Riksdagens protokoll 1971:58 Fredagen den 2 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:58

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:58

Fredagen den 2 april

Kl. 10.00

§  1  Justerades protokollet för den 25 mars.

§ 2 Herr talmannen meddelade att fröken Pehrsson enligt tUl kammaren inkommet läkarintyg vore sjukskriven under liden den 29 mars lills vidare.

Fröken   Pehrsson  bevUjades  erforderlig ledighet  frän  riksdagsgöromålen.

§ 3 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj;ts proposilion nr 85 till trafikutskottet.

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Ersättning dt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

§ 4 Föredrogs och hänvisades molionerna nr 1281 och 1282 lill konslitutionsulskoltel, nr 1283-1285 UU skatteutskottet, nr 1286 till konsUlutionsutskottet, nr 1287 och 1288 Ull skatteutskottet samt nr 1289 och 1290 tiU inrikesutskottet,

§ 5  Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen nr 98,

§ 6  Föredrogs

skatteutskottets betänkande nr 19 i anledning av Kungl, Maj:ls proposition angående godkännande av avtal meUan Sverige och Malaysia för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatleflykt belräffande inkomstskatter, m, m,

kulturutskottets betänkande nr 4 i anledning av moiion om framslällning all riksdagshuset på Helgeandsholmen förklaras som byggnadsminnesmärke.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 7  Ersättning  åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibUotek m. m.

Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 5 i anledning av Kungl, Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1971/72 tUl ersättning åt författare m, fl, för uUäning av deras verk genom bibliotek m, m, jämle moiioner.

Kungl, Maj:t hade i propositionen  1971:1, bUaga 10 (punkt B 5, s, 25-27 i utdrag av statsrädsprotokollet över utbildningsärenden för den 4

Nr 58

Fredagen den 2 april 1971

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

januari 1971) föreslagit riksdagen att till Ersättning äl författare m, fl, för utlåning av deras verk genom bibliotek m, m, för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 7 257 000 kronor,

I detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971:804 av herr Hermansson i Stockholm m, fl, vari hemställts att riksdagen beslutade att biblioteksersättningens grundbelopp för lån av svenski originalverk höjdes Ull 25 öre frän och med nästa budgeiår och alt vederbörande ulskoll förelog den uppräkning av förslagsanslaget som kunde bli erforderlig saml att riksdagen hemställde till regeringen att skyndsamt införa förhandlingsordning för författarna av den karaktär som angavs i molionen,

dels motionen 1971:812 av herr Källslad m, fl, i vad avsäg hemställan
alt riksdagen beslutade att höja författarersätlningen för bibliotekslän Ull
15 öre per län av originalverk,                                                -

dels motionen 1971:814 av herr Larsson i Slaffanstorp m.fl, vari hemställts all riksdagen till Ersättning ät författare m, fl, för utlåning av deras verk genom bibliotek m, m, för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 8 757 000 kronor,

dels motionen 1971:827 av herrar Sundman och Ahlmark vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl, Maj;l uttalade att ersältning tOI författare för utlåning av deras verk genom bibliotek borde höjas Ull de belopp och fördelas enligl de regler som föreslagits av styrelsen för Sveriges författarfond i dess anslagsframställning samt tUl Ersättning äl författare m, fl, för utlåning av deras verk genom bibliotek m, m, under ättonde huvudtiteln för budgelåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 15 260 000 kronor,

dels motionen 1971:828 av herrar Sundman och Ahlmark vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj;t uttalade sig för att faktiska förhandlingar kom till stånd mellan slalen och Sveriges författarförbund som en förberedelse för en kommande legal förhandlingsrätt.

Utskollet hemställde

1.    att riksdagen i anledning av molionerna 1971:804, 1971:812, 1971:814 och 1971:827, samiliga motioner såvitt nu var i fråga, medgav att biblioleksersällningens gmndbelopp höjdes från 12 öre UU 15 öre för lån av rättsskyddal svenskt originalverk och frän 48 öre Ull 60 öre för i referenssamling ingående exemplar av sådant verk,

2.    att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag samt motionerna 1971:804 och 1971:827 ävensom med bifaU tUl molionen 1971:814, samtliga motioner i vad de avsåg medelsanvisningen, till Ersättning ät författare m, fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m, för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 8 757 000 kronor,

3,    alt riksdagen skulle avslå motionen 1971:827 i vad den avsåg regler för fördelning av biblioleksersäitningen,

4,    alt riksdagen i anledning av motionerna 1971:804 och 1971:828 i vad avsäg förhandlingar som sin mening gav Kungl, Maj:l till känna vad utskollel anfört.

Reservation hade avgivils av herrar Björk i Göteborg och Larsson i Vänersborg, fru Sundström och fru Berglund saml herrar Zachrisson, Leander och Green (samtliga s), som ansell att utskottet under I bort hemställa,

all riksdagen med avslag å molionerna 1971:804, 1971:812, 1971:814 och 1971:827, samtliga motioner såvitt nu var i fråga, uttalade sig för ell bibehållande under nästa budgetår av biblioteksersättningens grundbelopp,

samt att utskottet under 2 — vid bifaU tUl yrkandet beträffande hemstäUan under I — bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall tUl Kungl, Maj:ls förslag och med avslag ä molionerna 1971:804, 1971:814 och 1971:827, samtliga moiioner i vad de avsäg medelsanvisningen, UU Ersällning åt författare m, fl, för utlåning av deras verk genom bibliotek m, m, för budgetåret 1971/72 anvisade etl förslagsanslag av 7 257 000 kronor.

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

TiU betänkandet hade fogats etl särskUl yttrande av herr Sundman (c) och fru Ryding (vpk).

Herr BJÖRK i Göleborg (s):

Herr talman! I etl anförande i den senasie valrörelsen varnade utrikesminister Torslen Nilsson för borgerligl-kommunistiska kombinationer, om socialdemokraterna skulle förlora sin majoritet i den nya riksdagen. Han påpekade också att ell kommunistiskt parli som lätt faller för demagogiska frestelser aldrig kan bli en päUUig bundsförvant till en socialdemokrati som mäste ta ansvar för landels ekonomi. Herr Hermansson i Stockholm blev mycket upprörd över della lal och efterlyste bevis.

Sedan förlorade socialdemokralerna sin majorilel. den nya riksdagen samlades i januari. På en och samma dag i januari framlades en kommunistisk och tre borgerliga moiioner om utgiflshöjningar på den punkl som vi nu skaU behandla. Den försia borgerligl-kommunistiska kombinationen var klar. Moderaterna framlade visserligen ingel konkrel bud i frågan, men herr Bohmans parti kan uppenbarUgen inte motstå frestelsen all i kommunisternas kölvatten tillfoga regeringen ell voieringsnederlag.

Vad socialdemokraterna i kulturutskottet har måst fråga sig var om den utgiftsökning som del här skulle bli fråga om var mer angelägen än åtskUliga andra krav som utskottet har ställts inför. Vi har med breda majoriteter i utskottet sell oss nödsakade alt awisa en rad förslag som gälll kulturarbetarnas villkor. Del har gällt ökade bestäUningar av bUdkonstnärers arbeten. Del har gällt teatrarnas möjligheter att anställa fler unga skådespelare, som ofta lever under mycket svära villkor. Det har gällt älgärder till förmän för konsthantverkare. Det har gällt stipendier till kullurarbetargrupper som mera sällan blir ihågkomna,

Pä alla dessa punkter har vi lillsammans med flerlalel av de borgerliga med beklagande måst awisa ytterligare statsutgifter. Vi har gjort det i medvetande om alt en stram utgiftspolitik är försia förutsättningen för all den samhällsekonomiska balansen skall tryggas i alla samhällsgruppers intresse,

SkuUe då önskemålet om en höjning av biblioteksersättningen vara sä

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

mycket mer angelägel än nägol av det vi sagl nej Ull? Är författarna mer nödställda än andra grupper av kulturarbetare? Det kan verka sä, om man läser några av motionerna i ärendet. Men det utredningsmaterial som publicerats efter att kulturutskottet avslutat sin handläggning av frågan lalar ett annat språk, Enligl det material som kulturrådet, låginkomslutredningen och litteraturutredningen insamlat befinner sig i varje fall budkonstnärerna och konslhanlverkarna i etl klart sämre läge än författarna i gemen. Del kan till en del förklaras med all författarna kanske i slörre uisiräckning har andra inkomsler än inkomslerna från det egentliga konstnärliga arbelet. Men under ett är, när låginkomstgruppernas problem bringats i fokus, finner vi det inle alldeles rimligt all inom kulturbudgelen prioritera en grupp, som med hänsyn till sina reella levnadsviUkor inte hör lill de mesl nödstäUda,

Därtill kommer att biblioteksersättningens ulformning inle är ägnad att i försia hand hjälpa de författare som har det särskUl svårt. Bland dem som skuUe bU delaktiga av väsentligt högre förfaltarpenning enligt motionärernas och utskottsmajoritelens förslag återfinns åtskilliga, som vi inte ens brukar beteckna som författare i egentlig mening. Vi möler där Kar de Mumma, Bång, Jolo, Cello och andra folkkära personer. Ingen vill väl missunna dem hyggliga inkomsler av deras speciella talanger. Men inte kan det vara särskilt angeläget ett år som detta alt med slalsmedel ytterligare öka på de inkomster de redan får av sina böcker. Man möter i Ustorna över förfaltarpenning ocksä en och annan professor, som skaffat sig extraknäck genom att skriva uppskattade böcker, Vissl skulle också en del författare med ekonomiska besvärligheter få en viss glädje av en höjning. Men med förlov sagt päminner situationen en liten aning om SäCO:s taktik alt framföra höga generella lönekrav med hänvisning tUl att del obestridligen finns SACO-medlemmar som har låga löner,

Della belyder inte all socialdemokralerna motsätter sig ytterligare höjningar av biblioleksersäitningen, när budgetläget lättar. Biblioleksersäitningen är ju från början en socialdemokratisk uppfinning, och även om den inle fungerar så bra ur social synpunkt, när ersättningen per boklän höjs, finns det onekligen en del goda skäl för denna ordning. Men vi har i vär reservalion velal skicka med en lilen påminnelse om att samhällels forlsalla insalser Ull förmån för författarna - där biblioteks-ersättningen bara utgör en del - i ännu högre grad än hittUls bör präglas av sociala synpunkler.

Vikligare än denna meningsskiUnad är kanske ändå alt utskottet nått full enighet, när det gäller frågan om en förhandlingsordning för författarna. I en kommunistisk motion har hemslällls lill regeringen att skyndsamt införa förhandlingsordning för författarna av den karaktär som anges i molionen. Enligt molionen skulle det gälla förhandlingar av renl facklig karaktär. I en motion av herrar Sundman och Ahlmark yrkas på alt faktiska förhandlingar skall komma till stånd mellan slalen och Sveriges författarförbund som en förberedelse för en kommande legal förhandlingsrätt.

Med anledning av dessa moiioner har utskottet hänvisat Ull de överläggningar som redan förekommer mellan utbUdningsministern och kulturarbetarnas organisalion. Man uttrycker gemensaml önskemål om

alt dessa överläggningar skall kunna få en mera systematiserad och förhandlingsliknande karaktär och att man inom deras ram också skall kunna ta upp en fördjupad diskussion bl. a. om biblioteksersättningens konstruktion.

Bakom det uttalandel slår alltså utskottet enigt, och det sägs att önskemålen i motionerna därmed anses i huvudsak vara tiUgodosedda. Eflersom företrädare för samtliga parlier slår bakom del ullalandet, får man väl förutsätta all hela frågan om en förhandlingsordning för författarna blir pacificerad, om utbildningsministern systematiserar sina överläggningar med KLYS — kulturarbetarnas organisation — och i del sammanhanget också ägnar lid ål fördjupade diskussioner om biblioteks-ersättningen. Del skulle förvåna mig om inte utbUdningsministern är beredd att tUlgodose delta önskemal.

AUa är överens om att den längl mer komplicerade frågan om en förhandlingsrätt i egentlig mening ät författarna inte kan lösas förrän utredningsarbetet på det upphovsrättsliga områdel har avslutats. Vi har ju litet tUl mans lärt oss hur många svåra problem som kan vara förenade med förhandlingsrätt för nya grupper. De någol inflammerade stämningar som präglade författarnas biblioteksaktion häromåret borde därmed klinga av. Visserligen räknar socialdemokralerna inte med alt göra sig specieUt populära hos författarna genom alt i år avböja en höjning av biblioteksersättningen — mot bakgrund av att de fick en fördubbling förra året. Men vi är räll vana vid att göra oss impopulära hos olika grupper, när vi finner del nödvändigt för alt lägga en säker grund för den framtida politiken. Och författarna lika väl som andra kulturarbetare vel att del är socialdemokratin som har gjort Sverige till ett föregångsland när det gällt att långsiktigt förbättra kulturarbetarnas viUkor,

Jag ber att få yrka bifall tUl den vid utlåtandet fogade reservationen och i övriga delar bifall lill utskottets hemställan.

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

Fru RYDING (vpk);

Herr talman! Början av herr Björks i Göleborg anförande tyder på att det har tagil mycket hårt på socialdemokralerna i kulturatskottet att nu befinna sig i reservanternas ställning och riskera del försia officiella nederlaget vid en volering här i kammaren i en anslagsfråga.

Jag skaU inte närmare beröra herr Björks varning om borgerUgl-kom-munistiska kombinationer. Men när han säger alt vänsterpartiet kommunisterna aldrig kan bli en pålitlig bundsförvant till socialdemokralerna vill jag anföra: Nej, herr Björk, vänsterpartiet kommunisterna har sin egen politik. Vi lägger fram våra egna motioner, som vi inte springer ifrän. Sedan beror det pä socialdemokraternas poUtik vilket resultat det blir här i kammaren, men vi stär för vad vi sade under valrörelsen: Vi kommer inte att medverka till alt en borgerlig regering införes här i landet.

Den fråga vi nu diskuterar, som gäller författarersätlningen, är sannerligen inle ny, i varje fall inte för vårt parli. Under de senaste fem, sex åren har vänsterpartiet kommunisterna i motion efter motion yrkal på förbättrad ersättning åt författarna för utnyttjande av deras arbete. Vi har också yrkal pä rätt att få förhandla om denna ersällning, precis som alla andra samhällsgrupper förhandlar om löner och ersättningar. Men

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

våra motioner har, med skifiande motiveringar, avslagits eller behandlats kallsinnigt.

Med årels moiion 802 har vi återkommit lUl dessa viktiga frågor. Vi yrkar på en höjning av biblioleksersällningens grundbelopp till 25 öre för lån av svenska originalverk saml dessulom all man skyndsami inför en förhandlingsordning av facklig karaktär för författarna.

Frägan om ersättningen ät författarna för all deras verk genom samhällets försorg kostnadsfritt ställs Ull allmänhelens förfogande är myckel viklig säväl om man ser den principiellt som om man ser den med avseende pä formerna för fastställande av denna ersättning. Ingen författare lär motsätta sig all bokverken genom de offentliga biblioteken ställs lill allmänhetens fria förfogande. Delta är en kullurgärning. Men del är uppenbart all den fria ullåningsrälten innebär ell intrång i upphovsrätten. Därför borde frågan om ersättning till upphovsmännen regleras genom förhandlingar mellan författarnas organisalioner och den part som släller författarnas verk UU allmänhelens förfogande. Hittills har inga verkliga förhandlingar i della avseende förekommil, ulan regeringen förelägger — ulan närmare överläggningar med berörda motpart — riksdagen förslag Ull beslut beträffande ersättningens och förslagsanslagels storlek. Det är dä inle alt förundra sig över att ersällningen mer kan fä karaktären av nådegåva eller - om jag kanske skall vara nägol mildare - stöd än etl verkligt vederlag för utnyttjandet av den av författaren skapade produkten.

Kultumtskoitet har i betänkandet nr 5 redovisal några av direktiv som man har givit den år 1970 lUlkallade samnordiska kommittén, en kommitté som skall verkslälla en översyn av upphovsrättsliga lagstiftningar. Jag vill inte underlåta alt referera bara en enda mening i dessa direktiv. Del säges där ifrån att man nu i högre grad än vid lagstiftningens tillkomst kan överväga att låla ersällningar lill upphovsmännen bli föremål för kollekliva förhandlingar med upphovsmännens organisationer som förhandlingsparter.

Det framgår också av betänkandet att en viss typ av konlakler förekommer meUan utbildningsdepartemenlet och KLYS, alllsä Konst-närUga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd. När utskollel nu i år särskUl framhåller all det vore värdefuUt att dessa kontakter utvecklades lill mera frekventa och systematiska förhandlingsliknande överläggningar, finner vi frän vänsterpartiet kommunisternas sida alt denna mycket vikliga fråga om förhandlingar har fallit nägol framåt, som man brukar kalla del.

Vi bedömer alltså behandlingen av förhandlingsfrågan i ulskottet relativt positivt, och för dagen kan vi därför anslula oss Ull vad utskottet säger om jusl denna fråga, som vi också tagit upp i vår moiion nr 804, även om vi helst skulle önskat att man redan nu kunnai gå en lilen bit längre.

I den positiva vågskålen vad gäller förhandlingar finns dessutom också utskottets yrkande all riksdagen som sin mening skall ge till känna för Kungl. Maj:t vad utskottet anfört.

Vad sedan biblioleksersäitningen belräffar, där vi med vår motion yrkal på 25 öre, har vi inte fått gehör hos ulskottsmajoriteten för detta

belopp, utan man har stannat vid en höjning frän 12 lUI 15 öre. Men för att någon höjning i alla fall skall komma lill stånd för budgetåret 1971/72 har vi, som framgår av det särskilda yttrande som herr Sundman lillsammans med mig fogat lUl utskottets betänkande, anslutit oss till utskottsmajoritelens yrkande om 15 öre. Men jag vill här undersiryka all delta inte innebär alt vänsterpartiet kommunislerna anser all den nu av ulskollsmajoriteien föreslagna höjningen är tillräckUg. Ell grundbelopp av 25 öre borde vara minimum i dag, och del svarar mol etl reellt behov. Men eflersom endasl tvä av ulskollels ledamöier har den uppfallningen, förefaller del i dag vara svårt att få igenom della krav.

Hen   lalman!    Med   del   anförda   ber  jag   all   fä   yrka   bifall   lill kullurutskollels hemsiällan.

Nr 58

Fredagen den 2 april 1971

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genoin bibliotek m. m.

Hen KÄLLSTAD (fp):

Herr lalman! Med lanke pä författarnas situation skulle jag vilja säga all del inte är de anslällda kulturarbetarna som har de slörsla försörjningssvårigheterna ulan de fria konstnärerna, dvs, alldeles särskilt författarna. De är beroende av de intäkter som deras produkter inbringar.

Författarnas inkomsler hänför sig framför allt lill försäljningen av böcker. Vid förläggningen av en skönlitterär bok fär författaren, enligt uppgifl som jag har fåll, i regel en royally pä 16 2/3 procent, räknat efler prisel pä de böcker som inle är inbundna. För all komma upp i en årsinkomst om låt oss säga 30 000 kronor krävs en årlig försäljning av ungefär 6 000 böcker, men flerlalel skönlillerära utgåvor slannar vid en försäljning pä 1 000—2 000 exemplar. Del hör till undantagen all någon skönlitterär författare lyckas producera mer än etl verk om året.

Följden härav är alt en stor grupp av våra författare tvingas leva på myckel låga inkomster eller pä inkomster frän annan verksamhel. En undersökning 1967 visade att medianinkomsten för Sveriges författareförenings medlemmar i åldern 20—47 är uppgick till 14 000 kronor och att en fjärdedel av dem hade en årsinkomst som understeg 6 500 kronor. För åldersgruppen 48—66 är var motsvarande siffror 9 000 respektive 3 300. Elt slort antal författare är dä helt eller delvis beroende av slalliga stipendier. En annan stödform är de s. k. konstnärsbelöningarna, som kan Ulldelas författare som gjort betydande insalser inom svenski kulturliv.

Frän dessa olika stödformer bör biblioleksersäitningen klart skiljas ut. Som beteckningen anger är det fråga om ersällning och inte slöd. Förfallareföreningen förde en läng kamp innan riksdagen 1954 beslulade om en ersällning med 3 öre per boklån för originalverk, är 1961 infördes ersältning tUl översättarna med 1 öre per län. Hela beloppel tillfördes Sveriges författarfonds s. k. fria del och någon personlig ersällning utgick inte, vUkel inle heller nu är fallet. Följande är höjdes ersällningen Ull 5 öre och 1966 till 6 öre saml lill 2 öre för lån av översatta böcker.

Säviit jag förslår är hislorien om ersällningar för de böcker biblioteken lånar ut tUl allmänhelen hislorien om en seg kamp från författarnas sida för rätlen Ull ersällning för utnyttjande av deras produkter - och därUll historien om hur den poUtiska överheten i nåder efter egei goltfinnande lämnar en ganska blygsam ersättning. Gång pä gäng har krav på   ordentlig   höjning   rests,   och  styrelsen   för   Sveriges  förfallarfond

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m.fl.

10

begärde inför budgetåret  1969/70 en höjning av gmndbeloppen till 12 öre för boklån och 6 öre för översalta böcker.

Vid 1969 ärs riksdag föreslogs i motion från folkpartiets och centerpartiets representanter i 1968 års litteraturutredning, herr Ahlmark och herr Sundman, att riksdagen skulle besluta i enlighet med kravet. Fria litterära yrkesutövares centralorganisation, FLYCO, hade gått ännu längre i sina krav och begärde redan 1967 25 öre i ersättning för län av svenskt originalverk och 10 öre för län av översalla verk.

Under våren 1969 genomförde FLYCO den myckel uppmärksammade bibUoleksaktionen, då många bibliotek i landet nära nog länsades på böcker, I Slockholm deltog mer än 500 demonstranter. Författarna fick hjälp av representanter för andra kulturarbetarorganisationer. På mindre än en timme, sägs det, länsades exempelvis huvudbiblioteket vid Sveavägen på allt vad skönlitteratur hette — närmare 15 000 band bars i varje fall ut lill en väntande möbelbuss.

Denna aklion syftade ytterst Ull att sälla krafl bakom kravet på 25-öringen och pä förhandlingsrätt, 1968 års litleralurutredning framhöll i skrivelse tUl Kungl, Maj:t sommaren 1969 all biblioteksersältningen trots all ulredningen ännu inte var färdig borde höjas tUl 25 öre. Styrelsen för Sveriges författarfond har framställt samma krav. Regeringen lUlmölesgick kraven i viss mån genom att i 1970 års statsverksproposilion föreslå en höjning tUl 12 respektive 4 öre, och del blev också riksdagens beslut,

I vårt utskottsbetänkande i år har vi sagt all i proposiiionen görs det inga förändringar i fråga om reglerna för de ersättningar m, m. som utgär ur anslagel, utan bara förändringar av automatisk natur i fräga om anslagsbelopp — dvs, en uppskrivning frän i runl tal 6,8 miljoner tUl 7,2 miljoner.

Vi har också ullalal att med "hänsyn UU nuvarande ekonomiska läge har utskottet ansett sig böra stanna vid att förorda en höjning av grundbeloppet till 15 öre för lån och 60 öre för referensexemplar av svenskt orginalverk". Det innebär all anslagel skall räknas upp med 1,5 miljoner kronor utöver vad Kungl. Maj;l har föreslagit. Enligt utskottels mening bör också förfatlarpenningen höjas i samma män som biblioteks-ersättningen.

När del sedan gäller förhandlingsrätten för författarna har vi ju enats i utskottet, vilkel redan har framhålUts av herr Björk i Göleborg och fru Ryding, Jag skulle dock vilja säga några ord om detta också. Utmärkande för biblioteksersättningen har ju varit att den beslutats av riksdagen utan att de som den berör, dvs, författarna själva, fåll möjlighet alt förhandla om ersättningens storlek. Författarnas krav på förhandlingsrätt avvisades våren 1969 av dåvarande utbildningsministern genom hänvisning Ull vad han kallade "den kullurella allemansrätten". Jag kan personligen inle acceptera ett sådanl resonemang, och jag skulle vilja instämma i författaren VUhelm Mobergs påpekande att dåvarande utbUdningsministern jämställde böcker med vilda bär, nypon och svamp, som vi kan plocka frill ule i markerna. Men, säger VUhelm Moberg, nu förhåller det sig obestridligen så alt författarens verk är en odlad frukl, UUhörig upphovsmannen. För inte får väl vi gå in i Palmes egen trädgård och härja

frill ulan att bU åtalade för olaga inträng och stöld, frågar VUhelm Moberg,

Jag kan inle finna att förhandlingsrätt för författarna skulle medföra större risker för den kullurella verksamheten i samhället än att t, ex, skådespelare, musiker, bibliotekarier och lärare har strejkrätt.

Sedan väl denna förhandUngsrätt erkänts återstår onekUgen att diskutera en del prakliska problem, t, ex, vUka som skall utgöra förhandlingsparter. Det är inle alls självklarl all det uteslutande är staten som skall vara författarnas motpart, eflersom flertalet bibliotek är kommunala. Det är givetvis ocksä tänkbart att förläggarna vUl ha etl ord med i laget på författarsidan.

En lösning av frägan om biblioleksersäitningen genom regelrätta förhandlingar får dock inte leda till all man avstår från alt pröva också andra former av ersättning eller stöd. Del finns anledning, menar jag, att undersöka i vad mån den norska modellen för "bokstöd", kanske i mer eller mindre modifierad form, kan vara något ocksä för svenska förhåUanden, Fr, o, m, 1965 anslår den norska kulturfonden medel tUl inköp av nyutkommen norsk skönlitteratur. Som regel köps 1 000 exemplar för gratis distribution lUl biblioteken. Härigenom garanteras författarna en viss inkomst på sina verk, förlagen får en viss säkerhei vid utgivning av norsk skönlitteratur, bokpriserna hålls nere och läsintresset främjas. Jag vUl anlyda också den här möjligheten.

Vi har alltså nu i utskottets betänkande belräffande förhandlingarna framhållit, att det redan förekommer kontakter meUan utbildningsdepartementet och KonslnärUga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, KLYS, Vi har också betonat att det "vore värdefullt om dessa kontakter utvecklades tUl mera frekventa och systematiserade förhandlingsliknande överläggningar", för att cilera ordagrant ur utskottsbetänkandet. Författarnas fast etablerade fackliga verksamhet tycks ge särskUt goda fömtsättningar för dessa diskussioner. Delta viU vi alltså ge lUI känna för Kungl, Maj:t, Därmed har jag också låtit mig nöja och menar all det ändå skulle vara elt steg på vägen mot den förhandlingsrätt som vi här har lalal om.

Herr talman! Jag vill yrka bifall lill utskottets hemsläUan,

Nr 58

Fredagen den 2aprU1971

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

Fru MOGÄRD (m):

Herr lalman! Författarna hör oslridigt tUl låginkomsttagarna i värt samhälle. Om man ser Ull medianinkomsten av enbarl konstnärlig verksamhel, sä är del bara tonsättarna som kommer under. Herr Björk i Göteborg valde en annan tabeU,

Författarersätlningen ger inga slora tillskoll. En utlåning av 100 000 exemplar ger med nuvarande ersättning, 12 öre, 4 500 kronor. Med den föreslagna höjningen tUl 15 öre siiger beloppet till 5 625 kronor.

Den nuvarande ordningen, som herr Björk alllsä ogUlar, innebär all endast en fjärdedel av författarfondens medel går tUl direkt bibliotekser-sätlning, medan resten används till stipendier, pensioner och understöd — en ordning som borde betraktas som efterföljansvärd av andra grapper i samhällel, där soUdariteten sägs stå högt i kurs.

Solidariteten inom kulturskaparnas krels är över huvud laget stor.

II

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

12

Konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd, KLYS, skrev tUl utbildningsminislern 1968 och stödde dä författarnas krav på 25 öre, även 1970 avgav de en skrivelse, där de hävdade all kravel pä 25 öre redan torde vara otUlräckligt, Jag tror alltså att del är hell onödigt och omöjligt alt som herr Björk gör försöka skapa en motsättning mellan olika kullurskapargrupper.

Reservanterna har inte låtit sig beveka av del förhällandet att författarna är en låginkomstgrupp, trots all reservanlerna samtliga tUlhör elt parti som gör anspråk på att ensaml ömma för låglönegrupperna, Resonemangel som förs i reservaiionen och som mynnar ut i ell godtagande av Kungl, Maj:ls förslag om oförändral belopp är enligt min mening både egendomligt och cyniskt. Man erkänner alt författarna är en låginkomstgrupp men hävdar all mänga har inkomster från annan verksamhel, vilkel ju faktiskt ofla är en följd jusl av all författaren, på grund av att han enbart på sill författarskap sällan kan komma upp i en tiUfredsställande levnadsslandard, fär försörja sig pä annal än del han helsl viUe ägna sig åt. En höjning av biblioleksersäitningen kan således ge mera lid för den enskilde författaren lUl författarskap.

En avsevärd del av reservationen och av herr Björks anförande i dag används tiU att påpeka det förhällandel att nägra författare tjänar mera pengar än många andra, vilkel leder fram Ull den bryska slutsatsen, ätminsione i dagens läge, att så länge vi inle kan se Ull all de med något högre inkomster, t, ex. Kar de Mumma, blir ulan förstärkning, sä skall inte de med låga inkomsler heller fä någol.

Men huvudskälet lill det sättet all resonera är givelvis all man sitter kvar i den föråldrade synen all kulturskaparna skall ha slöd, inte ersältning för utfört arbete. För mig och moderala samlingspartiet är det självklarl all vi måsle sträva mol all se pä kulturskaparna som en grupp arbetande människor inom samhället som i lika mån som andra har rätt alt göra anspråk på ersältning, inte stöd, belöning. Det är sanl att vi har långl kvar tUl ell genomförande av en sådan princip, men det bör ju inte lundra oss att arbeia efter den principen sä snart vi har möjlighel till det, dvs, i de fall dä arbetsinsatsen kan definieras och således ersätias.

Så är fallel med författarna, som gör en insals genom all deras böcker fritt stär Ull förfogande genom biblioteken, och för del har de berättigade anspråk pä ersättning. All en rättslig grundval för deras krav saknas, är väl ändå ingel godtagbart skäl emol.

Herr Björk i Göleborg påpekar alt moderala samlingspartiet i är inle har framställt något konkrel yrkande och hävdar all vi inle har kunnat motstå en slark frestelse att anslula oss Ull majoriteten mol socialdemokraterna. Jag har faktiskt ett förflutet i den här frågan, 1969, när jag var ny i riksdagen, väckte jag tiUsammans med herr Sundman och herr Ahlmark en moiion om höjning av författarersätlningen. Våren 1969, dä den molionen bl, a, och biblioleksersäitningen överhuvud laget behandlades, slällde jag i riksdagen frägan; VUken annan grupp i samhäUel skulle finna sig i att dess arbelsersätlning diskuterades i sådana termer som vi hört i dag, även om de varit välvUliga? Samma fråga vill jag ställa lill reservanlerna i dag, och för att visa vad jag menar skall jag dra ul konsekvenserna av reservationens resonemang om ell system då del gäller

författarna som tar hänsyn lill "sociala uriämnings- och rättvisesynpunkter". Omsatt att gäUa andra grupper i samhället blir konsekvenserna;

En elektriker kan inle få fulll betalt för sin installation, en tandläkare inte för sin plombering, om han också har annan inkomst, eller: Sammanträdesarvoden kan i fortsättningen bara ulgå Ull dem som inle har nägon inkomst eller som har låg inkomsl. Eller: Riksdagsarvode kan bara ulgå Ull dem som inte har inkomsl från annal häll. (Jag skulle dä fä behålla milt arvode; för andra skulle det bli ganska allvarligl.) Pengar pä banken blir väl då också ell skäl all sänka lönen.

Hillills har vi godlagil att man har räll att tjäna pengar och att samhället inle skall lägga sig i hur man förvärvar dem om del sker i lagliga former. Utjämning mellan olika inkomsler har skett via beskattningen. Med de här nya signalerna fär vi etl helt annat system - och observera att reservanlerna när de kommii fram till denna skrivning verkligen har gjort ell allvarligt försök att resonera ulifrän principen ersältning för ulförl arbete när del gäller kulturskapare. Jag tror, uppriktigt sagl, inle all reservanlerna har länkt igenom del här riktigt ordentUgt.

För den som i likhet med mig och mitl parti är anhängare av en modernare kulturpolitik, där kulluren skall stödas men där man inte skaU behandla kulturskaparna som välgörenhelsobjekl, som i kärva ekonomiska lider kan avfärdas, är det befogal alt upprepa frägan: VUken annan grupp i samhäUet skulle acceptera all dess arbetsersättning diskuterades i sådana termer?

Jag yrkar, herr talman, bifall Ull utskottets hemställan.

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Ersättning ät författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

Hen SUNDMAN (c):

Herr talman! Jag skall inle kommenlera herr Björks i Göteborg subUla fundering kring politiska kombinationer. Vi sitter ju inle här i dag för att syssla med så storslagna och dramatiska ting som att störta regeringen, utan del gäller att ge författarna en rimlig ersällning för att deras böcker lånas ut från bibUoteken.

Herr Björk frågade: Har författarna större behov av stöd än andra kulturarbetare? Sedan hänvisade han till den nyligen publicerade utredningen. Alla har fåll den — ingen har väl ännu hunnit penetrera den, inte heller herr Björk. Han konstaterade emellerlid all del av en tabell i utredningens betänkande framgår att bUdkonstnärer och konsthantverkare har sämre inkomster av sin verksamhel än författarna har.

Ja, den här ulredningen, de här statistiska tabellerna kan läsas på olika sätt, och materialet behöver verkligen granskas noga innan man förstår vad det innehåller. Men en sak är klar, nämligen att del finns elt inlimi och nära samråd mellan alla konstnärligt verksamma i del här landel. Samtliga konstnärsgrupper inom KLYS har sanktionerat att man i är satsar på författarna. Solidariteten går utanför författarkretsen — den sträcker sig över hela kulturarbelarsektorn.

Sedan vUl jag gärna kommenlera dels vad herr Björk sade nyss, dels vad herr Björk och övriga reservanter skriver i reservationen till utskottsbetänkandet. Jag skall försöka vara kortfattad, eflersom del rör sig om sådant som vi egentligen borde ha slutdiskuterat här i kammaren sedan ett par år tUlbaka,

13

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Ersättning ät författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

14

Reservanterna skriver att höjningar av bibUoteksersältningen synes "oundvikligen ge mer åt populära författare med ibland betydande inkomsler än äl en del föga läsla men högl kvalificerade författare i ett besväriigl ekonomiskt läge". Sedan räknade han upp etl antal namn pä folkkära författare med höga inkomsler. Herr Björk råkade emellerlid där trampa i klaverel. En av de uppräknade är nämligen populär och folkkär men lever under besvärliga ekonomiska förhållanden. Del är inle så lätt att med hjälp av tabeUer och antaganden få fram hur den ekonomiska silualionen verkligen är för enskUda förfallare.

Det är rätt som herr Björk och övriga reservanter skriver, all om man höjer förfatlarpenningen fär ocksä de högullånade författarna en högre ersättning. Det är odiskutabelt. Förfallarkåren bekymrar sig emellertid inte sä mycket för den saken. Det väsenlliga är att den stora mängden av författare fär en skälig ersällning för nyttjandet av böckerna i biblioteken. Det är det som är det centrala. Del finns ingen anledning att stirra sig blind pä alt en liten gmpp förfallare med höga inkomsler ocksä får en släng med av sleven.

Pä grund av avtrappningsreglerna minskar också författarpenningens siorlek med siigande ulläningstal. Om man helt klippte borl all förfaltarpenning, all direkl ersällning för bibliotekslånen för lån över 200 000 exemplar per år, om man alltså inte betalade ut nägon individuell ersättning för lån däröver, då skulle man spara totalt cirka 33 000 kronor. Så lite pengar är del som ligger i toppen.

Det är sant att de högullånade författarna får en höjd ersällning för boklänen under 200 000-lånegränsen, men den missunsamheten fär man väl bära med jämnmod. Det viktiga är att huvuddelen av höjningen, den samlade ersällningen, kommer dem liU godo som verkligen behöver den. Den finns 15 författare här i landet som har över 200 000 utlåningar per år enligl 1969 ärs siffror. Flera av dem är inte höginkomstagare, och åtminstone en av dem lever i mycket smä omständigheter.

En höjning av biblioteksersättningen kommer naturligtvis också att medföra en inkomsförslärkning för författare med inkomsler frän annat håll än från författarskapet. Det är en alldeles riktig iakttagelse. Det går tyvärr inte att värja sig för sådana olyckliga omständigheter. Hur skall man bete sig för att konstruera etl biblioteksersättningssystem med en inbyggd mekanism som reducerar författarpenningens storlek med hänsyn lill fluktuationer i mottagarnas inkomster från annal håll? Hur skall bibUoteksersältningen reduceras, om en författare blir t. ex. riksdagsman?

Författarna har funderat kring dessa spörsmål i mer än 20 är. Man har inte funnii nägon lösning pä del problemel, men man anser ocksä alt det är en sekundär fråga. Man har accepterat huvuddragen i ersättningssystemets konstruktion.

Reservanterna hävdar alt den nuvarande biblioleksersäitningen är "etl långtifrån idealiskt instrament för sociala och ekonomiska utjämnings-strävanden". Ja, det är kanske inte någol idealiskt system, men del är nog det mest idealiska vi kan hitta i dagens samhälle. Det är ju så all bara en mindre del av biblioleksersäitningen går direkt lUl de enskUda författarna. Det trorjag behöver påpekas ytterligare många gånger. Huvuddelen av

ersällningen går lUl fondens fria del, den s, k, solidaritetsfonden, för fördelning mellan författarna efter andra regler än de som är knutna tUl lånefrekvensen pä biblioteken. Man beräknar att 1,7 miljoner kronor gär tUl de enskilda författarna som förfaltarpenning innevarande budgetår, medan 5,5 miljoner kronor går tUl fondens fria del, till solidaritetsfonden. Jag kan inle nägon annanslans i vårt samhälle finna en sådan manifestation av solidaritet, en sädan ambition lill inkomstutjämning. Jag kan ta ett exempel; jag medger att det är grovt tillyxat. Om vi här i kammaren tUlämpade samma sociala och ekonomiska utjämningsslrävan-de i vår egenskap av riksdagsledamöler, som författarna gör när del gäller biblioleksersäitningen, skulle del innebära all vi årligen kvitterade ut bara 10 000 a 12 000 kronor i personliga riksdagsarvoden och överiäl resien av pengarna lill en solidaritetsfond, ur vilken medlen fördelades mellan ledamöterna efter behov och allmänna förtjänster.

Mol den bakgrunden känns del lite lustigt att läsa reservanlernas skrivning, att "samhällels insalser för författarna i ökad utsträckning bör uiformas med hänsyn tagen tUl sociala utjämnings- och rättvisesynpunkter". Förfallarkåren kommer naturligtvis att fortsätta sin slrävan att föra en politik som leder lill ännu högre grad av solidaritet och ekonomisk utjämning. Herr Björk i Göteborg och övriga reservanter kan vara överlygade om att om de kommer tUl förfallarkåren med förslag, så kommer de att tas emot med tacksamhet. Men ännu sä länge är det sä att författarna har mera att lära ut än att lära sig vad gäller inkomstutjämningsfrågor.

Reservanlerna framhåller att en rättslig grundval för författarnas ersättningskrav ännu inle föreligger. Del skulle inte förvåna mig om det är sista gängen man hör fraser av den typen här i riksdagen. Påståendet är korrekt i den meningen att det inte finns nägon upphovsrältslig grundval för författarnas krav på ersättning för nyttjande av verk i bibliotek. Det vel ju alla som har haft med den här saken att göra. Men jag hade faktiskt hoppals slippa höra den formuleringen som ett argument mot en höjning av ersättningen. Påpekandet har en obehagligt reaktionär klang.

Och frågan är om det ändå inte finns en rättslig grundval. Ersättning har utgått i snart 20 år, och den har successivt - om också alltför långsamt — byggts på och förbättrats. Frågan är om det inte har uppstått något som liknar sedvanerätt. Jag tror inle alt någon i dag vUl bestrida, att författarna faktiskt har rätt till ersättning för biblioteksutläningen. Diskussionen i dag gäller inle rätten lill ersättning, utan diskussionen gäller ersättningens siorlek och hur storleken och ulformningen skall fastställas. På den punklen är dess bättre utskottet enigt.

De kontakter och överläggningar som ganska länge förekommit meUan utbUdningsdepartementet och upphovsmännens organisationer har visat sig vara värdefulla och har lett fram till ökad försläelse meUan parlerna. Utskottet betonar, att det vore värdefuUt om dessa kontakter utvecklades lUl systematiserade, förhandlingsliknande överläggningar. Utskottet finner vidare att del borde finnas förutsättningar för fördjupade diskussioner beträffande biblioleksersätlningens siorlek och konslruklion. Del är en försiktig skrivning, men innehållet kan knappast missförslås. Jag tror att en faktisk förhandlingssituation kan etableras ganska snabbt och

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Ersättning ät författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

15

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

all den goda viljan finns hos både statsmakterna och författarnas fackliga organisation.

Del finns en stötesten, som begynnelsevis kan vara besvärlig, nämligen att gapet är storl mellan den ersättning som ulgär i dag (eller näsla budgetår) och det ersättningsbelopp som författarna sedan länge anser rimligt och skäUgt, Det gäller väl att snarast möjligt komma förbi den stötestenen.

Jag är övertygad om att erfarenheterna från de förhandlingsliknande överläggningarna kommer att bli av stor betydelse för arbetet inom den utredning som tUlsattes förra året med uppgifl att genomföra en översyn av upphovsrättslagstiftningen, en utredning som definitivt kommer all ge författarna upphovsrättslig grandval för biblioleksersäitningen.

Herr Björk frågade om den här utgiflshöjningen var mer motiverad än andra höjningar inom den fria kultursektorn. Ja, del är den av det enkla skälet att ersättningen är alldeles för läg nu och har varil alldeles för låg under en lång följd av är. Det beror på tidigare försyndelser att vi i år, trots att det är ett kärvt ekonomiskt läge, mäste besluta om en höjning av beloppet.

Herr Ahlmark och jag har sedan etl par år motionerat om en höjning tUl 25 öre. Vänsterpartiet kommunisterna har motionerat i samma sak, och även folkpartiet och moderata samlingspartiet har samma uppfattning. Jag behöver inle här upprepa att tungt vägande skäl talar för att bibUoteksersältningens grundbelopp redan nu skulle ha höjts lill 25 öre. Men för att möjliggöra att åtminstone någon höjning kommer lill stånd har fru Ryding och jag anslutit oss Ull den Unje, som kunnat vinna majoritet i ulskottet.

Herr talman! Jag får yrka bifall till kulturutskoltels hemställan i betänkande nr 5,

I della anförande inslämde herrar Ahlmark (fp) och Sjönell (c).

Herr BJÖRK i Göleborg (s):

Herr lalman! Jag vel inte precis om del framgick av tonen i milt första inlägg att jag tog det så hårt att kommunisterna förenar sig med de borgerliga. Tvärtom hade vi ju före valet förutsagt att detla kunde komma alt hända vid en viss utgång av valet, och del var fru Rydings egen partiledare som blev så förskräckligt upprörd över denna förutsägelse som nu bekräftas.

Vi har här hörl ganska länga utläggningar om upphovsrätt, förhandlingsrätt, ersättning osv. Jag är inte säker på att kammaren har kunnat följa med i alla svängar; möjligen har man väl fäll en aning om att problemet är komplicerat och att hela den nuvarande biblioleksersätlningens konslruklion är litel invecklad. Visst finns det sociala inslag i fördelningen av dessa medel. Vi tycker för vår del all det borde kunna drivas ännu längre. Såvitt jag vet har motsvarigheten lill den svenska biblioteksersättningen i Norge och Danmark och Ukaså del förslag som nu diskuteras i Västtyskland en mer social inriktning än det syslem som förekommer i Sverige, Vi lalar ju också om samhällets insalser över huvud  tagel  - icke endast om bibUoteksersältningen, I varje fall herr

Källslad lycks vara överens med oss om all del krävs även hell andra lyper av insalser vid sidan av den här ordningen med ersällning för boklän. Det är också en sak som behöver ulredas och diskuleras ylleriigare.

Herr Källslad föreföll väl annars inle all ha studerat del malerial om kulturarbetarnas inkomsler som kommii utskottets ledamöter till hända. Fru Mogård föreföll att ha gjort det men hon citerade som del passade henne. Jag noterar alt när del gäller genomsnittliga inkomsler i kronor för undersökta grupper så visar del sig all författarna sammanlagl har sådana pä 36 700 kronor, konslhanlverkarna 21 600 och bUdkonslnä-rerna 17 300, Om man acceplerar argumentet all vi enbarl skall tala om inkomsler av konstnärlig verksamhel sä är motsvarande siffror för författarna 16 000, lonsällarna 15 900, för konslhanlverkarna 13 600 och för bildkonstnärerna 11 100, Så inte är det alldeles självklart - och det var bara del jag vUle säga — all just författarna skulle ha prioritet vid awägning av de insatser man i det akluella budgetläget kan länkas göra för olika kulturarbetargrupper.

Jag fruktar all herr Sundman avsiktligt eller oavsiktligt vUseledde kammaren lite grand när man menade att KLYS, dvs. dessa kullurarbelar-gruppers samarbetsorgan, i år har velat skjula fram biblioleksersäitningen. Det förhäller sig i själva verket sä att KLYS i sin framslällning förra ärel förde fram en hel rad olika önskemål. Där fanns biblioleksersäitningen med, men där fanns också krav pä ersällning till bildkonstnärer för UtsläUningar, där fanns frägan om ökning av stipendierna lill andra grupper, pensioner Ull vissa grupper av kulturarbetare, priorilering av barnteatern och slöd Ull fria jazzorkestrar. Del är alllsä inte alldeles självklarl att man inom hela denna kaka jusl skall skilja ul del som gäller författarna, nägol som alltså inte kan motiveras med att denna grupp som helhet skulle ha del avsevärt sämre slällt än övriga kullurarbetargrupper.

Särskill fru Mogärd lyckades ju elda upp sig lill elt lågande patos i fräga om del här ersältningslänkandel - all det skall vara ersällning och icke slöd. Del kan då förefalla en aning märkvärdigt, om hon är sä absolul i sina äsikler, alt hon inle för egen del har velal siödja författarnas önskemål om 25-öringen ulan slannar på 15 öre, alltså tre öre över del nuvarande. Har man en sä enorm respekl för författarnas krav, borde del väl ocksä la sig ullryck i de praktiska politiska ställningstagandena här i riksdagen. Men för all del, läl oss accepiera hela denna uppläggning att del här gäller ersättning för ulförl arbeie. Låt oss fullfölja analogin. Då mäsle vi betrakta detla krav pä samma säll söm alla möjliga andra gruppers ersättningskrav gentemot samhället. Där vet vi myckel väl alt varje grapp anser sig ha räll Ull en viss ersällning, I nio fall av lio får de inle vad de begär, därför alt samhällels resurser är begränsade, SACO anser sig ju ha räll Ull 22 proceni. Del kommer SACO inle all få. Jag skaU inle driva jämförelsen för långt. Men del kan ju ändå inle betraktas som självklarl all under vissa beslämda allmänekonomiska förutsättningar måste ell vissl ersättningskrav från en viss grupp under aUa förhållanden tillgodoses. Det finns ingel cyniskt i det resonemangel, fru Mogård. Del innebär bara att man tar hänsyn tUl en helhelsbUd. Det är  faktiskt  vär  enkla  skyldighet  som  riksdagsmän  att la hänsyn lill

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

17

2   Riksdagens protokoU 1971. Nr 58

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.

helhetens iniressen och inte upplräda som något slags ombudsmän för den ena eller andra specialgruppen.

Vad belräffar skrivelsen frän litteraturutredningen 1969, som någon av talarna berörde, vet de som var inblandade all den inle innebar ett deciderat ställningslagande jusl för 25-öringen. Den var en kompromissprodukl, där åtminstone en av ledamölerna vUle driva en mera social uppläggning. Resultatet blev upprikligl sagl en ganska snårig skrivning, som mer lalade om de totala insalserna för författarna och mindre om 25-öringen. I denna skrivelse hänvisades uttryckUgen tUl del då föreliggande budgetlägel. Del var 1969. Aret efler fördubblades biblioleksersällningens belopp. Också i år har vi sannerligen ell budgetläge att hänvisa tUl.

Jag tror inle att det behöver sägas så mycket mer i denna sak. Jag noterar återigen med lUlfredsslällelse all både herr Sundman och fru Ryding välkomnar vårt eniga uttalande om förhandlingsliknande överläggningar meUan KLYS och utbUdningsministern. Jag belraktar det alltjämt som någol positivt alt alla parter här anser alt de önskemål om förhandlingsordning som har framförts därmed i huvudsak kan anses vara Ullgodosedda.

Herr Sundmans känslighet kan möjligen förvåna mig, när vi i reservationen helt nyktert konstaterar all det inte föreligger någon rättslig grund för författarnas ersättningskrav. Det framgår helt klarl av utskottets gemensamma skrivning att jusl den rättsliga problematiken är under ulredning och att detla alllsä inte ännu är klarlagt. Man vel ännu inte hur en sädan rättslig grundval skall kunna skapas. Jag Irodde inle att det var sä förfärUgt anslötligl att i en fråga av denna typ göra ell sakligt konstaterande om det faktiska läget.

Herr lalman! Jag ber återigen all få yrka bifaU lill reservaiionen.

18

Fru MOGÅRD (m);

Herr lalman! Herr Björk i Göleborg hävdar att problemel är myckel komplicerat när del gäller stödet till författarna. Han gör etl stort nummer av kravel pä en social inriktning av biblioteksersättningen. Jag lycker all hans resonemang bara visar ännu en gång alt han inle kan beslämma sig för vUken princip han vill stödja, ersättningsprincipen eller stödprincipen. Jag vUl råda honom att flytta över sina tankeansträngningar och resonemang tUl andra grupper. Kommer inte andra grupper i samhällel ändå att också i år få åiminstone så myckel i löneförhöjning all en del av koslnadsslegringen kan läckas?

Herr Björk hävdar vidare att jag läser tabeller som jag vUl, Det var dock herr Björk som böriade all läsa tabeller i den Ulla röda boken. Han började med all lala om författarna i förhållande till andra grupper när del gällde sammanlagd medianinkomst. Jag påpekade dä all det fanns en annan tabell över medianinkomst enbart av konstnärlig verksamhet. Men dä övergick herr Björk UU att tala om genomsnittlig inkomst av enbarl konstnärlig verksamhel, trols alt del tvä sidor längre fram särskilt påpekas - del hade varit bra om herr Björk hade sett del - alt "medianinkomsten för författarna troligen ger en mer rättvisande bild av inkomstnivån, då den är opåverkad av extremt höga inkomster". Men

herr Björk har ju tidigare visal att han mindre gärna viU lala om låginkomsttagarna bland författarna än om dem som har extremt höga inkomsler.

Herr BJÖRK i Göteborg (s);

Herr talman! Jag delar fru Mogårds förhoppning alt alla grupper i samhäUel skaU få lönehöjningar i år. Jag fruktar att aUa kommer all bli besvikna på resullalen. Om hon vUl göra en analogi med författarna i della syfle och med biblioleksersäitningen i synnerhei, bör hon kanske komma ihåg alt biblioleksersäitningen fördubblades förra året. Jag kan inte påminna mig att några andra ersättningar av det här slaget undergick en så kraflig höjning.

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Ersättning åt författare m. fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m.,

Hen SUNDMAN (c);

Herr talman! Jag tycker det är tråkigt all höra herr Björk i Göleborg tala om den här fördubblingen. Fördubbling är i och för sig ett ord som låter bra, men om man fördubblar en myckel lilen summa är fördubb-Ungen minsl sagl ointressant.

Herr Björk talade om att bibUoteksersältningen i Norge och Danmark hade en mer social inriktning. Det förvånar mig att höra litteraturutredningens ordförande säga någonling sådant. Jag skall inte här kommenlera påståendet utförligare.

Jag tror inte jag missledde kammaren när jag sade att upphovsmän — dvs, de som samarbetar i KLYS — är ense om att prioritera författarna della år. Det förhåller sig faktiskt så.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservaiionen av herr Björk i Göteborg m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Björk i Göteborg begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaller  kulturutskoltels  hemställan   i

betänkandet nr 5 punkterna 1 och 2 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen av herr Björk i Göteborg

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja -   164

Nej -  141

Avslår -      2

19

Nr 58

Fredagen den 2aprU1971

Anslagen till vägväsendet m. m.

Punkterna 3 och 4

Kammaren biföll vad utskollel i dessa punkter hemslällt.

§ 8 Utgifterna på driftbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhe tso mråde

Föredrogs trafikutskoltets betänkande nr 1 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverksproposilionen gjorda framstäUningar rörande utgifterna på driftbudgeten för budgetåret 1971/72 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte moiioner.

Punkten 1

Utskotlels hemställan bifölls.

Punkten 2

Anslagen till vägväsendet m. m.

Kungl. Maj:ts förslag till medelsanvisning för budgetåret 1971/72 under de skUda väganslagen m. m. innebar

alt tUl Statens vägverk: Ämbelsverksuppgifter anvisades etl förslagsanslag av 4 430 000 kronor (punkl B 1, s, 55),

alt lUl Drift av statliga vägar anvisades ett reservationsanslag av 826 800 000 kronor (punkt B 2, s. 55-56),

att till Byggande av slalliga vägar anvisades elt reservalionsanslag av 685 470 000 kronor (punkt B 3, s. 56-57),

att till Bidrag UU drifl av kommunala vägar och galor anvisades etl förslagsanslag av 122 130 000 kronor (punkt B 4, s, 57-58),

att lUl Bidrag Ull byggande av kommunala vägar och gator anvisades elt reservationsanslag av 331 000 000 kronor (punkt B 5, s, 58-59),

att till Bidrag tUl drift av enskilda vägar m, m, anvisades etl reservalionsanslag av 54 550 000 kronor (punkl B 6, s, 59—60) och att under budgetåret 1971/72 stallig lånegaranti för lån avseende inköp av vägunderhåUsmaskiner för vissa enskilda vägar beviljades iniill ell belopp av 110 000 kronor,

att Ull Bidrag till byggande av enskilda vägar anvisades etl reservationsanslag av 23 400 000 kronor (punkl B 7, s, 60-61),

att lill Tjänster lill utomstående anvisades ell förslagsanslag av 8 680 000 kronor (punkl B 8,s, 61)

samt att tul Avsättning Ull statens automobilskattemedelsfond anvisades ett förslagsanslag av 1 000 kronor (punkt B 9, s, 61—62),

20

1 detta sammanhang hade behandlals dels moUonen 1971:75 av herr Westberg i Ljusdal m. fl,, dels moUonen 1971:140 av herr Eriksson i Bäckmora m, fl,, dels motionen 1971:203 av herr Eriksson i Bäckmora m, fl,, dels moUonen 1971 ;260 av herrar Stälhammar och Romanus, dels molionen  1971:397  av herr Hedlund m, fl, vari hemställts att riksdagen skulle 1, i skrivelse lUl Kungl. Maj:l uttala som sin mening att vägplaneringen såsom ell inslrument i lokaliserings- och regionalpolitiken skuUe syfta Ull en positiv befolknings- och näringslivsutveckling i landets

olika delar, 2, tUl Byggande av slalliga vägar under sjätte huvudtiteln för budgelåret 1971/72 anvisa ell reservalionsanslag av 693 670 000 kronor, all avräknas mot aulomobUskallemedlen, saml 3, tUl Bidrag Ull drift av enskilda vägar m, m, anvisa elt reservalionsanslag av 62 550 000 kronor på i molionen anförda grunder, att avräknas mol automobilskattemedlen, dels molionen 1971 ;404 av herrar Nilsson i Agnas och Åkerlind, dels molionen 1971:405 av herrar Persson i Heden och Eriksson i Bäckmora,

dels molionen 1971:406 av herr Petersson i Gäddvik m, fl,, dels molionen 1971:914 av herr Annerås m, fl,, dels motionen 1971:918 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m, fl,, dels molionen 1971:921 av herr Dahlgren m, fl,,

dels molionen 1971:924 av herrar Eriksson i Bäckmora och Björk i Gävle,

dels motionen 1971:931 av herr Helén m, fl, vari hemslällls att riksdagen i skrivelse lill Kungl, Maj :l skulle 1, uttala all vid avvägningen mellan riks- och länsvägar hänsyn borde tagas till behovet att etl från närings- och regionalpoUliska synpunkler väl fungerande länsvägnät, 2. anhålla om ell program för en ökning av väganslagen under de närmasle åren,

dels motionen 1971 dels moUonen 1971 dels molionen 1971 dels molionen 1971 dels motionen 1971 dels motionen 1971 dels motionen 1971 dels molionen 1971

:933 av herrar Hylländer och Richardson,

:940 av herr Larsson i Borrby m, fl,

:952 av herr Oskarson m, fl,,

:962 av fra Sundberg,

:964 av herr Sundman m, fl.,

:966 av herr Turesson,

:974 av herr Åkerfeldt m, fl,,

;975 av herr ÅsUng m. fl.

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Anslagen till vägväsendet m. m.

Utskottet hemslällde

1,     all riksdagen för budgelåret 1971/72 anvisade

a. lill Slatens vägverk: Ämbelsverksuppgifter etl förslagsanslag av
4 430 000 kronor, all avräknas mot aulomobUskallemedlen,

b, lill Drifl av slalliga vägar ell reservalionsanslag av 826 800 000
kronor, att avräknas mol aulomobUskallemedlen,

2. all riksdagen med bifall till Kungl, Maj:ls förslag och med avslag å
molionen 1971:397, nämnda moiion såvitt nu var i fråga, lill Byggande
av statliga vägar för budgelåret 1971/72 anvisade ell reservalionsanslag av
685 470 000 kronor, all avräknas mot aulomobUskallemedlen,

3,     att riksdagen för budgetåret 1971/72 anvisade

a. till Bidrag tUl drift av kommunala vägar och gator ett förslagsanslag
av 122 130 000 kronor, att avräknas mol automobilskatiemedlen,

b. tiU Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator ell
reservationsanslag av 331 000 000 kronor, att avräknas mol automobil
skattemedlen,

4.     alt riksdagen

a, med bifaU tUl Kungl, Maj:ls förslag och med avslag å motionen 1971:397, nämnda motion såvitt nu var i fråga, UU Bidrag UU drift av enskUda vägar m, m, för budgetåret 1971/72 anvisade etl reservalions-

21

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Anslagen till vägväsendet m. m.

anslag av 54 550 000 kronor, alt avräknas mot automobilskattemedlen, b, medgav all under budgetåret 1971/72 stallig lånegaranti för län avseende inköp av vägunderhåUsmaskiner för vissa enskilda vägar beviljades intUl ett belopp av 110 000 kronor,

5,     att riksdagen för budgelåret 1971/72 anvisade

a, till Bidrag UU byggande av enskUda vägar ell reservalionsanslag av
23 400 000 kronor, att avräknas mot aulomobUskallemedlen,

b, Ull Tjänster lill utomstående ell förslagsanslag av 8 680 000 kronor,
all avräknas mot automobilskattemedlen,

c, UU Avsättning Ull slatens automobUskattemedelsfond ett förslags
anslag av 1 000 kronor,

6,    att riksdagen skulle avslä motionerna 1971:931 saml 1971:397, sislnämnda motion i vad den avsäg skrivelse lUl Kungl, Maj;l,

7,    att riksdagen

a,      skulle avslä molionen 1971:203,

b,      skuUe avslä motionen 1971:406,

c,      skuUe avslå moUonen 1971:75,

8,     alt riksdagen

a,     skuUe avslå motionen 1971:966,

b,     skulle avslå motionen 1971:933,

c,      skulle avslå moUonen 1971:918,

d,     skuUe avslå moUonen 1971:975,

e,     skulle avslä motionen 1971:952,

f,      skuUe avslå moUonen 1971:964,

9,     att riksdagen

a,      skuUe avslå molionen 1971:140,

b,      skulle avslå molionen 1971:924,

c,      skuUe avslä motionen 1971:921,

d,      skuUe avslå molionen 1971:405,

10,    all riksdagen skulle avslä molionen 1971:974,

11,    all riksdagen skulle avslä motionerna 1971:962 och 1971 ;260,

12,    att riksdagen skuUe avslå motionen 1971 ;914,

13,    att riksdagen skulle avslå motionerna 1971:404 och 1971:940.

22

Reservaiioner hade avgivils

1. beträffande anslaget till statliga vägbyggnader av herrar Dahlgren,
Persson i Heden och Håkansson (samtliga c), som ansett all ulskottet
under 2 borl hemslälla,

all riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifaU UU molionen 1971:397, nämnda motion såvitt nu var i fräga, lill Byggande av statliga vägar för budgetåret 1971/72 anvisade elt reservalionsanslag av 693 670 000 kronor, att avräknas mol automobilskattemedlen,

2. belräffande anslagel till Bidrag tiU drift av enskilda vägar m. m. av
herrar Dahlgren, Persson i Heden och Håkansson (samtliga c), som anseit
alt utskollel under 4 a bort hemslälla,

alt riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ls förslag och med bifaU lill moUonen 1971:397, nämnda motion såvitt nu var i fråga. Ull Bidrag till drift av enskilda vägar m. m. för budgelåret 1971/72 anvisade etl reservationsanslag av 62 550 000 kronor, all avräknas mot automobilskattemedlen,

3. beträffande behovet av etl frän närings- och regionalpolitiska synpunkler väl fungerande länsvägnät, program för en ökning av väganslagen under de närmaste åren samt vägplaneringen såsom ett instrument i lokaliserings- och regionalpolitiken av herrar Guslafson i Göteborg (fp), Dahlgren (c), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Sellgren (fp). Brundin (m) och Håkansson (c), som ansell att utskottet under 6 bort hemslälla,

all riksdagen i anledning av molionerna 1971:931 och 1971:397, sislnämnda motion såviii nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj:l UU känna vad reservanterna anförl dels rörande behovel av program för en ökning av väganslagen under de närmaste åren samt av ett väl fungerande länsvägnät, dels beträffande vägplaneringen såsom ell instrument i lokaUserings- och regionalpoUtiken.

Nr 58

Fredagen den 2apra 1971

Anslagen till vägväsendet m. m.

Vid punklen hade avgivits etl särskUl yttrande rörande behovel av ell från närings- och regionalpoUtiska synpunkter väl fungerande länsvägnät samt vägplaneringen såsom ett instrument i lokaliserings- och regionalpoUtiken av herr Magnusson i Kristinehamn (vpk).

Hen GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! När trafikutskottet nu har behandlat kommunikationsdepartementets kapiialbudgel, har man samtidigt haft ett 30-tal oUka motioner att la upp. Dä vi sluderar betänkandet kan vi se att det lyckats för trafikutskottet alt bli enigt på de allra flesla punkter. Endast pä tre av punklerna föreligger reservationer. Det innebär inte på något sätt alt trafikutskottet anseit att de motioner, som här avstyrkts och som innebär krav på ökad medelslilldelning, skulle vara oberättigade. Men vi har kunnat konstalera alt i det ekonomiska läge vi befinner oss måsle vi iaktta mycket stor restriktivitet.

På två av punkterna har jag personligen funnit att de moiioner som är framlagda är av sådan vikt att jag reserverat mig, I första hand skall jag nu ta upp punkten 2, som avser väganslagen.

När vi för ett är sedan diskuterade vägarna i den gamla andra kammaren, förutskickade jag all vi kunde räkna med att ha en stor och principieU vägdebatt i år. Det berodde pä att kommunikationsministern hade sagl att han under är 1971 skulle ta ställning lUl Vägplan 1970 och att han eventuellt skulle göra det i statsverksproposilionen.

Nu har kommunikalionsministern sagl att han inte är beredd att la ställning i detla sammanhang, men all han skaU göra det senare. Såvitt jag förstår innebär delta att kommunikalionsministern senare under denna vårsession kommer med sitt ställningstagande tUl Vägplan 1970, Jag skulle redan nu vilja slälla den frågan UU kommunikationsminister Norling: När har vi att vänta all kommunikalionsminislern redovisar silt ställningstagande tUl Vägplan 1970, och i vilken form har vi att vänla delta stäUningstagande? Kan vi räkna med att vi under vårriksdagen får denna redovisning, eUer kommer den senare?

Vi kan väl säga, herr talman, att det inte i dag finns förutsättningar för någon särskilt stor vägdebatt. Dels awaktar vi ställningstagandet till Vägplan 1970, dels har vi inom utskottet beslutat att de 27 oUka motioner   som   kommit   fram   om   den   statliga   trafikpolitiken   skall

23

Nr 58                      behandlas senare i samband med elt särskUl belänkande. Hela frägan om

Fredagen den 2aprU 1971

vägtrafikens stäUning i den loiala trafiken här i landel torde vi få anledning äterkomma tUl i ett senare sammanhang.

Men det finns ju, herr lalman, en hel del att säga också om del
Anslagen till väg- nuvarande läget när det gäller vägfrågorna, alldeles fränsett de mera
väsendet m. m.      längsikliga perspektiven. Vi kan konstalera att det råder stora brister när

del gäUer vägväsendet här i landet. Jag väntar mig all kommunikationsministern här i dag kommer alt hålla med om det. Enligt den inventering vägverket gjort hade den 1 januari 1970 ungefär en Iredjedel av riksvägnälel en standard som inle kan belraklas som godtagbar. Nära hälften av de genomgående länsvägarna hade också en standard som inle kan betraktas som godtagbar. Att det inle är bättre när det gäller övriga länsvägar och enskilda vägar, det förstår vi alla.

Vi kan vidare konsialera alt invesleringsanslaget för byggandet av vägar har legal praktiskt tagel slilla i sex är. Under liden har vi hafl kraftiga kostnadsstegringar. Det har ocksä varit rationaliseringar - del är naturligt, och del skall man fordra - men läget är sådant nu att kostnadsökningarna har varit slörre än ralionaUseringsvinslerna, Därför måsle ett oförändrat investeringsanslag innebära en minskning av vägverkels möjligheler alt bygga vägar här i landel.

Vägverkel har ocksä i sina petita begärl kraftiga anslagshöjningar. Man har beträffande driflen av vägarna pekat på att om man fortsätter att eftersätta underhållet, som del kallades förat eUer driften som del kallas nu, av vägarna så får delta en direkt kapitalförstörande effekt. Det är etl uttalande som kommunikationsministern har refererat i årets statsverksproposition. Och del kan inle vara särskUt angenämt för etl statsråd att ha hand om en verksamhel, där den ansvariga myndigheten säger all här kommer att bli en förstöring av del kapital som är nedlagt.

Nu har kommunikalionsminislern begärt en ökning av driftanslaget — och det hade ju varit anmärkningsvärt om han inte hade gjort del — pä 53 miljoner kronor. Men vid en bedömning som har gjorls av människor som begriper sig pä vägar har man sagl all trots denna ökning pä 53 miljoner blir resultatet i själva verket en volymminskning på ungefär 20 miljoner kronor. Del beror pä många faktorer. För det första har vi i riksdagen gett vägverket ett renhållningsansvar, som man inte har tagit hänsyn till vid tidigare beräkningar och som kosiar en hel del pengar — om jag minns rätt omkring 10 miljoner. För det andra har man kunnat konstatera att det blivit en ökad vägslitning på grund av däckdubbarna. Det är givetvis svårt att ange hur stort belopp del molsvarar, men i statsverkspropositionen refereras en siffra pä 33 miljoner. Del har nämnts ocksä andra siffror, men 25—30 miljoner är i alla fall en ganska säker bedömning.

Vidare är det så att kommunikationsministern plötsligt införde en
hastighetsbegränsning med en bashastighel på 70 kilometer, och det
kräver en omfallande skyltningsverksamhet. Kostnaden för denna skylt
ning har del lämnals olika uppskattningar om, t, ex. 6—7 miljoner. Jag
har ocksä hörl siffran 10 miljoner kronor. Det kunde vara intressant att
få veta vad kommunikationsministern uppskattar den UU, Herr Norling
24                           har inle anslagit några nya pengar till detta ändamål utan de skall alltså

Fredagen den

las av lillgängUga anslag. Enligt uppgifler som jag har fått skulle de las      Nr 58 just av detta driftanslag.

Del innebär alltså all den näslan enda synbara ökningen på del här             T 1071

väganslagel   i   själva   verket   —  enligt  experter  —   får  till  resultat   en      --

volymminskning. Om del är så i de fall då vi kan redovisa nominella      Anslagen till väg-ökningar av anslag, förslår vi hur det förhäller sig när det gäller byggandel      väsendet m. m. av vägar, där anslagen som jag nyss sade har legal slilla prakliskl lagil under sex är. Del innebär all en hel del mycket angelägna projekl ganska kraftigi fär skjutas framål i liden. Man kan fräga sig; Vad kosiar del samhällel all skjula upp lönsamma investeringar i vägväsendet?

Man brukar i della sammanhang hänvisa lill AMS-arbelena — och de har också varil värdefulla; de har faktiskt utgjort en ganska slor del av väginvesteringarna — men där har vi en tydlig tendens lill minskning av anslagen. Del är alllsä inle nog med all de ordinarie väganslagen stär pä en oförändrad nominell nivå, som i själva verket innebär en minskning, ulan man reducerade ocksä t, ex, mellan 1969 och 1970 de medel som arbetsmarknadsverket anslog för vägar från 300 miljoner lUl 235 miljoner kronor, en minskning pä 65 miljoner kronor.

Nu har vi ont om pengar, och inget parli har i dagens läge kunnat begära nägra stora anslag. Men den intressanta frågan är ju: Kan man i längden underförsörja detta viktiga område? Kan man inrikta sig pä all år efler år fortsätta en poUtik som innebär all man undan för undan minskar vägverkels reella möjligheter all fullgöra sina funktioner? Vi anser inle detla, och vi har därför i en reservalion begärl alt kommunikationsministern när han redovisar sitt stäUningstagande till Vägplan 1970 också skaU lägga fram ell program för ökning av väganslagen under de närmasle åren. Jag lycker alt del är en sak som kommunikalionsministern skuUe hälsa med tiUfredsstäUelse,

Om det blir så all man är i en trång ekonomisk situation och Ivingas till hårda prioriteringar, kan det självfallet vara svårl alt fä gehör för väganslag, kanske delvis därför att det faklum all väganslag inte är något nödvändigt ont ulan är ränlabla invesieringar inle trängt in i del allmänna medvetandet. Vägverket har ju hjälpt oss genom all på olika säll visa detla. Men om kommunikalionsminislern hade ett uppdrag från riksdagen all lägga fram elt program för en ökning av väganslagen - jag lalar nu inle om de planer som vi har; dem känner vi väl lill, men de är ju inle lill så stor glädje om de inle kan förverkligas — för de närmasle åren lycker jag som sagl att han borde hälsa del med lillfredsslällelse, sä myckel mer, herr talman, som Vägplan 1970 förutsäller ett visst minimialternativ och som de väganslag vilka nu ställs lUl förfogande avsevärl understiger del minimialternativ Vägplan 1970 ulgår ifrän.

Del innebär alltså alt kommunikalionsminislern, om han i sin
redovisning här skuUe inla en positiv instäUning till Vägplan 1970 - vi
vet inte något om del, men lål oss förutsätta det - skulle behöva starta
frän en utgångspunkl som ligger under det minimialternativ Vägplan
1970 utgick från. Hur mycket? Ja, del uppskattas till 300 miljoner
kronor. Jag vet inte om den siffran är korrekt, men jag har fält den frän
ett häU som brukar ge riktiga uppgifler. Vi kan i alla fall vara överens om
att beloppet avsevärt understiger den nivå varifrån Vägplan 1970 skulle           25

Nr 58                     utgå. Därför måste vi i det kommande budgetarbetet inrikia oss pä — och

Fredaeen den        ' ° '  gemensamt inlresse — all lyfta upp väganslagen och

2 anrU 1971          bereda uirymme för detta,

-------------------- ----- Nu   har  ulskottsmajoriteten   sagt   all  man  finner  del  angeläget  att

Anslagen tdl vag-        förslag från Kungl, Maj:l i anledning av Vägplan 1970 snarast föreläggs
väsendet m. m.    .riksdagen.   Därom   är   alltså   utskottet   fullständigt   enigl,   och   vi   är

inlresserade av att höra kommunikationsministerns svar på detta. Men jag tror all del vore värdefullt att också de synpunkter som reservationsvis förts fram om vikten av alt få elt program för ökning av väganslagen kunde tiUgodoses.

I den reservation som jag nu talar om tar man ocksä upp frågan om en awägning när del gäller väganslagen och vägpoUtiken mellan riksvägar ä ena sidan och länsvägar och enskUda vägar å den andra. Jag viU nu endast understryka — jag vet att andra lalare ytterligare kommer all beröra saken — vikten av alt de väginvesteringar som görs slår i samklang med övriga investeringar och ingår som ett naturUgt led i den regionalpolitik som vi för. Om vi vUl motverka koncentration UU storstäderna - av bäde bosläder och arbetstUlfäUen — mäste elt väl utbyggt länsvägnät vara utomordentUgt angeläget för trafiken inom regionerna. Och de enskilda vägarna har aUtför länge stått på undantag.

Därför, herr talman, anser jag det vara angeläget att riksdagen här understryker den vikt vi lägger vid den framlida vägpolitiken. Det är i den andan jag nu yrkar bifall Ull reservationen 3, som är fogad vid utskottets betänkande.

Hen DAHLGREN (c);

Herr lalman! Vid behandlingen av vägbyggnadsanslagen, drifibidragen tUl enskUda vägar, har utskollet ej kunnai enas. Reservationerna 1, 2 och 3 speglar centerpartiels uppfattning om de helt olillfredsställande anslagen till vägbyggandet.

För byggande av exempelvis länsvägar har departementschefen föreslagit 140 miljoner kronor mot de avvägverket äskade 148 miljonerna. Det kan naturligtvis tyckas vara en obetydlig prutning pä elt sä pass storl belopp, men man skaU ha klarl för sig all detta vägbyggnadsanslag uppgick lUl 173 miljoner kronor budgetåret 1968/69. Vi som har anledning alt använda detta vägnät vet också vUket stort behov det finns av en nybyggnad. Självfallet har vägbyggnadsanslag liksom alla andra anslag ett samband med tillgängliga resurser. Men det är ocksä här fräga om vägkommunikationernas roU i ett lokaUserings- och regionalpolitiskl inriktat samhälle. Det gäller dessutom att fä lill stånd bättre kommunikationsleder för de människor som bor och kommer att bo kvar i de bygder där dessa vägar är den enda förbindelsen med tätorten.

Vi kan i dag konstatera att departemenlschefen och utskottets
majoritet varken hafl viljan eUer de ekonomiska resurser som de ansett
sig behöva för att hjälpa till med en förbättring av denna del av vägnätet.
Man kan naturligtvis i år säga att del ekonomiska läget inte tillåter slörre
anslagsramar för vägbyggandet — och det kan jag förstå. Det skulle kunna
godlas som en förklaring om del inle vore så att viljan och resurserna har
26                          saknats även under år med goda ekonomiska förutsättningar.

Förhållandena i år blir mer besvärliga än någonsin. Man har att befara etl ylleriigare försämrat vägunderhåll, som går ul i försia hand över det sekundära vägnätet och de människor som inle har någon annan valmöjlighet i kommunikationshänseende än att använda dessa vägar. På driftsidan har exempelvis deparlemenlschefen prutat ca 170 miljoner kronor på vägverkets äskanden, Värdel av den av departementschefen beslulade ändringen av bashasligheler på vägarna Ull 70 km — som herr Gustafson i Göteborg berörde — kan man diskutera. Jag uppskattar enligt de uppgifter jag fält att det kommer all behövas mellan 10 och 12 miljoner kronor för nya skyltar och uppsättningar. Del har ocksä gjorls gäUande all koslnaden skaU bestridas ur vägverkels driftbidrag.

Detta betyder ju ingenUng annat än att driftbudgeten för vägverket blir ytterligare försämrad. Det har medförl alt vägförvaltningarna runl om i landel i dag silier och arbelar med nya resursplaner utifrån del faktiska läge som föreligger. Det innebär med slörsla sannolikhel att man kommer att tvingas slälla in vägmaskiner, väghyvlar och lastbUar i garagen och i stället utrusta personalen med handverktyg för alt dagsverkskosl-naden skall bli så Uten som möjligl.

Med andra ord; driftbidragel räcker inte all håUa i gång en del maskiner som är avsedda för vägarnas underhäll. Det finns naturiiglvis skäl alt ifrågasätta klokheten av sådana beslul, inle minst mot den bakgranden att vi redan är 1966 kunde konstatera ett eftersatt vägunderhåll pä 620 miljoner kronor. Det är anledning tro att detla eflersalla vägunderhäU nu vuxit med flera hundra miljoner kronor. Litet elakt skulle man kunna säga, herr statsråd och kommunikalionsminisler, all fördelen med delta eftersatta vägunderhåll möjligtvis skulle kunna vara alt vi näsla gäng regeringen sänker bashastigheten pä våra vägar sannolikt inte behöver kosta på några nya skyltar, ty dä är vägstandarden sädan all den inle tUläter högre hasligheter än de beslutade.

Jag vUl gärna inslämma i vad herr Guslafson i Göteborg sade att denna ulveckling inle kan fä fortsätta, ulan mäsle ändras. Det är samhällsekonomiskt slöseri all skrota ner vägarna i den lakl som nu påbörjats. Det är etl slöseri att inte ta vara pä den goda förräntning som ett bra vägsystem ger samhällel. Till ulskollels majorilel och nalurliglvis ocksä lill herr kommunikalionsministern vUl jag säga - vi har deklareral det från centerpartiet förr — all vi i centerpartiet kommer att vara beredda all täcka in de ulgiflsstegringar som högre anslag lUl vägväsendet utgör under förutsättning all bilismens pengar används till dessa ulgifler.

Reservationen 2 hör samman med driftanslagel till det enskUda vägnätet. Vi har i dag ell enskilt vägnät ulan statsbidrag som har en längd av 158 000 km. Vi har ett enskUl vägnät med statsbidrag som uppgår tUl 64 000 km, Sammanlagl är detta enskUda vägnät mer än dubbell så stort som del allmänna vägnätet, I är har departementschefen ansett det nödvändigi alt prata ner vägverkels äskanden från 75 800 000 kronor lill 54 550 000 kronor. Del är en pratning med 21 miljoner kronor. Vad som här sker är ingenting annat än att ökade koslnader kommer alt läggas på enskUda människor och på kommuner i den män som dessa ger driflbidrag.

Man kan diskutera om del över huvud laget är riktigt att samhäUel

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Anslagen tiU vägväsendet m. m.

27

fj. 5g                      ålägger enskilda människor all helt ensamma svara för sina vägkoslnader.

Fredagen den 2aprU 1971

Vi anser all del är orimligt. Men vad man inte kan diskulera är om
slalsbidrag skall ulgä lill väg i den män vägen fyller de förutsättningar
som finns angivna i en kungl, kungörelse. En sädan kungörelse är
Anslagen tillväg-. nämligen utfärdad sedan riksdagen fattal beslul i ärendet. Trols della är
väsendet m. m.      lägel nu sådant all inga nya enskilda vägar kan tas in som statsbidragsbe-

rättigade enbart av den anledningen alt det saknas pengar. Del har uppstått helt orimliga situationer, exempelvis när allmän väg överförts till enskild väg under den klara förutsättningen alt slalsbidrag skulle utgå. När förrättningarna är klara och vägsamfällighel bildad finns det inget statsbidrag; de enskUda intressenterna fär själva stå för hela kostnaden i en oviss väntan på statsbidrag,

Dessulom skal! bidrag frän anslagel lill drift av enskUda vägar på 54 550 000 kronor också enligl kungörelse kunna ulgå lill förbättringsarbeten på enskild väg - det kan gälla trafiksäkerhelsarbelen, I dag ulgär inga sådana bidrag på grund av medelsbrisl. Likaså skall av detta anslag utbetalas bidrag lUl redskapsanskaffning som skall möjUggöra ett ralionelll vägunderhåll. Del kommer inle alt finnas nägra sådana medel tUlgängliga i år. Bidrag till nya båt- och färjleder skall ocksä bestridas över detta anslag. För en sädan ökning kommer inle att finnas några medel.

Detta är bakgrunden till att centerpartiet har yrkat ökade anslag med drygl 16 miljoner kronor. Del kan synas vara en försvinnande lilen anslagshöjning i förhällande Ull det behov som föreligger och somjag har understrukit, men pengarna skulle ändå välkomnas efler den härda prutning som departemenlschefen har gjort. Och vad jag här har sagt och vad vi nu begär skall ses och uppfattas som centerpartiets klart motiverade vilja att prioriiera vägväsendet även i en svär ekonomisk situation. Vi tror nämligen all en ökad salsning pä vägar leder lill ökad trafiksäkerhet och ger möjlighel alt genom etl väl underhållet vägnät skapa förulsällningar för en lokal regionpolitik.

Herr lalman! Jag yrkar bifaU lill reservationerna 1, 2 och 3.

I detla anförande inslämde herrar Persson i Heden, Gernandt, Bengtsson i Göteborg, Torwald och Sundkvist saml fru Olsson i Helsingborg (samtliga c).

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Jag kan i stort inslämma i vad de två föregående talarna, utskottets ordförande och herr Dahlgren, har anfört beträffande reservationen 3 vid punklen 2, Jag skaU därför inle upprepa vad som i detla sammanhang redan har sagts ulan ämnar anlägga nägra andra aspekler pä frägan.

Den planverksamhel som förekommit överträffar i lidrymd de planer
som görs upp öster om järnridån. Det är givetvis myckel ambitiöst att
upprätta vägplaner för 15 är - 1957 års vägplan som log slul 1970 och
1970 års vägplan som siktar på 1985, Man kan förstå att del ligger
mycket jobb bakom, myckel tankearbete och — del viU jag särskill
undersiryka — många spekulationer i fräga om hur tillvaron kommer all
28                           te sig 1985,

Den dalamaskin är ännu inte konstruerad som kan förutsäga de ekonomiska krumsprång som en socialdemokralisk regering kan åstadkomma under en sä lång period. Del kan ju också hända att vi fär en icke-socialistisk regering under tiden och all dagens programmering därför inle alls passar morgondagen — eller all världens ulveckling blir annorlunda. Del känns efler den EEC-debatt som föregående dagar har förts i denna kammare som om en omprogrammering redan mäsle göras för en långsammare ekonomisk ulveckling.

Med tanke på vägplanens fåfänga möjligheler alt molsvara verkligheten förefaller i detta sammanhang tidrymden för uppgjorda planer alltså alldeles för läng. Resultatet blir all vi inle följer en vägplan. Var och en förslär del, när verkligheten redan 1971 missar 1970 ärs vägplans höga syflen. Visst kan man säga att det är alldeles räll alt göra upp en långsikiig plan, men samtidigt mäste man då ha en planering för en korlare lidrymd, som blir mera hållbar och som man verkligen kan gä efter.

Kommunikalionsminislern kan invända; Det har aldrig varit meningen all följa nägon vägplan. Den är bara Ull som en arbetsmall alt gå efler — för åka kan del ju inle bli lal om. Den senasie vägplanen har heller ännu inte fåll ligga som underlag för någon proposition. Nu är vägplanen dock ell utiryck för de allmänna behov som mäste lillgodoses för all vi skall kunna klara trafikutvecklingen i landel, och den är också elt program som del med hänsyn lill vår produktion och vår ekonomi är nödvändigt all försöka genomföra. Transporternas belydelse för samhällsekonomin blir aUl större. Del går alllsä inte att ensidigt kräva högre produkiion och slörre invesieringar inom näringslivet utan all medverka lill elt ändamålsenUgt vägnät, och man kan inle heller tala om en regionalplanering i verklig bemärkelse.

Vårl vägnät och våra kommunikationer har fält vara något slags dragspel för den finanspolitik som bedrivs här i landel, I varje bekymmersam situation trycker man på bälgen och släpper ul luften ur vägplansförslagel - och gör därmed målet alltmer oåtkomligt för framtiden.

Kanske utskottets ärade vice ordförande nu säger emot mig: Vad vill dä herr Lothigius göra, hur vill han omdisponera planen, var viU han la pengar UU vägarna? Jag erkänner all vi med lanke på hur vär budgel är upplagd jusl nu befinner oss i en situation där vi kan göra mycket litet — så litet att värt parti inle en gång har kunnai biträda centerpartiets begäran om anslagsökning. Men vi begär ändå alt riksdagen skall klarl uttala att del krävs ett program för en ökning av väganslagel under de närmasle åren och alt man måste arbeia därefter,

SkUlnaden meUan uiskottsmajoritetens förslag och reservaiionen 3 i detla stycke är faktiskt att utskottet vill ha en ingäende prövning av invesieringsfrågan, medan reservanterna begär ell program för en ökning av väganslagen. Utskollel vågar alltså inte säga renl ut vad som mäste ske, men reservanterna gör det. Alt tillfredsställande transportförhållanden måste ordnas för företagslokalisering och att en god persontrafik är nödvändig, del är vi frän moderata samlingspartiet fuUl pä det klara med och vill kraftigt understryka.

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Anslagen till vägväsendet m. m.

29

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Anslagen till vägväsendet m. m.

30

Mol den bakgrunden, herr lalman, ber jag alt fä yrka bifall lill reservationen 3 vid punkten 2,

Hen MELLQVIST (s):

Herr lalman! Som anförts från reservanlernas sida har vi inle kunnat nå enighet i utskottet när del gäller anslagstiUdelningen eller hemställan om skrivelse tUl Kungl, Maj:t om Vägplan 1970.

Även vägarna och vägarnas behov mäste komma i blickpunkten när man lar slällning UU den ekonomiska situation som är rådande för närvarande. Visserligen sade utskottets ordförande att han väl förstod della, och även herr Dahlgren var inne pä samma synpunkler. Men det gäller dä också att i handling visa detta; det får inte stanna bara vid en läpparnas bekännelse.

Därför har vi frän utskottsmajoritelens sida ansetl all man mäsle vara konsekvent och att man under de nu rådande förhållandena också i fräga om anslagen tiU vägarna mäste iaklla viss återhåUsamhet, som gör det möjligl för oss att över huvud laget på sikt nä balans i vårl ekonomiska liv. Del är mol den bakgrunden — men ocksä med redovisningen att det trots alll sker en viss uppräkning av anslagen för nästa budgeiår i förhållande Ull det innevarande — som vi har kunnai accepiera vad som i proposiiionen har föreslagils. Vägverkels aktiviteter måsle med andra ord också få denna begränsning under del närmasle årel.

Mera aUmänt kan man säga, som utskottet också har undersirukil, all de kommande statUga insatserna under den närmasle liden mäsle inriktas pä all genom vissa åigärder säkerställa själva funktionen hos det befintliga vägnätet. Men vi vUl också undersiryka alt investeringsplanerna skall fuUföljas, även om de kommer att begränsas till vissa insatser mera punktvis för alt man på så sätt skall förbättra de delar av vägnätet som är mest belastade.

Inom en sädan aUmän inriktning bör enligt uiskottsmajoritetens uppfattning i första hand byggnadsanslagen efler de riktUnjer som logs för perioden 1970—1974 i huvudsak inriktas pä huvudvägnätet. En samordning av dessa planer har också skett vid bedömningen av de transportbehov som föreligger. Det blir självfallet, som också framhålles, den samhällsekonomiska lönsamheten som då i första hand får bli avgörande för de närmaste årens priorilering för att man skall kunna genomföra de här planerna.

Därför har utskottet kunnai anslula sig lill de sålunda angivna riktUnjerna för investeringsverksamheten under nästa budgetär på vägväsendets område. Men vi finner del Uka angelägel — och det vill jag särskilt undersiryka - att förslag från Kungl, Maj:ts sida angående Vägplan 1970 snarast skall föreläggas riksdagen, så att det här kan bli en mera ingående prövning av alla investeringsfrågor som berör vägväsendet. Del är med beaktande av all vi skaU få elt sådanl förslag som utskottsmajoriteten i nuläget är beredd att godkänna den awägning som Kungl, Maj:t har föreslagit.

Vi har också i delta sammanhang avslyrkt de moiioner som återfinnes i en av reservationerna och som gäller en prioritering av väganslagel som ell instrument i lokaliserings- och regionalpolitiken. Den flerårsplan för

vägbyggandel som jag nämnde förut måste omprövas med sikte på en     Nr 58
snabbare upprustning och ulbyggnad av vägnätet i regioner där del är     Fredaeen den
angelägel  alt  siärka  näringslivel  och  bebyggelsen.  Detta har vi velal      2 aoril 1971
understryka,                                                                                   ----------- -_-----

Om jag sedan, för att göra mitl inlägg korl, skulle gå över pä de andra Anslagen ttu vagyrkanden som ställts, så är det rikligl som här sagls, alt reservanlerna väsendet m. m. begär en uppräkning av anslaget tUl del slalliga vägbyggandet, Samma är förhållandet när del gäller anslagshöjningen för byggande av vissa länsvägar, och som inte minsl herr Dahlgren var inne på gäller det driften av de enskUda vägarna, där man också önskar en höjning ulöver vad som är föreslaget i propositionen. De här ökade anslagen kan ju i och för sig vara hur berättigade som helsl, men mol bakgrund av vad jag tidigare redovisat har utskottsmajoriteten denna gäng stannat för att tiUstyrka de ramar för hela vägbyggna lionen och allt vad därtill hör som dragils upp i proposiiionen. Vi har emellertid å andra sidan starkt understrukit — som jag förut framhålUt — att vi begär att Kungl, Maj ;l närmast kommer med ell förslag angående Vägplan 1970,

Herr Dahlgren sade alt del finns ingen vilja från uiskottsmajoritetens sida. Det skuUe aUtså innebära alt vi över huvud taget saknar inlresse för de här slora samhällsfrågorna. Jag tror att det är ett påstående som saknar läckning, för del har ju varit sä under senare är all vägväsendet har tUlförts medel till den i och för sig stora vägbyggnation som vi kan registrera runt om i samhällel. Del är en vägbyggnation som jag tror alt vi har aU anledning alt känna en viss tillfredsställelse inför. Självfallet är det på aUa områden och inle minst när del gäller vägbyggnationerna sä, att man vill gå snabbare fram än vad regeringen vid sitt stäUningstagande har ansell kunna samhällsekonomiskt försvaras. Vi har böjt oss för denna argumentation och stannat inför all yrka bifall till det anslagsäskande som har framförts.

Herr Gustafson i Göteborg var litet ledsen över alt del inte skulle bli någon stor vägdebatt i är, som han hade hoppals, och han har ocksä här StäUt vissa frågor lUI statsrådet, som kommer all besvaras under deballen, förestäUer jag mig. Men det finns ä andra sidan inte nägol direkt underlag för en större vägdebalt vid ärels riksdag, därför att ulgängslägel är inle sådant. Vi måsle Ugga någol lägre för kommande är än vad många i sina förhoppningar har tänkt sig. Därför fär väl den slora vägdeballen stå över lUl ell kommande år, och dä kanske herr Guslafson ocksä får den redovisning över Vägplan 1970 som han är ule efler.

Herr Lothigius gjorde elt stillsamt inlägg, där han ställde sina
förhoppningar till en icke-socialistisk regering, som skulle frälsa landel
och inte minsl vägarna från del hårda förmynderskap som man fält finna
sig i under sä många år. Ja, även del är väl en from förhoppning, som herr
Loihigius med full räll får hysa. Vi får väl se hur del gär med den saken.
Den dagen den sorgen. Men jag har oerhört svårt att betygsätta det som
skell inom vägbyggnadsomrädet på ell sådant sätt som oppositionen
gärna viU anslula sig till, Utskottsmajoriletens uppfattning är att stora
anslag under många är har utgått tUl vägbyggnader. Det är pengar som
också har kunnat tUlgodose den ökande trafiken. Det är med andra ord
själva takten vi tvistar om. Vi kör på en lägre växel - om jag fär använda          31

Nr 58

Fredagen den 2 april 1971

Anslagen till vägväsendet m. m.

det ullrycket — mot bakgrund av den ekonomiska situationen inför nästa budgetär som jag här har sagl något om. När vi får ett bättre ekonomiskl läge skaU farten naturligtvis ökas. Och dä skall del inle bli sä, som ulskollels ordförande litet insinuant sade lUl statsrådet, att 70-kUome-lersgränsen väl kommer all inslälla sig automatiskt pä grund av den sänkta standarden på vårt vägnät. Del är inte sä. Standarden pä värl vägnät är hög. Vi har ett vägnät som varje är kräver stora belopp i driftsunderhäll, men vi skall inle skymma utsikten och säga all del inte anslås medel för nybyggnader. Det gör det i ganska stor utsträckning. Och så snarl som möjligheter härtill föreligger skaU vi självfallet öka takten i våra anslrängningar.

Herr   lalman!    Med   det   anförda   yrkar  jag   bifall   UU   utskottets hemställan.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) korl genmäle;

Herr talman! Jag vet inle om jag hörde fel, men jag lyckle all ulskollels värderade vice ordförande lade elt yttrande i min mun som jag inte har fällt. Det var herr Dahlgren som sade det där om 70-kilomelers-begränsningen.

Jag har emellerlid begärl ordel nu i elt bestämt syfte, nämligen för alt säga någol om möjUgheterna för all vi skaU fä en framåtsyflande vägdebatt. Del är inle sä alt jag längtar efler den deballen för dess egen skuU, ulan jag tror del är viktigt för vägpoliliken här i landel alt vi får den snarl. Ju förr, dess hellre.

Kommunikationsministern sade förra årel all han ämnade la slällning till Vägplan 1970 i är, möjligen i statsverksproposilionen. Del var inget löfte, men det var någol som ställdes i utsikt. Och när utskollel nu har varil enigl pä en punkl i della sammanhang, nämligen om alt del är angelägel all denna redovisning kommer snarasl, sä har jag tolkat detla sä alt utskollet önskar all redovisningen kommer i är, som avsikten var. När kommunikationsministern om en stund tar lill orda, hoppas jag att han kommer all bekräfla all denna redovisning kommer i är, som var avsell. Om del dröjer ylleriigare ett är blir det ju en försening i slällningstagandel som inle är önskvärd.

32

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Flera talare har här sagt all del inte är nägon stor och framålsyftande vägplaneringsdebalt vi för i dag. Del är riktigt. Jag har inle heller uppfattat den sä utan mera som ell försök alt lappa ihop det som nu finns, alltså bildligt lalal all skaffa pengar för alt laga de gupp som uppstått i vägbanan.

Herr Mellqvist sade att del gäUer all i handling visa all man är konsekveni. Därmed menade väl herr Mellqvist all centerpartiet skulle ha sprungit ifrän vad vi sade i januari månad, när vi i storl sell godkände finansplanen. Ja, frågan är ju om man kan kalla det för att springa ifrän någonting all begära en ökning pä 16 200 000 kronor, som vi gjort, och att det skulle vara ödesdigert för landels ekonomi. Jag vUl nog gärna påminna herr Mellqvist om all för några veckor sedan lappade herr Sträng i budgelen hell plötsligl 78 miljoner kronor, när vi diskulerade

annonsskalten. För en vecka sedan ökades också folkpensionerna med     Nr 58

125   miljoner   kronor,   ell   belopp  som  inte  heller  fanns  upptaget  i     Fredaeen den

finansplanen. Jag har inte hörl att vare sig herr Sträng eller nägon annan     2 anrU 1971

socialdemokrat   skulle   ha   sagt   att   detta  var   ödesdigert  för landets     --- ;   

ekonomi. Om de här 16 miljonerna skulle vara sä myckel mera värda        ns agen      vag-

beror del enbarl på hur herr Mellqvist ser det, och det är då ell uitryck     väsendet m. m.

för  vilja.   Del är della som skiljer herr Mellqvist och mig i den här

debaiten. Herr Mellqvist är ju ganska nöjd. Även om han beklagar att del

inte finns mera pengar, säger han att del är en rält god vägbyggnadslakl

här i landet och all vi har goda vägar. Där skiljer sig våra bedömanden,

och det är därför som vi begär mera pengar.

Jag hävdar att vägbyggnadslakten borde var högre, jag hävdar alt den skulle vara annorlunda inriktad och jag hävdar alt vi har ell eftersatt driftsunderhåU, som är besvärande. Jag anser att del är viktigt att dessa frågor fär en tUlfredställande lösning.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Den ärade vice ordföranden i trafikutskottet uttalade en falsk truism, när han sade alt del är bara själva takten vi är oense om. Den är ju del väsentligaste i hela sammanhanget, och det ärjust därför vi diskuterar. Vi är oense om taklen mol bakgrunden av den utveckling vi har och den utveckling som kommer inom trafikens område i detla land, den utveckling på vägbyggandets område som är nödvändig för vårt näringsliv, för regionalpolitik osv. Det är inle, herr Mellqvist, "bara".

Herr MELLQVIST (s) kort genmäle:

Herr lalman! Det skaU inle falla någon skugga över utskottets ordförande; jag gjorde möjUgen en sammanblandning av vad han hade sagl och vad herr Dahlgren hade sagt när det gäUde 70-kilomelersgränsen. Det var i sä fall en ren missuppfattning från min sida.

Herr Dahlgren kommer sedan in på själva finansieringsfrågan och säger alt 16 miljoner kronor inte spelar så stor roll, och så lar han ett kanske något olyckUgt valt exempel för att styrka denna sin uppfattning. Jag vill bara erinra om att i de anslagsframställningar, som har skell för den behandling som riksdagen nu gör av olika anslag, har förekommil en mycket hårdhänt nedprulning, och den nedprulningen mäste också vägverkel fä finna sig i.

Jag är inle av den uppfallningen att vårl vägnät är sä katastrofalt nedkört som man gör gällande, utan det är ell hyggligt vägnät, även om det kunde vara något bältre. Det blir inte heller sämre ulan avsevärda förbättringar görs med de pengar som äskas för nästa budgeiår. Vidare kan jag lugna herr Dahlgren genom att säga alt vi kanske har bättre utgångsläge ell annat år sä alt del även finns utrymme för dessa 16 miljoner kronor, som herr Dahlgren anser sä viktiga.

Hen DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr MeUqvisl säger, att det varit nödvändigi med stora
nedprulningar och alt vägverkel får finna sig i della. Jag har uppfattat
saken så att det inle är vägverket som har alt finna sig i detta, utan del är        33

3   Riksdagens protokoU 1971. Nr 58

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Anslagen till vägväsendet m. m.

34

närmasl en fråga som berör de enskilda människorna, näringslivet, bUisterna, Del är de som får finna sig i den situation som har uppställ och som utskottet inte vUl ändra.

Herr kommunikalionsministern NORLING:

Herr lalman! Eftersom utskottets vice ordförande haft ordet redan och talat för ulskollsmajorileten, tänker jag inskränka mig UU alt besvara och kanske något kommenlera de frågor som ställts direkl Ull mig, i första hand av herr Gustafson i Göleborg.

Men aUra försl kanske ändå bara några ord om den allmänna kritik som här riklats mot vägpolitiken. Det är alldeles självklart att en sådan kriiik kan framföras mot bakgrunden av alla de behov att göra insalser på vägpolilikens område som vi har. Det skulle snarasl vara mer märkligt om man i ell land som värt, med den mycket höga ambitionsnivå som vi tUläter oss att ha på samhällets alla områden, inte skulle få en kollision vid en sådan här diskussion eller i andra sammanhang mellan vad vi skulle önska göra och vad vi för tiUfäUet har möjlighet all göra.

Men när det är sagt mäsle vi ändå, som trafikutskottets vice ordförande framhållit, vid varje tillfälle återföra debatien UU verklighelen, Ulskottsmajoriteten har, som den skriver pä flera ställen i belänkandet, förståelse för olika synpunkter - även reservanternas — på hur vägbyggandet och vägpoliliken skulle kunna bedrivas, men utskottet måsle konstatera att det nuvarande ekonomiska läget tvingar oss, även på della område, till en återhåUsamhet när det gäller anslagen. Det konstaterandet innebär inte något försök från regeringens sida all glida undan det stora problemel, nämligen det gemensamma arbelet för att åstadkomma bäsla möjliga vägnät i vårt land.

Herr Gustafson ställer då omedelbart och med aU rätt frägan om den vidare behandlingen av Vägplan 70, Del är riktigt, som han säger, att jag i årels statsverksproposilion har skrivit några meningar om Vägplan 70, där jag konstaterar att jag ämnar återkomma UU den vid en senare lidpunkl. I dag kan jag säga att jag återkommer till Vägplan 70 i statsverksproposilionen 1972,

Sedan för herr Guslafson elt resonemang utifrån reservalionerna och bygger sin uppfattning pä all statsmakterna trots den ekonomiska situationen borde ha tillåtit sig elt betydligt kraftigare anslag under vägbudgeten. Vi kan naturligtvis komma in i en längre diskussion om vUka ekonomiska insalser vi skulle vilja göra för våra vägar. Vi skulle kunna föra en diskussion om den saken praktiskt tagel hur länge som helst. Den diskussionen skulle också kunna bli kort. Den skulle bli korl om herr Gustafson i stället för alt tala om bristande ambitioner, försummelser, brist på vilja etc, steg upp och sade hur myckel pengar han vUl ha UU vägarna eller med hur mycket väganslagel borde ökas. Det kan inte vara fråga om de summor som man talar om i reservationerna. Det måste bli helt andra belopp,

Samma resonernang som jag för med herr Guslafson i Göteborg på denna punkt kan jag också föra med herr Dahlgren, Herr Dahlgren sade alt departementschefen varken har viljan eller de ekonomiska förutsätlningarna   att   klara   detta,   I   nästa   andelag  säger   herr   Dahlgren  all

cenlerparliei begär mycket smä anslagshöjningar. Det är fräga om 16     Nr 58
miljoner  kronor, Vägbudgeten omfattar totalt 2 056 461 000 kronor,     p    ,            ,

Med   det   beloppel   saknar   alltså   departementschefen   vilja   att   göra     .,       'i 1071

någonling.   Hade   han   däremot   följt   herr  Dahlgrens  reservation  och     ----

därmed centerpartiet och höjt summan UU 2 072 461 000 kronor, då     Anslagen tiU väg-

hade  han haft  viljan.  Den poliliska viljan när del gäller vägväsendet      väsendet m. m.

hänger alltså pä 16 miljoner kronor slrax ovanför 2 miljarder kronor. Del

kan aUlsä inte vara centerpartiets reservalion som herr Dahlgren lalar om

ulan det måsle vara helt andra belopp. Vore det då inle rättvist mol

denna kamniare att i släUel för svepande ordalag om vad man skulle

önska få utfört och vad som skulle ha ställ i årets statsverksproposilion

på vägsidan lala om vad detta skulle kosta i konkreta siffror. Dä kunde vi

fä i gång en verklig diskussion om vad det är vi skall omprioritera, ty dä

blir del fräga om hundratals miljoner kronor som vi skall diskulera, sävitt

jag förstår. Dä blir diskussionen belydligl allvarligare och kanske ocksä

intressantare, därför att diskussionen i så fall måste beröra även frågor

som en ompriorilering av större mått.

Herr Loihigius förde i silt inlägg i denna diskussion del realistiska ekonomiska resonemanget. Han har mot bakgrand av vad han sade, såviii jag förstår, ingen anledning att göra erinringar mot den bedömning som här har skett. Han har heller inte gjort del, A andra sidan är del klarl även för honom alt man skall begära en bällre planering, som han säger. Ja, naturligtvis är en planering pä detla område utomordentligt värdefull, men den planeringen har sitt värde vid varje given medelstiUdelning och behöver inle nödvändigtvis kopplas UU ell resonemang om summor och anslag som ligger vida utöver vad man diskuterar för ögonblicket, I varje läge gäller del ju att göra en prioritering som säkrar en sä veltig användning som möjligt av de pengar som man för UllfäUel kan disponera.

Herr Dahlgren snuddade vid den nyUgen beslutade sänkningen av bashastigheten. Han gjorde del närmast mol bakgrund all han ville föra elt resonemang om de pengar som vi underförstått lydligen skulle slösa på alt skylta om våra vägar. Olika belopp har nämnls när del gäller vad denna omskyltning skulle kosta. Jag kan tala om att koslnaden har uppskattats UU mellan 5 och 6 miljoner kronor. Den summan gär inle, som herr Guslafson i Göteborg Irodde, pä driftanslagel ulan på byggnadsanslaget. Byggnadsanslaget innehåller en allmän pott för planering och andra särskilda ändamäl, t, ex, tekniskt utvecklingsarbete och försöksverksamhet. Jag har funnit alt försöket med differentierade hasligheter är ett sådant angelägel ändamäl av försökskaraklär som kan införas under det anslaget.

Jag fick nog också en känsla, om jag läser meUan raderna, att någon av talarna här ifrågasatte sänkningen av bashastigheten. Vem det var som sade att man kan ifrågasätta nyttan av den åtgärden kommer jag inte ihåg,

NaturUgtvis har var och en rätt att ifrågasätta nyttan av varje åtgärd
som vidtas, men det gör mig litet betänksam när man pä ansvarigt
politiskt opposilionshåll i förväg så att säga underförstått tar ställning
mol ell allvarligt menat försök i trafiksäkerhetens intresse, Etl sådant                35

Nr 58                     uttalande kan uppfattas så att man på förhand lalar om att Kungl, Maj;l

Fredaeen den       sysslar med något slags hemsnickeri pä trafiksäkerhetens område. Delta

2anrU1971            °'®  högst  aUvarUgl  i  etl sådanl läge som vi för närvarande har på

--------------------     trafiksäkerhetsområdel.   Därför hoppas jag all  den som gjorde detta

Anslagen till vag-       uttalande   och  ifrågasatte   värdet   även   av   en   försöksverksamhet   pä
väsendet m. m.     trafiksäkerhetens  område  återkommer och redovisar motiven för sin

inställning. Får en sädan instäUning ell vidare gensvar försväras nämligen statsmakternas uppgifl alt undvika olyckor i trafiken och försöka rädda Uv, på ell markerat säll, eflersom grunden för vårl arbete, som måsle ske med oUka slag av försök, då delvis rycks undan.

Om man i de försöken går in i ell anslag på över 2 miljarder och hämtar pengar som rör sig om 5—6 miljoner kronor, i den fasla förvissningen, all man kanske därigenom kan rädda etl antal människor frän all dödas i trafiken, tyckerjag del är högst märkUgt att diskutera en sådan prioritering och etl sådant sätt att använda och fördela pengar,

I denna diskussion skall man naturligtvis slutligen ha klarl för sig alt — vUket ocksä trafikutskottets vice ordförande sade — även om vi av och till kan krilisera våra vägar, och även om vi i olika sammanhang självfallei — såsom jag sade inledningsvis — måsle, med den höga ambitionsnivå vi förbehåUer oss rätlen att ha i vårl land, komma fram Ull olika bedömningar av sådana frågor, sä skall vi väl ändå inle, när ell läggs till elt, skymma vad som tidigare sades här av herr Mellqvist, nämligen all vi pä vägområdet ändå har en byggnadsverksamhet som knappasl ger oss anledning att påstå all vi skulle inla någon vare sig botlenplals eller annan plats långt nere i kön bland de länder som vi normalt jämför oss med på delta område. Vi skall behålla den här höga ambitionsnivån. Vi må gärna strida med varandra om anslagens storlek. Alt lala om vilja eller inte vilja när skUlnaden gäller 16 miljoner på en totalsumma av över tvä miljarder, verkar vara en tvist om påvens skägg. Men låt oss gärna fortsätta diskussionen från lid UU annan. Den har vi naturligtvis bara nylla av. Men vi skall heller inle lappa bort totalperspektivet för den här verksamheten. Vår vägbudget lever inle någol eget liv i vår samhäUsekonomi: den lever sill liv lillsammans med all annan verksamhel i della land och kan därför inle sett från allmänna synpunkter göra anspråk pä någon fullständigt unik ställning i den svenska ekonomin.

Herr GUSTAFSON i Göleborg (fp) kort genmäle: Herr talman! Kommunikationsminister Norling kände sig lydligen personligt angripen av mig och gick ut i elt mycket hårt försvar. Om nu kommunikalionsministern hade lyssnat på mill anförande i stället för alt sitta och fundera ut beskyllningar mol mig, hade han kunnai konstatera alt del i milt anförande fanns en positiv vilja att stödja kommunikalionsministern i den ambition som jag förutsatte all han har all öka väganslagen här i landel.

När del gäller skyltningen sade jag bara en sak.  Om kommunika
lionsministern inle anvisat nägra extra medel för denna tas utgifterna för
denna av anslaget till vägunderhåll enligt de uppgifter jag hade fält. Dessa
har jag fått från folk inom vägverket. Där har man tolkat saken sä att
36                         medlen skulle las frän anslaget för driften, vilket är beklagligt eflersom

della vägunderhåll är vikligl inle minst frän den trafiksäkerhetssynpunkl som kommunikationsministern lidigare talat om. När del gäller all undvika olyckor är del viktigt all man kan förbättra underhållet. Nu är jag tillfredsställd frän den synpunklen, eftersom här har kommit etl auk-lorilalivl uttalande från kommunikationsministerns sida om att dessa kostnader icke kommer att drabba de resurser som står UU förfogande för driflen.

Kommunikationsministern säger att redovisningen för Vägplan 1970 kommer nästa är. Det beklagar jag. Förra året sade kommunikalionsministern att den skulle komma i år — kanske redan i statsverksproposilionen. Jag tror all del är utomordentligt viktigt alt vi så snarl som möjligl fär det underlag riksdagen behöver för att med realism kunna debattera vägpoUtiken på längre sikt. Del är ganska enastående att kommunikalionsministern å ena sidan försenar framläggandet av sitt stäUningstagande lill Vägplan 1970 och ä andra sidan med en gång kräver alt opposilionen skaU kunna böria diskulera ulan alt förfoga över delta underlag.

Kommunikationsministern säger att det i varje ekonomiskt sammanhang finns önskemål som man vill prioriiera. Men är vi inle överens om att när det gäller väganslagen följer vi inte den normala ökning som man bör ha i en framåtgående ekonomi ulan vi har på grund av ekonomiska svårigheter undantagsvis fält sänka vår ambitionsgrad.

Nr 58

Fredagen den 2 april 1971

Anslagen till vägväsendet m. m.

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr lalman! Herr statsrådet var delvis upprörd i sill inlägg här över del han menade var beskyllningar. Statsrådet säger alt statsmakternas uppgifl försväras om dess beslul ifrågasattes. Menar herr kommunikationsministern då att vi som valda ombud för människor runl om i bygderna skulle förhålla oss tysta och slUla och i aUt finna oss i vad departementschefer behagar föreslå och besluta?

I fräga om sänkning av bashastigheten till 70 km mäste del ändå lUlätas en fri diskussion. Vad jag har sagt är att beslutet kan diskuteras, Sävitt jag har uppfatlat diskussionen inom de olika motororganisalionerna är man där inle helt överens med herr statsrådet. Ifrån rikspolisstyrelsens sida råder lystnad, en tystnad som jag gärna skulle se bröts sä att vi fick vela vad den säger. Kan detta beslul efterföljas? Kommer laglydnaden att bli fullständig? Är del en realistisk gräns, herr statsråd?

Det råder inga delade meningar emellan statsrådet och mig om nyttan av trafiksäkerheten och all vi skall rädda liv. Frågan är hur vi skall göra det på bästa sätt.

Jag sade i mitl första inlägg att elt säll alt nä slörre trafiksäkerhet är alt bygga bättre vägar. Därigenom räddar man ocksä liv.

Sedan tycker jag, herr statsrådet, alt man skaU la allt i sin rälla ordning. Del är en god regel. Statsrådet citerade och ondgjorde sig, ocksä i raljerande ton, över centerpartiets 16 miljoner kronor. Men jag själv talade här om den aUmänna ulvecklingen som hade varil pä vägväsendets område-sedan år 1966, då anslagen praktiskt laget legal hell stUla, Redan 1966 finns elt eftersatt vägunderhåll med 620 miljoner kronor. Jag sade

37

Nr 58

Fredagen den 2aprU1971

Anslagen till vägväsendet m. m.

att vi hade en besvärlig ekonomisk situation, men att centerpartiet trots detta viUe prioriiera'vägarna med 16 miljoner kronor. Det skall uppfattas som en centerpartiets vilja. Jag försäkrar herr statsrådet att även om 16 miljoner i detla sammanhang är en lilen summa, skulle de med glädje las emot i vilkel län som helsl i detla land, vUket vittnar om behovet.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag fattade kommunikationsministern sä alt han trodde att jag menade att det skulle räcka med en omdisponering inom kommunikationsdepartementets huvudtitel. Så är emeUertid inle faUel, Vi kräver den politiska viljan för en omdisponering, så att man lägger ner mer av våra ökade tUlgängar — observera ökade tUlgängar — för framliden på vägväsendet på grundval av dess produktiva och Irafiksäkerhetsmässiga karaktär. Del är underlaget för mina önskemål.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag vUl bara till herr Dahlgren säga, all riksdagen har beslutat i fråga om försök med differentierad hastighet pä våra vägar. Riksdagen har aUtså begärl all vi skaU göra detta, och den försöksverksamheten pågår nu.

Är det så att herr Dahlgren har den uppfallning som han här i dag har antytt, att vi kan betrakta den försöksverksamheten avslutad nu, innan vi gör detta försök med 70, tycker jag herr Dahlgren skall säga det. Då skulle vi få ett klarl besked alt herr Dahlgren nu är nöjd med den försöksverksamhet med differentierade hastighetsgränser som han själv var med och beslöt här i riksdagen, jag tror det var 1967,

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill gärna säga att jag anser att den försöksverksamhet som pågätt har varit ryckig i sin planering. Jag anser att tiden nu är inne för att riksdagen åter skall få diskutera och fatta beslut i hastighetsbegränsningen. Som det nu är har vi gett regeringen fullmakt och riksdagen silier vid sidan om och har bara att vara åhörare.

38

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är en sak jag skulle vilja fräga kommunikalionsminislern om som jag inte hann fuUfölja i min föregående replik, I ett expanderande samhälle kommer det alltid att finnas ambitioner som är större än vad man förmår tillfredsställa och därför finns det naturligt inte möjligheter att uppnå aUt vad man vill. Det sade kommunikationsministern och det är vi överens om.

Belräffande väganslagen har det emellertid varit sä - jag uttalar i detla sammanhang inte nägon kritik utan konstaterar det bara som etl faktum — att de legat stilla under de senaste sex åren när det gäller de statliga investeringarna. Även med de ökningar som görs i år blir del i verkUgheten en volymminskning. Då måste väl ändå kommunikationsministem dela min uppfattning att detla inte är önskvärt. Bäde kommunikationsministern  och jag kan  säga att vi  i dag i etl svårt

ekonomiskt läge inte har möjlighet att tiUfredsslälla behoven, men vi är väl i alla fall överens om att i elt läge då kommunikationerna betyder så myckel mäste vi eftersträva alt inte vägväsendet blir underförsörjt utan att man kan fä en framstegstakt i vägpoUtiken och inle de faclo volymminskningar.

Det var från den utgångspunkten jag tyckte det kunde vara bra att i samband med att man redovisar ställningstagandet tUl Vägplan 1970 diskutera möjligheterna. Där borde vi ha ett gemensamt intresse alt öka väganslagen så att vi inte fortsätter med denna underförsörjning.

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Anslagen tiU vägväsendet m. m.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Herr Dahlgrens sista ullalande rörande de försök med differentierade fartgränser, som vi nu kommer att börja med, ger mig den uppfattningen alt herr Dahlgren anser all vi nu bör gå tillbaka UU riksdagen, och redovisar erfarenheterna innan vi gör 70-försöken, Jag noterar mig det till minnes och ulgår ifrån att herr Dahlgren återkommer i annan form med denna sin begäran,

TUl herr Gustafson i Göleborg viU jag säga att när vi skall ta itu med att diskutera Vägplan 70 — som jag alltså i dag har sagt att vi ulgår ifrån att vi skall kunna göra i samband med behandlingen av nästa års statsverksproposition — finns det naturligtvis anledning att mycket grandligt gä igenom hela den problematik som herr Gustafson antydde i sitt senasie inlägg och som jag inte på något sätt har motsatt mig. Del skuUe ju vara hell omöjligl att göra del inte minst därför att jag i milt första inlägg sade alt vi viU så mycket mer än vad vi i varje ögonblick anser oss ha möjligheter UU.

Skulle behandUngen av Vägplan 70 och andra evenluella betänkanden som rör vägpolitiken — när den i sinom tid kommer tUl sländ - leda fram lill att vi enas om någon annan form för den framlida investeringsverksamheten på vägarna, får vi naturligtvis resonera oss fram vid det tillfället. Den dagen den sorgen.

För dagen har jag lagt den syn pä väginvesteringarna som bygger på behandUngen av 1971 års statsverksproposition.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr talman! Jag skuUe vilja med bara nägra ord förtydliga milt StäUningstagande UU den punkl som jag har tagil upp i mitt särskilda yttrande.

De frågor som vi diskuterar just nu, vägfrågorna, utgör självfallet en myckel viktig del av hela del trafikpolitiska komplexet. Bilismen har ju blivit en aUt slarkare fakior i vårl samhälle och kan slälla berättigade krav på att bli tiUgodosedd med vägar som svarar mot den ökande bUtrafikens fordringar.

Som en följd av befolkningsutveckUngen och trafikens koncentration tUl tätorterna har dock de statliga insatserna på vägbyggandets område i hög grad förlagts tUl dessa områden. Landsbygden kommer i efterhand, vUket underslrykes bl, a. av olika länsstyrelsers och vägförvaltningars rop på ökade anslag till vägbyggandet. Ätt man försöker slå larm är ju hell naturligt i och för sig. Det är ju ingen Ivekan om alt vägfrågorna många

39

Nr 58

Fredagen den 2aprni971

Anslagen till vägväsendet m. m

gånger är av avgörande belydelse vid lokaUsering av industriell verksamhel och därigenom påverkar den regionala ulvecklingen.

Det är givetvis mol den bakgrunden vikligl att vägnätet kan utformas i överensstämmelse med regionalpolitiska målsättningar, men i regel är det väl så att de landsändar, där lastbUarna är det realisliska transportalternativet, t, ex, limmertransporter, men där Iransportintensiteten är relativt låg, kan vägbyggandet få stå tUlbaka för trafikpolitikens lönsamhetskrav. Situationen försvåras ju då också när ett läge inträffar där väganslagen släpar efter. Sett just mol den bakgrunden kan det finnas skäl alt understryka den passus i reservationen nr 3, där del krävs alt vägpolitiken skaU användas som elt instrament i regional- och lokaliseringspoUtiken,

Men även utskottets belänkande lar ju hänsyn till dessa synpunkter och förutsätter bl, a, all Vägplan 1970, som säger sig vilja förespråka samhällsekonomiska bedömningar vid vägplaneringen, snarast skall föreläggas riksdagen så att en ingående prövning av investeringsfrågorna för vägväsendets del kan ske. Och det blir då viktigt att riksdagen betonar just de sociala och lokaliseringspolitiska aspekterna på utformandet av vägpolitiken. Det borde emeUertid vid elt sådant tillfälle vara större möjligheter, lycker jag, alt fä till stånd mera samlade bedömningar och lösningar i samband med att allt material i Vägplan 1970 läggs fram.

Utöver det här kommer dock enligt min mening frägan om vUken trafikpoUtik vi skall ha här i landet. De lönsamhetskrav som ställs på de ohka trafikgrenarna står utan tvivel i slrid med synpunkterna om alt hänsyn skaU las bl, a, UU sociala och näringspolitiska aspekter. Det kan ju som ett belysande exempel framföras i det sammanhanget att statens järnvägar i silt remissyttrande över Vägplan 1970 anfört all de försök till samhällsekonomiska bedömningar belräffande vägplaneringen, som görs i della belänkande, inte står i överensstämmelse med de trafikpolitiska riktlinjerna.

Vi har från vpk i en motion till ärels riksdag påpekal nödvändigheten av en trafikpolitik, som lar sociala och näringspolitiska hänsyn och som är ägnad all motverka avfolkningen av beiydande landsdelar. Molionen kommer emellerlid att behandlas i samband med att trafikpolitiken i stort diskuteras här i riksdagen, SkaU man döma av vad som kommer fram i den livliga debatten i de trafikpolitiska frågorna, kräver nu stora delar av vårl folk en trafikpolitik med de sociala inslag som jag här har talat om. En sädan trafikpolitik skuUe ge större möjligheler att åstadkomma ocksä en vägpolilik av det slag som här har nämnls. Och jag vill gå så långt som att påstå alt jusl detta är en förutsättning för alt också fä tUl stånd en bältre vägpolilik.

Herr talman! Med hänvisning lUl vad jag här sagt och tiU mitt särskUda yttrande ber jag all få yrka bifall UU trafikutskottets hemställan under punkten 2 såvitt angår motionerna 397 och 931,

40

Fra THUNVALL (s):

Herr talman! I del förevarande utskottsbetänkandet behandlar elt avsnitt saltning i halkbekämpande syfte, 1 den del av landel där jag hör hemma är opinionen stor emot saltning av våra vägar. Utskottet är medvetet om detta och anför att moddbildning kan uppstå när man saltar

vägarna — med åtföljande nedslänkning av strålkastare och vindrutor. En följd av della bUr nedsall sikt och ökad olycksrisk.

Då jag inle haft tillfälle att följa utskotlsarbetet i detta avsnitt vUl jag endast med några ord beröra denna Ulla del av betänkandet. Jag vill understryka angelägenheten av all dessa problem uppmärksammas också i fortsättningen och alt vägverket intensifierar sina ansträngningar att om möjligt eliminera skadeverkningarna. Ulskottet anför bl. a.: "Svårigheterna härvidlag torde främst sammanhänga med tillämpandet av saltningsme-toden i förening med användningen av dubbade däck och den avslitning av däcks- och asfaltpartiklar m. m., som blir följden därav."

Herr talman! Jag är inte av den uppfattningen att dubbade däck är ett osvikligt medel mot olyckor i vinlertrafiken, men jag är överlygad om alt de har ökal trafiksäkerheten. Vi behöver dubbdäcken i vintertrafiken ur trafiksäkerhetssynpunkt till dess vi finner något ännu bättre. Trots att dubbarna alltså kan innebära ett vissl slitage på våra vägar hoppas jag att vi får behälla dem. Vad som skulle öka säkerheten vore väl om alla ålades att köra med dubbade däck vintertid, men det skall jag inte gä in på nu.

I samband med sallningen kan del uppstå olycksrisker om siklen blir nedsatt av nedstänkta strålkastare och vindrutor. Lika väl som jag för en del år sedan hade anledning att i riksdagen begära bättre sändning -eventuellt saltning — i halkbekämpningssyfte anser jag nu, efler dubbdäckens tillkomst, att den åtgärden kan avskaffas. Vi har alltjämt, i varje faU i det inre av landet, vägar som inte är saltade. Där är vägbanan snöbetäckt och ibland isbelagd och där gör de dubbade däcken nytta. Men vi kan inle montera av dem — som vi nästan skulle behöva göra — när vi når de större saltade vägarna. Vi tror att saltningens värde har minskat betydligt efter dubbdäckens tillkomst.

Trols tidsnöden, herr lalman, kunde jag inte underlåta alt framföra opinionens och min egen uppfattning i denna fråga. Vi bilister från sådana områden förväntar att trafiksäkerheten — fler skonade människoliv — vid en awägning får väga tyngre än en viss försUtning av vägbanan. Det är därför jag har tvingats släUa frågan: Dubbdäck eller saltning? Där vinner dubbdäcken för mitl vidkommande.

I den förhoppningen att trafiksäkerhetsaspekten får överväga väntar jag alltså med förlroende pä ätgärder i den riktning jag har uttalat mig för, i anledning av forskningsresultat på området och vägverkets samarbete med bl. a. statens trafiksäkerhetsverk. Herr lalman! Jag har inget yrkande.

Nr 58

Fredagen den 2 april 1971

Anslagen till vägväsendet m. m.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag viU bara säga att utskottet har ägnat denna fråga en mycket stor uppmärksamhel. Vi begärde förra årel att få en redovisning över vUket resultat denna försöksverksamhet har givit. Vi fick en viss redovisning i årels statsverksproposition, men vi underslryker ocksä i ärels betänkande att vi förutsätter att riksdagen även i fortsättningen informeras om utvecklingen på området.

Lägel är mycket oklart. Experterna är djupl oeniga. Men det är självklarl all man över huvud laget inle skulle tUlgripa saltning om man inte trodde att den hade en trafiksäkerhetseffekt. I annat fall har den

41

Nr 58                      ingen funklion att fylla. Men del är vikligl att man efter sallningen har

_   j        j                möjligheter   att   forsla   bort   den   modd   som   lätt   uppkommer   med

Fredagen den            "                                                          , ,, j.  ,

,       1 1Q71           kombinationen av partiklar som rivits upp av dubbdacken och sno som

__ 1---------------      lösts upp av saltet. Vägverket har gjort försök i detta avseende, men de

Anslagen till väg-        använda maskinerna har tyvärr inle varil så effektiva som man trodde alt

väsendet m. m.      de skuUe vara. Jag vill undersiryka angelägenheten av att denna viktiga

fråga nu behandlas mycket ingående och att vi får en ulföriig redovisning

av resultaten av försöksverksamheten från departementets sida snarast

möjligt.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! När herr Guslafson i Göteborg lalar om behovet av en framåtsiklande trafikpoUtisk debatt och om behovet av ökade anslag UU vägbyggandel vUl jag kraftigi inslämma i detta. Jag delar båda dessa synpunkler. Jag vUl också vitsorda vad fru Thunvall här nyss sade om oppositionen mot sättningen på vägarna. I våra hemtrakter möter vi ofta mycket kraftiga klagomål mol vägsaltet som har en så förödande verkan, inte minsl på fordonen.

Att jag här tar tUl orda är ändå närmasl i anledning av all jag har en moiion som behandlats av utskottet, molionen 75, och jag vUl säga några ord i anslutning tiU den. Jag vUl göra det genom att anknyta till vad Irafikutskottet anför i sitt betänkande, där del heter att vägplaneutred-ningen efler en karlläggning av det nuvarande väg- och gatunätets omfattning och standard ingäende övervägt principerna för en långsiktig vägplanering och därvid lagt stor vikt vid att utarbeta en planeringsmetodik som bygger pä en samhällsekonomisk värdering av ohka insalser på vägområdet.

Del är en samhällsekonomisk värdering som jag efterlyser. Den mäste enligl min mening komma tUl starkare uttryck vid planeringen. Helt naturligt kan man inle bortse frän lönsamhetsbedömningen av trafikprojekten, men det får inte bli en ensidig och kortsiktig bedömning. Insatserna på vägområdet måste sättas in i ett större sammanhang. Vi vet alla att kommunikationerna och därvid kanske särskill vägarna har en mycket slor betydelse för en bygds utveckling och fortbestånd. Det är också en allmän iakttagelse att lokaliseringspolitiken inte gett avsedda resultat, bl, a, av den anledningen att den inle kompletterats med åtgärder över ett tillräckligt vitt fäll.

Onekligen har åtgärder på kommunikationsområdet släpat efter. Vi har under det senaste året tagit vissa initiativ och kommit elt litet stycke på väg — jag tänker på reduceringen av frakttaxorna för vissa transporter lill och från stödområdet — men det finns många andra åtgärder som är och kommer att bU aktuella. Ett område där behovet av åtgärder är särskUt stor är just vägbyggnadsområdet.

Det är, herr talman, ofrånkomligt att många bygder i dag hämmas i sin utveckling på grund av bristfälliga vägar. Jag skulle kunna lämna många exempel pä det. Jag skaU inte göra det i detta sammanhang.

Det är mot denna bakgrund som jag har lagt fram mitt förslag om en

särskUd   fond   för  anslag   till  vissa  ur  lokaliseringssynpunkt   särskilt

42                         angelägna vägprojekt. Genom tUlgäng UU en särskUd fond skulle man

kunna salsa pä vägfrågorna samtidigt som man går in med andra lokaliseringspolitiska åtgärder. En sådan samordnad salsning skuUe säkerligen förbättra och förstärka resultatet av lokaUseringsåtgärderna — eller regionalpolitiken som det numera heter.

Hur denna fond skapas är givetvis av underordnad betydelse. Vad som är viktigt är att det finns specieUa pengar för en sådan satsning, Nägra väsenlliga svårigheter från administrativ synpunkt som skulle föreligga enligt utskottets mening kan jag knappast finna är för handen.

Länsstyrelsen i mitt hemlän har i samråd med vägförvaltningen försöksvis studerat vägplaneringen i den del av länet som tUlhör det inre stödområdet. Den har därvid kunnat ange vissa vägprojekt som är särskUt angelägna från regionalpoUtisk synpunkt. Det torde vara ovedersägligt att en salsning på dessa vägprojekt skulle få stor betydelse för regionen i fråga och innebära ett verksamt medel för att stärka de regionalpoUtiska slrävandena.

Herr talman! Jag har i den föreliggande situationen inget yrkande, men jag har velat framföra dessa synpunkler och får säkerligen anledning att återkomma.

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Anslagen tiU vägväsendet m. m.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ERNULF (fp):

Herr talman! Det är klart att vi i det nuvarande ekonomiska läget måste vara återhållsamma på alla områden i samhället, aUtså även med anslagen tUl vägväsendet. Men på en punkt är behovet enUgt min mening sä trängande att man borde ha kunnat gå något längre än vad propositionen och utskoltsmajoriteten gör. Jag avser då anslagen tUl de mindre vägarna, som jag tycker blivit särskUt styvmoderligt behandlade.

Vi vet alla att en stor del av värt näringsliv består av småföretag på en mängd mindre orter i vårt land. De företagen spelar en viktig roll i hela värt lands ekonomiska liv och är ofla förutsättningen för de mindre tätorternas bestånd. Om vi menar allvar med våra önskemål att motverka en koncentration av landets befolkning UU de största städerna, måsle vi se UU att de mindre orterna och deras näringsliv kan fungera. Och i de strävandena måste goda vägar vara viktiga inslag,

I den del av landet som jag representerar. Älvsborgs läns södra del, kan man verkligen studera vUka olägenheter som brisier i vägväsendet medför för näringslivet och för de enskilda människornas möjligheter att förflytta sig. Jag har varit ute och tittat på en del sädana vägar och jag skulle, herr talman, kunna göra en lång och ingående uppräkning, men jag skall inte ta upp tiden med det. Jag viU emellertid konstatera att det inte är någon uppmuntrande syn som man möter: otUlräckligt underhåUna vägar, påbörjade men på grund av brist pä resurser oavslutade vägbyggen, direkt trafikfarliga vägavsnitt — ibland beroende på att man avbrutit vägbygget och inte gjort nödiga anordningar för att tillgodose trafiksäkerheten. Ja, allt detta är inte nägra bra inslag i vär regionalpolitik. Det värsta är ju att det inte förefaUer att långsamt bli bältre, som man skulle kunna hoppas, utan vägplanen ger anledning till farhågor för att det skall

43

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Anslagen tiU vägväsendet m. m.

bU sämre. Jag läste för en tid sedan en intervju med vägdirektören i Älvsborgs län — den var införd i Borås Tidning den 25 mars i år. Han säger där alt vi befinner oss i den silualionen att trafikanterna får finna sig i en standardsänkning i vad gäller vägnätet. Pengarna räcker inte Ull, anslagen är för små. Vägdirektören tillägger att man kommer att använda tiUgängliga resurser främst för att åtgärda riksvägarna. Det betyder att vägnätet i övrigt, som ju utgör huvudparten av våra vägar, endast till elt minimum kan komma i åtanke i vad gäller reparationer, ny ytbeläggning osv. Det är jusl dessa farhågor man får när man läser propositionen; det blir inte bara etl oförändrat däUgt läge utan en ytterligare försämring för dessa belydelsefulla mindre vägar.

Jag kan anföra ett annat exempel. Det gäller skolskjutsarna, där man ju verkUgen kan slälla krav på att barnen åtminstone åker irafiksäkerl när man begär alt de skaU förflytta sig från hemorten tUl skolan, sedan man dragil in den lokala skolan. I Ulricehamns Tidning den 25 mars nämns ett fall där en bussförare nekar all köra skolbarn därför att vägarna i området är under all kritik. Jag tror att det har gått rätt långt när en bussförare tar ell så uppseendeväckande sleg.

De allmänna principieUa synpunklerna på frågan har pä ett bra och koncist sätt redovisats i reservation nr 3 och också utvecklats här i dag av ulskoltets ordförande, herr Sven Gustafson i Göteborg. Jag kan ansluta mig Ull de synpunkterna och anser att reservation nr 3 bör bifallas, men eftersom behoven är så trängande, åtminstone i delar av vårt land, anser jag ocksä att reservalionerna nr 1 och 2 borde bifaUas.

Jag yrkar alllsä, herr talman, bifall till reservationerna 1, 2 och 3,

44

Herr OSKARSON (m):

Herr lalman! Bakom min motion, som gäller Europaväg 6, står de fyra partierna i Halland. Vi har i motionen krävt två saker: för det första att man skaU uppmärksamma och göra någonling äl anslutningen av Europaväg 6 tUl de nya industrierna i Värö och för det andra att en snabbare ulbyggnad sker av Europaväg 6 i dess helhet än vad som framgår av nuvarande tidsplanering.

Herr lalman! Jag vill bara säga nägra fä ord i anslulning Ull den här molionen och vad utskottet har anförl. Lål mig först konstatera att E 6 är den i sin helhet mesl trafikerade väg som finns i värt land. Den är dessulom den väg som har det slörsla inslaget av internationell trafik. Den sammanbinder sä expansiva områden som hela Öresundsområdet, Göteborgsregionen och Osloomrädel, med de krav som detta ställer pä goda vägförbindelser.

TUl della kommer den ökade belastning som vi har att se fram emot då Öresundsbron inom en inte alllför avlägsen framtid, hoppas vi, blir verklighet. Ytterligare en överbelastning utsätts E 6 för under sommarperioden genom det starka inslaget av semestertrafik. Den kraftiga ökningen av den tunga trafiken är ocksä mycket märkbar, och den är ju en följd av den starka induslriexpansionen pä Västkusten.

Just del senare problemet har vi tagit upp i vär motion, där vi begär åtgärder för anslulning av Europaväg 6 till de nya industrierna i Värö. Jag vill konstatera alt utskottet uppmärksammal vårl yrkande. Det har ocksä

en positiv skrivning, och jag vUl cilera denna: "Vad belräffar det av motionärerna upptagna spörsmålet rörande väganslulningen lill E 6 för de nyetablerade industrierna i Värö vill utskottet dock understryka det angelägna i all denna fråga av framför alll Irafiksäkerhelsskäl får en tUlfredsställande lösning i samband med överläggningarna meUan berörda parter,"

I del sammanhanget vill jag vädja tUl kommunikationsministern alt han uppmärksammar det här allvarliga problemet. Jag hemställer att statsrådet verkligen medverkar tUl, jag skulle näslan vilja sägaer tiU, att här blir en överenskommelse, så all vi inle råkar in i en absolut ohållbar siiualion när industritrafiken kommer i gång.

Bara ell par ord i anslulning Ull vad vi ytterligare yrkar: en snabbare utbyggnad av Europaväg 6 i dess helhet. Statsrådet har i sill anförande här lidigare i dag sagl att han återkommer Ull Vägplan 1970 i näsla års statsverksproposilion. Tillät mig, herr slalsråd, att i del sammanhanget vädja all statsrådet beaktar bakgrunden lill vad vi har krävl med hänsyn Ull den beskaffenhet E6 har och med hänsyn UU den nuvarande och förutsedda trafikbelaslningen på denna väg samt att han låter oss fä se en tidsplan som innebär en snabbare utbyggnad av Europaväg 6 än vad man nu kan utläsa av Vägplan 1970.

Nr 58

Fredagen den 2aprn 1971

Anslagen till vägväsendet m. m.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c);

Herr talman! Del har sagls i den här diskussionen av utskottets representant att vi har en hög standard på vårl vägnät, och det kan väl vara sant i och för sig. Men jag tror att man också måste göra reservaiioner; del finns nämligen stora variationer, Kopparbergs län är en provkarta på detla, alt del finns många svaga länkar i vägbilden.

Det är också från den utgångspunkten som jag tillsammans med övriga centerpartister pä Dalabänken har väckt motionen 918 angående vägbyggandet i Kopparbergs län. Vi har i molionen redovisal skälen - de slora avstånd vi har och de stora utbyggnadsbehov som finns. Utskottet säger ocksä att del är välmotiverade krav som vi har framfört men kommer sedermera ändock fram tUl att man i dagens läge inte kan tUlgodose våra krav pä erforderUga förbättringar,

VUka skäl är det dä vi har anfört? Utöver vad som har sagts av utskottets talesman — den ökade belastning vi har pä våra vägar, den ökning av antalet motorfordon som vi får varje är — kan vi hänvisa till att det finns redovisade planer pä nedläggning av vissa järnvägslinjer, vUkel för med sig att kraven på vägarna ökar, Flotlningens upphörande har också ökat belastningen, liksom trafikinlensitelen i övrigt pä länets vägar. Skall skogsbruket, som är en väsentlig näring för länet, liksom den lunga industrin kunna hävda sig, är det elt livsvUlkor all vi har goda kommunikalioner och goda vägar. Men det är ocksä en förutsättning för sysselsättningen i länet att vi får ett ökal vägbyggande.

Statsrådet sade alt vi skulle återföra den här debatten lUl verklighelen. Får jag Ull detta säga att vad jag här har redovisat är verklighelen sädan som den ter sig i dag, I valrörelsen ifrägasalles vår vilja alt medverka till vägnätels uppruslning i länet. Får jag lUl della säga, herr statsråd, att vi i dag ställs inför den verklighet som vi dä diskulerade. Det gäller nämligen

45

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Anslagen till vägväsendet m. m.

om man är beredd att ge de resurser som behövs för att vi skall få den erforderliga upprastningen.

Här söker man genom lokahserings- och regionalpolitiska insalser siödja länet pä oUka sätt. Det är angeläget att det blir samordnade insatser, och det är från den utgångspunkten som vi i vår motion har begärt att tiUdelningen av anslag för kommande är UU Kopparbergs län skaU bli av samma storleksordning som år 1969 och att vi skaU få minst oförändrade anslag även framöver i värdesäkra pengar. Detta är erforderligt om vi skall kunna fä en positiv befolknings- och näringsutveckling och kunna vända den trend som vi har haft under de senaste åren i värt län.

Det har sagts här i diskussionen att denna ökning som reservanlerna kräver på totalt 16 miljoner är ganska obetydlig. Får jag säga för vårt vidkommande, att om vi får en del av dessa 16 miljoner Ull Kopparbergs län så kommer dessa medel att göra mycket stor nylta där.

Reservationen 1 lUl utskottets betänkande innefattar också det yrkande som vi har i motionen 918, Därför ber jag, herr talman, att fä yrka bifall tUl reservationen 1,

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs pä bifall UU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Dahlgren m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 1 punkten 2 mom. 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Dahlgren

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Dahlgren begärde rösiräkning verkställdes votering med ornröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 238

Nej -    66

Avstår —      3

Herr Helén (fp) anmälde att han avsett att rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

46

Mom. 3

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4 a

Proposilioner gavs på bifall UU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Dahlgren m, fl,, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlgren begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 1 punkten 2 mom, 4 a rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Dahlgren

m, fl.

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Anslagen till vägväsendet m. m.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Dahlgren begärde rösiräkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 233

Nej  -    69

Avstär -      5

Mom. 4 b och 5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Guslafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlgren begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   i

betänkandet nr I punkten 2 mom. 6 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservaiionen nr 3 av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja  -   157

Nej -   151

Avstår —       1

Mom. 7-13

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Utskottets hemställan bifölls.

47

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

Punkten 4 . Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

Kungl. Maj;t hade (punkl C 6, s. 73—76) föreslagit riksdagen att tUl Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1971/72 anvisa ett anslag av 2 200 000 kronor, att avräknas mot aulomobUskallemedlen.

I detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971:393 av herr Bohman m. fl. vari, sävitt nu var i fråga, yrkats att riksdagen i skrivelse lUl Kungl. Maj;t skulle hemställa att anslagel UU NTF höjdes med 300 000 kronor,

dels motionen 1971:958 av herr Polstam m.fl. vari hemställts att statligt slöd till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) för budgetåret 1971/72 skulle utgå med ett belopp om 2,6 miljoner kronor.

Utskottet hemstäUde

att riksdagen med bifall tUl Kungl. Maj:ts förslag samt med avslag å molionerna 1971:958 och 1971:393, sistnämnda motion såvitt nu var i fräga, till Bidrag UU nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1971/72 anvisade ell anslag av 2 200 000 kronor, att avräknas mot aulomobUskallemedlen.

Reservalion hade avgivils

4. av herrar Lothigius och Brandin (båda m), som ansett att utskottet borl hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionen 1971:958 saml med bifaU Ull motionen 1971:393, sistnämnda motion såvitt nu var i fråga, till Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande för budgetåret 1971/72 anvisade ett anslag av 2 500 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

48

Herr LOTHIGIUS (m);

Herr lalman! Denna punkt handlar om bidraget till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, och moderala samlingspartiet är tyvärr ensaml om reservationen om alt öka bidraget lill NTF med 300 000 kronor.

Kammarens ledamöter vel alt moderala samlingspartiet, i synnerhei i dagens svåra ekonomiska situation, försöker slåss för sparsamhei med offentliga medel. Vi menar också att våra tUlgångar måste disponeras sä all största möjliga avkastning erhälles, och det betyder i detla fall en minskning i antalet av de för samhäUel sä kostsamma trafikolyckorna och de för människorna så svåra och tragiska följdverkningarna av dem.

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande föreslås nu få ett frän förra året oförändrat anslag, vilkel i realiteten innebär en minskning av organisationens möjligheler att bedriva sin verksamhet. NTF har blivit en folkrörelse av stora mått. Ingen enskUd eller statlig verksamhet har möjlighet att på ett så naturligt sätt engagera friviUiga krafter, och då främst all lära och engagera ungdomarna. Det vore i högsta grad oansvarigt att inte ta vara på dessa krafter. Det vore lika felaktigt som att

under krigsberedskap uttala sitt minskade intresse för frivilligt försvar. Vi befinner oss hela tiden i strid mof de aUt större mänskliga offer som trafiken kräver.

Jag vet att kommunikationsministern uppskattar denna verksamhet, men han har såvitt jag kan förstå inte tagit konsekvenserna av detta och visar tyvärr inte att han förstår hur ekonomiskt lönande denna verksamhet är för hela vårt land. Ja, det är klart att kommunikationsministern förstår det, men kanske är detta ett olycksfaU i arbetet.

Skolan får ett allt större behov av att pä ohka sätt medverka i ett trafiksäkerhetsarbete där människor med praktisk och pedagogisk erfarenhet alltmer kan engageras. Polisens kontaktskapande verksamhet i samarbete med skola och elever är av praktiska skäl nödvändig och viktig. 140 000 familjer är involverade i barnens trafikstudier, vUket innebär att det inte bara är barnen detta kommer UU godo utan också föräldrar och andra familjemedlemmar, som inspireras bl. a. av NTF, 570 000 personer deltar för närvarande i en trafiksäkerhetstävling som anordnats i samarbete meUan radio och press och där NTF är sakkunnig med anledning av sin erfarenhet på detta område. Dessutom har man gått in i VuxenutbUdningen, som för dagen ökar alltmer och som också på detta område måste varastimulerande.

Jag skuUe kunna använda samma argumentation när det gäller trafiksäkerheten i detta sammanhang som kommunikationsministern gjorde i sin diskussion med herr Gustafson i Göteborg om de 70 kUometerna; stödet tUl NTF är nödvändigt; det är också nödvändigt att ge det i ökad utsträckning.

Herr talman! Mot bakgrund av detta ber jag att få yrka bifall UU reservationen 4 vid punkten 4.

Nr 58

Fredagen den 2aprU 1971

Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

Hen POLSTAM (c);

Herr talman! Vi känner aUa tUl den olycksutveckling som ägt rum i trafiken. Så sent som i går fick vi statistiken för den senaste månaden, mars, som var 74 döda. Under första kvartalet 1971 hade vi sammanlagt 210 dödsfall i trafiken mot 185 motsvarande tid förra året. Det var alltså 25 fler dödade i är. Antalet skadade har också ökal i är jämfört med motsvarande tid förra året. Ökningen lär ligga på 12—13 procent. Detta innebär inte bara Udande utan också ekonomiska problem både för enskUda och för hela samhället. Vi arbetar ju från flera håU för att bryta denna utveckling; vi får inte förtröttas utan måste hjälpas åt.

Kommunikationsministern nämnde under den föregående debatten i dag att 70 kUometer i timmen som bashastighet var en väg att gå för att göra en effektiv insats på detta område. Herr Dahlgren argumenterade bl, a. för bättre vägar som ett alternativ. Det finns många flera. En väg som man kanske använder aUtför litet av är att öka förståelsen hos människorna för alla lagar och regler som gäller trafiken, att förändra instäUningen UU varandra som människor i trafiken. Det pratar vi inte så särskUt mycket om, men det är ju ytterligt väsentligt. Här kommer då upplysningen och utbUdningen in i bilden, och någon måste ju arbeta med det.

För några är sedan inrättades statens Irafiksäkerhetsverk, och många

49

4   Riksdagens protokoU 1971. Nr 58

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Bidrag tiU nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

50

kanske trodde att det verket ensamt skulle kunna klara av trafiksäkerhetsarbetet. Men jag tycker att vi redan har sett att verket inle klarar det arbetet självt, även om också verkel gör ett bra jobb. Det har visal sig att NTF nu är elt utmärkl komplement till trafiksäkerhetsverket och att föreningen verkligen behövs i trafiksäkerhetsarbelel.

På ijänslemannaplanet kan man nog komma en bra bit pä vägen, men utan aUa entusiastiska frivilliga krafler som NTF mobiUserat och fortfarande mobiliserar kan vi nog inte nå ut till den breda aUmänheten. Del är ju det vi vill, och det är nödvändigt.

Inom alla län har NTF organiserat sitt frivUliga arbete genom länskommittéer eUer trafiksäkerhetsförbund. Landshövdingarna har också stöttat den här verksamheten, i vissa fall genom att sätta in länspoUschefen eller någon annan chefstjänsteman på länsplanet som ordförande i kommittén. Polismyndigheter, organisationer, företag och enskUda har utan ersältning ställt upp för att hjälpa till.

Länskommittéernas stora uppgift är att hjälpa de lokala trafiksäkerhetskommittéerna i deras trafiksäkerhetsarbete. De lokala kommittéerna har   tUlsatts av  kommunernas fullmäktige;  det  är  kommunerna  som , ytterst svarar för denna verksamhet.

I det regionala arbetet ingår också handledamtbUdning för de lokala kommittéerna. Det är en mycket stor uppgift inom det frivilliga arbetet,

Trols aUa frivUliga krafler är NTF:s verksamhet kostnadskrävande. Koslnadsslegringen har ju drabbat aUa i samhällel ungefär lika, och mol den bakgranden är det kanske något förvänande alt NTF-anslaget i år inle föreslås bli höjt. På grund av kostnadsutvecklingen innebär årets anslag i verkligheten en reduktion, något som herr Lothigius också var inne på. Delta drabbar med säkerhet den regionala verksamheten. Det är synnerligen nedslående för aUa dem som arbetar energiskt och bra ute på fältet.

Dessulom har NTF många andra stora aktiviteter i gäng. De aklivilelerna kostar också mycket pengar. Jag kan bara peka på barnens trafikklubb som, om jag minns rätt, fru Thunvall talade mycket vackert om under den allmänpolitiska debatten i år. Medlemsantalet i barnens trafikklubb är nu uppe i 140 000. Det gäUer att kunna fortsätta den här verksamheten. Det är ett arbeie pä läng sikt och en verkligt förebyggande verksamhet.

En annan aktivitet som man kan peka på är fortbildningen av bilförare. Den aktiviteten sker i samarbete med andra organisationer, bl, a, motororganisationerna och studieförbunden. Samarbetet med skolorna och Sveriges Radio kan ocksä nämnas liksom del arbeie som varje är avslutas med skolornas rikstävling i trafikkunskap för mellan- och högstadiet.

Herr lalman! Jag skulle kunna ulveckla del här ganska långt, men tiden medger väl inte del. Jag vill bara konstatera vUkel utmärkt arbete NTF bedriver, inte minst lokalt och regionalt, ett arbete som på allt sätt behöver stödjas av samhällel. Kan vi därigenom minska antalet olyckor kanske vi ocksä kan få tillbaka något av det som vi nu saisar.

Herr lalman! Jag skall inte yrka bifall till motionen 958 som jag har undertecknat.  Men jag  kommer att  rösta  för reservationen 4 som i

praktiken innebär en uppräkning av NTF-anslaget med 300 000 kronor.     Nr 58

Hen GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! På riksdagen bord har nu lagts en proposition om en omorganisation av hela transportforskningen. I förslaget ingår bl. a. en sammanslagning av statens väginstitut och statens trafiksäkerhetsråd lUl ett organ. Det föreslås ocksä en särskUd delegation för transportforskning.

1 samband med den proposiiionen kommer trafikutskottet att behandla en rad trafiksäkerhetsmotioner. Vi får i det sammanhangei anledning att ta upp de allmänna synpunkler på trafiksäkerheten som här har framförts av herr Lothigius och av herr Polstam, Jag viU gäma understryka att jag tror att detta är en utomordentligt viktig och hittiUs försummad fråga. När jag säger "försummad fråga" är jag vUlig alt låta detla gälla samtliga partier. Jag tror att vi inte tillräckligt har insett dels det mänskliga lidande och de tragedier som trafikolyckorna åstadkommer, dels — något som man gärna tänker på i detta krassa hus - de samhällsekonomiska förluster som trafikolyckorna innebär.

Den doktorsavhandling som Bengt Maltson publicerade någon av de sisla dagarna i december och som gjordes på uppdrag av vägkostnadsutredningen tror jag har öppnat ögonen pä mänga. Här behövs insalser, inle på 300 000 eller 400 000 kronor och inte pä 3 miljoner eller 4 miljoner kronor. Del kanske inte ens räcker med 300 miljoner eller 400 miljoner kronor om året om vi skaU kunna göra en verkligl akliv insats här. Jag tror aUtsä att riksdagen, när vi skall behandla dessa frågor, fär anledning att se hela detla komplex i ett sammanhang.

Vi har i utskollet, där vi med undantag för moderala samlingspartiet är eniga på den punkten, tyckt alt vi i awaktan på den genomgripande omorganisation som sker av hela transporlforskningen inle skulle i dagens läge tiUstyrka motionen. Detta innebär inle att vi pä något säll brister i uppskattning av NTF:s verksamhet. Vi är helt överlygade om all NTF kommer att ha en viktig roU att spela även i det framlida trafiksäkerhetsarbetet.

Med dessa ord, herr talman, ber jag all få yrka bifall till utskottets hemställan.

Fredagen den 2 april 1971

Bidrag till nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

Herr LOTHIGIUS (m);

Herr talman! Det kanske är litet långsökt att åberopa den trafiksäkerhetsforskning och de synpunkler som kommer all behandlas här längre fram mot bakgrund av de alldeles specieUa arbetsformer som NTF har och som innebär att anslaget egentligen har minskat i är på grand av kostnadsökningarna.

Här gäUer det att hälla en folkrörelse under armarna för att den skall kunna arbeta pä det särskUda sätt som en folkrörelse gör. Därför, herr talman, tror jag att del är ytterst vikligl att denna Ulla summa, som betyder så mycket för just NTF i detta folkbUdningsarbete, kommer NTF UU del och att organisalionen inle försummas även i år.

Överläggningen var härmed slutad.

51

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Ersättning tiU trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskoltets hemställan, dels reservaiionen nr 4 av herrar Lothigius och Brundin, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Loihigius begärt votering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition:

Den   som   vill   all   kammaren   bifaUer   trafikutskottets  hemställan   i

betänkandet nr 1 punkten 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej,

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herrar Loihigius

och Brundin.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Loihigius begärde rösiräkning verkstäUdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja -  255

Nej  -    46

Avstår —       7

Punkterna 5-11

Kammaren biföll vad utskollel i dessa punkler hemställt.

Punkten 12

Ersättning tiU tiafikfötetag för drift av icke lönsamma busslinjer

Kungl. Maj:l hade (punkten F 2, s. 127-129) föreslagit riksdagen all UU Ersältning Ull trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 12 100 000 kronor, att avräknas mol aulomobUskallemedlen.

52

I della sammanhang hade behandlals

dels moUonen 1971:142 av herr Hedlund m.fl. vari hemslällls all riksdagen 1. dels ulialade alt maximigränsen för bidrag tUl icke lönsam busstrafik borde höjas lUI 3 kronor per vagnmil bidragsgrundande trafikarbete, dels lill ersällning lill Irafikförelag för drifl av icke lönsamma busslinjer under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1971/72 anvisade etl reservationsanslag av 15 680 000 kronor, att avräknas mot aulomobUskallemedlen, samt 2. i skrivelse tUl Kungl. Maj:l skulle anhålla om att förslag framlades med skyndsamhel beträffande riktlinjer för busstrafikens framlid inkluderande beslämmelser om den icke lönsamma trafikens finansiering,

dels motionen 1971:256 av herr Petersson i Gäddvik m.fl. vari hemställts alt riksdagen beslulade all den generella gränsen för bidragsgivning till icke lönsamma busslinjer höjdes UU 3 kronor per bidragsbe-rättigad vagnmil, samt all riksdagen Ull Ersällning till trafikföretag för drifl av icke lönsamma busslinjer för budgetåret 1971/72 anvisade ett reservationsanslag av 14 700 000 kronor, all avräknas mol automobilskattemedlen,

dels  motionen   1971:259  av  herr  Sterne  m.fl, vari hemslällls alt

riksdagen 1. uUalade att maximigränsen för bidrag till icke lönsam busstrafik borde höjas UU 3 kronor per vagnmU bidragsgrandande trafikarbete, 2. lill ersällning Ull trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer under sjätte huvudtiteln för budgetåret 1971/72 anvisade elt reservationsanslag av 1 5 680 000 kronor, alt avräknas mot automobilskattemedlen,

dels molionen 197 1 ;949 av herr NUsson i Kalmar m, fl,, såvitt nu var i fråga.

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Ersättning till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer

Utskottet hemstäUde

1,    att riksdagen med bifaU till Kungl. Maj;ls förslag och med avslag å morionerna 1971:256 och 1971:259 samt 1971:142, sistnämnda motion såviii nu var i fråga, UU Ersättning till trafikförelag för drift av icke lönsamma busslinjer för budgetåret 1971/72 anvisade ett reservationsanslag av 12 100 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen,

2,    att riksdagen skulle avslä motionen 1971:142 i vad den avsåg skrivelse lill Kungl, Maj:t samt motionen 1971:949 i vad den avsåg påskyndande av bussbidragsulredningen.

Reservation hade avgivits

5, belräffande medelsanvisningen av herrar Gustafson i Göteborg (fp). Dahlgren (c), Loihigius (m), Persson i Heden (c), SeUgren (fp). Brundin (m) och Håkansson (c), som ansett att ulskottet under 1 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av Kungl, Maj:ts förslag och motionen 1971:256 samt med bifaU UU moUonerna 1971:259 och 1971:142, sistnämnda moiion säviit nu var i fräga, tUl Ersältning tUl trafikföretag för drifl av icke lönsamma busslinjer för budgetåret 1971/72 anvisade ett reservationsanslag av 15 680 000 kronor, att avräknas mot automobilskattemedlen.

Hen GUSTAFSON i Göleborg (fp):

Herr talman! Man talar i den aktuella trafikpolitiska debatten mycket om 1963 års trafikbeslut. En av huvudpunkterna i detta trafikbeslut är att om en tUlfredsstäUande transportförsörjning inle kan ordnas för olika delar av riket, skaU allmänna medel tillskjutas för att denna transportförsörjning skall kunna tillgodoses.

Det anslag som vi nu behandlar är ett anslag UU olönsamma busslinjer. Del är för närvarande så litet att 1963 ärs trafikbeslut på denna punkt icke kan tiUämpas, Detta borde ge anledning tiU en tankeställare, tycker man. Allra mest tydligt blir detta om man ser på hur det går Ull när en järnväg eUer persontrafiken på en järnväg läggs ner i en del av landet. Det ingår i trafikpoUtikens principer att ersättningstrafik då skaU ordnas. När SJ framlägger förslag om järnvägsnedläggningar kan SJ i regel visa, att det kommer att i stället anordnas en busstrafik som kommer att fungera. Detta säkerstäUs bl. a, därigenom att SJ åtar sig att subventionera denna ersättningstrafik under några år framåt. Så går del ett par tre år, och persontrafiken på järnväg är definitivt nedlagd. Då säger SJ att man inte har råd att driva busstrafiken längre.

Så går man till kommunerna och säger: Om ni inte ger oss pengar.

53

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Ersättning tiU trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer

kommer vi att lägga ned hela busstrafiken. Man säger detta även till kommuner där det inte finns en enda järnväg.

Men detla måste vara fel. Om man har en järnväg i en region som inte är så tätbefolkad alt det går att driva denna järnväg lönsamt, då utbetalar staten bidrag lUl den s, k, kollektivbUjetten på flera hundra miljoner kronor. Trafiken kan då upprätthällas om man anser att den är nödvändig för att man skaU ha en tUlfredsställande transportförsörjning. Men sedan järnvägen har lagts ned och man då har en busslinje som inte är lönsam, finns det som regel inga pengar. Någon kanske då erinrar om att det ju finns ett särskilt anslag för icke lönsamma busslinjer. Det uppgår tUl 12 miljoner kronor.

Det måste stå klart för alla att man inle löser de här problemen och inte kan skapa en tiUfredsstäUande ersättning för den icke lönsamma busstrafiken med 12 miljoner kronor. Det är fullständigt orimligt. Ute i kommunerna i Sveriges bygder finns en väldig opposition mot det tUlstånd som nu råder. Jag är säker på all även kommunikationsministern håller med mig om att detta är en fuUständigt ohåUbar situation. Han kan hänvisa Ull att här finns en utredning som arbetar och att denna bör komma fram tUl elt resultat. Men denna utredning har stött på svårigheter, och det finns risk för att den kan fördröjas därför att den blivit hopkopplad med tvä andra utredningar.

I utskottet har vi varit eniga om en sak, nämligen att detta tiUstånd är så OtiUfredsstäUande — för att använda ett mUt uttryck — att vi måste ändra på det. Och det måste ske snabbt. Därför skriver utskottet att utskottet fömtsätter att ell förslag på denna punkt förelägges 1972 ärs riksdag. Med anledning därav avstyrker man motioner från oppositionshåll och från socialdemokratiskt häll om att bussbidragsulredningens arbete skall påskyndas. Jag skuUe sätta ell storl värde på om kommunikalionsministern här vUle bekräfta att han tillmötesgår det enhälliga trafikutskotlet pä denna punkl och att han ser så allvarligt på den situation som vi befinner oss i att han kommer att förelägga nästa års riksdag ett förslag. Det är del viktigaste i den punkt vi nu behandlar.

Men vi har också en punkt, i fråga om vilken vi inte är överens och där det finns en reservation. Från oppositionens sida har vi begärt att man i awaktan på bussbidragsulredningens resullat skall höja milersättningen från nuvarande 2:50 till 3 kronor. Denna ökning är i och för sig inte särskUt imponerande, men man fär i aUa fall 15 680 000 kronor i stället för 12 100 000 kronor. Denna ökning kan hjälpa tUl att hålla rätt stor busstrafik i gång i regioner där man annars har svårt att fä en tUlfredsställande trafikförsörjning. Detta förslag är inte på något sätt gripet ur luften, utan det är vad den statliga Iransportnämnden föreslagit.

Jag ber med den motiveringen, herr talman, att få yrka bifall UU reservationen 5,

I detta anförande instämde herr Tobé (fp).

54

Herr DAHLGREN (c):

Herr talman!   Jag skulle ha kunnat nöja mig med att instämma i vad herr Gustafson i Göteborg sade i denna fråga, men jag vill ändå gärna

betona riksdagens ansvar utifrån del beslut som fattades 1963,

Den här frågan är i dag mera aktuell än någonsin. Ytterst gäller det att skapa ekonomiskt underlag för kollektiv trafik på landsbygden i allmänhel och i glesbygden i synnerhet, Säkerl har ingen av kammarens ledamöter kunnat undgå att observera den debatt som förs i dag i landets kommuner — bland kommunfolk och kommuninvånare — beträffande det krav som statens järnvägar har ställt om kommunala driftsbidrag tUl SJ;s bussrörelse. Att SJ i dag i ultimativ form lUl kommunerna framstäUer detla krav beror även här på att anslagsramen tUl olönsam busstrafik är otillräcklig.

Egentligen är detta en fräga om uppföljande av 1963 års trafikpoUtiska beslul, och jag vUl gärna citera vad dåvarande statsrådet Skoglund skrev i den proposition som var gmnden tUl detla beslut: "Glesbygdernas transportförsörjning framstår härvid såsom ett väsentligt problem, vars lösning förutsätler insatser frän det allmännas sida. All kollektiv trafik numera i sädana bygder ofla inte kan bedrivas med lönsamhet får inte leda till en utarmning på kommunikationernas område." 1 propositionen skrev herr Skoglund vidare: "I den mån det inte med kravet på kostnadstäckning går att lämna en viss bygd den trafikservice i fråga om landtransporter som frän samhällets synpunkt är rimlig, bör ersältning utgå av allmänna medel. En dyUk ersättning är inte att belrakla såsom en subvention åt trafikföretaget utan såsom ett köp från det aUmännas sida av vissa transporttjänster som företaget självt från företagsekonomiska synpunkter ej har anledning utföra."

Detta skrevs 1963 och beslutades av riksdagen samma år, I dag har vi en diskussion som, enligl vad som sades 1963, egentligen ingenling annal är än en fråga om det allmännas, dvs, statens köp av tjänster till människor i glesbygd. Jag måste säga att viljan UU köp av sådana tjänster från statens sida inte är imponerande. Man väljer hell enkelt att lägga över ansvaret på kommunerna. Detta har aldrig varit avsikten, Inle på något StäUe i 1963 års proposition eller riksdagens beslut kan jag finna alt man satt Ukhetstecken meUan det aUmänna och kommunerna, ulan avsikten var vid detta tUlfälle att staten skulle svara för kostnaderna. Jag kan inle heller påminna mig att riksdagen i annat sammanhang skulle ha fattat något beslut som skuUe lägga denna kostnad direkt på kommunerna.

Jag är medveten om — som herr Gustafson sade — att det finns en statlig utredning som arbetar pä detta problemkomplex om kollekliv trafik och ersältning tUl busstrafikens utövare. Utredningen är inte färdig — såvitt jag förstår har den försenats av den sammankoppling som har skett med en annan statUg utredning. Det finns därför anledning att i awaktan på utredningens förslag nu biträda denna reservation, som föreslår en höjning av driftbidraget tUl 3 kronor per mU.

Jag yrkar, herr talman, bifall UU reservaiionen 5,

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Ersättning tiU trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman!   För att vinna tid ber jag att få instämma i vad de tvä föregående talarna sagt och yrkar bifall UU reservationen.

55

Nr 58

Fredagen den 2 april 1971

Ersättning tiU trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer

Hen HAMRIN (fp):

Herr talman! Såsom bäde herr Gustafson i Göteborg och herr Dahlgren har påpekat, rör den här punkten en fråga som diskuteras ganska livligt runt om i våra kommuner, kanske inte minst glesbygdskommunerna. Det är aUtså den fråga som SJ har ställt tiU kommunerna rörande den olönsamma busstrafiken i statlig regi. Jag har UU kommunikationsministern framstäUt en interpellation som rör en av de kommuner som här kanske har vissa särproblem, nämligen Gotland. Jag får väl tUlfälle att återkomma tUl Gotlands speciella problem när jag får svar på den interpeUationen, men jag vUl här peka på någonting ganska säreget: En statlig järnväg läggs ned 1960, Från SJ kommer 1971 ett nästan i ultimativ form håUet meddelande att den statliga busstrafiken också kommer att nedläggas, om inte kommunala subventionspengar beviljas.

Eftersom kommunikationsministern sitter här kanske jag kan få ställa en direkt fråga UU honom om ett ganska egendomligt förhållande: Hur kan det komma sig att frågorna rörande lokaUseringspoUtik och näringspoUtik fladdrar omkring meUan olika departement såsom nu tycks vara fallet? Här är dock en fråga som rör lokaliseringspolitiken och näringspolitiken i allra högsta grad. Vore det inle skäl i att kommunikationsministern toge kontakt med inrikesministern och försökte fä fram inte bara den trafikplanering, som man i oUka sammanhang efterlyser, utan också en plan för hur lokaUserings- och näringspolitik skall bedrivas ute i regionerna, ty det är ju ändå det som det ytterst gäller.

När utskottet skriver att ifrågavarande "utredningsarbete har dessutom nära anknytning med frågor, som behandlas av den nyligen tUlsatta arbetsgmppen för att leda utarbetande av modeUplan för regional planering", är man ju inne på rätt spår. Men att då vidta dessa drastiska åtgärder, innan man får fram en sådan plan, från SJ:s eller kommunikationsministerns sida, det finner jag ganska egendomligt.

Den mest bistra kritiken under denna punkt kommer från motionärer som tiUhör kommunikationsministerns eget parti. Det enda jag har att invända mot det resonemang som förs i denna kritik är att det riktas mot ett centralt ämbetsverk underställt kommunikationsministern och inte mot departementschefen, som borde samordna de här frågorna.

Jag vUle bara ha sagt detta, herr talman, i detta sammanhang trols att jag som sagt hoppas få tiUfälle återkomma till frågan framöver.

Jag yrkar också bifall tUl reservationen 5,

56

Herr KARLSSON i Ronneby (s);

Herr talman! Jag står tillsammans med några kolleger som undertecknare av en av motionerna under denna punkt. Det gäller motionen 949 i den del som behandlas i detta betänkande och som avser bidrag tiU busslinjer vUka inte har lämnat ett tillfredsställande ekonomiskt utbyte för SJ. Motionen är så att säga formeUt avstyrkt men reellt är den tUlstyrkt i det att man från utskottets sida förutsätter att Kungl. Maj;t kommer att lägga fram en proposition 1972, som baserar sig på busskostnadsutredningen.

Anledningen till att jag väckte denna motion — och där kan jag anknyta tUl vad herr Gustafson i Göteborg sade — är de framställningar

som har gjorts från SJ UU kommunerna om ekonomiska bidrag för icke lönsamma busslinjer. Jag vet inte hur det har gåll till i landel i övrigt, men jag vet att man i sydösira Sverige har gjort framslällningar om alt få full täckning för de linjer som ekonomiskt inle går ihop. Man har där också från SJ:s sida fört ett mycket underligt resonemang, och del är därför vi vänder oss mot SJ, Man vill nämligen inle diskutera de linjer som eventueUt lämnar överskott utan endast de linjer som lämnar underskott inom samma område, TiU dem vUl man att kommunerna skall lämna ekonomiska bidrag. Vi har självfallet awisat detta och menat att det är en uppgift som med hänsyn till 1963 års trafikbeslut bör ligga på de statliga myndigheterna.

Vi förväntar oss nu emellertid att frågan kommer att lösas pä angivet sätt. Vi tror inte att det som föreslås i de övriga motionerna innebär en lösning. Man begär där 50 öre per vägtrafikmil, vilket är ett aUlför litet ekonomiskt bidrag. Det blir i så faU endast en liten del av landel som skulle kunna bli tillgodosedd. Låt mig bara nämna som ett exempel att SJ för de tre länen i Sydostsverige, Kalmar, Kronobergs och Blekinge län, sammanlagt har begärt 2 miljoner kronor. Den ökning man begärt i dessa motioner belöper sig UU ungefär 3,5 miljoner kronor. Det säger klart att denna linje inte innebär en lösning utan att det måste till kraftigare tag.

Vi förväntar oss emellertid att den nu arbelande bussbidragsulredningen kommer att snabbt avlämna sitt betänkande och att Kungl, Maj;t i enlighet med vad utskottet förmodar kommer att framlägga en proposition i frågan under 1972, I awaktan på vad den kommer alt innehäUa vUl jag yrka bifaU tUl utskottets hemstäUan,

Nr 58

Fredagen den 2 april 1971

Ersättning till trafikföretag för drift av icke lönsamma busslinjer

~ Ldetta anförande instämde herr NUsson i Kalmar (s).

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Vi är fuUt överens när det gäller vikten av att få en lösning av denna fråga genom ett förslag redan till nästa års riksdag. Den ökning som vi begär är inte på något sätt en permanent lösning. Det har vi klart och tydligt sagt ifrån. Men eftersom utredningen dröjt så länge har vi tyckt att vi i awaktan på dess resultat skulle följa vad den ansvariga statliga transportnämnden har föreslagit. Även om det inte är några särskUt imponerande siffror skulle det dock innebära en förbättring. Och läget är så pass iUa nu att varje förbättring borde vara välkommen intUl dess att vi kan komma överens om etl förslag vUket, som jag hoppas, ger en tUlfredsstäUande lösning på längre sikt.

Hen MELLQVIST (s);

Herr talman! Som framgått av de gorda inläggen har utskottet inte kunnat enas på denna punkt. De borgerliga ledamöterna har ställt sig bakom en reservation, som innebär att man redan nu gör en uppjustering av ersättningen per vägmU tUl 3 kronor. Utskottsmajoriteten har inle kunnat följa de borgerliga i detta avseende, eftersom vi awaktar den bussbidragsutredning som är i arbete och som vi utgår ifrån skall kunna lägga fram ett förslag under detta år, så tidigt att det kan bU underlag för en proposition till 1972 års riksdag. Det är mot den bakgmnden och med

57

Nr 58                     den moiiveringen som vi har tillstyrkt Kungl, Maj:ts proposition, som

Fredagen den       innebär oförändrade bidragsmedel även under 1972,

2 anril 1971               "' yrkar, herr talman, bifaU UU utskottets hemställan.

Förbud mot en-         överläggningen var härmed slutad.

gångsglas m. m.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Guslafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafson i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   trafikutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 1 punkten 12 mom, 1 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUl reservationen nr 5 av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Gustafson i Göleborg begärde rösiräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -	157
Nej -	151
Avstår —	2
Mom. 2
Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 13

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 14

Lades till handlingarna.

§ 9 Föredrogs jordbmksutskottets betänkanden:

Nr 20 i anledning av motioner angående vattenvården i Östersjön Nr 21  i anledning av motioner angående den kommunala miljövården Nr 22 i  anledning av  motion angående mUjövårdsforskning m. m.

inom jordbraket

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§  10 Förbud mot engångsglas m. m.

58                              Föredrogs jordbruksutskottets   betänkande   nr   23   i   anledning   av

motioner angående förbud mot engångsglas m. m.

Herr STRÖMBERG (fp);

Herr talman! TUlsammans med herr Eriksson i Arvika har jag väckt en moiion om förbud mol engångsglas. Med hänvisning lUl att miljökontrollutredningen snart kommer att avlämna sitt betänkande lämnar utskottet denna motion utan åtgärd. Mot delta ståndpunktstagande har jag ej något att invända och kan inte polemisera mol det, utan jag ber bara att få knyla etl par principiella tankegångar lill motionen.

Del finns i vårt land en utbredd opinion mol engångsglas. Undersökningar har visat della, och dessa undersökningar stöder sig på elt relativt stort material. Mycket tyder på att de svenska familjerna är villiga att ta på sig den ytterst lilla inskränkning i valfriheten som del innebär att huvudsakUgen använda returglas i stäUet för engångsglas.

Det finns vidare enligt min uppfattning en utbredd opinion för att åtgärder snabbt måste sättas in mol den miljöförstöring som engångsglasen medför. Nu måste vi vänla ytterligare en liten tid på utredningen, men sedan kommer den dag dä vi mäste ta ställning, och då måste vi handla.

Elt tredje konstaterande är jag också tvingad att göra. Trots en intensiv kampanj för ett renare Sverige slängs det fortfarande enorma mängder engångsglas. Glasen slängs tanklöst utan hänsyn UU eventuell skadeverkan.

Mot ett förbud används ofta skäl såsom enklare varudistribution, hygieniska fördelar, ökad bekvämlighet för konsumenterna etc, men lika slarka, ja ännu starkare skäl finns för ett förbud, t, ex,; Vad kosiar alla skador som engångsglasen förorsakar? Vad är del värt att slippa nedskräpningen?

Ett förbud mot engångsglas skuUe troUgen också påskynda och intensifiera forskning och utvecklingsarbete i riktning mol förpackningar som är mera ofarliga än de nuvarande.

Herr talman! Som tidigare nämnts har jag intet yrkande.

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Bidrag till företagareföreningar m. fi.: Administrationskostnader

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan biföUs,

§  11  Anslag inom inrikesdepartementets verksamhetsområde avseende företagareföreningarna, m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 6 i anledning av Kungl, Maj.-ts framställningar i statsverkspropositionen om anslag för budgetåret 1971/72 inom inrikesdepartementets verksamhetsområde avseende företagareföreningarna samt av dem administrerad garanti- och långivning, m. m,, jämte motioner.

Punkten 1

Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader

Kungl. Maj:t hade (punkten C 6, s. 114-117) föreslagit riksdagen alt

59

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader

till Bidrag till företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 8 500 000 kronor.

I detla sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971:81 av herr Nilsson i Tvärålund m.fl. vari hemstäUts alt riksdagen i skrivelse UU Kungl. Maj:l skulle anhålla om skyndsam prövning och förslag UU riksdagen angående statUgt stöd UU företagareföreningar för s. k. rädgivningsgrupper med leknisk och ekonomisk expertis för förstärkt företagsrådgivning åt mindre och medelstora företag i enUghet med vad som anförts i molionen,

dels molionen 1971:1059 av herr Andersson i Örebro m.fl. vari hemstäUts all riksdagen skuUe Ull Bidrag tiU företagareföreningar m. fl.; Administrationskostnader för budgelåret 1971/72 anvisa elt reservationsanslag av 9,3 miljoner kronor,

dels moUonen 1971:1093 av herr Stjernström m. fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla om utredning och förslag angående möjligheterna all öka företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet i fråga om marknadsföring,

dels motionen 1971 :l 139 av herr Rask

dels motionen 1971:1197 av herr Ångström vari hemslällls att riksdagen i syfte att möjliggöra en ökad uppföljningsverksamhet från företagareföreningarna inom de sju skogslänen - BD-, AC-, Y-, Z-, W- och S-länen - beträffande det statliga lokaUseringsstödet UU företag inom nämnda län skuUe anvisa ett belopp av 700 000 kronor att tagas ur anslaget till Arbetsmarknadsstyrelsen.

Utskottet hemställde

1.                                all riksdagen med bifall Ull Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på
motionerna 1971:1059, 1971:1139 och 1971:1197 UU Bidrag UU
företagareföreningar m, fl,; Administrationskostnader för budgetåret
1971/72 anvisade elt reservalionsanslag av 8 500 000 kronor,

2,                                    att riksdagen skulle avslå

a)    molionen 1971:81 angående förstärkt företagsrådgivning genom företagareföreningarna,

b)    motionen 1971:1093 angående företagareföreningarnas rådgivning i fräga om marknadsföring.

60

Reservationer hade avgivits

1. beträffande medelsanvisningen av herrar RegnéU (m), Andersson i
Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Rydén (fp) och
Hovhammar (m) samt fm Hambraeus (c), som ansett att utskottet under
1 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av Kungl, Maj:ts förslag och motionen 1971:1197, med bifall UU motionen 1971:1059 samt med avslag på motionen 1971:1139 Ull Bidrag till företagareföreningar m, fl.; Administrationskostnader för budgetåret 1971/72 anvisade ett reservationsanslag av 9 300 000 kronor,

2. beträffande företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet av
herrar Regnéll (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c),

SjöneU (c), Rydén (fp) och Hovhammar (m) samt fru Hambraeus (c),     Nr 5g

Fredagen den 2 aprU 1971

Bidrag till företagareföreningar m fl.: Administia-tionskostnader

som ansett att utskottet under 2 bort hemslälla, alt riksdagen med bifall UU

a)    molionen 1971:81,

b)    motionen 1971:1093

hos Kungl. Maj;t hemställde att frägan om en ulvidgning av företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet prövades i enlighet med vad reservanlerna anförl.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Mellan mindre och medelstora företag finns inte någon markerad gräns. Men del finns många problem, som är gemensamma för den stora grapp företag som betecknas som mindre företag. Det gäller t, ex, i fräga om utbildning, informaiion, administration, produktionsteknik och marknadsföring. Delta motiverar speciella åtgärder för denna del av näringslivel. Från statsmakternas sida har man ofla betonat betydelsen av dessa företag.

1 propositionen med förslag Ull riktlinjer för företagareföreningarnas fortsatta verksamhet som lades fram 1968 framhölls ocksä hur hantverk och småindustri traditionellt spelat en viktig roll i svenskt näringsliv och att dessa sektorer i näringslivel utgör en både kvantilativt och kvalitativt betydande del av den samlade förelagsamheten. Mindre industriföretag på upp till 40—50 arbetare svarar för 25 proceni av vär totala industrisysselsätlning. Det framgår därav vilken |Stor betydelse för samhället denna sektor av näringslivel har. Och med all sannoUkhet kommer en väsentlig del av den produktiva verksamheten även i fortsättningen att bedrivas av mindre och medelstora företag här i landet.

En utveckling och effektivisering av dessa förelag mäsle därför även frän samhällsekonomisk synpunkt framslä som en väsentlig uppgift. Storföretagen har oftast administrativa, lekniska och finansiella möjligheter att komma Ull rätta med sina framtidsproblem, medan den mindre industrins mera aktiva förnyelseverksamhet försvåras av framför allt två faktorer: brist på personella resurser och brist på riskvilligt kapital. Dessa brister har successivt accentuerats genom den snabba lekniska utveckUngen och den ökande konkurrensen om kapital och marknader.

Det är alltså elt vitalt samhällsintresse att ulvecklingen inom denna sektor främjas så att bästa möjliga produktionsresultat uppnäs. En aktiv näringspolilik som riktar in sig pä att främja de mindre företagens UtveckUng bör kunna ge väsentliga fördelar ät samhället. Vi Ivingas i dag föra en mycket starkt defensiv näringspolilik i stället för vad man skuUe önska, en offensiv. Detta sammanhänger med att den organisation som i första hand hjäper de mindre och medelstora förelagen, alltså företagareföreningarna, i stor utsträckning tas i anspråk för att lösa kriser och ordna rekonstruktioner som orsakas av bl, a, nuvarande kreditsituation, som vållar problem för många företag. För den dubbla uppgiflen att medverka i en både offensiv och defensiv näringspolitik räcker inte föreningarnas resurser lill,

Ofla fordras omfattande uiredningar och andra ätgärder för att man skaU fä liUförUtligt underlag för beslul om ätgärder genom vilka man kan

61

Nr 58

Fredagen den 2 april 1971

Bidrag tiU företagareföreningar m fl.:Ädministia-tionskostnader

förhindra alt förelag läggs ned — det må gälla enskilda företag eller grupper. Denna defensiva näringspolitik är givetvis nödvändig, men frägan är om man inte genom en mer offensiv näringspolitik, genom profylakliska åtgärder, skuUe spara koslnader för samhället och vinna mera. Företagareföreningarnas knappa ekonomiska resurser medger inte att de i dag engagerar sig i mera omfattande åtgärder för att åstadkomma en sädan anpassning eUer komplettering av näringslivet som skulle behövas för alt hindra eUer dämpa den negativa utveckUngen,

Företagareföreningarnas förbund har i skrivelse till Kungl, Maj;t starkt framhållit all nuvarande administrationsbidrags storlek inte gör det möjUgl för föreningarna att fullgöra de arbetsuppgifter som statsmakterna i ökad grad ålagt föreningarna. Det gäller då företagareföreningarnas förutsättningar att effektivt fullgöra de uppföljnings- och bevakningsuppgifter som åligger dem.

Departementschefen föreslår i propositionen alt för näsla budgetår skaU ulgä 8,5 miljoner kronor i administrationsbidrag, och utskottsmajoriteten godlar den linjen. Vi har i motionen 1059, som följs upp i reservaiionen 1, vid punkten 1 yrkat pä en uppräkning av detta belopp med 800 000 kronor, aUtså sammanlagt 9,3 miljoner kronor. Vi har ansetl del angeläget att företagareföreningarna får detta ökade stöd. Vi är ocksä medvetna om att företagareföreningarna fått hjälp att klara en stor del av sina ökade kostnader genom bidrag som lämnats av landstingen och som under förra budgetåret uppgick lill 5 041 000 kronor.

Även om uppräkningen av årets anslag med I miljon kronor förenas med sädana vUlkor alt det, enligt vad som framhålles både i propositionen och utskottsullåtandet, skapas garantier för att låneärendena kan följas upp och bevakningsuppgifterna mer aktivt fullgöras, anser vi att en uppräkning med ytterligare 800 000 kronor hade varit rimlig. Jag yrkar därför bifall UU reservaiionen 1 under punklen 1.

I reservationen 2, som bygger pä molionen 81, anhälles om en skyndsam prövning och förslag om förslärkl förelagsrådgivning äl mindre och medelstora företag. Man får räkna med alt mindre företag i forlsätlningen kommer all startas av människor utan företagsledamt-bUdning, Dessa mäste fä hjälp med styrning och ulveckling av företaget. Del gäller att i lid öppna deras blick för de ekonomiska sammanhangen samt behovet av att anpassa produktionen Ull utveckUngen.

Etl företag måste kanske upphöra med alt vara marknadsförande och produktionsutvecklande — något som är mycket kostnadskrävande och som del lilla företaget ofla inte har råd med - och i stäUel gå in för att vara underleverantör. Innovationer kan ändå uppkomma i dessa företag, och de skaU givetvis stödjas. För att kunna genomföra sådana analyser, som ger underlag för företagsledarens styrning av företagel, behöver företagareföreningarna ökade resurser.

Herr talman! Jag yrkar bifall Ull reservationen 2 vid punkten 1 av herr Regnéll m, fl.

62

Under detla anförande övertog herr Iredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandUngar,

Hen GUSTAFSSON i Byske (c):

Herr talman! Herr Andersson i Örebro har ulföriigt uppehållit sig vid de tvä reservationer som fogats till punklen 1 i förevarande betänkande. Låt mig bara få säga all jag instämmer i de synpunkter som han har anlagt på de här frågorna.

Jag vill dock med några ord utveckla den tankegång som ligger bakom motionen 81. Avsikten med de rådgivningsgrupper, som man kräver i den motionen, är inte att de skall överta någon verkstäUande funktion i företagen, vilket någon har anat att de skulle göra. Som molionärerna har tänkt sig skall uppgiflen i stället vara alt medverka tUl en styrning av företagens verksamhet mol ell på läng sikl uppstäUt mål. Rådgivnings-grapperna skulle kunna hållas informerade om företagens stäUning och utveckUng genom periodiska rapporter om resullal- och Ukviditelsutveck-Ung, Vidare skuUe de kunna hållas informerade om företagens planer genom en löpande budgetering av deras förväntade utveckling pä kort och lång sikt i vad avser såväl resullal som likviditet.

Även om rädgivningsgruppernas uppgift enligt motionärerna skall vara att medverka till att företagens verksamhet styrs mot etl på läng sikl uppsatt mål, innebär en sådan här verksamhet också en form av företagarutbildning. En utbUdning av det slaget är särskUl effektiv, tror vi, genom att den bedrivs inom företagets egen miljö och med företagets egna problemställningar som studieobjekt.

Detta förslag har i reservationen 2 vid punkten I tagits upp i samband med Uknande tankegångar, som framförls av herr Sijernström m, fl, i motionen 1093, I reservaiionen begäres alltså att riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj:l hemsläller alt frågan om en utvidgning av företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet prövas fömtsättningslöst.

Jag ber, herr lalman, med dessa få ord att få yrka bifall tUl icke mindre reservationen 2 än även reservaiionen 1, som har en socialdemokratisk motion som grund.

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Bidrag till företagareföreningar m. fi.: Administia-tionskostnader

Herr RASK (s);

Herr talman! Moiiveringen för motionen 1139 är korl sagt denna: Jag tycker att det vore logiskt att kosinaderna för uppföljning och bevakning av lokaliseringsstödet utgår av anslaget till lokaliseringsbidrag. I ulskottet har jag därför motvilligt varil med om beslutet om avstyrkande.

I moiiveringen Ull avstyrkandet anför utskottet att sädana dispositioner som förordas i motion nr 1139 kan föregripa ell slällningslagande i berörda avseende inom 1968 års lokaliseringsutredning. Jag godlar för dagen detla. Men samtidigt tycker jag att det vore naturligt och konsekveni att alla kostnader för statligt lokaUseringsstöd ulgår och redovisas under samma anslag, framför aUt därför alt uppföljningsverksamheten kan bU ganska så kostsam. Men jag vill tUlägga att en sädan uppföljningsverksamhet är lika viklig som nödvändig.

Genom del ökade administrationsbidraget på 1 miljon, som av inrikesministern föreslås Ull företagareföreningarna, skapas fömtsältningar för uppföljnings- och bevakningsverksamhel inom del allmänna stödområdet. Men även ulanför del aUmänna stödområdet finns del behov av att företagareföreningarna mer än hittiUs inriktar en del av sin

63

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Bidrag tiU företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader

verksamhet jusl på det som gäller uppföljningsuppgifter.

Jag  hoppas   därför   att  såväl   1968  års  lokaUseringsutredning  som

inrikesdepartementet allvarligt överväger och prövar hur dessa uppgifter

och denna verksamhet skall ordnas i framtiden.

Jag har för dagen alltså inget annat yrkande än vad som framgår av

näringsutskottets betänkande nr 6 under punkten I.

Hen REGNÉLL   (m):

Herr talman! Eftersom utskottsmajoriteten här kom tiU tals genom en ledamot som själv har erfarenhet av småföretagens villkor har debatten präglats av en enighet som egentligen inte har sin motsvarighet i utskottets belänkande.

Herr Rask framhöll hur väsentligt det är att man verkligen följer upp dessa kreditärenden. Det är två parter som har intresse av detta — dels den som skjutit till pengarna, alltså i sista hand staten, och dels den som har lånat pengarna, företagaren. Båda har intresse av att satsningen inte är en engängshistoria utan att man på nära håll och noggrant följer utveckUngen,

Alla som arbetar inom kreditförmedlingen vel att det i våra dagar, när aUling ändras så snabbt, kan konstateras nya förhållanden, ändrade vUlkor, som antingen måste resultera i ändrade regler för den kredit som lämnats eller nya initiativ från kreditlagarens sida.

Sådant kostar pengar, och det skall administreras. Det har omvittnats att de belopp som står UU förfogande för administrationen i företagareföreningarna redan nu är alt beteckna som otUlräckliga, Ökade uppgifter på del område molionärerna påpekat är tillräcklig grund för förslag om all höja anslagen.

Jag finner reservationerna, tUl vUka det redan yrkats bifall, väl motiverade.

64

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Belräffande medelsanvisningen har vi ju här i dag fått en ganska ingående redogörelse av herr Andersson i Örebro och nu senast även av herr RegnéU. Jag har utöver det inte något att tUlägga, utan jag ber att också fä yrka bifall till reservationen 1.

När del sedan gäller rådgivningsverksamheten, så har vi i moUonen 81 år 1971 fått en hel del synpunkler på hur denna skall organiseras. Jag tror alt företagareföreningarna även beträffande rådgivningen spelar en slor roU, Det är ju sä alt de smärre företagen inte aUtid har sådana resurser all de kan anlita konsulter, utan de får genom företagareföreningarnas verksamhet möjlighet att till en relativt bUlig penning utnyttja den expertis som föreningarna förfogar över.

Jag har i lidigare deballer tyckt att man måhända gått Utet väl långt i denna moiion — den återkommer ju i år ganska lik tidigare års. När man lalar om styrning av företagets verksamhet mot ett långsiktigt mål, så kan det ju innebära mänga oUka ting.

Jag har alltså ingenting emot att den här verksamheten effektiviseras, men jag skulle också vilja säga, herr talman, att det får ju inte vara en så pass styrd rådgivning frän föreningarnas sida att företagaren själv kommer

bort i bilden, TU syvende og sidsl är det ju det enskilda initiativet, förelagarens egen aktivitet, hans förmäga att skapa sill förelag och föra del vidare som trols aUl är utslagsgivande. Jag tror att motionärerna här är ute i ell myckel vällovligt syfte, och jag har inte gjort någon erinran mot det i utskottet. Men jag tror likväl att man skall gå fram med en viss försiktighet och inte lägga aUtför myckel av tyngdpunkten på konsulter, hur bra de än är. För del är nog trots allt förelagaren själv som i sista änden är ansvarig och skall vara ansvarig - i annal fall är han ju ingen företagare.

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Bidrag tiU företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader

Hen ÄNGSTRÖM (fp);

Herr lalman! Jag har i en moiion yrkal på all företagareföreningarna i de sju skogslänen skulle få ell anslag på 700 000 kronor för den uppföljningsverksamhel som avser del statliga lokaliseringsstödet. Jag vill bara korl säga nägol om denna motion.

Enligt bestämmelserna om statligt regionalpoUtiskt stöd åligger det företagareförening all vid ansökan hos länsslyrelse om lokaliseringsstöd verkställa erforderliga utredningar av ärenden med bedömningar av dess lekniska och ekonomiska nalur. Vidare skall företagareföreningarna medverka i tillsynen över all del beviljade lokaliseringsstödet lill det enskilda företagel utnyttjas för avsell ändamål och i enlighet med vad som angivils i beslulel. Denna verksamhet skall fortlöpande rapporteras lUl tiUsynsmyndigheterna, som är kommerskollegium och arbetsmarknadsverket. Det innebär att föreningarnas Ijänslemän, särskill inom skogslänen, har fått ökade arbelsuppgifler för all handha den här insyns-och bevakningsuppgiften; den har ju blivit mycket stor med den omfattning som lokaliseringsstödet har fäll.

På ell likartat område har riksdagens revisorer i en granskningspromemoria — nr 3 år 1970 — anförl vissa synpunkler på de statliga förlusterna i länegarantier och också pekat pä alt de har varil stadigt stigande. Även här har företagareföreningarna hafl en granskningsuppgift, men på grund av för små resurser har del varit svårigheter att tillgodose kravet på allsidig belysning av företagens situation och framlidsutsikter. Erfarenheterna frän den verksamheten kan ulan vidare lillämpas även dä del gäller lokaliseringsstödet, och jag tror att del är mycket viktigt alt företagareföreningarna har denna granskande uppgifl. Den är inle minst viktig för alt de enskUda företagen och förelagsledningarna skall kunna fä den hjälp och de råd som ibland har visal sig nödvändiga. Om brister i elt förelags skötsel kan uppdagas i god tid, så är nämligen möjlighelerna att sätta in ätgärder myckel slörre, och konsekvenserna för företagel, de anställda och samhället blir dä myckel mindre än om företaget går mot en kris,

Detla är bakgrunden lill att jag anser ett extra anslag vara erforderligt i detta fall, och jag är förvånad över all näringsutskotlet — som har så många kloka och jusl pä detla område så kunniga ledamöter — inte har insett alt del här behövs en exlra insats. En utredning arbetar för närvarande med de synpunkler som jag här anfört, men jag anser att anslag borde ha beviljats i awaklan på uiredningens belänkande.

Herr lalman!  Jag har inget yrkande på denna punkt men har med det

65

5   Riksdagens protokoU 1971. Nr 58

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Bidrag tiU företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader

66

anförda velat framföra mina synpunkter för att i varie fall freda mitt eget samvete.

Hen WÅÅG (s):

Herr talman! Herr Regnéll pekade på att det här förelåg en UtomordentUg enighet, och det var väl fram lill delta ögonblick i så fall. Del är nämligen min uppgifl att här peka på att enigheten inte är så aUdeles fullständig inom utskottet — dvs, enigheten är nog fullständig när det gäller välviljan men den existerar inle i bedömningen av vad som är möjligt att göra inom detla vida fält.

Under rubriken driftbudgeten, punkten 1, i näringsutskottets belänkande behandlas motionen 81 av herr NUsson i Tvärålund m, fl,, i vilken motionärerna tagit upp frågan om företagareföreningarnas rådgivning. Herr Gustafsson i Byske har i dag talat för den motionen. Frågan hur man skall kunna vidga rådgivningsverksamheten och göra den bättre har statsutskottet tidigare varit positiv tiU, men med hänsyn tUl problem av bl, a, den lyp som herr Hovhammar här pekar på har utskottet inle kunnai biträda motionsyrkandena. Nu har vi emellertid redan en arbetande utredning, delegationen för de mindre och medelstora förelagen. Där arbetar man jusl med problemen om företagareföreningarnas rådgivning, I molionen 1093 av herr Stjernström m, fl, har yrkats på en ökning av företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet i fråga om marknadsföring, och även den faller inom ramen för de uppgifter som delegationen för de mindre och medelstora företagen ägnar sig ål.

Herr Ångström har i motionen 1197, som han nyss lalade för, pekat pä behovet av speciaUster i skogslänen. Det finns redan tvä utredningar som arbetar med hithörande problem, dels den delegation jag här har nämnt, dels 1968 års lokaUseringsutredning. De har att ta ställning UU hur man skaU behandla de särskUda lokaliseringsfrågorna i dessa sammanhang,

I molionen 1139 har herr Rask lagil upp frågan om uppföljningen av lokaliseringslåneverksamheten, och det är ell ärende som direkl handläggs i 1968 års lokaliseringsutredning men även i delegalionen för de mindre och medelstora företagen.

Reservationerna innebär två saker.

Reservation nr 1 gäller administrationskostnaderna, och där har man yrkat en höjning med 800 000 kronor. Jag vUl då peka på att en uppräkning av adminislrationsanslagen redan har skett. Jag vill också peka pä att det ekonomiska lägel är sådant att näringsutskoltets majoritet icke har funnii del möjligt att, hur önskvärt det än vore, i budgeten inrymma en ytterUgare uppräkning av adminislrationsanslagen. Vi står med andra ord fast i ekonomiska reaUteter,

När det gäller rådgivningen har man, trots att dessa frågor såsom jag har nämnt är under ulredning, i reservationen 2 velat ha saken ytterligare prövad. Det heter att man vUl att riksdagen skall hos Kungl, Maj,t hemstäUa "att frägan om en utvidgning av företagareföreningarnas rådgivningsverksamhet prövas". Jag kan bara svara en sak på detla: den prövas.

Herr lalman! Jag yrkar bifaU Ull utskottels förslag.

Herr GUSTAFSSON i Byske (c):

Herr talman! Jag skall fatta mig hell korl.

Herr Wååg hade vänligheten att påminna om delegalionen för de mindre och medelstora företagen, där både herr Wääg själv och herr SjöneU sitter. Vi har i utskottet upplevl det på det sättet att del inle föreligger någon riktigt klar uppfallning om vad denna delegation skall ulföra, och del är del som har gjort att reservationen pä denna punkt har tUlkommit.

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Bidrag tiU företagareföreningar m. fl.: Administrationskostnader

Hen WÅÅG (s);

Herr talman!   Som ledamoi av delegationen är jag tacksam för herr Gustafssons i Byske omlanke, men den är inle hell nödvändig.

Hen GUSTAFSSON i Byske (c):

Herr lalman!  Det var inte någon särskild omlanke om herr Wääg är ledsen all säga det.

-jag

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservaiionen nr 1 av herr Regnéll m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren bifaller näringsutskotlels hemsläUan i betänkandet nr 6 punklen 1  mom,  1  rösiar ja, den det ej vUl rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 1 av herr Regnéll m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslat för ja-propositionen. Dä herr Regnéll begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   154

Nej  -   148

Avstår -       2

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr RegnéU m, fl,, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr RegnéU begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller  näringsutskotlels   hemsläUan  i

betänkandet nr 6 punklen 1 mom, 2 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av herr Regnéll m. fl.

67

Nr 58

Fredagen den 2 april 1971

Statens hantverks-och industrilånefond

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter   ha   röslal   för  jä-propositionen.   Då   herr  Regnéll  begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal.  Denna omröslning gav följande resullat:

Ja -   154

Nej -   148 Avslår —       1

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Statens hantverks- och industrUänefond

Kungl. Maj;t hade (punkten IV:10, s. 131-133) föreslagit riksdagen att

1.                                medge alt statsgaranti för lån Ull hantverks- och industriförelag
m.m. under budgetåret 1971/72 beviljades intill elt belopp av
80 000 000 kronor,

2.                                tUl Slalens hantverks- och induslrilånefond för budgetåret 1971/72
anvisa ett investeringsanslag av 20 000 000 kronor.

I detla sammanhang hade behandlats

dels molionen 1971:150 av herr Andersson i Örebro m.fl. vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skulle anhålla om att maximibeloppet 150 000 kronor för företagareföreningarnas direktlån ej begränsades av utestående garantibelopp,

dels molionen 1971:151 av herr Andersson i Örebro m.fl. vari hemslällls all riksdagen skulle besluta

1.    alt maximigränsen för företagareföreningarnas direktlån höjdes lill 200 000 kronor,

2.    all företagareföreningarna medgavs räll leckna stallig industri-lånegaranti upp lUl 200 000 kronor,

dels molionen 1971:436 av herrar Helén och Hedlund vari hemställts all riksdagen skuUe lill Statens hantverks- och induslrilånefond för budgetåret  1971/72 anvisa ett invesleringsanslag på 30 miljoner kronor,

dels molionen 1971:1079 av herr Larsson i Borrby m.fl. vari hemstäUts alt riksdagen skulle besluta dels att maximigränsen för hantverks- och industrUån höjdes lill 200 000 kronor, dels om sådan ändring av nu gällande bestämmelser all hantverks- och industrUån kunde lämnas en låntagare utan lunder av all han innehade garantUån.

68

Utskottet hemställde

1.    all riksdagen med bifall Ull Kungl. Maj;ts förslag medgav all statsgaranti för lån UU hantverks- och industriförelag m. m. under budgetåret 1971/72 beviljades intiU elt belopp av 80 000 000 kronor,

2.    att riksdagen med bifall UU Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på molionen   1971:436  till  Slalens  hantverks- och industrUänefond  för

budgetåret   1971/72 anvisade ell invesleringsanslag av 20000000 kronor,

3.    alt riksdagen med bifall lill motionen 1971:150 och tUl molionen 1971:1079 sävitt nu var i fräga som sin mening gav Kungl. Maj:t lill känna vad ulskoltet anfört om kombinalion av direktlån frän företagareförening och slallig kreditgaranti,

4.    alt riksdagen med bifall UU moUonerna 1971:151 och 1971:1079, båda sävill nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj :t UU känna vad utskottet anförl om maximibeloppet för direktlän från företagareförening,

5.    att riksdagen skulle avslä motionen 1971:151 såvitt den gällde delegering tUl företagareföreningarna av viss beslutanderätt beträffande slatlig kreditgaranti.

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Statens hantverks-och industrilånefond

Reservation hade avgivits

3. belräffande medelsanvisningen av herrar RegnéU (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Rydén (fp) och Hovhammar (m) samt fru Hambraeus (c), som ansett alt utskottet under 2 borl hemstäUa,

all riksdagen i anledning av Kungl. Maj;ts förslag och med bifall lill molionen 1971:436 UU Statens hantverks- och industrUänefond för budgetåret   1971/72 anvisade elt invesleringsanslag av 30 000 000 kro-

Hen GUSTAFSSON i Byske (c);

Herr lalman! Den reservation som föreligger vid punklen 3 och som samtliga tre icke-socialistiska partier slår för är en uppföljning av herrar Hedlunds och Heléns molionsförslag om en uppräkning av anslaget UU statens hantverks- och industrUänefond med 10 miljoner kronor.

EnUgt vär mening är ett investeringsanslag på 20 miljoner kronor för lågt med hänsyn lill del redovisade behovet. Del har inle minst kommerskollegium gett belägg för.

Även om vissa lättnader har vidtagits eller planerats på kredilmarknaden är kapitalförsörjningen fortfarande etl mycket storl problem. På grund av de långvariga kredilreslriktionerna har del bildats ell uppdämt lånebehov som del nu är angelägel all lillgodose om man vill undvika ytterligare svårigheter för företagen. En lendens lill starkt ökade betalningssvårigheler har under det senasie årel kunnai registreras, samiidigi som vi noterat toppsiffror för nedläggningsvarslen.

Del är ingen ny sak som ligger i detla alt de mindre förelagen i vårt land har speciella finansieringsproblem. Del hänger samman med att del egna kapitalel är ringa och att för banklån erforderliga säkerheter är otUlräckliga. Kosinadsslegringarna inom produkiionen har varit särskilt kännbara för dessa företag. Förelagssparandet är förhållandevis Ulel hos de mindre förelagen i jämförelse med de slörre företagen. Orsakerna härtUl är flera.

De mindre företagen har genomgående följt med i den lekniska utveckUngen och i flerlalel branscher kraftigt rationaliserat sin produktion. Den mera kapitalkrävande produktionsutrustning som är en följd av

69

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Statens hantverks-och industrilånefond

dessa företagares slrävan att höja effektiviteten och öka lönsamhelen i produktionen har emellertid inte kunnat finansieras med egna medel. En ytterligare orsak UU svårigheterna att finansiera verksamheten är att de mindre förelagens äldre maskinpark och övriga utrustning inte i den lakl som varit erforderlig har utgjort tUlräckligt underlag för avskrivningar lUl finansiering av nyinvesteringar, HärtUl kommer att konkurrensen pä marknaden fortlöpande medför väsentligt ökade kostnader för marknadsföring.

Reservation 3 följer upp motionsyrkandet, och det är mig en glädje att kunna konstatera att även moderata samlingspartiet biträder denna reservation. Jag vUl helt kort yrka bifall tUl reservationen 3 av herr Regnéll m. fl,, vari hemställes att "riksdagen i anledning av Kungl, Maj:ts förslag och med bifaU Ull motionen 1971:436 tUl statens hantverks-och industrUänefond för budgetåret 1971/72 anvisar ett investeringsanslag av 30 000 000 kronor". Detta innebär aUtså en uppräkning med 10 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.

70

Hen ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr talman! I denna punkt hänvisar utskollet lUl att de mindre och medelstora företagen genom Aktiebolaget Induslrikredil och Aktiebolaget Företagskredit har fått större möjligheter att lämna län till den mindre företagsamheten. Av detta skäl och av det skälet alt man i tUläggspropositionen under detta budgetår fick anslaget UU hantverks-och industrUånefonden höjt tUl 20 miljoner kronor finner utskottet att Kungl, Maj:ls förslag är tUlräckligt,

Under hela föregående år och även under 1969 fördes en stor debatt om och riktades en stark kritik emot de knappa resurser som de mindre företagen fick tiU sitt förfogande. Dessa kreditresurser, vilket klart kunde konstateras, räckte på intet sätt till att ge ett rimUgt underlag för de investeringar som dessa företag behövde göra.

Det är alldeles klart att AB Induslrikredil och AB Företagskredit -för att återgå UU dem — inte i första hand vänder sig till gruppen mindre förelag, AB Industrikredit och AB Förelagskredit lämnar oflast sina lån tUl fabriksbyggnader och större maskininvesteringar. Dessa lån ligger över taket för företagareföreningarnas direktlån. Här har företagareföreningarna en speciellt stor uppgift. Ofta sker en samverkan mellan AB Industrikredit, AB Företagskredit och företagareföreningarna. Företagareföreningarnas lån utgör oftast så att säga topplänet för de mindre företagen,

1 utskottets skrivning sägs också att ramen för statsgaranti vid lån UU hantverks- och industriföretag föresläs oförändrad. Statsgarantiramen blir aUtså även under nästa budgetår 80 miljoner kronor, Detla säger jag ingenting om, eftersom det har varit svårt att placera dessa stalsgaranti-lån. Under 1968 utlånades 75 miljoner, under 1968/69 hade man 128 lån som uppgick till 62 miljoner, och under 1969/70 fick man placera 62 lån som uppgick UU 40 miljoner kronor. Man hade alltså där ett överskott av garantianslaget på 40 miljoner.

Nu skall enligt propositionen TEKO-industrin fä ta del av denna låneform, och det är väl ingenting att säga om det heller. Uppenbart är

emellertid att krediterna tUl de mindre och medelstora företagen fortfarande är bekymmersamma, och del har funnits all anledning för Utskollel att tillstyrka motionen 436 om en uppräkning med 10 miljoner kronor. Nu fick ordförandens ulslagsröst beslämma utskotlels skrivning - sädana regler gäller nu; del förekommer inte längre nägon loltmajo-ritet, I det här avseendel spelar del visserligen mindre roll, men behovel för de mindre förelagen att fä sin lånevolym ökad framstår klart.

1 della utskottsbetänkande behandlas även etl par motioner som gäller höjning av limiten frän 150 000 till 200 000 kronor, I utskottets belänkande föreslär vi nu enhälligl bifall till den motionen, samtidigt som utskottet ger till känna att sammankoppUngen av induslrigarantilån med direktlän inte skall vara kvar. Det är tvä värdefulla beslul som utskollet här har fatlat, och jag hoppas att kammaren biträder dem — det kommer att underlälta kreditgivningen för de mindre förelagen.

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Statens hantverks-och industrilånefond

Hen WÄÄG (s):

Herr talman! I motionerna 151 och 1079 pekar herr Andersson i Örebro respektive ledamöter av fyra partier på all maximigränserna för utestående lån behöver höjas frän 150 000 lill 200 000 kronor, Stalsutskollet har vid behandling av samma fräga under de senare åren pekat pä att organisationen av företagareföreningarna var tämligen ny i sin omstöpta form och alt man ville avvakta närmare erfarenhet. Nu finns erfarenheten, och den finns under trycket av kostnadsstegringar. Delta har gjort att näringsutskotlet nu gått med på höjningen av maximigränsen tUl 200 000,

I molionerna 150 respektive 1079 pekar herr Andersson i Örebro och de ledamöter av fyra partier, som motionerat om den förra punklen, pä att lånen lämpUgen inte borde begränsas av de utestående garantierna, Slalsutskotlel har vid sina tidigare behandlingar satt i fråga om härvidlag förelåg något behov. Detta är inle helt klarlagt, men inför den överlygande argumentering som majoriteten i näringsutskotlet lagt fram har utskottet för sin del också tillstyrkt dessa moiioner, Utskollet förutsätter dock alt den vidgade möjUgheten hanteras med all nödig försiktighet,

I reservationen nr 3 begär man att anslaget skall räknas upp med 10 miljoner kronor. Om del är att säga utöver att uppräkningen inte inryms i budgelen, all etl nylt finansieringsinstitut har föreslagits, som bör påverka behovet av krediter.

Vi har ju, herr lalman, försöki att hälla denna debatl på gammal fin förslakammarnivå — salig i åminnelse i della hus - och jag ber därför all bara få yrka bifall UU utskottets hemställan.

Överläggrungen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner  gavs   på   bifall   till   dels   utskottets   hemställan,  dels

71

Nr 58

Fredagen den 2 april 1971

Granskning av riksbankens styrelse och förvaltning år 1970, m. m.

reservationen nr 3 av herr Regnéll m, fl,, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   näringsutskotlels   hemställan  i

betänkandet nr 6 punklen 3 mom, 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUl reservaiionen nr 3 av herr Regnéll m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Regnéll begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   153

Nej -   146

Avstår —       2

Mom. 3-5

Utskottets hemställan bifölls.

§  12 Granskning av riksbankens styrelse och förvaltning år 1970, m. m.

Föredrogs finansutskottets betänkande nr 9 angående verkstäUd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning år 1970 jämte förslag om disposition av riksbankens vinst.

Hen TREDJE VICE TALMÄNNEN yttrade:

I fråga om della betänkande hålles gemensam överläggning för samiliga punkter. Under den gemensamma överläggningen må framställas yrkanden belräffande samtliga punkter i betänkandet.

72

Hen HERMANSSON i Stockholm (vpk);

Herr talman! Finansutskottets betänkande nr 9 gäller verkstäUd granskning av riksbankens styrelse och förvallning år 1970 m. m. Utskottet har granskat fullmäktiges i riksbanken till riksdagen avgivna förvaltningsberättelse samt de inom riksbanken hos fullmäktige, direktion och industristyrelse förda prolokollen. Utskollet säger sig vid sin granskning av nämnda berättelser och protokoll inte ha funnit något förhällande som påkallat särskUt yttrande frän utskottets sida. Finansutskottet hemställer att riksdagen beviljar fullmäktige i riksbanken ansvarsfrihet för förvallningen av riksbanken under år 1970.

Herr talman! Jag kan inte dela uppfattningen att det i nämnda berättelser och protokoU inte finns något förhållande, som borde ha päkaUat särskUl yttrande från utskottet. Jag finner det sålunda synnerligen anmärkningsvärt att fullmäkliges i riksbanken avgivna förvaltningsberättelse inle med ett ord berör en fråga, som under det gångna året upprepade gånger behandlats av riksbanksfullmäktige, och ett beslut, som måste anses såsom mycket viktigt. Den fråga jag avser har också vållat en mycket hetsig offentlig diskussion. Jag syftar pä den s. k. Handelsbanks-

affären, dvs, de valutabrotl som begåtts av företrädare för Svenska handelsbanken.

Den 12 juni förra årel beslulade valulastyrelsen all ej lill åtal ange de valutabrotl, som förövats för Svenska handelsbankens räkning. Inom bankinspektionen hade upprättats en berättelse över en i den berörda banken under tiden oktober 1969—aprU 1970 verkställd undersökning av vissa faslighets- och värdepappersaffärer m, m, I en särskild berättelse hade bankinspektionen redogjort för transaktioner inom banken, vUka förutom att de innefattat överträdelser av banklagens bestämmelser ocksä haft valutarälisliga aspekler. Denna berättelse hade studerats inom riksbanken, och över granskningen hade upprättats en PM rörande valutabrotl begångna av Svenska handelsbanken genom vissa fastighets-och värdepappersaffärer.

De av riksbanksfullmäktige utsedda ledamöterna i valulastyrelsen påkaUade att styrelsens beslut att ej UU åtal ange de berörda valuta-brotten skulle understäUas fullmäktige för prövning. Den 2 juli fastställde riksbanksfullmäktige valutastyrelsens beslul.

Flera motiveringar för detta beslut angavs i en till finansdepartementet överlämnad skrivelse. Man säger emellertid först alt de överträdelser som begåtts av ledande personal i Handelsbanken är synnerligen grava. Man understryker frän riksbanksfullmäktiges sida att den unika karaktären av dessa valutabrott ligger däri, att brotten begåtts av en valulabank och att en fömtsättning för brottens genomförande varit den speciella förtroen-destäUning, vUken Svenska handelsbanken såsom valutabank intagit på -valutaregleringsområdet. Det sägs att om de begångna valutabrotlen begåtts av annan än valutabank, så skulle de enligl gällande principer i -riksbankens åtalspraxis ha angetts lill åtal.

Varför vUle man i det här fallet inte ange brotten UU åtal? Riksbanksfullmäktige lalar om "hänsyn lill affärsbankernas ställning och roll i samhället, kreditväsendets natur och dess förgreningar tUl utlandet". Vid prövning av åtalsfrågan måste man, sägs det, "ta hänsyn UU den ifrågavarande bankens renommé i utlandet, tUl återverkningar för övriga svenska intressen, osv.". Jag citerar vidare ur skrivelsen: "De måttfulla rätlsliga reaktioner som genom elt älal skulle utlösas mot dem som har alt bära ansvarel för Handelsbankens överträdelser av valutaregleringen står inte på något säll i proportion till de skadeverkningar som skulle riskeras för Svenska handelsbankens verksamhet och därmed för svensk bankverksamhet över huvud taget,"

Herr talman! Jag tycker att detla är elt utomordentUgt cyniskt resonemang. Det är en drastisk illustration UU den gamla satsen: De smä tjuvarna tar man fast, de stora låter man löpa. Är man tiUräckUgt rik, äger eUer kontrollerar man en tUlräckUgt stor bank då slipper man åtal för begångna brott. Dä anses nämligen följderna av ett åtal och en eventuell dom bli så stora, att lagen inte får följas. Detta är rättvisan i klassamhäUet,

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Granskning av riksbankens styrelse och förvaltning år 1970, m. m.

Herr TREDJE VICE TALMANNEN lät nu klubban falla och yttrade; Jag får anmoda talaren att uttrycka sig med litet större försiktighet.

73

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Granskning av riksbankens styrelse och förvaltning år 1970, m. m.

Talaren  fortsatte:

Herr talman! Jag kan inle dela denna bedömning som gjorls av fuUmäktige i riksbanken. Jag mäste gå längre; Enligl min mening är del etl myckel allvarligt fel som riksbanksfullmäktige gjort sig skyldiga Ull när de fastställt valutastyrelsens beslul att ej till älal ange de valutabrotl som förövats för Svenska handelsbankens räkning. Felet bedömer jag vara sä allvarligt alt jag inle kan instämma i finansutskottets förslag om ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken.

Jag yrkar avslag pä förslaget under punklen 2 i finansutskottets betänkande nr 9 om ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken för förvaltningen av riksbanken under år 1970.

74

Hen EKSTRÖM (s):

Herr talman! Herr Hermansson i Slockholm har slällt ett synnerligen överraskande yrkande. Jag har inte bedrivit nägra hisloriska siudier och vel inte om och när yrkande lidigare har framställts att riksbanksfullmäktige skuUe förvägras ansvarsfrihet.

Jag vUl lämna nägra uppgifter om händelseförloppet. I juli 1969 började riksbanken undersöka vissa valutaaffärer som banken gjort i samband med köp och försäljning av värdepapper. Den 7 augusti samma år skrev riksbanksfullmäktige tUl Kungl. Maj:l och föreslog tillsättande av en valutakommission, som skulle undersöka hur vissa valutatransaklioner, som verkställts under medverkan av affärsbankerna, stått i överensstämmelse med gällande valulareglerings anda och mening. Denna kommission UUsattes sedan den 21 augusti och bestod av regeringsrådet Åbjörnsson, ordförande, f. d, försle vice lalmannen i första kammaren Axel Strand, häradshövdingen Älexanderson, f, d, statssekreteraren Wärn och vice ' riksbankschefen Joge,

Den 21 oktober började bankinspektionen en närmare undersökning av Handelsbankens valutatransaktioner. Bankinspektionens rapport härom blev färdig i april 1970. När sedan valulastyrelsen också granskat frågorna, skrev bankofullmäklige den 2 juli 1970 till finansdepartementet och meddelade att fullmäktige efter alt ha övervägt frågan för sin del funnit sig böra fastställa valutastyrelsens beslut all ej lill åtal ange de valutabrott som förövats för Svenska handelsbankens räkning.

Samtidigt hemställde fullmäktige att Kungl, Maj:t mälte dels i lilläggsdirektiv uppdra ät valutakommissionen alt inkomma med de förslag tUl förbällrad övervakning och kontroll av bankerna, som kommissionen finner det inträffade föranleda, dels uppta frägan om offentliggörande av utredningsmaterialet i ärendet till särskUd prövning.

Under del lidigare berörda utredningsarbetets gäng lämnade Handelsbankens verkställande direktör och hans ställföreträdare samt flera andra vice verkställande direktörer sina befattningar i banken.

Av årets riksdagsberättelse framgår att valutakommissionen beräknar alt bli färdig med silt arbete under första halvåret 1971, Att Handelsbankens affärer inle berörts i riksbankens verksamhetsberättelse för 1970 torde sammanhänga med att riksbanken av praxis inte lar upp individuella ärenden i sin verksamhetsberättelse eller i sin årsbok annat än i den mån de berör riksbankens egen förvaltning.

Inle heller verksamhetsberättelsen för är 1969 innehåller några uppgifler i delta ärende. Dock omnämndes där i en särskUd paragraf under riksbankens styrelse och vissa förvaltningsätgärder lillsällandel av valutakommissionen. Denna valulakommission hade emellertid ett generelll uppdrag alt undersöka om affärsbankerna handlat i överensstämmelse med valutaregleringens anda och mening. Jag tror alt jag därmed givit en förklaring till att riksbanken i sin berättelse inle lagil upp della.

Jag vill, herr lalman, yrka bifaU Ull utskottets hemsläUan på samtliga punkter i finansutskottets betänkande nr 9.

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Granskning av riksbankens styrelse och förvaltning år 1970, m. m.

Herr REGNÉLL (m);

Herr lalman! Dessa ärenden låg ju tidigare under bankoulskottet. Till följd av den ändrade utskottsorganisationen och den ändrade fördelningen av ärenden på olika utskott handlägges de numera av finansutskottet.

Herr Hermansson i Stockholm presenterar en del av sina fakta som om de vore helt nya för aUmänheten och nya för riksdagen. Sä är inle fallel. Jag vill erinra om att gär man lUlbaka till bankoutskottets memorial nr 89 för i fjol finner man där intagen en skrivelse frän bankofullmäktige, daterad den 5 oktober 1970, där Handelsbankens agerande och fullmäktiges åigärder i anledning därav redovisas. Jag har inte något minne av att herr Hermansson vid det tUlfället tog UU orda och begagnade möjligheten att framföra de synpunkter, som han anfört i dag, Tidtabellsenligl torde det ha varit riktigare att diskutera den saken i fjol.

Jag understryker pä nytt all fakta finns på bordet, för var och en som är intresserad läsare av riksdagstrycket, i bankulskollets memorial nr 89 år 1970,

Hen HERMANSSON i Stockholm (vpk);

Herr lalman! Herr Ekström har här velal förklara varför riksbanksfullmäktige inte alls berör denna fräga i sin berättelse. Han förklarar det så all man vanligen inte berör enskUda ärenden. Det är möjligl all man inte gör det. Dock finns enskilda beslut som brukar beröras i riksbanksfullmäktiges berättelse. De här händelserna orsakade ju också beslut som gäUde en rad viktiga förhållanden rörande riksbankens relationer med affärsbankerna. Det är alltså en allmän fräga, och jag tycker alt i varje fall den delen borde ha berörts i fullmäktiges berättelse.

Men det här vållade för övrigl ocksä en sä stor och livlig diskussion Ulför offentligheten alt även jag har den meningen all detla enskilda fall borde ha berörts och redovisats när man nu lägger fram en berättelse för riksdagen.

Nu säger herr RegnéU alt del icke är nya fakla jag har talat om, och han frågar varför jag inte yttrade mig hösten 1970 när bankoulskoltels memorial nr 89 behandlades i riksdagen. Jag kunde ha gjort det också dä. Memorialet behandlades såvitt jag minns sisla dagen av höstsessionen. Det föranledde pä grund av tidsbristen egenlligen ingen diskussion alls eller i varie faU en mycket liten diskussion.

Men rälla lidpunkten att ta upp den fräga som jag har berört nu -dvs. mitt uttalande alt jag för min del inle kan vara med om att bevilja

75

Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Ansvarsfrihet

ansvarsfrihet för riksbanksfullmäktige — mäste vara i dag, när riksdagen har all ta ställning därtill. Den frågan var inle stäUd i december 1970 utan då var det ett annat problem som förelåg Ull diskussion, vilkel också framgår av bankoulskoltels memorial. Del berörde visserligen en del frågor som har att göra med Handelsbanksaffären, men det berörde inle den fråga som jag här tagit upp, nämligen valutaslyrelsens och riksbanksfullmäktiges beslul alt inte till åtal ange de valutabrotl som förövats för Svenska handelsbankens räkning. Den lämpUga tidpunkten att la upp den frågan är i dag, när riksdagen skall diskutera och granska den berättelse som de av oss valda fullmäktige har avgivit lUI riksdagen. Jag tror inle alt herr Regnéll kan bestrida detta.

Jag vUl påminna om att det enligt riksbanksfullmäktiges egen bedömning här handlar om brott — detla sägs uttryckligen i det memorial som herr Regnéll erinrade om. Enligt riksbanksfullmäktige är del dessutom synnerligen grava brott. Nu sägs det alt elt beivrande av de brotten skulle fä vissa konsekvenser. Man kan dock med skäl invända att om personer som bevisligen begått broll anges lill åtal, och det blir rättegång och evenluelll fällande dom, sä för det aUlid med sig konsekvenser för den eller dem som begått brotten.

Jag kunde anföra kriiiska synpunkler på hela förfaringssättet all åtala och till böter eller fängelse döma personer som begått s, k, brott, men det är inle denna allmänna diskussion om brott och straff som det här gäller. Vad del enligt min mening rör sig om är frägan om rättvisa inför lagen. Det skall inte fä vara så all vad som finns i lagboken är Sveriges rikas lag. Jag vel att rättvisan i många avseenden är formell i ett samhälle där del finns falliga och rika, men man måste alltid kämpa för all rättvisan skall bli större.

Del sägs också i riksbanksfullmäktiges skrivelse - jag citerade inte detla — all del avgörande för deras ställningstagande skulle varil uppfattningen att del är viktigare att åstadkomma en tiUfredsställande ordning för framliden än att reagera mot vad som redan inlräffal. Ja, det är möjligen en förträfflig aUmän regel, men då skall den lillämpas också pä den som råkar snatta falukorv till elt par kronors värde — inte bara på storbanker.

Riksdagens ledamöter har i dag alt ta ställning UU frågan om riksbanksfullmäktige skall beviljas ansvarsfrihet för år 1970, De som röstar för ansvarsfrihet godkänner därmed också fullmäktiges handläggning av Handelsbanksaffären och beslutet att ej tUl åtal ange begångna broll.

Överläggningen, som omfattat samtliga punkler i betänkandet, var härmed slutad.

Punkten 1

Lades tUl handUngarna.

76

Punkten 2

Ansvarsfrihet

Ulskottet hemslällde att riksdagen bevUjade fullmäktige i riksbanken

ansvarsfrihet för förvallningen av riksbanken under år 1970.        Nr 58

Fredagen den 2 aprU 1971

Proposilioner   gavs   på   dels   bifall   till,   dels   avslag   på   utskottets hemställan,  och  förklarades  den  förra  propositionen  vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hermansson i Stockholm begärt volering     Ansvarsfrihet uppläsles och godkändes följande voteringsproposition;

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   finansutskottets   hemstäUan   i

beiänkandel nr 9 punkten 2 röstar ja,

den del ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren avslagit utskottets ifrågavarande hemsiällan.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Hermansson i Stockholm begärde rösiräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja -  273

Nej  -     13

Avstår —     12

Punkten 3

Utskottets hemställan biföUs,

§ 13 Föredrogs finansutskottels belänkande nr 10 angående verkställd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvallning budgetåret 1969/70,

Punkten 1

Lades UU handUngarna.

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Pä förslag av herr tredje vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående ärenden på föredragningslislan UU kammarens sammanträde onsdagen den 14 april.

§  14 InterpeUation nr 99 om förbud mot civilt överljudsflyg

Ordet lämnades på begäran till herr AHLMARK (fp), som yllrade;

Herr lalman! Kritiken mot det civUa överljudsflygel (SST) böriar äntUgen nä betydande resultat. Federala anslag skaU inte längre ulgå Ull SST-projeklel i Förenta staterna. 1 England och Frankrike växer kritiken mol Concorde. Genom diktaturen i Sovjet är där en liknande opinionsbildning olänkbar mol Tu-144.

AUl fler länder överväger också alt förbjuda SST-planen att i
överljudsfart passera deras territorier. Nordiska rådet har i år gjort etl
viktigt uttalande i denna riklning. De bullerskador m. m, som SST-plan               77

P4r 5g                   kommer att medföra har blivit bekräflade och allmänl kända,

AUl fler analyser visar ocksä vilka enorma koslnader som SST-planen
.                             medför och hur olönsamma de blir. Det som för de aktiva kritikerna var

____________      uppenbart redan för flera år sedan börjar nu bli allmänl erkända fakta

hos en bred aUmänhet, UtveckUngen har gått snabbt sedan vi t, ex, för försia gången diskulerade SST-flyg i den svenska riksdagen på våren 1967,

All motarbeta SST-flygel bör bli en viklig uppgift för FN;s miljövårdskonferens i Stockholm 1972, Det är angelägel all diskulera hur den svenska regeringen länker förbereda och föra fram frågan inför denna konferens.

Med hänvisning till vad som här anförls hemställer jag om kammarens tillstånd att tUl herr jordbraksministern fä ställa följande fråga;

Pä vUkel sätt avser den svenska regeringen att inför FN;s miljövårdskonferens i Stockholm 1972 förbereda och föra fram frägan om förbud mot civilt överljudsflyg?

Denna interpeUationsframslällning bifölls,

§  15 Upplästes följande lUl kammaren inkomna ansökan;

Till riksdagens kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet frän riksdagsarbetet den 13-21 april 1971 för deltagande i Inlerpariamentariska unionens rådsmöte i Caracas,

Stockholm den 2 aprU 1971 Kaj Björk

Kammaren biföll denna ansökan.

§  16  Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ls proposilioner:

Nr 30 med förslag till lag om allmänna förvaltningsdomstolar, m. m. Nr 55 angående   svenskt   deltagande   i   program   för  en   europeisk

storacceleralor

Nr 76 med förslag tUl lag om ändring i förordningen (1965:139) om

Svenska   skeppshypotekskassan   och   Skeppsfartens   sekundärlånekassa,

m, m,

§  17  Anmäldes och bordlades

Skalleulskottets belänkanden:

Nr  17 i anledning av motioner om den aUmänna arbetsgivaravgiften Nr 20 i anledning av motioner om rällen till avdrag vid beskattningen

för reklam- och representationskostnader

Socialförsäkringsutskottets belänkanden:

Nr  14 i  anledning av   motioner  om  höjning av  åldersgränsen  för
78                           barnpension inom folkpensioneringen

Nr  15  i  anledning  av motioner angående reglerna för tilläggssjuk-  Nr 58

penning vid havandeskap                                                             Fredagen den

Nr  16 i   anledning   av   moiioner   rörande tandvårdsförsäkring   för 2 anril 1971

diabetiker, m, m,                                                                                              

Utbildningsulskoltels belänkanden:

Nr 3 i anledning av Kungl, Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1971/72 lill högre utbildning och forskning jämle moiioner

Nr 4 i anledning av moiion om förelagamlbUdning

§  18  Anmäldes och bordlades följande moiioner;

Nr  1291  av herr Björck i Nässjö

Nr  1292 av herr Brännström m. fl.

Nr  1293  av herr 5ör/eMon i Falköping »j./7.

Nr 1294   av herrar Dockered och Wirmark

Nr  1295 av herr Hansson i Skegrie m. fl.

Nr  1296 av herr Helén m. fl.

Nr  1297  av herr Hylländer m. fl.

Nr  1298 av herr Josefsson i Halmstad m. fl.

Nr  1299 av herr Komstedt

Nr  1300 av fru Kristensson m. fl.

Nr  1301  av herr Larsson i Umeå m. fl.

Nr  1302 av herr AorrZ)>'i Åkersberga

Nr  1303  av herr Aforri i Åkersberga w./7,

Nr  1304 av herr SjöneU m. fl.

Nr  1305  av herr Stridsman m. fl.

Nr 1306 av herr Wictorsson m. fl. avlämnade i  anledning  av  Kungl, Maj;ts proposition nr 29 angående omlokaUsering av viss statlig verksamhet

Nr 1307 av herr Larsson i Luttra m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 36 angående social UtbUdning och forskning m. m.

Nr 1308 av herr Jonsson i Alingsås m. fl.

Nr 1309 av herr Wiklund i Härnösand m fl. avlämnade  i  anledning av  Kungl, Maj;ts proposition nr 37 angående vuxenutbUdning

Nr 1310 av herrar Björk i Göteborg och Sundman avlämnad i anledning av Kungl. Maj ;ts proposition nr 47 angående statUgt tidskriftsstöd

Nr 1311 av herr Norrby i Åkersberga m fl. avlämnad  i anledning av  Kungl,  Maj:ts proposition  nr  56  angående förbättrad samhällsinformation

79

Nr 58                          Nr   1312  av  herrar Johansson i Holmgärden och Josefson  i Arrie

Fredagen den 2 aprU 1971

avlämnad  i  anledning av  Kungl,  Maj;ts  proposition  nr  62   angående inrättande av statens livsmedelsverk m. m.

Nr 1313 av herrar Olsson i SundsvaU och Fälldin

Nr 1314 av herr Sellgren m. fl

Nr 1315 av herr Westberg i Ljusdal avlämnade i anledning av Kungl. Maj :ts proposition nr 74 angående stöd tiU jordbruket i norra Sverige, m. m.

Nr 1316 av herr Dahlgren m. fl. avlämnad i  anledning av  Kungl,  Maj:ts  proposition  hr  79   angående samordning av transportforskrungen, m, m.

§19  Utsträckt motionstid

Ordet lämnades pä begäran till herr FRANZÉN (s), som yttrade: Herr talman! Jag tillåter mig hemstäUa, att kammaren vUle besluta, att tiden för avgivande av motioner i anledning av de Kungl, Maj:ts proposilioner som bordlagts vid kammarens sammanträde lorsdagen den 1 april eller i dag, mätte med hänsyn UU infallande helg utslräckas lill del sammanträde, som infaller näst efter 15 dagar frän del respekiive proposilioner kom kammaren till banda.

Denna hemstäUan biföUs,

§  20 Meddelande ang. motionstider m. m.

Hen TREDJE VICE TALMANNEN yllrade:

TiU kammarens ledamöier har utdelats en stencUerad sammansläUning vari angives data för de sammanträden, då motioner sisl mä väckas i anledning av de lUl och med i dag, fredagen den 2 april, avlämnade proposilionerna.

Jag får vidare meddela, att de Kungl, Maj:ts propositioner som under liden den 5—8 april överlämnas Ull kammaren kommer att per post lill-släUas ledamöterna i den mån delningsupplaga föreligger. Propositionerna kommer dessulom alt som vanligt utdelas i ledamöternas fack.

§ 21  Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades alt följande enkla frågor denna dag framslällls, nämligen av

Nr  181   Herr  Henmark   (fp)   tUl   herr   utbUdningsministern   angående antagningen av studerande till de spärrade utbUdningsUnjerna;

Anser utbUdningsministern att nu gäUande tidpunkter för ansök-
80                               ning   resp.   antagning   lUl   olika   ulbUdningar   (spärrade   linjer)   är

tUlfredsstäUande?

Om sä icke är faUet — är statsrådet beredd att taga iniliaiiv UU     Nr 58 ändringar?

Fredagen den 2 aprU 1971

Nr  182 Herr Åsling  (c)  tUl  herr kommunikalionsministern angående principerna för placeringen av järnvägslinjer i det s. k. affärsbanenäiet:

Är statsrådet beredd att redovisa de principer som är vägledande för SJ vid placerandet av järnvägslinjer i det s. k. affärsbanenäiet?

§ 22 Kammaren åtskUdes kl. 15.22.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

6   Riksdagens protokoU 1971. Nr 58

Förteckning över talare
(Siffrorna avser sida i protokollet)
Fredagen den 2 april
Herr tredje  vice talmannen 72,	Hen
80	»»
"     Ahlmark (fp) 77	>»
"     Andersson   i   Örebro   (fp)	"
61,70
"     Björk i Göteborg (s) 5, 16,	"
19
Carlsson i  Vikmanshyttan	>»
(c) 45	Fru
"     Dahlgren  (c)  26,  32,  33,	Herr
37,38,54
"     Ekström (s) 74	)i
"     Ernulf (fp) 43	>»
"     Franzén (s) 80	"
Gustafson i Göteborg (fp)	>»
23, 32, 36, 38, 41, 51,53,	Fru
57	Hen
"     Gustafson i Byske (c) 63,	>>
67,69	Fru
"     Hamrin (fp) 56	Hen
"     Hermansson   i   Stockholm	»J
(vpk) 72, 75	»»

Hovhammar (m) 64 Karlsson i Ronneby (s) 56 KäUstad (fp) 9 Lothigius (m) 28, 33, 38, 48,51,55

Magnusson i Kristinehamn (vpk) 39

MeUqvisl (s) 30, 33, 57 Mogård (m) 11, 18 NorUng,   kommunikationsminister 34, 38, 39 Oskarson (m) 44 Polstam (c) 49 Rask (s) 63 RegnéU(m) 64, 75 Ryding (vpk) 7 Strömberg (fp) 59 Sundman (c) 13, 19 ThunvaU (s) 40 Westberg i Ljusdal (fp) 42 Wååg (s) 66, 67,71 Ångström (fp) 65