expansion har kommunernas roll i aUlför slor utsträckning kommii alt förbises. Det är dock så att samhäUsutvecklingen har medförl alt det framför allt är inom den kommunala sekiorn som expansionen varit starkast. År 1960 tog den statliga konsumtionen, de statliga invesleringarna, i anspråk 13,5 proceni av bruttonationalprodukten medan kommunernas motsvarande andel var 14 proceni. Är 1970 var den statliga andelen 11,9 procent medan kommunernas andel hade ökat till hela 20,2 procent. Delta Ulustrerar vältaligt utvecklingen under 1960-talel,

Del är framför allt vissa sekiorer av samhällslivet som utvecklats lill alt bli de expansiva delarna i kommunernas verksamhet. Det är bostadsförsörjningen och den därmed förbundna markanskaffningen, som är en tung post. Det är undervisningen som är en annan expansiv

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

sektor i och med att grundskolan genomförts, kommunerna övertagit gymnasieulbUdningen och nu är inne i ell skede av ulbyggnad av vuxenutbildningen. Socialvärden, åldrings- och handikappvärden är andra sektorer där kostnaderna ökat snabbt. För landstingskommunernas del har överlagandet av mentalsjukvården medfört väsentligt ökade anspråk på de ekonomiska resurserna.

Den här ulvecklingen har naturligtvis inte kunnat fortgå ulan att sälta sin prägel pä kommunernas ekonomiska situation. Under fjolåret sleg den kommunala utdebiteringen i genomsnitt med 0:76 per skallekrona och under innevarande år med 1:54. Frän är 1960 har utdebiteringen stigit med 7:91 per skattekrona, dvs. en höjning med 53 procent av den kommunala utdebiteringen. Det är alldeles klarl att kommunerna haft begränsade möjligheter all påverka denna ulveckling. I mänga faU har kommunerna pålagts nya uppgifler och i andra fall har samhäUsutvecklingen tvingat kommunerna in på nya ansvarsområden.

Samtidigt har kommunernas inkomster i form av avgifter och ersättningar successivi fåll minskad belydelse. Under 1960-talel har statsbidragens andel av kommunernas totala inkomster förblivit i slort sell oförändrad. Under samma tid har dock tUl kommunerna överförts sä kostnadskrävande uppgifler som gymnasieundervisningen och när del gäller landstingskommunerna mentalsjukvärden.

TiU bilden hör ocksä all kommunernas möjUgheler all lånefinansiera sina investeringar varit och är av kända skäl starkt beskurna och tUl den ofördelaktiga kostnadsutvecklingen för kommunerna har även ökade arbetsgivaravgifter och mervärdeskatten bidragil i inte oväsentlig utsträckning.

Man frågar sig i diskussionen, som blir alltmer inlensiv på del här området, hur denna kommunala ulgiflsexpansion skall kunna bemästras. Finns det möjligheter alt sloppa upp den kommunala utgiflsexpansio-nen? Jag har en allmän känsla av att det för närvarande pågår en intensiv självprövning ute i de kommunala församlingarna, där besparingsmöjligheterna med ökad omsorg las till vara och där en bällre siyrning av verksamheten är pä väg genom skUda planeringsätgärder och genom en stramare budgetering. Även om en klarare prioritering sker i den kommunala verksamhelen, ökar dock fortlöpande anspråken på kommunernas insatser. BarntUlsynen mäste byggas ut, skolorganisationen är långt ifrän klar. Socialvården kräver ökade insatser, bl, a. genom all antalel åldringar stiger. Kulturarbetet kräver ocksä silt. Genom ny lagstiftning har kommunerna ålagts vidgade uppgifter för renhållningen liksom för miljö- och naturvärd i övrigl — för alt nu nämna nägra aklueUa exempel pä de krav som kommunerna ställs inför delvis som en följd av beslut i detta hus.

Med hänsyn tUl denna utveckling liksom tUl kommunernas akuta ekonomiska situation och inte minst tUl kommunalskattens höjd och allmänt skattepolitiska effekt är en översyn av kostnadsfördelningen meUan stat och kommun synnerligen angelägen. Jag finner det anmärkningsvärt att regeringen inle visat bättre vilja när del gäller att effektuera den beställning som riksdagen utfärdade 1969. Den skalteuriämningsre-vision som nu arbetar har som bekant begränsats lUl en översyn av

skalteutjämningssyslemels tekniska uppbyggnad och har inle pä sitt ansvarsområde all granska principerna.

Det förefaller mig ocksä som om ulskottsmajoriteten inle heller har uppfattat hur allvarlig situationen i mänga kommuner är i dag. Del gäller särskilt många glesbygdskommuner. Jag kan åberopa erfarenheter frän milt eget län, Jämtlands, där befolkningens åldersfördelning är särskilt ogynnsam, vilkel sätter sin prägel också på den kommunala ekonomin. Med hänsyn tiU problemels aktualitet kan del knappasl vara rimligt all, som utskollsmajorileten här gjort, hänvisa principfrågan UU länsberedningen, eflersom det är välbekant att länsberedningens utredning inle kan vänlas föreligga förrän om åtskUliga är. Det kan väl för övrigt ocksä diskuleras, om del med hänsyn Ull den ulformning länsberedningens direktiv fåll över huvud tagel är realisliskt all vänta att man den vägen skaU kunna komma fram lUl förslag om en inskränkning av kommunernas ansvarsområde, I varje fall bör inte länsberedningen med fog åberopas som etl hinder för en angelägen och brådskande översyn av kostnadsfördelningen meUan stat och kommun.

Utan all föregripa länsberedningens arbeie kan en ökad bidragsgivning tUl kommunerna för vissa kostnadskrävande uppgifler ske. Med den ökade betydelse den kommunala verksamhelen fåll för medborgarna och med den okade tyngd, med vilken kommunalskatten drabbar del stora flertalet skattebetalare, är frägan om ansvars- och kostnadsfördelningen meUan slal och kommun ocksä UU sina konsekvenser en jämlikhetsfråga. Det är betecknande att effeklerna av fjolärels skallereform snabbi häUer pä all elimineras som en följd av den ulveckling vi nu befinner oss milt uppe i beträffande den kommunala ekonomin.

En omständighet som ylleriigare komplicerar delta och gör frågan särskUt angelägen är alt den utveckling vi nu bevittnar inom den kommunala ekonomin kommer att på sikt väsentligt försämra möjlighelerna all uppnå en bältre regional balans, en målsättning som det nu råder aUmän enighel om.

Herr lalman! Jag ber att fä yrka bifall lUl reservationerna 1 och 3,

Nr 60

Onsdagen den l4aprU 1971

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

I detla anförande inslämde herrar Carlsson i Vikmanshyttan, Pettersson i Kvänum, Eriksson i Ulfsbyn, Olsson i Sundsvall, Fågelsbo och Gernandt (samtliga c).

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Det böriar bli alltmera klarl alt del totala skatletrycket är sä hårt all det ger låginkomsttagarna sociala problem. Del är ocksä så hårt alt inkomstökningar äts upp näslan hell och hållel av skaller, vilkel i sin tur har följder som vi mänga gånger har resonerat om och som del inle finns nägon anledning all ytterligare gä igenom.

Men det aUvarliga är alt alla de prognoser som görs för närvarande pekar på alt del kommer att bli speciellt för kommunerna kraftiga ökningar av kosinaderna och att dessa ökningar dessulom måste medföra elt slarkl tryck uppåt på kommunalskatterna. Och i delta, herr lalman, har staten en ganska stor skuld. För det första har det, som vi vet, skett koslnadsövervällringar från stat tUl kommun. Om man tillar t. ex, i

Nr 60

Onsdagen den MaprU 1971

Skatteutjämningsbidrag till kommunema m m. .

kompletteringspropositionen för 1968, sä ser man klart all orsaken Ull alt vi under 1960-talet hade snabbare ökningar i kommunernas ulgifler jusl var dessa koslnadsövervällringar frän slal Ull kommun.

Det har för det andra skett en övervältring därigenom, alt man här i riksdagen fattat beslul som fär ekonomiska konsekvenser för kommunerna, i del att deras koslnader kommer alt stiga och därmed ocksä deras behov all höja sina skaller.

För det iredje har vi ytterligare en mekanism som gör att kommunernas koslnader stiger, och del är all de olika statliga myndigheterna utfärdar en lång rad föreskrifter, råd och anvisningar som blir kostnadskrävande för kommunerna.

Jag tror ocksä att man kan se en fjärde anledning tUl att staten har en slor skuld Ull kommunernas ökade kostnader, och del är all del på ålminslone elt mycket vikligl område, nämligen skolsidan, har varil en ganska virrig central planering. En skolbyggnad som ena dagen var bra duger inte nästa dag pä gmnd av all man genomförl en s. k, reform.

Slutligen, som också hen Åsling påpekade, har staten en mycket direkt skuld tUl kommunernas ekonomiska situation genom att lägga pä dem en läng rad skatter och avgifter, t, ex, den 25-procenliga invesleringsavgiften, mervärdeskallen och arbelsgivaravgiflen.

Jag lycker all man skall komma ihåg alla dessa anledningar till att statens åtgöranden har så stor betydelse för kommunernas försämrade ekonomi, när finansminislern i olika sammanhang hell oskuldsfullt försöker ge inlryck av alt om vi nu har besvärliga skatter här i landet, sä beror del minsann inte på honom utan pä att kommunerna expanderar sä myckel.

Det är enligt min uppfallning ell dåligt försvar, Finansminislern bär det slulliga ansvaret för hur skattesilualionen i landet ser ut, och han har ocksä när det gäUer kommunerna en mycket specieU egen skuld lill alt UtveckUngen varit som den är och att utvecklingen ser ut att bli ytterligare bekymmersam.

Dä är det fräga om vad man kan hitta pä att göra för att komma ur ell läge som verkligen är utomordentligt aUvarligt och som jag i likhel med herr Åsling lycker all utskottsmajoriteten inle rikligl vill erkänna del bekymmersamma i.

Vad skaU man göra? Kommunerna har — tyvän, kanske vi skall säga -inle så lält som staten alt skaffa pengar genom all lägga pä skaller. Staten lägger skall pä kommunerna, men kommunerna kan inte lägga skalt pä slaten. Del gäller att hitta pä någon annan metod, Försl och främst fordras det för kommunernas egen del en stark självprövning av de egna ulgiflspälaganden man gör, och jag tror att del försiggår en sådan självprövning för närvarande.

Vad som ocksä är betydelsefullt, är att det blir en klarare uppdelning av ansvarel för olika beslul och för de koslnader som dessa drar med sig. Det fordras alt man gör en ordentlig ulredning om hur man skaU dela upp detla ansvar. Riksdagen har redan begärt en sädan ulredning, och del är förvånansvärt att regeringen inle har igångsatt den ulan i siället på ell lättvindigt sätt hänvisat tUl andra utredningar som egentligen inte har delta uppdrag.

Mot bakgranden av detta yrkar jag bifaU tUl reservalionerna 1 och 3.

Även om vi finge en sådan ulredning, anser jag emellerlid alt lägel är sä aUvarligt alt vi inle kan nöja oss med del. Redan nu fordras en del konkrela älgärder i avvaktan på utredningsresultaten,

Kungl. Maj:t har ju, herr lalman, utfärdat en kungörelse som innebär all de slatUga myndighelerna mte fär komma med föreskrifter, råd och anvisningar lUl kommunerna i den män dessa föreskrifter, råd och anvisningar skulle innebära ylleriigare koslnader för kommunerna. Myndighelerna mäsle dä fräga regeringen om lov, och del lycker jag är elt steg i räll riklning, men steget är inle tUlräckligl stort.

Den kungörelse som Kungl.Maj :l gjort lUI myndigheternas efterlevnad borde riksdagen enligl min uppfattning backa upp med en skrivelse UU Kungl,Maj:t om att det verkligen fordras den aUra största restriktivitet, innan man kan länka sig bifalla önskemål från myndighelerna alt utfärda kostnadskrävande råd och föreskrifter, I känsliga faU lycker jag ocksä alt Kungl, Maj:t skulle kunna höra riksdagen innan man tiUåler myndighelerna alt utfärda sädana kostnadskrävande råd och anvisningar.

Jag tycker ocksä, herr lalman, att man skulle kunna länka sig all gå igenom den nuvarande uppsättningen av råd, anvisningar och föreskrifter för all se efter om man skulle kunna rensa ul bland regler som föreskriver åigärder frän kommunernas sida som är onödigt extravaganla. Genom mindre lyx skulle man kanske kunna åstadkomma ell större ulbud av väsenlliga tjänster som kommunerna har att ge medborgarna utan att behöva genomföra de oroande skaltehöjningar som alla prognoser för närvarande pekar pä,

Mol den bakgranden, herr lalman, ber jag alt få yrka bifall till reservationen 2.

Nr 60

Onsdagen den 14aprU 1971

Skatteutjämningsbidrag tiU kommunerna m. m.

Hen HAMRIN (fp);

Herr talman! Den situation som kommunerna - bäde primärkommunerna och landslingen - nu befinner sig i har diskuterats i en interpeUationsdebatt den 9 mars mellan finansminislern och mig. Jag skall inle närmare beröra kommunernas situation i dag — del har de föregående talarna gjort — utan vUl bara konstalera all kosinaderna för kommunernas aUmänna verksamhel nu uppgår UU över hälften av samtliga kostnader för aUmän verksamhel och stadigt siiger. Del säger sammanfattningsvis vad frågan gäller och vUka problem som vi siälls inför.

Riksdagen begärde 1969 en utredning om kostnadsfördelningen meUan stat och kommun. Sedan man läsl det utskottsbetänkande som vi nu behandlar kan man fråga sig vad som har hänt sedan 1969. Jo, finansministern har tUlsatt inte mindre än tre uiredningar som rör de kommunala angelägenheterna, men inle i några av direktiven UU dessa tre uiredningar har finansministern lagil med kravet på en ulredning rörande kostnadsfördelningen meUan stat och kommun. Jag har inle undersökt huruvida finansministern var med i kammaren 1969, men att döma av utskottsbetänkandet har finansministern den uppfallningen alt det för närvarande inte erfordras nägon sådan ulredning, och dä är tydligen utskottsmajoriteten beredd alt tycka delsamma.

Nr 60

Onsdagen den 14 april 1971 Skatteutjämningsbidrag tiU kommunema m. m.

Det är väl aUdeles uppenbart att vi inte kan forlsatla på detta säll längre. Vi står de närmaste åren — och detta gäller alltså inte den tidpunkt någon gång i slutet på 1970-talet när länsberedningen skaU vara klar med sin avvägning rörande arbetsuppgifterna mellan slal och kommun ulan det gäller de närmaste åren — inför en skattesituation för landslingen och kommunerna som är mer än besvärande. Till skUlnad frän staten och herr Sträng har kommunerna nästan enbart all lila tUl möjligheten att höja skatten när iivkomsterna inte räcker tUl, Lånemarknaden blir aUtmer beskuren för kommunerna under det all slalen utnyttjar den aUlmer. Några andra inkomsler än skatter har kommunerna i slort sett inte. Man kan väl säga att ökningen av skatteunderlaget tidvis har räddat kommunerna, men inte heUer den utvecklingen verkar särskill stimulerande för närvarande. Följden är den all skattesatsen ökar och ökar. Den prognos som man för närvarande har pekar väl upp mot belydligl över 25 kronor i kommunall skalletryck för den närmaste femårsperioden. Många kommuner är redan där och flera kommer väl att passera det strecket.

Del är heUer inte sä lätt för i varie faU landstingen att säga alt här skall vi reva seglen. 80 proceni av landstingens ulgifler rör sig om sjukvård. Av de 80 procenten torde i sin tur 80 procent vara lönekostnader — lönekostnader för lågavlönade kvinnogrupper, som dess bältre sannolikt inle kommer att släpa efler i ärels avtalsrörelse. Vad blir följden? Den blir ett ökat kostnadstryck pä i varje fall landstingen men även kommunerna, och det innebär ett ökat skattetryck.

Man kan med finansminislern säga, som han gjorde den 9 mars: Vad spelar det för roU om det är staten som ökar skattetrycket eller om del är kommunerna? Pengarna mäste ändå las ut av medborgarna. Han avvisade, kanske med en viss rätt, tanken att man skall la ut dem i stallig skalt, för i så faU blir det den indirekta skatten som höjs och då spelar det heller ingen roU alt del är en progressiv beskattning i statlig regi och icke i kommunal. Del där resonemanget kan verka förledande under förutsättning att man förestäUer sig att kommunerna på något sätt kan inverka på de ökade uppgifter och ökade utgifter som vi härifrän riksdagen och regeringen lägger över på dem. Men när kommunerna har alt ta emot uppgifter, som kräver nya utgifter, ulan alt själva kunna inverka på detta, så är del en ganska besvärlig sits för dem.

Vad kan man då göra? Jag kan inslämma i stora delar av vad herr Burenstam Linder sade. Jag hälsar med tUlfredsstäUelse det beslul som Kungl. Maj:t har träffat, att vi inte pä kommunall håU kan ulsällas för nya krav pä standard i olika hänseenden utan att man ser efter vad della kostar för kommunerna. Men i det fallet borde nog kommunerna ha kopplats in långt tidigare. Vi har väl haft känning av detta på olika häll och kanter när kraven från de centrala ämbetsverken har stäUts ulan tanke pä vad de innebär ekonomiskt för kommunerna och därmed för den kommunala skatten. Det är alltså etl steg i rätt riktning, men det borde ha lagits tidigare.

Jag tycker också alt vid den fördelning av den gemensamma kakan, vare sig den är statlig eUer kommunal, som görs i kanslihuset meUan olika departementet — säkerligen en mycket stor fördelning; det skaU jag inle

borlse frän — borde man litet mer la hänsyn lill all del också finns kommunala ulgifler som är nödvändiga. Del förekommer kanske inle sä förfärUgt myckel av skrylbyggen och onödiga ulgifler på landstingssidan eUer dpn kommunala sidan att man där har möjligheler all reva seglen, säsom finansminislern lydligen avsäg när vi resonerade om del här för nägon lid sedan. Men jag kan också inslämma i vad som har sagts här tidigare, nämligen all bäde primärkommuner och landsting är myckel väl medvetna om den situation som de nu har hamnai i. Det är nog få kommunala förtroendemän som vid del här laget inte med all makl försöker hålla igen då del gäller utgifterna.

Men lUl dagens situation igen, herr talman! Del skall faktiskt bli intressanl alt se vad voleringen kommer all lämna för resullal. År 1969 var vi överens om en utredning. Vad som har hänt är, som jag tidigare sagt, all finansministern molsall sig denna ulredning. Att del här i kammaren finns en majorilel som forlfarande önskar den är jag överlygad om, eflersom den är sakligt berältigad. Frän vpk, som ju tyvärr ofta har den utslagsgivande funktionen vid voteringarna, har så sent som för några veckor sedan i interpeUationsdebatten yrkats på denna ulredning, ÅtskUliga av de socialdemokratiska riksdagsledamöterna torde nog hemma ha känning av del här problemet, ochjag skaU med spänning avvakta vad som kommer att hända vid voteringen.

Jag yrkar, herr talman, bifaU tUl reservationerna 1 och 3,

Nr 60

Onsdagen den l4aprU1971

Skatteutjämningsbidrag tiU kommunema m. m.

Hen JOSEFSSON i Halmstad (s):

Herr talman! Försl skuUe jag vUja säga att i det belänkande som föreligger frän finansutskottet är utskollet hell enigt vad gäUer Kungl. Maj:ts förslag om skalleutjämningsbidraget, etl belopp på 1 880 mUjoner kronor — en ökning med 200 miljoner för näsla budgetär. Jag tar det som ell uitryck för all utskottet i sin helhet är medvetet om att della är ungefär vad statsbudgeten för i är förmår bära. Jag tar del också som ell utiryck för all vi är lämligen enstämmiga i fräga om betydelsen av skalleutjämningsbidraget för att därigenom försöka göra en insals för att uriämna olikheter kommuner och landsdelar emeUan,

Däremol är vi, som framgår av de tre lidigare inläggen här i deballen, inle rikligl överens vad gäller frågan om en ulredning om kostnadsfördelningen mellan slal och kommun. Jag vUl knyla an tUl vad herr Hamrin nyss sade, nämligen all han med stort inlresse skall notera den volering som kommer all äga ram efler denna debatl, och jag kan förslå hans inlresse ur den synpunkten.

Lål mig här bara göra ett litet mellanstick. Efler del all herr Hamrin den 9 mars hade hafl sin interpellationsdebatl med finansminislern, följde jag i vissa Udningar kommentarerna tiU den deballen. Jag fick en känsla av all dessa lidningskommenlarer mycket medvetet ville säga all man pä del häU där det begärdes utredningar av kostnadsfördelningen meUan stat och kommun hade en slörre känsla för kommunernas och kommuninnevånarnas skallebärkrafl än vad socialdemokralerna hade. Del poängterades i den deballen - och jag vUl görna upprepa del - alt om del görs en annorlunda fördelning kommer förmodligen inle del totala skattetrycket alt minska, därest man är överens om uigifterna.

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 59-61

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Skatteutjämningsbidrag tiU kommunema m. m.

Detla gör att vi får en känsla av all ell förordande av en ulredning kan ge ell argument för att man skuUe vara mera vänligt inställd gentemot kommunernas skattebetalare — det mä gälla primärkommunerna eller landslingen - än vad socialdemokralerna är. Jag tror all vi alla är lämligen överens om all det gäller del totala skattetrycket — det är en fördelning inbördes och vi kan diskutera fördelningsprinciper, men är vi överens om utgifterna mäsle vi ocksä ta kostnaderna.

Jag har därmed velal säga all det kanske inte i grund och bollen råder sä stor skUlnad meUan de olika synpunkter som har framförls; del är närmast fråga om hur vi skall angripa problemen. Man har talat om att staten "övervältrar" koslnader och man har sagl i reservalionerna alt koslnader "åläggs" kommunerna, Della kan möjligen spräkligl sett vara riktigt, men jag har en känsla av att ordvalet "övervältra" och "ålägga" kan ge en känsla av att man gör någonting medvetet mol kommunernas vUja. Lål mig göra etl par reflexioner pä den punklen innan jag gär vidare.

Jag hade under en följd av är tillfälle att syssla med skolstyrelsen i min hemortskommun och även med länsskolnämnden i mill hemlän. Jag mötte representanter för både moderala samlingspartiet, cenlerparliei och folkpartiet, ochjag hade inte nägon känsla av alt det skilde avsevärl i uppfattningen, när vi var på det lokala eUer del regionala planel, om vad vi skulle göra på dessa punkler. Det framfördes inte någon slörre Ivekan inför all riksdagen beslöt om grandskolan eller om gymnasiereformen. Det var fråga om hur kommunerna skuUe göra sina insatser. JagvUl med detta säga alt vi inte kan frammana en bild av att vi bedömer saken annorlunda här än vi gör pä det kommunala planet eller på landstingsplanet.

Kanske herr Burenstam Linder gjorde ell litet övertramp då han talade om virrigheten i planläggningen och därmed felakliga investeringar vad det gäUer skolbyggnader. Jag är medveten om alt del kan ha varil nägon enslaka skolbyggnad i glesbygdsområden som man skulle ha kunnai undvika all uppföra, men i övrigt tror jag inle alt del har gjorts några fadäser i fråga om skolbyggnadsprogrammet.

Jag övergår lUl elt annat område och knyter där an UU vad herr Hamrin anförde. Det gäller frågan om sjukvårdskostnaderna och landstingens insatser på den punklen.

Under en följd av är, fram tUl senasie årsskiftet, hade jag lUlfäUe att dellaga i landsUngsarbetet även inom förvaltningsutskottet och därmed anledning att följa ulvecklingen pä del omrädei. Jag vet vad del innebar när landstingen skrev pä överenskommelsen med staten om kostnadsövertagande för mentalsjukvården. Överenskommelsen var kanske gynnsam i vissa faU, exempelvis för det län som jag representerar, där det inte fanns något statligl mentalsjukhus. Vissa nyanser kunde framträda vid jämförelse med andra landstingsområden, men jag vUl betona att det var en överenskommelse och att vi var överens.

Jag vet om att ulvecklingen har gått i rask takl vad del gäUer åtagandena från landstingens sida för att utvidga sjukvården och ge denna den slalus som den för närvarande har. Pä Landstingsförbundels kongress år 1967 förelåg en motion i frågan från ell landsiing - om jag inle minns

fel var det Skaraborgs läns landsting — och man var då inom Landstingsförbundet överens om all försöka fä Ull sländ en koslnadsun-dersökning belräffande sjukvården och den ökning som trenden pekade mot. Jag vUl inom parentes säga tUl herr Hamrin alt inle alla de tre uiredningar som han lalade om har tUlsatts av finansminislern. Det är bara en av utredningarna som han har tiUsatt - en har tiUsatts av civUministern och en av socialministern.

När del blev aktueUt för landstingsvärlden alt diskutera sjukronorsre-formen med socialdepartementet deltog jag i en ordförandekonferens inom Landstingsförbundet den 25 januari 1969, 1 den konferensen dellog ordföranden och vice ordföranden i respekiive förvaltningsutskott. Dä förelåg en PM som också gäUde kostnaderna för sjukvården. Den är undertecknad av dåvarande statssekreteraren i socialdepartementet, ordföranden i Landstingsförbundet Stig F, Hansson och förbundsdirektör Bengt Olsson saml av representanter för Stockholms stad, I punklen 4 i denna PM träffades överenskommelse meUan Landstingsförbundet och socialdepartementet om att departemenlel skulle medverka lill en samhällsekonomisk analys rörande sjukvårdskostnadernas ulveckling. Som en följd av denna överenskommelse tUlsattes sedan en ulredning av socialministern. Jag viU betona att det är en departementsutredning som utförs av planeringschefen Höök med biträde av en rad sakkunniga. Utredningens betänkande kommer sä småningom att presenteras. Jag har emeUerlid en känsla av att del i den utredningen kommer att återfinnas vissa uppgifter som redan finns med i långtidsutredningens bUaga 6, "Utvecklingstendenserna inom den offentliga sektorn". Både Landstingsförbundet och representanter för Kommunförbundel har för övrigl medverkat i del sammanhangei.

Vi som har sysslat med dessa frågor inom landslingen är oroade för kostnadsutvecklingen, och vi har försöki alt göra avvägningar i olika avseenden. Men jag tvekar inte att säga att vi i viss män kan hamna i etl dilemma som förtroendemän vid dessa avvägningar. Jag vUl betona att vi har mycket skickliga läkare, som är specialister pä en rad områden. Men de har också sina speciella önskemål, och det händer att de framförs med betoning av all om vi inle fär göra den och den investeringen i personal, utrastning och läkemedel, sä blir vär situation mycket brydsam. Det känns dä nästan som ett tvingande moment för förtroendemännen all respeklera fackmännens synpunkler, och därmed får vi en lendens UU kostnadsstegringar.

Vid en granskning av kostnadsfördelningen mellan slal och kommun kan man också gå liU längtidsulredningen, bUaga 4, "Finansiella tUlväxtaspekler 1960-1975", Där finns det en sammansläUning, som jag lycker är intressant i sammanhangei. Den visar att när del gäller investeringsbidrag, driftbidrag, olika former av skattebidrag och senare skatteutjämningsbidrag var statens sammantagna bidrag tUl kommuner och landsting 2 487 miljoner är 1960, och 1969 var moisvarande statsbidrag 7 995 miljoner. Statens bidrag har alltså inte legat helt stUla, men kosinadsslegringarna har varit ännu större för kommuner och landsting. Det finns därför all anledning att se pä frågan hur kostnadsfördelningen bör vara.

Nr 60

Onsdagen den 14aprU 1971

Skatteutjämningsbidrag tiU kommunerna m. m.

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Skatteu tjämnings-bidrag tiU kommunerna m m.

Jag vUl också erinra om att 1969 ärs riksdag beslöl alt hos Kungl, Maj:l begära en ulredning om fördelningen av kostnaderna meUan stal och kommun. Dåvarande statsutskottet skrev i sill belänkande nr 36, daterat den 11 mars 1969, följande belräffande skalleuriämningsbidra-gen: "Med anledning av de ifrågavarande motionsyrkandena förordar utskottet att en parlamentariskt sammansatt ulredning får i uppdrag att nä en ytterligare utjämnad kommunalskatt över hela landel och all i samband därmed i härför erforderlig omfattning ta upp tUl övervägande frågor om kostnadsfördelningen meUan slal och kommun." Det är sålunda en ganska försiktig skrivning. Jag har inle stuckit under stol med att detta är en begäran om en ulredning av kostnaderna. Jag kommer tUlbaka tUl min utgångspunkt: Utgifterna finns där; hur de fördelas meUan stat och kommuner är en fräga om vissa omfördelningar.

Som en följd av detla statsutskottets yttrande från 1969 har en ulredning tUlsatts som har tUl uppgift alt göra en översyn av skatleutjäm-ningssyslemet. I direkliven av den 24 aprU 1970 las frägan om skatteutjämningsbidrag upp, men del betonas ocksä — det framhöU herr Hamrin och det är riktigt - att kostnadsfördelningen mellan stat och kommun icke skaU upptas lUl prövning av ulredningen. Departementschefen anför i det sammanhanget att denna fråga bör las upp först när länsberedningen funnii en lösning på frågan om ansvars- och uppgiftsfördelningen meUan stat och kommun. Jag vUl pä denna punkl bara knyta an med en korl reflexion.

Jag hade i Landstingsförbundet och i mitl eget hemläns landsting tUlfäUe alt avge yttrande över länsdemokratiutredningen. Inom värt landsiing anslöt vi oss i stort sett tUl de synpunkler Landstingsförbundet gav uttryck för i sill remissvar. Jag betonade lidigare alt landslingen har haft en kostnadsutveckling som ger anledning UU överväganden. Dä del gällde att avge ett yttrande över länsdemokratiutredningen fanns del skäl att betona alt landslingen kanske har en nägol för ensidig uppgifl sig ålagd. Herr Hamrin framhöU att 80 procent av landstingens verksamhel ligger pä sjuk- och hälsovården - del är rikligt — och alt en slor del av kostnaderna härför är lönekostnader; del är också fullt korrekl. Det skulle kanske vara önskvärt att landstingen dä del gäUer alt prioriiera sina insatser och därmed sina kostnadsälaganden hade en nägol vidare marginal att röra sig inom, Sell från den utgångspunkten och sä som direktiven för länsberedningen är utformade är det ganska naturligt all man anknyter lUl ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan stal och kommun. Jag vUl här cilera vad statsrådet Lundkvisi säger i direktiven. Han väljer där tvä utgångspunkter; den första skaU jag hoppa över:

"En andra utgångspunkt är statsmakternas självklara ansvar för bl, a, den samhäUsekonomiska balansen, för sysselsättnings-, lokaliserings- och näringspoliliken, för alt medborgarna i olika delar av landet fär leva under så längt möjligt Ukvärdiga förhållanden och därmed också för den regionala utveckUngen. Mellan statsmakternas åtgärder och intentioner i dessa avseenden saml den kommunala verksamhelen mäsle elt fortlöpande samspel fortsättas."

Dä jag valde att utgå från engagemang i skolstyrelse och landsiing ville jag ge uttryck för all vi på del planel har ett naturligt behov att knyta an

till hur samhällsutvecklingen i dess helhet formas; vi kan inle bortse frän del sambandel. Därför lycker jag inte all del enbarl är ell instämmande i vad finansminister Slräng har sagl i sitt interpeUationssvar dä majoriteten i finansutskottet ansluler sig lUl tanken alt man kanske pä ett mera pregnant sätt skaU klara ut hur uppgiftsfördelningen mellan stal och kommun skaU göras innan man slutgUtigt lar upp frägan om kostnadsfördelningen meUan stal och kommun.

Jag har med detta velal framföra elt par synpunkler. Jag viU ännu en gång starkt understryka att vi frän vår sida är lika väl medveina om kostnadsutvecklingen som ni genom er önskan att ännu en gäng begära etl beslut om en utredning.

Jag ber, herr talman, att pä alla punkter fä yrka bifaU tUl finansutskottets belänkande.

Nr 60

Onsdagen den 14aprU 1971

Skatteutjämningsbidrag tiU kommunema m. m.

Herr ÅSLING (c) korl genmäle:

Herr lalman! Herr Josefsson i Halmstad har försökt leda i bevis alt utskottsmajoriteten i denna fräga inte intar en annan sländpunkl här i riksdagen än vad man gör när man hemma i primärkommuner och landsiing behandlar den kommunala ekonomin. Det är möjligt att så är faUet, men den fräga jag då släUer mig är om herr Josefsson lar avstånd från den bedömning av den kommunalekonomiska utvecklingen som Kommunförbundet hargjort vid upprepade tiUfäUen. Kommunförbundet har sagt sig uppfatta riksdagens beslul är 1969 så, att en relalivl snabb översyn av ansvarsfördelningen mellan stat och kommun måsle företas. Den uppfattningen kom tiU utiryck bl, a. i en uppvaktning som Kommunförbundel gjort hos finansministern och där man närmare utvecklade den kommunalekonomiska situationen.

Jag lycker nog att det är brislande överensstämmelse meUan socialdemokraternas bedömning av denna fråga ä ena sidan här i riksdagen och ä andra sidan i de kommunala församlingarna och i synnerhet i Kommunförbundet.

