Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:47

Fredagen den 19 mars

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokoUet för den 11 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj;ts proposition nr 45 tiU justitieutskottet.

§ 3 Föredrogs och biföUs interpeUationsframstäUningarna nr 81 — 85.

§ 4 Föredrogs civilutskottels betänkanden:

Nr 5 i anledning av Kungl. Maj;ts i statsverkspropositionen gjorda framstäUning om anslag för budgetåret 1971/72 tiU centralnämnden för fastighetsdata, m. m., jämte motion

Nr 6 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framstäUningar om anslag för budgetåret 1971/72 tiU statistiska centralbyrån, m. m., jämte motioner

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemstäUt.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Anslag till läns-styrelsema, rn m.

§ 5 Anslag tUl länsstyrelserna, m. m.

Föredrogs civUutskottets betänkande nr 8 i anledning av Kungl. Maj;ts i statsverkspropositionen gjorda framstäUning om anslag för budgetåret 1971/72 tiU länsstyrelserna, m. m., jämte motion

Kungl. Maj;t hade i propositionen nr I, bUaga 14 (punkterna B I och 11:20, s. 9—115 och 142—143 i utdrag av statsrådsprotokoUet över civUärenden för den 4 januari 1971) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de riktUnjer för organisationen av länsstyrelserna som
förordats i statsrådsprotokoUet,

2. bemyndiga Kungl. Maj;t att

a. inrätta 49 extra ordinarie och 25 ordinarie tjänster med
beteckningen o för chefer för avdelningar hos länsstyrelserna samt en
extraordinarie tjänst för chef för kansliet hos länsstyrelsernas organisa
iionsnämnd i enlighet med vad som förordats i statsrådsprotokollet,

b. vidta de övergångsåtgärder som behövdes med anledning av
omorganisationen,

3. för budgetåret 1971/72 anvisa

a. tUl Länsstyrelserna på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln ett
förslagsanslag av 450 560 000 kronor,

b. tiU Byggnadsarbeten för länsstyrelserna på kapitalbudgeten under
statens allmänna fastighetsfond ett investeringsanslag av 1 000 kronor.

I motionen nr 452 av herr Svensson i Malmö hemställdes att riksdagen skulle avslä begäran om medel för inrättande av planeringskansUer vid

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Anslag till länsstyrelserna, m. m.

länsstyrelserna och i stället anvisa sagda medel tiU förbättringar för landsstatens lågavlönade.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med bifaU till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag på motionen nr 452 godkände de riktlinjer för organisationen av länsstyrelserna som förordats i statsrådsprotokollet,

2. att riksdagen

a. bemyndigade Kungl, Maj:t alt inrätta 49 extra ordinarie tjänster och
25 ordinarie tjänster med beteckningen o för chefer för avdelningar
länsstyrelserna samt en extra ordinarie tjänst för chef för kansUel hos
länsstyrelsernas organisationsnämnd i enUghet med vad som förordats i
statsrädsprotokollet,

b, bemyndigade Kungl. Maj.t att vidta de övergångsåtgärder som
behövdes med anledning av omorganisationen,

3. all riksdagen för budgelåret 1971/72 anvisade

a, tUl Länsstyrelserna på driftbudgeten under tolfte huvudtiteln ett
förslagsanslag av 450 560 000 kronor,

b, till Byggnadsarbeten för länsstyrelserna pä kapitalbudgeten under
statens aUmänna fastighetsfond ett investeringsanslag av I 000 kronor,

4. att riksdagen bemyndigade Kungl, Maj:t att dels besluta när föresla
gen omorganisation av länsstyrelserna skuUe genomföras, dels lämna av
ett uppskov föranledda föreskrifter om ändrad användning av anvisade
anslag.

Reservation hade avgivits av herr Engström (vpk), som ansett att utskottet under 1 bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av Kungl, Maj:ts förslag och motionen nr 452

a, godkände de rikllinjer för organisationen av länsstyrelserna som
förordats av reservanlen,

b, bemyndigade Kungl, Maj;t att lämna erforderUga föreskrifter om
medelsanvändning enUgt vad i molionen förordats.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Det vanliga med motioner brukar väl vara att de begär ökade anslag jämfört med propositionen, men den motion det här gäUer och som berör anslagsäskandena tUl länsstyrelserna är av något annorlunda slag. Den berör formeUt en punkt som har att göra med alt det enUgt Kungl. Maj;ts förslag vid rikets länsstyrelser skaU inrättas särskilda planeringskansUer, en utbyggnad av de samhällsplanerande avdelningarnas administration.

Den organisatoriska kommitté som har förberett den här organisationsförändringen föreslog ursprungUgen att det skall inrättas ett fyrtiotal handläggartjänster — akademikertjänster — tUUka med ett tjugotal biträdestjänster, 1 statsverkspropositionen har detta prutats ned därhän att man har behållit ungefär oförändrat antal handläggare, men man har i stäUet i slort sett hell avstått ifrån att föreslå imättande av biträdestjänster. Det rör sig aUtså om inrättande av nya relativt, får man förmoda, högavlönade akademikertjänster.

Det här ärendet är naturUgtvis en detalj i ett större sammanhang, men

det är ett detaljexempel som är intressant ur vissa principiella synpunkler. För det första därför all det är ett exempel på hur man på elt mycket slappt säll ofla kan tiUäta byråkratin att tillväxa utan alt man ger några tiUfredsstäUande motiveringar och utan att man riktigt har klargjort för sig den praktiska situation som är förutsättningen för del här inrättandet. Vidare är det ocksä ett mycket intressanl exempel pä hur man inom den s. k. offentliga sektorn bedriver lönepoUtik, en intressant Ulustration tUl allt det rikliga talet om jämlikhet som ju annars förekommer så mycket på officieUt och inte minsl statUgt håU.

Vad det handlar om är aUtså att inrätta en sorts stabsorgan som skall biträda planeringschefen vid länsstyrelsen. Det handlar aUtså om att inrätta ett nytt organ förutom planeringschefen själv och de fackplanerare, dvs. chefer för fackenheterna, naturvårdsenhelen, den regionalekonomiska enheten osv,, som redan existerar och som även enligt proposilionsförslagel skaU fä sin kapacitet förstärkt.

Nu gör kanske den som sysslar med sädan här verksamhet i del dagliga praktiska livet en rad reflexioner om del meningsfyllda i att åstadkomma en sådan här ny byråkratisk utväxt och att göra det på detta speciella sätt och med dessa motiveringar. Jag tror att det här är ell exempel just på hur man i riksdagen kan "köra igenom" nya utgifter och godkänna införandet av byråkratiska utväxter, vilkas funktionella motivering är ganska dåUgt genomarbetad.

Del finns en rad olika argument, som man frän departements- och ulskottshåll har anförl för inrättandet av de här planeringskanslierna med tiUhörande kansUchef, som jag för min del har blivit en smula förvånad över därför alt de stämmer föga med den praktik jag betraktar mer eller mindre dagligen.

Först och främst anför man som ett argumeni för den organisatoriska förändringen och den byråkratiska utväxten att förslaget om att inrätta sådana här planeringskanslier har mötts av positiva remissvar från länsstyrelserna. Det är nu en sanning med viss modifikation. Det har förekommit att flera länsstyrelser har gjort vissa anmärkningar om planeringskansliets ställning och har uttryckt farhågor för alt del skall bli en mellaninslans mellan planeringschefen och fackplanerarna, vUken kompUcerar och onödigt byråkratiserar handläggningsprocessen.

Att remissvaren är posiliva är en sanning med modifikation ocksä med hänsyn lill den snävhet som Kungl, Maj;t i anslagssammanhang brukar ha all arbeta under. När Kungl. Maj :t mot denna bakgrund föreslär inrättande av nya Ijänster, i synnerhet höglönetjänster, skall det självfaUet ganska mycket lill innan en länsstyrelse säger nej. Man gör inle så. Man säger inte nej till ett anslag, även om man i själ och hjärta tycker att det är funktionellt och organisatoriskt ganska däUgt motiverat.

Pä den länsstyrelse, där jag har haft min dagUga verksamhet förlagd de senaste åren, hade vi en mycket ingäende diskussion om planerings-kansUet, dess funktioneUa berättigande och dess infogande i den nya organisationen. Det var vid denna interna diskussion en praktiskt taget enstämmig uppfattning att man hade mycket svårt att förstå vad det där kansUet över huvud taget skulle syssla med. Man uppfattar det uppenbarUgen som en ganska irrationell påklistring pä den befintliga

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Anslag till läns-styrelsema, m. m.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Anslag tiU länsstyrelserna, m. m.

organisationen och anser att det skuUe kompUcera handläggningsproceduren och åstadkomma en byräkratisering. Nu kom dessa farhågor bara mycket vagt lUl synes i länsstyrelsens remissvar, eftersom man diskuterar utifrån det underlaget när man vänder sig liU Kungl, Maj:t att man inte gärna kan säga nej tiU pengar som erbjuds. Man vet nämligen erfarenhetsmässigt att man fär äla upp sådant i andra sammanhang. Man kommer då att få det argumentet kastat mot sig att den och den gången sades det att ni inte har behov av någon personalförstärkning, och det är man på alla verk och myndigheter givetvis myckel rädd för att säga.

Vidare har det anförts lill förmån för inrättande av sådana här planeringskansUer och i polemik mot motionen, som ju går ul pä alt man inte skaU bevUja dessa pengar tiU detta ändamäl utan i stäUet använda dem för att förslärka länsstyrelsernas möjligheter att förbättra ställningen för den lågavlönade personalen. Genlemot denna motion och dess argumentering har man som sagt från bäde departement och utskott anfört, att det inte är fräga om att skapa något slags administrativ meUaninstans mellan planeringschefen och de fackplanerare som är underställda honom. Jag har haft Utet svårt att förstå del argumentets gUtighet. Meningen är ju att inrätta ett stabsorgan med en kanslichef, som ätminsione i ett tidigare skede av diskussionerna sades skola bU planeringschefens ställföreträdare, och det är ganska svårt att tänka sig att en sådan kansUchef inle skuUe bU någon sorts meUaninstans. Det är svårt att organisatoriskt tänka sig det hela pä någol annat sätt.

KansUchefen kommer givetvis alt få la del av handläggningen av de ärenden som hör under planeringschefen. Han kommer att delta som planeringschefens biträde, får man förutsätta, bl, a. i den del av arbetsprocessen som berör hur planeringschefen och hans medhjälpare skaU fördela de oUka frågorna på fackenheterna. Del är uppenbart att kansUchefen, om han över huvud taget skall ha någon funktion i sådana sammanhang, måste få en sorts mellanställning. Han måste fä en överordnad och överbUckande ställning gentemot fackcheferna. Därmed har man i praktiken också infört ett meUanled, en sorts förmedUngslänk mellan fackplanerare och planeringschef som är funktioneUl onödig.

Det är redan nu betydande svårigheter vid länsstyrelserna, som jag har uppfattat det, alt fä en funktioneU och någorlunda ofta förekommande samverkan mellan landssekreteraren, som ju är lUllänkt planeringschef, å ena sidan och cheferna för fackenheterna å den andra. Man har i det nya organisalionsförslagel ingalunda velal underlätta den kontakten. Man har t. ex. awisat tanken pä en obligatorisk planeringsberedning, etl organ i vilkel fackplanerarna skuUe få möta planeringschefen regelbundet och dit de aUtid skuUe kaUas. En sädan beredning hade varit ägnad att motverka del system av godtycke som nu i viss mån vidlåder handläggningen genom att de som skaU delta i den ofta handplockas av de högre cheferna, varvid sådana chefer för fackenheter ibland förbigås som hade haft inlresse av frägan och synpunkter på den.

Även pä andra fronter har man, kan jag säga, i viss mån genom att godta det rådande systemet försvårat kontakten eller i varje faU underlåtit att förbättra kontakten meUan planeringschef och fackenheter. Och nu skaU man alltså skjuta in vad som i praktiken kommer att bU en

ny instans meUan planeringschefen och fackenheterna.

Som praktiker på fältet ställer man sig ofta frågan: Vad skaU den här kansUchefen, som förmodligen kommer att ha en aktningsvärd lön, egentligen syssla med? Man kan knappast tänka sig att han skulle vara nägon sorts sekretariat ät den nya verksstyrelsen, som ju är en vidareutveckling av planeringsrädet, därför att sekretariatsuppgiflerna för den delen av verksamheten sköts av redan nu befintlig personal och har skötts för planeringsrådens del av redan befintUg personal. Det behövs aUtså inte någon högavlönad kansUchef för att sköta den detaljen. Det är väsentligen fräga om tekniska och informatoriska uppgifter, som det inte behövs specialutbildning för att gå i land med.

Om nu kanslichefen och kansUet skuUe få sekretariatsuppgifter, så undrar man varför de i praktiskt taget ingen utsträckning försetts med kontorspersonal. Jag kan inte föreställa mig att denne kansUchef själv skuUe springa omkring och göra grovjobbet, utan det finge han i så fall lasta över på befintlig personal. Över huvud taget verkar kansUet inte utformat för att fylla kansUuppgifter, bl. a. av det skälet att det inte försetts med någon särskild stab av kontorister.

Det sker genom den nya organisationen en rätt betydande rationalisering och arbetsbesparing inom de nya planeringsavdelningarna. De tidigare landssekreterarna förutsattes rycka upp som planeringschefer. Det betyder att de kommer att syssla praktiskt taget uteslutande med planeringsuppgifter. För närvarande sysslar landssekreterarna med en rad oUka ting. De håller alkohoUstförhör, de dellar i handläggningen av aUmänadminislraliva och sociala ärenden osv. Det bUr aUtså en avsevärt mindre belastning för planeringschefen i jämförelse med den som tidigare åvilade landssekreteraren. Där sker alltså en besparing. Sedan sker en besparing indirekl på det sättet att fackenheterna förstärks, vilket innebär förbättrade möjligheter att behandla frågorna. Det måste också återverka på den högste chefens, landshövdingens, arbetsbörda. Resultatet är att även där sker en viss besparing. Därutöver förstärks fackenheterna som regel, i varje faU efter vad jag har sett av förslaget, vid de flesta länsstyrelser med extra handläggande personal utöver detta planerings-kansU. Det sker aUtså en besparing kombinerad med en förstärkning inom hela planeringsavdelningen som enligt min mening gör det ännu mera omotiverat att inrätta denna nya och funktionellt ganska kompUcerade byråkratiska utväxt.

Detta om sakens rent administrativa sida. Jag tycker att hela detta sätt att driva denna fräga i utskott och riksdag i viss män bottnar i alt man inte satt sig in i problemet, man har inte talat med folket ute på fältet i den utsträckning som hade varit rimUg och nödvändig. Man har inte satt sig in i vad som skaU följa på denna betydUgt mera kompUcerade organisation, och man har inte heUer gett klara direktiv för vad detta kansU skaU syssla med. Man har enUgt min uppfattning inte satt sig in i sakens praktiska sida, och därför har man ocksä på ren skrivbordsbasis kommit fram till förslag som jag som praktiker anser helt omotiverade.

Dessutom har saken en annan sida som pä sitt sätt är betydUgt viktigare. Del är frågan om vad man önskar för sorts personalpoUtik och lönepoUtik gentemot den lägre personalen inom den statUga sektorn, i

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Anslag tiU länsstyrelserna, m. m.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Anslag till länsstyrelserna, m. m.

detta faU specieUt inom länsstyrelserna. Här ser vi nu att det skaU inrättas elt 40-lal nya handläggartjänster. Vi kan förutsätta att dessa högavlönade handläggare och akademiker inle kommer alt skriva sina manus och promemorior själva. De handlingar som deras verksamhet ger upphov tiU kommer de inte själva att sätta in i pärmar och arkivera, föra diarier över osv., utan det får naturligtvis kontorspersonalen göra. Del intressanta är då att samtidigt som man inrättar elt 40-tal sådana handläggarriänster, prutar Kungl. Maj :t ner den s.k. POL-kommitténs förslag om all tUl planermgskansUerna och tiU kansUchefen och hans medhjälpare knyta ett antal människor ur kontorsarbetskraften, drygt ett 20-tal som jag nämnde. Det prutar man ner, och det blir praktiskt taget ingen kontorspersonal alls att biträda kansUchefen. Vad betyder det? Det betyder naturligtvis att det kontorsarbete som nalurnödvändigt kommer att följa av kansUchefens och hans medhjälpares verksamhet kommer att vältras över på den redan ganska hårt belastade befintliga kontorspersonalen. Ett sädan arbete kommer självklart att bU följden, ty även om dessa människor inte producerar så mycket mer, kommer de att producera äiskilliga promemorior, yttranden, remissvar m. m. som skall behandlas på vanligt kontorsmässigt sätt. Detta kontorsarbete, detta merarbele pä kontorssidan, som nalurnödvändigt mäste bU följden av inrättandet av denna utväxt räknar man aUtsä med att vältra över pä den redan befintUga kontorspersonalen. Detta är ett exempel på hur man å ena sidan inrättar nya höglönebefattningar och ä den andra utan att ha några verkUgt starka funktioneUa motiveringar för det - pä ett enligt min uppfattning ganska oförståeUgt sätt — samtidigt som man ökar trycket på den befintliga lägre personalen, ökar kravet på arbetsprestationer vid bibehållen lön. Man pressar på dem mera arbete, pressar en större arbetsprodukt ut ur dem utan att ge dem någon särskUd kompensation för detta.

Därvidlag menar jag att della ärende är ett principexempel pä höglönepoUtik respektive läglönepoUtik inom den statliga förvaltningen. Det är också ett exempel på hur man Uksom i detalj efter delalj driver igenom denna typ av lösningar utan att tänka sig in i de principiella aspekterna på det hela ur lönepolitisk synpunkt.

När man nu ser förslaget att det skaU inrättas nya höglönebefattningar paraUellt med att det merarbele som de ger upphov Ull skaU tryckas på den befintliga personalen, har man Utet svårt att förstå allt del lal om jämUkhet som förekommer på den politiska arenan i andra sammanhang. Detta är ett exempel pä hur det ser ul i praktiken. Sä här driver man ärendena, sä här utvecklas administrationen, sä här fortgår byräkratiseringen och den ökande pressen på de lågt betalda kontoristerna inom den offentUga sektorn.

Det är mot denna bakgrund — frågans administrativa saml personal-poUtiska och lönepolitiska sida - som jag i min motion har velat stäUa det ändringsyrkandet att de enUgl min mening i slort sett onödiga pengar som enligt detta förslag skulle gå liU de nya planeringskanslierna i stället skaU gå till länsstyrelserna för att disponeras för en förbättring av de lågt betalda kontoristernas löneförhåUanden, Det har nämUgen blivit alll vanligare att man när det uppstår vakanser på ordinarie kontorstjänster

anstäUer personal i betydUgt lägre lönegrad än vad som normalt är faUet när man inrättar ordinarie tjänster. När man t. ex. får "lediga" pengar från sådana anslag som är tillskrivna kontorstjänster i 9 lönegraden och skaU anstäUa extrapersonal placeras den ofta i lägre lönegrad.

Det är ganska systematiskt genomdrivet, och del innebär i själva verket att staten för en poUtik som är fientlig mot de lågavlönade. Man inrättar nya låglönebefattningar samtidigt som man är ganska generös när det gäUer alt inrätta nya höglönebefattningar och ge de högavlönade päökt.

Vad som vore angeläget både från funktionell och lönepoUtisk synpunkt vore att bjuda de lägst avlönade kontoristerna väsentligt bättre viUkor än de för närvarande har och därmed ocksä på ett helt annat sätt uppmuntra dem att göra bättre arbetsprestationer. Man bör förstärka kontorssidans effektivitet. Trots alla B- och C-lönetjänster som inrättas är det i mångt och mycket konlorssidans effektivitet som avgör förvaltningens faktiska effektivitet. Och den är ofta, det vet vi av erfarenhet, den tränga sektorn. Det är där som de långa väntetiderna, de förlängda expeditionstiderna osv, uppstår,

1 stället för att lägga ut pengar på onödiga byråkratiska utväxter bör man förbättra läget för de anställda inom denna sektor och förhindra att ett låglöneproletariat uppstår som naturUgtvis på grund av sina usla löner saknar verkligt intresse och engagemang för jobbet. Ge länsstyrelserna möjUghet att förbättra rekryteringen, arbetsmoralen och prestationsförmågan genom att förbättra levnadsviUkoren för de sämst betalda inom den statliga kontorskarriären!

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Anslag till läns-styrelsema, m m.

Hen GREBÄCK (c):

Herr talman! Det är väl aUdeles uppenbart att herr Svensson i Malmö har en förutfattad mening om hur dessa planeringskansUer och kansU-chefer skuUe komma att fungera. Utifrån den utgångspunkten bygger han upp sin argumentation. Men ytterst kommer väl delta att bero på hur länsstyrelserna kan genomföra denna omorganisation — del beror på vad man kommer att kunna göra av den. Som tjänsteman inom denna organisalion har herr Svensson tydUgen själv den uppfattningen att det inte är möjligt att undvika att den bUr vad han kallar en byråkratisk utväxt och inte en levande och fungerande organisation.

Vi har vid upprepade tUlfäUen i riksdagen från alla partiers sida framhålUt del angelägna i alt vi fär lill sländ en planeringsverksamhet på regional nivå och att del gäller att bygga ut de organisatoriska förutsätlningarna härför. Här gör man nu ett försök att bygga upp en organisation som skaU tillgodose de önskemålen.

Jag kan håUa med herr Svensson om att det kan finnas farhågor för att kansUerna blir små ämbetsverk inbyggda i länsstyrelserna, om man inle pä högsta nivå i länsstyrelserna ser till att de fungerar så som departementschefen och utskottet i oUka sammanhang med styrka har framhåUit, att de bör fungera.

Det som irriterar herr Svensson specieUt är tydUgen inrättandet av den här kansUchefsljänsten. Herr Svensson menar att kansUchefen kommer att bli en maktfaktor som bUr mycket svår att styra och att han kommer

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Anslag till läns-styrelsema, m. m.

att lägga sig i de oUka avdelningarnas verksamhel pä ett sätt som herr Svensson tror kan bU besvärUgt, Jag är inte övertygad om att det behöver bU på det viset. Det beror väl på hur kansUchefens chef kan håUa tyglar på honom.

Vad sedan arbetsuppgifterna beträffar har jag den uppfattningen att det inte skaU behöva fattas arbetsuppgifter för planeringschefen, för det är ju inle meningen att han bara skaU fungera som chef för planerings-kansUet, utan han skaU också fungera som samordnare och kansliet skaU i viss utsträckning fungera som kansU för hela länsstyrelsen. Alldeles säkert finns del många angelägna arbetsuppgifter att handlägga i det faUet,

Man fär väl, som vi brukar säga här i riksdagen, följa den här omorganisationen med uppmärksamhet och vidta de förändringar som kan bli aktueUa när man har vunnit erfarenhet av hur det hela fungerar.

Vad beträffar herr Svenssons demagogiska tal om låglönegruppernas situation har det inte funnits någon anledning för civUutskottet att behandla den saken. Det finns ju andra tiUfällen, som jag tror är lämpUgare för herr Svensson att ta upp de frågorna vid. Herr Svensson säger, att det finns en skevhet när det gäller avpassningen mellan de högre tjänsterna och konlorstjänsterna, men den kan väl förklaras av att man i igångsättningsskedet först måste skaffa sig kvalificerad arbetskraft för vissa uppgifter, om man skaU kunna uträtta någonting i fråga om planeringen. Det behövs väl kvaUficerat folk till det, och del tar nog sin tid innan man har hunnit skaffa dem och bygga upp organisationen. Sedan fär man väl successivt förse dem med kansUpersonal i den utsträckning som kan behövas. Lönefrågorna för den personalen får tas upp i vanUg ordning; det får väl deras organisationer försöka klara upp.

Herr talman! Jag ber att fä yrka bifaU till civilutskottels hemställan pä denna punkl.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr lalman! Herr Grebäcks förlitande pä att Parkinsons lag skall fungera lill administrationens bästa i framtiden utan några särskilda åtgärder är visserUgen pä sitt sätt rörande, men jag tror också all det bottnar i att han i alltför ringa män har salt sig in i hur den här delen av administrationen i praktiken fungerar och inte riktigt försökt att konkret föreställa sig vUka problem som den här enligl min mening onödiga utväxten kommer alt föra med sig.

Intressant i hans inlägg är, det vill jag slå fasl, att han talar om just att kansUchefen skaU ha en samordnande uppgift, dvs. att han skaU ha en uppgift som så att säga sätter honom över fackplanerarna, alltså gör honom tUl ett meUanled meUan planeringschefen och fackplanerarna. Herr Grebäck bekräftar alltså den anmärkning som jag i motionen har gjort gentemot hela konslraklionen, samtidigt som man i utskottsbetänkandet förnekar att kanslichefen skuUe komma att bU ett sådant mellanled. Genom att här antyda vilken sorts uppgifter denna kanslichef skuUe ha bekräftar han i själva verket just det förhållandet att detta kommer att bU en instans som kommer att skjutas in mellan planeringschefen och fackplanerarna och därmed göra handläggningsprocessen mera indirekt och kontakterna inom förvaltningen mera byråkratiska än vad de

behöver vara.

Jag kan nämna för herr Grebäck att enUgt min visserligen inte särskUt långa men dock erfarenhei på detta område är del redan nu ett problem att håUa en någorlunda fortlöpande och god kontakt mellan de båda högsta cheferna på planeringssidan, landshövdingen och den tUltänkte framtida planeringschefen — nuvarande landssekreteraren — och fackplanerarna. Ansträngningar behöver göras för alt förbättra den kontakten så att den löper mera automatiskt och smidigt och blir mera ofta förekommande än vad den är nu. Skall vi nu på fackplanerarhåll ha besvär med att ha kontakt med ytterUgare en tjänsteman, som skjuts in som ett nytt led, som sä att säga stär över fackplanerarnivån och som är knuten tiU planeringschefen? Vi får då problemet med att hålla kontakt med tre av de s. k. högdjuren i stäUel för med två. Jag kan inte inse att det skuUe vara rationellare. Att i stiillel förstärka fackplanerarna ytterUgare hade varit en kontorsmässigt mora betingad lösning. Det hade i och för sig varit skäl att gå på den linjen i stället för att skapa ett helt nytt trappsteg i den administrativa hierarkin.

Det är, herr Grebäck, inte någon perscinlig fobi från min sida när jag argumenterar mot dessa planeringskansUer. Tvärtom argumenterar jag emot mitt eget personUga intresse, eftersom jag är en av dem som kan söka nägon av dessa högavlönade befattningar och följaktligen från rent egoistisk synpunkt borde haft aU anledning att tUlstyrka förslaget. Men jag anser att detta såväl organisatoriskt scm lönepoUtiskt är en stötande och obefogad förändring som leder tiU att man fär en sämre administration och en skärpning av klass- och lönesdllnaderna inom förvaltningen. Därför argumenterar jag emot förandrin|:en. Om jag skulle ha handlat i mitt eget intresse skulle jag, herr Grebäck, ha låtit saken passera och inte anmärkt på det hela.

Jag har också stött mig Utet på att herr Grebäck försöker säga att detta inte är rätta tUlfället att bedriva agitation för de lågavlönades intressen. När är det då över huvud taget rätta platsen härför? Vi har här en konkret organisationsfråga med lön(;poUtiska och andra liknande aspekter och som utgör elt moment i den långa kedja av detaljbeslut som drivs igenom här i riksdagen. När skall sådana aspekter tas upp om inte jusl när det praktiska beslutet om genomförandet av dessa detaljer skaU fattas? Är det inte riktigt att se varje detalj jusl i elt sådant sammanhang? Riskerar vi inte att herr Grebäcks och andras oförmåga eller ovilja att se ett sådanl sammanhang leder till att man genom beslul efter beslut bygger upp en administrativ och lönepoUtisk struktur som sedan visar sig vara felaktig ur jämUkhetssynpunkt? Är det inte just avsaknaden av denna typ av princip..ella aspekter på sådana här detaljbeslut som har medfört att administrationen och byråkratin har växt fram, utan att man egentligen har ha Fl någon överbUck över den och utan att man har ställt frågan om de olika penningtUldelningarna har varit funktionellt eUer på annat sätt lönepolitiskt motiverade? Enligt min mening är del just inför sädana här konkreta beslut som dessa frågor skall StäUas och en granskning göras huruvida beslutet i fräga är onödigt, om inrättandet av denna nya befattning är onödigt eUer ej och huruvida beslutet stämmer med de lönepolitiska riktlinjer vi vUl se genomförda i

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Anslag tiU länsstyrelserna, m. m.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Anslag tdl länsstyrelserna, m. m.

den offentUga förvaltningen.

Jag vill med detta yrka bifall liU reservaiionen. Samtidigt vill jag meddela att jag, även om det tar tid för kammaren, inte kommer alt neka mig nöjet alt begära volering pä denna punkl. Det kan vara roligt att se inte minsl var socialdemokraterna står i denna fråga med så tydUga jämUkhets- och lönepolitiska aspekter.

Herr civilministern LUNDKVIST:

Herr talman! Med hänsyn tagen tUl del något ensidiga betraktelsesätt som herr Svensson i Malmö har lagt på denna fråga ser jag mig föranlåten alt ta upp ett par aspekter på den som det förefaller mig som om herr Svensson helt har tappat bort. Det är Utet förvånansvärt all herr Svensson ägnar sig ät att bara diskutera de erfarenheter han som tjänsteman har av den länsstyrelse som vi för närvarande arbetar med utan att la hänsyn liU de förändringar som skall ske genom den nya länsstyrelsen.

Låt oss konima ihåg att vad vi nu stär inför är att fatta ett viktigt beslut som har att göra med våra möjUgheter att föra den aktiva regionalpoUtik som vi aUa har varit överens om. Den nya länsstyrelse som vi kommer att få skall vara ett effektivare instrument för en aktiv regionalpolitik än vad den gamla länsorganisationen kunde vara, med sin länsstyrelse och med spUttringen på de många olika länsverksamheterna. Här samlar vi nu i den nya länsstyrelsen möjUgheter all fatta mera samordnade beslut i anslutning tiU den regionalpoUtik vi viU föra, och samordningen skaU ske under den nya länsstyrelsens ledning.

Och hur ser den nya länsstyrelsen ut? Ja, det har ju herr Svensson helt tappat bort. Det är en lekmannaslyrelse med tio lekmannavalda ledamöter plus landshövdingen. Om den här nya länsstyrelsen skall kunna svara för samordningen behöver den vissa personella resurser tiU sitt förfogande. Det planeringskansli som herr Svensson talar om är de tvä tjänstemän som skall biträda den nya länsstyrelsen för att den på rätt sätt skall kunna fullgöra sina uppgifter. Om vi vill fästa vikt vid att lekmannainflytandet skall komma att spela den roU vi vill att det skall spela får vi ocksä förse lekmännen med de personella resurser de behöver i sitt arbeie.

Det här belyder ä andra sidan inte — och det vet herr Svensson väl — att inle de oUka enheterna kommer att fä tillfäUe att göra sin röst hörd inför beslutsfattarna, Bäde organisationsmässigt och instmklionsmässigl förutsätts det att enheterna skall kunna fä full möjUghet all föra fram sin mening till länsstyrelsen.

När det sedan gäller kontorsorganisalionen i anslutning till den nya länsstyrelseorganisationen, sä är det självfallet alt vi inte heller på del här området har kunnai få gehör för aUa de önskemål som man frän länsslyrelsesidan kan ha i fräga om behovet av alt fylla ut kontorsorganisationen. Vi vet ju att när vi prövar de olika huvudtitlarna fär vi gå fram med blåpennan därför att resurserna inte räcker till. Men vi är också klart medvetna om att det finns möjligheler lill omprioriteringar inom den nya organisalion som nu håller på att ta form och att man med anslagsmedel kan tiUgodose de primära behoven för alt senare, när organisationen har vunnit stadga, mera bestämt kunna ge den Ijänster,

Vad vi däremot inle har velat skjuta ]5å framtiden är möjligheten att     Nr 47
verkligen med kraft kunna börja föra den aktiva regionalpoUtiken, och     Fredagen den
det är därför vi har byggl upp länsslyrelsen så som den nu är föreslagen      ig    ,qj,

och försett lekmannaslyrelsen med de här resurserna. --------------------

Anslag tiU läns-

Herr GREBÄCK (c): styrelserna, m. m.

Herr talman! Herr Svensson i Malmö säger att jag — och då väl också utskottet - saknar tillräcklig kännedom om förhållandena inom länsstyrelserna och deras sätt all arbeia. Är det så, delar vi väl den okunnigheten med mänga remissinstanser och även mec' den utredning som har hafl alt behandla den här frägan.

Herr Svensson framhåller att det inte är av egoistiska skäl som han talar emot delta förslag; han skulle själv ha möjlighet all söka en högre tjänst. Ja, det kan ju finnas mänga motiv för att argumentera sä som herr Svensson gör. Del behöver inle vara uleslulande månhelen om de lågavlönade, I poUtiska sammanhang kan del ocksä finnas andra skäl för att göra det.

Men jag reagerar dä herr Svensson säger: När skall man diskulera frågor som rör de lågavlönades slällning, om inte vid ett sådant här tUlfälle? När skall man dä ta upp dem? Herr Svensson spelar här ut den kvaUficerade arbelskraflen pä akademisk nivå mol låglönegruppen, precis som om det gäUde all byta Ijänsler hur som helsl. Jag känner inle närmare lill herr Svenssons personliga kralifikalioner, men jag kan inle tänka mig att herr Svensson menar att hans egen riänsl ulan vidare kan bytas ut mot en kontorislljänsl e. d. Man måsle väl häUa isär dessa båda frågor. Lönefrågorna får klaras upp i vanUg ordning.

Jag understryker än en gäng att civUutskottet inle har hafl anledning att ta upp den problematiken i sitt betänkande.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr lalman! Bara ell korl genmäle lUi civilminislern.

Statsrådet åberopade behovel av en kraftfullare regionalpolitik för inrättande av dessa nya högavlönade ijänsler. Men del sättet alt resonera är i viss mån en bekräftelse pä del resonemang som jag tidigare fört, nämligen all de som garanterar regionalpolitikens effektiva utförande ju ingalunda — ålminslone inle enbarl — är de högre cheferna, som liUbringar sina dagar pä sammanträden, vilka i och för sig kan vara nog så viktiga. De gör inte del prakliska jobbet. De ser inte lill all saker och ling bUr stencilerade, expedierade och arkiverade osv. Hur skall man t. ex, kunna förbättra byggnadsplaneringen, om man inle ser till alt expeditionstiderna för byggnadsplaneärenden skärs ned?

AUa sådana här försök att liksom före ul en statlig regionalpolitik pä
ett effektivare sätt sammanhänger i eminent grad med all konlorssidan
fungerar effektivt och att man inte har en sä att säga övertung förvaltning
men en stor mängd högavlönade chefer, !:om sitter på sammanträden och
väntar sig att konlorssidan skall sköta allt övrigl arbete och fungera
automatiskt. Tyvärr är del sä all många högt uppsatta förvaltningsriänste-
män resonerar pä del sättet. De ser ofla inte följderna på konlorssidan av
de administrativa skrivbordsreformer son de frän stockholmsk horisont 65

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 46-47

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Anslag till länsstyrelserna, m. m.

ibland genomför.

Från rent praktisk synpunkt tvivlar jag också på att del kommer alt bU ett så radikalt broll mellan gammal och ny förvaltning i detta faU, Det kommer säkerUgen att löpa ungefärligen på det gamla sättet.

Sedan sade statsrådet också i sin argumentation för dessa kanslichefer att de behövs för sekretarialsuppgifter åt den nya verksstyrelsen. Men verksslyrelsen är ju inte ny. Den har lidigare fungerat, om också i rådgivande och mera anspråkslös form, rent juridiskt sett. Praktiskt har den ändå fungerat och kommer inle alt arbeia sä förfärligt myckel annorlunda efter genomförandet av den nu föreslagna reformen. Styrelsen får större formella befogenheler, men sammanträdenas organisation, utsändandet av handlingar och informaiionen till planeringsräd respektive verksstyrelsen kommer i praktiken att förlöpa på i stort sett samma sätt som lidigare.

Vad handlar för övrigt dessa sekretariatsuppgifter åt verksstyrelsen om? Jo, framför aUt gäller det att se till att ledamöterna i verksslyrelsen blir ordentUgt informerade, all de fär handlingar sig tillsända, att det stencUeras tiUräckUgt med informationsmaterial tiU dem osv,, dvs, en mängd typiska kontorsuppgifter. Dessa måste skötas för att informationen och den nya verksstyrelsen skall kunna fungera på ett effektivt sätt. Och menar då statsrådet att dessa synnerUgen jordnära sekretarialsuppgifter skulle skötas av högavlönade akademiker?

Jag kan inte tänka mig att de springer och kUstrar frimärken och lämnar kuvert på posten själva, utan det kommer nalurliglvis kontorspersonalen att få göra. Men då är del ju desto egendomligare att man inte får en förstärkning på kontorssidan utan skär ned just pä kontorssidan samiidigi som man inrättar dessa höglönebefattningar som såvitt jag förstår både administrativt och funktionellt svävar i luften.

Herr CivUministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag vUl bara konstatera all det är nödvändigi alt herr Svensson i Malmö läser på länsslyrelsereformen bättre. Han sade nu alt den förändring som inträffar egenlligen bara är av formell karaktär; de lidigare planeringsråden fär möjUghet all vara med och fatta beslul. Vi fär en länsstyrelse med helt andra beslutsfunktioner, och del är det som är avsikten med och moiiveringen till denna reform, som syflar till all vi skall kunna föra en aktivare regionalpolitik. Herr Svensson underskattar lydligen hell den roll som den nya lekmannaslyrelsen skall spela i detta sammanhang och vill dessutom inte ge styrelsen möjlighet alt arbeia på det säll i förhållande till tjänstemännen som den bör fä.

Hen HENRIKSON (s):

Herr talman! När man lyssnar på herr Svensson i Malmö fär man det bestämda intrycket att i varje fall han själv betraktar sig som den ende som begriper de här frågorna. Varken utredningen, statsrådet eller utskottet tillskriver han någon som helsl kännedom om vad vi just nu häUer på och diskuterar. Jag har för egen del ingen anledning alt ta till orda i sakfrågan, Ulskollels ordförande och statsrådet har ju belyst vad frägan egentUgen gäller. Men jag mäste till herr Svensson säga all jag

lycker att han far litet vårdslöst fram med sin argumentation. Han lalar om all kontorspersonalen i den situation, som den nu befinner sig i, i betydande grad skulle sakna inlresse för le arbetsuppgifter den har sig ålagda, .i;.;; kan iiUc dra någon annan slutsats, när haii säger alt en väsenllii-' föibättring fa den kategorin skulle göra all man finge detta intresse som r.uir. tydligen enligt herr Svensson för dagen inte har.

Herr Svensson talade om byråkratisk utväxt. Jag vel inle om herr Svensson själv är etl uitryck för just dennu byråkratiska utväxt -jag har inte framfört beskyllningen om den; det är han som har gjort det.

Herr Svensson ansäg ocksä att man kan riskera godtycke vid handläggningen av frågorna. Den beskyllningen återfaller ju på de människor som på de olika länsstyrelserna har all sköta de angelägna uppgifler som länsstyrelsen har sig ålagd. Utan all ge någol exempel kastar herr Svensson ul den beskyllningen.

Sisl och slutligen: Herr Svensson kunde inle neka sig nöjet att begära volering och rösträkning i delta ärende lör att skapa sig klarhet i var socialdemokralerna slår när det gäller de lönepoUtiska frågorna, som - del vUl jag inom parentes och i likhet med herr Grebäck framhålla - inte hör till dagens debatt. Civilulskottet har inle all handlägga de frågorna. Om herr Svensson hade varit här förra veckan - jag vel inte bestämt om han var det eller inte - hade han kunnat konstatera det; då diskuterades just var vi slår när del gäller lönepolilike:.i. Jag skall nu inte beröra det närmare. Jag vUl bara uppmana herr Svensson alt gå tillbaka lill protokollet från den debali som fördes har förra veckan i anslulning lill anlagandet av den fullmaktslag som regerngen begärde. Del är fullständigt klart var .socialdemokraterna stär när det gäller lönepoUtiken.

Det har ju riktats kritik från herr Svensson närstående kretsar mot avlalsverkets och regeringens sätt att driva dessa frågor jusl nu. Jag har full försläelse för att herr Svensson och hans parli har elt visst behov av all markera en annan hållning än den man inledningsvis inlog i den frägan, som alltså inle hör lill dagens debattämne. Men jag uppmanar som sagt herr Svensson att gå till historien, som nägon tidigare sade, och historien är i della fall inte sä gammal; vi har den i färskt minne.

När jag nu ändå har ordel ber jag all få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Anslag till länsstyrelserna, in. m.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Till detla vill jag bara siiga, all även om civilutskottet inte har att beakta de långsiktiga lönepolitiska riktUnjerna, sä mäsle i all rimlighets namn riksdagen ha ell visst inlresse för sådant. Att fränhända riksdagen den möjUgheten kan väl inle vara herr Henriksons mening. Man behöver väl inte avsiktligt liksom sätta skygglappar pä sig för varje ärende; då fär man en process med en hel kedja av ärenden, där man faitar en massa beslul som man inte kan ö\erbUcka konsekvenserna av.

Vad beträffar intresset hos de lägst a\lönade kontorsanstäUda inom förvaltningen är det väl ganska uppenbarl att de som fär ul 600-700 kronor netto i månaden inle går till sitt arbete med någon särskilt stor entusiasm när de finner att arbelel är så dåligl uppskattat. Alt vi där skulle kunna vinna åtskilligt genom en förbättring i effektivilelshänse-

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

ende framstår väl ända som uppenbarl för en någorlunda prakliskl länkande människa.

Sedan ville jag inte i nägon förnedrande bemärkelse beskylla utskottet för okunnighet; del har inle varil min mening. Del är orimligi alt länka sig all utskottsledamöter skall vara insalta i administrativa detaljfrågor och i sådana småsaker som del här yllersl rör sig om. Men en sak är all inle hinna eller kunna sälla sig in i sädana här frågor. En annan sak är all framhärda i sin okunnighet, som herr Henrikson och andra nu gör, och inte ta upp dessa frågor lill behandling och beakta dem närmare. De som svarar för den reformering av den administrativa strukturen, som nu är på gång här i landet, lycker jag har syndal genom alt alldeles för Ulel ha lalal med praklikerna ute på fältet. Gä ut och tala med dem och fä aspekler pä den funktionella sidan av de adminislraliva reformerna! Det är dä inle säkerl all skrivbordskonstruklionerna kommer all se Ukadana ul. Tala inle minsl med konlorsfolkel som man ofla glömmer! Man resonerar med cheferna över huvudel på dem som gör det egentliga jobbet i förvallningen.

Överläggningen var härmed slulad.

Punklen 1

Proposilioner gavs på bifall till dels utskotlels hemställan, dels reservationen av herr Engström, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller civilutskottels hemstäUan i betänkan-del nr 8 punkten 1 rösiar ja, den del ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Engström.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Svensson i Malmö begärde rösiräkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal;

Ja - 271

Nej - 14

Avstår - 3

Punklerna 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 6 Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

Föredrogs civlluiskolleis belänkande nr 9 i anledning av Kungl. Maj:ls proposition (1971:14) med förslag lill lag om skatleräll och länsrält, m. m., jämte motioner.

Kungl. Maj:t hade under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet

över civUärenden för den 20 november 1970 och den 22 januari 1971 samt av lagrådets prolokoll den 13 janunri 1971 föreslagii riksdagen all antaga vid propositionen nr 14 fogade förslag lill

1. lag om skatterätt och länsrätt,

2. lag om ändring i lagen (1955:261) cm avstängning av domare.

Belräffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "Beteckningen skatleräll används i lagen som en gemensam beteckning pä dels länsskatlerätterna vilka avses ersätta prövningsnämnderna, dels den mellankommunala skatterätten /ilken avses ersätta den mellan-kommunala prövningsnämnden. Länsskatterätt och länsrätt knyts organisatoriskt lill länsstyrelsen medan den mellankommunala skatterätten knyts liU riksskatteverkel. Den föreslagna lagen innehåller bestämmelser om skatlerälls och länsrätts kompetensområden, om domförhel, om omröslning saml om ledamöter i skatterätt och länsrätt.

Vid skatleräll skall enligl förslaget handläggas i huvudsak de mål som f. n. handläggs vid prövningsnämnd. Länsrätts kompetensområde föresläs omfalla vissa av de målgrupper som f. n. handläggs pä landskansliet, i huvudsak mäl enligt barnavärdslagen och nykterhelsvärdslagen saml körkorlsmål. Skatterätt och länsrätt skall enligt vad som föresläs i proposiiionen bestå av lagfaren ordförande och nämndemän. Den förvallningsprocesslag som har förordat:; i remiss till lagrådet den 14 januari 1971 avses bli tillämplig pä bl. a. skatterätt och länsrätt. Förslaget lill lag om skallerält och länsrätt innehåller därför inle nägra bestämmelser om förfarandet."

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, rn. rn.

I detta betänkande behandlades molionerna nr 1216 av herr Börjesson i Falköping,

nr 1217 av herr Enlund m.fl. vari hemställts att riksdagen skulle besluta

1. all avslä Kungl. Maj:ts proposilion nr 14 saml

2. alt i skrivelse tUl Kungl. Maj:l anhålla all förslag angående helt fristående regionala förvaltningsdomstolar utarbetades och förelades riksdagen,

nr 1218 av herrar Ernulf och Sjöholm vari hemslällls all riksdagen vid behandlingen av propositionen nr 14

A. - under uttalande av alt den i propositionen föreslagna organisa
tionen av förvaltningsrällskipningen i försia instans kunde godlagas
endasl som elt provisorium - hos Kungl. Maj;t skulle hemställa om
förslag snarast möjligl till en organisation med förvaltningsdomstolar som
var helt fristående från förvaltningsmyndigheterna,

B. för sin del beslulade om i molionen angivna ändringar i förslaget
till lag om skatterätt och länsrätt,

C. i skrivelse till Kungl. Maj:t framhöll angelägenheten av att kom
mande förslag Ull reglering av förfarandet inför skatterätt och länsrätt gav
part ullrycklig räll all anlita biträde vid utförande av sin talan inför dessa
rätter,

nr 1219 av herr Josefson i Arrie och fru Holmqvist,

nr 1220 av herr Winberg m, fl, vari hemställts all riksdugen skulle

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, rn. rn.

besluta att 9 § andra stycket lagen om skatterätt och länsrätt skulle ha av molionärerna angiven lydelse.

Utskottet hemstäUde

1. att riksdagen skulle avslä molionen nr 1217 i vad den avsäg ell principiellt stäUningstagande mot bifaU till propositionen,

2. alt riksdagen skulle avslå molionerna nr 1217 och 1218 1 vad de avsäg begäran om förslag angående helt fristående regionala förvaltningsdomstolar,

3. all riksdagen med avslag å molionerna nr 1218 och 1219, den förslnämnda sävitl nu var i fräga, anlog 5 § försia stycket i det vid propositionen nr 14 fogade förslaget tiU lagom skatterätt och länsräll,

4. all riksdagen med avslag ä molionen nr 1218 såviii nu var i fräga antog 6 § Iredje styckei i förslaget till lag om skatterätt och länsrätt,

5. att riksdagen med avslag ä motionen nr 1218 sävitt nu var i fråga antog 7 § i förslaget tiU lag om skatterätt och länsrätt,

6. alt riksdagen med avslag ä motionen nr 1220 anlog 9 § andra styckei i förslaget till lag om skatterätt och länsrält,

7. all riksdagen med avslag å molionen nr 1216 anlog 10 § första siycket i förslaget till lag om skatterätt och länsrätt,

8. alt riksdagen anlog förslagen lill lag om skatleräll och länsrält samt lUl lag om ändring i lagen (1955:261) om avstängning av domare i vad det förslnämnda förslaget ej behandlats under 3-7 och i vad förslagen ej heller avsäg ikrafllrädandebestämmelserna,

9. alt riksdagen med förklaring att ikrafllrädandebestämmelserna lill lagförslagen inle kunnai i oförändrat skick godlagas för sin del anlog sädana beslämmelser med av utskottet föreslagen lydelse,

10. all molionen nr 1218 i vad den avsäg rätt alt anlita biträde inte
föranledde nägon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande helt fristående regionala förvaltningsdomstolar av
herrar Tobé (fp) och Ångslröm (fp), som anseit alt utskottet under 2
borl hemslälla,

att riksdagen med bifall till motionerna nr 1217 och 1218 sävitl nu var i fråga som sin mening gav Kungl. Maj;t lill känna vad reservanterna anfört om helt fristående regionala förvaltningsdomstolar,

2. beträffande antalet nämndemän i rätten av herrar Grebäck (c) och
Tobé (fp), fröken Ljungberg (m) samt herrar Andersson i Knäred (c),
Wennerfors (m), Karlsson i Mariefred (c) och Ångslröm (fp), som ansell
att utskottet under 3 bort hemslälla,

all riksdagen, med förklaring all det vid proposiiionen nr 14 fogade förslaget lill lag om skatleräll och länsrält icke kunnai oförändral godlagas, i anledning av molionen nr 1218 såvitt nu vari fråga samt med avslag ä molionen nr 1219 för sin del beslulade att 5 § försia styckei i lagen skulle erhålla av reservanlerna angiven lydelse,

3. belräffande domförhel utan nämndemän av herrar Tobé (fp) och

Ångslröm (fp), som anseit att utskottet under 4 bort hemsläUa,

att riksdagen, med förklaring att förslaget till lag om skatterätt och

länsrätt icke kunnat oförändrat godtagas, i anledning av motionen nr

12181 moisvarande del för sin del beslutade att 6 § tredje styckei i lagen

skuUe erhålla av reservanterna angiven lydelse,

4. belräffande valbarhet som nämndeman av herr Tobé (fp), fröken

Ljungberg (m) samt herrar Ångström (fpj och Adolfsson (m), som ansett

all utskottet under 6 borl hemställa,

att riksdagen, med förklaring att fönlagel till lag om skatterätt och

länsrätt icke kunnai oförändrat godtagc;s, med bifall till motionen nr

1220 för sin del beslutade alt 9 § andra stycket i lagen skulle erhåUa av

reservanlerna angiven lydelse.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

Herr GREBÄCK (c):

Herr talman! TUl civilutskoltets betänkande nr 9 i anledning av proposition med förslag tUl lag om skatl(rätt och länsrätt finns fogad en reservation av mig jämte några andra ledamöier. Den är betecknad med nr 2 i betänkandet. Yrkandet i denna reservation ansluter sig tUl ett yttrande från lagrådet att fullsutlen rätt skaU bestå av ordförande och fyra nämndemän, såvida inte förfall föreligger för någon.

Reservanterna har vid sin bedömning fäst särskild vikt vid att det gäller att skapa ett verkligt reellt lekmannainflytande. Detta har också varit själva utgångspunkten för den godtagna organisationsreformen. Denna får med andra ord inte uppfattas såsom en försämring inom skatterättens kompetensområde jämfört med prövningsnämndernas handläggning. Med en sådan regelutformning undviks ocksä att rättens ordförande redan i samband med kallelsens utfärdande nödgas ta principiell ställning i faktiska sakfrågor. Vårt yrkande avviker sålunda på denna punkt från utskottsmajoriletens hemstäUan, som ansluter sig tUl propositionens förslag att rätten skaU vara domför med ordförande och tre nämndemän och att flera än fyra nämndemän inte får tjänstgöra i rätten.

I detta sammanhang förtjänar det att påpekas vad lagrådet har anfört.
Det är enligt lagrådet "svårt att förstå varför antalet nämndemän i de nya
förvaltningsdomstolarna skaU sättas lägie än i tingsrätterna. Även om
omröstningsreglerna i tingsrätt är utformade på den kollektiva omröst
ningsformens grund har de dock- ett sådant reellt innehåll att man

i det praktiskt mesl betydelsefuUa fallet, all två meningar står emot varandra, när samma resultat som om individueU rösträtt hade gällt." Vidare erinras om att vad beträffar länsskatterätlen förslaget medför liU och med en minskning av det antal lekmän som-i aUmänhet brukar deltaga i prövningsnämnderna. Lagrådet förordar därför i första hand att såväl omräkningsreglerna som bestämmelserna om antalet nämndemän beträffande skatterätt och länsrätt får samma utformning som för tingsrätterna.

Det i molionen 1218 framförda förslaget ansluter sig, som jag nyss nämnde, tUl denna uppfattning, vilket innebär att antalel nämndemän skaU vara fyra, dock att vid förfall för någon rätten skall vara domför även med tre nämndemän. Genom förslaget avses rätten i normalfallet

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

och med bibehållen individueU rösträtt fä ett udda antal röstande varigenom Uka rösttal kan undvikas,

I delta sammanhang skall jag också någol beröra yrkandet i motionen 1219 om högst sex nämndemän i skatterätt, men där man dock godtar att rätten är domför med tre nämndemän närvarande. Den avsedda behandUngsgången i skatterätt och länsrätt avviker dock från förhållandena i tingsrätt på ett sådant sätt att de av motionärerna antagna riskerna för avbrott inte kan påverka frägan om högsia antal nämndemän. Vad molionärerna mot bakgrund av erfarenheier från arbetet i prövningsnämnd anfört om en lottning av mål för särskUd granskning kan inte heUer läggas till grund för en förordad ändring, dä varje nämndeman har fulll ansvar för avgörandena i varje mäl. Med den bedömning vi reservanter gjort kan därför förslaget om högst sex nämndemän i skatleräll inle lämpUgen lillgodoses.

Med den motivering jag nu anfört ber jag, herr talman, att fä yrka bifall lill reservaiionen 2 i utskottets betänkande nr 9.

Vad belänkandet i övrigt angår vill jag något motivera utskottets ställningslagande Ull den fräga som Ugger till grund för yrkandet i reservaiionen 1 av herrar Tobé och Ångslröm och som innebär en hemställan om bifall lill ett yrkande i såväl motionen 1217 som motionen 1218 alt riksdagen hos Kungl. Maj;l skaU anhålla om förslag till fristående regionala förvaltningsdomstolar. I motionen 1218 hemställes alt en sädan anhållan förenas med ell ullalande all den i proposiiionen föreslagna organisationen skall godlas endast som ett provisorium. Det är detta senare yrkande som reservanlerna byggt sin hemställan på.

Utskottet har inte funnit anledning att gå ifrån den av statsutskottet vid 1970 års riksdag uttryckta meningen att principiella skäl kunde anföras för all förvallningsrättskipningen på länsnivå organisatoriskt bryts ul frän länsstyrelserna. De rättskipande organen skulle enUgt riktlinjerna dock i praktiken fä en oberoende och jävsfri slällning. Den nu föreslagna regleringen av förvaltningsrättskipningen bekräftar enligt utskottels mening bedömningarna att skatterätt och länsrätt skall självständigt handlägga och avgöra målen.

Utskottet delar den av departemenlschefen i propositionen uttryckta uppfattningen alt de närmare föreskrifterna om domstolarnas organisation och verksamhet bör utformas så, all de inle kommer att innebära nägra faktiska inskränkningar i domstolarnas självständighet i fråga om den dömande verksamheten. Utskottets åsikt i detta fall anknyter till och står i full överensstämmelse med stalsulskollels i dess ullätande vid förra årets riksdag uttryckta och genom riksdagens principbeslut godtagna synpunkler, Enligl utskottets mening bör därför yrkandet i denna reservation avslås.

Vad beträffar reservationerna 3 och 4 i betänkandet skall jag fatta mig korl, då de i huvudsak beror på olika bedömningar dels i fräga om domförhel i de i lagförslaget angivna mältyperna, dels i fräga om valbarhelsreglerna och de därmed sammanhängande jävsförhållandena. Jag ber i detta sammanhang endast att få hänvisa tiU vad utskottet under dessa punkter anfört i betänkandet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till civilutskoltets hemställan i dess

betänkande nr 9 utom i fräga om reservationen 2, som jag redan yrkal bifall UU,

Hen TOBÉ (fp);

Herr talman! Civilutskottels belänkande nr 9 är en fullföljd av förra årets beslul angående partiell omorganisation av länsstyrelserna - kanske skaU vi säga länsförvaltningen, eftersom den berörde ocksä andra länsorgan. Från början vUl jag säga ifrån att detta är en reform i räll riklning belräffande förvaltningsrältskipniiigen på länsnivå. Men del finns anledning all göra en del invändningar.

Utskottets ordförande jämförde statsutskottets ullätande förra året med civiluiskotiets nu föreliggande belänkande. Förra årel hette del all man inte skulle la ställning till om del bör vara länsstyrelseanknylning eller självsländig förvallningsrätlskipning. Utskottet ställde det pä framtiden. Man kände redan då liU departementschefens inställning till det hela, men formeUt ville man inte ta ställning. Man kan alltså inle åberopa alt man intar samma slällning som dä, mim nu har utskottet sagl alt det bör vara länsstyrelseanknylning i enlighet med vad departemenlschefen, som gätl på länsstyrelsernas linje, föreslagit.

Dä finns del anledning alt nägol granska konstruktionen. 1 civilutskottels belänkande nr 8, som vi behandlade för en slund sedan, finns ell schema älergivel från sialsverkspropositionen. Man ser därav all länsslyrelsen förutom vissa andra avdelningar skaU fördelas pä planeringsavdelning, skatteavdelning och förvaltningsavdelning - jag kommer i fortsättningen att kaUa den så; i propositionen och i ulskollels belänkande återges den med nägol krångligare namn som avdelning för allmän förvaltning och förvallningsrätlskipning.

Här finns en sak som vi inle log upp i utskottet och som jag fakiiski måsle fräga nägol om. Del står någonstans i proposiiionen och är även upprepat i utskottets belänkande, all föi vallningsavdelningens underavdelningar skall heta rällsenhet och allmän enhel. De skall molsvara nuvarande allmänna sektionen och prövningsnämndens kansli. Jag begriper inle rikligt vilken del av prövningsniimndens kansli som skall ligga där. Bör inte dessa uppgifler falla pä själva länsrätten och länsskatterätlen? Delta framgår inte klart i propositionen och inte heller i utskottets belänkande. Del är inte nägon stor fråga, men det finns en oklarhel som man inle rikligt förstår dä man läser handlingarna.

Genom det föregående beslulel har v inrättat 25 ordinarie riänster som chefer för förvallningsavdelningar. Vi vel alt avsikten är all de i försia hand skall ifrågakomma som ordförande i länsrätten och länsskatterätlen. Här vill jag påminna om att det föreligger en oklarhet beträffande vikarieförordnande, något som ocksä påpekats i utskottet. Ordföranden utses genom förordnande av Kungl. Maj:l, men vem skall ulse vikarier? Skall länsslyrelsen göra del? Dä blir ju vederbörande beroende av länsstyrelsens förordnande. Det finns något remissyttrande som lalar om all ätminsione kammarrätlim borde förordna vikarier. Det är en sak som inte är berörd i proposiiionen, och som man därför inle har riktigt klar för sig.

De processuella reglerna släller man pä framliden. Vi väntar pä ell

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, in. m.

3* Riksdagens protokoU 1971. Nr 46-47

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lagom skatterätt och länsrätt, m. m.

förslag till förvaltningslag och förvallningsprocesslag. De är remitterade till lagrådet. Det är att vänla nägra propositioner i riksdagens slutskede. Då skall de tas med brådska, vilket inle är ovanligt i riksdagen, men kanske inte så lämpUgt. Man borde ha klarl för sig hur della skall fungera när man nu lar organisationen.

Men del är möjUgt all hela reformen skjuls på framliden — därmed menar jag ett halvår eUer någonting sådant. Utskottet har ju utgått ifrån alt man skulle kunna göra del. Del har ju inträffat andra händelser som gör att det kan vara svårt all genomföra allt detta lill den 1 juU.

1 principfrågan är del en gammal folkparlilinje alt förvaltningsrällskipningen skall vara självständig ifrån administrationen, Samma grundin-stäUning finns i motionen 1217 av herr Enlund m, fl. och i motionen 1218 av herrar Ernulf och Sjöholm. Herr Enlund har gäll litet längre. Han är orolig för att detta halva steg hindrar en mera genomgripande reform i framtiden. Herrar Ernulf och Sjöholm har ocksä gjort slarka invändningar, men acceplerar della som ell provisorium. Det är på den Unjen vi har gåll i reservaiionen I,

Efter ordförandens inlägg här behöver jag kanske inle gå in mera pä vad ulskottet sagt. Jag påpekar bara att civilutskottels uttalande nu alt det är av principiella skäl som förvaltningsrällskipningen pä länsnivå organiseras fristående inte är delsamma som statsutskottets uttalande förra årel. Där hade man inle lagit den ställningen definitivt.

Det finns en hänvisning tiU att länsberedningen håller pä med dessa saker. Därmed har medgivils all det är fräga om etl provisorium, och del kan jag dä konstatera.

Inom folkpartiet har vi länge arbetat för mera domslolsmässiga former i förvaltningsrällskipningen. Vi anser oss ha fått slöd för delta i de senasie årens utredningar och remissutlälanden från olika insianser. Departementschefen gör ocksä ell halvt medgivande alt det är principiellt rikligl. Lagrädel har lagil i rikligl ordentligt och hänvisar till Europarådets konvenlion angående skydd för de mänskliga rälUgheterna och beklagar att departemenlschefen inte funnii del möjligl att nu pröva sädan organisation.

Herr Ångström och jag har reserveral oss och grundar vår uppfattning pä motionerna och pä vad lagrådet har sagl. Vi kommer lill den StäUningen att detla är en reform i räll riklning, men vi vill betrakta den som elt provisorium och ville ha della framfört från utskottet och riksdagen liU regeringen.

Detla fär väl ocksä ses mot bakgrunden av den dubbla lojalitet som ordförandena i länsrätten och länsskalterälten råkar ul för när de är dels chefer för avdelning eller enhel i länsstyrelsen, dels ordförande i rätterna. Departementschefen har förutsatt alt det i vissa län blir sä mycket att göra i rättskipningen alt mer än en befattningshavare kan vara sysselsatt med det. Jag tycker det är underUgt all man då i sädana län laborerar med denna dubbelanställning. Innebär chefskapet för en avdelning eller enhel sä Utet att göra alt man kan sköta del "med vänster hand" om man är hell upplagen av domargöromål? 1 sädana fall tycker jag att man inle skulle koppla ihop dessa sysslor. I de län där det är mindre all göra med rättskipningen — framför alll pä grund av mindre befolkning - kunde

man länka sig delta som etl provisorium.

Nu har departementschefen förklarat att det rör sig om elt myckel Utet antal personer inom länsslyrelsen som kan fä sädana här förordnanden som ordförande. Del borde enligl min mening ha fått ell klarare uttryck i lagtexten. Där slår nu bara all det skall vara lagfaren länsslyrelsetjänsteman. Om man är angelä:jen — som departementschefen säger sig vara - att betona länsrätternas självständiga slällning borde della ha betonats genom etl direkl ullryck i lagen som inte kan missförstås. Nu fär man läsa sig till det inle i propositionen utan i statsrådets yttrande om lagrådets ullaladt oro över alt det inte är sä bra med den här dubbelslällningen med läiisstyrelseriänsleman både som administrativ tjänsteman och som domare. Jag lycker all utskollet har varil i vänligaste laget. Jag slår visserligen bakom den delen av ulskollels yttrande, men jag har nu läst det om igen. Utskottet har sagt att vad motionärerna förordat inte kan anses stå i faktisk motsats lill propositionen, som "klarl" innebär denna begränsning i rekryteringen av ordförande bland personer i chefsställning pä förvaltningsavdelningen och ingen annanstans. Jag lycker all när man har ullalal sig så klart skulle man ha kunnat ändra på lagen. Del bör inle vara en molivlagsliflning. Lagparagrafen öppnar stora vidder, men sedan säger departemenlschefen i en kommentar till lagrådets uttalande all regeln är inle sä vid utan begränsar sig liU några få Ijänsler.

Det uppkommer i nuvarande länsnämnder inle sällan rena jävssilua-tioner. Det är inånga personer från länrt som silier i dessa nämnder. Sädana situationer klaras upp mycket enkelt. Vid vanliga jäv är saken klar. Men vad som enligt min erfarenhei är myckel svårt all klara av är deUkatessjäv, som man kallar del. Vederbörande är alltså inte personligt jävig men pä grund av sin Ijänsl eller sin anknylning lill nägon organisalion e. d. besvärad av att delta i beslut. Ordförandena i dessa rätter är alltså besvärade av all vara landsslatsriänslemän samtidigt som de skall döma i frågor som länsstyrelsen pä etl eller annat säll kan ha hafl alt göra med ulan all man direkt kan sägu all de i mälel är jäviga. Jag har inte reserverat mig pä den punklen. Jag lycker att del ligger i själva reservation 1, som lalar om självständiga förvaltningsdomstolar, men jag lycker all jag borde nämna del ocksä.

En av riktlinjerna i länsadminislrationens omorganisation har varit alt främja lekmännens inflylande. Del har påpekats här av herr Grebäck beträffande jusl antalet nämndemän som normalt skall delta i länsrätternas handläggning. Jag tycker ocksä att del är mycket underUgt all lagförslaget sä starkt begränsar nämndemännens medverkan i länsskatterätlen. Rällen skall vara domför om tre nämndemän är närvarande, och del fär vara högst fyra.

Försl och främst är del, som herr Grebäck ocksä nämnde, en nedskärning i förhällande lill vad som gäller för länsprövningsnämnderna, vilka har sex lekmän i vanliga fall. Vidare är del lägre antal än vad tingsrätterna har med normall fem. Man mäsle ocksä säga alt själva bestämmelsen är myckel underligt uliormad. Del slår; "Rätten är domför med ordförande och tre nämndemän. Fler än fyra nämndemän får ej riänslgöra i rällen."

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, in. m.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

Jag hoppas all jag inle kränker departemenlschefen och hans medhjälpare om jag nämner att jag har talat med en både domför och lagklok person i det här fallet. Han sade att det var bland det jämmerligaste han hade selt i lagtext. Rätlen är domför med tre nämndemän och högst fyra får vara med. Del är så underUgt uttryckt, alt någon motsvarighet, säviit jag förstår, inte finns i annan lagstiftning.

Eflersom det inte finns några anvisningar om när del skall vara tre eller fyra nämndemän, blir det alltså ett ställningstagande av ordföranden, som kallar nämndemän; Är det här ett mål som jag behöver tre eller fyra nämndemän för all få ordentligt belyst? Det är alltså ett första slällningslagande - fyra nämndemän i vissa fall, tre i vissa fall. Sedan har han ell annal slällningslagande alt göra, nämligen; Skall jag avgöra målet ensam eller inle? Det finns ju en sädan möjUghet ocksä.

Jag tycker inte att man skall försätta ordföranden i den situationen. Vi har alltså elt betydligt bällre förslag i vär reservation 2, nämligen alt antalel nämndemän skall vara fyra. Får inkallad nämndeman förfall är dock rätlen domför med tre nämndemän. Det Iror jag är etl betydligt bättre förslag.

Med värt förslag vinner man dessutom fördelen av ell udda antal ledamöter, ordföranden plus fyra ledamöier. Med samma molivering för ell udda antal ledamöter som vi har för utskottens sammansättning här i riksdagen kan del anföras att man är i en bältre situation när skilda meningar yppar sig och omröslning skall ske i rätterna. Nu har man sagl all del inte skall förekomma omröstningar vid domstolarna i denna förvallningsrätlskipning, men man skall ju alllid lagslifla med tanke på del vidrigaste fallet, och det är ju det som uppkommer när olika uppfattningar uppträder. Då skall man kunna rösta utan den komplikation som etl jämnt antal ledamöier kan medföra.

Som jag nyss antydde kan vissa mål av enklare beskaffenhet avgöras av ordföranden ensam, och i 6 § är sex sädana fall uppräknade. Bl. a, när det gäller förberedande av mål och mål i vilka saken är uppenbar kan ordföranden ensam fälla avgörandet. Men del finns också en annan kategori, där fyra oUka slags mäl är upptagna, vilka kan avgöras av ensam domare om denne ej finner särskild anledning att föra målen till fullsullen rätt.

Herr Ångström och jag har i reservaiionen 3, som ocksä grundar sig pä motionen 1218, velal göra en ändring som kanske inle i sak är sä stor, Ocksä vi vill alt klara små mål i dessa avseenden skall avgöras på enklaste sätt, utan all rättssäkerheten fördenskull är i fara, men vi vill ändra pä bevisbördan. Vi säger alt det inle skaU vara sä att domaren-ordföranden skaU ha särskUda skäl för att föra ett mäl tUl fuUsulten nämnd. Vi tycker att det skall vara tvärtom: del normala skall vara fullsutlen nämnd, men ordföranden kan få avgöra målet ensam, om han bedömer det vara av enkel beskaffenhet eller anser det höra till de aktuella fyra kategorierna. Han skall alltså göra prövningen åt del hället i stället. Vi tycker att det är riktigare, vilket vi har framhållit i reservationen 3.

Jag kommer slutUgen lUl reservationen 4, som är gemensam för de moderala och folkparlisliska ledamölerna i utskottet. Den innebär alt sädana personer som sysslar med taxeringsgöromäl som ordförande, som

ledamöter eller som suppleanter inle skall kunna utses tUl nämndemän i skatterätterna. Frågan har varit på tal under förarbetena. I den departementspromemoria som legat till grund för propositionen säger man, att det självfallet bör undvikas att annal än i undantagsfaU nämndeman samtidigt är ordförande i taxeringsnämnd. Departementschefen har utvidgat denna självklara princip till all omfatta säväl ordförande som ledamot och suppleant i taxeringsnämnd. Men departementschefen har där gjort ett uttalande som jag faktiskt tycker fordrar etl klargörande. Han har sagt att ledamot eller suppleant i taxeringsnämnd skall vara diskvaUficerad för dellagande som nämndeman i skatterätt. Men vi har ju inte skilda nämndemän i länsskatlerätl och länsrätt. Det är en gemensam nämndemannaorganisalion. Skall man dä på grund av etl deparlementschefsuttalande plocka ut vissa som inte får vara med i länsskatterätlen? Det är inle sä de-; skaU fungera när man vUl ha gemensam ordförande och gemensamma nämndemän. De skaU kunna verka över hela fältet. Det bör inte vara så att specialister pä taxering skall fä döma i andra mäl än taxeringsmål medan de som inte är speciaUster på taxeringsmål skall få sitta och döma i sådana. Det låter ju väldigt underiigt. Jag undrar om inte detta är ett förbiseende i departementschefens uttalande, och jag vcire intresserad av en förklaring på denna punkl.

En av de vanligaste och troligen mesl befogade invändningarna mol nuvarande skatlerältskipning är att det i prövningsnämnd och i förberedande insianser pä landskontoret sker en sammanblandning av första och andra instans. Är det då inte bäsl att på en gång söka undgå fortsatt misstänksamhet pä detta område genom att hell undvika alt sammanblanda taxeringsförfarandet med förvallnirgsrältskipningen?

Herr lalman! Reformen är ell sleg i rätt riktning. Det stegel skulle kunna bli betydligt stadigare, om kammaren ville bifalla de yrkanden som siälls i reservalionerna 1, 2, 3 och 4 vid civilutskottels belänkande nr 9.

Jag ber alltså all få yrka bifall lill reservalionerna.

Lål mig slutUgen tillägga all när det i reservationen 4 står "ledamot eller suppleanl i taxeringsnämnd" så menar vi givetvis att ordföranden också är ledamoi i taxeringsnämnden. Han är visserligen utsedd pä ett annal sätt, men han är ledamot.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

1 delta anförande instämde herrar Hamrin och Sjöholm (båda fp).

Herr GREBÄCK (c) korl genmäle:

Herr talman! Bara en korl repUk tUl heir Tobé.

Herr Tobé sade att del finns inget stöd för påståendet alt statsutskottet hade tagil slällning till om man :ikulle organisatoriskt bryta ul förvallningsrättskipningen på länsnivå eUer inle. Jag har inget förflutet när det gäller stalsulskollels handläggning av denna fråga. Hur det är med herr Tobé därvidlag vet jag inte säkert, men i statsutskottet var han ju med.

Jag skaU be att få anföra vad statsulskoltel sade i sitt utlåtande nr 132 år 1970: "De rättskipande organen får dock i praktiken en oberoende och jävsfri ställning. Dessa förhållanden, ile fortsatta övervägandena om

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

den regionala skalleorganisationen samt del ännu på flera punkter otillräckliga underlaget för en slutlig prövning av länsrättens uppgifter har lett utskollel till alt nu godta Kungl, Maj:ts förslag,"

Ja, vad innebär nu Kungl. Maj:ls förslag? Går man till proposiiionen 103 så finner man att del står: "Tillräckligt underlag för all i dag pröva en sädan organisalion saknas emellerlid. Däremot finns förutsättningar för att inom länsstyrelsens ram ge förvaltningsrällskipningen en organisatoriskt mer fristående ställning än för närvarande." Det är till detta Kungl. Maj.ts uttalande som statsutskottet ansluter sig. Då kan jag inte tolka det på annat säll än att utskottet vid detta tillfälle tagil slällning men slälll frågan öppen på längre sikl.

Hen WINBERG (m);

Herr talman! Jag vUl försl instämma med herrar Grebäck och Tobé i vad de sagt belräffande reservationen 2, som jag alltså yrkar bifall till.

Jag har begärl ordel för att säga nägol om reservationen 4 och den moiion som Ugger bakom den. I laxeringsförordningen stadgas ju att av ledamöterna och suppleanterna i prövningsnämnd får inte fler än tvä samiidigi vara ledamöier eller suppleanter i taxeringsnämnd. Skälet till den begränsningen är givetvis all man har velat markera och kanske t.o.m garantera prövningsnämndernas oberoende, självständighet och hell fristående slällning i förhällande till taxeringsnämnderna. Både 1950 års skattelagssakkunniga och 1955 ärs taxeringssakkunniga ansåg att ledamöter och suppleanter i prövningsnämnderna över huvud taget icke samtidigt skulle få vara ledamöter av taxeringsnämnder. Det är intressant att konstatera att till de sakkunnigas mening anslöt sig föredragande departementschefen, som var statsrådet Slräng, i den proposilion som låg till grund för 1956 års laxeringsförordning.

Departementschefen sade i propositionen bl. a.; "Dä det nu praktiserade förfarandet alt i betydande uisiräckning liU ledamöter i prövningsnämnderna ulse ordförande och ledamöier i taxeringsnämnder inte är förenligt med pä jämförbara områden godtagna principer och dä förfarandet är ägnal all inverka menligt pä förtroendet för prövningsnämndernas obundenhet i sin dömande verksamhel anser jag mig böra förorda de sakkunnigas förslag."

Del var bevillnjngsulskottel som av rekryleringsskäl i vad gällde taxeringsnämndsordförandeposterna inte ansåg sig kunna följa departementschefens klara Unje utan fann personsamband meUan prövnings-nämnd och taxeringsnämnd för högst tvä ledamöter eller suppleanter acceptabell. Men även utskottet ansåg det föreslagna förbudet mol personsamband i princip vara berättigat.

Vad som sålunda från olika håll hävdals beträffande relationen prövningsnämnd—taxeringsnämnd gäller i Uka hög grad länsskatterätt-taxeringsnämnd. Beträffande valbarheten för nämndemän i länsskatlerätl ullalar civilminislern i den proposilion som vi nu behandlar — som också herr Tobé nämnde - all ledamöier och suppleanter i taxeringsnämnd inle annal än i undanlagsfall bör tjänstgöra som nämndemän i skatterätter. Civilminislern har alltså i princip samma mening som lidigare frän sä mänga häll kommii lill utiryck när frägan gällde ledamöter i prövnings-

nämnd. Men propositionen drar inle den logiska slutsatsen av denna mening, utan den nöjer sig med att ge uitryck för en förväntan att valmyndigheterna endasl i undanlagsfall skall komma alt utse ledamöier eller suppleanter i taxeringsnämnd lill nämndemän i skatterätter.

Enligt min mening finns det nu all anledning, herr talman, att fullfölja den linje som statsrådet Slräng ville slä in på 1956 och därför ocksä formellt stadga att ledamöter och suppleanter i taxeringsnämnd icke fär vara nämndemän i skatterätt. Det här är en viktig principiell fräga, och del bör inte behöva råda någon Iveksamhet hos någon medborgare, någon deklarant eUer nägon enskild part i ett taxeringsärende, om all personsamband icke föreligger mellan taxeringsnämnderna och skatterätterna och om att ledamöterna i skatterätterna är hell obundna i förhållande tUl taxeringsnämndernas verksamhet. Även om jävsbestämmelser givetvis kommer att hindra en nämndeman från att delta i avgörandet av mäl som han tidigare haft befattning med i taxeringsnämnden - en sädan bestämmelse finner jag alldeles självklar — kan elt deltagande över huvud taget av samma person i arbelel i bäde taxeringsnämnd och skatterätt ur allmän rättssäkerhetssynpunkt anses olämpUgt.

Därmed vUl jag, herr talman, yrka bifaU tUl reservationen 4 av herr Tobé m. fl.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

Hen HENRIKSON (s):

Herr lalman! TUl utskottsbetänkandet finns fogad en gemensam borgerlig reservation med nr 2, som tar upp frågan om anlalel ledamöier i länsrätt och skallerätt. Jag skall uteslutande uppehåUa mig nägol vid den reservationen och framföra några synpunkler i anslutning tiU den.

När det gäller frågan om antalet ledamöter i dessa organ är det värl att undersiryka all reformen ju aUmänt innebär att man nu inför elt lekmannainflytande på detta område. Hela länsstyrelsereformen är avsedd att verka i den riktningen som vi ju alla vet. På den punkten råder aUtså inga oUka meningar meUan reservanterna och utskottsmajoriteten.

Departementschefen har i proposiiionen diskuterat dessa frågor ganska ingående. Jag tUlåler mig cilera ur propositionen några rader härom. Departementschefen säger bl. a. att antalel lekmän bör bestämmas efter vad som är mest ändamålsenUgt frän arbelssynpunkt och så alt del bUr möjligl att rekrytera väl lämpade personer för uppgifterna som ledamöier i skatterätt och länsrält. När det gäller skatterätt säger han att sådan rätt bör Uksom för närvarande är fallet med prövningsnämnd vara domför med tre ledamöter ulöver ordföranden. Han säger också att när det gäller båda organen — skatterätten och länsrätten — bör antalet ledamöter vara Uka, dvs. ordföranden plus tre. Man kan lika gärna säga ordföranden plus fyra, ty båda alternativen är som bekant möjliga att tillämpa enUgt förslaget.

1 niotionen 1218 diskuleras dessa frågor, och del förefaUer som om
motionärerna hyser en beiydande förståelse för de argument som
departementschefen anfört på denna punkt. Jag tillåter mig att citera ur
molionen: "Emellertid kan man inle heller bortse från departements
chefens farhågor--- beträffande möjligheterna att rekrytera ett

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

tillräckligt antal lekmän, som är både viUiga all åtaga sig ett sä krävande uppdrag som det här är fräga om och lämpade för uppdraget." Något längre ned i motionen står del: "Äv praktiska skäl" - nämndeman kan få förfall, vara jävig i vissl mål etc. — "bör rätten dock vara beslutför med ordförande och tre nämndemän."

Av vad jag har sagl framgår tydligt att detta är en detaljfråga i det större sammanhangei. Jag vill därmed inte säga all det är en betydelselös fråga - ingalunda. Som herr Tobé har sagt är det givel att om man har ett jämnt antal nämndemän plus ordföranden får man etl udda antal, en i och för sig tiUtalande lanke. Men mot det står att ju större rätten är, desto mer tungrott blir arbetet, och svårigheten att med kort varsel inkalla rätlen för handläggning av frågor ökar i motsvarande grad. Här är det fråga om en avvägning meUan olika i och för sig förståeUga argumeni.

Inom utskottet har vi velat undersiryka all vi anser del rimligt att modellen med fyra nämndemän plus ordföranden användes vid viktiga avgöranden som organen har all falla. I utlåtandet anföres att utskottet har "förutsatt att mer svårbedömda mäl alltid avgörs med fyra nämndemän". Därmed har vi ju liUmölesgåll motionärernas önskemål på denna punkt. Vårt ställningstagande är alltså grundat pä de skäl som departementschefen enUgl majoritetens mening på etl övertygande sätt har anförl i propositionen.

När det gäller utlåtandet i övrigt har jag ingen anledning alt uppehålla mig särskilt myckel vid det, eftersom ulskollels ordförande närmare har redovisal utskottets ställningstagande på övriga punkter. Jag nöjer mig därför med vad jag nu har sagt, herr lalman, och ber all pä samtliga punkler få yrka bifall till vad utskollel hemsiälli.

Herr TOBE (fp) korl genmäle:

Herr talman! Del gläder mig all herr Henrikson så dåligt kunde dölja sin sympati för reservationen angående antalel nämndemän. Jag förstår alt han är av samma mening som vi, men han vill inte gå emot propositionen. Han säger all del blir samma resultat - det står all man kan ha tre eUer fyra nämndemän. När man nu har den åsikten som hen Henrikson ger ullryck för, all del bör vara fyra nämndemän men alt man vid förfall kan gå ned till tre - det är vad vi har krävl — och när man kan konstatera att paragrafen är jämmerligt utformad, dess like finns inte någonstans, dä lycker jag att del är renhårigt att rösla pä reservationen.

Man är oroUg för rekryleringen, och del slår pä flera ställen i proposiiionen all del är svårl all skaffa nämndemän. Erfarenheten frän landslingens förberedande rekryteringsarbete - både det ena och det andra sker naturUgtvis i förväg, och del är alldeles riktigt all man förbereder val av nämndemän, och det må också vara hänt att man förbereder lagens utfärdande — dessa förberedelser visar emellerlid att del inte är svårt att rekrytera folk. Nämndemännen skall naturligtvis rekryteras bland människor som landslingen bedömer som lämpade för uppdragen.

Sedan mäsle jag nalurliglvis med en viss molvilja erkänna att utskottets ordförande måhända hade räll i sill ullalande att jag hade feltolkat statsutskottets utlåtande förra året; jag erinrar mig det nu. Det

var en passus i   civilutskottels betänkande som kom mig all få den    Nr 47
uppfattningen.   Dessulom   var jag inte med i statsutskottet när det     Fredagen den
behandlade ärendel. Men jag får naturiiglvis stå för vad som sades dä.         jg jg7|

Herr HENRIKSON (s) korl genmäle;

Herr talman! Herr Tobés bedömning av - som han uttrycker det -den jämmerUga lagtexten fär ju slå för hans räkning. Jag har inte försökt mig på en bedömning i det sammanhangei. Jag vill bara understryka vad jag sade tidigare, all också motionärerna har framhållit de här synpunkterna när det gäller möjligheten till rekrytering. Men därutöver har de accepterat tanken på att rätlen skall vara domför med ordföranden plus tre nämndemän, och del har för övrigt också reservanlerna gjort.

Vad vi egentligen diskuterar här är väl närmast ordförandens slällning, dvs. vUka befogenheler man vill tillägga honom. Det har väl i hög grad alt göra med hurvida man tror att ordförandena är mäktiga att på egen hand göra vissa ställningstaganden i det här sammanhangei. Vi har frän majoritetens sida ansell alt med de kvalifikationer som ordförandena skall ha bör det vara fullt rimUgt att man lägger sådana avgöranden i ordförandens hand.

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

Herr JOSEFSON i Arrie (c):

Herr talman! 1 anslutning till Kungl. Maj.ts proposition nr 14 med förslag om skatleräll och länsräll har fru Holmqvist och jag väckt en moiion, där vi krävt att anlalel nämndemän i länsskatterätlen skall vara minst tre och högst sex. Detta överensstämmer med förslaget i departementspromemorian, och det förslaget fick stöd i del stora flerlalel av remissyllranden. Av de yltranden som redovisas i propositionen är del endasl statskontorets som gått emol det då föreUggande förslaget om all antalet skall vara minsl tre och högst sex.

Även den praktiska erfarenheten av arbete i prövningsnämnderna talar för del högre antalel. Lokalkännedomen har sin belydelse samtidigt som det är självklart att ett slörre antal lekmän i rätlen innebär slörre möjligheter för en noggrann granskning av alla de mäl som förekommer.

Jag är något förvånad över vad utskottet säger i anslutning liU motionen 1219, då man lalar om lottning av mäl för särskild granskning, I molionen har vi inle talat om nägon lottning, utan vad vi anfört är svårigheterna alt hinna med en tillfredsställande granskning av de olika målen. Åtminstone i mill län består uppdraget som ledamot i prövningsnämnden inle bara i att vara med vid plenum utan också i alt dessförinnan verkligen ha trängt in i de oUka ärendena. Prövningsnämndens ledamöier har tUlgång till alla de handlingar som taxeringsintendenterna haft tillgång till när de lagit ställning, och vi har ansett alt del är oerhört värdefulll att vi verkligen är etl räll stort antal lekmän som har möjUghet all ta del av samtliga handlingar, I slutet av sessionerna händer det ofla alt flera dagar las i anspråk för läsning och granskning, och självfallei blir förutsätlningarna bättre för denna granskning när del är ell slörre antal som kan della i den. Vad sedan beträffar den enskildes ansvar för avgörandet i målen har del aldrig i motionen ifrågasatts något annal än alt var och en har ansvar för beslulel.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

Departementschefen nämner inledningsvis i proposiiionen förvaltningsrättskipningens ökade belydelse och viklen av ell ökal lekmannainflytande. Lagrådet anför i sill yilrande Uknande synpunkler och säger sig ha svårt att finna motiv för att skatterätten skall ha mindre antal lekmän än prövningsnämnderna. Det är därför som man med förvåning konstaterar departementschefens och utskottets ställningstagande.

Herr Henrikson sade här att man gick in för ell lekmannainflytande i de nya länsrätterna, och del är riktigt all man gör detta. Men när man talar om etl ökat lekmannainflytande stämmer detta dåligl överens med verkligheten ålminslone i vårl län, där prövningsnämnderna tidigare har beställ av älta lekmän och nu begränsas lill att ha i bäsla fall hälflen.

Utskottet har nu ulan reservation avstyrkl den moiion som jag har berört. Vi beklagar della och fär väl återkomma. MöjUgheten att vända kammaren mot elt enigt utskott är ju praktiskt laget obefintlig.

1 denna situation, herr talman, kommer jag att i stället stödja reservaiionen 2 av herr Grebäck m, fl. Det förslaget ger ju i varje fall etl något bättre utslag, då det innebär all del som regel skall finnas fyra nämndemän.

Hen ENLUND (fp);

Herr talman! Del lagförslag om skatterätt och länsrätt, som riksdagen nu behandlar, ger enUgl min mening anledning lill en viss undran framför allt av tvä skäl som jag här vUl peka pä i egenskap av motionär.

För del försia torde del vara mycket ovanligt alt riksdagen antar ett lagförslag, som blivit sä starkt kritiserat av lagrådet — landets främsta expertis i lagfrågor. Lagrådet har visserligen tillstyrkt förslaget men endasl som etl provisorium i avvaktan pä all hell fristående regionala förvaltningsdomstolar kommer lill sländ.

Vad som nu sker är alltså att riksdagen godlar etl lagförslag, som enligt framstående experter inte innebär den bästa lösningen.

Den andra omständigheten, som jag anser vara märklig, är att det utredningsarbete som föregått den nu pågående omorganisationen av länsstyrelserna egenlligen ledde lill helt andra resullal beträffande i vart fall skallerätler än del förslag som nu genomförs. Jag syflar här på landskonlorsulredningens belänkande och förslag om inrättande av hell frislående och frän länsstyrelsen skilda skatterätter, där den bärande principen var att åstadkomma lolal boskillnad mellan fiskala och dömande uppgifter i skatteärenden. Den principen kommer till klarl ullryck i följande skrivning i landskonlorsulredningens belänkande; "Vi mäste också bestämt avvisa tanken pä all prövningsnämndens kansli skall ingå i skatteverket. En sädan organisation skulle frän rättssäkerhetssynpunkt vara ännu mer diskutabel än den nuvarande organisationen."

Lägger man bredvid detla uttalande lagförslagels 2 §, som säger alt skatleräll skall ha sill kansU i länsstyrelsen och mellankommunala skalterätlen sitt kansU i riksskalleverket, dä har man enligl min mening beskrivit två helt oförenliga ständpunkler om hur den dömande verksamheten i skatteärenden bör ordnas,

Landskonlorsulredningens förslag sändes pä remiss till bl, a. landslingen och länsstyrelserna. Svaren från dessa två grupper av remissinstan-

ser kan i korthet sammanfattas sä här;

Landslingen tillslyrkle förslaget, varvid det främsla och bärande molivel torde ha varil, att man nu änlligen skulle åstadkomma boskillnad mellan fiskala och dömande uppgifler.

Flertalet länsstyrelser avstyrkte förslaget och förordade i stället en omorganisation inom länsstyrelsernas ram, dvs, att man i långa stycken bibehåUer samröret meUan fiskala och dömande organ.

Därmed är vi, herr talman, framme vid del enligt min mening mest anmärkningsvärda vid handläggning av delta ärende, landstingen är de enda för befolkningen direkl representativa regionala organen, men deras uppfattning i en för de flesta medborgare så viktig fräga tas det mindre hänsyn till. Beträffande det förslag som nu genomföres har dessa organ över huvud taget inte givils tillfäUe att yttra sig. Jag skulle tro att om så skett skulle landstingen ha ställt sig ganska kritiska, eflersom del inte finns anledning tro alt de skuUe ändrat uppfattning sedan våren 1968.

Större belydelse synes däremol ha tiUmätts länsstyrelsernas remissvar, eftersom den föreslagna utformningen av de regionala skalledomslolarna i stort sett överensslämmer med vad länsstyrelserna önskat. Detta större hänsynstagande kan möjUgen motiveras av länsstyrelsernas slora sakkunskap inom ifrågavarande ämnesområde. Men efter den utomordentUgt kraftiga kriiik som bl. a, lagrädel riktat mol den organisation som nu föreslås, så finns det anledning även för en lekman att pä allvar stäUa frågan om vad som varil det vägledande intresset, när länsstyrelserna tog ställning emol landskontorsutredningens förslag beträffande skatterätterna, Inlressel kan knappasl ha varil koncenlreral kring frågan hur man skulle få bort de nuvarande bristerna ur rättssäkerhets- och effektivitetssynpunkt. Snarare har man sett del angeläget att undanskymma ölägenheterna med den nuvarande ordningen. Jag vUl, herr talman, med elt par exempel illustrera hur denna kan te sig ur den klagande skatlskyldiges synpunki.

Del försia gäller en tvist om ett värdeminskningsavdrag på skog.
Taxeringsnämnden hade sänkt ell värdeminskningsavdrag pä skog med
ledning av ell yttrande från en framstående skogsexperl på länsplanel.
När sedan utslaget frän prövningsnämnden kommer visar det sig all
prövningsnämndens beslut uteslutande bygger pä "länsstyrelsens skogs
sakkunnige", som i sin tur visar sig vara samma person som anlitats av
taxeringsnämnden, "Taxeringsintendenlens förklaring lUl kungl, kammar
rätten" inleds sedan med följande mening; "Åberopande vad länsstyrel
sens skogssakkunnige-- anfört------- ." Kammarrätten meddelar

bara all den "lagil målet under övervägande".

Del finns sävitl jag förstår bara etl försvar för den ordning som detla exempel illustrerar, och även det kanske kan ha en viss bärkraft. Det måste bli väldigt billigt. Det behövs ju bara en utredning - i detta fall den som gjordes redan i taxeringsnämnden och som sedan följde med hela vägen genom alla instanser ända upp i kammarrätten. Om det på någol ställe på vägen förekommit någon bedömning av annan person än "länsstyrelsens skogssakkunnige" kunde i vart fall den skattskyldige inle utröna.

Del andra exemplet är följande. Ett ombud för en klagande

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

skattskyldig uppsöker länsstyrelsen och ber alt fä tala med föredragande tjänsteman i prövningsnämnden. Den person han hänvisas lill visar sig emellertid vara dels chef pä prövningsnämndens kansli, dels ordförande i den särskilda laxeringsnämnd som behandlal den klagandes deklaralion. När den skattskyldiges ombud påpekar det säregna i situationen förklarar riänslemannen hell korrekt att han självfallet inle kommer alt befatta sig med ifrågavarande besvärsärende. Den besökande hänvisas då till en annan och yngre tjänsteman som tilldelats ifrågavarande ärende och som, såvitt man kan förstå, nu måste ha fått den delikata uppgiften att pröva etl beslul som hans egen överordnade i egenskap av ordförande i taxeringsnämnden var ansvarig för.

Någon kanske invänder all den omorganisation som nu genomföres ändå innebär en förbättring, så att de exempel som jag här nämnt inle i framliden skall kunna återupprepas. Jag känner mig inte helt övertygad på den punklen, eftersom del resonemang som förs i propositionen om skatterällspersonalens förhällande till länsslyrelsen är begränsal till alt i huvudsak gäUa ordförandens stäUning. Jag tycker inle heller all den bevisföring som presenleras av rättschefen i civildepartementet Sten Wickbom är särskill överlygande, när han i en hörnartikel i Dagens Nyheier i onsdags skriver följande:

"Del har emellerlid förekommil andra uttalanden av innebörd att de nya domstolarna i realiteten skulle komma att slä under inflytande av länsstyrelsen. Del är med anledning härav angelägel att slä fasl all del samband med länsslyrelsen som kommer alt beslå blir av uleslulande adminislraliv nalur och att länsstyrelserna inte får någol som helst inflylande över den dömande verksamhelen."

Men blir del ändå inle ganska svårl all övertyga allmänhelen om all domstolarna inle kommer all stå under länsstyrelsernas inflytande, om domstolarnas ordförande är anslällda som riänstemän på länsstyrelsen? Kan en person vara oberoende av sin egen arbelsgivare?

Vad jag här har sagl — och della är jag mycket angelägen att understryka, hen lalman — får inle i något enda fall uppfällas som kriiik mot de befallningshavare pä länsstyrelserna som nu har att handlägga skatteärenden enligt den gällande ordningen. Jag är tvärtom överlygad om all denna handläggning sker hell oparliskt och i överensstämmelse med gällande instruktioner. Och i del sistnämnda av mina exempel bifölls för övrigt besvären. Del jag har sagl bör i stället uppfattas som kritik mot den bindning vi för närvarande har meUan prövningsnämnden och övrig skalleförvaltning pä länsplanet. Och det bör även uppfattas som kritik mot del lagförslag vi nu behandlar, eftersom samma bindning i nägon mån ändå kvarstår.

Jag har med det anförda velat ge bakgrund och motiv för vär motion. Efler den behandling som ärendet fåll i utskottet finner jag det emellertid inle meningsfulll att här i kammaren vidhålla vårl avslagsyrkande.

Värt önskemål all fristående regionala förvaltningsdomstolar så småningom skall komma Ull sländ har tagils upp i reservationen 1 av herrar Tobé och Ångström genom en skrivning och elt yrkande som jag hell kan inslämma i. Jag kan för övrigl ocksä inslämma i yrkandena i

övriga reservaiioner.

Herr lalman! Jag ber sålunda all få yrka bifaU till de reservaiioner som fogats tUl civUutskottets betänkande nr 9.

Hen ERNULF (fp);

Herr lalman! En viktig princip i vårt samhällsskick är all domstolarna skaU ha en fri och oberoende slällning. Den principen är vi väl alla överens om. Frågan är om länsskalterällens och länsrättens organisatoriska anknytning lill länsstyrelserna minskar detta oberoende.

Man kanske kan säga alt den frägan har tvä aspekter. Den försia är huruvida det faktiska oberoendet blir mindre. Den andra är huruvida man kan räkna med all allmänhetens förtroende lill dessa nya domstolar skall vara Uka slort när de är inbyggda i länsslyrelsen, organisaloriskl sell, som om de är fuUt fristående. Jag menar all för all en domslol skall kunna fungera tillfredsställande fordras det bl. a. två ting, dels all domstolen själv är oberoende och självsländig, dels att den har allmänhetens förtroende i della hänseende. Ell misstroende, det må vara oberättigat, minskar domstolens funktionsduglighet.

För att här ta den sista frågan försl föresläller jag mig ändå att allmänheten när det gäller taxeringsbesvär, omhändertagande av barn och alkoholsjuka m. m. skulle ha större förtroende för en instans som ar hell fristående från länsslyrelsen än till de föreslagna organen. Jag tror ocksä att Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna, som lagrådet hänvisar till, just är ett ullryck för denna uppfattning att förtroendet för en domslol är större om den slär hell fri i allmänhetens ögon. Del är därför redan från denna utgångspunkt att beklaga att man inle har velat la steget fullt ut och skapa fristående domstolar inom förvallningsräll-skipningen.

När del gäller den andra frägan, om den organisaloriska anknylningen lill länsstyrelserna minskar domstolarnas faktiska objeklivilel och oberoende, så är den litel mera komplicerad att besvara, I varje fall fär man i försia omgången räkna med all lill domare utses riänstemän vid länsstyrelserna, och visst kan vi lita pä att dessa tjänstemän lojall kommer all sträva efler objektivitet och opartiskhet i sin dömande verksamhel. Men ändå kan man kanske befara alt de kommer i silualioner, där de fär en otillfredsställande uppgift. Om jag försl lar del fallel all en Ijänsteman ömsom verkar som administratör, ömsom som domare, sä är det ändå på det sältel alt hela utbildningen för och inriktningen av en persons verksamhel blir och bör bli nägol olika, om han skall vara administratör med siktet i första hand inriktat pä rationeU effektivitet eller om han skall vara domare, då effektivitetskravet kanske måste underordnas rätlssäkerhetskravel. Jag betonar all detla är en nyansering, ty det är klart att en administratör skall lillgodose rättssäkerhetssynpunkterna också, och lika klart är all även en domare måsle försöka arbeia ralionellt.

Så långt har man nu inte velal gå, alt man låter en person silla och ulföra taxeringsrevision pä förmiddagarna - alllsä en åklagaruppgifl -och sitta som domare pä eftermiddagen. Jag tror att allmänheten skulle lycka att del var nägol egendomligl, om man såg en person i domstolen

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

den ena dagen uppträda som åklagare och förfäkta nödvändighelen av att upprällhälla aUmänprevenlionen, och andra dagen se honom sitta och döma i mäl — även om vederbörande tjänsteman strävade efter all iakttaga aU möjlig objektivitet, EnUgt det föreslagna systemet kan en tjänsteman ena dagen riänslgöra som adminislralör - del är dä all märka att länsstyrelsen har till uppgift t. ex. att utöva tillsyn över barnavårdsnämnder och nykterhelsnämnder och kan — jag vel inle om man har tänkt sig denna ordning även i fortsättningen - ge vissa direktiv, aUmänna eller ingripande i särskilda fall, som ju förekommer. Den tjänsteman som gjort detla eller i varje fall en kollega till honom inom länsslyrelsen kan senare som domare fä ta ställning till en invändning från en part att utfärdade direktiv, generella eller speciella, är olagliga eller i varje faU olämpUga och inte bör godlas av domstolen. Är inle det en situation som är otillfredsställande ur objektivitetssynpunkt och framför aUt för den enskilde tjänstemannen själv? Han kommer i en besvärUg ställning som det för alla men kanske främst för en domare är myckel viktigt att undvika.

Lät oss länka oss del andra fallel, vikarialsljänslgöring. Man hämtar t, ex, en person från den administrativa enheten för tjänstgöring som domare, varvid han kanske skall ta ställning till direktiv från eller tiUsynsålgärder som företagits av hans administrative chef, under vilkens ledning han sedan skall återgå att tjänstgöra i länsstyrelsen. Dä säger väl statsrådet att vi litar på denne riänslemans objeklivilel när han silier som domare, och del kanske jag också gör. Men är det inte en otillfredsställande situation all ena veckan tjänstgöra som domare och pröva sin tidigare chefs direktiv och nästa vecka återgå liU all tjänstgöra under denne chef?

Nu får man inle, tyckerjag, genom proposiiionen nägon riklig klarhet i om sädana silualioner skaU kunna uppstå. Del beror ju ganska myckel på hur vikarialsförhållandena ordnas, och del fär vi ingen upplysning om. Även om kammarrätten kommer att meddela förordnandena är en sädan situation otillfredsställande. Det skulle vara iniressani alt höra hur statsrådet har tänkt sig att sädana situalioner skall undvikas — jag förestäUer mig att statsrådet inte .,anser att det vore lämpligt att sådana faU kan inlräffa.

Della är huvudsakligen principiella invändningar, men del är vikliga principer det gäller. Det skulle glädja mig om slaisrädel kunde deklarera här i dag all förslagei är etl provisorium och all man när man fäll organisaloriska åtgärder klara, när man fått domarkarriären klar inom förvallningsdomslolarna och när man fåll tillräckligt slora resurser siktar tiU en organisalion med fristående förvaltningsdomstolar.

Sedan vill jag bara säga några ord lill herr Henrikson, som trodde att utskollel lillmötesgålt molionärerna, alllsä herr Sjöholm och mig, genom uttalandet alt ordföranden i vikliga mäl kan kalla fyra nämndemän. Ja, ett sleg pä vägen är del ju, men vi är nog inle hell lill freds med all det är ordföranden som skall förhandsbedöma målen och avgöra huruvida han vill ha tre eller fyra nämndemän. Vi lycker nog alt del är en riktigare princip all normalfallel är alt fyra nämndemän automatiskt kallas. Men för den händelse någon fär förfall vill vi naturiiglvis inle alt della skall hindra domstolen all kunna fungera.

TiU sisl, herr talman, vill jag komplettera repUkväxUngen nieUan herr Grebäck och herr Tobé beträffande vad statsutskollel uttalade förra året. Del är rikligl alt man sade del som herr Grebäck läsle upp. Men jag vet inle om han nämnde all utskottet lillade alt ell stäUningstagande i frågan om en helt frislående förvallningsrätlskipning borde anslå i avvaktan på en kommande definitiv prövning. Utskottet hänvisade därvid lill ett uttalande i förra årets utskotlsullålande alt man dä pä flera punkler hade ell olillräckligl underlag för en slutlig prövning av länsrällens uppgifl. De uppgifterna och det underlaget skulle man alltså få klarhet om i år. Jag försökte i debatien i riksdagen förra året all fä klarhet i om utskollet med detla menade, all den definiliva prövningen skulle kunna ske i är. I sä faU har herr Tobé rält i vad han sade i sitt anförande. Om utskollel däremol menade att del var en deflniliv prövning som skulle komma någon gäng i framliden, så är hen Grebäcks lolkningsvarianl riklig. Men trots mina försök i deballen fick jag ingen förklaring lill vad utskottet menade. Det kanske därför är en oavgjord fräga, huruvida slalsulskoltet log definitiv ställning förra året eller inle.

Herr talman! Till slora delar tiUgodoser reservalionerna de önskemål som herr Sjöholm och jag framlagl i vår moiion. Det finns smä nyansskillnader, men jag yrkar bifall lill reservationerna.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

Herr civilminislern LUNDKVIST:

Herr lalman! Med anledning av den fräga som herr Tobé ställde vill jag säga att det enligl min mening inle finns några skäl all föreskriva valbarhetshinder för ledamoi i laxeringsnämnd när det gäller länsräll. Nämndemännen skall nu vara gemensamma - det är riktigt — för länsrätt och skatterätt. Men bl. a. av del skälel har man valt all inte föreskriva valbarhelshinder. I stället hänvisar vi till all om ledamoi av taxeringsnämnd undanlagsvis skulle väljas till nämndeman, så är denne jävig i skatterätten om mål frän hans eller hennes taxeringsnämnd skulle handläggas där.

Vad belräffar de övriga kollisionsrisker som skulle kunna förekomma - jag tänker pä vad herr Ernulf lalade om — är del självklart att man fär eUminera sädana kollisionsrisker genom de instruktioner som skall skrivas.

Läl mig sedan i övrigl få säga någonting rent allmänt om den debatl som förts med anledning av denna reform.

Reformen av förvaltningsrällskipningen avser all lillgodose Ire huvud-syflen, nämligen alt förbättra handläggningsformerna, siärka lekmannainflytandel och åstadkomma slörre åtskillnad mellan förvallningsrällskip-ning och annan förvallning. Genom all tillskapa särskilda domstolar vid länsslyrelsen — länsrällen och länsskalterälten - har förutsättningar skapats för bällre och, särskill ur rättssäkerhetssynpunkt, mer ändamålsenliga handläggningsformer. Den nya förvallningsprocesslag som föreslagits av regeringen och som nyligen handlagts av lagrådet avses bli tillämplig pä regeringsrätten, kammarrätten, skatleräll och länsräll.

Genom all beiydande målgrupper förs över frän själva länsstyrelsen till de nya domstolarna ökar lekmannainflytandel i rättskipningen. Jag tror all alla är överens om värdel härav. Det har emellerlid sagts i nägra

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

av molionerna och i en reservalion, liksom av lalare här i dag, alt regeringsförslaget belräffande antalet nämndemän rimmar illa med ambilionen att stärka lekmannainflytandet; man har därvid hänvisat till bl. a. beslämmelserna om antalel lekmän i prövningsnämnderna.

Läl mig i denna fräga bara fä säga all regeringens förslag i denna del förvisso inle är uttryck för en mindre positiv värdering av lekmannainflytandet än reservanternas. Men vi har ocksä velat se frägan praktiskt. Vi vet att rätlen ofta med korl varsel mäste resa ut inom länet för att la slällning i mål av brådskande nalur. Innebörden av reservanlernas förslag är alt nästan undantagslöst fyra nämndemän mäsle dellaga. Jag anser för min del att propositionsförslaget med den valbarhet mellan tre och fyra nämndemän i rällen som det medger är bältre av prakliska skäl. Jag tror ingen kan påstå all en möjlighel ati välja mellan Ire och fyra nämndemän, beroende pä omständigheterna och målens karaktär, mer åsidosätter lekmannainflytandet och rällssäkerheten än föreskriften all fyra mäsle infinna sig men alt nämnden kan vara beslutför med tre nämndemän. Jag tycker all della ur den synpunklen är en liten fråga; lekmannainflytandet blir väl med båda dessa lösningar delsamma.

En slor del av debaiten - även i den mån den har förekommil i tidningspress - har rört åtskillnaden meUan förvaltningsrättskipningen och förvaltningen i övrigt. Della är naturligtvis en viklig fräga. Jag beklagar om man av den deballen har fått del intrycket alt vi pä något sätt skapar en ordning, som ökar det organisaloriska sambandet mellan dömande och förvallning vid länsstyrelserna eller all man t. o. m. ger länsstyrelserna möjUghet all påverka dem som fär dömande uppgifler i denna deras verksamhet. Jag vill inte säga att riksdagsdebatten i dag har hafl den tongången, men en del av den debatt som har förekommil i tidningspressen har närmast givit intryck av alt man skulle tro all det är på della sätt. Vad som sker är i stället all man avsevärt minskar det samband som nu finns och i väsentlig utsträckning genom att föra över elt avsevärt antal nya målgrupper pä domslolarna ytterligare avskärmar dömandet frän den egentliga länsslyrelseverksamhelen.

Man kan dä fråga: Varför inle la ytterligare ett sleg och skapa helt frislående domstolar? Jag vill säga att ingen med fog kan päslä, alt det samband som finns kvar mellan domstolarna och länsstyrelsen och som är av uteslutande adminislraliv natur skulle innebära nägon risk för brislande objektivitet. Lagrådet har vid granskningen av lagförslagei inte påstått något sådant, och ingen annan sakkunniginstans har gjort del heller. Lagrådet har tillstyrkt förslaget och ansett all det innebär en avsevärd förbättring av nuvarande förhållanden. Vad som har sagts - bl. a. har lagrådet gjort del — är i stäUel att del kan finnas risk för att föreställningar om brislande objektivitet kan uppstå. Man bör ha i minnet att det bara är della som del skulle kunna vara fråga om, när man redan nu vUl la ställning till förmån för frislående regionala förvaltningsdomstolar, alltså risk för föreställningar om brislande objeklivilel.

Jag delar uppfallningen all denna synpunkt naturligtvis kan tala för fristående regionala förvaltningsdomstolar, men det måste väl vara rimligt all man inte lar slällning till en så stor och organisaloriskl komplicerad fråga uteslutande från den synpunklen, att det skulle kunna finnas risk

för alt sådana förestäUningar kan skapas, utan att det objektivt sett kan finnas något underlag för den risken. En hel rad spörsmål måste nämUgen ulredas, innan man kan göra elt sådant slällningslagande. Jag kan peka pä t. ex. frågan om länsrättens kompetens. Del har förutsatts att flera målgrupper skall kunna liUföras länsrätten efter hand som man vinner erfarenheier av dess verksamhet.

Även frägan om geografiska verksamhetsområden för helt fristående regionala förvaltningsdomstolar mäste man ulreda närmare, om man nu skulle bestämma sig för att sådana skall inrättas. Vi har alltså inte underlag för etl sådant beslut i dag. När nu den regionala samhällsverksamheten över huvud tagel skall ses över inom länsberedningen, måste det därför vara riktigt att också förvaltningsrättskipningen fär omfattas av den översynen och i organisatoriskt hänseende blir föremål för en bedömning, samordnad med bedömningen av samhäUsverksamhetens organisation i övrigt på länssidan. Det var ju insikten om att vi redan nu har denna beredning som gjorde att riksdagen tog sitt principiella stäUningstagande i fjol, då man sade att den proposition som vi i dag har pä riksdagens bord inte borde innehålla ett förslag tUl utbrytning i delta sammanhang av förvaltningsrällskipningen ur länsstyrelsen. Det bör alltså ingå i länsberedningens arbete att se över dessa frågor.

Låt mig sammanfattningsvis ändå konsialera att den reform som vi nu har möjlighet att fatta beslul om ger oss avsevärda fördelar när det gäller förvaltningsrällskipningen med avseende på handläggningsformerna, lekmannainflytandet och åtskillnaden mellan förvaltningsrättskipning och förvaltning.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

Hen TOBE (fp):

Herr talman! Jag skulle vilja påpeka att i principiellt avseende stär reservanterna pä samma ståndpunkt som statsrådet gör, men ur funktionella synpunkter viU han nu inte ta stäUning tiU den självständighet som han har sagt att han principiellt stöder. Jag hoppas och tror att den här reformen inte skall medföra en dålig rättskipning, men jag anser alt den skulle bU bättre - och i varje faU fä ett bättre anseende — om man mera tillgodosåg självständigheten. Vi har också följt propositionen men viU ha delta utsagt klarare än vad som framgår av utskottets utlåtande.

Statsrådet talade om anlalel nämndemän. När del gäller brådskande ärenden är det myckel bättre alt kalla fyra. Om en får förfaU kan ärendet behandlas ändå. Kallar man bara tre och en får förfall, uppstår del besvärligheter. Även ur den synpunklen är vårl förslag bättre än deparlementsförslagel.

Hen WINBERG (m):

Herr talman! Vad gäller frågan om valbarhet som nämndeman har departementschefen endast talat om alt nämndeman inte fär delta i avgörande av mäl som han tidigare haft befattning med i taxeringsnämnd, aUtså den rena jävssituationen. Jag konstaterar att departementschefen inte uttalade sig i den stora frågan, dvs. om olämpligheten av personsambandet över huvud taget. Det har departemenlschefen dock nämnt i propositionen.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

Hen ERNULF (fp);

Herr talman! Ett par ord om antalet nämndemän. Det är riktigt som statsrådet säger att skillnaden inte blir sä stor mellan majoritets- och minoritetsförslagen. Jag vill bara påpeka, att om rättens ordförande skall avgöra om tre eUer fyra nämndemän skall kallas, måste han träffa detta avgörande åtminstone en vecka eller kanske tio dagar innan domstolen skaU sammanträda. Nämndemännen bör ha sä pass mycket rådrum. Det innebär att han skaU sätta sig och läsa målen så lång tid före sessionen, om han skall kunna ge nämndemännen etl rimUgl rådrum, Detla är opraktiskt och föranleder dubbelarbete. Var och en som sysslar med dömande verksamhet vet att man i sä fall först mäste läsa målet i förväg och sedan dagen före sammanträdet. När det gäller förvallningsrättskipningen - i viss mån tiU skillnad från vad vad som gäller vid de allmänna domstolarna — förmodar jag att rättens ordförande måsle läsa målen på förhand, 1 de allmänna domstolarna strävar vi efler att göra detta onödigt med hänsyn tiU rättegångsprocedurens utformning där.

Herr civUministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag vill bara säga till herr Ernulf att den situationen kan inträffa att ordföranden tvingas alt kalla till ett sammanträde samma dag. Han får kanske kaUa på morgonen för att rätten skaU kunna sammanträda pä eftermiddagen.

Hen ERNULF (fp):

Herr talman! Den omständigheten att man i undantagsfall kan nödgas sammankalla nämndemännen med kort varsel innebär inte att man bör göra detta tiU rutin.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av herrar Tobé och Ångström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Tobé begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottels hemställan i betänkandet nr 9 punkten 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herrar Tobé och Ångström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Tobé begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 230

Nej - 54 Avstår — 3

Punkten 3

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Grebäck m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskoltets hemställan i betänkandet nr 9 punkten 3 rösiar ja, den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av herr Grebäck m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Grebäck begärde rösträkning verkstäUdes votering med ornröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 149 Nej - 137

Punkten 4

Proposilioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herrar Tobé och Ångström, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägandeja besvarad.

Punkten 5

Utskotlels hemställan bifölls.

Punkten 6

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservaiionen nr 4 av herr Tobé m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Tobé begärl volering uppläsles och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller civilutskollels hemställan i betänkandet nr 9 punklen 6 rösiar ja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifalUl reservaiionen nr 4 av herr Tobé m. fl.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Lag om skatterätt och länsrätt, m. m.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositioncn. Då herr Tob& begärde rösiräkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 198

Nej - 87

Avstår - 3

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Förvärv av konst för statens byggnader m. m.

Punkterna 7-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 7 Anslag till vissa kulturändamål samt till kyrkliga ändamäl och intemationellt-kulturellt samarbete

Föredrogs kullurulskotlels belänkande nr 2 i anledning av Kungl. Maj:ls i sialsverksproposilionen gjorda framslällningar om anslag för budgelåret 1971/72 till vissa kullurändamål saml tUl kyrkliga ändamäl och internationellt-kulturellt samarbete jämte moiioner.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Förvärv av konst för statens byggnader m. m.

Kungl. Maj:t hade (punkt B 4, s. 24) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t alt medge slalens konstråd alt under budgelåret 1971/72 beställa konst för högst 2 500 000 kronor, dels till Förvärv av konst för slalens byggnader m. m. för budgelärei 1971/72 anvisa etl förslagsanslag av 2 500 000 kronor.

I della sammanhang hade behandlals molionen nr 812 av herr KäUstad m. fl. i vad avsåg hemställan att riksdagen under åttonde huvudtiteln B 4. Förvärv av konst för slalens byggnader m. m. bemyndigade Kungl. Maj:l all medge stålens konstrad alt under budgelärei 1971/72 beslälla konsl för högsi 2 750 000 kronor.

Utskottet hemställde,

1. att riksdagen med bifall lill Kungl. Maj;ls förslag och med avslag ä motionen nr 812 sävitt nu var i fråga bemyndigade Kungl. Maj:t att medge stålens konstråd alt under budgetåret 1971/72 beslälla konst för högst 2 500 000 kronor,

2. alt riksdagen till Förvärv av konsl för slalens byggnader m. m. för budgetåret 1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 2 500 000 kronor.

Reservation hade avgivits

1. av herrar KäUstad (fp) och Sundaman (c) samt fru Fr;enkel (fp), som anseit all utskottet under I bort hemslälla,

all riksdagen i anledning av Kungl Maj:ls förslag och med bifall till molionen nr 812 såvitt nu var i fräga bemyndigade Kungl. Maj:t all medge stålens konstråd all under budgetåret 1971/72 beställa konsl för högst2 750 000 kronor.

Vid punkten hade däriämle avgivils etl särskill yttrande av fru Mogärd (m).

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Vi har nu att behandla frågan om förvärv av konst för slatens byggnader. Frän anslagel i fråga bekostas sädana förvärv av konst

till statens byggnader och andra lokaler för statliga myndigheter som beslulas av statens konslräd. Förvärven kan avse konst som särskilt beställts i anslulning lill oUka byggnader: slafflikonst, skulptur, grafik osv. Ramen för konstbeställningar för 1971/72 är nu fastställd genom etl förslagsanslag på 2,5 miljoner kronor. Del är samma summa som anslaget för 1970/71, men jag vill särskilt fästa uppmärksamheten vid att utgifterna för 1969/70 var slörre än delta. De var drygt 2 675 000 kronor.

Jag menar att del är klarl olillfredsställande att slatens anslag till inköp av konsl under de senaste åren inle höjts mer än vad som nätt och jämnt motsvarar de allmänna prisstegringarna, Slaten bör salsa betydUgt mer på förvärv av konsl än vad som nu sker och försöka nå upp till den norm som man försöki tillämpa i del offeniliga byggandel, nämligen alt minst 1 proceni av byggnadsvärdet skall anslås till konstnärlig utsmyckning. Del är för resien den regeln som ibland har kallals för Engbergsre-geln. Det var ju Arlhur Engberg som en gång i världen, redan 1937, ivrigt pläderade för della. Skulle regeln om 1 proceni av byggnadsvärdet tillämpas, skulle anslagel vara mer än dubbelt sä stort som del nu är. Del här gäller självfallet ocksä landslingen och primärkommunerna.

Samiidigi som konslinköpen ger konslnärerna avsättning för deras produkter och därmed både stimulans och pengar bidrar de till att skapa estetiskt tilltalande miljöer.

Inför nästa budgetär har nu statens konslräd begärt en höjning av ramen för konslbeslällningar med 500 000 kronor till 3 miljoner kronor. För att i nägon män tillgodose det ökade behovet bör enligt vår mening beställningsramen för nästa budgeiår höjas med 250 000 kronor - vi har inle ansett oss kunna sträcka oss längre - alltså till 2 750 000 kronor.

Utskollel säger nu all det i och för sig har förståelse för önskemålen 0111 ökade insatser i fråga om anskaffningen av konst för slatens byggnader m. m. men anser sig dock böra bilräda Kungl, Maj:ls förslag om oförändrad beställningsram och oförändral anslag.

Vi reservanter menar att det inle räcker med bara en teoretisk förståelse för den här saken, ulan det behövs en handgriplig insats till förmån för förvärv av konsl för statens byggnader, varför jag, herr talman, viU yrka bifall till reservationen 1,

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Förvärv av konst för statens byggnader m. m.

I detta anförande instämde fru Frajnkel saml herrar Olsson i Kil, Rydén och Henmark (samtliga fp).

Hen MATTSSON i Lane-Herreslad (c);

Herr talman! I sialsverkspropositionen föreslås det, som herr Källslad har sagt, all anslagsbeloppet skulle vara detsamma för kommande budgetär som för innevarande. Jag ■wll här erinra om att beloppet har höjts undan för undan och alt ramen för innevarande budgetär är 300 000 kronor högre än ärel innan.

Det kan naturligtvis diskuleras vad som är den rätta summan. All del är av siorl värde att vi kan köpa konst, att del är av stort värde för dem som får sälja den och alt del behövs för all skapa sådana vardagsmiljöer och sådana represenlalionsmiljöer som man önskar, del är vi alla överens om.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Förvärv av konst för statens byggnader m. m.

Ulskoilei har nu, säger herr Källslad, uttalat all i och för sig har man försläelse, men del räcker inle med leoreliska resonemang, menar herr Källslad, ulan här behövs del också all vi skall konkrel gä in och bevilja pengar. Vi har inte obegränsat med pengar, del vet vi, utan man har fäll iaktla sparsamhei på mänga områden. Därmed är ju inle på något säll sagl alt utskollet skulle sakna vare sig inlresse eller uppskallning av konsl.

Beträffande landstingen och primärkommunerna kan ju inle vi besluta hur de skall göra med sina konstinköp. Vi kan bara uttala en förhoppning att del också där skall finnas förståelse för behovel av konsl.

Vi har i varje fall i utskollel inle ansell oss kunna följa motionärerna. Jag yrkar därför bifall till ulskollels hemsiällan, som innebär all man följer vad som är föreslaget i sialsverkspropositionen.

Hen KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Jag skulle som svar pä vad herr Mattsson i Lane-Herrestad här har anförl vilja hänvisa ytterligare någol lill statens konstråd, som har speciella synpunkler på denna fräga vilka är värda all beakta.

Till slöd för sitt förslag om ökad beslällningsram hänvisar slalens konstråd till all den sammanlagda koslnaden för invesieringar i nybyggnadsverksamhet för byggnadsstyrelsen och för fortifikationsförvallningen under budgelärei 1971/72 har beräknals lill inle mindre än 740 miljoner kronor. Skal! man lillämpa enprocenisregeln, vilken vi har som en idealisk mälsällning, skulle del i varje fall bli fråga om 7,4 miljoner kronor. Vi är långl ifrän denna summa. Vi reservanler har i varje fall försöki la ell sleg närmare denna mälsällning.

Men det är inte nog med denna nybyggnadsverksamhet för byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen, ulan en genomgripande ombyggnad beräknas bli genomförd för en summa av ca 80 miljoner kronor, och dessulom förhyrs lokaler av slaten för en koslnad av ca 160 miljoner kronor. Vidare har statens konstråd under senare är fält breddade uppgifler. Kravel pä all ge inle bara represenlalionsmiljöer ulan ocksä det statliga arbetets vardagsmiljöer en karaktär som är estetiskt stimulerande har växt sig alll slarkare. Del som under senare är särskill karakteriserat ulvecklingen är ökade beslällningar av texlU konsl, slafflikonst, grafik, teckningar och mindre skulpturer. Statens konstråds nuvarande resurser är emellerlid olillräckliga i förhållande till den mälsällning som angivils av slalsmaklerna. Jag lycker all även della siärker den uppfattning som vi har fört fram i reservaiionen.

Herr MATTSSON i Lane-Herreslad (c) korl genmäle: Herr lalman! Ja, herr Källslad, vi är överens om alt det är bra all man har konsl ocksä i slalensbyggnader. Del är inle om det som diskussionen egentligen skall föras, ulan frägan är om man har medel. Man får ju göra avvägningar om man har råd all i della läge öka anslagel.

Vissl kan vi säga all idealet är 1 proceni, och dä skulle man komma upp i ell anslag på över 7 miljoner kronor. Men inle heller dä kan man i särskill hög grad hänvisa till slalens konslräd, eflersom del ju inle har kommii med ell slörre äskande än en höjning med 500 000 kronor. Inle

ens de som skall bevaka dessa iniressen har alltså pä långl när kunnat komma upp tiU enprocentsmålet.

Herr talman! Jag vidhåUer mitt yrkande.

Herr BJÖRK i Göteborg (s);

Herr talman! TUl komplettering av herr Mallssons i Lane-Herrestad synpunkter skall jag bara göra ett Utet påpekande. Herr Källslad hänvisar UtförUgt tiU statens konstråds framställning som grundval för det yrkande han själv företräder. Nu förefaller det emellertid som om denna framställning vilar på en ganska vacklande grund. Som herr Källslad påpekade har konstrådet utgått frän den sammanlagda beräknade koslnaden för investeringar i nybyggnadsverksamhet för byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen under budgetåret 1971/72 och beräknal denna summa lill 740 miljoner kronor. Vidare nämner man kostnaderna för ombyggnader och lokalhyror.

Nu förhåller det sig emeUertid sä att inom denna ram, 740 miljoner, befinner sig åtskUUga investeringar som icke rimligen kan betecknas som byggnader av den typ som här skulle komma i fräga. I summan ingår investeringar i vattenfall, vägar och järnvägar samt tekniska investeringar inom televerket. Och vad gäUer fortifikationsförvaltningen så mgår där också befästningsanläggningar, och - med all respekt för våra värnpUkli-gas skönhetslängtan - det är kanske inte rikligt rimligi att tänka sig en tavelutsmyckning i sådana sammanhang. I varje fall kan del inte ha varit Arthur Engbergs tanke att man skulle ha den sortens anknytningar när han en gång i världen lanserade idén om 1 procent av byggnadskostnaderna tiU konstnärUg utsmyckning.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Förvärv av konst för statens byggnader m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr I av herr Källslad m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Källslad begärt volering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller kullurutskollels hemställan i

betänkandet nr 2 punkten 4 mom, 1 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservaiionen nr 1 av herr Källslad

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Källslad begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 211

Nej - 64

Avstår - 7

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU regionmusiken

Mom. 2

Utskotlels hemställan bifölls.

Punkterna 5-7

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 8

Bidrag tiU regionmusiken

Kungl. Maj:t hade (punkl B 12, s. 43-44) föreslagii riksdagen att till Bidrag lill regionmusiken för budgetåret 1971/72 anvisa etl förslagsanslag av 16 040 000 kronor.

1 della sammanhang hade behandlals motionen nr 67 av herrar Johansson i Skärstad och Fransson vari hemsläUls alt riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj:t skulle anhålla om skyndsam ulredning angående inrättande av en musikfilial i Eksjö.

Utskottet hemställde,

1. att riksdagen till Bidrag till regionmusiken för budgetåret 1971/72 anvisade etl förslagsanslag av 16 040 000 kronor,

2. att riksdagen skulle avslä motionen nr 67.

Herr FRANSSON (c):

Herr talman! Under punklen 8 i ulskollels belänkande har avslag yrkats pä en moiion av mig och herr Johansson i Skärstad, vari hemslälles att riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj:l skulle hemställa om en skyndsam utredning angående inrättande av en musikfUial i Eksjö. 1 anledning därav vUl jag framföra följande synpunkter.

Vårriksdagen 1970 fattade med myckel lilen marginal beslul om att militärmusikkåren i Eksjö skulle nedläggas den 1 juU 1971. Beslutet om en indragning av kåren i Eksjö har skapat misslämning och oro bland musikpersonalen. Mänga av musikerna har under decennier liUhörl musikkåren och byggt egna hem i Eksjö med omnejd. De känner därför, helt naturligt, en fast anknylning till bygden. Ell flertal bland musikpersonalen har anmält sin avsikt att söka anställning i eller i närheten av Eksjö och då utanför den kommande regionmusikorganisalionen. Della skulle leda tiU en avtappning av skickliga yrkesmusiker och få negativa konsekvenser för regionmusikorganisationen.

I SläUel för den föreslagna större numerären vid musikavdelningen i Jönköping för att kompensera bortfallet av Eksjökären vore det ur mänga synpunkter en praktisk ålgärd alt förlägga en underavdelning lill musikavdelningen i Jönköping till Eksjö, förslagsvis 10—12 musiker. Underlag för en sådan äigärd finns bland musikerna i Eksjö. I flera remissyllranden, bl. a. från Jönköpings kommuns kulturnämnd, förordas en sädan åtgärd.

En mindre musikavdelning i Eksjö skuUe vara helt i linje med den decentralisering som eftersträvas i den kommande regionmusikorganisalionen.

Eksjökåren har under läsåret 1970/71 utfört 87 skolkonserter i Jönköpings län. Denna verksamhet har prioriterats vid utformningen av

kommande rikskonserlverksamhet. Verksamhelen har på grund av närheten liU respekiive skolor icke varil kostnadskrävande. Moisvarande verksamhel frän Jönköping skulle innebära betydande merkoslnader i form av rese- och traktamentskostnader.

Del är ocksä anmärkningsvärt all musikkårer placerats i både Jönköping, Borås och Skövde medan däremot hela östra Småland blir hell ulan musikavdelning. Med lanke pä den brisi på musikpedagoger som för närvarande råder uigör musikerna i Eksjö en ovärderlig lillgång vid undervisning i kommunala musikskolor, inom ABF;s musikcirklar m. m.

En evenluell musikavdelning i Eksjö skulle, som tidigare framhållits, vara underställd musikavdelningen i Jönköping, som därigenom fär ell beiydande tillskolt av musiker. Avståndet mellan Jönköping och Eskjö, ca 6,5 mil, gör all de båda avdelningarna med lätthet kan samarbeta vid större musikframträdanden.

Norra Gölalandsregionen är dessulom den enda region, med undantag för de båda Norrlandsregionerna, som inle har lillgång lill nägon statsunderstödd yrkesorkesler. Det är därför icke orimUgt alt Norra Gölalandsregionen lUlförs elt antal musiker ulöver vad som föreslagits.

Slutligen viU jag framhålla betydelsen av de framträdanden på pensionärshem och värdanstalter som kåren gör. Inom den region i vilken Eksjökären hillUls verkat finns 45 pensionärshem och värdanstalter. Flera musiker vid Eksjökären avser all bo kvar i Eksjö men har i nuläget sökt till Jönköping. De avser alt i forlsältningen pendla mellan Eksjö och Jönköping, vilkel mäste betraktas som en myckel dälig lösning, då dessa musiker i slor utsträckning kommer alt medverka vid musikframträdanden i Eksjö med omnejd. Om en musikavdelning kommer till sländ i Eksjö räcker det med resor till Jönköping vid de tUlfällen dä de behövs där, vilket kanske skulle inskränka sig lill två tre dagar per vecka.

Bibehållandet av en musikavdelmng i Eksjö skulle främja musiklivet högst väsentligt, vilkel ju lill sisl är meningen bakom regionmusikorganisalionen.

Med det anförda fär jag, herr lalman, yrka bifall till motionen 67.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU regionmusiken

I delta anförande — under vilket herr försle vice lalmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar — instämde herrar Svanström, Magnusson i Nennesholm och Johansson i Skärstad (samtUga c).

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Denna fräga är besvärlig att reda ul, och jag tror näppeligen att man kan göra det nu, sedan vi förra årel efter ingäende diskussioner fattat beslul om en helt ny organisalion för regionmusiken.

Jag kan väl förstå all befolkningen i en bygd där en kulturell aktivitet kommer borl känner vemod — del är helt nalurligl. Men när den nya organisalionen beslutades i fjol, så fastslogs all musikavdelningen i Jönköping skulle göras sä slor att möjligheterna alt tillfredsställa musikbehovet även i Eksjöomrädel skulle lillgodoses. Den blev slörre än vad den eljest skulle ha blivii med anledning av att man här kände elt behov av att hjälpa Ull sä att även den bygden skulle få tillgäng lill ell musikUv. 4 Riksdagens protokoll 1971. Nr 46-47

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU region musiken

Nu är den nya organisalionen uppbyggd pä del sällel all en viss kapacilel kommer all disponeras för direkl lokala insalser. Det blir skolkonserter, det blir framträdanden i föreningslivet, vid vårdanstalter osv., och man skall ocksä stödja amatörmusiken. Fullt genomförd kommer den här nya organisalionen all omfatta ca 600 musiker i landel.

SjälvfaUet har man anledning att uppskatta det inlresse som har visats från militärmusikkåren i Eksjö, som öm jag hörde rätt har gell 87 skolkonserter, för att nämna ell exempel. Det är inte meningen all sådan verksamhel skall upphöra i och med alt vi nu har fått en ny organisalion.

Utskottet erinrar om att när riksdagen förra året fattade sitt beslul gjordes del en bedömning av frågan hur man inom den totala ramen föj regionmusiken bäst skulle kunna lillgodose Eksjös behov av musikresurser. Därför har ulskottet inte nu ansell sig kunna lillslyrka molionen.

Jag ber alt fä yrka bifaU lill kulturutskoltets hemställan.

Hen FRANSSON (c):

Herr lalman! När beslut fattades av vårriksdagen förra året i frågan om nedläggning av musikkåren i Eksjö var det ju olyckliga omständigheter som gjorde all det kom att gå i negativ riklning. Del var ju endasl en rösts marginal i andra kammaren.

Det är myckel riktigt, som kullurutskollels ordförande säger, all del har blivit en förstärkning av musikkåren i Jönköping. Men om man ser det ur Eksjöregionens synpunkt kan man til syvende og sidst aldrig fä någon ersältning för del man har förlorat. En lika inlensiv verksamhel som musikkåren i Eksjö har möjlighel all bedriva finns del inle förutsättningar för, om enheten i sin helhet blir förlagd lill Jönköping.

I statsutskollets ullålande nr 121 vid förra årets riksdag sades det bl. a.; "Utskottet är medvetet om att indragning av en mililärinusikkår på en ort av Eksjös karakiär med nuvarande förulsällningar för verksamhetens utformning kan innebära svårigheter." Del är just dessa svårigheter som jag i mill lidigare anförande ville klarlägga för all skapa förutsättningar för all de skulle kunna inhiberas.

Dessutom är del ju sä alt de flesta parlier - speciellt kanske vårt — i olika sammanhang har ställt slora krav på alt verksamheier skall decenlraliseras. Vi lycker alt della är elt ulomordenlligi lillfälle all fä kullurulbudel decentraliseral lill ell flertal orter.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Ulskollels hemsiällan bifölls.

Mom. 2

Proposilioner gavs pä bifall lill dels ulskollels hemsiällan, dels motionen nr 67, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 9

Bidrag till särskilda kulturella ändamål, m. m.

Herr ROMANUS (fp);

Herr lalman! Under denna punkl behandlas tvä moiioner somjag har medverkat i, och de molionerna finns ocksä omnämnda i de särskilda yltrandena av fru Frajnkel och herr Källslad.

Den ena molionen gäller frågan om bidrag liU Svenska barnboksinsli-lulet, som herr Wikslröm och jag har lagil upp. I molionen och i del särskUda yllrandel konstateras all uppbyggnaden av Svenska barnboksinstitutet nu är avslutad. Vi har att förutse ett permanent och etl ökande behov av den verksamhet som Barnboksinstitutet bedriver. Del är ocksä klarl all den lyp av arbeie som där ulföres är ett sialligl ändamål. Del är därför nalurligl om slaten övertar kostnaderna för verksamhelen, som alltså inte är en kommunal uppgift.

Som molivering för päsläendet att del kominer att bli en ökande efterfrågan pä Barnboksinslilulels tjänster skulle myckel kunna anföras. Jag kan i korthet hänvisa till de faklorer som nämnls i molionen:

1) Den allmänna deballens ökande intresse för barnboken som leder
till slörre efterfrågan på upplysningar frän lärare, journalister m. fl.

2) Undervisning om barn- och ungdomsböcker införes i lärarhögskolornas ulbildning av bUvande lärare.

3) Undervisning om barn- och ungdomsböcker införes ocksä i lärarutbildning i svenska vid universitet.

4) Forskning om barn- och ungdomsböcker har påbörjats vid universiteten, vilkel leder till en ökad efterfrågan pä litteratur och bibliografiska uppgifler.

5) Den svenska barnbokslilleraturen får en allt slörre inlernalionell spridning som leder till en ökande ström av förfrågningar från ullandel, studiebesök, önskemål om utställningar och liknande.

Slutsatsen av denna ulveckling borde vara all inslitulel får ell fasl anslag och fasla riänster i vanlig ordning sä all en,Irygghei skapas bäde för de anställda och för institutets ledning så att den framtida verksamheten kan ske under de betingelser som är normala för statlig verksamhet.

Utskottet skriver myckel positivt all utskottet anser det önskvärt alt verksamhelen får forlsatl statligt slöd. Man vill dock inle förorda all det ges särskill anslag och hänvisar då till pågående utredningsarbete pä barnboksområdet.

Såvitt jag kunnai finna är del liiieraiurulredningens arbeie som avses. Lilleralurutredningen har hillills bara i ett avseende befattat sig med Barnboksinstitutet och del är när ulredningen har ytlral sig över inslilulels bidragsframslällning. Lilleraluruiredningen säger i sill yttrande något som jag finner ganska klargörande: "Litteraturutredningen finner att den verksamhet som Barnboksinstilulel bedriver är av synnerligen slor vikl. Del är således i högsia grad angeliigel all instilutet kan forlsalla sin uppbyggnad saml utvecklas lill ell effektivt centrum för informaiion och forskning rörande barn- och ungdomslilleralur i Sverige."

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU särskilda kulturella ändamål, ni. m.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU särskilda kulturella ändamål, m. m.

100

Del är alltså ett klarl och entydigt slällningslagande frän uiredningens sida. Inga reservationer görs om Barnboksinslilulels framlid.

Jag lycker, herr lalman, all del mol den bakgrunden hade varil fulll möjligl för utskottet att utan all avvakla ylleriigare utredning tillstyrka att Barnboksinstitutet får en tryggare slällning. Jag vill ändå tolka ulskollels hänvisning lill utredningsarbetet så all utskottet menar att anslagsframställningarna skall behandlas positivt. Della bör rimliglvis beaktas av de myndigheier som har att fördela delta anslag, dvs. utbildningsdepartemenlet.

Den andra fräga som vi lagil upp motionsvägen under denna punkl gäller bidrag lill Riksförbundel för sexuell upplysning. Bakgrunden lill del förslaget tecknas i en moiion om sexualundervisning för vuxna, som kommer alt behandlas senare av riksdagen; del är alllsä elt delyrkande som behandlas i delta betänkande av kulturulskoltet. Jag ber all få återkomma mera utförUgt när del gäller moiiveringen vid behandUngen av huvudmotionen. Jag skall här bara påpeka all det finns elt stort behov av samhällsälgärder för alt fä en bällre sexualundervisning och upplysning för vuxna och att det inte täcks vare sig av nu pågående samhäUelig verksamhet eUer av uiredningar som arbelar pä omrädei. Därför är del helt enkelt så att RFSU i dag utför ett arbete som i stora delar borde göras av samhällel. Det är molivel för ell anslag lill del här förbundel.

Det kommer naturligtvis alltid att finnas behov av en fristående organisation här, även om samhällel skulle bygga ut sin ulbildning .pä detta område. Men det är särskUt angelägel i del läge som vi nu har, när samhällel alltså inle på ell rimligt sätt fullgör sina uppgifler i detla avseende. Jag har yrkat på ett anslag lill RFSU:s upplysnings- och utbildningsverksamhet för sädana kategorier som i sin lur för vidare informaiion lill allmänhelen pä del här området. Det gäller ungdomsledare, värd personal, lärare och mänga andra.

Nu är detta i viss mån en budgetteknisk fråga. Det här anslaget -Bidrag till särskilda kulturella ändamål - är ju något av etl diverscanslag; för den som är lekman när del gäller budgelleknik förefaller del som om ett anslag av den lyp jag nu lagil upp bättre passar under Ungdoms-och folkbildningsverksamhet. Men utskollel säger i slällei all del nu skaU föras över lill punklen Hälsovärdsupplysning under socialhuvudliteln. Jag har ingenling all invända mol della, i synnerhei som del anslagel i är har räknats upp med 20 procent. Jag hoppas dä all RFSU kan fä del av den här ökningen. Del vikliga är ju inle under vilket anslag eller vilken huvudtitel som pengarna betalas ut, ulan all de verkligen betalas ut. Och del är klart alt en särskild anslagsposl även för RFSU:s arbeie har den fördelen all man fär större möjlighel all planera, man får slörre Irygghei för arbelet. Tidigare har man under flera är fält 35 000 kronor ur anslaget Bidrag till särskilda kulturella ändamäl. 1 är har man för näsla budgeiår ansökt om 268 000 kronor, och det framgår av ansökan att behoven verkligen är stora och all man ändå i dag tvingas avstå frän att anordna många kurser och liknande som det finns efterfrågan på. Och alt man för denna verksamhel, lill skillnad från alla andra verksamheier i samhället, skulle kunna reda sig med oförändral anslag under en följd av år är naturligtvis orimligt - det går ut över verksamheten.

Herr lalman! Sä länge samhällel inle klarar sina uppgifter här bör RFSU ges ell betydligt slörre slöd än för närvarande. Jag tror ändå att man kan vara ganska säker pä all del är etl billigt säll för samhället all fä del här vikliga jobbet utfört.

Herr JOSEFSSON i Halmstad (s):

Herr talman! Under de olika punkterna i del här beiänkandel är det nalurligl att del kan vara särskilda intressen som fär plals pä önskelislan. 1 en motion som redovisas i betänkandet, nr 811, har jag och en annan ledamot av kammaren lagit upp ett ganska blygsamt önskemål om en anslagsökning lill Varbergs museum. Jag ser det som elt lokalt önskemål, men det är naturligtvis också en fråga som kan ses i ell vidsträcktare sammanhang.

Jag är medveten om att departemenlel har gjort en avvägning vad del gäller anslagen inom denna ram. Jag har dock varil med om att framhålla all del kunde finnas beiydande motiv för all frågan även prövades i utskollel, och därför kom molionen lill. Jag respekterar utskottets tolkning vad del gäller anslagshöjningen och skall inte ställa någol säryrkande.

Men utskollet ger ocksä en anvisning om alt den ulredning som görs av 1965 ärs musei- och ulsläUningssakkunniga, som fick sina direkliv 1965 och tilläggsdirektiv 1967, innefattar en prövning av det svenska museiväsendets organisation bäde centrall och lokall. Med anledning därav-vill jag säga ell par ord.

Del är ganska naturUgt alt bäde deparlemenlet och utskollel med hänsyn lill den pågående utredningen har förklarat sig inte kunna tUlstyrka önskemålen om en anslagsjustering. Det är ell vänligl lillväga-gängssäll. Jag hälsar emellerlid med lillfredsslällelse vad utskottet skriver om all 1965 års musei- och utställningssakkunniga beräknas komma alt under innevarande är lägga fram etl belänkande angående del svenska museiväsendet. Det betänkandet skall vi med stort intresse la del av och se hur de sakkunniga har tänkt sig den cenirala och även lokala organisationen. Där kommer ocksä Varbergs museum in i bilden, och vid etl senare -tillfälle kan vi på nytt pröva frägan om en eventuell anslagsjustering. Men del är naturligt all man också har inlresse av hur organisalionen skall se ul.

Frägan om anslag liU Varbergs museum har prövats 1961 och vid flera senare tillfällen. I sialsverkspropositionen 1961 redovisade dåvarande departementschefen den avvägning av anslag som giorts, bl. a. Ull Varbergs museum. Den prövningen hade föregälls av ett remissförfarande, och bland inkomna remissyllranden fanns dä ell frän Nordiska museets nämnd. Med lanke pä Varbergsmuseels situation, slällning och särart vUl jag här återge vad som sades i del yttrandet. Nämnden skrev bl. a. att "Varbergs museum i åtskilliga hänseenden stär i en särklass bland de svenska lokalmuseerna och alt del även i jämförelse med de slörre provinsmuseerna väl synes kunna hävda sin plals". Jag lycker alt del är ell värdefulll yilrande, som jag här har velat läsa in i kammarens protokoll.

Vi som känner till museet vet vilken roll del spelar och känner lill dess

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU särskilda kultureUa ändamål, m. m.

101

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag till särskilda kulturella ändamål, m. in.

särart och belydelse. All det noteras långl över den lokala räjongens gränser är ell välkänt faklum.

Med detla har jag velat säga att det kan finnas anledning all vid senare tillfälle återkomma till frågan om en prövning av anslaget till Varbergs museum. Jag har här velal undersiryka museets betydelse, dess karaktär och särart .samt den värdefulla insats museel ulförl och utför.

Herr lalman! Jag har ingel säryrkande med anledning av molionen.

I detta anförande inslämde herr Karl Bengtsson i Varberg (fp).

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Inget yrkande har här ställts, och därför kan jag nu fatta mig mycket kort.

Herr Romanus noterade all ulskollels skrivning när del gäller Svenska barnboksinslilulel är myckel positiv, och del är alldeles rikligl. Vi har sagl all vi anser del önskvärt all Barnboksinslilulel erhåller fortsall slöd av statsmedel. Men eftersom del nu pågår ell utredningsarbete pä barnboksområdet har utskollel inle ansell sig kunna lillslyrka förslaget om etl fasl anslag till inslilutel.

Beträffande Riksförbundel för sexuell upplysning sade herr Romanus all förbundel inle kan klara sig ulan statsanslag. Det har heller inte ifrägasälts. Utskollel skriver all ulskottet avstyrker yrkandei om anvisande av medel under åttonde huvudliteln som ell särskill anslag till förbundels ulbildning.sverksamhet. Vi har också i uiskotlels betänkande framhållit, all om del kommer in en hemställan om anslag, så bör den prövas inom ramen för del under femle huvudliteln uppförda anslaget Hälsovärdsupplysning. Del skall inte alls tolkas sä — det har aldrig ifrågasatts i utskollel - all vi skulle vara emol all ell anslag lämnas lill Riksförbundet för sexuell upplysning.

När det sedan gäller Varbergs museum är bara alt säga att del är klarl all man kan vara intresserad av vad den ulredning kommer lill som vi har hänvisar liU i utskotlsbelänkandel. Del är säkerligen inte bara herr Josefsson i Halmstad och hallänningarna som är intresserade; det är mänga som är intresserade av vad den utredningen kommer fram till. Vi har ju många kulturminnesmärken som vi vill vårda och bevara. Det skall som sagt bli med stort intresse vi tar del av den.

Herr lalman! Jag yrkar bifall till kullurulskotlels hemsiällan.

102

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Jag vill tacka kulturutskoltels ordförande för dessa myckel posiliva ultalanden. Del var egenlligen bara en Uten kort mening som jag har behov av att reagera mol. Jag sade inte - jag menade i varje fall inte - all RFSU inle skulle kunna klara sig ulan slatsanslag. RFSU har under sina 38 år varit självfinansierande helt och hållet i varje fall i 35 år. De 35 000 kronor som man nu fär är heller inle avgörande. Men del väsentliga är att RFSU här utför ett arbete som samhället borde göra, och man Ivingas säga nej lill kurser som man skulle kunna hålla och som vore lämpliga alt hålla, därför att man inte har ytterligare medel. Om man under en följd av år får oförändral anslag kan man med dessa pengar

Fredagen den 19 mars 1971

Riksarkivet: Inköp av arkivalier och böcker m. m.

endasl bedriva en minskande verksamhel - del är en verklighet som vi Nr 47 alla känner rill.

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 10

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 11

Riksarkivet: Inköp av arkivalier och böcker m, m.

Kungl, Maj:l hade (punkl B 15, s. 52) föreslagit riksdagen all lill Riksarkivel; Inköp av arkivalier och böcker m.m. för budgelärei 1971/72 anvisa ell reservalionsanslag av 80 000 kronor.

I delta sammanhang hade behandlals motionen nr 367 av fru Mogärd m. fl. vari hemställts alt riksdagen beslulade att lill Riksarkivet: Inköp av arkivalier och böcker m. m. för'budgetåret 1971/72 anvisa elt reservationsanslag av 97 000 kronor.

Utskottet hemställde

all riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å moflonen nr 367 lUl Riksarkivet: Inköp av arkivaUer och böcker m. m. för budgetåret 1971/72 anvisade ett reservarionsanslag av 80 000 kronor.

Reservation hade avgivils

2. av herrar Nilsson i Agnas (m) och Sundman (c), fru Mogård (m) samt herr Eriksson i Ulfsbyn (c), som ansett all utskottet borl hemslälla,

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall tUl moflonen nr 367 lill Riksarkivel: Inköp av arkivalier och böcker m, m. för budgetåret 1971/72 anvisade ett reservationsanslag av 97 000 kronor.

Fru MOGÄRD (m):

Herr lalman! Riksarkivet har i årets petita begärl medel för reproducering av skadade arkivhandlingar. Det är inte första gängen man med UtförUg motivering lar upp den frägan, för vilken man begär en förhållandevis blygsam summa, 20 000 kronor, I åiminstone fyra år har man återkommit med denna begäran, men förståelsen för vad del här gäller har varil ringa, HittiUs har beviljats 6 000 kronor, och den föreslagna höjningen för kommande budgetår av anslaget till Inköp av arkivaUer och böcker m, m,, dit den här frågan hör, begränsas till 7 000 kronor. Den andel som kommer reproduktionen av skadade handlingar lill del är självfallet betydligt mindre.

Utskollel har anslutit sig till Kungl. Maj;ts bedömning och i år avfärdat frågan utifrån den allmänna målsättningen all man i den ekononiiska knapphetens tecken bör säga nej till det mesta. Del molivel kan ju rimligen inte ha varit det enda vid tidigare behandUng. Misstanken att man hell enkell inte förslär vad det rör sig om förstärks. Läl mig därför, herr lalman, fä berätta litet om bakgrunden lill all man begär

103

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Riksarkivet: Inköp av arkivalier och böcker m. m.

104

medel för denna verksamhel.

Vi har här i landet sju landsarkiv. Hos dem förvaras kyrkoarkivens minislerialböcker, dvs. födelse-, död- och vigselböcker frän 1686 och framål. För dessa gäller den grundlagsfästa offentlighets principen, dvs. de skaU vara lillgängUga för forskare, i vilken grupp man här skall räkna in ell siorl anial människor som ägnar sig åt släktforskning. Böckerna utsätts genom utlåningen för en avsevärd förslitning och riskerar all förstöras eller i varje fall skadas sä att oersättliga textförluster uppstår.

All sädan aUvarlig förslitning sker kan visas med kalla siffror. Landsarkiv tiUämpar två sorters märkningar för att markera att förslitningen är svår. Rödmärkning innebär att boken eller handUngen är skadad och ej får utlånas. Grönmärkning innebär all boken eller handlingen är skadad och endast får hanteras med yttersta försiktighet. Vid landsarkivet i Uppsala, ell av sju alltså, fanns redan 1969 202 rödmärkla böcker och 113 grönmärkla. Antalet märkta volymer torde sedan dess ha ökat.

Nu kan man naturUgtvis försöka konservera dessa handlingar, men det lar läng lid. Man har därför vid landsarkiven i Uppsala och Härnösand börjat folokopiera böcker för all kunna lämna ul reproduktionerna i stället för originalvolymerna. Man har i Uppsala, för della landsarkiv, beräknal den totala koslnaden för reproduktionen av husförhörslängder och minislerialböcker lill 800 000 kronor, Emellerlid ställer man som synes inte kraven pä medel sä högt. Utgångspunkten för anslagsframställningen, 20 000 kronor, är betydligt mera blygsam; man begär att få rädda dem av dessa oersättUga handlingar som löper omedelbar risk för förstörelse. Man begär all få medel så att del räcker till hyran av en kopieringsmaskin. Man begär alt fä kostnaderna för kopiorna läckta. Däremot begär man inte all fä lönekostnaderna ersatta, vilkel skulle fördubbla anspråken.

Konkrel innebär della för landsarkivet i Uppsala, för alt fortsätta att la det som exempel: Födelseböckerna är värst utsatta för försUtning. I landsarkivet finns ca 1 500 födelseböcker. Man försöker nu inom ramen för det begränsade anslaget rädda dessa. Genom all pä lediga slunder under Ijänstelid reproducera födelseböcker har man i dag ca 45 volymer i reproduktioner — av 1 500 alllsä. Vigsel- och dödböcker fär man ta itu med senare. Självkostnaden är drygl 200 kronor för varje reproducerad volym, bunden i klot på eget bokbinderi.

Av del totala anslaget under denna punkl — Inköp av arkivaUer och böcker m. m. — fär självfallet landsarkivet i Uppsala bara en mindre del. Äv innevarande års anslag, 73 000 kronor, har Uppsala fält 6 500, ur vUkel anslag också en god del av driftkostnaderna för konserverings-verkstad och bokbinderi skall bestridas. Man beräknar att högst 1 500 kronor kan användas för att reproducera skadade handUngar,

Det torde vara ytterligt sällsynt att sä blygsamma anspråk ställs pä statsverket. Det är dä enUgt min mening uppseendeväckande all utskottet inte ansett sig kunna tillstyrka denna motion, nr 367, som ändå inte gär riksarkivel längt till mötes. När vi väckte vår motion, ansåg vi oss — vilket i och för sig är säUsynt - ha grundad anledning all hoppas pä bifall.

Konsekvensen av utskottets hållning i denna fräga är all man antingen

är villig att acceptera en forlsall förstörelse av oersättliga handlingar eller Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Riksarkivet: Inköp av arkivalier och böcker m. m.

finner sig i att fler och fler arkiwolymer rödmärks och därmed undandras forskare och genealoger.

För egen del, herr talman, finner jag det ovärdigt ett kulturland alt inte la vård om sitt historiska arv; en hänvisning lill del ekonomiska läget är för mig ingen ursäkt för att låta arkivhandlingar försUlas och förstöras. Inte heller finner jag det tillåtligt alt begränsa forskarnas möjligheter, och jag yrkar därför bifaU liU reservationen 2.

I detta anförande inslämde herr Nilsson i Agnas (m).

Hen MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Fru Mogärd säger, att när hon väckte motionen så hoppades hon att den skulle bifaUas. De flesta av oss som väcker motioner hoppas väl att dessa i bäsla fall skall bifallas eller — för att använda några av de ullryck som vi brukar la lill i dessa sammanhang -alt det skaU bli en välvilUg skrivning, alt frågan skall falla framåt eller något liknande.

Vad vi nu behandlar är frågan om att eUminera riskerna för oersättliga textförluster i arkivhandUngar. Det sägs att papperet är sä skört att det inte lål någon påfrestning alls. Även om man är varsam, är del dä givelvis inle lätt att kunna handskas med dessa handlingar. Del är della som oroar. Genoin ett ökat anslag har man tänkt sig att förbättra silualionen.

Jag måste uttala min förvåning över alt det i detla sammanhang ställs krav på ytterligare 17 000 kronor utöver vad utskottet föreslagit. Skulle det inte, när vi ändå lUl riksarkivel har ett anslag till förvaltningskostnader på över 6 miljoner kronor, vara möjUgl att genom en omdisponering av de anslagna medlen ordna sä, att de omedelbara riskerna eUmineras för att oersättliga texter förloras.

Vad fru Mogård nu har talat om är en myckel stor och viklig fräga. Del krävs omfattande ätgärder. Det räcker inte med alt observera problemen, utan man måste ocksä undan för undan söka lösa dem. Men i detta läge gäller del emeUertid som sagl 17 000 kronor, och då är väl frågan om dessa pengar inte skulle kunna ordnas utan att man behöver göra så som fru Mogård föreslår, alltså att höja anslagel.

Jag ber, herr talman, få yrka bifall till kulturutskoltets hemställan.

Fru MOGÅRD (m):

Herr lalman! Jag sade inle att jag bara hoppades alt fä min motion bifallen. Det hoppas man självfallei aUtid. Jag ansåg mig ha grundad anledning att hoppas pä bifall. Jag kanske kunde ha förstärkt det ylleriigare.

Utskottet skriver mycket riktigt - kanske är del en välvillig skrivning - att riksarkivet då överhängande risk för förstörelse föreUgger skall kunna få resurser för erforderliga åigärder. Mot bakgrund av de siffror som jag har angivil från elt enda landsarkiv är väl den förhoppningen ganska grundlös. För all rädda t. ex, 100 volymer fordras minsl 20 000 kronor.

Ännu egendomligare, herr Mallsson, är den väg alt skaffa fram

105

4* Riksdagens protokoll 1971. Nr 46-47

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU ungdomsledarutbildning

resurser som utskottet anvisar. Man föreslär omdisponering av tiUgängliga medel. Enligl uppgifl är del nämligen förfatlningsstridigt att omdisponera medel från ett anslag tiU elt annat. MöjUgen kan det enligt mina sagesman — de är specialister — anses liUåtel alt använda expensmedel för detta ändamål, men del torde klart framgå av vad jag här tidigare har framförl, alt några krafttag knappasl är möjliga med en sådan metod.

Herr MATTSSON i Lane-Herreslad (c):

Herr talman! Fru Mogård har väl ändå observerat alt framställningen inte har bemötts kallsinnigt. Anslaget har höjts med ca 10 procent, vilkel givelvis har skett efler de bedömningar som man har fått göra när man har tagit stäUning till olika framställningar om anslag.

Jag behöver inle säga mera nu, därför alt fru Mogärd talade om att expensmedel skall kunna användas för delta ändamäl. Hon har ju därmed själv anvisat en väg att gå.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Nilsson i Agnas m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr NUsson i Agnas begärl volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vUl alt kammaren bifaller kulturutskotiets hemställan i

betänkandet nr 2 punklen 11 rösiar ja,

den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 2 av herr NUsson i

Ägnas m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Agnas begärde rösträkning verkstäUdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal;

Ja - 197 Nej - 77 Avstår - 2 Punkterna 12-18 Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

106

Punkten 19

Bidrag till ungdomsledarutbildning

Kungl. Maj.t hade (punkt B 45, s. 95-97) föreslagit riksdagen att tUl Bidrag liU ungdomsledarutbildning för budgelåret 1971/72 anvisa etl reservalionsanslag av 5 100 000 kronor.

I detla sammanhang hade behandlals motionen nr 798 av herr Andersson i Nybro m. fl. vari hemställts all riksdagen beslutade all till Bidrag tUl ungdomsledarulbUdning under åttonde huvudtiteln för budget-

året 1971/72 anvisa elt anslag av 6 500 000 kronor, all bidraget fördelades med ell minimum av 16 000 kronor per vägningslal samt att i 'skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utarbetandet av en femärsplan för utbyggnaden av del statUga stödet lill ungdomsorganisationernas ledar-utbUdning.

Utskottet hemstäUde

1. att riksdagen skulle avslå molionen nr 798 i vad den avsäg att bidrag tUl ungdomsledarulbUdning skuUe ulgä med ell minimum av 16 000 kronor per vägningslal,

2. alt riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen nr 798 i vad den avsåg medelsanvisningen tiU Bidrag tiU ungdomsledarulbUdning för budgetåret 1971/72 anvisade ell reservationsanslag av 5 100 000 kronor,

3. alt riksdagen skulle avslä molionen nr 798 i vad den avsåg en femärsplan för utbyggnaden av det statliga siödet lill ungdomsorganisationernas ledarutbUdning.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU ungdomsledarutbildning

Reservalion hade avgivils

3. av herrar Maltson i Lane-Herrestad (c), Eriksson i Ulfsbyn (c) och Norrby i Gunnarskog (c), som ansetl all ulskotlei bort hemslälla,

1. att riksdagen med bifall till motionen nr 798 såviii nu var i fråga beslutade att bidrag till ungdomsledarulbUdning skulle utgå med elt minimibelopp av 16 000 kronor per vägningslal,

2. att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till motionen nr 798 såvitt gällde medelsanvisningen tiU Bidrag tUl ungdomsledarulbUdning för budgetåret 1971/72 anvisade ett reservalionsanslag av 6 500 000 kronor,

3. att riksdagen med bifall till molionen nr 798 såvitt nu var i fråga i skrivelse lill Kungl. Maj:t skulle anhålla om utarbetandet av en femärsplan för utbyggnaden av del statUga siödet till ungdomsorganisationernas ledarutbildning.

Herr ERIKSSON i Ulfsbyn (c):

Herr lalman! När del gäller bidrag lill ungdomsledarulbildningen kommer vi här i beröring med en fråga som för ungdomarna, för folkrörelserna och dess ungdomsorganisalioner och även för samhället är av största belydelse, i synnerhei dä allting i samhället förändras i en allt snabbare takl. Det gäller här som pä andra områden all hälla sig ä jour med utvecklingen och anpassa sig efler de omständigheter som är för handen. För all ungdomsledarulbildningen inle skall komma alltför myckel pä eflerkälken vill vi reservanler i likhel med skolöverslyrelsen ge den ökade resurser. Della är jusl ett sådant område som kräver ökade satsningar pä grund av utvecklingen, sädan vi bedömer den.

Samtidigt kan vi inle blunda för utan är medvetna om all samhäUel saisar mer än någonsin pä ungdomen och pä ungdomsorganisationerna och deras verksamhel. Trots dessa stora satsningar ser vi samtidigt hur slora svårigheler ungdomsledare och ungdomsorganisalioner har. Vi ser hur verksamheten på många håll haltar betänkligt. Orsakerna är många.

107

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU ungdomsledarutbildning

och att helt kort redogöra för dem är kanske litel svårt. Låt mig bara peka pä all dagens ungdom är mycket medveten, med allt vad det innebär, och som regel har stora krav pä samhället.

Jag kan i detta sammanhang peka pä att vi i dag saisar stora summor på fina lokaler, pä ungdomsgårdar, klubbar, allaklivitelshus, olika idrottsanläggningar osv. Vi har fina lokaler, som kanske ibland är på gränsen till lyx.

Men hur ser verksamheten ut i dessa lokaUteter? På många häll ropas det efler nya ungdomslokaler, men det finns pä samma gäng mänga lokaler som saknar det primära, nämligen en vettig ungdomsverksamhet. Ett sätt att råda bot på denna brist är att satsa mer just på ungdomsledarutbildning.

I det 50-tal ungdomsledarorganisalioner som finns i värt land arbetar i dag uppskattningsvis 200 000 ungdomsledare, och endast ell fätal av dessa har ungdomsledarskapet som något av ett yrke. De flesta av ungdomsledarna arbetar i ideella organisationer och föreningar, oftast utan ekonomisk ersättning — och i många faU med ekonomiska uppoffringar.

Jag frestas här att dra en paraUell med lärarna i våra skolor. De har en mycket gedigen utbildning för sin samhällsinsats, för sin pedagogiska gärning. Däremot arbelar så gott som alla ungdomsledare utan någon som helst ungdomsledarutbildning. Vi har många gånger fått exempel pä vUka svårigheter lärarna möter. Liknande svårigheter möter ungdomsledarna. Men då vel vi samtidigt att dessa fär möta svårigheterna och hindren mycket sämre rustade än vad lärarna är. Del står väl ändå klart att utöver det handlag som krävs för att vara en bra ungdomsledare måste det vara ytterst vikligt att detta handlag kombineras med en utbildning som för detla ändamål är sä lämplig som möjligt. När det gäller ungdomsledarutbildning bör en grundläggande mälsättning vara att denna utbildning sker i ungdomsorganisationernas egen regi. Kan dessutom ungdomsledarna under sin aktiva lid få en erfarenhei och ulbildning som meriterar dem även i yrkeslivet, då har samhällel en dubbel nytta av den satsningen.

Med detta viU jag undersiryka innehåUet i reservationen 3 av herr Mattsson i Lane-Herrestad m. fl., och jag viU, herr lalman, yrka bifaU lUl denna.

I detta anförande instämde herrar Johansson i Växjö, Olof Johansson i Stockholm och Korpås (samtliga c).

108

Herr BJÖRK i Göteborg (s);

Herr talman! Kulturutskottets värderade ordförande har med berömvärd faslhel avvisat framstötar frän oUka håll om utgifter utöver propositionens förslag. I detta faU kan man emellertid inle påräkna hans medverkan i denna strama Unje. Vad orsaken kan vara gär del alltid att spekulera över. Man kan möjUgen observera att den motion pä vilken reservationen bygger är undertecknad av idel centerpartister. I varje fall har ingen representant för nägol annat parti i utskottet låtit sig övertygas av argumenteringen.

Utskottet har, som herr Eriksson i Ulfsbyn alldeles riktigt erinrat om.

tagil hänsyn till alt samhället redan saisar mer än någonsin pä ungdomsverksamhet. Vi fär ju också i annat sammanhang tUlfälle alt behandla dessa problem. Motivet för utskottets stäUningstagande är givelvis här som pä andra punkter att riksdagen bestämt sig för en stram budgetpolitik. Riksbankschefen har nyss erinrat om all uppstramningen av budgetpoUtiken varit en förutsättning för den senasie diskonlosänk-ningen, som ligger inte minst herrar Mattssons och Erikssons parti varmt om hjärtat.

Herr Eriksson talar bara rält allmänl om reservationen. Det kanske skaU noleras att utöver en anslagshöjning innebär den ett yrkande på en femårsplan för ulbyggnad av det statliga stödet tiU ungdomsorganisationernas ledarutbildning.

TUl del kan möjligen sägas att del säkerUgen på många områden finns önskemål om alt fem år framåt veta vilka medel man kan räkna med från slatens sida. Men om man mera allmänt skulle acceptera den principen, skuUe det ocksä innebära att möjligheten all utnyttja budgeten som konjunkturpolitiskt inslrument skulle inskränkas.

Helt och häUel i marginalen, herr talman, föll del mig in hur ordens valör kan ändras. När jag var myckel ung var femärsplan ell full ord, särskUt i borgerUga kretsar. Det hängde samman med alt StaUn pä den tiden hade inlett den första ryska femärsplanen. Numera är det ingen hejd pä populariteten hos femårsplaner i alla möjliga sammanhang.

Det är mig naturiiglvis fjärran att konstruera nägon som helst Ukhet mellan Josef Stalin å ena sidan och herrar Mattsson i Lane-Herrestad och Eriksson i Ulfsbyn å den andra. Men man kan bara påminna sig det gamla talesättet hur det går troll i ord.

Herr lalman! Jag yrkar bifaU tUl utskottets hemställan.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU ungdomsledarutbildning

Herr OLSSON i Kil (fp);

Herr talman! Jag viU för alt inga missförstånd skaU uppslå klargöra folkpartisternas inställning i kulturutskottet i denna fräga.

Vi instämmer i syftet med motionen 798, nämligen all stimulera ungdomsledarutbildningen, men vi har intagit en avvaktande hållning endast av den anledningen all inom statens ungdomsråd för närvarande en utredning arbelar med just dessa frågor. Vi vel, och jag har från fru Lena Hjelm-Wallén som är ordförande i utredningen och sitter i denna kammare, fält försäkring om all utredningen kommer med ett betänkande inom ett mycket snar framlid.

Det är alltså anledningen tiU att vi i dag inte viU tillstyrka några ändringar i principerna för stödet till ungdomsledarulbUdningen.

Överläggningen var härmed slulad.

Propositioner gavs på bifall lill dels uiskotlels hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Mallsson i Lane-Herrestad m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Eriksson i Ulfsbyn begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

109

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU Centralförbundet för alkohol- och nar ko tikaupplysning

Den som vUl all kammaren bifaUer kulturutskottets hemställan i

betänkandet nr 2 punkten 19 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen nr 3 av herr Mattsson i

Lane-Herrestad m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Ulfsbyn begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullat;

Ja - 211

Nej - 65

Avstår - ■ 3

110

Punkten 20

Utskotlels hemställan bifölls.

Punkten 21

Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

Kungl, Maj:t hade (punkt B 51, s, 106-107) föreslagii riksdagen att tiU Bidrag tiU Centralförbundet för alkohol- och narkoiikaupplysning för budgetåret 1971/72 anvisa etl reservationsanslag av I 511 000 kronor.

1 della sammanhang hade behandlats motionen nr 250 av herr Westberg i Ljusdal i vad avsäg hemställan att riksdagen beslutade att höja del nu utgående bidraget till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning med 394 000 kronor lill sammanlagt 1 869 000 kronor.

Utskottet hemställde

all riksdagen med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag ä motionen nr 250 sävitl nu var i fräga till Bidrag till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning för budgetåret 1971/72 anvisade ett reservalionsanslag av 1 511 000 kronor.

Vid punklen hade avgivits ell särskill yilrande av herrar Källslad (fp) och Nilsson i Agnas (m), fra Fraenkel (fp) saml herr Eriksson i Ulfsbyn (c).

Hen ERIKSSON i Ulfsbyn (c);

Herr lalman! Vi har i kuliuruiskoitet under denna punkt bl, a, behandlat en myckel välskriven motion av herr Westberg i Ljusdal, Vi är några ledamöter i utskottet som vid denna punkt har fogat etl särskilt yttrande.

Det hade varit önskvärt om en höjning av anslaget tUl Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning hade kunnat ske. Men budgetläget är som vi hört många gånger sådant all det medger ytterst få anslagshöjningar - vilket är all beklaga — i synnerhet för sådana ändamål som har etl förebyggande syfte, varigenom man bl. a. kan som här minska mänskliga tragedier och spara in stora kostnader för samhället.

Vi kan inte nog understryka viklen av att bedriva en rätt upplagd upplysning i dessa frågor, men då del är en både svår och invecklad

uppgift, viU jag varna för upplysning som bedrivs på känn eller som oftast i form av ren propaganda. Detla medför mer tillfredsställelse för propagandören och påverkar mindre föremålet för propagandan.

Vi kan lätt räka ut för detta i synnerhet när del gäller uppgiften alt räll tackla svära frågor som gäller narkotikamissbruket, ell missbruk som på mycket kort tid kastats över oss och som för inle länge sedan i slort sett var en yrkessjukdom. 1 dag har detla missbruk blivit någol av en UvsstU för stora grupper. I denna Uvsstil, i denna knarkarfilosofi som breder ut sig, är det svårt alt finna etl enhetUgl syslem av värderingar, idéer och attityder. Vi finner i denna livsstil, i denna knarkarfilosofi, drag aUtifrån gammal österländsk mysticism liU modern västerländsk tonårsrevolt.

Vi har i dag alllför små och otUlräckUga resurser för den vård och rehabiUlering som behövs. Dä gäller del mer än någonsin att inrikta sig på förebyggande åtgärder på narkomaniomrädet både för alt förhindra att nya faU tillkommer och - i fall för vilka narkomanin inte är en sjukdom utan en UvsstU — att dessa fall kan påverkas i attitydsförändrad riklning.

Herr lalman! I hopp om ell kraftigt ökat anslag för näsla budgetär till Centralförbundet för alkohol- och narkoiikaupplysning yrkar jag den här gången bifaU tUl utskottets hemstäUan,

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

I detla anförande instämde herr Wiklund i Stockholm (fp).

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr lalman! Vi diskuterade för etl par veckor sedan mellanölsproble-maliken. I det sammanhangei framhölls behovel av en kraftfull satsning på upplysning och informaiion beträffande mellanölets skadeverkningar. För nägon lalare var del den bäsla vägen, när det gäUde alt komma lill rätta med meUanölsproblemet. Samtliga lalare - och det var som vi minns många — framhöU vikten och behovet av ökad upplysning och information. För egen del hade jag på den punkten ingen annan mening. Även jag underströk hur viktigt det är att inte minsl vär ungdom fär en riklig bUd av bruksgifternas skadeverkningar.

Ätt jag samtidigt framhöll, all det inle är nog med information och upplysning är en annan sak. Jag uttryckte i del sammanhanget den förhoppningen, alt detta visade stora intresse för ökad information och upplysning i fråga om bruksgiflerna skulle komma till synes vid behandlingen av anslagen till Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning och till nykterhetsorganisalionerna. I dag har tillfället kommit, då vi har möjlighel att i praktisk handling ge utiryck för detta vårt inlresse.

Kulturutskottel har i sitt belänkande nr 2 bl. a. behandlal Kungl. Maj;ts förslag beträffande bidrag till CAN och till nykterhelsorganisalioner och därvid även tagit slällning till en moiion från mig om en viss höjning av dessa anslag.

Tyvärr har utskottet inte anseit sig kunna siödja min motion, trots det stora intresse för ökad informaiion och upplysning som kammaren visade i mellanölsdebalten.

Ill

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU Gen tralförbundet för alkohol- och nar ko tikaupplysning

112

Jag medger att anslagsfrågan har begränsad räckvidd, men det hindrar inte alt den mäste ägnas stor uppmärksamhet. Etl bifaU till molionen skuUe vara etl uttryck för riksdagens engagemang pä ell område som är _ av UtomordentUgt slor betydelse inte minsl för vär ungdom.

Utskottsmajoriteten har utan motivering yrkat avslag på motionen. Några utskottsledamöter har i ett särskUt yttrande instämt i motionens motivering, och jag noterar givetvis detta med tUlfredsstäUelse, men de har med hänvisning till del ekonomiska lägel avstått från att yrka bifall till molionen. På mig verkar del Utet underUgt, när man i det sammanhanget hänvisar tUl ekonomiska skäl. Vi vet allesammans vilka .väldiga summor som staten tar in i skatt pä alkoholdryckerna, närmare bestämt 2 620 miljoner under budgetåret 1970/71, och 1 760 miljoner pä tobaken, sammanlagt aUtså nära 4,5 miljarder i skatteinkomster pä dessa bruksgifter. Att motsätta sig en höjning av anslagel med i runl tal 600 000 kronor, vilket utgör cirka 0,1 promUle av inkomsterna, under hänvisning lUI ekonomiska skäl förefaUer mig i högsta grad egendomligt.

När man i det här sammanhanget talar om ekonomi, får man inle heUer glömma giflernas skadeverkningar pä människors hälsa, arbetsprestationer, tryggheten i trafiken elc. Där kan det röra sig om mängmiljardbelopp, och det gör det ännu mer verkUghetsfrämmande, enligt min mening, att här tala om ekonomi, när vi genom en höjning av anslagen kan siärka försvaret mot bruksgiflerna.

Kom nu bara inte med den invändningen att summan är så Uten att den inle har nägon betydelse. Den har belydelse. Ett bifall tUl motionen visar alt riksdagen är beredd all öka samhällels satsning pä informalions-och upplysningsverksamheten, och det utgör en värdefuU uppmuntran tiU de organ och de organisationer som har att svara för en viktig del av denna information. Alla som har arbetat pä del här området vel hur man kan uppleva uttrycken för uppskattning i form av större ekonomiska förutsättningar. Ingen kan komma och säga alt del inte har belydelse, om de anslagsbevUjande och beslutsfattande församlingarna visar uppskattning och intresse av att stödja och uppmuntra det här arbetet.

Skolan har en viklig uppgift alt fylla när det gäller att sprida upplysning om bruksgifternas skadeverkningar. Upplysning och undervisning i skolan i dessa frågor bör och kan effekliviseras och intensifieras, men det räcker inte med skolan. Skolans arbete måste stödjas, fortsättas och fuUföljas, av bl. a, CAN och nykterhetsorganisationerna. Vi måste aUa hjälpa till, och här har vi organ och organisationer som kan göra samhällel ulomordenlligi stora Ijänster. Skall de kunna fylla den uppgiften måste de emellerlid även fä de nödiga ekonomiska förutsättningarna. På det håUet är man beredd att ta nya initiativ och satsa hårt, men man behöver som sagt ekonomiska förutsättningar. Och dä kan vi verkligen hjälpa tiU. Det kan inte vara rimligt att som regeringen föreslår beträffande CAN höja anslaget med endast 36 000 kronor och beträffande nykterhetsorganisalionerna inte höja anslaget alls, trots de stora kostnadsökningarna, trols arbetsgivaravgiften och trots momsens höjning, vartiU kommer behovet av utökad verksamhet. Att i del lägel vägra en höjning av anslagen innebär i reaUteten att man sänker anslagen och undergräver förutsättningarna för ett effektivt arbete när det gäller

bekämpning av bruksgiflerna.

Kan vi stå till svars med detla, vi som sitter här i kammaren och våra kamrater som är någon annanstans just nu? Kan vi stå till svars med detta i den situation där vi för närvarande befinner oss i det svenska samhället och den svenska ungdomsvården? Svaret måste enligt min mening bli ett klarl nej. Mitt förslag innebär en mycket begränsad höjning men dock en förstärkning som är ytterst angelägen.

Jag vet, herr talman, att en enskUd riksdagsman inte mycket förmår emot ett enhälligl utskott i en sädan här fråga, och det förvånar rrug oerhörl att vi skaU behöva befinna oss i denna situation i detta ÖgonbUck.

Jag kommer inte att gå vidare med mitt yrkande i den situation som föreligger, men, herr talman, jag kan inte annat än yrka bifall tUl motionen.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU Cen tralförbundet för alkohol- och narko tikaupplysning

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Det är aUdeles riktigt att alkoholmissbruket, narkotikamissbruket osv. förorsakar oss väldiga bekymmer i delta land. Ser man pä socialhuvudliteln och på hur mycket pengar det kostar att ta hand om alla de människor som av olika anledningar kommit i den situationen att de behöver värd och hjälp sä bUr man givetvis beklämd. Det råder ingen tvekan om — det måste herr Weslberg i Ljusdal förstå — att utskottet anser att han är ute i angeläget ärende, när han vill söka få kammaren att bevilja ett ökal anslag till Centralförbundet för alkohol- och narkotika-upplysning,

1 statsverkspropositionen har föreslagits ett anslag på 1511 000 kronor tiU Centralförbundet för alkohol- och narkoiikaupplysning. Vidare föreslås för nykterhetsorganisationerna 2 742 000 kronor. Det vore underbart om det räckte med detta eller om det räckte med att vi biföll herr Weslbergs motion. Men det gör det inte. Vad som behövs är, som herr Weslberg myckel riktigt påpekade, att vi på alla områden mäsle hjälpas ät alt försöka få ett friskare samhälle som inte behöver använda sig av dessa bruksgifter.

Ingen i utskottet — det vUl jag allvarUgt försäkra herr Westberg — har gjort någon som helst antydan om att inte nykterhetsorganisationerna uträttar etl förtjänstfullt arbeie. Alla är medvetna om att det som görs är värdefullt, Socialslyrelsens hälsovärdsupplysningsdelegation har emellertid tagit initiativ till överläggningar med Centralförbundet för alkohol-och narkotikaupplysning. Enligt vad som framgår av sialsverkspropositionen pågår dessa överläggningar och man har tänkt sig en konkret samverkan på upplysningsområdet. Det är möjUgl att man genom denna samordning kan uppnå ännu bättre resultat än de som hittiUs har uppnåtts.

Jag vUl även erinra om att socialstyrelsen framhållit att upplysningens utformning och innehåll bör bli föremål för uppmärksamhet. Man vill försöka att granska arbetet och analysera målgrupper. Genom kontakten meUan socialstyrelsens hälsovårdsupplysningsdelegation och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning är det inte uteslutet att arbetet kan bU ännu effektivare. Vi har sålunda med vårt ställningstagande inte pä något sätt velat göra gällande att nykterhetsorganisalionerna

113

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU Cen tralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning

inte uträttar elt verkligt förtjänstfullt arbete. Herr Westberg i Ljusdal säger att han som enskild riksdagsman och motionär inte förmår mycket. Vi får väl aUa länka oss att vi är röster i kören som pä oUka sätt fäster uppmärksamheten pä angelägna frågor som skaU beaktas. Vi har inle inom utskottet resonerat så att "det är bara en motionär, det är ingenting att bry sig om". Frågan har verkligen varit föremål för allvarliga överläggningar. Vi har emeUertid kommit fram till att vi borde ansluta oss till förslaget i sialsverkspropositionen.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifaU tiU utskottets hemställan.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle;

Herr talman! För del första framgår det inte av utskottets betänkande alt utskottet har ägnal denna motion något större intresse. Man har ulan någon som helst motivering avstyrkt densamma.

För det andra talade utskottets ordförande om ett samarbete som skaU äga rum mellan socialstyrelsen och Centralförbundet för alkohol-och narkotikaupplysning — man skaU diskutera planläggningen av och innehåUet i upplysningsverksamheten. Det är goll och väl — del är alltså något som kommer och som vi kan hoppas en del av. Men det kan inte utgöra skäl mot en höjning av anslaget i delta sammanhang.

För det tredje säger utskottets ordförande alt nykterhetsorganisalionerna uträttar ett förtjänstfullt arbete. Varför viU man då medverka tiU att de skaU få försämrade ekonomiska förutsättningar för sitt arbete? Det är ju det som ställningstagandet innebär.

Herr MATTSSON i Lane-Herreslad (c) kort genmäle;

Herr talman! Motiveringarna är ätminsione delvis de jag här anfört, och de finns angivna i sialsverksproposilionen. Där är det alltså möjUgt att utläsa dem.

Jag har sagt alt de olika nykterhetsorganisalionerna utför etl förtjänstfullt arbete, och det gör de. Men, herr Westberg i Ljusdal, hur mycket pengar vi än anslår lill de oUka ändamålen i den här verksamheten och övrig' ideeU verksamhel så är del idealiteten, del personliga engagemanget och viljan och känslan för saken som belyder så oändligt mycket. Även det fär man givelvis se som någonting värdefullt.

114

Hen NILSSON i Ägnas (m);

Herr talman! Herr Weslberg i Ljusdal fäUde i sill första anförande ell yttrande som jag lade märke till: han lalade om elt hell enhälUgt utskott. Jag vet inte hur man betraktar ett särskilt yttrande. Förr i världen hade vi blanka reservationer, och särskilda yttranden i dag är väl i viss mån en motsvarighet tiU det gammaldags blanka reservationer. I varje fall anförs i det särskilda yttrande som föreligger en hel del som jag tycker att herr Westberg borde uppmärksamma.

Det var egendomligl att se herr Weslberg här. Jag kände att han upplevde sig som ensam, och jag har upplevat detsamma. När man lalar om utvecklingen pä detta område har man en känsla av att rösten drunknar i mängden av röster. Man grips av rädvillhel. Vad skall man göra? Man är förskräckt över utvecklingen. Man vet all vi i dag i Sverige

dricker sprit för mycket mer än vi ger i u-hjälp. Vi röker för mycket mer pengar än vi ger åt de fattiga folken. Vi hycklar ändå och talar om all vi är sä varmt intresserade av deras sak. Det är en underUg situation i vårt land i dag. Jag är helt enig med herr Westberg i det avseendet.

Om herr Westberg i Ljusdal ville läsa vad som slär i det särskilda yttrandet — jag förmodar att han har gjort det men kanske glömt innehållet — skuUe han finna att där stryks under, i stil med vad som stär i hans motion och fullt riktigt, hur allvarligt läget är och alt det kommer att kosta samhället oerhörl myckel om utvecklingen fortsätter i samma riktning som nu.

I slulel av det särskilda yttrandet skriver vi dock att vi pä grand av läget för dagen har kunnai finna oss i utskottsmajoriletens uppfattning. Vi har alltså inle yrkat bifall lill motionen, och det är väl bl. a. därför att vi anser det prakliskl omöjligt all i dag fä igenom del yrkande om höjt anslag som finns i motionen. Men jag ber herr Westberg att lägga märke Ull näsla punkt. Där har jag i elt särskilt yttrande sagt att i näsla budget bör anslagen till nykterhetsorganisalionerna prioriieras på ell annal sätt. Det kunde också stå nederst i det här yttrandet. Just i dag kanske det inle är möjligl att få igenom vad herr Westberg önskar, men jag tror att ulvecklingen går mol ell uppvaknande. Man måsle ta elt annat grepp på de här tingen, del måste till ett nytänkande, och jag tror att det är på väg.

Tyvärr har alkoholpoliliska utredningen visat sig vara en fördröjande faktor — det är sä svårt att göra någonting just nu - men vi väntar i alla faU dess betänkande inom en inte alltför lång tid. Jag är övertygad om att herr Weslberg djupast sett har rätt. Del bär sig inte att spara pä det här området. Hade jag varil hell övertygad om att den höjda summa till förebyggande åtgärder som herr Westberg begär verkligen på ett avgörande sätt skulle ha förändrat situationen, dä skulle jag inle ha tvekat att helt slälla mig bakom hans moiion. Men just inför den praktiska gången av ärendet och omöjUgheten att i dag komma någon vart anser jag det bättre att vänta för att se vad som händer vid en ny budgetering och framför allt vUket läge vi kommer i när alkoholpoUtiska utredningen har framlagl sitt betänkande.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU Cen tralförbundet för alkohol- och narko tikaupplysning

1 detta anförande inslämde herr Nelander (fp).

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr lalman! Jag vill säga alt jag tagit del av de särskilda yttrandena. I mitt första anförande sade jag också att jag uppskattade att man instämt i motionens syfte men beklagade att man inte hade velal gå vidare och yrka på höjning av anslaget.

Herr NUsson i Agnas säger att om han hade varit säker på att en höjning av anslaget skuUe få en avgörande betydelse skuUe han ha yrkat på det. Vi vet allesamman att det inte gär att fä ett klart besked på den punkten. Men ett höjt anslag skulle vara ett utiryck för riksdagens vilja att salsa mera när del gäller att motverka bruksgifternas skadeverkningar och en sådan opinionsyttring skulle ha fåll betydelse.

115

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU nykterhetsorganisationer m. m.

Hen NILSSON i Agnas (m);

Herr talman! Jag instämmer i stort sett med herr Westberg i Ljusdal när han säger att det är svårt att se vad som sker i del som sker. Vad han anser skulle bU resultatet av ett bifall tUl motionen bör ocksä bli resultatet av det särskilda yttrandet där vi understryker att ätgärder måste komma även om inte möjligheten till åtgärder finns just nu. Om samhäUet skaU klara sina åtaganden och kostnaderna inte växa orimUgt så att "normala" åkommor och olycksfaU nästan inte får plats för allt som bUr följden av utveckUngen då det gäller alkohol och narkotika måste det bU ett nytänkande.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels motionen nr 250, såvitt nu var i fråga, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

116

Punkten 22

Bidrag till nykterhetsorganisationer m. m.

Kungl. Maj;t hade (punkt B 52, s. 108-109) föreslagU riksdagen att tUl Bidrag liU nykterhetsorganisationer m. m. för budgelåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 2 742 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionen nr 250 av herr Westberg i Ljusdal i vad avsåg hemstäUan att riksdagen beslutade all höja det nu utgående bidraget tUl nykterhetsorganisationer m. m. med 214 000 kronor tiU sammanlagt 2 956 000 kronor.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall tiU Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen nr 250 sävitt nu var i fräga tiU Bidrag till nykterhetsorganisationer m, m. för budgetåret 1971/72 anvisade ell reservalionsanslag av 2 742 000 kronor.

Vid punkten hade avgivits ett särskilt yttrande av herr Nilsson i Agnas (m).

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr lalman! Med hänvisning till vad jag tidigare anfört viU jag även på denna punkt yrka bifaU till motionen.

Herr MÄTTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Då vi under den lidigare diskussionen pä föregående punkl också talade om del spörsmål som innefattas i denna punkt har jag nu endast att yrka bifaU till kulturutskottets betänkande.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemstäUan, dels motionen nr 250, såvitt nu var i fråga, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 23

Bidrag tiU de handikappades kultureUa verksamhet

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Under punklen 23 har kulturutskottet tiUstyrkt tre motioner som aUa syftade till stöd ål de bUnda. Om riksdagen — som jag anser självklart - bifaller utskottets hemställan har därigenom möjliggjorts att ulan extra insamUngar behälla den kulturslandard som har uppnåtts inom de blindas organisationer när det gäller talböcker. Utteratur osv. Genom beslutet räddas också de försök med kassetteknik för talboken som har startats.

Utskottets ledamöter har gjort en enastående Uisats genom att enhälUgt samlas kring dessa förslag och är värda ett verkUgt tack från motionärerna men självklart även från de synskadade,

I detta anförande instämde herrar Wiklund i Stockholm och Karl Bengtsson i Varberg (båda fp).

Herr BJÖRK i Göteborg (s);

Herr talman! Utskottet är säkerUgen tacksamt för fru Erikssons i Stockholm uttryck av tacksamhet.

För ordningens skuU bör det kanske ändå påpekas att när hon säger att alla dessa tre motioner gäUde yrkande om ökal stöd tiU de blinda, så är detta inte helt korrekt. En av motionerna gäUde mera generellt de handikappades kulturella verksamhet, och utskottet har inte velat göra nägon specieU awägning mellan oUka grupper av handikappade. Inom den aUmänna ramen av en ytterUgare höjning av anslaget med 300 000 kronor hoppas emeUertid utskottet att även de bUndas önskemål i väsentlig utsträckning skall kunna tUlgodoses,

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemstäUan biföUs.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag till de handikappades kulturella verksamhet

Bidrag till svenska ekumeniska nämnden

Punkterna 24-26

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 27

Bidrag till svenska ekumeniska nämnden

Kungl. Maj.t hade (punkt C 9, s. 141-142) föreslagit riksdagen att tUl Bidrag tiU svenska ekumeniska nämnden för budgetåret 1971/72 anvisa etl anslag av 80 000 kronor.

I detta sammanhang hade behandlats motionen nr 366 av herr KäUstad och fru Anér vari hemställts att riksdagen anvisade ett med 30 000 kronor höjt anslag till Svenska ekumeniska nämnden för budgetåret 1971/72.

Utskottet hemställde

alt riksdagen med bifall till Kungl. Maj;ts förslag och med avslag å

117

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU svenska

ekumeniska

nämnden

motionen nr 366 till Bidrag till svenska ekumeniska nämnden för budgetåret 1971/72 anvisade etl anslag av 80 000 kronor.

Reservation hade avgivils

4. av herr KäUstad (fp), som anseit all utskottet bort hemslälla, att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall till molionen nr 366 lill Bidrag till svenska ekumeniska nämnden för budgetåret 1971/72 anvisade ett anslag av 100 000 kronor.

118

Herr KÄLLSTAD (fp);

Herr talman! När det gäUer frägan om höjning av anslagel lUl Svenska ekumeniska nämnden viU jag försl säga att genom ell missförsländ beträffande den formella gången vid anmälan av reservation i utskottet har fru Fraenkels namn inte kommit med här. Hon har meddelat alt hon avser att rösta för reservationen, och jag har velal nämna detla.

Svenska ekumeniska nämnden är ju det samlande organet för de kristna samfunden i Sverige — det gäller svenska kyrkan, det gäller frikyrkorna, det gäUer andra reUgiösa organisationer av typen KFUM och KFUK - och nämnden är kontaktorganet för dessas ledamotskap i Kyrkornas världsråd. Svenska ekumeniska nämnden har bevUjals bidrag från ett särskilt anslag under ättonde huvudtiteln för innevarande budgetär med 70 000 kronor för alt bestrida den svenska årsavgiften lill Kyrkornas världsråd. Årsavgiften uppgick 1969 tUl drygt 99 000 kronor och har för 1970 budgeterats tUl i runt tal 105 400 kronor.

Successiva höjningar av statsbidraget har beviljats av riksdagen under åren 1968 — 1970, men en väsentlig del av det svenska anslaget till Kyrkornas världsråd täcks genom Ekumeniska nämndens försorg frän annat håU. 1 1970 års budget uppgår den huvudpart av detta tiUskott som läges ur nämndens egen kassa lUI 27 400 kronor. Återstoden utgöres av ett särskilt anslag frän Ärkebiskop Nalhan Söderbloms minnesfond.

Under innevarande är har inom Ekumeniska nämnden framlagis en plan på en omorganisation av både nämndens och Nordiska ekumeniska institutels arbete. Enligt huvudprincipen i denna plan skuUe Ekumeniska nämnden föra över på Nordiska ekumeniska inslitulel vissa arbetsuppgifter som har direkl samband med studieprojekt och andra initiativ inom Kyrkornas världsråd. Ekumeniska nämnden själv skulle mer än nu koncentrera sig på de svenska hemmaekumeniska uppgifterna men forlfarande vara etl med Kyrkornas världsråd förbundel nationellt ekumeniskt råd. Denna koncentration på de svenska arbetsuppgifterna skulle vidare vara grundval för en inbjudan till svenska trossamfund, som nu inte ingår i nämnden, att i en eUer annan form anknyta lill denna. Den ökade arbetsinsatsen från Nordiska ekumeniska institutets sida skulle kompenseras med elt ökat anslag från nämnden, och äskanden om ökade anslag också från övriga nordiska länder till institutet har för övrigt redan utgått och mötts av positivt gensvar.

Mot denna bakgrund är del mindre moliveral än lidigare all nämnden ocksä i fortsättningen skulle stå för hittillsvarande andel av del svenska bidraget lill Kyrkornas världsråd. Ekonomiskt är det också en förutsättning för alt den framlagda planen skaU kunna genomföras att en

avlastning av nämndens åtaganden visavi Kyrkornas världsråd kan ske. Genom den föreslagna höjningen av nämndens anslag till Nordiska ekumeniska institutet skulle UkafuUt elt beiydande belopp indirekt komma att tillföras det arbeie som har samband med Kyrkornas väridsråds verksamhet. För egen del avser Ekumeniska nämnden att genomföra en uppruslning av sitt sekretariat och en intensifiering av sitt svenska arbete. Motsvarande behov av att bygga ut sitt ansvarstagande för del nordiska och svenska ekumeniska arbetet föreUgger också för ärkebiskop Nalhan Söderbloms minnesfonds vidkommande.

Herr talman! Statsbidrag till Svenska ekumeniska nämnden för bestridande av svensk årsavgift till Kyrkornas väridsråd budgetåret 1971/72 bör anvisas med ett med 20 000 kronor förhöjt belopp, så att det utgår med 100 000 kronor. Jag yrkar sålunda bifall riU reservarionen 4 vid punklen 27.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Bidrag tiU svenska

ekumeniska

nämnden

1 detta anförande instämde herrar Nelander, Löfgren, Henmark och Westberg i Ljusdal (samtliga fp).

Hen MÄTTSSON i Lane-Herrestad (c);

Herr talman! Det har utgått bidrag till Ekumeniska nämnden under senare år, och anslagel har höjts undan för undan. För budgetåret 1969/70 var-anslaget 60 000 kronor, för innevarande budgetår är del 70 000 och nu föreslås anslagel höjt till 80 000 kronor. Anslaget har aUlsä höjts med 10 000 kronor ofh året, och det fär man väl säga är en vacker höjning, samtidigt som del är ett bevis sä tydUgl som något för att nämndens arbete uppskattas och värdesättes. Såvitt jag förstår är höjningen ocksä elt bevis på att det råder enighel om den saken.

Det är inte så mycket mer alt tiUägga. Vi har inle anmält någon från herr KäUstad avvikande mening då det gäUer betydelsen av Ekumeniska nämndens verksamhet, utan det är bara vad gäUer anslagsbeloppets storlek som vi har skUt oss åt.

Herr talman! Jag yrkar bifaU riU kulturutskottets hemstäUan pä denna punkt.

Hen KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Det är rikligt som herr Mattsson i Lane-Herreslad säger; anslaget har uppräknats under de senasie åren. Men jag vill tillägga att statsanslaget ingen gång sedan 1948 har täckl det faktiska årsanslagel från svenska kyrkan till Kyrkornas världsråd. Under den senasie femårsperioden har skillnaden i genomsnitt uppgått till 30 000 kronor om året, vilket belopp har måst täckas av Ekumeniska nämndens egna medel. Detta har lett tiU att det inhemska arbetet har fått beskäras i motsvarande grad.

Jag vill också nämna en aktuell sak, nämUgen den alt vid Kyrkornas väridsråds centralkommittés sammanträde i Addis Abeba i januari i år konstaterade man att Kyrkornas världsråd befinner sig i ett besvärande ekonomiskl läge, som har förorsakats av - förutom inflationen - att världsrådet har fått vidkännas reducerade anslag från en del amerikanska kyrkor på grund av sin fasta progressiva hållning i rasfrågan. Med

119

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Om anslag tlH Nordiska ekumeniska institutet i Sigtuna

anledning därav tvingas Kyrkornas världsråd begära en ökning med 25 procent av årsanslagen frän 1972. Inle minst mot denna bakgrund menar jag att del är angeläget att del svenska statsanslaget höjs redan från innevarande år.

Jag vidhåller aUlså mitt yrkande om bifaU lUl reservationen.

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr lalman! All ekonomin är besvärlig är något som vi mycket ofla får höra. Det är den i så förfärUgt många instiutioner och organisationer, i nämnder och i styrelser, del är den när det gäller stora saker såväl som när del gäller mindre. Befinner man sig då i etl utskott i den situationen alt man noterar alt anslaget har höjts med 10 000 kronor årUgen i tre år, tvingas man väga denna anslagsframställning mol aUa andra anslagsframställningar som görs. Utskottet har därför och därvid inlagil den sländpunkl somjag lidigare här har nämnl. Jag vidhåller mitl yrkande.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Källslad, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Källslad begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill alt kammaren bifaller kullurutskollels hemställan ibelän-

kandel nr 2 punklen 27 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen 4 av herr Källslad.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Källslad begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 220

Nej - 60

Avslår — 3

Punkten 28

Om anslag tiU Nordiska ekumeniska institutet i Sigtuna

I motionen nr 195 av herr Wikström hade hemställts alt riksdagen tilldelade Nordiska ekumeniska instilutet i Sigtuna ett anslag för budgelärei 1971/72 av 20 000 kronor.

Ulskoltei hemslällde alt riksdagen skulle avslå molionen nr 195.

120

Reservalion hade avgivils

5. av herr Källslad (fp) och fru Frasnkel (fp), som ansell att ulskoilei borl hemstäUa,

att riksdagen med bifaU Ull moflonen nr 195 tUl Bidrag lUl Nordiska ekumeniska inslitulel i Sigtuna för budgelåret 1971/72 anvisade ell anslag av 20 000 kronor.

Hen WIKSTRÖM (fp);

Herr lalman! Jag skall lägga nägra synpunkter pä den motion som väckts i det här ärendel, men jag kommer inle all begära rösiräkning och hoppas att kammarens ledamöter ursäktar mig; ni kan alltså lämna kammaren, sä skall jag håUa mitl anförande!

Herr lalman, det finns för närvarande ungefär 150 ekumeniska studiecentra i världen. I Västtyskland finns elt dussin, och England, Frankrike, Holland, ItaUen, Spanien, USA men också östländer som Tjeckoslovakien och Ungern häller sig med specieUa ekumeniska studiecentra, ofta knutna till någol universitet. Inte minsl intressanl är all nya sådana centra för närvarande myckel snabbi växer fram i den katolska världen och inom de ortodoxa länderna. Pä nordisk bollen finns det sädana institut i Köpenhamn, Århus, Oslo, Åbo och Helsingfors. Det är egentligen bara i Sverige som vi saknar ell sådant instilul som fått sådan status, att det antingen knutits tUl ett universitet eller på annat sätt fått etl offenlligl erkännande.

Del är också intressanl all finna att man i de flesla kulturländer utanför Sverige häller sig med speciella professurer i ekumenik eller ekumenisk leologi. En av pionjärerna pä detla område kommer f. ö. från vårt land. Han innehar sedan många år en professur i ekumenik i Boslon i USA; i värl land har vi inle hafl uirymme för en sädan professur.

För en del är sedan fick Finland en professur i ekumenik, och inom den leologiska fakulteten i Oslo finns numera också en sådan tjänst.

Sverige har ansells vara ell pionjärland inom ekumeniken, men trots den rollen har vi inte någon motsvarighet liU dessa professurer eller lill de ekumeniska institut som finns knutna tiU en rad universitet ule i världen.

Nu finns del ändå ett sådant institut som dock icke underslöds av samhället. Nordiska ekumeniska institutet grundades i Sigtuna 1940. Del tiUkom alltså innan Kyrkornas världsråd skapades 1948. Del grundades bl. a. mol bakgrund av alt man i Geneve inrättade del socialvetenskapliga forskningsintilul som Nalhan Söderblom och Einar BiUing hade ivrat för. Institutet har hafl ekumeniskt studiearbete, forskning, informaiion och konferensverksamhel pä sitt program.

Numera är detla institut hell fristående och skall alltså självl finansiera sin verksamhel och fär fördenskull också ell visst stöd från de andra nordiska länderna. Emellerlid har man mycket smä ekonomiska resurser, och den nuvarande föreståndaren mäste därför utföra merparten av sitt arbete på frilid. Tillgängen på assistent- och sekreterarinsalser är myckel begränsad.

Jag har tyckt att del vore rimUgl att man i vårl land med dess ekumeniska traditioner, frän Nalhan Söderbloms dagar och framål, hade möjlighet att ge inte bara ett anslag tiU della institut utan därmed ocksä det erkännande som inslitulel vore värt.

Jag vUl aUlsä, fru talman, yrka bifall till reservationen på denna punkl.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Om anslag till Nordiska ekumeniska institutet i Sigtuna

1 detla anförande - under vUket fru andre vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar — inslämde herrar Wiklund i Stockholm, Åberg och Nelander (samtliga fp).

121

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Kulturellt utbyte med utlandet m. fl. anslag

Hen MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Fru lalman! Utskollel har hafl all behandla en moiion, vari hemställs om ett anslag på 20 000 kronor till Nordiska ekumeniska institutet i Sigtuna. Del var en läng, välskriven och upplysande motion, som vi hade att ta ställning tiU. Del framgår inle av sialsverkspropositionen att inslitulel har gjort någon framställning om bidrag pä annal säll när del gäller all fä bidrag av slalsmedel. Här har nu herr Wikslröm redogjort för sina och reservanlernas synpunkler på denna fråga.

Vi har i utskollel inle kunnat tillstyrka denna moiion, därför alt den ju ändå, som jag lidigare sade, inle har kunnai komina med i den allmänna bedömningen. 1 övrigt har riksdagen genom det beslut som vi fattade om anslag till Svenska ekumeniska nämnden ändå givit ullryck för sin uppskallning av del ekumeniska arbetet.

Jag ber därför, fru talman, att få yrka bifall till kulturutskottets hemställan.

Hen WIKSTRÖM (fp);

Fru lalman! Jag skall falla mig korl. Del är inte säkerl alt förutsättningen för all riksdagen skall bevilja ell anslag är att vederbörande har ansökt om etl sådanl. Jag vel inle alt del föreligger några ansökningar frän vare sig cenlerpartisliska eller andra tidningar om statsbidrag!

I övrigt förstår jag att man i utskottet har ansett alt man inte har haft råd alt ge detla anslag lill Nordiska ekumeniska institutet. Jag är dock inte säker på att man i längden i delta land har råd att låla bli.

Överläggningen var härmed slulad.

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Källslad och fru Fraenkel, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 29

Kulturellt utbyte med utlandet m. fl. anslag

Punkten 30

Kulturellt utbyte med ullandel m. fl. anslag

122

Herr KÄLLSTAD (fp):

Fru talman! Under denna punkl, som behandlar inlernalionellt- kulturellt samarbele, skulle jag vilja säga nägra ord.

Jag anser nämligen all ell levande kulturliv förutsätter att elt folk har goda konlakler över gränserna. I våra dagar upplever vi pä både det allmänpoliliska och del kullurpoliliska planet hur två markerade och varandra delvis motsatta impulser möts. Den ena består i en lendens hos varje folkgrupp alt markera sin särart. Den andra beslår i en slrävan alt erhålla en intensiv integration, konlinenlall och från mera världsvid syn.

För de smä nationerna gäller det all hävda sin egenart mot de alltmer dominerande slormaklerna. Den tekniska utvecklingen gynnar också på

del kullurella omrädei de senare, säviit jag kan förstå, och detla i sädan grad all deras dominans kan bli sä stor all andra kullurlradirioner i längden inte kan hävda sig. De olika språken utarmas lill förmån för ell fåtal, som försläs av ell storl antal.

Skall folken förliindras all pä della säll förlora sin idenlilet fordras en ständig växelverkan, som kan ha en stimulerande effeki och medverka lill etl levande kulturliv med alll vad det omfattar av spänning, debatter och sländigl nya impulser.

De nordiska folken äger förmånen alt ha skilda men Ukarlade kulturtraditioner. Jämför man dem med andra folk och andra nationer är del uppenbarl all man kan tala om en nordisk kullurgemenskap. För all ge denna verklig livskraft krävs en gemensam kullurpoUlik. Nordiska rådet rekommenderade vid 1970 års session i Reykjavik regeringarna att upprätta en nordisk kullurlraktal, som borde vara färdig senasl den 1 januari 1972. Den skulle få till effekt fastare former för kulturpolitiken, för ulbildning, för forskning och för den fria kultursektorn.

Belräffande Danmark vUl jag nämna att hittills har årligen anslagits 20 miljoner danska kronor lill del nordiska kultursamarbetet. Anslagen har fördelals mellan högre ulbildning och forskning, skolväsen och läramtbUdning samt folkbildning, konsl och Utleratur. SannoUkl uppnår man betydligt större effekt om de nordiska anslagen ökas avsevärt samtidigt som de utnytljas efter klarl angivna rikllinjer och inle som nu tämligen slumparlat och punktvis. Goda ansatser i denna riktning har gjorls av Nordiska rädel, Kullurkommissionen, Nordforsk osv. Men organisaloriskl har samarbetet varit underdimensioneral och målsältningen tämligen diffus. För all ge arbetet dess rätta formål och faslhel har vi från folkpartiets sida sagt att det krävs ett centralt nordiskt organ - vi kan kalla det Nordkult - med uppgift all ta till vara de olika lUlfällena till samarbete och även all slimulera liU en vidgning av arbelsfällel. Vi har fört fram tanken pä en nordisk kullurlidskrifl, nordiska kulturattachéer vid ell antal beskickningar och varför inte också gemensamma utställningar av olika slag inom och utom Norden.

När del gäller de inlernationella kontakterna borde det vara möjligl alt mera än vad som nu sker utnyttja konlakler som erbjuds via UNESCO. Sverige har liksom de övriga nordiska länderna mestadels betraktat sig huvudsakUgen som bidragsgivare äl UNESCO och de ulvecklingsländer som den vägen erhåller bidrag. Däremol har man i alllför ringa uisiräckning utnyUjal de möjligheler UNESCO erbjuder lill goda kontakter med såväl öst som väst. Inte heller har man utnytriat allt del malerial som UNESCO erbjuder och som genom all spridas till allmänhelen skulle ge den lillfälle all följa den internaiionella utveckUngen på en rad oUka områden.

Del är inle nödvändigt all allt internationellt samarbele går över nationella organ och cenirala insianser. Den inhemska decenlraUseringen kan ofta med fördel förenas med lokala förbindelser tvärsöver narions-gränserna. Samarbetet Umeå-Vasa och hela Nordkalollsamarbelel är exempel pä sådanl. Man bör observera all över hela världen förekommer i dag ell uppvaknande av de provinsiella kullurslilarna, ibland ocksä förenade med vissa krav pä nalionell självsländighel. Jag länker pä Wales,

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Kulturellt utbyte med utlandet m. /?. anslag

123

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Investeringsplan för kommunikationsverken m. ni.

Bretagne, valonerna i Belgien, för att ta några exempel. Nationer är inle de enda enheter som man kan ta kontakt med ulanför sitt eget land, och del är inte nödvändigt all göra det som representant för hela del egna landet. Internationalismen har också sina gräsrötter.

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 31

Lades lill handlingarna.

§ 8 Utgifterna på kapitalbudgeten inom kommunikationsdepartemenets verksamhetsområde

Föredrogs trafikutskottets belänkande nr 2 i anledning av Kungl. Maj:ls i sialsverksproposilionen giorda framslällningar rörande uigifterna på kapitalbudgeten för budgetåret 1971/72 inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde jämle motioner.

Punklen 1

Investeringsplan för kommunikationsverken m. m.

124

1 proposiiionen nr 1 hade Kungl. Maj:l (bilaga 8, s. 134-137 i uldrag av slalsrädsprolokollet över kommunikalionsärenden för den 4 januari 1971) lämnal en sammanfallande redogörelse för kommunikalionsverkens investeringar, avseende postverkets, televerkels, statens järnvägars och luftfartsverkets fonder samt statens vägverks förrädsfond och sjöfartsverkets fond.

1 della sammanhang hade behandlals molionen nr 946 av herrar Magnusson i Borås och Söderslröm vari hemställts att riksdagen skuUe besluta all anslagsramen för kommunikalionsdepartemenlets kapitalbudget minskades med 114 miljoner kronor i förhållande tUl Kungl. Maj:ls förslag.

Utskottet hemställde

all riksdagen med avslag ä motionen nr 946 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anförl belräffande investeringsplan för kommunikationsverken m. m.

Reservation hade avgivits beträffande minskning av medelsanvisningen av herrar Lothigius (m) och Brundin (m), som ansett att utskottet bort hemslälla,

1. att riksdagen med bifall till motionen nr 946 som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna vad reservanterna anfört beträffande investeringsplan för kommunikationsverken m. m.

Hen LOTHIGIUS (m):

Fru lalman! Riksdagen har tidigare beslulal att pä respekiive kolleklivanslag göra elt påslag på 10 proceni som det affärsdrivande

verket fär ulöver den beslulade anslagsramen. Della sker för alt möjliggöra konjunklurmässiga eUer andra höjningar som sker under budgetåret. Man säger all det ocksä är fördelaktigt frän anslagslekniska synpunkter alt göra pä det viset.

Jag har förståelse för detla. Men del finns ocksä vissa ekonomiska nackdelar. Just nu borde det ges uirymme för sparsamhei, vilkel är nödvändigi i dagens ekonomiska siiualion. Om del behövs nya invesle-ringspengar, bör man begära dem på rilläggsslat under årels lopp. Vi spar därigenom 114 miljoner kronor.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservationen 1.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Investeringsplan för kommunikationsverken rn. m.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Fru lalman! Herr Loihigius sade i sill anförande all han och hans parli sparar 114 miljoner kronor genom del förslag man lagt fram. Del är elt påslående, som väl kan behöva modifieras något. Avsikten är som del ocksä framgick av vad herr Loihigius sade i börian av sill anförande, all den marginal pä 10 proceni, som finns i investeringsramen, icke skall las i anspråk såvida del inle av konjunklurmässiga eller andra skäl finns anledning all göra så. Därför kan man alltså ulgå ifrån all om ingel särskill inträffar, kommer dessa pengar inte all utbetalas. Dä innebär ell bifall lill moderala samlingspartiels förslag icke någon besparing.

Men del kan uppslå silualioner - del är delta som ligger bakom anordningen med den 10-procenliga marginalen — dä del kan vara moliveral att öka invesleringarna pä det här området. Vi kan fä en omsvängning i konjunkluren, dä det kan vara nödvändigt all snabbt öka invesleringarna. Del kan finnas andra skäl som gör en sädan investeringsökning motiverad.

Om man anser det tveksamt huruvida ell behov föreUgger all öka investeringar pä teleområdet, när det gäller järnvägarna osv., är del klarl all man förslär den reslrikliva inställning som herr Loihigius redovisar. Men när nu trafikutskottet vid sina besök i de verk del här är fräga om i sig har fält inpräntat den oerhörda brist pä medel som finns, fäll klarhet i att väntetiderna för nya lelefonabonnemang, även för ändringar och reparationer av telefoner, kommer all avsevärt förlängas pä grund av brist pä medel och när - som det vid behandlingen av en senare punkl kommer alt visa sig - SJ är Ivungel alt avvisa fraktavtal därför all del inte finns tillräckligt med godsvagnar, dä måsle man väl ändå säga, all det ligger i värl gemensamma inlresse all bereda elt uirymme för investeringar för den händelse att dessa skulle vara motiverade av konjunkturmässiga skäl.

Jag har väl alUid tyckt all del är ganska oförklarligl alt moderala samlingsparliei här frångår den inställning som vi gemensamt hade 1962, dä riksdagen var överens om alt ha denna marginal. Men jag tycker detta är särskilt anmärkningsvärt i dagens läge med den bristsitualion som finns pä de områden det här gäller.

Jag ber, fru talman, all fä yrka bifall lill utskottets förslag.

Hen LOTHIGIUS (m);

Fru talman! När vi nu hört herr Gustafsons argumentering, förslår vi

125

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Investeringsplan för koinmunika-tionsverken m. m.

alt det behövs ännu mycket mera pengar för all klara del önskvärda i den siiualion som uppkommit på alla dessa områden. Men vi befinner oss också i en besvärlig ekonomisk situation, och då anser jag det rikligl all lillämpa principen all använda tilläggsanslag om man behöver väsenlliga ökningar på investeringsprogrammet. Möjligheten all använda dessa 10 proceni uppammar kanske inte den nödvändiga sparsamhei som fordras pä en rad områden. Det är bakgrunden lill värl ställningstagande.

Hen GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Fru talman! Pä den sistnämnda punkten har jag en rakl awikande mening mot herr Loihigius. Jag tror nämligen alt bristerna pä dessa områden är sä slora alt verken Ivingas att prioritera mycket hårt. Herr Loihigius kan vara hell överlygad om all skulle del av konjunkturmässiga skäl befinnas vara möjligt all öka invesleringarna med upp lill 10 procent, kommer endasl absolut nödvändiga investeringar all komma lill sländ. Dessulom slipper man den lidsutdräkl som det alllid innebär all göra en särskild framslällning till riksdagen, med särskild motionstid och särskUd utskottsbehandling.

Hen LOTHIGIUS (m):

Fru talman! Herr Gustafsons argumentering skulle i princip vara riktig om vi befann oss i en ekonomiskl god situation, men det gör vi inte för närvarande.

126

Hen GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Fru talman! Om situationen skulle bU sädan all vi fick en konjunktur-försvagning, dä tror jag även herr Loihigius skulle vara överens med mig om alt del vore nödvändigt av konjunkturpoUliska skäl att öka invesleringarna.

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs på bifall till dels ulskollels hemställan, dels reservaiionen nr 1 av herrar Loihigius och Brundin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Loihigius begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som viU alt kammaren bifaller traflkutskottets hemställan i

beiänkandel nr 2 punklen 1 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Lothigius

och Brundin.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Loihigius begärde rösiräkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 242

Nej - 32

Avslår - I

Punkten 2

Utskotlels hemställan bifölls.

Punkten 3

Televerkets anslagsbehov

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Fru lalman! Bara några ord. 1 moiion nr 44 har jag lillsammans med herr Eriks.son i Bäckmora hemställt om en ulredning om övergäng lill en för hela landet enhetUg lelefonlaxa. Vi molionärer har den uppfallningen att telefontaxorna bör uiformas pä liknande sätt som nu gäller belräffande brevporlol. Della skulle skapa slörre rällvisa mellan abon-nenlerna i oUka delar av landel och medverka lill alt siärka näringsUvets konkurrenskraft.

Såsom framgår av trafikutskottets belänkande nr 2 pågår inom leleverkel ulredning rörande översyn av lelefonlaxorna, och ulskoltei ullalar angelägenhelen utav all utredningsarbetet slulföres i planerad ordning saml alt delta i sin lur och i enlighet med de av riksdagen uttalade önskemålen snarast leder lill den åsyftade utjämningen av telefontaxorna.

Med den förhoppningen, fru talman, alt ulredningsarbelet bedrives med största möjliga skyndsamhel samt all resultatet av utredningsarbetet kommer att leda lill en utjämning av lelefonlaxorna sä att vi fär en för hela landet enheflig telefontaxa avstår jag frän att yrka bifall lUl moiion nr 44, men jag återkommer däresl televerkets utredning ger mig anledning därtUl.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Televerkets anslagsbehov Statens Jämvägars anslagsbehov

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Fru lalman! Trafikutskotlet har ägnal myckel intresse äl den fräga som herr Börjesson i Falköping nyss här berörde, och vi har från leleverkel inhämtat uppgifter om att man där forcerar utredningarna. När det sades frän televerket alt man räknar med all bli färdig med den i betänkandet omnämnda ulredningen redan under innevarande är fann vi del inle motiverat all vidia någon särskild äigärd från riksdagens sida. Herr Böriesson i Falköping framställde ju inte heUer nägol yrkande.

Jag nöjer mig med alt yrka bifaU till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slulad. Ulskollels hemställan bifölls.

Punkten 4

Statens järvägars anslagsbehov

Kungl. Maj;l hade (s. 167-189) föreslagit riksdagen att dels för budgetåret 1971/72 under slalens järnvägars fond anvisa i slalsrädsprolo-kollel angivet invesleringsanslag av 363 600 000 kronor, dels bemyndiga Kungl, Maj:l all, i enlighet med vad departemenlschefen förordat, behäUningen pä fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster fick anlitas

127

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Statens Jämvägars anslagsbehov

för att täcka nedskrivning av statens järnvägars statskapital med 123 000 000 kronor, dels bemyndiga Kungl. Maj:t all inrätta en ordinarie Ijänsl i C 4 vid statens järnvägar.

1 detla sammanhang hade behandlats

dels motionen nr 399 av herr Helén m. fl, vari hemslälls alt riksdagen i syfle all möjliggöra ökad anskaffning av godsvagnar beslutade höja investeringsramen för järnvägar m.m, med 10 miljoner kronor och anvisade elt med 11 miljoner kronor höjt investeringsanslag av 374600 000 kronor

dels motionen nr 969 av herr Wennerfors vari hemställts att riksdagen med ändring av 1952 ärs riksdagsbeslut hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om sådan ändring av principen i kungörelsen 1952:523 all valfri resebyrå kunde anlitas för resor som bekostades av statsmedel,

dels motionen nr 968 av herr Wennerfors vari hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj t skulle anhålla om all frägan om all omorganisera SJ;s resebyråverksamhet IQI aktiebolag blev föremål för ulredning,

dels motionen nr 929 av herr Hedin m. fl.

Utskollel hemställde all riksdagen

1. med bifall till Kungl. Maj:ls förslag och med avslag å motionen nr 399 till Järnvägar m. m. för budgetåret 1971/72 anvisade ett investeringsanslag av 363 600 000 kronor,

2. bemyndigade Kungl. Maj:l all i enlighet med vad departemenlschefen i slalsrädsprotokollel förordat behållningen på fonden för oreglerade kapilalmedelsförlusler fick anlitas för att täcka nedskrivning av slalens järnvägars slalskapilal med 123 000 000 kronor,

3. bemyndigade Kungl. Maj:l all vid statens järnvägar inrätta en ordinarie Ijänsl i C 4,

4. skulle avslä molionen nr 969,

5. skulle avslä molionen nr 968,

6. skulle avslä motionen nr 929.

128

Reservaiioner hade avgivits

2 a. beträffande SJ.s investeringar under nästa budgetår av herrar Gustafson i Göteborg (fp) och Sellgren (fp), som ansell all utskollel under 1 borl hemslälla,

all riksdagen i anledning av Kungl, Maj:ls förslag och med bifall lill molionen nr 399 lill Järnvägar m. m. för budgelåret 197 1 /72 anvisade elt invesleringsanslag av 374 600 000 kronor,

2 b. belräffande rätt att anlita valfri resebyrå av herrar Loihigius (m) och Brundin (m), som ansett, all ulskoilei under 4 borl hemställa,

all riksdagen med bifall lill motionen nr 969 som sin mening gav Kungl, Maj:l lill känna vad reservanterna anförl belräffande ändring av principen i kungörelsen (1952:523) om anlitande av statens järnvägars resebyråer vid vissa resor,

2 c. beträffande omorganisation av SJ:s resebyråverksamhet av herrar Lothigius (m) och Brundin (m), som ansell alt ulskoilei under 5 borl hemslälla,

att .riksdagen med bifall lill motionen nr 968 som sin mening gav Kungl. Maj:l lill känna vad reservanlerna anförl beträffande ulredning om en omorganisation av SJ:s resebyråverksamhet.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Fru lalman! I della sammanhang kommer kammarens ledamöter inte alt ägna sig åt nägon slor trafikpolitisk debatl. Del har vid årets riksdag väckts inle mindre än 27 olika moiioner om trafikpolitiken, men utskottet har beslulal all la upp dem i elt särskill sammanhang, och del finns ingen anledning alt här gå in pä frägan om trafikpolitikens framlida inriklning.

Under denna punkt behandlas emellertid statens järnvägars anslagsbehov, och vi har från folkpariiels sida ansell det vara mycket motiverat alt redan nu föreslå en ökning av invesleringsanslaget för slalens järnvägar med 10 miljoner kronor. Dessa pengar skulle vara avsedda alt användas för rullande materiel.

Bakgrunden Ull della förslag är all del har varit godävagnsbrist inom SJ under de senasie åren. Del har särskUt varit en brist på öppna vagnar, som har gjort all SJ faktiskt har tvingats all avslä frän vissa fraktavtal.

1 ell läge dä alla är överens om alt del i och för sig vore önskvärt att se till att överförandet av fjärrgodstransporlerna från järnvägs- till landsvägstrafik inle pä nägol sätt påskyndas ulan där del tvärtom är önskvärt all slalens järnvägar fär tiUfälle all konkurrera framgångsrikt med landsvägstrafiken om fjärrgodset är del ju beklagUgt att del råder en brist pä godsvagnar. Del är delta som har gjort att vi trots den slora begränsning vi ålagt oss när det gäller utgiflshöjningar över huvud taget har lagl fram molionen om en ökning av della anslag.

Jag ber med denna motivering att få yrka bifall till reservationen 2 a vid punkten 4.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Statens Jämvägars anslagsbehov

1 detla anförande inslämde herr Nelander (fp).

Hen LOTHIGIUS (m):

Fru lalman! 1 en motion av herr Wennerfors hemslälles all riksdagen hos Kungl. Maj:t måtte anhålla om sädan ändring av principen i kungörelsen 1952:523 att valfri resebyrå kan anlitas för resor som bekostas av statsmedel. Enligl nämnda kungörelse har den som finner sig böra anlita resebyrå vid resa i slalens ärenden eller i verksamhel för vUken koslnaden hell eller lill övervägande del ersattes av statsmedel att vända sig lill nägon av slatens järnvägars resebyråer. Denna bestämmelse anser motionären strida mot rådande princip om konkurrens pä lika villkor och vill därför ha den ändrad.

Vi som reserverat oss vid del momentel anser ocksä att kungörelsen om skyldighel alt anlita stålens järnvägars resebyrå vid resa i slatens ärenden innebär en konkurrensbegränsning inom resebyråbranschen som inle är förenlig med den nutida näringslagstiflningens allmänna inriklning. Pä grund härav och dä det är angelägel all resebyråbranschen fär den stimulans som fri konkurrens medför bör kungörelsen ändras.

129

5 Riksdagens protokoll 1971. Nr 46-47

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Statens Jämvägars anslagsbehov

Jag yrkar alltså bifaU lill reservaiionen 2 b.

Yrkandei i reservaiionen 2 c har ställts lidigare en mångfald gånger här i riksdagen. Vi begär där alt SJ;s resebyråverksamhet skaU omändras tiU aktiebolagsform. Bakgrunden tiU della är att man bör ge resebyråverksamheten större frihet, dvs. större möjligheter för SJ att ge service på samma sätt som andra förelag. SJ har lidigare också begärt en sådan ombUdning. Vi har inskränkt oss Ull att hemslälla om en ulredning belräffande della.

Jag yrkar bifall ocksä tiU den reservationen.

130

Hen HJORTH (s):

Fru talman! Det finns tre reservationer pä den här punklen, avseende oUka moment i utskottets hemstäUan.

Del är naturUgtvis glädjande alt statens järnvägars godslrafik ökal i omfattning och all utvecklingen för SJ inte är så negaliv som man i olika sammanhang får höra. Ökningstakten under 1960-lalet har nämligen varil snabbare än tidigare och har uppgått lill drygl 4 procent per år. Under 1969 ökade godstransporterna kraftigt, med hela 9 procent, och denna höga tUlväxttakt har forlsatl under försia halvåret 1970. SJ räknar med en gynnsam utveckUng även under kommande är, i genomsnitt 5 procent.

Del UtveckUngsarbete som pågår inom verket siktar också till olika åtgärder för att möta den stegrade efterfrågan som det här har talats om. Man inriktar sig på ökning av antalet direkttåg och pä ökning av tåghastigheten. Man undersöker möjligheten alt öka kapaciteten genom slörre laslprofil, bredare vagnar osv. I sitt investeringsprogram för det kommande året planerar SJ olika åtgärder för alt förbättra transporlstan-darden och höja kapaciteten. En betydelsefuU del i investeringsplaneringen utgör helt naturligt en ökad satsning pä rullande materiel. 1 det av departemenlschefen förordade invesleringsprogrammel, som utskoltsmajoriteten StäUer sig bakom, ligger ocksä en ökad anskaffning av bäde lok och godsvagnar.

1 reservationen 2 a, som herr Gustafson i Göteborg aUdeles nyss har lalal om, krävs ytterUgare 10 miljoner kronor för della ändamäl. Motiven är givelvis den vänlade transportökning som här omnämnts samt alt departementschefens äskande innebär en viss prutning pä SJ:s förslag. Behovet är givetvis stort, och en påspädning på 10 miljoner kronor skulle behövas. Men enUgt utskottsmajoritelens uppfallning skulle della ytterUgare medelsbehov för beställning av godsvagnar vid behov kunna tUlgodoses ändå, dels genom omdisponering av anslagmedlen och dels genom alt utnyttja den marginal på 10 proceni som herr Gustafson i Göteborg vid en tidigare punkl i delta belänkande talat om och som finns med i anslagsberäkningen.

Jag vill erinra om alt Kungl, Maj:l i december 1970 vidgade ramen för vagns- och lokanskaffning med 10 miljoner kronor. Denna möjUghel finns om sä skulle erfordras som sagl även under näsla budgetär. Därmed skulle ocksä herr Gustafsons yrkande kunna tUlmötesgäs,

1 departementschefens förslag ligger redan nu en direkl ökning avseende avskaffning av lok och godsvagnar med 20 miljoner kronor.

jämfört med medelsförbrukningen för innevarande budgetär, Utskottsmajoriteten finner därför att del gjorls och görs en rejäl salsning pä nyanskaffning av SJ:s rullande materiel.

Jag yrkar bifall liU utskottets hemställan.

Vid punkt 4 i della belänkande har fogats ytterligare tvä reservationer. Den första avser rällen att anlita valfri resebyrå för resor som bekostas av statsmedel. Molionärerna och reservanterna från moderata samUngspartiet vUl ha bort den nuvarande skyldigheten all anUla SJ:s resebyrå vid resor i statens ärenden.

Vi som företräder utskottsmajoriteten delar inte den uppfattningen. Liksom vid lidigare ärs behandling av liknande motioner anser vi det hell nalurligl att statsverkets egna resebyråer i försia hand anUtas för resor som bekostas med statsmedel. Vi kan inle pä nägol sätt finna alt det strider mol principen om fri konkurrens. Slalens verksamhel bör enligl vår mening ses som en enhel, och del bör därför vara riktigt all utnyttja de egna möjUgheter som finns pä detla område.

Den sisla reservationen, som ocksä moderalerna svarar för, gäller jusl frägan om omorganisation av slalens järnvägars resebyråverksamhet liU aktiebolag. Även denna fråga har behandlals tidigare. Trafikutskottet Uksom statsutskottet föregående är anser att vissa skäl kan tala för detta. Det är dock en fräga som enligt vår uppfattning bör prövas i ett slörre sammanhang. Del har ocksä skett genom affärsverksutredningen. Vi vUl nu awakta prövningen av uiredningens förslag som sker i Kungl. Maj;ts kansU. Del finns därför ingen anledning all begära en ytterUgare ulredning. Det skulle inte gagna frågans lösning utan ytterligare fördröja densamma.

Jag yrkar därför bifall tiU ulskollels hemställan.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Statens Jämvägars anslagsbehov

Hen GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Fru lalman! Den skUdring av läget inom SJ som herr Hjorth gav här i början av sitt anförande var ju ganska optimistisk. Han skildrade hur verksamhelen inom SJ har ökat. Han skildrade också vad SJ räknar med i form av trafikökning under den närmasle framliden.

Dä fär vi komma ihåg att när SJ gör dessa beräkningar, utgår man frän att man skall fä en anslagshöjning för rullande materiel med 190 miljoner kronor. Men departementschefen lUlslyrkar i sialsverkspropositionen bara 130 miljoner kronor. Han prutar alltså 60 miljoner kronor. Det innebär givelvis alt den prognos och den mälsättning som statens järnvägar gjort upp inle kan uppfyllas helt. Del är i det lägel som vi anser all det är moliveral all försöka alt medverka till all godsvagnsbristen hävs. Del är inte för att bota den brist som kan uppstå på grund av trafikökning utan det är för alt avhjälpa det värsta av den brist som funnils under läng lid. I sina petita säger SJ all man hade vagnsbrisl redan fr. o. m. 1969 och att denna vagnsbrisl har fortsatt. När trafikutskottet besökte SJ sades del klarl ifrän alt man har underkapacilel pä rullande materiel. "Fräga bara våra kunder", sade man.

Dä har herr Hjorth tvä botemedel mol detta. Del ena botemedlet är att man gör en omdisponering inom de oUka anslagen. Den möjligheien har SJ, och del är i och för sig aUdeles utmärkt all man har denna

131

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Statens jämvägars anslagsbehov

flexibihtel; man har faktiskt redan sagt att man skaU vidta en ålgärd som innebär all man för över, om jag minns rätt, 8 miljoner kronor lill rullande materiel frän fasla anläggningar. Det hade i och för sig inte varil så särskUt anmärkningsvärt eller beklagansvärt, om det hade funnits en marginal att ta av på fasta anläggningar. Men ocksä pä den punklen fick utskottet vid sitt besök hos SJ fuUständigt klarl för sig att anslagen för fasta anläggningar redan är fullt inlecknade. Om man flyttar över anslag frän ett område till ett annat får man därför en långsammare utveckling på andra områden. Det är alltså egentligen inle något botemedel — det är kanske en nödfallsåtgärd, men det är inte någon tillfredsställande lösning. Nåväl, säger herr Hjorth, då kan man gä en annan väg — man kan la av marginalen pä 10 proceni, som vi debatterade nyss. Det är klart alt man har en teoretisk möjlighel all göra del, men jag vill fästa uppmärksamheten pä all avsikien med denna marginal inte är att den skall las i anspråk för reguljära behov som redan nu kan förutses. Det skulle innebära att man utgår frän vad man menar skall göras och drar ifrån marginalen pä 10 proceni, och det är ingalunda faUel. Hela avsikien med invesleringsmarginalen på 10 proceni är att den skall finnas för den händelse man får någon möjUghel som man inte nu kan förutse att öka investeringarna och att det finns anledning all göra det. Jag tror att jag klarl har ådagalagt all behovel på detla område redan nu är så klarl demonstrerat all del vore principiellt felaktigt alt säga all problemel kan lösas genom att den 10-procenliga invesleringsmarginalen tas i anspråk.

Hen LOTHIGIUS (m):

Fru lalman! Jag skulle vilja fråga herr Hjorth, varför inle alla resebyråer skaU behandlas lika. De belalar i vanlig ordning skalt lill staten. Varför skall man då skilja ut resebyråer på detta sätt? När man i andra sammanhang kämpar mot monopol, varför dä inle göra det också i delta sammanhang?

132

Hen HJORTH (s);

Fra talman! Herr Gustafson i Göteborg säger mycket riktigt all behovel av en uppruslning av SJ;s vagn- och lokpark är myckel slort. Men jag viU erinra om alt del har skett en upprustning under senare är. Den kommer att fortsätta, och lägel är ingalunda sä katastrofalt som herr Gustafson vUl göra gällande. Jag sade i mitt tidigare anförande att godstransporterna har ökat och all SJ även har kunnai öka den procentuella andelen av godstransporterna. Del lalar väl för att man har kunnai hälla sig någorlunda i takt med ulvecklingen.

På s. 183 i slatsverksproposilionens bilaga 8 frän kommunikationsdepartementet framgår all under budgetåret 1969/70 beställdes 700 boggievagnar och för budgetåret 1970/71 planeras en beställning av ylleriigare 300 sädana vagnar. Jag tycker det är en ganska bra takt för upprustningen. På s. 187 i samma bilaga säger departementschefen att behovel av ökad salsning kan lillgodoses i denna budgel med de medel som har anvisats.

Reservanlerna vill nu öka anslaget med 10 miljoner kronor. Jag har anvisat möjUgheten all här utnyttja den exlra marginal på 10 procent

som finns. "Det är bara teoretiska resonemang", säger herr Gustafson i Göteborg, men del är det ingalunda. I december 1970 anvisades ju 10 mUjoner kronor extra för det här ändamälel. Den möjligheten finns alltså att tiUgodose herr Gustafsons i Göteborg önskemål.

Herr Lothigius menar att alla resebyråer bör behandlas lika. Men har man inom den statUga verksamheten ell eget företag pä del här området är det helt naturUgt alt man utnyttjar det. Om herr Lothigius hade en avdelning in sin firma som sysslade med delta, tror jag att han också i försia hand skuUe utnyttja den. Det är som sagt helt naturligt att sä sker.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

Statens Jämvägars anslagsbehov

Hen GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Fru talman! Det är sant att man anvisade 10 miljoner kronor i samband med all man införde del nya Iransporlslödet. Men nog måste väl utskottsmajoritetens talesman häUa med mig om att det skulle vara djupt OtiUfredsstäUande om man, när det gäller behov som är klarl ådagalagda och som det finns molivering för att tUlgodose redan nu, hänvisade UU att del där fär ordnas inom den 10-procentiga marginalen. Jag tror all det inte vore bra för den framlida uppläggningen av trafikpoUtiken om man gjorde della till någon allmän regel. I del här fallel är det så fullständigt klart alt det behövs godsvagnar, att man bör öka det ordinarie anslaget.

Herr Hjorth säger att här har bestäUts så och sä mänga godsvagnar, men del intressanta är ju denna frågeställning: Om slatens järnvägar har en möjlighet att konkurrera med vägtransporterna när det gäller fjärrgodstransporter och konstaterar att man på grund av brist på godsvagnar måste avsäga sig fraktavtal, då bör man inte kunna vara nöjd. Det visar ju alt den nuvarande anslagstilldelningen är otiUräckUg.

Överläggningen var härmed slutad.

Mom. 1

Proposilioner gavs på bifaU tiU dels utskotlels hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herrar Gustafson i Göteborg och Sellgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafson i Göteborg begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vUl alt kammaren bifaller trafikutskoltets hemställan i

belänkandet nr 2 punkten 4 mom. I röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 a av herrar Gustafson

i Göteborg och Sellgren.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustafson i Göteborg begärde rösiräkning verkstäUdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

133

Nr 47

Ftedagen den 19 mars 1971

Ja -	- 215
Nej -	- 52
Avstår -	- 3
Mom. 2 och 3
Utskotlels hemställan biföUs.

Mom. 4

Propositioner gavs pä bifaU till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 b av herrar Loihigius och Brundin, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lollugius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i

belänkandet nr 2 punklen 4 mom. 4 rösiar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUl reservaiionen nr 2 b av herrar Loihigius

och Brundin.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röslal för ja-propositionen.

Mom. 5

Propositioner gavs pä bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservaiionen nr 2 c av herrar Lothigius och Brundin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Mom. 6

Utskottets hemställan bifölls.

På förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren alt uppskjuta den fortsatta föredragningen av detta betänkande Uksom behandlingen av älersläende pä föredragningsUstan upptagna ärenden till kammarens sammanträde onsdagen den 24 mars.

§ 9 Meddelande ang. nästa veckas sammanträden

Fru ANDRE VICE TALMANNEN yttrade:

1 enlighet med den preliminära planen hålles arbeisplenum onsdagen
den 24 mars med börian kl. 10.00. Sammanträdet kommer med aU
sannolikhet all efler sedvanligt middagsuppehåll fortsättas på kvällen,
134 Vid sammanträdet torsdagen den 25 mars kl. 14.00 besvaras inte

mindre än ett trettiotal enkla frågor och etl antal interpellalioner. Däremol upptas inle några utskottsbetänkanden lill avgörande vid torsdagens sammanträde.

Fredagen den 26 mars skulle enligl planen anordnas elt arbeisplenum. Då emellerlid inle erforderUgt antal utskottsbetänkanden kommer alt föreligga lill behandUng nämnda dag kommer - under förulsällning alt alla på onsdagens föredragningsUsta upptagna ärenden medhinnes vid onsdagssammanträdel - i stället all anordnas etl bordläggningsplenum på fredagen. För all bereda lid för interpellationssvar böriar detla sammanträde redan kl. 10.00, dvs. vid den i lidplanen angivna lidpunkten.

§ 10 Föredrogs en från justitieombudsmannen Tor Alfred Bexelius inkommen skrivelse, däri denne avsagt sig uppdraget att vara justitieombudsman från och med den 21 aprU 1971.

Med anledning härav beslöt kammaren att erforderUgt val skulle anställas i föreskriven ordning.

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

§ 11 Meddelande ang. vLssa val

Fru ANDRE VICE TALMANNEN yttrade;

Jag fär meddela att val av ombud och suppleanter i Europarådets rådgivande församUng saml ledamöier och suppleanter i styrelsen för Riksbankens jubileumsfond kommer att ske vid plenum onsdagen den 24 mars.

§ 12 Interpellation nr 86 ang, vidareutbildningen i intensiwård för sjuksköterskor

Ordel lämnades på begäran till

Fru NORDLANDER (vpk), som yttrade:

Fru talman! Del blir alll farligare all leva i vårl samhälle. Av ökad slress följer hjärtinfarkter. Förgiftningar och inte minst svära trafikolyckor inträffar i ökad omfattning. Det är nägra av orsakerna som ökar behovel av inlensivvärd pä våra sjukvårdsinrättningar. Men del räcker inle att inrätta inlensiwärdsavdelningar om man inle samtidigt ser till alt de bemannas med för detta arbeie utbildad personal.

Sä sker inle nu. Del byggs inlensiwärdsavdelningar ulan hänsyn lill utbildningskapaciteten av inlensiwårdspersonal. Den utbUdade personalen p? dessa avdelningar försUts därför starkt med efterföljande risk för de människor som behöver inlensivvärd.

Huvudmännen har trots vetskapen om bristerna inle sell lill all riilräckligl antal sjuksköterskor vidareutbildas för denna vård. Svensk sjuksköterskeförening har med anledning därav genomförl en enkäl bland avdelningsskölerskorna vid samtliga inlensiwärdsavdelningar i landel. Resultatet bedöms som rent skrämmande. Det råder en katastrofal brist pä kvaUficerade sjukskölerskor pä della område. Under sommarlid ökar antalet inlensivvårdsfall, men samtidigt är var fjärde intensiwärdsavdel-

135

jj 47 ning slängd. Della innebär en högre palienlbelastning. Anställda vikarier,

som inle har erforderlig ulbildning, ulnytrias i stor utsträckning tiU

Fredagen den , . . , . » ,

°________ arbeie inom intensiwarden.
19 mars 1971
____________ Pä inlensiwärdsavdelningarna vilar ett särskilt stort ansvar för alt alll

skall göras för att rädda Uv. Men bristen på kvaUficerad personal innebär en direkl fara för patienterna. Risken för felbehandUng är stor pä grund av uttröttad och otiUräcklig personal. Det är huvudmännen som bär ansvarel för denna bristsituation på personalsidan, men del är sjuksköterskorna som får bära konsekvenserna om de pä grund av trötthet eller underbemanning vållar eller gör sig medskyldiga till en olycka.

Ansvaret och arbetsförhållandena inom intensivvården medverkar till alt omsättningen på personal är ovanligt stor, Socialslyrelsen har ocksä konstaterat all behovet av vidareutbildade sjuksköterskor är myckel stort. Pä inlensiwärdsavdelningarna, vid aneslesisjukvård och vid opera-lionssjukvärd behövs minsl 525 nya vidareutbildade sjuksköterskor per år. Intresset för vidareutbildning är också slort bland sjukskölernskorna, trols alt de lönemässigt inte fär någon kompensaiion efler vidareulbUdningen. I StäUet har de oftast åsamkats en skuld på ca 10 000 kronor.

Skolöverslyrelsen har för läsåret 1970/71 uttalat sig för alt minst 330 sjuksköterskor borde beredas plats för vidareutbildning. Detta är en ohåUbar situation som sjukvårdshuvudmännen försätts i, då man redan vid intagningen för vidareutbUdning har en klar underdimensionering av del faktiska personalbehovet för intensivvården.

Sjuksköterskeföreningen har mol denna bakgrund anfört att vidareutbildningen är en angelägenhet som kräver omedelbara initiativ av beslutsfattarna i dessa frågor.

Med stöd av det anförda hemsläller jag om kammarens tillstånd att tiU herr socialministern Aspling få rikta följande frågor:

1. Vill statsrådet medverka till en utökad intagning av sjuksköterskor
till vidareutbildning för intensiwärd, sä all denna anpassas tiU inlensiv-
vårdsavdelningarnas personalbehov?

2. Är statsrådet beredd att medverka Ull att sjuksköterskor med
lidigare studiegäng beredes möjUghet att genomgå enbarl andra terminen
av vidareutbildningen i intensiwård i de fall då specialutbildning erhålUts
i medicinsk och/eller kirurgisk sjukvård saml även i sädana fall dä
sjukskölerskor genomgått den nya grundutbildningen efter fullgörandet
av här nämnd vidareutbildning?

Denna anhåUan bordlades.

§ 13 InterpeUation nr 87 ang, förbudet att mottaga ersättning vid överlåtelse av bostadslägenheter

Ordet lämnades på begäran till

Hen ULLSTEN (fp), som yttrade:

Fru talman! I samband med all hyresregleringslagen ändrades 1968

stadgades (26 §) att lagen ej skuUe gälla lägenhet i hus eller del av hus

som färdigställts efter utgången av år 1968, Inte heller skulle lagen

136 omfatta upplåtelse i första hand av lägenhet i hus som förvallas av

kommun eller kommunall bostadsföretag. Härutöver stadgas ytterligare Nr 47

tre undantag från lagen. Fredagen den

1 hyresregleringslagens 11 § stadgas följande. ,q ,„.,,

1 y mars i v /1
"Ej mä nägon mottaga, träffa avtal om eUer begära gottgörelse av -------

hyressökande för anvisning ä lägenhet, som är avsedd att helt eller tiU

väsentlig del nyttjas lill bostad och som är belägen i ort, där denna lag

äger tillämpning. Vid yrkesmässig bosladsförmedUng mä dock sädan

gollgörelse ulgå enUgl grunder, som bestämmas av hyresnämnden.

Hyresgäst, som överlåter sin hyresrätt till lägenhet varom i första stycket sägs, må ej mottaga, träffa avtal om eUer begära gottgörelse för överlåtelsen ulöver vad som motsvarar av honom erlagd hyra för tiden efter det han avträder lägenheten.

Vad i denna paragraf stadgas skall gälla ändå att gottgörelsen givits annan beteckning."

EnUgl samma lag 23 § stadgas följande.

"Den som bryter mot vad i 3 § första eUer fjärde styckei, 9 § första stycket eller 11 § sägs eUer mot förbud, som meddelats med stöd av 9 § andra styckei, straffes med dagsböter eller fängelse."

1 lagens 24 § stadgas vidare alt den som mottagit oliUäten ersällning eUer gollgörelse är plikrig alt återgälda vad som olovligen uppburils.

1 Stockholm har på sistone förekommit faU, där det påståtts all person mottagit ej obetydUg ersättning för förmedUng av lägenheter i kommunall bostadsbestånd uppfört efter utgången av är 1968. Del har därvid visat sig att den sålunda uppburna ersättningen tycks slä i överensstämmelse med gäUande lag pä grund av de undantagsbestämmelser som stadgas i hyresregleringslagens 26 §. Bäde inom Slorstockholmsomrädet och på andra håll i landel förekommer fortfarande en överefterfrågan pä bostäder. BostadsförmedUngen i Storstockholm har t. ex. för närvarande bortåt 200 000 sökande registrerade. Även om efterfrägeirycket pä de nyproducerade lägenheterna tiU följd av del exceptionellt höga hyreslägel inle är Uka hårt som lidigare, så erfordras dock aUriämt flera års väntetid i bostadskön för erhållande av lägenheter i nyproduktionen. Mänga människor upplever givelvis sin bostadsnöd som ytterligt prekär och intensiv och är lill följd av bristsituationen givetvis beredda att salsa pengar för att fä en bostad förmedlad. Även om nu lagtexten inle strafflägger sädan förmedllingsverksamhet mäste det anses synnerligen moraUskl tvivelaktigt att ockra pä människors bostadsnöd för alt erbjuda dem en lägenhet i det dyra nybyggda bostadsbeståndet.

Med hänvisning till det anförda fär jag anhålla om kammarens tiUstånd att lUI herr justitieminister Geijer ställa följande fråga;

Avser slalsrådel alt framlägga sådana förslag tiU ändring av gällande lagstiftning att förbudet att mottaga ersättning vid överlåtelse av bostadslägenheter även kommer att gälla lägenheter i hus vUka inle omfattas av hyresregleringslagen?

Denna anhållan bordlades.

137

Nr 47

Fredagen den 19 mars 1971

§ 14 InterpeUation nr 88 ang. åtgärder för att förbättra transportförsörjningen på Gotland

Ordet lämnades på begäran till

Herr HAMRIN (fp), som yttrade:

Fru lalman! Den fortgående avfolkningen i områden utanför tätorts-regionerna medför svårigheter alt upprätthäUa en tiUfredsstäUande service i dessa områden. CentraUseringstendenserna försämrar de praktiska möjUgheterna all nå servicen och ökar kosinaderna för all utnyttja den. Den minskade folkmängden stäUer alllsä ökade krav på transportsystemet. Samtidigt medför indragningar av tåg, nedläggningar av stationer och bandelar saml indragning av busslinjer en successivt försämrad trafikservice för vissa grupper i stora delar av landet. Uttolkningen av den nuvarande trafikpoUtiken leder uppenbarligen inte till en tiUfredsställande transportförsörjning i hela landel.

Kommunerna har i alll större utsträckning kommii alt spela den centrala rollen när det gäller att komma till rätta med följderna av denna utveckling. Många skatlesvaga kommuner kan emellerlid inte orka med aUa de ökade ulgifler för social och övrig serviceverksamhet, som läggs pä dem. Dä del är angeläget all i landel i sin helhet lillhandahälla ell transportsystem, som gör det möjligl för alla att lUl rimUga kostnader och tUlräckUgt ofla resa till viktigare serviceinrättningar respektive få varor hemsända, borde staten la på sig en ökad del av ansvaret för della.

Det har varil en aUmän uppfattning att del är slatens skyldighet att upprätthålla en godtagbar standard belräffande den kollekliva trafiken, UppenbarUgen möjliggör inle statsbidraget för drifl av icke lönsamma busslinjer detta. Transportnämnden har ju ocksä rekommenderat en höjning av det statliga bidraget till 3 kronor per vagnmil. För närvarande medger anslaget ett bidrag med i regel 2:50 kronor per vagnmil bidragsgrundande trafikarbete.

Pä Gotland har nu SJ, som sköter busstrafiken där, hotat alt med kort varsel lägga ned trafiken, om inle kommunen ekonomiskl engagerar sig i den. Delta är enUgt min mening en orimlig ulveckling. Det är den statliga trafikpolitikens uppgift alt tillse all en tillfredsställande transportförsörjning upprälthälles även pä Golland.

Med hänvisning till det anförda anhälles om kammarens tiUstånd all till herr kommunikalionsminislern NorUng få framställa följande fräga:

VUka åtgärder ämnar statsrådet vidta för all lillse att en lillfredsslällande transportförsörjning upprätthålles pä Gotland?

Denna anhållan bordlades.

138

§ 15 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ls proposilioner:

Nr 29 angående omlokalisering av viss slallig verksamhel

Nr 33 angående vissa anslag ur kyrkofonden, m. m.

Nr 39 med förslag lill lag om försöksverksamhet i fräga om ordningen förvissa kyrkliga förrättningar

Nr 43 angående överlälclse av viss staten tillhörig fast egendom m. m.

Nr 57 angående omorganisation av lantmäteriverksamheten m. m.

Nr 58 med förslag till lag om kommunal fastighelsbildningsmyndig- Nr 47
het och fastighetsregistermyndighet Fredaeen den

§ 16 Anmäldes och bordlades

Konslitutionsutskottets belänkande;

Nr 26 i anledning av moiioner angående den regionala samhällsförvaltningens uppgifler och organisalion m. m.

Skatteulskottets betänkanden:

Nr 13 i anledning av moiion angående beräkningen av skatlepUktig förmögenhet i förelag

Nr 14 i anledning av motion om indexreglering av ingångsvärde m. m. vid beräkning av utskiftningsskalt

Nr 15 i anledning av moiioner angående beskattningen av företagsvinster m. m.

Försvarsutskottels betänkanden:

Nr 1 i anledning av Kungl, Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framslällningar rörande utgifterna för budgetåret 1971/72 inom försvarsdepartementets verksamhetsområde jämte motion

Nr 2 i anledning av Kungl, Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda förslag till stat för försvarets faslighetsfond för budgetåret 1971/72 jämle motion

Nr 3 i anledning av Kungl, Maj;ts i statsverkspropositionen framlagda förslag tiU beredskapsstat för försvarsväsendet för budgetåret 1971/72

Nr 4 i anledning av motioner om tjänstgöring i internationellt biståndsarbete som alternativ till värnpliktstjänstgöring och vapenfri tjänst

Nr 5 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framstäUningar rörande utgifterna för budgetåret 1971/72 inom handelsdepartementets verksamhetsområde såvitt gäller ekonomiskt försvar

Nr 6 i anledning av Kungl, Maj:ts proposilion med förslag till lag om ändring i förordningen (1957:343) om oljelagring m. m.

Socialutskottets betänkanden:

Nr 2 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med anhäUan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1970 vid dess femliofjärde sammanträde fattade beslut

Nr 3 i anledning av moiion om vård av ungdomsvårdsskolelever i eget hem

Kulturutskottets betänkande:

Nr 3 i anledning av Kungl, Maj:ls i sialsverksproposilionen gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1971/72 tUl slöd riU idrotten jämte motioner

19 mars 1971

139

»j A-j UtbUdningsutskoltets belänkanden:

Fredagen den ' ' anledning av Kungl, Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda

19 mars 1971 framslällningar om anslag för budgetåret 1971/72 till utbildning inom

------------------- kulturområdet och lill skolväsendel m, m. jämte motioner

Nr 2 i anledning av Kungl, Maj;ts i sialsverkspropositionen gjorda

framstäUningar om anslag för budgetåret 1971/72 lill lärarutbildning och

vuxenutbUdning jämle moiioner

Jordbruksutskoltets belänkanden:

Nr 17 i anledning av moiioner angående kostnadsfördelningen inom mUjövården

Nr 18 i anledning av motion angående nedskräpningen i Öresund m, m.

Nr 19 i anledning av motioner angående nordiskt miljövårdscentrum

Näringsutskottets betänkanden:

Nr 3 i anledning av Kungl. Maj;ls framslällningar i sialsverkspropositionen om vissa anslag för budgetåret 1971/72 inom handelsdepartementels verksamhetsområde jämte motioner

Nr 4 i anledning av moiion angående skaltemolsvarighelen för postbanken

Nr 5 i anledning av moiioner om ändrade regler för återlån från aUmänna pensionsfonden

Inrikesutskottets betänkande:

Nr 6 i anledning av Kungl. Maj:ls i statsverksproposilionen inom inrikesdepartementets verksamhetsområde gjorda framstäUningar rörande invandringspolitiken jämle moiioner

§ 17 Utsträckt motionstid

Ordel lämnades på begäran till

Herr WIKSTRÖM (fp), som yttrade:

Fru talman! Jag lilläler mig hemslälla all kammaren ville besluta all tiden för avgivande av moiioner i anledning av Kungl. Maj;ts proposilion nr 29 angående omlokalisering av viss statlig verksamhet måtte med hänsyn till ärendets omfattning utsträckas Ull del sammanträde som infaller näst efler 15 dagar frän det propositionen kom kammaren lill hända, dvs. första plenum efter lördagen den 3 april.

Denna anhållan bifölls.

§ 18 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämUgen av

140 Nr 148 Herr Norrby i Åkersberga (fp) till herr industriminislern

angående påbörjandet av industrianläggning innan lillsländ enUgt miljö- Nr 47

skyddslagen givits: Fredagen den

Anser statsrådet del lämpligl alt förelag, i vilkel slalen är delägare, jg ~„. 1071

påbörjar anläggandet av industri, för vilken tillstånd enligt miljö----------------- ---

skyddslagen krävs, innan koncessionsnämnden för miljöskydd har prövat ärendel?

Nr 149 Fru Bergander (s) till herr civilminislern om normer och

anvisningar för dimensionering och utformning av lekplatser:

Avser statsrådet förelägga riksdagen förslag till normer och anvisningar för lekplatsers dimensionering och utformning vid säväl nyexploatering av bostadsområden som sanering av befintliga stadsdelar?

Nr 150 Herr Sjöholm (fp) tUl herr finansminislern angående restföringen av icke erlagd kvarstående skatt:

När ämnar statsrådet tillgodose det av statsrevisorerna och bevillningsutskottet redan år 1966 uttalade önskemålel att restföring av icke erlagd kvarstående skall borde sammanföras lUl allenast en uppbördstermin?

Nr 151 Herr Engström (vpk) till herr juslilieminislern om återinförande

av kontroU över försäljning av bostadsrätlslägenheler:

Överväger statsrådet alt återinföra offentlig kontroll över försäljning av bostadsrätlslägenheler mot bakgrund av de erfarenheier som vunnits sedan bosladskonlrollagen slopades?

Nr 152 Fru Ryding (vpk) tiU herr inrikesministern angående invandringen av zigenare;

ViU statsrådet ultala sig om anledningen liU att faststäUd kvot för

invandring av zigenare i Sverige icke är utnyttjad selt mot bakgrunden

av tiUämnade utvisningar ur Sverige?

Nr 153 Herr Måbrink (vpk) tiU herr jordbruksminislern angående

beviljandet av dispenser från förbudet att använda DDT-preparat:

Har statsrådet uppmärksammat den ur miljövårdssynpunkt mycket belänkUga generositet, som visas bl, a. skogsägande bolag vid beviljandet av dispenser frän förbudet all använda DDT-preparat, och ämnar statsrådet vidta någon äigärd med anledning härav?

Nr 154 Herr Hermansson i Stockholm (vpk) tiU herr justitieministern

angående förfarandet vid begäran om utlämning av utländsk medborgare:

Finner statsrådet anledning alt ompröva det förfarande som nu

tiUämpas i fall då i Sverige boende utländsk medborgare begäres

utlämnad med anledning av påstådda brott i hemlandet?

Nr 155 Herr Oskarson (m) liU herr inrikesministern angående handläggningen av framstäUningar om uppehåUslUlstånd:

Anser herr statsrådet, att del i samband med handläggning av 141

Nr 47 ansökan om uppehållstillstånd i Sverige förelages en tillfredsställande

Fredagen den 19 mars 1971

kontroU av om det skäligen kan befaras, att den sökande här i riket kan komma all bedriva brottslig verksamhel, och anser statsrådet vidare, att handläggningen sker med tillräcklig snabbhet och all de sökande innan slällning tagits, stär under erforderlig uppsikt?

Nr 156 Herr Romanus (fp) tiU statsrådet fru Odhnoff om åtgärder mot barnmisshandel;

VUka åigärder överväger statsrådet för alt komma till rätta med problemet barnmisshandel?

§ 19 Kammaren åtskildes kl. 15.42.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert