Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:48

Tisdagen den 23 mars

Kl. 16.00

§ 1 Justerades protokoUet för den 12 innevarande månad.

§ 2 Meddelande ang. nästa veckas sammanträden, m. m.

Hen TALMANNEN yttrade:

Del bordläggningsplenum, som i den preUminära planen utsatts tUl tisdagen den 30 mars kl. 16.00, tar sin början kl. 13.00 för all bereda tid för besvarande av bl. a. interpeUation och enkel fråga angående den statliga företagsamheten.

Onsdagen den 31 mars kl. 10.00 häUs en utrikes- och handelspolitisk debatt. Vid sammanträdel, som efter sedvanligt middagsuppehäU fortsätter på kvällen, upptas även utskottsbetänkanden tUl avgörande.

Sammanträdet torsdagen den 1 aprU kl. 13.00 inleds med en frågestund, varefter utrikesulskoltels belänkande angående utvecklingshjälpen behandlas. Dä avsikten är alt också andra utskollsärenden skall företas tiU avgörande vid torsdagens sammanträde kommer kvällsplenum all anordnas.

Fredagens arbeisplenum, som planenligl börjar kl. 10.00, kommer att avslutas omkring kl. 15.30. De ärenden som därvid inle medhinns företas lill avgörande vid försia arbeisplenum efler påsk, dvs. onsdagen den 14 april. Sammanträdet sistnämnda dag tar sin början kl. 11.00.

Såsom lidigare meddelats blir sammanträdet nu på fredag, den 26 mars kl. 10.00, ett bordläggningsplenum endast under förutsättning att aUa på föredragningsUstan för onsdagen den 24 mars upptagna ärenden medhinns vid onsdagssammanträdel. I motsatt fall anordnas i enlighet med den ursprungliga pla.ien ell arbeisplenum fredagen den 26 mars kl. 10.00. Därvid behandlas dels frän onsdagen uppskjutna ärenden och dels - om tiden det medger - skatteulskoilels och civUutskotlels betänkanden angående skatlebroltslag m. m. Sammanträdet fredagen den 26 mars kommer alt avslutas senasl omkring kl, 15.30.

§ 3 Upplästes följande lill kammaren inkomna ansökan;

Till riksdagens kammare

Härmed fär jag anhålla om ledighet frän riksdagsarbelet under tiden den 23 mars ~ 2 aprU 1971 för enskild angelägenhet av vikt.

Stockholm den 22 mars 1971 John Eriksson i Bäckmora

Kammaren biföll denna ansökan.

Nr 48

Tisdagen den 23 mars 1971

Ang. skyddsmasker och barn-skydd för civilbefolkningen

§ 4 Herr talmannen meddelade, att herr Johansson i Norrköping enligl Ull kammaren inkommet läkarintyg vore sjukskriven under liden den 22 mars - den 4 aprU.

Herr Johansson i Norrköping beviljades erforderlig ledighel från riksdagsarbelet.

§ 5 Ang. skyddsmasker och barnskydd för civilbefolkningen

Herr försvarsministern ANDERSSON erhöU ordet för alt besvara herr Gernandts (c) den 11 februari framställda interpellalion, nr 48, och anförde:

Herr lalman! Herr Gernandt har frågat mig om jag är beredd att redogöra för moiiveringen till den i förhållande till civilbefolkningens antal ringa tillgängen på och långsamma anskaffningslaklen av skyddsmasker och barnskydd för civUbefolkningen.

I interpeUationen framhåller herr Gernandt bl. a. att det är mänga instruktörers erfarenhet frän den självskyddsutbildning som meddelas allmänheten, att en viss oro finns över att tiUgången på skyddsmasker är sä begränsad som den för närvarande är.

Upprepade ansträngningar har gjorts för att genom internationella överenskommelser söka förhindra användning av stridsgaser. Allt fler nationer har anslutit sig tiU 1925 års överenskommelse, som fördömer användning av kemiska stridsmedel. I Förenta nationerna har generalförsamlingen tagit upp frågan och prioriterat frågans behandUng. Det finns således en stark inlernalionell opinion mol all använda stridsgaser. Del är en väsentUg utgångspunkl när vi bedömer sannoUkhelen för angrepp med dessa slag av stridsmedel.

Vid planeringen av vårl befolkningsskydd i händelse av etl framtida krig har vi trots de internationeUa överenskommelserna och opinionen inle ansell oss kunna bortse frän alt det kan finnas risk för all stridsgaser användes. I det läge som nu råder har det emellertid, bl. a. med hänsyn till internationeUa jämförelser, inte ansetts vara påkallat alt anskaffa skyddsmasker Ull hela befolkningen. Till den uppfattningen kom ocksä 1965 ärs försvarsutredning. De nuvarande riktlinjerna för anskaffning och lagerhållning av skyddsmasker grundar sig pä denna uppfattning. RiktUnjerna innebär alt den befintUga liUgängen pä skyddsmasker kan vidmaklhällas och alt föråldrad materiel efter hand ersätts med ny. Vidare vidlas åigärder för all inom rimhg lid kunna anskaffa skyddsmasker ät hela befolkningen, om de säkerhetspolitiska förhåUandena -dvs. närmasl bedömningen av sannoUkhelen för alt slridsgaser kommer all användas — skuUe ändras och molivera en dyUk anskaffning. Utöver detla individuella skydd är våra normalskyddsrum försedda med filteranordningar och gasfäng, så att etl kollektivt skydd mol slridsgaser finns i dessa.

Frägan om behovel av skydd mot stridsgaser övervägs för närvarande vid den planering av befolkningsskyddet som CivUförsvarsstyrelsen fält i uppdrag alt ulföra. Resultatet av dessa studier kommer närmasl all föreläggas 1970 ärs försvarsulredning och prövas i sådanl sammanhang.

Del är för lidigl alt nu ullala sig om vUka riktUnjer för anskaffning av skyddsmasker och barnskydd för civilbefolkningen som kan komma all gälla i fortsättningen. Frågan kommer all noga övervägas lillsammans med övriga frågor som är betydelsefuUa för befolkningens skydd i händelse av ell krig.

Herr GERNANDT (c);

Herr talman! Jag ber att få lacka statsrådet för svaret pä min interpellation.

Del kändes angelägel alt fästa uppmärksamheten på den reaktion som vanUgen visas frän allmänheten, dä del vid civilförsvarskurser framkommer att antalet skyddsmasker för närvarande endast räcker lill cirka en tredjedel av landels civilbefolkning och att del inle finns några barnskydd.

Statsrådet åberopar, och det med aU rätt, i sin förklaring den slarka inlernationella opinionen mol att använda slridsgaser och hänvisar tiU de pågående förhandUngarna i FN;s generalförsamUng, Det gjorde även jag i interpellarionen, och många förstår också att skyddsmaskbehovet i den silualionen är en myckel känslig avvägningsfråga. Men del är lika angelägel alt åstadkomma förbud mot bakteriologisk krigföring och användning av kärnvapen.

Även om statsrådet inle nämnde kärnvapen i sitt svar, så vel vi ju bägge tvä alt skyddsmasken också skaU skydda mol inandning av radioaklivl stoft, som kan uppkomma vid kärnvapenexplosioner. Och lyvärr finns del ju slora mängder kärnvapen här och var pä vårt oroliga klot.

En ytterUgare avsikt med min interpeUation har jag tidigare berört endast under hand. All anskaffa exempelvis 3 miljoner skyddsmasker kostar ca 100 miljoner kronor. Del är myckel pengar, och de kan naturligtvis behövas lill andra ändamål än just skyddsmasker. Men del gär kanske alt förena ont med gott. Vi vel ju alt skyddsmaskens formpressa-de ansiktsdel är en specialprodukt för maskiner inom gummUndustrin. Den tillverkningen är relativt snabb. Men skyddsmasken består ju ocksä av en relalivl kompUcerad nacksele med band och spännen. Den behöver även en förvaringsanordning, som inte heUer består av gummi. Barnskydden för spädbarn förväntas bli en bagUknande väska med axelrem. Skyddet för nägol slörre barn kan tänkas som en typ av anorak med filter och andningsventil.

De här uppräknade detaljerna hör lämpUgen mera hemma i textilindustrin än i gummUndustrin och borde därför kunna göras tiU arbetsobjekt för nedläggningshotade förelag inom vävlexlilbranschen. Del är min förhoppning alt statsrådet vill ha den tillverkningsmöjUghelen i åtanke, och om så blir faUet har den här inlerpellationen kanske haft någon nytta med sig.

Tack ännu en gäng för svarel.

Nr 48

Tisdagen den 23 mars 1971

Ang. skyddsmasker och barn-skydd för civilbefolkningen

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 48

Tisdagen den 23 mars 1971

Ang. planerna på en plutoniumfabrik på Västkusten

§ 6 Ang. planerna på en plutoniumfabrik på Västkusten

Herr industriministern WICKMAN erhöll ordet för all besvara fru Erikssons i Slockholm (s) den 20 januari framstäUda interpellation, nr 29, lill herr civilminislern, och anförde:

Herr talman! Fru Eriksson i Stockholm har frågat civilministern om han är villig all inför riksdagen redogöra för de konkreta planerna pä en plutoniumfabrik pä Västkusten med hänsyn till miljörisk och lill vår aUmänna försvarspolitiska inställning till kärnvapen.

Eflersom fru Erikssons interpellation gäUer syftet med en sädan anläggning snarare än dess lokalisering frän plansynpunkl har frägan överlämnats tiU mig för besvarande.

Jag vill försl påpeka alt benämningen pluloniumfabrik är något oegenllig, och jag kommer därför här all lala om upparbelningsanläggningar. Dessa anläggningar har till uppgift all bearbeta de bränsleelement av uran, som använls i alomreaktorer. Genom strålningen i reaktorn nybildas plutonium i elementen, som också blir starkt radioaktiva. Vid upparbetning avskiljs plutoniel och resterande uran frän de radioakliva avfaUsprodukterna för all återanvändas som reaklorbränsle. Avfallspro-duklerna las om hand och förvaras på betryggande säll så länge de kan medföra risker för omgivningen. Upparbelningen utgör alltså en såväl ekonomiskt som säkerheismässigt motiverad del av den s. k. bränslecykeln för reaktorer.

Det svenska alomenergiprogrammel har innefallal vissa insalser pä upparbelningsomrädel, främsl deltagandel i del inlernalioneUa Euroche-micprojeklel i Belgien. Dessulom gjorde AB Atomenergi i början av 1960-talel en projektstudie för en svensk anläggning, som ledde fram tiU alt viss mark inköptes för ändamålet vid Sannäsfjorden i Tanums kommun i Bohuslän. Projeklel kom emellerlid inle att realiseras. De utbrända elementen frän svenska reaktorer skickas utomlands för upparbelningen.

I april 1970 tillsattes en arbetsgrupp inom jordbruks-, civU- och industridepartementen med uppgift all göra en förnyad bedömning av upparbelningsfrägan. Bakgrunden härtill var främsl all den ovisshet om den framlida användningen av AB Atomenergis markområde i Sannäs, som uppkommit genom att förutsättningarna för en svensk anläggning ändrats, vållade problem för den lokala och regionala planeringen. I gruppens uppdrag ingick även att belysa upparbelningens industripoliliska och energipoliliska aspekter mol bakgrund av den slora planerade alomkraflutbyggnaden i vårl land.

Gruppen har nu lagt fram sin rapport. I rapporten anges tidpunkten då del svenska behovet av upparbetnmgsljänsler vänlas ge ekonomiskt underlag för en anläggning till omkring år 1990. Före denna tidpunkt kommer sannoUkt vårt behov av upparbetningstjänster att tiUgodoses utomlands, om della kan ske pä godtagbara villkor. Även efter är 1990 är en sådan lösning länkbar. Insatserna inom landel kan begränsas liU alt vidmakthålla viss teknisk kompetens och att följa den internationeUa ulvecklingen. Arbetsgruppen förulser alt framtida upparbelningsanläggningar kommer alt utföras så alt praktiskt laget aUt utsläpp eUmineras

och all anläggningarna inte får någon hälsofarlig radioaktiv omgivningspåverkan vid normal drift.

Det område vid Sannäsfjorden som i början av 1960-lalel förvärvades av AB Atomenergi tillgodosåg de myckel stränga säkerhetskrav, som man med dåvarande teknik och erfarenhelsunderlag hade anledning all räkna med. Arbetsgruppen framhåller all man - om och när en svensk anläggning blir aktuell - fär göra en ny utvärdering av lämpliga förläggningsplaiser.

Arbetsgruppen pekar aUmänl pä all samlokalisering av upparbelningsanläggningar och atomkraftverk kan anses som en reell möjlighel som erbjuder övervägande fördelar. Della bör beaktas bl. a. i del planeringsarbete rörande lokaUsering av atomkraftverk som för närvarande pågår inom cenirala driflledningen. Med hänvisning till alt Sannäsområdet är ell av de fä områden i Sverige som med visshet uppfyller de lekniska och säkerheismässiga förläggningskraven för en upparbetningsanläggning anser emeUertid arbetsgruppen all del lills vidare bör behållas i slalens ägo.

Enligl min mening ger arbetsgruppens rapport en värdefull belysning av hela upparbelningsfrägan, bl. a. genom all klarlägga den internationella ulvecklingen avseende säväl utbud och eflerfrågan pä upparbetningstjänster som teknik och säkerhetsfrågor. Delta ger ell bältre underlag för att bedöma tidpunkten då en svensk anläggning kan bli aktuell. Med hänsyn lill all denna tidpunkt av aUt all döma är avlägsen anser jag all del saknas liUräckUga skäl all reservera markområdet i Sannäs för en upparbetningsanläggning. Som framgår av rapporten vänlas dessulom den tekniska utvecklingen på upparbelningsomrädel medföra ökad frihet vid ell framtida plalsval. Jag vUl i sammanhanget erinra om riktlinjerna för den fysiska planeringen på Västkusten, som innebär all kuslslräckan Lysekil—Strömstad bör hällas fri från miljöstörande industri.

Arbetsgruppen har inle hafl anledning all gä in pä frågan om användningen av plutonium för militära ändamål. Jag vUl ocksä understryka all denna fräga hell saknar belydelse för ställningstagandet till en svensk upparbelningsanläggning nu eller i framliden. Sverige har anslutit sig lill fördraget om förhindrande av spridning av kärnvapen, vilkel innebär elt åtagande för oss all avslä från kärnvapen och att slälla hela vårt atomenergiprogram under intemationeU kontroll genom InternationeUa aiomenergiorganet (lAEA). Förhandlingar härom pågår för närvarande, vilket inlerpeUanlen säsom sakkunnig ät den svenske chefsförhandlaren känner väl tiU. Resultatet vänlas bli all elt konlrollavlal Iräffas med giltighet frän våren 1972. Enligl delta avtal kommer alla atomenergianläggningar i Sverige och alla större innehav av uran och plulonium att inspekteras regelbundet.

Nr 48

Tisdagen den 23 mars 1971

Ang. planerna på en plutoniumfabrik på Västkusten

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr lalman! Del är sällan man fär etl svar som på alla punkter är sä klarl och lillfredsslällande som det jag nu fått. Jag ber att få lacka för del.

Tidpunkten dä del skulle vara lönsamt all i Sverige bygga en upparbelningsanläggning har ju angivils olika. Från början länkle man alt

1 * Riksdagens protokoU 1971. Nr 48-50

Nr 48

Tisdagen den 23 mars 1971

Ang. planerna på en plutoniumfabrik på Västkusten

del var 1970, och i ell interpeUationssvar 1969 angav man tidpunkten tiU 1975. 1 en promemoria i dessa frågor som jag selt angav man tidpunkten tUl 1980, och nu säger man 1990.

Detla är ytterst tiUfredsstäUande och lugnande för dem som troll att frägan om en upparbetningsanläggning kunde vara aktuell i dag. Induslriminislern drar den slutsatsen av denna förskjutning alt det saknas skäl all fortsätta all reservera markområde för en sädan anläggning vid Sannäs pä Väslkuslen. Della är synnerligen tiUfredsstäUande för dem som sett della som ell allvarligt miljöhot.

Industriminislern hänvisar ocksä lill alt teknologin utvecklas, sä alt man säkerligen kan slälla andra och kanske inte sä vittgående krav på den plats där man skall placera en upparbelningsanläggning när man kommer fram tUl 1990. Della leder som sagl lill den slulsalsen all vi inle har anledning att i dag räkna med en anläggning i Sannäs.

Det är dyrt att skeppa borl ulbrända bränsleelement liU anläggningar i Belgien och England eller vart man skickar dem, och det är givet alt där man har militär användning av plutoniel blir det lönsammare, totalt sett. Därför har människor dragil den slutsatsen alt vi nu kanske kommii närmare elt beslut eller hell enkelt tiU en vändning av uppfattningen när det gäller frägan om att skaffa egna atomvapen. Därför har resonemanget kommii i gäng att vi möjligen avsåg att ändra vär instäUning i denna fråga. Industriministern hänvisar till att vi har anslutit oss till icke-spridningsavtalet och självklart är underkastade en mycket slark kontroll för de reaktorer vi har för framstäUning av kärnenergi. Delta är, ansåg induslriminislern, en garanti för att det inte skell nägon ändring i vår inställning och för alt en sädan ändring inte heller kan ske opätall. Del beror naturUgtvis helt och håUet pä i vems händer den politiska ledningen ligger. Jag skulle tro alt del i dag inle finns nägol parti här som ändrat uppfattning i frågan om ell svenskt atomvapen. Men även detta perspektiv av 1990 som den lidpunkt då man skulle kunna räkna med en upparbetningsanläggning hos oss stärker också känslan av all vi nu för överblickbar tid kategoriskt sagt ifrån att det inte kan bli tal om att skaffa svenska atomvapen av egen produktion. Svaret bör kunna lugna människorna även pä denna punkt.

Bäde miljöhotet och hotel om en ändrad inställning lill atomvapen-frågan har fått en klar dementi genom detla svar. Jag hoppas alt svarel kommer att uppmärksammas ÖveraUt där man funderat över dessa frågor, och jag är yllersl lacksam för del klara besked som jag fäll.

Hen WlRTEN(fp):

Herr lalman! Den 4 december 1969 fick jag svar på en interpeUation angående en eventueU upparbetningsanläggning i Sannäs. En av de frågor som jag hade slälll till civilminister Lundkvisi var om han ville medverka till en förutsättningslös utredning om alternativa lokaUseringsorter för en anläggning av denna typ, där hänsyn skulle las lill riksplaneringens syften och miljövårdens krav. Svaret från statsrådet Lundkvisi dä innehöll besked om all elt eventuellt beslul om uppförande av en upparbelningsanläggning i Sverige inle skulle aktuaUseras, som fru Eriksson i Stockholm nyss sade, före år 1975. Svaret slulade med beskedel; "Att

tUlsätta ytterligare uiredningar i frågan är inte akluelll."

Vid del lUlfäUel hävdade jag alt del var olyckligt alt oklarhet under sä läng lid skulle råda om hur marken i Tanum kunde disponeras. Med tanke på de skyddszoner som då diskuterades innebar osäkerheten om markdisposilionen slora bekymmer för del fortsalla planerandet. Min upprepade hemställan dä var alt frågan skulle snabbehandlas för all man skulle få etl beslul sä forl som det över huvud laget var möjligl. Del ledde inle lill nägol positivt svar då.

Av dagens interpeUationssvar framgår emellertid all frågan ånyo togs upp i kanslihuset redan fyra månader efter det att denna debatt hade förts. Resultatet blev all en arbetsgrupp inom jordbruksdepartementet, civildepartementet och industridepartementet tillsalles med uppgift att göra en förnyad bedömning av upparbelningsfrägan. Statsrådet Wickman säger all bakgrunden till denna åtgärd främst var ovisshet om den framtida användningen av AB Atomenergis markområde i Sannäs.

Jag viU, herr lalman, med tacksamhet inregistrera all framstöten i december 1969 ledde till ett snabbare resultat än vad statsrådet Lundkvist då ville lova. Vi har inle behövt vänla liU 1975. Besked har givils om all en upparbetningsanläggning i varje fall inle är aktuell före 1990 och att då en ny ulvärdering av lämpUga förläggningsplaiser skaU göras. Min fräga frän 1969 har i dag, drygl ett år senare, besvarats pä del sätt som jag hoppades alt den skuUe ha blivit besvarad vid del tillfället.

Nr 48

Tisdagen den 23 mars 1971

Ang. planerna på en plutoniumfabrik på Västkusten

Hen AHLMARK (fp);

Herr lalman! Jag kan instämma i vad herr Wirtén just har sagl. Men det finns en mening i statsrådets interpellalionssvar som har förvånat mig en smula och som jag därför vill slälla en fräga om.

Herr Wickman säger: "Jag vUl i sammanhanget erinra om riktUnjerna för den fysiska planeringen pä Västkusten, som innebär all kuststräckan Lysekil—Strömstad bör hällas fri frän miljöstörande industri."

Går man till den kommunikén som jag antar att herr Wickman syftar pä, är bilden en något annan. Han avser rimligen beslutet all upplåta Brofjorden och delarna där omkring för raffinaderi och oljeindustri. Men i kommunikén den 25 november 1970 stod det följande: "Innebörden av beslutet är att ytterUgare ett industriområde öppnas på Västkusten samtidigt som återstående delar av kusten för framtiden hälls fria från sädana verksamheier som slär i konflikl med rörligt friluftsliv, fritidsbebyggelse och naturvärdsändamäl." Del kan bara tolkas pä eff säll; resien av Bohuskuslen, bl. a. frän Lysekil till gränsen mol Norge, skall hällas fri frän miljöholande industri.

Del var etl bra besked. Att la in superlankers i Brofjorden och lägga etl raffinaderi vid strandkanlen pä Lysehalvön var fel. Men tanken all resten av Bohuskuslen skulle sparas, den var riktig.

Nu fanns det också en annan formulering i kommunikén. Man sade att ''kuststräckan LysekU-Strömslad" skulle sparas och främsl "riäna fritidsUvets iniressen". När kommunikén utfärdades sä var del inle många som vUle tolka de här båda meningarna som en motsättning. Regeringen avsäg - det trodde jag och del trodde nästan alla - att spara resten av Bohuskusten upp UU gränsen mol Norge.

Nr 48

Tisdagen den 23 mars 1971

Ang. planerna på en plutoniumfabrik pä Västkusten

Men nu i dag säger induslriminislern uttryckligt all del är "kuslslräckan Lysekil-Strömstad" som skall hällas fri från mUjöstörande industri.

Fär jag då fråga herr Wickman: Belyder det att regeringen nu har övergivit sill löfte i kommunikén frän den 25 november 1970 all "återstående delar av kusten för framtiden hålls fria från sådana verksamheter som stär i konflikl med rörligt friluftsliv, fritidsbebyggelse och naturvärdsändamäl"? Har ni nu senare bestämt er för att lämna ul sträckan norr om Strömstad för den oljeindustri som nu trycker pä och vill exploatera det området?

Herr induslriminislern WICKMAN;

Herr talman! Herr Ahlmarks fråga är ju riktad tUl civUministern, och eftersom han inte är i kammaren skaU jag ge milt induslriminisleriella svar pä den i stället.

Det finns ingel beslut fattat, herr Ahlmark, om någon oljekonsumerande industri i Strömstad. Del finns heUer inte i dagsläget något beslul om att en sådan industri inte skaU komma lill sländ i Strömstad. Därför får vi tiUfälle att ålerkomma lill den här frägan. Jag kan hänvisa liU formuleringen i mitt interpellalionssvar, alt del är sträckan Lysekil-Strömstad som har undantagits ifrån mUjöstörande industrier i den föreUggande riksplaneringen.

Hen AHLMARK (fp):

Herr talman! Jag är faktiskt litel bekymrad över det intetsägande svar som industriminislern gav. Jag citerade ju ur den kommuniké som regeringen utfärdade den 25 november förra året och som jag antog all induslriminislern hänvisade till, nämligen kommunikén i samband med Brofjordenbeslulet. Dä sade man alt vi skall öppna ytterligare ett industriområde på Västkusten "samiidigi som älersläende delar av kusten för framliden hälls fria" etc, aUlsä "återstående delar"av kusten.

I dag säger då indusiriministern: Ja, det är "kuslslräckan Lysekil-Strömstad" som skall hällas fri. Men varje vän av ordning frågar sig då naturUgtvis: Den bil ni har skurit bort frän den 25 november förra ärel tiU i dag, alltså sträckan norr om Strömstad, har ni nu beslämi er för alt upplåta den lill oljeindustrin?

Ja, det är ingel beslulal om detta, säger industriministern, vare sig för eUer emol.

Men i och med all ni inle har bestämt er att säga nej till oljeindustri i strandkanten norr om Strömstad sä har ni alltså gjort en reträtt frän det stort uppslagna beslul som ni fattade den 25 november 1970. Del finns nämUgen långtgående planer på att la in supertankers för olja också i norra Bohuslän i närheten av Strömstad. Skandinaviska elverksbolagel vill i Nordby vid gränsen Ull Norge bygga ell myckel stort värmekraftverk. Den olja som man dä behöver skall fraktas lill en hamn i Singlefjorden, där man, enligl uppgifl, skall la in 100 000-lonnare.

För att komma till den oljehamnen skulle superlankers slryka tätt intill Bohuskuslen längs en sträcka av 40 kilometer, enligt en utredning som riksdagens upplysningstjänst har gjort. Om ett sådant fartyg

havererade där skulle skadorna för norra Bohuslän kunna bli katastrofala. När regeringen sade ell ja rill raffinaderiet vid Brofjorden lovade man aUtså samtidigt att häUa norra Bohuskusten fri frän nya, väldiga oljehol. Nu i dag ser vi hur litet det löftet kan bli värt.

Om sjöfartsverket lyckas mäta ut en ränna för superlankers tiU området vid Strömstad, dä finns del alllsä, enligl herr Wickman i dag, en risk alt regeringen än en gång improviserar bort en oersättlig del av den svenska Västkusten.

Nr 48

Tisdagen den 23 mars 1971

Äng. planerna pä en plutoniumfabrik pä Västkusten

Herr MATTSSON i Skee (c);

Herr talman! Jag skall inte nu ta upp någon debatt med herr Ahlmark om den lokalisering av etl eventueUt oljekraftverk som han har dragil in i diskussionen om den eventueUa upparbetningsanläggning som tidigare skuUe placeras i Tanum. Del är bara elt konslalerande jag vill göra. Herr Ahlmark har citerat ur regeringens kommuniké i samband med beslutet om att medge OK att placera sill raffinaderi i Brofjorden. Men det hade varit bra om herr Ahlmark då hade citerat även de andra delarna, som han nu säger att indusiriministern har ändrat på. Pä s. 2 i den kommunikén slår att "kuststräckan Lysekil-Strömstad bör likaledes enUgt regeringens mening håUas fri frän omfattande industrialisering för alt även i fortsättningen kunna tjäna fritidsUvets intressen".

Del finns alltså i denna kommuniké klart belägg för alt regeringen har ullalal sig om kuststräckan Lysekil-Strömstad och inte, som herr Ahlmark definitivt viU göra gällande, om kuststräckan frän Lysekil upp tiU Idefjorden.

Hen AHLMARK (fp);

Herr talman! Herr Mattsson har alldeles rätt i alt vad han citerade finns på s. 2 i kommunikén. Jag citerade också detla i mill försia inlägg. Men jag sade alt jag den 25 november förra ärel hade hoppats all det inle var en motsättning mellan vad regeringen sade pä s. 1 i sin kommuniké och vad man sade pä s. 2, ulan att man avsäg att spara hela Bohuskuslen norr om Lysekil för bl. a. fritidsUvets iniressen och icke tUläla miljöholande industri där.

I dag har vi av indusiriministern fått reda pä att det var det som stod pä s. 2 som gällde och inle det som stod pä s. 1. Det beklagar jag.

Herr induslriminislern WICKMAN;

Herr talman! Della är en alldeles speciell form av exegelik som herr Ahlmark bedriver. Det är verkUgen ingen motsättning meUan s. 1 och s. 2 i kommunikén frän den 25 november — jag fick också fram den jusl nu.

Vad innebär beslutet den 25 november, herr Ahlmark? Det innebär "alt ytterligare ett industriområde öppnas på Västkusten.samtidigt som återstående delar av kusten för framtiden hålls fria frän sädana verksamheier . . ."

1 Strömstadsregionen är redan elt industriområde öppnat. Om herr Ahlmarks omsorg om miljö och frUuftsliv innebär att han vill döma Strömstadsregionen till indusiriell avmattning och förlvining så skall herr Ahlmark säga det - det är i varje faU inte och kommer aldrig att bli regeringens politik.

Nr 48 Hen AHLMARK (fp):

Tisdaeen den '' talman! Det finns väl annan industri än oljeindustri för

23 mars 1971 Bohuskuslen. När del sades av regeringen alt "återstående delar av kusten

-------------------- för framtiden hålls fria" m. m. var det väl ingen enda människa som

tolkade det så, alt det gäUde sträckan upp UU Strömstad men att sträckan norr om Strömstad redan är förstörd, all där kan man lägga hur mycket oljeindustri som helsl, la in vilka supertankers som helst. Men den tolkningen gjorde ingen på den presskonferens, där regeringen förklarade den här kommunikén. När statsrådet fick frågor om de här sakerna antydde han inte med etl ord alt delta var tolkningen av sidan 1 i kommunikén. Alt man nu uttryckligt har undantagit kuslslräckan mellan norska gränsen och Strömstad från det besked man gav den 25 november förra ärel är delvis en poUtisk nyhet som indusiriministern har meddelat här i kammaren i dag.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ls propositioner nr 29 tiU inrikesutskottet, nr 33 och 39 liU kuliuruiskoitet, nr 43 lill försvarsutskottet samt nr 57 och 58 tiU civilulskottet.

§ 8 Föredrogs, men bordlades äler konstitutionsutskottets betänkande nr 26, skatteutskottets belänkanden nr 13 — 15, försvarsutskottets betänkanden nr 1—6, socialutskottets betänkanden nr 2 och 3, kulturutskottets belänkande nr 3, utbildningsutskottets belänkanden nr 1 och 2, jordbruksutskottets betänkanden nr 17-19, näringsutskotlels betänkanden nr 3-5 samt inrikesulskotlets belänkande nr 6.

§ 9 Föredrogs och bifölls inlerpeUationsframslällningarna nr 86—88.

§ 10 Hen talmannen meddelade att utbildningsutskottets betänkanden nr 1 och 2 skulle uppföras näst efter inrikesutskoltets betänkande nr 5 på föredragningslistan för morgondagens sammanträde.

§ 11 Interpellation nr 89 ang. åtgärder för att minska motsättningarna på arbetsmarknaden

Ordel lämnades på begäran lill

Herr BOHMAN (m), som yttrade;

Herr lalman! Värt lands ekonomi präglas av slarka spänningar. Den
offentUga sektorns snabba expansion har begränsal invesleringsui
rymmet. Den härda kreditmarknadspoUtiken under 1969 och 1970 har
försvårat näringslivets kapacitetsulbyggnad. Detta har i förening med
internationellt sett högt uppdriven inflation lett lUl besvärande bytes-
och betalningsbalansproblem som begränsar den konjunkturpolitiska
14 handUngsfriheten. Inflationen och det hårda skattetrycket, särskilt den

Tisdagen den 23 mars 1971

orimUga beskattningen av löneökningar, marginalskatter - en av infla- Nr 48 tionens främsla drivkrafter - har undergrävt löneinkomsternas köpkraft.

Detta utgör bakgrunden till del komplicerade förhandlingslägel och liU motsättningarna på arbetsmarknaden. Spännvidden mellan arbetstagarorganisationernas krav och arbetsgivarnas bud är mycket stora, ej bloll på stats- och kommunalljänslemannaområdel ulan också på LO-området. Kompensationskrav från olika gruppers sida korsar varandra. TUl bilden hör också anspråk frän de i inkomsthänseende eftersatta grupperna pä jordbruksområdet. ,

Det är obestridligt, att beiydande inkomsttagargrupper fått vidkännas standardsänkning - mätt i nettolönens köpkraft — under de senasie åren. Den s. k. skallereformen har bl. a. genom prisutvecklingen och den kommunala utdebiteringens höjning fått andra effekter än vad som utlovats. Även innevarande är motses fortsatta prisstegringar. Gällande förordnande om prisstopp utlöper den 31 mars.

Genom riksdagens den 11 mars antagna fullmaklslag har konflikten meUan staten-avtalsverket samt SACO och SR "nedfrysts" under sex veckor. Beredskapslagen har alltså åstadkommit en frist för ytterligare förhandlingar i fråga om berörda organisationer och lönevUlkoren i övrigl på slörre delen av arbeismarknaden. Näs vid dessa överläggningar ingen rimUg bas för uppgörelse är fältet öppet för nya slridsälgärder och eventueUa regeringsingripanden i den fria förhandlingsrätten.

Finansmiruster Gunnar Sträng förklarade i ell uttalande i Örebro den 16 mars, all sä sammanflätat som vårl lönesystem är, kan ingen enskild grupp göra anspråk på alt med fackliga stridsmedel bryta sig ut frän en gemensam bedömning av del lillgängliga uirymme, som skall fördelas bland alla. Vi lever — framhöll han — i en lid där den ekonomiska poUtiken och den stabila samhäUsekonomin i långa stycken avgörs av löneseklorns förhandlingar. Resultatet av dessa förhandlingar mäste anpassas lill del utrymme som en lugn ulveckling, fri frän löne- och prisinflalion, medger. Han menade, att en uppgörelse måste samordnas i slutskedet och fördelningen meUan grupperna accepteras av medborgar-kolleklivel i storl.

Äv uttalandet kan dragas den slutsatsen att regeringen inte utesluter möjligheten all motsättningarna pä arbetsmarknaden skulle kunna leda tiU ytterUgare ingripanden frän regeringens sida, exempelvis förslag alt upphöja medlingsbud lill lag. Sädana åigärder skulle i reaUteten innebära all den fria förhandlingsrätten avskaffades.

Den svenska ekonomin tål inte lönelyft av den storleksordning som angivits vid de pågående förhandlingarna. Bidragande orsaker tiU de framförda kraven är som redan nämnts de delvis oförenliga strävandena att ge eftersatta lönlagargrupper en snabbare standardförbättring än andra ulan att någon inkomstlagargrupp skaU behöva få sin standard sänkt saml kraven på kompensaiion för prisstegringar och skattehöjningar.

Moderala samlingspartiet har hävdat att rådande ekonomiska situation
och de från oUka häll framförda motstridiga kraven borde föranleda
åtgärder frän sialsmaklernas sida inriktade pä alt åstadkomma en frivUlig
överenskommelse mellan samtliga berörda parter i syfle alt nå en för 15

Nr 48 samhäUsekonomin och fortsatt utveckling nödvändig gemensani lösning.

Tisdaeen den Eör delta ändamål borde regeringen inkalla en stabiliseringspolitisk

23 mars 1971 konferens med representanter för de demokratiska oppositionspartierna,

-------------------- näringsUvet och arbetsmarknadens parter. Återställd balans i ekonomin

kräver i dag en samordning av skatter, priser, löner, statsutgifter och de besparingsåtgärder i övrigl som kan vara finanspoUtiskt behövliga. Åtgärder av delta slag har lidigare förekommit i Sverige. Under del senasie kriget Iräffade således den dåvarande samUngsregeringen överenskommelse med representanter för arbetstagarorganisationerna, näringsUvet och jordbrukets organisalioner för all komma lill rälla med den dä föreliggande inflatoriska ulvecklingen och därav föranledda problem, besläktade med de jusl nu aktueUa.

Om icke åtgärder av här angivet slag vidtages kan motsättningarna på arbetsmarknaden och inom samhäUel i övrigl snabbt leda lill en utveckling där statsmakterna anser sig vara i elt tvångsläge med starkt begränsad handUngsfrihet. Så var faUel då fuUmaktslagen genomfördes för någon vecka sedan. En Uknande, av regeringens brislande ansvarskänsla och passivitet föranledd utveckUng måste förebyggas.

Med åberopande av vad här anförts fär jag anhålla om kammarens tUlstånd all lill herr statsministern rikta följande inlerpeUaiion:

Är regeringen beredd att ofördröjligen vidlaga åtgärder för alt del svenska samhäUet inle skall behöva räka i ett sådant tvångsläge att krav pä ytterligare samhällsingripanden på arbeismarknaden behöver aktualiseras?

Herr slatsministern PALME erhöll pä begäran ordet och anförde;

Herr talman! Jag ber all få lill herr Bohman säga att för dagen uttalar regeringen sitt fulla förtroende för de medlingskommissioner som enligt beprövade metoder pä den svenska arbetsmarknaden försöker finna vägar till en fredlig lösning av arbetsmarknadskonflikten.

Hen BOHMAN (m):

Herr lalman! Fär jag fräga sialsminisiern om della korthuggna svar skall betraktas som svar på en interpeUation som kammaren ännu inte har lämnal sitt medgivande lill att den fär framsläUas.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Jag har tidigare varit med om all man har kunnai svara pä en inlerpeUaiion omedelbart när den har framställts. 1 den mån jag skuUe ha avvaktat att ett medgivande om interpellaiionens framställande skuUe ha lämnats av kammaren, sä beklagar jag detla lekniska missöde.

Hen BOHMAN (m):

Herr lalman! Vi skaU här inle gä in pä någon konslilulionell debatt,
men jag föresläller mig all en inlerpellaiion är någonting som inle bara
angår den som har framställt interpellalionen ulan i allra högsta grad även
övriga ledamöter av kammaren, vilka - eflersom del är fråga om en
interpellation — bör beredas liUfäUe alt delta i debatten. Och den
16 interpellation det här gäller har hittills inte ställ pä nägon riksdagens

föredragningsUsta.

Herr statsministern PALME: Nr 48

Herr talman! Jag är självfaUet fulll beredd all förutom det svar som ToHna H

jag omedelbart här lämnade herr Bohman ocksä besvara interpellalionen. -,-, ,n-7i

° ' 23 mars 19/1

när den har blivit uppförd pä kammarens föredragningslista och i vanlig -

ordning kommii in i riksdagsmaskineriel.

Jag vUl bara påpeka för herr Bohman all jag här har följl en praxis,

som en gäng initierades i riksdagen av förre utrikesminisiern Östen

Undén.

Herr BOHMAN (m):

Herr lalman! Ingen skulle vara lyckligare än jag, om statsministern även i andra hänseenden i sitt handlande följde förre utrikesministern Undén.

Slutligen vill jag uttrycka den förhoppningen att statsministern, när han har funderat ylleriigare över de viktiga frågor som jag har lagit upp i min interpellation, kommer tiU ett annat resultat än del som innefattas i det myckel korta svar han här gav. Frägan är alltför belydelsefull för all behandlas pä del sällel.

Överläggningen var härmed slulad.

Kanimaren medgav alt ifrågavarande interpellalion fick framställas.

§ 12 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj;ts proposilioner:

Nr 35 angående anslag för budgetåret 1971/72 liU byggnadsarbeten samt inredning och utrustning av lokaler vid universiteten m. m.

Nr 36 angående social ulbildning och forskning m. m.

Nr 37 angående vuxenutbildning

Nr 40 med förslag lill växlförädlarrällslag m. m.

Nr 47 angående statligt tidskriflsstöd

Nr 51 med förslag lill rennäringslag, m. m.

Nr 53 angående godkännande av överenskommelse om ändring i samarbelsöverenskommelsen den 23 mars 1962 mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige m. m.

Nr 62 angående inrättande av statens livsmedelsverk m. m.

Nr 63 angående stödåtgärder pä fiskets område, m. m.

Nr 64 angående län m. m. lill Norrbollens Järnverk AB

Nr 66 med förslag lill lag om skattefrihet för ersältning lill neurose-dynskadade

Nr 67 angående godkännande av prolokoU angående ömsesidig befrielse av luflfarlsföretag och deras anslällda från erläggande av skatter, upprättat i anslutning till överenskommelsen meUan Sveriges regering och De Socialistiska RädsrepubUkernas Unions regering rörande iuftfarlsför-bindelser den 31 mars 1956

Nr 72 med förslag lUl lag om ändring i förordningen (1956:629) om erkända arbetslöshetskassor, m. m.

Nr 78 angående extra studiemedel för andra halvåret 1971

Nr 80 angående allmän beredskapsslat för budgelåret 1971/72

Nr 48 § 13 Meddelande ang. enkla frågor

Tisdagen den

23 mars 1971 Meddelades, all följande enkla frågor framstäUts, nämligen

den 22 mars av

Nr 157 Fru Sundberg (m) tUl herr utbildningsministern om ätgärder för

att trygga sysselsättningen för vissa hushållslärare;

VUka åtgärder ämnar statsrådet vidlaga för att Irygga sysselsättningen för de hushållslärare som fristäUs från de kommunala yrkesskolorna på grund av gymnasiereformen?

den 19 mars av

Nr 158 Herr Möller i Göteborg (fp) tUl herr civilminislern angående åtgärder för alt skydda barn mot drunkning:

VUka åtgärder är statsrådet beredd alt vidtaga för all förbättra

bestämmelser och framför aUl deras efterlevnad sä att barn bättre

skyddas mot drunkning?

den 23 mars av

Nr 159 Herr Signell (s) tiU herr indusiriministern angående lagring av kemikaUer inom anläggning för uivinning av uran;

Anser herr statsrådet all utvinningen av uran vid AB Atomenergis

anläggning i Ranstad kan fortsätta om giftiga och svårförslörbara

kemikalier lagras inom anläggningen?

Nr 160 Herr Boo (c) tiU herr industriministern om förläggande av oljeraffinaderi till södra Dalarna;

Avser statsrådet att fortsätta utredningsarbetet och överväga förslag

i fråga om transport av olja i rör till Mellansverige och lokalisering av

inlandsraffinaderi till södra Dalarna?

§ 14 Kammaren åtskildes kl. 16.42.

In fidem

SUNE K.JOHANSSON

/Solveig Gemert