Även om det är fullt klarl, som här har sagts, all delta är en fräga om alt disponera de gemensamma resurserna, torde vi ändå aldrig komma ifrån att det under 1960-talel skett en anmärkningsvärd förskjutning av ansvarel för vissa samhällsuppgifter från slaten lUI kommunerna. Vi kan heUer aldrig komma ifrån jämlikhelsaspeklen på denna fråga; den gick herr Josefsson inle närmare in på.

Fjolårels skallereform håller, som en följd av utvecklingen när del gäUer den kommunala utdebiteringen, pä att urholkas och förlora vad som ursprungligen var syftet med reformen.

Herr HAMRIN (fp) korl genmäle;

Herr lalman! Det verkade som om utskottets talesman herr Josefsson i Halmstad var relativt nöjd och belåten med det tUlstånd vi för närvarande har pä detta område; på annat sätt kan jag inle tolka hans uttalande om 1969 års riksdagsbeslul. Men lät mig säga alt han bland kommunalmännen är relativt ensam om denna åsikt. Samtidigt skall jag utan vidare säga att — och del tror jag att finansministern eller i varje faU länsberedningens ordförande kan bestyrka — länsberedningens arbete inle

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Ska tteu tjämnings-bidrag tiU kommunerna m. m.

kommer all bli klarl på åtskUliga är. När beredningen blir klar med silt arbete har sannolikt mänga kommuner börjat knäa, nägol som åtskiUiga kommuner gör redan i dag, t. ex. de kommuner som liar sä dålig likviditet att de för närvarande inle ens kan betala ut sina anställdas löner.

Visst kan man säga att detta är en fräga om förutseende. Men det är ocksä en fråga om ell gemensaml skattetryck. Jag vill slarkl betona alt detla inte är något skatlekvin från min sida, men om vi har den uppfattningen all det finns etl tak för del sammanlagda statliga och kommunala skattetrycket måste vi, samtidigt som det förs över aUt fler uppgifler tUl kommunerna, se till all del finns utrymme pä den statliga sidan för de ökade skalleintäkter som blir erforderliga pä den kommunala sidan.

På etl par punkter viU jag dock inslämma med utskottsmajoriteten, bl. a. när denna framhåUer att den kommunala självslyrelsen inte fär urholkas. Men del är just vad som sker nu. Pä grund av att finansieringsmöjligheterna är sä hårt beskurna som faUet är, blir det inget utrymme för egna initiativ frän kommunernas sida. Man gör vad som är oundvikligen nödvändigi,

Läl mig lUl herr Josefsson också fä säga belräffande påståendet att landstingen, om de fick etl bredare register för sill handlande - inte bara sjukvården - skuUe få möjligheler att prioritera pä etl annal säll än som för närvarande sker, all jag har hörl denna tankegång i flera sammanhang, bl, a. i länsberedningen. Jag tror dock inte på den, ty den innebär ju att sjukvärden får slä för fiolerna genom en sänkt standard för sjukvården.

Herr JOSEFSSON i Halmstad (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag vUl bara säga ett par ord.

Herr Hamrin frågar hur snabbt länsberedningen kommer att fullgöra sin uppgift. Jag har inte vågat ha nägon uppfattning om det. Jag är övertygad om att det tar sin tid. Vad är snabbt i sammanhanget? Om vi skulle sälla lUl ytterligare en ulredning, som skulle la upp frägan om kostnadsfördelningen meUan slal och kommun - del betonas i reservationerna alt det skulle ske synnerligen snabbt — hur snabbi skulle del gä? Kommer man inte lämligen automatiskt i kontaki med frågor som länsberedningen sysslar med och som gör all del mäste bli etl självklart samspel mellan utredningarna? Jag kan inte se någon annan lösning.

Jag hänvisade tidigare tUl bUaga 6 i långtidsutredningen. Om man granskar de sammanställningar som där finns över kostnadsutvecklingen inom kommunerna belräffande socialvärden, följdinvesteringar till bostadsbyggandet, skolkostnaderna och sjukvårdskostnaderna på landstingssidan finner man ett mycket omfallande malerial, som inle är alllför lätt att angripa. Det torde sannerligen kräva älskUlig tid att göra en ulredning för att fä fram en bas för en annan kostnadsfördelning. Man kommer helt naturligt in på frågan hur ansvarsfördelningen och uppgiftsfördelningen meUan stat och kommun gestaltar sig.

Sedan betonade herr Hamrin all kommunerna och landslingen har ringa möjligheler lUl egna initiativ. Jag har en känsla av all vi inle känner oss aUtför bortkomna vare sig inom kommunala församlingar eUer inom landstingsvärlden när det gäller all la initiativ. Del är inte bara fräga om

ett riksdagsbeslut och vissa åigärder, ulan del är fråga om hur kommunerna och landstingen prövar del och hur man vUl forma egna initiativ. SärskUt beskurna pä möjligheler tUl initiativ i olika avseenden är inte kommuner och landsting enligt min uppfallning.

Hen BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! Problemen i fräga om kostnadsfördelningen meUan stat och kommuner har mycket länge varit aktuella. Dessa problem fär ocksä ökande lyngd för varje år. Den kommunala utdebiteringen stiger oavbratel och kommuner och landsting slär inför den omöjliga uppgiflen all utbygga servicen lill allmänheten och samiidigi undvika skallehöjningar. Resultatet blir vanligen både pralningar pä angelägna uppgifler och ändå höjd skatt.

Utvecklingen kan belysas med nägra siffror. År 1960 var medelutdebileringen tUl kommuner och landsting 14:63 kronor medan den i år uppgår lUl 22:54 kronor. Beräkningar utförda av Kommunförbundels kommunalekonomiska avdelning förutsäger en utdebitering pä 25 kronor redan är 1975, trots en beräknad begränsning av investeringsvolymen.

Det är trohgt att åtskUliga kommunalmän utbrast "änlligen" när riksdagen efter åratals framstötar år 1969 beslöt all hos regeringen begära utredning både om skatteuljämningssystemet och om kostnadsfördelningen meUan stat och kommun.

Men säg den glädje som varar beständigt! Regeringen begränsade utredningens uppdrag lUl en översyn av skalleutjämningssystemet och avser alt ta upp frågan om kostnadsfördelningen först därefler och sedan frägan om kompetensfördelningen mellan slal och kommun blivit föremål för översyn. Del har antytts alt ulredningen om kostnadsfördelningen knappasl skuUe kunna påbörjas förrän under senare delen av 1970-talet.

Riksdagen uttalade är 1969 den meningen att ulredningen skuUe fä "i erforderlig omfallning ta upp lUl övervägande frägan om kostnadsfördelningen meUan stat och kommun", Frägan uppfattades säkerligen av alla som mer angelägen än all den kunde uppskjutas pä obestämd lid. Regeringens handlande i detta fall är ganska anmärkningsvärt och del finns en stark opinion ule i kommuner och landsting för all den av riksdagen begärda utredningen skall verkställas. Svenska kommunförbundet har ocksä reagerat och ullalal den oro som råder i kommunerna "över de starkt siigande kosinaderna för såväl de uppgifter slalen direkl ålagt kommunerna som de uppgifler kommunerna själva av olika skäl nödgats påtaga sig". Kommunförbundel pekade på ulvecklingen inom olika områden och mervärdeskattens höjning och drog slutsatsen att slarkare skäl för en ulredning som även omfaitar kostnadsfördelningen föreligger nu än när riksdagen fattade sitt beslut våren 1969,

Finansminister Sträng har sökl möla den slarka kriliken från kommunerna. I en artikel i Kommunal tidskrift i slutet av förra året anförde han;

"Jag är inte överraskad över om kommunernas representanter dä de konfronteras med sina egna kommunalekonomiska bekymmer sneglar mot slaten och säger: Borde dä inte kostnadsfördelningen meUan slal och

Nr 60

Onsdagen den 14aprU1971

Skatteutjämningsbidrag tiU kommunerna m. m.

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

kommun vara annorlunda. Oavsell om det är stat eller kommun som skall betala fiolerna sä är det medborgarna som skaU betala dem."

Efter etl resonemang, där finansministern söker leda i bevis att en höjning av mervärdeskatten är enda allernalivel, säger han följande: "Objektivt sell är del ingen fördel all försöka lälla pä den kommunala skattebördan genom att höja mervärdeskallen. Samma personer drabbas och drabbas i samma utsträckning."

I etl avseende kan man ge finansministern rätt, nämligen all höjd kommunalskatt och höjd mervärdeskatt drabbar samma personer -låginkomsttagarna. Jag vUl dock inte godkänna tankegången all höjd mervärdeskatt är del enda alternativet. Vänsterpartiet kommunisterna har i moiioner pekat pä en rad andra möjligheter att öka slalens inkomster. Det handlar om en skatlepolitisk linje som tar ut mer av kapitalel. Vi har hafl anledning alt vid flera tUlfällen påtala hur Ula olika beslul rimmat med talet om ökad jämlikhet och utjämning av inkomstklyftorna. Det finns anledning att göra detla också i dag när man läser finansutskottets belänkande nr 11.

Kommunalskallen drabbar människor med de lägsia inkomslerna hårdast. VUl man därför lätta bördorna för dem måsle man vidta älgärder för att kommunalskallen skall kunna hällas pä en rimlig nivå. Då är en ändrad kostnadsfördelning mellan stal och kommun en ofrånkomlig åtgärd.

Det är då ganska naturUgt att i första hand slälla frägan om kompensaiion för den höjda mervärdeskallen saml befrielse frän allmänna arbetsgivaravgiften. Ätt vi begärt förslag rörande ändrad kostnadsfördelning i första hand i fråga om skolan, barnstugeverksamhelen, pensionärernas bostadstUlägg samt sjuk- och hälsovård sammanhänger med all della är lunga delar av kommunernas utgifter, men ocksä med att del exempelvis i fräga om skolan finns ålägganden för kommunerna om vUken service som skall förekomma. Del hade väl i denna situation varit naturligare, om de borgerliga parlierna gell sill slöd UU den kommunisliska molionen i stället för att skriva reservationer UU förmån för utredning. Om man hade eftersträvat ett snabbi resultat, borde man ha kunnat stödja vår motion, som utgör en konkrel begäran om förslag lUl ändrad kostnadsfördelning pä flera av de områden som man vUl all en utredning skaU syssla med,

Kommunistema har länge drivii frägan om ändrad kostnadsfördelning meUan stat och kommun, och vi kräver ocksä i dag all den av riksdagen beställda utredningen verkställes, Enligl vår mening innebär vår motion, vari begärs förslag på bestämda områden, det effektivaste sättet att uppnä resultat. Det är alltså inle den borgerliga reservationen om ulredning som är den bästa framgångslinjen utan ett bifall till vpk-motionen,

I delta sammanhang vUl jag bestämt markera att vi är motståndare UU en omfördelning, som baseras på ytterligare höjning av mervärdeskatten. De borgerliga partiernas inställning lUl den senasie momshöjningen var som bekant densamma som regeringens. Vår utgångspunkt är sålunda en annan än övriga partiers. En konsekveni skatlepolitisk Unje som syftar tUl att lätta bördorna för de lägre inkomsttagarna gäller bäde kommunalskatten och den statliga beskattningen. Del finns också skäl att påpeka del

faktum all fördröjningen av ulredningen rörande kostnadsfördelningen, i tiden sammanfaUer med ylleriigare pålagor på kommunerna, föranledda av skattepoUtiska åtgärder.

Svenska kommunförbundet har beräknal att höjningen av mervärdeskatten medför en ökning av de borgerliga kommunernas skall med 30 — 40 öre per skattekrona, och Landstingsförbundet räknar med att landstingsskatten behöver höjas med 25 — 35 öre. Höjningen av allmänna arbelsgivaravgiflen med 1 procent beräknas medföra en utgiftsökning på 150 miljoner, fördelad med 104 miljoner på kommunerna och 46 miljoner på landslingen.

Detla är den bakgrundsbUd som föranlett vänsterpartiet kommunisterna att i moiion nr 52 föreslå riksdagen att i skrivelse UU Kungl, Maj;t hemstäUa om dels förslag rörande kompensation Ull kommuner och landsiing för de ökade utgifter som är föranledda av höjningarna av mervärdeskatten samt befrielse frän allmänna arbetsgivaravgiften, dels förslag rörande ändrad kostnadsfördelning mellan stal och kommun, i första hand i fräga om skolan, barnslugeverksamhelen, pensionärernas bostadstUlägg samt sjuk- och hälsovård,

Vär moiion utgär sålunda från det faktiska beslulel av 1969 ärs riksdag om utredning av kostnadsfördelningen, och vi har begärt förslag pä konkrela områden, där den för kommunerna ogynnsamma kostnadsfördelningen är hell uppenbar.

Utskottets argumentation för avslagsyrkandet pä molionen är inle särskUt överlygande. Dels anförs alt "motionärernas förslag inle är kvantitativt preciserade" och att omfördelningen av kosinaderna sålunda är svår alt beräkna, dels räknar man med kommunernas hela koslnad för folkpensionärernas bostadstUlägg, trots att motionen upprepar ell tidigare vpk-förslag om elt statligt grundbidrag på 500 kronor per bidragsberät-tigad pensionstagare. Men har utskottet bestämt sig för slutsatsen "möjlighelerna att för närvarande genomdriva en sädan kompenserande slallig ekonomisk politik bedömer utskottet som obefintliga", då gäller det naturligtvis att argumentera på etl sådant säll.

Jag ber, herr lalman, alt få yrka bifall tUl motionen 52.

Nr 60

Onsdagen den 14 april 1971

Skatteutjämningsbidrag till kommunerna m. m.

Herr ÅSLING (c):

Herr lalman! Efler den lUla debatl som har varit här viU jag sammanfattningsvis konstatera all jag tyvärr inle fick någol svar på min fräga beträffande utskottsmajoritelens syn pä Kommunförbundets bedömning av den här frägan och av riksdagens beslul om en ulredning av är 1969.

De direkliv som föreUgger för länsberedningen och för skatteutjämningsrevisionen är väl kända i della hus. Den bedömning som vi reservanter har gjort överensslämmer med den bedömning som Kommunförbundet har gjort och vid flera tiUfällen framfört. Inom ramen för här nämnda uiredningar finns det inte utrymme att la upp de akuta frågorna, den aklueUa ansvars- och kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, som har försatt mänga kommuner i en prekär situation'.

Jag beklagar att min fråga kvarstår obesvarad; Varför motsätter sig utskottsmajoriteten en översyn och varför viU regeringen inte effektuera

2* Riksdagens protokoU 1971. Nr 59-61

Nr 60

Onsdagen den UaprU 1971

Skatteutjämningsbidrag tiU kommunema m. m

riksdagens utredningsbeslut av år 1969?

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten 2

Propositioner gavs pä bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Burenstam Linder m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Burenstam Linder begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl alt kammaren bifaller finansutskottets hemställan i

betänkandet nr 11 punkten 2 rösiar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av herr Burenstam

Linder m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Burenslam Linder begärde rösträkrung verkstäUdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148

Nej - 152

Avstär - 16

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av hen Burenstam Linder, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Burenslam Linder begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer finansutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 11 punkten 3 röstar ja,

den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 2 av herr Burenstam

Linder.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Burenstam Linder begärde rösträkning verkstäUdes votering med omrösiningsapparal. Den-

na omröstning gav följande resultat:

Ja - 261

Nej - 41

Avstår - 14

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels motionen nr 52, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndlson i Linköping begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer finansutskottets hemställan i

betänkandet nr 11 punkten 4 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 52.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Berndtson i Linköping begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 291

Nej - 17

Avstår — 7

Nr 60

Onsdagen den 14aprU 1971

Skatteutjämningsbidrag till kommunema m. m.

Punkten 5

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Burenstam Linder m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Burenstam Linder begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer finansutskottets hemsläUan i

belänkandet nr 11 punkten 5 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Burenstam

Linder m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkstäUdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 148 Nej - 168

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Det studiesociala stödet

§ 6 Det studiesociala stödet

Föredrogs socialförsäkringsutskoltets belänkande nr 12 i anledning av motioner angående det studiesociala stödet.

I ett sammanhang hade behandlats

1) mo tionen 1971:6 2 av hen Nilsson i Tvärålund m.fl.,

2) motionen 1971:126 av herrar Elmstedt och Larsson i Staffanstorp,
i vUken hemstäUts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj;t skuUe anhåUa
om skyndsam utredning i samband med pågående översyn av studieme
delssystemet

dels beträffande frågan om höjning av studiebidraget inom sludieme-delsförordningen tUl 0,5 basbelopp per år enligt lagen om allmän försäkring och i anslutning därtUl en motsvarande höjning av det s. k. förhöjda studiebidraget inom studiehjälpsreglementel,

dels beträffande frägan om värdebeständighet för aUa förmåner inom studiehjälpsreglementet och i anslutning därtiU höjning av dessa sistnämnda med hänsyn tUl sedan 1964 inträffad penningvärdeförsämring,

3) motionen 1971:341 av herr Ernulf m. fl., i vUken hemställts att riksdagen för sin del skulle besluta att studiebidrag i sludiemedelsförord-ningen från den I juli 1971 skulle utgå med ett belopp om I 200 kronor per termin,

4) motionen 1971:345 av fru Lundblad m. fl., i vilken hemstäUts att rUcsdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t vUle anhåUa om att framtida justeringar av studiebidragen tUl ungdomar i åldern 16-19 är främst borde ske genom uppräkning av inkomslprövade och behovsprövade tUlägg UU del genereUa studiebidraget saml rese- och inackorderingslUlägg och genom viss justering av inkomstgränserna i bidragsunderlagel vad beträffade låga inkomstlagen,

5) motionen 1971:702 av fröken Andersson i Stockholm m. fl. samt

6) motionen 1971:728 av herrar Westberg i Ljusdal och Rask, i vilken hemstäUts att riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj.t skuUe anhålla om ändring av bestämmelserna för erhållande av studielän pä så sätt alt föräldrarnas inkomst och förmögenhet ej fick den reducerande effekt som för närvarande gäUde.

Utskottet hemstäUde

A. all riksdagen i anledning av molionen 1971:345 i skrivelse UU
Kungl. Maj;t gav UU känna vad utskottet anförl i fräga om förbättringar
av de inkomst- och behovsprövade tUläggen inom studiehjälpssystemet,

B. att molionen 1971:728 mte föranledde nägon riksdagens åtgärd,

C. att motionerna 1971:126 och 1971:341 inte föranledde någon
riksdagens ålgärd, samt

D. att molionerna 1971:62 och 1971:702 inle föranledde nägon
riksdagens åtgärd.

Reservaiioner hade avgivits 1) vid utskottets hemställan under B av herrar Jonsson i Mora (fp), Mundebo (fp) och Björck i Nässjö (m), som ansett att utskottet under B bort hemstäUa,

1) att riksdagen i anledning av motionen 1971:728 i skrivelse Ull Kungl, Maj:t som sin mening gav tUl känna vad reservanterna anförl om vidgade möjligheter tUl studielån, samt

2) att motionen, i den mån den inte kunde anses besvarad genom vad reservanterna hemstäUt under 1, inle föranledde någon riksdagens äigärd,

2) vid utskottets hemställan under C av henar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Jonsson i Mora (fp), Magnusson i Nennesholm (c), Mundebo (fp) och Björck i Nässjö (m) samt fröken Pehrsson (c), som ansetl alt utskottet under C bort hemstäUa,

1) att riksdagen i anledning av motionerna 1971:126 och 1971:341 i skrivelse tUl Kungl. Maj:l som sin mening gav tUl känna vad reservanterna anförl i fråga om indexreglering m, m,, samt

2) att motionema, i den män de inte kunde anses besvarade genom vad reservanterna hemställt under 1, inle föranledde någon riksdagens åtgärd.

Nr 60

Onsdagen den 14aprU 1971

Det studiesociala stödet

Hen JONSSON i Mora (fp):

Herr talman! I socialförsäkringsutskottets betänkande nr 12 behandlas motioner som angår det studiesociala stödet. Rent allmänl skulle jag vUja säga att det stödel är av stort värde, då det öppnar möjligheter för studerande ungdom att utnyttja samhäUets utbud av studiemöjligheter. Under de år som gätt sedan studiemedelssystemet infördes har det naturligt nog varil föremål för vissa justeringar och förbättringar. Studiemedlen är indexreglerade och utgår per är med 140 procent av basbeloppet. Det gör att beloppels samlade storlek justeras uppåt i och med att basbeloppet höjs.

I några av de motioner som behandlals i utskottets betänkande tar man upp frågan om bidragsdelens storlek i förhällande UU den samlade summan av studiemedel. Det gäller bl. a. motionerna 126 och 341. Vid systemets införande 1964 utgjorde bidragsdelen 25 procent eUer I 750 kronor per år. Detta belopp har sedan dess varil oförändrat under det att genom basbeloppels höjning lånedelen i studiemedlen ökal. Bidragsdelen, den äterbetalningsfria delen, motsvarar för närvarande bara 18 procent av de samlade studiemedlen, och del innebär ju att de elever som får studiemedel åsamkas en ökad skuldsättning. Därmed fär de också större ekonomiska bördor att bära när de gär ut i förvärvslivet. Självklart följer därmed ocksä ökade ekonomiska bekymmer. Genom indexreglering av länesumman kan genom penningvärdets fall också följa en nomineUt ökad skuldsättning.

Yrkandena i motionerna gär ut på att bidragsdelen borde höjas och återstäUas tUl sitt ursprangliga procentuella värde. Även om yrkandena i motionerna utformats något olika, kan detla sägas i slort sett vara målsättningen i dem. Man skuUe pä det sättet kunna begränsa skuldsättningen när det gäUer studiemedlen.

I detta sammanhang kan det erinras om det vägledande uttalande som statsrådet Edenman gjorde i 1964 års proposition angående studiestödet. Enligt statsrådet borde en primär uppgift vara att se UU alt återbetalningsskyldigheten inom studiemedelssystemet inte för någon blev oskäligt betungande och att man för att nå dithän borde bl, a. begränsa

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Det studiesociala stödet

skuldsättningen genom alt lämna de studerande en viss del av studiemedlen i form av bidrag. Det här uttalandet får ju särskUd aktualilel genom den penningvärdeförsämring som inträffat sedan den studiesociala reformen genomfördes. Som tidigare påpekats uigör nu bidragsdelen ungefär 18 procent mot 25 procent när systemei infördes.

I reservation 2 tUl utskottets betänkande har vi reservanter framhåUit att man inte i längden kan acceptera en minskning av de studiesociala förmånernas relativa värde i förhällande tUl vad som gäUde dä förmånerna infördes 1964 och att man på sikl måste eftersträva nägon form av värdebeständighet beträffande de studiesociala förmåner som inte är indexreglerade. Frågan härom bör tas upp av 1968 års studiemedelsutredning. I det sammanhangei är del ocksä lämpligt, som vi säger i reservationen, att överväga en höjning av förmånernas belopp. Enligt reservanlernas mening bör de här synpunkterna bringas tUl Kungl, Maj;ts kännedom,

1 reservalion nr 1 lar vi upp frågan som aktualiserats i moiion 728, nämligen reglerna för studielån och den hårda reducering av länemedlen som kan inträffa för studerande som ej fyUt 20 år, beroende på föräldrarnas ekonomi. Det belopp på för närvarande högst 4 000 kronor som elev i åldern 16—19 är får låna reduceras med 30 procent av den del av föräldrarnas tUl statlig skatt beskattningsbara inkomst som överstiger elt fribelopp på 6 000 kronor. Om föräldrarnas förmögenhet överstiger 37 800 kronor, jämstäUs två femtedelar av det överskjutande beloppet med inkomst. Molionärerna yrkar pä en ändring så alt inkomstförhållandena ej får den reducerande effekt som de för närvarande har.

Den ändring som åsyftas ligger i Unje med vad centrala studiehjälpsnämnden föreslagit i sina petita bäde för innevarande är och för nästa är. Enligl nämnden bör således lånemöjligheterna för yngre elever förbättras dels genom en minskning av den nämnda reduktionsprocenten från 30 till 20, dels genom en höjning av fribeloppet i fråga om föräldrainkomsten frän 6 000 lUl 7 000 kronor. Dessa ändringar skulle innebära synnerligen befogade förstärkningar av studiehjälpen åt elever med föräldrar i inkomstlägen mellan 16 000 och 30 000 kronor. Då den här ändringen skulle kräva en relativt blygsam ekonomisk insats från samhäUets sida, så är det enligt reservanternas mening i hög grad angeläget att en liberalisering av de i vissa avseenden rigorösa tiUämpningsbestämmelserna för låneprövningen kommer till stånd.

Herr lalman! Dessa frågor har ju varil uppe tUl behandling vid tidigare riksdagar. Det är aUtså ingenting nytt för oss, men vi har velat aktualisera igen dels frägan om värdebeständigheten när det gäller studiemedlen, dels den fråga som upptas i reservation 1 om bättre möjligheter för yngre elever att fä del av lånemedel.

Jag ber all med del anförda få yrka bifall tUl reservationerna I och 2 vid utskottets betänkande.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp);

Herr talman! Jag ber först att fä instämma i vad hen Jonsson har anförl. Hans anförande gör att jag inle behöver närmare ange de fakla som han har föredragit, men jag vUl ändå ta upp tre frågestäUningar i

anslutning lUl den motion som herr Rask ochjag har inlämnat, nr 728, som gäUer möjlighelerna tUl studielån för yngre elever.

För det första vill jag ifrågasätta logiken i utskotlsmajorilelens resonemang pä den här punkten. Man säger att man viU vara restriktiv när det gäUer utlåningen tUl yngre elever. Det kan väl vara en motiverad ståndpunkt. Därför har vi ocksä i lånebeslämmelserna ell lägre lånebelopp för yngre elever. Men om man följer den linjen, sä bör väl resiriktiviteten vara generell och inle specieUt drabba en viss grupp av de yngre eleverna, nämligen de som råkar ha föräldrar med en viss laxerad inkomsl eller en viss förmögenhet.

För det andra kan del inte vara riktigt att diskriminera vissa elever. Om en elev råkar ha föräldrar som t. ex, har en fastighet eller en annan liten förmögenhelslUlgäng eUer en inkomst som något överstiger existensminimum, sä beskärs eller upphör vederbörandes lånemöjligheler, och detla oavsett om han tUlhör föräldrarnas hushåU eller inte. Del är enligt min mening klart orättvist. Det kan väl knappast motiveras med alt den elev som har föräldrar med en viss inkomst skulle ha sämre förutsättningar att återbetala lånet. Observera att det kan gäUa 18-19-äringar som en lid varil ute i förvärvslivet men söker sig tUlbaka tUl skolan för alt skapa förutsättningar för erhåUande av etl mera intressanl och kanske bältre betalt arbete, t. ex. fackskoleelever som vUl meritera sig för arbelsledande funktioner.

Vi fär inte glömma att den restriktivitet, som del är fråga om här, särskUt hårt drabbar glesbygdselever som oftare får söka sig tUl skolor så långl bort från hemmet att inackordering blir nödvändig vUket medför ökade kostnader. Därför kan man inte undgå reflexionen, att den nuvarande ordningen står i strid med våra vackra deklarationer om att vår ungdom skaU ha Ukvärdiga möjligheter UU siudier oavsett bostadsorl.

Det är för det Iredje orirrUigt all inle ens la hänsyn UU förändrade förhåUanden när det gäller taxeringsvärden och skatt. Bara t. ex. del förhåUandet alt en villafastighet taxerades upp myckel kraftigi förra ärel inverkar allvarligt på dessa elevers länemöjligheter, Samma sak inträffar när det plötsligt bestäms att kommunalskatten inte får dras bort då det tUl slalen beskattningsbara beloppet faslstäUes,

Att man är efter år kan blunda för här berörda förhållanden är för mig helt obegripligt. Vi har återkommit UU detta flera är ä rad, och jag kan inte förslå att man inte ens kan gä in pä den linje som centrala studiehjälpsnämnden anvisat. Jag finner del hoppingivande att cenirala sludiehjälpsnämnden velat göra sig lUl tolk för den ståndpunkt som vi fört fram år efter år.

Jag hälsar ocksä med tUlfredsslällelse att några reservanter i utskottet velat gå motionärerna tUl mötes, och i den situation som nu föreligger nöjer jag mig med alt yrka bifaU tUl reservalionerna.

Nr 60

Onsdagen den UaprU 1971

Det studiesociala stödet

Fröken SANDELL (s):

Herr talman! Den studiesociala reform som infördes 1964 och avlöste ett system som lUl stor del byggde pä län och tUl en del pä naturastipendier omfattar ju ett sä stort område och berör sä många säväl enskUda personer som familjer i vårl land, att det är alldeles naturligt att

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Det studiesociala stödet

den ofla blir föremål för ändringsförslag.

Reformen gäller ju inle bara de eftergymnasiala studierna, de studenter som efteråt genomgår olika utbUdning med utsikt lUI relativt goda inkomster senare, utan den gäller ocksä de yngre eleverna som är mycket beroende av föräldraekonomin, de som gär i gymnasier och därmed jämsläUda skolformer. Båda systemen är uppdelade i två hjälpformer - dels del s. k. studiebidraget, dels studielån. I de studiemedel som utgär tUl äldre sluderande är länedelen subventionerad om man jämför med andra låneformer. Vad som i är har aktualiserats är förmåner som utgår dels inom sludiehjälpssystemei tiU yngre elever, dels genom studiemedel.

När det gäUer de yngre eleverna, som gär i gymnasier eller med dem likställda skolor och som i mycket hög grad är beroende av föräldrarnas ekonomi, har både riksdagen och regeringen under alla är sedan 1964 strävat efler att deras skuldsättning så mycket som möjligl skulle hällas nere. Om deras lånemöjligheler vidgas skulle deras skulder öka, och de skulle få svårigheter när de efter skolan kommer ut i förvärvsarbele. Man har i riksdagen varil överens om att i försia hand införa förbättringar i studiebidragsdelen i fräga om de inkomst- och behovsprövade lUlägg som kan utgå. På så sätt har vi ansett att familjer med svag ekonomi och familjer med flera barn gagnas bäst. Vi har resonerat som så att en stödverksamhet som främsl inriktar sig pä studiehjälpsdelen när det gäller yngre elever också skaU kunna vara studiestimulerande. Det har varit en mycket viktig synpunkt för riksdagen alt man genom att siödja de mindre bemedlade familjerna ger deras barn en stimulans att fortsätta i gymnasier osv.

De ohka delarna av sludiehjälpssystemei är inle bundna Ull basbeloppet och har inte den värdebeständighet som finns inbyggd i studiemedelsdelen, där både de lån som lämnas och återbetalningen av dessa län följer komsumtionskostnadsindex. Pä så sätt har man där byggt in en värdebeständighet som inte finns för den bidragsdel som ulgår inom sludiehjälpssystemei.

I motionema 62 och 345 har tagits upp frägan om studiehjälpen för de yngre eleverna. Den frågan är av stor betydelse för dem vilkas barn inte har sludietradilion och där föräldrarnas ekonomi kan vara helt avgörande för om barnen skall kunna gä i högre skolor. Dessa frågor har prövats under en följd av är här i riksdagen dels med anledning av propositioner med förslag tUl löpande förbättringar, dels med anledning av motioner som i vissa stycken har bifallits. Så sent som 1970 föreslogs förbättringar i fräga om denna del av studiehjälpen. I är föresläs en höjning av resetUläggen för dem som är inackorderade med tio kronor per avståndsklass. Förra året infördes en förbällring pä samma område. Utskottet understryker vad som tidigare flera gånger har uttalats i riksdagen att det är viktigt med en förstärkning, speciellt för de barn som är inackorderade — kanske längt frän hemmet. Man tänker då kanske närmast på de elever som finns i norra delarna av vårt land, där avstånden är länga. Utskottet finner att det är av slor betydelse att man prövar frågan om förbättringar av de inkomsl- och behovsprövade tUläggen och begär att riksdagen i skrivelse tUl Kungl, Maj:l hemställer att man i

samband med den av Kungl, Maj;l aviserade översynen av skattesystemets effekler pä studiehjälpen skall pröva frågan om uppräkning av inackor-deringstUläggen, resetUläggen osv. och av de inkomslprövade tUläggen, som motionärerna här tar upp.

Däremot kan utskottet inte tUlstyrka en utvidgning av skuldsättningen för de kategorier som har studiehjälp. Det är ju, som jag förut sade, en ståndpunkt som riksdagen har intagit ända sedan sludiehjälpssystemei kom lUl, eftersom man anser att det inte är rådligt att ge den gruppen av elever en skuldbörda som kan vara besvärande i framliden och som också kan hindra dem frän att gä vidare tUl eftergymnasiala studier,

I reservationen 1 föresläs en höjning av fribeloppel och en minskning av reduceringen när del gäller anknytningen tUl föräldraekonomin. Herr Weslberg i Ljusdal säger alt han inte förslär logiken i alt man inte vUl öka lånedelen för dem som har de lägre inkomsterna, men det är väl logik alt man inle onödigtvis ökar skuldbördan för dem som har låga inkomster och som har etl sådant starlläge i livet alt de kanske inte har möjligheler att i fortsättningen fä några större inkomster. I stället vUl man gå den vägen att man ger bidragsdelen ett större värde för dessa människor.

När det gäller taxeringsvärdena och deras inverkan vid förmögenhetsprövning som herr Weslberg nämnde, vet vi alt gränsen föregående är höjdes frän 30 000 tdl 50 000 kronor. Han nämnde också att det nya skattesystemet kommer att påverka prövningen, men Kungl, Maj:t har ju, som jag förut har sagt, aviserat att man kommer alt pröva del nya skattesystemets effekter på studiehjälpen. Del är inle sä att utskollel har blundat för de besvärligheter som kan uppslå för de här yngre eleverna, _men del följer den princip som riksdagen hela tiden har anslutit sig tUl när det gäUer de yngre elevernas studiehjälp. Det är ju också fräga om ekonomiska resurser och om vad riksdagen tidigare har ullalat pä del här omrädei.

I reservaiionen I siöder sig reservanterna på vad cenirala sludiehjälpsnämnden har begärt hos Konungen och anför att det innebär en ökning av utgifterna med 6 miljoner kronor, vUket enligt reservanterna är en blygsam summa. Det är klart att man kan säga det, om man jämför med vad det skulle ha koslat om ulskoltet hade biträtt motionsyrkandena från mitlenparlierna. Om vi bara skulle bifalla folkpartiels moiioner, herr Westberg, skulle det medföra en ökning med 75 miljoner kronor. I jämförelse med det är ju 6 miljoner kronor en mindre summa.

Trots att det här sägs att denna summa behövs och alt det inle är nägon större ekonomisk satsning, kan jag inte finna att man någonstans i reservationen har anvisat medel. Inte heUer kan jag finna att man i utskottets nästa betänkande, nr 13, som upptar budgeten pä detla område, pä nägon punkt har anvisat medel för del som man begär i denna reservation.

Eftersom vi vet att Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhel riktad pä dessa frågor med anledning av de framställningar som har gjorts från centrala studiehjälpsnämnden, avstyrker utskottet motionsyrkandena.

1 reservationen 2 har man främst tagit upp den gamla och här mycket omtjatade indexregleringen. Under tidigare behandling har ju fastslagits att man inte vUl knyta studiebidragsdelen inom studiemedelssystemet tUl

Nr 60

Onsdagen den 14aprU1971

Det studiesociala stödet

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Det studiesociala stödet

basbeloppet. Det är bättre att man tiUämpar samma princip som gäller i fräga om barnbidragen, dvs. att riksdagen vid olika tUlfäUen kan ta stäUning tUl höjning av bidragen.

Reservanterna stöder sig på ett uttalande av statsrådet Edenman i propositionen är 1964. De har tagit med den mening där statsrådet säger att han anser att man skaU begränsa skuldsättningen genom att lämna de studerande en viss del i form av bidrag. Jag skulle vilja försvaga denna stötta som reservanterna har tillgripit, när de hänvisat UU statsrådet Edenman, genom att jag citerar något mer av vad statsrådet yttrade vid det tUlfäUet. Man får se statsrådet Edenmans yttrande mot bakgrund av den tidigare formen av studiehjälp. Hans resonemang har ju den bakgranden att man övergick från ett system med dels en låneform som var helt annorlunda än den nuvarande, dels naturastipendier, som inte utgick lUl de studerande under hela året utan bara under halva året. Statsrådet resonerade då om den diskussion som föregick denna proposition beträffande möjligheterna att införa s. k. studielön.

Statsrådet yttrade vidare: "Fastställandet av studiebidragets storlek är naturligtvis en statsfinansiell fräga som rör konkunensen mellan olika angelägna utgiftsändamäl om tUlgängliga resurser. Det är emeUertid också ett rättvisespörsmål, vid vars avgörande man måste hålla fast vid att förmånerna inom studiemedelssystemet i varje fall inle bör vara avsevärt större än förmånerna inom studiehjälpssystemet för gymnasister, yrkesskoleelever och folkhögskoleelever. Detta är sä mycket viktigare som gränsen meUan de båda systemen av praktiska skäl mäste bestämmas med hänsyn tiU skolformen. För mig förefaller det omöjligt att motivera att man ger en 19-årig universitetsstudent elt studiebidrag ä t. ex. 350 eller 375 kronor i månaden medan en 19-årig yrkesskoleelev eller folkhögskoleelev skuUe kunna få endast 75 eUer 175 kronor i månaden."

Statsrådet säger också, efter att ha tagil upp detla resonemang om möjUgheterna att införa en studielön, bl. a. följande: "Jag är alltså ense med utredningen om att de medel som inom ramen för det nya systemet StäUs UU de studerandes förfogande tUl väsentlig del mäste vara förenade med återbetalningsskyldighet." Han anlägger alltså en helt annan synpunkt än reservanterna. Och statsrådet fortsätter: "Det blir under sädana förhåUanden en primär uppgift att söria för att återbetalningsskyldigheten inte för nägon blir oskäligt betungande och att de risker som normalt är förbundna med skuldsättning i möjUg män undanröjes. För att nä därhän bör man, såsom utredningen förordat, dels begränsa skuldsättningen genom att lämna de studerande en viss del av studiemedlen i form av bidrag, dels införa särskUda, av sociala hänsyn präglade regler rörande äterbetalningsvUlkoren."

Och äterbetalningsvUlkoren inom studiemedelssystemet är ju mycket generösa.

Reservanterna har inte tagit upp det mycket kostnadskrävande förslag som motionärerna från rruttpartierna har framfört. Vad beträffar folkpartiets motioner skulle, som jag förut sade, kostnaderna ha blivit drygt 75 mUjoner och när det gäller centerpartiets propåer skulle kostnaderna ha gått upp tUl 360 miljoner i ökning av anslaget UU studiemedel. Detta har reservanterna nogsamt undvikit att ta upp, och jag

kan väl avslöja att del var som om en ängel gick genom rammet när utskottets föredragande redovisade hur de här motionsyrkandena skuUe utfaUa i fråga om ökade kostnader. Man har dock tagit sig samman och avgivit en reservation, som alllsä är tämligen moderat, i varje fall i förhällande lUl vad som begärts i molionerna. Men del beror kanske pä att man fått moderaten Björck i Nässjö med på reservationen!

I tidigare uttalanden av bäde utskottet och riksdagen har ju förklarats att man när det gäller de yngre eleverna först och främst skaU salsa på de fasta bidragen och de inkomst- och behovsprövade bidragen till yngre elever. Och föregående år uttalade sig riksdagen för — det var även reservanterna fuUt eniga om — att den satsning vi kan göra på studieomrädet i fortsättningen skaU huvudsakligast gå tUl VuxenutbUdningen, som ju Ugger i startgroparna och kräver ett allt större tUlskott av statsmedel för varje år. Vi har enigt beslutat att man i försia hand skall gynna de yngre elever som är beroende av föräldraekonomin och dessutom att man, när det gäller det som i framtiden kan avsättas för ytterligare förbättringar på studiemedelsområdet, skall ta hänsyn tUl dem som går i VuxenutbUdningen.

Mot bakgrund av de principuttalanden som riksdagen har gjort avstyrker ulskottet de propåer som framförts i motionerna och som jag här redogjort för beträffande balanseringen mellan fasla bidrag och lånefinansiering. Jag ber, herr talman, att få yrka bifaU tUl socialförsäkringsutskottets hemställan i betänkande nr 12.

Nr 60

Onsdagen den 14aprU1971

Det studiesociala stödet

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag har inte för avsikt att här ingå i svaromål gentemot allt vad fröken SandeU anförde och inte heller bemöta hennes enligt min mening ganska underliga argumentering. Men en sak kan jag ändå inle undgå att beröra, nämligen fröken SandeUs logik i resonemanget om lånemöjUgheterna för de yngre studerandena.

Fröken SandeU sade att man vUl hälla skuldsättningen nere för de elever det här gäUer. Det kan väl vara riktigt. Men om en elev råkar ha föräldrar som äger t. ex. en vUlafastighet eUer elt litet torp men har myckel obetydUga inkomster och därför saknar aUa möjligheler alt hjälpa lUl med denna elevs försörjning, kan det då vara så oerhört farUgt om jusl den eleven blir litet skuldsatt — under det att det inte är nägon fara alls för den elev vars föräldrar ingenting äger? Är det någon av kammarens ledamöter som begriper logiken i det resonemanget? Jag begriper den inte. En elev vars föräldrar äger en vUla har väl minst Uka stora möjUgheter att klara en eventuell och nödvändig skuldsättning som den elev vars föräldrar ingenting äger. Det är väl ändå tämligen självklart - eUer hur, fröken SandeU?

Sedan häUer jag med fröken Sandell om att vi bör försöka göra bidragsdelen större. Det är vi ju aUa ense om, och det är sålunda en strävan som vi kan hjälpas ät att förverkliga.

Fröken SandeU sade vidare att hon har gjort en del ekonomiska beräkningar, som visar att det skulle kosta 75 miljoner kronor att bifaUa min motion. Det vore mycket intressant att veta hur fröken Sandell har kommii tUl det resultatet, eftersom vi motionärer ju bara har yrkat "att

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Det studiesociala stödet

riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj;t anhäUer om ändring av bestämmelserna för erhåUande av studielån pä sä sätt att föräldrarnas inkomst och förmögenhet ej fär den reducerande effekt som för närvarande gäUer",

Slutligen har fröken SandeU inte sagt någonting om glesbygdens elever, som drabbas allra hårdast av restriktionerna.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr JONSSON i Mora (fp) kort genmäle;

Herr lalman! När det gäller att förbättra studiehjälpen tiU de yngre eleverna genom att höja rese- och inackorderingsbidragen samt räkna upp de inkomst- och behovsprövade tiUäggen har vi inom utskottet varit helt eniga om utskottets skrivning. Men vi har fallit tiUbaka på centrala studiehjälpsnämnden, som sagt att i awaktan pä att detta bUr möjUgt mäsle lånemöjUgheterna förbättras. Det är detla som ligger bakom reservationen 1 tUl utskottets betänkande. Den reservationen har även herr Westberg i Ljusdal här talat för, ochjag behöver därför inte säga mer om den saken.

Vad sedan gäUer frågan om bidragsdelen i studiehjälpen är det väl tämligen obestridligt att sedan vi 1964 beslöt om den reformen har inte riksdagen fattat någol beslul om att höja bidragsdelen. Fröken SandeU sade, och det har statsrådet också framhåUit, att det vore bättre att höja studiemedlens bidragsdel från faU tiU fall, men det har i varje faU inte skett. När det nu har skett en sådan urholkning av bidragsdelen menar vi alt man borde se lUl att del förhällandet på något sätt rättades tUl,

Fröken SandeU nämnde sedan någonting om vUka kostnader ett genomförande av motionsförslagen skuUe medföra. När det gäUer vidgade lånemöjUgheter för de yngre eleverna är det inte 75 mUjoner kronor utan 6 miljoner kronor som centrala studiehjälpsnämnden beräknat beloppet lUl.

1 övrigt är att notera att vi i reservationen 2 beträffande värdebeständigheten skrivit: "Frägan härom bör tas upp av 1968 ärs studiemedelsutredning." Vi menar alt den bör överväga om man inte på sikt måste eftersträva någon form av värdebeständighet när det gäUer bidragsdelen i studiemedlen. Delta Ugger bakom reservationen 2, och jag ber ännu en gäng att få yrka bifall tUl densamma.

Fröken SANDELL (s) kort genmäle:

Herr talman! När nu reservanterna och motionären här ytterligare understryker vad de vUl åstadkomma inom studiehjälpssystemet visar det sig att man bara har en vision av hur man vUl att det skall vara, men man föreslår egentUgen inte några pengar tUl det. Man har här ytterligare understrukit att reservationerna inte gäUer några ökade anslag. Det innebär ju i själva verket att om riksdagen bifaller reservationerna så får inte de studerande ett enda öre mer i pengar för det under det kommande budgetåret.

Herr Westberg i Ljusdal sade förut att han var glad över att reservanterna inte hade blundat för de synpunkter han framfört i sin

motion. Det har de visserligen inte gjort, men de har verkligen blundat för det praktiska och reella, nämligen varifrån man skaU ta pengarna.

När det gäUer eleverna i glesbygderna vUl jag säga att det är jusl dem man tänker på när man menar att man skaU öka inackorderingsbidragen och om möjligt ge extra inackorderingsbidrag tUl dem som bor i glesbygderna, har länga resvägar och behöver komma hem under veckohelgerna.

Den urholkning av studiebidragsdelen som herr Jonsson i Mora talade om kompenseras inom studiemedelssystemet; länedelen är bunden till basbeloppet, och det är den delen som är den viktigaste, de pengar som de studerande har att leva pä, och den är indexreglerad. Där finns det aUtså värdebeständighet.

Som jag förut har nämnt har riksdagen flera gånger uttalat att det är lämpligare att man när det gäller de äldre eleverna ger ersällningen i form av ökade lånemöjligheter. Samtidigt som man här talar om de yngre elevernas behov av en förstärkning på studiehjälpsområdet gynnar man i sina förslag främsl de grupper som hillUls har hafl det bästa sludiekli-matet, de grapper som genom föräldrarnas ekonomiska stäUning haft större möjligheter än andra grupper att tUlvarata den utbUdning som samhäUet kan ge. Jag vUl ännu en gäng konstatera all man icke anvisat var pengarna till detta skaU kunna tas. Herr Jonsson i Mora sade att man inte behöver göra det, därför att det är någonting som man hoppas att Kungl. Maj:t skall ta stäUning UU i framliden. Jag har ju förut sagl alt Kungl. Maj:ts uppmärksamhet är riktad på dessa frågor genom att centrala studiehjälpsnämnden har tagit upp dem. Vi är övertygade om att när de ekonomiska möjligheterna finns sä kommer man att ta hänsyn tUl dessa för eleverna mänga gånger mycket vik liga frågor.

Nr 60

Onsdagen den 14aprU 1971

Det studiesociala stödet

Herr JONSSON i Mora (fp) korl genmäle;

Herr talman! Fröken SandeU säger all den procentuella minskningen av bidragsdelen inom sludiehjälpssystemei kompenseras av all de studerande nu kan få låna mer pengar. Del är klart alt del räknat i antalel kronor pä det sättet bUr en kompensation. Men man får också en "kompensation" i form av en stöne skuldbörda som sedan skall betalas av när man kommer ut i förvärvslivet. En sädan kompensation kan ju inle vara likvärdig med en uppräkning av bidragsdelen.

Fröken SandeU älerkommer sedan UU att vi inle anvisat nägra pengar tUl denna reform. Men när vi i reservaiionen föreslär att 1968 ärs studiemedelsutredning bör fä i uppdrag att se över denna fräga är del självklart att vi avser alt riksdagen får återkomma tUl den saken när utredningens förslag Ugger på riksdagens bord. Får vi ett förslag i den riktning vi önskar är vi nog från vär sida beredda alt medverka UU att pengar stäUs tUl förfogande tUl denna reform.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talman! TiU fröken SandeU skuUe jag vUja säga, all visst innebär motionsyrkandet krav på ökade anslag. Men hur har man med ledning av motionen kunnat beräkna delta tUl 75 miljoner kronor? I övrigl ber jag att pä denna punkt fä hänvisa tUl vad herr Jonsson i Mora sade.

Nr 60

Onsdagen den 14 april 1971

Det studiesociala stödet

Det gladde mig att fröken SandeU inle försökte argumentera mot mitt påslående att de elever vUkas föräldrar har en vUlafastighet har lika goda möjligheter att betala tillbaka lån som de elever vilkas föräldrar inle har nägon fastighet eller inkomst. Det är naturligtvis omöjligl att argumentera mot detla, och då måste det brista i logiken när man går emol detta förslag och motiverar det med alt man viU håUa skuldsättningen nere.

Vi kommer inle ifrån, fröken Sandell, att framför allt elever frän glesbygden som behöver inackorderas på studieorten av olika skäl som jag nu inte skaU gå in på har det största behovet av att låna pengar för att klara sina utgifter. Men ofta har dessa elevers föräldrar etl litet torp eUer en lilen fastighet och de kanske också tjänar några kronor. Pä grund härav hindras dessa elever från att låna pengar och deras studieföratsäll-ningar försämras. Det är det jag tycker är allvarUgt. Att i det sammanhanget tala om att vårt förslag gynnar gmpper som redan tidigare haft goda förutsättningar för siudier är fuUständigt malplacerat. Del är inte det saken gäUer, utan del är fräga om att hjälpa de elever som har behov av att låna pengar för att klara sina studier, och det är ofla de elever som har en svag ekonorru.

Fröken SANDELL (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag viU bara säga tUl herr Westberg i Ljusdal att jag hela tiden framhåUit att riksdagen vid flerfaldiga tUlfällen har uttalat sig för att just elever, vUkas föräldrar har en svag ekonomi och som behöver inackorderas, kanske långt ifrån skolorten, skaU stödjas. Men det skaU inte ske genom att öka deras skuldsättning utan genom att så långt resurserna räcker öka bidragsdelen inom sludiehjälpssystemei, bäde de inkomstprövade och behovsprövade tUläggen. Det är den vägen som riksdagen aUlid ansett vara den riktiga.

Jag tycker nog att reservanterna här nästan har lekt blindbock. Man söker efter någonting för att vinna en goodwiU hos väljarna samtidigt som man inte - jag vUl understryka det ytterligare — anvisar nägra pengar tiU del. Man säger bara att lägger Kungl, Maj:l fram ett förslag, skall man gärna vara med om att få fram pengarna. Vi får väl anteckna med tacksanihet att man resonerar pä det sättet. Men jag vUl bara framhålla att om riksdagen bifaUer reservationerna här blir det i varje faU inte ett enda öre tUl de studerande under det kommande budgetåret.

Herr LARSSON i Staffanstorp (c):

Herr talman! Jag begärde egentligen ordet när jag hörde fröken SandeUs huvudanförande. Jag förstod att fröken SandeU vUle liksom bagatellisera vad man i reservationen säger om Edenmans uttalande. Men dels är jag motionär i detta ärende, dels tUlhörde jag det särskUda utskottet 1964, och det kan kanske därför vara motiverat att jag anlägger några synpunkter.

Bidragsdelen och lånedelen bör väl stå i viss proportion UU varandra, vUket ocksä 1964 ärs utskott ansåg. Just de av fröken SandeU åberopade naturastipendierna var egentligen förmånligare än den studiehjälp som sedan föreslogs i propositionen, men de var inte generella utan gällde bara vissa studerande. Vi accepterade väl över lag att man framlade förslag om

en mera genereU studiehjälp.

När det gäUer utveckUngen i fortsättningen tycker jag att del är mycket intressant att här konstatera, att utskottet självt har räknat ut att studiebidragsdelen nu har halkat så längt bakefler all det, om man kräver samma proportioner som 1964, skulle kosta 360 miljoner kronor. Redan dä motionerade vi frän centerpartiet om alt man, när man indexreglerade lånen, i konsekvensens namn ocksä skuUe indexreglera bidragsdelen.

De 360 miljoner kronorna, herr talman, tyckerjag ocksä är en mycket fin Ulustration av var vi har hamnai med vårt penningvärde. De 175 kronorna i månaden och halva basbeloppet låg på den tiden ganska nära varandra, men nu har det uppstått en väldigt stor klyfta. Det är denna klyfta som Viola Sandell här säger blir kompenserad genom att man kan fä låna mera. Beträffande talet om all en ängel gick genom utskottet, när ni konstaterade vad summan var, undrar jag om inte den ängeln borde ha försökt lala om för de studerande vilken konsekvens del finns meUan icke indexreglerade bidrag och indexreglerade lån.

Detta är aUtså ett förslag om att bara bibehåUa de proportioner man hade frän begynnelsen. Därför lycker jag att det inte är helt ovidkommande att vi nu fortfarande molionerar om att det i varje fall borde understäUas en utredning för all pröva om proportionerna inte skulle kunna återstäUas. Jag tror att de studerande som konstaterar att lånen stiger i takt med basbeloppet är litet fundersamma över sin skuldsättning i fortsättningen. Jag vUl också erinra om att år 1964 föreslogs att när det gällde detta försök med indexreglerade län — som var det första i Sverige - skulle det finnas en spärr. Detta innebär att den löpande räntan utgör spärr vid sidan om indexet.

Ja, jag vUle endast anföra nägra ord med anledning av motionen och av hur utvecklingen har varit, hen talman. Jag kan från cenlerns sida hell enkelt yrka bifaU UU reservationen 2.

Nr 60

Onsdagen den 14aprU1971

Det studiesociala stödet

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten B

Proposilioner gavs på bifaU lUl dels utskottets hemsläUan, dels reservaiionen nr I av herr Jonsson i Mora m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jonsson i Mora begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition :

Den som vUl att kammaren bifaUer socialförsäkringsutskottets hemstäUan i betänkandet nr 12 punkten B röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Nr 60

Onsdagen den 14 apriJ 1971

Det studiesociala stödet

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av hen Jonsson i Mora m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då herr Jonsson i Mora begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat;

Ja - 215

Nej - 94

Avstår - 6

Pimkten C

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemsläUan, dels reservationen nr 2 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Jonsson i Mora begärt votermg uppläsles och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren bifaller socialförsäkringsutskotlets hemställan

i betänkandet nr 12 punkten C röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservaiionen nr 2 av herr Carlsson i

Vikmanshyttan m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Jonsson i Mora begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 162

Nej - 151

Avstär — 2

Punkten D

Utskotlels hemsläUan bifölls,

§ 7 Föredrogs socialförsäkringsutskoltets betänkande nr 13 i anledning av Kungl, Maj,ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1971/72 tUl studiesociala åtgärder m, m,, jämle moiion.

Kammaren biföU vad utskottet i detta betänkande hemställt.

§ 8 Framställningar inom socialdepartementets verksamhetsområde Nr 60

Onsdagen den Föredrogs socialutskottets belänkande nr 5 i anledning av Kungl, 14apr0 1971 Maj:ls i statsverksproposilionen gjorda framstäUningar för budgetåret Allmänna barnbi-1971/72 inom socialdepartementets verksamhetsområde jämle motioner, drag

Punkterna 1-3

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4 Allmänna barnbidrag

Kungl. Maj;l hade under punklen C 1 (s. 35-36) föreslagit riksdagen att tUl Allmänna barnbidrag för budgelåret 1971/72 anvisa elt förslagsanslag av 2 160 000 000 kronor.

I denna punkt hade behandlats

1. motionen 1971:185 av henar Hedlund och Helén, vari hemslällls att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skulle anhåUa om ularbelande av en samlad plan för barnstödels ulbyggnad i enlighet med vad i motionen anförts och i takt med vad resurserna medgav,

2. motionen 1971:360 av herr Olsson i Stockholm m.fl., vari hemstäUts att riksdagen skuUe besluta om indexreglering av de allmänna barnbidragen att gäUa fr. o. m. den 1 juU 1971.

Utskottet hemstäUde

1. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:185,

2. att riksdagen skuUe avslå molionen 1971:360,

3. att riksdagen tUl Allmänna barnbidrag för budgetåret 1971/72 skuUe anvisa ett förslagsanslag av 2 160 000 000 kronor.

Reservationer hade avgivils

1. belräffande en plan för barnstödets utbyggnad av herrar Gustavs
son i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c). Andreasson (c) och
Romanus (fp), som ansett alt utskottet under I bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1971:185 hos Kungl. Maj:l skulle anhäUa om en samlad plan för barnstödels utbyggnad,

2. beträffande indexreglering av barnbidragen av fru Marklund (vpk),
som ansett att utskottet under 2 borl hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:360 hos Kungl. Maj;t hemstäUde om förslag UU indexreglering av de allmänna barnbidragen.

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr talman! Det har under de senaste åren genomförts en omfattan
de utbyggnad av de familjepolitiska stödåtgärderna. Det allmänna
barnbidraget har fr. o. m. den 1 januari i år höjts med 300 kronor UU
1 200 kronor per barn och är. Därigenom har barnfamiljerna tUlförts 57

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Allmänna bambi-drag

ytterligare 540 miljoner kronor per är. AUa barnfamiljer har därmed erhåUit ett grundläggande ekonomiskt tUlskott, som verksamt bidrar till att utjämna skiUnader i levnadsnivå mellan barnfamiljer och familjer ulan barn.

För barn, vUkas föräldrar lever ätskUda, har ocksä del ekonomiska grundskydd som bidragsförskotten innebär förstärkts fr. o. m. den 1 januari i är. Bidragsförskotten höjdes då från 30 UU 40 proceni av basbeloppet, vilket i reda pengar innebär en höjning med 690 kronor tUl 2 760 kronor per barn och år vid nuvarande basbelopp. Samtidigt har kretsen av bidragsmottagare vidgats genom att åldersgränsen för bidragsförskotten höjts från 16 tUl 18 är. Utöver barnbidraget har de ensamstående barnförsörjarna genom dessa åtgärder tiUförts omkring 100 miljoner kronor.

Genom 1968 års beslut om de nya bostadstUläggen haren betydande del av det ekonomiska familjestödet kunnat inriktas på barnfamiljer med låga inkomster och med flera barn. Systemet med bostadstUlägg har sedan det infördes utvidgats i flera omgångar. År 1970 höjdes inkomstgränsen för oreducerade bostadstUlägg tUl omkring 17 000 kronor, den 1 januari i är har denna gräns höjts tUl ca 18 000 kronor, och i årets statsverksproposition, som behandlas här i dag, föreslås en ytterligare höjning av inkomstgränsen tUl ca 20 000 kronor. Enbart denna senaste förbättring av stödet tUl barnfamiljer i låga inkomstlagen beräknas UU ca 60 miljoner kronor per år.

Vid sidan av de direkta ekonomiska stödåtgärderna har en utvidgad samhällsservice för barntUlsynen särskilt under senare är kommit att framstå som en aUtmer betydelsefull del av familjepolitiken, vUket avspeglas i en kraftig satsning på utbyggnaden av den verksamhelen under senare hälften av 1960-talet. Statens kostnader för bidrag tUl barntiUsyns-verksamhet uppgick tiU 23 miljoner kronor budgetåret 1965/66, och kostnaderna för motsvarande ändamål beräknas i årets statsverksproposilion uppgå tUl drygt 255 miljoner kronor.

Frän den 1 januari 1969 infördes statsbidrag lUl kommunala familjedaghem, och en kraftig höjning av de statliga stimulansbidragen lUl barnstugeverksamhelen genomfördes 1970 dä driftbidragen tUl daghem höjdes från I 600 kronor tUl 2 800 kronor, för fritidshem frän 600 kronor tUl 1 500 kronor per plats och år. Dessa åigärder har bidragil tUl en påfallande kraftig ökning av utbyggnadslakten för kommunernas barntUlsynsverksamhet jämfört med utveckUngen under tidigare år. Som ett resultat av detta har riksdagen för några veckor sedan fått ett förslag om att på tUläggsstat för innevarande budgetår anvisa ylleriigare 10 miljoner kronor för anordningsbidrag till barnstugor. Omkring 50 000 barn tas i dag emot i daghem och fritidshem och över 100 000 i lekskolor. Ciika 35 000 platser står tiU förfogande i kommunala familjedaghem.

Jag har nämnt dessa siffror för att visa alt det på olika områden av familjepoUtiken har skett väsentliga förbättrmgar bara på nägra fä år i slutet pä 1960-talet. Hur skaU nu denna utveckling kunna fortsätta och ytterligare utvecklas under 1970-talet?

Miltenpartierna menar i en reservation tUl det utskottsbetänkande

som nu behandlas alt det skall ske genom utarbetandet av en samlad plan för barnstödels fortsatta utbyggnad. Man säger ocksä att en sädan utbyggnad, med tanke pä de slora ekonomiska insalser som krävs, måste ske i den takt resurserna medger.

Vad man försöker glida förbi är att ett omfattande planeringsarbete på jusl detta område för närvarande pågår inom famUjepoUtiska kommittén. En huvuduppgift för kommittén är bl. a. att pröva effektiviteten av olika farrUljepoliliska stödformer. Kommittén skall utarbeta oUka utbyggnadsalternativ som skaU utformas utifrån de samhäUsekonomiska realiteterna. Trots alt reservanterna framhåUer alt familjestödel måste byggas ut i den takl resurserna medger - ett i och för sig välkommet drag av realism — drar man inte konsekvenserna av detta och gör nägra som helst prioriteringar för denna utbyggnad. Man vUl höja barnbidragen, man vill bygga ut systemet med bostadstUlägg, man viU införa ett särskUt vårdnadsbidrag och man vUl indexreglera de familjepolitiska förmånerna. Man är medveten om att detta kostar pengar men drar sig ändå inte för att säga att aUt detla skall genomföras. Man skriver en önskelista men överlåter sin vana trogen äl regeringen att svara för den politiska bedömningen bäde när det gäller prioriteringen och att skaffa fram de ekonomiska resurserna.

SkaU vi bygga ut de famUjepoUtiska stödåtgärderna i den takt resurserna medger måste vi göra prioriteringar, och regeringen är beredd att — liksom hittiUs - ta ansvaret och göra dessa prioriteringar så att de mest angelägna reformerna kommer i första hand. Det gäller då inte enbart ätgärder av den art som reservanterna har lyckats få med pä sin önskelista, utan det gäller också hela frägan om utbyggnader av servicen för barnfamiljerna genom fler platser i daghem, friiidshem, lekskolor osv,

FamUjepoUtiska kommittén förbereder nu silt slutbetänkande, som skaU ge underlag för beslut om hur de ekonomiska stödåtgärderna ytterligare skaU byggas ut. Huvudfrågan måste här bli inriktningen av åtgärderna, sä att de i första hand sätts in där behovet är störst. Vi har här redan ett instrument för en sädan styrning, nämligen bostadstiUäggen, som ulgår lUl familjer med låga inkomsler och familjer med många barn. Ett annat viktigt instrument som bör kunna vidareutvecklas är moder-skapsförsäkringen. Familjepolitiska kommiltén skaU enligt sina direktiv behandla aUa dessa frågor.

Men samtidigt arbetar barnstugeutredningen med motsvarande planeringsfrågor på barnstugeomrädet, bl, a. för att utforma en planeringsmetodik som syftar lUl full behovsläckning och som kommunerna kan tUlämpa vid utbyggnaden av barntiUsynsverksamheten.

Jag skall inte gä närmare in pä de frågorna i detta sammanhang. Jag vUl bara erinra om att utredningen nyligen har presenterat en diskussionspromemoria om innehåUet och metoderna i förskoleverksamheten. Där understryks det hur viktigt det är att vi satsar mera på barnen redan före skolstarten för att ge dem bättre möjligheter alt utvecklas på alla områden. Promemorian och diskussionerna kring denna utgör underlag för elt utredningsförslag som skall avse ulformningen och omfattningen av en aUmän förskola Uksom frägan om utbyggnadstakten för barnstugeverksamheten i dess helhet.

Nr 60

Onsdagen den 14aprU 1971

Allmänna barnbidrag

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Allmänna bambi-drag

Jag vill undersiryka all vi vid prioriteringen av de familjepolitiska åtgärderna givelvis måsle sälta in ocksä dessa frågor i del ekonomiska sammanhangei lUlsammans med de direkta ekonomiska stödåtgärderna för famUjerna.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Herr lalman! De frågor som vi har att behandla i samband med detta utskottsbetänkande berör ju på ett alldeles speciellt sätt de enskUda människornas trygghet i skUda situationer. Del är insalser pä del familjepolitiska omrädei, det är frågan om på vUkel säll vi skall kunna skapa förutsättningar för en tUlfredsställande hälso- och sjukvård, och det är frågan om pä vUkel sätt vi bäst skall kunna ordna sä att de ungdomar som pä etl eUer annat sätt spårat ur skall kunna återföras lUl ell normalt samhäUsliv — detsamma gäller även dem som har drabbats av alkoholism. Det här betänkandet innehåUer också vissa insalser för handikappvården, liksom bidrag tUl särskoleverksamheten, insalser Ull etl förbällrat arbetarskydd saml vissa anslag för samverkan på det internationella området belräffande socialpolitiken.

Det har i skUda sammanhang lalals om den tysta nöden i värl land. Och jag tror all del finns ett vissl fog för delta påslående. Vi kan i olika sammanhang konstatera att behovet av insatser pä skUda områden ökar, Detla sker under en samhäUsutveckling där vi ofta rör oss med procenttal för höjd levnadsstandard och ökad produktionsutveckling. Kvar slår dock all frågan om grundtryggheten för samhäUsmedborgarna är brännande aktueU. Den har vi inle klarat på etl tUlfredsställande sätt. Därför mäste den frägan få etl ökat utrymme i den socialpoliliska debatten och det socialpoliliska handlandet.

FrågestäUningen blir naturligtvis: Har vi gjort de rätta prioriteringarna när de socialpolitiska besluten har fattals? Eller vad är anledningen UU att problemen, som kräver socialpoUtiska insatser, ständigt är i stigande? Och i del sammanhangei möter vi nästa betydelsefulla frågestäUning: VUka resurser står tiU samhäUets förfogande för att ge medborgarna en tUlfredsstäUande grundtrygghet? Vi vel alt i dag är dessa otUlräckliga med hänsyn tUl behov och önskemål, och därför blir priorileringsfrågan av utomordentligt slor belydelse.

Nästa frågeställning som vi inle kommer ifrån i en sädan här diskussion är: Vad är orsaken tUl det ökade behovet av sociala insalser på skUda områden? Och den frågeställningen vUl jag hävda att man har ägnat alltför Utet av intresse. Det är en samhällsangelägenhet av utomordenlligt stor räckvidd och en frågestäUning som vi inle kommer ifrän. VUka misstag är det som har gjorls, och hur skall dessa kunna elimineras i framtiden?

Ärade kammarledamöter! Säger det inte oss någonting, alt i takt med storstädernas tUlväxt och en ständigt ökad koncentration i samhället så ökar behovet av sociala insatser? Vi har under de senaste veckorna fått uppleva faU av barnmisshandel, som väl har upprört oss aUa. Vi har kanske stäUl oss frägan: Vad beror det här pä?

I vUken utsträckning har detla samband med samhällskoncenlralio-nens ökade anonymitet? Det är inte osannoUkl att det finns ell vissl

samband. Vi frågar oss: Är den samhällstyp vi byggl upp och håller på all föra vidare den som bäst befrämjar människornas trygghetsbehov? Måste vi inte i vårt samhäUsbyggande inrikta oss pä en samhällstyp där vi skapar större ansvar människor emellan? Etl samhälle med känsla av medansvar frän varje enskUd individ - hell enkell all siödja och hjälpa. Elt samhälle där enskUda människor känner att de kan fungera, uppleva en känsla av trygghet och tUlfredsstäUelse.

Jag vågar säga att vi nu ser en del av resultaten av den koncenlralions-poUlik som man pä socialdemokratiskt häll har omhuldat under är som gäll. Del är inle sä länge sedan del skrevs med ganska slora rubriker i Udningspressen om "en glädjande folkvandring". Jag vågar säga all de som drev denna tes så hårt hade fel.

Jag vUl sedan gä in pä den försia reservaiionen, som bl, a. berördes av statsrådet Odhnoff i hennes inledningsanförande. Statsrådet säger att vi försöker glida förbi det faktum att det här pågår etl arbete, och fra Odhnoff menar alt reservationen vid utskottsbetänkandet inle skulle ha nägon relevans.

Vi har i reservaiionen tagit upp frägan om situationen för barnfamiljerna. Vi anser, liksom i den partimolion som Ugger UU grand för reservationen, att det bör utarbetas en plan för barnstödets utbyggnad. Det finns ingen sådan plan, och det har väl inte heller funnils nägon sädan. Det har ullovals ordentliga tag vid flera tillfäUen. Del utlovades exempelvis 1967 att det skulle bli en samlad reform, som skuUe innebära en höjning bl. a. av barnbidragen. Men det blev inte då någon sådan höjning. I stället konstruerades familjebostadsbidraget om en smula och omvandlades tUl del nuvarande bostadstUlägget lUI barnfamiljerna. Därefter höjdes visserligen barnbidragen i samband med momshöjningen vid årsskiftet, men höjningen räckte knappast för all kompensera för den penningvärdeförsämring som ägt ram sedan föregående höjning.

Vi ser saken på det sättet all det har varil dåligt med samordningen inom familjepolitiken. Därför vUl jag än en gång understryka, säsom vi gjort i motion och reservation, att det behövs en samlad plan, där höjda barnbidrag bör ingå. Jag gör det därför att jag anser alt samhällel pä etl bättre säll än vad som nu sker bör vara med om alt bära barnkoslnaderna. En ulbyggnad av siödet tiU dem som har del ekonomiskl sämst slällt bör naturUgtvis ocksä ingå i denna plan. Det måsle vara en angelägen jämlikhetspolitisk åtgärd som ger bättre förutsättningar för barn frän olika miljöer att fä en god uppväxlsitualion. Framför alll är del angeläget att det änlligen kommer tUl sländ nägon form av värdnadsbidrag. Det är rimligt all man bygger upp detla successivt. Det har vi ocksä klarl deklareral, men vi anser att man bör böria med en grundplåt och sedan bygga ut det hela så småningom. Det kan, anser vi, bidra till att på ett bättre sätt skapa valmöjligheter mellan att slanna hemma för vård av barn eUer att anlita annan form av barntUlsyn.

Det är detta, herr talman, som ligger UU grund för vår reservation vid punklen 4, alltså reservationen 1, som jag ber att fä yrka bifall UU.

Nr 60

Onsdagen den 14aprU 1971

Allmänna barnbidrag

Hen ROMANUS (fp);

Herr talman! Vad är det som dominerar barnfamiljernas situation i

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Allmänna barnbidrag

dag? Vad är del som är del nya inslagel i bUden? Ja, efler den skattereform som vi fick förra ärel och som skulle ge lättnader äl tvä tredjedelar av inkomsttagarna och efter de kraftfulla insalser som regeringen har gjort mot levnadskostnadernas höjning sä är del ändå de ekonomiska problemen som dominerar barnfamiljernas situation. Del nya inslaget är att vi har fått vad som kaUats "de nya fattiga".

Tidningarna har gjort många inträngande och riktiga reportage, särskUl från storstädernas förortsområden, och visal upp många exempel som jag skulle kunna anföra här. Men för tids vinnande skall jag bara sammanfatta dem i meningen att även barnfamiljer, som pä papperet har hyggliga inkomsler, har svärl alt få pengarna alt räcka tUl, och i mänga fall mäste vända sig tUl socialvården. Det är vad som Utet slagordsmässigt har kallals för "de nya fattiga".

Kanske skall jag ändå ta ett exempel - en barnfamilj som under våren
har vänt sig UU familjeministern med ett öppel brev i Dala-Demokraten.
De här människorna är socialdemokrater, sä vi kan inle misstänka dem
för att vara ute i syfte att svartmåla bUden för att komma ät regeringen
eUer någonting sådant. De har fyra barn, och de har god inkomst. De är
t. o. m. i en sä förmånlig situation att båda föräldrarna har egen inkomsl.
Ändå konstaterar de att de har svårt alt få pengarna att räcka. Familjen
skriver; "I dag är emeUertid situationen sådan att vi snart nog måsle låna
pengar för alt bibehålla vär levnadssituation, så länge vi har vär äldste son
i gymnasium.---- Hur kan man förklara all två makar med förhåUan
devis goda inkomster" — de tjänar 3 100 respektive 2 600 kronor i
månaden - "helt utan egen förskyllan har hamnai i en sådan svär

situation?----- Är det en medveten slrävan frän statsmakterna", frågar

dessa makar familjeministern, "att söka begränsa familjernas storlek?"

Det är klarl att man kan säga alt den här familjen har del bättre än vad stora familjer i regel har i det här landet. Det är ingen tvekan om det. Den har det ocksä bättre än vad familjerna hade del förr i världen. Men just därför är det så uppseendeväckande all man ändå upplever sin situation på det här sättet.

Man kan naturligtvis svara som familjeministern gör i tidningen. Hon råder dem att knappa in litet grand på tidningar och porton, där de spenderar 40 kronor i månaden. Vidare föreslår hon dem all sälja bUen -dvs. hon säger att man skaU minska bUkostnaderna, och gör man det sä innebär det nog i del här fallel alt sälja bilen. Man kan också säga alt dessa människor bör ta en lägre livförsäkring eller sjukförsäkring, som de spenderar hela 500 kronor om ärel på. Men det är väl ändå inte den typen av resonemang som man skall möta familjer i denna situation med, inte heUer kan man nöja sig med att hänvisa till en massa uiredningar. Man mäste tala om vad man vill, vUken polilisk vilja man har.

Det är självklarl, här lika väl som på andra områden, att ålgärderna skaU sättas in där de behövs bäst. Det behövs särskUda ätgärder för de familjer som har del sämst ställt. För alt det inle skall råda någol missförstånd på den punkten viU jag undersiryka, att vi också många gånger har föreslagit sådana. Men det nya i bilden, när även människor med på papperet hyggliga inkomster har svårt att få pengarna att räcka tUl, är att då behövs del verkligen generella älgärder för att man skaU få

en sädan utjämning tUl sländ. Man kan inle bara bygga på och bygga pä med inkomstgraderat stöd, ly även om varje sädan här bidragsform för sig förefaller välmotiverad — familjebostadstiUägg, inkomslgraderade daghemsavgifter osv. — så förstärker man pä det sättet marginaleffekten. Man bygger nya trösklar för dessa familjer, framför alll för hustrans vilja att ta arbete, att ulvidga sitt förvärvsarbele, att avancera och la pä sig etl större ansvar. Del lönar sig inte särskUt myckel för henne.

Motivet för den individuella skattereform som genomfördes förra året och som hade begärts så länge, i varje faU frän vårt håU, var just att man skulle la bort dessa hinder för den gifta kvinnans förvärvsinsals och för hennes avancemang i arbetet. Nu är man på väg att bygga nya sådana hinder.

Det är en ganska ny situation att det har uppstått oenighet om della. 1 den rapport som regermgen för några år sedan avgav tUl FN om situationen för kvinnorna i Sverige sade man; "Den svenska regeringen har hittUls slagit vakt om principen att man så längl möjligl bör uriämna standarden mellan de perioder dä behovet i familjen är störst och de perioder när försörjningsbördan är mindre. Under de är dä barnen kräver värd och tUlsyn sker en betydande standardsänkning, om inte nägon utjämning sker", konstaterades i rapporten, som forlsatle: "Del finns därför skäl att som komplement tUl det allmänna barnbidraget lämna ett särskUt stöd under de är då barnen kräver de största vårdinsatserna."

Man tryckte alltså på behovel av utjämning meUan barnfamiljer och andra och meUan oUka perioder i familjens liv. Och i 1964 ärs socialdemokratiska kvinnoprogram underströk man ocksä behovet av en värdersältning, som är Uka för alla.

Vad fick vi uppleva förra året? Jo, då fick vi en skattereform, och när vi kritiserade den för att barnfamiljerna glömts bort, svarade många socialdemokrater indignerat att detta inte var avsett som nägon familjepolitisk reform. Det var bara en skattereform.

Del var mänga som inte kände igen sig i denna beskrivning, men nu börjar kanske en och annan även inom regeringspartiet att medge alt del inle var riktigt vad man hade tänkt sig.

Tidigare i vär sade t. ex. fru Nancy Eriksson i riksdagens debalt om ATP-poäng för hemmafruar: "Jag var helt införstådd med den skattereform som vi genomförde, men jag var det egentligen pä del villkoret alt den skuUe kompletleras med mer familjeslödjande ätgärder än vi hillills har selt. Jag hoppas alt de kommer när skattereformen skall träda i kraft." Det hoppet är då ganska froml. Det var en dyster men tyvärr realistisk beskrivning som fru Nancy Eriksson lämnade när hon fortsatte: "Vi får inte bortse från familjepolitiken därför att den i dag inte är modern. Den har faUit i glömska — den är i dag i bakvatten,"

Förra året sade regeringen nej tUl våra förslag om vårdnadsbidrag. Statsrådet fru Odhnoff for land och rike rant och sade att della var nägon sorts gottköpspengar - 10 kronor i veckan var Uksom ingenting. Men jag är övertygad om — och jag har fåll många bevis på den saken -att redan införandet av ett sådant här bidrag rent psykologiskt skulle uppfattas mycket positivt av mänga. Ty om man är i den situationen all man inte kan fä barntUlsyn fast man vUl det, och därför inte kan ta ett

Nr 60

Onsdagen den 14aprU 1971

Allmänna bambi-drag

Nr 60 förvärvsarbele, upplever man dels något hämmande i della, dels fär man

„ j , ovanpå del vara med och betala subventioner tUl dem som fär barntUlsyn,

14 n '1 1971 '•'■'• * ' j ' nägon som helsl ekonomisk erkänsla för den

-------------------- insats man gör.

Allmänna barnbi- Dessutom finns det familjer med mer än ell barn under sju är. Man

drag kan ha tvä eller tre barn under sju år, och med del värdnadsbidrag som

diskuterades förra ärel skulle man alllsä ha fäll 1 000 kronor eUer 1 500 kronor skattefritt, vUket för de flesta människor motsvarar en inkomsl på ell par tre lusen kronor. Det är inle mänga som kan vifta bort del som nägra gottköpspengar.

Inle ens en indexreglering, en värdesäkring, elt tryggande av familjestödel mot penningvärdeförsämring vUle man gä med på, I stället anslöt sig socialdemokraterna tUl lankegängarna i en motion enligl vilka man bara i undantagsfaU i fortsättningen skaU höja del aUmänna barnbidragel.

Att man kompletterade bUden med att säga nej till förslag som tog sikte på de sämst ställda, t. ex. de ensamma föräldrar som inle kan utnyttja 1 800-kronorsavdraget, gör inle saken bältre.

Det där var en nyorientering som väckte ett visst uppseende förra året. Nu känner vi igen socialdemokralerna i utskottet - de följer de rikllinjer som fru Odhnoff drog upp i våras i riksdagen och som hon fullföljde i valrörelsen. Del är inte några uppmuntrande tongångar för barnfamiljerna.

Och ännu mindre uppmuntrade tror jag alt de skuUe ha blivit om de i dag hade suttit här och lyssnat när familjeministern sade tUl dem all den höjning av barnbidragen med 300 kronor som nu har genomförts är ell "rejäll tUlskott som verksamt bidrar lUl att uriämna skiUnaden mellan barnfamiljer och andra" —jag nolerade delta ordagrant, för jag tyckte att del var ganska uppseendeväckande.

Årets höjning är ju ingenling annal än att återställa barnbidragens standarduljämnande effeki med hänsyn tUl de förändringar som har inlräffal sedan barnbidragen infördes. Del är inte någon verklig förbällring. Hur kan man ulmåla det som etl verksamt tUlskott? Del är mig en gåta.

1 vår reservalion lar vi upp som huvudpunkter en höjning av det aUmänna barnbidraget, en ulbyggnad av del särskilda slödel lUI familjer med små inkomster, värdnadsbidrag och indexsäkring av del familjepolitiska siödet. Nu säger fra Odhnoff: Det där är ju en önskeUsta, ni har inle gjort nägra prioriteringar.

För del första är redan de saker som vi har nämnt en prioritering. För det andra vUl jag svara: Lägg fram en plan, sä skall vi nog klara ut vUka ändringar vi vUl göra i fråga om prioriteringarna! Del är dock regeringen som har kanslihuset och utredningsmaskineriet lUl sitt förfogande; det är ni som skall lägga fram förslag och sedan skall vi komma med våra detaljändringar.

När skatlepaketet förra året drevs igenom i riksdagen hade vi
ändringsförslag. De karaktäriserades framför allt av att vi totalt selt viUe
göra en bällre prioritering för barnfamiljerna i förhållande tUl andra
angelägna ätgärder. På den punklen skUde sig vär angelägenhelsgradering
64 klart frän regeringens. Jag är rädd för att det kommer att bli så även nästa

gäng.

Herr talman! Jag ber att fä yrka bifall UU reservationen I,

Fra MARKLUND (vpk);

Herr talman! 1 motionen 360 upprepar vi från vpk;s sida etl yrkande som framförls i många år och som gär ul på att de allmänna barnbidragen skaU göras värdebeständiga genom indexreglering.

Vårt yrkande baseras på inställningen att barnfamiljerna bättre än nu mäsle tUlförsäkras samma andel i den allmänna slandardhöjningen som andra grapper i samhällel får. När den frän den 1 januari i år gällande höjningen av barnbidraget beslutades av riksdagen i fjol anförde vi alt höjningen inte var tUlräcklig för att kompensera barnfamiljerna för den penningvärdeförsämring som skett sedan bidraget senasl höjdes. Vi anförde därvid siffermaterial som vi fält frän riksdagens upplysningstjänsl och som visade alt en sädan kompensation skulle ha krävt en höjning med 315 kronor per barn och är. Då hade inte medräknats den fördyring som barnfamiljerna åsamkades av den höjning av mervärdeskatten som genomfördes samtidigt med att barnbidraget höjdes. Nägon standardförbättring hade heUer inle medräknats.

Mot denna bakgrand kan vi för vår del inle ge upp kravel pä att de aUmänna barnbidragen måsle göras värdebesländiga. Vi förstår inle riktigt meningen med att man häUer fast vid principen att barnbidragen skall höjas genom särskUda beslul när varje sådan höjning blir otillräcklig som kompensation för fördyringar som inträtt efter den senaste höjningen.

De här erinringarna om del arbeie som pågår för att utreda de framtida familjepolitiska stödåtgärderna åt barnfamiljerna har vi också mött i flera är. Men eftersom familjepolitiska kommittén i silt arbete utgått ifrån att de allmänna barnbidragen alltjämt skaU bUda stommen i det ekonomiska siödet lill barnfamiljerna så torde det inle behövas ytterUgare väntan pä ett samlal ulredningsresullal för att vi skall kunna enas om ätgärder i syfte att göra värdel av det här slödel beslående.

Vi menar alt frågan om indexreglering av barnbidragen kan avgöras utan awaktan pä familjepolitiska kommitténs slutliga resullal. Del har vi också anfört i reservationen 2 lUl punkten 4 i del nu behandlade utskottsbetänkandet, och jag ber, herr lalman, all fä yrka bifall Ull den reservaiionen.

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Allmänna bam bidrag

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Som företrädare för utskottsmajoriteten vUl jag inledningsvis betona den stora enigheten kring de flesta av de frågor i delta belänkande som utskottet hafl alt handlägga. Det finns kanske skäl att notera den, eftersom vi har ett så stort antal reservationer som elt ljugotal att behandla här i kammaren. Vi skall veta att i fråga om de flesta av de förslag som föreligger från utskollel är del en enhällig anslutning; jag vUl säga det, ty annars kan man fä en skev bUd av del egentUga läget.

När utskottets värderade vice ordförande gjorde sina fUosofiska utläggningar i början av den här debatien sade han ungefär som så, alt vissl kan misslag ha skett i samhäUsutvecklingen i vårt land. Han log upp

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 59-61

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Allmänna barnbidrag

storstädernas tUlväxt, han drog fram barnmisshandeln, som vi alla känner den mesl intensiva avsky för, osv., och undrade om vi inte mäste ha en samhäUstyp av annat slag än den nuvarande. Ja, herr Gustavsson i Alvesta, del där låler väldigi bra, men säg nu en gäng för alla vad ni skall göra från centerpartiels sida för att nå detta idealtUlsländ som ni så ofla talar om men som ni har mycket smä möjligheter att realisera!

Anklagelserna mol socialdemokratin för koncentralionslänkande faller pä sin egen orimlighet. Hur brakar herr Gustavssons egen partiledare, herr Hedlund, säga; Vi är egentligen Uka goda kålsupare aUihop, Jag tror att vi skaU vara sä pass ärliga att vi erkänner att den samhäUsutveckling som har skett i värt eget land har varit värdefull i många avseenden, men att det ocksä blivit något slags baksida pä det hela har vi ocksä kunnat notera. Se också litel grand ut över andra delar av världen, herr Gustavsson! Man finner samma exempel överallt. Det är följaktligen inte sä alt vi i Sverige befinner oss i någon sorts undanlagsstäUning, utan tyvärr är det fråga om en allmän utveckUng, som vi allesamman i vissa avseenden tycker är beklaglig. Ge oss de rätta recepten pä hur vi skall lösa det problemel, och lål det inle bara stanna vid de där fagra orden. Ord kan man visserligen rida på, men man kan inte leda samhäUsutvecklingen med dem!

Statsrådet fru Odhnoff har i sin inledande exposé gett en bUd av den ulveckling som har skett i det viktiga samhällsavsnillet om familjepoliliken och jag har följaktligen ingen anledning alt ge mig in pä den saken. Jag vUl emeUertid med anledning av vad som har sagts här konstatera att reservationen 1 egentligen är en senlida avart av den mitlensamling som var så populär för etl antal år sedan men som det nu inle finns sä myckel kvar av — möjligen den här reservationen och någol litet tUl,

I själva sakfrågan förhåUer det sig sä att familjepolitiska kommillén har tUl uppgift att utreda frägan om samhällets stöd tUl barnfamiljerna, I kommitténs direkliv anförs alt de familjepolitiska insatserna skall vara differentierade, och vid sidan om denna familjepolitiska kommitté sysslar ju även andra utredningsorgan med frågor av den här arten. Utskottet säger i sitt betänkande alt med hänsyn tUl de direktiv som famUjepoUtiska kommillén har finns det ingen anledning att biträda dessa moiioner.

Herr Romanus hade en liten uppvisning i, jag höll på att säga folkpariistisk barnvänlighetsdemagogi. Han tog en näpen bUd ur Dala-Demokraten och berättade hur Ula stäUt det var för en barnfamilj. Jag viU gärna understryka alt tyvärr finns det även i vårt samhälle i dag famUjer som har det besvärUgt, och de skall enligt mill förmenande få det stöd och den hjälp som det moderna samhäUel kan ge. Men ingen skaU tro att vi vid varje lUlfäUe skall kunna klara aUa familjers problem som räknas upp i tidningsintervjuer eller på annat håU, utan vi får räkna med att i fortsättningen som hittUls försöka lappa på systemet och aUteftersom våra ekonomiska tUlgängar växer skapa föratsältningar för förbättringar åt de sämst ställda — framför allt de sämst stäUda barnfamiljerna.

Men anledning av herr Romanus' inlägg skaU jag kanske säga att vi i vårt land numera har kommit dithän att t. o. m, de borgerliga har möjlighet all intressera sig för socialpolitik. Alla vel hurdant det var tidigare, då socialdemokratin tvingades gå tUl hård kamp emot borgerlig-

heten. Del var när de borgerliga styrde här i landet. Det är länge sedan nu, gudskelov, men man kan inte komma ifrån all hislorien ocksä har nägol att säga. Jag vill framhåUa för både herr Romanus och herr Gustavsson i Alvesta alt även om ni skriver ul hela, stora och fina önskelistor, sä skall det hela bekostas av de skaltebelalare som finns inom det svenska samhällel — av de löner som den svenska produkiionen kan betala. Följaktligen tror jag vi kan vara överens om att även de hetaste önskningar vi har faUer lill marken, om vi inte samiidigi kan ge människorna möjligheter att ekonomiskt klara dessa uppgifter.

TUI fru Marklund, slutligen, viU jag säga att indexregleringen naturligtvis är etl sätt att klara barnbidragsfrägan och se till att barnbidragen blir beständiga. Vi lever, somjag har försökt betona för de borgerliga talarna, inle i den värld där vi kan genomföra aUl vad vi önskar, ulan vi fär prioritera vissa msalser. Skulle jag göra en bedömning, sä tror jag alt siödet lUl barnfamiljerna bör ges pä helt annat sätt än exempelvis genom en indexreglering av barnbidragen, vilken ju blir Uka för hög och läg och följaktligen inle innebär att man sätter in förbällringarna jusl där de bäsl behövs.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall UU utskottets förslag.

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Allmänna barnbidrag

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Utskottets ordförande gjorde gällande all jag här hade kommii med en del fUosofiska utläggningar. Jag tog upp de problem som finns i samhäUel i dag, och jag tror att del är angelägel all vi litet var ser på dem och försöker åstadkomma Ulel annorlunda förhåUanden.

"Vad vUl ni göra i centerpartiet?" frågar herr Karlsson i Huskvarna och åberopar all centerledaren herr Hedlund vid något lUlfälle har sagt alt vi är Uka goda kålsupare allesammans — och därför skulle inle vi centerpartister ha några förslag alt komma med. Samiidigi säger herr Karlsson alt den samhällsutveckUng som ägl rum har varit värdefull. Visst har den varit det i mångas tycken.

Men, herr Karlsson, en väsentlig sak som socialdemokraterna lidigare varit obenägna att diskutera är folkhemmets baksida. Jag har varil med vid många debatter där man sländigt har målat ul den förbällring av samhäUel som har skell. Man har räknal upp de renl ekonomiska förbällringarna men bortsell ifrän övriga saker. Fär jag ta nägra konkrela exempel.

Låt oss se pä lokaliseringspolitiken och decentraliseringspolitiken. Är det inte sä, herr Karlsson, att under hela 1960-lalet — fram lill den allra senasie tiden — har socialdemokraterna arbetat efter koncentralionslin-jen. Ta LO;s samordnade näringspolitiska program, frän 1961 trorjag, där det står klart uttryckt! Ta den propaganda som drevs i den socialdemokratiska pressen i mitien av 1960-talel, där man talade om "den glädjande folkvandringen från Norrland" exempelvis!

Jag tror alt man i dag har kommit underfund med all del gär inte att följa koncentralionsUnjen, därför att del skapar sä oerhört slora sociala problem. Jag kan hänvisa lUl många moiioner som väckts vid denna riksdag och som anger helt andra linjer än de som driviis frän regeringspartiets sida. Vi har under mänga är klart deklareral att det inte

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Allmänna barnbidrag

är riktigt att arbeta efter linjen att i första hand flytta människorna, ulan man skall i stäUet flytta arbetstUlfäUena, och jag noterar med glädje de nya tendenser som nu kommer lUl synes.

Apropå- socialpolitiken menade herr Karlsson att historien har någonting att säga. Jag tror alt herr Karlsson då bör gå så längt tUlbaka som lUl tiden före centerpartiets tUlkomst. Vem var det exempelvis som tog initiativet UU de barnbidrag som vi i dag har? Det är bara en lilen sak som hen Karlsson kan studera.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Socialutskottels ordförande började med all ge mig en liten vänlig recension. Han sade att mitt anförande var en uppvisning i barnvänlighetsdemagogi. Bara nägra meningar senare sade han, alt det var inte så länge sedan socialdemokraterna fick slåss mot bl. a. folkpartiet för att hävda behovel av socialpolitiska insatser Jag tycker nog — om herr Karlsson i Huskvarna ursäktar - att han inle skaU kasla sten när han sitter i glashus.

Under hela den tid som jag har ägnat mig ät politisk verksamhet - det är inte sä förskräckligt länge men i alla faU 10-13 är — har del, åtminstone på det område som vi nu diskuierar, familjepoliliken, genomgående varil så, att det parti som har krävt de största insatserna, den högsta prioriteringen, och som har gått i spetsen när det gäller åtgärder för all befrämja jämlikhel meUan män och kvinnor, det har varil folkpartiet och inte socialdemokraterna. Det finns sä många belägg för detta att det är onödigt all ta upp tiden med exempel, om inle herr Karlsson särskUt vUl det.

Jag är rädd alt herr Karlsson missade poängen med det exempel som jag log, och som gällde den här familjen i Dalarna. Herr Karlsson sade, att visst finns del de som har del svårt i vårt samhälle. Och han menade alt del naturligtvis är beklagligt och all vi skall försöka göra någonting åt detla. Men poängen med della exempel var ju alt det rörde sig om en familj med goda inkomsler — inle om en familj med särskUt låga inkomsler. Och del nya som inträffat är jusl alt familjer med hyggliga inkomsler — inkomster över genomsnittet - måste begära socialhjälp. Det är därför som de generella familjepolitiska åtgärderna har fåll en förnyad aktualitet. Har inte herr Karlsson upptäckt det? Jag beklagar om inte della framgick av mitl anförande — del var i varje fall avsikien.

SlutUgen är det klart att man alltid spetsar öronen när en förelrädare för regeringspartiet säger att vi är Uka goda kålsupare och att vi aUa har del i ansvaret. Det är ju inte de vanliga tongångarna från det håUet. Det vanliga är att man säger, att del som sker i samhället i stort sett är regeringens förtjänst. Säger man alt vi är Uka goda kålsupare brakar det gälla ett område som är fuUt med problem — då skall oppositionen vara med och dela på ansvaret. Detta får väl fattas som herr Karlssons betyg åt fru Odhnoff.

Fru MARKLUND (vpk) kort genmäle;

Herr talman! I sitt genmäle tUl mig upprepade herr Karlsson i Huskvarna de ofta använda orden att vi måste prioritera, och det är väl

oundvikligt att vi mäste göra del nu Uka väl som i andra debatter när vi behandlar dessa frågor. Och sedan sade hen Karlsson all han för sin del skulle välja en priorilering av helt annat slag än den som vpk har vall med sitt yrkande om indexreglering. Men han sade inte vad han skulle prioritera, vUken form av ekonomiskt stöd tUl barnfamiljerna han skuUe föredra. Och det är ju just det som är problemet. De uiredningar som pågår arbelar länge; under tiden behålles de gamla formerna av stöd. Vad vi vUl förhindra med vårt krav på indexreglering är att det sker en fortsatt försämring av den nu viktigaste stödformen för barnfamiljerna.

Sedan har det sagts att man inte skall företa nägra åigärder medan en ulredning arbetar med dessa frågor. Det tyckerjag emellerlid inle häller, eftersom vi har kunnai höja barnbidraget medan utredningen arbetar. Då skall vi väl också kunna göra barnbidraget värdebeständigl i avvaktan på uiredningens betänkande, för att sedan diskutera och eventuellt välja andra stödformer. Ännu sä länge finns detta stöd, och man kan väl utgå från att familjepolitiska kommittén i enlighet med sina direktiv och utgångspunkterna för kommitténs arbete kommer att bibehålla barnbidraget som den viktigaste ekonomiska stödformen för barnfamiljerna. Vi vUl därför att detla stöd skall bevara sitt värde.

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Allmänna barnbidrag

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! TiU fm Marklund viU jag säga att om hon önskar ha exempel pä vad jag avsäg, så menade jag att det vore bättre att höja bostadsbidragen UU barnfamiljerna. Då har man möjlighel alt ge dem som aUra bäsl behöver det, i stället för att företa en generell indexjustering.

Sedan tUlhör det ocksä ovanUgheterna att riksdagen ändrar i gäUande regler så länge en utredning pägär. Att riksdagen beslutar att höja ett bidrag är en sak; det har ingenting med utredningens arbete att göra. Men om riksdagen skuUe bifalla det förslag som fru Marklunds reservalion innehåUer, så riskerar vi att hamna på en annan linje.

TiU herr Romanus viU jag sedan säga att jag betackar mig för att bli betygsatt av honom. Vad jag sade hade ingenting med statsrådet fru Odhnoff att göra. Och jag vill poängtera för bäde herr Gustavsson i Alvesta och herr Romanus att ni får skriva vilka önskelistor ni vUl; ni kan ändå aldrig frigöra er från den reeUa verkligheten. Del är del som jag har velat betona.

Vad sedan beträffar den där familjen i Dalarna och att jag hade missat poängen i det sammanhanget så var det väl så att herr Romanus drog fram det exemplet som en stor poäng när det gäller att visa hur misslyckad familjepoUtiken på barnsidan är. Men är herr Romanus då beredd att höja skatterna tUlräckligt för att ge barnfamUjerna bättre stöd? Det måste nämligen bU resultatet, om ni menar allvar med att ni vUl besluta om höjningar i detla faU,

Sedan, herr Gustavsson i Alvesta, har vi socialdemokrater inte varil rädda för att diskutera samhäUets baksida. VUken rörelse är det som har dragit upp dessa frågor, om inte arbetarrörelsen? Och vi har ofta fått göra det — åtminstone i tidigare skeden — i kamp med en ovillig bonderörelse, som inte gäma vUle syssla med de sakerna. Det är arbetarrörelsen som har varit pådrivande när det varit fräga om att åstadkomma förbättrade

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Allmänna barnbidrag

sociala förhåUanden i värl land. Det trorjag inte all herr Gustavsson kan komma ifrän. Socialdemokratin har verkligen varil lyhörd i del fallel.

Så ytterligare nägra ord om koncentrationen och lokaliseringspolitiken. Jag är glad över den lokaliseringspolitik som innebär att man nu lokaliserar ul statliga förelag lUl olika delar av värt land, i detta fall tUl andra slörre tätorter. Och då vUl jag ställa en fräga till herr Gustavsson i Alvesta, eftersom han åberopade centerns vUUghet att driva decentraliseringspolitik: Hur gär det med era egna organisalioner; är de också beredda att följa med? Det är ju en av huvudpunkterna i della fall att del inte bara är staten som skall lokalisera ut företag, utan att även den privata företagsamheten och bonderörelsen skall medverka UU att minska den nuvarande koncentrationen.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag beklagar all jag har litet svårt alt hänga med i svängarna när socialutskottets ordförande går upp i varv. Först stiger herr Karlsson i Huskvarna upp och säger all när Romanus talar då är del folkpariistisk barnvänlighetsdemagogi, I näsla anförande är han oerhört indignerad och säger alt inte skall Romanus sälla betyg på honom; del belackar han sig för. Men vem var det som salle betyg pä vem? Del framgår nog av protokollet.

Jag har inget behov av alt sätta betyg på herr Karlsson. Jag tillät mig att i all stUlsamhel säga all man kanske inte skall kasla sten när man sitter i glashus belräffande demagogi. Men vem som är skolmästaren här är det nog inget tvivel om.

Sedan sade herr Karlsson: Det finns problem även för barnfamiljer med goda inkomster - det tycks han nu medge. Och sä frågar han: Är ni dä beredda att ta de ekonomiska konsekvenserna av detta?

Ja, självfallet! Förra året, när riksdagen antog skatlepaketet hade centerpartiet och folkpartiet en annan prioritering, och där fanns både den ena och den andra sidan med. Varje gång som folkpartiet i riksdagen har föreslagit nägra ulgifler har vi också varil beredda att medverka Ull att skaffa inkomster tUl dem. Det har faktiskt finansministern numera erkänt. Del tyckerjag att även herr Karlsson kunde göra.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) korl genmäle:

Herr talman! Jag har i milt tidigare anförande sagt att socialdemokraterna är ovUUga att diskutera orsakema tUl de problem vi har i samhäUel i dag. Under 1950-talel och 1960-talet har det varil samma förhäUande. Jag har mött mänga socialdemokrater i olika deballer och ständigt fått höra: Se hur mänga proceni vi har ökat vår nationalinkomst! Men man har glömt bort mänga saker i sammanhanget, och i dag ser vi följderna.

Vi är inte rädda för att diskutera samhällets baksida, säger Göran Karlsson i Huskvarna; del är arbetarrörelsen som drivit på utvecklingen hela tiden. Men jag kommer tillbaka tUl frågan om lokaliseringspolitiken. Vem är det, Göran Karlsson, som har drivit den hårdast under de senaste 15-20 åren? Jag är medveten om att socialdemokraterna i vissa sammanhang varit med, och under de senaste åren har inställningen blivit

en annan pä grund av den opinion som kommii tUl utiryck ule i landet. Men lokaliseringspolitik är ju inle bara all flytta företag, ulan det är att skapa förutsättningar för en positiv ulveckling i landets olika delar, och då är kommunikationerna, bostadsfrågan och skattefrågan avgörande för UtveckUngen.

Det är intressant att notera alt socialdemokraterna i alla sädana här debatter lUl slul kommer in pä jordbrukets organisalioner. Göran Karlsson sade: Hur har ni det med era egna företag i Slockholm? Ja, centerpartiet har ju silt kansli här i Stockholm. Men Göran Karlsson fär skilja mellan centerorganisationen och jordbrukets föreningsrörelse som är självsländiga organisalioner. Jag hoppas att del kommer all göras en översyn och att det även där skall finnas möjligheler lUl förflyttningar. Men, Göran Karlsson, av den samlade föreningsrörelsens anställda är det en mycket Uten del som är placerad i Stockholm, Det är bara all konstatera.

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

AUmänna barnbidrag

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Ja, fattas bara annat! Ni kan väl inte flytta mejerierna och slakterierna och aUtsammans Ull Stockholm! Del ligger ju i sakens natur all det största antalet anslällda inom bondekooperalionen finns ute i landet. Det skuUe vara häpnadsväckande annars.

Det är inte meningen alt vi skaU föra en lokaliseringspolitisk debatt här, och jag skaU följaktligen fatta mig kort pä den punklen. Jag medger gärna att centerpartiet har varit verksamt för all fä en ökad lokalisering lUl slånd, och det har vi också varit från regeringspartiets sida. Jag vUl bara betona att när den började förverkligas, sä var det socialdemokratin som fick bära den stora tunga bördan.

Sedan ett par ord tUl herr Romanus!

Del är gott och väl att ni inom folkpartiet vUl finansiera de reformer ni föreslår. Men om jag inle minns fel var del i stort sett bara cigarrettrökarna som skuUe betala alla de reformer ni vUle genomföra. Jag undrar om del kan vara rätta vägen att genom punktskatter läla vissa grupper svara för finansieringen av de reformer man föreslår.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Jag hade ursprungligen begärl ordel först i anslulning tUl punkten 6 i utskottets betänkande, vilken handlar om bostadstUlägg till barnfamiljerna. Men när nu statsrådet Odhnoff har lagit initiativ lill någonling som, åtminstone tUl en början, hknade en principdebatt om hela familjepoliliken viU jag gärna vara med, trots att jag inte företräder nägon reservalion eller har nägol annat yrkande än om bifall Ull utskottsmajoritelens hemstäUan under denna punkt.

Herr talman! Det finns en miljon barnfamiljer i Sverige. I dessa familjer lever tre och en halv tUl fyra miljoner människor, aUtså ungefär halva folket. Jag är rätt säker pä all inte sä fä av dessa människor med visst intresse kommer alt försöka bUda sig en uppfattning om vad som sagts i riksdagen i dag. Jag tror emellertid att de förstrött kommer att gä förbi eventueUa referat av den senaste halvtimmens replikväxling om hur det var förr i världen, om vem som viU det ena och det andra och om var

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Allmänna bambi-drag

jordbrukels organisationer lämpligen bör lokaliseras. Men det finns en substans i denna fråga som intresserar väldigt många. Låt mig bara säga lUl utskottets värderade ordförande att när han gör gällande att borgerliga partier först på senare lid har intresserat sig för socialpolitik i aUmänhel och uppenbarligen familjepoUtik i synnerhet, så har han väl historiskt sett i någon mån - men inte helt - rätt i del. Jag skuUe vilja rekommendera herr Karlsson i Huskvarna ett historiskt studium - det är sä populärt numera. Läs vid lUlfälle när tiden räcker tUl motionen nr 1 tUl 1935 års riksdag! Det är en intressant läsning.

Det som frapperar mig är emeUertid att om herr Karlsson tycker att vi som företräder oppositionen har ändrat ton och mening, så har nog herr Karlsson och hans meningsfränder också gjort det. Hans svar på kritiken: "Kom ihåg att vad vi än beslutar sä niåste kosinaderna härför bäras av skattebetalarna! " kunde han ord för ord ha hämtat ur vilket mtinanfö-rande som helst av nägon borgerlig riksdagsledamot pä 1920- och 1930-talen. Tiderna förändras, herr Karlsson, och vi med dem. Det är kanske bäst så!

Fm Odhnoff började med en, såvitt jag förstår, fullständigt korrekt beskrivning av vad som skett pä familjepolitikens område de senaste åren. Hon gjorde också den, såvitt jag förslär, fullständigt korrekta sammanfattningen att det faktiskt är åtskUUgt som har skett. Det har åtgjorts rätt mycket trots pågående utredningar och andra komplikationer, och det har satsats rält mycket pengar. Jag har inte några siffror i huvudet, men bara på tvä poster — de för tvä är sedan införda bostadstUläggen och den senaste höjningen av barnbidragen - har vi satsat runt en miljard kronor i nya pengar. Det har även gjorts andra satsningar — bidragsförskotten och en del därtUl. Men jag tror att vi är överens om alldeles oavsett vad vi kan ha haft för varierande uppfattningar om prioriteringar under de senaste åren, att statsfinanser och samhällsekonomi - sådant som läget, välkänt för oss alla, är i dag — sannolikt inte hade medgett några nämnvärt slörre nya satsningar under den tiden.

Sedan kan vi hur mycket vi viU säga all vi har varit beredda att medverka lUl finansieringen av det vi har föreslagit. Men så där väldigt mycket mer i pengar mätt vUl jag inte tro att det har varit möjligt att satsa. Frågan är dä om vi möjligen har satsat fel det vi har satsat. Helt kan vi väl inte visa ifrån oss den frägan.

Jag vUl gärna bekänna, herr talman, att det känns belydligl tyngre och svårare att syssla med familjepolitik i dag än det gjorde t. ex. när familjepolitiska kommittén, som jag har nöjet tUlhöra, började sin verksamhel våren 1965. Det är som om det vore en mycket större och mycket svårare materia att handskas med i dag än den gängen.

Jag avslöjar inga hemligheter om jag säger, att kommittén under första delen av sitt arbete var tämligen enig i en väsentlig fräga — det framgår av kommitténs första betänkande — nämligen att här måste göras en differentiering och att det måste satsas framför aUt pä de mest stödbehövande familjerna. Det var lätt att definiera dem. Det var i första hand familjerna med de låga inkomsterna och de många barnen. Det var ocksä den gängen relativt lätt att isolera den gruppen.

Fortfarande utan alt göra anspråk på nägon exakt aktueU sifferkun-

skåp kan man väl säga att vi i mitten av 1960-talet ganska klart kunde urskUja en gmpp på så där en kvarts miljon famUjer — ungefär 100 000 ofullständiga familjer, aUtså familjer med en försörjare, och 100 000—150 000 fullständiga familjer - som befann sig i ell svårare ekonomiskl läge än de övriga 750 000 familjerna. Familjerna i den gruppen hade de mycket låga inkomslerna och i mänga fall det större anlalel barn, åtminstone alltid flera än elt.

Utifrån den iakttagelsen var det också ganska lätt all säga att vi måsle inrikia förbättringarna av familjestödel i försia hand pä denna grupp. Det var tekniskt inte särskUt svärl att göra det. Sä småningom framgick ur dessa överväganden elt syslem med vilkel jag inte är helt nöjd — det har jag deklareral många gånger — nämligen del nuvarande systemei med bostadstiUägg tUl barnfamiljer, som dock hade den egenskapen att det styrde stödel dit där det bäsl behövdes.

I dag uppbär 425 000 familjer bostadstiUägg, åtminstone lill nägon del. Det är aUlsä flera än de 250 000 familjerna, men samiidigi kan vi — däri har herr Romanus rätt — konstatera att gruppen av särskill stödbehövande har vuxil i siorlek och all det inle längre är lika lält alt komma underfund med var den finns. Och den är inte lika lätt att hjälpa, ens förutsatt att man har pengar tUl hjälpen, som det föreföU att vara bara för nägra är sedan.

Man kan kalla det för slagord, men det som har döpts till den nya fattigdomen är en realitet. För mig är del en trivialitet, herr Romanus, att även familjer med två inkomsttagare och goda, kanske tUl och med mycket goda, inkomsler dagligdags konstaterar alt det är svårt att få pengarna att räcka tUl, Det gör alla med ytterligt fä undantag. Vi i denna kammare brakar dä och dä betecknas såsom höglönetagare, och vi hör i varie fall inte tiU de dåligt släUda. Men jag undrar hur mänga riksdagsledamöler som inte dagligdags är beredda att vitsorda att det är svårt att fä pengarna att räcka tUl. Jag är i varje fall beredd alt göra del när som helsl. Del är rätt trivialt.

Men även i en annan mening är della en verklighet. De. reellt slödbehövandes antal har otvivelaktigt vuxil och sprängt ramen för del vi för nägra är sedan kallade låginkomslgrupperna. Vi har ell statligt och kommunall bostadstUlägg, speciellt syflande lill att stödja dessa familjer. Gränsen för oreduceral sådant tillägg gär efter det senaste ändringsförslaget vid ungefär 20 000 kronors familjeinkomst och tillägget försvinner i praktiken helt och håUel vid en inkomsl som är ca 10 000 kronor högre.

20 000 kronor - i dag räcker inte det om man vill dra gränsen för dem som har del besvärligt. Lål vara all ell i huvudsak oreduceral bostadstUlägg räcker upp tUl den gräns som vi brukar beteckna som låglönegränsen, var den nu går - den är rätt diffus. Men ovanpå de grapperna i inkomstskalan har vi de familjer som tjänar 2 000 ä 3 000 kronor i månaden. Och del är en stor grapp! Del är oslridigt att ett näslan för varje vecka växande antal av dessa familjer på goda grunder och med aUdeles korrekt tUlämpning av de normer och regler som flnns tiUerkänns behovsprövad, kontant kommunal socialhjälp därför alt det inte gär ihop.

Vi vet ocksä att del som skUjer familjerna i den gruppen — som trots

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Allmänna bambi-drag

3* Riksdagens protokoU 1971. Nr 59-61

Nr 60

Onsdagen den 14 april 1971

Allmänna barnbidrag

inkomster närmasl ovanför den egentliga låglönenivän inte fär det att gä ihop - från andra inkomsttagare i samma läge, som kanske klarar sig riktigt hyggligt, väsentligen är tre företeelser.

Oftast finns del bara en inkomsttagare i familjen.

Det finns mer än elt barn - rikligt stora familjer är sällsynta i dag, men det finns i varje fall mer än ett barn.

Man har en hyra som är orimligt hög i förhällande tUl inkomsten.

Det är dessa tre kriterier som konstituerar behovet av socialhjälp. Det finns i dag omkring 60 000 barnfamiljer som uppbär socialhjälp som tUlskott tUl det genereUa stödet och antalet växer snabbt.

Socialhjälpen — denna på mänga sätt primitiva hjälpform — har kommit att spela en kanske väl slor roU i vår socialpoUtiska debatt i Sverige på senare tid. Ekonorruskt, sett ur hela samhäUets synpunkt, spelar den näst intill ingen roU alls. Av bortåt 30 000 miljoner som samhäUet totalt — stat och kommuner — satsar för sociala ändamål är inte mer än ungefär en procent, 300 miljoner kronor, socialhjälp.

Jag tror ändå att man inte nog kan uppmärksamma socialhjälpens utveckling ur en annan synvinkel än den strikt ekonomiska — som i och för sig kan vara viktig nog för kommunerna, som skall belala — nämligen att vi bör se socialhjälpen och dess utveckling som en larmsignal. När behovet av sådan hjälp stiger — och siiger snabbt — och särskUt när de hjälpsökande är att finna i inkomstgrapper som vi normalt betraktar som visserligen inte på något sätt särskUt gynnade, men ändå inte som de sämst ställda, är det en larmsignal om att någonting har gätt snett i vårt välfärdssystem i övrigt. Normalt skall den posten inte behöva växa, men nu gör den det - och den växer snabbt.

Vi vet att det i våra storstadsområden finns nybyggda bostadskvarter — slora nya bostadsområden — där en tredjedel och i något av mig känt fall hälften av aUa boende uppbär socialhjälp som bidrag tUl hyran. Märk väl: Detta är inle de människor som vi ser omskrivna i tidningar i samband med misshandelsmäl och annat elände, det s, k. kUentelet, de s, k. socialfallen, de ulanförstående och avsigkomna, som får så mänga nedsättande benänmingar. Det är inte de. Huvuddelen utgörs av de alldeles vanliga familjerna, som arbetar och sliter och gör sin insals i elt heltidsjobb, har fuU inkomst för det men ändå inte kan fä ekonomin all gä ihop. Del är detta som är problemet. Och en del av problemet är familjepolitisk, eftersom sä mänga av dem är barnfamiljer.

För litet över två är sedan "sjösatte" vi reformen med bostadstUlägg tUl barnfamiljer. Första året visade det sig att över 400 miljoner kronor gick åt för att betala denna reform, Eflersom jag inte har några siffror med mig mäste jag hänvisa tUl "närmevärden" — låt mig säga att jämfört med del tidigare familjebostadsbidragssystemet lUlfördes barnfamiljerna bortåt en kvarts miljon kronor i friska pengar. Det rörde sig om storleksordningen 200—250 miljoner kronor.

När riksdagen på en gäng matade in bortåt en kvarts miljon kronor i friska pengar i barnfamiljernas budget, borde man ha kunnat avläsa en minskning i behovet av socialhjälp Ull bostadskostnader. Del finns ingen undersökning på detta ännu, men jag har tagit stickprov och frågat mig för. Överallt har jag fått samma svar: Man kan inle avläsa den minsta Ulla

dämpning i ökningstakten när det gäller det behovet. Ökningen av familjernas behov av socialhjälp till bostadskostnader fortsätter oförminskat trots kvarlsmiljonen. Vad kan del bero pä?

Jag har kunnat hitta tre möjliga förklaringar — kanske finns del flera. En är naturligtvis att vi skulle ha råkat konstruera en reform som är alldeles felaktig, som inte träffar rätta människor med räll belopp. Del är mycket litet sannolikt. Reformen är faktiskt sä gjord att den slyr pengarna dil där behovet rimligen är störst — UU de låga inkomsterna och de slörre familjerna.

Man kan ocksä tänka sig att del fanns ett tidigare otUlfredsställl behov: kommunerna har inle klarat att tUlgodose hela det behov av stöd som i och för sig var dokumenterat. Man har gått sä längl man orkade och man har kaUat den bit man orkade med för stöd UU hyran. När sen del siödet kommer frän annat häll, säger man: Ja, men del är fortfarande inte uppe där det borde vara. Vi fär fortsätta all betala ut vår del också. Nu kan vi kaUa den någonling annat eUer fortsätta att kalla den detsamma. Vad man kallar socialhjälpen spelar sä liten roU, Det är en möjlig förklaring, och jag tror att den rymmer en del.

Det finns en Iredje möjlighel. Ett par hundra miljoner kronor räcker kanske bara nätt och jämnt lUl att noUsläUa bostadskostnaderna ell år. Förklaringen kan vara att stegringen av kostnaderna för nyproduktion av bostäder är så stor och så snabb - t, ex. år 1969 — att de tvåhundra miljonerna i stort sett bara räcker UU att kapa den nya toppen. Det är möjligt att det är så, och det bör vi ta reda på.

När man säger att det blivit svårare än för några år sedan att handskas med detta, är det just därför att den isolerbara gruppen av dem som vi kunde iaktta hade grundade anspråk på ett förstärkt stöd har vuxit och dessutom blivit svårare att definiera. Det är möjligt att siffran 400 000 — 425 000 familjer, dvs. de som uppfyUer krilerierna för bostadstUlägg, i dag är konekt när det gäUer dem som har det sämst. Den kanske Ugger ändå högre.

Vad gör vi dä? Jag har varil mycket överlygad om — överlygelsen har inte släppt ännu - all del är alldeles nödvändigi all differentiera familjestödel, göra del seleklivt och sälla in stötarna där pengarna kan göra bäst nylta och där de bäsl behövs. Det är mänga som tidigare har varil hell "frälsta" för tanken pä ell så Ukformigl, sä generelll utformat slöd som möjligl, men som i dag har tänkt om. För något är sedan träffade jag socialministern i den senaste labourminislären i London, en man som i stort sett ägnal sitt liv ät att slåss för en socialpolitik - inle minsl en familjepolilik — av den modeU som uppenbarligen bl. a. herr Romanus företräder och enligt vilken så slor del av stödel som möjligt skaU fördelas efler generella grunder och Uka Ull alla. Efler någol års försök som socialminister sammanfattade han sina erfarenheter med orden; England får aldrig råd alt avskaffa fattigdomen förrän vi vägar peka ut den. Jag tror att det ligger någonting i det. Om man inle skall anse sig ha rält att ge ett rejäll stöd tUl den som verkligen behöver siödet utan att söka alibi i all ge samma slöd ocksä tUl den som inle behöver det, eller i varje faU inle behöver det lika väl, dä tror jag aldrig alt vi får råd alt avskaffa vare sig den gamla eller den nya fattigdomen.

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Almänna barnbidrag

Nr 60

Onsdagen den 14 april 1971

Allmänna barnbidrag

Nu säger ulskollels ordförande all hellre än all indexreglera barnbidragen, så läl oss salsa pengarna i sysiemel för bostadstiUägg, Vi är överens, herr Karlsson i Huskvarna och jag, om all vi i varje fall inte för närvarande skall indexreglera barnbidragen. Vi är ocksä överens om all man heUre skall använda pengarna där de pä elt differentierat säll gör bäsl nylta. Del är väl helt klarl att en höjning av barnbidragel med lät oss säga en hundralapp om ärel i väldigi få fall förändrar familjernas situation. Man kan tala om gottköpspengar eller vad man vUl, men del är aUdeles klarl alt för en tväbarnsfamilj som är i en mycket svär ekonomisk situation och fär 50 kronor ytterligare i månaden är del skönt när pengarna kommer. Men del förändrar i stort inte familjens ekonomiska situation. För den som är i en mycket god ekonomisk situation och tjänar 50 000 - 100 000 kronor om årel är det kanske ocksä kul när pengarna kommer, men del förändrar forlfarande inle vederbörandes ekonomiska siiualion, Däremol kosiar del slalen 180 miljoner kronor. Samma belopp inmatat i bosladslilläggssyslemel skulle för de värsl ulsalla familjerna kunna ge elt slöd som närmar sig samma belopp per månad eUer i varje fall per kvartal som vi nyss lalade om per år. Dä märks del också i familjernas ekonomi.

Det är emellertid en hake med della, herr Karlsson i Huskvarna, och del är att bosladsliUäggssyslemel är sä utformat all del fakiiski inte tål hur mycket pengar som helsl. Del går inle att bygga ul det hur längt som helst. Del är nog möjligl all komma en bit ytterligare — 180 miljoner kronor tror jag att del skulle kunna svälja, kanske 360 miljoner kronor ocksä, vad vel jag. Men bl, a, de marginal- och Iröskeleffekter som i vissa inkomstlagen är närmast groleska och en del andra olägenheler gör all del systemet inte läl alt bli en huvuddel i del familjepolitiska stödsystemet. Vi fär söka oss fram ocksä pä andra vägar.

Nu har man sagl alt vi mäsle ha en samlad plan, JagvUl minnas att jag själv en gång för nägra är sedan motionerade i del ärendet, all vi mäsle ha en samlad bedömning av hela familjepoliliken. Vi kan inte håUa på med en familjepolitisk kommitté, en barnstugeutredning och, som för nägra år sedan, en familjeskatteulredning och en mängd andra ling, dvs, utredningar som pysslar med var sin bil av problemet. Lägg i stället aUlihop pä etl ställe och ge oss en samlad plan.

Det är mycket vanligt här i riksdagen att vi återkommer med våra motioner som följetong är efler är. Della är en moiion som jag för länge sedan slutat all väcka därför att min erfarenhei har sagt mig att del inle går all komma fram på den vägen heUer, Fältel är helt enkell för stort. Vi skulle kunna tillsätta en slor familjepolitisk kommission men den mäsle mycket snabbi falla sönder i sektioner — eller vad man nu vill kalla det -som lar var sin bil, därför all det inte gär att vid ell bord under en halt ulreda alla dessa ling — pä konlantstödssidan, på skallesidan och pä servicesidan. Dä skuUe man ändå bara formellt och inte reeUl ha nätt en samordning. Vi fär väl hålla pä som vi gör, och del är litet tröstlöst all del skaU ta så lång lid och att del är sä mycket material som skall fram,

TiU slut vUl jag bara, herr lalman, knyla an lill den debatt som utskottets presidium - ulskollels ordförande och vice ordförande — hade inbördes för en slund sedan, där man var pä väg ul i en aUmän

diskussion om samhällel och hur samhället fungerar särskilt för barnfamiljerna. Det är väl inle vär uppgifl, när vi försöker komma tUl rälla med konkrela familjepolitiska spörsmål, alt sväva ut sä oerhörl längl. All i alla sammanhang underkänna hela samhäUel ända ned i dess grundval är ju en debalteknik som brukar utmärka debattörer som slår rält längl från bäde herr Karlsson i Huskvarna och herr Gustavsson i Alvesta, Pä en del konkrela punkler är del emeUerlid uppenbart all våra familjepolitiska bekymmer hänger samman med förhållanden i samhället i övrigl. Jag skall inle aUs ge mig sä längt ul som lill decenlralisering och centralisering, lokaliseringspolitik och allmän miljö och sådant. Det räcker med all slanna etl ögonblick vid skatten,

Sverige är ju ell av de få länder i världen där man vid beskattningen inle lar nägon hänsyn tUl försöriningsbörda, UU familjernas storlek m. m. Vi har en annan teknik, jag vet det, men vi är faktiskt lämligen ensamma om del.

Nu är det ju sä all man har, med som jag anser slor rätt, sagl att låginkomsl är ett annat ord för inflationskänslig inkomst. Jag tror del är rikligt all del är de låga inkomslerna som alldeles specieUt är känsliga för inflation. Om man bara stiger upp ett sleg UU de där inkomstgrupperna som vi har lalal om i dag och som inle i egenllig mening har låga inkomster — de som vi brukar tala om i exempelvis läginkomstutred-ningar - dvs, inkomsler pä 2 000 — 3 000 kronor i månaden, sä gäller ju forlfarande att även dessa är inflalionskänsliga inkomsler, som har yllersl litet av realkapital all sätta emol inflationens häriningar.

Men därtUl kommer att den gruppen i myckel hög grad har skattekänslig inkomsl. Vi vet all jusl däromkring har vi den ökända puckeln. Där kulminerar marginalskatleskalan. Del är väl ändå så all de räll slora grupper, som för nägra är sedan kunde uppleva sig själva som liggande ell litet stycke över del ekonomiska bottenskiktet, har haft svärl att behålla det försprånget därför all deras löneökningar, som ju har utfallit i vanlig ordning, efter skall- och prishöjningar inte har räckt tiU ulan de har pä något sätt sjunkit ned i läginkomstkalegorin. Däri består problemel tUl slor del.

Jag har sagt en gång i etl annal sammanhang, att del är väl en egendomlig jämlikhelspolilik om man skall börja med att rikta in sig pä de grapper som ligger strax ovanför vad vi kallar läginkomstgrupperna och pressa ned dem dit. De grapper som läg just pä den nivå dil vi hoppas kunna höja de egenlliga läginkomstgmpperna pressas alltså ned i låginkomsllräskel. Det är en egenartad jämlikhelspolilik. Jag tror, herr lalman, och del är därför jag säger det, all vi jusl i vår familjepolitiska situation har ett bevis för all det är detla som håller pä att ske. När de 250 000 familjerna frän 1965 med ett alldeles speciellt stödbehov har blivU kanske 400 000 eUer 500 000, kanske utgör hälften av våra barnfamiljer, då är det delta som skell, alt de som läg ovanför den egentliga läginkomstgränsen trots nomineUa förbättringar har sjunkit under den gränsen. Och del stäUer särskUda krav.

Jag är, herr lalman, någol pessimistisk i fräga om våra möjligheter att med hittiUs vanliga familjepolitiska åtgärder komma åt den problemaliken.

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Allmänna barnbidrag

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Allmänna barnbidrag

Statsrådet flu ODHNOFF:

Hen lalman! Det har varit utomordenlligt iniressani att lyssna till herr Carlshamres erfarenheier av del familjepolitiska utvecklingsarbete som han själv sä verksamt har deltagit i. Han sade att det i början tycktes vara sä lätt att prioritera och alt se hur problemen kunde lösas upp. Man undrar då: Var inte den lättheten skenbar, därför all kunskaperna inte räckte lUl att Iränga in i kärnfrågorna? Inte minst genom familjepolitiska kommitténs fortsatta arbete har vi ju fåll en sä mycket mer detaljerad bild av den familjepolitiska problematiken.

Vad man frågar sig är vidare om den grapp som det här har talats om i försia hand kan hjälpas med pengar, dvs, om del är den ekonomiska problematiken som överväger. Jag tror alt det i väldigt mänga av familjerna i dag i stället är ell stöd i själva funktionen som är nödvändigi. Den lilla krels som hushällsenheler med ell eller tvä barn utgör räcker inte för kontakter och för ell utbyte av tjänster. Familjen måste vidgas mot samhället, och jag ser barnstugan som en förlängning av och ell stöd UU familjen,

Belräffande de ekonomiska svårigheterna frågar jag mig om de inte ofla har sin grund i en samhällsplanering som utgår frän alt den som arbetar skaU ha sin "markservice" avklarad ulan all själv behöva ägna nägra bekymmer ät denna. Man planerar bosladsförsöriningsomräden som ghellon enbart för boendet och avskärmade frän produktivt arbeie ule på arbetsmarknaden. Och man lägger dessa bostadsförsörjningsom-råden sä alt orimlig tid får offras på resor mellan bostad och arbetsplats.

Della säll att bo bygger i stor utsträckning pä all man skaU ha etl väl fungerande system för service ät den som är ute och arbetar. Den där markservicen består väldigt ofta av en hemmafru. Hemmafrun skall hålla igång bosladsförsörjningsomrädet pä dagen - beteckningen "sovstad" visar all planeraren över huvud tagel aldrig har tänkt pä de människor som skaU fungera i della område.

När hemmafran gär ul på arbetsmarknaden får hon dä behov av service i rik mängd — även om kravet naturligtvis ofta är outtalat. Det ställs krav pä länga öppettider i barnstugan. Del ställs krav pä hjälp med mat, tvätt och städtjänster. Del blir en mycket slor belastning pä den sociala servicen i dessa kommuner.

Jag tror att det är nödvändigi att gå in för ell system med selektiva stödformer, sä som herr Carlshamre har skisserat. Men jag tror alt man dessulom, för all möta de slora problem som människor stäUs inför, mäsle ha en mera akliv samhällsplanering, där sociala mål kan ställas som riklmärke.

När del gäller de övriga talarna är det en stark kontrast i förhåUande UU herr Carlshamre som slär en. De borgerliga reservanlerna talar utifrån en statisk syn pä familjepoliliken, en statisk syn som ställer krav på regering och rUcsdag att i förväg läsa sig vid vissa familjepolitiska åigärder för ell storl antal är framöver.

Herr Gustavsson i Alvesta är uppenbarl medveten om all familjepolitiken gäUer den enskUda människans trygghet. Han kan nog också se hur motionen har ett aUtför snävt synsätt när det gäUer del familjepolitiska områdel och hur reservationen i sina krav är aUtför snäv.

Vad beträffar herr Romanus får jag plocka ul några av de saker han lalade om. Lät oss böria med gollköpsbidragel, Slä gärna upp prefixet eller förleden gollköp i ordboken. Där står en rad synonymer, bland andra lättvunnet, lättköpt, hastigt tUlkommet, biUigt, av ringa värde. Att folkparUet tolkar mitl tal om gotlköpsförslag och goltköpsbidrag som att jag menar alt bidraget skuUe vara ägnal all köpa godis för får nog slä för folkpartiets räkning. Del visar väl närmasl vilket användningsområde folkpariiel spontant kan länka sig för en knapp tia i veckan.

När sedan herr Romanus tar upp diskussionen om familjen i ett hyggligt inkomstläge som har svärl att få pengarna att räcka tiU, så tycker jag att det är viktigt att slä fast att för denna familj räcker ju inkomslen tUl en UtomordentUgt god standard på vissa områden, medan man på andra måste begränsa sig. SkUlnaden mot låginkomsttagaren är ju att läginkomsltagaren mäste spara pä varie utgiftspost. Han har aldrig någon guldkant på tUlvaron.

Del är intressant alt höra av herr Romanus alt den önskelista som läggs fram i moUonen skaU uppfattas som en prioritering. Jag noterar att barnslugesidan lydligen faller hell utanför de samlade reformer inom familjepoliliken som moUonen handlar om.

Men för alt svara mot människors starkt skiftande behov fordras i hög grad differentierade ätgärder inom familjepoUtiken. Vi lever ju i elt dynamiskt samhälle, där familjepoUtik och samhällsutveckling ömsesidigt måste anpassas lUl varandra. Del är självklart aUdeles nödvändigi alt man har en övergripande mälsättning när det gäller familjepolitUcen och all de familjepolitiska åtgärderna baseras pä en genomtänkt linje. Men familjepoliliken kan ju inte begränsas tUl aUmänna ekonomiska stödåtgärder, ulan den mäsle omfatta en rad olika områden inom samhäUsutvecklingen, Det gäUer utbyggnaden av barnomsorgen genom barnstugor och barnvänliga miljöer. Det gäller hela frågan om boendemiljöns utformning, som vi litet grand har snuddat vid. Det gäller en mängd olika servicefrägor: arbelslidsfrågor - inle minsl för småbarnsföräldrar -skolans innehåU och utformning, familjelagstiftning osv, FamiljepoUtiken kan inte isoleras och låsas fast för någon längre tid. Den mäsle hela tiden fungera i sill sammanhang. Den skaU inle bara successivt anpassas lUl samhäUsutvecklingen. Den skall ocksä påverka samhällsutvecklingen i riktning mol trygghet och jämlikhet.

Det är ju därför som vi på familjepolitikens område bedriver ett fortlöpande utrednings- och planeringsarbete, som skaU ge oss underlag för politiska stäUningstaganden när del gäller de familjepolitiska reformer som vi arbetar pä. Delta underlag kommer ocksä all ge en grund för bedömningen av den fråga som fru Marklund har tagil upp i sin reservation. Det mycket omfattande arbelet - som pågår främsl inom familjepolitiska kommiltén och barnstugeuiredningen men också inom bl, a. servicekommittén, socialulredningen och famUjelagssakkunniga -kommer alt ge grandläggande malerial för bedömningar och beslul om de familjepolitiska ätgärder som kan bli aklueUa under de närmaste åren.

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Allmänna barnbidrag

Hen ROMANUS (fp):

Herr lalman! Jag har inte något behov av att polemisera mot herr

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Allmänna barnbidrag

Carlshamre - inle av den anledningen alt jag skulle inslämma i aUl vad han sade, men därför alt jag instämmer mer i vad han sade nu, än vad han har sagl vid andra tUlfällen.

Del intressanta i herr Carlshamres anförande var — om del ursäktas — just det avsnitt där han - med kanske något fler ord än jag använde — utvecklade den synpunki som jag litel sammanträngt viUe kalla "de nya falliga". Eller del förhällandel, att familjer med goda inkomster har svårt all få pengarna alt räcka. Jag menar naturiiglvis, och det förstår herr Carlshamre lika bara som någon annan, inle de triviala penningbekymmer som väl aUa har, utan jusl delta all man trots goda inkomster upplever sin situation som aUvarligt problematisk. Att man vänder sig UU socialhjälpen är ell tecken pä della, men även de som inle gör det kan uppleva sin situation som fyUd av svårigheter. Men som sagt, jag har inte något behov av ytterligare polemik med herr Carlshamre,

Fra Odhnoff sade all mänga av svårigheterna beror pä dålig planering, på alt man inte har barntillsyn, att det inle finns service osv. Det tror jag är aUdeles rikligl. Och del svar som jag mäsle ge henne är, alt dä är del desto stöne anledning att salsa mer pä all förbättra denna service, denna barnliUsyn osv.

Del kan dä påpekas att en hel del görs, del är en snabb utveckling jusl nu av barnstugebyggandet. Javisst, men man kan inte komma ifrån att den regering som har haft ansvarel på detta område under ganska läng lid har låtit bli all göra särskUt mycket. Under hela 1950-talet och första halvan av 1960-talet var barnsiugebyggandet prakliskl laget obefintligt. När förslag fördes fram som syflade till att t. ex. snabbt fä en förbällring tUl stånd genom en satsning på famUjedaghem, och när förslag under många är fördes fram om förbättrad boendeservice i övrigl, var intresset från regeringens sida inte sä slort som man kunde önska.

Del är därför litet makabert när familjeministern säger: "Här ser man vUken priorilering folkpartiet gör. Ni har inte nämnl barntillsynen i moUonen." Nej, men det finns ju fler motioner. Den här molionen handlar om del direkl ekonomiska stödet UU barnfamiljerna. Om fru Odhnoff är kvar vid behandlingen av ytterligare nägra punkler under denna huvudtitel, kommer hon alt finna all vi har reservaiioner som gäller ökade statsbidrag, t, ex. UU bäde daghem och familjedaghem. Sä pä den punklen trorjag inte all hon kommer sä bUligt undan.

Jag hade inte väntat mig att fru Odhnoff skuUe ta den här lUla vilsen, om att "goltköpsbidrag" kan tolkas pä tvä olika sätt, sä allvarligl all hon menade alt man skuUe gä tUl uppslagsböcker för all reda ul hennes uttryckssätt.

Del är inle jag som har hillal pä vitsen - det vUl jag inle skryta med — och den kanske inte är så förfärligt rolig heller. Men det reeUa i del hela är väl ända alt fru Odhnoff viftar borl vårt förslag om vårdnadsbidrag och säger, att 500 kronor om året skattefritt inte är någonting.

För en familj som har tre barn under sju år är del I 500 kronor skattefritt. För alt tjäna lika mycket måste man i regel tjäna 3 000 kronor. Jag vet inte hur många barnfamiljer som bara viftar borl della och säger; "Det där är ju ingenling." Del måste vara delta som var syflet med uttalandel i aUa faU.

Att värt förslag om ell värdnadsbidrag skulle vara ell hastigt påkommet förslag är fel. Däremot ligger det någonting av hasiigl övergivande i den här frägan frän fru Odhnoffs sida och hennes parli, som lidigare under mänga är har lalal om all införa etl vårdnadsbidrag, men nu bara vänder tummen ned.

Del är klarl alt man inte skall låsa fasl familjepoliliken för aU framlid. Del är ingen som har hävdat del, vi begär bara en plan. En viss stadga och samordning av planeringen skuUe väl ändå inle skada? Inte var del väl tUlfredsstäUande all vi efler mänga års skattedebatt förra året fick en familjebeskallningsreform som bara var en skallereform och ingen familjepolitisk reform? Inle var väl det någon bra planering? 1 det fallet håUer jag faktiskt mer med fru Nancy Eriksson än med fru Odhnoff.

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Allmänna barnbidrag

Under delta anförande övertog fru andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr CARLSHAMRE (m):

Fra talman! Jag känner inte heller nägol särskUl behov av att polemisera vare sig med herr Romanus eller med statsrådet Odhnoff — polemik har väl sin tid. Jag tror emellerlid alt de ling som vi nu sysslar med faktiskt är så komplicerade, så svära och sä stora och belydelsefulla alt det bästa sällel pä vUket vi kan agera i förhållande lill varandra är all försöka lyssna på varandra och fånga upp de uppslag som kan komma. Del kommer väl kloka uppslag frän alla häll, som vi bör la fasla pä om vi skall lyckas komma tUl rätta med detla besvärliga problemkomplex, Dessulom har min erfarenhei lärt mig all det på della område faktiskt finns en gemensam vUja att komma fram lill någonting positivt och verkligl hjälpsamt.

Men det var en punkt i fru Odhnoffs senasie anförande som jag vUle knyla nägra reflexioner lUl, nämligen del i och för sig rikliga talet om att vi inle löser problemen bara med ekonomiskl stöd ulan all del är själva strakturen i samhället, hela serviceutbudet och alll della som mäste lill. Del är naturligtvis riktigt. Jag vUl inte ell ögonblick misstänkas för att vUja dämpa takten i barnsiugebyggandet t. ex. Vi hade för nägra är sedan en ofla upprepad, väldigi ofruktbar debatt om hur storl behovet av barnslugeplatser egentligen var. Nägon hade beräknat del Ull 180 000 och andra tyckte att det kunde räcka med 60 000 osv. Del var en mycket ointressant debatl. Jag tror att om vi log den i dag skulle vi återigen bli oense i bedömningen av hur mänga sädana plalser det tUl sist behövs. Men del finns en sak som vi är hell överens om, och del är all del behövs väsentligt mänga fler än vi i dag har. Därför kan man skjuta ifrån sig -kanske för läng tid framål - bestämningen av gränsen för hur stort utbudet en gäng tUl slul behöver vara. Vi kan vara överens om att vi bör hjälpas ät att fä fram så mänga barntUlsynsplatser som vi över huvud taget orkar med.

Dä säger fra Odhnoff alt vi mäste ställa krav. Det stäUs stora krav på servicen. Elt exempel är öppelhällandeliden i barnstugorna. Det är besvärligt på sina håU; den räcker inte tUl. Men då måsle jag skjuta in: Låt vara att det stäUs stora krav på service, men det finns också gränser för vUka krav vi får lov att ställa pä familjerna och kanske alldeles särskUl pä

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Allmänna bambi-drag

barnen. Jag vel alt det är något tiUspetsat och inle hell korrekt, men med viss rätt kan man säga all öppethäUningstid i barnstugan är delsamma som arbetstid för barnel. Visserligen är del väl inle nägol barn som finns där riktigt hela liden från det man öppnar i ottan tills man stänger pä kväUen, men det går ål del hället; öppethäUningstid i barnstugan är arbetstid för barnel.

Del är möjligt all del här finns en skUlnad i uppfattning och värdering meUan fru Odhnoff och mig. Jag är helt beredd att medverka lUl att vi förbättrar servicen lUl barnfamiljerna men inle i den meningen all den StäUer orimliga krav pä familjernas sätt att tUlgodogöra sig den här servicen. Det har gjorls undersökningar — det var väl där man fick siffran 180 000, vUl jag minnas - om hur många gifta kvinnor med barn som i dag inte har förvärvsarbete men som skulle önska ta förvärvsarbele, om bara barntUlsynen vore ordnad. Dä när man höga siffror. Mig velerligt har man aldrig gjort den motsatta undersökningen. Hur många av dem som klockan sex på morgonen släpar i väg med sitt barn tUl daghemmet och sedan far kanske tvärs igenom staden liU en arbetsplats och tillbaka pä kväUen samma väg, hur mänga av dem skuUe om man frågade dem direkt säga: Tänk, om vi kunde slippa ett enda år! Jag tror att de finns också, och därför är jag litet rädd för att aUtför starkt betona ulbyggnaden av de här formerna av service. Vi kan komma all med dem ställa orimliga krav på familjerna, både på föräldrarna och på barnen, och därför, fru Odhnoff, kommer vi inle förbi att försöka hitta former för del ekonomiska stödel lill barnfamiljerna - gärna ocksä när del gäller familjebeskatlningen — som ger familjerna någonting som liknar en verkUg valfrihet, ålminslone under nägra år.

Jag vel inle i dag, och ingen vel i dag hur vi med bäsla möjliga effeki skall kombinera de oUka stödformerna som vi dels har i funktion, dels har förslag om: aUmänna barnbidrag, särskUl stöd i form av bostadstUlägg, elt eventueUt vårdbidrag, som ännu så länge bara är elt förslag. Det är bl. a. därför som jag inte slår bakom någon reservation som begär en plan nu eUer mycket snart. Vi kan inle göra den planen. Vi mäsle tränga in i problemen djupare än vi hillUls hafl möjlighel att göra för all få den rätta avvägningen och den rälla kombinationen. Men för egen del är jag ganska säker på all avvägningen mäste göras på ett sådanl säll att vi sätter en gräns inle bara för de krav vi stäUer pä samhällel utan ocksä för de krav vi ställer på familjerna, särskUl på barnen.

Slalsrådel fru ODHNOFF:

Fru talman! Herr Romanus berättar för oss att han inte har kommit pä vitsarna själv - det kan ju vara intressant alt fä reda på - och när han sedan tycker att de är dåliga vUl han inte stå för dem. Jag tror alt herr Romanus med delta kan vara besvarad,

Ell litel svar ytterligare kan jag kanske ge, ett cital ur en moiion som är undertecknad av Gunnar Hedlund och Gunnar Helén, Där talas om värdnadsbidrag, och det sägs: "Hur ett särskUt vårdnadsbidrag sedan i mera utvecklad omfattning skall anpassas tUl olika barnantal och olika åldrar är ingen självklar fräga utan behöver fä en allsidig genomlysning i elt grundligt utredningsarbete." Ja, det utredningsarbetet har herr

Carlshamre berättat om - det är aUtså elt arbete som pågår.

Herr Carlshamre påpekar, som jag tycker mycket riktigt, alt del finns gränser för de krav som man kan stäUa pä familjerna. Jag vUl säga att del räcker inle all förbättra servicen, och det räcker inte att öka det ekonomiska siödet. Man mäste ju påverka hela samhällsplaneringen, man måste sätta in de slora ansträngningarna för att driva hela samhällsplaneringen med en social målsättning.

Hen ROMANUS (fp);

Fru talman! Det väsentliga i sammanhanget var kanske inle vilsen ulan sakfrågan, men den undvek ju fra Odhnoff även i sitt senaste inlägg.

Det citat ur den här moUonen som hon läste upp fann jag inte så förgörande som uppenbarligen var avsikten. Det är väl riktigt att del inte är en självklar fräga hur elt vårdnadsbidrag skaU uiformas i framtiden. Del är också riktigt att det hade varit bäst om man hade haft ett färdigt förslag när man genomförde skaltereformen. Men del är inle oppositionen som planerar utredningsarbetet; del är ju regeringen. När regeringen inte klarade det på ell tUlfredsstäUande sätt var vi naturligtvis förra året hänvisade tUl alt skuUe barnfamiljerna få någonting utöver en ren kompensation för ökade pålagor och ökade priser, måste vi lägga fram ell konkret förslag. Vi sade ullryckligen att det var ett första sleg, och vi var helt med på att del mäste byggas ut senare. Vi kan ju bara leva i den verklighet som regeringen skapar.

Detsamma gäUer nu. Nu tar vi inte ställning UU detaljerna. Men vi begär elt värdnadsbidrag, del är den princip som vi står fasl vid. Det vore, tycker jag, myckel glädjande om även fra Odhnoffs parti kunde stå fast vid den princip som man spikade t, ex, i 1964 ärs jämlikhetsprogram.

Statsrådet fru ODHNOFF;

Fra lalman! Jag tycker att det är iniressani att höra att i valrörelsen har man konkrela förslag att komma med; i mellanvalsperioden finner man att man mäste ulreda dem.

Hen ROMANUS (fp);

Fru lalman! Nej, det var när regeringen lade fram sill skatleförslag som vi framförde våra ändringsförslag. Men i den situation vi är i nu begär vi givelvis ell ordenlligl, genomarbetat förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av herr Gustavsson i Alvesta m.fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Allmänna barnbidrag

Den som vUl att kammaren bifaUer socialutskottets hemsläUan i betänkandet nr 5 punkten 4 mom, 1 rösiar ja, den del ej vUl rösiar nej.

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

BostadstiUägg för barnfamiljer, m. m.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av hen Gustavsson i Alvesta m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 191 Nej - 121

Herr Bohman (m) anmälde all han avsett att rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

Mom 2

Proposilioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer socialutskottets hemställan i

belänkandet nr 5 punklen 4 mom. 2 röstar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av fru Marklund,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 291

Nej - 16

Avstår — 6

Mom. 3

Utskottels hemstäUan biföUs.

Punkten 5

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 6

BostadstiUägg för barnfamiljer, m. m.

Kungl, Maj:t hade under punklen C 3 (s. 36—38) föreslagit riksdagen att

1) godkänna den i statsrådsprotokoUet förordade ändringen i grunderna för bostadstUlägg för barnfamiljer att gälla fr. o. m. den 1 januari 1972,

2) tUl BostadstUlägg för barnfamiljer, m. m. för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 460 000 000 kronor.

I denna punkt hade behandlats

1. motionen 1971:748 av herr Helén m, fl.,

2. molionen 1971:758 av herr Larsson i Öskevik m, fl,, vari hemsläUls att riksdagen i skrivelse lUl Kungl, Maj:t skulle anhäUa om förslag tUl sådan ändring av gällande bestämmelser att det särskilda bostadstUlägget för barnfamiljer med höga bostadskostnader gjordes statligt och i sin helhet finansierades av staten,

3. motionen 1971:770 av fru Olsson i Hölö m, fl., vari hemsläUls att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj;t skulle anhåUa om förslag lill sådan ändring av gäUande bestämmelser att vid inkomstprövning för bostadstUlägg för barnfamiljer den fastställda beskattningsbara inkomslen skulle ökas med 10 procent av den behållna förmögenhet som översteg 30 000 kronor,

4. motionen 1971:777 av herr Petersson i Röstänga,

5. motionen 197 1:779 av herrar Pettersson i Lund och Hjorth,

6. motionen 1971:786 av herr Sundgren m. fl.,

7. motionen 1971:787 av herr Svanström, vari hemställts att riksdagen skuUe besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om ulredning och förslag i syfte att åstadkomma mera rättvisande beslämmelser vid beräkning av reducering av statligt bostadstUlägg tUl barnfamiljer på grand av familjens förmögenhet.

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bostadstillägg för barnfamiljer, m. m.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skiUle avslå moUonen 1971:748,

2. att riksdagen skuUe avslä motionen 1971:758,

3. att riksdagen skuUe avslä motionen 1971:770 och molionen 1971:787,

4. att riksdagen skulle avslä motionen 1971:777,

5. att riksdagen skulle avslä molionen 1971 ;779,

6. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971 ;786,

7. att riksdagen godkände den i statsrådsprotokollet förordade ändringen i grunderna för bostadstUlägg för barnfamiljer all gäUa fr. o. m. den 1 januari 1972,

8. att riksdagen tUl Bostadstillägg för barnfamiljer, m. m. för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 460 000 000 kronor.

Reservationer hade avgivits

3. beträffande finansieringen av kommunala bostadstillägg för barnfa
miljer av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m),
Larsson i Öskevik (c). Åkerlind (m). Andreasson (c) och Romanus (fp),
som ansett att ulskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:758 gav Kungl, Maj:l Ull känna vad reservanterna anfört,

4. beträffande inverkan av förmögenhet vid beräkning av bostads
tillägg av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m),
Larsson i Öskevik (c). Åkerlind (m). Andreasson (c) och Romanus (fp),
som ansett att utskottet under 3 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av moUonen 1971:770 och molionen 1971:787 gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört om

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bostadstillägg för barnfamiUer, m. m.

inverkan av förmögenhet vid beräkningen av bostadstUlägg för barnfamiljer.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Fru lalman! Vid denna punkl har avgivits tvä reservationer. Den ena gäller de kommunala bostadstilläggens finansiering och den andra inverkan av förmögenhet vid beräkningen av bostadstUläggen,

Vi anser all hela bostadstUlägget för barnfamiljer bör finansieras av statsmedel. Enligt vär uppfattning finns det ingen anledning tUl att en del av del särskUda stödet lUl låginkomsttagarna skaU belalas av kommunerna. Vi har haft denna fräga uppe vid tidigare riksdagar men då inle vunnit gehör för denna lanke. Eflersom vi anser alt värt förslag bör förverkligas har vi kommii tUlbaka i år och fört fram förslaget på nytt i en motion och en reservation.

Reservationen 4 gäUer biverkan av förmögenhet vid beräkningen av bostadstUlägg. För många människor är det så, och vi har givil uttryck för det i reservationen, att förmögenheten kan vara bunden i en rörelse och därför inte är lätt tUlgänglig för familjens konsumtion. Dä menar vi att del är rimligt alt man sänker ökningsfaklorn sä all endast en mindre del av förmögenhetsbeloppel läggs tUl inkomslen. Vi anser det vara rikligl att använda samma ökningsfaktor som vid bestämmande av huslmtillägget och de kommunala bostadstilläggen, och därför har vi som sagt lagit upp den frägan i reservationen 4.

Fra lalman! Jag ber att fä yrka bifaU tUl reservalionerna 3 och 4,

Hen ROMANUS (fp):

Fru lalman! I likhet med herr Gustavsson i Alvesta yrkar jag bifall tUl reservationerna 3 och 4, och av tidsskäl skaU jag inte tUlägga något utöver vad herr Gustavsson anförde. Men när vi nu behandlar denna punkt vill jag ändå fäsla uppmärksamheten pä tvä moiioner som har ell visst akluelll intresse, men som har avstyrkts av utskottet. Den ena motionen, nr 779, har väckts av socialdemokraterna hen Pettersson i Lund och herr Hjort. Den gär ul på all man skaU se UU att människor inte otUlbörligt får ul bostadstUlägg.

Den andra motionen, nr 777, har väckts av herr Petersson i Röstänga, folkpartiet. Den gär ut på all man beträffande sädana familjer som fär sin inkomst sänkt skall se tUl att de inte behöver vänta för länge på all få detta bidrag. Jag lycker det är självklart att del är den senare molionen som tar upp det viktigare problemel.

I och för sig kan del vara slötande att människor med höga inkomster får ut bostadstUlägg, men del har inte nägon större praktisk betydelse för övriga. Däremot är det ganska väsentligt alt den som snabbt fär sin inkomst sänkt inle skaU behöva vänta pä att fä del bostadstUlägg som han kan vara så beroende av.

Jag vUl där peka på vad utskollet enhälligl skriver på s, 9 i sitt betänkande, nämligen följande; "Genom motionen aktualiseras emellertid frägan huruvida handläggningsralinerna i kommunerna i ärenden rörande bostadstUlägg är sädana att frägan om tUlämpning av den här aktueUa undantagsregeln kan bli föremål för prövning utan dröjsmål," De

skall aUlsä inte behöva vänla pä sina bostadstUlägg. Jag vet att det här inle fungerar riktigt som del bör vid aUa lUlfäUen, Och även om saken nu skall ses över av familjepolitiska kommittén trorjag del vore angeläget all man pä ålskUliga häll i kommunerna redan innan dess tittade pä hur man behandlar ansökningar om tUlämpning av den aktuella inkomsten i stället för den inkomst som ligger tvä år tiUbaka, som ju normalt används. Det bör kunna gå all ändra ulan nägra slörre omgångar, och det här är en angelägen sak för mänga familjer.

Nr 60

Onsdagen den I4aprill971

Bostadstillägg för barnfamiUer, m. m.

Hen CARLSHAMRE (m):

Fru talman! Del problem hen Romanus lagil upp snuddar vid de bekymmer som har ventUerals lidigare i dag om utgifts- och läl oss även gärna säga uppgiftsfördelningen meUan stat och kommun. Det är olvivelakligt sä alt i vårt ivriga reformarbete har vi inte minsl lassat pä kommunerna uppgifter som inte alla kommuner alllid hinner med att riktigt utveckla resurser tUl att ta hand om. Det är möjligl - men jag viU säga all jag inle lyckats spåra mänga sädana fall — alt det pä elt eUer annat ställe kan dröja innan man fär en aktueU inkomst att slä igenom i bostadstUlägget, om inkomslen bUvil sänkl. Principen är annars helt klar: vid mera väsentliga inkomständringar skall man ta hänsyn till den aklueUa inkomsten.

Det funderades länge på dessa problem innan vi fick det syslem vi nu har. Alla är väl överens om att den beskattningsbara inkomslen som mätare pä den verkUga standarden är ett väldigt dåligt mälinstrament. Dels träffar den kanske inte särskUt rätt över huvud taget, dels har den olägenheten all vara eftersläpande. Familjepolitiska kommillén har sökl sig fram efler andra linjer och bl, a. försökt koppla in sjukpenningklass-placeringen, som har fördelen att vara mera aktuell men som är ännu mindre exakl och som dessutom har etl tak, för övrigl lågt som gör den besvärlig. Vi har för ögonblicket inte nägon annan mätmetod än den beskattningsbara inkomsten, och dä får vi dras med den.

Jag vUle egentligen bara peka pä ell förhållande i anknytning lUl elt motionsyrkande som det inte finns någon reservalion UU, och del är detla att man pä något sätt borde kunna komma åt de s. k. missbruken, dvs. alt inkomsttagare med mycket höga inkomsler genom alt t, ex, ta elt sabbatsår och bli hell ulan inkomst del året kan bli berättigade tUl bostadstUlägg ett eUer etl par år senare när de återigen sitter där med sina väldiga inkomster. Del finns etl riksbekant faU som har utlöst del här motionerandet, förmodar jag. Men del är, fru lalman, etl myckel litet bekymmer. Det är mycket lätt att införa en regel som säger att sänkt inkomsl skaU medföra omprövning; där behövs inte något detektivarbete — den människa som har fält sin inkomst väsentligt sänkt sedan den senasie taxeringen hör nämligen av sig själv, och man behöver inte gä ut och lela efter den som har råkat Ula ut. De kommer och klagar, i varje fall om det är någon märkbar försämring. Men den som har fått sin inkomsl väsentligt höjd och alltså rätteligen skulle gå miste om silt bostadstUlägg kan vi inte räkna med kommer själv, ulan vi skulle bli tvungna alt införa ell kontrollsystem som skulle omfatta samtliga de 425 000 bidragslagarna för alt komma åt kanske fyra eUer fem — vad vet jag? — som

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bostadstillägg för barnfamiljer, m. m.

missbrukar förmånen. Del är del som är så orimligt. Dä skulle man alllsä i en formeU rättvisas namn la på sig utgifter som skuUe vara mänga gånger större än besparingen. Vissl skuUe vi väl spara nägra lusen kronor här och var på att slippa utge bostadstUlägg tUl folk som har goda inkomster igen, men det skuUe kosta mångfaldigt mer med kontrollen. Koslnaden kan man kanske ta om rättvisan annars sitter i kläm, men vad som är värre är all vi skuUe tvingas in i elt system som aUtför myckel erinrar om gammaldags behovsprövning i slällei för den mera aulomatiska inkomst-graderingen.

Jag tror att vi varit överens om att i den mån vi skall ha differentierade förmåner, skall dessa sä långt det är möjligt fungera automatiskt med hjälp av uppgifler som redan finns hos samhällel. För all faststäUa det rätta beloppet när det gäller bostadstiUägget behöver man utöver uppgifler om bostaden — det är den enda uppgifl den sökande behöver bidra med — bara uppgifler om den beskattningsbara inkomslen och om antalet barn, och dessa uppgifter finns redan. Skulle vi behöva bygga på en självdeklaration igen, koppla in begreppet heder och samvete och kontroUera att uppgifterna är korrekta, sä skulle vi hamna i del där litet närgångna snokandet som vi varit överens om alt försöka komma ifrän. Och, märk väl, vi skuUe fä snoka i 425 000 familjers förhållanden för att komma ål missbruk hos en handfull!

Hen SUNDGREN (s):

Fru lalman! Är 1968 beslulade riksdagen, som del erinrades om lidigare i dag i barnbidragsdebalten, om ändrade regler för familjebo-statsbidragen. Antalet bidragsberättigade ökade genom att inkomstgränserna höjdes, och beslutet innebar ocksä betydligt förbättrade bidrag. Namnei ändrades frän familjebostadsbidrag till bostadstUlägg för barnfamiljer. Därmed slog man fast att det grandläggande syflet var att ge slöd för bra bostäder ät barnfamiljerna - della även om en viss del av tUlägget icke var bosladsanknulel. Man ändrade ocksä ulbelalningsfor-men, sä all utbetalningarna frän den 1 januari 1969 skett direkt UU familjerna i stäUet för lUl hyresvärden, vUkel lidigare tUlämpades och dä innebar all bidragen i praktiken utgick i form av lägre hyra.

Utbetalningsförfarandel var föremål för särskUd prövning säväl i ulredningen och den därav föranledda remissbehandlingen som i motioner i anslulning tUl propositionen. En reservation UU stalsulskollels utlåtande 1968:101 för etl bibehållande sä långl som möjligt av de utbetalningsrutiner som gäUde för familjebostadsbidragen samlade inle mindre än nio reservanter i slatsulskotlet.

Det fanns således en viss tveksamhet i riksdagen för övergäng tUl elt annat ulbelalningssystem. Ätt det fanns etl visst fog för den tveksamheten får vi många uttryck för i dag när vi på mölen och konferenser träffar dem som prakliskl sysslar med dessa frågor. Under denna vär har del ocksä lUl mänga av de socialdemokraliska distriktskongresserna, bl, a. den vi har i Västmanland den 17 och 18 aprU, kommit moiioner som ullalar sig för en omprövning av utbetalningsförfarandel.

Det pekas i dessa moiioner bl. a. pä den krångliga administrationen ute i kommunerna som enligt en undersökning, gjord av Kommunför-

bundet, kosiar ca 30 kronor per ärende och är. Man tar upp en undersökning som gjorts av hyresrestanlier pä dem som resterar för tvä eUer flera månader och som visar att över 50 procent av dem som resterade för hyran uppbar bostadstUlägg,

Hyresgäströrelsen i Västmanland har presenterat en undersökning som visar på en mindre betalningsvUja med det nuvarande systemei än med det tidigare. Del verkar lydligen ha en viss psykologisk effekt all man får hyresavier pä lägre belopp. Frän hyresgäslhåU meddelas också att man i dag i förhandlingarna om hyrorna från bostadsförvallningarna möler kompensationskrav för hyres- och ränteförluster.

Det finns ingen anledning alt lägga några moraliska värderingar på den här frågan. Det finns mänga legitima behov som skall tUlfredsställas inte nunst hos barnfamiljerna i de inkomstlagen det här är frägan om. Vi har under mänga år haft subventioner för att hålla hyresutgiflerna nere. Även om dessa varil för generella har detla system varit praktiskt och rationeUt. Jag anser att utbetalningsförfarandet — som jag vUl betona väl Uite är någon större fråga då det gäUer stödet UU barnfamiljerna — dock har en viss praktisk betydelse.

I motionen 786 har jag och mina medmotionärer föreslagit all Kungl, Maj;t utfärdar tUläggsdirektiv UU famUjepoUtiska kommittén, som möjliggör en prövning av om de nuvarande beslämmelserna för utbetalning av bostadstUlägg för barnfamiljer är ändamålsenliga — delta med anledning av att familjepolitiska kommittén har att bl. a. pröva förslag som, om de förverkligas, kommer alt innebära en inte oväsentlig ulvidgning av bidragsomrädet. Vi anser del då vara lämpligt att utröna effeklerna av de nuvarande beslämmelserna.

Socialutskottet avstyrker molionen med att hänvisa lill de motiv som anfördes 1968 och som dä samlade en majoritet i riksdagen för en ändring av utbetalningssystemet och anser att dessa motiv fortfarande är gUtiga. Jag anser ocksä precis som utskottet all administrationen kan kompliceras, om man fär flera olika ulbetalningssystem. Men della mäsle ändå vägas mot att della system enligl många av dem som praktiskt sysslar med de här frågorna mnebär, som kommunalmännen säger, en krånglig och dyr administration och att en hel del av del som kommunema själva satsar i kommunala bostadstUlägg ej gär tUl boendekostnaderna. En del bostadsförvallningar påpekar ökade hyres- och ränteförluster, och representanter för bostadskonsulenternas egen organisation säger att det kan bidra lUl alt skapa en svagare betalningsvilja hos hyresgästerna.

Vi begär i motionen 786 ingen återgång tUl del betalningssystem som gäUde före 1969. Vi begär endast att famUjepoUtiska kommillén undersöker effekterna av det nuvarande betalningssystemet. Ett enigt socialutskott har yrkat avslag på motionen, ochjag inser del meningslösa i att yrka bifall. Jag vUl ändå, fra talman, uttrycka den förhoppningen -och i den har jag styrkts vid samtal med ledamöier av socialutskottet -att famUjepoUtiska kommittén uppmärksammar de praktiska problem som tycks ha uppstått och den opinion som finns för etl annat utbetalningssystem, så att riksdagen, den dag vi har att ta slällning UU ökade bidrag på det här området, har ett så bra underlag som möjligt för

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bostadstillägg för barnfamiUer, m. m.

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bostadstillägg för barnfamiUer, m. m.

ett klokt beslut och inte utesluter en prövning av det nuvarande utbetalningssystemels ändamålsenlighet.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Fru talman! Vi har ju nu efler den långa inledningen av del kapitel som vi för ögonblicket handlägger, nämligen socialutskottets betänkande nr 5, kommii fram lUl sakfrågorna. Jag kan fatta mig ganska korl,

I reservaiionen 3 yrkas all finansieringen av de särskUda kommunala bostadstUläggen för barnfamiljer skall övertas av staten. Jag vUl erinra om alt när dessa specieUa bostadstUlägg infördes var avsikien att ge kommunerna en chans all ge hjälp ulöver del statliga stödel Ull barnfamUjerna, Där är det alltså elt direkl åtagande, som man har givil kommunerna möjlighel att la. Det är ell kommunalt bidrag från första stund och del har aldrig varil tal om någonting annat. Alt nu göra nägon ändring i detla fall kan utskottet inle anse rikligt.

Jag vUl erinra om alt det skuUe kosta mellan 40 miljoner och 45 miljoner kronor, om man överflyttar även denna kostnad Ull staten. Del kanske kan vara någonting all tänka pä, när man skaU ta ställning.

Vad sedan beträffar inverkan av förmögenheten vid beräkning av bostadstUlägg, som tas upp i reservationen 4, vUl jag bara erinra om all riksdagen förra ärel beslöl att höja grunden för förmögenhet frän 30 000 tUl 50 000 kronor vid beräkning av dessa bostadstUlägg. Utskottet finner inte anledning att nu — omedelbart efter den förra höjningen pä 20 000 kronor - gå med på att göra någon ändring.

När det gäller de motioner som redovisals av herr Romanus vUl jag erinra om att motionen av herr Petersson i Röstänga framför allt rör de studerandes bostadssituation, och enligt utskottels mening finns del inte någon anledning att ge vissa grapper särskUda ekonomiska bidrag. Utskottet anför alt de vuxenstuderandes bostadskostnader är en del av en studiesocial fräga.

Herr Sundgren tog upp sin moiion nr 786. Det är en gammal bekant som där älerkommer. Motionärerna begär nämligen att betalningen inte skaU gå tUl hyresgästerna ulan till bostadsföretagen. Utskottet har anseit all del inte nu finns något sakligt skäl alt ändra på den ställning som riksdagen log för några år sedan. Jag lyssnade med intresse tUl vad herr Sundgren hade att säga om de opinionsbUdningar som finns på olika häll i landet. Vi skaU väl inte säga all del är det absolut sisla ordet som är sagt, men utskollet har inte funnit anledning all nu göra någon ändring. Herr Sundgren var också klok nog att inse att det är lämligen meningslöst all nu yrka bifaU UU molionen. De sakliga förutsättningarna för en ändring föreligger inte enligt utskottets mening för närvarande.

Sedan vUl jag beröra motionen av herr Pettersson i Lund och herr Hjorth. Herr Carlshamre ansåg alt den gav anledning tUl mycket bekymmer. Jag kan håUa med herr Carlshamre om att del onekligen är besvärligt att klara kontrollen och del skulle naturligtvis uppkomma administrativa svårigheter - inle tu tal om den saken. Jag vill ändå understryka att motionen har mycket av ett indignalionsinnehåll. Vi har väl aUesamman stötts av att ytlersl välbetalda människor skall ha möjlighet att ta ett sabbatsår och därmed ocksä kunna erhäUa etl

bostadstUlägg. Jag släUer mig hell bakom molionärerna i del avseendel och tycker alt de framför ett välgörande budskap — all del inte sedan kan realiseras beroende på adminislraliva och andra förhållanden är liksom en annan sak. Jag hoppas dock all familjepolitiska kommittén, som har så myckel annal alt syssla med, kanske också skaU kunna hitta någon form för all undanröja sådana misslag i fortsättningen. Herr Carlshamre sade all det var bekymmersaml, men jag tror inte all man löser bekymren med att exempelvis — fräga Lund,

Fru lalman, jag yrkar bifall tUl utskotlels hemsläUan.

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bostadstillägg för barnfamiUer, m. m.

Herr CARLSHAMRE (m):

Fru lalman! Jag skall glädja min utskottsordförande med att säga alt jag är helt beredd alt anslula mig UU indignalionskören som sjunger ul sin indignation över dem som trots mycket goda inkomster Ullskansar sig bostadstUlägg. Indignerade mä vi gärna vara, och kan del ha någon effekt också — desto bättre! Men att göra någonling äl förhåUandet i sak är nog, i varje faU för närvarande, mycket besväriigl.

Fra lalman! Jag gick, dess värre, upp i talarstolen en gång tUl uppfordrad av hen Sundgren. Visserligen var han, som utskottets ordförande påpekade, klok nog att inle yrka bifaU Ull silt förslag om en ny förmynderskapslagsliflning mot barnfamiljerna, men det bör ändå sägas någonting om det.

Vi borde en gäng för aUa försöka komma överens om vad bostadstUläggen egentligen är. Jag skall inte fördjupa mig i förarbetena, men jag tror alt när beslutet fattades var del i varje faU en mycket klar majoriletsuppfaltning att dessa lUlägg skaU uppfattas som ett tämligen konsumlionsneutralt tiUskott tiU barnfamiljernas ekonomi. Namnet "bostadstUlägg" har tagits i arv frän etl äldre sätt alt se och del är inle särskUl adekvat. Grundbeloppet i bidraget utgår aUdeles oavsell bostad, oavsett om man över huvud taget har någon bostad. TUlägget i övrigt är bara i begränsad mening knutet tUl bostaden. Det är avsett att vara och bör vara elt konsumlionsneutralt tUlskott UU barnfamiljernas ekonomi. Sedan finns ju vad affärsmän, inkassobyräer och kronofogdar brukar kalla dåliga betalare — det finns del överaUt. Del är möjligt all andelen bland dem som uppbär bostadstiUägg är något större än andelen bland dem som inle gör det, när man examinerar gruppen dåliga hyresbetalare. Men det hör på intet säll hil.

Jag har sagt förat i dag att del är 425 000 familjer, som uppbär bostadstUlägg. Jag trorjag vågar försäkra herr Sundgren om att i varje fall de 25 000 mer än väl räcker till alt täcka in antalel dåliga hyresbetalare. Del gäller i övrigl näslan hälften av Sveriges barnfamUjer. Del är folk som vi, hell vanliga, skötsamma människor lUl en aUdeles överväldigande mängd. Skall de inle kunna få sköta sina pengar själva utan man skall adressera en del av deras inkomst lUl hyresvärden? Oavsett om dessa dåliga betalare uppbär bostadstiUägg eller inle är de säkerligen dåliga betalare även i andra avseenden än när det gäller hyran.

Folk som har svårl att sköta sina ekonomiska förpliktelser brakar häfta i skuld inte bara tiU hyresvärden. De har kanske skuld i matvarubutiken, i andra butiker, de har framför alll avbelalningskontrakt

Nr 60

Onsdagen den 14 april 1971

Bostadstillägg för bamfamiljer, m. m.

som de dras med och inte kan sköta. De har många fordringsägare, men märk väl: en av dessa fordringsägare har en alldeles exklusivt gynnad ställning, nämligen hyresvärden. För näst efter växelfordran finns inte nägon fordran som är sä skyddad av samhäUet och lagstiftningen som just en hyresfordran. Finns del någon fordran man verkligen har möjligheter att driva in, så är det en sådan. Den har ju det gemensamt med växelfordran att det smäller på tredje dagen, om inte annat.

Skall vi verkligen behöva använda samhäUets familjepolitiska system för att etablera en inkasseringshjälp för hyresvärdar gentemot den betalrUngssvagaste delen av hyresgästerna? Aldrig i livet, herr Sundgren, och jag hoppas att familjepolitiska kommittén håller fast vid den instäUning man en gång intagit. Jag kommer i varje faU personligen att göra del. För att ett ögonbUck fä bli polemisk i denna annars så vänliga debalt får jag säga att del är en förolämpning mot barnfamiljerna att föreslå nägol sådant.

Hen SUNDGREN (s):

Fru talman! Jag vet inte hur herr Carlshamre lyssnade UU mitt anförande, eftersom han var så indignerad. Jag har ju i motionen inte begärt någon ändring av utbetalningssystemet, vUket jag också betonat. I motionen talas bara om en utvärdering av de erfarenheter som man i dag kan ha fält av det nya betalningssystemet. Hela tiden har jag refererat tUl en opinion bland dem som praktiskt sysslat med dessa problem. Jag har refererat tUl kommunalmän ute i landet, som skrivit en mängd moiioner i denna fråga, jag har refererat tUl hyresgäströrelsen, dvs. bostadskonsumenternas organisation, som i dag stäUs inför krav på de ökade hyres- och ränteförluster som de får från bostadsförvaltningarna.

Jag instämmer helt med herr Carlshamre i hans vackra tankar. Jag representerar en rörelse som på intet sätt vUl vara någon förmyndare för människor utan tvärtom hela tiden hyst förtroende för människor. Vi har byggt vår poUtik pä denna instäUning. Vardagen är emellertid mänga gånger mera komplicerad, och del är tydligt att de som har praktiska erfarenheter ändå känner ett visst behov av all man i familjepolitiska kommillén tittar lite närmare pä dessa saker inför kommande ökning av bidragen. Det är heUer inte något annat vi begärt i motionen.

Herr CARLSHAMRE (m):

Fru talman! Herr Sundgren yrkade ingen ändring av gäUande utbetalningsrutiner. Han vUl bara att familjepolitiska kommittén skall utvärdera erfarenheterna och "titta på saken". När vi ber en kommitté att titta på saken menar vi väl att den i någon form skaU utreda den fråga som har kommit upp. Men uppenbarligen räknar herr Sundgren med att denna utvärdering och detta tittande på saken skall leda fram tUl ett förslag om att vi skall fortsätta som hittUls, eftersom han inte vill ha någon ändring. Jag vill bara säga, fra talman, att famUjepoUtiska kommittén Uksom många andra kommittéer har väldigt mycket att göra ändå, utan att titta på saker vUka vi i förväg är överens om att vi inte skall ändra på.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan biföUs.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemsläUan, dels reservationen nr 3 av herr Gustavsson i Alvesta m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bostadstillägg för bamfamiUer, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 5 punklen 6 mom. 2 rösiar ja,

den del ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 3 av hen Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä hen Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160 Nej - 152

Mom. 3

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren bifaUer socialutskottets hemsläUan i

betänkandet nr 5 punkten 6 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen m 4 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal;

Ja - 161 Nej - 151

Mom. 4-8

Utskottets hemställan bifölls.

Fra andre vice talmannen tUlkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Nr 60

Onsdagen den 14 april 1971

Bidrag tiU social hemhjälp

Punkterna 7 och 8

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 9

Bidrag tUl social hemhjälp

Fru THEORIN (s):

Fra lalman! 1 moiion 789 har jag lUlsammans med nio andra molionärer lagil upp frägan om en effekliv organisation av hemhjälpsledare med hänvisning tUl all de kostnader som stat och kommun har för den sociala hemhjälpen är sä pass stora - 700 miljoner kronor för är 1971 — och all de med den målsättning riksdagen har kan förväntas stiga väsentligt framgent.

I propositionen 38 är 1957 och statsutskottets ullalande nr 170, som riksdagen senare anslutit sig UU, har riktlinjerna för åldringsvården fastställts. Där sägs bl. a; "SamhäUets åldringsvård bör avse den efterfrågan, som grundas på äldersbetingade behov i fråga om bosläder, omvårdnad och service. Denna efterfrågan bör tUlgodoses inom ramen för etl sä långt möjligt frill konsumlionsval," Vidare sägs: "Allt bör göras för att sä mänga gamla som möjligt skaU kunna fä leva kvar i sina invanda miljöer. I strävan att hålla lillbaka behovel av ansiallsvård måsle man vidtaga särskUda hjälpålgärder för de gamla i deras hem, s, k, öppen åldrmgsvärd."

Staten saisar i konsekvens därmed 200 miljoner kronor i ärels budget tiU social hemhjälpsverksamhel, och kommunernas kostnad kan beräknas tUl 500 miljoner kronor. Pensionärernas antal beräknas öka med 20 000 per år under de närmaste tio åren och behovet av hemhjälp kan beräknas snabbt accelerera. Av dessa skäl är del självfallet angelägel att administration och organisation av hemhjälpen bedrivs rationeUt och att hemhjälpsledningen avpassas lUl omfallningen av hemhjälpsverksamhelen, sä all de rikllinjer som riksdagen antagit för åldringsvården också kan följas,

I uppgifterna för hemhjälpsledare, som det här rör sig om, ingår att anställa hemsamariler och barnvärdarinnor, all informera hemhjälparna om deras arbelsuppgifler, att instruera om hur de olika arbetsmomenten bäst och effektivast skaU utföras och att tUlse all hemhjälparen har lämpliga hjälpmedel tUl sill förfogande. Framför aUt skall dock hemhjälpsledaren genom hembesök hos pensionären skaffa sig en uppfattning om hjälpbehovet och därefter bestämma anlalel hjälplimmar med hänsyn tUl hälsan, bostaden, bostadens avsländ till affärer etc, Eflersom hjälpbehovet kan ändras mycket snabbt är del viktigt att hjälptiden varieras efler det behov som den sökande har. För dessa arbetsuppgifter krävs det självfallet utbUdning - som också utskottet pekar pä - men framför alll krävs det lid. Del är därför enligl min mening tveksamt om förtroendevalda har möjlighet att - som förhållandet var 1968 i 500 av landets kommuner - fungera som hemhjälpsledare.

Utskottet har också i behandlingen av molionen jusl pekat på betydelsen av att hemhjälpsverksamhelen i kommunerna är välplanerad och har en fast organiserad ledning. Jag tolkar utskottets utlåtande som välvUligt och beklagar att man inte kunnai ställa sig bakom motionens

yrkande att riksdagen hos Kungl, Maj:t påtalar vad som i motionen anförls om nödvändigheten av all slimulera kommunerna UU en mer rationeU organisation av hemhjälpsverksamhelen, särskilt med avseende på hemhjälpsledarbehovet.

Utskottels motivering är all man inle är beredd att bilräda förslaget i motionen att ulvidga kretsen av personal UU vars löner statsbidrag utgär, SjälvfaUet kan en sådan organisatorisk inordning, som vi har krävt i molionen, av hemhjälpsledarna i slalens stödverksamhet tUl öppen åldringsvård innebära en sådan ulvidgning. Vilka lösningar som vore de lämpligaste anser jag emeUertid att det borde ankomma på Kungl, Maj:t alt finna, men huvudskälet för motionskravei är självfallet att en stimulans på någol säll tUl kommunerna för en rationell organisation i slutänden bör innebära ett bättre samhälleligt utnyttjande av resurserna och därmed en besparing.

Eftersom utskottet är enigt, förstår jag alt del är föga lönsamt att anstränga kammarens ledamöter med att yrka bifall tUl molionen, och jag avslår därför frän det men har för avsikt alt äterkomma, dä jag bedömer frågan som ytterst angelägen för slal, för kommun och för individ.

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU driften av barnstugor

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Fru talman! Jag vUl bara notera att motionären själv har angivit att det finns en hel del problem förknippade med motionens innehåU,

Jag vUl understryka utskottets uttalande att det är ett både intressant och värdefullt uppslag som motionären för fram. Men vi hänvisar ocksä tUl det samarbete som finns mellan socialstyrelsen och Kommunförbundet och pekar pä alt det är en hel del på gång jusl på della fält. Vi har samtidigt sagt ifrån alt del inle kan vara rimligt att nu vidga exempelvis den krets tUl vUken statsbidrag utgår för löner osv.

Jag har bara att yrka bifall tiU utskottels förslag.

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemstäUan biföUs.

Punkten 10

Utskottets hemsläUan bifölls.

Punkten 11

Bidrag tiU driften av barnstugor

Kungl, Maj;t hade under punklen D 3 (s, 46-47) föreslagit riksdagen att tUl Bidrag tUl driften av barnstugor för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 130 000 000 kronor.

I denna punkt hade behandlals

1. motionen 1971:350 av fröken Anderson i Lerum m, fl,,

2. motionen 1971:358 av herr Hermansson i Stockholm m, fl,, vari hemstäUts, all riksdagen skuUe besluta om en höjning av förslagsanslaget tUl Bidrag tUl driften av barnstugor lUl 280 000 000 kronor för alt

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till driften av barnstugor

komma upp tUl det belopp som täckte lönekostnaderna,

3. motionen 1971:479 av herr Bohman m, fl,,

4. motionen 1971:741 av fröken Eliasson m, fl., vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse UU Kungl, Maj:t begärde att tUläggsdirektiv gavs tUl 1968 års barnslugeutredning att utreda och framlägga förslag om införande av en obligatorisk förskola med pedagogisk anknylning UU gmndskolan,

5. molionen 1971:780 av herr Romanus m, fl,, vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj;t hemstäUde om alt förslag snarast framlades tUl sådan ändring av reglerna för bidrag UU driflen av barnstugor, att ökat stöd gavs åt kommunema, särskilt de som i förhållande tUl sitt skatteunderlag hade speciellt stort behov av barntUlsynsplatser,

6. motionen 1971:863 av hen Johansson i Skärstad m, fl., vari hemstäUts alt riksdagen beslutade att i skrivelse lill Kungl, Maj:t anhålla dels om prövning av huruvida förskolan skulle vara obligatorisk, dels om utredning av frågan om valfri förskola med kristet allernaliv.

Utskottet hemstäUde

1. att riksdagen skuUe avslä motionen 1971:350,

2. alt riksdagen skuUe avslä motionen 1971:741,

3. att riksdagen skulle avslä motionen 1971:479 och motionen 1971:863,

4. alt riksdagen skuUe avslä motionen 1971:780,

5. att riksdagen med bifall lUl Kungl. Maj;ls förslag och med avslag pä motionen 1971:358 tUl Bidrag UU driften av barnstugor för budgetåret 1971/72 anvisade elt förslagsanslag av 130 000 000 kronor.

Reservationer hade avgivils

5. beträffande frågan om frivillig eller obligatorisk förskola av herrar
Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c). Andreasson
(c) och Romanus (fp), som ansett att utskottet under 2 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av molionen 1971:741 hos Kungl, Maj:t begärde all lUläggsdirekliv gavs lUl 1968 ärs barnslugeutredning i enlighet med vad reservanterna anfört,

6. beträffande statsbidragsbestämmelserna i fråga om driften av
barnstugor av herrar Hamrin och Romanus (båda fp), som ansett att
utskottet under 4 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1971:780 hos Kungl, Maj;t hemstäUde att förslag snarasl framlades tiU sådan ändring av reglerna för bidrag tUl driften av barnslugor alt ökal stöd gavs ät kommunerna, särskUl dem som i förhällande lUl sitt skatteunderlag hade speciellt slort behov av barntUlsynsplatser,

7. beträffande statsbidragsbestämmelserna i fråga om driften av
barnstugor av fru Marklund (vpk), som ansett all utskottet under 5 bort
hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifaU UU motionen 1971:358 tUl Bidrag tUl driflen av barnstugor för budgelåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 280 000 000 kronor.

8. beträffande statsbidragsbestämmelserna i fråga om driften av barnstugor av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m), Larsson i Öskevik (c). Åkerlind (m), Andréasson (c) och Romanus

(fp).

Vid punklen hade belräffande frågan om frivillig eller obligatorisk förskola avgivils elt särskUt yttrande av herrar Carlshamre och Åkerlind (båda m).

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU driften av barnstugor

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Fm lalman! Reservaiionen 5 tar upp frågan om frivUlig eller obligatorisk förskola. Reservationen gmndar sig på det yrkande som ställs i motion nr 741 av fröken Eliasson m, fl, Della yrkande mynnar ut i alt 1968 ärs barnstugeutredning skuUe ges tUläggsdirektiv med inriktning på att utreda frågan om möjligheten att införa en obligatorisk förskola,

Utskottsmajoriteten hänvisar i silt yrkande om avslag pä motionen UU barnsiugeutredningen och.dess arbeie, men kvar slär dock att jusl den fråga som molionärerna aktualiserar, nämligen möjligheten alt införa en obligatorisk förskola, inte ingår i direktiven. Det är jusl synpunkterna härpå som vi frän reservanternas sida anser del vara angeläget att ulredningen lar upp och prövar.

Eflersom motionären själv senare kommer all utveckla sina synpunkter på denna fråga, skall jag inle vidare gå in pä de här tankegångarna, ulan jag ber endast all få yrka bifaU liU reservaiionen 5,

Hen ROMANUS (fp):

Fru talman! Möjlighet UU barntUlsyn är etl av grundvillkoren för jämlikhet meUan män och kvinnor. Var och en som sä önskar måsle fä tUlfäUe att häUa kontakt med förvärvsarbetet även under den tid när man har smä barn. Finns inte den möjligheten, t. ex. därför all barnliUsyn inle är ordnad, bUr kvinnorna ofrånkomligt beiraklade som en sekunda arbetskraft. Detla råder det numera enighel om. Men del gäller att också förverkliga målet om tUlgäng lUl barntUlsyn,

1966 visade familjedaghemsutredningen alt båda föräldrarna, eller den enda föräldern, lUl 300 000 barn under tio är hade förvärvsarbele — 50 000 av dessa barn hade ensamstående föräldrar — och att ytterligare 200 000 kvinnor med tiUsammans 350 000 barn ville gä ul i arbeie, om de hade kunnat fä förvärvsarbete och om de hade kunnat fä barntUlsyn, Dessa siffror säger någonting om storleksordningen pä de problem vi har, och ocksä vUken målsättning som måste gälla för ulvecklingen pä detla område. Sedan dessa undersökningar gjordes har antalel barn i de aktueUa åldrarna ökat och ocksä förvärvsbenägenheten hos deras mödrar.

Lägel den 1 januari i är var enligt socialstyrelsens uppgifter att det fanns 36 122 platser på daghem. Med 20 procents överinskrivning, som man tUläter, blir det 43 346 platser. På fritidshem fanns det 7 281 platser, eUer med överinskrivning 8 737 barn. I lekskolor fanns det 41 846 platser, dvs. man tog emot 83 692 barn, eflersom varje plats tar emot ett barn på förmiddagen och ett barn pä eftermiddagen. Hur många platser i familjedaghem som fanns är något oklart, I de kommuner som fick statsbidrag förra ärel fanns då drygt 16 000 platser. Totalt hade man

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 59-61

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU driften av barnstugor

kanske det dubbla anlalel - fru Odhnoff antydde del - i kommunal regi.

Det innebär totalt 170 000 barn i samhäUets lUlsyn, varav hälflen togs om hand bara tre limmar per dag. Det antalet skall alltså jämföras med de behovssiffror som jag nyss nämnde.

1 socialstyrelsens prognos "Socialvårdens resurser 1971-75" redovisas följande uppskattningar från kommunerna för 1975; 80 000 daghemsplatser, 67 000 lekskoleplatser — dvs. 134 000 barn skuUe gå i lekskola — 22 000 fritidshemsplatser, 56 000 familjedaghemsplatser. Det blir totalt 290 000 barn, varav 160 000 i heldagstiUsyn.

Man vet nu inte vad som blir resultatet av barnstugeulredningens funderingar om en integration av daghem och lekskola. Men så mycket är ändå klart att den planerade ulbyggnaden, om den genomförs, fortfarande inte för oss tUl målet: att var och en skall ha möjlighet UU barntUlsyn för att kunna håUa kontakt med förvärvsarbele.

Vad som är värre är, att det finns allvarliga risker för all den utbyggnad som kommunerna har uppgivit inte kan förverkligas, om inte ytterligare ätgärder vidtas frän slalens sida. Ett allvarligl problem är personalutbUdningen, men den frägan lar jag inte upp nu, eftersom den inte behandlas i det här utskotlsbelänkandel. Det är ändå klart att här mäste fram väldiga satsningar pä personalutbildningen.

Ett annal aUvarligt problem, som vi nu skall diskutera, är kommunernas driftkostnader. SärskUt i de barnrika inflytlningskommunerna är det här naturUgtvis ett problem, och köerna lUl daghemmen ökar i dessa kommuner, trots att man på många håll har mångdubblat platsantalet under senare år. Därför måste statens bidrag öka för alt möjliggöra en ytterUgare satsning av kommunerna. Som del har visats, bl. a, i en skrift av Bengt Jönsson, utgiven av LO, är daghem en bällre affär för staten än för kommunerna. Den effekten kommer troligtvis alt bli större när antalet daghemsplatser ökar, ty då kan man också ta in barn tUl föräldrar med högre inkomst. De kommer alt betala en högre statlig skatt än vad t. ex. de mänga ensamstående föräldrar gör, som i dag har sina barn på daghem.

Det sägs att denna utgift inte är sä slor för kommunerna - i genomsnitt kanske kosinaderna för barntUlsyn rör sig om en proceni i den kommunala budgeten mot tio procent för åldringsvården. Men i de kommuner som det här gäller, framför alll de barnrika inflyttningskommunerna som vi tidigare har talat om när vi var inne på frägan om "de nya fattiga", uppgår dessa kostnader lUl en väsentligt slörre del av kommunens budgel.

För någon månad sedan gjordes en framstöt från tre av dessa kommuner, Haninge, Tyresö och Botkyrka i Stockholmsomrädet. Där målar man upp just denna bakgrund: trots att man har ökat tUlgången på daghemsplatser har man fält en alll större efterfrågan. Den kommunala ekonomin klarar helt enkelt inte att håUa jämna steg med efterfrågan. Därför aktuaUserar man frägan om en särbehandling i stalsbidragshänseende av kommuner som bedöms ha särskUda problem.

Dessa tre kommuner har starkt byggt ut sin barntUlsyn, I t, ex, Tyresö, som dels figurerar som den kommun som kanske har del största antalet socialhjälpstagare, dels förra året fick schavoltera i TV som något

slags läglönekommun, har man under den senaste valperioden under liberal ledning tiodubblat antalet daghemsplatser.

Nu är del socialdemokratisk ledning i dessa tre kommuner, och de som nu har ansvaret finner precis del som vi från folkpartiet har funnit, nämligen att statens insatser måste öka, och mest för de kommuner som har det största behovel av platser i förhäUande lUI sina resurser - i förhällande Ull skatteunderlaget, som vi säger i en moiion som behandlas här.

Det är inte fråga om att subventionera nägra särskilda daghem för specieUa kategorier, utan varje särskill stort behov av barntUlsyn måsle föranleda särskUda statliga insatser så länge barntUlsynen ekonomiskt är en så mycket slörre belastning för kommunerna än för slalen.

Jag ber att fä yrka bifall tUl reservaiionen 6 där denna fråga behandlas.

Vårt krav på en aUmän förskola är ingen nyhet; det har framförts under en följd av år här i riksdagen, bl, a. från folkparlihåll. Jag instämmer i vad hen Gustavsson i Alvesta sade om angelägenhelen av alt alla barn får del av den stimulans i fräga om social, psykisk och motorisk UtveckUng som förskolan mnebär. SjälvfaUet mäsle man, om man inför en allmän förskola, ha slörre möjligheler än när det gäller skolväsendet i övrigt att ge dispens tUl dem som bor längt frän förskolan eUer som av någon annan anledning behöver vänta. Men principen om en allmän förskola borde del inte råda några delade meningar om.

Jag ber att få yrka bifall också tUl reservationen 5.

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till driften av barnstugor

Fröken ELIASSON (c):

Fru talman! Som påpekas i socialutskottets belänkande under punkten 11 har 1968 års barnslugeutredning fått i uppdrag att pröva formerna för och omfattningen av den förskoleverksamhet som på sikt kan komma aUa barn tUl del under en lid närmasl före inträdet i grundskolan. 1 utredningsdirektiven framhävs särskUl belydelsen av alt barn från en stimulansfattig miljö får della i en organiserad gruppverksamhet. Starka skäl sägs tala för att strävandena alt skapa likvärdiga skolulbUdningsmöjligheter för aUa barn oavsett bostadsort, ekonomi och hemförhåUanden ocksä skall omfatta de förhållanden som påverkar barnens utgångsläge vid skolstarten. Förskolan är en så angelägen fräga — framför aUt ur jämlikhelssynpunkl - alt enligt min uppfattning målsättningen med en förskola för alla barn inte får skjutas på framtiden. Skillnaderna mellan barnen i deras förutsättningar alt fungera i skolan och i samhäUslivet är redan i sjuärsäldern så stora att inle ens en grundskola med aldrig så avancerade jämlikhelsmålsättningar kan kompensera elt sämre utgångsläge och ge alla barn en likvärdig chans här i livet.

I sitt första betänkande, som ju är en diskussionspromemoria, understryker barnstugeutredningen det nära sambandet meUan barntUlsynen och de olika former av förskoleverksamhet som finns, bl. a. genom att använda beteckningen förskola som ett gemensaml, samlande begrepp. HittUls har barnstugeverksamheten varierat starkt i omfattning frän kommun tUl kommun. Kommunernas ambitioner i fräga om barntUlsynen varierar givetvis med kommuntyp, befolkningsstruktur och

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till driften av barnstugor

sysselsättningsmöjligheter inom kommunen. Att så är fallet har bl, a, nu senast belysts av den statUga servicekommitlén. Del finns inle anledning att tro annal än att kommunerna också framdeles kommer att uppvisa stora skUlnader i omfallningen av barnstugeverksamhelen. I glesbygder med få eUer inga sysselsättningstUlfäUen för kvinnorna, pä orter med permanent undersysselsättning och stor dold arbetslöshet är den kommunala barntUlsynsambitionen låg, medan barnen där i förskoleåldern kan ha väl så stort behov som eller mänga gånger kanske stöne behov av gruppsamvaro än barn i samma älder i de mera expansiva delarna av landet, i inflyttningsomrädena.

SkUlnaderna kommunerna emellan, den aUmänna brislen pä barntUlsynsplatser och skUda hemförhållanden i socialt, kultureUt och ekonomiskt hänseende, del är faktorer som gör att vissa grupper av barn utestängs frän en organiserad gruppsamvaro. Enligt min uppfattning skulle det vara djupt olyckligl om ulbyggnaden av förskoleverksamheten under överskådlig tid skuUe ske i sädana former att ett ökande antal barn genom samhäUets försorg fär möjligheler UU en bällre start i livet, medan många andra barn fortfarande kommer att stå helt utanför förskoleverksamheten. Framför aUt vore det olyckligt, därför att all erfarenhet säger oss att det är de som är svårast alt nå som är i mest trängande behov av samhäUets hjälp - jag behöver här bara påminna om de erfarenheier vi har från de senaste årens salsningar på vuxenutbildningens område.

För att aUa barn inom en någorlunda snar framlid skall kunna erbjudas reell tUlgång tUl förskola är del nödvändigt att det nu pågående utredningsarbetet inriktas på frägan om en obUgatorisk förskola. Det är det kravel som vi fört fram i moiion 741. Jag menar att frägan om en förskola för alla barn inte skall fä anslå UU dess alt den slora och svåra uppgiften att bygga ut barntUlsynen i tUlräcklig omfattning lösls. SjälvfaUet avser jag inte annat än att utbyggnaden av samhällets barntUlsyn mäste ges hög prioritet - och det är väldigi viktigt - men målsältningen att nå alla barn i förskoleåldern, den fär man inte släppa efter pä, den får man inte skjuta på framliden.

Den primära mälsätiningen med en obUgatorisk förskola är, som jag ser det, inte att lösa barntUlsynsproblem, utan att erbjuda barn en stimulerande miljö, kontakt och gemenskap och ge dem en mjuk förberedelse inför den egentliga skolgången — och delta skall alltså komma alla barn UU del. Barnsiugeutredningen bör därför fä i uppgifl all närmare ulreda och lägga fram förslag om hur en obUgatorisk förskola skaU uiformas, hur den skaU samordnas med barntUlsynsverksamheten och hur den skaU anknytas tUl grundskolans lågstadium.

Med detla vUl jag, fru talman, yrka bifaU tUl reservationen 5, vari hemstäUs om tUläggsdirektiv tUl barnsiugeutredningen.

100

Fru MARKLUND (vpk);

Fru talman! Barnstugans dubbla uppgifl - att dels underlätta för föräldrarna att förvärvsarbeta och dels stimulera barnens utveckling och bidra tUl mer Ukvärdiga vUlkor för barn från olika miljöer — gör klarl hur absolut nödvändig en fortsatt och kraftig utbyggnad av barnslugeverksamhelen är. Om barnstugan med dessa sina uppgifter skaU kunna nä alla.

mäste man komma ifrån det nuvarande förhåUandet att utbyggnadstakten är hell olika i olika kommuner, beroende i de flesla fall pä ekonomiska realiteter men ofta också på bristande framsynthet hos kommunalmännen.

Ätt barnstugekostnaden ofta är det första som utsätts för budgetberedarnas rödpenna då ekonomin i kommunerna kärvar UU sig och hotet om ytterUgare höjningar av kommunalskatterna skall hällas borta, det finns det många och aktueUa exempel pä. Landsorganisationen har ju ocksä uppmärksammat detta, då man i elt uttalande nyUgen kriliserar kommunema för alt de låter barnstugorna komma i andra hand i ett kärvt ekonomiskt läge.

LO har naturligtvis helt rätt i att byggandet av barnslugor inte får bli en konjunktursak. Och för att komma ifrån det ser vi inga andra vägar än att staten tar pä sig en större del av kostnaderna för barnstugeverksamheten. Det är i det syftet vi har stäUt förslag om 280 miljoner kronor i anslag tUl driften av barnslugor. Den summan skuUe läcka kosinaderna för löner tUl personalen vid barnstugorna. Det förefaller oss riktigt att man gör den bindningen UU personalkostnaderna, eftersom de utgör den dominerande utgiftsposten och också är den utgiftspost som ökar snabbast. Genom att staten på del här sättet tog över dessa utgifter skulle aUtså de finansieUa orsakerna undanröjas som hinder för en utbyggnad av denna nödvändiga service tUl barnfamiljerna.

I skriften Daghem och samhäUsekonomi, som utarbetats på uppdrag av LO:s familjeråd och som herr Romanus nyligen här ocksä hänvisade tUl, klargörs de ekonomiska konsekvenserna för stat och kommun av ett ökat daghemsbyggande. I tabeUer redogörs där t. ex. för hur kommunernas och landstingens skatteinkomster ökar genom de gifta kvinnornas förvärvsarbete, och där jämförs också del finansiella nettot för stat, kommun och landsting. Den jämförelsen visar att kommunerna, som aUtså har att besluta om utbyggnaden av daghemsverksamheten, har det sämsta finansieUa utbytet av utbyggnaden. Kalkylen förbättras visserligen om hänsyn också tas tUl minskade socialutgifter och långsiktiga effekter, men man kommer i den här skriften ändå fram tUl alt det får anses troligt att den nuvarande finansieringsfördelningen försvårar en snabb utbyggnad av verksamheten.

Med ett ökat samhällsåtagande, t. ex. pä det sätt som vi föreslagit i vår motion nr 358, skuUe man komma ifrån kommunernas betänkligheter inför finansieringen av denna verksamhet. I stället kunde diskussionerna koncentreras tUl frågan om vUket behov man har av verksamhelen.

Det finns naturligtvis platser i vårt land där också en sådan diskussion kan innehålla svårforcerade hinder på vägen tUl en fullt utbyggd barnstugeverksamhet. På orter där sysselsättningssituationen för kvinnorna är besvärande kan kommunalmännen naturligtvis krypa bakom detta faktum och därigenom bromsa utbyggnadstakten. Varför skaU vi bygga daghem när våra kvinnor ändå inte har några arbeten? - det är faktiskt argument som man kan stöta på. Det är självfaUet frestande för mig, som bor just på en sådan ort, att ocksä i den här debatten ta fram kravet på aUas rätt tUl arbete oavsett boendeort. Men eftersom frågan om den regionala obalansen i det här avseendet kommer upp i flera sammanhang i

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till driften av bamstugor

101

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU driften av barnstugor

riksdagen, skaU jag nu avstå från det. Jag vill emellertid gärna, utifrån den här aspekten, knyta an tUl den andra delen i barnstugans dubbla uppgift - den' alt befrämja barnens utvecklingsmöjligheter och molverka skUlnaderna i hemmiljö.

1 den diskussions-PM från 1968 års barnslugeutredning som nyligen har presenterats framhålls starkt den här sidan av barnslugeverksamhelen. Sista meningen i dess första kapitel Familjen i övergångssamhäUet tycker jag uttrycker en programförklaring för framtidens verksamhel pä det här området och betydelsen av den verksamheten. Jag citerar; "Förskolan bör utgöra en berikande miljö som underlättar för varje barn att utveckla dess inneboende resurser genom att siödja begreppsbildningen, ge valfrihet för olika aktiviteter, gruppgemenskap och vidgade relationer med barn och vuxna i olika åldrar som ett led i den sociala, känslomässiga och intellektueUa utvecklingen."

"För varje barn" — det måste självklart vara målsättningen. Barnet i glesbygden, liksom det handikappade barnet eUer invandrarbarnet, måsle fä samma chans att utveckla sina inneboende resurser som barnel i den expanderande storstaden. Men därtiU är de olika kommunernas föratsältningar i dag alltför olika. Och jag menar inte att storstadskommunerna i och för sig heUer är hell problemfria i del avseendel - detta har bl. a. herr Romanus här aUdeles nyss utvecklat, när han talade om hur just den starkt ökade tUlväxten av barnfamiljer på de orterna kan åstadkomma problem. Men olikmässigheten märks sannerUgen också ute i våra små kommuner. Den olikmässigheten vill vi råda bot på med vårt förslag i niotionen, och jag har också i socialutskottet reserverat mig UU förmän för ell beslul i den riktningen. — I reservationen finns det en felskrivning som jag viU ta tUlfället i akt att rätta tUl, Den mening som börjar med orden "Ett driflbidrag" skaU lyda på följande sätt: "Ett driftbidrag av den storlek som föreslagits i molionen 1971:358 skulle medföra att staten kom att svara för personalkostnaderna, som utgör ca 70 procent av kommunernas kostnader för barnstugeverksamhelen."

Jag ber, fru talman, att få yrka bifall liU denna reservalion, nr 7 under punkten 11 vid del nu behandlade utskottsbetänkandet.

102

Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Fra talman! Det är en mycket viktig fråga vi nu berör - frågan om förskolan och dess utformning. Ja, jag anser alt det är en av de viktigaste frågorna som vi behandlar under vårriksdagen. Det rör sig om reformer som innebär att samhäUet delvis tar hand om barnen ett eUer två år tidigare än förat. När man går att genomföra en sädan ingripande och omfattande reform är det utomordentligt viktigt att man visar stor hänsyn inte minsl tUl de föräldrar som i dag har barn i förskoleåldern och tUl de ungdomar som blir föräldrar i morgondagens samhälle. Vad är deras uppfattning? Känner vi den? Är vi beredda att ta hänsyn tUl den? Den pågående barnstugeutredningens väntade förslag om en obligatorisk förskola aktualiserar två viktiga frågeställningar.

För det första: SkaU förskolan vara obligatorisk? Erfarenheten visar att inte aUa barn upplever förskolan positivt och att föräldrarna kan ha välgrandade skäl för att vilja behålla barnen i hemmet, inte minsl

psykologiska skäl. Det har ju visat sig alt det finns elever som inte är mogna att böria grundskolans första läsår. De är väl mogna alt la emot undervisning men inte mogna för skolans mUjö. (Här skuUe behövas en skolmiljödebatt, men jag skall inte gä in på det omrädei nu.) Del finns aUlsä elever som blir skadade av miljön och har väldigt svårt för att anpassa sig längre fram i skolan. Hur viktig är då inle denna aspekt när del gäUer fem—sex-åringar.

Även ur livsäskådningssynpunkt kan man ställa frågan: Skall förskolan vara obligatorisk?

Många av oss har den uppfallningen all den i vårl land dominerande livsåskådningen inte har del livsrum som den bör ha i vårt skolväsende. Detla hindrar inle alt förskolan byggs ut så myckel alt aUa föräldrar som så önskar kan sända sina barn lUl förskolan. Alla barn bör ha chansen all få den sociala och även kultureUa och inteUektueUa stimulans som förskolan ger. Förskolan bör med andra ord vara obligatorisk frän samhällels men frivUlig frän elevernas sida. Samhället skaU på detta område inte kräva ulan erbjuda. Del skaU för aUa barn finnas en möjlighet, en rättighet, men inte en absolut skyldighet.

För det andra; Om förskolan görs obligatorisk, bör den dä inte göras valfri, med alternativ som svarar mot föräldraopinionen? Det finns mycket starka skäl som lalar för en alternativ, krislen förskola. Den gaUupundersökning som Svenska kyrkans centralråd och Svenska pastoratens riksförbund utförde för något år sedan utvisade att 73 proceni av de tUlfrågade bestämt yrkade på alt deras barn skall få en kristen fostran. En nyligen företagen opinionsundersökning av Religionssociologiska institutet visar att 64 procent av de tUlfrågade önskade en hell valfri förskola. För mödrar med barn under skolåldern var majoriteten längt större; 55 proceni vUle erkänna den kristna förskolan som elt allernativ lUl den aUmänna förskolan, förutsatt att vissa minimikrav pä standard, lärarulbUdning m. m. uppfylles.

Utan tvivel viU en slor procent av Sveriges föräldrar inle bara erkänna ulan också sända sina barn tiU en kristen förskola. Olika opinionsyttringar bestyrker delta. En kristen förskola kan därför med fog betecknas som etl demokratiskt rättvisekrav. Det är beaktansvärt att inle minst ungdomarna har engagerat sig i denna fråga. De känner all den pä någol särskUt sätt berör dem.

När Svenska aUiansmissionens ungdomsförbund höU sin årskonferens för någon månad sedan antog man etl uttalande, som bl, a, har skickats tUl barnsiugeutredningen och tUl utbildningsministern. Ungdomsförbundet, som represenlerar 15 000 ungdomar, skriver följande: "Den pågående barnstugeuiredningen behandlar den framtida utvecklingen av arbetet bland förskoleålderns barn, och vi delar deras mening att della arbete har en avgörande betydelse för det uppväxande släktets harmoniska tUlväxt och ulveckling.

Det har dock framkommit, bl, a. genom uiredningens direktiv all alternativa former för verksamheten ej getts del uirymme som både föräldrar och frivUligorganisalioner önskar. Det finns en mångfald skäl för att ge rum ät frivUliginsatser pä detla område, inte minsl genom de kristna samfundens församlingar, säväl kyrkliga som frikyrkliga. De

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU driften av barnstugor

103

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till driften av barnstugor

förfogar redan över en kader av hängivna och erfarna lärare för dessa ålderskategorier.

Också i ekonomiskt hänseende skulle kyrkornas engagemang innebära stora fördelar.

SAU vUl med denna molivering enträget påtala angelägenheten av alt alternativ förskola mätte beredas utrymme i barnstugeutredningens förslag och i riksdagens beslut."

Föräldrarnas rätt att foslra sina barn och förmedla sina värderingar UU dem är grundad i föräldrabalken och fastslagen i FN:s rättighetsförkla-ring. Många föräldrar är djupt oroade av risken alt hell eller delvis fråntas denna rätt och möjUghel, om den obligaloriska förskolans undervisning och verksamhet skuUe uteslänga sådant som för deras barn är naturliga uitryck för hemmets värderingar och tro. Och som jag nämnde är det av psykologiska skäl viktigt att förskolebarnen inte ulsälts för en frän hemmet alltför avvikande och främmande miljö. De får under inga omsländigheler tvingas att uppleva en konflikt mellan förskolan och hemmet i fråga om grundläggande värderingar och normer. De kristna samfunden har genom söndagsskola och annat barnarbete varit pionjärer inom förskoleålderns undervisning. De har en lång erfarenhet och en redan utbyggd verksamhel. I mänga församlingar fungerar en krislen förskola, och på mänga andra häll kan den lätt byggas ut UU en sädan, varvid förutsätts att den erhåUer samma statUga stöd som en allmän förskola.

Jag hade räknal med alt molionen skulle behandlas sä i ulskoltet att den hade överlämnats tUl barnstugeutredningen, som ju ännu inte har fattat beslut när del gäller obligatoriet. Sä har inte skett, därför ber jag att fä yrka bifaU tUl motionen.

I detta anförande instämde herrar Eriksson i Bäckmora (c), Gernandt (c), Nilsson i Ägnas (m) och Börjesson i Falköping (c).

104

Fm SIGURDSEN (s):

Fru talman! Dagens debatt omkring socialutskottets betänkande har i sin första avdelning berört strängt laget aUt som gäller familjepoliliken. Del är nu vi diskuierar sakfrågorna, och just nu är del fräga om driftbidrag tiU barnstugorna.

Det har från flera häU sagts alt utvecklingen har gäll mycket snabbt när del gäller ulbyggnaden av barnstugorna — och det kan konstaleras — i synnerhet under 1960-lalel. Vi kan grovt säga att vi gick in i 1950-talet med 10 000 daghemsplatser, vi gick ut ur 1950-lalet med ungefär 10 000 daghemsplatser, medan vi gär in i 1970-lalet med ungefär 35 000 daghemsplalser, ungefär 32 000 platser i familjedaghem. Det har aUtsä skett en mycket kraftig utbyggnad. Men det skaU stäUas mot de behov som finns. Man kan konstatera att antalet barn i åldern 0—6 år med förvärvsarbetande föräldrar - där modern har minst halvtidsarbete - år 1960 var 124 000 och år 1970 215 000. Dessa siffror i relation UU varandra visar att vi fortfarande har en mycket stor brist på daghemsplatser.

Vi kan också av socialslyrelsens resurser 1968—1975 — som tidigare

har citerats här bl. a. av herr Romanus — utläsa hur kommunerna själva bedömer ulbyggnaden av bamstugor och familjedaghem. Man räknar med alt vi 1975 skuUe komma upp tUl 80 000 plalser i daghem, 67 000 i lekskolor, 22 000 i fritidshemmen och 56 000 i famUjedaghemmen,

Vad som också kan ha sitt intresse i detla sammanhang är att se Utet pä hur slatens kostnader för denna verksamhel har vuxit under åren. Budgetåret 1963/64 satsade staten 7,1 miljoner på barnliUsynens område. Budgetåret 1971/72 föresläs 255 miljoner. Det är en mycket kraftig ökning av del belopp som staten stäUer tUl förfogande. Man skulle i det sammanhanget vUja fråga om det finns nägon kommun som har motsvarande kostnadsutveckling på detla område.

I dag möts vi av etl aUmänl inlresse för barnstugeverksamheten eller förskoleverksamheten, om vi skaU använda den benämning som barnsiugeutredningen i sin diskussionspromemoria antagit som gemensam beteckning för dessa verksamheier. Herr Carlshamre har lidigare frän denna talarstol sagl att det var felaktigt all påstå alt nu ocksä de borgerliga och moderalerna hade blivit intresserade för socialpolitik. Men jag tycker alt när det gäUer förskoleverksamheten är det verkligen glädjande att kunna konstatera att också moderala samlingsparliei i är har moiioner som lar upp förskoleverksamheten — del mäste vi se som ett framsleg. Jag skaU göra nägra kommentarer tUl de reservationer som fogals tUl den punkt i betänkandet som vi nu diskuterar,

Reservaiionen 5, som tar upp frågan om friviUig eller obligatorisk förskola, förefaUer mig vara fullständigt meningslös. Jag förstår inle hur man skall kunna ge barnstugeutredningen tUläggsdirektiv för en uppgifl som utredningen redan har. Man Utar tydligen inte på direktiven eUer pä ulredningen. I direkliven slår, del har citerats lidigare, men jag upprepar del: "Ulredningen bör vidare pröva formerna för och omfattningen av en förskoleverksamhet - i lekskola eller daghem - som pä sikl kommer alla barn lUl del under en tid närmast före inlrädel i grundskolan."

Nr 60

Onsdagen den 14 april 1971

Bidrag till driften av bamstugor

Kan man komma närmare än med detla resonemang att det gäUer alla barn?

När fröken EUasson lalade för denna reservalion fick jag en känsla av att för henne var förskola en sak och barntUlsyn en annan. Vi har ju under årens lopp försöki få kommunalmännen förstå att daghem och lekskolor, som är de nu vedertagna benämningarna, är exakl samma sak pedagogiskt sett. SkUlnaden Ugger bara i vistelselidens längd och all man gär längre ned i åldrarna när det gäller daghemmen. Men också i barnstugeutredningens diskussionspromemoria slås detta fast, och alt vi föreslär benämningen "förskola" för aU denna verksamhet ger ytterligare lyngd åt att vi ser detta som en likvärdig verksamhel. Vi lalar sedan om halvdagsbarn och heldagsbarn, beroende pä vilken längd vistelsen har.

När del talas om en obligatorisk eller allmän förskola måsle däri ligga, att vi har att utreda frågan om en förskoleverksamhet för alla barn. Det talas också i barnstugeutredningens diskussionspromemoria om vUka ytterligare uppgifter vi har ulöver dem som berörs i promemorian. Det sägs alt vi skaU komma med förslag belräffande dessa frågor i det betänkande som har aviserats lUl liden omkring årsskiftet. Vi kommer då

105

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 59-61

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Bidrag till driften av bamstugor

106

att lägga fram förslag i frågan om allmän eUer obligatorisk förskola - hur man nu vUl kalla den — och vi kommer även alt ta upp frägan om huvudmannaskapet, som också berörs i reservaiionen 5, Jag lycker alllsä alt kraven i denna reservalion är helt tUlgodosedda genom de uppdrag som barnstugeuiredningen redan har.

Reservationerna 6 och 7 berör frägan om drifibidragen tUl daghemmen. Drifibidragen tUl både daghemmen och fritidshemmen höjdes föregående år. I motioner tUl föregående års riksdag föreslogs ocksä att formerna för det framtida bidraget lUl barnstugeverksamheten skulle utredas. 1970 ärs riksdag uttalade, all när barnstugeutredningen framlägger sitt slutliga förslag om hur den framtida förskolan eUer barnstugan skaU se ul, skall riksdagen också ta ställning lUl frägan om finansieringen av verksamhelen. Jag tycker att det var ett riktigt beslut. Eftersom vi inte tagil StäUning tUl barnstugeutredningens slulliga betänkande — det föreligger ju ännu inte - vel vi inte exakl hur förskolan kommer att se ut. Det är därför riktigt alt vi i sammanhang med beslutet om förskolan ocksä tar stäUning lUl finansieringsfrågorna.

I reservationen 6, som bl. a. herr Romanus har talat för, yrkas att riksdagen skaU hemställa om förslag tUl sådan ändring av reglerna för bidrag lUl driften av barnstugor att ökat stöd ges äl kommuner, särskUl dem som i förhäUande tUl sitt skalleunderiag har speciellt stort behov av barntUlsynsplatser. I den motion, som denna reservation bygger på, talas det också om inflyttningskommunerna med ung befolkning och om kommuner med anstalter för högre utbUdning. I fråga om inflyttnings-kommunerna, dvs. kommuner som har en ung befolkning, är della krav i viss mån tUlgodosett genom proposition nr 84, som vi i dagarna har fått och där det föreslås ändrade regler för utbetalning av kommunalskatt. Ändringen medför ökade förskottsulbetalningar lUl kommuner med befolkningsökning. Del är något av den problematiken som herr Romanus har talat om i denna reservation.

I reservationen 7 ansluler sig fru Marklund tUl den syn som LO har hävdat när det gäller konslraklionen av driftbidragel, dvs, LO har ett samhällsansvar och tycker att slaten på sikl skall överta personalkostnaderna för barnstugeverksamheten. Fru Marklund anser emellerlid alt riksdagen redan innevarande budgeiår skall anslå ytterligare 150 miljoner kronor, dvs. vi skall redan i är besluta om alt staten skaU överta dessa personalkostnader. Reservationen innebär aUlså en överbudspolitik i detta sammanhang. Fra Marklund har inte redovisat var läckning för dessa 150 miljoner kronor skaU tas.

Det finns ytterligare en motion med förslag när det gäller konslraklionen av driftbidraget, nämligen motionen 350 av fröken Andersson i Lerum m. fl. som menar all det borde ske en översyn av bestämmelserna. Motionsförslaget ansluler sig UU socialstyrelsens förslag, enligt vUket man i SläUet för bidrag per plats skall lämna bidrag per avdelning. Där sägs att det är de mindre barnen som kosiar mest och alt man skulle kunna utjämna kosinaderna genom alt införa ett avdelningsbidrag.

Bara vid årets riksdag föresläs aUtså tre olika modeller för hur statsbidraget skaU uiformas. Det finns ingen anledning, anser utskottet, att i dag ta stäUning vare sig tUl den ena eller andra modellen. Det är

rikligt enligl utskottets mening all del skall ske när barnstugeulredningens slulliga förslag föreUgger. Om utredningens tidsplaner håller pä detta område kommer riksdagen inom en inle alltför avlägsen framtid att få ta StäUning tUl dels utformningen av den framtida förskolan, dels finansieringen av denna förskoleverksamhet,

TiU slul skaU jag säga nägra ord liU herr Johansson i Skärstad, som i molsals tUl dem som vUl ha en skärpning sä all säga av barnstugeulredningens direktiv, dvs. de som inte trodde pä all vi skulle utreda frägan om obligatoriet, snarare önskade mildra dessa direktiv. Han lalar om att del här borde finnas alternativ, att alla barn inte passar i förskola osv. Han säger också att vi vet att mänga barn har svårigheter redan när de börjar skolan. Men del gäller ju att upptäcka just eventuella svårigheter som finns hos förskolebarnen, alt se om de har störningar och om del finns problem pä någol sätt. Genom att della i en förskoleverksamhet har barnen möjlighet alt få psykologkontakt. En förskola för alla barn mäsle medföra alt skolstarten blir mjukare och alt det blir lältare att upptäcka eventueUa svårigheter.

Förskolan skall vara frivillig för barnen, säger herr Johansson i Skärstad. Ja, det är så i dag att den är frivillig för barnen. Man kan kanske ofla fråga sig, om det alltid är så att vi på våra lekskolor eller förskolor har just de barn som bäst behöver den verksamheten. Kanske mänga av de barn som vi i dag inte når av olika anledningar skulle ha myckel stor nytta av alt komma på en lekskola — kanske ha större nytta av del än flera av dem som redan finns där.

Herr Johansson i Skärstad talar ocksä om föräldrar som har olika uppfattningar när det gäUer religionen. Jag viU dä framhåUa att i den diskussionspromemoria som barnstugeutredningen har avlämnat finns etl avsnitt om barn och religion. Vad som jag tycker är genomgående i barnstugeutredningens förslag är detla ökade samarbete och ökade inflylande frän föräldrarnas sida. Det mäste väl medföra att föräldrar, som har invändningar och över huvud taget vill ta upp frågor när det gäUer reUgionen och andra saker, får mycket goda möjligheter tUl detta, om vi kan förverkliga den förskola som barnsiugeutredningen har skisserat i sin diskussionspromemoria.

Avslutningsvis vUl jag rent allmänl säga att jag lycker alt del även i Sveriges riksdag råder Utet förvirring om begreppen. Jag vill än en gäng påpeka att vi med förskola i dag menar en verksamhet som rör barn från sex månader — vid vUken ålder spädbarn las emot pä det vi kallar för daghem — och upp lUl åldern för inträde i skolan. Det finns alltså ingen skUlnad i den verksamhet som bedrivs, beroende på om barnen vistas kortare eUer längre tid i institutionen. Det verkar emellertid som om en del av er som har varit uppe i debaiten har den inställningen all del finns skUlnader i denna verksamhet. Jag tror alt det vore myckel lyckligt om vi en gång för aUa kunde slä fast alt förskoleverksamheten, vare sig den bedrivs i daghem eller lekskolor, är en och samma och alllsä har samma värde.

Fru talman! Med det anförda vUl jag yrka bifall UU utskottets hemstäUan på aUa punkter.

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till driften av barnstugor

107

Nr 60

Onsdagen den 14 aprU 1971

Bidrag tiU driften av barnstugor

Fru MARKLUND (vpk) kort genmäle;

Fru talman! Det är rikligt alt jag vid mitt ställningstagande i denna fräga har följl LO:s uppfallning, som jag också tror är fru Sigurdsens personliga mening om hur barnslugeverksamhelen skall finansieras. Fra Sigurdsen betecknade nu som överbudspoUtik från vår sida att förslaget i vår motion går ut på att denna finansieringsform skaU tiUämpas snabbare. Hon åberopar också LO:s uttalande om samhällsansvaret. Är del då meningen att man skaU tolka LO;s kriiik mot kommunerna — som jag nyss erinrade om — som någon liten vacklan i fråga om detta samhäUsansvar? I den kritiken säger man ändå att barnstugeverksamhetens betydelse som utjämnande faktor när del gäller barnens sociala StäUning måste prioriteras från kommunernas sida. SkaU det inte också gälla slaten?

108

Fröken ELIASSON (c) kort genmäle:

Fru talman! Jag fick det påpekandet nyss beträffande begreppet förskola att man inte kan skUja förskoleverksamhet och barntUlsyn ät. Jag vUl ändå säga att förskola fortfarande är ett ganska flytande begrepp och såvitt jag vet har barnstugeuiredningen ännu inle lagil stäUning tiU om "förskola" skall användas som ett samlande begrepp för all barnstugeverksamhet och barntUlsyn över huvud taget.

När jag använde begreppet förskoleverksamhet gjorde jag det med den avsikten att jag vUle försöka avgränsa den mer pedagogiskt betonade delen av barntillsynen och den sociala gemenskapen, som är synnerligen central i denna verksamhet. Man kan nog ändå avskUja den från den övriga barntUlsynen, som naturligtvis också omfattar mycket, såsom tUlsyn över vUande barn, ätande barn, lekande barn, promenerande barn osv. Det är just blocket av pedagogisk lek som jag ser som mycket centrall och som jag tycker att del är mycket angelägel alt alla barn skall få del av inom en snar framtid.

Jag tycker därför att det finns anledning att begära tUläggsdirektiv tUl barnstugeutredningen. Dess direktiv är nog mer vaga på denna punkl än man ibland förestäUer sig. Man blir litet betänksam när man ser de förslag tUl diskussionsfrågor som tas upp i utredningens betänkande, där första frågan lyder: Behövs förskola som komplement lUl familjen i dagens samhäUe?

Jag tror att det skuUe betydligt underlälta utredningens arbeie däresl man slapp syssla med frågan, om förskolan skulle vara obligatorisk eUer inte, och man mer direkl kunde inrikia sig pä att finna former för en obligatorisk förskola, som skuUe göra det möjligt för alla barn att inom en relativt snar framtid nås av denna verksamhet.

Herr JOHANSSON i Skärstad (c) korl genmäle;

Fru talman! När fru Sigurdsen talade, fick jag en känsla av att religionen kommer att behandlas annorlunda i förskolan än i den obligatoriska skola vi nu har. Jag skulle vilja fräga om del kommer att bU så och om läramas ställning kommer att bli annorlunda. I sä fall vore mycket vunnet.

Fru SIGURDSEN (s) kort genmäle;

Fru talman! För fru Marklund vUl jag påpeka att de områden som prioriterats i årets statsverksproposition är arbetsmarknadspoUtiken, arbetsmiljön och barntUlsynen. När vi inom LO märkte tendenserna i kommunerna, gjorde vi ett uttalande om att barntiUsynen måste prioriteras. Den prioritering man från statsmakternas sida gör av barntUlsynen i årets budget borde ske även i den kommunala budgeten.

Att i är begära "på ett bräde" 150 miljoner kronor för att klara ett övertagande av personalkostnaderna för barnstugeverksamheten, anser jag vara orealistiskt, fru Marklund, alldenslund vi år 1970 fick en höjning av driftbidraget och avser alt ta upp frägan, när barnstugeuiredningen kommer med sitt slutliga förslag.

Fröken Eliasson säger att förskolan är ett flytande begrepp i barnstugeutredningens diskussionspromemoria. Vi för fram förslaget som en frågestäUning över huvud taget. Vi vUl ansluta oss tUl idén och kaUa all verksamhet förskola. Fröken Eliasson försöker utveckla det hela och talar om olika moment i verksamheten; barnen sover, barnen äter. Ja, men om man läser diskussionspromemorian riktigt är begreppel vård ocksä pedagogik. Det ligger pedagogik i aUa moment, oavsett vad personalen sysslar med i förskolan. I varje faU har jag lärt mig detta under arbelet i barnstugeutredningen.

Jag tror att man får ett bättre grepp om vad som menas med pedagogik i det här sammanhanget, om man grundligt lar del av den promemoria som barnstugeutredningen givit ut.

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag tiU driften av barnstugor

Hen ROMANUS (fp):

Fm talman! Med hänsyn tUl den väntande middagen skall jag avstå frän den frestande möjligheten att ge mig in på en lång diskussion om förskoleverksamheten. Jag skaU bara ta upp ett par av de saker fru Sigurdsen var inne på.

Hon säger att aUtmg står i direktiven. Hon frågar: Litar ni inte pä direktiven? Litar ni infe på regeringen? Nej, tyvärr är regeringens förflutna pä det här området inte sä ärorikt, att man kan Uta på alltför suddiga direktiv.

När fru Sigurdsen åberopade ett uttalande riksdagen gjorde förra året med anledning av en motion just från fru Sigurdsen själv, skulle man kunna stäUa samma fråga: Varför väcka den motionen? Litar inte fru Sigurdsen pä regeringen? Och varför skriva in detta sä noggrant i ett riksdagsutlåtande om inte för att utöva ett tryck på regeringen?

Det är precis samma sak som vi är ute efter nu.

Detta gäller även frågan om ökat stöd åt de kommuner som har stora svårigheter att klara av den ökade barnliUsyn som de själva vill ge. Där viU vi ha ett kraftigare tryck på regeringen att helt enkelt göra större insatser. Även om det är tacknämligt att det nu kanske sker en snabbare utbetalning av kommunalskatt genom propositionen 84 löser inte det de ekonomiska problemen. Kommunerna behöver fä mera pengar, inte bara få dem snabbare.

Fra talman! För att undvika missförstånd skall jag be att fä klargöra att jag icke yrkar bifaU tUl reservationen 8, eftersom riksdagen tidigare i

109

Nr 60

Onsdagen den 14 april 1971

Bidrag tiU driften av bamstugor

dag har fatlat ett beslut som överensstämmer med den reservationen. Det finns ingen anledning att ytterligare tynga kammaren med elt beslut pä den punkten.

Fru SIGURDSEN (s):

Fm talman! Motionen föregående är gällde all man skuUe se över formerna för och konstruktionen av statsbidraget. Då svarade riksdagen att det skuUe vi ta stäUning tUl när vi behandlade barnstugeulredningens förslag. Inom socialdepartementet pägär det också etl utredningsarbete när del gäller finansieringsfrågorna av detta.

TUl sist: herr Romanus litar inte på utredningen och på regeringen när det gäUer alt ulreda formerna för en obligatorisk, allmän förskola för alla barn. Kan herr Romanus möjligen Ula pä mig om jag, som sitter med i utredningen, säger alt jag skaU verka för del?

110

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Utskottels hemstäUan biföUs.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 5 av herr Gustavsson i Alvesta m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

belänkandet nr 5 punklen 11 mom. 2 rösiar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 5 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 194

Nej - 109

Avslår — 6

Mom. 3

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels utskottets hemstäUan med den ändring däri som föranleddes av bifall Ull motionen nr 863, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifall lUl dels utskottets hemställan, dels reservaiionen nr 6 av herrar Hamrin och Romanus, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion;

Nr 60

Onsdagen den HaprU 1971

Bidrag till driften av barnstugor

Den som viU att kammaren bifaller socialuiskoiieis hemstäUan i

beiänkandel nr 5 punkten 11 mom. 4 rösiar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 6 av herrar Hamrin och

Romanus.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Dä herr Romanus begärde rösiräkning verksläUdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 248

Nej - 53

Avslår - 9

Mom. 5

Propositioner gavs på bifaU UU dels utskottets hemställan, dels reservaiionen nr 7 av fru Marklund, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Marklund begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer socialutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 5 punkten 11 mom. 5 rösiar ja,

den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 7 av fru Marklund.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 292 Nej - 16

På förslag av fra andre vice lalmannen beslöl kammaren uppskjuta den fortsatta föredragningen av detta betänkande samt behandlingen av återstående ärenden pä föredragningslislan Ull kl. 19.30.

§ 9 Interpellation nr 103 om åtgärder för att häva ungdomsarbetslösheten

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr HELLSTRÖM (s), som yttrade:

Fru lalman! Arbetslösheten i landel totalt har ökat de senasie

111

Nr 60 månaderna jämfört med föregående år. Konjunkturdämpningen drabbar

Onsdagen den " ' '' handikappade, vUket aUtmer uppmärksammats genom

14 anril 1971 arbetsmarknadspolitiska stödåtgärder. Samtidigt sker emellerlid en kraf-

-------------------- tig ökning av ungdomsarbetslösheten. Riskerna är stora för en ytterligare

försämring av ungdomens arbelsmarknadssitualion tUl den kommande vintern. Ängelägenheten av extraordinära sysselsättningsinsalser från statsmakternas sida för de unga arbetslösa har betonats av Sveriges socialdemokraliska ungdomsförbund (SSU) i skrivelse lUl arbetsmarknadsstyrelsen den 18 mars 1971. 1 skrivelsen understryks all de ungdomar som inte fält del av grandskolan löper särskUda risker att fä bestående svårigheter på arbetsmarknaden. Det finns för närvarande omkring 900 000 personer under 35 år med sju-åtta-ärig skola. De yngsta bland dessa saknar rätt tUl arbetsmarknadsutbildning. Speciell hänsyn bör tas tUl de kortutbUdade ungdomsgrapperna i arbetsmarknadsutbUdningen framdeles, sägs det bl. a. i skrivelsen. Dessa grapper konkurrerar på arbetsmarknaden med jämnåriga vUka har en betydligt starkare grundut-bUdning än som gäUer i högre åldersklasser. UtbUdningsgapet slår därför sannolikt hårdast på arbetsmarknaden just inom de lägsta åldersklasserna, särskUt över en längre tidsperiod.

Sedan SSU:s uppvaktning gjordes har nya arbetslöshetssiffror publicerats som ger ytterUgare anledning lUl oro för de kortutbUdade ungas möjligheler på arbetsmarknaden. Arbetslösheten bland ungdomar under 25 år har per den 15 mars mer än fördubblats sedan mars förra året. Sålunda fanns 9 089 arbetslösa ungdomar anmälda hos arbetsförmedUngarna den 15 mars 1971. Det är en ökning med 4 881 sedan mars förra året. Ökningen av arbetslösheten bland ungdomsgrapperna är relativt sett större än ökningen av den totala arbetslösheten i landel under samma tid. Mot bakgmnd såväl av de akuta sysselsättningssvårigheter som kan förväntas för den kommande vintern som av den långsikliga svaga slällning på arbeismarknaden som kan förutses för vissa ungdomsgrupper får jag tUl inrikesministern rikta följande fräga:

VUka särskUda ätgärder avser statsrådet att vidta för att häva den starkt ökande ungdomsarbetslösheten?

Denna anhållan bordlades.

§ 10 Upplästes följande lUI kammaren inkomna ansökan;

TUl riksdagens kammare

Härmed anhåUes om ledighet från riksdagsgöromålen under tiden den 20-29 aprU 1971 pä grund av utrikes tjänsteresa för FN-uppdrag.

Stockholm den 14 aprU 1971 Inga Thorsson

Kammaren biföU denna ansökan.

112

§ 11 Fra andre vice talmannen meddelade att herr Johansson i Nr 60

Norrköping enligt tUl kammaren inkommet läkarintyg vore sjukskriven

under tiden den 13 aprU tUls vidare. Onsdagen den

Herr Johansson i Norrköping bevUjades erforderlig ledighet från________ P'

riksdagsarbetel.

§ 12 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj ;ls propositioner:

Nr 93 med förslag tUl ändring i tuUlaxeringsförordningen

(1960:391), m. m.

Nr 103 med förslag tUl lag om dels fortsatt giltighet av lagen

(1942:429) om hyresreglering m. m, dels ändring i samma lag, m, m,

§ 13 Anmäldes och bordlades riksdagens förvaltningsstyrelses berättelse för verksamheten inom riksdagens förvaltningskontor under är 1970,

§ 14 Anmäldes och bordlades

Skatteutskottets betänkande:

Nr 18 i anledning av motioner om viss översyn av skattesystemet, m. m.

Försvarsutskottets betänkanden:

Nr 7 i anledning av Kungl. Maj Is proposition angående Uvränta till vissa personer

Nr 8 i anledning av motion om anstånd i vissa faU med utbUdning inom civUförsvaret och värnpliktsutbUdning

Jordbruksutskottets betänkanden:

Nr 24 i anledning av motioner angående jordbrukets rationaUsering Nr 25 i anledning av motioner om landskapsvård såsom viUkor för

tUlstånd tUl förvärv av jordbruksfastighet, m. m.

Näringsutskottets betänkanden;

Nr 7 i anledning av proposition med förslag tiU lag om förbud mot OtUlbörUga avtalsvUlkor, m. m. jämte motion

Nr 8 i anledning av motioner om utredning av formerna för revisors-auktorisa tionen

Nr 9 i anledning av motion om åtgärder för att stimulera nyetablering av mindre företag

Nr 10 i anledning av motion om åtgärder för att lösa de mindre och medelstora företagens tiUväxtproblem

Nr 11 i anledning av motion angående handläggningen av frågor rörande de mindre och medelstora företagen

Nr 12 i anledning av motion angående detaljhandelns kapitalförsörjning

§ 15 Utsträckt motionstid

Ordet lämnades på begäran tUl

Fru talman! (m), som yttrade:

Herr talman! Jag tUlåter mig hemställa, att kammaren viUe besluta, att
tiden för avgivande av motioner i anledning av Kungl, Maj:ts proposition
nr 61 med förslag tUl livsmedelslag m, m, måtte med hänsyn UU ärendets 113

Nr 60 omfattning utsträckas UU det sammanträde som infaller näst efler femton

O d pen den dagar från del propositionen kom kammaren lUl hända, dvs. försia

14 ril 1971 plenum efter onsdagen den 28 aprU.

Denna hemstäUan bifölls.

§ 16 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades all följande enkla frågor denna dag framställts, nämligen

Nr 187 Herr Taube (fp) tUl herr industriministern angående de ekonomiska vUlkoren för riänstemän i statliga företag:

Anser herr statsrådet att det är förenligt med principerna för ett StatUgt företags sunda ekonomiska utveckling, att vissa tjänstemäns ekonomiska viUkor sätts i relation tUl förelagets omsättning utan hänsynstagande tiU det uppnådda ekonomiska utfallet?

Nr 188 Herr Nygren (s) tUl herr inrikesminislern angående omskolningskurser för ungdomar:

Överväger statsrådet, med hänsyn lUl den ökade arbetslösheten

bland ungdom, medge förnyad dispens för 18—20-åringar att genomgå

arbetsmarknadsstyrelsens omskolningskurser?

Nr 189 Herr Hernelius (m) UU herr justitieministern angående permissionerna inom fångvärden:

Anser herr statsrådet att nuvarande praxis beträffande permission inom fångvården är tiUfredsstäUande med tanke pä de inlernationelll uppmärksammade rymningar av till långvarigt frihetsstraff dömda, som pä sistone förekommil?

Nr 190 Herr Hedin (m) tUl herr inrikesminislern om skyddade verkstäder för patienter under psykiatrisk värd:

Avser hen statsrådet att medverka tiU all särskUda skyddade

verksläder, avpassade för patienter under psykiatrisk vård, inrättas i

närheten av psykiatriska sjukhus?

Nr 191 Herr Hedin (m) tUl herr industriministern angående tidpunkten för framläggande av förslag om den framtida organisalionen av eldislribu-tionsverksamheten:

När ämnar herr statsrådet framlägga förslag om den framtida organisationen av eldistributionsverksamheten?

§ 17 Kammaren åtskUdes kl. 17.15.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON
114 /Solveig Gemert

Riksdagens protokoll 1971:60 Onsdagen den 14 april

Riksdagens protokoll 1971:60