Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:49

Onsdagen den 24 mars

Kl. 10.00

§ 1 Val av ombud och suppleanter i Europarådets rådgivande församling

Företogs val av sex ombud i Europarådets rådgivande församUng jämte sex suppleanter för dessa.

Herr DAHLÉN (fp) erhöU på begäran ordel och yttrade: Herr lalman! För valet av ombud och suppleanter i Europarådets rådgivande församling har valberedningen enhälligt godkänt gemensam Usla av det utseende som framgår av till kammarens ledamöter utdelad promemoria. Såsom vice ordförande i valberedningen ber jag få framlägga denna lista.

Den av herr Dahlén avlämnade Ustan upptog under partibeteckningen "Den gemensamma lislan" följande namn;

Ombud Personliga suppleanter

Björk i Göteborg (s) Hedström (s)

Hedlund (c) SjöneU (c)

Bergegren, fröken (s) Svanberg (s)

Wiklund i Stockholm (fp) Ahlmark (fp)

Alemyr (s) Wååg (s)

Bohman (m) Lidgard (m)

Sedan denna lista upplästs av herr talmannen och godkänts av kammaren förklarades de pä lislan upptagna personerna valda för liden frän öppnandet av den rådgivande församlingens nästa ordinarie möte tiU öppnandet av församUngens följande ordinarie möte.

§ 2 Val av styrelse för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond

AnstäUdes val av elva ledamöier i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond jämte elva suppleanter för dessa.

Hen TALMÄNNEN yttrade:

I styrelsen för Sliflelsen Riksbankens jubUeumsfond skaU ingå sex
förelrädare för riksdagen, en representant för riksbanken saml fyra
företrädare för forskningsråden och forskningsberedningen. Vid val av
ledamöter i styrelsen väljes ordförande särskUt. Vid det val som nu skall
äga rum skall tre företrädare för riksdagen, representant för riksbanken
och tvä företrädare för forskningsorganen utses lill ledamöier för liden
från och med den 1 aprU 1971 tiU dess val hålUts år 1974. Övriga 19

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

styrelseledamöter skall utses frän och med nyssnämnda datum till dess val hällits är 1977. För var och en av ledamölerna skall utses en suppleant med tillämpning av vad nu sagts om val av ledamot.

Enligt liU kammaren inkommet protokollsuldrag har valberedningen ej kunnai uppnä enighet i fråga om gemensam Usta beträffande valet av ledamöter och suppleanter i styrelsen. Valberedningen har emeUertid föreslagit all professor Torgny Segersledl väljs liU ordförande i styrelsen.

Med hänsyn lill alt enighet i fråga om gemensam lista ej kunnat uppnås måste val ske med slutna sedlar. På de genom kansliets försorg tryckta valsedlarna har valperiodens slul angivils särskilt vid varje namn. Valsedlarna skUjer sig däri alt sedeln Val i samverkan som sjätte ledamotsnamn har herr Alemyr med fru Thorsson som suppleant medan Ustan Allsidig representation pä denna plats har herr Hermansson i Stockholm med fru Ryding som suppleant.

Vid valet skaU lillämpas 53 och 54 §§ riksdagssladgan. Jag vill vidare erinra om sladgandet i 59 § riksdagssladgan:

Valsedel skall vara enkel, sluten och fri frän överstrykningar. Den får inte uppta flera men väl färre namn än det antal personer valet avser. Är någol namn på valsedel inte otvetydigt, gäller sedeln dock för övriga namn.

Sedan röstavgivningen avslutals saml valsedlarna granskals och räknats tillkännagav herr lalmannen,

att antalel godkända valsedlar utgjorde 306, varav 281 för partiel "Val i samverkan" och 25 för partiet "AUsidig representation",

att samtliga platser tUlfaUit de på valsedeln för partiet "Val i samverkan" upptagna saml

alt till ledamöier och suppleanter i styrelsen för Stiftelsen Riksbankens jubUeumsfond utsetts följande personer för tiden frän och med den 1 april 1971 Ull dess val hålles är 1974 eller 1977 enligl vad särskilt angivils vid varje namn:

Ledamöter Bergegren, Astrid, (s) riksdagsman, 1974

Personliga suppleanter HagneU, Hans, (s) riksdagsman, 1974

Grebäck, Erik, (c) riksdagsman, 1974

Gustavsson, Rune, (c) riksdagsman, 1974

Ljungberg, Blenda, (m) riksdagsman, 1974

Nordstrandh, Ove, (m) riksdagsman, 1974

Björk, Kaj, (s) riksdagsman, 1977

Pettersson, Lennart, (s) riksdagsman, 1977

Mundebo, Ingemar, (fp) riksdagsman, 1977

Richardson, Gunnar, (fp) riksdagsman, 1977

Alemyr, Stig, (s) riksdagsman, 1977

Thorsson, Inga, (s) riksdagsman, 1977

Åsbrink, Per Eklöf, Kurt, Nr 49

riksbankschef, 1974 bankdirektör, 1974

Onsdagen den 24 mars 1971

Segersledl, Torgny, ordförande Jansson, Sven B, F,,

professor, 1974 riksantikvarie, 1974

Holm, Lennart, Bentzel, Ragnar,

generaldirektör, 1974 professor, 1974

Hjelm, Lennart, Meijer, Hans,

professor, 1977 professor, 1977

Engström, Arne, Gustafsson, Bengt,

professor, 1977 professor, 1977

§ 3 Justerades protokollet för den 16 innevarande månad.

§ 4 Meddelande ang. veckans sammanträden

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag vUl erinra om del två gånger lidigare lämnade meddelandet all det kommer att anordnas ell arbeisplenum på fredag, den 26 mars, om inle aUa pä dagens föredragningslisla upptagna ärenden medhinns innan kammaren åtskiljs i kväU.

§ 5 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj :ls proposilioner

nr 35 och 36 liU ulbildningsutskoilet,

nr 37 punkten I lill socialförsäkringsutskollel och i övrigt till utbildningsulskollet,

nr 40 till lagutskottet,

nr 47 tUl kulturulskotlel,

nr 51 lill jordbruksutskottet,

nr 53 tUl utrikesutskottet,

nr 62 och 63 till jordbruksulskollei,

nr 64 till näringsutskotlet,

nr 66 och 67 lill skatleulskotiel,

nr 72 Ull inrikesutskoltet,

nr 78 till socialförsäkringsulskottet samt

nr 80 till inrikesutskottet.

§ 6 Utgifterna pä kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartementets verksamhetspmråde (Forts.)

Fortsattes föredragningen av trafikulskottels belänkande nr 2.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Luftfartsverkets anslagsbehov

Punkten 5

Luftfartsverkets anslagsbehov

Kungl, Maj:t hade (s, 190-206) föreslagit riksdagen att för budgelåret 1971/72 under luftfartsverkets fond anvisa i statsrådsprolokollet angivet investeringsanslag av 65 100 000 kronor.

I detla sammanhang hade utskottet behandlat

dels motionen 1971:934 av herr Hörberg m.fl, vari hemställts alt riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj;t skulle begära alt luftfartsverket fick i uppdrag att utreda möjUgheterna för ett tidigareläggande av byggandet av Härryda flygplats,

dels motionen 1971:919 av herr Clarkson och fru Sundberg,

dels molionen 1971:920 av herr Clarkson m. fl,,

dels molionen 1971:411 av herr Wirmark m, fl, vari yrkats alt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställde om förslag om bUdande av ett bolag för Arlanda flygplats i enlighet med vad som i molionen anförts,

dels motionen 1971:917 av herr Brundin m.fl. vari hemställts att Kungl, Maj;t skuUe Ullsälla en utredning med uppgift all ularbela förslag till etablerande av statUgt-kommunala bolag för Arlanda respektive Härryda flygplatser,

dels molionen 1971:208 av herr Nilsson i Agnas.

Utskottet hemslällde att riksdagen

1. till Flygplatser m, m, för budgelåret 1971/72 anvisade ell investe
ringsanslag av 65 100 000 kronor,

2, i anledning av molionen 1971 ;934 som sin mening gav Kungl, Maj:t lUl känna vad utskottet anfört belräffande utbyggnaden av Härryda flygplats,

3, skulle avslå motionen 1971:920,

4. skuUe avslä motionen 1971:919,

5, skuUe avslå molionerna 1971:411 och 1971.917,

6. skuUe avslå motionen 1971 ;208.

Reservationen hade avgivits

3. belräffande statligt-kommunala bolag för Arlanda och Härryda Jlygplatser av herrar Loihigius (m) och Brundin (m), som ansett att utskottet under 5 bort hemställa,

alt riksdagen i anledning av molionen 1971:411 och med bifall lill molionen 1971.917 som sin mening gav Kungl. Maj:l Ull känna vad reservanterna anfört belräffande bUdande av statskommunala bolag för Arlanda och Härryda flygplatser.

Vid punklen hade avgivils ell särskUt yttrande beträffande motioner-r\a 1971.411 och 1971.917 om statligt-kommunala bolag för Arlanda och Härryda flygplatser av herrar Gustafson i Göteborg (fp) och SeUgren (fp).

Hen LOTHIGIUS (m):

Herr talman! Herr Wirmark m. fl. och herr Brundin m. fl. har i

moiioner begärt att Arlanda respekiive Härryda flygplatser skaU överföras lUl och drivas av slalUgt-kommunala bolag. Utskottet har avslyrkt detla förslag. Herr Brundin och jag har reserveral oss i denna fräga.

1967 beslöt riksdagen att luftfartsverket skulle förvalta och driva statUga flygplatser och att samtidigt normer skulle utarbetas för vad som skuUe åligga verket och vad som skulle åligga kommunerna. Jag skall inle här ta upp vad som är rimligt i del avseendet. Andra kommer att göra det. Jag skaU bara konstalera att våra slörsla flygplatser med internationell trafik i vissa hänseenden anses vara en skamfläck för vårl land; att turister m. fl. frän elt flertal andra länder som dansar ned pä våra flygplatser tror sig komma lUl etl u-land när de kommer lill oss. Bakgrunden till detla är att vi inle förstält flygets snabba utveckling eller — om vi förstått den — icke tagit konsekvenserna därav.

Uppbyggnaden av dessa flygplatser har pågäll med en valhänthet och en osäkerhet som varit beklämmande. Orsaken liU del är den byråkratiska slyrningsform och finansiering som förekommil.

Här är del dock fräga om en rörelsegren av den mest expansiva art som vi har. Del gäUer internationella aspekter. Vi är starkt beroende av vad som händer i andra länder. Det är fråga om en näringsgren som på sill sätt kan jämföras med ell stort exporterande och importerande företag. Denna verksamhetsgren hämmas av beslutsfunktioner som icke fungerar ralionellt och en ekonomisk planering som inle passar.

Nu säger man all här är dock ett beslul fattat av riksdagen i anslutning lill de av slatsmakterna antagna trafikpoUtiska riktUnjerna. Detla får inte rivas upp, ty då förstör man hela finansieringsUnjen, heler del. Vidare talas det om kravel pä kostnadstäckning och om all hjälpa lill med finansieringen av de mindre flygplatserna i värl land.

För del försia anser jag del orimligt att knyla våra flygplatser tiU 1963 års trafikpoUtiska uppgörelse. Del är en konstruktion som inte stämmer. För del andra: om elt system inte fungerar måste del ändras. För det tredje; hänger vi inle med i uppbyggnaden av våra större flygplatser, som givetvis dä blir internationeUt mindre intressanta, fär vi också sämre ekonomi på dessa, och del påverkar våra investeringar pä småflyg-plalserna. För det fjärde: om vi låler våra internationeUa flygplatser arbeia efler förelagsekonomiska principer så ger vi dem en slörre rörelsefrihet, möjligheter att göra snabbare och lämpligare investeringar, möjligheter all uppläna kapital pä den aUmänna marknaden, möjUgheter att fä del av kapital från andra länder, möjligheler att bättre anpassa utvecklingen efter de krav som ställs.

Se pä Arlanda, bedrövelsernas bedrövelse för värl land, där person-och godslrafik icke fungerar tiUfredsstäUande, i otidsenUga lokaler, där plastläll fält vara långvariga provisorier och där människor som kommer ned frän andra länder får elt intryck av att de befinner sig på en mUitärflygplals i etl krigförande land. Se pä olyckan med Arlandas banor, som nu är föremål för en inlensiv miljödebatt ur bullersynpunkl-er, där projekteringar är orimliga och där myndigheterna fastnar i stäUningstagandena, Allt della skulle kunnat behandlas smidigare om slörre självständighet hade förefunnits.

Om man nu menar att motionerna skulle bryta sönder 1967 års

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Luftfartsverkets anslagsbehov

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Luftfartsverkets anslagsbehov

luflfarlspoUtiska principer, mäsle det väl ä andra sidan sägas all vi inle fär uppehålla principer som hämmar vär utveckling och gör alt vi kommer i efterhand i förhällande till andra likvärdiga länder i delta sammanhang. Och del finns en lendens all göra Sverige lill elt land som alltmer kominer all hamna vid sidan om allfarvägen. Eller ur lufllrafik-synpunkl: gränsen i delta sammanhang gär vid Köpenhamn,

Herr talman! Jag ber alt få yrka bifaU tiU reservationen 3, vid punkten 5,

Herr WIRMARK (fp):

Herr talman! Tillsammans med nägra ytterUgare ledamöier har jag i motionen 411 föreslagit alt elt bolag bildas för Arlanda flygplats, gemensamt för staten och kommunerna i regionen. Sädana finns i en rad andra länder i Västeuropa vid liknande flygplatser.

Enligl de rikllinjer som nu gäller för finansieringen av primärflygplal-sernas byggande skall kommuner och andra inlressenter som berörs svara för markkoslnaden saml 37 1/2 procent av kostnaderna för byggande av anläggningar. De medel som en kommun pä della sätt skall tillskjuta amorteras av luftfartsverket, som ocksä erlägger ränla. Man kan således med rälla tala om all kommunerna i fräga fungerar som bank äl slalen. Vad detta innebär för en kommun eUer ett landsting, som redan brottas med slora problem för alt kunna låna upp pengar till de nödvändigaste kommunala invesleringarna, kan var och en förstå. Del är alltså inle fräga om ell bidrag för finansiering av flygplatsen i fräga, ulan ell utlånande av pengar lill staten. Visheten och nödvändighelen av delta måste väl, som vi säger i motionen, kunna ifrågasättas.

Vad som gör all della ler sig än besynnerUgare är det förhåUandet all verksamheten vid Arlanda lämnar ell icke oväsentUgt överskott. Överskottet för förra budgelåret är enligt luflfarlsverkets egna beräkningar ca 20 mUjoner kronor. Överskottet siiger sedan under första delen av 1970-lalel men sjunker i mitten av tioårsperioden på grund av de invesieringar som de närmaste åren kominer alt göras. Under budgetåret 1975/76 beräknas överskottet bli ca 21 miljoner kronor och bedöms av luftfartsverket därefter åter stiga i rask takt för all 1984/85 uppgå lill ca 85 miljoner kronor.

Under perioden frän budgetåret 1969/70 t. o. m. 1985/86 finner jag alt Arlanda, även om jag gör en försiktig beräkning grundad på luftfartsverkels prognoser, Iroligen kommer all ge omkring - och det är lågt räknat - 500 miljoner kronor i ackumulerat överskoll. Samtidigt med de investeringar som beräknas komma, bl. a. omfattande en ny utrikeshan, skuUe Stockholmsregionen komma all fä lämna investeringsbidrag ålminslone i storleksordningen 350 miljoner kronor.

Della har man inom bäde KSL och del nya landstinget i Stockholm anseit orimligt oavsell parlilillhörighel, i all synnerhet som inrikestrafiken representerar en ytterst lilen del av passagerarna. Ulrikesdelen svarar i dag pä Arlanda för mer än 80 proceni.

Att överskottet stiger i så rask takt hänger helt samman med luftfartens ulveckling. Förra året hade vi ca 2.3 miljoner passagerare pä Arlanda. Del anlalel beräknas stiga med 50 procent för varje

femårsperiod framöver. 1975 kommer vi alt ha 3,5 mUjoner passagerare, och för 1980 visar prognosen väl över 5 miljoner. Inget lyder pä alt dessa siffror skuUe vara tilltagna i överkant.

Herr talman! Jag finner att den nuvarande principen leder lill alldeles orimliga konsekvenser för kommunalskattebetalarna i Stockholmsområdet. Därför yrkar jag bifall till reservaiionen, som biträder vårt förslag om alt bilda ett bolag för Arlanda. Härigenom skulle man uppnä en större smidighet vad gäller investeringarnas anpassning liU luftfartens utveckling. Bolaget skuUe kunna låna upp medel för sill investeringsbehov ulan att behöva belasta vare sig den kommunala eUer den statliga budgeten. Av del överskott som uppstår kan medel användas liU investeringar, varigenom flygplatsen kan förbättras och erbjuda en bättre service liU resenärerna, och som hen Loihigius framhöll är del ytterst behövUgt i dag. Det är inle utan betydelse, herr lalman, för en flygplats av Arlandas typ, där de resande inte enbart är invånare i den aktueUa regionen - och de utgör ju bara en Uten del - utan lill största delen passagerare från utlandet, som här får etl första inlryck av vårt land.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

L uft farts verkets anslagsbehov

1 della anförande inslämde herr Romanus (fp).

Hen GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr lalman! Jag vUl först understryka etl ullalande som trafikutskottet enhäUigt har gjort beträffande Härryda flygplats. Utskottet finner del vara angeläget "att Kungl. Maj:l läler undersöka och tar tUlvara de möjligheler som kan föreUgga att tidigarelägga ulbyggnaden av Härryda flygplats". Alt utskollel har varit enigt pä denna punkl beror kanske delvis pä all fjärde avdelningen i slatsulskotlel, som lidigare hade att handlägga trafikfrågorna, genom besök på Torslanda flygplats kunde konstatera de slora svårigheler som den flygplatsen kämpar med. Trafikutskottet har ocksä funnit att det kan vara svårt att upprätthålla trafiken på Torslanda på etl tUlfredsställande säll intill den tid då trafiken enligt nuvarande beräkningar skulle kunna flytta över liU Härryda flygplats. Man kan riskera all det får göras kortsiktiga och dyrbara invesieringar pä Torslanda för all över huvud taget kunna upprätthålla en tUlfredsställande trafik. För att del förutsedda Irafikbe-hovet pä båda flygplatserna skall kunna lillgodoses på ett rimligt sätt anser utskottet del därför vara angelägel att undersöka möjligheterna all tidigarelägga utbyggnaden av Härryda flygplats.

Kommunikationsministern är inte närvarande i kanimaren, när hans kapiialbudgel diskuteras, men jag tvivlar inte pä att han kommer alt la mycket allvarligt pä denna enhälliga hemställan från utskottets sida, som jag hoppas all riksdagen ställer sig bakom.

Herr talman! Sedan skulle jag vilja ta upp den reservation till utskottets belänkande som har avgivils vid denna punkt av herrar Loihigius och Brundin och som också bygger pä den moiion som herr Wirmark nyss har lalal för.

Det är klarl all det i och för sig kanske verkar tilltalande att bilda särskilda statligt-kommunala bolag för att bygga och driva flygplatserna i Arlanda och Härryda. Eflersom dessa tvä flygplatser beräknas gä med

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Luftfartsverkets anslagsbehov

vinst i framliden, kan man kanske peka på alt man på del sällel skulle få lältare alt finansiera flygplatserna, och man skulle kanske kunna fä, menar man, en snabbare ulbyggnad. Men vad herr Loihigius i sitt anförande inte riktigt ville inse var att riksdagen fattal ett beslul om all luftfarten skall bära sina egna kostnader. Om man nu skulle la borl de tvä mesl vinstgivande flygplatserna frän den totala rörelsen och läla vinsterna på dessa flygplatser tillfaUa kommunerna i de statligt-kommunala bolag som driver de tvä flygplatserna, uppslår etl underskott pä de andra flygplatserna. Det blir t. ex. ett underskott pä alla flygplatser i Nonland. Hur skall man täcka del?

Enligt de principer som riksdagen faststäUt skulle det ske genom en höjning av flygplatsavgifterna och av avgifterna för luftfarten över huvud taget. Då kan man tänka sig olika modeller. Man kan tänka sig att man får lägga ytterUgare bördor på norrlandsflygplalserna och ytterligare fördyra trafiken pä dem, eUer ocksä fär man tänka sig att höja luflfarlsavgiflerna över hela linjen, vilkel givetvis innebär ökade flygpriser.

För närvarande är del faktiskt sä, alt den vinst som verkligen uppstår på Arlanda — ingen har förnekat att Arlanda flygplats för närvarande ger ett överskoll — används för att möjUggöra en flygtrafik Ull skäliga priser på övriga flygplatser i landel.

Vi beslöt förra året i riksdagen om sjöfartsavgiflerna. Då fanns ett förslag frän en utredning att varje region skulle bära sina egna kostnader. Del skulle innebära all del skulle vara ganska lindrigt all bedriva sjöfart pä de stora hamnarna, under del att småhamnarna skulle fä stora besvärligheter, och lotsdislrikten där man inle har sä mycket trafik skulle belastas med särskilt höga avgifter. Del var ulredningen som föreslog della. Men bäde departementschefen och riksdagen var av den uppfattningen att man här måste se på landel i dess helhet och alt man fick eflerslräva en utjämning av avgifterna över hela landet. Del var riksdagen alllsä enig om. Riksdagen var också enig när man sä sent som i december månad förra året behandlade etl förslag om att kommunerna som har salsal pengar pä flygplatserna ocksä skall kunna få en avkastning på del kapital de lagl ner. I den proposilion som behandlades i december förra året — alltså för några månader sedan — utgick man från att man skulle belrakla luftfarten som elt helt och att det skulle ske en utjämning mellan olika flygplatser.

Nåväl, men dä säger herr Lothigius: "Hela delta syslem är fel. Del måsle ändras. Har man principer som verkar pä detta sätt, fär man ändra dem".

Det är klart att man kan diskulera delta. När den nuvarande luflfarlspoUtiken beslöts 1967 var i statsutskottet samtliga representanter för det parli jag företräder emot det beslulel, och jag talade själv i kammaren för en annan fördelning av kosinaderna - framför alll menade jag alt anläggning av flygplatser i försia hand var en slatlig angelägenhet. Vi röstade för detta förslag och vi fick slöd ocksä av representanter för regeringspartiet. Men sedan beslöt kammaren och riksdagen om de nuvarande principerna, och vi har följl dem.

I ell särskill yttrande har herr Sellgren och jag sagt all del kan tänkas

alt man kan ompröva dem. Men del mäsle man göra efler en allsidig och omfattande utredning som inle minsl beaklar de regionalpoUliska aspekterna. Om man plockar ul ell russin eller tvä - Arlanda och Härryda - ur kakan, tar man ul fördelar för vissa områden i landet till nackdel för andra områden.

Hen Loihigius har inte slällt nägol yrkande i nägon moiion och han har inte heUer ställt något yrkande i ulskotlei om all de luftfartspohliska principerna skaU omprövas. Om en sådan framslällning kommer får vi la slällning lUl den. Men vad som enligl min uppfattning är felakrigl är att rycka loss de här tvä flygplatserna ur del system som vi för närvarande tillämpar - det skulle vara lill nackdel frän regionalpoUliska synpunkler.

Med dessa ord ber jag, herr lalman, alt få yrka bifall till utskottets hemstäUan.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Luftfartsverkets anslagsbehov

Hen LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Guslafson i Göteborg sade att herr Lothigius vill förändra hela principen vid den 1967 gjorda överenskommelsen och att det skuUe innebära alt förhållandena för småflygplatserna i detta land försämras. Han hänvisade ocksä lill alt vi har beslulal att luftfarten skaU betala sina egna kostnader.

SkuUe del verkUgen behöva bli pä det sätlel som herr Guslafson säger om förslaget gär igenom? Är del inte en mer affärsmässig princip all stat och kommun genom all ge flygplatserna slörre rörelsefrihet medverkar till att ge dem etl bältre underlag för deras arbete? Del innebär i praktiken alt man ger dessa flygplatser större förutsättningar all förbäilra sin ekonomi, vilkel totalt för hela landet skulle betyda ekonomiskl bältre förhållanden. Mol den bakgrunden är del alldeles klarl all staten mäste upplräda säsom bidragsgivare UU flygplatserna i kommunerna, och den kanske kan göra det pä ett ännu mer lillfredsslällande säll än som för närvarande sker.

Det är den loiala verkan man mäsle se lill, herr Guslafson, och inle bara lill den överenskommelse om principer som motionärerna och reservanterna lycker har misslyckats.

Herr Gustafson lalade om att det skulle behövas en utredning av frägan. I elt särskilt yttrande uttalar herr Guslafson sig om en utredning; varför har han inte lagit upp det i en reservalion? Jag förutsätter givelvis alt ell godkännande innebär all man med nödvändighet mäste pröva hur vissa ling fungerar och alt en ulredning sålunda kommer till stånd.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) korl genmäle:

Herr lalman! Herr Loihigius säger all man skall se lill totalverkan. Ja, det är del som jag har försöki säga. ViU man aklualisera en omprövning av hela luflfarlspoUtiken skall man väcka förslag om all den skall omprövas. Jag sade att det kan finnas anledning alt göra det. Jag har inle aklualiseral det nu; ingen i utskollet har aktuaUserat en omprövning av hela luflfarlspolilikens principer. Om herr Lothigius framslällning bifölls skuUe resultatet helt enkell bU ell underskott belräffande luftfarten. Herr Loihigius har inle kunnai svara pä vem som skall betala del.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Luftfartsverkets anslagsbehov

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle;

Jag viU påstå, herr lalman, alt det inle blir något underskott. En effektivare drifl av en storflygplals av denna lyp kommer att innebära större effektivitet och ge bättre ekonomi som totalt kommer alt ge alla flygplatser elt bältre underlag för framtiden. Så måsle man se situationen. Det är aUtsä fråga om all staten i delta sammanhang får gripa in för att ge småflygplatserna de bidrag de behöver, och de får bl. a. tas från de skallepengar som etl bolag av denna lyp kan ge.

Sedan är det väsentligaste själva beslutsformen, alllsä arbetsformen pä denna internationeUa flygplats, som blir effektiv och aktiv och kan följa med den internationeUa utvecklingen. Det är mycket väsentligare än alt diskutera pelitesser när det gäller en fördelning mellan smäflygplatser och slorflygplalser.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) korl genmäle:

Herr talman! Det kanske inte är alla av kammarens ledamöter som anser all det är pelitesser all diskutera fördelningen av kostnader mellan stora och små flygplatser.

Herr Loihigius söker göra gällande alt det här är sä smä belopp all man kan klara av kostnaderna genom att man får en mera rationell verksamhel pä flygplatserna. Jag skall be herr Lothigius ta del av de sifferuppgifter som herr Wirmark nyss lämnade om storleken av del överskott som man har all vänla på Arlanda flygplats.

Herr HUGOSSON (s):

Herr talman! Luftfartens utveckling har gätl myckel snabbi, och ulbyggnaden av våra slora flygplatser har inte skett i den takt som hade varit önskvärd. Därför har vi i dag slora problem på Torslanda i Göteborg, och det är bekymmer ocksä på Arlanda. Men därifrån lill all accepiera den beskrivning som herr Loihigius ger av situationen ute pä Arlanda — han gör jämförelser med u-länder osv. — lycker jag ändå alt del är ganska längt. Det kommer alt vara bekymmersamt etl antal är på Torslanda och på Arlanda lill dess de nu beslulade utbyggnaderna är klara, det är aUdeles uppenbarl. Men för den skull behöver man ju inte måla silualionen i så mörka färger som herr Lothigius gjorde.

Det har förekommil valhänthet vid uppbyggnaden av våra storflygplatser. Mä sä vara, men vad beror fördröjningen och förseningen av Arlandautbyggnaden på för faklorer3 jo, framför alll på att kommunalpolitikerna i Stockholms läns landsiing inte vill accepiera de beslul som riksdagen har fallal. Förhandlingarna med dem har lett till en fördröjning på minst ett år.

Vad belräffar Härryda är överenskommelse träffad, och jag vill understryka att det är ett enigt utskott som här har uttalat sig för att allt skall göras som göras kan för att i liden framflytta färdigställandet av denna flygplats.

När man ser pä de här båda motionerna som har väckts från moderaternas sida av herr Brundin från Göteborg och hen Lothigius och pä den moiion som folkpartiets representanter från Slorstockholmsomrädet har väckt, konstaterar man att de innebär - precis som herr

Gustafson i Göteborg sade — att man skulle bryta sönder 1967 års beslut om luflfarlspoUtiken. Man skulle helt enkelt plocka ul russinen ur den kakan. Del skulle fä till följd att luftfartsverkets möjlighet all agera som etl affärsdrivande verk — och pä den punkten var riksdagen fullständigt enig 1967 - inte kunde fullföljas.

Därför är det i och för sig iniressani alt noiera alt herr Lothigius har sitt namn under en av de här molionerna. Etl förverkligande av motionens krav skuUe nämligen innebära att bl. a. Jönköping skulle fä bekymmer i framtiden, om man ville bygga ut flygplatsen där och i vart faU aldrig fä del av luftfartsverkets överskott i enlighet med det beslul riksdagen fattade förra året. Att Linjeflyg uppenbarligen gär frän Jönköping tiU Bromma kan väl ocksä förklara varför herr Lothigius inte har nägon särskill god uppfattning om hur situationen är pä Arlanda! Det skuUe aUlsä vara fräga om etl sönderbrytande av den poUtik som riksdagen i detta avseende har varit enig om såväl 1967 som i december 1970, såsom herr Gustafson i Göteborg påpekade.

Antag, herr lalman, all man går pä den linjen alt man plockar ul de objekt som är inkomstgivande och som gör det möjUgt för kommunerna all i framtiden få del av luftfartsverkets överskott i enlighet med del beslul som fattades i riksdagen i december månad 1970. Gör man så pä luftfartens område, kan vi väl förvänta oss att vi får en motion om all t. ex. järnvägslinjen meUan Stockholm och Göteborg, som är en av SJ:s bällre linjer, skall brytas ul ur SJ ;s organisation och alt vi skall bilda etl bolag för den sträckan. På del sättet kan vi gä vidare över hela kommunikationsväsendets område och plocka ut de viktigaste inkomst-givande delarna, som gör det möjligt att lillgodose en kommunikationsservice för andra delar av landet.

Att man får en moiion i det här avseendet frän moderata samUngspartiet förvånar mig i och för sig inle; del ligger helt i linje med de motionskrav som man tidigare har framfört när det har gällt alt t. ex. sälja aktierna frän LKAB. Men det som förvånar mig är all vi fär en dylik moiion från folkpartiet.

I detla sammanhang lycker jag att del skulle vara klargörande alt fä elt uttalande frän utskottets värderade ordförande, som till vårl betänkande har fogat elt särskilt yttrande, i vilkel del slär att etl bifall till dessa motioner skulle bryta sönder 1967 ärs luftfartspoliliska principer. Ja, det är ju en självklarhet, del var vi alla överens om i utskottet, och jag tycker inte all det är nödvändigt alt i etl särskilt yttrande notera detla. Har herr Gustafson i Göteborg med della avsett all man frän folkpartiels sida är beredd att inom en snar framlid lägga förslag som innebär alt man bryter sönder dessa principer? Del är ett konslalerande i det här yllrandel, som är en självklarhet. Det skulle vara intressant alt vela om det är folkpartiels avsikt alt tiU kommande riksdag framlägga förslag som innebär att 1967 års luflfarlspoUtiska principer bryts.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Luftfartsverkets anslagsbehov

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Herr lalman! Det senasie uttalandel av herr Hugosson var onekligen intressanl. Det som dessutom står i del särskilda yttrandet är att en

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Luftfartsverkets anslagsbehov

framlida revision av dessa principer måste föregås av etl omfattande och aUsidigt utredningsarbete frän säväl luflfarlspoUtiska som regionalpolitiska utgångspunkter. Jag vill som svar på herr Hugossons fräga säga att jag nog kan lycka att del kan vara lämpUgt att aklualisera luflfarlspoUtiken nägon gång i framliden. När — det vet jag inle, del får vi se.

Jag misstänker all herr Hugosson skulle ha slora sympatier för detla. Del var nämligen sä alt när vi 1967 diskuterade denna fräga i riksdagen, stödde socialdemokraterna frän Göteborg folkpartiets reservalion. Herr Bergman undertecknade den, och herr Hugosson inslämde i det anförande som herr Bergman höll lill förmän för den syn som då kom fram. Jag förulsäller all det är delsamma med herr Hugosson som med mig — all vi i princip icke har ändrat uppfattning sedan 1967. Jag vUl ävenså erinra om att herr Hugossons partivän herr Torsten Hansson sä sent som i december förra ärel i försia kammaren anförde liknande synpunkler. Det är väl sä all herr Hugosson och jag kan ha den uppfattningen all har riksdagen beslulat sig för ell syslem, så fungerar det liU de.ss all man finner anledning alt pä nytt aktualisera en utredning. Men då måste den utredningen komma tiU stånd med beaktande av alla de synpunkter som är relevanta, inle minsl de regionalpoliliska synpunkterna.

Jag skaU inle slälla någon motfråga till herr Hugosson; jag förutsätler all han forlfarande i princip är av samma uppfattning som han sä gärna deklarerade i riksdagen 1967.

Herr WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Hugosson vill jag genmäla att del är helt naturUgt att kommunalpolitikerna, oavsett partitUlhörighet, i Storstockholmsregionen har velal diskulera formerna för hur flygplatserna skall underhäUas och byggas ut. Och som jag visade i mitt första inlägg rör det sig om mycket slora belopp.

Det är ju inle bara sä alt kommunerna fär fungera som en bank ät slalen, ulan del är fräga om pengar som man lånar ul pä en myckel läng tid. Ibland är amorteringstiden ända upp lill 40 år, och den ränteersätl-ning man fär från staten motsvarar inte alls det självkostnadspris som man har för pengarna.

Jag lycker ocksä alt herr Hugossons exempel, när han refererar till SJ, hallar betänkligt. Vi har ju inget stadgande pä det området som säger alt kommunerna skall betala 37 1/2 procent av investeringskostnaderna.

Här har i flera inlägg talats om regional rällvisa, och jag sade redan i milt försia inlägg att jag lycker all nuvarande principer leder lill orimUga konsekvenser. Är det rätlvisi, herr talman, att Stockholmsregionen skall bidra med mänga hundratals miljoner kronor till utbyggnad av en flygplats som redan ger mycket god vinst - en vinst som helt kan bära de nödvändiga investeringskostnaderna? Luftfartens utveckling bör väl i princip vara en stalUg uppgifl, och vi bör solidariskt bära dessa koslnader. Därför vore enUgt min och mina medmotionärers mening del logiska att staten svarade för kostnaderna i de fall verksamhelen ej gär ihop och alt vi solidariskt bidrar UU detta över statsskatten.

Däremot har jag svårt alt se del soUdariska i etl syslem som praktiskt

innebär att en mycket ansenlig börda lägges på en region, lät vara huvudsladsområdet, i det här hänseendet. Det gäller en region som redan har myckel slora behov pä investeringssidan och vars låneutrymme har bhvil högst begränsal under senare lid, i Ukhet med andra kommuners.

Hen HUGOSSON (s) korl genmäle:

Herr talman! Det är alldeles rikligl alt Per Bergman i Göteborg var med på reservationen nr 1 vid statsutskottets utlåtande nr 107 år 1967, och att jag plus någon mer i kammaren instämde i det anförande som herr Bergman höU i anslutning liU behandUngen av den här frägan dä. Men - och del är ju väldigt väsentligt - då gäUde frågan kommunernas engagemang i samtliga flygplatser i detta land. Nu diskuterar vi med utgångspunkt i de två flygplatser som luftfartsverket handhar och som ger ekonomisk vinst.

Del är för del försia en mycket slor skiUnad. Och för del andra har -det framgår av protokoUet från första kammaren i december 1970 — Torsten Hansson givit sin synpunki på den proposilion som vi enhälligl anlog i riksdagen och som innebär, i motsats UU vad förhållandel var 1967, all kommunerna får avkastning pä del kapiial som de är med om all sälla in i flygplatserna. Del är alltså en helt förändrad situation.

TUI herr Wirmark viU jag sedan säga att jag lycker all Stockholmsregionen i dessa frågor skall behandlas på samma sätt som alla andra regioner. Del finns ingen som helsl anledning för Sveriges riksdag att fatta specieUa beslut, som tillgodoser Slor-Slockholms kommunalpolitiker i en besväriig situation — som jag myckel väl förstår all del här är fråga om. Silualionen för kommunalpolitikerna i övriga regioner är inle heller särskill gynnsam, och därför tycker jag som sagl all det inle finns någon som helsl anledning att införa något speciellt system för Stockholmsregionen.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Luftfartsverkets anslagsbehov

Hen GUSTAFSON i Göteborg (fp) korl genmäle:

Herr talman! Herr Hugosson sade att vi 1967 diskuterade samtliga flygplatser, men nu diskuterar vi bara tvä. Det är alldeles rikligl. Men jag trodde all herr Hugosson av mina lidigare inlägg hade uppfattal att jag inle anser alt de tvä motioner det här gäller bör bifallas. Tvärtom har jag yrkal avslag på dem. Även den översyn som kan komma i fråga i framtiden i enhetlighet med de rikllinjer som herr Hugosson och jag var överens om 1967 - och som herr Torsten Hansson lill yttermera visso omnämnde i sitt anförande i försia kammaren i december förra ärel, när han sade alt man kan diskutera olika fördelningar — måste ske ulifrän den samlade luflfarlspoUtiken. Där är vi väl i alla fall överens.

Herr HUGOSSON (s) kort genmäle;

Herr lalman! Ja, pä den punklen är vi överens, herr Gustafson, och jag tycker att del var mycket bra all det blev fastslaget att utskottets ordförande i sill avslagsyrkande även innefattar den folkparlisliska motionen.

Vad jag här ville ha klarlagt var att del särskilda yttrande som herr ordföranden har fogat lill ulskollels belänkande har lillkommil i

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Luftfartsverkets anslagsbehov

samband med alt vi har behandlal frågan om alt plocka ul de tvä lukrativa flygplatserna. Därför var del värdefullt att vi fick detta klarläggande.

Herr LINDAHL (s):

Herr talman! Trots att jag i likhet med herr Wirmark representerar en storstadsregion har jag i trafikutskottet gått emot folkpartiels och moderaternas motioner, och jag vill nu med några ord motivera varför jag har gjort del. Vär ordförande i trafikutskottet har gjort del lätt för mig, eftersom jag kan anföra precis samma skäl som herr Gustafson i Göteborg anförde nyss; han representerar ju också i detta fall en storstadsregion.

Tidigare har vi som bekant haft den målsättningen all alla flygplalser bör behandlas lika. Della har också varil utgångspunkten för mig, när jag hafl all la ställning till denna fräga. Herr Wirmark har kanske inte tidigare ägnat sig ät frågor av detta slag. I början på 1960-lalet tog vi här i riksdagen ställning till en utredning, och vi har hafl regeringsförslag och fattal beslut här i riksdagen, och utgångspunkten har då sä all säga varit att alla flygplatser bör behandlas Uka. Som herr Guslafson i Göteborg sade bör också luftfarten bära sina egna koslnader. Del har nu varil mycket svårt för mig all Uksom hoppa av frän de ståndpunkter som riksdagen lidigare slällt sig bakom.

Nu vUl moderaterna såviii jag förslår all flygplatserna skall behandlas olika - del gäller inle folkpartiet efter herr Gustafsons deklaralion. Men jag konstaterar all folkpariiel kanske vacklar en aning pä denna punkl, och i storstadsregionen företräder en annan uppfallning än del gör genom utskoitsordförandens yttrande här. Jag kan väl gott erkänna att det för en slorstadspoliliker är en tUltalande tanke att man skulle behandla Arlanda och Härryda på ett annat sätt än övriga flygplalser ule i landel. Men jag kan inle förslå att man kan förfara pä det sätlel. Man kan inle rycka loss den bit som bär sig och specialbehandla den. Vi skulle alltså här behälla vinsten — del gär naturUgtvis bra, och del vore tacknämligt för oss som jobbar i detla område - och säga oss all andra får väl tänka på sig. Men jag har svårt att plötsligl acceptera en sädan tankegång, när vi under hela 1960-lalel hafl som ulgångspunkl för våra resoneniang all alla flygplalser bör behandlas lika.

Om nu denna riksdag plölsligl skulle visa en sådan storsladsvänlighel alt den sade att del är klart all vi skall hjälpa Slockholm och Göteborg, så skuUe man väl kunna ha anledning alt misstänka alt det blir en forisällning på den hislorien. Hur bUr del då i forlsältningen? SkaU vi släppa tanken på kostnadstäckning? Är vi beredda all göra det? Skall staten i sä fall skjuta UU medel dä förlusterna är stora på andra flygplatser ute i landel? Eller skall man i nästa omgång säga; Det är väl inte sä vikligt; vi löser storstädernas problem i dag, och så fär vi ta landsbygdens problem när de dyker upp i elt annat sammanhang. Kan man för övrigt, herr Wirmark, länka sig en dämpad utbyggnadstakt i svagare regioner? FörmodUgen inte — där är behoven minst lika slora som i värl område av all flyglrafiken förbäitras och av alt man åstadkommer en bällre service. Kan man dä länka sig all differentiera avgiftssystemen? Jag har myckel svärl alt tänka mig del. Jag skulle inle Iro all riksdagen vore intresserad

av en sädan anordning.

Därför har jag frågat mig när vi har behandlal dessa moiioner: Är verkUgen delta ell riktigt och genomtänkt förslag? Varthän syftar man egenlligen? Är man beredd all gå ul i landet och föra fram detla budskap, och bUr i sä faU budskapet från moderaternas sida detsamma överallt, inte bara här i storstadsregionerna? Är man beredd all dra konsekvenserna av denna reservation, om det nu är sä all moderalerna släller sig bakom sina representanter i Irafikulskollet? Det belyder säviit jag förstår att moderalerna då har lagil avstånd från tanken och principen all alla flygplatser bör behandlas lika. Jag ulgår ifrån alt man inle kommer all lala med kluven lunga och föra elt språk i storstadsregionen och ell annal i landet i övrigt.

Jag kan begränsa mig liU detla och i stort sett instämma i vad herr ordföranden här har anförl. Jag skuUe bara vilja slälla frägan: Är inle mälsätiningen forlfarande den att alla flygplatser skall behandlas lika? Del har varil utgångspunkten för mina funderingar i della ämne.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Luftfartsverkets anslagsbehov

Herr WIRMARK (fp) kort genmäle:

Hen talman! Herr Lindahl säger att han haft svärl alt hoppa av den tidigare uppfallningen när del nu har uppställ en debatt om bolag för de här flygplatserna. Och det kan man väl kanske förstå. Men jag vill bara erinra om all hans kriiik av den uppfallning jag företräder innebär alt han de faclo ocksä kritiserar sina egna partivänner i Stockholmsområdet, som själva varil med om den politik som där förls och även deliagil i uppvaklningar hos offentliga myndigheier för alt fä en rättelse lill sländ.

Enligt min mening, herr lalman, leder nuvarande system lill orimliga konsekvenser för den här regionen, Utrikesflyget som dominerar Arlanda är ju en riksangelägenhei. Del sväUer mer och mer. Detta medför myckel slora investeringsbehov och lägger en ytterst väsentUg börda på den här regionens befolkning. Jag tror därför all man måsle ändra pä sysiemel. Jag är glad alt del här har talats om möjligheien av en översyn så småningom.

Om vi får en ändring till stånd innebär det ju inte att man mäsle gä pä ett system där vi bara länker pä oss och andra får länka på sig själva.

Jag redogiorde redan i ett lidigare inlägg för min uppfallning alt aUa soUdariskt bör betala det underskoll som kommer alt uppstå kanske vid flerlalel flygplalser. Vi bör inle följa etl system, som medför all bara en region skall belala del underskottet, ulan del bör vi svara för solidariskt över hela riket genom stalsskalten.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag sitter inle i den här kammaren bara som representant för en enda kommun och för att behandla bara en kommuns intressen. Jag silier i denna kammare för all intressera mig för hela landels iniressen även i det här avseendet.

Avsikten är inle, som jag försökt förklara, all plocka russinet ur kakan, utan att göra kakan större. Vi har nämligen pä detta område ett annat förhållande än när det gäller vägväsendet och sädana saker. De internationella flygplatserna ökar med oanad styrka och kraft, och vi

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 48-50

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Luftfartsverkets anslagsbehov

måste försöka konkurrera med andra länder.

Det är, herr Hugosson, aUdeles felakligt att göra en jämförelse med järnvägen meUan Göteborg och Stockholm och fräga om vi skall rycka ul även den, eftersom det är en lönsam järnväg. Vad jag vet är detla inle en intemationeU järnväg, en järnväg som UU 80 procent har en internationell person- och frakttrafik.

Vi kan ute i Europa iaktta hur man i Hamburg, Frankfurt, Stuttgart, Dusseldorf, Bonn, Munchen, Nurnberg och BerUn driver trafiken efler dessa förhållanden och hur i Holland Rotterdam och Amsterdam tiUsammans med staten driver Schiphol som etl kommunalt-stalligt bolag. Vi vel också all Wien håller pä att gä över till detla system, och vi vet att man i Köpenhamn förbereder ell samarbete i ett stalligt-kommu-nalt bolag. Della sker alltså jusl i de områden som vi har alt konkurrera med i den intemationeUa trafiken. Varför skulle del vara så konstigt då, om man i Stockholm och Härryda med deras starkt inlernationella trafik — och varför inle även i Sturup — gär in pä samma linje?

Del är bakgrunden liU mitt ställningstagande i detta sammanhang. Jag anser all del är slatens uppgifl all se till all flygplatserna i övrigt ute i landel får vad de behöver för all utvecklas både nationeUt och internationeUt men att slorflygplalserna har sina alldeles speciella förhållanden. Därmed har jag, herr talman, förklarat att jag inte är så kommunbunden ulan vill se delta som en helhet för hela vårt lands bäsla. Det innebär i praktiken alt vi fär mer pengar över för att bygga flygplatser ute i landet vid oUka städer och samhällen.

Hen GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Herr Hugosson ansåg del vara värdefulll att jag under deballen fastslagit att jag stär bakom avslagsyrkandet på motionen nr 411. Jag skuUe vilja ge herr Hugosson del vänliga rädel att slä upp sidan 17 i det betänkande som vi för närvarande debatterar — ell belänkande som jag har undertecknat i egenskap av utskottets ordförande. Där hemsläller utskollel att riksdagen skall avslä motionerna 411 och 917, Till denna hemställan har jag yrkat bifall. Jag tyckte att detta skuUe vara elt tiUräckligt klarläggande.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Jag har nöjet alt sedan 1957 vara knuten tiU en flygkommitlé, som har hand om flygtrafikfrågorna i den region jag tUlhör.

Beträffande de här i dag debatterade motionerna vUl jag säga att jag tycker alt de innehåller etl intressant uppslag. Jag delar emellertid utskottsordförandens uppfattning alt här fordras en omfattande och aUsidig utredning, innan man bestämt kan ta ställning lill vad som föreslås i motionerna. Jag är onekligen litet ängsUg för att de mindre flygplatserna eljest kan komma i kläm. För min del kommer jag att rösla med utskottet.

Jag viU ha deklarerat delta, eflersom det stäUdes en direkt fräga om hur ställningen var inom mitt parli.

Hen HUGOSSON (s);

Herr lalman! TUl herr Wirmark vill jag bara säga all inrikesflyg i slor utsträckning är en förutsättning för utrikesflyg,

1 likhel med herr Lothigius silier jag inle i denna kammare bara för all tiUgodose min egen kommuns intressen. Skulle jag göra della, herr Lothigius, skulle jag biträda reservationen. Den skulle ju från Göteborgs synpunki innebära en inle oväsentlig vinst.

Herr Lothigius gör internationeUa jämförelser och pekar på all Schiphol i HoUand sköts av elt bolag. Exempel har även givits frän andra länder. Men situationen är ju annorlunda där. Dessa länder utgör smä och begränsade områden, där del i slort sett finns bara ett flygfält. Silualionen är helt annorlunda i elt långsträckt och glest befolkat land som värt. 1967 års poUtiska beslut när del gäUer luftfarten innebär att vi måsle visa solidaritet med de delar av vårt land som annars inle skulle kunna erhålla en hygglig trafikförsörjning på luftfartens områden.

Slutligen vill jag liU herr Guslafson i Göteborg säga att jag mäste ha ullryckl mig litel dunkelt. Det är alldeles klarl att herr Guslafson såsom ordförande i utskollet har varit med om att avstyrka säväl molionerna från moderala samUngspartiet som molionerna från folkpartiets representanter i storstadsområdena. Men det som för mig var värdefullt att få klarlagt var alt det särskUda yttrande som herr Guslafson har fogat till utskottels betänkande inte innebär att herr Guslafson vid en framlida revision solidariserar sig med de synpunkler som framkommer i dessa motioner. Jag tycker det var värdefulll alt få detla fastslaget.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Luftfartsverkets anslagsbehov

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1-4

Utskottets hemstäUan bifölls.

Mom. 5

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 3 av herrar Lothigius och Brundin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lothigius begärt volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion :

Den som vUl all kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i

beiänkandel nr 2 punklen 5 mom. 5 rösiar ja,

den det ej v'ii\ röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 3 av herrar Loihigius

och Brundin.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslat för ja-propositionen. Då herr Lothigius begärde rösiräkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal;

Ja - 269

Nej - 42

Avslår - 3

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

ViUkoren för statsbidrag till skogsbilvägar

Mom. 6

Ulskollels hemställan bifölls.

Punkterna 6-9

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkler hemställt.

§ 7 Villkoren för statsbidrag till skogsbilvägar

Föredrogs jordbruksutskoltets betänkande nr 12 i anledning av moiion angående viUkoren för statsbidrag tiU skogsbUvägar.

Fru LUDVIGSSON (s):

Herr lalman! Vi är några motionärer som begär att riksdagen i skrivelse UU Kungl. Maj:t hemställer om en undersökning av huruvida det vore lämpligl all pä något sätt konstruera om bidragsgivningen till vägbyggnader pä skogar i enskUd ägo. Vad vi siktar lill är som vi lycker det rimliga förhåUandet att statsbidrag med ibland upp till 50—75 proceni av byggnadskoslnaderna borde förpUkta ägaren att häUa vägen öppen för allmänhelen.

Ulskollels behandling av molionen ter .sig något förbryllande. Utskottet nöjer sig med etl referat av molionen och tUlägger att skogsbruksutredningen är oförhindrad att ta upp det av oss aktuaUserade spörsmålet. Detla göres alltså beroende av om utredningen finner del vara motiverat. Däremot letar man förgäves efter ulskollels egen uppfallning i sakfrågan.

Jag skall inle argumentera för motionen och tänker heUer inte ställa nägol yrkande, eflersom ulskottet är enigl, men kanske det för kammaren vore av värde att fä höra om ulskollels talesman har nägon kommentar all göra UU denna ganska lättvindiga behandling av etl motionsyrkande.

Hen WIKNER (s):

Herr lalman! Jag skulle egenlligen inle ha begärl ordet i denna fräga, men när man läser utskottets betänkande blir man litet fundersam. Jag har tidigare varit motionär i frägan, som återkommer lUl riksdagen med jämna mellanrum, och del bevisar fakiiski att den är myckel angelägen.

1 mill "civUa" yrke kommer jag ofla i beröring med avslängningar av skogsbilvägar. Jag kan i likhel med mänga andra inslämma i att del uppslår irritation bland befolkningen, om denna inte fär färdas pä en skogsbilväg, lill vilken statsbidrag utgått med 50-75 procent. Om man sedan anlägger friudssynpunkter på vägprojektet, utgår förhöjt statsbidrag med ända upp lill 85 proceni. I sädana fall får ägaren förbinda sig att ge allmänhelen rätt att färdas pä vägen. Ägaren av vägen får inle heller avslänga den ulan länsslyrelsens tillstånd.

Med det växande behov av fritidsverksamhet som föreUgger borde ett enhetligt statsbidrag tUlämpas. Della skulle möjliggöra för allmänhelen

all fä använda skogsbilvägarna. Det är inle alla människor i värt land som har råd alt resa utomlands för att vila upp sig under flera veckor, men att fara ul i skog och mark för att fiska eller för all plocka bär och svamp är faktiskt en avkoppUng, som hela familjen kan finna både nytta och nöje av. Del bidrar även till folkförsörjningen. Jag har själv mänga gånger varil ute i sådana ärenden. Har man dä bestämt sig för ell vissl utflyktsmål, blir man förgrymmad, om man vid insvängning pä en skogsbUväg plölsligl finner denna avspärrad med en vägbom.

Har en eller flera ägare erhållit statsbidrag för brytning av skogsbilväg har staten, således aUmänheten, även om bUskattemedel använls bidragit lUI alt höja skogens värde. Det är här fräga om en grundförbällring som enbarl kommer ägarna liU godo. Vare sig skogsägarna erhåller det lägre statsbidraget, dvs. med 50 procent eUer del förhöjda som utgår med 75 proceni anser jag, och det tror jag mänga med mig gör, att vägen borde vara öppen för allmänhelen.

Det är klart all andra kostnader såsom underhåll m. m. tillkommer, men frågan borde ändå kunna lösas. Det är just det motionärerna begär då de vill ha en utredning. Ägaren av en skogsväg skall naturligtvis med länsstyrelsens lillsländ få rält att avslänga den, t. ex. vid dåUgt väglag, tjällossning, ihållande regn och andra hinder eller när avverkning pågår.

Herr lalman! Jag anser att jordbruksutskottets ledamöier tagil ganska lält pä denna fräga. De hänvisar till skogsbruksulredningen och skriver alt sagda utredning synes "vara oförlUndrad alt — om utredningen anser del motiverat — ta upp i molionen behandlal spörsmål till övervägande i samband med sin pågående prövning av vissa återstående frågor rörande statligt slöd lill del enskilda skogsbruket". Utskottet nöjer sig således med della ullalande, och det är UkgUtigt för ledamölerna om förhåUandena rällas till eUer inte.

Del har sagts mig all delta ärende inte kommer all las upp av skogsbruksulredningen. Om sä skulle vara faUel torde utskottets skrivning vara ett slag i luften och alltså totalt värdelös. Men det är klart att ulskollels ledamöter eller utskottets ordförande kanske har fält en garanii frän skogsbruksutredningen alt den kommer alt ta upp denna fråga lill behandling.

Jag anser nog alt jordbruksutskottet om det hade velat lösa frägan ätminsione hade kunnai kosta pä sig all remittera den föreliggande motionen UU skogsbruksulredningen. Då hade den haft möjUghel alt undersöka de aktuella förhållandena.

I likhet med fru Ludvigsson finner jag det lönlöst alt yrka bifall lill motionen, eftersom elt enhäUigt utskott står bakom betänkandet. Därför StäUer inte heller jag något yrkande. Däremot är jag förvissad om att frågan kommer igen. Åtminstone skaU jag försöka se lUl att vi fär tillfälle att behandla den en gäng lill.

Nog vore del väl rimligt att ulskollels talesman talade om för oss om skogsbruksulredningen kommer att behandla denna fräga eller om utskottet med sin skrivning bara har velat slippa att la stäUning i sak.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Villkoren för statsbidrag till skogsbilvägar

Hen HANSSON i Skegrie (c):

Herr lalman! Utskottet har vid behandlingen av detta ärende haft

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

ViUkoren för statsbidrag tiU skogsbilvägar

kontakt med skogsbruksutredningen och fält beskedel att den är oförhindrad att ta upp ärendet. FöljaktUgen är skogsbruksutredningen redan underrättad och kan ta upp frägan. Det är ocksä ganska vanligt här i riksdagen att när en pågående ulredning redan har möjlighel att la upp en viss fråga, sä anses inle nägon särskild motivering frän utskottet nödvändig.

Sedan bör herr Wikner och molionärerna tänka på att dessa skogsvägar inte är sä kraftigt byggda alt de tål den snabba och starka trafik som en aUmän bilism skulle utgöra. De som har byggt dessa vägar anser givelvis i anledning därav alt del inte är önskvärt med aUmän trafik, som snabbi skulle förstöra vägarna eftersom dessa icke tål en sädan trafik. De är avsedda för skogslransporler, och del fär inte bli så att den allmänna bUismen tilläts störa dessa.

Jag tror därför att man i del i och för sig vällovliga nitet att tillvarata bilisternas iniressen bör komma ihåg att syftet här har varil elt annal när bidragen utmättes och det är del som fär gäUa tills vidare.

Del är möjligl all skogsbruksutredningen kan ta upp detta spörsmål och föreslå andra riktlinjer, men ännu har den inle gjort del.

Jag yrkar bifall liU utskottets hemställan.

Hen WIKNER (s);

Herr talman! Del är en helt annan sak, herr Hansson i Skegrie, alt t. ex. en utredning är oförhindrad att ta upp en fräga. Det innebär ingen garanii för att den gör det. Hade man skickat över den här motionen till skogsbruksutredningen hade vi faktiskt hafl en garanti för alt den skulle bli behandlad där. Jag har lalal med ordföranden i skogsbruksulredningen, och han Iror inle att frägan komnier upp lUI behandling i utredningen.

Sedan tyckte jag mig märka att hen Hansson i Skegrie aldrig har sett en skogsbilväg, eflersom han säger all om aUmänheten får använda dessa vägar blir trafiken sä stark all vägarna icke skulle läla det. Här är bara fräga om personbilar. Kan man t, ex, köra lunga timmerlass på en skogsbilväg, tror jag all den ocksä läl helglrafik och frilidslrafik med personbUar,

Herr Hansson lalar om den allmänna bilismen, men del är icke meningen - och det förekommer heller aldrig - alt hela Sveriges befolkning skulle färdas pä dessa vägar utan del är i försia hand fräga om människor som bor i byar och samhällen i närhelen. Så mycket allmän trafik tror jag alt skogsbilvägarna kommer all läla. Herr Hanssons argumentering får nog betraktas som ett slag direkl ut i luften.

Vidare finns det möjUgheter att stänga av skogsbilvägarna vid t. ex. avverkningar, så alt trafiken i samband därmed icke blir störd. Det poängterade jag tydligt. Det är klart som dagen att skogsbilvägar i första hand skaU användas för skogstransporter. Allmänheten skulle i första hand använda dem under sin fritid lördagar och söndagar.

Herr LARFORS (s);

Herr lalman! Jag tror all man i den här debaiten gör det felet alt man bedömer saken som en skogsbruksfräga och inle efler vad den är, en fräga

som hänger samman med fritiden — våra möjUgheter alt komma ut och få litet frisk luft under vär fritid.

Vi har ju någonting som. heter allemansrätten och som vi svenskar brukar vara myckel stolla över. Men vi har kommit in i en ny och annorlunda tid. Därför kanske man mäsle anpassa en del beslämmelser sä all vi fortfarande kan utnyttja aUemansrälten, dvs. all vi kan fara ul med del fordon som de flesta av oss använder, nämligen bilen, parkera den inne pä en skogsväg eller dylikt och bege oss in i skogen.

Det har anförts en del skäl här emot att använda skogsbUvägarna för delta ändamäl. Det påpekas att statsbidrag bara ulgår tiU byggnadskostnaderna för skogsvägar, som folk sedan får använda också för fritidsändamål, dvs, som bilvägar. Ja, men vem har sagt att del skaU vara samma statsbidrag i framliden? Skulle man inte kunna tänka sig all ändra bidragen? Då kanske man kunde öppna dörren i della sammanhang, så all skogsägarna blev mera viUiga alt upplåta vägarna för detla ändamål.

Man lalar om alla de besvärligheter som skulle följa med att skogsbilvägarna öppnades, t, ex, att del skulle bli en snabb trafik pä dem. Men del finns ju ingel som hindrar att körhaslighelen pä dessa vägar begränsas. Hastigheten fär i varje faU inte vara högre än 50 km och i praktiken kan den knappast bli högre än 20-30 km i timmen. Vägarna är dock byggda för transporter av lunga laster med stora lastfordon, och följaktligen bör de ocksä kunna läla den trafik som personbilar svarar för. Jag tror inte pä alt del kommer all bli nägra jättekaravaner som kör på dessa vägar, men de behöver vara öppna för denna typ av trafik också.

Naturligtvis skaU vägarna främst tillgodose sitt egentUga ändamål, dvs. skogslransporler, men man borde helt enkelt kunna sälta upp ell anslag eller rättare sagt elt vägmärke, som lalar om alt vägen för ögonblicket är avlyst för andra transporter. Sä gör vi när vi reparerar våra vägar och gator, och vi kan göra likadant i detta fall.

Liksom fru Ludvigsson och herr Wikner förslär jag all det inle går alt vinna bifall lill denna moiion i dag, men jag tror all riksdagen fär anledning att syssla med den här saken i framtiden. Och om nu skogsbruksutredningen lar upp frägan, kanske den kommer att falla nägol framåt. Vi får se hurudant det blir. 1 annat faU återkommer vi.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

ViUkoren för statsbidrag tiU skogsbilvägar

Under della anförande överlog fru andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen MOSSBERGER (s):

Fru talman! Jag begärde ordel närmasl med anledning av att herr Wikner sade — och jag tror att fru Ludvigssons anförande hade ungefär samma andemening - alt utskottet har behandlat denna fräga ganska lättvindigt. Jag frågar herr Wikner hur han kan påslå detla. Om del skall vara en sådan misstänksamhet mol utskottets behandling av en sädan här fräga, dä kunde ju herr Wikner som är suppleanl i utskottet ha infunnit sig och fört fram sina åsikter där. Jag vill hävda att det är ell hell felaktigt påstående. Vi har behandlal denna fräga på precis samma säll som alla de övriga.

De nuvarande reglerna bygger på skogsbruksulredningens förslag som

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Villkoren för statsbidrag till skogsbilvägar

avlämnades för något är sedan. Utredningen är också, som herr Hansson i Skegrie sagl, oförhindrad att vid sitt fortsatta arbete ta upp den fräga del här gäller. Den sammanhänger ju också med helt andra frågor, nämligen med underhållet Ull dessa vägar.

Del loiala permanenla bilvägnät som är av inlresse för skogsbruket uppskattas liU i runt lal 165 000-170 000 km. De bidrag som förekommit har utgått egentligen ända sedan 1933, men det har inle byggls mera än 20 000—25 000 km vägar med statUga bidrag. Häri ingår dä de vägar som har byggls med AMS-medel. De vägar som har tUlkommit genom statens medverkan utgör således en mycket liten del av del enskilda bilvägnäl som har karaktären av väg för skogsbrukels behov.

Elt generellt villkor alt bidrag till skogsbilvägar skall förknippas med skyldighel alt hälla vägen öppen för allmänhelen löser således inle de problem som påtalas i motionen. Vidare är ju de aktuella skogsbilvägarna, som här har sagts, ofta komplement till ett befiniligi vägsystem, som har byggts utan bidrag. De aktuella skogsbilvägarna byggs ofta samfällt av ganska många skogsägare. Svårigheten att praktiskt lösa förbudsfrägan leder därför till anlaganden att just dessa vägar är avstängda för allmänheten i mindre omfattning än andra vägar. Härtill kommer, somjag nyss sade, att frågan om allmänt begagnande av enskilda vägar är förknippad med frågan om väghållarens ansvar för vägens trafikbarhet. Man torde inle komma förbi della problem utan att samiidigi la slällning lill frägan om underhällsbidrag lill dessa vägar.

1 en motion 1970 behandlades frågor om underhållsbidrag till skogsbilvägar, och den motionen överlämnades lill skogsbruksulredningen, som således har möjlighel alt komma igen i detta sammanhang.

Fru talman! Jag yrkar liksom herr Hansson i Skegrie bifall till utskottets hemstäUan.

Herr TURESSON (ni):

Fru talman! Det är alldeles rikligt att dessa skogsbilvägar har myckel slort intresse för det rörliga friluftslivet, och det vore naturligtvis utomordenlligt trevligt om de kunde användas i slörsla utsträckning för sädana ändamäl. Men det är en hel rad faktorer som gör att vägar som är byggda enbart för skogstransporter sväriigen kan öppnas genereUt för frilidslrafik. Mänga av de faktorerna sammanhänger med Irafiksäkerhe-len. Vägarna är inle byggda lill sädan bredd att de tål nägon slörre trafik. De är i allmänhet ganska smala. Kurvradierna är smä, och därav följer all siklförhällandena i kurvorna är dåliga. Det finns i allmänhel aUtför få parkerings- eller uppställningsplatser för bilar, och det har i väldigt mänga fall medfört all parkerade personbilar kommii all slä i vägen för nyttotrafiken.

Man släller en personbU vid vägkanlen utan att bekymra sig om att en tung limmerlransporl kan komma förbi. Man kanske Iror all del gär, och sä ger man sig ul i skogen och plockar svamp eller vandrar lill en sjö och fiskar och är borla många timmar. Under tiden skall timmerlastbilar på 25 lon passera. Förarna vägar inle ge sig ul pä kanten sä långt alt de kommer förbi, och sä blir lastbilarna slående. När de försöki sig på alt köra förbi har det hänt all bilarna har väll med åtföljande ulomordentligt

slora komplikationer för bärgning m. m.

Del här är realistiska problem av mycket slor omfattning för dem som skall utnyttja skogsbilvägarna för nyllotransporler. Svära trafikolyckor har inträffat pä grund av höga hasligheter på de smala vägarna med deras tvära kurvor, och personbilar som parkerats felaktigt har ställt lill mycket trassel.

Vidare förhåller det sig sä all den snabba trafiken sUter de här grusvägarna väldigi hårt. Nägon sade här tidigare alt små lälla personbUar inle sliter sä myckel som lunga limmerlransporlbilar. Jo, det gör de visst, ty de kör sä mycket fortare all de sprutar ut gruset i dikena och försiör vägen och förorsakar ell mycket dyrbart underhåll.

Herr Larfors sade alt man kan begränsa hastigheten genom alt sälla upp skyltar. Ja, visst kan man sätta upp skyltar, men därmed begränsar man inte hastigheten. Inte mänga bryr sig om skyltarna. Vi vet ju hur bedrövligt dålig efterlevnaden av hastighetsbegränsningarna är på våra stora vägar. Vi som försöker köra laglydigt med 90 km blir ständigt omkörda av tiotals eUer hundratals bUar som kör med 100, 110, 120 km. Del är ju vardagsmat ule på vägarna. Där finnsju ändå poUsövervakning, även om den är gles. Men vem skall övervaka hastighetsbegränsningarna pä skogsbilvägarna? Del finns ingen människa som kan göra del. Följaktligen skuUe det vara elt slag i luften alt sätta upp skyltar, hur mänga del än är.

Jag tror inle all man ulan att göra vidlyftiga ombyggnadsarbeten och införa sUtageunderhåll med statsbidrag kan öppna dessa vägar för trafik som inle sammanhänger med skogsbruket.

De nuvarande reglerna om högre statsbidrag liU huvudvägar som förulom skogsbrukels transporter även skaU tjäna friluflsUvels infördes 1965 efler förslag av skogsbruksulredningen. Då rådde del inga delade meningar i riksdagen om detta. All anslagen inte kommit till användning och förbrukats i den utsträckning som man dä trodde beror förmodligen pä all planeringen av dessa kombinerade skogsbruks- och frilidsvägar inte kom i gäng i den omfattning som man räknade med.

Jag menar alt alla skäl — bortsett frän friluftslivets egna, och de måste underordna sig nyttotrafiken — talar för all man inle skaU bifalla dessa riksdag efter riksdag återkommande yrkanden om att skogsbilvägarna skall öppnas för privata transporter. Därför, fru lalman, yrkar jag bifall lUl ulskollels hemsiällan.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

ViUkoren för statsbidrag UU skogsbilvägar

Hen HEDIN (m):

Fru talman! Jag kan hell inslämma i vad herr Turesson sagl och viU bara tillägga all möjligheten att få ett lill 70 proceni eller mer förhöjt statsbidrag för att kunna kombinera skogsbillransporler med transporter av annal slag uppenbarUgen inte varit tiUräckUg för all stimulera dem som bygger skogsbilvägar.

Om man i framliden skall nä den effekt som man avsäg med della beslul, då krävs hell andra bidragsmöjUgheler - kanske 100 procent tUl byggnadskoslnaderna och sedan framför allt underhällsbidrag. Men som här tidigare understrukils är del faktiskt så all den lälla trafiken med personbilar gör avsevärd skada pä dessa vägar. Jag har på min gärd en del

Riksdagens protokoll 1971. Nr 48-50

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Villkoren för statsbidrag tiU skogsbilvägar

skogsbilvägar, och jag har sell hur slor skada den aUmänhet som i oförsländ åker in pä olämpliga lider gör pä dessa vägar. Jag har inle stängt av dem, men man fär lida myckel för del. Del blir spär, biUslerna stänker undan grus genom att köra aUtför fort osv.

Herr Wikner säger alt man bör stänga av vägarna vid sädana olämpliga tUlfällen. Del är lätt sagt. Men del är inle sä lätt alt passa dessa lillfällen. Plölsligl kommer det etl regn som gör del olämpligt att köra in pä vägen, men så är del någon bilist som inle förstår della och som gör ganska väsentlig skada.

Jag lycker i och för sig all del är angeläget att man skall låta aUmänheten komma in pä skogsbilvägarna, och de allra flesla skogsägare slänger faktiskt inte av sina vägar utan låler aUmänheten komma in där. Men sä småningom blir man — i synnerhei om man bor i närhelen av storstäderna - frestad eUer Ivingad att slänga av vägarna pä grund av de betydande skador som jusl personbilarna anställer pä dem.

Man kanske tycker all det är de stora tunga lastbUarna som i försia hand skulle fresta på vägarna. Men herr Wikner vet bättre än nägon annan att lastbUarna sä långl möjligt hämtar virket från skogen när vägarna är frusna eUer torra. Dessa laslbUsförare förslär bättre än allmänhelen när del är lämpligl alt använda skogsbUvägarna. De berörda vägarna är inte byggda som vanliga aUmänna vägar där man kan åka vid vUken väderlek som helst ulan de är ofla myckel känsliga under olämpliga väderleks-förhåUanden.

