Riksdagens protokoll 1971:50 Onsdagen den 24 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:50

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:50

Onsdagen den 24 mars

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes tUl en börian av hen tredje vice talmannen.

Bidrag till driften av lantbrukets yrkesutbildning, m. m.

§   1  Anslag till utbildning inom kulturområdet och till skolväsendet m. m. (Forts.)

Fortsattes föredragningen av utbildningsutskottets betänkande nr 1.

Punkten 13

Bidrag tUl driften av landbrukets yrkesutbUdning, m. m.

Kungl. Maj;t hade (punklerna D 14-D 15, s. 195-199) föreslagit riksdagen alt

1. till Bidrag lill driften av lantbrukets yrkesutbUdning för budgetåret
1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 23 723 000 kronor,

2.  bemyndiga Kungl. Maj:l att besluta om bestämmelserna om
statsbidrag tUl skogsbrukets yrkesutbildning i enlighet med vad som
förordats i statsrådsprotokollet,

3. till Bidrag Ull driften av skogsbrukets yrkesutbildning för budget
året 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 8 594 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats

dels molionen 1971:22 av herrar Petersson i Röstånga och Nelander, vari hemställts att riksdagen skuUe hos Kungl. Maj.t anhålla om förslag till tvåårig skogs- och jordbrukslinje inom gymnasieskolan,

dels molionen 1971:490 av herr Josefson i Arrie m. fl., vari hemställts att riksdagen skulle hos Kungl. Maj:t anhålla om förslag lUl höstriksdagen angående tvåårig jordbruks- och skogsbruksUnje inom gymnasieskolan,

dels molionen 1971:880 av herr NUsson i Tvärålund m. fl.,

dels motionen 1971 ;882 av herr Nordgren m. fl.i vad avsäg hemstäUan alt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj;t skuUe anhålla att överförandet av huvudmannaskapet för skogsbrukels skolor UU landslingen tiUs vidare skulle uppskjutas.

Utskottet hemslällde att riksdagen

1.    tUl Bidrag tUl driften av lantbrukels yrkesutbildning för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 23 723 000 kronor,

2.    skulle avslå motionen 1971:882 i vad den avsåg huvudmannaskap för skogsbrukels skolor,

3.    skulle avslå molionen 1971:880,

4.    bemyndigade Kungl. Maj:l att besluta om beslämmelserna om slalsbidrag  lUl  skogsbrukets  yrkesutbildning  i enlighet med vad som

113

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag tiU driften av lantbmkets yrkesutbildning, m. m.

114

förordats i statsrådsprotokollet,

5.    lUl Bidrag UU driften av skogsbrukels yrkesutbildning för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 8 594 000 kronor,

6.    skuUe avslå motionerna 1971:22 och 1971:490.

Hen PETERSSON i Röstänga (fp);

Herr lalman! Under denna punkl behandlas bl. a. motionerna 22 och 490, vUka båda med ungefär likalydande kläm hemstäUer om förslag från Kungl. Maj;l om en tvåårig skogs- och jordbrukslinje inom den gymnasiala skolformen.

Riksdagen beslöt 1968 att gymnasieskolan jämväl skall omfalla lantbrukets yrkesskolor, och fjolårels riksdag förlängde den skogliga UtbUdningen tUl två läsår för att även denna Unje skall bU IU<ställd med övrig gymnasial undervisning.

Efter en övergångsperiod av tre år räknat frän den 1 juli i är — eventuellt undantagsvis förlängd på grund av svårigheter för huvudmannen — finns ingen skola som har kombinerad skogs- och jordbruksundervisning. Det är emellertid för alla bekant att den absoluta merparten av det svenska lantbruket består av både jordbruk och skogsbruk, där antingen den ena eUer den andra formen överväger eller dominerar.

I molionen 22 hävdar vi motionärer att blivande lanlbrakare mäsle fä möjligheter tUl en adekvat utbUdning inom den gymnasiala skolformen — en utbildning som ger dem kunskaper i bäde jordbruk och skogsbruk, alltså dessa båda former som förekommer i deras blivande dagliga arbete. Vi anser alt vissa skolor bör ha möjligheien tUl denna kombinerade undervisning och att man ocksä kan tänka sig olika tyngdpunkter inom undervisningen, dvs. antingen tyngdpunkten förlagd pä skogsbruksundervisningen eller pä jordbraksundervisningen och att man dä kanske lar hänsyn UU skolornas geografiska läge.

I en motion UU förra årets riksdag aktualiserade vi frågan, och statsutskollel fann del inte uteslutet alt det i framliden kan finnas behov av sädan undervisning men ansäg sig inte dä böra göra den önskade framstäUningen.

Det nya utbUdningsutskottet har inlagil samma slällning och avstyrker därför motionerna samt hävdar dessulom alt den nya samordningen mellan tillsynsmyndighet och huvudmannaskap, som genomföres i är, innebär all del blir lättare att nu organisera den av motionärerna föreslagna kombinerade skogs- och jordbruksutbildningen.

Detla sista är för mig ganska svårförståeligt. Kursplanerna är ju sädana att man antingen gär på en gymnasielinje med läroplan för skogsbruksul-bUdning eUer på en linje med läroplan för jordbrukslinje. Nägon kombinerad utbUdning finns inte.

Riksdagen har uttalat all del i framliden kan komma alt finnas behov av en skogs- och jordbruksulbUdning, Vi motionärer anser all behovet föreligger nu och att riksdagen bör bifalla vär hemställan sä all våra blivande lantbrukare får en utbUdning, som är väl anpassad lill deras behov. Pä de allra flesla lantbruken, nu och i framtiden, drives och kommer att drivas jordbrak och skogsbruk, och de som skall syssla med delta lantbruk är mest betjänta av en utbildning, som ger dem kunskaper

i dessa båda grenar.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall tUl motionen 22, vUket i princip ocksä är ett bifall lUl motionen 490.

1 detta anförande instämde herr Nelander (fp).

Hen ALEMYR (s);

Herr lalman! Den nya gymnasieskolan är organiserad med 22 Unjer och kommer som kammarens ledamöter väl känner tiU att starta i höst. Ingen av oss tror väl att dessa 22 linjer är den definitiva lösningen på gymnasieskolan. Det finns anledning att räkna med att det sä småningom blir fler linjer. Utskottet är inte alls främmande för tanken att det kan visa sig nödvändigi alt införa en särskild linje av den lyp som motionären här talat om, nämligen en kombinerad skogs- och jordbruksulbUdning.

Det förutsattes från utskottets sida att den nya tillsynsmyndigheten, skolöverstyrelsen, kommer att pröva behovet av en sådan linje och, om det visar sig att elt sådant behov föreligger, kommer med ett förslag i frägan tUl Kungl. Maj:t. Utskottet stänger inte nägon dörr utan håller den öppen och förutsäller att frägan i vederbörlig ordning kommer alt prövas.

Herr lalman! Jag ber att fä yrka bifaU tUl utskottets hemstäUan.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag tiU driften av lantbmkets yrkesu tbildning, m. m.

Herr NORDGREN (m):

Herr lalman! 1 det föreliggande betänkandet punklen 13 föreslås att jord- och skogsbrakets skolor överföres lUl skolöverstyrelsen som tUlsynsmyndighet och UU landslingen som huvudman. Det kommer dels all öka kosinaderna för landslingen, dels all försvåra de mer rörliga instruktionerna i arbetsleknik och skogsvård, som man mycket väl behöver. Det hela tyder på att man inte har tagit hänsyn Ull vad den kommitté som sysslat med jord- och skogsbruksutbUdningsfrägor har lagil upp, nämligen krav pä undervisning i markanvändning, som är av betydelse för lantbruksbefolkningen själv och för andra folkgrupper som nyttjar och ur olika synpunkler önskar nyttja och informera sig om mark och natur. De nämnda nya kraven har följaktligen inle beaktats i den nya utbUdningsapparalen, Från landsbygdens sida beklagar vi delta. Inom alla yrkesområden är det ju angeläget att försöka hälla en sä nära kontakt med näringen som möjligt, och det torde väl knappast vara möjligt om skolöverstyrelsen bUr tiUsynsmyndighet för denna utbildning.

Ett argument som kan anföras i detla sammanhang är alt när riksdagen behandlade samma fråga år 1963 så var kamrarna av olika uppfattning. Dåvarande jordbmksministern Eric Holmqvist liksom dåvarande statsrådet Edenman var av den uppfattningen att utbUdnings-grenar som dessa två borde sä att säga ligga sä nära näringen som möjligt, dvs. ligga kvar hos jordbruksdepartementet.

Sedan den tiden har det dessutom tUlkommit ett annat argumeni som måhända i dagens läge är ännu starkare, nämligen att del för närvarande vikligasie är miljövården. Jordbruksdepartementet är ju elt typiskt miljövårdsdepartement. Om dessa skolor finge ligga kvar där sä skuUe de kunna utgöra elt instrument för jordbruksdepartementet genom vilkel

115

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag tiU driften av vissa privatskolor

departementet  lättare  skulle   kunna framföra och vidarebefordra sina synpunkter om miljövården tUl landsbygdens befolkning.

Mot den bakgrunden, herr talman, ber jag att fä yrka bifaU tUl motionen 882.

Hen ALEMYR (s):

Herr talman! Fär jag erinra herr Nordgren om att riksdagen redan före middagsuppehåUet beslöt att bifaUa Kungl. Maj.ts förslag att göra skolöverstyrelsen tUl tiUsynsmyndighet för lantbrukets utbUdning.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Utskottets hemstäUan bifölls.

Mom. 2

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels motionen nr 882 sävitt nu var i fräga, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 3-5

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 6

Propositioner gavs pä bifall tUl dels utskottets hemställan, dels motionerna nr 22 och 490, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad.

Punkten 14

Utskottels hemstäUan bifölls.

Punkten 15

Bidrag tUl driften av vissa privatskolor

Kungl. Maj;l hade (punkl D 25, s. 211-213) föreslagit riksdagen att

1.                                godkänna  i statsrädsprotokollet  förordade  ändrade grunder för
statsbidrag tUl vissa privatskolor,

2.                                lUI Bidrag tUl driften av vissa privatskolor för budgetåret 1971/72
anvisa elt förslagsanslag av 1 5 000 000 kronor.

116

1 detla sammanhang hade behandlats

dels motionen 197 1:384 av herr Nordstrandh m. fl. vari hemställts att riksdagen skulle besluta alt slalsbidrag UU Mariannelundsskolan, Restenässkolan och Solbacka läroverk skulle ulgä erUigt kungörelsen 1964:137

samt att statsbidrag fick ulgå tUl tvåårig social linje av gymnasieskolan vid Höglandsskolan,

dels motionen 1971:846 av herr Ekinge m.fl. vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj ;t skuUe anhåUa om sådana åtgärder alt Solbacka läroverk kunde fortsätta sin verksamhel antingen i form av riksinternal eUer i annan form som anpassades tUl samhäUets behov och Solbacka läroverks allmänna föratsältningar.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag tiU driften av vissa privatskolor

Utskottet hemslällde att riksdagen

vad   avsäg   statsbidrag   liU vad   avsåg   statsbidrag   tUl

1. godkände i statsrädsprotokollet förordade ändrade grunder för
statsbidrag tUl vissa privatskolor,

2.    skuUe   avslå   motionen   1971:384 Mariannelundsskolan,

3.    skulle   avslå   motionen   1971:384 Restenässkolan,

4.    skulle avslå motionerna 1971:384 och 1971:846 i vad avsåg statsbidrag tUl Solbacka läroverk,

5.    skulle avslä molionen 1971:384 i vad avsåg statsbidrag till Höglandsskolan,

6.    med bifaU tUl Kungl. Maj:ts förslag och med avslag ä motionerna 1971:384 och 1971:846, motionerna i vad avsåg medelsanvisningen, tUl Bidrag tUl driften av vissa privatskolor för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 15 000 000 kronor.

Reservationer hade avgivits

1. av herr Nordstrandh (m), fm Sundberg (m) och herr Johansson i
Skärstad (c), som ansett att ulskottet under 2—4 bort hemstäUa,

alt riksdagen

2.    med bifaU tiU motionen 1971:384 sävitt nu var i fråga medgav att statsbidrag tUl Mariannelundsskolan fick utgå enligt kungörelsen 1964:137,

3.    med bifall UU motionen 1971 ;384 såvitt nu var i fråga medgav all statsbidrag lUl Restenässkolan fick utgå enligl kungörelsen 1964:137,

4.    med bifaU tUl motionen 1971:384 och i anledning av motionen 1971:846, båda motionerna sävitt nu var i fräga, medgav att statsbidrag tUl Solbacka läroverk fick utgå enligt kungörelsen 1964:137,

2. av herr Nordsirandh (m), fra Sundberg (m) och herr Johansson i Skärstad (c), som - vid bifaU tiU reservationen nr I - anseit att utskottet under 6 borl hemstäUa,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag saml motionerna 1971:384 och 1971:846, motionerna i vad avsåg medelsanvisningen, UU Bidrag tUl driften av vissa privatskolor för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 17 500 000 kronor.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr lalman!   Lål mig vid denna punkt  15 om statsbidrag lUI vissa privata skolor gå tUlbaka et{ par år i tiden och hämta upp ett citat ur

117

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag tiU driften av vissa privatskolor

118

1969 ärs statsverksproposilion. Där anförde dåvarande chefen för UtbUdningsdepartementet "alt samhällel, dvs. stat och kommuner, påtagit sig ell i princip hell och fulll ansvar för skolväsendel i värl land oavsell ulbUdningssladium och oavsett utbUdningsinriklning".

Med anledning av detla kan sägas en hel del, och jag skaU återge nägra ord som ocksä har skrivits i motionen 384, som gär ul på en begäran om nägol högre statsbidrag tUl vissa privala skolor.

Del är ganska välbekant och oomstriti att vissa elevers famUjeförhäl-landen stundtals kan vara sädana att deras studier med stor fördel bör och kan försiggå i skolor vid sidan av del kommunala skolsystemet, i enskilda skolor, internatskolor och Uknande. Men del finns ocksä andra omständigheter — åtskUliga sädana t. o. m. - som kan motivera en frUiel för eleven och föräldrarna att välja en annan skolform än den vanliga och helt dominerande. Skolor ulanför och parallellt med det aUmänna skolväsendet har tidigare i myckel stor utsträckning utgjort pedagogiska föregångare — och gör del forlfarande i någon män — vUkas erfarenheier inte utan framgång har kunnai utnyttjas inom det allmänna skolväsendet. Enskilda skolor — sä bör man väl närmast se pä dem — bör betraktas som komplement lUl del aUmänna skolväsendet. De ger alllsä möjligheler tUl vissa varialioner i undervisningen som eljest inle skulle finnas, varialioner beträffande skolmiljö, metodik och även annat. I sill nyssnämnda i princip hela och fuUa ansvar för skolväsendel i värl land, som stat och kommun alllsä har åtagit sig, bör samhäUel genom lämpliga stödformer ge dessa enskUda skolor arbetsmöjligheter, som är åtminstone någorlunda likvärdiga dem som finns i det allmänna skolväsendet. Friheten alt välja en viss skolform bör inte — del vUl jag gäma undersiryka krafligt — vara en valfrihet uteslutande för dem som har ekonomiska resurser, ly då är valfrUieten inte mycket värd.

1970 års beslut om inrättande av s. k. riksinlernatskolor syflade UU alt tUlgodose behovel av inackordering och undervisning för ungdom som har utlandssvenska föräldrar eUer har styrkt behov av miljöbyte eller är frän glesbygd. Del gäller aUlsä tre kategorier elever. Departementschefen framhöll i sin proposition om riksinlernatskolor att det fanns grundad anledning räkna med att behovet av utbildningsplatser för de tre elevkalegorier jag nämnde, som stod i centrum i proposiiionen, förmodligen skulle komma alt öka i framtiden. Sålunda är del tänkbart alt fler än de 1970 beslulade skolorna kan behöva las i anspråk som riksinlernatskolor.

I avvaktan på en säkrare bedömning av della behov av elevplatser mäste man väl ändå se tUl all det finns vissa garantier för all del vid etl ökal behov, när etl sådant är konslaterbarl, forlfarande finns lämpliga skolor, som inle är nergångna och nerslitna, att göra tUl riksinlernatskolor. Det är lämpligare och går snabbare än all t. ex bygga nytt på en gång.

Enligt motionärernas mening bör därför samtliga nu statsbidragsberättigade internatskolor ulöver de fyra s. k. riksinlernatskolorna ges ekonomiska vUlkor som är bältre än de som de har för närvarande och som kan hell säkra en fortsatt verksamhel. Således bör enligl vår mening Mariannelundsskolan,   Restenässkolan   och   Solbacka   läroverk   erhålla

statsbidrag enligl de förmånligare regler som gäller enligl kungörelsen 1964:137,

Om behoven för dessa skolor att fä statsbidrag enligt de förmånligare reglerna torde icke föreligga nägon som helst tvekan. Jag tror inle alt det är möjligt för nägon att göra gällande att de icke behöver det för all kunna fylla sina uppgifter väl.

Jag ber alt fä yrka bifall tUl reservalionerna 1 och 2 vid punkten 15.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag tiU driften av vissa privatskolor

I detla anförande inslämde herr Hedin (m).

Fru SUNDBERG (ni);

Herr talman! Jag står lUlsammans med herr Nordsirandh antecknad för den reservation som herr Nordsirandh har redogjort för. Den tar upp det av motionärerna framförda önskemålet all tre skolor skall fä högre statsbidrag genom att bli riksinlernatskolor. Jag lyckle emellertid all del var lämpligl all jag pä denna punkl skulle säga nägra ord om utveckUngen för riksinternalen.

Det är givelvis för tidigt att i dag göra en ulvärdering av en institution, som knappasl har kommii i gäng, men del har ändå hänt saker som gör all man kan vara tveksam om huravida riksinternalen kommer att fylla den funktion som man från början hade hoppals.

När staten lar över en verksamhet innebär del givetvis etl ökat ansvar frän samhäUets sida, bl. a. ett ansvar för att verksamhelen inle skall försämras. Etl av de starkaste motiven för bildandet av riksinternal var bl. a. att elevkostnaderna vid dessa skolor icke skulle bU för höga. Del gäUde all ge utlandssvenska barn och barn i behov av mUjöbyle en UtbUdning som skulle vara adekval och lämpad för dem.

Den ulredning, vars arbete läg tUl grund för propositionen förra året, hade räknal med all man skulle kunna sänka kosinaderna vid riksinternalen lUl, om jag minns rält, 4 000 kronor i elevkoslnad per är. Om vi studerar dagens riksinlernatskolor kan vi konstatera att man aUs icke har lyckats att sänka årskostnaden. Tvärtom: i flera olika fall har man måst göra en höjning, och silualionen är i dag sädan att koslnaden vid elt riksinternal är mellan 12 000 och 13 000 kronor per år och elev. Del mäsle vara pinsamt för skolöverslyrelsen att accepiera en sädan kostnad, trots att högre statsbidrag utgår. Man har inte kunnat göra mer för all erbjuda de barn som verkligen behöver en internatvistelse renl ekonomiska möjligheler härtUl.

Man talar om att bredda elevunderlaget, och jag vUl betona all del är utomordentligt väsentligt. När vi i dag begär all gruppen av riksinlernatskolor skall utökas, sä är det därför att de skolor som har ell ännu lägre statsbidrag, om de skaU erbjuda en tUlfredsställande undervisning, kommer upp tUl elevkostnader som torde närma sig 18 000 ä 19 000 kronor per är.

En annan sak som jag viU anmärka på redan nu i vad gäller riksinlernatskolorna är denna: Hur sköter skolöverslyrelsen informationen om dessa skolors verksamhet? Förat kunde varje skola själv annonsera och propagera, men nu har jag inte kunnai upptäcka bland skolannonserna praktiskt laget någonling om riksinternalen. UlbUdnings-

119

Nr 50

Onsdagen den 24 mats 1971

Bidrag tiU driften av vissa privatskolor

ministern är inte här, men herr Alemyr kan kanske säga hur propagandan för riksinternatskolornas verksamhel bedrivs. Och hur när man de elever som skulle behöva komma tUl dessa skolor? Hai man kommit in i en cirkel, där man konstaterar alt kostnaderna nu är sä höga att man bedömer det som lönlöst att söka de elever som egentligen borde gå där?

Vid Grännaskolan, som är en av riksinlernatskolorna, är åtskilliga av lärarna utländska. Det har varit lätt för skolan att fä sökande som varit högt meriterade, och det har varit en väsentlig del av skolans målsättning att ge en internationell utbildning, där spräklräningen varit ytterligt betydelsefull. Dessa lärare upplever i dag, i och med all samhällel har tagit över ansvaret, en mycket stor otrygghet. Många av dem har tjänstgjort i åratal, men de kommer nu i en svår situation, eflersom deras teoretiska kvalifikationer enligt svensk bedömning inte är tiUräckliga. Vad skall del bli av de lärare som under åratal har undervisat vid t. ex. Grännaskolan?

En rektor vid en internatskola har en helt annan arbetssituation än en vanlig rektor. Hans arbetslid är inte reglerad. Han liksom övriga lärare mäsle stå beredda, ofla bäde lördagar och söndagar, för att la emot föräldrar och lösa problem av alla slag. Nu har det gäll ut elt meddelande om att rektorslönen skall sänkas högst avsevärt. Extraarbetet går inte att plocka in i den slalliga löneplan som skall gälla. Tycker man att det är rikligl, när man övertar en skola, att belydligl sänka lönen för en arbetsuppgift, som inle minsl för skolans funktion är så ytterligt viktig och icke jämförbar med övriga reklorsljänsler?

Det här var bara nägra synpunkter på de svårigheter som i dag drabbar ocksä riksinternalen. Man kan därav förestäUa sig all svårigheterna vid andra skolor — Solbacka, Reslenäs, Mariannelund m. fl. — om möjUgt är ännu större.

Herr lalman! Jag ber att fä yrka bifaU tUl reservalionerna 1 och 2 vid punklen 15 i utbUdningsulskollets betänkande nr 1.

Hen ALEMYR (s):

Herr talman! Riksdagen hade för etl är sedan en debatt om privatskolorna i samband med alt riksinternatskolorna inrättades. Enligt utskottets mening har det inte inträffat någonting under del är som gätt som ger riksdagen anledning att ändra sitt slällningslagande från föregående år.

Jag ber, herr lalman, att med hänvisning lUl delta få yrka bifall lUl utskottets hemställan på denna punkl.

120

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Jo, herr Alemyr, en sak har ändrats och kommer att ändras ju mer vi väntar med att ge dessa skolor det högre statsbidraget. Det är alt de kommer i värre och värre trångmål. De kan bli mer och mer nedslitna.

De kan komma i det lägel att de blir oanvändbara och kanske måste läggas ner. Dä har vi inte längre den nödvändiga beredskapen t. ex. för nya riksinlernatskolor. Den ändringen fär vi räkna med även om det bara har gätt ell år.

Men jag kan säga herr Alemyr att vi ämnar komma tUlbaka gäng pä gång, tills även herr Alemyrs hjärta veknar inför dessa skolor, om vilkas kvalitet han väl inte kan ha något negativt att säga.

Hen WIKSTRÖM (fp);

Herr lalman! Får jag kort yrka bifall tUl utskottets skrivning på denna punkl men samtidigt göra en korrigering lill texten i statsverksproposilionen. Del gäUer skolöverstyrelsens framställning pä s. 212 underpunkten "Bidrag lill driften av vissa privatskolor", där del heler:

"Enligl vad överstyrelsen inhämtat har inom Stockholms skoldirek-tion utarbetats en plan för den framlida organisationen av de privata gymnasierna i staden. Enligt planen avses gymnasierna bli avvecklade successivt med undantag för Franska skolan och Höglandsskolan."

Denna sisla mening har orsakat stor oro inle bara inom privalgymna-sierna i Stockholms stad utan också pä kommunalt häll där man undrat över vad som avsägs. Något ställningstagande av den innebörden har nämligen inte skett inom Stockholms skoldireklion.

Det kan därför vara av inlresse alt citera en skrivelse från den föredragande i skolöverstyrelsen tUl utbildningsdepartementet av den 24 februari i är, där del heler;

"Uppgiften alt Franska skolan och Höglandsskolan skuUe bibehåUas som privatgymnasier härrör från en inom skoldireklionen utarbetad PM 6.11.1969, som var bifogad en ansökan från skoldireklionen tUl Kungl. Maj:l om upprättande av vuxenutbildningsinslilut på dagtid.

I denna PM behandlas även övriga, efler 1.7.1970 kvarvarande statsunderstödda privalgymnasier i Slockholm. Planen innehåller dock inle något bestämt ställningstagande i fräga om dessa gymnasiers framlida organisation. Tyvärr ger det citerade avsnittet intryck av att sä skulle vara fallet och all en av direktionen fastställd tidsplan för successiv avveckling av älersläende privala gymnasier i Stockholm skulle föreligga.

Della är givelvis felaktigt. Jag beklagar att avsnittet givils denna missvisande ulformning."

Jag har varit angelägen att citera detla för att i riksdagsprotokollet dokumentera denna korrigering av en anmärkningsvärt felaktig uppgifl.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag tiU driften av vissa privatskolor

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Ulskollels hemställan bifölls.

Mom. 2-4

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av herr Nordstrandh m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordsirandh begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

121

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag tiU driften av enskild yrkesutbildning

122

Den som vUl att  kammaren bifaUer utbildningsulskollels hemstäUan i

betänkandet nr I punkten 15 mom  2—4 rösiar ja,

den del ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr I av herr Nordsirandh

m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då hen Nordstrandh begärde rösträkning verkstäUdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja  - 234

Nej  -     57

Avstår —      7

Mom. 5 och 6

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 16

Bidrag tiU driften av enskild yrkesutbildning

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Den enskilda yrkesutbildningen kommer all ligga utanför den nya gymnasieskolans organisalion. Av vissa uttalanden i årets statsverksproposition liksom av beräkningarna där av statsbidraget Ull enskilda yrkesskolor kunde man draga den slulsalsen att Kungl. Maj :l hade för avsikt all bryskt driva fram nedläggning av dessa skolor omedelbart, även i de fall dä dessa skolor fyller ett behov - pä sina häll etl stort behov - och själva inte har den minsta önskan att likvideras.

Vi var då några som genom moUonen 380 ville försöka se till att evenluella avvecklingar av enskUda yrkesskolor, i den mån sådana bleve nödvändiga, skulle ske under för skolorna, deras elever och deras personal acceptabla förhållanden. Utskottet log myckel seriöst pä de framförda farhågorna och fick fram sädana upplysningar, efterlysta i motionen - de kunde inte utläsas ur statsverksproposilionen, som väl fär anses vara litet slarvig pä den här punkten —, som gav någol sä när lugnande besked. Statsbidrag kommer att under näsla budgetär ulgä Ull ell slörre antal skolor än som tidigare förutsatts. Blir avveckling aktuell med utgången av innevarande budgeiår, sä skall den ske i fullt samförstånd med vederbörande huvudman för skolan och under hänsynstagande tUl de anställdas iniressen.

Jag viU ocksä understryka - jag tycker det är betydelsefuUt i det här sammanhanget, med all den oro som har förmärkts inom de här skolorna - utskotlels uttalande, utmärkt ur motionärernas synvinkel och kanske också ur utskottets, att de fortsatta övervägandena och stäUningstagandena om de olika yrkesskolornas framtid skall ske "under noga beaktande av utbildningsbehovet inom olika områden och pä sådanl sätt att inle möjlighelerna tUl mera speciell yrkesutbUdning stryps".

Den framtida utvecklingen torde bli den att några skolor efler hand på oUka sätt blir överflödiga. Mot det torde icke något kunna göras - tor existensen av säväl kommunala som enskilda skolor mäsle det givelvis föreligga behov och elevintresse. Men de enskilda yrkesskolor, som blir kvar - personligen hoppas jag åtskilliga -, skall kunna fä arbeta under

lugna förhåUanden och inte med ett ständigt nedläggningshot hängande över sig.

Med de här orden har jag endast ytterligare velat utveckla de enskUda yrkesskolornas problemalik, icke velat pä något sätt kritisera utskottets skrivning, som jag finner bäde saklig och balanserad. Jag har alltså inget annat yrkande än om bifaU tUl utskottels hemställan under punkten 16,

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemstäUan bifölls.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare m. m.

Punkten 17

Främjande av lärlingsutbUdning hos handverksmästare m. m.

Kung], Maj.t hade (punkt D 27, s. 217) föreslagit riksdagen att tUl Främjande av lärlingsutbUdning hos hantverksmästare m.m. för budgetåret 1971/72 anvisa ett förslagsanslag av 4 098 000 kronor.

1 detta sammanhang hade behandlats motionen 1971:492 av herr Nordgren m. fl. vari hemställts alt riksdagen skulle besluia alt inrätta ytterligare 100 bidragsrum och att tUl främjande av lärUngsutbUdning hos hantverksmästare m. m. anvisa elt förslagsanslag av 4 200 000 kronor.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall lUl Kungl. Maj:ls förslag och med avslag å molionen 1971:492 tUl Främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare m.m. för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 4 098 000 kronor.

Hen NORDGREN (m):

Herr talman! Under punklen 17 behandlas lärlingsutbildningen dels hos hantverksmästare, dels inom muraryrket, byggnadslräarbetaryrket m. m.

Departemenlschefen har föreslagit att antalel bidragsrum skall sänkas och motiverar det med gymnasieskolans införande den I juli 1971. Utskollel delar deparlemenlschefens uppfallning och gär likaledes pä en sänkning av antalet bidragsrum. Skolöverstyrelsen, som nära följer den här utbUdningsformen, har föreslagit att antalet skaU vara oförändrat under hänvisning tUl yrkesulbildningsberedningens förslag om samverkan mellan skola och arbetsliv-näringsliv.

I en fyrpartimolion har vi motionärer erinrat om att yrkesutbildningsberedningen i sill belänkande framlägger förslag om undervisningsformen inbyggd undervisning och skolmässig ulbildning i förelagsskola. Med inbyggd undervisning försläs därvid aU yrkesteknisk undervisning på del gymnasiala stadiet, som förlägges tUl annan plats än den av samhäUet drivna gymnasieskolan och för vUken statsbidrag förväntas ulgå. Denna inbyggda undervisning skall slä under den lokala skolstyrelsens tiUsyn.

