Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:57

Torsdagen den 1 april

Kl. 19.30

Det stadiga utvecklingsbiståndet

Förhandlingarna leddes tUl en början av fm andre vice lalmannen.

§ 1 Det StatUga utvecklingsbiståndet (forts.)

Fortsattes överläggningen angående utrikesutskotlets belänkande nr 2.

Herr GUSTAFSSON i Byske (c):

Fru talman! "Hyllor frän golv till tak, volymer, häften, skrifter, Udningsexemplar, ABC-böcker på Galla ligré, Ugrinja, Kunamiska, Amhariska. Kalekeser och biblisk hisloria i olika siorlek, läseböcker, smä historiska och geografiska läroböcker, grammatikaliska arbeten, ordböcker, sångböcker, andaktsböcker från Krislens resa lill Albergs gamla uppbyggelsebok, men framför alll biblar. Biblar på alla de fem språken, biblar i praktband och i enklare stil, bibeldelar mycket billiga. Slär du upp en bibel finner du på titelbladet angivel alt översättningen är verkställd av den eller den missionären med biträde av vissa infödda. Du möler namn som Onesimus, Winkvisl, Rodén, Twoldo Medhen, Marcus Germani m. fl. Och bland övriga nu verksamma bidragsgivare till detta unika bibliotek där näslan varje bok är förfatlad på elt språk, som förul ej ägl nägon litteratur, finner du även namnen R. Sundström och O. Eriksson, kunnige och förfarne språkman och stilister.

Del är omöjligl alt besöka missionsUyckeriel i Asmara ulan all känna sig intresserad och imponerad. Det är som en utställning där varie blad talar om övervunna svårigheter, om hjärnflit och intelligens hos dem som burit dagens tunga och hetta för alt ge dessa underutvecklade folk ell skriftspråk och en god grundläggande religiös oeh kulturell lilleralur. Det är ett jättearbete."

Så längl lyder elt cital ulav J. M. Ollen i boken "Svenska missionsbragder", som lUlkom pä uppdrag av elnografiska museel i Slockholm och Sveriges allmänna exportförening och utfördes under åren 1914-1916.

Varför ell sådant här cital i den svenska u-hjälpsdebatlen 1971? Jo, därför att det enligl min mening är väsentligt att komma ihåg all det inlresse för u-hjälp som mer och mer vaknal har sin rol i del som missionen i vär värld har gjort under läng tid. Kommunikationen mellan i-länder och u-länder mäsle bygga pä att man förstår varandra och hur skall man förstå varandra om man inle har konlakl via ell språk? Jag Iror all missionens insals har varil nägol av del mest väsentliga i byggandet av del fundamenl pä vUkel det svenska u-landsbisländel i dag ändå yllersl vilar.

Nr 57

Torsdagen den I april 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

Invid Hötorget i Stockholm, i ett av höghusen, finns Tidningarnas lelegiambyrå, som förser lidningar, radio och TV med dagens nyheter frän bl. a. u-länderna. Den finns på kulturhistorisk mark. Där läg nämligen till 1953 Bellehemskyrkan, Sveriges första fria kyrkobyggnad för väckelse och mission och mönsterbilden för 1800-talets missionshus. Betlehemskyrkans främste predikant genom tiderna var Carl Olof Rosenius. Han var en av förgrundsgestalterna dä del gällde all väcka hemmaopinionen för svenska insatser i u-länderna och var bl. a. redaktör för Missionstidningen frän 1842. Del är ganska märkligt att denna västerbottning fick spela en sä stor roll i delta sammanhang.

Frän Bellehemskyrkan spreds hans lidningar ul över landel, och bl. a. Strindbergs mor var en av dessa budbärare. August Slrindberg klagade över all hans hem var överfullt med "pietistskrifler".

Under perioden 1 856-1 860 såldes eller gratisuldelades inle mindre än 1 500 000 böcker och iraklaler. Under de försia 25 åren spreds sammanlagl 12 948 000 större och mindre skrifter. Boklillar som "Abessiniens hisloria" och liknande vittnar om all u-landsinformalionen redan vid denna tid var betydande. Och sä kom det ocksä att bli i länder dit missionärerna reste.

SIDA och andra inlernationella organisationer har, tror jag, något försummat den historiska bakgrunden till dagens slora insalser i ulvecklingsländerna. Del här förhällandel har uppmärksammals genom molionen 678. Bällre informaiion om missionens hisloriska bakgrund kräver enligl molionen "säväl massmedia som forskare och den sluderande delen av vår befolkning". Särskill akluelll belräffande Eliopien är Eritrea, som är Sveriges äldsta område för u-landsbislånd — genom missionen frän 1866. Under de mer än 100 år EES arbetat i Etiopien, över 90 år i Indien och mer än 30 år i Tanzania har mer än 500 missionärer varil i dess tjänst: präster, lärare, lärarinnor, läkare, sjuksköterskor m. fl. Mänga har inte varit "periodfjärilar" som stannat en kort lid utan "livslidsmissionärer" med lång tiånstetid. Att följa deras insatser genom tiderna, det är att följa utvecklingen från ett primitivt samhälle i u-länderna till ett samhälle där man söker skapa drägliga levnadsförhållanden också åt jordens fattigaste befolkning.

Utrikesutskollet har behandlat den av mig nämnda motionen och menar all allt är välbeslälll. Jag har nalurliglvis ingen illusion om all få elt bifall till motionen, men jag har med det här inlägget dock velal peka pä alt historia och nutid är sammanvävda och att della kan ha sin slora betydelse om man vUl komma räll i dagens ambition all klara de slora problemen. Att se det som en angelägen uppgift att ur missionens rika källmaterial få en grund för handlandet just nu och framöver, det är detta den här motionen har velat peka på.

Jag vill, fru lalman, slula med all yrka bifall lill molionen 678.

Herr Iredje vice lalmannen VIRGIN (m):

Fru lalman! Del svenska ulvecklingsbisländel har siigil snabbt pä senare år — del är det mänga som har påpekat i dag - och det har nog fakiiski ocksä börjal inlaga en plats i statsbudgelen som verkligen

belyder någonting för samhällsekonomin, för skattetrycket, för utrym Nr 57

mel för den privala konsumtionen och för sociala reformer osv. Man kan Torsdaeen den

nog säga all svensken i gemen försl nu pä allvar börjar uppfatta u-hjälpen i -i \g-i \

som någonting som verkligen kräver uppoffringar. ;---------

Samtidigt har det börjat växa fram — eller, rättare sagl, av socialdemo- .

kralerna tvingats fram - ökade motsättningar och spänningar inom värt c ' uigsbistandet svenska samhälle. Man har ganska allmänl en känsla av att alll mindre hänsyn las till oeh allt mindre försläelse visas för andra än dem som Ullhör just den egna gruppen.

Det är i denna situation svårare än tidigare, men del är ocksä myckel vikligare än lidigare, alt kunna bibehålla och förstärka den förankring i allmänna opinionen som u-hjälpen dock har börjat fä. Övertygelsen om vär skyldighel all solidariskl medverka i försöken all driva fram utvecklingen hos folk som har kommit efler i välsländsbildningen mäste bli ell självklart element i vår tankevärld, sä självklart att det inte sviktar ens i situationer eller skeden som upplevs som särskill besvärliga för oss själva. Della släller stora krav på uppfostran och upplysning, men del släller framför allt krav pä själva bisländsverksamhetens uppläggning och handhavande. U-hjälpen mäsle uppfattas som välplanerad och effekliv. Den måste fä oss all känna att vara uppoffringar är värda all göra. Den får inle med rätt eller orätt kunna betraktas som styrd av andra intressen än intresset för bästa ulvecklingseffekl. Den får framför alll inle kunna ulsällas för misslanken all vara en bricka i ell inrikespolitiskl spel som skall gynna bara en del av svenska folkel.

Del är mol den bakgrunden som vi i moderala samlingsparliei har sä svärl alt förslå molviljan från regeringens sida all låla en parlamenlarisk ulredning fä siudera och försöka samsas om riktlinjer oeh handlingsnormer för den svenska u-hjälpen. Del är ocksä mot den bakgrunden som vi är bekymrade över en del element i årets förslag till bislåndsverksam helens utformning, element som just bär prägeln av att vara tillkomna mera av inrikespolitiska skäl än av önskemål om bäsla utbyte av anslagen.

Valet av moltagarländer för bilateral hjälp har hillills grundal sig på hjälpbehov och ulvecklingseffekl. Vi kan inle finna all ulvecklingshjälp Ull Cuba passar rikligl in i del schemal. Bisländsverksamhel dil mäsle både inom oeh uiom Sverige uppfällas mindre som ell försök all hjälpa där hjälpen bäsl behövs än som en eflergifl äl de grupper som alllid föredrar all siödja kommunisliska diklalurer och som framför alll strävar efler all ge åsnesparkar ål USA. Den föreslagna summan är inle särskill slor, den gör inte mycket lill eller frän i elt land som enligt uppgifl fär bidrag frän Sovjel som är flera hundra gånger slörre. Del svenska bidraget fär närmasl anses vara symboliskt, och del är väl jusl ocksä avsikien med det. Men det är i sä fall en symbolik som vi i moderata samlingspartiet anser all Sverige borde avslä ifrän.

Humanilär hjälp kan visserligen ges vari som helsl, men del är ju inle della del är fräga om här. För sädan hjälp mäsle Cuba placeras längl ner pä listan.

När del gäller Vielnam däremol är humanitärt stöd så mycket mera
motiverat och kan ocksä trots krigel lämnas genom del Inlernationella
röda korset. Riksdagen har upprepade gånger betonat att sådan hjälp 61

Nr 57

Torsdagen den 1 april 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

skall ulgä till bäde Nordvietnam och Sydvietnam, men regeringen har hittills inle kunnat förmä sig all ge mer än en liten bråkdel till Sydvielnam. Statsverksproposilionen för näsla år föreslår inget bistånd dit. Vi i moderata samlingspartiet opponerar oss mot en sädan ensidighet oeh yrkar pä en jämnare fördelning. Vi vill inte medverka till intrycket att Sverige under humanitetens täckmantel försöker tillgodose politiska syflen.

Deparlemenlschefen anför i propositionen att möjligheterna till humanitärt bistånd lill Sydvietnam begränsas av det rådande stridsläget, och det kan väl vara sanl. Men det är å andra sidan just under krig som humanitär hjälp är och alltid har varit mest angelägen. Krigstillstånd har sävitt jag vet aldrig tidigare hindrat oss all hjälpa - när vi har velat,

Moderata samlingspartiet yrkar därför på en fördelning av den humanilära hjälpen lill hela Vielnam efler så lika grunder som del kan vara möjligl att uppnä.

Fru talman! Ett annal område där vi ocksä bör iaktta försiktighet av omsorg om respekten inom Sverige och utom Sverige för vårt utvecklingsbistånd är när del gäller stöd till befrielserörelser.

Sverige har sedan nägol år tillbaka lämnat mindre bidrag av humanitär art och för utbildning lill befrielserörelser i södra Afrika. Vi har ansell oss kunna göra det med åberopande av de resolutioner i Förenta nationerna som har rekommenderat sädana ätgärder. Om stödet skall utvidgas, och framför alll om del skall ges en annan ulformning, blir kravet på noggrannhet och försiktighet i anslagstilldelningen större.

En rekommendation från Förenta nationernas generalförsamling befriar oss inle från skyldighel alt följa folkrättens regler och inle heller från kravel pä all undvika åigärder som kan uppfattas som stridande mot den måttfullhet som bör vara vär utrikespolitiks kännetecken.

Kungl. Maj:t föreslär nu att stödet lill frihetsrörelserna skall utökas kraftigt och hänvisar därvid till ett utlåtande frän utrikesutskollet 1970, som godkändes av fjolårets riksdag. I detta pekar utskottet pä möjligheten all inom ramen för det växande utvecklingsbiståndet ägna stor uppmärksamhet ät stöd ät motståndsrörelser. Men ulskoltei säger också, att det i sammanhanget ansluler sig till de principer för sådant bistånd, som riksdagen antog ärel innan efter förslag frän statsulskoltel i dess utlåtande nr 82.

Den viktigaste av dessa principer säger "all en grundläggande förutsättning för svenska statliga insatser i u-länder är att dessa godkännes och välkomnas av mottagarlandets centrala myndigheter. Statliga insatser med syfte all siödja oppositionsrörelser, som vill störta landels regering, skulle komma i konflikl med den förut nämnda folkrättsliga princip, som förbjuder inblandning i elt annal lands inre angelägenheter. Utskottels påpekande om de speciella förutsättningarna för stöd ät vissa befrielserörelser i Afrika ger inte underlag för generella krav på statliga stödåtgärder lill rörelser och organisalioner, som beleeknas som naiionella eller sociala befrielserörelser."

Det är alllsä högst avsevärda begränsningar som riksdagen redan har dragil upp, men del finns ocksä andra skäl till varsamhet.

Det är ett flertal frihetsrörelser som har vuxit fram i södra Afrika

under senare är. Del är dock myckel svårl att få korrekta informationer om dem, men att döma av tidningsuppgifter och andra uppgifler från olika håll lycks så mycket vara säkerl som alt de för det första har ett relativt litel antal medlemmar - det lär sammanlagl röra sig om högsi nägra få Uolusenlal, vUkel blir en myckel låg proceni redan av anlalel flyklingar. De lycks vidare ha räll svag kontakt med och inte särskilt stort förlroende hos flyktingarna frän de områden som de slrävar efler att befria. I de fall där frihetsrörelserna säger sig behärska sådana områden har knappasl nägon återflyttning dit alls av flyktingar skett. För det andra tycks del räll ofla råda splittring inom och rivalilel och ideologiska motsättningar mellan de olika rörelserna, nägon gång 1. o. m öppen fiendskap. Ledningen lycks ibland vara flylande och ineffektiv. En svensk officiell representant som diskulerade svenskt stöd ål en av befrielserörelserna rapporterar att hans intryck närmast var all rörelsens inlresse för svenskt bistånd var pälagligl svagare än vårl svenska inlresse all fä lämna sådant bisiänd. Om denna hans bedömning var riktig, sä förefaller det som om del skulle finnas bättre användning för svenska u-hjälpsmedel. För del Iredje kan man med skäl sälla frågetecken för befrielserörelsernas möjligheter all åsiadkomma någonting positivt. Deras medlemsantal är ännu efler nägol decenniums verksamhet bara en bråkdel av de välorganiserade regeringstrupper som de bekämpar, och anslutningen lycks inle heller öka särskilt snabbi. Del finns fä bedömare som tror att frihetsrörelsernas insatser kommer att leda nägon vart -möjligen med undanlag för i porlugisiska Guinea. Inte ens del fria Afrikas ledare anser alt Sydafrika och Rhodesia kommer alt kunna befrias genom gerillaoperationer. Däremot är det mänga som menar alt rörelsernas verksamhet orsakar ell ökal förtryck oeh etl ökal lidande för den färgade befolkningen i respekiive länder.

De värdländer som rörelserna opererar ifrän fär ibland också svårigheter. Vi läsle i tidningarna för etl par dagar sedan om hur Zambia hade fäll beiydande bekymmer med sin livsmedelsförsörjning på grund av en gränsstängning som hade vidtagits som repressalier för aktioner av Frelimo frän Zambias område. Det är väl ocksä sådanl som förklarar den negativa attityd som värdländerna ibland visar mol befrielserörelserna. Men inte heller medlemsstaterna i gemen inom den afrikanska enhetsor-ganisalionen OAU tycks ha nägol riktigt starkt inlresse för all ge slöd ål den här verksamheten. Det främsta stödet — inle minsl i fråga om vapen — får de från Sovjel och Kina.

Del är därför inle bara folkrältens krav som ålägger oss begränsningar. Del finns ocksä andra skäl all gå försikiigi fram när det gäller slöd lill dessa rörelser. Del gäller försl och främsl, tycker jag, en Ivekan som alla mäsle känna om del över huvud taget går all vinna goda och beslående resullal med våld. Vi svenskar brukar alllid annars ullala vär misslro mol lösningar av politiska problem med våld. Del bör nog ocksä gälla här.

I slällei Iror jag all Iryeket frän en alll starkare opinion frän de förtryckta folkgruppernas sida och frän världen i övrigl, kombinerat med konslrukliva förslag i Förenta nalionerna till lösningar av de jättelika problem som södra Afrika dock rymmer, skulle vara bättre metoder.

Ulbildning och humanilär hjälp ål de slora flyktinggrupperna oeh

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utveckUngsbiståndet

humanitärt slöd till den befolkning som befinner sig i av befrielserörelser kontrollerade områden är ocksä ätgärder som leder ät rält häll. Delta svarar väl mol vår allmänna biständspolitiska mälsällning. I den män bislåndet effektivt och samtidigt pä ett kontrollerbart sätt kan förmedlas genom frihetsrörelserna bör del kunna tilldelas dessa för sädan förmedling. Huvudsaken är alt stödel inte lämnas så all del missbrukas eller sä all del med rätt eller oräll kan belraklas som slöd ät gerillaverksamhel och annan olälälen inblandning i andras staters angelägenheter.

Del politiska stöd som bör vara självklart för oss alt efler all förmåga ge de förlryckla folken bör först och främst lämnas i och genom Förenta nationerna.

Fru talman! Jag ber att fä yrka bifall till de reservaiioner som bär herr Turessons och mitt namn, och i övrigt yrkar jag bifall lill utskottets hemställan.

Fru LEWEN-ELIASSON (s):

Fru lalman! 1 debatternas långa rad är vi nu mitt i biståndsdebailen. Den har för övrigl alllid varil ulföriig, och del är väl bra. All möjlig information är nyttig, och vi får väl hoppas all slulbelyget av denna debatt blir alt den har varit upplysande.

Det är stora pengar det här handlar om. Den första halva miljonen till sialligl bisiänd som anslogs 1950 har nu vuxil lill 1 000 miljoner kronor för nästa budgetår. Men det är de fortsatta ökningarna fram till enprocenlsmålel och därefler som nu är den avgörande och cenirala frågan för oss alla - och den löser vi inte med uiredningar. Det handlar om pengar. Del gäller all mobilisera dessa pengar. Lät oss inse det!

Vi har gjort en viss uppdelning mellan socialdemokralerna i utrikesutskotlel, och jag skall i forlsällningen hälla mig lill nägra avgränsade områden, men jag mäste fä kommenlera frägan om graden av enighet i utskottet och riksdagen i denna fråga. Naturiiglvis är vi eniga i långa stycken, oeh då slär vi främsl fast vid de principer som i huvudsak drogs upp i propositionerna 100 är 1962 och 101 är 1968. Men klart är ocksä alt vi har olika meningar i väsentliga avseenden, och del återspeglas inte alltid i skiUnader mellan majoriietsbetänkande och reservaiioner, allra minsl i är då flera reservaiioner har kommii att handla om ting, där vi i själva verket är eniga. Exempel pä del skall jag be att fä anföra snart.

I anslagsfrågan är det endasl marginella ändringar som ifrägasättes. Men vissl finns det inslag i betänkandet, där meningarna är starkt delade. Det är väl hell enkell sä att vara olika politiska uppfattningar återspeglas ocksä i vär inställning lill bisiändspoliiiken. Och del är riktigt och nalurligl, tycker jag. Varför skulle del inle vara sä? Läl oss emellerlid inte undandra allmänheten den uppgiflen! När herr ulrikesminisiern och herr Korpäs lidigare i dag lillade i djupel, som man sade, och fann samsiämmighei, vill jag tolka del som enighel om vad vi medverkar till att åstadkomma. Men om medlen, vägarna diskuterar vi, och vi har som sagt inte alltid sanima uppfallningar.

Vad kan nu sägas vara den viktigaste frägan i samband med vara biståndsansträngningar? Nalurliglvis är det vikligl alt nå enprocenlsmålel, del är vikligl all finna de rätta arbetsmetoderna, det är viktigt att

välja de rätta uppgifterna och de rälla länderna all samarbela med. Men frägan är om det inle är lika vikligl att förankra inlressel och tron på Sveriges roll i världens ulvecklingsansträngningar i myckel vidare kretsar än de som nu är tända för dessa uppgifter. Flera talare har för övrigl redan varit inne pä den frägan i dag. Man kan diskulera hur slort intresset är jusl nu. Jag lämnar del därhän. För mig räcker del all vela alt del är alldeles för svagl och all slora grupper slär ulanför. Jag vill inle nöja mig med förklaringen all del här gär bra ändå, all del här är någol slags elilfräga. En sådan uppfallning är hell främmande i svensk politik. Saken måste komma att omfattas av allmänhelen helt enkell. Samiidigi villjag gärna tro alt kärnan av verkligt upplysta engagerade växer och all den debatl som dessa för i olika media blir alll bättre och mer initierad och den kritik som de framför pä del sältel mera värd.

En annan iakttagelse som man kan göra är all u-landsfrägorna nu ändå börjar komma in i andra sammanhang. Jag lar exemplel frän gärdagens EEC-debatt. När vi nätt dithän all vi inle har en särskild debatt om frågor som rör de fatliga länderna ulan dessa inordnas i sitt nalurliga allmänna sammanhang, dä har vi kommit myckel långt. Vi har nog för övrigl en bra bil dil.

Men äter Ull dagens läge och frägan hur vi skall fä utvecklingssamarbelel all framslä som en angelägenhel för gemene man, inle bara i den meningen all man skaU omfalla denna sak med sina känslor — skuldkänslor — eller inla en tycka-synd-om-altilyd, som gör att mänger en slörre eller mindre skärv för nägra humanilära insatser i den fatliga världen; sävill jag förslår gäUer del att väcka medvelenhel hos allt fler om att dessa frågor angår oss precis lika väl som de inhemska angelägenheterna och om att de kommer all få alll slörre inflylande pä vär egen framtid. Då blir del viktigt all också avslä från någonling för alt vara med och lösa dessa problem. Jag vel alt della är en gigantisk upplysningsuppgift. Jag har ingen lösning som visar hur del skall gä lill, men jag vUl ta fram detla problem. Jag vUl bestämt avvisa det betraktelsesätt som ibland framskymtar, nämligen att intresset på det här området är så svall, så här kan vi ligga lågt. Det kan vara freslande all resonera så för oss politiker som sländigl möls av nya önskemål och krav som skall tUlfredsställas och har en begränsad ram all hälla oss inom. Men vi fär inte falla för den frestelsen.

Del har börjat komma fram en del undersökningsresultat om svenska folkels attityder lUl u-hjälpen. Del mest kända är väl den studie som Stig Lindholm har gjort. Den är iniressani i mänga avseenden, Hans tes är all en positiv instäUning som grundas på välgörenhelslänkande är djupl ohållbar. Den kan renl av vara aklivi hämmande. Den hindrar framväxandet av en positiv instäUning som grundas pä andra värderingar. Han tror mera pä all man befäster en positiv inställning om man kan fä människorna all inse alt u-hjälpsaktivilelerna ligger i deras egei inlresse.

En annan tes som framförts av honom är: ju mera kunskaper, ju slörre medvelenhel om problemen, ju slörre lilllro lill sin egen päverkningsför-måga, desto positivare attityder. Det är för övrigl någonting som vi anser vara riktigt när del gäller andra frågor. Del är ell konslalerande som ocksä inger hopp, men del uppfordrar lill insalser för all öka kunskaperna, 3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 56-57

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

Lindholms undersökningar om alUlyder och hans slulsalser därav är ganska intressanta. När det gäller människor i olika åldrar har han konslalerat all 15-åringar är mest positiva. Sedan kommer en kraflig minskning i 16—17-ärsäldern, Del förklarar han med alt ungdomarna dä har fält kontaki med någonling annal än skolans värld och tappar en del av intresset. Sedan går den posiliva inställningen uppåt igen, och därefler konimer näsla dip i 25-29-ärsåldern, Han skyller del pä all de unga familjerna dä har dälig ekonomi och fär denna inställning. Sedan gär del uppåt igen och därefler kommer ell krafligl dip när människorna är 45 Ull 49 är. Han säger all man dä är i besvikelsens ålder, vilket ocksä drabbar inställningen i delta sammanhang. Sedan gär del åter uppåt, men efler 60 år dalar del — för goll.

Dessa slutledningar fär nalurliglvis slä för vad de är, men etl är väl alldeles klart: vär inställning tUl u-hjälp återspeglar någonling av vår egen livssituation. Därav drar jag den enkla sluisatsen att vår egen trygghetsskapande politik för varje människa här hemma har etl direkt samband med uppbyggandet av opinionerna och attityderna. Jämlikhel här hemma och jämlikhet ule i världen måste gå hand i hand. Har vi den insikten vet vi all detla innebär alt vi fär avslä någonling av de ekonomiska framsteg som vi förväntar här hemma; utrymmei för vär konsumtion fär lov all bli mindre.

Jag vill i della sammanhang undersiryka vad som sägs i proposiiionen och där anges som mycket önskvärt, nämligen all man i opinionsbildningen än intensivare skaU utnyttja våra folkrörelser — inle minsl löntagarorganisalionerna - som plattform för informaiion i dessa frågor. Jag anser all del är hell riktigt och all del måste vara avgörande all nä dessa gmpper, all fä en bred förankring av dessa frågor hos de slora grupperna. Det måsle därför vara en angelägen uppgifl all ylleriigare bygga ul och förfina samarbetet.

Anslagen för denna information har i och för sig ökal krafligl under senare är, men del är inte det främsla skälel lill att majoriteten i ulskottet har avstyrkt del höjningsyrkande som föreligger - vUkel ocksä återfinns i en reservation. Vi anser hell enkelt att man nu mäste göra en ordentlig genomgäng och en ordentlig plan för hela denna information mot bakgrund av bl. a. de förhållanden jag här försöki åskådliggöra. En sädan plan kommer alt framläggas i hösl av SIDA, som har fäll detla uppdrag efter en beställning frän riksdagen. När den planen föreligger fär vi således la slällning Ull informationsanslagen.

Frägan om undervisningens inlernalionalisering hör också hemma i delta sammanhang. Även pä den punklen finns en reservalion, om vUken jag - om jag vUle vara elak - skulle säga alt den är full av luft. Jag säger det därför all vi i själva verkel är hell överens inom utskottet i denna fräga. Vi har också haft en genomgång av hela del områdel. Vi har undersökt förhållandena inom värl undervisningsväsende. Vi har funnii all internationaliseringen är genomförd i olika avsnill och olika stycken i de nyligen anlagna läroplanerna. Man häller nu aktivt på att föra ut della i verkligheten via skolöverslyrelsen, som arbetar med all framställa undervisningsmaterial, utbilda de nya lärarna med hjälp av nya studieplaner, fortbilda de gamla lärama etc. Man har utvecklat ell samarbete med

olika andra organ som finns pä della fäll, t. ex. FN-förbundel och SIDA. SIDA har lagit sig an tre olika grupper av ledande pedagoger, forlbild-ningskonsulenler och melodikleklorer och låtit dem göra utflykter i Afrika för all introducera dem konkrel i u-landsverkligheten.

Det pägär också vissa direkla projekl för all komma äl påverkan av eleverna. Del kommer fram nya kurser vid universiteten. TRU-kursen om u-länder, som har gäll i radio och TV, är etl annal sådant exempel. FolkbUdningsorganisalionerna är aklivi verksamma här. Svenska UNESCO-rädet har delta under sin bevakning och arbelar med problemel på olika sätt.

Utskottet finner inle nägon anledning alt göra den sortens uttalande som äterfinns i reservaiionen. Vi är nalurliglvis fulll medvetna om alt vi inle har kommii liU slutresultatet. Men alla ansvariga efterslrävar målmedvetet inlernalionalisering av undervisningen.

Jag skall sedan övergå lill alt säga någonting om anslaget som gäUer bidrag lUl enskilda organisationers hjälpverksamhet. Delta anslag har ökal successivi och föresläs även i denna proposition fä en rejäl höjning. I utskottsbetänkandet förekommer tvä reservationer, som båda gäller missionen och övrigl enskilt hjälparbete. Den moderala reservaiionen önskar all minimiramen i della avseende skall höjas till 20 miljoner kronor, alltså en fördubbling i förhällande lill proposiiionen, och vill därtill ha elt ullalande om all varje är skaU innebära en 25-procenlig höjning, Millenmotionen vUl ha reglerna för tillämpningen av dessa bidrag mera generösa, främsl genom ell igängsältningsslöd och en ulvidgning av länderkrelsen. Man har tänkt sig all dä nägol religiösl samfund introducerar etl utvecklingsprojekl, 1. ex. en skola eller ett sjukhus, skall slalen gä in och de försia fem åren la pä sig avsevärda delar av kosinaderna, 100 procent första ärel, har det sagts, och sedan en avtrappning av statsstödet under de närmasle fyra åren.

För det försia vill jag om delta säga all de pengar som slär lill förfogande för della ändamäl är tUlräckliga. De täcker de akluella ansökningarna. Det har varil en slor uldelning ganska nyligen. Det återstår visserligen åtskilliga projekt som dä inte har fått sina beslul, men det beror bara på att ansökningarna skall kompletleras i del ena eller andra avseendet. Men pengar finns till disposition, Dessulom vUl jag för det andra säga all de regler som nu gäller är hell rikliga - de innebär alt den bidragssökande organisalionen förutsattes själv pälagligl bidra till kosinaderna för insalsen. Del måsle väl vara alt sälla den regeln i fara eller ifrägasätla den, om man verkligen säger att staten skall ta på sig kosinaderna för hela introduktionsperioden,

1 övrigl kan man fä bidrag tUl byggnadskoslnader, till utrustning saml numera även UU driflen under en begränsad lid. Man kan 1, o. m, fä bidrag Ull projektering av sädana här projekl. Ull arkiteklarvoden och dylikl. Man kan få detla slöd från slalen lUl olika sorlers verksamheier. Del gäUer inte bara sjukhus, utan del kan gälla även landsbygdsutveckling, livsmedelsförsörjning och familjeplanering. Under senare år har man ocksä fåll särskill bidrag för s. k. volonlärverksamhet.

Att ulvidga länderkrelsen kan låta beslickande. Men det finns fakiiski ett behov av att kunna ha en viss kontakt med dessa projekt som staten

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 57 ändå sätter in så pass stora belopp i. Det blir ganska besvärande om

Torsdaeen den projeklel ligger i andra världsdelar än där l.ex. SIDA har någon

I anril 1971 verksamhet. Dessutom torde de flesla samfund ha möjlighet att använda

--------- ;--------- pengarna just i de länder som här kan komma i fräga och i stället sä all

SMHiga u - gg j. gj större egen kostnad i de andra länderna.

vecklingsbiståndet .j,.jj . .. tUlägga att i bislåndsdeballerna frågan om

slalens slöd lill olika kristna samfund ofla utgör en myckel beiydande del av deballen. Och del är bra - det görs utomordentliga insalser pä del saltet. Jag vUl inte aUs ifrågasätta riktigheten av det, men det kan ändå vara värl all påpeka att ocksä andra frivUliga organisalioner arbelar målmedvetet och i växande grad, en del i samarbete med SIDA, andra helt ulan slöd.

TiU den första kategorin hör t. ex. det kooperativa u-landssamarbelet. Del kan beskrivas tUl sin omfattning helt enkelt genom att man noterar all kostnaderna för nästa budgetär beräknas tUl upp emol 5 miljoner kronor och fakiiski är någol slörre än moisvarande koslnader under sex år för projeklel när det introducerades i slulel av 1950—talet. Del finns medel hos SIDA för del slöd man avtalat för att täcka viss del av kostnaderna.

Del har gjorls en myckel iniressani sammansläUning av de svenska icke-slalliga organens utvecklingsbistånd under är 1969, och en sädan kommer för övrigl ocksä för 1970. Denna redovisning visar att 145 miljoner kronor pä del här sättet överfördes från Sverige lUl andra länder genom olika organisationers initiativ. 1 de 145 miljonerna inkluderades 20 miljoner från slalen — de pengarna överfördes genom Svenska röda korset, Rädda barnen, Lulherhjälpen och Swedish Cooperalive Center. Vidare fick Centerns ungdomsförbund ell bidrag pä 200 000 kronor lill en skola. 1 övrigt var del i denna grupp framför aUl olika kristna samfund som kunde räkna sig tUl godo ell statligt slöd lill sina projekl.

Men dessulom fanns del även en rad organisationer som hell ulan svenska slalens slöd gjorde beiydande insalser. Jag skall la nägra exempel — del är vikligl med hänsyn UU den uppmärksamhet man ägnar en viss del av dessa organisalioner varje är.

FNL-grupperna samlade ihop 887 700 kronor, som man skickade i väg. Individuell människohjälp 946 399 kronor, SECO 737 500 kronor, LO, Kommunalarbetareförbundet, Byggnadsarbetareförbundet och Stals-tjänarekarlellen tUlsammans 770 000 kronor, TCO 374 000 kronor. En del poliliska partier var ocksä aktiva här; det socialdemokratiska med sina sidoorganisationer svarade för nära 400 000 kronor.

Allt della säger jag för alt sälla in reservalionerna i ell vidare sammanhang. Jag har redan lidigare försöki visa alt del inle finns nägon anledning all bifalla dessa reservaiioner. Jag ber alllsä all fä avstyrka dem.

Sedan skulle jag ocksä vilja säga nägra fä ord om familjeplaneringen.
Den var uppe lill diskussion här före middagsrasten. Vad som återfinns i
proposiiionen om familjeplanering är ell konstaterande av den ökning av
insatserna pä della område som skell frän de internationella organisa
tionerna, Detla kan alltså möjliggöra en geografisk koncentration av det
68 direkta svenska biståndet, precis som utrikesministern nämnde före

middagspausen.

Men vår pionjärinsats skall nalurliglivs fullföljas. Den vidare utveck-     Nr 57
lingen får väl hanleras av vederbörande organ efler riksdagen allmänna     j      ,          .
rekommendationer.   Del finns ingen anledning, såvitt jag förslår, all     ,       'I 1971
ifrågasätta den saken.

Jag återvänder sedan UU frägan om hur vi skall kunna nä en mera F)et stattiga ut-allmän och stadig förankring av biståndspolitiken i den allmänna vecklingsbiståndet opinionen. Jag vUl belysa den frägan ur litet andra aspekler än vad som skett tidigare här. Det är uppenbarl all framgång respektive misslyckande i de ulvecklingsansträngningar vi direkl medverkar i har elt klarl samband med opinionslägel. En viktig förslärkningseffekl ligger sedan i massmedias intresse för del dramatiska. Har man hillal något mindre bra, någol som gåll snett, dä blir det en stor nyhet. Del melodiska arbelel alt kämpa ned alla svårigheler man möler och som man understundom lyckas med är inte värl någon uppmärksamhel alls.

Del är ett banalt konstaterande, men det är också en del av verklighelen då vi skaU vara opinionsuppbyggande. Vi kan inle garaniera framgång. Vi kan göra sä mycket som möjligt för att nä en sådan. Vi mäste fortsätta alt salsa pä nya projekl, söka oss fram med nya meloder, experimentera, lära av erfarenhelerna, förfina värderingsinstrumenlen och samtidigt informera om vad vi gör, vad pengarna gär Ull.

För resten, vad vi gör, var vi gör del, det är inte ovidkommande för opinionsbUdningen. Det vel vi, dä vi rör oss ule bland folk, pä möten, på konferenser och varför inte i mindre sammanhang. Föna ärel var frägan om länderval en slor diskussionsfråga vid riksdagsbehandlingen. Vi nådde då ell slort mått av enighel. Jag har ingen anledning all inle hälsa del med tUlfredsstäUelse liksom all enigheten ocksä i är är ganska betydande.

Men jag skulle ändå med hänsyn tUl alla de citat, som t. ex. herr Dahlén gjorde tidigare i dag ur den långa skrivning som fanns redan förra årel och som nu utrikesulskollel ocksä lagil upp i är, vilja la med en väsentlig del, som ocksä herr Dahlén fakiiski slär bakom. Citatet härleds frän propositionen 1970, Där sägs all "den ledande principen, dä lillfälle ges lUl en utvidgning eller förnyelse av den länderkrets lill vUken del direkta biståndet koncentreras, och vid fördelningen av biståndet meUan dessa länder bör vara att främja uppnåendet av det dubbla mål som uppställts för värl utvecklingssamarbete med u-länderna. Del är därför nalurligl att Sverige i försia hand söker samarbela med länder, vilkas regeringar i sin ekonomiska och sociala politik slrävar efler all genomföra sådana strukturförändringar som skapar förutsättningar för en utveckling präglad av ekonomisk och social utjämning," Och sä fortsätter man: "Vid utbyggandet av vårl direkta bislånd bör vi därför enligl proposiiionen gradvis åstadkomma en förskjutning, så att nya insatser i första hand kommer i fråga i sädana länder,"

Del är alltså ett faklum della. Del var ocksä rikliga citat som herr
Dahlén ålergav, och jag viU inle la bort dem ur protokollet. Men det
uttalande jag citerat är också väsentligt. Målsättningen att nå inte bara
ekonomisk utveckling avläst i brullonalionalproduklen utan i inkomst
utjämning och social utveckling uppfattas här hemma i breda kretsar som
något mycket viktigt. Allt vad vi gör i fräga om planering prövas nu mol
den målsättningen. Det är förvisso inte så lält. Del leder oss till all börja 69

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga ut-vecklingsb is landet

slälla upp villkor, och många har ju stäUt sig tveksamma UU att vi gör det. Del är pålryckningar, har man sagl. När vi uppställde villkor i Etiopien för forlsältningen av CADU, passade inte detla.

Men vi möler samma problem överallt. Skall vi genomföra elt mejeriprojekt i Indien, som gär ul pä att samla upp mjölk bland småbrukare, sä är detta bra så lUI vida att vi siöder småbrukarna - del är en social gärning - men när denna mjölk skall distribueras i den stora staden och den inte när nägra andra än de förmögna, eflersom del är dessa som köper mjölken i Indien, ja, då är del inle längre en social insals. Del är aUlsä ett problem. Skall vi ulföra en vallen- och avloppsanläggning i Lahore, uppslår frågan vUken del av staden som kommer att få nytta därav, vilka människor näs. När vi försöker säga att del bör vara vanliga fatliga människor som fär del av della blir svarel: Ja, del är bra, men kan vi fä IDA-folkel all fatta vad vi menar med våra frågor om de sociala konsekvenserna av elt sådant här projekt, fä dem att förslå all den här insalsen om möjligt ocksä skall hjälpa slummens folk. Men trots delta fär vi gä vidare i vär upplysningsverksamhel om dessa svära problem bäde borla och hemma.

All kunna göra irovärdigi all våra insalser när de faltiga människorna i de länder där vi arbelar och all de syflar lill all höja levnadsnivån från bollen i samhällel, ger oss stöd hos mänga.

Sädana anslrängningar är inle lätta här hemma, och det är inle enklare i utvecklingsländerna. Växlande möjligheter råder i de länder vi kommit all välja för samarbete.

Cuba har nu kommii all uppfattas som elt land som lägger särskild vikt vid en bred lyftning av hela folkel. Man gär ut med en utbildning på bred front, man lägger stor vikl vid landsbygdens ulveckling, man strävar efter att ge hälso- och sjukvård äl aUa, för alt ta några exempel. Cuba har samtidigt svåra problem. Ett ensidigt näringsliv, starkt beroende av avnämare till sockerproduktionen, svårigheter att få köpa nödvändiga varor etc. DärlUl har man hafl en avtappning av utbildade. Man är utsatt för en blockad som avskärmar frän ell frill umgänge med olika länder.

När nu moderata samlingspartiet släUer sig alldeles vid sidan av idén att utveckla elt biståndssamarbete med Cuba, finner jag del myckel svårbegripligt. Del är ju fakiiski i delta fall fräga om att avbryta elt samarbete som har börjat.

Jag skall inte i detalj gå in på de planer som finns, men jag tror de är värda riksdagens stöd, Cuba är etl fatligl land, men del är inle lillräckligl fattigt, enligl moderala samlingspartiet. Del är rikligl att Cuba inle tUlhör de fattigaste, men jag tycker inle vi behöver ha dåligt samvete för del, Fatligdomskrileriel som är uppställt skall inle gäUa i alla sammanhang, Dessulom gäller del ju för flera av de andra länder vi ulvecklar samarbete med.

Jag anser att del är helt fel att avbryta de konlakler som vi här har börjal med ell land. En viklig sak är all vi inle bara själva skall samarbela med Cuba, ulan att vi också har fört in FN-organ som UNESCO och FAO i samarbete med della isolerade land.

TiU sist skulle jag vilja myckel korl säga all del finns ytterligare en reservalion om länder, och den handlar om Zambia och Botswana. Den

har flera redan talat myckel varmt för. Del är en reservalion som vi socialdemokrater har mycket svårt alt förslå dä utskollel skrivit utomordentligt positivt för en ulveckling av bislånd i dessa länder.

Jag kan väl avslöja all det var försl när trycket kom som vi fann en reservation pä denna punkt. När man fär en reservation trots en positiv skrivning ger del intryck av oenighel som inte finns. Jag vUl verkligen undersiryka all hela utrikesutskottet önskar att planeringen för elt större och mera utvecklat samarbele med Zambia och Botswana skall komma tUl stånd.

Allra sisl viU jag gärna ta fram den beställning som utrikesutskottet nu föreslär riksdagen att göra, all regeringen i en nära framtid i lämpliga former skaU delge riksdagen en helhetsbild av den planering som pägär för all med tillämpning av de tidigare fastställda principerna ulvidga kretsen av länder som mollar svenski bisiänd. Försl pä grundval av en sädan redovisning av planeringen kommer riksdagen all kunna la slällning tUl konkreta förslag om utvidgning av mottagarkretsen. Jag tror della blir en UtomordentUgt viktig sak. Dä kan vi komma ifrån den litet slumpartade behandlingen av olika mer eller mindre underbyggda propåer om nya länder all samarbeta med. Vi får i stället i ett sammanhang ta ställning lUl vad delta kan innebära när man skall tUlämpa de av oss lidigare fastställda principerna.

Fru talman! Jag ber att fä yrka bifall UU ulrikesulskollels belänkande på aUa punkler och avslag på alla reservaiioner.

Nr 57

Torsdagen dén 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

I detla anförande instämde herr Mellqvist (s).

Herr KORPÄS (c) kort genmäle:

Fru talman! Fru Lewén-Eliasson sade att det snällt sagl var fulll av luft i reservationen 12 beträffande älgärder för internationalisering av undervisningen.

I utskottsmajoriletens skrivning räknas upp allt som görs för internationalisering av undervisningen. Där står att frägan lagils upp i planeringsrädet för utbildningsfrågor, alt statsministern har talat om den vid skolveckan, att del förekommer aklivileler i skolöverstyrelsen och att frägan har lagits upp av universitetskanslersämbetet, Sveriges Radio, SIDA, Svenska FN-förbundet och Svenska UNESCO-rädet.

Det är överväldigande all del finns inlresse från sä mänga häll, men detta visar nägol av dUemmat. Del görs alllsä en massa salsningar här, men vi kan inle avläsa nägol resullal av alll della. Det är ju resultatet av satsningarna vi vUl ha. Del är slora pengar del gäller här ocksä, och vi måsle söka förklaringen lUl varför salsningen pä en internationalisering av undervisningen inle leder tUl en internationalisering av undervisningens resullat. Det är bredden vi mäste få fram, inte mängden malerial som går ul, ulan mängden människor som upplever all de fär veta någonting om dessa frågor.

Herr DAHLÉN ( fp) korl genmäle:

Fru talman! Först vUl jag säga all jag inle länker hälla på med att repUkera under kvällens lopp. Del är mänga lalare anmälda, och vi har

Nr 57

Torsdagen den I april 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

redan använt en hel del lid Ull della myckel vikliga ämne. Men fru Lewén-Eliassons anförande var myckel intressant ur tvä synpunkler, och därför har jag begärl replik.

Jag vill försl nägol kommenlera vad hon sade om familjeplaneringen och sammanstäUa del med vad utrikesminisiern sade i sin sista replik före pausen. Herr Torslen Nilsson sade, alt när han har lalal om geografisk begränsning av familjeplaneringen var del endasl i jämförelse med del antal länder som vi skulle ha gått in i med sådana projekt om andra organ inte hade gjort del. Det var alllsä ingen begränsning i förhållande Ull nuvarande antal, och del var inle etl stopp för ökning av antalel länder i vUka vi skall bedriva familjeplanering — om jag nu fattade honom räll. Jag skall verkligen kolla vad som stär kvar i protokollet.

Fru Lewén-Eliasson säger att självfaUet skall den svenska pionjärinsatsen fullföljas. Del finns ingen anledning ifrågasätta detla. Slulsalsen blir all Sverige inle kan överge ell effeklivl arbelande projekt i etl land såvida inte nägon annan gär in och vi kan tro alt det blir lika effeklivl.

Fru lalman! Jag har begärl ordet inte för alt främst polemisera - det är Uka bra att jag erkänner det på en gång — mot huvuddelen av fru Lewén-Eliassons anförande. Jag viU i släUel inslämma i slora delar av den, som jag lyckle, aUdeles utmärkta analys av den problemalik som vi slär inför när del gäller all klargöra för svenska folkel vad bislåndsfrågorna belyder. Det var en aUdeles utmärkt skUdring av värt läge, och där är vi i samma båt, aUa vi som arbetar i detta hus för dessa frågor.

Fru Lewén-Eliasson sade t. ex. alt om inlressel är svall pä en del häll, sä är det ingel skäl för all inle försöka driva på utvecklingen så all vi fär ett större bistånd. Jag ber också att helhjärtat fä instämma i detla. Det var myckel bra alt jag pä detla sätt också fick markera all vi i slora delar verkligen är överens i dessa frågor.

Herr tredje vice talmannen VIRGIN (m) korl genmäle:

Fru talman! Fru Lewén-Eliasson sade sig vara förvånad över att moderata samlingspartiet inte ville slälla sig bakom biståndet tUl Cuba, Jag håller med om att fatligdomskrileriel inte får vara det enda kriterium som vi har när del gäller att ulse bilaterala bisländsmollagare. Vi har en viss rörelsefrihet i det avseendet. Vi är inle nödsakade att bara söka ut de fattigaste länderna, som t. ex. Etiopien, utan vi skall naturligtvis kunna söka oss fram efter andra linjer också. Men fatligdomskrileriel är ändå betydelsefullt — i högsia grad för övrigt — när det gäller utvecklingsbistånd, och Cuba har faktiskt ungefär fyra till sju gånger sä stor inkomsl per invånare som de länder i övrigl som vi normall lämnar värl bisiänd UU.

Del är aUtsä ett uppseendeväckande avsteg frän värl normala mönster, oeh det är sä myckel märkligare som de modernare lankegängarna inom FN, som de har tagit sig utiryck i Jacksonrapporlen, Pearsonrapporten och Tinbergenrapporten, speciellt har understrukit belydelsen av alt man skaU lägga huvudvikten av biståndet på de fattigaste, på den grupp länder som är sämst ställda. Man fär alltså inlryckel att del är andra moliv än bisländsmotiven som är de drivande när del gäUer biståndet lill Cuba,

Deparlemenlschefen anför i statsverksproposilionen all utvecklings-

samarbelel bör baseras pä "en grundläggande samsiämmighei i fräga om värderingar och mälsällning". Del är väl ändå inle delta vi skall ge uttryck för genom samarbele med Cuba.

Herr WIRMARK (fp) korl genmäle:

Fru talman! Jag lar försl upp den reservalion som miltenpartierna avgivit och som gäller Zambia och Botswana. Jag är glad över den deklaralion som fru Lewén-Eliasson gjorde här och som starkt markerade majoritetens inlresse för dessa länder. När man läser majoritetens skrivning fär man etl inlryck av all majoriteten egenlligen är ganska nöjd med vad som har gjorls, och del var därför reservaiionen kom. Vi ville gä ulöver de planeringsramar som för närvarande existerar för de båda länderna. Om nu fru Lewén-Eliassons inlägg betyder att ocksä majoriteten är beredd att göra del, lar vi del som en framgång.

Den andra punkten jag ville la upp är informaiionen. Fru Lewén-Eliasson vUl ju som vi andra slä vakl om enskUda organisalioner, I sä fall lycker jag bara alt del är litet ologiskl att försvara den prutning av SlDA:s äskanden som har skell belräffande informationen, eftersom den kommer all drabba bidragen jusl liU enskilda organisationer. Man kommer ju med det anslagel knappl all kunna upprätthålla nuvarande nivå, eftersom kostnadshöjningarna äter upp ökningen,

Långtidsplanen hänvisar fru Lewén-Eliasson också lUl, Jag finner inte att det är nägol samband. Del skulle väl snarast vara en fördel för SIDA, om man där fick slörre erfarenhei och hade mera anslag när man näsla är skall presentera långtidsplanen. Vi har väl ingen anledning att hälla igen på informalionskoslnaderna nu därför all en långlidsplan skall komma.

Jag kan hell inslämma, fra lalman, i de ord som SIDA använde i sina petita för att molivera del höjda informationsanslagel, nämligen följande:

"Om andra industriländers biståndsvilja försvagas under trycket av egna problem, kan den svenska opinionens troligen ganska bräckliga grund visa sig ohållbar."

Del är därför vi vill höja anslaget, och jag antar att det var därför som fru Lewén-Eliasson också en gång i tiden stödde det i SlDA:s styrelse. Jag hoppades bara att vi kunde ha fäll samma besked här i dag.

Fru LEWÉN-ELIASSON (s) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Korpäs diskuterade ylleriigare inlernalionalise-ringen av undervisningen. Jag tror inle all vi kommer sä mycket längre. Jag har slor respekl för hans ärende all få Ull stånd en inlernalionalisering av undervisningen. Jag vill bara påstå all ulskottet har visal alll vad som är i gäng pä detta område. Det behövs ocksä framställning av malerial, men del är givel all del inte hänl något förrän den internalionaliserade undervisningen har nått eleverna i deras medvetande och påverkar deras aUmänna kunskapsförråd. Men vi får väl ta litet tid pä oss. Det viktiga är väl ändå alt man gör dessa samlade anslrängningar som jag lidigare försökt beskriva.

Herr Dahléns inlägg har jag egenlligen inte någon anledning att kommentera. Han fär nu läsa protokollet, både vad ulrikesminisiern och jag sagt om familjeplaneringen, och sä avvakla ulvecklingen. Jag kan inle

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

3* Riksdagens protokoU 1971. Nr 56-57

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

ge några andra råd pä den punklen.

Om de reservationer som herr Wirmark talade för vill jag säga alt utrikesutskottet i sitt utlåtande om Zambia och Botswana redovisar fakta om utgångspunkterna för en vidare planering. Jag har sökt visa vad det avses med denna planering.

1 fräga om informationsanslaget pä 800 000 kronor är del naturligtvis beslickande att säga all jag lalar för informaiion men att jag är med om att stryka ned anslaget. Jag anser emellertid att vi inte fått full verkningskraft genom samarbetet med olika organisalioner för att fä dem som,medarbetare i denna vikliga uppgifl. Jag gör gärna denna bekännelse. Det är möjligt all om vi sparar dessa 800 000 kronor ett är sä kan vi med en bällre ordning göra dessa 800 000 kronor värda mera än om vi försöker portionera ut dem nu med de metoder som vi för närvarande har.

Till sist skulle jag tUl herr Virgin vUja säga alt jag inte tror all vi kan bli eniga om vär uppfattning om Cuba. Del Ullhör de frågor om vilka jag sade all vi inle skaU lålsas all vi är eniga, ly det är vi inte.

Hen Virgin sade i silt anförande all en del av socialdemokraternas göranden och låtanden var betingade av imikespolitiska bevekelsegrunder. Jag kan slälla motfrågan: Är inle stäUningstagandet till Cuba frän moderata samlingspartiels sida ocksä i sä fall betingat av inrikespolitiska bevekelsegrunder? Och kän inle, herr Virgin, se nägon fördel i all medverka Ull att bryla isoleringen omkring etl land, det må vara vilket som helsl, men i della fall Cuba?

Hen WIKLUND i Stockholm (fp);

Fru lalman! Om u-länderna känner sig besvikna över i-ländernas biståndsinsatser hittUls och över alt insatsviljan tycks tendera alt minska redan i själva upptakten av del andra ulvecklingsdecenniel, är del mänga eller borde det ätminsione vara mänga inom i-länderna som känner direkl sorg över att vi alllsä tycks kunna skymta en sädan tendens. Jag tänker givelvis för vårl eget lands vidkommande pä de av en viss, kanske t. o. m. växande opinion understödda antydningarna om all vi nog inte kan hälla ens den 25-procentiga ökningslakten, och della i ell läge dä vi mäsle väsentligt öka denna takl om vi skaU nå enprocenlsmälet 1975. Vi tenderar egenlligen därmed all nägol justera en allt vikligare del av vär utrikespolitik, eftersom biståndspolitiken blivit etl viktigt inslag i utrikespolitiken och för övrigt även i vår säkerhels- och försvarspolitik. Jag tänker pä förra årets i och för sig ofullgångna beslut om bistånds- och katastrof ut bildning som alternativ lUl värnpliktsutbUdning. Detla beslul fattades med försvarspolitisk motivering. Vi som även i år motionerat om etl verkligt utbyte av värnpliktstjänstgöring mol biståndsarbete i u-länder och blivit nedvoterade även i år förstår att del är lendensen Ull minskad vilja all bistå u-länderna som tydligen ligger bakom detla förhällande, man må sedan dölja del bakom ell sådant förment moliv som alt värnpliktslagen skulle behöva ändras om motionärernas yrkande bifölls. Varför skulle annars en sädan ändring betecknas som sä svär?

Fru talman! Den kvantitativa sidan av vårt u-landsbiständ inger alltså stor oro. Om inte en väsentligt ökad informationsverksamhet rörande

angelägenhelen av i-ländernas prakliska ansvar för u-ländernas ulveckling radikall kan förändra opinionsklimalel lUI dessa länders förmän, har man anledning all missUösta, Den saken berördes i replikskiflena nyss. Del bör vara fräga om inle bara en "tUlräcklig" — den saken är vi väl överens om - utan ocksä en objektiv informaiion bäde om u-länderna som sådana och om de olika biståndsinsatserna.

En svensk missionsledare har nyss berättat för mig all eleverna vid paslorsseminariel i Ngouedi i Kongo-BrazzavUle blivit intervjuade i ell reportage av Sveriges Radio och då bl. a. fäll frågor om hur missionärerna uppfallades av befolkningen. De hade försöki ge en objektiv beskrivning av folkstämningen, där de refererade både kriiiska och fördelaktiga omdömen. Dä reportaget sändes var dock enligt min sagesman endast de kritiska omdömena medtagna. Sådana snedvridningar undergräver förtroendet för u-landsarbetel här hemma, del mä vara missionens eUer av andra bedrivet biståndsarbete som drabbas av reportersaxarnas härjningar i de gjorda bandinspelningarna.

Jag skall nu något beröra u-landsbislåndels kvaUtativa sida, väsenlligen i informativt syfte men också för all fäsla regeringens speciella uppmärksamhet på elt par aktuella dokument rörande u-landsbislåndel.

Förra ärel ägnade vi slor uppmärksamhel äl frägan om ökade anslrängningar för all främja induslrins ulveckling i u-länderna. 1 år följs resonemangen upp bäde i propositionen och i motioner bl. a. frän värt häU. Sä t. ex. ämnar SIDA i samverkan med olika myndigheier och organisalioner närmare undersöka hur man skall kunna tUlgodogöra sig tUlgänglig expertis i fräga om induslriulveckling i u-länderna. Jag förmodar att det då rör sig om expertis, speciellt inriktad på u-lands-förhållanden och u-landsmiljöer i vid mening.

Del konstateras i propositionen all industrialiseringen främsl komyiit städerna tUl del genom ulländska förelag som använt en teknik anpassad i första hand lUl marknadsförhållandena i de rika länderna, Delta är en viklig orsak lill all induslrin i u-länderna i sä ringa män bidragit lill alt lösa dessa länders växande sysselsättningsproblem.

Denna problemalik var, fru talman, uppe till omfattande diskussion dä Europarådets rådgivande församling i sin januarisession log upp frågan om anpassning av medlemsstaternas u-landsbistånd Ull FN;s den 19 november förra ärel anlagna u-landsslrategi för del andra utvecklings-decenniet. Rådgivande församlingen sammanträdde för övrigl i närvaro av framsläende företrädare för sädana DAC-länder ulanför Europa som Australien, Canada och Japan, och diskussionen inleddes med ett större anförande av DAC:s ordförande Edwin M. Martin. Den hade också föregälls av en särskild rundabordskonferens med ell slort antal u-landsexperter från bl. a. FN, ILO, UNESCO, FAO, WHO, OECD, GATT och Världsbanken.

Därtill hade det hållits elt seminarium i Strasbourg för u-landsar-betare, speciellt sådana som gjort erfarenheier säsom friviUigarbelare i u-länderna, och med deltagande även av representanter för ell flertal av dessa länder. Ämnel för della u-landsseminarium var frägan om hur man skall få lUl sländ en verklig mobUisering av de mänskliga resurserna för social och ekonomisk ulveckling. Sex rapporler var det dokumentariska

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det StatUga utvecklingsbiståndet

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

underlaget för denna Europarädsförsamlingens debatl. Den viktigaste av dessa var givelvis den som byggde pä rundabordskonferensens överläggningar.

Både i denna rappori och i rapporlen frän u-landsseminariel riklas uppmärksamhelen pä behovel av vad man kanske kan kalla en speciell industrialiseringsmetodik eller -strategi för u-länderna. Egentligen är del inle fräga om något nytt utan om en besinning på och slutsats av vad man ju så väl vel förut: slor brisi pä kapiial och slort överskoll av arbetskraft råder i u-länderna. Trots att nationalprodukten även i u-länderna växer ökar arbetslösheten bäde i städerna och på landsbygden i dessa länder. DAC beräknar att de arbetsföra pä grund av siigande nativitet och trots allt sjunkande mortalitet skall öka under 1970-lalel med 25 procent i u-länderna. Motsvarande lal för i-länderna uppges lill 11 proceni.

Man har genom en enkel konsekvensanalys av u-ländernas läge i fräga om tillgäng på kapital och arbelskrafl börjal all allt bällre inse, alt dessa länder i inledningsskedet av sin induslrialisering behöver en leknik, som visserligen är modern men dock är av en delvis annan och mera lätthanleriig lyp än den som tUlämpas i de tekniskt högl uivecklade i-länderna, 1 den av Europarädsförsamlingen antagna resolulionen nr 478 pekas därför pä vad som upplog huvudintresset i en särskild konsulla-lionsgrupp av lekniska experter vid u-landsseminariel i Strasbourg, som jag nämnde om förut, nämligen behovet i u-länderna av tekniskt fullgoda lUlverkningsmeloder pä en nivä mellan dem som användes vid mera personalinlensiv respekiive högmekaniserad, mera kapitalkrävande produktion. Varken inom jordbruket eller i industrin i mänga u-länder har man praktiska möjligheler all i varje fall omedelbarl använda de lekniski avancerade produklionsmeloderna.

Med lermen "intermediale lechnology", som man rör sig med i deballen om hilhörande ling, avses jusl dessa enklare produklionsmeioder, som av bl. a. utbildningsskäl och på grund av den slora tUlgången pä arbelskrafl i varje fall i försladierna lill u-ländernas industrialisering passar dessa länder bällre än de slarkl kapilalkrävande meloderna. Del är här definiiivl inle fräga om en kvalilalivl sämre leknik ulan om en annan, för u-landssitualionen bättre anpassad och mera personalintensiv leknik i elt initialskede av u-ländernas industriella ulveckling. Denna specialteknik har för övrigl ganska ingående ulvecklals även vad del gäller t, ex, bostadsbyggnad och stadsplanering i u-länderna men bör givetvis vetenskapligt bearbetas än ytterligare och framför allt prakliskl prövas,

Europarädsresolutionen har enligl rädsförsamlingens beslul överlämnats UU bl, a, FN:s berörda biståndsorgan och till OECD, bl. a. i syfte att rikla uppmärksamhelen pä konsullalionsgruppens förhoppning om all OECD i samverkan med lämpliga FN-organ skall söka grunda ell inlernalionellt informationskontor rörande den här åsyftade, mera u-landsanpassade lekniken. Gruppen, som jag hade förmånen all tiUhöra som Europarådels rapportör, betonar viklen av all det informalions-centram man syflar Ull alt bygga upp verkligen blir etl kvalificerat organ och alllsä gör mer än att t. ex. ägna sig åt enkel dokumentationsförmedling. Det gäller all fä lUl sländ elt mera aktivt utbyte av frågor och svar

om den leknik del här rör sig om. Det finns pä sina häU ule i världen jsj 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

mindre kvalificerade organ för denna "intermediale lechnology" men

inle någol högl specialiserat och kvalificerat organ för verkligt aktiv

service på internationell nivä rörande denna leknik eller, som den ibland

rent av har kaUats, fUosofi. Det statliga ut-

För övrigl uppmanar Europarädsresolutionen medlemsländerna alt vecklingsbiståndet söka anordna elt nät av informationscentraler för allmänt utbyte av olika typer av erfarenhetsmalerial om u-landsbiständet. FN.s plan på att organisera en egen inlernalionell frivilligkär för u-landsinsalser aktualiserar ocksä vikten av starkt ulbyggd informaiion om u-länderna för all öka inlressel för dessa länder och allmänt siärka bislåndsviljan. Själva förulsällningen för all den kåren skall kunna komma lill sländ är all man fär lUl slånd en allmänt breddad kunskap om dessa ling. Det pekas bl. a. också pä alt informaiionen kan bli mera konkret om man läler tidigare friviUigarbelare i u-länder ge del av sina erfarenheter, t. ex. i samband med undervisning om dessa länders problem i i-ländernas skolor och universitet, som bör ägna ökad uppmärksamhet äl ulbildning av personal för u-landstjänsl.

Det bör lUläggas, fru talman, att Europarådets rådgivande församling i rekommendalion nr 635 — ocksä antagen vid januarisessionen — direkl rekommenderar Europarädels minislenäd att med silt politiska slöd överlämna förslagei om grundande av etl internationelll centrum för "intermediale lechnology" med den uttryckliga förutsättningen all OECD lar upp frägan om dess ansvar för elt sådant organ och om dess slöd i övrigt ät verksamheten i samverkan med de av FN:s organ som kan vara berörda av detta spörsmål.

Frägan är då om den svenska regeringen är beredd att använda sitt inflylande i ministerrådet - t. ex. genom regeringens nyulnämnda Europarådsambassadör - och i OECD för alt främja den tidigare nämnda konsullalionsgruppens uppslag om elt inlernaUonelll informationscentrum av del slag del här gäller. Det skulle ju ligga hell i linje med vårl allmänna inlresse att främja u-ländernas industriella ulveckling och kanske ge SIDA möjlighel alt "tUlgodogöra sig tUlgänglig expertis i fråga om induslriulveckling" som det slär i proposiiionen — i varje fall pä litet längre sikt.

För övrigt vUl jag inslämma i SlDA;s påpekande alt "förberedelser i en nära framlid bör inledas för biståndsverksamhetens omfattning och inriktning under åren närmasl efler 1974/75, dvs. för liden efter del är dä enprocentsmålet, vUket av slalsmaklerna angivils såsom elt etappmål, har passerats".

Jag ber, fra talman, alt få yrka bifaU lUl samtliga de reservationer som har herr Dahlén såsom första namn. Del jag har sagl anknyter närmasl lill punklen 4, men även de övriga reservationerna med hen Dahléns namn ber jag aUtså att fä ansluta mig lUl.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Fru talman! Jag viU börja med att yrka bifaU tUl vpk-motionerna nr
674 rörande anslaget lUl Väridsbanken och nr 1186 rörande handels
politiken gentemot de faltiga länderna. 77

Nr 57 Della bifallsyrkande sker inle med avsikien all bara förorda smärre

Torsdaeen den ändringar i biståndsschemat. Det sker utifrån en hell annan syn på den

I anril 1971 s. k. biståndsfrågan än dén officiellt förhärskande.

-------------------- När andra världskrigel var slul drog genom världsopinionen en kraflig

Det statliga ut- y|g y inlresse för internationeUa problem. SärskUt inom den yngre

vecklingsbiståndet generationen tog sig della ullryck i elt progressivt engagemang i frägan om världsfattigdomen. Men också andra iniressen var ule, iniressen vUkas slrävan var att hänsynslöst utnyUja den radikala ungdomens naiva men oftast ärliga internationalism. En efler en började de unga entusiasterna märka hur de var brickor i ell spel, bedrivet av dem som hade den verkliga makten och som hade sina speciella syflen med biståndspolitik. Gradvis avslöjades inom biståndsverksamhetens olika grenar de mesl häpnadsväckande poliliska skandaler. Både i utlandet och i Sverige kom del fram pinsamma ling rörande politiker och byråkrater som skapat sig slällning och karriär på elt föregivet engagemang i u-landsfrågan. För den ene efter den andre kröp del fram, att de i åratal suttit i olika internationella organisationer och molarbetal alla genuina och uppriktiga sociala befrielselendenser i de fattiga länderna, all de i åratal i sin verksamhet fått pengar och instruktioner frän CIA, det amerikanska hemliga underrällelseväsendet. I den privata och offentliga Stockholms-byråkratins city och även i detta hus har jag selt ansikten vUkas sammanhang med denna världsimperalismens intrigverksamhel är mig aUtför välbekanta.

Vid sidan av denna CIA-infUtralion i internationeUa verksamheters olika grenar kördes också en propaganda som avsåg att motverka den politiska insikten och medvetenheten hos gemene man och kanalisera opinionen för de fattiga länderna i former som var ofarliga och harmlösa för världskapitalismen. Del var hela den falska humanism och föregivna fredsvänlighet som argumenterade för ökat bistånd ulifrän den utgångspunkten, att den s, k, hjälpen skulle bidra tUl alt dämpa och hindra en social oro i de fattiga länderna, en social oro som skulle bli farlig för världsimperialismens iniressen och dess allmänna stabilitet.

Var och en som känner verkligheten förstår hur falsk denna hycklande humanism, denna föregivna freds- och harmonUära är, och vilka maktintressen som döljer sig bakom dess propagandister. Man för t, o, m, fram att biståndspolitiken skulle vara en del av försvarspolitiken på så sätt att biståndet skulle minska risken för krig och därmed eventuellt medföra besparingar i de nationella mstningsbudgelerna.

Hela utgångspunkten för denna propaganda är inte dikterad av
humanism och medmänsklighet. Den är dikterad av en strävan alt stärka
imperialismen. Ty krig skapas inte av de fattigas fattigdom. Krig kommer
pä grund av de rikas drifl alt öka sin rikedom på de faltigas bekostnad.
Därför är det falskt att sprida uppfattningen att de fattiga i världen holar
oss andra, när det i verkligheten är den del av världen där vi befinner oss,
vars regimer med aU makt inte bara hotar utan brutalt underkuvar och
slår ner folkens strävanden i andra delar av världen. Propagandan all del
är fattigdomen och inte rikedomen som skapar krig har ytlersl till avsikl
att hetsa mot den sociala revolutionen i de fattiga länderna och att
78 skrämma de västerländska nationernas folk, att hindra dem från all

medvelel   rikla   sin   kritik   mot de egna regimernas imperialism och     j, 57
krigspolitik. Propagandan att fattigdomen skapar oro och krig är ett led i
biståndspolitikens allmänna syfte, som är att skydda imperialismens                °
positioner hemma och ute i väriden,                                                P*'_________

Med agentfonder och försåtlig anlisocialistisk propaganda, med Det statliga ut- 1 hycklad humanism och kaUhamrad beräkning har de unga inlernaliona- vecklingsbiståndet Usterna förts in i finanskapitalets planer och missbrakats i dess stora internationella offensiv, Karl Marx hade sagt: Proletärer i aUa länder, förena er! Del västerländska kapitalel svarade: Finansiärer i alla länder, förena er! Under den parollen lurar man också den hederliga, folkliga delen av u-landsopinionen all arbeta.

För vad är denna s, k, bisländsverksamhel? Vad är denna Världsbank och denna överföring av svenska lönearbetares pengar tUl diverse projekt i diverse länder?

Den ingår i ett större sammanhang, en stor intemationeU plan. Efter andra världskrigel och inte minst efler den kinesiska revolutionens seger upplevde det internationeUa kapitalel trängseln på världsmarknaden slarkare än någonsin, Ocksä i politisk bemärkelse var den internationeUa kapitalismen starkt belrängd. Ur denna situation formulerades imperialismens stora motoffensiv. Man sökte vägar all vidga marknaderna. Man startade en serie politiska och mililära aggressioner och kupper. För att underlätta den ekonomiska imperialismens rörelsefrihet föredrog man att driva delar av kapitalexporten via internationeUa organ. Delta sammanhängde också med att de imperialistiska makterna inte i samma utsträckning som förr kämpar med varandra ulan mer söker all i samarbele dela byte och marknader. För alt vidga marknaderna och öka utplundringen var del ocksä nödvändigt att satsa pä en mängd sädana investeringar som utgjorde förutsättningar för affärsmässig profil, men som i sig själva inle alltid var i kommersiell mening direkt vinstgivande. Kostnaderna för denna typ av projekt är del som nu under namnet internationell biståndsverksamhet skattevägen taxeras ul av de lönarbetande i industrUänderna.

I delta sammanhang är den svenska biständspoUUken infogad — underordnad den imperiaUstiska supermaklens ekonomiska och poliliska offensiv. Låt oss se mera konkrel hur del gär lUl, En huvudmollagare för svenskt liberall bistånd har sedan länge varit Eliopien, Del är ett av de fä länder där former av livegenskap existerar. Det är etl land vars regim för ett öppet krig mot befrielserörelsen i Eritrea, Vid sidan av Sydafrika har del den reaktionäraste regimen på den afrikanska kontinenten. Regeringen i Sverige finner det i dag pinsamt att tala om Etiopien, eftersom opinionen reagerar mol att kanaUsera pengar dil. Men man föreslår i år forlfarande betydande summor UU etiopiska projekt. Och man har tigit i åratal med att Sverige hjälpte etiopiska staten att bygga upp den krigsmakt som i dag sätts in mot Eritrea. Man har ocksä tigit med att svensk polis med sina organisatoriska hjälpinsatser bidrog till att försöken att störta HaUe Selassies medeltidsregim inte lyckades.

En annan stor biständskund är Pakislan, Vi vel alla vad som pågår i
Bengalen i dag. Vi vet också all den pakistanska militärdiktaturen vägrar
att låta folkmajoriteten i Bengalen använda sitt eget språk, all den 79

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

hänsynslöst slår ned all progressiv opposition, att den trampar Bengalens självslyrelseavlal frän 1948 under fötterna. Och ändå har strömmen av pengar tUl della augiasslall troget flödat, och skaU i år fortsätta att flöda. Mot pengarna tiU Nordvietnam har man samvetsbetänkligheter så länge det är krig, men för Eliopien och Pakistan gälleren annan politisk logik.

Den svenska utvecklingsfonden för Latinamerika, knulen lill den regionala banken, har helt utnyttjats för projekt i BrasUien, Detta land har sedan 1964 en av de härdaste reaklionära mUitärdiktalurerna i Latinamerika, Är 1964 störtades den laglige presidenten Joao Goularl, som de amerikanska kapitalisterna halade för att han vUle minska landets beroende av USA, Dä upprättades Latinamerikas kanske hårdaste mUitärdiktatur vid sidan av Paraguay, dä nedtrycktes medborgerliga fri-och räiligheler, dä fängslades och mördades parlamentariker, studenl-och fackföreningsledare. Och ändå stödde Sverige BrasUien, ändå ger man anslag åt Världsbanksgruppen, som efler mUitärkuppen 1964 flerdubblat penningflödet tUl Brasilien, Och när del kommer offer för den brasUianska diktaturen hil Ull Sverige, vägrar invandrarverket att ens gå med pä alt de är politiska flyklingar. Diktaturens tidningar kan öppet skryta med att brasUianer inle kommer att ges asyl i Sverige, För diktatorn Garrastazu Medici, för storkapilaUsten Juracy Magalhaes och hans svenska förelagspartners skaU det gå att få pengar. Men för Sergio Valeca, den brasUianske studenten vars fall nu i dagarna är aktuellt, för honom skall, om invandrarverket fär som det vUl, inle finnas någon frihet här, Sädan är den falska internationalismen.

Och denna Världsbank och dess sateUilorgan, som man ständigt bevUjat pengar tUl, vad är den, och varför har kommunisterna yrkat avslag? Sedan 1946 har banken haft fem ordförande, Alla fem har kommit frän toppskikt inom den amerikanska storfinansen. Den nuvarande, Robert McNamara, är f. d, lopptjänsteman i Ford Motor Company och f, d, amerikansk krigsminister och administratör av Vietnamkriget, Detta är ingen slump. Det stämmer bäde med de ekonomiska ulplund-ringssyflena och med slrävan all slä ner frihelsrörelserna. Och vem fär pengar från Världsbanksgruppen? De högsta summorna per invånare räknat har i Asien gått lUl Malaysia, Chiang Kai-sheks Formosa, Sydkorea och Thailand — alla pålitliga fascislregimer, den sislnämnda dessutom krigförande på USA,s sida i Indokina, TUl de stora låntagarna hör också del rika Australien och den amerikanska satelliten FUippinerna,

I Mellersta Östern är Israel och Iran de proportionsvis största låntagarna. 1 Afrika går den näst största posten tiU Sydafrika, Stora kunder är även Etiopien och Rhodesia, Det är de politiskt mest reaktionära och mot privatkapitalet öppnaste regimerna som gynnas. Regimer som vUl begränsa privatkapitalets spelrum, som Algeriet, Cuba, Zambia eller Egypten, blir snävt behandlade, Indonesien fick praktiskt taget inga pengar före 1968. Men sedan general Suharto med stöd av CIA tagit makten och minst 700 000 kommunister mördats har herr McNamara uttalat sig för en stark prioritering av bankens aktivitet på Indonesien,

Denna Världsbank, som nu får pengar av skattebetalarna i Sverige, och dess tvUling, InternationeUa valutafonden, där Sverige är medlem, ställer

också beslämda krav på dem som skaU äinjuta dess inlresse. Man kräver Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

och har krävl alt motlagariandet skaU avstå frän att konlrollera exporl,

import, valuta och kapitalflöde. Man kräver löne- och prisslopp. Man

kräver nedskärningar i de statliga utgifterna. Man har i vissa fall krävt

skaltelätlnader för utländska privatföretag och krävl all mottagarlandet Det statliga ut-

skall sälja exportprodukter UU underpris. TUl denna institution, som vecklingsbiståndet

förkroppsligar utsugarintressena i världens alla delar, skall pengar taxeras

ul av löntagarna i Sverige.

Vad gör Världsbanken i Grekland? Före överstarnas kupp gjorde den i stort sett ingenting. Men efler 1968 har plötsligt herr McNamara funnit Grekland moget för bankens aktiviteter. Alt Sverige skall indirekl understödja dylikl är kanske trots allt inle sä märkligt. För samtidigt som socialdemokratiska partiarbetare i ärUg förtrytelse protesterar mot den aktueUa grekiska handelskontakten, så vet Exportföreningen all den handlar helt i enlighet med regeringens direkliv. Vad det socialdemokraUska partifolket kanske borde få reda på är den intressanta historien om den grekiske biträdande ministerns besök i Sverige 1969 - herr MUon som i hemlighel pä franskt pass kom hil och deltog i en konferens om europeiskt transportsamarbete. Sädan är nämligen den falska inler-nationaUsmen,

Lika dubbelbottnad är den svenska poliliken gentemot befrielserörelserna i södra Afrika, Man fredar sig med en mycket begränsad och striki humanilär insals på 10 miljoner, Samiidigi vägrar man i FN:s generalför-samhng - det gjorde man den 19 november i fjol - att vara med öm att uppmana NATO-länderna all dra lillbaka sitt slöd UU Portugals kolonialkrig; resolulionen anlogs för övrigt med 99 röster mol 7, Och inle heller desertörerna frän den portugisiska armén, av vUka några nu uppehåller sig Ulegalt här i landel, ger man nägon fristad. Bakom denna dubbelbottnade allilyd ligger medvetandet om all Portugal är ell objekt för svenska utlandsinvesteringar och att goda förbindelser på handelns område är lUl fördel för del svenska kapitalet.

Fru talman! Att allmänt kalla de penningströmmar vi här diskuterar för bisiänd är i grunden fel. Jag förnekar inle alt del finns enskUda projekl som är tUl fördel för folket i agrarländerna. Del finns också projekt i den svenska biståndsverksamheten som i elt annal och mer progressivt sammanhang skulle ha varit rikliga ur samma synpunki. Men genereUt sett är det inle etl bistånd äl några andra än de slora multinationella företagen och den liUa klass av satelliter som dessa kan räkna med bland ulsugarna i Iredje världens länder.

Vad del i verkligheten handlar om är alt öka exploateringen av folken
i tredje världen. Vad det handlar om är en låneverksamhel som dömer
dessa människor till en evig skuldsättning ät industrinationernas kapita
lister. Av Mexicos export gär över hälflen äl UU alt belala vinster och
låneräntor åt utländska kapitalister, 1 Nigeria går det åt 30 proceni, i
Colombia 32 proceni, i Venezuela 26 procent. Om man varje är ökar
utlåningen lUl de faltiga länderna med 1 000 miljoner doUar och lånen
t, ex, löper med 5 procents ränla pä tjugo år, tar långivaren det tjugonde
året hem tre gånger så höga inbetalningar som under femle ärel. Och för
att ständigt kunna vidga denna utsugning krävs invesieringar i s, k, 8!

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

infrastruktur. Det är denna lyp av investeringar som bl. a. den multilaterala biståndsverksamheten finansierar. De belalas alltså inte av profitörerna utan av de lönearbelande i Sverige och andra industrinationer.

Biståndel är oftast inle etl bistånd tUl ulveckling, utan ell bisiänd lUl utplundring. Den tid börjar närma sig dä delta blir alltmer uppenbart för opinionen här i landel. Folk reagerar mot denna form av bistånd. De falska snyftfUosoferna bland biståndspolitikens anhängare kommer säkert att kaUa della reaktionärt. 1 själva verket börjar folk fä upp ögonen för hur jusl den nuvarande bisiändspoliiiken är reaklionens och imperia-Usmens redskap. De verkliga reaklionärerna är de som vill stödja Världsbanksgruppen med pengar och de som motionerar om alt vi skaU vägra siödja länder som Cuba. De verkliga reaklionärerna är de som skickar lillbaka flyktingar tUl juntans Grekland samtidigt som de den försia maj ordar om den grekiska demokralin.

Del är lid att göra upp med den falska humanismen. Del är lid att avslöja dem som skyler profitsiffrorna med lösryckta blad ur Nya testamentet. Del är lid att avslöja dem som i bislåndsdebalten söker skapa ett falskt och ytligt broderskap meUan utsugare och utsugna. Det är lid all gå Ull angrepp mol Sveriges invävning i världsimperialismens mönsier. Den ökade ström av pengar som laxeras ut från de arbelande i Sverige skall inle gå Ull börsmatadorerna i New York eller Frankfurt, inte tUl parasiterna i de falliga ländernas överklass, inte tUl CIA-agenterna eller mutkolvarna vid kejsarhovet i Addis Abeba. De skall gå till de rörelser och de krafler som vill och kan la på sig kampen för de utnyttjade folkens och klassernas ekonomiska och politiska befrielse frän imperialismen.

Under della anförande överlog herr försle vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru THORSSON (s);

Herr talman! Della är den försia bislåndsdebalten i den svenska riksdagen sedan ingången av Förenta nationernas andra utvecklingsärtionde. Eflersom jag under mina år i Förenta nationernas sekretariat var i högsta grad engagerad i arbelet pä den internationella strategin för del andra utvecklingsärtiondet, framför aUt i fråga om den nya syn på utvecklingsprocessen som på svenska gär under namnet "del enhetliga synsättet", är del med slor tUlfredsstäUelse som jag sell förslagen UU anslag för svensk biståndsverksamhet för budgetåret 1971/72 framläggas inom ramen för denna strategi, som i korthet benämns DD2-slrategin. Della är elt utslag av en i ökande grad nödvändig samordning av den totala biståndsgivningen tUl de faltiga länderna — jag viU näslan säga inordning av dess skUda komponenter i en gemensam, internationeUt godtagen strategi, med åtföljande planerings- och verkställighelsåtgärder. Argumentationen i de allmänna resonemangen på denna punkt, i propositionen och i utskotlsbelänkandel, utgör också en uppföljning av del aktiva bidrag som Sverige som FN-medlemsstal lämnade lUl förberedelsearbetet på DD2-strategin.

En andra anledning lUl tiUfredsställelse utgör del förhåUandet att

förslagen lill anslag för biståndsverksamhet under näsla budgeiår innebär Nr 57

att riksdagens principbeslut 1968 om uppnående av enprocenlsmålel j , ,

under budgelåret 1974/75 följs upp. Jag fann mig redan i riksdagens , ., ,gj,

aUmänpolitiska debatt den 19 januari i år ha anledning alt understryka -------

hur betydelsefullt del är all ulbyggnaden av denna verksamhel sker så, Uet Statliga ut-all vårt land när det av riksdagen uppställda målet vid den av riksdagen vecklingsbistanaet beslulade tidpunkten. Vi har genom värl internationella agerande och framför aUl genom vår aktiva medverkan vid tiUkomsten och anlagandel av DD2-slrategin ell politiskt och moraliskt ansvar all följa upp utfästelser som har gjorls för den del av utrikespolitiken som biståndsverksamheten utgör. Del kan måhända bli svårl, men det är en fråga om vårt internationella förlroende.

Vid ingången till andra utvecklingsärtiondet finns det skäl alt dra oss UU minnes all 1960-lalel — det försia utvecklingsärtiondet — inle medförde en minskning ulan en ökning av klyftorna mellan världens rika och fatliga, inle medförde slörre rällvisa och jämlikhet i världen utan mindre, inle medförde mer av social utjämning och rällvisare fördelning ulan mindre.

Den kända brittiska utvecklingsekonomen Barbara Ward påpekade i en artikelserie för en lid sedan all 1960-lalels ekonomiska och sociala utveckling, eller brist pä utveckling i u-landsvärlden, ser ut att ha utlöst en serie varandra motverkande krafter, som har skapat en serie onda cirklar och en nedåtgående spiralrörelse. Om den rörelsen inle kan hejdas och småningom förbylas i sin motsats, holar politiska orosutbrolt i ökande antal och omfallning. Ingen vet vart en sådan situation kan leda.

Herr lalman! Det är rikligt att u-världen i sin helhet uppnådde en ekonomisk tiUväxt av 5 proceni av brullonalionalproduklen - det för 1960-talel uppsatta målet — vid årtiondets slul. Men ett stort antal enskUda u-länder nådde icke dil, och lar man hänsyn Ull den snabba befolkningstUlväxten genom all se pä bruttonationalprodukten per invånare, stannade åtskilliga u-länder på minus jämfört med vid ärlion-dels börian.

Än aUvarligare är all ekonomisk tUlväxt i sig — någonting som av många lyvärr forlfarande sätts lika med utveckling — visade sig inle bara ur sländ alt åstadkomma en rimligt rätlvis fördelning av nationella tUlgångar mellan grupper och regioner i del enskUda u-landel, ulan att tUlväxtprocessen som sädan tvärtom skapade nya eftersatta grupper, en ny fattigdom, ökade orättvisor. Felsatsningen, i form av alt västerländskt ekonomiskl länkande och västerländsk leknik tUlämpades på u-ländernas induslrialisering och ekonomiska tUlväxt, gjorde mätaren av tillväxt — nämligen brultonalionalproduklsökningen - lUl mål för tiUväxten och visade sig leda liU ödesdigra snedvridningar av resursanvändning och resursfördelning. Vid en återblick på 1960-lalel kan man som en sammanfallning säga, att målen för ulveckling blev fel stäUda, en OtUlräcklig mätare av utveckling förvandlades lill mäl, och medlen att nä målen blev/e/ valda.

Resursflödet från den rika lUl den fattiga världen minskade i stället för
ökade. Enprocentsmålet var långl ifrån uppnåll vid årtiondets slul. En så
stor del av resursflödet bestod av privata vinslbärande invesieringar, att 83

Nr 57

Torsdagen den 1 aptU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

för en hel ulvecklingsregion som Lalinamerika slulresullalel totalt sell blev etl utflöde av resurser lill den rika världen i stället för Ivärlom. Resultatet blev all med jämförelsevis fä undantag fick människorna i u-länderna del svårare under 1960-talet i stället för lättare. Jämfört med världens fä rika som blev alll rikare blev världens mänga fatliga alll fattigare.

Det var i detta läge, hen talman, och i förberedelsearbetet för 1970-talel, det andra utvecklingsårtiondel, som en omsvängning i synen på utvecklingsprocessen började komma lill stånd. Som den kommer lUl uitryck i DD2-slralegin, har denna omsvängning ännu inte blivit sä total som många med mig tror vara nödvändigt. Men en rörelse är pä väg, som kanske kan leda in pä ratt spär för 1980-lalels ulvecklingsarbete. 1970-lalel kan bli en vändpunkt i fräga om ulvecklingsfUosofi och utvecklingspolitik.

1 den internationella ulvecklingsdebatlen har man bl. a. börjal klarlägga bakgrunden tUl all 1960-talel i så stor utsträckning gick snett. Inte minsl finns del en vaknande insikt om hur myckel svårare ulvecklingsarbete är än man i den första entusiasmen förestäUde sig, inte minsl vUka svårbemästrade psykologiska mekanismer, inom u-länderna och mellan u-länder och industriländer, som utvecklingssamarbetet rör vid och påverkar. Biståndsverksamhet är en ännu mycket ung verksamhet, och den drabbas ännu av åtskilliga barnsjukdomar. De måsle förstås och accepleras, men de mäsle ocksä botas, helsl förebyggas.

Som en sådan barnsjukdom ser jag den alltför länge dominerande tron bland både västvärldens och u-landsvärldens — vid universitet i väsl UtbUdade - ekonomer, alt del skulle vara möjligt att överföra och tUlämpa ekonomiska modeller från tekniskt och ekonomiskl högutveck-lade industrUänder på uppgiften att lyfta traditionella samhällen ur fattigdomen. Ett annal utslag härav är att man inle förrän i de yttersta av dessa dagar har fått klart för sig all sammanhangen i utvecklingsprocessen är sä komplicerade, svårbemästrade — och ömtåliga - och att man vet så litet om dem att en forskning i u-landsproblematiken — och här menar jag inte den projektinriklade forskning som är eller borde vara ell självfallet led i all projektuppläggning, utan en forskning i utvecklingsprocessen som sådan — är absolut nödvändig.

En ytterligare orsak lill all 1960-lalets resullat inte blev bällre ser ut att vara alt sä många u-länder ännu saknar den samhäUeliga basorganisation som är nödvändig för elt stabUl uppbyggnadsarbete. I slor utsträckning är detla ett ännu bestående arv från kolonialtiden, vars herrar saknade insikt i och känsla för detta fundamentala behov i sina kolonialområden.

Nu finns det i elt slort antal u-länder inle den nödvändiga apparaten för diagnosslällande, utvecklingsplanering, beslutsfattande och verkstäUande av beslut, i form av acceptabla data som underlag för en liUförlilUg statistik, en effektivt fungerande administration och en samhäUsstruktur som gör det möjligt att i praktiken genomföra beslutade utvecklingsinsatser.

Och för del fjärde innebär nalurliglvis själva del faklum att en myckel betydande krets av u-länder — ehuru de är politiskt oberoende — är

prakliskl laget lika ekonomiskl och handelspolitiskt beroende av väsUänderna som under kolonialtiden, elt allvarligt handikapp i deras ulvecklingsansträngningar.

Den omsvängning i tänkandet som har skett i den internationella debatten kan daleras Ull 1960-lalels sisla år - liden för utvecklingsstrategins födslovåndor.

Vad man än må säga om detta dokument som en kompromissprodukl av 127 självsländiga FN-medlemsslater kvarslär all del internationella samfundet för första gängen i världshistorien har samlal sig kring etl sådant dokument, med ambitiösa mäl för 1970-lalels utvecklingsinsatser och med rikllinjer för arbelel att nå dessa mäl. Värdel i della ökar ytterligare genom det faklum att slralegin är ett politiskt inslrument, utarbetat och antaget av represenianier för regeringarna i medlemsstaterna, med u-länderna i klar majorilel.

1 della dokumenl är nu inskrivet den nya syn på utvecklingsprocessen som kallas det integrerade eller enhetliga synsäliel. Vårl land har verksamt bidragil Ull genombrottet för denna åskådning, enligt vUken ell samhälle uigör ell enda socialt syslem, där en ensidig inriklning av ulvecklingsarbelel pä en eller elt par sekiorer får en skadlig effeki, genom all hindra en harmonisk lolal samhällsutveckling. I stället mäste samlade och väl planerade åigärder sättas in pä alla sekiorer, för aUa befolkningsgrupper och för alla delar av landet, och pä ett sådant sätt att insalserna förutsätter och siöder varandra. Detta verkar, av företagna fältstudier alt döma, all vara alldeles särskill vikligl i de mesl underutvecklade och falliga länderna, där en ensidig satsning på ekonomisk tUlväxt visat sig få långvariga sociala och därmed ulvecklings-mässiga skadeverkningar.

Del viktiga är naturligtvis den nya tonvikten pä fördelningsaspekten, understrykandet av att utvecklingsmålet mäsle vara all framslegen kommer alla Ull godo, all uppgiflen främsl är all bygga ell rättvist och rättfärdigt samhälle. Detla är en återklang av rapporten från del av Förenta nalionerna anordnade s. k. Slockholmsmölel i seplember 1969, dä tio utvecklingsekonomer - majoriteten av dem från u-länderna — formulerade sina kriterier pä en integrerad och samlad harmonisk utvecklingsprocess i följande punkter:

1. Den gör alla befolkningsgrupper delaktiga av utvecklingsresultaten och integrerar framför allt marginalgrupper och marginalregioner.

2. Den belraklar det som en viktig uppgifl alt aktivera sä vida grupper av befolkningen som möjligl, göra dem politiskt medveina och säkra deras medverkan i ulvecklingsanslrängningen.

3. Den syflar UU social rättvisa och alltmer minskade klyftor mellan olika befolkningsgrupper.

4. Den ger hög prioritet ål uppgiflen att ulveckla samhällets mänskliga resurser.

Del bör vara en orsak tUl särskUd tUlfredsslällelse för Sverige alt en av oss framlagd resolulion vid FN:s generalförsamling höslen 1970 blev enhäUigt antagen, eflersom den resolulionen bl. a. innehåller en uppmaning UU medlemsstaterna att man i 1970-talels ulvecklingsplanering skall i alla tUlämpliga delar inkludera dessa Stockholmsmötets fyra

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utveckUngsbiståndet

Nr 57

Torsdagen den 1 april 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

utvecklingskrilerier.

Herr lalman! Vi skall nalurliglvis inle hysa nägra Ulusioner om all della enhetliga synsätt kommer all snabbi slå igenom i den praktiska utvecklingsplaneringen pä det nationeUa och del internationella planel. Men de som tror pä detla säll, alt belrakla utvecklingsproblemen såsom etl mer bärkraftigt underlag för en mer framgångsrik utvecklingsplanering än tidigare, kan ändå registrera vad som har skell som en viss framgång. Den måsle nu följas upp.

Herr talman! Jag skulle vilja säga elt par ord, nästan rubrikmässigt eflersom lalariisian forlfarande är läng, om tvä konkrela utvecklingsproblem, som enligl min uppfattning är typiska utslag av vad jag här har sagt om ulvecklingspolilikens principiella innebörd.

Del första hänger samman med vad jag nyss har angivil som elt av huvudmisslagen under 1960-talet, nämligen överförandet av västerländska ekonomiska modeller på u-landsproblemaliken, så att man bl. a. praktiskt tagel generellt godtagit och välkomnat varie ny teknisk landvinning som sådan och har varil angelägen all Ullämpa den i praktiken, utan att söka i förväg grundligt tänka igenom dess evenluella negativa sidoverkningar. Ell exempel — mångomtalat sådant — är den s. k. "gröna revolutionen", del lekniska genombrottet i u-ländernas jordbruk, den som totalt selt har gett världen en respil i strävandena all skapa balans meUan tiUgång och efterfrågan på livsmedel. Nu börjar man förstå alt dess betydande makroekonomiska vinster måsle vägas mol UtebUvna ekonomiska förbättringar på mikroplanet, nämligen för dem som bäsl behöver dem, småbönder, jordlösa arrendatorer. Den gröna revolutionen har ökat de sociala och ekonomiska klyftorna, den har på sikl skapal risk för ylleriigare arbelslöshel pä landsbygden och allvarligt försenat nödvändiga jordreformer. "Om den gröna revolutionen inle älföljs av en revolution grundad pä social rällvisa, lär den inte förbli grön", yttrade Indira Gandhi för nägra månader sedan. Och inom FN och pä andra häU är etl arbete nu pä gäng med alt undersöka den gröna revolutionens sociala verkningar och för att därmed medverka till all den gröna revolutionen förblir grön.

Det andra problemet är u-ländernas miljöproblem. Den intensiva debaiten i de rika länderna kring dessa överhängande akuta frågor har, tyvärr, ännu inte nägon motsvarighet i u-landsvärlden, trols att u4andsvärlden redan har fulll upp av allvarliga bäde importerade och inhemska miljöproblem. Om inte u-länderna ganska snabbt kommer att beakta dessa miljöproblem som en viktig aspekt av de loiala utvecklingsproblemen och tar itu med dem därefter, kan man befara att de kommer alt bli u-länderna och oss aUa övermäktiga. Miljöproblemen har ju sin orsak i snabb befolkningstillväxt, industriaUsering och urbanisering, processer som under de närmaste decennierna kommer all karakterisera den stora u-landsvärlden. FN:s miljövärdskonferens nästa år mäsle därför ha som en av sina verkligl angelägna uppgifler all söka få u-länderna alt identifiera sina miljöproblem, se dem som en belydelsefull aspekt av sin utveckling, alltför kostsam i mänskliga, sociala och ekonomiska värden alt längre skjula äl sidan.

För delta behövs inte minsl en på u-världens problem och behov

betydligt mer än nu inriktad velenskapUg forskning, liksom ularbelandel av en för u-ländernas förhållanden och utvecklingsbehov användbar leknik. Del är en av DD2-slrategins svaga punkter, att de rika länderna i höstas inle kunde fäs all i del avseendet nu precisera några klara insatsälaganden. En ökad andel av forsknings- och utvecklingsarbetet i industrUänderna måsle komma att inriktas på sädana u-landsbehov, och här bör också värl land känna elt särskUt ansvar. Vid FN;s första översyn av DD2-slralegins prakliska tUlämpning, som äger rum 1973, kommer del här problemel ulan Ivekan att återkomma.

Herr lalman! Del är ju väl känl alt man inom FN-syslemel, i della fall FN:s utvecklingsprogram UNDP, samtidigt med alt DD2-slralegin utarbetades och antogs också har sett över FN-bisländels struktur och administration i den s, k. Jacksonstudien, Genom beslul pä grundval av den studien ställs det enskilda u-landel, dess problem, behov och utvecklingsinriktning i centrum för bislåndsplaneringen. Det enskUda u-landel bär naturligtvis självt ansvarel för sin ekonomiska och sociala ulveckling och bär ju också självl den största finansiella bördan för detla, UNDP-chefen Paul Hoffman beräknar att 85 procent av de finansiella investeringarna i u-länderna belalas av dem själva. Men för del bisiänd som mäsle Ull, ofta pä strategiskt viktiga samhällsområden, skall del ske en samlad programmering pä grundval av landels egna planer och prioriteter. För att en sådan länderprogrammering skall bli effektiv och resultatrik krävs emellertid alt den sker pä basen av en god utvecklingsplan, så långl möjligl präglad av den integrerade utvecklingens princip, 1 detla avseende kommer många u-länder att behöva och begära bisiänd -mänga utvecklingsplaner i dag är knappast värda namnet, utan kan snarare kallas önskelistor pä projekt släUda lUl hugade bidragsgivare. Därför blir följden i åtskilliga u-länder ibland onödiga biståndsprojekt, ibland dubbleringar, oflast föga av samordning. Den assistans som u-länderna här behöver och som gäller en av de mesl trängande uppgifterna i dag, nämligen i fråga om rådgivning i ulvecklingsplanering, programmering och samordning av olika biståndsprojekt inom denna ram, bör vara en internationell uppgifl. Förenta nalionerna bör vara det naturliga organet alt fullgöra den.

På sikl bör man hoppas all FN:s resurser alt väl klara denna uppgift av sä väsentlig belydelse i utvecklingsarbetet skall bli sådana att ocksä finansiärerna av bUalerala biståndsprogram — 90 procent för närvarande av aU officiell biständsgivning — kan anse sig kunna acceptera en sådan FN-roll. De bilaterala bisländsinsalserna mäsle nämligen i ökad omfallning komma alt ske inom ramen för en allt fasiare sammanhåUen internationell utvecklingsstrategi, som så snabbi som möjligl mäsle byggas ul och kompletleras med varandra inbördes samordnade delstralegier pä sådana områden som undervisning, sysselsättning, näringsförhållanden, jordbruksmodernisering osv.

Del är viktigt all framhålla nackdelarna med slora och med varandra icke koordinerade bUalerala biståndsprogram, EnUgt min uppfallning inrymmer bUaleral biständsgivning över huvud taget ålskUliga problem och svårigheter som måste sländigl beaklas. Inle minsl är dessa av psykologisk art. Förhällandel givare-mottagare är svärl och ömtåligt.

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det StatUga utvecklingsbiståndet

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

sedan mä man tala om partnerskap aldrig sä mycket. Och som den norske freds- och konfliktforskaren Galtung framhöll i en artikel för en tid sedan finns del elt palernaUstiskt och elilisUskt drag i den bUalerala bisländs-givningens beslutsprocess hur omsorgsfuUt man än söker bygga under del slulliga beslulel med förhandlingar på jämstäUd fot med sin motlagar-parlner.

Det multUalerala utvecklingssamarbetet har sannerligen sina svagheter; jag känner dem relalivl väl. Men man skaU inle inbUla sig att aldrig så effektiva bUalerala biståndsprogram kan vara så mycket bättre än de multUalerala alt de kan uppväga fördelarna hos dessa senare, främst det faktum att de multUalerala programmen är internationella, grundade pä internationeUt fattade beslut och verkstäUda av internationella riänstemän, med u-länderna som jämbördiga partners genom hela planerings-, besluts- och verksläUighelsprocessen.

Det finns en rad skäl för omfattande bUalerala biståndsprogram, men inte del att sädana i princip är mer effektiva. Några garaniier mot misslyckanden och felbedömningar i detta svära arbeie kan aldrig ges; sädana har inträffat och sådana kommer att inträffa, även om självfaUet alll mäsle göras för att förebygga dem.

Just därför att biståndsverksamhet, utvecklingssamarbete, är en ung och svår verksamhet är det desto viktigare all arbetet noggrant följs upp och arbetsresultaten noggrant värderas, bilateralt och multilateralt. I DD2-stralegin är en sädan verksamhet förutsedd och jusl nu under ulformning i FN-sekretarialel, och jag hoppas all Sverige skall fuUfölja sin aktiva insats i delta avseende i det fortsatta arbelel. Inle minst framstår del som angelägel alt undersiryka vad som sägs i proposiiionen och utskollsbetänkandet om behovel all stärka FN-sekrelarialets resurser inför dess viktiga uppgift i fräga om uppföljningen av DD2-slrategin.

Herr lalman! Läl mig avslutningsvis med instämmande åter citera utvecklingsekonomen Barbara Ward, som bland ett antal huvudrikl-punkler för ett bättre och effeklivare ulveckUngssamarbete under 1970-talel har angett följande:

1, UtveckUng måste uppfattas som ett partnerskap mellan rika och
falliga länder och utformas efter gemensamma diskussioner av problem,
behov, resurser och biståndsinsatser,

2, Ulveckling måsle innebära full mobUisering av u-ländernas egna resurser, vilket som fömtsältning kräver skattereformer, inhemskt sparande, kooperativa ekonomiska företagsformer, generösa jordreformer och en kraftfuU satsning pä massundervisning, främsl läs- och skrivkunnighet,

3, Ulveckling måste betraktas som en intemationeU uppgifl och förpliktelse, av intresse för och med ansvar för samtliga jordens länder. Detta bör leda UU en allt slörre andel utvecklingssamarbete multUaleralt, i första hand genom FN-organen, och ett åtföljande ökal ansvar för FN-apparalens effektivitet bland dess medlemsslaler.

Herr talman! Del är skäl all med tiUfredsstäUelse noiera alt den svenska biståndsverksamheten i större utsträckning än de flesta andra som jag känner UU uppfyller dessa i min mening rikliga kriierier. De anslag för budgetåret 1971/72 som riksdagen nu slär i begrepp all bevilja

innebär ytterligare steg i rätt riktning och ytterligare bidrag tiU 1970-talels inlernalioneUa utvecklingsinsatser, som helt enkell måste bli avsevärl mer effektiva än 1960-talets, om marschen mot alltmer ökad sväll och okunnighet, alltmer av våld och förtryck skaU kunna hejdas. 1970-talet mäsle representera en vändpunkt i denna utveckUng.

Hen NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! I nyhetssändningarna häromdagen lalade en rapportör från detla hus om "riksdagens anonyma ledamöier", som också ibland lar Ull orda i debatterna. Det är tråkigt all de anonyma åtminstone ännu mäste göra del och förbruka dyrbar tid.

Jag är en av dem som med anledning av utrikesutskottets betänkande nr 2 vill foga nägra ord UU protokollei, men innan jag säger det jag hade länkt säga viU jag gärna uttrycka min känsla av beklämning inför ell anförande aUdeles nyss av herr Svensson i Malmö. Han lyckades i slulel av silt anförande plocka in ell angrepp mol dem som har lösryckta blad ur Nya testamentet. Han angrep missionens insatser i Eliopien, vilkel jag fann myckel obefogat. Jag upplevde hans anförande som myckel dogmatiskt. Del var beklämmande. Man mölle här en Iroende människa, och del är roligt med troende människor, men hans anklagelser om hyckleri och om falskhet när han talade om parasiter och utsugare var sädana all jag måste fråga; Vad är del för värld vi slyr in i, när herr Svensson och hans sympatisörer skall överta makten, när den värld som han angriper skall avlösas av den värld som han förordar?

För övrigl mäsle jag fräga: Varför lar man upp sädana här saker i etl anförande som hans? Är det inte fel plals, en ensidig belysning, aUtså bara från öst, en tro all detta är sanningen? Det är säkerl mänga saker som herr Svensson vill ål som verkligen skaU angripas, men det han kaUar sanningen är ändå bara förvridna fakta. När han talar om de fattiga länderna och de rika och framstäUer aUa länder i väst som utsugare tycker jag att också han gör sig skyldig tUl hyckleri. Vad är det för länder som lägger ned mest pengar på rustningar här i världen? Ja, de ligger inle bara i väsl.

Som sagt: Jag nästan tappar lusten att arbeia poUtiskt, om jag mäste förutse all del som herr Svensson i Malmö åsyftar och arbelar för skaU komma. Jag tror inte all det är en bättre värld.

Jag vUl härefter gå till det som utskottet har sagt. Det besvarar pä s. 46 i beiänkandel vär trepartimolion om angelägenheten av att underlätta siudier av del rikhaltiga materialet om u-landsproblemen. Vi har framförl åsikten att SIDA genom stipendier bör främja registreringen av della malerial. Utskollel bemöter molionen i slor vänlighet, och jag tolkar dess ord egentligen som bifall i sak.

Utskottet förnekar inte det berättigade i motionens åslundan. Del menar all den eflersökla verksamhelen bör finnas och alt den finns. Och jag förslår all SIDA genom utskottets skrivning finner del möjligt all främja registrering och katalogisering av material om vårt u-landsarbete. För all inlel missförstånd skall föreligga viU jag dock någol ulveckla motionärernas synpunkt.

Del kan hända att utskottet och vi lalar nägol vid sidan om varandra.

Nr 57

Torsdagen den 1 april 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

Utskottet pekar fulll rikligl pä SIDA:s informaiion om nuet, om del som skett i modern lid och del som inträffar i dag. Förteckningen över nyutkommen u-landslitteratur, SIDÄ:s u-kalalog, länderbeskrivningarna och tidningen Rappori är aUl värdefulla saker. Vi är lacksamma för del. SIDA:s bibliotek nämns, och det är säkerl av största vikt. Men trots alll detla menar molionärerna all ett — jag stryker under del - ett vikligt område är något försummat.

Nuet redovisas som sagl, och del är för all del intressanl, men vår moiion påstår att svenskt u-landsarbele är i smältdegeln och att en kris tycks finnas. Den stora allmänheten följer inte med och känner ingen entusiasm. Vi tror att del kan hjälpas upp genom all perspektiven dragés bakåt i tiden. Ty man kan se tUlbaka pä elt progressivt sätt. Förslå mig rätt: del är av vikt all bakgrunden Ull och uppkomsten av dagens verksamhet belyses. Begynnelsen, den första utformningen och de första resultaten skuUe kunna ge helhet ät bUden av del arbete vi bedriver i dag, öka entusiasmen och främja och berika debatien.

Del är sä litet som är känt om della bland det slora flertalet människor. Del finns mängder av malerial, men var finns del? Hur får man tUlgäng UU del, och vad skaU man tro på? Därom står del föga i det rikhaltiga informationsmaterial som SIDA har. Vi tror all SIDA nu kan ta fram allt det behövliga materialet. Missionsarkiven är rika. Fosterlandsstiftelsen t. ex., det första säUskap som arbetade med egna missionärer i u-land, har arkiv, och även på andra håll ligger nyttigt malerial. I slort sett är den nu existerande arkivförteckningen i Sverige svåröverskådlig. 1 Dagens Nyheter den 23 januari i är skriver en forskare: "Den samlade informationen i etl stort arkiv kan liknas vid ett korlregister som varken är uppställt i någon alfabetisk eller kronologisk ordning." Då är det inte lätt att arbeia. Hur skall riksdagsmännen hitta det de behöver för alt orieniera sig? Hur skaU politiker, forskare och blivande experter finna det de söker för sin kunskap och sina studier? Del är härom vär motion rör sig. Den som skall ta stäUning lill ansvaret för hjälpverksamhet UU mUjardbelopp och som vUl alt de svenska stödjarnas intresse och hjärta skall hell vara med kräver lättare tiUgång tiU käUorna, vill veta inte bara om dagens gärning ulan även om bakgrunden och anledningen Ull den enlusiasm som en gång fanns.

Herr talman! Lät mig peka hell korl pä hur del började. Opinionen för bislånd åt utvecklingsländerna väcktes i vårl land för länge sedan, tidigare än någon tror. Vi vet faktiskt datum: den 27 februari 1835, då Kungl. Maj:l gav nägra personer tillstånd att insamla medel och utge skrifter saml "lämna understöd ät sådana missionsstiftelser i andra länder, som synes behöva eller förtjäna bidrag". Det sålunda stiftade Svenska missionssäUskapel, i vUkel bl. a, juslitiestatsministern Rosenblad och biskoparna Wallin och af Wingärd verkade och som bakom sig hade metodislpastorn George Scolt vilken som icke varande svensk ej kunde framträda och uttala sig offentligt, just här hade bUdats på trettondagen del ärel, men behövde Konungens tUlstånd för sin verksamhet, och Konungen gav del tillståndet.

Detta sällskap har varit pionjären. Missionen har alltså fått Kungl. Maj:ls officieUa erkännande redan vid starten. Det finns alltså papper på

all Kungl, Maj:i stödde u-landsarbetels begynnelse. Nr 57

Utvecklingen skedde den gängen oerhörl snabbi i jämförelse med alll x H H

det som gick trögt dä för liden. Man kan peka pä den lidens , -i 1071

nyhetsbyråer, missionstidningarnas redaktioner, t, ex. Missionstidningen -----

här i Sverige som redan 1834 skrev så myckel och citerade en mängd Flet statliga ut-

utländska Udningar som lästes och översalies i den svenska tidningen, vecklingsbiståndet

Man hade mycket att berätta. Vi kan knappasl tro all del är sanl alt de

nio största missionssällskapen i England och Skottland redan 1846 hade

1453 missionärer och 767 stationer i arbete. Redan 1845 fanns

missionärer pä Ceylon därju Sverige numera arbelar. De svenska bidragen

gick även UU missionsinstilulet i Basel som är myckel betydelsefullt i

delta sammanhang. Del gick ocksä pengar Ull Martyrkyrkan pä

Madagaskar.

Frägan är om inte den del av svenska folket som i dag känner lill u-hjälpen och är inlresserad för den är procentueUt lägre än den var dä, och då mäste vi hitta utvägar.

Den forskning som SIDA stöder sker UU slor del pä doktorsnivå, och det är i och för sig inte något fel, men del krävs också forskning på ell plan som kan ge en breddning av informationen, en popularisering, och vi tror att förslaget i vår moiion skulle åsiadkomma en väsentlig förbällring av den nödvändiga insikten i dessa frågor.

Jag vUl påpeka alt några tidningar just i dag framhållit att del vore lättare all fä opinionens stöd för u-hjälpen om man kunde lämna tydligare besked om det som hänt lidigare. Jag anser ocksä att det är mycket betydelsefuUt med saklig upplysning, inle minst efler ell program "Vil mission i Kongo" som sändes i repris lorsdagen den 25 mars. Där framfördes anklagelser mot missionen, vilka delvis mäsle bollna i okunnighet och dessutom har ökal förvirringen och misstron. Jag kan bara påpeka alt programmei recenserades i Expressen den 26 mars under rubriken "Ompröva missionen". Skadeglädjen lyste fram. Jag anser att detla program faktiskt skadat väsenlliga ling även om det hade många positiva inslag.

Jag kan peka på några artiklar som skrivits i lidningarna med anledning av delta program. Redan programmels litel "Vil mission i Kongo" har, skriver en lidning, något av giftpU från elt djungelbakhåll över sig. Tidningen tiUägger: "Annars var del så gott som programmei igenom en ringlande kedja av negalivismer, upprepade frän det kriliserade programmet 1970."

En missionär som varil många är i Afrika skriver i en artikel med anledning av detta program: "Vi har själva varit ute pä missionsfällel i Afrika i 37 är - mycket av tiden i Kongos vUdmarker. Var det en kultur all bevara, då del där t. ex. var brukligt att döda alla IviUingar som föddes? Kan den missionär som sökt bekämpa en sådan sedvänja anklagas?"

Man lalar i programmet om missionärernas negativa sidor och berättar
ingenling positivt, men här talar dock en kännare om hur missionärer
kom tUl slammar som levde i analfabetism, lärde dem all läsa och gav
dem något att läsa osv. Vel ni hur många afrikanska språk som hade
skriftspråk före missionärernas ankomst? En kulturs slörsla rikedom är 91

Nr 57

Torsdagen den I aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

väl ändå språkel. Kongo hade inga skrivna slamspråk dä de försia missionärerna kom. Det är etl gigantiskt arbete all t. ex. översätta bibeln tUl dessa språk. Det har missionärerna gjort. Detta stod i tidningen Dagen den 31 mars.

Under rubriken "Språkkunskaper" påpekar tidningen: "Ofla är del missionärer som skapat en stams skriftspråk genom att teckna upp del lalade språket. De har på så sätt utfört en ovärderlig kulturinsats. Det är också genom alt på delta säll närma sig folk som de fått insikter i kulturmiljön och kunnai förslå folkets sätt alt tänka och handla.

Ofta lalas del annars slarvigt om hur missionärerna brutit ner den gamla kulturen,"

Ja, del har ocksä skett i vårl land, all den gamla kulturen ersatls med något annal, påpekar tidningen och forlsäller: "Missionärernas skolor och andra kulturinsatser har säkerligen bidragit Ull alt göra förändringarna mindre smärtsamma," Det är vad som också sker därute.

Man anklagar oss också i dag för alt vi har elnografiska samlingar i Sverige, och man viU all vi skall skicka Ullbaka dem. Del kan ligga nägol i del med tanke på hur dåligt utrustat Etnografiska museet är i fräga om prakliska lokaler. Tack vare att missionärer och forskningsresande på 1700- och 1800-lalen förde hem elnografica frän fjärran länder blev det emeUertid bevarat; i annal faU hade det inle funnils kvar i dag. Nu kan det eventuellt delvis skickas tUlbaka när de nya, moderna staterna där ute uppför byggnader som passar och i vUka föremålen kan konserveras. Jag tror det är fel att angripa missionen för att de föremål som finns på Elnografiska museel har förls hem UU Sverige.

Herr lalman! Jag vUl yrka bifall Ull reservationen 8 belräffande frägan om minimiram för del statliga slödel Ull missionen och övrigt enskUt hjälparbete. Fru Lewén-Eliasson sade alt pengar finns tUl hands. Del är ju bra, men jag är inte helt säker på att hon tolkar situationen rikligt. Missionen har faktiskt inte alla gånger de medel den behöver. Det arbeie som utförs av missionen är oerhört omfattande. Den internationella missionssjukvården är betydande i en rad av världens fattigaste länder, även jämförl med dessa länders statliga sjukvård. Jag skall la några exempel.

Missionssjukvården i Indien uppgår lill 18 procent av den totala sjukvården, i Tanzania tUl 43 proceni, i Taiwan (förr Formosa) tUl 20 procent och i Indonesien till 12 proceni, Pä en konferens i Jönköping för nägol mer än elt är sedan talade man om hotel mot denna verksamhel genom bristen på medel — man måste faktiskt länka sig att skriva ned antalet sjukhus, och del förelåg svårigheler även beträffande skolorna. Det vore beklagligt. Missionens och övrigt enskilt humanitärt hjälparbete har med knappa resurser nätt utomordentliga resultat i u-länderna, men medelsbristen är kännbar.

Genom det goda samarbelel med folken i berörda u-länder blir ocksä den verksamhet som stöds av missionen av stor omfattning. Utöver cirka 10 000 inhemska lärare, läkare och annan sjukvårdspersonal har svensk mission cirka I 400 från hemlandet arbelande i u-länderna, SIDA har 454 personer arbelande i u-länderna, Enligl statistiken driver eller siöder missionen 2 100 boltenskolor med 230 000 elever, 390 meUanskolor

med 68 000 elever och 46 realskolor och läroverk med 22 000 elever. Man har över 2 400 elever i sjukvårds- och hanlverksskolor. Man har 73 sjukhus och sjukstugor med 130 000 inneliggande patienter under årel och man har ocksä 200 polikliniker med över 1,3 mUjoner patienter per är. Man har radioverksamhet osv.

Vi lycker alt SlDA:s biståndsregler skulle kunna vidgas. Vad beträffar t, ex, anslag lUl byggnader och inventarier bör lägre krav än nu slällas på organisalionernas egna bidrag. Även beslämmelserna för starlbidrag bör uppmjukas. Jag kan som jämförelse med de 20 miljoner kronor som moderalerna i sin partimolion hemstäUer om, vUkel krav följs upp i reservaiionen, nämna all Väsllyskland för elt par är sedan gav 90 miljoner kronor lill missionen och Nederländerna gav 38 miljoner kronor. Jag skall för lidens skull inle säga mer. Bara nägra slutord: Har Kungl, Maj:l en annan uppfattning om missionen nu än 1835? Dä var Kungl, Maj:l yllersl välviUig mol missionen, godkände aUa stadgar för del försia missionssällskapet och gav därmed u-landsarbelel en god start. Vi skaU prisa Kungl. Maj:l för det. Förhoppningsvis hyser Kungl. Maj;t samma välvilja och har samma positiva inställning UU missionen i dag. Jag hoppas all missionen skall få erfara det i allt vidare utsträckning.

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbis tände t

I detla anförande instämde herrar Petersson i Gäddvik (m), Johansson i Skärstad (c) och Böriesson i Falköping (c).

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) korl genmäle:

Herr lalman! Etl par passusar i herr NUssons i Ägnas anförande är ganska förbluffande. Här diskuterar vi aUtså en anslagsfråga där hundratals mUjoner kronor skall ruUa, och han säger öppet all del knappasl hör UU saken - här är inte räll forum att diskulera ät vUket håll och tUl vUkel ändamäl de skall rulla. Nu är del väl inle sä att han i själ och hjärta anser della; han vUl väl hell enkell inte höra lalas om de obehagliga fakla som vidlåder specieUt Världsbankens utlåning — den Världsbank som Sverige siöder.

Herr NUsson i Agnas mä säga vad han vill! Han kan gä Ull Världsbankens årsrapporter, han kan gä lUl dess egen statistik, han kan gä lUl de dokumenl som har med Världsbankens konstitution och organisalion alt göra. Han skall finna all det trots alll är förre krigsministern McNamara som är ordförande. Han skall finna all alla Världsbankens ordförande har varil amerikanska storkapitalister. Han skaU finna all de huvudsakliga lånlagarna är länder av lypen Grekland, BrasUien, Indonesien, ThaUand, Sydafrika. Han skall finna all del fakiiski finns belägg för alt man beviljade det stora länel UU Sydafrika härom ärel. Han kan gå till invandrarverkets handlingar och se att det finns belägg för vad jag nämnde om den brasUianske flyktingen som inte kommer all bevUjas polilisk asyl.

Han kan ocksä fä klart belagt för sig all Världsbanken, som Sverige aUlsä siöder, släller sådana viUkor för mottagarna som innebär all de mäste accepiera en myckel ulpräglad slorförelagsvänlig och kapitalistisk ordning, som begränsar deras nationeUa självständighet och rörelsefrihet. Han vet alt Sverige siöder alll delta, och han kommer all rösta för del.

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

Jag Iror all hans ovilja all höra dessa faktiska omsländigheler relateras har den mycket enkla bakgrunden all han inle vill höra om den verklighet som han länker rösla för, ulan han vUl kunna sova lugnt i natt i tron pä att missionen och slorkapitalismen skall lösa de faltiga ländernas problem.

Herr NILSSON i Agnas (m) korl genmäle:

Herr talman! Jag log upp herr Svenssons i Malmö anförande under erkännande av all han kanske rörde vid förhåUanden som borde kriliseras, men när han här i ell i förväg skrivel anförande - där 1. o. m. "fru talman" tydligen stod i manuskriptel - rabblade upp en mängd saker gjorde del på mig ell beklämmande inlryck. Ingen kan ju direkt granska det han sade. Vissa uppgifler var kanske rikliga, men han hopade dem i sädan mängd.

Han talade ocksä om dokument som jag kunde läsa. Ja, dem kan jag läsa, men han hade tolkat dem pä ett sätt och jag och andra skulle lolka dem pä elt annat sätt, åtminstone i vissa delar.

Om herr Jörn Svensson vUl skapa tilltro för kommunismen eller för sill sätt att se på världen — han kanske kallar det marxismen - mäsle han framföra sina tankar pä etl annat säll. Jag mäsle som åhörare här i bänken — liksom vUken annan åhörare som helsl - reagera. Man gär väl inte fram på det där sältel, om man vUl vinna förlroende! Del ger mig ell skrämmande intryck av att den värld vi är pä väg in i — eflersom förmodligen herr Jörn Svenssons sympatisörer blir aUt fler — är en värld där förlryckel komnier frän elt annat häll än del hen Svensson nu pekar på, men det kommer i alla faU.

Herr Svensson nämnde Eliopien. Jag inbUlar mig att jag också känner Etiopien en smula, eftersom jag har rest där. Jag känner Ull CADU-projektet, jag känner tUl svenska insalser där. Jag skaU inte blanda mig i grälet mellan socialdemokrater och kommunister, men jag anser det riktigt all vi fullföljer del vi har börjal med där ute i Etiopien. Och vad vUl herr Jörn Svensson sätta i stället för Haile Selassie som han angrep? HaUe Selassie har säkert mänga svagheter, han är i händerna pä folk som han kanske inte borde ha att göra med. Men är en kommunistisk diktatur bättre? SkuUe det vara någonting som vi borde önska att få i stället?

Jag har aldrig nägonslans i de slaler, där den ideologi som herr Jörn Svensson företräder har kommii UU makten, sell att människor har blivit friare eller rikare. Jag påstår att del är osanning herr Svensson far med. Kanske invänder han nu: Del har jag inte sagt. Men indirekt är hela hans bevisföring och hela hans resonemang just elt typexempel på hur man lalar i de länder där man påstår sig vara för friheten, för de fattiga folkens frigörelse, men i själva verkel håller människorna inom sina egna gränser i tvång, ja, i oerhört hårda bojor, där man häller länder, som man har lagl under sig, i den hårdaste fångenskap. Vi kan tänka t. ex. på de baltiska randslalerna.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Tre korta punkler! För del första: Jag talar inle här i kammaren för att vinna förlroende hos herr Agnas, del kan jag försäkra honom.

Torsdagen den 1 aprO 1971

För del andra; Återigen ell ganska förbluffande yttrande! Här säger     N|- 57
herr Agnas all han inte   kan bemöta   mig, för han har inte läst de
handlingar som rör Världsbanken. Hur vore del om han läsle dem, innan
han satte sig här och voterade och beslutade om hundratals miljoner? Dä
fick han reda pä del här lånet tUl Sydafrika och andra vackra ling.    Det statliga ut-

För del Iredje skuUe jag vilja säga all vi nu här ser ell typiskt exempel vecklingsbiståndet på en man som har sä att säga överlevt från det kalla krigels aimosfär. Befrielserörelser, över vilka det kommunistiska partiet i della land varken har vUja - och om det hade vUja inle förmåga - att utöva något tryck eUer något inflytande, dessa befrielserörelser som spontant kommer alt uppslå i de utsugna länderna är för herr Ägnas aUlid liktydiga med kommunism av det enkla skälet all de holar den samhällsordning som i decennier och århundraden har plundrat de här fatliga nationerna.

Herr NILSSON i Agnas (m) korl genmäle:

Herr lalman! Del var ju intressanl och lärorikt all höra alt herr Jörn Svensson inte talade för att inge herr Agnas, som han kaUar mig, förtroende. Del är alltså olika människor som herr Jörn Svensson vänder sig lUI. Somliga vUl han inge förlroende hos, och dä förmodar jag all det är de människor som kanske i huvudsak bara lar emot upplysningar och informationer frän etl vissl häll, medan han räknar med all hos oss, som försöker se saken från olika håll, är del omöjligl alt inge förtroende.

Vidare säger han all jag har sagl att jag inte har läsl dokumenten. Herr Svensson begärde all vi skulle läsa dem pä samma sätt — om vi läste dem. Då sade jag all han förulsäller att vi skuUe läsa på samma säll som han. Vi läser dessa dokument med en annan tolkning, sade jag. Del är väl sanl att jag som riksdagsman inle sätter mig ned och läser precis aUa papper som angår de olika proposilioner eller förslag som kommer; del är väl en helt omöjlig uppgift i sin omfattning, särskUt som jag inte hör Ull detta utskott. Men å andra sidan är jag inte hell okunnig om vad Världsbanken är och vad den gör osv. Jag mäste framhåUa alt vi alltid kommer att lolka dem olika. Men av herr Jörn Svenssons anförande läl det som om sanningen låg bara pä hans sida. Jag medgav ju all han kunde ha delar av sanningen, men han framställde den pä ell sätt som inle ingav förlroende.

Sedan talade han om nägon som hade överlevt det kalla krigel — om del var jag vel jag inle. Men jag är säker pä alt om de ideologier segrar som herr Svensson företräder, sä har jag ingen chans att överleva.

Hen MÖLLER i Gävle (s):

Herr talman! Det är med glädje man konstaterar all vi i dag tUlryggalägger en ny etapp pä vägen mot enprocenlsmålel enligl den fastlagda tidtabellen. Vi skall inle underskalla de statsfinansiella påfrestningar som kommer all uppstå när biståndet närmar sig 2 miljarder. Men vi bör nog inle i riksdagen överväga all rygga den utfästelse som Sverige har gell i Förenia nalionerna och inför andra internationella fora tUl de fattiga folken.

Det viktigaste som har skett pä senare tid i fräga om u-hjälpen är
anlagandet i höstas av FN-slralegin för del andra utvecklingsärtiondet,
som 1970-talel skall bli. Fru Thorsson har nyligen vältaligt erinrat därom. 95

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

Del är ell centralt dokument med rikllinjer, nya mål och förhoppningar. Man flyttar fram positionerna från 1960-talet, från det första utveckUngs-ärliondet, som berell så mänga besvikelser men som ändå bidrog Ull att främja och aktivisera industrUändernas insatser, säkerl mer än som hade skell om inte detla utvecklingsärtionde hade proklamerats i FN.

Det bistra faktum kvarstår dock att klyftan mellan fatliga och rika länder har vidgats under 1960-lalel, även om u-ländernas nivä myckel sakta har höjts. Denna klyfta kommer all bestå under överskådlig tid.

Uppnåendet av enprocentsmälet, även i det nya och kvalilalivl förbättrade skick i vUkel det uppställts i FN-stralegin, betyder inte att denna klyfta skulle minska, inle heller ulan vidare att nelloinflödel av bislånd Ull u-länderna skulle öka. Skuldräntor och amorteringar pä de län som u4änderna lagil upp i industrUänderna växer hotfullt aUlmer och tar nu cirka hälften av brutloinflodet av bislånd.

Teoretiskt kan etl läge uppslå inom en relalivl nära framlid där kapilalulflödel frän u-länderna överstiger vad de fär in i bislånd från i-länderna. Om della skaU kunna förhindras, vilkel är tvingande angeläget för all inle u-ländernas handel och utveckling skall lamslås, är det väsentligt med en stor samlad aklion av industrUänderna för all skriva ner u-ländernas skuldbörda. Sverige och likasinnade länder bör här ta lämpliga initiativ. Dess värre fär man nu konstatera all u-hjälpen är i motvind i de stora industrUänderna.

Lål mig framhålla alt ett väsentligt drag i den nya FN-stralegin är all den liUförls en ny dimension. Vid sidan av betoningen av den ekonomiska tiUväxten och bruttonalionalinkomslen, som lidigare har dominerat målsättningen, har nu sociala mäl och syften förls in i strategin pä förgrundsplals. Inte minst från svensk sida har värdefuUa initiativ här lagits och vunnit beaktande - man kan nämna professor Gunnar Myrdal och riksdagsledamoten Inga Thorsson som spelal en betydande roU i all slä fram just de sociala värderingarna i FN-strategin. Del heler nu i strategin all ulvecklingens yllersla syfte är alt förbättra människans levnadsvUlkor och därför bör en rätlvis fördelning av inkomster och förnödenheter åstadkommas för all främja såväl social rättvisa som effeklivitel i produkiionen.

Man kan konsialera alt den nya FN-slralegin ligger väl i linje med svensk biståndspolitik, antingen del gäller all renodla målet för offentUgt bislånd obundenhet i biståndet eller betoningen av de multilaterala organen.

Läl mig, med den arbetsfördelning vi har gjort i utrikesutskollet, beröra ett par reservationer.

1 reservationen 3 av herrar Turesson och Virgin tolkas FN-stralegin på elt särskilt sätt, och reservanterna drar slutsatsen all Sverige inle bör ge bislånd Ull Cuba. Motivet är all Sverige borde inrikia sig på att bistå de faltigasle länderna och att Cuba inle tillhör den kategorin på grund av det rikliga bisländel frän öslstalerna. Vårl bistånd tUl Cuba är nu några mUjoner under ett år dels för ell s. k. mullibi-projekt i UNESCO:s regi UU en koslnad av 10 miljoner kronor under en femårsperiod, dels några projekt för mödra- och barnavård.

Del var inte korrekl när herr Virgin nyss sade all FN-slralegin lägger

"huvudvikten" vid insalser i de allra fattigaste länderna. Där talas inle om någon huvudvikt utan om särskilda insatser, särskUda åigärder, särskUda program. Men därav skaU man icke dra slutsatsen att Sverige mäste eller bör utforma sitt bisiänd uteslutande med tillämpning av fatligdomskrileriel - del har redan erinrats om della. De flesla länder som vi ger betydande bistånd kan utan vidare hänföras just till denna kategori av de allra faltigasle. Men annars finns för närvarande ingen definition av FN-slralegins ländergrupp "de minst utvecklade", och all uiforma en sädan definition är inle en uppgifl för Sverige ensaml. FN:s generalförsamUng anlog emellertid i höslas en resolulion som innebär en begäran lUl berörda organ all studera denna fräga för all få fram en identifiering, få kriierier på gruppen "de aUra faltigasle". Den s. k. Tinbergenkom-mittén häUer pä all undersöka dessa frågor. Ekonomisk-sociala rådet, UNCTAD :s styrelse och andra internationella biståndsorgan har också anmodats att ge hög prioritet ål saken, så att generalsekreteraren i höst skaU kunna rapportera UU generalförsamlingen.

Det kan nog inle bli lal om all entydigt utpeka en särskUd ländergrupp pä säg 10—20 nationer och säga all jusl de är de allra fattigaste. Snarare kommer man att sälla upp vissa kriierier i samband med varje särskUd biståndsinsats, med beaktande av all etl land kan vara aUmänl sell mycket svagt utvecklat men mer avancerat i vissa särskilda avseenden. Man rör sig här naturUgtvis pä utomordentligt ömtåliga fält, men vi har skäl tro all denna debatt skall föras framåt i nära framlid och öka förutsättningarna för att inrikia biståndet där hjälpbehovet är störst. Men även därefler mäsle det vara klokt för oss alt bibehålla rörelseutrymme och flexibilitet i värt länderval.

När reservanterna herrar Turesson och Virgin pekar på öststaternas bistånd tUl Cuba och anser all detla skulle vara moliv för oss all avbryta en insats - klen som den är men dock en börian - lUl Cuba, sä har delta varken stöd i FN-strategin eller i den svenska riksdagens tidigare ultalanden i denna fråga. Tvärtom sade riksdagen i fjol att elt utvecklingssamarbete med Cuba kan bli möjligl och motiverat. Del finns alltså ingen anledning att tUlmötesgä reservanterna.

Jag vUl i del sammanhanget erinra om att herr Hermansson i Stockholm m. fl. har motionerat om ell biståndsanslag till Cuba pä 20 mUjoner kronor som etl första sleg i en ulbyggnad av sjuk- och hälsovård enligl ett program som uppges vara beräknat tUl 100 miljoner kronor och som skissartat skuUe vara presenterat för SIDA. Utrikesutskottet har yrkat avslag på den motionen, och man kan väl utan vidare säga att projeklel inle är så konkrel utvecklat och moget att någol svenskt anslag i dag skulle vara påkallat, även om vi med liden kan bli inlresserade av alt siödja projektet.

Som framgår av Kungl. Maj;ts proposilion prövar SIDA för närvarande förutsättningarna för vidgade insatser frän svensk sida lill Cuba. Ell par man befinner sig redan där, och i dagarna kommer en delegation frän utrikesdepartementet och SIDA alt resa ner lUI Cuba och studera lämpligheten och möjUgheten av nya biståndsinsatser.

Medan ländervalet är på tal skall jag säga några ord om reservaiionen 4 av herr Dahlén m. fl. belräffande biståndsinsatser i Zambia och

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbis tände t

4 Riksdagens protokoll 1971. Nr 56-57

Nr 57 Botswana. Reservanterna yrkar all SIDA skall utarbeta en plan för att

Torsdagen den 1 aprU 1971

väsentligt öka biståndel lill dessa båda länder. Reservaiionen är föga slarkl motiverad, eflersom delsamma i själva verkel sägs med andra ord av ulrikesulskollels majoritet. Där pekar man pä dels all riksdagen

Det statliga ut- tidigare betonal skälen för all stödja länder som drabbats av aparlheids-

vecklingsbiståndet regimerna i södra Afrika, dels all bistånd lämnats i skUda former Ull länder som Zambia, Botswana, Lesotho, SwazUand och andra länder som har känning av aparlheidsregimerna respekiive sanktionerna mol Rhodesia. SIDA har byggt ul sitt bisländskonlor i Zambia och därmed underlättas att väsentligt öka våra insalser, vilkel avsikten är, Zambia — som genom sin kopparinduslri har rikare naturresurser än de flesla andra länder i del s, k, svarta Afrika — har av Sverige främst begärl personal-och experlbiständ, men inte heUer andra former för bislånd bör uteslutas. Jag anser därför alt reservanlernas önskemål redan är i sak lUlgodosedda och all ingen ytterUgare bestäUning av riksdagen är påkallad,

I den kommunisliska partimolionen 674 av herr Hermansson m, fl, kritiseras Världsbanksgruppens verksamhel, och herr Jörn Svensson i Malmö har nyUgen varil inne pä detta i etl passionerat anförande, I moUonen yrkas avslag pä Kungl, Maj:ls förslag om anslag pä 175,9 mUjoner kronor liU InternationeUa utveckUngsfonden, IDA, Del är elt förslag av stor räckvidd, eftersom det berör ett av huvudorganen för svenski mulUlaterall bistånd. Som vi hörde här mera ulföriigt beskrivet än i motionen gär kritiken ul pä att Världsbanken har UU mäl alt främja kapitalistisk företagsamhet och imperialistiska iniressen. Motionären ifrågasätter om det är förenligt med svenska folkets intressen och vår biståndspolitiks principer att medverka i en sådan långivning. Man begär utredning och granskning av Världsbanksgruppens verksamhel, och i väntan därpå bör svenskt kapital inle satsas.

Visst kan man rikla kritik mot Världsbanksgruppens arbeie, mot dess prioritering och sätt all arbeia. Sä skedde i en moiion som herr Mals Hellström och jag lade fram i riksdagen förra året och som fick en mycket positiv behandling av statsutskottet. Där behandlade vi utförUgt dessa frågor, bl. a. med förord för en förskjutning av vär insals från Världsbanksgrappen tUl de mera cenirala FN-organen, UNDP och moisvarande. Men att dra slutsatsen all vi bör avbryta anslagsgivningen UU IDA är som jag ser det helt orimligt.

Världsbanken böriade sin verksamhet efler krigel, främst för all siödja återuppbyggnaden av Västeuropa. Den har med tiden skiftat över verksamheten UU utlåning UU u-länder. Betoningen ligger främst på Lalinamerika, som förra budgetåret fick över 40 proceni av utlåningen, medan 26 proceni gick tUl Asien och endast 17 procent tUl Afrika. Det är riktigt alt Värld.sbankens verksamhet är inriktad på u-länder med relativt hög per capita-inkomst, att den har preferens för stöd till den privala sektorn och eftersätter kooperativa och slalliga projekt. Della är tendenser som förtjänar kriiik. Att märka är dock alt Världsbanken på senare lid under sin nye president, McNamara, börjal en omorientering; där ett vidare synsätt gör sig märkbart när det gäUer utvecklings-

98 problemen.

Del är i denna diskussion också väsentligt all konstatera all Världsbanksgruppen med Världsbanken, IDA och Internationella finan-sieringsbolagel IFC med sin långivning på tolv miljarder kronor under senaste budgetåret är den ojämförligt slörsla källan för obunden intemationeU kreditgivning lUl u-länderna. Det skuUe vara ell svärl slag för dem om den käUan sinade. Sveriges biståndsinsatser lUl Världsbanksgruppen kanaliseras uleslulande genom IDA frånsett de insalser i Världsbankens kapital som sker paraUellt med en ökning av valutafonden vid vissa tUlfällen.

Det är hell obegripligt att herr Hermansson och hans parti yrkar avslag på Sveriges anslag UU IDA, som vid sidan av UNDP är ell av de bästa och bUligasle organen för u-länderna när det gäUer alt låna upp medel för sin UtveckUng. Herr Svensson i Malmö kallar del utsugning. Jag konstaterar all IDä:s län löper på 50 år, därav 10 amorleringsfria, alt ingen ränta utgär utan bara en administralionsavgift pä 3/4 proceni. Liksom för Världsbanken gäller fri upphandling i de över 100 medlemsländerna. Man kan forlfarande ha invändningar mol älskiUiga inslag även i IDA:s verksamhel, men i slort sett är dess insals klarl positiv och uppskattas ocksä av u-länderna. De har i själva verkel ullalal sig för all hela Världsbanksgruppens långivning skall ske pä IDÄ-vUlkor. IDA prioriterar de fattigaste u-länderna, lägger aUtmer ökad vikt vid projektens sociala standard, effeklen pä inkomstfördelning, sysselsättningseffekten, osv. Man kan vänta ökade insatser av IDA för famUjeplanering och när det gäUer urbaniseringsproblem och u-landsforskning.

Sverige har energiskl verkat för alt IDÄ:s kapitaltUlgångar skuUe ökas och förnyas. Nyligen har den tredje påfyUnaden skell: industrUänderna har enals om att belala in 2 400 miljoner doUar under treårsperioden 1971 — 1973, en fördubbling mol föregående Ireärsperiod.

Sverige har inom Världsbanksgruppen sökt främja u-ländernas intressen, bl. a. i fråga om röstfördelningen så all u-länderna skall få mer alt säga tUl om. En viss uppjustering lill deras förmån har skell, men enligl vår mening är den inle tUlräcklig. Sverige har därför föreslagit en stadgeändring för att få en mer långsiktig ändring och öka u-ländernas inflylande, bl. a. genom ändrade röstregler. Överläggningar härom skall tas upp under denna vår.

Jag anser all herr Hermansson och hans parti är på vUsna vägar när de vUl strypa Sveriges bidrag till IDA. Jag frågar: Om denna moiion skulle bifallas av riksdagen i dag, skuUe i så fall vårt loiala bislånd minskas med de 176 miljonerna? Den totala ökning pä 200 mUjoner kronor som vi -hoppas jag - skall votera igenom inom korl skulle i sä fall näslan hell elimineras genom att vi log bort de 176 miljonerna. Någol förslag om motsvarande ökning föreligger inle i dag, Etl bifall lill den kommunisliska molionen skulle i storl sett innebära elt slalus quo pä nuvarande bislåndsnivå.

Denna kommunisliska moiion är sä myckel mer förbluffande som herr Hermansson och hans parti år 1967 motionerade om elt extra anslag, ulöver vad finansministern begärde, på 100 miljoner kronor jusl UU IDA, Nu vUl man göra etl lappkast och minska vär insals Ull IDA med 175 miljoner kronor. IDA har inte blivit sämre pä dessa fyra är — tvärtom bättre. Delta är ingen konsekvent politik. Denna moiion kan inte las upp

Nr 57

Torsdagen den . 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbis tände t

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

seriöst i Sveriges riksdag. Mot denna realitet studsar åtskUligt tiUbaka av den kaskad vi nyss hörde från en företrädare för vpk.

TUl slul vUl jag säga nägra ord om reservaiionen 10 av herr Dahlén m. fl,, vari reservanlerna begär åtgärder för att öka svensk representation i internationella biståndsorgan, för att vi skaU få bällre insyn och redovisning frän biståndsorganen UU riksdagen. Den motion som låg UU grund för reservaiionen var ännu mer brysk i tonen. Motionärerna ville att denna insyn skuUe ha lUl uppgift all se efter hur de svenska pengarna används i de inlernationella organen. Den tankegången var ohåUbar och återkommer inte i reservationen. Vi har inle våra representanter i biståndsorganen för all de skaU silla och bevaka speciellt svenska intressen, se hur våra pengar används, ulan för att de utifrån våra värderingar och mottagarländernas iniressen och priorilering skaU främja biståndsverksamheten.

Jag lycker alt reservanterna underskallar våra möjligheter tUl insyn i de internationella biståndsorganen. Dels är Sverige väl företrätt i de flesta viktiga biståndsorgan, dels kommer därtUl den insyn som sker genom den nordiska representationen där vi bedriver en nära samverkan. Vidare sker ständiga kontakter genom våra många utlandsmyndigheter. Den som under mänga är i Förenta nationerna sett hur systemet fungerar vet och har upplevl hur mänga och fruktbara former för insyn och påverkan som finns i biståndsarbetet. Dessa kontaktmöjligheter och insynsmöjligheter förbättras undan för undan, inte minst genom den nya ulbyggnaden av utrikesdepartementets U-hjälpsbyrä och andra åigärder. Några särskUda åigärder frän riksdagens sida i enlighet med reservanlernas önskemål anser jag knappast påkallade i dag,

Däremol bör gärna en vidgad redovisning — i mer rationeUa och ÖversiktUga former - ges av del inlernalioneUa biståndsarbetet lill riksdagen och tUl den opinion i vårt land som är intresserad av dessa frågor. Här finns redan slora mängder informaiion, och svårigheten är i själva verket att tUlgodogöra sig denna eller att fä den i lättillgänglig form. Men vi räknar med att utrikesdepartementet, SIDA, FN-förbundel och andra berörda organ skaU tUlvarata möjUgheterna all främja informaiionen och därmed bidra lUl all ge underlag för en aktivare biståndsdebali, så att den stadigt växande svenska u-hjälpen kan förankras i en akliv och väl upplysl opinion bäde i riksdagen och i del svenska folkel.

100

Hen WIRMARK (fp) korl genmäle:

Herr talman! Jag vill i klarhetens intresse komma igen belräffande den reservation om Zambia och Botswana som herr Möller i Gävle berörde,

I majoritetens utlåtande på denna punkt hänvisar man lUl SIDÄ;s anslagsramar och lill all av dem framgår att en väsentlig ökning av bislåndet UU Zambia planeras, Sävitl jag kommer rätt ihåg kommer dessa anslagsramar all för de närmasle fyra åren framöver tUlåla ungefär 5,5 miljoner kronor per är i bilalerall bistånd till Zambia,

Vad vi begär i reservaiionen är att man skall gå ulöver dessa anslagsramar och höja upp biståndet lUl Zambia och Botswana lill en högre nivä än som här är planerat. Vi begär ocksä att SIDA skall fä i

uppdrag att göra en plan för alt tUlgodose dessa önskemål. Del råder aUlså inle, såvitt jag kan se, fuUständig samstämmighet meUan de båda skrivningarna. Jag blir emeUerlid hoppfull när jag hör majoritetens tolkning av sin egen skrivning. Om majoriteten själv knyter in vad vi har sagt i vår moiion; desto bättre för dessa båda länder. Men jag måste säga alt jag då inte riktigt förstår varför man har varil så män om att avstyrka motionerna.

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det StatUga utvecklingsbiståndet

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag kunde inte pä den korta slund som stod mig UU buds få fram den motion från 1967 som herr Möller i Gävle berörde. Jag vUl bara påpeka att den moiion som nu föreligger och som han polemiserade mot begär en utredning och granskning av den verksamhel som bedrivs av Världsbanken, IDA och IFC. När denna ulredning har framlagts bör en ny prövning ske av frågan om Sveriges medlemskap i dessa organisationer. TiU dess en granskning har skell bör ylleriigare kapitalinsatser i organisaiionerna frän svensk sida inle ske.

Del är ju rätt myckel som har hänt sedan 1967. Jag vUl påpeka all MacNamara utsägs av dåvarande presidenten Lyndon Johnson, som tydligen hade den avgörande maklen när det gällde all utse ny president efter Woods, som fanns där förul och var en mera anonym figur, MacNamara var ju inte en helt okänd herre. Del mäste ha varil en fruktansvärd chock för folken runt om i världen att just den person som bär huvudansvaret för förstörelsen i Vietnam från 1960 UU 1968 och som har satt i scen ett slörre maskineri än någonsin lidigare i hislorien mot underutvecklade länder utsägs Ull posten säsom presidenl för Världsbanken. Därigenom kom självfaUet Väridsbanken i rampljuset pä ell helt annat säll än förut; maklförhäUandena syntes mycket tydligare.

Jag vUl påpeka att MacNamara bar huvudansvaret inte bara för förstörelsen utan ocksä för de strategiska byarna - Taylorplanen - som syftade UU att rycka bönderna i Sydvietnam frän deras byar och sammanfösa dem i taggtrådsinhägnade välbevakade byar. Planen sprack, men det var lantbefolkningens förtjänst.

Det är aUtså mot den bakgrunden som man fär se vårl yrkande om att Världsbankens och IDA;s verksamhel skall undersökas innan man ger ytterligare anslag.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Hen MöUer är så pass klok och försiktig att han inte förnekar fakta om Världsbanken. Men sedan kommer han Ull det som är kärnan i den socialdemokraliska argumentationen i dag, när han svingar sig upp UU den småborgerliga idealismens högsia höjder och fäster sin förhoppning om Världsbankens framlida gynnsamma ulveckling vid herr MacNamaras samvete och goda vUja.

Hen DAHLÉN (fp) kort genmäle:

Herr MöUer i Gävle tyckte det var aUdeles onödigt att vi i en reservation har krävt bättre information frän de internationella organen och frän FN-organen som sysslar med biståndsverksamhet. Han tyckte att

101

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det stadiga utvecklingsbiståndet

den svenska riksdagen får alldeles tillräckligt med information.

Som svar pä den kriliken skall jag be alt fä läsa högl för herr Möller ur en intressant bok. Jag vet inle om herr Möller pä så här långl håll kan se vem som är författaren. - Jaså, herr Möller har den. Dä kan herr Möller följa med och kontroUera alt jag läser rätt när jag i Ernsl Michaneks bok "Vär insals för u-länderna" på sidan 149 läser in i prolokollet följande:

"1 S1Dä;s styrelse sitter några riksdagsmän, i andra organ för våra förbindelser med FN-syslemel sitter några - men totalt aUtför få. USA har en särskild ambassadör för UNDP-frägor med ell slort kansli, som förser kongressens vederbörande utskott med material och argumeni om vad programmei använder de slora USA-bidragen tUl: del kräver nämligen den amerikanska riksdagen all få vela - och därmed påverkar den UNDP:s politik och FN-slralegins tUlämpning. Programmels största finansiär näst efler USA, Sverige, bör inle avslä sill inflylande ål andra på grund av underlåtenhet. Vi behöver en starkare representation vid FN, vid Världsbanken osv. och en förbindelselänk med våra anslagsbeviljande myndigheier genom en ulbyggd parlamenlarisk representation i permanenta organ, som fortlöpande följer verksamheten. Och vi behöver en offentUg rapportering från sådana organ. Inlressel för utveckUngssamarbetet kan bli stort, om kunskapen om vad hundratals mUjoner av svenska skattemedel används tUl genom de internationella programmen sprids genom politiska organ som är beredda att la elt medansvar — och del behövs om de hundratals miljonerna skaU kunna växa lUl Ull tusentals."

102

Hen MÖLLER i Gävle (s) kort genmäle:

Herr Dahlén mäsle ha suttit i distraktion. Jag sade inle alls all del var onödigt med en ökad insyn och informaiion; jag sade tvärtom att det är önskvärt med en större redovisning i bältre, mera rationella och lätUllgängliga former. Del var det avslutande avsnittet.

Jag gick däremot inle in pä den fräga som herr Michanek har lagit upp i sin bok och herr Dahlén här just nämnde, nämligen om den parlamentariska representationen. Vi i riksdagen kan säga att det i och för sig skulle vara tacknämligt om del blev en fylligare representation för parlamentariker, men herr Dahlén har liksom jag, liksom den fungerande lalmannen och flera andra här suttit i åratal i FN som Sveriges riksdags representanter i FN-arbelel. Del är en gammal Iradilion i svenski FN-arbele all parlamenlariska represenianier följer del pä nära häU. Vi har här i salen flera av dem som arbelat med FN:s bisländsarbele och vUka fungerat dagligen för att ge ökad informaiion och insynsmöjligheter. Om herr Dahlén känner ell slarkl behov av all riksdagen skall bli ytterligare representerad i delta arbeie kan del länkas vinna gehör. Men hur en svensk riksdagsman skaU kombinera arbelet för att kunna som det heler silla i de permanenta organen nägon längre tid förslär jag inte.

TUl herr Svensson i Malmö och lUl herr Takman vUl jag säga all när jag lalade om MacNamara gjorde jag inga funderingar vid hans samvete och jag nämnde det heller icke. Jag har bara konstaterat att sedan MacNamara, under de särskilda omständigheter som rådde, kom lill Världsbanken har dennas resurser och långivningen ökal. Man har fått en begynnande omorientering vid långivningen. Del intressanta är att när

vänsterpartiet kommunisterna med herr Hermansson i spelsen yrkal kjj, 57

avslag på de 176 miljonerna, gäller del anslagel UU IDA, Ni talar hela

tiden om Väridsbanken, Jag lalade om IDA, och del är UU denna Torsdagen den

. ,. . o . . ,. , 1 aprU 1971
organisation vi ger vara biståndsanslag.

TUl herr Takman viU jag säga all den kommunistiska moiion vari för Det statliga ut-

fyra år sedan föreslogs ell extra anslag ulöver vad finansminister Slräng vecklingsbiståndet

begärde, på 100 mUjoner kronor har nr II: 272 är 1967.

Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Herr MöUer i Gävle försökle verkligen göra del mycket lätt för sig. Han säger i sitt anförande all han inle förstår innebörden eUer nödvändighelen av den reservalion som han kriliseral. När jag tar upp en av de punkler som finns i denna reservation, nämligen den som gäUer den parlamenlariska insynen, påstår herr MöUer helt plötsligt att han inte har talat om den. Men då tycker jag att herr Möller skaU la upp alla de oUka saker som finns i reservationen. Del som jag läste upp och del som herr Michanek argumenterat för står i den reservation som bär mitl namn.

Den motion som denna reservalion bygger pä begär att Kungl. Maj;t senast under nästa års riksdag lägger fram förslag ägnade all öka Sveriges insyn i de internationeUa biståndsorganen. Denna motion har herr Möller yrkat avslag på. Försök inle att smita undan så lätt!

Herr TAKMAN (vpk) korl genmäle;

Herr lalman! Jag har inte med mig någon hyUmeter om IDA och Världsbanken, men om jag inte är alldeles fel underrättad är McNamara presidenl också för IDA.

Jag vUl återigen påpeka vad som hände efler det att molionen framlades .är 1967. McNamara blev president för Världsbanken och IDA är 1968. Del krävs en ofantlig mängd parfym, herr MöUer i Gävle, för att dölja den doft av napalm som McNamara sprider.

Herr MÖLLER i Gävle (s) kort genmäle:

Herr talman! Väl kan man kritisera försvarsminister McNamaras förflutna, men jag anser icke att denna kritik har någonling i denna debalt att göra. Den hör hemma i en diskussion i annat sammanhang. I fråga om IDA gör hans insalser inle nägol negativt intryck. Det är om IDA deballen handlar, och det är UU IDA vi anslår pengar. ViUkoren är där så gynnsamma all de även av u-länderna själva betraktas som ytlersl fördelaktiga. Så ansäg även del kommunistiska partiet våren 1967.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Herr talman, ärade kammarledamöter! Jag vUl göra påsiåendei all Utvandrarna — den fUm som nu börjar tränga ut över landel — är ett dokumenl om världen av i dag.

Man ser denna fUm, gjord efler VUhelm Mobergs verk, och grips av
Krislinas och Karl Oskars situation i Sverige för betydligt över hundra år
sedan. Deras jordlott är aUtför Uten. Efter en missväxt går det bakäl, de
kommer i skuld. Etl syskon måsle tidigt ut och la tjänst - under eländiga
arbetsviUkor. En av de halvsvältande småfUckorna äter ihjäl sig pä ofärdig 103

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

104

mal, som hon plötsligt letar upp och av hunger sätter i sig. Naturkatastrofen är alltid nära, t. ex. ängsstugan Iräffas av blixten. Man grips av dessa och andra människors situation. Sådant var livel i Sverige på Kristinas och Karl Oskars tid för de flesta, ja hela 1800-talet ut för mänga, många människor. Men del är hisloria, nu är läget annorlunda.

Men läget är inte annorlunda. För tänker vi efter handlar filmen såsom om världen av i dag. Där lever människorna i u-länderna med ont om jord, missväxter som drabbar, penningskulder man fastnar i. Barnen svälter, många dör. Och naturkatastrofernas makt sriälper lidvis över ända de låga utkomstmöjligheter som därföre stått tUl buds.

Det är därför jag hävdar: Utvandrarna är en fUm om vär värld här och nu. Den är gripande i sin hisloriska skUdring, Lät oss pä samma sätt gripas av världsnöden i nutiden.

Del är ju den vi kan göra någol ål.

All vi inle gör det som kan och borde ske, beror på bristande kunskap hos oss, eller brislande inlevelse — eller rädsla.

Riksdagsledamöterna borde äga kunskapen. Världsmisären är ell faktum om vUket vi alla sedan minsl etl decennium fåll enträgna, ständiga påminnelser. Inlevelsen är det nog värre med. För om vi verkligen upplevde de förhållanden som präglar livet för slörre delen av mänskligheten, skulle vi inle efter nio års satsning på u-hjälpen — "ett av de viktigaste inslagen i 1960-lalets politik" för all cilera 1962 års proposition - vara uppe i endast 0,5 procent av nationalprodukten i u-hjälp.

Beträffande inlevelsen erinrar jag mig en teckning, där TV-försäljaren, glad och stolt inför kunden, lutar sig fram över en ny modell och pekar på en liten skäl som hänger fast framtUl pä TV:n. Han säger: Och i den här skälen trUlar elt nervpiUer ner efler nyheterna!

Herr lalman, om vi verkligen levde oss fullständigt in i ohyggligheten, och omfattningen av ohyggligheten, i de nyhelsmeddelanden från u-länderna som strömmar fram, skulle sannerligen nervpiller behövas.

Och vi skulle handla pä ett helt annal sätt. Men rädslan ligger ocksä bakom som en spärr, rädslan att förlora röster. Och sä handlar vi som om människovärdet vore geografiskt begränsat. Allt i Sverige först, sedan nägra promiUe för u-länderna.

Människorna i u-länderna är ungefär tre gånger så många som de i de industrialiserade länderna. Det belyder all om vi i Sverige — liksom i andra industrialiserade länder — toge vårt proportionella ansvar, så hade vi som är 8 miljoner på vår lott ungefär 25 mUjoner invånare i u-länderna att hjälpa. Ibland drömmer jag att dessa 25 miljoner hade rösträtt här. Då skuUe u-hjälpen i sanning se annorlunda ut!

Men är det inle politisk moral alt i varje faU i viktiga frågor och på längre sikt handla oavsett röstutfaUet?

Handlade vi som om människovärdet inte vore geografiskt begränsat, då vore de återhållande tonfall vi hört i dag pä eftermiddagen något som skuUe upplevas och eka som den ihåliga retorik de utgör.

Lät mig ocksä säga att kritiken av demonstrationen i dag pä Sergels torg varit sä ensidig. Vad man än anser om att nu spika demonstranternas mäl för 1980, borde det faktum att många ungdomar driver på i

u-landsfrägan, förmedlar kunskaper och engagerar både sig och andra, vara något som vi borde vara glada för och slolla över. Det borde sägas ul, särskill som vi i riksdagen underlåtit så mycket när del gäller alt öka u-landsopinionen, och jag vill gärna ha del sagt här och nu.

När del gäller u-landsinställningen hos folk viU jag erinra om några undersökningar i Stig Lindholms bok, som tidigare nämnts i dag. Det är två av SIFO är 1968, Lindholms egen frän samma år och en av SIFO och SIDA 1969. Alla dessa fyra undersökningar visar att över 80 procent av de tiUfrägade viUe alt den svenska u-hjälpen skulle ökas eller alt den skuUe vara minsl oförändrad. Mindre än 20 proceni ville alt den skuUe minska eUer var Iveksamma eUer hade ingen slåndpunkt.

Ser man mer i detalj är bUden mer mångfasetterad. Men det är viktigt att notera att det finns en dominerande positiv reflex hos folk i deras instäUning tUl u-hjälpen, bara vi poliliker och andra opinionsbUdande krafter hjälper lill.

Om enprocentsmålet har vår moiion nr 472 i år och herr Dahléns från folkpariiel lidigare i debatien i dag utvecklat silualionen: u-hjälpen behöver öka med ca 35 proceni per år från och med budgetåret efter nästa för att riksdagens mäl om en procent år 1974/75 skall uppnäs med jämn stegringstakt. Utskottet — som dock inle säger della renl ul - ger i sak bakläxa ät herr Sträng. Herr Slräng har ju i januari - som sä många gånger under lidigare år — gjort sitt för all göra opinionen återhåUsam mol u-hjälpen och funnii det kunna vara svårl att uppnå enprocentsmålet 1974/75. Ja, ulan myckel slark och myckel god vilja är de flesla ling svära. Vi för vär del bibehåller målet och anser det ocksä nödvändigt med en jämnare stegringslakt. Även om skrivningen borde varit vida slarkare frän utskottets sida är dess text och innebörd en befogad reprimand åt herr Slräng.

Enprocentsmälet är bara elt elappmäl. De som tror att vi efler 1974/75 skulle lugna oss litet med höjningar, eller rent av slanna lUl vid en procent under några år, har fel. Misären är så djup; kunskapen, inlevelsen och modet hos oss alla borde vara det ocksä. Nägol stillastående fär del inte bli tal om, vare sig räknal i pengar, realvärde eller proceni av BNP.

Vi mäste sälta nya elappmäl. Som en riklpunkl för de allra närmasle åren efler 1974/75 anser jag personligen all vi borde ha ålminslone den procentuella årliga ökningslakt av anslagen som vi fär under 1970-talets första hälfl fram UU enprocentsmälet 1974/75.

Nägra ord om familjeplaneringen och befolkningsfrågan. Familjeplaneringen har gjort sitt segertåg i FN-organen sedan millen av 1960-lalel. Men del är sä litet procentuellt sell som görs i fräga om insalser pä familjeplaneringens område jämfört med de insatser som syflar UU all öka BNP. Där råder en fullständig disproportion i satsningarna.

Del bör också framhåUas att familjeplanering är etl radikalt instrament i u-landssammanhang. Den vänder sig lUl och hjälper .särskUl kvinnorna, barnen — och de fattigaste, som ju har flest barn. Den verkar aUlsä utjämnande och är som sådan en viktig ingrediens i en god bisländspolilik. Den belyder bältre hälsa inte minst för kvinnor och barn, vUkel är humanitärt viktigt men ocksä samhällsekonomiskt av slor

Nr 57

Torsdagen den I aprU 1971

Det statliga utvecklingsbis landet

105

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 56-57

Nr 57, belydelse. Därför släpper man givelvis inle från svenski håll alla de

-r j j mycket effektiva projekl som vi har på della område ule i världen.

lorsdagen den ■' ' '

, 1 1071 yien familjeplanering behövs också av etl annal skäl, och del är

------------------- arbeislösheten i u-länderna. Trols en i viss män osäker statistik är ändå

Det statliga ut- . sluisatsen entydig, att en rad u-länder visar upp samma fenomen:

vecklingsbiståndet arbetslösheten och undersysselsällningen Ulllar. De ohyggliga arbelslös-helsförhällanden som Sverige och andra industrialiserade länder drabbades av pä 1930-lalet drabbar nu u-land efter u-land. Och silualionen är inle konjunklurmässigl betingad i u-länderna. Del råder en strukturell arbetslöshet med långvariga, svårartade orsaker. Inte minsl beror den pä stor brist på kapital, delvis också pä all man har olämplig teknik, vilkel Daniel Wiklund i sitt vägande inlägg betonade här tidigare i kväll. Men arbetslösheten beror ocksä på alt befolkningsökningen hela liden stegrar svårigheterna. Del är ju pä grund av den som allt fler människor föds och kommer upp i arbetsför ålder och konkurrerar om de aUtför få arbelsUllfällena.

Därför är ekonomisk u-hjälp, och inte minst insalser för familjeplanering, en hjälp ål u-ländernas folk av betydelse vida ulöver vad som gäUer den striki ekonomiska tUlväxten. För de insalserna kan också minska lidandel på ett av de mesl väsenlliga områdena i en människas liv och ulveckling: rätten till arbeie. Den rätlen måste bli en realitet för alla, både i i-land och u-land.

Herr lalman! Del är ell enastående arbeie som frivUligorganisatio-nerna ulför. Inle minst missionen gör här insatser pä del praktiska, ulvecklingsbefrämjande fältet, som i fråga om kostnader och personalresurser utgör en verkligl bUlig och effekliv form av u-landshjälp. Herr Dahlén har lidigare berört dessa vikliga förhållanden. Ulan alt förlänga deballen ylleriigare på denna punkl ber jag därför att fä yrka bifall Ull reservaiionen 9 vid punklen 7 Ull förmån för tiUfäUiga igängsätlningsbidrag under 1. ex. fem är — med gradvis nedirappning — för sådana nya projekl, som frivUligorganisationerna startar.

TUl slul nägra ord om moiion nr 176 av David Wirmark och mig. Den syflar lUI all SIDA skaU fä göra en intensivkampanj för och om u-hjälpen och u-länderna. Flera månaders insatser, förslagsvis under vinterhalvåret 1972-1973, skuUe ge stor effeki som upplysning och kunskapsgrundval för framtida u-hjälpsinsalser. Pådrag i massmedia, utsläUningar, konferenser och debatter pä olika orter, och en broschyr lUl alla hushåll är exempel pä sådana informationsinsatser. När vi nu närmar oss enprocentsmälet bör just en sädan information ges — som redovisning av vad som skett och som avstamp för mål efler 1974/75.

Ulöver en serie bra TV-program anser jag, all i en sådan inlensivkam-
panj särskUt broschyren UU alla hushåll är värdefuU. En slagkraftig sådan
skuUe nä ul över hela landet och bli en konkret påminnelse om
u-landssilualionen, en påminnelse som man kunde gä tUlbaka lUl.
Socialkatalogen som gick lUl alla hushäU koslade ungefär 1 1/2 miljoner
kronor för tryckning och distribution. Med den omfattning vär u-hjälp
fär är belopp av den storleksordningen ingel alt väja för när del gäUer
upplysning lill allmänhelen.
106 Jag kan helt aUmänt instämma i de principiella synpunkter som fru

Lewén-Eliasson framförde om belydelsen av kunskap och upplysning. TUl della skulle kampanjen vara elt vikligl bidrag i framtiden. Jag viU också betona viklen av att man i en sådan kampanj har ell samarbete med frivUligorganisationerna, inte minst dä Svenska FN-förbundel, som bedriver elt energiskt upplysningsarbete om u-hjälp och u-länder.

Utskottet förordar, alt motionen avslås. Men man gör det med skrivningen alt en planering av informationsverksamheten pågår inom SIDA och tUlägger: "Enligl vad utskottet erfarit kommer i della sammanhang uppslag av den art som presenterats i motionen 1971:176 att diskuleras."

Enligt informalioner är man inom SIDA positiv och tänker i motionens banor, vUket belyder all dess syfle i reaUteten har uppnätts. Jag behöver därför inte yrka bifaU Ull molionen utan är optimistisk om all en sådan här kampanj kommer Ull sländ.

Den vore ett av de viktigaste bidragen till opinionsbUdningen för en ordentligt tUltagen, gedigen och sakligi grundad u-hjälp i framliden.

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

I detta anförande instämde herrar Jonsson i Alingsås, Taube och Olsson i KU (samtliga fp).

Hen BJÖRK i Göteborg (s):

Herr talman! Det är gamla kända motsättningar meUan partierna som återspeglas i utrikesutskottets betänkande om biståndspolitiken. VerkUgt ny är väl en tanke som återkommer bäde hos utskottsmajoriteten och hos reservanlerna, nämligen att del är tid för en översyn av Sveriges insalser på industrialiseringsbiståndets område. Man kan då knappast säga att någon av parterna gell en rikligt klar bild av inriktningen av denna önskade översyn. Snarare är det fråga om en fixeringsbild. AlUjämt kommer man all sväva i ovisshet om gränsdragningen mellan biståndspo-liliskl motiverade insatser och kommersieUa engagemang, och kanske är del oundvikligt. I varje fall tycks man inom utskottet vara överens om att del nuvarande systemei med investeringsgaranlier är moget för översyn. Konslruklionen har väl inle varit sä lyckad, eflersom den inle lockat några intressenter. Den lär inte bli bällre om man som de borgeriiga önskat skuUe tUlämpa den i flera länder.

Eflersom jag har motionerat om en sädan översyn, fär jag väl lacka och ta emot. Delsamma gäller förslaget om översyn av industrialiserings-biståndel i dess helhet, där jag släUl elt besläktat men inte identiskt yrkande.

Belräffande biståndets länderinriklning fastslår utskottet all de principer som utvecklades i slalsulskollels utlåtande förra året ger grund för fortsatt biståndssamarbete med nuvarande mottagariänder. Det är en generös tolkning av etl ullålande som koslade statsutskottets försia avdelning en del mödor.

Herr Turesson har tidigare här i dag gell en någol märklig historik av vad som förekom i det sammanhangei. Eflersom han själv inte var med är del kanske förklarligt att historieskrivningen blev litet sned. Herr Turesson försöker nu göra troligt att utrikesminisiern på någol sätt tvingats ändra åsikt i dessa frågor från del ena årel UU det andra.

107

Nr 57 Vad som verkligen hänl var följande: I förra årets proposition förekom

Torsdaeen den ' kortfattade ullalanden om länderval för u-landsbisländ, korlfallade

1 aoril 1971 ° proposilionsuttalanden nu för liden ofla är. De blev i sin lur

--------- ■_------- bakgrunden Ull vissa nägol bisarra och extravaganla utlolkningar i olika

Det statliga ut- organ och en förfäriig massa gny i höger- och folkpartipress. Det

vecklingsbiståndet utmynnade slutligen i några argsinta motioner frän moderater och folkpartister.

I det läget framstod del som angelägel för statsutskottets socialdemokraUska majorilel att ställa sakerna på plals och ge en mera utförUg beskrivning av regeringens och riksdagsmajorilelens syn på dessa frågor. Del gjorde vi i ell utlåtande där vi UU hundra procent anslöt oss tUl proposilionens ullalande, men vi byggde ul det med hjälp av tidigare ullalanden som utrikesministern gjort i andra sammanhang och i samma ämne. All del skulle ha krävts någon självövervinnelse av utrikesministern att ansluta sig UU sina egna lidigare uttalanden är en egendomlig lanke. Däremot har ju moderaterna bytt fot. De var nämligen förra årel motslåndare lill varje försök all fastställa nägol slags kriterier om vilja lill social ulveckling vid val av nya mottagarländer. I är har de anslutit sig lUl kravel på sädana kriierier och lill de ultalanden därom som gjordes redan i förra årets proposition.

Det är klart alt det är glädjande all del nu blivit en sådan aUmän samUng kring principer som i första omgången blev så häftigt omstridda. Som utrikesutskottet konstaterar föreligger inget förslag om avbrytande av biståndssamarbetet med någol av de nuvarande mollagarländerna. Man kan väl ändå konstatera all samarbetet med Sudan nu närmar sig sin avslutning. Ulanför riksdagen har det ju annars förekommil en rält livlig diskussion om avbrytande av samarbelel med Etiopien. Men i är lika litel som lidigare har del förekommil något motionsyrkande i den riktningen, och det är därför begripligt all utskottet inle har funnii anledning alt göra något specieUt uttalande om delta land. Man kan bara konstatera att det ingår i begreppel "nuvarande mottagarländer". Sedan kan man ha olika åsikter om omfattningen av biståndel lUl Eliopien och dess inriklning.

De farhågor för en extrem tillämpning av de av riksdagen fastlagda
principerna för ländervalet, som kommer lUl uitryck i motioner frän
moderater och folkpartister, förefaUer rätt svagl grundade. Bisländsan-
delen UU Tunisien ökar enligt propositionen, samtidigt som landel har
slagil in på en mera konservaliv och försiktig politik än lidigare. Andelen
lUl Indien minskar, när den officiella indiska politiken möjligen är pä väg
all radikaliseras. Uganda blir nyll mottagarland, samiidigi som landel har
fält en mililänegim med vissa västliga anknytningar. Kenya, Zambia,
Botswana, Lesotho och SwazUand — idel länder utan'någon påtagligt
radikal inre politik — fär en ökad del av del svenska bislåndet. Vad gäller
bisländel Ull Pakistan väntas det enligl proposiiionen minska slrax efter
del att parlier med radikala förlecken vunnit valen i bäde Västpakistan
och Öslpakislan. Del blodiga och tragiska inbördeskrig som där har brutit
ul lär väl framtvinga en ytterligare revision av planerna, föresläller jag
mig, och det kan illustrera svårigheterna med planering av bilateralt
108 bislånd, särskUt när del gäller länderfördelningen. Bislåndet tUl Eliopien

vUl som sagl varken utrikesminisiern eller utrikesutskottet avbryta.

Klokl folk är väl överens om all principerna för ländervalet — hur angelägna de än kan vara — inte får lolkas alllför dogmatiskt. Det är inle särskilt lätt alt tillämpa dessa principer, när man släUs inför verklighelens snabba förändringar. Stalsutskollet betonade förra ärel riskerna med alt döma u4änderna efler dagslägets växlingar. Den socialdemokraUska partikongressen hade lidigare ullryckl samma visa mening. Den vägledning principerna kan ge är väl att man bör göra noggrannare studier av nya moltagarländer för att fastställa deras vilja och förmäga att nyttiggöra svenska biståndsinsatser, innan man bestämmer sig för slörre insatser. Om man hade gjort det vid tidigare tUlfällen, hade vi kanske sluppit diskussionen om biståndet tUl Sudan. Del är väl ocksä möjligt att man en gång för länge sedan hade avstått från att göra Eliopien UU den försia mottagaren av svensk u-hjälp. Sedan dess har ju mycket hänl som kan göra det mindre lUlrädligl att avbryta del mångåriga samarbelel.

Vad moderalerna nu hänger upp sig pä i ländervalsdebatlen är all också Cuba skall få svenski bislånd. Man kan misstänka att herr Bohmans parli här har blivit vilselett av en rubrikmakare på Aftonbladet som förde fram biståndet lUl Cuba som den slora nyheten i årels statsverksproposilion. De redovisade biståndsinsatserna pä Cuba för nästa budgetär lycks motsvara en tredjedels proceni av den loiala bisländsbudgelen. Det är etl ganska märkligt exempel pä den svenska poliliska deballens förmåga att koncentrera sig tUl fulUileter att della blir en slor affär för moderala samlingspartiet. Cuba är ell litel land på goll och ont. Sannolikt kan det bällre nyttiggöra biståndsinsatser pä hälso- och sjukvårdsområdet än exempelvis Etiopien. Där finns säkerligen alldeles tUlräckligt många fattiga och lidande människor för att svenskt bisiänd inle skall vara bortkastat. Vissl är det sanl all landel mollar en omfattande hjälp från Sovjetunionen, men del är ocksä sanl — som fru Lewén-Eliasson redan har påpekat — all del sedan etl decennium är utsatt för en amerikansk blockad, som har medförl allvarligl avbräck för dess ekonomiska ulveckling. Nog får man lov all häUa någon balans i sin bedömning av olika länder här i världen. Märkvärdigare är alltså inle saken.

Men herr talman, moderalerna har elt intressanl förflutet i den här frägan. För en del år sedan var man pä konservativt häll här i landet angelägen om att det svenska bilaterala bislåndet skulle utsträckas till Latinamerika. Moderalerna har ocksä förr om åren varil posiliva Ull svenska bidrag lill Latinamerikanska utvecklingsbanken, vars medel ju har slussats ul lUl länder som ingalunda alllid hörl UU de fattigaste. Moderalerna har ocksä ivrat för all invesleringsgarantierna skall utsträckas UU Latinamerika, trols att det som sagl inle är den fattigaste delen av världen. Så senl som förra året motionerade elt av moderaternas unga lejon om att ChUe skulle bli motlagariand, elt land som inle heller, räknat per capita, hör Ull de fattigaste.

Varför har man hafl denna linje? Jo, uppenbarligen därför att man varit intresserad av att få anknytningar tUl Latinamerika som i sin lur skuUe kunna underlätta svenska företags investeringar. Nu har det blivit ett land i Latinamerika som får en släng av del svenska bilaterala bislåndet, men det var lydligen fel land, och då kommer man med detla

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

109

Nr 57 hycklande argument all del bör uteslutas därför att det inte är tUlräckligt

Torsdagen den fattigt.

1 anril 1971 Ibland låter del som om moderalerna viU awisa varie polilisk

------------------- bedömning av moltagarländer, förutsatt naturligtvis alt de inte har

, , kommunisliska regimer. Men när det exempelvis gällde Sudan ville man

* jusl pä grund av den sudanska regimens poliiik avstyrka svenskt bislånd.

Det var väl inget orimligt argument, men någon konsekvens kan man ändå begära. I andra sammanhang återigen har framstående moderater uttalat sig för Tanzania och Algeriet som mottagarländer. Eftersom dessa länder med elt diskutabelt språkbruk brukar betecknas som socialistiska, kan man undra om moderata samUngspartiet har råkat ut för elt beklagligt fall av vänstervridning. Att partiets linje är litet vriden förefaUer i varie faU alldeles klart.

Herr talman! Jag ber att på samtliga punkler få yrka bifaU till utskottels hemställan.

Hen ANDERSSON i Nybro (c):

Herr talman! Del råder ingel tvivel om alt värl tal om inlernalionell solidaritet och jämlikhet slår i bjärt kontrast till verklighelen. Aldrig förr har del funnits så många falliga på vår jord och aldrig förr har rikedomen varit så stor hos ell fåtal.

I vårt land har deballen rört sig om hur vi skaU nå fram lUl elt siadium där vi av vårl samlade produktionsvärde ger en procent i syfle att la etl steg mot en intemationeU jämlikhet. Några slora uppoffringar behöver vi inte göra för att nå det målet. Sedd mot situationen i världen är den insalsen lilen. Vill vi försöka nä de mäl, som vi uttrycker i orden internationell soUdaritet och jämlikhet, är våra insatser dock alldeles för smä för att vi skaU kunna göra verklighet av de vackra orden, som vi så ofta uttalar.

Samtidigt är jag helt på del klara med all vi i värt land inte ensamma kan rå på dessa stora problem. Men den relativt höga levnadsslandard som vi har ger oss anledning alt söka bli elt föredöme när del gäller intemationeU solidaritelspolitik.

Det finns skäl alt söka analysera orsakerna lUl alt uriämningspoliliken internationeUt inte harvaril särskUt framgångsrik.

Det finns sannoUkt många problem att ta fram i en sådan analys. Jag vUl här endast ta upp ett par tre frågestäUningar,

Även om de handelspolitiska frågorna behandlades i gårdagens debatt, kan jag inte komma förbi att u-ländernas svårigheter med att förbättra sin ekonomi och öka sina resurser i hög grad beror på att dessa länder är diskriminerade i världshandeln. Vi kan konstatera alt efterkrigstidens liberalisering av handeln i försia hand gäUt industrUändernas internhandel. De rika länderna har blivit rikare, de falliga har blivit fattigare, Detla faklum - att den som redan är stark vinner över den svagare — är tyvärr ett resultat av en alltför liberal politik. Detta gäller i princip oavsett vUket område man avser.

Inte mindre än 30 procent av u-landsexporten av färdigvaror är

underkastade kvantitativa restriktioner i i-länderna, TUl detla bör läggas

110 alt tuUsystemen utformats så alt u-ländernas färdigvaruexport diskrimi-

neras. Tullskyddet mol denna exporl är dubbell så högt som i-ländernas skydd i fräga om varor producerade i den egna länderkrelsen. Del är alldeles klarl all i-ländernas handelspolitik försvårar u-ländernas anslrängningar alt skapa egna resurser.

Vid ell flertal internationeUa förhandlingstUlfällen har man försöki komma UU rälla med ojämlikhelen i världshandeln. Några verkligt påtagliga resullal har man lyvärr inte uppnält, främsl pä grund av motstånd frän de stora industrUänderna. Inte ens ell försikiigi syslem med tullpreferenser ål u-landsexporlen har, trots snart etl decennium av förhandlingar ännu genomförts.

Del har aUlsä varil utomordentligt svårt att undanröja de hinder som ligger i vägen för u-länderna när dessa söker alt med egna exporlanslrängningar skapa de resurser som är förutsättningen för en rimligare ekonomisk och social utveckling. Dessa handelshinder har sannolikt Uka slora negativa konsekvenser som biståndet har posiliva verkningar för dessa faltiga länder.

Av dessa skäl är det utomordentligt angelägel att vårl land söker all efler vår förmäga påverka den internationella handelspolitiken UU förmån för u-länderna. Del är särskilt angeläget att se UU alt vissa liberala krafter, som vill underskatta handelshindrens negativa belydelse för u-länderna, inte får gehör för sina uppfattningar när det gäller den framlida svenska handelspolitikens ulformning,

Enligl min mening är aUlså de internationella handelshindren för u-länderna en av de väsentligaste orsakerna tUl de växande klyftorna mellan rika och falliga länder. Jag medger att vi har begränsade möjligheler all påverka denna handel i en för u-länderna positiv riktning. Men det måsle nalurliglvis vara vär skyldighel alt anstränga oss hårt för att påverka världshandeln i rätt riktning.

När del gäller den svenska informationen och opinionsbildningen för slörre svenska biståndsinsatser vilar självfaUet ansvarel mera direkt pä svenska poliliker, i försia hand givelvis på regeringen.

Tyvärr har den någol svala svenska opinionen — som man har lalal om här tidigare i debatten — för ökal bislånd hafl en negativ inverkan på vär ambitionsnivå. I varie fall har den mäktige herr Slräng vid någol lUlfälle krupit bakom denna opinion när del gälll att hitta argumeni mot en generösare u-landspolitik. Om den politiska viljan hade varit tillräckligt slark, borde regeringen mera helhjärlat ha satsat på en effektivare upplysning och opinionsbUdning.

Av bl. a. docent Lindholms undersökningar framgår all vi inle lyckats ge värt utbUdningsväsende en intemationeU profU. Enligt denna undersökning är skolungdomar mycket c.°.ligl informerade om u-länderna och u-landsproblemen.

I utrikesulskoltels betänkande nr 2 anser utskottsmajoriteten all tUlräckliga ansträngningar görs för all uppnä del jag och mina medmotionärer kräver i vår moiion — en internationalisering av undervisningen. Utskollet knyter sina förhoppningar Ull de samordningsförsök som nu pågår inom detla område.

Jag har tyvärr inte kunnat bli helt övertygad om att utskottsmajoriteten har rätt på den här punkten. Var finns t. ex. resurserna? Har

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

ii:

Nr 57

Torsdagen den I april 1971

Det StatUga utvecklingsbiståndet

112

skolöverstyrelsen de personella och ekonomiska förulsällningarna för en omfattande lärarutbildning?

En u-landsvänligare handelspolitik och en internationalisering av undervisningen har stor betydelse för att vi snabbare skaU uppnä målet: en ökad internationell jämlikhet. Men även utvecklingsbiståndets ulformning och inriklning har en väsentlig betydelse för denna målsättning. Våra biståndsinsatser mäste få en sädan inriktning alt de odelat kommer de fattiga bönderna och arbetarfamiljerna lUl godo. Detta innebär att våra biståndsinsatser måsle förknippas med beslämda krav pä politiska och sociala reformer i mottagarländerna. Detta gäller t. ex. jordreformer i många u-länder som ger de falliga småbönderna trygghet i sin verksamhet, ger dem möjlighet alt förbättra sin jordbruksdrift.

Del finns visserligen de som hävdar all vi inte skaU göra några insatser alls i u-länder med s. k. reaktionära regimer. Delta skuUe i princip innebära att en mycket stor andel av jordens fattiga människor skulle lämnas all klara silt öde eUer sin sociala revolution på egen hand. Elt sådant utelämnande av mUjoner fattiga bönder och arbetare och deras famUjer skulle enligt min mening inte slä i överensstämmelse med en internationell jämlikhelspolilik.

Man bör inte bortse ifrån alt den upplysning och utbUdning som ligger i de biståndsinsatser som är direkt riktade tUl de faltiga massorna på sikl kommer att leda tUl ett starkt ökat tryck och ökade krav på regimerna när del gäller sociala reformer. Vi bör ocksä framgångsrikt kunna påverka demokratiseringsprocessen genom att i våra biståndsinsatser slimulera tUlkomsten av fackliga, ideella och ekonomiska föreningsformer. De svenska biståndssalsningarna borde i delta avseende inriktas på all mera aktivt stödja de svenska konsument- och producenlkooperalionernas arbete i syfle att bygga upp en kooperativ rörelse i u-länderna. Dessa samarbelsformer bör vara en väsentlig plattform för att nå snabbare och effektivare resultat i biståndsarbetet på det lokala planel samtidigt som de leder lUl en ökad social och ekonomisk jämlikhel.

I vår moiion har vi pekat pä riskerna för alt inriktningen av våra biståndsinsatser leder lUl all mottagarländerna blir kopior av de biståndsgivande länderna. Del är så lätt att direkl föra över våra erfarenheter UU andra länder och tro all de erfarenheter vi har även gäller där.

Det finns anledning att kraftigi varna för biståndsinsatser som kortsiktigt leder tUl snabba, kanske lokala produktionsökningar men som samtidigt tar ifrån människorna arbetstUlfäUen. Genom alt överföra svensk teknik av modeU 1970 UU ett måhända 1200-talsmässigt samhäUe skapar man sannoUkt endast nya problem. Man riskerar då genom tekniska insatser - traktorer och sinnrika bevattningsanläggningar - göra mänga landsortsbor överflödiga och tvinga dem alt söka sig till de stora städerna med en hård tiUvaro i slum och fattigdom. Riskerna för en sädan utveckling är stora så länge inle ekonomisk tUlväxt och social utjämning kopplals samman.

I mänga byar i u-länderna finns ett väl utvecklat jämlikhels- och fördelningssystem mellan invånarna. Jorden är t. ex. på sina håU byns gemensamma egendom. De olika hushåUen, oavsell om de består av en

hel famUj eller av en familj som splittrats genom död eUer andra omständigheter, har räll till lika stor del av byns jord. Del är angeläget, enUgt min mening, alt inle u-landsexperler — i sin iver all uppnä ekonomisk tUlväxt — bryter ned de radikala jämlikhelsprinciper som dessa människor själva har utvecklat. Dessa människor har lUl skUlnad från väsleriändska experter varit tvingade att laga slällning tUl mänga komplicerade problem för sin jordbruksdrift, för en betydande tätbefolkning och andra svära problem. De har i mänga fall prioriterat fördelningsfrågorna. Just därför får inte våra bisländsinsalser vara sä ensidigt inriktade på ökad ekonomisk tUlväxt att nya fördelnings- och sociala problem skapas.

Jag vill sammanfatta mill anförande pä följande säll.

Enligt min uppfallning är den poliliska viljan hos de rika folken i världen skrämmande läg, när det gäller att utjämna klyftorna mellan rika och falliga folk. Delta gäller i allra högsta grad även vårl eget land. Del krävs framför allt intensiva insalser på tre områden — och låt mig gäma medge det även på andra områden.

För det försia mäsle u-länderna ges möjligheter all aklivi deltaga i världshandeln. Della är en nödvändig förutsättning för all de med egna anslrängningar skaU kunna skapa resurser för en rimligare ekonomisk och social utveckling. Vårl land mäste med all krafl motverka en sädan Uberalisering av världshandeln som diskriminerar u-länderna och skapar nya och slörre klyftor mellan rika och fatliga folk.

För del andra mäste vi utveckla informationen och opinionsbUdningen kring u-landsproblemen. Framför allt bör undervisningen ges en inler-nationeU profU.

För del Iredje måste vår biståndspolitik inriktas på att hjälpa de fatliga bönderna och arbetarna i u-länderna. Detta innebär alt vi måste StäUa krav pä mollagarländerna. VUlkoret för insatser måsle vara poliliska och sociala reformer, som ger ulvecklingseffekler för de slora folkmassorna. Våra biståndsinsatser fär inle vara sä ensidigt inriktade på ekonomisk tUlväxt att de dels bryter ned del fördelningssystem som bybefolkningen själv skapal, dels skapar nya sociala problem i form av slum och falligdom i nägra få storstäder.

Jag har här försökt peka pä nägra handlingslinjer för vår bisländspolilik. Jag hoppas och tror att dessa kan leda tUl all värt land gör större insatser än hitintills för all uppnå en snabbare och ökad internationell solidaritets- och jämlikhelspolilik.

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbis tände t

I detta anförande instämde herrar Bengtsson i Göleborg, Olof Johansson i Stockholm och Fransson (samtUga c).

Hen HELLSTRÖM (s):

Herr lalman! Det har talals myckel om dogmatik i denna diskussion. Jag skaU börja med att läsa upp etl kort avsnitt av ett tal som presidenl Julius Nyerere i Tanzania har hållit för nägra är sedan. Han säger så här: "Pragmatikern i Afrika, dvs, en som är fullständigt obunden av den ena eller andra doktrinen och i släUel påstår sig bara ta befattning med situationen som den är, kommer att finna att det verkliga valet är ell

113

Nr 57 annal. Vi kommer all upptäcka all valet står mellan prival och koUektivt

Torsdaeen den ägande. Jag tror nämligen inle all del finns en enda fri stal i Afrika som

1 aoril 1971 tUlräckligl med lokalt kapital eller tUlräckligt mänga lokala företagare

Det statliga utvecklingsbis tände t

för all en lokall baserad kapitalism skall kunna dominera landel, Privala investeringar i Afrika innebär i allmänhel utländska privata invesieringar. En kapitalistisk ekonomi medför all ekonomin domineras ulifrän, Detla är fakta i Afrikas siiualion. Den enda väg pä vilken man kan uppnå nationeU kontroll över ekonomin är genom socialismens ekonomiska inslilulioner,"

Nyerere fortsätter: "För Tanzania är delta oundvikliga val inle ovälkommet. Vi har bundit oss för elt klasslösl samhälle i vUket varje dugande individ bidrar lUl ekonomin genom arbeie, och vi tror all delta bara kan uppnäs när huvuddelen av produktionsapparaten är under offentlig kontroll och ägo. Faktum är att våra nyligen vidtagna åtgärder inle genomfördes av blind lydnad Ull en dogm, ulan för värl lands bästa."

Det har talals en del om industriaUsering i den här deballen, och det är etl mycket vikligt område som behandlas lämligen utförligt i utskottets belänkande. Herr Dahlén var lidigare inne på de maktpolitiska aspekter som Nyerere berörde. Han sade ungefär så här: Vissl finns det problem med privat industrialisering när stormakterna etablerar sig. Då finns maktproblemel där. Men annat är det med Sverige och svenska privata förelag; de har inle det intresset. Nej, men problemet är inte bara jusl detta maktproblem. Det gäUer också i hög grad hur den privala industrin investerar i underutvecklade länder, pä vUket säll de förelagsekonomiska lönsamhelskriterierna tillämpas och vilka utvecklingseffekter - eller brislande ulvecklingseffekler och ibland hämmande effekler -delta kan fä. En analys av det mäste vara utgångspunkten för den översyn på industrialiseringsbiståndets område som ulrikesutskotlel har begärt.

Det är nu lämligen allmänt känt hur privat industri från industriväriden under mycket lång lid har opererat i u-länderna, på råvarusidan. Jag skaU pä grund av den sena timmen inle ta upp det lUl närmare granskning; del är aUtför väl känl att planlageekonomierna är isolerade och ger små effekter, lilen spridning UU andra sekiorer. Det är känt att gruvdriften på samma sätt bUdar isolerade öar med små effekler. Jag skall i SläUet gä in pä etl område som är väsentligt i den diskussion vi för i dag om det svenska induslrialiseringsbiständels ulformning. Del gäUer förädlingsindustrin.

Låt oss se pä hur den privala induslrin i de rika staterna har etablerat sig i u-länderna och fortfarande etablerar sig! Det är etl par punkter som är viktiga där.

För det första är de industrier som etableras i utomordentligt stor
utsträckning mycket kapitalintensiva, och det belyder tvä saker, som
delvis ocksä har berörts i den debatt som förls här i dag. Den
kapilalinlensiva tekniken betyder alt de privala ulländska invesleringarna
ofta får låg sysselsättningseffekt. Del hade varit bättre om man hade haft
tUlgång tUl en arbelsinlensiv leknik, som kunde producera samma varor
med arbetsintensiva metoder. Forskning pä det omrädei har startats i
vissa internationella organ. Men kvar stär att sysselsättningseffekten blir
114 låg av de kapilalinlensiva industrierna, och det medverkar tUl all öka de

slora slumproblemen, arbelslöshetsproblemet, i u-ländernas storstäder. Nr 57

Denna sak har diskuterats en del, men den andra sidan av myntet är Torsdaeen den

ocksä väsentlig. I och med att man har sä kapitalintensiva industrier j -j J971

Det statliga utvecklingsbiståndet

används kapitalet, som är en utomordentligt knapp fakior i u-länderna,

pä etl orationellt säll. Del vore bällre om della knappa kapital kunde

styras in på andra områden — för uppbyggnaden av u-ländernas industrier

och infrastruktur — än till just dessa myckel kapilalinlensiva industrier,

där en annan teknik hade kunnat tUlämpas.

För det andra är de ulländska invesleringarna i mycket hög grad starkt importberoende och del på elt speciellt sätt. Man har en mycket hög proceni rävamimport UU de utländska företagen i u-länderna. Man har en hög proceni halvfabrikatimporl och komponentimport. Och varifrån? Jo, jusl frän induslriländerna och ofta från de företagsgrupper i induslriländerna som dessa företag lUlhör. Ell förelag i ett u-land importerar alltså i myckel hög grad råvaror och halvfabrikat frän sina egna grupperingar i industriväriden. Det gör man av två skäl. Dels är detla ell säll att sälja sina produkler på mänga områden, att fä en marknad i u4änderna för all sälja ocksä halvfabrikat och komponenter, dels är detta lyvärr ell effektivt sätt all överföra slora vinster tUl hemlandet. Del är vanligt all man sätter orimligt höga priser på dessa importerade halvfabrikat och komponenter. Pä del sällel betalar man aUlsä egentligen sig själv — man för ut stora vinster hem tUl industriväriden. Det finns många konkreta exempel pä att del sker en induslrialisering på del sällel. Detla avser importen.

När del gäUer exporten fär man lyvärr konstatera att exportinrikl-ningen är utomordentUgt svag. Del är ytterligt säUsynt all de ulländska förelagen i u-länderna har en inriklning som innebär all de intresserar sig för att exporlera produkterna från u-ländema och bidra lUl alt förbättra sin mycket dåliga betalningsbalans, som i sin lur är en knapphelsfaklor som försämrar möjlighelerna all genomföra andra mäl. I de fall där utländska invesieringar är exporlinriklade har företagen av starka u-länder såsom Indien, som har hafl möjlighel all lagstifta i dessa frågor, i viss mån tvingats tUl en viss exporlinriklning. Della kan exempelvis ske på del sättet all såsom vUlkor för ell förelag alt erhålla utländsk valuta uppsatts alt företaget exporterar en del av sina produkter. Del är ofta genom tvång som man har kunnai åsiadkomma en myckel blygsam exportinriktning. Della gäUer förelagsamheten i slort - del gäUer också svenska förelags etableringar.

En annan punkl som det är väsentligt att la upp är all förelag, när de gär in på konsumtionsvamindustrier, myckel ofla investerar på del knappa liUa konsumtionsunderlag som finns och exploaterar det i stället för att successivi bygga upp en köpkraftig marknad i enlighet med u-ländernas prioriteringar. Del betyder t. ex. alt man i Afrika och även i andra delar av världen har fåll en orimligt hög utländsk etablering jusl på dryckesvarornas, bl. a. ölinduslrins, område. Industrivärlden går alllsä här in och etablerar sig pä områden som gäller lätt exploaterbara behov.

Lika väsentliga som dessa punkler är nägra punkler som berör hur det ulländska företaget så att säga passar in i u-landets egen planering - i den mUjö där förelagel kommer att finnas, TUl att böria med kan aUmänl

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga ut-vecklingsb is tände t

116

sägas all spridningseffekterna av ulländska invesieringar i förädlingsindustrin ofta är svaga, Förelagel har sällan en väl utbyggd kedja med underleverantörer, som ger en spridning av sysselsättningen. Del förekommer — det finns alltså undanlag — men motsatsen kan sägas vara etl aUmänl fenomen.

Man kan säga att dessa investeringar är dåligt integrerade och motverkar u-ländernas planering på elt annat område, nämligen kunskapsöverförandel - träningen av u-ländernas egen kapacilel att driva industrier, I slarka u-länder äler, såsom Indien, finns en vilja att landet självt successivi övertar förelagsledande funktioner. Man vill träna företagsledare och högre tjänstemän — indier alltså — som successivt skall kunna överta verksamhelen, sä alt u-länderna själva kan fä i gäng sin industrialisering med tränade människor frän del egna landet. Här har man infört en lagstiftning, som successivt skall Irappa ned del utländska inflytandet. Det finns mänga exempel pä hur de privala industrierna här på olika olagliga sätt, t. ex. genom korruption och utpressning, har motverkat genomförandel av en sädan lagstiftning. Det har också kommit lUl offentlig kännedom genom en SlDA-ulredning för ell par år sedan alt svenska förelag genom olika slags aktiviteter har lyckats kringgå den indiska lagsliflning som aUlsä kräver en nedirappning av det ulländska personalinflytandet i förelagen.

Det förhäller sig pä samma sätt när del gäller delägarskapel. Indierna har ell inlresse av alt successivi minska den ulländska ägarandelen och öka den indiska. Del finns bl. a. en 50-procenlsregel. Också här kringgår ulländska förelag pä olika säll den regeln genom ulnyUjande av bulvaner, som köper aktier och liknande. Man har kunnai påvisa att della även gäUer svenska förelag. Del rör sig aUlsä om en bristande social integration i u-landets planering.

Myckel ofla - del gäller även svenska privala invesieringar — fär man säga all forskningsarbete, produktutveckling och liknande sker i industriväriden. Del är i regel rena produktionsenheter som ligger ullagda i u-länderna, medan produktutveckling och forskning endasl i ringa utsträckning fär en spridningseffekt, som successivt förbättrar landets möjligheler alt öka forskningskapaciteten. Sä gott som undantagslöst sker produktutvecklingsarbetet i industrivärldens förelagscentra och inte i u-länderna.

Självfallet måste en sådan här uppräkning kompletleras med påslåendet all en sysselsättningseffekt och andra positiva effekter mycket väl kan uppkomma genom privata investeringar. Men del väsentligaste är ju vUka alternativen är. Del väsentligaste är inte all fräga, om vi skall ha privata investeringar som vi ger statligt stöd eUer inga investeringar aUs. Den fråga som bör belysas är: Finns det någon alternativ väg att skapa en industriaUsering och kapitalutveckling i u-länderna?

Varför har det blivit på detta sätt? Varför visar de privala industrierna upp en sä pass negativ bUd? Jag skall endasl nämna några punkter. Del är först och främsl en följd av den företagsekonomiska lönsamhetsinrikl-ning som företagen har. Den har just i underatvecklade länder tagit sig det uttrycket alt man har velal komma över de höga handelshinder som har uppstått och sälja pä en tidigare marknad. Industriinvesteringarna i

u-länderna har ofla motiverats av att man har velat få en försäljningsorganisation för moderbolagels produkler. Del är nalurliglvis någonting som u-länderna primärt inle kan ha inlresse av.

Möjligheten all genomföra en sädan här elablering pä del sätt som man har gjort är nalurliglvis beroende av den poliliska slyrka som företagen har hafl i mänga länder. Indien var ell exempel där företagen har hafl nägol sä när slark motpart. I mänga afrikanska länder med svagare regeringar har man lyckals hälla den inhemska arbelskraflen helt ulanför arbelsledarutbUdning och högre tjänster i företagen för att t. ex. undvika nationaliseringsrisker.

I Dagens Nyheier i söndags förekom en diskussion om de multinationeUa förelagens roU, där Sven Fagerberg exemplifierade hur Ford kunde spela på de engelska och de västtyska regeringarna och ulöva en viss utpressning på dem. Ford kunde hota att inte vidareutveckla sin produktion i England ulan göra del i Västtyskland i stället. Delta är aUlsä hol som multinationella förelag kan släUa i slarka industrUänder. Det är givel att de i svaga u-länder har en hell annan och slörre politisk betydelse.

De multinalionella förelagen — förelag över huvud tagel som har fUialer i andra länder — utvecklas myckel snabbi. Man kan säga belräffande Förenta staterna alt försäljningen pä utlandsmarknader sker i viss utsträckning genom exporl från Förenta staterna men att tvä och en halv gånger så slor kvantitet försäljs i u-landel genom elablering utomlands — aUlså en viss mängd via exporl UU utlandet och tvä och en halv gånger sä mycket via produktion utomlands. Ungefär en fjärdedel av världens totala industriproduktion härslammar i dag enligl vissa beräkningar frän vad som kan kallas multinationella företag.

Svenska erfarenheter har vi framför allt från investeringsgarantisystemet, som ocksä berörs i denna översyn. Invesleringsgarantierna har gäll lUl de länder vi har prioriterat. Men de länderna har inle prioriterats av de privala förelagen, eftersom inga företag, säviit jag känner tUl, har sökl investeringsgaranlier, trots alt den marknad som invesleringsgaranlisyste-mel avser rör sig om ungefär 750 miljoner människor. Jag skulle tro att det är ungefär hälften av hela u-världens befolkning. I proposiiionen sades del, när man tiUskapade systemet, all skulle del saknas inlresse för investeringar i dessa länder är delta elt bevis pä att investeringsgaranlier inle är ett effektivt bisländspoliliskt medel.

Marknaden har varit stor, och det har funnils privala förelag som har etablerats i de länder där man har kunnai söka investeringsgarantier under den här liden men som ändå inte sökl investeringsgarantier. Vi måsle då slälla oss frågan - och den bör väl också beröras i en sädan översyn — om de inte har varil intresserade av all föra den form av hygglig arbetsplatspoUtik som förutses i sysiemel, när del talas om tUlfredsställande arbetsviUkor, tUlfredsstäUande anstäUningsvUlkor, en positiv inställning tUl fackföreningsrörelser osv. Den frägan måste göras mot bakgrunden av de etableringar som har skett i länder där man har kunnat utnyttja systemet, men inte sökt.

Förra ärel väcktes socialdemokratiska moiioner om industrialiseringen av u-länderna. Etl av de allra väsentligaste problemen för u-världen är hur

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det StatUga utvecklingsbis landet

117

Nr 57

Torsdagen den laprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

118

den skaU kunna utvecklas frän en jordbruksbaserad produktion Ull en industriproduktion utan att genomgå aUa de kvalfuUa faser som vi har genomgått i vår del av världen. Och hur detta skall kunna ske sä, alt u-länderna själva kan överta ansvarel för industriaUseringen? Hur skaU industrier kunna utvecklas som passar in i u-ländernas planering och inte, som i de exempel jag gav, går tvärtemot den planeringen?

Här gäUer det, som det sades i motionerna förra året och som del sägs i ulrikesulskollels belänkande i år, att förmedla ohka tjänster i fräga om teknik, teknisk know-how och kunskap om företagsledande men förmedla dem pä etl sådant säll alt de styrs av bislåndsmyndigheten och så att de kan passas in i u4andets planering och inte blir en start för privala institutioner som spelar en självständig roU och som inle passar in i u-landsplaneringen.

Vad vi framför aUl eflersträvar är att utveckla en arbelsinlensiv teknik, där u-landel kan tillgodogöra sig de stora reserverna av människor som är arbelslösa, samtidigt som kapitalresurser kan frigöras för det som i denna fas av utvecklingen bäst tjänar u-landel.

Det är mol den bakgrunden man skaU se utrikesutskottets majoritelsförslag, som lar sikte på frägan var gränsen gär meUan å ena sidan biständspolitiska effekter och hur biständspolitiska motiv för verksamhelen bör utvecklas och å andra sidan kommersiella motiv. Reservanterna tar för givet att den privata verksamheten i u-länderna har ett positivt syfte, som kan stödjas av en biståndsmyndighet, Detla är den väsentliga distinktionen meUan majoritetens och reservanternas förslag.

De mekanismer som verkar på den privata industrialiseringens område verkar också i andra sammanhang som rör biståndsverksamheten. Jag skaU myckel korl nämna någol om Världsbanken - eftersom den har varil uppe lUI diskussion tidigare kan jag inskränka mig lUl en del av vad jag har all säga om den.

Man bör fatta utrikesutskotlets betänkande sä, att del sker en successiv anpassning av Världsbanksgruppens och framför allt IDÄ:s verksamhet UU mål som vi vUl främja, men man bör ha klart för sig att det här är fräga om en långsam ulveckling och all Världsbanksgruppen forlfarande i sitt praktiska agerande tUlämpar de företagsekonomiska lönsamhetsbedömningar som på den privata industrisidan ledde till dåliga resultat frän u-landels synpunkt.

Ett exempel kan belysa detta; det gäller bankgruppens instäUning till alt prioriiera olika sekiorer i ulvecklingen. Bankgruppen vägrar forlfarande att finansiera projekt för landsbygdens vattenförsörjning. Man har även i länderrapporter uttalat tveksamhet när det gäUer vad man kallar den ekonomiska nyttan av förbättrad vattenförsörjning på landsbygden -del gäUer Tanzania, Det finns enligl bankens mening myckel lilen anledning all anla alt en förbättrad vallenförsörjning är en särskUl produktiv inveslering pä landsbygden. Man ifrågasätter del kloka i att Tanzania använder en betydande del av utvecklingsbudgelen för del ändamälel.

Man vUl aUlsä inle prioriiera just den sektor - den successiva industriaUseringen pä landsbygden med arbelsinlensiv teknik - som inle minst utrikesutskotlets betänkande handlar om. Man viU inle prioritera

de grupper av människor som är bland de fattigare i de falliga länderna. Man har heUer inte tUlräcklig insikt om eUer förståelse för de fördelningsmekanismer som verkar. Det har nyligen rått en stark politisk konflikt mellan Världsbanken och regeringen i Ceylon Ull följd av de höga vatlenavgifter som salts i ell vatlenförsörjningsprojekt i städerna. Regeringen i Ceylon menar att vatten bör vara en fri nyttighet, men det gör inte Världsbanken, Med den prissättning som sker blir del en vallenförsörjning för överklass- och medelklassgrupper i överklass- och medelklassomräden. Det blir inle etl bislånd som kommer de faltigasle tUl godo. Den typen av fördelningsmekanism beaktar man ännu inte i Världsbanksgruppens verksamhet.

Hur skaU då Sverige släUa sig lUl Världsbanksgruppen? Vi bör konlinueriigt kritisera de inslag i Världsbanksgruppens verksamhel, där man går pä tvärs mot sociala mälsätlningar. Sverige framför en sådan kritik i Världsbankens olika organ.

Jag skaU inle upprepa vad herr MöUer i Gävle har sagl om IDA som det enda alternativet för dagen för ett omfallande kapitalbistånd. Sveriges möjligheter där är all söka påverka och hävda u-ländernas intressen. Detla är ocksä u-ländernas eget önskemål. Deras önskemål är icke all Sverige skaU utträda ur bankgruppen som kommunisterna föreslår. Vi har ännu inte av den kommunistiska gruppen fått svar på frågan om de egendomUga ultalanden som gjorts säväl i dess motion som i herr Jörn Svenssons inlägg, enligt vilka man helt avslår bidrag lill Världsbanksgruppen efler det att man är 1967 lade fram förslag om ytterligare etl bidrag Ull samma bankgrupp. Enligl herr Svensson i Malmö förkroppsligar Världsbanksgruppen i dag utsugarintressen i alla världsdelar. Han säger alt del är de verkliga reaktionärerna som vUl ge pengar lUl Världsbanksgruppen. När kommunislerna är 1967 och andra ärdå ni röstat för Världsbanksgruppen och yrkal pä högre anslag, var ni i det läget verkliga reaktionärer eller inte? Del gär inle alt som herr Takman försöka säga alt det skell en utveckUng i bankgruppen efler 1967 som lett tUl nägol slags härdare hållning. Tvärtom borde såväl herr Takman som hela den kommunisliska grapp som motionerade 1967 — del våren parlimotion - känna lUl all Världsbankens verkligl flagranta politiska inblandning och stöd för Förenta staternas iniressen ligger på 1950-talet. Det kan inte vara okänt är 1967. Det går inle alt hävda att del skuUe ha skett någon drastisk försämring av bankgruppens verksamhet. Det flagranta slödel Ull kapitalistiska iniressen ligger före den perioden.

Slutsatsen blir all Sverige kritiskt mäste granska länderval, fördelningsmekanismer och projekl. Sverige gör del, och Sverige kriliserar där bankgruppen, vUken har kvar sina förelagsekonomiska bedömningar.

Reservalion nr 5 har hillUls inle diskuterats frän uiskottsmajoritetens sida. Den gäller mittenreservalionen om befrielserörelser. Jag skall försöka fatta mig mycket kort om den.

Motionens syften är helt lUlgodosedda i ulskoltets belänkande. Herr Wirmark säger i reservaiionen och molionen att del bör vara slörre bidrag. Vi säger i uiskotlels betänkande att man skaU ägna slor uppmärksamhel och slöd ål sociala befrielserörelser. Man vill tiUlägga nya poUtiska kriterier på vilka rörelser som skaU få bidrag. I den uppräkning

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

il9

Nr 57 av kriierier som man gör finns säviit jag kan se ingen precisering utöver

Torsdagen den den som gäller i dag. Man lalar om all riksdagen skall föreläggas en plan

1 aprU 1971 ör ulbyggnaden av bisländel. Del mäste vara en flerårig plan. Delta

Det statliga utvecklingsbis tände t

framgår klarl av motionen. Hur är del möjligl all framlägga en flerårig plan för slöd UU sociala befrielserörelser, när dessa utgöres av rörelser som för krig? SkaU man göra något slags prognos på hur kriget kommer all gå tre fyra är framåt i liden och efler det göra upp planen? Naturligtvis måsle man la stäUning UU varje särskUt fall, och det finns ingen anledning all hävda alt ulskollels skrivning här skuUe innebära någon snälhel. Tvärlom är det sä att de ansökningar som har kommii in svarar väl mol de bidrag som utgått. Man har inte pä grund av medelsbrist hindrats att ge bidrag.

Herr Virgin har också berört de sociala befrielserörelserna i ett inlägg. Det var ett inlägg som kanske hade karaktären av en brasklapp. Han hamnade pä bifall UU utskottets utlåtande men vUle ändå ge en rad kritiska kommenlarer om deras sätt att arbeia. De konlroUerar, säger han, inle särskUl stora territorier. Men del väsentliga är väl all konstalera alt rörelser som får stöd från utskollel och frän riksdagen är t. ex. MPLA, som har omfallande stöd i delar av Angola och har en civil administration uppbyggd. Delsamma gäUer FRELIMO och PAIGC. Del är inle bara smä rörelser, som rör sig mellan oUka gerUlaomräden, del är rörelser som bygger upp en civU verksamhet och administration, och det är den verksamheten som vi siöder.

De kan inle åsiadkomma någonting, säger han, mol välorganiserade trupper frän regeringssidan. Jag vel inle vad del ullalandet syftar lUl. Är del ell moliv att inte siödja en verksamhet all den, som herr Virgin sade, är en utsiktslös kamp? Del är givet all rörelserna arbetar under mycket hårda omständigheter, inle sä myckel för all man har regeringstrupper mol sig som för att regeringstrupperna är stödda av NATO. 1 krigföringen frän fiendesidan - frän befrielserörelsernas synpunkt - har man tillgäng lUl den mest moderna förslörelselekniken, napalm osv. Därför försväras deras arbete.

Herr Virgin säger också att OAU inte visat något intresse för rörelserna. Jag skall bara hänvisa lUl OAU;s befrielsekommilté, som bl. a. genom verksamhet där man lagil konlakl med den svenska bislåndsmyndigheten har visal etl slarkl inlresse för befrielserörelserna. Det är också OAU-gruppen som i FN så alt säga är spjutspetsen för ell ökal stöd lUl béfrielserörelserna.

Slutligen säger herr Virgin all vi inle skall lösa konflikter med våld. Det kan jag håUa med om. Men det är inle befrielserörelserna som är orsaken lill våldet i dessa länder. Del är koloniaUstiska grupper, ofla med NATO-mUilär bakgrund, som för ett krig, och del intressanta är ju all trots del extrema våldet, trots att det förs etl häftigt krig, så utvecklar dessa befrielserörelser ell civUl arbeie, bygger upp skolor med undervisning för barn, för gamla, bygger upp sjukvårdsslalioner, ger hälsovärdskurser med 1. ex. vuxenuibildning om elementär hygien osv.

Det är ju della som sä slarkl är värl alt stödja, att rörelser som
utmanas hårt genom en fientlig övermakt ändå förmår preslera ett civilt
20 ulvecklingsarbele. Del är ell av de fä hoppfuUa tecknen i dagens värld.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle: [vj 57

Herr lalman! Del är trots alll inle sä, herr HeUström, att det bara är MacNamaras utnämning lUl ordförande i Världsbanken — ett i och för sig lorsaagen aen djupt komprometterande faklum - som dikterar det förhällandet all vpk P'' 1911 har beslulat sig all gä tUl attack mol denna lyp av s. k. bislånd. Del är Det statliga ut-också sä att det har hänl saker och ting med långivningens struktur i vecklinssbiståndet Världsbanken. Sedan 1967 — 1968 har kommii den slora salsningen pä del fascistiska Grekland, den nya stora satsningen på det fascistiska Indonesien, som inle fick någonting så länge landet inle var fascistiskt, del har kommii det slora länel Ull Sydafrika 1969, en rad förhåUanden som gör all del nu är vida mer befogat än tidigare att ge kritiken mol Världsbanken en ökad och principieU lyngd. Men felel med er är att ni inle bara tiger om detta, ni försvarar det. Ni försvarar Världsbankens handlande, och ni kommer framför aUl all i dag, och förmodUgen i fortsättningen, framhärda i att rösta för del.

Under delta anförande överlog fru andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen WIRMARK (fp) korl genmäle:

Fru lalman! Del finns visst, herr Hellström, en skUlnad meUan reservaiionen vid punklen 5 och majoritetens skrivning belräffande motståndsrörelserna, och del finns ocksä en skUlnad i sak. Hell kort bara: Slödel har hittUls gått tUl ett fåtal rörelser. Det är mänga och även betydelsefuUa rörelser, som hillUls icke har fåll nägol slöd eUer bara blygsamt sådanl. Det gäUer Angola, Rhodesia, Sydväslafrika och Sydafrika.

Herr Hellström ironiserade ocksä över all vi hade begärt en samlad bedömning eller en plan för biståndet. Del är hell nalurligl all göra det. Eftersom biståndet inte har gätl tUl mer än ell fälal organisalioner fordras en prövning av vilka behov de olika rörelserna har och var slödel bör sällas in.

Vad vi begär är aUlsä all SIDA skaU göra en samlad bedömning och ålerkomma. Och dä blir del inle bara fräga om nuvarande blygsamma belopp. Del är helt enkell inle rikligl alt del bara finns behov för del fåtal miljoner som för närvarande anslås för ändamålet.

Herr HELLSTRÖM (s) kort genmäle;

Fru lalman! TUl herr Wirmark viU jag bara säga all mittenreservatio
nen inte föreslår etl öre mer i bidrag UU nationella sociala befrielserörel
ser. Om det är som herr Wirmark säger, varför har i sä fall inte herr
Wirmark motionerat om vissa beslämda bidrag UU sädana sociala
befrielserörelser som regeringen och bislåndsmyndigheten tydligen skulle
vara snäva mol? Det är nalurliglvis lUl de rörelser som har en slark
kontroU, som har en civil administration som de slora pengarna i detla
sammanhang går. Del finns sedan rörelser, som herr Wirmark också
räknade upp, som är rena exilrörelser och som får adminislrationsbidrag
och Uknande, men självfaUet av mindre storleksordning hell enkell därför
alt del gäller exilrörelser som inle gör anspråk pä all ha byggt upp en 121

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

civU administration i landel. De fär i ökande utsträckning anslag för administration, och del finns ingenting i årets budgel som förhindrar en expansion av den verksamhelen, ingenling! Jag kan försäkra herr Wirmark all del inom budgetanslaget finns uirymme för expansion bäde av bidrag till exilrörelser, som har kontorsadminislraliva behov och hknande, och Ull de rörelser som de faclo har byggl upp en civU verksamhel i de befriade delarna av länderna.

TUl herr Svensson i Malmö vUl jag säga all den fina retoriken frän det försia anförandet kanske har faUit ihop en del. Dä gäUde del reaktionärer och progressiva. De reaktionära var de som stöttade upp Världsbanken, de progressiva var nägra andra. Nu har del hela blivit en rationell bedömning av bankgruppens beleende före och efler år 1967. Och herr Svensson har mage att päslä att Världsbanksgruppen skulle ha sä all säga fascistiserals sä krafligl sedan 1967 att del var detta som motiverade kommunisternas ändrade håUning!

Han lar upp exemplel Indonesien och säger att vi där har tigit. Vi har inte tigit — i fallet Indonesien har man just från svensk sida riklat kritik mol Världsbanken. Men eftersom Jörn Svensson tog upp exemplet Indonesien, finns del skäl alt påminna honom om de slora krediter som har givits lUI Sydafrika under lidigare perioder, före 1967. Jag skulle våga göra den bedömningen alt Världsbankens lunga finansiering av reaklionära och fascistiska regimer legat före 1967 och inte efter 1967. Vi mäste aUlså konstatera all del inte längre är en fråga om alt stödja imperialismen eUer all bekämpa den - del är en fråga om att kommunisterna har gjort ell stort fiasko.

122

Fru DAHL(s):

Fru lalman! Även om del kan förefalla elementärt och självklarl, sä kan det vara nyttigt all i den här diskussionen erinra om de centrala problem, som vi ständigt återkommer till i värl arbeie här hemma och ute i världen när del gäller all skapa goda och människovärdiga levnadsförhållanden för alla. Och de problemen är:

1. Hur skall vi kunna försäkra oss om all våra gemensamma lillgängar
— nalurtUlgängarna, de mänskliga, lekniska och ekonomiska resurserna —
UlnyUjas sä all de i slörsla möjliga utsträckning främjar ekonomisk,
social och kulturell ulveckling?

2. Hur skall vi fördela dessa gemensamma tUlgängar rättvist mellan nationer, grupper och individer?

3. Vem skall beslämma hur dessa gemensamma resurser utnyttjas och fördelas?

Den som ser på värl eget samhäUe i dag kan konstatera all de sannerligen inte hör lUl de frågor, där del råder nägon enighet, eller att vi själva lyckals särskUt väl med att lösa dessa problem. Ändå är vårl samhälle i jämförelse med världen utanför en idyll. Den verklighet som omger oss är kaotisk och brutal. Förnufl, rällvisa och solidaritet spelar inle någon slor roU i världspoliliken eUer i del ekonomiska livel i dag.

Det råder en fruktansvärd disproportion mellan vad som satsas pä konstruktivt samhällsbyggande och vad som satsas pä rustningar, krig och förstörelse, mellan långsiktig planering för etl förnuftigt utnyttjande av

Torsdagen den

resurserna och en hänsynslös plundring och förgiftning av vär livsmiljö. Nr 57 Och del har ocksä lett till all sädana saker som mänsklig värdighet, medinflytande, rätissäkerhet, ja t. o. m. anständiga levnadsförhållanden,

hälsa och kunskap är privUegier i mänga länder. Väldet och hotet om våld_____ P

i förening med ekonomisk utpressning och ulnyUjande har aldrig spelat Det statliga ut-
slörre roll än i dag. vecklingsbiståndet

Lål oss aldrig glömma att världsfattigdomen inle är anonym utan ell resullal av och ell symlom på grundläggande sociala orätlvisor.

Jusl därför all silualionen är sä mörk, är del viktigt all slåss för förnufl, rällvisa och solidaritet, all påminna om vad som kan och mäsle göras för att förbättra människors levnadsförhållanden. Och då kan vi inte komma förbi de grundläggande problem om ulveckling och rätlvis fördelning som jag erinrade om inledningsvis.

Mol denna bakgrund är det verkligen både glädjande och hoppingivande att FN och andra internationella organ nu inför det andra ulvecklingsårliondel så klarl slagil fast all framåtskridandet inle bara är en fräga om ekonomisk ulveckling mätt i brutlonalionalprodukl ulan i hög grad är en fråga om paralleU ulveckling av de sociala levnadsförhållandena och de ekonomiska tUlgångarna, där fördelnings- och utnylljan-defrågorna slår i cenlrum.

Här i Sverige har dessa principer och mål för biståndsarbetet varil självklara från början, men del hindrar inle all tillämpningen av dem kan vara besvärlig och självklarl kontroversieU. AUteftersom vi vinner erfarenhet av dellagande i praktiskt utvecklingssamarbete och ökade kunskaper om förhållanden ule i världen har del blivit möjligl all förfina och förbättra våra arbetsmetoder, så alt de pä ell effeklivare sätt främjar en ulveckling som leder Ull rällvisare och bältre levnadsvUlkor. Del var det som skedde bl. a. när riksdagen förra ärel fastslällde de preciseringar vad gäller valet av arbetsområden, projekt- och samarbelsparlners, som regeringen föreslog i 1970 års slatsverksproposilion. Jag har med tUlfredsslällelse konslaleral all dessa principer ylleriigare ulvecklals och befästs i samband med ärels budgelbehandling av regering och riksdag. Detta förhållande har också med kraft slagits fast av utrikesministern och företrädarna för utskottsmajoriteten.

Jag vill i detta sammanhang säga att jag tror alt det är av slort värde all vi nu, sedan familjeplaneringens belydelse insetls av alll flera, kan börja tUlämpa samma integrations- och koncenlralionsprinciper pä arbelet inom famUjeplaneringens område som på andra områden. Della kommer — del är min övertygelse — att underlälta arbelel och att bidra tUl en förbällring av arbetsresultaten.

Det är uppenbarl all mycken möda behöver läggas ned när del gäUer
all söka sådana former för arbelet all familjeplaneringen verkligen när ul
lUl de mänga människorna pä landsbygden i u-länderna. Skall man lyckas
med del, krävs, som utrikesminisiern anförde, en integration av
familjeplaneringsverksamhelen i en aUmän hälso- och sjukvårdsorganisa
tion, som når ut lill aUa, och elt samhäUe som utvecklas i sådan riklning
alt människorna vågar hoppas pä och planera för en bällre framtid. Del
innebär självfallet ocksä alt vi för att uppnå goda resultat måste
koncentrera dessa insatser UU länder där utvecklingen går i sädan 123

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

124

riklning.

Fru lalman! Trots denna beiydande enighel om mälen för vår biståndsverksamhet har del förekommil en mycket hetsig debatt om jusl meloderna och då i synnerhei i ländervalsfrägan. Flera talare har varit inne på den frågan, och jag håller med fru Lewén-Eliasson när hon säger, att det är lika bra att motsättningarna på de punkter där de finns öppet erkänns och diskuleras. Men det har dessvärre också förekommit många egendomliga missförstånd och feltolkningar vad gäller förra årets riksdagsbeslul. Jag vUl därför göra nägra kommenlarer.

Jag viU börja med alt fråga om någon anser all vi mol bakgrunden av våra uppställda mål kan tänkas samarbela med alla länder eUer med vUka länder som helsl. Det är alldeles uppenbarl en orimlig tanke. Skall vi dä inle välja sådana länder för våra insatser där vär hjälp verkligen kan få strategisk belydelse?

Del har sagts i deballen alt vi frän socialdemokratiskt håll skulle vilja göra ell politiskt betingat urval. Vad menar man då? Självklart är det politiskt. Det är alla våra målsättningar för biståndspolitiken — som alla instämt i — från den utgångspunkten, all de innebär all vi gör myckel klara ställningstaganden när del gäller att lala om vad det är som skapar goda levnadsförhåUanden. Att göra sådana politiska ställningstaganden är väl inget att skämmas för?

Men vad del inle är fråga om är att anlägga snävt parlipolitiska synpunkler pä ländervalet eller ägna sig ät nägon dogmatisk teori. Man får nog gä tUl parlier utanför kretsen av de demokratiska för alt finna något sådant. Ty vi kännetecknas ju alla av alt vi tror på det konstruktiva samhäUsbyggandet.

Vi har ju också sagl att det grundläggande är inte vad ett lands regim kaUar sig, utan vad som verkligen uträttas i etl land för att förbättra människornas levnadsförhållanden. Ingen har heller, som del påståtts, sagl att det skulle vara fräga om plötsUga förändringar. Ändå framförs dessa beskyllningar gång pä gäng i debatten. Jag frågar mig därför om del bara är missförstånd eUer om det är medvetna försök alt misstänkliggöra förra ärels statsverksproposilion och om delta också är bakgrunden UU vad som har sagls om att riksdagen skuUe ha frångått denna i sina beslut förra ärel och i år.

Vad riksdagen gjorde förra året var att man utförligare beskrev det som hade sagls i proposiiionen och ansträngde sig att ge en skrivning som skuUe motverka denna typ av missförstånd. Det är ocksä vad utrikesministern har sagt lill herr Turesson i dag. Men det innebar självklart inte all man frångick de grundläggande principerna. Jag vUl erinra om vad som står i årets utskottsbetänkande:

"Mot denna bakgrund kan man se frägan om de svenska utvecklingsinsatsernas inriktning på säväl ämnesområden som länder. För att pröva i vUken utsträckning våra insatser stimulerar mottagarländernas egna utvecklingsansträngningar och bidrar tUl ekonomisk och social utjämning fordras en bedömning av dessa länders utvecklingspolitik. Den precisering av principerna för ländervalet vid den bUalerala svenska biståndsverksamheten som gjordes i föregående års statsverksproposition och som vann anslutning i riksdagens beslut är således en konsekvens av våra allmänna

mål för utvecklingssamarbetet med de falliga länderna."

Detla kommer självfallet också, även om del tar tid, alt leda tUl vissa resultat — det konstaterade redan förra ärels riksdag.

Fru lalman! Behovel av en långsikiig planering av våra biståndsinsatser framstår mot bakgmnden av både dessa förhåUanden och behovet att planera för vad som skaU hända efter 1974/75 som mycket angeläget. Jag vUl verkligen undersiryka behovet av att UD och SIDA gemensamt kan arbeta fram en långlidsplan med länderprogram som kan föreläggas riksdagen, så att vi fär bättre möjligheler än i dag alt i realilelen styra utvecklingsprogrammet.

Jag viU i anslulning Ull delta gärna markera vad jag trodde skulle vara självklart, nämligen all del inle behövs nägra demonstrationer för att lala om att riksdagen stär fast vid enprocentsmälet. Detta är inget riktmärke utan ett beslul om en minimimälsättning, och del kommer självfallet ingen att rygga.

Jag har i dag uppehållit mig ganska mycket vid att det som vi ser hända omkring oss ute i världen kan tydas som tecken på att vi lever i en ond och vansinnig tid och att myckel av del som händer inte är ett framåtskridande ulan en tiUbakagång. Och det gäller kanske alldeles särskUl när vi ser på utvecklingen i Indokina, som har kommit att symbolisera strävandena efter fred, självständighet och social rättvisa men också förtryck, meningslös förstörelse och övergrepp. Man behöver inle tala med mänga och stora ord om de lidanden som människorna där dagligen år ul och år in utsätts för och hur de angripande hela tiden begår övergrepp mot de civilisationens och humanitetens principer som vi alla bekänner oss tUl. Men det finns anledning att i dag också påminna sig, att vad vi ser är en situation och en krigföring, som är etl hän och en utmaning mol aUt del konstruktiva arbeie som görs i världen i dag för att förbättra människors levnadsförhållanden. Medan vi här tUlsammans med andra arbetar för att skapa metoder för utveckling och avsätta resurser för utveckling, ägnar man sig där åt att förstöra allt det som Indokinas folk med hårt arbete och slora umbäranden har kunnat bygga upp.

Sedan förtjänar nog också någonting att understrykas, som kanske mer än något annat visar avsikterna och karaktären hos de krafler som möts. Medan de fattiga indokinesiska folken, överfallna av en stormakt, kämpar för all försvara sina liv, anser de del ändå viktigt att avsätta mycket arbete och stora resurser pä att bygga upp en civil adminisiralion, ett fungerande dagligt liv, hälso- och sjukvård för människorna i landet. Samtidigt finner angriparna för goll all skära ned sina sociala program, trots att det råder fattigdom och social nöd i del egna hemlandet.

Krigföringen i dag är sådan att den ödelägger slora delar av Indokina och för lång tid framåt försiör människornas livsmiljö. Den har mänga inslag som vi betraktar som omänskliga och omöjliga att acceptera.

Jag viU gärna sluta mill anförande med all betona tvä saker. Den ena är — och det är det väsentliga — att det är oerhört viktigt att vi ökar vårt bistånd tUl folken i Indokina. Det är fräga om att hjälpa dem alt överleva i en ond och svår tid. De insalser vi har gjort hittUls måsle kraftigt förslärkas, och del gäUer i synnerhei del bistånd som skaU lämnas tUl FNL i Sydvielnam och det bislånd som jag hoppas att vi snart skall inleda

Nr 57

Torsdagen den I aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

125

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

UU befrielserörelserna i Laos och Cambodja. Jag hoppas all del skall vara möjligt för utrikesministern all inom en snar framlid redovisa all Sverige kommer att göra en insals riktad lUl de här tre befrielserörelserna.

Men jag vill också med anledning av vad som stär i ulrikesulskollels betänkande om bistånd som förmedlas UU Sydvielnam och som skall, som del heter, kunna gå även UU områden som kontroUeras av Sydvielnams regering säga följande: Det är utomordenlligt viktigt all slå fasl all della bislånd inle fär kanaliseras sä, all del direkl eller indirekl kan komma att utnytljas i program som på något säll kontrolleras av Sydvielnams regering. I sä fall kommer del i själva verkel ocksä alt inordnas i dess säkerhelssyslem. Skall vi hjälpa folken i Indokina, dä skall vi göra det i sädana former att vi är säkra på att biståndet verkligen kommer folken lUl godo och sä att del inte omöjliggör för oss att i en framtid bidra till äleruppbyggnadsarbelel i elt frill Vietnam,

I della anförande inslämde herr Bergqvisi saml fru Lundblad och fru Theorin (samtliga s).

126

Hen LANGE (s):

Fru lalman! Det skulle inle förvåna mig om åtskilliga som lyssnal Ull den här debaiten känner sig litet konfunderade, för all inle säga något omtumlade. Jag tänker inte, fru talman, på den sena tidpunkten, men del är något som inte rikligt stämmer.

Herr Korpäs ansåg sig kunna slä fasl alt några egenlliga skUjaktigheler i uppfattning inte förelåg om de grundläggande rikllinjerna för u-hjälps-programmet, sädana de drogs upp 1962 och senasl igen 1968. Inte heUer oppositionen har ändrat grundåskådning, om man fär tro herr Korpäs, och del är bra del. Herr Korpäs har fäll erkännande för alt han har sagl delta, och jag vUl gärna anslula mig tUl dem som tar fasta på hans ullalande.

Men i sä fall är det likväl ganska märkvärdigt att den här enigheten lar sig uitryck i en talarlista, som ursprungligen upptog 28 namn, och elt utskottsbetänkande, tiU vilket de borgerliga fogat inle mindre än 14 reservationer.

Jag förslår väl om herr Korpäs därför känner sig besvärad över den här bristande överensstämmelsen mellan å ena sidan viljan till bred uppslutning kring u-hjälpsprogrammel och å andra sidan de uitryck som denna goda vilja lagit sig i praktiken. De som gör sig mödan alt läsa dessa 14 reservationer skaU finna att innehäUels lyngd — del mäste jag säga, fru talman - och budskapets klarhet dess värre inle slär i rimlig proportion tUl reservationernas antal och omfattning. Jag har inte kunnat finna alt vare sig herr Dahlén, herr Wirmark eUer andra företrädare för folkpartiet i den här deballen kunnai skingra oklarheten i fräga om syftet med folkpartiets många reservationer.

Vad är del egenlligen reservanterna vUl, frågar man sig onekligen. VUl de åsiadkomma kraftiga anslagsökningar? Nej, vissl inte. Sträcker sig deras ambitioner så långl att de i likhel med den lUla skaran folkparlisliska ungdomar här på Sergels lorg vUl ha en ny och många gånger högre riktpunkt för de resurser som det svenska folkhushållel skall

avdela för hjälpinsatserna? Nej, det är del inle alls fräga om. I varje fall har debaiten snarasl givil intryck av molsalsen.

Äv de 14 reservalionerna utmynnar inle alla — del är jag medveten om - men de flesta i en hemstäUan om att riksdagen skall skriva lill Kungl. Maj :t och ge lUl känna vad reservanterna anförl om principerna för handläggningen av biståndsverksamheten. Del är ingel ont i del. Ingen skaU emeUertid av den kriiiska underlonen i dessa reservaiioner förledas alt tro att del är några nya synpunkler och originella uppslag som förs fram. Del framgår redan av propositionen att de flesla önskemålen i del hänseendet redan är lUlgodosedda, att departement och myndigheier i silt arbete redan tiUämpar de principer som reservanterna efterlyser. Under de föredragningar som utskotlels ledamöier hade förmånen att lyssna UU fick vi ocksä klarl belägg för att så var förhållandet. Jag upprepar därför frägan: Vad är syftet?

I morse, fru lalman, fick jag i min hand ell flygblad, som jag nästan skulle vUja koppla ihop med ell försök all besvara den här frågan — vad ändamålet med folkpartiets motion är. Detla flygblad föresläller ell färgat barn, och del stär som rubrik: "Nog med svek". Det som följer vUl jag läsa in i protokoUet, för del är räll anmärkningsvärt: "Proteslera 1 aprU, då riksdagen än en gång Iroliglvis fattar beslul om en orimligt snål u-hjälp." Flygbladet är undertecknat av folkpartiets ungdomsförbund i Storstockholm, och bland de medverkande anges tre av kammarens ledamöier, herrar Ahlmark, Romanus och UUsten. Jag hörde inle del budskap som dessa herrar gav de fåtaligt församlade ungdomarna pä Sergels torg. Sade de till dem all vi har deltagit i del här sveket som ni vänder er emot? Del skulle vara roligt alt få höra om della var det budskap som herr Ullsten, herr Ahlmark och herr Gabriel Romanus uppbyggde dem med.

När folkpartiets talesmän här i dag underslryker all de i aUl väsentligt är överens med ulskoltets majorilel om u-hjälpens mål, dess inriktning och omfattning sä vUl man samtidigt kunna hänvisa lUI reservaiionen. Vi har ell program, menar folkpartiet, som är ambitiösare - och del kanske var del som herrarna som medverkade i protestmötet framförde — och mycket mera framåtsyflande än det nuvarande. Ja, den kluvenhet som kännetecknar folkpartipoUtiken i så mänga stora frågor framträder här återigen. Men det är inle bara kluvenhet — del är elt dubbelspel som jag inte tycker är värdigl ell parti som gör anspråk på att bli respekterat.

Slutligen skulle jag vilja la upp en fråga där uppfattningarna faktiskt klarl går isär; fru Dahl var inne på del, fru Lewén-Eliasson log upp det. Del gäller frägan om länderfördelningen. Jag tror del är nödvändigt all det blir klart utsagt att på den punkten överensstämmer inte uppfattningarna. Ingen avser väl alt avbryta pågående projekl - del är del inle fråga om. De skall fullföljas och kommer såvitt jag förstår all fullföljas. Men när anslagsramarna nu undan för undan vidgas, så är del rimligt all man skärper krilerierna då man engagerar sig i nya länder och i nya projekt, även om de projekten ligger i tidigare bislåndsländer.

Jag hörde vad utskottels talesman sade: Naturligen kommer därför den proportioneUa andel som de äldre biståndsinsatserna i den nuvarande ländergruppen representerar att bli mindre. Och med stor tUlfredsslällelse

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

127

Nr 57

Torsdagen den 1 april 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

hälsar jag utrikesministerns klargörande deklaralion, när han behandlade den här frägan i sill anförande i dag.

Fattigdomen, som del lalals så mycket om, fär inte vara ensaml avgörande för de länder vi väljer; viljan all avskaffa fattigdomen och komma tUl rälla med nöden mäsle man samtidigt fäsla avseende vid. Därför menar jag — och här tror jag mig kunna lala för utskottsmajoriteten — all en aUl slörre del av del unUaterala svenska biståndet kommer alt gå lUl länder, vUkas politik präglas av slrävandena att nå ekonomisk tUlväxt men också av en målmedveten vUja att rättvist fördela framstegens frukter.

I detta anförande inslämde herrar Göransson, Hugosson, Jadestig, Marcusson och Henrikson (samtliga s).

Herr ULLSTEN (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Dellar man i en demonstration, där del pä plakal framstäUs en del krav och man sedan låler bli att omedelbarl siödja de kraven i riksdagen, då ägnar man sig enligt förre handelsministern herr Lange äl etl olUlåtet poliliskl dubbelspel. Jag skulle vUja fräga: Hur går det med aUa förstamajdemonstrationer efter den recensionen av dellagande i demonstrationer? Är del inle så alt del även där ibland framförs krav som den socialdemokraUska riksdagsgruppen inte ulan vidare och aUdeles omedelbarl är beredd alt stödja?

Del är väl sä med demonstrationer, vare sig de äger rum den 1 aprU eller den 1 maj, att de tar upp frågor som del tar tid att få igenom. Del var en gång — för övrigl inte alllför länge sedan — som ocksä kravet pä 1 proceni av brullonalionalproduklen i u-hjälp var ell krav som huvudsakligen återfanns på plakal, och inte minst pä de plakal som bars av deltagare i möten och demonstrationer ordnade av folkpartiels ungdomsförbund och de andra ungdomsförbunden.

Jag tror också att det är en ganska orealistisk tanke att vi skall kunna salsa 5 proceni av vår bmltonationalprodukl i u-hjälp under 1980-talel. Men jag log inle fasla pä del sä mycket i denna demonstration, utan jag tog fasla på den idealism som styr EPU och andra ungdomsrörelser och som fick dem all slälla upp här i dag. När de bad mig della, svarade jag också med glädje ja — och jag gjorde del utan all slälla nägra vUlkor om alt fä censurera i deras plakalflora.

Jag lycker all det vore klädsamt om även socialdemokrater — och för den delen ocksä moderater — i denna kammare och i denna debatt log fasla pä del slöd som den idealismen innebär för del beslul som vi nu skall falla, i stället för all använda del gamla knepet att spela ul ungdomsförbunden mot deras parlier.

128

Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Herr Lange sade att det var sent, och det är det tydligen i varje faU för en del. Herr Lange talade om folkpartiets reservationer; han kunde tydligen vid denna lidpunkl inle upptäcka alt folkpartiet inte slär ensamt för någon reservation ulan lillsammans med ett eller två andra partier.

Vidare sade herr Lange alt han inle förslod vad det var för mening med sädana här reservaiioner. Nej, del har han inte förslåll aUa tidigare år heller, då vi har haft reservaiioner. Jag skall här bara ge etl exempel på hur herr Lange har uppträtt, när vi frän folkpartiels sida med olika metoder har försökt fä till sländ en snabbare höjning av biståndet lill u-länderna. Vi föreslog direkla höjningar av anslagen liU bisländsverksamhelen. Dä röstade herr Lange emol. Vi föreslog hur man med skatter skuUe finansiera höjda anslag. Del röstade herr Lange emot. Vi föreslog under vårriksdagen att regeringen skulle få i uppdrag av riksdagen att till höstriksdagen det årel lägga fram förslag om höjda anslag, och vi förklarade oss redo alt gå in i en beredning och lägga fram förslag om hur dessa anslag skulle finansieras. Herr Lange röstade emot. Nu föreslär vi all riksdagen skall säga Ull regeringen all del är nödvändigt all få en jämnare stegring och därmed undvika den slora stegringen budgetåret 1974/75, och jag är säker pä alt herr Lange om nägra minuter kommer alt rösla emol del förslaget. Vidare föreslår vi i en reservation alt en beredning skall tUlsättas, som bl. a. tar upp frågan om utveckUngen efler 1974/75, och jag är säker på att herr Lange om elt par minuter kommer att rösta emot även del förslaget.

Delta, herr Lange, är väl ell utmärkt exempel på att vill man inte vara med om någonting, sä är del bara alt rösla emol. Men säg inle att reservalionerna är meningslösa!

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

Herr LANGE (s) kort genmäle:

Fru lalman! Försl vill jag säga lill herr Dahlén, alt jag har ingalunda sagl alt reservationerna är meningslösa ur folkpartiels synpunki. Jag har fuUt klarl för mig att ni har en viss nytta av.att kunna åberopa dem, med del dubbelspel ni här bedriver.

Sedan är visserligen timmen sen, men jag har för mig att del är ärels proposilion vi diskuterar, inle vad folkpariiel yrkade för några år sedan i lidigare reservationer.

TUl herr Ullslen vUl jag säga alt jag respekterar honom som en aUvarlig, välmenande och i dessa frågor kunnig man. Jag kan ocksä trösta honom med att del har förekommil förslamajparoller som jag har vänt mig emol, när jag har varil ule och talat pä försia maj. När parollerna inle har stämt med del budskap jag velal föra ul, har jag gjori del. Men här fanns del en enda huvudparoU och del var "svek mot u-hjälpen". Del fanns inle flera sädana paroller. Talade Ni om för dem, herr UUsten, alt Ert eget ställningslagande var etl annat än denna paroll som fanns pä del mötet? Jag fick ingel svar pä den frågan.

Herr ULLSTEN (fp) korl genmäle:

Fru lalman! Det bars många plakat och det fanns mänga paroller i demonstrationen pä Sergels lorg, och de hade aUa elt syfte, även om de i sin konkreta ulformning kanske gick litet längre än vi är beredda att göra i den volering som snarl skall äga rum; de hade syflel alt åtminstone se UU all del löftet hölls som gavs av riksdagen 1968 om en procent 1975, men helst viUe de unga att man på sikt skulle kunna öka den svenska u-hjälpen ännu mer. Det var en, skall vi säga, rörelseriktning i den

129

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 56-57

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Planeringsramar, anslagsutvecklingen och vägen till 1 %-målet

demonstrationen som jag helt och fuUl kunde sluta upp bakom, även om jag inte kunde instämma i alla konkreta krav. För övrigt gäUer väl för mig i den demonstrationen som för herr Lange i andra demonstrationer, all det enda som vi behöver skriva under helt och håUel är vad vi själva säger.

Hen ÅKERLIND (m);

Fru talman! I motionen nr 685 har jag yrkal att anslagen för utvecklingsbistånd skaU höjas med 100 miljoner kronor mindre än vad som föresläs i statsverksproposilionen och alt planeringsramen för budgetåren 1972/73 och 1973/74 skaU utgå från oförändrat bistånd. Det är med djupt beklagande jag nu kan konstatera att utskottet avstyrker motionen.

Molionen avstyrks inte med motiveringen att motionsförslagen skulle vara på något sätt felaktiga utan med hänvisning tUl riksdagens beslut 1968 angående principerna för biståndets ökning. Dessa principer anser man sig aUtså av prestigeskäl inte kunna rucka på under några förhållanden, inte ens om del visar sig fuUständigt omöjligt att följa dem.

Som jag anfört i motionen är svenska folkets möjUgheter all betala högre skatter snart uttömda. Trots detta leder en lång rad av beslutade utgifter tUl automatiska utgiftshöjningar som lycks gå myckel snabbare än ökningen av skatteintäkterna.

Med hänsyn till det rådande ekonomiska lägel och med hänsyn liU alt vi kan befara alt landets ekonomi kan bli ytterligare ansträngd bör vi inle la pä oss slörre åtaganden i andra länder än vad vi är fullt säkra på att kunna klara i framtiden. En familj som vUl ha en sund ekonomi kan inte skriva under avbetalningskontrakt pä slörre summor än man anser sig säkert kunna klara utan att behöva jaga efter extrainkomster. Staten bör handla på samma sätt. Svenska arbetare sliter i smuts och svett för att kunna klara sin ekonomi nödtorftigt pä vad som blir kvar efler skatt. De är inte beredda all jäkta ihjäl sig ännu lidigare för alt kunna höja statens u-hjälp. Det är mot den bakgrunden jag har motionerat.

Däremot anser jag att flera procent av bisländel bör ges genom missionen och inte bara en proceni av bisländel, som regeringen föreslär och ulskollsmajorileten biträder.

Fru lalman! Utskottet har enhäUigt avslyrkt min motion. Då är det väl hopplöst alt få kammarens bifall tUl motionen, och bara därför avslår jag frän alt yrka bifall Ull motionen nr 685, trols alt jag tror att en överväldigande majorilel av svenska folkel skulle vara beredd att slälla sig bakom motionens krav.

Överläggningen, som omfattat samtliga punkter i utskottets betänkande, var härmed slutad.

Punkten 1

Planeringsramar, anslagsutvecklingen och vägen till 1 %-målet

130

Kungl. Maj:t hade i proposition nr 1, bUaga 5 (litt. C i utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för den 4 januari 1971) framlagt förslag angående det statUga utvecklingsbiståndet.

Äv proposiiionen framgick att målet för den svenska biståndsplanen var all budgetanslag m. m. för biståndsändamål skuUe nå upp till 1 % av brullonalionalproduklen vid millen av detla årtionde. Som ell led i förverkligandet av 1968 ärs biståndsplan hade de totala biståndsanslagen ökals med omkring 25% per budgetär. För budgelärei 1971/72 förordades en total ökning av biståndsanslagen med cirka 200 miljoner kronor från drygt 800 miljoner kronor tUl 1 miljard kronor. Planeringen, främsl avseende del direkta utvecklingsarbetet, krävde att vissa minimiramar fastlades. I enlighet med 1968 års riksdagsbeslul utformades planeringsramarna så att den fortsatta årliga anslagsökningen i absoluta tal skulle bli minsl lika slor som under del löpande budgetåret.

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Planeringsramar, anslagsutvecklingen och vägen till 1 %-målet

I denna punkl hade behandlals

dels motionen 1971:472'av herrar Helén och Hedlund i vad avsåg hemställan all riksdagen i skrivelse Ull Kungl. Maj;l begärde all Kungl. Maj:l även i sin forlsalla planering av del svenska biståndel utgick från all del s. k. 1 %-mälel skulle vara uppnått senasl 1974/75 saml all anslagslilldelningen för vart och ell av budgetåren fram UU denna lidpunkl skuUe avpassas till den jämnare slegringslakl som förordades i moUonen (punkl I),

dels molionen 1971 ;685 av herr Åkerlind (m).

Ulskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande frågan om en skrivelse UU Kungl. Maj:t om tidpunkten för 1 %-målets uppnående skulle avslå motionen 1971:472, såvitt nu var i fråga,

2. att riksdagen beträffande stegringstakten i det svenska utvecklingsbiståndet fram tiU 1 %-målets uppnående 1974/75 med avslag på motionen 1971:472, såvitt nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad utskottet anfört,

3. att riksdagen beträffande planeringsramarna för utvecklingsbiståndet fram UU 1973/74 skuUe avslå motionen 1971:685.

Reservation hade avgivits

1. av henar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c). Turesson (m). Antonsson (c), Virgin (m), WUmark (fp) och Korpås (c), som ansett att utskottet under 1 och 2 bort hemstäUa,

1, att rUcsdagen beträffande tidpunkten för 1 %-målets uppnående i
anledning av motionen 1971:472 sävitt nu var i fråga som sin mening gav
Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört,

2. att riksdagen beträffande stegringstakten i det svenska utvecklings
biståndet fram tUl I målets uppnående 1974/75 i anledning av
motionen 1971 ;472 såvitt nu var i fråga som sin mening gav Kungl. Maj.t
tUl känna vad reservantema anfört.

Mom. 1 och 2

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservaiionen nr 1 av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlén

131

Nr 57 begärt votering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition:

Torsdagen den 1 aprU 1971

Den som viU all kammaren bifaller utrikesutskottets hemstäUan i betänkandet nr 2 punklen 1 mom. 1 och 2 röstar ja. Biståndspolitikens den det ej vill röstar nej.

långsiktiga inrikt- Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Dahlén m. fl. ning och utformning

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Dahlén begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 152

Avslår — 2

Mom. 3

Ulskollels hemställan bifölls.

Punkten 2

Biståndspolitikens långsiktiga inriktning och utformning

1 denna punkt hade behandlats

dels molionen 1971:175 av herr Bohman m. fl. i vad avsåg hemställan all riksdagen skulle i skrivelse UU Kungl. Maj:t anhålla all en parlamentarisk beredning tUlsattes med uppdrag all utarbeta riktlinjer för den längsikliga ulvecklingen av del svenska bisländel pä grundval av de erfarenheier som hittUls vunnils (punkl 1),

dels motionen 1971:472 av herrar Helén och Hedlund i vad avsäg hemställan att en parlamentarisk beredning tiUsattes med uppgift att göra en översyn av del svenska biståndsarbetets inriklning, varvid beaktades såväl utformningen av del tekniska och finansiella siödet som rikllinjerna för den svenska handelspoliliken visavi u-länderna och fömlsällningama för del svenska näringslivels och frivilligorganisalionernas medverkan i svensk bisländspolilik (punkl 3),

dels molionen 1971:665 av herr Andersson i Nybro m. fl. i vad avsåg hemställan att riksdagen i skrivelse UU Kungl. Maj;l begärde att parlamenlarisk sammansatta kommittéer gavs i uppdrag att göia en översyn av det svenska biståndets mål och inriktning (punkt 1).

Ulskoltet hemslällde all riksdagen skuUe avslå molionerna 1971:175, 1971:472 och 1971:665 i vad avsåg översyn av riktlinjerna för det svenska bislåndsarbelel.

Reservalion hade avgivils 2. av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c). Turesson (m), Anlonsson (c), Virgin (m), Wirmark (fp) och Korpäs (c), som ansett att utskottet bort hemslälla,

att riksdagen i anledning av molionerna 1971:175, 1971:472 och
132 1971:665 som sin mening gav Kungl. Maj:t Ull känna vad reservanlerna

anfört om en översyn av riktlinjerna för det svenska biståndsarbetet.

Propositioner gavs på bifall tUl dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlén begärl volering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesuiskottets hemstäUan i

betänkandet nr 2 punklen 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 2 av herr Dahlén m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Dahlén begärde rösiräkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej - 153

Avstår - 1

Punkten 3

Biståndets länderinriklning

1 denna punkl hade behandlals

dels motionen 1971:175 av herr Bohman m. fl. i vad avsäg hemställan att riksdagen skuUe i skrivelse UU Kungl. Maj:t ullala att svenski biståndsarbete framför alll borde inrikta sig på de särskill falliga u-länderna och alt följaklligen ökal bistånd UU Cuba icke borde komma i fräga (punkl 2) saml ultala att den föreslagna hjälpen tUl Vielnam skulle omfatta såväl Nord- som Sydvietnam (punkt 3),

dels molionen 1971:472 av herrar Helén och Hedlund i vad avsåg all vad som anförts i motionen beträffande ländervalet, bl. a. innebärande att Sverige inte borde avbryta biståndssamarbetet med de nuvarande mottagarländerna, gavs Kungl. Maj:l UU känna (punkt 2) saml att SIDA fick i uppdrag att på sätt som angavs i motionen lägga fram förslag UU ökade svenska biståndsinsatser i Zambia och Botswana (punkt 9),

dels molionen 1971:473 av herr Regnéll m. fl.,

dels motionen 1971:664 av herr Ahlmark m, fl,, vari yrkats att riksdagen i skrivelse tUl Kungl, Maj:l hemställde alt SIDA fick i uppdrag att göra upp en plan för väsentligt ökal bistånd UU Zambia och Botswana, utöver de planeringsramar som angivils i SIDA:s petita,

dels motionen 1971:670 av herr HeUström m, fl.

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Biståndets länderinriktning

Utskottet hemställde

1. att riksdagen beträffande planeringen av biståndsinsatser i nya mottagarländer som sin mening gav Kungl. Maj.t till känna vad utskottet anfört,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:472 i vad avsåg principerna, för biståndets länderinriktning.

133

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Biståndets länderinriktning

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:175 i vad avsåg biståndet tiU Vietnam,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:472, i vad avsåg biståndet UU Zambia och Botswana, samt motionen 1971:664,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:473,

6. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:670,

Reservation hade avgivils

3, beträffande biståndet till Cuba av herrar Turesson och Virgin (båda m), som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanlerna angiven lydelse,

4, beträffande biståndsinsatser i Zambia och Botswana av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c). Antonsson (c), Wirmark (fp) och Korpås (c), som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av molionerna 1971:472, säviit nu var i fräga och 1971:664 som sin mening gav Kungl, Maj:t Ull känna vad reservanterna anfört beträffande väsentUgt ökade svenska biståndsinsatser i Zambia och Botswana,

Hemställan

Mom. 1-3

Ulskollels hemställan bifölls.

Mom. 4

Proposilioner gavs pä bifaU Ull dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlén begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utrikesutskollels hemstäUan i

betänkandet nr 2 punkten 3 mom, 4 rösiar ja,

den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 4 av herr Dahlén m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Dahlén begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 188

Nej - 117

Avstår - 9

Fru Fraenkel (fp) anmälde att hon avsett all rösla nej men markerats som frånvarande.

Mom. 5 och 6

Utskottets hemstäUan bifölls.

134

Moiiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottets molivering, dels utskottets motivering med den ändring däri som föranleddes av bifall lill reservationen nr 3 av herrar Turesson och Virgin, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som viU att kammaren godkänner ulrikesutskotteis motivering i

betänkandet nr 2 punkten 3 röstar ja,

den del ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt utskottels molivering med den

ändring däri som föranledes av bifall Ull reservationen nr 3 av herrar

Turesson och Virgin.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslat för ja-propositionen. Då herr Turesson begärde rösiräkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 270

Nej - 37

Avstår — 8

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

U-landsinvesteringar, u-ländemas industrialisering, kapitalbildning i u-länderna m.m.

Punkten 4

U-landsin vesteringar, u-länderna m. m.

u-ländernas industrialisering, kapitalbildning i

1 denna punkt hade behandlats

dels molionen 1971:41 av hen Björk i Göteborg, vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj :t skulle anhålla om översyn av sysiemel med statliga investeringsgaranlier för u-länder samt all riksdagen skuUe uttala all statliga åtgärder syftande lUl att främja enskUda svenska företags intressen på u-landsmarknader borde övervägas endast inom ramen för av staten finansierade åtgärder för främjandet av svensk export,

dels motionen 1971 ;175 av herr Bohman m, fl. i vad avsäg hemställan att riksdagen skuUe i skrivelse tUl Kungl. Maj :l anhålla all rikllinjer utarbetades för hur samarbelel meUan näringslivel och de bislåndsgivande myndighelerna skulle kunna utvecklas i enlighet med vad som anförls i molionen (punkl 8), att ett särskUl utveckUngsbolag för u-landsinvesleringar bildades enligl i motionen uppdragna rikllinjer (punkt 9), att investeringsgarantisystemet utsträcktes och tUlämpades pä sätt som i molionen anförls (punkl 10),

dels motionen 1971:472 av herrar Helén och Hedlund i vad avsäg hemstäUan att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde

att reglerna för investeringsgarantierna borde ändras sä all dessa i princip skulle kunna gälla för inveslpringar i alla länder som definitions-mässigt hänfördes tUl u-länder (punkl 4),

135

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

U-landsin vesteringar, u-ländemas industriaUsering, kapitalbildning i u-ländema m. m.

all en offenllig parlamenlarisk utredning UUsattes med uppgift all på sätt som i molionen angavs ulreda förutsättningarna för

a) en särskUd fond för för-investeringssludier i u-länderna,

b) ell statligt svenskt invesleringsbolag för u-landsinvesteringar, och

c) en fond att användas för att möta kreditkonkunens frän företag, vars hemlands regeringar lämnade räntesubventioner (punkl 5),

att vad som i övrigl anförls i motionen beträffande formerna för svenska privala u-landsinvesteringar m, m, skuUe ges Kungl, Maj;t lUl känna (punkt 6),

att SIDA fick i uppdrag att på sätt som angavs i motionen undersöka möjlighelerna till svenska insalser för alt främja sparandel i u-länderna (punkt 8),

136

Ulskoltet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionerna 1971:41, 1971:175 och 1971:472 såvitt de avsåg det statUga garantisystemet för investeringar i u-länder,

2. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:175 såvitt den avsåg bUdandet av ett utveckUngsbolag för u-landsinvesteringar,

3. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:472 såvitt den avsåg utredning av förutsattningama för en särskild fond för förinvesterings-studier, ett StatUgt svenskt utvecklingsbolag för u-landsinvesteringar och en fond för att möta kreditkonkurrens,

4. att riksdagen skulle avslå motionerna 1971:175 och 1971:472 i vad avsåg riktlinjer för samarbete meUan näringsUvet och de biståndsgivande myndigheterna,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:472 i vad avsåg insatser för att främja sparandet i u-ländema,

6. att riksdagen som sinening gav Kungl. Maj .t tUl känna vad utskottet anfört beträffande en översyn av åtgärder för att främja u-ländemas induslrialisering.

Reservation hade avgivits

5. av henar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c). Turesson (m). Antonsson (c), Virgin (m), Wirmark (fp) och Korpås (c), som ansett att utskottet under 1—3 bort hemställa,

1. att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t UU känna vad reservantema anfört i anledning av motionerna 1971:41, 1971:175 och 1971:472 såvitt de avsåg det statliga garantisystemet för investeringar i u-ländema,

2. att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservantema anfört i anledning av motionen 1971:175 såvitt den avsåg bUdandet av ett utveckUngsbolag för u-landsinvesteringar,

3. att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj t till känna vad reservantema anfört i anledning av motionen 1971:472 såvitt den avsåg utredning av förutsattningama för en särskild fond. för förinvesterings-studier, ett StatUgt svenskt utvecklingsbolag för u-landsinvesteringar och en fond för att möta kreditkonkurrens.

Mom. 1-3

Propositioner gavs på bifaU lill dels utskotlels hemstäUan, dels reservaiionen nr 5 av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlén begärl volering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller utrikesutskottets hemstäUan i

belänkandet nr 2 punkten 4 mom. 1—3 rösiar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 5 av herr Dahlén m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då herr DalUén begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 162

Nej - 150

Avstår — 2

Fru Fraenkel (fp) anmälde att hon avsett att rösla nej men markerats som frånvarande.

Mom. 4-6

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 5

Humanitärt bistånd och utbildningsstöd till befrielserörelser

1 denna punkl hade behandlals

dels molionen 1971:93 av herr Björk i Göleborg,

dels molionen 1971:472 av herrar Helén och Hedlund i vad avsåg hemställan alt vad som anförls i molionen beträffande dels bUaleralt svenskt stöd Ull motståndsrörelserna i södra Afrika, dels svenska initiativ lUl förmän för FN-insatser i samma syfle gavs Kungl. Maj;l tiU känna (punkt 7),

dels motionen 1971:667 av fru Dahl m. fl., vari hemsläUls all Sverige borde lämna slöd i form av leveranser av varor, utrustning för skolor och sjukvård samt transportfordon tUl befrielserörelsen MPLA i Angola,

dels motionen 1971:683 av herrar Wirmark och Ahlmark, vari hemställts all riksdagen skulle ullala sig för all ge ell vidgat slöd lill motståndsrörelser i södra Afrika i enlighet med vad som i moUonen angivils, all riksdagen i skrivelse UU Kungl. Maj;l hemstäUde om att en plan för elt sådant vidgal slöd tUl motståndsrörelserna i södra Afrika framlades lUl nästa års riksdag saml alt riksdagen skuUe uttala sin anslutning till de i motionen angivna riktlinjerna för svenskt stöd lUl motståndsrörelser i den s. k. Iredje världen.

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Humanitärt bistånd och utbildningsstöd tiU befrielserörelser

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:93,

2. att riksdagen beträffande stöd tiU motståndsrörelser i tredje världen

137

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Övriga frågor rörande de svenska biständs-insatsernas ämnesinriktning

skulle avslå motionen 1971:472 såvitt nu var i fråga samt motionerna 1971:667 och 1971:683.

Reservation hade avgivits

6. av herrar Dahlén (fp). Antonsson (c), Bengtson i Jönköping (c), Wirmark (fp) och Korpås (c), som ansell all utskottet under 2 bort hemslälla,

att riksdagen beträffande stöd till motståndsrörelser i tredje världen i anledning av motionerna 1971:472 såvitt nu var i fråga, 1971:667 och 1971:683 som sin mening gav Kungl. Maj;t UU känna vad reservanterna anförl.

Mom. 1

Utskottels hemställan biföUs.

Mom. 2

Proposilioner gavs pä bifall UU dels utskottets hemstäUan, dels reservaiionen nr 6 av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaller utrikesutskottels hemstäUan i

betänkandet nr 2 punkten 5 mom, 2 röstar ja,

den det ej viU rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 6 av herr Dahlén m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Dahlén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 196

Nej - 114

Avstår — 5

Punkten 6

Övriga frågor rörande de svenska biståndsinsatsernas ämnesinriktning

138

I denna punkt hade behandlats

dels motionen 1971:175 av herr Bohman m, fl,, sävitl nu var i fräga,

dels motionen 1971:472 av herrar Helén och Hedlund i vad avsåg hemstäUan att vad som i motionen anförts beträffande hänsynen tUl mUjövårdsaspekter när det gällde utvecklingsarbete i u-länderna gavs Kungl, Maj:t Ull känna (punkt 10) samt att vad som i motionen anförts beträffande de framtida insatserna pä familjeplaneringens område gavs Kungl, Maj;t UU känna (punkt 11),

dels motionen 1971 ;666 av fröken Andersson i Stockholm,

dels motionen 1971 ;669 av herr Hedin m. fl,,

dels moUonen 1971:677 av herr Loihigius m, fl,,

dels motionen 1971:681 av herrar Ullsten och MöUer i Göteborg,

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skuUe avslå motionerna 1971:175 i vad avsåg
utredning om u-landsforskning,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:472 i vad avsåg hänsynen tUl miljövårdsaspekter i utveckUngssamarbetet,

3. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:472 i vad avsåg framtida insatser på familjeplaneringsområdet,

4. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:666,

5. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:669,

6. att riksdagen skuUe avslå moUonen 1971:677,

7. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:681.

Nr 57

Torsdagen den I april 1971

Bidrag tiU enskilda organisationers hjälpverksamhet

Reservalion hade avgivils

7, belräffande familjeplanering av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c). Turesson (m), Äntonsson (c), Virgin (m), Wirmark (fp) och Korpås (c), som anseit att utskottet under 3 bort hemslälla,

all riksdagen i anledning av motionen 1971:472, sävill nu var i fräga, som sin mening gav Kungl, Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört angående biståndsinsatser på familjeplaneringens område.

Mom. 1 och 2

Ulskollels hemstäUan bifölls.

Mom. 3

Proposilioner gavs pä bifaU UU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlén begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som viU all kammaren bifaUer utrikesutskottets hemstäUan i

belänkandet nr 2 punkten 6 mom. 3 rösiar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 7 av herr Dahlén m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslat för ja-propositionen. Då herr Dahlén begärde rösträkning verkstäUdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat;

Ja - 161

Nej - 153

Avstär - 1

Mom. 4-7

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 7

Bidrag till enskilda organisationers hjälpverksamhet

I denna punkl hade behandlals motionen 1971:175 av herr Bohman

139

Nr 57

Torsdagen den I aprU 1971

Bidrag tiU enskilda organisationers hjälpverksamhet

m. fl. i vad avsäg hemställan alt de av SIDA nu tillämpade reglerna för u-landsbistånd genom missionen och friviUiga organisalioner skulle omarbetas sä all sådanl stöd väsentligt ökades (punkl 5), alt inom ramen för beviljade anslag etl belopp om lägst 20 mUjoner kronor skuUe ulgå UU missionen och övrigt enskilt humanitärt hjälparbete (punkl 6) samt att anslagel UU missionen och de övriga enskUda humanitära organisationernas hjälparbete skuUe ärligen öka med minsl 25 % (punkl 7).

Ulskoltet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:175 i vad avsåg årlig
ökning av anslagen lill missionen och övrigl enskilt hjälparbete,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:175 i vad avsåg omarbet
ning av reglerna för u-landsbisländ genom missionen och frivilliga organi
sationer.

Reservation hade avgivits

8. beträffande frågan om en minimiram för det statliga stödet till
missionen och övrigt enskilt hjälparbete av herrar Turesson och Virgin
som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av molionen 1971:175 i vad avsäg ärlig ökning av anslagen Ull missionen och övrigt enskilt hjälparbete som sin mening gav Kungl. Maj:l till känna vad reservanlerna anförl,

9. belräffande ökat stöd tdl missionen och övrigt enskilt humanitärt
hjälparbete av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c). Turesson
(m), Anlonsson (c), Virgin (m), Wirmark (fp) och Korpäs (c), som ansetl
att ulskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:175 i vad avsåg omarbetning av reglerna för u-landsbislånd genom missionen och andra frivUliga organisationer som sin mening gav Kungl. Maj ;l lill känna vad reservanterna anfört.

Mom. 1

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 8 av herrar Turesson och Virgin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Turesson begärl votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

140

Den som vill all kammaren bifaller ulrikesutskotteis hemstäUan i

betänkandet nr 2 punkten 7 mom. 1 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 8 av herrar Turesson

och Virgin.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Turesson begärde rösträkning verkstäUdes votering med ornröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -	266
Nej -	39
Avstär -	9

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 9 av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlén begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Sveriges deltagande i de internationella biståndsorganisationernas verksamhet

Den som vUl all kammaren bifaUer ulrikesulskollels hemställan i

betänkandet nr 2 punkten 7 mom. 2 rösiar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUl reservationen nr 9 av herr Dahlén m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Dahlén begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal;

Ja - 161

Nej - 152

Avslår — 1

Punkten 8

Sveriges deltagande i de internationella biståndsorganisationernas verksamhet

I denna punkl hade behandlats

dels molionen 1971:674 av herr Hermansson i Slockholm m. fl., vari hemställan att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:l begärde att Kungl. Maj:l senast under nästa ärs riksdag skulle lägga fram förslag ägnade all öka Sveriges insyn ide internationella biståndsorganen (punkt 12),

dels molionen 1971:674 av herr Hermansson i Slockholm m. fl. vari hemställdes all riksdagen av regeringen begärde ulredning och granskning av den verksamhet som bedrevs av Världsbanken, IDA och IFC samt att riksdagen skulle avslä förslaget i prop. 1971:1 Bilaga 5 om bidrag till Internationella utvecklingsfonden IDA med 175,9 miljoner kronor.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:472 i vad avsåg Sveriges insyn i de internationella biståndsorganen,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:674 i vad avsäg utredning och granskning av Världsbanksgruppens verksamhet.

Reservalion hade avgivils

10. belräffande Sveriges insyn i de internationella biståndsorganen av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Turesson (m). Antonsson (c), Virgin (m), Wirmark (fp) och Korpäs (c), som ansetl att utskottet under I borl hemslälla.

141

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Information i Sverige om u-landsproblemen

alt riksdagen i anledning av motionen 1971:472 som sin mening gav Kungl, Maj:t tUl känna vad reservanlerna anförl belräffande insyn i de inlernationella biståndsorganen.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemställan, dels reservaiionen nr 10 av herr Dahlén m.fl., och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlén begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 2 punkten 8 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 10 av herr Dahlén

m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslat för ja-propositionen. Dä herr Dahlén begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal;

Ja - 161

Nej - 153

Avslår - 1

Mom. 2

Proposilioner gavs pä bifall lUl dels utskottets hemställan, dels molionen nr 674 i moisvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärl votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som viU alt kammaren bifaller utrikesulskoltels hemställan i

betänkandet nr 2 punklen 8 mom. 2 rösiar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 674 i moisvarande del.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösiräkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 299 Nej - 15

Punkten 9

Information i Sverige om u-landsproblemen

142

I denna punkl hade behandlals

dels molionen 1971:176 av herr Möller i Göleborg m. fl., dels molionen 1971:665 av herr Andersson i Nybro m. fl. i vad avsäg hemstäUan att riksdagen i skrivelse lill Kungl Maj:l begärde all en

parlamentariskt sammansatt kommitté gavs i uppdrag alt ulreda vilka ätgärder som borde vidlas för att en internationalisering av undervisningen snabbt skuUe kunna ske (punkt 3),

dels molionen I 97 1 ;678 av herr Nilsson i Agnas m. fl. vari hemställdes all riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj;l begärde alt SIDA skulle låta utföra forskning i enlighet med vad som i motionen anförts.

Utskottet hemstäUde

1. att riksdagen skiUle avslå motionen 1971:176

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:665 i vad avsåg åtgärder för internationalisering av undervisningen,

3. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:678.

Reservationer hade avgivils

11. belräffande fortsatta ökade anslagstilldelningar till SIDA.s informationsverksamhet av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c). Antonsson (c), Wirmark (fp) och Korpäs (c), som ansetl att utskottets yttrande i viss del skulle ha av reservanlerna angiven lydelse,

12. beträffande åtgärder för internationalisering av undervisning av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Anlonsson (c), Wirmark (fp) och Korpås (c), som ansell alt ulskoltet borl under 2 hemslälla,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:665 som sin mening gav Kungl. Maj:t lUl känna vad reservanterna anförl beträffande åigärder för inlernalionalisering av undervisningen.

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Information i Sverige om u-lands pro blemen

Hemställan

Mom 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs pä bifall lUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 12 av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlén begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaUer utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 2 punkten 9 mom. 2 röstar ja,

den del ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 12 av herr Dahlén

m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Dahlén begärde rösträkning verkslälldes volering med ornröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 194

Nej - 117 Avstår - 4

143

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Handelspolitiska förbindelser med u-länderna

Mom. 3

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 678, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hen Gustafsson i Byske begärt votering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 2 punkten 9 mom. 3 röstar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit molionen nr 678.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Motiveringen

Propositioner gavs pä godkännande av dels ulskollels molivering, dels ulskollels molivering med den ändring däri som föranleddes av bifall lill reservaiionen nr 11 av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Dahlén begärl volering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vUl att kammaren godkänner utrikesutskottets motivering i

belänkandet nr 2 punkten 9 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt utskottets molivering med den

ändring däri som föranledes av bifall lill reservaiionen nr 11 av herr

Dahlén m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Dahlén begärde rösträkning verkställdes volering med ornröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 197

Nej - 116

Avslår — 3

Punkten 10

Utskotlels hemsiällan bifölls.

Punkten 11

Handelspolitiska förbindelser med u-länderna

144

I denna punkl hade behandlats moUonen 1971:1186 av herr Hermansson i Stockholm m. fl., vari förslagits alt riksdagen uttalade sig för att Sverige förändrade sin handelspolilik i enlighet med u-ländernas krav, sådana de uttryckts bl. a. i Alger-stadgan, och av regeringen begärde undersökning och förslag om konkrela älgärder i delta syfle.

Utskottet hemslällde, all riksdagen skulle avslå molionen 1971:1186. Nr 57

Proposilioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1186, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad.

Punkten 12

Bidrag till internationella biståndsprogram

Kungl, Maj:t hade (punkl C 1. s. 23-31) föreslagit riksdagen alt till Bidrag tUl internationella biståndsprogram för budgelåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 395 920 000 kronor, att medge att Kungl. Maj:l gjorde längUdsutfäslelser för budgetåren 1972/73 och 1973/74 i enlighei med angivna rikllinjer saml alt godkänna de i proposiiionen angivna riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete.

I delta sammanhang hade behandlats molionen 1971:674 av herr Hermansson i Stockholm m, fl, i vad avsäg hemställan alt riksdagen skulle avslå förslaget i propositionen 1971:1, bil, 5, om bidrag till den inlernationella utvecklingsfonden IDA med 175,9 mUjoner kronor.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen godkände de av Kungl. Maj:t föreslagna riktUnjema för multilateralt utvecklingssamarbete,

2. att riksdagen medgav att Kungl. Maj:t i enlighet med angivna riktlinjer gjorde långtidsutfästelser för budgetåren 1972/73 och 1973/74,

3. att riksdagen med bifaU tiU Kungl. Majts förslag och med avslag på motionen 1971:674, i vad avsåg medelsanvisning, tiU Bidrag UU internationella biståndsprogram för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten imder tredje huvudtiteln anvisade étt reservationsanslag av 395 920 000 kronor.

Mom 1 och 2

Ulskollels hemställan bifölls.

Mom. 3

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 674 i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som viU all kammaren bifaUer ulrikesulskollels hemsläUan i

beiänkandel nr 2 punklen 12 mom. 3 rösiar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit utskottets hemställan med den ändring

däri som föranledes av bifaU tUl motionen nr 674 i moisvarande del.

Torsdagen den 1 aprU 1971

Bidrag tiU

intemationeUa

biståndsprogram

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens 6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 56-57

145

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

BilateraU utvecklingssamarbete

ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Svensson i Malmö begärde rösiräkning verkstäUdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 297 Nej - 17 Herr Börjesson i Glömminge (c) anmälde att han avsett att rösta ja men av misstag nedtryckt nej-knappen.

Punkten 13

Bilateralt utvecklingssamarbete

Kungl. Maj t hade (punkl C 2, s, 31-45) föreslagU riksdagen all lill bUaleralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1971/72 anvisa etl reservalionsanslag av 572 222 000 kronor saml all godkänna de i proposiiionen angivna rikllinjerna för bilateralt utvecklingssamarbete,

1 detla sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971:124 av hen Hermansson i Stockholm m. fl., vari hemstäUts alt riksdagen anvisade 10 miljoner kronor Ull PAIGC, 10 miljoner kronor tUl MPLA och 10 miljoner kronor tUl FRELIMO,

dels molionen 1971:175 av hen Bohman m. fl. i vad avsäg hemställan all riksdagen skuUe i skrivelse tUl Kungl. Maj:l uttala att svenskt biståndsarbete framför aUt borde imikta sig pä de särskilt fatliga länderna och alt följaklligen ökal bislånd lUI Cuba icke borde komma i fräga (punkl 2),

dels molionen 1971:175 av herr Bohman m. fl. i vad avsäg hemsläUan att inom ramen för bevUjade anslag elt belopp om lägst 20 miljoner kronor skulle ulgå tUl missionen och övrigl enskUt humanitärt hjälparbete (punkt 6),

dels molionen 1971:671 av herr Hermansson i Stockholmm. fl., vari hemstäUts all riksdagen anvisade 10 miljoner kronor tiU Laos' patriotiska front och 10 miljoner kronor tUl den nationeUa befrielserörelsen FUNK i Kambodja,

dels motionen 1971:672 av herr Hermansson i Stockholmm. fl., vari hemslällls alt riksdagen med bifaU till förslaget i p,roposiUon nr 1 om anslag under,Iredje huvudtiteln (bilaga 5 s. 42) på sammanlagt 75 miljoner kronor för bidrag lUI Demokratiska republiken Vietnam skulle besluta att detta i sin helhet skulle kunna utgå under budgetåret 1971/72, all ingen ränta eller återbetalningsskyldighel skulle förekomma saml att riksdagen på samma viUkor såsom förslagsanslag anvisade 75 miljoner kronor Ull Republiken Sydvielnams provisoriska revolutionära regering,

dels molionen 1971:675 av herr Hermansson i Stockholmm. fl., vari föreslagils att riksdagen såsom förslagsanslag anvisade sammanlagt 20 miljoner kronor tUl Cuba.

146

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:175, i vad den avsåg beräkningen av medel för bistånd till Cuba,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:175, i vad den avsåg beräkning av medelsbehovet för missionen och övrigt enskilt hjälparbete,

3. att riksdagen godkände de av Kungl. Maj:t föreslagna riktlinjerna för bUaleralt ulveckUngssamarbete,

4. att riksdagen med bifaU tUl Kungl. Maj ;ts förslag och med avslag på motionerna 1971:124, 1971:671, 1971:672 och 1971:675 tUl BUaleralt UlveckUngssamarbete för budgetåret 1971/72 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisade ett reservationsanslag av 572 222 000 kronor.

Nr 57

Torsdagen den laprU 1971

BilateraU utvecklingssamarbete

Mom 1—3 Utskottets hemställan bifölls. Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 4 såvitt avsåg stöd tiU PAIGC, MPLA och FRELIMO Proposilioner gavs pä bifall tUl dels utskottets hemställan i motsvarande del, dels motionen nr 124, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Takman begärl volering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vUl alt kammaren bifaUer ulrikesutskotteis hemstäUan i

beiänkandel nr 2 punklen 13 mom. 4 säviit avser stöd Ull PAIGC, MPLA

och FRELIMO röstar ja,

den del ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil molionen nr 124.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röslat för ja-proposUionen. Då herr Takman begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 295

Nej - 15

Avstår — 3

Mom 4 såvitt avsåg stöd till Laos' patriotiska front och den nationella befrielserörelsen FUNK i Kambodja

Propositioner gavs på bifall till dels ulskoltets hemställan i motsvarande del, dels molionen nr 671, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Takman begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl alt kammaren bifaller utrikesutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 2 punkten 13 mom. 4 sävitt avser stöd till Laos'

patriotiska front och den nationeUa befrielserörelsen FUNK i Kambodja

rösiarja,

den det ej vUl röstar nej.

•Vinner nej har kammaren bifaUit motionen nr 671,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

147

Nr 57

Torsdagen den 1 aprU 1971

Bilateralt utvecklingssamarbete

ledaniöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Takman begärde rösiräkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 300 Nej - 15

Mom. 4 såvitt avsåg utbetalning av bidraget till Demokratiska republiken Vietnam m. m.

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemstäUan i motsvarande del, dels motionen nr 672, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Takman begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

148

Den som vUl alt kammaren bifaUer utrikesutskollels hemställan i

betänkandet nr 2 punkten 13 mom. 4 sävitl avser utbetalning av bidraget

tUl Demokraliska republiken Vietnam m. m. röstar ja,

den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 672.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Takman begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 299

Nej - 15

Avstår - 2

Mom. 4 såvitt avsåg stöd till Cuba

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan i motsvarande del, dels motionen nr 675, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad.

Mom 4 i övrigt

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 14—16

Kammaren biföll vad utskollel i dessa punkter hemställt.

På förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående ärenden pä föredragningslislan lill morgondagens sammanträde.

§ 2 Anmäldes och bordlades Kungl, Maj:ls proposition nr 85 angående nedskrivning av statens järnvägars statskapital, m. m.

§ 3 Meddelande ang, enkel fråga

Meddelades att följande enkla fräga denna dag framställts, nämligen av

Nr 180 Herr Nilsson i Agnas (m) tUl herr inrikesminislern ang, lokalise- N|- 57

ringen av fredsförband inom del s. k, stödområdet: -r

Anser herr statsrådet det principieUt rikligl att vid lokalisering av -i 10-71

fredsförband företaga omflyttning från en ort liU en annan inom det_______ _____

s, k, siödomrädet?

§ 4 Kammaren åtskUdes kl, 1,16

ln fidem BENGT LAMBE

/Solveig Gemert