Jag skulle tro att denna fråga kommer att las upp av skogsbruksutredningen, men skall man vinna framgång med tanken mäsle del ges hell andra bidragsmöjligheter för de vägar som man önskar öppna för allmänhelen.

Hen WIKNER (s);

Fru lalman! Jag ber om ursäkt för all jag förlänger debaiten, men att frågan är brännande aktueU framgår av all sä många talare har varil uppe.

När jag sade alt molionen har behandlals lättvindigt avsåg jag del förhällandel alt utskottet säger alt skogsbruksulredningen är oförhindrad att la upp den. Det tyckerjag är etl lättvindigt sätt att göra sig av med en viklig fräga.

Upplåts vägar för allmän trafik — således den trafik som jag har avsell — bör rimliga bidrag ges lill underhållet; det är inte mer än rätt och riktigt.

Herr Mossberger sade att jag hade haft möjlighel alt delta i behandlingen i detla ärende. Visserligen ligger skalteutskoltet, i vilket jag är ordinarie ledamot, vägg i vägg med jordbruksutskottet, i vilket jag är suppleant, men inle heller jag kan dela mig och silla i två utskott samtidigt. Jag måste sköta mitt ordinarie ledamotskap först och främst. Däremot framförde jag faktiskt mina synpunkler lill nägra ledamöier i jordbruksutskottet och hoppades att molionen skulle behandlas välvilligt.

Belräffande trafiksäkerheten har det talals om alt vi kan införa hastighetsbegränsning, ordna mötesplatser osv. Den saken gär alltså all klara om man tror på att hastighetsbegränsningar gör nägon nytta. Herr Turesson trodde inte pä dem. Om man inte tror pä dessa skyltar är det

väl Uka bra all vi tar borl aUa hastighetsbegränsningar. Men åtminstone vi som stiftar lagarna bör tro pä dem.

Visst sliter de mindre bilarna vägen, de sprätter upp grus m. m., men med rimlig körning tror jag att de gör mindre skada än de större bilarna.

Vi har inle sä dåliga skogsbilvägar i Norrland, herr Hedin, alt vi bara kör på dem vintertid när det är fruset - det går tunga skogstransporter hela årel om pä våra skogsbilvägar. Herr Hedin lalade om andra vägar än de som jag har nämnl.

Herr MOSSBERGER (s);

Fru lalman! När herr Wikner skulle försöka förklara vad han menade med all utskottet hade behandlat frågan lättvindigt sade han all del var lättvindigt att vi bara hade skickat motionen UU skogsbruksulredningen. Jag vUl göra kammaren uppmärksam pä all vi inle har skickat motionen dit; vi har funnit alt den inle bör föranleda nägon åtgärd.

Hen TURESSON (m):

Fru talman! Herr Wikner vUle göra gällande all jag inle trodde pä skyltar på vUka del slår att hastigheten är begränsad. Visst tror jag på dem, och jag försöker ocksä leva efter dem, men del beklagUga är att en mycket stor del av trafikanterna inte bryr sig om dem även om de tror pä dem.

Hen WIKNER (s):

Fru talman! Till herr Mossberger vill jag säga alt jag visst inle undervärderar skogsbruksulredningens arbeie. Men del hade varil bältre om utskottet hade sagt; Vi skickar molionen lill skogsbruksulredningen. Dä hade denna varil tvingad all la upp molionen. Det är så jag menar.

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Virkesbristen inom de fyra nordligaste länen

§ 8 Virkesbristen inom de fyra nordligaste länen

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 13 i anledning av motion angående virkesbrislen inom de fyra nordligaste länen.

Herr JOHANSSON i Holmgården (c):

Fru talman! Jag har tiUsammans med några ledamöter från olika parlier lagt fram en motion, där vi tagil upp frägan om bristen pä råvara tUl den norrländska massa- och pappersindustrin. En brislsiluarion Iorde bU etl faktum i millen av 1970-lalel. Företrädare för skogsnäringen i hela Norrland har i aprU månad i fjol framfört de här farhågorna till regeringen, och de har ocksä framlagt förslag om hur näringen och samhäUet gemensamt skulle kunna lösa problemen.

Del förslag som har framlagis är i slort sell delsamma som del man har utformat, provat och praktiserat i Finland med ell goll resullal. Del

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Statligt kreditstöd vid förvärv av skogsmark

har ocksä utarbetats av sakkunniga pä området och är följaktligen enUgl min mening väl förankrat i verkligheten.

Jag är mer än väl medveten om all förslaget innebär koslnader av rält slor omfallning; del har sagts någonting om 80—90 mUjoner kronor, vUl jag minnas. Del skulle innebära all statsmakternas bidrag kommer upp i storleksordningen 40—50 miljoner kronor, om hela del här programmet skall kunna genomföras.

Del är i alla fall rält klart att säväl produktionseffeklen som sysselsättningseffekten blir utomordentUgt stor. All della är angelägel fick vi reda på sä sent som i måndags kväU i etl utmärkt TV-program, där en förelrädare för en av de slörre skogsindustrierna — kanske den största - i Norrland pekade på jusl del här förslaget och faktiskt ocksä på de siffror som vi i motionen hade angett. Framför allt gällde det sysselsättningseffekten; del är fråga om en ökning med ca 4 000 helårsarbetare. Vad de berörda bygderna anbelangar är detla aUdeles självfaUet ulomordenlligi väsentligt.

Vi är i högsta grad medveina om alt den ulveckling som vi hafl inom skogsnäringen har fört med sig problem när det gäller sysselsättningen för folk ule i glesbygderna, problem som fakiiski har lett lUl all mänga bygder och samhällen kommit i fara vad gäller möjUgheten all gé människorna i omrädei en lillfredsslällande service. Men del är inle bara della all de åigärder vi har föreslagit ger människorna i de här bygderna en sysselsättning, åtgärderna har också etl exportvärde. Resultatet av dem innebär all man kan räkna med en ökning av exporten på ca 600 miljoner kronor per år, och det är ju beiydande summor. Följaktligen är vi räll övertygade om att de här åtgärderna ur samhällets synpunki på längre sikl kommer all vara en utomordentUgt god salsning.

Utskottet har ställt sig yllersl positivt tUl motionen, och jag har följaktligen inle anledning all framställa något eget yrkande utöver utskottets. När jag har lagit tUl orda är det bara därför all jag har velal framföra förhoppningen om alt departementschefen sä forl del sig göra läler vidlar de åigärder som vi i den här molionen har föreslagit.

Vi hoppas alt den skogspolitiska utredningen skall framlägga sitt förslag redan i år. Blir det fallet borde möjligheter finnas att förelägga nästa ärs riksdag en proposilion, som vi också i molionen har föreslagit.

Fru lalman! Jag gör ingel eget yrkande, jag vUl bara ultala en förhoppning om ell sä snabbt resullal som möjligl. Vi är väl medveina om att del behövs för dessa bygder. Ur samhällels synpunkt är del ocksä en riklig och vällovhg investering.

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 9 Statligt kreditstöd vid förvärv av skogsmark

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande nr 14 i anledning av moiion om statligt kredilslöd vid förvärv av skogsmark.

Herr PERSSON i Heden (c):

Fru lalman! Den centermolion, 1041 innevarande är, som utmynnar i en hemstäUan om all riksdagen i skrivelse liU Kungl. Maj;t anhåller om skyndsamma ätgärder för alt åstadkomma att statligt kredilslöd skall kunna ulgå till förvärv av fastigheter med uleslulande skogsmark, i försia hand avseende famUjeskogsbruk, är en motion som i riksdagskrelsar ofta kaUas för en bekant.

Alltsedan 1967 ärs jordbmksbeslut, dä just denna vikliga del i fråga om rationaliseringen av det svenska jord- och skogsbruket undanlogs, har jag och nägra medmotionärer tUl riksdagen varje år framfört denna hemställan. Varje gäng har molionen avslagils under molivering all den slalliga skogspolitiken var under prövning i den skogspoliliska utredningen. Varje gäng har vidare ullovals all ifrågavarande ulredning beräknas slutföra sill arbete under den närmasle tiden. Motiveringen är Ukartad i jordbruksutskottets belänkande nr 14 för innevarande år.

Med anledning av en fräga lUl jordbruksministern som jag framställde den 6 februari 1970 om tidpunkten för framläggande av skogspolitiska utredningens betänkande meddelade jordbruksministern i ett svar den 19 februari 1970 all ulredningen beräknades vara klar i slutet av är 1970. Vi skriver i dag den 24 mars 1971. Del har gått fem är sedan denna viktiga jordbrukspoliliska fråga försia gången behandlades, och varje gäng har det utlovats att utredningen slär inför ell avslutande. Nu börjar man ifrågasätta huruvida utskollel och även jordbruksministern rör sig med verkliga fakta i samband med uppgifler omkring skogspoliliska utredningens slutbetänkande.

Statligt kredilslöd UU förvärv av familjeskogsbruk är ett angelägel problem. Rationaliseringsfrägorna rörande jord- och skogsbruket kan aldrig lösas ändamålsenligt i sin helhet innan en möjlighel finns att åstadkomma just dessa familjeskogsgärdar. Del är hög lid att vi löser problematiken härulinnan i denna de accelererade jordbruksnedläggningarnas tid.

Fru talman! Jag skaU inte slälla nägol yrkande i dag. Jag har bara velal framföra dessa synpunkler med den förhoppningen alt uppgiften i årets riksdagsberältelse, alt skogspoliliska utredningen beräknas avsluta sitt arbeie i är, denna gäng skaU vara med verkligheten överensstämmande.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Djurskydds tillsyn

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 DjurskyddstUlsyn

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande nr 15 i anledning av moiioner om djurskyddstUlsyn.

1 della betänkande hade behandlats

dels motionen 1971:31 av herrar Sjöholm och Werner i Malmö vari hemsläUls alt riksdagen beslulade att hos Kungl. Maj;l begära förslag lUl

Nr 49 lag om inrättande av en befattning som djurens ombudsman med de

Onsdaeen den befogenheter som angivits i molionen,

24 mars 1971 dels molionen 1971:101 av herr Werner i Malmö m. fl. vari hemställts

Djurskyddslillsyn

all riksdagen hos Kungl. Maj:l hemslällde om en översyn av djurskydds-lUlsynsorganisationen syflande till utbUdning av lillsyningsmän och personell ulbyggnad.

Utskottet hemslällde all riksdagen

1. lämnade motionen 1971:31 utan åtgärd samt

2. lämnade motionen 1971:101 ulan åtgärd.

Herr WERNER i Malmö (m);

Fru lalman! Jordbruksutskottet har buntat ihop elt par motioner här som kanske inte är helt likartade och därför borde ha behandlals var för sig. Det är nr 31 om djurens ombudsman av herr Sjöholm och mig och nr 101 av mig m. fl., som gäller översyn av djurskyddstiUsynen, särskUt med tanke pä att vi behöver bältre utbUdning av tillsynsman.

Jag viU säga alt utskottet skriver mycket välvilligt och förstående i saken. Del har förvisso de senasie åren blivit en annan lon i skrivningarna när del gäller djurskydd, och del hälsar vi med slor tiUfredsstäUelse.

Vi tycks vara överens om all inle allt är som det skall vad djurskyddstUlsynen belräffar. Del har vi ocksä framhäUil i molionen, och jag skall inle uppehålla tiden med all relatera del ytterligt svåra fall som där är noterat från etl svenski slakteri och som visar hur det kan gä lill när man har med sjuka djur att göra.

DjurskyddstiUsynen kominer säkerl all fungera bättre om straffbestämmelserna för djurplågeri vidgas, sä alt de ocksä omfattar icke uppsätliga handlingar. Men en sådan åtgärd utesluter inle behovet av en bällre utbildning för liUsynsmännen, så mycket mer som kommunerna efler 1974 ju blir slora områden. Det bUr 272 storkommuner, som dä fär bältre ekonomiska möjligheler att ha heltidsanställda tillsynsman. Det bUr ocksä den vinningen att en tillsynsman i en stor kommun inte har samma relalioner som lidigare lill djurägare i kommunen.

Men del kräver som sagl all man tar itu med utbUdningsfrägan bättre. Utskottet tycks leva i den föreställningen all alll är väl beställt på den punklen. Man hänvisar Ull den verksamhet som veterinärslyrelsen bedriver. Men veterinärslyrelsen är ju i brist på medel synnerligen ställd när det gäUer utbildningen här. Del är ingalunda kurser man ordnar, ulan det är etl par informationsdagar för varje län — det blir del på sin höjd - för tillsynsmannen, som kommunernas hälsovårdsnämnder skickar lill de här dagarna. I sammanhangei kan jag väl ocksä med beklagande konstatera all man planerar all avveckla veterinärslyrelsen och överföra dess uppgifter pä andra myndigheter.

Vi efterlyser aUlså en utbUdning med tanke på de aUtmer kvalificerade
uppgifler som kommer all åläggas tUlsynsmännen i de slora kommuner
na. Del växer ju fram allt fler inslilulioner som sysslar med djurexperi
ment - vi har läkemedelsindustrin och Uknande — och som kräver en
46 kvalificerad tillsyn. Del niåste tiU elt grundligt studium av gällande

författningar om handläggningen av sådana här ärenden. Del vUl till en avsevärd kännedom om djurhållning av olika slag och hur de olika rationaliseringsålgärderna inverkar pä djurhållningen och djurens trivsel och aUmänna status, djurens smärlmekanismer och annal. Det är räll stora fäll som rimligen inte kan stökas undan bara på nägon informationsdag, GrundUgheten i ulbildningen är sä mycket väsentligare som ingripanden hell får ske på tiUsynsmannens initiativ. Djuren har som bekant ingen lalan och ingen ombudsman än, och den försumUge djurhåUaren är naturUgtvis inte heUer all räkna med i sammanhangei.

Vi anförde i motionen all någon representant för djurskyddsorganisationerna också borde vara med som handledare i en sådan här planerad UtbUdning. Det har inte utskottet yttrat sig om. Som det nu är fyller ju djurskyddsföreningarna en stor uppgift när del gäller tUlsynen. Medlemmarna där är inle, som mänga alltjämt lycks tro, överspända fanatiker. Där finns mycken erfarenhei och kunskap, inle minst kunskap om hur man spårar upp missförhållandena.

Utskottet har som sagt inte skrivit någonting om den föreslagna UtbUdningen ulan bara låtit sig invaggas i den föreställningen att allt är väl beställt. Del är med lanke på della, herr talman, som jag yrkar bifaU UU morionen 101.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Djurskyddstillsyn

Hen SJÖHOLM (fp):

Fru talman! Den motion som herr Werner i Malmö och jag har väckl om inrättande av en befallning som djurens ombudsman är ju en gammal bekant. Vi driver djurskyddsfrågorna bl. a. därför all vi känner oss skyldiga all göra del. Ule i landel finns det fakiiski en mycket stark opinion i de frågorna. Det finns etl starkt djurskyddsintresse. Och de mänga djurvännerna bör ha lalesmän ocksä i denna församUng.

Jag vUl börja med att inslämma i vad herr Werner anförde pä en myckel viklig punkl av djurskyddet, nämligen den hur man skall konlrollera alt djurskyddet verkligen fungerar. På papperet har vi elt ganska bra djurskydd, men del fungerar inle särskill bra i praktiken. Vi har ännu mänga missförhållanden kvar. Och det värsta är när sädana missförhållanden blir långvariga och sä att säga etablerade. Dä suddas de ut som missförhåUanden och blir bara någol bestående, nägol som alla människor mer eller mindre acceplerar sä småningom.

Bandhundseländel är t. ex. ännu inle hell avskaffat. Många hundar får fortfarande stå och Uda i trasiga lådor och kojor. Eller vi kan la djurfabrikerna för svin och höns, där man producerar fläsk och ägg. Det är anläggningar som medför vad jag vUl karakterisera som kvalificerat djurplågeri. Där har djurplågeriet jusl blivit etableral. Ingen ingriper längre mol del. Likaså kan man diskutera trav- och galopplävUngarna. Många anser att det i sädana tävlingar ingår inslag av djurplågeri, man piskar hästarna för alt få dem all hoppa över hinder som de helst vill undvika. Eller vi kan la djurförsöken, som herr Werner också var inne på. Jag är inte motståndare lUl dem, eflersom jag tror alt de är nödvändiga, men man skulle säkerligen kunna göra en hel del för att begränsa försökens omfattning och kanske ocksä göra dem mera smärtfria. Och framfor alll bör inle slalen, som nu faktiskt ibland händer, göra sig

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Djurskyddstillsyn

skyldig tUl häleriförseelser. Staten köper nämligen upp djur, som man kan ha anledning misstänka är åtkomna ■ pä oärligt sätt. Slalliga myndigheier köper mänga gånger upp djur av vem som helsl som erbjuder dem, och där man borde ha anledning misslänka all djuren är slulna. Jag finner det myckel anmärkningsvärt all nägol sådant kan försiggå. Slutligen har den s. k. nöjesjaklen vissa myckel otillfredsställande inslag. "Djurvännerna" där är så beskaffade, att de gär ut och sprider död och fasa bland sina vänner. Del bör vara etl myckel ensidigt vänskapsförhållande som där råder; djuren betackar sig säkerligen för den beteckningen.

När del nu finns så många missförhåUanden kvar på della område, har vi under etl par år försöki att fä en Ijänsl som djurens ombudsman inrättad. Jag vel myckel väl alt jag dä fär som svar - det slär också i jordbruksulskollets betänkande, som för övrigt är skrivet i en myckel djurvänlig anda, det vill jag betyga; i det avseendet skiljer det sig fördelaktigt frän det lidigare Iredje lagutskottets utlåtanden - att vi ju har veterinärslyrelsen. Där skaU man se UU dessa frågor. Ja vissl, men jag menar alt en djurens ombudsman skulle vara något helt annal, en verklig djurvän — t. ex. en jurist eller en veterinärmedicinsk expert — men inle någol ämbetsverk.

Nu är del ju dessulom sä populärt med ombudsmän. Vi har t. ex. riksdagens justitieombudsman, pressens ombudsman och konsumentombudsmän. Vi menar all denne djurens ombudsman skulle ha en verksamhet av motsvarande slag — givetvis med nödiga förändringar. Han skulle övervaka exempelvis att kontrollen är lillfredssläUande, han skulle slä ned på missförhållanden och la iniUativ i lagsliftning.sfrägor. Han skulle ocksä vara så alt säga en klagomur för allmänheten, en instans dit man kunde vända sig när man upptäcker något som är otiUfredsstäUande. Jag tror del skulle bli av mycket slor betydelse om man kunde inrätta en sädan riänsl. Del kan ju inle vara nägon slörre svärighel att administrera den och inle medföra några större koslnader heUer.

Jag tror, fru lalman, alt liden arbelar för dessa idéer. Sä småningom kommer vi kanske alt fä en djurens ombudsman. Del hjälper att arbeta för dessa idéer. Herr Werner berörde alt vi nu efter en del försök frän vår sida får djurplägeriparagrafen ändrad så att den ocksä kommer all omfatta vårdslöshet vid behandlingen av djur. Det är ju ell framsteg. Vi ser det som glädjande all ulskottet i den allra sista meningen säger att man för närvarande icke anser del befogat all vidta nägon ändring. Det där lUla "för närvarande" har givil oss en gnista hopp. I del ligger kanske alt inställningen i utskottet sä småningom kan bli en annan.

Fru talman! Jag yrkar bifaU till molionen 31. Jag ämnar däremol icke begära nägon rösträkning.

Hen HANSSON i Skegrie (c):

Fru talman! Det gläder mig att herr Werner i Malmö uttalade sin tUlfredsstäUelse över all ulskotlei har skrivil positivt i dessa frågor, som rör ell bältre djurskydd. Men jag reagerar beslämi när han gör gällande alt betänkandet andas alt utskottet lycker all allt är väl beställt. Det har vi nog inte sagt nägonslans. Jag kan heller inle accepiera herr Sjöholms

yttrande alt djurplågeriet kan bli sä vanligt att man blundar för det och acceplerar del. Jag undrar om del över huvud laget förekommer all man är fuUt medveten om djurplågeri men blundar för del.

Jag reagerade också mol alt herr Sjöholm alldeles särskilt underströk

- det är inte försia gången — alt djurfabriker är kvaUficerade
djurplågerianstaller. Jag skall gä in närmare pä del sedan. Men jag vill
försl säga att jag har den aUra största respekl för den omsorg om djuren
som motionärerna sä ofta lägger i dagen. Den delar vi nog aUa.
Djurplågeri får under inga förhållanden förekomma, om del kan
förhindras. Men jag hade gärna sell - och det har jag tänkt många gånger
under årens lopp när herrarna agerat här — all man hade byggt litet mera
pä reaUsm och litet mindre på tyckande och känslotänkande.

Jag reagerar som jag sade mol att man aUdeles särskill viU föra fram djurhållningen i jordbrukel i detta sammanhang. Del gör man gäng pä gäng. Del anförs som exempel i en av motionerna, och det har även framhålUts här. Jag vill erinra om etl TV-framUädande som herr Werner gjorde häromåret frän Svedala. Hela resonemanget gick där ul på all kvalificerat djurplågeri i viss form enligt hans mening förekom jusl i jordbrukel. Men genom alt man företrädesvis rör sig med dessa djur kastar man enligl min mening oberättigade misstankar pä jordbrukarna i gemen, som om de vore kvalificerade djurplågare. När man häUer stora hundar inlästa i en träng stadsfastighet och bara låter dem komma ut någon lilen slund på dagen, är inle det djurplågeri? Är del inle djurplågeri att slänga in burfåglar t. ex. i en lägenhet? Förekommer del djurplågeri pä Skansen och i andra djurparker, där man har vilda djur i en onormal miljö? Men jag har aldrig hörl all herrarna nägon gäng ytlral sig om de djuren.

Vi är nog alla överens om all djurplågeri icke får förekomma vare sig det sker avsiktligt eller på grund av oförsländ. Men var gränsen går mellan vad som är djurplågeri och vad som inle kan sägas vara det — ja, del är mänga gånger en omdömesfräga där sunt förnufl och känslolänkande fär försöka komma överens.

Som jag nämnde talar man i huvudsak om tamdjuren vid jordbruket. Där får det givelvis icke heller förekomma nägol djurplågeri. Del är alldeles klart, och på den punklen säger djurskyddslagen lillräckligl lydUgt ifrän; vi har ganska stränga beslämmelser i vår djurskyddslag om hur djuren skall hanteras. Del ligger nog också i aUa djurhällares inlresse

- i varje fall gäller del dem som jag känner bäst, jordbrukarna — all de
behandlar sina djur sä väl som möjligl. De fall av missbruk som där kan
förekomma är sannolikt mycket sällsynta, om man räknar dem i
förhällande till den omfallande djurhantering som förekommer i svenski
jordbruk.

Vi måste sä effektivt som möjligt beivra alla fall, där det finns anledning att ingripa. Jag viU emeUertid än en gäng säga, all i förhållande tUl djurhäUningens omfallning är del relativt fä fall. Och man fär inte införa sä rigorösa beslämmelser alt jordbrukets djurhållning kommer alt onödigtvis försvåras. Om herrarna finge lov att utforma bestämmelserna är jag rädd för att dessa komme all bli sädana, all djurhäUningen i hög grad försvårades eUer kanske omöjliggjordes.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Djurskyddstillsyn

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Djurskyddstillsyn

När man riktar sig mot djurfabrikerna, kan det vara fullt i sin ordning. Jag är heUer ingen vän av djurfabrikerna, men mina utgångspunkter är andra än herrarnas.

Varför har vi dessa djurfabriker? Jo, därför att konsumenterna vill ha så bUliga Uvsmedel som möjligl, och man tror åtminstone att vi med den typen av djurhåUning fär fram biUigare livsmedel pä grund av alt man kan reducera arbetskraften sä mycket som del över huvud taget är möjligt. Staten stöder ju också den formen av djurhållning.

Om vi skaU rikta kritik mot dessa djurfabriker - och det lycker jag att vi skaU göra — sä skall den riktas mol det förhåUandet alt man håUer för mänga djur per värdare, icke mot själva formen för djurhållning. När man häUer så mänga djur per värdare - lät oss säga 3 000 ä 5 000 - hinner vårdaren inte observera om det finns sjuka eller skadade djur i besättningen och dessa fär då tUls vidare gä där. Men om en mindre jordbrukare håller djur under samma former, är då också det djurplågeri? Om en småbrukare håller exempelvis tio grisar i en box — jag skulle tro att det är samma antal som i djurfabrikerna - och fem höns i fem "enmansburar", om jag får kaUa del så, sker där samma slag av djurplågeri som om man häUer 1 000 grisar i 100 burar och 10 000 höns i 10 000 burar? Djurplågeriet är i sä faU precis detsamma enligl herrarnas mening. Del behöver inle utgöra djurplågeri därför att man har djurhållningen i en viss form. Men har man så mänga djur att man inte hinner övervaka dem, dä har herrarna rätt. Därför tyckerjag att man skaU vara Utet mer nyanserad när man talar om detla. Jag kan aldrig länka mig alt motionärerna vUl att det konventioneUt bedrivna jordbruket skall ändra sin djurhållning så att den inte längre är rationell.

Jag kan ta ett exempel. Är det kvaUficerat djurplågeri när man på gammalt traditionellt sätt häller ett nötkreatur bundet hela vintern, kanske hela ärel, sä att del bara kan resa sig och lägga sig? Jag har aldrig hörl herrarna anmärka pä det. Det är den moderna och rationella djurhållningen som herrarna vänder sig emol. Men ert resonemang drabbar del konventioneUa jordbrukel.

Del finns bevis pä alt djur som föds upp under rationella förhållanden lämnar utmärkla resultat. Grisarna klassificeras högl. Hönsen värper förträffligt. Hade de varit utsatta för djurplågeri, skulle jag tro alt de inte hade gjort det. EUer hur? Var går gränsen meUan det stadium när en häst utför ell normalt arbete och det stadium när den såsom arbetshäst eUer sporthäsl drivs utöver sin förmåga och man kommer över till djurplågeri? En lag måsle ändå ha en viss tolerans.

För en lid sedan svarade justitieministern på en fråga. Jag tror all den var släUd av herr Werner eUer herr Sjöholm. Juslilieminislern sade all han tänkte utreda frägan om en ändring av djurskyddslagen i den riklning som herrarna har räknat med. Utskottet har även skrivit att vi förutsätter en sädan ändring. Jag hoppas för min del att juslilieminislern, när denna ulredning skall tUlsättas, tar med folk som är praktiskt kunniga och inte bara leoreliker och tyckare. Del är nödvändigt om man här skaU kunna förena en normal djurhållning med den rationaliseringstakt som krävs.

Man kan fräga sig om konsumenterna är villiga att betala de priser Uvsmedlen skulle betinga om de skuUe produceras i gamla och omoderna

stallar. Det kan man knappasl begära. Det är dä, som jag sade, väldigi svårl all anmärka pä den moderna djurhållningen i princip. Man fär lov att vara Ulel nyanserad.

Ja, fru lalman, jag har ägnat denna moiion litet för läng tid - del vUl jag gärna erkänna. Men jag har i flera är stUlatigande lyssnat till herrarnas enligt min mening något känslomässiga debatterande. Därför har jag här velal framhålla alt del gäller att finna den gyllene vägen mellan vad som är praktisk och nödvändig djurhåUning och vad man inle kan tycka vara en godtagbar sådan.

Jag vill tiU sist än en gäng erkänna min respekt för den goda vilja herrarna har. Den delar vi alla. Ni är inle aUs ensamma om den. Jag tror inte att del är någon i denna kammare som vill slå upp och försvara djurplågeri, men jag har åiminstone velal försöka säga att frågan inte är så enkel som man viU göra den till. TU syvende og sidsl är del en tUlämpning av djurskyddslagen som del här är fråga om. Kan man utöver alla de instanser som redan finns inrätta ännu fler, så å la bonne heure - dä mä man göra det; det finns dock redan en hel del sådana.

Jag vUl bestämt understryka att svårigheten alltid ligger i all kunna skilja mellan vad som är verkligt djurplågeri och vad som ser ut alt vara del men som inle är det. I del exempel som herr Werner lagil upp har del varit polisundersökning, och jag förmodar all säväl polismyndigheten som vederbörande veterinär kommit fram till alt del icke var djurplågeri i vanUg mening. Man kan säga att det var brukande av våld, vUket många gånger är nödvändigi vid etl slakteri. Den som någon gång besökt etl sådant bUr på del klara med all man ibland mäste ta i litet härdare än vad man lycker borde vara nödvändigt.

Fru lalman! Jag ber all få yrka bifall lill utskottets förslag.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Djurskyddstillsyn

Herr WERNER i Malmö (m) korl genmäle:

Fru lalman! Alll är väl bestäUt — det lyckle herr Hansson i Skegrie inte om all jag sagt att utskottet uttryckt som sin mening. Men jag sade sä bara på en punkl, herr Hansson, nämligen i fråga om utbildningen av tillsynsman. Där tycks man anse att alll är väl beställt. Herr Hansson berörde inle heUer utbildningsfrågan i sitt anförande, vilkel var beklagUgt.

Det anförande som herr Hansson höll skulle enligl min mening myckel väl i vissa delar kunnat håUas på vUkel årsmöte som helsl i en djurskyddsförening. Myckel av del han sade viU jag gärna skriva under på. Vi dömer naturUgtvis inte ul aUa former av djurhållning. Vi vel all på sina häll är allt korrekt, riktigt och bra medan det pä andra häll förekommer uppenbara missförhållanden.

Vad gäller djurfabrikerna och TV-programmet i Malmö sä var det inte djurfabriker del var fräga om den gången ulan kastrering av grisar utan bedövning. Jag var i mycket gott sällskap den gängen; jag länker inle pä grisarna utan pä stadsvelerinären i Malmö, NUéhn, som var av, precis samma mening som jag. Han ansäg att sådant var plågsamt för djuren och med rätt enkla medel skulle kunna förhindras. Att jag förde djurhållningen på tal berodde inte pä nägon ovilja hos mig gentemot lantbrukare, som jag för resten själv stammar från, ulan del berodde pä alt jag fick la

Nr 49 del av lislan över de ämnen som veterinärslyrelsen har pä sina

Onsdaeen den informalionsdagar. Där förekomnier informaiion i djurhållning av oUka

''4 mirs 1971 ' ''j' "'• ' " myckel fyllig malsedel, och det slog mig

-------------------- -- genast all denna undervisning inle kunde fä någon rimlig behandling pä

Djurskyddstillsyn „ .

Herr Hansson i Skegrie balanserar litet fram och lillbaka. Vi är väl egentligen ganska överens när det gäller djurfabrikerna och kommersialiseringen av djurhållningen i akt och mening alt pressa priserna lill konsumenternas fromma. Men hur längt fär man gä? Man kan väl ändå inle låta prispressen gä gå ut över djuren, deras trivsel och deras berätligade behov?

Vi är vissl inte ule efler landsbygdens folk. Vi vel synnerligen väl alt det förekommer mycket djurplågeri i städerna. Det finns många stadsbor som häller sommarkaller osv., vilkel vi lika starkt fördömer.

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Fru lalman! Herr Hansson i Skegrie sade alt han gav uitryck för ett under åratal ackumulerat missnöje med motionärerna, Mol bakgrund av detta var han ändå trots aUt mycket vänlig.

Jag vill inte gä lika långt som herr Werner, som sade all herr Hansson skulle ha kunnat hälla della anförande på en förening "Djurens vänner". Det hade nog inte varit hell lämpligl; det fanns väl en del inslag i hans anförande, som jag fakiiski vill opponera mig emol.

Herr Hansson säger alt vi inte är realistiska. Vad ligger del för oreaUsliskl i all föreslå all man inrällar en djurens ombudsman? Förekomsten av en riksdagens justitieombudsman är väl en realistisk anordning liksom även en pressens ombudsman eller en konsumentombudsman. Del är hell enkelt gjort för alt fä en bällre ordning.

Herr Hansson frågade om del var djurplågeri all ha hundar i en lägenhet. När del gäller Skansens djur hade en djurens ombudsman kunnai ingripa, om han anseit det vara djurplågeri att hälla dem där. I vissa fall tror jag all del är det, och det har ocksä börjat märkas en viss opinion mot detta. Vissa djur är säkerligen inle lämpliga alt ha på Skansen. När det gäller slora hundar i lägenheterna kan sägas all de i alla faU kommer ul pä kväUarna, herr Hansson, men herr Hanssons svin och höns kommer inte ut på kvällarna utan får stå i de trånga burarna dygnet runt. Släpp ul dem pä kvällen då, så blir det etl jämförbart exempel.

Nog är del djurplågeri, herr Hansson, alt ha dessa höns stående i en trång ståltrådsbur. Herr Hansson vet säkert detta minst lika bra somjag, kanske bällre, men jag har varil i konkret mening intresserad av dessa frågor, därför all jag ocksä är född på landel. Höns är lämpade för att springa ule och sprätta med sina kraftiga ben. Det är deras liv. Här slär de i en slälträdsbur. De fär aldrig tillfäUe alt leva etl normall hönsliv. Del är djurplågeri, herr Hansson,

Herr Hansson säger alt kon bara kan lägga sig ned eller stå där i sill

bås. Den kan dock lägga sig, men svinen i djurfabrikerna kan inle ens göra

del. Sä tätt är de packade. Särskilt grymt är delta när de skall föda

kultingar, då de är uppslällda i någon sorls anordning, där de inle kan

52 röra sig och heUer inle lägga sig ned.

Onsdagen den 24 mars 1971

Jag instämmer i vad hen Werner sade om all man inle kan driva Nr 49 förbiUigandet av Uvsmedel så långt att man gör eftergifter i fräga om ett gott djurskydd. Då har man gåll för längl.

Herr Hansson säger att hönsen värper bra och alt svinen lämnar goll kött. Jag tror inle alt del kan las som intäkt för att de Uivs. Man har pä Djurskyddstillsyn senare lid börjal säga all del i en del djurparker finns tigrar och lejon som tUl och med föder ungar. Men inle ens del anses vara etl tecken pä alt de trivs. Herr Hansson säger alt det är läg dödUghel bland hönsen och svinen i djurfabrikerna. Jag kan la ett annat exempel: del är mycket låg dödlighet bland fångarna på våra fångvårdsanslalter. Därmed kan inte sägas alt deras lillvaro är människovärdig. Det är klarl att dessa djur är skyddade från niånga faror, men jag tror all de, om de fick välja, hellre skulle vara ule, t. o. m. med risk för alt bli tagna av en duvhök.

Herr HANSSON i Skegrie (c) korl genmäle:

Fru lalman! Herr Werner sade all jag balanserar fram och lillbaka. Det gör väl i allmänhet den som balanserar, för han stär inle slUla. Men herrarna balanserar visst bara äl ell håll.

Herr Sjöholm lyckle att mill anförande skulle ha kunnai hällas inför en förening Djurens vänner. Jag trodde faktiskt all jag näslan gjorde det och all del i delta hus inte fanns nägra andra än djurskyddels vänner. Del är Ulel långsökt när herr Sjöholm jämför sin djurens ombudsman med riksdagens justitieombudsman. Här utsätts vi ändå inle för nägol liknande.

Om jag hade haft höns, skuUe jag en kväll ha släppt ul dem och kaUal dit herrar Sjöholm och Werner för all hjälpa till all fånga in dem igen. Det skuUe ha varil ett sant nöje — del mä jag säga.

Herr Werner anför i sin motion ell exempel på ell djur som inle vUle gä fram till slaktbänken. Jag kan försäkra herrarna all om ni hade haft hand om en gammal slaktfärdig tjur som inle viUe gå upp på slaktbänken och om herr Werner hade stått framför honom och bett aldrig sä vackert och herr Sjöholm hade stått bakom honom och sagl mindre vackra ord, så blev del ändå som tjuren och inle herrarna ville ha det, såvida ni inte använde något litel av vald. Del är den gränsen som jag menar att man alltid får ha klar för sig.

Belräffande den operation som herr Werner talade om är del rikligt att han fick niedhäU av en veterinär, men han fick del inle av nägon tillfrågad jordbrukare. Det är fråga om en sä pass enkel operation att den förorsakar en sä Uten griskulting utomordentligt litet obehag. Tror herr Werner all vi har tUlräckligt med veterinärer för att ulföra aUa sädana operalioner? Skulle en jordbrukare som behöver operera en enda gris anlita en veterinär som kanske bor flera mil frän honom? Del vore myckel billigare att slä ihjäl grisen. Men dä kanske han begick djurplågeri, för vem vel om man inte då berövar grisen den eventuella glädje som några månaders längre liv skulle innebära. Har vi veterinärer till all kaslrera alla renkalvar i della land? Det tror jag inle heller all vi har. Vi kominer äter fram lill frågan var den gyllne gränsen gär.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Djurskyddstillsyn

Herr WERNER i Malmö (m) korl genmäle;

Fru talman! Jag trodde inte jag skulle behöva dra del exempel som slår i min motion, men nu måste jag göra det eftersom herr Hansson i Skegrie medvelel vanställer del: "Slakleriarbelaren gick först och drog suggan i öronen, medan chauffören gick bakom och lyfte i suggans svans och samtidigt sparkade suggan baktill. Suggan skrek och verkade göra något motstånd och föll därefler bredvid bryggan och fastnade i kläm på nämnda plats och såväl slakleriarbelaren som chauffören började överösa suggan med sparkar, lills suggan slutligen kunde laga sig upp pä bryggan,

------ ." Mälel lades ned, inle därför att man menade alt här inle förelåg

någol djurplågeri, ulan i polisprolokollel stär det: "Även om det kan synas som om djuren i fräga - i försia hand genom upprepade kraftiga sparkar - utsatts för överdrivel hårdför behandling, torde icke kunna visas, att della skell med uppsåt att utsätta djuren för lidande,"

Det var alltså pä "uppsål"-klausulen som hela ärendet föll. Däremot var man hell överens om att del förelåg djurplågeri. Jag tror inte del är sä myckel känslolänkande hos oss, utan vi stöder oss pä nog sä realistiska faU,

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Fru talman! Vi är inle sä orealistiska som herr Hansson i Skegrie tror. När det gäller de höns som han sade att vi borde studera så vill jag tala om att jag faktiskt har vårdat höns i 20 är med en viss behållning för mig och kanske för hönsen ocksä. Jag skuUe däremot aldrig ha kommit på tanken att slänga in dem i en liten ståltrådsbur i vilken de skulle fä slanna under hela sitt liv. Det skulle jag ha tyckt vara djurplågeri och del lycker jag alltjämt. På den punklen kommer jag icke alt vika.

Sedan missuppfattade hen Hansson mig. Det var inte jag som sade alt herr Hansson lika väl hade kunnat hälla silt anförande i en djurskyddsförening utan del var herr Werner. Jag var i stället av moisalt uppfallning. Herr Hanssons senaste anförande bekräftade att jag har rätt i den uppfattningen.

Herr HANSSON i Skegrie (c) korl genmäle:

Fru talman! Det exempel herr Werner redogjorde för kan icke bedömas bara efter skriftens ord. Man mäste först ha sell platsen och vUka andra möjligheter som stod lill buds. Jag kan tala om för herr Werner all de moderna anordningarna för bäde hämtning och slaklning av djur är myckel humana. De djur som inle vill foga sig kan man la upp pä ell mycket bekvämt sätt genom en vinschanordning. Men hur skall man bete sig om djuret behagar lägga sig, herr Werner? Om del vägrar all resa sig - man kan ju inle lyfla det - skaU man dä bruka våld eller låla del ligga där?

Man fär inle kasta nägol falskt sken på slakterierna heller och säga all de brukar ell våld som inle behövs.

Jag gratulerar herr Sjöholm tiU att åtminstone ha sysslat med höns -däremol gratulerar jag inte hönsen.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp);

Fru talman! Trols glesbygdsförhällandena i denna kammare är del viktiga frågor som vi behandlar. Lät mig därför i korthet fä ullala milt slöd pä en av de punkler vi behandlar, nämligen för en djurens ombudsman.

Det är visserligen sanl all hälsovårdsnämnderna och veterinärslyrelsen skaU fuUgöra vissa kontroUfunktioner. Men en särskild djurens ombudsman skulle pä elt helt annat sätt bli en centralpunkt för allmänhetens synpunkler i dessa frågor. Del skulle bli elt organ som folk skulle känna del lätt att vända sig lUl. Man kan här jämföra med den långa kännedom vi har av juslilieombudsmannaämbetet och senare med näringsfrihelsombudsmannen, konsumentombudsmannen m. fl. Detta gör att man skuUe uppleva det mycket lättare all ta kontaki med en sådan ombudsman än med t, ex. elt ämbetsverk som veterinärslyrelsen.

Jag ser alltså pä frågan lUl betydande del med hänsyn till informationen i dessa angelägenheter och allmänhetens faktiska möjligheter att ta kontakter till djurens fromma.

De ledamöter som hade så svårt all hitta i det gamla riksdagshuset borde ha försläelse för hur vikligt del kan vara för folk all kunna ta sig fram i labyrinter - i detla fall att hitta fram tiU de rätta organen och de rätta myndigheterna. En djurens ombudsman skulle del bU lätt att sprida upplysning om, lätt för folk att komma ihåg och lält att nä. Della är reaUsm, del är inte känslolänkande — för alt använda ett utiryck som tidigare förekommit häri debatten.

Lät mig utöver detta fä framhålla en viktig sak. Del behövs ocksä elt ökat juridiskt skydd för djuren - där bl. a. vivisektionen sannerligen inte är en ljus punkt i värl samhälle. Förslag om ändrade lagar och bestämmelser skulle på olika punkter lättare föras fram och bli samordnade av en djurens ombudsman.

Jag yrkar alltså bifall tUl herr Sjöholms motion.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Djurskyddstillsyn

Hen ERNULF (fp):

Fru talman! Jag har tidigare är deliagil i behandlingen av dessa ärenden i Iredje lagutskottet. Jag kanske frän början skall deklarera alt jag inle är beredd att rösta för en djurens ombudsman. Det blir en räll stor apparat, och jag är tveksam om det är den rätta metoden för tillsyn. Men nog fick man vid utskottsbehandlingen en känsla av alt alll inte är väl beställt och att någon form av förbällrad tillsyn är nödvändig.

Herr Hansson i Skegrie gjorde ell uttalande av ungefärligt innehåll att det är svärl att dra gränsen mellan rationell djurskötsel och åtgärder som inte är godtagbara. Del har han naturligtvis rält i. Men dä skuUe jag vilja SläUa den frägan lUl herr Hansson, om han anser alt nuvarande förhållanden vid framför alll de s. k. höns- och svinfabrikerna är lillfredsslällande.

Jag fäste mig vid en radiodiskussion, där en person som väl fär anses vara i varje faU teoretiskt sakkunnig, nämligen docent Ekesbo vid institutionen för husdjurshygien i Skara, log exempel jusl på olämplig form av svinskötsel vid djurfabrikerna.

"För att bringa ner skötselkoslnaderna" - säger docent Ekesbo -

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Djurskyddstillsyn

"hälls svinen i vissa stallar i boxar helt ulan slrö". Men eftersom grisar är "skapade för all söka sin föda under ständig aktivitet med trynel mol för att inte säga i jorden", får de inle den sysselsättning de är vana vid. Dessa förhållanden jämle del Iränga utrymmei m. m. gör att djuren blir stressade, vilket kan la sig uttryck i att de börjar bita svansarna pä varandra, och man får vidta särskilda åtgärder mot det. Det är alltså ett exempel pä stressymtom. Djuren kan inle bila varandra när del är mörkt. Därför ordnar man förhåUandena så att det är mörkt dygnet om. Även om jag är lekman, har jag väldigi svärl alt tro all djuren trivs med detta.

När herr Hansson säger att djuren dock reproducerar sig och att hönsen lägger ägg, är del väl elt goll betyg ål värt säll alt fodra djuren och ät vårl avelsurval. Men är del verkligen elt bevis på att dessa stressymtom är ovidkommande? Jag viU slälla frågan Ull herr Hansson i Skegrie: Är inle ändå en förbällrad tillsyn påkallad jusl över dessa fabriker, som ju ibland drivs skilda frän del konventionella jordbruket? Jag hade önskat all man i utskottsbetänkandet något hade berört viklen av all den forskning som bedrivs vid lanlbrukshögskolans institut för byggnadsteknik intensifieras sä att vi kan fä fram godtagbara förhållanden på dessa områden.

Jag tror, fru talman, trots allt inle all tiden ännu är mogen för den av motionärerna föreslagna åtgärden att tUlsätta en djurens ombudsman, men jag har en bestämd känsla av att lagstiftningen när det gäUer bäde uppsätsrekvisilel vid djurplågeribrotlel och tillsynsmöjlighelerna är i behov av förbättring.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Fra talman! Jag ber att fä svara på herr Ernulfs direkta fråga tiU mig om jag anser all denna fabriksmässiga djurhållning är tillfredsställande. Pä den svarar jag klart nej. Det är den inle när djurbesättningen är sä stor all man icke har en tiUfredsställande kontroU och uppsikt över djuren. Del är tyvärr aUlför ofta fallet att en man sköter låt oss säga 5 000 djur. Han hinner inte ta bort de sjuka eller eventuellt skadade djuren. De får gä där sä länge att de kanske blir nedtrampade av de andra.

Men en vanlig jordbrukare med l.ex. 100 eUer 200 djur hinner myckel väl varje dag kasta ell öga pä vartenda djur och ser ögonblick-Ugen, om något inte är friskt. Då lar han ul detta - det är i hans eget intresse all göra del. Men del inlressel finns inle i svinfabriken och inte inom den "fabriksmässiga" animalieproduktionen över huvud taget. Jag kan hålla med om att man gärna skulle se en ökad lUlsyn över denna fabriksmässiga produkiion, men låt oss vara pä det klara med skillnaden i förhällande lUl den djurhållning som vanliga jordbruk bedriver under samma värdform, dock med en väsentUgt annan tillsyn.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels molionen nr 31, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 2

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskollels hemställan, dels molionen nr 101, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 11 Förbud mot import av hud och pälsar från djur som hotas av utrotning

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Förbud mot import av hud och pälsar från djur som hotas av utrotning

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande nr 16 i anledning av moiion om förbud mol import av hud och pälsar frän djur som hotas av utrotning.

I motionen 1971:1052 av herrar Werner i Malmö och Komstedl hade hemslällls all riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj;l skulle anhålla om förslag liU sådan lag att import av hud och pälsar från djur som borde skyddas frän utrotning inle blev tillålen.

Utskottet hemställde att riksdagen lämnade motionen 1971 ;1052 utan äigärd.

Fru FR/ENKEL (fp):

Fru talman! För litet mer än elt är sedan ställde jag i andra kammaren en fräga lill slalsrådel Lidboni om han var vUlig att medverka tiU importförbud pä skinn av sällsynta kattdjur. 1 år anhåller man i en moiion, nr 1052, om förslag lill en lag om förbud mol import av hud och pälsar tUlverkade av skinn frän dessa djur. Jordbruksutskottet avstyrker i sitt belänkande nr 16 molionen med några allmänna välvilliga fraser och motiverar avslaget helt enkelt med att cilera slalsrådels svar lill mig förra årel.

Såväl statsrådet som utskottet säger alt problemel mäsle lösas internationellt. Ja, det är nalurliglvis rikligl, om del skall bli en verkUgt universell lösning. Men FN har ju redan vädjat om hjälp till all skydda detta djurbestånd, som huvudsakligen finns kvar i de stora djurreservaten. Kan man inle skydda del, kommer de här djuren inom nägra liolal är all finnas endasl i de zoologiska parkerna och där hör de ju egentligen inle hemma.

Del är att märka all de flesla djuren skjuls illegalt av tjuvskyttar. I ell TV-program för elt halvår sedan ungefär, som jag hoppas all nägra av kammarens ledamöter tittade på, säg man all djuren ofla skjuls med kulsprulegevär därför att skotten dä kan avlossas från långl håll och skyttarna lättare undgår upptäckt. I stället händer del myckel ofla att djuren sargas svårl och fär utstå lidande. Dessulom blir skinnen så iUa åtgångna all del behövs flera hudar för alt del skall bli en päls.

I de länder där man skjuter dessa djur råder exportförbud. Skinnen förs illegalt lill angränsande länder, och frän de länderna exporteras sedan dessa skinn, bl. a. lill Europa. Jag lycker alt del är en skam för oss att en päls av skinn från de här kalldjuren — leopard, ozelot osv. — har blivit en statussymbol. Jag anser helt enkell alt vi genom att importera dessa skinn gör oss skyldiga tUl internationelll häleri och att vi uppammar smuggling och Ijuvskylte,

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Förbud mot import av hud och pälsar från djur som hotas av utrotning

Utskollet nämner i betänkandet vad internationella djurvårdsunionen gör. Jag hoppas all ulskollels ledamöter har varil medveina om att Sverige inle är medlem i den unionen och alt vi inte kan påverka dess StäUningstagande; senare i år behandlas dock en motion med begäran om alt vi skaU bli medlemmar där.

Vidare säger ulskottet all problemkomplexet kommer att behandlas vid överläggningar meUan naturvärdsverket, veterinärslyrelsen och Svenska jägareförbundet. Jag tycker att del är väldigi lustigt. Kan det vara rätt forum? Man skjuter ju inte dessa djur i Sverige. Del enda jag kan tänka mig är att Jägareförbundet vid dessa överläggningar skulle kunna ullala sin mening om den här jakten. Annars kan jag inte förslå hur dessa överläggningar skaU kunna påverka vårt ställningstagande.

Fru talman! Vi i Sverige brukar ju vilja uppträda som världens samvete. Kunde vi inte i den här frågan läla en lilen bil av del där samvetet fä ljuda? Del är här visserligen indirekt fråga om gevär, men del är inte fräga om neutraUtet eller någonting sådant.

Flera stater i USA - den ena delstaten efter den andra - har infört importförbud pä dessa skinn, och jag läste fakiiski i tidningarna i gär oUka uppgifter om att man i England antingen redan infört en blockad mol handel med skinn frän fläckiga kalldjur eller att man skulle komma all införa en sådan. Jag har inte kunnai fä konfirmerat vilkel som var rikligt, men där har man alltså kommii så långl att man antingen har eller länker införa blockad. Jag kan inle förstå varför inle vi skulle kunna göra della i värl land. Jag är aUdeles överlygad om alt de andra nordiska länderna snart skuUe följa efler och göra sammaledes.

Med della, fru talman, ber jag att fä yrka bifaU lill motionen 1052.

1 della anförande inslämde herrar Werner i Malmö (m), Ernulf (fp) och MoUn (fp).

Hen HANSSON i Skegrie (c):

Fru lalman! Vi har i vårt land ännu ett fåtal, dock myckel värdefulla pälsdjur, och en överenskommelse mellan de organisalioner som nämnts i beiänkandel skulle kanske kunna resultera i att vi besinnar oss i rattan lid. Men del har sagts - som framgår av statsrådets svar - all däresl en internationell överenskommelse om förbud för import av sådana skinn som fru Fraenkel nämnde träffas, kommer vi all anslula oss lill den.

Jag vUl gärna hålla med fru Fraenkel om all del förslag hon lagil upp är utomordentligt behjärtansvärl. Tyvärr är del säsom vi sagl sä att åigärder som begränsas Ull all gälla bara för oss här i Sverige träffar en aUdeles för Uten del av de djur som behöver skyddas, ly som fru Frtenkel sade kommer del ändå alt ske ell väldigi dödande helt i onödan. Om åtgärden skall bli effektiv, mäste internationella beslämmelser komma till stånd. Därför bör denna fråga las upp i internationeUa sammanhang, del är utskottets mening, och del framgår klart av betänkandet.

Vi är sannolikt aUa överens om att del är beklämmande hur vi människor under några årtionden eller århundraden lyckats la död på en väldig mängd djur. Pä 300 år har vi hunnit totalt utrota 150 djurarter i världen, och vi är nu i färd med att utrota en hel del andra. Det rör sig

ingalunda bara om tjuvskytte, som fru Fraenkel sade. Man jagar dessa djur i klart vinningssyfte. Lät mig ta ett exempel som ligger särskill nära till hands. För 300 är sedan fanns det 60 miljoner bisonoxar i Förenta staterna. I dag har man ett litel fätal kvar på nägol reservat. Man har dödat dem bara för dödandets egen skull. Man tog ofta inte ens vara på köttet. Det har sagts att dagsrekordet för den berömde Buffalo BUl var 250 bisonoxar, och de flesta fick ligga där de föll. Våra isbjörnar befinner sig nu i en utomordenlligt krilisk situation därför att de jagas i vinningssyfte och inte för all man anser alt de är farliga. Sköldpaddorna som man gör så fina damväskor av fångas nu i en sådan mängd att man hotar att helt utrota dem.

Om jag är rätt underrättad befinner sig ungefär 250 djurarter nu i riskzonen, och om vi inle ser upp, så är de helt och hället borta om nägra årtionden.

Det är etl obetänksamt handlande med dessa tiUgångar som världens befolkning här ägnar sig ät. Del räcker dä inte, menar utskottet, med att vi i Sverige gör en demonstration och säger att vi inle vi viU ha dessa pälsverk. Problemel är tyvärr oändligt myckel större. Det skulle alltså bara bli, som jag sade, en demonstration om vi biföll motionen som den är skriven. Den borde ha siktal mycket längre. Den borde ha siklat tiU väridsomfatlande åtgärder i della syfte.

Jag ber att få yrka bifaU liU utskottets hemstäUan.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Förbud mot import av hud och pälsar från djur som hotas av utrotning

Fru FR.€NKEL (fp);

Fru talman! Jag är alldeles överens med herr Hansson i Skegrie om att det är ell väldigi slort problem och att vi här i UUa Sverige inle kan lösa hela della slora internationeUa problem. Men vi måste väl börja någonstans.

Herr Hansson nämnde sköldpaddorna. Del har bUdats en organisation för all skydda dem, och jag läste i förra veckan att det hade införts förbud mol att fånga sköldpaddor. För dessa djur har alltså någonting nu gjorls.

Vidare sade herr Hansson att en sädan lag som jag föreslår bara skulle bU en demonstration. Jag tror inle all det bara blir en demonstration. Vissa delstater i Förenta staterna har infört importförbud. England har också infört det. Vi måste i Europa — jag upprepar del — börja nägonslans. Jag är alldeles övertygad om att om vi införde importförbud skuUe de andra nordiska länderna här omkring göra likadant, och så skuUe den där Ulla snöbollen, läl mig göra den jämförelsen, rulla vidare och bli en stor snöboU.

Fru lalman! Jag vidhåller mitt yrkande.

I detta anförande instämde herrar Johansson i Växjö (c) och Komsledt (m).

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels molionen nr 1052, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Kommdtéer m. ni.

§ 12 Föredrogs inrikesutskoltets belänkande nr 2 i anledning av Kungl. Maj:ls i sialsverkspropositionen gjorda framstäUningar om anslag för budgetåret 1971/72 lill inrikesdepartementet m. m. jämte motion.

Punkten 1

Ulskollels hemställan biföUs.

Punkten 2 Kommittéer m. m.

Hen MUNDEBO (fp):

Fru lalman! Vi kommer i dag all anvisa omkring 2 300 miljoner kronor UU arbetsmarknadspolitiken. Del är omkring 300 miljoner kronor mer än för innevarande budgetår. Och ändå vet vi att många angelägna ändamål inte har kunnai tillgodoses. Del är bl. a. mot den bakgrunden angeläget all utvinna bästa möjliga resullat av de tUlgängliga ekonomiska och personella resurserna, att utveckla och förbättra metoder för alt i framliden bättre kunna anpassa insatserna till nya behov och önskemål. Del är också syftet med en motion som inrikesutskottel har behandlal under punklen 2, Kommittéer m. m., i sitt betänkande om anslagen tiU inrikesdepartementet.

Jag är glad över all utskollel aUmänl delar motionärernas uppfattning och bl. a. uttalar all forsknings- och utvecklingsarbete är av stor belydelse för arbelslivet och samhällsutvecklingen. Ändå bedrivs sådant forsknings- och utvecklingsarbete i räll begränsad omfattning. Under kommilléanslagel har under de tre senaste åren anvisats 2,5 miljoner kronor och lUl institutet för arbetsmarknadsfrågor drygl en halv miljon kronor om årel. Det är bra men helt otiUräckUgt, Jämför t. ex. för kommande är 2 300 miljoner kronor lill arbetsmarknadspolitik och 0,6 miljoner kronor tUl arbetsmarknadsinstitutet för forskning kring arbetsmarknadspolitik!

1 motionen har begärts att näsla ärs riksdag skuUe föreläggas ett program för forsknings- och utvecklingsarbete om arbetsmarknadspolitik. Utskottet erinrar om alt arbetsmarknadsinstitutet gör en inventering av behovel av arbetsmarknadsforskning. Det är bra, det behövs som grund för elt program. Liksom utskollel finner jag del naturligt alt en redovisning av de framkomna forskningsprojekten och därefler en prioritering av de olika projekten görs. Därmed är emellertid inte, som ulskottet förmodar, motionens syfle lillgodoselt. Vi vUl gä längre, vi vill fä ett program för forsknings- och utvecklingsarbetet nu. Denna gäng kan vi vara tiU freds med utskottets principieUt posiliva inställning, och vi förutsätter att arbelsmarknadsinstitutet snabbt fullgör den inventering som institutet skall göra. Sedan är del dags för nästa steg. Först när vi har tagit ocksä del steget är motionens syfte tUlgodosett,

Fru talman! Jag har för dagen intet yrkande men fortsätter att följa frågan och återkommer med krav på intensifierad och fördjupad arbetsmarknadsforskning.

Överläggningen var härmed slulad.

Ulskollels hemstäUan bifölls.

Punkten 3

Utskottets hemställan biföUs.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Arbetsmarknad m. m.

§ 13 Arbetsmarknad m. m.

Föredrogs inrikesulskotlets belänkande nr 3 i anledning av Kungl. Maj:ts i sialsverkspropositionen gjorda framställningar inom inrikesdepartementets verksamhetsområde tUl arbetsmarknad m. m. jämle motioner.

Fru ANDRE VICE TALMANNEN yllrade:

1 fråga om della betänkande hålls gemensam överläggning för samtliga punkter. Under den gemensamma överläggningen framstäUs yrkanden beträffande samtliga punkler i betänkandet.

Hen ERIKSSON i Arvika (fp):

Fru lalman! Läl mig först helt korl ge några allmänna synpunkter på den del av elfte huvudtiteln som gäller arbetsmarknadsfrågorna och som vi nu skaU behandla.

Departementschefen redovisar i proposiiionen syftet med arbetsmarknadspoUtiken, och det finns ingen anledning för mig att här upprepa detla syfte, del kan kammarens ledamöier alllför väl. Men för alt i möjligaste mån uppfylla detta syfte - om vilket vi i princip aUa är ense - föreslås en rad förbättringar av gällande förmåner och en anslagsökning på totalt 286 miljoner, för all ytterligare precisera den siffra som herr Mundebo nyss nämnde. Det kan kanske vara av inlresse i detta sammanhang all studera den senaste arbetsmarknadsstatistiken, som gäUde februari månad. Del har kommii nägra preliminära siffror ocksä för mars, som jag återkommer tUl. Om man jämför siffrorna frän februari 1970 med siffrorna för samma månad i är, sä finner man alt antalet sysselsatta vid särskilda och allmänna beredskapsarbeten ökat frän 16 600 förra ärel lill 18 600 i är. Det är aUtså en ökning med 12 proceni. Enligt de preliminära siffrorna för mars är dock denna ökning reducerad tiU 4,4 procent. Antalel personer i ÄMS-ulbildning har ökal från 42 400 lill 55 000. Del är en slark ökning. Trols delta har anlalel anmälda arbetslösa — här använder jag de i dag i pressen publicerade siffrorna för mars månad - ökat med 49 proceni till 65 000, om man jämför med mars förra ärel. Antalet anmälda lediga plalser har minskal från 60 000 lUl 34 500. Del är en minskning med 43 proceni.

Vad jag personligen bedömer som myckel aUvarUgl i det här lägel är arbetslösheten i skogslänen - aUlså i Norrland och i Kopparbergs och Värmlands län. I Storstadslänen har man enligl statistiken något över 100 lediga plalser per 100 arbetssökande, under det att man i skogslänen endast har 21 lediga platser pä 100 arbetslösa.

Jag stryker under — med inrikesministern framför mig här - att vi inom utskottet är helt ense om att de satsningar på arbetsmarknadspoli-

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Arbetsmarknad m m.

tiken som sker hälsar vi med tillfredsställelse. Jag tror personligen att vi med dessa siffror som bakgrund kanske mäste tänka oss ytterligare salsning jusl när del gäller arbetsmarknadsåtgärder, men det blir kanske tUlfälle all ålerkomma lill den frägan i riksdagen.

I mycket stor utsträckning har del alltså rått enighet vid behandlingen av huvudtiteln. Del finns dock några punkter där skiljaktiga meningar uppstått och där motionsyrkanden resulterat i reservaiioner eller särskilda yttranden, som framgår av betänkandet.

1 reservation 1 har vi från folkpartiets sida upprepat etl gammall krav på att flyttningsbidrag skaU beviljas ocksä nyutbildade som inte kan fä anställning på utbildnings- eUer hemorten. Vi anser för vår del all det finns liUfäUen som motiverar en ålgärd av sådant slag.

Reservation 2 skall jag hell gå förbi; den kommer herr Mattsson i Skee alt motivera.

Reservation 3 gäller arbetsmarknadsutbUdningen. Vi är väl alla överens om att när del gäller ulbildning av della slag bör huvudsyftet vara all ge dem som nyrekryleras eller omflyttas den ulbildning som är aktuell jusl för dessa människor. Vi tror därför all en utbildning inom företagen i många fall är alt föredra. Vär bedömning är att företagsutbildningen också för samhället är en biUig form av omskolning. Vi biträder från vårt håU på denna punkt arbetsmarknadsstyrelsens förslag.

Del från c och fp tidigare framförda kravel på alt inkomstprövning av utbildningsbidrag mot makes inkomst skaU upphöra har vi inte följt upp i någon reservalion i är. Skälel Ull della är all den nyligen tillsatta ulredningen för bl. a. inkomslprövningsreglerna kommer att behandla frägan. Vi har dock i ell särskill yttrande slagit fasl att vi anser all del finns både principiella och prakliska skäl som talar för att inkomstprövning mot makes inkomsl i fräga om utbildningsbidragen bör avskaffas. Vi häUer aUtsä fasl vid vår principieUa inställning men har av det skäl som jag anförl inle följl upp kravet i en reservation.

Den sista reservationen som gäUer punkt 10 i betänkandet — Bidrag lill driften av verkstäder för handikappade — bedömer jag personligen som den viktigaste och tyngsta av de reservaiioner som vi har avgivit. Bäde i en partimolion frän folkpartiet och i en enskild folkpartimolion med herr Hamrin i Kalmar som försia namn har vi tagil upp de handikappades problem pä arbeismarknaden. 1 den sistnämnda motionen — av herr Hamrin m. fl. — har man föreslagit en riksomfattande inventering av behovet av arbetsvärdsälgärder inom den skyddade verksamhelen. I vår partimolion har föreslagils bl. a. all man genom överläggningar med förelrädare för de privata, kooperativa och offentliga arbelsgivarna och deras organisationer skall sträva efler att uppnä en beiydande ökning av antalel plalser i halvskyddad verksamhet.

Jag tror mig vara pä fasl mark när jag vägar säga att utskottet har stor förståelse för våra krav pä denna punkt. Della återspeglas också i utskottets skrivning. Vi har dock från vär sida i etl särskill yttrande velat att riksdagen skall ge tUl känna all vi vUl påskynda den pågående utredningen. Det finns i dag endast omkring 1 700 personer placerade i halvskyddad verksamhel, och della mäsle betraktas som elt halvt misslyckande i vär slrävan att inrätta sådana platser inom näringslivet.

TUl sist, fru lalman, nägra ord som en liten förklaring lill all ulskottet pä en punkt utnyttjar sin initiativrätt. Skrivningen pä s. 18 i betänkandet redovisar de i propositionen föreslagna förbättringarna i bidragsbestämmelserna för inrättande av skyddade verksladsplatser för handikappade. Dessa bidragsbestämmelser skuUe enligl proposiiionen träda i kraft den 1 juli 1971. Jag vill säga att utskottet var enigl när del uttalade sin tiUfredsstäUelse över de föreslagna förbättringarna. Men vi har erhälUt upplysningar som visar att flera huvudmän, som har färdigprojeklerade verkstäder hos arbetsmarknadsstyrelsen, har begärl all deras ärenden skaU fä Ugga vUande och behandlas försl efter den 1 juU 1971.

Vi har ifrån utskottets sida bedömt del som vikligt att de här byggena kommer i gäng, men framför alll är det ju viktigt att vi fär fram de planerade platserna sä forl som möjligt. Ett enigt utskott har därför utnyttjat sin initiativrätt och föreslagii att de generösa bidragsbestämmelserna skall träda i krafl retroaktivt från den 1 januari 1971 och all vi på så vis fär i gäng byggena och fär de plalser som vi har så slort behov av.

Med delta ber jag alt få yrka bifall tUl reservationerna 1, 2, 3 och 6, och i övrigt ber jag, fru talman, att få yrka bifaU tUl utskottets hemstäUan.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Arbetsmarknad m m.

Herr MATTSSON i Skee (c):

Fru lalman! Inrikesulskotlets betänkande nr 3 som behandlar arbetsmarknadspolitiken visar klarl att i vårt land råder enighel om målsättningen för denna, nämUgen att upprätthäUa full sysselsättning. För den enskilde belyder detla att vi är beredda lill avsevärda insatser för all bereda sysselsättning och ulkomslmöjligheler för dem som av oUka anledningar blivit arbetslösa och för dem som drabbas av olika former av handikapp. De tUl betänkandet fogade reservationerna berör därför endast vissa detaljfrågor i den helhet som arbetsmarknadspolitiken utgör.

En grupp som särskilt drabbas genom de snabba förändringarna i värl näringsliv är den äldre arbetskraften. Det är därför naturligt alt uigifterna har stigit mest för de uppgifter inom arbetsmarknadspolitiken som skaU försöka hjälpa dessa. Framför alll är del nödvändigi med en annorlunda värdering av denna arbelskrafl så all den ges möjUgheter all fortsätta att vara verksam. Särskilda åtgärder till stöd för den äldre arbetskraftens säkerhet i anställning har ju aviserats och kommer senare alt las upp, och del finns dä anledning att mera ingående diskutera dessa frågor.

Omskolningsverksamhelen och den skyddade sysselsättningen för handikappade är nödvändiga för all klara de problem som uppkommer vid omställningar, flyttningar, nedläggning av företag osv. Det gäller alt göra dessa arbelsmarknadsinslmmenl ännu fullödigare. Forskning och utvärdering av resultaten och meloderna är angelägna så all missbruk och misslyckanden kan begränsas i denna så vikliga och positiva verksamhet.

Instrumentet för att få arbetsmarknadspoUtiken att fungera smidigt och effeklivl är bl, a, arbetsförmedlingarna. Riksdagen har 1970 antagit riktlinjer för organisationens utformning. Reform.en innebär — jag höll på all säga som aUtid annars — indragning av kontorsenheler. Vi konstaterar med tUlfredsslällelse att utskottet understrukit departementschefens ullalande om en långsammare takt i indragningen än vad som framkom-

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Arbetsmarknad m. m.

mil i AMS:s förslag. I arbelet med all skapa fungerande samhällsenheler av de nya kommunblocken har vi pekat pä att arbelsmarknadsservice är en delalj som mäsle beaktas.

Flera tecken tyder pä att högkonjunkturen är pä återgång. Antalet lediga platser har minskal och antalel arbetslösa ökat. Som jag tidigare nämnl tenderar arbetslösheten att framför alll drabba äldre arbetskraft, vartill har kommit människor som fristäUts genom det starkt ökande antalet förelagsnedläggningar. Anlalel nedläggningar är oroande högt eflersom de skell under en period dä vi hafl högkonjunktur. Dessutom drabbar de ofla orter där näringslivet i övrigl inle är så expansivt alt det kan ersätta bortfallna arbelsplatser. I vissa områden med efterfrågan pä arbetskraft har därför denna efterfrågan måst tillgodoses genom invandrare.

Arbetsmarknadspolitiken arbelar med rörlighetsstimulerande åigärder av typen flyitningsbidrag, inlösen av egnahem m. m. Dessa ätgärder är nödvändiga för all förbättra deras situation som saknar arbete i hemorten. Centerpartiet vill dock inle alt tyngdpunkten skall läggas pä Uknande åtgärder. All vi i dag behöver dem i sä slor utsträckning som fallel är beror bl. a. pä att vi har hafl och har en för svag lokaliseringspolitik.

De slarka koncenlralionstendenserna, i all synnerhet under 1960-lalel, är delvis resultatet av alt man för sent har förställ alt sätta in ätgärder för att bromsa koncentrationen. Brislen pä lokaliseringspolitiska ätgärder, kraflig inriktning pä rörlighetsfrämjande åtgärder saml frånvaron av en regionalpolitisk mälsällning har medfört en sä stor regional obalans all det är en av 1970-lalels slora politiska uppgifler att rälla lill dessa missförhållanden.

1 en lill detla belänkande fogad reservation betecknad nr 2 har vi yrkal bifall till en av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. väckl moiion om investeringsbidrag tiU industrilokaler i form av beredskapsarbelen, även om den verksamhel man avser all bedriva i lokalerna sysslar med annal än lokal service. Jag anser all nuvarande beslämmelser föga ansluter sig lill de aktuella sysselsättningsbehoven pä de orter där man skulle vara intresserad av all uppföra lokaler.

1 tUlbakagäende orter med behov av ökad och mera differentierad sysselsättning är den lokala servicen oftast god, pä rnånga orter t. o, m. överdimensionerad i förhällande till folkmängden. Man behöver då som regel inte nägra ytterUgare lokaler där enbart för lokal service, ulan man behöver dem för ökad industriell verksamhel och sysselsättning. Del torde vara en ganska enstämmig uppfattning bland kommunalmän i berörda kommuner. Vi tror därför all del vore värdefullt om Kungl. Maj:t närmare studerade den frägan.

Fru talman! Jag ber att få yrka bifall lill reservationerna 2 och 3, och i övrigt yrkar jag bifall liU utskotlels hemställan.

Herr HALLGREN (vpk):

Fru lalman! Den tekniska ulvecklingen inom svenskt näringsliv har under de senaste decennierna ökat oavbrutet. Kravel pä ökad profil har framtvingat rationaliseringar av genomgripande omfattning och med

arbetskraftsinskränkningar som följd. Stressen och jäktet ökar ocksä ständigt pä arbetsplatserna. Detla har medfört att mänga människor inte längre passar in i den högt uppdrivna arbetsprocessen ulan slås ut frän arbetslivet. En stor del mäste också byta till lättare arbeten på grund av en aUlför tidig förslitning. Del är i regel medelålders och äldre arbetare som där kommer i kläm. De tvingas till omskolning i någon form för alt över huvud laget klara sitt uppehälle.

Det är här som arbetsmarknadsutbildningen kommer in och skaU ge stöd under omställnings- och utbildningsliden. Inrikesminislern konstaterar i årets statsverksproposilion alt denna form av utbildning under 1960-lalel har ulvecklals lill ett av de viktigaste instrumenten i sysselsättningspolitiken. Anialet personer som har genomgått arbetsmarknadsutbUdning har ocksä mångdubblats de senaste åren. Vi fär räkna med att alll fler människor Ivingas liU omskolning också i forlsältningen. Väsentligt fler skulle säkert söka arbelsmarknadsulbildning lill andra och mera passande arbelen än vad som nu är fallel, om delta inte innebar slora ekonomiska försämringar. Det förhåUer sig faktiskt så, att nu utgående utbildningsbidrag t. o. m. underskrider normalt socialbidrag. Mänga av dem som uppbär utbildningsbidrag mäsle samiidigi söka socialhjälp för att klara sitt uppehälle. Etl sådanl förhäUande kan inle vi inom vpk accepiera, och del har vi ocksä ingäende moliveral i moiion nr 283 och i de reservaiioner av herr Lorenlzon som är fogade liU inrikesutskoltets betänkande nr 3 under punklen 6, Arbetsmarknadsutbildning m. m.

Vi har i var motion föreslagit att grundbeloppet vid arbetsmarknadsutbUdning fastställs tUl 650 kronor per månad och all barntilläggel höjs tUl 120 kronor saml all ell borlavistelsebidrag införes med 450 kronor per månad. Del innebär att förslagsanslaget skulle höjas med 40 miljoner kronor lUI 640 miljoner kronor. De föreslagna höjningarna sammanfaller i storl sell med arbetsmarknadsstyrelsens äskande i denna fråga. Utskottet har inle kunnai lillslyrka den föreslagna höjningen, bl. a. av StatsfinansieUa skäl, dvs. del finns inga pengar Ull en sådan höjning. Osökt SläUer man sig frägan: Vilket är mesl angelägel, att företa en sädan höjning eller att exempelvis höja försvarskostnaderna med över 700 miljoner som man har föreslagit och som riksdagen säkerligen kommer att besluta, eUer att behandla näringslivel sä rundhänt som man gjorde när man beslöt godkänna finansplanen? Lättnader för näringslivel, dvs. för aktieägarna, har man redan beslulat om — en grupp i samhällel som sannerligen inte fått vidkännas någon standardförsämring. Man har ocksä varit rundhänt när det gäller anslag och apanage lUl kungahuset. Dä är man inte knussUg med miljonerna. De rullar ganska lätt här. Men när det är fråga om en grupp som verkUgen har del bekymmersaml, dä finns det inle medel till nägra förbättringar. De människorna skall leva på socialstöd. Vi kan inte godta det.

När nu den socialdemokraliska regeringen accepterar en produktionsordning med profiten som ledsriärna som framtvingar ökad stress och hels i arbetslivet och medför sländigl stegrade krav pä effektivitet, en produktionsordning som utestänger allt fler arbetare från produkiionen, är det väl också pä sin plats att man ser till all de människor som pä

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Arbetsmarknad m. m.

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 48-50

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Arbetsmarknad m. m.

grund av denna ordning Ivingas liU omskolning ocksä får en drägUg försörjning, EnUgt arbetsmarknadsstyrelsens senasie iakttagelser har man kunnai konstatera all den kritiska åldern, dvs. den ålder vid vilken man inle längre passar in i det moderna arbetslivet, oroväckande sjunker för varje år. För närvarande betraktas de personer som uppnått 45 års ålder som svårplacerade. Det belyder att antalet personer som behöver arbelsmarknadsulbildning kommer all öka avsevärt. Del är därför av slor vikt att denna växande grapp fär sina ekonomiska problem lösta på ell för dem godlagbarl sätt.

Fru lalman! Med slöd av vad jag här har anfört villjag yrka bifaU till reservalionerna 4 och 5 av herr Lorenlzon vid punklen 6, ArbetsmarknadsutbUdning m. m., i inrikesutskoltets belänkande nr 3.

Hen FAGERLUND (s):

Fru talman! När det gäller inrikesulskollels belänkande nr 3 om arbetsmarknadspoUtiken hade det med hänsyn liU frågans vikt och storleksordning funnils anledning all ganska noga gä igenom även alll som utskottet varit enigt om; det är principer som redan fastslagits om vad arbetsmarknadspolitiken belyder i vårt land.

De senaste siffrorna som herr Eriksson i Arvika, utskottets värderade ordförande, presenterade visar ju att lägel inle är problemfritt. Även om dessa siffror i viss mån kan förklaras med all vintern kom sent, att byggnader blev färdiga så alt säga i förlid och all även den inlräffade arbelsmarknadskonfUkten haft en viss inverkan är silualionen oroande. Under aUa förhållanden kan inte nägon nedrustning göras av arbetsmarknadspolitiken i värl land.

Jag skall ganska snabbi göra några reflexioner och kommenlarer lill proposiiionen.

Vi har under de senaste åren hafl en arbetsmarknad, som har kännetecknats av en myckel hög sysselsättning. Trols alt det varit lätt för vissa grupper som velal byta arbete eUer som blivit arbetslösa all få nytt arbeie, har andra grupper kommit i kläm i den strukturomvandling som äger rum. Del har varit äldre, del har varil kvinnor och del har varil personer med handikapp, som kanske bara för några är sedan var ute i förvärvslivet men som i dag inle har någon möjlighet att söka sig ut. Det har ocksä varil beiydande regionala och även branschvis betingade skUlnader i sysselsättningen, och svårigheter har uppställ i sammanhanget. Därför kan man med glädje konstatera att utbildningskapaciteten inom arbetsmarknadsutbUdningen har höjts.

Arbetsmarknadspolitiken i dess helhet har fäll en helt annan inriklning under 1960-talel. Arbelsmarknadsslyrelsen som tidigare helt enkell mesl sysslade med all förmedla plalser är i dag sysselsatt med all utbilda folk, all se lill all handikappade fär arbeie, alt bedriva en aktiv arbetsmarknadspolitik så att den enskilda människan fär det sä bra som möjligt och att strukturomvandlingarna inle drabbar den enskilde mer än som är absolul nödvändigt.

En annan sak som är typisk när del gäller arbetsmarknadsutbildningen är all kvinnornas andel har ökat belydligl under de senasie åren.

För dem som tillhör en generation, som betraktas som den äldre, är

det glädjande all det bedrivs en försöksverksamhet, där del i arbelsmark- Nr 49

nadsutbildningen läggs in 288 lektionslimmar under åtta veckor för all ge „ , ,

Onsdagen den
allmänbildning. Del är etl vikligl bidrag för all utjämna klyftorna mellan ,. 1071

generationerna. Av dem som deltar i arbetsmarknadsutbUdningen har 62 -----

procent endasl folkskola och forlsättningsskola. Arbetsmarknad

Det är ocksä med glädje man konstaterar att enligl propositionen '"• "'• stödel skall ökas när del gäller alt anpassa arbetsplatsen till den enskilda individens situation. Delta kommer alt ge särskilt de handikappade en bättre ställning. Här föresläs förbättringar som innebär all statsbidrag kan utgå med upp lill 100 proceni om anordningen är sädan all den endasl är Ull för de handikappade, dock högst 15 000 kronor. Del bör leda lill att industrin verkligen gör en insats för dessa medborgare i värt samhälle. Detla följs ocksä upp genom att arbetsmarknadsverket fär nya riänster så att UtveckUngen verkligen kan följas och eftertryck ges ål kravel alt arbetsplatsen skall anpassas lill människan och inte Ivärlom. Även ell ökal bidrag lill anordnandet av skyddade verkstäder kommer in.

Vi skall här i dag också fullfölja det beslut som redan har omnämnts av herr Mattsson i Skee om arbetsförmedlingarnas organisation i detla land. Jag skaU inle göra någon längre historik i sammanhangei. Det skall emellerlid i fortsättningen bli dislriklskonlor och lokalkontor. Distrikts-kontoren skall i princip finnas i A-regionerna. De skaU ge en myckel allsidig service och ha en självsländig verksamhet. Hur mänga lokalkontor som kommer all finnas är inle angivet, och det har redan sagts här av herr Mattsson alt varken departementschefen eller utskottet har följt arbetsmarknadsstyrelsens förslag.

Vad vi lycker är bra i detta sammanhang är all man i proposiiionen lar upp servicefrägorna ule i landet när det gäller arbetsförmedlingarnas verksamhet. Jag lar mig friheten, fru talman, att till protokollet läsa in något som jag lycker är väsentligt när man diskuterar organisationen. Jag citerar från s. 48 och 49 i slatsverksproposilionens bilaga 13:

"Vid överväganden om ell kontor bör dras in mäste hänsyn las också till avståndsfaklorn. Även om de förul antydda villkoren för all ell kontor bör finnas kvar inte kan uppfyllas hell, kan det vara berättigat alt behälla kontoret därför all avståndet till annal kontor är alllför stort. Ocksä bristfälUga eller tidsödande kommunikationer måste tUlmälas belydelse när kontorsindragningar övervägs.

Vid bedömningen av denna fräga bör man beakta det regionalpolitiska sambandel. Det är enligl min mening vikligl att sambandel mellan här diskulerade åigärder och den regionpoUliska planeringen uppmärksammas sä all behovel av arbelsmarknadsservice ses i relation till övriga servicekrav som bör lillgodoses i en ort som i ell område skall fungera som servicecentrum."

Departementschefen säger längre ner på s. 49; "Vid sädana överväganden bör de i det föregående angivna synpunkterna vara vägledande. Jag vill särskUt slryka under angelägenheten av samordning med den regionala planeringen."

Jag tror att del är viktigt att få in även della i kammarens protokoll.
Del råder nämligen ingel tvivel om att man på vissa ställen, bl. a. i min
egen hembygd, har hyst oro. Men om man tar hänsyn till skrivningen i 67

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Arbetsmarknad m m.

propositionen, anser vi del ganska klarl att del kontor som finns i min hembygd skall finnas kvar även i fortsättningen.

Efter dessa inledande ord skaU jag någol ta upp de reservaiioner som här finns. En del är gamla. Jag kanske därför kommer att föra fram gamla argumeni. Det är inle lätt att hitta nytt när man har gammalt att diskulera.

Flytlningsbidragen till nyutbildade har vi diskuterat vid olika tillfällen. 1 ulskottsbelänkandet erinras om att det tidigare generella förbudet att ge flyitningsbidrag efter hand har mjukals upp. Så skedde 1968, då man gav AMS möjlighel att ge dispens i della sammanhang. Även i enskUda fall när det gäller människor som har mött svårigheler eller har en utsatt position kan bidrag ulgå. Det kan gälla hemmafruar, personer som har fullgjort sin första värnpliktstjänstgöring, handikappade och dem som har genomgått arbetsmarknadsutbUdning. Därför tycker vi inom ulskottsmajoriteten all man inte behöver uppmjuka bestämmelserna. En generell uppmjukning skuUe inte vara riktig.

Frägan om industribyggnader är en fräga där man kan hänvisa lUI den pågående utredningen om industricentra. Det är även en lokaUseringspolitisk och kommunalrätlslig fråga. Reservanlerna har i är tillfogat nägra ord som innebär all om en särskilt omsorgsfull avvägning mol andra stödformer och rätlsliga tolkningsfrågor skulle anses erforderlig, bör projekten prövas av Kungl. Maj:l. Utskottsmajoriteten har inle ansell alt man behöver ändra på detla utan all man kan behälla de bestämmelser som finns.

Frågan om förelagsutbildningen är av principiell natur. Viss förelagsulbildning ges i samband med att lokaUseringsbidrag utgår, men i övrigl är det vikligl att slå fast att det ankommer pä förelagen att utbilda sin personal. Företagen kan ocksä om de så vill — visserligen mol full kostnadstäckning — beställa specialkurser hos arbelsmarknadsslyrelsen,

Läl mig sedan beröra ännu en folkpartireservalion, nämligen den som herr Eriksson i Arvika ansåg vara den viktigaste och som gäUer Bidrag lill driften av verkstäder för handikappade. Del är en myckel lilen, om ens nägon, nyansskillnad mellan vad utskollel föreslår och det tillägg reservanterna vill göra. Min egen uppfattning är att varje utredning skall arbeta sä snabbi som möjUgl. Den aktivitet som AMS bedriver för att anpassa arbetsplatserna inom förelagen sä alt handikappade och äldre som StäUts utanför produkiionen åter skall kunna komma in i densamma gäller ju en försöksverksamhet, och den skall nalurliglvis redovisas för riksdagen.

Vad sedan gäller de reservaiioner som avgivits av vänsterparliel kommunislerna i fräga om höjning av utbildningsbidraget sä kan det givelvis finnas fullt fog för den uppfattningen. Lål mig dock säga att det förslag som nu föreligger innebär en förbättring i och med höjningen av barntilläggel i della sammanhang. Herr Hallgren log upp vissa ulgifls-ökningar på andra huvudlillar. Jag tror all om herr Hallgren räknar igenom de olika utgiftsökningar som kan hänföras till arbeismarknadens område så kommer han upp lill siffror som är minsl lika höga. Föreliggande förslag innebär kostnader pä 40 miljoner, och vi har anseit all man bl. a. av statsfinansieUa skäl inle bör gä längre, även om man kan

lycka all dessa bidrag är för smä. 1 fräga om bidrag lill ulbildning sä är dessa de bäsla som ulgår här i landel, och därför har vi inle ansetl att vi har anledning att höja dem just nu.

Jag skall inte uppehålla mig vid de särskilda yttrandena. De gäller bl. a. Bidrag till driften av verksläder för handikappade. Den frägan är ocksä en gammal bekant. Arbetsförmedlingarna anser jag ocksä att jag berört i tiUräcklig utsträckning. Inkomstprövningsreglerna i fräga om makes inkomst är ocksä föremål för ulredning.

Med delta, fru lalman, ber jag all få yrka bifall lill utskottets hemstäUan på samtliga punkter.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Ang. arbetsmarknadspolitikens syften och inriktning

Herr inrikesministern HOLMQVIST, som meddelat all han i samband med behandlingen av detla belänkande ämnade besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) den 18 februari framställda interpellation, nr 58, angående arbetsmarknadspolitikens syften och inriktning, erhöll ordet och anförde:

Fru lalman! Innan jag besvarar herr Svenssons i Malmö interpellation vUl jag helt korl knyla an tUl den akluella sysselsällningssituationen. Herr Fagerlund har redan lämnal vissa komplellerande uppgifler som kan vara värda alt beakta. När vi bedömer dagens läge med dess onekligen höga arbelslöshel, finner vi alt siffran för mars är den högsia som noterats sedan vi över huvud taget fick en arbelslöshelsslalislik. Del är klart alt delta kan inge oro. .Men när vi gör den kortsiktiga jämförelsen niellan anlalel arbetslösa i mars i är och fjolårels siffror fär vi hälla i minnet att vi 1970 hade etl högkonjunkturår, kanske del bäsla vi någonsin hafl.

SärskUt under del försia halvåret kännetecknades konjunkturen av en slark överhettning och av en av naturliga skäl dä också osedvanligt Uten arbelslöshel. 1 mars månad i fjol hade vi 7 000 a 8 000 färre arbetslösa än vad vi haft under iidigare är.

Della bör vi beakta när vi nu konstaterar alt vi i mars i är har 20 000 flera arbetslösa än vi hade i mars föregående är. Herr Fagerlund framhöll, att vi nu utan tvivel har en nedgång i konjunkturen, vilkel jag gärna vill slryka under. Vi kan se alt denna nedgång praktiskt taget gäller för hela landel; den gäller slorsläder, skogslän och övriga län.

För dem som ser på slatisliken kanske jag bör göra den komplelle-ringen alt del finns undanlag. 1 Göteborgs och Bohus län har man fakiiski färre arbetslösa i mars än i februari. Ett annat undanlag är Golland. Om vi jämför mars månad i är med mars förra året är arbetslösheten där faktiskt lägre. Men i stort kan vi säga att bilden med dessa undantag är likartad. Del är en nedgång över landet, möjUgen inte fullt sä påtaglig i skogslänen som i de övriga länen.

Som lidigare sagts har naturUgtvis väderleksförhållandena spelat in. Inom byggnadssektorn har vi nu 18 000 arbetslösa. Det är en osedvanligt hög siffra — 6 000 högre än i fjol, — men del är den siffra som vi brukar ha i februari månad. När vintern sätter in, uppstår en puckel i arbetslöshetsslalisliken. Vi kan nog räkna med att den markanta uppgången är temporär. Vi vet alt när våren kommer ges del ocksä ökade möjligheler lUl arbeie jusl inom detla område.

Inom metallindustrin — ell annal väsentligt område som brukar tilldra sig uppmärksamhel — har vi också noterat en viss uppgång. Den stannar

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Ang. arbetsmarknadspolitikens syften och inriktning

dock vid siffran 1 500, När del gäller arbetslösheten bland skogsarbetarna kan sägas att lägel i år är någol bältre än del var i fjol. Delta återspeglar att det inom skogsnäringen rätt bättre förhåUanden under de senare månaderna.

När vi nu har att ta slällning lill vilka insalser som skall göras för all bekämpa arbetslösheten, bör vi naturiiglvis beakta dessa siffror. Vi fär ju möjligheter all återkomma tUl riksdagen med förslag om anslagsförslärk-ning. På samma sätt kommer vi nalurliglvis att följa ulvecklingen med uppmärksamhel och öka insatserna i fräga om de aktiviteter som slär oss tUl buds. Jag är övertygad om att vi skall kunna se fram mot bättre förhållanden under aprU månad. Skulle inle dä en väsentUg förbättring inlräffa, har vi verkligen anledning all i viss män ompröva våra åtgärder.

Fru talman! Efter delta ber jag alt få besvara herr Svenssons i Malmö interpellalion.

Herr Svensson i Malmö har frågat om de förskjutningar i målsäll-mngen för svensk sysselsättningspolitik, som han i inlerpellalionen påslår ha inträffat, kommer all fortsätta och om det är statens och regeringens avsikt all för framliden acceptera undersysselsällningen och den industriella reservarmén som etl bestående inslag i den svenska kapitalistiska ekonomin.

Herr Svensson grundar sin fräga pä påståenden, som jag inle kan godtaga. Del har inte skett nägra sådana förskjutningar i målsättningen för svensk sysselsättningspolitik som del hävdas i inlerpellationen och som skulle innebära all begreppel full sysselsättning har urholkals. Tvärtom har våra ambitioner ökat. Detla kom lill ullryck bl. a. i 1966 års arbelsmarknadsproposition. Där behandlades inte bara rörlighetsfrämjande ätgärder ulan alla de åtgärder som vi nu har till förfogande för att skapa och upprätthålla full sysselsättning och som jag utgår från att interpellanten känner tiU. Ett annal utiryck för de stegrade ambitionerna är den ökade satsningen pä regionalpolitiken.

Jag häller med om att den arbetslöshet som vi har för närvarande inle är lillfredsslällande. Den regisirerade arbetslösheten är dock inle, som del påstås i inlerpellalionen, nu flera gånger större än för 10 är sedan. År 1960 var del i medeltal under året 24 321 arbetslösa mol 36 483 under är 1970. Del var alltså en ökning med 12 162. Men man skall komma Uiäg alt är 1968 lUlkom etl särskilt äldrestöd vid arbelslöshel. Under är 1970 var det i genomsnitt 5 600 personer som fick sådant slöd och därmed blev regisirerade som arbetslösa. Sädana äldre arbetslösa var i regel inle registrerade lidigare. Den kraftiga utbyggnaden av arbetslöshetsförsäkringen under 1960-lalel - från 1 300 000 lill över 2 100 000 -innebär vidare alt 800 000 fler människor än för 10 år sedan av försäkringsiekniska skäl har intresse av all omedelbart anmäla sig som arbetssökande om de blir arbetslösa. Vi har aUtså fåll bältre registrering av arbetslösheten under 1960-lalel, men del är inte detsamma som att vi har fäll högre arbetslöshet.

När herr Svensson lalar om anlalel elever i arbelsmarknadsulbildning - i interpellalionen kallade "omskolningsfall" - bör man hälla i minnet att arbetsmarknadsutbildningen ökar därför all vi vill ge alll fler människor - inle bara arbelslösa - större förutsättningar all fä tryggare

och bällre sysselsättning.

Tillströmningen lill arbelsvårdsexpeditionerna, som herr Svensson också nämner, är i hög grad ett uttryck för de handikappades ökade tilltro till arbetsmarknadsmyndigheternas möjligheter alt lösa deras sysselsättningsproblem.

Herr Svensson säger också att det har bildals ett växande skikt av människor som genom statens förmedling sysselsätts på dåligt betalda, rättsligt iUa reglerade, nödhjälpsbetonade arbeten. Jag vel inte vilka arbeten som avses. Nödhjälpsarbelena avvecklades för länge sedan. Våra dagars beredskapsarbeten är angelägna arbeten med samma arbetsvillkor som pä den öppna arbetsmarknaden.

ArbetsmarknadspoUtiken och regionalpoUtiken är, säger herr Svensson, "baserad pä avfolkning och kronisk undersysselsättning i stora delar av landet". Det är uppseendeväckande att en länsplanerare har en sädan i grunden felaktig uppfallning om regionalpolitikens och arbetsmarknadspolitikens innebörd.

Sammanfattningsvis vill jag som svar på herr Svenssons fråga säga att vi kommer alt fortsätta den aktiva arbetsmarknadspoUtiken. Vi kommer att göra arbetsmarknadsutbildningen tiU ell än bättre hjälpmedel inte bara för arbetslösa ulan också för nytUlträdande på arbeismarknaden, för handikappade och för dem som har en OtiUfredsstäUande sysselsättning. Vi kommer all särskill ta oss an de äldres problem pä arbetsmarknaden. Vi kommer all ge arbetsvärden aUt bättre förutsättningar alt motsvara de förväntningar som ställs på dess insatser. Vi kommer att förbättra arbetsförmedlingen ytterligare så att den kan ge en ökad service och informaiion. Vi kommer alt lägga slor vikt vid ätgärder som syflar tUl all anpassa själva arbelet tiU individen. Vi kommer all förbättra del ekonomiska skyddet vid arbetslöshet. Vi kommer alltså att fortsätta alt driva en arbetsmarknadspolitik som syflar lUl full, produktiv och fritt vald sysselsättning. Vi kommer ocksä att utveckla regionalpoUtiken som ett aUt effektivare inslrumenl för att ge befolkningen i olika delar av landet mera likvärdiga villkor.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Ang. arbetsmarknadspolitikens syften och inriktning

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Fru lalman! Det finns frågor som inte besvaras utan bara undviks. Antingen undviker man av taktiska skäl all tala om en sanning som man är medveten om. Eller också tror man all verklighelen är en annan än den är — och kallar slaveriet för frihet, tvånget för elt fritt val och AMS-barackernas folk för fulll sysselsatta. Interpellationssvaret här faller under denna andra kategori.

Att finna produktivt arbeie, all orka med arbetslivet, att fullt kunna försörja sig pä del egna arbetet - det är problemet för allt fler lönearbeiare i dag. TUI belysningen av det problemet ger inrikesministerns svar ingenting. Några förnärmade protester plus en rält primitiv valappell är vad som bjuds. Analysen, politikerns perspektiv på långsikls-tendenserna och deras djupare innebörd, lyser i slort sett med sin frånvaro.

En sädan analys skulle visa att sysselsättningsfrågan förändrats pä etl djupgående sätt bäde i sin prakliska verklighet och i sina leoreliska begrepp.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Ang. arbetsmarknadspolitikens syften och inriktning

Läl oss försl se på den regisirerade arbetslösheten. Inrikesministern medger att den är besvärande. Han söker förringa stegringen med hänvisning lill den delvis nya kategorin som får äldrestöd. Han hänvisar ocksä lUl arbetslöshetskassornas ökade omslutning. Det vikliga är kanske här inle all äldrestödel bara förklarar en mindre del av den statistiska ökningen, inle heUer all arbetslösheten blivii högre även i förhällande lill antalel kassamedlemmar. Avgörande är, all statsrådet i sina enda konkrela sifferuppgifter nytriar elt enkelt statistiskt trick. Han använder årsmedeltal. Del belyder all svängningar mellan höga och låga månadslal utsuddas. Sommararbelslösa blandas ihop med vinlerarbelslösa. Stegringar i sommararbetslöshelen förringas genom att dess lägre absoluta tal sätts i relation även lill andra säsongmånaders normalt högre siffror.

Hur ter sig dä en mer rättvisande jämförelse? AMS;s konjunklurdala gär tUlbaka UU 1963. De visar att juliarbetslöshelen 1963 var 11 400, 1965 endasl 9 100 men 1970 29 600. Del är alllsä räll alt lala om all den minimiarbelslöshel som tolereras har stigit flerfaldigt. Den ökningen kan inle förklaras med nägol äldreslöd. Ingen lär vilja päslä alt anlalel äldre arbetslösa blir slörre bara när det är sommar och vackert väder.

Om man sedan ser pä marsarbetslösheten hade man 1963 32 500, 1965 27 000 och 1970 43 600.

I november hade man 1963 20 700 regisirerade arbelslösa, 1970 39 700. Alllsä vida större ökningar än som spåras i statsrådets färdigla-gade årsmedeltal.

Om man jämför pä kvartalsbasis hade man under försia kvarlalel 1965 29 200 regisirerade arbelslösa, 1970 47 100. Tredje kvarlalel, den bäsla säsongen, visade ökning samma tid frän 12 000 till 28 000.

Ser man pä en annan mätare pä arbetsmarknadsläget — antalet lediga plalser per 100 anmälda arbelslösa - fär man ocksä en bild av kraftig förändring. Anlalel lediga plalser per 100 arbelslösa var för juli i hela riket 1963 430, 1965 678 och 1970 243. För november var de 1963 188, 1965 237 men 1970 bara 116. I storstadsområdena var julisiffran 1965 1 666 men 1970 676. För skogslänen var julisiffran 1965 207 men 1970 95. Del visar överallt en djupgående förändring av relationen mellan arbetsmöjligheter och arbetssökande.

Den verkliga arbetslösheten är ju högre än den registrerade. Enligl arbelskraflsundersökningen fjärde kvartalet 1970 var anlalel arbetslösa ca 60 000. Del är nägol riskfyllt att jämföra dessa undersökningars tal i liden men tendensen pekar mot en ökning.

Fullt tydligt är detta när det gäller skärpningen av arbetslöshetens karakiär. Arbetslöshetens längd var enligt undersökningarna 7,7 veckor i genomsnitt per arbetslös hösten 1966 och drygl 11 veckor hösten 1970. Andelen av dem som varit ulan arbeie i mer än tre månader steg för februari från 14 procent år 1962 lill 27 proceni 1969. För majarbetslösheten sleg de längUdsarbetslösas andel från 19 liU 32 procent för motsvarande är.

Men ell längl slörre problem än arbetslöshet i den gamla klassiska meningen är de andra delarna av den nya industriella reservarmén. Del är hela del växande skikt av människor som slagits ut av produktionsprocessens och kapitalels krav. Del är alla de som drabbats av all

arbelsliUfällena i deras hembygd krympts av den ekonomiska koncentrationsprocessen. Och delta underproletariat är ett verkligt nytt inslag i samhällsbilden.

Arbetsmarknadsverket har med den utveckUng statsmakterna accepleral fått en helt ny inriktning. Man sysslar nu inte främst med att förmedla anställningar. Tvärtom har denna uppgifl fält allt mindre belydelse. År 1950 tUlsattes via arbetsförmedlingarna 1 196 000 platser, 1960 940 000 och enUgl den senasie ärsuppgiflen endast 775 000. Och della trots att samiidigi anlalel arbetssökande under samma period steg frän 666 000 liU 799 000.

Nej, statens nya uppgift är i stället mer och mer all administrera det nya underproletariatet. Det visar oss med skrämmande tydUghet den officiella statistiken. Anlalel som måsle sysselsättas i beredskapsarbete var 1950 1 000 personer. År 1960 var de 5 800 och under 1960-talets sista budgetär 18 000. 12 900 av dessa arbetstiUfäUen var inriktade på handikappade mot endasl 2 100 år 1963. Antalel som måste sysselsättas med arkivarbete var 1950 500. Är 1960 var de 1 500 och 1969 5 800. Antalet som befann sig i s.k. arbetsmarknadsutbUdning var 1950 250 stycken. Är 1960 var de 6 000 och 1969 30 400. Anlalel vid s.k. skyddade verksläder eUer inom arbeisprövning och arbetsträning var i börian av 1950-lalet 1 100. År 1960 var de 2 900 och i slutet av 1960-talel 11 000. Antalet som mäste söka sig tUl den s. k. arbetsvärden var 1950 16 000. De var 1960 31 400 och 1970 89 100.

Lägger vi samman all denna dolda och öppna arbetslöshet, och lägger vi därtiU de s. k. latent arbetssökande - folk som ständigt söker jobb utan all fä - och dessulom tar hänsyn till dem som tvingas arbeia dellid trols alt de viU ha full tid, då kommer vi upp i etl totalantal av över 400 000 människor. Var tionde arbelsvUlig i delta land får alltså inte arbeia i full och effekliv sysselsättning trots att de önskar del. Del är den nya fattigdomen, den nya reservarmén i det svenska arbetslivet.

Del mest skrämmande och intressanta är alt landets inrikesminister förnekar att detta över huvud är etl sysselsättningsproblem. De engelska ekonomer som en gäng präglade termen full sysselsättning menade uttryckligen att alla skuUe kunna effektivt sysselsättas i öppen marknad. Så gör inte inrikesministern. Den som mäste gå på beredskapsarbete, den som bara får plals på skyddad verkstad, den som hänvisas till arkivarbete — den är för inrikesminislern fulll sysselsatt och har inga problem. Att knacka is för hand, att sitta med hemarbete i glesbygden för 2 kronor i limmen, alt valsa runt i omskolningskamseUen och komma ut med epamässig utbildning och dålig konkurrenskraft, all tvingas omskola sig ulan att ens ha prövat det man försl omskolats tUl — allt detta är i den nya definitionen full sysselsättning. Del är en mycket praktisk definition. Hur stor den dolda arbetslösheten blir, hur mänga människor produktionssystemet än stöter ifrån sig, kommer det officieUt ändå att för evärdlig tid finnas full sysselsättning i denna nya belydelse. Man väntar bara på att även de öppet arbetslösa skaU räknas som sysselsatta med hänvisning lill all de uppbär understöd och hjälper tUl i hemmet. Jag vel inle om inrikesminislern är enbarl cynisk när han säger att den ökade tUlströmningen till arbetsvärden är etl tecken pä de sökandes liUlro till

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Ang. arbetsmarknadspolitikens syften och inriktning

3* Riksdagens protokoU 1971. Nr 48-50

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Äng. arbetsmarknadspolitikens syften och inriktning

myndigheterna. Det är en ny och säregen definition. När den dolda arbetslösheten stiger är del alltså inle etl tecken pä att samhällel är sjukt ulan pä ökal förtroende för inrikesministern. Logiken i della resonemang torde sakna aUa lidigare motstycken.

För varför gär den stigande strömmen lUl arbetsvärdens expeditioner? Vad är det för folk som strömmar dit? Det vel ju statsrådet att del är människor som inte orkat med pressen, folk som är handikappade i förhåUande tiU systemets aUt omänskUgare krav. De har förklarats icke önskvärda av kapilaUslen. Syslemet har sorterat ut dem frän normalt arbeie lill förmån för muskelstarkare eUer mindre känsliga människor. De är ell förvisat restskikl som blir alll slörre. Det är ju inle så all de inle skuUe vilja la ell vanligt arbeie om de bara fick. Del är inte heller sä all det efter 1950 plötsligl blivit mångdubbelt fler människor som är känsligare, mer tröglärda, mindre arbetsvilUga än förr. Det är inle människorna som ändrats. Det är produktionssystemet som blivit hänsynslösare. Denna systemets omänsklighet är det som skapat della undersysselsatta skikt, som inrikesminislern är sä stolt över.

Och hur kan ell statsråd stå här och säga att han arbetar för all alla skaU kunna frill välja arbete? Av dem som sökte tiU arbetsvärden kunde år 1949 hela 58 procent beredas arbeie i öppen marknad. 1969 kunde knappt 15 procent placeras. Alla de andra är dömda att slanna på de arbetslösas och undersysselsallas avskilda och magra reservat. Arbetsmarknaden är i dag uppdelad i en öppen för de slarka och en icke öppen för de arbelslösa och utslagna. Antalel som är i tvångsläge och icke väljer fritt har mångdubblats under 1960-lalet.

Jag har i interpeUationen pekat pä hur undersysselsätlning och arbetslöshet skärps genom den av staten underslödda avfolkningen i stora regioner. Statsrådet förvånar sig över all en länsplanerare kan framställa regionpolitiken på detta sätt. Herr statsråd, vi skall väl inte behöva spela teater för varandra! Statsrådet vet ju lika väl som jag vad det handlar om. Jag skall väl inte här behöva läsa upp de avsnill i propositionerna som handlar om hur staten skaU anpassa sin politik efter näringslivets s. k. spontana utveckUng? Jag skall väl inte behöva läsa högl ur Länsplan 67 och räkna upp alla de ca 130 kommunblock som förutsätts fä folkminskning under 1970-talel? Jag behöver inle läsa inrikesdepartementets PM, där länsstyrelserna uppmanas klassificera de kommunblock i vUka inga tillväxlfrämjande ätgärder skall vidlas. Jag behöver inle påminna om interpellationssvaret den 10 november 1969, där statsrådet avvisar tanken pä fasta befolkningsramvärden som målsättning för avfolkningsområdena. Jag behöver inle nämna all rörlighelsstimulanserna Ökade frän II 000 1960 liU 60 000 nu. Vi vel ju bägge vad det är för rörlighet som stimuleras. Vi vet bägge i vilken riklning rörligheten förutsattes gä.

Uppkomsten av den industriella reservarmén är främst en följd av alt kapitaUsmen avskiljer frän det ordinarie arbetslivet de människor som den inte finner tUlräckUgt vinstgivande som exploateringsobjekl. Reservarmén utövar ell lönepoUtiskt tryck pä marknaden som verkar i samma riktning som lagsliflning pä avtalsområdet.

All denna reservarmé växt fram är inle överraskande. Problemel har

länge förutsetls i den marxistiska teorin. Dess existens i Sverige erkänns också av läginkomstutredningen, som uppskattar den öppna arbetslösheten tiU 400 000 och den dolda tUl 700 000. Inrikesminislern viU inle vidgå att problemet existerar. Han finner inget onormalt i all människor spärras ut från det ordinarie produktionslivet. Han tror att antalet arbelsvärdsfall och socialhjälpsfall siiger på grund av offrens ökade förtroende för myndigheterna. Del ger bekräftelse pä en gammal sanning, nämligen alt del inle är ni socialdemokrater som reformerar kapitalismen. Del är kapitalismen som reformerar er. Därför betraktas nu den industriella reservarmén i den officiella begreppsvärlden som elt normall inslag i den nya definitionen av begreppel full sysselsättning, ell resonemang som socialdemokratins pionjärer aldrig skulle ha accepleral, om de kunnai höra oss nu. Därför undviker man lill näslan vad pris som helst all pä allvar angripa och förändra del system vars utveckling ökar klasskUlnaderna, skapar del nya underproletariatet och i AMS-barackerna och socialvärdsköerna effektivt berövar dem deras självaktning och deras framtidstro.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Ang. arbetsmarknadspolitikens syften och inriktning

Under della anförande överlog herr försle vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr inrikesminislern HOLMQVIST;

Herr talman! För etl eUer etl par är sedan lade jag med viss förvåning märke lUl en notis, enligt vilken herr Svensson hade framträtt i en debatt här i Slockholm och sagt så här; Mill namn är Jörn Svensson, och jag har tUl yrke alt vara vad man kallar länsplanerare vid en av länsstyrelserna i etl av Skånelänen. Mellan klockan 8 och 5 är jag objekiivi sell en lakej ät det rådande monopolkapitaUstiska systemei.

Sä har herr Svensson uppfattat sin roU, när han aktivt utövat sin tjänst. Därför är det inte sä förvänande att herr Svenssons syn pä dessa frågor tydligen i stort selt är oförändrad när han nu träder in i riksdagen för att göra sin insats. Herr Svensson stod här och läste upp siffror. Vilka han nu än försökle välja, måsle han väl inse all han hade yllersl svårl all fä täckning för påståendet i interpellalionen, all vi skulle ha en reeU arbelslöshel som är flera gånger slörre än den var för lio är sedan. Han fann ju inte i nägon av de jämförelser han gjorde bevis för della påstående i interpeUationen.

På samma säll mäste herr Svensson lida brist pä förmäga all tolka ordens innebörd, ly del som vi nu sysslar med för alt stärka arbelslagarnas slällning pä arbeismarknaden och särskilt de äldre — jag nämnde bl. a. åigärder för all åsiadkomma en förstärkning av ersättningsbelopp vid arbetslöshet osv. — viftar han borl som tomt prat. Jag hade verkligen föreställt mig all herr Svensson observerat den departementspromemoria som nu varit ule pä remiss och som gäller de äldres situation, förslaget om en ökad anställningstrygghet för de äldre saml också åigärder för all tillvarataga den äldre arbetskraften pä vär arbetsmarknad på ett bällre sätt.

Jag lycker all del lyder på bristande uppmärksamhel kring väsenlliga frågor om han inle har observerat sä pass betydelsefulla åigärder som dessa.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Ang. arbetsmark-nadspoUtikens syften och inriktning

Men vad som är mesl nedslående - jag känner ju Jörn Svensson sedan gammalt - är alt han inle har möjligheter all se hur ambitionerna har förändrats i värl samhälle.

Förre statsministern Tage Erlander hade en uppfallning som han i mänga sammanhang presenierade, och del gällde samhällels skyldighel all ge de eflersalla grupperna, handikappade och andra, möjUghel att komma in i produktivt arbeie. Om herr Svensson gjort sig mödan alt se efler vad som hänl i fräga om arbetsförmedlingen och ätgärder som riksdagen beslutat under de senaste lio åren, så hade han funnit att myckel av detla gåll ul på all möjUggöra för de människor, som ställ ulanför produkiionen och som egentUgen genom fördomar var utestängda, all komma in i produktivt arbete.

Vad gör herr Svensson? Jo, han säger all för lio är sedan kom de som anmälde sig vid en arbelsförmedUng i större procentueU utsträckning att hänvisas till den öppna arbetsmarknaden. Vad belyder della? Absolut ingenling! Vi fär naturUgtvis beakta alt vi i dag gör hell andra insalser än man kunde göra med de resurser man hade för tio är sedan när det gäUer all ge de sämst ställda möjUgheter att komma in i produktivt arbeie. Anför man sådana här procenttal avslöjar man ell aUtför ytligt betraktelsesätt när det gäller dessa frågor. De är längt mera komplicerade, del inser alla som över huvud taget funderat över problematiken pä detla område.

Del är ingalunda så alt vi vill försöka skapa ett "administrativt proletariat" som vi skulle sitta och slyra. Sä kan man resonera om man vUl misstänkUggöra sysselsättningspoUtiken, men dä borde rimligtvis herr Svensson, om han gör anspråk på att vara en människa som länker rationeUt och som vill förbättra delta samhälle, lala om på vilkel annat sätt vi skaU underlätta silualionen för dessa arbetssökande, därest vi inte skall satsa pä omskolning och pä alt anställa tjänstemän som lar sig an uppgifterna all försöka hjälpa dem lill rätta.

Del är ganska skrämmande att bara på della som jag tycker reaktionära säll ta upp dessa frågor, som för närvarande har så utomordenlligt slor belydelse för många människor här i landet och som ocksä kommer alt ha slor belydelse framöver.

Jag kan inle här ge mig in pä en diskussion om den industrieUa ulveckling som värt land och alla andra länder i världen genomgått och genomgår. Det är mycket möjUgt alt en eftervärld kommer att upptäcka att vi har gjort stora missgrepp, alt anspråken pä människan i dag ställs för högt. Men var och en mäsle väl medge all den felsynen finns världen över, och den har knappasl någonting med en diskussion kring dessa frågor all skaffa - i varje faU om man inte samiidigi kan ge anvisning pä hur problemet skall lösas,

Pä samma säll förhåller det sig med de latent arbetssökande som herr Svensson talar om. Det är en fräga som det verkligen är värl all fundera över. Det finns olika slag av latent arbetssökande. Jag hade en gäng som jordbruksminisier anledning all göra intressanta jämförelser mellan det syslem vi har i Sverige och del som finns i länder med slatsjordbruk. Jag hade lillfälle att besöka bl. a. Sovjet och Polen, jag har varit i Tyskland och pä andra håll samt nalurliglvis ocksä sett åtskilligt i vårt eget land.

Problemel var egentligen delsamma överallt. Vi har småbruk som inle kan ge full sysselsättning åt brukarna. Dessa är bundna till orten och kan inle fä annat arbete. Vid storjordbruken som jag säg dem — statsjordbruk, kolchoser osv. - kom undersysselsätlningsproblemel fram pä del sältel all alla visserligen hade räll till arbete, men man kunde inle ge var och en ell meningsfylll arbeie ulan en del fick något som var lämligen improduktivl. Jag skulle kunna lämna flera exempel härpå. Del är fråga om olika säll all visa oförmågan all bereda alla människor i räll lid och på rätt plals fullständig lillgång på arbeie. Della är sannerligen ell svärl problem all lösa.

Jag förmodar all vi här i landet har — även om siffran inte är 400 000, som angavs här — ett mycket beiydande antal latent arbetssökande, dvs. människor som gärna skulle vilja ha mer arbeie. Men då är det en fräga om att kunna skapa de arbetstUlfäUena på rätt plats, och det är inte gjort i en handvändning. Vi har uiredningar som sysslar med förutsättnuigarna att åstadkomma förbättringar i del avseendet.

Jag har inle här i riksdagen under de år jag har varit med hört nägon sä starkt attackera och misstänkliggöra arbetsmarknadspolitiken som herr Svensson gjorde. Här har herr Svensson vida överträffat dem som, särskilt lidigare, har brukat anföra reaktionära, kritiska synpunkler.

Jag har, herr lalman, inle anledning alt gå in pä regionalpolitiken — den fär vi anledning all återkomma lUl. Men bara del förhällandet alt herr Svensson tydligen ansluter sig till målsättningen att man skall hålla fasla befolkningsramar och all det skulle vara del väsentliga i detla sammanhang är ett tecken pä att han inle har tänkt igenom problemet pä etl riktigt sätt.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Ang. arbetsmarknadspolitikens syften och inriktning

Hen SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag lycker inle alt man skall jämföra det högt industrialiserade Sverige med länder som har en mycket slörre jordbruksandel och som sedan decennier lillbaka har en överbefolkad landsbygd, men det ar en bagateU i sammanhanget.

Vissl har ambitionerna förändrals för arbetsmarknadspolitiken. De har förändrats därhän alt man nu mäsle satsa så oerhörl mycket på specifika sysselsällningsälgärder för alt hälla i gäng folk som annars inte pä elt normalt sätt kan sugas upp i produktionsprocessen på grund av att dennas krav överstiger vad vi orkar med och all vi inle har någon bestämmanderäll över produklionsprocessens ulformning.

Della skymlade förbi ocksä i inrikesministerns uppfallning av handikappbegreppel. Vad som är nyckeln i del men som inrikesminislern inte berörde är ju att begreppet handikappad hell och hållet är någonting relativt. Del finns nalurliglvis en mindre grupp människor som är direkl rörelsehandikappade och därmed är så alt säga pä ell bestående sätt handikappade i förhållande även liU en relativt mänsklig teknisk ulveckling, men handikappsbegreppel i mera allmän bemärkelse är etl relativt begrepp. Man blir handikappad i förhållande till produktionssystemets krav, och produktionssystemets krav har skärpts sä att vi får alll fler som är handikappade i denna mening. Och dem vill inle det kapitalistiska sysiemel vela av, ulan dem vill man alt slaten skall la hand om; detta är arbetsmarknadspolitikens nya uppgifl. Del är denna

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Ang. arbetsmarknadspolitikens syften och inriktning

längsikliga förskjutning som jag fruktar därför att vi genom den fär skärpi klassindelning av människorna.

Sedan är det också en definitionssak vad som är arbelslöshel. Man kan tala om alt arbetslösheten har ökat så och så mänga gånger. Del beror på vad man menar med arbetslösa. Det karakteristiska för inrikesministerns kritik mol mig är att han icke acceplerar ett arbelslöshetsbegrepp som omfallar andra än de s,om i konventionell mening är arbetslösa. Han bedömer helt enkell dem, som är sysselsatta med olika insatsålgärder och inle kan infogas normall i produktionslivet, som icke arbelslösa. De är aUtsä inget problem. De är fuUt sysselsatta. Därför är meningsskiljaktigheten egenlligen en fräga om definitioner av arbetslöshetsbegreppel, sävill jag förslär.

Nu är det här inte bara en fräga om statistik. Jag bor i ett av de bostadsområden i Malmö där det finns förhållandevis mänga människor som är hårt drabbade och har stora svårigheter, många som är beroende av socialhjälp, många som har den typ av problem som vi på ett allmänl sätt har berört i dag. Man behöver inle så mycket statistik i och för sig för all förstå alt de inle upplever sin situation på del sättet alt de är fullt sysselsatta och har en människovärdig tillvaro. Det räcker mänga gånger att höra på deras stämma och all se in i deras ögon för att fatta att de upplever sin situation som en tvångssituation. De gär inte ner pä socialbyrån av tiUit tiU myndigheterna, utan de gör det av tvång och i medvetande om att del egenlligen icke är rikligt förenligt med tilltron liU deras personlighet och deras jämlikhelsvärde.

Herr inrikesministern HOLMQVIST;

Herr talman! Jag skall inte förlänga den här deballen särskilt myckel, men jag viU konstatera att del sätt varpå herr Svensson i Malmö ser på låt oss säga beredskapsarbete, skyddade verkstäder, arkivarbele osv. är någonting för mig helt främmande. Lål vara alt vi inte kan fä full lönsamhet vid en skyddad verkstad — kanske vi rent av måste skjuta tUl nägra lusenlappar per är, som vi nu faktiskt får lov alt göra, för varje sysselsatt för att ha verksamheten i gäng - men vi kan ge arbetslön UU dem som arbelar där, vi kan ge dem chansen all försörja sig.

Är del arbelel av sämre art? Då skall jag be herr Svensson följa med mig och gå runt på skyddade verksläder eller arkivarbeten och slanna inför den enskilde individen som står och producerar någonting, och herr Svensson skaU säga: Del här arbelet är mindervärdigt. Del arbeie Du utför här kan inle vara någonling som är värl all tala om. Du borde ha varil ule i del produktiva livet i stället. - Är del inte en undervärdering? Elt sådant länkande i de här frågorna tyckerjag är skrämmande.

Jag har för min del ansett att del är väldigi viktigt att alla människor, oavsell var de arbetar, skall ha rätten all uppleva glädjen av all vara en produktiv människa. Jag träffade en man pä en verkstad som sade: Jag upplevde i fjol del största ögonblicket i mitl liv. Jag frågade vad del var. — Jo, det var försia gången jag fick belala skalt, svarade han. Del var en man pä 35 är som aldrig förul hade varil med om att belala skall Ull samhället, men han hade i denna skyddade verkstad fält uppleva det.

Herr Svensson skall alllsä gå ut och lala om för människor, som

känner sig lill freds med sin sysselsättning, all del här är någol tokigt. Kom dä herr Svensson med någol förslag om hur vi skall kunna lösa problemel, hur vi skall kunna förmå det privata näringslivet, som enligl herr Svensson borde la hand om de här människorna, att göra del. Finns det andra meloder än de som vi nu har föreslagit i den promemoria, som jag är hell överlygad om alt herr Svensson känner lill.

Vissl skulle man önska att människor inte behövde gä lUI arbetsförmedlingen. De flesta som lar vägen dit är nalurliglvis inte till freds med det arbeie de har ulan vill ha nägol nytt eller också har de blivit ulan arbeie. Del är någol som vi skulle önska alt vi kunde bespara människorna. Men vi har inte kunnai finna några andra medel än att vi får lov all försöka lappa på det här skröpliga samhället med åigärder av detla slag, så all vi i varje fall har en organisalion som kan svara för att de som blir arbetslösa, som blir ställda utanför, sä snabbi som möjUgl kommer in i produktivt arbete.

Men jag förstår alt den enskilde kan kanske lycka all det är besvärande att anmäla sig, att höra sig för om arbeie. Jag kan särskilt förstå att de äldre, som inle har varit sä uppskattade pä arbetsmarknaden, kan känna det kränkande att ständigt gä och fråga utan att det kan bli något arbete. Det är sädana iakttagelser som har gjort att vi här föreslår förändringar.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Arbetsmarknad rn. m.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Lål mig bara peka på en passus i inrikesministerns senasie inlägg; Vi mäsle försöka lappa pä del här samhällel. Jusl del. Det är det som man sysslar med, slörre ambitioner har man inle. Hur skulle det ställa sig om man sträckte sina ambitioner något längre pä socialdemokratins sida - att inte bara lappa pä samhället utan alt försöka skapa ett hell annat samhälle med andra mänskliga värderingar, där människor inte uppdelas i sädana strängt avgränsade kategorier som är fallel i del nuvarande samhället?

Herr inrikesminislern HOLMQVIST:

Hen lalman! Jag skall bara slula med all konstatera all del är en sak, herr Svensson, all ha drömmar. Verklighelen är annorlunda, och del är verklighelen vi fär försöka komma UU rätta med.

Herr försle vice talmannen tillkännagav, att anslag utfärdats till sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Herr lalman! Jag har egentligen begärt ordet i anledning av en moiion som jag har avlämnat. Men när jag lyssnat lUl den här debatien och herr Svenssons i Malmö senasie inlägg, är del väldigi frestande alt säga någonting om hans kommentarer belräffande den skyddade sysselsättningen.

Jag vUl liksom herr inrikesminislern uppmana herr Svensson: Gä och titta litel hur del ser ut i verklighelen!

Under den här våren har jag hafl myckel nära kontakt med denna

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Arbe t s-maknad m. m.

verksamhel i mitt eget län därför alt landstinget övertagit de nio verksläder vi har. Det finns etl samrådsorgan meUan landslingel och kommunerna, vari ingår även represenianier för näringslivel. Där har del klarl deklarerats att man inte belraklar de skyddade verkstäderna som en mindervärdig verksamhetsform utan som en komplettering till näringsUvet pä orten.

Herr Svensson skulle ocksä vid dessa besök möla mänga personer som hell har varil ställda ulanför arbetslivet, t. ex. gruppen utvecklingsstörda, som lidigare suttit inlåsta pä olika plalser och som nu har berelts tillfälle tUl arbeie pä de här verkstäderna. Jag har även träffat personer som klarl givil utiryck för alt del i aUa faU är skönt all känna all man nu gör någon nylta. Därmed har jag inte sagl all alll inom den här verksamhelen är fulländat. Men jag tror att del vore värdefulll om även herr Svensson medverkade lUl alt höja dessa verksläders och detta arbetes status.

Herr lalman! Jag viU nu säga några ord med anledning av den moiion, nr 1112, som berör AMS:s kontorsorganisalion. Jag deltog själv i arbetsmarknadsstyrelsens sammanträde när förslaget om denna kontorsorganisalion behandlades, och jag anförde därvid en reservation, som bl. a. gällde tveksamheten huruvida den föreslagna organisalionen skulle vara tillfredsställande. Jag utgick frän mitl eget län, där en kommun enligl denna organisation hell skulle bli utan service, alltså ulan nägol kontor inom kommunen och dess centralort.

När jag läsle proposiiionen kom jag mycket väl underfund med all statsrådet där har gjort vissa reservationer, men ändock tyckte jag all del fanns litel tveksamhet. För man vet ju att när sådana här frågor sä småningom skall behandlas kan det göras olika värderingar av de frågeställningar som statsrådet har tagil upp - avståndsfaklorn, möjligheten alt ge en god service osv. och det kan väl ocksä vara olika värderingar beroende av frän vilken horisont värderingarna görs.

Med denna ulgångspunkl skrev jag en moiion där jag föreslog all riksdagen skulle uttala all huvudprincipen för arbelsförmedlingens kontorsorganisalion skulle vara att del skulle finnas ell kontor inom varje kommunblock. Nu har utskollel fört etl resoneniang som visar - och herr Fagerlund har säväl här som i lokalpressen klart deklarerat delta — att del kontor som jag närmast hade i tankarna, nämligen kontoret i Lessebo, inte kommer att dras in. Jag utgår från alt herr Fagerlund med dessa uttalanden ocksä har ett starkt slöd hos statsrådet, och i så fall är jag nöjd. Dä har den här molionen bringal klarhet i frågan.

Jag är aUtsä nöjd med ulskollels behandling.

Herr FAGERLUND (s) korl genmäle;

Herr lalman! Herr Gustavsson i Alvesta säger att han har uppmärksammat vad som slär i propositionen. Men faklum är all i molionen helte del all departementschefens förslag ansluter sig till elt av arbetsmarknadsstyrelsen utarbetat konkret förslag.

Jag skall inle än en gäng läsa in i kammarens prolokoll vad jag förul har sagl. Men när del gäUer resonemangel om serviceproblematiken och allt detla kan jag inle se alt departementschefens förslag och del

konkreta förslag som herr Gustavsson i Alvesta - med all rält - reserverade sig för i arbetsmarknadsstyrelsen innehåller samma synpunkter. Dä hade inte departementschefen behövt skriva som han har gjort i sin proposition.

Herr SIGNELL (s):

Herr talman! 1 inrikesutskoltets betänkande nr 3 behandlas bl. a. motion nr 222, som är undertecknad av samtliga socialdemokraliska ledamöier frän Skaraborgs län. 1 motionen yrkar vi all riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle hemställa om sädan ändring av bestämmelserna beträffande rörelseslimulerande åtgärder m. m. all arbetstagare från annat nordiskt land redan vid försia arbetsplaceringen i vårt land får sanima bidrag som är gällande för svenska medborgare.

Sedan den 1 juli 1954 har vi en konvenlion om gemensam nordisk arbetsmarknad. Det är då ytterligt vikligl all man inle har beslämmelser pä vär arbetsmarknad som till någon del diskriminerar den arbelskrafl som komnier frän de övriga nordiska länderna.

Den vikligasie beslämmelsen i denna konvenlion är rällen för envar arbelstagare i de nordiska länderna all la anställning i vilkel nordiskt land som helst utan särskill arbelstillsländ.

Sedan längre lid har man från samhällels sida ansell del angelägel all med olika medel stimulera rörligheten pä den svenska arbetsmarknaden. Vissa förmåner har införts för arbetstagare som tvingats flytta pä grund av arbetslöshet eller för dem som sökt sig till områden där del varit brist på arbetskraft. Dessa förmåner utgär bl. a. i form av flyttningsbidrag för familj och bohag, startbidrag vid tillträde av anställning pä annan ort samt bosladsvistelse- och utrustningsbidrag.

Då del gäller den invandrande nordiska arbetskraften är del sä, vilkel även ulskoltei framhållit, att bidrag enligt arbetsmarknadskungörelsen endast i mycket begränsad omfattning beviljas vid inflyttning lill Sverige, Detta har ofta fått lill följd att den kommunala socialvärden pä platser dit invandrande arbetskraft kommer fär gripa in och till en början hjälpa dessa familjer enligt socialhjälpslagen. Mänga gånger är det fråga om människor som under en längre tid har gätt arbetslösa i sitt hemland och som därför av nalurliga skäl har kommii hil i mycket svära ekonomiska omständigheler. I krafl av den gemensamma nordiska arbetsmarknaden bör dessa problem enligl vår mening lösas med arbetsmarknadspoliliska medel, inte med primärkommunal socialhjälp.

Inrikesutskottel konstaterar all invandringen av nordisk arbetskraft UU Sverige markant domineras av finska arbelstagare. Ulskoltei påpekar vidare all utvandringen från Finland lill Sverige under senare år har fält sädan omfattning all den väckt farhågor pä den finska sidan. Della är nalurliglvis rikligt, och del fär väl betraktas som fulll legalt att man frän finsk sida reagerar pä det sättet. Men del skulle enligl motionärernas åsikt vara myckel olyckligl, om vi av den anledningen skulle tumma pä värt sociala ansvar genlemot den invandrande arbelskraflen. Lika olyckligt och lika beklagligt skulle del vara, om den finska reaktionen skulle innebära inskränkningar i rätten för den nordiska arbetskraften att frilt röra sig mellan våra nordiska länder.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Arbetsmarknad m. in.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars

Arbetsmarknad in. m.

Utskottet hänvisar till all man pä finskt initiativ har tillsatt ett samarbetsorgan, finsk-svenska arbetsgruppen för arbetskraftsfrägor. Den gruppen skall även behandla frågor om användning av flyitningsbidrag. Med denna molivering anser utskottet del inte vara lämpligt all nu begära den av oss yrkade ändringen av reglerna om flytlningsbidrag, och ulskotlei avstyrker av den anledningen bifall till molionen.

Personligen anser jag alt utskottets molivering är i svagasle lägel. Ulskotlei borde dock kunnat kosta på sig all överlämna motionen lill den finsk-svenska arbetsgruppen. Med tanke på de farhågor som uttalats frän finskt håll, och som utskottet också erinrat om, kan resultatet av överläggningarna inom arbetsgruppen annars komma all gä i den riktningen att det renl av försvårar arbetskraftens rörlighet mellan de nordiska länderna. Och om det blir fallel, så är del myckel beklagligi med tanke på den gemensamma nordiska arbetsmarknadens framlid. Jag hoppas all mina farhågor därvidlag inle skall besannas utan alt de pågående överläggningarna skall leda till de önskemal vi har uttryckt i vär motion, tUl fromma för arbetskraftens rörelsefrihet över de nordiska gränserna.

Herr lalman! Hur freslande del än kan vara kommer jag inle all slälla nägol yrkande om bifall till molionen. Del är inte en sviktande tro pä motionens innehåll som avråder mig härifrän, ulan orsaken är hell enkell den all jag anser del hopplöst all ställa etl sådant yrkande genlemot elt enhälligl ulskott.

Hen ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle:

Herr talman! Motionären har här på ett utförligt säll redovisat ulskollels skäl för alt avstyrka den motion som nu behandlas, och jag skall inte upprepa det sagda. Men jag reagerade litet när herr Signell sade all ulskollels molivering är i svagasle lägel. Jag lycker all del är en myckel slark motivering. Jag bedömer det så att arbetsgruppen kommer att ta upp frägan; den saken har vi betraktat som alldeles klar. Del slår i utskottets betänkande att vi anser att det mot den bakgrunden inte är lämpligt att riksdagen i dag begär den yrkade ändringen av reglerna om flyitningsbidrag.

Jag skulle personligen vilja förstärka detta och säga att jag tycker all del vore direkl olämpligl all falla ett sådant beslut.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Utskollel har ägnat arkivarbelarfrägan en lång och grundlig skrivning, och del länder ulskoltei rill all heder. De s. k. arkivarbetarna har ju länge varil en verkligt eftersatt grupp statliga arbetstagare.

1 motion nr 223 berör vi en rad väsentliga frågor som utskollel posUivl kommenieral. Utskollet knyter sina förhoppningar till den översyn i inrikesdepartemenlel som behandlar arkivarbetarnas problem. Man anför all AMS kommer att ägna särskild uppmärksamhet åt arkivarbetarnas möjligheler till inplacering i enskild och offentlig tjänst och vidga möjligheterna för dem all erhålla s. k. personliga tjänster. AMS får själv 25 nya Ijänster för att bältre kunna tackla dessa problem, men

det är väl någol tveksamt om det kommer all siödja jusl arkivarbelarna sä mycket mera. Del är betänkligt alt det, som man anför, har aktualiserats icke mindre än 20 personliga Ijänster hos AMS och all saken sedan har gätl vidare UU departementet redan i seplember i fjol ulan all nägon sådan personlig Ijänsl ännu veleriigen tillsalts.

Det vore iniressani om herr inrikesminislern ville vara vänlig alt lämna några upplysningar på den punkten, om det gär. Del hjälper ju inte myckel all myndigheterna uppmanas att la upp medelsanvisningar till sädana Ijänsler, om det sedan ändå blir slopp för dem pä högre nivå. Vad kan orsaken lill det vara?

Lönesättningen har för de lägsia grupperna blivit en löneklass högre — det är vikligt — men likväl är den väl ofta hell otUlfredsstäUande, Och det rör sig ju i många faU om kvalificerade uppgifter, som inrikesminislern ocksä nyss nämnde i sill interpellalionssvar. Det är drygl för dessa s, k, arkivarbetare med utgifter för arbetsresor och annal. Lägger man därtill del faklum all de inle kommii i åtnjutande av de sociala förmåner som andra statliga arbelstagare har och som ju fär anses vara elementära, förslär man floran av indignerade insändare i pressen. Jag länker pä alt de saknar uppsägningstid, semester, viss sjukvård, personalvård osv. De har ingen chans all påverka sin lönesättning eftersom arkivarbelarna inle har varil representerade i den lönedelegalion som beslutar därom.

Här kan slalen inle bara skjula ansvarel ifrån sig med hänvisning till att detta är avtalsfrågor. Eftersom arkivarbetarnas anställningsviUkor hittUls inle reglerats i avtal borde självfaUet staten ha sett tiU alt del skett på annal säll. Nu är del att hälsa med stor lillfredsslällelse alt Stalsriänstemannaförbundel kommer att la sig an dessa arbetstagares sak.

De berörda förhållandena liksom själva benämningen arkivarbetare, som är otUlfredsstäUande, avses nu rällas tUl vid översynen inom inrikesdepartementet, och man får hoppas alt utskottets ganska bestämda skrivning kommer att bidra UU alt något väsentUgt änlligen skall ske för denna missgynnade grupp.

När utskottet lill slul anför; "Sammanfattningsvis finner utskottet de av molionärerna berörda frågorna ha hög angelägenhelsgrad" blir del på nägol säll en väslgötaklimax dä molionen sedan lämnas utan åtgärd.

Jag har inle något yrkande, herr talman.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Arbets-marknad m. m.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr lalman! Tillät mig göra en korl kommentar tUl vad herr Gustavsson i Alvesta anförde.

Del är ganska festligt all jag skall få bära hundhuvudet för alt folk inom arbetsvärden, folk inom de skyddade verkstäderna skall bedömas som en grupp av andra rangen, som ulanförställda. Del är märkligt, eflersom inte jag har varit med om att skapa detta utan det har ju ni aUa, ledamöter i den nyulnämnda samUngsregeringen. Del är ni som klassar ner genom all tillåta en separat sektor pä det här områdel och accepiera kapitalels värdering av dessa människor, vilken ju gär ul på all de inte skaU användas av kapitalet ulan kastas ul.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Allmänna beredskapsarbeten m. m.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr lalman! Som svar pä herr Werners direkta fråga om ett tjugotal Ijänster vill jag säga all den normala ordningen är att en arkivarbetare efler fem är skall kunna beredas anställning vid ett verk eller där han är sysselsatt. Del har gjorts en särskild framställning för tjugo personer, som bl. a. av åldersskäl inte kan räkna med all komma fram lill en sådan tjänst, dvs. de har kommit sä upp i åren att de hinner uppnä 65 års ålder innan femårsperioden har gäll ut. Del finns ocksä några andra särskUda skäl som har anförls för framställningen om all del skulle inrättas etl tjugotal Ijänsler.

FramstäUningen ligger för närvarande hos arbetsmarknadsstyrelsen, och det bUr senare en fräga om hur tjänsterna kan portioneras ul pä de olika departementen och verken. Jag kan inle lämna någol annal svar nu.

Vad belräffar uppsägningstiden är del klarl alt viUkoren är sämre när det gäller arkivarbete och de skyddade verkstäderna. Anställningsformen är inle densamma som gäller i slatlig och kommunal verksamhel. Men om vi jämför med vad som gäller för moisvarande grupper pä den öppna marknaden är förhållandena likvärdiga.

Lönen kan ju diskuteras. Som jag sade tidigare i ett interpellationssvar är väl inte lönesättningen här särskilt avancerad. För en arkivarbetare är årslönen dock 18 000 - 20 000 kronor i genomsnitt, och i de skyddade verkstäderna ligger lönen mellan 17 000 och 19 000 kronor. Naturligtvis skuUe man önska att den vore högre, men den motsvarar vad tyvärr många andra människor fär lov att finna sig i pä den öppna arbetsmarknaden.

Hen WERNER i Malmö (m): (

Herr lalman! Jag ber alt få lacka inrikesministern för svaret men samtidigt uttrycka den förhoppningen all besättandet av dessa tjugo Ijänsler inle dröjer alllför länge. Gäller det dessutom äldre människor förstår jag att de är angelägna. Ansökningarna gjordes dock redan i september 1970 och vi har nu mars 1971.

Vidare är del väl ändå inle sä all de sociala förmånerna är hell jämförUga med andra arbetstagares förmåner. Men detta kommer väl all regleras genom att arkivarbelarna nu blir införlivade i Stalsriänstemannaförbundel.

Överläggningen, som omfattat samtliga punkter i utskottets belänkande, var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 3

Allmänna beredskapsarbeten m. m.

Kungl. Maj:t hade under punkten B 3 (s. 52-62) föreslagit riksdagen all

1) godkänna i proposiiionen förordade ändringar av grunderna för flyttningsbidrag, all tillämpas fr. o. m. den I juli 1971,

2) godkänna i proposiiionen förordade grunder för inlösen av egnahem,

3) liU Allmänna beredskapsarbeten m. ni. för budgetåret 1971/72 anvisa ell reservationsanslag av 430 000 000 kronor, varav förslagsvis 175 000 000 kronor att avräknas mot aulomobUskallemedlen.

Vid denna punkl hade behandlats

1. motionen 1971 ;220 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl., vari yrkats all riksdagen beslutade att statsbidrag skuUe kunna ulgä lill kommuner som i form av stalskommunala beredskapsarbeten eller pä annat lämpligt säll uppförde lokaler för hantverks-, industri- och serviceförelag i syfte all främja en utvecklad lokal service samt slörre valmöjligheter och en rikare tillgång på arbetstillfällen,

2. molionen 1971:222 av herr Jansson m. fl.,

3. motionen 1971:284 av herr Helén m. fl. i vad avsåg yrkanden att riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj:l skulle hemstäUa dels om ändring av reglerna för flyitningsbidrag vid anställning pä annan ort med innebörd alt respenning även skulle kunna ulgä till nyutexaminerade, som ej kunde få lämplig anställning pä studie- eller hemorten, dels om ändring av bestämmelserna för inlösen av egnahem i enlighet med i molionen angivna riktUnjer,

4. motionen 1971 ;448 av herr Pettersson i Örebro m. fl.

Utskottet hemställde all riksdagen

1. belräffande flyitningsbidrag till arbetstagare frän annat nordiskt
land skulle avslå molionen 1971 ;222,

2. belräffande flyitningsbidrag till nyulbUdade skulle avslä molionen 1971:284, såvitt nu var i fråga,

3. beträffande bidrag lill dagliga resor skulle avslå molionen 1971:448,

4. beträffande grunderna för flyttningsbidrag godkände i propositionen förordade ändringar, alt tUlämpas fr. o. m. den 1 juli 1971,

5. med bifall UU Kungl. Maj;ts förslag och med avslag pä motionen 1971:284, sävitt nu var i fräga, godkände i proposiiionen förordade grunder för inlösen av egnahem,

6. beträffande bidrag till kommunala industribyggnader m. m. skulle avslä motionen 1971 ;220,

7. tUl AUmänna beredskapsarbelen m. m. för budgetåret 1971/72 anvisade ett reservationsanslag av 430 000 000 kronor, varav förslagsvis 175 000 000 kronor att avräknas mol automobilskattemedlen.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Allmänna beredskapsarbeten m.m.

Reservationer hade avgivits

1. belräffande flyttningsbidrag för nyutbildade av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp), som ansell alt utskottet under 2 bort hemslälla,

att riksdagen beträffande flytlningsbidrag för nyutbildade med bifaU lill molionen 1971:284, sävitl nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna anfört.

Nr 49 2. belräffande statsbidrag till industribyggnader m. m. av herrar

„ , j Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c). Maltsson i Skee (c).

Onsdagen den

. ,„-,, Fransson (c) och Ekinge (fp), som ansetl alt utskottet under 6 borl

24 mars 1971 o \ v,

-------------------- hemställa.

Allmänna bered- att riksdagen beträffande statsbidrag tUl industribyggnader m. m. i

skapsarbeten m.m. anledning av moUonen 1971:220 som sin mening gav Kungl. Maj;t riU känna vad reservanterna anfört.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herrar Eriksson i Arvika och Ekinge, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill att kanimaren bifaUer inrikesulskotlets hemsiällan i

betänkandet nr 3 punkten 3 mom. 2 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Eriksson i

Arvika och Ekinge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Eriksson i Arvika begärde rösiräkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal;

Ja - 257 Nej - 51

Mom. 3-5

Ulskollels hemställan bifölls.

Mom. 6

Propositioner gavs pä bifaU Ull dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Eriksson i Arvika m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mattsson i Skee begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer inrikesutskoltets hemstäUan i

betänkandet nr 3 punkten 3 mom. 6 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 2 av herr Eriksson i

Arvika m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens
86 ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Mallsson i Skee begärde

Onsdagen den 24 mars 1971

rösträkning verkstäUdes volering med omrösiningsapparal. Denna om- Nr 49 röstning gav följande resullal:

Ja - 188

Arbetsmarknadsutbildning m. m.

Nej - 122

Herr Persson i Heden (c) anmälde all han avsett alt rösla nej men av misstag nedlryckl ja-knappen.

Mom. 7

Ulskollels hemställan bifölls.

Punkterna 4 och 5

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 6 Arbetsmarknadsutbildning m. m.

Kungl. Maj:t hade under punklen B 7 (s. 72-81) föreslagii riksdagen att

1) godkänna i proposiiionen förordad ändring av barntiUägget inom
utbildningsbidraget, att tillämpas fr. o. m. den I juli 1971,

2) tiU Arbetsmarknadsutbildning m. m. för budgetåret 1971/72 an
visa elt förslagsanslag av 600 000 000 kronor.

Vid denna punkt hade behandlats

1. motionen 1971:283 av herr Hallgren m.fl., vari föreslagits all riksdagen vid behandUngen av punklen B 7 skulle besluia dels a) att grundbidragel vid arbetsmarknadsutbildning fastställdes lUl 650 kronor per månad, b) att barntUlägget höjdes till 120 kronor per månad för varje barn under 18 år, c) att borlavistelsebidrag i enlighet med arbetsmarknadsstyrelsens motivering infördes med 450 kronor per månad, dels alt riksdagen under punklen B 7 skuUe anslå elt lill 640 000 000 kronor uppräknat belopp,

2. motionen 1971 :284 av herr Helén m. fl., vari sävitt nu var i fräga yrkats att riksdagen i skrivelse liU Kungl. Maj;t hemslällde dels att inkomstprövningen av utbildningsbidragen mol makes inkomsl upphörde, dels om förslag till statsbidrag lUl förelagsulbildning i enlighet med i molionen angivna rikllinjer,

3. molionen 1971:1101 avfrokenAnderssoniSlockholmm.fi.

Utskottet hemställde alt riksdagen

1. belräffande förelagsulbildning skulle avslå molionen 1971:284, sävitl nu var i fräga,

2. belräffande körkortsutbildning skuUe avslä molionen 1971:1101,

3. med bifall tiU Kungl. Maj;ls förslag och med avslag pä molionen 1971:283, säviit nu var i fråga, godkände i proposiiionen föreslagen ändring i fråga om barntilläggel inom ulbUdningsbidragel, all lillämpas fr. o. m. den 1 juli 1971,

4. belräffande inkomstprövning av utbildningsbidrag skulle avslå

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Arbetsmarknadsutbildning m. m.

molionen 1971 ;284, säviit nu var i fråga,

5. med bifall lill Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen 1971:283, sävill nu var i fräga, till ArbetsmarknadsutbUdning m. m. för budgetåret 1971/72 anvisade etl förslagsanslag av 600 000 000 kronor.

Reservationer hade avgivils

3. belräffande företagsutbildning av herrar Eriksson i Arvika (fp),
NUsson i Tvärålund (c). Nordgren (m). Mallsson i Skee (c), Fransson (c),
Ekinge (fp) och Strindberg (m), som ansetl alt utskollel under I bort
hemsläUa,

all riksdagen beträffande förelagsutbildning med bifall lill molionen 1971:284, säviit nu var i fräga, som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanlerna anfört,

4. beträffande utbildningsbidraget av herr Lorenlzon (vpk), som
anseit att utskollel under 3 borl hemsläUa,

all riksdagen med bifall lill motionen 1971:283, sävitt nu var i fråga, saml i anledning av Kungl. Maj:ts förslag som sin mening gav till känna vad reservanlen anförl om förbällrade bidrag vid arbetsmarknadsutbildning m. m.,

5. belräffande medelsanvisningen under anslaget till arbetsmarknads
utbildning m. m. av herr Lorenlzon (vpk), som — vid bifall till
reservaiionen nr 4 — anseit att utskottet under 5 bort hemslälla,

alt riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ls förslag och med bifall UU motionen 1971:283, sävitl nu var i fräga, lill Arbetsmarknadsutbildning m. m. för budgetåret 1971/72 anvisade ell förslagsanslag av 640 000 000 kronor.

Vid punklen hade avgivits etl särskill yttrande beträffande inkomstprövningsreglerna för utbildningsbidraget av herrar Eriksson i Arvika (fp), Nilsson i Tvärålund (c), Mattsson i Skee (c). Fransson (c) och Ekinge (fp).

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskollels hemsiällan, dels reservaiionen nr 3 av herr Eriksson i Arvika m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i

betänkandet nr 3 punkten 6 mom. I rösiar ja,

den del ej viU rösiar nej:

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 3 av herr Eriksson i

Arvika m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

	Ja -	- 158
	Nej -	- 153
Mom. 2 Ulskottet	s hemställan bifölls.

Mom. 3

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservaiionen nr 4 av herr Lorenlzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag till driften av verkstäder för handikappade

Den som vill att kammaren bifaUer inrikesutskoltets hemställan i

beiänkandel nr 3 punklen 6 mom. 3 rösiar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 4 av herr Lorenlzon.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Dä hen Hallgren begärde rösiräkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 294 Nej - 17

Mom. 4 och 5

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 7-9

Kammaren biföU vad utskollel i dessa punkler hemstäUt.

Punkten 10

Bidrag till driften av verkstäder för handikappade

Kungl. Maj:l hade under punkten B 1 1 (s. 87-90) föreslagit riksdagen alt

1) godkänna i proposiiionen förordad ändring av grunderna för bidrag lUl driften av verksläder för handikappade, all lillämpas fr. o. m. den 1 juU 1971,

2) till Bidrag tiU driften av verksläder för handikappade för budgelåret 1971/72 anvisa ell förslagsanslag av 100 000 000 kronor.

Vid punkten hade behandlats

1. motionen 1971:156 av herr Hamrin m. fl,, i vilken med hänvisning
lUl vad som anförls i motionen 1971:133 yrkats att riksdagen skuUe
besluta dels all hos Kungl, Maj:l hemsläUa om en riksomfattande
inventering av behovet av arbetsvärdsplatser inom den skyddade verksam
helen, dels att bidraget för handikappad arbetskraft höjdes frän 2 500 lill
3 000 kronor per halvår,

2, molionen 1971:284 av herr Helén m, fl., i vUken, sävitt nu var i
fråga, yrkats alt riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställde alt arbetsmark-

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag till driften av verkstäder för handikappade

nadsstyrelsen gavs i uppdrag all uppta överläggningar med förelrädare för de privata, kooperativa och offentliga arbetsgivarna och deras organisationer, i syfle att uppnä överenskommelser om beiydande utökningar av anlalel platser i halvskyddad verksamhel,

3. molionen 1971:1147 av herr Weslberg i Ljusdal m. fl.

Utskottet hemstäUde all riksdagen

1. godkände i propositionen förordad ändring av grunderna för bidrag till driften av verksläder för handikappade, all tiUämpas fr. o. m. den 1 juU 1971,

2. skulle avslå dels motionen 1971:156 sävitl angick inventering av behovel av arbetsvårdsplatser, dels motionen 1971:284 beträffande åigärder för ökning av antalet halvskyddade arbetsplatser,

3. belräffande höjning av bidraget tUl halvskyddad sysselsättning skuUe avslå motionen 1971:156, såvitt nu var i fråga,

4. belräffande differentierat bidrag till halvskyddad sysselsättning skulle avslä motionen 1971:1147,

5. lUl Bidrag tUl driften av verkstäder för handikappade för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 100 000 000 kronor.

Reservation hade avgivits

6. beträffande inventering av behovet av arbetsvårdsplatser och åt
gärder för ökning av antalel halvskyddade arbetsplatser av herrar
Eriksson i Arvika (fp) och Ekinge (fp), som ansetl att utskottet under
2 bort hemställa,

all riksdagen i anledning av molionen 1971:156, sävill angick inventering av behovel av arbetsvårdsplatser, och molionen 1971:284, belräffande ätgärder för ökning av antalel halvskyddade arbetsplatser, som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna anfört i motsvarande frågor.

Vid punklen hade avgivils etl särskilt yttrande belräffande halvskyddad sysselsättning av herrar Nilsson i Tvärålund (c), Maltsson i Skee (c) och Fransson (c).

Mom. 1

Utskotlels hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs på bifaU lUl dels utskotlels hemstäUan, dels reservationen nr 6 av herrar Eriksson i Arvika och Ekinge, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Arvika begärt volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU all kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i

belänkandet nr 3 punkten 10 mom. 2 rösiar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUl reservationen nr 6 av herrar Eriksson i

Arvika och Ekinge.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Dä herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 249

Nej - 61

Avstår - 1

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag till driften av verkstäder för handikappade

Herr Fågelsbo (c) anmälde att han avsett all rösla nej men markerats som frånvarande.

Mom. 3-5

Ulskollels hemställan bifölls.

Punkten 11

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten 12

Lades till handlingarna.

§ 14 Föredrogs inrikesutskoltets belänkande nr 4 i anledning av vissa i sialsverkspropositionen behandlade för flera huvudtitlar gemensamma frågor.

Utskottets hemställan bifölls.

§ IS Föredrogs inrikesutskoltets betänkande nr 5 i anledning av Kungl. Maj:ls i sialsverksproposilionen inom finansdepartementets verksamhetsområde gjorda framställningar rörande sialligl anställd personal m. m.

Punkterna 1-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 5

Lades lill handlingarna.

§ 16 Anslag tUl utbUdning inom kulturområdet och till skolväsendet m. m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande nr 1 i anledning av Kungl. Maj:is i sialsverksproposilionen gjorda framslällningar om anslag för budgelärei 1971/72 lill ulbildning inom kulluromrädel och lill skolväsendel m. m. jämte motioner.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Skolöverstvrelsen

Punkterna 1-6

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemsiälli.

Punkten 7

Sk olöversty relsen

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Den 1 juli i är utvidgas skolöverstyrelsens tillsynsområde alt även gälla ulbildningen inom lantbruk, skogsbruk och trädgärdsnä-ring. 1 min motion nr 389 har jag understrukit de synpunkter pä frägan som framförts av organisationskommittén för behandling av vissa frågor rörande jordbrukels, skogsbrukets och trädgårdsnäringens skolor, nämligen alt det här gäller en utbildning av speciell och mycket viktig karaktär och all del i samband med utökningen av skolöverstyrelsens tillsynsområde även vore rimligt att utöka skolöverstyrelsen med representanter för dessa näringar. Dessa synpunkter delades ocksä av flera remissinstanser, bl. a. av skogsstyrelsen, ell flertal skogsvårdsstyrelser, lantbruksstyrelsen och domänverket.

Men, herr talman, tyvärr delas inte synpunkterna av utbildningsutskottet. Utskottet nöjer sig med att konstalera all det i samband med organiserandet av den nuvarande överstyrelsen ansågs betydelsefullt med en allsidig representation för skilda intressegrupper. Del är enligt mitt förmenande elt konstaterande som är lika viktigt nu som lidigare. Del är också del som har motiverat den moiion som jag har väckt.

Utbildningsutskoltel understryker all utbildningsfrågorna inom jordbruk, skogsbruk och Irädgårdsnäring bör ges en fullgod behandling inom överstyrelsen. Utskottet har ocksä uppfattat detta som syftet med bl. a. min moiion. Jag är naturligtvis glad. herr talman, över att jag har formulerat mig sä väl all ulskoltei har uppläckt avsikten med min moiion. Ulskollels skrivning utgör en riktig tolkning av min motion, men man har enligt mitl förmenande tyvärr inte dragil de rikliga slulsatserna av mill yrkande.

Men utskollet pekar ocksä på de möjligheler som Kungl. Maj:t haratt vid ulseendel av nya ledamöier beakta behovet av förelrädare med, som det heter, god kunskap om landsbygdsnäringarnas förhåUanden. Jag citerar ur utskottets belänkande: "Utskottet ulgår frän alt Kungl. Maj:t vid sin bedönining av ledamotskap i styrelsen väger in de förändringar som inträffar avseende omfattning m. m. av överstyrelsens ansvarsområde."

Jag hoppas, herr talman, all denna ulskollels skrivning kommer alt beaktas. Jag skall med hänsyn till den vikl utskottet ändå har lagl vid synpunklerna i min moiion avslä frän alt slälla nägol särskilt yrkande.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 8 och 9 Nr 49

Kammaren biföll vad ulskoltei i dessa punkler hemsiälli.

Onsdagen den

24 mars 1971

Punkten 10 Bidrag tiU driften

Bidrag till driften av grundskolor m. m. av gmndskolor

Kungl. Maj:l hade (punkt D 7, s. 166-174) föreslagit riksdagen all lill m.m.

Bidrag lill driften avgrundskolor m. m. för budgetåret 1971/72 anvisa ell

förslagsanslag av 3 189 000 000 kronor.

1 delta sammanhang hade utskottet behandlal

dels niotionen 1971:200 av herr Werner i Malmö m. fl.,

dels molionen 1971:383 av herr Nordsirandh m. fl.,

dels molionen 197 1 :489 av herr Henmark vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:l begärde ulredning och förslag rörande utökad trafik-undervisning i grund- och gymnasieskola samt förläggande av körkortsutbildning Ull gymnasieskola eller till av kommun anordnade specialkurser,

dels molionen 1971 :495 av fru Söder m. fl. sävitt nu var i fråga,

dels motionen 197 1:844 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl.,

dels motionen 197 1 dels motionen 1 97 I dels motionen 1 97 1

dels motionen 1971:877 av herrar Nilsson i Ägnas och Åkerlind vari hemslällls all riksdagen hos Kungl, Maj:t skulle anhålla att undervisningen betalades av statsmedel vare sig den skedde i den vanliga grundskolan eller i motsvarande allernativ skola.

890 av herr Oskarson m, fl.,

905 av herr Werner i Malmö m. fl.,

909 av herr Wikström,

dels molionen 1971:1191 av fru Jonäng och herr Eriksson i Bäckmora.

Ulskottet hemställde att riksdagen

1. lill Bidrag till driften av grundskolor m.m. för budgetåret 1971/72 anvisade ell förslagsanslag av 3 189 000 000 kronor.

2. skulle avslä molionen 197 1:877,

3. skulleavslå motionen 1971:909,

4. skulleavslå motionen 1971:383,

5. skulle avslä motionen 1971:495 sävill nu vari fräga,

6. skulle avslä motionen 1971:489,

7. skulleavslå motionen 1971:1191,

8. skulleavslå motionen 1971:200,

9. skulle avslå motionen 197 1:905,

10. skulleavslå motionen 1971:844,

11. skulle avslä motionen 1971:890.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag till driften av gmndskolor m.m.

Vid punkten hade avgivils ett särskill yttrande av herr Nordstrandh

(m).

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr talman! För del försia vill jag vid punkten 10 i fråga om det särskilda yttrandet meddela att delsamma biträdes även av fru Sundberg. Genom ell beklagligt misslag har hennes namn inte kommit med i trycket.

Del särskilda yllrandel är all belrakla som ell komplement till utskottets skrivning angående molionen om s. k. allernaliv skola. Del initierar alltså inte ett annat slällningslagande än ulskollels.

Vad vi i del särskilda yllrandel vill ha sagl är, att inrättandet av en alternativ skola enligl värt bedömande Iorde medföra så beiydande konsekvenser och slöla pä sädana svårigheler alt det i dagens skolsituation, även om starka principiella skäl kan åberopas, knappasl framstår som en realistisk möjlighel. Ä andra sidan går det otvivelaktigt inte all bortse ifrän att åtskilliga föräldrar hyser en önskan att skolan skall ge mera utrymme äl positiv krislendomsundervisning och klar elisk foslran. Dessa berätligade föräldraönskemäl bör emellerlid - det vill vi också ha sagl genom vårt särskilda yttrande — så långt möjligl tillgodoses på annat säll än genom skapandel av en direkl allernativ skolorganisation. Tillgodoseendet av dessa föräldraönskemäl är alltså inte oundgängligen avhängigt av en parallell skolorganisation till den som vi redan har.

För det andra vill jag vid punkten 10 i ulskollels belänkande erinra om att Kungl. Maj:t inom kort kommer att vidta sådana ändringar i gällande beslämmelser att i kommuner med mer än en tjänst som skoldirektör och biträdande skoldirektör även personer som inte är behöriga till ordinarie lärartjänst skall kunna komma i fräga till halva antalet av dessa Ijänster. Som skäl för denna jämkning av behörighetsbestämmelserna anges all de adminislrativa göromälen utgör en stor del av dessa skolchefers verksamhel.

Anledningen till nuvarande behörighelsbeslämmelser är självfallet, alt man ansett lärarutbildning och erfarenhet av lärararbete vara en nödvändig bakgrund för den pedagogiska sidan av dessa skolledares verksamhet. Eör dessa inslag i skoldirektörernas och de biträdande skoldirektörernas uppgifter kvarstår givetvis skälen för kravel på lärarbehörighet.

Den av departementschefen aviserade ändringen av behörighetsreglerna mäste därför — och del säger vi motionärer i motion nr 383 -"kompletteras med föreskrift alt göromälen så skall fördelas mellan skoldirektör och biträdande skoldirektör att de pedagogiska ärendena handläggs av sädan tjänstinnehavare som är behörig till lärartjänst". Frågan är av icke ringa belydelse, och därför har jug tagit upp den här i kammaren.

Nu säger ulskottet, att utskottet räknar med att de kommunala myndigheterna, när de nya bestämmelserna trätl i kraft, kommer att besluta om en arbetsfördelning som bäst tjänar handläggningen av de pedagogiska ärendena. Dä jag bedömer delta som ett sä pass klart uttalande, ägnat att lillgodose motionärernas önskan om att endasl

lärarbehöriga skall handlägga pedagogiska ärenden av olika slag, att del inte kan nonchaleras, har jag avslält frän att yrka bifall lill molionen, men har med dessa ord ytterligare velat understryka vad del här är fråga om och betydelsen av att frägan blir löst pä det sätt som anges och anvisas i utskottels uttalande.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr lalman! Den aliernaliva skolan kommer. Det är helt visst. Vem skulle vilja motsätta sig det? En skola som innebär valfrihet, som ger underlag för jämförelse, elt skolalternativ ocksä i Sverige. Det finns i andra länder, i de flesla länder pä nägol säll utom i öslstalerna. Vem skulle hindra del i värl land? Vem är vän av ell skolmonopol? Vårl samhälle är demokratiskl. Vi säiler valfriheten högl. Vi sätter samvetsfriheten främsl. Människor fär inle likriktas. Därför kommer skolan som är etl allernativ.

Vad som skulle kunna hindra det är ekonomin. Redan i dag förbereds på sina håll en icke slatlig grundskola, liksom del finns förskolor som drivs av föräldragrupper och föreningar. Redan insamlas medel för skolor. Föräldrar anmäler sina barn tUl dem. Lärare uppger all de gärna vill pröva en skola av annan lyp. Jag är ganska säker pä att höslen 1971 startas på sina häll i vårl land bäde en försia klass och en fjärde klass i en alternativ skola.

Del händer alltså nägol som har beiydande konsekvenser, som utskollel lalar om. Men det kosiar pengar. De som vill skapa en alternativ skola för sig och sina barn får belala den själva och samtidigt med sina skallepengar belala den andra skolan.

Dä kan man ju fräga: Varför handlar de så dåraktigt? Man hör mänga invändningar, alltifrån en stiUa undran lill fnysningar.

Ja, del finns en anledning: i gällande läroplan, Lgr 69, framhålls del med rälla alt alla föräldrar mäste med samma förtroende kunna skicka sina barn tUl skolan. Ullalandet citeras också i utskotlels betänkande.

Men nu är verklighelen den alt inte alla föräldrar i dag kan göra det. De lycker inle att den skola deras barn gär i ger den fostran de skulle önska att barnen finge. De märker all deras uppfallning om karaklärs-daning och rådgivning ål barnen möler motsägelse i skolan. De uppfatlar del som om den anda i liden, som bringar för dem omislliga värden lill deslruklion, inte molverkas — mill sagl - av den skola de lär känna. Del är nalurliglvis mycket olika i olika delar av landet, men i del utskollsbetänkande vi nu behandlar ultalas del pä s. 13 all vi bl. a. genom alt hålla vår kullurtradilion levande kan ge ungdomen goda förulsällningar för att utvecklas lUl självständiga och ansvarsfulla samhällsmedlemmar. Del lycker dessa människor inle stämmer överallt, och de anser också att det är för litet.

Det stämmer inle, ty de ser vär kullurs bärande Iradilion vara den bibliska kristendomen - och den betraktas som bekant inte längre som fundamental i skolan.

De anser ocksä alt det är för litet, ly tUl kulturtraditionen mäste läggas nägol djupare, nägol andligl — ell perspekliv på livet som materialismen i vär lid rövat bort, en andlig mälsällning.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag till driften av gmndskolor m.m.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag till driften av gmndskolor m.m.

Man kan le äl del, man kan vifia borl del, men sanningen är all dessa människor finns. De finns i värl land. Vi vUl väl inte förvisa dem? Begär vi att de skall ha mänskliga rättigheter? Alt de skall få tro och länka som de gör? Utskottet skriver all "det även under barnets år i skolan är hemmet som har det primära och huvudsakliga ansvarel för barnets foslran och vård". Jag håller med om det. Det är självklart.

Vi har i vår motion, nr 877, pekat pä de mänskliga rätligheterna. Jag har nöjet alt instämma i mycket av vad utskollet skriver pä s. 11 — 13 i betänkandet.

Men när molionen 877 behandlas på fem rader på s. 8 - varav 2 1/2 rad om motionen och 2 1/2 rad avslagsmotivering — skriver utskottet att ett bifall lUl värl förslag all slalen skall beslrida kosinaderna för andra skolor än de slalliga grundskolorna skulle leda lill sä genomgripande förändringar att utskottet inte anser sig böra tillstyrka yrkandet.

1 fjol, när vår motion hade en annan kläm och anhöll om åtgärder för inrätlandel av en allernaliv skola - del var moiion 11:220 år 1970 -, svarade ulskotlei i silt utlåtande nr 150, att det fruktade för de beiydande konsekvenserna.

Ja, jag medger all förändringarna kan vara genomgripande - sedda på lång sikl kan de innebära all hälflen av de svenska barnen eller mer efter hand av sina föräldrar skulle skickas Ull en skola med klart kristen fostran. Jag vidgar att det är betydande konsekvenser, men jag vägrar alt säga att det är negativa följder.

Det kan i varje fall inle betyda annat än all skolan blir billigare. 1 de skolor man länker skapa skall inle materiel och inredningar förslöras och lärare skall inle nedslilas pä samma sätt. Vi tror ocksä all del skulle bli en annan ordning.

Dessutom tror vi pä vårt häll att en kristen skola skulle genom sin fostran indirekl medföra etl samhälle, som kan använda mer pengar pä väsentliga och nytliga förbättringar och för hjälp ät de faltiga folken -eftersom social- och kriminalvård skulle kosta mindre.

Man kan beslrida det, men uppfattningen delas av mänga.

Vad ställer då utskottet i utsikt? Ja, det finns ingenting all vänta. Vårt land kan bara ha en skola. Majoriteten bcslämmer det. Jag måste fråga om del är en riklig tillämpning av konventionen om de mänskliga rätligheterna. Är verkligen svenska folkel med på det? Är det verkligen riksdagens uppfattning? Del är givel all majorilcten i riksdagen stär bakom, men jag undrar om man har tänkt igenom saken.

1 det särskilda yttrandet används ett mildare verb, nämligen torde. Det stär all inrättandet av en alternativ skola torde medföra betydande konsekvenser. Det låter som elt eko från i fjol. Trots principiella skäl anser man inle alternalivet som en realistisk möjlighet.

Vad skall vi då säga tUl föräldrarna? Ni har riktiga principer. Ni stöder er på de mänskliga rättigheterna, som vi erkänner. Ni har rätt alt bestämma om era barns fostran och skolgång, men ni fär lov alt godkänna den skola vi har. Det är den enda skolan, och vi kan aldrig fä någon annan.

Givelvis har del särskilda yllrandel rält i all man på annal säll kan vidlaga förbäiiringar inom den obligaloriska skolans ram. Visserligen har

jag skrivit under moiioner som kräver konfessionell undervisning och efterlyser krislen etik inom skolan, aUlsä herrar Oskarsons och Werners i Malmö motioner, men samtidigt vet vi alt skolan pä mänga häll blivit sädan alt man faktiskt efterlyser etl allernaliv, alt mänga föräldrar kräver valfrihet. För dem återstår dä att själva skapa och betala en undervisning de vill vinna för sina barn.

Vi lycker att del är någonting som liknar åsiktsförtryck. Del måste finnas valmöjligheter. Den skolan kommer - det är jag övertygad om — som präglas av skall vi säga krislen miljö, kristen målsättning, kristna perspektiv.

Redan i dag anordnas bibelkurser och katekesförklaringar efler skoltid. Om sommaren och vid ferierna sker skolgång, men det blir nödvändigi med en hellidsskola med en annan anda. Den skaU genom miljö och undervisning ge kristen grund och elisk vägledning för elt rikt och självständigt liv. Därigenom hjälps eleverna att motstå de nedbrylande krafler som på elt skrämmande sätt är verksamma i dagens samhälle. Jag skall cilera bara ett enda ullalande. I aprU 1970 skrev sålunda Härnösands stifts skolprästkommitté i elt yttrande om Lgr 69: "Kommittén finner det därför angeläget att betona värdel av alt samhället erbjuder sina medborgare alternativ till del nuvarande aUlför slutna skolsystemet. För alt en sädan ordning skall komma UU stånd är det nödvändigi att skolpenningen får följa eleven." I yttrandet inslämde Härnösands stiflsräd.

Del är ju detta vår moiion yrkar på: skolpenningen med eleven. Del är demokratiskl. Det är folkrättsligt rikligt.

Herr talman! Jag dristar mig t. o. m. att tro alt majoriteten av svenskarna omfallar samma övertygelse - principiellt, som del slär i yttrandet. Betyder då inte principerna något?

Jag delar alllsä inle utskottets uppfallning all de genomgripande förändringarna skulle göra alt vi inle kan gä på den här Unjen, Förändringarna kan inle vara negativa eUer ekonomiskt farliga. De måsle ocksä vara praktiskt genomförbara. Jag anser all del är en lysande nationalekonomi att gä pä denna linje, och framtiden skall ge mig räll.

Jag vUl därför, herr lalman, yrka bifaU liU molionen 877,

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag till driften av gmndskolor m.m.

I detla anförande instämde herrar Oskarson, Åkerlind, Ringaby och Nisser (samtliga m).

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr lalman! Också utbildningsdepartementels huvudtitel har tUlkommit under knapphetens stjärna - kall och Sträng. I är sker ingen påtaglig salsning pä nägon av de mänga punkler där behoven av vidgat slöd eUer pedagogisk förnyelse är uppenbara. Det är, kan man säga, en proposilion i andhämtningens tecken.

Det är samtidigt uppenbart alt den omfattande skoldebatten -kriliken, förslagen tUl förändringar från elever, lärare och föräldrar - nu nått ocksä utbUdningsdepartementet. För inle sä värsl länge sedan betraktades varje form av kritik mot den nya skolan som något reaktionärt och misstänkt. Under förra året kunde man notera att

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 48-50

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag tiU driften av gmndskolor m.m.

skolöverstyrelsen började inse att konstruktiv kriiik i längden inte kan awisas - den måste bemötas men ocksä leda lUl utvärdering, självkritik och vilja tUl omprövning.

Sist av aUa bestämde sig också departemenlel för all inse alt kritik, som syflar UU förbättring av den nya skolan, inte rimligen kan betraktas som reaktionär. Så synes vi dä äntligen ha nått det siadium dä en seriös skoldebatt pä nytt kan föras — i form av en dialog meUan skolpolitiker och administratörer å ena sidan saml elever, lärare, föräldrar och avnämare ä den andra.

Innan vi sä småningom beslutar om 3 189 miljoner kronor tUl grundskolan vill jag säga några ord om prioriteringarna inom undervisningssektorn, närmast om den slyrningsmekanism som statsbidragssystemet utgör - på gott och ont - och om förutsättningarna för en mera intensiv pedagogisk försöksverksamhet. TiUkomsten av de nya slorkom munerna gör att en större frUiet Ull experiment borde medges kommunerna, främst i syfle att åstadkomma en sä realistisk och bred försöksverksamhet som möjligt. Inte minsl angelägel vore att kommunerna stimulerades lUl nyskapande insalser pä elevvärdens och hemkontakternas område och alt slalsbidragssyslemels ulformning inte lade hinder i vägen för förnyelse på denna punkt.

I värl land har, märkligt nog, frågorna om utbildningens ekonomi hittills tUldragit sig myckel lilen uppmärksamhet. Ulbildningens andel av de samlade resurserna har undan för undan stigit och nalurliglvis bidragit tUl all skapa de allvarliga balansproblem som den svenska ekonomin, Uksom mänga andra länders, har. 1 elt sådanl läge är frågorna om prioriteringar och urvalssystem särskUt angelägna. Pä vilka sekiorer skall vi i vårl land främsl satsa under de närmaste åren — förskola eller vuxenutbildning, de gymnasiala skolformerna eller universiteten? Vilka kostnadsbesparingar kan göras utan att undervisningens kvalitet äventyras? VUka slimulansmoment kan införas som syftar till rationalisering och ökad effektivitet ulan att man ifrågasätter behovel av en mera mänsklig arbeismiljö ocksä i skolan? Kan elt lUlkrånglat statsbidragssystem ersättas med nägon form av programbudgetering, där staten lar en viss del av ansvarel?

Alla dessa och mänga andra frågor är i högsia grad akluella men något förbisedda och borde i större utsträckning än vad nu är fallet bli föremål för prövning och avväganden i kommunerna men ocksä i ämbetsverk och departement. Det kommer självfallet att sä småningom bli anledning återkomma lUl dessa problem liksom till alla de frågor som hänger samman med undervisningens kvalitet. Bl. a. kommer utbildningsutskottet senare i år att behandla en rad moiioner om skolans inre arbeie.

Jag vill aUlså, herr lalman, gärna tUlstyrka all vi beviljar dessa 3 189 miljoner kronor. Men tUlåt mig alt göra ett par kommentarer på några punkter. Den första gäller statsbidraget lUl svensk undervisning i ullandel. Skolöverstyrelsen har där äskat en 20-procentig ökning av medelsbehovel, vUkel skulle innebära totalt 5 miljoner kronor, men ulbildningsminislern ansäg all erfarenheterna av 1968 års beslut borde undersökas innan en så kraflig uppräkning skedde. Nu har skolöverslyrelsen fäll i uppdrag all göra en sädan översyn, och jag hade motionerat om

all man skulle låta olika kategorier utlandssvenskar vara representerade i den utredningen. Jag nämnde SIDA;s experter, missionärer, diplomater, affärsmän och andra.

Utskottet har nu förutsatt ell nära samråd mellan skolöverslyrelsen och dessa kategorier. Jag tror all detla är nödvändigt, inte minst med hänsyn till värt växande internationella ansvarslagande. Jag lycker all formuleringen i statsverksproposilionen pä denna punkt är något snål. Del fär inte vara sä all vi lägger onödiga hinder i vägen för de svenskar som har eller avser all skaffa sig internationeUa arbetsuppgifter.

Den andra punkten som jag vUl ta upp gäller frågan om frilt vall arbete som i någon mån berör det som herr NUsson i Agnas var inne på om utrymme i skolan för aktiviteter av olika slag. Det föreligger uppenbarligen en viss oklarhel om hur det frill valda arbelel skall uiformas. Jag skulle gärna vUja passa pä och fräga utbUdningsministern, eftersom han finns inne i kammaren, hur han ser på detla. Tidigare har man hafl den uppfattningen att del här råder slor restriktivilel när del gäller möjligheter Ull insatser från organisationernas sida. Det har t. ex. sagts att studieförbunden inle skulle fä engagera sig i fritt valt arbeie genom att göra särskUt studiematerial för de timmarna. Sävill jag vet finns det emellerlid nu studieförbund som planerar sådanl malerial och t. o, m, förbereder kampanjer genom vUka man syflar lUl all slimulera de egna medlemsorganisationerna all försöka påverka skolstyrelseledamöter och andra att skapa en viss form för eller en viss inriklning av del fritt valda arbetet. Jag är i och för sig inle negativ tUl delta men lycker del vore bra orn vi kunde fä klarhet pä denna punkl. Jag tror nämligen all det är viktigt all alla organisalioner och studieförbund har lika slora möjligheler när det gäller denna speciella form för kontaki med skolan.

Den tredje punkten som jag mycket kortfattat vUl beröra gäUer resonemangen om allernaliv skola. Jag tror del är nödvändigi alt göra del, eftersom jag egenlligen inle pä någon enda punkt kan accepiera herr Nilssons i Agnas argumentering.

Del finns en rad skäl tUl att vi i Sverige häller oss med en av samhällel driven, sammanhållen skola. Jag tror del är viktigt att också de som har ett personligt kristet engagemang tänker över vad som skulle hända om man bryter sönder det systemei. Herr Nilsson i Ägnas pekade pä de samhällsekonomiska skälen, och man kan väl myckel korl och koncist konsialera att vi i vårt land inte har råd med en allernaliv skola — de svenska kommunerna har det inle, knappasl heller slalsmaklerna. Men viktigare än del är alt del finns principiella skäl all avvisa en alternativ skola. Jag tror alt en av de faktorer som har bidragit lUl alt vi har en relativt sammanhållen kullur i vårl land är att vi inte från början har haft del splillrade skolsystem som man har i länder där man har byggl upp olika konfessionella skolor, där kalolikerna häller sig med sina skolor, proleslanlerna med sina, där del finns någol slags allmän skola vid sidan om dem och där man placerar in barnen redan från sex-sjuårsåldern i olika kategoriskolor. Jag tror inle alt del är särskilt lyckligt.

Man kan dessutom säga — och pä den punklen borde väl herr Nilsson i Agnas vara känslig - all om man driver den linjen aUlför häri innebär del alt man rycker undan grunden för religionskunskapens ställning i de

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag till driften av gmndskolor m.m.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag till driften av gmndskolor m.m.

svenska skolorna. Det system som vi har är unikt i världen. Jag vet inte något annal land där man har en religionsundervisning som är objektiv och som accepleras bäde av dem som har en personligl krislen livssyn och av människor med annan livsåskådning. Jag tror att del är ell värde ur kunskaps- och gemenskapssynpunkl att vi har detla. Jag vUl alllsä mycket bestämt awisa dessa resonemang om ett alternativt skolsystem som har börjal växa fram här och där. Lål oss slå vakt om det skolsystem vi har i vårt land och gärna förbättra det!

Och slutligen — och det är det inte minst väsentliga: någonstans måste gränsen gä mellan den uppgift som samhällel och skolan har och den uppgift som kyrkorna och trossamfunden har. Jag är rädd för att herr Nilsson blandar Uiop dessa uppgifter litel väl myckel. Vilken funktion skall kyrkorna och samfunden ha om skolan skall övertaga ansvaret för den konfessionella undervisningen? Är det inte rimligt att man nägonslans markerar en gräns mellan staten och skolan ä ena sidan och kyrkorna och trossamfunden å andra sidan?

100

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Wikström mäste ha missuppfattat mig - jag har inle tagit upp frågan om fritt vall arbete. Jag tror inte att det är möjligl att pä utrymmet för fritt vall arbeie lägga vad vi åsyftar i vår motion.

Det är aUdeles tydligt att herr Wikström och jag har hell oförenliga åsikter på detla område. Det må vara oss tUlåtet - jag tror inle att jag kan påverka herr Wikström. Jag delar emellerlid inte hans uppfattning att det i andra länder skuUe vara bevisat att det blir negativa följder om det finns alternativa skolor. Det finns ju personer som har gjort enkäter i andra länder, bland dem en lärare härifrån Stockholm som nu har flyttat tUl Australien. Han har frägai hur det är med alternativet och hur det slär ul, och såsom han redovisade del var del myckel bra. Jag har ocksä pä vissa resor försökt ta reda på della och genom viss läsning selt pä det, och jag har ingen känsla av att de negativa följderna av en uppdelning, som herr Wikslröm lalade om, skulle vara med verklighelen överensstämmande.

Del är klarl att om den skola som vi har skulle kunna ge mer utrymme åt konfessionell undervisning i kristendom och en del andra saker, om del kunde bli en litet fasiare ordning - om vi kunde tro på en utveckling åt det hället — så skuUe de här problemen bli mindre brännande. Men vad som har gjort sä mänga föräldrar förtvivlade och drivii pä saken är ju alt man lycker att det bara utvecklas ål andra hället, i negativ riktning.

Vad orkar kyrkorna, som fär större och större bördor pä sig med arbetsgivaravgift och olika tungor? Kan de verkligen sätta in sä mycket mer arbete? Ja, vi blir tvungna alt ge undervisning vid sidan av skoltiden inom kyrkans ram, det är sanl. Men det är inte lätt.

Trots allt framhärdar jag i min uppfattning all här i landel kommer den alternativa skolan, och jag menar alt det är en positiv ulveckling. Jag beklagar bara all den lydligen kommer alt bli belalad av de föräldrar som vill ha den, all vi inle som i vissa andra länder kan fä den ordningen att pengarna följer med eleven.

Hen HENMARK (fp);

Herr talman! Jag har skrivit en moiion i det här ärendet, där jag föreslär "att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär ulredning och förslag rörande utökad Irafikundervisning i grund- och gymnasieskola saml förläggande av körkortsutbUdning tUl gymnasieskola eUer tUl av kommun anordnade specialkurser". Den molionen har egentligen trafiksäkerhets-synpunkter som bakgrund, sä den har kanske, höll jag pä att säga, hamnat i fel ulskott, sä till vida som jag förstår att utbildningsutskottet måste vara väldigt kritiskt mot varje försök tUl intrång i den gymnasieskola eller grundskola som nu finns. Del är inte lält att komma med någonling nytt.

Det rör sig emellertid om nägra saker som jag lycker är myckel väsentliga. Först och främsl tror jag inte att det finns något ämne eUer någon färdighet som är av en sädan allmänbetydelse för alla människor som undervisning i trafik och undervisning i all föra och sköta ett motorfordon. Om man inte kan göra del gäller det livel. Även om man inle själv är ägare av motorfordon är del ju farligt alt vara på gator och trafikleder, om man inte kan trafikreglerna. Och då man själv skaffar sig ett motorfordon är det ännu mer väsentligt att man kan föra del på ett rätt säll.

I åldrarna från 15 till 19 år inträffar det största antalet olyckshändelser. Under året juli 1969-juni 1970 var del inle mindre än 135 ungdomar i den åldern som förolyckades, och av dem var 47 förare.

Är då undervisningen inte bra som den är nu? Jag vill inte klaga på våra bUskolor, De utför säkert ett gott arbeie, men del är inle nägon lagplikt att gä i dem. Det finns en del som skaffar sig undervisning vid sidan om, och vid den ganska snabba kontrollen som våra bilinspeklörer mäste göra, innan de ger etl körkort, hinner de givetvis inte genomskåda aUa de brister som finns i ulbildningen.

Det finns också vissa utbildningsdetaljer som inte förekommer vid våra körskolor och som knappast heUer är möjliga all genomföra. Jag länker pä den halkkörning som ju är vär lott här i Sverige under stora delar av året. Men inte har körskolorna nägon möjlighet att anordna halkbana där de kan undervisa sina adepter. Det har ocksä sagts att vi snart kommer att fä särskUda krav pä körkort för personer som skall föra tyngre fordon. Jag frågade en av bilskoleägarna om del fanns någon rimlig möjlighel för dem all skapa en sådan malerielulraslning alt de kunde ha en dylik ulbildning. Han medgav att de inte har nägon sädan möjlighet.

Jag är av den beslämda uppfattningen att samhället mäsle ta hårda tag jusl då del gäUer vär trafikutbildning för alt vi skall få så mycket trygghet och säkerhei i trafiken som man kan uppnå. Av dessa skäl yrkar jag bifaU tUl motionen 489.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag till driften av gmndskolor m.m.

Hen LARSSON i Slaffanstorp (c):

Herr lalman! Jag vUl försl inslämma i vad herr Wikslröm sade här, alt vi i oppositionen känner oss bundna av den knapphet och det karga budgetläge som nu råder. Jag kan även instämma i hans resonemang beträffande alternativ skola.

Nu vUl jag endast uppehäUa mig Utet vid en annan punkt i detta eniga utskottsbetänkande. Med tUlfredsstäUelse konstaterar jag att vi har

101

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag till driften av gmndskolor m.m.

102

lyckats uppnå enighet i utskottet om en skrivning, föranledd av ell par motioner, av vUka den ena var undertecknad av inle mindre än 24 ledamöier av kammaren. Del gäller här kristendomsundervisningen i skolan.

Det talas ju ofta om att vi skall ge ram för olikheter i skolan. Varje elevs specieUa intressen, begåvning osv. skaU i görligaste mån tUlgodoses. Vi ger också mer än förr ram för individualisterna i skolan, och del är bra. Den situationen gäller ocksä för religionsundervisningen. Vi har blivit överens om att på elt objektivt sätt meddela religionsundervisning i skolorna. Den individuella integriteten skaU även respekteras. För detta finns det räll så utmärkla anvisningar i den nuvarande läroplanen. Den ger även ledning för t. ex. undervisningen i den kristna religionen. I utskottet har vi enats om att i detta sammanhang hell enkelt citera valda stycken ur läroplanen för att belysa detta.

Det är möjligt att många lycker liksom motionärerna, alt det kan vara en del kritiska anmärkningar att anföra här. Men man bör observera att läroplanen talar om en objektiv religionsundervisning. Det innebär inte, som många tycks tro, all man skall låla lektionerna passera så slätstruket som möjligl i dessa stycken. Nej, religionernas etiska värden och även den kristna etiken beträffande hänsyn tUl medmänniskorna bör framhåUas med både allvar och reda.

Det är klart att en del människor kan sakna respekt för dessa fundamentala värden i vår tid. Men skolan har i dag problem med relationerna individerna emellan, och det finns även anledning all stanna Utet inför detla. Det förekommer elever emellan pennalism och våldsövergrepp som är skrämmande i sin råhet och sadism, som t, o, m. utlöser ' förtvivlade självmordshandlingar i enstaka fall. Skolan måste därför nu mer än någonsin se som sin uppgift att meddela en human fostran, där vi lär oss all respektera rätlens och frihetens mesl elementära regel — att inte våldföra sig pä sina medmänniskor.

Vär undervisning skall vara objektiv, och jag upprepar att den skall ha respekl för oliklänkande. Men den mäsle också vara vägledande. Vi som 1962 tiUhörde särskilda utskottet, vUkel behandlade och tiUslyrkte vär grundskola, kommer säkerl ihåg den interna religionsdebalt som där förekom. Men vi enades ocksä dä om etl gemensamt uttalande, och jag tror det har varit av etl ganska slort värde. Jag vill direkl ur utskottsullåtandet läsa de meningar som jag tänker på i della sammanhang och där vi har citerat 1962 ärs särskUda utskott: "Ett sammanfattande resullal har därvid erhållits, nämligen den mälsällning enligl vilken lärarna i ämnet krislendomskunskap pä samma sätt som varje annan lärare skaU ulföra sin uppgift med inlresse för och inlevelse i sin undervisning, Deparlemenlschefens uttalande i fråga om målet för undervisningen i ämnet kristendomskunskap, som ansluter sig tUl vad beredningen anförl och föreslagit, är därför inte en sådan kompromiss som innebär utslätande av motsättningar. Den lämnar sålunda inte läraren ulan ledning i hans arbeie."

Den skrivningen är väl ell ganska starkt underlag, och den leder väl också lärarna in pä en undervisning som jag tror är i enlighet med vär lid, med respekl för oliktänkande. Vi skriver ocksä, efter all ha anförl della

citat, alt utskollet förutsätter alt lärarna i sin undervisning strävar efler all fullfölja inienlionerna i riksdagsbeslul och läroplan. Del är kanhända en självklarhet alt vi gör detla, men jag tror alt del ändå har en viss betydelse.

Herr lalman! Jag vUl sluta med att för egen del säga all jag tror all vi är skyldiga vår lid och skola en objektiv tros- och religionsundervisning, men vi är ocksä skyldiga vär generation och värt folk en undervisande skola med vägledning i humanism och tolerans, med klar uppfattning av och respekt för människovärdet. Del måste klart sägas ul tiU var och en, att sker inte detta ulan vi läler det fortsätta i slentrian, dä gör både pedagogerna och vi skolpolitiker vår ungdom en otjänst som kan bli ganska svär all reparera.

Jag har, herr lalman, bara hell kort velat markera utskottets enighel i denna fråga, som jag tror har stor belydelse för den fortsatta debatten om undervisningen i delta ärende.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag tiU driften av gmndskolor m.m.

Hen ALEMYR (s);

Herr talman! Kammaren har all i dag behandla två belänkanden från UtbUdningsutskottet. Det rör sig om anslag på ca 5 miljarder sammanlagt — 300 miljoner mer än föregående år. I sammanhangei har framförts ca 50 motionsyrkanden. Inte en enda av molionerna yrkar utskottet bifall tUl, men pä etl par punkter har utskottet kommit fram lUl att göra tUlkännagivanden i anledning av i motioner framförda synpunkler.

Jag vUl betona att de båda betänkandena frän ulbildningsutskoilet är • enhälliga, med undantag för en enda punkl, där del finns en reservalion frän elt av partierna i utskottet. Del är naturligtvis av storl värde om utbildningspolitikerna i riksdagen kan nä största möjliga enighet; det medverkar lUl all ge alla dem som i olika egenskaper arbelar i skolväsendel en trygghet i arbetet.

Herr talman! Jag kommer att under denna punkt, punkt nr 10 i betänkandet, ta upp lill diskussion endast de frågor som någon lidigare debattör har tagit upp tUl diskussion. Och jag skall göra det kortfattat -jag hänvisar i princip lUl vad utskottet har skrivil i sitt betänkande.

Herr Nordstrandh har tagil upp tUl diskussion frägan om skolledarna ule i kommunerna. Departementschefen meddelar i statsverksproposilionen att bestämmelserna då det gäller behörighetskraven för skoldirektör och biträdande skoldirektör kommer att ändras sä all i kommuner, där del finns mer än en befattningshavare av den typen, skall hälften av tjänsterna kunna besättas med innehavare som icke har behörighet all inneha ordinarie lärartjänst. För min egen del hälsar jag detla med slor tiUfredsställelse, Det är en utveckling i rätt riklning - men jag förstår all det på sina håll kan råda delade meningar om det. Jag vUl ocksä undersiryka - vUket också herr Nordstrandh gjorde — alt när del gäller arbetsfördelningen i kommunerna mellan de olika befattningshavarna är del den kommunala skolstyrelsen själv som fär avgöra hur arbetet skall fördelas. Utskottet förutsätter att del ule i de kommunala skolstyrelserna kommer att anses självklart att man skall fördela de pedagogiska och adminislraliva arbetsuppgifterna pä de befattningshavare som bäst passar för respekiive arbelsuppgifler.

103

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag till driften av grundskolor m.m.

104

Herr Henmark log upp frågan om Irafikundervisningen. Jag kan UU honom och en hel rad andra molionärer vid denna och övriga punkler i utskotlels belänkande säga, alt om vi bara hade plals på skolschemat, så är del mycket som skulle vara bra alt ha med där. Det vore i och för sig värdefulll om vi kunde öka ut undervisningen i trafikkunskap, men vi kan inle göra det, om vi inte samiidigi får elt recept frän motionären var vi skall minska pä andra håll på schemat. Ingen av oss är beredd att göra skolungdomarnas arbetsvecka längre än den nu är, och därför kan vi inte föra in nya ämnen på skolschemat utan att minska på något annat håll. Här gäller lagen om kommunicerande kärl, och del är en problematik som vi har att brottas med varje gång som elt i och för sig angelägel önskemål kommer upp tUl behandling.

Utskottet erinrar om all när det gäller trafikundervisningen pågår det här i landel en intressant försöksverksamhet, och del är möjligl att den verksamheten kommer att leda tUl att ulbUdningsmyndigheterna kommer alt göra en del justeringar på skolschemat som ger oss möjligheter att få in mera undervisning i trafikkunskap i skolan. Utskottets skrivning är mycket positiv pä den punklen. Jag tror också att utskottet skulle hälsa en sädan justering med tUlfredsslällelse, Men vi har inte varil beredda att under pågående verksamhet med olika lyper av experiment göra någol mera bestämt uttalande därvidlag.

Utskottets vice ordförande tog upp frägan om fritt vall arbete. För egen del upplever jag det så, och jag tror att det ocksä är utskottets uppfattning, all ingenting hindrar folkrörelser och studieförbund frän att engagera sig i ämnel fritt valt arbeie — under en mycket beslämd förutsättning, nämligen den att uppläggningen av arbetet överensstämmer med skolans målsättning i övrigt. Jag anser del finns skäl att säga, att man med tUlfredsstäUelse skulle hälsa folkrörelsernas engagemang i skolan under den föruisältningen.

Det problem som berett oss det största bekymret i utskottet har emeUertid varit frågan om kristendomsundervisningen och de etiska frågorna. Där har det väckts flera motioner, och vi har fört en lång diskussion om de frågorna i utskottet. Men vi har ändå, och det noterar jag med aUdeles speciell tiUfredsställelse, lyckats skriva oss samman, i storl sett med hänvisning tUl del arbeie och den möda som lades ned av 1962 års särskUda utskott och i arbetet med läroplan för grundskolan.

Med instämmande i vad några tidigare lalare anförl vill jag säga liU herr NUsson i Agnas att det är helt otänkbart alt vi här i landet skulle accepiera motionärens tankar pä en alternativ skola. Det är bäde av kostnads- och andra skäl helt omöjligt att göra det. Att parallellt med det skolsystem som vi nu med så mycken möda och sä slora ansträngningar håller pä all bygga upp skapa ytterligare ett skolsystem med konfessionell kristendomsundervisning och de andra inslag som motionären vill ha är definitivt omöjligt. Ulskottet är mycket kategoriskt i sitt avvisande av de propåerna.

När del sedan gäller livsåskädningsdebalten i skolan i övrigl och undervisningen i alla de känsliga frågorna ber jag all få erinra om vad som stär i inledningskapitlet tUl läroplan för grundskolan, nämligen följande: "Den enskilda människan är medlem av skUda gemenskapskrelsar.

Dessutom är hon samhällsmedlem säväl i den nationella som i den internationella gemenskapen. För att hon skall kunna finna sig till rälla i tUlvaron måste hon redan under skoltiden få öva sig att leva och verka i gemenskap med andra och förbereda sig för sin roll som aktiv medborgare i morgondagens samhälle, som betydligt mer än det nuvarande kommer att kräva samverkan och solidaritet meUan människorna."

Denna aUmänna målsättning måsle naturligtvis i allra högsia grad gälla i fräga om de olika religiösa och eliska olikheterna i människornas livsuppfattning. TiU skolan kommer ungdomar från de mest väsensskilda livsåskådningsmiljöer. Den strida strömmen av invandrare frän andra delar av Europa med andra kultureUa och religiösa traditioner än våra understryker ytterligare läroplanens betoning av att ungdomarna i skolan får lära sig all respektera oliktänkande och alt leva i gemenskap även med dem som har sina ideologiska förankringar i andra livsåskådningar än deras egna. Skolan skall ge en objektiv orientering om de olika religiösa, poliliska och andra livsåskådningarna. Den skall vidare söka slimulera lill självständigt tänkande och personlig värdering men hela liden med respekl och förståelse för de olika motiveringar och känsloupplevelser som vägleder olika människor i sökandet efler en personlig livsåskådning.

Om dessa allmänna principer har det genom åren rätt beiydande enighet i vårl land. Det läg myckel arbete bakom kompromisserna i 1962 års särskUda utskott och bakom formuleringarna i läroplanen för grundskolan. Utskottet erinrar i dagens ullätande om detla men konstaterar ocksä att objektivilelskravet naturligtvis i praktiken stundom kan vara svårt alt upprätthålla och att det ytterst i varje kulturkrets ligger vissa gemensamma värderingar i botten.

Herr talman! Respekt för människovärdet, tolerans mot oliktänkande och de demokratiska samlevnadsformerna utgör den resonansbotten mol vilken den svenska skolans fostran lUl personligt ansvarsmedvetet slällningslagande skall ske. Jag ber, herr talman, att få yrka bifaU tUl utskottets hemställan.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag tiU driften av gmndskolor m.m.

Herr HENMARK (fp) korl genmäle:

Herr lalman! Jag tror att jag sade att jag förstår att del är svårt att få in undervisning i ett nytt ämne i skolan. Men jag sade ocksä att del väl knappast är någol ämne som en människa har nytta av sä omedelbart efter skolan och som är av sä allmän natur som jusl Irafikundervisningen och undervisningen i konsten att föra etl motorfordon. Del lycker jag bör vara motiv nog för att göra en omprövning. Jag begärde också att man skuUe göra en utredning och framlägga förslag - således inte att något skulle utföras direkt - och det tror jag att del finns skäl att göra nu.

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar efter utskottsordförandens anförande att del är utsiktlöst att vänta en skolparalleU. Herr Larsson i Slaffanstorp påpekade alldeles riktigt att det är oerhört mycket som är skrämmande -han höU på sätt och vis med mig här - och han sade också att vi gör

105

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 48-50

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag till driften av gmndskolor m.m.

ungdomen en otjänst om vi inte kan ändra på det. Men del är ju ändå så i maslodontskolorna som vi har byggt att disciplinproblemen ökar alltmer. Jag skall inte trötta med uppräkningar av allt; alla här i kammaren känner tUl svårigheterna och ingen kan förneka dem. Kan vi då förändra skolan, så hälsar jag del med glädje. Vi kanske kan få mindre enheter, vi kanske kan hitta pä etl sätt att få tUlbaka ordningen. Det är mänga som betvivlar det och som ser som enda möjlighet just elt skolalternativ.

Jag menar att vi som är ansvariga i samhället rår för ulvecklingen. Vi har räknat borl den dimension i människolivet som är den viktigaste. Torftig och andelös är den miljö som vi skapar för de unga utan de viktiga ingredienser som bärande livsvärden och tro innebär. I orimliga husanhopningar och Irafikmaskinerier, i hetsande och stereotypa miljöer upplever det uppväxande släktet meningslösheten. De unga saknar trygghet, och den tryggheten mäsle de fä, trygghet av annal slag än vi försökt bjuda pä. Djupast sell kan man inte leva av materialism. Man mäste leva av något annat och för något annat. Jag begär inle att aUa skall förstå del. Jag begär bara alt de som länker sä och vel att tro och fasta normer är omistliga värden skall fä rätt all omsätta sin övertygelse i praktiken. Må det då ske inom den skola som nu finns — läl oss göra någonting för det — eller, eftersom det synes omöjligt, i en parallellskola!

Herr ALEMYR (s) korl genmäle:

Herr lalman! Belräffande trafiken är ett yrkande om ytterligare utredning ganska meningslöst; ulredning och experimenlverksamhet dä det gäller trafikundervisning pågår redan.

TiU herr NUsson i Agnas vUl jag säga all del är ingen som har påstått att dagens skola är problemfri. Vi är alla medvetna om all del finns många stora svårigheler alt brottas med, och jag vUl påminna herr Nilsson i Agnas om utredningen om skolans inre arbete, som sedan förra sommaren arbetar ganska intensivt. Jag vill också erinra om alt det vid flera tiUfällen har sagts att allteftersom den utredningen framlägger förslag, som kan leda lill åtgärder och förbättringar pä skolans område, skall dessa förslag beaktas.

Del är inom ramen för värt nuvarande skolsystem som förändringarna och förbättringarna skall göras och inte genom all skapa etl nyll skolsystem parallellt med det vi byggl upp.

106

Hen ÅKERLIND (m):

Herr talman! Ell par yttranden som har fällts föranleder mig att säga några ord.

Som herr NUsson i Agnas nyss sade lycks del av herr Alemyrs yltranden att döma vara hell omöjligl att få igenom ell förslag om alternativ skola. Herr Alemyr säger att det är helt olänkbart och alt det är för dyrt.

Jag anser att enligl värl förslag en alternativ skola - liksom herr NUsson i Agnas tror jag att en sädan skola kommer vare sig denna riksdag säger nej eUer inle men den kanske kommer utan statsbidrag - inte behöver kosta mer, som vi har påvisat i motionen, om statsbidragen följer eleven. Att del skulle bli för dyrt sade även herr Wikslröm.

Herr Wikslröm hade tre skäl för all avstyrka förslaget om en allernativ skola. Han sade för det försia — om jag inle hörde fel - alt en alternativ skola är farlig, för det andra att vi inte har råd med en alternativ skola och för det tredje att den skulle skada kristendomsundervisningen i den vanliga skolan.

Del är rätt märkliga argument som framförs. Har vi inte råd med en alternativ skola? Naturligtvis kan man hävda att det kan bli nägol dyrare med den skolformen vid sidan om den nuvarande om man ser enbart tUl den detaljen. Men om vi med en kristen fostran i en alternativ skola får färre brottslingar, färre alkoholister, fäne narkomaner osv,, har vi inte råd med del? Är det felaktigt? Är en alternativ skola med en krislen fostran felaktig, herr Wikslröm? Och på vilket säll skulle den skada religionsundervisningen i den vanliga skolan? Jag kan inle förstå detta resonemang.

Jag tycker alt vi skall vända på resonemanget. Det är just den argumenteringen som herr Wikströms nu, som är farlig för ungdomen, för kristendomen i vårt land, för barnen och för föräldrarna, som inle har råd med att sädana åsikter framförs i aUt större utsträckning. Det har inte vårl folk råd med.

Se på de indirekta vinster som ett alternativt skolsystem kan ge — de kan bli ganska slora i längden — och se inte bara på de eventueUa direkla kostnadsökningarna! Om vi ser litet längre i den här frägan är inte den alternativa skolan farlig utan tvärtom en stor vinst för Sverige. Jag tror, liksom herr Nilsson i Agnas, att den kommer med eUer mot riksdagens vilja.

Jag vill inslämma i yrkandet om bifall tUl motionen 877.

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag till driften av gmndskolor m.m.

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag har nog inte använt uttrycket "farlig". Jag avvisade den alternativa skolan av tre skäl.

För det första har vi inte råd med den av samhällsekonomiska skäl. Del rör sig här inte om några miljoner kronor, utan skaU man genomföra ett sådant system innebär del merkostnader av miljardstorlek för stal och kommun.

För det andra awisade jag den alternativa skolan av principiella skäl. Jag använde inte ullrycket "farlig", men den alternativa skolan är principielli inte acceptabel.

För det Iredje rycker elt genomförande av den alternativa skolan undan den grund pä vUken principen om den objektiva religionsundervisningen vUar.

Herr Åkerlind menade alt jag har min ståndpunkt därför alt jag inte tänker tUlräckligt längt framåt. Jag tror att det är så enkell som att vi har tvä hell skUda uppfattningar pä denna punkl. Jag belraklar inte herr Åkerlinds uppfallning som pä någol sätt farlig. Jag kan bara inte dela den!

Överläggningen var härmed slutad.

107

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

Bidrag till driften av gmndskolor m.m.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels motionen nr 877, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Åkerlind begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som viU att kammaren bifaUer uibildningsutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 1 punkten 10 mom. 2 röstar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 877,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Åkerlind begärde rösträkning verkstäUdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 267

Nej - 22

Avstår — 8

Mom. 3-5

Utskottets hemstäUan bifölls.

Mom. 6

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottels hemställan, dels motionen nr 489, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad.

Mom. 7-11

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 11 och 12

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Pä förslag av hen försle vice lalmannen beslöt kammaren all uppskjuta den fortsatta föredragningen av detta betänkande samt behandlingen av återstående ärenden på föredragningslistan tUl aflonsam-manträdet.

§ 17 Interpellation nr 90 ang. omprövning av regionalpolitiken

108

Ordel lämnades pä begäran tUl

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c), som yttrade:

Herr lalman! Vid riksdagsbeslutet 1962 om kommunblocken underslröks att de nya slorkommunerna skulle omfatta näringsgeografiskl sammanhängande regioner. Kommunerna skulle inrymma flertalet av de anordningar som bör ingå i den kommunala verksamhelen. De skulle

hällas samman av en spontan intressegemenskap kring centralorten, och de skulle ge utrymme för etl differentierat näringsliv, som kan utgöra grunden för en stabUiserad befolkningsmässig och ekonomisk utveckUng.

Den nu pågående kommunreformen inriktades alltså vid principbeslutet pä att kommunerna skulle bygga pä bestående näringsgeografiska enheter. Från den kommunala demokratins synpunki är della av utomordentlig betydelse. Förutsättningen är då att lokaliserings- och regionalpoUtiken är inriktad på ett tUlfredsställande näringsgeografiskl underlag i de nya kommunerna.

Det är emellertid uppenbart att den regionalpolitik som förls under en följd av är inte kunnat tUlgodose delta syfte. Den har i hög grad varit inriktad pä centralisering av bebyggelse och näringsliv. Detla har bekräftats genom länsplan 1967 och nu senast också genom länsprogram 1970. För åtskilliga storkommuner eller kommunblock skulle enligl den nämnda planeringen en avsevärd befolkningsminskning inträffa under de framförliggande årtiondena.

I mitt hemlän, Kronobergs län, gäller detta beträffande fyra kommuner, nämligen Tingsryd, Uppvidinge, Lessebo och Älmhult, Här är det frägan om områden, som saknar ett tillräckligt differentierat närmgsUv, Jord- och skogsbruket omstruktureras snabbt, innebärande betydande friställning av arbetskraft. Om då de s. k. stadsnäringarna, främst industrin, inte i tUlräcklig utsträckning kan bereda nya sysselsätlnings-tiUfäUen, bUr det negativa konsekvenser för kommunernas befolkningsutveckling. Detta är sålunda etl aktuellt hot mot de fyra nämnda kommunerna i Kronobergs län. Motsvarande siiualion gäller för åtskUliga kommuner eUer kommunblock i andra län.

Det är angeläget alt de nya storkommunerna kan beslå som livskraftiga näringsgeografiska områden. Detta är väsentligt frän den kommunala demokratins synpunkt — men ocksä frän jämlikhets- och miljöpolitiska utgångspunkter. Såsom framhållits hade också kommun-blocksbeslutel 1962 den innebörden, att de nya kommunerna skulle utgöra grunden för en stabUiserad befolkningsmässig och ekonomisk utveckling. Regionalpolitiken har hittills inle varil i god överensstäm melse med denna mälsättning.

Del är enligt min mening nödvändigt att regionalpolitiken snarast inriktas pä att möjliggöra att de nya slorkommunerna får en sådan differentiering av sill näringsliv, alt de kan beslå som självständiga näringsgeografiska områden. Kommunblock eUer nybildade storkommuner med vikande sysselsättningsmöjligheter måsle fä elt effektivt regionalpoUtiskt slöd.

Härmed avser jag såväl lokaliseringsstöd i form av län och bidrag mm. som en lämplig lokalisering av samhällets service. Det sistnämnda har primär betydelse. Tillräcklig samhällelig service är en förutsättning för upprätthåUande av näringsUv och bebyggelse. Del är väsentligt att slalliga servicefunktioner, t. ex. vägar och allmänna kommunikalioner, lokaliseras så, att de nya kommunerna kan bestå och utvecklas som näringspolitiska enheter. Det är angeläget att staten medverkar tUl att tillfredsställande kommunal service kan upprätthåUas.

Det ekonomiska lokaliseringsstödet har hittiUs utgått främst inom det

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

109

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

s. k. stödområdet. I andra delar av landet har det efter direkta regeringsbeslut kunnat ulgä i form av punktinsatser. Denna ordning kan naturligtvis inte vara tUlfredsställande om man viU ulnyltja lokaliserings-slödel för upprätthållande av de nya storkommunerna som näringsgeografiska enheter. Etl mera genereUt verkande syslem måste då skapas. Lokaliseringslån och lokaliseringsbidrag är härvid väsetilliga. Men angeläget är också all främja företagsamheten genom t. ex. produklionsråd-givning, yrkesutbUdning och hjälp lill försäljningsorganisation. För mänga kommuner är det särskill viktigt att ökade sysselsättningsmöjUgheler kan beredas för kvinnlig arbetskraft. En viktig fråga i sammanhanget är också att bostadsbyggandet fördelas på elt regionalpolitiskl riktigt säll mellan kommunerna.

För den kommunala demokralin mäsle det anses vara ell gmndvUlkor att de nya slorkommunerna ges möjligheler alt bestå som näringsgeografiska enheter. Detta nödvändiggör en skyndsam anpassning av regionalpolitiken.

Med stöd av vad jag här har anförl anhåller jag om kammarens tUlstånd att UU herr inrikesminislern få slälla följande fråga:

Är regeringen beredd att skyndsami ompröva regionalpolitiken i syfle att ge kommunblock och storkommuner, som har vikande sysselsättnings- och befolkningsutveckling, möjligheler lUl etl differentierat näringsliv, som kan utgöra grunden för en stabiliserad befolkningsmässig och ekonomisk utveckUng?

Denna anhållan bordlades.

§ 18 Interpellation ru 91 ang. bevUjandel av tillstånd till utbyggnad av skogsindustrin i södra Sverige

110

Ordet lämnades på begäran till

Herr DAHLGREN (c), som yllrade:

Herr talman! Skogsindustrins kraftiga utbyggnad i södra Sverige tilldrar sig för närvarande myckel slort närings- och lokaliseringspolitiskl intresse. Bakgrunden härtUl är bl. a. att pågående och aviserade ulbyggnadsprojekt inte synes rymmas inom ramen för tillgängliga virkeslillgångar i etl långsiktigt bedrivet kontinuerligt skogsbruk. All del förhåller sig så har bl. a. belysts av professor Per NyUnder, skogshögskolan, i en artikel i fackorganet "Skogen''. En överutbyggnad av skogsindustrin innebär felinvesteringar frän såväl förelagens som samhällels sida. Dessa konsekvenser är det angeläget alt motverka.

TUl frågestäUningen hör ocksä vissa lokaliseringssynpunkter i den meningen att alternativa utbyggnadsmöjligheter finns. Så visade t. ex. Västsvenska skogsindustriutredningen i silt betänkande "Skogsindustri i södra Sverige" (SOU 1969:21) pä att utbyggnaden borde koncentreras tUl vissa skogsinduslriella basorter av vUka huvuddelen var belägna vid kusten. Flera av de projekl som nu är aktuella avviker från uiredningens lokaliseringsbedömningar. Utvecklingen sedan 1969 - tvä är — har knappast ändrat förutsättningarna för denna bedömning.

De av mig redovisade synpunkterna är inle främmande för regermgen. Nr 49 Så sent som den 11 december 1970 fick chefen för civildepartementet Onsdaeen den

Kungl. Maj ;ts bemyndigande alt tiUkalla en sakkunnig för alt ulreda ~. ,„.,,

2t mars ly 11
förutsättningarna för lokalisering av skogsindustrier inom vissa syd- _____

svenska vattenområden. TUlsältandel av en ulredning tror jag över lag hälsades med stor tillfredsställelse, eflersom ingen part är betjänt av en överutbyggnad av skogsindustrin eller att den erhåller en olUlfredssläl-lande slmktur och lokaUsering. Att civilminslern var uppmärksam på dessa konsekvenser kan utläsas av direktiven där det bl. a. betonas att karlläggningen skall ske i nära kontakt med pågående fysisk riksplanering. Även jordbruksministern knöl förhoppningar tUl utredningen i svaret pä en interpeUation från Johannes Anlonsson angående användningen av sötvallendragen. Sedan han i svaret upplyst om att regeringen ämnade tUlsätta den aktueUa utredningen framhöU han avslutningsvis: "Härvid är naturiiglvis utredningsmaterialets aUsidighel av väsentlig betydelse. Den lidigare nämnda utredningen kommer att underlätta koncessionsnämndens ställningstaganden."

Frågan är emellerlid nu om utredningen kommer att fä någon reeU betydelse. Ätt döma av koncessionsnämndens yttrande lUl Kungl. Maj;t den 27 november 1970 samt vissa tidningsuppgifter förefaller det som om koncessionsnämnden inte anser sig ha skäl att vänta med behandUngen av inlämnade ansökningar tUl dess utredningen blivit klar och överlämnat sitt utlåtande. I efterhand torde man ha små möjligheter att korrigera en felaktig lokaUsering eller en för omfattande utbyggnad.

Mot denna bakgrund anhåUer jag om kammarens tUlstånd all liU herr civUministern få stäUa följande interpeUation:

Anser statsrådet del frän näringspolitiska, sociala och lokaliseringspolitiska synpunkter vara befogat att avvakta resultatet av den av civilministern lUlkallade utredningen med uppgifl att utreda förutsättningarna för lokalisering av skogsindustrier inom vissa sydsvenska vattenområden innan några definitiva tUlstånd för ut- eller nybyggnad av skogsindustrin i södra Sverige beviljats?

Denna anhållan bordlades.

§ 19 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj :ts proposilioner:

Nr 69 angående forlsalt valutareglering

Nr 70 med förslag lUl lag med särskilda beslämmelser om riksbankens sedelutgivning, m. m.

Nr 74 angående stöd tiU jord bruket i norra Sverige, m. m.

§ 20 Anmäldes och bordlades:

Skatleutskottets betänkande nr 16 i anledning av Kungl. Maj:ls proposilion med förslag tUl skatlebroltslag, m. m. jämte motioner

Civilutskoltets betänkande nr 10 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1971/72 tiU lokala skattemyndigheterna och kronofogdemyndigheterna jämle motion

111

Nr 49

Onsdagen den 24 mars 1971

§ 21 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 1235 av herr Levin avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 28 med förslag till förordning om annonsskatt

Nr 1236 av herr Henmark m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 29 angående omlokalisering av viss slatlig verksamhet

Nr 1237 av herr Antby m. fl. avlämnad i anledning av Kungl. Maj ;ts proposition nr 110 angående vissa organisations- och anslagsfrågor m. m. rörande försvaret

112

§ 22 Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades all följande enkla fräga denna dag framställts, nämligen av

Nr 161 Herr Öhvall (fp) till herr inrikesministern om ätgärder mot arbetslösheten i Norrbotten:

Avser statsrådet vidta speciella åtgärder med anledning av de höga arbetslöshetssiffrorna i Norrbollen?

§ 23 Kammaren åtskUdes kl. 17.18.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert