Riksdagens protokoll 1971:55 Onsdagen den 31 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:55

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:55

Onsdagen den 31 mars

KL 19.30

Utiikes- och handelspolitisk debatt

Förhandlingarna leddes tUl en början av herr förste vice talmannen.

§  1   Utrikes- och handelspoUtisk debatt (forts.)

Hen WIRMARK (fp):

Hen talman! 1 den tidigare debatten har det klagats över att denna debatt endast kommit att beröra de europeiska handelsfrågorna. Handelspolitiken i relation till u-länderna får vi tUlfäUe all äterkomma lUI i morgondagens biståndsdebali och senare under våren. 1 mitt anförande skall jag emellerlid försöka belysa EEC:s förhåUande lill u-länderna.

I deklarationen den 10 november bekräftade Sverige sin vUja till solidaritet med u-länderna och sin avsikt att i ökande grad medverka tUl deras ulveckling. Sverige pekade pä handelspolitiken som ett viktigt område. Samtidigt slog regeringen fast att Romtraktatens allmänna mälsällning om "en harmonisk ulveckling av världshandeln, en stegvis aweckling av restriktionerna mellan alla länder, en sänkning av tullmurarna och en sund konkurrens" väl överensstämmer med vår egen målsättning. Det var ett konstaterande som var bäde välbehövligt och nödvändigi att göra, ty vi vel all det finns också andra tongångar i EEC-debatten i Sverige. De mest extrema EEC-motståndarna påstår, att EEC inte är någonting annat än en rikemansklubb, som har udden riktad mot u-länderna, att just EEC-länderna inle för en progressiv u-lands-poUlik, dä underförstått naturligtvis att den svenska skuUe vara särskill progressiv.

Sanningen är, herr lalman, att i-länderna i allmänhet, Sverige inbegripet, i sin handelspolitik inle hittills utmärkl sig för nägon slörre generositet visavi u-länderna och all EEC-länderna inte utgör nägol undanlag. Men felet ligger inte hos EEC, som sådant, vars målsättning om en aweckling av restriktioner och en sänkning av tullar gär i räll riktning. Dessulom - och del är viktigare — har den ekonomiska expansionen inom EEC klarl bidragil UU all ge ökal uirymme för u-ländernas export.

Jag skall återkomma till detta, men försl några ord om associeringen av de 18 afrikanska staterna.

När EEC bildades hade Belgien, Holland, Frankrike och Italien fortfarande kvar sina kolonier. Mellan kolonierna och respekiive moderländer rådde tullfrihet eller speciella preferensanordningar. Det var naturligt all man vUle undvika att EEC:s tullunion skulle klippa av denna frihandel, och därför associerades de utomeuropeiska områdena, som i stället för de tidigare lullförmånerna fick tullfrihet inom hela EEC. De fick själva avveckla sina egna tullar gentemot EEC-länderna, men med ett viktigt undanlag: de hade rätt att behålla skyddstullar eller införa kvotering för att skydda sin egen induslri eller för alt möta betalnings-

103

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspoUtisk debatt

balans- och budgelsvårigheter, Enligl Romfördraget var ändamålet med associeringen "all främja ekonomisk och social ulveckling" i de associerade länderna. De regionala handelspreferenser, som blev följden, gav dem i princip samma exporlmöjligheler lill EEC som om de varil medlemmar i EEC. Även här fanns och finns forlfarande etl vikligl undanlag. Del gäller vissa jordbruksprodukter, eflersom EEC i likhel med Sverige för en proleklionisUsk jordbrukspolitik. Del gäller sädana produkler, där de associerade kunde riskera alt konkurrera med EEC:s egen jordbruksproduktion.

Del försia associeringsavlalel gällde för fem är fram I, o. m 1962. Under liden hade flerlalel kolonier blivii självsländiga slaler. Med de 1 8 länderna i Afrika ingick EEC därför ell nylt avtal, del s. k. Yaoundé--avlalet. Genom del avtalet fick de associerade länderna ocksä finansiell och leknisk hjälp frän EEC. Denna gemensamma u-hjälp, som främsl kanaliseras genom den Europeiska utvecklingsfonden, har hillills uppgäll lill över 1,3 miljarder dollar, och för näsla femårsperiod har avsalls ylleriigare I miljard dollar. Mer än 500 miljoner dollar har gäll till investering i infrastruktur, bl. a. väg- och järnvägsprojekl, och 460 miljoner dollar har anslagils lill lanlbrukels och jordbrukels ulveckling. Utvecklingsfondens medel har däremol i ringa grad gäll lill industriell utveckling, bara 8,5 proceni hillills av det loiala beloppel, men den andelen beräknas bli avsevärt ökad under nästa femårsperiod. En del av den gemensamma hjälpen gär ocksä Ull ulbildningsinsatser, och under senare är har EEC givit över 2 000 stipendier lill medborgare i de associerade staterna för ulbildning i Afrika eller i Europa.

Herr talman! Anklagelserna mot EEC för all vara en rikemansklubb borde nalurliglvis för att tas pä allvar komma frän u-länderna själva. Tidigare fanns ocksä en tendens i Afrika all anklaga EEC för neokolonialism, eflersom associeringen kom att omfalla de lidigare kolonierna och därför innebar en handelsmässig diskriminering mol övriga Afrika. Speciellt slark var kriliken i vissa engelskspråkiga slaler, t. ex. i Ghana, vars exporl exempelvis pä tropiska träslag lill EEC möltes av avsevärda handelshinder fram till 1963. De associerade slalerna var ocksä lågmälda i sitt försvar.

1 dag är emellertid tonläget elt hell annal. Inte bara har de 1 8 tvä gånger förnyat sin överenskommelse med EEC. De försvarar dessulom myckel energiskl sina förmåner i förhällande lill EEC i jämförelse med andra u-länder. Det vet vi frän diskussionerna inom UNCTAD.

Men även i övriga Afrika har växt fram en annan inställning. Kenya, Uganda och Tanzania slöl i september 1969 elt eget associalionsavtal som i hög grad liknar Yaoundé-avtalel men som ej inkluderar nägon u-hjälp. Ghana har uttryckt intresse för associering, och man väntar all Nigeria skall slula ell nyll avtal med EEC i slällei för del som aldrig blev Ullämpat på grund av inbördeskriget i Nigeria. Marocko och Tunisien slöl 1969 egna överenskommelser med EEC, och även Algeriet har begärt att få etl associalionsavtal.

Vilken effeki har då EEC:s yttre tullmur hittills haft pä handeln med u-länderna? Eflersom den baserades pä medeltalet av de lidigare tullarna

104

i medlemsländerna skapades ingen ny proteklionism. U-landshandeln med EEC har också ökal krafligl. Importen från u4änder steg frän ca 7 miljarder dollar 1958 lill över 11,5 miljarder dollar 1968.

Sedan starten har vissa tullsänkningar förelagils. 1963 sänkte man tullarna på kaffe, kakaobönor, te m. fl. varor — flera år innan Sverige vidtog moisvarande åtgärd. I samband med Kennedyronden beslöts alt EEC;s yllre tullar skulle sänkas belydligl. Grovt räknat kan man säga all EEC;s lullnivä, när sänkningarna är genomförda 1972, kommer all ligga ungefär där de svenska tullarna låg, innan våra tullsänkningar hade börjal.

Men i dag ligger EEC:s lullnivä pä vissa tropiska produkter klart över den svenska. Vår uppgifl mäsle vara alt söka påverka EEC-ländema liksom övriga i-länder lill ytterligare tuUsänkningar. Att vi även vid ell närmare samarbele med EEC skulle kunna behälla vär tullfrihet eller låga tull på tropiska varor behöver knappasl betvivlas. Del belopp som vi avstår i tullinkomster i jämförelse med om vi hade tillämpat EEC:s tullar pä tropiska produkler rör sig om ungefär 25 mUjoner kronor.

Herr talman! EEC är i dag u-ländernas största kund. EEC tar emol 14 proceni av u-landsexporlen frän Asien, 20 proceni av Latinamerikas och mer än 40- procent av Afrikas exporl. Om man jämför värdel av u-ländernas export lill EEC och deras import från EEC, finner man ingel bevis pä s. k. utsugning: u-länderna har ett beiydande överskott i sin handel med EEC, uppgående till omkring 2 miljarder dollar, d.vs. cirka 10 miljarder kronor, dvs. de intjänar netto värdefull valuta.

Under perioden 1960 - 1969 ökade u-landsexporlen lill EEC med 93 procent — en ökning som är avsevärt snabbare än vad som gäller u-landsexporlen lill EFTA eller tUl USA. Ökningen av exporten till EEC fördelar sig relalivl lika mellan de olika världsdelarna, men den största procentuella ökningen lycks ligga pä Afrika. Exportökningen från de 18 afrikanska länder som är associerade till EEC, och varav de flesla lillhör de allra minst utvecklade u-länderna, har emellertid varil långsammare än övriga u-länders. De reella produklionsförulsällningarna har alltså haft en större belydelse än de preferenser associeringen medför. Det är länder med god konkurrenskraft, som hunnit längre i sin ulveckling, som främst kunnai göra sig gäUande.

En del krUiker ondgör sig ocksä över all EEC i dag är världens största importör av råvaror. Men, herr talman, självklart skuUe inle u-ländernas siiualion ■■rbällras om EEC minskade imporlen av råvaror. Den skulle försämras, och det skulle u-länderna själva minsl av alll välkomna. Deras önskemål är givetvis alt exporlera så mycket de kan och om möjligl lill bällre priser. Men råvarupriserna är ell världshandelsproblem, som inte enbarl berör EEC. Här mäste man eftersträva för u-länderna mer gynnsamma internationella råvaruprisavlal eUer nå fram UU andra former av överenskommelser inom UNCTAD;s ram.

Då finns del mer fog för kriiik mol de regionala preferenserna, eflersom de ändå innebär alt EEC bland u-länderna diskriminerar lill förmän för de associerade staterna. Sädan kriiik har också förts fram under UNCTAD-förhandlingarna om del generella lullpreferenssyslemet för u-länder. Del är särskilt USA som protesterar mol all Yaoundé-avtalel   inte bara innebär tullförmäner för de associerade slalerna utan

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

105

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 54-55

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspoUtisk debatt

106

även medför tullältnader för EEC-länderna hos dessa u-länder. USA har också sall som villkor för sin anslulning lill de generella preferenserna all dessa s. k. omvända preferenser successivt minskas för att slutligen helt försvinna. På denna punkl har opposition även framförts i de inlerna EEC-deballerna frän väsllysk och holländsk sida. Även inom EEC växer alliså nu den uppfallningen fram all det vore bättre all undvika en särbehandling av enskilda u-länder och i stället eftersträva en generell regim för dem aUa.

Förhandlingarna om en utvidgning av EEC kommer här uppenbarligen att få belydelse. Om förhandlingarna med Slorbrilannien går i läs är del inle Iroligl all Storbritannien accepterar all gå in i EEC utan all samväldesländerna i Afrika lillerkänns samma förmåner som de 18 associerade slalerna. Och såviii jag förstår är EEC berell all accepiera della. En sädan ulvidgning skulle också innebära all del blir svårare för EEC all bibehålla associeringsavlalel i sin nuvarande form. Man kan därför hoppas, att i varie fall de omvända regionala preferenserna kommer all försvinna.

Herr lalman! Man kan också konstalera all vissa EEC-länder hörl lill dem som visal ringa intresse för en del av de förslag som aktuaUserades i u-ländernas Algersladga. Här bör del för Sverige i del forlsalla samarbelel med EEC vara angeläget all bäde verka till förmän för en definiliv övergång Ull generella preferenser och för en slörre beredvillig-hel alt pä andra sätt främja handeln med u-länderna.

Till bilden hör ocksä att alla EEC-länder, utom Luxemburg, har avsevärda bilaterala u-hjälpsprogram, som icke samordnas inom EEC. Tillsammans svarar EEC-länderna i dag för ungefär en iredjedel av den västliga världens resursöverföringar till u-världen. EEC-länderna var för sig slär sig också väl i den internationella bislåndsslalistiken, som ju omfattar både statligt bislånd och privala överföringar. Det mål UNCTAD fastställde i New Delhi, 1 procent av bruttonationalinkomsten, hade 1968 uppnåtts av fyra medlemsländer i EEC: Belgien med 1,17 proceni, Frankrike med samma procenttal, Väsllyskland med 1,26 och Holland med 1,09 proceni. Genomsnittet för alla DAC-medlemmar var betydligt lägre eller 0,78 procent. Sverige hamnade långl efter med endast en halv procent. Sverige ligger också Ula lill i slatisliken jämfört med EEC-länderna, även om man endasl räknar med stalUg u-hjälp.

Mol bakgmnden av de överdrifter som funnils i den svenska debaiten belräffande EEC och u-länderna har jag velal anföra dessa fakta. Såvitt jag kan se är det ingel av u-länderna i Europa, som kan berömma sig av att föra en verkligt progressiv u-landspolitik. En jämförelse mellan Sverige och olika medlemsländer i EEC utfaller icke till vår förmän när det gäller det totala biständsbeloppel. Mot EEC kan på det här områdel liksom pä andra riklas viss kritik t. ex. beträffande de regionala handelspreferenserna eller del faklum att u-hjälpen är bunden lill leveranser frän EEC-länderna. Men såvitt jag kan se är u-landspolitiken inle något område, som bör utgöra en försvärande faktor för etl svenskt samarbele med EEC.

Ä andra sidan kommer den framlida utvecklingen inom EEC all ha stor betydelse för u-länderna. Om de länder som nu sökt medlemskap

accepleras, kommer EEC:s medlemmar med dagens siffror all representera omkring 40 proceni av den samlade resursöverföringen frän marknadsekonomierna lill u-världen. En fortsalt snabb ekonomisk ulveckling inom EEC kommer ocksä alt belyda avsevärt större export-möjligheter för u-länderna och därmed ocksä chanser för en mera liberal tullpolitik frän EEC-ländernas sida mol den Iredje världen i sin helhet. Framtidens EEC får alltså ännu slörre betydelse än dagens i kampen mol fattigdom och stagnation i världen.

Oavsett vilka våra relalioner med EEC blir, mäsle del vara angeläget för oss all positivt söka påverka denna politik och att inte pä svaga sakliga grunder i något slags nationellt övermod falla in i en attityd av fördömande. Och, herr lalman, med en nära anknytning lill EEC, där vi kan konkurrera pä lika villkor, kommer våra resurser all stiga snabbare och därmed också våra egna möjligheter all snabbare öka vär u-hjälp.

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

Herr Iredje vice lalmannen VIRGIN (m):

Herr talman! Det har i debaiten här i dag och i den allmänna deballen under den senasie liden talats myckel om den svenska neutraliteten och vilka krav som den kan slälla pä värl handlande. Beskyllningar och molbeskyllningar har utväxlats, och tävlingen har varil livlig om vem som skall framstå som den bäste förkämpen för svensk neulralilel.

Det är självklart all ell inlimt samarbete med EEC medför problem i fräga om våra möjligheler alt slä ulanför krigiska konflikter. Men detla gäller kanske främst de komplikationer som kan uppkomma genom näringslivels specialisering och därmed för vär försörjning under avspärrning. Vår aUiansfrihet i och för sig kan rimligen inte utgöra ell hinder för inlimi samarbele med andra länder pä icke-militära områden. Om vi sedan med hänsyn lill våra mesl vitala säkerhelsinlressen förklarar oss neulrala när en konflikl börjar utvecklas i vår omvärld är detla en åtgärd som måsle gä före och enligl aUa hisloriska erfarenheier alllid har fäll gä före hänsynen UU bindningar pä det civUa fältet. All vär alliansfrihet och neutralitet har sädana konsekvenser mäsle slä klarl för alla människor i hela Europa som kan höra eller läsa.

Hur man mot den bakgrunden kan göra gällande all vi bara skulle kunna hålla vär neulralilet trovärdig om vi för en viss lyp av förhandling med EEC och inte om vi för en annan är svärl all förstå. Det är klarl all man kan diskulera och ha olika meningar om hur förhandlingarna bör läggas upp. Men omsorgen om neutralilelen visas inte främst pä del sättet. Den visas genom de ätgärder som vi vidlar för att med militära medel kunna hävda neulralileten. Del spelar sä lilen roll vad man vill, vad man säger och vad man har sagl, när det brinner i knutarna. Det enda som dä belyder någonting är förmägan att kunna skydda sig själv.

Del är värl totalförsvars uppbyggnad och slyrka som anger gränserna för vår möjlighet att hålla oss utanför konflikter. Della är ell faklum som jag lycker alllför Ulel har kommii lUl ullryck i den senasie tidens diskussioner. Kanske regeringen är litel skamsen över att la upp den aspeklen. I den mån del föreligger försummelser i fräga om försvarel är del i varje fall inle moderata samlingspartiet som kan klandras. Där bär regeringen ansvaret.

107

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

108

Man kan vara hur krilisk som helsl mol tanken all väldet skall slyra relationerna meUan slaler. FörhåUandet är dock, all del i sisla hand är den renl mililära styrkan som är avgörande, även för möjligheten alt vara neulral. Del finns ingen genväg förbi della faktum.

Men, herr lalman, del var egentligen inle för all säga detla som jag begärt ordet i dag, utan det var för att göra några reflexioner kring situationen pä nedruslningsområdel.

Mänga vackra ord har sagls om och mänga ljusa förhoppningar har knutils lUl nedruslningsförhandlingarna i Geneve. Jag vel inle hur mänga gånger som vi i moderata samlingspartiet har instämt i dessa förhoppningar men samtidigt varnat för all diskontera dem i förskoll. Del gär inle alt tvinga fram politiska lösningar bara genom övertygelsen om alt de mäsle vara rikliga. Della känner vi väl lUl inom opposilionen, men en och annan inom regeringspartiet kan kanske behöva lära sig del.

I Dagens Nyheier av i fredags redogör statsrådet Alva Myrdal för situationen vid nedruslningsförhandlingarna jusl nu. Hon kallar lägel för "konkursen i Geneve" och ullalar sig med mycken bitterhet. Jag vill oreserverat inslämma med statsrådet Myrdal. Del är djupt tragiskt alt behöva konstatera alt nedrustningsförhandlingarna nu har pägålt i praktiskt taget tio är och bara kunnat lämna sä ulomordentligt magra resullal som har blivit faUel. Generellt kan man säga alt nedrustningsef-feklen varil ingen — i den mån resullat över huvud taget har uppnåtts eller ännu kan förväntas Ugger de i bäsla fall uteslutande i en dämpning av den pågående upprustningen.

Del partiella provsloppsavtalel var det första resullal som kan hänföras lUl konferensen, även om del inle formellt ingicks inom konferensens ram. Men det tUlkom först sedan supermaklerna klarat av den provverksamhet som de behövde bedriva ovan jord. De kärnvapen-stater — Kina och Frankrike — som ännu inle hade nätt sä längt biträdde inte avtalet och har för övrigt ännu inte gjort det. Förbudet mot ovanjordsprov innebär inte ens en ruslningsbegränsning. I själva verket har antalet prov per år räknat varil slörre efter del avtalet ingicks än innan, och provningsverksamheten har på senare är ytterligare ökal.

1 del partiella provsloppsavtalel förband sig kärnvapenmakterna att vidlaga vidare ätgärder för kärnvapennedrustning. Del är nu åtta år sedan. Inga som helsl åtgärder har vidtagits eller ens på allvar diskuterats. Mänga i och för sig viktiga frågor har aklualiserals i Geneve, men kärnvapenrusl-ningarna har hela liden varil den stora frägan. De har haft en särstäUning och varil prövoslenen för konferensens goda vUja alt åstadkomma någonting. De intar ocksä en speciell slällning i fräga om belydelsen för de renl svenska säkerhelsinlressena. Kärnvapnen har längt mer än andra slridsmedel, som kan förutses eUer anas, inflylande pä vär situation. Jag delar visserligen den ofla framförda meningen all atombomber som terrorvapen gentemot oss är mindre sannolika. Däremot kan hotel om sädan användning vara en myckel farlig eventualitet. Om kärnvapnen ytterligare militärt utvecklas och förfinas — jag har svärl att la Ull ordel "förfinas" i del här sammanhangei, men det är nog den rikliga tekniska termen — kan den svenska trygghet som vi nu försöker grunda på aUiansfrihet och pä elt konvenlioneUl försvar bli illusorisk.

En vidareulveckling av kärnvapnen pågår alltså oförhindrat och oavbrulei. Sverige log redan tidigt konsekvenserna av utvecklingen. Under hela 1960-lalet har vi sakligt och Uiärdigl, vid nedruslningsförhandlingarna och i andra sammanhang hävdal att kärnvapenfrägan måsle lösas och att del måsle ske genom balanserade åigärder. Vi har erbjudit oss alt avstå frän vår möjlighel alt skaffa kärnvapen, men har i gengäld krävl att kärnvapenmakternas överlag i sä fall inte ylleriigare skulle fä ökas. Den ursprungligen genom den s. k. Undénplanen skisserade svenska handlingslinjen utformades undan för undan till krav pä en paketlösning med tre element, nämligen för det första etl totalt provstopp, som skulle sätta en spärr för forlsalt teknisk, dvs. kvalilaliv utveckling, för det andra etl produktionsstopp, som skulle avbryta en fortsalt uppbyggnad av arsenalerna, dvs. hindra kvantitativ förstärkning, och för det tredje, som motprestation av de kärnvapenlösa, ell icke-spridningsavlal som skulle hindra en geografisk utspridning.

Kärnvapenmakterna har dock visat sig föga intresserade av denna typ av balans i åtagandena. Deras enda strävanden har varit all söka ytterligare befästa sitt eget överlag och öka sin egen handlingsfrihel.

År 1968 hade man inom nedrustningskonferensen lyckats förhandla sig fram lUl ell icke-spridningsavtal. Del hälsades med jubel från mänga häll och det presenterades av kärnvapenmakterna som en väldig framgång för nedrustningssträvandena.

Balansen i förpliktelserna lyste dock med sin frånvaro. Den inskränkte sig tUl etl par ullalanden i inledningen till avtalet och i texten om att kärnvapenmakierna skulle arbeta vidare mol kärnvapennedruslning och mot nedrustning över huvud taget - fraser av ungefär samma innehåll som i sin lid del partiella provsloppsavtalel. Man ville dock sä gärna hoppas och tro all de denna gång skulle ge uttryck för allvarligt menade löften. Nu har tre år förflutit sedan avtalet undertecknades, och det mäsle konstateras att löftena uppenbarligen inle var avsedda all infrias.

Man måste inslämma i statsrådet Myrdals djupt pessimisliska bedöm ningar sädana som de kom till ullryck i Dagens Nyheter-intervjun. Fru Myrdal uttalar där farhågor för att nedrustningskonferensens tionde är skaU bli dess sisla. Del låter inle osannolikt. Men del skulle vara förfärligt, därför all konferensens eflermäle dä skulle bli, all vad den försl och främst lyckals med var att göra de slarka ännu slarkare och de svaga ännu svagare. För sä är del. Vi svagare har berövals vår handlingsfrihet och inte fält någonting i ulbyle. Vi har blivit utmanövrerade av stormakterna och har förlorat varje inflylande pä den fortsatta kärnvapenutvecklingen. Här i Sverige kan vi bara hoppas på att konsekvenserna för vårl lands del inle skall bli aUlför svära,

I gär framlade Brezjnev inför den sovjetryska partikongressen etl förslag bl, a, om kärnvapennedruslning i samarbele mellan samtliga kärnvapenstater. Förslaget mäsle nalurliglvis noggranl studeras. Del understryker ålminslone det väsenlliga förhållandel all Kina och Frankrike inte hittills har velal ta del i nägra som helsl kärnvapenöverläggningar eller avtal men all sä måste bli fallet i fortsättningen.

Man mäste dock göra klarl för sig all Brezjnevs utspel föga skUjer sig från tidigare förslag, framförda frän olika häll i nedrustningssammanhang

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

109

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

— förslag, som alla har hafl det gemensamt, all de främsl varil försök all påverka världsopinionen Ull egen förmån och samtidigt tUl förmän för förslag som, om de genomfördes, skulle förskjuta slyrkebalansen Ull egen vinning och alla andras nackdel. De saknar därför realism på ell säll som gäller sä myckel annal ocksä pä nedmslningsöverläggningarnas fäll. De närmasl misskrediterar försöken all nå åiminstone begränsade resultat i form av balanserade åtgärder, som även därförulan är svära nog all uppnå.

ilO

Hen ARNE GEIJER i Stockholm (s):

Herr talman! Jag länkle under den stund jag har till mill förfogande göra vissa kommenlarer rörande vårl förhällande tdl EEC och den situation som råder för närvarande.

Vi vel alla alt EEC-debalten har pågått myckel länge. Hela 1960-lalel kännelecknades av en läng EEC-debalt med tidvis ganska slarka molsällningar mellan de politiska partierna i vårt land. Emellertid har sedan 1969 en del anmärkningsvärda förändringar ägl rum inom EEC med eUer ulan ell klarl samband med utvidgningsförhandlingarna. Bl. a. har den strävan mot en formell politisk union, som finns hos stora grupper inom EEC, tagit sig utiryck i vissa beslul.

Regelbundna konsultationer i ulrikespoliliska frågor har sålunda inletts mellan de sex medlemsländerna. 1 dag är detta samråd inte formellt bindande, men beslutet om att sädana samråd skall äga rum markerar en avsikt all åstadkomma en faktisk samordning, som ocksä föreslagits i Davignonrapporlen. I denna rapport talas det om "det samband som råder mellan all tillhöra den Europeiska Gemenskapen och all della i de föranslallningar som bör leda till all framsleg förverkligas i fråga om det poliliska enandet". På etl annat stäUe sägs: "Det ögonblick kommer närmare dä Europa skall kunna lala med en enda slamma." Detla är väl elt klarl utiryck för all en väsentlig förändring har skell inom EEC då del gäller all sikla fram lill en polilisk union. Vidare har EEC:s minislerråd sä senl som i februari månad detla är i en resolulion angivit avsikien alt man inom lio år skall ha genomförl en ekonomisk och monetär union. Genomförandet sker etappvis och successivt. Hur långtgående den monetära unionen blir är icke i dag utsagt, men förslaget och de beslul som har fatlats säger tiUräckligt mycket om att EEC är pä väg in i en ny fas i hela sin utveckling.

,EEC:s ministerråd har genom sill ställningstagande lill den s. k. Wernerplanen markerat att Gemenskapen skall ulvidgas tUl en ekonomisk-monetär union, som innebär etl ekonomisk-politiskt samarbete vUkel är längt mera bindande och begränsar de deltagandes handlingsfrihet mer än det motsvarande samarbete som hilUlls har ägl rum inom EEC.

Frågan om eventuellt svenski medlemskap har i och med dessa tvä rapporter blivit alltmera aktuell. Det är väl ingen tvekan om all den situation som utvecklat sig inom EEC och den utveckling som nu förestår i verkligheten innebär att fulll medlemskap för Sveriges del helt enkell inle är möjligl, om vi har avsikien - som har deklarerats vid många tUlfäUen   -   att   Sverige  skall  bibehålla  sin  aUiansfria  politik,  som  i

krigslUlsländ skaU kunna utgöra en grund för neutralitet.

Del finns inle möjligheter all ingå i ell sådanl nära samarbele som medlemskap skulle innebära. Man kan goll säga all Sveriges neutralitet är oförenlig bäde med Davignonrapporlen och med Wemerrapporten. Det skulle skapa neulraliletsproblem av hillUls okänd omfallning, därest vi skulle länka oss all ingå som medlem i EEC.

Jag sade för Utet sedan all jag har lUlhörl dem som heller aldrig Iroll pä all del skulle vara möjligl att uppnä medlemskap. Jag har alllid belraklal den svenska neutralilelen som så avskUd frän den utveckling som äger ram och kommer att äga rum i EEC all ell medlemskap är omöjligl för oss all accepiera. Del finns därför anledning all hälsa med tiUfredsställelse det beslut som regeringen har fallal. Del har givil en klar grand för forlsalla överläggningar om ell ekonomiskl samarbele, men samiidigi har det här i landel rensat luften pä elt välbehövligt sätt. Man kan väl nu konstatera, efter att ha tagil del av den debatl som har pågått här i riksdagen under flera timmar, all del i stort sett råder enighet om den principiella inställningen UU medlemskap eller icke.

Men den fräga man släller sig och har anledning all slälla sig är: Vad skall följa efler detla? Sveriges främsla intresse i överläggningarna med EEC gäller möjlighelerna alt uppnå tullfrihet inom en betydligt slörre geografisk marknad än för närvarande. Tullmurarna mellan de tvä väsleuropeiska handelsblocken EFTA och EEC är en onaturlig företeelse som med polilisk insikt hos regeringar och parlament snarl borde kunna tas borl stegvis. Men jag vUl understryka all samtidigt som vi säger nej UU elt medlemskap i EEC, sä är del i högsta grad angelägel alt vi fär en uppgörelse med EEC vid sidan om de renl poliliska faktorerna och tankarna på en politisk union, ly vär ekonomi och vär handel är i sä hög grad beroende av bl. a. EEC-länderna, all jag måsle betrakta del som ofrånkonUigl att uppnå en förhandlingsuppgörelse om ell ekonomiskl samarbele med EEC-området, ett ekonomiskl samarbele som innebären sä bred lösning som möjligl med hänsyn lUl vär reservation för neutraliteten.

Det svenska frihandelsinlressel gäUer hela världsmarknaden. En allmän uppmjukning av den skyddsinriktade jordbrukspolitiken i olika länder är elt önskemål. Det är underförstått, dä vi ocksä anmält intresse för all ingå i EEC:s jordbruksmarknad. Vi önskar alt denna i framliden blir öppen gentemot utanförstående länder.

Det är självklarl alt del finns motiv all undersiryka betydelsen av vär handel med EEC-området, dä EEC:s marknad är av så vitalt intresse för oss. Nära 70 proceni av allt vi har all sälja gär lill de tvä väsleuropeiska handelsblocken EFTA och EEC. Det är en beiydande del av vär handel som sammanlagt omfallar en exporl av 35 miljarder kronor som jusl går lUI dessa områden. Och om vår handel med dessa områden icke skuUe kunna upprätthållas i nuvarande omfattning, dä kommer vi ganska snarl i beiydande svårigheler, och det kommer mycket snart att sätta spär efter sig i fråga om sysselsättningen i del svenska näringslivel.

Vi skall ha klart för oss alt tanken på all vi skulle kunna reda oss i della land ulan nägon som helsl uppgörelse med EEC, som ibland förts fram,  icke är realistisk.   Redan nu lägger vi klart märke lUl att EEC:s

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

111

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

112

marknad påverkar vär ekonomi, oavsell om vi hai nägon uppgörelse eUer inle, och ur vår synpunkt är del naturligtvis angelägel all en uppgörelse kommer tUl sländ, så all vi kan bältre än annars utnyttja den slora marknad som det här är fräga om

Tendensen under 1960-lalel, då det gällde vår handel med EFTA och EEC, har varit all vi kunnai utnyttja EFTA-överenskommelsen på ell myckel bra sätt, ly Ull EFTA-länderna har vär exporl under en period av elva år, frän 1959 lUl 1970, ökal frän 37 proceni tUl 44,5 procent.

Dä del gäller EEC:s marknad har tendensen varit den motsatta enär vi 1959 lUl EEC-marknaden exporlerade 31 procent medan andelen sjunkit tUl drygt 27 procent. Det borde egentligen ha varit tvärtom, eftersom EEC:s marknad varU en starkare expanderande marknad än vad EFTA-marknaden varit. Men utvecklingen har varit sådan. Om vi inte skulle komma UU nägon uppgörelse eller lUl en icke tUlfredsställande uppgörelse med EEC skulle det ha myckel menlig inverkan på den svenska ekonomin och den svenska sysselsättningen över huvud tagel.

Det är dessa synpunkler som jag har velal anföra vid della tillfäUe. Men om man nu går in i förhandlingar med EEC-länderna är det givel all vi kommer att möla myckel slora svårigheler om vi vUl ha, som vi uttrycker det, en bred lösning - inte enbart en tullunion utan en lösning av de ekonomiska frågorna som ligger utanför även del egenlliga tuUproblemel.

Jag vUl inte här gä in pä de svårigheter som vi kan möta dä det gäUer arbetsmarknaden, arbetskraftens rörlighet över gränserna. Jag är klar över att vi kommer all slällas inför svåra avgöranden, och del mäste bli en avvägning av hur långt vi kan gå i förhåUande lill de fördelar vi kommer att få ul. Men så myckel är klarl att den arbetsmarknadspolitik inom EEC som vi i sä fall skulle inordna oss i avviker frän den arbetsmarknadspolitik som är uppbyggd här — och inle UU vår förmån utan tvärtom. Vi har inom fackföreningsrörelsen länge bedrivil ingående studier av alla dessa ting, och jag tror all vi har ganska klarl för oss vUka problem som reses, del vUl säga i den män som ställningstagandena är klara inom EEC och riktlinjerna uppdragna för den politik som skall föras.

Trots all jag sålunda är medveten om all vi i våra förhandlingar kommer att möla slora svårigheler och undan för undan fär pröva våra ställningstaganden vill jag ändå säga all om vi inle skulle fä en uppgörelse med EEC som bättre än hittiUs kan tiUgodose våra intressen skulle det vara del sämsia alternativet. Vi skaU inte inbilla oss alt svensk ekonomi är sådan att vi kan klara våra framtidsproblem på egen hand, när en femtedel av hela vår bruttonationalprodukt kommer från handeln med andra länder. Det är vår ulrikeshandel, som har vuxil och expanderat, som i stor utsträckning har möjliggjort den ulbyggnad av standarden i del svenska samhällel som har skett. Därför är utrikeshandeln en sä vital del av hela vår ekonomi och sä belydelsefull för vär ulveckling.

Men del är angeläget för oss alt kunna bevara de viktigaste dragen i vår ekonomiska poUlik, och del vUl myckel tUl innan fackföreningsrörelsen i delta land skuUe vara beredd all ge upp den ekonomiska politik som har förts och i ännu högre grad den arbetsmarknadspolitik som förs här och som inle har nägon direkt motsvarighet inom EEC-länderna. Den svenska

ekonomiska poliliken och arbetsmarknadspolitiken är i hög grad — trots att man kanske ibland kan tycka molsalsen - grundad pä solidaritet och utjämning. 1 moisvarande avseenden finns det ingenling inom EEC som är grundat pä dessa tvä element. Självfallet vill vi fortsätta vår politik, vär ulveckling av del svenska samhället. Men vi kan inle göra del oberoende av vad som händer vare sig i EFTA eUer på andra stora marknader. Vi är beroende av alla marknader. Vi är beroende av EFTA-marknaden, även om inle i samma utsträckning som av EEC: Vi är beroende av Fjärran Östern, vi är beroende av den ryska och den amerikanska marknaden. Vi är i den situationen att vi är beroende av alt bedriva en framgångsrik handel med hela världen.

Del är detta som ocksä gör del sä angeläget alt en uppgörelse kommer tUl sländ med EEC - men med de förutsättningar som jag har nämnl och naturligtvis ocksä med den föratsättningen att vi, förulom all bedriva en självsländig ekonomisk politik, ocksä kan klara den poliliska ulvecklingen, sä all vi icke kommer i en situation där vi Ivingas att ens lill en lilen del ge upp den aUiansfrUiet och den neutralitet som är kärnpunkten och hörnpelaren i hela den svenska poliliken.

Jag tror — om jag fär säga det allra sisl — all neutraliteten och aUiansfrihelen är så slarkl förankrade hos del svenska folkel, all ingel parli allvarligt vägar ifrågasälla rikligheten av den neutralitetspolitik som vi för. Vi skall ha del i minnet när vi går in i näsla fas i dessa förhandlingar. Vi önskar uppgörelse pä del ekonomiska omrädei, men på del politiska omrädei vUl vi även i forlsällningen slä obundna.

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 197]

Utiikes- och handelspolitisk debatt

Hen GUSTAFSSON i Byske (c):

Herr talman! Allra försl vill jag uttala den förhoppningen alt samtliga parlier i det här landet skulle kunna vara besjälade av en fast vilja att upprätthålla den neutralitet och den alliansfria Unje som hittUls enligl min mening gelt styrka ål värt lands utrikespolitik. Del är nägol av den hörnpelare som herr Arne Geijer i Slockholm nyss pekade pä. Denna fasta vilja är en politisk linje där centern alllid deklarerat en klar och bestämd uppfallning. Vi har ocksä hävdal all denna klara hållning mäsle prägla våra handelspolitiska engagemang som jag återkommer lUl litet senare,

Vär neutrala hållning fär emellerlid inle innebära alt vi anser oss förhindrade all krilisera vad vi anser vara fel i del som sker världen över, men del skall ske på ell värdigl sätt, som sig bör i en demokrati.

Kriget i Vietnam kräver forlfarande stort uirymme i massmedias utrikespolitiska avdelningar. Det är svärl att i det som hänl där under del senasie ärel skönja något som skulle kunna vara en grund för förhoppningar om en fredlig lösning av konfliklen. Genom den amerikansk-sydvietnamesiska inmarschen i Cambodja förra våren och genom del av Förenta staterna underslödda sydvieinamesiska angreppet på Laos för nägra månader sedan har krigsskådeplatsen vidgats och man har fält ett nytt Indokinakrig. Som utrikesminisiern framhöll i sin deklaralion i dag pä morgonen har invasionerna av Cambodja och Laos fått utomordentligt olyckliga följder. De drar in allt fler människor i krigets lidanden och gör en lösning av konfliklen svårare att nå och mera avlägsen i liden.

113

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

114

Det går inte heUer all bortse frän den fara som ligger i alt Kina kan känna sig hotat av det genom dessa invasioner utvidgade kriget. Den aspeklen på Indokinaproblematiken framträder naturligtvis än mer mot bakgrunden av de ihållande ryktena om nya angrepp pä Nordvietnam. Här vUar etl stort ansvar inte minst pä Förenta staterna. Dess ledning mäste göra vad den kan så all Nordvietnam inte än en gäng blir utsatt för bombningar. Förenta slalerna har ulan tvivel betydande möjligheler alt avstyra den upplrappning som skuUe ligga i della.

En fredlig lösning av IndokinakonfUkten mäsle nalurliglvis vara mälsätiningen. Del har man ocksä sagl frän den amerikanska ledningens sida, och därvid har man lUlmölesgäll en stark opinion inom Förenta staterna. 1 fräga om förverkligandet av den målsättningen finns del dock slor anledning tUl besvikelse. Jag är nalurliglvis medveten om att hela skulden inle kan läggas bara på ena parlen, men den lösning i form av vietnamisering av konflikten som president Nixon eftersträvar är i verkligheten inte någon fredlig lösning. Den innebär bara all ansvarel för krigsinsalserna läggs pä junlan i Saigon, Därmed kan, har man tydligen tänkl, de amerikanska trupperna las hem, men man skall av alll all döma lämna kvar sä mänga som behövs som stöd ät juntageneralerna. Den linjen måste vara föga uppmuntrande för de under årtionden och århundraden krigsdrabbade folken i Indokina. Och den Unjen kan inte avlägsna de motsättningar som utgör grunden för kriget.

En radikal uppmjukning av positionerna som möjliggör en aktivering av fredsförhandlingarna i Paris är nödvändig för all man skall komma ur den rådande hopplösa situationen. Det är min förhoppning, men lyvärr bara en förhoppning, alt den posilionsuppmjukningen inle skall vara alltför avlägsen.

Vad gäller handelspolitiken är det en livsnödvändighet alt Sverige, om möjligl i den nordiska gemenskapen, deltar i ell sä brell samarbete med andra länder som möjligt. Detta måste gälla såväl åt väst som åt öst och söder. En större frihandel är förvisso eftersträvansvärd. Del finns en rad mälsätlningar som man måsle ha för ögonen då man bestämmer sig för formerna för omfallningen av och inriktningen pä samarbetet med andra länder. Vi har dä som en huvudmålsättning att den svenska neutralitetspolitiken skaU kunna fullföljas.

Denna huvudmålsättning har alllid, som jag lidigare sade, varit hell klar för centerpartiet. Den var klar för oss när partiordföranden doktor Hedlund gjorde sin deklaration om neutraliteten och EEC sommaren 1961, nägon lid innan statsminister Erlander höll silt nägol mera apostroferade MetaUtal, Den huvudmålsättningen har legal lill grund för våra ställningstaganden för hela tiden därefler. Och den ligger Ull grund för ställningstagandet till den informaiion som under senare lid kommii oss tUl del om våra möjligheter alt bli medlemmar i EEC. Elt fullt medlemskaps oförenlighel med den svenska neutralitetspolitiken har kommii att stå alltmera klar under liden efler del att vi lämnal in vär öppna ansökan. Det var räll all lämna in en öppen ansökan vid det tUlfälle dä del skedde. Della var en sak.

Sedan har dock framsläende represenianier i EEC sagt ifrän att Sverige inte kan bli medlem i EEC utan all gä med på alla de villkor som

följer med medlemskapet. Vi mäste vara med i del ulrikespoliliska samarbetet om vi skall vara medlemmar. Det har kommit fram vid sonderingarna i Bryssel och i EEC-ländernas huvudstäder.

När detla konstaterande görs skall man, om man vUl vara hederlig, enligl min mening lala om, alt man inle anser all ell medlemskap är möjligt. Och det skall man göra sä forl man kan, annars riskerar man att omvärlden - och det är ganska väsenlligi - lappar tUltron tUl vär trovärdighet i det här landet. Del gäller bäde i EEC-länderna och i andra delar av världen. De som kritiserar tidpunkten för tUlkännagivandet har inga skäl för det. Sedan är det angelägel all del frän alla häll klarl sägs ifrån — frän alla häll — all del svenska slällningstagandel har sin grund i vär bedömning av förhållandena inom EEC, av EEC:s konslruklion och de krav som EEC släller på sina fullvärdiga medlemmar.

All vi inle kan bli medlemmar beror alltså inle på vad som har gjorls eller inle gjorls av den svenska regeringen. Jag hoppas all del konstale-randel skall kunna bli etl aUmänt slutintryck av den här utrikespolitiska debatten. Jag hoppas allvarligt på att det blir så.

Man kan nämligen, herr talman, inte votera om neutraUtet.

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspoUtisk debatt

Herr GUSTAFSON i Göleborg (fp):

Herr talman! Den regeringsdeklaration som har avgivits när det gäller EEC har, som herr Helén påpekal lidigare här i dag, lalal mera om vad vi inle vill än vad vi vill. Den har ocksä, kan man väl säga, koncentrerat sig på själva handelsulbyllel, och del lalas i slulel av deklarationen om "reglerna för frihandeln och del ylleriigare samarbele som kan komma i fråga". Del låler inle särskUt omfattande, när man läser jusl den formuleringen. Och del är väl sä all man på olika håll, med tanke på en hel del ullalanden som har giorts om viUkor som skulle sällas upp i förhandlingarna med EEC och som inle har någonling med neutralilelen all göra, frägai sig hur mycket som är kvar av den svenska förhandlings-plattformen av den 10 november förra året.

Jag tycker därför all del var värdefulll när handelsminisler Feldl här lidigare i dag lalade om all vi vUl ha en tullunion och berörde de ylleriigare former för samarbele som han särskill viU undersiryka och när han ylleriigare sade all del var hans mening all med fasthet och konsekvens fullfölja förhandlingarna. Då kan vi aUtså komma till den slulsalsen, alt när del gäller del materieUa innehållet i det som vi vill ha slår vi kvar vid del som vi begärde i Bryssel den 10 november.

Etl undanlag: medlemskap är nu icke möjligl. Del har vi sagl ifrån frän början, när denna diskussion kom tUl sländ här i värl land.

Men i övrigl slär vi kvar vid del som vi begärde den 10 november -och del var inte Ulel, del vill jag understryka. I del anförande som handelsminislern höll i Bryssel sade han bl. a. följande: "I del intensiva och omfallande samarbele som ulvecklals niellan de väsleuropeiska folken efler krigel har Sverige deltagit i aU den utsträckning som är förenlig med de krav som neulraliletspolitiken ställer. Sverige lillhör de stater som var med om all skapa OECD, Europarådet och EFTA. Vi vill aktivt arbeta för närmast möjliga internationella samverkan för att ulveckla handeln och främja full sysselsättning, snabb ekonomisk tillväxt

115

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

116

och ökad social välfärd saml för att utveckla polilisk frihet, mänskliga rättigheter och kullurella värden. Vi önskar alt denna samverkan skall utvecklas i sädan riktning och i sädana former att ell nära samarbele mellan alla de europeiska folken möjliggörs och för alt den nu pågående processen av normalisering och konsolidering av lägel i Europa under-lätlas. Del är i denna anda som vi nu påbörjar överläggningarna med gemenskaperna i syfte att tiUsammans med Eder arbeta fram en uppgörelse grundad pä intressegemenskap." Jag lycker det är mycket värdefulll all del är den utgångspunkten vi har när vi gär lill de fortsatta förhandlingarna i Bryssel.

Vidare sägs del i deklarationen av den 10 november, som aUtsä gäller forlfarande pä denna punkt: "Vi delar gemenskapernas uppfattning säsom den uttryckts i Romfördragel all en omfallande samverkan är nödvändig för att de fuUa fördelarna av den gemensamma marknaden skall kunna reaUseras. Sålunda erfordras åigärder för alt uppnä ökad rörelsefrihet för arbetstagare, Ijänster och kapital jämle samverkan inom socialpolitiken och den ekonomiska politiken." Det är alltså målsättningar som aUtjämt slär kvar för de fortsatta förhandlingarna.

Det sägs också i samma deklaralion att Romlraklalens allmänna mälsällning för handelspolitiken slår i god överensstämmelse med av Sverige sedan länge hävdade grundsatser. Om jordbrukspolitiken säger man att svenska regeringen inle förutser nägra allvarligare svårigheter vid anpassningen av de svenska reglerna tUl dem som gäller inom EEC.

Jag fär väl också förutsätta, herr talman, alt det avsnitt i november-deklarationen där handelsministern säger så här aUtjämt gäller: "Efler noggrant studium av gemenskapernas regelsystem är vi övertygade om att goda förutsättningar föreligger för ell svenski dellagande i tullunionen." Del har inte rapporterats frän de sonderande överläggningarna i Bryssel att regeringen har ändrat uppfallning pä den punkten. Därför tyckerjag det är viktigt att vi gör klarl för oss, all när vi nu skall beskriva vår mälsättning för de forlsalla överläggningarna och förhandlingarna, så skall man så att säga läsa deklarationen av den 10 november jämsides med dagens deklaration. Del har nämligen ibland i debatien kommit fram synpunkter som tyder på alt vi kanske eftersträvar något mindre. Jag tycker därför det är vikligt att detla konstateras, för del är ocksä självklart att vi nu inle begär mindre än vi gjorde 1961 och 1962, när vi ansökte om associering.

Vad neutralitetspolitiken belräffar är vi ju hell överens om att slå vakl om den. Men i den deklaralion som dä gjordes i Bryssel sades det alt man frän början viUe starkt betona all svenska regeringen varit ytterst noga med att icke låta ekonomiska intressen som sådana inverka på vär hållning. Man sade ordagrant:

"Vi tar vår neutralitetspolitik alltför aUvarligt för att vilja riskera att kompromettera den genom all utnyttja den som täckmantel för ekonomiska önskemål." Det sades vidare 1962 all regeringen kunde lämna försäkringar om att neutralitetsförbehäUen inle kommer att användas av Sverige i avsikt att undandra sig integrationens ekonomiska följder. Man sade ordagrant: "Del är ocksä möjligl för elt neulrall land alt åtaga sig förpliktelser rörande sättet för skyddandet av gemenskapens

iniressen om handlingsfriheten eller rällen lUI undantag i praktiken skulle användas sä all skada uppslår genom avvikelse från vad som annars gäller i den integrerade marknaden. Ell grundläggande drag i den handlingsfrihet som de neutrala måste bibehålla är att de har räll alt avhälla sig frän ätgärder som - ehuru ekonomiska tUl sin nalur - baseras pä enbarl poliliska överväganden och är riklade mot tredje land."

Varför, herr lalman, är del nu så viktigt alt påminna om delta? Jo, därför att som jag ser det slär vi nu inför ett vägskäl när del gäUer de fortsatta förhandlingarna i Bryssel. Det gäller inle frägan om medlemskap eUer inle medlemskap — den frägan är avgjord. Frägan är i stäUet: ViU vi gä in i ell så nära ekonomiskl samarbele i EEC som är förenligt med vår neutralitelspolitik, eller vUl vi huvudsakligen tUlhandla oss vissa fördelar för vår ulrikeshandel?

Del sägs ofla frän kommunisternas sida men ocksä i andra kretsar i vårl land att vi skall ha ett handelsavtal som gör all vi kommer undan lullbelaslningen, men i övrigt staplar man del ena hindret pä del andra för ell mera omfattande samarbele. Jag är övertygad om att de som har den krämarinställningen — att vi skall plocka ut nägra smakliga rätter frän EEC och sedan be all få belala för dem - kommer alt lura sig själva. De kommer inte all få de godbitar som de vill ha, om de har denna kommersieUa instäUning lUl det europeiska samarbetet.

Inom EEC har man med oerhörda uppoffringar och med slora svårigheter fåll lUl stånd ell samarbele, och ett av de starka motiven för della samarbete var all man ville förhindra all krigels katastrof upprepades på den europeiska kontinenten. Man har dä av nalurliga skäl inte nägon slörre förståelse för den inställning jag nyss nämnde, alltså all vi skall plocka ul de bäsla bilarna och visserligen erbjuda oss att betala för dem, men del skulle ändå vara fråga om en köpslagan. Jag lycker därför det var värdefullt all slatsminisler Palme - som herr Helén lidigare har påpekal - i sitt tal inför Arbetarekommunen i Slockholm sade att syflel med samverkan med EEC inte bara var all främja de svenska löntagarnas inlresse och den svenska ekonomin utan att del också var alt praktiskt medverka lUl att skapa en bältre framtid för Europa, Om vi går in i förhandlingarna med även den utgångspunkten trorjag all möjlighelerna att nä etl gott resullal är slörre,

Vär neutralitetspolitik gör det omöjligt all della i vissa former av del europeiska samarbetet — det är vi överens om. Men del faklum all del finns vissa former som vi inle kan delta i borde göra oss ännu mera angelägna att ge värl bidrag lUl samarbetet pä alla de övriga områdena.

Som jag ser det, herr lalman, är del i stort selt tre slag av lösningar som är möjliga nu. En är en tullunion där vi, som jag uppfattade all handelsministern beskrev det, i stort sett är vUliga att i princip följa med i utvecklingen inom EEC men givelvis mäsle göra förbehåll för neutralitetspolitiken. Karaktären av ell sådant förbehåll antyddes redan i anförandel 1962 i Bryssel, Då kommer vi innanför den gemensamma tullmuren och dä kan vi ocksä vara med i det nära och omfallande samarbete som regeringen eftersträvar.

Den andra möjligheten är, som jag ser det, ell frihandelsomräde — kanske med en viss harmonisering av de yllre tullarna - som bygger pä

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

117

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

118

etl avtal som är anpassal jusl efter de nuvarande beslämmelserna men där varje lilen framlida förändring mäsle bli föremål för omfattande förhandlingar. Del skapar svårigheter — inle minst i fräga om jordbrukspolitiken - vilka de som varit med i förhandlingarna säkerligen känner bättre lUl än jag. Vad vi dä riskerar är all viktiga områden kommer all undantas, t, ex, papper.

Den Iredje möjligheten - elt mer lösligt handelsavtal - torde det vara svårt att få nägon glädje av om del skaU träffas i överensstämmelse med de GATT-regler som regeringen och EEC är överens om skall vara vägledande.

Jag vUl här anknyta UU vad LO:s ordförande nyss sade. Om vi inle fär en lösning eUer om vi får en lösning som inte är UUfredsslällande kommer del all fä menlig inverkan pä ekonomin och sysselsäilningen här i landel. Nog tror jag alt vi får nägon form av uppgörelse med EEC, Men risken är att vi får en uppgörelse som är av det slag som Landsorganisationens ordförande sade skulle ha en menlig inverkan på vår ekonomi och vär sysselsättning. Det är därför som del, som jag ser del, är sä utomordentligt vikligl all det kan skapas en bred svensk opinion för all bygga upp en plattform för förhandlingar.

Det är klarl all en uppgörelse inle bara kan innebära ekonomiska fördelar, Arne Geijer insåg della redan 1961 dä han i ell föredrag sade, alt det kommer att bli svära förhandlingar, att vi Iroligen fär accepiera uppgörelser som pä mänga punkler konimer att framstå som uppoffringar för oss men alt vi ändå mäsle räkna med all en uppgörelse med EEC kommer all vara lill fördel som helhet lagen.

Fördelarna med etl EEC-samarbele fär inte komma bara vissa grupper lUl godo lika litet som de bördor som kan uppstå gsnom ell EEC-samarbele bara skall bäras av nägra smä grupper. Syflel mäsle vara dels all — som vi sade — ge ett bidrag tUl en fredlig framslegspolilik i Europa, dels all i värt land skapa ökade resurser för social reformpolitik och för samarbete med ulvecklingsländerna; vi fär se denna fråga ur solidariletssynpunkt. Del är därför som jag lycker alt del vore vikligt alt fä tUl stånd, som jag' sagt i nägol tidigare sammanhang, en folkrörelse för EEC-samverkan pä neutraliletspolilikens grund.

När jag lyssnat lUl deballen tidigare i dag har jag blivit litel konfunderad. När vi frän oppositionens sida säger alt vi är vUliga att med den nya utgångspunkten stäUa oss bakom regeringen och gemensamt med regeringen bygga upp en slark förhandlingsposilion, har man börjal söka slrid om andra saker. Vi säger alt medlemskap i EEC nu inte är möjligt. Men då begär man inle bara att vi skall precisera detla — vUket vi gjort med klarhet från första början när diskussionen uppstod — utan man vill all vi skall utfärda nägol slags ofelbarhelsinlyg för regeringen och lydligen ocksä ge nägon blank check för kommande förhandUngar, Handelsministern kan vara lugn för att vi kommer att slä för värt slåndpunklslagande. Men vi kommer inle alt skriva under nägra blanka checkar. Vi kommer att följa förhandlingarna med stor uppmärksamhel. Vi kommer alt ge det bidrag som vi Ull ävenlyrs kan ge för alt stärka förhandlingsposilionen. Myckel beror ju nu pä det engagemang, den energi och den skicklighet varmed regeringen driver förhandlingarna. Där har regeringen ansvarel.

Jag har, herr lalman, nämnl Landsorganisationens ordförande. Lät mig slula med alt anföra vad förbundsdirektören i Induslritjänslemannaför-bundel, Arne Nilslein, som lillika är ordförande i TCO:s grupp för EEC-frägor, sade för ungefär en vecka sedan:

"Samiidigi med elt nej lUl fulll medlemskap mäsle den beslämda vUjan lUl ell nära, ekonomiskl, kullurelll elc. samarbele med länderna i Europa göras fullständigt klar. Det är en illusion att tro all vi säsom enstaka land utanför EEC i Västeuropa skulle kunna föra en självsländig och progressiv ulveckling med samma resultat som om vi tillhörde gemenskapen i ekonomiskt avseende. Del är angelägel all man i stället för all stapla svårigheter försöker finna vägar för att lösa de problem som pä vissa områden kan uppslå vid en anknytning lUl gemenskapen,"

Arne Nilslein slutar med dessa ord: "Man bör besinna att de StäUningstaganden, som vi i vårt land mäsle göra nu rörande förhållandel tUl EEC, icke gäller enbart för stunden utan medför konsekvenser på myckel läng sikt."

Någon har sagl, herr talman, att skiUnaden mellan en statsman och en politiker är den att politikern bara länker pä näsla val, under det all statsmannen länker pä nästa generation. Jag skulle önska att Olof Palme nu tänker på näsla generation och samlar en bred svensk opinion för elt aktivt EEC-samarbele pä neutralitetspolitikens grund. Han kan räkna på värt slöd i elt sådanl arbete.

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

I detla anförande inslämde herr Källslad (fp).

Herr HERNELIUS (m);

Herr talman! Den nuvarande svenska regeringens olika ulrikespoliliska deklarationer har ell drag gemensaml, ell drag som sätter dem i särställning i jämförelse med liknande dokument frän jämförliga regeringar. I de svenska ulrikespoliliska deklarationerna talas mycket litel eUer prakliskl laget intet alls om Sveriges egna utrikes- och säkerhetsproblem.

För t, ex, en utländsk iakttagare mäste Sverige under sädana förhållanden te sig säsom landel IdyUien ulan egna utrikespolitiska problem, ulan faror och utan oroande händelser i dess närhet, I vårl hörn av Europa växer, tror kanske nägon, endasl fredens palmer. Luften är ljus och ren och utan dimma och mörker.

Vad som bekymrar den svenska regeringen är uppenbarligen framför aUt händelser längl borla frän Stockholm, vad som sker i Indokina, Mellersta Öslern och i södra delen av den afrikanska kontinenten. Och -viU jag tUlägga — kanske med visst skäl.

Man kan fråga sig varför regeringen pä detta sätt har vall alt tassa i filttofflor förbi våra egna säkerhetspolitiska problem, för sådana finns verkligen även i vär del av Europa, En förklaring är all del är bekvämare. En analys om förhållandena i vär omedelbara närhet kan väcka förargelse i grannskapet, kan irritera och föranleda slåndspunklstaganden som är svårare och farligare än sädana som rör fjärran länder.

Framför aUl är det inrikespolitiskt bekvämare, och här nalkas vi en närliggande förklaringsgrund. Utrikespolitiken har för vär regering i allt

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspoUtisk debatt

120

högre grad färgats av inrikespolitiska hänsyn, Della betonades och fick stå oemotsagt i förra årets utrikesdebatt, och det finns skäl att betona det även i är, Vär utrikesminister är framför allt inrikespoliliker och som sädan mer erfaren och debaltskicklig än många andra inom och utom hans parli.

Men det behöver ocksä sägas, tror jag, all denna attityd av inrikespolitik i utrikespolitiken har sina risker. Den kan leda tiU alt svensk allmänhet och svensk opinion insöves i nägon sorls säkerhei och även börjar tro att vär tillvaro här är problemfri säkerheismässigt sett. Fä ting vore mer olyckliga. Dels kan det påverka inställningen lill vär försvarsfråga - självfallet vill jag helt och odelat instämma ; vad ulrikesminisiern sade på den punklen om all vår neulralilelspoliUk mäsle stödjas av ett starkt försvar för att bli trovärdig. Det kan tiUäggas att iakttagare utanför våra gränser redan har sagt att 1968 års försvarsbeslut innebar en minskad trovärdighet. Jag delar icke den meningen. Dels kan den bristande uppmärksamheten pä våra egna säkerhetsproblem leda UU att vi endera dagen ställs inför psykologiska eller miUtära påfrestningar och all vår reaktion dä blir chockmässigt yrvaken.

Visst har vi anledning alt uppmärksamma vad som sker i vär närhel. Först och'främsl är del alldeles uppenbarl all Förenta staterna under intrycket av bakslagen i Vielnam avser all minska sina mililära engagemang i andra delar av världen, däribland Europa. Även om talet om en ny isolationism frän Förenta staternas sida är överdrivet är det tydligt alt Förenta staternas säkerhetspolitik av lält insedda skäl — och av mänga skäl - kommer alt bli mer defensiv än förul. Under och efler Vietnam har Förenta staterna haft anledning att undvika utrikespolitiska konfrontationer i andra delar av världen. Därmed är man inne pä maklbalansen — även kallad terrorbalans — mellan de två stora supermaklerna.

Utanför vår omedelbara närhel märks denna gradvisa förskjutning i maktbalansen t. ex, genom den ryska flottans utveckling och utökande i Indiska oceanen och i Mellersta Öslern, utan motsvarande upprustning frän Förenta staternas sida.

Men även i vår närhet finns myckel av inlresse i vär säkerhetspolitik. Jag vill nämna nägra exempel - självfallet kan del här inle bli lal om nägon analys, utan bara etl omnämnande.

I norr byggs mellan Murmansk och Pelsamo upp en sovjetisk flottbas, av mänga betecknad som den största i världen. Della i förening med mystiska u-båtsrörelser i t. ex. Härdangerfjorden har blivit föremål för livliga debatter i det norska stortinget och även föranlell vissa norska framstäUningar inom NATO:s ministerråd. Uppenbart är att norska Allanlkuslen tiUdrar sig elt aUl slörre säkerhetspolitiskt inlresse.

Söderut: Tysklandsfrägan är någol berörd lidigare i dag. Vi vel att ralificeringen dröjer och vi vet också all den sovjetiske partisekreteraren Brezjnev i sUl fem limmar länga lal i går visade en viss otålighet härför. Vi vel ocksä skälet: alt inga framsleg görs i Berlinfrägan, där muren fortfarande delar den olyckliga staden och olyckliga människor, den mur som nyligen hyUades i ett dokumentärprogram i svensk television och i repris.

Söderut har vi vidare att uppmärksamma hur eldfängd situationen kan vara inom angränsande delar av östblocket. Vad som hände i Polen var en påminnelse, och Brezjnevdoklrinen - upprepad och förnyad senasl i går - har där sina konsekvenser. I Finland kanske vi kan nöja oss med all konstatera all folkfroniregeringen har lämnal, sedan andra funnii del omöjligt för folksocialislerna alt både äla kakan och ha den kvar, att bäde vara med regeringen och opponera mol regeringen. Den general-strejk, som synles hota, avvärjdes kanske främst genom presidentens eget resoluta ingripande.

Östersjön, ibland betecknad som etl fredens hav, är förvisso inle något militärt tomrum. Var och en vet vUka observationer som där utföres dagligen av de båda slormaktsblockens representanter, och var och en vet ocksä, all där förekommer militära och halvmilitära rörelser av iniressani natur.

Om aUl della sägs ingenling i regeringens deklarationer, men nog borde det ha funnils plals för ett omnämnande även av dessa frågor i elt inlägg som rör svensk säkerhetspolitik och svensk utrikespolitik.

Men, herr lalman, läl mig gå över lUl nägra andra frågor. Jag blev litet förvånad över kriliken frän folkpartihäll mol regeringen för brislande inlresse för frågorna i Sydafrika. Den som i Förenta nationerna har kunnai observera hur svenska regeringen varil lill den grad ivrig all den ibland sökl komma med bland förslagsställarna till även föga genomtänkta resolutioner frän afrikanskt häll men därvid avvisais med kaUa handen frän jusl dessa afrikanska stater har svärl att la den krUiken pä allvar. Icke har Sverige brustit i del avseendet. Jag tror snarare all medlemskapet i kolonialkommillén i forlsällningen, särskill sedan åtskilliga stater lämnat denna kommitté, kommer all medföra allvarUga problem för oss, vUka nalurliglvis gär alt lösa om man viU spela för galleriet men knappasl om man viU upprätthäUa svenskt traditionellt anseende för en realilelsbetonad ulrikespolilik.

Ja, därmed skall jag faktiskt tUlåla mig all cilera en aUdeles färsk arlikel i London Times. Det kanske kan vara nytligl. Där sägs i gärdagens nummer alt Sverige kan alltmera komma all spela en roll i världen med »en geslernas politik, slarkl influerad av moraliska och känslobetonade överväganden». Det är den lyp av diplomati som behöver en predikstol, skriver förfallaren i London Times och tillägger all »en nalion vars diplomali i hög grad är dikterad av sin allmänna opinions idealistiska påtryckningar offrar inle silt oberoende. Man kan bli en smula obekväm för andra att leva med, i synnerhei om nationen i fräga spelar en allimer aktiv internationell roll och använder sin neulralilel som en språngbräda för vidgad inblandning i stället för som en skyddsvaU."

Del var elt genereUt omdöme. Jag återger det ulan kommentar. Däremot vUl jag möjligen uttrycka min förvåning över all del märkliga uttalande som gjordes frän amerikanska utrikesdepartementet häromdagen icke sävill jag har kunnat finna har blivit föremål för nägon kommentar i dagens debatt. Uttalandet lyder; "att våra historiskt varma relationer tUl Sverige har varil ansträngda". Det är ett resultat av bl. a. den svenska attityden mot den amerikanska poliliken. Del är dock elt ganska  uppseendeväckande   uttalande.   Möjligen  kunde   man finna ell

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

111

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

122

resullal av densamma i den slörre grad av återhållsamhet som tycktes mig prägla utrikesministern i hans första deklaralion i fräga om den amerikanska politiken i jämförelse med förra ärels uttalande. Men han återvann ju snart sill friska mod i replikerna dä han bl. a. ganska onyanserai, tycktes det mig, förbigick en sädan viklig sak i diskussionen om EEC-medlen som att Förenta staterna unUateralt erbjöd sig att sätta slopp för B-stridsmedlen — en försummelse som förste vice lalmannen lade lUI rätta i silt inlägg.

Jag skall be alt elt ögonblick fä gå in pä dagens debatt. Den lycks mig frän regeringens sida — framför aUl frän statsministerns och ulrikesminislerns — vara upplagd som en kätlareprocess ulan källare. På allt säll söker man ifrågasätta trovärdigheten i neulralitelsdeklaralionerna. På alll sätt söker man fä fram all talarna för i varje fall två partier icke menade vad de sade, att de i själva verket icke anslöt sig tUl den svenska neutralitetspolitiken. Jag fick fakiiski i minnet, när jag hörde utrikesministern, del gamla uttrycket: skaffa fisken luft. Nog tyckte jag alt utrikesministern i talarstolen behövde litet luft när han tUl den grad mäste slå omkring sig all han fann del faklum att herr Bohman åberopade herrar Undén och Hammarskjölds inlägg frän år 1951 som ett brott mot neutralitetspolitiken eller när han fann att en kommentar UU diskussionerna i Tyskland om öst- och väslpoliliken stred mol den svenska neutralitetspolitiken. Dä gär man ganska längl i försöken att finna inrikespolitiska slagträn, och del anstår väl ändå inte en utrikesminister.

Medan jag är inne på dagens debatt vill jag stäUa en fräga tUl herr Antonsson via protokollet. Gäng pä gång älerkommer herr Anlonsson UU att vi nu frän Bryssel fäll besked om att neutralilelspoliliken icke går alt förena med medlemskap i EEC. Nu vUl jag fråga: Vilka besked har vi fält på den punklen? Såvitt jag vel har inga förhandlingar förts därom. Herr Anlonsson och jag tUlhör samma utrikespolitiska institutioner i Sveriges riksdag, och bland de dokument vi båda har fält gemensaml finns inga uppgifler därom. Jag vet inte om herr Anlonsson har specialinformalio-ner, men vi andra har i varje fall inte fått några sädana informationer.

Jag skulle tro att aUa parlier i denna kammare är fulll överens om all etl förverkligande av Davignonplanen för Sveriges del icke skulle gä att förena med svensk neutralitetspolitik sädan vi uppfatlar den. Det är vi helt pä del klara med, men del är väl inle del saken gäller. Den gäller närmast om vi genom förhandlingar skulle kunna fä tUl stånd en annan ordning för neutrala och alliansfria länder. Del är den sidan av saken som aldrig har belysts. Därför förstår jag inle vad herr Äntonsson menar när han säger alt vi har fält besked från Bryssel. Vad är det för besked?

Över huvud taget är det, nu återkommer jag lUl inrikespolitiken inkapslad i utrikespolitiken, i denna ansträngda handelspolitiska situation för värt vidkommande — för den är ju ansträngd - litel nervöst hybrisartal när det heler i regeringsdeklarationen all om della "skall" förhandlas. Vem är vi, som säger alt vi skaU förhandla med sex slaler i Europa om delta? De sex staterna har väl sitt att säga lUl om ocksä. Vad menas med ordel "skall" i det sammanhanget: om detta skall förhandlas? Det är inte vi som bestämmer om förhandlingarna och deras gäng. Del är

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

tvä   parter   i   förhandlingar   som   bestämmer   säväl   innehåU,   lid   som     Nr 55 utrymme.

Över huvud taget hade det varit bättre, herr talman, om debaiten i dag hade präglats mindre av strävan all finna inrikespoliliska fallgropar än av en slrävan all försöka mobUisera upp en gemensam förhandlingsallilyd frän Sveriges riksdag och Sveriges regering. Del är beklagligt alt sä icke skedde och det var beklagligt att herr statsministern, genom alt utesluta delar av en frän folkpartUedaren citerad mening, nådde en retorisk effekt som kanske var slående för ögonblicket men som faller platt lUl marken när protokollet föreligger. Så hade inle denna debatl bort föras. Silualionen är för aUvarlig för del.

Hen MÅBRINK (vpk):

Herr lalman! Även i ärels utrikesdebatt har ett flertal lalare gjori hänvisningar tUl den aUtjämt pågående aggressionen från USÄ-imperialis-men. Jag skall senare anknyla härtiU.

Men läl mig först ta upp utrikesministerns omdöme all utvecklingen i Europa varil mer hoppingivande än förr, I sammanhanget betygsattes den västtyska regeringens - enligt deklarationen - poliliska handlingskraft och klara verklighetssinne. Här åsyflas del väsllyska erkännandet av Oder-Neisselinjen, avståndstagandet frän territoriella anspråk etc. Men högst väsentligt är del faklum att avtalen med säväl Sovjetunionen som Polen inle är ratificerade. Deklaraiionen åberopar Bonnregeringens deklaralion om att en förutsättning för ratificering är överenskommelse i Berlinfrägan, Del är emellertid pä denna punkt som verklighetssinnet hos Bonnregeringen tar slut. Därmed framslår ocksä erkännandet av Oder-Neisselinjen, de nuvarande gränsernas okränkbarhet elc, i sin rälla dager.

De ideliga tUltagen att anordna officiella väsllyska sammankomster i Västberlin är politiska demonstrationer som röjer eftergifter för en politik gentemot öst, gentemot DDR, som man säger sig ha lämnal.

Jag kommer, herr lalman, in pä några frågor i anslulning härUll som är av belydelse för bedömande av svensk utrikespolitik. Politiskt verklighetssinne måsle innebära alt skapa möjligheler för en uppgörelse i Berlinfrägan, som sagls vara förulsällningen för en ratificering av avtalen med Sovjetunionen och Polen, Politiskt verklighetssinne mäsle innebära att skrida tUl erkännande av grannlandet Tyska demokratiska republiken. Det finns trots allt anledning att tro all del inom Förbundsrepubliken växer fram en opinion för att i handling la ell om poliliskl verklighels-sinne vittnande sleg. Vad har nu detta med vårl lands hållning att skaffa? Tyvärr forlsäller den svenska regeringen all inla en position i exempelvis erkännandefrägan som innebär att vi skall avslä frän alt ta elt steg i riktning mot en normalisering av relationerna länderna emellan, dvs. etl sleg som skulle bidra lUl en sådan normalisering. Ett svenski erkännande av den ena av de båda tyska staterna, sägs del, skulle störa den västlyska regeringens politik visavi grannlandet DDR och öststaterna. Men om denna i verklighelen är en politik för normalisering är det absurt all beteckna ett svenskt sleg i samma riklning som störande. Hur kan man påslå att Bonnregeringen kan bli "störd" om den i verklighelen har en sädan linje?

123

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

124

Ell faklum som vi inle kan komma ifrän är att del existerar tvä tyska staler med två hell olika ekonomiska syslem. Vore del inle på liden att den svenska regeringen konstaterade detla självklara faktum?

Del finns, herr talman, ytterligare etl land som är delat i tvä hälfter, nämligen Korea. Där finns också tvä slaler med tvä helt olika ekonomiska system. Den södra halvan, Sydkorea,-har Sverige erkänt, men regeringen vägrar all erkänna den nona halvan, Nordkorea.

När utrikesutskottet avstyrkt våra tidigare motioner om erkännande av Nordkorea har utskotlels molivering varil alt ell erkännande "skulle störa övervakningskommissionens arbete". Detla är en märklig motivering. Det är väl ändock sä alt en normalisering av förbindelserna mellan olika länder och folk ocksä underlättar en lösning av olika tvistefrågor. Vad jag kan förstå skuUe etl erkännande av Nordkorea underlälta övervakningskommissionens arbete. Kan det för övrigt anses som neutralt all erkänna den ena statsbildningen men inle den andra?

Del finns vissa fakla som bör nämnas när det gäller utvecklingen i Nordkorea.

År 1946 svarade industrin där för 28 proceni av nationalprodukten. I dag svarar induslrin för nära 80 proceni av nationalprodukten. Nordkorea är prakliskl taget självförsörjande i aUa avseenden. Pä del sociala området har stora framsleg gjorls. Del gäller ocksä ulbildningen. Detta har numera dokumenterats i ett flertal svenska lidningar, TV-program och ultalanden av personer som besökt landet. Alla kan omvittna den enorma ulveckling som ägl och äger rum i delta land,

Nordkorea är en i högsia grad livskraftig statsbUdning med en mycket självsländig politik och ulveckling.

Krigen i Indokina ulvidgas allimer. USA-imperialismen har invaderat Laos och Cambodja.

USA gör sig skyldigt lUl fruktansvärda brott i Vielnam. Del sägs att massakern i Song My var elt misstag. Men Uknande övergrepp sker ocksä mol civUbefolkningen pä mänga andra ställen i Vielnam. Alla känner Ull de enorma mängder giftiga kemikalier som USA vräker över Vielnam. Vi vet också att dessa kemikalier orsakar ärftliga skador hos människor. Det finns områden som blivit besprutade och där man kunnat konstatera en enorm ökning av anlalel fosterskador. Men dessa kemikalier orsakar också allvarliga rubbningar i naturen.

Trols della anser den svenska regeringen alt USA inte begår folkmord i Vietnam. I etl interpellationssvar i riksdagen ansäg utrikesministern följande: "Vi har däremot inte kunnat finna att Förenta staternas regering skulle ha medvetet uppsåt att förinta del vietnamesiska folket."

Det är också anmärkningsvärt att regeringen ännu inte erkänt den regering som har stöd hos det sydvietnamesiska folket, nämligen PRR, Sydvietnams provisoriska revolutionära regering. Forlfarande har man kvar de diplomatiska förbindelserna med Saigonjuntan. Vad representerar Saigonjunlan? Vad jag kan förstå representerar denna junta enbart sig själv och knappt det. Att dessa herrar över huvud taget kan utgöra en regering beror enbart pä stödet frän hundratusentals amerikanska soldater. Denna junta är delansvarig för de grymheter som begås av USA mot det vietnamesiska folket, och den kan därmed inte heller representera detta folk.

Den 6 juni 1969 hölls en kongress med valda representanter från olika organisalioner i Sydvielnam, Denna kongress valde Sydvielnams provisoriska revolutionära regering, lill vUken FNL överlämnade sina statsfunktioner. Det är denna regering som represenlerar del sydvietnamesiska folket, och jag vUl med nägra exempel visa pä vilken ulveckling som ägl rum i de befriade områdena,

PRR och FNL har befriat ungefär tre fjärdedelar av Sydvielnamns territorium. Man har genomförl en jordreform. Äv Sydvielnams 3 200 000 hektar odlad jord har något mer än tvä tredjedelar delats ut lill bönderna. Denna reform har höjt de fatliga och jordlösa böndernas levnadsstandard väsentligt. 1 de befriade områdena har man trots ideliga anfall öökat risskördarna. När etl område befriats, har PRR och FNL sall i gång kampanjer mot analfabetismen. Vidare har i de befriade områdena ulvecklals ett skolväsende med över 7 000 läg- och mellanstadieskolor med omkring en miljon elever.

Herr talman! Del minsta man kan begära är all Sverige avbryler sina förbindelser med Saigonjunlan saml erkänner PRR. Della är ell krav som stöds av en aUl stöne folkopinion i vårl land. Del är också elt krav som länge har rests av den aktiva Vietnamrörelsen i Sverige,

När utrikesutskottet behandlade våra moiioner 1969 och 1970 om erkännande av PRR, motiverade utskottet sitt avslagsyrkande med att säga att läget i Sydvietnam skulle vara oklart, ömtåligt och svåröverskådligt. Dessa motiveringar är falska. Dylika motiveringar kan inte gagna arbelel för att fä ell slut pä del utrotningskrig som USA och Saigonjunlan bedriver. Det finns, hen lalman, bara en lösning pä Vielnamfrågan, och den är alt USA-trupperna lämnar landel omedelbarl och all Vietnams folk fär beslämma sin egen ulveckling. Sveriges misstag att erkänna Saigonjunlan, vilket ger denna etl drag av legalitet som icke underlättar en lösning, mäsle korrigeras.

TiU sist. I utrikesministerns tal kan följande citeras när del gäUer situationen i södra Afrika: "Sverige har nu blivit medlem i FN;s särskUda kolonialkommillé. Detla medlemskap ålägger oss ett särskill ansvar, när det gäller debatter och beslul i frågor som berör södra Afrika."

Jag vill erinra om alt den portugisiska fascistdiktaiuren bedriver elt utrotningskrig i Guinea-Bissau — del s. k. Portugisiska Guinea — i Angola och i Mozambique. Man använder samma fruktansvärda meloder mot civUbefolkningen i dessa kolonier som USA-imperialismen använder i Vietnam. Man använder napalm, växtgifter, splillerbomber, flygplan, kulsprutor och andra vapen. Mänga av dessa vapen har kommii som gåvor frän NATO-länderna. Men de porlugisiska inkräktarna drar sig inle heUer för all anfaUa andra länder som siöder befolkningens befrielsekamp i kolonierna. Jag vill erinra om anfallet mot Guinea-Conakry.

Jag vel inte riktigt hur jag skall tolka utrikesministern när han i dag talar om "särskUt ansvar i debatter och beslut i frågor som berör södra Afrika".

Den 19 november 1970 antog FN:s generalförsamling en resolulion mol Portugal med 99 röster mol 7 och 17 nedlagda. De nordiska länderna var bland de 17 som lade ner sin röst. Resolutionen påminde om all Portugal trots lidigare FN-beslut vägrat sina kolonier självsländighel.

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspoUtisk debatt

125

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

Man fördömde kolonialkrigen som Portugal för mot sina Ire kolonier. Man uppmanade NATO-länderna alt dra lUlbaka silt ekonomiska, militära och politiska stöd tUl Portugals kolonialkrig. Man uppmanade ocksä lill bojkolt mol Portugal, inklusive förbud mot företag att etablera sig i Portugal och dess kolonier.

Är det delta ansvar Sverige och dess regering skall ha i fortsättningen? I de tre kolonierna finns i dag mäktiga befrielserörelser som har en stark förankring och ell slarkl slöd hos befolkningen. Slora områden har blivii befriade, och man bedriver här ett omfattande socialt och ekonomiskt arbeie.

Del är särskUl tre befrielserörelser jag i det här sammanhangei vill nämna: PAIGC i Guinea-Bissau, MPLA i Ängola samt FRELIMO i MoQambique,

Del hade varil värdefulll om utrikesministern i dag klart fördömt Portugal och uttalat sitt fulla stöd för de rörelser som nu bedriver en kamp för att folkel i de portugisiska kolonierna självt skall få bestämma över sill land.

126

Herr SJÖNELL (c):

Herr talman! "Sveriges förhällande tUl främmande makter är goll." Denna gamla välkända fras som återkom även i ärels Ironlal, del första efter den radikala ändring i konstitutionen som införandel av enkammarriksdagen utgör, kan i mängas tycke vara en utsliten kliché, mogen för den hisloriska skräpkammaren. Ulifrän vissa synpunkler kan nalurliglvis nägol fog finnas för en sädan uppfattning, men söker man belrakla vårt lands läge i dagens oroliga värld utifrån ett någol djupare perspektiv fär den gamla frasen bäde kontur och etl meningsfylll innehåll.

Sävill jag kan förslå saken finns del endasl ell slags konsekveni genomförd politik som konstituerar rätten för ell land alt med lugn övertygelse hävda alt dess förhällande lUl andra stater är gott, och det är en fast neutraliletspolilik.

Sanningskriteriet för påståendet i fräga är nämligen del, all med och i uttrycket "främmande makter" måste avses och inräknas samtliga stater, nära och fjärran, oberoende av om de råkar tillhöra del ena eller andra stormaklsblocket eUer någon annan maklkonstellation. För all ell lands förhållande Ull en rad utländska stater på olika ulvecklingsnivå och med de mesl disparata värderingar av de poliliska grundfrågorna skall kunna betecknas som gott i grundbetydelsen konflikllöst, måsle landel i fräga uppenbarligen avstå från att engagera sig tUl förmän för, respekiive emot, nägon speciell blockbUdning med poliliskl syfte. Landet i fråga rnäsle sålunda föra en alliansfri politik i fred, syftande UU neutralitet i krig, med andra ord den politik som Sverige för eUer åiminstone söker föra.

Att vi valt denna linje innebär emellertid icke alt vi härmed avsvurit oss rätten all kritisera förhåUanden utanför våra landamären, som vi finner strida mol elementära frihelsbegrepp eller utgöra angrepp på mäniuskors integritet och värdighet. Svenska folkets starka avsky för de angrepp pä dessa för oss heliga ting som den amerikanska krigföringen i Indokina innebär måsle alllsä konkretiseras inle bara i enskUdas och organisationers reaktion utan ocksä i officiella svenska avståndstaganden.

Detta mäste självfaUet ske oavsett om platsen för övergrepp ligger fjärran från vårt land, som faUet är med Bortre Asien, eller inpå våra knutar, som faUet varit när den sovjetryska krigsmaskinen brutalt krossat frihelsslrä-vanden i Centraleuropa.

Den neutraliletspolilik som vi efter bästa förmäga och förutsättningar söker driva har som primär bevekelsegrund naturligtvis att slå vakt om vårl lands och folks egna intressen, som vi tror bäst gagnas av en sådan politik. Men med världens uppdelning i gigantiska maktblock, som ständigt söker manövrera sig in i nya fördelaktigare positioner, har del pä senare lid — även hos supermaklerna - uppställ en klar förståelse för och kanske tUl och med en önskan om all etl liiel men ekonomiskt betydelsefullt land som Sverige vandrar vidare på den väg som plägat kallas medelvägen. Som förhållandena i dag ser ul i Europa - en klassisk krigsskådeplats århundradena igenom — finns det i varje fall ett klarl intresse för omvärlden att det i Nordeuropa finns ett land som konsekvent vägrar att engagera sig i del slorpolitiska schackspelet ulan håller sig neutralt.

Det är, hen talman, denna vårt lands konsekvenla grundinställning belräffande engagemang pä del utrikespolitiska området, som efter de sonderande samlalen i Bryssel under hösten och vintern fört fram lill slutsatsen all vårt land icke kan söka fullt medlemskap i EEC.

Jag lycker all del nu faktiskt är dags all avdramalisera debatien om vårt förhållande till Gemensamma marknaden. Det borde i vårt eget intresse t, ex. lalas med något mindre bokstäver om de mer eUer mindre gräsliga följder som mäste drabba vårl folk därför att vi lUlkännagivil alt vi inle kan länka oss en lOO-procentig anslutning tUl etl västeuropeiskt maktblock, som gradvis ämnar aktivisera en gemensam utrikespolitik och sannolikt som en följd härav även en gemensam försvarspolitik. En självklar ambition i sammanhangei är ocksä all snabbt och effektivt söka dämpa EEC-halarnas försök att fastlägga varie samröre med EEC som en närmast pestsmittad hantering.

Vär neutralitetspolitik är inte och får inte bli bara ett i högstämda ordalag avfattat dokument, försett med ell kronprytt sigill innehållande en brasklapp genom vUken vi vid läglig lidpunkl kan slinka undan kärva följder av vår manifestation. Denna vår vilja kommer att respekteras av omvärlden icke på grund av ord och deklarationer frän vår sida utan lill följd av våra gärningar. Och vi mäste vara beredda lUl gärningar som innebär uppoffringar av olika intressen, som kan förefalla angelägna, bl. a, av ekonomiskt slag.

Det är möjligt, herr talman, alt vi genom att avslå från fulll medlemskap i EEC på läng sikt kan lida större eller mindre ekonomiskt förfång, men jag är inte övertygad härom. Med den tUlgång tUl och förmån av skickliga förhandlare som vi har bör det ligga inom möjligheternas gräns att få stånd en sådan uppgörelse med Gemensamma marknaden att de eventueUa nackdelar som kan följa av alt vi icke godtar fullt medlemskap effektivt eUmineras, Men förhandlingarna mäsle dä också föras med kraft och konsekvens mol elt klarl faststäUt mål. Vi mäste aUtså fastslå vad del är vi vUl och vad som gagnar värl folks iniressen i bäde det korta och långa perspektivet.

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

127

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

128

Sävitt jag kan finna finns det dä bara tvä allernaliv alt välja mellan: alt hell slälla sig ulanför med lolal handelspolilisk isolering som följd eller all sikla lUl elt förhandlingspaket med frihandelsaspekten som grundläggande element. Del försia allernalivel måsle uppenbarligen uteslutas av varje vettig människa som har någon omsorg om vär framtida välfärd för ögonen. Etl land där utrikeshandeln representerar inemot 25 procent av bruttonationalprodukten och där 60—70 procent av exporten gär pä nuvarande och presumtiva EEC-länder kan icke slälla sig utanför ett inlimi och omfallande ekonomiskl samarbete med dessa länder. En påtaglig och brutal följd av en sådan vanvettig politik vore massarbetslöshet, andra liknande konsekvenser all förtiga.

Vi måsle alltså sikta pä elt förhandlingsresultat som säkrar vitala ekonomiska intressen och sålunda byggs upp omkring en sä längl möjligt restriktionsfri frihandel. Den senare kan konslit.ieras genom två syslem: tullunion eller frihandelsomräde. En tullunion innebär som bekant borttagna tullar och handelsrestriktioner mellan de i unionen dellagande staterna och en gemensam tullmur mot Iredje land. EEC:s yttre lullram pä den nivå denna fåll efler Kennedyronden är lält för oss all accepiera och behöver inle medföra några bekymmer. Ell frihandelsomräde har heller inga tullar mellan områdets stater inbördes, men bibehållna individuella yttre tullar. Det senare medför alt man för all undvika snedvridningar av varuströmmarna mäste arbeia med s. k. ursprungsbevis, vUkel fungerat relativt hyggligt inom frUiandelsomrädel EFTA. I en jättemarknad omfattande prakliskl laget hela Väsleuropa med ca 10 stater som dellagande blir emeUertid den byråkratiska apparaten all utfärda och konlrollera ursprungsbevisen kolossall stor och otymplig och knappasl praktiskt lUlämpbar. Sverige skulle dessulom med de lägsta tuUarna i Europa, som vi knappast skulle kunna höja utan åtskilliga komplikationer, i frihandelsomrädesalternalivel uppvisa en glugg i den europeiska tullmuren, som skulle locka in mängder av varor, vilka annars skulle ha avsatts inom det övriga Europa. En sädan konsekvens skulle bli etl övermäktigt hot mot vår hemmaindustri, något som på sikl skulle underminera vår förmäga alt effektivt hävda vär neulralilelspoliUk.

Sluisatsen blir i varje fall för min del all den frihandel som måsle utgöra grunden för vär uppgörelse med EEC bör konstitueras genom en tullunion. Vi har ju också siklat på en sädan union genom vår ansökan av den 10 november 1970, Tullunionen fär givelvis kompletleras med annal samarbete i olika former säsom pä jordbruksområdet, forskningsområdet och det immaterialrätlsliga området, i fräga om fria kapitalrörelser, fri etableringsrätt m. m. Endasl förhandlingarna, genom vUka vi naturligtvis även får ikläda oss förpliktelser för att uppnä det vi önskar, kan emellerlid faslslä den definiliva katalogen över rättigheter och skyldigheter,

I sammanhangei finns del, herr talman, anledning alt något uppehåUa sig vid den i debatten flitigt använda termen handelsavtal, som av mänga anges som den enda tänkbara samarbelsformen. I leknisk mening finns del tvä sorlers handelsavtal, preferentiella och icke preferentiella avtal. Det försia skulle innebära att EEC genomförde tullsänkning pä en viss eUer vissa varugrupper mol all vi gör moisvarande sänkning pä samma

eUer andra varugrupper. Punktvisa tullsänkningar på beslämda vam-grupper alllsä. Det inses lätt att en sädan utväg är otänkbar om vi viU bevara vår industris konkurrenskraft. Icke preferentiellt handelsavtal innebär att generella tuUsänkningar görs pä samtliga i varuutbytet ingående varor, men belyder också enligl GATT-bestämmelserna att dessa tullsänkningar mäste genomföras även mol tredje land. All EEC skuUe gä med på en sådan äigärd framslår av nalurliga skäl som renl orimligt. Bollandet med handelsavtal som alternativ borde därför saklöst kunna avföras ur deballen, eflersom endasl den ena formen, den preferentiella, är teoretiskt länkbar, men skulle leda tUl ekonomisk isolering om den kunde praktiskt genomföras.

Om sedan formalislerna i den väldiga Brysselbyräkratin mäste sätta en etikett pä det slutgiltiga förhandlingspaket som vi hoppas uppnä, kan säkerligen Romfördragets § 238, associeringsparagrafen, komma lUl användning. Det är icke bara den holländske utrikesminisiern Luns ulan även andra ledande EEC-poUliker som pä senare lid anseit associering vara en lämplig samarbelsform för oss. Varken § 238 i Romfördraget eUer andra senare beslutade tUlämpningsföreskrifter andas för övrigl ell enda ord om att denna paragraf bara skulle gäUa u-länder.

Det är emeUerlid förhandlingsresultatet som är det väsentliga, icke den etikett som man lUl äventyrs åsätter della resultat.

Jag sade nyss, herr lalman, att vi nu, sedan de sonderande samlalen i Bryssel avslutats, i förhandlingsarbetet måsle arbeia efler en fasl och konsekvent målsättning, klara pä vad vi vUl. Det är dä i den ömtåliga situation som föreligger, dä det utomordentligt viktiga och komplicerade förhandlingsarbetet skall igångsättas, ytterligt olyckligl för att icke säga ömkligt alt ledande socialdemokrater gör opåkaUade och diffusa ullalanden som skapar förvUring om vad vi egenlligen menat med "nära, varaktigt och omfallande samarbete" i tullunionens form, som vi fakiiski begärt i vår ansökan av den 10 november 1970. Under loppet av någon vecka — del var vissl förra veckan — fann sig såväl Arne Geijer som utrikesminister Nilsson föranlåtna all ultala tvivel på alt vi skulle kunna åstadkomma en tullunion med EEC. Vad menar herrarna egentligen? Eftersom medlemskap numera är uteslutet är det kanske det förkättrade handelsavtalet - som jag nyss har behandlat — som spökar. Hellre än alt skapa förvirring och även löje borde ansvariga politiker i nuvarande läge hälla tyst och styr på nerverna, sä att förhandlarna kan fä försöka all pä bäsla sätt förverkliga intentionerna i vår ansökan av den 10 november. För att detla skall kunna lyckas krävs ätminsione frånvaro av extraturer pä hemmaplan innan förhandlingarna ens har börjal.

Jag skulle slutUgen, herr talman, vUja beröra en företeelse som jag tidigare behandlal ganska utförligt och som börjar anta en framirädande plals i debatien bäde här hemma och utomlands. Jag syftar pä de multinationella eUer mångnationella förelagen.

Dessas snabba framväxande mol ökad makt och oberoende av i försia hand de små nationalstaternas strävan all hävda sina folks nalurliga iniressen är en bäde olustig och olycksbådande företeelse. Ell drasliskl belägg för dessa företags syn pä sin egen ställning och nonchalans, ja förakt för vitala nationeUa intressen var Henry Fords kärva ålhulning av

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

129

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 54-55

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

Englands premiärminister härförleden. Herr Ford fann sig föranlåten påpeka all del "icke var nägol fel pä Fordbilarna ulan det var England del var fel pä". Synen, herr lalman, är föga uppbygglig. Den främsla represenlanlen för del slolla Albion, inom vilket för inle så länge sedan solen sades aldrig gä ner, stående med hallen bildligt i hand mottagande snubbor av chefen för ell gigantiskt multinalionelll företag. Del är uppenbart att nägol drastiskt mäsle göras, och della omgående, om icke världens fria demokraliska stater skall komma under nya maktstrukturers järnhårda färla, en makt, vars utövning icke kan kontrolleras i parlamentarisk ordning ulan agerar utifrån oåtkomliga slorebrorsrum.

Nationalstaterna, åiminstone de mindre av dessa, har icke tUlräcklig ekonomisk kraft all hävda sig mol sädana bjässar, ulan dessa mäste tacklas av beslulsamma staler i samverkan. En sädan samverkan kan konstitueras av en meUanslallig sammanslutning av t, ex. EEC:s lyp, där tUlräcklig styrka kan uppbådas som motvikt. Gemensamma regler för beskattning av de multinalionella företagen, för arbetsvillkoren rörande den i dessa förelag anslällda personalen elc. mäsle kunna ularbelas, faslslällas och tUlämpas gemensamt. Kanske vore det, herr lalman, en intressanl ambition för vårl land i förhandlingsarbetet med EEC all söka åstadkomma åtminstone ell embryo lUl beslämmelser som syflar tUl all faslställa ramar för de multinationella förelagens verksamhet, i försia hand i Väsleuropa.

Allra sist, herr lalman, nägra ord om Nordek. I ljuset av senare händelser framslår Nordeks genomklappning på själva mållinjen som djupt olycklig för att icke säga ödesdiger.

Den ekonomiska styrka, som etl fullt utbyggt Nordek skulle ha fått, skulle ulan tvivel ha givit de nordiska länderna en ulomordenlligi slark förhandlingsposilion mol bäde EEC och andra mäktiga sammanslutningar, de multinationella företagen icke alt förglömma.

Med hänsyn tiU osäkerheten i fräga om utgången av Englands EEC-förhandlingar mäste lägel i dag belraklas som utomordentligt labilt. Del finns då alla skäl alt sä att säga hälla grytan kokande och arbeia för vad jag skulle vilja kalla en Nordekberedskap. Hur del än gär med Englands och de nordiska ländernas EEC-förhandlingar kommer Nordek all sländigl ruska om del sjuka samvetet, som nordiska politiker får dras med, lUls klarsyn — och varför icke slatskonsl — lagit över obeslulsamhel och dvärgalåt. 1 delta sammanhang bör Sverige känna det största ansvaret.

130

Herr BJÖRCK i Nässjö (m):

Herr lalman! Vi kan i dag konstatera att Sverige i den här omgången inte kommer att bli medlem av EEC. Regeringens deklaralion den 18 mars om all man inte längre belraklar ell medlemskap i EEC som realistiskl kom bara litet mer än fyra månader efler del att handelsminister Feldt i Bryssel hade förklarat alt det "av dessa prakliska skäl synes lämpligl att tUl en senare lidpunkl skjuta på överläggningarna om formen för Sveriges anknytning lUl de utvidgade gemenskaperna". Vad som alltså kunde vara neutralt i november var inte längre neulrall i mars månad. Del gäller, herr talman, verkligen att hänga med i svängarna för all inle

hamna ulanför de kritstreck som av Iradilion dras i Sverige kring varje försök all föra en debatt om värl lands utrikespolitik och dä särskUl om innehäUet i den av oss förda neutralitetspolitiken.

All regeringen nu har awisat tanken på ett svenski medlemskap har skapat en helt ny situation. Det kan därför vara klokt alt vi frågar oss varför det gick som det gick, i vUken förhandlingsposilion Sverige nu befinner sig och hur Sveriges förhällande UU EEC kommer att gestalla sig pä Ulel längre sikt.

Det gäUer att ha klart för sig att vi i del här landel har fört två EEC-debatter, sida vid sida. Den ena har handlat om huruvida Sverige bör gå in som medlem i EEC eller om Sverige skaU använda sig av en annan teknisk lösning för alt uppnä i stort sett samma resultat i fräga om samarbetets innehåll. Det har ju gång pä gång understrukils att vad vi önskar är ett omfattande, nära och varaktigt ekonomiskl samarbele med EEC. Den debatten om medlemskapet som den lämpligaste anslutningsformen har förls mellan de demokraliska parlierna. Frägan om neutralilelspoliliken har ställ i centmm, medan de alternativ som slär Sverige tiU buds om vi - som nu har skett — skulle awisa medlemskap har berörts myckel knapphändigt.

Regeringen har alltså nu förklarat att etl medlemskap i EEC är oförenligt med den svenska neutralitetspolitiken. Regeringen har emeUerlid inle förklarat varför del skuUe förhälla sig pä del sätlel. Och kanske finns del inle heUer nägra säkra kriierier för della. 1 så fall måste del ju bli en bedömningsfråga, och det vore förmätet av regeringen all hävda att den som i mars håUer fasl vid regeringens bedömning från remissdebatten i januari därigenom skulle riskera tUltron i omvärlden för den svenska utrikespolitiken. Det är etl resonemang som inte pä något sätt håller.

Det finns emellertid några fasla punkter all hälla sig till när man skaU bedöma en svensk EEC-anslutning ulifrän utrikespolitisk synpunkt. Den försia är att man gör klart för sig vad del är Sverige har lovat att göra eUer avhåUa sig från alt göra. Vad vi har gjort är att vi har proklamerat vär avsikt att i händelse av krig i vär omvärld göra allt som slår i vär makt för att svenskt territorium eller svenska resurser inle skall utnytljas för militärpoliliska syflen mot någon annan stat. Del har vi lovat, och del slär vi fast vid. Skälen tUl det här är ju all vi vUl om möjligl häUa vårl land utanför ett krig. Det är ett ställningstagande som säkerligen uppfattas som Irovärdigi av aUa länder.

Men de tidigare svenska förbehållen, pä den liden de specificerades, gick jusl ut på att se lUl all vår förmåga i della avseende upprätthölls. Att vi inte skuUe behöva deltaga i nägra handelspolitiska sanktioner utanför FN:s ram mot vår vilja, att vi skuUe kunna upprätthålla en försörjningsberedskap av vissa varor och att vi skuUe kunna suspendera avtalet eUer delar därav i elt spänt läge eller i en krigssituation - del var neutraliletsförbehäU som vi var ganska överens om. Del var förbehåll som aUa hade med vår neutralitel i krig alt göra. De var därför befogade, och de är det än i dag. Det är möjligt, herr lalman, all det hade varil nödvändigt med fler förbehåll än de här för alt hävda vår förmåga all upprätthäUa en neulral stats förpliktelser. Det var sådana frågor som vi borde ha förhandlat med EEC-staterna om, men det är sådana förhand-

Nr55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

131

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

132

lingar som nu uppenbarligen knappasl kommer alt ske.

Regeringens resonemang bygger på alt tilltron tUl vår ulrikespolilik skulle skadas, om vi hade blivit medlemmar. Nu viU jag fråga om det var tUltron Ull vår förmåga all hälla oss ulanför en konfUkt som har hotals av etl medlemskap eller om del var liUlron tUl vär vilja alt stå utanför. Det är visserligen självklarl att omvärlden måste ha lUltro tUl bäggedera, men i klarhetens inlresse bör denna fräga besvaras.

Om det var tUltron till vår förmåga som var hotad måste detta nödvändiggöra att vi i våra fortsatta förhandlingar klarl säger ifrän pä vUka punkter vi mäste behåUa vär handlingsfrihet och handlingsförmåga. HillUls har detta inte skett. Regeringens uttalade målsättning är närmasle länkbara samarbete med EEC men utan medlemskapels form. Var i samarbetets innehåU, frågar man sig då, ligger den skiUnad som gjorde att vär förmåga att stå ulanför en konflikt var otillräcklig vid etl medlemskap men tUlräcklig vid ell långtgående samarbelsavlal?

Del var kanske vär vilja att slå ulanför en konflikl som skulle ifrågasättas av ett medlemskap. Men den viljan grundas pä vär önskan all hålla värl land utanför ell krig, att bespara värl folk ell krigs fasor. Den vUjan hade inte blivit svagare om vi blivit medlemmar. Den viljan är och förblir trovärdig. Ell sådant syfte kan försläs av alla statsledningar, i synnerhet i de länder som av egen bitter erfarenhei vel vad ell krig kostar i förödelse och lidande. Del är den vUjan som utgör grunden för den svenska neutralilelspoliliken. Genom etl starkt försvar hoppas vi få vär neulralilel respekterad och vår fred bevarad genom all andra operationer än etl angrepp på Sverige skaU anses mer motiverade.

Del är denna vär fredsvilja som länge har varit och är grunden för vär ulrikespolilik, och del är inte nägon ideologisk neutralitet, inle någon känsla av att alla är Uka goda kålsupare. Det är en truism all konstatera, all vi med värt demokraliska styrelseskick, vårt ekonomiska syslem, våra kulturella impulser och våra handelsförbindelser är en del av de väsleuropeiska demokratierna. Detta är inle något som vi har anledning att dölja, i synnerhet som del inle gär all dölja. Ett nej lUl medlemskap i EEC pä grund av en vilja att markera all Sverige slär mitt emeUan öst och väsl är ell misstag. En sådan deklaration eUer etl sådant handlande saknar trovärdighet, Alla i vår omvärld vet alt vi slär närmare väsl än ösl. Ell handlande som försökle göra sken av all vi skulle stå mitl emeUan är heller inle nödvändigi. Det räcker med alt vi förklarar oss vUliga all slä utanför en konflikt och att vi ser tUl all vi har den förmäga som erfordras för detta, försvarspolitiskt och ekonomiskl.

Men regeringen har funnii det förenligt med sina iniressen att redan nu avskriva tanken pä etl svenski medlemskap. Det finns därför anledning erinra om den andra EEC-debatt som vi har i värt land, den om i vUken utsträckning vi skall ha elt långtgående samarbete över huvud tagel med EEC-länderna, Det finns grupper i vårt land som utifrån extrema socialistiska utgångspunkter avvisar ell sådant samarbete. Dessa grupper är smä men högljudda. De har fått sällskap av naivt välmenande unga centerpartister och Uberaler, som inbillar sig all del gär lättare att rädda Norrland, jordbrukel och närdemokralin om vi står ulanför. De viU göra revolution pä svenska och tror att detta förulsätter en svensk isolering.

Del är väl känl alt det finns en vänsterflygel inom del socialdemokraliska partiel som har Uknande uppfallningar. Som exempel kan jag nämna alt del socialdemokraliska sludentförbundel, vars medlemmar efter förbundels nedläggning gätt över tUl del socialdemokratiska ungdomsförbundet, har gjort elt högst anmärkningsvärt ullalande pä sin sisla kongress, Förbundel sade nej inle bara UU medlemskap utan tUl varje form av svensk anslulning tUl EEC. Men förbundel gick längre än sä. Man motiverade nämligen sill beslul med att "ell inträde i EEC skulle nödvändiggöra en ingäende omprövning av formerna för en socialistisk samhäUsomdaning. Tankar om reformism skulle efler en EEC-anslulning säkerUgen omsvepas av löjets skimmer."

Alla människor som är kunniga i socialistisk dogmatik vet alt del finns tvä vägar lUl socialism. Den ena är reformism. Jag frågar de närvarande socialdemokralerna vUken den andra vägen är, alltså den som del socialisiiska sludentförbundel förordade, om vi skulle ha kommii med i EEC.

Nå, detla hot är ju inle särskilt aUvarligt, eftersom del här rör sig om en liten grupp utan kontakt med den slora massan av ungdomar. Men del gär inle att komma ifrån alt det inom det socialdemokratiska parliel har vuxil fram en ny generation som ifrågasätter inle bara en EEC-anslutning utan ocksä mycket annat som sammanhänger därmed. Och det är klarl all regeringen har varil oroad av all under våren behöva möla dessa ungdomsgrapper pä partimölen landel runt. Regeringen har inle hafl kurage nog alt stå fasl vid sin lidigare valda linje ulan faUil undan för det interna trycket från radikala grupper inom partiel, samma grupper som i synnerhet statsministern tidigare har vädjat tUl, Men det är inte bara dessa grupper som nu har kommii att spela en beiydande roll i den svenska EEC-debatten, Centerpartiet t, ex, och dess EEC-linje har ju uppenbarligen slagit knock oul på handelsminisler Feldl, På nägol annal sätt kan man väl inle lyda den omsvängning som har skell frän november förra ärel lill den 18 mars i är. Det är uppenbarligen rädslan inom socialdemokratin för att förlora mer och mer terräng lUl centerpartiet och rädslan för all förlora terräng vänsterut tUl vänsterpartiet kommunisterna som har gjort alt det socialdemokratiska partiet så gott som uteslutande av inrikespoliliska taktiska skäl nu har funnii för goll att ändra sländpunkl. Någol annal tror jag inte all del socialdemokratiska parliel kan fä svenska folkel all tro. Det är aUlsä, herr lalman, för all citera Gösta Bohman, inrikes ulrikespolilik som vi ännu en gäng här ser exempel på, SkUlnaden är väl bara den all konsekvenserna den här gången är nog så allvarliga, aUvarligare än vid sädana här tiUfällen tidigare.

Ingen vel nu hur en förhandlingsuppgörelse kommer all se ul. Vi kan fä en myckel långtgående uppgörelse som ge» oss samma ekonomiska utbyte som ell medlemskap men som utesluter deltagande i de beslutande, men kanske inte de utredande, organen. Fär vi det, måste man fräga sig var skUlnaden finns ur neutralitetssynpunkt. För min del är jag fullkomligt överlygad om alt sisla ordel inte är sagl i EEC-frågan. Jag är ganska säker pä att vi från svensk sida innan 1970-talet är slul kommer alt ivingas ompröva den negativa inställning, som regeringen nu har intagit, pä grund av en ulveckling som den svenska regeringen inle har

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

133

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

några slörre möjligheter att påverka.

För även inom regeringspartiet finns del trots aUl personer som inser all det är en historisk och fascinerande ulveckling som är på gäng i Europa bara någon timmes flygresa från den svenska huvudstaden. Länder som i århundraden ofla varit i krig har inlett elt länglgäende samarbete. Gränshindren i Europa häUer pä alt rivas, barriärer meUan människor i olika länder undanröjs.

För att markera att det ändå finns en gemensam vilja från hela det svenska folkels sida att della i detla arbete viU jag avsluta milt inlägg med elt citat från handelsministerns anförande i Bryssel den 10 november 1970 som väl tolkar också min bedömning av målsättningen för den svenska ulrikespolitiken. SkUlnaden är den all jag häller fasl vid denna bedömning; handelsministern och regeringen har av skäl som jag tidigare i mill anförande har redovisat tvingats överge den. Handelsminislern slutade sitt anförande med att "uttala en förhoppning att de förhand-Ungar och diskussioner som nu har inletts skall vara ell led i uppbyggandet av ell fredligl, fritt, starkt och mot omvärlden öppet och generöst Europa sammansatt av staler som trots sina olika nationella särdrag strävar efter en alll slörre enighel under hänsynstagande lUI allas väsenlliga intressen. Det kan då fullt ut medverka tUl avspänning i hela världen och etl närmande mellan alla folk."

Herr talman! När man läser dessa ord och sedan lar slällning till den deklaration som avgavs den 18 mars, när man märker kontrasten meUan den deklarationen och de här stolta och smält visionära orden, finns det, tycker jag, bara en slutsats att dra av denna förändring, nämligen; upp som en sol, ned som en pannkaka.

Under detta anförande övertog hen talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

134

Herr BJÖRK i Göteborg (s):

Herr talman! I ett inlägg för en stund sedan hänvisade herr Hernelius tUl en artikelförfattare i Times som menade att den svenska neutraUlelspoliliken snarare blivit en språngbräda för inblandning i andras angelägenheter än en skyddsmur. Då kan man undra: Hur vUl herr Hernelius ha del? Menar han alt neulraliletspolitiken enbart skall tjäna som skyddsmur? Det låter väl ändå inte riktigt så när moderaterna vädjar UU oss att visa ett starkare engagemang i Europas enande. SkUlnaden mellan moderaterna och regeringen är väl därvidlag snarare att regeringens och socialdemokralernas engagemang sträcker sig över betydligt större geografiska områden. Om vi i själva verkel är överens om att dagens svenska neutralitetspoUtik icke endast skall vara imiktad på att tjäna som skyddsmur, att bara trångt tiUvarala våra egna iniressen, utan också visa ett ansvar för vad som händer i världen i övrigt - ja, dä kan det naturUgtvis leda tUl alt, när vi frän moraliska och demokratiska värderingar uttalar en mening om vad som händer i olika delar av världen, våra relationer exempelvis tUl Förenta staterna kan bli ansträngda. Men inte har väl hen Hernelius' parti någonsin visal några hämningar mol svenska stäUningstaganden som kunde anstränga våra relationer till den

andra supermaklen. Och man behöver ju bara lyssna till herr Måbrinks anförande litel senare för att fä klarl för sig att del finns svenska sländpunklslaganden som med en viss sannolikhel väcker irrilalion även i Moskva.

Herr lalman! Lät mig sedan övergå Ull nägra personligt färgade reflexioner kring EEC-frågan. Jag länker inte blanda mig i herr Sjönells uppgörelse med dem som enligt hans mening gör opäkallade och diffusa ultalanden om EEC. Jag antog givetvis, liksom alla andra lyssnare, all han därmed avsäg alt rikta elt hugg mol sin partivän Johannes Antonsson. Sedan upptäckte man lill sin förvåning all del gäUde ell uttalande av Torsten Nilsson, som har klarats av lidigare i debaiten här i dag.

Jag tänker inte heller kommentera min yngre namnes senasie inlägg som lydde på all han inle följl vad som har sagls under dagens lopp.

Herr talman! Del klagas ofta över att Sveriges linje i EEC-frågan länge förefallit oklar i utlandets ögon. Något har det väl legat i de klagomålen. Men som vi alla vet hänger del samman med all EEC-problemaliken är särskUt komplicerad för vårt land. Vi har del paradoxala förhållandet att vår ekonomi sannolikt lältare skulle kunna anpassas lUl EEC-reglerna än exempelvis Englands och Norges, samiidigi som vi slär ännu mer främmande än dessa länder för vissa av EEC:s ideologiska mälsätlningar.

1 början av 1960—talet var EEC;s federalistiska övertoner så uppenbara all regeringen och centern kunde bestämma sig för den enkla och lällfaltliga linjen att Sverige bara kunde söka associering. Sedan gick åren, och en del iakttagare trodde sig kunna upptäcka en väsentlig förändring av EEC-problemaliken. Man menade framför alll all de praktiska formerna för ekonomiskl samarbele inom EEC inle skilde sig alllför myckel frän dem som vi blivii vana vid inom andra inlernationella organ där vi medverkar. Resultatet av den omvärderingen var 1967 ärs brev. Men man fådieUer inte glömma all del brevet kom lUl i en förändrad polilisk situation. Socialdemokralerna hade lidil ell allvarligt nederlag i 1966 ärs val, och de tre borgerliga oppositionspartierna - alliså inbegripet även herr Hedlund - yrkade pä all medlemskapsallernalivet skulle hållas öppet. Norge och Danmark var samtidigt angelägna om all Sveriges agerande i EEC-frågan skulle samordnas med deras eget. Och så blev det som det blev. Och del har bundit den svenska förhandlingsuppläggningen ända inlUl nu. Uppriktigt sagl har jag alltid funnii innehållel i 1967 ärs brev en aning svårsmäll. Med all förståelse för de svårigheter regeringen ställdes inför föreföll del mig vara ett slags Ulusionsmakeri, att förutsättningarna för svenskt medlemskap väsentligt skulle ha förändrats sedan början av 1960-lalel. Jag grundade min reaktion på en räll långvarig erfarenhei av diskussioner med politiker frän EEC-staterna. Deras allmänna attityder föreföll mig ytterligt svårförenliga med tanken på svenski medlemskap, och sist och slutligen var del ju de som i sina parlament skulle godkänna en eventuell uppgörelse med Sverige. När jag nägon tid efter brevets överlämnande deklarerade inför etl internationeUt forum att jag personligen skulle ha sympatiserat med den försiktigare schweiziska uppläggningen, om Sverige inte haft all ta hänsyn lUl sina nordiska grannars intressen, fick jag myckel rikligt bannor i folkparti-pressen. Jag tror att del finns en omständighet kring 1967 års brev som

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspoUtisk debatt

135

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

136

inle tUlräckligt uppmärksammats i deballen. Del gav de borgerliga en chans alt tänja brevels innebörd i en riktning som regeringen inte kan ha avsell. Man fick i åratal höra borgerliga utläggningar om all Sverige gav prioritet ät medlemskap, trots att det varken framgick av brevet eller av de muntliga förklaringarna i samband därmed. SkUlnaden var viktig. Regeringen uteslöt inte medlemskap. Oppositionen vUle göra medlemskapet tUl huvudsak. Sä fick vi en snedvridning av debaiten bäde på hemmaplan och pä bortaplan. När man klagar över oklarheten i utlandet, fär man inle glömma alt dessa borgerliga utlolkningar spelade en väsentlig roll i sammanhanget. Det svenska privata näringslivet och dess borgerliga supporters har ofantligt många fler och tätare personkontakter med tongivande och inflytelserika personer i EEC-slalerna än vad socialdemokratin rimligen kan ha. Om dessa kontaktmän beskäftigt spritt uppfattningen all Sverige i första hand önskar medlemskap i EEC, är det väl inte så underligt om man på ledande håll i utlandet har fått uppfattningen all detta är den egentliga innebörden av den svenska linjen.

Jag har ibland upplevat hur del här går lill. Svenska borgerliga politiker försöker inför representanter för EEC-staterna klargöra all svenskt medlemskap är fuUt förenligt med EEC:s målsättningar och att detta är vad vi egenlligen önskar. De möls med höjda ögonbryn och misstänksamma miner, när de inte rent ul fär svarel all del är orimligt alt ha en neutral slal som medlem i EEC. Jag medger all jag i några enslaka fall mött EEC-poUtiker som kunnat tänka sig ett sådanl medlemskap. Men när man närmare granskat deras bedömning har det visat sig alt deras uppfattning om den svenska neutraliletspolilikens innebörd varit tämligen ytlig. Sveriges ulrikespolilik är ju inte precis ett ämne, som håller dem vakna om nätterna. De har resonerat som så, alt Sveriges politik lydligen beslår i alt inte tUlhöra NATO. Eftersom NATO-medlemskap inle är obligatoriskt för EEC-medlemmar, borde det alltså vara möjligt för Sverige att bli medlem. Men detta är ju en tolkning av neutralitetspolitiken, som vi lämnat långt bakom oss. Vi hade för åtskUliga är sedan en diskussion med en tidigare högerledare, som tänkte sig att Sverige visserligen skulle slä utanför NATO men ändå ha ell slags tyst samförstånd med västmakterna i händelse av krig. En sädan tolkning av den aUiansfria politiken har en överväldigande majoritet i riksdagen tagil avstånd ifrån.

Herr talman! I den aktuella deballen om presstöd och annonsskati har Dagens Nyheier hotat med att annonsskalten kan leda Ull all de slora lidningarna inte längre kan hälla sig med fasta utrikeskorrespondenter. Man kan ha olika åsikter om det argumentels tyngd. Jag vUl inte etl ögonblick beslrida kompetensen och sakkunnigheten hos dessa observatörer. Men jag tror att de är ulsatla för samma fara som andra personer som länge varil borta från Sverige, nämligen all de blir främmande för dominerande värderingar i hemlandet. Därför tror jag ocksä att de bidragil tUl alt ge den svenska EEC-debatten elt overkligt drag. Deras informationer må i huvudsak ha varil korrekta, i den män de redovisat EEC;s ulveckling, men de har alllför ofla tappat bort den faktiska svenska bakgrunden. Jag blev livligt påmind om det i januari 1970, när

jag i Europarådets församling mäste la avstånd frän en resolulion, som bl. a. handlade om EEC:s politiska mälsätlningar. Jag mäste vid det UllfäUel deklarera, att om resolutionens tolkning av Haagkommunikén frän december 1969 var riktig, sä var nalurliglvis elt svenski medlemskap i EEC uteslutet. Dagens Nyheters korrespondent pä platsen nolerade med beklagande att jag hade hållit en dundrande neutralilelspredikan och renl av skapat intrycket att Sverige inte var särskilt intresserat av ell medlemskap i EEC, Han menade lydligen all jag uppträn yllersl opassande, medan herr Bertil Ohlin hade varit lite försikiigare i sitt ordval. Han förstod tydligen inte all jag sade precis vad jag mäste säga mot bakgrund av mill partis och regeringens linje.

Ibland har jag undral om inle intrycket av all den svenske stalsministern förra våren skulle ha rest omkring i Europa och bonat om medlemskap för Sverige i EEC har skapats av andra utrikeskorrespondenter, ocksä de utan tUlräcklig kunskap om grundläggande svenska värderingar. Jag har noggranl studerat de offentliga uttalanden som stalsministern gjorde under sina resor, och jag har inle kunnai finna all han i någol sammanhang gick längre i riklning mol medlemskapsallerna-livel än vad vi som tUlhörde del socialdemokraliska fotfolket har framförl pä lägre nivåer, MytbUdningen kring Sveriges EEC-politik har emellertid varil seglivad. Den aklueUa förskjutningen i regeringens bedömning, belingad av den senaste liden ulveckling, har i själva verket varil mindre än vad som framgått av denna mytbildning. Men nog förefaller det som om avståndet lill moderaterna och folkpartiet samtidigt har ökat, därför att dessa parlier som ståndaktiga tennsoldater häller fasl vid positioner som tiden ridit förbi.

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

Herr LARSSON i Bonby (c):

Herr lalman! Uppträdande i hägnet av tvä stycken Björkar skulle jag kanske känna det lockande alt nägol kommenlera i varje fall den förstes anförande, men eflersom den andre Björkens anförande, som var sä fyllt av saklighet, väl avbalanserade den förstes, skall jag nöja mig m'ed all säga alt herr Björck i Nässjö något övervärderade cenlerns roll när det gäller all påverka handelsminislern.

Herr Björk i Göteborg närstående ledarskribenter påslår ibland alt cenlern har traskat snällt efler regeringens ställningstagande i EEC-frågan. Herr Björk påstår här all regeringen skuUe ha traskat efter cenlerns ställningstagande. Som vanligt i sädana sammanhang ligger sanningen kanske någonstans emeUan, Jag tror alt det finns anledning förmoda all tvä partier kan ta slällning vart för sig och ändå komma fram lill samma resullal.

Jag hade annars för avsikt, herr lalman, alt i detla anförande något beröra en svensk roll i internationeUt sammanhang som inle har berörts lidigare i denna debatl. Jag avser dä Sveriges roll i det internaiionella miljövårdsarbetet.

Som del har omnämnts i regeringsdeklarationen i dag är Sverige värdland för 1972 års internationella konferens om den mänskliga miljön. I deklarationen säger man försikiigi och neulrall att man hoppas komma fram lUl åtgärder mot miljöförstöringen. Man hoppas kunna urskilja och

137

5* Riksdagens protokoU 1971. Nr 54-55

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

138

prioritera de uppgifler pä miljövårdsområdet som är angelägnast all lösa genom inlernationella insatser och dra upp rikllinjer för del arbetet.

Jag anser att den förhoppningen är riklig och välment men all den är aUdeles för viljelös, och jag hoppas därför verkligen all del bakom dessa lUI inlel förpliktande förhoppningar ligger myckel mera av både ambition, handlingskraft och politisk vilja, eflersom jag anser det ställt utom alll tvivel all värl land jusl pä miljövårdens område har en uppgifl, ell ansvar, en roll all spela i internationeUa sammanhang. Inte sä all vi skulle vara sä myckel bällre eller kunna sä myckel mer än andra eller att vi skulle ha ulrältal sä mycket mer än andra, men snarare därför att della problemkomplex är av den karaktären all jag tror all vi — trots all Sverige är elt litet land — har en myckel större möjlighel all göra vär stämma hörd; betydligt större i dessa sammanhang än när vi står upp och tycker något om olika konfliktsituationer slormaklerna emellan.

Vi kan dessutom med glädje konstatera all en alltmera enhällig positiv opinion för aktivt miljövårdsarbete tycks växa fram i värl land och alt vi i så måtto kanske har elt Ulel förspräng i internationell bedömning. Huvudansvaret för miljön vUar tU syvende og sidst aUtid på slalsmaklerna, pä polilikerna i varje enskUl land och därmed sammantaget på den internationella politiken. Del kunde ligga nära lUl hands för polilikerna att när del gäUer föroreningsproblemen lela efler enskilda syndabockar, alt tala om olika föroreningskällor, om enskilda exploatörer, all skylla på industrins ekonomiska intressen, men eftersom dessa juridiskt sett i aUmänhel inle begått nägol brott, återfaller ändå alllid ansvarel pä polilikerna och lagstiftarna.

Konflikter kan synas uppslå mellan begreppen miljö och ulveckling, men jag anser alt det uttrycks mycket fint av generalsekreteraren för 1972 års konferens i Sverige Mr. Maurice Strong, Canada, när han säger: "Ehuru konflikter i vissa fall kan uppstå pä kort sikl i avvägningen av grandläggande frågor som befolkningstillväxten industrialiseringen, urbaniseringen och tUlämpningen av vetenskap och leknik, sä kan del ändå aldrig bli tal om en konflikl när del gäller slutmålet som måste innebära uppnåendet av bättre levnadsförhåUanden för hela mänskligheten."

Jag lUläl mig, hen lalman, att inledningsvis efterlysa miljövårds-politiskt uttalad vilja i regeringsdeklarationen, men jag vUl på samma gäng vara rättvis och uttala min stora glädje över de principuttalanden som gjorts för Sveriges räkning av jordbruksminister Ingemund Bengtsson i samband med diskussioner angående FN;s konferens om den mänskliga miljön. Jag vUl inslämma i och hälsa med slörsla lUlfredsslällelse hans uttalanden när det gäller exempelvis havsföroreningsomrädel, önskemål om elt nätverk av mätstationer för registrering av miljöförändringar, miljövårdsarbetets betydelse för u-länderna, bedömningen att det är de falliga som drabbas hårdast av miljöförstöringen saml förhoppningen all det ekonomiska tUlväxtbegreppet måste breddas sä att det kommer att innefatta även kvalitativa aspekler, av vUka en god miljö är en.

Jag vill gärna inslämma i alla de formuleringar som statsrådet Bengtsson använt i FN i della sammanhang. Om inle min finkänslighet hade lagt hinder i vägen, skulle jag ha sagt att jag rent kände igen en del av ordvalet frän gamla cenlermolioner under de senasie lio åren. Del är

inle sämre för del - snarare tvärtom.

Del växande intresset frän allmänhetens sida för miljövårdsarbetet över huvud tagel accentuerar ocksä dess berätligade krav och förväntningar på resultatbringande åigärder frän regeringens sida. Något mäsle hända nationellt och internationellt. Det räcker inte längre med försiktigt hållna resolutioner och rekommendationer. Vi mäsle försöka alt verka för all komma fram tUl rejäla överenskommelser för alt nä praktiska resultat,

Nägra små exempel pä nära häll, t, ex, när del gäller våra närmaste grannar: att rädda Öresund frän all bli en enda slor flytgödselbassäng, all bevara Östersjön från alla de föroreningsfaror som holar och all söka få ell grepp om vilka giftiga kemikaher som följer med våra importerade livsmedel. Det räcker inte längl att lagstifta om en massa förbud — jag länker inte dä särskilt pä användningen av hormoslyr pä björk - mot gifter här hemma, om man samiidigi av kortsiktiga ekonomiska skäl för in över landets gränser födoämnen som utsatts för den exponering av gifter som förbjudits i värl land.

Vad tjänar del lUl alt förbjuda användningen av 50 ton DDT i Sverige, när vi vet all 300 ton varje år föres in med vinden över vårt land?

Jag vUl bara nämna ytterligare etl exempel; medverkan UU etablerandet av ett internationeUt syslem för studier av representativa ekologiska system och tUlskapandet av en internationell databank för insamlandet och bearbetningen av miljövårdsuppgifler frän hela världen.

För att lyckas uppnå resultat av här antydda ambitioner fordras politisk handlingsvilja. Det krävs att regeringar och allmän opinion fär konlinueriig tUlgång till vetenskapligt underbyggda informalioner.

Jag har med delta anförande i aUra slörsla korlhel velal rikta uppmärksamheten pä alt just miljövärdsarbelel är en god och gemensam plattform för inlernalionellt samarbele — mUjön är ju gränslös. Del är min förhoppning all Sveriges regering verkligen skall se tUl all vårl land tUlvaralar sina möjligheter all verka som en pådrivande krafl för mellanfolkliga överenskommelser i syfle att skapa en människovärdig omvärld.

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

Hen ULLSTEN (fp):

Herr lalman! Debaiten i dag har i huvudsak handlat om EEC. Det är väl ocksä ganska naturligt all den har gjort det. Utvecklingen inom den europeiska handelsgemenskapen och formerna för en svensk anslulning är av så central belydelse för vär framlid all dessa frågor måsle fä en framträdande plals i vär utrikesdebatt. Men som herr Helén nämnde i sill anförande, mäsle värl ulrikespoliliska intresse ocksä lillälas omfatta frågor där vi kanske inte ulan vidare kan hävda alt svenska iniressen är involverade, i varje fall inte pä något mer framträdande sätt, men där våra värderingar är det. Jag lycker att della gäller situationen i Sydafrika.

Under de fem sex är som nu gåll sedan situationen i Sydafrika diskuterades myckel och länge i samband med diskussioner om svensk utrikespolitik har förhållandena pä inlel säll blivit bättre för den förlryckla svarta majoriteten. Genoin apartheid dikterar mindre än en femtedel av befolkningen i Sydafrika livsvUlkoren för den återstående

139

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

140

majoriteten, de färgade. Det sydafrikanska samhällel täcks av ett nätverk av lagar som begränsar rörelsefriheten och de poliliska, sociala och ekonomiska rälUgheterna för den färgade befolkningen. De vila har företräde lUl vissa slag av yrken, ensamrätt lill andra. De färgade är hänvisade lUl de hårdaste och sämst belalda arbetena. I gruvorna utgör de en bUlig arbelskrafl för utvinnande av de ofantliga naturrikedomar som finns i Sydafrika, rikedomar som näslan helt förbehålls den vila minoriteten.

Apartheid griper in pä praktiskt tagel aUa områden: undervisning, kidtur, sport, rättsväsende. Den färgade påminns dagligen om alt han betraktas som en mindervärdig varelse med skyldighel alt utslå alla slags trakasserier och skändligheter frän den vita minoritetens sida.

Men del är möjligl att denna minoritets lanke alt man kan bygga en välfärdsstat i lyxklass för en liten del av befolkningen och lämna den stora massan ulanför skall visa sig omöjlig alt genomföra, inle kanske främst av politiska skäl men av rent ekonomiska. Den sydafrikanska ekonomin har under de senaste åren drabbats av svåra problem som delvis hänger samman just med den förda aparlheidpoliliken. TiU dessa svårigheter hör bl. a. brist på arbelskrafl inom sektorer där man utestängt de färgade och avsaknad av en expanderande inhemsk marknad. De vita köparna är för fä, de färgade är för faltiga. Visserligen ökades de färgades genomsnittliga inkomst under 1969 med 2,5 procent och den är högre än i mänga andra näraliggande afrikanska stater - en sak som Sydafrika brukar göra etl slort nummer av. Men priserna är ocksä högre. De har i själva verkel under denna lid ökat med 1 proceni mer än lönerna och i realiteten har de färgade alltså fält en försämring, 68 proceni av Johannesburgs befolkning befinner sig under det s, k. "fatligslrecket".

Det finns också inom Sydafrika de som vägar se eller har intresse av all se sambandet mellan den förda aparlheidpoliliken och den vikande marknaden för sydafrikansk induslri. Finansmannen Harry Oppenheimer, som jag inle i vanliga fall brukar ha anledning att cilera med nägol gUlande, sade för en tid sedan att "ell land som vägrar all utbilda och sysselsätta 80 % av sina invånare kan inle anses riktigt friskt. För all skapa en stabU konsumtionsinduslri fordras även en inhemsk marknad," En sädan, menade han, "kan endast skapas om den färgade delen av befolkningen ges bra arbetsmöjligheter och betalas i förhållande tUl sin arbetsinsats. Del nuvarande syslemet är en långsam marsch mot självmord."

De senaste årens ekonomiska ulveckling i Sydafrika lyder knappast pä att de styrande i Pretoria insett delta samband, I stället försöker man täcka behovet av nya marknader genom att vända sig till övriga delar av Afrika, Del är mol den bakgrunden som vi mäsle se försöken under senare tid lill något som liknar en diplomatisk charmoffensiv gentemot det fria Afrikas stater från Sydafrikas sida. Länder som Botswana, Lesotho och SwazUand har pä grund av sitt geografiska läge i förhällande lUl den sydafrikanska republiken lätt kunnat Ivingas in i elt starkt ekonomiskt beroende av Pretoriaregimen, Malawi upprätthåller som enda afrikanska stat diplomatiska förbindelser med Sydafrika, Med Madagaskar har Sydafrika för en korl  tid sedan ingått etl handelsavtal, som

dessutom inkluderar en beiydande biståndskredil från Sydafrikas sida.

Även längre norr ul i Afrika har man lyckals hitta bundsförvanter. Elfenbenskustens president Houphouet Boigny föreslog för en tid sedan en afrikansk toppkonferens där man skulle överväga om inle den hittUlsvarande isolalionspolitiken mot Sydafrika, som han uttryckte del, hade varit "en verbal eskalering i loml våld" och om man nu inle i stället borde sälta sig ned och resonera i lugnare termer. Han fick instämmanden frän bl. a, Ghanas president.

Men den utåtriktade politik som man har kunnai observera all Sydafrika fört på sistone och som ulan tvivel har hafl en viss framgång har naturligtvis inte bara en ekonomisk sida. Den utgör också ett medel all bygga en skyddsmur mol norr. Genom alt ekonomiskl binda upp de närmaste belägna afrikanska staterna hindrar man att dessa stater används som baser för befrielserörelserna.

I denna kedja av bufferlstaler utgör naturUgtvis de porlugisiska kolonierna Angola och Mogambique liksom Rhodesia de vikligasie länkarna. Del är naturUgtvis av slörsla vikl för Sydafrikas egen säkerhei att den illegala Smithregimen i Salisbury består, att Angola och Mozambique forlsäller att vara kolonier. Deras ekonomiska beroende av Sydafrika är ocksä beiydande. Varken Cabora Bassa eller dess syslerpro-jekt i Ängola, Cunene-utbyggnaden, hade varil möjliga att genomföra utan sydafrikanskt kapital. Det är ocksä klarl att blockaden mol Rhodesia givit etl annat och bältre resullal om inte lan Smith hade fäll hjälp frän Pretoria.

Vad den sydafrikanska politiken syflar lUl - del tycker jag kan vara ganska viktigt all påpeka även i en svensk utrikesdebatt, eflersom situationen faktiskt är annorlunda nu än dä vi, som jag tidigare sade, brukade tala även om denna del av världen — är att behålla det nuvarande bältet av kuvade och lojala slaler och kolonier mellan Sydafrika och del fria Afrikas länder, länder med vilka man vägrar lala politik, t. ex. apartheid, men gärna gör affärer.

Del är såvitt jag förstår mot denna bakgrund vi måste analysera dagens situation i södra Afrika. Södra Afrika utgör en enhel, vars slarka sammanhällande och expanderande maktfaktor är Sydafrika och vars svaga punkl är de portugisiska kolonierna, där del sedan tio är lillbaka pågår ell befrielsekrig.

Om de här molståndsrörelserna, som arbelar i Angola och Mozambique - del är bara dem jag talar om just nu — skulle lyckas, uppslår ett hål i den skyddsmur runt Sydafrika som man byggt upp. Del skulle innebära ell ökal tryck på regimen i Pretoria. Det skulle innebära en psykologisk seger och etl brytande av det hopplösa dödläge som länge har karakteriserat silualionen i södra Afrika.

Del är väl inte sä mycket som vi ensamma kan göra åt den här utvecklingen. Men vi har givetvis som när det gäller andra kriser i världen vär del av ansvarel, i det här fallet när det gäUer all hindra all Sydafrika fär ylterligen en respittid innan man där Ivingas ge upp den omänskliga apartheidpolitiken och när del gäller all skapa förutsättningar för all folken i Angola och Mozambique skall få sin frihet.

Vi kan fullgöra det ansvarel genom effeklivare stöd Ull de molslånds-

Nr55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

141

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

142

rörelser, som i dag för en ojämn kamp mot en portugisisk regim, vilken hämtar sin militära slyrka frän NATO och sina ekonomiska resurser frän EFTA. Vi kan göra del genom en aklivare FN-politik och genom att erbjuda de fria afrikanska staterna i Sydafrikas närhel den ekonomiska hjälp som skulle göra dem mindre känsliga för locktoner frän Pretoria.

Herr HOVHAMMAR (m);

Herr talman! När regeringen klippte av förhandlingarna med EEC om Sveriges fulla anslulning Ull Gemensamma marknaden försatte den oss i en sämre förhandlingsposilion. Vi fick helt enkelt aldrig tiUfäUe alt undersöka hur nära den fulla anslutningen vi kunde komma med en bibehållen neutralitet - en neutralitel som för övrigl aUa ansvariga politiker i vårt land är fulll eniga om, vilkel kommii till utiryck i den långa debatt vi fört här i dag.

Regeringen trodde sig ha löst en gordisk knut men högg i stället bara av en kommunikationslinje. Del är den reella sanningen. Del är mot delta förhällande som näringslivets kriiik av regeringens agerande i EEC-frågan i huvudsak riklar sig. Även om regeringens bedömning av möjlighelerna för Sverige all vinna en full anslulning lUl EEC med bibehållen neutralitet är riklig, ändrar detta inte det förhållandel att man genom fortsatta förhandlingar kunnat få en klarare bild av hur längl EEC viU sträcka sig för att liUvarata våra önskemål. Regeringens handlande har därför, anser vi, varil slarvigt och lättsinnigt.

Från näringslivels sida önskar man inte en full anslutning Ull EEC under alla förhållanden. Jag vUl gärna starkt understryka delta. Men man fruktar för en situation där England saml Norge och Danmark vinner anslutning medan Sverige får finna sig i att tacka för de tullfavörer, som den utvidgade marknaden i nåder kan erbjuda oss. Nägra möjligheler att påverka EEC:s agerande fär vi knappasl sedan regeringen salt oss i en försämrad förhandlingsposilion. Jag vill erinra om — del har för övrigt tidigare sagls här i dag - att av vär loiala industriexport förra året pä ungefär 27 miljarder kronor gick 12,5 miljarder till EFTA-länderna med en alldeles självklar dominans för de nordiska länderna och Storbritannien.

Skulle nu dessa länder komma med i EEC, medan Sverige slår utanför, skulle det innebära någonting näst inlUI en katastrof för vär exporl. Visserligen lär det ha sagts från ministerrådet i Bryssel att en eventueU dansk och norsk anslulning lUl EEC inte skulle behöva innebära en rasering av del nordiska luUsamarbetel. Såvitt jag har kunnat finna, är emellertid ingenling skrivet eller protokollfört om della. Lösa middagsbordssamtal är ingen garanti. Del är tyvärr troligare alt Danmark och Norge måsle krypa in bakom EEC:s gemensamma tullmur än att det nordiska samarbetet fär bestå oantaslat.

Utgången av förhandlingarna mellan Sverige och EEC kan därför bli avgörande för om vi skaU följa med i välståndsutvecklingen eller om vi skall hamna på efterkälken. Med värt höga löneläge blir de flesla av våra exportansträngningar ganska meningslösa, om vi dessulom måste hoppa över EEC:s höga tullmur. Som jag nämnde förut, går 12,5 miljarder av vär totala   export   av   industrivaror   på   27   miljarder   tUl   EFTA,   medan

industrivaror för bara 5,9 miljarder har lyckats forcera EEC-murarna, Delta säger åtskUligt om hur stora hinder för vår exporl och handel över huvud taget tullmurar egentligen är. Av de 25 proceni av vår totala exporl som för närvarande gär lill de nordiska staterna skulle säkerligen en stor del bli utkonkurrerad, om de nordiska länderna hamnade pä olika sidor av tullmurarna,

I Danmark har man gjort en beräkning över hur slort inkomstbortfallet för Danmark skulle bli, om Storbritannien kom med i EEC men inte Danmark, De danska siffrorna omfaitar emellertid ocksä jordbruket. Nägon exakt siffra har man givelvis inte fält fram, men man räknar med att borlfallel pä exporten efler några år skulle ligga någonslans mellan 7 och 11 miljarder danska kronor. Med tanke pä Danmarks betalningsbalans - en för Danmark lika allvarlig sak som den svenska betalningsbalansen är för oss — kommer det all betyda en myckel drastisk nedskärning av importen. Pä danskt häll är man fullt på del klara med alt en sädan situation skulle påverka den ekonomiska tUlväxttakten pä elt synnerligen allvarligt sätt. Den svenska regeringen lycks inte la lika aUvarligt på dessa saker som man gör på poliliskl håll i Danmark, Och ändock skulle etl Sverige ulanför etl utvidgat EEC, med de andra skandinaviska staterna och Storbritannien som medlemmar, fä en ännu svårare situation än Danmark.

Herr lalman! Exporten har alltså en myckel slor betydelse för huvudparten av den svenska liUverkningsindustrin. Men del är inle bara storföretagen som kan vara med i exportkonkurrensen, som mänga tror, utan ocksä de smä och medelstora förelagen, som dessulom av nalurliga skäl har lättare alt bearbeta de kullurelll och språkligt likartade nordiska grannländerna. Men inom storföretagens export ligger även en hel del exporl frän småföretagen dold. De små och medelstora förelagen är ju i mycket hög grad underleverantörer UU sädana svenska företag som är slorexportörer. Volvo, som väl är värt lands största enskilda exportör, bygger i hög grad pä produktionen vid mänga hundra — och kanske fler — smä och medelstora företag. Möjligheterna UU ekonomisk tUlväxt och en bättre handelsbalans ligger också i hög grad i alt de mindre och medelstora företagen kan vinna en slörre marknad, som gör det möjligl för dem alt utnyttja de länga seriernas fördelar. Lyckas vi inte åsiadkomma en hygglig uppgörelse med EEC, belyder det allvarliga framlida påfrestningar på vär handelsbalans, LO-chefen Arne Geijer har för en stund sedan för övrigt understrukit detta myckel ingäende. Här kan man alllsä säga alt löntagare och företagare har exakl samma instäUning. Men även sysselsättningen kommer i fara därför att Sverige numera främst exporterar förädlade varor. En isolering skulle också påverka vår inhemska prisnivå just emedan vi förlorar de länga seriernas ekonomi.

Regeringen har sagt att vi inte kan ha full anslulning men att vi skaU eftersträva en anslulning i "bredast möjliga form". Vad menar egenlligen regeringen med detla? Inom näringslivet vet man i varje fall ytterst litet om vad som finns bakom dessa lösliga ord. Det är naturligt all oron inom näringslivet är stor i dag. Inom många företag, det vet ju alla, överväger man i dag mycket allvarligt  en viss etablering innanför EEC-murarna.

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

143

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

Mänga företag har för övrigt redan kommii dil. De skulle nämligen förlora huvudparten av sin export, om Danmark, Norge och Storbritannien kommer med i ett vidgat EEC men vi slär ulanför. Har regeringen någon som helst uppfattning om hur långt vi kan komma utan anslulning? Del bör man väl ha, ly i annal fall hade man inle gärna kunnat skära av förhandlingslinjen pä sätt som skett.

Men skulle nu regeringen ha en klar uppfattning om vad vi kan få i nådegåvor om vi stär ulanför ell utvidgat EEC - varför har dä regeringen inte lämnat ut nägra upplysningar om förhållandena? Hur ser del exempelvis ut när det gäller etableringsrätten, den statliga upphandlingen inom EEC, kapitalrörelserna osv.? Herr Palme brukar sällan spela roUen av en sluten mussla — det ligger definitivt inle för honom — men nu måste man be honom lämna klara besked. Han måste lugna den oro man hyser i vida kretsar inom svensk företagsamhet i dag för regeringens agerande i EEC-frågan.

Den olycka som enligl vär uppfattning skett genom regeringens aUlför tidiga deklaralion om omöjligheten av en svensk EEC-anslulning kan inle botas. Nu fär regeringen i stället försöka göra del bäsla möjliga av en dålig situation. Vi mäsle göra vårl absolul yttersta för all inle komma i en sädan posilion att vi hamnar ulanför den tullmur som finns kring ungefär 340 mUjoner köpstarka människor. Utgången av förhandlingarna kan bli avgörande för - jag har sagl del förr och det måste understrykas pä nyll - vär framlida välståndsutveckling. Regeringen har därför ell ulomordentligt storl ansvar. Jag hoppas att den är medveten om silualionen, även om vi tycker att regeringens agerande i EEC-frågan hillUls varil ganska lättsinnigt.

Herr talman! Att klippa av kommunikationslinjer vittnar inte om nägon större förhandlingsskicklighet eller stalsmannabegävning. Hela svenska folket har rält all kräva mer av sin regering.

144

Hen ÅSLING (c):

Herr talman! Ätt påverka världsopinionen är ell väsentligt inslag i vär ulrikespolilik. Vi vel av erfarenhei alt en växande del av världsopinionen är positivt intresserad av värl lands ställningstaganden. Delta är som jag ser det en följd av vär neutraUtetspolitik men även av vårt hävdande av humanitet och människovärde som en bas för mellanfolkliga relalioner. Delta kan möjligen i all blygsamhel ocksä vara en kommentar lUl den passus i Londontidningen Times' beskrivning av den svenska silualionen som hen Hernelius lidigare i dag citerat.

Sell som ett exempel på hur värt land skapat opinion och respekt för den utrikespolitiska linjen är de nedruslningsförhandlingar som nu pågår i Geneve och är inne i sin tionde session av särskUl intresse. Det är nämligen ell område där vär ulrikespolilik fält den linje, konsekvens och slyrka i sak som bör eftersträvas. Även della kanske bör noleras när nu prövningens slund tydligen är inne för förhandlingarna i Geneve, vilket har omvittnats av flera lalare tidigare i dag.

Nedruslningsförhandlingarna i Geneve har på skUda sätt främjats av Förenta nationerna, som vid den 24 :e generalförsamlingen proklamerade 1970-lalet som nedrastningens årtionde. Del var en stolt målsättning som

lyvärr ännu förefaller räll avlägsen. Sverige engagerade sig under fjolärels nedruslningsförhandlingar med aU energi för etl komplett nedrustningsprogram. Pä FN:s 25-ärsdag den 24 oktober i fjol uppmanades medlemsländerna all förnya sina ansträngningar att uppnå slulmälel: en aUmän fullständig nedrustning under effektiv internationell kontroll.

Sverige har i nedrustningsarbelet spelat en ledande och pådrivande roU. Förtjänsten härav tUlkommer framför alll statsrådet Älva Myrdal, som gått tUl verkel med den blandning av fantasi och tålamod som erfordras för framgång i aUl internationeUt arbeie. När Alva Myrdal häri dag Uksom tidigare i en tidningsintervju uttrycker sin besvikelse över att framstegen i Geneve varil sä smä, är det en besvikelse som hon delar med den övervägande majoriielen av svenska folkel. Vi har alla i värt lands insatser i nedrustningsförhandlingarna sett en väsentlig mission för Sverige. Det finns heller ingen anledning att dölja vär djupa besvikelse över den ofruktbara fasllåsningen i gamla attityder som präglat insatserna frän de båda supermakterna.

Vid FN;s 26:e generalförsamling i september i är kommer den expertgrapp som generalsekreterare U Thant tUlkallat att avge sin rappori om de ekonomiska och sociala konsekvenserna av kapprustningen. Världsopinionen kommer därmed sannoliki ytterligare att aktiveras och kräva resultat av de längdragna nedrustningsförhandlingarna.

Regeringsdeklarationen om EEC-förhandlingarna bör kunna ge sitt bidrag tUl en lugnare och mera sakfylld debatt. Det finns därvid särskUd anledning betona de aUmänna utrikespolitiska perspektiven i frägan. EEC-frågans lösning är inte och kan aldrig för vårt land bli annat än etl sleg på vägen mot mera världsomfattande lösningar av frihandeln — lösningar som står i samklang med vår grundläggande syn pä vär roU i världsgemenskapen och solidariteten gentemot u-länderna. Det finns också mol denna bakgrund trots allt, och sell i etl längre perspektiv, aiUedning tro att de nationella hämningar som nu sätter sin prägel på diskussionerna i Bryssel sä småningom skall släppa.

Vi står dock i de fortsatta förhandlingarna inför stora akuta och akluella problem som nu fortlöpande måste las upp lUl diskussion och som måste bli föremål för opinionens intresse. Hit hör inte minst silualionen för de typiska hemmamarknadsnäringarna och då först och främsl - med hänsyn Ull de specieUa förhåUandena — jordbruket.

I regeringens deklaration den 1 8 mars underströks alt önskemälet om dellagande i en tullunion, omfallande bäde induslri-och jordbruksvaror, kvarstår oförändral. Regeringen markerade ocksä all formen för samarbelel mellan Sverige och Gemenskaperna »fär bli etl särskill avtal, vari parternas rättigheter och skyldigheler klart anges». Man sade sig också hoppas »på särskUda samarbetsformer som svarar mol omfattningen och karaktären av våra förpliktelser».

Della institutionsproblem är särskUt påtagligt för jordbrukels del. Del gär naturligtvis inte att bara öppna gränserna för jordbruksprodukler. Del krävs också en jordbrukspolitik, som i en tullunion med elt vidgal EEC blir den som bestäms i Bryssel. Den gemensamma jordbrukspoUliken har, vUket inle minsl framgåit av förra veckans händelser i Bryssel, närmast karaktär av en kontinuerlig förhandling.  Resullalen av dessa förhand-

Nr55

Onsdagen den 31 mars I97I

Utrikes- och handelspolitisk debatt

145

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

146

Ungar bestämmer inte bara bondens ekonomi ulan i hög grad ocksä villkoren för landsbygdens ulveckling i slort. Detta har blivit ännu mera påtagligt när EEC nu ocksä är pä väg alt fä en gemensam strukturpolitik.

Man måste i den fortsatta debaiten och i de forlsalla ställningstagandena ha blicken öppen för risken alt Sverige inle fär tUlräckligt inflytande pä dessa viktiga områden, om del nu är meningen alt jordbrukel skall ingå i en evenluell framlida överenskommelse. Som vi selt av händelserna i förra veckan räcker del inle heller med att ha representation i underordnade organ. Det är i den högsta beslutande instansen - i ministerrådet - som jordbrukspriser och liknande vUlkor för produktionen och ulvecklingen bestäms.

Om svenska regeringsrepresenianier inle fär liUfäUe alt deltaga i ministerrådets överläggningar får heller inle jordbrukels förelrädare en ansvarig motpart att diskutera näringens villkor med. Della är i hög grad OtUlfredsstäUande ur demokralisk synpunki, alla andra betänkligheter inle all förglömma.

Eflersom problemel är särskUt accentuerat pä jordbrukets område
inställer sig frågan om jordbruket kan lämnas helt ulanför och vad detta i
så fall skulle betyda bäde för näringen och för det svenska förhandlings
lägel. Riskerar man dä molkrav i form av undantag pä andra områden?
Det har t. ex, antytts i pressen att pappersindustrin i EEC-länderna och i
England inte skuUe vara mogen att slä emot konkurrensen frän de
nordiska länderna, varav skulle följa undantagskrav för pappersomrädet.
Den fräga man släller sig i sammanhangei är: Pä vilkel sätt följer
regeringen upp det här problemet?       ,

Vårens jordbruksprisförhandlingar här hemma har med aU önskvärd tydlighet visat att osedvanligt slora prishöjningar är ofrånkomliga för alt Irygga en ur beredskapssynpunkl nödvändig jordbruksproduktion i framtiden. Utan att gå händelserna i förväg är del nu sannolikt så alt skillnaden mellan den genomsnittliga prisnivån i Sverige och den i EEC under de närmaste åren snarare kommer att öka än att minska. Detta är i och för sig inle märkligt. Ätt våra jordbrukspriser avviker frän EEC;s är helt enkelt uitryck för att utvecklingen har kommit längre i Sverige såväl när del gäller jordbrukel som beträffande samhäUsekonomin i övrigl. För vegelabUier ligger våra priser under EEC:s, medan förhåUandet är del omvända för animalier och dä särskUl för mjölken. Trots dubbell sä höga arbetslöner i det svenska jordbrukel är priserna för vegetabilier lägre än i EEC. När del däremot gäller mera arbetsintensiva produkter, som framför aUl mjölken, mäsle helt naturligt priserna ligga högre än i EEC-länderna. Vi har nämligen kommii i elt läge där man mäste betala de verkliga kosinaderna för att bibehålla en tillräckligt omfallande mjölkproduktion, 1 EEC-länderna har man ännu inte nätt dit, men mjölkproduktionen sjunker även där och lyder pä en fortgående anpassning UU marknaden.

En annan faktor som man måsle ta med i bilden är de väsentligt slörre subventioner som utgär i EEC-länderna lUl jordbrukarna,

TiU sisl behöver jag väl knappast nämna alt jordbruket i norra Sverige släller alldeles specieUa krav. Det är för övrigt en fråga som regeringen beaktat och som jag därför inle har anledning att närmare gå in pä här i dag.

Herr talman! Detta är i al! korthet nägra av de centrala och betydelsefulla frågor som man har att beakta när del gäUer all ange och värdera jordbrukets plats i en evenluell framlida överenskommelse med EEC,

Fru JONÄNG (c);

Herr lalman! År 1971 har av FN:s generalförsamling fäll beteckningen "inlernationella ärel för kamp mot rasism och rasdiskriminering". Redan i världsorganisationens stadga, som lUlkom för 25 år sedan slås del fast att inlernalionell samverkan skall åstadkommas "vid befordrande och främjande av aktningen för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla utan åtskillnad med avseende pä ras, kön, språk eUer religion". De fri- och rättigheter som uttrycks i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna gäller ocksä uttryckligen självfaUet utan åtskUl-nad i fråga om ras. Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter.

Trols dessa storslagna deklarationer har FN aUlså ansell del befogat all i är särskUt peka pä angelägenhelen av alt rasism och rasdiskriminering motarbetas. Det vittnar om den ovedersägliga brist på överensstäm • melse som råder meUan deklarationen och verkligheten.

Deklarationen om de mänskliga rättigheterna är inte bindande för FN-staterna. Men del finns konventioner, säsom konventionen om medborgerliga poliliska rättigheter 1966, konventionen om ekonomiska, sociala och kullurella rättigheter samt konventionen om rasdiskriminering. Sverige har inte ratificerat nägon av dessa konventioner, och jag anser det angeläget att detta sker så snart som möjligl.

Vi i värl land vUl gärna räkna oss som fördomsfria i rasfrågor och vUl inte medge alt vi har nägra rasproblem här hos oss. Helt säkerl finns del dock anledning ocksä för oss alt rannsaka våra hjärtan på den här punkten. Det bör vi hälla i minnet när vi fördömer rasism och rasdiskriminering i de delar av världen där dessa företeelser är långt mera iögonenfallande och där de t.o. m. gjorts lUI den grundläggande principen för samlevnaden mellan människor med olika hudfärg.

Jag syftar dä i försia hand pä förhållandena i Sydafrika, där den vila minoriteten i kraft av sitt regeringsinnehav — vilket de färgade i avsaknad av rösträtt inte kan påverka — föreskrivit att vita och färgade människor inle fär umgås med varandra. Aparlheidpoliliken gör del lUl elt broll för människor av olika hudfärg att träffas. Den syflar lUl att bibehåUa de färgade i förtryck, fattigdom och nöd.

Vi reagerar mot della, och vi slär bakom FN:s fördömande av apartheidpolitiken. Det finns också människor i södra Afrika som reagerar mot den politiken. De mäsle naturligtvis ha vårl stöd. I del sammanhanget finns del anledning erinra om alt kyrkornas världsråd för en tid sedan beslutat ge humanitärt stöd liU frihetsrörelserna i Sydafrika i kampen mol den vita rasismen. Aparlheidpoliliken är naturligtvis inte förenlig med den kristna människosynen: "Här är icke jude eUer grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: aUa aren 1 ett i Kristus Jesus." Sydafrikas kristna, som häftigast angripit den förda politiken, har enligt   vad   vi   kunnat   läsa   i   lidningarna  lidigare  i  är  anklagals  för

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

147

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

148

omstörtande verksamhet. Det är omstörtande verksamhel att arbeta för rällvisa äl de förtryckta.

Den bibliska tes som jag citerade har omsatts pä etl fruktbärande säll i Lusakamanifeslet - det manifest om södra Afrika som ledarna för 14 ösl- och cenlralafrikanska staler anlog 1969. Del är ell märkligt manifest, eflersom det trots de färgades lidanden är sä fullständigt utan hämndkänslor och bygger på alla människors Uka värde. Man är inte bara motståndare lUl den vila rasismen ulan ocksä till en omvänd rasism; man kan inte accepiera alt en svart majorilel skulle diskriminera vila människor.

I Sydafrika skarpes den omänskliga aparlheidpoliliken. Vorslerregi-men attackerar, och dess säkerhetspolis gör husundersökningar inom de religiösa samfunden och hos kyrkliga arbetar- och studentorganisationer. En anglikansk prästman har fängslats och åtalats enligt den s. k. terrorismlagen. Den lagen, som i försia hand är tänkt som ell vapen mot afrikanska motståndsmän, innebär långtgående befogenheter för byrån för slalens säkerhet. Den ger myndigheterna rält all ulan molivering och på obegränsad lid arrestera misstänkta terrorister och hålla dem internerade lUls de fåll tUlfredsställande svar pä sina frågor. Domslolarna kan inte ingripa, och misstänkta personer kan gripas och fängslas ulan tUlstånd av exempelvis polis- eller justilieminislerierna,

Sydafrikas agerande i södra Afrika över huvud taget är ell hot mol säkerheten och freden i denna del av världen. Aparlheidpoliliken sprids i omrädei - vi har t, ex. Namibia, del förutvarande Sydvästafrika, som Sydafrika erhöll som mandat och där man sedan FN upphävt mandatet ändå fortsatte all administrera omrädei iUegalt och där man har skärpt förtrycket mot befolkningen och trots protester från FN infört silt lands raslagsliftning och sina polisstalsmeloder.

Det är en utveckling som inger oro för framtiden.

Samtidigt som minoritetsregeringarnas grepp har hårdnat har också frihetsrörelserna vuxil ul. Här har FN:s medlemsstater ett storl ansvar — ell ansvar som vi i värl land försöki la vär del av. Här är del viktigt att opinionen inte tystnar, här är det viktigt att hjälpen intensifieras tiU aparlheidpolilikens offer, UU utbUdning för framlida poliliskl ledarskap och lUl informaiion.

Mot den bakgrunden känner man glädje över Kyrkornas världsråds ställningslagande när det gäller humanilär hjälp Ull frUielsrörelserna, Pä en del håll, bl, a, i Tyskland och England, har reaklionen mol beslutet varil myckel hård och belecknals som oansvarig. Som jag ser det är beslutet en nödvändig konsekvens och en uppföljning av de diskussioner och uppfattningar som Kyrkornas världsråd gelt ullryck för under drygl ell Ijugolal är och som man bl. a. manifeslerade i Uppsala 1968. Man känner ocksä en befrielse över att kyrkorna vägat la del här sleget, som egentligen borde ha varil självklarl länge; man är glad när ord omsätts i handling, som här har skett.

Detta beslul innebär inle all Kyrkornas världsråd övergivit icke-våldels väg. Pengarna, 1 miljon kronor, är avsedda för stöd åt rasismens offer och deras anhöriga, lUl stipendier ät studenter, lUI läkemedel och andra medicinska insalser och tUl informaiion om den vila rasismens följdverkningar.

Beslutet måste ocksä ha en positiv, stimulerande effekt för de människor som kämpar för sin frihet och för räll och rällvisa i mänskliga relalioner. Det kan ge dem ny tUlförsikt och vetskap all deras problem inle är bara deras egna; vi är mänga som vill dela och bära dem.

I FN arbetar våra svenska delegater för dessa frågor, och vi andra bör siödja dem och bl. a, se UU att opinionen inle lyslnar.

Som herr utrikesminisiern framhäUil här i dag har Sverige nu blivit medlem i FN:s särskilda kolonialkommillé. Detta medlemskap ålägger oss naturUgtvis ett särskUt ansvar när det gäller debatter och beslut i frågor som berör södra Afrika. Jag är ocksä hell överlygad om all Sverige där kommer all la sin del av ansvaret.

Det är sä mycket i vårt samhälle och i världen över huvud taget som pockar pä ens inlresse och engagemang, Indianernas förhåUanden kan synas avlägsna för oss, men vetskapen om lidande bland människor, varhelst del uppenbarar sig, mäste medföra engagemang och ansvarslagande,

Indianerna är en ras som har fäll lida mer än nägon annan hislorien och århundranden igenom. Ätt de lever längt ifrän oss och i en kullur som är främmande för oss fär inle förta vär solidaritet och värl engagemang för dem och deras problem.

Mänga indianslammar har utrotats under århundradenas lopp. Erövra-re av olika slag har dragil fram över deras områden. Del har varil olika erövrare, men anlingen det har varil spanska erövrare pä 1500-lalel, kolonister, nybyggare eller diktatoriska regimer under senare lid har de hafl elt gemensamt: exploatering, våld och grymhet.

Indianerna har ocksä genom konfrontationen med de vila drabbats av sjukdomar och epidemier. De är ju myckel känsliga för våra vanliga sjukdomar, Pä del visel har flera indianslammar gätl under utan att man har vidtagit åtgärder eller givil läkarvård.

Vi har i lidningar och böcker pä senare lid fått upplysningar om massakrer pä indianer, t. ex. i Colombia, och vi har fått vetskap om organiserad utrotning och rena folkmord. I BrasUien avslöjades 1968 officiellt alt tjänstemän vid del slalliga institutet för indianernas skydd, SPl, hade gjort sig skyldiga lUl övergrepp mol del folk som de skulle arbeta för. Tiotusentals indianer har enligl uppgifl mördats, torterats, bombats och förgiftats, och man har funnit ut mänga raffinerade meloder för att fä borl indianerna från den jord och de markområden som man velat komma ät. Hela slammar har utplånats och kulturer försvunnit.

När man läser om delta tror man sig förflyttad tUl gångna barbariska lider, men del sker i våra dagar. Alt känna tUl dessa fruktansvärda lidanden ulan att ingripa gör oss tUl medansvariga.

Hela indianproblemet är av mänga orsaker kompliceral, bl. a. beroende pä de latinamerikanska ländernas poliliska struktur men också pä det faklum all indianerna inte är ett enhetligt folk med en enhetlig kultur. Det finns sä mänga stammar och så många kulturer alt inle en enda lösning kan appliceras på alla indianfolken.

Frågan är ocksä vilken väg man skall gå för all hjälpa. Skall dessa naturfolk integreras i det  moderna  samhället eller skaU deras särarter

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

149

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

bevaras? Sanningen kanske ligger någonstans mittemellan, men man mäsle försl och främst lela sig fram lUl vad som är sanningen.

Jag känner glädje över vetskapen att svenska FN-ombud vid två olika tUlfällen inom sociala kommittén inom Ecosoc har försökt att få en prioriterad behandling av naturfolkens utveckling. Röda korset har ocksä startat projekl för alt immunisera indianerna, men della är inle tUlräckligl. Jag efterlyser kraftfullare initiativ när del gäUer informaiion och direkt svenski bistånd,

Indianernas numerär minskar, men även om del är en relativt lilen grupp människor del rör sig om mäste vi på ell betydligt mer aklivi säll försöka Undra nöden och hjälpa dem ur deras omänskliga lidanden.

150

Hen WIJKMAN (m):

Herr lalman! Del perspekliv som är aktuellt när vi diskuterar EEC-frågan är framför aUl den lidsrymd som har förflutit sedan andra världskriget. Vi vel aUa vad som utgjorde främsla orsaken lUl alt integrationsdebatten satte fart efter 1945. Det var strävandena att genom utvidgade förbindelser länderna emellan söka undvika all ännu ell storkrig bredde ul sig i vär del av världen. Även om samarbetssträvandena inte primärt kom all beröra värl land fördes redan i början på 1950-talet en ganska inlensiv debatl om Europalanken,

Jag vUl i detta sammanhang gärna påminna om den instäUning som då rådde inom exempelvis SSU, där man i en programskrift förklarade all "Sverige deltar i del nordiska och europeiska samarbetet med sikte pä att förverkliga tanken pä Nordens förenta slaler och ett enat Europa", Det är, herr lalman, nägol andra tongångar än de som i dag basuneras ut frän det socialdemokratiska ungdomsförbundet. Jag kan bara beklaga att SSU så fuUständigt har ändrat allilyd lUl dessa spörsmål och numera får anses tUlhöra de rörelser i samhället som allra mesl envetet hävdar vad jag vill beteckna som renl nationalistiska och provinsiella äsikler.

Vad som hände under månaderna före del Sveriges ansökan inlämnades i Bryssel har åtskilliga lalare redan berört. JagvUl bara inskränka mig lUI del konstaterandet all regeringen under liden före valet 1970 spelade pä helt andra strängar än vad som varit fallel därefler. Jag var nog inte ensam om all engageras av statsministerns aklivilel i EEC-frågan under våren förra året och sannolikt inte den ende som uppfattade statsministerns agerande som ett utiryck för den bestämda viljan att verkligen föra Sverige lUl en sä nära anknytning med Europa som del var möjligt. Denna poliliska vilja försvann dock omedelbarl i och med valet, och jag kan inte uppfatta regeringens agerande sedan dess som någonting annal än ren och skär taktik - belingad av del uppenbarligen myckel svära inrikespolitiska läge som regeringen hafl alt brottas med sedan valnederlaget.

Herr lalman! Frän det parti som jag represenlerar har åtskilliga gånger riklats kritik mol regeringens säll all sköta förhandlingarna med EEC. Före den 18 mars kunde vi dock forlfarande hoppas att förhandlingarna så småningom skulle ge underlag för en konstruktiv debatt om olika alternativa anslutningsformer. Förhandlingarna skulle successivt ge möjlighel ät de olika parlierna och äl riksdagen att väga för- och nackdelar med olika alternativ  mol varandra respekiive utröna vilka preciserade

förbehåll som skulle vara nödvändiga ur neutralitetspolitikens synvinkel. Vi har nu efter regeringens senaste utspel fränhänl oss den möjligheien.

Della är aUvarligt nog, men kanske ännu allvarligare upplever jag del alt regeringen inle har presenterat vUka andra allernaliv än medlemskap som bedöms .som sannolika. Regeringen har sagl nej Ull medlemskap ulan alt för allmänheten klargöra i konkreta termer de närmast akluella anslutningsformerna. Det regeringen har sagl är all "man vill söka nä en sä nära anslutning som möjligl". Av delta tal måste man utläsa alt regeringen siklar mol en lösning som inte särskUt mycket skulle avvika frän medlemskapet.

Är nu en sädan lösning rimlig? Ätt ge etl bestämt svar är omöjligl, EEC:s uttalanden ger dock viss vägledning. Del heler bl, a, att "avtalen med icke-medlemsländer inte fär utformas sä alt de kan ingripa i gemenskapens beslutsprocess", dvs. etl samarbelsavlal skulle komma att präglas av att Sverige erbjuds alt i eflerhand anpassa sig tUl vad Gemenskapen redan bestämt sig för.

Elt sådant förhällande upplever jag som del kanske allra allvarligaste med en anslutningsform som icke fär formen av medlemskap. Sverige får i varje situation avvakta Gemenskapens beslul och har sedan bara all acceptera faklum. För den som ser Europafrågan i ell vidare perspektiv är detta ulan tvivel en mycket allvarlig begränsning för värl lands del. Regeringen har i olika sammanhang understrukit all vi — vare sig vi når någon form av anslulning eller ej — kommer att påverkas av Gemenskapens beslut och ulveckling. Bindningarna blir oerhört stora vare sig vi önskar det eller ej. Rent generellt ler det sig dä myckel olyckligl alt Sverige ej skall kunna påverka utvecklingen utan konstant kommer alt befinna sig i en posilion som satellit tUl övriga Europa. Vi kommer all fä finna oss i beslul som vi inte hafl nägon möjlighel all konlrollera och påverka. Del perspektivet är knappast tUltalande.

Regeringen har vidare sagl alt en tullunion vore en länkbar och önskvärd anslulning. Är det då troligt all vi kan fä med alla de väsenlliga varugrupperna? Svaret lycks närmasl bli nej pä den frägan. Tecken lyder på all säväl järn- och stälsidan som pappers- och cellulosaindustrin skulle komma all slällas utanför — utanför tullmuren och ulanför del övriga mycket väsenlliga samarbelel när del gäller pris- och konkurrensregler. Vad skulle en sådan lösning innebära för sysselsättningen inom dessa stora basnäringar? Vad skulle det få för konsekvenser för vär valuta om dessa bägge branscher plötsUgt fick beiydande problem all konkurrera med övriga Europa?

Dessa frågeställningar gäller om vissa produkler skulle slällas ulanför etl lullavtal. Men för näringslivet innebär EEC inte bara tullar. Minsl lika vikligl är all exempelvis järn- och stålföretagen fär en så fast anknylning tUl kol- och stålunionen all unionens prissystem även gäller för svenska förelag. Annars skulle den svenska handelsstålmarknaden i en lågkonjunktur slå vidöppen för dumpingexporl frän Västeuropa, Konsekvenserna kunde bli mycket allvarliga,

Pä träsidan gäller problemen främsl vår pappersproduktion och därmed indirekl massalillverkningen, Massaindusirin är slarkl rationaliserad och föga arbetskrävande, varför det med tanke på sysselsättningen i

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

151

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

152

de landsdelar där cellulosaindustrin är belägen är myckel angelägel all vidareförädla massan lUl papp och papper. Detta skulle ge väsentliga tUlskott i sysselsättning. En vidareulveckling mol högre förädlingsgrad inom cellulosainduslrin skuUe slarkl begränsas om pappersproduklerna även forlsätlningsvis skulle utsättas för EEC:s tuUmur, Företagen skulle i slällei Ivingas investera i pappersprodukiion nere pä kontinenten, dvs, innanför tullmuren, och delta skulle ulan tvivel pä sikl drabba sysselsättningen framför allt i våra skogslän.

Herr talman! Jag har här exemplifierat problemen för näringslivel med ell par basnäringar, dels därför alt de är mycket betydelsefulla för sysselsättningen, dels därför all det finns grundad anledning att befara att jusl dessa tvä branscher skulle hamna utanför etl lullavtal och självfaUet även utanför del övriga samarbetet inom dessa sekiorer. Det gär att ta flera exempel från andra branscher där problemen är likartade, men jag har begränsat mig lill järn- och träsidan som väl av de flesta uppfattas som de kanske viktigaste basnäringarna för vårt land.

Del flnns goda skäl att uppehålla sig vid de problem som jag nyss skisserat pä järn- och Iräsidan. Frågan måsle ställas tUl regeringen; Hur bedömer ni möjlighelerna alt fä tUl sländ ett lullavtal där järn- och Iräsidan inkluderas? VUka fömtsättningar finns det för att kol- och stålunionens pris- och konkurrensregler skall kunna tUlämpas för svenska förelag?

Dessulom: Har regeringen över huvud taget funderat på och utrett frågan om vad en rimlig ekonomisk utveckling ställer för krav på samarbetet med EEC, dvs. vUka samarbetsregler vi mäsle ha för alt säkerstäUa våra egna ekonomiska intressen? Är en tullunion tUlräcklig? Kan vi pä längre sikl stå utanför del teknologiska och industripoliliska samarbetet? Kan våra förelag klara sin nödvändiga kapitalförsörjning om vi ställs ulanför de fria kapitalrörelserna?

Frågorna är mänga. Och del borde vid del här laget åtminstone ha förelegat försök Ull svar och bedömningar frän socialdemokratins sida. I stället har regeringen vall all uttrycka sig i allmänna ordalag och inte pä nägon punkl konkretisera de olika allernativ som är tänkbara.

Herr lalman! Jag har med dessa påpekanden velal rikta uppmärksamhel pä del faktum att EEC-frågan hittUls har handlagts och diskuterats utan all nägra som helst konkretiseringar kommit fram. Vare sig man tar regeringens beslul frän den 18 mars tUl skärskådande eller regeringens allmänna ullalanden finns där inga avvägningar eller preciseringar om vad varje lösning skulle innebära respekiive vilka konsekvenserna skulle bli om Sverige ställdes utanför den ena eUer andra samarbetsformen.

Men, herr lalman, frägan om vårl lands framlida förhällande lUl Europa gäller, som jag lidigare anförl, inte bara tullar och olika konkurrensbeslämmelser. Ytterst är det en fråga om möjlighelerna alt, genom en nära samverkan med Europa, för framliden bevara vårl lands oberoende. Del kan läla paradoxalt alt säga della i en debatt där molsiändel mot en svensk anslulning baserats pä just argumentet all en sådan skulle äventyra den svenska suveräniteten. Men dessa kritiker har inle förmält alt skUja mellan reell och formell suveränitet. Del mäsle nämligen vara otUlfredsstäUande all äga den formella suveräniteten men

inle den reeUa, AtUatla egna beslut som i realiteten inte är någonting annal än etl accepterande av utvecklingen runt omkring oss innebär ingel oberoende, ger inga möjligheler lill en självsländig poliiik.

Den tekniska och ekonomiska ulvecklingen gär allt snabbare. Del alll mera komplicerade samhällel, kraven på större effektivitet tvingar fram större och mera rationella enheler. AUl flera frågor blir av den karaktären att vi inle klarar all lösa dem inom nationalstatens ram. Läl mig ta ell par exempel.

Miljöförstöringen är ingel svenskt problem. Vi kommer ingen vart om bara Sverige isolerat löser sina miljöfrågor. Oren luft frän Ruhrområdel och engelska industriområden kan vi inte kontrollera utan internationell samverkan.

De multinationella förelagen, som herr Sjönell log upp, upplevs av många som ell allvarligt hot mol polilikerna i framliden. Hur skall de kontrolleras? Ja, inle pä annal sätt än genom internationellt samarbele och genom en gemensam bolags- och skattelagstiftning, som gör all dessa förelag beskatias rättvist.

Belräffande pris- och valutaproblemen vill jag säga all under valrörelsen hänvisade finansminister Slräng alll som oftast UU internationella faktorer när del gäUde att förklara prisstegringarna i värl eget land. Även om detla inte var hela sanningen läg del mycket i del konstaterandet. För att kunna fä en balanserad ulveckling — ulan svåra prisstegringar och valutaproblem — krävs vidgal samarbete över gränserna.

Herr lalman! Såviii jag ser del kommer ulvecklingen i framtiden inte all känna nägra nationsgränser, och värt land är redan i dag starkt beroende av omvärlden för sill agerande. Del är därför som del är nödvändigi all nä en uppgörelse med EEC, som gör del möjligl för Sverige all delta i utformandet av del framlida Europa. Vi är inle betjänta av en posilion i väntrummet, där vi i eflerhand får acceptera redan fattade beslul. Vi måsle själva komma in i beslutsfattarnas krets — annars kan vi bara lala om formeU suveränitet men knappasl om någon reeU sädan.

Del är möjligt att forlsatla förhandlingar hade påvisat all neutralitetspolitiken inle kan förenas med medlemskap. Men del fär vi aldrig vela, Hde vi gäll in i förhandlingarna med den uttalade mälsätiningen att verkligen della i formandel av morgondagens Europa, är del sannolikt alt EEC hade varit berett lUl ganska stora eftergifter när det gäller neutralitetspolitiken. Men, herr talman, som man ropar fär man svar. Engagemanget frän Sveriges sida har inle legat pä hög nivå, och dä kan man inte heUer vänta sig att fä engagemang tillbaka,

EEC-debatten har hillUls varil torftig och Ula konkretiserad. Allernativ och preciseringar har saknats och inrikespolitiska bedömningar har kommit alt spela en allt slörre roll. Föralsättningarna all nå en för Sverige veltig lösning tycks mig inle särskill ljusa. Men, herr lalman. Europafrågan kommer inte all vara sluldebalterad i och med denna förhandling. Europatanken kommer — oberoende av den lösning Sverige i dag kan uppnå — att leva vidare och den kommer all växa sig alll starkare. Morgondagens Europa hör nämligen den unga generalionen och näsla generation lUl, och jag är överlygad om all vUjan alt vara med och

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utiikes- och handelspolitisk debatt

153

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

154

uiforma framtiden hos dem kommer att klarl distansera nationella och provinsiella önskemål!

Herr CLARKSON (m):

Herr lalman! När Europatanken först framfördes av Winston ChurchUl i hans berömda lal i Ziirich 1946, åstadkom den en inlensiv diskussion. Tre olika linjer växte fram. Man skulle kunna kaUa dem den poliliska, den mililära och den ekonomiska. Den poliliska ville så snarl som möjligt bygga upp ell Europas förenta slaler. Den resulterade i tUlkomsten av Europarådet i Slrassbourg, som emeUertid av Europaintegrationens anhängare uppfattades som etl misslyckande. Den mililära linjen avfördes kort därefler frän dagordningen i och med alt förslaget om en Europaarmé förkastades av den franska nationalförsamlingen. Den enda linje som återstod var den ekonomiska.

Dess främsle förespråkare var den förutvarande belgiske konseljpresidenten Paul van Zeeland. Han hävdade frän börian att de båda förslnämnda vägarna var oframkomliga pä grund av de nedärvda rivaliteterna i Europa. Man borde därför börja med en ekonomisk gemenskap. Ju mer den ekonomiska integralionen fortskred, desto närmare skulle länderna komma varandra. Den politiska integrationen skulle därigenom bli en ofrånkomlig konsekvens av den ekonomiska.

Det var denna konception som låg bakom bUdandel av Europeiska ekonomiska gemenskapen, som fick sitt fundamenl i Romfördragel 1957 och som fick sitt säte i Bryssel. Del har aUlsä frän börian slåll klarl alt EEC inle enbart varil en handelspolitisk företeelse ulan elt grepp som syftade Ull en verklig europeisk integration. Även om slulmälel ibland skymts av inre kriser i EEC:s historia, har det hela tiden varil etl aldrig totalt borlspelal rättesnöre. De synpunkler som kommii UU utiryck i Davignon- och Wernenapporterna är sålunda ingenling nytt. De rör sig blott om vidareutveckUng och fördjupning av tendenser, strävanden och åsikter som fanns med redan vid Romfördragets tUlkomst för 14 är sedan.

Man frågar sig under sådana omständigheler, om regeringen spelar teater när den visar upp elt häpet ansikte inför dessa rapporler och söker göra Iroligl all nägol nytt nu har inlräffal, som hell kastat om förutsältningarna för Sveriges förhäUande Ull Gemensamma marknaden. För vi kan väl inle länka oss all Sveriges regering skulle ha svävat i total okunnighel om vad som fakiiski hänl och händer i vårl omedelbara grannskap? Den säkerhei med vilken regeringen lägger sig i folks affärer pä andra sidan jordklotet gör det snarare sannolikt att den i ännu högre grad följt med vär egen världsdels affärer och förvecklingar.

Svensk utrikespolitik har haft tvä ledstjärnor: dels neutralilelen, som innebär avståndstagande frän varje anknylning Ull mUitära blockbUd-ningar, dels det mellanfolkliga samarbelel, som syflar tiU en utjämning av motsättningar i Ijänsl åt freden. Med denna ulgångspunkl borde den svenska regeringen pä ell tidigt siadium ha kunnai avgöra värt förhällande lUl EEC. Dess mälsällning finns bl. a. formulerad i Romfördragels andra paragraf: »Gemenskapen har tUl uppgifl att genom upprättandet av en gemensam marknad och genom etl successivi ömsesidigt närmande av

medlemsstaternas ekonomiska politik skapa förutsättningar för en harmonisk ulveckling av det ekonomiska livet inom gemenskapen som helhet och möjliggöra etl fortlöpande och samordnat framåtskridande, en ökad StabUitet, en successiv stegring av levnadsslandarden saml allt intimare relationer meUan de anslulna staterna.» Del har framhållits att EEC vill skapa elt av utomeuropeiska makter hell oberoende Europa. Det finns ingenting vare sig i Romfördragel eller i ullalanden, gjorda av ledande förelrädare för EEC, som lyder pä att Gemenskapen skulle vUja öka molsällningen mellan Europa och den övriga världen. Tvärtom visade EEC:s agerande i samband med Kennedyronden att man här är öppen för åtgärder som åsyftar en fortsatt frigörelse av världshandeln.

Nu finns det elt faktum, herr lalman, som tvivelsulan spelar en roll vid bedömandet av Sveriges inställning; samtliga de nuvarande EEC-staterna är medlemmar av NATO. Detla innebär en politisk anknylning lUl Förenta staterna i dess motsatsförhållande lUl Sovjetunionen och Warszawapakten, som man inte kan bortse från. Men denna anknylning är ingenling nylt. I Bryssel hävdar man emellertid all endasl en forlsall europeisk integration kan öka vär produkiion och vär styrka i sådan utsträckning, all Europa hell kan frigöra sig frän del amerikanska beroendet. Målet är och förblir ett av de båda utomeuropeiska supermakterna oberoende Europa,

Den svenska neutraliteten innebär alt värl land redan frän början varil självständigt både i förhällande tUl ösl och tUl väsl. Sverige intar därmed redan nu den ställning som ell integrerat Europa skulle göra, om de strävanden som deklarerats i Bryssel skulle förverkligas. Frågan blir dä, vUka sländpunkler regeringen frän början inlagil lill slulmälel; elt förenat Europa. SkaU Sverige vara med och bygga upp den första poliliska enhel i hislorien som kommii tUl genom att fria folk frivUligt och pä UkaberälUgandels grund sluter sig samman för att trygga fred och samarbele? Eller skall Sverige i en självtUlräcklig smäslalslUlvaro släUa sig vid sidan om delta verk? Pä den punkten har regeringen aldrig givit etl konkrel besked. Det är den allvarligaste kritik man kan rikta mol regeringen i delta sammanhang. Men den är allvarlig nog. Del är denna brist pä en klar och öppet deklarerad svensk mälsällning som är huvudorsaken tUl viUervaUan i den svenska Europapolitiken i dag.

Hade regeringen frän början sagl ifrån all vi med hänsyn Ull neutraliteten icke i nuvarande läge kan inträda som medlem i Gemenskapen men all vi hell ansluter oss lUl dess framtidsmål och att vi fördenskuU eftersträvar samverkan pä aUa plan och i aUa de former, som gagnar detla slutmål, dä skulle vi i dag möta en hell annan försläelse för våra önskemål. Ty den svenska neutraliteten är just nu inte bara elt svenskt ulan även elt europeiskt intresse. Om Europa kan lita pä Sveriges avsikter, har det all anledning att tUlmötesgä de önskemål, som vär akluella neutraUlelspolitik förorsakar. EEC efterslrävar inte nägol motsatsförhäUande tUl Sovjetunionen och östblocket. Tvärtom. Det är ett önskemål i Bryssel att dämpa den sovjetryska misstron och åstadkomma goda förbindelser med grannarna österut. Ett neutralt Sverige i samarbete med Finland skulle under en övergångsperiod kunna göra   en   väsentUg   insats   genom  att  verka   för  en  utjämning  mellan

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

155

Nr 55

Onsdagen den 31 mars 1971

Utrikes- och handelspolitisk debatt

Sovjetunionen och den Europeiska gemenskapen. Sveriges inträde som fullvärdig medlem skulle kunna bli en nalurlig följd av en utveckling, som innebär Europas definitiva frigörelse frän beroendet av utomeuropeiskt kapital och utomeuropeiskt militärslöd. Den svenska neutralitetspolitiken skulle därmed kunna ulvidgas tUl en europeisk freds- och avspänningspolitik.

Dessa möjligheter har regeringen i nuvarande läge spelat bort genom sin vankelmodiga hit- och ditpoUtik. Att man lämnade formen för samverkan öppen och därmed bibehöll full valfrihet vid ansökningen tUl Bryssel var i och för sig riktigt. Felet ligger i den brislande preciseringen av innebörden i vär neutralitetspolitik och av vår inställning lUl framtidsmålen. Men när man nu valt denna linje, blir det bara ett uttryck för vankelmodet och ryckigheten, då man plötsligt lämnar den och säger ifrån: "Medlemskap passar oss inte." Ingenting nytt har hänt — det är bluff alt säga någol annal. Motivet tUl kovändningen är inrikespolitiskt. Regeringen tror alt EEC är impopulärt här i landet. I elt trängt läge har den velat siärka sin slällning genom ett schackdrag, som den tror sig få applåder för. Och sä hoppas man, att man ändå skall få goda viUkor i ell handelsavtal eller en tullunion.

Det är emellertid, herr talman, ingalunda säkert att männen i Bryssel bugar sig lika djupt för världssamvelel Sverige som politikerna i de u-länder vi skickar hjälp tiU. Kommissionens vice ordförande, den holländske socialdemokraten Mansholt, yttrade vid elt framträdande i Bryssel, att han personligen ansäg det uteslutet, att Sverige skulle kunna fä tullunion med Gemenskapen. Han sade också, att han fått intrycket, att Sverige vUle tillskansa sig alla fördelar av etl samarbele med EEC men inle själv ge något i gengäld. I en rappori från Bryssel i en svensk dagstidning heler del: "Om Sverige hela tiden varil så angelägel all föra öppna diskussioner utan fast slutmål, sä borde del varit mera logiskt, säger man i EEC-kretsar i Bryssel, alt avvakta, lUls kommissionens rappori om Sverige ligger klar. Vid den tidpunkten borde ocksä del definitiva beslulel om England ha fatlals, eftersom maj väntas bli en avgörande månad. Nu har Sverige valt, all i en mellanperiod, då ingen väntat eller önskat det, faslslä det, som redan kunnai slå i brevet till rådet 1967 eller i handelsminister Feldts tal i november förra årel."

Även om della uttalande inte är officiellt, torde del i varje fall stå klart, all den svenska regeringens handlande framkallat blandade känslor hos dem, som vi skall förhandla med.

Herr lalman! Den europeiska tanken har klassiska rötter i svensk arbetarrörelse. Hjalmar Branting kallades pä sin lid "den store europén". Europalanken förs i dag fram på olika håll i Europa, samtidigt som internationalismens anhängare här hemma plockar fram de mest trång-bröslade och förlegade nalionalargument för alt försvara svensk isolationism i Europa. I tjänst ål partiintressen, som känner sig trängda, offrar man i dag en svensk insals för fred och mellanfolklig samverkan.

156

Överläggningen var härmed slutad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades motionerna Nr 55

nr  1244-1246 tUl lagulskollel,                                                       _,    ,      ,

Onsdagen den
nr  1247-1249 UU UtbUdningsutskottet, -, ,„-,,

               '                                                 31 mars 1971
nr  1250-1262 UU kultumtskoitet,                                                 ---------------

nr     1263-1268 tUl UtbUdningsutskottet,

nr     1269 tUl jordbruksutskottet,

nr     1270 lUl justitieutskottet,

nr     127 1 UU civUutskottet och

nr     1272-1274 tUl försvarsutskollet.

§ 3 Föredrogs, men bordlades äter finansuiskoltels belänkanden nr 9—11, utrikesutskottets betänkande nr 2, socialförsäkringsutskotlets belänkanden nr 12 och 13, socialutskottets belänkande nr 5, kullurulskotlels belänkanden nr 6 och 7 samt trafikutskottets belänkande nr 3.

§ 4 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen nr 96.

§ 5 Pä förslag av herr talmannen beslöt kammaren all tUl morgondagens sammanträde uppskjuta behandlingen av de på föredragningslistan upptagna tvä gånger bordlagda ärendena.

Herr talmannen meddelade alt bland dessa ärenden skulle utrikesulskoltels betänkande nr 2 uppföras främst.

§ 6 Hen talmannen meddelade att herr Peterson i Karlskrona enligt lUl kammaren inkommet läkarintyg vore sjukskriven under tiden den 29 mars lUls vidare.

Herr Peterson i Karlskrona beviljades erforderlig ledighel från riksdagsarbetel.

§ 7 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades, all följande enkla frågor denna dag framställts, nämligen

Nr 175 Herr Levin (fp) lUl herr statsrådet Löfberg om förbättring av förmåner för redan pensionerade statstjänstemän vid lönegradsuppflyltning av tjänster;

ViU statsrådet medverka tUl alt de förbättringar i pensionsförmåner som uppkommer UU följd av lönegradsuppflyttningar av statliga tjänster även kommer motsvarande grupper av pensionerade statstjänstemän tUl del?

Nr 176 Herr Olsson i Kil (fp) Ull herr kommunikationsministern om åtgärder mot sådan exlrautrustning m. m. på bUar som försämrar trafikmiljön:

Är statsrådet beredd alt taga initiativ tUl sädan omarbetning av trafikpolisens "anvisningar för flygande inspektion" att del Ulltagande

157

Nr 55                          bruket av sädan exlrautrustning och sädana förändringar av slandard-

„     ,       ,                   bUar som försämrar trafikmiljön effektivt kan beivras?

Onsdagen den

31 mars 1971

--------------------       § 8  Kammaren atskUdes kl. 23.36.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

jSolveig Gemert