Yrkesulbildningsberedningens förslag innebär således, alt den hitlUlsvarande lärlingsutbildningen skall ombildas lUl inbyggd undervisning. YB föreslår ocksä all för inbyggd undervisning skaU efler prövning av den lokala skolstyrelsen ulgä elt statsbidrag motsvarande halva verkliga koslnaden för företaget, dock högst 4 000 kronor per ärselev. Det är ett belopp som ler sig vida mer reaUstiskt än nu utgående 2 000 kronor för en treårsperiod.

123

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare m. m.

YB anser det vara naturligt "att de föreslagna statsbidragsbestämmelserna får börja tUlämpas successivt och att redan påbörjad utbildning -t. ex. lärlingsutbUdning — mäste fä fullföljas enligt nu gällande anvisningar. Fulll genomslag torde YB;s föreslagna regler för statsbidrag för inbyggd undervisning inte kunna få förrän förslagsvis fr. o. m. läsåret 1973/74."

För övrigt är yrkesutbUdningsberedningens slutbetänkande under remissbehandling, och statsmakterna har således ännu inle tagil slällning lUl YB:s förslag i fräga om t.ex. lärlingsutbildningens omvandling UU inbyggd undervisning. Under sådana förhåUanden anser jag del icke ändamålsenligt att nu företaga någon begränsning av lärlingsutbildningen. Den bör därför upprätthållas i oförändrad omfattning i avvaktan på riksdagens ställningstagande tUl de nya utbildningsformerna.

Som ytterligare motiv för alt inte nu reducera detla anslag kan anföras, att anslaget under en lång följd av år helt har tagils i anspråk. Intresset för den här utbildningsformen har varil så stort, alt ansökningar regelmässigt fält balanseras frän ett budgetår tUl påföljande på grand av anslagets otillräcklighet. Detta utgör bakgrunden tUl tidigare framslällda yrkanden att anslaget skulle räknas upp och helst icke vara begränsal i fråga om antalet bidragsrum.

Summan inkomna ansökningar för innevarande budgetär var vid årsskiftet 1 687, trots att bara hälften av budgetåret hade gätt lUl ända. Den dagsaktuella siffran, ärade kammarledamöter, är 1 969. Det är alltså redan mera, trots att över ett kvartal återstår, än vad som här är föreslaget för kommande är.

Delta betyder med all sannolikhet att elt relativt slort antal ungdomar, som gärna vUl tillägna sig en god och ur samhällels och även deras egen synpunkt ekonomiskl fördelaktig yrkesutbildning, icke kan komma i åtnjutande av denna. Det ter sig så myckel mera anmärkningsvärt som i dagens läge alll större krav stäUs pä kvalificerad yrkesutbildad arbetskraft.

Vi molionärer, som representerar samtliga fyra demokratiska parlier, beklagar i högsta grad att utskollet intagit denna stäUning och på del viset medverkat lUl att försvära för en ganska stor grupp ungdomar alt fä en god yrkesutbUdning. Tyvärr blir del väl sä, herr lalman, att riksdagen också beslutar enligt utskottets förslag, men jag anser mig ändå i bäde yrkenas och ungdomens intresse böra yrka bifall tUl motionen 492.

I detta anförande instämde herr Strindberg (m).

124

Hen ALEMYR (s):

Herr talman! Utskottet har prövat denna fräga myckel ingående och kommit fram tUl att enhälligt ansluta sig tUl departementschefens yrkande att antalel bidragsrum skaU minska med 100 tUl I 900.

Det är nog rätt som motionären hävdar, att antalet ansökningar UU UtbUdning av det här slaget är större än tillgängen på utbUdningsplatser. Men den mest betydelsefulla upplysningen i sammanhanget är all det inte finns behov av arbetskraft i den utsträckning som skuUe kunna framgå av del påpekande motionären har gjort om intresset för att fä utbildning. Del är tvärtom så, herr talman, att det föreligger en överkapacitet på vissa

125

utbildningsområden, så att vi måste väga de utbildningsplatser som finns i det offentliga utbildningsväsendet mot dem som finns hos hantverksmästare eller i andra sammanhang. Denna överkapacitet pä vissa områden, är det inte ekonomiskl rimligt att bibehålla. Det är ocksä för alt nä balans beträffande tUlgången på utbildad arbetskraft när det gäller t. ex. frisörer och vissa andra yrkesgrupper som utskottet har funnit det befogat att göra den här nedskärningen, och jag ber att fä yrka bifaU tUl utskottels hemstäUan.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs pä bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels motionen nr 492, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 18-21

Kammaren biföU vad ulskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 22

Lades tUl handlingarna.

§ 2 Föredrogs utbUdningsulskollets betänkande nr 2 i anledning av Kungl. Maj:ts i sialsverkspropositionen gjorda framstäUningar om anslag för budgetåret 1971/72 lUl lärarutbildning och vuxenutbildning jämle motioner.

Punkterna 1-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemstäUt.

Punkten 8

Statens institut för högre utbUdning av sjuksköterskor

Hen HENMARK (fp);

Herr talman! Del gäller här statens institut för högre utbUdning av sjuksköterskor. Jag har inte väckt nägon moiion i ärendet och vUl tUlstyrka det yrkande som här föreligger. Men jag vUl i sammanhanget påpeka att den verksamhet som bedrivs vid SIHUS hillUls inle har varit tiUräcklig då det gälll den adminislrativa utbildningen. Den hade ju lill uppgifl dels alt utbUda lärarpersonal, dels att utbilda personal för vissa administrativa uppgifler. Sedan denna utbildning började 1958 har behovel på båda dessa punkter växt belydligl, Belräffande ulbildningen av lärare har institutet också följt med, så att ulbildningen nu är ungefär 400 proceni slörre än vad den var då den började. Däremot har utbUdningen inte följt med dä det gäller de administrativa tjänsterna, ulan där behälls den på samma nivå som tidigare, och det gör all del finns etl mycket stort underskott.

Denna bristande utbUdning har gjort att del i dag är mänga adminislraliva tjänster som får skötas av sjuksköterskor som icke har adekval utbildning. De upplever själva sitt behov av administrativ UtbUdning och de har velat få sådan. Ar 1969/70 sökte över 1 300 sjuksköterskor denna utbildning, men bara 390 kunde antagas, och 1970/71 var det I 700 som sökte och även då 390 som kunde antagas. SkUlnaden mellan del behov som här finns och antalet utbUdade är alltså mycket stor, och delta har lett tUl alt många dugliga sjukskölerskor i dag

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor

126

uppehåller Ijänster av kvalificerad art utan att ha en adekvat utbildning härför.

Om den nuvarande ulbildningen vid SIHUS läggs ned i den omfallning som är planeradj kommer ett stort antal dugliga sjukskölerskor all bli utestängda, eflersom de inte fär rum i den nya ulbildningen. De vill söka den gamla utbUdningen men blir inte antagna där, och de får inte vara med i den nya utbUdningen. Det är sålunda elt faktum alt en grupp här kommer att bli ställd åt sidan.

Del finns därför all anledning för Kungl. Maj:t alt ulnyltja uppslaget att efter förhandlingar med sjuksköterskorna ombesörja och administrera den fortsalla utbildningen. Jag hoppas all de förhandlingarna ulfaUer sä att vi verkligen fär ett ökat antal kurser vid SIHUS för administrativa tjänster.

Hen STÄLHAMMAR (fp):

Herr talman! I utbUdningsulskollets betänkande nr 2, punkt 8, behandlas en motion som jag har väckl tUlsammans med företrädare för samtliga partier i riksdagen. Den molionen handlar om verksamhelen vid SIHUS.

Bakgrunden lUl värt krav i molionen är den nedskärning av utbUd-ningsverksamheten vid statens institut för högre utbildning av sjukskölerskor, SIHUS, som har blivit en följd av de av 1968 ärs riksdag godtagna riktlinjerna för vidareutbildning av sjuksköterskor. Enligt de riktlinjerna skall inslilutel huvudsakligen ägna sig äl lärarulbUdning och vissa kurser i anslulning Ull denna, med början fr. o. m. budgetåret 1971/72.

Den utbildningsverksamhet som tidigare har bedrivits vid SIHUS skaU i och med delta överflyttas UU och övertagas av landstingen. Hur det skall gå lUl, behov och former, är för närvarande föremål för överläggningar. Vid SIHUS pågår nu kurser för avdelningsskölerskor, anestesikurser, administrativa kurser och komplelleringskurser för de lärare vid vårdyrkesskolor som har den kortare lärarutbildningen. Som vi nyss hörde är del många som sökt lUl dessa kurser. År 1969/70 var del 1 340 sjukskölerskor som sökte tUl avdelningssköterskekurserna. Man kunde dä taga in bara 390. Innevarande budgetär var antalet sökande 1 700 pä samma antal platser, alltså 390. Vi kan således klart konstatera att del föreligger elt stort uppdämt behov av utbUdning, etl behov som bl. a. på grund av för liten intagningskapacilet inte har kunnat tUlgodoses. Genomgängen avdelningssköterskekurs är ocksä en förutsättning för att vinna inträde tUl administrativ utbildning för sjuksköterskor och i vissa fall tUl lärarutbUdningen. Dä mäsle del vara myckel olämpligl all slopa ulbildningen av avdelningsskölerskor vid SIHUS. Skolöverslyrelsen har ocksä i skrivelse i oktober 1970 hemställt om att SIHUS skulle få forlsall uppdrag alt anordna dessa avdelningsskölerskekurser.

Trots detla kan vi i årets statsverksproposition läsa att departementschefen inle kunnai taga stäUning tUl huruvida »kurser av ifrågavarande slag bör kunna anordnas vid institutet även efler den 1 juli 1971». Mot den bakgrunden är UtbUdningsutskoltets behandling av vår moiion myckel posUiv, eflersom utskottet förutsätter att del specieUa utbildningsbehov som nu tUlgodoses genom SIHUS:s verksamhel skaU bli tUlgodosetl även i forlsätlningen.

Det andra yrkandei i molionen gäller aneslesikurserna. Om dessa kurser skuUe upphöra vid SIHUS, skulle dels den totala utbildningskapaciteten minska, dels skulle de sjuksköterskor som har den äldre sjukskölerskeulbUdningen komma i en mycket besvärlig situation, då de skall genomgå de nya kurserna för aneslesisjukvård. Enligl äldre utbildningsgång för sjuksköterskor byggde aneslesikurserna på tidigare ulbildning i operation; i den nuvarande ulbildningen ingår "operation" som ett integrerat momeni i anestesiutbildningen. Del skulle alltså innebära alt sjukskölerskor med äldre ulbildning skulle vara Ivungna all genomgå en ettårig ulbildning i aneslesisjukvård, trots att deras lidigare kunskaper skulle göra det möjligt för dem att klara en speciell kurs i anestesi pä en termin. Säväl för eleven som för samhället måsle del vara klart olämpligl alt göra en utbildning dubbelt så läng som nödvändigi bara av organisaloriska skäl.

Skolöverslyrelsen har begärl all SIHUS skulle fä möjlighel alt anordna anestesikurser fortsättningsvis pä samma sätt som lidigare. Utskottet understryker även i delta fall motionens krav och förutsäller att riksdagen för Kungl. Maj:l ger lUl känna vad utskottet anfört.

I vär motion krävde vi också att administrativa kurser och kompletteringskurser för lärare med kortare ulbildning skulle anordnas i forlsätlningen. Utskottet har inle anseit sig behöva falla särskUt beslut om della, eftersom man förutsätter all de uiredningar som för närvarande pågår om administrativ ulbildning, lärarkompetens och lärarutbildning myckel snarl skall komma fram lUl etl resullat, som gör det möjligl all tUlgodose dessa behov pä etl tUlfredsställande sätt. Vi ansluter oss till dessa synpunkler.

Herr talman! På grund av den snabba medicinska och tekniska ulveckling som för närvarande pågår och de ständiga organisaloriska förändringar som äger rum på sjukvårdsområdet har arbetet för personalen inom dessa samhäUssektorer blivit aUtmer krävande och komplicerat. VårdyrkesutbUdningen har expanderat på elt sådant säll att kraven på kunnande och möjlighel tUl handledning frän de anslällda sjuksköterskornas sida ständigt växer, därest den belydelsefulla klinisk-prakliska ulbildningen skall ge goda resultat. De sjuksköterskor som skall fungera som arbetsledare för personal och handledare av elever måsle därför vara välutbildade och ocksä ständigt kunna fä höja sin egen ulbildning, om värden av patienten skall kunna bli så effekliv som möjligt.

I det lägel är det förvänande all departementschefen i sin skrivning har lagit så lätt på de problem som kan uppstå när man beslutar alt avveckla en kvaUficerad ulbildning inom SIHUS, innan man ännu fäll garantier för att de nya huvudmännen, landstingen, skulle kunna överta ansvaret för ulbildningen av sjuksköterskorna. Del är därför glädjande all utbildningsutskottet har haft försläelse för motionens krav.

Med detta, herr talman, ber jag att fä yrka bifall till utbildningsulskollels hemställan i betänkande nr 2.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor

Hen KÄLLSTAD (fp):

Herr lalman!   Eftersom jag vid förra årels riksdag, närmare bestämt den 13 maj, log upp den utbUdningsverksamhet som slalens institut för

127

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Statens institut för högre utbildning av sjuksköterskor

högre ulbildning av sjukskölerskor bedriver och talade tUl förmån för den då, vill jag i korthet säga några ord om denna verksamhet.

Del finns ell klart dokumenterat behov av avdelningssköterske- och anestesiulbildning för sjukskölerskor som har utbildning enligt den äldre studieordningen. Det har förutsatts alt avdelningssköterskekurserna och aneslesikurserna fr. o. m. budgetåret 1971/72 skulle utgå ur det kursprogram som följes av statens institut för högre utbUdning av sjuksköterskor, alltså SIHUS. Det har emellertid frän institutets sida bedömts som ytterst angeläget att 15 avdelningsskölerskekurser och fyra anestesikurser kommer Ull stånd 1971/72. Inslitulel bör enligt min mening få i uppdrag alt anordna dessa kurser.

Vidareutbildning enligt den nya studieordningen innebär inte nägon alternativ studieväg för sjukskölerskor med äldre ulbildning lUl ledande befattningar pä vårdavdelningar eller som aneslesisköterskor. Enligt hittillsvarande bestämmelser för tillträde tUl vidareutbildningen för sjukskölerskor med utbUdning enUgl äldre studiegång har de möjlighet alt antas lill vidareutbildning endast i den män elevplatser inle las i anspråk av sjukskölerskor med den nya grundutbildningen.

Sjuksköterskor med utbUdning enligt äldre studiegång har sålunda endast en andrahandsmöjlighet att komma i fräga tUl den nya vidareulbUdningen. Detla har lett lUl att dessa sjuksköterskors efterfrågan på avdelningsskölerske- och anestesiulbildning vid SIHUS har ökat. De äldre sjuksköterskorna måste ju utbUdningsmässigt konkurrera med de yngre. Det bör nämnas att för läsåret 1970/71 var antalet sökande tUl avdelningssköterskekurserna 1 703, medan del endast fanns 390 elevplalser. Till aneslesikurserna var del 206 sökande, medan antalet elevplalser var 70.

Svensk aneslesiologisk förening och Svenska anestesiologförbundel har betonat viklen av delta.

Med de motiveringar jag redovisal anser jag det angeläget och berättigat att här nämnda antal kurser fär komma till stånd och att sålunda uppdrag bör utverkas för SIHUS att anordna 15 avdelningsskölerskekurser och fyra anestesikurser för budgetåret 1971/72.

Föredragande statsrådet har anmält att överläggningar pågår med sjukvårdshuvudmännen rörande behovel av och formerna för avdelnings-sköterske- och anestesiulbildning. Han vill ha riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:l att besluta om anordnande av dessa kurser vid institutet. Utskottet förutsätter att överläggningarna kommer att leda tUl etl resultat som innebär att det speciella utbildningsbehov, som nu Ullgodo-ses genom avdelningssköterske- och aneslesikurserna vid SIHUS, bUr tiUgodosett också i fortsättningen och all största möjliga hänsyn skall las till önskemål om vidareutbildning som framförts av sjuksköterskor med äldre sjukskölerskeutbUdning.

Jag vUl uttrycka min glädje över all utskottet kommii fram lUl detta och har med dessa ord endasl önskat betona det angelägna i all dessa kurser verkligen kommer Ull sländ.

128

Hen ALEMYR (s):

Herr   lalman!    Del   har   under   debatten   endast   yrkats   bifaU   lUl utskottets hemställan.

Jag kan meddela kammaren all överenskommelse i dag har Iräffats mellan representanter för utbUdningsdepartementet och Landstingsförbundet om att lösa problemel så all de äldre sjukskölerskornas siiualion kommer all observeras. Överenskommelsen är ännu sä länge endasl preliminär men jag hoppas att den kommer att antagas slutligt. Dä har de av molionärerna framförda och av utskollet understrukna önskemålen beaktats.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation m. m.

Ulskollels hemsiällan bifölls.

Punkterna 9-16

Kammaren biföll vad ulskoltet i dessa punkter hemställt.

Punkten 1 7

Lades lill handlingarna.

§ 3 Den   regionala samhällsförvaltningens uppgifter  och  organisation m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 26 i anledning av motioner angående den regionala samhällsförvaltningens uppgifler och organisation m. m.

1 detta belänkande behandlades

molionen 1971:86 av herr Helén vari bl. a. yrkats, alt riksdagen uttalade att vid del kommande reformarbetet om den regionala förvaltningen alternativa förslag framlades om överförandet av den regionala samhällsplaneringen frän länsstyrelserna till de folkvalda landslingen och all därvid bl. a. synpunkterna i molionen beaktades,

molionen 1971:1 15 av herr Hedlund m. fl. vari yrkals, all riksdagen skulle 1) i skrivelse lill Kungl. Maj:l anhålla all den parlamentariska beredningen av länsförvaltningens uppgifter och organisation inriktades på vidgad och fördjupad länsdemokrali i enlighei med molionens syfle, 2) ullala all den regionala samhällsplaneringen i huvudsak borde formas till en kommunal självslyrelseuppgifl,

molionen 1971:228 av herr Hedlund m.fl. vari bl. a. yrkals, all riksdagen begärde hos Kungl. Maj:i att den pågående utredningen om den kommunala demokratin fick i uppdrag att verkställa en allmän översyn av statsuppsiklen över kommunerna och framlägga förslag som medförde en minskning av den slalliga styrningen av kommunerna,

motionen 1971:291 ." herr Helén m.fl. vari yrkats, alt riksdagen skulle ullala alt väsenlliga slalliga förvaltningsuppgifter borde decentraliseras lill regional och lokal nivå. saml

molionen 1971:539 av herr Magnusson i Nennesholm m. fl.

5   Riksdagens protokoU 1971. Nr 48-50

129

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation m.m.

Utskollet hemslällde

all riksdagen skulle avslä molionerna

1)     1971:86, såvitt här var i fräga,

2)     1971:115,

3)     1971:228, såvitt här var i fräga.

4)     1971:291 och

5)     1971:539.

Reservalion hade avgivils av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Boo (c), Pettersson i Örebro (c) och Molin (fp), vilka ansell all utskollel borl hemstäUa,

1.    alt riksdagen i anledning av motionen 1971:86, såvitt här var i fräga, och molionen 1971:115 i skrivelse UU Kungl. Maj:l begärde all ulredningsarbelel inom länsberedningen inriklades pä en utbyggnad av landslingen UU regionala självslyrelseorgan med ansvar för bl. a. den regionala samhällsplaneringen,

2.    alt riksdagen i anledning av molionen 1971:228 i skrivelse Ull Kungl. Maj:l begärde all en allsidig översyn av slalsuppsiklen över kommunema verkslälldes i syfle att framlägga förslag som medförde en minskning av den statUga styrningen av kommunerna,

3.    all riksdagen med bifall Ull motionen 1971:291 skulle uttala att väsenlliga statliga förvaltningsuppgifter borde decenlraliseras UU regional och lokal nivå, saml

4.    alt riksdagen skulle avslå molionen 1971:539.

Hen LARSSON i Lullra (c):

Herr talman! Den regionala samhällsförvaltningen har fäll ökad uppmärksamhel under senare är. En lång rad utredningar har arbetat och arbetar med länsfrägor, länsförvaltningsutredningen, länsindelningsutredningen, länsdemokraiiulredningen. För alt åstadkomma en samlad bedömning av de olika utredningarnas förslag tillkallades i fjol en parlamentariskt sammansatt beredning, länsberedningen.

Ingen kan således bestrida rikligheten i ulskollels konslalerande all den regionala samhällsförvaltningens organisalion och arbelsuppgifler har varit föremål för etl omfattande utredningsarbete. Den samordning som man lidigare efterlyst har sent omsider nu ocksä kommit tUl sländ genom länsberedningen. Vissa av de framkomna förslagen har dessulom lett lUl konkrela resultat.

1 fjol logs beslutet om riktlinjer för en partiell omorganisation av den statliga länsförvaltningen som i år har fuUföljls med ylleriigare riksdagsbeslut. De beslutade reformerna innebär ulan tvivel vissa framsleg. Men det som var det väsentliga i länsdemokraiiulredningen har vi ännu ej fåll la slällning lill genom riksdagsbeslul.

Från cenlern hävdar vi ätt länsförvaltningen bör vara förankrad i en kommunal självstyrelse. Frän demokratisk synpunki är det riktigt och angelägel all medborgarna genom sina valda representanter fär ökat inflylande över den regionala samhällsplaneringen och samhällsförvaltningen. Dä blir del också möjligt att utkräva elt direkl poliliskl ansvar av dessa representanter.

Nu finns alllsä länsberedningen, och utskollel avstyrker motionsförslagen över hela linjen med hänvisning Ull denna beredning. Reservanlerna kan inte godta utskotlels yttrande över molionerna. Vi menar alt utskottet har bort ullrycka en belydligl mer positiv inställning Ull de tankegångar som har framförts i motionerna.

Med dessa fä ord, hen talman, ber jag att fä yrka bifall till reservaiionen.

Herr NELANDER (fp);

Herr lalman! Riksdagen har som bekant under senare är — efter decenniers utredningsarbete - fallal beslut om genomgripande författningsändringar. Huvudsakligen har dessa berört de cenirala statsorganen, regering och riksdag. Redan 1964 framhöll emellerlid konstitutionsutskottet alt även de regionala och lokala organen borde bli föremål för prövning. Riksdagen biträdde della uttalande och uiredningar tillsalles. Inle minst gällde dessa det regionala planet.

Sedan utredningarna hade lagl fram sina belänkanden visade del sig att man hade gått fram på olika linjer och alt slora meningsskiljaktigheter förefanns. Detsamma blev förhållandet med uttalandena från de många remissinsianserna. En överprövning mäsle sålunda komma tUl stånd, och för ell är sedan tillsalles, som vi nyss har hört, den s. k. länsberedningen för att bereda frågor om den regionala samhällsförvaltningens uppgifler och organisation. Med utgångspunkl i alt primärkommunerna även framdeles bör svara för betydelsefulla uppgifter men att slalsmaklerna ocksä har ell självklart ansvar för den regionala utvecklingen skall länsberedningen - som del heler i direkliven - överväga fördelningen i stort av samhällets uppgifler mellan stal och kommun. Ingen torde ha nägol all invända mol elt sådant utredningsmål.

Inom värt parti har under de tvä senasie åren flera hundra arbels-grupper landet runl diskuieral frägan om demokrali och medinflytande, liksom ocksä avståndet mellan de styrande och de styrda. De förstorade kommunerna ger 1. ex. betydligt mindre antal medborgare lillfälle att aktivt delta i det samhälleliga arbelel.

Som elt exempel härpå kan jag nämna att en undersökning från en stor kommun i mitl hemlän visar all av nu ca 1 100 kommunall verk.samma kommer vid en sammanläggning efter de linjer som hittiUs har följts 550 alt vara kvar, dvs. hälften försvinner. Del är således nödvändigi all lillvaraia alla möjUgheler lill demokraliskl arbeie pä olika plan. Härvidlag lägges givetvis ell slort ansvar pä partierna.

Men det är, som sagl, ocksä nödvändigi att fördjupa länsdemokratin.

I folkpartiets partimolion nr 86 i januari förklarar vi all vi i allt väsentligt delar länsdemokratiutredningens uppfattning. Målet bör enligt vär mening vara all följa, påverka och konlrollera den regionala beslutsprocessen. Vid en kommande reformering av den regionala förvaltningen bör sålunda förslag läggas om överförande av den regionala samhällsplaneringen frän länsstyrelserna lUl landstingen.

I den för de bada mitlenparlierna gemensamma reservationen heter del bl. a.: ""Människorna bör direkl kunna påverka planeringen av sin region.  Beshitanderälten i frågor som måsle lösas pä  regional nivå bör

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation m. m.

131

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation m. m.

därför ligga pä folkvalda lekmän, utsedda genom en sä direkt valmetod som möjligl. De nuvarande landstingen bör följaktUgen utvecklas lill regionala självstyrelseorgan med ansvar för bl. a. den översiktUga regionala samhällsplaneringen genom överförande och decentralisering lUl den av ställiga förvallningsuppgifler. Detta skulle t. ex. kunna ske enligl den modell som presenlerals av länsdemokraiiulredningen."

Vi har i vår reservalion ocksä framhällit den slora belydelsen av att kommunernas handlingskraft inle onödigtvis inskränkes. Den tUlsatta länsberedningen bör därför enligt vår mening också pröva möjligheten alt lälla pä den statliga styrningen av den kommunala verksamheten. Avsikten med vara moiioner och med den framlagda reservaiionen är sålunda att ge tUl känna den linje som vi anser att länsberedningen i huvudsak bör följa, dvs. alt låla länsdemokratiutredningens förslag utgöra grundmallen.

Utskollsmajorilelen anser all man inle bör föregripa länsberedningens arbeie. 1 della fall har emellerlid från de olika utredningarna liksom frän remissyttrandena ulkrislalliserals oUka linjer som nu skall överses och i möjlig män bringas i överensstämmelse med varandra. 1 denna situation anser vi del vara av värde att klargöra vär åsikt och att i skrivelse liU Kungl. Maj:l begära alt utredningsarbetet i länsberedningen inriktas bl. a. pä en utbyggnad av landstingen Ull regionala självslyrelseorgan med ansvar även för den regionala samhällsplaneringen.

Med vad jag här anfört ber jag, herr talman, all få yrka bifall lUl den vid konstituUonsulskollels belänkande nr 26 fogade reservaiionen.

I della anförande inslämde herrar Norrby i Åkersberga och Ahlmark (båda fp).

132

Herr JOHANSSON i TroUhällan (s);

Herr lalman! Som de båda föregående talarna redan konstaterat har vi under mänga år diskuterat frägan om den regionala samhällsverksamhetens uppgifter och organisation.

Sä sent som i fjol tillsalles en ulredning på omrädei med uppdrag all bearbeta lidigare ulredningsresullal. Reservanterna är väl medvetna om att detta berodde pä alt de remissvar som avgivits i fräga om länsdemokratiutredningen och lidigare uiredningar gätt slarkl isär. Det märkliga är alt reservanlerna i denna situation har velat begränsa länsberedningens möjligheter alt pröva de olika alternativen. Redan i fjol väcktes moiioner frän folkparti- och centerpartihåll om att riksdagen skulle ullala sig för länsdemokratiutredningens alternativ. Detta förslag avvisades av riksdagen pä grund av att man inte ville föregripa beredningens arbete. 1 år återkommer moiioner med förslag i samma riklning.

Bifalles reservationen innebär del att utredningens verksamhetsområde starkt begränsas. Ulredningen fär då pröva endasl elt av de alternativ som har presenterals i den tidigare debatien. Del belyder all man slrunlar i vad övriga remissinslanser har anförl.

Om man studerar remissvaren, vilket säkerligen reservanlerna grundligt har gjort, finner man att meningarna om huvudmannaskapet för bl. a.

planeringen pä länsnivå går myckel slarkl isär. Del finns en grupp remissorgan som väger för och emot olika allernativ och som sedan inle anser sig kunna ullala nägon beslämd mening förrän frägan blivit ylleriigare beredd. Dil hör Ire landsiing: Kalmar läns södra landsiing, Malmöhus läns landsiing och Västernorrlands läns landsting. Även 49 primärkommuner ingår i denna grupp, och vad som kanske kan vara särskUt iniressani all noiera är all Svenska kommunförbundet intar samma sländpunkl. Dessulom finns en grupp remissorgan som har ullalal sig för ell sialligl huvudmannaskap - del är länsstyrelserna och en rad cenirala slalliga organ. Även intresseorganisationer ingår i denna grupp. Låt mig fä nämna LO, SAF, TCO, SR och SACO.

Reservanternas slällningslagande innebär att man drar ell streck över dessa remissvar. De tankegångar som finns i dem fär inle ens prövas, och de insianser som är osäkra skall inle fä ylleriigare malerial. Arbetar man efler denna Unje, är jag överlygad om all del kommer nya krav pä uiredningar. Delta är så myckel mera fallet som man därmed inte fär möjlighet att penetrera den grundläggande frägan, den fräga som man lidigare anmärkt pä all den inle blivit lillräckligl behandlad, nämligen uppgiftsfördelningen. Enligt min mening — jag tror att herr Johannes Anlonsson delar den - har man lidigare börjal i fel ända. Man har dragil upp organisalionen men inle prövat uppgiftsfördelningen.

Följer man nu reservanternas uppfallning och endast läler länsdemokratiutredningens synpunkter ligga lill grund, kommer man pä nytt in i den silualionen alt man inte gör den djupgående analys som behövs för att finna en lämplig lösning på dessa allvarliga och besvärliga problem, Reservanlerna vill helt enkell avskärma ulredningen. De vUl all riksdagen pä en myckel beslämd punkt skall la slällning redan nu innan utredningen är avslutad.

Jag har lyssnat mycket uppmärksaml bäde i ulskoltet och här i kammaren för all finna vilka skäl som ligger lill grund för reservanlernas yrkande pä att utredningen inte skall få fortsätta enligl sina direkliv, eller annorlunda ullryckl: för att finna vad som inlräffal och som gör alt man kan hugga av alla andra alternativ än länsdemokratiutredningens. Majoriteten lar ännu inle slällning lill frägan om huruvida länsdemokraiiuiredningens modell eller nägon annan skall genomföras. Vi vänder oss mol den utredningsmetodik som reservanterna önskar. Vi vill inte föregripa utredningens arbete. När detla är avslutat och vi får möjlighel all bedöma de olika modellerna, skall ocksä vi ta slällning lill länsdemokratiutredningens förslag liksom tUl andra allernaliv.

Med dessa ord, herr lalman, yrkar jag bifall lill konslilutionsuiskollels hemställan i dess belänkande nr 26.

Nr 50

Onsdagen den

24 mars 1971 Den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation m. m.

Herr LARSSON i Luttra (c) kort genmäle:

Herr lalman! Del är rikligl all uppfattningarna om utredningarna gätl starkt isär speciellt om länsdemokratiutredningen. Belräffande denna kunde ganska lydliga politiska skiljelinjer skönjas i remissyllrandena. Länsdemokratiutredningens resullal kriliserades specielli frän socialdemokratiskt häll — herr Johansson i Trollhällan nämnde ocksä de slora organisaiionerna pä den kanlen, Molionärerna och reservanlerna har varil

133

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation m. m.

angelägna om alt betona all länsdemokraiiuiredningens förslag här inle fär komma borl 1 den fortsalla handläggningen.

Herr Johansson i TroUhällan sade all vi vUl alt de andra utredningarna inle skall komma med i fortsättningen. Det är inte rikligt. Vi har varil angelägna om att betona vikten av att länsdemokratiutred.iingens tankegångar kommer med i del forlsalla ulredningsarbelel.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) korl genmäle:

Herr talman! Fär jag bara konstatera tvä saker. Den försia är alt även om riksdagen följer majoriteten inom konstilulionsutskottel kommer länsdemokratiutredningens förslag att prövas inom länsberedningen pä grund av de direktiv som är utfärdade för denna. Den andra saken är att om riksdagen bifaller reservationen så binder den sig hårt för dess allernaliv. Reservaiionen börjar nämligen med följande mening: "Enligl utskottels mening bör ulredningsarbelet följa den andra huvudlinjen." Den andra huvudlinjen, som beskrivs i ulskollels utlåtande, lyder: "Enligl den andra huvudlinjen, som ligger lUl grund för länsdemokraiiuiredningens förslag, skaU regionala förvallningsuppgifler i slor utsträckning - bl. a. såvitt gäUer den regionala samhällsplaneringen — överföras frän statliga organ tUl landstingen." 1 reservationens första alt-sats pä s. 14 i betänkandet står del klarl och tydligt all utredningsarbetet inom länsberedningen inriktas pä en utbyggnad av landslingen lill regionala självstyrelseorgan med ansvar för bl. a, den regionala samhällsplaneringen.

134

Hen MOLIN (fp);

Herr talman! Etl av de mesl intressanta belänkanden som har äsladkommils inom del statliga ulredningsväsendel under senare år är länsdemokraiiulredningen. Del är inle därför all uiredningens alla resonemang skulle vara höjda över kriiik, ulan del är därför all ulredningen har lagit fram cenirala demokraliska frägeslällningar lill diskussion. Länsdemokraiiuiredningens förslag har föranlell debatt men än sä länge icke avsatt några praktiska resultat. Riksdagen har tvärtom beslutat en förändring av länsstyrelsernas organisalion som delvis går i annan riktning och som dessutom kan länkas binda handlingsmöjligheterna i framliden. Mot del är för närvarande ingel all göra.

Den förra ärel lUlsalla länsberedningens arbeie skulle enligl ulskoltsmajoriieiens mening onödiggöra att frägan om länsdemokratin nu tas upp tUl behandUng. Herr Johansson i Trollhättan upprepade del argumentet och sade all man inte fick föregripa den här beredningens arbeie. Jag skall, herr lalman, försöka visa att för all denna berednings arbete skall bli meningsfulll så bör vi jusl fatta det beslut som reservanterna i konstilulionsulskollet har föreslagit.

I direktiven tUl länsberedningen skjuts i förgrunden statens samlade ansvar för sysselsällnings-, lokaliserings- och näringspolilik. Del krävs ell fortlöpande samspel mellan slallig och kommunal verksamhel i dessa avseenden. Genom all dessutom inlerkommunal samverkan nämns som etl organisalionsalternativ ger direktiven del beslämda intrycket att vara skrivna i polemik mot delar av länsdemokratiutredningens belänkande.

Del finns, som konsUtutionsulskotlet har påpekal, tvä huvudlinjer i

den här frägan. Den ena skjuter den statliga styrningen i förgrunden, och den har fäll etl tydligt ullryck i statsrådet Lundkvisls direkliv Ull länsberedningen. Den andra huvudlinjen väljer länsdemokratin som princip och vUl föra över statliga uppgifter tUl kommunerna, främsl landslingen.

Vi vill, efler all ha studerat remissyllrandena, herr Johansson i Trollhällan, all riksdagen skall la klar ställning i den här principfrågan så alt ulredningen fär en startpunkt för sitt arbeie och inte ocksä i forlsätlningen komnier att föra en tynande tUlvaro. Vi menar att denna startpunkt bör vara att människorna skall ha etl direkt inflylande över planeringen av den region där de verkar och bor. Del får inle bli för många insianser mellan människorna i regionen och de organ som beslutar för regionen. Människorna måsle få en chans att reellt påverka vad som händer i regionen och man måsle slimulera en öppen debatt om regionens framtid.

Dessa reservanlernas argumeni har nu bemötts av herr Johansson i Trollhättan med: Vi har en utredning. Den mäste vi avvakta. Vi får inte föregripa denna ulredning.

Men, herr lalman, della problemkomplex kan i dagens läge inle bli föremål för nägon förutsättningslös utredning. De tvä huvudalternativen har lagits fram och presenlerals av olika statliga utredningar. Fortsalt utredningsarbete är meningslöst så länge statsmakterna inle har tagil ställning i principfrågan. Del är vär utredningsmetodik, herr Johansson i Trollhällan, alt låla statsmakterna lägga den principiella grunden för ulredningsarbelel.

Jag var litel förvånad när herr Johansson i Trollhällan så att säga kritiserade oss reservanter för att vi i någon mening föregrep ell utredningsarbete på elt område där det ändå har suttit utredningar i etl halvt decennium. Jag var förvånad mol bakgrund av alt herr Johanssons parli hell nyligen har lagt fram förslag om annonsskall och presstöd ulan praktiskt taget någol utredningsarbete - annonsskalten och presstödel är ändå utomordentligt komplicerade frågor, som skulle kräva etl noggrant utredningsarbete.

Herr talman! Av dessa skäl anser vi all riksdagen nu skaU skriva Ull Kungl. Maj:l och begära ändrade direkliv tUl länsberedningen för att denna utrednings arbeie i fortsättningen skall kunna bedrivas pä ell mer meningsfulll säll. Jag yrkar alltså bifall till reservaiionen.

Nr 50

Onsdagen den

24 mars 1971

Den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation m. m.

1  detta anförande inslämde herrar Hörberg (fp), Henmark (fp) och Torwald (c).

Herr JOHANSSON i Trollhällan (s) kort genmäle:

Herr lalman! Med lUlfredsslällelse noterar jag all herr Molin klarl formulerade att vad reservanterna avser är att ge ändrade direktiv ät den sittande utredningen. Det betyder att riksdagen i kväll skulle dra etl streck över alla de sländpunkler som en rad sakkunniga remissinstanser har intagit. Reservanlerna begär detla på grund av att man inom cenlerparliei och folkpariiel har en mening härom. Man låler inle denna mening konfronteras med de andra uppfattningar som har förls fram och

135

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Den regionala samhällsförvaltningens uppgifter och organisation nu m

som kommer lUl uitryck inom ulredningen.

Herr Molin bör väl ha den allmänna översikten över statverksamheten att han kan dra konsekvenserna av elt sådanl förfaringssäll som han vill införa här i kväll. Först tillsätler man en ulredning. Den fär direkliv -och direkliven är alllid slarlpunklen förutredningsarbetet. Sedan ändrar man plötsligl della. Riksdagen gör ett uttalande och därefter skall utredningen få nya direkliv.

Del är ny metodik som man introducerar här och jag hoppas all den inte skall bli vanlig inom svensk statsförvaltning.

Herr MOLIN (fp) korl genmäle;

Herr talman! Det är inte på del sättet all denna fräga inle har varil föremål för utredning. Det var skillnaden mot annonsskallen och presstödet, som alltså inle har utretts. Denna fråga har ändå varil föremål för en omfallande ulredning och för en relalivl omfallande samhäUsdebatt. Efler alt ha tagit del av utredningsarbetet, efter att ha hört remissinsianserna, säger vi: Nu är det tid för riksdagen att ge sin principiella mening tUl känna. Delta är, såviii jag vel, inte något unikt, utan tvärtom det vanliga. Efler det att principerna i denna fräga är fastlagda och man alllsä har givit utredningen klara direkliv om vad den skall inrikta sig pä fär detaljerna närmare prövas av ulredningen.

Della är, tror jag, del normala förfarandet vid utredningsarbete, och säviit jag vet är del tillvägagångssätt som har använts när del gäller pressiödet och annonsskalten etl undanlag.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) korl genmäle:

Herr lalman! Annonsskallen och presstödel fär Björn Molin och jag diskulera vid något annal tillfälle - och det skall bli intressant - men här gäller det denna utredning. Nu är del ocksä klargjort all herr Molin anser all den skall syssla endasl med detaljer. Riksdagen skall i dag göra ell principuttalande, och pä grundval av det skall man sedan arbeta med vissa delaljer. Del räcker alt konstalera detta.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Moderata samlingspartiets representanter i konstilulionsulskollel slär bakom ulskollels betänkande. Därmed — del vill jag med skärpa framhålla - har värl parli inte tagil slällning vare sig för eller emol länsförvaltnings- eller länsdemokratiutredningens förslag. Alla vel vi att meningarna är delade i dessa utomordentligt vikliga frågor, som gäller den regionala samhäUsförvallningens uppgifler och organisalion.

För vår del anser vi att det var ett riktigt grepp alt i fjol tillkalla en särskild parlamentariskt sammansatt utredning, länsberedningen, för en samlad bedömning av de olika förslagen. Vi anser del ocksä hell nalurligl att man inte nu föregriper denna utrednings arbeie ulan avvaklar dess resullal.

Herr talman! Jag ber därför att få yrka bifall lUl utskottets hemställan.

136

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Larsson i Luttra m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Larsson i Luttra begärl votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller konstilulionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 26 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservaiionen av herr Larsson i Luttra

m. fl.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971 Beräkningen av skattepliktig förmögenhet i företag

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Larsson i Luttra begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja -  161

Nej   -  132

Avstår -    11

§ 4 Beräkningen av skattepliktig förmögenhet i företag

Föredrogs skalleulskottets betänkande nr 13 i anledning av moiion angående beräkningen av skattepliktig förmögenhet i förelag.

Hen JOSEFSON i Arrie (c):

Herr lalman! I skatteutskottets betänkande nr 13 behandlas en motion från några centerpartister angående beräkningen av skattepliktiga förmögenheter inom de mindre och medelstora familjeföretagen. Enligt beslut vid 1970 års riksdag höjdes det fria bottenbeloppet vid förmögenhetsbeskattningen från 100 000 tUl 150 000 kronor, men samtidigt höjdes också uttagsprocenten. Dessa båda förändringar innebar att den skattelättnad som höjningen av del fria bottenbeloppet medförde hade elimerats vid förmögenheter överstigande 450 000 kronor, beroende pä den höjda ullagsprocenten.

Samtidigt beslöt riksdagen, för att undvika alltför ogynnsamma verkningar för de små och medelstora familjeföretagen, att antaga särskilda beslämmelser vilka skulle innebära i princip oförändrad beskattning för det i företagen arbetande kapitalet. Men vid ulformningen av dessa regler logs ingen hänsyn tUl den höjning av taxeringsvärdena som skedde tUl följd av 1970 års fastighetstaxering.

Som jag påpekade redan förra ärel vid behandlingen av skallepaketet, anser jag detta vara ganska anmärkningsvärt, med tanke på vad finansministern uttalade i 1970 års finansplan. Där sades bl. a. alt pä grund av de höjda taxeringsvärden som blir en följd av 1970 ärs fastighetstaxering kommer förslag att framläggas dels beträffande höjning av del fria boltenbeloppet, dels beträffande s. k. viUaschablon. Finansminislern sade också att man skulle vidta de justeringar som erfordrades

5* Riksdagens protokoU 1971. Nr 48-50

137

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Beräkningen av skattepliktig förmögenhet i företag

för all undvika icke önskvärda skatteeffekter på grund av fastighetstaxeringen.

När därför speciella regler föreslogs för det arbetande kapitalet i mindre och medelstora familjeföretag, hade man väntat alt även där hade beaktats resultaten av 1970 års fastighetstaxering. Men så blev inle fallet. Varken finansminislern eUer riksdagen log hänsyn lill detta, och därför har vi motionsvägen aktualiserat frågan också i är. Motionärernas uppfattning är att den speciella reduceringsregel som införts bör träda in redan vid förmögenheter överstigande 300 000 kronor. Som vi påvisat i motionen kan redan i gruppen under 450 000 på grund av höjda taxeringsvärden ske en skatteskärpning på över 3 000 kronor. DärtiU kan sägas all denna skatt inte är avdragsgUl, utan för att man skaU kunna betala den erfordras en inkomst moisvarande ungefär det dubbla beloppet. För jordbruket som i vissa delar av landet drabbas hårdast av taxeringsvärdeshöjningarna innebär denna skatteskärpning en ytterligare härd belastning i elt i övrigt kärvt läge.

Hen talman! Det har i utskottet upplysts alt kapitalskatlebered-ningen inom kort kommer att framlägga förslag i denna fräga. Vi har därför inle fullföljt kravel i motionen utan i stället i elt särskilt yttrande framhållit våra synpunkter på detta problem. Vi förväntar att man vid den kommande behandlingen skall beakta just de synpunkter som vi i vårl särskilda yttrande framhällit, dels att konsekvenserna av fortsatta taxeringsvärdeshöjningar beaktas, dels nödvändighelen av att reduceringsregeln sätts in vid en lägre förmögenhetsnivå än vad som nu är fallel.

Herr lalman! Jag har intet yrkande utöver det som ulskoltet framställt.

I detta anförande instämde herr Magnusson i Borås (m).

138

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Som herr Josefson i Arrie redan antytt gjordes när riksdagen i fjol i samband med skalleomläggningen sänkte förmögenhetsskallen för förmögenheler Över 450 000 kronor vissa undantag för familjeföretagsägares förmögenheter upp tUl 2 miljoner kronor, om de arbetade efler vissa speciella regler. För förmögenheter under 450 000 kronor inträdde lättnader för alla.

Fjolårets skatteutskott - bevUlningsutskottet - var inle entusiastiskt för den differentiering av skalterna som dä genomfördes på kapitalskattesidan, nämligen att ge vissa förmögenhelsplaceringar en annan skatt än andra placeringar. Men hänsynen lUl att negativa verkningar kunde uppslå för de små familjeföretagen liksom reglernas provisoriska karaktär gjorde alt tveksamheten dä övervanns.

Vad motionärerna nu vill är att skillnaderna mellan olika beskattnings-grupper skall bli ändå slörre. Här vUl skatteutskottets majoritet inte vara med längre, allra helst som kapitalskatteberedningen inom kort kommer att framlägga förslag Ull permanenta regler.

Herr Josefson menar att en skatleskärpning inträtt för alla, även för de smä familjeföretagarna, genom att taxeringsvärdena höjts. Det är alldeles riktigt om man räknar i kronor, men sä har ju också förmögenheierna

ökal. Talet om att förmögenhetsökningen genom uppjusteringen av taxeringsvärdena är fiktiv anser jag inte hållbart. Det är rikligt alt den verkUga förmögenhetsökningen inte skett över en natt, men del är fem ärs prisändringar som normalt med fem års mellanrum slär igenom i andra taxeringsvärden, vUka med mycket goda marginaler någorlunda skall motsvara fastighetens försäljningsvärde.

Herr Josefson anser alt taxeringsvärdet inle motsvarar avkastnings-värdet, och på kort sikt kan jag gä med på att del är riktigt. Men om man tar med i beräkningen andra saker som hänger Uiop med beskattningen av fastigheter, tror jag inte att den förmögenhetsplaceringen är ofördelaktig. För det första är exempelvis avkastningsprocenten av taxeringsvärdet en helt annan om värdestegringen under innehavstiden medräknas och allra helst om man tar hänsyn tUl den utomordentligt låga realisationsvinst-beskatlning som vi har. För det andra kan man säga att eftersom taxeringsvärdena ligger kanske i genomsnitt 40 proceni under försäljningsvärdet sker förmögenhetsbeskattningen eller arvsbeskattningen aldrig efter det verkliga värdet, vUket är fallet med andra placeringar såsom placeringar i aktier, banktUlgodohavanden eller fordringar som är säkra.

Resonemanget bakom förmögenhetsskatten är alt förmögenheten som sådan har en viss skattekraft. SkaU den principen kunna bibehåUas, så vill skatteutskottet inte göra något ät detta ärende förrän kapitalskaltebered-ningens förslag ligger pä bordet, dä man närmare kan diskutera vad som bör göras.

Med dessa ord, herr lalman, ber jag att få yrka bifall UU skatteutskottels hemstäUan.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Beräkningen av skattepliktig förmögenhet i företag

Hen JOSEFSON i Arrie (c):

Herr lalman! Jag gick inte närmare in pä de speciella reduceringsregler som beslöts förra året, men villkoret för att komma in under de reglerna är ju att kapitalet är hårt bundet till rörelsen. Det är, som också angavs i propositionen i fjol, ett arbetande, bundet kapital som i mänga fall ger myckel läg förräntning — det är bevisat, och därom behöver vi väl inte Ivisla.

Vi mäste förstå den svårighet som uppslår för vissa förelagare. Höjningarna av taxeringsvärdena innebär inte att avkastningen bUr slörre utan det blir i stället en direkt belastning i skattehänseende. Vederbörande företagares inkomster ökar inle med elt enda öre på grund av en fastighets laxeringsvärdehöjning.

Herr Wärnberg sade all del finns elt värde som man får ut i framtiden. När det gäller jordbruket är ju prissätlningssystemel i dag sådant att man mycket lite beaktar förränlningen av del kapital som är investerat. Förhållandena var annorlunda dä man hade den totala jordbrukskalkylen och räknade in förräntning pä det nedlagda kapitalet. Det gör man inte i dag, och därför ger en höjning av fastighetsvärdena inget utslag i prissättningen. Den realisationsvinstbeskattning som infördes för nägra är sedan reducerar också i viss utsträckning den eventuella vinst som kan uppstå vid en eventuell försäljning.

ViU man ha kvar ett enskUt ägande, vUl man ha kvar famUjeföretagen, dä mäste man också skapa sädana förutsättningar att de har möjlighet att

139

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Indexreglering av ingångsvärde m. m. vid beräkning av utskiftningsskatt

exislera. Det är jusl de synpunklerna som vi i värt särskUda yttrande och dessförinnan i vår motion har velat påpeka.

Hen WÄRNBERG (s):

Herr talman! Huvudskälet lUI alt skatteulskottel inle vUl tUlstyrka ändringar är att vi från kapitalskatleberedningen väntar etl förslag som avser permanenl lagstiftning på detla område.

Jag tror inle all herr Josefson i Arrie bestrider att en myckel stark höjning av priserna har ägl rum under de senaste åren och att den värdestegring som jag lalade om i mitl första inlägg verkligen har inträffat. Jag sade att värdet på fastigheier i dag ligger ca 40 procent över taxeringsvärdet — del är lågt räknal. Men under den femårsperiod som har gått har värdestegringen varil större än sä, och går vi ännu längre tillbaka i liden kan vi konstatera att den varit myckel kraflig. Denna värdestegring måsle väl ändå räknas in när det gäller avkastningen. Tidigare har den över huvud taget inte varit beskattad. Man kan säga all den är fiktiv därför att den tdl en del motsvarar penningvärdeförsämringen. Men i sä fall är också de skattepengar man betalar sämre, därför all de har också varit utsatta för inflationsutvecklingen.

Jag menar alltså att erfarenheten klart har visat oss att del lönar sig all ha pengar placerade i fastigheter därför att man så småningom får ul ell övervärde som beskattas myckel ringa, vUkel ändå måsle räknas in i den totala förränlningskalkylen eller avkastningen. Del går aUlså enligt min uppfattning inte att räkna ell avkaslningsvärde när man skall sälta elt värde pä en fastighet, ulan man måste i aU rimlighets namn sätta etl värde med hänsyn tUl att jag kan sälja fastigheten vUken dag jag vUl - då får man fram del verkliga värdel på fastigheten. Har man då en marginal, som vid faslighetsbeskattningen skulle vara ca 25 proceni neråt men som i verkligheten blir någol slörre, tycker jag nog alt del lönar sig bällre all placera pengar i fastigheter än i aktier, i bank eller någonting annal. Utskottets majorilel vill därför gärna se kapilalskalteberedningens förslag innan riksdagen gör någol uttalande i sak.

Överläggningen var härmed slulad. Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 5 Indexregiering av ingångsvärde m. m. vid beräkning av utskiftningsskatt

Föredrogs skaiteutskollels betänkande nr 14 i anledning av motion om indexreglering av ingångsvärde m, m, vid beräkning av utskiftningsskatt.

140

I motionen 197 1:320 av herr Magnusson i Borås m, fl. hade yrkals att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj;t hemslällde att förslag om indexreglering av ingångsvärde m. m. vid beräkning av utskiftningsskatt snarast förelades riksdagen.

Utskottet hemslällde   att riksdagen skuUe avslä molionen 1971:320.    Nr 50

Reservation hade avgivils av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), vUka anseit att utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:320 i skrivelse tUl Kungl. Maj:l begärde att förelagsskalteberedningen (Fi 1970:77) fick i uppdrag att med förtur framlägga förslag om indexreglering av utskiftningsskatt m. m. enligl de riktlinjer som framförts i molionen.

Onsdagen den 24 mars 1971

Indexreglering av ingångsvärde m. m. vid beräkning av utskiftningsskatt

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! När ett bolag skall upphöra utgår det en utskiftningsskatt med 40 procent pä del belopp som översliger det en gång inbetalda beloppet. Med hänsyn UU att denna utbetalning oftast gjorts för mycket länge sedan, och i ett helt annat penningvärde än det som gäller vid ulskiftningen, kommer det akluella beloppet att bli myckel hårt beskattat. Dels har man belagt det med 50 procents bolagsskall, dels träffas det av ytterligare 40 procents utskiftningsskalt.

Vi menar all man borde ha rätt att göra en indexberäkning, som innebär att man återför beloppet tUl dess verkliga värde. Därigenom undgår man den orättvisa som ligger i beskattning pä det här sältel av inkomster som endast är en inflationsvinsl. Därför har vi i reservationen yrkal pä att frågan med snabbhet mätte utredas.

Herr talman! Jag ber att fä yrka bifall UU den vid skatleutskottets betänkande fogade reservaiionen.

Herr BRANDT (s);

Herr lalman! Jag skall ocksä fatta mig korl. Vi brukar gä fram med goda exempel i det avseendet frän det tidigare bevillningsutskottet, och vi frän skalteutskoltet skaU följa del exemplel. Del kan jag göra genom att inte nu upprepa vad herr Magnusson i Borås sade. Vad del här rör sig om, del känner ni UU som nu sitter och lyssnar utan att jag upprepar det.

Jag kan alltså begränsa mig lUl att säga alt förelagsskalteberedningen kommer att behandla det här spörsmålet. Men därtill finns del en särskild utredning om realisationsvinstbeskattningen, som berör det här problemel. Dessulom utvidgades förra året möjlighelerna lill dispens frän erläggande av utskiftningsskatt vid fusioner tUl alt gälla även mellan rörelsedrivande moderbolag och fastighetsägande dotterbolag.

Riksdagen har tidigare pä förslag av bevillningsutskottet avslagit liknande yrkanden som del i dag, och del har man främsl moliveral med alt indexmeloden motverkar ulskiflningsskattens syfle. Inga nya omständigheler har tUlkommit — utom, som jag nämnde, de utvidgade dispensmöjUgheterna — och därför finner skatteutskottet inte nägon anledning att frångå den sländpunkl som bevUlningsutskottet hade utan yrkar avslag. Jag ber all fä yrka bifall tUl skatteulskoilels hemställan.

Överläggningen var härmed slulad.

Propositioner  gavs   pä   bifall   tUl   dels  utskottels  hemstäUan,  dels reservationen av herrar Magnusson  i Borås och NUsson i Trobro, och

141

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Beskattningen av företagsvinster m. m.

förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   all   kammaren   bifaller   skatteutskottets   hemstäUan   i

betänkandet nr 14 röstar ja,

den del ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herrar Magnusson i

Borås och Nilsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösiräkning verkstäUdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 268

Nej  -    33

Avstår —       2

§ 6 Beskattningen av företagsvinster m. m.

Föredrogs skalleulskottets betänkande nr 15 i anledning av motioner angående beskattningen av företagsvinster m. m.

I detta betänkande behandlades

1.                               motionen 1971:312 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. såvitt
nu var i fråga,

2.                                motionen 1971:319 av herr Magnusson i Borås m.fl., vari
hemställts att riksdagen i skrivelse UU Kungl. Maj;t skulle anhålla att den
år 1970 tillsatta förelagsskatteberedningen fick i uppdrag att utreda
frågan om avveckling av dubbelbeskattningen av svenska aktiebolags och
svenska ekonomiska föreningars vinster efler de riktlinjer som framförts i
motionen,

3.  motionen 1971:586 av herrar Brundin och Schött,

4.  motionen 1971:599 av fru Holinqvist m. fl. och

5.  motionen 1971:606 av herr Olof Johansson i Stockholm.

Utskottet hemstäUde att riksdagen skulle avslå

1.    motionen 1971:312, i vad den behandlades i detta betänkande,

2.    motionen 1971:319

3.    motionen 1971:586

4.    molionen 1971:599

5.    motionen 1971:606

i den män de inte kunde anses besvarade genom vad utskottet anfört.

142

Reservation hade avgivils av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson

i Trobro (m), vilka anseit alt utskottet under punkten 2 borl hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:319 i skrivelse till Kungl.

Maj:l begärde att företagsskatteberedningen (Fi 1970:77) fick i uppdrag att med förtur framlägga förslag om avveckling av dubbelbeskattningen av aktiebolags och ekonomiska föreningars vinster enligl de riktlinjer som framförts i motionen.

Hen MAGNUSSON i Borås (m);

Herr lalman! I detla betänkande behandlas bl. a. motionen 319, vari yrkas att förelagsskalteberedningen fär i uppdrag all framlägga förslag om borttagande av dubbelbeskattningen av uldelning från aktiebolag.

För närvarande är det ju så all försl måste bolaget belala skatt pä beloppet med drygl 50 proceni, och därefter beskattas utdelningen även hos aktieägarna. En avvikelse sker visserUgen under vissa förhållanden enligl den s. k, Annell-lagen dä bolaget har avdragsrätt för viss del av utdelningen. Motivet för en ändring är att del är nödvändigt med större möjligheter all fä fram riskvUligt kapital för att tUlväxttakten i samhäUel skall kunna bibehåUas. Behovel av nyinvesteringar i näringslivet är myckel stort.

Nu är del emellertid för dyrt all anskaffa kapital via aktieteckning, då kostnaderna för delta kapital blir mycket högre än för vanlig upplåning. Detta beror pä att räntan på lån är avdragsgUl i vanlig ordning som en omkostnad i företaget. Del är däremol inle det belopp som åtgår för att belala ränla på aktiekapitalet i form av uldelning.

För stabilitelen hos företagen är det av slor betydelse att aktiekapitalet blir större, då en förlust ett år eller ett år av utebliven vinst lättare kan bäras genom att ränta dä inle behöver erläggas pä det kapital som utgör aktiekapitalet.

Vi har i vår moiion hänvisat lUl vissa beslämmelser bl. a. i Västtyskland och Frankrike, där man har fått fram system som i viss mån tUlgodoser vad jag här har talat om. Dä det brådskar med denna frågas lösning för alt bältre stabilisera våra företag, för att anställningen skall bli säkrare och tryggare och för att man ocksä skaU skapa möjligheler Ull en produktionsökning i framliden, så ber jag all fä yrka bifall lill reservaiionen.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Beskattningen av företagsvinster m m.

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr lalman! Kraven pä en jämnare fördelning av inkomster och förmögenheter växer alltmer i styrka. Bakgrunden är de förändringar som har ägl rum i samhället och människornas sätt att reagera pä dessa. Medan en viss utjämning av inkomstfördelningen möjligen kan sägas ha ägt rum under några lidigare perioder syns det nu som om någon sädan tendens inle skulle ha gjort sig gällande under det senaste årtiondet. En vidgad klyfta när det gäller fördelningen av inkomslerna kan t. o. m. noteras mellan vissa jämförelseår. Samtidigt har de stora förmögenheierna ökal och centralisationen av kapitalet fortskridit myckel snabbt.

Denna faktiska utveckling stär i skärande kontrast både till politiska parliers  vallöften   och  lUl  förhoppningar och  krav  som  finns  bland människorna. Al II fler löntagare släller i dag med skärpa kravet om en verklig utjämning, om etl raserande av klassklyftorna, om jämställdhet.

För all  förverkliga  dessa  krav  behövs det ätgärder över hela det

143

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Beskattningen av företagsvinster m. m.

144

ekonomisk-sociala fältet. Jag skall inte här gå in pä hela denna serie av åigärder utan begränsar mig UU skattepoUtiken. SkattepoUtiken är ett av de instrament som måste användas i utjämningssyfle, även om den utjämnande effekten av den nuvarande skattepolitiken är skäligen ringa. För nägra år sedan skrev en socialdemokralisk expert pä dessa frågor att "intrycket av skattesystemets ringa omfördelande effeki är överväldigande". Detta intryck står sig tyvärr efter de senaste årens utveckUng på skatteområdet, framför allt markerad av den kraftiga höjningen av mervärdeskatten och genom de kommunala skatterna.

Slora förmögenhetsägare, arvlagare, bolag, spekulanter har däremot en gynnad ställning i skattehänseende. Under de senasie åren har riksdagen pä regeringens förslag gett exempelvis bolagen en rad nya favörer. Den exlra bolagsskatten slopades för tio år sedan och utlagningsprocenten sänktes tUl 40 procent. Detta har inneburit elt skattebortfall för statskassan pä över 3 miljarder kronor. När mervärdeskallen infördes befriades företagen från 900 miljoner kronor i omsättningsskatt på investeringsvaror. Även om arbetsgivaravgiften skulle räknas borl frän denna summa, vUket knappast är riktigt, kvarstår ett netto för bolagen pä 200 miljoner kronor. Elt halvår dessförinnan slopades omsättningsskatten på maskininvesteringar, vUket gav 150 miljoner kronor. De ändrade avskrivningsregler för rörelse- och hyresfastigheter som beslutades 1969 gav bolag och kapitalägare en lättnad pä omkring 300 mUjoner kronor. Sammanlagt är det aUtsä många miljarder kronor som bolagen getts i skattelättnader under de senasie åren.

Vårt krav om en höjning av bolagsskatten med 10 procent måste därför anses vara i hög grad befogal. De årsrapporter som jusl nu publiceras i pressen rörande storbolagens vinstresullat under del gångna året visar också att det finns ett betydande utrymme för en skatteskärpning.

Skatleutskottet avvisar vår motion med hänvisning Ull den pågående utredningen om företagsbeskattningen. Även skatteulskottets föregångare, bevUlningsutskottet, motsatte sig länge en sådan utredning men var trots detta anhängare av lättnader i bolagens beskattning och yrkade avslag på motioner om skatteskärpning. Man kan här inte ens säga att föremålet växlar men kärleken består. Del är samma föremål och samma kärlek.

Skatleutskottets argumentation är emeUertid inte särskilt överväldigande. Om man, som vi har föreslagit, tUls vidare tar ut en exlra bolagsskatt med 10 procent, så kan ju inte detta på något sätt stå i vägen för en reformering av företagsbeskattningen, som man senare vill genomföra. Ty meningen kan väl inte vara att ytterligare lindra bolagsbeskatiningen? EUer är det vad skatteutskottet underförstår men inte vUl säga ut?

Vänsterpartiet kommunisterna har som bekant krävt all mervärdeskatten skall slopas helt på livsmedel. Det kravet vinner snabbt växande anslutning bland allmänheten. Med säkerhei kommer ocksä det kravel alt öka ännu mer i styrka, om slora höjningar av livsmedelspriserna blir följden av pågående förhandlingar. Att la bort hela momsen pä matvaror gör visserligen ett stort hål i statskassan, men vi har anvisat skattehöj-

ningar på slora förmögenheler, på de höga inkomsterna, pä bolagsvinsterna osv., som helt täcker della bortfall. Det skalleprogram som vi har lagt fram borde egentligen behandlas samlat av riksdagen, inte styckas sönder pä det säll som nu sker.

Förra veckan avslog riksdagen vär moiion om all slopa taket i folkpensionsavgiflen, en jämlikhelsreform som skulle givit 350 miljoner kronor i ökade skatteinkomster. Nu vUl skalteutskoltet all riksdagen skall avslå vår moiion om höjning av bolagsskatten, som skuUe ge meUan 400 och 500 miljoner kronor i ökade skalleinkomster. Tanken är kanske att när huvudyrkandet om slopande av moms på Uvsmedel kommer upp, så skall våra moiioner om annan täckning av statsutgifterna vara avslagna. AUt detta kommer emellertid all summeras och pä nytt framläggas för riksdagen.

Herr talman! Jag är tyvärr förhindrad alt yrka bifaU till vär motion 312, eftersom erforderlig lagtext saknas, men jag har ändå velat anföra dessa synpunkter i sammanhanget.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Beskattningen av företagsvinster m. m

Herr BRANDT (s):

Herr lalman! Förelagsskatteberedningen har enligt sina direktiv i uppdrag att pröva alla de frågor som är berörda i detla betänkande. Den ulredningen skall göra en genomgripande översyn av företagsbeskattningen i dess helhet: bolagsbeskaltningens siorlek och ulformning, UksläUigheten i beskattningen av aktiebolag och ekonomiska föreningar — som man har yrkat från moderat häU — samt frägan om enmansbolagen och stiftelserna. Däremol synes det som om departementschefen inle vill att dubbelbeskattningen skall behandlas av ulredningen. Dubbelbeskattningen berör för övrigt inte förelagen direkt, ulan del är fysiska personer som drabbas av den vid uldelning på aktier. Om den beskattningen skall ändras, förklarade bevUlningsutskottet vid behandlingen av lidigare yrkanden, bör samtidigt en omprövning göras av den liberala avskrivning och lagervärdering som vi har och möjlighelerna lUl skattemässig konsolidering av företagen genom resultalutjämning osv. Man kan inte göra bara det ena och låla det andra vara precis som del är. Frägan är om de moderala har tänkt sig in i det, om de viU avslä från dessa liberala regler för avskrivning, varulagervärdering osv. för att avskaffa dubbelbeskattningen. Här kommer det alt ske — och del mäsle så vara — en avvägning. Del synes som om departemenlschefen ocksä vore inne på det. Han säger i direktiven att beredningen skall överväga huruvida avvägningen av dessa regler å ena sidan och storleken av vinslbeskatlningen av företagen ä andra sidan är riktig.

I motion 31 2 yrkar kommunisterna att man skall höja företagsbeskattningen med 10 procent. Enkell och sympatiskt! Ingen utredning behövs, del är bara att klippa tUl, fast man inle har en aning om vUka konsekvenserna blir för den ena förelagaren eller för den andre. Alltid kan man föreslå att bolagen och företagen skaU betala en högre skatt. Jag skall återkomma lUl detta, även om jag skall falla mig kort den här gängen ocksä.

Beträffande molionen om enmansbolagen släller sig utskottet positivt och   förutsätter   att   företagsskatteberedningen   behandlar   frågan   om

145

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Beskattningen av företagsvinster m m.

beskattningen av dessa bolag med förlur. Det kommer också att ske, säger man från förelagsskatteberedningen. Däremol är del inle möjligl -i varje fall är del svårare, säger man — all bryta ul frägan om beskattningen av stiftelserna; den frägan är mer komplicerad. Beredningen skall nämligen söka utforma - del vill jag att herr Werner i Tyresö skall lägga märke till — företagsbeskattningen i dess helhet och det pä sådanl sätt all den inte gynnar uppkomsten av stora förmögenhetskon-centralioner. Därvid kommer beredningen in på stiftelserna och i samband med del ocksä på mänga andra problem beträffande företagsbeskattningen. Detta gör att man inte kan bryta ut den frägan Uka lätt. Men i den män det är praktiskt möjligl kommer beredningen alt behandla även denna del av frägekomplexet skyndsami, enligl vad utskottet har erfarit. Därmed torde motionärernas önskemål komma all tiUgodoses.

Ulan all la upp nägon diskussion med herr Werner på denna punkl, ulan alt pä något sätt uttala mig om huruvida bolagsskatten i dag är för hög eller för låg och huruvida konstruktionen och utformningen av bolagsbeskatiningen är lämplig eller ej, tiUäler jag mig all erinra om all den i dag är ca 53 procent och den relativt högsta i hela Europa, där vi skall bedriva konkurrensverksamhet. Sedan beskattas pengarna i den män de utdelas tUl aktieägarna efler en progressiv skala som, som bekant, går upp tUl 80 procent. DärlUl kommer all vi pålagt företagen avgifter som 1968 uppgick lill 5,4 miljarder kronor eller till 9 procent av den totala lönesumman. Det är alltså en produktionsfaktorskostnad. Det är energiskatt, del är socialavgifter, del är arbetsgivaravgifter. En del av dessa har vi nu beslulat höja. De utgör, herr Werner, i alla fall fördelningspolitiska skaller och avgifter. Man anser all förelagen bör på detta direkta sätt delta i finansieringen av antingen de anställdas sociala förmåner, framför allt sjukpenning och ålderspension, eller statsutgifterna i allmänhel. Del är väl ändå obestridligt.

Dä frågorna alltså nu är under utredning bör man med hänsyn till direkliven kunna förvänta sig ganska intressanta förslag frän förelagsskalteberedningen. Ätt under dessa förhållanden höja bolagsbeskattningen med en extraskatt på 10 procent ulan hänsyn liU nägon som helst ulredning och utan all vi kan överblicka konsekvenserna vUl skatteulskoliet av naturliga skäl inte vara med om. Vi vUl avvakla denna utredning och förväntar oss förslag som tUlgodoser kanske alla motionärerna om inte helt och fuUt, för det är väl alldeles omöjUgt, så i ganska slor utsträckning.

Med della, herr talman, ber jag få yrka bifall UU skatteutskottets förslag.

146

Hen WERNER i Tyresö (vpk):

Herr lalman! Herr Brandt tyckte att vårl förslag var enkelt och sympatiskt. Det tycker vi också; så långt är vi tydligen överens.

Herr Brandl säger att han inte skall lala om huruvida han tycker att bolagsskatten är för hög eller för låg. Jag tycker nog att del hade varil ganska intressanl om en talesman för utskottet och för regeringspartiet hade uttryckt vad han lyckle om bolagsskallens storlek. I och för sig gjorde ju herr Brandt det i nästan samma andetag, när han lalade sig varm för den bolagsskatt som vi har nu.

Innebörden i skatteutskottets avstyrkande av kravet pä höjd bolagsskatt är att de borgerliga och de socialdemokratiska ledamöterna av utskottet säger nej tUl en viktig del av varje konsekvent politik för jämlikhet, som mäste innefatta även skattesystemet.

Jag vUl rikta nägra direkla frågor UU de socialdemokraliska ledamöterna. Ni brukar ju tala varml om jämlikhet och ni talar i vissa sammanhang t. o. m. om nödvändighelen av all föra klasskamp. Om det är vi helt överens. Kampen för jämlikhet är nödvändig och den är en del av klasskampen. Men hur menar ni alt det skall gå lUl när ni inle vUl genomföra en blygsam höjning av skatterna på de höga inkomsterna som vi diskuterade här förra veckan, när ni inte vill gå med på en höjning av bolagsskatten som det nu gäUer? Anser ni kanske att skattepolitiken inte bör ingå som ett led i kampen för utjämning eller vUken är egentligen er poliliska molivering? Fruktar ni inte att löntagarna skall dra den sluisatsen av era avslag på de här rimliga kraven att ni egentligen inte vill en verklig utjämning och inte vågar föra en politik som lyfter samhäUets majoritet pä bekoslnad av de stora förmögenhetsägarna, höginkomsttagarna, spekulanterna och bolagen?

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Beskattningen av företagsvinster m. m

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Del här är politisk jargong av det slag som jag mötte när jag började inom arbetarrörelsen, nu trodde jag att den var gammalmodig.

När man har kommit sä långt att man t. o, m, representerar här i riksdagen borde man förstå att så enkla ekonomiska problem har vi inte att brottas med. Vi exporterar över 50 procent av vad vi tUlverkar, och vi är alla angelägna om alt upprätthäUa en export för att över huvud taget klara tUlväxten i samhäUet och även vår standard. Kommunisterna bekymrar sig inte om delta, "Låt Jerusalem brinna", sade de när jag kom in i arbetarrörelsen, "Lät det bli kaos - ur det skall kommunismen växa! " Många av de moderna kommunisterna resonerar pä samma sätt: vi behöver inle la något ansvar för produktionens utveckUng,

Herr Werner i Tyresö säger att jag stod och lalade mig varm för den nuvarande bolagsskatten. All uppfatta mig så var han väl alldeles ensam om. Jag tror inte att någon annan fick den uppfattningen. Jag sade all jag kanske kunde tUlåla mig att tala om hur stor skallen är i dag. Del är väl inte detsamma som alt skrika hurra över alt den är bra som den är. Jag hade ju redogjort för att man här kommer alt se över beskattningen och undersöka vad vi kan göra åt den.

Jag kan gott tUläta mig att säga - även om jag betraktas som fullkomligt reaktionär — alt jag fakiiski inle tror alt vi kan höja bolagsskatten över en viss gräns, om vi skall kunna bibehålla vår export och klara oss i den utländska konkurrensen. Det är jag fullt medveten om. Jag tycker det tiUhör den enklaste matematiken, höll jag på att säga, att veta della.

Det vore ju enkelt att gå ut och tala om att vi skaU socialisera samhäUet eller att vi skall höja bolagsskatten. Det är de tvä linjer egentligen som kommunisterna följer. Men nu har vi inle ett socialiserat näringsliv utan Ull övervägande del etl privat, som kommunislerna inle kan socialisera Ull morgondagen och kanske inte på många år, även om de

147

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Beskattningen av företagsvinster m. m.

skulle få makten i della samhäUe. FöljaktUgen är vi beroende av det näringsliv vi har. Vi måste se tUl att det har möjligheter att leva. Jag tror inte ett enda ögonblick — ly så kapitalistiskt trogen är jag inte — att detla näringsliv kommer att producera något i detla samhälle, om det inle har profil eUer nägon nettovinst. Men det bryr sig herr Werner som sagt inte om. Det är bara att höja skatten pä nettovinsten. Även om del inte blir ett korvöre över tror han att den privata företagsamhelen kommer all köra för fullt i alla faU. Om produktionskostnaderna stiger, spelar det tydligen ingen roll. Han har någon annan mystisk möjlighet att klara vår konkurrens på den utländska marknaden.

Nej, herr Werner, det är ju inte sä där enkelt. Vi får se saken precis som den är, och då måste man konstalera att här pågår en utredning, som pä allvar får la itu med problemel och överblicka alla de konsekvenser en förändring av företagsbeskattningen för med sig kontra aUa andra problem som förelagsskatteberedningen har att behandla. Dä får vi se vad det blir för resultat. Då kanske vi kan resonera pä ett annat sätt än vad herr Werner viU göra i dag.

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Herr Brandl, den försia delen av argumentationen var ju något av vad man kan kalla för rena buskisargumentalionen. Jag hoppas att mitt engagemang i den svenska arbetarrörelsen, när jag har varil med lika länge som herr Brandt, inte skall avsätta samma spär i den ideologiska uppfattningen som herr Brandt här har givit utiryck för.

Vi har inte sä stort förtroende för uiredningar. Ta kapitalskatteutredningen UU exempel. Där vUle de socialdemokratiska representanterna ta ut 260 miljoner kronor mera från förmögenhetsägarna. Mittenpaitierna ville ta ut 105 miljoner kronor och moderaterna plus minus noll. Vad gjorde regeringen? Jo, regeringens förslag stannade vid 40 mUjoner kronor i s. k. skatteskärpning. Inle att undra pä alt Svenska Dagbladet kunde säga att Sträng närmar sig moderalerna! Det är därför vi för fram våra förslag i dag, herr Brandt.

Jag är på det klara med att ni inte viU socialisera lUl i morgon när ni haft 35 å 40 år på er att öka det samhälleliga engagemanget när det gäller produktionsmedlen i detta land och så Ulel har blivit gjort.

Hen BRANDT (s):

Herr lalman! Jag viU bara replikera herr Werner belräffande en sak.

Jag deltog i denna kapitalskalteutredning och föreslog alltså den där höjningen. Jag kan inte hjälpa att regermgen inte viUe vara med om den. Jag är alltså inte skyldig.

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr lalman! Dä önskar jag herr Brandt lycka tUl i fortsättningen med alt övertyga partivännerna i regeringen när vi kommer igen och vill skärpa beskattningen av förmögenhelsägarna. Vi kanske kan bli överens i den delfrågan.

148

Överläggningen var härmed slulad.

Punkten 1

Utskottets hemstäUan biföUs.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herrar Magnusson i Borås och NUsson i Trobro, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt volering upplästes pch godkändes följande voteringsproposition;

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Försvarsdepartementet m. fi. anslag

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaUer   skatteutskottels   hemställan  i

betänkandet nr 15 punkten 2 röstar ja,

den del ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Magnusson i

Borås och NUsson i Trobro.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkslälldes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 272

Nej  -    34

Avstår —       1

Punkterna 3-5

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkler hemstäUt.

§ 7 Föredrogs försvarsutskottets belänkande nr I i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1971/72 inom försvarsdepartementets verksamhetsområde jämte motion.

Punkten 1 Försvarsdepartmentet m. fl. anslag

Fru THEORIN (s):

Herr talman! Jag viU på denna punkt göra en principiell deklaration angående den mslningsulveckling vi tiUsammans med andra nationer är inne i och som enligl min mening måste brytas. Vi kan inte stiUatigande åse med öppna ögon den rustning som pågår runt om i världen — till en kostnad om 1 000 miljarder kronor per år, vari också Sverige ingår med ca 7 miljarder — ulan alt söka mer fruktbara vägar för att lösa konfUkter nationer emellan än den som rustningar i aUa tider lett tUl: urladdning i nägon form. TiUsammans med lio andra ledamöter har jag i en moiion tagit upp tUl diskussion icke-miUtära försvarsmetoder och menar att man metodiskt mäste börja analysera olika former för sädana försvarsmeloder.

Självfallet är Sverige beroende av omvärlden i alll sill agerande - även

149

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Försvarsdepartementet m. fl. anslag

150

omvärlden fäster ett vissl avseende vid Sveriges agerande i oUka internationeUa sammanhang, vilket bl. a. fra Thorsson med flerårig erfarenhet frän internationeUt arbeie verifierade i årets remissdebatt här i kammaren.

Försvarspolitiken i traditionell mening ingår som en del i vår säkerhetspoUtik. De andra väsentliga delarna är utrikespolitiken, handelspolitiken och den internationella biståndspolitiken.

Rustningskostnaderna som sådana blir tämligen ointressanta om de inte ställs i relation tUl de enorma sociala och kulturella problem som världen har att brottas med - svält, fattigdom arbetslöshet, sjukdom och nöd, utsugning av jord och människor för kortsiktiga iniressen. En intemationeU satsning för att lösa mänsklighetens överlevnadsproblem framstår som så oändligt myckel angelägnare än den världsmslning som sväljer 1 000 miljarder kronor per är.

Strävandena att minska spänningen i världen mäste enligt min mening ses i ett vidare perspektiv. En internationell rättsordning och frånvaron av konflikter kan inte uppnås om nöd och fattigdom råder för de flesta människor i världen. Etl väsentligt ökat utvecklingsbistånd frän de rika nationerna, där Sverige befinner sig i täten, är på längre sikt en grundläggande säkerhetspolitisk ålgärd. Riksdagens beslut om elappmälet 1 procent av bruttonationalprodukten år 1974/75 är ett steg i den riktningen, som måste följas av nya beslut om ökad biståndsverksamhet.

Också det nedrustningsarbete, som Alva Myrdal för Sveriges del under flera är bedrivit och för vUket hon är en stark förkämpe, ingår i elt konstruktivt fredsarbete för att uppnä en konfliklfri värld. En ännu slarkare salsning på svenskt nedrustningsarbete bör i konsekvens härmed ske. En omfördelning av våra totala försvarkostnader med en större del lUl nedrustningsarbete, säkerhetspolitisk forskning och konfliklforskning vore en förnuftigare fördelning i avvaktan på en förändrad försvarpolitik.

Det som framför alll skrämmer i dag är att de nya vapnen — atomvapen, bakteriologiska och kemiska vapen - främst riktar sig direkl mot civilbefolkningen. Jämsides med de tekniska förändringarna inom vapenproduklionen har det skett en total omkastning i den moraliska bedömningen av konflikter och regler för krigföring. Redan under försia världskriget började strategerna bedöma civilbefolkningen som ett betydelsefullt militärt mål. De biologiska stridsmedlen som utvecklas fortfarande i dag är enastående pä sä sätt att de är de enda vapen som någonsin har uppfunnits uteslutande i syfte att decimera civUbefolkningen. Mol dessa vapen finns det inte någol verkligt skydd. FN-resolutionen om förbud mol användning av BC-vapen som antogs i december 1970 är ell vikligt steg, som mäste följas av förbud mot produktion och lagring av dessa vapen och förstörelse av existerande BC-vapen.

Strateger bedömer ibland möjligheterna för konflikter och oUka former av krig på olika sätt. Deras bedömningar får dock ofla avgörande inverkan pä utvecklingen framför aUl av del militära försvaret. 1 SlPRI:s årsbok för 1969/70 diskuterades bl. a. situationen i Europa i en kommande konflikt. Där sägs bl. a. att den gällande mililära åsikten pä västsidan är alt NATO:s konventioneUa styrkor är mycket underlägsna och alt de skulle kunna håUa ul högst  tio dagar mot ett anfall med

konventionella styrkor frän Warszawapakten. Denna åsikt har ifrågasatts, och årsboken redovisar de olika argumenten i fråga om divisioner, antal man, förstärkningsmöjligheter etc. Emellertid har NATO-slaterna pä grund av sin övertygelse att de är underlägsna i fräga om konventionella vapen låtit förslå, all de i händelse av ell konventioneUt krig skulle vara beredda att vid en viss tidpunkt som försia part sätta in kärnvapen "pä försök". Della ur SlPRI :s årsbok.

Förnuftet mäsle bjuda oss att söka andra vägar att lösa konflikter nationer emellan.

I ett radioprogram för nägra år sedan frågade Alva Myrdal, med anledning av uppgifter i amerikanska tidningar all del koslade en och en halv miljon kronor all döda, som man kallade del, en vielcong, om det var värt priset och vem som fatlat beslut om att delta skulle anses vara en förnuftig användning av pengar, maskiner och människor eller om det bara blev så.

Som politiker har vi inle rätt att bara vänla på att andra — i della fall framför allt stormakterna - skall ta initiativ tiU en annan och förnuftigare ordning. Det ankommer på oss som ansvariga för nuet och framliden att göra vårt yttersta i sökandel efter nya framkomstvägar tiU en för mänskligheten lyckligare ulveckling.

FN:s generalförsamling har förklarat 1970-talet för ett nedrustnings-decennium, och långsiktiga nedrustningsprogram utarbetas nu inom FN. Det är min förhoppning att vi i Sverige ansluter oss tUl deklarationen och genom att medvetet söka nya vägar i utformningen av vår säkerhetspolitik - vari ocksä ingår det militära försvarel - medverkar tUl en förnuftigare användning av världshushåUets resurser.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Försvarsdepartementet m. fl. anslag

I delta anförande instämde fru Thorsson (s) och herr Lindkvist (s).

Hen WERNER i Tyresö (vpk):

Herr lalman! Lät mig först i länga stycken instämma i vad fru Theorin här nyss har anförl. Eftersom jag själv vid flera lillfällen har haft anledning att framföra samma synpunkter hälsar jag med glädje att en representant för det socialdemokraliska parliel för fram dessa synpunkter i den svenska riksdagen. Del har tyvän varil glest med sädana anföranden frän det håUet lidigare.

Vi har i är liksom vid flera lUlfäUen under tidigare riksdagar i motioner krävt en nedskärning av militärutgifterna och en annan inriktning av försvarspolitiken. I dessa moiioner har vi hävdal att försvarsutredningen målle pröva förulsätlningarna för en rekonstruktion av försvarel, ägnad att tUlmötesgä tre väsentliga önskemål:

att göra det arbetsdugligt även inför risken av svårare krigsvillkor än de av militärledningen hittUls förutsatta,

att eUminera dess karaktär av hinder för nedrustning och

all avsevärt nedbringa dess kostnader.

Genom behandlingsordningen här i kammaren har den motion vi väckt i är, i vUken vi bl. a. anförl nyssnämnda krav, ännu inle behandlals, varför del ur vår synpunki blir omöjUgt all ta ställning tUl del utskottsbetänkande som i dag föreligger tUl behandling.

151

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Försvarsdepartementet m. fl. anslag

Oaktat de principieUa synpunkter vi anfört beträffande uppbyggnaden och inriktningen av det svenska försvaret motsätter vi oss givetvis inte förbättringar för de värnplikliga och deras familjer inom ramen för nuvarande ordning. Vi delar därvidlag de uppfattningar som framförs i motion nr 697 av herr Svanström m. fl. angående höjd dagpenning för de värnplikliga och en höjning av de sociala förmånerna. Vi kommer därest det bUr volering att siödja denna moiion.

I övrigt, herr talman, kommer vi frän vänsterpartiet kommunisterna icke att delta i besluten om föreliggande utskottsbetänkande av skäl som jag här har anfört.

Under detla anförande övertog herr lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! Den frägeställning som fru Theorin nu lar upp sammanfaUer i hög grad med innehållet i den moiion som hon har avlämnat vid början av årets riksdag. Jag hoppas att fru Theorin är medveten om alt den molionen konimer upp lUl behandling här i kammaren i samband med behandlingen av proposition 110. Jag tycker nog att fru Theorin kunde ha väntat tUl dess med att framföra dessa synpunkler, som var anknutna till molionen.

Med anledning av vad fru Theorin och herr Werner i Tyresö sagt vill emellertid också jag anföra något om vad jag anser vara försvarets mäl. Enligt min mening är de fyra stora partierna eniga om att del korl uttryckt är att hälla värt land fredat. Det heter ocksä i skriften "Om kriget kommer" att "Sverige vUl fred". Och vidare: "Så länge de inlernationella motsättningarna finns, kvarstår dock hotet mol freden. Vårl land måsle därför vara berell pä att del värsta kan hända — all kriget kommer."

Vi i värt land har haft den omistliga fördelen all vara förskonade frän krig i mer än 150 år, trots att två världskrig direkt berört vår närmaste omvärld.

Jag tror också alt del svenska folkets flertal är överens om att försvarets främsla uppgift är att vara krigsavhåUande, Vi i vårl land är varken aggressiva eUer expansiva. Vi vUl inte utgöra hot mot något annal land. Därför tror jag att det är svårt alt finna andra motiv för vårt land att ha ett försvar än all en angripare kan vilja utnyttja värt land, vårl territorium och luflram för sina syften, exempelvis alt tillgodogöra sig våra ekonomiska resurser. SkaU syflet med etl anfall nås mäsle angriparen genomföra en invasion över vattnet, genom luften eller över landgränserna för all hela landel eller delar därav skaU kunna intas.

Kort sagt anser jag att vårt försvars uppgift är att vara fredsbevarande. Jag hoppas all enigheten skall vara lika stor när del gäller all avdela de resurser som försvaret behöver för att klara den uppgiften om ofred kommer.

152

Överläggningen var härmed slulad. Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 2-53

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemstäUt.

Punkten 54

Lades tUl handlingarna.

§ 8  Föredrogs försvarsutskottets betänkanden;

Nr 2 i anledning av Kungl. Maj:ls i statsverksproposilionen framlagda förslag lill stat för försvarets faslighetsfond för budgetåret 1 97 1/72 jämle motion

Nr 3 i anledning av Kungl. Maj:ls i statsverksproposilionen framlagda förslag lill beredskapsstat för försvarsväsendet för budgetåret 1971/72

Kanimaren biföll vad utskollet i dessa belänkanden hemställt.

§ 9 Tjänstgöring  i  internationeUt   biståndsarbete   som   alternativ   tiU värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst

Föredrogs försvarsutskottets belänkande nr 4 i anledning av motioner om tjänstgöring i internationelll biståndsarbete som alternativ lill värnpliktsriänslgöring och vapenfri Ijänsl.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Tjänstgöring i internationellt biståndsarbete som altemativ till värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst

1 detta betänkande behandlades motionerna

1.  1971:96 av herr Wikström m.fl. i vilken moiion hemsläUls att
riksdagen hos Kungl. Maj:l skuUe anhålla om förslag angående tjänst
göring i inlernationelll bisländsarbele som alternativ Ull värnpUktsljänst-
göringen och vapenfri tjänst i enlighei med vad som anförts i moUonen,

2.   1971:177 av herr Werner i Malmö m. fl. och

3.   1971:337 av fru Ryding m. fl.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslä

1.  molionen 1971:96

2.  niotionen 1971:177

3.  motionen 1971 ;337.

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Fär jag börja med att säga all jag kommer all slälla yrkande om bifall lill de tre molionerna i delta ärende. Jag hoppas fä hjälp med all dela ut detla yrkande, sä att kammarens ledamöier fär möjlighet alt siudera det.

Kravet pä all Ijänslgöring i inlernalionellt biståndsarbete skall fä vara alternativ till värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst är etl gammalt krav frän många organisalioner, främsl då ungdomsrörelserna. Liknande syslem finns ju i en rad europeiska länder.

I fjol beslöt riksdagen all inrälia en kvalificerad ulbildning med inriklning på utvecklingssamarbete och katastrofinsatser, men den ulbildningen skaU anordnas helt inom ramen för värnpliklsljänslgöringen. Till grund för del beslulel låg en enmansulredning. Värnplikt och biständsutbildning, som pä grund av sina snäva direkliv inte fick behandla

153

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Tjänstgöring i intemationellt biståndsarbete som alternativ till värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst

154

den fråga som vi har motionerat om. Men en av experterna förordade i en reservation etl system av det slag som vi har rekommenderat. En rad remissinstanser underslödde del förslaget. Läl mig bara nämna socialstyrelsen, LO, TCO, SACO, Svenska missionsrådet och en hel rad ungdomsorganisationer.

Intressant nog understöddes den tanken i en rad uttalanden frän olika organisalioner och i mänga tidningsledare. Fär jag bara cilera nägra rader ur en ledare i Dagens Nyheter, där man skrev: "Delta är ett enkelt och tUltalande syslem. Del skulle inle belyda nägon märkligi ny form av kategoriklyvning i värnpliktssystemet. Det skulle inte utsätta värnplikts-tanken för krav på att alla möjliga nytliga samhällsfunktioner i stället för militärljänsl borde kunna fullgöras av värnpliktiga, eftersom det dels förutsätter frivillighel och u-landsljänsl, dessulom myckel väl kan sägas vara just 'fredsbevarande' och 'konfliktförebyggande' i den svenska säkerhetspolitikens inklusive försvarspolitikens mening. Med ett visst antal värnpliktiga och vapenfria i fredskärsarbele och annan u-landsljänst skulle avlöningen bli standardiserad och billigare än nu, och den nackdel som kan Ugga i att de hjälpande lever pä en myckel högre materiell standard än folket på platsen skulle reduceras."

För att välja ell ullalande från den andra kanlen, ideologiskt sell, vill jag läsa upp slutklämmen i ell uttalande frän Svenska ekumeniska nämnden:

Vi vUl "pä nytt vädja lill regering och riksdag alt medverka tUl alt det snarast skapas en laglig möjlighel för därtill lämpade värnplikliga och vapenfria tjänstepliktiga alt fullgöra sin tjänst inom ramen för det internationella utvecklingssamarbelel".

Mellan Dagens Nyheter och Svenska ekumeniska nämnden finns det en hel rad tidningsledare och organisalioner som uttalar sig i .samma riktning.

När riksdagen i fjol behandlade frågan stöddes del förslag jag nu pläderar för av en icke föraktlig minoritet ur alla partier. Med anledning av de Ire moiioner som väckts vid ärels riksdag har nu utskottet samlat sig och skrivit hela 15 rader som kommentar lUl de tre molionerna. Man gör nägra konstateranden som jag finner rätt märkliga. Man säger om de länder i Europa som har detla system, att de har "andra förulsällningar än Sverige i fräga om personalbehov och personaltUlgängar. I flera fall har dessa länder som förutvarande kolonialmakter också en kulturell och språklig gemenskap med vissa ulvecklingsländer, vilkel ger biståndsinsatserna där en delvis annan inriklning."

Det lycker jag är elt myckel märkligt argumeni. Om man hade kommit Ull motsatt slutsats, ,nämligen att den kontaki som en rad tidigare kolonialmakter har behöver kompletteras med vidgade insatser från svensk sida, hade jag bällre förslätt det!

Man säger också att anlalel personer som kan komma i fråga inle är sä slort. Nej, det har ingen päslåtl. Men dä borde del inle heller vara så svärl all gå med på delta.

Avslulningsvis skriver ulskottet: "Enligt utskottets mening är de skäl som anfördes för avslag alltjämt bärande." Låt mig bara säga att det skäl som fanns i höstas för bifall Ull denna lanke i mitl tycke är lika bärande

nu. Del är alllsä inle bara de organisationer, de tidningar och de sammanslutningar jag nämnt som siöder denna lanke. Det är också en rad ledamöter i de olika partierna i riksdagen som sympatiserar med förslaget. Jag vUl därför gärna, herr lalman, yrka att riksdagen i anledning av motionerna 96, 177 och 337 hos Kungl. Maj:t hemställer om förslag angående Ijänslgöring i inlernationelll bisländsarbele som alternativ Ull värnpliktsriänslgöring och vapenfri tjänst.

1 detla anförande instämde herrar Wiklund i Slockholm och Wirmark, fröken Hörién saml herrar Guslafson i Göteborg, Möller i Göteborg och Stälhammar (samtliga fp).

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Tjänstgöring i internationeUt biståndsarbete som alternativ till värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst

Fru RYDING (vpk):

Herr lalman! Med vär motion nr 337 återkommer vi i år till frägan om all pröva formerna för Ijänsl i internationelll biståndsarbete som elt värnpliktsallernativ. Så sent som den 15 december förra året diskuterade vi, som herr Wikslröm nämnde, detla problem i andra kammaren. Dä Uksom nu förelåg flera motioner i samma syfle. Statsutskottets utlåtande nr 221 förra året avstyrkte alla motionsyrkanden. Från visst socialdemokratiskt häll sade man dock alt man voterade med yttersta Ivekan för utskollel.

.Med hänvisning tUl delta riksdagens ställningstagande förra året anser nu försvarsutskotlel i sitt betänkande nr 4 all de skäl som förra årel anfördes fortfarande är bärande. Ulskoltet vill alllsä inle vara med om all utreda frägan om hur man pä lämpligaste sätt skall kunna åstadkomma elt verkligt värnpliktsalternativ i form av u-landsljänsl. Men försvarsutskottet har i år inle bara hänvisal UU föregående ärs skrivning även om ärels skrivning är mycket kortfattad. Utskottet har ocksä - della skall i rättvisans namn sägas — utvecklat en del andra synpunkler. Utskollel har också på nägon punkl 1. o. m. sökl bemöta argumenteringen i motionerna.

Försvarsutskottet inleder sill belänkande med en plädering om all vårt lands yta är sä stor i förhållande till befolkningstillgängarna alt vi måsle förfoga över slridskrafler i sädan mängd all vi kan möla angrepp i olika delar av landet. Vidare mäsle, säger ulskoltet, det mililära försvaret kunna disponera alla vapenföra män som inle binds av andra nödvändiga uppgifler i totalförsvaret.

1 det sammanhanget bara nägra frågor.

Tror utskottsledamöterna inte alls pä att u-landsUänst som värnplikts-alternativ också skulle kunna bli etl alternativ till vapenfri riänsl och Ull lolalvägran — särskilt då tUl tolalvägran?

Varför har man dä över huvud lägel vapenfri riänsl i värt land, om det nulilära försvaret måsle kunna disponera över alla vapenföra män?

Varför är det dä möjligl all man frikallar elt växande antal värnpliktiga?

Tror man bland utskottsledamöterna att Sverige skulle tömmas på vanliga vämpliktiga, om ell värnpliktsallernativ i form av u-landsljänsl och kalastroftjänsl skulle införas i vårl land?

Om del funnes ell sådanl allernaliv - och låt oss säga all vi räknar

155

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Tjänstgöring i internationellt biståndsarbete som alternativ tiU värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst

156

med, högt sagt, all ungefär lio gånger lotalvägrarna skulle välja detla värnpliktsallernativ - rörde det sig i alla fall om etl myckel ringa anial i relation lUl de vanliga värnplikliga. Lägger man därtill den rationalisering som pågått och som pågår inom försvarsmakten - del hävdas i alla fall alllid sä, och jag bestrider inte heller att sä är fallel - är denna skrivning i utskottsbetänkandet enligt min uppfattning av noll och inlel värde.

Sedan säger man någonting i betänkandet som verkligen gjort mig en aning förvånad och bekymrad. Herr Wikslröm har redan varil inne på del. Man söker bemöla vad vi hävdat i molionen om att flera andra länder i viss utsträckning godtar tjänstgöring i internationellt utveckUngsarbete som alternativ lUl värnplikt. Utskottet skriver då all dessa länder har andra förutsättningar än Sverige.

Och nu kommer det märkliga. Man skriver: "I flera fall har dessa länder som förutvarande kolonialmakter en kulturell och språklig gemenskap med vissa utvecklingsländer, vUkel ger biståndsinsatserna där en delvis annan inriktning."

Hur kan man i utskottet komma fram tUl att imperialism, kolonialförtryck, skulle vara detsamma som en kulturell och språklig gemenskap? Här skulle verkligen etl förtydligande tUl skrivningen behövas så all inga allvarligare missförstånd behöver uppstå. Om det nu inte verkUgen är så illa slälll bland ulskollels ledamöter all del är korrekt vad som slår, men det trorjag knappast.

Till sisl vUl jag återkomma till etl uttalande frän slalsutskotlel förra ärel, nämligen: "Om ulvecklingen skulle påkalla en sädan revision" - dvs. all den nuvarande värnpliklslagen reviderades så all vi fick elt nyll värnpliklsallernaliv - "förulsätter utskottet all Kungl. Maj:l tar initiativ härulinnan."

Mol della skulle jag vilja ställa bl. a. experten Elmqvisls uttalande i frägan om värnpliktsallernativ som gjordes i samband med den lidigare omtalade enmansutredningen som läg till grund för förra ärels proposilion nr 162 och riksdagens beslul. Hen Elmqvisl säger: "Utvecklingen i andra länder mot en mer generös syn pä u-landstjänst som värnpliklsallernaliv liksom den internationella utvidgningen av försvarsbegreppet mol all gälla den totala säkerhetspolitiken gör det angelägel att riksdagen nu tar upp frägan till allvarlig prövning."

Vi sade redan i fjol, och jag vill upprepa delta med än slörre krafl i är, alt ulvecklingen i värl land redan klarl visar pä behovel av en ändring i värnpliklssystemel. Opinionen härför växer varie dag.

Med sifferinalerial har vi i molionen i år visal pä hur anlalel ansökningar om t. ex. vapenfri Ijänsl ökal väsenlligi. Är 1967 var siffran 1298 mol är 1970 2 956. Därtill kommer alt avslagsprocenten för vapenfri Ijänsl också ökat kraftigt och ökar i accelererande takt: från 8,5 procent år 1967 Ull hela 74 proceni år 1970.

Och, herr talman, det finns ingenling som tyder pä all dessa siffror skall upphöra all stiga om inga förändringar genomföres. Klart är emellertid all antalel tolalvägrare skulle komma alt minska — och detla säger sig ju också försvarsministern vilja arbeta för - om ett reellt alternativ Ull värnpliktstjänstgöring infördes i Sverige. Som det nu är, finns för  de värnpliktiga, som fär avslag på sin ansökan om vapenfri

tjänst, bara eltdera; alt mot sin övertygelse och vilja utföra värnpliktstjänstgöringen eller att totalvägra och hamna i fängelse, Alllsä: alternativet i dag är "lumpen eller buren".

Därför, herr lalman, elt reellt värnpliklsallernaliv, organiserat ulanför del nationella militära försvarets snäva ram ulanför själva del militära sysiemel, mäste enligl vår uppfallning snarasl möjligt ulredas och införas ocksä i värt land. Jag kan inle finna nägra som helsl bärande skäl för avslag pä motionerna annat än möjligen rädsla för att försvarsutskottets ledamöier i dag har så totalt fel att en ulredning av denna art hell kunde rubba deras fastlåsta positioner.

Jag yrkar bifall till motionen 336, vUkel ocksä innebär lUlmölesgäen-de av yrkandena i motionerna 96 och 177,

Dä herr Wikström tidigare under deballen framfört ett yrkande som omfallar bifall IDI samtliga dessa tre motioner kan vi frän vpk-gruppens sida anslula oss lUl della yrkande, då del lillgodoser även värt eget motionsyrkande.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Tjänstgöring i internationellt biståndsarbete som alternativ till värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! Så sent som i december förra året beslöt riksdagen med anledning av en proposition all del med början år 1972, dvs, näsla är, skall anordnas kvalificerad ulbildning med inriktning på utvecklingssamarbete och kalasirofinsalser, Ulbildningen skaU stå öppen också för kvinnor. För män faller ulbildningen inom ramen för värnpliklsljänslgöringen och den vapenfria Ijänslen och skall kunna utgöra grunden för krigsplacering inom lolalförsvarel. Mälel för ulbildningen är all skapa en reserv för rekrytering av personal för utvecklingssamarbete och katastrofhjälp. Rekryleringen skall främsl inriktas pä de yrkesgrupper som dominerar inom SIDA:s verksamhetsområde. De som har genomgått utbildningen sammanförs i en särskild kär, beredskapskären för biståndsinsatser.

Trots att del bara är nägra månader sedan riksdagen behandlade frägan har försvarsutskottet ingäende diskuieral de i är väckta molionerna. Vi har hafl föredragningar från departementet, försvarsstaben och SIDA. Ulskottet har i sill enhälliga belänkande föreslagii riksdagen all avslä molionerna.

1 molionerna - och även i de anföranden som har hällits här - har gjorts gällande alt man i andra länder i viss utsträckning godtager riänslgöring i inlernationelll utvecklingsarbete som allernativ lill värnpUklsljänslgöring. Vi har därför i utskollet inhämtat ylleriigare uppgifler om hur det förhäller sig med den saken. Vi har dä kunnai konsialera all de åberopade länderna har andra förulsällningar än Sverige i fräga om personalbehov och personaltUlgängar. Sålunda tUlhör alla de länder i Europa som beslulal om tjänstgöring i biståndsarbete i stället för värnpliktstjänstgöring en försvarsallians, dvs. NATO. Inga neutrala länder har ännu medgivit tjänstgöring i biståndsarbete som alternativ till värnpliktstjänstgöring.

I mänga länder har man ocksä sä god lillgång pä värnpliktiga att man inte behöver taga ul hela årsklassen värnplikliga. Man använder sålunda inte alla årsklasser mellan 20 och 47 år som vi gör. Efler att ha tagit del

!57

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Tjänstgöring i internationellt biståndsarbete som alternativ tiU värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst

av föredragningarna har vi konslalerat all våra 27 ulbildade årsklasser behövs i den gällande försvarsorganisationen.

Vi har ocksä konstaterat all den biståndspersonal som mollagarländerna efterfrågar bör ha god skolunderbyggnad och läng yrkeserfarenhet, och sädan erfarenhei är sällsynt bland dem som ännu inle uppnått den ålder då man normall har fullgjort sin grundläggande värnpliklsljänslgö-ring.

Jag anser all vi inom utskottet har kommii lill en riklig slutsats när vi enat oss om alt erfarenheterna av den nya och ännu inte påbörjade ulbildningen och dess effekter i olika avseenden bör avvaktas innan riksdagen ändrar förra ärels slällningslagande.

Jag yrkar därför bifall lUl utskotlels hemställan.

Hen WIKSTRÖM (fp) korl genmäle:

Herr lalman! Utskottets värderade ordförande anförde en rad skäl till att utskottet hade gätl pä den linje det gjort. Jag tycker nog all resonemanget var litel märkligt. När man säger alt de andra länderna har andra förutsättningar - de tUlhör NATO - sä borde man väl, tyckerjag, dra den slutsatsen all vi med utgångspunkt i vär berömda neutralitet skulle behövas pä det här området. Och del andra argumentet, all man i dessa länder har en bättre tillgäng pä värnpliktiga än vi har, stämmer inle rikligt med vad man litel längre fram i betänkandet säger om all del inle är etl sä särskilt stort antal som kan komma i fråga. Pä någol sätt gär de där argumenten inte ihop.

Fru RYDING (vpk) korl genmäle:

Herr talman! Till herr Petersson i Gäddvik vill jag säga att vi talar om två hell och hållet olika saker. Redan under föregående ärs debatl framhöll jag all det förslag, som riksdagen dä antog med anledning av proposiiionen 162, inte alls hade med värnpliklsfrägan alt göra, eftersom del framgick all utbildningens mål är all skapa en reserv för rekrytering av personal för bilateralt och multihilerall ulvecklingsarbete och för katastrofhjälp. När man granskade propositionen ur värnpliktssynpunkl såg man alltså att värnpliklsfrägan inte berördes. Ingenslans togs frågan upp om etl värnpliktsalternativ. Inga alternativ lill värnpUklsljänslgöring ulöver vapenfrilagens fanns med i den proposilion som vi log. Vad vi begär nu är ell reellt värnpliklsallernaliv lill vad vi redan har.

Herr Petersson säger sedan att i andra länder lar man inle ut hela årsklasser värnplikliga, och de har ocksä andra förutsättningar. Nu har tyvärr inle ÖB 71 kommit i tryck, men den är visst på väg lill riksdagens ledamöier. Enligl uppgifler i pressen finns del emellerlid ett allernaliv i ÖB 71 som just handlar om något liknande ocksä i Sverige. Så del kanske ocksä kan bli aktuellt för vär del.

158

Hen PETERSSON i Gäddvik (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror all meningsskiljaklighelen mellan herr Wikslröm och mig mycket beror pä hur vi ser på de krav som alliansfriheten ställer på oss jusl när del gäller de bördor som vi mäste lägga på våra värnplikliga med lanke på landels försvar. Genom all vj är alliansfria och

har ell slort land, som vi vUl häUa fredat, måste vi ha en slor personell styrka all sälla in. Del är det som har varil grunden för det ställningslagande som vi har gjort i försvarsutskollet.

Fru Ryding talar om kommande lider, men dem vel vi ingenting om ännu. Forlfarande är del så all med den försvarsordning som gäller anser vi alt vi behöver alla vapenföra män till totalförsvaret.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag vill bara konstatera att herr Petersson i Gäddvik noggrant underlät all svara pä de frågor jag slällde i början av mill försia anförande.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Tjänstgöring i internationellt biståndsarbete som alternativ till värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst

Herr GUSTAVSSON i Eskilsluna (s):

Herr talman! Jag vill odelat ge fru Ryding räll i en sak, och del är när hon säger alt man talar om tvä olika saker. Del är precis del man gör.

Som redan nämnls har den här frägan behandlals hell nyligen. Dä stod u-hjälpsfunklionen slarkl i förgrunden. Jag lyckle fakiiski att de som ivrade för denna pä ett väl ensidigt säll "tänkte borl" försvarsfunktionen. Därmed är inte sagt att det var etl dåligt syfle, att det inle var ett angeläget ändamål man talade för när man betonade u-hjälpsfunklionen, men man tänkte alllsä borl försvarsfunktionen. Del är nog del som bidragit lill all den sislnämnda har skjulils i förgrunden den här gången.

Vi har i vårl land bestämt oss för alt föra en neutraliletspolilik i syfle att bevara freden. Detla förulsätter aUiansfrihet och förmåga att försvara landel av egen krafl. För alt göra klart alt vi inte hotar nägon har vi byggt upp ell klart defensivt försvar. Som ytan är slor och gränserna länga kräver det värnplikt av den lyp vi har. Vi män är ju värnpliktiga i över ell kvartssekel. Dä värnpliktig undantas frän grundutbildning berövas värt awärjningsförsvar inte ett utan 27 möjliga tjänsteår.

Vpk:s förslag har jag väl inle så klarl för mig i alla dess delaljer, men dess uppbyggnad, dess milisinriklning är sädan att nog är del ocksä elt försvar som kräver mycket folk.

Del paradoxala är all om vi inte hade den klart defensiva försvarsuppläggning som vi har utan en mera offensiv krigsmakt, byggd för vedergällningsverkan, hade vi hafl större möjligheler att generöst avstå värnpliktiga tUl annan verksamhel. Nu har vi del dess bällre inle ordnat pä det sättet och behöver följaktligen alla värnplikliga.

Fru Ryding åberopade ÖB 71 och nämnde alt i en av de strukturer som förekommer i det grundmaterial överbefälhavaren har lämnal lill de poliliska instanserna, finns del elt alternativ som bygger pä all inle alla värnplikliga skall ulbildas. Men jag är fulll överlygad om att fru Ryding, när hon har hafl tillfälle all se närmare pä della, lar klarl avsländ frän del alternativet. Det är nämligen just ett sådant alternativ som bygger pä slarkare vapenverkan, medan den uppläggning vi nu har starkt betonar etl segt defensivt försvar, som så klarl är upplagl för all inle hota nägon.

Fru Ryding nämnde en passus i utskottets betänkande som lalade om all andra länder har del ordnat pä annat sätt när del gäller all tUlgodose krigsmaklens personalbehov och även hade andra möjligheter att till-mötesgä önskemålet om u-landsUänsl. Jag förstår alt uttrycket "kulturell

159

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Tjänstgöring i intemationellt biståndsarbete som alternativ tiU värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst

och språklig gemenskap" har tolkats sä all man tror all utskottet har ansett all del skulle vara nägon ideologisk gemenskap mellan u-länder och tidigare kolonialmakter. Del är ingalunda sä vi i utskottet har sett det. Utskottet menar del enkla och lättfattliga, att när människorna i u-landel i stor utsträckning talar samma språk som den tidigare kolonialmaklen, när skolsystemet är uppbyggt pä samma säll, så är det ju lättare alt frän den lidigare kolonialmaklen gå ul och tjänstgöra i t. ex. lärargärning i u-landel än det är för oss som inte har denna överensstäm melse.

U-hjälpsfunktionen är betydelsefull, men då dess personalbehov kan lillgodoses pä annal säll, lalar alla skäl för all man bör undvika all låta del tära pä värnpliklsförsvarel.

Jag ber i Ukhet med utskottets ordförande all fä yrka bifall Ull utskotlels hemställan.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr lalman! När vi förra året behandlade del här ärendet var skrivningen och den debatt som fördes, framför alll frän ulskollels talesman, av den arten alt man kunde anla att del fanns en öppning mol vad vi nu kallar för alternativljänsl. Under de omsländighelerna lyckle jag för min del, som förra årel var motionär, att del inle fanns stor anledning all motionera i är. Man kunde ju göra saken en otjänst genom all den öppning som vi då hade fåll möjligen skulle lappas igen av den nya riksdagen.

Och egenlligen är dessa farhågor besannade. Skrivningen är i är, som jag tolkar den och som jag ser saken efter att ha hört försvarsulskollels lalesmän från denna talarstol, härdare än förra ärel. Jag vill inle säga — och jag hoppas det är riktigt - att den öppning som vi dä tyckte oss ha fält, blivit tillläppl, men det har som sagl blivit en hårdare skrivning.

Jag röstade förra ärel för ulskollels förslag med den moiiveringen all vi skulle kunna pröva kataslrofljänslen, och vi skulle kunna se om vi kunde komma fram pä den här vägen mot en alternativljänsl. 1 är måste jag p. g. a. utskotlels skrivning göra tvärtom, herr lalman, och jag ber att fä yrka bifall lill del under överläggningen av herr Wikslröm framslällda yrkandei.

Överläggningen var härmed slulad.

Proposilioner gavs på bifall lill dels ulskollels hemsiällan, dels del av herr Wikström under överläggningen framställda yrkandei, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wikström begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

160

Den   som   vill   alt   kammaren   bifaller  försvarsutskottets  hemställan  i betänkandet nr 4 röstar ja, den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil det av herr Wikström under överläggningen framslällda yrkandei.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Wikslröm begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja  -  231

Nej  -    62

Avstår —     14

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

§  10 Föredrogs

Försvarsutskottets betänkanden:

Nr   5   i   anledning  av  Kungl.  Maj:ts i statsverksproposilionen. gjorda framstäUningar rörande utgifterna för budgetåret 1971/72 inom handelsdepartementets verksamhetsområde såvitt gäller ekonomiskt försvar Nr 6 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag liU lag om ändring i förordningen (1957:343) om oljelagring m. m.

Socialutskottets betänkanden:

Nr 2 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens aUmänna konferens år 1970 vid dess femtiofjärde sammanträde fattade beslul

Nr 3 'i anledning av motion om vård av ungdomsvårdsskolelever i eget
hem                                             —

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt,

§ 11 Anslag till stöd till idrotten

Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 3 i anledning av Kungl. Maj:ls i sialsverkspropositionen gjorda framslällningar om anslag för budgetåret 1971/72 tUl stöd till idrotten jämle moiioner.

Punkten 1 Organisationsstöd m. m.

Kungl. Maj:t hade i proposiiionen 1971:1, bilaga 11 (punkt 1 7, s. 126-127 i utdrag av slatsrädsprotokoUet över jordbruksärenden för den 4 januari 1971) föreslagii riksdagen all UU Slöd UU idrotten: Organisationsstöd m. m. för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 45 400 000 kronor.

I della sammanhang hade behandlats

dels molionen 1971:20 av herr Sjöholm m.fl. vari hemställts att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts förslag avseende stöd till idrotten beslulade att amatörboxningen inte skulle vara berättigad till nägol sådant stöd,

dels motionen 1971:21 av herr Sjöholm m. fl.,

dels motionen 1971:369 av fru Ryding m.fl. vari hemställts att riksdagen beslutade ge regeringen i uppdrag alt tUlskapa elt fristående och obundet organ som mottog, granskade och hade att yttra sig över de

6   Riksdagens protokoU 1971. Nr 48-50

161

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

olika idroltsorganisalionernas anslagsäskanden,

dels motionen 1971:823 av herr Rydén m.fl. vari hemställts alt riksdagen i skrivelse lUl Kungl. Maj;t begärde att en femårsplan för del slalliga slödel Ull idrotten gjordes upp och förelades riksdagen saml alt Kungl. Maj:t tog initiativ till en landsomfattande kampanj för ökad motionsaktivitet i enlighet med vad i molionen anförls.

Utskottet hemstäUde

1.                               att riksdagen tUl stöd till idrotten; Organisationsslöd m. m. för
budgetåret 1971/72 anvisade ett reservalionsanslag av 45 400 000 kronor,

2.  all riksdagen skulle avslå motionen 1971 ;21,

3.  all riksdagen skulle avslå motionen 1971:20,

4.  att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:369,

5.  all riksdagen skulle avslä molionen 1971:823 i vad den avsäg en femärsplan för det statliga stödet UU idrotten,

6.  all riksdagen skulle avslä motionen 1971:823 i vad den avsäg en kampanj för ökad motions aktivitet.

Reservaiioner hade avgivits

1.                               av herrar Björk i Göteborg (s), NUsson i Agnas (m) och Lenader (s),
som ansett att utskottet under 3 borl hemstäUa,

att riksdagen med bifall UU yrkandei i motionen 1971:20 beslulade att medel ur förevarande anslag inte fick utgå lill slöd för amalörboxningen,

2.                               av herr Nilsson i Agnas (m), fru Mogård (m) och fru Ryding (vpk),
som anseit all utskollet under 4 borl hemslälla,

alt riksdagen i anledning av motionen 1971:369 hos Kungl. Maj:l hemslällde all en ändring vidtogs i fråga om idroltsorganisalionernas anslagsäskanden i den riklning reservanterna anförl,

3.                               av herrar Mattsson i Lane-Herrestad (c), Källslad (fp), Sundman (c),
Eriksson i Ulfsbyn (c) och Olsson i Kil (fp), som anseit all ulskoltet
under 5 borl hemslälla,

all riksdagen med bifall UU molionen 1971:823 såvitt nu var i fråga i skrivelse till Kungl. Maj:l hemslällde att en femärsplan för del statliga stödel UU idrotten gjordes upp och förelades riksdagen.

162

Herr BJÖRK i Göteborg (s);

Hen talman! Till kulturutskottets belänkande nr 3 har fogals en reservation, i vilken yrkas all statUgt slöd inle skall utgå till boxningen. Bakom det yrkandet ligger en moiion av herr Sjöholm

Jag kan personligen inte tUl alla delar ansluta mig tUl herr Sjöholms argumentering i frågan, och jag är inle heller hell överlygad om vederhäfUghelen i alla de uppgifler herr Sjöholm lämnat om amalörboxningen. Del avgörande är emellertid att utskollsmajoriteten ä ena sidan släller sig på 1969 års riksdags ståndpunkt, som innebar alt man endasl med Ivekan avstod frän att direkt förbjuda amatörboxningen, och ä andra sidan menar all amalörboxningen är en sä angelägen och värdefull verksamhet alt den förtjänar statligt ekonomiskl slöd. Jag finner denna ståndpunkt besynnerlig och yrkar därför bifall till reservaiionen 1.

Hen OLSSON i KU (fp):

Herr lalman! När riksdagen den 26 maj 1970 behandlade anslagen UU idrotten gjorde man del mot bakgrunden av idrotlsulredningens förslag och mälsättning, dvs. en fördubbling av idrottsanslagen på fem år. Riksdagen uttalade sig dessutom mycket posilivi för den plan, del varvschema, som måste gälla för alt man skulle nä upp till detla mål, och anslagel blev också i slort sett enligl idrotlsulredningens förslag första året.

Självklart skapade denna positiva hållning frän riksdagens sida berättigade förväntningar inom idrottsrörelsen om att anslaget tUl idrotten skulle räknas upp enligt idrotlsulredningens förslag. Tyvärr har dessa förväntningar nu svikits. Tempol har alltså sjunkit redan på andra varvel, och varvtiden blir därefter.

Inom idrollorganisationerna har man förberett sig för all på bäsla sätt kunna utnyttja de väntade anslagen. Lät mig citera vad Riksidrotlsför-bundets ordförande Karl Frithiofson skrev i Svensk Idrott nr 1 som kom

ul  den  9  januari  i  är.   "Vi  har--- under  innevarande   budgetär

planmässigt dragil i gäng en apparat som förutsäller en fördubbling av statsanslagen pä 5 är om bäsla effekt och balans ska uppnäs. I dessa spalter har kungjorts hur nya tjänster inrättats och fyllts med bra folk. Denna organisation är inget självändamål. Uppgiflen blir all under 1971 fä största möjliga effekt ule på fältet. Det är naturligtvis detla som är meningen med vår upprustning. De utökade personella resurserna cenlralt och ute i distrikten syflar uteslutande UU all direkl och indirekl ge bältre betingelser för alla de mänga hundra lusen som med brinnande anda jobbar för idrotten ule pä fältet. Det är där idrotten lever och utövas."

Della skrevs alllsä innan regeringen hade lagl fram sill förslag. Del behövs ingen livligare fantasi för att förstå all den ovänlat låga ökningen släller idroltsorganisationerna inför svära problem. Planeringsramen har spräckts. Men vad saken nu gäller är alt reparera skadan genom all — för alt tala idroltsspräk — la igen del förlorade under de återstående varven.

Varför är man dä sä angelägen om en flerärsplan för idrottsslödet? Varför ställer sig en enig idrotlsutredning och idrotlsrörelse sä slarkl bakom detta krav? Självfallet därför all man insett all man genom långsikiig planering fär ul mer av satsade medel. En lugn och målmedveten ökning av utbyggnadstakten under en längre period ger etl bättre och säkrare resullal. Del är ju ocksä en väsentlig fördel för samhället om så sker. Genom en successivi ökad samhällssatsning inom ramen för en flerårsplan när man slörsla möjliga effekt av varje satsad krona. Del är god ekonomi. Motsatsen blir lätt följden om tUlfäUigheter och improvisationer fär avgöra storleken av samhällets insatser, Detla är någonting som Riksidrotlsförbundet tidigt insett, inte minst därför att man sedan länge tvingats planera sina knappa resurser med lanke pä t. ex. Olympiska spel och andra internationella tävUngar som ju återkommer med upp Ull fyra ärs intervall. Lika väl som en ojämn löpning försämrar en löpares resultat även om vUjan är aldrig sä het, lika väl försämrar en ryckig och oplanerad resurstiUdelning idrottsrörelsens möjligheler all nä sina mäl - ambitionerna mä vara aldrig så slarka.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

163

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organ isationss töd m. m.

Herr lalman! Jag vill hävda all etl bifall tUl reservation nr 3 vid punklen I i kullurulskotlels belänkande nr 3 innebär ell liUmötesgående av vär slörsla folkrörelse som kommer alt bli samhäUel Ull slor nytta i framtiden.

Man behöver verkligen inle hemfalla äl nägon idrottsromanlik för all konstalera att Riksidrottsförbundets organisationer har lyckals där andra folkrörelser ofta misslyckats. De har nämligen lyckats fånga upp de stora ungdomskuUarna. Av de över 2 miljoner medlemmar som Riksidrotlsförbundet rapporterar är inte mindre än 1,2 miljoner meUan 12 och 25 är.

Att man lyckals ge sä många unga en meningsfylld fritidssysselsättning är naturiiglvis yllersl värdefullt för samhällel. Att man genom all slimulera breddidrollen bidrar till att minska de mUjardbelopp samhäUel varje är förlorar genom välfärdens folksjukdomar och som enligt läkarexpertis i grunden tUl slor del beror på bristande motion är givetvis ocksä positivt.

När arbetstiden minskar och fritiden ökar, erbjuder idrotten en aktiv fritidsmiljö. Den fyller för mänga ett behov av spänning, lek, avkoppling och omväxling. Det gäller också i viss mån de mänga miljoner åskådare som varje är söker sig tUl idrottsevenemangen. Behöver nägon en illustration lUI del sistnämnda rekommenderar jag elt besök i riksdagens TV-rum, som inte ens under de mesl intressanta poliliska debatter som sänds i TV är sä sprängfyllt som när Tre Kronor spelar en match i VM i Bern.

1 sin bäsla form ger idrotten utlopp för en leklusl och livsglädje som ingel mätinstrument kan registrera men som är utomordentligt värdefuU både för individen och för samhället. Ytterligare mänga posiliva faklorer skulle kunna räknas upp.

Del är mot bakgrunden av dessa fakla beklagligt att kulturutskottets majoritet — i det här fallel socialdemokrater och moderater — inte velal Ullstyrka de krav pä en femårsplan för idrottsslödet som förts fram i motion nr 823 av herr Rydén m. fl.

TUl socialdemokraterna i utskottet vUl jag till sist bara säga: Ni har ju så ofla fått rådet att lyssna pä rörelsen. Varför inte vända ell öra mot den i särklass största folkrörelsen i värt land - idrottsrörelsen? Den är väl värd att lyssna till.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifall lUl reservationen 3 vid punklen 1 i kulturutskottets betänkande nr 3, som har herr Mattsson i Lane-Herreslad som första namn.

I   detta  anförande  instämde herrar Tobé, Carlslröm och Henmark (samtliga fp).

164

Fru RYDING (vpk);

Herr lalman! Till kulturutskoltets betänkande nr 3 har fogals en reservation, nr 2, som baserar sig pä vär motion nr 369. Vi vill med denna motion åstadkomma en ändring av del förhållande som innebär att Riksidrotlsförbundet fär fungera som statsmyndighet i sä måtto att dess styrelse   skaU   ha  hand  om  förvaltningsuppgifter  som  hänför  sig  till

organisationsstödel lill idrotten och — märk väl — även för sädana organisalioner som inle är anslulna Ull Riksidrotlsförbundet, säsom t. ex. Korporationsidrotlsförbundet och andra.

När denna ändring i administrativt avseende gjordes förra ärel fanns det flera motioner av samma natur som den vi har väckt i är. Under debatien i andra kammaren i maj månad framfördes också mänga starka argumeni av ett flertal olika lalare med oUka parlifärg mot elt sådanl förfaringssätt som propositionen föreslagit och som beslutades av riksdagen.

Vi är forlfarande av den meningen, som l.ex, herr Bo Martinsson så fint uttryckte det i debatien, att del finns vissa inadvertenser i denna organisationsform. Den är renl principiellt felaktig, Riksidrotlsförbundet skall inte tUldelas en sådan funktion, antingen man nu har fält två representanter i sin styrelse frän Kungl, Maj;t eller ingen alls.

Del rådde bland remissinstanserna lUl idrolisutredningen inte heller någon som helsl enighet om della förfaringssätt. Läser man remissyttrandena, finner man många invändningar av olika slag. Jag har här en del av dessa remissyttranden. Jag skall inle vid denna sena timme trötta er med all läsa ur dem. Men det är myckel iniressani som stär där. Del gäUer t, ex. vad LO, SSU, Korpen m, fl. säger.

Jag kan tyvärr inte underlåta all ocksä i är peka på vad statens ungdomsråd har ullalal, nämligen att etl förfaringssäll Uknande del som riksdagen godkände förra året i fräga orn organisationsstödel lill idrotten medför sädana principieUa nackdelar som knappasl nägon annan folkrörelse skulle kunna länkas accepiera. Vidare, säger ungdomsrådet, är det ytterst tveksamt om staten skall ulse och placera ledamöter i enskUda organisationers styrelser. Det är enligl ungdomsrådet märkligt all dessa represenianier fär exlraordinära befogenheter i förhåUande till de förtroendevalda, som har en beiydande medlemsopinion bakom sig. Dessa synpunkler delades i slort också av ABF.

Nu vUl emellerlid kulturutskottets majoritet inle göra nägon ändring, därför all del har gått bra just i år med anslagsfrågorna för t. ex. Korpen och, säger man, därför alt denna organisationsform sä nyligen har beslutals. Men delta, herr lalman, är inga argumeni. Har man nyligen gjort nägol felakligt, sä skall man alltså enligl utskotlsmajorilelens mening inle rälla till della sä snarl som möjligl.

Enligl vär och reservanternas mening borde riksdagen omgående rälla lill del felakliga beslul som fattades i fjol, och därför, herr talman, ber jag all få yrka bifall lill reservaiionen 2, som har fogats till kullurutskollels betänkande nr 3.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsslöd m. m.

Herr MATTSSON i Lane-Herreslad (c);

Herr talman! 1 statsverksproposilionen föreslås att anslaget Stöd UU idrotten: Organisationsstöd m. m. skall ökas från 40,4 mUjoner kronor för innevarande budgetär till 45,4 miljoner kronor för näsla budgetär, alltså en ökning med 5 miljoner kronor. Utskottet tUlstyrker detla förslag.

1 anslutning till denna punkl har elt antal moiioner väckts, vari föresläs  att   något   stöd   tUl  amatörboxningen  inle   skall  lämnas,  att

165

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

166

amalörboxningen skall förbjudas och all regeringen skall fä i uppdrag att tUlskapa ett fristående och obundet organ som mollager, granskar och har alt yttra sig över de olika idroltsorganisalionernas anslagsäskanden.

Belräffande del sistnämnda, alltså ell fristående obundet organ som skall dela pä pengarna, skall enligt utskotlels mening inle Riksidrotisstyrelsen upplräda såsom någon speciell förelrädare för Riksidrottsför-bundel utan skall fullgöra sina uppgifler hell objekiivi. Det är inle fråga om alt Riksidrotisstyrelsen skall agera som en part vid fördelningen och gynna vissa idrottsorganisalioner pä andras bekostnad.

Det är rikligt som fru Ryding säger all Kungl. Maj:l skall representeras av tvä ombud när medlen fördelas. Dessa ombud skall vara lUl hjälp inle minsl för de organisationer som stär ulanför Riksidrotlsförbundet. När beslulel om dessa ombud fattades i fjol skrev utskottet alt del ville förorda alt ulanför Riksidrottsförbundet stående organisationer tillförsäkras rätten att inför Kungl. Maj:ts ombud genom särskUd föredragning presentera sina anslagsframsläUanden innan de behandlas i Riksidrotisstyrelsen. Ombuden har ju genom etl sådanl förfaringssäll möjligheler att fä en grundlig informaiion om dessa organisationers synpunkler pä frågor som rör organisationsstödel.

Reservanlerna anser det nu principiellt felaktigl att Riksidrottsförbundet fär fungera som statsmyndighet när dess styrelse har hand om förvaltningsuppgifter som hänför sig lUl organisationsstödet till idrotten. De framhåller att denna ordning beslöts av förra ärels riksdag trots att den avstyrkts av tunga remissinstanser. SamtUga tre reservanler var med när riksdagen behandlade della ärende förra året, och jag förmodar all de minns hur del då talades om att man i utskottet enats om en kompromiss och alt det var den kompromissen som riksdagen godtog. I utskottet hade man beaktat synpunkter som framförts av säväl remissinstanser som motionärer. Man hade sökl tUlmälesgå organisalioner som Korporations-idrottsförbundet, Skid- och friluftsfrämjandet m. fl. som framförl önskemål om alt fä med nägra som de betraktade som sina speciella förelrädare eller ombud.

När beslulel fattades beaktade man alllsä vad som anförls i remissyllranden och motioner, och då var del väl ändå ett tillmötesgående. Del är inte alls säkerl att vi skulle fä samma svar om frägan gick ul pä remiss nu, Beslulel fattades ocksä så sent som förra året, och vi har inle någon läng erfarenhet alt bygga på.

Vad sedan gäUer boxningen så har utskottet avstyrkt förslaget om all amalörboxning skall förbjudas i värl land. Utskottet anser alt de säkerhetsföreskrifter som riksdagen rekommenderade 1969 snarasl möjligl skall genomföras, om så inte redan skett. Dessulom vill utskottet att del sländigl arbetas på att minska riskerna för de skador som kan uppslå pä grund av boxning. Vi har särskilt pekat pä säkerhetsföreskrifterna om handskar, ringunderlag och hjälmar.

Vidare har yrkats i reservationer och även nämnts här i kammaren all man inle skuUe lämna nägol statsstöd till amatörboxningen. Ulskottsmajoriteten har anseit alt Riksidrottsslyrelsen får avgöra della. Majoriteten är av den meningen att Riksidrotisstyrelsen fär fördela pengarna. Vi har förtroende för den och vUl inle lill riksdagen flytta över problemet

med fördelningen av medlen till de olika förbunden. Några närmare direktiv för fördelningen av del ekonomiska slödel vill ulskottet således inle utfärda.

Herr Olsson i Kil har talat för reservaiionen 3 som gäller en femärsplan för det statliga siödet tUl idrotten. Jag är av den meningen all del skuUe vara av värde, om man ätminsione nägol sä när visste hur mycket pengar man framåt i tiden kunde förfoga över, vilket skulle vara fallel om vi hade en rullande femårsplan.

Mänga har väldiga ambitioner och vUl uträtta slora saker pä idrottens område. När de sedan skall förverkliga sina planer, märker de ganska snart all det kostar mycket pengar. Mänga gånger står inle dessa pengar till förfogande. Om man visste hur det renl ekonomiskt skulle ligga tUl under de närmaste åren, tror jag att det skulle vara lättare att anpassa sig för alt få balans mellan resurser och önskemål.

Herr talman! Med det anförda yrkar jag bifall tUl reservationen 3 belräffande femärsplanen för del statliga siödet tUl idrotten och i övrigl bifall till utskottets hemställan.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

Hen LÄRSSON i Vänersborg (s):

Herr lalman! Kulturutskottets ordförande har redan motiverat utskottsmajoriletens inställning tUl anslagsfrågorna liksom också majoritetens inställning lUl föreliggande motioner. Jag skaU därför närmast säga några ord om den reservation, som herr Olsson i Kil och även senare herr Mattsson i Lane-Herrestad lalade för. Låt mig dock med några fä ord försl göra ett litet klarläggande av reservationen 1 av herr Björk i Göteborg m. fl., eftersom det finns ett motiv UU att utskottet inte kunnat följa herr Björk och hans medreservanier pä den punklen.

Vi har i utskottet hävdat den uppfattningen att om man vill erkänna amalörboxningen, mäste man ocksä vara med om att bevilja de medel som den behöver för sin verksamhel. Av innevarande budgets anslag går 17 150 000 kronor lill Riksidrotlsförbundet, en summa som della sedan har att fördela enligl de principer som herr Maltsson lidigare redogjort för. Endasl 120 000 kronor av della belopp går UU Svenska boxningsförbundel, och en slor del av anslaget används bl. a. lill kurs- och amalörverksamheten. Om riksdagen ger eftertryck ål ökade säkerhels-föreskrifter, blir därför — om man vUl nå fram UU etl resullal - en nödvändig konsekvens alt Boxningsförbundet ocksä fär hjälp alt skaffa sädan materiell utrustning som är erforderlig. För genomförandel av de krav som riksdagen släUer är det enligl utskotlsmajorilelens uppfattning alldeles naturligt med elt bidrag frän staten för den verksamheten.

När det sedan gäUer reservationen 3 har såväl herr Olsson i Kil som herr Mattsson i Lane-Herreslad varil inne på femärsplanstänkandel. Det räcker med att tala om att vi ganska nyligen hade en debatt här i kammaren dä vi diskuterade femärsplanema på ell annat verksamhelsområde, men då riksdagen med ganska klar majoritet vände sig emot dessa tankegångar. När herr Mallsson i dag motiverade sin reservalion gjorde han det emellertid pä ett betydligt mer försynt och försiktigt sätt än exempelvis herr Olsson. Jag vill framhåUa att om man inte genomför femärsplaner  på   andra  områden   torde  det  vara  av samma  skäl som

167

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsslöd m. m.

utskottsmajoriteten har i delta ärende.

TUl sisl, herr talman, vill jag säga tiU herr Olsson all om inte socialdemokratin hade varit så positiv lUl svensk idrottsrörelse så hade den aldrig fäll de anslag den nu har. Socialdemokralerna har varil med om att siödja idrottsrörelsen längl innan herr Olsson gjorde sin entré här i riksdagen.

Med det anförda, herr lalman, ber jag att pä samtliga punkter få yrka bifall till utskottets hemstäUan.

Herr OLSSON i KU (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det fanns åtminstone ett rikligt påstående i Herbert Larssons senaste anförande och del var all riksdagen har beslulal om anslag tUl idrotten innan jag gjorde mitl inträde i den här kammaren. Men det var ocksä i slort selt det enda som var riktigt i hans resonemang om planering. Han vänder sig emot planering på detta område precis som han gör del pä alla andra områden utan alt anföra nägra specieUa skäl.

Läl mig dä fä be herr Larsson alt nämna nägol område där planering har lett tUl ett negativt resultat eUer tUl ett sämre resultat än ingen planering alls. Idrottsrörelsen är ju när det gäller långtidsplanering ell föredöme. Samtliga Riksidrottsförbundets specialförbund har sedan tvä år tillbaka femårsplaner. Man har insett, vilket många andra borde inse, all långlidsplanering är nödvändig för att man skall nä elt bra resultat. Del kan ju inte vara idrottsrörelsens fel att regeringen inte vUl arbeia efler en ruUande femårsplan beträffande sin egen budgel. Är det någon som skall kritiseras när det gäller längsiklighet är del inle idrottsrörelsen utan i sä fall regeringen. Karl Frithiofson, som är Riksidrotlsförbundets ordförande, har tydligen funnit del förenligt med sitt ansvar som f. d. arbetande inom regeringskretsen som statssekreterare att verka för en långlidsplan för idrollsrörelsen.

Jag tror alt dessa svepskäl egentligen inte är någonting annal än den obotfärdiges förhinder. Del centrala är ju all samhällel genom all tilhnölesgä idrottsrörelsens önskan får ut bäsla möjliga av varje satsad krona. Det är, Herbert Larsson, god ekonomi.

Med detla villjag än en gäng yrka bifall till reservaiionen 3.

168

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag skall tUlåla mig all säga några ord - det skaU inte bli sä mänga — i boxningsfrågan eftersom jag har ägnat den etl vissl intresse genom åren.

Del är egenlligen en ödets ironi att boxningsfrågan nu har hamnat i kulturulskoltet. Om det ulskottet skulle leva upp tUl sin förpliktande benämning skulle naturligtvis därmed all boxnings saga vara all i delta land. Nu är det dessväne inte sä väl.

Jag skall fatta mig mycket kort och bara ta upp tre punkler. För det försia har vi en högst orimlig lagstiftning. Vi förbjuder proffsboxning men vi tUläter amatörboxning. Det innebär att en boxare, som tar betalt över bordet och uppträder vid boxning kan åka i fängelse på sex månader. Men om en boxare som inte tar betalt eUer lar betalt under bordet utför exakt samma handling skall han understödjas med statliga

medel. Det är väl ändå en orimlig lagstiftning — hell orimlig måsle jag säga. Men så är del! Jag tror alt herr Björk i Göteborg i viss mån var inne på den tanken, men jag skall ålerkomma lill honom i näsla punkt.

När vi förbjöd proffsboxningen fick amalörboxningen en villkorUg frihet, vUlkorad av 16 punkler, som den medicinska kommiltén hade salt upp. Nu har man icke levt efler dessa punkter. Jag förmodar att herr Björk, när han gav mig en litet ful tUlvitelse — del tycker jag faktiskt -att jag inte var vederhäftig, avsåg att jag har påstått alt man har brutit mot åtskilUga av dessa punkter. Jag kan bevisa, herr Björk, på alla de punkter jag skrivil om i molionen, att man icke har följl de anvisningar som riksdag och regering släUde upp. Mesl flagrant är det när del gäUer åldersgränsen, när del sades att man skulle höja minimiåldern frän 16 tUl 17 år. I stället har man t.o.m. skickat en 16-åring tUl landskampsboxning mot en mycket svår motståndare. Han blev mycket rikligl också slagen knock oul, vUket för resien visades i TV. Jag kan visa herr Björk bilder på 15- och 16-åringar, ja t. o. m. 14-åringar, som lävlingsboxare. Man har börjat med s. k. knalleboxningar med deltagare frän 12 år och visar dä ett cynisk förakt inle bara för vad riksdag och regering har beslutat utan ocksä för dessa unga pojkars hälsa.

Den tredje punkten gäller just all man fortfarande skall understödja amalörboxningen. Del ligger en logisk lanke i att säga all riksdagen inle skall öronmärka pengarna. Men nu har samhällel faktiskt lagil avstånd från all boxning. Det gjordes i den proposition som var signerad justitieminister Kling och som vår nuvarande justitieminister sade sig instämma i helt och fulll när han lalade för den. Det är väl ändå litet egendomligl, när samhällel lagit avsländ frän boxning, att vi dä skall understödja den med skallemedel. Ingen kan beslrida att vi log avsländ från all boxning. Del var, som herr Björk också påminde om, snudd pä alt man förbjöd aU boxning. Det fanns ell fullt utformat förslag från justitiedepartementet, som innebar förbud för all boxning.

Det måste ändå, herr talman, vara oegentligl och orimligt alt riksdagen dels fördömer en viss hantering och dels — en lid senare — beslutar att den skall tUldelas statliga medel. Del är vad vi gör. Jag litar inte pä Riksidrotlsförbundet i detla sammanhang. Jag har fakiiski försökt att få besked frän Riksidrotlsförbundet i en tidningsartikel. Då förklarade man all man inle polemiserar i pressen, men att man myckel gärna kunde ge svar brevledes. Del har jag försökt få, men inle fält. Jag lycker alt det är ganska egendomligt att man inte svarar — inte därför all del är jag som boxningsfiende som frågar utan därför att det är en representant för riksdagen, som ändå ger Riksidrottsförbundet medel.

Jag skall inte säga mer i detla sammanhang, herr lalman, ulan yrkar bifall lUl reservationen 1 och dessutom lill reservaiionen 3, som jag lycker är alltigenom förnuftig.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl gärna undersiryka för herr Sjöholm alt när jag förklarade mig inte vara hell överlygad om vederhäfUghelen i hans uppgifler hade jag som bakgrund alt det inom utskottet har lämnats uppgifler, som i viss utsträckning gått i strid med vad han anfört. Jag

169

6* Riksdagens protokoU 1971. Nr 48-50

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organ isa tionsstöd m. m.

saknar anledning all här ta ställning i sanningsfrågan.

Problemet huruvida Boxningsförbundel har respekterat föreliggande föreskrifter är inle avgörande för mitt slällningslagande. Jag lycker all frägan är mycket enklare än sä. Det gäller hell enkell alt man här vill ge pengar tUl en verksamhet, vars värde uppenbarligen inte läler sig bevisas. Tvärtom är della värde utomordentligt tveksamt.

Jag vUl i sammanhangei ullrycka min förvåning över herr Larssons i Vänersborg ullalande att när man erkänt amatörboxningen, då mäste man ocksä ge den medel. Del finns åtskilliga verksamheter i delta samhälle som vi tolererar, men vi kommer för den skull inte på idén all ge dem pengar. Vi har väl ännu inle hittat pä att förbjuda bingo, men vi har inte heller kommit på idén att ge statsanslag tUl bingoanordningar.

Herr MATTSSON i Lane-Herreslad (c) korl genmäle: Herr talman! Del är möjligt alt Riksidrotlsförbundet inte har svarat pä brev frän herr Sjöholm, men man har i släUel svarat pä brev från ulskottet. Man har sålunda meddelat alt det vid Boxningsförbundels årsmöte 1970 beslöts all lävlingsäldern för juniorboxare med omedelbar verkan skulle höjas från 16 tUl 17 år. Det finns också andra punkter, där man har givil besked, 1. ex. om att del vid Svenska boxningsförbundels årsmöte i oktober 1969 beslöts all tävlingsläkare har rätt alt ingripa i och avbryta en match. Den beslämmelsen har alltså gällt sedan ett och ett halvt är tillbaka. Det är bara nägra exempel pä fall där man hargivil ell utförligt svar.

När det sedan gäller påståendet all Riksidrotlsförbundet inle skulle anslå medel lUl amatörboxningen vill jag än en gäng påpeka att vi anser all den saken får man klara inom Riksidrotisstyrelsen. Man kan ju komma tUl den uppfattningen att Boxningsförbundet behöver medel för att kunna uppfyUa de önskemål som vi har om ännu bättre säkerhetsbestämmelser, och då har vi inle ansell all man skaU hindras frän all lämna anslag.

170

Herr SJÖHOLM (fp) korl genmäle:

Herr talman! Till herr Björk i Göteborg skall jag bara säga att jag tycker alt man skaU vara fullt förvissad om en persons ovederhäflighet innan man insinuerar att denna finns. Del är del rikliga beteendet.

Sedan vUl jag lill herr Mallsson i Lane-Herreslad säga att jag kan bevisa att man har brutit mol åiminstone fem sex av dessa punkter. Beträffande åldern är väl knattetolväringarna mindre än 17 är, herr Mallsson. Del kan väl ingen bestrida. Del är ju fulll klarl. Man har skrivit i tidningarna härom och man har återgivit bilder frän det. Jag kan visa bUder pä 14-15-äringar som häller på alt boxas. Jag vUl ocksä peka på den 16-åring som boxals i landslaget. Jag kan pä varje punkt bevisa all mitl påstående är riktigt.

Man föreskrev vidare att del helst skall vara en veckas mellanrum mellan de tillfällen när en boxare släpps upp i ringen. Åtminstone skaU det aldrig vara mer än en match pä samma dag. Det finns mänga exempel pä att man har bralil mot del också.

Det finns en boxare i boxningsklubben Enighel i Malmö, som heter

Ottosson, och den bäste boxare vi har heler Putte Palm. De boxas nästan var och varannan dag, flera matcher i veckan. Det är sant, herr Mallsson. Om Boxningsförbundet sagt något annal, är det däremol lögn.

Det stär också i en punkl alt man inle skaU skicka upp ojämna boxare mol varandra. Den 16-åring som man skickade upp mot en av Polens allra bäsla och mesl rutinerade boxare blev slagen knock oul. Del var ett brott mot bestämmelserna och del finns massor av sädana brott.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisa tion ss töd m. m.

Herr MATTSSON i Lane-Herreslad (c) kort genmäle;

Herr lalman! Ja, del är möjligt att herr Sjöholm kan lämna de här bevisen, men del är ju i sä fall inte med Boxningsförbundels gillande som alll detta sker, eflersom man där har fattal de beslut som meddelats i upplysningarna tUl oss. Det tar kanhända sin tid innan man får det att slå igenom ule i klubbarna. Del som jag förul refererade är emellertid vad Boxningsförbundel säger att man har beslulat.

När det gäller knatteboxningarna lär det vara så all man låler ungdomarna bedriva något slags gymnastiska övningar. De har enligt de uppgifler vi har fält helt andra saker för sig än direkt boxning.

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inle om herr Maltsson i Lane-Herreslad riktigt förstått vad della innebär. Knalleboxning är boxning och inte något slags gymnastiska övningar. När herr Mattsson säger att Boxningsförbundet inle har vetskap om detla vill jag säga, att del är Boxningsförbundel självl som har iscensatt det. Del är förbundel självt som har startat knatlebox-ningarna och del var också del som log ul den Slockholmsboxare som var 16 är lUl landslaget.

Boxningsförbundet slär bakom aUl detla. Säger man något annat är del forlfarande ingenting annal än lögn, herr Mattsson.

Hen RYDÉN (fp):

Herr lalman! Herr Larsson i Vänersborg har redogjort för utskollsmajoritelens StäUningstagande och i en lilen kort mening anfört varför man inle skuUe kunna bifalla förslaget om en femårsplanering. Skälel är all del inle finns nägon sådan pä andra områden, sade herr Larsson. Jag har en annan uppfallning, och därför har jag i en motion, nr 823, framfört synpunkler och krav pä en mera långtgående planering av del slalliga stödel tU) idrotten. Ell bifall tUl denna moiion skuUe frän idrottens sida las som ett förtroende och en uppskattning av idrottsrörelsens verksamhet men ocksä ge de tusentals frivUligt arbelande krafterna nytt mod och inspiration all jobba vidare inom värt lands största folkrörelse, i folkhälsans och ungdomsfostrans tjänst.

I dagens välfärdssamhälle, som stundom kan vara myckel stressande, behövs en meningsfylld sysselsättning på den ökade fritiden. Där har inte minsl idrotten en myckel stor mission att fylla.

Sambandet mellan toppidroll, motions-, korporations- och ungdomsidrott är betydelsefullt. Toppidrotlen tjänstgör som inspiratör för motions- och korporationsidroll, men framför alll sporrar den våra ungdomar   lill   ökal   deltagande   i   en  sund  fritidssysselsättning.   Som

171

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

172

underhåUare skänker toppidrotlsmännen spänning och avkoppling lill miljontals människor världen över, inte minst i värl land och just i dessa dagar, dä värt VM-lag i ishockey - hillUls i varje fall - mycket framgångsrikt kämpar om VM-medaljer nere i Schweiz. Som herr Olsson i Kil tidigare nämnde, har riksdagens ledamöier ocksä visal ett mycket stort inlresse. Trängseln är slörre i TV-fålöljerna än i plenisalens bänkar. Jag hoppas verkligen att intresset finns kvar lUls vi litet senare skall avgöra den här frågan vid omrösiningen.

All ge människor möjUghet lill idrott och frUuftsliv, all siödja och aktivera dem tUl denna hälsoträning, är investeringar som från samhäUets sida mäste anses mycket lönsamma. Människans välbefinnande, den gemenskap och den trivsel som idrott och frUuftsliv skapar, inte bara undanröjer en del av de problem som brislen pä meningsfylld fritidssysselsättning skapar ulan utgör också en grundförutsättning för att nedbringa sjukvårdskonsumtionen. Del mäsle slås fast att säväl stat och kommuner som näringsliv och organisationer har ett gemensamt ansvar för att på detla sätt skapa en god hälsosituation som är en förutsättning för forlsall standardstegring. Idrottens och frUuftslivets värde bör alllsä vara oomtvistligt.

Vi hade för nägon vecka sedan en både lång och inlensiv debatt i denna kammare om mellanölet och vilka skadeverkningar delta har pä vär ungdom, särskUt som problemet enligt vad som nu konstaterats trängt ännu längre ner i myckel unga åldersgrupper. Man behöver en kväU inle gä så hemskt längl ulanför det här husets väggar för att hitta vinddriven ungdom, som tydligen saknar den form av fritidssysselsättning som jag har talat om och som jag kallat meningsfylld. Tag därför vara på, uppmuntra och stimulera de tusentals frivilligt arbetande krafter som vi har i vår idrottsrörelse!

1 detla sammanhang skall naturligtvis nämnas all på det här området gör andra organisalioner ocksä mycket slora insatser — nykterhetsrörelsen, scoutrörelsen och religiösa ungdomsrörelser, för all nämna nägra stycken.

Men det är myckel klarl bevisat att idrotten har lättast att samla de slörsla skarorna bland ungdomen i sin verksamhel. Idrotten och dess organisationer är i behov av inle enbart del ärliga ekonomiska stödet frän statens sida för planeringen av sin verksamhet utan den behöver ocksä elt positivt svar av riksdagen för ett mera långsiktigt ekonomiskt stöd i form av en femårsplan i likhet med den som idrottsutredningen framlade i silt betänkande 1969. Idrotten har pä grund av sin alltmer ökande omfallning och inle minst pä grund av det ökande inlernationella utbytet fått alll fler arbetsuppgifter som kräver högre koslnader för sin administration. Även om det fortfarande är de myckel slora ideella insalserna från ledarnas sida som driver fram idrollsrörelsen har föreningarna fäll vidkännas mycket högre kostnader än tidigare bl. a. för administratörer, lokaler och kanslier.

Till slut, herr talman, del är av slor vikl och del är samhäUets absoluta skyldighet alt salsa sä mycket på denna verksamhet i ungdomsvårdande syfle som våra personella och ekonomiska resurser tUläter. Del är pä ungdomen vi skall bygga morgondagens samhälle. Vi är för sent ule med

vår hjälpverksamhet, då vi i allt slörre utsträckning måste ta hand om och hjälpa ungdom som gått vUse och hamnat på fel väg. Riksdagen kan i dag visa rälla färdriktningen genom att stödja reservaiionen 3 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl.

Herr talman! Jag yrkar bifall liU denna reservalion.

Herr NORRBY i Gunnarskog (c);

Herr talman! Jag har inte begärt ordet i denna fräga — angående slödel UU idrotten - för att uppträda som försvarare av boxningen. Jag anser mig inte ha anledning därtill. Dessutom tycker jag all boxningens organisalioner själva klarar av den saken.

Men, herr lalman, jag tycker all det finns anledning att något beröra herr Sjöholms argument mol boxningen som han använder i motionerna

20 och 21 och som han även upprepat här i kammaren i kväll. I motionen

21  åberopar han vissa punkler i den nordiska expertkommitténs
utredning angående boxningens skadeverkningar och säger att dessa
punkler inte iakttagits av Svenska boxningsförbundet utan har på det
grövsta åsidosatts. Han säger att han har bevis för detta, och han vUl även
lägga fram dem här i kammaren, säger han, om inle timmen vore sä sen.

Mol delta slär vad utskottets ordförande relaterat, nämligen att vi faktiskt fält svar frän Boxningsförbundet, Jag vill ändå la kammarens uppmärksamhet och tid i anspråk för att läsa några rader ur delta svar. Sä här säger förbundel mot slulel i sin skrivelse: "Slutligen vill vi framhåUa all del vore önskvärt om motioner i olika frågor hade ett sakligt innehåll baserat pä grundliga undersökningar för all kunna lämna fakta. Det är vär förhoppning alt andra molionärer i frågor av betydligt slörre räckvidd inte försöker förvränga fakta dä del kan innebära att riksdagens folkvalda ledamöter blir vilseledda och föres lill elt felaktigt beslul.

I denna fräga har molionärerna uppenbarligen inle ansetl sig behöva fakta."

Jag vUl bara konstatera att här stär uppgift mot uppgifl.

Det verkar, herr talman, som om Boxningsförbundet och Riksidrotlsförbundet försökt eliminera de skadeverkningar som ansetts föreligga inom boxningssporlen. Jag länker på de olika åigärder som dessa organisalioner vidtagit, t. ex. fastställande av nedre åldersgräns, rätt för lävlingsläkare all ingripa i en match, medelsanvisning för forskning för att fä fram bättre malerial i handskar och golv osv.

Jag tycker all herr Sjöholm är värdslös med ordvalet när han säger all Svenska boxningsförbundet bluffar och att del grovt åsidosätter av riksdagen lämnade föreskrifter saml att boxningsledare i många fall har en cynisk instäUning lUl de risker för livslänga skador som boxningen medför. Till della kan läggas de synpunkter som herr Sjöholm har framförl i en artikel i Dagens Nyheter den 7 mars: "De missnöjda fär väl trösta sig med åsynen av detta blod som ännu så länge tUlåls sippra fram i svenska amatörboxningslävlingar." Med de missnöjda avsäg herr Sjöholm i det här fallel de TV-tillare som antogs inle skulle fä se matchen Clay -Frazier. Jag tycker nog alt herr Sjöholm slår under bältet, vilket i boxningsringen skulle medföra diskvalifikalion. Jag känner flera boxningsledare, och de verkar nästan snälla jämfört med den bUd man får av

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

173

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

herr Sjöholm, om man bedömer honom efter ordvalet i hans artiklar och moiioner.

Jag sade alt jag inle skulle uppträda som försvarare för boxningen; jag måste dock reagera mot det sätt som begagnats för att svärta ned en idrottsgren, I dag är del boxningen som tagils fram lUI beskådande. Vad är det som säger att inte nästa steg blir alt ge sig pä fotbollen, ishockeyn - där det verkligen förekommer luffa lag men där man genom olika ätgärder har eUmineral en stor del av skaderiskerna -, utförsåkningen eller någon annan idrottsgren, som kan anses medföra risker för den utövande? Det är selt ur den synvinkeln som jag reagerar mot det av herr Sjöholm framförda förslaget om förbud mot boxning.

Till herr Sjöholms försvar skall sägas att han är konsekveni; han vill bäde förbjuda boxningen och förhindra all anslag ulgår tUl den. De reservanler som inte vill att anslag skall ulgå Ull sporten i fräga har jag svårt att förstå. SkaU boxningen vara kvar som idrottsgren mäste den ocksä fä anslag för all man skaU kunna skaffa fram bältre utrustning, förbättra träningen osv. Ett uteblivet anslag skulle enligl mitt förmenande medföra att del skulle bli farligare — om del nu är farligt - för unga grabbar som vUl pröva sina krafter i en boxningsring. De flesla idrottsgrenar har väl en plus- och en minussida, och man bör försöka göra en helhetsbedömning av sporten innan man fördömer den.

Med vad jag här har anfört ber jag, herr talman, att fä yrka bifall tUl vad utskottet hemstäUt belräffande motionerna 20 och 21.

Jag vUl ocksä, när jag ändå har ordel, beröra motionen av fru Ryding m. fl. angående tillskapandet av ett självständigt organ som i Riksidrotlsförbundets ställe skulle handha fördelningen av organisationsstödel.

Jag kan inte förstå annat än att molionen bygger pä antaganden och farhågor som uttrycktes i några remissvar när det gällde ulredningen Idrott äl alla. Sysiemel med Riksidrottsförbundet som sä att säga fördelande myndighei har enligt mitl förmenande fungerat bra. Det har för övrigl fru Ryding själv konstaterat i dag; hon har alltså samma åsikt som jag i den frågan. Jag tror att del är felaktigl alt framställa t. ex. Korporationsidrottsförbundel och några andra organisalioner som förfördelade när del gäUer fördelningen av de statliga medel som slår till förfogande. Korporationsidrottsförbundel har självt i en broschyr sagl alt staten varit generös i fråga om anslag sä att förbundet har kunnat hälla i gäng sin planerade verksamhel i full omfallning.

Jag yrkar aUtså bifall till ulskollels hemställan belräffande motionen 369.

Slutligen vill jag yrka bifall till reservationen 3 av herr Mallsson i Lane-Herrestad m. fl. Det skulle vara av stort värde om idrollsrörelsen mera konkrel finge besked om vilka anslag som kunde påräknas under en längre tid än vad som nu är fallel,

I övrigt instämmer jag i utskoitsordförandens argumentation och inlägg i denna fråga.

174

1 detla anförande instämde herrar Stridsman, Torwald, Dockered och Bengtsson i Göteborg (samtliga c).

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag är naturligtvis lyvärr tvungen all bemöta denna gruvliga salva.

Talaren är väl nybörjare i boxningsdebatlen — del var länge sedan vi i riksdagen kom ifrän att jämföra boxning med t, ex, fotboll och ishockey. Jag har inle tid all undervisa om del nu, men skillnaden är ju själva syftet med utövningen. Om man Uttar på TV här innanför och del är en ishockeyspelare som slär en annan i ansiktet sä blir han avblåst och utvisad, men den boxare som slår den andre knockout och medvetslös bUr inle utvisad. Han har precis gjort vad han skall i boxning. Vi hinner inle med det här nu, men vi kan kanske la en prival lektion sedan.

Sedan tUl beläggen! Del här yttrandet var alldeles onödigt, för jag har redan sagt att jag kan bevisa allt del jag har skrivil i molionen. Boxningens rikstränare — Persson heter han — silier i TV och lalar om alt nu skaU vi rekrytera knatteboxare, nu skaU vi börja med 12-äringar, för vi har ingen rekrytering bland 16-, 17- och 18-äringar. De är numera sä förständiga all de inte börjar boxas.

Del är precis sant vad jag säger. Jag har bilder som visar 16-åringar som häller pä och tävlingsboxas. Jätten Lundby — det är flugviktaren som är 16 år och som saltes in i landslaget. Är det lögn vad jag säger här sä bevisa det för mig. Nej, det är sanning!

De här boxarna jag nämnde nyss — Ottosson i Malmö och Putte Palm - boxas var och varannan dag och har gjort det länge; kanske de inle gör del nu, men elt slag gjorde de del. Del är elt brott mot de beslämmelser som riksdag och regering har antagit. Sä är det ju!

Man skall inle släppa upp ojämna boxare mol varandra, men del har man också gjort. Ett exempel är den här unge pojken som blev nerslagen med knockout! Jag tycker del är ganska fantastiskt all man kan komma upp här och beslrida della när det kan bevisas. Jag skaU plocka fram bevisen sedan.

När jag slutligen skrev att nian fick nöja sig med det blod som sipprade fram i den svenska amalörboxningsringen sä var det myckel snyggt och hyggligt ullryckl, för del sipprar ju inte; ibland sprutar del. Jag har suttit vid ringside och fält kläderna nerblodade. Journalisterna fick sina block fullständigt prickade med blod. Så är det i boxning — och det kan man försvara i denna kammare.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

Herr BJÖRK i Göteborg (s) kort genmäle:

Hen lalman! Jag vill gärna klargöra för herr Norrby i Gunnarskog vad reservanternas ståndpunkt innebär. Jag skall illustrera det med vad uiskottsmajoritetens förslag betyder, nämligen alt det skall utbetalas 120 000 kronor i slalspengar för att hindra all amalörboxningen blir så farlig att den måste förbjudas. Jag kan föreställa mig att dessa 120 000 kronor skulle kunna användas bättre lUl någon idrottsgren med mera entydigt posiliva verkningar.

Herr LARSSON i Vänersborg (s) kort genmäle:

Herr talman!  Det senaste som herr Björk i Göteborg sade var kanske all göra del hela litet enkell. Jag tror att del är sakligi rikligare all säga

175

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

att om riksdagen vill ta ett beslul i den riktningen att amatörboxningen skall fä fortsätta och släller upp krav för dess arbeie, dä är det ocksä rimligt alt vi ger den en del bidrag lill de resurser som fordras för all skaffa fram nödvändig materiel, som betyder bällre skyddsåtgärder på skilda områden.

Jag har ocksä blivit beskylld för att ha varil alllför knapphändig när jag bemötte reservaiionen 3. Jag hänvisade lill att vi hade en debatl i riksdagen för relativt kort tid sedan där del också gällde en femårsplanering, och jag tror att hen Mattsson i Lane-Herrestad var fuUt medveten om vad jag syflade pä. Dessutom underströk jag att jag biträder majoritetens förslag, och det stär ju i utskottsbetänkandet: "Vad först gäller en femärsplan fär utskottet erinra om att vederbörande departementschef i är liksom förra året uttalat sig för en fortsalt ökning av det statliga stödel tUl idrotten." Jag menar att det är en bra grund för en organisation alt kunna planera sin verksamhet på alt man vet alt man varje är kan påräkna ett anslag som är minst lika slort som det man fått föregående år. Efler precis samma riktUnjer arbelar såväl kommunerna som landslingen när det gäller deras ställningstaganden tUl anslag - även i fräga om idrotten. Med detla, herr talman, har jag väl ändå gjort en antydan om vad jag i min knapphändighei kanske lidigare hoppade över.

Sedan skulle jag bara tUl herr Rydén vilja säga att oerhörl mycket av det som han framförde i silt inlägg kan man ju föra in i diskussionen om idrotten oavsett om man har en diskussion om femårsplaner eller inte. Del var en allmän deklaration, och ingen tvekar väl egentUgen att understryka den i dess huvuddrag. Därför tyckte jag inte det var något särskUt slarkl inslag jusl för femårsplanen.

Herr NORRBY i Gunnarskog (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag har förekommils av herr Larsson i Vänersborg när del gällde svaret tUl herr Björk i Göteborg. Herr Larsson har, tyckerjag, argumenterat tUlräckligt klart i den frågan.

TUl herr Sjöholm ber jag bara att få säga att det kanske är lika bra att slänga in handduken i den här boxningsdiskussionen. Jag har sagt från början alt jag inle skall försvara boxningen. Jag bara hänvisade lill de uttalanden som hen Sjöholm gjorde och det betyg han satte—på Boxningsförbundels inlägg. Han kallar del för lögn, och del tyckerjag är mycket hårt. Boxningsförbundel tar inte tUl riktigt så härda bandage ulan kallar herr Sjöholm för ovederhäftig.

Vi kanske kan fortsätta senare att diskulera och se på de olika argumenten.

176

Herr RYDÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall inte myckel förlänga debatten vid denna sena timme. Men till herr Larsson i Vänersborg, som ansäg all mina argument för en femårsplan var svaga, vill jag säga att jag med lanke på den ganska vänliga skrivning som utskollet ändå presterat inle har velal polemisera alllför hårt mot utskollsmajorilelen. Men kravel pä en långsiktig planering stär kvar, och jag kan försäkra herr Larsson, eflersom jag har mångårig erfarenhei från idrollslivet, all del verkligen inle är sä lätt all

planera en verksamhel om man inle vet att man fär ekonomiskl slöd.

Herr Larsson säger att man nu har räknal upp stödet med 5 miljoner i är, vUket ju är riktigt, och hänvisar Ull alt departementschefen inle vill gå med pä en femårsplanering. Men del slöd som slalen har räknal upp är inte i paritet med den utveckling som man talade om i riksdagen förra ärel när man anlog idrotlsulredningens betänkande. Häller vi denna takt, sä konimer vi inte efter dessa fem är att ha fördubblat idrottsanslaget, som en enig idrotlsutredning föreslog 1969.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

Hen SCHÖTT (m):

Herr lalman! Jag lUlhör dem som är lacksamma för all den professionella boxningen numera är förbjuden i vårt land. Däremot är jag inte beredd alt medverka tUl förbud mol amatörboxningen. Å andra sidan anser jag i är liksom tidigare att statligt stöd ej skall ulgä UU denna sport. Milt slåndpunklslagande härvidlag grundar jag främsl pä eniga uttalanden för några är sedan av dåvarande medicinalstyrelsen och dåvarande socialslyrelsen.

Belräffande Riksidrottsförbundets myndighetsfunktion har jag den uppfattningen alt Riksidrotlsförbundet, i vars styrelse numera ingår tvä representanter för Kungl. Maj ;t, hittiUs skött denna funktion pä etl tiUfredsstäUande sätt. Det nuvarande sysiemel är visserligen principiellt inte idealiskt, men såvitt jag förstår praktiskt. Nägon anledning att ändra pä det så länge allvarliga anmärkningar mol det ej framställts föreligger inte.

Herr lalman! Beträffande idrottsanslagels storlek föreUgger i är inga skilda förslag. Även jag understryker gärna att en femärsplan vore värdefull - den har myckel starkt motiverats av idrolisutredningen. Men jag lycker inte att vi här skall överdriva skiUnaden meUan ulskott och reservanter. Såvitt jag förstår är — och det är ändå det väsenlliga - alla beredda att ge idrotten ett ökat stöd för vart år. AUa är också medvetna om hur angelägel det är att så verkligen kommer att ske. Alll fler inser nämligens idrottens utomordentliga värde, bl. a. som sjukdoms- och brotlsförbyggande fakior. Allt fler anser att samhällets stöd till idrotten även rent nationalekonomiskt är en fördelaktig salsning.

Herr lalman! För min del kommer jag att rösta på reservationerna 1 och 3, däremot icke på reservationen 2.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! När riksdagens majoritet häromåret antog propositionen om förbud mol proffsboxning var vi väl många som insåg att etl förbud mol amalörboxning låg i farans riklning. Vi var också många som hade klart för oss att herr Sjöholm skulle återkomma med silt förslag om en förbudslagstiftning mot amatörboxning. Och jag vUl säga, herr lalman, att det är på något sätt typiskt att det är just en liberal som kommer med förslag om sädan här förbudslagstiftning.

Nu har utskottet behandlal herr Sjöholms motion nr 21. Ulskottsut-låtandet är enhälUgt, och jag har begärt ordet bara för att markera alt jag anser att utlåtandet tyvärr ger elt för stort finger äl herr Sjöholms motion.   Jag  tycker  att  utskottet  här har glidit  i  sin  uppfallning i

177

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

förhällande tUl det som första lagutskottet gav utiryck äl förra årel. Utskottet säger nämligen i är att man kraftigt vill understryka att en förulsällning för alt riksdagen skall kunna inla sanima ståndpunkt som 1969 bör vara inte bara att de rekommenderade föreskrifterna snarast genomförs ulan att man energiskt fullföljer de undersökningar som har påbörjats i olika hänseenden för att minska boxningens skadeverkningar. Jag lycker del är beklagUgt att man på del här sättet har markerat en negaliv attityd lUl amalörboxningen i förhäUande Ull den ståndpunkt man inlog förra året.

Jag kanske skall säga, herr talman, att jag har aldrig känt mig frestad att boxas och jag är inte nägon särskUd vän av att titta pä boxning. Men det finns en synpunkt som jag har och som för mig är väldigi väsentlig. Jag lycker del är fullständigt felaktigt att vi i den här kammaren skall leka förmyndare för människor. Del finns många ungdomar och andra som tycker del är roligt att ägna sig äl amalörboxning. SkaU de inte fä göra det dä, ifall rimliga säkerhetsföreskrifter följs? Det är ju ingen ändå som tvingar någon alt boxas.

Jag har alltså den uppfattningen alt utskottets skrivning här är en typisk kompromissprodukt, där man har sökt förena i sig oförenliga ståndpunkter. Jag vUl bara med detta korta inlägg, herr talman, markera all jag fortfarande har den uppfattningen, att vi inte skaU ha något förbud mol amatörboxning i det här landel.

1   detta   anförande   instämde   herrar   Oskarson,   Björck   i   Nässjö, Hovhammar och Komstedt (samtliga m).

Herr MÄTTSSON i Lane-Herrestad (c) korl genmäle: Herr talman!   Utskottet har med sin skrivning velal understryka att vad riksdagen har beslulat skall respekteras.

178

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det förvånar mig alllid lika mycket att en sä klok kvinna som Astrid Krislensson kan ha sädana sympatier för en sä rå hantering som boxning. Det är för mig hell obegripligt. Och att det skulle vara särskill oUberall att försöka förhindra att människor skall slå varandra medvetslösa, det förslär jag inte heller.

När det sedan gäUer att vi skall leka förmyndare, sä tror jag alt riksdagen är i viss män förmyndare för svenska folket. Vi lagstiftar för det svenska folket. Vi lagstiftar om många ling här, som är frUielsbegrän-sande 1 väldigt mänga faU. Varför della skuUe vara speciellt oliberall eUer underligt kan jag heller icke fatta.

Vidare tycker jag del är rätt fantastiskt av ordföranden i justitieutskottet att inte kunna förslå del orimliga i en lagstiftning som kan bedöma tvä handlingar, som är exakl Uka ur rättslig synpunki, sä olika. Om en proffsboxare uppträder och slår en annan i ansiktet, kan han bestraffas med sex månaders fängelse. Den lagen har vi antagit. Men om en annan boxare, som inte har betalt för att boxas, utför exakt samma slag, så fär han göra det med hjälp av slalliga medel. All ordföranden i jusUlieulskoltet kan tycka att del är en rimlig lagsliflning förvånar mig verkligen!

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle;

Herr lalman! Som herr Sjöholm kanske erinrar sig tog jag mig friheten väcka en motion om avslag pä Kungl. Maj:ts proposition om förbud mot proffsboxning, så i del hänseendet var min inställning helt logisk. Å andra sidan skall jag lUlslå alt hen Sjöholms ståndpunkt är logisk från hans utgångspunkter. Den enda punkt där vi alltså skiljer oss åt är del värde vi fäsler vid den enskUde individens frihet.

Visst lagstiftar vi i della hus, och del skaU vi göra, men vi skall göra del med iakttagande av slörsla möjliga frihet för den enskilde.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det innebär korl sagl all vi skaU medge frihet för människor att slä varandra medvetslösa — ty knockout betyder medvetslöshet.

Hen LINDAHL (s):

Herr talman! Idrollsrörelsen har i mänga är i herr talmannen hafl en skickUg och uppskattad förespråkare i riksdagen. Eftersom han numera bringats lUl tystnad kanske en annan röst frän riksidrotisstyrelsen hör hemma i denna debatt. Jag har nu under snarl etl är som Kungl. Maj;ls ombud i riksidrotisstyrelsen skaffat mig vissa erfarenheter av idrotlsarbe-tet, och det är möjligl alt jag kan anföra ett par synpunkler från detla verksamhetsfält, som intresserar så mänga av kammarens ledamöier.

Försl elt par ord om reservationen 1. Jag har den uppfallningen alt denna fräga i någon mån har avdramatiserats sedan proffsboxningen förbjöds 1969. Jag viU erinra om alt Riksidrotlsförbundet inte gick emot förbudet mol proffsboxning. Del kan vara värl att hälla den saken i minnet. Nu gäller det amalörboxningen, som 1970 fick 120 000 kronor — herr Larsson i Vänersborg har erinrat om det — av ett anslag på drygl 17 miljoner kronor som delals ut Ull de oUka specialförbunden. Jag tror vi har anledning alt häUa detta anslags storleksordning i minnet.

Vid denna lidpunkt, 5 minuler över 12 pä nallen, skall jag inte medverka i en ny av herr Sjöholm iscensatt boxningsdebatl, och därför skall jag avslå frän all kommentera de inläggen. Jag skall med della anförande inle tvinga upp herr Sjöholm tUl ny replik. Jag kan avslä härifrän ocksä därför att det är svärl alt pä detta område hitta några nya synpunkter och angreppspunkter. Repertoaren blir naturUgtvis densamma, när vi år efter är har gäll de många ronderna i denna fräga, och denna gång blir del därför en reprisföreslällning, där man känner igen praktiskt tagel varie replik. Jag skall alllsä som sagt hell avslä frän all kommentera den delen av debatien.

Däremol vUl jag ermra om att vi i maj månad förra ärel hade en slor debatl om samhället och idrotten. För min del lycker jag alt det var elt unikt förtroende för idrotten som förra ärel kom lUI uitryck i den svenska riksdagen vid behandlingen av det förslag som byggde på idrotlsulredningens betänkande. Jag fick den känslan i maj månad förra året dä vi fattade della beslut all en slor folkrörelse dä fick sin myndighetsförklaring från den svenska riksdagens sida. Mot den bakgrunden,   ärade   kammarledamöter,   lycker  jag  all  del  vore  ologiskl   om

179

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

riksdagen lio månader senare skulle ta tillbaka en del av den självständigheten och dämied en del av det förtroende man nyss visat idrottsrörelsen. Jag vill i det sammanhanget erinra om att Boxningsförbundel, som också framgick av de nyss nämnda siffrorna, får ell av de aUra minsta anslagen. Men de pengar riksdagen via Riksidrotlsförbundet anslår lill oUka specialförbund har specialförbunden ett stort behov av. Del är inte sä all idrottsmännen fär pengar. Man räknar med att även de minsta förbunden kan ha fasta kostnader under etl år pä uppemot 50 000 kronor. Det är kostnader för administration, även om den är enkel, för lokaler, kurser, resor, instruktörer m. m. Del är pä del sällel som även Boxningsförbundel använder de pengar som Riksidrotlsförbundet anvi-

180

Vi får nu här elt tUlfäUe att fullfölja fjolårets historiska riksdagsbeslul angående siödet lUl idrotten genom all forlfarande ultala värl fulla förtroende för idrottsrörelsen och dess ledning. Låt idrottsrörelsen behålla sin suveränitet, del vill säga alt efler ingäende prövning pä bäsla sätt få disponera av riksdagen anvisade medel. Därmed kan jag för min del tUlstyrka utskottets förslag.

Sä ell par ord om reservation nr 2. Del är fru Ryding som är molionär, och hon har i ulskottet fått slöd av moderalerna. Jag tror knappast att dessa reservanter från vpk-håU och moderathäll kan göra gällande all man inom de idrottsorganisalioner som står ulanför Riksidrotlsförbundet skulle vara missbelåten. Jag har i varje faU inte mött den uppfattningen. Tvärtom tror jag att systemet som riksdagen beslutade om sä sent som i maj månad förra året har fungerat rätt bra. Del är klarl att man kan säga alt jag är part i målet, men jag har verkligen försökt att sälla mig in i problematiken på della område. Kungl. Maj:ls ombud i riksidrottsslyrelsen har hafl ingäende överläggningar med exempelvis Korpen, med Skidfrämjandel, med Skyllerörelsen, för att nämna nägra av de ulanför Riksidrotlsförbundet stående förbunden, angående medelstiUdelningen. Första året har inte nägon kritik framförts. Överläggningarna med respektive organisationer vågar jag påstå har varit myckel inträngande, och de har gell oss goda möjligheter att föra deras sak och talan vidare. Jag vägar påstå att deras önskemål verkligen blivit seriöst prövade. Kungl. Maj.ts ombud har betraktat del som myckel vikligt att dessa organisationer fär sina intressen tUlgodosedda.

Det fungerar för övrigt pä det sättet att riksidrottsslyrelsen upprättar förslag och underställer dessa Kungl. Maj:t som sedan fattar beslut. Det skulle pä sätt och vis förvåna om reservanlerna kunde påräkna något större stöd för sin uppfattning från berörda idrottsorganisationers sida. Jag tror i släUel att de etl är efter starten anser all detta sysieni har fungerat ganska bra. Kungl. Maj;l har ju för övrigl här genom att utöka sin representation i riksidrottsslyrelsen från en tUl två understrukit vikten och belydelsen av detta samhällels engagemang. Men reservanterna andas en viss misstänksamhet mot riksidrottsstyrelsens sätt att handlägga dessa ärenden. Det finns ju ingen angelägnare uppgift för riksidrottsslyrelsen än att inom ramen för anslagen tillgodose dessa olika iniressen.

Som socialdemokrat kan jag säga all det på sätt och vis är glädjande att moderaier och vpk-are funnit varandra i kulturutskottet och anser att

de har ett sä slort intresse för Kungl. Maj:ls regering att de vill flytta över beslutsprocessen dit. Del är en intressant synpunki som de här för fram, men för min del saisar jag pä idrottsrörelsen, den slora folkrörelsen, och om nu Kungl, Maj:t har visat elt stort förtroende för idrollsrörelsen tycker jag inle all det finns nägon anledning att flytta tiUbaka någonting av beslutsprocessen genom alt man direkl skall vända sig Ull Kungl. Maj:t. Därför gär jag emol tanken från vpk-moderathåU all regeringen skall allt bestyra och att riksidrottsslyrelsen skall kopplas borl när det gäUer medelstUldelningen.

Från reservanternas sida åberopas de lunga remissinsianserna. Men är del inle litet föråldrat? Det måste Ugga ganska långl tUlbaka i tiden; remissyttrandena är frän tiden innan riksdagen fattade beslut, och del skedde i maj månad förra årel. Man kanske inte har hållit sig helt ä jour med ulvecklingen under del senaste årel.

Vill idrottsorganisationerna ha en ändring, har reservanterna frågat, och vilka vill i så faU ha ändringen? Om man Ull äventyrs skuUe hitta någon som stär utanför Riksidrottsförbundet och som är missbelåten, kan jag försäkra att det säkerl finns specialförbund ocksä inom Riksidrotlsförbundet som kan klaga och som inte sä lält har fäll alla sina önskemål tUlgodosedda. Det är inle sä enkell all utan aUl gny fördela den här kakan. Skyllerörelsens tidning var exempelvis tUl en början myckel kritisk mot arrangemanget, men den hade för en tid sedan en artikel där det sades att all fruklan för all man skulle komma i etl sämre läge var ogrundad. Jag tror att det är en röst frän fältet som del finns anledning all lyssna lUl.

Jag vUl också säga några ord om den Iredje reservaiionen, mittenreservationen, som vUl ha en femårsplan. Om jag vore enbart idrottsledare och inle hade nägra andra intressen vore det inle sä dumt all jag fick mina iniressen tUlgodosedda pä del sättet. Det vill vi väl alla pä de områden där vi verkar. Det vore jällefint om vi fick en möjlighet att blicka in i framliden och se vUka resurser och möjligheter vi har. Det är en vacker lanke. Vilken idrottsledare skulle kunna gä emol ell sådant förslag? Men är del, ärade kammarledamöter, möjligt att riksdagen 1971 skulle fastställa en femårsplan för del statliga siödet lill idrotten? Var i samhäUet hittar man sädana möjligheler? Kanske försvarel har det sä beviljat med en flerärsbudgel, men också den kan naggas i kanten.

Lät oss vara så realistiska att vi erkänner att del skulle vara ganska märkligt om riksdagen skulle binda sig fem år framåt i liden. Varken regering eller riksdag kan egentligen vara intresserad av en sädan bindning. Detta är även en principfråga för riksdagen, och jag skuUe tro all många kammarledamöter skulle belrakta det som tveksamt om man pä detta område skulle göra ett undantag och liksom falla elt principbeslut. I så fall finns del många områden där man skulle ha ungefär samma önskemål.

Jag slutar med detla; del finns mycket mer all tUlägga men tiden tUläter inle del.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman!   Eftersom mitt namn råkar slä först pä reservationen.

181

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

182

anser jag mig skyldig kammaren och mina moderala kamrater, som har en annan uppfattning, att säga nägra ord.

Jag vUl anknyta lill det sista som herr Lindahl sade om principer och principfrågor. Det har råkat bli sä alt i kulturalskollel sUter tvä moderater som har den principieUa uppfattningen alt ingen skall agera förmyndare för en annan i onödan. Vi menar att de olika idroltsorganisationerna skall vara självständiga. De som inle hör lUl Riksidrotlsförbundet skall inle pä något sätt sorlera därunder i anslagsfrågor om de inle har begärl det.

Det kan hända att hen Lindahl har rätt i att det har gått ganska bra. Del säger däremot inle att del gär bra i forlsältningen. Men oavsett hur del är med della och hur del faller ul, kan jag inte gå ifrän del som är min principiella uppfattning, och det är anledningen tUl del slällningslagande som jag har gjort. Jag vet alt fru Mogärd har samma uppfattning. När herr Lindahl lalade om moderaterna säsom en enhet, kan jag hänvisa lUl att herr Schöll nyss har sagt att han inle skall stödja vär reservation. Vi stär alltså inte eniga här, men jag slär fasl vid min princip oavsett vad man i andra partier tänker på detta område.

När jag ändå har ordet, vUl jag gärna säga ett par ord lUl fru Kristensson. Jag värderar henne myckel och uppfatlar henne såsom en mycket klok och duktig kvinna. Men jag blev litet förvånad när hon sade att vi skall akta oss för att vara förmyndare. Jag har i aUa fall den uppfattningen all 12-åringar mäste ha förmyndare. De begriper inle vad de ger sig in i när de ger sig i väg för alt boxas. Även om herr Sjöholm har en viss ton, som gör att somliga uppfattar honom såsom en överdrifternas man, har jag efter att ha tagil del av materialet i ulskoltet blivit övertygad om att del är sant att man har satt i gång med boxning bland småpojkar.

Jag frågar dä fru Krislensson: Skall vi inle här träda in säsom förmyndare, om jag fär använda det ordet? Skall vi inte säga vad som är vettigt och klokt? Boxningen är inte deras privata sak. Vi skall ta hand om dem i framliden genoin sjukvård, AMS osv. Är det inte ell samhällsintresse? De kommer kanske en gång alt förebrå oss för att vi i svenska riksdagen tUlät pojkar all boxas. Vi skall en gäng belala della på skattsedeln. Det är oerhört allvarUgt. Professor Silfverskiöld, en sansad och lugn man som inle aUs gick emot boxningen i onödan, sade i utskottet att det blev cellbortfaU och att man inle förrän kanske om 20 år kunde avgöra vad som egenlligen har skett i en boxningsmatch. I det lägel finner jag det helt orimligt alt vi med skaltepengar skall fmansiera en sådan sak.

När jag lyssnade tUl debatten här i dag blev jag Ulel häpen. Efler herr Rydéns lyriska utgjutelser om idrotten — han sjöng verkligen vackert — kom andra med samma uppfattning om idrott och sade att även hockey, fotboll och störtlopp är farliga saker. Är idrotten sä förfärligt farlig? Jag begriper inte resonemanget. Man har faktiskt svårl att se en klar linje.

Pä alla områden säger man nu alt vi har elt svårt ekonomiskt läge. En planering pä fem är i denna situation borde väl inle vara någonting gynnsamt för idrotten. Om vi om ett år skulle ha råkat komma upp ur konjunktursvackan   och   ha   gott   om   pengar,   då   kanske   vi   såg   att

planeringen som vi gjorde i är var en dälig planering för idrotten. Den fick mindre pengar än den skulle ha fäll om vi hade låtit bli att planera för fem är.

Jag vUl även inslämma med herr Maltsson i Lane-Herrestad, utskottels värderade ordförande. När fru Kristensson var rädd för att vi var för stränga, sade han att när riksdagen har beslulat en sak skaU del respekteras.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organisationsstöd m. m.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! Jag trodde alt herr Nilsson i Agnas precis som jag försökle undersiryka föräldrarnas ansvar gentemot sina barn. Enligt min mening är det alllsä 12-äringarnas föräldrar som är deras förmyndare och inle vi.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Föräldrar kämpar ibland en mycket svår kamp, om de har ungdomar som behöver sysselsättas men som inle förstår att välja sysselsättning. Del finns andra idrotter som jag anser mindre farliga. Om ungdomarna ägnar sig äl sådana idrotter i stället är det mindre risk för skador.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1 och 2

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 3

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Björk i Göteborg m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Björk i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   alt   kammaren   bifaller   kullurutskollels   hemställan   i

beiänkandel nr 3 punkten 1 mom. 3 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren  bifaUit reservationen nr  1  av herr Björk i

Göteborg m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-proposilionen. Dä herr Björk i Göteborg begärde rösiräkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  - 211

Nej  -    79

Avstår -    16

183

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Organ isationss töd m. m.

Mom. 4

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemstäUan, dels reservaiionen nr 2 av herr Nilsson i Ägnas m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Agnas begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

184

Den   som   vill   all   kammaren   bifaller   kulturutskotiets   hemstäUan   i

belänkandet nr 3 punkten 1 mom. 4 röstar ja,

den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av herr Nilsson i

Agnas m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Nilsson i Agnas begärde rösiräkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja  -  277

Nej  -     16

Avslår -     12

Mom 5

Proposilioner gavs på bifall lUl dels ulskollels hemställan, dels reservaiionen nr 3 av herr Mattsson i Lane-Herreslad m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mattsson i Lane-Heneslad begärt volering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition:

Den   som   vill   att   kammaren   bifaller   kulturutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 3 punkten 1 mom. 5 röstar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 3 av hen Mattsson i

Lane-Herrestad m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Mattsson i Lane-Herrestad begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   179

Nej  -   123

Avstår —      4

Mom. 6

Ulskollels hemstäUan bifölls.

Punkten 2 Anläggningsstöd m. m.

Hen SCHÖTT (m):

Herr lalman! Endasl en korl kommentar. Under denna punkt behandlas en motion av fra Olsson i Hölö m. fl. om ulredning angående statsbidrag tUl byggande av simhall i anslulning lill skola.

Kulturutskottet avstyrker molionen under hänvisning till inom utbUdningsdepartementet pågående beredning av frågan om statsbidrag för skolbyggnader. Lät mig här endasl nämna att en motion av samma innebörd som fru Olssons väcktes av mig vid 1962 års riksdag. Denna riksdag beslöt efler hörande av skolöverslyrelsen pä förslag av ell enigt statsutskott att hemställa om en skyndsam utredning i ärendel.

Del är nu nio år sedan. Frägan har därefter varil föremål för bäde en enkel fräga och en ny moiion, men ännu råder del orimliga förhållandet alt statsbidrag ej utgår för simundervisningslokal. Det bör nämnas att skolöverstyrelsen för sin del räknade med all sådant bidrag skulle utgå från och med budgetåret 1966/67,

Kuliurulskotiel understryker nu för sin del önskvärdheten av att den fortsatta beredningen av ärendel påskyndas. Del är i frommaste laget. För min del kan jag inte underlåta att beteckna Kungl. Maj:ls handläggning av denna fräga som synnerligen anmärkningsvärd, icke minsl med hänsyn tUl statsutskottets och riksdagens redan år 1962 klart posiliva inställning.

Herr talman! Jag viU än en gång - jag har gjort del lidigare — vädja tUl vår UtbUdningsminister att se tUl att den här frägan änlligen blir lösl. Det är inte en dag för tidigt!

I detla anförande instämde herr Wennerfors (m). Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemstäUan bifölls.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

A n läggn ingss töd m. m.

Kostnadsfördelningen inom miljövården

§  12 Kostnadsfördelningen inom miljövården

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 17 i anledning av moiioner angående kostnadsfördelningen inom mUjövården.

I delta belänkande hade behandlats

dels motionen 1971:414 av herr Grebäck m.fl. vari hemslällls att riksdagen beslulade alt i skrivelse tUl Kungl. Maj;t anhålla om tUläggsdirektiv för den sittande vallenlagsutredningen angående en skyndsam utredning av kostnadsansvaret vid skötsel och värd av vattendrag,

dels motionen 1971:1007 av herr Hedin m.fl. vari hemställts att riksdagen i skrivelse tUI Kungl. Maj:t skulle anhålla om all en parlamentarisk ulredning snarast tiUsattes med uppgift att framlägga förslag tUl fördelning av kostnadsansvaret för miljövärdande åigärder,

dels motionen 1971:1026 av herr Larsson i Borrby m.fl. vari hemstäUts alt riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:l skuUe anhåUa alt principerna för kostnadsfördelningen inom miljövården blev föremål för utredning.

185

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Kostnadsfördelningen inom miljövården

Utskottet hemställde att riksdagen

1.    skulle anhålla att Kungl. Maj:t överlämnade molionen 1971:414 Ull vallenlagsutredningen för att lagas under övervägande i enlighet med vad utskottet anförl,

2.    i anledning av motionerna 1971:1007 och 1971:1026 skulle anhålla om ulredning och förslag Ull kostnadsfördelning mellan det aUmänna och enskUda i fräga om åtgärder i miljöbevarande och miljöförbättrande syfte.

Reservalion hade avgivits av herrar Mossberger, Persson i Skänninge, Johanson i Västervik, Magnusson i Grebbestad och Augustsson, fru Lindberg samt fru Thorsson (samtliga s), som anseit all utskottet under 2 bort hemsläUa

all riksdagen lämnade molionerna 1971:1007 och 1971:1026 utan äigärd.

186

Herr JOHANSON i Väslervik (s);

Herr talman! Frågan om kostnadsfördelningen meUan stat, kommun och enskUda har vid flerfaldiga tillfällen varil föremål för riksdagsbehand-Ung. Varje gäng frägan har diskulerats har man fält en förnimmelse av all motionären eUer interpellanten menat att om kostnaden flyttas över på staten så är det någon anonym som får belala. Som kammaren vet är det emellertid inte så.

Jag skall inte fortsätta delta resonemang, även om det skulle vara mycket intressant att se vilka det drabbar när man pä del sätlel flyttar över kostnaden pä slalen.

Jag skall inle vandra vidare på denna tankebana utan vill bara framhålla, när del gäller denna speciella fråga om utredning beträffande kostnadsfördelningen mellan del allmänna och enskilda i fråga om ätgärder i miljöförbättrande syfle, alt riksdagen lidigare, senasl föregående är, hafl alt pröva liknande framslällning. Utskollel ansäg dä i Ukhet med Svenska kommunförbundet och Industriförbundet alt nägon särskild ulredning av kostnadsansvaret pä förevarande område knappasl fyllde någon uppgifl.

Bland de skäl som anfördes från remissinstanserna mol all la upp förevarande koslnadsfördelningsspörsmål tUl prövning kan nämnas svårigheterna alt draga upp generella linjer för en ansvarsfördelning i samband med ålerslällningsåtgärder av olika slag, t. ex. restaurering av förorenade vattendrag. Del framhölls sålunda att orsakskedjan ofta kan vara vitt förgrenad och oklar. Bl. a. menade Svenska kommunförbundel alt det synes ligga i sakens natur all man förhandUngsvägen måste söka åstadkomma nägon form av ansvarsfördelning mellan sannolika skadeväl-lare, eventuella enskilda intressenter och samhäUel.

Vad beträffar del ekonomiska ansvaret för skador som pågående och framtida utsläpp kan förorsaka framhöll Industriförbundet alt den nya miljöskyddslagen innehöU en uttömmande reglering av ersättningsfrågorna. Renl allmänl erinrades i remissvaren om all säväl miljöskyddslagen som  beslämmelserna om statsbidrag lill industrin för vissa vatten- och

luftvärdande ätgärder endast varil i tiUämpning kort tid och att det därför ännu var svärl all på grundval av erfarenheterna av dessa beslämmelser dra några säkra slutsatser för del framlida handlandet.

Vid behandlingen av nämnda moiioner betonade jordbruksutskottet att med ökade insatser från samhällets sida pä miljövårdens område följer ökade krav på en noggrarm planering och en väl genomförd samordning av olika ätgärder. Utskottet framhöll ocksä vikten av att kostnadsutvecklingen noggrant följs och alt fördelningen meUan stat och kommun av samhällels koslnader för miljövärden avvägs pä ell ändamålsenligt sätt. Motsvarande synpunkler ansåg utskottet kunde läggas pä fördelningen av ansvar och kostnad i fråga om miljövård mellan del aUmänna och enskilda intressen. Utskottet ansåg emellerlid, liksom Svenska kommunförbundet och Industriförbundet, att nägon särskUd utredning belräffande kostnadsansvaret knappast kunde fylla någon uppgifl. Riksdagen delade utskottets uppfattning och lämnade motionerna utan åtgärd.

När samma fräga varit föremål för innevarande års jordbraksulskolts behandling sä segrade oppositionen, och denna svarar aUtsä för utskottets skrivning. Utskottets socialdemokraliska ledamöter svarar för reservationen, vilken överensstämmer med det ställningstagande riksdagen tog föregående år Ull samma fråga.

Jag kanske i detta sammanhang får erinra om den utredning som civilminislern tillsatt och som skall utreda kompetensfördelningen mellan stat och kommun och som sedan — enligl vad finansministern meddelat i otaliga interpeUationssvar — skall följas av en utredning om kostnadsansvaret mellan stat och kommun.

Herr talman! Med stöd av den motivering som jag här anfört och då inget nytt tiUkommit sedan riksdagen tog stäUning tUl frägan föregående år ber jag alt med dessa ord få yrka bifaU lUl den vid jordbruksutskottets betänkande nr 17 fogade reservationen.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Kostnadsfördelningen inom miljövården

HenTÄKMAN(vpk);

Herr talman! Den formella majoriteten i jordbruksutskottet har begärt en utredning om kostnadsfördelningen. Den socialdemokraliska reservaiionen går emot en särskild utredning med motiveringen att regeringen och berörda myndigheter följer dessa frågor med uppmärksamhel och, som det heter, "vidlar de ätgärder som kan befinnas erforderliga".

Jag använder uttrycket "den formella majoriteten" därför att det avgavs sju röster mot sju i utskottet. Del blev majoritet med hjälp av ordförandens ulslagsröst. Den femtonde ledamoten, nämligen jag själv, avstod från all rösta. Till skUlnad frän reservanterna anser jag att frågan om kostnadsfördelningen är så viklig alt den bör ulredas, men jag kan inte godkänna vissa av de motiveringar som framförs i motionen 1007. Sedan miljöskyddslagen trädde i kraft lämnas statsbidrag tUl industrin för reningsåtgärder. För att slimulera den redan befintliga industrin lUl att snabbt vidtaga reningsåtgärder har det statliga stödet begränsats tiU fem år. Det finns inte nu anledning att formulera nya bestämmelser och ytterligare öka bidragen - i det hänseendet är jag helt överens med herr Johanson i Väslervik när han lalar om motionärernas syfte all vältra över

187

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Kostnadsfördelningen inom miljövården

kostnader pä samhäUet.

Induslrin har tidigare praktiskt taget ohämmat fåll förstöra vallen och luft. Det kan inte vara rimligt att företagen får ta hem profilerna och skattebetalarna i större utsträckning än nu får betala för miljöförstöringen och de reningsåtgärder som kan framtvingas genom en striki tUlämpning av miljöskyddslagen.

En utredning om kostnadsfördelningen är motiverad av andra omständigheter, men jag skall inte gä in i detalj på dem. Inte minsl gäller behovel av ulredning den miljöförslörelse som redan har ägl rum och som ofta griper över flera kommuner och industrier inom samma område.

På grand av alt vpk-gruppen inte kan accepiera en del av motiveringarna som ligger bakom jordbruksutskottels betänkande nr 17 och inle heller kan ansluta sig till reservanternas sorglöshet kommer gruppen alt avstå vid omröstningen. Förmodligen kommer därigenom utskottets krav på en utredning att fä majoritet, men om vi aUtså genom vär passivitet i denna omröstning avgör densamma bör del vara självklart alt direkliven utformas i överensstämmelse med detta förhällande. Jag anser för övrigl inte alt del nödvändigtvis behöver bli en ny grupp sakkunniga, dvs. en fristående ulredning. Den tanke som framförs i molionen 1026 av herr Larsson i Borrby m. fl. bör vara en godtagbar lösning — nämligen att den redan arbelande miljökonlrollutredningen utökas med en eUer två experter och får i uppdrag att utreda även denna fråga.

Hen HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Med den motivering som herr Johanson i Väslervik använde - all riksdagen i fjol fattade ett visst beslut, som man därför inle behöver ändra i är — skulle man ju över huvud laget inle ändra något, ulan del ena årets beslut skulle ge näsla ärs ocksä.

Men som det framgår av det betänkande vi nu behandlar har ulskottet blivit enigl belräffande molionen 414, vari del yrkas en skyndsam ulredning av kostnadsansvaret vid skötsel och värd av vallendrag. Vi är alllsä eniga om ulredningskravet när del gäller den kostnadsfördelningen. Då är det ju ganska ologiskt alt man inte vill vara med om en ulredning om kostnadsfördelningen av andra miljöförstöringar än dem som inträffar i vatten. Det är i princip samma sak om en industri försiör vatten, luft eller någonling annat.

En sak är vi i alla fall överens om, och del är om principen alt den som vållar en skada ocksä såvitt möjligt bör stå för koslnaden för all reparera denna och även om alt man bör försöka förhindra all vidare skadegörelse åstadkoms. Tyvärr är del emeUertid sä alt kostnaderna för och verkningarna av mycken skadegörelse i miljön och naturen övervältras på andra än dem som har förorsakat skadan. Skadegöraren går helt enkelt fri. I många fall kan han t. o. m. ha en egen vinning av all han slipper bidra Ull koslnaden för reparationen, men han vållar väl skadan.

Jag kan bara nämna elt enda exempel. Lål oss tänka på de fabrikanter som åstadkommer våra fosforrika tvättmedel! Hälften av all den fosfor som finns i avloppsvallen kommer jusl frän Ivättmedlen. Del ligger mycket nära tUl hands att erinra om att de här fosforföroreningarna kommer från ofullständigt renat avloppsvatten.

Vid en undersökning som gjordes 1968-1969 visar det sig att del bara är nio orter i del här landel som har en sä fullvärdig rening att man kan la borl den här växlnärande fosforn frän vattnet. De nio orterna var relativt smä och tUlhörde ingalunda de slora och slarka kommunerna, som det numera heter.

Del är som jag sade framför alll vissa tvättmedel, som är orsaken Ull de fosforföroreningar vi har i avloppsvattnet, och de fabrikanter som tjänar pengar pä tvättmedlen bidrar inte tUl den kostnad de förorsakar. Det får andra göra.

I en bok som utkom för nägon tid sedan och som heter "Sätt pris pä miljön" omnämner författaren, professor Erik Dahmén, ell exempel på en sädan förorening. Han omnämner en Uten ä. Sagan, som före utloppet i Mälaren löper förbi Sala stad. Sagan är recipient för sammanlagt ca 18 000 människor, av vilka 11 000 bor i Sala. Man har mätt fosforvärdet i vattnet innan det passerar Sala stad, och då har man kommii fram lUl en fosformängd av 75 mikrogram per liter vatten. Men efler all ha passerat Sala stad innehåller vallnel 400 mikrogram per liter vallen, dvs. 5 ä 6 gånger sä myckel.

Denna berikning av fosfor åstadkommer en myckel rik vegetation i vattendraget, och denna vegetation förorsakar i sin tur översvämningar med skador på skördarna, på trädgårdar, vägar, broar etc. Man har räknat ut att uriderhåUskoslnaderna pä en viss sträcka har uppgått lUl 80 000 kronor - enligt författarens uppgifter - och de 80 000 kronorna fär bäras i huvudsak av andra än av dem som förorsakat skadan. Jag kan nämna i sammanhangei att Mälarens vatten får la emot ungefär 6,5 kUo fosfor per hektar. Del finns sjöar i värl land som fär ta emot 16 kUo fosfor per hektar. Det är lika mycket som man använder pä åkerjorden.

Denne författare anser alt det i sådana fall kan finnas en grund för beräkningen av ersättningen för skadan, I del här specieUa fallel kan ersättningen grundas pä mängden fosfor som vederbörande släpper ut. Genom att fabriker, städer elc, släpper ut giftiga saker i floder och sjöar försiör de pä beiydande områden utkomsten för fiskarbefolkningen. Men fiskarbefolkningen fär själv bära förlusterna. Del uppträder inälvsmask i avloppsutsläppen. Fisken blir oduglig till människoföda och våUar sjukdomar. De sjukdomsdrabbade människorna och yrkesfiskarna får bära kostnaderna, ingalunda de som förorsakat skadan.

Vi är i närheten av tätorter och vissa industrier utsatta för luftföroreningar, speciellt genom nedfall av svavel och olika svavelföreningar. Svavelföreningarna orsakar i sin lur skador pä byggnader, som viltrar sönder snabbare än de annars skulle göra. De skadar bUarna, som rostar snabbare än de annars skulle göra. De förstör växter och kan t. o. m. helt avliva växtligheten. Det har bevisats och är fullt klart att jordbrukare och trädgårdsodlare som bor i närheten av sådana orter som släpper ut svavel icke kan bibehålla det s. k. ph-värdet i sin mark, ulan de fär pä grund av del sura nedfallet ständigt kalka sina marker. Men det får de själva belala. De som har förorsakat förstöringen av luften slipper helt och hållel undan.

En annan aktuell sak är blyförgiftningen. Den har kommii i bUckpunkten på senare tid, både här och i utlandet. Vi släpper i värl land

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Kostnadsfördelningen inom miljövården

189

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Kostnadsfördelningen inom miljövården

ut ungefär två miljoner kilo bly eUer blyföreningar i luften varje är. Eftersom var och en av oss normalt inandas 20 000 1 luft om dagen, löper vi vissa risker för att bli blyförgiftade. Och det skall ytterst litet till för det - del behövs bara 60—100 tusendels milligram bly per 100 miUUiter blod för all blyförgiflningssymtomen skall börja visa sig. Och vem är del som är syndare här? Del är försl och främst vad vi kallar den högoktaniga bensinen, den som med ell kemiskt namn kaUas letraelylblandad bensin. Den används i bilarna därför att den är effeklivare än vanlig bensin. Man kan emellerlid framställa lika effektiv bensin utan denna tetraetyl-inblandning, men den bensinen blir nägra ören dyrare. Men vore det dä inte pä sin plats att försöka finna en väg antingen i form av — det är Utet riskabelt all säga del när finansminislern sitter här - t. ex. en ökad beskatining av bensinen (han hörde det inle!) eller genom alt låla producenten betala för den skadegörelse som han åstadkommer på grund av alt han fört till torgs en bensinsort som förorsakar skada.

Vi bygger flygfält, och vi förorsakar buller för folk som inle kunde räkna med detta den gång de byggde sill hus där. Fastigheten faller i värde, skadan får bäras av den som äger fastigheten, icke av dem som byggl flygfältet.

Herr lalman! Detta var några exempel. Och det torde av dem, hoppas jag, framgå all det finns mycket starka motiv för en sädan utredning om kostnadsfördelningen som utskottet här begär.

Huruvida del sedan behöver ske genom en särskild ulredning eller genom alt man överlämnar uppdraget lUl en redan sittande ulredning fär Kungl. Maj:t bestämma. Klar är emellertid en sak, och del är all denna kosinadsövervältring som nu sker mäsle upphöra. Del är hög tid att vi gör nägol i detta avseende.

Detla är vad ett bifall tUl ulskollels hemställan innebär. Jag ber, herr talman, alt få yrka bifall lUl utskottets hemställan.

Herr JOHANSON i Västervik (s) kort genmäle;

Herr talman! Det finns inga delade meningar mellan majoriteten i ulskottet och reservanterna beträffande de åtgärder som bör vidlas när del gäller alt komma tUl rätta med förgiftningen och nedsmutsningen av miljön. 1 det fallel är vi fullständigt eniga. Men nu gäUer del inle den frågan utan en ulredning om kostnadsfördelningen. Del är där som vi har olika uppfattningar. Den enighet i utskottet som herr Hansson i Skegrie lalade om gällde frägan alt överlämna molionen 414 lUl vallenlagsutredningen. Det beslöt vi enhäUigt pä grund av att det silier en utredning som sysslar med dessa frågor; vi ansäg all det var lämpligl att överlämna den motionen lill denna ulredning.

190

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Herr lalman! Del är ganska likgiltigt om man tillsätter en ny utredning eller överlämnar uppdraget lUl en redan sillande utredning, men i detta fall kan del lika väl gä för sig alt lämna även de tvä senare molionerna till den redan sittande utredningen.

•    Men var ligger den bärande motiveringen tUl att man kan enas om den ena motionen men icke om de  andra, när syflel är precis delsamma

faslän uttryckt i andra ord? Den försia molionen som vi är eniga om koncenirerar sig pä bara en detalj, medan de båda andra gär längre. Men principen är precis densamma. Var finns motiveringen för det ena sländpunktslagandel och för det andra?

Herr JOHANSON i Väslei-vik (s) korl genmäle:

Herr lalman! Om herr Hansson i Skegrie ville titta på del anförande som jag höll först, tror jag alt han skulle komma underfund med vad del är för motivering som ligger bakom reservanlernas inställning.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Kostnadsfördelningen inom miljövården

Herr HEDIN (m):

Herr lalman! Herr Hansson i Skegrie har redan belyst att del är många yrkesgrupper som lUI följd av miljöförstöringen fäll vidkännas betydande skadeverkningar och som inte kan fä ersällning för dessa skador. Jag skall bara nämna etl område, nämligen yrkesfisket, som jag tror är den yrkesgrupp som fält lida mest av miljöskador av skUda slag. I Östersjön har sålunda vissa fiskarter, t. ex. torsken, genom syrebrist i djupvatten-hälorna påverkats negativt av de utsläpp som görs frän kommunala ledningsnät och industrier — närsalter som alltså förorsakar syrebrist. Yrkesfiskarna har också lidit indirekt genom den uppmärksamhel som massmedia har ägnal larmrapporter av skUda slag. Man har varnat människorna för att äta fisk ulan all ha nägol underlag för de braskande rubriker som man i della sammanhang ofla har tagit lUl. Därigenom har yrkesfisket åsamkats kolossall slor skada genom del köpmotständ som aUdeles i onödan har väckts hos aUmänheten.

Della för naturligtvis fram Ull frägan: Vem är del egenlligen som bär ansvarel för den situation som yrkesfisket nu befinner sig i? Och vem skall betala den ersättning som fisket rimligen borde fä för inkomstbortfallet i anledning av miljöförstöringen? Del är väl alldeles nödvändigi att man genom en utredning klarlägger hur ansvarel skall fördelas för den ulveckling som har skell.

Det torde i dag inte finnas någon som helsl möjlighet för fisket som helhet att fä någon ersällning för de generella skador som åsamkats yrkesfisket. Del är bara om man direkl kan utpeka all etl konkrel utsläpp har förorsakat en alldeles specieU skada som man med framgång kan göra anspråk pä skadestånd och fä domstol alt utdöma etl sådanl.

Jag lycker att detta är en av många infallsvinklar som kan belysa hur angeläget del är all utreda kostnadsansvaret för miljövärdande åtgärder, vilkel ulskottsmajoriteten har föreslagit. Del är nalurliglvis en ganska besvärlig uppgift alt klarlägga fördelningen av ansvarel mellan slaten, kommunerna och de enskilda - och ibland kommunerna sinsemellan — men jag tror att del är angelägel och nödvändigi att göra det.

Ulredningen bör också pröva de frågor som vi har lagil upp i motionen 1007, nämligen om olika inslrumenl för all klara finansieringen av miljövårdsinsatser och skaderegleringar. Man kan länka sig särskUda miljöavgifter — del är i varje faU en möjlig framkomstväg som skulle kunna ge underlag för att få fram medel för att ersätta generella skadeverkningar, t. ex. för fisket.

Differentierade  bidrag  och  ökade  möjligheler  UU avdrag är andra

191

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Kostnadsfördelningen inom miljövården

frågor som bör las upp i detla sammanhang. Man kan myckel väl diskulera om del inle vore lämpligl alt göra det nuvarande 25-procentiga bidrag som ges tUl industrin differentierat, sä att man kan ge högre bidrag där del är av behovet påkallat. Man kan ocksä tänka sig all i vissa fall ge bidrag lill nyinvesleringar i industrien för all klara konkurrensen med andra länder. 1 det faUet skulle det vara särskill angelägel att få det utökat ocksä till lanlbrukel, men den frägan kommer upp i ell särskill sammanhang, varför jag inle skall gä närmare in på den nu.

Till sisl är del väl speciellt angelägel alt dessa frågor las upp i ell internationelll sammanhang. Inte minst Östersjöns förorening är ulan tvivel en gemensam angelägenhet för alla stater runt Östersjön. Ansvarsfrågorna skulle, om de togs upp i en ulredning, kunna bilda underlag för initiativ frän svensk sida vid den iiilernalionella konferens om miljövården som skall hällas 1972.

Jag finner, herr lalman, myckel slarka skäl lala för att en ulredning Ullsätts — om del skaU bli en särskUd sädan eller om man kan koppla på en lidigare utredning är egalt - för alt klarlägga ansvarsfördelningen i miljövårdsavseende.

Jag ber, herr lalman, all få yrka bifall UU utskottets hemställan.

192

Herr LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! Egentligen borde man väl be om ursäkt för att man tar Ull orda den här liden, men eflersom vi tidigare i dag använt sä många timmar pä alt lyssna lUl anföranden — eUer läla dem passera — i anledning av eniga utskottsbetänkanden ulan all alternativa yrkanden har ställts befinner vi oss aUlsä i den här silualionen.

Jag skuUe vilja säga lUI herr Johanson i Väslervik, att det har hänt räll myckel sedan förra gängen molionen behandlades; jag bortser ifrän del förhällandel alt vi har ett nytt parlament, en enkammarriksdag. Men del händer dessulom hela liden myckel väsentliga saker, som alltmera accentuerar behovel av den karlläggning som vi anhållit om i motion 1026.

Ju mer miljövårdsarbetet intensifieras, desto mer klarl slär del all vi måsle ha Ull stånd denna kartläggning. Och aspeklen vidgas hela liden. Del handlar inle bara om kortsiktiga avvägningar mellan stat och kommun, mellan det offentliga och den enskilde eUer mellan olika enskilda personer. Det kan ocksä vara fräga om hur myckel vår generation skall betala lUlbaka av det som vi lar för oss av våra naturresurser. Del kan gälla om vi .skall ha rält alt använda mer än ränlan av nalurkapitalet och i vad män det skall återställas. Det är alllsä en anhållan från min sida alt man mälte i denna debatt någol vidga begreppen.

Jag skuUe ocksä vilja tUl debatien föra elt par konkrela problem som man kan befinna sig i. Del var ingen som visste de ekonomiska följderna av DDT-förbudet. Del var ingen häromveckan som exakt kunde veta följderna av del begränsade förbudet emol användning av fenoxiältiks-yrorna. Där siod uppgifl mol uppgifl när giftnämnden tog stäUning. Från skogen hade man vissa synpunkler, från andra iniressen hade man andra. De ekonomiska följderna var inle kartlagda. Det kan gälla ganska snarl

igen, om man skaU ta stäUning UU nya preparat, dinoseb exempelvis.

Egentligen är det rätt underligt att denna fråga skall vara föremål för kontroversiella bedömningar. Det framstår inte klart i reservationen heller att man i själva verket är emot en kartläggning eUer utredning. I reservationen finns bara den skUlnaden mot utskottsmajoritetens betänkande att man förväntar sig och frimodigt hoppas att regeringen skaU sköta det här själv utan att riksdagen lägger sig i det. Det är mycket väsentligt att man inte låter sådana prestigehänsyn ytterligare försena eller förhindra denna mycket angelägna åtgärd. Jag anser att den vinner pä alt inte uppskjutas utan få ett positivt beslut i dag.

Jag ber med detta, herr talman, att få yrka bifall UU utskotlels hemstäUan.

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Kostnadsfördelningen inom miljövärden

Hen MOSSBERGER (s):

Herr lalman! Den grundläggande principen när det gäller kostnader för miljövården har varit och är fortfarande att den som är ansvarig för den miljöfarliga verksamheten ocksä skall svara för kosinaderna för de miljövårdande ätgärder som behövs. Det är detta som vår miljöskyddslag bygger på. Men staten har ändå trätt emellan ganska bra med särskilda statsbidrag för att stimulera miljövårdande åtgärder. Jag kanske inte behöver upprepa vad allt det innebär, men det är ganska stora anslag som går ul till det ändamålet.

Jag begärde ordet därför att här sades att reservanterna inle är konsekventa i sitt stäUningstagande, när vi viU lämna den ena motionen Ull vallenlagsutredningen och den andra Ull att behandlas genom Kungl, Maj;l. Herr Johanson i Västervik har ju redogjort för detta, så jag skall inte uppehålla mig vid det. Men jag viU ändå säga att det under en följd av är räll ofta har anmärkts på att vi har för många utredningar och att de kostar för mycket pengar. Jag läste i en tidning häromdagen - jag kan inle verifiera uppgiften — att de statliga utredningarna skuUe kosta i runt lal 56 miljoner kronor. Det skuUe förvåna mig om ledamöterna här i kammaren ytterligare viUe späda pä denna summa genom att tUlsätta en särskild utredning för denna fråga, när det ändå pågår en utredning hos Kungl. Maj;t. Här har ni chansen att hjälpa tUl att spara litet pengar, och ni fär samma effektivitet ändå.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifaU tUl reservaiionen.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Herr talman! Jag tycker inte att man skaU mäta en utrednings belydelse efter vad den kostar i pengar. Det skulle säkert vara möjligt all reducera åtskUliga av de utredningar som pågår och som är långl mindre nödvändiga än vad denna utredning är. Det är inget argument att det finns ett visst antal uiredningar tidigare.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

7   Riksdagens protokoU 1971. Nr 48-50

193

Nr 50

Onsdagen den 24 mars 1971

Kostnadsfördelningen inom miljövården

Punkten 2

Proposilioner gavs på bifall lUl dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Mossberger m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mossberger begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  viU  att kammaren bifaUer jordbruksulskollets hemstäUan i

betänkandet nr 17 punklen 2 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Mossberger m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omrösiningsapparal verkställdes. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   153

Nej  -   137

Avstår -    11

§   13 Föredrogs jordbruksutskottels belänkanden:

Nr 18 i anledning av motion angående nedskräpningen i Öresund m. m.

Nr 19 i anledning av motioner angående nordiskt mUjövårdscentrum.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa belänkanden hemstäUt.

§  14 Herr talmannen meddelade att ett 30-tal ledamöter begärt ordet vid återstående på föredragningslislan upptagna ärenden.

Propositioner gavs pä bifall UU dels att handläggningen av älersläende ärenden skuUe uppskjutas till kammarens sammanträde fredagen den 26 mars, dels att dessa ärenden skulle behandlas vid della plenum, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Kammaren åtskUdes kl. 1.17.

194

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

jSolveig Gemert