Riksdagens protokoll 1971:56 Torsdagen den 1 april

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:56

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:56

Torsdagen den 1 april

Kl, 13.00

Förhandlingarna leddes till en början av herr Iredje vice talmannen. §  1  Justerades protokollen för den 24 mars.

Ang. den verksamhet som företag frän industriländer bedriver i u-ländema

§  2  Ang.   den  verksamhet som företag från industriländer bedriver i u-länderna

Herr utrikesministern NILSSON erhöll ordel för alt besvara herr Hermanssons i Stockholm (vpk) i kammarens protokoll för den 26 mars intagna fråga, nr 170, och anförde:

Herr talman! Herr Hermansson i Stockholm har frågat mig om jag delar den bl. a. av Gunnar Myrdal framförda uppfattningen all ekonomisk gollgörelse som belalas av förelag från induslriländerna till Ijänslemän och politiker i u-länderna är lill synnerlig skada för dessa länders ulveckling.

Herr Hermanssons fräga gäller de fall av korruption i u-länderna dä företag frän industriländerna är inblandade. Jag är övertygad om att denna liksom annan korruption är till skada. Om mulor tilläts påverka t. ex. beslut om vikliga investeringar, kan styrningen av den ekonomiska utvecklingen räka ur funktion, Beslul om användande av knappa resurser kan bli godtyckliga och gå stick i stäv med den fastlagda politiken för landets utveckling. Mutor som kommer frän ulländska företag är speciellt allvarliga eflersom de kan innebära alt u-landels inlresse åsidosätts för utländska intressen.

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Jag tackar utrikesministern för svaret.

Denna fräga kommer upp samma dag som riksdagen skall debattera u-landspoliliken och den hör lill hela detta komplex. Enligl Gunnar Myrdals uppfattning, senast framförd i boken Poliliskl manifest om världsfattigdomen, förekommer en mycket omfattande korruption i olika stater i Sydostasien, Latinamerika, Afrika. Korruptionen sägs ha ökat under självständighetstiden, speciellt bland högre ämbetsmän och politiker. Korruptionen är enligt Myrdal utomordentligt skadlig för dessa landers ulveckling. Den för in etl irrationellt moment i all planering och i verkställandet av alla planer, den lundrar beslutsfaltande och verksläl-lande på alla nivåer, den bromsar och försvårar en effekliv förvallning, den är ell hot mot varje försök till effektiv politisk ledning, den ökar ytterligare klyftan mellan rika och falliga.

Förelag frän de kapiialisiiska slalerna i väsl, som konkurrerar om marknader eller bedriver direkt investeringsverksamhet i u-länderna, spelar en beiydande roll för denna korruption genom sin bestickning.

Nr 56

Torsdagen den I aprU 1971

Ang. den verksamhet som företag från industriländer bedriver i u-ländema

genom sina mulor. Del är möjligt all sädana kapiialisiiska förelag korlsikligt gynnar sina egna iniressen genom all ge mulor, men de skadar del land där beslickningen sker. Därigenom görs ocksä inlernalionell skada.

Det brukar ibland hävdas all svenska förelag är mera rena från sädan verksamhel än andra länders kapilalisler. Jag kan inle bedöma detla. Mulor lär emellerlid inle vara okända för svenskägda förelag verksamma i ullandel. Om man vill föra en riklig u-landspolilik mäsle man häri bekämpa syslem av korruption och mulor.

Vad vi kan göra är alt förhindra alt i varje fall svenska företag och medborgare medverkar i sådant. Jag vill därför fräga utrikesministern som talesman för regeringen om han vill ta initiativet till en ulredning i syfle all genomföra följande regler: för del första att mulor och mutförsök skall bestraffas vare sig de är gjorda i Sverige eller utomlands; för del andra all mulor utomlands inte skall få dras av säsom omkostnader i inkomsldeklaralionerna.

Herr utrikesministern NILSSON:

Herr lalman! Jag har i och för sig ingenling att erinra mol de principiella reflexioner, som herr Hermansson gjorde här nyss i talarstolen. Men del är ingen läli maleria. Man har begränsad kännedom om korrupUonens omfallning i olika länder. I vissa länder sägs den vara sä vanlig att praktiskt lägel varje affärslransaktion eller konlakl med myndigheter skulle inbegripa bestickning i olika former; ett beklagligt faktum nalurliglvis.

Frågan om kormpUon är för övrigl inte enbart en u-landsfräga. I mänga fatliga länder verkar problemel vara relalivl liiel medan mulor forlfarande kan vara en vanlig företeelse i rikare länder. Korruptionen i u-länderna är ibland en del av ell gammalt sociall mönster, andra gånger lycks den ha ulvecklals i samband med all regeringarna i nya stater påtagit sig etl huvudansvar för landets ulveckling. En expansion av regeringsverksamheten har nödvändiggjort uppbyggnaden av en slor Ijänstemannakader, vanligen Ula betald och utan vägledning av en fast Ijänslemannalradilion i sill beleende.

Ulan all fria nägon från ansvar villjag säga all del torde vara klarl alt det främsl ankommer pä regeringarna i de berörda länderna all avgöra vUka åigärder de skaU förelä för alt förebygga korruption. Om inle myndighelerna i dessa länder aklivi bekämpar korrupUonen, finns del smä möjligheler för andra länder all åsiadkomma resultat.

Om man ändå ställer frågan vUka ätgärder man kan vidta för all förhindra all förelag i i-länderna använder mulor, måste man ocksä vara pä del klara med all gränsen mellan mulor och legilima handlingar i vissa fall är svär all skönja. För övrigl belalas mulor i mänga fall via speciella mellanhänder. Nägon möjlighel för oss all över hela världen konlrollera de affärstransaktioner som förelagen är inblandade i finns, som alla väl kan förstå, inte.

Pä de direkla frågorna av herr Hermansson kan jag väl säga all detla problem har uppmärksammats i justitiedepartementet. 1 samband med en översyn,  som   nu   skall  göras  av  ämbetsbrotten,   kommer  man in pä

mutbrollen, och i del sammanhangei komnier all övervägas om man skall vidga ansvaret för bestickning lill all avse även förhåUanden av del slag som vi nu diskuterar.

Därmed har jag väl givil ell svar på vad herr Hermansson vUle vela. Slutligen   vill   jag   bara   tillägga,   all   skulle   del   bli   fräga   om   en inlemalionelll  samordnad  aklion  mol   korruption,  sä  skulle  inle  bara regeringen - därom är jag övertygad — ulan säkerligen ocksä del svenska näringslivel välkomna della.

Nr 56

Torsdagen den I aprU 1971 Ang. restföringen av icke erlagd kvarstående skatt

Hen HERMANSSON i Stockholm (vpk):

Herr lalman! Jag är lacksam för utrikesministerns besked, att frägan om en förändring av lagsliflningen övervägs i justiliedepartementet. Jag hoppas all man vid den översynen skall göra en sädan skärpning av reglerna att de blir tillämpbara också pä mutor och mutförsök som görs av svenska förelag och svenska medborgare utomlands.

Sedan är del alldeles rikligl, som utrikesminisiern sade i början av silt inlägg, att det är en mycket komplicerad sak att kartlägga i vilken män mutor förekommer, bl a. därför att del är svärl alt definiera begreppel mutor och därför all del förekommer mellanhänder.

Del är över huvud lägel myckel vanskligt all fastslälla fakla.

Jag sade ocksä lidigare all jag inte kan bedöma i vilken omfallning av svenska kapilalisler ägda förelag använder mulor i sin verksamhel. Del är bl. a. detla jag vill skaU karlläggas genom en ulredning. All beslickning förekommer, trorjag ingen vågar förneka.

Jag kan nämna, bara myckel korl, all i Väsllyskland pågår jusl nu en livlig debali om del här problemel. Del har lagils upp i lyska förbundsdagen av en socialdemokralisk ledamot. Under den intensiva debatl som pågår har del avslöjats alt väsllyska exportförelag ärligen belalar ut cirka 500 miljoner mark i mulor lill ulländska agenter, tjänstemän och politiker. Moisvarande proportion av del svenska exportvärdet skulle innebära mulor för mellan 150 och 200 miljoner kronor varje år. Men vi vel, som sagt, inle om den proportionen stämmer. Jag tror emellerlid all del skulle vara av inlresse all ocksä undersöka dessa förhållanden, samiidigi som man förelar den skärpning av lagsliflningen som ulrikesminisiern har lalal om.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 3  Ang. restföringen av icke erlagd kvarstående skatt

Herr finansminislern STRÄNG erhöll ordel för alt besvara herr Sjöholms (fp) i kammarens prolokoll för den 19 mars inlagna fråga, nr 1 50, och anförde:

Herr lalman! Herr Sjöholm har frägai när jag ämnar lillgodose del av slalsrevisorerna och bevillningsulskollel redan är 1966 ulialade önskemålel att restföring av icke erlagd kvarstående skatt borde sammanföras lUl allenasl en uppbördslermin.

Som bevillningsulskollel ullalal i sitt belänkande nr 53 är 1966 skulle

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Ang. restföringen av icke erlagd kvarstående skatt

ell sammanförande av reslföringen av de båda kvarskallelerminerna innebära fördelar. Men vissa skäl lalade enligl ulskottet ocksä mot en sådan åtgärd. Frågan kommer att prövas i samband med frågan om användandel av automatisk databehandling inom exekutionsväsendet. Vidare föreligger en framställning från länsstyrelsen i Stockholm om all länsslyrelsen skall fä räll alt utfärda krav pä betalning av restförd skatt innan restlängden överlämnas till kronofogden. Båda dessa frågor övervägs för närvarande.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag lackar finansminislern för svarel, som ju inle var över sig upplysande. Man kan säga att detta är en liten fråga, men i varje lilen fräga ligger det en slor, och den slora frägan i del här sammanhangei är vUka krav man skall slälla pä slalsverkel när del gäller att bedriva verksamheten rationelll och försöka pressa kostnaderna.

Det går ju lUI så alt försl reslförs den skall som inte erlagts i mars. Sedan kommer det en termin lill i maj, och så reslförs den. 1 stort sett är det samma personer del gäller - för ell medelstort kronofogdedislrikl kan det röra sig om 5 000 restförda.

För var och en av dessa skriver länsslyrelsen i residensstaden ul elt kortset som innehåller fyra blanketter. De skall tas emot av kronofogdemyndigheten, rivas isär, sorteras upp i alfabetisk ordning och placeras in i register. Sedan skall krav skickas ul, och posten skall dela ut dem. Och efter tvä månader kommer en nästan precis likadan kortmängd igen! Jag har räknat ut att del expedieras ungefär en och en halv miljon sädana kort årligen. Detta kan inte vara en rationell ordning, och jag tror all elt privalförelag icke en enda dag skulle kunna ha ell sådanl syslem. Där är man ju skyldig all se lill all driva verksamhelen ralionelll och pressa kostnaderna.

Sedan kan del sägas all den oralionella ordningen är ännu mer beklaglig därför alt den tillämpas inom en förvallning som har lill uppgift att försöka pressa ut skattepengar av folk som ofla har del väldigt dåligt ställt och som själva behöver sina pengar. Det är då särskill anmärkningsvärt alt de medel man får in delvis används tUl ändamäl som är onödiga. Jag vägar nog använda ell så häri ord som all del är slöseri med allmänna medel alt ha del ordnat pä del här sällel.

Finansminislern sade all frägan övervägs. Den har övervägls sedan 1966, och del är elt räll koslsaml övervägande, som ell privalförelag, vilkel ju mäsle drivas rationellt, inle skulle kunna finna sig i, som jag nyss sade.

Herr finansminislern STRÄNG:

Herr lalman! Herr Sjöholm och jag har en gäng lidigare diskuterat den här frägan. Vid en frågestund den 6 mars 1969 sade hen Sjöholm sedan han fäll ungefär samma besked som han fick i dag: "En sak vore nämligen om man skulle skjula på hela uppbörden lUl den sisla lerminen — man skulle alllsä belala in kvarskallen bara en gång, i maj månad. 1 så fall skulle det bli en betydande ränteförlust." Det är ju den frägan som har gjort all bevillningsulskollel varit tveksamt. Utskollel har sagl alt

del finns skäl som talar för alt göra indrivningen bara en gäng - den skulle dä bU längre fram pä sommaren - eller all man gör den Ivä gånger och undslipper denna ränteförlust för statsverket. Della omständliga kortsystem som herr Sjöholm talar om bör vi kanske kunna bli av med när exekutionsväsendets organisaiionsnämnd och slalskonlorel färdigställt sin ulredning om överförande pä dala. Del bör kunna medföra åtskUliga ralionaliseringsvinsler.

Den andra möjligheten som just nu prövas av riksskatteverkel pä begäran av länsstyrelsen i Stockholms län är som jag sade i svarel all man ger länsslyrelsen befogenhel all gå ul med ell krav lill alla dem som resterar med kvarskatl med åsidosättande av indrivningsmyndigheterna och kronofogdarna. Om en sädan ålgärd kunde ge ett sä pass bra resultat all del balanserar den omnämnda ränteförlusten skulle del finnas praktiska möjligheler all nöja sig med bara en indrivning som då kommer längre fram pä ärel.

Men båda dessa frågor är under utredning för närvarande, och därför kan jag inte ge herr Sjöholm nägol annal svar än del han har fåll.

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Ang. restföringen av icke erlagd kvarstående skatt

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr lalman! Det har aldrig från min sida, herr finansminister, varil fräga om alt man skulle skjuta på uppbörden, ly det skulle otvivelaktigt medföra en ganska beiydande ränteförlust. Vad jag vUl — och det framgår väl även av frägan — är alt man skulle reslföra bara en gäng. Man skulle belala in den ordinarie uppbörden precis som nu i mars och maj, men man skulle aUlsä inle föra de obetalda posterna lUI kronofogdemyndigheten förrän efler majuppbörden. Den ränteförlusten, vägar jag säga, skulle myckel överkompenseras genom den vinst som skulle uppslå genom mindre personalorganisalion och mindre papperskoslnad. Enbart besparingen pä papperskostnaden skulle säkert överträffa ränteförlusten mänga gånger om.

Länsstyrelsen i Stockholms län har fakiiski i år inle bara anhållit om del som finansminislern nämnde, utan jusl all få reslföra bara en gång. Dess värre har kronofogdeföreningen avstyrkt — av skäl som jag finner fullständigt obegripliga. Men länsslyrelsen i Stockholms län har faktiskt redan ansökt hos finansdepartementet att man skulle få tillstånd alt göra just vad jag syftar Ull, nämligen reslföra bara en gång, efler den andra terminen.

Herr finansminislern STRÄNG:

Herr talman! Som herr Sjöholm konslalerade har kronofogdeföreningen — dvs. herr Sjöholms aUa kolleger — avstyrkt. Del ger ju, menar jag, i blixtbelysning en verifikation till alt frägan är nägol komplicerad.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 56

§ 4  Om lokalisering av statUg verksamhet tUl Skellefteå

Torsdagen den 1 april 1971

Om lokalisering av statlig verksamhet tiU Skellefteå

Herr finansminislern STRÄNG erhöll ordel för att besvara herr Ångströms (fp) i kammarens protokoll för den 25 rnars inlagna fräga, nr 165, och anförde:

Herr lalman! Herr Ångström har frägai om jag anser all slalens satsning pä ell indusUielll ulvecklingscenlrum i Skellefteå bör kompletteras med ullokalisering av slallig verksamhet och dä främsl med sikte pä all häva den brist pä ca 2 000 kvinnliga arbetsplatser som finns i området.

Regeringens uppfattning rörande omlokalisering av slallig verksamhel har redovisals i proposilion nr 29 lill årels riksdag. Den av herr .ångström vackla frägan bör lämpligen diskuleras dä proposiiionen behandlas i riksdagen.

Herr ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag lackar finansministern för svaret som inte blev någol svar. Frågeslällningen var vilka möjligheler Skellefleå hade all komma med som värdslad vid en ylleriigare ullokalisering av slallig verksamhel frän Slockholmsomrädel.

Del svar som jag hoppals på var jag inlresserad av ur flera principiella synpunkler. Staten gör en stor satsning i detla område genom alt dil förlägga värt lands första induslriella ulvecklingscenlrum Släden har en myckel god samhällsservice all erbjuda, goda ulvecklingsmöjligheler för ungdomen och löflen om del i den högre tekniska utbildningen saml ell väl ulvecklat näringsliv men med det starka minus som en bristande tUlgäng pä kvinnliga arbetstillfällen innebär.

Skall satsningarna pä utvecklingen i områdel lyckas, är del nödvändigi all den underbalansen häves. En av de snabbasle vägarna all nä dil gär genom en ullokalisering av en större adminislraliv enhet till omrädei. Jag belraklar del som myckel vikligl all försöket med etl indusUielll ulvecklingscenlrum får de bäsla möjligheler all lyckas. Del bör sedan följas av flera i andra delar av landet. Men för att chanserna all lyckas i. Skellefteå skall bli bällre mäsle förulsällningarna göras gynnsammare.

Denna fräga kan betraktas som elt vikligl lesl i ell annal hänseende. Slalen har skilda kanaler all gä fram pä i lokaliseringsfrägorna. En del av salsningen går över inrikesdepartementet och del generella lokaliserings-slödel, en annan över industridepariemeniei och slallig förelagsamhel. Och finansminislern häller nu själv myckel handgripligl i den berörda utlokaliseringsverksamhelen. Det är yllersl väsenlligi alt det finns en samordning mellan de uppräknade inslanserna. Om jag fäll elt svar av finansminislern pä min fräga hade jag kanske kunnai ulläsa en tendens av delta; nu vet jag inte om finansministern delar min uppfallning.

Skellefleå kom alllsä inle med i den försia omlokaliseringsvågen som är pä gång. Jag tror att kommunalmän och befolkning på alla de orter — bland dem Skellefteå - som varit kandidater men inte förts upp i förslaget undrar över om lokaliseringsorterna nu en gång för alla är ulvaida eller om chansen för dem återkommer senare.

Överläggningen var härmed slutad.

§  5  Ang. innebörden av artikel 4 i konventionen angående skydd för de     Nr 56

mänskliga rättigheterna m. m.

Herr inrikesminislern HOLMQVIST erhöll ordet för alt besvara herr Brundins (m) i kammarens prolokoll för den 17 mars inlagna fräga, nr 138, till herr justitieministern, och anförde:

Herr talman! Herr Brundin har frägai justilieminislern om han anser all lillämpningen av lagen om förnyad gillighel av kolleklivavlal uigör en sådan avvikelse frän arlikel 4 i den europeiska konvenlionen om de mänskliga rällighelerna och de grundläggande frihelerna all skyldighet föreligger att enligt konventionens arlikel 15 göra anmälan Ull Europa-rädels generalsekreterare. Frågan har överlämnats UU mig för besvarande.

Enligl arlikel 4 mom. 2 i konvenlionen fär ingen nödgas ulföra tvångsarbete eller eljest honom påtvingat arbete.

Under krig eller i annat allmänt nödläge som hotar nalionens existens fär enligt artikel 15 avvikelse göras frän artikel 4 mom. 2. Fördragsslu-lande part som begagnar sig av rätten till avvikelse skall underrätta Europarådels generalsekreterare härom.

Tillämpningen av den aktuella lagen innebär alt parterna på vissa avtalsområden under en begränsad lid har blivii bundna av del kolleklivavlal som senasl gällde mellan dem.

De personer som herr Brundin .syftar på har älergåll lill arbelen som de själva har vall och där de har samma anställningsförmåner som de lidigare hafl och samma frihel som lidigare att sluta sin anställning om de sä önskar.

Detla kan uppenbarl inte betecknas som ivängsarbele eller pälvingal arbeie. Del finns därför ingen anledning all överväga om Sverige skall anmäla avvikelser lill Europarädels generalsekreierare.

Torsdagen den 1 aprU 1971

Ang. innebörden av artikel 4 i konventionen angående skydd för de mänskliga rättighetema m. m.

Hen BRUNDIN (m);

Herr lalman! Jag tackar inrikesminislern för svaret på min fräga men mäsle konstatera all även om beskrivningen av situationen var hell korrekl är den slutsals som inrikesministern drar enligt min mening felaktig.

Detla är en uppfattning som delas av personer som är experter pä inlernalionell räll. I uttalanden som de har gjort i denna fråga fastlägger de klart att del enligl deras mening skulle föreligga skyldighet för den svenska regeringen all anmäla avvikelse frän konvenlionen om de mänskliga rältighelerna och grundläggande skyldigheterna sä som de är formulerade i arlikel 4 mom. 2. Sä t. ex. säger professor emerilus Torslen Gihl, som har varit professor i inlernalionell räll här i Slockholm, under läng tid folkrältsexperl inom ulrikesdepartementet och dessutom ledamot av permanenla skiljedomstolen i Haag, att det enligt hans mening föreligger en klar avvikelse frän konventionens bestämmelser genom tillämpningen av den här lagen om vissa kolleklivavlals forlsalla gillighel.

Regeringen borde därför rimligen ha anmält avvikelsen till Europarädels generalsekreterare. Den riskerar all fä svara i frägan inför Europarädels domstol.

1* Riksdagens protokoU 1971. Nr 56-57

Nr 56

Torsdagen den 1 april 1971

Ang. innebörden av artikel 4 i konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna m. m.

Herr inrikesminislern HOLMQVIST:

Herr lalman! Anmälan lill kommissionen skall ju göras under de förulsällningar jag angav. Herr Brundin har i sin fräga jusl undral om man skulle anmäla en sädan avvikelse. Jag lycker alt del även för herr Brundin borde framslä som ganska självklarl all den här silualionen på ingel säll passar in i del läge som är förulsall i konvenlionen.

Jag är verkligen inle aUs lill freds med all vad herr Brundin siöder sig pä är ell ullalande av nägon experl. 1 elt sådant upprört läge som vid en konflikt går del alltid all få någon experl all ullala sig. När jag läser formuleringarna i del där uttalandet tycker jag inle heller all det ger utiryck för nägon särskild vilja att försöka analysera en situation som motsvarar den vi har haft här i Sverige.

Vi har selt pä delta, och vad som närmast förefaller att likna den här situationen är ett fall i värt grannland Norge, där en utövare av tandläkaryrket anmälde det förhällandet att han under elt är var skyldig all tjänstgöra i en viss region i landel. Han ansäg att detta hade karaktären av Ivängsarbele. Men del ullalande som kommissionen gjorde pä den punklen visar all del inle är den lypen av vi kan säga Ivängsälgärd eller ingripande som har avsells.

