Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:52

Fredagen den 26 mars

Kl. 10.00

Ang. uppmjukning av prisstoppet för importerade varor

§ 1 Justerades protokollet för den 18 innevarande manad.

§ 2 Ang. uppmjukning av prisstoppet för importerade varor

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara herr Wennerfors' (m) den 12 januari framställda interpellalion, nr 9, och anförde:

Herr talman! Herr Wennerfors har frägai mig om jag är beredd alt snarast ta initiativ till uppmjukning av prisstoppet för impo.terade varor.

Sedan herr Wennerfors ställde sin fräga har prissloppets omfattning minskats. Det skedde den 5 februari genom en ändring av prisstoppskungörelsen. Numera gäller prisslopp i huvudsak för sädana förnödenheter och tjänster som ansetts särskilt viktiga med hänsyn till konsumenterna. Utanför prissloppet faller t. ex. sädana varor som lantbruksmaskiner, som herr Wennerfors särskill nämnl, andra maskiner, inslrument och industriförnödenheter.

I samband med ändringen av prissloppskungörelsen meddelade Kungl. Maj:t nya riktlinjer för tillämpningen av kungörelsen. Riktlinjerna innebär en uppmjukning av vad som gällde tidigare. I fräga om importvaror torde vara av intresse, att slatens pris- och kartellnämnd har möjlighet att medge överskridande av stoppris, om priset på en vara är väsentligt lägre än priset pä jämförbara produkter och fara föreligger att varan ej längre konimer att lillhandahällas, om inte stoppriset får överskridas. Hänsyn fär också tagas till höjningar av prisel på importerat bränsle eller pä råvaror, vilkas pris är internationellt bestämt.

Huvudtanken i riktlinjerna är dock självfallet, all bestämmelserna om prisstopp bör tillämpas pä ett sådant sätt all prisstegringar, som berör konsunienterna, begränsas i största möjliga utsträckning. Tillgängen pä varor och tjänster, som är belydelsefulla för konsumenlerna, bör inte äventyras. Snedvridning av produktion och distribution bör sävitt möjligt motverkas.

Av min redogörelse framgår, att prisstoppet sedan inlerpellationen framställdes har mjukats upp både för svensktillverkade och för importerade varor. Regeringen har i dag beslutat all förlänga prisstoppet till (len 1 oktober. Nägon förändring av prisstoppets omfattning är för närvarande inte aktuell.

Herr WENNERFORS (m):

Herr talmani Tack, herr statsråd, för svaret pä min interpellation. När regeringen proklamerade prisslopp mitt i valrörelsen förra året så blev det regeringens egen bekräftelse pä att landet efter 40 ärs

3* Riksdagens protokoll 1971. Nr 51-52

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ang. uppmjukiuiig av prisstoppet för importerade varor

socialdemokratisk styrelse befann sig i en myckel allvarlig ekonomisk kris. Visst fanns det de som hälsade prisstoppet med tillfredsställelse. Sä reagerar konsumenlerna. Änlligen stopp pä prisstegringarna, sade man. Men det var de första dagarnas reaktion. Hur gick det sedan? Ja, inte ökade förtroendet för regeringen. Allt fler förstod efler hand att under normala förhållanden och med en förnuftig ekonomisk politik skall inte prisstopp behöva tillgripas.

Måhända lyckades regeringspartiet rädda några röster i valet i september, men jag är övertygad om all av alla sura äpplen som regeringen har fåll bita i under de senaste 12 månaderna smakade prisstoppet särskilt surt. Och äpplet fortsätter att smaka utpräglat och obehagligt surt. 1 dag har regeringen, som vi har fält höra, beslutat att prisstoppet skall fortsätta till den I oktober. Inom parentes sagt kan man ifrägasätla - och det skedde ju också i debaiten i höstas - huruvida inte riksdagen hade borl höras i en sä pass allvarlig fräga.

På bara nägra veckor har svenska folket fäll tvä bekräftelser på att regeringen försatt landet i en utomordentligt allvarlig ekonomisk situation. Del är alllsä dels detla, dels tvångslagen.

Var säker om att tvångslagen blev en väckarklocka för ytterligare tiotusentals människor som inle har haft klart för sig hur dälig vär ekonomi är.

Och var säker om att det förlängda prissloppet innebär all allt fler inser och allt fler kommer att inse alt regeringens ekonomiska politik misslyckats.

Nyheten i tidningarna i dag om att prisstoppet tvingar Eindus friställa 85 man ger en försmak av vad som är pä väg att ske.

Om nu i alla fall en regering i en allvarlig ekonomisk kris anser sig Ivingad all la till prisstoppet, kan det naturligtvis för en kort period vara moliveral. Del inser jag.

Men ett långvarigt prisstopp - varom det nu är fräga - kommer att innebära påfrestningar på samhällsapparaten som ytterst drabbar den enskilde mycket allvarligt.

Hela detaljhandeln har under de senaste aren kommit i kläm. Kostnadsstegringarna har varil mycket stora. Marginalerna har pressats.

När detaljhandeln nu fär beskedet om fortsatt prisstopp upplever handeln en försäljningsutveckling, som inte är densamma som tor ett är sedan, samtidigt som kostnadsslcgringslaklen ökar.

Situationen är allvarlig. Mänga företag går balansgäng pä en slak och smal lina.

Pä vilkel sätt anser handelsministern att företagen skall klara detta? Del kan väl ändå inte vara avsikten att slå ut on del företag. Och hur tror handelsministern att de anställda inom detaljhandeln upplever det här? Det är ca 250 000 människor med familjer det gäller. De hör därtill inte till den högavlönade gruppen i samhället.

Men dispenser har beviljats, anför handelsministern, och det påpekas ju ocksä i svaret som jag har fäll. Ja. det är sant, och det sätter man naturligtvis värde pä. Det har alltså varit en form av uppmjukning. 1 dag skriver tidningen Köpmannen — organ för ca 20 000 detaljhandlare i landet - följande som jag i anslutning härtill skall be att lä citera:

Fredagen den 26 mars 1971

Ang. uppmjukning av prisstoppet för importerade varor

"Detaljhandelns problem med prissloppet är inle minst den princip Nr 52 SPK lillämpar vid dispensgivningen för prishöjningar i bakomvarande led, dä handeln i kronor och ören räknal får höja sina priser exakt sä mycket som inköpspriserna ökal. Meloden kan till nöds accepleras för en begränsad tid, dä andra ekonomiska faktorer för handeln inte påverkas -som exempelvis kostnader för transporter, hyra, krafl, olja och kapital."

Men längre ned säger man: "Den prakliska konsekvensen har blivit all handeln inle fåll läckning för sina ökade allmänna koslnader, bl. a. på lokal-Och personalsidan." Och man slular med meningen:

"Företagsekonomiskt är ulvecklingen myckel allvarlig."

Men kunde vi vänlat oss nägol annal än en prissloppsförlängning efler komplikalionerna pä den samhälleliga avtalsseklorn? Ja, det är inle min sak att svara pä det. Det är regeringen som mäsle ta ansvaret för sill fögderi. För löntagarna måsle del dock le sig ganska olusUgl all inte vela någonting om prisutvecklingen efter den 1 oktober i hösl. All man har anledning alt oroa sig slår klarl.

Kanske hade del varil mesl realisliskt all ta en uppgång i priserna nu. Prisregleringsinstrumentel hör sannerligen inte hemma i en fri ekonomi. Jag kan inle länka mig all handelsministern har förlorat tron pä principen om den fria ekonomin. För bara nägra är sedan avvisade en arbetsgrupp inom handelsdepartementet tanken pä prisreglering. Argumenten mol var sannerligen många och lunga.

Min interpellation gällde särskilt svårigheterna för imporlförelagen. När den utländska leverantören höjer sina priser kommer del svenska imporlförelagel i en ytterst besvärande situation, om inle dispens erhälles. Nu har prisstoppet, som sagt, uppmjukats sä all dispenserna har blivit rätt vanliga, men de har ändå inte givils i den utsträckning somjag hade hoppats pä. För en mängd imporlförelag kvarslär problemen. Skall del verkligen behöva gä sä längl all man nödgas lala om varsel, vilket nu sker i fallel Findus? En annan svårighet som varie sådant här företag upplever är all de nu måsle leckna order för varor som skall levereras lill vinlern 1971-1972. Del är läli alt inse vilka svårigheter som måste uppslå för dessa företag, som inle vel någonling om den närmaste händelseutvecklingen och inte vet vad som kommer alt ske efter den 1 oktober. Jag vet inte hur långsiktigt regeringen planerar i del här avseendet, men förelagens planering mäsle slräcka sig längre än lill den I oklober.

Vad händer efler den I oklober? Det har gätt rykten om etl nytt, litet annorlunda prisregleringssystem. Det är väl ändå inte för mycket begärt all landels handelsminisler i riksdagen i dag lämnar ett besked pä den punkten. Därför ställer jag slutligen frågan: Vad händer efter den 1 oktober? Jag hoppas att vi skall fä ett någorlunda klart besked.

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Vi har tidigare i riksdagen diskuterat de ekonomiska faktorer som läg bakom beslulel om prisslopp, men jag tror att del kan vara av ell vissl inlresse för kammarens ledamöier all ta del av vad som fakiiski har hänl med priserna sedan prisstoppet infördes.

Vi befann oss i fjol höstas i en situation när prisstegringslakten var

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ang. uppmjukning av prisstoppet jör importerade varor

mycket hög. Prishöjningen per manad motsvarade en årstakt av 7 ä 8 procent. För hela 1970 blev prishöjningen 7 procent, men denna uppgång hänför sig helt till tiden före prisstoppets införande. Sedan vi fick det allmänna prisstoppet i oklober 1970 har de prisstegringar .som inträffat helt och hållet hänfört sig till effekterna av att mervärdeskatten höjdes den 1 januari i är samt vissa justeringar av bostadskostnaderna, som ju inte omfattas av prisregleringen.

Med andra ord: efter den tendens till galopperande inflation som vi hade under 1970 har vi nu under snarl etl halvår haft stabila priser. Det mäste betecknas som en viklig och väsentlig omständighet all den effekten uppnåddes. Herr Wennerfors mä fundera över hur det här äpplet kan ha smakat för regeringen när man satte tänderna i det. men för mig är del väsenlliga att vi nu har haft en period av prisslabilitel, alt prisstoppet gav det resultat som vi ville all det skulle ge.

Jag kan tillägga att när det gäller livsmedlen, som ju omfattades av ett prisslopp redan frän augusli i fjol, har samma fenomen inträffat där. Livsmedelspriserna har t. o. m. stigit mindre än vad som motsvarai" effekten av den höjda mervärdeskatten.

Då återstår frågan huruvida andra icke önskvärda effekter har uppställ av prisstoppet, störningar i produktionen, i sysselsättningen eller i importen. Herr Wennerfors åberopar olika allmänna uttalanden, men han har ett enda konkrel fall, nämligen att företaget Findus i gär varslade om vissa permitteringar. Jag tror att den beskrivning som gavs av orsakerna lill permitteringarna vid Findus är, för all uttrycka mig milt, kraftigt förenklad.

Findus erhöll dispens när del gällde prishöjningar på en av deras stora produkter, frusen fisk. Denna dispens omfattade samtliga företag som säljer den varan. Om detta för Findus" del har skapat problem, beror del på att företagel önskade större prishöjningar än vad tleras konkurrenter ansäg vara tillräckliga för alt täcka de höjda världsmarknadspriserna. Prishöjningarna tycks ha räckt till för konkurrenterna. Findus har. av skäl som jag inle kan ta ställning lill, lydligen hafl en intern kostnadssituation som gjorde det besvärligt för dem om de inle fick större prishöjningar än deras konkurrenter ansäg sig nöjda med.

Det andra som nu tas upp från företagels sida gäller andra prisjuste-ringar som har medgivits av pris- och karlellnämnden. Om de inte tillfredsställer företagets krav kan jag upplysa om all pris- och kartellnämnden inle har varit tillfredsställd med det malerial som Findus slällt till förfogande för pris- och kartellnämndens beslut. Det kan tilläggas att företaget inte har använt sig av möjligheten att besvära sig hos regeringen över pris- och kartellnämndens beslul. I stället gär man ut med detta besked och den enligt min mening kraftigi förenklade motiveringen.

Detaljhandelns krav pä att få justera sina marginaler uppåt kan jag i detla läge inte finna har något rimligt underlag. De fär göra sädana prishöjningar som motsvarar kostnadsslegringar på de varor de säljer. Frågan om utvidgningar av marginaler i handeln är en sak som nog bör helt anslå till dess att förutsättningarna för avtalsuppgörelsen på området är någorlunda klara. Eflersom herr Wennerfors åberopar bekymmer för de handelsanslällda är det väl i det läget som de anställdas intressen

berörs när avtalsuppgörelsen skall slutföras och därmed frägan om detaljhandelns marginaler kommer upp till diskussion, men där är vi inte ännu.

Till slul begärs det all jag skall tala om för företagen vad som skall hända efter den 1 oktober. Det är ganska orimligt alt vi skall utgå ifrän att det svenska näringslivet genomgående skall planera efter en fortlöpande prisstegring. Jag anser det helt rimligt att företagen i sin planering utgär ifrån att priserna skall ligga någorlunda stilla och att det bör vara den rimligaste utgångspunkten bäde för dem och för andra som planerar för framtiden. Det gör att prisstoppet inte har nägon självsländig uppgift att fylla i deras planering, utan en .självklar utgångspunkt bör vara alt politiken, inriktad på prisstabilitet, kommer att fortsätta.

Riksdagen kommer att höras i detta ärende. Sä snart propositionen är färdigställd kommer den att föreläggas riksdagen för godkännande, och delta innebär i sä fall ett godkännande av det beslut som nu har fattats om prisstoppets förlängning.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ang. uppmjukning av prisstoppet för importerade varor

Hen MÖLLER i Göteborg (fp):

Herr talman! Bakom hela denna debatt ligger prissituationen i dess helhet. Konsumentpriserna steg i fjol med 7 procent - eller kanske 8 procent, som det nu förefaller. Inflalionsregeringens facit i efterhand är alliså en prisstegring med 4 procent per är under ett par decennier, och under senare tid med ökad krafl.

Detta har lett till minskat manövreringsulrymme för regeringen. Det är typiskt för de siffror vi nu fär att arbetslösheten ökar och att antalet lediga platser minskar. "Den fulla sysselsättningens regering" har i själva verkel blivit ""den ekonomiskl låsla regeringen"". Man kan inte späda på med arbeten och köpkraft så mycket som skulle behövas för att h.Tlla arbetslösheten och i viss män vinlerarbetslösheten stången - helt enkelt därför att vär kostnadsnivå internationelll sett är hög. Är det någon det rader full sysselsättning tor är det sannerligen regeringen, som har sä myckel alt förklara och försvara - del mä gälla inflationen eller de statliga företagen.

Inflationspolitiken försvårar givetvis avtalsrörelserna. Kompensationskrav — uttalade eller outtalade, rormellt framförda eller bara i bakgrunden - finns överallt i samhället. Och det är klart att med den regering vi har är människorna oroliga för vad som händer i prishänseende. När vi förde fram förslaget om indexreglerade skatteskalor var del lör att lä etl annat bemötande än det som vi fick när herr Sträng i finansdebatten kallade detta för ett jippo.

Sädana skatteskalor skulle om nägol förenkla den ekonomiska situationen, skulle göra det lättare för parterna i avtalsförhandlingarna, där prissilualioncn och skattebördan i fortsättningen är involverade i ett enda sammanhang. Skatt på luft i lönekuverlen vill vi i folkpartiet inte vara med om.

Lät mig nu anföra tvä synpunkter som direkl gäller prisstoppet.

Den första är en fråga om informationen. Vi fick ett partiellt prisstopp i augusli. I oklober ändrades det till ett s. k. generellt prisstopp. Vid båda dessa tillfällen hade man i dagspressen halvsidesannonser om vilka varor

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ang. uppmjukning av prisstoppet för importerade varor

prisstoppet berörde. Men när man i februari i är begränsade prisstoppet gick man inle ul med en sådan ulföriig information. Del var deparlemenlet som log över ansvaret för annonseringen, och då smög man i realiteten bort fakta för den stora allmänheten. Man hänvisade Ull en bUaga tiU en kungörelse som kunde beställas. Della är ganska intressant. När prisstoppet slogs pä i valrörelsen var det en slor sak med jälleannonser; när del begränsades kom det in en lilen annons. Och konsumenterna fick inte på elt enkell sätt reda på vilka varor som inle längre var prissloppade.

Detta kan ocksä ses i samband med kontrollapparaten i prishänseende. Den är myckel klen - den är inle byggd för övervakning av etl omfattande prisslopp. 1 valrörelsen sades dä av en regeringsmedlem all man utgår frän all husmödrarna och andra konsumenter är så prissinnade, alt de kommer att övervaka handeln. Men hur kan de göra del när man begränsar prissloppet så kraftigt som skedde i februari i är utan att konsumenterna pä ell lällfatUigl sätt får reda på vilka varor som i framliden är prisreglerade? Dessulom har prisgränsen för en hel del varor höjts - för många varor är det i realiteten inte något prisstopp vi har utan en prisreglering. Detla förhällande skapar svårigheter ur konsumentsynpunkt. Konsumenterna kan inte överblicka vilka varor som är prissloppade och pä vilka nivåer i varje butik som priserna pä dessa varor fär ligga.

Jag skulle vilja fräga slalsrådel Feldl: Varför underlät departemenlel inför ändringarna i prisstoppet i början av februari all i dagspressen publicera lislan över de varor öch Ijänster som därefler skulle vara prissloppade?

Vidare vill jag fråga: Om prisstoppet genom ytterligare ändringar i framtiden trappas ned i sin omfattning - eller utvidgas - är regeringen då villig att med annonsering i dagspressen ge allmänhelen information genom en utförlig lista pä vilka varor och tjänster som därefter kommer alt vara prissloppade?

Läl mig framföra en annan synpunkt. Det här prisstoppet kan ju inle vara en långsiktig åtgärd, del pekar mänga socialdemokratiska uttalanden frän tidigare är pä. Det skall alltså avvecklas. När kommer del all avvecklas?

Från regeringshåll — jag tror all del var i höslas - sade man all prisstoppet skall avvecklas på etl sådanl sätt att avtalsparterna inle skall behöva känna sig lurade när det sker. Dä vill jag fråga: Var finns denna goda cigarr? Hur skaU man efter beskedet i dag vela när efler den 1 oklober prisstoppet kommer all avvecklas?

Hur skall man frän förelagarhäll kunna planera mer ordentligt? Företagare, herr Feldl, behöver fakiiski kunna planera — om de vill ha en bra planering - mycket längre än ett halvår fram i liden, det mä gälla nya produkter eller gamla. Om regeringen är van att planera för korlare lid sä är det ändå inte god företagspolitik att planera bara för ell halvår. Hur skall förelagarna vela när efler den 1 oktober prissloppet avskaffas?

Här har jag en direkl fråga lill slalsrådel Feldl; Vel regeringen själv ungefärligen när prisstoppet skall avskaffas? Jag begär inget besked jusl nu om själva tidpunkten, utan det intressanta lycker jag är: Har regeringen bestämt sig för eller ungefärligen bedömt den tidpunkt när

prisstoppet skall avvecklas?

Jag har en fråga till. Herr Feldt sade all förelagarna skall ulgä frän att priserna kommer att ligga relativt stilla i framtiden, i varje fall ett bra tag framöver. Gäller det kostnaderna ocksä? Skall företagarna utgå frän all regeringens politik är sädan att man har avsikten och viljan - och hoppas ha förmågan att genomföra det - att kosinaderna elt bra lag framöver också skall ligga sUlla?

Jag frågade om regeringen själv vet ungefärligen när prisstoppet skall avskaffas. Om man inle fär elt svar som är ja pä den punkten frågar man sig: Hur skall dä avtalsparterna bättre kunna bedöma sin verkliga situation - arbetsgivare och löntagare?

Folk är med rälla oroliga, det har inflationen ästadkommil. Dä blir del lätt så att båda avtalsparter garderar sig, att de tror det mest oförmånliga och värderar negalivl. Del är della som kallas negaliv riskvärdering. FöreUigarna Iror all prissloppel blir kvar även för varor där del kan påverka sysselsäilningen eller där del av andra skäl är klarl olämpligl all ell prisslopp existerar. Då blir de pä grund av pressade marginaler alltmer återhållsamma i den avtalsrörelse, som blir så knivig om en månad eller två eller tre. Samtidigt fruktar arbetstagare ~ kanske på kort sikl - alt prisstoppet kommer borl och alt det då blir prishöjningar pä vis.sa varor. De begär därför i förväg mycket i kompensation.

All inle vela mer om framliden - och vi väntar oss nu en avtalsrörelse som förmodligen kommer all omfalla en Ivä- eller ireärsperiod - är illa. Regeringen försöker mildra båda parters farhågor. Men jag tror att den sätter sig själv mitt emellan tvä stolar i stället för att lyckas sitta på bägge pä en gäng.

För får vi inget bättre besked om prisstoppet ur litet mer långsiktig synpunkt, sä har förelagarna svårl alt planera, och de planerar dä förslås försiktigt. Det försvarar avtalsrörelsen. Arbetstagarna planerar också försiktigt pä lång sikt, och de vill därför begära myckel i kompensaiion för en evenluelll ökad inflalion m. m. Därigenom fär vi en knut i avtalsrörelsen, som regeringen hade kunnat undvika och fortfarande kan undvika med ett mer långsiktigt besked än det vi fick i dag.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ang. uppmjukning av prisstoppet för importerade varor

Herr WENNERFORS (m):

Herr talman! I sitt inlägg pekar handelsministern pä den galopperande inflationen under 1970 som den mycket besvärliga bakgrunden, och han nämner sedan att vi ända har haft stabila priser en period. Fattas bara annal, det är ju det man kan använda prisstoppsinslrumentet till. Men expertisen som förstår sig pä detla har i olika sammanhang uttalat all det är enbart för en kortare period som det kan utnyttjas. Nu har det snart gätt över ett halvår, och del är nu som de verkliga problemen kommer alt uppstå.

Findus nämndes som det enda företag som skulle ha haft de problem som jag belyste. Jag bara hänvisade till delia därför alt det stod i tidningen i dag. Det utgjorde ett exempel pä de problem som uppslår och kommer all uppslå. Del finns ofantligt mänga företag som kommer all få del utomordentligt besvärligt.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ang. uppmjukning av prisstoppet för importerade varor

Alt jag nämnde de handelsanslällda var inte minst därför att det måste vara ytterst obehagligt för de anställda inom handeln att observera hur de företag, vari de är anställda, sviktar. När företagen fär allt större bekymmer med de pressade marginalerna skapas otrygghet. Det var därför jag ville peka pä della problem.

Vad händer efter den 1 oklober? Det svar jag fick av handelsministern var all det är rimligt att räkna med all priserna skall ligga slilla. och del svarel var ju inle särskill innehållsrikt. Det vore mycket värdefullt för bäde riksdagen och för förelagen — vilkel ocksä min kollega här har framhållit - om vi kunde få litel mer belyst vad som kan tänkas ske efter den 1 oktober. Jag upprepar att vi har hört rykten om ett nägol annorlunda prisregleringssystem som skulle gälla på längre sikt. Borde inte handelsministern kunna beröra det ryktet ocksä?

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Det är något oklart vart herrarna frän oppositionen egentligen syftar med sitt litel spasmodiska kritiserande av prissloppet - om de vill bli av med det, om de vill ha kvar det eller vad de i själva verket är ute efter.

Men för all begränsa det här inlägget till de frågor som har ställts, lät mig svara herr Möller beträffande informationen lill konsumenlerna, alt vi publicerade ell sammandrag av den kungörelse som utfärdades den 5 februari. Anledningen till att vi inte redovisade länga listor pä varor är helt enkell att forlfarande 60 procent av konsumtionsvarorna är under prisstopp. Den del av konsumenternas inköp som i beslutet den 5 februari undanlogs frän prissloppel är mycket begränsad. Redan frän början var bosläder och vissa andra ling undantagna frän prisstoppskungörelsen.

Delta gör att det enklaste sättet för konsumenterna att i dag ta ställning till 0111 prisstopp existerar eller inte är att ulgä frän all den absoluta huvudparten av de varor de möter i affärerna är under prisstopp. Det enda större område som befriades från prisstoppet var en del kemiska artiklar. Nägol stort informationsproblem för konsumenterna nr inte delta, när fortfarande den helt övervägande delen av sortimentet i dagligvaruhandeln är under prisstopp.

Sedan kan jag förstå nyfikenheten angående avvecklingen av prisstoppet. Men vi har nu - jag vet inle hur många gånger - deklarerat att slällning till prisstoppets avveckling inte kan tus förrän förutsättningurna för en avtalsuppgörelse pä lönemarknaden kan överblickas. Och i och med att läget där ännu inte är sådant att dylika förutsättningar ens skönjes, sä är det meningslöst att i dag försöku närmure ange lidpunkter och tidrymder för en eventuell avveckling, ulan del fär vi knyta till ett skede i förhundlingurna när vi börjar kunna se hur lörutsättningarnu för en uppgörelse ter sig. Dä är det dugs ull börja diskutera hur prissloppel skall fungera och hur prisregleringen skall fungera i framtiden. Men där är vi inle ännu.

Jug anser nog forUurandc, om man talur om förctugcns lungsiktiga plunering, all det för de flesta företag borde vuru del sundaste ult de utgick frän ull priserna pä de vuror de skull sälju kommer ull vuru ulsultu

för en press, dvs. utt de inte hur det sä lätt att höja sina pri.ser. och det alldeles oberoende av om prisstopp råder eller inte. Alt säga till företagen utt de skall pluneru för en frumtidu inflationskonjunktur tycker jug är absolut fcluktigl - om det är det herrurna är ute efter tyckerjag ni skall ta och revidera er förkunnelse inför del svenska näringslivet.

Slutligen vill jag till herr Wennerfors säga all han inte skall tro alla rykten han hör om vad som kommer att hända efter den 1 oktober. Nägra planer av det slag han nämnde finns inle.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ang. uppmjukning av prisstoppet för importerade varor

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Herr lalman! Del är ett pur besked vi nu hur fått som är otillfredsställande.

När det försl gäller annonseringen av de ändrade prisbestämmelserna, sä säger stutsrädet Feldl att del var ju bara en mindre del som undantogs uv de varuslag som före februari hade varit under prisstopp. Men ändringen i februari minskade i själva verket med 30 procent omfattningen av det untul varor i konsumentprisindex som vur prissloppade.

Ändringen i februari medförde alllsä en minskning med 30 procent. Del gällde i huvudsak kemisk-lekniska artiklar men också en hel del annal. Det var en väsentlig minskning och därför en väsentlig uppgift att föra ut, nästan en tredjedel, uv konsumentutgiflerna som var under prisslopp undandrogs nu. Där hade verkligen en informaiion behövts.

Sedun är det så med konsumenter och allmänhelen all man glömmer. Alt det annonserades i oktober innebar kunske inle ult man helt och hället visste hur det vur i februari, och därför är del bra med påminnelser om sådunu här saker. Det hude inte behövts någon slor informutionsinsats - annonser som de mun hade i oklober hade dugt su väl. I själva den bilaga till kungörelsen som finns är del fråga om försl en halv sida i A5-foriiiul och sedan en och en hulv sida lill. Det hade lätt fått pluls i unnonser av den storlek som mun hade i oktober.

Men det vur kunske su ull i oktober ville man skryta kortsiktigt med att nu infördes pri.sstopp - i februari ville man inte skylla sä rejält med att nu begränsade mun detta prisstopps omfattning. Hur som helst är detta en informationsfråga som vi i andra sammanhang skall äterkomma till.

När det sedun gäller längsiktsperspektivet. herr tulman, blir man litet orolig. Det var en viss oklarhet i vud herr Feldt sude. Han kun inte nu överblicka hur avtalen utfaller och därför är del i dag meningslöst all lungl i förväg unge när prisstoppet kun avvecklus. Ungefär så löd det försiu uttulundet.

Men sedun sade herr Feldt: Vi fär också se hur förutsällningurnu för en uppgörelse ler sig. Vad innebär det? Innebär deilu senare ultalunde ult vi kun vänta etl besked i uvtulsrörelsens slutskede, eller gäller det första uttulundet?

Gäller i stället det försia uttalandet, sä vill jug betona ull lielu min kritik kvurslär: De uvtulsslutunde purlernu hur inle nugon vägledning för det tvä- eller treårsavtal, som del troligen blir, när del gäller prispoliliken lor slörre delen uv denna avtalsperiod.

Min frägu älerstär. Den ur inle su häri formulerud som herr

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ang. visst stöd till turistnäringen och vinteridrottsorganisationer

Wennerfors' fräga hur regeringen länker göra efler den 1 oklober. Jag tror alt det just i dag vore olämpligl att pressa regeringen pä den punkten. Min fiäga lyder i stället: Vet regeringen själv något om den ungefärliga tidpunkten för när prisstoppet kommer att avvecklas?

Nägon längre lidsperiod kan del ju inle varu fråga om. Fram lill oktober kommer vi all ha ett prisslopp. Del har då varat i ungefär elt år. 1 den socialdemokraliska valhandboken 1966 konstateras att en priskontroll är "dyrbar och krånglig alt administrera. Den kan minska konkurrensen och snedvrida varuförsörjningen. Mänga affärsmän uppfattar också ett kontrollerat pris som ett lägsta pris. En priskontroll ger heller ingen garanti för indirekta höjningar genom sämre kvalitet."

Nej, en bättre allmän ekonomisk politik är vad som främst hade behövts. Men den frägan skall vi inte diskutera i dag.

Herr WENNERFORS (m):

Herr talman! Vi hur alllsä enligt handelsministern del förlängda prissloppel för all inte störa de pågående avtulsförhundlingarna. Dä vill jag ställa den frågan till handelsministern: Om parterna inte vill ta ställning lill lönebuden därför all de inle vet någonting om prisutvecklingen i höst, hur blir det dä? Vad svarar handelsministern pä det?

Slutligen vill jag ändock tacka för det besked som lämnades i anledning av vissa rykten. Nu har vi i alla fall fåll beskedet all handelsministern inle överväger att införa något nytt slag av prisregleringssystem efter den 1 oktober.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 3 Ang. visst stöd till turistnäringen och vinteridrottsorganisationer

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för all i elt sammanhang besvara dels herr Norrbys i Gunnarskog (c) den 19 januari framslällda interpellation, nr 23, lill herr jordbruksminislern, dels ock herr Ekinges (fp) den 3 mars framslällda interpellalion. nr 68, till herr inrikesministern, och anförde:

Herr talman! Herr Norrby i Gunnarskog har frågat chefen för jordbruksdepariemeniel om han vill vidlaga åigärder som gör del möjligl för luristnäringen och vinleridrollsorgani.salionerna all klara av de ekonomiska problem som blir följden av snöbrislen under vinterns försia del.

Herr Ekinge har frågat chefen för inrikesdepartemenlel om han vil! vidlaga ätgärder för all underlälla för de turistanläggningar som råkat i ekonomiska svårigheler genom kreditrestriklionerna och genom de förluster som orsakats av den ogynnsamma väderlekssituationen i början av säsongen samt konflikter pä arbetsmarknaden, och vilka ätgärder som i sä fall kan ifrågakomm_u.

Inlerpellalionernu har överlämnats till mig för besvarande.

Turistnäringen i vinlersportomrädena befinner sig i ett läge som kännetecknas av vissa finansieringssvårigheler och en inle särskill god

lönsamhet. Snöbristen och konflikten på arbetsmarknaden som inlräffade under första delen av vintersportsäsongen har ulan tvivel ökat svårigheierna.

.åtgärder har vidtagits för att lindra de akuta problemen. Kommerskollegium har vidtagil åtgärder för all ansökningar om anstånd med amorteringar pä garanlilän skall behandlas särskilt snabbi. Arbelsmarknadsslyrelsen har slräckl ul sina medgivanden belräffande ränlor och amorteringar på lokaliseringslän så längl gällande beslämmelser tillåter. Överläggningar i hithörande frågor förekommer mellan Turisthotellens riksförbund och kommerskollegium, arbelsmarknadsslyrelsen, Svenska bankföreningen och Svenska sparbanksföreningen.

De svårigheler som turistnäringen upplevt denna vinter torde emellertid ha sin egentliga orsak i dess mera längsikliga problem. Jag vill därför erinra om att utredning pågår rörande bl. a. den framtida utformningen av siödet till turistanläggningar i allmänhet och lill vinlersportomrädena i synnerhei.

Del finns ocksä skäl alt erinra om att en speciell kampanj startade i fjol för all svenskarna skall ulnyltja det egna landels luristresurser bällre. De av inierpellanierna berörda anläggningarna Iorde dra slor nytta av denna kampanj, eftersom de nästan uteslutande är beroende av den svenska marknaden. I årets statsverksproposilion förordar jag all kampanjen skall omfatta tre år. Den sammanlagda slalliga insalsen blir 1,4 miljoner kronor. Jag hoppas all lurislnäringens förelag och organisationer kraftfullt samverkar i kampanjen som bedrivs av Turisttrafikförbundet. Jag Iror alt de berörda förelagens framtid i hög grad är beroende av all deras riänster marknadsförs pä ett bältre sätt än hilUlls.

Som herr Norrby påpekar kan ocksä vissa idrollsorganisalioner ha blivit ekonomiskl lidande av den för vintersporten ogynnsamma väderleken under de försia vintermånaderna. Om särskilda stödåtgärder behövs, är della en fråga för idrollsrörelsens egna riksidroltsorganisalioner. Dessa disponerar över de medel som slalen släUer tUl förfogande för slöd lill idrotten.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Äng. visst stöd tUl turistnäringen och vinteridrottsorganisationer

Herr NORRBY i Gunnarskog (c);

Herr lalman! Jag ber alt fä tacka statsrådet Feldt för svaret pä min fräga. Frågan framställdes redan den 19 januari, och del borde ha fallit mycket snö sedan dess som kunde ha haft gynnsam inverkan pä de problem som jag i min fräga berört. Nu, i slulel av mars månad, kan konstateras att det i slora delar av landet inte blev någon vinter 1971, och jag har i form av tidningsurklipp många bevis för hur prekär situationen är för mänga anläggningar. Nägra exempel: Minus 10 000 kronor i Finnfallet, Värmullsäsen har förlorat 45 000 kronor. Skidliftar Ulan snö - Kalaslrofläge i Dala-fjällen, Turislnäringen, med en årlig omsättning pä 300 miljoner, har del svårl med räntorna, osv. Till detta kom sedan konflikten på arbeismarknaden som ytterligare förvärrade situationen. De här problemen har förulom i min interpellalion ocksä uppmärksammals av herr Ekinge samt i en motion, nr 1135, lill ärels riksdag.

Jag tycker att staisrådets svar vad gäller slöd lill lurislanläggningar är

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ang. visst stöd tUl turistnäringen och vinteridrottsorganisationer

positivt och ger besked om att statsrådet Feldt uppmärksammat föreliggande problem, sett bäde ur kort- och mera långsikiigi perspekliv. Jag noterar detta med tillfredsställelse och uttrycker förhoppningen alt vidtagna och planerade ätgärder skall visa sig tillräckliga för att lösa problemen för den här kategorin.

Om jag alltså är nöjd med del svar som jag fäll med anledning av min frågas första del, är jug inle fulll nöjd med svarel pä min fräga angående stöd till vintersportorganisationernu. Jag tänker i första hand pä Svenska skidförbundet, som jag mera ingående är informerad om. Skidförbundels verksamhel har i vinter drabbats av nägol som väl kan betecknas som en ekonomisk kalaslrof med tusentals inställda tävlingar, flyttning av svenska mästerskapen, uteblivna inkomster frän osälda skidmärken, fördyrade kostnader för träningsläger, osv. Detla har medfört all Skidförbundet under den gångna säsongen beräknal föriuslerna lill c:a 170 000 kronor. Nu säger stutsrädet att medel fär sökas hos idrottsrörelsens egna riksorganisationer, vilka har att fördela de medel som staten ställer till förfogande. Men det är väl tyvärr sä, all de medel som finns redan är reserverade för andra ändamål, och om de las i anspråk för att läcka uppkomnu förluster orsakar detta en brist på annal häll. Vad som är allvarligt är ocksä det förhällandet att de för Skidförbundet uteblivna pengarna bl. a. skulle användas för förberedelser inför OS i Japan 1972. Jag vill därför fråga om slalsrådel kan ge någol besked om huruvida ytterligare statsmedel kun tillföras riksorganisationerna.

Herr EKINGE (fp):

Herr lalman! Även jag ber att få lucka handelsministern för svaret på min interpellalion, och jag kan dessulom tacka för all jug fick ell så snubbt svur till skillnud frän föregående tulare.

Det är tucknämligt med den förståelse för de här uppkomnu problemen som handelsministerns svar visar. Jag hoppas att de överläggningar som är i gäng mellan branschens förelrädare och förelrädare för olika myndigheter och bankinrättningar skull leda fram till sådana resultat att turistnäringen verkligen kan repa sig efter de oförskyllda svårigheter den råkat i. Denna förhoppning knyter jag självfallet ocksä till regeringens positiva inställning till behovet uv extra siödålgärder.

Handelsministern säger vidare i sitt .svar att de svårigheter som turistnäringen upplevt den här vinlern torde hu sin egentliga orsak i dess mera långsiktiga problem. Ja, det är naturligtvis alldeles riktigt. Men att buru hänvi.su till den sittande turistutredningen och till den av Svenska turisttrafikförbundet igängsalta Sverige Nu-kampanjen är nalurliglvis inle sä bra.

Hur ser den svenska turistnäringen ul i dag? Organisatoriskt är den splittrad på mänga små och större organisationer som sinsemellan inte har några sammanhällande länkar. .Anläggningarna är spridda pä, i de flesta full, relativt smä anläggningar över helu lundei, tydligen ulun nägon slörre möjlighet att få lill sländ lillräckligl stora och kruftigu enheter. Murknadsföringen är splitlrad, och bokningen, som är grunden för en effekliv försäljning, är splitlrad och spridd över hela landet. Värl transportväsende är i storl sell inle heller anpassal för ult främja

turislulvecklingen.

Del här är ell slort verksamhetsfält, som kan bearbetas utan att man först avvaklar ytterligare utredningar. Vi hade ju en turistutredning 1964, och denna avsatte, enligt vad som är mig bekant, inte ett enda praktiskt resultat.

Jug hoppus att handelsministern konimer utt lägga in ull sin kraft för att främja den här icke betydelselösa delen av vårt näringsliv.

Sä ell par saker lill. Handelsministern förordar att Turisttrafikförbundets Sverige Nu-kampanj skall fortsätta i tre är. dvs. 1970, 1971 och 197 2. Men hur skall det bli möjligt samtidigt som sluten minskar sitt anslag till dennu verksamhet? Den statliga satsningen är. som handelsministern nämner. 1,4 miljoner kronor. Den avser ju helu treårsperioden. Man flck 600 000 kronor för är 1970, 400 000 kronor för 1971 och nu föreslås för 1972 oförändrat 400 000 kronor. Allu koslnader stiger ju som bekant är frän är; det är buru unsluget som är oförändral och därmed i realiteten mindre än föregående är.

Handelsministern säger i årets statsverksproposilion att hun förulsätter utt turistnäringen tar en ökunde andel av kampanjens finansiering. Men samiidigi konstaterar vi nu att en betydande del uv turistnäringen har finunsieringssvärigheter och en icke särskilt god lönsamhet. Det gär inte riktigt bra ihop.

Men jag skall inte fortsätta pä detta teiiiu. Pä dagens föredragningslista för kanimaren slär bl. a. behandlingen av unslaget till Svenska luristtraflk-förbundel. och jag fär dä kanske anledning uti ytterligare utveckla denna del av min tulan.

Till slut nägra ord med unledning uv det av herr Norrby i Gunnarskog aktualiserade problemet som en följd av snöbristen under vinterns första del. Massmedia, och dä inte minst Sveriges Radio/TV, ägnade stor uppmärksamhet ät snöbristen. När sedan förhållandena ändrades i slutet av januari och början av februari borde man väl ha varit lika angelägen att informera om möjligheterna lill vinlersporl pä olika orter. Su syns dock inte ha skett. Mängu människor har därför avstått från även möjliga resor till vintersportunläggningurna i tron att det icke fanns nugon snö. En möjlighet utt ändra på dettu och medverka till en objektiv information om oliku förulsättningur för fritidskonsumtion ur väderlekssynpunkt vore ult väderlekstjänstens rapporter kompletterades med uppgifter om snötillgäng, snöns äkburhet, temperatur, sol-och siktförhällunden elc. på aktuella vinlersportorter under vinterhalvåret. Det skulle vuru intressant all fä veta om stutsrädet ur beredd att medverku till en undersökning uv möjlighelerna utt i t. ex. radio och framför allt TV. som ju är ett bru medium i dettu sammunhung, ge sådan informution.

Det hur oftu pupekals - med rällu - utt turistnäringen i Sverige pä nägol sätt niuste ges möjlighet att stärka sin konkurrenskraft gentemot utlandet. Frågan har givetvis fält förnyad akluulitet i och med alt bylesbulansen försuniruts. Inle minst med tanke på det kraftiga statliga slöd som turislnäringen erhåller i undra länder är det rimligt uti svenska slaten, ulun utt invänta turistuiredningen, utnyttjar allu möjligheter att förhättru de ullmunnu hetingelsernu för den inhemsku turistnäringen.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ang. visst stöd tdl turistnäringen och vinteridrottsorganisationer

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Vissa anslag inom handelsdepartementets verksamhetsområde

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Jag vill svara herr Norrby i Gunnarskog att om frägan kommer upp om en extra medelslUldelning Ull idroitsorganisalionerna, lovar jag att allvarligt och noggrant pröva den frågan under förutsättning all medel finns för all slällas till förfogande.

Herr NORRBY i Gunnarskog (c):

Herr lalman! Jag vill lacka statsrådet för denna mycket positiva inställning till min fräga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj :ls propositioner nr 46, 56 och 71 till finansulskollel, nr 75 enligl följande:

BUaga	1
Bilaga	2
Bilaga	3
Bilaga	4
Bilaga	5
Bilaga	6
Bilaga	7
BUaga	8

Jusiiliedepariementet till juslitieulskoltet Försvarsdepartementet lill försvarsutskottet Socialdepartementet till socialutskottet Kommunikationsdeparlemeniet till trafikutskoitet Finansdepartementet till finansutskottet Utbildningsdepartemenlet lill utbildningsutskoltet Jordbruksdepartementet tUl jordbruksutskottet Handelsdepartementet

P. A 5 Kommiltér m. m. till näringsulskottet Kapilalbudgelen IX Diverse kapilalfonder

Bilaga Bilaga Bilaga

10 11

P. 6 Förrådsanläggningar m. m. lill försvarsutskollet Inrikesdepartementet lill inrikesutskottel Industridepariemeniei till näringsuiskoltel Avskrivning av nya kapitalinvesteringar till finansulskollel, samt

nr 79 Ull trafikulskotlel.

§ 5 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1238 och 1239 lUI skatteulskoltel, nr 1 240 till kulturuiskoitei saml nr 1241 Ull civilulskottet.

§ 6 Föredrogs och bifölls inlerpeUalionsfrainslällningarna nr 92 och 93.

§ 7 Vissa anslag inom handelsdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs näringsutskotlels belänkande nr 3 i anledning av Kungl. Maj:ts framslällningar i statsverksproposilionen om vissa anslag för budgetåret 1971672 inom handelsdepartementets verksamhelsområde

jämle motioner.

Punkterna 1-5

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemsiälli.

Punkten 6

Främjande av utrikeshandeln m. m.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Främjande av utrikeshandeln m. m.

Kungl. Muj:l hade (punklen B 3, s. 19-24) föreslagii riksdagen all

1. godkänna vad chefen för handelsdeparlemenlel anförl om dispositionen av medel frän anslaget Främjande av utrikeshandeln m. m. för alt läcka koslnader för inredning av Sverigehuset,

2. till Främjande av utrikeshandeln m.m. för budgetaret 1971/72 anvisa ett reservalionsanslag av 8 017 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971 :102 av herrar Hedlund och Helén, vari hemslällls all riksdagen skulle lill Främjande av uUikeshandeln m. m. för budgelärei 1971/72 anvisa ett med I 063 000 kronor förhöjt reservationsanslag om 9 070 000 kronor, varav 6 243 000 kronor skulle ges till kollegiet för Sverige-information i utlandet för kommersiell information i enlighet med vad som anförts i motionen,

dels motionen 197 I :2 17 av herr Sjönell m. fl.,

dels molionen I 97 1:275 av herr Bohman m. fl.,

dels motionen 1971:1060 av herr Andersson i Örebro m, fl., vari hemställts alt riksdagen till Främjande av utrikeshandeln m. m. utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit skulle anvisa 50 000 kronor lill exportrådet för den mindre industrin för uppsökande och informerande verksamhel.

dels motionen 197 1 :1 061 av herr Andersson i Örebro m. fl.

Ulskoltet hemställde

1. att riksdagen godkände vad i proposiiionen anförls om dispositionen av medel frän unslaget Främjande av utrikeshandeln m. m. för all täcka kostnader för inredning uv Sverigehuset,

2. all riksdagen med bifall lill Kungl. Muj:ls förslag och med avslag pä molionerna 1971:102 och 1971:1060 till Främjande av utrikeshandeln m.m. för budgetaret 1971/72 anvisade ett reservationsanslag av 8 017 000 kronor,

3. all riksdagen skulle avslä motionen 1971:217 angående handelskamrarna i New York och Dusseldorf,

4. att riksdagen skulle avslä motionen 1971:275 om slöd för försäljning av svenskt konsthantverk,

5. att riksdagen skulle avslä motionen 1971:1061 om inrättande av ytterligare en tjänst vid exportrådet för den mindre industrin.

Reservation hade avgivits

I. sävitt gällde kollegiet för Sverige-information i utlandet av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Holmberg (m), Sjönell (c) och Rydén (fp), som anseit att utskottet

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Främjande av utrikeshandeln m. in.

under 2 borl hemställu,

all riksdugen i unledning av Kungl. Maj:ls förslug och motionen 1971:1060 samt med bifull lill motionen 1971:102 till Främjande uv utrikeshandeln för budgetåret 1971/72 anvisade ett reservutionsanslug uv 9 080 000 kronor.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Den svenska handelsbulunsen har under det gångna ärel varit föremål för stor uppmärksamhet och debatt. Orsaken är ju att finna i det för oss ogynnsamma utfallet i vur baluns under 1970. som hur visut etl underskott pä 1 370 miljoner kronor.

Även om dettu naturligtvis är ett besvärande problem, bör mun betänka utt tidsmässiga fluktuationer hur medverkut lill dennu negativa utveckling. Men del är ulldeles klart att vär exportvolym under 1970 inte hur kunnul hällu samma ökningstakt som importen. Eftersom en slor del av vär produktion i sä hög grud är inriktud pu utlundsmurknuden. bör våru förelags exportansträngningar ges största möjliga stöd.

Av hundelsdepartementets skrift Sveriges utrikeshandel under 1960-tulet frumgur all exporlerade varors och tjänslers andel i brullonalionalproduklen uppgick till 34 procent. Utlandsmarknaden är alllsä i högsia grad viktig för sys.selsäliningen här i landel, om vi betänker all ungefär var fjärde svensk arbetar i företag som är sysselsultu inom exportnäringen.

Läser man årets finansplun finner mun utt det går som en röd tråd igenom den att vi mäste exporlera bort den besvärande brist som vi hur i vår bytesbulans. Det är, kan mun sägu, hela finansplanens huvudtemu. Finnnsministern har ocksä där föreslagit ett tioprocentigt avdrug lör investeringur i maskiner och inventarier just för att stärka våra exporl-möjligheler. Jug skull, herr talmun, citera vad finunsministern unför pä denna punkt:

"När det gäller att ta slällning till frågan efler vilka vägur vi kun avhjälpa det nuvurande underskottet i bytesbulunsen sumt möta de ökunde valutakruven som hunger samman med tillväxten uv u-lundsbistän-det vill jag erinra om den utveckling som varu- och tjänstebalanserna undergått. Sedun lång tid har för vårt varuutbyte med andru länder registrerats ett visst underskott. Detla hur dock balunseruts uv ett överskott på tjänsteområdet - nettot av sjöfart, turism, licenser etc. Sedun slutet uv 1950-tulet hur emellertid en fortgående reducering av det positiva tjänslencttol ägt rum till följd uv bl. a. den ökande turismen. Möjligheterna att vända utvecklingen pä tjänsteomrudet bedömer jug inte vuru sloru, ulun jag anser det vara realisliskt att utgå frun att ett negativt saldo du kommer ull gällu för dennu del uv bytesbulunsen. Det blir därför pa vamsidan som vi mäste ästudkomma den nödvändiga förbättringen. Det tidigare underskottet i hundelsbalunson mäste sälundu vändus till etl kraftigt överskott. En sädun omsvängning kräver dels älerhällsamhel i frägu om den efterfrågan som inriktur sig mot importen, dels ull resursernu inriktas för ult öka exporten och att en fortsatt snabb utbyggnad uv den utlandskonkurrerunde hemmaindustrin kommer till stånd.""

Det frumgär ulltsä klart av finansplanen att vi bör öka vär salsning pä ullandsmurknuden, på våra exporlanslrängningar. I molionen 102 av herrar Hedlund och Helén tas dessa spörsmål upp. Motionärerna hemställer alt anslaget Ull främjande av utrikeshandeln m. m. förhöjs med 1 063 000 kronor för budgelärei 1971/72 ulöver vad departementschefen här föreslagit. De olika synpunkter som förls fram i molionen om främjande uv utrikeshandeln, bl. a. all öka stödel lill småindustrins exporlbyrå, anser vi angelägna. Det är alldeles klarl all vi har goda möjligheler all öka exportandelen inom industrin. Framför alll gäller det den mindre och medelstora industrin, som har oulnylljade resurser, men här möter problemen de mindre företagen pä elt hell annal säll än de slörre. Del belyder myckel för de mindre indusiriförelagen all exporlrå-det har resurser all hjälpa dem ul pä utlandsmarknaden.

När man läser utskottels belänkande finner man all utskotlsmajorilelen, när den avvisur yrkandei i molionen 102, anför all medelsanvisningen under delta anslag till kommersiell information i ullandel sedan 1965 ökat med 2 miljoner kronor. Jag tycker personligen all det är en myckel blygsam summa med tanke på att vär loiala export ligger på 35 083 miljoner kronor. Del är en verkligl blygsam ökning, om man belänker all den mindre förelagsamheten slår för ca 20 procent av denna export.

Vi har i reservaiionen I, som är fogad lill punklen 6, påtalat dessa förhållanden. Vi anser all exporlrådel bör få en uppräkning. Och vad vill vi dä specielli ha hos exporlrådel?

Jo, vi kräver i molionen 1060 all exporlrådel skall fä en ijänsl för uppsökande verksamhel hos den mindre företagsamhelen här i landel för all hjälpa den i dess anslrängningar utt få ul sina varor pä världsmarknaden. Dettu är angeläget. Som jag lidigare sade gäller del 50 000 kronor. Med sin nuvarande personalorganisation har exportrådet inga möjligheter alt i den omfattning som vi reservanter ansett vara nödvändig gä ut och besöka företagen i oliku delur av landel. 1 nuvarande läge kan exporlrådel inle ge behövlig service.

Denna uppsökande och informerande verksamhel lar pä grund av arbetets individuella art helt naturligt stora delar av exportrådels resurser i anspråk. Under förra årel tog den 60 dagar. Arbetet bestar i att mun lar kontakt med företag, företagarföreningar, banker och andra serviceorganisationer. Jag har personligen de bäsla erfarenheter av sådana här besök. Vi har huft sädana i mitl heinlän, och de har resulterat i goda exporiframgängar. Del är därför beklagligt utt ulskotlsmujorileten inle hur försläelse för de synpunkter som frumföres i motionen 1060. Det gäller en blygsam summa pä 50 000 kronor, som skulle möjliggöra att företag pä längre avstånd frän Slockholm oftare skulle fä besök än vad som nu är fullet.

Herr talman! Med det anförda ber jag all fä yrku bifall till reservationen I, som är knuten lill punkten 6 i näringsulskollels betänkande nr 3.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Främjande av utrikeshandeln m. m.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! Som herr Andersson i Örebro redogjort för är grunden för reservutionen under dennu punkt en gemensam moiion uv purtiledur-

Nr 52

na Hedlund och Helén. Vad herr Andersson här har anfört vill jag
instämma i till alla delar.
Fredagen den När man vill stödja och främja vår utrikeshandel och förbättra den

26 mars 1971 kommersiella informationen i utlandet, niåste mun säsom herr Andersson

Främiande av Ut- här har understrukit beakta att ett starkt motiv för delta är det rikeshandeln nt. m. underskön i handelsbalansen som vi forlfarande dras med. Vi får väl räkna med all del blir elt av de stora problemen under första delen uv 1970-talel, ty även om man lyckas genom ökad export av industriprodukter nägol sä när förbättra balansen, vel vi all turismen - som behandlas under en annan punkt i della utskottsbetänkande - utvecklas sä all det säkerligen blir oerhört svårt att sloppa den utslrömning av pengar som där sker. Här har vi också all la hänsyn Ull u-hjälpen och de här i landel arbelande inflytlade ullänningarnu, som skickar hem pengar. Det finns många vägar på vilka pengar strömmar ul ur landet på etl sätt som är myckel svärl ull förhindra. Därför mäsle vi nalurliglvis se till att förbättra balansen pä de områden där det finns möjligheter.

Del är angivel i molionen all de varor och tjänster som avsätts utanför värl egei land utgör en så stor del som en femtedel av den svenska bruttonationalprodukten. Även om vi på ell eller annat säll kommer all samarbela med EEC eller andra handelsblock, kommer likväl möjlighelerna all placera våra induslriprodukler i ullandel all öka i framliden, om vår ackvisition sker på elt rikligt sätt. Det kan naturligtvis diskuteras hur man skall stimulera intresset och öka möjlighelerna för försäljning av industriprodukter i andra länder. Det kan ske på mångahanda sätt. De stora företagen är väl beredda att själva ta den huvudsakliga delen av det kommersiella arbetet för alt placera sina produkter. Däremot har de mindre företagen - även om de har gemensamma organisationer — svårt alt ulan sialligl slöd fä ul en 100-procenlig insals i konkurrensen med andra länder.

I motionen har angivits att det är först och främst de små och medelstora förelagens produktion som man med en aktiv kommersiell politik i utlandet avser alt främja. Denna marknadsföring kräver en skärpi uppmärksamhet med hänsyn Ull den pågående ulvecklingen mol allt hårdare konkurrens. Jag kan nämna konkurrensen frän Japan som exempel, men den förekommer också frän mänga andra håll.

Man kan inte begära att de mindre och medelstora företagen, den mindre och medelstora industrin, skall kunna i initialskedet slä sig fram pä nya marknader i en härd konkurrens ulan all ha vårl land bakom sig med ell krafUgl slöd. Om en priorilering av detla slöd över huvud laget mäsle göras bör priorilering ske lill förmän för de mindre företagen.

Beträffande molionen av herr Sjönell m. fl. angående Udpunklen för en evenluell avveckling av handelskamrarna i New York och Dusseldorf synes exporlfrämjandeulredningen efler de lUläggsdirekliv som dennu erhöll den 14 januari 1971 kunna UllfredssläUa vad molionärerna önskar. Vi har pä den punklen inte nägon avvikande mening mot vad ulskoltet sagt.

Herr talman! Med dessa ord ber jag all få yrka bifall lill reservaiionen vid punkten 6. 90

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Jag skall inle upprepa vad herrar Andersson i Örebro och Börjesson i Glömminge sagl - jug instämmer i deras synpunkler. Jag vill bura tala om varför moderatu samlingspartiet gäll med på denna reservation.

Det kan synas förvänande ull mun vill försvaga budgeten med I miljon kronor, men bakgrunden är att vi anser ull den föreslagna åtgärden i högsta grad innebär ett skapande uv bättre produktionsbetingelser för det enskilda näringslivet, i synnerhei dä den mindre industrin. Pengarna kommer alllsä tillbaka ganska snabbt. Detta är den riktiga formen för elt exportstöd lill de mindre förelagen.

Ifrän Sverige-informutions sida har man begärt 2,6 miljoner kronor. Ökas delta bidrug med 1 miljon kronor, är denna instans väl förberedd att ta hund om denna miljon för alt skupa dettu stöd för den enskilda, mindre induslrin.

Jag ber, herr talman, med detla att få yrka bifall lill reservationen 1 vid punklen 6.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Främjande av utrikeshandeln in. m.

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Lät mig först säga, efler den diskussion som förls här, utt i princip råder det inga slörre motsättningar inom utskollel. Jag är den försle alt betyga värdet av exporlfrämjande åigärder, belydelsen av vär ulrikeshandel och alla de saker som har framhållits här. Striden gäller väsentligt mindre ting.

All man också frän regeringens sida är inlresserad för exporlfrämjande åtgärder visar inte minst alla poster som finns i det här betänkandet. Det är ju inte bara en post för Sverige-information i utlandet som är aktuell i dettu sammanhang. Den här punkten upplär ju anslag på 8 miljoner kronor. Vi har dessulom i. ex. anslag till handelssekreterare pä ungefär 8 miljoner kronor, en ökning med över 2 miljoner, och många andra poster.

Själva grundinställningen är vi ulltsä överens om. All mun är intresserud för utt förbätlru bylesbulansen oeh all man därvid åberopar finansminislern som den .sakkunnige och den som man vill siödja är ju mycket glädjande. De\ verkar ungefär som om del är oppositionen som fär stödja finansministern mot unioppen från socialdemokratin. Jug tror den historieskrivningen är en smula falsk.

Jag länker inte hålla nägol längre unförunde i detta sammanhang. Lut mig bara konslutera att det är fräga om nyansskillnader här. Man säger sig ömma för vissu anslag, som majoriteten inle vill gä med pä. Det gäller nu anslaget lill kollegiet för Sverige-information, där man i propositionen i storl selt behåller samma belopp som förul. Anslagel har dock, som redun påpekats här, ökats med 2 miljoner kronor sedan I 965.

När del sedan gäller exportrådet för den mindre industrin sä föreslår Kungl. Maj:t en ökning av detta anslag med 250 000 kronor. Reservanterna begär 313 000. Den av Kungl. Maj:l föreslagna ökningen anser vi vara riklig.

Vidare vill man ha en ny Ijänsl vid exporlrådel för den mindre induslrin för främjande av försäljningen av licenser och teknisk know how. Del är fråga om all inrälia en riänsl för budgelärei 1972/73.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Främjande av utrikeshandeln m. m.

Ulskottet finner det uteslutet att vi här i dag skulle ta slällning lill ulgifler i den budgelen. Del är förklaringen till all vi inom utskollel i slort sett funnii oss böra lillslyrka proposilionens förslag.

Frågan här gäller som sagt om vi skall anslå 1 miljon kronor mer eller mindre. Den här miljonen kan nog ha sin belydelse. Del är väl inle heller det som här är del avgörande, även om jag inle har den där tveklösa överlron pä all om vi satsar I miljon nu så får vi en uldelning på mänga miljoner nästa månad. Sä enkell är del inle. Den här miljonen kan man, om man har den. möjligen placera jusl hos kollegiel för Sverige-informa-tion. Men jag vUl fråga herrar reservanler: Är ni hell överlygade om all om vi kan plocka fram 1 miljon Ull ulöver vad budgelen upplär sä är denna post absolul den angelägnaste som vi kan hitta i hela budgelen? Del är den avvägningen som måsle göras. Det finns mänga andra poster i budgelen som skulle behöva förslärkas med 1 miljon. Nu har vi elt stramt ekonomiskl läge, och jag är för min del inte beredd all sägu all den miljonen skall satsas just här. Därför finner jag att Kungl. Maj:ts förslug är rätt väl avvägt. Vi får finna oss i den budgelpoliliska silualionen på alla områden och inle var för sig säga all jusl del här är vikligl. Nägon annan säger all just vad han förordar är vikligl.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill ulskollels förslag.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Herr Svanberg frågar om vi är beredda alt säga all del här är den viktigaste poslen i hela budgeten. Del är självklart svårl att ge ett entydigt svar på det. Det är alldeles uppenbarl all med utgångspunkt i bl. a. vad finansministern sagt i finansplanen, när han medger del 10-procenliga avdraget för investeringar, sä mäsle del ocksä paras med ett ökat slöd till exporten. Meningen är ju all den ökade produktionsvolymen skall ges möjligheter att kanaliseras på utlandsmarknaden.

Denna självklara regel har ju varje företag och affär. Om man satsar pä en ökning av sin produktion, mäste man självfallet också salsa pä en ökning av sin försäljning. Man kan inle sä all säga läla skyltfönstret i en affär slå tomt när man har lokalen full av varor, och samma princip måste självfallet gälla vär handel.

Vidare säger herr Svanberg all vi från opposilionens sida slöltar upp flnansminisler Sträng. Ja, del tycker jag all det finns anledning att göra i vissa sammanhang, framför alll när del gäller all bevilja induslrin della invesleringsavdrag, som bör paras med en uppslöllning av våra exporlan-strängningar. De mindre och medelstora förelagen har del besvärligt, och det är via dem, som jag tidigare sade, vi bl. a. har möjligheter all la fram en ökad volym av varor.

Del är räll iniressani att läsa en trebetygsuppsats som elever vid handelshögskolan i Göteborg har gjort. Det gäller del initiativ som exportrådet tagit när det gäller säljresor. Den undersökningen visar all de allra flesta företag, som hade varit med pä sädana säljresor, kunde visa upp mycket goda resultat och att alla var nöjda i detla avseende.

Del anslagsbelopp som vi begär, drygt 1 miljon kronor ulöver departementschefens förslag, är ju i den totala budgelen en myckel blygsam summa. Finansminislern anser nog all del i della avseende kan

belraklas som felräkningspengar. I den loiala budgeten belyder ju irols alll inle I miljon kronor så myckel, och del är olvivelakligl så all exporlanslrängningar ger resullal även pä kort sikl.

Herr SVANBERG (s):

Herr lalman! 1 sak framförde herr Andersson i Örebro inget nyll, och jag skall därför inte polemisera utom pä en enda punkt, nämligen där han återigen lalar om alt han slöltar upp finansminister Sträng och all denne behöver hjälp. Jag är helt övertygad om att finansminister Sträng hade kunnai göra sin mening gällande i samband med framläggandet av statsverksproposilionen, om han hade ansett att den här miljonen var nödvändig. Herr Anderssons hjälp lill finansminislern i detta sammanhang lycker jag är hell opåkallad. Jag tror att han i delta sammanhang skulle kunna ullrycka sig ungefär sä: Gud bevare mig för mina vänner!

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Främjande av utrikeshandeln m. m.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Ulskollels hemsiällan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Böriesson i Glömminge begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller näringsulskollels hemställan i

belänkandet nr 3 punklen 6 mom. 2 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr I av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösiräkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal:

Nej

143 143

Dä sälundu de uvgivna röslerna vur lika delade, nedlade herr lalmannen i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefler pä herr talmannens anmodan herr Jonsson i Alingsås (fp) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ju.

Kammaren hade ulltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit ulskollels hemställan.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Exportfrämjande åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin

Mom. 3-5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 7 och 8

Kummaren biföll vud utskollel i dessa punkler hemslällt.

Punkten 9

Exportfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin

Kungl. Maj:l hade (punklen B 6, s. 26) föreslagii riksdagen att till Exportfrämjande åtgärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbelande glasinduslrin för budgetåret 1971/72 anvisu ell reservalionsanslag av 4 700 000 kronor.

1 detla summunhang hade behandlats

dels motionen 1971 :2 16 av herr Blomkvist m. fl.,

dels molionen I 97 1 :l 073 av herr Hovhammar, vuri hemstullts

1) utt riksdugen hos Kungl. Maj:t skulle unhälla om förslug till innevarande års riksdag om ylleriigare förstärkningar av stödet till den svenska, manuellt arbelande glasinduslrin innebärande högre bidragsbelopp och en avsevärt mindre restriktiv hållning till unvändandet uv de direkta statsbidragen i syfte all möjliggöra en salsning pä kraftigi ökad export av branschens produkler, saml

2) all riksdagen i awaklan på Kungl. Maj:ls förslag om ytterligare förstärkningar skulle lill Exporlfrämjande åigärder för textil- och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasinduslrin anvisa 6 700 000 kronor, varav 2 500 000 kronor lill exportfrämjande åtgärder för den manuellt arbelande glasindustrin.

Utskottet hemslällde

1. att riksdagen med bifull till Kungl. Muj:ls förslug och med avslug pä molionen 1971:1073. säviit den uvsäg medelsunvisning. till Exportfräm-junde ätgärder för textil- oeh konfeklionsinduslrierna .samt den manuellt arbetande glasinduslrin för budgetaret 1971/72 unvisade ett reservutions-anslaguv4 700 000 kronor.

2. att riksdagen i övrigt skulle avslä molionen 1971:1073 om slöd till glasindustrin,

3. all riksdagen skulle uvslä motionen 1971:216 om stöd till hushållsporslinsinduslrin.

Reservation hude avgivils

2. sävitt gällde glasindustrin av herrar Regnéll (m), Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Rydén (fp) och Hovhammar (m), som anseit att utskollel untler I och 2 bort hemställa,

all riksdagen i anledning av Kungl. Muj:ts förslag och molionen 1971:1073, sävitl den uvsäg medelsanvisning, till l-xportlr;inijuiule ätgärder för textil- och konfektionsinduslriernu sumt den niunuelll

arbetande glasindustrin för budgetåret 1971/72 anvisade elt reservalionsanslag av 5 200 000 kronor,

all riksdagen, i anledning uv motionen 1971:1073 i övrigt, som sin mening gav Kungl. Maj:l lill känna vud reservanlerna anförl om bidragsgivningen Ull glasinduslrin.

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Häromdagen kunde man i en tidskrift, som företräder svenski konslhanlverk och svensk konslinduslri, läsa följande: "Det knakar i det svenska glashuset. Svenski glas - vackert världsberömt flaggskepp för konslinduslrin och snöplog för exporlinduslrin - är holal."" Och man forlsatle: "Lönsamhelen är dälig, löneläget högl, även jämförl med de nordiska grannländerna, rörelsekapital saknas. 1970 lades fyra glasbruk ner och tvä bruk försattes i konkurs. Ytterligare bruk har akuta likvidiletssvårigheler. Hur skall del gä? Håller den svenska glasinduslrin på alt bli en ny tekobransch?'"

Mängu frågar sig: Är dessa påståenden rikliga, hur är lägel egenlligen för branschen? Ja, man kan först slä fast ull den munuella svenska glasindustrin i dag omfattar 34 glasbruk, varav huvudparten, eller 29, är belägna i Småland, även kallat Glasriket, där särskilt i Kronobergs och Kalmar län glasbruken spelar en yllersl viklig roll för sysselsäilningen. För närvarande är cirka 3 500 personer sysselsaiia vid de manuella glasbruken. Om dessa glasbruk, som - del vill jag påpeka myckel starkt - ofta är den enda industrin pä orten, skulle försvinna, kommer detla att medföra att vi i vissa delar av Småland får problem liknande dem vi häri Norrland. Med andra ord: Del kan bli ett nytt stödområde. Därför bör det ligga i bäde glasindustrins och statsmakternas inlresse att undvika en sädan ulveckling.

Glasbruken har svära lider jusl nu. Vi har kunnai konsialera della i pressen, och TV har också hafl åtskilliga reportage om glashanleringen. Bruk efler bruk läggs ner. Tre enheler är nedläggningshotade med en arbetsstyrka pä cirka 300 anslällda. Elt par bruk arbetar jusl nu med reducerad drifl. Vad är orsaken till denna föga lysande situation?

Som ""glasman" skulle jag vilja påpeka att importen av billigt hushällsglas har ökat slarkl under hela 1960-lalet. Förra ärel importerade vi för drygt 37 miljoner kronor, och det kan också vara av inlresse att vela alt vi under samma lid exporlerade för 49 miljoner kronor. Det totala produktionsvärdet 1970 var cirka 125 miljoner. Till följd av värt höga kostnadsläge, där inemot 60 proceni uv produklionskostnadernu ulgöres av personalkostnader, har vi självfallet vissa svårigheter att konkurrera med en del utländska bruk. Härtill komnier en vikande köpkraft hos konsumenterna, vilket särskilt har kommii till uttryck under 1971 pä den svenska marknaden. Här spelar säkert den ökade momsen samt ovissheten pä arbetsmarknaden en stor roll. Ute i detaljistledel klugar man i dag inom vär bransch över en betydligt minskad omsättning under de här månaderna i är.

Inför dessa rält dystra konstateranden tycker kanske nägon att den svenska konstglasindustrin inte försvarar sin position inom det svenska näringslivet. Har denna hantering egentligen någon chans att överleva? Är

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Exportfrämjande åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Exportfrämjande åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna samt den manueUt arbetande glasinduslrin

den någonling all salsa pä? Svarel är ja - den är värd alt sutsu på. Det svenska glaset är nämligen en av våra allra mest uppmärksammade exportvaror. För att inga missförstånd skall uppstå vill jug undersiryka att det inte är exportvärdet i kronor räknat som är mest väsentligt utan den goodwill, det PR-värde, som svenskt glas ger oss i främmande länder.

Läl mig, herr talman, la elt enda exempel för att belysa della. Nyligen förelogs i USA en omröstning som gällde vad genomsnittsamerikanen bäsl kände lill om Sverige. Där segrade del småländska glasel - inle, om nägon lill ävenlyrs irodde del, den svenska synden. Först längre ned kom det svenska stålet, som också är en välkänd svensk exportvara.

Svenski konslglas har sålunda ett mycket gott anseende i utlandet och bidrar verksamt till all vi kan exportera andra varor, kapitalvaror 1. ex., som ger värl land mycket pengar i utländsk vulutu, vilket vi i dag så väl behöver för all klara vär ekonomi.

Läl mig ocksä understryka att vi har stora möjligheler alt väsentligt öka vär glasexporl. Men härtill behövs säväl som i andra branscher stöd -vi har lidigare i dag lalal om svårigheterna för mindre och medelstor industri all över huvud tagel existera och marknadsföra sina produkter. Detta gäller givetvis i högsta grad den manuellu glashanteringen, men om glasexporten skaU kunna ökas fordras, .som jag tidigare vid flera tillfällen framhållit, en injektion i form av exportslimulans för all komma över vad vi brukar kalla Iröskeln lill de verkligt stora marknaderna och dä i försia hand USA. Förra årets riksdag beslutade, som kammarens ledamöter säkert kommer ihäg, att anslä 575 000 kronor i exportstöd. Härav avsattes 75 000 kronor som länegaranti. 150 000 kronor hur reserverats för anställning av en exportkonsulent. Dä älerstär 350 000 kronor i rent exportstöd.

De beslutade höjningarna av ATP, arbetsgivaravgiften, avgifter för sjukförsäkring osv. drabbar naturligtvis glashanteringen häri eftersom den, vilket jag tidigare här päpekal, är en synnerligen löneintensiv bransch. Del är en bransch där vi inte kan använda sä värsl myckel maskiner ulan del är fråga om konslhanlverk, vilkel fordrar mycket arbelskrafl. De 500 000 kronor som branschen har fäll i exportstöd slukas mer än väl av de ökade statliga avgifter på arbetskraften som utgär frän den 1 januuri i ur.

Herr lulmun! Med hänvisning lill vad jag här i korthet har unfört är det ytterst angeläget alt exportstödet för det kommande budgetåret räknas upp sä ult det verkligen kan ge önskad effekt i exporlfrämjunde syfte. Vi har också i motionen päpekal ull vi önskar mindre reslriktivitet när det gäller all unvända direkla statsbidrag i exportakliviteter - del är en önskan från branschen. Det har nämligen i praktiken visut sig svärl ull fä bidragsansökningar beviljade när det gäller vissa investeringar pä marknadsföringssidan. Vi önskar således en slörre frihet för kommerskollegium och de Ijänslemän som där handlägger de här ärendena när del gäller lolalbedömning av aktuella projekt. Vi anser det helt enkelt nödvändigt.

Jag är angelägen all undersiryka att det statliga exportstödet är en marginell insats. Det är nalurliglvis inle av den storleksordningen all det har den stora betydelse som mänga kunske tror. Man lycker alt det är

alltför litet pengar, men jag vägar päslä ult irots att det inle rör sig om så väldigi stora summor har det stor betydelse, även om givelvis glasbranschen själv och dess företag fär salsa merparlen.

Vi har för övrigl - det kan jag väl nämna inför kammaren — kommii i gång med exporlsamarbetet. Just nu arbelar vi inom fyra grupper, som omfattar inle mindre än 14 bruk. De bruken svarar för inemot 80 procent uv den totala produktionen. Eftersom jag själv är engagerad i en sädan grupp kun jug väl ocksä sägu ult vi har nätt relativt goda resultat genom della samarbete, alldeles särskilt i USA.

I gärdagens tidningar stod det en hel del att läsa om en pågående fusion mellan elt par av glasbruken, de allra största för övrigl. Man diskuierar ett sumgäende som kan innefatta fem olika bruk.

Jag tror sammanfattningsvis, herr talmun, alt vi kan vara rält optimistiska för den svenska glasindustrin och dess framtid. En ytterligare höjning med 500 000 kronor ulöver Kungl. Maj:ls förslag skulle dock möjliggöra förstärkta exportukliviteter. Jag tror därför ult del finns unledning ull beaklu vad som framförls i motionen.

Jug ber, herr tulman, all fä yrku bifall till den vid punkten 9 i näringsulskollels belänkande nr 3 fogade reservationen 2.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Exportfrämjande åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin

I detta anförande inslämde herr Nordgren (m).

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr tulman! Den höjning av anslagel lill exporlfrämjande åtgärder för den munuella glasinduslrin, som vi har reserverat oss för under punkten 9 i näringsutskoltets betänkande nr 3, anser vi för närvarande skulle vara till ell mycket stort gagn. Den manuella glasinduslrin är ju -del är väl känt här i landel - i ell myckel beUängl läge.

När jag i Udningspressen säg all amerikanerna eventuellt skulle förvärva Orrefors lyckle jag nog - del får jug deklarera - att det verkade alldeles särskill beklämmande. Nu kan del hända alt detla inte är aktuellt - kunske är det en tidningsanku ~ men i varje fall är det ell tecken pä hurudan situutionen är.

Den här industrigrenen är i någon män säregen. Den är, som herr Hovhammar nämnde, koncentrerad till Kalmar och Kronobergs läns skogsbygder. Den geografiska lokaliseringen beror på all man vid starten av dessa industrier vur i behov av inhemskt bränsle, oeh det tunns ju i obegränsade mängder i de här bygderna i form av ved.

Glasinduslrin hur fuktiskt blivit något uv en tradition. Det skulle verkligen vara beklämmande om den nu i den ullmänna utvecklingen, i en ömtålig situation, skulle komma all raseras i alltför stor utsträckning. Dessu etablerade företag hur ju varit en ryggrad för de kommuner och de orter där de har byggts upp. De har, efter vad vi kan första, hittills varil väl och ambitiöst skötta. Del är bara del all den ekonomiska utvecklingen och ralionaliseringen pä detla område har gätt så fort att man inte orkat lösu de här problemen.

Det har ju ulllid varil en viss ljusning med glasinduslrin. Den är en av de fä industrier som i vär mera rationaUserade tid fortfarande har en utpräglat hantverksbetonad fubrikution. Mun fär väl säga att 1970 ärs

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 51-52

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Exportfrämjande åtgärder för textil-och konfektions-industriema samt den manuellt arbetande glasindustrin

riksdagsbeslut om stöd för den här industrin var utomordentligt bra, och vi fär vara tacksamma för del. Men vi har funnit att detla stöd inte kommer alt räcka, utan del skulle behövas en ökning av anslaget till direkl säljstimulerande åtgärder för produkiionen.

Man blir ganska imponerad när man i ullandel — i Amerika och annorstädes - i de flesta väletablerade varuhus finner avdelningar för svenskt kvaUtelsglas. Vi bör vara rädda om denna goodwill för del svenska glasel sä all den inte spolieras pä världsmarknaden.

Del har ju blivit sä att nylloglaset fält den värsta konkurrensen. Nyttoglasel har i stor utsträckning ersalls av annat malerial, och del är väl ingenling alt säga om det. Men del kan ju hända, när den här krisen är över, all konsumenlerna återigen vill gä ifrån detta enkla och billiga malerial - plast osv. — och i ökad omfattning använda den ursprungliga varan, glas.

Den goodwiU som de här glasbruken och deras produkiion ålnjuler ule i världen har jag hafl tillfälle all mäta på turisterna som kommer lill Öland. Det enda turistmål som de reser för att se på fastlandssidan är glasbruken - dil kommer både européer och turister frän hela världen. Della lyder pä alt del överallt finns kännedom om och inlresse för den här produktionen, och dä lycker man att det är oerhört värdefulll all vi bevarar denna goodwUl.

Herr Hovhammars anförande präglades ju av en viss optimism för framtiden, och jag hoppas all han verkligen blir besannad i fräga om denna oplimlsm för glasbrukens framlid.

Den här punklen i utskottsbetänkandet omfallar även stödel Ull TEKO-induslrin. Del föreligger inga särskilda motioner i del avseendel, men vad vi här har angivil om glasinduslrin bör naturligtvis ocksä gälla skyddet för TEKO-induslrin. Alla de, särskill mindre, förelag som finns inom TEKO-induslrin bör få en framlid och en möjlighel alt avsätta sin produktion.

Herr talman! Jag ber all fä yrka bifall lill reservaiionen 2 vid punklen 9.

I detla anförande inslämde herrar Persson i Heden (c), Andersson i Örebro (fp) och Johansson i Växjö (c) samt fröken Pehrsson (c).

Hen BLOMKVIST (s):

Herr lalman! Jag har tillsammans med mina partivänner från värl hemlän lagil upp frägan om sialligl exporlstöd till hushållsporslinsinduslrin. 1 vär moiion nr 216 har vi föreslagit all del slimulansprogram som nu prövas inom den manuella glasindustrin även borde utgå lill förelag inom hushållsporslinsinduslrin. Vi molionärer har nämligen den beslämda uppfallningen att hushållsporslinsinduslrin arbelar under samma svåra förhållanden som TEKO-induslrin och den manuella glasinduslrin. Liksom dessa näringsgrenar liUhör hushållsporslinsinduslrin de mest löneintensiva branscherna i värl land. Vidare har den en betydande konkurrens frän lågprisprodukter.

De uppkomna konkurrenssvårigheterna och kostnadsbekymren har under de senasie åren drivit fram en ökad koncentration lill ell mindre

antal förelag. Trols denna ulveckling kan man räkna med all kvarvarande förelag är utlämnade lill en ganska osäker framlid.

I samband med den fortsatta sUukluromvandlingen kan man visserligen peka pä att hushållsporslinsinduslrin är en förhåUandevis lilen näringsgren med omkring 1 400 anslällda. Efler vidiagna personalinskränkningar har dock det slörsla företaget inom branschen -Rörstrands porslinsfabriker — fortfarande ca 600 anslällda. Personalinskränkningen vid detta företag och andra friställningar inom näringslivel i kommunen har bl. a. medfört att vi nu kan noiera en rekordhög arbelslöshel i Lidköpingsområdet. Vid den senasie mänadsräkningen var del 450 arbelslösa, av vilka mer än 200 var över 50 är. Den höga arbetslöshetssiffran orsakas främst av personalinskränkningen vid Rörstrands porslinsfabriker.

För alt pä sikl kunna råda bot pä hushällsporslinsinduslrins problem och samtidigt säkra sysselsättningen för de anställda bör produktionsresurserna i större utsträckning inriktas pä de delar av sortimentet sorn kan påräkna en slabil och expanderande marknad. För all skapa en sädan utveckling krävs bl. a. samlade insatser pä exportmarknaden. Det är i detla belydelsefulla arbeie som ett statUgt stimulansbidrag, i försia hand genom exporlfrämjande åtgärder, skulle kunna stödja hushällsporslinsinduslrins strävan all skaffa sig slörre marknadsunderlag utanför vårl lands gränser.

Herr lalman! Även om näringsutskottet har avvisat våra förslag är jag ändå ganska tillfredsställd med utskottsbetänkandet. Man har exempelvis hänvisat Ull industriministerns svar pä en av mig framställd interpellation om undersökning av den svenska hushållsporslinsinduslrin. Utskottet skriver; "Chefen för induslridepartemeniel uttalade emellertid i inlerpellalionssvar all avvisandet i dagslägel av särskilda näringspolitiska insatser för porslinsindustrin inle uteslöt behovet av en konlinueriig bevakning av ulvecklingen inom branschen och en beredskap att ingripa med åtgärder om så skulle visa sig nödvändigt. Ulskoilei lar fasla på della uttalande av departemenlschefen och vill dessutom framhålla all Kungl. Maj:l vid fördelningen av exporlslöd ur del ovan under punkten 6 behandlade anslagel Främjande av utrikeshandeln m. m. kan lillgodose önskemål från hushällsporslinsinduslrins sida."

Självfallet hoppas jag alt näringsgrenen i forlsällningen kommer all få ekonomiskl slöd för exporlfrämjande åigärder under denna anslags-punkt. Efter utskottets uttalande kan man säkerUgen ocksä utgå från att realistiska exporlprojekl från hushällsporslinsinduslrins sida kommer att prövas välvilligt.

Jag vill lill sisl uttala den förhoppningen alt departementschefen och hans medhjälpare medverkar lill all öka branschens exportverksamhet.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Exporlfrämjande åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin

Herr SVANBERG (s);

Herr talman! Jag tror inle alt det finns nägon ledamot i denna kammare som inle är medveten om den svenska glasinduslrins bekymmersamma läge; lät mig gärna deklarera del.

Vi som tillhörde statsutskollets femte avdelning gjorde i fjol i samband med behandlingen av proposiiionen om elt särskilt slöd lill

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Exportfrämjande åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin

100

exporlanslrängningar för lexlUindustrin och den manuellt arbelande glasindustrin en resa i Småland och studerade dä en hel del av glasbruken där. Jag är nu angelägen om alt framhålla alt vi då konstaterade, alt man hade mänga bekymmer inom branschen. Men del fanns ocksä ell myckel slort behov av ralionaliseringsälgärder och av en strukturrationalisering, som bara har dröjt alltför länge inom glasindustrin, och etl oerhörl behov av samarbete, som man lidigare lyvärr saknat i hög grad. Vi har nu en mängd mycket smä, icke rationella glasbruk, och del skapar stora problem.

Jag vill uttrycka sanima förhoppning som flera lidigare lalare har gjort, nämligen all vi måtte kunna bevara en svensk glasinduslri här i landel. Där mäsle emellerlid lill många åtgärder, inte bara en ökning av exporten ulan ocksä myckel annal. Men jag är överlygad om att vi kan klara den saken.

Någon talade här om att amerikanerna hade velat köpa vissa glasbruk. Ja, jag har ocksä sell den uppgiften i tidningarna, och jag skall inte kommenlera den pä annal säll än sä, att det väl inte lyder pä alt den svenska glasindustrin skulle vara dödsdömd. Jag föresläller mig nämUgen alt amerikanskt kapiial inle skulle vara intresserat av alt söka la upp en industri som med säkerhet gär omkull. Amerikanerna ser väl i sä fall möjligheler alt ulveckla den - om de nu är eller har varil intresserade. Slut med kommentarerna om den saken.

Vi kan också erinra oss all det bara är drygt etl halvår sedan vi behandlade denna fråga senasl. Dä gällde det en proposilion om särskill slöd Ull exporlanslrängningar för TEKO-induslrin och den manuella glasinduslrin. I del sammanhangei beslöl riksdagen all slälla medel Ull förfogande för särskilda exportfrämjande ätgärder jusl för glasinduslrin. Beloppet var I 1/2 miljoner kronor, och av del ulgår ungefär en- 1/2 miljon i årets slal. Kungl. Maj:l föreslär nu all ungefär samma belopp skall ulgä näsla är, och för del Iredje försöksärel blir beloppel i storl selt detsamma. Det rör sig bara om en skillnad på något liolal lusen kronor mellan de olika åren. Dessa exporlanslrängningar har hittills inle lett till några resultat, vilket är ganska självklart eftersom åtgärderna har vidtagits så nyligen. Den försia ulbelalningen för en aktion av detla slag gjordes helt nyligen, och följaktligen kan ännu ingen ha nägon säker uppfattning om vad detta slöd kan komma alt belyda. Jag hoppas dock all del komnier all fä slor belydelse. Några säkra besked kan man emellerlid ännu inle få fram i del fallel.

Eflersom vi så nyligen beslöl om denna treåriga försöksperiod, det är inle mer än drygt ell halvår sedan, finner jag del hell opäkallal all vi nu i början av denna försöksperiod späder pä vad riksdagen beslöl om i fjol. 1 stället bör vi fullfölja riksdagens beslul, noggranl iaklla ulvecklingen och se vad som händer.

Vi bör ocksä uppmärksamma all del inte bara är genom delta anslag som vi hjälper till i exporlansträngningarna. Vi beslutar i och med det här belänkandet alt ett betydande belopp skall satsas pä handelssekrelerarna. Handelssekrelerarkonlorel i New York 1. ex. kommer all fä alldeles speciella uppgifler när del gäller all hjälpa lill med export av svenskt glas; det sker helt analogt med vad som sades tidigare, nämligen all

amerikanerna är intresserade av denna vara. Vi kan ocksä peka pä alt handelssekreteraren i Västtyskland kommer att ha särskilda uppgifler i arbelet med just denna export. Den här stödverksamheten är alltså inte den enda punklen där samhället hjälper Ull, och jag har med detta konstaterande bara velal påvisa att man frän samhällels sida är mycket inlresserad av detla. Man har beslutat sig för en försöksverksamhet, och den bör självfallet följas upp innan vi börjar ändra pä den. Följaktligen tillstyrker vi proposiiionen på den punklen.

Det finns ytterligare en punkl där reservanlerna vill ha en ändring lill sländ. Man lalar om all man vill ha mindre reslrikliva regler för användandel av de här pengarna. Del var herr Hovhammar som log upp del. Dä är det väl all peka på all del finns vissa internationella regler i samarbelel med EFTA om hur ell land får gynna sin egen export. Vi fär inle utbetala subventioner eller något sådant för exportvaror, ulan medlen skall vara avsedda för alt läcka Iröskelkoslnader av direkl inilialkaraklär såsom kostnader för marknadsundersökningar, upprättande av marknadsplaner, anpassning eller utveckling av produkter för exportmarknad.

Man kan inle utan vidare rucka pä dessa gränser och göra del möjligl med en behandling från fall lill fall av vad som är liUälel och inle Ullälel. Ulskoltet finner därför att vi ocksä här bör följa proposiiionen.

Det har molionsvis yrkals pä en höjning av anslagel med 2 000 000, vilket man senare i reservaiionen har prutat ned tUl 500 000. Jag vill pä den punklen bara säga all jag finner det opäkallal all under pågående försöksperiod höja anslagel på detla sätt.

Herr Blomkvist talade om en moiion han väckt om porslinsinduslrin. Utskottet pekar bara pä all här finns möjligheler alt gä andra vägar, och Kungl. Maj:l har ullalal sill inlresse för all följa denna fråga. Jag förslår därför alt herr Blomkvist kan ansluta sig lill ulskollels skrivning.

Herr lalman! Med della ber jag all fä yrka bifall lill ulskollels hemställan pä denna punkl.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Exporlfrämjande åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna samt den manueUt arbetande glasindustrin

Hen FAGERLUND (s):

Herr lalman! När vi frän Småland lar upp problemel med glasindustrin och dess 3 500 anslällda kan del väl för mänga synas vara en lilen fråga i det slora sammanhanget. Man lycker kanske all det inle är så vikligt hur del gär med den. Men vi som är från bygden vel att glasindustrin har myckel stor betydelse för de utkomstmöjligheter som finns i de smä samhällen som är uppbyggda kring den manuellt arbetande glasinduslrin.

Första gängen denna fräga kom upp i riksdagen var 1967 i samband med moiioner med Petersson i Nybro och mig som första namn. Där begärde vi en ulredning om de speciella problemen inom glas- och träindustrin - i dag diskuierar vi bara glasindustrin, men läl mig säga alt jag tror all Uäindustrin kommer att bli nästa TEKO- och glasindustripro-blemalik i della land. Vi pekade vid det lillfällel pä den ensidiga lokaliseringen, men vi visade ocksä pä framälsyflande åigärder och på möjligheterna lill en ökad export. Vi lalade om kapilalbrislen inom förelagen och de små enheterna och ville ha en ulredning lill sländ som

101

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Exportfrämjande åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin

102

log upp hela problemaliken hur man skulle kunna sälja svenski glas i utlandet. Vi hade redan dä siktet instäUt på att del skulle äga rum ell samarbele kring dessa problem.

Bankoulskollel behandlade ärendet och föreslog all molionen lämnades utan ålgärd; man ville inle ha en riksomfatlande ulredning. Men man gav länsslyrelsen näslan i uppdrag all göra utredningar om såväl glas- som träindustrin. Några glasbruk - det var de största - log ell egei iniliaiiv och gjorde en ulredning som presenterades och som kom fram lill resultat som jag skaU äterkomma lill. Men denna ulredning underkändes av alla andra glasfabrikanter i landet. Dessa tUlsatte en ny utredning med direktör Holmström som ledare. Den ulredningen presenterade sitt resullal 1970. Skilde sig resultaten av dessa tvä utredningar pä någol säll frän varandra? Nej, inle ett dugg! Båda utredningarna kom fram lill att man hade en överproduktion, all man inle hade lyckals på exportmarknaden, all del fanns alldeles för många smä förelag och all del behövdes fusioner, rationaliseringar och samarbete.

Mellan dessa uiredningar gick något mer än elt är — etl år som hade varil värdefullt för samarbetet inom glasinduslrin. Del är därför vi upplever dagens problem i della sammanhang. Del är inte, som herr Hovhammar säger, bara importen, del höga koslnadslägel, där 60 proceni gär lill löner, och den ökade momsen som är orsaken till glasinduslrins problem i dag, ulan det är denna brist pä samarbete. Varie gäng vi diskuierar glasinduslrins koslnader, skjuls lönekostnaderna i förgrunden. EnUgt Statistisk årsbok ligger medellönen inom induslrin för män pä 11:10, medan den i glasindustrin är 10:65. Glasinduslrin är alltså inle en höglöneinduslri - om nu någon skulle tro det - och det lycker jag är viktigt att påpeka i delta sammanhang.

Del har här lalals om alt ett samarbele har kommit i gäng och om det stöd som gavs i fjol. Jag behöver inte uppehäUa mig vid den saken — det gäller en försöksverksamhet pä tre är, varav det har gått knappt ett är. Det är väl rikligl alt vi har början lill elt samarbele, men faklum är all de Ivä slora samarbelsgrupperna — Åforsgruppen och Orreforsgruppen med Sandvikens glasbruk i Hovmanlorp - inle har bildats efler del all glasinduslrins problem uppkom. Del är gamla gruppbildningar - Åforsgruppen har exisleral i femlon år, och vad belräffar Orrefors och Sandviken har dessa sä långl lillbaka som jag kan minnas utgjort ell enda förelag.

Vad är del dä som skett? Om man räknar bort de 1 200 som jobbar inom Åfors- och Orreforsgrupperna, finns det 2 300 glasarbetare inom den manuellt arbetande glasinduslrin. Bland de förelag, inom vilka dessa 2 300 är anslällda, har Ivä gmpper slulil sig samman. Inom dessa grupper finns lillsammans 665 arbetare. Kvar finns alltså ungefär 1 500 arbetare i företag som stär utanför varje som helst samarbele. Det är där jag tycker hela problemet med glasinduslrins framlid ligger. SkuUe vi inte kunna åstadkomma en lösning genom etl samarbele när del gäller alt gä ut med del svenska glaset pä marknaden? Det har sagts all del svenska glasel är känt, och jag har ingen orsak all inte slä vakl kring glasindustrin eller alt motsälla mig förslag om ätgärder för all hjälpa denna; vad som kan göras för glasinduslrin i della avseende kan, som man säger, verka som en

snöplog för andra industrigrenar. Men den svenska marknaden kan inle la emot dagens produktion inom den svenska glasinduslrin, och därför måsle man gä samman för att pä världsmarknaden presentera en svensk kollektion.

Det Ugger kanske mycket i vad som i dag sägs pä fackligt håll i Orrefors om del tUllänkta amerikanska engagemanget i glasbruket där. Även jag kan hysa oro för all amerikanskt kapital lar hand om Orrefors; vi vet vad som skedde med Bergdala glasbruk, vars amerikanske ägare med korl varsel läl brakel gä i konkurs. Pä fackligt häll i Orrefors anser man att glasinduslrin i siorl skulle vinna mest pä all alla bruken samlades under en hatt, sä all induslrin gemensamt kunde gä ul pä marknaden med etl brell och aUsidigt sortiment. Det är fakiiski vad den behöver göra i detta sammanhang.

Om jag trodde pä att dessa 500 000 kronor skulle lösa problemen för oss nere i sydösira Småland, är del givel alt jag skulle siödja del förslagei. Men i och med all man, trots de klara utredningsresultat som visar all del mäsle komma Ull stånd ell samarbele, ännu inte har hunnit längre på den vägen, anser jag all ylleriigare ell budgeiår bör fä förflyta ulan att detla anslag höjs. Men om ell samarbele verkligen kommer UU stånd och om det blir brist pä kapital när del gäller all presentera svenskt glas, dä skaU jag återkomma belräffande frägan om ell större stöd till glasindustrin.

När del gäller själva bygden är problemel ensidigheten i induslrin. Herr Börjesson i Glömminge talade om tjusningen hos glasinduslrin. Jag kan hålla med honom, men det är faktiskt ingenting som folk kan leva av där nere i sydösira Småland. Vad vi behöver är en mera differentierad induslri, som ger ännu flera arbelsUllfällen för de där boende och som inle är sä känslig för svängningar i konjunkturen som den induslri man i dag har.

Flygfors och Måleräs glasbruk har nu gått i konkurs. Mäleräs skall fortsätta i mindre skala. Vad del blir av Flygfors vet man inle; det kanske lägges ned i nästa vecka. Där har ställts i utsikt vissa lokaliseringsmedel för att ge nya arbelstillfällen. Vad vi är verkligt inlresserade av i denna bygd är att vi inte blir beroende av bara en induslri ulan all vi också fär möjUgheler lill en mera differentierad induslri och större valfrihet i fräga om yrke.

När del gäller glasindustrin krävs ell ökal samarbele mellan förelagen sä all de kan gä ul och presentera svenski glas säsom en enhet, en glasbruksdisponent förklarade för oss 1967 all glasbruksägarna alltför länge hade levt i den tron all de var kejsare i silt eget rike.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Exportfrämjande åtgärder för textil-och konfektionsindus triema samt den manueUt arbetande glasindustrin

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag skall försl knyta an litet lUI vad herr Svanberg här sade. Jag fattade hans inlägg såsom myckel positivt UU den manuella glashanteringen. Han nämnde också liksom herr Fagerlund att ell behov av rationalisering och samarbele föreligger, vi har inom branschen uppmärksammat detta. Jag framhöll i mitt inlägg här nyss vissa synpunkler som bevisade alt vi redan i dag har ell sådant samarbele. Vi går ul pä exportmarknaden i olika grupper. Det är ell bevis pä att vi kan samarbela. Del föreslär fusioner inom olika bruk. Del är ocksä ell bevis

103

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Exporlfrämjande åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna samt den manueUt arbetande glasindustrin

på alt ett samarbete kan komma till stånd.

Del är väl sä inom mänga branscher att mun skulle önska ult elt sådant samarbete hade kommit tidigare, men där det inte skett får mun väl konstatera all det är bra att samarbetet kommer nu. Jag kan försäkra er all vi frän glasbrukssidan i dag är fulll införstådda och medvetna om att chansen lör oss all klara oss hell enkelt är att samarbeta. Jag tror inte man behöver hysa några farhågor pä den punkten.

Vi har, säsom nämnts, hafl en hel del uiredningar. De har i siorl sell givil samma resullal. Jag Iror för min del inle all man kan komma sä värsl myckel längre med flera uiredningar. Vad som i dag behövs är helt enkelt handling.

Jag nämnde i milt tidigare inlägg alt lönerna självfallet upptar en betydande del uv våra kostnader, eftersom del här handlar om elt konsthantverk, som inle kan använda så mänga maskiner. Vi har i dag lyckals - del får jag väl säga säsom glasbruksman - all höja lönerna högst väsenlligi inom glasinduslrin. Jag Iror alt Bengt Fagerlund från Kosta kan hälla med mig på den punkten. Vi ligger i dag rätt bru till vid en jämförelse med andra branscher. Därför är del numera inte så svärl att rekrytera arbetskraft som det var förul. Jag lycker della är glädjande, och det bevisar ocksä all induslrin har livskrafl.

Vi behöver skickligl folk - goda hanlverkare - och sådant folk är vi i dag villiga att betala. Men jag vill ocksä nämna utt vi har vissa svårigheter när del gäller konkurrensen. Kostnaderna pä lönesidan är betydligt lägre i andra länder. Om man säger all indextalet för en svensk glasarbelures genomsnillslön är 100 och gör en jämförelse ligger motsvarande löner i Danmark pä 86, i Finlund pä 67 och i Norge pä 87. Del är 1969 ärs siffror. De säger kanske en del om läget. Gur man till öststater och undra konkurrerande länder, som vi hur att konkurrera med, rinner man all löneskillnaderna är ännu mer utslagsgivande.

Trols della tror jag emellerlid all vi skull kunna klara vär glashunte-ring. Vi har skickligt folk; dugliga hantverkare bru designers och vi är ocksä pä väg att lösa samarbetet bäde när det gäller fusioner och exportakliviteter. Jug tror därför att vi kan se framtiden an med viss lillförsikl.

Herr Fagerlund säger, att om det blir brist pä kapital är hun villig att hjälpa till. Jug tackar för det löftet och vill relurnera det och säga, all Bengt Fagerlund från Kosta redan i dag hur en rejäl chuns all hjälpa lill genom ult stödja reservationen.

104

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall älerkommu lill lönerna ännu en gäng. Det är riktigt att lönerna inom den manuelll arbetande glasindustrin en gäng i tiden läg pä jämförelsetalet 87. 1 dag har de svingal sig upp till 98-99, men fortfarande är inte lönerna höga. Del är emellertid gunsku självklart alt de relalivl selt - därför all det rör sig om hantverk - tar en stor andel av vinsten.

Jag har sugt här att jag är redo att medverku, om glusbruken visur verklig vilju lill samarbele — inle går ihop i grupper som endast motsvarar 300 a 350 urbelare, utun sluter sig sammun. Om del då visur sig att det

behövs ännu mer propaganda för att komma ul pä en slörre marknad kanske vi kan hjälpa tUl med initialkostnaderna för della samarbele. Men det fordras litet insatser — och det framgick väl ganska klarl — av företagen själva härvidlag.

Jag har inle begärl nägra nya utredningar, ulan jag sade all det tragiska var alt den första utredningen underkändes av alla andra glasbruk, vilket gjorde all alll del som vi i dag kommii fram lill att diskulera försenades i elt och elt halvl är. Det är den tragiken som glasarbetarna upplever och som de anser bär slor skuld UU den nuvarande silualionen.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Exportfrämjande åtgärder för textil-och konfektions-industrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin

Hen BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr lalman! Utskottets ordförande underströk all han ansäg alt del hade rätt slor brist pä samarbele mellan dessa förelag. Men nu konstaterar vi alt detla samarbete är i växande, och jag tror därför att man kan bortse från den delen av farhågorna.

Sedan säger utskotlels ordförande att om det finns spekulanter från exempelvis KSA på Orrefors tyder det pä all läget inle är sä dåligt för glasinduslrin. Ja, del kan lolkas på mångahanda sätt. Men vi är väl överens om inom riksdagen alt de multinationella företagen inte bör växa ut aUtför myckel över värt näringsliv, utan vi anser det angeläget alt sätta en broms för denna utveckling.

Del är klarl alt amerikanerna kan anse del nyttigt för sin del om de kan plocka etl bär här och elt bär där inom den svenska glasindustrin, men del kan inte vara bra för de bygder där denna glasinduslri ligger.

Nu vel vi alt t. ex. Orrefors haft sädana beslällningar som armaturen tUl del nybyggda Kennedy Cenier i Washington. Naturligtvis känner amerikanerna till att det inte går att finna nägra andra arbetare eller konstnärer som kan producera något sä bra. Därför placerade man ocksä den beställningen hos Orrefors. Men del kan ju finnas mänga andra orsaker Ull att man köper jusl ell förelag.

Utskottets ordförande var inne pä tanken alt vi bör bevara den här produktionen, och han vet att del föreligger svårigheter. Lika väl finner han ökningen av anslagel opäkallad. Jag lycker inle all della gär riktigt bra ihop.

Herr Fagerlund nämnde att även träindustrin kunde bli en ny TEKO-industri i Småland. Om utveckUngen av värl näringsUv och våra industrier går därhän all den ena branschen efler den andra åker ned i en vågdal och därmed kommer att räknas till branscher, som måsle stödjas genom näringspolitiska åigärder, vore det ytterst beklämmande. Men herr Fagerlund sade samtidigt att del är värdefullt all man har etl differentierat näringsliv. Vi fär väl hoppas att de farhågor som herr Fagerlund hyser belräffande träindustrin i de här bygderna inle kommer att besannas. Annars mäsle vi naturligtvis skydda även denna och göra något ät konkurrensen frän Polen och de övriga staterna bakom järnridån.

Hen SVANBERG (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Börjesson i Glömminge är ule pä vida vallen när han lalar om multinationella företag. Jag tror inle all min inställning tUl

105

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 51-52

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Exportfrämjan de åtgärder för textil-och konfektions-industrierna samt den manueUt arbetande glasindustrin

dem är mera välviUig än hans, men jag finner ä andra sidan inle att ett beviljande av de 500 000 kronorna spelar någon roll när del gäller uppkomsten av multinationella förelag i världen. Frägan ligger inle pä det planet. Jag tog del här bara som ell exempel pä alt dessa företag mätte se någon framlid i svensk glasinduslri, men den framliden skall svenska företag klara - del kan vi vara överens om, herr Börjesson.

Herr Börjesson säger att jag finner del värdefulll att behäUa en svensk glasinduslri som har bekymmer men all jag ändå går emot förslaget.

Ja, vore jag övertygad om eller hade den minsta lUltro lill alt de 500 000 kronorna skulle lösa glasindustrins aUa problem, skulle jag yrka bifall. Jag skulle även vara med om de tvä miljonerna, vilket jag tror att också handelsministern skulle vara. Men så enkelt är inle det hela. Vi har beslulal en försöksverksamhet i fråga om en delalj, och vi lycker alt denna skaU få fortgå på det sätt som riksdagen har beslutat om.

Glasinduslrins problem i övrigt, som Bengt Fagerlund var inne pä, är ju väsentligt andra, och del är pä hell andra poster i budgelen som pengarna skall fram, om nu någonting skall hända. Man förulsäller dock försl och främst all ell inlresse anmäles frän branschen själv och ett arbeie därifrån. Det är helt galet alt sätta dessa båda saker i molsalsför-hällande tUl varandra. Glasinduslrins öde i Sverige avgörs inte genom del beslut vi nu skall fatta. Det är bara fråga om all slå fast vid och fullfölja ett beslul vi lidigare fatlat. Mera är det inte fräga om.

Herr FAGERLUND (s) korl genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara ge en enda replik lUI herr. Börjesson i Glömminge. Han sade alt de pengar som glasinduslrin i dag kommer all få Ull stöd för sin export är etl socialt bidrag. Det anser jag absolut inte.

106

Hen PETERSSON i Nybro (s):

Hen talman! Jag vill med anknytning till den beskrivning som herr Fagerlund lämnade om förspelet tUl den här frägan säga några ord om vad som hände vid 1970 års riksdag, dä jag hade tillfäUe all della i den slalsutskollsavdelning som behandlade frägan.

Jag vUl erinra om vad för övrigt redan utskottets ordförande uttalat, all avdelningen log myckel allvarligt på denna fräga. Innan vi över huvud taget log upp den lill realbehandling i utskottet gjorde vi en studieresa till Småland, där vi pä ort och släUe dels besåg tillverkningen på ell par olika bruk, dels hade ingående överläggningar med förelrädare för glasinduslrin där nere.

Detla studiebesök avsatte olvivelakligl spår vid ulskottsbehandlingen. Resultatet i utskottet - som då var, som jag nämnde, statsutskottets femle avdelning - blev att utskottet föreslog en höjning av det av departementschefen begärda anslagel med i runt tal 30 procent. I pengar innebar detla att själva anslagel räknades upp med 300 000 kronor för treårsperioden. Dessulom höjde man anslagel lill exporlkonsulenten från en beräknad halvtidstjänst tUl en heltidstjänst, vilket innebar en uppräkning av anslagel för samma tid av tre år med 225 000 kronor. Totalt föreslog aUtsä utskottet i fuU enighel en höjning av anslagel utöver departementschefens förslag med 525 000 kronor. Det blev också

riksdagens beslut.

Jag hade vid det lillfället en känsla av att man var allmänl belåten med resultatet. Del gällde dä även herr Hovhammar.

All man nu, innan försia försöksärel är avslutat och innan man har sett nägra resultat av försöksverksamheten, kommer med en begäran om all fördubbla anslaget, kan väl knappast anses vara sakligt riktigt. Vi fär väl avvakta försöksperiodens utgång och sedan pä basis av vunna erfarenheter pröva frågan på nytt.

Jag vill hävda att oavsell vilkel stäUningstagande vi gör i dag är vi klarl positivt inställda till denna branschs framlid och förutsättningar.

Med del anförda, herr talman, och med understrykande av den positiva skrivning som utskollet har i frågan ber jag all fä meddela alt jag kommer att stödja utskottets hemställan vid voleringen.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Exportfrämjande åtgärder för textil-och konfektionsindustrierna samt den manuellt arbetande glasindustrin

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr lalman! Det ar intressant att konstatera all de som inte vill siödja reservationen trots allt är posiliva lill frägan. Jag bara beklagar alt de inte sträcker sig längre än till alt uttala sådana synpunkler.

Till vännen Fagerlund skulle jag vilja säga att han nog gör del litel lätt för sig när han lägger skulden för del nuvarande lägel på alt vi inte fick fram en utredning tUlräckligt forl. Del kan måhända bero på att det har gätt många dagar sedan herr Fagerlund själv var aktiv inom glashanleringen. Men problemen ligger inte till på del sätlel; de är belydligl svårare. Jag har pekat på dem: den hårdnande konkurrensen utifrån, värt höga kostnadsläge och mycket annat som gör att vi har en svår situation i dag, men inle svårare än alt vi gemensamt skall kunna klara ut den.

Herr Svanberg säger all 500 000 kronor inle löser alla problem för denna industri. Jag håller med om detta. Det löser inle alla problem, men det skulle verksamt bidra till att vi måhända kunde öka vär glasexport och därmed göra det möjUgt att bereda en hel del människor, som i dag har hotet om arbetslöshet svävande över sig, etl bra jobb. Del är vad det hela handlar om, och jag tror att även della relativt lilla belopp kan göra effekt.

I delta anförande instämde herr Rydén (fp).

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr lalman! Jag instämmer med hen Fagerlund i så måtto all jag inte heller anser att ell näringspolitiskt stöd till glasinduslrin är ell socialt slöd.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1 och 2

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärl votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

107

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning

Den som viU att kammaren bifaUer näringsutskotlels hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 9 moin. 1 och 2 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Regnéll m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades Ivekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkslälldes. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 141

Nej - 141

Avstår — 1

Då sålunda de avgivna rösterna var lika delade, nedlade herr lalmannen i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter på herr talmannens anmodan herr Eriksson i Ulfsbyn (c) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallit utskotlels hemställan.

Mom. 3

Ulskollels hemsiällan bifölls.

Punkterna 10-13

Kammaren biföll vad ulskoltet i dessa punkler hemstäUt.

Punkten 14

Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning

Kungl. Maj;l hade (punkten C 7, s. 36 f.) föreslagit riksdagen att lill Konsumentvaraforskning och konsumentupplysning för budgetåret 1971/72 anvisa elt reservationsanslag av 4 394 000 kronor.

108

1 detla sammanhang hade behandlats

dels moUonen 1971:80 av herr Helén m. fl., vari, såvitt nu var i fråga, hemslällls all riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj;t skulle anhålla all kungl. Maj:l efter erforderlig ulredning framlade förslag

1. om lagstadgad varu- och tjänsledeklarationsplikt i vissa fall,

2. om utvidgning av hemkonsulentverksamheten enligl i motionen anförda synpunkler,

3. om inrättande av lokala konsumenlkommiltéer med kommunal förankring och allsidig sammansättning,

4. UU lag angående samhällelig auktorisation av vissa garantiförpliktel-ser enligl i molionen angivna rikllinjer,

5. om beslämmelser för prisangivelser enligt i moUonen angivna riklUnjer,

6. om förstärkta resurser lill allmänna reklamaiionsnämnden samt om åtgärder att siärka nämndens slällning,

7. om inrältande av regionala reklamalionsnämnder,

8. om förenklade förfaranderegler vid okompUcerade tvistemål,

att Kungl. Maj:l skulle uppdra åt berörda myndigheier alt la initiativ tUl en inlernalionell dokumentationscentral för vamfakta,

all i motionen anförda synpunkler beaktades vid inrättande av ett konsumentverk saml

om utgivandet av en konsumentkatalog med i motionen angiven ulformning,

dels motionen 1971:512 av herr Nordgren m. fl., vari hemslällls alt riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle anhålla om utredning och förslag syftande Ull inrältande av regionala avdelningar av allmänna reklamationsnämnden, liksom denna beslående av ordförande med domarkompetens och med förelrädare för såväl leverantörs- som konsumentintressena,

dels motionen 1971:1085 av herr Nygren m. fl., vari hemställts att riksdagen i skrivelse UU Kungl. Maj;t skulle begära en plan för en successiv utbyggnad av konsumenlkommittéerna, varvid samtidigt kommunernas delaktighet i kommittéerna och deras verksamhet beaktades, samt att en prövning skedde av kommittéernas behov av ökade resurser för del utåtriktade, konsumenlupplysande arbelet,

dels motionen 1971:1094 av fru Sundberg m. fl., vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:l skulle anhäUa att statens konsumentråd förstärktes med fyra representanter för konsumenlerna, att statens konsumenträd ålades alt framlägga förslag om sin framtida verksamhet och uppgifl, samt att de lokala konsumenlkommittéerna utsågs poUtiskt.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Konsumentvam-forskning och kon-sumen tupplysning

Utskottet hemställde

1. alt riksdagen lill Konsumentvaruforskning och konsumentupplys
ning för budgelåret 1971/72 anvisade ett reservationsanslag av 4 394 000
kronor,

2. att riksdagen skulle avslå motionerna 1971:80 och 1971:1094, båda såvitt avsåg lokala konsumentkommittéer, samt molionen 1971:1085,

3. alt riksdagen skulle avslå motionen 1971:80, sävitl den avsåg inrättande av regionala reklamationsnämnder, saml molionen 1971:512,

4. att riksdagen skulle avslä motionen 1971:1094, sävitt den avsåg statens konsumenträd,

5. alt riksdagen i övrigt, sävitt här var i fråga, skulle avslä moUonen 1971:80 angående konsumentpolitiken.

Reservationer hade avgivits

3. såvitt gällde lokala konsumentkommittéer av herrar Regnéll (m),
Holmberg (m), Rydén (fp) och Möller (fp), som ansett att utskottet
under 2 bort hemställa,

att riksdagen med bifall lUl motionerna 1971:80 och 1971:1094, båda såvitt de avsäg lokala konsumenlkommiltéer, samt i anledning av motionen 1971:1085 som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört om inrättande av lokala konsumenlkommiltéer,

4. såvitt gällde regionala reklamationsnämnder av herrar RegnéU (m),
Holmberg (m), Rydén (fp) och Möller i Göteborg (fp), som anseit att

109

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Konsumentvam-forsknlng och konsumentupplysning

utskottet under 3 bort hemställa,

all riksdagen med bifall till motionen 1971:80 i ifrågavarande del och molionen 1971:512 som sin mening gav Kungl. Maj;t UU känna vad reservanlerna anförl om allmänna reklamationsnämnden och om regionala reklamalionsnämnder,

5. såvitt i övrigt gäUde motionen 1971:80 angående konsumentpolitiken av herrar Rydén (fp) och Möller i Göteborg (fp), som anseit alt utskottet under 5 bort hemställa,

att riksdagen med bifall i övrigt UU motionen 1971 :80, sävitt här var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj.t till känna vad reservanterna i anslulning till motionen anfört angående konsumentpoUtiken.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp);

Herr lalman! Den parlimotion som vi i folkpartiet lagt fram i konsumentfrågorna spänner över etl brett stycke verklighet. Del är elt storl paraply lill konsumenternas skydd som vi där spänner upp.

Tre hörnstenar vUar våra förslag pä:

För det första en bättre upplysning. Det betyder ett konsumentverk i stället för den nuvarande uppsplittringen pä många organ, där konsumenterna inte vet vart de skaU vända sig. Del betyder också en konsumentkalalog till aUa hushåll — alltså en broschyr om var man kan få fakta som konsument, var man kan få råd, hur man läser t. ex. en VDN-deklaration osv.

Den andra hörnstenen är ett bältre juridiskt skydd. Del behövs enklare förfaranden vid okompUcerade tvistemål, sä att konsumenter kan fä sin rätt ulan att riskera orimliga rättegångskostnader. Det behövs bl. a. också en lagstadgad varu- och tjänstedeklarationsplikt för vissa viktiga områden.

För det tredje behövs det en bättre organisation. Lokala konsument-kommittéer och regionala reklamationsnämnder är här viktiga punkter. En annan är utvidgad hemkonsulentverksamhet, äter en annan är en förstärkning av den allmänna reklamationsnämndens ställning. Här bör konsumentverket ocksä nämnas. Elt sådanl verk - som skulle omfatta slatens institut för konsumentfrågor, statens konsumenträd och varu-deklaralionsnämnden - skulle bli en centralpunkt för konsumentarbetel i landet. Del skulle ulöver förbättrad upplysning betyda en bättre organisation som med större kraft kunde verka lill konsumenternas fördel och som själv kunde ta initiativ till lagstiftning och andra åtgärder.

Dessa är Ire hörnslenar i en riktigare konsumenlpolilik; bättre upplysning, bättre juridiskt skydd för konsumenten, bättre konsumentorganisation. Det är beklagligt att utskotlsmajorilelen säger nej.

Del är beklagligt därför att förslagen sakligt är väl motiverade. Men del är särskUl beklagligi eflersom vi ocksä vel alt det är i de svagaste grupperna i samhället som man har svårast alt fungera effektivt som konsument. Glesbygdsbefolkningen har etl mindre och mer svärlill-gängligt varusortiment än den övriga befolkningen. De gamla har särskilda servicebehov och krav på specieUa produkler, de handikappade likaså. Invandrarna som ännu inte behärskar svenska är en annan eftersatt grupp, som i konsumenlhänseende befinner sig i ett motlul.

Den upplysning och del stöd som getts har i praktiken mesl kommii storstadsbefolkningen och redan konsumenlmedvelna personer till del. Del är delvis nalurligl all del blir så - tUI en början, men när man märker del mäste speciella insatser göras för all häva den ensidigheten. I linje med vär politiska tradition att siödja eflersalla grupper av olika slag är vi från sociaUiberall håll angelägna att driva på för att förverkliga en konsumenlpolilik som bältre än nu när ut Ull landets alla grupper.

Utskollsmajorilelen säger lill aUt della att frågorna behandlas eller kan beräknas bli behandlade av konsumentutredningen. Vi är inte nöjda med det förhällandet. Utredningens egen tidsplan, och därtill en rimlig remisslid, gör att efler utredningens näsla belänkande kan proposition föreligga först till vårriksdagen 1972. Det belyder att man färvänta med ikraftträdande till 1 juU 1972 eller eventuellt ännu längre pä vissa punkter.

Vad vj vUl är att man genom en deklaration från riksdagen gör en viljeyttring på väsentliga områden av konsumentpolitiken och begär förslag från Kungl. Maj:t. Att dessa förslag ibland kan behöva framläggas i etapper är klarl; en finpulsning kan ske senare. Men vi vill göra de ändringar och förorda de riktUnjer som i dag är uppenbart lämpliga och tUl konsumenternas gagn.

Är delta inle alt föregripa en ulredning, kan det sägas - som det också sades av socialdemokrater i utskottet. Jo, i viss män är del sä. Och del ville de inle vara med om. Men är det inte det socialdemokratin då och då gör själv, när det passar den? En reklamutredning silier. Ändå kastar regeringen fram ett förslag om annonsskatt, diskriminerande mellan de olika tidnings- och Udskriftstyperna. När det gäUer att lägga skall pä pressen, då kan man föregripa en utredning hur snabbi som helsl. Men när det gäller att siödja konsumenter med effektiv information, bältre juridisk slällning och en slagkraftigare organisation tUl hjälp, dä säger man nej.

Man säger alllsä nej lill våra förslag, som i korthet gäller följande:

1. Statlig konsumentverksamhet, koncentrerad lUl ett konsumentverk.

2. Lagstadgad vuru- och Ijänsledeklaralionsplikt på ur konsumenl-synpunkl väsenlliga områden.

3. En ulvidgad hemkonsulenlverksanihel pä del säll som vi föreslagit.

4. Lokala konsumenlkommiltéer av kommunal nämndkaraktär och med allsidig sammansällning.

5. Auktorisalion av vissu garanliförpliklelser och vissa bestämmelser om prisangivelser.

6. En förslärkl och förbällrad reklamationsnämnd.

7. Införande av regionala reklamationsnämnder.

8. Förenklade regler för okomplicerade Ivislemål.

9. Initiativ från svenski håll till förmän för en internationell dokumentationscentral för vamfakta.

10. En konsumentkalalog med informaiion lill alla hushåll i landet.
Detta är de viktiga förslag och synpunkter vi för fram.

Herr talman! Del principieUa argumentet all en utredning sitter håller inle, som jag nyss visade. I själva verkel vänder socialdemokralerna

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Konsumentvam-forskning och kon-sumen tupplysning

111

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Konsumentvam-forskning och kon-sumen tupplysning

argumentkappan efter vinden. Anses en sak oviktig — ja, då hindrar en utredning. Är den viktig - då är en utredning ingel hinder. Del hela visar bara att konsumentpolitiken tydligen upplevs som mindre viklig än t. ex. en annonsskaltepälaga.

Jag ber alt fä yrka bifall tUl reservationerna 3, 4 och 5.

I della anförande — under vilket herr förste vice talmannen överlog ledningen av kammarens förhandlingar — instämde herrar Andersson i Örebro och Rydén (båda fp).

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Under punklen 14 i näringsutskotlels betänkande nr 3 har behandlats motionen 1094, vilken tar upp frågan om de lokala konsumenlkommittéerna. TUl beiänkandel finns fogad en reservalion i vilken yrkas bifaU lill denna motions krav pä alt de lokala konsumenlkommittéerna skall utses på samma sätt som andra kommunala nämnder och styrelser. Att de lokala konsumentkommittéerna har en funktion att fylla har visats inte minsl genom ökningen av del antal ärenden som behandlats av de försöksvis inrättade kommittéer som nu arbetat ell par år.

För den enskUde konsumenten är del betydelsefullt att kunna vända sig till nägon inle alllför avlägsen person eller instans och fä hjälp med olika problem. Det kan gäUa avtalsvillkor, reklamationer eller Iveksamhet vid inköp av kapitalvaror. Vi anser det vara viktigt att dessa kommittéer fär den auktorisation som en fasl förankring i den kommunala verksamhelen innebär. Pä det sättet kan ocksä garanii skapas för att representationen i kommittéerna blir allsidig.

Det aUt starkare kravet på ett ökat konsumentinflytande i vad gäller den kommunala verksamhelen innebär ocksä ökade uppgifler för dessa kommittéer. Inflylandel gäller såväl planfrågor inom kommunen som uppbyggnaden av olika servicefunktioner. Det kan t. ex. gälla buliks-elablering, skol- och daghemsbyggen eller ulformningen av fritidsområden. Uppgifler kommer med all säkerhei inte att saknas.

Beklagligt är del dock all konstatera all reservanterna i sin motivering i reservaiionen 3 gjort ett förhastat uttalande, de säger om konsumentkommittéerna:

"Såsom lokala kontaktorgan för ell centralt konsumentverk kan de spela en viktig roll både genom att förmedla lokala erfarenheter och synpunkter til! konsumentverket och genom att bidra tiU en effektiv spridning av upplysningsmaterial från konsumentverket."

Vi har inget cenlralt konsumentverk i vårl land, och från moderata samlingspartiets sida har vi definitivt inle uttryckt nägon önskan all inrätta ett sådant. Det är därför anmärkningsvärt att reservanterna här utan vidare förutsätter all konsumentkommittéernas uppgifter skall knytas lill något som ännu inle finns annal än omnämnl i en lägesrapport utgiven av den sittande konsumentutredningen.

Risk finns i stället att just bildandel av ett statligt konsumentverk kan komma all undergräva konsumenternas möjligheler att själva påverka utvecklingen. Talet om en aktiv konsumentupplysning har blivit allt

svagare, och del mä förlålas mig om jag misslänker all man låtit den läten tystna för all bällre kunna motivera att etl statligt verk skall träda in och fatta avgörande beslut såväl om våra behov som om vilka varor som skall produceras för all tillfredsställa desamma.

Herr lalman! När jag nu yrkar bifall lill reservaiionen 3 vid punklen 14 vill jag samtidigt beklaga all reservanterna i sin skrivning kommit all spekulera i framlida poliliska siällningslaganden. Jag vill därtill, herr lalman, yrka bifall lill reservationen 4 vid punkten 14 med de motiveringar som framförts i reservaiionen.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Konsumentvam-forskning och konsumentupplysning

Hen SVANBERG (s):

Herr lalman! Den tävlan i inlresse för konsumentfrågor som här visals upp är ganska opåkallad. Jag tror all vi alla är myckel inlresserade av dessa frågor, och inte minst statsmakterna. Det visar de pågående utredningarna. Jag kan peka pä konsumenlulredningen, de sakkunniga rörande lagsliflningen om köp av lös egendom och generalklausulutredningen. Allt delta visar att dessa frågor är föremål för uppmärksamhel.

De flesla av de frågor som las upp i reservalionerna här behandlas emellerlid jusl av konsumenlulredningen, och det är för utskottet och säkerligen även för molionärer och reservanler bekant att denna utredning vänlas komma med förslag under våren 1971. Del mesta av del som yrkas här är sådant som läckt frän utredningen. Man vet vad den kommer att föreslå och dä motionerar man om dessa populära ting.

Herr Möller i Göteborg säger att socialdemokralerna handlar som de vill — ibland är utredningar bra all ha, ibland är de inle sä bra alt ha. Lål mig säga att jag inle tror att socialdemokraterna handlar på det sätt som herr Möller gör, dä han i sina motioner endasl lar lUl uppslag sädana saker som han lyckals luska ut att en utredning kommer att föreslå under våren. Etl sådant sätt att handla finner utskottet ganska litet värt, och därför yrkar jag bifall till utskotlels förslag. Mä herr Möller hitta bällre motionsuppslag än att begära att vi skall låsa oss för sådanl som en ulredning kommer all föreslå i vär.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp);

Herr talman! MoUonen 80 är ju en parlimotion och inte min egen -den är aUlsä t. o. m. ännu bättre, herr Svanberg.

Jag fick ingel motargument mol del förhållandet, att faslän socialdemokralerna ibland myckel snabbi bryter en utrednings arbeie säsom i fräga om annonsskallen vill de inte göra del i fräga om konsumentpolitiken - del är viktigt alt slå fasl den saken.

Konsumentutredningen kommer att framlägga ett betänkande - det blir inte uiredningens sisla - Iroligen i maj. Men en hel del frågor las inte upp i denna ulredning. Jag har låtit riksdagens upplysningsljänsl konlrollera hur det ligger till därvidlag. EnUgl del besked som jag har fält lar man inle ställning lill vissa punkler.

Vi kan se på detta i samband med utskottsmajoritelens utlåtande. Där missköter majoriteten sig. Den skriver: "Vid sin prövning av de slalliga konsumenlorganens uppgifler och organisation behandlar konsument-utredningen givetvis även reklamaiionsnämnden. Utskottet avstyrker

113

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning

därför------ ", och så avstyrker man molionen om regionala reklama
tionsnämnder. Men, herr lalman, riksdagens upplysningstjänsl slär fasl i
ell yttrande denna månad om konsumenlulredningen: "Beslämmelser för
prisangivelser har av ulredningen lämnats åsido med hänvisning UU pris-
och karlellnämndens nyligen inledda kampanj på området. Inte heller
reklamationsfrägorna har prövats närmare av utredningen."

Det kan man kalla för en piruett. Utskoltsmajorilelen avstyrker ett förslag gällande reklamationsfrägor därför alt del "givetvis" behandlas av konsumenlulredningen - som emellertid inte behandlar förslagei utan har skjutit del på framliden.

Herr Svanberg nämnde i silt anförande köplagsakkunniga. De häller på minsl hela 1971, kan vi läsa i riksdagsberättelsen. Han nämnde ocksä generalklausululredningen. Även den pågår hela 1971. Vi vet aUa vad del belyder - del kan la myckel lång tid innan den blir klar. Del var inte heller så länge sedan den senare ulredningen tUlsattes.

Nej, jag kan hell enkell konstalera alt inställningen är alt om man vill ha en puff framåt för en sak går man frän socialdemokratiskt häll med på del, om man t. o. m. viU puffa innan en ulredning är färdig kan man göra del ibland, men ibland — som i denna fråga — passar del inte alls. Det är en attityd av "vad far gör är alllid rätt". Eller om man nu i könsroUsdebatlens berältigade klimat skall säga att "vad mor gör är alltid räU"!

Del är inle pä del sältel som vi har velal se denna sak. Vi har tagil upp en mängd frågor av vilka en del nu inte alls behandlas av konsumenlulredningen. Jag har fler informalioner pä den punkten om sådana efterlyses.

Hen SVANBERG (s):

Herr lalman! Jag finner forlfarande väldigt liten anledning att gå in pä delaljspörsmälen, men jag skall ge herr Möller i Göleborg elt råd. Han tvekade om huruvida det var far eller mor som gjorde räll. Hans argumeni är så pass gamla all jag föreslår alt han lalar om farmor.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Ulskollels hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs pä bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Möller i Göleborg begärl volering uppläsles och godkändes följande voieringsproposilion:

114

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i

beiänkandel nr 3 punkten 14 mom. 2 röstar ja,

den del ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 3 av herr Regnéll m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Möller i Göleborg begärde rösiräkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -	186
Nej -	86
slär -	11

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Konsumentvaruforskning och konsumentupplysning

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifaU lUl dels utskottets hemställan, dels reservaiionen nr 4 av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Möller i Göleborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsulskollels hemstäUan i

betänkandet nr 3 punkten 14 mom. 3 röstar ja,

den del ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 4 av herr Regnéll m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Möller i Göteborg begärde rösiräkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 189

Nej - 85 Avstär - 7

Mom. 4

Utskottets hemställan biföUs.

Mom. 5

Proposilioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservaiionen nr 5 av herrar Rydén och Möller i Göleborg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Möller i Göleborg begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller näringsulskollels hemställan i

belänkandet nr 3 punkten 14 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 5 av herrar Rydén och

Möller i Göteborg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Möller i Göleborg begärde rösiräkning verkstäUdes votering med omrösiningsapparal.

115

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Bidrag tiU Svenska tmisttrafikförbun-det

Denna omröstning gav följande resullat:

Ja -	- 221
Nej -	- 55
slär -	- 6

Punkterna 15-17

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 18

Bidrag till svenska turisttrafikförbundet

Kungl. Maj:t hade (punkten F I, s. 54-57) föreslagit riksdagen att till Bidrag Ull Svenska turisttrafikförbundet för budgetåret 1971/72 anvisa ell anslag av 5 254 000 kronor.

I della sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971:437 av herr Helén m.fl,, vari hemstäUts alt rikdsdagen skulle

1, i skrivelse lUl Kungl. Maj:l begära alt motionen överlämnades till
sakkunniga för planering av turistanläggningar och frUuftsanordningar
m. m. för att dess synpunkter skulle bU beaktade i kommitténs fortsatta
utredningsarbete, samt

2. för budgetåret 1971/72, utöveri statsverkspropositionen föreslaget
bidrag, såsom bidrag till Svenska turisttrafikförbundet anvisa; a. 100 000
kronor avsedda för utvärdering av hillills vunna erfarenheier av utlands
kampanjerna, b. 100 000 kronor att inom ramen för förbundets
utlandskampanjer användas för försöksverksamhet i Norge och Neder
länderna, c. 200 000 kronor tUl ytterligare förstärkning av "Sverige
Nu"-kampanjen och d. 200 000 kronor för täckande av de automatiska
kostnadsökningar förbundel mäste vidkännas,

dels moUonen 1971 ;978 av herr Andreasson,

dels molionen 1971:1072 av herr Holmberg m. fl., vari hemstäUts att riksdagen lUI Bidrag UU Svenska luristtrafikförbundet för budgetåret 1971/72 skulle anvisa ett anslag av 6 254 000 kronor,

dels motionen 1971:1078 av herr Josefsson i Halmstad,

dels molionen 1971:1099 av herrar Åsling och Stjernström, vari hemställts att riksdagen i skrivelse Ull Kungl. Maj:t skulle anhålla om ulredning av förutsättningarna att genom skilda åtgärder aktivera turistnäringens marknadsinsatser i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskollel hemstäUde

1. att riksdagen med bifall till Kungl. Maj ;ls förslag och med avslag pä
molionen 1971:437 i vad den avsäg medelsanvisning samt molionen
1971:1072 lill Bidrag lill Svenska luristtrafikförbundet för budgetåret
1971/72 anvisade ett anslag av 5 254 000 kronor,

2. att riksdagen skuUe avslä motionen 1971:437 i vad den avsäg
överlämnande av motionen Ull sakkunniga för planering av turistanlägg
ningar och frUuftsanordningar m.m..

3. att riksdagen skuUe avslä motionen 1971:978 om ulredning angående turislnäringen,

4. att riksdagen skulle avslå molionen 1971:1078 om vissa utredningar angående turislnäringen,

5. att riksdagen skuUe avslä moUonen 1971 ;1099 angående marknadsföringen av turislnäringen.

Reservationer hade avgivils

6. såvitt gällde medelsanvisningen av herrar Börjesson i Glömminge
(c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Holmberg (m),
Sjönell (c) och Rydén (fp), som ansell all utskottet under I bort
hemställa,

alt riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ls förslag och motionen 1971 ;437 såvitt den avsåg medelsanvisning samt med bifall Ull molionen 1971:1072 tUl Bidrag UU Svenska turisttrafikförbundet för budgetåret 1971/72 anvisade ett anslag av 6 254 000 kronor,

7. såvitt gällde utredning om turistnäringen av herrar Börjesson i
Glömminge, Gustafsson i Byske och Sjönell (alla c), som ansell att
utskottet under 5 bort hemsläUa,

alt riksdagen i anledning av motionen 1971:1099 hos Kungl. Maj:l hemställde att motionen för beaktande överlämnades Ull de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c);

Herr talman! Den punkl vi nu behandlar gäller ju anslagel lill turismen och frågor angående möjligheterna alt aktivisera större turism inom landet.

Allteftersom fritiden ökar för människorna kommer säkerligen viljan att förflytta sig tUl annan ort, all uppleva sin frilid inom en annan miljö än där man har sin bostad eller sin arbetsplats. Vi kan nog räkna med att denna lendens kommer alt öka undan för undan allteftersom, såvitt man kan se, fritiden ökar för de breda lagren i samhället - och naturligtvis även för de övriga. Det är genomförandet av förlängd semester m. m. hos de breda lagren som i slort sett har medverkat tUl all turismen har fått en sådan kraflig ökning, tillsammans med det förhållandel alt turisterna har bUvil bilburna.

När man befarar att turislunderskotlet genlemot ullandel kommer att uppgå till ca 2 000 mUjoner, är man i en ekonomisk situation som man allvarligt mäsle begrunda. Vi kan inle komma ifrän alt denna mellanskUl-nad i turistbalansen är. en ren kapitalexport och utgör etl allvarligt glapp i valutasitualionen.

I reservaiionen 6 har vi följl upp ell yrkande av herrar Holmberg och Johannes Antonsson m. fl. om en ökning av anslaget tUl Svenska turisttrafikförbundet med 1 miljon kronor, det är väl ofrånkomligt att allt vad som görs för alt siärka turismen inom landet är oerhört värdefullt för vår svenska ekonomi. Vi vel att den svenska turismen har en väldigt svår konkurrens, därför att konkurrensen utgörs av klimatiska förhållanden, och då är det inle lätt all med organisatoriska åtgärder nä den fuUa effekten, om man inte samtidigt har tUlräckliga resurser. Vi kommer väl

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet

aldrig ifrän all svenskarna kastar längtande bUckar mot de tempererade områdena - Medelhavet, kanske Västindien osv. Det kommer alllid att förbli en stor konkurrens där.

Men vi har mänga områden inom landet som är och i ännu högre grad skulle kunna bli utomordentliga turistorter, om det allmänna gör en tillräcklig satsning och ger lillräckligl stöd. Det är mycket slora områden i Nonland, men det är ocksä områden i södra Sverige och i synnerhet våra slora ölandskap — Öland och Golland - i Östersjön.

Under denna punkt behandlas också motion nr 1099 av herrar Åsling och Stjernström som hemställer om en ulredning av förutsätlningarna alt genom skUda åtgärder aktivera turistnäringens marknadsinsatser. Vi har i reservation nr 7 stött denna motion genom alt föreslå alt den skall överlämnas till de sakkunniga för planering av turistanläggningar och friluftsområden m. m., vilka ju har sin ordförande i denna kammare. Den Åslingska molionen siktar pä Norrland, men den kan och bör naturiiglvis appliceras ocksä på andra områden inom värt land och även på områden i södra Sverige.

Det är givelvis kapilalfrägorna som är den springande punkten när det gäller turismen, därför att den enskilde investeraren vill ha avskrivningar och ränta pä det investerade kapitalet. Och turismen är en osäker fakior. Man skulle kunna likna den vid en fiskare som ger sig ul pä fiske och inte vel hur mycket fisk som skall nappa. Har man en turistanläggning vet man inle vad turisterna anser om den ell kommande år, när man stär i säsongens början. Och del märkliga är att turisterna ocksä ändrar smakriktning, ändrar tycke år från år. Detta kan mätas pä souvenirerna. Om turisterna ett år har glaset som förstahandsinköp i souvenirbutiken kan del nästa år hända att ingen vill ha glas. Man frågar sig: Vad är det för en egendomlig bacill som sprider sig genom turismen, där alla i stort sell uppträder likadant?

Därför kommer svårigheierna att bestå för den enskilde företagaren inom turistbranschen — en del kallar den felaktigl för turistindustrin, men nägol sådant är det ju inle fräga om. Denna sida kan sväriigen klaras ulan ett kraftigi stöd frän det allmänna.

Del är ju oerhört värdefulll att man får hit den mera penningstarka delen av turismen — dollarturisler och många andra — som cirkulerar i Europa. Men de är vana vid fina anläggningar. De är vana vid standarden på de holell som har byggts upp runt om i världen, och de har samma krav när de kommer hit. Men även om vi lyckas rusta upp våra turistanläggningar sä all de blir av god klass, måsle ändå marknadsföring utåt och inom landet komplettera denna upprustning.

Nu har del frågats vad vi skall göra ät underskottet i turistbalansen, och mänga menar all vi skall lägga skatt på turistresor. Jag tror också all del i är liksom tidigare är har väckts moiioner om den saken. Men även om vj gör det — och det kanske kan vara motiverat — tror jag ändå inte att vi kan dirigera turisterna pä det sättet. Det måste alltid finnas en aktiv marknadsföring ocksä.

Herr talman! Med dessa ord ber jag att fä yrka bifall Ull reservalionerna 6 och 7.

I delta anförande inslämde herrar Eriksson i Ulfsbyn, Bengtsson i Göteborg, Pettersson i Kvänum, Andreasson och Håkansson (samtUga c).

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Även jag vUl helt allmänl inslämma i herr Börjessons i Glömminge synpunkler, och jag skall här bara göra en konkretisering av de allmänna synpunkter som jag har pä dessa problem.

Vi är väl överens om att Svenska turisttrafikförbundet behöver pengar för att klara sina uppgifter. Del skiljer I miljon kronor mellan våra förslag, och för de pengarna kan man göra ganska mycket. För det försia blir underskottet i vår turistbalans allt större. Del beräknas i dag vara 2 miljarder kronor. Del gäller verkligen att minska del underskottet.

För del andra gäller det att stimulera den inhemska turismen och därigenom la vara pä del kapital som är investerat i prival och allmän turistservice i värt land. Turislnäringen har del nu myckel besvärligt. Vi behöver bara se på den slora överkapacitet som för närvarande finns i våra holeUkedjor och vid alla andra anläggningar. Standarden där är mycket förnämlig, men kapaciteten är inte utnyttjad i tUlräcklig grad. Del är dålig ekonomi att ha del på det sättet.

För det Iredje ingår del i våra regionalpolitiska slrävanden all ge glesbygderna bältre existensmöjligheter. Det är en myckel viklig sak. I det arbeie som vi där bedriver ingår också alt för glesbygdens skull skapa utrymme för de existensmöjligheterna på turismens område.

För del fjärde måste den tyvärr ganska lUla lurislström som kommer lill vårl land erbjudas sådan service att vi stimulerar turisterna till förnyade besök och förstärker resandeslrömmen.

För del femte är Sveriges anseende utåt också beroende av vär marknadsföring, och i dag fordras del min själ all vi har en ordenllig marknadsföring! Man har en känsla av all Sverige liksom stär vid sidan om i olika sammanhang. Del skall vår marknadsföring förbäilra.

För det sjätte liUhör jag inle dem som vill leka exklusiv statsmedborgare i kungariket Sverige och i nåder se turister frän andra länder komma hit. Om vi skall kunna lala om all Sverige är etl land med hög standard är det vär skyldighel all erbjuda besökare som kommer Ull vårl land en så förnämlig service som möjligl. Vi släUer i det avseendel krav på andra länder; vi skaU ställa samma krav på oss själva.

Utöver del anförda skulle en rad andra skäl ocksä kunna andragas pä samma tema, men jag skall avslä från del.

Vad gäller del an.slag till Svenska turisttrafikförbundet som utskottet har tillstyrkt är del som vi vel av en storleksordning, som tvingar förbundet all skära ned en del av sin verksamhel. Del s. k. tillägget är i huvudsak bara en omföringsposl. Det är i och för sig ganska märkvärdigt att sä sker i dag, 1971, när statsutskottet i sitt utlåtande nr 10 år 1970 sade klarl ifrån att della skaU göras i en positiv anda och föreslog riksdagen att som sin mening ge della Ull känna. Dä tar man upp hela denna problemsläUning, och så blir resultatet i släUet en försämrad service i detla avseende. Mol den bakgrunden, herr talman, ber jag att fä yrka bifaU till reservationen 6.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Bidrag tiU Svenska turisttrafikförbundet

119

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet

120

Hen EKINGE (fp):

Herr lalman! Vi tycks ju alla vara överens om turismens vikt och belydelse bäde för värl land och för värt folk. icke mindre än fem moiioner med partibeteckningarna fp, c, m och s har avlämnals i del ärende som nu ligger på riksdagens bord för behandling. Alla är dessulom posiliva till själva sakfrågan, dvs. lill slöd äl turismen.

Näringsutskotlet har tolkat sin uppfallning på följande sätt: "Ulskoltet delar motionärernas uppfallning alt det är synnerligen väsentligt all turistnäringen stimuleras i syfte såväl att främja inlandslurismen som att öka antalel turister frän utlandet."

I fråga om behovel av en nödvändig utveckUng av hela turislnäringen och planering av lurislanläggningarna har utskollel gjort velerligt all den sittande turistutredningen uppmärksammat dessa frågor, varför jag här inte behöver ylleriigare ulveckla den delen av folkpartiets partimolion nr 437. Del som däremol kan bli bekymmersaml är all ulredningen har fått så stora och tidskrävande uppgifler all risk finns att det kan dröja alllför länge innan exempelvis Golland och Öland och de sydösira trakterna av värl land över huvud laget kommer in i fokus för uiredningens bedömning. Därmed kan viktiga värden gä till spillo innan ätgärder vidlas jusl i dessa områden, som ur svensk turistsynpunkt är synnerligen viktiga.

Vad som däremot sägs om behovet av ytterligare förstärkning av Svenska turisttrafikförbundet för alt dels kunna genomföra den s. k. Sverige Nu-kampanjen, dels kunna fortsätta med de utlandskampanajer som förbundel började med för några är sedan, är något mer förbryllande. Departementschefen anför i propositionen att kampanjen Sverige Nu bör fortsätta under åren 1971 och 1972. Inle heUer utskottet anför någon avvikande mening på den punklen. Handelsministern har ju dessutom i ell interpellationssvar jusl i dag bekräftat denna sin uppfallning.

Men när man sä kommer fram lill frägan om att finansiera dessa kampanjer, dä anser sig varken departementschefen eller utskollel kunna vara med längre. Förbundel föresläs få en ökning av 50 000 kronor för del kommande budgetåret. Del innebär i runl lal I proceni pä förbundets tillgängliga operativa medel. Och delta skall räcka till all klara aUa de kostnadsökningar förbundet mäste vidkännas, här har man ju inle nägon automatisk möjlighet all klara löneökningar och moisvarande kostnadsökningar.

När man då kommer fram Ull frågan om finansiering av dessa önskvärda kampanjer sä säger säväl departementschefen som utskottet all turistnäringen bör ta en ökande andel av kampanjens finansiering. Vi har lidigare i dag behandlal den aspeklen pä frågan, men jag mäsle ändå upprepa frågan: Hur är delta möjligl i det läge turislnäringen nu befinner sig? Det är verkligen för mig svärl att förstå. Därtill kommer att en inle ringa del av turistnäringens bidrag lUl Sverige Nu-kampanjen kommer från regionala turistorganisationer, och dessa får ju lill väsentlig del sina pengar från landsting och primärkommuner. År 1970 t. ex. fick Svenska luristtrafikförbundet 600 000 kronor i statliga medel. I övriga medel inflöt 507 230 kronor. Äv dessa 507 230 kronor kom inle mindre än 263 500 frän regionala lurisltrafikförbund, dvs. Ull mycket stor del jusl

frän landsting och primärkommuner, övriga turislinlressenter satsade 186 700 kronor och övriga inlressenler över huvud lägel 57 030 kronor. Del blir således bara, menar jag, all överföra en del av kosinaderna frän slalen till landslingen och primärkommunerna.

Andra inlressenler skulle kunna nämnas i delta sammanhang, exempelvis SJ som ocksä stödjer dennu kumpanj. Det är inte troligt att SJ har särskilt mycket medel över efter den situation man befunnit sig i.

Jag vill slutligen erinra om att de medel som för nästa budgetår slär till Svenska luristlrafikförbundels förfogande blir mindre än under nuvarande budgetär. Förbundet kan självfallet bli tvingat att avskeda en viss del av sin personal. Men samtidigt sägs från statens sida - och staten är ändå den väsentliga finansiären uv förbundets verksumhel - all det är ungeläget utt kainpunjernu fortsätter. Jag kan inte se att den här ekvationen rikligl gär ihop.

Handelsminislern anförde lidigare i dag i sitt svar på min interpellation:

"Det finns ocksä skäl all erinra om utt en speciell kampanj startade i fjol för ull svenskarna skall ulnyllja del egna landels lurislresurser bällre. De av inierpellanierna berörda anläggningarna torde dra slor nylta av denna kampanj, eftersom de näslan uteslutande är beroende av den svenska marknaden. I ärels statsverksproposilion förordar jag att kampanjen skall omfatta tre är. Den sammanlagda statliga insatsen" - dvs. lör alla tre åren - "blir 1,4 miljoner kronor. Jag hoppus all turistnäringens förelug och organisalioner kraflfulll samverkar i kampanjen som bedrivs av Turisltraflkförbundel. Jag tror all de berörda företagens framtid i hög grad är beroende av utt derus Ijänster marknadsförs pä etl bättre sätt än hittills."

Herr lalman! Om riksdagens majoritet ändå gär pä utskottets linje och inte beviljar de ytterligare medel som reservanterna förordar, kun jag för min del inte tolka det pä annat sätt än ull vi inte är intresserude uv att utveckla turismen i värt land. Jug tror inte utt vare sig handelsministern eller utskottets herr ordförande vill motsägu mig pä den punkten.

Jag ber slutligen utt fä yrka bifall till reservationen 6 vid punkten \H i näringsutskotlels betänkande nr 3.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Bidrag tiU Svenska turisttrafikförbundet

I delta anförande instämde herr Hamrin (fp).

Herr SVANBERG (s):

Herr tulman! Med unledning uv vad den sista ärade talaren slutade sitt anförande med vill jug försl sägu alt dettu är en nugot för pessimistisk synpunkt. Jug Iror inle ult utskottets förslug, som innebär etl tillstyrkande UV propositionen, tyder pä alt man inle är inlresserud av lurismen eller utt man pä nugot sätt är beredd all ruslu ned.

Jug vill ocksu peku pä ull det just nu pägär ett par utredningar, som sysslur med dessu problem pä etl myckel intensivt sätt, nämligen de sukkunniga för plunering av turistanläggningar och friluftsområden och -i synnerhet gäller dettu den senure reservutionen - glesbygdsulredningen. Jug vill frumhällu ull det här förefinns etl intresse och att just Svensku turistlrufikförbundet fär 95 procent uv sina utgifter täckta genom medel

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Bidrag tiU Svenska turisttrafikförbundet

frän slalen. Del visar väl alt slatsmakterna inle är särskill negativa Ull turismen. Att sedan anslaget i år är ungefär detsamma som i fjol är helt rikligt. Man menar all ungefär samma verksamhet kan bedrivas i det nuvarande budgelpoliliska lägel som förra året.

Lål mig helt generellt säga all det självklart gär att göra av med en miljon kronor UU här. Man skulle t. o. m. säkerligen kunna använda pengarna pä etl relativt vettigt sätt. Pä många punkler i årels budget fanns det kanske anledning att ge 1, 2 eller 3 miljoner kronor lill, men regeringen har gjort en priorilering av tUlgängliga resurser. Jag finner inle att man kan peka på jusl della såsom den absolul väsentligaste punkten där man kan ändra prioriteringen.

Man talar särskilt om Sverige Nu-kampanjen i utlandet, som i och för sig är väldigi värdefull. Den är avsedd all fortsätta också nästa är, men man förutsätter där att turislnäringen står för en ökad andel av kosinaderna. För 1971 finns 400 000 kronor i fondmedel. För 1972 beräknar man alt det bara finns 100 000 kronor kvar, och därför tar man upp 300 000 kronor över budgelen. Det innebär ungefär samma verksamhel. Utskottets motiv för alt tiUstyrka proposiiionen är att det har skett en väsentlig förstärkning här av resurserna för Svenska turisttrafikförbundet under senare är. Verksamheten är rätt omfallande. 1 nuvarande budgetläge finner vi inte anledning att plussa på med ytterligare en miljon kronor. I etl annat budgetläge kan frågan säkerligen tas upp pä nytt.

Vad sedan gäUer den senare reservationen, vari begärs all vissa moiioner överlämnas till den sittande ulredningen, vUl jag betyga alt det i dessa motioner finns flera väsentliga synpunkler.

När del gäUer vär turistbalans är det inte bara fråga om att vi skaU få flera utlänningar alt besöka Sverige. Lika vikligl är del ju att flera svenskar väljer alt semestra hemma i Sverige i stället för alt åka utomlands, därför all del inte finns lurislanläggningar här. 1 det sammanhanget finns en del länkvärda tankar.

Jag viU beträffande denna fräga hänvisa tUl vad utskollet skriver i sitt belänkande: "Utskottet har inhämtat att de frågor som las upp i motionen redan är föremål för de sakkunnigas uppmärksamhel." Vi anser del därför vara en överloppsgärning att överlämna dessa motioner, även om de tar upp väsentliga ting, eflersom utredningen redan sysslar med dessa saker.

Med delta vill jag kraftigi dementera påslåendet att vi inte skuUe vara intresserade för turismen. Vi finner dock att den anslagsgivning som sker i år är acceptabel. Vi kan inte medverka tUl att pä denna punkl plussa på med en miljon kronor.

Herr talman! Jag ber all fä yrka bifall till ulskollels hemstäUan.

122

Herr LOTHIGIUS (m);

Herr talman! Det är någonting som inle stämmer i resonemangel från utskottets ärade ordförande. För del försia är della en produktiv investering. För det andra har utskottets ordförande ju erkänt att vår svenska ekonomi är synnerligen svag. Riksdagen - och nu ber jag alt få läsa in della i kammarens prolokoll - uttalade i stalsulskollels ullalande

nr 10 år 1970 följande;

"Utskottet finner del angelägel att inlandslurismen stimuleras och
fäster stort avseende vid alt den av turisttrafikförbundet inledda
kampanjen målmedvetet genomförs och fullföljs.

Enligl vad utskollet erfarit kommer Kungl. Maj :t sedanigångsätlningen av årets kampanj och den mer detaljerade uppläggningen av densamma kan bedömas alt pröva frågan om bidrag för en fortsättning av kampanjenDet har upplysts alt medel frän handels- och sjöfarlsfonden skall kunna disponeras för ändamålet.

I detta sammanhang vUl utskottet framhåUa alt något omedelbart utslagsgivande resullal av den nyligen inledda kampanjen knappasl är att vänla. Utskollel delar således hell motionärernas uppfattning att en kampanj av detta slag bör slås ut över flera år för all få avsedd effeki. Ulskoltet förutsätler att Kungl. Maj;ts kommande prövning av ärendet görs i en positiv anda och föreslär att riksdagen som sin mening ger della UU känna för Kungl. Maj:t."

Och vad är det som har hänl, herr talman? Jo, man har i verklighelen minskat anslaget pä grund av den omkostnadsökning som skett. Man kan alltså inte fullfölja Sverige Nu-kampanjen säsom riksdagen föregående är har förutsatt.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Bidrag tiU Svenska turisttrafikförbundet

Herr EKINGE (fp):

Herr talman! Herr Svanberg säger att han inle kan se att det finns nägon anledning all bedöma delta som en nedrustning och alt del föreslagna anslaget skulle vara acceptabelt. Det är mycket ssvärt alt förslå del resonemanget all han säger dels att han är positivt inställd, dels att del, när det gäller möjligheterna för det förbund som har fått uppdraget all genomföra kampanjen, är acceptabell med en höjning av totalt 50 000 kronor för ett helt budgetår. Och del gäller förbundet i dess helhet med en budget på ca 5 miljoner kronor.

Sedan säger herr Svanberg; Det går att göra av med pengar, med I miljon UU. Det är inle närmast fräga om bara att göra av med pengar, del är fräga om alt kunna genomföra den plan som vi önskar skaU genomföras. Dä fordras dessa pengar - så enkell anser jag det vara. 400 000 kronor i anslag, det är samma summa som föregående år, sades del. Ja, del är samma summa, men man kan ändå inte under 1972 få Uka mycket ulfört för 400 000 kronor som man fick under 1971. Så är det absolul!

Utskottets ordförande sade lill sisl: Vi har gätt på regeringens linje, därför all förbundel har fått en verksam förstärkning under senare år. Ja, det är riktigt, men förstärkningen avser all med hjälp av dessa punktinsatser, dels "Sverige Nu"-kampanjen och dels en fortsättning av utlandskampanjerna, ge det stöd som just för närvarande anses synnerligen behövligt för svenskt turistliv. Dä kan man inle säga att det i och för sig är en verksam förstärkning. De medel som givils pä delta sätt är sådana som ställts tifJ förfogande för ett särskilt uppdrag. Därför har jag forlfarande mycket svårt alt förstå utskottets majoritet i detta sammanhang och jag vidhåUer mitt yrkande.

123

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Bidrag till Svenska turisttrafikförbundet

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Det finns i sak inte mycket att tillägga i detta sammanhang. Jag vUl dock säga lill vännen Lothigius all jag inte i och med detta har erkänt att Sverige har en urusel ekonomi, ulan jag har sagl att vi har ell budgetläge som är ansträngt. Jag har i denna kammare varken hört eUer selt all herr Loihigius har föreslagit några ökningar av statens inkomster genom nya skatter eller någol sådant,- vilket det är fräga om. Vi har en summa pengar att röra oss med, och de pengarna har fördelats i en budget. SkaU vi göra av med mer pengar skaU vi skaffa fram dem ocksä. Mer än så sade jag inle om Sveriges dåliga ekonomi.

Sedan har herrarna mycket svårt att förstå vad utskottet anfört och vad jag säger. Del är väl ändå sä att denna kampanj fortsätter. Jag vill citera direkt ur statsverkspropositionen, där denna kampanj behandlas. Handelsministern anför:

"Jag anser liksom förbundel all kampanjen bör fortsätta under åren 1971 och 1972 men förutsätter all luristnäringen tar en ökande andel av kampanjens finansiering. För år 1971 har 400 000 kronor anslagits av fondmedel. För en fortsättning under är 1972 kan endasl 100 000 kronor anslås av fondmedel. En medelsanvisning över riksslalen blir nödvändig. Jag beräknar 300 000 kronor härför."

Man fullföljer aUtsä denna kampanj. Det är väl riktigt att man inte utökar den. Man kan inte få alla de pengar man behöver. Jag sade att man kan göra av med 1 miljon kronor, jag sade t. o. m. att man säkerligen kan använda dem pä etl vettigt sätt. Men det är här som pä sä mänga andra punkter: Vi har en stram budget i är och det här är elt av områdena som berörs därav. Det här är inte all skrota ned någonting, det är alt fullfölja en kampanj som påbörjats - och fullfölja den inom den begränsade ram vi har. Mer gäller del inte i della fall. Del är inle nägon fientlighet mot lurismen. Kom ihäg att Turisttrafikförbundet ändå får 95 procent av sina koslnader läckta av staten. Det finns fler intressenter!

124

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr lalman! Jag vill bara anmäla lill utskottets ordförande att jag förra veckan föreslog en prutning med 1 14 miljoner kronor. Jag har alltså god läckning for denna miljon.

Herr EKINGE (fp):

Herr lalman! Vi har inte svärl all förslå vad herr Svanberg säger. Måhända blir del nägol svårare alt förslå vad herr Svanberg menar, när han samtidigt säger att han vill stödja en sak men inle viU ge tillräckliga medel. På den punklen är det litet svårare att förslå herr Svanberg.

Herr SVANBERG (s).

Herr lalman! Jag vill bara säga till herr Ekinge alt jag i regel menar vad jag säger. Del gör jag i del här fallel ocksä. Märkvärdigare är del inle.

Om riksdagen hade tagit del där förslaget om en prutning på 114 miljoner kronor, herr Loihigius, dä hade vi varil i etl annal läge i dag. Nu är del inte så, utan de 114 miljonerna utgår. Följaktligen har vi inte nägon miljon fri Ull detta.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskotlels hemställan, dels reservaiionen nr 6 av herr Börjesson i Glömminge m. fl,,och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller näringsulskollels hemställan i

betänkandet nr 3 punklen 18 mom. 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 6 av herr Börjesson i

Glömminge m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röslat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösiräkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 142

Nej - 134

Avstär - 3

Herr Fågelsbo (c) anmälde att han avsett att rösla nej men markerats som frånvarande.

Mom. 2-4

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs pä bifall Ull dels utskottets hemställan, dels reservaiionen nr 7 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaller näringsutskotlels hemställan i

belänkandet nr 3 punkten 18 mom. 5 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 7 av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 203

Nej - 65

Avstår - 15

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Bidrag tiU Svenska turisttrafikförbundet

125

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Skattemotsvarigheten för postbanken

126

Punkterna 19 och 20

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemslällt.

§ 8 Skattemotsvarigheten för postbanken

Föredrogs näringsutskotlels betänkande nr 4 i anledning av motion angående skattemotsvarigheten för postbanken.

I molionen 1971:1065 av herr Brundin m.fl. hade hemstäUts all riksdagen skulle besluta

1. alt vid beräknande av postbankens skattemotsvarighet hänsyn även
togs tiU kommunal utdebitering,

2. att en utredning UUsattes med uppgift att föreslå ett system för
ersättning UU kommunerna för utebliven skatteintäkt.

Utskollel hemslällde att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1065.

Reservation hade avgivits av herrar RegnéU (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Möller (fp) och Hovhammar (m) saml fru Hambraeus (c), som ansett all utskottet borl hemsläUa,

all riksdagen i anledning av motionen 1971:1065 som sin mening gav Kungl. Maj:t Ull känna vad reservanlerna anförl rörande skatlemolsvarig-heten för postbanken.

Hen REGNÉLL (m):

Herr lalman! När man läser rubriken lUl detta belänkande -skaltemolsvarighelen för postbanken - lycker man väl alt ärendel ser mycket speciellt ut, men i själva verket har frägan viktiga principieUa aspekter. Det gäUer sä betydelsefulla saker som konkurrenslikstäUighet mellan olika företagsformer och fördelningen av skalleinkomster mellan stat och kommun.

Av näringsutskotlels recit ser man att det i propositionen, som lades fram för två är sedan, sä vackert hette all man eftersträvade all i görligaste mån skapa konkurrenslikstäUighet mellan postbanken och andra kreditinstitut. När nu intentionerna var sä goda, hade det enklaste varit alt låta bli en särlagstiflning. När man dessutom konstaterar att favören inte har nägon som helsl praktisk betydelse, hell enkelt därför all poslbanken kan beräknas ha sä stora avskrivningsmöjligheter all nägra beskaltningsbara vinsler inte kommer all visas under de närmaste åren, framstår det väl som etl ytterligare skäl emot en särlagstiflning. Den ler sig dä hell onödig.

Ännu ett skäl för det påståendet har förreslen kommit till i år, när utskottet upplyser alt postbankens skattevillkor kommer att prövas på nytt under vad man kaUar övergångstiden.

Del belyder att man stiftar en lag som man förklarar sakna betydelse under en övergångstid, uppskattad tiU åtminstone fem år, och som man är inställd pä att ändra innan övergångstiden är slul.

Del lalas ibland om akademiska diskussioner. Här har vi elt exempel pä en lagstiftning utan någon som helsl praktisk innebörd. Sådant bör

man väl ändå undvika. Lagboken är tjock nog sådan som den är.

Nu kan det ju frågas varför man attackerar en lagstiftning som tydligen aldrig kommer alt tillämpas. Mitt svar är all del kanske kan befaras att man nu när frågan saknar reell belydelse smyger på riksdagen en lagstiftning, som innebär all kommunerna missgynnas vid fördelningen av inkomst av skall.

Sädana tendenser har vi sett i andra sammanhang. Vi känner dem från beskattningen av de statliga premieobligalionslånen och vi känner dem senast frän Slrängaspelet. Det är alll skäl all vara observant på den punkten. Inte minst av den anledningen, herr lalman, finner jag de synpunkler beaktansvärda som framförls i reservaiionen, till vUken jag nu ber alt fä yrka bifall.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Skattemotsvarigheten för postbanken

Hen RASK (s);

Herr talman! Del är nu tredje gängen som riksdagen diskuterar skaltemotsvarigheten för poslbanken. Om della börjar bli en smula tradigt så är det inle mill fel, det är i stället motionärernas och reservanlernas fel.

Del framgår av utskottsbetänkandet även i är alt frägan inle åtminstone för tillfäUet är aktuell, och detta helt enkelt orsakat utav postbankens slora nedskrivningsbehov, som har UU naturlig följd alt man inle kan redovisa någon vinst under en femårsperiod från 1970. Detla klargjordes ju också ganska tydligt redan 1969 när proposition nr 158 behandlades av riksdagen.

Det sades då ifrån i debatten, alt även om de skatteregler som gäller för andra banker vore tillämpliga på poslbanken, så skulle inle skyldighet för poslbanken att belala kommunalskall föreligga.

Vidare talade vi då om all den närmare skattemässiga behandUngen av postbanken skulle tas upp i samband med att regeringen tog stäUning till vad affärsverksulredningen föreslagit i fräga om de affärsdrivande verken.

Vi tyckte dä — och tycker del fortfarande - all del ätminsione för UllfäUel är ganska meningslöst alt diskutera om postbanken skall betala kommunal skatt eller inle. Föreligger inte enligt gäUande regler underlag för skattskyldighet för uppkommen vinst, då blir ju - som herr Regnéll sade — debatien i högsta grad akademisk.

Med aU säkerhei kommer Kungl. Maj;t att före 1975, som i detla fall är den akluella lidpunkten, lägga fram förslag med anledning av affärsverksutredningen.

TiUlalar då inte propositionens förslag vissa riksdagsledamöter, sä finns det i det läget anledning all motionera.

Dessutom kan man tillägga, all den Wärnbergska ulredningen — som gör en översyn av företagsbeskattningen — kan komma med förslag som även i detta faU kan innebära förändringar. Jag lycker att man både bland motionärer och reservanter mäste lugna ner sig litet grand.

För dagen anser jag aUtså alt motionen 1065 bör avslås. Jag ber med det anförda att få yrka bifaU till näringsutskottets hemställan i betänkandet nr 4,

127

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ändrade regler för återlån från allmänna pensionsfonden

Hen REGNÉLL (m):

Herr talman! Herr Rask bekräftade pä punkt efter punkt vad jag hade sagl: alt den säregnu lagsliflning som man genomfört saknar reell betydelse. Den har saknat reell belydelse under de två år som den varit i kraft, och alll lalar för all den konimer att sakna reell betydelse minst tre är framåt i liden.

Herr Rask begagnade en formulering som använts också vid tidigare tillfällen när denna sak diskuterats, nämligen alt det var meningslöst alt debattera. Vad som varit meningslöst i delta ärende har väl vurit alt över huvud laget komma med en särlagstiflning, som saknar reell belydelse och som dessutom lider av väsentliga principiella brister.

Herr Rask började med att säga alt det varit nägol Ualigl att molionärerna älerkommil. Del är inle vi som dragit upp debatten. Debatien uppkom genom det orimliga förslaget till en särlugstiftning utan praktisk betydelse. Att sådant observeras av oppositionen inom riksdagen och att man älerkommer med sinu synpunkler är från år tycker jag är ganska självklarl.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemslullan, dels reservutionen av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägunde ja besvarad. Sedan herr Regnéll begärt volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller näringsutskoltets hemställan i

betänkandet nr 4 rösiar ja,

den del ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen av herr Regnéll m. 11.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Regnéll begärde rösiräkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 141

Nej - 138

Avstär - 3

§ 9 Ändrade regler för återlån från aUmänna pensionsfonden

128

Föredrogs näringsutskoltets belänkande nr 5 i anledning av motioner om ändrade regler l"ör återlän frän allmänna pensionsfonden.

1 detta betänkande hade behandlats

dels motionen 1971:438 av herr Olof Johansson i Stockholm m. fl., vari yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle hemslälla om förslag till sädan ändring uv reglementet för allmänna pensionsfondens förvaltning

1. att arbetsgivare med mindre än 500 anställda fick möjlighet ult för

återlän ulnyltja de ATP-avgifter som inbetalats under loppet av de fem senast förflutna åren, och

2. all återlån för arbelsgivare med mindre än 500 anslällda fick ske upp UU 75 % av inbetalda avgifter,

dels molionen 1971:1063 av hen Annerås m.fl., vari yrkals att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:l skulle hemställa om förslag Ull innevarande år lUl sådan ändring av reglementet för allmänna pensionsfondens förvaltning

1. att arbelsgivare erhöU möjlighet att för återlån få utnyttja de ATP-avgifter som inbetalats under loppet av de fem senast förflutna åren,

2. all återlän fick ske upp tUl 75 % av inbetalda avgifter,

3. alt amorteringstiden för inbetalning av lånen ulsträckles Ull 20 år,
dels motionen 1971:1081 av herr Magnusson i Borås m. fl.,vari, såviii

nu var i fråga,yrkals att riksdagen hos Kungl. Maj:l skulle hemslälla om snabb ulredning och förslag Ull innevarande vårriksdag avseende revidering av reglerna för återlån av ATP-avgifter då det gällde smä och medelstora förelag i enUghet med i motionen angivna rikllinjer.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ändrade regler för återlän från allmänna pensionsfonden

Utskottet hemställde

all riksdagen skulle avslä molionerna 1971:438, 1971 ;1081, den sislnämnda sävill nu var i fräga.

1971:1063 och

Reservation hade avgivils av herrar RegnéU (m), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byske (c), Sjönell (c), Möller (fp) och Hovhammar (m) saml fru Hambraeus (c), som anseit att ulskoltet bort hemslälla

alt riksdagen med bifaU till motionen 1971:438 samt i anledning av motionerna 1971:1063 och 1971:1081, den sistnämnda såvitt nu vari fräga, hos Kungl. Maj:l hemställde om förslag till ändring av reglementet för aUmänna pensionsfondens förvaltning i enlighet med vad reservanterna anfört.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! 1 näringsutskoltets belänkande nr 5 behandlas tre motioner med krav pä en utvidgning av rällen för förelag all erhålla återlän av avgifter som erlagts Ull aUmänna pensionsfonden. Flera gånger tidigare har liknande krav framställts, nämUgen att de mindre förelagen skulle få ackumulerade möjligheler att återlåna inbetalda avgifter. Det är säkert angelägel nu, när de mindre förelagen har sä besväriigl pä kredilmarknaden, all de ges vidgade möjligheler UU återlån från den allmänna pensionsfonden.

1 Svenska bankföreningens lidskrift kunde man i början av året läsa att Svenska bankföreningen för en tid sedan än en gäng konstaterade att de minsta företagen är de hårdast drabbade av kredilsloppel:

"Under perioden november 1969—november 1970 ökade utlåningen tUl den slörre induslrin, definierad som företag med mer än 50 anställda, med 11 mUjoner, medan utlåningen till den mindre industrin minskade med 84 miljoner. Den mindre induslrins andel av utlåningen lill hela

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 51-52

129

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ändrade regler för återlän från allmänna pensionsfonden

industrisektorn sjönk därmed från 25,6 Ull 24,6 proceni, TUI slörsla delen berodde delta på att förelag med mindre än 26 anslällda minskade sin andel frän 15,2 Ull 14,6 procent."

I den aUmänna deballen om de mindre företagens kreditproblem har ju dessa företags trängda läge ofta framhållits, framför alll under de hårda kreditrestriktioner som nu råder. Även om viss lättnad har inträtt, har man besväriigl i del avseendet.

I de moiioner som behandlas i näringsutskottets belänkande yrkas -och del yrkandei följs upp i reservaiionen — all företagen skulle fä en återläneräll som ackumulerades under fem är, att återlån skulle få ske till 75 procent av inbetalda avgifter och all della skulle gäUa för förelag med mindre än 500 anställda.

Utskottsmajoriteten har inle velat tUlstyrka molionerna ulan har avstyrkt dem. Utskottet säger: "En av uppgifterna för 1968 års kapitalmarknadsutredning är, såsom framgår av dess ovan refererade direktiv, att granska syslemet med återlän frän allmänna pensionsfonden. Därvid skall förutsättningslöst prövas om äterlånesyslemel bör bibehållas. Om utredningen anser delta skall den också överväga vilka vUlkor som bör gälla för denna utlåningsform."

Utskollet hänvisar alltså Ull ulredningen. Det finner med anledning av den sillande utredningen inte skäl att bifalla molionerna. Men det är aUdeles uppenbart att de återlän som sker frän tredje fondstyrelsen är av mycket ringa omfattning, och de mindre företagen har myckel små möjligheler alt pä elt någol så när rimligt sätt klara av sin kreditförsörjning.

AP-fonden har i stort selt ensam svarat för den ökade långivningen på kredilmarknaden. Näringslivets andel av kreditgivningen har emellerlid varit oförändrad. Detta innebär att denna sektor fått sin andel minskad, och minskningen faller pä återlän och framför allt pä län som affärsbankerna förmedlat.

Denna ulveckling kan knappast bero pä att återlånen blivit mindre eflerfrågade. Det verkar mindre troligt med vetskap om de hårda kredilreslriktionerna som varit och är rådande.

Herr talman! Med del anförda fär jag yrka bifaU lill den reservalion som är fogad Ull näringsutskotlels betänkande nr 5.

130

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr talman! I molionen 1063 bakom vilken står hela 21 molionärer representerande olika partier, samtliga medlemmar av Företagareförbun-det, har vi yrkat alt äterlånerätlen till inbetalade ATP-premier skulle kunna ackumuleras under en femårsperiod och all förelagen skulle få återlån upp till 75 proceni på inbetalda avgifter. Värl resonemang sammanfaUer givelvis med vad herr Andersson i Örebro anförde.

Den ekonomiska utvecklingen i vårt land har klarl utvisat att förelagen - inte minst mindre och medelstora — måste utnyttja alla vägar som finns för att tiUföra företagen kapital. Det gäUer även de s. k. personaUnlensiva företagen, där viUkorel för forlsatl drifl är alt invesieringen i maskiner och inventarier är myckel omfattande. Dessa enligt vår uppfattning myckel nödvändiga investeringar kräver ocksä

slora engångsinsatser av kapital. Det gäller i försia hand moderna maskiner för tUlverkningsföretag, men jag viU ocksä påminna om att det inte enbart rör sig om dem som fabricerar varor, ulan del gäller även detaljhandeln, bl. a. för inventarier.

En möjlighet lUl krediter är äterlånerätlen i AP-fonderna. Nuvarande regler gör denna återläneräll i praktiken till en fiktion för de mindre och medelstora företagen.

I reservaiionen föresläs därför att äterlånerätlen skulle ackumuleras under en femårsperiod och omfatta 75 procent av de inbetalda avgifterna. Etl bifaU Ull reservaiionen innebär därför en lilen men ändå förbättring i egenföretagarens för närvarande svära kreditsitualion, en kredilsiluation som gjort alt mänga företag — även välskötta sådana -måst läggas ner, och en hel del har gätt i konkurs. Dessa siffror återspeglar sig väl också i de tiUtagande arbetslöshetssiffrorna.

Herr talman! Utskottet hänvisar i sill avstyrkande Ull den pågående kapilalmarknadsutredningen. Frågan är väl då: Skall man awakta utredningens betänkande, remissförfarandet och regeringspropositionen även i denna angelägenhet? I sä fall torde del inle ske någon förändring inom den närmaste lät mig säga femårsperioden. Kan vi vänla så länge? Har vi råd alt vänla så länge? Kan företagen vänta sä länge? Kreditutrym-mel behövs i dag mer än väl för egenföretagen. Enligl motionärernas uppfattning är frägan inte av den storleksordningen för samhällsekonomin att man behöver avvakta den myckel omfattande statliga ulredningen.

Jag ber därför, herr talman, att fä yrka bifall tUl reservationen.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ändrade regler för återlän från allmänna pensionsfonden

Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Ålerlånerätlen från AP-fonderna är en gammal bekant här i riksdagen. Som ny ledamot slås jag främsl av den låsning som jag lycker har funnils och präglat debatten pä detla område under hela 1960-talet — ja, egenlligen ända sedan 1957 års pensionskommitté anförde betänkligheter mol återlånerättens vara över huvud laget. Samma Iveksamhet finns med i kapilalmarknadsutredningens direktiv.

Elt av skälen Ull betänkligheterna mol äterlånerätlen hänför sig Ull att man därigenom riskerar alt få en irrationeU kreditfördelning, säger man. Bl. a. menar man alt de arbetskraftsinlensiva förelagen gynnas framför de kapilalinlensiva. Det är enligl min uppfattning i och för sig en korrekt invändning, men den har ingen genereU tillämplighet. Den gäller företrädesvis inom samma bransch. När företagen där har olika rationaliseringsgrad och utvecklingsnivå kan en sädan invändning ha en viss relevans. Men annars är branscherna, de olika näringsgrenarna, olika långl komna från teknisk synpunkt utan att vi fördenskuU definiiivl dömer ul vissa av dem - i varje fall är mycket få beredda att göra del i kategoriska uttalanden. Därför är del för mig naturligt att se älerlånemöjlighelen frän AP-fonden som en del i den totala kredit- och kapitalmarknadssituationen.

Vi vet — det går att belägga med statistik - att de mindre företagen har speciella svårigheter att hävda sig inle minst gentemot de större företagen, när ramarna blir snävare, dvs. i kreditåtstramningstider. Vi har

131

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ändrade regler för återlån från allmänna pensionsfonden

ju mer och mer kommit all använda penningpoliliska medel för all få slopp pä inflalionen. Det innebär alltså alt de smä förelagen efler hand har drabbats alltmer av dessa snäva ramar. De större företagen har vissa försteg på kreditmarknaden. De har fastare bankförbindelser, slörre säkerheter att ställa osv. TUl detla kommer också alt de mindre företagen ofta har behov av en större extern finansiering.

De mindre förelagen drabbas alltså speciellt hårt av den typ av ekonomisk politik som vi har bedrivit här i landel under senare år. Jag anser därför all del i mycket är en fråga om att få Ull slånd en bältre fördelning också mellan olika företagskategorier, olika företagsstorlekar. De nu gällande reglerna är utformade på det sätlel alt de inte är anpassade lill del mindre förelagels situation. Jag vUl alltså hävda all med lanke pä den situation som de mindre företagen har allmänl sell pä kredilmarknaden borde det vara rimligt att de snarasl favoriseras, inte diskrimineras, när del gäUer AP-fondslån. Del gäller ju ändå inte så särskilt stora belopp för deras vidkommande. Detta ser man också på dagens användning av AP-fonderna, Del är de stora förelagen - i försia hand de med över 500 anstäUda - som har kunnai ulnyltja de här fonderna.

Del är ocksä av del skälel som jag och ell antal medmotionärer från miltenpartierna har föreslagit en avgränsning när del gäller förändringen av reglerna, så att man skulle lUläta ackumulering av inbetalda avgifter i fem är och att återlån skulle fä ske av upp Ull 75 proceni av inbetalda avgifter för arbetsgivare med mindre än 500 anställda — för det är där det är speciellt viktigt all sälta in de här åtgärderna. Då skulle de kunna fä större effeki.

Naturligtvis är det glädjande för mig som motionär all se att reservanterna har gått på linjen med den här begränsningen. Del markerar alltså, som jag ser det, insikten om att det är en skev fördelning ocksä meUan olika förelagskategorier, som det finns anledning alt se pä.

När mindre förelag, i och för sig livskrafUga pä sikl, mäste slå igen i kreditälslramningsUder minskar del sysselsättningen och försvagar differentieringen å arbeismarknaden. Därför är del vikligl alt man för in också andra argument än bara de renl förelagsekonomiska när man bedömer de mindre företagens möjligheler i värt land i framtiden. Konkurserna under senare tid lalar sitt lydliga språk om alt vi är pä fel väg, när även livskraftiga mindre förelag drabbas. Det är etl gemensamt intresse för de anslällda och företagarna all de livskrafUga mindre förelagen kan finnas UU också i forlsältningen, och del är definitivt ett intresse för samhällel eflersom det ger möjlighel Ull en mer differentierad arbetsmarknad och ökad sysselsättning.

Herr lalman! Jag ber att fä yrka bifall Ull reservationen, vilkel också innebär bifall Ull motionen 438.

I detla anförande inslämde herrar Carlsson i Vikmanshyllan och Börjesson i Glömminge saml fröken Pehrsson (samtliga c).

132

Hen BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Frågan om hur återlänerätten frän allmänna pensions-

fonden skall vara ordnad har - som kammarens ledamöter väl känner tUl - varil föremål för överläggningar i riksdagen, aktualiserade av borgerliga moiioner, praktiskt taget varje är alltsedan ATP-reformen genomfördes. I år har reservanterna från de borgerUga partierna samlal sig i en gemensam reservalion, som visserligen inte följer upp alla molionsledes framförda önskemål, men där man som vi redan har hörl kräver att förelag med mindre än 500 anstäUda skaU ha rätt att ackumulera äterlånerätlen under fem år och återlåna upp UU 75 procent av de avgifter som företagel inlevererat för sina anstäUda. Det innebär i förhåUande tUl vad som nu gäUer att äterlånerätlen utsträcks med ytterligare fyra år och ökas från 50 procent Ull 75 proceni av inlevererade avgifter.

Systemet — om det genomfördes enligt reservanlernas önskemål — skulle komma all innebära att personaUnlensiva företag skulle fä lättare att skaffa lån, och mera kapilalinlensiva sådana skulle drabbas av motsvarande svårigheter. Det kan nog inle i aUa lägen betraktas som den klokaste fördelningen av tUlgängliga resurser. Samtidigt bör vi komma ihåg att om återlänerätten pä det sätt som reservanterna förordar skuUe kunna ackumuleras upp UU fem är, skulle della medföra all avsevärt mindre belopp skuUe stå Ull den övriga marknadens förfogande. Den nyetablering av företag som är nödvändig i värt samhälle skulle i ett sådant här läge få större svårigheter att skaffa erforderligt kapital.

Frägan uppstår också om det kapital som på detta sätt skulle finnas disponibelt praktiskt laget när som helst under en femårsperiod kunde göras räntabelt i samma utsträckning som för närvarande.

1968 ärs kapUalmarknadsutredning, som har tUl uppgifl alt göra en översyn av kapitalmarknadens struktur och funktionssätt, har bl. a. ocksä all förutsättningslöst pröva huruvida äterläneinstitutel skall bibehållas. Om utredningen kommer fram tUl att återlånen bör bibehållas har ulredningen, enligt vad man sagt i direktiven, att pröva vUka vUlkor som i sä fall skall gälla vid denna ullåningsform. Jag vågar inte ha någon uppfattning om vad ulredningen kan komma fram lUl, men den fräga motionärerna och reservanlerna nu och i ell sammanhang önskar fä löst efler sina önskemål är av en storleksordning som gör att vi mäsle avvakla utredningen innan vi tar slällning.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifaU tUl utskottets hemställan.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ändrade regler för återlån från allmänna pensionsfonden

Hen ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr lalman! Jag tror inte att del skulle innebära nägra större svårigheter om man vidgade äterlånerätlen. Här gäUer det, som tidigare anförls i debaiten, de mindre och medelstora företagen med upp tUl 500 anställda.

Skulle man awakta uiredningens resullat, skulle det innebära att man i många år fär vänla på att hela utrednings- och remissförfarandet blir klart. Som jag lidigare sade är del angelägel att man fär en ändring Ull stånd.

Jag tror inte heller att räntabUiteten på något sätt skulle bU sämre för AP-fonden om dessa pengar kunde slussas ul Ull företagsamhet. Del var ju trots allt meningen, när återlänerätten infördes, alt den skulle fä en

133

hygglig räntabiUtet, företagsamheten.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ändrade regler för återlån från allmänna pensionsfonden

och del får den bäst när den kommer ul i

Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr lalman! Herr Bengtsson i Landskrona sade att personalintensiva företag skulle komma att favoriseras med vårt förslag och att det inte i aUa lägen skuUe vara klokt. Jag betonade ungefär samma sak, men jag lade också Ull all säsom återlänereglerna i dag är utformade innebär de en storleksfavorisering därför att de små inte kan utnyttja återlånen, en slorleksfavorisering utan att man fördenskull har några garantier för rationalitel i just dessa slörre företag.

På sanima sätt som herr Andersson i Örebro vill jag påpeka att förändringen i äterlånerätlen är, säsom reservationen är skriven, ett mindre problem när man undantar företag med mer än 500 anstäUda från den här förändringen belräffande ackumulering och 75-procentigt uttag.

Sedan utgår jag från att hen Bengtsson i Landskrona och jag är överens om att vi skaU behåUa livskraftiga småföretag här i landet också i forlsältningen. Det här är ett sätt bland många andra att försöka tUlgodose deras legitima behov av förbättrade kreditmöjligheter.

Hen HOVHAMMAR (m);

Herr lalman! Herr Bengtsson i Landskrona refererar tiU kapilalmarknadsutredningen. Del var egentUgen hans enda argument, såvitt jag uppfattade det. Men frägan är om vi har råd att offra så många småföretag innan denna utredning kommer till stånd. Vi ser ju dagligen hur företag av just dessa kategorier mäsle läggas ned, mänga gånger i brist pä kapital.

Jag ber att fä ställa frågan: Har vi råd tiU detta och när kommer den mycket omtalade utredningen? Kan herr Bengtsson i Landskrona svara pä den frågan?

134

Herr BENGTSSON i Landskrona (s);

Herr talman! Herr Andersson i Örebro menar att det inte skulle komma att innebära nägra svårigheter för kapitalmarknaden som sådan, om man lUlmölesgick motionärerna och reservanterna. Fråga, herr Andersson, dem som är engagerade ute i kommunerna eUer dem som sysslar med bostadsbyggande och som har rätt stora svårigheler alt i dag skaffa det kapital som är nödvändigi för investeringarna! Det skuUe ulan någon som helsl tvekan komma att innebära ytterligare svårigheter både för kommunerna och för bostadsbyggandet att skaffa fram erforderUgt kapiial.

Jag vUl fråga reservanterna: Vet ni, som uttalar er så tvärsäkert, vilka konsekvenserna kommer att bli för kapitalmarknaden som sådan, om man skulle tillmötesgå era önskemål? Hur kommer vår lånemarknad som sädan all påverkas? Kommer vi att kunna få den utveckling av vårt näringsliv som vi önskar? Jag är inte aUdeles säker på att man, om man lUlmölesgick reservanterna, skulle fä den styrning som man viU ha.

Vad sedan gäller frägan om småföretagsamhelen, så viU jag säga att vi har aUa inlresse av att såväl småföretagen som de medelstora företagen

och aUa andra förelag fungerar väl. Men jag tror inte alt delta är någon speciallösning. Vi har all avvakta ulredningen och därigenom fä reda pä vUka konsekvenserna blir för vårl samhälle och för värl näringsliv i stort. Först därefter fär vi ta stäUning.

Hen ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr lalman! Herr Bengtsson i Landskrona frågade mig: Hur skulle del gä för kommunerna och hur skulle det gä med bostadsbyggandet, om vi vidgade äterlånerätlen lUl de mindre företagen? Ja, vi har hela tiden hävdat att de mindre och medelstora företagen bör få en rimlig del av kreditförsörjningen. Det har vi slagit fast många gånger i riksdagen frän folkpartiets sida; vi anser att det är ett absolut rimligt krav.

Och det är trots aUt sä, herr Bengtsson, all vi kan inle leva på att tvätta skjortor åt varandra här i landet. Vi lever ju på våra företag, och därför anser vi att denna grupp skaU få en rättmätig tUldelning av de kapitalresurser som finns.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Ändrade regler för återlån från allmänna pensionsfonden

Hen HOVHAMMAR (m);

Herr talman! Vilka konsekvenser delta får för den övriga kapitalmarknaden är kanske svårt alt i delalj gä in pä. Jag tror inte heUer att herr Bengtsson i Landskrona klarar den saken. Men man kan väl ganska säkerl påslå att några större konsekvenser kommer det här inte att fä för den övriga kapitalmarknaden — jag tror att det är elt rikligt konstaterande.

Sedan har jag inte fält svar på min fräga när vi kan förvänta denna ulredning. Det är mänga förelagare som awaktar det.

Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Herr Bengtsson i Landskrona säger att alla företag skall fungera väl, oavsett siorlek, och det är jag den förste att instämma i. Det är bl. a. därför som jag i molionen har framfört det här kravel på en gräns vid 500 anställda. De som är över den gränsen har i dag möjligheter att utnyttja äterlånerätlen pä del sätt som man ursprungligen syftat lUl, men del har inte de smä företagen.

Jag vUl alltså avskaffa diskriminerande regler för mindre och medelstora företag - det är vad det är fråga om.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! TUl herr Andersson i Örebro vUl jag säga, att om vi prioriterar en ytterligare bit av den här sektorn, så mäste det i realiteten innebära att vi undandrar moisvarande pengar frän andra häll på marknaden. Herr Andersson i Örebro kan ju tala om, vUken sektor del är som i dag har för mycket och var någonstans vi skaU la pengarna.

Sedan kan man också se på den labeU som återfinns pä s. 2 i näringsutskotlels belänkande. Av den framgår att bostadssektorn 1970 lånade 48,1 procent och kommunerna 10,6 proceni av de medel som var tillgängliga i AP-fonderna. Del är alltså avsevärda belopp det handlar om här. Gå ut och lala om för kommunalmännen all nu skaU vi la undan de länemöjligheterna för er!

135

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Invandringspolitiken

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Man kan också läsa vad som slär pä s. 3 i näringsutskotlels belänkande, nämligen alt moisvarande andel för den Iredje fondstyrelsen var 0,2 procent, och ställa den siffran i relation till vad som återlånades frän andra fondstyrelser. Vad vi har begärt är att de mindre företagen skaU få en vidgad älerlänerätt ur tredje fondstyrelsen.

När hen Bengtsson i Landskrona sedan talar om priorilering är del självklart, som jag sade tidigare, att denna grupp företag betyder mycket även när det gäller att ordna sysselsättning och skaffa fram bosläder och andra nyttigheter för samhäUet, så de företagen är ju inte hell värdelösa i det avseendet.

136

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU UU dels utskottels hemställan, dels reservaiionen av herr Regnéll m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Örebro begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskoltets hemstäUan i

betänkandet nr 5 röstar ja,

den det ej viU rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Regnéll m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resullal;

Ja - 140

Nej - 137

Avstär — 3

§ 10 Invandringspolitiken

Föredrogs inrikesutskoltets betänkande nr 6 i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverksproposilionen inom inrikesdepartementels verksamhetsområde gjorda framställningar rörande invandringspolitiken jämle motioner.

Hen FÖRSTE VICE TALMANNEN yttrade:

I fråga om detta belänkande hålls gemensam överläggning för samtliga punkler.

Hen ZACHRISSON (s):

Herr talman! För mycket stora grupper av invandrare spelar i den sociala anpassningen tiU ett nytt land religionen en mycket stor roU. Så var det för VUhelm Mobergs invandrare, så är det ocksä för dem som kommer nya tUl vårt land.

Den reUgiösa gemenskapen representerar, särskilt under de första svåra övergångsåren, en viktig förbindelselänk med det gamla hemlandet, och den kan genom den trygghet den erbjuder för många, bli tiU mycket stor hjälp när det gäller att knyta samman Uv och arbete i det nya landet med hemlandets kulturmönster.

Den som något Ute har avlyssnat invandrarnas beskrivning av sin situation vet att de s, k. invandrarkyrkorna har bUvit en naturUg samlingsplats - för många den enda — för att tillgodose grundläggande sociala krav.

Detta har också invandrarverket vid flera tillfällen uppmärksammat. Kraven har enUgt invandrarverket stegrats i takt med den ökade invandringen. De redovisningar som representanter för invandrarsamfun-den gjort inför stat—kyrka-beredningen har bekräftat den omfattande sociala aktivitet som dessa samfund utför. Att inte stödja denna samhäUsnyltiga aktivitet skulle såväl ur religionsfrihetssynpunkt som av sociala hänsyn vara otiUfredsstäUande.

Det är mot den här bakgrunden som vi i en socialdemokratisk motion har föreslagit ett stöd för att öka förutsättningarna för ekonomiskt svaga församlingar inom invandrarsamfunden att håUa lokaler och erbjuda verksamhet som motsvarar behoven.

Jag delar inrikesutskottets syn att den kurativa verksamheten bland invandrarna främst är en angelägenhet för de kommunala myndigheterna. Invandrarna skaU i det stycket inte särbehandlas. Däremot är det som utskottet också framhåller viktigt att stödja invandrarnas egna organisationer på grund av den aUmänna kontaktverksamhet de bedriver bland invandrarna.

Inrikesutskottet har därför vid behandUngen av vår motion biträtt våra önskemål om ett stöd tUl de reUgiösa sammanslutningarna inom ramen för övrig organisationsverksamhel bland invandrarna. Utskottet har valt att göra det genom att bygga ut det slöd som utgår över den anslagspunkt som benämns Anpassningsätgärder för invandrare. Det är enUgt min mening — och jag tror också mina medmotionärers — en mycket snygg lösning på elt besvärligt problem. Även om invandrarkyrkorna står för en speciell aktivitet finns det Uka Ute på det här området som på andra anledning att specialbehandla reUgiösa organisationer. De vUl i allmänhet helst själva samordnas med övriga sammanslutningar.

Det som gjorde att vi i motionen begärde ett särskilt anslag, del var att vi menade att anslaget i väntan på utredningsarbete skulle ha provisorisk karaktär. Att som utskottet nu knyta det tUl en av de tunga anslagsposterna i invandrarverkets driftbudget antar jag att bäde invandrarverket och motionärer är tUlfredsstäUda med. Invandrarkyrkornas verksamhet får därmed möjUghet att bli bedömd i samspel med övrig försöksverksamhet inom området. Det ökar förutsättningarna för att bedömningen bUr mångsidig och övergripande.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Invandringspolitiken

137

5* Riksdagens protokoU 1971. Nr 51-52

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Invandringspolitiken

Vi har goda skäl att anta att pågående utredningsarbete om relationerna mellan slaten och trossamfunden skaU leda UU att invandrarsamfunden får en fastare och med andra organisationer mera jämstäUd förankring i samhäUet. Men det ligger några år framåt i tiden.

Jag tar därför för givet att invandrarverket är angeläget om alt delge 1968 ärs beredning om stat och kyrka sina erfarenheter av denna försöksverksamhet.

Herr talman! Som motionär är det mig en glädje att yrka bifall tUl inrikesutskottets hemställan.

I detta anförande inslämde herr Svensson i Kungälv (s).

138

Fru HANSSON (s);

Herr talman! I inrikesutskoltets betänkande nr 6 behandlas moiion nr 1128 angående undervisning för invandrare. Vi vUl i vär motion peka på den besvärUga situation som invandrarna befinner sig i på grund av bristande kunskaper i svenska språket, det kullurella och sociala handikapp detta innebär; missförstånd och misstro uppstår lätt på arbetsplalserna meUan ä ena sidan invandrarna och å andra sidan säväl arbetsledning som fackliga företrädare och arbetskamrater. SkaU vi har kvar invandringen i dess nuvarande form, dä måste vi också vara beredda att ordna invandrarnas förhållanden så att de inte upplever sig som diskriminerade och det på så sätt uppstår nya klassklyftor i samhäUet.

Vi har ocksä i motionen pekat pä alternativ tiU invandringen för att tiUgodose näringsUvets behov av arbetskraft: en utbyggnad av barntillsynen för att möjUggöra för fler kvinnor att gå ut i arbetsUvet, anpassning av arbetsplatserna för att de handikappades möjligheter skall förbättras och återanpassning av den äldre arbetskraften, ävenså utläggning av arbeten lill sysselsältningssvaga orter. Här är samhället berett att åtaga sig ett beiydande ansvar. Företagen verkar dock välja den för dem billigaste och bekvämaste vägen för alt tillgodose sitt behov av arbetskraft.

Motionärerna menar att arbetsgivaren bör åläggas att ta en större kostnad när del gäUer utbUdningen i svenska för den invandrade arbetskraften än vad den preliminära överenskommelsen meUan LO och SAF säger.

Undervisningen i svenska för invandrare har ökal väsentUgt de senaste åren, och kostnadema bestrids huvudsakligen av anslag från staten, anslag som nu är uppe i omkring 40 miljoner kronor. Vi menar all när samhäUet åtar sig kostnader för att ge dessa människor avgiftsfri undervisning, så bör arbetsgivarna betala sina invandrade arbetare lön under studietiden så att de, om de sä viU, kan bedriva sina studier på arbetstid. Det kan inte vara rimligt att begära att de försl skall stå vid sitt arbete hela sitt skift i många gånger ovan miljö och sedan orka med att lära sig etl nyll språk under fritid. Den preUminära överenskommelsen meUan LO och SAF är enligt vår mening aUlför förmänUg för arbetsgivaren och innebär ett överförande av koslnader pä samhäUet som rimUgtvis borde åUgga arbetsgivaren. Vi kräver i vår moiion att arbetsgivaren skall betala arbetslön under 200 studietimmar för anställda utlänningar.

Utskottet har i sitt utlåtande inte velat ta stäUning UU sakfrågan på

gmnd av det utredningsarbete som pägär, och del är välförståeUgt. Men utskottet har pä sä sätt aUtför lättvindigt avstyrkt molionen ulan alt uttrycka nägon vUjeinriktning, Sakfrågan i vår motion anser vi dessutom vara sä självklar att nägon utredning i den inte vore behövUg, Vi motionärer har inte kunnat utläsa huruvida utskottet har någon mening i denna fräga, och vi hade nog förväntat oss att utskottet i sin skrivning skulle ge ullryck för sin mening. Jag skulle därför vilja fråga utskottets talesman om det verkligen inte i utskottet getts uttryck för någon mening i denna fråga.

Jag har, herr talman, inte något yrkande, eftersom jag finner det meningslöst att gå emot ett enigt utskott.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

In vandringspolitiken

I detta anförande instämde herrar Jadestig, Lindberg och HäU (samtUga s).

Fru HÖRNLUND (s);

Herr talman! Under flera är har vi i riksdagen haft länga och ingäende debatter kring invandrarfrågorna. I år finns det inte någon större anledning UU detta, eftersom vi har att behandla ett enhälligt utskottsbetänkande.

Den 1968 tiUsatta invandrarulredningen har aviserat alt ett delbetänkande kommer att framläggas redan under våren och att man i detta betänkande i första hand kommer att behandla undervisningsfrågorna för såväl barn och ungdomar som vuxna. Vi får således anledning att behandla undervisningsfrågorna inom relativt kort tid, och det finns därför inte heller någon anledning att här i dag ta upp en sakdebatt om språkundervisningen.

TUl fru Hansson viU jag säga att utskottet dock har understrukit att detta är en av de allra viktigaste frågorna när det gäUer invandrarpoU-tiken. Jag viU gärna ge den uppfattningen tUl känna att om vi lyckas förbättra invandrarnas möjUgheter att liUgodogöra sig det nya landets språk och erhåUa mer ingående kunskaper om vårt samhäUe, kommer vi att nå en god bit pä väg när det gäUer att klara anpassningsfrågorna.

Beträffande frägan om hur man skaU kunna lösa problemet med språkundervisningen finns för närvarande, som fru Hansson också nämnde, ett förslag från Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen samt ett ännu mer långtgående sådant frän invandrarverket. Jag måsle säga att de motionärer som står för motionen 1128 hade hamnat någonstans mitt emeUan dessa båda förslag.

Vi vet i dag inte något om vUket förslag som invandrarulredningen kan komma att framlägga och om det sträcker sig längre än de båda förslag vi för närvarande har. Det är en öppen fråga. Men jag finner det i högsia grad rimligt att vi awaktar resultatet från den ulredning som tUlsattes i maj 1968 och som aUtså har haft relativt god tid att tränga in i den problematik det trots aUt innebär att klara ulbildningen för de invandrare som redan finns i landet och för de nytUlkommande, Det gäller ändå stora frågor såsom finansieringen, organisationen, lärarlillgängen, frägan om man skaU förorda nägon form av obUgatorium osv. Det gäUer invandrarbarnens och de andra familjemedlemmarnas undervisning. Jag

139

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Invandringspolitiken

tror inte att man skaU försöka förenkla denna problematik, som fru Hansson kanske ändå viU göra i detta sammanhang. Jag vUl också påminna om att anslaget tUl språkundervisningen har ökat kraftigt under de senaste åren och att det i detta förslag är uppe i 41 mUjoner kronor.

I ett par motioner har begärts stöd tUl de reUgiösa organisationerna för verksamhet bland invandrarna. Inte heller detta är någon ny fråga; den var föremål för en rätt lång debatt vid föregående års riksdag. Frän anslaget liU anpassningsåtgärder bestrids redan nu kostnader för viss försöksverksamhet bl, a. i form av bidrag tiU organisationer. KFUM och KFUK har ju ocksä fått sådana bidrag. Det finns även en präst anstäUd för arbeie bland ortodoxa trosbekännare i södra Sverige.

Man kan naturUgtvis diskutera vem som skall stå för de kurativa insatserna för invandrarna. Utskottet har understrukit att det i första hand ankommer på kommunernas sociala organ att svara för den i egentUg merung kurativa verksamheten. Även herr Zachrisson har understrukit detta. Kommunerna har också redan i stor utsträckning påtagit sig ansvaret för invandrarnas anpassning, och jag viU i delta sammanhang erinra om att det händer en hel del på det kommunala områdel. Inrättandet av informationsbyräer för lolkhjälp, rådgivning och annan verksamhet är en av de viktigaste åtgärderna för alt ge invandrarna stöd och hjälp. Det aUra största värdet ligger kanske i att invandrama har fått en självklar träffpunkt genom dessa byråer. De kan slussas in i språkundervisning och i föreningar, och de kan få kontakt med fackföreningar osv.

Eflersom molionärerna har tagit upp lokalfrågan vUl jag framhåUa att kommunerna i de allra flesta fall är ganska generösa gentemot invandrarföreningarna och ofta ställer lokaler tUl deras förfogande kostnadsfritt. Invandrarföreningarna använder ocksä dessa lokaler för religiös verksamhet och lokalerna utrustas ofta för att kunna användas för detta ändamål.

Det är riktigt att samhäUet stäUs inför svårlösta problem när det gäUer att underlälta invandrarnas anpassning och klara en rimlig service i olika hänseenden. Även om utskottet anser att det i princip ankommer pä olika samhällsorgan att svara för exempelvis den kurativa verksamheten bör det inte utesluta att religiösa och andra sammanslutningar kan behövas i detta arbete bland invandrarna. Nu har utskottet tillgodosett motionärernas önskemål genom att invandrarverket fär disponera ytterligare medel för den försöksverksamhet som redan har påbörjats och anslaget har uppräknats med 325 000 kronor utöver Kungl. Maj;ts förslag.

Även i detta sammanhang vill jag understryka att det under denna punkt sker en kraftig uppräkning i övrigt och att anslaget tUl anpassningsätgärder uppgår till över 4 miljoner kronor. Det ankommer nu på invandrarverket att pröva var pengarna skaU sättas in. Det är invandrarnas anpassning det gäller, och jag förutsätter att medlen sätts in där de från den synpunkten kommer att göra den största nyttan. Även i detta var herr Zachrisson beredd att instämma.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifall tUl utskottets hemställan på samtliga punkter.

140

Fru HANSSON (s) korl genmäle:

Herr lalman! Jag vUl bara säga tUl fru Hörnlund att jag inte tycker att jag har förenklat del hela. Jag har i stäUet uttryckt min förståelse för att utskottet inte nu har tagit någon definitiv ställning. Men även om man väntar att en utredning inom en snar framtid skaU lägga fram sina förslag behöver det inte hindra utskottet från att uttrycka sin meningsinriktning — om utskottet ställer sig positivt eUer negativt tUl motionärernas önskemål. Det innebär ju inte att man tar nägon definitiv ställning tUl dessa önskemål.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Invandringspolitiken

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Utskottet har tagit ställning så tiU vida att man anser att språkundervisningen är av allra största vikt och att man måste försöka klara den delen. Det tyckerjag är det väsentliga i detta sammanhang. Men vi har också velat vänla på den utredning som verkligen har kunnat tränga in i dessa frågor.

Fru JONÄNG (c);

Herr talman! Frägan om bidrag till invandrarkyrkorna behandlas i det föreliggande betänkandet frän inrikesutskottet, men frägan kommer senare att tas upp även i kulturutskottet, där det bl. a. föreUgger en centermotion om bidrag tUl dessa invandrarkyrkor.

Jag beklagar att utskotten i fråga inte har tillvaratagit den möjUghet som riksdagsordningens 42 § medger. EnUgt den paragrafen kan etl ärende beredas gemensamt av deputerade i sammansatt utskott, som sedan avger betänkande tUl riksdagen. Man har inte heUer begagnat sig av möjUgheten enligt 42 § att överflytta ärendet tiU annat utskott. Om detta hade skett hade vi fått en samordnad behandUng av ärendet, vUket kunde tänkas ha betydelse för själva sakfrågan; vi borde då ha kunnat räkna med en bred uppslutning här i kammaren. Nu kan man bara hoppas att den kommande behandUngen av ärendet motsvarar de intentioner och önskemål som företrädare för oUka partier har framfört i sina motioner.

Den uppräkning av anslaget till anpassningsätgärder som skett med 325 000 kronor är trots allt en mycket positiv sak. Jag vUl emellertid beklaga att motionen 1144 av fru Söder och fröken EUasson om anslag tUl invandrarverket för inrättande av en informationsbyrå inte har tUlstyrkts av utskottet. Anpassningsproblemen både för invandrarna och vår egen befolkning är mycket stora och ytterUgare information är nödvändig. Genom kontakt med invandrare har jag fått inblick i förhåUanden, som jag helt enkelt inte trodde var möjUga i vårt samhäUe. Invandrare utsätts för misstänksamhet och kontroU både av enskilda människor och institutioner, varigenom de förorsakas svårigheter, Udande och sjukdom.

Jag har emeUertid inget annat yrkande än utskottets.

Fru SÖDER (c):

Herr talman! I föreUggande betänkande från inrikesutskottet behandlas motionerna 518 och 1144. Den förstnämnda motionen tar upp frågan om undervisning av invandrarbarn i svenska språket redan i förskoleål-

141

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Invandringspolitiken

142

dem.

Jag viU helt korl konstatera att detta bara är en liten del av det oerhört stora behov av undervisning som föreUgger och som nyss har berörts av andra talare. Att vi i vår motion pekat just pä behovet hos de yngsta åldrarna, fär ses mot den bakgrunden att man måste börja tidigt med att förbereda barnen i invandrargrupperna för den obligatoriska skolgången, så att deras redan dä förekommande anpassningssvårigheter inte där ytterUgare förstärks. Det är av största betydelse att ungdomarna på ett tidigt stadium ges de bästa förutsättningar att tUlgodogöra sig de möjligheter som det svenska utbildningsväsendet erbjuder. För närvarande är det bara 15 procent av invandrarbarnen som går vidare i någon utbildning över grundskolenivå mot 85 procent av barn till infödda svenskar.

Utskottet konstaterar att försöksverksamhet, som föreslås i vårt motionsyrkande, redan pågår med svenskundervisning i förskolan av invandrarbarn. Detta är glädjande, och de erfarenheter som denna verksamhet ger bör snarast leda UU en reguljär insats pä detta område. Utskottet förväntar sig också en utbyggnad inom den närmaste framtiden.

I vår motion har vi tagit upp frågor som rör information, både direkt tUl invandrarna och tUl myndigheter och allmänhet. Händelser, bl. a. under de senaste veckorna, har understmkit behovet av att invandrarproblematiken ägnas större uppmärksamhet. Saklig information i dessa frågor genom mänga oUka kanaler måste föras ut tUl en bred aUmänhet. Vi måste på allt sätt förebygga att en opinion bildas, som i invandrargrupperna ser en belastning för värt land och som på grund av otiUräckUg insikt inte förstår att dessa grupper som helhet är en tillgång för vår arbetsmarknad Uksom att de ger ett värdefullt tiUskott tUl vårt kultureUa Uv.

Vårt yrkande i motionen om en avsevärd förstärkning av informationssektorn på invandrarverket är grundat på det faktum att behovet av en samordnande och rådgivande instans i dessa frågor är mycket stort i de kommuner som har en stor invandring. Många kommuner har tagit initiativ och inrättat servicecentra för invandrare och gjort andra liknande arrangemang. En informationsbyrå centralt på invandrarverket skulle kunna fylla en viktig funktion som samordnare och rådgivare till kommunerna samt tUl andra myndigheter. Många här kan säkert verifiera att behovet är specieUt stort på den sociala sektorn. Det är i varje faU min erfarenhet från min egen kommun.

Som utskottet framhåUer är de största ekonomiska insatserna för invandrarna fördelade pä många oUka sektorer i samhäUet, vUket enligt min mening understryker det behov av samordning som en informationsbyrå skulle tillgodose. Jag skaU dock i dag låta mig nöja med det ytterUgt blygsamma tUlskott som informationssidan får med de två tjänster som Kungl. Maj;t föreslär, eftersom jag noterar att utskottet understryker vikten av en effektiv information och finner anledning återkomma i frågan, vilket kan ge ett visst hopp om en förändring i positiv riktning nästa gäng vi behandlar ärendet. Jag är väl medveten om att den ekonomiska situationen nu varit det mest utslagsgivande.

Inrikesutskottets betänkande inleds med en statistik över invandringen under de senaste nio åren. Där kan man konstatera alt bruttoinvandringen av icke-nordbor har undergått mer än en fördubbling under de senaste två åren. Detta faktum är av största vikt när man bedömer behovet en utökning av det antal språk som Invandrartidningen utges pä. I vär motion har vi yrkal pä en ökad medelsanvisning för att kunna utvidga antalet utbUdningsspråk, vilket för närvarande är endast fem. Invandrarverket föreslår tio. Vårt yrkande skulle kunna ge uirymme för ytterUgare två, tre språk utöver de fem som vi nu har. Det skuUe visserUgen vara ett blygsamt tUlskott — vi är medvetna om att många språkgrupper fortfarande står utanför och att ett stort antal invandrare aUtså av språkskäl inte nås av tidningen och därmed gär miste om värdefull samhäUsinformation som den har möjUghet att ge.

Departementschefen anför att en höjning av prenumerationsavgiften kan skapa utrymme för en utökning av antalet utgivningsspråk. Jag tycker för min del att det är att springa ifrån sitt ansvar Utet väl lättvindigt. Det måste när det gäUer denna pubUkation vara en angelägen uppgift för samhäUet att genom ett ökat stöd tUl Invandrartidningen göra det möjUgt att utöka antalet kanaler, somjag tidigare nämnde, att föra ut information som är väsentUg bäde ur den enskilde invandrarens och samhäUets synpunkt.

Utvecklingen under det kommande året får visa om den anvisade vägen ger Invandrartidningen underlag för ett ökat antal utgivningsspråk. Om inte, finns det anledning att ålerkomma på den här punkten. Jag har därför inget eget yrkande på denna punkt, utan yrkar bifaU tUl utskottets förslag.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Invandringspolitiken

I detta anförande inslämde herr Torwald (c).

Hen WIKSTRÖM (fp);

Herr talman! I fjol väcktes i riksdagen en folkpartimotion om ett stöd på I mUjon kronor tiU invandrarkyrkorna och en broderskapsmotion om provisoriskt stöd bl. a. tiU invandrarkyrkorna. Motionerna avslogs av en majoritet bestående av samtliga kommunister, alla socialdemokrater så när som pä tolv, en centerpartist och tvä folkpartister.

I är föreslår etl enhälUgt inrikesutskott en uppräkning av anslaget för anpassningsåtgärder med 325 000 kronor med anledning av dels en broderskapsmotion, dels en folkpartimotion om stöd tiU invandrarkyrkorna. Detta är glädjande.

Jag hoppas att bakom den nya instäUningen från riksdagsmajoritetens sida Ugger en förändrad syn och en mera positiv värdering av invandrarkyrkorna och deras sociala och kurativa insatser.

Hen CARLSTRÖM (fp);

Herr talman! Inrikesutskottets betänkande nr 6 berör invandringspolitiken jämte i ärendet avlämnade motioner. Såvitt jag kan bedöma har utskottet varit generöst i sitt yttrande, även om motionerna icke, i det skick de föreUgger, kunnat tUlstyrkas. Utskottets skrivning är emellertid i flera avseenden positiv, och motionärerna bör kunna känna en viss

143

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Invandringspolitiken

tiUfredsställelse. Sålunda har utskottet föreslagit riksdagen besluta om ett förslagsanslag tiU invandrarverket pä 10 855 000 kronor, för omhändertagande av flyktingar ett förslagsanslag på 15 miljoner kronor, tUl anpassningsåtgärder för invandrare ett reservationsanslag på 4 050 000 kronor samt UU undervisning för invandrare i svenska språket ett förslagsanslag pä 41 miljoner kronor.

Motionerna nr 37 och 285 med herrar Zachrisson respektive Wikström som första namn har yrkat pä bidrag tUl invandrarkyrkorna med en halv respektive en miljon kronor. De motionerna har utskottet icke ansett sig kunna tUlstyrka, men har samtidigt höjt departementschefens förslag tiU bidragsgivning med 325 000 kronor, varför invandrarverkets äskanden i det avseendet kunnat i sin helhet tUlstyrkas. Ätt invandrarkyrkorna fär sin del av den kakan förutsattes. Även tidigare år har bidrag givits tUl den verksamheten frän invandrarverkets sida.

Den största utgiftsposten hänför sig tUl undervisningen i svenska språket. Det är väl också en synnerligen angelägen sak att utlänningarna så snabbt som möjligt lär sig tala svenska nöjaktigt. Först då så skett kan de känna mera samhörighet med det svenska samhället och även få de kontakter som är nödvändiga för fortsatt trivsel.

Eftersom Olofström, min hemort, sannoUkt är en av landets mest utlänningstäta platser, relativt sett, med ett 25-tal nationer och mer än var femte person utlänning, så är det helt naturligt att jag kommit invandrarfrågorna ganska nära även på hemmaplan. Det är därför med stor tiUfredsstäUelse jag noterat inrikesutskottets positiva instäUning till nu behandlade frågor.

Utan att närmare gå in pä övriga motioner och motivera utskottets ställningstagande i de specieUa faUen ber jag, herr talman, att få yrka bifaU tiU utskottets hemstäUan i betänkandet m 6, punkterna 1—4.

144

Herr ERIKSSON i Arvika (fp);

Herr talman! Jag hade inte tänkt gä upp i denna debatt. Här har ju en rad mer eller rrundre nöjda motionärer redovisat sin inställning, och fru Hörnlund har redogjort för utskottets motiv att avstyrka några av motionerna. Skälet tUl att jag gick upp var det påpekande som fru Jonäng gjorde och där det fanns en underton av anmärkning mot handläggningen av ärendet.

Fru Jonäng påpekade fuUt riktigt att det i kulturulskottet Ugger en motion från centerpartiet, som berör frågan om anslag till invandrarkyrkorna. Men anledningen tUl denna handläggning är att centerpartimotionen är skriven på ett sådant sätt att den måste behandlas av kulturutskottet. Folkpartimotionerna hade riktiga klämmar och hamnade i rätt utskott Uksom de socialdemokratiska motionerna, där det gäUde både anslaget tUl invandrarkyrkorna och anslaget UU trossamfunden.

. Jag vUl också redovisa att denna handläggning har skett i samförstånd meUan utskotten, både på sekreterarnivå och genom kontakter meUan ordförandena i respektive utskott.

Fru Jonäng och jag kanske ändå kan vara överens om att det viktigaste inte är att centerpartimotionens nummer står angivet i detta betänkande, utan det viktiga är att anslaget tiU anpassningsätgärder har ökats, så att också kyrkoma får bättre möjligheter att hjälpa invandrarna.

Fru JONÄNG (c): Herr talman! Jag instämmer i vad herr Eriksson i Arvika säger att sakfrågan givetvis är det viktigaste. Det viktigaste är att invandrarkyrkorna får det bidrag som vi önskar från oUka partier här i riksdagen. Men jag finner ändå handläggningen anmärkningsvärd. Centerpartimotionen tar ju ocksä upp frägan om bidrag UU invandrarkyrkorna, och denna fräga kommer aUtså att behandlas av två oUka utskott. Sakfrågan hade nog vunnit på en gemensam behandUng av samtliga motioner.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Skattebrottslag, m. m.

Hen ERIKSSON i Arvika (fp);

Herr talman! Låt mig än en gång understryka att denna handläggning har skett efter samråd både meUan sekreterarna i de båda utskotten och mellan den centerparlistiske ordföranden i kulturutskottet och mig.

Överläggningen, som omfattat samtUga punkter i utskottets betänkande, var härmed slutad.

Punkterna 1-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 11 Skattebrottslag, m. m.

Föredrogs civilutskottets betänkande nr 10 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framstäUningar om anslag för budgetåret 1971/72 tiU lokala skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna jämte motion.

Hen FÖRSTE VICE TALMANNEN yttrade:

Överläggningen må omfatta såväl civUutskottets betänkande nr 10 som skatteutskottets belänkande nr 16, och yrkanden beträffande båda dessa betänkanden framstäUes under den gemensamma överläggningen.

Hen SCHÖTT (m);.

Herr talman! Närmast har jag begärt ordet för att något kommentera trepartimotionen nr 1175, under vilken återfinnes mitt namn.

I denna motion har vi motionärer gett vår principieUa anslutning tUl förslaget om den nya skattelagstiftningen, vars syfte är att bättre beivra skattebrotten. Vi biträder således förslaget om påföljd i form av administrativa avgifter, skatte- eUer avgiftstiUägg och förseningsavgift, fastställda i första hand av de lokala skattemyndigheterna.

Vidare framhåUer vi i motionen att detta betyder att en ny betydande arbetsuppgift läggs på den lokala skattemyndigheten. Detta har också särskilt understrakits av vissa remissinstanser, främst av lagrådet som på denna punkt framhöll följande:

"Utan att ingå på några detaljer vUl lagrådet erinra om att tUlämpningen av de nya bestämmelserna torde komma att ställa avsevärda krav på de lokala skattemyndigheterna som hittiUs icke haft Uknande uppgifter. En förutsättning för reformen är enUgt lagrådets mening att

145

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Skattebrottslag, m. m.

146

dessa skattemyndigheter erhåUer kvaUficerad personal och tillgång tUl biträden med juridisk utbUdning samt att anvisningar utfärdas för åstadkommande av en Ukformig och rättvis tillämpning."

Nå, vUken personalförstärkning får nu de lokala skattemyndigheterna? Jo, 48 fögderiassistenter och 26 biträden. Denna förstärkning berör endast 33 av landets 122 lokala skattemyndigheter. 89 fögderier erhåUer ingen som helst förstärkning. En sådan ordning skuUe kunna accepteras om fögderierna förut vore väl tUlgodosedda med kvaUficerad personal, men förhåUandet är det direkt motsatta. Sedan länge är nämligen arbetssituationen hos de lokala skattemyndigheterna hårt pressad, och aUvarliga svårigheter föreligger att kunna bemästra myndigheternas hittUlsvarande arbetsuppgifter. Här tiUkommer att nya skatteregler införts fr. o. m. årsskiftet. Detta har inneburit ytterligare påfrestningar, då myndigheterna haft att söka tUlgodose aUmänhetens behov av ökad information på skatteområdet. Tyvärr har resurserna varit otiUräckUga för att möta detta behov och fuUgöra den utomordentUgt viktiga informationsuppgiften på ett tUlfredsstäUande sätt. Föreningen Sveriges fögderichefer har i augusti i fjol tUl chefen för civUdepartementet framfört sin aUvarUga oro över de OtiUfredsstäUande personalförhåUan-dena hos de lokala skattemyndighetema.

Herr talman! EnUgt min och mångas uppfattning kan det inte anses vara välbetänkt att låta den nya lagstiftningen träda i kraft under nu rådande förhåUanden, dvs. innan de lokala skattemyndigheterna tUlförts för den nya uppgiften erforderUg personal. De båda utskotten anser jag inte har tagit tiUräckligt aUvarUgt på rättssäkerhetsfrägan.

Som exempel vUl jag endast nämna skatteutskottets uttalande att de föreslagna befrielsegrunderna bör tiUämpas generöst i inledningsskedet, varför tiUämpningen av bestämmelserna i vart fall övergångsvis bUr förhållandevis enkel. Det låter knappast lugnande. De båda utskotten har — om jag förstått situationen rätt — låtit lugna sig med att, även om den nya lagen träder i krafl den I januari 1972, de lokala skattemyndigheternas arbete med tiUämpningen av den kommer att i huvudsak äga rum först under budgetåret 1972/73. Därför har man åtnöjt sig med att hänvisa tiU att eventueU extra arbetskraft kan erhållas från länsstyrelserna och alt vissa anslag står tUl Kungl. Maj;ts disposition. Den som känner förhåUandena vel väl hur begränsade möjUgheterna är att erhäUa erforderUg extra arbetskraft från länsstyrelserna.

Liksom mina koUeger anser jag att man har tagit för lätt på frågan om kvalificerad personal. Med det ansvar som fögdericheferna känner för att de skattskyldiga skaU kunna påräkna en behandUng som fyller hittUls som naturligt ansedda krav på rättssäkerhet har de inte kunnat tUlstyrka att lagstiftningen sätts i kraft förrän fögderierna erhåUit erforderUg personalupprustning.

Som läget nu är — här föreUgger enhäUiga utskottsbetänkanden — kan jag för min del endast med skärpa understryka de synpunkter som anförs i de särskilda yttrandena. Främst vUl jag då instämma med fröken Ljungberg och herr Adolfsson, när de framhåller att om den nya skallebroltslagen skall kunna mötas med tiUtro tUl rättssäkerheten, sä är det en förutsättning att reformen underbygges av en genomtänkt

Fredagen den 26 mars 1971

administrativ organisation. De framhåUer vidare att de kunnat biträda Nr 52 civilutskottels bedömning i frågan därför att den uttryckUgen gäller förhåUandena för budgetåret 1971/72. Det synes dem emeUertid angeläget att understryka nödvändigheten av att civUdepartementet noga följer UtveckUngen, så att fuU klarhet kan föreligga nästa år om vidtagna Skattebrottslag, åtgärder i fråga om personeUa och ekonomiska resurser är tUl fyllest för tn. m. att tiUgodose rättstrygghetskravet.

Herr talman! Jag har inte kunnat underlåta att delge kammaren min bestämda uppfattning att det är direkt olämpUgt att sätta den nya lagen i kraft innan de lokala skattemyndigheterna erhåUit för reformen erforderUga resurser.

Andre vice talmannen fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Det har ju rått betydande enighet när det gäUer de här frågorna i stort, nämligen om att vi skall gripa oss an med dessa frågor och också om det sätt på vUket vi skall gripa oss an dem. Det visar de motioner som har väckts och som inte varit av mera principieUt slag, och det framgår också av enigheten bakom skatteutskottets betänkande. Jag tycker att det är väldigt glädjande att vi inte behöver ha någon debatt kring dessa frågor i stort utan att vi bara kan konstatera att det inte är en dag för tidigt att man verkUgen gör någonting. Vid många tiUfällen och från många håU har det påtalats här i riksdagen hur orimUgt det är att stora belopp förloras helt enkelt på grund av att det inte gått att klara av skattefusket, samtidigt som lojala medborgare tyngs med hårda skatter och får betala det som andra egentUgen borde ha betalat.

Jag har tänkt ta upp den sak som finns omnämnd i det särskilda yttrandet från folkpartisterna i skatteutskottet, men dessförinnan vUl jag något beröra det som herr Schött talade om. Herr Schött är verkligen en sakkunnig person när det gäller behandUngen av dessa frågor, eftersom han är verksam på just det området, och jag måste tiUstå att jag kände mig en aning oroad när han uttalade sig kategoriskt om att utskottet tagit för lätt på detta. Jag viU gärna ge tUl känna att när vi inom utskottet diskuterade dessa frågor blev vi överens om att vi fick lov att Uta tUl de uppgifter som lämnades av de föredragande från finansdepartementet. Vi måste Uta på deras bestämda försäkran som skulle lämna sakkunniguppgifter att det skuUe komma att finnas tUlgång tUl kvaUficerad personal i tiUräcklig utsträckning. Jag hoppas att de uppgifterna skaU vara håUbara, att det inte kommer att visa sig att uppgifterna tagits direkt ur luften, så att herr Schött får rätt. Men det finns arUedning, inte minst efter herr Schötts inlägg, att särskilt stryka under hur viktigt det är med en tiUräckligt hög mobiUseringsgrad på taxeringsväsendets område.

Sedan viU jag gärna peka på en sak som skatteutskottet behandlat på s.
70 och som rör medhjälp och felaktig kontrolluppgift. Det står där att
underlåtenhet att lämna kontrolluppgift inte kan bli betraktat som
skattebrott. Däremot kan den uppgiftsskyldige i sådana faU bli straffad
för medhjälp till skattebrott. Jag vUl gärna ha nämnt detta, eftersom det
tydUgen fortfarande finns så många som tror att det är fullt aU right att
anställa människor, inte minst i hemmen för oUka uppgifter, utan att
över huvud taget inleverera skatt eUer lämna några kontrolluppgifter. Det 147

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Skattebrottslag, m. m.

är också ur den anstäUdes synpunkt mycket otUlfredsstäUande med tanke på ATP och dylikt. Därför förtjänar det att understrykas att det är ett straffansvar även för den underlåtenheten.

TUl sist, herr talman, nägra ord om den fråga som är berörd i det särskilda yttrandet. Utredningen har i sin skrivning gjort några mycket riktiga uttalanden, när man säger att man egentUgen skulle ha velat infoga detta straff i den allmänna straffrätten. Man menar att dessa brott därigenom skulle få en allvarligare karaktär, och man skulle hos allmänheten skapa en annan syn på denna brottsUghet än den som folk för närvarande har, och det tycker jag är ytterst angeläget.

Utredningens motiveringar för att man inte går fram på den Unjen väger enUgt mitt sätt att se mycket lätt. Man talar bara om svårigheterna att komma fram rent systematiskt och inrangera dessa bestämmelser i brottsbalken samt åstadkomma en lämpUg kapiteUndelning. Det är alldeles för lätta motiveringar när det gäUer de starka önskemål som utredningen själv faktiskt har understrukit.

Pä samma sätt handlar departementschefen. Han skriver, och jag tycker att det finns anledning att instämma helt och hållet i det, att han skulle finna det principiellt mycket tiUtalande om den allmänna straffrätten fick omfatta även skattebrott. Han säger på samma sätt att därigenom skulle de även i allmänhetens ögon få en allvarUgare karaktär. Men tyvärr avfärdar departementschefen ungefärUgen som utredningen denna väg närmast bara med formella yttre motiveringar om de svårigheter som det skulle medföra att systematiskt inrangera detta i brottsbalken.

Jag tycker att dessa motiveringar är otUhäckliga. Det är ett angeläget krav att verkligen få tUl stånd en annan värdering av brott av denna typ. Det finns människor i detta land — de är tyvärr inte så få — som anser inte bara att det inte är brottsUgt eUer inte något särskilt socialt nedsättande att göra sig skyldig UU just skattebrott utan att det rent av är något tufft som man kan ha anledning att närapå beundra. Jag tycker att där finns det anledning UU en omvärdering hos oss alla i landet, och den omvärderingen fär man inte tUl stånd om man på detta sätt med mera yttre formuleringar bara går ifrån den väg som erUigt aUas uppfattning — även utskottets — kan ha en viss betydelse just för att åstadkomma denna omvärdering som vi önskar.

Jag har inte velat vara med på en reservation, eftersom jag ändå vUl uttrycka glädje över att skatteutskottet i sin helhet skrivit positivt i denna riktning. Men jag hade önskat att skatteutskottet i stäUet skulle direkt gjort en bestäUning hos Kungl. Maj:t om att snarast möjUgt få dessa bestämmelser inrangerade i brottsbalken. Jag vUl hoppas att Kungl. Maj;t i varje faU efter de uttalanden som finns både i utskottets betänkande och ännu starkare markerat i det särskilda yttrandet så snart som möjligt verkligen griper sig an med detta arbete.

148

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! Min avsikt är inte att yttra mig i sakfrågan utan bara att reagera mot ett uttalande på s. 69 i utskottsbetänkandet som jag tycker är aUtför djärvt. Det stär där; "Mot bakgrunden av samhällets fiskaUska

och ekonomiska intressen mäste de allmänpreventiva synpunkterna komma i förgrunden."

Det är en gammal tvistefråga om aUmänprevenlionen skall dominera — det vUl säga lagens syfte att avskräcka andra från brott — eller individualprevenUonen — det vUl säga syftet att avskräcka den som en gång har begått brott frän att fortsätta. I detta sammanhang gör nu utskottet ett kategoriskt uttalande tUl förmän för aUmänprevenlionen. Därvid åberopas samhällets fiskaUska och ekonomiska intressen.

Men varför skaU samhället på detta sätt ställas i förgrunden? Är det en rest från den gamla tanken pä staten såsom höghetsbärare, vUket förr i världen föranledde stränga straff för majestätsbrott? Det kan det ju inte vara. Är anledningen den att samhället är mer oskyddat än enskilda? Sä kan det inte heller gärna vara. Det måste aUtså vara någonling annat — jag vet inte riktigt vad. Den enskUde torde i själva verket vara mycket mer sårbar än samhället — den enskilde som t. ex. blir berövad sina arbetsredskap, sin bil eller någonting annat eUer rent av bUr överfaUen och misshandlad. Han kanske ingenting har att falla tUlbaka på. Han får inte ens någon ersättning från det allmänna; en viss sådan har nyligen ställts i utsikt, men vi har ännu inte sett hur det blir med den.

Kan ett uttalande av den art som utskottet här gör, så genereUt och svepande, tiU förmån för renodlat allmänpreventiva synpunkter undgå att påverka den fortsatta kriminalpoUtiska debatten i detta land? Jag tror att den enskilde som bUr utsatt för brott föga låter sig tröstas av att man för den brottsUng som har förgripit sig på honom tiUämpar individualpreventionen och inte aUmänpreventionen.

Så bara några ord tiU, herr talman, eftersom finansminislern nu kom in i kammaren.

Här har nämnts att det skaU bli en omfattande informationsverksamhet. Jag vUl gäma säga, herr finansminister, att den verksamheten bör börja rätt snart. Visserligen träder denna lag i kraft den 1 januari 1972, men för de enskildas vidkommande trädde den i kraft den I januari 1971 beträffande sådana detaljer som anteckningar och noteringar som skaU Ugga till grund för anmälningar, deklarationer och ohka uppgifter tUl myndigheterna. Därför bör den upplysningskampanj som stäUs i utsikt sättas i gång inte i januari eller februari 1972 utan nu, om den skaU få någon effekt. Detta särskilt med tanke pä att här bUr det fräga om sanktioner för handUngar som tidigare inte varit föremål för sanktioner, t. ex. för sent ingivande av deklaration.

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Skattebrottslag, m. m.

I detta anförande instämde fru Kristensson och herr Adolfsson (båda

m).

Hen KRISTENSON (s):

Herr talman! Som utskottets talesman skall jag inte polerrusera mot de föregående talama. Det har inte framställts några principiella eller andra allvarliga anmärkningar mot reformen eller utskottets betänkande. Jag tycker att reformen är mycket angelägen, och eftersom utskottet har varit enigt bör vi visa samma enighet i kammaren — det har säkerUgen stor betydelse för reformens praktiska genomförande. Den kommer då

149

Nr 52

Fredagen den 26 mars 1971

Skattebrottslag, m. m.

att bU bättre mottagen.

Med detta ber jag att fä yrka bifaU tiU utskottets hemställan.

Hen OLOF JOHANSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Jag skall också i stort sett inskränka mig tiU att betona den stora enighet som har rått i skatteutskottet vid behandlingen av propositionen 10. Det är naturligtvis en styrka när man söker förverkliga en reform av det här slaget. Precis som det har sagts av tidigare talare finns det anledning att lägga utomordentUg vikt vid att de skatter och avgifter som beslutats för att täcka samhällets utgifter — både statens och kommunernas - också tas ut enligt de av samhället i demokratisk ordning faststäUda reglerna. Det finns ju vissa beräkningar som talar sitt tydUga språk om att så inte sker i tUlfredsställande omfattning i dag.

Man har vidare anledning att understryka — som också gjorts här — betydelsen av att lagöverträdelser av ekonomisk karaktär, i det här fallet riktade mot samhäUet, inte förringas och betraktas på annat sätt än andra brott. Det får inte vara en sport att lura samhället på de medel som det har beslutats om. Men detta kräver naturUgtvis förutom enhäUigheten, som är en styrka när vi för ut reformen i dess tUlämpning, att vi markerar - vUket också har gjorts här förut — att det måste finnas ordentUgt med personal för att klara den tiUämpningen. I utskottet har vi fått reda på att man kan kasta in ny personal för att se tUl att detta verkUgen fungerar. Det är angeläget att det löftet också står fast framöver.

Samtidigt är det av vikt att riksskatteverkel, när det nu kommer i gång med sin verksamhet, får resurser och möjUgheter att informera inte bara om påföljdssystemet utan också om de förändringar i skattereglerna som vi ganska ofta företar här i riksdagen, så att människor verkUgen har en fair chance att veta något om vad skattereglerna säger och att kunna använda de ofta mycket krångUga blanketter som det här är fråga om. Jag vill understryka — och jag skulle här kunna tala mycket längre — andemeningen i de motioner som har väckts från centerpartihåU, nr 1201 av herrar boo och Jonasson och nr 1202 av herr Börjesson i Falköping, när det gäller att betona vikten av att informationsverksamheten verkligen bUr bättre.

I övrigt, herr talman, inskränker jag mig UU att yrka bifall till skatteutskottets hemstäUan.

150

1 detta anförande instämde herr Börjesson i Falköping (c).

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 12 Föredrogs skatteutskottets betänkande m 16 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag tUl skattebrottslag, m. m, jämte motioner.

Utskottets hemstäUan biföUs.

§ 13 InterpeUation nr 94 ang. förbud mot flygning i överljudsfart Nr 52

Ordet lämnades på begäran tiU Fredagen den

Fru THORSSON (s), som yttrade: 26 mars 1971

Herr talman! Passagerarplan i överljudsfart, s. k, SST-plan, betraktas ---

av aUt fler såsom en yttring av den tekniska utvecklingen som är på en gång av tvivelaktigt aUmänt värde och av många skäl starkt mUjöfarUg. Trots detta har arbete pågått i flera år och i flera av stormakterna pä flygplan med överljudsfart att sättas in i det kommersieUa flyget. Det brittisk-franska Concorde-planet och Sovjetuniomens TU-144 är båda redan flygande. I USA kom arbetet på ett SST-plan, Boeing 2707, i gång senare, i samarbete meUan myndigheterna och Boeing-företaget.

Genom beslutet i amerikanska senaten den 24 mars 1971, föregånget av ett Uknande beslut i kongressens representanthus, kommer efter den 1 april 1971 skattemedel icke längre att ställas tUl förfogande för Boeings utvecklingsarbete.

Detta har aktuaUserat frågan om förutsättningarna för ett kommersiellt överljudsflyg över huvud taget. I de kretsar som motsätter sig den ytterUgare och aUvarUga fara för den mänskliga mUjön som ett sådant flyg innebär hoppas man att det nu skaU bli möjligt att förhindra användningen av detta transportmedel. Uppenbart blir det aUt svårare att göra det ekonomiskt lönande, om ett tUhäckUgt antal stater förklarar sig icke komma att tUlåta flygning i överljudsfart över sina territorier.

Nordiska rådet har vid sin session i Köpenhamn nyUgen rekommenderat regeringarna i de nordiska länderna att göra en sådan deklaration.

Mot bakgmnden av denna rekommendation och tidigare uttalanden i denna fråga av företrädare för den svenska regeringen hemstäUer jag om tUlstånd att tiU statsministern fä stäUa följande fråga;

Överväger regeringen att utfärda en deklaration om att i kommersieU trafik flygning i överljudsfart icke kommer att tillåtas över svenskt territorium?

Denna anhäUan bordlades.

§ 14 InterpeUation nr 95 ang. radionämndens uttalanden

Ordet lämnades på begäran UU

Herr HERNELIUS (m), som yttrade;

Herr talman! I överenskommelse meUan staten och Sveriges Radio, i radiolagen och i ansvarighetslagen, har den av Kungl. Maj ;t tUlsatta radionämnden tiUerkänts en betydelsefull uppgift som ett organ för en kontroll i efterhand av programverksamheten inom radio och television.

Men denna uppgift kan givetvis icke fyUas om radionämndens uttalanden icke respekteras inom Sveriges Radio och av de för programverksamheten i första hand ansvariga.

På sistone har tvivel uppstått om på alla håll — även på ledande poster — insikten om radionämndens ställning och uppgifter finns. Skulle insikten finnas torde vissa timade händelser nyligen endast kunna förklaras som trotsätgärder — i så fall så mycket värre.

Mot bakgrund av vad jag anfört anhåller jag om kammarens tUlstånd att till herr utbildningsministern få ställa följande fråga;

VUl statsrådet verka för — och i så faU hur — att radionämndens

151

Nr 52 uttalanden respekteras av de för programverksamheten inom Sveriges

Fredagen den Radio ansvariga på sätt som av statsmakterna förutsatts?

26 mars 1971

Denna anhåUan bordlades.

§ 15 Anmäldes och bordlades skrivelse från talmanskonferensen med överlämnande av ett från 1970 års revisionsutredning inkommet betänkande "Statsrevisionen. Uppgift, organisation och verksamhet".

§ 16 Anmäldes och bordlades

Skatteutskottets betänkande;

Nr 19 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Malaysia för undvikande av dubbelbeskattning och förhindrande av skatteflykt beträffande inkomstskatter, m. m.

Kulturatskottets betänkanden:

Nr 4 i anledning av motion om framstäUning att riksdagshuset pä

Helgeandsholmen förklaras som byggnadsminnesmärke

Nr 5 i anledning av Kungl. Maj;ts i statsverkspropositionen gjorda

framställning om anslag för budgetåret 1971/72 till ersättning åt

författare m. fL för utlåning av deras verk genom bibliotek m. m. jämte

moiioner

Trafikutskottets betänkande:

Nr I i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framstäUningar rörande utgifterna på driftbudgeten för budgetåret 1971/72 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämte motioner

Jordbruksutskottets betänkanden:

Nr 20 i anledning av motioner angående vattenvården i Östersjön

Nr 21 i anledning av motioner angående den kommunala miljövården

Nr 22 i anledning av motion angående miljövårdsforskning m. m. inom

jordbmket

Nr 23 i anledning av motioner angående förbud mot engångsglas m. m.

Näringsutskottets betänkande:

Nr 6 i anledning av Kungl. Maj:ts framstäUningar i statsverkspropositionen om anslag för budgetåret 1971/72 inom inrikesdepartementets verksamhetsområde avseende företagareföreningarna samt av dem administrerad garanti- och långivning, m. m., jämte motioner

§ 17 Anmäldes och bordlades följande motioner: Nr 1242 av hen Nordstrandh m. fi.

avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 28 med förslag till förordning om annonsskatt

152

Nr 1243 av hen Ernulf Nr 52

avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 45 med förslag Fredagen den
tUl lag om ändring i rättegångsbalken, m. m. 26 mars 1971

§ 18 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämligen

Nr 167 Herr Romanus (fp) tUl herr handelsministern angående pris- och kartellnämndens utredningsverksamhet vid förlängning av prisstoppet:

Kommer pris- och karteUnämnden vid förlängning av prisstoppet att ges resurser att bedriva sin normala utredningsverksamhet?

Nr 168 Herr Anderson i Örträsk (s) tUl hen inrikesministem om stödåtgärder för varuförsörjning i glesbygder.

När kan den påbörjade försöksverksamheten beträffande stödåtgärder för varuförsörining i glesbygder leda fram till vidgade insatser på detta område?

Nr 169 Herr Glimnér (c) till herr justitieministern om åtgärder för alt fyUa behovet av tolkar för domstolsförhandlingar:

Avser statsrådet vidtaga åtgärder för att i tUlräcklig omfattning fylla behovet av kompetenta tolkar för domstolsförhandlingar?

Nr 170 Herr Hermansson i Stockholm (vpk) till hen utrikesministern angående den verksamhet som företag från industriländer bedriver i u4änderna:

Delar statsrådet den bl. a. av Gunnar Myrdal framförda uppfattningen att ekonomisk gottgörelse som betalas av företag från industrUänderna tUl tjänstemän och politiker i u-länderna är till synnerlig skada för dessa länders utveckling?

Nr 171 Herr Eriksson i Arvika (fp) till herr industriministern angående konsekvenserna av vissa lokaliseringspoliliska insatser;

Anser statsrådet det förenligt med lokaliseringspolitikens målsättning att statlig satsning sker i företag, som bidrager tUl att svårigheter uppstår för andra företag i samma branch, vUka är förlagda inom stödområdet?

Nr 172 Herr Antby (fp) tUl hen industriministern angående etablering av statliga företag inom textil- och konfektionsindustriområdet:

Anser statsrådet det vara klok näringspolitik att i nuvarande läge starta statliga företag inom det hårt pressade Teko-området?

Nr 173 Herr Wirmark (fp) till hen utbildningsministern angående radionämndens verksamhet;

Anser statsrådet - med anledning av att Sveriges Radio på nytt sänt
ett program som radionämnden fällt — att de bestämmelser som reglera
radionämndens verksamhet behöver ändras eller preciseras? '"

Nr 52 § 19 Kammaren åtskildes kl. 15.31.

Fredagen den

1 imi In fidem

26 mars 1971

-------------- SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert