Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:53

Tisdagen den 30 mars

Kl. 13.00

§ 1 Justerades protokollet för den 19 innevarande månad.

§ 2 Hen talmannen meddelade att herr Pettersson i Visby enUgt tUl kammaren inkommet läkarintyg vore sjukskriven under tiden den 10 mars — den 30 aprU.

Hen Pettersson i Visby bevUjades erforderlig ledighet från riksdagsgöromålen.

Tisdagen den 30 mars 1971

Om meddelande tiU riksdagen enligt § 56 riksdagsordningen angående den aktuella situationen i Statsföretag AB, m. m.

§ 3 Om meddelande till riksdagen enligt § 56 rUcsdagsordningen angående den aktuella situationen i Statsföretag AB, m. m.

Herr industrirrUnistern WICKMAN erhöll ordet för att besvara herr Heléns (fp) i kammarens protokoll för den 9 mars intagna fråga, nr 118, tUl hen statsministern, och anförde;

Herr talman! Hen Helén har frågat statsministern om regeringen är vUlig att snabbt lämna ett meddelande tUl riksdagen enUgt 56 § riksdagsordningen dels angående de förhåUanden som lett tiU den aktueUa situationen i Statsföretag ÄB och dess dotterföretag samt de åtgärder regeringen vidtagit i dessa sammanhang, dels om de principieUa synpunkter regeringen mot denna bakgrund vUl anföra på den statUga företagsamheten. Det har överlämnats ät mig att besvara frågan.

Riksdagen kommer varje år att få en redogörelse för de statUga företagens verksamhet i den ordning som förutsattes vid bildandet av Statsföretag AB (prop. 1969:121, SU 1969:168). Även andra tUlfäUen erbjuds att i riksdagen diskutera frågor om näringspolitiken och de statliga företagen. Jag avser sålunda att omedelbart härefter besvara en interpeUation i ämnet.

Det är angeläget med en öppen debatt om näringspolitiken. Detta gäUer inte minst den statUga företagsamheten. Mot bakgrunden av vad jag nyss har sagt anser jag det inte påkaUat med ett särskUt meddelande och en särskUd debatt i riksdagen enligt bestämmelserna i 56 § riksdagsordningen.

Hen HELÉN (fp):

Hen talman! Det är två meningar i industriministerns svar som man möjligen kan säga något vänligt om och kanske UU nöds tacka för. Det är meningarna: "Det är angeläget med en öppen debatt om näringspoUtiken. Detta gäUer inte minst den statliga företagsamheten."

Mot den bakgrunden är det ju ganska ömkligt att regeringen vägrar att ge riksdagen den fylliga information som jag har begärt som underlag för dagens diskussion. Jag har med denna enkla fråga velat peka ut en väg för

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Om meddelande tiU riksdagen enligt § 56 riksdagsordningen angående den aktuella situationen i Statsföretag AB, m. m.

regeringen att under en period då aUmänhetens intresse är starkt för de statliga företagens förmäga att leva upp tiU av regeringen uppstäUda mäl verkligen ge riksdagen just en fyUig information, både i fråga om den märkliga situationen i Statsföretag AB och i fråga om den statliga företagsamheten i princip.

Det fanns skäl att förmoda att det ansvariga statsrådets svar på herr Burenstam Linders redan då väckta interpellalion skulle bU otUlfredsstäUande. Även om regeringens oUka ledamöter läser igenom varandras interpellationssvar så väljer ju det ansvariga statsrådet just den uppläggning han önskar.

Vad jag vUle ha fram var ett principieUt och utförligt dokument som regeringen gemensamt har utformat och står för. Det är ett meddelande enligt § 56 av den typ som vi har i morgondagens debatt om UtrikespoUtiken och som används i mera principiella sammanhang.

Nu har farhågorna slagit in. Det svar som herr Wickman om några minuter kommer att läsa upp här i talarstolen i de delar det skall lämna besked är helt otUlfredsstäUande. Och i den män det är avslöjande tycks det vara oavsiktUgt.

Kammaren får aUtså i dag en upprepning av regeringens metod - som den redan använt flera gånger — att undvika och försvåra kammarens debatter. Först lämnar statsrådet ett intetsägande svar. Sedan kommer så att säga i bästa faU i nästa omgång en fylligare redovisning när debatten har nått det stadium då oppositionens företrädare bara har sex eller tre minuter kvar. Om den debatten i dag blir upplysande så kommer det inte att bero pä nägon öppenhet från regeringens sida i det skriftliga dokumentet. Regeringen väljer att försvära, fördröja och ibland omöjliggöra debatten. Men här i riksdagen har socialdemokratin åtminstone inte den möjligheten som man nu använder på sina möten när de här frågorna diskuteras — att stänga ute pressen och aUmänheten.

Hen industriministern WICKMAN:

Herr talman! Jag får tillstå att vi blev något förbryllade över herr Heléns enkla fråga när den väcktes här för nägra veckor sedan. Att svaret på den kommer först i dag vet herr Helén orsaken till. Det beror på att herr Helén var bortrest tUl Bryssel vid den tidigare tidpunkt, som vi annars hade föreslagit honom.

Vi har faststäUt en ordning för riksdagens insyn i och diskussion om de StatUga företagen. Låt mig upprepa hur den är beskaffad.

Pä grundval av Statsföretags koncernbokslut och redovisning för dotterbolagen, som aUtså ännu inte föreligger, kommer riksdagen att efter utskottsbehandling kunna ha en mycket öppen och ingäende diskussion. Vid tidpunkter emellan koncernsbokslutens framläggande och deras anmälan för riksdagen har vi till värt förfogande i riksdagsordningen institutet med både enkla frågor och interpellationer. 1 det läge som råder hade hen Burenstam Linder väckt en interpellation. I det läget hoppar herr Helén plötsUgt genom en enkel fråga pä den Burenstam Linderska skutaii för att med hjälp av § 56 segla in i debatten.

När hen Helén valde § 56 blev vi ocksä av ett annat skäl förvånade och förbryllade. Vad § 56 i riksdagsordningen ger möjlighet tUl - och det

var därför jag var angelägen om att i mitt svar understryka vårt intresse av att i riksdagen och på andra håU ha en öppen debatt är att debatten skall kunna ske inom lyckta dörrar. Det är ytterUgare en anledning för mig att tUlbakavisa herr Heléns krav på en debatt enligt § 56 i riksdagsordningen. Jag ser av talarlistan att herr Helén kommer att delta i den interpeUationsdebatt som strax skaU föras, och även om herr Heléns omdöme om den redan är träffat och faststäUt, vore det kanske ändå en fördel att spara slutomdömet tiUs denna debatt är avslutad.

Herr HELÉN (fp);

Hen talman! Man måste endera ha en mycket spekulativ journaUstisk begåvning eller också ha varit med om att sätta hemligstämpel på väldigt många dokument, om man kan inbiUa sig att en begäran om en redovisning i riksdagen enligt § 56 skulle syfta tiU att vi här skuUe ha ett slutet sammanträde. Det är något som tUlämpades under kriget, och jag trodde verkligen inte att herr Wickmans fantasi gick tUl den tid dä mörkläggning var det naturliga i riksdagsarbetet.

Vi kommer att föra en debatt här i dag från begränsade förutsättningar. Jag har icke recenserat hela debatten — jag har recenserat regeringens sätt att lägga upp förutsättningarna att föra denna debatt genom att lämna ett så intetsägande svar som det vi strax kommer att få höra.

Skälet tUl att jag begärde att här få denna fylUga redovisning redan nu var ju att man genom uppläggningen av behandlingen av folkpartiets utförliga motion i dessa frågor har förhindrat att en sådan debatt kommer tiU stånd vid en tidpunkt då allmänhetens intresse är starkast och mest motiverat. Det är skäl nog för att tvinga fram en debatt, som verkUgen kan ge någonting. Nu får vi nöja oss med att avkräva statsrådet muntliga besked. Det hade varit riktigare om statsrådet hade valt den väg som § 56 medger och som skulle ha lämnat ett fyUigare underlag för hela riksdagsdebatten.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

§ 4 Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statUga företagsamheten

Herr industriministern WICKMAN erhöll ordet för att besvara herr Burenstam Linders (m) den 12 februari framställda interpellation, nr 50, och anförde:

Herr talman! Herr Burenstam Linder har frågat mig vUka slutsatser jag drar av de erfarenheter som vunnits av de senaste årens försök att vidga den statliga företagsamheten. Jag vUl svara följande.

Den StatUga företagsamheten har vidgats betydligt, sett i ett längre perspektiv. Skälen härför har varit flera. I första hand har det varit sysselsättningsskäl som varit motiv för staten att träda in som företagare. Jag vUl särskUt framhåUa vad NJA och ASSI betyder för sysselsättningen i Nonbotten.

Ett annat skäl för statligt företagande har varit att medverka tUl

Nr 53 försöriningen på vissa varuområden vid avspärrning av våra importmöjlig-

Tisdagen den heter. Av detta skäl tUlkom flera företag under eUer strax efter det

30 mars 1971 senaste kriget, såsom Skifferoljebolaget, TorvförädUngsbolaget, Ceaver-

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

ken och Oljetransit.

Ett antal av de statUga företagen har tUlkommit av mera specieUa skäl. Vin- och spritbolaget. Systembolaget och de statliga restaurangbolagen tUlkom av alkoholpoUtiska skäl. Penninglotteriet och Tipstjänst av kontrollskäl. Dessutom finns fiskala skäl tUl bildandet av statliga företag såsom faUet var med t. ex. Tobaksbolaget. För att tiUgodose statens servicebehov på oUka områden har bildats företag såsom Svenska reproduktions AB. Vidare finns en grupp företag som kommit i statens ägo av varierande skäl. Här kan främst nämnas LKAB där staten blev delägare och sedermera majoritetsägare med hänsyn tUl intresset av att stora naturtUlgångar ligger i samhäUets ägo. Vidare kan nämnas Kalmar verkstad som kom i statens ägo i samband med förvärv pä 1930-talet av vissa småländska järnvägsbolag.

Vad gäUer skälen för olika statliga industrietableringar under senare tid viU jag framhåUa följande. Förvärvet av SMT — verkstadsföretaget i Västerås — motiverades av sysselsättningsskäl i samband med att Centrala flygverkstaden i Västerås nedlades. Också Svetab har av främst sysselsäliningsskäl inköpt eller etablerat en rad företag. Här kan nämnas J. O. Dahlbergs snickerifabrik i Kramfors, ETRI fönsterfabrik i Burträsk, mattfabriken i Nyland, Nordtool i Piteå samt sportartikelfabriken i Boden. Inom kort kommer riksdagen att föreläggas förslag om lån och kapitalstöd för av Statsföretag och Coronaverken planerade företagselableringar i Nykroppa och Vilhelmina. Som bekant råder sysselsättningssvärigheter på båda dessa orter vUket sålunda också i dessa fall motiverat statens engagemang. Av sysselsättningsskäl bildades också Stigtex, som övertog kardgarnsspinneriet i Stigen från Saxylle-KUsund AB. Bildandet av Stigtex motiverades dessutom av beredskapsskäl. Andra skäl, t. ex. arbetarskyddsskäl, har legat bakom engagemanget i Devac AB, som utvecklar och tUlverkar system för stoftavskUjning. Bland de pä senare tid etablerade statUga serviceföretagen kan nämnas Allmänna bevaknings AB, BS-konsult, Statskonsult, Allmänna förlaget och Utbildningsförlaget. På utvecklingsområdet krävs stora satsningar och risktaganden som har motiverat ett statligt engagemang. Bland statliga företag och företag som tiUkommit genom statUg medverkan, vUka renodlat bedriver produktut-veckUng eller har betydande utvecklingsinslag i sin produktion, kan nämnas Utvecklingsbolaget, ASEA-Atom, Uddcomb och ELLEMTEL.

Jag anser det angeläget att slutligen påpeka ett motiv för statUgt företagande som man tyvän alltför lätt glömmer bort i den allmänna debatten - nämligen kravet på staten att på olika sätt engagera sig vid privata företagsmisslyckanden. Staten har vid flera tiUfäUen fått engagera sig i privata företag i svårigheter för att förhindra värdeförstöring, trygga sysselsättningen på ur sysselsättningssynpunkt känsUga orter etc. ASSI kan sägas ha tUlkommit av sådana skäl. Ett annat Uknande exempel är statens engagemang i Uddevallavarvet. Ett aktuellt exempel är Götaverken där en förutsättning för en effektiv rekonstruktion är ett statUgt engagemang i rekonstruktionsförhandlingen.

Den gjorda uppräkningen, som inte pä något sätt är fuUständig, ger en bild av pä vilket sätt och av vUka skäl den statUga företagssektorn efter hand vidgats. Utvidgningen av den statliga företagssektorn har naturligtvis ocksä skett genom expansion av de enskUda, statliga företagen.

Den StatUga företagsamheten har vidgat sin verksamhet i takt med uppbyggande av näringspolitikens övriga instrument och skaU sålunda ses i sammanhang med utbyggnaden av arbetsmarknads- och regionalpolitiken, användningen av investeringsfonderna för regionalpolitiska ändamål, den kommunala skatteutjämningen och åtgärderna inom den offentUga sektorn för att dämpa storstadstillväxten.

En bedömning av erfarenheterna av den statliga företagsamheten bör göras i detta helhetsperspektiv. Denna företagsamhet är nämligen ett av många medel som samhäUet har tUl sitt förfogande för att motsvara medborgarnas krav på fuU sysselsättning, trygghet och ekonomisk utveckling,

I Ukhet med landets företagsamhet i sin helhet uppvisar de statUga företagen en ur lönsamhetssynpunkt splittrad bild. Sålunda finns inom den StatUga företagsgruppen företag med god lönsamhet samtidigt som det finns företag med otUlfredsstäUande resultat. Såsom framgått av den redogörelse jag lämnat har dock de statliga företagen tiUkommit av motiv som primärt inte har varit vinstinriktade. 1 knappast något faU har vinstmotivet kunnat vara det intressanta eUer avgörande vid ett statligt företagsengagemang. Det är då viktigt att konstatera att den för den StatUga företagsamheten splittrade lönsamhetsbilden är en situation, som den delar med den privata företagsamheten, trots att vinstmålet där betydligt mera entydigt bestämmer verksamheten.

För att effektivisera de statUga företagen inordnades ett stort antal bolag under ett särskUt förvaltningsbolag - Statsförelag AB. Detta företag, som har tUl uppgift att planera och samordna en stor del av de statsägda bolagens verksamhet, har nu fungerat i drygt etl år. Av naturUga skäl har Statsföretag, med hänsyn tUl den korta tid som företaget fungerat, ännu inte kommit fram tUl den för dess uppgifter och speciella förutsättningar mest ändamålsenliga organisatoriska och administrativa utformningen. Statsföretag är en stor koncern med en disparat företagssammansättning. I enUghet med erfarenheterna frän stora koncerner pä den privata sektorn får man anse det som naturligt att det kommer att ta ,tid att effektivt samordna och utveckla de olUca företagen i koncernen.

De slutsatser jag vUl dra beträffande erfarenheterna av den statUga företagsamheten är att denna redan nu i stora delar av vårt land har blivit ett nödvändigt element för att upprätthäUa sysselsättningen. Den är också nödvändig för att fullfölja ett riskfyllt utvecklingsarbete för att pä lång sikt bevara slagkraften i vår ekonomi. En fortsatt utveckling av statlig företagsamhet efter i huvudsak de riktUnjer som hittUls prövats kommer därför att ingå som en viktig del av näringspolitiken.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Hen BURENSTAM LINDER (m);

Herr talman! Inom den socialdemokratiska näringspoUtiken har man gjort stora utfästelser. Denna politik skulle avrunda den ekonomiska

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

utvecklingens aUa kantigheter och dessutom vara pådrivande pä denna utveckling. Näringspolitiken med de statliga företagen i spetsen var vad som skulle ge det socialdemokratiska partiet en modern prägel samtidigt som man förverkligade en av socialismens uridéer — att allt blir bra om staten äger produktionsmedlen.

Men hen Wickman skuUe inte ha glömt sin Goethe. Grå är aU teori. Och gråast är sociaUstisk teori. Det visar aU erfarenhet från andra länder. Också den verkUghet som nu i värt land framkommit efter några års aktivering av statsföretagsamheten Uknar mera farhågorna än drömmama. VerkUgheten har än en gång visat sig vara den nya socialdemokratins största fiende. De glada fanfarema har utbytts mot surmulna påpekanden om att även de privata företagen har sina brister.

Visst firms det svaga privata företag. Det är ingen hemlighet att privata företag ibland går i konkurs. Inte mindre än 3 700 konkurser inträffade förra året, en ökning om ungefär 30 procent, tUl inte så liten del beroende på den underUga ekonomiska politik som numera fors i detta land. De privata företagen uppvisar ibland också andra nackdelar. Ingen har velat göra gäUande att enskUd företagsamhet är felfri.

Men just i att ingen sagt något annat ligger en av poängerna i den jämförelse man nu gör. Socialdemokratisk näringspolitik utgick från en felfrihetslära om sig själv. Ni får därför finna Er i att de yviga pretentionerna jämförs med verkligheten.

I våra jämförelser skall vi inte heUer glömma att de statliga företagen i genomsnitt visar ett sämre resultat än de privata företagen. Det alldeles övervägande antalet privata företag går bra. Men det aUdeles övervägande antalet statUga företag går dåUgt.

När företag, vare sig de är statliga eller privata, kantrar drabbas de anställda direkt på ett mycket beklagligt sätt. Men när de statUga företagen misslyckas drabbas de anstäUda också i sin egenskap av skattebetalare. I vår jämförelse måste vi beakta detta. I de privata företagen är det i stäUet först och främst ägamas egna pengar som tunnas ut om det skulle gå iUa.

Vi måste av dessa anledningar rikta skarp kritik mot den räcka av statliga företagsfiaskon som kunnat inregistreras på senare tid. Men det finns ytterUgare en anledning - den kanske viktigaste av aUa — att bli betänksam inför den verklighet som framträder. Ni, herr Wickman, har genom Era misslyckanden på ett olyckligt sätt komprometterat statsmakten. Detta är inte ägnat att inge den respekt för statsmakten som behövs för att lotsa landet genom svårigheter. Vi behöver bara se vUka spänningar som för närvarande finns på det ekonomisk-politiska området för att förstå hur betydelsefullt det är att statsmakterna inte utsätts för löje.

De anklagelser som jag riktar mot Er, herr Wickman, är allvarliga, och det finns fog för dem. TiUräckUgt mycket material har redovisats i press, radio och TV samt i den politiska debatten för att motivera dem. Jag vUl nu tacka Er helt formeUt för Ert svar på min fråga om vUka principiella slutsatser Ni har dragit av några års verksamhet med statlig företagsamhet. Men svaret brister däri att det ger föga grund för någon ändring i de hårda omdömena. Ni gör en menlös och meningslös uppräkning av

vUka företag Ni äger utan tUlstymmelse tUl erkännanden eUer analys av misslyckanden.

Man säger ibland att det är lätt att vara efterklok. Men att döma av Ert interpeUationssvar har Ni, hen statsråd, svårigheter även på den punklen.

Menar Ni att det för närvarande inle fimns något som fordrar djupare eftertanke? Drar Ni inga slutsatser om projektet Tjorven? Drar Ni inte nägra slutsatser om den statUga företagsamhetens manövrer i ett företag som Ka-Fa Kyl? Drar Ni inga slutsatser om utvecklingen och förveckUng-arna i Stekenjokk?

Det är i så faU synd, lycker jag, ty droge Ni några slutsatser från dessa och de många andra tUltrasslade affärer som Ni varit invecklad i skuUe Ni löpa mindre risker i framtiden. Landet skulle ocksä löpa mindre risker. Av den senare anledningen måste jag för min del försöka dra nägra slutsatser.

Ni drar, som jag sade, inga slutsatser av misslyckandena i Kalmar verkstad. Men det måste man göra. Kalmar verkstad har som bekant på kort tid lyckats göra stora förluster genom att splittra sin verksamhet på ett antal mycket svära projekt som parkeringshissar, lastbUar, distribu-tionsbUar och elbUar, Är del detta Ni åsyftar i Ert svar tUl mig när Ni talar om att man måste fuUfölja ett utvecklingsarbete inom den statUga företagsamheten för att bevara slagkraften i vår ekonomi? Projektet med parkeringshissar lär Kalmar verkstad ha undersökt och förkastat 1965. Men för att det skulle finnas något att redovisa i den socialdemokratiska valrörelsen 1968 i Oskarshamn blev man tvungen att på nytt plocka fram detta projekt.

Förlusterna i Kalmar verkstad för 1970 har angivits tUl 16—17 miljoner kronor, men det är sannolikt att åtminstone den närmaste framtiden blir ytterligt svår. För industriministern, som inte kan känna tUl alla de statliga företagens enskUdheter, kommer kanske dessa rapporter överraskande. De är överraskande åtminstone för dem som använder industridepartementets publikation StatUga företag som infor-mationskäUa. I den senaste upplagan av denna skrift fär man intrycket att aUt är mycket väl bestäUt och att många stär i kö för att köpa Tjorven.

Men den enda som verkligen stod i kö för att köpa denna bil var postverket. Enligt vissa statsråd skall staten helsl vara sin egen kund, och man undrar om herr Wickman drar några slutsatser om hur det nu blev när posten i detta fall inträdde som statens kund.

Posten har i efterhand förorsakats stora kostnader på grund av att Tjorven inte håUit mättet.

För att få Tjorven funktionsduglig har man tvingats införa oUka förbättringar som t. ex. två-krets bromssystem, kupévärmare och en del andra sådana saker. Postverket har fått betala hela detta kalas, som kan beräknas ha kostat ungefär fyra miljoner kronor.

Tjorven har inte heller visat sig tUlräckligt bra i fråga om service. Serviceverkstäderna är dessutom fä UU antalet och Ula utmstade med reservdelar, och när nu mänga Tjorvar ofta befinner sig ur drift blU det svårigheter. Man tvingas ha ett stort antal reservbUar, och detta kostar, som var och en kan förstå, en hel del pengar. För närvarande har man en bU av sex som reserv för sådana som då och då står på verkstad. Denna

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

merkostnad för postverket kan beräknas uppgå tUl låt oss säga 5 mUjoner kronor.

Det avgörande för att postverket en gång valde Tjorven i stäUet för en annan bU, som man jämförde med, var en del tidsstudier som tycktes visa, att Tjorven var den överlägsna bilen. Postverket självt uppskattade vid sin bedömning av de här två bUarna denna fördel hos Tjorven UU ungefär 4 miljoner kronor. Jag skulle dock tro, att även postverket i efterhand har kommit tUl en annan slutsats även i det här avseendet. Kritik har riktats mot Tjorven, t. ex. av postverkets konsultationsläkare i västra distriktet i ett utlåtande den 2 februari 1971, som väl tål att citeras:

"Då det från en del personal som använder Tjorven under sin tjänstgöring framkommit klagomål har jag närmare sett på bilen med hänsyn UU detta. Kunde dä konstatera, att det saknades fjädring i förarstolen, som f. ö. inte var sittriktig. Det är ur fysiologisk synpunkt betänkligt, i synnerhet om Tjorven används under längre körsträckor. Dessutom förefaller körstäUningen bli ytterligare obekväm genom att pedalerna finns anbragta mycket högt. Ytterligare allvarliga brister var att sidodörren på vissa bUar går trögt, varför det behövs en avsevärd kraft för att öppna och stänga dörren. Eftersom detta moment utföres mycket ofta under en tur, bUr det en alltför stor påfrestning för höger arm och axel. Förarna har också bekymmer med att bUen är dragig och kall eftersom man mäste öppna dörren sä ofta och dä släppa in aU kalluft utifrån. Det skuUe ha varit en fördel om man hade haft möjlighet att genom fönstret lägga posten i brevlådorna, vUket nu är omöjligt, eftersom fönstret öppnas endast delvis och öppningen är felaktigt placerad, vUket i slort sett omöjliggör att sticka ut armen och lägga ner post i en brevlåda. Enligt personalens uppgifter försvårar den tvådelade bakdörren in- och

urlastning,----- . Bilens konstruuktion är också sädan, att det inne i

bUen uppstår en mycket hög ljudnivå vid körning, så hög att hörselskydd behöver användas, vUket självklart inte är tUlfredsstäUande.

De omnämnda bristerna borde i görligaste mån justeras så fort som möjligt. I varje faU bör man ha i åtanke att vid ny bestäUning försöka fä fram bältre detaljer. Tjorven kan f. n. inte anses lämplig för körning på längre turer."

Jag tar för givet att det här utlåtandet som många andra lider av en del brister, men jag skuUe ändå gissa att det innehåller någonting som är principieUt riktigt.

Och slutligen när det gäller den här bUen och Kalmar verkstad: Verkligt aUvarligt, hen industriminister, blir det ju för postverket, om det inte visar sig möjligt för Kalmar verkstad att håUa i gång ett servicenät, för dä blir mer eller mindre hela vagnsparken av Tjorven värdelös.

Herr talman! Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att posten genom att välja Tjorven i stället för en konkunerande bU förorsakat sig kanske upp mot 10 miljoner kronor i extra kostnader och löper risken av en verklig smäU, om rimlig service pä Tjorven mte kan ordnas i fortsättningen. Jag undrar, herr statsråd, om inte Ni drar några slutsatser om vad de stora utfästelser som Ni har gjort inom ramen för Er näringspolitik kommer att kosta skattebetalarna.

För att se vUka slutsatser man måste dra av en annan sida av statlig företagsamhet skulle jag vUja granska affärerna med bolaget Ka-Fa Kyl.

Det är ett privat företag som ligger i Vislanda, och det har sysslat med kyl- och frysenheter. Från 1966 drevs företaget med stora förluster, och likviditeten var hårt pressad.

Förenade fabriksverken - alltså ett statligt företag - var en av leverantörerna och bevUjade från början av 1969 krediter på olika sätt. Under perioden januari 1969 fram UU juni 1970 beviljade Fabriksverken krediter på ungefär 2,5 miljoner kronor utan någon egentlig säkerhet.

Vid ett styrelsesammanträde i bolaget i mars 1970 diskuterade man om företaget skulle gå i Ukvidation, men man vidtog i stäUet vissa andra åtgärder efter samråd med och på begäran av företrädare för Fabriksverken.

Fabriksverken krävde plats för tvä egna representanter i styrelsen för Ka-Fa Kyl, vUket man ocksä fick vid en extra bolagsstämma. Styrelsen kom då att bestå av verkstäUande direktören, som tillika var ägare, plus de två representanterna för Fabriksverken.

Företagets verkställande ledning fortsatte verksamheten och uppgav utåt, att Fabriksverken hade skjutit tUl pengar och att planer fanns att överlåta aktiemajoriteten tUl detta statUga företag. 1 god tro fortsatte olika företag sina leveranser tUl det här bolaget. Men den 6 juni beslöt slutligen styrelsen att instäUa betalningarna — sedan den nya styrelsen alltså varit i farten några månader. Vid det laget var Fabriksverkens fordran ungefär 2,3 rrUljoner kronor.

Konkursförvaltaren skriver i sin berättelse, som varit källan för vad jag angivit hittUls, att Ka-Fa Kyls övriga leverantörer "anser sig vUseförda genom vad som förekommit i fråga om FFV;s engagemang".

Jag har ett annat citat; "De omnänmda faUen------ är konkreta

exempel pä hurusom konkursbolagets ledning låtit fortsätta rörelsen under förbrukande av avsevärda medel utan motsvarande nytta för rörelsen, vUket ger anledning tUl antagande att konkursgäldenären gjort sig skyldig tUl vårdslöshet mot borgenärer" enligt brottsbalken.

Ytterligare ett citat; "Slutligen är att antaga att gäldenären gjort sig skyldig tUl sädan påföljd som omförmäles i Uppbördsförordningen"

------ "för det alt han uraktlåtit att inom föreskriven tid tUl

uppbördsmyndighet inbetala av gäldenären innehållna källskattemedel med" ett par hundra tusen kronor.

Hen talman! Dessa förhållanden som Fabriksverken varil invecklade i är anmärkningsvärda i så hög grad att de för närvarande undersöks av åklagarmyndigheterna. Formerna för Fabriksverkens försäljningar UU Ka-Fa Kyl är också förvånande. Fabriksverken levererade kylutrustning inte direkt utan via ett företag som hette Termofrost. De upplysningar som jag nu citerar kommer från en tidningsartikel. De har inte dementerats, och de försök som jag gjort att få dem belagda antyder att de är helt riktiga. Termofrost ägdes och sköttes av en anställd på Fabriksverken. Vederbörande hade provision på allt som han sålde, men han stod inte någon kreditrisk. Den vUade helt på Fabriksverken. Termofrost hade aUlså inget annat intresse än att leveranserna blev de största möjUga och inget intresse av att Fabriksverken fick betalt för vad

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den StatUga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den StatUga företagsamheten

som såldes. Del är ett mycket underUgt arrangemang som borde bli föremål för granskning.

Men, herr talman, min egentUga anledning att föra det här bolaget på tal är en annan. Under valrörelsen hade herr Wickman och jag en debatt i Njurunda utanför Sundsvall. Jag frågade dä herr Wickman om han hade nägra kommentarer tUl Fabriksverkens affärer med Ka-Fa Kyl. Statsrådet gav det svaret på min fråga att "en industrirrUnister kan inte känna lill alla statsägda företag". Det kan Ugga något i det svaret även om herr Wickman har en benägenhet att använda det alltför ofta. Men, herr talman, i det här speciella faUet var det ett helt orimligt svar på min fråga i Njurunda. Vår debatt var den 16 september. Den "22 augusti, aUtså knappt en månad dessförinnan, var hen Wickman pä besök i Vislanda, där Ka-Fa Kyl Ugger. Han höll föredrag där, och vad mera är, han befann sig i någon eUer några timmars samtal med företrädare för kommunen om Ka-Fa Kyl. Det svar som Ni gav mig i Njurunda och som finns belagt i både Svenska Dagbladets och SundsvaUstidningens referat från vår debatt är mycket förvänande, herr Wickman, Jag undrar om Ni drar nägon slutsats av hur Ni, som så ofta talar om insyn, kan förledas tUl att uppträda sä.

För att studera en annan sida av statlig företagsamhet vUl jag vända rrug mot norr, mot Stekenjokk. Med utgångspunkt i Ert interpellationssvar undrar jag om Ni inte drar några slutsatser av vad som hänt där.

Regeringen har som bekant fält uppbära mycken kritik för att herr Palme funnit lämpligt att under valrörelsen sprida föreställningar om att allt nu var klart för den gruvdrift som man så länge talat om - och som man fortfarande talar om. Industridepartementet har bemött kritiken med att förklara att de ekonomiska viUkoren för gruvdriften i Stekenjokk beklagligtvis förändrats. Nuvärdet av förlusterna har i beräkningarna stigit från 6 miljoner kronor tUl 46 miljoner kronor. Den senare beräkningen -46 miljoner kronor — är gjord i oktober 1970. De orsaker som dä angavs som förklaring tUl att man kommit tUl så olika slutsatser var främst två. Dels hade en ny malmberäkning gjorts 1970 och den visade alt brytningsförhällandena var svårare än man tidigare hade tänkt sig, dels hade särskUt lönekostnaderna stigit oväntat kraftigt sedan den tidigare kalkylen gjordes 1969.

Men detta är sävitt jag förstår aUs icke hela historien. Det finns ytterligare en kalkyl rörande Stekenjokkprojektet. Den kalkylen är daterad den 14 maj 1970 och visar att nuvärdet av förlusten skuUe bli inte 46 miljoner kronor utan 17 miljoner kronor. Denna beräkning har fått en alltför undanskuffad plats i debatten. Den har dock berörts av herr Olhede, bl, a. i ett anförande i Vilhelmina i december 1970. Herr Olhede säger, efter att ha nämnt majkalkylen, följande — jag citerar ur hans eget föredrag: "Statsföretag och LKAB är emellertid helt iinställda på att fortsätta med projektet trots de försämrade kalkylerna. Bolagen är överens om att själva" bära eventueUa förluster utöver de medel som riksdagen bevUjat. Den 25 juni registreras därför 'Stekenjokk AB' i patentverket."

Men nu måste man stäUa frågan, hen Wickman - en fråga som Ni aldrig har blivit avkrävd något svar på: Vad är det som hänt på de fem

Tisdagen den 30 mars 1971

månaderna frän maj 1970 tUl oktober 1970 som gör att den beräknade   Nr 53
förlusten stigit så våldsamt? Vad är det som hänt mer än att det var ett
val den 20 seplember? I aUa de uttalanden som finns frän regeringen
svarar man aldrig pä den frågan, utan man förklarar bara varför kalkylen
frän 1969 i så hög grad skUjer sig från kalkylen i oktober 1970, Man   Ang. erfarenheterna
säger, som jag redan har påpekat, att lönerna stigit så kraftigt och att en   av försöken att vidga
ny malmberäkning pekar nedåt. Men båda dessa ändrade villkor var väl   den statliga företag-
kända när majkalkylen gjordes, herr industriminister.                    samheten

1 sitt anförande i Vilhelmina säger herr Olhede följande: "Under 1969 och 1970 har lönerna för gruvarbetare i Laisvall emellertid stigit kraftigt frän 11,67 tUl 15,67, vUket innebär en stegring pä över 30 procent. Den nya kalkylen tar hänsyn tUl detta." Det är alltså kalkylen i oktober 1970 som lar hänsyn tUl det. Nu har jag undersökt hur gruvarbetarlönerna utvecklats och funnit att den stegring som hen Olhede talar om väsentUgen inträffat före maj 1970 och under aUa omständigheter borde ha varit känd av gruvföretaget LKAB som gjorde majkalkylen. Hänsyn till detta måste därför rimligen ha tagits när man gjorde beräkningarna i maj.

Jag har också undersökt, herr talman, när LKAB gjorde den nya malmberäkning som herr Olhede och herr Wickman och andra talar om, I en rapport från LKAB konstateras det att malmberäkningen redovisats den 20 januari 1970. Alltså var även den väl känd när man gjorde sina beräkningar i maj 1970.

Herr talman! Industridepartementet har förklarat att Stekenjokkgruvan skulle köras i gång trots att majkalkylen visade att nuvärdet av förlusten kunde beräknas tUl 17 miljoner kronor. I oktober lägger man fram en ny kalkyl som visar att förlusten skulle bli 46 miljoner kronor. Men mellan maj och oktober har det inte inträffat någonting av det som anges som förklaring tiU att nuvärdet på de beräknade förlustema springer upp ända tUl 46 miljoner kronor. Hur det Ugger UU på den punkten måste förklaras av herr Wickman — och jag är angelägen om att över huvud taget höra Era slutsatser om Stekenjokkprojektet.

Vi kommer, hen talman, nu tUl ytterUgare en sida av den statliga företagsamhelen, där det dock är svårt att dra några slutsatser därför att sakläget är sä oklart. Men jag antar att herr Wickman har möjlighet att hjälpa tUl här, så alt vi får det bättre klart för oss. Vad jag syftar pä är de koncernbidrag som Statsföretag AB har bett sina dotterbolag om,

1 börian av innevarande år skrev Statsföretag tUl sina dotterbolag och anhöU om att dessa bolag skuUe ge Statsföretag koncernbidrag och på det viset inte redovisa nägra egna vinster. Åtnunstone Tobaksbolaget har givit Statsföretag etl koncernbidrag om 42 rrUljoner kronor. Det innebär alltså att Tobaksbolaget redovisar en vinst som är 42 miljoner kronor mindre än vad man annars skulle ha gjort. Nu kan man undra; Varför har Statsföretag tUlgripit denna metod? ViU man kanske ge den ytUge betraktaren intryck av att Statsföretag är mera vinstgivande än man skulle tro? 1 stället för att fä utdelningar om låt mig säga 100 mUjoner kronor i beskattade vinstmedel från dotterbolagen skulle man på detta säll kunna slollsera i tidningsrabriker med att man hade 200 mUjoner kronor i egna vinster, som man sedan får betala hälften av i skatt. Det är möjligt att man är hemfaUen ät sä enkla trick-konster, men vi fär väl ändå hoppas att det inte förhåller sig på det viset.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Den andra möjligheten är att Statsföretag vUl ha koncernbidrag för att föra dem vidare tiU förlustgivande dotterbolag och pä det viset täcka förluster. Om det är det man har i sinnet, skuUe det innebära att man var ute efter att dra skattemässiga fördelar av koncernbidragen.

Men då instäUer sig nägra frågor, och jag antar att Ni lätt kan besvara dem. Först och främst förlorar staten i skatter, om man gör dessa koncernbidrag med den senare tanken i huvudet. Det kan man dock UU nöds acceptera. Men också för vissa kommuner, t. ex för Stockholm, kan dessa transaktioner innebära att tUlkomsten av Statsföretag ÄB medför minskade skatteinkomster. Vinster från Tobaksbolaget, som man tidigare har haft goda skatteinkomster från, försvinner nu i förlusttäckning åt ett antal andra bolag, som kan vara registrerade i Stockholm och som kanske visar förlust, som man aUtså skulle kunna kvitta mot koncernbidragen. Stockholm kanske därigenom förlorar upp emot 10 miljoner kronor i skatteinkomster bara på denna manöver från Statsföretag AB.

Men ännu mera anmärkningsvärt är att det är högst osäkert om Statsföretag över huvud taget lagUgen fär mottaga koncernbidrag. Enligt lagen fär förvaltningsbolag inte ta emot koncernbidrag. Enligt vad riksdagens upplysningstjänst meddelat rrug har Statsföretag inte heUer begärt någon dispens härför hos riksskatteverkel. Och om det skulle vara sä att Statsföretag inte får ta emot koncembidrag, sä har man försatt t. ex. Tobaksbolaget i en del svårigheter, eftersom det bolaget inte reserverat pengar för att betala skatt på den vinst som man kanske blir tvungen att redovisa.

Det finns vissa frågetecken vid dessa transaktioner. Herr HagneU, som är revisor i Tobaksbolaget, har också skrivit ett brev tUl sin uppdragsgivare, riksgäldskontoret, och åtminstone mellan radema i det brevet framfört skarp kritik mot vad som sker. Detta brev är mycket förståeUgt. Lika förståeligt är att LKAB enligt uppgift har vägrat att gå med på Statsföretags förslag om att lämna koncernbidrag. Det kan ocksä nämnas att det i propositionen om Statsföretag AB aldrig talades om koncernbidrag tUl moderbolaget. Vad är fakta, herr Wickman, och vUka slutsatser kan man dra?

Hen talman! Som aUa vet finns det en mängd andra mer eUer mindre välkända förhållanden som rör herr Wickmans fögderi och som pockar pä slutsatser. Vilka slutsatser skaU man t. ex. dra av att Ni i debatten i Njurunda vid SundsvaU sade, fortfarande enligt referat, att Allmänna förlagets monopol skaU avskaffas, men några månader senare uttryckte Ni Er i en debatt i riksdagen i helt andra termer?

Vidare har det miljövårdande bolaget SAKAB, som Ni i anföranden ofta har framfört lät mig säga skrytsamma påpekanden om så dåUga affärer för närvarande att det egentligen borde träda i Ukvidation, och dessutom har det ett föreläggande för egen miljöfarlig verksamhet.

EUer låt mig ta ett annat företag. Statens reproduktionsanstalt. Det företaget har de mest groteska subventioner på sin kartförsäljning frän kartverket men vägrar helt frankt en av slatens egna offentUga utredningar att svara på frågor. Anstalten har, skriver man, inte personal så det räcker för att besvara frågorna, och dessutom är frågorna "av mindre intresse" eftersom "tidigare inga berättigade anmärkningar riktats". Det

är två helt oriktiga påståenden, och dessutom gjorda i ganska arroganta Nr 53

Tisdaseh den
Vi vet ju ocksä aUa — det har det talats om många gånger — att _

Förenade fabriksverken gjort bokföringstransaktioner som går utanför

aktiebolagslagens ram, och vi har vidare det bekanta exemplet med Äng. erfarenheterna
RationeU planermg, som kommer och som går. avförsöken att vidga

Ja, vUka slutsatser kan man egentUgen dra? Namn som NyckeUius och den statliga företag-Crown Air, företeelser som mattfabriker, skidfabriker, skjortfabriker och samheten plastfabriker som flyttat rant landet och som ger arbetslöshet på ett ställe för att lösa arbetslöshetsfrågor på ett annat.

Statsrådet drar inga slutsatser och gör inga erfarenheter. Men svenska folket måste ändå dra slutsatser, för det är det som får betala de slutsatser som herr Wickman borde ha dragit.

Den slutsats jag drar här är att statUg företagsamhet förvisso behövs på vissa håU för att lösa särskUda uppgifter men inte är lämplig som princip.

Den viktigaste anledningen tUl att statUg företagsamhet som princip är förkastUg Ugger i risken för vad man kan kaUa funktionssammanblandning. När staten skaU uppträda både som statsmakt och som företagare kommer den lätt att missköta båda uppgifterna. Den kommer att bli dålig företagare därför att den kan komma att ta partipoUtiska hänsyn. Omvänt kommer kanske staten inte att fylla sina uppgifter som myndighet så väl när den har sina egna företagshänsyn att ta.

Som jag poängterade redan i min inledning är det ingen som säger att företag och företagare är utan varje fel. De har sina svagheter vare sig de är privata eller statUga. Men det är därför det behövs en statsmakt som kan utöva en lagstiftande och kontrollerande uppgifl och företag som verkar inom ramar utan kortsiktiga partipoUtiska hänsyn.

De svagheter i de statliga företag som man har blivit varse på senare tid har emeUertid också en annan förklaring. En viktig anledning är att socialdemokraterna underskattar svårigheterna att sköta företag. Ni gär omkring och tycks tro, i enUghet med den sociaUstiska läran, att företag skär guld med täljknivar. Om man tror att det är sä det går tUl, är det sannolikt att man själv som företagare uppträder lättvindigt. Man fattar beslut på lösa grander, skriver propositioner som är slarviga och ytUga och köper enskUda företag aUdeles för dyrt. Man råkar ut för våldsamma svårigheter, som skulle synas ännu bättre om man inte hade möjUghet att på olUca sätt utnyttja statsmakten tUl att kamouflera verkligheten.

Jag tror att det finns ytterUgare en anledning tUl de misslyckanden
som inträffat. Den anledningen är att herr Wickman själv inte visat
tiUräcklig kompetens. Det duger inte att demonstrera en så stor
okunnighet, att sä ofta faUa tiUbaka pä argumentet att ett statsråd inte
kan känna UU alla de olika statUga företagen! Det duger inte att, så som
herr Wickman gjort i ett brev tUl Vilhelm Moberg, visa sig okunnig om att
staten äger och industridepartementet förvaltar ett visst företag. Kanske
har det någon gång föresvävat Er att i statUg regi bygga upp en
företagsgrupp som i vissa avseenden Uknar den som henama Wallenbergs
namn ofta förenas med. WaUenbergs valspråk lär vara: "Att vara, inte
synas", men Ni tycks ha vänt pä det: "Att synas, inte vara", har bUvit Ert
motto. 15

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

Herr talman! Jag är beredd att dra slutsatser om vad som hänt i sak. Jag avser inte att dra några slutsatser om person. Men jag vUl avsluta med att fråga, om herr Wickman drar någon slutsats för egen del av det stora avstånd som finns mellan verkligheten och de utfästelser som gjorts.

Herr industriministern WICKMAN;

Herr talman! Man kan — som kammarens ledamöter inte gärna kan ha undgått att lägga märke UU — diskutera statliga företag på mycket oUka sätt. Herr Burenstam Linder har deltagit i den debatten i ungefär två år, och under den tiden har han sammanställt uppgifter om statliga företag, som syftar tUl att bevisa att dessa bedrivs inte bara ineffektivt och inkompetent utan dessutom att de styrs av en ägare - regeringen - som avsiktUgt försöker vUseleda aUmänheten, som ger företagen orättmätiga förmåner och som genom sitt hanterande av de statliga företagen sätter statens objektivitet och auktoritet i fara och naturligtvis i sista hand hela rättssamhäUet. Det bUr anledning, herr talman, att återkomma tUl detta i den följande debatten och tUl de exempel som herr Burenstam Linder nämnt och över huvud taget tUl den metodik som herr Burenstam Linder använder för att bevisa sina teser.

När jag säger detta är jag, herr talman och ärade ledamöter av kammaren, medveten om att jag också annonserar att detta bUr en lång debatt. Men dess bättre har vi god tid pä oss, och jag är personligen beredd att häUa på så lång tid som herr talmannen och kammarens ledamöter är beredda att låta debatten pågå.

De attacker, som man frän borgerligt häll under den senaste tiden har riktat mot de statUga företagen, kan inte ha sitt primära syfte i att man känner nägon speciell omsorg om dessa företag och därför allvarligt vUl diskutera dessa företags problem, för självfaUet har de problem. I tal och tidningsartiklar har man från borgerligt håll i stäUet hittUls ägnat sig ät att svärta ned de statUga företagen, och icke ett enda konstraktivt förslag har komrrut fram. Detta bevisas pä nytt - jag vet inte för vUken gång i ordningen — av herr Burenstam Linders framträdande i denna talarstol.

Nej, herr talman, de borgerligas attacker är i själva verket ett angrepp på den socialdemokratiska näringspolitiken, som man sä hårt opponerade emot när arbetarrörelsen lade fast rUctUnjema för den politiken. De StatUga företagen är ett instrument i den poUtiken. Denna politiks främsta syfte är att trygga sysselsättningen, att skapa förutsättningar för en expansiv industrieU utveckUng i vårt land och därmed självfallet att fullfölja vår stora, grundläggande målsättning att öka jämlikheten meUan människorna.

Det är den politiken som de borgerUga partierna nu attackerar genom att skjuta Ln sig pä enskUda misslyckanden inom den statUga företagssektorn. Jag tror att det är viktigt att slå fast detta redan i inledningen av den här debatten. Vi får tUlfäUe att återkomma tUl den frågan och den aspekten längre fram.

Pä detta stadium av debatten vUl jag ta upp vissa principieUa frågor om det statliga företagandet, för det är bara en sådan debatt som kan fixera var vi står i den här frägan. En redovisning av utveckUngen i oUka här och i andra sammanhang under senaste tiden diskuterade statliga företag

kommer alt lämnas av ordföranden i Statsförelag AB, som har begärt ordet och slär på talarlistan. Eftersom de statUga företagen i dag är ulsatla för en ovanligt ettrig kampanj, har jag utgått från att det är flera av kammarens ledamöier än herr Burenslam Linder som önskar della i debatten. Denna förmodan har ocksä blivit bekräftad. Därför läl jag i går som en serviceåtgärd distribuera mitt interpeUationssvar inte bara till inlerpeUanlen utan ocksä lill de olika partiernas riksdagskanslier.

På det stadium av debatten där vi just nu befinner oss viU jag ange vissa principiella ställningstaganden som jag tror att det är viktigt all vi preciserar, om vi över huvud taget skaU kunna föra en meningsfull debatl med varandra. Läl mig ocksä, herr lalman, uttrycka den förhoppningen att den här debatten skaU färgas av att samtliga som deltar i deballen i detla hus direkl representerar ägaren av dessa företag och att vi alltså därmed alla i denna kammare utövar elt ägaransvar. Och lät oss också besinna alt de anstäUda i våra statUga förelag, som följer denna debatt, avlyssnar en debatt jusl bland dem som har ägaransvaret för de förelag de anslällda jobbar i.

När riksdagen för drygt ett är sedan fattade beslut om att inrätta ett förvallningsbolag för flertalet av de statUga aktiebolagen var detta — det viU jag erinra om - ett beslut som fattades i stor enighet. Herr Burenstam Linders eget moderata samlingsparti gick visserligen emol förslaget i den utformning del hade men anslöt sig i aUa fall i princip UU tanken på etl förvaltningsbolag och lalade om behovet av en samordning av de statliga företagen för alt man skulle kunna uppnå större effektivitet. Den enigheten meUan partierna i riksdagen i denna fråga finner jag i och för sig alldeles naturUg. Den är naturUg därför att den direkta kontroUen av förvaltningen av de olika bolagen - självfaUet inom ramen för de av ägaren, dvs. regering och riksdag, angivna mälsättningarna — otvivelaktigt utföres pä ett effektivare och mera kompetent sätt genom ett förvaltningsbolag än genom ett eller flera departement.

Vi borde ocksä kunna vara eniga om betydelsen av att del direkta ansvaret för etl enskUt statUgt företags skötsel skaU ligga hos förelagets verkstäUande ledning och styrelse. Det är inte bara i överensstämmelse med aktiebolagslagen som det bör förhålla sig sä, ulan del är ocksä del enda rimliga sältel att bedriva stallig företagsamhet på. All ålägga och utkräva ansvar hos regeringen för de statliga företagens konkrela beslut i oUka frågor, t. ex. investeringar, produktutveckling, marknadsföring eUer marknadsbedömning — herr Burenstam Linder var i sin detaljerade genomgång av distributionsbUen Tjorvens olika för- och nackdelar mycket långt inne på den Unjen — skuUe inte bara förutsätta ett ministerstyre, som vi pä goda grunder har awisat i värt land. Det skulle också — och ur de olika förelagens och deras anställdas synpunkt skulle det vara väl sä allvarUgt - förutsätta, om ansvaret skuUe ha någon materieU mening, att aUa sådana beslut skulle underställas departementet, industriminislern och i sisla hand regeringen.

Det är självklarl att en sådan ansvarsutlunning hos de olika företagen skulle innebära en tröghet i beslutsfattandet, elt dödande av företagens irutiativkraft och en byräkratisering som mycket snart skulle gå ut över företagens utveckUng och livskraft. Regeringens ansvar gäller därför

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 53

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

målsättningen för företagen och kontroUen av målsättningens uppfyUan-de, inte de enskUda företagsbesluten. Jag tror det kan vara viktigt att erinra om detta i den nu pågående debatten om olUta statliga företag.

Så längt tror jag faktiskt också att det råder allmän enighet här i riksdagen. Det är när vi kommer in på målen för de statliga företagens verksamhet som vi skUjer oss åt. De målen faststäUdes i propositionen om bildandet av förvaltningsbolagel, alltså vid höstriksdagen 1969, och de är i korthet följande;

att stimulera sysselsättningen i arbetslöshetshotade regioner,

att främja teknisk utveckUng och industrieU verksamhet inom produktionsområden som är speciellt krävande pä grund av satsningens storlek, risk eUer längsiklighet,

att vidga möjligheterna tUl initiativ för all åstadkomma en mer rationeU företagsstruktur, och

att med företagsnämndsavtalets formulering "nå aUt större arbetstUlfredsstäUelse för de anstäUda".

Om de statliga företagen skall uppnå de målen niåste de ha en inneboende expansionskraft, och därför uppställdes ocksä, som kammarens ledamöter kommer ihäg, för förvaltningsbolagel den aUmänna övergripande målsättningen att under krav på lönsamhet uppnå största möjliga expansion. Det sistnämnda är en viktig punkt. Låt mig understryka att den inte innebär att expansion skulle vara ett mål i sig självt, utan expansionen är förutsättningen för att de statliga företagen skall kunna göra t. ex. en effektiv lokaliseringspolitisk insals. Den utgör ocksä förutsättningen för att lösa de sysselsättningsproblem som annars skuUe uppstå i sådana statUga företag inom gruppen som arbetar i branscher med en krympande marknad.

Regeringen betraktar, som jag särskilt framhöll i mitt interpellationssvar, de statliga företagen som en del av näringspolitiken, och de är verkligen inte det enda och inte heUer det viktigaste instrumentet.

Näringspolitikens syfte är alt möla människornas krav pä trygghet i sysselsättning, att åstadkomma en bättre balans mellan oUka regioner i vårt land, att förstärka del svenska näringslivets konkurrenskraft i en allt svårare period, så alt nya arbetstillfällen skapas i stäUet för dem som slås ut av UtveckUngen, och alt förbättra arbetsmiljön och arbetsvillkoren inom svensk industri. Med den målsättningen för näringspolitiken — och den bör vara rätt välkänd - är del alldeles uppenbarl att den statUga förelagssektorn, som svarar för 5 procent av vår industri, inte kan vara del huvudsakliga instmmentet för att nä målet. Alt påverka utvecklingen inom den privata industrin, som disponerar över 95 procent av de industriella resursema i detta land, måste självfaUet vara huvuduppgiften för näringspolitiken. Men som ett element i denna politik spelar de statsägda företagen en roll, och del är för oss självklart all möjligheten att genom statliga företag bidra UU sysselsättningen och utveckUngsmöj-ligheterna skaU utnyttjas varhelst detta är tekniskt och ekonomiskt genomförbart.

Denna grundsyn pä de statliga företagen har jag ofta utvecklat här i riksdagen, i propositionen om Statsföretag och i anföranden på andra häU.

Även om jag aUtså inte lUldelar de statliga företagen någon huvudroU i näringspolitiken är det klart att ambitionerna för det statUga företagandet har ökat i samband med aktiveringen av näringspolitiken. Ambitionerna har ökat, och det är riktigt att de har gjort det, men jag vUl gärna här också understryka, när herr Burenstam Linder nu på nytt upprepar anklagelsen för en ansvarslös löftespolitik, vad jag har sagt i andra sammanhang, nämligen att vi inle väntar snabba och omedelbara resultat. Det har jag framhåUit, vilket kanske är en nyhet för herr Burenstam Linders citatforskare, ocksä i milt anförande vid den partikongress i värt parti 1969 som ofta har citerats i denna kammare. Vad jag sade om de statliga företagen där har citerats i den borgerliga pressen. Vad man har valt att citera är målsättningen för de statliga företagen, och jag tar i dag inte tUlbaka ett ord vad jag då sade. Men efter min redovismng av målsättningen slutar citatet, och den uteslutna fortsättningen är, mot bakgrund av den nu pågående debatien, rätt viktig. Fortsättningen lyder: "Detta" — alltså de mål som är uppstäUda för de statliga förelagen — "stäUer stora krav pä dem som fär ansvaret för den statliga företagssektorn under 1970-talet Uksom det ställer stora krav pä den organisation som vi nu skaU skapa för denna politik. Det betyder ocksä att uppgiftema är sä stora att ingen får vänla sig att de omedelbart skaU förverkligas."

Jag vUl understryka, som jag redan gjort i milt interpeUationssvar, att det i dag är aUdeles för tidigt att bedöma verkningarna av inrättandet av Statsföretag AB. Företaget är ännu så nytt att organisation och administrativa mtiner, framför allt i förhåUande tUl dotterbolagen, ännu inte har kunnat finna sin slutliga form. En redovisning av Statsföretags verksamhel under det första året kommer strax att lämnas i debatten här i kammaren. En sädan redovisning bUr naturligtvis ofullständig och preliminär, och ett bällre tUlfälle att diskutera kommer att erbjuda sig när årsredovisningen och del första koncernbokslutet föreligger om några veckor.

Men vad som redan nu är bekant om Statsföretags och dess dotterbolags utveckling under 1970 är att det har skett en markerad prioritering i investeringsinriktningen lUl de sysselsättningssvaga regionerna. De tre förelagen Norrbottens Järnverk, ASSI och LKAB kommer under de närmaste åren att investera för cirka 1 750 miljoner kronor. Nyetableringar eUer engagemang i existerande privata företag och för att vidga eUer bevara sysselsättningen har genomförts eUer planeras att omedelbart genomföras på en rad platser inom stödområdet.

Lönsamhelen under 1970 uppvisar, somjag sade i mitl interpellationssvar, för den statliga gruppen liksom för de privata företagen en splittrad bUd. Det är självklart att lönsamheten under detla är — alltså 1970 - inte har kunnat påverkas av Statsförelag. Somjag nämnt föreligger inte nägol koncernbokslut ännu, men med hänsyn lill att den pågående presskampanjen har givit mänga förestäUningen all den statliga företagsgruppen skulle i sin helhet befinna sig i en kris trorjag alt det bokslutet kommer alt bU en tUlnyktrande läsning. Det kan jag säga utan all ännu själv ha tillgång tiU det. Vi vet nämUgen all ell slort antal av dotterbolagen har haft en god utveckling under 1970. Del gäller inte bara Torvförädling,

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den StatUga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

som av nägon anledning har fått särskilda rosor av den borgerliga pressen. Del gäller också AUmänna bevakningsbolaget, CEA-verken, Svenska reproduktionsakliebolagel, KABI, Tobaksbolaget, ASSI. Det gäller också Slalsgravor och LKAB, trols det avbräck som strejken våUade. Sådana informationer tiUmäts som bekant inte något nyhetsvärde, men jag har en känsla av att de borde göra del åiminstone i dagens läge när svenska folkel håller pä alt inbilla sig all statUga förelag alllid går med förlust.

Med delta påstående har jag inte ett ögonblick velat skönmåla de slalliga företagen. Det är självklart all misslag begås i statliga företag och all de misstagen skaU kritiseras, precis som misstag i privata företag. Det är också väsentUgt att den statUga ägaren förfogar över en apparat som effeklivl kan följa de statliga företagens verksamhet och ingripa korrigerande pä ett tidigt stadium. Vi har detta inslrument för de affärsdrivande verken i riksrevisionsverket. Dess aktivitet har särskilt uppmärksammats när det gäller förenade fabriksverken. Jag vill gärna tUlslä att det varit en brist att denna förvaltningsrevision kommii först nu.

Som framgår av den skriftväxling som ägt rum mellan de båda verken har förenade fabriksverken, redan innan riksrevisionens rappori förelåg, vidtagil flerlalel av de åigärder som förvaltningsrevisionen rekommenderade. Men jag viU gärna säga alt det är angelägel att förvaltningsrevisionen i fortsättningen kommer att ske kontinuerUgare än hittUls varit fallet.

Jag viU ocksä här nämna att som ett normall led i kontroUen av våra företag sker för närvarande en undersökning av Allmänna förlagets prissättning jusl genom riksrevisionsverket. Det är ingenling märkvärdigt eller sensationellt med detta utan det är en nalurUg mlin.

Apropå Allmänna förlaget så är det riktigt, herr Burenstam Linder, att jag inle bara i Njurunda arbetarekommun ulan ocksä i riksdagen har ullalal mig emot vad herr Burenstam Linder kallar monopolställning för AUmänna förlaget. Det är ingen skiUnad i min inställning i Njurunda och här i riksdagen. Jag har sagt all della monopol är ett tillfälligt arrangemang som i och för sig baserar sig på ett beslut av riksdagen — och inte aUs på något beslul av industriministern — men att det är angeläget att delta monopol så snart företagel har stabiliserats, vilket inle bör la aUtför läng lid, kommer alt avvecklas.

För aktiebolagen har vi, bl. a. mot bakgrund av erfarenheterna frän Durox, i samma syfte skapat Statsförelag, som har både en stödjande och en kontrollerande funktion. SkaU denna funktion kunna effektivt genomföras förulsätter den att dotterföretagens redovisningssystem är sådant att varningssignalerna kommer i tid. Det är Statsföretags uppgift alt se tiU att .sädana .syslem finns i förelagen.

En erfarenhet och en slutsals som jag anser alt det är befogat att dra i dag — och då baserar jag mig pä erfarenheter av utvecklingen i del förelag som herr Burenstam Linder nämnde pä den statliga sidan, KVAB, men jag drar den ocksä Uka mycket pä grund av erfarenhelerna av ell annat i pressen inte Uka ofla förekommande prival förelag, nämUgen Gölaverken - är all del finns anledning ifrågasätta det nuvarande svenska revisionssystemets effektivitet. Förluster av den omfattning det här är fråga om skall inte komma som en överraskning vare sig för ägaren eller för samhällel.

Jag har härmed, herr lalman, redovisal den roU som vi viU tiUdela de statUga företagen i vår näringspoUtik och de mål som vi i det sammanhanget anser bör uppställas för de statliga företagen. Jag har ocksä angett de åigärder som vi har vidtagit och de inslrumenl som har skapats för att förbättra statsföretagens effektivitet. Men jag måste bekänna att jag inte har blivit klarare i dag än lidigare över vilka slutsatser herr Burenslam Linder själv egentUgen vUl dra av sin kriiik av de statliga förelagen. All statUga Uksom privata företag kan misskötas är ingenting märkligt. Men är det då några andra metoder att komma tUl rätta med dessa brister som herr Burenstam Linder rekommenderar än de ätgärder som vi har genomfört? De ätgärder som vi har genomfört är - jag viU upprepa det — en effektivisering och förstärkning av det statliga revisionsverket Uksom inrättandet av Statsförelag AB. Är del en i grunden annan organisation av företagen som man föreslår? EUer vUl herr Burenslam Linder pä grund av de statliga företagens inneboende — och väl dä i hans mening inte reparabla - brister och faror aweckla det StatUga företagandet? VUka statUga företag skaU i så faU nedläggas eller försäljas?

Herr Burenstam Linder säger vidare att del statliga företagandet skall i princip sä längt möjligt begränsas. VUka restriktioner viU herr Burenstam Linder dä i princip lägga på det statUga företagandet? På denna punkl tyckerjag alt det borde vara möjligt att komma med en precisering.

Det talas ofta från moderata samlingspartiet, och även från folkpartiet, om att det bara är när det föreligger särskilda skäl som statUgt företagande bör komma i fråga. Jag har i mitt interpeUationssvar - jag fär senare komma tUlbaka tUl diskussionen med herr Helén — angivit de specieUa skäl som förelegat bakom varje statligt förelagsengagemang. UppenbarUgen mäste del vara sä att de motiv som jag tidigare berört inle är tUlräckUga för att herr Burenslam Linder och de med honom likasinnade skaU accepiera att staten gär in i, startar och driver företag. Men lål oss dä frän de borgerliga ledamöier som kritiserar de statUga förelagens verksamhet få höra i klartext vUka ylleriigare spärrar ni viU StäUa upp för att hindra statUga företagselableringar! VUka företag är det som vi nu har och som del inle finns berältigade skäl för staten att driva? Ge oss exempel på vUka företag det är och beträffande vUka ni är beredda alt gä ut och säga tUl de anstäUda att det inle finns skäl att ha kvar förelaget därför alt del arbete det gör inte är samhäUsnylligl!

Del har hävdats i debatien — och herr Burenstam Linder gjorde del ocksä — att startandel av nya statliga förelag leder till att andra privata företag konkurreras ul och all man i verklighelen flyttar arbetslöshets-problemen frän en ort tUl en annan. Ett par konkreta faU har åberopats som bevis på att det föreligger en dålig statlig förelagsplanering. Det gäUer mattfabriken, vidare vad man kallar .skidfabriken i Boden och Fabriksverkets engagemang i Ängelholms beklädnadsverkstad. Jag tror — men vi kommer väl tillbaka till det i deballen - alt en närmare undersökning av de åberopade faUen visar alt denna anklagelse inte är befogad, i varje faU inte i den form som den har framslällts.

Men jag vUl säga att oberoende av vär bedömning av de enskUda fallen berör man här en rätt viktig principiell fräga. Den är viktig därför alt

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den StatUga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

bakom kriliken ligger föreställningen all de statUga företagen egentUgen inte har någon sysselsättningsskapande effekt, att staten bara sä att säga i onödan rör om i grytan och kanske ger sysselsättningen en något annorlunda fördelning än den annars skuUe ha haft. Jag ser ett samband meUan denna teori och den som den gamla hederUga högern - här får jag fortfarande använda den benämningen, eflersom jag syftar pä 1920-talet — hävdade, nämligen att det skulle bU något av en nationeU katastrof om staten försökle gripa in i ekonomin och påverka konjunkturvariationerna. Sysselsättningskriserna var tecken på ekonomiska sjukdomar, som skulle läkas pä naturUg väg, självfaUet med svära Udanden för patienten. Och de Udandena skuUe i första hand gå ut över löntagarna och de svagast stäUda grupperna.

Denna uppfattning har självfaUet nu försvunnit, men den kommer lillbaka i en annan form i herr Burenstam Linders anförande här. De statliga företagen bidrar i verklighelen inte Ull att öka sysselsättningen utan bara så att säga sijäl sysselsättningsmöjUgheler från annat häU. Jag tror inte att jag behöver gå djupare in på det för att aUa skaU inse alt det är en befängd tanke. Däremot är det klart att etablerandet eller expansionen av ett statUgt företag i vissa fall kan få negativa effekter för konkurrerande företag. Men detta, herr Burenstam Linder, Ugger ju i själva marknadsekonomins system. Menar herr Burenstam Linder alt staten bara skaU få etablera sig när sådana konkurrenseffekter inte kan uppslå? Då måsle han hävda att staten bara får gå in i verksamheter där del inte finns några konkurrenter, och de verksamheterna är nog rätt så få. Jag tror nämUgen inle att våra energiska privalförelagare har lämnat nägra aktiviteter hell oprövade och helt obeaktade, åtminstone inte där man kan driva affärsverksamhet med något hopp om lönsamhet. Eller också menar herr Burenstam Linder att staten skulle ha en sådan perfekt överblick och styrning över branschstruktur och marknadsulveckUng att den kan förebygga och förhindra att negativa effekter av en statlig företagsetablering skulle kunna uppstå nägon annanstans i värt ekonomiska system. Men det skuUe ju förutsätta en central statlig planering och styrning av hela näringsUvet, Jag vet inte om det är detta herr Burenstam Linder efterlyser, när han talar om bristande förutseende vid statUg förelagselablering.

Sedan kom herr Burenstam Linder tiUbaka till en fräga som han har berört tidigare i debatten, nämligen tesen att staten inte samtidigt hos sig kan förena de två uppgifterna att vara både statsmakt och företagare. Det gjorde intrycket på mig att herr Burenstam Linder lever alldeles för sig själv i en myckel speciell och gammaUiberal värld, som han dess värre flera gånger förväxlar med verkUgheten, Gjorde han inle det, skuUe han ha observerat att staten inte bara i Sverige utan i aUa industriaUserade länder driver affärsverksamhet, ofta i ganska stor skala - på flertalet StäUen i betydUgt större skala än i Sverige. Han skuUe då ocksä ha kunnat lägga märke tiU att detta inte är en ny företeelse utan något som har existerat och utvecklats under många årtionden. Skall man tala om någon tendens ute i världen, är det väl närmast att de statUga företagsengagemangen tenderar att öka på flertalet håll.

Men herr Burenstam Linder upprepar med nästan manisk envishet att

statsmakten fungerar sämre när den skaU utövas genlemot av slaten själv ägda företag och att förelagen fungerar sämre, när de skall dirigeras av en poUtiskt styrd statsmakt.

Mot bakgrund av de faror som herr Burenslam Linder målar upp här är del rätt märkligt att knappasl några andra än han själv har upptäckt de farorna och att utveckUngen när det gäller det statUga företagandet har kunnat ske så kontinuerUgt och Ukartat i de flesta industrUänder. Ändå mera förvänande är del att herr Burenstam Linder som själv också är vetenskapsman av facket inte i det här fallet anser sig behöva prestera några bevis som stöder hans tes. Det ger mig intrycket att herr Burenstam Linder har faUit offer för den gamla reklamsatsen att bara man upprepar en sak tUlräckUgt ofta så tror folk på den ulan att efterfråga faklaunderiag.

Sä sent som förra året besvarade jag för resten en interpeUation i just den här frågan av herr Burenstam Linder, Jag gjorde då en ganska utförUg analys av denna fråga, som inte alls är ointressant, och därför kan jag i dag fatta mig rätt kort. Den är värd, anser jag, ett mera seriöst tänkande än vad herr Burenstam Linder har ägnal den. Jag erkänner också att det finns risker för en sådan sammanblandning, om man nämUgen inte vidtar åtgärder för att särskUja de myndighetsutövande och de affärsdrivande grenarna av slalsförvaltningen. Men det gör vi i den princip vi följer här i landet, och vi bevakar ocksä frågan kontinuerUgt just för att undvika de svårigheter som herr Burenstam Linder talar om.

De risker som herr Burenslam Linder far land och rike omkring och predikar är fortfarande hjärnspöken, som inte existerar i verkUgheten. För de statUga affärsföretagen är inte nägra myndigheter. De kan inte utöva några myndighetsfunktioner, vare sig gentemot konkurrenter, leverantörer eller kunder. De statUga myndighetsorganen utövar en verksamhet som är baserad på regler som faststäUts av riksdagen och Kungl. Maj :t. De reglerna tiUämpas gentemot alla som omfatias av dem, vare sig det rör sig om privata eUer om statUga företag. Att antyda att myndigheterna i sin verksamhet skulle ta hänsyn Ull statsägda företagsintressen på ett sätt som stär i strid mot dessa regler — och något av den typen av insinuationer har förekommit i debatten kring koncessionsnämndens behandling av Hylte bruks koncessionsansökan - är detsamma som att påstå att verkens tjänstemän är ohederliga, och det är en mycket aUvarUg anklagelse, herr Burenstam Linder, och den bUr sannerUgen inte sannare eUer mera berättigad genom att Ni upprepar den.

Jag har med vad jag sagt dragit mina slutsater av utveckUngen. Låt mig i de konkreta faU som herr Burenstam Linder tar upp först om KVAB säga: Min praktiska slutsats av utveckUngen i KVAB är att det har brustit i information till ägaren samt också uppenbarUgen i information tUl styrelsen. Det är angeläget att se lill alt informationssystemen fungerar bättre så alt varningssignalerna kommer tidigare. Vi har en apparat, nämUgen Statsföretag AB, som har just UU uppgift att se till att sådana informationssystem blir genomförda.

Beträffande Ka-Fa Kyl är det intressant att herr Burenstam Linder håUer reda på var jag befann mig i valrörelsen. Det är riktigt att jag faktiskt var i Vislanda, men de problem som jag diskuterade där var i och

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53 för sig inle fabriksverkets behandling av Ka-Fa Kyl-företagel, ulan del var

Tisdaeen den ' naturUga fräga som kommunalmännen ställer: Vad finns del för

30 mars 1971 möjligheler all i dagslägel rädda förelaget, oberoende av bedömningen av

-------------------- orsakerna till de svårigheter som företagel råkat in i? Om en rekonstruk-

Ang. erfarenheterna jjj -.jg möjlig, vad fanns del för möjUgheter alt få dil något annat

av forsoken att vidga företag? Det är sådana frågor som jag myckel ofta diskuierar när jag är

den statliga joretag- g j j. jg , diskussionen i Vislanda gällde.

samfieten j jjj jjjg jgj-j. gurenslam Linder, gå in på Ka-Fa Kyl. Jag viU det

inle av en alldeles specieU anledning. Jag har nämUgen för elt par veckor

sedan undersläUt JK:s prövning fabriksverkets handlande i Ka-Fa

Kyl-frägan, och jag tycker att det är rimligt att i det rättssamhäUe som vi

lever i avvakta JK;s slutliga prövning av ärendet.

Belräffande Stekenjokk slutligen är det myckel att säga om del, men det skuUe ta för läng tid alt redovisa de oUka etapperna. Men vad som faktiskt gör mig rätt upprörd, herr Burenslam Linder, är att ni på nytt insinuerar att regeringen under våren och sommaren 1970, aUtså före valrörelsen, var informerad om all kalkylen för Slekenjokkprojektel hade försämrats i den omfattning som vi i regeringen säger alt vi fick besked om försl den 2 november och jag själv de sisla dagarna i oktober. Det är en räll enastående anklagelse mot regeringsmedlemmarna och framför aUt mol mig all jag i denna fråga skuUe slä och ljuga inle bara riksdagen ulan hela svenska folkel i ansiktet. Jag begär, herr Burenslam Linder, att Ni omedelbart tar tiUbaka denna anklagelse. Tala ocksä om för oss, herr Burenslam Linder, hur regeringen skulle ha handlagt Stekenjokkfrågan i den situation som uppslod i början av december dä vi — jag upprepar det — fick information från Statsföretag och LKAB om 46-miljonerskalky-len. Hur skulle regeringen ha handlat? Fanns det nägol annat val i det lägel än att säga: Miltal, med så ändrade förutsättningar för projektet är del nödvändigi alt avbryta det, inle alt definitivt stoppa del men alt sloppa del pågående arbelet och säga alt vi måsle undersöka fömtsättningarna på nyll? Del är den ståndpunkten vi har lagit, och det är den ståndpunkten som vi undersläUer riksdagen. Och jag undrar, herr Burenstam Linder: SkuUe Ni verkligen ha velal rekommendera regeringen alt i den situationen - och del var regeringens beslutssituation - ha handlat pä ell annal sätt?

Herr Burenstam Linder har en enastående förmåga all finna ohederlighet, finurUghet och smussel i sin omvärld. Herr Burenstam Linder citerar ibland Slagnelius, ibland Goethe. Lät mig cilera VUhelm Ekelund: Man ser det som man är värd att se.

Jag hoppas, herr Burenstam Linder, alt Ni i Era fortsatta inlägg
äntligen skall lägga fram nägra konstruktiva förslag till hur de statliga
förelagen skaU drivas för all undgå de fel och misslag som Ni sä gärna
uppehåUer Er vid. Ange hur del statUga företagandel över huvud taget
skall kunna fungera i vår ekonomi, om företagen försl skaU bevisa att
deras verksamhet inle pä något säll skulle påverka andra förelag! Ange
ocksä vilka statliga företagselableringar som enligl Er mening är onödiga
och bör läggas ned! Och ange, snälla herr Burenslam Linder, vilkel svar
jag enligt Er mening skall ge kommunalmännen, arbetarna och tjänste-
24 männe.n i Nykroppa eller i Kramfors när de, efler nedläggningar av

privata företag och efler misslyckade försök alt med lokaUseringsstöd locka andra privata företag dit, begär hjälp av regeringen att lösa sina sysselsättningsproblem med statliga företag!

Herr BURENSTAM LINDER (m) korl genmäle:

Herr lalman! Den försia fräga man släUer sig är: Varför använder inte statsrådet möjUgheterna all i sitt interpellationssvar utveckla de principiella synpunkler som man i interpeUationen frågar efter? Om han hade gjort det skulle det ha varit betydUgt enklare att föra en debatt än dä han som nu utvecklar dem när han vet all motståndaren har högst sex minuter pä sig för att svara.

Herr Wickman begärde en ursäkt för vad jag hade sagt om Slekenjokk. Jag begär i släUel elt exakt svar på den fråga som jag ställde. Jag anklagade inle Er för någon ohederUghet. Jag frågade: Vad har hänt mellan maj och oklober? Jag finner att det snarare är herr Wickman som skaU be om ursäkt för alt han vrider det UU att jag skuUe ha anklagat regeringen för smussel och ohederUghet. Ni vrider lill min fråga, och del är inte korrekt att göra sä.

Vidare har jag inte angripit näringspolitiken som sädan, som Ni på nytt vrider milt inlägg tUI. Jag har formulerat en fråga om den statUga förelagsamheten och herr statsrådets erfarenhet efter alt ha häUit på med denna under elt antal är. Det är alltså inle ett angrepp på slallig näringspoUtik i en mängd andra avseenden som gäller ekonomisk politik, arbetsmarknadspoUtik etc. ulan frägan gäller erfarenheier som Ni har haft inom ramen för den statliga företagsamhelen.

Herr Wickman begagnade mycket av silt inlägg tiU alt lala om de sysselsättningsskapande åigärder som slaten har att vidta. Ja, del är riktigt, staten har ett stort ansvar här. Del är en anledning till att vi tycker att man t. ex. i den ekonomiska poUtiken skall bereda förutsättningar för mindre och medelstora företag att få låna pengar så att det inte uppstår en massa trassel på grund av utländsk konkurrens och på grund av svårigheter att hävda sig i konkurrensen här i landet. Detta är ett konstruktivt förslag. Det har framförts i finansdebatlen; jag är beredd att framföra det även i detta sammanhang, trots att debatien inte gäller detla.

Självfallet har jag ocksä konstruktiva förslag när det gäller statUg företagsamhet. Och jag har redovisal dem. Min huvudprincip är att den risk som finns för vad jag kallar funktionssammanblandning är allvarlig; del är därför betydelsefullt alt i tid observera denna, i lid varna för alt inte utsträcka herr Wickmans imperium lUl att bU alltför omfattande.

Ni gjorde gällande att Ni i en tidigare interpellationsdebatl hade gjort en utförUg analys av vissa frågor. Jag frågade den gängen: Har statsrådet observerat riskerna för denna sammanblandning av oförenliga uppgifler? Vad fick jag tUl svar — det svar som herr statsrådet nu kallar för en djupgående analys? Jag fick svaret: Ja.

Jag undrar också hur det är med de sysselsätlningsskapande åtgärderna - om jag fär återkomma till det. Det betydelsefuUaste är den ekonomiska politiken i stort. Jag häller gärna med om att statUg företagsamhet kan användas i specialfaU för att klara sysselsättningsfrågor. Jag har t. ex.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53 aldrig anmärkt på Norrbottens Järnverk. Jag tycker det är bra att göra en

Tisdagen den sädan salsning där. Jag bara beklagar alt de pengar som man där har

30 mars 1971 använt icke har lett UU att detla verk redan i dag är ungefär dubbelt sä

-------------------- stort, vilket del kanske kunde ha varil, om man inte — jag har inte

Ang. erfarenhetema analyserat det i detalj, men det har i alla faU sagts så - hade begått en del avförsöken att vidga misstag.

den statliga foretag- Men, herr Wickman, har de statUga företagen varit så fantastiska när
samheten gäller sysselsättning? Var det inte en del sysselsättningsproblem nere i

Durox? Är det inte sysselsättningsproblem i Kalmar? Blir det inle en del sysselsättningsproblem i Huskvarna? Och är det inte på det viset att de statUga företagen i Norrland under 1960-talet har minskat antalet anställda med 10 000 man? Jo, det är så. Det är inte så lätt alt hantera dessa frågor, det är inte så lätt som att bara stå och säga att det behövs statUg företagsamhet för att lösa arbetsmarknadens sysselsättningsfrågor. Ni måste ändå dessutom vara medveten om, herr statsråd, att Er uppläggning, om den skulle drivas vidare, vore djupt löntagarfientlig, eftersom det genomsnittUga ekonomiska resultatet av de statliga företagen inte är bättre än att Ni — om Ni skuUe ha detta som aUmän princip i näringsUvet — utsätter de anställda för risken att få väsentUgt sämre löner på sikt.

Herr Wickman menar också att jag skulle ha sagt att det skuUe vara sämre villkor för de statUga företagen än för de privata, att man på något sätt hela tiden i argumenteringen skulle utgå från att försvåra för statliga företag som var i verksamhel. Nej, det är väl inte sä, utan i stäUet säger vi ju hela tiden att det gäller att skapa likvärdiga viUkor. Att t. ex. en företagare som har en skidfabrik i Norrland, som kanske inte går så förskräckUgt bra, känner sig oroad när staten hoppar in med en satsning på samma område, det beror på att vederbörande vet att han löper risken att få stå emot någon som inte aUs konkurrerar pä Uka viUkor. Det är betydelsefuUt att understryka detta, om man skaU få ett stabilt näringsliv med en lust att satsa för att driva utvecklingen framåt.

Herr statsrådet anförde i övrigt en läng rad oUka frågor och synpunkter, och del skaU bli utomordentUgt intressant, när jag har den tid som konstitutionen nu inte ger mig, alt bemöta dem dessutom.

Herr industriministern WICKMAN:

Herr talman! Jag får dra den slutsatsen att herr Burenstam Linder inte lyssnar tUl motpartens inlägg i de debatter som vi har med varandra. Jag svarade faktiskt betydligt mer än ett enkelt ja på frägan om den s. k. funktionssammanblandningen, när vi diskuterade den senast. Och fortfarande - jag ber kammarens ledamöter uppmärksamma detta — har herr Burenstam Linder inte angett något bevis för att denna funktionssammanblandning har skett och fått de följder som han säger kommer all inträffa. Nej, nu talar han i stället — och det är i och för sig ett framsteg — om de framtida riskerna.

Sedan säger herr Burenstam Linder att jag uppehåller mig mycket vid

sysselsättningseffekten av statUgt företagande. Det är rätt självklart att

jag gör det. Och så kommer han tiUbaka - som han gör så ofta i sådana

26 här debatter - tUl att hantera statistik på ett sätt som jag vet att han som

lärare på Handelshögskolan aldrig skuUe drömma om att godkänna hos sina elever. Han säger: Titta på de statUga företagen i Norrland! Hur har det gått där? Där har ju sysselsättningen minskat. Men han nämner inte att de företag det där gäUer är domänverket och Vattenfall. Är det något anmärkningsvärt att domänverket bedriver en rationaUsering av sitt skogsbruk på precis samma sätt som de privata skogsbolagen? Är det något anmärkningsvärt alt VatlenfaUs anläggningsarbetare har minskat i antal? Det är en följd av alt vattenkraftsutbyggnaden har gått ner och Uder mot sill slut. Jag har inte hört herr Burenstam Linder protestera mol den utveckUngen. Men att ta detta till intäkt för slutsatsen att sysselsättning i statUga företag i och för sig skulle vara en otrygg sysselsättning är rätt hårresande. Det är just nedgången i sysselsättningen i Norrbotten, en nedgång som beror på skogsbrukets rationaUsering, naturUgtvis oberoende av vem som har företagaransvaret, och nedgången i vattenkraftsutbyggnaden, som är del avgörande skälet för de mycket stora StatUga förelagssatsningarna i Norrbotten. Och i Norrbotten svarar i dag de statUga företagen för ungefär hälften av den industriella sysselsättningen.

Därför, herr Burenstam Linder, är det viktigt att de statUga företagens effektivitet och konkurrenskraft bevaras. Fortfarande har jag inte fått något svar på min fråga vilken rekommendation herr Burenstam Linder viU ge oss för alt vi skaU nå det målet. Han säger bara: Ni skall i princip begränsa ert företagande så långt som möjligt. Jag tycker att det är en rätt dålig vägledning för dem som har ansvaret för att sköta de nuvarande statliga förelagen.

För det tredje talar herr Burenstam Linder om att statligt företagande är löntagarfientligt. Vad har han för motiv för det? Jo, han säger; Den genomsnittliga lönsamhelen är ju lägre i statUga företag, sett för gruppen i dess helhet, än i det privata näringslivet totalt, FöljaktUgen skulle — det är innebörden av hans resonemang — lönebetalningsförmägan minska om det StatUga företagandet ökade.

Detta är återigen elt sådant sätt att använda statistik som jag tycker att herr Burenstam Linder borde hålla sig för god för. Det går inte att jämföra den totala statUga företagsgruppen med det övriga näringslivet i dess helhet. Man fär nog bekväma sig att undersöka lönsamheten i med varandra jämförbara företag, om man över huvud taget menar att vi skaU föra en seriös debatt. Man måste också — vilket jag påpekade i mitt interpeUationssvar — ta hänsyn tUl under vilka förhåUanden och omständigheter som de statUga företagen har etablerats och utvecklats. Då finner vi att det i den statliga gruppen är en stor, nästan dominerande del av företagen som har tiUkommit för att lösa sysselsättningsproblem vUka privata företag av oUka skäl — förelagsekonomiska och andra — inte har varit i stånd att lösa. Att i det läget lönsamheten i de statUga förelagen är lägre än i de privata bevisar inte ett dugg skillnaden i effektivitet eller ineffektivitet i den statUga företagssektorn jämfört med den privata.

Jag vUl komma tUlbaka till Stekenjokk en gång till. Vad var det som hände från maj tUl oktober? frågar herr Burenstam Linder. Ur regeringens synpunkt hände det under den tiden ingenting. Ingen information

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

om att förutsätlningarna för gruvbrytningen hade ändrats rapporterades tiU industridepartementet, och därmed inte heller någon informaiion UU regeringen. Det är inte så egendomUgt om man vet - vUket herr Burenstam Linder mycket väl hade kunnat få reda på om han hade frågat dem som varit ansvariga för detta kalkylarbete i LKAB - hur det arbelel bedrevs. Det gjordes aUtså en kalkyl, den s.k, majkalkylen, pä 17 miljoner. Eftersom Statsföretag och LKAB var överens om att ta risken med försämringar i kalkylen, eftersom LKAB och Statsföretag i detta läge, på grandval av kalkylen, var beredda att driva företaget vidare utan all StäUa några ökade krav utöver de 8 mUjoner som de redan genom etl riksdagsbeslut hade fått under vårsessionen tiU projektet, fanns det ingen anledning för dessa företag alt för regeringen redovisa ändringar i kalkylunderlaget. Det var när driftkalkylen gjordes om pä hösten 1970 som kalkylresultatel radikall försämrades. Och anledningen liU den försämringen var, som har åberopats, löneutvecklingen, därför att de andra faktorerna med malmbrytning och investeringsökning och volymökning var beaktade i majkalkylen.

Då kan man säga — och där ligger naturUgtvis en del i herr Burenslam Linders fräga; Var inle den här löneutvecklingen känd - varför kom effekten av den större lönestegringen in i kalkylen först i oktober månad? Del är en rimhg fräga att ställa, och jag har själv stäUl den. Det svar jag fält är att kalkyltekniken och arbetsprogrammet var sådana, och informationen om löneutvecklingen — det är framför allt BoUdens löner det här gäller — blev icke känd och inmatad i LKAB:s kalkylmaskineri förrän vid den tidpimkt som jag här nämnt.

Detta kan man ha olika uppfattningar om. Det vore rätt orimligt om jag skuUe ge föreskrifter och rekommendationer om LKAB;s sätt alt bedriva sin kalkylundersökning. Men oberoende av vad man tycker om detta, så kommer vi ju inte ifrän — och det är detta som är det poUliskl-moraUskt intressanta — alt det var i slutet av oktober, och för regeringen i dess helhet i början av november, som den nya kalkylen blev bekant.

Och fortfarande har inte herr Burenslam Linder svarat på min fråga: Menar herr Burenstam Linder att vi skuUe ha handlat på etl annat sätt än vi gjorde i november 1970?

Den här diskussionen, herr talman, bekräftar väl vad man i och för sig hade kunnai vänla sig, nämligen att jag och herr Burenstam Linder har vissa svårigheter — om jag får uttrycka mig så - att uppnå samförstånd i bedömningen av de statUga företagen, liksom när det gäller näringspoliliken i dess helhet. Och det är inte så konstigt att det förhåller sig så, därför att det gär tillbaka pä det konservativa motståndet mot samhäUs-ingripanden över huvud taget, ett motstånd som har mycket djupa rötter. Det har verkUgen djupa rötter när det gäller det konservativa partiet. Ni underkände krispoUtiken på 1930-talet. Tillsammans med folkpariiel drev ni PHM-kampanjerna under efterkrigsåren. Ni motarbetade upprättandel av AP-fonderna. Ni bekämpade i åratal utbyggnaden av en modern arbetsmarknadspoUtik, och ni sade ocksä nej tiU Investeringsbanken,

Detta sig ständigt upprepande motstånd avslöjar - och det finns väl ingen anledning att dölja det i en sädan här debatl - alt ni har en helt

annan syn än de arbetande människorna på samhällets roll i strävandena att bevara fuU sysselsättning, EnUgt er grundsyn är det framför allt de fria marknadskrafterna som skall styra inriktningen av vår ekonomi och därmed grunderna för den enskUda människans trygghet. Del är en annan syn än den som vi har.

Herr Burenslam Linder frågar — och den frägan ställs ofta: VUka praktiska erfarenheier har vi då vunnit, dä de näringspolitiska instrumenten har vävts samman i konkreta insatser?

Ja, när den privala företagsamheten lägger ned sin verksamhet eUei drar sig från en bygd eller en region, då stäUer de som bor där frågan; Vem hjälper oss nu alt trygga sysselsättningen? Den frågan har man ställt sig i Ådalen, Där hade man i mitien av 1960-talet etl löfte av det privata förelag som är helt dominerande i Ådalen om invesieringar för flera hundra mUjoner kronor som skulle ge 500 nya sysselsättningstUlfäUen, Nägra år senare meddelades att det inle skuUe bli någonling av den utbyggnad som man hade planerat.

Jag såg inga slora rubriker i de borgerUga tidningarna om svikna löften, och inte heller var del någon Burenslam Linder eller nägon annan moderat eller högerman, som det då hette, som gick till attack mot företaget. Men människorna i Ådalen vände sig i det läget tUl samhället. De hade ytterUgare skäl alt göra det, därför att sedan 1965 har nedläggningar eUer inskränkningar i de privata industrierna i Ådalen drabbat 1 100 personer. De människorna uteslöt verkligen inte något av de näringspoUtiska instrument som samhället har tiU sitt förfogande. För dem var nalurliglvis det väsenlliga att Irygga hela bygdens fortbestånd. Genom olika insatser har man också under de senaste åren lyckals skapa sysselsättning i Ådalen för 800 personer, och beslut har under senaste tiden fattats, som ger arbeie äl ytterUgare 200.

Som en Ulustration lill näringspoUtiken kan det vara intressant att se hur detta har åstadkommits. Investeringsbanken lånade ut betydande belopp tUl NCB:s utbyggnad, lokaUseringslån och lokaliseringsbidrag har beviljats för privala nyetableringar i Ådalen, investeringsfondsmedel har utnyttjats av SAAB-Scania, etableringsbolaget SVETAB räddade genom övertagande av Dahlbergs snickerifabrik denna anläggning från konkurs och nedläggning, och samma företag är nu i färd med alt etablera en massafabrik i Nyland. Vidare har arbetsmarknadspoUtiska insatser salts in för att förbereda och underlätta omställningen för de människor som drabbats av nedläggningar.

Det är på del sättet, herr Burenslam Linder, som vi arbetar i praktiken. De ohka instrument som vi har tUlskapat har fått samverka, och vad en sådan samverkan betyder har människorna i Ådalen kunnat konstalera. Del är inle något unikt exempel; utvecklingen är Ukartad pä andra häll i landet.

Vår erfarenhet är att statlig verksamhet är en viktig del av vår aktiva näringspoUtik, Men jag vill undersiryka alt det bara är en del. Därför kommer vi inle alt avslå från möjUgheterna att genom statUga företag bidra till sysselsättningen och utvecklingen, varhelst detta är tekniskt och ekonomiskt genomförbart.

Jag lycker att herr Burenstam Linder och hans parli borde beakta sitt

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den StatUga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

samhäUsansvar även gentemot de statUga företagen. Om man anser att den statUga företagsamheten skaU utvecklas på annat sätt än som för närvarande sker, så bör det också ankomma pä ell oppositionsparti all framlägga konstruktiva förslag till förbättringar av den statliga företagsamheten. Jag kan försäkra herr Burenstam Linder att jag är inlresserad av alla konkrela förslag att förbättra effektiviteten i våra statUga företag. Ni har avstått frän att framlägga sädana förslag, men jag tycker att Ni skaU ge ett klart besked i dessa frågor. Ni anser tydligen inte att det var fel av riksdagen alt salsa på nya investeringsprogram i NJÄ och ASSI, Var det fel av Investeringsbanken att gripa in och rädda Junex, så att 1 000 människor fick behålla jobben? Var del fel av slalen att gå in och överta driften av Uddevallavarvet? Var det fel alt gå in och skapa sysselsättning i Ådalen även med hjälp av statUga företag? Och skulle slalen ha låtit bU att engagera sig för en lösning av den nuvarande krisen i Götaverken?

Det är besked på sådana frågor, herr Burenstam Linder, som de svenska löntagarna väntar pä.

Hen BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Wickman har nu tvä gånger stäUt frågan; Vad skulle jag ha gjort i oktober, sedan jag hade fått reda på de nya siffrorna från Statsföretag och LKAB? Men den korrekta frågan, herr statsråd är: Vad skuUe Ni ha gjort i september? Det är inte jag som skaU be Er om ursäkt; möjligen är det Ni som skall be människorna i Bläsjön om ursäkt.

Ni viU ha konkreta besked om hur den ekonomiska politiken skaU bedrivas, SkuUe staten ha hoppat in i Junex eller andra sammanhang? frågade industriministern.

Mitt aUmänna svar är att de sysselsättningsfrågor som här och där uppstår ganska ofta är ett resullat av den ekonomiska poUtik som drivs. Varför begagnade inte herr Wickman möjUgheten alt delta med mig i finansdebatlen när vi talade om de aUmänna ekonomisk-politiska vUlkoren? Det skulle ha varit utomordentUgt intressanl.

Vidare får man en känsla av alt Ni nu resonerar som om Ni ville ge del intrycket att Ni blivit päpressad företagen — det har som sagt varit problem här och där, och sä har företagen pressats på Er; Ni har egentUgen inte velat det, men de privala företagen är ju så dåliga när alll kommer omkring! Men hur förhåller del sig?

Om man läser i partiels valhandbok finner man - jag citerar inte hell korrekt, eftersom jag inte kan det utantiU - all del står ungefär så här: Utvidgandet av den statliga företagssektorn är en hörnsten i den socialdemokratiska näringspolitiken. Det är det vi resonerar om. Är denna hörnslen en riktig hörnsten i en slabil ekonomi? Jag skuUe dra den slutsatsen att den inte är någon speciellt bra hörnsten i en ekonomisk poUtik och i elt lands näringsUv.

Jag tycker alt Ni har fel när Ni gör internationeUa jämförelser för att visa att jag är någon sorts ensling. Ni säger: Se på hur det är t, ex. i Italien! Ja, se på hur det är i ItaUen! Där har vi IRI, ett av Mussolini skapat förvaltningsbolag. Herr Sträng och herr Wickman åkte ner för att studera det när ni skulle bilda Statsföretag.

Det är mycket speciella omständigheter som ligger bakom de stora

statsföretagen exempelvis i Österrike och i Frankrike. Dessa länder har befunnit sig i krig och haft andra besvärUgheter som gjort att de normala och rimUga ekonomiska förhållandena brutits sönder och att det alltså bUvit utrymme för exceplioneUa ätgärder.

Herr Wickman sade också till mig: "Vad är nu en konstruktiv poUtik? Tala om det! Ni har ju själv ett ägaransvar," Ja, herr Wickman, jag har framfört della mänga gånger, senast i valrörelsen i en näringspolitisk skrift som jag presenterade då. Jag har inte den minsta rädsla för att redogöra för det, och jag skuUe med förtjusning upprepa det, om jag inte hade exakt 9 sekunder kvar på min repliktid, lUl skillnad från Er, som kan prata mycket, mycket länge.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Herr industriministern WICKMAN;

Herr talman! Herr Burenstam Linder gör de påpekanden som är så vanUga i debatter om företagandets vUlkor här i landet. Går det dåUgt för privata företag — och hen Burenstam Linder redovisar 3 500 konkurser - då är det den ekonomiska poUtikens fel! Men går ett statligt företag dåUgt, dä beror det inte pä den ekonomiska poUtiken, utan på att företagel är statUgt.

Herr talman! Detta är den sista omgången repUker i meningsutbytet, och herr Burenstam Linder har inte nägon repUkrält kvar. Därför skall jag inte stäUa nägra nya frågor till honom.

Jag behöver nu inte göra det, eftersom jag inte heller denna gång erhålUt något svar på mina frågor. Det spelar kanske inte så stor roll med de svar jag skuUe få, men de frågor som jag har ställt är sådana som direkt angår de anstäUda i de statliga företagen, och de angår i aUra högsta grad alla dem i oUka delar av värt land som i statUga företag ser den sista lösningen på sina problem sedan de gell upp hoppet om det privata näringsUvets vilja, förmåga eUer intresse att avhjälpa deras bygds svårigheter.

Det är inte ofta som jag kan ge människorna förhoppningen att deras problem skaU lösas genom statUg företagsetablering. Ibland är det dock möjUgt, och då upplever jag att det arbete som jag sysslar med har en mening.

Jag vill pä nytt understryka — för all del inte skall råda nägon som helst tveksamhet pä den punkten - att de statliga företagens ulveckling och de misstag som de begår skall bU föremål för kritik. Att en riksdagsman särskilt engagerar sig i en sädan verksamhet finner jag också naturligt och riktigt, eftersom han, som jag sagt här tidigare, har en direkt del av ägaransvaret. All herr Burenstam Linder har öppnat ett slags prival revisionsbyrå för de statliga företagen är det i och för sig ingenling att säga om, även om verksamheten onekligen skulle kunna bedrivas både snabbare och bUUgare genom att direkt ställa frågor tUl de berörda företagen i stället för att välja omvägen över massmedia eller talarstolen i riksdagen.

Nej, det förvånande ligger i det sätt på vUket hen Burenslam Linder bedriver sin revisionsverksamhet. Jag måste tUlstå att det är svårt att få känslan av att han drivs av någon primär omsorg om dessa företags sunda UtveckUng. Varje gång som jag och hen Burenstam Linder mötts i

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

debatter har han hafl med sig ett färdigskrivet material, som han strax före debatterna levererat över tUl de närvarande journaUsterna och som innehåUit nya vad han betecknar som "skandaler" om något eller några statliga förelag. Inle vid någon presentation av en s. k. skandal har denna följts av etl enda konstruktivt förslag om hur de problem som han lar upp skuUe kunna mötas och hur de brister och misslag, som förekommit, skuUe kunna undvikas.

Herr Burenstam Linder har som jag lidigare erinrat om beskrivit de statliga företagens prestationer med all använda statistik på etl säll som man själv aldrig skulle vilja göra i ett seriöst sammanhang. Vi har inte för ro skull, herr talman, dragit upp riktlinjerna för den aktiva näringspoliliken, där de statUga företagen utgör en del. Vi har gjort det därför alt vi tror att de statUga företagen i framtiden kommer all utgöra ett alldeles nödvändigt komplement lill del privata näringsUvet i värt land Uksom i andra länder. Det vore oansvarigt om inle även vi försökte vidareutveckla detta instrument i vårl arbete för att skapa trygghet för ett slort antal människor i vårt land. Del är dessa människors framlid den här diskussionen gäUer, och de är sannerUgen inte betjänta av den destruktiva diskussion om statUga företag som herr Burenstam Linder och hans partivänner Uksom vissa andra borgerUga politiker för.

Som jag sagt flera gånger tidigare i debatien görs det misstag inom de StatUga förelagen Uksom i de privata. Inom båda kategorierna av företag kan man felbedöma den framtida marknaden för en produkt, man satsar forsknings- och utvecklingsresurser pä projekt som misslyckas. Det är sådana felbedömningar som herr Burenstam Linder skadeglatt kartlägger, när de förekommer i statUga förelag. Sedan drar han slulsalsen att staten inte kan sköta företag och alt skattebetalarnas pengar slösas borl.

Avslutningsvis vill jag i denna del av debaiten säga att herr Burenstam Linder, då han i framtiden fortsätter silt felsökande bland de statliga företagen, nägon enda gäng borde besinna sig och tänka på alt han och övriga borgerUga riksdagsledamöter Uka mycket som de socialdemokraliska företräder ägarna av dessa förelag och därför även bör komma med konstruktiva förslag om hur våra egna förelags ställning skall förstärkas. Jag tycker att de anställda i våra statliga förelag någon gång borde få känna att de har också de borgerUga partiernas stöd i sitt arbeie.

Hen HELEN (fp):

Herr talman! Vi började eftermiddagspasset i kammaren med en diskussion om vilket underlag regeringen var beredd att ge kammaren. Jag påpekade då att det fanns en risk som man hade kunnai ana i förväg, att statsrådets lUl kammaren utdelade svar skuUe vara intetsägande och att statsrådets egentliga inlägg i debatten efteråt skulle komma i längre, färdigskrivna anföranden.

Det var precis vad som inträffade. Regeringens debattmeloder framstår väl vid det här laget som kända; man utnyttjar silt överlag i lid tiU varje sekund. Statsrådet började med etl inlägg pä 8 minuler, som han braverade med var utdelat Ull partikanslierna i gär. Det inlägget kunde vi gott ha varit utan, för det sade ingenling. Han kom med sitt egentliga huvudinlägg i ett anförande pä 37 minuler när herr Burenstam Linder

hade 6 minuter pä sig att svara, han fortsatte med ett inlägg på 16 minuter när herr Burenslam Linder hade 3 minuter på sig att svara. Och statsrådet Wickman har panna att efteråt, när herr Burenstam Linder inte har en enda sekund mera att använda, läsa upp ett anförande som är skrivet i förväg och som innehåUer personomdömen om denne talare som det för den angripne inte finns möjUghet att svara på. Sä beter sig ett statsråd som verkligen är i nöd!

Men om nu herr Wickman har lagt ner så mycket arbete på den här debatten, vilket vi ju skaU vara tacksamma för, skulle väl herr Wickman också ha kunnat ta en lektion hos statsministem i debattkonst. När man i de förberedda slutinläggen står och säger att man blir angripen därför att om det går dåUgt för enskUda företag så beror detta på den statUga ekonomiska poUtiken, men om det går dåUgt för statliga företag så beror det på slaten, och framstäUer detta som en debattpoäng, ja, då är man verkUgen en lysande debattör!

Det är Uigen tUlfälUghet att vi i dag har anledning att länge och UtförUgt uppehålla oss vid den statUga förelagspolitiken. Den befinner sig i en krissituation. Det är en truism att säga att också staten har rätt att misslyckas med enstaka projekt och att den privatägda sektorn inte är felfri. Men det är inte frågan om hur lång Ustan över enskilda misstag och felgrepp är som är det viktiga i debatten, utan det är att de statUga misslyckandena nu är så många och så stora, att det finns skäl att analysera motiven och målen för hela den statUga företagsamheten. Riksdagen har rätt att föra den debatten. Den förs — också med aU rätt -i arbetarkommuner och partidistrikt just nu.

Jag tror inte att herr Wickman då skaU försöka säga att kritik mot vad som hänt eller vad som underlåtits från industridepartementets sida är ett angrepp på näringspolitiken.

Vi frågar från samma utgångspunkt: Har man lyckats att förverkliga de mål som man själv har ställt upp för den statliga företagsamheten? Målsättningen Unjerades upp i det vittomsusade socialdemokratiska näringsUvsprogrammet för några är sedan. Den statliga företagsamheten var nära nog dess kärna. Vi kan ocksä gä till ett av riksdagens egna dokument, propositionen nr 121 år 1969, där riktlinjerna för förvaltningsbolagets mäl och uppgifter skisseras just mot bakgrunden av denna aUmänna målsättning. Det hävdades pä ideologiska grunder att den StatUga företagsamheten mäste existera och skulle, för att citera ordagrant, "under krav pä lönsamhet uppnå största möjliga expansion".

Vi har samma rätt som tidningen Arbetet att fräga, om nuvarande målsättning med största möjUga expansion under hänsynstagande tUl krav på lönsamhet är användbar när man skaU inhämta besked om hur Statsföretag bör inrikta sina begränsade finansiella, tekniska och personeUa resurser.

Eftersom herr Wickman försöker lägga upp den här debatten som en motsättning meUan en socialdemokratisk syn på näringspolitiken och en icke-socialistisk, tror jag att det vore nyttigt för honom att också erinra sig att det alltså förs en fortlöpande kritisk debatt inom det socialdemokratiska partiet rörande frågan om man verkligen har uppnått vad man lovade sina egna väljare och sina egna huvudmän för ett par år sedan. AUa

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 53

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

minns vi det socialdemokratiska segerjublet efter 1968 års val, då herr Wickman entusiastiskt talade om alla de statUga företag som skuUe etableras, köpas och drivas. Det var inte småsaker som skulle vinnas genom att staten framträdde som företagare i stor skala; företagen skulle inte bara bli lönsamma och effektiva utan också särskilt fina i fråga om arbetsdemokrati, miljöskydd och trygghet i sysselsättning. I anföranden och artiklar spreds budskapet om de statUga företagens stora betydelse för framgången inom näringsUvet.

Herr Wickman har rätt tUl en del i att det är fråga om motsättningar, som i viss utsträckning har en ideologisk kärna. Det finns en skUjelinje meUan sociaUsm och UberaUsm när det gäller i vilken utsträckning man viU acceptera statlig företagsamhet. Vi tycker inte att största möjUga expansion är det rätta målet för Statsföretag AB - och det är vårt svar på herr Wickmans begäran att få ett råd om vUka förändringar som vi viU ha i målsättningen och genomförandet.

Den sociaUiberala syn som jag företräder erkänner behovet av statUga företag, men när vi säger att de bör motiveras i varje enskilt faU och att man noga bör överväga om de mål som den statUga företagsamheten skaU främja inte bättre kan uppnås på annat sätt, så är det därför att det finns så många anledningar tiU att verkligen tänka sig för innan man ytterUgare breddar omfattningen av den verksamheten. Orsaken tUl den hållningen är dels dåUga erfarenheter i Sverige och andra länder av statUgt företagande av precis den typ som har exempUfierats i den svenska debatten, dels de principiella svårigheter som är förenade med statUgt företagande när det uppträder i så stor skala att det försvårar en klar roUfördelning meUan olika samhäUsinstitutioner - i detta faU staten och företagen. Jag skaU återkomma litet tUl den saken, eftersom herr Wickman menade att den var rätt gmndläggande för honom.

EnUgt den socialdemokratiska synen är det, såvitt jag förstår, ett aUmänt intresse att den statUga företagsamheten utökas. Varför skulle man annars ha formulerat detta mål för Statsföretag AB just som "största möjliga expansion under krav på lönsamhet". Det finns i det socialdemokratiska näringsprogrammet och i en rad uttalanden av oUka ledande socialdemokrater ett motiv till denna hållning och de mål man anser sig nå. Genom statUgt företagande skaU den enskilda maktkoncentrationen motverkas, säger man, och jämUkheten mellan oUka löntagargrupper främjas. Det är sannerUgen inget Utet mål. Vidare skaU den industriella slagkraften och konkurrensförmågan förstärkas. Staten anses ha en särskUt stor uppgift i att satsa på framtidsinriktad, forskningsintensiv industri. Genom statUgt företagande skaU man förstärka den industrieUa slagkraften och konkurrensförmågan. Genom statUgt företagande, säger man vidare, kan sysselsättningen tryggas och den aUmänna produktionsvolymen byggas ut.

Det är aUtså meningen att staten skulle förstärka denna konkurrenskraft genom att, som det heter, etablera sig som företagare i branscher där det allmänna är storkund. På det sättet skaU enligt dessa principer priserna pressas och konkurrensen främjas. Ja, aUa de som har varit ålagda att utnyttja AUmänna förlagets tjänster undrar nog om visdomen i dessa satser, som först offentligt myntades av statsrådet Gunnar Myrdal,

verkUgen är bestående.

Det är många mål som inte kommit med i denna Usta. Jag har inte tUhäckUgt kunnat gå in på frågan om arbetsdemokrati och bättre mUjö. Den här Ustan brukar vara mycket lång i de socialdemokratiska propagandatalen, men nog är det klart att man i dag måste konstatera att målen är svära att uppnå — och i vissa faU helt enkelt inte går att nå. Det har visat sig att staten uppträder som en mycket hård arbetsgivare även som företagare. När det har gäUt kritiska situationer, såsom beträffande Durox och Kalmar Verkstad, har informationen inte bara varit bristfälUg, den har i flera faU utebUvit. Glansen kring statens förmåga att uppträda som mönsterarbetsgivare har väl vid det här laget bleknat ganska betänkUgt.

Klassiskt är hen Wickmans svar, i samband med försäljningen av KABI, om den information som de anstäUda där hade fått: "De läser väl tidningar." Vad man har uppnått ligger i bästa faU när det gäUer informationen långt under målsättningen. Men frågan är också om statUgt företagande verkUgen är det effektiva instrument i näringspoUtiken i övrigt som teorierna förutsatte.

För det första kan man konstatera att staten inte har någon särskUd förmåga att bedöma marknadsutveckUngen och investeringsbehoven. Instrumenten är desamma som för enskUd verksamhet, men man har långt ifrån alltid utnyttjat dem med det kunnande och den erfarenhet som brukas där. Det hänger samman med den ofrånkomUga poUtiska styrningen av det statUga företagandet. Politiskt ansvariga företagsägare är utsatta för mycket större tryck och frestelser än vad som är fallet i det enskUda näringslivet.

Vi har kunnat notera här i kammaren åtskilUga gånger, och även i den gamla tvåkammarriksdagen, att statUga företag har lättare att skaffa fram kapital än enskUda, och det leder ibland tUl oreaUstiska satsningar. Regeringen har gång efter annan kommit tUl riksdagen och ofta med mycket bristfäUig information begärt kapitaltUlskott tUl statUga företag. Om jag tar fram NJA som exempel så är det inte därför att jag anser att dessa satsningar inte har varit nödvändiga från sysselsättningssynpunkt utan som ett exempel på att statUga företag i förhållande till jämförbara företag får en gynnad ställning när det gäller kapitalförsörjningen.

För 1966/67 bevUjades NJA ett kapUaltillskott på 100 mUjoner kronor och förra våren ytterUgare 100 mUjoner. I dagarna har vi fått på bordet en begäran om ett nytt kapitaltUlskott, nu på 62 mUjoner. Det finns inte jämförbara enskilda företag som med så knapphändiga motiveringar får så betydande tillskott. Därför kan man inte tala om en jämförbarhet i fråga om lönsamheten.

EnskUda företagare och företagsledare kan inom de ramar som utstakats av statsmaktema, av löntagarorganisationerna och av det faktiska marknadsläget göra bedömningar med lönsamhetskravet som grund, I praktiken är detta mycket svårare för staten och för det ansvariga statsrådet — så långt ger jag herr Wickman rätt. Han varken kan eller hinner överblicka alla detaljer.

Här tiUkommer emeUertid något, och eftersom herr Wickman under ett så pass stort avsnitt av sitt anförande uppehöll sig vid det som

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

poUtiskt, moraUskt intressant, vUl jag också en stund stanna vid det: beslutskriterierna bUr osäkra om man skall foga in även väljarsympatierna och väljarreaktionerna i bUden, Det är tydligen lätt att faUa för frestelsen att utnyttja statUgt företagande som argument i valdebatter eller att skjuta pä otrevUga beslut tUl efter ett val. Att Stekenjokk diskuterats sä envist och har stannat sä i folkmedvetandet beror ju inle pä frågan om vid vUket datum regeringen fick sina upplysningar ulan om det över huvud taget var rimUgt att gå ut och ge intryck av att regeringen satsade sig själv och statsministerns prestige på att det skuUe bU gruvdrift just där och att man gjorde det på det mest entydiga och symboliska sätt som var möjligt, nämligen genom att låta stalsministern inför massmedia höja hackan som etl tecken pä att driften skuUe börja.

Det är självklart att vi tycker synd om regeringen som inte hade tUlräckliga informationer, men det är fråga om huruvida man i avsaknad av sådana har rätt att skapa förväntningar och förhoppningar på det sätt som skedde. Det är inte säkert att det stannar vid en misstro mot regeringen själv, att det stannar vid händelser som i och för sig är sä aUvarUga som de i Bläsjön, utan del kan också väcka en misstro mot hela samhället att man skapar förhoppningar som det över huvud taget inte är möjUgt att infria.

Jag tror för det andra inte att det är nägon bra metod att motverka enskUd maktkoncentration genom statUgt företagande annat än i undantagsfall. Om man verkUgen skaU fuUfölja en sådan linje krävs ett StatUgt företagande i mycket stor skala och därmed ersätter man bara den enskUda maktkoncentrationen med en statUg. För vår del är det naturUgt att eftersträva en samhäUsordning med decentralisering, med maktkon-troU och spridning av inflytandet. En arbetsdemokrati med vidgat inflytande på aUa nivåer, vidgat medbestämmande för de anställda ända upp i företagets styrelse, det är ett viktigt inslag i den Uberala näringspoUtiken, ty genom en sädan satsning frigör man hittiUs outnyttjade krafter av kunnande och nytänkande. Statsmakten har i sin tur andra slora möjligheter att via oUka sorlers styrinstrument påverka företagens handlande och se till all konsumenternas ställning tryggas och att konkurrensen upprätthälls.

Om staten går in som företagare i stor skala är det inte alls säkert att den på samma sätt kan hävda de här allmänna kontrollerande och styrande uppgifterna. Staten får då själv på samma sätt som enskilda företag producentintressen, och de kan komma i konfUkt med den andra roUen.

Det är grunden för vår skepsis till en mycket expansiv statUg företagspoUtik och också för vår awisande håUning tUl statUga representanter i industriföretagens styrelser. Konsumentskydd, arbetsdemokrati och förstärkt konkurrensövervakning ser vi som viktiga inslag i ett alternativ som är överlägset den sociaUstiska linjen.

För det tredje är det minst sagt osäkert om staten som företagare på områden där det aUmänna är storkund - t. ex. beträffande läkemedel eUer läromedel — verkligen befrämjar konkurrens och prispress. Jag nämnde nyss AUmänna förlaget; vi kan också ta Utbildningsförlaget. Det är ett företag som i själva verket snedvrider konkurrensen. För de statliga

verken har AUmänna förlaget blivit en ganska dyr historia. Tryckkostnaderna har skjutit i höjden. Bara försvarets materielverk beräknas förorsakas en merkostnad om 600 000 kronor per år på grund av skyldigheten att anlita AUmänna förlaget. En rad institutioner — konsumentinstitutet, socialstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen etc, — har sett sig tvingade att av detta skäl begära förhöjda anslag. Redan den mindre omfattning de statUga företagen pä dessa områden har i dag leder sannoUkt UU ett dåUgl utnyttjande av produktionsresurserna. Att statUga företag kan hällas vid Uv bara genom att statUga myndigheter är hänvisade dit kan ju inte pressa priserna.

För det fjärde är det ingalunda givet att statUgt företagande pä längre sikt är det bästa instrumentet för att hålla uppe sysselsättningen i regioner eUer på orter där sysselsättningen är vikande. Att sådana satsningar behövs är självklart, och det är inte det vi diskuterar. Vi har många gånger påpekat det frän vårt håll. Men man måste vara medveten om begränsningarna i vad man kan nå pä denna väg. Man vinner ju inte mycket om statUga företag går in i branscher där marknadsutrymmet är begränsat och där den statliga satsningen på en ort leder till nedläggning på en annan. Det är ju av den anledningen exemplen sportartikelfabriken i Boden och mattfabriken bUvit aktuella. Det är fråga om branscher där en strukturutveckling redan har visat att det finns ett minskat marknadsutrymme att arbeta inom.

Nu talade hen Wickman om den s. k. skidfabriken i Boden. Det vore ju en nyhet om den inte skulle tUlverka skidor. EnUgt vad som hittills varit känt står det väl ändå på programmet, trots att man vet alt antalet skidfabriker här i landet under relativt kort tid har gått ned frän 13 tiU 3. Med hänsyn tUl att skidfabrikerna i Edsbyn, Lindesberg och Hudiksvall nu kämpar på en begränsad marknad är det ganska osannolikt att det inte skuUe bli återverkningar ocksä pä deras avsättningsmöjUgheter och på sysselsättningen för de anställda i dessa områden, där det inte är så särskUt lysande gott om jobb.

Det är synd om man misskrediterar de statliga företagens viktiga uppgift att skapa arbetstUlfällen i sådana fall då samhället måste träda tiU därför alt det inte har gått att stimulera fram enskild företagsamhet, och den uppgiften misskrediteras när man sköter den på så lösa boliner som i ett par av de nämnda fallen. Det är ju då det kan gä ut över dem som man vUl ge jobb. De blir lyckUga och glada när verksamheten startar men de upplever det som någonting ganska förfärande om de efteråt känner att de blivit lurade och verksamheten måste läggas ned.

TUl sist; StatUga företag har sina särskUda problem, som har att göra med ägarnas insyn i verksamheten. Herr Wickman ställde frägan; Skall de som jobbar i de statUga företagen aldrig någonsin få känna att de har även oppositionspartiernas stöd i den meningen att vi betraktar oss som ägare? Jo, vi upplever det som glädjande att herr Wickman lägger upp diskussionen på det sättet. Det lät annorlunda på den vittberömda socialdemokratiska partikongressen, där man talade om de statliga företagen som "våra företag" i meningen arbetarrörelsens företag. Vi känner ett medansvar som ägare av statUg företagsamhet, men det är inte rimUgt att begära av oss att vi skaU vara nöjda så länge vi inte har riktiga

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den StatUga företagsamheten

möjligheter tUl insyn i verksamheten, och den insynen skall utövas inte minst av svenska folkets valda representanter i riksdagen.

Herr Wickman och herr Olhede, som väl kommer upp senare i debatten, hänvisar ofta till riksdagen, när kritiken hårdnar. Men då tycker jag att ni skaU komma ihåg hur många gånger riksdagen har ställts inför fullbordat faktum när det gällt statUga etableringar. De flesta av oss minns väl sommaren 1969, när vi i tidningarna kunde läsa att staten varit med om att bUda Uddcomb. Först tre månader efteråt kom industriministern tiU riksdagen och begärde godkännandet av den nya organisationen. På samma sätt kringgick industriministern riksdagen när det gällde det statUga förvaltningsbolaget. Tre månader före riksdagsbeslutet hade det redan etablerats under namnet David Sverker.

AUtför många gånger har de propositioner som sedan till sist lagts fram varit magra och utan genomtänkt redovisning. I stäUet har man hänvisat tUl den dialog som skulle föras inom den statliga företagsamheten själv. Inför partikongressen lovade herr Wickman att meUan Statsföretags styrelse och dess dotterbolag skulle det föras en dialog. Man kan ju fråga sig om det är den dialogen som leder tUl att både mor och dotter nu avsätter direktörer.

Vi klandrar särskilt regeringens vägran att gå med på det självklara kravet att varje riksdagsman skall ha rätt att gå på de statUga bolagsstämmorna och ställa frågor. Och när regeringen dessutom som i dag är ovUUg att inför kammaren ge en ordentUg redogörelse av det slag som jag efterlyst, förstärks intrycket av att man inte är så angelägen som man säger om att den här verksamheten skaU föras öppet. Vi får senare tUlfälle till fuUständigare debatter, men det är inte rimligt att just när aUmänhetens intresse är som livUgast beröva den möjUgheten att ta del av en riksdagsdebatt som grundar sig på en fyllig redovisning från regeringens sida.

Nu väljer man det gamla debattknepet att, när staten bUr kritiserad, påstå att de som kritiserar är fiender tUl all statlig företagsamhet. Man klagar också över att de statUga företagen i sig har fått en aUtför stor del av intresset för näringspoUtiken. Det kan Ugga mycket i detta, ty andra inslag i statens uppgifter på det näringspolitiska planet är mycket viktigare, men som debatten i dag är avgränsad har det inte varit vårt ämne. Jag vill dock för undvikande av ytterUgare agitatoriska övertramp från regeringsbänken slå fast att folkpartiet ser positivt på statUg verksamhet som är väl motiverad. Flera satsningar i Norrland har varit utpräglat riktiga och nödvändiga. Utan dem skuUe dagens regionalpoUtik helt enkelt inte kunna vidareutvecklas. Men vad man också i ärUghetens namn måste tala om är att ett statsövertagande av ett företag inte ger några automatiska garantier för tryggad sysselsättning.

Det är väsentUgt mer betydelsefuUt för vårt lands framtid att den ekonomiska politiken sköts så att svensk industri uppmuntras till investeringar. Då bUr arbetsmarknads- och regionalpoUtikens utformning och utveckling betydelsefuUa. Men orsaken tUl att dagens ämne tiUdrar sig så stor aUmän uppmärksamhet ligger ju i den socialdemokratiska uppläggningen av poUtiken som man inte har lyckats fuUfölja på ett sådant sätt att ens de egna medlemmarna känner sig övertygade om att

man har handlat rätt. Man har haft för stora ambitioner, och det har resulterat i svåra misslyckanden som delvis har bUvit dyrbara för skattebetalarna. Då går det inte att i längden ha kvar kravet på största möjliga expansion av den statUga företagsamheten, ty det skulle ju betyda att man ger sig in på köp eUer etableringar utan att ha gjort klart för sig om det finns något att producera och sälja UU marknadskraftiga priser. Och det är precis det som har hänt.

Nu skaU tydUgen riktUnjerna för den statliga företagspoUtiken läggas om. Herr Wickman har förklarat — i TV häromkvällen — att den första etappen av näringspoUtiken är genomförd. En arbetsgrupp skall formulera de nya målen, men den förmodar jag skaU arbeta bakom neddragna mUgardiner, och då löser den inte den grundläggande frågan: På vUket sätt tänker regeringen skaffa sig underlag för en sådan giv som kan vinna aUmänhetens förtroende?

Herr Wickman sade tiU en tidning häromdagen att han var ganska nöjd med Statsföretag. Han tycker tydUgen här i dag att det är ofint av oppositionen att kritisera det sätt på vUket regeringen skött den statUga företagsamheten. Jag skaU inte försöka gå in i detalj i hans debatt med herr Burenstam Linder. Herrarna får själva stå för sina påståenden och synpunkter. Men nog är det märkUgt att man från regeringsbänken inte vUl låtsas om att en här i kammaren ledande socialdemokrat i pressen meddelat att han skulle vara beredd att överta ordförandeskapet efter herr Olhede, medan man inför riksdagen vill låtsas som om allting vore ganska väl bestäUt.

Vi tycker, som jag sade, att det är bra att man i arbetarkommunerna diskuterar dessa saker, men det är inte bra att redovisningen tiU riksdagen bUr så tunn och innehåUslös som den var i det dokument som var tUlgängUgt i förväg. Och det finns efter vad jag kan förstå inga motiv att använda sådana brösttoner som herr Wickman gjorde i sitt långa anförande, där han blandade ihop gammal högerpoUtik med sin uppfattning om hur folkpartiet ser på den fuUa sysselsättningens problem. Vad har herr Wickman för grund att anklaga oss för att inte vilja verka för fuU sysselsättning? Om det inte vore så att hen Wickman innerst inne är så snäll och här står och bara läser upp färdigskrivna uttalanden skuUe jag säga som Fabian Månsson; "Vet hut, vet sjufalt hut! " Men jag säger det inte och jag behöver inte citera några gamla författare för att sluta med att säga;'Det är synd om hen Wickman!

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Herr OLHEDE (s);

Herr talman! BorgerUgheten har funnit tidpunkten lämplig att gå tUl frontalattack mot den statliga företagsamheten. Den attacken har fokuserats på Statsföretag för att detta företag sedan den I januari har tagit över de flesta statUga bolag. De borgerUga partiema gör angreppet innan Statsföretag framlagt den första verksamhetsberättelsen. Man har inte kunnat vänta tiUs papperen Ugger på bordet.

Om man, herr talman, skall bedöma Statsföretags handlande under de första åren, är det nödvändigt att klargöra de uppgifter som Statsföretag fått av riksdagen enligt propositionen 1969:121.

Det är tre punkter som då bör analyseras: målen för Statsföretag,

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema av försöken att vidga den statliga företagsamheten

ägarfunktionen och företagarfunktionen, samt styrningen av Statsföretag och dess dotterföretag. Det är mot den bakgrunden som man skall bedöma och kan diskutera Statsföretags aktiviteter.

Jag analyserade i remissdebatten i år målen för Statsföretag, och industriministern har här i dag berört frågan. Jag berörde även i remissdebatten hur Statsföretag under sin korta tUlvaro försökt nå de uppstäUda målen. Jag behöver därför inte gå in på detla i denna debatt. Men tUl herr Helén, som tog upp det generella kravet som ställs på lönsamhet, vUl jag säga att han tydUgen inte förstått bakgrunden tUl detta. Det motiv som Ugger bakom är att endast ett lönsamt, expanderande företag i längden har möjUghet att ge den trygghet för arbetet och i arbetet som är en av förutsättningarna för en bättre arbetsmiljö och aktiv företagsdemokrati. Människor som inte arbetar i ett expanderande företag får inte den rätta arbetsglädjen. Vidare kan endast ett lönsamt, expanderande företag av egen kraft vara med i regionalpoUtiken. Det är endast ett lönsamt, expanderande företag — och ett förhållandevis slort företag — som av egen kraft kan medverka i strukturomdaningen.

Men det är inte, herr Helén, bara lönsamhetskravel som är väsentligt för Statsföretag — företaget skall också fullgöra andra uppgifter som ägaren ålägger företaget. Om dessa uppgifter inte uppfyller lönsamhetskravet skaU ersättning utgå. Statsföretag har skyldighet att inge "offert" på sådana uppdrag som ägaren, dvs. regeringen och riksdagen, anger. Dessa uppdrag kan vara av sysselsättnings- eller försvarsberedskapskarak-tär, de kan ingå i regionalpolitiken. De skall behandlas frän fall UU fall.

Detta offertsystem är enligt min uppfattning en väsentUghet, Därigenom kan de samhällsekonomiska aspekterna beaktas. Det föreslogs av den utredning som föregick bildandet av Statsföretag, Innan detta system tUlkom var det inte ovanligt att man genereUt talade om att de statsägda företagen skulle drivas med lönsamhet, men i mänga faU tvingades företagen av sysselsättnings- eller andra skäl att göra avsteg från den principen. Pä sä sätt sattes företagsledaren i en konfUktsituation. Han fick ta pä sig ett ansvar som han rätteligen inte skulle bära. Det fick även tUl följd att man i den politiska debatten fick tillfälle att framhålla att de statsägda företagen hade låg lönsamhet; sviterna efter detta är ännu inte övervunna. Man beaktade inte att de många statliga företagen har vad man kan kaUa samhällsekonomiska kostnader.

För mig är detta en fråga om ansvarsfördelning. En företagsledare måste ha målsättningar i operativa termer som inte är motstridiga, och han skaU inte fatta poUtiska beslut. Inte ens en styrelse i ett företag skaU göra det. Det är politikerna — vi som sitter i denna kammare — som skall fatta de politiska besluten på svenska folkets vägnar. Det är därför som jag så starkt hävdat alt i de faU då just offertsystemet tiUämpats - Stigen i Dalsland, Nykroppa och VUhelmina — är det riksdagen som i sista hand skall ta StäUning Ull projekten.

I den utredning som föregick propositionen om bUd andel av Statsföretag diskuterades ägaransvaret och företagaransvaret. Ägaransvarets främsta uppgift sades vara att fastställa målen för verksamheten och att ge företagen de resurser som är nödvändiga för att målen skall kunna nås. Företagaransvaret sammanfattades i två punkter: för det första att

samordna och planera verksamheten samt vidta övriga aktiviteter för att infria fastställda mål; för det andra att ge ägaren sådan information om verksamheten att denne kan utöva sitt ägaransvar. Jag vUl, herr talman, understryka den sista punkten som verkligen är väsentlig, även om många betraktar det som en självklarhet att ägaren automatiskt erhåUer sådan information. Det är just brott mot denna självklara regel som ibland skapar svårigheter.

Mot denna bakgrund är det således industridepartementet som skall ange målen för Statsföretag; på grundval av dessa mål skall Statsföretag i sin tur utöva ägarfunktionen gentemot sina dotterföretag.

Om styrningen av Statsföretag behöver faktiskt inte många ord sägas. Kungl. Maj;t har utsett en styrelse, och det finns direktrepresentation i styrelsen för industridepartementet. När det gäller Statsföretags styrning av dotterföretagen är det hela Utet mer kompUcerat.

I delegationen, som framlade förslag om organisatorisk utbyggnad av Statsföretag, diskuterades ingäende graden av styrning gentemot dotterföretagen. Vi diskuterade för det första den s. k. divisionsprincipen, dvs. en uppdelning av dotterföretagen i grupper med en för det ekonomiska utfaUet ansvarig chef för varje grupp, men vi tUlbakavisade denna princip därför att den skuUe innebära att Statsföretag fick ett mer eUer mindre direkt ansvar för den dagUga driften av företagen. Vi diskuterade för det andra Kooperativa förbundets modell, enUgt vUken förvaltningsbolagets styrelse skuUe återfinnas i samtliga dotterföretags styrelser. Vi tUlbakavisade även den principen, då vi ansåg att styrningen av dotterföretagen skuUe bU för direkt.

Vi fastnade i stället för en modeU, där Statsföretag i princip skiUle utse vissa av sina tjänstemän som ledamöter i dotterföretagens styrelser. En person skuUe då få styrelseuppdrag inom de företag som hade sin verksamhet inriktad på basindustriområdet: LKAB, Statsgruvor etc. En annan skuUe få styrelseuppdrag i verkstadsföretagen; UddevaUavarvet, Karlskronavarvet, Kalmar Verkstad. I den mån det fanns statliga verk som sysslade med Ukartad produktion, som domänverket i det första faUet och fabriksverken i det andra, kunde ifrågavarande personer även sitta i de verkens styrelser för att få en samordning oberoende av företagsform.

I de flesta remissvaren framhölls att en så stor självständighet som möjligt skulle skapas för dotterföretagen. Departementschefen uttalar bl. a. på den punkten följande: "Jag delar uppfattningen hos åtskUUga remissinstanser att avsikten däremot inte är att förvaltningsbolaget skall ta över ansvaret för den löpande verksamheten vid företagen. UtveckUngen får heUer inte leda dithän. Inrättandet av förvaltningsbolaget bör inte leda tiU att det ansvar för ett företags verksamhet, som hittills legat hos styrelsen och verkstäUande ledningen för företaget, överförs tUl förvaltningsbolaget. Jag vUl i detta sammanhang peka på den grundläggande skUlnad som erfarenhetsmässigt finns mellan två skilda typer av förvaltningsbolag, nämUgen den där förvaltningsbolaget självt anses driva rörelse genom vissa dotterföretag och den där samordning och samplanering av vissa för hela gruppen viktiga funktioner framstår som det väsentUga. Det statliga förvaltningsbolaget bör hänföras till den senare

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

typen."

Detta är således den handlingsram som riksdagen fastställt för Statsföretags agerande gentemot dotterföretagen. Men, hen talman, det finns tydUgen riksdagsmän som inte riktigt kommer Uiåg vad riksdagen beslutat. Statsföretag har under den korta tid som företaget existerat anklagets för att inte ha haft tiUräckUg styrning av dotterföretagen.

Herr talman! Jag kommer att gå igenom Statsföretags dotterföretag i tre avsnitt ;/örjf, de företag som inte fanns med i den statUga sektorn den I januari 1970, då Statsföretag bildades, men som Statsföretag efter sin tUlkomst engagerat sig i, därefter de företag som visserUgen fanns inom den StatUga sektorn då Statsföretag bUdades, men som först senare bUvit dotterföretag tdl Statsföretag, och sist några av de företag som redan vid Statsföretags tiUkomst blev dotterföretag tUl Statsföretag.

Vad beträffar Statsföretags agerande i företag utanför den statUga sektorn har aktiviteten varit synnerUgen begränsad. Under 1970 gjordes följande; Då SaxyUe—KUsund i aprU 1970 förklarade att man ämnade lägga ned spinneriet i Stigen i Dalsland, etablerades ett samarbete meUan Eiser och Statsföretag för att rädda sysselsättningen, 1 juni köpte Statsföretag 10 procent av aktierna i BUIman-ReguIator. Det var en kamp mellan två internationella finansgrupper om det svenska företaget. De anställda uppvaktade industriministern i den för företaget synnerUgen prekära situationen. Statsföretag ingrep, och jag tror att jag nu kan säga att detta lade grtmden tiU en lugnare utveckUng för BiUman-Regulator. 1 november köpte Statsföretag samtliga aktier i Devac, som industriministern redan nämnt, från styrelsen för teknisk utveckUng. Bolaget tUlverkar ett stoftavskUjarsystem, som skapar förutsättningar för att man i framtiden skaU komma till rätta med siUkosproblemen inom industrin.

Under 1971 har Statsföretag och regeringen föreslagit riksdagen för det första att bUda ett företag i Nykroppa tiUsammans med Coronaverken och för det andra att bUda ett företag i VUhelmina, som skall överta plasttUlverkningen vid Husqvarna borstfabrik.

Men, herr talman, då offertsystemet tUlämpats i de två sistnämnda faUen kommer dessa att understäUas riksdagens prövning, och det finns därför ingen anledning för mig att gå in på dessa projekt här i dag, eftersom det blir en senare debatt. De riksdagsledamöter som anser att samhället som helhet inte skall bära de kostnader som krävs för att skapa sysselsättning i Värmland och i Västerbottens inland får då självfaUet möjligheter att rösta emot förslagen.

Jag vUl bara säga att det har skymtat i pressen att jag för tidigt skulle ha varit ute och lovat ett företag tiU VUhelmina. Genom mitt tal i VUhelmina skiUle jag ha satt Statsföretag och staten i en sådan situation att Coronaverken fått möjUghet tUl vad man inom citationstecken skuUe kunna kaUa för "utpressning", De personer som tydUgen med glädje trott detta måste jag tyvärr göra besvikna. Jag är verkUgen inte så naiv; självfallet fanns det en principöverenskommelse.

Låt mig, herr talman, gå över tUl avsnitt två, dvs. tala om de företag som fanns inom den statUga företagssektorn då Statsföretag bUdades men först senare bUvit dotterföretag tUl Statsföretag.

Rationell Planering har berörts i debatten. I mars övertog Statsföretag

detta företag från Utvecklingsbolaget. Det ansågs vara lämpUgt att detta {sjr 53

konsultföretag låg direkt under Statsföretag. Inom statsföretagsgmppen

fanns ytterUgare ett konsultföretag, BS Konsult, och därtiU hade °

Statskonsult tUlkommit, som emellertid inte tUlhörde Statsföretags- ____

gruppen och heUer inte sorterade under industridepartementet. Rationell Ang. erfarenhetema

Planering skulle få utvecklas i enlighet med sin affärsidé om projekt- av försöken att vidga

administration inom den statUga företagsgruppen men även verka utanför den statliga företag-

densamma precis som vilket företag som helst. För att säkerstäUa att det samheten

inte onödigtvis skulle uppkomma friktion mellan Rationell Planering och

Statskonsult fick de båda företagen samma ordförande. Rationell

Planering var, som framkommit i flera sammanhang, inställt på en snabb

expansion av verksamheten. UtveckUngen gick emellertid inte enUgt

planerna, och Statsföretags verkställande ledning bedömde situationen

under sommaren 1970 så att man måste fatta ett snabbt beslut om

företaget skulle fortsätta sin verksamhet. En nedskärning borde göras,

och en samordning med de två övriga konsultföretagen BS Konsult och

Statskonsult, borde eftersträvas.

Styrelsen i Statsföretag fick första gången del av denna fråga på ett styrelsesammanträde den 22 september 1970. Vi ansåg inte att det fanns tUlräckUgt underlag för beslut, utan frågan hänsköts till ett nytt styrelsesammanträde den I oktober. Då styrelsen tog del av verkstäUande ledningens i Statsföretag utredning godkände vi de föreslagna åtgärderna, men underströk att det skulle ske på ett sådant sätt att de anställda fick minsta möjUga svårigheter i den uppkomna situationen.

Det är självfaUet beklagUgt att sådant som detta kan inträffa. Av resultatet att döma var det en felsatsning. Styrelsen i Statsföretag handlade snabbt; beslutet om åtgärder fattades tio dagar efter det vi fått föredragningen av verkställande ledningen. Och vad som är för mig väsentUgt är att av de ca 50 anstäUda har hittUls samtUga utom 4 erhålUt nya arbeten.

I aprU 1970 övertog Statsföretag aktierna i SONAB från UtveckUngs-bolaget. SONAB började 1966 att tiUverka och sälja högtalare av en helt ny konstruktion. SONAB stöddes av föregångaren till styrelsen för teknisk utveckling. Utvecklingsbolaget övertog SONAB från STU. Resultatet före utvecklingskostnader av nya projekt men efter full avskrivning har kunnat vändas från ett underskott 1969 till ett Utet men dock överskott under 1970. Den vidare utvecklingen synes i dag gynnsam.

SONAB har även gjort en lokaUseringspoUtisk insats. Man har skapat sysselsättning för 30 man i Lövånger utanför SkeUefteå och beräknar att 1974 sysselsätta totalt 120 man i en utbyggd anläggning.

Nyckelhus har även varit ett spökhus i debatten. Sedan länge har
kriminalvårdsstyrelsen haft ett samarbete med detta företag som använt
de husstommar som tUlverkas på oUka fångvårdsanstalter. Nyckelhus
råkade i ekonomiska svårigheter och fick förluster. För att biträda
kriminalvårdsstyrelsen i den uppkomna situationen och för att möjUggöra
för kriminalvårdsstyrelsen att fortsätta att bedriva den enligt alla
erfarenheter lämpUga verksamheten vid kriminalvårdsstyrelsens verkstä
der övertog SMT företaget den 1 januari 1970. Då Statsföretag övertog
SMT i juni var det helt följdriktigt att man samtidigt övertog Nyckelhus 43

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den StatUga företagsamheten

och skUde detta från SMT.

Förlusterna för kriminalvårdsstyrelsen måste ses mot bakgrunden av att Nyckelhus är ett företag som är av stor betydelse när det gäUer att bereda sysselsättning i kriminalvårdsstyrelsens verkstäder. För Statsföretags del blir förlusten begränsad, och sanering av Nyckelhus pågår.

Jag behöver väl inte, herr talman, här närmare beröra de svårigheter som flera av de privatägda småhustUlverkarna har i dag — detta känner säkerUgen många av kammarens ledamöter tUl,

SMT, verktygsmaskinbolaget, är också ett företag som funnits inom den statsägda sektorn innan det övertogs av Statsföretag den 30 juni 1970 från förenade fabriksverken, där det strakturellt inte hörde hemma. Då 1968 års riksdag beslutade att den centrala flygverkstaden skuUe läggas ned i Västerås innebar detta en friställning av 900 anställda. Statsutskottet uttalade då att allt skulle göras för att skapa sysselsättning i Västerås. På grundval av detta uttalande gjorde dåvarande försvarets fabriksverk — nuvarande förenade fabriksverken - på uppdrag av försvarsdepartementet aUa ansträngningar för att fullgöra vad riksdagen uttalat. Den I januari 1969 övertog fabriksverken därför verktygsmaskinrörelsen vid Köpings Mekaniska verkstad och förvärvade Aldellverken i Karlskoga samt Thörns mekaniska verkstad i Stockholm. Köpings Mekaniska verkstad ändrade då sitt namn tiU SMT Machine Company AB. Försäljningsvolymen i SMT har ökat mycket snabbare än man någonsin kunnat förutse. Ar 1969, som var det första verksamhetsåret, var faktureringen 30 mUjoner, år 1970 var den 48 mUjoner, och för 1971 räknar man med en ytterUgare stark ökning. I slutet av 1969 var antalet anstäUda 452 och i slutet av 1970 nära 800. Redan när SMT bUdades, underströks att man mäste räkna med förluster och inkörningskostnader under de första åren; det är helt naturUgt i all industriell verksamhet dä något nytt av denna storleksordning byggs upp. PersonUgen har jag den uppfattningen att SMT pä sikt visar sig vara en riktig satsning, och det goda renommé som företagets produkter har skaffat sig såväl inom som utom landet kan inte minst flera av den privatägda industrins representanter säkerUgen verifiera.

Herr talman! Låt mig sedan gä över tiU den tredje gruppen av företag, dvs. dem som övertogs direkt av Statsföretag AB redan dä Statsföretag bUdades. Låt mig först beröra de företag som UvUgast diskuterats under senare tid.

Som industriministern sade, bUdades Kalmar Verkstad redan 1902. Företaget kom senare i statens ägo i samband med SJ s förvärv av vissa småländska järnvägsbolag. År 1968 övertog Statens fond för aktier majoriteten av aktierna från SJ, och då industridepartementet bUdades 1969 understäUdes företaget detta departement. Den I januari 1970 övertog Statsföretag AB aktierna i företaget. Det finns även andra aktieägare än Statsföretag: SJ, Handelsbanken och vissa enskUda perso-

Låt mig först konstatera att det sedan länge funnits en industriell överkapacitet här i landet när det gäUer spårbunden materiel, och detta har skapat svårigheter för flera företag. Kockums har fått lägga ned sin tUlverkning av järnvägsvagnar, och ännu har man inte bemästrat

svårigheterna vid Landsverk. NOHAB har haft aUt annat än lysande affärer. Svårigheterna vid Hägglund & Söner för nägra år sedan torde inte heUer vara obekanta för kammarens ledamöter. ASJ är inte utan problem. Företaget lär under senare år ha friställt ca 500 man. Trots att ASJ är ett privatägt företag uppvaktade de anställda industridepartementet för en tid sedan. Jag vet inte om de också gjorde en uppvaktning i EnskUda Banken, men jag misslänker att de inte uppvaktat hen Burenstam Linder.

Det skuUe ha varit underUgt, om Kalmar Verkstad hade förblivit oberört av den hårda konkurrensen på spårbunden materiel. Sä är naturUgtvis inte heller fallet. Men i den aktuella debatten har den väsentligaste kritiken riktats mot företaget när det gällt tUlverkningen av Tjorven, som var ett försök att kompensera den vikande marknaden på järnvägssidan. Beslutet om att tUlverka Tjorven fattades för flera år sedan. Postverket önskade en specieU distributionsbil, och fordonet konstruerades därför enUgt postverkets krav. Trots vad herr Burenstam Linder sade — och jag tycker att han i egenskap av vice ordförande i moderata samUngspartiet kunde ha höjt sig Utet över en så låg debattnivå - vet han mycket väl att postverkets ledning vid flera tUlfällen har uttalat sin tiUfredsställelse över Tjorven. Det är ocksä flera köpare än postverket som är nöjda. Men klart är att efter vad vi i dag vefhar Kalmar verkstad överskattat marknadsbehovet för Tjorven, åtminstone det marknadsbehov som finns för närvarande.

Låt mig, herr talman, efter detta kort och gott konstatera att en ny verkställande direktör i Kalmar verkstad tUlsattes den 22 oktober 1970. Han presenterade en preliminär bedömning av företagets läge för sin styrelse den 10 november och en mer ingående analys den 8 december 1970. Läget föredrogs för den verkstäUande ledningen i Statsföretag AB den 14 januari 1971 och i Statsföretags styrelse den 21 januari. Redan den 14 december 1970 fick företagsnämnden vid Kalmar verkstad en preliminär information om läget och höUs därefter fortlöpande informerad. Personalen som helhet informerades den 9 februari i år. Kontakt hade i god tid tagits med länsarbetsnämnd och andra myndigheter.

Den nye verkställande direktören i Kalmar verkstad vidtog sålunda ätgärder mycket snart efter sitt tUlträde. Det är smärtsamt att behöva lämna meddelande om fristäUelse av personal, men tyvärr kan detta även bU nödvändigi inom statsägda företag. Jag behöver inte här gä igenom — vUket jag skulle ha kunnat göra — en lång Usta på företag som har friställt anstäUda under den senaste tiden.

Kalmar verkstad har emeUertid stora svårigheter, och det kommer att ta lång tid att lösa problemen. Om företaget skall överleva behövs en rekonstruktion av företaget och en öppning för samarbete åt flera håll. Sådana problem är sannerUgen inte unika just för de statsägda företagen. För att citera ett bohuslänskt uttryck kan man säga att "större skepp än e välUngebytta har gått åver styr".

I faUet Götaverken har de borgerUga tidningarna missat en rubrik av följande lydelse: "Nytt misslyckande för den privatägda industrin." Men den rubriken lär vi väl aldrig få se, hur stora misslyckanden det än blir fråga om.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Herr talman! Det finns ingen anledning för mig att här närmare beröra Götaverkens affärer; det får säkerUgen industriministern tiUfälle att göra Utet längre fram under riksdagsperioden. Det faUer mig heller inte in att kasta den första stenen — det överlåter jag gärna åt de borgerUga poUtikerna.

Låt rrug endast påpeka en sak som också berördes av hen Burenstam Linder, nämligen att det sannerUgen inte endast är aktieägarna som fått och får betala räkningarna när det uppstår större svårigheter i privatägd industri. Nej, skattebetalarna fick hjälpa tiU i det privatägda Uddevallavarvet och i en lång rad andra faU. Detta är en reaUtet, men många vUl tydUgen blunda för sådana fakta i den poUtiska debatten för att inte bli störda i sina poUtiska värderingar.

Enligt mina politiska värderingar är det ett självklart ansvar för samhället att göra allt för att rädda sysselsättningen då det gäUer ett stort antal människor.

EnUgt en tidningsrubrik skall Gösta Bohman ha sagt att han inte känner någon skadeglädje över utvecklingen vid Kalmar Verkstad. Att någon över huvud taget skulle kunna ens få en tanke pä skadeglädje då människor friställs från sitt arbete tyckerjag är skrämmande.

Ett annat företag, herr talman, som nämnts i pressdebatten är Uddcomb. Det är ett halvstatUgt företag. Företaget kommer att visa upp en sämre bild av utvecklingen under sitt första verksamhetsår än vad som förmodades då företaget bildades. Detta visar att prognoser inte alltid stämmer vare sig det är fråga om privatägda, statsägda eller halvprivata företag.

Uddcomb bUdades i juni 1969. Staten gick in med 50 procent av aktierna och de privata företagen Uddeholm och Combustion tillsammans med de andra 50 procenten. Den I januari 1970 övertog Statsföretag AB statens andel.

Industriministern uttryckte sig synnerUgen försiktigt i propositionen då Uddcomb bUdades. Han förutsade att man inte kunde vänta lönsamhet på 3-5 år. Ännu är anläggningen i Karlskrona inte färdig, men verksamheten pågår i Degerfors, UnderhandUngar pågår mellan Statsföretag AB, Uddeholm och Combustion, varför jag tyvärr inte närmare kan gå in på detaljer. Dessa får eventueUt diskuteras vid senare tillfäUe i riksdagen. Jag hoppas, hen talman, att detta kan respekteras.

Att underskottet under de första verksamhetsåren blev stöne än vad de ursprungUga kalkylerna gav vid handen beror på två saker. För det första så har investeringskostnaderna bUvit högre beroende på att man beslutat att så snart som möjUgt flytta hela verksamheten från Degerfors tUl Karlskrona, dvs. man genomför flyttningsetapp II tidigare än man ursprungUgen planerat. Jag vill understryka att investeringskostnaderna för den del av verksamheten, som man först ansåg skuUe Ugga i Karlskrona, inte har överskridits. För det andra så kommer den fakturering som tidigare beräknades uppnås 1973, enUgt nuvarande beräkningar, inte att nås förrän 1975. Det beror bl. a. på ändringar i produkUonsprogrammet.

I det sammanhanget tror jag att man skall beakta att det här är fråga om ett nytt företag, som bygger en ny anläggning på en ny ort med en ny

ledning, som skall tiUverka en ny produkt. Att inkörningssvårigheterna bUvit stora är då inte förvånande. Uddcomb kommer att ha de mest moderna anläggningar för tUlverkning av reaktorkomponenter, och delägarna är överens om att Uddcomb har goda framtidsmöjUgheter i kunkunensen på världsmarknaden.

NJA behöver jag väl inte gå närmare in på. Detta företag diskuterades ingående vid föregående års riksdag. Det har beslutats om stora investeringar. Dessa är nödvändiga för att trygga sysselsättningen i Luleåområdet. En proposition om krediter tUl bolaget i enUghet med gäUande regler för lokaUseringsstöd har just lagts på riksdagens bord.

Uddevallavarvet har staten fått ta över från en privat företagare för att rädda sysselsättningen i Uddevalla. Staten fick 1963 det reella ansvaret för varvet, även om Eriksberg blev meddelägare. Verksamheten vid varvet har under dessa sju år utvecklats successivt i en positiv riktning, och inneliggande orderstock beräknas framdeles ge betydande överskott. Orderstock finns fram tUl 1975.

Förlusten uppgår innevarande år tiU 21 mUjoner kronor, vUket dock kan tUlskrivas skUlnaden meUan in- och utlåningsräntor som företaget får betala vid kreditgivningen tUl redarna. Resultatet är en förbättring jämfört med föregående år. De anstäUda vid UddevaUavarvet har verkUgen gjort en fin insats för att rädda sitt varv och ge det en framtid som en progressiv del av den svenska varvsindustrin.

Även Karlskronavarvet har under senare år haft en positiv utveckling. Jag vUl här, herr talman, passa på tillfäUet att avUva den myt som sprids i pressen om att Kockum skulle ha räddat varvet ekonomiskt. Samarbetsavtalet mellan de två varven har varit tiU stor fördel för båda parter. För Karlskronavarvets del har det hittiUs medfört fördelar från sysselsättningssynpunkt. Ekonomiskt ger detta avtal positivt utslag för Karlskrona-varvet först under de kommande åren.

I den för alla varv, såväl inom som utom landet, svåra situation som har rått och råder uppvisar således de båda statsägda varven ett förbättrat resultat. Detta glädjande förhåUande har sannerUgen inte rönt någon stöne uppmärksamhet.

Jag har tidigare berört Götaverken, och det har väl heller inte förbigått kammarens ledamöter att Eriksbergs mekaniska verkstad faktiskt uppvisat ett sämre resultat för 1970 än för 1969.

Jag har sagt tidigare att Statsföretagskoncernen eftersträvar företagsekonomisk lönsamhet enligt riksdagens riktUnjer. De samhällsekonomiska aspekterna skaU beaktas genom offerlgivning, men Svetab intar i viss mån en särställning. Företaget har skapats för att lösa speciella problem, som har samband med regionalpolitiken. Även i svetabs faU eftersträvas företagsekonomisk lönsamhet men den måste ses på sikt. Jag behöver inte vidare gå in på frågan om svetab, eftersom industriministern i debatten har berört detta företag så ingående.

Jag viU, trots att jag först inte tänkte göra det, dock säga nägra ord om AUmänna förlaget. Statsföretag övertog aktierna den I januari 1970, och verksamheten har i huvudsak bedrivits enUgt de av riksdagen fastställda riktUnjerna. Man kritiserar inte detta företag därför att det går med förlust utan därför att det täcker sina kostnader. Man har kritiserat vad

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema av försöken att vidga den statliga företagsamheten

som kallas monopolställningen, som riksdagen själv har fastställt, men man har inte nämnt de fördelar som faktiskt finns med detta förlag som fått tiUfälle att verka under en så kort tid.

Det kan ske en samordning av upphandlingen och det finns inte något monopol på tryckerisidan. Då man talat om ökade kostnader för myndigheterna, har man inte beaktat att vissa myndigheter hade grafiskt kunnig personal som nu inte behövs. När Allmänna förlaget kom tUl, önskade försvaret ett eget förlag, statistiska centralbyrån ett och konsumentrådet och pris- och kartellnämnden ett. Det har skett serviceförbättringar. Nu finns ett stäUe där man kan få allt statligt tryck utfört. Man har fått en operativ enhet på distributionssidan.

Lät mig slutUgen säga att när det gäller detta företag, att Storbritannien haft ett sådant statUgt förlag sedan 1786 och den fria företagsamhetens förlovade land Förenta staterna sedan 1861.

Herr talman! Jag har nu berört samtUga de företag inom Statsföretagsgmppen, som på ett eUer annat sätt varit uppe i den allmänna debatten. Men i denna debatt har man, bortsett från TorvförädUng, som av någon anledning uppmärksammats, sorgfälligt undvikit att diskutera de framgångsrika StatUga företagen. Men det finns faktiskt sådana också.

Allmänna bevakningsbolaget har haft en fin utveckUng och har fått en ökad marknadsandel utanför den statliga sektorn.

CEA-verken, som tillverkar röntgenfilm, har under de senaste två åren utvecklats på ett tiUfredsstäUande sätt från att tidigare ha haft väsentliga svårigheter.

Svenska reproduktions AB ger ett gott resultat.

Kabi förväntas att göra ett förhållandevis bra bokslut. Trots att läkemedelsmarknadens expansion i landet har minskat i förhåUande tiU tidigare, så har Kabigruppen behålUt sin marknadsandel.

Tobaksbolaget kommer att visa ett bra ekonomiskt resultat av sin verksamhet.

ASSI — statens skogsindustrier — som har sitt ursprung i kollapsade privatägda sågverk från 1930-talet, har haft en fin utveckUng och gör ett bra bokslut för 1970. ASSI har, som tidigare sagts, beslutat om ett stort investeringsprogram i Norrbotten.

Statsgruvor och LKAB visar, trots de svårigheter som funnits vid LKAB, ett gott rörelseresultat.

Herr talman! De borgerUga har, som jag inledningsvis sagt, funnit det angeläget att ta upp denna debatt innan resultatet för hela Statsföretagsgruppen kunnat läggas fram. I stället har man nu plockat fram enstaka företag inom gruppen som haft svårigheter och låtit dem framstå som bevis för att hela den statUga företagsamheten skulle ha misslyckats. Det torde inte vara obekant för någon enda av de borgerUga kritikerna att för det första sä är varje del inom en privatägd företagsgrupp sannerUgen inte aUtid lönsam och för det andra sä tar det ganska lång tid att komma UU rätta med problem av det här slaget. De löses faktiskt inte pä nägra månader.

Statsföretag har existerat ett år. Det tog ganska lång tid för Tändsticksbolaget att komma UU rätta med sina delproblem. Det tog ganska lång tid för AGA. Kockumgruppen har ännu inte löst lönsamhets-

problemen för hela sin verksamhet. Del är bara några fä exempel frän svenskt näringsUv, och vi behöver väl i del här sammanhangei inle dra in Burmeisler & Wain och Rolls Royce.

Trots att Statsföretag haft problem under sitt försia verksamhetsår kan det vara hugnesaml alt fä meddela att det sannerUgen inte bara finns olönsamma förelag inom Siatsföretagsgruppen utan alt kärnan inom företagsgruppen visar lönsamhet. Totalresultatet ser därför ut att bU hyggUgt. Totalantalet anställda inom Siatsföretagsgruppen har därtill ökal med 1 5 procent och uppgår nu tUl nära 34 000 personer. Jag hoppas att de goda statUga företagen kan få en lika stor pubUcitet som de som har varit svaga. Det kan ju uppfattas som en sensation av aUmänheten att det inte endast är TorvförädUng som är lönsamt.

Herr talman! Statsföretag har hittills endast kunnat påbörja några få av de stora arbetsuppgifter som måsle ulföras under de kommande åren. Organisationsmässigt har företaget ännu inle ens haft möjUgheter alt genomföra den principskiss som drogs upp av den utredning som föregick bUdandet av Statsföretag. Inom Statsföretag måste bl. a. snart växa fram en organisalion som ger en klar uppdelning mellan vad man i organisationssammanhang brukar kalla för linjefunklioner och stabsfunktioner.

Enligt min uppfattning är de viktigaste näraUggande uppgifterna bl. a. följande inom den statliga företagsamheten;

De för Statsförelag angivna generella målen niåste vidareutvecklas som grundval för dotterföretagens verksamhetsinriktning.

Samordningen mellan moder- och dotterföretag mäste fördjupas och systematiseras utan att dotterföretagen därmed berövas sin självständighet. Styrelser och verkstäUande direktörer i dotterföretagen skall bära sitt ansvar.

Statsföretagsgruppen mäste vidarestruktureras och framför aUt konsolideras.

Och sist, men kanske främst, förbättrade arbetsförhåUanden måste eftersträvas i flera statsägda företag och en verklig företagsdemokrati genomföras.

Liksom inom den privatägda förelagssektorn finns det inom den StatUga tyvärr företag där miljön inte är tillfredsställande. Ätt lösa de problemen tar tid och kräver investeringar, men sådana invesieringar är en nödvändighet för de statsägda företagen.

Även om företagsdemokratin i viss mån är på väg inom några av de statliga företagen så har vi, som jag tidigare sagl i remissdebatten, ännu inte hunnit tillräckligt längt. Den tid är förbi då man bara kan ge människor order om att utföra ett arbete. Arbetare och tjänstemän måste ha meningsfyUda motiv för silt handlande. De måsle ha inflylande över beslut som rör deras verksamhet.

Mänga i ledande befallningar inom näringslivet lycks vilja värja sig mot denna självklara utveckling. Man kanske säger: Vi har så många andra problem just nu, att vi inle hinner med företagsdemokratiproblemen. Jag tror man lieUre skaU säga: Vi har så många och stora problem som ett resullat av den industriella ulvecklingen, där människorna alltmer upplever ell främUngskap, att problemen bUr ännu fler och ännu slörre om vi inte snarast löser de företagsdemokratiska frågorna.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars" 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 53

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den StatUga företagsamheten

Jag delar självfaUet helt den syn på dessa frågor som den av indusiriministern tUlsatta företagsdelegationen framfört i olika sammanhang, bl. a. vad delegationen framfört i sin skrivelse tiU Statsföretags styrelse.

TU syvende og sidst, herr talman, är all verksamhet till för människornas skuU. Det är de många människorna som skall bestämma innehållet i det välstånd som arbetet skapar. Och i det sammanhanget är det sannerligen inte enbart de företagsekonomiska värderingarna som äger gUtighet. Det är de aUmänmänskliga som skall vara överordnade. Vi poUtiker har ett stort ansvar när det gäller all svara mot de krav som de mänga människorna har rält att ställa pä oss. Den stora aspekten på samhället som helhet kan lätt glömmas bort när man lalar om förluster och vinster i enskilda företag vare sig nu dessa är statsägda eller privatägda.

Under delta anförande övertog herr försle vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Finns det någon möjUghet att be herr Olhede redogöra för varför Statsföretag har bett sina dotterföretag om koncernbidrag?

Herr ERICSSON i Åtvidaberg (fp);

Herr talman! Får jag börja med att notera att jag säUan har upplevt en sådan märkUg demonstration av hur otidsenliga debattreglerna är som den herr Wickman gav uttryck ät. Fär jag också säga som min mening, alt herr Olhede trots alll slog herr Wickman med en handsbredd i industridepartementets interna tävUng om att förgyUa situationen.

TUlåt mig först och främst, herr talman, att med några ord beröra organisationen av det statUga företagandet. De statUga företagarna och det statliga företagandet leds ju direkl i industridepartementet via en under industriministern arbelande statssekreterare. Jag frågar mig; Kan det vara räll alt industridepartementet verkar som något slags industriförbund för de StatUga företagen? Kan del vara riktigt all ordföranden i Statsföretag ÄB är densamme som statssekreteraren i industridepartementet? Herr Olhede sade förut i sitt inlägg alt ansvaret vilar till sist på riksdagsledamöterna. I vilken egenskap vilar ansvaret för de statliga företagen pä herr Olhede? Är det i hans egenskap av statssekreterare, av ordförande i Statsföretag eller av riksdagsman?

När allting gär bra kan man hålla på med flera oUka uppgifter, men när problemen hopar sig tror jag att det är riktigt att man har lagt hela ordförandekraften och hela koncentrationen på att lösa problemen. De StatUga företagen skall i sin dagliga gärning verka precis som alla andra företag. Som det nu är lycker jag att man Utet grand får elt intryck av att industridepartementet vUl skapa vattentäta skott mellan ä ena sidan StatUga företag och å andra sidan privala och kooperativa, utom i de fall där man finner det lämpUgt att gä över gränserna och göra en gemensam sak.

Vi är ju redan på väg, herr Wickman, att få en ny arbetsgivarförening.

Det finns tecken som tyder på att man i dag vUl skapa ett eget industriförbund för de statUga företagen och pä så sätt markera avståndet mellan statliga och andra företag. Jag tror i sä faU att det vore ovanligt olyckligt därför all de statUga företagen själva och deras företrädare på oUka nivåer behöver umgås med sina kolleger oberoende av i vilken förtagsform de jobbar.

Dags alltså, herr industriminister, för en starkare företagsekonomisk och mindre politisk styrning av de statUga företagen. Jag tycker att det vore skönt om man kunde komma ifrän de statUga företagen som löftesobjekt eller som slagträn i valdebatterna.

Vidare, herr talman, skulle ju hela den näringspolitiska given med startandet av ett statUgt förvaltningsbolag, som redan första året hunnit engagera sig i ell tjugofemtal olika företag och projekt — det är ganska mycket, tycker jag — ge en gloria av att staten var en räddande sysselsättningsängel, StatUgt företagande skuUe demonstreras i företagar-konst, elt prydligt statUgt exempel på arbetsdemokrati i praktiken och -står det särskilt angivet — i insatser i nya framtidsbranscher. Jag kan instämma i många stora avsnitt i den här målsättningen och målbeskrivningen men, herr Olhede, det gäUer inte bara vad man gör och vad man sätter upp som mål utan det gäUer hur man gör en sak också.

Och hur ser del ul 1971 i ett nötskal, så här i månadsskiftet mars-aprU? Jo, trots allt en mängd av exempel på dåUga resultat. Herr Olhede använde fyrtiofem minuter för att tala om de däUga resultaten och fem för att tala om de goda, men jag håller honom räkning för att han gjorde det. Ofla är det nämUgen så att hälsan tiger stUl. Det är på samma sätt som i privata företagssammanhang inte de goda sakerna man diskuierar. Därför får ni också förlåta oss att vi i dag diskuterar problemen och inte förgyUer de goda sidorna.

Vidare förekommer osedvanligt sena resultalrapporter. ASEA, t. ex., har redan haft sin bolagsstämma, trots att det är en mycket komplicerad koncern. YtterUgare har det här understrukits av industriministerns lakoniska meddelande att delårsbokslul och koncernbokslut inte föreUgger, som det sägs, förrän om nägra veckor. Men vi vet ju att bolagsstämman inte hålls förrän den 17 maj. Det visste nu inte Svetab om när vi i riksdagsgruppen bad att få dess årsredovisning. Svetab svarade sä här; årsredovisningen för 1970 kommer att översändas så snart bolagsstämman fastställt denna. Det måste väl vara ett misstag. Man trodde alltså i börian av mars att ordinarie bolagsstämma skulle komma att hällas i juni.

Permitteringar i Kramfors, Bjurträsket och Kalmar. Till synes mycket OtUlfredsstäUande information, inte minsl tUl de anställda, om förändringar, resultat och framtidsutsikter. BristfälUga underlag för nya produkter, främst marknadsmässiga underlag i bedömningen av en framtidsmarknad — inle minst viktigt för Förenade fabriksverken, nu när man skaU starta och accelerera den civUa produklsidan där — och till synes otUlfredsstäUande kontroU och uppföljning.

På mig verkar det som om kontrollen och planeringen vore de mest underutvecklade funktionerna så här något år efler del att Statsföretag kommit i gång. Hur skulle det annars kunna se ut som det gör i Förenade

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

5-1

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

fabriksverken, som visserUgen inte tillhör statsföretag men som i aUa faU är etl statligt företag, i Marviken, i rationell Planering, i Kalmar?

Får jag komma med etl konstruktivt förslag, herr Wickman? Del mäste liU en ekonomisk övervakning, och del mäste tUl en löpande lönsamhetsuppföljrung — det brukar kallas en operation controller-aktivitet — som med kraft kan driva sin verksamhet. Annars gär del käpprätt fel.

Det är lätt att lova i Stekenjokk och i Göteborg och alt i pressen tala om vilka insalser man gör på det här området. Det är lält att sparka i gång och köpa in och lägga samman företag snabbt och mäktigt. Det vet vi inom den privata sekiorn. Vi har väl också gjort massor av misslag. Vi vet att det är mycket lättare att starta en sak än att stoppa en sak. Men att sköta och driva, kontrollera, planera för produkter, marknader och framtid - tUl del har uppenbarligen tiden inte räckt tUl. Jag hoppas att den kommer all räcka Ull. I stäUet för alt åstadkomma bra lösningar har man åstadkommit för snabba lösningar, enUgt min mening. Och därföi har man i rasande fart köpt in företag, kanske delvis för att tiUfredsstäUa partikongressen - vad vet jag?

Herr talman! Jag har sagt förut i den här kammaren och jag vill säga det en gäng liU: det gär icke alt sköta några företag, inte ens de statUga, med vänster hand, ly sköter man de statUga förelagen med vänster hand kommer det hela mycket snart att se ut som ett fältlasarett, där medicinaUädel Wickman och provinsiaUäkare Olhede har fuUl upp alt göra med att pyssla om och plåstra om sina sjuka och skadade patienter, i stället för att ägna sin tid ål förebyggande hälsovård för hela företagsamheten.

Jag har ingen författare, så jag fär ta det ur egen fatabur, om herr Wickman förlåter; Dags att reparera, inte accelerera. Dags att konsolidera, inte expandera. Dags, herr Wickman, all fundera, inte att spendera. Annars kanske man måste likvidera.

Herr talman! Jag hade tänkt sloppa här, men den planeringens förlräffUghet som herr Olhede gjorde sig till tolk för gör att jag ändå mäste ta upp någon Uten bil av det också. Fanns den i Rationell planering? Att först planera upp och så i samma ögonbUck som det är färdigt, riva ner. Fanns den i Kalmar, när man gjorde Tjorven?

Får jag komma med ett konstruktivt förslag? Läs de motioner som ibland kommer. Jag väckte en 1969, där jag gjorde i ordning en checking Ust på åtta punkter, som man borde lillgodose. Det var inte förbjudet att använda dem. Har man i Kalmar tittat pä hur världens bilslruklur kommer att se ut? Fiatchefen Agnelli har låtit säga att del kanske kommer alt finnas 8—10 bUfabriker kvar här i världen, när de andra har bUvit ulsåUade - ett par amerikanska, ett par japanska och kanske tre europeiska. Är det Fiat, Volkswagen och Tjorven som skall vara kvar i Europa?

Vad är tanken bakom skidfabriken i Boden? Man löser sysselsättningsproblemen på etl ställe i stödområdet och skapar kanske både lönsamhets- och sysselsättningsproblem i Edsbyn, som också är en stödområdesort. Del tippas pä branschhäll att mattfabriken i Nyland kanske kommer att kosta mellan 25 och 50 miljoner kronor. Det finns

dock privala företag som var beredda all gå in med samma sorts tiUverkning på andra områden där man hade det besvärligt.

Bristfälligt planerat hastverk, det är det intryck man har efter första året, och kanske även att vederbörande falUt offer för frestelsen att ta UU impulsiva poUtiska löften för att t. ex. tUlfredsstäUa väljarna.

Jag ber om ursäkt att jag inte har talat lika länge som många andra talare, men jag skaU be att få stoppa här lills vidare.

Herr OLHEDE (s) korl genmäle:

Herr talman! Eftersom vi har kommit in i en läkemedelsdebatt får jag säga tUl psykiatrikem och fUosofen Ericsson i Åtvidaberg att jag häromdagen läste i tidningen att även hans eget företag hade fält en sjukdom och fått ett sämre resultat i är än tidigare. Jag anklagar honom inte för det, men sådant inträffar således i koncerner som mig veterUgt har existerat under mycket läng tid. Tyvärr har jag inte tidningsklippet med mig, men jag skulle annars kunnat visa det på TV-skärmen där uppe.

Om alltså planeringen, herr Ericsson, inle kunnai leda UU ell ständigt siigande resultat under så lång tid som hans koncern existerat, är del ännu svårare för Statsföretag. Men herr Ericsson har inte sett Statsföretags samlade resultat ännu, eftersom del ännu inle är framlagl.

Det är ganska fantastiskt att en företagschef som herr Ericsson i Åtvidaberg kan gå upp i talarstolen här och försöka Uonisera över att Fiatchefen sagt att det bara kommer att finnas tre-fyra—fem bUfabriker i världen; skaU Tjorven vara en av dem? Jag beklagar att debatten sjunkit tiU en så låg nivå, Tjorven tillverkades som ett specialfordon, och jag kan försäkra herr Ericsson i Åtvidaberg att det kommer att finnas flera specialfordon i världen än de som eventueUt fem fabriker kommer att tUlverka,

Jag har inte haft elt dugg med Durox att göra men, herr talman, t. o, m. i denna debatt har Durox varit uppe och ältats. Hur orkar borgerligheten hålla på? Läs i tidningarna vad som för några dagar sedan stod om att A-Betong lägger ner sin fabrik i Örebro, 180 man får gå. Läs i Dagens Nyheter den 20 mars redogörelsen för alt resultatet för den stora Cemenlakoncernen efter avskrivning av räntor nästan halverats under detta är! Man får kanske aweckla sin byggnadsmalerielsektor. Här gäller del Siporex och Elemenlhus i Mockfjärd,

Från socialdemokratiskt häll kommer vi inte att göra detla till en följetong i pressen. 1 sä fall skulle vi behöva anlita så eminenta begåvningar som de som fortfarande tjatar om Durox.

Låt mig om Försvarets fabriksverk tUlägga all det av affärsverksdelegationen tUlsatts en utredning för att klara mälsätiningen för Förenade fabriksverken. Av känd anledning har vi stramat ål på den militära sidan och dessutom har det skett en nedskärning av exporten, som jag helt ansluter mig tUl. Detta har giort alt Fabriksverken måst inrikta produktionen på andra områden.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Herr ERICSSON i Åtvidaberg (fp) kort genmäle: Herr talman! Det är så rätt, så rält, herr Olhede, alt resultatet för Facit var sämre i år, och det är så rätt, sä rätt att det många gånger är

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema av försöken att vidga den statliga företagsamheten

svårt att driva företag i den internationella konkurrensen. Men jag hoppas att herr Olhede lade märke till två saker: för det första var resultatet dock framme; för det andra har jag inte nämnt ordet Durox. Herr Olhede mäste ha mardrömmar.

Jag ber om ursäkt om jag någon gång tjatar om t. ex. förberedelser innan man drar i gång saker och ting, men fär jag bara läsa upp vad vi i en motion 1969 begärde innan 15 nya miljoner skulle pumpas in i Kalmar verkstads AB;

"De i propositionen lämnade uppgifterna om KVAB anser vi inte lillräckliga för en bedömning av det rimUga i att salsa ytterligare medel i företaget. Inför riksdagen bör därför lämnas kompletterande uppgifler och utfästelser:

En redogörelse för målsättningen i fråga om KVAB:s framtida inriktning och lönsamhet.

En bedömning av förelagets betydelse för sysselsättningen i Kalmar län.

En bedömning av SJ :s framtida beställningar hos KVAB i kronor.

Uppgifter om utvecklingen av och marknadsutsikterna för DAF-agen-turen.

Uppgifter om marknadsutsikterna och produktionsprogrammet för distributionsbUen Tjorven i antal enheter per år.

Information om utvecklingen av en eldriven version av Tjorven, främst projektets finansiering.

Information om utvecklingen av s. k. parkeringshissar, främst marknadsbedömning, produktionsprogram och projektets finansiering."

Man kan väl inte beskyllas för efterklokhet om man är klok i förväg? Det gär att läsa sädana här motioner innan man drar på för fuU gas. Det där med karta och kompass, herr Olhede, är inte sä tokigt ibland.

Herr OLHEDE (s) korl genmäle:

Herr talman! Ja, karta och kompass behövs, men det behövs ocksä en riktig kanalinställning. Det är nu andra gången som jag fått påpeka alt herr Ericsson i Åtvidaberg lydligen har haft fel kanal inställd när han lyssnat på mig. Jag sade inte alt herr Ericsson hade nämnt Durox — jag sade att t. o. m. Durox har varit uppe i denna debatt.

Hen FÄLLDIN (c);

Herr talman! Industriministern har åter och äler riktat en vädjan till oppositionen - att vi skulle besinna värt ägaransvar och alt vi borde uiforma våra anföranden mol bakgrunden av delta ägaransvar. Men frägan om ägaransvaret och om riksdagens insynsmöjUgheter formulerades ju klart i propositionen 121 är 1969. Där uttalades:

"För att uppfylla det allmänna syftet med delegationens förslag i denna del - att stärka riksdagens insyn i den statUga företagssektorn — vUl jag vidare föreslå att möjUghet öppnas för etl begränsat antal riksdagsledamöter att vara närvarande och ställa frågor vid bolagsstämman för förvaltningsbolaget.'

Men del har ju inte öppnats nägra som helsl möjUgheler för företrädare för oppositionen att vid en bolagsstämma utöva ägaransvaret i

betydelsen att ha rösträtt för aktiekapitalet. Det vUle vid propositionstiU-fället industriministem och regeringen förbehålla regeringen. Det där skrevs uppenbarligen under inflytande av den stämning som hade skapats vid extrakongressen 1967 och den som socialdemokratin upplevde efter valet 1968. Då gjorde man den här klara avgränsningen när det gäUer ägarinflytandet och ägaransvaret.

Men nu, när den iskalla verkUgheten börjar sätta sina spär, vädjar industriministern om delat ansvar. Jag tycker att det är rält angeläget att slå fast att ansvaret rimUgtvis tUl sin alldeles avgörande del måste vila hos dem som har den faktiska möjligheten att utöva inflytande.

Får jag säga en sak tUl apropå den här debatten! Det är något av ett medgivande beträffande uppmaningen att vi skaU utforma vårt tal i de här sammanhangen så att vi besinnar ägaransvaret, men det jag säger har också en alldeles klar och tydlig adress både lUl industriministern och tiU Statsföretags styrelseordförande.

Det är inte säkert att det bUr så aUdeles lätt att rekrytera människor till avgörande och viktiga funktioner inom de ohka statsföretagen, om de så att säga skaU offentUgen värderas och bedömas från den här talarstolen och de vet, att i vissa lägen förklarar man att nu har vi anledning att tro att det här rättar tiU sig, eftersom vi har bytt verkstäUande direktör, i herr Olhedes inlägg fanns ju ett sådant argument, och jag tycker allvarUgt talat att den typen av argumentering är för enkel. Det kan rimUgtvis inte vara så att den verkställande direktörens åtgärder och dispositioner uteslutande är orsaken tUl att olyckor sker, och därför får man icke göra gäUande att vi har alt vänta en förbättring bara därför att man byter verkstäUande direktör. Det är Uka allvarUgt som att man så att säga synar de här människorna in- och utvändigt så fort något går på sned.

Den aktivitet som de senaste åren har utvecklats kring de statUga företagen har haft - som jag uppfattar det — två huvudmålsättningar. Den ena har varit att göra de statUga företagen konkurrenskraftigare och slagkraftigare rent företagsmässigt. Och det var helt enkelt nödvändigt att ta itu med de organisatoriska och administrativa problemen. Det är heUer ingen efterklokhet när jag säger det, eftersom jag innan åtgärden var i gång och innan den arbetsgrupp UUsattes som hade att se över det här hade väckt motioner i riksdagen om att man genom en parlamentarisk utredning skulle försöka komma fram till en sådan här lösning. Vi mäste ju ändå alla ha etl intresse av att de statUga företagen sköts rationellt, och egentUgen kan man väl säga alt regeringen dröjde alltför länge med att vidta de här ålgärderna.

Jag viU gärna hälla med industriministern när han säger alt det ännu är för tidigt att bedöma hur åtgärderna kommer att ulfaUa. Det har inte gått mer än drygt elt är sedan Statsföretag bUdades, och jag tror inte heUer att det nu finns anledning att ifrågasätta att man slog in på rätt väg när Statsföretag bUdades och när man genomförde en bättre samordning på departementsnivå. Statsföretagen skulle naturUgtvis inte ha stått starkare i dag om man hade haft kvar den gamla ordningen.

Men nu är det väl en gammal erfarenhet att man inte löser problem i företag med ett beslut i styrelsen. Jag tror inte att man löser de problemen ens med ell beslut här i riksdagen. Vad sådana beslut leder till

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den StatUga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

stär och faUer med hur de genomförs i praktiken, Pä den punkten kommer vi inte ifrän att de ansvariga uppenbarligen inte har insett vare sig svårighetsgraden eller storleksordningen av de här problemen. På annat sätt går det inte att förklara att man gång på gång har tagit sig vatten över huvudet. Någonting mäste vara fel, när man gång efter annan drar i gång nya projekt som efter kort tid visar sig fullständigt omöjUga att fuUfölja, Självklart är det ocksä Ulavarslande när man överväger att byta ul hela företagsledningen i Statsföretag redan efter ett är.

De förändringar och utvidgningar som har vidtagits inom den statUga företagsamheten mäste också ses som ett led i den allmänna näringspoUtiken. Tanken bakom strävandena att skjuta fram de statUga företagen som ett allt viktigare näringspoUtiskt instrument har bl. a, varit att man på det sättet skulle fä ökade möjUgheter att göra punktinsatser för att klara sysselsättningsfrågorna. Man har också haft ambitionen att underlätta omstäUningen i branscher med strukturproblem, och man har velat försöka påverka pris- och konkurrensförhåUandena i viktiga branscher.

Nu har verksamheten varit i gång kort tid, så det finns den reservaiionen att göra här ocksä, men såvitt jag kan förstå har mycket Utet av detta uppnåtts. Den politik som drogs upp i det socialdemokratiska näringspoUtiska programmet 1967 och som regeringen sedan dess har försökt förverkliga kan ju inte sägas på något avgörande sätt ha kunnat bidra UU alt lösa sysselsättningsfrågorna och inte heller pä något avgörande sätt klara den regionala obalansen eller de stora problem som åtskiUiga branscher inom näringslivet brottas med.

Därför menar jag ocksä att den kritik som man i dag anför mot näringspoUtiken frän oUka häll måsle riktas mot de politiskt ansvariga och självfaUet då i första hand mot regeringen, som har ett huvudansvar för den ekonomiska poUtiken och för näringspoUtiken.

Vad jag uppfattar som det olyckligasle är att del ensidiga intresset för de statliga företagen har lett tUl att andra delområden inom näringspolitiken har eftersatts. Den svaga invesieringsutvecklingen inom industrin, besvärUgheterna för hemmamarknadsinduslrin och de mindre företagen, strukturarbetslösheten och den fortgående koncentrationen inom näringsUvet hänger nära samman med sådana brister i den allmänna näringspoUtiken, Jag tänker pä att man exempelvis ägnal frågorna om kapitalförsörjningen och företagarutbUdningen jämförelsevis ringa inlresse och tidvis uppenbarligen inte alls beaktat de näringspoUtiska aspekterna i den aUmänna ekonomiska politiken.

Därutöver slås man av bristen på samordning inom det näringspoUtiska området. För egen del har jag vid oUka tiUfäUen här i riksdagen påtalat hur exempelvis vägpoUtiken många gånger går stick i stäv med strävandena i lokaUseringspoUtiken och strävandena, såsom de har uttalats, beträffande den aUmänna näringspolitiken.

Också inom ett så begränsat område som när det gäller de företagsköp och etableringar som herr Wickman och hans medhjälpare har genomfört de senaste åren är det svårt att hitta något egentUgt mönster. Den uppräkning av statUga företagarinsatser som industriministern gjorde är verkUgen en provkarta på aUt möjUgt. Det tycks mera vara en sinkadus än

en övervägd plan om det eUer det företaget har hamnat i den statUga företagsfamiljen.

Efter vad jag kan förstå beror detta mest pä att man egentligen aldrig har utarbetat några bindande riktlinjer för näringspolitiken. Det är ju så att vi här i riksdagen pä praktiskt taget aUa områden har faststäUt bindande handUngsprogram, Så är det när det gäller jordbmkspoUtiken, arbetsmarknadspoUtiken, bostadspolitiken, lokaUseringspoUtiken, skol-poUtiken osv,, men inte när det gäller näringspolitiken. Vi har från centern flera gånger pekat pä detta i motioner, och kravet avslogs senast för någon månad sedan, men vi har fortfarande svårt att förstå varför.

Jag har myckel stor respekt för att man vUl så effektivt som möjUgt utnyttja Statsföretag AB för att lindra strukturomvandUngen. Denna strukturomvandling är plågsam för alla — för de anstäUda, för företagarna, för kommunalmännen, för hela samhäUet. Jag är också fuUt klar över alt den här strukturomvandUngen huvudsakUgen är resultatet av ett yttre tvång. Men regeringen har ju vid flera tUlfällen tidigare deklarerat alt den ser det som något angeläget att påskynda denna strukturomvandling.

Då har vi skäl att fråga; Hur stämmer denna ambition med näringspoUtikens aUmänna målsättning och dess utformning? Det finns mycket att säga om det, men svaret pä frågan kommer väl bäst till uttryck i vår bytesbalans. Den näringspoUtiska utveckUngen, med aUt vad den innebär av strukturomvandling, har inte varit sådan att våra relationer med omvärlden är tillfredsställande. Vårt underskott i bytesbalansen har storleksordningen 2 miljarder kronor. Så kan det inte fortsätta.

Om vi för aUt näringsliv, alltså inte bara de fem procent som staten är direkt involverad i, på område efler område, på sektor efter sektor får allt svårare att klara produktionen i konkurrens med vår omvärld och vi därför får en stmkturomvandUng men denna nedgång i produktion på dessa sektorer icke ersätts med produkiion på andra områden — som antingen ökar vår exportförmåga eUer ökar vår förmåga att här producera varor i konkurrens med importvarorna — så måste rimligtvis strukturomvandUngen gå för fort. Det måste rimUgtvis vara något fel när det gäller de allmänna förutsättningarna för produktion över huvud taget. Och här får vi ju exempel efter exempel pä att det statUgt ägda näringsUvet inte uthålligt har andra förutsättningar att klara de påfrestningarna.

Centern är inte längre ensamt om att resa det här kravet på att man verkligen ser över dessa aUmänna viUkor. Här har nu LO rest det kravet och Bankföreningen har rest det kravet. Jag viU inte säga att de har i aUa avseenden gemensamma utgångspunkter och vUl heUer inte göra gäUande att de i aUa avseenden skulle ha en gemensam målsättning. Men i ett avseende tror jag saken är klar — och det har för resten finansministern gelt uttryck åt gäng efter annan — och det är att den anställdes största trygghet Ugger i förvissningen att han arbetar i ett företag som är så konsoUderat, som är så starkt, som känner att det har sådana förutsättningar att det med öppna ögon tar en konjunkturnedgång och är berett att satsa vidare för att, när konjunkturen vänder igen, stå väl rustat.

Nu skaU ju enUgt vad industriministern meddelat — det var väl i TV

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53 häromkväUen — socialdemokratiska partiet och LO tUlsätta en arbets-

Tisdasen den grupp för att dra upp riktlinjer för en framtida näringspoUtik. Jag tar det

30 mars 1971 bevis för att också herr Wickman nu anser att del behövs ett mer

-------------------- långsiktigt handUngsprogram även på det här området. Men vore det dä

Ang. erfarenheterna g JJg a n i första hand tUlsatte en utredning i vanlig ordning

avförsöken ati vidga parlamentariskt inslag för att ta upp den här frågan? Med det viU jag

den statliga företag- gjäivfaUet inte ha sagt alt socialdemokraterna eUer något annat parU

samneten skulle avstå från att tillsälta sina arbetsgrupper för att från sina

utgångspunkter gå igenom vUka åtgärder man borde vidta. Men jag tror

att det vore, framför aUl ur sakens synpunkt, rätt bra om de oUka

politiska meningsriktningarna kunde lägga fast vad de är ense om och hur

de vUl bättra förutsättningarna för näringsUvet över huvud taget. Det vore

också tUl gagn för den politiska debatten om det blev klarlagt på vUka

områden man har en gemensam uppfattning — då kunde den poUtiska

debatten få mera av hållpunkter och utgångspunkter, och man kunde

ägna sig åt att försöka diskulera och analysera de områden där man har

skUda uppfattningar.

Det behövs förvisso olika slags samhällsinsatser på snart sagt aUa områden för att skapa bästa möjUga förutsättningar för en effektiv produktion, högre levnadsstandard och en bättre jämlikhet. Men de näringspoUtiska åtgärderna måste sättas in i sitt sammanhang. De måste ocksä ta sikte på dagens verkUghet och utformas så att de bUr tiU gagn för hela näringslivet, inte bara för en Uten del av det.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Herr lalman! På den senaste socialdemokraliska partikongressen sade industriminister Wickman bl. a.; "UtveckUngen inom den statliga företagsgruppen är ofrånkomUgen av betydelse för det förtroende som vår näringspoUtik kan väcka,"

Nu har det ju på sisla tiden inte gått sä bra inom den statUga företagsgruppen. Del har nämnts flera exempel på det i denna debatt. Jag skaU nämna elt, som tidigare har förekommit. Det är i och för sig inte så stort, men det är intressant som ett symtom på hur det går när man inte planerar ordentligt. Jag tänker här på företaget som just kallades RationeU planering. Det expanderade snabbt i början på 1970, frän 25 liU 52 anstäUda, och lades sedan plötsligt ned. Man fann all den enda rationella planeringen var att lägga ned företaget Rationell planering.

Del är bara elt exempel bland mänga. Men herr Wickman lycks inte vilja erkänna vad som hänl. Han har i ell offentligt uttalande sagt att han är ganska nöjd med utvecklingen inom Statsföretag. Man har också sagt, att vi har ju bara hållit på ett är; varför skall ni börja bedöma verksamhelen redan nu3 tUl det kan man ju säga vad herr Fälldin alldeles nyss fäste uppmärksamheten på, all man redan efter ett år lycks vara beredd att byta ul ledningen för Statsföretag. Likaså kan man väl säga alt i övriga statsföretag kantas vägen av avkastade företagsledare.

Är det inte egentligen en lätsaslek, när man här i riksdagen vill ge etl

intryck av att vi egentligen kan vara ganska nöjda med utvecklingen i

Statsförelag och i de statUga företagen över huvud taget — samtidigt som,

58 vUket herr Helén påpekade, en mycket framstående socialdemokralisk

ledamoi av denna kammare i offentUga uttalanden har sagt alt han är beredd att redan nu överta ordförandeskapet i Statsföretag!

Nä, vad kan man då dra för slutsatser om orsaken till att det inte har gått så bra? Ja, en mycket naturUg slutsats borde vara denna; Låt oss ta det lugnt nu etl slag med expansionen av den statliga företagsamheten; vi har ännu en hel del att lära när det gäller företagande. Det borde vara en naturUg slutsats. Nu har man emellertid från vissa håU inom det socialdemokratiska partiet fått höra helt andra signaler. En socialdemokralisk nationalekonom som enligt uppgift har betytt myckel när det gäUt att lägga grunden för den socialdemokratiska näringspoUtiken skrev för inte länge sedan i tidningen Arbetet: "I dag mäste vi konstatera att den nya näringspoUtiken ännu inte burit tiUräcklig frukt. Den har hittills varit för försiktig och för mycket inriktad pä att köpa in sig i redan etablerade små och medelstora företag."

Jag hoppas att det inte är den lärdomen som regeringen nu är viUig att dra av svårigheterna med föret i portgången när det gäller statsföretag, utan att man i stället är inne pä den Unje som Gunnar Helén här nämnde i debatten, att man skall ta tiU statlig företagsamhet bara då särskilda motiv kan anges härför.

Herr talman! VUken politisk slutsats kan man dra av den hittUlsvarande utvecklingen? VUken poUtisk slutsats kan regeringen dra och vUken politisk slutsats kan aUmänheten dra?

Ja, var det inle sä att framför allt är 1968, då vi fick uppleva en stor stmkturomvandUng inom näringsUvet, då privata företag permillerade anstäUda och privata företag lades ner, den stora allmänhelen och många löntagare fick en vag känsla av att det vore bäst att staten tog hand om företagsamheten? Om slaten tar hand om företagsamhelen, då kan vi garanteras sysselsättning och då kommer aUt att gå bra, menade man.

Vad har vi nu fått lära oss? Inte att statlig företagsamhet aUtid misslyckas. StatUga företag kan misslyckas, och privata företag kan misslyckas, det har vi märkt. Men vad vi har fått lära oss är att statUg företagsamhet icke automatiskt löser problemet med sysselsättning och trygghet. Här är det fräga om något mycket mera omfattande, nämUgen att driva en ekonomisk poUlik som ger goda förutsättningar för produktionen. För den politiken har vi inom folkpartiet lagt fram program. Vi har också dragit upp riktUnjer för den statUga förelagsamheten — det framgick av vad herr Ericsson i Åtvidaberg nyss citerade ur en av våra moiioner.

Det fanns elt tag en lust att förvandla folkhushållet UU en experimentverkstad för socialistiska idéer - det fanns flera symtom pä det under den senaste valrörelsen. Jag tror att just de erfarenheter som vi den här dagen har diskuterat i kammaren kan lära oss att det inte finns några enkla konstgrepp när det gäller att trygga produktion och sysselsättning. Vi har en svår väg att gå, och jag tror att vi på den vägen mäste följa de sociaUiberala riktlinjer som vi har lagt fram inför riksdagen.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den StatUga företagsamheten

Hen SVANBERG (s):

Herr talman! Den debatl som har förts här är i vissa stycken synnerUgen förbryllande. Mig synes det att den i början i huvudsak

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

bestod av personangrepp. Herr Burenstam Linder hann tala om all både regeringen och det socialdemokratiska partiet rättar alla sina ätgärder efter om det pågår valrörelse eller inte; det finns inga hederUga motiv bakom någonting, utan aUt är bara valtaktik. Han lyckades vidare lala om all industriministern saknar kompetens — det sade han ordagrant — och att industridepartementet gör både staten och regeringen löjliga.

Det var den debattnivå som man startade med här.

Herr Helén var djupt kränkt — inle å industriministerns vägnar, utan å herr Burenstam Linders vägnar, underligt nog. En annan iakttagelse som man kan göra beträffande honom var att han tycktes vara hell fixerad vid de socialdemokratiska partikongresserna. Jag tänker på vad han måtte ha Udit under aUa de socialdemokratiska partikongresser som har håUits, av avundsjuka och Ulvilja mot aUt vad man har gjort, eftersom han ständigt återkommer tUl detla. Han talade om den "vittberömda" partikongressen, han t.alade om den "vittomsusade" kongressen osv. Allt detta pekar väl på att han genomUder en oerhörd vånda varje gång del socialdemokratiska partiet har partikongress.

Men detta kan vi möjUgen lämna därhän. Herr Burenstam Linder kläckte sedan ett påstående som jag tänker ta upp här. Han sade att det övervägande antalet privata företag går bra; det övervägande antalel statUga företag går dåUgt.

Är detta etl påstående som är helt riktigt? Jag skall ta upp några andra exempel, men dä inte från idéernas värld, utan frän den bistra verkligheten.

Man snuddade här några gånger vid ASSI. Hur kom egentUgen ASSI tUl? Vi skaU inte glömma bort, att det var ett antal sågverk utefter Norrlandskusten som lades ned och att en mängd människor ställdes arbetslösa. De privata företagare som rådde om dessa sågverk, ägde också mycket stora skogar. Innan man gjorde konkurs med sågverken och ställde människorna arbelslösa, bildade man tvä bolag: ett som rådde om skogarna och ett som rådde om de nedkörda industrierna. Det var inte bolaget med skogarna som gick i konkurs ulan bolaget med de nedkörda sågverken. Det var dessa staten fick ta över, klara människornas sysselsättning genom all där bygga upp en lönsam industri. Ätt åstadkomma denna förbättring är inle gjort i en handvändning.

Under aUa de år det gick däUgt för ASSI framfördes kritik från visst borgerUgt häll om hur dälig affär ASSI var. I dag redovisar ASSI goda resultat. Nu sägs det ingenting om detta. Plötsligt är det elt företag som godtas. Men man skaU inte glömma bort hela historieskrivningen, glömma hur det varil och lala om när de borgerliga blivit positiva tUl ASSI, Det var de inte från början.

Man talade här också om NJÄ och framhöU att man tUl nöds kunde vara med om det. Men det var ju regeringen som på något underligt sätt misskött NJÄ. Bolaget hade så lätt alt fä pengar. Vad är del som är fel med NJA? Det kan vara flera ling. AUa vi som följt detla vet alt det rått ett mycket stort motstånd frän privat industrihåll innan järnverket i Luleå startades. När del kom till, möttes del av mycket stora svårigheter. NJA har många gånger debatterats i riksdagen, och man har talat om vUken dålig investering det var.

När man i dag står inför investeringar pä en halv miljard, kan man säga alt det väsentUga felet med NJA varit att investeringsanslagen Ull detla i regel tagits till för snålt. Man har aldrig kunnat göra den ordentliga satsning pä en gång som skulle ha gjort företaget lönsamt. Nu gör man dock denna salsning, vUket vi där uppe är glada för.

I den tidigare diskussionen talades mycket om Svetab, om J.O. Dahlbergs snickerifabrik i Kramfors och om ETRI i Burträsk. Dessa företag är tUlkomna för att klara sysselsättningen för människor, som eljest skulle ha råkat i arbetslöshet. Nordtool i Piteå har tiUkommit av samma anledning — ell företag som Svetab säkerUgen kommer att fä glädje av.

Sedan talas om sportartikelfabriken i boden. Ibland talar man om den som skidfabriken. Jag skaU inte ta upp den tUl behandUng, men vad som förvånar mig är att folkpartiledaren herr Helén är så sakkunnig om hur man skaU tiUverka och sälja skidor. Jag är inte sakkunnig härvidlag, och det förvånar mig, att herr Helén vill ge sken av att vara det. Han borde tydligen vara konsult ål Svetab när del gäller byggandel av denna fabrik.

I fråga om allt jag här pekat pä är väl bara att konstatera att de reaktionära motståndarna tUl den statUga företagsamhelen är desamma, vare sig de har beteckningen (h) eller (m), efter sitt namn och alldeles oavsett vilka personer från detta parti som uttalar sig. Det är samma tendens hela tiden. Men jag skulle vilja uppmana er att inte alltför mycket tala om faran för statlig företagsamhet i t. ex, Norrbotten, inte ens med edra egna väljare. Del törs ni i regel inte göra. Där investerar de statliga förelagen de närmasle Ivå tre åren 1,2 miljarder i ulbyggnad av industrin. Jag ställer här bara frågan: Hur mycket investerar del privata näringslivet av så att säga egen drift i detta län?

Missgrepp och misslyckanden kan ske i såväl statUga företag som i privata. Men jag tror inte alt ni skall vara aUlför snara till hätska angrepp och smutsiga karikatyrer. Medborgarna kan ju börja att lyssna pä vad ni säger, och då blir det nog värst för er själva. Nej, herr Burenstam Linder, kritik mot och diskussion om de statUga företagen kan vara något värdefulll, men sädana här våldsamma, onyanserade och osakliga angrepp som presterats i dag kan inle fyUa nägol vettigt ändamäl.

Herr Burenstam Linder sökte staga upp sina brackUga argument med att citera lyrik. Jag skall ocksä göra det och ge honom etl ord på vägen efter alla de här våldsamma utfallen. Men jag tar inte UU någon stor klassiker, eflersom en sådan skulle passa iUa i del sällskapet. Jag tar en betydligt modernare och mera okänd författare. Jag väljer de korta orden: "Vad rätt Du länkt, fast det var fel." Det passar väl ungefär in pä vad herr Burenstam Linder här hade att säga.

Herr helén var på något underUgt sätt Uksom invecklad i ett slags envig med sig själv i vissa avsnitt av sitt tal, han försäkrade att enligt hans social-UberaUsm var slatlig företagsamhet både önskvärd och värdefull. Ändå instämde han i de flesta av de lidigare talarnas våldsamma ulfall just mot de statliga företagen. Jag fick Uka litet som nu något som helst begrepp om vad social-Uberalism är. Jag blev konfunderad igen och kunde inte få något grepp om det. Jag skall försöka cilera nägra strofer ur en dikt nu ocksä, men eflersom jag vänder mig till en docent i Ulteralurhis-

Nr53

Tisdagen den 30 mars 1971

Äng. erfarenheterna av försöken att vidga den StatUga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema av försöken att vidga den statliga företagsamheten

toria skaU jag välja en klassiker och inte vem som helst. Även om herr Helén talade om kriser och helst skuUe se en krans pä Statsföretags grav, skaU jag ändå inte ta Birger Sjöberg, utan jag skaU välja Fröding. Jag tror att de flesla av oss kan karakterisera social-UberaUsmen och hela folkpartiets inställning lill statUga företag med nägra ord ur Frödings dikt Vad är sanning. Jag väljer raderna:

Det är, som hörde jag prins Hamlet gäcka

Polonius med molnens gyckelspel;

"Mig tycks det Ukna si så där en vessla

— det ser mig ut att vara en kamel! "

Hen GUSTAFSON i Göleborg (fp) korl genmäle:

Herr talman! EgentUgen borde man vara helt förkrossad av denna av sakskäl späckade kritik av social-UberaUsmen som herr Svanberg framförde. Jag tror inte jag fortsätter debatten pä det planet.

Jag begärde ordet därför att herr Svanberg undrade varför de socialdemokratiska partikongresserna har spelal en sä stor roU i debatten. Det kanske beror på det enkla förhåUandet all socialdemokraterna själva har tUlmätt dessa partikongresser en så oerhört stor betydelse. Det sades vid avslutningen av en av dessa kongresser i Folkels hus att: här i denna sal har beslutats vad som skaU ske under 70-talel i svensk poUtik. Man hade nästan glömt bort att det existerar en riksdag. Om vi sedan citerar ultalanden från dessa partikongresser tycker jag inle att ni skaU ha någonting emot det, Uka Utet som vi har något att invända mot om socialdemokratin observerar våra kongresser.

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig bara säga att jag tror all socialdemokratin alltfort kommer att fästa stort avseende vid sina partikongresser. De är mycket betydelsefuUa händelser, och jag vill rekommendera både herr Helén och herr Guslafson i Göteborg att också fortsätta med att lyssna pä vad som sägs där. De har säkerUgen myckel att lära av vad som beslutas där.

Herr HÖGSTRÖM (s);

Herr talman! När man lyssnar på den här debaiten får man ett alldeles bestämt intryck av alt en hel del av de borgerUga talarna, och särskilt herr Burenstam Linder, lever aUtför långt frän de orter, som har dessa problem och där man på nära håU har upplevt och dagUgen upplever den StmkturomvandUng som pågår inom näringsUvet.

Eftersom statsrådet Wickman tog upp speciellt problemen i Ådalen, vUl jag säga ytterUgare ett par ord mot bakgrunden av vad herr Burenstam Linder sade i sitt inledande anförande, där han yttrade att inom socialdemokratin har man gjort aUtför slora utfästelser i fråga om den kommande näringspoUtiken.

Låt mig då ta upp Svenska Cellulosa ÄB :s agerande och ställa frågan; Vem har stäUt löftena, och vem har infriat de utställda löftena? 1965 meddelade förelaget att det skulle låta anlägga ett kraftUnerbruk för drygt 200 miljoner kronor i Kramfors för att trygga bygdens sysselsätt-

ning. Det var etl ansvar som förelaget kände gentemot bygden. Utredningarna om denna produkt pågick i två år. Man kom fram till att den inte var lämpad för att sällas i produkiion. Då gjorde man ell nytt stort utspel med ett bruk för tidningspapper — en produkt som rimliglvis borde vara väl känd och kunna molsvara de krav som fanns när det gällde denna produktion. Detta bruk skulle kosta dubbell sä mycket, eller 435 miljoner kronor, och trygga sysselsättningen för 600 anställda. En förutsättning för bruket var alt slalen lämnade elt lokaliseringslån på 80 mUjoner kronor. Regeringen slällde del lokaliseringslånel i utsikt för företaget, men någol bruk blev aldrig av.

Lål oss se litet på vad som hänl i Ådalen efler 1967 när delta utspel skedde. Jag skulle också vilja fråga - och där vill jag gärna knyla an till vad statsrådet Wickman sade — vilka var det som var kriiiska mot att dessa löflen inle uppfylldes? Ja, inle höjdes del några särskilt kriiiska röster på högersidan! Visserligen var dåvarande partUedaren Yngve Holmberg uppe i Ådalen. Han sade i en tidningsinlervju några ord som jag skall be all fä läsa in Ull kammarens protokoll. Han sade;"Formen för

ägande får inte vara avgörande . Det vore visserligen skräp om inte

det enskilda näringslivel skuUe kunna medverka till all lösa Ådalsproble-maliken - - - . Men skulle det visa sig omöjligt och bygden hotas av ödeläggelse, så måste helt naturligt andra möjligheler prövas."

Del var den förre moderalledaren som hade den uppfattningen, antar jag, om behovet av samhällels insatser. Jag skulle närmasl vilja ställa frågan till herr Burenslam Linder: Ser man annorlunda pä samhällels engagemang i dag?

Lål mig också säga ytterligare etl par ord och ställa dessa händelser i relation tUl vad som skell genom samhällets ätgärder. Rationaliseringarna har fortsall. Drygl 1000 människor har friställts under tiden. Del förelag vi diskuierar har inle infriat sitt löfte, utan har tvärtom under den senasie perioden lagl ned ylleriigare tvä sågverk med ungefär 300 anslällda. Man har dessulom i den överhellade Slockholmsregionen etablerat en wellpappfabrik. Vad var då naturligare än att bygden begärde samhällels medverkan för alt åstadkomma en annan utveckling?

Jag skall nämna nägra siffror som visar vad denna utveckling inneburil. Den har inneburil att staten under dessa år har gäll in med 7 miljoner kronor i insalser i olika former. Kommuner har själva satsat 3 miljoner kronor, Dessulom kan man räkna in de 40 miljoner kronor som slaten har salt in i sötvattenförsörjningen till Ådalsinduslrierna, Della har givit 800 arbelstillfällen. Äv de 1 200 arbelstillfällen som lillkommil under denna tid har med andra ord tvä tredjedelar lillkommil genom slallig medverkan.

Det har också skett någonling annal, nämligen den förändringen all en ny industrigren håller pä att växa upp i Ådalen. Där skogen var hell dominerande tidigare är i dag en metallindustri i vardande. Jag skall nämna några siffror: Dessa förelag har i runt tal 800 anslällda, medan pappersindustrin i dag av de 4 000 anslällda som fanns i början av 1950-talel har kvar endasl 1 000 anställda. Jag tror, ärade kammarledamöter, att vi som upplevt dessa verkningar nog ser litet annorlunda pä samhällels engagemang i della sammanhang.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Jag tror alt del var herr Ericsson i Åtvidaberg som sade alt staten gick in i Dahlbergs snickeri i Kramfors och alt det har lett UU permitteringar. Del är beklagligt all man i della sammanhang har måst permittera 40 människor. Men vad var alternativet när staten gick in? Jo, att 200 man skulle friställas. Del var för ell är sedan ungefär. 200 friställda människor tUl i cenirala Ådalen kunde inle bygden bära. Det var dä samhället gick in och klarade sysselsättningen. Då mäsle jag säga, herr Ericsson, att det är väsentUgt för bygden att klara sysselsättningen för de 160. Det är sä vi har sett det.

Jag lycker nog också — där vill jag gärna knyta an UU vad herr Svanberg sade - all man borde ha rält att fordra alt det i riksdagen skuUe föras en mera nyanserad debatt om så allvarliga ting som del här ändå är fråga om. Samhället har fått vara med om och kommer väl också under avsevärd tid alt få vara med om att städa efter de misslyckanden som del enskUda näringslivet har åstadkommit.

Någon sade här i debatten all man skuUe åstadkomma en bättre planering på detta område. Ja, vissl vore det önskvärt, men hur går det tUl? De flesla av oss är kommunalmän, och när hemorten hotas reser vi oavsett partitillhörighet ner lill regeringen och de olika slalliga myndighelerna och begär statens medverkan för att trygga sysselsättningen. Det skuUe vara förvänande om inte någon av de insalser som då görs kommer att misslyckas. Att man kan kräva en rationell planering över hela denna sektor, har jag svårt att falla.

Jag tror alt det ligger mycket i vad herr Svanberg sade — det vill jag slula med, fru talman - nämligen att bakom de borgerligas kritik mol den av den socialdemokratiska regeringen drivna näringspoliliken ligger inte omsorgen om de enskilda människorna. Del är elt partilaktiskl spel, där man inte drar sig för alt utnyttja de misslyckanden som har förekommil till angrepp på både enskUda statsråd och regeringen i dess helhet. Men vi upplever det också såsom elt angrepp på den samlade svenska arbetarrörelsen.

Under delta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ROSQVIST (s);

Fru lalman! Bland del statliga förelagande som herr Burenslam Linder nämnde och särskilt vUle sätta negativ stämpel på var del engagemang som KVAB och Äutolift har hafl i Oskarshamn. Jag har hafl tillfälle all frän nära håll och från andra utgångspunkter se på den verksamheten. Jag ser av den anledningen kanske inte på det engagemanget pä samma sätt som herr Burenstam Linder.

När del privatägda tidigare Oskarshamns Varv upphörde med sin verksamhet innebar det all 1 300 personer i en stad med 13 000 innevånare blev utan arbete. Avvecklingen av verksamheten skedde i etapper på kort lid, och i den sisla etappen var det mer än 400 personer som med några månaders varsel blev utan jobb på en ort, där arbetslösheten redan fanns. Mänga varvsarbelare såg sig förflyttade tUlbaka lill 1930-lalet. Minnet härav fanns kvar hos mänga.

Emellertid blev del inle nägol upprepat 1930-lal. Genom det samhälle som har skapats sedan dess mobiliserades insalser av olika slag för all på nyll skapa sysselsättning. AMS lämnade bidrag för iordningsläUande av induslrimark och använde hela sitt register av sysselsätlningsfrämjande åtgärder. Ell intensivt arbeie pågick för att stimulera på orten redan befintliga företag lill ulbyggnad och för lokalisering av nya industrier lill orten. Men del gick trögt med denna nylokalisering, och det stod klart att del skulle la sin lid innan nya jobb skulle bli verklighet.

Del företag som dä kom var KVAB. Företaget flyttade omedelbart in i gamla varvets lokaler. Dessa lokaler var inte de lämpligaste. Men i del arbeie som slarlades — tUlverkning av stora dammluckor, brokonslmk-lioner och slörre hydraulmaskiner - säg mänga före detla varvsarbelare sin chans all fä jobb.

Bland objekt som ocksä påbörjades var parkeringsutruslning. Man hoppades, Irodde och vUle alt della skulle bli en produkl att bygga vidare pä. Men det är rikligl alt parkeringshissen inle blev vad man hoppals pä. Men jobb blev det ändå, fasl med andra objekt. Och för folkel i Oskarshamn var väl ändå detla det väsentliga. Och dessutom: KVAB:s verksamhet i Oskarshamn torde inte ha koslal skatlebetalarna mer än andra sedermera till Oskarshamn lokaliserade privala industrier. Mot dessa senare industrier hör vi från herr Burenslam Linder ingen kritik. Varför skjuter herr Burenstam Linder bara in sig pä etl vissl förelag?

Statliga företag behövs pä vissa plalser för vissa uppgifler, Detla sade herr Burenstam Linder i sitt första inlägg. KVÄB:s verksamhet i Oskarshamn behövdes för att visa människorna att trols alt deras gamla jobb försvann fanns det krafter i samhällel som var beredda att satsa för att skaffa arbete och trygghet äter. KVAB hjälpte Ull all lända hoppet.

Det har lyckats i Oskarshamn. I dag saknas del arbetskraft. Del var betydligt värre för tre år sedan, när lägenheter började bU tomma, än del är i dag när vi har inflyttning och behöver mer bosläder.

Det är möjligt att KVAB nu lämnar Oskarshamn i samband med den rekonstruktion som företaget stär inför. Men del gör man i en situation när andra arbeten finns för de anslällda och denna arbetskraft dessutom är eftertraktad på den ort som för tre är sedan haft den reellt sett kanske största förelagsnedläggning som drabbat nägon ort på så korl lid i vårl land.

Här skall KVAB häUas räkning för att man hjälpte lill alt sälta i gång denna ort som drabbats av en myckel slor privat företagsnedläggning.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Äng. erfarenheterna avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

Herr statsministern PALME:

Fru talman! Det här var en myckel iniressani debatt. Den har ju föregåtts av en del förhandspublicilel, som skildrade hur den slackars Krister Wickman skulle krossas av den massiva kritiken frän om inte en samlad borgerlighet sä delar därav. De som trodde det mäsle ha fått sina förväntningar svikna.

Efter del utomordentliga inlägg som krisler Wickman här har gjort, behöver jag inle tillägga mycket. Del är svar nog. Men jag hoppas all kammarens ledamöier lyssnade ocksä till de två sisla inläggen här, försl Ivar Högströms, sedan Birger Rosqvists, ty de visade på elt sådanl

5 Riksdagens prolokoU 1971. Nr 53

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

dramatiskt sätt hur långt från den sociala verklighelen de borgeriiga talarna befinner sig.

Först var del herr Ericsson i Åtvidaberg som gjorde ett nummer av all Dahlbergs snickerifabrik i Kramfors hade permitterat folk. Del var alltså herr Ericssons bevis för att den statliga företagsamheten hade misslyckats och att slaten inle var lämplig all driva näringspoUtik och förelagspolitik. Så kommer Ivar Högström, som är från Ådalen, och talar om; Tusen arbelsUllfällen har vi fått genom näringspoliliken på många olika sätt i stället för de tusentals som del privata näringslivet förmenade oss, inte kunde ge oss. 200 man var del i Dahlbergs snickerifabrik, 160 mans sysselsättning räddades. Men då är det stora slagnumret alt för 40 kunde man inte klara sysselsättningen. Dä blir det beviset på misslyckandet. Men de lusen som tack vare samhällel fick sin sysselsättning Iryggad är borta ur bilden. Tror ni alt ni har stort förtroende bland människorna i Ådalen för den argumentationen?

Sedan kommer Birger Rosqvist. Här hade herr Burenslam Linder gjort ett stort nummer av en parkeringshiss. Jag känner inte tUl den, har ingen aning om den. Men det var del slora beviset för att den statliga företagsamheten och näringspolitiken hade misslyckats, skämtar han om. Och så kom det en människa som växt upp i den bygden, som lever i bygden, som känner människorna, och säger all här blev över 1 000 människor arbetslösa när varvel lades ned. Oskarshamn stod inför en katastrof därför alt den privala företagsamheten hade sviktal. Jag skall inte anklaga den för det — jag bara konstaterar del. In kom samhället med sina instrument, och i dag är Oskarshamn en stad som lever och som har sysselsättning.

Dessa mänga insatser mäsle delvis vara improviserade; vi kan inte hälla pä och planera privala förelags nedläggning långl i förväg, herr Ericsson, Vi kan inte göra upp planer för Åtvidaberg för den dag när Facit skulle klappa ihop. Del kan vi inte göra, utan det uppslår alltid situationer.

Bland alla de inslrumenl man använde i Oskarshamn var det elt som misslyckades, nämligen parkeringshissen. Älll del som gav liv äl Oskarshamn är del tyst om i dag, men parkeringshissen blev det stora numret. Klarare kan på sätt och vis distansen mellan den egendomliga verklighet, där herr Burenstam Linder lycks uppehålla sig, och den verkli el som herr Rosqvisi representerar inle illustreras.

Delta om de två senaste inläggen. Sedan vill jag göra några kommenlarer.

Del fanns enligl min mening en obehaglig, personlig ton i herr Burenstam Linders prestationer här i talarstolen. Krisler Wickman är en sådan ulomordentligt blygsam man att han inte gick in på del, och han gör inle reklam för sig själv. Men tUläl mig att säga all Krister Wickman har varit en av de huvudansvariga för den näringspoUtik som under senare är tryggat sysselsättningen för tiotusentals människor. Det är en verklighet som väger oändligt myckel tyngre än herr Burenslam Linders ganska ynkliga insinuationer. Det tycks herr Burenstam Linder också inse, eftersom han svävade på mälel när han skulle slula sina personliga anfall.

När jag lyssnade på herr Burenstam Linder fanns - och del var del

väsenlliga — säviit jag kunde höra inle annat än möjligen i en bisats orden "sysselsättning", "arbelslöshel" och "trygghet i arbelel" med. Ändå är det ju helt omöjUgt att över huvud tagel diskutera den statliga och den samhälleliga näringspolitiken utan att ulgä frän dess kärna, nämligen kravet på full sysselsättning. Del är därför vi satte i gäng den. Egentligen är detta ett återfall i ett gammaldags tänkande och i en gammal debatt, som högern, eller vad den har hetat, alltid har fört.

På 1930-lalet, när Ernst Wigforss och andra talade om sysselsättning, vad var då motargumenten? Ja, man sade att det var synd om de arbetslösa, men man återkom ständigt tUl att del var missbruk med skattebetalarnas medel att ha beredskapsarbelen i gång. Man talade om statliga maktövergrepp och om byråkrater som log makten. Det var argumenten mol krispolitiken. Man kunde tydligen aldrig känslomässigt eller intellektuellt fatta all det var kraven på sysselsättning som drev fram krispolitiken, jordbruksuppgörelsen och vad det nu var som lyfte oss ur krisen på 1930-talel.

Del är den problematik som har följt oss med den moderna arbelsmarknadspolitiken och nu med den nya näringspolitiken. Vi drar oss inte för att sätta in samhällets resurser, om del är nödvändigt för att rädda sysselsättningen. Vi drar oss inte för att använda den statliga företagsamheten som elt viktigt led i denna näringspolitik och vi är aldrig rädda för att ta strid när del gäller människornas grundläggande trygghetsbehov. Där åberopar jag direkt vad Ernsl Wigforss sade på 1930-lalet, Del gäller än i dag.

Herr Burenstam Linder sade att han tyckte att det var principiellt fel med statlig företagsamhet - man kunde möjligen kosta på sig ett och annal syndafall, ty han vågade ju inle angripa Norrbottens Järnverk — och det är etl återfall i den gamla dogmatiken. Man ser inle pä den konkreta uppgift som måste lösas, utan man ser utifrån sin dogm att det gäller all förhindra alt samhället får elt inflytande, att slalen fär agera. Del var precis samma argumenlaiion som användes för länge sedan, och det var samma argumentation i tjänstepensionsfrågan, när det gällde arbetsmarknadspolitiken och när del gällde Investeringsbanken - samma benhärda dogmatik, att slalen skall hällas borla. Jag lycker alt herr Burenstam Linder gick längre i sin argumentation än högerns talare gjort pä senare tid. Det var någol av verkligl mörkblått 1920-tal över hans argumentation.

Herr Helén hade det kanske inle så lält. Han har själv sagt; Liberal är all vara kluven. Jag har aldrig så slarkl upplevt riktigheten i denna självkaraktärislik som i dag. Myckel av del som herr Helén sade var klokl, omdömesgillt och positivt. Visst skaU vi ha stallig företagsamhet. Vissl är del nödvändigt med trygghet och sysselsättning. Del var alldeles utmärkt. Men rätt som det var ändrade han sig - näslan mitt i en mening — och hoppade på Wickman och staten. Det var som om han ä ena sidan lalade om det sociala och liberala, ansvarskännande och trygghetsskapande folkpartiet, som ibland vUl säga att del ligger Ull vänster om socialdemokraterna, å andra sidan hela tiden måste tänka på all man konkurrerar med moderalerna och därför måste skälla på staten i lillräckliga portioner för alt inle tappa kontakten ät höger.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den StatUga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 rnars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

Och del är inte bara en partitaktisk ulan även en ideologisk kluvenhet. Det är synd om herr Wickman, sade hen Helén, när han verkligen morskade upp sig på slutlampen. Jag skall inle säga att del är synd om herr Helén, ulan jag skall säga alt del är synd om folkpartister, som tydligen i alla politiska frågor mäste gardera med kryss, därför all man har sä oerhörl svårl att inta en enkel och rak polilisk sländpunkl.

Vi har hafl litterära utbrott här i dag, det ena efter del andra. T. o. m. herr Ericsson i Åtvidaberg salle i gång en skanderande dräpa, som var så hiskeligl lång att jag Irodde alt han aldrig skulle komma tiU facil. Men andra tävlade. Herr Helén tyckte att herr Wickman citerade en gammal poet, när han citerade Vilhelm Ekelund. Ja, Vilhelm Ekelund var samlida inte bara med Birger Sjöberg ulan också med Fabian Månsson och för den delen ocksä med den om icke poet sä dock skribent somjag nu skall citera, nämligen Arlhur Engberg. Han skrev i Arbelel den 25/9 1919 följande ord om liberalismen: "De sociala företeelserna ha icke ställts i klar idébelysning. Liberalism har drivit en politik 'frän fall till fall' i dessa stycken. Mestadels har det blivit ett försök att hålla den gyllene medelvägen mellan högerns och våra ståndpunkter. På detla säll har liberaUsmens politik kommit att bestämmas icke av en ledande och sammanhållande idé, ulan av flygelparliernas intagna positioner.

Det behöver ju knappast påpekas att denna hållning i själva verket blivii liktydig med hållningslöshet. Ett politiskt parti med anspråk på alt representera framslegslanken kan hell enkelt inte leva ulan idén om en social utveckling och utan alt i denna ulvecklingsidé äga en måttstock för bedömande av den sociala verklighelen. Vär liberalism synes emellerlid sakna en sädan idé. Den vegeterar som ell slags medelproporlionalism meUan socialistiska och konservativa krav. Men just därför förtorkar den andligen. Att alllid la position efler anvisning frän andra utan att ha en egen idé, som oberoende av andras sländpunkler utifrån sig själv anger en norm för handlandet, leder i längden till utarmning."

Del kanske är hårda ord, men de skildrar ju sä mycket av folkpartiets grundläggande problematik som vi levat med. Här hade herr Helén chansen att la avstånd från dessa högerkrav, mera konservativa än på myckel länge. Del finns också en positiv radikal tradilion i folkpartiet som han hade kunnai la upp, och om man plockar lillräckligl länge i herr Heléns anförande hillar man sådana inslag. Javissl! Är man vänlig och titlar pä del och glömmer resten, sä kanske man kan komma till ell bra resultat. Men sä fanns del sländigl andra inslag där herr Helén bara var elt eko av herr Burenslam Linder, där han försökte nästan överträffa denne i hårda fräna omdömen. En sädan linje blir omöjlig.

Sysselsättningen är vårt fundamentala krav, och del finns säkert också i liberalismen en ärlig vilja all skapa sysselsänning. Men del är delta grundläggande ideologiska och partipolitiska dilemma som leder lill en tvehågsenhet i de aktuella situationerna. Det är det som är ert elände. Så var del inte bara i krispolitiken. Sä var det under hela ATP-striden, där man ersalle en rak och enkel linje med ell myller av för den slora allmänhelen hell obegripliga pensionsförslag. Så var del i arbeismarknadspoliiiken där man hela liden skulle varna för alt lämna staten för myckel makt, men så småningom har man fått ge sig. Så var det beträffande den

statliga invesleringsbanken där ni valde medelvägen alt till slut gå med på den. Å ena sidan skildrade ni den som en hemsk socialism, å andra sidan tyckte ni att det kanske var litet klokhet i tanken och därför gick ni med på en provbank under ett år.

Det är precis likadant i delta faU, Ä ena sidan anser man all man mäste göra något äl näringspolitiken, och å andra sidan frågar man sig; Vad skall man göra? Men politik är ju ell vissl mått av handlingskraft, av vilja all la risker och att dä också bära misslyckanden och besvikelser.

Om vi gåll in i Ådalen och sagl oss: Tänk om vi får lov all permittera 40 man från Dahlbergs snickerier, då vågar vi inte göra nägol, så hade det inte blivit någonting i Ådalen. Om vi gått in i Oskarhamn och sagt oss: Tänk om parkeringshissen misslyckas, dä vägar vi inle dra på den stora apparaten, så hade vi stått där kluvna och tvehägsna. Vissl har del förekommit misslyckanden, fel och brister, men det har varil ett led i en handlingskraftig politik, och då får man ta sådana smällar. Alternativet är alt ingenting blir av.

Herr Gustafson i Göleborg sade också att 1968 var del besvärligt i samhället; då lade många företag ned driften och då uppstod en vag känsla hos allmänheten att nu kanske slalen skulle överta alltsammans. Och det vann alllsä socialdemokraterna på. Hur kan man feltolka en situation pä del sättet? Vissl fanns det en känsla av otrygghet, men inte svarade vi med att säga alt staten skulle överta alltsammans — vi sade all slalen mäste föra en aktiv näringspolitik med bl. a. slalliga förelag. Om del hade varit sä vikligl för oss att få slalliga företag är det ju hell oförklarligt att den statliga sektorn bara har 5 procent av industriföretagen.

Nu är situationen en annan, säger herr Gustafson i Göteborg, Vad har dä hänl sedan 1968? Finns det inte längre någon känsla av otrygghet? Sedan dess har ju situationen i hela Ådalen rullats upp, som herr Högström lalade om. Sedan 1968 har hela Oskarshamnssituationen rullats upp, som herr Rosqvist talade om. Sedan 1968 har hela YFA rullats upp, som ni aldrig talar om. 900 människor blev fristäUda och aktieägarna fick 25 procents ökad utdelning. Skulle vi då ha resonerat som sä: Nej, här är skattebetalarnas medel i fara, här kan vi inte sälla in samhällels resurser. Tvehägsna skulle vi kanske ha sagt; Tänk om det blir maklkoncentration, centralbyråkrati! I stället grep vi in och situationen börjar klarna i Norrköping; nu tillgriper vi ocksä åtgärden all förlägga statliga verk dil för att skapa en industriell bas.

Herr Gustafson, som kommer från Göteborg, lalar om denna vaga känsla som nu skulle vara borla. Jag var nere i Göteborg för en vecka sedan. Men jag träffade kanske andra människor än herr Gustafson gör. Det var ingen vag känsla de gav uttryck ät — det var en djup oro hos 9 000 familjer. Vad skulle hända med dem? Och denna oro hade en fästpunkt: man satte sitt förtroende UU alt samhället skulle gripa in i den ena eller andra formen för all rädda situationen. Del är också vad samhället har gjort.

Vi är inga dogmatiker. Vi kunde ha sagt: staten skall överta det här. Del fanns ingel skäl för del - speciellt inle när man lyckades fä. kontakt med en privat intressent som kunde skapa sysselsättning. Staten har nu

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

satsat i försia omgången 75 miljoner kronor i län och slällt garanii för 75 miljoner kronor. Del är ganska myckel av skaltebelalarnas pengar, men del var det värt för all rädda sysselsättningen för 9 000 familjer och för alla underleverantörer och deras familjer samt för alt skapa trygghet.

Jag är ytterst osäker om huruvida denna myckel skickligl genomförda rekonstruktion skulle ha lyckals om vi inle de senaste åren hade byggt upp den näringspolitiska apparaten, om vi inle hade skaffat sakkunniga skickliga tjänstemän i industridepartementet under Krister Wickmans ledning, som snabbi kunde göra en bedömning och lämna underlag för kommissionens arbete. Nu är situationen uppklarad, fär man hoppas.

Det är den verkligheten som människorna upplever. Del är inte formen eller ägandel som är del väsentliga; i detla fall är det 9 000 människors sociala verklighet som är vår drivkraft. Dä måste vi ocksä skapa ett maskineri som gör det möjligt för oss att angripa ett sådanl problem.

Det finns myckel att diskutera när det gäUer statliga förelag. Del har begåtts misstag och vi har drabbats av besvikelser, men sådana misstag får rättas till. Vi kommer förmodligen att göra misslag och drabbas av besvikelser i framtiden också, om vi inte skall släppa mälsätiningen all verkligen gripa in när människors sysselsättning är hotad. Där får vi alltså välja. Och att frågorna diskuteras i riksdagen är ingenling märkvärdigt. Men del som gör mig besviken är all myckel i debattinläggen — framför allt i herr Burenstam Linders men ocksä i varannan mening i herr Heléns — var ett äterfaU i en gammaldags dogmatik med samhället som individens fiende och slaten som etl hol mot ekonomin. Det är en gammaldags syn.

Vi kommer alt få användning för en aktiv näringspolilik under hela del i många avseenden svära 1970-lal som föreslär. Den skall vi driva aklivi i samarbele med privala intressenter, därför alt för den lilla nationen är problemen sä stora alt vi mäsle försöka samla kraflerna och lösa dem i samverkan, utan dogmatik i fråga om ägandeformer och sådant men med en slor beslutsamhet när del gäller del cenirala; att värna människors trygghet i arbetet.

Hen BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Palme berättade att jag befinner mig långt ifrän den sociala verkligheten. Ja, herr Palme, Ni som har besökt Slekenjokk och ytlral Er om den strejk som sedan utbröt i Blåsjön, Er mäsle den anklagelsen kunna riktas mol i lika hög grad som mot mig. Slekenjokk spelade för övrigl i mitt anförande en myckel slörre roll än den parkeringshiss som Ni tydligen tror att jag stod här och talade en halvtimme om. Jag nämnde den enbart i förbigående.

Lät mig också säga all jag inte har boll i Oskarshamn, men jag har bott i sju är pä Öland, ganska nära Oskarshamn och för övrigt ganska nära Kalmar. Och jag har den erfarenheten att människor överallt, var de än bor, har den uppfattningen att det är en stabilare grund för trygghet och sysselsättning om de företag som man startar icke startas pä så lösa boliner som här tycks ha skett.

Herr Palme tycks ocksä ha fått för sig att den här debatten gäller

arbetsmarknadspolitik över huvud tagel, alla möjliga olika former av ekonomisk politik. Det gör den inte. Den gäller vilka principiella erfarenheier som industriminislern har dragil av elt antal ärs statlig företagsamhet. Det är vad debaiten gäller.

Jag har talat om sysselsättning och trygghet också, herr Palme, i mina olika inlägg, och jag har gjort det konstaterandet att del inte är sä enkelt som del ibland framställs - t. ex. av herr Palme — att bara för att staten ingriper blir det inga problem. Det är ju svårigheter för er också. Det finns förklaringar, som det alllid gör, men ni har dock - del är även herr Wickman med på - minskat antalet anslällda i de statUga företagen med 10 000 man under 1960-talet. Visst inser jag att del finns förklaringar, men delta visar ändå att man möler svårigheter och att del icke är så lätt att vifta borl dem och säga alt staten löser alla problem.

Sedan, herr Palme, gjorde Ni några uttalanden om att jag befann mig längre lillbaka i mörksens lidevarv än någon annan som Ni hade debatterat med på länge. Jag tillhörde 1920-talel, om jag kommer ihäg rätt. Den reflexion jag gjorde var den här: Varför sade Ni inte, för att debattinlägget skulle verka ännu bättre, att jag var från 1820? Det var ungefär det slaget av likgUtighet som präglade Er kommentar.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Fru lalman! I den egendomliga karikatyr som statsministern här målade av liberalismen fanns ocksä några ord om det jag hade yttrat. Jag skulle ha sagt att 1968 fanns det en vag känsla av oro och all den nu skulle vara borla. Del är en grov förvrängning, herr statsminister.

Jag sade att 1968, när det pågick en omstrukturering och många privata företag permillerade folk eller lades ned, fanns det en vag känsla av all om staten griper in sä kan den kanske garaniera sysselsättningen.

Men sedan sade jag att den slutsats som vi bör dra inle är den att stallig företagsamhet automatiskt garanterar sysselsättning. Vi har sett exempel pä slalliga företag som har misslyckats och därför bör man motivera statlig företagsamhet i varje särskilt fall.

Sä nämner statsministern YFA och säger att det talar vi aldrig om. Jag vUl i all blygsamhet erinra om alt jag kanske var den förste politiker som gjorde ett offentligt uttalande mol del sätt på vUket YFA sköttes vid det tUlfäUet,

Statsministern talar sedan om förhållandena i Göteborg, Jag skall nu inle gå in på den lösning som man där lycks ha kommii fram till, för jag känner inle lill den. Men så mycket kan jag väl ändå säga, all här har vi ell exempel där man med slalens medverkan och den privala företagsamhetens insatser kan skapa förutsättningar för en framlida verksamhet pä Gölaverken, Och när del gäller slalliga insatser för att garantera att varvsindustrin skall få fortleva i Göleborg tror jag indusiriministern har minne av alt den saken har han och jag diskuieral för knappt etl år sedan i riksdagen.

Herr stalsministern PALME;

Fru talman! Till herr Guslafson i Göleborg vUl jag säga alt del här med Götaverken är ett ulmärkl exempel pä god biandekonomisk

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

samverkan för att lösa elt svårt sysselsättningsproblem. Men i ordel biandekonomisk ligger alt utan den aktiva näringspoliliken hade del förmodligen inle blivit någon lösning på Gölaverkens problem. Del är den lärdom man skall dra - inle den lärdom som ni drar när ni försöker måla socialiseringsspöket på väggen och säger att vi till varje pris skaU överta förelag. Inle viU vi göra del!

Men del är också ett definitivt svar på alla angrepp som gär ul pä alt en aktiv näringspolilik inte behövs. Här är det tvärtom samhällets aktiva insats och ett privat förelags medverkan som har räddat varvel.

Herr Burenstam Linder klagade över all jag inle återförde honom lill 1820. Jag ville ta en någorlunda exakt lidsangivelse — varför skulle jag inle göra del? Är 1920 passar bättre, för litet hade högern då rört sig från Adam Smith.

Sedan lar han upp Bläsjön som etl slags motargument - för all jag skulle befinna mig längl frän den sociala verklighelen. Jag känner förhållandena ganska bra i Blåsjön och i andra glesbygder. Del gäller här ell av de slora samhäUsproblemen. Vad jag sade när den här hungerstrejken var aktuell var alt detla ärende är under prövning, och vi kan inle låla sådana ärenden avgöras av om en hungerslrejk kommer lill eller inte. Vi måste som medlemmar av denna riksdag hålla på den representativa demokralin.

Del intressanta var, när jag bara för etl par dagar sedan Iräffade människor från Bläsjön, alt de hade full förståelse för denna synpunki, all de respekterade den fullkomligt och insåg att jag inte kunde ha svarat dem på något annat sätt.

Vad har moderaterna tidigare brytt sig om Blåsjön? Vad har ni för förankring bland de människor som lever där uppe i den jämtländska glesbygden? Hur många entusiastiska moderater tror ni där finns? Varför? Har ni en skalteutjämning som ligger över 1 000 kronor per invånare där? Hur är del med lokaliseringsinsatserna, som ni motarbetade när vi började med dem? Hur är det med de arbetsmarknadspoliliska insatser som har givit liv ät den där byn sedan länge men som ni har motarbetat intensivt?

Inte har ni brytt er om dem som bor där — åtminstone har del inte framgått av de förslag som ni lagl i riksdagen. Då var dessa människor ointressanta, men om det uppkommer en sädan här siiualion blir Blåsjön intressanl för moderalerna.

Jag har suttit här i riksdagen och hört hur flera av er i finansdebatlen ömmade för Blåsjön, Blåsjön bUr intressant - jag mäste säga det rent ut

— för landets reaktionärer först i det ögonblick dä dessa fatliga
människors svåra situation kan användas för etl angrepp på den
samhälleliga näringspoliliken.

Del är en ynkedom, herr Burenslam Linder. Och jag tror inte all Ni kan leta upp en människa i Blåsjön som säger all detta har definitivt övertygat honom om alt vår framtid ligger i en moderat poliiik i landel.

Men sedan var del ju ganska realisliskt som herr Burenstam Linder lill sisl sade, nämligen att han bara velat påvisa att det är inle så lätt det här

- det är svårl med slalliga förelag, Vissl är det det! Men han sade
lidigare att vi inbillar oss att när det gäller företagsamhet kan man skära

guld med täljkniv; det är så lönsamt.

Hur kan herr Burenstam Linder tro all vi ett ögonblick lever under en sädan illusion efler alla dessa ordentligt kapsejsade privata förelag som arbetsmarknadsmyndigheter, länsmyndigheter, industridepartement och Statsförelag har fåll ta lag i för alt rädda sysselsättningen? Jag anklagar inle alla de här privala företagen — långl därifrån — ly det är svåra problem och strukturförändringar och allt annat. Men den bild vi har fält av företagsamheten är ju den, alt när företag råkar i allvarliga svårigheter, dä - men försl dä - är t. o. m. slaten bra alt ha. Nägra iUusioner om att det skuUe gå lätt och galant med statlig företagsamhet, det har vi aldrig hafl.

Och allra sisl: Jag har en gång sagt att vår värsta mplständare är verkligheten, därför att vardagsproblemen är svåra när de skall lösas. Nu har jag läsl i bladen att moderalerna åker omkring pä sina möten och i sin agitation säger — och jag har även hört det i kammaren — att jag skulle ha utnämnt verkligheten till fiende, och del skulle vara sä hemskt. Men del är ju bara mycket realistiskt. Vi kan ha förväntningar, vi kan sätta upp mäl — i praktiken blir problemen alllid utomordentligt svåra att lösa. Det gäller aU verksamhet, del gäller i hög grad den statliga näringspolitiken och den statliga företagsamhelen. Men vi fär inte låla dessa ofrånkomliga svårigheler försvaga vare sig viljeinriktning eUer handlingskraft.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den StatUga företagsamheten

Hen BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Fru lalman! Jag är överlygad om all slatsministern vid del här laget har fullständigt klarl för sig att det är svårt att driva företag. Men vi mäsle ju hitta nägon förklaring tUl att man sätter i gäng en rad förelag pä mycket lösa grunder, och dä trodde jag alt det möjUgen berodde pä att ni har läst en del utläggningar om att företagsamhet mest består i att skära guld med täljkniv.

Sedan frågade herr Palme hur många moderala entusiaster del finns i Blåsjön. Jag vet inte del. Men även om där inte finns en enda, så är inte det utslagsgivande för min bedömning av vad som händer, herr Palme! Jag nämnde Bläsjön i debatten med Er därför att Ni gjorde den anklagelsen att jag var avlägsen från den sociala verklighelen. Då fann jag anledning påpeka för Er att det finns en social verklighet som Ni hafl en viss del i all framkaUa och som, oavsett om det finns moderater där eUer inte, är djupt beklaglig.

Det är inte nägon ynkedom att säga delta, fru lalman, del är etl utiryck för medmänsklighet som jag kände och som jag fortfarande känner.

Herr statsministern PALME:

Fru lalman! Om del var denna varma medmänsklighet som präglade herr Burenstam Linders ord när del gällde Blåsjön, så är den enkla frägan; Varför har denna medmänsklighet aldrig lidigare kommii till ullryck särskUt starkt, när vi har drivit olika förslag, t. ex. arbetsmarknadspoUtiken, lokaliseringspolitiken och beredskapsarbetena, för att bereda medborgarna en någorlunda människovärdig tUlvaro i landets glesbygdsområden?

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

Jag känner lill dessa problem mycket bra, och därför kan jag helt förstå den situation som människorna i Blåsjön upplevde, även om det finns andra som har del ännu svårare än de. Och det enda jag därför i all blygsamhet har försöki göra är att slå vakl om de former för beslul som vi i demokratisk ordning har kommit överens om i den svenska demokratin.

Hen HELÉN (fp):

Fra talman! När en debatt lider mot sitt slut är del alltid intressant att märka hur en tränad debattör som statsminister Palme väljer alt agera. Om han har kommit till den uppfattningen all debatien i sakfrågorna kan föras framgängsrikt, så brukar han i regel fortsätta med en argumentation kring de ämnen som debaiten har gällt. Men när han som i dag konstaterar att debatien i en lång rad sakfrågor är förlorad, väljer han sagoberätlarens stil. Och jag vill lyckönska socialdemokratin till alt åter ha fält en lysande sagoberättare,

Ernst Wigforss var också i vissa ögonblick alldeles utomordentlig som sagoberättare, men han utnyttjade myckel sällan den tekniken, I regel valde han att gå fram på faktalinjen och håUa sig tiU de argument som var för debatien relevanta. Statsminister Palme har en benägenhet att oftare falla för frestelsen att leka sagoberättare, och då hamnar han i lägen, där han tvingas göra beskrivningar av andra människor och andra partier, som folk i gemen inte känner igen.

Visst möler statsministern den sociala verklighelen i form av kontakter ule i arbetarkommunerna och partidistrikten, och vissl träffar Ni, herr Palme, inför massmedia människor som berättar för Er om varför de har råkat komma i rampljuset, som t, ex. arbetsledaren Eriksson i Bläsjön. Men vad Ni upplever i sådana ögonblick är ju konstruerade, komprimerade bilder som massmedia har skapat av verkligheten och myckel litet av de faktiska beslulsögonblicken, där del är fräga om alt ta ansvaret. Det är andra människor inom Er rörelse som träffar besluten. De jobbar pä det kommunalpoUtiska planet eller på landslingsplanel — eller de skickas liksom herr HagneU i väg för att som landshövding praktisera den näringspolitik som herr HagneU säkerligen har en mera praktisk och realistisk syn pä än staisminislern själv.

Den bUd Ni målar av verklighelen är pä mänga punkter så främmande, att den bara kan förklaras med all Ni år efter år har levt i valhandböckernas och de poliliska slagordens och debaltemas värld.

Jag lycker fakiiski all del skulle hedra herr stalsministern, om Ni inle bara gjorde en svepande kommentar och sade: Vissl har här begåtts fel, visst kan det göras misslag, men del vikliga är ju ändå all vi är de enda som vill slå vakl om sysselsättningen och om människornas trygghet. Varför inte gå in i deballen och försöka väga vad som enligl Er uppfallning står kvar av kritiken mol vad Ni anser inle slår sig och försöka alt bemöta del från de ulgångspunkler som alla de andra debattörerna har använt? Ni begår felet att tro att man fångar verkligheten med svepande slagord. När Ni gär lillbaka Ull del bedrövliga Kalrineholmstalel under valrörelsen och framkallar bilden av den UberaUsm som socialdemokratin regerade samman med jusl del år då

Engberg skrev sitt bedrövliga ullalande - den regering som genomförde den aUmänna rösträtten och ältalimmarsdagen - och framstäUer den liberalism som socialdemokratin under de demokratiska genombrottsårens viktigaste lid nära samarbetade med såsom hållningslös, då är Ni ute pä flosklernas område. Jag har inte någon gång under den här valrörelsen märkt att någonting som Ni sagl retat gamla liberaler sä mycket som denna falska beskrivning av deras syn pä den sociala verkligheten just under de åren.

Det är verkligen synd om Er, herr Palme, att Ni skall leva kvar i skenargumeniens värld i sä hög grad, all Ni måste tUlgripa sådana betraktelsesätt.

Pä en punkt företräder Ni emellerlid en hedrande kluvenhet: Ni konstaterade alt del har begåtts misstag. Felet är bara alt det är oppositionen som påtalar dem. Men Ni har ju mött mycket av den här kriliken också i Er egen rörelse. Ni har mött den i arbetarkommunerna. Ni har mött den i partidistrikten. Varför inte då konstatera att del inte har gäll alt uppfylla de målsättningar som man har arbelat med, därför att ni skrev ut för slora löften till partikongressen och därför att ni tog för korl tid på er för all uppfylla dem?

Det enda rikliga i dagens läge vore all säga: Nu måste vi verkligen se igenom vad vi kan behälla av målsättningen för den statliga företagsamhelen ulan alt råka i sådan konflikt med verklighelen att vi lurar människorna alt tro att sysselsättningen är garanterad i och med att staten går in i verksamhelen.

Det finns en synpunkt i denna debatl som ingen av herrarna pä regeringsbänken har kunnat bestrida. När elt förelag häller pä att klappa ihop, när sysselsättningen sviktar, så undrar de mänga människorna som man möler ule i de prakliska fallen: Kan vi Ula på att lönsamheten i etl nytt företag är sädan att vi fär stanna? Människorna frågar mindre efter vem som är huvudmannen. Däremot känner de förtvivlan, om de tror all de pä nytt skaU kastas ul i arbetslöshet efter att försl ha blivii lovade sysselsättning som sedan sviktar.

Den som har varit med och arbetat för regeringens räkning ute pä fältet och märkt hur kommunalmän och anslällda i sysselsättningshotade bygder resonerar kan instämma i mycket av vad herr Högström här sade. Hans karakteristik var riklig med undantag av att han inle vUle erkänna att aUa mäsle tillägna sig det prakliska betraktelsesätt som de kommunalmän har som angriper de här frågorna i verklighelen. Men vad statsministern helt sopar borl ur bilden är det krav på trygghet som ligger i att människorna vill arbeta i företag där lönsamheten är sädan att sysselsättningen är garanterad. Om Ni konstaterade att Ni under de gångna tre åren icke kunnai leva upp Ull de mål som Ni formade inför partikongressen, då hade den här diskussionen kunnat vara meningsfull sä UU vida att vi kunnai hoppas på alt den omprövning som nu skall ske verkligen skulle leda lill en mera realistisk syn.

Herr Palme gör ett stort nummer av den kluvenhet som UberaUsmen mäste vara etl ullryck för i den meningen att vi tillåter oss att se alt saker och ling har mer än en sida. Vi tror inte alt vi har färdiga lösningar, som ulan vidare kan appliceras på hela samhällsarbetet. Vi befinner oss i det

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

poliliska millfället. Den självklara slutsatsen därav är att inse all man ständigt mäste försöka finna lösningar som lillgodoser både människornas behov av alt fä utrymme för egen vilja att ta risker och genom företagsamhet åstadkomma praktiska resultat och å andra sidan samma människors behov av att känna trygghet. Vi är stolta över att konstatera att verkligheten är så komplicerad att man måste se att tUlvaron har bägge dessa sidor. Detta inser självfallet stalsministern också när han verkligen viU analysera problemel. Men inför kammaren roar del honom att framstå som en sagoberättare, alt förenkla verklighelen Ull den grad att de människor, vilkas trygghetskänsla han spelar på, helt enkelt inte känner igen bilden.

Hen BOHMAN (m);

Fru talman! När jag lyssnade på statsministern fick jag Uksom herr Helén ett inlryck av alt slatsministern hell hade förlorat perspektivet på debatien. Den diskussion som ägt ram i eftermiddag gällde ursprungligen om vi skulle ha statlig företagsamhet och under vilka förutsättningar statliga företag skulle drivas och om regeringen hade dragil nägra slutsatser av de erfarenheter som man hittiUs vunnit av slatlig förelagsam-hel.

Och sä gick herr Palme in i debaiten och talade med sUl vanliga blomsterspråk om kalastroferna i Oskarshamn, om man där inle fält göra parkeringshissar, och om Ådalen, där de lusentals människorna fått jobb genom staten. Han försökte på något underligt sätt - jag vel inle om det var avsiklligl - all spela ut enskild företagsamhet mot statlig. Vi hörde inte ell ord om de speciella betingelser, under vUka enskilda förelag är tvingade, ja, piskade att arbeta, om deras uppgifter all bedriva en lönsam produkiion. Del är bara genom lönsam produkiion som de kan ge sitt bidrag Ull vår välståndsutveckling. De mäste vara rationella, de mäsle kunna konkurrera här inom landel med andra förelag, enskilda, slalliga eUer kooperativa, och de mäste kunna konkurrera med omvärlden.

Vi vet alla att företagsamheten i dag har besvärligheter delvis pä grund av en ekonomisk politik som vi tycker är felaktig - statsministern tycker förslås all den är riktig. Den har svårigheter därför alt kostnadsläget har rasat i höjden. Vi har ett högskatlesamhälle och ett höglönesamhälle, även om del finns eftersatta grupper.

EnskUda som driver företag är inte mer än människor. Också de gör misstag. Jag tror inte alt det i denna kammare finns någon som med större eftertryck än finansministern i oUka sammanhang har uppfostrat unga aktivister och talat om för dem att företag, som inte drivs med vinst och inte klarar sig, heller inte bidrar till tUlväxten av vår gemensamma kaka. Om de inle har konkurrenskraft, Ivingas de ned och kastas ul. När den enskUdes pengar, aktieägarnas pengar, företagels pengar är slut, måste företaget slå igen. Vi vet att sådant hänl i alllför många fall under de senasie åren framför allt lextU-, glas-, trä- och skobranscherna,

"Jag anklagar inle", sade stalsministern, men hans ton var hånfull när han satte enskilda förelag mol statliga. Namnet YFA "spottades ul", och Gölaverken var heUer inle myckel värda i del sammanhanget. Men man har inte rält att ulan vidare anklaga enskilda förelag därför alt de inte

kan klara sig pä grund av del härda livels lagar och konkurrensens regler. Del är dä samhäUets ansvar kommer in i bilden. På något säll måsle sysselsättningen i den bygd som drabbas Iryggas pä korl och pä läng sikt. Dä kan naturiiglvis statUga förelag vara ett medel. Men även de slalliga förelagen möter samma lönsamhetsproblem som andra förelag, kravel på att skolas effeklivl även om del ligger skallepengar bakom dem.

Jag vill minnas all del är statsrådet Wickman som mer än nägon i denna kammare - herr Olhede gjorde det också nyligen - har strukit under behovel av arbetsglädje i statliga förelag. Man kan inte, har del sagts från del hället, tänka sig alt arbetare i längden skall arbeta i företag som inle gär ihop. Man kan inle lägga pä dem den psykiska press som det innebär. Lönsamhelskrileriel är lika väsentligt i de förelagen som i de enskilda.

Då frågar man sig: Är slalliga förelag bättre skickade än enskilda att klara sysselsättningen? Löser de problemen bällre? Disponerar vi våra ekonomiska resurser bältre genom att låta statliga förelag ta hand om verksamheten?

Jag har frågat förul och jag upprepar del; Blir förelagen bällre och mera ägnade alt pä lång sikl öka våra Ullgångar och höja vår levnadsstandard därför att de är statliga? Blir förelagsledarna skickligare och mer framgångsrika i och med all de lockas över lill statliga förelag? Ökar vi allas vår gemensamma kaka genom all avdela en slörre bil åt den slalliga samhällsägda sekiorn och en mindre bit äl den enskilda? Blir med andra ord de slalliga förelagen mer effektiva, mer räntabla och mer konkurrenskraftiga, nationellt och inlernaUonelll, än de enskilda? Svaret pä den här frågan är självfallet: Nej, del blir de inle.

Erfarenheten visar i själva verkel alt det har blivit sämre resullal i statliga företag under förutsättning all de bedrivs på lika vUlkor under samma betingelser.

När statsrådet Wickman i dag besvarade inlerpellalionen och redovisade de motiv som mänga av oss anser vara bärande även för stallig verksamhel - vi har som bekant sagl ja lill sysselsältningsmotivel, men det glömde slatsministern alldeles bort — fäste jag mig särskilt vid att herr Wickman fördolde eller inte nämnde elt motiv sorn är del som jag framför allt har kritiserat och vill forlsalla alt kritisera. Det har kommit Ull ullryck med följande ord i proposiiionen om Statsföretag: "HärtiU kan läggas sådana motiv av mer allmän karaktär som att del är värdefulll för staten med ingående erfarenhei av företagandets villkor särskill i perspektivet av ell mer aklivi samarbele mellan företag och samhälle."

Innebörden av della är i korlhel alt slalen alltså skall bedriva statlig verksamhet, köpa in sig i förelag för alt förskaffa sig sädana kunskaper om företagandets villkor all ell aklivi samarbele mellan förelag och samhälle kan komma Ull slånd. Det är en ovanlig blygsamhet för all komma frän socialdemokratiskt håll som uttalandet ger uttryck för. Jag tycker all blygsamheten är på sin plats, men del uigör sannerligen inle nägol bärande argumeni för all förslalliga olika sekiorer.

Det stora problemet är alltså - jag kommer lillbaka till del - om slalliga förelag kan mer än tillfälligt och under specieUa förulsällningar Irygga sysselsättningen bättre än enskilda. Svaret är frän mig etl alldeles

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

bestämt nej, och det är därför jag har den uppfattning om statlig verksamhet som jag i olika sammanhang har redovisal.

Våra erfarenheter av statsdrift är inte goda. Ett decentraliseral samhälle fungerar i regel bältre än etl centraliserat. Riskerna för misslag blir slörre när beslutanderätten koncentreras hos nägra fä. Och misstagen får betydligt större proportioner och belydligl värre konsekvenser.

Hur skall man lösa problemen? Ja, självfallet genom att bedriva en sådan ekonomisk politik alt man stimulerar företagsamheten och underlättar för den all bedriva en framgångsrik verksamhet. Socialdemokraterna har i stor utsträckning gjort precis tvärtom. Tror staisminislern att det är stimulerande och skapar etl ökal inlresse hos enskUda för att sälla i gång och salsa egna pengar i förelagande om de vel all de pä den ena eller andra sekiorn möler slalliga företag, som är subventionerade, har speciella förmåner i leveranshänseende eller pä annal sätt har monopol? Tror inte stalsministern alt det är direkt belastande och verkar avhållande pä de enskUda företag vilkas insatser vi skulle behöva i värl samhälle i dag, inle minsl nu när investeringar ropar efler investerare? Kreditbanken, SJ:s resebyrå, för alt la nägra smä exempel. Allmänna föriagel, Bevakningsbolagel - det är bara fyra förelag, som alla arbelar i en monopolsilualion, där konkurrens är utesluten.

Sedan gick herr Palme ut med svepande anklagelser, som redan har beklagats av herr Helén, och gjorde gällande att moderala samlingspartiet

— tidigare högerpartiet; del går liksom bällre hem i debaiten att kalla oss
för högern, men läl gä för det - har varit emol lokaliseringspolitik, emot
arbetsmarknadspoUtik. Vi har över huvud laget icke hafl någon som helsl
förståelse för kravel alt ge full sysselsättning ät människorna.

Del var en helt oriktig och förvrängd bild av verklighelen som statsministern gav. Skulle man inle kunna begära litel mer av landels statsminister i en saklig debatt än alt teckna sådana vrångbilder av politiska parlier? Även om man inle gUlar andras partier kan man väl i aUa faU bemöda sig om alt ge en rättvis bUd av vad de står för. Och statsministern vet Uka bra som jag att om den bild som staisminislern tecknade skuUe vara riktig skulle vi inle ha en halv promille av röslerna i delta land bakom oss. Vi är fä och vårt parti är litet i dag — och borde vara slörre — men vi skulle inle ens ha de röster vi har om det var en sanningsenlig bild som herr Olof Palme tecknade för nägra minuter sedan här i kammaren.

Investeringsbanken fär vi oss alltid i halsen. Men hur var det med Investeringsbanken? Har Olof Palme glömt bort varför vi gick emol banken och vad vi krävde i stället? Vi gick inle emol all ge kreditväsendet de resurser som Investeringsbanken nu utnyrtjar i sysselsättningsskapande syfte. Vi krävde all man skulle ge affärsbankerna större låne- och investeringsmöjligheter. Vi föreslog elt särskUl institut, som skulle få i storl sett samma möjligheter att göra riskvilliga satsningar

— de riskvilliga investeringar som vårl näringsliv under dessa år av
strukturomvandling behövt. Finansministern nickar bifall - han kommer
ihåg förslaget, men herr Palme lycks ha glömt bort del. - Förlorade
ocksä finansminislern minnet nu?

Stalsministern talar om handlingskraft. Vi mäste "la risker" när vi gör

våra satsningar. Ja, vad är del enskild företagsamhet bygger på om inle risklagande? Skillnaden är bara den att när de enskilda förelagen lar sina risker är del med pengar som de själva sätter in i förelagen, medan de statliga förelagens risker tas med skaltebetalarpengar. Del finns risk för att de risker man tar i statliga förelag därför blir alltför slora! Del är väl mot den bakgrunden som man skall bedöma de misslyckanden som har förekommil inom den slalliga sekiorn — att man inle har varil tUlräckligt försiktig därför att man hafl andras pengar all leka med. Dä har del gått som del gått!

Jag kommer tillbaka till YFA. Någon gång skall väl någon försvara YFA. 900 man ställdes ulan jobb därför att YFA lades ned. Ja, YFA är väl ell typiskt exempel pä gärdagens strukturproblem i del svenska samhället — en texUlinduslri som arbelar med sä höga kostnader att den inle kan klara den utländska lågprisimport som möjliggörs genom alt man i utlandet arbelar med betydligt lägre löner än vi gör i värt land. Finansminislern och LO har vid upprepade tUlfällen krävt all arbelskraflen skall föras över från låglöneinduslrierna lUl höglöneinduslrierna. Ulvecklingen ligger alltså i linje med regeringens önskemål. Men när ett företag följer rekommendationerna och lägger ned driften därför alt det inle längre klarar kostnadsläget och konkurrensen, angrips det på det hänsynslösa säll som Olof Palme här har tUlämpat.

Man kan nalurliglvis diskutera om det var klokt eller lämpligl av företaget alt i detla läge vidta utdelningsålgärder. Jag är den försle alt kritisera jusl della. Men alt förelaget tvingades lägga ned driften inför en övermäktig konkurrens, del bör man lala om med mjukare lonfall.

Samhällel skall i sädana lägen gripa in och lösa problemen. Del är ju därför som vi har elt samhälle. Del är samhäUets uppgifl och del är därför vi tar ul så mycket pengar som vi gör för att skapa Irygghei ät enskilda människor i de krislägen som inträffar vid upprepade tiUfällen.

Jag tycker att AMS har gjort enastående och förnämliga insalser, inle minsl i Norrköping, där man har berell arbete ål, om jag inte minns fel, näslan alla de friställda arbetarna utom något 20- eller 30-lal. Del är ett fint jobb. Det är klart att det är AMS:s uppgift att göra det,och AMS skall fortsätta all göra sådant.

Men statsministern förde debatien som om del förelåg molsällningar mellan en borgerlig opposition, som inte var beredd att salsa pä långsikiig sysselsättning, och socialdemokralerna, som var beredda alt satsa. Ni slår in öppna dörrar, när Ni för en argumentation pä det sätlel.

Men vi tror — och där skiljer vi oss uppenbarligen — att vi inte kan lösa sysselsättningens problem genom all bilda slalliga företag annal än under alldeles speciella förhållanden och all man då mäste ge alldeles speciella tUlskott lill de slalliga företagen om de skall klara sysselsättningen. Jag tror alltså inte på statliga företags möjligheler all lösa sådana här problem annat än under alldeles särskilda förulsällningar. Och i sädana fall, herr statsminister, har vi inte opponerat oss mol att slalen kliver in. Argumentalionen mol herr Burenstam Linder och moderala samlingspartiet hängde i denna del helt i luften.

Jag lycker, för att sluta debatten för mitl vidkommande, att den lyp av åigärder som man diskuierar då del gäller Gölaverken är jusl av det

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Äng. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenhetema av försöken att vidga den StatUga företagsamheten

slaget som del kan vara lämpligl alt staten genomför. Jag lycker alt det hade varit fel — jag tror inte alt det hade lett till resultat pä lång sikt -om slaten själv hade hoppat in och övertagit Götaverken. Den nu valda vägen utgör säkerl en mycket bällre lösning. Den är förutsättningslös och förnuftig. Det är på så sätt man skall gå lill verkel dä slalen och samhället måste fullgöra sin uppgifl all lösa problem som enskilda inle kan klara av.

Om man med "aktiv näringspolilik" menar all man skall göra insalser av della och liknande slag, är jag hell med. Däremol är jag inle med pä alt läla slatlig företagsamhet utgöra det väsentliga element i en aktiv näringspoUtik som man fär en känsla av alt regeringspartiet anser alt del skall vara. Jag är alldeles övertygad om all del inte leder UU målet. Del kan tvärtom leda Ull besvärande skadeverkningar för del näringsliv som ändå i sista hand tryggar välstånd, sysselsättning och ulveckling i vårl land.

Herr statsministern PALME:

Fru lalman! Jag befinner mig i en Ulel lustig debatlsilualion. Jag drabbas liksom av den ena sorteringen efter den andra. Jag vill inle gradera dem på någol säll, men del gör all jag känner en förpliktelse alt försöka vara litet kort i denna omgång. Jag hoppas att jag kan vara del.

Herr Helén har en litet olycklig benägenhet alt inleda alla sina anföranden med en recension av debattmolsländaren. Del är Ulel magistralt. Den recension som jag fick innebar att jag var en sagoberättare. Jag vet inle huruvida del jag sade om Gölaverken, om Oskarshamn och om Ådalen var sagor. I sä fall Iror jag all människorna där uppe upplevde den situation de kom i som ganska onda sagor. Del var elt försök frän min sida att konkretisera, ge verklighelen, visa varför en aktiv näringspolilik är nödvändig.

Men låt mig lill att börja med la upp resonemanget om liberalismen. Jag yttrade alt Arthur Engberg sade själv alt del var myckel häri. Del var i härdasle lägel. Men del innehåller liksom den cenirala problematiken, kluvenheten som liberalismen har hamnai i. Nu svarar herr Helén alt delta sades när den stora vänstersamverkan ännu rådde och man hade lyckals genomföra rösträllsreformen och möjligen ocksä åtlalimmars-lagen. Men del var ju del som var del tragiska all denna samverkan mellan socialdemokrati och liberalism, som gällde de slora demokraliska reformerna i det här landet, bröts när man kom in på den sociala verklighelen därför all när del gällde samhällets inflylande i det ekonomiska livet sä sade liberalismen halt. Det var ju del som var tragiken. Del finns många skildringar av hur tveksam man var redan om åttalimmarslagen.

Sedan kom 1920-talet och splillringarna, arbelslöshelskriserna och Slripa och vad som för socialdemokratin var liberalismens stora svek vid krisuppgörelsen, som sedan gjordes med bondeförbundel.

Det var alllsä när man övergick från en samverkan som gällde slora demokratiska reformer och i viss mån sociala ling till förändringar i den ekonomiska slmkluren som liberalismen svek enligl vär mening. Dä kom den här kluvenheten därför alt det alllid hos goda liberaler funnils en

social medkänsla, en vilja all hjälpa människorna som kommit i betryck, någonting hell annat än den gamla konservatismen. Men när denna vilja att hjälpa nödvändiggjorde en ökning av samhällels inflytande i det ekonomiska livet sä kom tvehågsenheten, kluvenheten: SkaU vi väga eller skall vi inte väga?

Herr Helén sade att vi är ganska stolla över det, och jag respekterar det. Han säger att vi är stolta över att vi är kluvna och vi har svårt att beslämma oss, vi ser varje sak frän två sidor. Pä säll och vis kan jag respeklera all så är det i folkpartiet.

Men ibland mäste man ta ställning. Vi stod inför delta avgörande när del gällde ATP, när del gällde Invesleringsbanken och näringspolitiken, t. ex., där man hamnade i denna hopplösa mellanposition därför att man inle kunde bestämma sig. Hamlet är en sympatisk fasl nägol tragisk figur i litteraturens värld. De Iveksamma som balanserar har ju många sympatier pä sin sida, och därför kan jag säga all del är i någon mån sympaliskl.

Men i poliliken med del ansvar som man har inför människorna, där siälls kravel att la ställning ulifrän en beslämd samhällssyn. Jag vill inle alls påslå att det är en speciell människotyp som har kommit i denna siiualion. Jag vill inle insinuera alt det bara är partitaktiska skäl, även om folkpariiel har denna dubbelslällning i vad man kallar för mittfältet, dvs. mellan högern och centerpartiet och oss. Där skall man laborera.

Jag tror all grundfelet ligger på det ideologiska planet. Man sitter ändå så fast i gamla liberala tankar, att man inle har handlingskraften att gripa in för alt värna lönlagarinlressena i ekonomin. Del är en ideologisk kluvenhet i bollen. Och del är pä säll och vis elt beröm, men del släller folkpartiet i en besvärlig siiualion.

Herr Helén behöver inle alls vara sä arg, ly jag försökle ju säga att jag är en smula besviken över all han inle tog chansen i dag att slälla sig målmedveten: All right. Del begås fel här, men vi skall driva en aktiv målmedveten näringspolilik för all skydda sysselsättningen. Del är vi med pä. I stället för att hela tiden i varannan mening flytta sig nära herr Burenstam Linder och försöka överträffa honom med nägra adjektiv mot industriminislern och andra personer. Del var en chans som herr Helén forlfarande har möjlighel all la.

Därefler talade herr Helén om lokala erfarenheter som han hade gjort som landshövding. I nästa andelag sade han alt vi skickade i väg herr HagneU som landshövding till Gävle. Inle gör vi sä. Inte skickade vi i väg herr Helén Ull Kronobergs län — del var väl en mycket ansvarsfull befattning han fick där nere. Man behöver inle använda sädana uitryck om dessa förträffliga ämbeten! Men han hade alllsä i sill län hafl kontakt med den sociala verklighelen. Han forlsatle med att tala om mina kontakter med arbelarkommunmölen och med kommunalmän och menade all de kan ge en skev bild. Men jag iror alt herr Helén har fåll en alldeles felaktig bild av vad som händer pä våra distriktskongresser och arbelarkommunmölen. Han får väl komma med nägon gång och se hur det går lill. Del är också en nyttig erfarenhei av den sociala verklighelen.

Det är ju inte så all man där riktar en våldsam kritik mol näringspoliliken och säger all den har misslyckats och att vi nu skall

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 53

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

skrota alll del där. Del finns i slällei en förvänlan pä en näringspolitik, en förväntan på att samhället skall gripa in där och där och där för att klara problemen. Vi har hela liden fält säga: Dämpa ned dessa förväntningar och ställ inte in dem pä ell, tvä och Ire ärs sikl! Pä korl sikl är del begränsade ling vi kan göra.

Vi fär ständigt predika denna realism. Men, herr Helén, del är inle en dogmatisk förväntan, innebärande all man lill varie pris skall lolalsociali-sera näringslivel eller göra någol dylikl, utan del ärjust en förvänlan som springer fram ur verklighelen därför alt man har konkrela svårigheter.

I det sammanhangei sade hen Helén nägol myckel klokl, faktiskt, nämligen att man skall ha lönsamma förelag. Ja vissl, det är ju den ständiga strävan i lokaliseringspolitiken och i förelagspoliliken alt trygga lönsamheten sä all förelagen kan bli bestående. Det är ingel skamligt om ell förelag är lönsamt - del är tvärtom nödvändigt på sikt. I den målsättning herr Helén dragit upp glömmer han emellerlid i allmänhel del led som innebär ell krav pä alt verksamhelen skall vara lönsam. Men ibland får man pruta av pä lönsamhetskravel, om man inle vill sälla människorna i en förtvivlad situation.

Lät oss 1. ex. ta Götaverken. Götaverken kommer förmodligen under etl antal är inte all ge nägon avkastning alls pä del insalta kapitalet. Det kommer inte att bli något lönsamt företag på ett bra tag. Men del hindrar inte att del är värl alt satsa pä Gölaverken. Del är värl all la risken därför all del gäller sä många tusen människor och därför att man tror att man pä sikl kan bygga upp en sådan styrka i delta förelag, som har sä mycket av skicklighet hos anställda, arbetare och andra, att det kan bli lönsamt.

Del är den typen av risker vi ofta har tvingats att ta i den statliga företagsamheten. Man kan ibland när man skall rädda en ort med ell helt paket av åigärder konsialera all det finns etl stabilt och bra företag som är förankrat där. Pä marginalen kan del däremot finnas etl företag som går skakigt. Man säger sig att del kanske inle kommer all beslå sä många år men att del klarar den akuta situationen. Det är bältre alt människor har etl för dem lönsamt arbeie, en lön alt lyfla och en rimlig sysselsättning, än all vara hänvisade till socialhjälpen och arbelslöshels-kassan. Del kan vara många salsningar som ligger pä del planel, och dä blir del den här kriliken i riksdagen. Dä säger man all det är kris eller alt del gär sä illa. Exemplel med Dahlbergs snickerifabrik — där man levde rövare för de 40 som inte fick jobb — tycker jag är en lysande illustration Ull problemaliken.

Jag hoppas att jag skall hjälpa herr Helén ur kluvenheten med den vänlighet som jag här har demonstrerat.

Om herr Bohman skaU jag fatta mig kort. Han beskyllde mig för alt använda hånfulla tonfall när jag talar om privala förelag. Jag får väl lova all i framliden använda samma honungslena röst om alla privatföretag som herr Burenslam Linder använder när han lalar om Kalmar verkstad. Men del är etl minimikrav.

Det är klart att mol de förelag som herr Bohman nämnde kan man vara kritisk, på goda grunder. Mol YFA på grund av uldelningen lill aktieägarna — all förelaget skulle läggas ner kan jag ha förståelse för —

och mol Gölaverken på grund av att företagel uppenbarligen inte har lämnal bl. a. samhällel den informaiion som samhällel har rätt all begära. De slora aktieägarna i del förelaget har inte heller informerat de små, som nu riskerar att göra mycket betydande förluster. Men jag har inte kritiserat privala förelag över en kam. Jag inser svårigheter som kan uppslå, ibland på grund av strukturförändring inom en bransch, ibland pä grand av oskicklighet i ledningen, ibland av andra orsaker. Men när det gär dåligt, oavsett orsakerna, blir det med nägol av en obönhörlig konsekvens sä att man kommer tUl samhället och begär att samhället skall hjälpa lill alt klara problemen.

Herr Bohman förde ett myckel långt resonemang om huruvida slalliga företag är bättre än privata förelag och kom lill slutsatsen att det är de inle. Sä långl kunde jag möjligen följa med, därför all statliga företag står inför myckel av samma problem som privata företag. Statliga företag är inle nödvändiglvis bällre. De kan ha vissa fördelar - om där mer energiskt drivs miljöfrågor, förelagsdemokrati, sysselsättningsfrågor osv. - men jag kan säga att vi inle är dogmatiska på den punkten. Man fär välja den ägandeform som passar i varje särskilt fall. Men när herr Bohman hade konslaleral all slalliga förelag inle är bättre, övergick han lUI vad han egentligen ville ha sagl, nämligen lill all konstatera all statliga förelag är sämre. Men dä var hans bevisning utomordentligt tunn. Det gär inte att göra en sädan bevisning.

1 andra länder finns ganska stor erfarenhet av en mycket omfallande slatlig företagssektor. Intressant nog är del ofla i borgerligt styrda länder, där man inle har gjort elt dyft för att avveckla den. MöjUgen finns den skillnaden all om landel har en av löntagarinlressen präglad regering, sä kommer kanske lönlagarinlressena allmänl sett att fä ett större uirymme i den statliga förelagspoliliken, medan del i ell land med en icke av löntagarinlressen präglad regering, för all uttrycka del vänligl, kommer pä elt ul mellan statliga och privala förelag. Del är möjligen den enda förklaringen Ull all den ideologiska iver som visats från den moderala sidan icke alls kommit till uitryck i de borgerligt styrda länder som har en slor stallig företagssektor och som ser ut all trivas utomordentligt väl med den.

Jag tror inte alt man kan bevisa någonting i den deballen. Man får ha en rationell utgångspunkt, nämligen att i de fall man har målsältningen att trygga den fulla sysselsättningen och utnyttja den ekonomiska expansionskraften måsle den statliga förelagsamheten vara en väsentlig del av näringspoliliken. Herr Bohman utmålade ell slags väldig skiljelinje, en konkurrens mellan privata och statliga förelag. Den upplevelse jag har av privata företag är att de mer och mer i stället uppfatlar del som en möjlighet till samverkan för att lösa de myckel slora uppgifler som en lilen nalion slår inför. Del tror jag är en inställning som trols herr Bohmans dogmatik alltmer kommer all prägla utvecklingen.

Allra sisl skulle jag vilja säga att om man lalar om decenlralisering som elt önskvärt mäl, sä mäste del i hög grad ske inifrån i de enskilda företagen, vare sig de är statliga eller privala. Men här är del fräga om den induslriella demokratin, och del är en annan historia, som jag icke skall ta upp i dag.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna av försöken att vidga den statliga företagsamheten

Nr 53 Hen FÄLLDIN (c):

„. , , Fru talman! Statsministern byggde upp hela sill anförande och sina

Tisdagen den ,., » , , , . , . , .. .

•■P P '■' konsialera alt han, regeringen och socialdemokratin måste

____________ sätta in all sin krafl pä att klara sysselsättningen, när del privata

Ang. erfarenhetema näringslivet misslyckats. Det var en svepande formulering om alla de
av försöken att vidga mänga kapsejsande privala förelagen. Då får man inte tveka alt sätta upp
den StatUga företag- förelag även om utsiklerna är ovissa och man upplever vissa risker, sade
samheten han.

Del har väl inle rält några större meningsmolsällningar om den delen. Men nog skulle jag som en slutsats av denna långa debatt ändå vilja konsialera, all både industriministern och sedan statsministern som övertagit denna debatt sorgfälligt undvikit all över huvud tagel granska den fräga som rimligtvis mäsle vara den angelägnaste: Hur är det egentligen ställt med företagsamhetens allmänna villkor och förutsättningar när vi har så många konkurser, så många nedläggningar, när vi har så många kapsejsande privatföretag, för all använda stalsminislerns formulering?

Icke ell ord har jag kunnat uppfatta frän regeringsbänken om hur man ser pä denna problematik. Icke elt ord! Del är verkligen anmärkningsvärt. Det lär icke gä all bestrida alt den utveckling vi har, den strukturomvandling som alla beklagar och som de direkl berörda ändå upplever våldsammare och smärtsammare än någon av oss här i huset, UUskyndas i länga stycken genom uttalanden frän regeringsbänken och med aktiva ätgärder. Del är verkligheten. När man hör slatsministern slä här och beskriva denna utveckling och allt det lidande och de bekymmer som människorna upplever när de plötsligt slär där ulan arbeie för alt det privata näringslivet inte längre orkar, dä fär man näslan intrycket alt del för socialdemokratin ligger nägol av en njulning i att få träda in och visa statens förmåga att rätta lill det som gätt fel.

Jag upplever del som alldeles enastående all del som ändå mäsle vara det cenirala och rimliglvis borde vara den fräga som framför alla andra sysselsäller regeringen och företrädarna för näringspolitiken icke med elt ord har berörts frän regeringsbänken. Det är ändå sä all den slora faran är denna ulveckling med en struktunalionalisering som så all säga lar borl produktion ulan alt detta produktionsbortfall möls med en annan produktion som förbättrar vår bytesbalans.

Fru lalman! Jag vill slula med all säga alt jag upplever denna underlåtenhet från regeringsbänken som etl uitryck för tomhänlhel.

Herr statsministern PALME:

Fru lalman! Jag ber kammaren om ursäkt för att jag ytterligare förlänger debatien, men efter första sorteringen och andra sorleringen i deballen kommer en alldeles egen sortering sä all säga. Herr Fälldin ställde en väsentlig fräga som jag vill besvara.

I och för sig är det märkligt att här har vi hela eftermiddagen hörl hur

usla de statliga förelagen är och hur i jämförelse med dem förlräffliga de

privata är. Jag har försöki svara pä det. Sedan kommer herr Fälldin i

deballens sisla ögonblick och säger: Varför lalar ni inle om hur usell del

g4 går även för de privala förelagen?

Det kunde synas inkonsekvenl, men det är inte så farligl med den saken. Vad herr Fälldin säger är nämligen rikligl - vissa branscher har Slora svårigheter. Tag TEKO-industrin, glasinduslrin, skoinduslrin eller varvsindustrin! Tag den väldiga omställning som sker i skogen i dag och som hårt drabbar vissa landsändar! Vi har sagl oss alt vi kan inte försöka undgå dessa problem genom all föra en protektionistisk politik, genom att försöka hejda förändringen - del gagnar ingen. Vi måsle i slällei försöka underlätta den förändring som den ekonomiska ulvecklingen driver fram på ell sådanl sätt all den blir dräglig för de enskilda människorna och gagnar vär ekonomiska slagkraft. Och det är egenlligen vad hela näringspoliliken gär ul pä.

Jag har försöki vidga deballen och säga all de slalliga förelagen bara är en bil av del hela; de betyder mycket för sysselsättningen i vissa delar av landel, men i andra delar har de väldigi lilen belydelse. 1 några delar av landel fär vi gripa in med arbetsmarknadspolitik och slöd lill företag, vi får hjälpa Ull vid rekonslruklioner som i fallel Gölaverken. Men del mäsle hela liden finnas en handlingsberedskap från samhällets sida. Därför är det en relevant fräga som gäller att vi fär försöka dels föra en allmänt expansiv ekonomisk politik sä långt resurserna tUläter, dels genom näringspolitik vara beredda all gripa in där förändringen hårt drabbar människor, bygder, företag och ekonomi.

Det är del svar som jag kan ge ulan att bli alltför ulföriig. Men herr Fälldins fräga har pä säll och vis slälll problemel pä dess spets: det gäUer all Irygga människorna för den lekniska utvecklingens sociala och ekonomiska konsekvenser utan att tappa vär grundläggande ekonomiska slagkraft här i landet.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. erfarenheterna avförsöken att vidga den statliga företagsamheten

Herr FÄLLDIN (c):

Fru lalman! Jag är medveten om alt vi inle gärna kan fortsätta deballen myckel länge till; jag begärde ordet bara för all säga att ungefär halva avsnittet av mill försia anförande log upp denna problematik. Statsministern och andra ledamöter i regeringen var närvarande, men inte ens delta försök alt föra in debatten på detla som jag menar grundläggande avsnill föranledde den minsta kommentar frän regeringsbänken. Del var del som jag ville notera. Jag har alllsä inle rest frägan i debattens sista minut.

Herr statsministern PALME:

Fru talman! Jag försökte faktiskt något kommenlera den frägan i mitt första inlägg, och jag har kommenterat den nu. Men vi har haft balansgängen mellan ä ena sidan dem som sagt att "i dag skaU vi diskulera statsföretag och ingenling annal" och ä andra sidan dem som ville vidga debatten lUl all gälla näringspolilikens hela spektrum. Jag tycker den senare Unjen har haft för fä företrädare pä den borgerliga sidan eflersom den enligt min mening principieUt är riklig. Vid de fortsatta debatterna om näringspolitiken här i riksdagen tyckerjag att vi skall komma ihåg att de slalliga förelagen är vikliga men endasl elt led i en allmän näringspolitik för arbete, trygghet och ulveckling.

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. preliminärskattens storlek i förhållande tiU den slutUga skatten.

§ 5 Ang. preliminärskattens storlek i förhåUande tUl den slutliga skatten

Herr finansminislern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Magnussons i Borås (m) den 4 februari framslällda inlerpellaiion, nr 41, och anförde:

Fru lalman! Herr Magnusson i Borås har frågat mig om jag är beredd att snarasl vidta sädana ändringar beträffande preliminärskalletabellerna att det beiydande överuttag som nu sker försvinner och ersätts med ett preliminärskalteullag som sä nära som möjligl ansluler sig lill vad som kan antas bli den slulliga skallen.

Principen vid faslställande av preliminärskalteullag är all utlaget lolall sell skall så nära som möjligl motsvara den slutliga skallen. TabeUema fastställs dock skiktvis, och del är angelägel all ullagel inle blir för litel i någon del inom respektive skikt för att kvarskatl skall undvikas. Därmed kan på sina häll elt vissl överuttag förekomma, vilkel riksdagen lidigare godtagit som allmän princip. Del nuvarande överulla-get synes mig dock i vissa inkomstlagen vara slort. Jag vill dä försl nämna all någon ändring i princip av beräkningen för preliminärskalleuttagel inte har skett, om man undantar en anpassning till de malerielll sell nya reglerna i 1970 års skallereform. Ell visst överuttag har således skett i de av interpellanten åberopade inkomstlägena även lidigare är. Vidare bör konstaleras alt avsevärda fyllnadsinbetalningar av säväl preliminär A-skatt som preUminär B-skatt sker regelbundet, vilkel medför alt nästan fullständig balans föreUgger mellan summan totalt av kvarstående skalt och summan totalt av överskjutande skalt.

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Fru lalman! Jag skall försl be att få lacka finansminislern för all jag har fält svar pä min interpellation. Del gläder mig att finansministern har klarl för sig att preliminärskatleullagel i vissa lägen kan vara för stort, men det gläder mig inte när jag hör att finansministern inle finner anledning all överväga en justering av preliminärskattetabellerna. Finansminislern anser tydligen all del är alldeles i sin ordning alt vissa skattebetalare, framför alll de mänga i mellaninkomslskiktel, skall belala ganska stora summor för mycket i preliminärskall.

Finansminislern säger att principen belräffande ullagel av preliminärskatl är all ullagel totalt sett skall balansera. Delta innebär all vissa skattebetalare skall på ell eller annat sätt tvingas att belala in mer än vad som i annal fall skulle vara nödvändigi, della för all täcka den summa som andra skattebetalare inle belalar in. Della kan enligl mill säll att se saken inte vara vare sig riktigt eller rällvisl, framför alll som del inte är fråga om särskilt små belopp.

Finansminislern säger vidare alt "någon ändring i princip av beräkningen för preliminärskalleuttagel inte har skell, om man undanlar en anpassning till de materiellt sett nya reglerna i 1970 års skallereform". Denna "anpassning" lycker jag dock inle är sä alldeles ointressant i det

här sammanhangei. Nykonstruktionen av preliminärskalletabellerna på grund av skatteomläggningen ökade nämligen överatlagel med ca 400 miljoner kronor. Om detta skrev finansminislern intet i proposiiionen 70 är 1970, vilket jag tycker all han kanske skulle ha gjort.

Fru lalman! Som framgår av den tabell, som jag nu visar på TV-skärmen, över överatlagel blir del för en 25 000-kronorsinkomslla-gare som är gift 410 kronor, för en 40 000-kronorsinkomsttagare hela 893 kronor och för en som har 80 000 kronors inkomsl 755 kronor. För övriga inkomsttagare uppgår överuttaget till ell belopp som ligger någonslans mellan 400 och 900 kronor. Toiall sett uppgår överuttaget sålunda lill inte mindre än ungefär 1,3 miljarder kronor. Det är, skulle jag tro, inte heller för en svensk finansminister något särskilt litel belopp.

Principen för preliminärskalleuttagel bör i stället vara alt utlaget för den enskilde skattebetalaren anpassas så att det så nära som möjligt ansluler sig till den enskildes slutliga skatt. Till denna princip ansluler sig lydligen även finansminislern, eflersom han erkänner att överuttaget är rikligt i tabeUema.

Det är dock inte lillräckligl all erkänna att della överuttag finns. Jag är nämligen överlygad om att såväl skatlebetalarna som riksdagen gärna vUl ha vissa ändringar lill stånd. Av den anledningen bör skattetabellerna justeras genom all de bestämmelser i uppbördsförordningen som reglerar ulformningen av skallelabellerna ändras. En sädan ändring skulle gä ul på all man vid ulformningen av källskatlelabellerna skulle la hänsyn lill inle bara grundavdraget och i förekommande faU förvärvsavdrag utan även omkoslnadsavdragel pä 100 kronor och sjukförsäkringsavgiften. En sådan ändring skulle vara ägnad all skapa slörre rällvisa. Della, fru talman, hade jag verkligen hoppals att finansministern ocksä skuUe ha varit intresserad av all åsiadkomma.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. preliminärskattens storlek i förhållande tiU den slutliga skatten.

Herr finansminislern STRÄNG:

Fru talman! Jag tror att man aldrig kan komma fram tUl något slags fullständig rättvisa. Jag fäste mig vid alt inlerpeUanlen i sin interpellation vid ell tillfälle betecknar del nuvarande systemei såsom ett tvångslån från stålens sida som man lar upp av skatlebelalarna. Så är ju inle förhållandel. Man har i stort sett älerbäringsskall och kvarskatl som gär jämnt ut, framför allt om man tar med fyllnadsbetalningarna.

Man skulle kunna vända på interpellanlens resonemang och säga all alla de som fullgör en fyllnadsbelalning har länal av slalen, eflersom de under den lid dä man rälleligen borde la upp skallen av dem har sluppil undan med en lägre skalleuppbörd.

Men vi har ju delta syslem med tabeller som vilar pä de reguljära inkomslerna men inte lar hänsyn till vissa exlrainkomsler och kapitalinkomster. Framför allt företagarna har litet svårigheter, när man lar ul preliminärskallen på föregående ärs inkomster, alt utan vidare få en riktig avvägning. För alt då inle få eflerskatt gör man fyllnadsinbetalningar, som bara 1970 uppgick lill 2 miljarder.

Slutsumman av del hela är ju all det på ell förunderligt bra sätt ändå slär jämnt ut. Om man ser frågan ur synpunkten om staten tar ul för myckel av medborgarna i skall eller inle, så har det nuvarande syslemet

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. regleringen av alkoholför-säUningen vid en anslutning till EEC

slagit utomordentligt väl ut. Variationen i ett skatteutlag på 35 miljarder är 13 miljoner för 1970. Del är etl resultat som har gjort all jag för min del säger alt det inle sker någon orättvisa i del nuvarande systemei.

Hen MAGNUSSON i Borås (m):

Fru talman! Jag lycker inte att det är riktigt rält att, på del säll som finansminislern gör, la hänsyn lill skattemassan som en enda slor enhel. Vad del här är fråga om och vad jag med min interpellation har syftat till är ju all skapa slörre rättvisa för den enskilde skattebetalaren. Jag sade redan i milt första anförande att jag tycker all det icke kan vara rättvist att på detta sätt la ut för myckel i preliminärskatl av vissa personer för alt man därmed, som finansminislern säger, sedan i slutänden skall komma fram Ull all i hela skattemassan få en balans.

Genom den skattereform som genomfördes i fjol har detla problem accentuerats beroende på att kommunalskatleavdraget icke längre är avdragsgUll. När det fanns med i bilden var del en utjämnande faktor. Del avdrag för kommunalskatt som man fick göra kom i det inflalionistiska samhäUe vari vi lever att i någon mån reducera den brist pä hänsynslagande Ull vissa andra avdrag som man rimligen hade borl göra i tabeUerna. Det är därför jag menar all del omedelbara behovel av en justering av det nuvarande systemet med preliminärskalteullag är stort, och jag anser att man i nägon mån skulle ha tUlgodosett dessa intressen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. regleringen av alkoholförsäljningen vid en anslutning till EEC

Herr finansminislern STRÄNG erhöll ordet för alt besvara herr Wiklunds i Stockholm (fp) den 2 mars framställda interpellalion, nr 66, tUl herr handelsminislern, och anförde:

Fru lalman! Herr Wiklund i Slockholm har frågat handelsminislern på vad sätt möjligheterna att fortsätta nuvarande socialpolitiskt motiverade reglering av alkoholförsäljningen kommer alt utnyttjas vid en önskvärd anslulning i en eller annan form av Sverige lill EEC. Interpellalionen har överlämnats till mig för besvarande.

För dagen kan jag endasl ultala, all regeringen är väl medveten om betydelsen av alt de grundläggande principerna för vär alkohol- och nyklerhelspolitik vidmakthålls. Denna uppfallning kommer att hävdas i de kommande diskussionerna med EEC.

Hen WIKLUND i Slockholm (fp):

Fra talman! Trots alt den här raden av interpellationer kommit en smula i bakvattnet av den länga deballen vi hafl i dag, kanske det kan vara liUälel all föra elt litet resonemang om den av mig resta frågan, särskUt som finansminislern fram lill svaret nyss lUl herr Magnusson i Borås suttit sUllsamt tyst i sin bänk.

Ett tag var jag benägen, fru talman, att återkalla min interpellalion. Det var under intryck av händelserna den 18 mars, dä utrikesnämnden

sammanträdde och Sverige i viss mån ändrade attityd i EEC-frågan genom alt frångå en viklig del av sin s. k. öppna ansökan i och med förklaringen att medlemskap i EEC inle är ell realistiskt allernaliv för Sveriges del. Partiernas syn pä den förklaringen, som äter vill markera vår strikt neutrala hållning i utrikespolitiken, har redovisats och kommer väl att mera i detalj klargöras i morgondagens utrikespolitiska debatl. Neutrali-tetsvUjans bredd och ombblighel kommer dä säkerl all på olika sätt slås fasl.

Men det finns ju andra anslulningsformer. Jag ser i finansministerns svar på min interpeUation elt värdefullt belägg för regeringens önskan att genom den utsedda beredningsgruppen och kanske pä andra sätt fortsätta överläggningarna i Bryssel, Om vi inte vill riskera att hamna i den rena isoleringen här uppe i norra Europa, sä är det angelägel alt den önskan vi har om en anslutning lUl EEC på lämpligt sätt bekräftas. Det behövs, tror jag, för att skapa klarhet utåt förnyade, posiliva uttryck för ett klart förhandlingsintresse från vår sida om alternativa anslutningsformer, som naturligtvis ocksä måste vara otvetydigt förenliga med vär neutralitet.

Jag ulgår alllsä, som också finansminislern tycks göra, från att Brysselsamtalen med kommissionen kan komma all fortsätta, även om förutsättningarna nu är andra än då inlerpellationen framställdes.

Samtidigt som jag tackar finansministern för det positiva svaret på interpellalionen medger jag all det här rör sig om en fräga som i förhållande lUl de stora EEC-problemen kan te sig en smula marginell. Men den bedöms nog av ganska slora och socialt medvetna gmpper, som därtiU har intresse för EEC-frågorna, vara av rätt stor vikt. Det är glädjande all regeringen lycks vara inställd på all "hävda" ett vidmakthållande av principerna för vär alkohol- och nykterhetspoUtik i de kommande diskussionerna med EEC, Med uttrycket "alkohol- och nykterhetspolitik" avses sävitt jag förslår någol mera än den försäljnings-politik som jag närmast hade i tankarna, då jag skrev min interpellation. Denna vidgning av problematiken är bara tacknämUg. Jag hoppas att regeringens medvetenhet om betydelsen av de alkohol- och nykterhetspolitiska grundprinciperna får tolkas så, att det ocksä är dess uppfattning alt dessa principer säsom elt minimum för våra alkohol- och nykterhels-politiska ambitioner inte får uppgivas vid de fortsatta överläggningarna i Bryssel. Jag tänker främst på vad som lagtekniskt kallas rusdrycker, som ju i vårt land inte får säljas frill ulan endast genom organ tillhörande slaismonopolel. Även om många menar all våra alkoholpolitiska åtgärder är klart otUlräckliga — bl. a. och just nu särskilt pä maltdrycksområdet — har dessa i jämförelse med många EEC-länder lett lill strängare lagbestämmelser rörande alkoholförsäljningen och ätgärder i övrigt för alt bekämpa alkoholmissbruk än pä flera andra håll i Europa,

Det är numera tal om tullunion eller handelsavtal, om man får hälla sig tUl vad herr Arne Geijer, utrikesutskottets ordförande, sade i lördags. Även om det hade gälll medlemskap eller associering och Romfördragel alltså mera specifikt hade kommit in i bilden, skulle såvitt jag kan förstå — efler samråd med en del experter pä EEC-frägor — vär monopoliserade alkoholförsäljning inte behöva brytas upp vid en anslulning lill EEC, Inte heller skulle hinder föreligga för lagUga inskränkningar i eller stopp för

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. regleringen av alkoholförsäljningen vid en anslutning till EEC

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. regleringen av alkoholförsäljningen vid en anslutning tiU EEC

alkoholreklamen, som för närvarande hör lill de aktuella spörsmålen inom alkoholpolitiken. T. o. m. i EEC-landet Frankrike lär del för närvarande finnas viss lagstiftad begränsning av alkoholreklamen. I fråga om alkoholbeskatlningen har enligl uppgift de allmänna ekonomiska harmoniseringssträvandena inom EEC hittills gällt formerna för beskalt-rungen, medan frågan om skattebelastningens storlek har lämnats utanför. Det torde alltså ha funnits möjligheter alt hävda våra strävanden på det alkoholpoliliska omrädei, även om fulll medlemskap hade kommii i fråga.

Vid fortsatta överläggningar och senare förhandlingar med EEC - om nu kontakterna som vi fär hoppas inle avbryts — blir del väl som annars vid förhandlingar att man ger bud och mot bud. Flera EEC-länder har säkerligen etl starkt vinstinlresse av all öka sin försäljning av alkoholdrycker och av all exportera sådana. TUlkomsten av en EEC:s vinmarknad lyder pä della inlresse och på slormarknadsslrävanden även i fräga om dessa drycker. Det är tillfredsställande, om möjlighelerna all hävda en alkoholpolitik efler våra egna linjer kommer att utnyttjas.

Jag framställde min interpellation för alt fä lill sländ viss offenllig uppmärksamhet kring denna problematik och framkalla etl uttalande av regeringen av ungefär den lyp som nu föreligger. Enligl beslämda uppgifter fäste den norska regeringen sådan vikl vid hithörande ling, all Norges ansökan Ull EEC försetts med en PM om vissa förbehåll avseende alkoholpolitiken som bilaga lill denna ansökan. Har jag rätt i min förmodan att vi kan ulgå frän all den svenska beredningsgrappen också fått klara besked om regeringens syn pä alkoholpolitiken vid en anslutning i en eller annan form till EEC?

Herr finansministern STRÄNG:

Fru lalman! När jag lyssnade på interpellanten hade jag en känsla av alt han i silt inlägg, i varje fall inledningsvis, gav sig ut på alllför vida vatten. Den omständigheten all vi har kommii lill den uppfallningen all en anslulning till EEC i dag inte är någon realitet bygger på vår uppfattning om hur en sädan anslulning är förenlig med neutralitetspolitiken. Men vi har sagt all pä alla andra områden är vi beredda att diskulera.

Nu har ju alkoholpolitiken ingenting med neutralitetspolitiken alt göra, och följaktligen kommer den alt bli föremål för en diskussion. Men regeringen är hell medveten om all del europeiska mönstret för alkoholkonsumtion, alkoholförsäljning och vad del nu kan vara inle passar i vårl land. Del är del som jag har velal säga i mill korta svar, alltså all vi kommer all hävda möjligheterna att fä ha vär av andra skäl betingade ordning för alkoholkonsumtion och försäljning.

Hen WIKLUND i Slockholm (fp):

Fru lalman! Jag ber all fä lacka finansminislern för delta kompletterande svar, eftersom man nog kan tolka interpellationssvaret litet olika. Där talas del nämligen endast om att regeringen är medveten om betydelsen av alkoholpolitiken. Nu sade finansministern ullryckligen alt regeringen vill hävda den ordning vi i dag har i vårt land på detta område.

Detta tyckerjag är något klarare besked än det som ges i själva svaret. Jag ber att få tacka för den kompletteringen.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 7 Ang. ersättningen för läkemedelskostnader

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Äng. ersättningen för läkemedelskostnader

Herr socialministern ASPLING erhöll ordel för all besvara herr Karl Bengtssons i Varberg (fp) den 4 februari framställda interpellalion, nr 40, och anförde:

Fru lalman! Herr Karl Bengtsson i Varberg har frågat, om jag vill medverka lill all beslämmelserna om prisnedsatla läkemedel kompletteras så, all prisnedsällningen för läkemedel som ordinerats vid olika tidpunkter i vissa fall beräknas som om recepten ulskrivits samtidigt.

De nuvarande reglerna för prisnedsältning på läkemedel har tillämpats sedan den 1 januari 1968. Rabatten beräknas pä den sammanlagda kostnaden för samtidigt förskrivna läkemedel som inköps vid ett expedilionsUllfälle. Rabatten utgör 50 procent över etl karensbelopp pä 5 kronor. Den del av kostnaden som överstiger 25 kronor rabatleras dock hell. Reglerna innebär att ingen behöver belala mer än 15 kronor vid ell inköp av medicin pä recept som utfärdats samtidigt. Är det avsett att förskrivningen skall expedieras mer än en gäng — s. k. itererade recept — beräknas dock prisnedsällningen på varie avsett expedilionsUllfälle. Detla sker således även om medicinen på ell sådant recept skuUe tas ut pä en gång.

De av herr Bengtsson åberopade fallen torde avse patienter som antingen inle alls lagil ut medicin pä gamla recept eller också har kvar ell eller flera uttag pä ell s. k. ilereral recept. Jag vill erinra om all läkemedelsförmånerna måsle bygga på alt läkarnas ordinationer förestavas av medicinska skäl. Della synes utesluta att utskrivning av nya recept eUer omskrivning av gamla recept pä redan tidigare förskrivna läkemedel sker för att t. ex. sätta ur spel de nyss nämnda reglerna om beräkning av rabatten för medicin pä s. k. itererade recept. Dessa regler har bl. a. tUlkommit för att motverka en överförbrukning av läkemedel. Om de sätts ur spel skulle det dessulom kunna belydligl öka kosinaderna för läkemedelsförmånerna. Jag är inle beredd all överväga en ändring av beslämmelserna i den riklning herr Bengtsson antytt.

Hen KARL BENGTSSON i Varberg (fp);

Fru talman! Jag ber all få lacka socialministern för svaret, men det finns ingen som helsl möjlighel för mig alt vara nöjd med del svar jag har fäll. Socialminislern är inle beredd att ens överväga en ändring i den riktning jag nu anlyll.

Vad är del då jag har pekat pä som är så omöjligl? Jo, vissa smä förändringar med anledning av den erfarenhei man fält av den s. k. 15-kronorsreformen. Jag skall i korthet redogöra för delta, som framgår av min inlerpellaiion.

Den myckel posiliva läkemedelsreform som genomfördes den 1

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. ersättningen för läkemedelskostnader

november 1968 innebär alt läkemedelskoslnaderna för palienl vid elt och samma lillfälle inle översliger I 5 kronor. Förutsättningen för detta är all recepten gäller för samma patient, är utskrivna av samma läkare och har samma utskrivningsdalum. Detla krav på samma utskrivnings-datum innebär att då läkaren vid patientens återbesök ändrar eller kompletterar mediciner - då alltså nya recept skrivs ut lill samma patient — fär patienten pä nyll belala 15 kronor. Sä blir väl oflast fallel och kan upprepas mänga gånger då del gäller längvarigl sjuka.

Då en patient numera får ett nytt recept utskrivet ombeds läkaren alll oftare all skriva om samtliga recept, så alt datum på alla blir delsamma. Formellt kan detta vägras, men oftast uppfylls önskemålet. Läkare sysselsätts alltså ideligen med att skriva om ännu giltiga recept bara för all datum på dem skall vara elt och delsamma. Mycken värdefull lid går härigenom förlorad för läkarna.

Av rällviseskäl och oberoende av en läkares lid eller godlycke bör denna förmän på ell likarlal sätt komma patienterna lill del.

Jag har frågat statsrådet, om han vUle medverka till all beslämmelserna belräffande den s.k. 15-kronorsregeln kompletteras så, all nu angivna olägenheter för patienter och läkare undanröjes.

Det ville alltså socialministern inte ens överväga.

Jag har ell brev frän en läkare som skriver följande angående denna fräga: "Man ändrar mediciner och man skriver ul nya recept pä mediciner som lagil slul. Ell recept gäller ju bara ell är. Men är det dä olika datum pä recepten får palienlen belala upp till 15 kronor för varje speciellt daterat recept. Exempelvis: En blodtrycksmedicin utskriven den 24.1. kosiar 15 kronor. Ytterligare en blodtrycksmedicin den 3.5. och dessulom ett lugnande medel samma datum och etl sömnmedel kosiar Ullsammans 15 kronor."

Med förändringen i blodtrycksmedicinen ligger del så lill, säger denne läkare, och det verifieras av många, bl. a. av professor Werkö, alt man oftast prövar sig fram och kommer all få ändra och skriva ut annan medicin vid återbesök. Del är ganska klarl alt del går till på det sättet.

För aslmabesvär skrevs den 7 juli ul en annan medicin till samma palienl. Del kostade också 15 kronor. Den palienlen fär alllsä belala 45 kronor för sina mediciner, och han kan betraktas som långvarigt sjuk. Om läkaren i stället vid besöket den 7 juli skrivit om recepten pä alla sorterna, skulle patienten fä allt för 15 kronor. Enklast vore då att slryka över det gamla datumet på de äldre recepten och i stället sälta den 7 juli. Men del går inte, vilket sammanhänger med apotekens redovisnings-syslem. Läkaren får alllsä skriva om hela receptet, vilkel kan la ganska mycken lid. Finns det mänga sädana fall varie dag, går mycken tid förlorad för läkaren jusl av della skäl.

Man tycker, skriver han vidare, att man kan använda den bråda mollagningstiden lill annal än all silla och skriva om forlfarande gUliga recepl för all palienten skall få handla förmånligt, vilkel han lycker han är klarl berättigad lill. Men jag lycker inte all del tillkommer mig alt bedöma om palienlen skall ha en social förmån eller inte. Det blir vid bedömandet helt hipp som happ och ulan större rättvisa. För jag skriver om recepten gladeligen, om jag har tid eller är på det humöret eller

patienten verkar ha del dåligt slälll. Men det är en belastning och en Nr 53 irriterande arbetsuppgift om det molsalta råder. Ofta lar jag själv

Tisdagen den 30 mars 1971

inilialivei Ull all skriva om hela receplhögen, och jag vägrar inle en

patient som begär del. Jag vet inle hur andra läkare gör, men det finns

förslås sådana som skriver om och sädana som inle skriver om recept. Ang. ersättningen

Patienter som går till den ene åtnjuter förmåner som etl annat för läkemedels-

patientklienlel inle får. kostnader

Ärendet mäsle måhända drivas därhän att det blir en ändring i receplkungörelsen med åtföljande bilagor. Vad skulle bU följden av etl positivt beslut? Jo, det flyter in etl mindre antal 15-kronor lill apoteken, och riksförsäkringsverket får ökade koslnader, för det är ju detta som stär för läkemedelsrabalten. Men del lycker jag är rikligl, säger denne läkare. Har man nu en gäng beslulat om en social förmån, bör den göras rätlvis ål alla och ulan läkarens känslomässiga bedömande. Och sä avlaslas vi läkare elt som vi betraktar det onödigt kontorsarbete.

Ja, nog har våra läkare viktigare saker alt syssla med. Sjukvärdsköerna är länga och väntetiden är mänga gånger lång. Del förefaller rimligt alt om del behövs en lilen korrigering av en eljesl sä ulmärkl reform som läkemedelsreformen uigör, borde delta kunna ske. .åtminstone borde man försöka. De förändringar som behövs verkar ju inte innebära nägra oöverstigliga hinder. Man bör väl försöka hjälpa långvarigt och kroniskt sjuka, när det nu är sä som läkarna säger att det bara skulle behövas en ändring i exempelvis receplkungörelsen för dessa kategorier.

Men det framgår all paUenter blir olika behandlade, beroende på vilken läkare de träffar eller pä vilkel humör berörda läkare kan råka vara eller om de. av ell pressat arbetsläge finner sig vara förhindrade all skriva om de lidigare receplen. Jag hoppas därför alt herr socialminislern, som jag har myckel stor respekl för och beundrar i mänga avseenden, även i della stycke ville bemöda sig om all fundera pä saken.

Herr socialministern ASPLING:

Fru lalman! Jag har en känsla av all herr Bengtsson i Varberg underskattar de verkningar i olika avseenden som hans förslag till ändring skulle innebära. Han karakteriserade dem som relalivl små delaljer. Jag ser del inte sä, och jag vill erinra om all syflel med de nuvarande raballregierna främsl är alt ge skydd ät dem som tvingas till framför allt dyrbara inköp av medicin.

Reglerna innebär ju — jag upprepar del — all ingen behöver belala mer än 15 kronor vid varje inköp av medicin på recepl. Även konslruklionen av del s, k. karensbeloppet har samma syfle. Endasl ell karensbelopp beräknas nu vid samiidigi uttag av medicin, medan tidigare, enligt det gamla syslemet, karensbeloppet beräknades på varje läkemedelsposl. Del är enligt min mening vikligt att läkemedelsrabalten inle konstrueras sä all den underläliar en överförbrukning av läkemedel. Reglerna om beräkningen av raballen när man lar ut medicin flera gånger pä samma recepl har ju ulformals med hänsyn lill detta. Det här syftet skulle motverkas om man ändrade reglerna enligl herr Bengtssons önskemål, som för övrigt skulle komma att föra med sig avsevärda kostnadsökningar för försäkringen.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. ersättningen för läkemedelskostnader

Jag vUl upprepa vad jag mänga gånger har hafl anledning framhålla i deballer i bl. a. riksdagen, nämligen all sjukförsäkringens läkemedelsförmåner måsle bygga pä att läkarnas ordinationer helt föreslavas av medicinska skäl och inga andra skäl. Del är väsentlig att detla slås fasl.

Herr KARL BENGTSSON i Varberg (fp):

Fru talman! Del är alldeles uppenbarl all del råder mycken oklarhel pä del här områdel. Del torde framgå av vad jag tidigare har anförl. Del är inte bra, och vi anser väl alla — och jag hoppas också socialministern — all vi särskUt borde försöka lägga saker och Ung till rälla för dem som har det värsl, även om del skulle komma all medföra ylleriigare koslnader. Detta inser också de aUra flesta läkare, som får ta av sin dyrbara tid för att skriva om dessa recepl. Det kan ocksä ske mycket godtyckligt, som jag framhöU, och delta är nalurliglvis fel.

En annan delalj, som också delvis torde försvåra läkesmedelsförskriv-ningen - det sägs i varje fall av läkare - är all apoteken numera behåller recepten, vilket medför att en del patienter uppger sig ha svårl vid byte av läkare att redogöra för vilken medicinering de slår under. Den nya läkemedelsreformen, som genomfördes den 1 november 1968 och som var myckel positiv - del har sagts all den innebär all läkemedlen kosiar 15 kronor — har lett till alt många patienter önskar fä större förpackningar och flera olika preparat utskrivna samtidigt för att därigenom kunna utnyttja reformen i största möjliga utsträckning. Docent Mårtens skriver i Svensk Läkartidning all del inte är hell ovanligt att patienterna anser att del Ullhör samhällets service att förse medborgarna med medicin och då speciellt för långtidssjuka.

Dessa faktorer ökar naturligtvis läkemedelskostnaderna, men professor Werkö framhåller: Det kan rent av vara möjligl alt del har varil lagstiftarens mening all patienterna skall få ul all den medicin de behöver vid ell lUlfälle och inte vid flera olika och all man därigenom skulle minska den enskildes läkemedelskostnader.

Del slär vidare om patienter under långtidsbehandling och med en väl inställd terapi, all del vid exempelvis högt blodtryck är vanligt med kombinalionslerapi. Om man bedömer all prognosen är sä pass god alt palienlen lever del närmaste året finns del all anledning all vid ett och samma lUlfälle skriva ul läkemedel för ell kvartals eller ell halvl ärs förbrukning. Della kan innebära förskrivning av stora förpackningar av elt eUer etl par läkemedel samt något mindre förpackningar av läkemedel som enbarl las en gång per dag. Prakliskl är all tillse att de ohka medlen räcker ungefär lika läng lid, sä att läkemedelsförrädel kan förnyas samtidigt. Detta — säger han - är ett exempel på en från medicinsk synpunki fullt motiverad läkemedelsförskrivning för en längre period, som kommer att leda till ökade läkemedelskoslnader för staten. Werkö har selt della typfall som ett exempel pä att man från slalens sida funnit denna väg enklare all beträda för att sänka läkemedelskostnaderna för kroniskt sjuka.

Såsom framgår av vad jag anförl råder slor oklarhel på detta område. Jag vill än en gång ultala alt jag fortfarande hoppas alt socialministern med anledning av vunna erfarenheter vill komplettera gällande femton-kronorsregel, så alt de nuvarande ölägenheterna avlägsnas.

Herr socialminislern ASPLING:

Fru lalman! Jag vill gärna säga lill herr Karl Bengtsson i Varberg alt jag under senare år vid flera lillfällen har fåll den omvända frägan, nämligen huruvida inle beslämmelserna är för liberala och därför kan medföra en överförbrukning av läkemedel. Jag har vid sådana lillfällen haft anledning all betona all del ligger elt storl ansvar pä läkarna dä del gäller förskrivning av läkemedel. Jag har ocksä vid sädana lillfällen —jag vUl gärna undersiryka del — hafl anledning all slarkl belöna läkemedelsreformens slora sociala betydelse, vilken också herr Bengtsson har framhållit i dag. Den ger nämligen ell effeklivl skydd beträffande kostnadssidan — särskilt för många människor som måste använda medicin under längre perioder.

Jag skall inte la upp koslnadssidan närmare, men jag vill gärna erinra om alt kostnaderna för de raballerade läkemedlen låg pä cirka 400 miljoner kronor när reformen genomfördes 1968. Vi har sedan hafl en stegring med cirka 50 miljoner kronor per är. Säsom jag framhållit har de regler som herr Bengtsson i Varberg nu vill ändra bl. a. lillkommil för all motverka en överförbrukning av läkemedel. Jag tror alt det är viktigt att man inte lappar borl den aspeklen när man nu diskuierar dessa frågor.

Herr Bengtsson i Varberg nämnde de stora förpackningarna. Jagskall inte gå in pä detta. Jag har i tidigare debatter om dessa frågor sagt att läkarna självfallet kommer in i bilden här eflersom enbarl en medicinsk bedömning fär beslämma förpackningens storlek.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Äng. tillämpningen av principema för vapenexport

Överiäggningen var härmed slutad.

§ 8 Ang. tillämpningen av principerna för vapenexport

Herr handelsminislern FELDT erhöll ordel för all besvara fm Theorins (s) den 2 mars framställda interpellation, nr 67, och anförde:

Fru talman! Fru Theorin har i en interpellation den 3 mars frågat mig om regeringen anser att med den utveckling som händelserna tagit de senasie dagarna i Pakislan en exporl av krigsmateriel lill della land slår i överensstämmelse med principerna för vapenexport.

De principer som regeringen följer vid prövning av frägan om utförsel av krigsmateriel har redovisats i stalsminislerns svar den 25 april 1956 pä interpellation i försia kammaren.

Vid tidpunkten för beviljandet av utförsellicens för fyra flygplan SAAB-105 förelåg - trots vissa oroande händelser i Pakislan - inga sådana underrättelser att utförsel kunde vägras utifrån dessa principer. Tvärtom hade ulvecklingen i riktning mot införande av konstilulionellt slyre i Pakislan fortgått planenligl. Presidenten hade, efter del all val hållils under helt ordnade former, sammankallat den konstituerade nationalförsamlingen lill den 3 mars. Församlingens försia uppgifl skulle vara all ularbela en ny förfaUning för Pakislan.

Redan nägra dagar efter det utförselliUständ meddelats erhöll emellertid regeringen sådana rapporter om lägel i mottagarlandet att de skulle ha medfört etl avslag pä den gjorda framställningen om de förelegal vid

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. tillämpningen av principerna för vapenexport

tidpunkten för beslutet. Regeringen beslöt dä alt omedelbart ompröva den utfärdade Ucensen. Konseljbeslut fattades den 5 mars 1971 om att licensen lUls vidare icke fär utnytljas.

Fru THEORIN (s):

Fru talman! Jag ber att få lacka statsrådet Feldt för svarel på min interpellation från den 2 mars. Den oro jag kände för utveckUngen i Pakistan delades vad jag förstår av regeringen, som kort efter det interpellation väckts — i reaUteten bara nägra timmar — meddelade, alt man återtagit beslutet om bevUjande av utförsellicens för de fyra SAAB-planen. Situationen i etl land med latenta oroshärdar kan självfaUet snabbt förändras från dag lill dag. I andra länder kan, som utrikesminisiern påpekal i etl lal, det råda etl förrädiskt lugn, som bara beror pä att regimen är effektiv och att det egentligen bara är fråga om ell instabUt modus vivendi. Vi riskerar därför aUtid att bryta mot principen om förbud mot export tUl oroliga områden. Händelserna i Pakislan nu senasl påvisar riktigheten i utrikesministerns påpekande. Jag är självfaUet glad äl regeringens beslut om återtagande av ulförsellicens för de fyra planen.

Belräffande de principer som gäller för utförsel av krigsmateriel åberopar statsrådet Feldl statsministerns interpellationssvar från den 25 aprU 1956. I det interpellationssvarel sägs bl. a. "1 stället har svenska regeringen i allmänhet tUlämpat principen alt över huvud vägra licenser tUl staler, som för tUlfället är invecklade i akuta internationella konflikter eUer i vilka inbördeskrig är rådande eller där del internationella eller interna läget är så hotande, att fara för oroligheter eller krig föreligger".

Den akluella händelsen med snabbt förändrade förhållanden i mottagarlandet påvisar enligl milt förmenande del självklara i att regeringen måste se mer restriktivt på licensgivningen i forlsältningen för alt undvika utrikespolitiskt känsliga situalioner. Självfallei är del ytterst angeläget alt än mer ingäende få säkra informalioner om mollagarlandels politiska läge och stabilitet. Enligt min mening mäsle - under förutsättning att Sverige bibehåller viss krigsmalerielexporl - det även i fortsättningen ankomma på regeringen som sista politiskt ansvariga instans att utifrån de principer som gäller la slällning lill om licenser skall medges eUer ej.

De motiv som anförs för krigsmalerielexporl brukar vara att Sverige behöver ha överkapacitet i försvarsindustrin och en betydande tillverkning för export. Del vore självfallet av intresse alt förutsättningslöst få belyst vilka alternativa handlingsvägar vid sidan om egen export som finns för alt vinna de långa seriernas ekonomi, kostnadsläckning för utvecklingsarbete eUer tUlgång tUl utländska teknologiska landvinningar. Detla har, säviit jag vet, inte gjorts. Handeln med vapen sker ocksä huvudsakligen med den ena sidan av de tvä stora försvarsallianserna -detta kanske av lättförståeliga skäl.

Ett annat argumeni för vapenexport är all om Sverige inle är berell alt sälja vapen kan vi inle heller räkna med alt få köpa av andra. Detla är etl lämligen obevisat påstående. Vapenköpande länder i en situation som

motsvarar Sveriges är t. ex. Finland, Öslerrike och Schweiz. De har inle vapenexport av Sveriges lyp och omfallning men får trols delta köpa vapen på världsmarknaden. Ibland har ocksä i deballen skymlal synpunkter att handelspolitiska skäl skulle molivera en krigsmaterielexport för Sveriges del. Enligt min mening bör varken handelspolitiska eller sysselsällningspolitiska skäl få molivera en krigsmalerielexporl.

För tydlighetens skull — även om det kanske inte kan anses höra hemma i denna debatl - vill jag deklarera min principiella inställning. Den är, som kanske framgåit av vad jag lidigare sagt, att Sverige inte skulle tillåta nägon krigsmalerielexporl över huvud laget. Ur många synvinklar vore del enklast och riktigast. Det skulle vara en moraUskl försvarlig och en praktiskt hanterlig väg. Jag grundar mitt ställningstagande pä all vapenhandeln som sädan knappasl kan ligga i linje med våra ulrikespoliliska slrävanden och enligt mitt förmenande heller inte är helt i konsekvens med vår neutralitetspolitik. Att vi hjälper lill med uppruslning i världen genom alt Ullföra mer krigsmaleriel Ull de samlade vapenarsenalerna, som vi i andra sammanhang talar så hårt emol, är en annan inkonsekvens. För Sveriges del vore del en fördel all kunna agera inlernalionellt för fred och nedrustning ulan att ha belastningen av om än restriktiv så dock exporl av krigsmateriel.

Om exportlicens av någol skäl ändå beviljas bör självfallei principerna från 1956 gälla: "att vägra licenser Ull staler, som för tUlfället är invecklade i akuta internationella konflikter eller i vilka inbördeskrig är rådande eller där del internaiionella eller inlerna lägel är sä hotande, att fara för oroligheler eller krig föreligger". Möjligl är all än klarare preciseringar behövs. Enligl min bedömning är den enda logiska handlingslinjen att dä vägra licenser till länkbara konfliklomräden eller lill länder där risk för konflikl föreligger.

Ocksä begreppel krigsmaleriel bör i sä fall utvidgas till att omfalla varor som kan länkas fä militär belydelse eller för militärt bruk användbara varor. Delta skulle ge möjlighet all vägra export som kan bli utrikespolitiskt känslig. I Västtyskland regleras varor "som utan att vara klassificerade som vapen likväl kan komma till militär användning". I Storbritannien gäller reglerna för "varor som kan länkas fä militär betydelse". Bl. a. exemplifieras del med transportfordon. Enligt min mening finns det ingen anledning för Sverige all vara mindre restriktivt när del gäller begreppet krigsmateriel än Västtyskland och Storbritannien.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. tillämpningen av principerna för vapenexport

Herr AHLMARK (fp);

Fru talman! Det som nu händer i Öslpakislan är ännu en av de politiska konflikter och mänskliga tragedier i Asien som eflerkrigsliden har varil så rik på. Den lyp av mililär lösning pä sociala problem som Väslpakislans ledare enligl vissa rapporler nu lycks vilja försöka har i andra länder många gånger komprometlerals. Vår solidariiei med de människor som försvarar rällen all själva fä beslämma sin framlid bör vi inle Iveka all ge ullryck för. Ocksä del bör sägas i dag när slrider lycks pägä i Dacca och Öslpakislan och de osäkra rapporterna därifrån ger grund för oro och medkänsla med dem som lider och förtrycks.

7 Riksdagens protokoll 1971. Nr 53

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. tillämpningen av principerna för vapenexport

Till Pakistans regering ville alllsä den svenska regeringen för en månad sedan sälja vapen. Till den krigsmakt, som i dag lycks bekämpa en överväldigande majorilel av människorna i öslpakislan, var handelsminislern beredd all medge vapenexport.

1 handelsdepartementets kommuniké av den 26 februari i är åberopar man de principer för vapenexporten som den dåvarande stalsministern lade fasl i riksdagen 1956. Dil hörde, enligl handelsdepariemenlels egna ord, all vapenexport inte kan medges länder "i vilka inbördeskrig råder eller del inlerna lägel är så holande all fara för oroligheler eller krig föreligger".

Della kan lyckas som en beskrivning av lägel i Pakislan. Men slalsrådel Feldl såg inga likheter och inga risker för en månad sedan. I kommunikén slär del tvärtom: "1 fråga om leveransen lill Pakislan finns det enligt regeringens bedömning inga sädana grunder för avslag".

I dag utvecklar handelsminislern det temat i sitt inlerpellalionssvar. När Ucensen beviljades fanns det, säger han, "inga sädana underrättelser att utförsel kunde vägras utifrån dessa principer. Tvärtom hade utveckUngen i riktning mot införande av konstilulionellt styre i Pakislan fortgått planenligl".

De orden måsle förvåna varie iakttagare av ulvecklingen i Pakislan under 1971. Ingenting kunde alltså anas om det som sedan har hänl; det är handelsministerns mening i dag. Jag har därför gäll lill pressläggen för all i ell par slora lidningar i Slockholm, som troligen finns ocksä på handelsdeparlemenlel, se vad som där skrevs om Pakislan dagarna innan regeringen beslöl sälja vapen till del landet. De artiklarna ger sannerligen inte bilden av något "förrädiskl lugn", som fru Theorin antydde för en slund sedan.

Svenska Dagbladet den 18 februari - rubriken är: "Pakistans schism inne i farligt skede". I artikeln visar man hur den västpakislanske ledaren Ali Bhullos beslul all läla silt parli bojkolla landets försia folkvalda församling "har fört Pakistan en tum från den punkt ulan ålervändo där de ivå provinserna måsle skiljas för alltid". Artikeln, som är frän Times, diskuterar möjligheten av en uppgörelse. "Men det anses hopplöst", skriver man, "all finna en sådan kompromiss".

I Dagens Nyheier dagen efler fanns en analys av Ingvar Oja. Ingressen lyder: "Del enda som kan rädda Pakislan frän holande kaos är en kompromiss som ingen Iror på." I arlikeln slår del: "Det är framförallt tre vikliga frågor som omöjliggör en kompromiss: skall de båda provinserna få styra sin egen ekonomi, hur ska man närma sig problemet Indien och hur blir det med utrikeshandeln?" Och Ojas slulsals i Dagens Nyheier är: "En trolig ulveckling är alt armén marscherar in - eller rättare sagt slannar kvar".

I samma lidning den 23 februari flnns etl telegram frän UPl om alt Pakistans presidenl hade upplöst sin regering, vUkel en del observatörer tolkat så att "krigslagarna skärps som ell förspel till uppskjutandel av nationalförsamlingens öppnande. . .Ell sådanl uppskjulande kan komma att utlösa en våldsam reaktion särskilt i det oroliga Öslpakislan".

Och en arlikel den 25 februari i Svenska Dagbladel - nu är vi en dag från del datum då Kjell-Olof Feldl ville sälja flygplan lill Pakislan - kom

tUl slutsatsen att det knappast finns någon fredlig lösning. "Detta kan innebära hot om en sammandrabbning med de punjabiska miUtärerna. Få bengaler tror att de 50 000 punjabiska soldater som nu finns i Östpakistan och som betraktas som ockupationstrupper kommer att lämna Bengalen utan att blod flyter. Men de är redo att bekämpa armén".

Dagen därefter meddelade aUtså den svenska regeringen att den viUe sälja vapen Ull den armén och att den inte såg några hotande tecken på krig, kris eUer oro.

Dessutom finns i tidningarna från februari i är flera rapporter om de aUtmer spända relationerna mellan Pakistan och Indien, "Indien-Pakistan i allvarUg kris", är en rubrik, "Kapning skärper tvist om Kashmir" är en annan. Inte sedan 1965 har förhällandet varit så spänt som nu mellan de båda länderna, det kan lätt äter bli en öppen konflikt, sade en artikel i samma nummer av den tidning där man kunde läsa om regeringens beslut att sälja vapen tUl Pakistan.

Men ingenting av allt det här kände aUtså regeringen UU den 26 febmari i år. Kjell-Olof Feldt hade inga underrättelser som var oroande, säger han i dag. Och mina frågor till handelsministern nu blir då självfaUet följande;

Läser Ni inte tidningar i regeringen? Har alla de artiklar som jag nu citerat undgått statsrådet och hans medhjälpare på handelsdepartementet?

EUer hade man andra och mera glädjande informationer som man hellre trodde pä den gången? Varifrån kom i så faU de?

Och har vi inte en ambassad i Västpakistan som ger informationer till regeringen? Var dess prognoser mer uppmuntrande än de många tidningsrapporterna?

Och varför kom beslutet just den 26 februari? Vi visste ju att några få dagar senare skulle det nyvalda parlamentet mötas men att det fanns risk att presidenten skulle uppskjuta det sammanträdet. Varför avvaktade man inte händelseutveckUngen över detta datum för att se vad som skulle inträffa? Det hade ju besparat den svenska regeringen skandalen att ena dagen säga att läget är och troligen förblir lugnt i Pakistan, för att nägra dagar senare göra helt om och konstatera att oroligheter brutit ut.

Vad vi här fick bevittna var en nästan otrolig klumpighet av den svenska regeringen och främst dess handelsminister. - Det inträffade är obegripligt om inte handelsministern nu berättar för oss vUka källor han hade när man menade att vapenförsäljning tUl Pakislan för en månad sedan var förenlig med de principer för vapenexport som gäller i Sverige. Det svaret, som jag hoppas herr Feldt nu skall ge, påverkar den grad av trovärdighet som regeringen kan räkna med att ha i sina uttalanden om det politiska läget i andra länder.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. tillämpningen av principerna för vapenexport

Herr handelsministern FELDT:

Fm talman! Herr Ahlmark anser tydligen att hans frågor inte bara är inkvisitoriska utan också i hög grad fatala för regeringen, när han vill undersöka våra läsvanor. Nu må det vara allom tUlåtet att läsa tidningar från den 18 februari fram till den 26 februari och på grundval av detta

Kartong s. 110 Diverse ändringar

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. tillämpningen av principerna för vapenexport

100

dra slutsatser om vad som skall hända i ett land. De källor som vi hade tUl värt förfogande var inte enbart ett antal tidningskorrespondenter. Det var den bedömning av den mera långsiktiga utvecklingen i Pakistan som ulrikesledningen gjorde på gmndval av rapporter från landet i fräga och på grundval av officiella uttalanden, gjorda av den pakistanska regeringen, presidenten och de båda partierna.

För att nu vidga perspektivet en aning från det som sysselsätter herr Ahlmark vill jag säga att det för ett par år sedan i Pakistan uppstod en kris, som avlöste en orolig period. Men krisen var kort och oblodig, och den ledde tiU att ett tidigare styre ersattes med det nuvarande, dvs. den miUtärregering som suttit sedan 1968. Den regeringen gjorde någonting som ganska få miUtärregimer gör, nämligen möjliggjorde, arrangerade och kontroUerade, såvitt vi förstår, fuUt demokratiska val. Det gjorde man i en bestämd avsikt; för att kunna avlösa det föråldrade korporativistiska styrelseskick som Pakistan länge hade lidit av och ersätta det med en modern parlamentarisk demokrati.

Den regim som ledde detta är alltså den regim som nu är invecklad i ett tragiskt inbördeskrig. Men det vi hade att bedöma när vi skulle ta ställning lUl frågan om vi kunde frångå den politik som vi hade bedrivit gentemot Pakistan och vägra vapenförsäljning var om mUitärregimens avsikter var de som de förklarades vara, nämligen att se tiU att parlamentet sammanträdde, att de tvä rivaUserande partierna kom till överläggningar med sikte på att bUda en parlamentarisk demokralisk regim.

Här säger herr Ahlmark någonting som jag absolut måste be honom verifiera, om vi nu skall förlänga den här debatten. Han sade att "vi" visste — om det är herr Ahlmark och hans kompisar eller vilka "vi" är, vet jag inte - att det fanns risk för att nationalförsamlingen inte skuUe inkallas. Det visste han alltså redan den 25 eller 26 februari eller möjUgen ännu tidigare. Någon sådan risk hade inte yppats. Däremot visste vi att det östpakislanska parliel och dess ledare skulle komma att ställa mycket långtgående krav vid de förhandlingar som skulle följa. Det vi inte kände lill den 26 februari var all ledaren för del väst pakistanska partiet skulle komma att vägra att resa tUl Dacca för att delta i parlamentets sammanträde. Det var nämligen det, herr Ahlmark, som utlöste presidentens beslut att då inte sammankalla nationalförsamlingen som skulle ha kommit att sakna representation av det ena av de två stora partierna. Vi kände inte UU att detta skulle bU resultatet av presidentens bemödanden att få dessa två partier att samlas tUl förhandlingar.

Hade vi den 26 februari vetat att parlamentet inte skulle komma att sammankaUas och att detta i sin tur skuUe föranleda den ena av de tvä parterna att - om inte i första omgången så dock i andra — söka utropa den ena halvan av denna stat som en självständig del av en federation, hade det hela kommit i ett läge där vi hade sagt oss att vi måste tänka över saken. Ty i och med att en diskussion uppstår i ett land om dess delande, brukar den situationen inte vara långt borta då ett väpnat kristUlständ inträder. Men det var den bristen i information som vi hade och som såvitt jag vet inte har återspeglats i nägon av de artiklar som herr Ahlmark refererade.

Han återger artiklar som jag också läsl och som hela liden pekar jusl pä den lösning som presidenten sökte åstadkomma, nämligen en kompromiss mellan de båda parterna. Hur sannolik eller hur avlägsen denna kompromiss var, var omöjligl all bedöma innan de båda parterna träffals.

Jag vill erinra om all vi efler den 26 februari hade en läng period — dvs. läng i detla sammanhang, ålminslone en vecka — när förhandlingar pågick och när svenska lidningar, samma kommenlalorer som i februari ulmålal situationen som myckel besvärUg, började skriva all en lösning låg inom räckhåll, del gjorde de tvä tre dagar innan inbördeskriget mer eller mindre bröt ul. Skulle vi lila pä vad Udningskorrespondenler tycker ihop, tror jag all vi skulle hamna i en ännu besvärligare siiualion än den vi befinner oss i nu. Ty della är en besvärlig hantering.

Och här skall jag gä över lill fru Theorins inlägg. Medan herr Ahlmark som enda inlresse för alt blanda sig i och della i denna debatt har att utröna med vUken klumpighet denna fråga handlagts mellan den 26 februari och den 3 mars, sä har fru Theorin etl vissl inlresse av sakfrågan, nämligen vilka principer, vUken praxis och vilkel underlag som vi vid svensk vapenexporl i framliden skall bygga pä.

Jag kan bara säga all jag lycker all mänga av hennes synpunkler är intressanta. Jag kan tillägga all vi har anledning alt begrunda principerna, meloderna och praxisen vid beviljandet av ulförsellicenser för krigsmaleriel från Sverige. Vi har elt betänkande liggande som tar upp nägra av frågorna i sammanhanget. Det är möjligl all denna affär aktualiserar en mera djupgående prövning av principer och praxis än vad utredningen gjori.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Äng. tillämpningen av principerna för vapenexport

Hen AHLMARK (fp):

Fm talman! Herr handelsministern antyder att mina skäl för att "blanda sig i debatten" - som han säger - är rätt svaga. Jag har alltså tagil upp frågan hur svenska regeringen får sina informalioner frän ullandel. Den frågan är ulomordenlligi viklig, ty den kommer att beslämma på vilken grund man agerar inle bara när det gäller vapenexporl utan vad gäller ulrikespoliliska ting över huvud laget.

Kjell-Olof Feldt svarar pä dessa frågor, som diskuterats så ingående i pressen under den senaste månaden, att regeringens källor inte var "enbart" tidningsrapporter.

Längre fram säger han all han också har läsl i lidningar som jag har citeral i deballen. Då kände alltså Kjell-Olof Feldl till alla dessa rapporter

— som var praktiskt taget entydiga i de lidningar somjag har gäll igenom

— under ell par veckor före den 26 februari när regeringen meddelade att man tänkte tillåta flygplanssändningar till Pakislan.

Jag har citerat ur dessa tidningar för alt visa vilken ulomordenlligi allvarlig bild för Pakislans framlid som de ulmälade och vilka analyser de hade som visade all en kollision och kanske en blodig konfronlalion var ofrånkomlig.

Nu skulle jag följaklligen vilja veta; Hade Ni under dessa veckor före den 26 februari en massa andra tidningsartiklar som gav en annan bUd? Eller instämmer KjeU-Olof Feldt i min beskrivning av vad pressen skrev

101

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. tillämpningen av principerna för vapenexport

102

under februari månad i år, nämligen alt den var djupt pessimistisk om Pakistans närmaste framtid?

Herr Feldt går dä vidare och säger; ja, men vi byggde pä en långsiktig bedömning som ulrikesledningen gjorde efler officiella ullalanden. Hur ljusblå får man egentligen vara? Del är klarl all Pakislans presidenl liksom andra poliliska ledare hade skäl all komma med lugnande kommenlarer. Men om man i ulrikespolitiken sländigl utgår från de mest optimistiska uttalandena, som några av de inblandade parterna gör kan man komma fram lill alt nästan alla länder som är invecklade i kriser och ibland härias av krig egentligen är paradis - eller ålminslone räll idylliska. Men del mäste väl ändå finnas en bakomliggande analys. Min fråga är därför: Hur kunde man komma lill en så illusionislisk slulsals som man lydligen gjorde den 26 februari?

Kjell-Olof Feldt säger all han hade ingen aning om all del fanns en risk för all pariamenlel inle skulle inkallas. Han trodde den 26 februari all det var klarl att parlamentet skulle samlas den 3 mars. I sä fall har Kjell-Olof Feldt läst tidningarna oerhört dåligl. Etl UPI-lelegram, som herr Feldt borde ha läsl eflersom del stod tryckt i bl. a. Dagens Nyheter den 23 februari — tre dagar innan herr Feldt gav silt tillstånd alt flygplanen skulle exporteras - meddelade all Pakislans presidenl Yahya Khan hade upplöst sin regering. 1 telegrammet hette det:

"Vissa poliliska observatörer anser all beslulel kan innebära all krigslagarna skärps som ell förspel Ull uppskjulandel av nalionalförsani-lingens öppnande, som skulle ha ägl rum i Dacca i Öslpakislan den 3 mars."

Del är alllsä i etl UPI-lelegram som denna bedömning görs. Den delades av andra experter. Kjell-Olof Feldl visste ingenting. Personligen kan han nalurliglvis inle hälla reda pä allting —jag förslär mycket väl all en handelsminisler har mycket all göra i EEC-tider. Men del finns väl andra pä departementet som läser tidningar och lar reda pä sädana här saker?

Kjell-Olof Feldl påslår all han inle hade någon aning om all ell av partierna skulle bojkotta nationalförsamlingen. Han undrar hur jag kunde veta det. Det är ingel märkvärdigt alls — jag läsle samma arlikel i tidningen (DN) den 23 februari:

"Bhutto tillkännagav förra veckan att hans folkparti skulle bojkolla församlingen pä grand av Östpakistans Awaniförbunds målsättning att sälta i gäng ell sexpunklsprogram för självständighet." Informationen fanns alllsä i en tidning som utges här i staden och som jag Irodde att regeringen läsle.

Man kan också fräga varför regeringen inle väntade över den 3 mars då nationalförsamlingen skulle sammankallas utan fattade beslutet nägra dagar före och därmed utsatte sig för den uppenbara risken all händelseulvecklingen omedelbarl skulle demenlera vad man hade sagl den 26 februari.

Kjell-Olof Feldt svarar dä all han säkerligen kan ragga upp nägon tidning som säger att en lösning var inom räckhåll. Visst, det finns säkert en sådan möjlighel. Men om del finns väldigi pessimisliska kommenlalorer - och de var fakiiski dominerande - och nägra mera lätlsinniga.

varför skaU då regeringen gå pä den lättsinniga linjen? Om del finns två expertbedömningar — för alt nu vara älskvärd mol den lättsinniga linjen — är det dä inte bäst alt awakta och se hur del går i stället för att utsätta sig för fatalilelen att tvingas kasta om på detta sätt och göra två hell skiljaktiga politiska bedömningar av Pakistan med fyra dagars mellanrum?

Jag vill fråga Kjell-Olof Feldl en annan sak. 1 en tidningsinlervju den 27 februari i är i Svenska Dagbladel säger handelsministern enligt tidningen, all "krigsmaterielleveranser pågår tUl såväl Indien som Pakistan. Det rör sig om artillerimateriel och mycket annat. En del av varorna är s. k. halvmiUlära varor som kan användas för såväl civilt som militärt bruk, dvs. sprängämnen och liknande".

Är delta uttalande korrekt återgivet? Pågår i dag en sådan svensk vapenexporl till Pakistan? Och i så fall: Är det rimligt mot bakgrunden av de informationer som just har getts oss i radio och TV - flyktingar som kommer in på indiskt område, en japansk nyhetssändning om att man har sett lik i havet, en indisk nyhetssändning i dag frän PTI som säger att det är omfattande strider inte bara i Dacca ulan ocksä på andra håll?

Pågår en vapenexport till den pakislanska armén? Jag vore glad alt få ell svar av handelsministern här och nu.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Äng. tillämpningen av principerna för vapenexport

Fru THEORIN (s):

Fru lalman! Jag var räll nöjd med svarel frän Kjell-Olof Feldl, men jag kanske för herr Ahlmarks skull skall upprepa vad inlerpellalionen handlade om och vad den mynnade ul i för fråga, eftersom jag fält en kanske oväntad hjälp av herr Ahlmark - om man nu skall uppfatta det som hjälp.

Det var mol bakgrunden av händelserna i Pakistan jag den 2 mars slällde min fräga om regeringen ansäg all den export som dä förekom av krigsmateriel stod i överensstämmelse med principerna för vapenexporl. Pä del fick jag också ett svar av slalsrådel Feldl och genom regeringens direkla handlande samma dag som interpellalionen framställdes. Några limmar efteråt bestämde sig ju regeringen ~ och meddelade det till massmedia - att alerta beslutet om beviljande av ulförsellicens för de fyra SAAB-planen. med del kunde jag naturligtvis ha varit nöjd.

Eftersom interpellalionen var utformad som en principfråga lyckle jag dock alt del fanns anledning att också peka någol pä principerna. Jag vill bara i den här diskussionen notera min tacksamhet och glädje över att statsrådet Feldt har tagil allvarligt på den principdeballen, och jag hoppas all de synpunkler som jag har fört fram i mill försia diskussionsinlägg - och som slalsrådel Feldl ändock var lyhörd för — har möjlighet alt vinna gehör, så all framför alll någol klarare riktlinjer kan föreligga när vi pä nyll har all la slällning till frägan om vapenexporl skall försiggå eller ej.

För herr Ahlmarks räkning vill jag bara upplysa om all jag inle talade om nägol lugnl läge i Pakislan. Mina informationskällor var enbart massmedia. Däremot refererade jag till elt lal av ulrikesminisiern om vissa länder, där ell förrädiskl lugn kan råda men där del är fråga om ett instabilt modus vivendi, sä all man när del gäller sädana länder alllid

103

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. tillämpningen av principerna för vapenexport

104

riskerar all bryla mot principerna om förbud mol vapenexport lill oroliga länder. Del var ulgångspunklen för milt resonemang om klarare riktlinjer för vapenexporten.

Jag är helt nöjd med svarel från statsrådet Feldl.

Herr handelsministern FELDT:

Fru talman! Fru Theorin delar lydligen min lilla undran över vad herr Ahlmark har för syfte med sitt deltagande i den här debatien. Men nu har vi fåll reda på det. Han drivs av en ambition all hjälpa ulrikesledningen lUl bäsla möjliga information, och han gnags av tvivel och undran över hur våra kanaler gentemot omvärlden ser ut. Vi uppskattar detta intresse för de problem som det innebär all i en snabbt föränderlig och orolig värld hälla sig orienterad om vad som sker. Men det hade varil mera praktiskt om herr Ahlmark hade kommii fram till den frågan mera direkt och kanske inle över så många andra krumbukter.

Jag har försöki förklara hur vi samlar in malerial. Om herr Ahlmark hade lyssnat sä hade han hört att det är längt ifrån bara officiella ullalanden av regeringschefer och andra politiker som vi tar reda på. Vi får också rapporter frän våra ambassader — jag hoppas all inle herr Ahlmark begär all jag skall gä igenom hur vår ulrikesförvaltning beler sig när den införskaffar informaiion. Men att vi hade elt informationsunderlag långt vidare än de två tre tidningsartiklar som herr Ahlmark har citerat här i dag, det kan jag försäkra.

Vad är det då som gör att det inle bara är alt ta en tidningskommentators uppfattning för given och störta ut och fatta beslul pä grundval av den, ulan all vi måste ha flera informationer? De informationerna var -och del måsle jag upprepa — inte av del slaget att vi kunde bryta mol den praxis vi då hade etableral gentemot den pakislanska regimen. Det finns tvä skäl.

Det ena är att vi även i denna verksamhel mäsle ha en viss konsekvens och längsiklighel i vårt handlande. När vi fattar etl beslul om all vägra ulförsellicens och därmed s. a. s. officiellt, offentligt pekar ut landel i fräga som en oroshärd eller som en inlernalionell säkerhetsrisk, måste vi vara säkra pä vad vi gör, herr Ahlmark. Är del så svårl all förstå all den ansvariga ulrikesledningen bör ha etl utomordentligt slarkl underlag innan den gör någonting som olvivelakligl innebär ell mot etl annat land riktal utrikespolitiskt ställningslagande? Detla är ju innebörden, och det gör all det i det här lägel krävdes ytterligare informalioner.

Den andra frägan som är av inlresse i sammanhanget gäller tidpunkten för beslutet — varför man inle kunde vänla lill den 3 mars. Lägel var ju del all denna affär hade diskulerats sedan länge. En delegation frän del berörda landet befann sig här. Del var helt enkelt en fråga om huruvida en läng tids arbeie skulle leda till resultat eller inte. Men dessutom — och del är här herr Ahlmark utnyltjar sina demagogiska talanger litel lill överman - de lål inte alt spännas sä hårt - när man gjorde gällande inte bara att jag sände i väg dessa plan ulan alt de mer eller mindre skulle komma störtande frän skyn och ingripa i krigshändelserna, sä är del att dramatisera ett händelseförlopp som aldrig kommer att ha ägt ram. Del är inle bara därför att planen aldrig kommer all sändas i väg, ulan ocksä

därför all hade de flugits lill Pakislan, så hade del tagil ätminsione ell är, enligl försiktiga uppskattningar, innan de över huvud tagel hade kunnat användas i några operationer. Detla var nämligen plan som skulle användas för inflygning, inskolning av pakislanska pUoler och för att pakislanska tekniker skulle lära sig service och annat som tillhör ett flygplan och som man måsle lära sig för att sedan vela om man är intresserad av flygplanet i fortsättningen.

Därför var del inget oroande ingrepp i krigshändelserna som skulle ligga pä denna sida av 1972, ulan det hade över huvud taget inle fält nägon belydelse för krigshändelserna. Del gör alt hela dramatiken i händelseförloppet blir ohyggligt överdriven, när nu herr Ahlmark försöker plocka nägra smä politiska poänger ur den här historien.

På den sista frägan har jag bara alt svara att den exporl av krigsmaleriel som har pågått till Pakistan har hell upphört genom beslut som har fattals av regeringen.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. tillämpningen av principerna för vapenexport

Hen AHLMARK (fp):

Fru lalman! Först ett tack för del sista beskedet. Det är bra att höra att inga vapen nu tillåls exporteras UU Pakistan. Del är bra att det blev sagl. Det belyder ocksä all regeringen har förändrat sin politik, inte bara frän den 26 februari utan ocksä i förhäUande till vissa andra uttalanden.

Jag förslår att fra Theorin känner ett partipolitiskt behov av att säga alt hon är hell nöjd med handelsminislern. I sak är det obegripligt att hon är det, eftersom hennes egen bedömning i interpellalionen inte alls stämmer med den bedömning som regeringen gjorde när den gav del här Ucenstillslåndel den 26 februari.

Nu handlar ju Kjell-Olof Feldts inlerpellalionssvar i dag praktiskt tagel uteslutande om bedömningen av och tidsschemat för händelserna i Pakislan. Därför är det fulll rimligt att jag granskar om framställningen stämmer med verklighelen.

Herr Feldt skämtar om alt jag tydligen vill hjälpa ulrikesledningen att fä informationer från ullandel. Ja, det är väldigt lätt gjort. Det är ju bara all säga: Läs tidningarna! Där gav man en helt annan bild av utvecklingen i Pakistan än den som handelsministern nu ger.

Han säger dä alt han hade fält rapporter frän ambassaderna. Jag måste säga att jag hoppas att det är felakligt. Del vore verkligen oroande om den glättade bild som handelsministern har gelt och forlfarande ger av läget den 26 febraari i Pakislan skulle stämma överens med ambassadrapporter. Dä är dessa rapporters kvalitet på den här punkten inte alltför hög.

Kjell-Olof Feldt säger alt han hade sett många fler artiklar än dem jag citerat. Men han har inte kunnat peka på en enda. VUka artiklar, vilka seriösa skribenter sade att det inte förelåg nägol hol om inre oro och inbördeskrig i Pakislan under mars månad? Jag har visat all Yahya Khan upplöste sin regering, alt Bhutto hotade att bojkotta nationalförsamlingen, att en rad analyser visade alt lägel var utomordentligt allvarligt.

Men sedan säger handelsministern något som jag tycker är en underbar slutpunkt på den här diskussionen: Vi behöver konsekvens i vårt långsikliga handlande i förhällande till andra länder. Ja, men del är ju just

105

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Äng. tillämpningen av principema för vapenexport

detta som jag kritiserar, att här inte fanns någon som helst konsekvens i del långsikliga handlandet. Den 26 februari säger man: Läget är lugnt och förblir Iroligen lugnt i Pakislan. Fyra dagar senare säger man molsalsen. Var finns där konsekvensen i vårl långsiktiga handlande gentemot Pakistan?

Herr Feldl säger vidare som svar på min fråga varför man inle kunde vänta en stund och se om nationalförsamlingen verkligen skulle inkallas den 3 mars: Det spelade inte så stor roll, det skuUe ta så läng tid att flyga in de här planen, ett år minsl. Men då blir det ju ännu mer obegripligt alt man forcerade det här beslutet. Man utsatle sig alllsä för smäleken all ha gjori en fullständigt felaktig utrikespolitisk bedömning utan alt ha vunnit något enda pä det. Och jag lycker del är ledsamt all handelsminislern inte kan säga, att nästa gång som regeringen har ett sådant här fall uppe tiU behandling kommer man att ta reda pä fakta bältre än i fallel Pakislan.

Fra THEORIN (s):

Fru talman! Till herr Ahlmark vill jag bara säga att det kanske är en fördel om han till näsla gång han lägger sig i en interpellalionsdebatt lär sig att läsa innantill.

Att jag är partipolitiskt nöjd är en slutsals som herr Ahlmark själv får dra. Men om herr Ahlmark läser min interpellation förstår han varför jag förklarar mig nöjd. Jag frågar nämligen om regeringen anser "att med den utveckling som händelserna tagil de senasie dagarna i Pakistan en exporl av krigsmateriel lill della land slär i överensstämmelse med principerna för vapenexport". Denna fräga ställde jag kl. 4 den 2 mars, och kl. 1/2 7 samma dag meddelade regeringen att man hade ändrat sitt beslut. Därmed kunde jag vara nöjd.

106

Herr handelsministern FELDT:

Fru lalman! Jag skall fatta mig myckel kort.

Del är lydligen sä all herr Ahlmark anser att bara man läser tidningarna, då har man ocksä underlaget för all driva utrikespolitik. Jag vet inle hur långt hen Ahlmark har hunnit i den där borgerliga rankinglislan pä ministerposter som ni skall ta i kommande regeringar. Men om Ni blir utrikesminister, herr Ahlmark, så måste Ni faktiskt göra litel mer än läsa tidningarna, om Ni skall driva utrikespolitik. För det är en sak i det här som Era kommenlarer konsekvent förbigår, nämligen all del som avgjorde silualionen, del som dramatiskt förändrade den, var Rahmans beslul att proklamera Öslpakislan .som en självständig stat mom ramen för en federation. Det var en helt ny omständighet, och den underrättelsen var faktiskt det som avgjorde del ställningslagande som sedan kom.

Så konsekvensen i del långsiktiga handlandet! Vad del var fråga om var all byta politik. Vi hade accepterat utförsel av krigsmateriel till Pakislan. Vad del gällde att ta slällning Ull var: Skulle vi bryta med den politiken? Del kräver att man har ett ordenfligl underiag för beslutet. ' Att sedan händelseutvecklingen gick så snabbt alt mellan dessa tvä beslut förflöt mindre lid än en vecka är jag den förste all beklaga. Men

del är ett resullat av händelserna i Pakislan och icke av någonting som vi kunde påverka här hemma.

Med de omsorger herr Ahlmark har om min läsförmåga, om utrikesledningens informationsmöjligheter osv. hade det varit klädsamt, om han åtminstone hade erkänt att det här var en svår utrikespolitisk bedömning, där man inte enbart kan säga att man pä grundval av tidningskorrespondenlers bedömningar kan fatta beslut, kan herr Ahlmark inte erinra sig nägra silualioner där lidningarna har felbedömt läget, och där del senare har visal sig att de har fel? Jag vill påslå att deras bedömning av läget i Pakislan bara för tvä veckor sedan var ganska längl ifrån den verklighet som sedan uppenbarades i blodiga konflikter på Daccas gator.

Nr 53

Tisdagen den 30 mars 1971

Ang. tillämpningen av principema för vapenexport

Hen AHLMARK (fp);

Fru lalman! Del blir mer och mer fantastiskt för varie gäng som handelsministern går upp i lalarsiolen. Nu börjar han plölsligl mäslra tidningarna för all de sä ofla kommer med felakliga rapporler. Della gör han efler en debatt som klart visal att en rad tidningsartiklar i Stockholmspressen under februari 1971 pä punkl efler punkl hade rätt, och all den utrikespolitiska bedömning som regeringen gjorde var totalt fel! All i det läget gä upp och ta sig lon mol lidningarna är onekligen elt ullryck för ell poliliskl mod, som jag i någon män beundrar.

Sedan frågade herr Feldl: Räcker det verkligen för en utrikesminister all bara läsa lidningarna? Nej, del gör del inle. Men del vore bra om man också läsle lidningarna. Hade man gjori del i del här fallel, så hade man inle råkat ul för den fatala felbedömning som handelsminislern nu har gjort.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 9 Föredrogs och hänvisades lill konstiiutionsutskollel skrivelse från talmanskonferensen med överlämnande av etl frän 1970 ärs revisionsul-redning inkommel belänkande "Slalsrevisionen. Uppgift, organisation och verksamhel".

§ 10 Föredrogs och hänvisades molionerna nr 1242 lill skatleulskottet och nr 1243 Ull justitieutskollet.

§ 11 Föredrogs, men bordlades äler skalleulskollels betänkande nr 19, kullurutskollels belänkanden nr 4 och 5, Irafikulskotlels betänkande nr 1. jordbruksulskollets betänkanden nr 20-23 saml näringsutskoltets betänkande nr 6.

§ 12 Föredrogs och bifölls interpellalionsframslällningarna nr 94 och 95.

107

Nr 53 § 13 InterpeUation nr 96 ang. förbättring av transportförsörjningen i

Tisdagen den Småland och Blekinge

30 mars 1971

Ordet lämnades på begäran lill

Herr CARLSTRÖM (fp), som yllrade:

Fru lalman! Ullolkningen av den nuvarande Iraflkpoliliken leder som bekant lUl omfallande järnvägsnedläggningar. Vanligen planeras dä för ersättningslrafik med busslinjer. Denna ersätlningslrafik kan vara ganska omfallande i inledningsskedel och kan då vara ägnad all försvaga kritiken mot en järnvägsnedläggelse. 1 nästa stadium ställs emellerlid samma förelagsekonomiska lönsamhelskriterier på busstrafiken, vilket ofla leder till inskränkningar, nu gör SJ;s distrikt dessutom en genomgång av lönsamheten för busstrafiken och släller, där busstrafiken inle är ekonomiskl lönsam, krav pä att kommunerna skall gå in som ekonomiska garanter för att trafiken över huvud taget skall upprätthållas.

Syflet med den statliga trafikpolitiken borde vara alt upprätthålla en tUlfredsstäUande transportförsörjning i hela landel. ullolkningen av trafikpolitiken leder emellertid bl. a. till alt ansvarel för Iransportförsörjningen överflyttas pä kommunerna. Delta är enligl min mening högst otillfredsställande. Det beror lydligen på att statsbidraget för drifl av icke lönsamma busslinjer inte är tillräckligt för all balansera de förelagsekonomiska kraven på lönsamhet inom SJ. Anslaget för statsbidrag för drift av icke lönsamma busslinjer medger för närvarande endast bidrag med 2:50 kronor per vagnmil för en dubbeltur om dygnet.

Förutom att det är principiellt tveksamt att överflytta ansvarel för Iransportförsörjningen på kommunerna är det orealistiskt. Kommunerna har fåll la pä sig alll slörre konsekvenser av utglesningen av befolkningen i vissa regioner. Många skatlesvaga kommuner kan hell enkell inle orka med ansvarel för Iransportförsöriningen dessutom. Etl av de distrikt som för närvarande ulsälts för krav pä kommunala garaniier för busstrafikens upprätthållande är SJ:s Växjödistrikl, som omfallar Småland och Blekinge.

Med hänvisning lill del anförda anhälles om kammarens Ullständ all lill herr kommunikalionsminislern Norling fä slälla följande fräga;

Vilka åtgärder ämnar slalsrådel vidlaga för all lillse att en tillfredsställande transportförsörjning upprätthålles i Småland och Blekinge.

Denna anhållan bordlades.

§ 14 Fru andre vice talmannen anmälde all till kammaren överlämnats Kungl. Maj:ls skrivelse nr 96 angående muntliga meddelanden lill riksdagen.

Av denna skrivelse, som nu föredrogs och lades lill handlingarna, inhämlades alt Kungl. Maj:t beslulal alt i den i 56 § riksdagsordningen stadgade ordningen lill riksdagen gjordes meddelanden rörande Sveriges utrikes- och handelspolitik saml förordnar alt meddelandena skulle framföras av herr ulrikesminisiern Nilsson och herr handelsminislern Feldl.

108

Tisdagen den 30 mars 1971

Fru andre vice talmannen tUlkännagav att ifrågavarande meddelanden Nr 53 skulle lämnas vid början av kammarens sammanträde onsdagen den 31 mars kl. 10.00,

§ 15 Anmäldes och bordlades

Finansutskottets betänkanden;

Nr 9 angående verkstäUd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning år 1970 jämte förslag om disposition av riksbankens vinst

Nr 10 angående verkstäUd granskning av riksgäldskontorets styrelse och förvaltning budgetåret 1969/70

Nr 11 i anledning av Kungl, Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1971/72 tUl skatteutjämningsbidrag tUl kommunerna m, m. jämte motioner

Utrikesutskottets betänkande:

Nr 2 i anledning av Kungl, Maj:ts i statverkspropositionen framlagda förslag rörande det statliga utveckUngsbiståndet jämte motioner

Socialförsäkringsutskotlets betänkanden:

Nr 12 i anledning av moiioner angående det studiesociala stödet

Nr 13 i anledning av Kungl, Maj:ts i sialsverkspropositionen gjorda

framställningar om anslag för budgetåret 1971/72 till studiesociala

åtgärder m, m., jämte motion

Socialutskottets betänkande;

Nr 5 i anledning av Kungl, Maj:ts i statsverksproposilionen gjorda framstäUningar för budgetåret 1971/72 inom socialdepartementets verksamhetsområdejämte motioner

Kulturutskottets betänkanden:

Nr 6 i anledning av motion om den andliga vården vid sjukhusen Nr 7 i anledning av moiioner om bidrag från kyrkofonden lill bestridande av avlöningsförmåner för kyrkovaklmäslare

Trafikutskottets betänkande;

Nr 3 i anledning av Kungl, Maj.ts i statsverksproposilionen gjorda framställning rörande anslaget UU regionalt transporlstöd för budgetåret 1971/72 jämte motioner

§ 16 Anmäldes och bordlades följande motioner;

Nr 1244 av herr Börjesson i Falköping

Nr 1245 av herrar Lidgard och Winberg

Nr 1246 av herr Tobé avlämnade i anledning av Kungl. Maj;ts proposition nr 20 med förslag UU lag om exekutiv försäljning av fast egendom m. m.

Nr 1247 av fru Ryding m. fl.

Nr 1248 av herr Stålhammar och fra Söder

109

Nr 53 Nr 1249 av herr Ångström m. fl.

j. , ■ avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposilion nr 31 angående

T„ ,mi musikutbildning m. m.

30 mars 1971

-------------------- Nr 1250 av herr Björk i Göleborg

Nr 1251 av herr Gustafsson i Säffle

Nr 1252 av herr Helén m. fl.

Nr 1253 av herr Nelander m. fl.

Nr 1254 av herr Nordstrandh m. fl.

Nr 1255 av herr Norrby i Gunnarskog m. fl.

Nr 1256 av herr Rydén m. fl.

Nr 1257 av herr Sundgren m. fl.

Nr 1258 av herr Werner i Malmö

Nr 1259 av herr Werner i Malmö och fra Sundberg

Nr 1260 av herr Werner i Tyresö m.fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj;ts proposition nr 32 angående stöd tiU ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m.

Nr 1261 av fra Jonäng

Nr 1262 av herr Werner i Malmö m.fl. avlämnade i anledning av Kungl, Maj;ls proposition nr 33 angående vissa anslag ur kyrkofonden m, m.

Nr 1263 av fröken Ljungberg och herr Tobé

Nr 1264 av herr Mattsson i Lane-Herreslad m. fl.

Nr 1265 av herr Nordstrandh m. fl.

Nr 1266 av herr Nordstrandh m. fl.

Nr 1267 av herr Nordstrandh m. fl.

Nr 1268 av herr Richardson m.fl. avlämnade i anledning av Kungl. Maj;ts proposition nr 38 om pedagogisk utbildning och forskning m. m.

Nr 1269 av herr Hedin avlämnad i anledning av Kungl. Maj;ls proposilion nr 41 angående anslag till statens växtsortnämnd m. m.

Nr 1270 av herr Sjöholm m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 45 med förslag tUl lag om ändring i rättegångsbalken, m. m.

Nr 1271 av herr Tobé avlämnad i anledning av Kungl. Maj;ts proposition nr 57 angående omorganisation av lantmäteriverksamheten m. m.

Nr 1272 av herr Bohman m. fl.

Nr 1273 av fru Nilsson i Kristianstad och herr Taube

Nr 1274 av fm Ryding och herr Hallgren avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 110 angående vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

§ 17 Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades att följande enkla fräga denna dag framslällts, nämligen av

Nr 174 Herr Blomkvist {s) UU herr inrikesministern om vidgade statliga
åtgärder för att mildra sysselsättningssvårigheterna i Skaraborgs län:
110 Hur ser statsrådet på möjligheterna att genom vidgade statliga

åtgärder mUdra sysselsättningsvårigheterna i Skaraborgs län?

§ 18 Kammaren åtskildes kl. 20.29. Nr 53

Tisdagen den
ln fidem -,„ ,-t,

30 mars 1971
SUNE K. JOHANSSON

jSolveig Gemert

I I

Nr 53 Förteckning över talare

är 1971 (Siffrorna avser sida i protokollet)

Tisdagen den 30 mars

Hen Ahlmark (fp) 97, 101, 105,

107 " AspUng, socialminister 91,

93,95 " Bengtsson, Karl, i Varberg

(fp) 91, 94

Bohman (m) 76 " Burenstam Linder (m) 7,

25,30,50,70,73 " Carlström (fp) 108 " Ericsson i Åtvidaberg (fp)

50,53

Feldt, handelsminister 95,

99, 104, 106 " FäUdin (c) 54, 84, 85 " Guslafson i Göleborg (fp)

58,62,71 " Helén (fp) 3, 5, 32, 74 " Högström (s) 62 " Magnusson i Borås (m) 86,

88 " Olhede (s) 39, 53, 54 " Palme, statsminister 65, 71,

73,80,84,85 " Rosqvisi (s) 64 " Sträng, finansminister 86,

87,88,90 " Svanberg (s) 59, 62 fru Theorin (s) 96, 103, 106 herr Wickman, industriminister

3,4, 5, 16,26, 31 " Wiklund i Stockholm (fp)

88,90

112

K L Beckmans Tryckerier AB. 1971