Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:51

Torsdagen den 25 mars

Kl. 14.00

Förhandlingarna leddes tUl en början av herr förste vice talmannen. § 1 Justerades protokollen för den 17 innevarande månad.

Om åtgärder för att sänka bostadskostnaden för egnahem och hyreshus för låginkomsttagare

§ 2 Meddelande ang. framflyttning av frågesvar

Hen FÖRSTE VICE TALMANNEN yttrade;

Herr justitieministern Geijer, som enUgt dagens föredragningslista skulle besvara fem enkla frågor, nämligen nr 131, 139, 147, 151 och 154, är förhindrad att lämna dessa svar vid dagens sammanträde.

§ 3 Om åtgärder för att sänka bostadskostnaden för egnahem och hyreshus för låginkomsttagare

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöU ordet för att besvara herr Wikners (s) i kammarens protokoll för den 16 mars intagna fråga, nr 132, och anförde;

Herr talman! Herr Wikner har frågat om jag kommer att vidtaga några åtgärder för att sänka bostadskostnaden för egnahem och hyreshus för dem som har låga inkomster.

Jag vUl först framhåUa att det sedan länge pågår arbete i oUka former i syfte att pressa produktionskostnaderna inom byggandet, något som har stor belydelse för bostadskostnaderna både i nybyggda och, indirekt, även i äldre hus.

När del gäUer speciella insatser för att sänka bostadskostnaderna för dem som har låga inkomster vill jag erinra om att förra årets riksdag hemstäUde om en översyn av bestämmelserna om bostadstiUägg till barnfamiljer. Översynen skuUe innefatta bl. a. en prövning av möjUgheterna att utvidga bidragssystemet att gäUa även låginkomstgrupper utan barn under 16 år.

Översynen görs av famUjepoUtiska kommittén i samråd med bl. a. den nyUgen tiUsatta boendeulredningen, som har tiU uppgift att uppmärksamma bl. a. frågor rörande den aUmänna hyresnivån och möjUgheterna för grupper med små ekonomiska resurser att skaffa sig en tillfredsställande bostad. YtterUgare åtgärder i det av herr Wikner angivna syftet får prövas på grundval av kommitténs överväganden.

Hen WIKNER (s)

Herr talman! Jag ber att få tacka inrikesministern för svaret. Jag

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om gottgörelse till facklig organisation för utlagda konfliktmedel

hoppas att en ändring kommer UU slånd. Det har meddelats alt en länsbostadsnämnd varit tvingad att lagsöka cirka 175 låntagare som har eget hus därför att de inte har kunnat klara kostnaderna. Man säger att det beror pä alt byggnadskoslnaderna stigit kraftigt de senasie åren. Samma nämnd säger att för att klara ell småhus måste man ha minst 40 000 kronor i årsinkomst. Det var väl ändå inte meningen med vår bostadspoUtik att bygga för dem som har goda inkomster. Bostadstillägget räcker inte som tUlskott för dem som har låga inkomster för att klara årskostnaderna för en hygglig bostad, om de bor i ell eget hus. Det är även svårigheter för dem som bor i hyreshus.

Mänga av låntagarna har beviljats räntelän, men trots detta har de inte kunnat klara förfaUna kostnader. Det är många som hyr ut rum i sin lägenhet för att därigenom klara sina egna boendekostnader. Det innebär att familjen inte får det utrymme den behöver. Familjen blir därigenom Udande.

Det är framför aUt låginkomsttagarna som blir Udande, och del är de som behöver en bättre bostad. De skall även ha möjUgheter att välja om de viU bo i ett eget hus eUer i ett hyreshus.

Vi står ju mitt uppe i jämlikhetsdebatten, och boendel är en del av denna. Vi måste kanske återinföra någon sorts bostadssubvention för att lösa låginkomsttagarnas bostadsproblem. Jag släller den här frägan: Vad anser inrikesministern om detta?

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag refererade i mitt svar UU att denna fräga på riksdagens önskemål har blivit föremål för utredning. Det finns alltså ingen anledning för mig alt innan denna utredning föreUgger göra något uttalande kring det spörsmål som herr Wikner ställde.

Hen WIKNER (s);

Herr talman! Jag fär väl återigen betyga att jag faktiskt får tro på del lämnade svaret. Jag önskar själv uppriktigt att det skall bli en positiv lösning när utredningen lägger fram sitt förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om gottgörelse tiU facklig organisation för utlagda konfUktmedel

Herr Lnrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Wijkmans (m) i kammarens protokoll för den 17 mars intagna fräga, nr 140, tUl herr stalsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Wijkman har frågat stalsministern om han anser att facklig organisation, vilken under konfUkt använt hopsparade medel för att hävda sina medlemmars intressen, bör kunna komma i åtnjutande av gottgörelse från staten för utlagda konfliktmedel i del fall staten sätter konfUktåtgärderna ur spel exempelvis genom lag om tjänsteplikt. Frågan har överlämnats UU mig för besvarande.

Jag har inte för avsikt att ta något initiativ tiU åtgärder för att bereda

facklig organisation ersättning i den situation som herr Wijkman åsyftar. Nr 51

Herr WIJKMAN (m);

Herr lalman! Jag ber att få lacka statsrådet Holmqvist för svaret pä min fräga. Jag är tyvärr inte nöjd med svarel. Statsrådet har över huvud tagel inle motiverat silt stäUningstagande, vUket jag finner utomordentUgt märkUgt.

Frågan är självfallet föranledd av den nyligen beslulade lagen om förnyad gUtighet för vissa kollektivavtal.

De organisationer som för närvarande berörs av lagen har i fuUl legala former använt sig av strejkvapnet. Arbetsgivarparterna har svarat med lockoutätgärder och flertalet varslade konfliktåtgärder har varit föremål för behandUng i stats- respektive kommunljänslenämnderna. Parterna har i varje del respekterat de utslag som dessa nämnder kommit UU beträffande konfUktätgärds samhällsfarUghet. Nämnderna fann aUtså icke anledning UU erinran mot någon av de konfliktåtgärder som togs i bruk. Icke heUer fann nämnderna del päkaUat under konfUktens gäng att ånyo pröva samhäUsfarUgheten. I 1965 ärs proposilion spikades mycket klart hur man skulle förfara om samhäUsfarUg konfUkt var alt vänta. Ett statsingripande skulle vara den absolut sista åtgärden.

SACO och SR handlade följaktligen i den tron att tvångsingripanden frän statens sida var uteslutna - dessulom förstärkta i denna tro av åtskiUiga statsrädsuttalanden veckorna innan tvångslagen aktuaUserades. Del förefaUer helt självklart all organisaiionerna aldrig hade gått ut i legala konfliktåtgärder om de hade kunnai förutse ell statsingripande i de här formerna.

När ingripandet kom framstår det dessutom som regeringens sätt att krångla sig ur den aviserade officerslockouten, vilken om den fält träda i kraft verkUgen hade hotat vitala samhällsintressen. Man måste ju annars fråga sig varför tvängsingripandel kom precis dagen före officerslockouten. Regeringens eget konfUktvarsel upplevdes efter hand som sä förhastat all man för att liindra en utestängning av landets officerare valde all sätta hela förhandUngsmaskineriet ur spel. Regeringen har genom åtgärden förändrat de allmänna fömtsättningar på vilka förhandUngsrätten byggde. Man har tillfogat SACO och SR avsevärd skada.

Man kan, herr talman, med aU rätt fråga sig vad de fackUga organisaiionerna i fortsättningen har alt rätta sig efter. SACO och SR har använt hopsparade medel för att hävda sina medlemmars iniressen — för SACOs del har enligt uppgifl 40 mUjoner kronor lagls ut fram liU tvångslagen. Del är mycket pengar!

Staten har genom tvångsingripandet satt konfliktåtgärderna ur spel, och den pätryckningseffekl som de var avsedda att utgöra på arbetsgivarparten har helt förlorat sin verkan.

Tvångslagen är ett faklum, herr lalman. Berörda organisationer måste dock på något sätt kompenseras för den otvivelaktiga ekonomiska skada de Udit. Jag finner det för rrun del hell oacceptabelt att regeringen pä sätt som skett förändrar speUegler under förhandlingarnas gäng och sedan inte ens är beredd la konsekvenserna av detta handlande och åtminstone ekonomiskt återställa berörda organisationer UU del utgångsläge som

Torsdagen den 25 mars 1971

Om gottgörelse till facklig organisation för utlagda konfliktmedel

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om gottgörelse tiU facklig organisation för utlagda konfliktmedel

rådde före konfUkten. Om man inte är beredd alt göra delta har man inte bara — för att använda Yngve Perssons ord - tagit regeringen icke behagUga organisationer i örat ulan rent av slagit dessa organisationer ekonomiskt knockout!

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Herr Wijkman har tagit tUlfället i akt att hälla ett anförande som kanske lämpUgen kunde ha hållits när vi diskuterade införandet av den speciella lagstiftningen. Jag viU dock erinra om en sak som påpekades i den debatten och som jag antar att flertalet kammarledamöter observerade. Det erinrades från flera håU alt när denna lagstiftning infördes 1965 uttalades del myckel klart att Kungl. Maj;t och riksdagen hade möjUghet att göra en självständig bedömning av samhäUs-skadUgheten och alt ingripa för att stoppa en konflikt. Herr Wijkman tycks inte ha observerat att det pä den punkten förelåg enhällighet i bedömningen från alla partier.

Med den utgångspunkten förefaller del ju märkvärdigt alt herr Wijkman lar upp frägan om ersättning i det här sammanhanget. Den frägan har ju, sävitt jag vet, inte varil pä lal i något sammanhang när man haft att bedöma på vUka områden staten har skyldighet att ge ersältning åt medborgarna.

Jag kan därför inle uppfatta herr Wijkmans anförande som något annat än etl propagandainlägg i eflerhand.

Hen WIJKMAN (m);

Herr talman! Jag är självfallet medveten om, statsrådet Holmqvist, alt det enligt de tankegångar som 1965 års lag bygger på finns en möjUghet för samhällel att ingripa. Jag har också framhåUit i mitt första inlägg att den möjligheten aUtid måste finnas. Men jag anser all de allmänna principer och tankegångar som 1965 års lag bygger pä icke har tUlämpats i det här fallel. Där spikades mycket klart alt först skulle det upptas förhandUngar meUan parterna om man bedömde en konfliktåtgärd samhällsfarlig. Därefler skuUe tjänstenämnderna la upp saken, och om del icke ledde till resultat fanns aUlså möjlighet för Kungl. Maj;l all ingripa.

För övrigl säger statsrådet Holmqvist alt kravet på gottgörelse inte har framförts någonstans lidigare. 1 moderala samUngspartiets parlimotion fanns ett resonemang om just den här frägan. Enligl mitt sätt att se har man förändrat förutsättningarna under konfliktens gång. Konfliktåtgärderna som SACO och SR i det här fallel använt sig av har ju prövats i stats- respektive kommuntjänstenämnden och icke befunnits samhällsfarUga. Dessutom gäller att tjänstenämnderna skaU följa utvecklingen, och då finns ju aU möjUghet för part i nämnden att ta upp frågan tiU förnyad prövning. Det har inte skett, men det hade avtalsverket mycket väl kunnat göra. Dessutom gjordes statsrådsuttalanden under hela konfUktens gång som tydde på att regeringen icke i det läget, innan man hade vidtagil aUa andra förberedelser, skulle ingripa med en tvångslag.

Låt mig ta upp den här frågeställningen, herr talman, ur en delvis annan synvinkel. I förarbetena tiU 1965 års statstjänstemannalag talas om

Kungl, Maj;ts rätt att tUlgripa tvängslagstiftning till skydd för vitala samhällsintressen, I den proposition som framlades den 10 mars finns inte denna motivering med. I propositionen heter det i stäUet att regeringen skall kunna ingripa för så vitt väsentUga medborgarintressen hotas. Statsministern anförde i debatten den 11 mars att någon egentUg skillnad mellan begreppen icke föreUgger. Han sade; "Man kan gott säga att detta lagförslag principiellt självfallet bygger på de tankegångar som låg tUl grund för 1965 års lagstiftning." Herr Fagerlund, ocksä socialdemokrat, yttrade dock i samma debatt att begreppet medborgarintresse står i propositionen för att undvika alt man skuUe komma tUl elt annat StäUningstagande än tjänslenämnderna.

Hur man än vrider på terminologin, herr lalman, kvarstår ju huvudintrycket att "vitala samhäUsintressen" bytts ut mot "väsentUga medborgarintressen" just för att undvika en diskussion i frägan huruvida tjänstenämnderna har varil kompetenta att bedöma konniktätgärderna eUer ej.

Mot bakgrund av vad jag anfört i mitt tidigare inlägg står kritiken fast. Hur tror statsrådet att alla de medlemmar som tUlhör organisationerna känner och upplever den ekonomiska uppoffring de gjort? Förutsättningarna för förhandlingsspelet har förändrats under konfliktens gång, SACO och SR har agerat efter förutsättningar som efler hand bytts ut. Del är StäUt utom allt tvivel att man aldrig hade gätt ut i dessa legala konfUklätgärder, om tvängsingripandel hade kunnat förutses. Skall vi vara formeUa, finns aUtså dessutom den terminologiska problematiken med i bilden som ytterUgare ett argument för påståendet att staten under spelets gång radikalt förändrat förutsättningarna för den fria förhandUngsrätten,

Herr statsrådet kallade mitl förra anförande ett propagandainlägg. Jag delar inte den uppfattningen. Jag vidhåller och vUl ännu en gång undersiryka att regeringens attityd UU rrun frågeställning är principiellt förkastlig.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om gottgörelse till facklig organisation för utlagda konfliktmedel

Herr inrikesrrUnistern HOLMQVIST:

Herr talman! Herr Wijkman har inte kunnat åberopa några som helsl rättsliga grunder för det anspråk som han här stäUer. Det är ganska betecknande att hans intresse enbart rör sig kring den grupp medborgare och deras förhållanden, som orsakade denna strejk. Jag hade mer kunnai förstå honom om han samtidigt hade frågat om samhället skulle ge ersättning åt de medborgare som alldeles oförskyllt som tredje man kommii att drabbas av dessa åtgärder. Det fanns i så fall minst Uka stora eller ännu större skäl för alt hävda att de egentUgen borde hållas skadeslösa. Jag tycker i varje fall att det borde finnas minst lika stor anledning för herr Wijkman — om han inte var ute i ett speciellt syfte med sin fråga — att tänka igenom det hela och kanske då vidga sin frågestäUning.

Jag konstaterar alt nägon rättslig grund för elt sådant här krav inle föreligger. En sådan åtgärd som herr Wijkman efterlyser har aldrig varit ifrågasatt, och då finns det ingen som helst anledning att man skulle vänta sig alt med en sådan här fråga kunna vinna nägon väsentlig

1* Riksdagens protokoll 1971. Nr 51-52

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. invandringen av zigenare

framgång för sina slrävanden.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Wijkman anhålUt att till protokoUet fä antecknat att han inte ägde rält tUl ytterligare anförande i denna debatl.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Ang. invandringen av zigenare

Herr inrikesministem HOLMQVIST erhöU ordet för att besvara fru Rydings (vpk) i kammarens prolokoU för den 19 mars intagna fräga, nr 152, och anförde:

Herr lalman! Fru Ryding har frägai mig om anledningen tiU att fastställd kvot för invandring av zigenare lUl Sverige inte är utnyttjad sett mot bakgrunden av tiUämnade utvisningar ur Sverige.

Pä regeringens förslag beslutade 1970 års riksdag att slälla medel till förfogande för en kollektiv överföring tUl Sverige av vissa socialt handikappade zigenare samt för deras mottagande och utbildning här i landet. Riksdagen godtog därvid departementschefens ståndpunkt att erfarenheterna fick läggas lill grund för bedömningen av överföringens omfattning. I ett inledningsskede kunde 40—50 vuxna zigenare jämte deras barn vara ett lämpUgt riktmärke.

Mot denna bakgrund är det inte riktigt att tala om att en kvot för invandringen av zigenare UU Sverige har faststäUts. I sammanhangei viU jag understryka att enskUd invandring av zigenare, utöver denna kollektiva överföring, Uksom hittills skall bedömas efter samma principer som gäUer för övriga invandrare.

En särskild expertgrupp har på regeringens uppdrag kartlagt utbildnings- och levnadsförhållandena för de ca 400 ulomnordiska zigenare som hittUls sedan 1960 fält tUlstånd att stanna i landet. Sedan hösten 1970 pågår en försöksverksamhet med en kombinerad praktisk-leorelisk anpassningsundervisning för etl antal vuxna inom denna grupp.

Planeringen av den kommande överföringen har emellertid av oUka skäl kommii att ta längre tid än vad som kunnai förutses. Expertgruppen har emeUertid forcerat sitt arbete och enligt vad jag erfarii kommer den att endera dagen lägga fram förslag bl. a. om en första uttagning och överföring av zigenare.

Fru RYDING (vpk);

Herr talman! Jag vUl tacka för svaret på min enkla fråga. I gårdagens mänga tidningar kunde vi alla läsa mer eller mindre skakande skUdringar om vad som hände i tisdags dä 14 zigenare motades ul ur värl land liU slumförhållanden i Frankrike. Jag hinner här pä dessa få minuler inte med någon historieskrivning över den bedrövliga handläggningen, men elt står klart; Dessa familjer skulle inte ha behövt utvisas ur landel.

Med stöd av bestämmelser som finns och med hjälp av de medel som vi anslagit och som det också talas om i svaret skulle de ha kunnat få

slanna i Sverige, om del inle olyckligtvis nära nog hade blivit en presligefråga av detta ärende.

Regeringens försvar när zigenare lidigare förpassades UU Frankrike var all de skulle få bra förhållanden där — bosläder, sjukvård osv. Men allt blev vid del gamla. Några sökte sig dä i desperation lillbaka UU Sverige, Men varför, statsrådet Holmqvist, fick dessa famUjer inte slanna inom den ram som allmänt benämnes kvotpolitik — herr Holmqvist säger visserUgen alt del är felaktigl alt tala om en kvot, utan man skall i stället tala om elt lämpligl riklmärke — av 40—50 vuxna zigenare i ell inledningsskede, såsom riksdagen fattade beslul om sommaren 1970? Nu är del bara några månader kvar på innevarande budgeiår, och inle en enda zigenare har vi lagil emol under den liden.

Det är alldeles riktigt all det är en styggelse alt tala om kvolpoUtik eUer lämpligt riklmärke för jusl gruppen zigenare, men del hinner jag inle gä in pä nu.

Gällande lagbestämmelser — och även svarel — talar om socialt handikappade. Dessa famUjer var analfabeter, stalslösa, icke yrkesulbildade och bostadslösa. Anser inte inrikesministern att de var socialt handikappade? Varför kunde man inle lämna uppehällslillstånd av humanitära skäl? Fanns det i della fall inle nägra humanitära skäl, herr Holmqvist? Dessulom hade dessa familjer nära släktanknylning i Sverige, Varför tog man inte hänsyn lill den regeln?

Del kunde finnas mycket mer att anföra. Jag tror alt del skulle vara av slort värde för hela svenska folkel om det kunde ges klarl besked om hur överföringen av zigenare i realiteten skall ske och varför de nu aktueUa familjerna motades borl. Man sade alt de var välkomna lUlbaka med arbetstUlständ och bostad. Men della fick de inte efter sädan ansökan, ty Sverige sade sig vara ointresserat av alt la emol outbildad arbetskraft.

Del hela är myckel pinsamt, och det vore bra om statsrådet Holmqvist vUle komplettera sitt svar. Kanske är det pä tiden alt erkänna misslyckandet och ompröva hela problemkomplexet. Är del, herr Holmqvist, ett förslag i den riktningen som kommer "endera dagen", som det talas om i slutet av svaret?

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. invandringen av zigenare

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Med del resonemang som fru Ryding för kan man naturligtvis om man sä vill ulgå från all alla zigenare är socialt handikappade. Del kan Ugga åtskilligt i elt sådant påstående om man jämför dem med andra grupper. Dä skulle man i och för sig ha anledning alt ta emot aUa och envar. Men del är naturligtvis inle så del är tänkt, I det förslag som regeringen presenterade för riksdagen var tanken alt man skuUe hjälpa de grupper zigenare som hade särskUt svårl — de mesl nödlidande skulle komma i fräga för en aktion av detta slag.

Fru Ryding har kanske inte haft lillfälle att läsa protokollen sä ingående, men jag har flera gånger i riksdagen svarat pä Uknande frågor. Jag har inte ändrat utgångspunkt när jag nu svarat fru Ryding,

Vi måsle hålla isär dessa begrepp. En sak är att vi prövar ansökningarna frän dem som själva spontant söker sig hil för alt arbeia eUer siudera här, eUer vilka motiv de nu kan ha, och bedömer vars och ens möjUgheler

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Äng. invandringen av zigenare

att få slanna i landet. Då finns det angivet under vilka förutsättningar man har att bevilja uppehåUstiUständ.

En annan sak är den humanitärt motiverade intagningen av flyktingar i vårt land. Fru Ryding borde känna tUl hur den går tUl, ty den har pågått sedan mer än 10 år tUlbaka. Tiotusentals människor har under den liden fält en fristad i Sverige genom dessa hjälpaktioner. Men dessa människor har tagits ut i flyktingläger - det har varit människor som befunnit sig i en särskUt svär situation.

Nu gäUer det aUtså för expertgruppen att föreslå hur denna humanitärt motiverade uttagning och invandring av zigenare skall ske. Jag har talat om att det väntas etl förslag inom de närmasle dagarna. Fru Ryding får låla sig nöja med det beskedet tUls vidare - sedan får vi se vad förslaget innebär.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Jag vet mycket väl att frägan har varit uppe flera gånger, men det beror nog på att den är så Ula skött att det behövs en ändring. Och det där lämpUga riktmärket, som det i alla fall talas om i svaret, skulle väl inte bara vara en fin garnering utan ocksä ha ett reellt innehåll. EnUgt min uppfattning skuUe det vara på tiden att man använde några av de 40—50 i dessa ömmande fall som det nu gäller, dvs. för de famUjer som bortmotades i tisdags.

Herr Holmqvist sade också att jag får ge mig tUl tåls nu, för endera dagen kommer expertgruppen att lägga fram sitt förslag. Vissl kan jag ge mig UU tåls, men vore det inte bättre att myndigheterna hade gelt sig tUl tåls och inle utvisat dessa familjer i tisdags, när man ändå visste att endera dagen kommer det en utredning? Man borde kunnat pröva deras situation efter de, som jag hoppas, mera positiva riktlinjer som denna expertgrupp skaU lägga fram.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr lalman! Jag tycker alt fru Ryding skulle kunna se logiken i det här. Eljest skulle vUken utländsk medborgare som helst kunna komma tUl Sverige och säga: Jag lever i svär misär i milt hemland. Jag ber all fä åberopa det förhällandet alt Sverige har en humanitärt motiverad invandring. Det sker en uttagning i flyktingläger, men eftersom man där inte har tagit ul sä många i år som man gjorde i fjol så skaU jag be alt få stanna här, för jag avser att hjälpa lill alt fyUa den här kvoten.

Sä gär del naturUgtvis inte tUl, utan vi måsle vidhålla att en zigenare mäste behandlas utifrån samma förutsättningar som andra när han kommer hil, och därför finns del inle anledning att göra nägra undantag. Jag förstår inle fru Ryding pä den punkten.

Kanske jag skall ytterligare understryka — jag har gjort det redan i frågesvaret — att del här all ordna etl ordentligt mottagande för dem som kommer hil, all ge dem en meningsfylld ulbildning med utsikter att de skaU kunna inlemmas i det svenska samhället, är en väldigt svår uppgift. Det förslag som kommittén har lagt fram och den försöksverksamhet som man har satt i gång ser jag som något synnerligen värdefullt. Nu för man ju verkligen, i motsats UU vad som har gällt utbUdning av de

svenska zigenarna, också in utbildningsmoment som har med yrkeslivet att skaffa och som bör kunna leda tiU ökade förutsättningar att inpassa zigenarna i det svenska samhäUet med möjUghet för dem att genom arbete försörja sig och sina familjer. Men det är en ganska svär uppgift. Nu har man först förberett sättet för mottagandel och sedan kommer näsla moment, dä vi fär se till alt programmei reaUseras.

Herr förste vice talmannen anmälde att fru Ryding anhåUit att till protokoUet få antecknat att hon inte ägde räll UU ytterligare anförande i denna debatt.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Äng. handläggningen av framställningar om uppehållstillstånd

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. handläggningen av framställningar om uppehållstillstånd

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Oskarsons (m) i kammarens protokoU för den 19 mars intagna fråga, nr 155, och anförde;

Herr talman! Herr Oskarson har frågat mig om jag anser, att det i samband med handläggning av ansökan om uppehållstUlslånd i Sverige företas en tUlfredsställande kontroll av om det skäligen kan befaras att den sökande här i riket kan komma att bedriva brottslig verksamhet. Vidare har herr Oskarson frågat om jag anser att handläggningen sker med tUlräcklig snabbhet och att de sökande - innan ställning tagils — står under erforderUg uppsikt.

Innan uppehållstiUstånd ges prövas utlänningens personliga förhållanden, bl. a. hans förmåga och vilja att försörja sig ärligt och riskerna för att han kommer all bedriva brottsUg verksamhet här. Prövningen grundas på en av polismyndigheten förelagen utredning, vari ingår förhör med utlänningen om hans levnadsomständigheter och andra förhåUanden som kan ha betydelse i sammanhanget. MöjUgheterna att vid denna prövning fä vetskap om vilka utlänningar som kommer hit med ett direkt eller eventueUt uppsåt alt begå brott är självfallet begränsade. Denna brist synes ä andra sidan knappast i nämnvärd utsträckning kunna botas genom ytterligare kontrollåtgärder, såvida inte dessa görs synnerligen rigorösa. En sådan ändring av kontroUen anser jag inte lämplig.

Den tid som i ärenden om uppehållstUlständ i aUmänhet går åt för att göra de undersökningar som jag här har redovisat, 1—2 månader, anser jag kunna godtas, om man lar hänsyn lill den för närvarande stora invandring som belastar både polisens och invandrarverkets personal hårt.

DUekta frihelsinskränkande åtgärder mot utlänning fär vidlas endast som ell led i ett förfarande för utlänningens avlägsnande ur landet. Någon genereU uppsikt över utlänningar, som söker uppehållstUlständ, med hänsyn tiU risken för att de skall begå brott utövas inte. Detsamma gäller viseringsfria utlänningar som vistas här under den uppehållslill-ståndsfria tremånaderstiden och nordbor som ju inte behöver uppehälls-tUlslånd. En sådan kontroll anser jag inte heUer befogad.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. handläggningen av framställningar om uppehållstUlständ

Hen OSKARSON (m):

Herr lalman! Jag ber att få tacka inrikesministern för svarel.

Vi tillämpar ju i värl land en ganska härd invandrarpoUlik. Mänga hederUga, arbetsamma och på alla sätt utmärkta människor awisas vid våra gränser eUer tidigare, när de söker komma hit för alt arbeia och tjäna sill uppehälle. Ännu fler skulle säkerligen vUja komma hil, men de avstår frän att försöka, väl medveina om hur svårt det kan vara alt fä uppehäUs- och arbetstUlständ.

Men vi har även andra grupper av invandrare. Vi har politiska flyktingar, som flyr undan poUtisk förföljelse och diktatur. Här har vi sedan gammall en human och liberal politik, som del inte råder några delade meningar om. Vi har också en annan grupp, som tyvärr med åren har blivit aUt talrikare, och det är de som flyr hil under påstådd politisk förföljelse, men där oflast orsaken är elt försök all komma ifrån obehagUga efterräkningar för den verksamhet de har bedrivit i del land de lämnar.

Tyvärr har vi tråkiga erfarenheier av flera av dessa människor. Del är svårt att få grepp om grupperna, men vi har dock en sådan som är väl känd och som har orsakat mycket bekymmer och många besvärligheter. Jag syftar dä på de amerikanska desertörerna.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens rapport hade fram tUl den 9 december föregående år sammanlagt 578 amerikanska desertörer kommit till Sverige. Av dessa beräknas ungefär 400 fortfarande vara kvar i landel. Per den 30 oktober 1971 föreligger uppgifter på antal brott som blivit begångna av dessa, uppgifler pä antal fall där förundersökning pågår, åtal har väckts och där dom har fallit. Och detta, herr stalsräd, är verkUgen en skrämmande läsning. Det är 66 narkotikabrott som har begåtts av 62 personer. Olaga vapeninnehav 4 fall, misshandel och grov misshandel 14, rån, medhjälp till rån och försök till rån 12, stöld, grov stöld och tillgrepp 37, bedrägeri 10, störande av aUmän sammankomst 12. Detla var ett axplock ur katalogen. Sammanlagda antalet brott rör sig om 240 stycken, begångna av 153 personer av denna grupp, eller i procent uttryckt närmare 30 procent av samtliga hil UU riket komna amerikanska desertörer.

Nu har vi, som jag sade tidigare, myckel rigorösa beslämmelser när det gäller avvisning av utlänning som ankommit lUl Sverige. 1 utlänningslagen § 18:4 stadgas: "Utlänning, som ankommer tiU riket, mä avvisas om han lidigare inom eUer utom riket blivit dömd lUl frihetsstraff och det skäUgen kan befaras att han kommer att här i riket eUer i Danmark, Finland, Island eller Norge fortsätta brottslig verksamhet,"

Det är inte bara den grupp som jag här berört och lagit som exempel utan även andra s, k, flyktingar som känner marken bränna under fötterna i det egna landel och söker sig annan uppehållsort. Och tyvärr har vi råkat ul för en hel del av dessa, som under utnyttjande av våra sociala förmåner inte bara fortsätter utan i många fall utökar sin brottsliga verksamhet här i landet. Vi har alldeles färska exempel på detla.

Det är ur tvä synpunkler jag finner denna ordning vara myckel allvarlig. För det försia är det ur rättssäkerhets- och rätlslrygghelssyn-

punkt för landets övriga invånare. För det andra är det risken för att del skapas en negativ instäUning från allmänhetens sida mot utlänningar över huvud laget, och det är kanske det mest aUvarUga,

Herr inrikesminislern HOLMQVIST:

Herr talman! Det är egentligen mycket som talar för att man inte skulle vare sig det gäller zigenare, som vi diskuterade tidigare, eller en viss grupp av andra människor som kommit hit - desertörer eUer färgade eUer vad det är — bedöma dessa som grupp, utan man önskar att man skuUe kunna bedöma varje individ för sig som en människa som kommer hit för all få en fristad. Men vi fär ändå i diskussionen ta tUl sädana här försök alt summera ibland.

Och jag vill gärna framhålla att när det gäUer denna särskilda grupp av amerikanska medborgare, desertörerna, så kan man glädjande nog konstatera att en mycket betydande del av dem efter hand har kunnat inpassa sig i det svenska samhäUel, har skaffat sig arbete och kan försörja sig själva och kanske anhöriga. En del studerar och gör del med, säviit jag kan se, ganska god framgång.

Jag är alltså angelägen att framhåUa de här positiva dragen, så att inte enbart de andra inslagen, som självfaUet också finns där, kommer fram. Vi har brottslingar i detta sammanhang, men jag tycker vi kan ha anledning alt peka även på den andra och större kategorin.

Nu viUe ju inte herr Oskarson specieUt diskutera den här gruppen utan avser dem som kommer hit lockade av de sociala förmånerna i vårt land. När man har den uppgift som jag har, att varje vecka studera ärenden som gäUer utvisning av medborgare som har kommit hit med förväntningar av olika slag, kan man ju inte undgå att märka hur den svenska socialvärden och generosit'elen har tilldragit sig uppmärksamhel ulanför landel.

Kanske svenskarna ocksä ibland, när de är ute och reser, uppträder Utet yvigt och storslaget. Vi har haft exempel pä folk som har kommit hit och åberopat att de, kanske under tjänst pä hoteU i sitt hemland, har kommit i kontakt med svenska resegmpper som har beskrivit de svenska förhållandena och som generöst har sagt, att kommer ni och hälsar på i Sverige, så kan ni räkna med att vi skall hjälpa er. Erbjudanden av den sorten är ju inte tUlräcklig grund för att man skall kunna ge uppehållstillstånd, ulan vederbörande skall ha elt arbetstillfäUe, ha möjUghet alt ordna sin bostad och sin försörjning osv. Men jag viU gärna understryka alt jag inte kunnat undgå att observera alt den svenska socialpolitiken åberopas som elt av skälen för att man har sökt sig just till Sverige.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971 Ang. handläggningen av framställningar om uppehållstillstånd

Herr OSKARSON (m):

Herr talman! Låt mig först säga tUl inrikesminislern att jag är helt överens med honom om att det finns positiva drag. Tyvärr är tiden knapp, och jag tror att statsrådet har klart för sig att man mäste la upp det siffermaterial och de konkreta saker man har tUl hands. Men jag vUl understryka detta, att det finns många positiva drag också. Och jag vill absolut att vederbörande skall behandlas som enskUda individer; det är därför jag har slällt denna fråga. De skaU inte behandlas som grupp - de skaU behandlas när de kommer hit, individ för individ. Det är då jag vill

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. handläggningen av framställningar om uppehållstillstånd

att kontrollen skuUe kunna skärpas, och pä den punkten kan jag inle vara helt nöjd med inrikesministerns svar, som går ut på att inrikesministern anser att aUting är väl beställt.

Jag är inte beredd att ge några exempel på hur man skall skärpa kontroUen, men jag anser att en skärpning är nödvändig och på sin plats bäde när flyktingarna kommer hil och när del gäller uppsikten — jag skall inte säga övervakningen, ty det är ett tråkigt ord — över de personer som man skäligen kan misstänka skulle komma att begå brott här i riket. Jag tror inte det är sä svårt att utkristallisera dessa människor — del går nog tämUgen lätt.

Jag sade inte att de var "lockade hit av vår socialpolitik", herr stalsräd, utan jag sade att de utnyttjar vår socialpoUlik, och del trorjag att vi måsle erkänna.

Jag har i dag fält ett nummer av tidskriften Svensk Polis, och där finns det en artikel om utländska medborgare och brottslighet, skriven av en rådman vid Stockholms rådhusrätt. Inte heller den är tyvärr någon uppmuntrande läsning. Författaren skriver att i 859 mäl var sammanlagt I 000 personer tilltalade, och av dessa var 743 svenskar och 257 utländska medborgare. Det tycker jag är allvarUga siffror, som ytterUgare talar för att vi på något sätt måste komma ål de enskilda människor som många gånger kommer hil i avsikt alt bedriva brottslig verksamhet.

Herr inrikesminislern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag vill varna för alt allt för lättvindigt använda sädan här statistik sä att man jämför en grupp människor som befinner sig i en svår social siiualion med kanske hela genomsnittet av svenska folkel. Då bUr inte utslaget riktigt.

Den artikel som herr Oskarson lalade om är förmodligen densamma som jag själv har läst vid någol tiUfälle, och visst är del höga tal som där förekommer. Men då skall vi ocksä hälla i minnet alt de utlänningar som kommer hit UU Sverige har en benägenhet all söka sig UU storstaden, tiU Slockholm, Vi har förhåUandevis långl fler utländska medborgare här i staden än i landet i övrigt. Del är också elt förhällande som skall observeras.

Men, herr Oskarson, även om vi försöker förbättra möjUgheterna att i förväg bedöma människor som kommer hil, sä är svårigheierna ändå oerhört slora. Vi har nämligen inle någol annat att bygga på än de uppgifler som lämnats av dem som kommer hit. Om de i stäUel skuUe silla förvarade någonstans i awaktan på att vi från olika håll i världen skulle fä in komplellerande uppgifter om dem, sä skulle vi självklart få en ordning som vi inte kunde tolerera. Jag förstår herr Oskarsons syfte i delta faU men mäsle betona de beiydande svårigheter som föreUgger.

Herr förste vice lalmannen anmälde att herr Oskarson anhåUit alt lUl protokoUet fä antecknat att han inte ägde rätt tUl ytterligare anförande i denna debatt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Ang. beviljandet av dispenser från förbudet att använda DDT-preparat

Herr socialministern ASPLING erhöU ordet för att besvara herr Måbrinks (vpk) i kammarens protokoll för den 19 mars intagna fråga, nr 153, tiU herr jordbruksminislern, och anförde:

Herr talman! Herr Måbrink har frågat jordbruksministern angående bedömningsgrunderna för de dispenser som getts frän förbudet att använda DDT-preparat. Frågan har överlämnats tUl mig för besvarande.

Giftnämnden beslöt den 27 mars 1969 att vissa bekämpningsmedel som innehöU DDT inte skulle få användas inom landet fr, o. m. den 1 januari 1970 under en försöksperiod pä två år. Enligt beslutet skulle dispensmöjUghel finnas för synnerligen speciella situationer.

På framstäUningar av skogsstyrelsen och domänverket medgav giftnämnden den 1 december 1969 dispens att använda DDT på barrskogsplantor som skydd mol angrepp av en insekt benämnd snytbagge. Denna insekt kan vålla stora skador på plantorna, om dessa inte skyddas genom DDT-behandling. Dispensen gäUde de plantor som skulle sältas ut pä skogshyggen under 1970. Giftnämnden har senare förlängt dispensen att gäUa tUl utgången av juli 1971.

Dispenserna har avsett ett relativt begränsat antal förbmkningssläUen och en behandlingsmetod som inte medför risk för spridning av preparatet pä samma sätt som bepudring eller besprutning. Del rör sig också om mycket smä mängder DDT. Dispenserna har hafl relativt Uten räckvidd och gällt ett begränsal men betydelsefullt område. Sedan den tvååriga försöksperioden utlöpt vid innevarande ärs utgång kommer giftnämnden att ompröva nuvarande förbudsregler.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. beviljandet av dispenser från förbudet att använda DDT-preparat

Hen MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Jag vUl tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Giftnämndens beslut om införande av totalförbud mot användning av DDT var betingat av den giftighet detta medel har. Det har konstaterats att medlet har långtidsverkan, att det anhopas i cellvävnaderna och alt det framkallar genetiska skador, VUka konsekvenser detla kan få för människorna i framtiden är inte svårt att förstå.

När man nu känner till medlets skadlighet är del myckel förvånande alt det beviljas dispenser till skogsbolagen. Det är riktigt att skogsbolagen använder DDT-giftet för att skydda skogsplantorna mot den s. k. snylbaggen. Men det är ocksä klarlagt all DDT-giftet vandrar genom de oUka näringskedjorna och dä UU slut hamnar i människokroppen.

Jag ifrågasätter om DDT är enda medlet för att bekämpa snytbaggen. Vad jag kan häUa med om är att DDT är ett långtidsverkande preparat och därmed bUUgare för skogsbolagen än exempelvis de korttidsverkande och mindre skadliga preparaten som naturUgtvis ställer sig dyrare för skogsbolagen. Men frågan är; Hur stor hänsyn skall tas till kortsiktiga ekonomiska intressen? Är det inte på tiden att man i stället bedömer vad konsekvenserna blir på lång sikt för samhälle och människor?

I bekämpningsmedelsförordningens 3 § står att bekämpningsmedel icke mä registreras om medlet har sådan giftighet att det kan skada

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. bevarandet av parker m. m. vid tiafikplanering

människor, husdjur, vilt, nyttoinsekter eller nyltoväxter. I förordningens 7 § står att inga ätgärder må föreskrivas vilka är mer betungande än vad som är skäUgt. Hitintills har man varit mycket generös när det gäller tUlämpningen av sjunde paragrafen; tredje paragrafen har kommit i andra hand,

TUl sist, herr talman! Att människor är oroade över denna dispensgivning visar inte minst det beslut som fattades av Timrå kommunfullmäktige för nägon vecka sedan. Man beslöt där att tUlskriva giftnämnden om att dispensgivningen för DDT skulle upphöra. Det skulle vara värdefuUt om statsrådet kunde medverka UU att inga nya dispenser bevUjades.

Herr socialministern ASPLING;

Herr talman! Herr Måbrink bör känna lUI att värl land på detta område bedrivit en mycket restriktiv politik. Vi var väl ett av de första länderna i världen som direkt förbjöd DDT, och vi har pä mänga andra områden skärpt uppmärksamheten i oUka avseenden. Jag har från denna talarstol, bl. a. för kort tid sedan, haft anledning att understryka detta.

Vad det så gäller dispenserna i det här särskUda fallet vill jag fästa herr Måbrinks uppmärksamhet på alt användningen i dispensform inom skogsbruket har medgivits dels mot bakgrunden av att del i detta faU rör sig om ett relativt begränsat antal förbrukningsställen, nämligen plantskolorna, dels mol bakgrunden av att användningssättet knappast kan medföra nägon större risk för spridning av DDT på det sätt som sker vid bepudring eller besprutning av åkermark, I skogsplantskolorna stoppas nämligen plantorna ned i en suspension av DDT i större eller mindre för ändamålet avsedda kar. Med andra ord är själva användningssättet av DDT i det faUet omgärdat av mycket stor restriktivitet.

Jag har haft anledning, herr talman, att i mitt svar säga att giftnämnden med stor uppmärksamhet följer dessa frågor, och sedan den tvååriga försöksperioden utlöpt vid innevarande års utgång kommer giftnämnden att ompröva nuvarande förbudsregler.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 8 Ang. bevarandet av parker m. m. vid trafikplanering

Herr civUministern LUNDKVIST erhöU ordet för att besvara herr Engströms (vpk) i kammarens protokoll för den 18 mars intagna fråga, nr 146, och anförde;

Herr talman! Herr Engström har frågat mig vUken betydelse jag vUl tUlmäta skyddandel av estetiskt värdefuU grönska i äldre stadsbebyggelse från ingrepp i samband med planering för trafiklösningar och i samband härmed uppförandet av köpcentra.

Jag vUl erinra om alt ansvarel för stadsplaneringen i första hand vUar på kommunema. Enligt min mening är det av värde att kommunerna söker tiUvarala och skydda befintlig grönska när de bygger om äldre sladsområden. Detta är en helt naturUg sak i all stadsplanering som syftar

tUl alt skapa en god miljö.

Hen ENGSTRÖM (vpk);

Herr lalman! Jag viU tacka civUminstern. Jag har släUt en allmän fräga och fält ett allmänl positivt svar. Regeringen är sista instans när det gäller vikliga planfrågor, och man kan också diskutera saken konkret, t. ex. beslulel att skövla de hundraåriga almarna i Kungsträdgården i Stockholm Ull förmån för ytterUgare en tunnelbaneuppgång.

Frågan om almarna i Kungsträdgården gäller inte i första hand en enslaka trädgrupps vara eller inte vara. Del gäller en principfråga, en detalj i ett slörre sammanhang. Gamla värdefulla miljöer offras hänsynslöst, gammal bebyggelse med inslag av grönska offras för ny bebyggelse och betongslummen. City i Stockholm omdanas i första hand för att betjäna storfinans och affärsintressen. Del mönstret går igen i mänga kommuner.

Region- och stadsplanering saml mUjöulformning tenderar att aUtmer underordnas rent företagsekonomiska effektivitets- och lönsamhelskrav. De värderingar som ligger tUl grund för planeringen har gjort denna alltmer inläst. Viktiga beslut forceras fram över huvudel på kommunernas invånare. När opinionsgrupper lagl fram allernativ, har man varit obenägen att lyssna. Tidsfaktorn, dvs. påståendet att man inte får fram trafiklösningarna och bostäderna i lid, har varit och är ännu på mänga platser det stående argumentet för att forcera fram mUjömässigt dåliga lösningar.

Det är inte bara opponerande rruljögrupper, hyresgästavdelningar och andra som slås i huvudet med de här argumenten. Dessa är de klassiska argumenten för att forcera fram planer och lysta ned opinionen också bland förtroendevalda kommunalmän.

Statens planverk har nu gjort två belydelsefulla uttalanden i almfrå-gan. Man avstyrker tunnelbaneuppgängen i Kungsträdgårdens södra del, Karl XII :s torg. Därigenom räddas almarna och den värdefuUa grönskan. Planverket säger bl. a.: "Beträffande KungUga Trädgårdens utformning menar verket alt man kanske i än högre grad än vad gäller kvartersbebyggelse bör handlägga denna fråga i aktiv dialog med kommunens medborgare och deras intressegrupper." Man säger vidare; "Planverket finner därför den medborgaropinion som vill skydda de mest svårersätt-Uga stora vegetalionselemenlen högst förklarUg och menar att man innan slällning tagits till Kungsträdgårdens totala utformning bör undvika ingrepp som inte oundgängligen är nödvändiga."

De kommunala organen har hävdat att en omprojeklering förorsakar en tidsutdräkt pä 6-10 månader. Planverket finner icke dessa skäl bärande och anför; "Frågan om utformningen av huvudstadens mest centrala medborgarutrymme mäste ges sädan vikt att dess lösning icke fär bestämmas eller påverkas av uppkommen tidsknapphel i ulbyggnaden av stadens tekniska försörjningssystem."

Det är två rejäla näsknäppar frän planverket som i klartext säger: Ta hänsyn till opinionen! Stoppa tidsargumentet i bordslådan!

Detta är glädjande och stimulerande för opponenter och kommunalmän, som i årtionden slagits för en annan planeringsmetodik. Det är som

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. bevarandet av parker m. m. vid trafikplanering

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om normer och anvisningar för dimensionering och utformning av lekplatser

Ang. påbörjandet av industrianläggning innan tillstånd enligt miljöskyddslagen givits

jag inledningsvis sade regeringen som i sista hand fastställer. Jag vill därför avsluta mitl anförande med ytterligare en enkel fräga: Anser civilminislern att regeringen bör följa planverkel i del här ärendel?

Hen CivUministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag antar all herr Engström är medveten om att jag enligl den ordning som gäUer för våra debatter här i riksdagen inle har nägra möjligheler att UU diskussion ta upp etl sådant enskUt fall som är föremål för regeringens prövning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om normer och anvisningar för dimensionering och utformning av lekplatser

Herr civUministern LUNDKVIST erhöll ordet för alt besvara fru Berganders (s) i kammarens protokoll för den 19 mars intagna fräga, nr 149, och anförde:

Herr talman! Fru Bergander har frågat mig om jag avser att förelägga riksdagen förslag till normer och anvisningar för lekplatsers dimensionering och ulformning vid såväl nyexploatering av bostadsområden som sanering av befintliga stadsdelar.

Frågan om tälortsmUjöns utformning med hänsyn tUl barns utomhus-verksamhet har utretts av kommittén för barns ulemiljö. Kommitténs betänkande (SOU 1970:1) innehåller bl. a. förslag angående riktvärden för dimensionering och lokalisering av lekulrymmen. Beiänkandel har remissbehandlals. Frägan bereds nu i civUdepartementet med sikte pä all proposition skall föreläggas riksdagen vid dess höstsession.

Fru BERGANDER (s):

Herr lalman! Jag ber att få lacka statsrådet Lundkvist för svaret på rrun fräga. Jag noterar med tiUfredsställelse att en proposition skall föreläggas kammaren vid höstriksdagen och jag kommer självfallet att med stort intresse taga del av densamma. Jag vill redan nu ullala den förhoppningen att den kommer att innehäUa sådana riktUnjer att det vid planerandet av nya bostadsområden samt sanering av gamla blir Uka självklart att markområden skaU avsättas UU lekområden för barnen som att man avsätter mark tiU bilparkeringar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. påbörjandet av industrianläggning innan tillstånd enligt miljöskyddslagen givits

Herr industriminislern WICKMAN erhöll ordet för att besvara herr Norrbys i Åkersberga (fp) i kammarens protokoll för den 19 mars intagna fråga, nr 148, och anförde:

Hen talman! Herr Norrby i Åkersberga har frågat mig om jag anser det lämpUgt all företag, i vUket staten är delägare, påbörjar anläggandet av industri, för vUken Ullständ enligt mUjöskyddslagen krävs, innan koncessionsnämnden för miljöskydd har prövat ärendet.

Svaret är självfaUet nej. Detta gäller för alla företag, helt oberoende av ägareförhåUandena, aUtså för såväl hell eller delvis statsägda företag som för helt privatägda.

Hen NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Jag tackar industriminister Wickman för det entydiga svaret pä min enkla fråga om en modern form av något som kan kallas för svart bygge.

Statsrådet har kanske anal att min fräga har inspirerats av Hylle Bruks pågående industribygge vid Nissan. Eftersom staten via Statsföretag och åSSI är delägare i företagel har vi här alt göra med elt utslag av den näringspolitik som i en del sammanhang har kunnat beskrivas som "upp som en sol och ner som en pannkaka". Misslyckandena har varit många och debatterade i mänga sammanhang. Statsföretags verksamhet har inte aUtid kännetecknats av elementära krav på rationell planering.

Här har vi något som ser ut som en frontalkrock meUan näringspoUtik och mUjöpolitik. Man håUer på alt bygga en industrianläggning utan alt koncessionsnämnden ännu har tagit ställning tUl denna anläggnings tUlåtlighet enUgt miljöskyddslagen. Riksdagen har bestämt hur vi skaU pröva miljöfarlig verksamhet. Miljöskyddslagen skaU givelvis gäUa, som statsrådet säger, för alla förelag, oberoende av ägareförhållanden.

Det är intressant alt notera all det under 1970 inte fattades några konseljbeslut som var ägnade alt belysa ansvarsfördelningen mellan regeringen och Statsföretag ÄB vad avser den statUga företagspoUtiken. Man kan fråga sig; Var näringspoUtiken partiellt instäUd förra året? CivUministern bemyndigades den 11 december 1970 att tiUkaUa en sakkunnig, generaldirektören Widén, för all utreda förutsättningar för en lokaUsering av skogsindustri inom vissa sydsvenska vattenområden på ell samhällsekonomiskt optimalt sätt och med beaktande av den pågående riksplaneringen. Det hade varil klädsamt om industriministern eller annat statsråd hade medverkat lUl alt denna skyndsamma utredning hade awaklals både av Hylte Bruk och koncessionsnämnden för mUjöskydd. Den skaU enUgl tidningsnotiser la ställning till frägan om Hylte Bruk den 30 mars.

Den samhällsekonomiska optimeringen får del tydligen gä hur del vill med - och det slär inte riktigt i överensstämmelse med propositionen 121 år I 969 om inrättande av Statsföretag AB.

Det är elt par frågor som är av särskUt intresse i detla sammanhang. En fråga är den mer generella - inte knuten UU detla specieUa fall - om industriministern anser att redan gjorda investeringar i en industrianläggning, som skaU prövas av koncessionsnämnden, kan innebära ett tryck pä koncessionsnämnden i dess ställningslagande.

I del här fallel skulle det också ha varit av intresse att veta ungefär hur stora investeringar som har gjorts i Hylte Bruk, men det är ett enskilt ärende som vi inte närmare kan gä in pä.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. påbörjandet av industruinlägg-ning innan tillstånd enligt miljöskyddslagen givits

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. påbörjandet av industrianläggning innan tillstånd enligt miljöskyddslagen givits

Del är inte enda gängen en sädan här kolUsion förekommer. Hela Brofjordenärendel är ju en konfrontation mellan miljövårdskrav och överprövningsformalileler, där regeringen i ett sammanhang lagit släll-rung i en delfråga och därmed bundit en senare överprövning av en annan principieUt väsentUg fräga med anknytning tUl samma objekt.

Herr industriministern WICKMAN;

Herr lalman! Herr Norrby i Åkersberga ställde en fråga tiU mig och han fick ett klart och entydigt svar pä den frägan. Trots detta insinuerar herr Norrby att koncessionsnämndens prövning av ett ärende skulle påverkas av ägareförhällanden i del förelag som han åberopar, även om vi inle kan föra en konkret debatt beträffande ett enskilt ärende. Jag hoppas att herr Norrby vid tUlfälle tar tiUbaka den insinuationen.

Jag mäsle också säga att jag inte förstår hur hen Norrby menar att just Statsförelag AB skulle ha något speciellt ansvar i denna fråga. Detla företag har bildats och kommer att behandlas precis som andra företag -jag upprepar vad jag sade i svarel — hell oberoende av ägareförhållandena.

Även om vi inte skall ta upp en debatt i en enskild fräga vUl jag ändå, för att något hyfsa diskussionen beträffande den påstådda kollisionen mellan kravet på industriell utveckling — som jag antar alt herr Norrby ansluter sig UU - och miljövården, erima om att vad som händer i della konkreta faU är att en nedsmutsning av Nissan begränsas och bringas all Ugga inom ramen för de krav som miljöskyddslagen ställer.

Om företaget fullföljs är det inte bara en viktig sysselsättningsfråga som blivit lösl för regionen, det är inle bara en väsentlig, effektiv och modern exportindustri som har tillkommit. Även en högst beiydande miljöförbättring kommer tUl stånd.

Hen NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Jag är fullt medveten om alt denna anläggning kommer att medföra en förbättring ur miljöskyddssynpunkt, men icke förty skall en ny anläggning enligt gäUande lagstiftning prövas av koncessionsnämnden för miljöskydd eUer på annal sätt enligt miljöskyddslagen. Om starka samhällsargument kan anföras kan regeringen ta elt beslut direkt enligt 6 § mUjöskyddslagen. Något sådant beslut har i del här fallet, såviii jag vel, icke förekommit. Ärendet skall alltså prövas i vederbörlig ordning, och den prövningen är ännu inle slutförd.

Anläggningen är under uppförande. Det är inle känt hur mänga tiotals mUjoner kronor som har bundits upp i anläggningen innan prövningen av dess tillätlighel har skett. Det självklara svarel nej pä min enkla fråga innebär aUlså all industriminister Wickman har sagt ifrån att som det för närvarande gär till i Hylte Bruk får del inle gå UU. Jag konstaterar då alt 20 proceni av aktierna i Hylte Bruks AB ägs av Statsföretag AB via ASSI.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 11 Ang. hastighetsbegränsningen på aUmänna vägar

Herr kommunikalionsministern NORLING erhöll ordel för att i ett sammanhang besvara dels herr Håkanssons (c) i kammarens prolokoU för den 17 mars intagna fräga, nr 143, dels ock herr Stålhammars (fp) i kammarens protokoU för den 18 mars intagna fräga, nr 144, och anförde;

Herr talman! Herr Håkansson har frågat mig vUka velenskapUga rön eller prakliska försök som regeringen anser erforderUga som grund för beslul om ändringar av hastighetsgränserna för vägtrafiken.

Herr Stålhammar har frågat mig vUka kriterier jag anser böra ligga till grund för beslut om maximihastigheter på allmänna vägar.

Herr talman! Jag besvarar båda frågorna i ett sammanhang.

Det nuvarande syslemet med differentierade fartgränser syflar bl. a. UU att anpassa trafikanternas hasligheter efter vad som är lämpligl från trafiksäkerhetssynpunkl med hänsyn UU bl. a. vägens standard och Irafikintensitet. Det är därvid med tanke på efterlevnaden av beslämmelserna vikligt att välja hasligheter som av trafikanterna uppfattas om reaUstiska. Den hittillsvarande försöksverksamheten med differentierade hastighetsgränser ligger till grund för den plan för ytterligare försök, som regeringen och trafiksäkerhetsverket utarbetat gemensamt i anslutning tiU beslutet att sänka bashastigheten lill 70 km i limmen. Resultaten av hela försöksverksamheten kommer senare att redovisas för riksdagen.

Frågan om vUka praktiska försök och vetenskapliga rön som erfordras för att ange lämpliga fartgränser kan inte besvaras generellt. Detsamma gäUer frägan om vilka kriterier som skall Ugga liU grund för beslul om maximihastigheter.

Jag har tidigare nämnt tvä omständigheter — vägstandard och trafikintensitet — som har nära samband med olycksfrekvensen. Redan år 1967, när beslutet om försök med differentierade fartgränser fattades, var man medveten om dessa faktorers betydelse och de framhölls särskill av tredje lagutskottet. Vi har ocksä klara indikationer pä att denna uppfattning är riktig. En rad erfarenheter från Sverige och frän andra länder visar sålunda tydligt sambandel mellan antalet trafikolyckor per motorfordonskilometer och vägbredden. Enligt en sammanställning som gjorts av statens väginstitut visar olyckskurvan en kraftig stegring, när man kommer under en vägbredd - inklusive vägrenar — av 10 meter respektive 7 meter. Just dessa kritiska vägbredder finns med i de normer för differentiering som pubUcerades i förra veckan och som försöksvis skaU gälla fr. o. m. den 1 juni 1971.

I fräga om trafikinlensilelens samband med olycksfrekvens och hastighet vUl jag hänvisa lill väginstitutets delrapport om den hitlUlsvarande försöksverksamheten. Man konstaterar att begränsningen till 90 km/tim haft en positiv effeki "särskUt på vägar med periodmedeldygns-trafik slörre än 4 500 fordon per dygn". Det är alltså pä vägar med hög trafik som man fär särskilt gynnsamma resultat genom hastighetsbegränsning.

Väginstitutets undersökningar ger också vissa möjUgheter att jämföra olycksfrekvensen pä de vägar som fr. o. m. den 1 juni får 70 km/tim och pä de vägar som fär behålla 90 km/tim. En överslagsmässig beräkning

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. hastighetsbegränsningen på allmänna vägar

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. hastighetsbegränsningen pä allmänna vägar

visar att antalel olyckor per miljarder fordonskilometer år 1969 var 620 på de vägar som får behälla 90 km/tim men 860 - dvs. 40 procent fler — pä de vägar som nu fär sänkning UU 70 km/tim.

Det finns sålunda klara indikationer pä behovet av den sänkning av bashastigheten som nyUgen beslutats. Allmänt vill jag framhålla att del ännu är fråga om en försöksverksamhet. Under en sådan får man av naturliga skäl slälla mindre krav än när statsmakterna efter försöksperiodens slul skall ta stäUning tiU en mera definitiv utformning av hastighetsbeslämmelserna. Då kommer vi bl. a. genom de nu beslutade ytterUgare försöken att ha ett mera fullständigt malerial.

TUl sist vUl jag påpeka att inte endasl vägstandard och Irafikintensitet kan användas som underlag för haslighelsdifferentiering. En rad andra faktorer har ocksä betydelse, t. ex. olika aktiviteter i anslulning lill vägen, antalet fastighetsutfarter m. m. Bäde i Sverige och utomlands pågår undersökningar i syfte att klarlägga dessa faktorers roll. Även dessa undersökningar kommer i framtiden att fä betydelse för bestämningen av differentieringsgrunder.

Hen HÅKANSSON (c);

Herr talman! Jag ber all lill kommunikationsministern få uttala milt tack för svaret.

Del är ju en mycket uttömmande redogörelse för vUka synpunkter man har inom regeringen när man vidtar dessa ätgärder. Del är klart att det är olika faktorer som mäste Ugga UU grund därför, bäde forskning och praktiska försök.

När det gäller målsättningen alt nedbringa trafikolyckorna råder inga delade meningar. Däremot kan uppfattningarna naturligtvis vara en smula oUka om åtgärderna.

De försök som nu skall förelagas mäste vara sä upplagda att de av biUslerna uppfattas som realistiska och därigenom verkligen kommer att respekteras.

Utifrån delta är det av stor betydelse att vägförvaltningarna vid utförandet av klassificeringen ser till all denna kommer att framstå som vederhäftig och därmed kunna anammas av trafikanterna.

Svaret säger att vid de olika försök som gjorts har det visat sig att trafikolyckorna varil färre vid lägre hastighet. Här redovisas direkt i klara siffror varför man går ned till 70-kilometersgränsen. Men man kanske ändå kan fråga varför regeringen och trafiksäkerhetsverket har stannat vid 70-kilomelersgränsen. Kunde man inle i stället kanske ha tagit 80 kUometers hastighet? Det är den lokala trafiken som mest kommer att beröras av denna nedsättning av bashastigheten.

En annan uppgifl enligl trafiksäkerhetsundersökningar rörande olycks-koslnaderna är att dessa per kilometer och år är 40 000 kronor för riksvägar mot 6 000 kronor för landsvägar.

Det är väl inte utan att del kan uppslå vissa problem genom en sådan här ändring. Man kan anta att övergången tUl 70 kilometers hastighet, därvid alla slags fordon skall hälla samma hastighet, kan förorsaka vissa köbUdningar, vilket i sin lur kan väUa olämpliga omkörningar.

Den lägre hastigheten kommer även att fördyra transportkostnaderna.

då körningen lar längre lid i anspråk.

Man kan väl inte heUer bortse ifrån att sänkningen till de 70 kUometerna i någon mån — det framgår också av svaret — har sin grund i att vägsiandarden inte är tUlräcklig och därmed att väganslagen har varit otillräckliga.

Denna sänkning vidlar vi i dag när vi har elt fordonsbestånd av 2,2 miljoner. Enligt prognosen kommer antalel fram tUl 1985 att öka tUl 4,6 mUjoner fordon. Man gör sig gärna den frägan: VUken hastighet kommer vi då alt ha?

Nu har vi under en följd av år haft ständiga försök med oUka hastigheter utan alt ha kommit fram tUl vilken fart som är den allra bästa. Herr talman! Enligt min uppfattning borde man i nära anslutning UU del nordiska samarbetet överväga och enas om den framlida riktlinjen för trafiksäkerheten här.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. hastighetsbegränsningen på allmänna vägar

Hen STÄLHAMMAR (fp);

Herr talman! Jag ber alt få lacka kommunikationsministern för elt mycket fylligt och klart svar.

Del är glädjande och inte en dag för tidigt alt man har reagerat i bäde departement och Irafiksäkerhetsverk för att försöka hitta nya vägar alt komma lUl rätta med trafikolyckorna. Del verkar ibland som om man under flera är har varit maktlös inför det som händer och att man hela liden har trott alt den generella hastighetsbegränsningen skulle vara universalmedlet mol trafikolyckorna. Men vi är alla överens om att läget är sådanl nu att extraordinära åtgärder är hell nödvändiga.

Då finns det naturligtvis mänga medel som man kan använda; trafikpoUtik och utbildning, informaiion, utformning av trafikmiljön och Irafikövervakningen, ulformning av lönesystemet för trafikarbete. Oflast måste dessa komponenter vägas mot varandra, och de är ju ocksä direkt beroende av varandra.

Vi vet aUtsä nu alt den hastighetsbegränsning på 90 km som vi haft har varit helt otUlräcklig. Det behöver inte innebära all hastighetsbegränsning som idé är felaktig, men sä som den utformats har den inte gett de effekter man väntat sig. Haslighetsangivelsen skall vara en information lUl trafikanten om att han bör hålla en viss hastighet för alt inle riskera att räka ut för en olycka. Om denna angivelse dä inte slär i direkl proportion lUl de risker trafikanten lar, om han skulle bryta mol den, uppslår en konfliktsituation mellan förarens egen bedömning av den risk vägen och trafiken skapar och den helt generella hastighet som har bestämls. Nu har vi hafl ell system med en hastighetsbegränsning lUl 90 km i timmen på smala och breda vägar, under vinter och sommar, i övre Norrland med gles trafik och i Mellansverige med tät trafik. 1 det läget är det naturUgt all trafikanten lätt förlorar tUltron till hastighelsangivelser av delta slag. Därför är det inte för tidigt att man tar etl grepp för alt komma fram liU ett system med differentierade hasligheter.

Vägplan 70 säger alt en god efterlevnad är beroende dels av att hastighetsgränserna är väl anpassade till vägen och trafikmiljön, dels av graden av övervakning.

Trafikforskargruppen SCAFT vid Chalmers anser enligt samma princi-

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Äng. hastighetsbegränsningen på allmänna vägar

per att hastigheten skall bestämmas med utgångspunkt i sådana faktorer som kvaUtet, trafikmängd och Irafikintensitet, Vi föreslär ocksä i folkpartiets partimolion om Irafiksäkerhetsfrägor elt syslem med differentierade hasligheter.

Vi är alltså överens om denna idé. Men dä återstår den fråga som för närvarande diskuteras; Skall man bestämma bashastigheten UU 70 km och skaU man göra undantag därifrån uppåt eller nedåt eller skall vi ha en högre bashastighet, alltså en normalhastighet, från vUken man räknar upp eUer ned aUtefler de olika riskfaktorerna? Det finns en möjUghel att vi återigen hamnar i samma situation som förut, fast nu med en lägre hastighet på papperet. Har inte haslighetsangivelsen relevans i trafikmed-velandet hos trafikanten, riskerar vi återigen att fä hastighelsöverträdel-ser.

Därför vUl jag gärna att kommunikationsministern mera utvecklar frågan om krilerierna för de enskilda vägavsnitten och inle bara renl aUmänt pä de 70 000 vägkilometer, där man nu sänker hastigheten tUl 70 km i timmen.

Herr kommunikationsrrunistern NORLING:

Herr talman! Först vUl jag i anledning av herr Stälhammars sista fråga konstatera att vi nu naturUgtvis inle för etl ögonblick ändrar de normer och regler som gäller för nedsättning av hastigheten exempelvis inom tättbebyggt samhälle eller på andra ställen, där man redan i förväg vet att del finns besvärliga trafikförhåUanden och där man kan möla skyltning för 50, 40, ja även 30 km. Det vi nu gör berör alltså inte i något avseende de lokala trafikregler som länsstyrelserna skall bestämma över.

När det sedan är fräga om vad som skall ske per den 1 juni kan det vid elt sådant här tillfälle ocksä vara angeläget att säga att vi för riksvägarna och för de genomgående länsvägarna i vårt land, som tiUsammans svarar för 2 200 å 2 300 mU av de närmare 10 000 mil vi här talar om, även efter den 1 juni fortsättningsvis har att räkna med i huvudsak 90 km eUer 110 km.

All vi räknar med all etl så högl kilomelerantal kommer att bli skyltat för 70 km hastighet beror ju pä all vi i vårl land har elt mycket starkt utvecklat sekundärt vägnät, aUtså del vägnät som gär ul frän riksvägar och frän genomgående länsvägar. Jag har förut UUålil mig alt säga och kan upprepa del här, att vi för det sekundära vägnätet fram till nu i stort sett varil överens om att på den största delen av detla nät har den hastighet som man knappast har borl överskrida redan förut och fram UU nu legat någonstans omkring 70 km i limmen. Det är på sådana vägar vi har upplevt den något märkliga skyltningen 90 km i timmen, fastän aUa trafikanter snabbt kunnat konstatera alt det har varit en både leknisk och praktisk omöjUghet all hålla sä hög fart.

Bakgrunden till en sädan här åtgärd är naturUgtvis önskan all rädda Uv och alt rädda människor frän invaliditet. Jag skall inte fördjupa mig i statistik ulan bara konstatera all det är vad som Ugger bakom min och regeringens åtgärd.

Herr Håkansson stäUde en direkl fräga, som gäUde om vi inte borde ha stannat vid en hastighet av 80 km i timmen i stället för 70. Svaret pä den

frägan är att 70 km i timmen är den hastighet som i dag gäUer för lastbilar, husvagnsekipage och bussar. Det hade aUtså varit högst olämpligl alt sätta 80 som gräns, ty dä hade vi fortsättningsvis fält en ojämnare trafikrylm. Genom alt vi sätter gränsen vid 70 får aUa fordonstyper samma hastighet.

Hen HÅKANSSON (c);

Herr talman! Jag vUl ytterligare understryka mitt tack, sedan jag fått förklaringen tUl all man valt 70 km hastighet i stället för 80,

Så vill jag ställa en Uten fräga lill. Del har nämnts i pressmeddelanden att omskyltningen skulle komma att kosta 5 miljoner kronor. Kommer del beloppet att las av vägverkels nuvarande driftsanslag? Det skulle ju innebära att det knappa anslaget tUl upprustning av vägar blir mindre.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. hastighetsbegränsningen på allmänna vägar

Hen STÄLHAMMAR (fp):

Herr talman! Det var intressant att höra kommunikationsministerns bekännelse om alt mänga vägar varit skyltade för 90 km i timmen trots att man inte kunnat hålla den hastigheten. Men ofta har vi trafikanter upplevt att det föreskrivits högst 90 km i timmen på vägar där man skulle kunna köra 110. Därför är det ju glädjande att man inte bara i övre Norrland utan även pä de övriga riks- och länsvägarna kommer att höja hastigheten tUl 110 km i timmen, där del är möjligt att göra det. Kvar står i alla faU del faktum att man räknar med alt 40 procent av trafikvolymen kommer att gä pä vägar för vilka gäller 70 km i timmen. Det kan komma att medföra problem.

Nu är det här en försöksverksamhet, och det intressanta blir då om försöket kommer att genomföras på ett sådant sätt att man kan dra aUmängUtiga slutsatser av det. Det skulle vara intressant att fä veta om kommunikalionsministern har formulerat mål och metoder för försöksverksamheten och ett program för hur aUmänheten skaU informeras sä att aUa fär klart för sig att denna åtgärd har vidtagits i syfte att minska antalet trafikolyckor. På det sättet kan försöket få en positiv effeki och en positiv attityd frän allmänhetens sida.

Det finns många frågor att ställa. Kommer man t. ex. efter det här försöket att genereUt kunna säga att hastighetsbegränsningen tiU 70, 80, 90 eUer vad det nu blir, har en trafiksäkerhetsfrämjande effekt? Blir antalel farUga omkörningar större när alla skall hälla samma hastighet? Frestas en del personer att köra förbi längre köer än de som de nu kör förbi? Påverkar hastighetsbeslämmelserna vissa trafikantgrupper speciellt, t. ex. dagspendlare som kanske hela tiden rör sig med små tidsmarginaler? Hur är det med inställningen tUl efterlevnaden? Märks någon förbättring eller försämring i förhållande lUl vad som gälll tidigare? Allt det där vill allmänheten gärna ha svar på.

Det pågår flera trafikforskningsprojekt här i landet. Blir det nu en samordning mellan de olika projektens arbetsprogram, så att samtliga kommer att delta pä något vis i denna försöksverksamhet, som ju kommer alt ge mycket information, genom att försöket omfattar hela landet?

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om avdelning för rökare på flygplan tillhöriga Linjeflyg ÄB

Herr kommunikalionsministern NORLING;

Herr talman! Det är alldeles omöjligl att inom ramen för en enkel fråga beröra alla de spörsmål herr Stälhammar log upp. Herr Stälhammar får väl återkomma med en interpellalion. Lät mig bara korl svara pä herr Håkanssons fråga om hur omskyltningen skall finansieras. Vi kommer att ta pengarna från byggnadsanslaget i vägverkets budgel. Hur stor summan bUr är ännu inte helt klart, och därför kan jag inle nämna nägon summa.

TUl herr Stålhammar bara det korta svaret att grundmaterialet Ull detta och uppföljningen och slutredovisningen i sinom tid av detta försök Uksom av tidigare försök nalurliglvis skall handhas av vägverket, av väginstitutel, av Irafiksäkerhelsverkel och slutUgt av regeringen som, när den dagen är kommen, skall i detla hus redovisa slutresultatet av försöken.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 12 Om avdelning för rökare pä flygplan tiUhöriga Linjeflyg AB

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för all besvara herr Nilssons i Ägnas (m) i kammarens prolokoll för den 18 mars intagna fråga, nr 145, och anförde:

Herr talman! Herr NUsson i Agnas har frågat mig om jag anser det möjligt alt vidta åtgärder i syfle att pä Linjeflygs plan åstadkomma en särskUd avdelning för rökare.

Linjeflyg har meddelat mig alt nuvarande flygplanstyper i inrikestrafiken inte medger att särskilda rökkabiner inrättas. Man har i stället valt andra metoder för att komma till rätta med problemet. För att så långt möjligt eliminera obehag för icke-rökare försöker man förmå passagerarna alt friviUigl placera sig sä i planet att en nalurlig uppdelning mellan rökare och icke-rökare uppstår. Linjeflyg räknar med att ventilationssystemet har en sådan kapacitet att de icke rökande passagerarna därigenom kommer att befrias från besvärande rök. För att informera passagerarna om dessa möjligheter kommer Linjeflyg från och med den 1 aprU i är att sälta upp skyltar som upplyser om vilka plalser som främst är avsedda för icke-rökare. I sammanhangei kan nämnas att detla system redan har börjat tillämpas av SAS pä några linjer.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr kommunikationsministern för svaret.

Från svära landsvägar tar man sig fram pä luftvägen och så möter man aUa dessa fma människor som med diplomatväskor och kassar äntrar Linjeflygs plan och som Uder av en olyckUg tanklöshet - om inle något ännu värre. De slår sig ner i trängseln under lågt tak och tänder sina rökverk med en min av äganderätt tUl planet eller: "Jag har betalat för denna plats, och jag gör vad som faUer mig in! " Sedan blåser de rök på oss och anser det självklart att en person i stolen inUll skall uppskatta att fä andas in den utblåsta röken och tillgodogöra sig koloxiden och

nikotinet. Alt grannen kan vara en icke-rökare och att han betalat sin biljett lika dyrt faller inte rökaren in, ej heller att medresenären kan vara sjuk, allergisk för rök eUer trött.

Inte minst under de veckor som strejken hos SJ förde in mer människor i planen var del ell Udande för många alt resa t. ex. de 75—80 minuterna mellan Bromma och Umeå. Vädringen av de skämda kläderna har sedan förlängt den obehagliga upplevelsen. För mig är det helt ofattbart att t. o. m. läkare kan pä sträckan Sundsvall—Bromma under en timme blåsa ut rök frän fyra cigarretter rakt i synen på en stackars människa som UU pä köpet har ett spädbarn i famnen.

Efter att ha hörl kommunikationsministerns svar är jag tUls vidare nöjd. Jag hoppas dock att den 1 april här inte är ett narraktigt datum.

Men vad sägs; hur gär det tUl att ordna en "naturlig" uppdelning? Vad kan vara onaturligare? Jag har de många gånger som jag rest aldrig märkt några försök att gruppera människor i rökare och icke-rökare, VentUa-tionssystemels kapacitet är dessutom tydligen övervärderad. Vissa dagar - jag vet inle om det beror pä oUka väderlek - silier man precis som omgiven av rök som snurrar runt omkring en. Jag unnar verkligen rökarna kabiner där de fär andas in och ut sin rök och själva njuta till det yttersta av sina dyra varor. Det kanske inle främjar deras hälsa men deras nöje och det är hälsosammare för oss andra.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om flexibel arbetstid för statsanställda

I detla anförande instämde herr Börjesson i Falköping (c). Överläggningen var härmed slulad.

§ 13 Om flexibel arbetstid för statsanställda

Herr statsrådet LÖFBERG erhöll ordel för att besvara herr Norrbys i Åkersberga (fp) i kammarens protokoll för den 17 mars intagna fråga, nr 136, och anförde:

Herr talman! Herr Norrby i Åkersberga har frågat mig om jag är beredd att medverka till att flexibel arbetstid, s. k. flextid, i största möjUga utsträckning erbjuds de statsanställda.

Jag uppfattar frågan sä, all herr Norrby vUl vela om man enligt min mening bör överge den nuvarande ordningen med fasla arbetstider och i stället införa en möjUghel för de statsanställda alt — om än inom vissa gränser - själva bestämma när de skaU börja och sluta dagens arbeie.

Även om del kan finnas skäl som lalar för en sådan reform, finns det dock åtskUUgt som talar i annan riklning. Jag tänker på sädana saker som att samarbetet inom myndigheten och mellan myndigheier liksom servicen gentemot allmänhelen kan komma alt avsevärt försväras. Genom att vissa arbetsuppgifter, t. ex, för expeditionsvakter och telefonister, måste fullgöras under hela den tid, till vilken ordinarie arbetslid kan förläggas, kan vidare en ordning med en individuellt flexibel arbetstid leda tUl kostnadsökningar.

Jag vUl nämna alt den särskUda frågan om all förlägga arbetstiden för de slalliga myndigheterna så, all de allrnänna trafikmedlen fär en jämnare

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om flexibel arbetstid för statsanställda

belastning, har varit aktuell i samband med elt nytt kontorskomplex i kvarteret Garnisonen i Stockholm, Där skaU inrymmas fem statUga myndigheier - bl, a. byggnadsstyrelsen - med sammanlagt ca 5 000 anslällda, Sveriges Radios lokaler Ugger i närheten och betjänas av samma trafikmedel. Den 26 februari 1971 uppdrog Kungl, Maj:l åt byggnadsstyrelsen att överlägga med de fyra andra myndigheterna och med Sveriges Radio ÄB för all åstadkomma en sådan arbelstidsförläggning hos myndigheterna att man uppnår bästa möjUga anpassning UU de allmänna trafikmedlens resurser. Som utgångspunkt för överläggningarna gäller att arbetstidsförläggningen för all personal vid samma myndighei eller del av myndighet skall vara enhetlig även i forlsältningen.

I byggnadsstyrelsens uppdrag ingår aUtså att undersöka om arbetstiden inom kvarteret Garnisonen kan förläggas oUka för oUka myndigheier eller enheter inom samma myndighei. En på det sältel varierad arbetstid kan ta lUl vara en del av de fördelar som man viU vinna genom ett syslem med flexibel arbetstid utan att man fär systemets nackdelar.

Avslutningsvis vUl jag säga alt ölägenheterna med en individuellt flexibel arbetstid är sådana, att jag för närvarande inte är beredd att verka för att ett sådant system införs på den statUga sekiorn.

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Jag lackar statsrådet Löfberg för svaret på min enkla fråga, men jag tycker personligen all del är mycket negativt. Som statstjänsteman har jag själv inom ramen för partiell tjänstledighet haft möjlighet att tUlämpa en mycket flexibel arbetstid och känner aUlså väl tUl fördelarna för den enskilda individen.

Frågor av detla slag mäsle givetvis diskuteras med de berörda personalgrupperna — även de smä — på den enskUda arbetsplatsen; de måsle få vara med och diskutera om flextid skall införas eller inte och hur den skaU uiformas, om man kommer fram till alt den skaU införas. Vad säger de statsanställdas organisalioner om dessa frågor? I svarel fär vi en redovisning av att man i kvarteret Garnisonen skall tillämpa en viss arbelstidsförskjutning. Kommer de frågorna all las upp tUl diskussion med de berörda personalorganisationerna?

Tvärtemot statsrådet Löfberg vill jag hävda alt de anställda vid de enskUda förelag som tillämpar flextid har mycket posiliva erfarenheter. Fördelarna överväger starkt. Givelvis finns del vissa nackdelar, men dem kan man komma över.

Från samhäUsekonomisk synpunkt erbjuder flextiden påtagliga fördelar, framför aUl i storstadsområdena. Det är ell sätt alt göra den förkättrade storstadstillvaron mer dräglig. Framför alll kan kollektivtrafiken och andra serviceorgan få en jämnare belastning — man kan reducera de dimensionerande belastningstopparna. Men den allra väsentUgaste fördelen med flextid ligger i ökad trivsel och prestationsförmåga, minskad sjukfrånvaro, ökade möjligheter för hemarbelande föräldrar att söka sig ut på arbetsmarknaden osv. Och här Ugger ju indirekta ekonomiska vinster, som sävill jag kan förstå vida överväger de kostnader och negativa ekonomiska effekter som statsrådet antyder i sitt svar.

Jag vUl därför som en komplettering fråga statsrådet Löfberg om de

Torsdagen den 25 mars 1971

Om flexibel arbetstid för statsanställda

har Nr 51

här indirekta vinsterna — de samhäUsekonomiska fördelarna funnils med i bilden när statsrådet har utformat sitt svar.

Herr statsrådet LÖFBERG;

Herr talman! Herr Norrby i Åkersberga tycker att mitl svar är negativt, och det fär han väl tycka.

Jag viU gärna understryka nägra synpunkler ytterUgare. Pä herr Norrbys direkta fräga om vad de statsanställdas organisationer säger kan jag svara, alt de för närvarande inle fört fram något krav i den här riktningen. Pä hans fräga om de kommer att höras i samband med det uppdrag som byggnadsstyrelsen har fält vill jag svara ja. Jag utgår frän alt man i denna fräga som i alla andra frågor, som rör förmåner och sådant som ligger de anslällda nära, lar kontakt och hör deras mening.

Sedan lill kärnfrågan i hela det här problemkomplexet som herr Norrby tar upp. Han säger att fördelarna är entydiga i den privala sekiorn pä arbeismarknaden, där man aUtså har gjort experiment med s. k. flexibel arbetstid. Jag är nog medveten om att ell sådant här system kan medföra en hel del fördelar, men vad jag har velat understryka är att man inte kommer ifrån — och herr Norrby har inte gjort något försök att gendriva del — att ett system med flexibel arbetstid kan medföra åtskiUiga olägenheter för den statliga verksamheten, bl. a. i fråga om service mol aUmänheten. Dessutom vUl jag framhåUa — och del tyckerjag är en väldigt väsentUg sak — att en sädan arbetstidsförläggning som herr Norrby talar om över huvud taget inte torde kunna tUlämpas för vissa arbelstagargrupper inom värt jättekoUektiv. Det gäller bl. a. sädana som har s. k. schemalagd arbetstid, och de, herr Norrby, är inte få. 1 Stockholm rör det sig om ca 125 000 anställda, och dä räknar jag ändå inte in de statsunderstödda grupperna, bl. a. lärarna, i detta tal. Dessa grupper har redan nu i allmänhet den ogynnsammaste arbetstiden.

Det fär också fästas slor vikl vid det förhällandet att om man inför rörlig arbetstid för viss personal kan arbetsförhållandena komma all försämras för andra arbetstagare. Telefonister, expedilionsvakter, vaktpersonal — för att la några exempel — kan sålunda för del försia inte ha någon flexibel arbetstid, och för del andra kommer de i allmänhet alt få en sämre arbetstidsförläggning med hänsyn tUl att deras arbelsuppgifler måste fullgöras under hela den tid lUl vUken ordinarie arbetslid kan förläggas. En annan kategori, som kan fä försämrad arbetstid med ell sådant här syslem, är städpersonalen.

Jag har verkligen kommii fram lill att i en lid, dä man strävar efter att utjämna skillnader i arbetsförhållanden meUan olika arbetsiagargrupper, kan man inte utan vidare accepiera ell system som i viss utsträckning går i motsatt riktning. Det tror jag, herr talman, är kärnfrågan i hela den här problematiken.

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Statsrådet Löfberg staplar upp svårigheterna och hindren för att införa en flexibel arbetstid men berör fördelarna myckel flyktigt. Fördelarna överväger erfarenhetsmässigt myckel slarkl. Nackdelarna kan påvisas, exempelvis när det gäller löpandebandsarbete.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om flexibel arbetstid för statsanställda

skiftarbete och tidtabeUsstyrd verksamhet, men med lämpligl utformade avbyiarsysiem och tidsöverlappning för skiften kan man klara även sådana problem, om man har ambitionen att göra det.

Enligt min uppfattning är flextid ett bra sätt att förbättra arbetsmiljön. Slora grupper av statsanställda tycks ju till skiUnad från sina enskUt anstäUda koUeger komma att få vidkännas beiydande reallönesänkningar som resullat av årets avtalsrörelse. Flextid skuUe då kunna vara etl, låt vara Utet, plåster på såren utan all kosta staten-arbetsgivaren någonting. Tvärtom torde flextid löna sig enligt den samhällsekonomiska optimeringstanke som jag ofta tUlämpar. EnUgt min uppfattning har vi hell enkelt inte råd att spara på en sådan här reform.

Det är aUdeles klarl att man för att vederlägga statsrådels uppfattning borde ha en försöksverksamhet med egentlig flextid, alltså inle den lyp som är aktueU i Garnisonen. Där får man ju inte flexibel arbetslid utan förskjutning av arbetstiden med fasta lider. Det möler såvitt jag förstår inga formeUa hinder alt införa flextid. I praktiken tUlämpas i dag arbelstidsförskjutning på en arbetsplats t. ex. plus minus en kvart för olika grupper för att tiderna skall passa in bättre pä de kommunikalioner man utnyttjar.

Statsrådet talar om olägenheterna i fråga om service tUl allmänhelen. Min egen erfarenhei som statstjänstemän är. Ute tiUspetsat, att någonting som är svårare all få lag på än en statstjänsteman på tjänsterummet, del finns inte. Men då har jag själv tUlämpat flextid i rätt stor omfallning. I många kommuner ordnar man fasla expeditionstider, och klarar på så sätt ut dessa problem. Om ambitionen finns, sä gär det att lösa frägan om flextid för praktiskt taget alla statsanställda.

Herr statsrådet LÖFBERG:

Herr talman! Jag vet inte var herr Norrby har sin tjänst, men han mäste ha dåliga erfarenheier. Även jag har kontakt med väldigt mänga statstjänstemän i deras egenskap av såväl fackliga förhandlare som tjänstemän, och jag vill gärna framhålla alt jag inte delar herr Norrbys mening på denna punkl, Statstjänslemannakären håller i allmänhet fast vid sina arbetstider och gör en väsentlig insats även på sina arbetsrum, sä herr Norrbys uttalande fär stå för hans egen räkning.

TUl sist vUl jag bara ytterligare framhålla, hen talman, all del här inle är en fräga om ambition, som herr Norrby har gjort del hela lill. Vore del fräga om ambition, sä nog skulle vi kunna införa en sådan flexibUitet som han talar om. Men vi har ju överblicken och har kommii fram lUl att det finns olägenheter, som jag har pekat på och som herr Norrby inte pä något sätt har kunnat gendriva. Vi har nämligen i delta jättekollektiv, som staten utgör, en mycket slor kategori anställda — jag nämnde siffran enbart för Stockholm - som alltid måste ha schemalagd arbetstid. Tågen måste gä, posten mäste fungera osv. Del är alltså där problemet Ugger. Dessa människor upplever alt de redan nu har en sämre situation än de som tjänstgör på dagtid och som sitter på dessa tjänsterum, där herr Norrby inte har kunnai finna dem. Att dä för den gruppen -kontorsanstäUda i huvudsak - införa ytterligare möjlighet tiU flexibiUtet skuUe öka klyftorna och föra med sig alla de olägenheter som jag har

försökt belysa i mitt svar. Det steget är vi inte beredda all la. Överläggningen var härmed slutad:

§ 14 Ang, beräkningen av statsbidrag för lön tiU lärare vid utlandsskola

Herr utbUdningsministern CARLSSON erhöll ordet för alt besvara herr Stålhammars (fp) i kammarens protokoU för den 16 mars intagna fråga, nr 133, och anförde;

Herr talman! Herr Stälhammar har frågat mig, om jag är beredd att föreslå sädan ändring av statsbidragskungörelsen för lärartjänster vid utlandsskola att del bUr möjUgt att erhålla elt statsbidrag baserat på anlalel elever i släUel för som nu antalet lärartjänster.

Jag har i årets staisverksproposition (bU. 10 s. 173) framhålUt att en undersökning bör göras av rekryleringen UU de svenska ullandsskolorna m. m,, innan en ytterUgare kraftig kostnadsökning medges. Den av herr Stälhammar släUda frägan får aktualiseras i detla sammanhang.

Herr STÄLHAMMAR (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbUdningsministern för svaret. Tyvärr kan jag inle tolka det som speciellt positivt, åtminstone inte för de förhållanden som gäller för närvarande.

Bakgrunden tUl min fråga är att del statsbidrag som går UU svenska skolor i utlandet är utformat på sådant sätt alt man vid vissa tillfällen fär helt statsbidrag och vid andra inte någonting. Detta regleras i en kungl, kungörelse från 1968. Enligl denna utgär statsbidrag tUl tvä lärartjänster vid svensk skola i ullandel, om det finns minst sex elever pä vartdera läg-och meUanstadiet, I vissa fall har man från skolöverstyrelsens sida gjort undanlag från dessa bestämmelser och då beviljat ett bidrag enligl mera generösa bestämmelser.

Detta syslem innebär vissa påtagliga nackdelar i enstaka faU som uppkommer dä och dä. Huvudmannen för en skola, t. ex. ett missions-säUskap, kan under pågående termin ha fuUt statsbidrag och har då anställt lärare pä de premisserna. Sedan kan det mitt under terminen hända alt en familj, som har många barn i denna skola, fär resa hem till Sverige, och då sjunker barnantalet under det som berättigar till statsbidrag. I sådana fall uppstår det problem för alt finansiera verksamhelen. Det här problemet är aktuellt inte bara för olika missionsorgan ulan för SIDA-personal och flera möjUga svenska skolor i utlandet.

Enligt en förteckning över svenska skolor i utlandet som jag har framför mig finns det nu några stycken svenska skolor som har för litel elevantal för all få statsbidrag. När de fär sina tolv barn i skolan får de dock UU tvä lärartjänster.

Det är med ulgångspunkl i della som jag frågar varför man inle kan utforma bestämmelserna pä etl sådanl sätt all bidraget utgår i förhällande tUl antalet elever i stället för att som nu vara "aUt eller intet". Om man med fem elever skulle fä 5/12 t. ex. och med åtta elever 8/12 skulle

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. beräkningen av statsbidrag för lön tiU lärare vid utlandsskola

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 51-52

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Äng. propositionsavlämnandet och besvarandet av interpellationer

del utgöra elt tUlskott till den lön som annars huvudmannen ensam fär betala.

Jag upprepar därför min fråga till herr slalsrådel: Finns del inle redan nu möjligheter att vidta sådana förändringar? I svarel slär del att "innan en ytterUgare kraftig kostnadsökning medges" skaU man undersöka rekryteringen. Jag har mycket svårt att föreställa mig att detla skulle vara en kraftig kostnadsökning i relation UU de kostnader som skolväsendet för övrigl har.

Herr utbUdningsministern CARLSSON;

Herr talman! AUling är ju relativt här i världen - även kostnadsökningar för skolväsendet. Men jag vill ändå undersiryka alt i Sverige har vi 20 elever per lärare, i utlandet kan vi komma ned UU 6 elever per lärare.

Det nuvarande systemet som vi tUlämpar är alltså utomordenlligt generöst och det är myckel som lyder pä att det här systemei, där man utgår från beräkningsbasen, grundat på anlalel elever, är gynnsammare än om man skuUe gä över tUl ett annat syslem. I konseljen om en vecka kommer vi emeUertid att ge etl uppdrag Ull skolöverslyrelsen, där vi ber verket att försöka göra en värdering av erfarenheterna av utlandsverksamheten, och i samband med det får man också ta upp frågor av den här karaktären.

Hen STÄLHAMMAR (fp):

Herr talman! Jag tackar för della besked och tolkar det sä att departementet är berett att föreslå att det skall bli förändringar som gör det möjUgt att fä slalsbidrag även om man har fem elever. Koslnadsmässigl blir del inte så fantastiskt stor skillnad om man har 5/12 eller 6/12.

Det finns ju också andra tekniska lösningar. Man kan tänka sig ett handledararvode, baserat på fem veckolimmar på tre elever eUer någonting liknande. Det viktiga bör liksom vara att det finns möjUghel till en mjuk nedirappning respektive upplrappning i förhållande till de problem som huvudmannen siälls inför när han ena gängen har fullt statsbidrag och andra gängen mill under pågående termin kanske står med tre—fyra elever och inte har något slalsbidrag alls men ändå har anställt lärare.

Jag lackar för svarel och hoppas att den behandling som frägan får pä skolöverslyrelsen kommer att leda lUl en förändring av de nu orättvisa bestämmelserna.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Ang. propositionsavlämnandet och besvarandet av interpellationer

Herr statsrådet LIDBOM erhöll ordet för all besvara herr Dahléns (fp) i kammarens protokoll för den 12 mars intagna fråga, nr 130, och anförde:

Herr lalman! Herr Dahlén har frågat mig vad regeringen tänker göra

för att undvika alt riksdagsarbetel försväras genom för sent avlämnande av propositioner och anhopning av besvarande av interpellationer till vårsessionens slutskede.

Tiden för avlämnande av anslagspropositioner utgick den 23 mars, och för övriga propositioner är slutdatum den 12 aprU. Med nägol enslaka undanlag ligger anslagspropositionerna nu pä riksdagens bord. 1 övrigl återstår ca 40 proposilioner som kommer att föreläggas riksdagen för beslul under vårsessionen.

Antalet interpeUationer som väckts hittills i är uppgår UU 89, Anlalel är ovanligt stort. Åtskilliga interpellalioner är ännu obesvarade.

Departementens ansträngningar inriktas nu på att sä forl som möjligl färdigställa resterande propositioner som bör behandlas av riksdagen i vår. Besvarandet av interpellationer har hittills i viss mån måst slå tUlbaka för detta arbete liksom för det arbete som är förenat med att bereda svaren pä enkla frågor. Antalet enkla frågor har hittills i år uppgått tUl 160. Även denna siffra är ovanUgt hög.

Regeringens ledamöter är beredda att medverka tUl att svar lämnas på flerlalel interpeUationer under de närmaste veckorna och i allt fall före den mesl arbetslyngda tiden i slulel av vårsessionen.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. propositions-avlämnandet och besvarandet av interpellationer

Hen DAHLÉN (fp):

Herr talman! Läget beträffande avlämnande av propositioner till riksdagen har varit mycket dåligt under ell stort antal är, men i är har det noterats elt bottenrekord - eller en toppnotering, vilket ord man nu vill använda. .Ar 1 969 hade vi, vid den tid på året dä jag inlämnade min enkla fräga, fält det beskedet att regeringen skulle ha avlämnat 38 propositioner. 1 verkligheten hade det avlämnats 23. Är 1970 skulle del ha avlämnats 46; det kom 37. I är skulle del vid samma tidpunkl ha avlämnals 39 proposilioner; del kom 20, alllsä ungefär hälflen.

För en slund sedan var läget följande. Enligl av statsrådsberedningen i januari över.sänd förteckning lill riksdagen skulle del vid den lidpunkl jag här talar om ha kommii 77 propositioner till riksdagen; det kom 47. Som slaisrädel säger finns del 89 interpellalioner framställda. Statsrådet var finkänslig nog - ur regeringens synpunkt - all inle lala om hur många av dem som är besvarade. Jag kan göra det. Det är 25 interpellationer besvarade före detla plenum. Pä lio veckor har man svarat pä 25; det finns 64 kvar att besvara. Om en stund kommer Ire interpellationer alt besvaras, om jag läsl rätt på föredragningslistan.

Jag har vid flera lillfällen diskuterat dessa saker med olika statsråd, bl. a. med förre stalsministern, och med nuvarande justitieminister Geijer har jag ocksä hafl etl par debatter om delta. Och man har alltid lovat och sagl all nu skall det bli bättre. Men herr Lidboms svar nu ger inte något underlag för tron all del skall bli bällre. Del är samma slandardsvar som givils hela tiden. Situationen är för riksdagen, för ledamöterna och även för våra tjänstemän hell orimlig. Vi skall fä ytterligare ett stort antal proposilioner — inle 40, som del slär i svaret, herr Lidbom. I den förteckning som överlämnades till kammarkansliel i går slår del, om jag räknal rätt, att 50 propositioner till skall behandlas under vårriksdagen, och de har ännu inle avlämnals.

Nr 51 Situationen är som sagt orimlig. Man undrar hur regeringen egentligen

T- , , tänker sie att lösa detta problem. Löftena om att det skall bli bättre har

Torsdagen den

T c ,m, inte hällits. Det har tvärtom blivit sämre. 1 ar är det sämre än jag kan

Zd mars 1971

-------------------- -- erinra mig alt del har varil någon gång tidigare. Jag undrar vad ni

Ang. propositions- egentligen gör i regeringen? Ja, detla är inle nägon förmodan all ni silier

avlämnandet och i rullar tummarna. Det tror jag verkligen inte all ni gör. Men är ni

besvarandet av inter- tjuräckligl koncenlrerade pä all få fram del arbelsmalerial som riksdagen

pellationer gj( j begära skall lämnas i lid?

Slalsrådel behöver inle svara pä den frågan. De siffror jag har angivil

visar all regeringen icke har förmäga all lill Sveriges folks represenianier

här leverera del material som vi behöver i lid för att ordenlligl kunna

undersöka vad regeringen har föreslagit.

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr talman! Försl etl litet påpekande belräffande proposilioner som sägs ha avlämnals för senl.

Om man ser pä de proposilionsUder som är föreskrivna i riksdagsordningen, sä blir bilden väsentUgt annorlunda än den som herr Dahlén här tecknade. Dä iakttas i storl sett propositionstiderna. Men vad hen Dahlén här syflar till är all han vill ha en jämnare spridning av propositionerna över en längre tidrymd. Han uppfaltar lydligen proposilionsförleck-ningarna som nägra slags löflen om när propositionerna skaU avlämnas, löften som han anser har svikils varje gäng dä datum inle slår in. Del är nu inle sä helt med del. En proposilionsförteckning grundar sig, som herr Dalen säkeriigen vet, pä en planering med etl underlag som är bristfälligt och som måste vara bristfälligt. Propositioner byggs upp på basis av utredningsförslag, och när propositionsförleckningen skaU göras upp är utredningsförslagen ofta inte färdiga. 1 varje fall är remissbehandlingen inte färdig, och efler remissbehandlingen inträffar del inle så sällan att man fär göra räll genomgripande omarbetningar och all man behöver förhandlingar och konlakler med organisationer eller inlressenter. Det är alldeles omöjligl vid den lidpunkl i början av årel, dä propositionsförleckningen skall göras upp, förutse beträffande varje enskild proposilion hur lång lid della kan komma alt la.

Vi är alllsä, när proposilionsförleckningarna görs, medveina om att det är ulomordentligt osäkra uppgifler som lämnas.

Nu kan man nalurliglvis med hänvisning Ull hislorien påslå att vi alltid är överoptimistiska; proposilionsförleckningarna slär ständigt fel. Jag skall inte förneka alt jag själv har känslan av att de ambitioner som speglar sig i propositionsförteckningarna är litet väl optimistiska.

Men det väsentliga är ju inte det, utan det väsentliga är om det finns nägra praktiska möjligheter all åstadkomma en bältre lingens ordning, dvs. all fä en jämnare spridning av proposilionerna över årets försia månader. Jag Iror all del är utomordenlligt svårl - av flera olika skäl.

Under hösten och ända fram till nyåret måste all tillgänglig arbetskraft

i första hand koncentreras på att iordningställa statsverkspropositionen,

och försl därefler frigörs lillräckligl med arbelskrafl för alt syssla med de

andra proposilionerna. Då lar del litet lid innan dessa propositioner blir

36 färdiga.

För all med någon slörre säkerhet fä en bättring tUl sländ får man väl närmasl försöka göra en ändring av riksdagsordningen med en förlängning av propositionstiderna och kanske riksdagens vårsessioner. Men jag vel inte om riksdagens ledamöter är lilllalade av den lösningen.

Elt annal alternativ som kunde länkas är alt man slog av på reformtakten, men jag tror inte att nägon av oss skulle vilja föreslå den utvägen.

Herr talman!- I stäUel för att ulslälla några löflen vUl jag upprikligl peka pä de grundläggande svårigheierna. Jag ser inle nägon väg ul ur dem, om man inle gör ganska genomgripande ändringar i riksdagsarbetel, och grundlagberedningen fär väl fundera över del.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. propositionsavlämnandet och besvarandet av interpellationer

Herr DAHLÉN (fp):

Herr lalman! Slalsrådel Lidbom inledde sitt inlägg med ell myckel egendomligl konstaterande: Riksdagsordningens proposilionsUder iakttas i storl sell! Om delta nu skall ha nägon som helsl belydelse i en sädan här debatt mäsle utgångspunkten vara att riksdagens ledamöter skall vara förtjusta över att inle alla budgetpropositioner kommer den 23 mars och alla lagpropositioner den 12 april - det är nämligen de fastlagda tiderna; enligt grundlagen fär regeringen inte komma senare med propositionerna.

Statsrådet Lidbom var klok nog alt i sitt svar till mig erkänna alt man belräffande budgetpropositionerna överskridit den liden — alla budgetpropositioner har ännu inle kommii. Men vad tjänar det lill att säga att riksdagsordningens proposilionsUder iakttas. Det är fullständigt ointressant, eflersom herr Lidbom inle kan mena att alla propositioner skall komma på de angivna slutdagarna.

Sedan säger herr Lidbom att den proposilionsförteckning som avlämnas i januari inle innebär nägra löflen; den grundar sig pä regeringens planering, som alllsä enligl herr Lidbom konsekvent slår fel. Det har vi själva konstaterat att den gör! Men propositionsförleckningen grundar sig, sade hen Lidbom, pä den planering man gör. Sedan summerade han: Vi kan inle göra bättre. Nej, det är mycket möjligl all regeringen inte kan det! Del är ett intressant slutbesked; riksdagen fär finna sig i all det malerial som vi skall pröva kommer för sent lill oss.

Jag återkommer, herr talman, lill del jag inledde med; Del kan ju inte vara meningen att vi skall silla och vänta på budgetpropositioner lill den 23 mars och pä lagpropositioner lill den 12 april.

Men, herr Lidbom, den där propositionsförleckningen fär man inle la riktigt sä nonchalant! Denna förteckning skall ju ligga lill grund för riksdagens ulskoll dä dessa skall planera sitt arbete. Del räcker inle som försvar för alt man inle klarar av uppgiflen med all säga: Della är inga löften. Hur skall utskotten kunna planera, när etl statsråd i fräga om del enda besked vi får kan slå här och säga: Det fär ni inte la så högtidligt, vi menar inte rikligl del där?

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr lalman! Det sakligt sell mesl intressanta i della sammanhang bör rimligen vara om del finns nägra möjligheler alt åstadkomma den jämnare spridning av propositionerna som jag lalade om. Vi gör varje är

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. erfarenheterna av 1966 ärs beslut om förbud mot kroppsaga m. tn. som uppfostringsmedel

vad vi kan i det styckei, och Uänstemännen lägger ned ett hängivet arbeie. Själva anstränger vi oss.

Men det finns vissa grundläggande svårigheter som jag tror det är besvärligt all komma Ull rälla med inom ramen för den nuvarande riksdagsordningen. Del är kanske lika bra att vi uppriktigt säger detta. Fram till nyåret koncentreras krafterna pä att få statsverksproposilionen färdig. I del ögonblickel den är klar frigörs kraflerna för alt syssla med de andra proposilionerna. Detla belyder, all man under januari och februari endasl lyckas fä fram ell fälal proposilioner. Sedan kommer en stor klump i mars och en hel del i april.

Jag kan mer än väl förstå herr Dahléns önskemål om en annan tingens ordning. Har herr Dahlén någol konstruktivt uppslag därvidlag att lämna? Jag kan inle se att denna sak skulle kunna klaras av på annat sätt än genom all man vidtar genomgripande förändringar när del gäller budgetarbetet, i fräga om sisla dagen för propositionernas avlämnande och genom en förlängning av riksdagens vårsessioner. Men jag vet inte om herr DalUén är sä Ulllalad av en sädan lösning.

Herr förste vice talmannen anmälde all herr Dahlén anhållit all Ull prolokollet få anlecknal all han inle ägde räll Ull ytterligare anförande i denna debatt.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 16 Ang. erfarenheterna av 1966 års beslut om förbud mot kroppsaga m. m. som uppfostringsmedel

Herr slalsrådel LIDBOM erhöll ordel för att besvara fru Dahls (s) i kammarens prolokoll för den 17 mars intagna fräga, nr 142, till herr justitieministern, och anförde;

Herr lalman! Birgitta Dahl har frågat om juslilieminislern vill redogöra för de erfarenheier som har vunnils av de ändringar som år 1966 gjordes i föräldrabalkens beslämmelser om kroppsaga m. m. som uppfosUingsmedel. Enligl faslslälld ärendefördelning ankommer det pä mig all besvara frägan.

1966 års ändring i föräldrabalken syflade till alt klargöra all vårdnadshavares kroppsaga mol barn inle är tilläten som uppfostringsmedel. Ändringen innebar att den straffrihelsgrund som äganderätten dessförinnan kunde innebära utmönstrades. Av naturliga skäl är del svårt att fastslälla den prakliska effeklen av en sädan lagändring.

Under della anförande överlog herr Iredje vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Fru DAHL(s):

Herr lalman! Jag ber all fä tacka slalsrådel för svarel pä min enkla

fräga. Vi har väl alla upprörls över vad som hänl, men jag iror all del är vikligl att vi har klarl för oss all de här frågorna har mänga aspekler. Jag är själv övertygad om att tragedier av det här slaget inte kan förhindras på elt effeklivl säll bara genom lagstiftning, förbud eller slraffskärpningar. Del krävs betydligt mer ambiliösa åigärder än så, att man utsträcker samhällets stödjande, uppsökande verksamhet så att vi mera långsiktigt kan förbäilra barnens uppväxtmiljö och hjälpa föräldrarna i deras uppfostrarroll. Många familjer, även sådana som är i en s. k. normalsituation, är så pressade av sina vardagliga bekymmer och av isolering i en torfUg miljö, alt de har svårt att klara sin uppgifl.

Del är ocksä angeläget, all del akuta behovel av kontroll och förebyggande åtgärder sä snart som möjligl kan lösas, sä all man når ut tUl alla familjer, t. ex. genom all den förebyggande hälsovården genom barnavårdscentralerna blir obligatorisk för alla förskolebarn.

Mol bakgrunden av del här, som kräver alt belydligl slörre resurser ställs Ull förfogande för olika sociala ändamål, är del verkligen beklagligi all opinionsslormen efter vad som hänt mesl har riklat sig emol vår socialvård och Ull en kraftigt fördömande attityd av föräldrar, vUkas levnadssitualion man inle känner. Vi är alla medansvariga för de sociala myndigheternas bristande resurser. Vi är ocksä ansvariga för alt aga, alltså våld, i sä stor utsträckning godtas av människor som uppfostringsmedel. Det är i ett civUiserat samhälle verkligen viktigt att vi tar avstånd från våld i aUa former. Därför var del en framgång när riksdagen 1966 beslöt all utmönstra den straffrihelsgrund för misshandel mot barn som fanns i den gamla föräldrabalken.

Tyvärr gick riksdagen inte rikligl så längl som man kan få inlryck av i slalsrådels svar. Där finns ingel ultryckligl förbud emol aga. Läser man prolokoll och utskottets yttrande framgår ocksä en osäkerhet om hur lagen skulle tillämpas. Därför hänger myckel på hur den kommit all tUlämpas. Det är mol bakgrunden av della jag har slällt frägan. Jag har bl. a. av läkare hörl all bäde domstolarnas och barnavårdsnämndernas praxis här växlar, och jag lycker del är viktigt att vi värnar om barnens rätt i denna situation.

Därför vill jag fräga statsrådet om han anser att del finns någon principiell skillnad mellan aga å ena sidan och misshandel eller rätts-stridigt tvång å andra sidan, och om statsrådet vUl vidta de undersökningar som krävs för att klarlägga situationen.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. erfarenheterna av 1966 ärs beslut om förbud mot kroppsaga m. m. som uppfostringsmedel

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr talman! De ändringar som gjordes i föräldrabalken 1966 var avsedda att skapa klarhet. Jag tror de har gjort del ocksä. Lägel i gällande rätt är alt en misshandel är lika straffbar oavsett om den riktar sig mot ett barn eller en vuxen person. Begreppet aga förekommer över huvud tagel inte i lagstiftningen, och del finns ingen trollformel aga som skulle kunna pä någol sätt ursäkta fysiskt våld mot barn.

Vad som gäller om misshandel gäller också om andra rätlsövergrepp. De skall bedömas pä samma sätt oavsell om de riklar sig mol barn eller vuxna.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärderföratt förhindra barnmisshandel m. m.

Fru DAHL(s):

Herr lalman! Jag ber att fä tacka statsrådet för det klarläggande jag anser all vi fåll i och med della ullalande. Jag hoppas all man också skall få tUlfälle all genom del uiredningsarbeie, som enligl min mening är nödvändigt, klarlägga vUka ätgärder som krävs för alt skapa etl effeklivare skydd för barnen än vi uppenbarligen har i dagens läge.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Ang. åtgärder för att förhindra barnmisshandel, m. m.

Statsrådet fru ODHNOFF erhöll ordel för att i etl sammanhang besvara dels herr Wikners (s) i kammarens protokoll för den 17 mars intagna fräga, nr 135, dels herr Werners i Malmö (m) i kammarens prolokoll för den 17 mars intagna fråga, nr 137, tUl herr juslilieminislern, dels herr Romanus' (fp) i kammarens prolokoll för den 19 mars intagna fråga, nr 156, dels ock herr Börjessons i Falköping (c) den 17 mars framslällda interpellalion, nr 78, lill herr justitieministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Börjesson i Falköping har frägai juslilieminislern om han avser vidta åtgärder för all ulvidga anmälningsskyldigheten när det gäller barnmisshandel och för att skapa anonymitetsskydd for personer som på grund av misstanke om barnmisshandel anmäler della till vederbörande myndigheter. Vidare har herr Werner i Malmö frågat justitieministern om han anser att samhällel genom lagstiftning och andra förebyggande åtgärder givil ell mol rimliga krav svarande skydd mot barnmisshandel. Dessa frågor har överlämnats Ull mig för besvarande. Herr Wikner och herr Romanus har vidare frägai mig om vilka åtgärder jag ämnar vidta för att förhindra misshandel av minderåriga barn. Jag avser nu att besvara dessa frågor i ell sammanhang.

Som ett led i åtgärderna för att förebygga misshandel av minderåriga barn uppdrog Kungl. Maj;l den 19 december 1969 ål socialslyrelsen all bl. a. utreda och lägga fram förslag lill åtgärder för en obligatorisk anmälan av alla nyfödda barn till den förebyggande barnavärden. Förslaget borde innefatta ätgärder för alt främja en fortlöpande kontakt ineUan den förebyggande värden å ena sidan och barn och föräldrar ä andra sidan och vara så utformat att barn utskrivs från den förebyggande värden försl i samband med inskrivning i skolan. Arbelel med dessa frågor har nu fortskridit så långt all socialslyrelsen räknar med alt en obligatorisk anmälan av nyfödda barn lill barnavårdscentral skall kunna införas 1972.

I samband med uppdraget förutsatte Kungl. Maj:l alt socialstyrelsen i råd och anvisningar om ätgärder mot barnmisshandel särskill skulle fästa vikl vid sädana förebyggande åigärder som upplysning, uppsökande verksamhet, sociala stöd- och hjälpålgärder och samverkan mellan olika samhäUsorgan. I enlighet härmed utfärdade socialslyrelsen i juni 1970 nya råd och anvisningar angående åtgärder mol misshandel och annan skadlig behandling av barn.

Vad beträffar frägan om anmälan till barnavårdsnämnderna om barnmisshandel gäller enligl barnavårdslagen en vidsträckt anmälningsplikt. Sålunda föreligger anmälningsplikt för de myndigheier vilkas verksamhel berör barnavärden exempelvis barnavårdscentralerna, centralerna för psykisk barna- och ungdomsvård, skolmyndighelerna samt social- och nyklerhelsnämnderna. Befallningshavare vid dessa myndigheier har också anmälningsplikl. Detsamma gäller personal vid kommunala barnstugor saml kommunall anslällda familjedagbarnvärdare. Anmälningsplikt föreligger dessutom för alla läkare, sjukskölerskor, barnmorskor och lärare, oavsell om de innehar allmän befattning eller ej.

Belräffande anmälningar frän allmänhelen finns i barnavårdslagen sedan 1966 en beslämmelse som innebär all var och en som fär kännedom om alt barn misshandlas eller eljest utsätts för skadlig behandling i hemmet bör anmäla detla lill barnavårdsnämnden. Uppmaningen att göra anmälan, liksom anmälningsplikten för myndigheter och befattningshavare, avser aUtså inte enbart misshandelsfall utan all slags skadlig behandling av barn. Sekretesslagen innehåller vissa bestämmelser om anonymitetsskydd för den som gör anmälan till barnavårdsnämnd. Frägan huruvida nägra ändringar behövs i gällande beslämmelser rörande anmälningsskyldighel och anonymitetsskydd övervägs för närvarande av socialutredningen och offentlighets- och sekretesslagstiftnings-kommitlén.

Socialslyrelsen har i sina nya råd och anvisningar ingående behandlal olika åigärder mot barnmisshandel, däribland reglerna om anmälan tUl barnavårdsnämnd. Mol bakgrunden av de tragiska händelser som under den senasie liden inträffat är del viktigt all nu undersöka i vilken omfattning anmälningar till barnavårdsnämnderna om barnmisshandel förekommer och vilka ätgärder de leder lill saml hur socialstyrelsens anvisningar i övrigl lillämpas. Regeringen kominer all ge socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en sädan undersökning och att redovisa resultatet därav.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra barnmisshandel m. m.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber att lill statsrådet fru Odhnoff fä framföra mill lack för svaret pä min interpeUation, Av svaret framgår all de ytterst tragiska fall av barnmisshandel som inlräffal under den senasie tiden föranlett vissa ätgärder frän regeringens sida. Del kan vara av vikt alt fä kännedom om i vilken omfattning anmälningar om barnmisshandel förekommer och framför alll vilka åigärder de leder Ull. Jag vill bara hoppas att en sådan undersökning som socialslyrelsen skall företa inle blir tidsödande och att de därav föranledda åtgärderna inle heller skall läla vänla på sig. Likaså vill jag betona nödvändigheten av att frägan om evenluella ändringar i gäUande bestämmelser om anmälningsskyldighel och anonymitetsskydd, som för närvarande utreds, ges förtur i utredningsarbetet. Den stora osäkerhet och villrådighet som råder kring dessa frågor motiverar snara åtgärder.

Osäkerheten om anmälningsskyldigheten kan ha varit en starkt bidragande orsak Ull den tendens lill den Ulltagande barnmisshandel som socialstyrelsen redan för ell par är sedan genom en undersökning kunde

2* Riksdagens protokoU 1971. Nr 51-52

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder föratt förhindra barnmisshandel m. m.

påvisa - liksom all de flesla fallen är de dolda. Dessa undersökningsresultat var sä skrämmande all man redan då hade anledning efterlysa slörre klarhet i gällande bestämmelser om anmälningsskyldigheten. Ocksä dä diskuterades dessa frågor här i riksdagen — aktualiserade av tragiska händelser även den gängen ~ och riksdagen delgavs ungefär samma redovisning av åtgärder som statsrådet lämnat i dag. Visserligen framgår tydligt att man skärpi uppmärksamheten i olika hänseenden, men några konkreta åtgärder har man inle lyckals komma fram lill. Jag vill emellerlid lolka svarel sä alt arbelel påskyndas och alt de resullal som nås också delges en bredare allmänhet.

Del brukar ju vara så alt när fall av grava brott mot smä värnlösa barn uppdagas upprör det alla ansvarskännande människor, och under en lid därefter förs en allvarlig debatl om händelsen och dess huvudpersoner. Dess värre karakteriseras den debaiten av stor hjälplöshet bäde hos allmänhelen och hos de berörda myndighelerna. Av den debatt som förts kring den fruktansvärda dödsmisshandeln av en lilen flicka i Täby framgår med all önskvärd lydlighel att människor har föga kännedom om den anmälningsskyldighet som föreskrivs i barnavårdslagen. Vidare har man ringa eller ingen uppfattning alls om vilka garantier för anonymitetsskydd som föreligger. Att dessa frågor nu är föremål för uiredningar vittnar enligl min mening om alt de ansvariga själva upptäckt all lagen i dessa stycken har luckor som mäsle täppas lill.

När framför alll anmälningsskyldigheten diskuteras fär man en slark känsla av alt del är de vuxnas rättstrygghet man är synnerligen angelägen att slä vakl om, och följaktligen går man försiktigt fram för att i möjligaste män skydda de vuxna för obehag. Vi har lagil stor hänsyn lill de vuxnas reaktioner i stället för att skjula barnens rättsliga Irygghei i förgrunden.

Del är ju barnen det gäller. Vi hyser ängslan för att en vidgad anmälningsskyldighel kan leda lill okynnesanmälningar, alt människor av Ulvilja eller av felaktig misstanke gör anmälningar. Jag tror all dessa farhågor är myckel överdrivna. Men om det nu skulle vara sä, anser jag att de riskerna mäste vi helt enkell la. Genom garanterat anonymitetsskydd kan en hel del av de riskerna elimineras.

Anmälningsplikten respekiive -skyldigheten medför i mänga fall dubbla lojaliteter vUkel leder Ull svära avvägningsfall. Jag tänker då närmast pä t. ex. läkares och sjuksköterskors tystnadsplikt ä ena sidan och anmälningsplikt ä den andra. Även för andra människor kan den dubbla lojaliteten utgöra ett svärl hinder för en anmälan om misstänkt barnmisshandel. Men dessa svårigheter fär enligt min mening under inga förhållanden ge anledning lill en avvaktande hållning sä att man måhända avstår från anmälan för all tUlgodose lojalilelskravel i annat avseende. Så forl man misstänker barnmisshandel bör anmälan inlämnas.

Jag vill här cilera elt uttalande av professor Rolf Zellerström, ordförande i den statliga barnmisshandelsutredningen och chef för S:l Görans barnsjukhus i Slockholm. Uilalandel är älergivel i pressen i dag och lyder: "Den svenska läkarkårens vaksamhel mol barnmisshandel har olvivelakligt skärpts under de senaste åren. Men del räcker inle. Det viktigaste nu är att den slora allmänhelen lär sig alt vi alla har ell

koUektivt ansvar för barnen. Att aUa som fär kännedom om att ell liiel barn utsalls för våld är skyldiga all la pä sig obehagel av en anmälan till barnavårdsnämnden." Det är de värnlösa barnens rällslrygghel som måste vara riktpunkten för de bestämmelser vi utfärdar.

Jag utgår, herr talman, frän att regeringen och myndighelerna vidlar de åigärder som befinns nödvändiga för alt varje oklarhel kring både anmälningsskyldighelen om barnmisshandel och anonymiletsskyddel med del snarasle elimineras. Man kan med säkerhei påräkna starkt slöd från en bred opinion för varje vidlagen ålgärd som är ägnad skydda barn mol övergrepp frän föräldrar och andra värdare. Det är i sammanhanget befogat erinra om viklen av att allmänhelen fär ingäende kännedom om de anvisningar som ulfärdas. Jag är överlygad om alt dessa emotlas med respekt och t. o. m. tacksamhet av den breda opinion som givit utiryck ål sin förtvivlan över de grymma broll som begåtts mot smä värnlösa barn.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra barnmisshandel m. m.

Hen WIKNER (s):

Herr talman! Jag ber all få lacka slalsrådel för svarel pä min fräga och jag anser personligen all del är posilivi.

Alla förslår varför jag ställt frägan; del är framför alll med anledning av barnmisshandeln i Täby. Den har upprört hela svenska folket. Man har frågat sig: Hur kunde della ske i vårt välordnade land med en väluppbyggd familjepoUtik? Det är tydligt all det måste göras ännu mer pä della område för all motverka della slag av misshandel. Med delta har jag inte påstått att del inle vidtagits åtgärder av olika slag. Jag har läst socialstyrelsens ulredning om barnmisshandel och även dess råd och anvisningar.

När denna fräga nu påtalats i riksdagen av sä mänga, hoppas jag att det är en signal Ull vederbörande myndighet eller myndigheier all med all krafl ta sig an uppgiften. Den fär inle domna borl Ulls näsla Iragedi händer.

Del finns ingen anledning för mig all peka ul nägon skyldig myndighei. Del är framför alll den som misshandlat barnel som har den största skulden. Men vi fär komma ihåg att alla ohyggliga händelser som regel har en bakgrund, bl. a. sjukdomar av olika slag, narkomani och alkoholism.

Som framgår av svaret har del gjorls en hel del för att förebygga och motverka barnmisshandel. Här påpekas all arbelel med dessa frågor nu har fortskridit så långt att socialslyrelsen räknar med att en obligatorisk anmälan av nyfödda barn till barnavårdscentral skall kunna införas 1972.

Enligl barnavårdslagen har man anmälningsplikl lill barnavårdsnämnden om man misstänker barnmisshandel. Det är här som det behövs en ingäende upplysning, t. ex. genom broschyrer, genom radio och TV m. m. Del meddelas i svaret all sekrelesslagen innehåller vissa beslämmelser om anonyniilelsskydd för dem som gör anmälan lill barnavårdsnämnden, och man överväger nu evenluella ändringar i gällande beslämmelser inom socialulredningen och offentlighets- och sekretesslagslifl-ningskommillén. Del hälsar jag ocksä med största lillfredsslällelse. Jag Iror all det är nödvändigi all lUlförsäkra vederbörande anmälare ell säkerl anonymilelsskydd.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra barnmisshandel m. m.

För en lekman är det svärl all komma med förslag lill hur man effeklivl skall kunna förebygga barnmisshandel, och del har jag heller inle tänkt. Det ankommer pä vederbörande myndighei att göra detta. Men enligl tidningsuppgifler fick socialvärden i Slockholm en rappori om paret frän del holell där den dödsmisshandlade Ueåringen bodde. Meddelandet utlöste inga konlrollälgärder. Jag släller den frägan: Är det riktigt vad som uppgelts i tidningen? Femton barn har, enligl en utredning, under 1957-1966 misshandlals lill döds, och lika mänga barn har fält men för livet. Del är beklämmande siffror. Här gäller del smä oskyldiga barn som inle kan försvara sig själva. Det är ofattbart. Här måste den berörda myndigheten gripa in sä fort en minsta antydan om barnmisshandel kan misstänkas.

Till sist, herr lalman, vill jag uttala alt kontrollen av barnens säkerhet bör skärpas, och det bör bli ell fullständigt anonymilelsskydd för dem som anmäler barnmisshandel.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr lalman! Även jag ber att fä lacka för svarel. Det vi här diskuterar är en mycket komplicerad problematik, som pä läng sikl kräver grundliga förebyggande åtgärder ocksä pä hemmets och familjelivets område. Orsakerna är ju synnerligen svåråtkomliga, därom är sakkunskapen enig. Det förekommer barnmisshandel i alla socialgrupper och del är del som gör del så svårl all angripa problemet. Misshandel förövas också av personer som utåt ler sig som hell ordinära föräldrar, väl anpassade i samhällel, men vid närmare undersökning visar de sig ha en rad psykiska särdrag som är utlösande. Sedan är det alldeles självfallet riktigt ocksä, som fru Dahl sade, alt social misär fungerar som en utlösande fakior.

I den akluella silualionen är väl svärighelen främsl all uppdaga de mänga fall av misshandel som lydligen sker i vårl land. Den beklämmande lilla del som bringas lill myndigheternas kännedom är som sagl en myckel ringa del av helheten.

Statsrådet tar upp allmänhetens anmälningsmöjlighel. Myndigheterna, dvs. alla de som har med barn- och familjepolilik alt göra, har sin anmälningsplikl, men också allmänhelen har möjlighel all anmäla dessa fall. Här niåste man väl driva en myckel energisk upplysningsverksamhet. Hur är det med anonymilelsskyddel? Om människor fält klart för sig att man vissl inle behöver uppge namn och adress för en sädan anmälan, skulle viljan säkerl bli slörre alt ingripa, men nu drar man sig för del. Man är rädd all engagera sig i sädana lägen. Här måsle som sagl en ordenllig upplysning Ull i massmedia.

Vidare Iror jag all man mäsle bedriva en myckel medveten kampanj mot den vanliga mentaliteten all inle lägga sig i. mol räddhågan all la iniliaiiv och engagera sig. Herr Börjesson i Falköping sade myckel rikligt all del är en utbredd opinion som med slor lillfredsslällelse skulle hälsa en förändring pä detla område, om myndighelerna kunde klara de här problemen. Men det märkliga är att samma opinion inle är lika villig all samarbeta med myndigheterna, att engagera sig för människor i nöd. Det gäller inle bara barnmisshandel. Det händer ju pä våra vägar alt trafikanter kör förbi blödande offer. Här finns en brist pä samhäUsanda,

och skola, folkrörelser och kyrka mäsle försöka att förändra denna inentalilel. Det är inle bara kyrkan som har anledning alt predika om den barmhärtige samariten i detla sammanhang. Ulan all riskera all hamna i angiveri kan man väl lugnl våga påstå, att det är bältre all göra en anmälan för mycket än en anmälan för litet. Det är ju liv som slär pä spel.

Statsrådet lar också upp frägan om obligatorisk anmälan av alla nyfödda barn till barnavårdscentral. Den är ju under ulredning och del är väl hell klart all del kommer all gä i denna riklning. Men man får inle glömma borl alla de inte i Sverige födda barn som kommer hit och som är i de akluella åldrarna. Del visar sig ju all barnmisshandel som regel förekommer upp lill tre ärs älder. Del gäller alllsä alla invandrarbarnen, och vi har ju etl akluelll exempel pä all en sädan kontroll behövs. Del får vi alltså hoppas all ulredningen inle glömmer bort.

Uppenbarligen är det barnavårdscentralen som har den bredaste konlaklylan med hemmen. En uppgifl frän Slockholm - visserligen för 1966 - ger vid handen alt 98,8 proceni av barnen stär under barnavårdscentralernas kontroll. Del är en myckel hög siffra, och den har väl inle blivit lägre under de senaste åren. Elt obligatorium skulle ju därför inte upplevas som nägon slor förändring.

Del är väl heller inte pä nägol säll personlighelskränkande all samhällel här erbjuder sina Ijänsler. Numera vidlar man en hel del ätgärder pä BB utan all fräga om lov. Man gör en s. k. screening av alla nyfödda barn, lar elt blodprov för att testa huruvida de har en speciell medfödd ämnesomsällningssjukdom och för all i så fall omedelbart kunna vidta åtgärder. Skulle man vänla därmed lills sjukdomen ger lydliga symtom, skulle den redan befinna sig i ell myckel gravt stadium. Nog kan man med samma självklara rätt säkerställa barnets hälsa genom vad jag vill kalla en miljökontroll i de svenska hemmen genom barnavårdscentralens försorg.

Måhända skulle man ocksä kunna avdramatisera anmälan Ull barnavårdsnämnden, om den hembesökande barnsköterskan tog direkt kontakt med barnsjukhus i fall där möjlighel föreligger och därmed låta anmälan till barnavårdsnämnden anstå lills läkaren hade sagl sitt. Jag har pä känn alt en anmälan frän sköterskan direkt lill nämnden mäsle få den konsekvensen alt nämnden föranstaltar om en ulredning med allt vad därtill hör, och del blir en mera besvärande och förhalande procedur. Del gäUer ju alt göra handläggningen så smidig som möjligt.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra barnmisshandel m. m.

Hen ROMANUS (fp):

Herr lalman! Jag ber all få lacka slalsrådel Odhnoff för svarel pä min fräga, som gällde vilka åtgärder slaisrädel överväger för alt komma lill rätta med problemet barnmisshandel. Vad jag hade i tankarna var två huvudtyper av åtgärder, dels sådana som syftar till att upptäcka barnmisshandel och all skydda de barn del gäller från forlsalt misshandel. Det är naturligt om sådana åtgärder slär i förgrunden i dag. Den andra huvudtypen är de allmänt förebyggande ålgärderna. De är väl så viktiga, och jag skall be att fä återkomma Ull dem.

Den lagliga möjligheten all ingripa mot allvarlig barnmisshandel finns

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra bammiss-handel m. m.

ju. Problemet är, som lidigare har påpekats, att man inle upptäcker fallen. Lagen säger här all den som fär kännedom om barnmisshandel bör anmäla detta till barnavårdsnämnden. Men nalurliglvis avslår mänga människor frän del, därför all det kan leda Ull obehag för dem själva.

Därför är en förstärkning av anonymitetsskyddet motiverad, och del är bra om den saken utreds. Det är klarl all del här är komplicerade frågor. Jag har inle rikligl kunnat finna av direkliven för offentlighels-och sekretesslagstiftningskommittén pä vilkel säll och med vilken mälsällning frägan utreds. Jag vore därför lacksam om statsrådet ville utveckla litet mer vad som kan väntas pä den punkten.

Frågan är om anmälningspUkten bör skärpas. I dag är del ju bara föreskrivet all man bör anmäla de faU man fär kännedom om. Jag inser myckel väl alt det är svärl all nå några effekter pä det här sättet, men del finns ändå, som lidigare sagts här, en mycket slor uppslutning kring tanken all vi mäste komma till rätta med problemel barnmisshandel.

Dä bör väl även en skärpning av anmälningsplikten övervägas. Jag vill fråga fru Odhnoff om en sådan lagändring övervägs. Det är utmärkl all man nu kommer alt ge socialstyrelsen i uppdrag att undersöka erfarenhelerna av den nuvarande lagstiftningen och de anvisningar som socialslyrelsen har givit ul. Men innebär det också all man skall överväga frägan om en skärpning av anmälningsplikten?

Del är klart all det är svårare all ingripa belräffande lindrigare former av misshandel, fall som ligger pä gränsen mellan vad man i dagligt lal uppfattar som misshandel och vad som betecknas som "tUlåtna kroppsliga tillrättavisningar". Jag tycker all statsrådet Lidboms uttalande pä den punkten är mycket intressanl, eflersom det enligl mitt säll alt läsa inle riktigt stämmer överens med vad som sägs i socialstyrelsens anvisningar. Där uttalas att obetydliga kroppsliga tillrättavisningar inte kan anses som misshandel. Del framhöUs också i andra kammaren av utskollsordföranden, när lagändringen antogs 1966. Hon sade att utskottet delar uppfattningen all vissa lindrigare tillrättavisningar alltjämt skall vara tillåtna.

Slalsrådel Lidboin säger all man skall bedöma handlingar mol barn och vuxna precis likadant. Om man ger en vuxen person en kroppslig tillrättavisning, sä undrar jag om del verkligen bedöms pä samma säll som när samma åtgärd vidlas mot ett barn.

I den ulredning som socialslyrelsen gjorde 1969 sägs alt man inte kan komma längre med lagsliflning. Jag skulle vilja veta om fru Odhnoff delar den uppfallningen eUer om hon är villig alt överväga en skärpning av lagen ocksä på det områdel. Dels för alt öka möjUgheterna all ingripa, dels, och kanske framför alll, för all påverka idealbildningen. Lagstiftning har ju ofla den effekten.

Det är en smula svårl att inse varför man skall lilläla våld mol barn som inte kan försvara sig, när man inle gör del mot vuxna. Jag är medveten om att det här föreligger svåra gränsdragningsproblem, men frägan mäsle ändå ställas: Går det all komma längre lagstiftningsvägen? 1969 ärs utredning sade att sådana här kroppsliga lUlrällavisningar av egna barn ingår i etl svenski normalbeteende. Visst gör de del. Men kan man lämna frägan med ell sådant konstaterande, eUer finns del

möjligheler all komma vidare? Ulredningen föreslog all man skulle göra en sociologisk sludie om inställningen lill kroppslig beslraffning, som bl. a. skuUe omfatta en kartläggning av inställningen lill och förekomsten av kroppslig bestraffning i olika former, en kartläggning av olika egenskaper hos individer med olika inställning lill kroppslig beslraffning och orsakerna till sädana skiUnader i beteende som man kunde finna. Jag skulle vilja fråga: Vad har hänl med detla uppslag? Har nägon sädan undersökning gjorts och vad har den i sä fall visat?

Belräffande den andra huvudlypen av åigärder, de allmänl förebyggande, kan man säga all del inle är sä mänga av de verkligt allvarliga fallen av barnmisshandel som skulle kunna undvikas genom allmänna åigärder. Del är här fråga om någol tiotal fall per är som rapporterats. Vi vet naturUgtvis inle hur storl del totala anlalel av allvarlig barnmisshandel är. De inblandade vuxna personerna är ofla psykiskl sjuka eller drabbade av nägol slags personlighetsabnormitet. Deras egen bakgrund kan vara djupt tragisk och svär alt reparera.

Men vi vet ocksä all lindrig misshandel förekommer i längl större utsträckning, och det gäller kanske särskUt den psykiska misshandeln. Därför är de allmänt förebyggande åtgärderna så vikliga. Visserligen är del som herr Werner i Malmö sade alt barnmisshandel förekommer i alla socialgrupper. Del är kanske vikligl alt betona della med hänsyn Ull den diskussion om dessa problem som förs i dessa dagar. Men den sociala hjälpverksamhelen, nyklerhelspoliliken, den psykiska hälsovården osv. kan nalurliglvis undanröja mänga anledningar lill barnmisshandel. Jag gär inle in pä del i dag även om del nalurliglvis är elt grundläggande konstaterande.

Jag vill här ta upp tre punkler för allmänna ätgärder som speciellt gäller barnens situation.

Punkl I är en allmän hälsokontroU av barnen. Del är en positiv nyhet när statsrådet meddelar alt en obUgatorisk anmälan av nyfödda barn lill barnavårdscentral skall kunna införas 1972. Men dä frågar man sig: VUka ätgärder kommer all vidlas efler denna anmälan av alla barn? All man skall hälla en kontinuerlig registrering av alla barn utgär jag ifrån och all man skall fä ett sä vattentätt system som möjUgl när de flyllar. Men kommer man ocksä all fä resurser all göra regelbundna kontroller? Redan en obligatorisk hälsokonlroll för fyraåringar anses i dag vara en alllför resurskrävande ålgärd.

Kommer man att klara den uppsökande verksamhelen sä all alla barn, i synnerhei i de familjer som inle själva uppsöker barnavårdscentralen, kan hällas under en kontinuerlig uppsikt? Är fra Odhnoff och regeringen villiga all ge denna fräga hög prioritet?

Punkt 2 gäller en allmän föräldraskola. Vi vel all vanföreslällningar forlfarande är mycket vanliga när det gäller barnuppfostran, och del är knappasl förvänande mol bakgrunden av de ringa kunskaper som de flesta fär. Det brukar sägas all man inle fär sälla sig i en bil och köra den utan alt ha fäll en omfallande ulbildning, och del är med all rält sä, men uppfostra barn, som är mycket svårare, fär man göra utan några kunskaper alls.

1969 ärs utredning redovisade en undersökning som gett vid handen

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra barnmisshandel m. m.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra barnmisshandel m. m.

all 85 procent av pojkarna och 70 procent av flickorna bestraffades kroppsligt av modern en eller flera gånger i veckan. För fadern var siffrorna 50 respektive 35 proceni (inle för all fäderna är speciellt mycket snällare, ulan naturligtvis för all de inte är hemma sä myckel). Även om del i många av dessa fall gäller mycket lindrig kroppslig Ullrällavisning, är del ändå skrämmande siffror. De opinionsundersökningar som gjorls visar också all en slor grupp, Iroliglvis en majorilel, av alla svenskar anser all aga i hemmel är en nödvändig uppfoslringsmelod - 53 proceni av alla svenskar enligl en SIFO-undersökning av 1966. Undersökningen "222 Stockholmspojkar" visade att 61 proceni av mödrarna och 67 proceni av fäderna ansåg all barnen "ibland är sä elaka att de måste få stryk".

Fysiskt våld är sä pälagligl all vi kanske har en lendens all se borl frän den psykiska misshandeln. Men man kan fräga sig: Vilken effeki har del att elt barn tvingas att stå i timmar i skamvrån? Att man använder skammen och skräcken som uppfostringsmedel är alllför vanligt -troligen i mänga fall beroende på rent oförstånd eller okunnighet. Det kan naturligtvis förorsaka bestående skador i personligheten.

Här räcker det nu inte längre med en allmän välvilja och vissa punktinsatser frän barnavårdscentralers och enskilda organisationers sida, utan nu behövs det en verkligt bred aktion för att fä till sländ en allmän föräldraskola. Ell säll vore alt engagera den kommunala vuxenundervisningen. Alla som fär barn borde fä en inbjudan till föräldraskolan som gav både mamman och pappan en grundkunskap om spädbarnsvärd, barnpsykologi, barnets ulveckling osv. Sedan borde inbjudningar komma med jämna mellanrum lill korta, koncenlrerade kurser som var avpassade efler barnens ålder. När man har barn i en viss ålder och har problem med dem har man ju motivation för all vilja lära sig. Där skulle man också i samlalsgrupper fä diskulera med föräldrar i samma situation.

Herr talman! Jag tror inte att delta är nägon universallösning — man klarar inle allt med kurser — men kunskap är i regel Ull nylla och sällan Ull skada.

Dessa förslag har framförts i riksdagen vid flera lillfällen och alltid tillbakavisats med lugnande försäkringar om att skolöverslyrelsen följer frågan, del räcker inte. Nu frågar jag: Vill fru Odhnoff gä in för att en allmän föräldraskola skall komma till i sinnevärlden?

Punkt 3 gäller en utbyggd familjerådgivning. Risken för barnmisshandel av alla slag är naturligtvis störst i problemfamiljerna. Därför skulle en satsning pä familjerådgivning fä effekter ocksä för barnens trygghet. Här finns en viss försöksverksamhet, huvudsakligen i landslingens regi. Men när förslag framförts om en rejäl ulbyggnad och en permanent organisalion hänvisar man i regel till uiredningar.

När blir det något av med familjerådgivningsbyräerna så alt man fär en verklig bredd på verksamheten, sä att det blir nära Ull en sådan byrå, så alt del blir nalurligl för familjerna all söka sig dit innan situationen är ohjälplig? Det är den sisla frågan som jag vill ställa till fru Odhnoff.

Hen talman! Hur föräldrarna behandlar sina barn är också till sisl i stor utsträckning en följd av den syn pä barnen som råder i vårt samhälle. Del talas ibland om att vi lever i barnens århundrade. I dag verkar den karakteristiken enbart makaber.

Även om vi bortser frän den allvarliga barnmisshandeln måsle vi lyvärr konstatera att vi i vårl land har alllför mycket kvar av betraktelsesättet att barnen är föräldrarnas egendom. Det finns en lendens all betona föräldrarnas rätt före barnens.

När man vill inskränka den rällen möts man ofta av frägan; Men är dä barnen samhällels egendom — eller kanske renl av polilikernas? Nej, det är en självklarhel som lyvärr ofta behöver upprepas: Barnen är inte någons egendom; de är individer med egna räiligheler. Ibland behöver den rällen las lill vara av samhällel pä samma säll som vi i andra sammanhang belraklar del som självklarl all samhällel lillvaralar den svagares räll geniemol en slarkare pari.

Från liberal synpunki finns del ofla anledning all slå vakt om mångfalden, valfriheten. Del leder lill slutsatsen all föräldrarna bör ges en beiydande frihel när del gäller uppfoslringsmetoder, idealbildning osv. Den valfriheten bör finnas både för barnens, föräldrarnas och samhällets skull.

Men när vi i dag diskuierar barnmisshandeln — bäde den allvarliga och den i lindrigare former — är del, liksom i mänga andra silualioner, angelägel all belöna barnens rält all kräva samhällels skydd och samhällels ansvar att hjälpa föräldrarna att ge barnen en miljö som lar lill vara de kunskaper som i dag har uppnåtts om barns ulveckling och uppfostran.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra bammiss-handel m. m.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Här har förut talals om socialslyrelsens ulredning, som nu är etl par är gammal. Av de 119 barnmisshandelsfall som där redovisas var del en övervägande del som antingen ledde lill dödlig utgång eller förorsakade grava men för framliden. Siffrorna är naturligtvis skrämmande men berättar inle hela sanningen, eftersom de flesta fallen både dä och med all säkerhei ocksä i dag förblir okända. Och de är mänga.

Det finns ingen möjlighel att konstatera om barnmisshandeln ökar -vi har ingen tillförlitlig stalisiik - men del finns anledning alt förmoda all den gör del. Del är en hemsk lanke. I ell upplysl land med stigande ulbildning, god materiell standard, lillgång lill expertis och hjälp av olika slag och färre barn per familj än någonsin lidigare finns del människor som medvetet och fulll avsiktligt slär och misshandlar det kanske mest värnlösa som finns. Man ställer sig dä frågan: Är del en följd av den ökade råhet som vi finner pä olika områden i vårl samhälle och i andra samhällen? Är det barnen som skall dyrast belala ökningen av väldet?

Brollslalistiken visar all i värl land ökade misshandelsbrollen mellan

1968 och 1969 med 14,4 proceni; de sleg frän 13 119 UU 15 001. Förra sommaren publicerades en prognos frän en arbetsgrupp inom kanslihuset, enligt vilken våldsbrotten beräknas öka med 20 proceni under de närmasle fem åren. Samtidigt presenterades en undersökning av under

1969 anmälda våldsbrott i Stockholm, varav framgick att en inle ringa del av brotlsoffren utgjordes av äldre och handikappade.

Herr lalman! De som fysiskl angriper äldre och handikappade människor, de är ocksä i sländ all misshandla barn. Det visar en fasansfull likgiltighet för medmänniskor. Och skall ulvecklingen fortsätta vad gäller

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra barnmisshandel m. m.

ökningen av våldsbrotten, då finns del orsaker all befara delsamma när del gäller barnmisshandeln.

Jag vet att man inte minsl inom ulbildningsdeparlemeniel har uppmärksammat den ytterst negativa företeelse som mobbingen bland barn i skolorna innebär, när barn psykiskt och fysiskl misshandlar dem som är svagare eller annorlunda. Vi kommer väl alla att arbeia och göra vad vi kan för att lösa de problem som är förenade med della.

VUhelm Moberg skrev en gäng alt värt välfärdssamhälle häller pä all förändras tiU elt ofärdssamhälle - en allas kamp mot alla. Jag börjar bli rädd för alt nästa steg är elt väldssamhälle, där de slarka slår de svaga. Vi mäste bryta den ulvecklingen. Frägan är då: Hur skall vi kunna göra det?

Här har talals och lalals väl — och jag vill tacka statsrådet Odhnoff för det informativa svar som gavs på interpeUationen och frågorna — om vad man från samhällels sida skall kunna göra för alt råda bot pä det som är barnmisshandel.

Gabriel Romanus tog upp barnens situation i samhällel. Jag läsle en intervju med rektorn för Östra Spång, där han framhäUer att föräldrar till intagna barn ringer och säger: "Behäll honom sä länge ni kan! Vi vill inle ha med honom att göra." Den attityden mol barn måste brytas. Givelvis är del dä väsentligt att samhällel gör insalser, men del är ocksä utomordenlligt väsentligt alt vi lägger en del av ansvarel på familjen.

Del är en dubbel uppgifl för bäde samhälle och familj — kanske mesl för samhällel när del gäller att förändra attityderna - alt lära människorna vad det innebär att vara förälder. Jag är inte lika positiv som herr Romanus i fräga om föräldraskolor och föräldrautbUdning i del avseendet alt jag tror inle all vi på del sättet när de föräldrar det här verkligen gäller. Vi mäsle ju finna misshandelns innersta orsak. Den kan vara, som nägon har sagt, psykisk sjukdom, men en annan är den som modern i Täbyfallet motiverade sin brist pä ingripande med, nämligen okunnighet. Min uppfallning är all vi mäsle lära föräldrarna när de blivit föräldrar.

När en kvinna fär barn pä BB fär hon lära sig att sköta barnet. Hon får i dag pä de flesla sjukhus, tror jag, ocksä lyssna till en föreläsning av en läkare, som redogör för amning och barnsjukdomar. Här, liksom under den förebyggande mödravården, just här mäsle frägan om misshandeln tas upp. Här när man nämligen alla kvinnor. Ingen kvinna skall kunna fara hem med etl barn frän BB ulan all ha fäll en intensiv undervisning om faran med fysiskl våld och faran av all slä barn. Jag hoppas all statsrådet Odhnoff för fram de här tankarna till socialminislern, ty della ligger ju under hans departement.

Det gäller all hos de unga föräldrarna skapa en förvissning om all man inle fär slä barn och alt man inte heUer får tolerera all andra gör del. Detla skall enligl min uppfallning — och del vore roligt att fä höra statsrådet Odhnoffs kommenlarer - ingå i den elementära rådgivning som lämnas pä förlossningsanslallerna till varje nybliven mor. Det är barnläkare, gynekologer och sjukvårdspersonal som mäsle la del som sin uppgifl att genomföra detla. Såriga bröstvärlor läker, men elt sårig! barn kan fä men för livel.

Samhällets andra uppgift är all skydda de barn som blivit utsålla för

misshandel. De föregående talarna har, tycker jag, ganska enhälligt fört fram krav och synpunkter med anledning av det svar som slalsrådel Odhnoff har givil. Vad jag möjligtvis skulle vilja lägga lill är alt vi alla skall ha klart för oss all vi från samhäUets sida inle kan nä alla ur förebyggande synpunkt. Allra svårast är det kanske att nä dem som i realiteten blir de värsta misshandlarna. Där har vi — och cirkeln sluter sig kanske — en återgång tUl väldet inom alla olika områden i samhällel. Men vi har som jag ocksä ser del, ett oerhörl stort ansvar som mäsle läggas på familjen när det gäller all begränsa alla slag av våld.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om ätgärder för att förhindra barnmisshandel m. m.

Fru SÖDER (c):

Herr lalman! Den tragiska händelsen i min hemkommun kunde föranleda en ännu mer djupgående debatt om de bakomliggande orsakerna Ull denna händelse. Del är ju ändå ytterst fräga om varför människor drivs Ull sådana fruktansvärda handlingar som här har inlräffal. En sädan debatl skulle kräva en ingäende analys av den enskUda människans situation i dagens samhäUe. Jag vill därför i dag bara beröra en speciell del av problematiken i della ärende.

Under den allmänna moUonsUden i är avlämnade jag en moiion, i vilken jag yrkade på en översyn av beslämmelserna i sekrelesslagen UU förmän för etl bättre anonymitetsskydd för anmälare av barnmisshandel. Med tillfredslällelse har jag i dag konstaterat att slalsrådel Odhnoff nu säger i sill inlerpellalionssvar Ull herr Börjesson i Falköping, all en ändring övervägs av socialutredningen och offenllighels- och sekreless-lagsliflningskommillén.

Behovel av denna översyn har förelegat sedan länge, dä — som här har sagts flera gånger tidigare i deballen - omfallningen av barnmisshandeln har ökal sedan älskiUiga är tUlbaka vad gäUer de uppläckta faUen. Som också har anmärkts här tidigare har man anledning förmoda all antalet oupptäckta fall är ännu mycket större.

Del är alltså många barn som utsätts för både fysisk och psykisk misshandel. Myndigheterna har, som stär i interpellationssvaret, vidsträckt anmälningsplikl, men vad barnavårdslagen säger om att allmänhelen bör anmäla barnmisshandel har inle uppmärksammats i tillräcklig grad, och inle heller kan man säga alt del har efterlevts. Här har påpekats lidigare alt det finns ell stort behov av information och upplysning i dessa frågor.

Min uppfallning är den alt en förbällring av anonymiletsskyddel, sä att man tUlgodoser barnens rätt samtidigt som man inte undergräver den enskUdes integritet och rättsskydd, kan väsentligt bidraga lUl att myndighelerna i slörre omfattning än nu fär kännedom om fall då barn befinner sig i dessa svära situationer.

1 Ukhet med fru Dahl och även andra vUl jag dock poängtera att skall vi komma till rälla med dessa problem, mäsle vi börja frän grunden. Jag skall bara här la exempel som har nämnls lidigare — förebyggande verksamhel i barnavårdscentralerna och ökad familjerådgivning.

Det står ju hell klart alt de resurser som socialvården i dag förfogar över är alldeles otillräckliga. Och jag vägar nog påslå alt även om man i många fall fär kännedom om barnmisshandel, sä är man ibland inom

socialvården förtvivlad över att man har sä otillräckliga möjligheter att

hjälpa i de fall där del behövs. Vad man framför alll inte har möjligheter

Torsdagen den uil är ju alt rehabilitera familjen som helhet, och där älerstär oerhört

25 mars 1971 mycket all göra. jag vill poänglera alt här har vi en av samhällels

Om åteärder för att väsentligaste uppgifler - all se Ull all den här sidan blir lUlgodosedd.

förhindra bammiss- '" J ''''' ** ' ' " '' ° kanske ytlersl är

handel m m '' skapa en opinion för ökal medmänskligl ansvar i värl samhälle - inle

bara som anmälare, utan vi skall vara ell stöd för vär omgivning, var och

en efler sin ringa förmåga. Där har vi alla vårl ansvar, bäde som politiker

och som medmänniskor. Och som politiker har vi framför allt ell ansvar

all planera samhällel pä etl sådant sätt all vi verkligen ger uirymme för

människor alt vara medmänniskor.

Fru DAHL(s):

Herr talman! Jag vill lill att börja med deklarera att jag känner väldigt slor sympati för den allilyd som fru Söder gav utiryck för i sill anförande. Jag tycker nämligen att den situation som vi stär inför här är sä pass komplicerad och besvärlig och sä okänd för de flesla av oss — även för dem som i andra sammanhang är experter på socialvård — att en myckel slor ödmjukhet är befogad.

Det är mig ganska främmande att ägna mig åt generaliseringar om väldet eller samhällsutvecklingen eller den ena eller andra myndighetens brislande effeklivilet. Man har ju ingalunda bevisat alt barnmisshandeln i sig har ökal. Del är som framgår av socialslyrelsens utredning i stället sä, att detta är en företeelse som man som fenomen bara har känt til) i tio är. Tidigare var man inle klar över ens all sådant här förekom. Mänga socialvårdande myndigheier eller sjukvårdande myndigheier och personalen där — läkare, sjuksköterskor, socialarbetare - kände inle lill problemel, och del innebar all de hell enkelt inte kunde slälla en diagnos. Läkare, som fick in svärl misshandlade barn pä sjukhuset eller barn med svåra skelettskador, förstod inte vad det rörde sig om.

Vi hade Ull för etl par är sedan ingel sätt att registrera de misshandelsfall som förekom, vare sig på sjukhusen eller inom de socialvärdande myndighelerna. Vi vet ocksä väldigt litel om vad .som får människor all misshandla barn pä del här sättet. Därför tror jag alt vi mäste börja frän grunden och alla starkt känna vårl ansvar.

Och när vi här i dag har lalal sä mycket om behovel av att känna
ansvar, sä skulle jag vilja säga all del ansvarel är inte bara ell
anmälningsansvar, ulan del är 1. ex. ocksä ansvarel all ge resurser lill de
myndigheier som skall arbeia med dessa frågor i den utsträckning som
behövs för att de skall kunna göra ett meningsfullt arbete. Jag är
nämligen alldeles övertygad om all ifall vi nu skärper lagen vad gäller
anmälningsskyldighet för sädana här misshandcishistorier utan all ge de
barnavärdande myndighelerna lillräckliga resurser - dvs. mer resurser -
kommer ingen förbällring alls all inträda. Jag hoppas all de av oss, som
nu har givil ullryck för äsikler i de här frågorna, i del kommunala och
landslingskommunala arbelel liksom i riksdagsarbelcl skall vara villiga alt
stötta upp kraven pä ökade resurser till de socialvårdande myndighelerna.
52 I dag saknar man pä de flesla häll de resurser som behövs för att ägna sig

ål förebyggande arbete. Vi har här ell hell nyll fäll för reformer av en lyp som kan kallas för en utvidgning av barnavårdscentralernas arbeie. De reformerna"mäste vi gripa oss an med. Det gäller all ulvidga mödravårdscentralernas arbete, sä all del blir myckel mer människovärdande än del i dag är med sin ganska striki biologisk-medicinska inriktning, en utvidgning av barnslugeverksamhelen — ja, över huvud lägel gäller del att frän samhällels sida siödja familjerna sä all de inle blir sä isolerade och ullämnade som de mänga gånger är i dag.

Jag sade inle, herr Werner i Malmö, all del här bara gäller familjer i ekonomisk misär. Tvärtom sade jag att också mänga familjer i normalsila-lioner i dag är sä hårt pressade av sina vardagliga bekymmer och av all leva isolerade i en torftig miljö — och del är inle alllid delsamma som en fallig miljö - att de inle klarar upp sin föräldraroll.

Vi mäsle göra klarl för oss all den lilla kärnfamiljen hell enkelt inte är tillräckUg i dagens samhälle vare sig för barnen eller för föräldrarna. Om del kan komma något gott av den opinionsstorm som vi nu upplever, bör del vara all del skapas opinionsunderlag för vittomfattande reformer pä familjepolilikens och socialvärdens område.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra barnmisshandel m. m.

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr talman! I denna debatt är det kanske den slora enigheten som är det mest påfallande. Förelrädare för olika parlier har alla varit eniga om nödvändigheten av alt arbeta för alt de allra svagasle i samhället skall fä det skydd och den hjälp som de behöver. 1 de inlägg som här gjorls har man ocksä lagil upp den anmälningsskyldighel som föreligger, och frän nägra häll har det där krävts skärpningar, etl effektivt anonymitetsskydd och, inle minsl, förebyggande åtgärder.

När del gäller de frågor som herr Börjesson i Falköping inledde med finner jag del angeläget alt understryka, all socialstyrelsen ju nu fär i uppdrag att i samverkan med representanter för Allmänna barnhuset göra en översyn av hur sysiemel med Råd och anvisningar fungerar, och inle minsl Göta Roséns utomordentUga sakkunskap borgar för att del uppdraget kommer att fullgöras med all tänkbar noggrannhet och kraft.

När del gäller de dubbla lojaliteter som herr Börjesson i Falköping lalar om vill jag framhålla alt det förhållandet alt en befattningshavare har tyslnadsplikt ingalunda frilar honom frän den anmälningsskyldighet han har; anmälningsskyldigheten lar över tystnadsplikten.

Jag vill ocksä i sammanhangei påpeka för herr Werner i Malmö alt underlåtenhet att fullgöra den anmälningsplikt som befattningshavare hos barnavårdsnämnd och i allmän tjänst anställda läkare, lärare, sjukskölerskor och barnmorskor har - all "ofördröjligen lill barnavårdsnämnd anmäla sådant som de i sin verksamhel erhållit kännedom om av beskaffenhet all föranleda nämndens ingripande" — kan medföra straffrättsligt ansvar för dessa personer, som är underkastade ämbetsansvar. Underlåtenheten kan då bedömas som tjänstefel. För annan anmälningspliktig än person med ämbelsansvar är sådant ansvar inte stadgat.

I debaiten har man berört nödvändigheten av att invandrarbarn skuUe uppsökas och att man skulle knyta kontakt med dessa. Del framhålles

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra bammiss-handel m. m.

också i socialslyrelsens Råd och anvisningar alt dessa barn ofta kommer alt "slå utanför barnavårdscentralernas verksamhet. Ocksä i dessa fall rör del sig ofla om familjer i särskilt storl behov av den hjälp barnavårdscentralerna kan erbjuda. Del är alllsä yllersl angeläget, all en barnavårdscentral utan dröjsmål fär besked om, när ett barn flyttat in i distriktet." Del anges att detta kan ske genom rapportering via barnbidragsregistret eller länsstyrelsernas folkbokföring. Arbetsgruppen inom socialslyrelsen håller på alt arbeia fram klara direktiv för hur denna fräga skall lösas, och den är alltså uppmärksammad i Råd och anvisningar.

Frågan om anonymitetsskyddet, som berörts av bl. a. herr Wikner, herr Werner i Malmö och fru Söder, är komplicerad och har mänga aspekler. Men som jag framhöll i mill svar saknas del i dag inte lagliga möjligheter att genom, sekretess skydda anmälare i barnavärdsärenden. Man har i sekretesslagen förutsatt sädana situationer som herr Börjesson i Falköping syflar pä, och lagen innehåller en speciell beslämmelse just för att bereda skydd för personer som gjort anmälan tUl barnavårdsnämnd eller nyklerhelsnämnd. En sädan anmälares namn kan hållas hemligt, om del finns grundad anledning all anla all den anmälde skall skada anmälaren på ell eller annat sätt.

Men della problem kompliceras av all vi har all la hänsyn lill en för den svenska förvallningsrälten grundläggande regel, nämligen att en part i princip skall ha rätt att la del av och bemöla alll malerial som äberopals mol honom i elt ärende.

JO har i sin ämbetsberättelse frän 1971 utförligt behandlat denna fråga. Han framhåller där bl. a. alt om sekretesskyddet för anmälare och uppgiftslämnare inte fanns, sä skulle mänga säkert dra sig för att lämna barnavårdsnämnd upplysningar samt all ell effektivt förverkligande av samhällets vård förutsätler all enskilda utan risk skall kunna lämna de upplysningar som behövs som underlag för beslut om omhändertagande.

JO framhåller vidare att det bäst överensstämmer med beslämmelserna i sekrelesslagen all del inte överlämnas ät anmälaren all själv avgöra om han skall älnjula anonymitet eller inte. Barnavårdsnämnden bör enligl lagen la detta på sitt ansvar för alt en anmälare skall få del anonymitetsskydd som han är berättigad lill.

Jag är liksom JO väl medveten om att barnavärdsnämnden här ställs inför mycket svära bedömningsfrägor. För att bland annat undersöka om del är möjligl all genom ändrade lagbestämmelser ge barnavårdsnämnder och allmänhet bällre ledning i dessa svära bedömningsfrägor har regeringen uppdragil ål offenllighels- och sekrelesskommitlén alt överväga de problem, som sammanhänger med sekretesskydd för anmälare i barnavårdsärende.

Herr Romanus frågade hur detla uppdrag hade givits. Jag kan säga att uppdraget från Kungl. Maj:l om vissa åigärder i anledning av beiänkandel om barnmisshandel återfinns i skrivelsen till socialstyrelsen i december 1969. Där slär alt betänkandet överlämnas med remissyttranden Ull bl. a. denna offenllighels- och sekrelesslagsUflningskommillé såviii avser anmälares anonymilelsskydd.

På grund av de avvägnings- och gränsdragningssvårigheler som kan inlräffa när det gäller sekrelesskyddel får man räkna med all mänga

människor föredrar all göra en anonym anmälan. Om en sädan kommer in Ull barnavårdsnämnden, bör den vinna samma beaktande som om anmälaren framträtt rned sill namn. Nämnden skall i båda fallen överväga huruvida ulredning kan anses vara påkallad och om sä är fallet ofördröjligen verkställa denna.

När det gäller de förebyggande ätgärder som flera talare varil inne pä vill jag utöver vad jag tidigare sagt nämna all man inom socialstyrelsen har påbörjat en undersökning som rör fall av barnmisshandel och annan skadlig behandling av barn. Detla undersökningsmaterial kommer all bearbetas i socialstyrelsen, varvid man bl. a. kommer att se efter om i dessa ärenden finns gemensamma faktorer, mot vilka åigärder skulle kunna sällas in.

1 brevet i december 1969 pekade Kungl. Maj:t vidare pä att ocksä mera långsiktiga motåtgärder borde företas. Sålunda förutsattes att socialstyrelsen, universilelskanslersämbetet och skolöverslyrelsen skulle komma all vidta åigärder för att läkare, sjuksköterskor, barnskölerskor och övrig sjukvärds- och socialvärdspersonal undervisas i frågor som berör säväl psykisk som fysisk barnmisshandel. Ungdomen skulle i samband med skolundervisningen eller pä annat säll förberedas för föräldraskap och ges kunskaper belräffande samspelet mellan barn och föräldrar. Det är en sådan föräldrautbildning som herr Romanus och fru Söder vill fä tUl sländ. Jag tror inle att man i den föräldraskola, som så allmänt efterlyses men som ingen riktigt kan beskriva, kommer all kunna nä fram lill de människor som bäsl behöver denna kunskap. Men jag tror ändå all man med sådana här generella åtgärder kan åstadkomma en förbällring. Jag tycker att det är viktigt att påpeka att god kunskap om yttringar av barnmisshandel leder lill alt man uppmärksammar fler fall pä elt tidigare siadium.

Fru Sundberg var inne pä alt det möjligen var en ökning av barnmisshandeln. Jag kan säga att i vissa delar av landet har man klara siffror som skulle lyda pä en mera omfattande barnmisshandel där än i andra delar av landel. Tittar man närmare pä siffrorna finner man dock alt där finns enstaka pionjärer som tidigt har uppmärksammat barnmisshandel och yttringar av barnmisshandel och som har bedrivit ell intensivt skolningsarbele. Pä barnavårdscentralerna i dessa delar av landel fångar man därför pä etl mera effektivt sätt upp dessa fall av misshandel.

Herr Romanus var inne pä en läng rad frågor. Han lalade om skärpning av anmälningsskydd och en skärpi lagsliflning över huvud lägel. Jag vUl igen peka på brevet till socialstyrelsen, där det sägs att betänkandet överlämnas med remissyllranden dels till socialulredningen säviit avser bestämmelserna i 93 § barnavärdslagen, i fräga om jurislmedverkan i barnavårdsnämnderna samt frågan om i vilken utsträckning barnavårdsnämnd skall göra polisanmälan i fall av konstaterad eller misstänkt barnmisshandel, dels - som jag har nämnl - lill offenllighels- och sekretesslagstiftningskommittén, såvitt avser anmälares anonymitetsskydd, och dels Ull .samarbetskommitlén för socialforskning, såviii avser frågorna om evenluell forskning och meloderna härför.

När man arbelar med dessa frågor känner man alt del är oerhörl vikligl att så som fru Söder och fru Dahl varil inne pä gä ell sleg vidare,

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra barnmisshandel m. m.

]sj,.51 ett steg utöver de klara och bestämda krav som vi mäsle slälla på

samhällets organ. Vi måste ju fräga oss vad det är som gör all människan,

°______ som i goda och välordnade förhållanden kärleksfullt skyddar och värdar
25 mars 1971_ , , .. j -j • j c- u-u j , ■■ j
____________ sina barn, om hon satts under vidriga, pressande torhallanden, kan vanda

Om åtgärder föratt sill normala beteende Ull likgilUghel och försummelse, ja, t. o. m. Ull elt

förhindra bammiss- brutalt våld och till dödande.

handel, rn. m. Detta övervåld finner mänga uttrycksformer. Det är del fysiskl

misshandlade barnet som slär i fokus i dag, men del har också nämnts här alt det finns en annan form av misshandel som kan vara väl sä vanlig och som det är väsentligt all vi drar fram. Det är den fruktansvärda misshandel som kan äga rum pä det psykiska planet, genom att man visar en kall likgUtighet, genom de grymma ord som kan sägas och genom de alllför höga krav och förväntningar som kan ställas på människor.

Herr Wikner och herr Werner har också varit inne pä delta om människor som lever under svära påfrestningar. Det har visats alt dessa människor, när de växer upp, kan förväntas bli mer aggressiva än andra människor. Följaktligen kan de förväntas bli mer aggressiva föräldrar och i sin lur foslra missanpassade barn. Mänsklig aggression sägs vara en följd av outhärdliga misslyckanden. Den kan ha sin grund i den fruklan som rinner upp ur känslan av osäkerhel i fräga om pengar, arbete, skola. Den kan bollna i isolering, främlingskap, i upplornade svårigheter som för den enskUda människan kan le sig oöverkomliga.

Samhällel har ell siorl ansvar. Men samhället, del är vi alla, och i värl medborgerliga ansvar mäste vi ocksä lägga in en medmänsklig omsorg. Alla mäsle vi vara med och bryta ned tendenser till isolering och främlingskap och i stället få fram värme och omsorg frän människa till människa. Och vi får aldrig dra oss undan vär del i omsorgen om våra medmänniskor. Del gäller inle minsl vär del i omsorgen om barnen.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Läl mig fä betyga all jag med ödmjukhet nalkas den problematik som vi nu diskuierar. Jag är medveten om, i lika hög grad som fru Dahl, fru Söder och inte minst statsrådet fru Odhnoff, alt del här inte endasl är fräga om att vi skall stifta stränga lagar, som innebär att medborgarna skall vara skyldiga alt anmäla när de känner lill att barnmisshandel förekommer. Nej, vi måsle också — jag säger ocksä — nalkas problemel ur en annan synvinkel och fråga oss: Vad har samhället gjori för dessa människor? Människor som pä ell eller annal säll avviker frän del normala beleendemönstret.

När jag lalar om samhället menar jag nalurliglvis ocksä vad vi som samhäUsmedborgare gör, om vi känner vårt ansvar mot våra medmänniskor och inle bara vältrar över del på samhällel och säger, att del är samhällels plikt och skyldighel all taga hand om dessa som pä elt eller annal säll råkat komma i svårigheter.

Jag vill försäkra fru Dahl att jag, i den män jag har inflytande, gärna
vill vara med om all ge ökade resurser lill de socialvårdande myndigheter
na - givelvis under den förutsättningen all de använder resurserna på
bäsla möjliga sätt. Men det räcker inle bara med att vidtaga förebyggande
56 ätgärder — vilket är fulll rikligl att vi skall göra, med allt vad del innebär.

Vi mäsle ocksä samtidigt se till all skydda våra smä barn mot övergrepp. Märk väl all dessa övergrepp mänga gånger görs av sjuka människor — de som pinar och slår barn är inte annal än sjuka människor. Vi måsle lära våra medmänniskor, och inte minsl oss själva, all känna värt personliga ansvar mot våra medmänniskor och inle minsl barnen. Del skall innebära all vi nalurliglvis skall la obehaget av en anmälan om så erfordras. Men alla vill inte göra del! Mänga är iveksamma därför alt de är rädda att de röjer sin anonymUet.

Jag är medveten om all del finns ell skydd redan nu, men del skyddet är inle bekant för den stora allmänhelen och är ej heUer tUlräckligt. Enligt praxis säger man att säväl hos polis som hos barnavårdsnämnd kan anmälan om misshandel ske anonymt. Om anmälaren själv inställer sig och uppger sill namn, behandlas hans anmälan, dock inte anonymt såvida han inle ullryckligen begär della. Jag är överlygad om all mänga, mänga flera skulle anmäla misstänkt barnmisshandel om de visste all det fanns etl skydd för deras anonymitet.

Jag vill säga Ull statsrådet Odhnoff all jag personligen inte står främmande för all, om del visar sig all en föreskriven anmälningsskyldighel inle är UU fyllest, del borde finnas möjlighet all förena denna skyldighel med elt påföljdssyslem av något slag för den som nonchalerar sin skyldighel på della utomordentligt vikliga område.

Jag vill fäsla uppmärksamheten på att vid broll av olika slag föreligger ju redan denna skyldighel för allmänheten all slä både poUs och myndigheter till Ijänsl. I mänga fall har del varil den uppmärksamma allmänhelens förtjänst all svåra brott klarals upp.

Barnmisshandel, herr lalman, hör Ull de grövsta broll vuxna människor kan begå, varför det är ytlersl angelägel alt beivra dylika brott.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra bammiss-handel m. m.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag tror all fru Dahl och jag är överens om all barnmisshandel förekommer i alla socialgrupper. Jag försökle framhålla del myckel bestämt, och jag tror all fru Dahl häller med mig om all social misär kan vara en utlösande fakior i de familjer där föräldrar för övrigt företer en normal attityd. Man behöver inle vara psykiskt skadad för alt räka i aggression, men hos dessa människor av normal konstitution blir det så att efler en sädan aggressionshandling uppstår en hämning som är en viss garanii mot etl återupprepande.

Politiker skall kanske inte ägna sig alltför myckel ål medicinska spekulationer om orsakerna i de här sammanhangen. Vi kan bara föra fram vad som sagts av andra som vel mera. Uppenbarligen är del väl sä all vi här har att göra med elt socialt arv. Många av de föräldrar som misshandlar sina barn har upplevt en liknande barndom själva. Denna oerhörl tragiska kedja av upplevelser är svår all bryta. Tidvis har ocksä hävdals att det gäller icke önskade barn, men dr Kerstin Höök har med sill malerial klarl bevisat alt del inle finns någol samband mellan de icke önskade barnen och misshandel, i varie fall ell myckel blygsamt sådant. Av detla drar jag sluisatsen att man lyvärr inle kan hoppas så myckel av föräldra- och äklenskapsskolor som jag annars vill rekommendera ål alla människor. Jag Iror all del är nytligl med sädana skolor, även om vi inle

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra barnmisshandel, m. m.

skall vänta oss all elt föredrag, en diskussion eller information kan förta disponibilitelen för aggressionshandling som leder lill barnmisshandel. Tyvärr kan man nog inle hoppas sä myckel av delta, ulan det skall nog andra vårdinslanser lill.

Del var myckel tacknämligt all statsrådet Odhnoff klarl och lydligl sade della om anonymilelsskyddel. Om del kunde föras ul till en större aUmänhel, skulle man fä människor mer vUliga all samspela med våra myndigheier pä ell juste sätt.

Fru Odhnoff sade någonting UU mig om underlåtenheten all fullgöra sin anmälningsplikt när det gällde representanter för våra myndigheter. Jag vel inle om jag var Iveksam pä den punklen, men del gav mig anledning länka litel vidare. Del finnsju en anmälningsform av sä att säga lägre dignitet än den som kan ge anledning lill påföljd däresl man icke iakttar den. Jag länker på bällre kommunikation mellan myndigheier.

Vi har en instans lill, som del inte har lalals nägol om, och det är den förberedande mödravården, där ju sakkunnigt folk - barnmorskor och personal på BB - har möjlighet att iaklla en kvinna under en viss period som är väldigi belydelsefull i de här sammanhangen. Ingenling behöver ske som kan föranleda någon direkt anmälan, men man kan måhända ha anledning alt föra vidare Ull barnavärdscenlralen all det finns skäl Ull viss observans i en del fall. Del kunde också bidra tUl alt undvika framtida misslyckanden.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Vid bedömningen av hela frägan om barnens slällning mäsle en viklig utgångspunkt vara, all vi skall uiforma samhällel sä, alt vi ger föräldrarna goda möjligheler all fylla sin uppgifl all skapa en trygg mUjö för barnen och all stimulera deras utveckling.

Vi bör ocksä uiforma samhället sä all vi, som fru Söder ullryckle del, kan vara medmänniskor, dvs. undvika den isolering, som mänga i dag lever i. Det upplever jag som del slörsla problemel för vär planering av nya samhällen, l. ex. i de växande slorstadsförorlerna. Del är en av de allra vikligasie uppgifler som politiker över huvud taget sysslar med. De flesla är väl också medveina om all vi lyvärr famlar ganska mycket i mörkret när det gäller all uiforma den miljö som underlättar för oss alla all vara medmänniskor, och som skapar förutsättningar för all undvika isolering.

Det förslag som jag framförde här, och som har framförts i riksdagen lidigare i är motionsvägen, om en föräldraskola har samma syfte: att göra föräldrarna rustade till denna oerhört svära uppgifl: all uppfoslra barn.

Nu kan man naturiiglvis invända, all man inte når dem som allra bäst behöver del - del nämnde fru Odhnoff. Jag häller med om all i de allra svåraste fallen av barnmisshandel är del fräga om sädana personliga defekler, all föräldraskolan inle har någon större belydelse. Men vi fär fördenskuU inle glömma borl del mycket stora anlalel fall av lindrigare psykisk och fysisk misshandel, där okunnighel och vanföreslällningar spelar en slörre roll än rena personlighelsdefekler. Även om det finns vissa som behöver kunskaperna mesl, sä har väl alla föräldrar behov av dem. Alla föräldrar löper risken all ulsälla sina barn för slörre eller mindre skador.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ingen kan beskriva den här föräldraskolan, sade fru Odhnoff. Del är
möjligl. Jag försökle all i nägon män lala om hur jag vUl ha den: korla
koncentrerade kurser - med diskussioner av föräldrar i samma siiualion
- som älerkommer allt eftersom barnen växer, när man upplever nya
uppfostringsproblem. Om åtgärderföratt

Jag har ingel behov av att polemisera mot fru Sundberg, när hon lalar förhindra bammiss-om all man redan pä BB skall inpränta, att föräldrar inte fär misshandla handel m. rn. barn, och även en hel del andra baskunskaper. Del tycker jag visst man skall göra.

Det bör kanske påpekas all barnels far i regel är i behov av samma kunnande, men han ligger inle pä BB. Därför får man se Ull all fäderna samiidigi fär del av sådana kunskaper. Del tror jag är vikligt.

Men del behövs även senare. Den psykiska misshandeln i synnerhei fortsätter ju hur längt upp som helsl i åldrarna. Därför trorjag inle alt de här förslagen bör ses som några allernaliv.

Fru Odhnoff framhöU all denna fråga finns omnämnd i skrivelsen Ull socialslyrelsen i december 1969. Del är möjligl. Men vad har hänl sedan dess? Här i riksdagen brukar vi få vela att skolöverstyrelsen följer frågan. Var ligger den egenlligen? Vad görs för all i sinnevärlden få Ull slånd en föräldraskola?

Jag är medveten om all massmedia kan göra en stor insats - radio, TV, studieförbunden m. fl. Men den här saken är sä viktig och så grundläggande för barnen i det svenska samhällel, alt det behövs en verkligt bred aktion.

Det går inle att hänvisa Ull en skrivelse för elt och ell halvl år sedan. Jag frågar: vad görs, och när kommer del någonting? Del är frågor som man mäsle få svar pä.

Herr lalman! Av tidsskäl hoppar jag över de andra frågor som jag SläUde. Jag har fält svar pä en del och kan hoppas på en utveckling. Pä andra var beskeden nägol mindre konkrela. Men föräldraskolan är sä viklig för de mänga barnen i samhällel, alt den vill jag i della sammanhang lägga huvudvikten vid, och få ell besked om. Vad händer pä den fronten?

Till slul skall jag bara be all fä säga en sak lUI fru Dahl, som jag Iror tyvärr är frånvarande nu. De flesla av oss uppfallade nog alt hon försökte ge den här debatten en lilen partipolitisk vinkling genom all säga, all nu gäller del all ni som lalar mot barnmisshandel också sedan är med och slötlar upp och ger anslag äl de sociala myndigheterna - ungefär som om det skulle vara nägon tveksamhet pä den punkten. Jag har kanske inte samma erfarenheier som fru Dahl. Delta är ju både en slallig och en kommunal fråga, och jag har inle upplevt nägra partipolitiska molsällningar när del gäller viljan alt ge resurser lill de kommunala organ som sköter sociala frågor. Om del här i riksdagen finns nägra parlipolitiska motsättningar i de frågorna, så är det knappasl de som fru Dahl föresläller sig.

Fru SUNDBERG (m):

Herr lalman! Debatten har varit läng och det är bara ytterligare en kommentar som jag skulle vilja göra.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra barnmisshandel, m. m.

Det har här talats myckel om sekrelesskydd och anonymitet — som om, ifall man skulle lösa det problemel, "anmälningslälheten" skulle bli slörre och man skulle uppdaga mänga fall av den barnmisshandel som äger mm. Men det finns ell annal problem. Man kan slälla sig frägan: Är del alltid rädslan för all inle kunna vara anonym som hindrar en granne eUer en annan person all göra en anmälan? Jag Iror all det ocksä är någonting annal som kan verka mycket skrämmande, nämligen alt belasta en medmänniska med en sä grov anklagelse som den om barnmisshandel utgör ulan all vara säker pä sin sak. Däremol vägar man helt självklarl slå med sitt eget namn för en anmälan när den är gjord. Rädslan beror alltså i del fallel icke pä all jag kan bli Irakasserad i eflerhand, ulan gäller om jag som människa skall lägga fram en så grym anklagelse mol min granne som en anmälan om barnmisshandel innebär. Del är etl problem som man inte löser med anonymiletsskyddel.

Sedan finns del en annan sida, som vi inle har berört här. Jag tror all vi där kan använda herr Börjessons i Falköping ord om all del är bällre med en anmälan för mycket än med en anmälan för litet. Angiveriaspek-len får vi bortse frän.

Herr WIKNER (s):

Herr lalman! Efler den här långa debaiten är vi väl tämligen överens om all vi skall hjälpas ål för all komma lill rätta med jusl de här förhållandena. Personligen har jag skaffat mig tvä läsvärda skrifter, nämligen dels utredningen pä omrädei, dels den bok som heter Åtgärder mol misshandel av barn och jag vill rekommendera dem försl och främst tUl alla debattörerna men även till övriga. Del är väl rikligl som ulredningen säger inledningsvis, all förhållandena i hemmen har varit lämligen okända. Men del är framför alll hemmen som har ell slort ansvar, och del är där vi mäsle sälla in åtgärder. I boken Åigärder mol misshandel av barn tar man upp dessa saker myckel ingående, framför alll de förebyggande ålgärderna, barnavårdscentraler m. m.

Del finns nog myckel material, men det är kanske inte tUlräckligt. Jag tror att det även skulle gä all fä fram pengar till ytterligare åtgärder, om vi verkligen ville anstränga oss. Men til syvende og sidsl är del vi föräldrar som mäsle göra något. Vi kan inle skylla pä nägon annan. Man mäsle gä lill sig själv och fräga: Är du beredd alt hjälpa till? Och dä mäste svaret bli entydigt ja.

Jag har suttit och länkt pä en annan sak. Vi får inle glömma all de som kommer ifrän främmande länder och bosälier sig här är uppväxla i hell andra miljöer och under andra meloder för all foslra barn. Skulle del inle vara räll och rikligt, trots allt, all man lillade särskill noga också på de föräldrarna? Det är lika synd om de främmande barn som kommer hil, ja kanske är del mera synd om dem än om de svenska barnen; vi vel ju all deras föräldrar nu har möjUgheler all fä den hjälp de behöver.

Vi kan väl lova oss efler den här deballen all vi verkligen skall göra vad vi kan för alt även fä fram de pengar som behövs pä detla vikliga område.

Herr ROMANUS (fp):

Herr lalman! Herr Wikner hade etl gott råd: gä lUl dig själv! När jag går Ull mig själv i detta fall fär jag ytterUgare etl bevis för behovet av en allmän föräldraskola.

Jag fär sedan, eflersom fru Odhnoff inle har svarat pä mina frågor pä den punkten, antingen be henne lämna ett svar, eller konstatera all ell uteblivet svar lyvärr också är ell svar.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. Jämvägs-sträckan Sala-Skärsjö

Överläggningen var härmed slutad.

§ 18 Ang. järnvägssträckan Sala—Skärsjö

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för all besvara herr Fågelsbos (c) den 20 januari framslällda interpellation, nr 26, och anförde:

Herr talman! Herr Fågelsbo har frägai mig om jag är beredd medverka lill all rälsen pä järnvägssträckan Sala-Skärsjö inte rivs upp.

Den allmänna trafiken vid de båda platserna Skärsjö och Tärnsjö pä järnvägslinjen Sala-Gävle lades ned den 1 januari 1964. Regeringen gav i mars 1969 SJ Ullständ att riva slörre delen av späranläggningen på denna linje. SJ beslöt i januari 1970 alt spåret skulle rivas utom pä en kortare sträcka där del behövs lills vidare för SJ :s egna transporter. Den provisoriska vagnslasttrafik, som SJ upprällhällil vid Skärsjö och Tärnsjö sedan den aUmänna trafiken lades ned, upphörde den I december 1970. Enligt vad jag inhämtat har arbelel med rälsupplagning päbörials.

Del är givelvis en fråga för SJ all avgöra vid vilken lidpunkl man önskar utnyttja elt lillsländ lill spämpprivning. SJ har vid sina bedömningar i del akluella fallet funnii all vagnslasttransporterna lill den övervägande delen kan ordnas på ell för bäde trafikanter och SJ billigare säll genom lastning och lossning på stationer vid närbelägna trafikslarka järnvägslinjer.

Herr FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag ber all Ull kommunikalionsminislern Norling fä framföra ett tack för del svar jag har fält på min interpellation.

När den allmänna trafiken pä berörd järnvägssträcka lades ned 1964, gavs del löflet UU vagnslastlrafikanlerna all om antalel vagnar var minsl fem skulle man hämta dessa med s. k. lokomolor frän Sala. Del har också skell 1. o. m. november månad förra årel. Antalet vagnar har varil mellan 200 och 300 per är. Nu sägs i svarel att en korlare sträcka skall bli kvar Ulls vidare för SJ ;s egna transporter. Jag förslär all del är sträckan mellan Sala och Råsboda, eflersom SJ vid Räsboda har elt eget gruslag. Men frän denna plals lill Skärsjö är del bara 8 kilomeler, och del är således den bansträckan del gäller att bevara för all betjäna vagnslastlrafikanler, induslriförelag och andra.

Det sägs i svarel all rälsupplagningen böriai - kommunikationsministern hade fåll den uppgiflen. Jag har faktiskt i dag kontrollerat della, och det stämmer inte i verkligheten.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. järnvägssträckan Sala-Skärsjö

SlutUgen sägs i svarel alt vagnslasttransporterna Ull övervägande delen kan ordnas pä ell för bäde trafikanter och SJ billigare säll. Om del blir billigare för SJ kan jag inte bedöma. Att del blir dyrare för Uafikanterna är jag i alla fall överlygad om.

Jag hemställer att genom kommunikationsministerns försorg della ärende omprövas. Denna del av Västmanlands län är en avfolkningsbygd, som behöver en injektion i lokaliseringshänseende. Och försvinner nu järnvägen helt, åstadkommer man det molsatla.

Jag ber än en gång ati fä lacka för svarel.

Hen ENLUND (fp):

Herr talman! Jag tycker mig ha ätminsione tvä skäl för all della i den här inlerpellationsdebatten. Del ena är all den järnvägsslräcka som nu diskuleras lill slörre delen löper genom min hemkommun, och jag har därför pä myckel nära häll kunnat följa de förändringar som har blivii följden av nedläggningen av trafiken pä järnvägen Sala-Gävle. Det andra skälel är alt den här järnvägsnedläggningen, precis som de flesta andra, har inneburit all koslnader som SJ har sluppit ifrån hell eller delvis övervältrats pä andra samhällsorgan, utan att man gjort allvarliga försök att räkna ut vad slutresultatet ur ekonomisk och social synpunkt blivit för samhället i dess helhet.

Persontraflken ersattes den 1 januari 1964 med busstrafik, vilken i slort sell kan accepleras som en fullgod ersältning. När del gäller finansieringen av evenluella underskoll finns emellerlid en principiell skillnad som är ganska viktig ur kommunal synpunki. Om trafiken pä busslinjerna inte bär sig, gör SJ framslällningar om subventioner frän landsting och närkommuner. Underskottet på järnvägstrafiken däremol täcks med statsmedel. Det är sålunda fräga om all vältra över en del av kostnaderna frän staten lill kommunerna.

Parallelll med denna järnvägssträcka gär en länsväg som i varje fall belräffande fordonstyngden hör till de mycket hårt trafikerade och som trots de förbättringar som ägt rum under de tvä senaste åren inte kan sägas ha en standard som svarat mol trafikintensiteten. Den ständigt tätnande trafiken pä våra vägar är ell skäl att vi tänker oss för mycket noga, innan vi spolierar en Iransportkapacilet som är särskilt lämpad för tunga transporter, exempelvis grus och virke, och för över denna lunga trafik lill redan myckel häri belastade vägar. Det är även här fräga om en kostnadsöverföring, men denna gäng från ett statligt förelag, SJ, lill ett annat statligt organ, vägverket.

Herr kommunikationsministern säger i sitt inlerpellUonssvar att SJ funnit all landsvägstransporterna till övervägande delen kan ordnas pä ett för bäde trafikanter och SJ billigare säll genom laslning och lossning på slalionerna vid närbelägna Irafikslarka järnvägslinjer. Herr Fågelsbo var även inne på denna passus i kommunikalionsministerns svar. Att en upprivning av spåret ur SJ.s synpunkt är fördelaktig kan säkerligen inte bestridas, men hur det ur trafikanternas synpunki skall kunna bli billigare alt per bil försl transportera det lunga godset tre eller fyra mil lill Heby eller Sala och sedan lasta det pä järnväg där är ganska gåtfullt. Jag tycker att del är rimligt alt herr kommunikationsministern ger en förklaring pä

della.

Särskill anslölligl tycker jag det är all SJ låter spåret vara kvar pä en sträcka av 20-25 km för trafik frän sin egen grusgrop, medan ingen hänsyn las lUl företag som ligger en halvmil eller drygt del längre norrul.

1 en skrivelse frän Nora och Öslerväla kommuner som numera ingår i Heby kommun påpekas bl. a. en kostnadsökning för virkestransporler pä omkring 3 kronor per kubikmeter. En sädan kostnadsökning kan uppenbarligen äventyra den forlsalla driften.

Därmed är vi framme vid en Iredje form av kostnadsöverföring. SJ minskar sina förluster men riskerar genom sina åtgärder att vältra över kostnader på de samhällsorgan som har alt svara för de arbetsmarknadspoliliska åtgärderna. All räkna fram storleken av dessa sistnämnda kostnader är självfaUet ganska svärl, men all de blir myckel stora i de fall där företagsnedläggelser blir oundvikliga torde stå ganska klart.

Jag har, herr lalman, med detla anförande velal belysa hur vikligt del är all frågor om nedläggning av järnvägar inte bedöms enbart ur SJ:s företagsekonomiska synpunkt. Sidoaspekterna i form av kostnadsökningar för andra samhällsorgan mäsle rimliglvis las med 1 bedömningen och vägas mol de vinster som SJ kan länkas göra genom nedläggningarna.

Vi mäsle enligl min mening genom nägol slags lolalkalkyl försöka räkna ul vad resultatet av en trafikomläggning blir för samhällel i dess helhet.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Ang. Järnvägssträckan Sala-Skärsjö

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! För alt inga som helsl missförsländ skall uppslå bör vi frän början ha klarl för oss all del här gäller etl ärende som i princip redan är avgjort i fräga om själva järnvägen. Man mä kunna inslämma i herr Enlunds påpekande all man skall vara myckel seriös vid handläggningen av ärenden rörande nedläggningar. 1 della fall gav regeringen i mars 1969 SJ tUlstånd att riva spårläggningen pä slörre delen av denna linje mol bakgrunden av all järnvägsdriflen nedlagls. Vi behöver alllsä inle ha nägra delade meningar om vad som bör ske i förberedande syfle när frägan uppkommer att lägga ner en järnvägslinje, men här är vi alliså redan i del sladiel alt regeringen för tvä är sedan gav SJ della Ullständ.

Herr Fågelsbo säger att han har uppgifter som skulle strida mot det som jag nämnde om att spårupprivningen redan hade börjat. De upplysningar jag bygger på gär ut pä att man har börjat i norr uppe vid Mackmyra och är pä väg ner mot Främlingshem. Jag tror att det är en riktig uppgift.

Sedan kan man naturiiglvis nägol ulveckla den sisla meningen i mill svar om förutsättningarna för forlsall Irafik Ull Skärsjö, som herr Fågelsbo talade om. De växlingsavgifter som SJ i awaktan pä spämpprivning lagil ul av trafikanterna har bara täckt merkostnaderna för själva växlingsarbelel pä Skärsjöbanan, och knappl del. Om spärel däremot skulle trafikeras på längre sikl måste av naturliga skäl trafikanterna svara även för kostnaderna för bl. a. banunderhäll pä den sträckan där spåret bibehålles enbart för dessa trafikanters räkning. Växlingsavgifterna pä spärel Ull Skärsjö skulle, sävitt man kan bedöma, under sådana förhållanden behöva höjas väsentligt - kanske tUl minsl del dubbla.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om ätgärder mot buller

Som jag framhållii i mitl svar blir transportkostnaderna för Irafikan-lerna lägre om de använder närbelägna slationer - t. ex. vid Sala, Heby eUer Tierp — än om de fär behålla denna del av spåret mellan Sala och Skärsjö och skall betala vad det kostar.

Frågan om olönsamma busslinjer som uppstår i de fall då man ersätter järnvägstrafik med busstrafik är, herr Enlund, en annan fråga. Den är viktig i och för sig men den hör inle hemma i dagens debali. Jag vill bara noiera att den frägan är föremål för utredning inom den s. k. bussbidrags-ulredningen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 19 Om åtgärder mot buller

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för alt besvara herr Israelssons (vpk) den 4 februari framställda interpellalion, nr 38, Ull herr jordbruksminislern, och anförde:

Herr talman! Herr Israelsson har frägai chefen för jordbruksdepartementet om han är beredd att ge den sittande trafikbullerutredningen sädana tilläggsdirektiv att den kan överväga inte bara trafikbuller utan ocksä allt övrigt buller i människans yllre miljö och föreslå konkreta normer för säväl emission som immission. Ulredningen bör ocksä enligl herr Israelsson överväga om dessa normer kan göras rällsligl bindande. Inlerpellalionen har överiämnals lill mig för besvarande.

Trafikbullerulredningen har enligt sina direktiv i uppgift alt utarbeta förslag till normer för buller frän civUa och mililära luftfartyg saml från motordrivna vägfordon och fritidsbåtar. Den uppgift som lagts pä ulredningen är myckel komplicerad och omfattande. Samtidigt är det angeläget alt snarast få fram normer för trafikbuller. Den snabba utvecklingen pä trafikområdet har ju medfört all Irafikbullret blivit etl aUl slörre problem. Jag anser därför all ulredningen bör koncentrera sig pä Irafikbullerproblemen sä att vi sä snart som möjligt kan fä normer pä della område.

Trafiken är utan tvivel den största och mesl komplicerade bullerkällan som berör människans yllre miljö. De andra bullerkällor som herr Israelsson lar upp — anläggningsarbelen och industrier — utgör emellertid ocksä problem som det är angeläget all komma till rälla med. Buller frän industrier och andra anläggningar eller buller som uppstår vid anläggningsarbelen kan prövas enligl miljöskyddslagen. Lagen förutsätter all normer utarbetas inom miljövårdens olika områden, bl. a. inom buller-området. Della arbeie utförs av naturvärdsverket som ocksä har en samordnande funktion. Resurser har ställts lill verkets förfogande för dessa uppgifler.

Del anförda innebär alt jag för närvarande inle är beredd all föreslå all Iraflkbullerutredningen ges nägra lUläggsdirekliv.

Hen ISRAELSSON (vpk):

Herr lalman! Jag vill försl framföra milt tack UU kommunikations-

ministern för svaret pä min interpellalion. Jag kan - med avvikelse frän vad som eljest oftast brukar vara fallet här i kammaren — i allt väsentligt förklara mig vara nöjd med del svar jag fält.

Statsrådet säger all trafikbullerulredningen bör fä koncenUera sig på IraUkbullerproblem och så snart som möjligl la fram normer pä della område. Del har jag full försläelse för, då ju trafikbuller är den svärasle och mest allomfattande slörningskällan. vad gäller buller i vår yttre miljö. Jag vidhåller dock milt yrkande i inlerpellalionen, all de normer som skall framtagas mäste omfatta alla bullerstörningar.

Statsrådet säger att han för närvarande ej är beredd all ge trafikbuller-utredningen nägra tilläggsdirektiv, som skulle tillgodose yrkandet i min interpellation. Då del emellertid - i statsrådets svar - medges, all det yrkande jag gjort är berättigat och alt det kan tillgodoses i annan ordning än den av mig föreslagna, av naturvårdsverket med slöd i miljöskyddslagen, och del samtidigt meddelas all för ändamälel erforderliga resurser ställts till förfogande, kan jag väl anse att mina önskemål kommer all bli tillgodosedda.

Jag vill emellertid, herr talman, oaklal all jag väsenlligen finner slalsrådels svar nöjakligl, slälla några följdfrågor.

Människorna i dagens tekniskt utvecklade samhälle utsattes för ell flertal besvärande störningar frän den dem omgivande miljön. En av dessa stressframkallande faktorer är buller. Del är därför - som statsrådet ocksä framhåller i silt svar - betydelsefullt all vi utan tidsutdräkt söker bringa alla bullerstörningar under kontroll.

Kan kommunikationsministern upplysa om när trafikbullerulredningen kan tänkas vara färdig med sina uppgifler, eller nägon väsentlig del av de uppgifler som förelagls den?

I direktiven sägs all ulredningen skall överväga i vad mån föreslagna normer skall bli rällsligl bindande. Kan vi emolse klara och rättsligt bindande normer för trafikbuller?

Nägra av oss kanske säg del TV-program, om bullerstörningar frän näraliggande trafik, som visades nyligen. Där ifrägasalles om inle hälsovårdsnämnderna, efler gjorda mätningar som visade för höga bullernivåer, skulle kunna döma ut vissa bosläder som obeboeliga lill följd därav.

Det måste väl ocksä ur planeringssynpunkt vara angeläget all klara och bindande normer för buller snarast tas fram dels för utläggning av trafikleder i förhållande till bebyggelse, dels för förläggande av flygplatser.

Är del, herr kommunikalionsminisler, hell klarl alt överljudsflygplan komnier all bli förbjudna inom svenski luflrum? Problematiken kring luftfartyg med överljudshastighel har ju för övrigt fäll ny aktualitet genom att USA nu stoppat sitt SST-projekt.

Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

Om ätgärder mot buller

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Bara ell kort svar pä de direkla frågor som herr Israelsson ställde till mig.

Jag kan inle i dag svara pä när trafikbullerulredningen blir färdig men kan försäkra att den arbetar myckel intensivt, eflersom - som jag sade i

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 51-52

j,. 5( mitt svar - det är en myckel angelägen fräga, där del gäller alt fä svaren

sä snarl som möjligl.

Torsdagen den „ . , j f = u ■ i i ■ ■■ .. .j , ■■

° Som svar pa den andra tragan av herr Israelsson kan jag saga att det ar

25 mars 1971_ , , . .. ■ •. , r. u- j j ' i- . -i- » •■ -t. i- *
____________ klart all vi ar ule efter bindande normer, sa langl möjligt även rällsligl

Om åtgärder mot bindande för alt vi, när della arbeie är klarl, skall kunna ha allmängiltiga

buller normer all rälla oss efler.

På den Iredje frägan, belräffande överljudsplanen och Sverige, kan ingel annal besked lämnas än del uttalande som jag gjorde i anslutning lill en diskussion vid Nordiska rådets senaste session i Köpenhamn. Jag konstaterade alt såviii vi i dag kan se, med de uppgifler som nu finns tillgängliga för oss, torde elt förbud mol överljudsplan över värl land vara troligt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 20 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj :ts propositioner nr 69 och 70 UU finansutskottet samt .nr 74 till jordbruksutskottet.

§ 21 Föredrogs och hänvisades molionerna

nr 1235 UU skatteulskottel,

nr 1236 lill inrikesulskollel och

nr 1237 till försvarsulskoltel.

§ 22 Föredrogs, men bordlades äter skalleulskollels betänkande nr 16 och civilutskottels betänkande nr 10.

§ 23 Föredrogs och bifölls interpellalionsframslällningarna nr 90 och 91.

§ 24 Herr Iredje vice lalmannen meddelade all civilutskoltets belänkande nr 10 uppföres närmast före skalleulskottets betänkande nr 16 pä föredragningslistan för morgondagens sammanträde.

§ 25 Interpellation nr 92 om bättre förutsättningar för meddelanden per kommunUtationsradio i trafiksäkerhetsfrämjande syfte

Ordel lämnades pä begäran till

Herr GERNANDT (c), som yttrade:

Herr talman! 1 syfte alt nedbringa trafikolycksfallen och deras verkningar bör alla samhällets och enskildas härför lämpliga resurser tillvaratagas.

Ett av medlen att förbättra alarmeringsmöjlighelerna i anslulning till olycksfalls- eller varningssiluationer pä vägarna, är av företag eller enskilda personer ägda kommunikationsradioslalioner för trafik pä medborgarbandet (= privalradio pä frekvensen ca 27 MHz).

För närvarande finns ca 30 000 Ullstånd utfärdade - huvudsakligen

lill bil- och båtaktiva personer — och antalet lillslåndssökande ökar

snabbt, främsl genom radiostationernas användning för sjösäkerheten.

66 Mänga tillslåndshavare utnyttjar dock för närvarande ej sina tillstånd i

nägon större omfallning i avvaktan pä mera meningsfylld användning. Nr 51

Torsdagen den 25 mars 1971

För sjö- och fjällräddning används kanal IIA och för allmän trafik kanal 16. Det får anses vara angeläget att snarast genomföra liknande kommunikationsmöjligheter för vägtrafiken. Avsikien därmed är ju alt snabbi kunna biträda med tillkallande av polis, ambulans etc. i anslutning till trat"ikolyckor eller alarmering vid trafikhotande situationer. De som nu innehar mobila radiostationer har full förståelse för de möjligheter som denna kommunikationsform medger.

Med tanke på elektronikens snabba utveckling torde det framdeles bli mycket vanligt med radiokommunikation från småbåtar och bilar. Tills vidare är dock. av lekniska och koslnadsmässiga skäl. abonnemang på televerkets mobiltelefoner möjligl endast för ett ringa antal personer, medan privaUadiostationer för telefoni på medborgarbandet är mindre kostnadskrävande.

Som fasta basstationer för väglrafikkommunikalion förväntas att ett antal privatradioslationer, frivilligt och av personligt intresse, skall kunna näs med anrop. Redan i dagens läge - ulan nägon legaliserad vägtrafikkanal - har många goda hjälpinsatser giorts på respektive privatradiokanaler.

Räckvidden mellan mobil- och basstation är vanligen 1 — 2 mil. Det är inte osannolikt att etl antal bilvårdsstalioner, bärgningsföretag, bilverkstäder, lantbrukare m. fl. kan komma att upprätta basstationer dels för den egna verksamheten, dels ocksä av intresse för vägtrafik-säkerheten.

Den enda nackdelen med nämnda kommunikationssystem synes vara all de akluella trafikkanalerna (eller-kanalen) kan komma all användas för radiotrafik som inte är av nöd- eller trafiksäkerhelskaraktär. Delta bör dock kunna undvikas genom lämplig ulformning av bestämmelserna frän televerket. Relalivl slränga bestämmelser finnsju redan för sjö-och fjällräddningskanalerna. Eventuellt kan samma kanal användas även för vägtrafiken för all passning på endast en kanal skall erfordras.

Det bör beaktas alt ett frisläppande av en speciell vägtrafikkanal inom medborgarbandet inle medför några kostnader för stat eller kommuner. Snarare kan en kostnadsbesparing pä flera samhällsområden förväntas.

Med hänvisning lill det anförda anhåller jag om kammarens medgivande alt till herr komimmikationsministern fä ställa följande fråga:

Är statsriidet beredd all medverka till erforderlig utredning i syfte all lämplig kanal (eller kanaler) inom medborgarbandet snarast lär disponeras lör trafiksäkcrhctsmcddelanden med fasta och mobila privatradiosla-lit)ncr?

Denna anhållan bordlades.

Nr 51 § 26 Interpellation nr 93 ang. åtgärder för att komma tiU rätta med

Torsdagen den narkotikaproblemet

25 mars 1971

Ordet lämnades på begäran lill

Fru KRISTENSSON (m), som yllrade:

Herr lalman! Narkolikafrågan är kanske del mest alarmerande problemet i värt land. Fortfarande saknas verkliga kraftlag för all komma till rätta med ell problem, som blir alltmer upprörande. Man löser inga problem av detta slag genom att avvakta stora utredningar, genom all förfalla mer eller mindre välformulerade broschyrer och framför allt inte genoin en alltför öveislälande attityd. Det är svårt alt mäta skadeverkningarna av den fria förskrivningen av narkotika. Man kan endasl våga påsiåendei alt dessa är omfattande. Den slappa attityden gentemot narkotikaproblemet framkommer ocksä i den av socialstyrelsen utgivna medicinalförfaltningen 67/1970, som innebär att personer omhändertagna för sluten psykiatrisk värd själva fär disponera över sina ekonomiska tUlgängar.

Inför trycket frän en alltmer upprörd opinion sammanträdde regeringen vid årsskiftet 1968-1969 och sammanfattade sin sländpunkl i elt tiopunktsprogram. Detta innehöll egenlligen ingel nytt eller i varje fall inte nägol som inte redan tidigare framstått som självklart. Rikspolisstyrelsen hade dä redan aviserat sin kampanj som sattes in i början av är 1969.

Genom dessa exlra polisiära insatser lyckades polisen uppspåra mänga grova narkotikalangare och även hejda brottsutvecklingen över huvud laget. Dessa omfattande polisinsatser kunde självfallet inte beslå under någon längre tid, och nu är endasl all konstalera all brottskurvan ånyo är i snabbt stigande. Det är således pälagligl vilket samband som finns mellan narkotikamissbruk och brottslighet.

1 statsverkspropositionen, bilaga 7, socialdepartementet, anföres alt "kampen mot narkolikamissbvuket måsle föras oavlåtligt och på många olika fronter". Jag delar den uppfattningen men efterlyser effektiva åtgärder. Enligl narkomanvårdskommilléns belänkande beräknas antalet gravt skadade narkotikamissbrukare lill 10 000. Siffran har säkerligen stigit avsevärt sedan kommittén avgav sill betänkande är 1969. Från auktoritativt häll har också uttalats all bestämda tecken tyder på en ökad användning av LSD och liknande preparat med renl förödande verkningar. Sä länge dessa narkolikaskadade människor saknar adekvat vård och får vistas fritt i samhällel kommer brollslighelen all fortsätta all stiga men vad värre är, de kommer själva att gä under och kommer att dra in ytterligare kategorier människor i narkotikamissbruk. Elt effektivt omhändertagande för vård är därför A och O.

Värdresurserna för narkotikamissbrukare är helt otillräckliga. Inga
sjukvårdsinrättningar syns kunna ta hand om del svära psykopatklienle-
lel. Enligt narkomanvårdskommiltén uppger läkare att man har ytterst fä
exempel pä patienter som kommii ur problemel efter sjukhusvärd.
Klientelet har i genomsnitt recidiveral fem gånger pä elt är. En överläkare
68 har betecknat påföljden överlämnande till öppen psykiatrisk värd som

""dårhus i frivärd"'. Som jag ser del är del inte humant att låta personer Nr 51

som blivit narkotikamissbrukare få fortsätta med missbruket i frihet. De x a

lorsdagen den saknar sjukdomsinsikt och kan alltså inte påräknas ge sitt medgivande till 95 mars 1971

omhändertagande för behandling. De kommer att ägna sig åt fortsatt_______

missbruk och blir förstörda för all framtid och utgör därjämte en allvarlig smittokälla för omgivningen.

Vid en uppvaktning som föräldraföreningen mot narkoiika gjorde hos statsminister Palme i november 1970 överlämnades en skrivelse i vilken bl. a. anföres följande: "Det talas om att man inte kan genomföra tvångsvård för narkomaner - dä inkräktar man på den personliga integriteten. Men alla vi föräldrar och syskon, var finns vär frihet? Vi har inga valmöjligheter, vi sitter i vär tvångströja.'"

"Vi kan inle som andra människor ta semester, ly reser vi bort, är våra hem pä korl lid förvandlade lill knarkarkvarlar, läser vi med polisläs, vandrar vara barn runl i andra kvartar. Säg oss hur vi under sådana omständigheter ska finna nägon ro."

Fortfanmde väntar dessa föräldrar på samhällets åtgärder. Det hjälper inte all säga att sjukvårdshuvudmännen har ansvaret för värden. När detla problem blir sjukvårdshuvudmännen övermäktigt mäste staten ingripa. Det första är att möjlighet mäste ges att bryta ett missbruk mot vederbörandes vilja, även bland dem som är myndiga. Enligt min mening bör nykterhelsvärdslagen omformas och moderniseras. Nykterhels-nämnden bör kunna avgöra ocksä ingripanden gentemot narkotikamissbrukare. Särskild uppmärksamhet bör ägnas behandlingen av drogmissbrukare pä fångvårdsanslalter och allmänna häkten. Situationen inom kriminalvårdens område är ohållbar.

Åberopande det anförda hemställes om kammarens tillstånd att lill herr socialministern fä slälla följande fräga:

Vill herr statsrådet ge kammaren en redogörelse för vilka effektiva och snara ätgärder som nu övervägs för att komma till rätta med narkotikaproblemet?

Denna anhållan bordlades.

§ 27 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan:

Till riksdagens kammare

Härmed fär jag anhålla om ledighet frän riksdagsgöromålen från den 31/3-2/4 pä grund av resa utomlands för Svenska Missionsförbundels räkning.

Stockholm den 25 mars 1971 Jan-Erik Wikström

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 28 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj :ts proposilioner:

Nr 46 angående anslag för budgelåret 1971/72 lill kostnaderna för 69

premiering av vissl frivilligt sparande

Nr 51 Nr 56 angående förbättrad samhällsinformation

-TA 1 Nr 71 med förslag till lag om ändring i likviditets- och kassakvotsla-

Torsdagen den b & t

25 mars 1971 gen (1962:256), m. m.

------------------- --- Nr 75 angående utgifter på lilläggsstat 111 till riksslaten lör budget
året 1970/71

Nr 79 angående samordning av transporlforskningen, m. m.

§ 29 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 1238 av herr Sjöholm

Nr 1239 av herr ÅsUng avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 28 med förslag lill förordning om annonsskatt

Nr 1240 av herr Nilsson i Agnas avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ls proposition nr 39 med förslag till lag om försöksverksamhet i fråga om ordningen för vissa kyrkliga förrättningar

Nr I 241 av fru Nilsson i Sunne m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ls proposilion nr 48 med förslag lill kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:61 2 )

§ 30 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framslällts, nämligen av

Nr 162 Herr Hovhammar (m) till herr kommunikalionsminislern angående utryckningsfordons signallyklor:

Är herr statsrådet beredd all med hänsyn lill vunna erfarenheter

ompröva beslutet alt utryckningsfordon skall föra lykta med blått och

inte med rött sken?

Nr 163 Herr Hallgren (vpk) till herr socialminislern angående förbud mot användande av vissa utländska arbetsmaskiner i svenska hamnar:

Är statsrådet beredd alt la initiativ lill förbud mol användandet av arbetsmaskiner, exempelvis truckar, som medföres utländska fartyg som anlöper svenska hamnar och som hittills tillätils användas vid lossning och lastningsarbelc?

Nr 164 Herr Karlsson i Malung (s) till herr civilministern angående

ledighet för kommunala förtroendeuppdrag:

Har slaisrädel uppmärksammat att löntagare i vissa fall av sina arbetsgivare nekas ledighet för att fullgöra kommunala förlroende-mannauppdrag och vilka ätgärder är möjliga all vidta för all Irygga den anställdes räll i delta avseende?

Nr 165 Herr Ångström (fp) till herr finansminislern om lokalisering av statlig verksamhet till Skellefteå:

Anser slaisrädel att slatens satsning pä elt industriellt utvecklings-
70 centrum i Skellefteå bör kompletteras med ullokalisering av stallig

verksamhet och dä främst med sikte på all häva den brist pä ca 2 000 Nr 51

kvinnliga arbetsplatser som finns i området? Torsdaeen den

25 mars 1971
Nr 166 Herr Ångström (fp) Ull herr utbildningsministern om bättre---------

möjligheter att la del av program som sänds i TV 2:

Avser statsrådet alt vidlaga åtgärder för att ge möjligheter ät

TV-tiltarna i slora delar av värt land, som forlfarande saknar TV 2, att

ta del av program av slort publikt inlresse, som nu endasl sänds över

denna kanal?

§ 31 Kammaren ålskildes kl. 18.14.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

jSolveig Gemert