Här föreligger del möjlighel för vederbörande all sluta sin anställning när han viU och ta etl nylt arbete; det är ju ingen förändring i del avseendel. Det är bara fråga om all man skall visa respekl för ell avtal och alltså iaktla den ordning som väl normalt gäller i en anställning. Något annat rör del sig inle om. Dä finnsju inle den grad av iväng som är förulsall i denna konvention. Della kan frariigä redan om man beaklar att i det första momentet av samma artikel i konventionen talas om att ingen får hällas i slaveri eller iräldom. Sedan är del näsla sleg, men jag Iror all herr Brundin kan inse all del ingalunda passar in pä de förhållanden som gäller här i Sverige.

Hen BRUNDIN (m):

Herr lalman! Jag lycker all del är en minsl sagt cynisk motivering som inrikesminislern använder, när han säger alt det slär de här människorna helt frilt att bara sluta sina anställningar. Här befann vi oss i en konfliktsituation där två parter kämpade mot varandra belräffande anslällningsvUlkoren. Den ena parlen lillgriper sin lagstiflningsmakl och förhindrar forlsatl konflikl. Enligl åtskilliga experter - inte bara den som jag åberopat — är del all hänföra lill pälvingal arbeie enligl Europakonvenlionens formuleringar.

10

Hen inrikesminislern HOLMQVIST:

Herr lalman! Jag skall bara erinra om alt denna konvenlion har beställ under ell par årtionden. Det finns länder som under den perioden har vidtagit längt mer drastiska åtgärder än vad det här har varit tal om men aldrig någonsin har frägan varit föremål för en belysning.

Därför har inle herr Brundin anledning all med någon särskild säkerhei ultala all ett fall som detla svenska skulle kunna föras in under konvenlionen. Det finns sä mycket i övrigt, om man tar hänsyn till omsländighelerna och ser på andra fall, all del snarast, ja med säkerhei, skulle gå i den andra riktningen. Del är min bestämda mening.

Herr tredje vice lalmannen anmälde alt herr Brundin anhållit all till     Nr 56

protokollet fä anlecknal att han inle ägde rätt tUl ytteriigare anförande i       Torsdagen den

denna debatt.                                                                               1 aprU 1971

Överläggningen var härmed slutad.

Om åtgärder mot arbetslösheten i Norrbotten

§ 6  Om åtgärder mot arbetslösheten i Norrbotten

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för alt besvara herr Öhvalls (fp) i kammarens protokoll för den 24 mars intagna fräga, nr 161, och anförde:

Herr talman! Herr Öhvall har frågat om jag avser att vidta speciella åtgärder med anledning av de höga arbetslöshetssiffrorna i Norrbotten.

De mera långsiktiga åtgärderna för att förbättra sysselsättningen i Norrbotten och övriga skogslän sker, säsom jag för kort tid sedan anförde i ett svar pä en liknande fräga rörande Västerbotten, genom de regionalpoliliska insatserna. Det särskilda sysselsättningsslödet i del inre stödområdet, liksom transportstödet, som bada tillkom förra ärel, bör kunna bli av stor betydelse för att främja en positiv ulveckling av företag i dessa delar av landet. För Norrbottens del är utvecklingen inom den slalliga sektorn av särskilt intresse. Invesleringarna inom denna sektor har väsentlig effeki pä sysselsäilningen i länel.

De arbetsmarknadspoliliska åtgärderna t'rämst i form av beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning är av särskilt slor omfattning i Norrbotten. Regeringens förslag om ylleriigare medel på tilläggsslal för särskilda beredskapsarbelen syftar lill att skapa resurser för sysselsätlningsfrämjande åtgärder speciellt för den äldre arbetskraften.

Herr ÖHVALL (fp):

Herr lalman! Jag lackar för svaret pä min fråga. Svarel är allmänt hället och ger väl inle stöd för nägon optimism när del gäller särskilda åtgärder för Norrbotten.

Anledningen till att jag ställde frägan är ju all med den permanenla undersysselsältning vi har i Norrbolten slär en nedgång i sysselsältnings-slatistiken igenom särskilt häri där. De siffror som jag inhämtat frän riksdagens upplysningstjänst verifierar att situationen är högst otillfredsställande för närvarande. Av dessa kontrollerade siffror framgår all antalet anmälda arbetslösa hos arbetsförmedlingarna i Norrbotten i mitten av februari uppgick lill inte mindre än 5 278. Detla är den högsta siffra som man har kunnai notera för samma månad under de fem senaste åren. Det är första gången som kvinnornas antal i slatisliken är så högl i Norrboltens län.

Nedbanlningen av beredskapsarbetena på 300 platser har slagit igenom på ett oroande sätt. Del är framför alll de högre åldrarna som råkar i bekymmer. Del finns alltså uirymme för de här särskilda insatserna med beredskapsarbete som antyds i svaret.

Det är myckel riktigt alt slalen är t. o. m. den största arbetsgivaren i Norrboltens län.   Man  kan  fundera  nägol  över varför just  i det länel

11

Nr 56

Torsdagen den 1 april 1971

Om ätgärder mot arbetslösheten i Norrbotten

arbetslöshetssiffrorna alltid ligger i loppen. Det är väl nu så att del finns uirymme för en alldeles särskild kraftsamling för staten som arbetsgivare i Norrbollen.

Herr inrikesminislern HOLMQVIST;

Herr talman! Det är ju ell välkänt förhållande alt slalen har salsal mycket jusl i Norrbotlen, och jag iror nog man kan säga all den salsning som nu är akluell är ganska imponerande. Under andra halvärel 1970 var del i hela landel 138 företag som fick regionalpoliliskt stöd för invesieringar pä sammanlagl 558 miljoner kronor, och Norrbolten svarade ensaml för 337 miljoner kronor, dvs. 60 proceni av den loiala summan. Häri ingår dä ASSLs invesieringar, och man fär lägga till all NJA ocksä gör en beiydande inveslering med 430 miljoner kronor, liksom LKAB saisar ätskilligt i ulbyggnad.

Del är alllsä egenlligen jällesummor som för närvarande pumpas in i näringslivel i Norrbollen. Det förefaller ocksä vara motiverat alt man gör del med hänsyn UU att vi sedan flera år lillbaka har iakllagil särskilda svårigheter att hälla sysselsättningen uppe i Norrbotten och siffrorna för mars månad i år jämförda med fjolårets inle visar nägon ljusning. Vi kan räkna med alt läget i varje fall inom byggnadssektorn och i skogsbruket i storl sett varil oförändrat, och när del gäller anläggningsverksamhelen och byggnadsverksamheten ser jag del som ett uttryck för att en del av de invesieringar som jag här nämnt har kommii lill sländ och redan givil en viss effeki. Men naturiiglvis följer vi utvvecklingen med slort inlresse bäde när det gäller Norrbotten och när det gäller andra län, och som jag sade i en tidigare debatl här i riksdagen är del självklarl, all om vi fär dras med de här höga arbelslöshelssiffrorna även näsla månad, sä mäsle vi vidta särskilda åtgärder.

Herr ÖHVALL (fp):

Herr lalman! Om man sluderar den rappori som arbelsförmedlingen i Norrbotten har avlämnat, så finner man lyvärr all del finns anledning all räkna med all de här siffrorna inle kommer all bli bällre inom den närmasle liden, och då ålerslär ji' endasl all man säiler in de älgärder som slär lUl buds.

Sedan vUl jag bara hell kort säga att de här investeringarna som görs i Norrbollen är nalurliglvis i och för sig bra och nödvändiga, och vi är glada all de kominer Ull sländ, därför all de ger ju konkurrenskrafl äl de befimliga industrierna. Men det mäsle ändock poängleras alt de statliga invesieringar som nu är pä gång ger myckel få, om ens nägra, nya arbelsUllfällen. I vart fall är det inle under innevarande är aktuellt med annal än möjligen några anläggningsarbelen.

12

Herr inrikesminislern HOLMQVIST:

Herr talman! Det är riktigt att en betydande del av de investeringar som jag här har lalal om inte ger sysselsättning för flera människor, men de betyder alt man Iryggar sysselsäilningen för del anial som finns. Och i själva akiiviielen i utbyggandet ligger det givetvis någonting värdefullt -det  bereder arbeie  för byggnadsarbelare och anläggningsarbetare över

huvud taget men också för entreprenörer av olika slag. Naturligtvis är denna effeki av aktiviteten inle så obetydlig när det rör sig om sä slora belopp som jag här nämnt.

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Om stödåtgärder för varuförsörjning i glesbygder

§  7  Om stödåtgärder för varuförsörjning i glesbygder

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordel för att besvara herr Anderssons i Örträsk (s) i kammarens prolokoll för den 26 mars inlagna fräga, nr 1 68, och anförde:

Herr lalman! Herr Andersson i Örträsk har frägai när den påbörjade försöksverksamheten belräffande stödåtgärder för varuförsörjningen i glesbygder kan leda fram till vidgade insatser pä detta område.

Frägan om varuförsörjningen i glesbygderna är en viklig del av glesbygdsuUedningens arbeie. Den försöksverksamhet som herr Andersson avser är av stort intresse för utredningen och har delvis kommii till stånd pä dess initiativ. Till ulredningen har knutits en arbetsgrupp som Sluderar försöksverksamheten och överlägger om olika möjligheler all lösa glesbygdernas varuförsörjningsproblem. 1 gruppen ingår förelrädare för handeln.

Försöksverksamheten har pågått endasl under korl lid, varför del inle ännu gär all ullala sig om dess resullal. Om resullalen blir gynnsamma kan en ulvidgning ske successivi.

Hen ANDERSSON i Örträsk (s):

Herr lalman! Jag ber all fä lacka för svarel.

Den påbörjade försöksverksamheten med stödåtgärder för varuförsörjningen i glesbygderna finner jag vara mycket angelägen, och jag hälsar den med stor tillfredsställelse.

En nalurlig mälsällning för arbelel med servicefrägorna i glesbygderna bör vara all vikligare service i princip skall lillhandahällas även om underlagd inle är tillräckligt för en lönsam verksamhel. En väsentlig del i denna service mäsle varuförsörjningen anses vara.

Minskningen av anlalel dagligvarubuUker gär emellertid sä snabbt att man nu pä mänga häll upplever ell akul behov av stödåtgärder frän samhällets sida. I en utvecklingsplan för Väslerbollens konsumlionsföre-ning visar prognoserna ati om ulvecklingen fortsätter i nuvarande lakl kommer antalet livsmedelsbutiker i hela länel att minska under en femårsperiod frän 116 lill 68. Och del är i de egenlliga glesbygdskom munerna som ulvecklingen är allra allvarligast. Där kommer enligl prognosen hälften av butikerna att läggas ned inom fem är. Ulvecklingen är sannolikt lika ogynnsam i andra glesbygdsområden i landet.

Trenden är likariad inom den enskilda detaljhandeln. Av landels alla enskilda livsmedelsbutiker som var i verksamhet 1960 har nästan hälflen lagts ned. Handelns ulredningsinslilul har angivil den beräknade nedgången i den enskilda dagligvaruhandelns butiksanlal till ca 7 proceni per är fram lill 1975. Glesbygdsområdena torde drabbas ännu härdare.

13

Nr 56

Torsdagen den 1 april 1971

Ang. förbud mot användande av vissa utländska arbetsmaskiner i svenska hamnar

Antalet varuhussar har också minskal. En utredning som pris- och karlellnämnden gjorde 1969 redovisade en minskning under åren 1963-1967 med ca 450 bussar. Den trenden har fortsatt.

De förhållanden som jag här pekat pä visaratt det är nödvändigt med siödålgärder frän samhällets sida och all dessa siödålgärder mäsle sättas in myckel snabbi. Jag vUl därför fräga om inte den begränsade försöksverksamhet som nu har päbörjals på detla område kan vidgas lill flera delar av landel och bedrivas i skilda former, sä att vi så snabbi som möjligt fär fram bäsla möjliga modell för mera generella stödåtgärder för varuförsörjningen i glesbygderna.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr lalman! Jag är säker på all glesbygdsulredningen har inlresse av att vidga denna försöksverksamhet. Jag hade i höstas tillfälle all besöka en kommun, där denna verksamhet är pä gång, och jag kan instämma i att denna försöksverksamhet är ytterst angelägen. Det visste jag också redan innan jag fick lUlfälle all diskulera frägan här.

Om man i nägon kommun har ett starkt intresse av att engagera sig i denna försöksverksamhet, sä är glesbygdsutredningen hell säkerl inlresserad av alt vidga den. Därför vill jag gärna säga all om del finns elt sådanl inlresse i nägon kommun, så bör man där la konlakl med glesbygdsulredningen.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 8 Ang. förbud mot användande av vissa utländska arbetsmaskiner i svenska hamnar

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Hallgrens (vpk) i kammarens protokoll för den 25 mars inlagna fräga, nr 163, och anförde:

Herr lalman! Herr Hallgren har frägai mig om jag är beredd all la initiativ till förbud mol användandet av arbetsmaskiner, exempelvis truckar, som medförs av,ulländska fartyg som anlöper svenska hamnar och .som hittills lillälils användas vid lossning och laslningsarbete.

Arbetarskyddslagsliflningen och sjösäkerhetslagstiftningen ger tillsynsmyndigheterna möjlighel att ingripa med förbud, om arbetsmaskin som finns ombord pä utländskt fartyg har sädana brisier alt säkerheten vid maskinens användning kan äventyras. Bl. a. kan förbud meddelas all begagna maskinen innan rättelse vidtagits. För att skärpa kontrollen över eflerievnaden av lagstiftningen belräffande arbetarskyddet vid sluveriar-bete har tillsynsmyndigheterna under den senasie liden fäll särskilda resursförslärkningar,

14

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag vill tacka socialminislern för svarel. Min fräga är föranledd av etl nyligen inlräffal dödsolycksfall på elt norskt  fartyg i Göteborgs hamn. En truckförare dödsstörtade med en

truck ombord frän mellandäcket och ned i lastrummet. Omsländighelerna kring den tragiska olyckan måsle betraktas som ytterst anmärkningsvärda. Truckföraren, som var en van maskinförare, beordrades att köra en elgaffellruck som ägdes av rederiet och som följde med fartyget för all användas vid lossnings- och laslningsarbelel i de hamnar som fartyget anlöpte. Den typ av truck som del här är fräga om har en helt annan konstruktion än den lyp som man vanligtvis använder i hamnarbetet i svenska hamnar. Anmärkningsvärt är alt dessa truckar har helt andra manövreringsorgan än de som tillhandahålls av stuveribolagen och andra maskinfirmor. Bl. a. regleras fram- och backkörning med pedaler placerade lält intill varandra. Alla förslär ju alt detla förhällande öker riskerna för felmanövrering; i de truckar som vi vanligtvis använder reglerar man fram- och backkörning med spakar och med handgrepp, ett väsentligt säkrare reglage. Dessa slora olikheter i manövreringssystemen medför slora risker för allvarliga misslag med kanske omfattande olyckor som följd. De kan hända den mest rutinerade och yrkesvane maskinförare.

Rederiels motiv för detla kan endast ses som rent ekonomiska. Man slipper hyra in svenska maskiner och därigenom gör man vissa besparingar. Stuveribolagen i de svenska hamnarna har accepterat delta förhällande. Samtidigt har man givelvis lagil på sig ell siorl ansvar för sina anslällda genom de ökade olycksfallsriskerna. Förfaringssällel omöjliggör ocksä arbelarskyddslagens efterlevnad. 1 36 § föreskrivs all besiktning, provning och fortlöpande Ullsyn skall ske. Del är omöjligl i delta fall. Dessa truckar är varken besiktigade eller provade här i landet. Någon fortlöpande lUlsyn kan inle förekomma, eflersom Iruckarna slannar ombord, och när farlygen ligger i hamn används de i arbete hela tiden. Jag lycker all det är väl moliveral all utfärda etl generelll förbud för användandet av dem.

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Ang. förbud mot användande av vissa utländska arbetsmaskiner i svenska hamnar

Hen socialminislern ASPLING:

Herr lalman! Jag vUl framhålla alt frågor som gäller säkerheten vid stuveriarbete är föremål för alldeles speciell uppmärksamhet - vi är medveina om alt här ofla föreligger alldeles speciella risker. Jusl för della arbelsomräde har särskilda åigärder vidlagits pä senare lid. Organisalionen för lillsyn av arbelarskyddel vid stuveriarbete har nyligen förändrats och effektiviserats. En sluveriavdelning har inrällals inom arbelarskyddsstyrelsen, och yrkesinspeklionen har förslärkls med särskilda sluveriinspeklörer. 1 ärels slatsverksproposilion har föreslagits ytterligare utökning av yrkesinspektionens personalresurser för tillsynen av sluveriarbetet. Utbyggnaden bör bl. a. främja samarbetet mellan tillsynsorganen och del mycket vikliga lokala arbetarskyddet i hamnarna och väsentligt bidra till all förebygga hälsorisker för arbetstagarna i sluverifacket.

Herr lalman! Jag vUle göra den kommenlaren med anledning av herr Hallgrens inlägg här.

15

Nr 56

Torsdagen den 1 april 1971

Ang. åtgärder för att skydda bam mot drunkning

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag är givetvis mycket tacksam för meddelandet alt man har för avsikt all salsa väsentligt myckel mer än lidigare pä skyddsarbetet inom sluverifacket. Men när statsrådet åberopar arbetarskyddslagsliftningen och sjösäkerhetslagstiftningen och hänvisar tUl alt tillsynsmyndig-helerna har möjlighel all ingripa och utfärda förbud, så är detla en sanning med ganska slor modifikation. Tillsynsmyndighet i detla fall är yrkesinspektionen i sjätte distriktet. Vi har konlaklal denna, men inspektionen kan inte utfärda nägol förbud, eflersom man inle kan påvisa nägon brislfällighet hos dessa truckar. Del kan förekomma även andra maskiner, t, ex, Irimningsmaskiner, av typer som vi inte alls känner Ull.

Om man i ell jäkligl arbeie ivingas att byta lill ett arbetsredskap som har hell andra manöverorgan än de maskiner man vanligtvis använder, uppslår slora risker för att man skadar bäde sig själv och omgivningen.

Svaret ger inle något besked om huruvida socialminislern har för avsikl all rycka just i den här frägan. Det kan alltså inte påvisas nägra brisier hos maskinerna, ulan del är konslruklionen del är fräga om.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 9  Äng, åtgärder för att skydda barn mot drunkning

Herr civilminislern LUNDKVIST erhöll ordel för all besvara herr Möllers i Göleborg (fp) i kammarens prolokoll för den 23 mars inlagna fräga, nr 1 58, och anförde:

Herr talman! Herr MöUer i Göteborg har frågat mig vilka åigärder jag är beredd all vidia för all förbättra bestämmelser och framför alll deras efterlevnad så alt barn bättre skyddas mol drunkning.

Åtgärder för att hindra drunkningsolyckor spänner över ell flertal vitt skilda områden. Det framgår inte av frågan vilka särskilda ätgärder som avses. Frågan går därför inle all besvara inom den ram som reglerna om enkla frågor ger. Jag vill emellerlid nämna alt ordningsföreskrifter för badplatser med slöd av allmänna ordningssladgan kan utfärdas av polismyndigheten eller av kommunen i lokal ordningsstadga. Vidare kan jag nämna all i belänkandet (SOU 1970:1) Barns ulemiljö, som för närvarande bereds inom civildepartementet, behandlas bl. a. frågan om all införa bestämmelser i byggnadsstadgan i syfle alt öka skyddet mol drunkning och liknande olyckor. Beredningen sker med sikte pä alt proposilion skall föreläggas riksdagen vid dess höslsession.

Herr MÖLLER i Göleborg (fp):

Herr talman! Jag tackar civilministern för svaret. Men jag lycker att del är elt liiel snäll svar, eflersom denna fräga spänner över vida fäll.

Om barndrunkningar har en stor undersökning gjorls av forskningsläkaren Jan Thorson och nägra medhjälpare — "Barndrunkningar i Sverige 1958-1967". Ett utdrag ur undersökningen publicerades i fjol i Läkartidningen.

Undersökningen är en skrämmande läsning. Den visar att det behövs upplysning lill föräldrarna. Utredningen berör i själva verkel s. k. barnolyckor, som inle alls är olyckor.

Jag skall göra ell referat ur polisrapporten angående en treårig flicka. Jag gör del för att belysa principen och ulan att nämna vilket fall del gäller.

Denna flicka drunknade i en strid bäck fem-sex meter från bostadshuset. Modern hade gätt hemifrån och däi-vid sell all flicken lekt intill bosladshusel. Även en del andra barn hade lekl där. Och så ett exakt cital: "Vid undersökningen har inlel framkommit som kunde tyda på brott eller värdslöshel i samband med dödsfallet."

Hon var tre är den här flickan. I föräldrabalken står att "föräldrar skola utöva den uppsikt över barnel som är erforderlig med hänsyn lill barnels älder, och övriga omsländigheler". I della och liknande fall lycker jag att man klart kan tala om grov oaktsamhet. Men inte i nägol fall i denna undersökning, som gällde drunkningsulredningar under lio års lid och berörde 700 fall, hade föräldrabalken aktualiserats.

1 fall efter fall har föräldrar litat på att 1-3-äringar själva kan lyda förmaningar. Ändå vet vi frän trafikundersökningar all man först när del gäller barn i 10-12-årsäldern kan lila nägol sä när pä att de förslär förbud och följer dem.

Samma sak gäller del farliga vallnel. Barn måste ha tillsyn. Detla mäsle vi upplysa om.

Men del fordras, för del andra, ocksä alt polisundersökningar inle visar den flathet i dessa fall som prakliskl lägel genomgående är fallet. Jag vill fråga civilminislern om han hell allmänt anser alt ell barn på t. ex. elt eller fyra år som drunknar i en näraliggande vallensamling torde vara ulsall för en ren olycka, när barnet varil ulan lillsyn. Är statsrådet beredd att medverka till ökad upplysning till föräldrar om vikten av Ullsyn?

Sedan har vi problemet med säkerhetsbestämmelser. Ulredningen talar
där t. ex. om en fyraårig pojke som hade gäll ned sig i ell grundschakt
som var två meter djupt. Ända slär del i byggnadssladgan: "Vid arbelel
skall iakllagas de försiklighetsmåtl, som är erforderliga lill förekom
mande   av   skada   å   person   och   egendom         ."   Här   behövs  ökad

upplysning och ökad kontroll i förväg av att stängsel och andra skyddsåtgärder finns. Jag vill speciellt fråga, om civilministern i bredare mening än i del tidigare svaret vill medverka till sådana bestämmelser.

Nr 56

Torsdagen den I aprU 1971

Ang. åtgärder för att skydda bam mot drunkning

Herr civilministern LUNDKVIST:

Herr talman! Herr Möller i Göleborg ansäg all jag hade lämnal ell snålt svar, därför alt jag inte hade belyst alla de aspekter som kan läggas på denna fräga. Men den försia fräga herr Möller själv tog upp redovisade ju varför svarel mäsle bli som del blev. Han frågade mig och sodan började han lala om föräldrabalken. Föräldrabalken tillhör ju jusiitieminislerns ansvarsområde och jag har inle lätt nägon närmare angivelse om vad herr Möller här tänkte la upp. Jag föreställde mig också all del kunde vara fråga om simkunnigheten i skolorna, och jag tänkte all dä var del  utbildningsministerns  ansvarsområde.  Jag skulle väl i och för sig

jNjf 56                    kunna medverka till att bredda denna debatt, men för att vi skall kunna

fä   nägon  ordning  pä   frågandet   fär  det ju  gälla   frågor  som   riktas lill
Torsdagen den          ....      ,    , ,   ., ,

vederbörande slalsråd.

__ P_________ ____ Till civildepartemenlels ansvarsområde hör byggnadsstadgan. Jag har

Ang. ätgärder för        hänvisat till att vi i samband med det betänkande som nu är levererat
att skydda barn     beträffande barns ulemiljö kommer att se pä just de frågor som har med

mot drunkning       denna   lyp  av  olycksfallsrisker  att   göra.   Dessulom   finns   i  allmänna

ordningsstadgan, som också hör hemma under civildepartemenlels ansvarsområde, möjligheter för de lokala myndigheterna, både polismyndigheter och kommunala myndigheier, att vara utomordenlligt aktiva i dessa sammanhang. Jag föreställer mig all rätt mänga av dessa frågor mäste betraktas säsom lokala ansvarsfrågor, där det inle hjälper vilka cenirala bestämmelser vi har om inte de kommunala myndigheterna uppmärksammar de risker som kan finnas och är beredda alt vidta ätgärder.

Herr MÖLLER i Göleborg (fp):

Herr lalman! Pä della fäll behövs elt samlal grepp. Jag trodde att civilminislern kanske hade läst den här utredningen där en hel del av dessa förslag finns och därför lättare kunde ta slällning till dem. I övrigl är del beklagligt att olika ting ligger hos olika departement, men man kan ändå behöva se dem i ett sammanhang.

Mycket viktiga är säkerhetsbestämmelserna, som jag jusl betonade sä krafligl i slulel av mill anförande. Jag anser all civilminislerns svar, där han i realilelen inskärper viklen av alt de kommunala myndighelerna inle lar sä lätt på dessa saker ulan kontrollerar all del finns stängsel och skydd vid vattensamlingar för permanenta eller tillfälliga byggnader, är någonting som de lokala myndigheterna mäste la ad notam. Polismyndigheterna måste kontrollera att dessa beslämmelser efterlevs. Det ingår som ett led när del gäller att göra bestämmelser effektiva, vid sidan av upplysningen till föräldrar och äldre barn, om att de mäsle se lill de smä barnen.

Sedan vill jag säga nägra ord om swimmingpools för all la upp en sak, som kan vara akluell i den utredning som civilministern nämnde. De ökar enormt i antal i USA, drunkningsolyckorna i dem likaså. År 1965 drunknade där 230 personer i privala bassänger i anslutning till bostäder. En lavin av swimmingpools konimer förmodligen all pä 1970-lalet och framöver svepa också över Sverige. Det är då viktigt att del finns enlydiga beslämmelser om bl. a. stängsel av sädana slag all barn inle kan ta sig igenom eller över dem och om grindar till bassängomrädel som slänger eller läser sig själva.

Av Thorsons undersökning' framgick l.ex. att en fyraårig pojke
drunknade i en swimmingpool pä en granntomt. Villan, som ägdes av en
förening, var obebodd, men bassängen var hela liden fylld med vallen lill
1,3 melers djup! Frägan om swimmingpools blir belydelsefuU i fram
liden, och jag vore därför lacksam för ell besked, om slaisrädel är beredd
all pröva frägan all överse beslämmelserna angående dessa swimming
pools. Riktlinjer bör dä dras upp beträffande stängsel och automatiskt
18                          läsla grindar.

Det statliga utvecklingsbiståndet

Jag  ser  allvarligl   pä   denna   fräga   därför  alt   det   genom   åren  har     Nr 56 förekomniit många onödiga barndrunkningar men extra allvarligt just nu     Torsdaeen den pä grund av det hemska barnmisshandelsfallel häromveckan, som djupt      i        -i 1971 upprört oss alla.

Jag skulle vilja kalla en hel del drunkningsolyckor för passiv barnmisshandel. Drunkning är i allmänhel mycket smärtsam. Om barnen inte tillses ordentligt eller skyddas genom stängsel eller pä annat sätt, utsätts de - precis som vid misshandel - helt i onödan för ett mycket stort lidande.

Herr civilminislern LUNDKVIST:

På herr Möllers direkta fräga beträffande swimmingpools kan jag utan vidare säga alt jusl den frägan beaktas i utredningen 0111 barns ulemiljö, som blir föremål för proposilion lill höslen.

Överläggningen var härmed slulad.

På förslag av herr iredje vice lalmannen beslöts att besvarandet av återstående pä dagens föredragningslista upptagna frågor skulle uppskjutas till ell senare sarnmanlräde.

§  10    Föredrogs och hänvisades molionerna

nr     1275-1277 Ull konslilutionsulskoltel,

nr     1278  lill inrikesulskollel,

nr     1279  till jordbruksulskollei och

nr     1280 lill flnansulskottel.

§  11    Föredrogs och bifölls inlerpellaiionsframslällningen nr 97.

§   12  Det statliga UtveckUngsbiståndet

Föredrogs utrikesutskollels betänkande nr 2 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda förslag rörande det statliga utvecklingsbiståndet jämle motioner.

Herr Iredje vice TALMANNEN yllrade:

I fråga om della belänkande hålles gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen må framställas yrkanden belräffande samtliga punkler i beiänkandel.

Hen DAHLÉN (fp):

Herr lalman! Del dröjde är innan socialdemokralerna i Sverige kunde pressas att fixera en beslämd lidpunkt dä vårl land skulle i internationelll bistånd ge 1 procent av värl samlade arbete, vår brutlonalionalprodukl.

Man skall dä komma ihäg all regeringen pä ell lidigl siadium i FN röslat för alt delta mäl skulle uppsättas. Så småningom gav socialdemokratin vika. Målet sattes dock sä sent som lill budgetaret I 974/75.

fr 56                           Målet skulle uppnås genom successiva anslagshöjningar. Först ansågs

det   att   det   skulle   räcka   med   att   varje   är   höja   anslagel   lill   del

Torsdagen den       .        ,.      ,,.■.")*       ->c              • r- •     ■     j    ii

°                            internationella bislandet med 25 procent. Eran var sida, liksom genom en

P___________ moiion av  fru  Ulla  Lindström,  påvisades senare all den storleken pä

Det statliga ut-      höjningar sannolikt inte skulle räcka.

vecklingsbiståndet     Riksdagen uttalade också 1969 all del skulle vara olyckligt, om man

under sista ärel i perioden skulle behöva göra en myckel stor höjning,

Längtidsulredningen har gell nylt malerial för denna debalt. Om man ulgår från uiredningens beräkningar som etl räkneexempel skulle riksdagen behöva höja bislåndet med 800 miljoner kronor budgelärei 1974/75. Del är en lika slor summa som hela anslaget för innevarande är, och del har lagil oss mänga är att komma lill del ärels summa.

Risken är uppenbar för all de för u-ländernas olyckliga siiualion ljumma polilikerna kan fä alldeles för lätt alt fä en majoritet för att det inle går att höja med en sä slor summa elt enda år. Finansministern har redan varil ule och i nägol oklara ordalag varnat för all del kanske inle kommer all bli möjligt alt fuUfölja riksdagens löfte till u-länderna i ullovad lid.

Vi reservanter i utrikesutskottet säger att det är nödvändigt att i tid gardera sig mol ell försenande. Vi hävdar all del är nödvändigi all åsiadkomma en jämnare slegringslakl av anslagen under de är som kommer. Socialdemokralerna i ulskoltet har inle haft det lält. Man har vridit sig fram och tillbaka inför problemel om stegringstakten. Till sist fann man tröst i alt de tidigare uppdragna riktlinjerna inte lägger "hinder i vägen för en anslagstilldelning i jämnare takt". Det är verkligen klen tröst. Alla vel all för de utgifter som man anser absolul nödvändiga gär del all skaffa fram pengar i statsverksproposilionen. Men sädana utgifter mäsle redan frän början planeras i regeringens beredning.

Del är mol denna bakgrund vi finner den ståndpunkt som utskottets socialdemokrater intar alldeles för undanglidande. Gär det alt fä pengar över lUl de fattiga folken, tycker man att del är bra. Men all säga ifrän all regeringen mäsle planera så all löflet kan uppfyllas tUl 1974/75 vill man inte. Tillspelsal ullryckl vill man alt smulorna som evenluelll blir över skall plockas upp, men man är inle villig alt kräva alt en given del av kakan skall avsättas för u-länderna. Ekonomiska kalasUofsilualioner kan ingen göra något åt. Dä faller många löften. Men det är inle det som socialdemokralerna i ulskoilei har i länkarna, när man vrider sig undan uppfyllandet av löftet i rätt tid.

Jag skulle vilja fräga utrikesministern - han är inte närvarande i kammaren, men jag förmodar alt han kommer eflersom del är hans ärende vi behandlar - om vi frän regeringens synpunki kan säga all löflel kommer all vara nägol all lita pä.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill reservaiionen 1 och lill de övriga reservationer där mitl namn är anlecknal. Jag vill tillägga att herr Wirmark och jag gjort en uppdelning, varför jag inte kommer att tala om alla reservationerna. Han konimer att beröra en del av dem.

Det finns nu inte någon anledning alt göra en allmän utredning om

riktlinjerna  för den svenska biståndspolitiken. Om della är vi överens.

20                         Enligl reservanternas mening bör vi emellerlid se efler hur de fastslagna

riktlinjerna fullföljes. Sä snabbt som förulsällningarna ändras för biståndet och dess teknik, sä snabbt som nya erfarenheier kominer lill bäde pä det internationella planel och i vär verksamhel är det angeläget att göra en mera begränsad översyn av den svenska biståndsverksamheten.

Det är önskvärt att en sä slor del av svenska folkel som möjligl slär bakom bislåndsarbelel. Vi vel alt del sannolikt inle finns någon spontan majorilel för elt krafligl ökal bislånd. Vi vet ocksä att del slundom riklas slark kritik mol den nuvarande verksamhelen, både mol helheten och mol enskilda projekl. Del är nödvändigt för de politiska partierna all gå i spelsen för upplysningsverksamhelen kring bislåndsfrågorna. En av förulsällningarna härför är all partierna fär möjlighet all pä ell mera ingäende sätt än vad som kan bli fallet i en riksdagsbehandling påverka utformningen. Väljarna bör vela att olika grupperingar på delta säll dellar i ulformningen, Detla är etl vikligl skäl för en parlamenlarisk beredning utöver de skäl som redan finns angivna i reservationen 2,

Del som behöver diskuteras är bl, a. värderingen av de resullal bisländsinsalserna ger upphov lill. Denna mäsle äga rum mot bakgrunden av silualionen i olika lyper av u-länder. Vi behöver undersöka möjlighelerna lill ulvidgad samverkan mellan biständsorganel, näringslivel och de frivilliga organisaiionerna. En ökad samordning härvidlag borde vara möjlig all uppnä i vissa avseenden. Frågan om avvägningen mellan bilaterala och multUalerala insalser behöver ocksä prövas.

Det märkliga är att socialdemokraterna i utrikesutskottet i mycket häller med om det rikliga i dessa krav. Av nägon obegriplig anledning vill man dock icke att riksdagen skall uttala sin mening härom i är utan vänta Ull nästa år. Det vore myckel iniressani all få höra finessen med elt sådant dröjsmål, om nu nägon av socialdemokralerna i utrikesutskollet vore närvarande i kammaren.

Vi skall komma Uiäg, all del nuvarande elappmälet för biståndsverksamheten skall vara uppnält i och med budgetåret 1974/75. Det ärdärför nödvändigt all ulreda frägan om verksamhetens omfallning även efler den Udpunklen. Mot denna bakgrund blir socialdemokratins Ivekan än mer svårförståelig.

1 utskollet yppades en osäkerhet, om en utredning av det här slaget skulle vara parlamenlarisk. Del borde dock ligga i varje regerings inlresse all fä slörsla möjliga samförstånd kring bisiändspoliiiken, som ju är en del av vär ulrikespolilik. Ulredningen bör därför vara parlamenlarisk, givelvis under medverkan frän t. ex. enskUda organisalioner, näringsliv och velenskapsmän,

1 vilka länder skall Sverige göra bisländsinsalser? Skall del ske enbart i länder med vilka vi kan känna politisk samhörighet? Hur skall vi ställa oss inför de ofla förekommande och tvära omkastningarna i den politiska ledningen för etl u-land? Del är frågor som ofla ställs.

Förra årets riksdag fastslällde principerna för urvalel av länder, där svensk biståndsverksamhet skall kunna bedrivas. Del var inle nägol krislallklarl ullalande, men del slog ändå fast en del mycket väsentliga punkter. Risken all döma u-ländernas inlerna politik efter dagslägets verkningar betonades. Några tvära kastningar med av- och påläggande av biståndsarbete  kunde  del alllsä  inle bli fråga om   Salsning pä främsl

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

21

Nr 56                     länder "som  förenar fatligdoiiiens och underutvecklingens behov med

framslegsvilja  och  utvecklingskraft"  var en  annan  väsentlig punkt om
Torsdagen den       ...

'                             vilken VI var overens.

P'       _______ ____ När det gäller tolkningarna av detta utlåtande här tydligen pä en del

Det stadiga ut-      håll osäkerhel rält.

vecklingsbiståndet    1 den allmänna debatien har t. ex. krav ställts pä alt vi skulle avbryta

den svenska  hjälpverksamheten  i Etiopien. Insatser i andra länder har

också  kritiserats. Förord har från principiella utgångspunkter getts för

insalser i än del ena och än det andra landet.

Ibland har motsalsställningarna i debaiten spetsats Ull och skarpa hugg har skiftats. Ibland har man tyckt sig märka, all ju mer verklig erfarenhei av arbeie i u-länderna en deballörhaft desio slörre försläelse har funnils för alt del är svärl alt slälla höga idealkrav pä de länder i vilka Sverige skall verka.

Ä andra sidan finns del en benägenhet hos personer med mindre erfarenhei men med en slor portion politisk självsäkerhet att vilja dirigera svenskt bisiänd efter eget tycke eller efter hur opinionsvindarna här hemma blåser. Mol denna bakgrund, hen lalman, är det tillfredsställande alt utrikesutskottet blivit enigt i silt ställningstagande kring dessa principiella problem. Jag bortser frän några särfall beträffande ländervalet.

Ulskottet fastslär under enighet alt de rikllinjer som riksdagen i fjol fastställde "ger grund för biståndssamarbete med nuvarande mottagarländer". Något avbrytande kan del alltså inle blifråga om. Del är värl all noiera, att SlDA:s chef inför utskottet förklarade att det inte fanns skäl all med tanke pä den inrikespolitiska silualionen i mottagarländerna ens i något enstaka fall avbryta arbetet. Även i t. ex. Etiopien fanns enligt hans uppfattning möjligheter att med god effekt inte bara bibehålla nuvarande biständsvolym utan öka den. Jag vill Ullägga det självklara att inget biståndsarbete är problemfritt, inte heller det som bedrivs i Etiopien. Man får söka att i sä stor utsträckning som möjligt komma fram lill en något sä när likartad inställning hos givar- och mottagarland.

I valrörelsen gav sig nägra debattörer på att karakterisera de olika partiernas inställning.

Del finns en mening i ett av deras inlägg som jag vill rädda lill riksdagens prolokoll. Sä här skrev de som sammanfattning i etl avsnitt: "Man måste kräva att u-landets ulvecklingspolitiska och i-landets biständspolitiska mälsätlningar sammanfaller." Observera att det alllsä inle skulle räcka med alt man kan snickra ihop en någol sä när hygglig planform för samverkan niellan två länder. Nej, mälen måsle sammanfalla, tydligen vara identiska. Tycker inte u-länderna precis som vi, sä fär de tydligen skylla sig själva. Det blir dä ingen u-hjälp från Sverige. Della är all vara slorsvensk sä det förslär.

Det vittnar också om en tro, som inte är av denna världen, att det alllid skall gå alt finna länder som har en politik som vi i dessa avseenden hell kan accepiera.

I många av u-länderna är del tvära kastningar i politiken. Och om vi
hell skall hålla pä stabilitet, skulle vi snart kunna stryka bort alla länder
22                          på lislan över stater där Sverige kan bedriva bisländsverksamhel.

Det statliga utveckUngsbiståndet

Mol denna bakgrund är del alllsä bra all utrikesulskollel är enigt om     Nr 56 all   del   finns   förutsättningar   för   fortsatt   arbete  i  alla  de   nuvarande     Torsdagen den mollagarländerna.   Vi   skall   ge   bistånd   där   detta  kan   -  som  SIDA:s      ] riril 1971 styrelse har uttryckt  det   —  "komma  de breda befolkningslagren i de faltiga   länderna   till   godo   och   medverka   till   social  och   ekonomisk utjämning i mottagarländerna". Detta bör, som riksdagen i tjol hävdade, vara   möjligt   "att   uppnä   i  länder med olika politiska och ekonomiska system".

Ett annal viktigt konstaterande som vi enigt gör i utrikesutskottet är följande: Biståndsinsatser underlättas om det råder nära och vänskapliga förbindelser mellan Sverige och mottagarlandet. Sädana vänskapliga förbindelser fär dock inte sällas upp som villkor för u-hjälp till ett visst land. Del skulle strida bäde mot riksdagens beslul och mot FN:s strategi.

Enligt min mening hävdar utskollel med all rätt att biståndsinsatser frän ett land som vårt kan, om de handhas på rätt sätt, bidra till att främja de vänskapliga förbindelserna med mottagarlandet. En viss påverkan pä varandras tänkesätt och verksamhet kan nog inte uteslutas. Detta är ju något mycket glädjande. Utjämna motsättningar och verka för slörsla möjliga samförsländ i iniernaiionella sammanhang är elt mål för svensk utrikespolitik. Sverige har ju inte, som en del länder, önskemål om att sätta sin prägel pä u-länderna. Vi vill heller inle alt u-länderna skall komma i beroendeförhållande till oss. Den här senare frägan skall jag återkomma till slrax. Men försl ell par ord om en annan sak.

Del dröjde ganska länge innan de enskilda organisalionernas arbete i u-länderna fick det erkännande som var rättvist. De som var nyfrälsta för de statliga biståndsinsatserna var blinda för all missionen med sina speciella förutsättningar redan arbetat i hundra är och blivit alltmer inriktad pä verksamhel för ulbildning och sjukvård. Inle heller övriga organisationer, t. ex. Rädda barnen, accepterades som fullvärdiga organ för biståndet.

Sä småningom ökade insikten om de enskilda organisalionernas betydelse. Inför utskottet vittnade t. ex. sekreteraren i Svenska missionsrådet om det goda samarbete som nu råder niellan missionsorganisationerna och SIDA. Jag noterar della med verklig tillfredsställelse, eftersom jag redan för åtskilliga år sedan hävdade all delta borde vara möjligl alt uppnä.

1 en reservalion pä denna punkl ifrägasäller vi om det inte borde vara möjligt att ge tillfälliga igängsätlningsbidrag när en organisalion startar ett nylt projekl. Organisalionen lar ju dä ofta på sig nya stora ulgifler, som det kan ta tid att växa in i. Det skulle då vara etl bra handtag all fä ell slöd lill driflcn under t. ex. fem är. Om del awecklas med förslagsvis 20 procent om ärel, blir det ju inget anslag som utbetalas permanent. Detta vore nämligen inte bra.

Tidigare gällde all sialligl slöd lill enskilda organisalioner gavs endasl
lill verksanihei i de s. k. huvudmotlagarländerna. Detla dekret är ju nu
som väl är borta. En viss liten uppmjukning har ocksä skett, sä att
organisalioner som arbelar i länder, där Sverige inle har bisländsverksam
hel, i vissa fall kan fä slalsstöd. Enligl vär mening måste man ylleriigare
uppmjuka denna  regel.  Del kan inle i längden vara rimligi alt enskilda              23

Nr 56

Torsdagen den 1 april 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

24

svenska organisalioner skall fä statligt stöd beroende på om svenska staten har verksamhet i ett speciellt u-land eller ej. Nödvändig kontroll går ju att ordna genom våra ambassader eller pä annal sätt.

Pearsonkommissionen har gjort ett uttalande som har föranlett en del debatt. Det sägs att det kan tolkas på det sältel att kommissionen hävdar alt en biståndsinsats mäsle vara till fördel bäde för givarlandet och för mottagarlandet. Är den tolkningen riktig, är päsläendet givetvis orimligt. Alla biståndsinsatser kan inte leda till etl direkl och pälagligl utbyte för givarlandet. I de flesta fall är det troligen sä, att man inle kan se nägon direkl fördel för oss själva av våra insalser, och det skall vi inte heller begära. Men ä andra sidan är det inget fel om det blir elt sådant resultat, t. ex. genom samverkan mellan värl eget biståndsorgan och svenski näringsliv i elt projekt i etl u-land. Om ett svenskt företag sätter upp en fabrik i elt u-land. sker det väl oftast med tanke pä de ekonomiska fördelar som detta konimer all medföra för förelagel. Och del är ingel fel i all förelagel resonerar pä det sättet. Med de sociala krav som vi finner högst rimliga all ställa på sädana investeringar kommer de säkerligen också all bidra tUl att stärka u-landets ekonomi - rätt skötta, vill jag Ullägga. Men all kalla del en biståndsinsats av vanlig karaktär är inte sä lämpligl.

När man diskuterar privata investeringar i u-länderna måsle man göra nägra disUnklioner. Jag har redan nämnt de sociala krav som vi tycker det är rimligt all slälla pä förelagen vid deras verksamhel i u-länderna. En annan belydelsefull skillnad är all de slora världskoncernerna - och även många av de mindre giganlerna - i en del av slormaklerna samspelar med respekiive lands regering sä all invesleringarna i själva verkel blir ell led i försöken all dominera ell u-land eller en grupp av u-länder.

Del vore all göra sig skyldig lill slor bläögdhel, om man förnekade all pä detta säll ett samspel frän amerikansk sida görs t. ex. i åtskilliga länder i Lalinamerika. Men del vore lika blåögt all förneka alt samma försök lill dominans görs frän t. ex. sovjetrysk, kinesisk, fransk, italiensk och engelsk sida. Mer eller mindre kamouflerad, mer eller mindre utpräglad äger denna verksamhel rum. Det är inte svärl att förstå den starka reaktion som finns i mänga u-länder mot detta. Det blir en ny form av kolonialism.

Elt annal område som det finns anledning all rikla skarp kriiik mol är när man som verklig bisländsinsats räknar in leverans av krigsmaleriel. Del är klarl all varje siat har rält lill eget försvar. Men det är i mänga fall inle delta del är frågan om vid vapenleveranser, ulan stormakten har del lilla u-landel som en bulvan för all främja sina slorpoliliska iniressen i områdel i fråga. Här gör sig alla de slora slalerna skyldiga lill allvarliga missgrepp.

Del är verkligen inle alllid som stormakterna särskill ivrigt strävar efter all sprida välfärden och sprida det ekonomiska och poliliska inflylandel i länder som slär i beroendeförhållande till dem. USA gör det inte i Latinamerika. När en ny regim försökte göra en annan maktfördelning i Tjeckoslovakien var Sovjet inte senl att slå till. Man är rädd för vad förändringar skall föra med sig ur maktbalanssynpunkl, och därför slår man vakl om slalus quo.

Herr lalman!  Jag har dock svårl alt föreställa mig all nägon på allvar     Nr 56

skulle   vilia   eöra   gällande,   all   sanima   omdöme   kan   fällas  om   den -r      j   .

■*    *=                                                                                         Torsdagen den

samverkan som kan äga rum mellan svenski näringsliv och del svenska        ,       .,,„.,,

"                                                                                                    1 april 1971

slalliga bislåndsarbelel. Jag iror inle all någon vill göra det.----------------------------

Man märker dock alt socialdemokraterna i ulrikesutskoltel, liksom     Det statliga ut-utrikesministern,   har   svärl   att   klarl   säga  ifrän,  att   man   välkomnar     vecklingsbiståndet näringslivsinsalser i u-länderna under de av mig angivna förutsätlningarna. En hel del av dessa insalser kan man inte kalla biståndsverksamhet i vanlig mening, men många av dem får slora biständseffekler, och hur vi skall kunna ha nägol emol detla är för mig oförklarligl.

1 utrikesulskollel säg del ell bra tag ul som om vi skulle komma överens om all med utgängspurrkl frän olika moiioner begära en översyn av garanlisysleinel för investeringar i u-länderna, frägan om bildande av ell ulvecklingsbolag för u-landsinvesleringar liksom problemel om en särskild fond för förinvesleringssludier.

Sedan hände lydligen någonting, vad del nu kunde vara. Man vågade vid slutbehandlingen inte anknyla lill de önskemal som framfördes i molionerna utan föreslär i myckel liiel förbindande ordalag en översyn av åigärder för att främja u-ländernas industrialisering. Del står inte ens i majoritetens yrkande att det avges i anledning av motionerna, utan utskollsmajoriteten föreslär att dessa skall avslås. Del är samma skuggrädsla som avtecknar sig i statsverksproposilionen, där utrikesministern inle ens vägar klarl referera vad FN sagl så senl som i oklober i slralegin för det andra utvecklingsärtiondet om att i-länderna borde uppmuntra privata invesieringar i u-länderna.

En samordnings- och insynsfråga av betydelse är de stora belopp som vi nu börjar all ge Ull de internationella biståndsorganen, i försia hand FN-organen. Redan för näsla budgetär föresläs att 400 miljoner kronor skall gå lUl dessa organ, och om nägra år kommer summan med all sannolikhet all vara en miljard. Det är i högsia grad rimligt all svenska folkel begär redovisning av regeringen men ocksä av riksdagen för hur dessa pengar används, inle just de svenska kronorna, men hur arbetet bedrivs, vilken effeklivitel man har, vilken inriklning som föreligger och om den är sädan alt det är rimligi att ge dessa summor.

Del är intressanl alt se att socialdemokraterna i ulrikesutskotlel är ganska nöjda med den insyn som finns i internationella organ och den information riksdagen fär. Men tror verkligen socialdemokraterna, tror verkligen utrikesministern att svenska folkel kommer alt nöja sig med den information som nu föreligger? Är det inle rimligt att riksdagen ges en bättre chans att följa med i detta väldiga, omfångsrika och växande arbete? För min del trorjag all en av de svära sakerna när det gäller att pä sikt väsenlligi öka de svenska bisländsinsalserna blir jusl della, att kritiker kommer — med rätt eller orätt - alt tala om alt vara pengar används pä ell alldeles för dåligt säll av FN-organen. Här gäller del att vara ute i tid och inte helt plötsligt vakna till, när en s. k. skandalslorm blåser upp. Därför bör regeringen se till all insynen i och informaiionen om de internationella biståndsorganen blir bättre än för närvarande.

Till sist, herr talman, nägra fä ord om vär allmänna syn. För oss är del
Uka angeläget all verka för ekonomisk rättvisa mellan folken som inom              25

Nr 56

Torsdagen den I april 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

del egna landel. Sverige och andra induslriländer har lillräckligl slora resurser för all kunna fullfölja båda dessa uppgifler samiidigi. För oss poliliker gäller del alt kraftfullt och bestämt hävda all det är nödvändigi all svenska folkel solidariskl tar pä sig de uppgifter som här ligger framför oss. Vi har ju bara hunnit en liten bil på vägen.

I detla anförande instämde herrar Källslad och Taube (båda fp).

26

Hen KORPÅS (c):

Herr lalman! 1 likhel med herr Dahlén vill jag understryka att de mänga reservaiioner som finns Ull utskottets betänkande inte skall betraktas som ell tecken pä motsättningar pä djupet inom utskottet. Vi bör i stället se på hur slor enigheten är omkring de slora riktlinjerna i vårl biståndsprogram. Men med etl program som är sä stort, med behov som är så stora och med möjligheter som är så små blir det en fräga om priorilering, och del är rimligt alt det dä uppstår olika uppfallningar. Del gäller dock inte de djupa grundproblemen. Där är vi eniga, och jag skulle mol den bakgrunden också önska att del vore möjligt för oss i riksdagen all arbeia pä elt sådanl sätt med bislåndsfrågorna all vi känner all den enighel och den uppslulning som vi har här delas av hela värl folk. Jag Iror all vi kan säga del i dag, men det kan hända alt vi kan komma i en situation, dä kraven pä våra resurser blir sä slora all i frågor om en priorilering inom värl eget land somliga börjar lilla pä de stora anslagen Ull bisländsprogrammel och frågar sig om där finns nägol all hämta för etl program för hemmabruk som man inte får tUlräckligl snabb utveckling på.

Vi reservanter har hafl en känsla av all del i proposiiionen - vi har inte upplevt del hos utskottsmajoriteten men vi har anal del i proposiiionen - finns en antydan om all regeringen ville reservera sig beträffande enprocenlsmålel. Det är del som ligger bakom vär reservation om en jämnare framstegstakt emot enprocentsmälet 1974/75. Jag hoppas all vi under debaiten här i dag fär klarhet på denna punkt, sä all vi också där vel all vi alla slär samlade för åtagandet oeh att ingenting fär komma emellan.

När jag talat om enigheten här, vill jag ocksä undersiryka alt vi bland reservanterna ocksä har en myckel samlad uppfattning i de olika reservalionerna, 1 samtliga fall där centerreservanter finns, där finns också folkpartireservanler och vice versa. Vissa av reservationerna är ju gemensamma för alla de tre icke-socialistiska parlierna.

Jag avstär därför frän all gå igenom hela katalogen. Vi har hörl utskottets vice ordförande, hen Dahlén, och jag ser på talarlistan att mänga med omfattande erfarenhei pä delta område kommer all upplräda i deballen. Lät mig därför lägga tyngdpunkten i mill anförande på ell område som vi enligl min uppfallning mäste bevaka på etl helt annal sätt än hittills, om vi skall ha tillräcklig förankring hos värt folk för det stora program som jag förulsäller all vi kommer fram lill unden för undan i fräga om värl bisländsälagande.

Det har understrakits av reservanter alt vi begär en utredning snarasl om hur del skall vara längre fram. Utskottsmajoriteten säger att del är

dags för del 1972 i samband med att man dä redovisar ramarna för treårsperioden 1972-1975. Dä skulle det vara dags att utreda vad som kan kommaefter 197 5.

Detla är enligl min uppfallning ell farligl resonemang. Visserligen kan vi säga alt vi inle anser i dag alt programmei efler 1975 skall avvika pälagligl frän del nuvarande. Däremol är del uppenbarl att programmet efler 197 5 mäsle ha en helt annan förankring i folkopinionen än det program vi har arbetat med hittills. Att förankra programmet i folkopinionen - inte bara så alt programmet genom skilda effektiva informationskanaler delges folket ulan framför alll så alt man ute i folkrörelserna, i skolor och i folkbildningsarbete, fär tillfälle alt verkligen diskutera igenom programmei och känna all det överensstämmer med vad man själv uppfatlar som riktigt — är ett arbete som inte kan klaras pä ell är. Del är nödvändigi alt del planläggs ordenlligl.

Herr Dahlén har sagl all vi förulsäller att kraven på värt bisiänd blir sä stora all de börjar kännas. Jag har också själv sagt detta tidigare. Det mäsle kännas som ell behov för oss att bistå människor. När vi satsar på försvaret, pä socialprogrammet, på skolan, anser vi det självklart med en debatt som möjliggör en uppslutning kring programmet. Samma krav måste vi ställa beträffandet u-landsprogrammet.

Detta problem las upp i reservalionerna 1 1 och 12. Med anledningav motionen 665, som ligger till grund för reservationen 12, redovisar utskottet vad som görs. Och det görs mycket, men det finns ingen redovisning av orsakerna till all del som görs inle ger resullal i form av kunskap om och känsla för u-landsproblemen hos skolungdom och andra grupper. 1 molionen 665 hänvisas lill en ulredning av docenten Stig Lindholm som visar all både skolungdom och pensionärer har myckel ringa kunskap om dessa problem. Av egen erfarenhei vel jag att del inle är en fråga om ointresse. På pensionärskurser, som vi nu har sä mänga, ägnar man sig myckel gärna äl dessa frågor. Där har del lidigare varit svärl all nå fram — och del kanske ocksä i dag är svärl all nä fram med programmei som det nu är formulerat. 1 fräga om skolorna kan vi inte säga all del har gjorls Ulel - del har gjorls mycket de senasie åren. Ändå är kunskaperna smä, inlressel litet. Vad beror delta pä? Varför är man så ointresserad i skola och folkbildningsarbete? Detla mäsle vi klara ul om vi skall kunna gå vidare med värt biståndsprogram.

Man kanske i skolan inle vill höra någonling om förhållandena i u-länderna eller om vad vi uträllar där. Den tragik som man ofta upplever om man försöker sälla sig in i problemen kanske är sä skrämmande all man flyr undan dem och försöker glömma dem för någonting annat. Vi kanske ocksä lurar oss själva och dem vi försöker all informera genom att inle rikligl göra klart för oss vad vi egenlligen är ule efler. Talar vi om hur del verkligen är?

Vi lalar kanske om utveckling som om vi trodde all världens falliga majoritet på någon generation skulle nä i fall de rika. Vi kanske inle lalar om alt del är omöjligl, därför all råvarorna inle räcker, därför all vallnel inle räcker, därför all den friska luften inle räcker. Vi lalar kanske inte om all utvecklingen, som vi vUl ge de falliga folken, måsle vara annorlunda än den ulveckling vi själva har genomgått och genomgår för

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det stadiga utvecklingsbiståndet

11

Nr 56                      all den skall kunna nä alla. De måste alllsä ges ell annal alternativ.

JA            j -                Men dä Iror jag all det är nödvändigi alt vi lalar om all världen inle

I        11971           rymmer de parallella  allernaliven hur länge som helst. Mäsle vi ge de

--------------------       falliga länderna elt annal alternativ, dä mäsle vi göra klart all detta andra

Det statliga ut-      alternativ också innefattar oss. I så fall trorjag all vi har möjlighet all fä

vecktingSDistanaet       inlresse hos ungdomen, dä kan ungdomen fä känna all man deltar i ell

arbeie pä sin egen framlid när man arbelar för de falliga folkens framlid.

Vi arbelar då inle för dem, ulan de och vi arbetar lillsammans för den

gemensamma framliden.

Allernalivel lUl den utveckling vi nu upplever - och som mänga av oss kanske tror all vi skall kunna ge de faltiga länderna - det finns naturligtvis redan, faslän del mäsle sammanslällas. Del finns i väslväridens lekniska kunnande och humanilära Iradilion, men — och del är vikligt - det finns också hos u-länderna själva, i deras kamp för alt la vara pä de resurser de har, i deras kamp för all ge de falliga medvelenhel som människor. Del är della gemensamma som vi är ule efter. Det är inte fräga om all höja dem Ull vär nivå, ulan del är fräga om att vi och de tiUsammans skall skapa framtiden. Arbelar vi pä del, då kan vi möla vär ungdom i en diskussion, dä kan vi räkna pä intresse och försläelse för problemen.

Våra unga nås inte nu av information om vad vi gör för u-länderna. De öppnaste av dem söker emellerlid själva efler lösningar. De förstår redan att vär överflödskullur aldrig kan bli allas egendom, eflersom den bygger på överulnylljande av jordens lillgängar. De finner all en ulveckling efler värt mönsier inle kan leda lill den jämlikhet som de söker. 1 den män den ulvecklingen när fram lill den faltiga världen riskerar den alt överföra skillnaden mellan fatliga och rika folk lill en ökad skillnad mellan falliga och rika människor inom samma folk. Del är problem som vi möler i u-landsarbelel och som vi mäste bemästra. Detta kräver genomgäng och eftertanke.

Vi har varit med om att övervinna fördomar och inspirera till användning av det grundläggande instruinenlel mol ökad världsfalUg-dom: familjeplaneringen. Vi giorde det länge ensamma. Familjeplaneringen är fortfarande del cenirala instrumentet i värt bisländsarbele i de fattigaste länderna. I reservationen 7 underslryker vi reservanter alt detla mäsle markeras slarkare än vad som sker i proposilion och majoriteisullätande. Vilken uppfattning man än kommer fram till om den framlida bisiändspoliiiken, så är det klart att varje ulveckling av de fatliga folken frän den nivå där de nu befinner sig mäsle förulsälla familjeplanering.

Della är en stor insats frän vår sida. Nu måsle nästa inspirationskälla
för de fatligas förhoppningar och för de rikas samveten vara all vi visar
all inle bara de ledande inom värt folk — inle bara regering, riksdag och
biståndsorgan - ulan hela folkel genom eget ställningstagande kommit
till klarhet om all allas öde är ett och gemensaml. Della är den mesl
cenirala uppgiften för oss i biståndsprogrammet i framtiden gentemot oss
själva, genlemot värl egei folk. Denna insals geniemol värl egei folk
måsle Ull för all vi skall kunna räkna med värl folks slöd för insalser
28                           uläl.

Ulredningen  om  vär  framtida  biståndspolitik mäsle komma  snarl.     Nr 56

därför all den mäsle gå parallellt med siudier och diskussioner i skolor     t     j          j

■="                                                                                                Torsdagen den

och folkbildningsarbete. Blir del sä, kan vi få ell folk som är berell för     .       -i 1071

sin funklion i en ny värld. Blir del inle sä, fär vi räkna med all de slora     -----------

kosinaderna skrämmer, all smä belopp ges för samvelets skull men all vi    Oet statliga ut-

yllerst glömmer dem där ute och gömmer oss själva, de sista rika i ett hav    vecklingsbiståndet

av fattigdom.

Mol den bakgrunden, herr talman, yrkar jag bifall till reservalionerna

med mill namn.

1 detla anförande — under vilket herr talmannen överlog ledningen av kammarens förhandlingar — instämde herrar Eriksson i Ulfsbyn, Torwald oeh Olsson i Sundsvall (samtliga c).

Hen TURESSON (m):

Herr lalman! Del svenska biståndet lill de fatliga länderna utvecklades under 1960-lalet myckel snabbi frän obelydliga, trevande och inle alllid hell lyckade insalser lill en betydande ekonomisk och organisatorisk omfattning. 1 denna utveckling kan man urskilja bl. a. tvä drag som är posiliva och värdefulla. Del ena är den relaliva enighel som räll i riksdagen om den svenska bisiändspoliiiken. Del är inle alldeles självklarl att det skall vara så. Enigheten i riksdagen har nämligen inte någon särskilt markerad eller slark motsvarighet hos den svenska allmänhelen. Därför mäsle vi nog ha klarl för oss alt ju mera biständsanslagen växer, till en, Ivä eller flera miljarder svenska kronor per är, desio angelägnare är del all vi poliliker informerar medborgarna och försöker skapa en positiv opinion lill bisländsverksamhelen bland väljarna.

Del andra posiliva draget i ulvecklingen under 1960-lalels andra hälfl är all den svenska bislåndsmyndigheten ulvecklat realisliska och fö-rlroendeingivande former, modeller och regelsystem för bislåndsarbelel, vilka i alll väsentligt bär den nuvarande SlDA-chefens signatur. Naturligtvis finns del kritiker som anser att byråkratin och formalismen gär för längt. Men de bortser dä från att den vällovliga avsikten är alt i görligaste mån skapa garaniier mot misslyckanden i detta svära och svärkonlrollerbara arbeie och medverka till att de svenska biständspengarna fär en så god ulvecklingsfrämjande effeki som möjligl.

Med delta vill jag dock ingalunda ha sagl all vi inte ocksä mäsle vara pä vär vakt mot de risker som kan bestå i att del centrala svenska biständsverket på hemmaplan sväller ul för mycket.

Men del finns ocksä ell negativt drag och elt snedvridande drag i de senasie årens ulveckling, och del är poliliseringen i ländervalsfrägan med revolulionära förlecken som den yllersla vänstern lyckades åstadkomma i 1969 ärs slatsverksproposilion. Utrikesministern har emellertid i år rättat in sig efler del för värl land som FN-medlem mera passande rättesnöre som stalsulskollels ullålande i fjol i denna del utgör. Del är lillfredsslällande. Om vi nämligen skall kunna skapa en positiv opinion bland aUmänheten för vår biståndspolitik - en opinion som enligl min mening för varje är blir alltmer angelägen — mäsle en sädan revolutionär

politisering  undvikas.   Den  orsakar  misstro och söndring i stället för              29

förtroende och enighel.

Nr 56

Torsdagen den 1 april 1971

Det StatUga utvecklingsbiståndet

30

Vid ulrikesulskollels behandling av bisiändspoliiiken i år har intrycket av längt driven samstämmighet hos de demokratiska partierna ytterligare förstärkts. 1 flera frågor, där oppositionen i moiioner återkommer till vid tidigare riksdagar framförda konstruktiva förslag, kan man i är hos regeringspartiels företrädare i utrikesutskottet spåra en mera positiv attityd än tidigare. Det gäller t. ex. del gamla moderala kravel pä en utredning om den svenska u-landsforskningen. Det gäller också kravet pä samverkan mellan slal och näringsliv för all främja u-ländernas induslrialisering och produkiion, där del mera är fräga om all erfarenhei och kunnande än invesieringsmedel bör vara näringsUvets bidrag. Men när jag konstaterar att de av oppositionen flera gånger akUialiserade frågorna mognal och alt hävdandel av deras betydelse för del forlsatla biståndsarbetet börjar ge resullal innebär det naturligtvis inle alt vi frän oppositionens sida kan slå oss lill ro. Vi vet ju av mängärig erfarenhet att socialdemokralerna hyser en djup och dogmatisk ovilja mot alt bilräda yrkanden frän opposilionen. Jag har alllid belraklal del som etl svaghetstecken. Men jag kan gott tänka mig att regeringspartiei känner sig starkt och duktigl när det avvisar även sådana förslag från opposilionen, som det i grund och bollen uppenbarligen gillar, bara av del enkla skälel alt förslagen väckts av ur dess synpunkt fel parli.

Dessa erfarenheter bestyrks också av utrikesuiskottets behandling i är av en rad motioner i bisländsfrågan. Till ulskoltets belänkande har därför fogals elt antal reservationer med yrkanden om bifall till flera molionsvis framställda yrkanden.

Den ärliga ökningen av biständsanslagen, som 1968 ärs riksdag i enighet beslöt om, leder inte lill alt det s. k. enprocentsmålet uppnås budgetåret 1974/75, vilket var avsikien. Om sä skall ske måsle vi anlingen låta det sista steget i ökningstrappan bli myckel stort - del har beräknals bli ca 48 proceni av närmast föregående ärs anslag eller 800 miljoner kronor — eller ocksä eftersträva en jämnare ökningstakt under alla de tre är som återstår efter nästa budgetår. Vi vel att socialdemokraterna hesilerar inför båda dessa allernativ. Orsaken är att regeringens ekonomiska politik har lell lill en sä försämrad handelsbalans all del kan bli svårt all infria 1968 ärs åtagande. Vi mäste väl alla vara ense om all del vore genanl för värl land att hamna i det läget.

De borgerliga ledamölerna i utrikesutskottet vill nu att riksdagen skall ge della lill känna för Kungl. Maj:l medan majoriielen - som tydligen har samma mening - ullrycker sig en smula mjukare för alt undvika vad som kan uppfällas som kriiik av regeringens handlande.

1 en annan borgerlig reservation - nr 2 — krävs en översyn av rikllinjerna för det svenska bislåndsarbelel. Häri innefattas självfallet också frägan om vad som skall hända med anslagen efter budgetåret 1974/75. 1 reservationen preciseras därutöver en rad frågor som behöver utredas. Del är hell klart att behovet av en sädan pariamentarisk utredning erkännes av regeringspartiets företrädare i utrikesutskottet. Men att sträcka sig sä längl som lill att föreslå riksdagen att hos Kungl. Maj:l i klara ordalag begära en ulredning kan socialdemokralerna inte. Utskoltsmajorileten skriver i stället pä s. 11 i belänkandet alt riksdagen nästa  år  bör   "kunna   ta  ställning  till   frägan  om   tillsättandet   av   en

ulredning av det svenska utveeklingsbiständets inriktning och utformning efter budgetaret 1974/75". Denna av missriktad regeringslojalitel motiverade ovilja alt stödja elt sakligt befogat utredningsyrkande konimer - om del delas av kammaren - att medföra ett ärs försening. Del vore beklagligt, om sä skulle ske. Tiden är redan knapp, och en utredning som denna är sannerligen inte gjord i en handvändning.

Alla torde vara ense om all vi måste anstränga oss för all hjälpa u-ländema att genom industrialiseringsfrämjande ätgärder skapa produktiva arbetstillfällen och försörjningsmöjligheter och bygga upp en egen ekonomisk bas för en höjning av de fatliga folkens levnadsvillkor. Dessa ansträngningar kan främjas bl. a. genom en mera realistisk utformning av det statliga garantisyslemet för invesieringar i u-länderna, genom bildandet av etl utvecklingsbolag för u-landsinvesteringar och genom en utvecklad samverkan mellan slaten och näringslivet. Krav härom har framförts i en rad motioner. Utskottsmajoriteten avstyrker dessa motioner och hänvisar bl. a. lill stalsulskollels ullätande tUl fjolårets riksdag, där del rekommenderas all svensk erfarenhei av slallig och kooperaliv förelagsamhel bör delges vara moltagarländer. Delta ullalande var väl då avsell som någol positivt. Efler deballen här i riksdagen i tisdags om den slalliga förelagsamhelens Irängmäl oeh bekymmer synes del mig minst sagt tveksamt om den svenska riksdagen bör försöka intala u4änderna att stallig förelagsamhel är någol som främjar deras möjligheler att höja folkens levnadsstandard. Min vana trogen har jag också i detta sammanhang uttryckt mig så hänsynsfullt, all jag är medveten om all min formulering om statliga företags lyckobringande följder närmast är ell understalement.

De av utskottsmajoriteten avstyrkta motionsyrkandena om olika åtgärder till gagn för u-ländernas industrialisering fullföljes av de borgerliga ledamöterna i reservationen 4.

1 reservationen 8 har herr Virgin och jag yrkat att anslagen till missionens och de övriga enskilda organisationernas verksamhet i u-länderna skall ökas frän i proposiiionen angiven ram om ca 10 miljoner kronor till ungefär det dubbla samt att dessa organisalioner därefter skall kunna räkna med en ärlig 25-procenlig ökning av del statliga stödet. Vi ställer detta yrkande därför all vi är förvissade om all effekten av varje anslagen krona lill dessa organisalioners verksamhel är större — och belydligl slörre - än i nägon annan form av u-landsbisländ. Del är ocksä rimligt och ändamålsenligt all dessa frivilliga organisationer i sin längsikliga planering vel vad del finns för uirymme för utvidgning av deras verksamhel.

Eftersom en rad andra lalare ocksä pläderat och kommer att plädera för reservationerna lill ulrikesutskotteis betänkande nr 2 har jag här inskränkt mig lUl nägra fä av dem. Jag yrkar emellerlid, herr talman, bifall tUl alla de reservationer, vid vilka herr Virgins och mitt namn förekommer.

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utveckUngsbiståndet

Hen ARNE GEIJER i Slockholm (s):

Herr lalman!   Jag vill vid del här tillfället beröra nägra av avsnitten i utskottets betänkande. Efter mig kommer ytterligare talare för utskotts-

Nr 56                      majoriteten att behandla andra avsnitt i utskottets belänkande.

Tovsdasen dp-n         '' '" '''' beröra det s. k. enprocentsmålet och dess uppnående.

1 Hnril 1971                Enligt     riksdagens     lidigare     beslul     skulle     enprocentsmålet    näs

-------------------- 1974/197 5. I reservationen  1  har man tagil upp svårigheterna alt uppnä

Det statliga ut-       detta mäl med hänsyn till de mycket stora päslag på anslagen som fär lov

vecklingsbiståndet gtl ske under de tvä sisla aren och framför allt under det sista årel av perioden fram tUl 1975. Här har en talare nämnt att del skulle behövas en ökning av u-landsbislåndet då med inte mindre än 48 proceni. Man har ocksä i reservaiionen hänvisat till långtidsutredningens behandling av delta. Längtidsulredningen har sagl all del kan bli fråga om 800 miljoner i ökning under del sista ärel fram Ull 1974/75, alltså en ökning som då skulle vara lika slor som hela biständsanslaget är innevarande budgetår.

Del är självklart att detta är mycket betydande belopp. Det sammanhänger naturligtvis med att bruttonationalprodukten har ökat i den takt som har skett. Det innebär att den tilltänkta ökningen per är har kommit alt bli en annan än den man utgick ifrån då riksdagen fastlade dessa rikllinjer. Jag vill utan vidare säga att det ,ekonomiskl sell naturiiglvis komnier all bli myckel besväriigl för värl land all nä delta mål. Vi vet icke hur den ekonomiska situationen ser ut här i landet när vi kommer fram till 1973/74 och 1974/75. Det är alltså en öppen fråga, och man skulle där vara frestad all hänvisa lill det resonemang som statsutskollel lidigare fört dä del gäller hela frägan om u-landsbisländel och den påverkan på u-hjälpen som den ekonomiska situation som då kan konima all rada här i landet kan komma all fä.

Utskottet har emellertid för sin del utgått från att det skulle vara möjligt all fullfölja den av riksdagen tidigare fastställda planen. Utskottet har därmed icke hafl anledning all föreslå någon förändring i den mälsällning som riksdagen tidigare faslställl. Behandlingen av ärels förslag Ull riksdagen frän regeringen kännetecknas också av denna insiällning.

Jag har lyssnal pä de talare som yttrat sig hittills och som i mycket varma ordalag har talat om den önskan som föreligger från vår sida att hjälpa de faltiga länderna. Skildringen av de fatliga ländernas situation har jag självfallet ingen erinran mot.

Men del är självklarl all del innebär slora påfrestningar för vårl lands vidkommande när beloppen kommer upp i den nivä som det blir fräga om 1974/75. I de demonstrationer som äger rum pä Sergels torg i dag kräver man att Sveriges u-hjälp är 1980 skall vara uppe i fem procent av bruttonationalprodukten. Då rör man sig med lal som är hell orealistiska. Jag Iror all del är lika bra att klart säga ifrän all del skulle slälla den svenska ekonomin fullständigt pä huvudet om en sädan plan utarbetades och genomfördes. U-hjälpen skulle då kanske komina upp i den storleken alt den skulle utgöra upp emol hälflen av hela den nuvarande svenska statsbudgeten. Det är självklarl all del inle är möjligt alt pä korl sikl växa in i sådana belopp. Hur del kan komma att se ul på längre sikt mä vara en annan sak, men all tänka sig en sädan ökning av u-hjälpen är inte under nägra förhållanden möjligt.

U-hjälpen är en fråga där det finns myckel utrymme för idealitet och
32                            synpunkler, där troendet  spelar större roll än vetandet.  Det må vara

förlåtligt.   Jag  tror  inte   all   man   principiellt   skall   klandra  dem  som    Nr 56 företräder de extrema synpunkterna kring u-hjälpen. Det är framför alll     -     Agpn Hen ungdomskullarna som gör del. Man får vara glad över den entusiasm för     ,        i 1071

ändamälel  som  uppvisas, även om den  icke har någon anknylning till     --------

ekonomisk realism, F>et statliga ut-

Vi har alltså i utskollel vid behandlingen av denna fråga ulgäll ifrän vecklingsbiståndet att den lidigare målsättningen - enprocentsmålet — skulle fullföljas och uppfyllas 1974/75. Utskollel har stannat för del, Irols all lendensen ule i de stora induslriländerna nu är all u-hjälpsanslagen gär lillbaka; man minskar sin u-hjälp i stället för all öka den. Om vi därför kan fullfölja det mäl som riksdagen satte upp för nägra år sedan tror jag att vi ur den synpunkten gjort en utomordentlig insals.

Jag skulle så vUja laga upp etl annal problem nämligen det som senast herr Turesson berört; det utredningskrav som framförs i en reservalion.

Man yrkar i moiioner all en parlamentarisk utredning skall tUlsättas för alt undersöka möjligheterna all skapa en mer preciserad målsättning för biståndspolitiken och för att göra en omfattande inventering av aktuella problem kring politikens utformning. Det råder väl inget tvivel om all ju närmare vi kommer 1974/75, desto angelägnare blir det alt vi även skapar oss en bUd av hur vär bisländspolilik skall uiformas efler del all vi uppnått enprocentsmålet. Utskottet menar all del nalurliglvis måste bli föremål för ulredning. Däremot är vi inte alls säkra pä all del är en parlamentarisk utredning som behövs. Men del må vara en sak för sig — all frägan behöver ulredas är hell uppenbart. Vi har emellerlid inte ansell all del finns nägra motiv för riksdagen all i är begära att den utredningen skall verkställas. Däremol kan del finnas moliv för att göra del om etl är när bisländsfrägorna dä behandlas. Orsaken härUll är att vi önskar all — innan en ny utredning lUlsätls — en del av de uiredningar som nu pägär skall ha slutfört eller i varje fall ha kommit längre i sitt arbeie.

En rad olika problem i bisiändspoliiiken ligger nu under ulredning, och man gör knappasl bisiändspoliiiken nägon Ijänsl med all sälla den ena utredningen ovanpå den andra. Utskottsmajoriteten har därför anseit all vi skall lugna oss i är. Näsla är kanhända liden är mogen för all hemslälla Ull regeringen om all vi får en ulredning om den framlida bisiändspoliiiken. Tiden frän näsla är fram Ull 1974/75 är tUlräckligt läng för all vi skall kunna göra den kartläggning och översyn av hela biståndspolitiken som det dä kommer alt bli fräga om.

Ett annat problem, som jag gärna vill säga något om och som utan tvekan är etl mycket vikligl problem i hela vär bisländspolilik, är u-landsinvesleringarna och u-ländernas induslrialisering. Dessa frågor behandlas i reservationen 5. Bakom denna reservalion ligger ell antal moiioner, vari man yrkar pä all vi genom riksdagsbeslul skall hemslälla om

1.    att fä etl ändrat garantisystem dä det gäller de statliga garantierna för investeringar i u-länderna,

2.    all det skapas ett utvecklingsbolag för u-landsinvesteringar,

3.    att man skall underlälla näringslivels u-landsinvesleringar genoin förinvesleringssludier och liknande ling,       33

2   Riksdagens protokoU 1971. Nr 56-57

Nr 56

Torsdagen den I april 1971

Det StatUga utveckUngsbiståndet

34

Om man ser på dessa moiioner mäsle man ju säga alt de lill sin ulformning är tämligen diffusa. Vad menar man med ell ulvecklingsbolag? Ja, man kan väl i princip räkna ut innebörden i della förslag, men motionärerna har inle närmare utformat innebörden och vad man i grunden syflar lill med alt det skall skapas elt ulvecklingsbolag liksom fonder av olika slag.

Pä en punkl framstår det säsom helt uppenbart alt något mäste göras för att komma lUl rälla med de problem som finns belräffande del gällande garanlisyslemel för invesieringar i u-länderna frän industrins sida, nämligen del slalliga garanlisyslemel. Med de nuvarande reglerna har systemei inle fungerat i verklighelen. Där är del nödvändigi all verkslälla den översyn som behövs för att systemei skall få nägon effeki, om vi verkligen vill bibehålla del statliga garanlisyslemel i samband med u-landsinvesleringar frän näringslivels sida.

Vad ulskoilei här har sagl innebär all vi vill all regeringen skall föranstalta om — inle en utredning, ty vi har inle använt detta ambitiösa uttryck — men en översyn av de regler som finns när det gäller garantisystemel. Vi vill all den översynen ocksä skall omfatta motionsförslagen om inrällande av ell sialligl utvecklingsbolag liksom de fonder i övrigl som del har motionerals om och som jag omnämnde. Vi belraklar della såsom nödvändigi med hänsyn tUl den diffusa utformning som motionerna har fåll. Inle heller den reservalion som finns knulen lill betänkandet har klarare utvecklat vad som egenlligen skall ligga i della. Det gäller ju principiellt slora problem, ty här kommer vi in pä frägan om i vilken utsträckning som näringslivet i värt land skall kunna ulnyllja del statliga biståndet för att främja svensk affärsverksamhet och svensk exporl lill andra länder och i della fall lill u-länderna.

Här är det nödvändigi alt vidhålla den princip för den svenska u-hjälpsinriklning som riksdagen tidigare har faslslälll och som hillills tillämpats. Vi måste vara ytterst försiktiga om man vill ändra u-hjälpen sä alt den kan sammankopplas med intressen som vår induslri har i u-länderna. De intressen som näringslivel har i u-länderna äratl belrakta mer som kommersiella iniressen, och de intressena kan icke utan vidare sammankopplas med principerna för värt u-landsbisländ.

Men man skall ä andra sidan inle heller undervärdera viklen av näringslivels insalser lill förmän för u-länderna i enlighet med de principiella syften som vi hela tiden har haft med denna hjälpinsats. En översyn är därför nödvändig - menar vi — som kan leda tUl regler som sedan kan föreläggas riksdagen för beslut.

Jag kanske till sist skulle nämna någonting om ytterligare en fråga där del ocksä finns reservaiioner, nämligen länderinriklningen för den svenska u-hjälpen.

Den som läser beiänkandel kan läli konsialera all utskottet här icke ställer några sensationella yrkanden. 1 stort sett innebär utskottets ställningstagande all den länderinriklning som hillills har följls skall lillämpas även i forlsällningen. Del föresläs alllsä inga slora förändringar i länderinriklningen. I praktiken kommer del nalurliglvis ändå alt bli förändringar i de procentuella andelarna av hjälpinsatser lill olika länder, även om  hjälpen  Ull  vissa länder bibehålls vid den nuvarande omfall-

ningen. I och med all hjälpen ökar i nuvarande takl innebär del ändå en proeenluell minskning av den svenska hjälpinsalsen lUI dessa länder.

Det är vikligl all konsialera all vi här har följl de regler som har fastslällls senast 1970 i FN:s sUalegi. Vi anser inom ulskoltet att man icke kan plocka ul vissa länder och alllför starkt favorisera vissa andra länder pä grund av den poliliska regim som där finns. Därför har vi avslyrkt exempelvis moderaternas motion nr 175 om alt hjälpen lill Cuba skall begränsas. 1 stället föreslår vi att hjälpen till Cuba skall fortsätta. Vi ulgår för övrigl frän alt den kommer alt utbyggas i enlighet med de undersökningar och överläggningar med det landel som pägär för närvarande.

Della är bara ett exempel dä det gäller länderfördelningen. Jag har velat undersiryka att ulskottet icke i nämnvärd utsträckning har velat gå med pä att ändra principerna för länderinriklningen vid den svenska biståndsinsatsen.

Med dessa ord, herr talman, yrkar jag bifall Ull utskottets hemställan pä samtliga punkler.

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

Hen DAHLÉN (fp) korl genmäle:

Herr lalman! Vi har en myckel lång talarlista framför oss, och jag skall därför försöka bidra lill all inle alllför myckel förlänga deballen. Jag skaU endast ta upp etl av de problem herr Geijer berörde, nämligen möjligheten all lill 1974/75 uppnä det svenska biständsmälet. Herr Geijer talade om alt del var ekonomiskl besvärligt att uppnå della mål men alt socialdemokraterna i utskottet utgått ifrån att det borde vara möjligl.

Vi andra i utskottet frågade oss upprepade gånger om vad som var anledningen tUl att socialdemokralerna inle direkl ville säga alt del var nödvändigi alt fä lill sländ en jämnare stegringstakt och inte skjula svårigheierna framför sig sä myckel som det förefaller att ulrikesminisiern har benägenhet all göra. Del var svärl all ens av herr Geijers anförande fä en förklaring, men kanske skymlade lill sisl nägol som kunde likna della. Om vi klarade av enprocenlsmålel lill 1974/75 hade vi, som herr Geijer sade, gjori en utomordentlig insals.

Herr lalman! Del lycker inte jag! Frän vilken synpunkt har vi till 1974/75 gjort "en utomordentlig insats", om vi i bisiänd lill de fatliga folken kan ge I procent av vad vi producerar? Vi vet att klyftan mellan rika och tatliga folk inle minskas ulan bara växer — herr Geijer själv antydde detta. Om Sverige 1974/75 kan ge en hundradel av vad landet producerar, kan i varie fall inte vi inom folkpartiet anse detla vara en ulomordenllig insals. Men om herr Geijers anförande skall vara symbo-liskl för socialdemokralins uppfallning, är del ju en förklaring lill varför man i utskottet varit så förnöjt. Man tycker alt uppnåendet av detta mäl vid den tidpunkten inte bara är riilräckligl utan även att vi har gjort en utomordentlig insals.

Jag vUl upprepa de ord med vilka jag nyss slutade: Även om vi når enprocentsmälet 1974/75 - vUkel jag hoppas all vi gör - är detta bara en liten bit på vägen. Vi måsle ha möjligheler att skapa ökad rällvisa inom värt eget folk, men vi mäsle också säga oss alt om vi planerar pä elt räll  säll och om vi sköter vär ekonomiska  politik riktigt, bör vi ha

35

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

föratsällningar all  sä  småningom ge ell  slörre bidrag för all minska orällvisorna ute i världen.

Hen TURESSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Geijer berörde den demonstration som nyss har ägl rum här utanför pä Sergels torg och där del krävdes all det svenska biståndel Ull u-länderna år 1980 skall uppgå UU 5 proceni av brullonalionalproduklen. Det är ell belopp som rör sig om tiotals miljarder svenska kronor.

Den enlusiasm och den idealilel som ungdomarna visar är naturligtvis mycket vacker, men jag tror inle att de gör biståndspolitiken nägon nylla med så klara överdrifler som della krav innebär. Jag Iror all en nyklrare och mera sansad bedömning av våra resurser och framför alll av våra möjligheler all fä svenska folkel med pä noterna vore lill slörre gagn för biståndsverksamhelens ulveckling. Man måsle ocksä fråga sig om de ledamöier av denna kammare, som nyss deltog i demonstrationerna ule pä Sergels lorg, är beredda all innanför della hus väggar slälla samma krav.

Herr Geijer polemiserade mol en del av vad jag hade sagl, framför alll i fräga om kravel pä utredning. Herr Geijer menade all del är god tid och alt vi kan lugna oss lUl nästa är. Även i det avseendet skiljer sig våra uppfattningar. Jag anser inte att del är god lid, och jag anser inle all del är nägol hinder alt vissa utredningar pägär och ännu inle är avslulade. De kan infogas i den slora och alll övergripande ulredningen, som Ull all börja med nalurliglvis mäsle göra invenleringar av vad som skett och av de erfarenheier vi har fält av del gångna årtiondets utvecklingsarbete.

Herr Geijer sade också all man inle vel vad det utvecklingsbolag innebär som vi framfört krav om i reservaiionen. I en motion eller en reservation kan vi ju inte hell och fullt uttömmande beskriva hur ell sådant bolag skall se ut eller exakl vilka funktioner del skall ha. Det är därför ell typiskt ämne för den utredning som vi anser nödvändig.

Del svenska garanlisyslemel, sådant det utformades för nägra år sedan, har inte i någol fall utnyttjats. Av del har vi aUa dragil den sluisatsen all det är något fel pä systemei. Garanlisyslemel är ju avsett all skydda svenska förelags investeringar i u-länderna mol nationaliseringar, och då behöver del inle förses med sä mänga andra tillägg som komplicerar förfarandet och som gör det mindre smakligt att utnyttja.

Herr Geijer sade slutligen att vi måsle skilja näringslivels invesieringar från u-hjälpen. Ja, det är klarl, men vi kan aldrig förneka att även näringslivels investeringar i u-länderna ofta har bislåndsliknande effekter, som för u-länderna och deras folk är myckel värdefulla.

36

Herr Arne GEIJER (s) korl genmäle:

Herr talman! Herr Dahlén berörde enprocentsmålels uppnående. Del är klart all del är allas vär önskan alt vi skall kunna fullfölja denna plan. Utskollet har ocksä ulgäll frän detla.

Herr Dahlén sade all värl u-hjälpsbisländ ändock är sä försvinnande litet jämförl med de behov som finns. Ja, självklarl är det sä. Behoven i del här avseendel är av den storleksordningen att Sverige inle nämnvärt

kan påverka ulvecklingen. Del mäste, om vi ser fram mol liden efter 1975, ske en avvägning av vad vårl land orkar med finansiellt och ekonomiskl - det kommer vi aldrig ifrån. Jag förmodar all herr Dahlén själv har delta klart för sig som gruppledare för etl av parlierna i denna riksdag. Han sade i elt av sina inlägg här, all vi mäsle söka skapa rällvisa även inom värl egei land.

Ja, om vi skall skapa rällvisa inom värt land, denna lilla enhet pä 8 miljoner människor, så kommer redan det all kräva enorma belopp, när orällvisorna är sä utpräglade som de är och behovet sä enormt, U-hjälpens storlek måsle ses i relation till de problem som vi har inom värt eget folk. Vi skall aUlid komma ihäg, när vi diskuterar u-hjälpen, att vi inte kan räkna med en svensk folkopinion, som stöder de stora u-hjälpsanslagens ökning alllför starkt, eftersom man sätter den i samband med det behov som finns inom värl eget land. Del är alt beklaga all vi inte har den slarka folkopinion för u-landsbisländet som vi skulle behöva, men man kan bara konstatera att förhållandena är sädana som jag här säger.

Teoretiskt kan vi nalurliglvis önska alt vi skulle kunna salsa 5 proceni är 1980, som del har sagls pä Sergels lorg i dag - ni kan läsa skyltarna som bärs omkring där. Men vem inom denna riksdag är beredd all yrka på 5 proceni, även om del skulle vara berälligal med hänsyn lill u-ländernas behov?

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag kan lugna herr Geijer belräffande de 5 procenten 1980. Såsom vi sagl i reservalionerna vill vi gemensaml med socialdemokralerna ulreda hur man skaU handla efter 1974/75. Vi vill nämligen försöka komma överens bl. a. av det skälel, som både hen Geijer och jag har anfört, att del inte finns nägon stark svensk folkopinion för elt krafligl ökal slöd. Då vore del orimligi om vi här i riksdagen säger all det och del ärel efler 1974/75 skall vi uppnä del och del. Jag tror alt del är ell rikligl handlande att följa reservanternas förslag.

Men jusl därför all vi vet all del föreligger slora krav på ökad ekonomisk rällvisa i värl land samiidigi som del, med rälla, siälls slora krav på oss frän de falliga folkens sida mäsle vi, herr Geijer, kunna vara överens om all vi med förenade krafler verkligen skall klargöra all del inle är fräga om elt anlingen—eller utan om etl bäde—och, klargöra för svenska folket alt vi gemensamt behöver vara solidariska innanför våra gränser men också, herr Geijer, utanför våra gränser.

Vi skall inte bara tala om svärigheterna i del ena fallet och nödvändigheten i del andra. Del gäller ett bäde-och.

Herr Arne GEIJER (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag är inle omedveten om belydelsen av u-hjälpen. Jag tror all jag i verklighelen var akliv i dessa sammanhang längl innan herr Dahlén hade kommii in i bilden här. Fackföreningsrörelsen var den grupp i det svenska samhällel som för ell liolal är sedan gick ul i en myckel härd kampanj för u-ländernas vidkommande långt innan detta hade blivit en stor polilisk fräga.

37

Nr 56

Torsdagen den I aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

Om man nu som herr Dahlén kriliserar ulskoitsmajorilelen för de svårigheler vi får i slulel av perioden för all uppnå mälel I proceni, ja, dä blir frägan: Varför har icke opposilionen lagt fram motioner om att årets bidrag skulle göras större? Sä har inle skell. Jag Iror helt enkelt alt oppositionen har resonerat sä, all del är inle realistiskl att göra del i nuvarande ekonomiska läge. Och del är precis det resonemang som jag har fört då det gäller perioden efter 1975.

Hen talmannen tUlkännagav all anslag ulfärdats om sammanträdets fortsäuande kl. 19.30.

38

HerrTAKMAN (vpk):

Herr lalman! För att inle glömma borl del skall jag börja med all yrka bifall lill fyra moiioner, aUa under punklen 13, nämligen nr 124 om 10 miljoner kronor lUl vardera av befrielserörelserna i de portugisiska kolonierna i Afrika, alllsä PAIGC i Guinea-Bissau, MPLA i Angola och FRELIMO i Mozambique; nr 671 om 10 miljoner kronor Ull vardera Laos" patriotiska front och den nationeUa befrielserörelsen FUNK i Cambodja; nr 672 om 75 miljoner kronor tUl vardera Demokratiska republiken Vietnam och Republiken Sydvielnams provisoriska revolutionära regering samt nr 675 om bistånd till Cuba.

Jag tror del är rikligl som Arne Geijer sagl här alldeles nyss all del inle finns en massiv opinion hos svenska folket för u-hjälp och att del åtminstone delvis beror pä de svära missförhållanden som betydande delar av det svenska folkel lever under, men jag tror att man här mäsle skilja pä generell u-hjälp och riktad u-hjälp. Jag tror inle alt del är särskilt mänga proceni av svenska folkel som inle helhjärlal siöder förslag om hjälp tUl framför alll Vietnam men också läl befrielserörelserna i Ängola, Cambodja och Laos, som tidigare inle fäll officiellt bisiänd frän Sverige och som vi i vpk-motioner har begärl bisiänd lill.

I de övriga fall som jag nämnde i uppräkningen av motionerna har vänsierpariiet kommunisterna begärl en väsentlig ökning av biståndet. Särskill gäUer detta de befriade områdena i Sydvietnam som hillills fält hjälp genom Röda korset för omkring 0,8 miljoner kronor.

De förhållanden som befrielserörelserna i Vietnam, Cambodja och i Laos kämpar under är sä väl kända all jag i det här sammanhanget inle behöver beröra dem närmare. Men all de är kända innebär inle all de är bekanla i hela sin vidd. Del är knappasl möjligl för nägon av oss i Sverige all föreställa sig hur del är all leva i områden som sländigl, dag och nall, är efler år, är ulsalla för bombningar och där miljoner hektar skog och risfält ödelagts av giftiga kemikalier, där brunnar och vallendrag åtminstone tidvis är förgiftade, där det kanske inte funnits kvar ett bostadshus på ell halvdussin är utan befolkningen lever i hålor i jorden eller i grottor i bergen och där invånarna under åratal måst hålla sig dolda pä dagen för att undgå spaningsplanens uppmärksamhel.

Redan delta att del finns folk som överlever och lever vidare i de ödelagda bygderna är svärfattbarl, när man vel alt alla moderna vapen utom atombomber har satis in för ati utradera människorna och grundvalarna för deras existens. Men del är dessa indokinesiska bönder

som besegrar världens ojämförligt starkaste imperialistiska krigsmakt sedan de gjort sig fria frän de japanska ockupanterna 1945 och efter nio års befrielsekrig kaslal ul de franska kolonialUupperna.

Del finns nalurliglvis ingen medfödd krigiskhel hos vietnameserna och inle heller hos laotierna eller khmererna, majoritetsbefolkningen i Cambodja. Om vietnameserna lämnals i fred efler auguslirevoluUonen 1945, skulle de ulan tvivel ha utvecklat sitt en gäng så vackra och rika land och snarl ha besegrat de flesta andra folk - inle i krig ulan i kullur och leknik och kanske rent av i ishockey.

Men alla borde vid det här laget veta att de inle hade någol val mellan befrielsekrig och en fredlig ulveckling. De hade bara Ivå allernaliv, underkaslelse under en besinningslösl grym feodal och neokolonialislisk regim, som inle hade annal all ge än misär och sjukdomar, lorlyr och tigerburar, eller - det andra alternalivet, det som de valde — att kämpa för alt befria landel från angriparna och deras quislingar. Förhållandena var outhärdliga i Sydvielnam, när bönderna 1959 och 1960 reste sig mol Diemregimen och dess amerikanska beskyddare. De blev lika outhärdliga i Cambodja efler statskuppen och den mililära interventionen för etl är sedan. Genom all där fanns mänga ulländska journalister fick vi ell utomordentligt rikt ögonvitlnesmalerial om den urskillningslösa terror som ullöstes och som tvingade befolkningen i hela provinser alt gripa till vapen för att undgå utrotning.

Men marionelljunlornas och USA:s systematiska kränkning av folkrät-lens principer kan inle ulgöra den enda förklaringen lUI att den överväldigande majoriteten av befolkningen blivit akliv i befrielserörelserna. Förklaringen är ocksä den utomordentligt effektiva reformpolitik som dessa rörelser bedrivil ända från början av sin existens och som är av betydelse i den diskussion som vi nu för.

I de befriade områdena i Vietnam började man redan under den japanska ockupationen i början av 1940-talet all avskaffa feodalsystemel och försikiigi genomföra en landreform. Under del länga krigel mol de franska kolonialislerna lade man gmnden till en obligatorisk folkskola, etl högre undervisningssystem och 1. o. m. ell vetenskapligt forsknings-syslem, en allmän hälso- och sjukvård osv. Alll detla utvecklades sedan mycket snabbi och effektivt efler Nordvietnams befrielse 1954, sä all Demokratiska republiken Vielnam i dag trols de oerhörda bombningarna under fyra är av 1960-talet är ell i mänga avseenden utomordentligt modernt land. Men också i de befriade områdena av Sydvielnam, Cambodja och Laos pågår en liknande ulveckling, trots de otroliga svårigheter som de ständiga bombningarna och den kemiska krigföringen lägger i vägen.

I ell nötskal formulerade Saigonkorrespondenten Ward Jusl detta förhällande i Washington Post den 23 januari 1966 med nägra ord som för övrigt logs in i Fulbrightulskollels hearing om Vielnam samma är: " Nationella befrielsefronten erbjuder fortfarande de enda ulbildningsvägarna för en begåvad pojke från byarna." Han kunde lika gärna ha skrivil en begåvad flicka, därför all befrielserörelsen i Vielnam också har frigjort kvinnorna ur deras mångdubbla feodala bojor och gjort dem lill likaberältigade  moderna  medborgare.  Del är inle av en händelse som

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

39

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

40

överbefälhavaren för befrielsearmén i Sydvielnam Nguyen Thi Dinh är kvinna. Likaså känner alla här lill alt den provisoriska revolulionära regeringens utrikesminister Nguyen Thi Binh är en kvinna.

Ulifrän de principiella rikllinjer som finns för en svensk bisländspolilik, för all cilera ur ell lidigare belänkande, alt bistånd frän Sverige skall komma de breda befolkningslagren i de faltiga länderna till godo och medverka lill social och ekonomisk utjämning i mottagarländerna, är Demokratiska republiken Vielnam, Republiken Sydvielnam och befrielserörelserna i Cambodja och Laos idealiska som mottagare. Jag förutsätter all denna min bedömning ock.så delas av utrikesminister Torsten Nilsson, som har haft många möjligheter att få direklkännedom om förhållandena i Vielnam.

Den hjälp som hillills givits av Sverige till DRV har varit myckel uppskattad. Vad vi önskar - della har framförls i vänsterpartiet kommunisternas moiioner — är all hjälpprogrammet till DRV och de befriade områdena av Sydvielnam bör väsentligt utökas sä snarl som möjligl och alt biståndet bör utslräckas också lill befrielserörelserna i Cambodja och Laos.

Vad jag sagl om Vietnam gäller också i stora sly eken befrielserörelserna i de porlugisiska kolonierna. De Ire rörelserna PAIGC i Guinea-Bissau, MPLA i Ängola och FRELIMO i Mocambique har ungefär Ukarlade poliliska och prakliska program - och de samarbetar för övrigt mycket harmoniskt — program som syflar lill en samling av alla anlikolonialistiska kretsar, oavsett deras poliliska och religiösa inställning i övrigl, för dessa koloniers frigörelse och för genomgripande ekonomiska, sociala och kulturella reformer. Del är - del kanske bör sägas parentetiskt - de tre nämnda organisaiionerna som är de 'verkliga förelrädarna för sina folk. Del finns ingen anledning alt siödja de splillringsorganisationer som ulger sig för alt vara befrielserörelser men som i storl selt saknar folkligt stöd och existerar huvudsakligen som exilföreteelser. Tvärtom skulle nog ell slöd lill sädana grupper som Unita och FNLA direkl molverka syftet med etl bistånd Ull exempelvis den autentiska angolesiska befrielserörelsen MPLA.

Som avslutning skaU jag i korthet beröra u-landspoliliken i vidare mening. Gunnar Myrdal gjorde, långt före de bägge världshandelskonferenserna i FN:s regi, en dokumenterad kritik av de biständsmyter som var förhärskande för sä där femlon är sedan och mera. Det var vanligt att alla lyper av gåvor, krediler oeh investeringar, bäde officiella och privala, räknades ihop och katalogiserades som u-landsbislånd. Del var också vänligl alt man enbart räknade med kapilalflödet till u-länderna och ulelämnade det ofla myckel slörre flödel av profiler och ränlor från u-länderna lill de s. k. givarländerna. Pä så sätt gjordes Standard Oil och United Fruil Company lill giganliska jultomtar i u-landsbransehen, och folken i de utplundrade länderna fick av egna erfarenheier den uppfallningen alt biståndspolitik var elt nytt ord för utsugning.

I de dokument vi har att la slällning lill i dag finns det en berömvärd strävan ati hålla isär oförenliga saker. Del markeras - och det har gjorts nu några år — att endast offentligt bislånd bör betecknas som u-landsbisländ.   Men   det   förefaUer   som   om   utrikesutskottet   tänker

använda  den s.k.   FN-sUategin  för alt  molivera en i viss män positiv     Nr 56

hållning lUl moderata samlingspartiets krav pä samarbele mellan slaten     Torsdagen den

och näringslivel - som det heter - med sikte på industriella investeringar     i „„|.j[ 1971

i u-länderna.                                                                                  -------- ~---------

Jag hade en  känsla av all  Arne Geijer var litet mera skeptisk och      .        ,   .

försiktig i sin muntliga föredragning här än vad man är i belänkandet, och     ''      * det är säkerligen väl motiverat.

Det finns skäl alt påpeka att den s. k. FN-stralegin i vissa hänseenden är en urvattnad kompromiss och all de socialistiska staternas represenianier verkligen inle förhällil sig lysta inför en hel del som gjort och görs i FN:s namn men som i verkligheten borde kallas nykolonialistisk politik. Jag har inle inom ramen för den tid jag har till mitt förfogande här möjlighel all närmare ulveckla della. Kanske det blir lillfälle till del i en inlerpellalionsdeball som jag länker la initiativ lill ganska snarl.

Från de socialisiiska siaiernas talesmän har del pekats pä all ett brett lUlflöde av ulländska privala kapilalinvesleringar för del förslå älföljs av en ytterligare förstärkning av den utländska sektorns positioner. Länderna blir ännu mer beroende av de utländska förelagen. I många fall är del ju multinationella förelag med utomordentliga maktmöjligheler.

För del andra leder denna ulveckling ofta till en ensidig tUlväxt för de råvaruproducerande industrigrenarna. U-länderna blir ännu fasiare bundna som rävarubihang till de kapitalistiska industriländerna. Den ulländska ulsugningen inlensifieras. En vanlig föreleelse har ju varil, och jag skall slula med della, herr lalman, ökade priser pä de induslriprodukler som u-länderna mäsle importera och en prissänkning på jordbruks-och andra råvaror som de exporterar. I en rapport 1967 formulerades delta förhåUande myckel åskådligt: "En jeep kunde man 1954 köpa för värdet av fjorton säckar kaffe - 1962 koslade den IretUonio."

Under della anförande överlog herr Iredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr utrikesministern NILSSON:

Herr talman! Jag skulle kunna undersiryka vad herr Korpäs sade i sill anförande, när han ansäg sig kunna slå fasl all del egenlligen inle råder nägra molsällningar pä djupet, som han ullryckle del, mellan utskollsmajorileten och reservanlerna. För dem som är verkliga anhängare av biståndspolitiken och som har en varm känsla för betydelsen av alt förståelse skapas för denna är del värdefullt all kunna inregistrera en sådan enighel. Men jag kan inle läla bli att göra den reflexionen, att herr Korpäs' anförande bjärt bröt av mol del anförande som mitlenbrodern herr Dahlén dessförinnan hade hållit. När jag lyssnade lUl honom fick jag inte alls samma inlryck som när jag lyssnade lill herr Korpäs. Med den slandardökning som vär taktkänsla ständigt undergår skall jag dock inle förebrå herr Dahlén — del kunde bero på röstläget och tonen hos honom alt man fick elt annal inlryck. Men jag kunde som sagt inle undgå delta.

Därtill kommer all jag när jag läser ulskollels belänkande och
reservalionerna får intrycket att reservanterna har reserverat sig inte så
mycket för att de har velal Ullmölesgå motionärernas önskemal som för            41

2* Riksdagens protokoU 1971. Nr 56-57

Nr 56                     att de lUl varje pris har önskat genom reservaiioner markera all de inle

Torsdaoen den      " samma uppfattning som utskottets majoritet. Jag har ju inle deliagil i

i anril 1971             ulskoltsbehandlingen, men della är del intryck jag som utomstående fär.

-------------------- Och   herr   Dahlén,   som   säger   sig   vara   en   sä   varm   anhängare   av

Det statliga ut-      biständspoUUken  och  som  vill   alt   vi genom   upplysning  skall   skapa

vecklingsbistanaet förståelse för den, borde tänka pä betydelsen av alt man inte i onödan och när del slundom gäller delaljer skall försöka markera inbördes äsiklsskUlnader.

I dagens debatl har volymen och ökningstakten för utvecklingsbiståndet äter kommit i förgrunden. Det är i och för sig inte onaturligt all så sker. Den långsiktiga fördelningen av samhällels lillgängar slår, som herr Geijer i Slockholm ocksä påpekade i sill anförande, i cenlrum för den poliliska deballen. Särskill efler framläggandet av längtidsulredningen med dess belönande av brisier inom landel och problem, som vi alla känner lUl, med den exlerna balansen har diskussionen lillförls nytt bränsle. Vär politik för fuU sysselsänning och rättvis inkomstfördelning liksom möjligheterna all bistå de fattiga länderna är, som finansminislern har framhållit i ärels finansplan, pä sikl beroende av att denna balans älerställes.

Både finans- och utrikesulskollel har hafl anledning alt se på den föreslagna, jag vill säga kraftiga, ökningen av biständsanslagen mot denna bakgrund. Finansutskottet, vars belänkande godkändes av riksdagen för nägra veckor sedan, ullalar all höjningen av anslagen för 1971/72 Ull sammanlagl 1 miljard kronor är förenlig med slrävandena all förbättra den svenska betalningsbalansen - en förbättring som bör åstadkommas pä varusidan genom ökad exporl. Utrikesulskollel noterar att anslagshöjningen Ugger i linje med den av slalsmaklerna anlagna planen.

Millenpartierna har i en moiion pekat pä att den leknik med 25-procenliga anslagshöjningar, som lillämpais i uppirappningen, kommer all skapa behov av väsentligt slörre höjning under del är dä mälel skall uppnås. Och del är naturiiglvis rikligt, del är ingen som förnekar det. En jämnare fördelning över budgetåren hade, som riksdagen ocksä tidigare har varit inne på, kunnat vara ett alternativ till denna utveckling. Det är emellertid inle här bara fräga om all fördela en given belastning pä samhällsekonomin på del ena eller del andra sätlel under en viss lidsperiod. En jämnare fördelning innebär ju en tidigareläggning av ökningarna oeh därmed att de totala biständsanslagen över perioden blir större än enligt 25-procentsineloden.

Avvägningen av anslagslilldelningen för utvecklingsbiståndet och för
andra ändamäl bör, som utrikesulskollel framhåller, ske så alt en fasl
ekonomisk grund skapas för en hög biständsvolym. Det kan dä noteras —
del har man förresten lidigare påpekal, jag Iror det var herr Arne Geijer i
Stockholm, - all miltenpartiernas förslag om 35-procenliga höjningar
inte avser det budgetår som vi nu diskuterar, dvs. 1971/72, utan enbart
de därpä följande åren, av någon märklig anledning. Herr Dahlén och
övriga reservanler kan måhända lala om för mig varför man skjuter pä
den UU näsla är och inle föreslär den 35-procenliga ökningen i är. Kan
del måhända bero därpä all man pä del sältel har undgått problemet alt
42                           visa varifrån  medlen  skall  tas?   Ja, det är etl gammalt trick som man

använder. Man bjuder pä karameller i går och i morgon, men man aktar sig för all göra det i dag. Jag vel inle om de som är inlresserade av de här problemen kan känna sig särskilt belåtna med sådana taktiska manövrer.

Ibland ivingas t. o, m. jag alt inslämma i vad en moderat säger.

När jag säg plakaten här ulanför pä Sergels torg i dag där man krävde 5 procent av bruttonationalprodukten 1980, sade jag mig att detta är kanske inte den rätta konsumentupplysningen, om jag fär uttrycka mig så. Herr Dahlén, som är så angelägen att skapa förståelse för vår biståndsverksamhet, hoppas jag använde tillfället att upplysa ungdomarna därute om att man inle bör gå till väga på det sältel för att skapa denna försläelse för vår bisländsverksamhel.

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbis tände t

(Herr Dahlén: Jag var inle där.)

Nej, jag förslår alt herr Dahlén höll sig undan. Men han mäste ändå ha kontakt med dem. Skulle vi då inte, just i biståndets intresse, kunna enas om att försöka bedriva en upplysningsverksamhet av sådant slag all vi har de slörsla ulsiklerna all hos de breda lagren vinna försläelse för bisiändspoliiiken? Jag är angelägen om det, och jag viU tro all herr Dahlén är angelägen om del. Dä skall, sävill möjligl, alla bisländsan-hängare försöka att för del försia undvika sådanl som kan framkalla molsällningar i onödan om delaljer. För del andra, bör man häUa sig inom sådana gränser oeh inom sä pass överskådlig lid all man kan röra sig med andra belopp än 15 miljarder, eller vad del kan gälla om vi skulle följa rekommendationen från ungdomarna som anklagar oss andra för svek mol u-länderna om man vill skapa försläelse för u-ländernas problem.

Del finns väl ingen som förnekar att den fortsatta anslagsuppräkningen kommer all slälla beiydande krav pä våra resurser. Dessa krav är visserligen i storl selt inle annorlunda lill sin natur än de som härrör från andra delar av vär ekonomi. Bisländel har, som bl. a. SIDA päpekal i sill yilrande över längUdsutredningen, inle någon särsläUning i fräga om anspråk på valulareserven och betalningsbalansen. Men önskemålen kan endast lillgodoses om vi avstär från andra angelägna insatser oeh därmed från en del av vår egen standardhöjning. Det är någonting som det finns all anledning att inte bara upplysa människorna om utan ocksä skapa förståelse för.

Herr lalman! Jag övergår nu till alt la upp några principiella synpunkter på det internationella utvecklingssamarbetet och Sveriges medverkan i detla arbete.

Den målsättning som fastställdes för det första utvecklingsärtiondet - att bruttonationalprodukten skulle öka med 5 procent per är — har av allt all döma inte bara uppnåtts ulan 1. o. m. överträffats. Merparten av tillväxten har emellerlid i flertalet u-länder tagils i anspråk av befolkningsökningen. En skev inkomstfördelning och social struktur i övrigl har medförl all fruklerna av utvecklingen i många fall inte har skördats av den breda menighet som önskvärt vore.

I detta perspekliv framstår svagheterna i en enkel tillväxlmälsätlning av   det   slag  som   angavs för   1960-lalel.  Del gär inle all ulan vidare

43

Nr 56                      förutsätta all den  sociala verkligheten  förändras som elt automatiskt

Torsdagen den       resultat   av   en   snabb   resurstillväxt.   Vi   har   länge   hävdal   all   om

1 aoril 1971            ulvecklingens mäl är alt förbättra människornas livsviUkor, förulsätter

Det statliga utvecklingsbiståndet

det förändringar i samhällsslrukluren. Ulvecklingsanslrängningarna mäsle direkt knytas till delmål, 1. ex. i fräga om hälsovård, ulbildning, bosläder och sysselsättning,

I de rika länderna börjar nu insikten om att del är u-ländernas egna anslrängningar som är avgörande för ulvecklingsresullalen att växa fram. Del ulländska bisländel kan endasl spela - del skall vi vara medveina om, med de oändliga behov som finns - en myckel begränsad roll.

Della innebär dock inte, herr lalman, all biståndet skulle sakna betydelse. Överföringarna av kunnande och kapital måsle ökas för alt underlälla för länderna all bryta stagnalionen och hindra all slandard-klyftan genlemot de rika länderna fördjupas ytterligare. Men utvecklingssamarbetet ger resultat endast om det är ell samarbete där mottagarlandets egna anslrängningar Ull ulveckling och ekonomisk och social utjämning utgör basen.

Herr Turesson sade all jag i är inle använt nägra revolutionära förlecken i statsverksproposilionen. Ja, jag vel inle om del är nägon särskUd skUlnad mellan proposiiionen i är och propositionen i fjol, men här har vi i alla fall en av bisländsanhängarna som läser med lupp för alt komma på någonting där vi kan ha olika uppfallningar och där jag själv skulle ha olika uppfallning från del ena året Ull del andra. Men av vad jag anfört i statsverksproposilionen följer all utvecklingssamarbetet blir mest fruktbart när givarlandels mäl för della samarbele slår i samklang med del resullal mollagarlandel eflersträvar i sin prakliska ulvecklingspolilik. Ell sådanl samförsländ ger, som ulskoilei i anslulning UU FN-slralegin framhåller, en god grund för ell effeklivl ulnyUjande av det svenska bisländel. Vi föredrar därför all del direkla ulvecklingssamarbelel omfallar länder med vUka vi ulan svårighet kan nå samförsländ om utvecklingspolitikens inriklning. Som jag tidigare undersirukil utesluter denna mälsällning inle samarbete med slaler som har olika ekonomiska och sociala syslem. Innebörden är i stället att vi mäste se till alt det svenska bisländel bidrar lUI att stödja ulvecklingsansträngningar som tar sikte pä ökad välfärd för befolkningsflerlalel i mottagarländerna.

De växande tillgångarna användes i enlighet med de rikllinjer som redan förra årets riksdag godkände och som upprepas av ulrikesutskotlel i är. En huvuddel kommer alt satsas på länder med vUka vi redan samarbetar. Anslagen kommer emellerlid, som riksdagen uttalat, alt ge utrymme även för en vidgning av länderkrelsen. Delta är dock en uppgifl pä sikt, dä del tar lid all bygga upp mera omfallande samarbele med nya länder.

Utrikesulskollel lar upp del ullalande som statsutskottet gjorde
beträffande valet av mottagarländer i silt ullalande i fjol. Nu liksom dä
instämmer jag i vad som har anförls. Man säger: "1 de fall då etl u-land
sedan länge har behärskats av en regim som har visal sig ointresserad av
en bäde ekonomisk och social ulveckling finns det skäl all visa
älerhällsamhel i fräga om nya svenska biståndsinsatser. I de fall då slarka
44                           indicier lalar för alt en u-landsregim allvarligl strävar till ekonomisk och

social utjämning och har realisliska förulsällningar all samtidigt öka den     Nr 56
allmänna utvecklingstakten, om den fär bistånd  utifrån, kan det vara     Torsdagen den
särskilt befogal för värl land all underlälla dess slrävanden."        j gpjj 197]

Det statliga utvecklingsbiståndet

Della innebär emellertid inle på något sätt att del skulle ske nägra kastningar i den biståndspolitik som vi bedriver. Jag utgår från att ocksä ulskottsmajoriteten där har en klar inställning.

Med lanke pä del längtidsperspektiv som mäsle anläggas på ulvecklingssamarbelel bör vi fästa vikt vid den planering av del framtida bisländel liU våra vikligasie moltagarländer, som nu genomförs i samarbete mellan UD och SIDA. På grundval av fördjupade studier av och omfallande diskussioner med mottagarländernas regeringar utarbetas program för samarbetet i försia hand för den Ireärsperiod som läcks av de av riksdagen fastlagda minimiplaneringsramarna. Den programmering som pägär skaU ge ramar för samarbelel och rikllinjer för SIDA:s arbeie med planering av de enskilda insatserna.

Länderprogrammeringen av det direkla bisländel har som nalurlig konsekvens all frägan om biståndets ämnesinriktning träder någol i bakgrunden. Huvudsaken är inle om Sverige medverkar i uppbyggnaden av en leknisk skola eller i etl jordbruksprojekt. Del avgörande bör i stället vara alt de resurser vi kan ställa lill förfogande siöder en verksamhel som pä effeklivasle möjliga säll främjar de utvecklingsmål inom prioriterade samhällsseklorer som uppsatts av mollagarlandels regering. Med lanke härpå kan vi noiera att det svenska utvecklingsprogrammet numera har en beiydande ämnesmässig bredd. Inom huvudområdena landsbygdsutveckling, livsmedelsförsörjning, undervisning och induslrialisering faller flerlalel angelägna samhällsåtgärder i de länder som vi samarbetar med. Delta möjUggör en planering som jag hoppas skall kunna resultera i ett maximall utnyttjande av del direkla biståndet.

Sedan komnier jag lill familjeplaneringen. 1 viss mån slär vi inför en ny situation i fråga om familjeplaneringen. Vi har under läng tid haft en pionjäruppgift i alt väcka intresse för frågan och stödja program för vUka bislånd begärls. I Förenia nalionerna var vi genom Ulla LindsUöm i mänga år ensamma om all sländigt ålerkomma lUl betydelsen av familjeplanering. Och så slutligen, genom den utnölningsmetod som Ulla Lindström använde, skapades förståelse för denna fråga. Kanske växte förståelsen ocksä nalurligl fram bäde i de underutvecklade och i de utvecklade länderna.

Antalel biståndsgivare med stöd till familjeplanering på sill program
har emellerlid ökat krafligt under de senasie åren. FN-organen, som har
börjal lämna bisiänd lUl nationella familjeplaneringsprogram kan förvän
tas påta sig en ledande roU i sammanhanget. I detla läge sker måhända en
omorientering av vär familjeplaneringsverksamhel inom ramen för den av
riksdagen godkända politiken. En viklig uppgifl nu är all medverka i
utformningen av de insatser som FN börjal göra pä familjeplaneringens
område. Ökad uppmärksamhet ägnas nu ät forskning, och vårt direkla
samarbete kan koncentreras lUI ell mindre antal länder, där fördjupade
insalser i stället förutses. Dessa insatser bör baseras på synsättet alt
familjeplanering behöver ingå i och samordnas med andra delar av de
samlade ulvecklingsanslrängningarna, om nägon långsiktig effekt skall             45

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

46

kunna uppnäs. Familjeplaneringen kan vara en del av den sociala politiken. Denna i sin lur uigör en del av den allmänna ulvecklingspolili-ken med sikte på sociala och ekonomiska förbättringar för folkets flertal. Del är människor som mobiliseras i utvecklingsansträngningarna och upplever en aUmän förbättring av sina levandsvUlkor som lättast kan övertygas om att planera sina familjers storlek.

I enlighet med beslul av förra ärels riksdag sker en ulvidgning av Sveriges bistånd inom industrisektorn - andra lalare har varil inne pä denna fräga. Detta är pä flera sätt elt nylt och svårt område, och vi har anledning alt gä fram med en viss försiktighet, så alt vi inte bidrar lill en för u-länderna olämplig induslriulveckling. Brislen pä sysselsättning är etl av de allvarligaste hoten mot en social och ekonomisk utjämning i mänga u-länder - del vet vi. Del gäller därför för oss att medverka lill all finna sädana former för u-ländernas induslriella uppbyggnad som kombinerar kravel pä effektivitet med älgärder som verkligen ger ökad sysselsänning.

Den kunskapsöverföring som är kärnan i ulvecklingssamarbelel på induslriomrädet mäsle baseras pä ett utnyttjande av privat, kooperativ och stallig erfarenhei för företagandel pä olika områden. Detta framhålls i flera moiioner och understryks ocksä i ulskottsbelänkandet. Samtidigt mäste del betonas alt den leknik u-länderna behöver inte alllid överensslämmer med den lekniska kunskap som de svenska förelagen bäsl kan lUlhandahälla. Stora krav kommer följaklligen all slällas när det gäller att översälta svenski tekniskt och administralivl kunnande till för u-länderna lämpade insatser.

Del är inte bara inriktningen av indusiribisiåndei utan även formerna för samarbetet som kommer all påverkas av mottagarländernas önskemål. 1 della sammanhang Iror jag inle man kan borlse frän all mänga u-länder, Irols de formuleringar som lagils in i FN:s ulvecklingsslralegi, under senare är visal en ökande skepsis mol de Iradilionella formerna för överförande av induslri läl u-länder, de direkta privata investeringarna. I induslriländerna diskuleras de direkla u-landsinvesleringarna som en huvudsakligen ekonomisk fråga. För u-länderna är del emellerlid också en politisk fråga, och del är kanske lält alt inse varför.

I 1. ex, Sverige försvinner ell utländskt företag i mångfalden av förelag, I flera u-länder intar de ulländska förelagen en dominerande slällning, och i länder med en svag inhemsk industrisektor kan de hämma uppkomsten av en nationell induslri. Med detla vill jag pä intet säll undervärdera de insatser som svenska förelag gör i u-länderna; de insatserna har säkerligen i mänga fall varit beiydande, vilkel jag i tidigare bislåndsdebalter har päpekal. Jag har endast velat peka på ell faklum som ibland kanske kommer borl i debatten.

Naturligt är därför all nu försöka komma fram Ull nya former av industriellt samarbele som ger elt mer konkrel inflylande för mottagarlandet. Utrikesutskottet berör i della sammanhang olika handlingsmöjligheter. Del kan inte råda olika uppfallningar om all vi bör pröva om de samlade erfarenhelerna i näringslivel kan ulnyUjas i ulformningen av värl stöd lill mottagarländernas industrialisering. Jag förutsätter att svenskt näringsliv är berett alt medverka härtill i de former som kan bli akluella.

Herr lalman! Jag ansluter mig ocksä lill utskottets åsikt att en översyn

av åtgärder för alt främja u-länders industrialisering kan vara önskvärd.    Nr 56

Della arbeie bör emellerlid inle fä innebära nägon fördröjning av den    Torsdagen den

successiva utbyggnaden av industribislåndet. Snarare bör översynen ske i     j prjj 1971

nära   anslulning   lill   det   praktiska   arbelel   med   utnyttjande   av  den     --

erfarenhei   som   där   görs.   SjälvfaUet   mäste,   vilkel   utskottet   också s ätliga ut-

framhäller, den föreslagna översynen baseras på den klara oeh för svenski gsuistaiiaet

utvecklingssamarbete  grundläggande  distinktionen   mellan bistånd och andra transaktioner med u-länderna.

För svenski vidkommande innebär anlagandet och uppföljningen av FN-strategin inga grundläggande förändringar i vår biståndspolitik. .Med tillfredsställelse kan i stället konstaleras att principer som länge varil vägledande för det svenska ulvecklingssamarbelel nu har blivii allmänt accepterade — nämligen alt mälen för biståndspolitiken skall vara all slimulera de fatliga ländernas egna ulvecklingsansträngningar och bidraga lUl social och ekonomisk utjämning. Här tror jag all Inga Thorsson genom sin verksamhel i Förenta nalionerna i hög grad har bidragil lill all denna syn allmänl har slagil igenom. Jag säger dä: Vi kommer alt aktivt dellaga i slralegins uppföljning i de olika berörda FN-organen. Vi kommer därvid all sä längl möjligl verka för all del iniernaiionella ulvecklingssamarbelel uiformas med utgångspunkt i u-ländernas egna slrävanden och önskemål.

Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skall på dessa sekunder börja med all kommenlera vad utrikesministern anförde när del gäller familjeplaneringen. Om jag fattade honom räll beflnner vi oss i den silualionen all Sverige, som han erkände, har fått elt goll anseende belräffande insalserna pä familjeplaneringens område; vi skall nu inle forlsalla alt öka våra insalser pä delta område!

Del är välkänt att en hel del människor gjort gällande i debaiten - kanske inte sä myckel i den offentliga debaiten, men även där i någon män - all det där med familjeplanering inle är sä bra. Om jag myckel förkortar deras argumentation gär den ut på all man inle kan använda familjeplaneringen som polilisk pekpinne, ulan att den lyvärr mäste tillgripas mer generellt. Och del lycker man inte om.

Jag trodde inle all regeringen skulle falla för den argumentalionen, men av ulrikesminislerns anförande framgår alltså att Sverige nu inte skall forlsalla all öka sina insalser pä familjeplaneringens område. Jag vill erinra om vad SIDA-chefen anför i en nyligen publicerad bok om del som herr Torslen Nilsson fann tröst i, nämligen all FN skulle göra mer. Herr Michanek anför:

"Del är närmasl tragiskt alt FN-slralegin sä knapphändigt och svagl som sker behandlar del allvarligasle problemkomplexet av alla -folkökningen."

Så längl herr Michanek. Men tydligen har det nu ansells nödvändigi för socialdemokraterna att av inrepoliliska skäl dämpa ökningen av familjeplaneringen. Del lycker jag är mycket tråkigt.

Herr Nilsson tyckte inte alt jag hade understrukit, pä del säll som herr
Korpäs gjorde, all del fanns en enighet belräffande biståndspolitiken. I             47

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

någon mån berodde det kanske på all hen Nilsson inte hörde hela mill anförande. Men jag underströk gång pä gäng att jag anser det tillfredsställande att vi är eniga i utrikesutskottet på väsenlliga punkler.

Utrikesministern påstod alt reservanterna har ansträngt sig för att i en rad detaljer ha andra meningar. Ja, är det en delalj hur del skall vara med enprocentsmälet? Del är i varje fall inte en oväsentlig delalj. Herr Slräng har ju sagl all det kanske inte går all klara enprocenlsmälet till 1974/75, Herr Geijer var inne på precis samma linje, och ulrikesminisiern svarade ingenling pä min direkla fräga: Är det verkligen elt löfte all vi skall kunna räkna med all enprocentsmålet skall kunna uppfyllas lill 1974/75? Torsten Nilsson gick såsom den skicklige debattör han är helt förbi denna fråga.

Belräffande de fem procenten 1980 svarade jag hen Geijer. Mitt svar nu behöver inte bli annorlunda än det till herr Geijer. Jag hoppas att herr Nilsson tar del av della. Del som är oroande är tydligen att man inom socialdemokratin, som vi trodde, inte bara hade enslaka personer som var Iveksamma om huruvida vi skall kunna klara av enprocenlsmälet. Nu förefaller del även som om utrikesminisiern svävar pä målet.

48

Herr TURESSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Utrikesminisiern sade all vi hade tvingats att läsa statsverksproposilionen med lupp för alt finna nägra meningsskiljakligheler alt hänga upp moiioner och reservaiioner på. Det har vi visst inte behövt, herr ulrikesminisler. Vi har i slällei i ulrikesulskollels arbeie ansUängl oss all förmå den socialdemokraliska majoriielen alt förslå all del varken är något fel eller något full att biträda förnuftiga krav även om de kommer frän oppositionen. Tyvärr har våra anslrängningar varit förgäves. Därför har vi tvingats att reservera oss.

Ulrikesminisiern sade ocksä all han inte i ärels statsverksproposilion uttryckt sig annorlunda i fråga om ländervalsprineiperna än han gjorde i fjolårets slatsverksproposilion. Det kan jag inle hälla med om. 1 sialsverkspropositionen i är säger ulrikesminisiern: "Den precisering av principerna för ländervalet i den bilaterala svenska biståndsverksamheten som jag gjorde i föregående ärs staisverksproposition och som vann anslutning i riksdagens beslul är således en konsekvens av våra allmänna mäl för ulvecklingssamarbelel med de falliga länderna."

Men, herr utrikesminister, det var inte utrikesministerns principer uttalade i fjolårets slatsverksproposilion som vann anslulning i riksdagen, utan del var i slällei slalsulskollels väsentligt nyanserade principer som riksdagen antog. Det är dem som utrikesministern i årets statsverksproposilion ansluler sig lUl. Jag kriliserar inle della. Del har jag inte gjort och del kommer jag inle all göra. Tvärtom lycker jag all del är väldigi bra och sunl all utrikesministern pä detta säll korrekl ansluter sig till riksdagens beslut frän i fjol. Jag ville gärna med mill omnämnande av denna fräga i milt första inlägg ge etl erkännande ät ulrikesminisiern för della korrekta upplrädande.

Herr ulrikesminisiern NILSSON:                                                     Nr 56

Herr lalman!   Belräffande familjeplaneringen vUl jag undersiryka all     Torsdagen den vad jag sade i mill anförande var all man i forlsällningen måhända får     j pfji 197J

räkna med en geografisk begränsning av familjeplaneringen. Della innebär     -------

inle all jag skulle ha den uppfattningen all vi i framliden inle skulle     ei s    liga u-kunna öka den familjeplaneringsverksamhet som vi nu redan har i gäng.     vecKlingsoistanaet Det framgår ju också med all lydlighel av sialsverkspropositionen, dä vi höjer anslagen från 26 miljoner kronor Ull 60 miljoner kronor. Är inle detla om någonting en ökning, herr Dahlén?

Vad jag med milt anförande vUle ha sagl är all eftersom bl. a. FN-organen nu verkligen har fäll i gång sin familjeplaneringsverksamhel, är del tänkbart att vi kan koncentrera denna verksamhel rent geografiskt mera än vi annars skulle gjort.

Vad sedan enprocenlsmålel beträffar, herr Dahlén, kan jag egentligen inle finna någon slörre skillnad i vad utskottet säger och vad reservanterna anför. Är del nägon som gör gällande all ulskollsmajorileten i silt yttrande har frängäll de beslul som riksdagen redan förut har fatlat? Av det skälet finner jag sålunda inte all del är nägon slörre molsättning mellan reservanter och utskoltsmajorilet.

Belräffande den proposition som jag framlade vid föregående års riksdag och den proposilion som har framlagis i är är del väl tänkbart all del i skrivningarna kan finnas vissa nyansskillnader. Del är nämligen sä, alt man inle alllid vill uttrycka sig pä samma sätt - del kan då lätt bli långtråkigt. Och självfallet lar jag som ansvarig departementschef hänsyn UU vad riksdagen uttalar när jag formulerar proposiiionen ell följande år.

Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Det var en intressant tolkning som utrikesministern gav beträffande familjeplaneringen.

För framliden - jag har lalal om den; näsla budgetär lycker vi nämligen inle är nägon sädan markerad framlid, alt vi behöver diskulera nägon siffermässig ökning - säger utrikesminisiern all han nog egenlligen bara länkt sig en begränsning i fråga om anlalel länder. Skall jag lolka detla uttalande så, alt utrikesministern för framliden räknar med att anslagen Ull familjeplaneringen skall öka? — Del var den försia frägan.

Kan jag sedan ocksä läsa in i ulrikesminislerns anförande alt han inte kommer alt falla för den opinion som säger: Ja, se nägon familjeplanering i del där landet kan vi nog inle fortsätta med eller tänka oss att ge oss in i; den regimen lycker vi inte om?

Vi vel alt befolkningsökningen just i de fattigaste u-länderna är den mest avgörande frägan, om de över huvud taget skall kunna resa sig eller ej. Skall vi tolka ulrikesminisiern så, all sädana poliliska hänsyn inle komnier all få avgöra var vi skall göra våra insalser när del gäller familjeplaneringen? Den har ju hillills - säsom jag har uppfallal den -bedrivits där vi lycker alt den har behövts. Är della en riklig lolkning, dä lycker jag all vi har uppnåll någonling med den här deballen.

49

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

Herr TURESSON (m) korl genmäle;

Herr lalman! Jag kan inkassera poängen all utrikesministern i det senaste anförandet har erkänt att hans lidigare ultalanden här och hans uttalande i ländervalsfrägan i årets slatsverksproposilion varil litet för generaliserande. Jag anser emellerlid inte att de nyanser som skUjer ärels uttalande frän fjolärels är obelydliga.

Herr utrikesminisiern NILSSON:

Herr talman! Om det kan glädja herr Turesson kan han gärna fä lov alt inkassera denna, som jag har intrycket att han känner del, triumf belräffande formuleringarna i den ena statsverksproposilionen jämförl med den andra. Eftersom vi förat har sagl att del är angelägel för oss som är biståndsanhängare all inte hänga upp oss pä småsaker, skall jag vara generös i mitl omdöme om herr Turessons inlägg.

Men vad sedan belräffar herr Dahléns anförande vUl jag understryka all det är alldeles rikligl säsom herr Michanek har skrivit, att familjeplaneringen har oerhört slor betydelse. Men, herr Dahlén, om vi nu höjer de 27 miljonerna Ull 60 miljoner och om vi sedan höjer anslagen för familjeplaneringen ocksä i forlsältningen, så blir del ju ändå bara en lilen bråkdel i de allmänna insalser som behövs i denna värld, som är sä slor sä slor och som har en befolkning som svarar häremol. Det kan inle bli mer än marginala älgärder.

Dä säger jag: När nu de inlernalioneUa organen och andra länder har börjal inse familjeplaneringens betydelse, avsätter medel och bedriver verksamhet, är del i och för sig naturligt all vi rent geografiskt i slörre utsträckning än vad som annars skulle ha blivit fallel koncentrerar denna verksamhet. Jag lycker näslan all della är en självklarhet som man inle behöver särskUl orda om.

50

Herr WIRMARK (fp)

Herr talman! Utrikesminisiern har jusl diskuieral familjeplaneringen och försvaral de ord som finns i propositionen lill förmän för en viss länderkoncentration. Läl mig säga all vi här har elt område där svenska insatser har hafl en viss framgång. Varför skall vi då i framgångens ögonblick, när vi även fär gehör frän iniernaiionella organisalioner, plölsligl säga all vi skall koncentrera de insalser vi därulöver kan göra pä bilaterala program?

För familjeplaneringen har regeln om länderkoncentration hittills inle gälll. Jag lycker all propåerna all koncentrera den är sä myckel mera märkliga som riksdagen vid flera lillfällen ganska sent uttalat sig för all just delta bistånd inte skall vara länderkoncentreral. Del är detta som motiverar vär reservalion, i vilken vi vidhåUer principerna och samiidigi säger att vi skall öka våra insalser bäde bilalerall och i inlernationella organ, inle minsl i Latinamerika med dess snabba befolkningsökning.

Herr lalman! Jag tror inle alt man kan överbetona belydelsen av våra familjeplaneringsinsatser. Enligl Gunnar Myrdal är befolkningsexplosionen "den viktigaste sociala och ekonomiska förändring som ägl rum i u-världen under eflerkrigsliden". Del är den snabba befolkningsökningen som   äter   upp   den   största   delen   av   de   framsleg   som   görs,  vilkel

utrikesminisiern ocksä betonade. Insatserna här är därför av stor strategisk belydelse, och varje antydan om att vi på något sätt skulle inskränka våra bilaterala insalser vill vi beslämi vända oss emol.

Sedan har man ocksä diskuterat frägan om höjningen för alt uppnä enprocenlsmälet, och utrikesministern kunde inle se nägon slörre skillnad i utskottets skrivning och reservationens. Låt mig bara konstatera några fakla,

Sverige har för vem som velal lyssna offentliggjort vår avsikt alt senasl budgelärei 1974/75 uppnä elappmälel 1 proceni av brullonalionalproduklen. Vi vel alt med den 25-procenliga äriiga anslagshöjning som vi nu lillämpar skulle anslagsökningen sisla ärel behöva bli exceptionellt slor -800 miljoner eller moisvarande de loiala anslagen för innevarande är. Vi vel ocksä all SIDA i sina petita anfört all del skulle vara mera ändamålsenligt att genomföra höjningarna i en jämnare takt.

Därför väckte det en del uppståndelse och förundran när finansminislern vid ärels börian avslöjade all han ifrågasalle om del var möjligt med hänsyn tUl vår valulabalans all fullfölja de 25-procenUga höjningarna. Del betyder inle bara all finansminislern värjer sig mot en jämnare höjning, som SIDA har begärt, ulan även vill slä av på en takt, som vi redan vel inte kommer all leda till del av riksdagen givna löflel: 1 proceni budgetåret 1974/75,

Utskollsmajorilelen för sin del utesluter inte tanken alt enprocenlsmälet skulle kunna uppnäs genom en chockhöjning sisla årel, trols vad det kan innebära i fräga om en sänkning av kraven på planering och kvalitet. Det kan inte vara rimligt att begära att SIDA under ett enda är skall nyplanera och nyanvända etl sä väldigi belopp. Dä löper man uppenbarl risken att del inle alllid blir väl använda pengar, och man löper ocksä risken alt ekonomiska skäl del sista året kcmmer all åberopas för all flylla fram enprocenlsmålel. Jag tyckte mig kunna utläsa alt herr Geijer för sig reserverade den möjligheten, om utvecklingen av del ekonomiska lägel skulle gå i en riklning som han inle önskade. Utrikesminisiern anförde också mol reservaiionen all den totalt skulle innebära elt slörre sammanlagt belopp. Jag vUl säga all vi inle ser det som nägon nackdel utan som en fördel all den skulle ge totalt större belopp. Det är mol bakgranden av dessa skäl som vi har skrivil reservaiionen.

Finansminislern oroade sig i silt uttalande vid årets början för hur u-hjälpen skulle slå pä betalningsbalansen, och utrikesminisiern var ocksä inne pä den frägan här. Lät mig bara konsialera all farhågorna för en hög belastning grundar sig på ytlersl osäkra beräkningar. Klarl är all den valulaulförsel, som orsakas av u-hjälpen, bara utgör en lilen del i jämförelse med underskottet i turislbalansen eller det utflöde som förorsakas av imporlen. Finansminislern jagar lydligen inle villebråd efter deras belydelse i varje fall.

Del bisiänd vi kommer all ge under de närmasle åren är ändå av liten betydelse för vär egen ekonomi och utgör ocksä en blygsam del av den internationella utvecklingsansträngningen, men insatt pä slralegiska punkter kan den fä slor belydelse för mottagarna. Och — som SIDA har betonal - för all befästa vUjan hos svenska folkel all ge della bislånd

Nr 56

Torsdagen den 1 april 1971

Det statliga utveckUngsbiståndet

51

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga ut-veckUngsbis tände t

52

mäsle medlens användning planeras ytterst omsorgsfullt.

Herr talman! Min erfarenhei från olika u-länder säger mig att del kanske viktigaste av aUl är alt vi intar en odogmatisk inställning. U-länderna är varandra sä olika i fräga om storlek, naturresurser, historisk erfarenhet, utvecklingsnivå, poliliska och ekonomiska realileler att del bara är världsfränvända teoretiker som kan kosta pä sig all vara doklrinära, att Iro all man kan lösa u-ländernas problem efter nägol vissl schema. Hur skulle det resursfattiga Mali i Afrika kunna jämföras med det pä naturresurser rika BrasUien eller med Mexico, som redan befinner sig i lake off-stadiel? Eller det lilla Togo med det myllrande Indien eller med Pakistan, med Indonesien? Nej, varje land mäsle bedömas för sig med utgångspunkt från sina förutsättningar. Därför mäsle ocksä lösningarna på deras utvecklingsproblem helt anpassas efler dessa fömtsältningar. Bara då kan åtgärderna uiformas sä all de fär folkels slöd.

En dogmatisk instäUning, vare sig av socialistisk eller manchesterliberal karakiär, erbjuder inga fruktbara svar oeh bidrar bara till att snedvrida och dölja problemen. En praktisk slutsats blir dä all vär u-hjälp bör kunna ges inom en myckel vid ram, jusl som statsutskollel sade förra ärel lUl länder med olika slyrelsesätt och olika politiska inriktningar,

Stalsulskollels utlåtande förra ärel var ju en uppmärksammad kompromiss och innebar högst väsenlliga tillägg tUl de formuleringar som fanns i del årels proposilion och som hade lylls som elt förord för väsenlliga förändringar i ländervalet. Del är del uilalandel som nu återges i utrikesutskottets betänkande i är.

Vi är glada all utskollel här enigl har slagit fast alt biståndssamarbetet med nuvarande mottagarländer skall fortsätta. Det är också vikligt att elt enigl ulskott begär all riksdagen i lämpliga former delges en helhelsbUd av den planering som pågår i fråga om ulvidgningen av länderkrelsen för all riksdagen skall kunna la ställning i den frågan.

Det är självklarl alt sådana ställningstaganden försl mäste ske innan några drastiska förskjutningar i anslagsbelopp kan vidlas.

Utskottet konstaterar ocksä att biståndsarbetet kan hjälpa lill all åstadkomma ell närmande i fräga om värderingar och mälsätlningar mellan oss och mottagarländerna. Men, herr talman, det finns ocksä yttre politiska förhåUanden som bidrar lUl en dylik solidaritet. Jag vill speciellt peka pä södra Afrika, vars fria stater och motståndsrörelser kämpar en härd och ofta ojämn kamp för sin poliliska frihel. Ingenslädes är väl förtrycket och ofriheten mer syslemaliskt organiserad än i dessa delar av Afrika, där kolonialt och rasistiskl förtryck råder och där nyblivna stater pä samma gäng tålmodigt och djärvt söker Irygga sin självständighet i apartheidregimernas skugga.

Under en följd av är har kravel pä ökad hjälp Ull Zambia, säväl förvaltningsbislånd som annan teknisk hjälp saml krediler pä mjuka villkor, framförls frän liberall häll i riksdagen. 1 mittenmolionen konstateras all den ökning som skell ej varit tUlräcklig och vi begär alt biståndet tUl Zambia ökas väsentligt utöver de planeringsramar som finns. Trots all Zambia väl molsvarar stalsulskollels beskrivning - den beskrivning som ulrikesminisiern här ålergav - av en regim som "allvarligl slrävar Ull ekonomisk och social ulveckling", är biständsbelop-

pen per år för Zambias vidkommande bara en liten del av vad exempelvis mollagarländerna i Östafrika fär. Något kreditbiständ har inte heller kommii lill sländ och ändå talar starka poliliska skäl för betydligt slörre hjälpinsalser, bäde Zambias stora svårigheter till följd av Rhodesiakonflikten och dess läge som del fria Afrikas utpost mol söder.

1 storl sell samma skäl kan anföras för all vidga insatserna i Botswana, och del lalas i reservaiionen vid denna punkl om vidgade insatser för undervisning, boskapsskötsel, landsbygdens utveckling liksom infraslru-kturella invesieringar i fräga om kommunikationen med yttervärlden, bl. a. sädana som kan föra Botswana och Zambia närmare varandra. Del skuUe ju ligga hell i linje med de intentioner som vi vel att bäde Kenneth Kaunda och Tseretse Khama har.

Herr lalman! Regering och riksdag har vid flera lillfällen betonat sin vUja all siödja grannstaterna tUl de vita minorilelsregimerna i söder. Men vad som gjorls är inte tiUräckUgt. Därför begär vi att en plan för väsentligt ökal bisiänd lill Zambia och Botswana läggs fram.

Detsamma är förhällandet beträffande vårt stöd till afrikanska molslåndsrörelser. Förra ärel slog riksdagen fasl all del borde vara möjligt att ägna slor uppmärksamhel åt den här biståndsformen. Men resultatet är hittUls blygsamt - under budgetåret 1970/71 utgick omkring 2 miljoner kronor under del här anslagel lill sådana rörelser. Del kan, sävill jag kan se, förmodas öka under 1971/72 lill kanske 4 miljoner kronor. Men del räcker inle — vär satsning pä del humanitära stödel UU motståndsrörelser i södra Afrika bör under de närmasle åren uppgå lill belopp av en hell annan storleksordning. När del gäller de porlugisiska kolonierna, Rhodesia, Sydväslafrika och Sydafrika gäller del ju elt poliliskl förtryck mol befolkningens majorilel och systematiska övergrepp mol de mänskliga rällighelerna, som FN entydigt lagil slällning emol.

I är föreligger flera moiioner om vidgal slöd, och vi föreslär i reservationen vid punklen 5 på grundval av de synpunkler som framförs i mittenmolionen och i enskUda motioner bäde frän socialdemokraliski och frän Uberall häll alt man ger SIDA i uppdrag all göra en samlad bedömning av hur den begärda utbyggnaden av del här biståndet bör ske.

Vi vel alt del finns slora behov och att de behöver kartläggas bättre. Denna kartläggning bör både ta hänsyn till att flera motståndsrörelser ännu inle har fått nägol slöd eller fått elt blygsamt slöd oeh lill all hjälpen kan ges i mänga former: undervisningsmateriel och läroböcker, stipendier av olika slag, medicin, utrustning för skolor oeh sjukvård elc.

Vi förordar ocksä alt Sverige i FN skall ta initiativ till etl internationeUt program i samma syfle. I reservaiionen vid denna punkl föreslås även en viss komplettering av de av riksdagen anlagna principer som vägleder denna hjälp Uksom ocksä representation i flyklingberedningen för alla de demokratiska politiska partierna. Båda dessa krav blir givelvis mer angelägna ju slörre omfång della slag av bisländsinsalser fär.

Herr talman! Under föregående år hade jag tUlfälle att under resor lill Afrika och Lalinamerika göra intervjuer med ell slort antal u-landspoli-tiker., bl, a, rörande del inhemska sparandel i u-länderna. Jag fick etl starkt intryck av vilken vikl u-länderna fäsler vid all delta sparande i

Nr 56

Torsdagen den 1 aprU 1971

Det statliga utvecklingsbiståndet

53

Nr 56                      olika former främjas. Det är också med lUlfredsslällelse jag konstaterar

Tnrsdflpen rien         utskollel  stryker  under  belydelsen  av  bisländsinsalser  pä  del här

1 aprU 1971           området.

-------------------- Med   dessa  olika   politiker  kunde  jag  ocksä   diskutera   behovet   av

vet stat iga ut-       industrialisering och bl. a. de ulländska investeringarnas roll.

vecklingsbiståndet     Utrikesministern nämnde lidigare i debaiten alt han hade intrycket all

intresset för ulländska investeringar har minskat. Jag viil säga att jag inte har fått del inlryckel. Mill genomgående intryck var all man - med undanlag av ledarna på Cuba - välkomnade utländska investeringar, ofta med något olika molivering. I Latinamerika fäste man i allmänhet inte en avgörande betydelse vid kapitalfrågan, dvs. överförandet av finansiella resurser, utan främsl vid de bidrag i form av ny teknik och nya erfarenheier i fråga om utbildning, arbelsskicklighel och administration av förelag som sådana invesieringar kan ge. Del faktum all de bidrar till att öka de slalliga inkomsterna och därmed också det inhemska sparandet UllmäUes ocksä vikl. Däremot betonade man all del tillkommer de ansvariga regeringarna i u-länderna att i varje enskilt fall bedöma om utländska invesieringar är en lämplig invesleringsform.

Det är denna inställning som ligger lill grund för våra yrkanden om alt ytterligare ätgärder för all främja industrialiseringen nu bör vidtagas. Vi anser att en utredning med deltagande av parlamentariker bör tillsältas på den här punkten. Det vikliga är all man förulsällningslösl lar upp de idéer som framkommit i millenmotionen och andra motioner - inrällande av en förinvesleringsfond, översyn av invesleringsgaranlisys-lemel, frägan om ulvecklingsbolag elc, Utrikesutskollels ordförande sade all en del av det här var ganska diffusl i molionerna. Jag lycker nog inte all motionerna har varil så diffusa, och det finns också en hel del annat material all siudera, jusl i fräga om 1. ex. investeringsbolaget. Sådana bolag finns i andra länder, och del finns skrifter utgivna som berör della ämne.

Majoriteten har också stannat för ett utredningskrav, men del sker efter ganska mänga om och men och jag har fäll inlryckel all när utskollel begär ulredning sä tvekar man inför sädana ätgärder som kan betyda samarbete med privat industri. Parlamentariker vill man inte ha involverade i utredningen, oeh inte heller är det klart uttalat, så som sker i reservaiionen, alt samråd bör upptagas med de organisalioner som har erfarenhet på det här området - arbetsmarknadens och näringslivets organisationer, kooperationen etc.

Herr talman! För tydlighetens skull vill jag säga att de insatser som vi vill göra möjliga genom den här ulredningen givelvis skall vara insalser med utvecklingsfrämjande effekler och insatser som sker med u-ländernas nationella mål och prioriteringar i sikte.

Innan jag slutar vill jag helt inslämma i vad herr Korpås sade om belydelsen av alt med kraft fullfölja läroplanernas inlentioner om inlernalionalisering av undervisningen, sä alt de inienlionerna kan genomföras pä alla nivåer.

Jag vill ocksä säga ell par ord om informationen. U-hjälpen uppgår nu

till  stora belopp, och vi vel  alt de  konimer att öka.  Men vi vet alt

54                         förankringen hos del svenska folkel beror pä de informationsinsatser som

görs  oeh   pä   den   undervisning  som   ges.  Därför lycker vi  all  del är     Nr 56
olycksbådande all regeringen jusl i fråga om informaiionen skuril ner på     .      ,       ,

anslagsäskandena  frän  SIDA.  Proposilionens förslag innebär all SIDA      ,       .. ,g-j,

knappl  ersalls för automatiska  koslnadsfördyringar, och det kommer     ------

ocksä att innebära att mindre slöd ges till frivilligorganisationerna. Planerade älgärder kan inte genomföras och välmotiverade ansökningar kommer ati få avslås.

Vi reservanter föreslår därför all ylleriigare 800 000 kronor anslås lill denna verksamhel. SIDA har väl moliveral behovel, oeh det är enligt vär mening helt orimligt att göra nedskärningar jusl på informationsområdet när vär u-hjälp i övrigt ökas.

Herr lalman! Med dessa ord vUl jag yrka bifall Ull de reservationer som bär herr Dahléns namn.

Pä förslag av herr tredje vice talmannen beslöts att den fortsatta överläggningen skulle uppskjutas tUl kl. 19.30.

§  13  InterpeUation nr 98  ang.  planerade statliga investeringar i Storstockholmsområdet

Ordel lämnades pä begäran Ull

Herr STRIDSMAN (c), som yllrade:

Herr lalman! En av de viktigaste uppgifterna i värl land är all skapa en bältre regional balans. Befolkningskoncenlralionen lill de Ire storstadsområdena har medförl att vissa delar av landel, främst skogslänen, avfolkals i sådan uisiräckning alt det uppställ svårigheter all upprällhälla samhällsservicen. En ylleriigare befolkningskoncenlration medför växande miljöproblem och ökade sociala missförhållanden säväl i storstadsområdena som i avfolkningsbygderna.

Tvä riksdagar i följd har uttalat sig för en dämpning av storstädernas tUlväxt. Proposition 1971:29 angående decenlralisering av viss slallig verksamhel kan därför ses som ell första sleg alt försöka hejda expansionen i Slor.stockholmsområdel.

1 propositionen lämnas intressanta uppgifler över beräknade kostnader för nybyggnadsbehoven för stallig verksamhet i Slorstockholmsområdel under 1970-lalets första hälft. Enligt redovisningen skulle investeringsbehoven för civila myndigheter oeh inslilulioner, slalliga civila utbildningsanstaller, försvarssektorn och slalens affärsverk uppgå till närmare 1,6 miljarder kronor.

Den Sjönanderska lokaliseringsdelegalionen medger all lokalsilua-lionen för den slalliga verksamhelen i Slorslockholmsområdel är anslrängd. Men samiidigi varnar man för alt sätta i gäng ell omfattande investeringsprogram i nyproduktion av lokaler under 1970-talet. Lokaliseringsdelegalionen menar all beiydande svårigheler skulle uppslå om de redovisade planerna skulle förverkligas. Bl. a. skulle detla bero pä svärigheterna all fä erforderliga resurser i form av arbetskraft.

Elt genomförande av invesleringsprogrammel skulle vara ett avsteg
frän  den  princip   som  finansminislern  synes vara  beredd alt  bilräda,           55

Nr 56                      nämligen en fortsalt decentralisering av affärsverk, andra statliga myndig-

Torsdagen den       heter samt statliga bolag.

1 april 1971                Enligl   Länsprogram   70 bekräftar byggnadsstyrelsen all  man inom

Storstockholmsomrädet planerar investeringar för perioden 1969/70-1975/76 på tillsammans drygt 1,2 miljarder kronor. Av invesleringarna förulsälts mer än 90 procent hamna i Slockholm - Solna -Sundbyberg. Om uppgifterna är rikliga, skulle det innebära att statUga myndigheier planerar för en kraflig expansion i Storstockholmsregionen samtidigt som riksdagen skall behandla frägan om utflyttning av statliga institutioner. Enligt min mening skulle ett förverkligande av byggnadsstyrelsens planer kraftigt minska de posiliva effeklerna av den planerade utflyttningen.

Personalfrågorna har självfallet kommit i blickpunkten i samband med utflyllningarna. Kritiska synpunkler har däi-vid framförls mot utflyttningen frän den berörda personalen. Risken finns därför alt förståelsen för utflyttning ytterligare minskar sett utifrån de anställdas synpunkt om det samtidigt föreligger planer alt bygga ut den statliga verksamheten i Slorslockholnisomrädet.

Klarhet bör skapas i frågan om vilken ambitionsnivå som kan föreligga bakom byggnadsstyrelsens planerade investeringar i Storstockholms-regionen under 1970-talels försia hälft. Eventuella investeringar som kan öka befolkningskoncenlralionen innebär en dälig hushållning med vara ekonomiska resurser.

Med slöd av vad jag här anförl anhåller jag om kammarens lillsländ att till herr finansministern fä ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd alt lämna en redogörelse för omfattningen av planerade statliga investeringar i Slorstockholmsomrädet under 1970-lalets första hälft?

Denna anhållan bordlades.

§  14 Anmäldes och bordlades följande moiioner;

Nr 1281 av herr Bohman m. fl.

Nr 1282 av hen Helén m. fl. avlämnade i anledning av Kungl, Maj:ls proposition nr 27 angående stöd UU dagspressen

Nr 1283 av herr Bohman m.fl.

Nr 1284 av herr Helén m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ls proposition nr 28 med förslag lUl förordning om annonsskatt

Nr 1285 av herr förste vice talmannen Bengtson och herr Börjesson i Falköping

Nr 1286 av hen Wiklund i Härnösand m. fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ls proposilion nr 27 angående stöd lUl dagspressen

56

Nr 1287 av hen Carlström                                                                        xi  c/-

Nr 1 288 av herr Nordsttrandh m. fl.

avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposUion nr 28 med förslag till Torsdagen den

förordning om annonsskatt                                                                        april

Nr 1289 av hen Gustafsson i Byske

Nr 1290 av henar Olsson i Sundsvall och Winberg avlämnade  i  anledning  av   Kungl.  Maj:ls proposition nr 29 angående omlokaUsering av viss statlig verksamhet

§  15  Meddelande ang, enkla frågor

Meddelades all följande enkla frågor framslällls, nämligen

den 1 april av

Nr 177 Herr Westberg i Ljusdal (fp) lill herr konimunikalionsministern om uirymme vid vägplaneringen för insatser vid snabb förslilning av vägar:

Anser hen kommunikalionsministern att nuvarande planering för vägbyggandet är tUlräckligt flexibel för att möjliggöra nödvändiga insatser där förslitningen av vägarna visat sig gå snabbare än beräknat?

den 31 mars av

Nr 178 Herr Magnusson i Kristinehamn (vpk) lill herr jordbruksminislern om förbud mot viss skogsgödsling:

Anser statsrådet en pä flera häll redan inledd och i stor skala planerad skogsgödsling med urinämnel Urea ulgöra en sådan fara för våra vallens PH-värde, att restriktiva ingripanden bör ske intill dess att betryggande prov verksläUls och effeklen av en sådan gödsling klarlagts?

den 1 april av

Nr 179 Herr Börjesson i Falköping (c) lill herr kommunikationsministern om s. k. 67-kort till änka i vissa fall:

Är statsrådet villig medverka till att kvinna med huslrutillägg, som

haft 67-kort, också skall erhålla sådant om hon blir änka trots att hon

icke är folkpensionär?

§  16  Kammaren åtskildes kl. 17.03.

In fidem

LARS MUNTZING

/ Solveig Gemert