Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:46

Torsdagen den 18 mars

Kl. 14.00

§ 1 Justerades protokollen för den 10 innevarande månad.

Om svenskt initiativ för medlemskap i Världshälsoorganisationen (WHO) för vissa stater

§ 2 Om svenskt initiativ för medlemskap i Världshälsoorganisationen (WHO) för ■vissa stater

Herr utrikesministern NILSSON erhöll ordet för att besvara fru Marklunds (vpk) i kammarens protokoll för den 9 mars intagna fråga, nr 117, lill hen socialministern, och anförde;

Herr talman! Fru Marklund har frågat socialministern om han tUlmäter ett likaberättigat medarbetar- och medlemskap i Världshälsoorganisationen (WHO) sädan belydelse, att lämpligl svenski initiativ läges i syfte att sädana länder, som hittUls inte vunnit inträde i denna organisalion - bl. a. DDR, Demokraliska republiken Vietnam, Folkre-pubUken Kina samt Folkrepubliken Korea - kan erhålla sådant medlemskap. Frågan har överlämnats tiU mig för besvarande.

Stadgan för Världshälsoorganisationen, som är ett av FN :s fackorgan, är helt klar när det gäUer medlemskap. Där står i artikel 4 att medlemmar av FN kan bU medlemmar av WHO genom att underteckna eUer på annat säll godkänna WHO:s stadga. I artikel 6 föreskrives, att andra stater kan bU medlemmar sedan deras medlemsansökan godkänts av en enkel majoritet av Världshälsoförsamlingen, i vilken alla medlemsstater har en röst. Del ankommer aUtså på den stat, som önskar bli medlem av WHO, att ansöka därom.

Jag kan tillägga, att Sverige, som ju av gammalt bekänner sig tiU universalitetsprincipen när det gäUer medlemskap i FN och dess fackorgan, vid prövning av medlemsansökningar röstar för inval av alla staler, som vi erkänt.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Jag ber all fä tacka utrikesministern för svaret på min fräga. Den är ställd mot bakgranden av att Världshälsoorganisationen på sitt' möte i maj skall la slällning tiU ett förslag om medlemskap för Tyska demokratiska republiken. Jag anser att Sverige aktivt bör stödja det förslaget liksom man bör verka för alt övriga länder som berörs av min fråga får inträde i Världshälsoorganisationen.

Sverige har tidigare biträtt Förbundsrepubliken Tysklands inträde i WHO men lagt ned sin röst i fråga om DDR. Neutralitetspolitiken skulle väl kräva ett annal handlingssätt: lika behandling av de båda tyska staterna.

I Världshälsoorganisationens stadga framhålls att organisationens mål är, "att föra alla folk till högsta möjliga hälsonivå". TUl grundprinciperna

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Äng. tidpunkten för redovisning av kapitalmarknadsutredningens arbete

hänförs "rätt tUl hälsa för varje mänsklig varelse utan avseende lUl ras, religion, politisk ordning, ekonomiska eUer sociala betingelser". Kravel pä största möjliga samarbete meUan organisationerna på hälsovärdsomrä-det betecknas som "en grandläggande förutsättning för världsfreden och säkerheten".

Att förvägra nationer och folk medlemskap i denna organisation strider, som jag ser det, mot organisationens grundsatser och målsättningar. Därför bör Sverige verka för att den här organisationen i verklig mening blir världsomspännande.

AUa folk måste ju ha rätt alt som Ukställda ta del av de fördelar för folkhälsan som WHO kan medföra. Men också den internationella hälsovården får fördelar av att dessa länder ingår i samarbetet. Detta gäUer säväl bekämpningen av eventuella epidemier som möjligheien för övriga länder att dra nytta av de medicinska rön och erfarenheter som nätts i de berörda staterna.

Det är inte minst fallet med DDR, vars medlemskap skall behandlas pä världshälsomötel i maj. DDR;s roU bl. a. som ett viktigt transitoland gör samarbetet med denna stat viktigt vad gäller bekämpande och förebyggande av epidemier och smittosamma sjukdomar. I DDR finns en väl utbyggd hälsovård och en framstående medicinsk forskning. Nu bedrivs forskning framför allt inom fem vikliga fält; hjärt- och kärlsjukdomar, bekämpande av tumörer, immunitet och skydd mot infektioner, arbelsmedicin och ett nytt vetenskapligt system för analyser och diagnostik.

Min uppfattning är att inte några nationer och folk bör ställas utanför delta hälsovårdssamarbete internationellt, aUra minst länder som kan uppvisa en sådan betydande verksamhet pä hälsovärdsomrädet.

Att nu hänvisa tUl frågan om erkännandet tycker jag inte är helt riktigt. Det bör inte hindra Sverige frän att biträda DDR;s medlemsansökan. Och om det nu är sä alt erkännandet är det avgörande hindret, bör ju det problemel kunna lösas genom alt DDR erkänns frän svensk sida. Den frägan fär riksdagen tiUfäUe alt diskulera när den motion om erkännande som vi har väckt behandlas.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Ang. tidpuid(ten för redovisning av kapitalmarknadsutredningens arbete

Hen finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Dahléns (fp) i kammarens protokoll för den 3 mars intagna fräga, nr 105, och anförde:

Hen talman! Herr Dahlén har frägai mig när kapilalmarknadsutredningen avser att redovisa resultatet av sitt arbete.

Kapitalmarknadsutredningens arbete har pågått i nägol över två år. Under denna tid har utredningen haft ett tiotal sammanträden. Utredningens arbete avser elt synnerligen komplicerat arbetsområde och har krävt förberedande undersökningar och analyser på sekretariats- och kansliplanet som orsakat en viss tidsutdräkt. Jag har emellertid fält

besked om att utredningen nu räknar med all dess fortsatta arbete skaU fortgå i snabbare takt.

Hen DAHLÉN (fp);

Herr talman! Det var ju ell svar som, om man är välvUlig, kan sägas bada något sä när gott för framtiden.

Frägan är ju myckel slor. Del gäller förelagens kredilförsörjning, möjligheten för företagen att verkligen skaffa sig kapital. Vi vet aUa att det varil ganska svårt i detta avseende under etl antal år, vUkel har lett till sysselsättningssvärigheter. Kapitalmarknadsutredningen skaU ju försöka att lägga fram ett förslag till organisation av kapitalmarknaden som gör det lättare bl. a. för företagen att fä tUlgång tUl det kapital, som de uppenbarligen har mycket starkt behov av. I del sammanhangei kommer AP-fonderna in i blickfångel. Del är alltså mycket vikliga saker som Ulredningen sysslar med.

Äv finansministerns svar framgår all ulredningen hittUls har klarat av att träffas en gång var tredje månad. Nu kommer ell besked om all det skall bli snabbare takt. Men, herr statsråd, vilkel resultat kommer nu denna snabbare takt alt leda tiU? Har statsrådet Sträng inle fält någon antydan om när utredningen kan bli färdig? Det tyckerjag all det skulle vara mycket intressant att fä besked om.

Statsrådet sade visserUgen i finansdebatten lUl mig att han inte brukar bry sig om att fräga utredningarna när de blir färdiga, men herr Slräng vel ju lika bra som jag - det är inle undervisning jag nu ger - alt del är han som i det här huset har ansvaret för att väsentliga samhäUsproblem utreds. Då har också herr Sträng skyldighel alt pressa pä, om han finner att utredningar inte på etl önskvärt säll skyndar på. Att det ibland är svårigheter känner vi aUa tUl.

Vel herr Slräng alltså ingel om när denna för näringslivel och för löntagarna sä väsentliga ulredning kommer alt avge etl betänkande?

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. tidpunkten för redovisning av kapitalmarknadsutredningens arbete

Hen finansministern STRÄNG:

Herr talman! Herr Dahlén är nog inle okunnig om att det måhända inle är just de diskussioner som utredningen för när den sammanträder in pleno som är hell avgörande för lakten i ulredningsarbelet. Har man varil med litet i utredningsarbete vel man alt det i de diskussionerna stäUs yrkanden på undersökningar, på analyser och pä annat arbete, som kansli och sekretariat sedermera skall utföra. Dessutom utdelas del promemorior till utredningens ledamöter för hemläsning och preparering.

Man kan således inle avläsa taklen i en utrednings arbeie enbarl genom en uppgift om all den har sammanträtt en gäng var Iredje månad. Del är fel om man tror all man pä de lösa premisserna kan avgöra hur en utredning arbetar.

Nu är della, som jag har sagt, en komplicerad sak. Jag har varU med tillräckligt länge för att inte stå och säga att enligt kalendern skaU arbetet vara färdigt dä eUer då. Del kan uppslå nya problem under tiden utredningsarbetet pågår. Del kan inträffa att regeringen remitterar specieUa frågor som komplicerar utredningsarbetet. Dessutom är ledamölerna i den här utrednmgen utomordentligt strängt upptagna män-

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Om ett skattesystem med större restriktivitet i fråga om beviljande av avdrag

niskor. Man viU ju gärna i en sådan viktig utredning ha personer med nyckelfunktioner inom samhället, och de kan inte utan vidare stå beredda att komma när man ropar på dem.

Jag tror att hen Dahlén får nöja sig med min förklaring att jag har fält besked om att man nu, sedan en del förberedande arbeten har utförts, kan räkna med en snabbare takt i utredningsarbetet. SjälvfaUet har jag Uka Utet som herr Dahlén något intresse av att utredningen håUer på längre än nödvändigt. Men den skaU ha den tid tiU sin disposition som den behöver.

Hen DAHLÉN (fp):

Hen talman! Hen Sträng har givetvis alldeles rätt i att det inte är antalet sammanträden som är avgörande, såvida det händer något vid sidan om sammanträdena. Jag väntade verkligen med spänning pä vad finansministern skuUe komma tUl, när han antydde att det sker någonting annat också. Ty det var väl inte bara om utredningar i aUmänhet herr Sträng talade, utan det mäste väl vara om den här utredningen.

Någonting har alltså skett vid sidan om sammanträdena, och det hoppades jag också — annars vore det hela ganska förskräckligt, att döma av riksdagsberättelserna. Men, herr Sträng, det är ju vanligt att kommittéer försöker göra upp ett tidsschema. Jag konstaterar att efter tvä och ett halvt är har denna kommitté inte ens haft möjlighet att upprätta en tidsplan. Jag trodde att utredningen, när herr Sträng frågade, skuUe våga sig pä att ge en antydan om när den kan bU färdig. Det har den inte gjort, enUgt det svar som här har uteblivit frän herr Sträng. Det tycker jag är Utet tråkigt.

Det är mycket väsentUga saker som utredningen skaU behandla. Jag hoppas att den här debatten möjUgen skaU kunna stimulera — för att nu använda ett vänligt ord — dessa upptagna människor att i valet meUan de uppgifter de skall syssla med inte nödvändigtvis skjuta utredningsuppdraget åt sidan. De är upptagna människor, skickliga människor, men jag hoppas verkligen att de ägnar sig litet mera åt den här uppgiften än vad de av riksdagsberättelserna att döma har gjort hittills.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om ett skattesystem med större restriktivitet av avdrag

fråga om beviljande

Hen finansrrUnistern STRÄNG erhöll ordet för att besvara hen Sjöholms (fp) i kammarens protokoU för den 11 mars intagna fräga, nr 122, och anförde;

Hen talman! Herr Sjöholm har frågat om jag anser att ett skattesystem med väsentUgt stöne restriktivitet i fråga om bevUjande av avdrag vid taxeringen skulle möjliggöra en allmän skattesänkning.

En restriktivare avdragsrätt än för närvarande leder logiskt tUl större skatteinkomster. De skattskyldiga som går miste om avdragsrätt får å andra sidan en högre skatt. Någon aUmän skattesänkning kan således inte

bU följden. Hur de ökade skatteintäkterna i den tänkta situationen skaU användas är en fråga som måste avgöras av regering och riksdag.

Hen SJÖHOLM (fp);

Hen talman! Jag tackar för svarel, som jag tycker är något motsägelsefullt — jag skall återkomma tiU det.

Vi har ju etl skattesystem, som är mycket generöst med avdragsmöjligheter, och dessa utnyttjas, som vi vet, lUl bristningsgränsen och ibland därutöver - det kallar vi för skatteflykt. Sedan finns det också skattefusk, men det kan vi lämna därhän i dag.

Generellt kan man säga all avdragsmöjligheterna utnyttjas mest och bäst av dem som minst behöver dem. Så är del obestridligen, och det förmodar jag att finansministern instämmer med mig i. Politiker är ofta ute för att utöka avdragsmöjligheterna för skilda kategorier — än den ena, än den andra. Det förekommer en viss kapplöpning på del området som i och för sig kan beklagas.

Om man nu skuUe bli mycket mera restriktiv, vad skuUe då bli följden? Den skuUe naturligtvis bli att skatteunderlaget ökade mycket väsentligt. Det skulle vara intressanl, om del gick all fä fram en siffra pä vad det skulle innebära om man strök avdraget för periodiskt understöd — och det är vi väl pä väg alt göra — liksom avdraget för pensionsförsäkringar. Jag tror alt den beskattningsbara inkomsten i landet skulle öka med oerhörda summor. Om man sedan i stort sett hade samma utgiftsramar i kommun och stat, borde det innebära all man skuUe kunna allmänt sett sänka skatten, naturligtvis i synnerhet för dem som nu inle kan utnyttja dessa avdragsmöjligheter. Detta tror jag är en helt logisk följd.

Finansministerns svar, där det sägs att det är klart att inkomslerna skuUe öka men att detla inle skulle medföra någon skattesänkning, innebär dessvärre att man, hur mycket man i och för sig skulle kunna få in i skatt, skuUe förbruka medlen i släUet för att möjligen sänka skallen. Är det sä otänkbart för finansministern att man nägon gäng skulle kunna sänka skatten, aUmänt sett?

Della avdragssystem förstör jämlikheten i beskattningen. Och den viktigaste synpunkt man kan lägga på etl skallesystem är ändå alt del skaU behandla alla i stort sell så Uka som möjligl. Om det nu bleve mindre avdrag vid taxeringen skulle man dessutom vinna pä köpet alt man skulle fä en lättare granskning och sannolikt färre besvär samt enklare deklarationsblanketter, vUket är en nåd alt stiUa bedja om.

Jag lovade en gäng i talarstolen pä Helgeandsholmen finansministern, all jag skulle presentera en enklare deklarationsblankett; Det löftet har jag infriat myckel dåligt, det erkänner jag. Men om finansministern lovar all avlägsna en massa avdrag, skaU jag presentera en deklarationsblankett som är mycket enkel, ty det är avdragsmöjligheterna som gör det komplicerat.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Om ett skattesystem med större restriktivitet i fråga om beviljande av avdrag

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag hoppas att herr Sjöholm inte skaU förtröttas i den vällovliga ambitionen att förenkla deklarationsblanketten. Men om man

1* Riksdagens protokoU 1971. Nr 46-47

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Om ett skattesystem med större restriktivitet i fråga om beviljande av avdrag

kan avveckla aUa dessa avdragsmöjligheter som nu finns, är det logiskt rikligl att blanketten då blir förenklad rent automatiskt och dä slipper herr Sjöholm undan detta beställningsarbete.

Jag vel inte vad herr Sjöholm menade när han sade att avdragsmöjlig-helerna utnyttjas egentligen mesl av dem som minst behöver det. Är herr Sjöholm ule efler nägon speciell yrkesgrupp, skuUe del vara av intresse att fä reda pä del. Vi försöker alllid i finansdepartementet att sy ihop aUa eventuella hål i nätet.

Däremot vUl jag göra herr Sjöholm uppmärksam på all det är lätt att säga att man skall slopa förekommande avdrag. I varje sådant faU stöter man på poUtiska komplikationer som det är tämUgen svårl att se bort ifrån.

Hen Sjöholm anförde som ett exempel att man skuUe slopa de periodiska understöden. En utredning sitter för närvarande och arbetar med detta — en beställning frän riksdagen som vi alltså försöker effektuera. Jag tror att jag inom en icke alltför avlägsen framtid, möjligen redan innevarande år, skall ha utredningsförslaget i min hand. Men jag är tveksam om man kan gå dithän all man gör rent bord med alla periodiska understöd. Jag vet all del finns etl viss missbruk av dessa. Men jag tror alt även detla avdragsinstitut har etl motiv för sin tillblivelse och sin existens. Frågan är om man kan läla släktingar försörja en annan släkting pä detla sätt. Om det sker inom rimliga maximigränser tyckerjag inle all det är nägol större fel att bevilja avdrag dä kostnaderna i annat fall bara lastas över på skatlebetalarna i allmänhet över socialvärden.

Men del bör som sagt ske inom rimliga gränser, och det är en sådan lösning jag tror man söker sig fram lill.

Man kan fräga sig om det är rimligt alt ha avdragsräll för premier pä pensionsförsäkringar, det var etl annal exempel som herr Sjöholm tog upp. Den frågan är inte heller så enkel. Man konfronteras med det sparmomenl som ligger i pensionsförsäkringen i och för sig, någonling som i varje faU en finansminister i en siiualion med brist på sparmedel pä kapitalmarknaden inte aUdeles kan se borl ifrän. Del har förekommil vissa missbruk på områdel, närmasl för att man tagil pensionsförsäkringar i utländsk anstalt och dragil av premierna i deklarationen här hemma i Sverige. Men del satte riksdagen pä förslag av regeringen stopp för föregående år. Denna möjlighet föreligger alltså inte längre.

EmeUertid är det en högst revolutionerande synpunki för hela försäkringsvärlden och för alla de människor som via en pensionsförsäkring vUl utjämna inkomslerna under den aktiva liden och ålderdomen, ifaU man nu — om jag fattade herr Sjöholm rätt - rent kategoriskt skulle säga att alla avdragsmöjligheter inle längre är för handen.

Del finns många sådana här exempel, herr talman, och självfaUet är detla inle den lidpunkt då vi skaU lägga ut texten i fräga om aUling. Jag har bara med detta velal säga all när man plöjer ned i frågan,är den kanske mer invecklad än herr Sjöholm tror.

Hen SJÖHOLM (fp):

Hen talman! Jag undrar om inle finansministern ändå plöjde litet väl djupt på sina ställen. Om vi ägnar oss ät "problemet all fä ell rättvisare

skattesystem — och det är ju det vi skall göra - kan man i någon män bortse från vad försäkringsfunklionärer och andra säger. Det är inte det vi lalar om.

Finansminislern frågade mig om jag är ute efter några särskUda yrkesgrapper. Det är jag inle; jag är ute efter nägra särskilda slag av avdrag, och jag nämnde dem också i mitt första anförande - periodiska understöd och pensionsförsäkring bl. a. Jag skulle kunna nämna fler, men dessa är de mesl iögonfaUande. Och att det förekommer en uppsjö av skatleflykt när det gäller periodiska understöd tror jag all jag med min erfarenhet efter tjugo år eUer mer som laxeringsordförande skuUe kunna bestyrka. Finansministern brukar inte vara lätt att förleda, men här tycker jag del verkar som om han i någon män har blivit förledd, och det förvånar mig.

En del avdrag är naturligtvis nödvändiga, men en del skuUe man kunna ersätta med bidrag. Vi är ju eniga om att bidrag skapar större rättvisa, eftersom aUa fär lika stora belopp. Avdrag är ju i någon mån orättvisa — det sägs ofta frän socialdemokratiska lalarslolar — eftersom progressiviteten medför att de som har stora inkomster tjänar mer pä avdragen än de som har små inkomster. Det råder väl heUer ingen tvekan om, herr finansministern, att de som mest utnyttjar de stora avdragen -pensionsförsäkringar och periodiskt understöd - är de som minst behöver dem, det påståendet vågar jag stå för. De som har en liten inkomsl kan inte utnyttja dem - de har helt enkelt ingenting att sätta undan. VUl folk spara är det mycket vällovligt och skaU uppmuntras, men det är inte helt säkert att det skaU innebära alt man försiör jämlikheten i beskattningen, vUket jag hävdar att man faktiskt gör.

Sedan säger finansminislern att om man genomför de idéer som jag har, skulle deklarationsblanketten helt automatiskt bli mycket enklare. Javisst, men det finns tyvärr ändå en del ytterligare som skuUe kunna göras enklare. Jag tror att det är någonting som svenska folkel längtar efter - att fä en enklare deklarationsblankett. Vi kanske ocksä skulle fä mindre problem med taxeringen och färre besvärsärenden tiU överordnade myndigheter. Det vore också en besparing.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Om ett skattesystem med större restriktivitet i fräga om beviljande av avdrag

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Ulan alt sabotera liden Uka mycket som i mitt förra anförande vUl jag bara säga nägra ord tiU!

Vi kommer så småningom att få ett prov på riksdagens benägenhet att sanera deklarationsblanketterna i förbindelse med avdragssystemet. Den s. k. definitiva källskatteutredningen kommer alt framlägga ett förslag. Förutsättningen för att komma fram tUl en definUiv källskatt, som ju skuUe innebära en enorm förenkling deklarationsmässigt när ett par miljoner människor slipper att deklarera, är att man upphöjer sig liU den objekriviteten att man är beredd att avstå från avdragsmöjligheterna pä vissa områden, där dessa i dag uppfattas som en absolut rättighet: omkostnaderna i samband med inkomsternas förvärvande, resekostnaderna tUl arbetsplatsen, sUtage av arbetsverktyg eUer vad det kan vara. Där är det faktiskt sä att svenska folket har en utomordentligt stark känsla för att det hela skaU vara sä rättvist som möjligt, som del heter.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. medelstilldelningen för undersökningar inom utredningsväsendet

Rationaliteten kommer på tvärs med rättvisan. Är del sä alt den ene har höga kostnader för att ta sig tiU och från arbetsplatsen och den andre inle har nägon koslnad alls, tycker den försle alt det är oerhörl orättvist om den saken inte får komma till utiryck i deklarationen och beskattningen. Vi får ell prov på dessa båda kontroversieUa frågor när förslaget sä småningom skall behandlas.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Ang. medelstiUdelningen för undersökningar inom utred-rungsväsendet

Herr finansministern STRÄNG erhöU ordel för att besvara fru Sundbergs (m) i kammarens protokoU för den 11 mars intagna fräga, nr 124, lUl herr slatsministern, och anförde:

Hen talman! Fru Sundberg har frågat statsministern efter vUka principer statliga utredningar tUldelas medel för genomförande av för kommittéarbetet angelägna undersökningar. Frågan har överlämnats tUl mig för besvarande.

Inom ramen för givna direktiv ankommer det pä statliga kommittéer att själva bedöma vUka undersökningar som bör genomföras. Enligl 2 § kommittékungörelsen fär dock mera omfallande eUer kostsamma undersökningar inte sättas i gång ulan vederbörande departementschefs medgivande. Innan medgivande lämnas, prövas självfallet säväl kostnaderna för den föreslagna undersökningen som undersökningens belydelse för utredningsuppdraget.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret.

Orsaken lill att jag slällde frägan var att jag vUle ha elt klargörande angående kommittéernas möjligheter all fä undersökningar utförda. Nu säger finansministern alt ansökningarna skaU prövas, och dä är faktiskt del intressanta i vUken män man gör politiska bedömningar vid den prövningen. Det var också orsaken tiU all jag riktade frågan till stalsministern.

Vi har åtskiUiga kommittéer som arbetar, och i många faU är direktiven för ulredningarnas arbeie långt gående och preciserade i vad gäller väntade förslag. En sittande ulredning kan vilja ha upplysningar som kan röra politiskt kontroversiella saker som människors motiv eller attityder. Att här finns en risk för att en konflikt kan uppkomma meUan verkligheten och regeringens poUtiska slällningslagande i direktiven är tydligt.

Dä är min fråga: När man gör den här bedömningen pä departementen, kan det vara sä att man anser all en undersökning icke är politiskt önskvärd och därför motiverar ell avslagsyrkande med påståendet all det inle finns pengar?

I direktiven tiU famUjelagssakkunniga - del är kanske den ulredning jag huvudsakligast syflar pä - sade dåvarande justitieministern all

lagsliflningen skall vara ell av de instrument som kan styra ulvecklingen i en viss önskad riklning. Vi hade i familjelagskommitlén begärl anslag för en undersökning, vars resullal kunde ha pekat på att människors allmänna rättsmedvetande vad gäller familjens ställning var sådanl att instmmentet i det här fallel kunde ha varil vad jag skulle vUja beteckna som en operalionskniv. Men det fanns inte pengar tiU undersökningen. Det är därför intressant att titta litel pä andra utredningar, som har fått medel.

Man kan konstatera alt en för regeringen så behaglig undersökning som reklamutredningen under de 2 1/2 senaste åren har fått ungefär 25 proceni - enligt mina beräkningar - av de totala undersökningskostnaderna inom ulbildningsdepartementet. Det rör sig här om summor som ligger betydligt över en halv miljon kronor bara under den tiden.

När man gör den jämförelsen är det väl ganska självklart att man ställer sig frägan: Anser finansministern att den prövning av betydelsen för utredningsuppdraget, som finansministern hänvisar tUl i sitt svar, skaU vara en politisk bedömning pä regeringschefs- eller departementschefsnivå? SkaU man inte ge utredningen del förtroendet alt själv få bedöma vilka undersökningar den viU ha gjorda?

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. medelstilldelningen för undersökningar inom utredningsväsendet

Hen finansministern STRÄNG:

Herr talman! Om fru Sundberg med politisk bedömning menar aUmänpoUtisk bedömning, så är ju hela det statliga utredningsväsendet engagerat i ett politiskt arbete. Om däremot fru Sundberg menar alt regeringen skuUe sitta och dirigera pengarna efter partipolitiska uppfattningar i utredningsarbetet, sä måste jag bestrida detta.

Utredningen ges vissa arbetsuppgifter inom ramen av givna direktiv. Så länge den häUer sig inom dessa direktiv och inle ger sig pä aUtför kostsamma utrednings- och analysuppgifler fär den de pengar den skaU ha. Om utredningen hittar pä alt säga: "Här viU vi inte stanna inom dUekliven längre", dä är tågordningen sådan att den fär anmäla del till regeringen, som är dess uppdragsgivare, och begära andra direktiv. Sedan fär man bedöma ulifrän regeringens utgångspunkter om det är av intresse att ge andra direktiv eUer inte. Den begränsningen har alla utredningar. Inom den begränsningen kan man sedermera ibland få uppslag som är oerhört kostsamma.

Jag kan tyvärr inte bedöma det här specieUa fallel. Ingen rök utan eld, heter det, och följaktligen var det något som låg och pyrde hos fru Sundberg ocksä innan den här frägan kom, föreställer jag mig. Jag uppfattade det så att intresset skuUe ligga pä det område som gäller människomas aUmänna rättsmedvetande i samband med något specieUt problem. Tar man på sig den uppgiflen i en utredning tycker jag nog -jag säger det med alla reservationer, ty jag har inte undersökt saken - att man har givit sig in på någonting som mera har karaktären av forskningsuppgift än utredningsarbete, och då finns del faktiskt andra vägar att lösa de intressanta frågorna.

Fru SUNDBERG (m):

Herr lalman! Jag vUl alldeles speciellt tacka finansministern för den

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. remissbehandlingen av regionalpoUtiska handlingsprogram (länsprogram 1970)

här senare delen av svaret, som gav mig belydligl noggrannare upplysningar och även finansministerns personliga syn pä frägan. Lål mig dra en paraUeU med abortulredningen, som också har fått medel tUl undersökningar. Den har varit tvungen att göra dessa ytterligt känsliga motiv- och attitydundersökningar, som jag talade om.

Jag accepterar finansministerns synpunkler i fråga om att gä utanför direktiven. Men det kan ju vara sä alt de undersökningsresultat man fär fram pekar i motsatt riktning mot dUektiven. Då är aUtså frågan; SkaU man stoppa en undersökning, om man från departementschefens sida kan riskera att de synpunkler som har förts fram i direkliven icke har gehör hos berörda parter, hos aUmänheten eUer vUka del nu gäUer?

Men jag fick i alla fall, tycker jag, en generös förklaring av finansministern, och jag är tacksam för det. Jag är också medveten om att utredningsuppdrag i mänga fall, inte minst i vårt komplicerade samhälle, innebär att kommittéer stäUs inför frågor som i viss män är forskningsbe-tingade. Därför mäste vi ju anlita experter av olika slag.

Tack så mycket.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. remissbehandlingen av regionalpoUtiska handlingsprogram (länsprogram 1970)

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöU ordel för att besvara fru Söders (c) i kammarens protokoU för den 11 mars intagna fräga, nr 126, till hen civilministern, och anförde:

Hen talman! Fru Söder har frågat civUministern om han anser det rimligt att kommunerna vid remissbehandling av Länsprogram 1970 erhåUer endasl ett fåtal exemplar av programmet och att remisstiden är endast tvä månader och om han avser att få lUl stånd en längre remisstid. Frågan har överlämnats UU mig för besvarande.

När det gäUer frågan om del antal exemplar av Länsprogram 1970 som har gätt ut tUl kommunerna som underlag för remissbehandlingen visar en underhandskontakt med länsstyrelserna, att ett stort antal exemplar har sänts ut i de flesta faU. I det fätal län där endast ett begränsat antal exemplar tUlställts varje kommun har kommunerna på begäran fält fler exemplar.

Remisstiden angavs redan i anvisningarna för Länsprogram 1970 i mars 1969 liU tre månader. Kortare remisstider kan ha satts ut men grundas dä pä överenskommelser i de berörda länen meUan länsstyrelsen och länsavdelningen av Svenska kommunförbundel. Jag vUl dessutom erinra om alt kommunerna på olika sätt fortlöpande har deliagil i programarbetet. Remissbehandlingen har därför främst lUl syfte att kommunerna skaU ta definitiv stäUning tUl ett material som i stora stycken redan är känt för dem.

Jag kan ocksä nämna att tidpunkten för länsstyrelsernas slutredovisning tiU Ulrikesdepartementet har senarelagts så att länsstyrelserna får möjlighel att förlänga kommunernas remisstid med Uka många veckor som stridsälgärderna i ärels arbetskonflikter har varat.

Fra SÖDER (c);

Herr lalman! Jag ber alt fä tacka inrikesministern för svarel pä min enkla fräga.

Den kanske kan förefalla myckel enkel, men i realiteten berör den problem, vUka är brickor i det spel som nu pågar eUer borde pägä över hela landel när kommunerna skall yttra sig över länsstyrelsernas förslag i Länsprogram 70. Dessa remisser skaU ligga lill grund för det regionalpolitiska handlingsprogram som vi förväntar frän regeringen under 1972. Det kan konstaleras alt detla är en form av riksplanering som kommer att få avsevärda styrningseffekter för den framtida samhäUsutvecklingen. Arbetet är alltför väsentligt för att fä bedrivas under tidsnöd. Kommunernas förtroendevalda och tjänstemän borde från början ha givils förutsättningar att bearbeta delta material under gynnsammast möjliga förhåUanden. Det kan nog inte sägas ha varit fallet, då i vissa kommuner det arbetsunderlag som lillhandahåUils frän länsstyrelserna varit mycket knappt.

Nu säger herr statsrådet att det är lämligen val beställt med detta och att det varU rält många exemplar som gätl ut. Enligt de uppgifter jag fått är delta inte helt rikligl, men jag hoppas alt om misstag har begåtts, dessa rättas tiU med det snaraste. Jag vet att det finns kommuner som fortfarande inte har fåll mer än elt eUer tvä exemplar av programmet, och i många kommuner har man fått två till fem exemplar.

Remisstiden har i de flesta faU rört sig om två månader eller mindre, och trots vad som här sägs av statsrådet har man alltså lagil lUl en mycket knapp remisslid för kommunerna. Del ger inte uirymme för kommunerna att tillräckligt grundligt penetrera det förslag som framlagts. I dessa remissvar skall man ju analysera den egna kommunens framlida utveckling i relation lill hela regionen, och det är en mycket viklig uppgift.

Som underlag i det av länsstyrelserna utarbetade Länsprogram 1970 används för investeringsdelen malerial frän KELP 69, den kommunalekonomiska långtidsplaneringen. Sedan den ulredningen gjordes har kommunernas investeringssitualion, som alla kommunalt engagerade vet, i både primär- och sekundärkommunerna avsevärt förändrats bl. a. pä grund av det härda kreditläge som har rätt. För att ge länsstyrelserna elt aktuellt underlag för planeringen mäste kommunerna i sina remissvar lägga ner ett omfattande arbeie pä att redovisa det nya invesleringsläget.

Jag ser här all remisstiderna är avsedda att förlängas, och det hälsar jag med tUlfredsstäUelse. Men jag anser inle all den konfliktsituation som förevarit borde ha utgjort enda underlaget för en längre remisslid, även om det här förbättrar situationen. Jag skulle också vUja betona all det hade varit viktigt att man hade fått ett bredare underlag i kommunerna, så att det t. ex. i direkliven hade ställ att kommunfuUmäktige skulle ha fått la del av materialet. I det här fallet är det ofla endast kommunstyrelsen och samarbelsnämnderna som fär yttra sig.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. remissbehandlingen av regionalpoUtiska handlingsprogram (länsprogram 1970)'

Hen inrikesministern HOLMQVIST;

Herr talman! Jag kan hålla med fru Söder om att frägan kanske är enkel och alt saken borde kunna ordnas genom ett telefonsamtal tUl länsslyrelsen - då hade det varit möjligl att få flera exemplar av

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Om åtgärder till skydd mot radongas i gmvor

utredningen.

När det gäUer remisstidens längd sade jag att den var satt lill tre månader. Och jag tror alt i allmänhet får vi säga att det är inle möjligt, med de anspråk som inte minst riksdagen har att vi skaU komma snabbt framåt med avgörandena, alt ge väsentligt längre remisslid. Jag vill erinra fra Söder om - och jag hoppas fru Söder kommer ihåg det sä småningom, när vi skaU diskutera dessa frågor här 1972 — att riksdagen på oUka sätt har uttalat ett önskemål om att arbetet skuUe bedrivas snabbt. Jag kan t. o. m. visa att när vi presenierade det regionalpoliliska programmet, sä anfördes det klander mot att regeringen inte redan vid det tiUfället kunde presentera det fuUständiga programmet.

Vi är ocksä medvetna om aUa de svårigheter som hör samman med kommunreformen osv., men om vi hade sagt att detta ger oss förevändning alt skynda långsamt, dä hade jag hafl en ursäkt för all inte driva detta arbete, som tar sä mycket av både tid och krafler i anspråk i departementet. Men jag har tolkat saken sä att det var angeläget för riksdagen att snabbi fä denna plan.

Fru SÖDER (c):

Herr talman! När statsrådet säger att vi inte skuUe ha tid att vänta någon månad eUer varför inte ett par tre månader pä remissyttrandena från kommunerna, så tror jag det är att misstolka den lidigare inställningen. Naturligtvis är det angeläget att vi så snart som möjligl fär det översiktliga regionalpolitiska handlingsprogrammet, men tvä tre månader tycker jag inte betyder så förfärligt mycket i det sammanhanget, när man i sill arbete ule i kommunerna - jag vet att man där hyser oro för att inte tUlräckligl grandligt kunna bearbeta materialet - riskerar alt avhända sig sina möjligheler att påverka kommunernas egen utveckUng. Då tycker jag att det kan vara värt den väntan som ett par månaders längre remisstid skulle innebära.

Jag vUl också säga att det kommande regionalpolitiska handlingsprogrammet ju också mäste bygga på helt korrekta uppgifter, så att vi så längt möjligl undviker negativa effekter i samhäUsplaneringen framöver.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 7 Om åtgärder till skydd mot radongas i gruvor

Hen socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Hagbergs (vpk) i kammarens protokoll för den 11 mars intagna fräga, nr 127, och anförde:

Hen lalman! Herr Hagberg har frågat mig om jag kan upplysa om upptäckten av cancerhotande radioaktiv gas, benämnd radongas, i svenska gmvor och därvid specieUt Bergslagsgruvorna, föranlell vidtagande av skyndsamma skyddsåtgärder respektive instruktioner om sådana, och om sä inte är fallet, om nägol initiativ kan påräknas från min sida.

Radon är en radioaktiv gas som emanerar frän ämnen som innehåller radium. Eflersom radium finns i små mängder bl. a. i marken och i

byggnadsmaterial förekommer radon naturligt säväl utomhus som inomhus. Radon bildar dolterprodukter i partikelform som också är radioaktiva. Höga haller i andningsluften av radon och, framför allt, dess dolterprodukter torde kunna innebära ökad risk för lungcancer.

Slalens strålskyddsinslitut har sedan länge bedrivit forskning rörande förekomsten av radon. När man i slutet av 1960-talet företog mätningar i nägra svenska gruvor fann man oväntal höga radonhalter pä vissa platser. Fynden antydde att radon i gruvorna skulle kunna utgöra etl hälsoproblem. Ett nära samarbete inleddes därför mellan strälskyddsinstitutet och arbetarskyddsstyrelsen. Strålskyddsinslitutet genomförde snabbi en över-siklsmätning i samtliga gruvor. Därefter inleddes mer detaljerade undersökningar i gruvor där radonhalten syntes vara högst. ParalleUt med dessa undersökningar pågår ell målinriktat forskningsarbete, som omspänner ingäende studier av olika faktorer som kan påverka radonhalten säsom ventilation, fuktighet, temperatur m. m.

Hygieniska riktvärden för radonkoncentration har fastlagts av internationella strålskyddskommissionen (ICRP). Strälskyddsinstitutet har rekommenderat att dessa värden skall tiUämpas. TUlsammans med arbetarskyddsstyrelsen har institutet utarbetat rikllinjer för bedömningen av erhållna mätresultat. Dessa kommer att följas upp med anvisningar om skyddsåtgärder. De mälningsresullat som man har fått fram har delgells berörda gruvföretag. Åigärder har inletts för att snabbt nedbringa radonhalten.

Inom såväl arbetarskyddsstyrelsen som specialinspektionen för gruvor har man uppmärksamheten fäst pä radonförekomsterna. Ett omfallande arbete pågår för att lösa de problem som är förknippade med radonel och för att snabbt fä liU stånd skyddsåtgärder där sädana bedöms behövliga. I anslulning härtill vUl jag erinra om att arbetarskyddsslyrelsen i fjol genom en ändring i arbetarskyddskungörelsen har fått ökade befogenheler att ingripa mol hälsofarliga luflförhållanden pä arbetsplalserna.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Om åtgärder till skydd mot radongas i gmvor

Hen HAGBERG (vpk):

Hen lalman! Jag får tacka socialministern för svaret pä min fräga.

I press, radio och TV har del pä senare lid förekommil uppgifter om all man upptäckt förekomst av radioaktiv gas i gruvorna. Arbetarna i gmvorna har blivit betänksamma och undrar hur det förhäller sig med riskerna med denna gas. Tyvärr är det sä att de flesta arbetarna i gruvorna inle känner tiU vUka faror som kan hota dem - de kan bl. a. fä lungcancer — och specieUt dä rökare. Resultatet av mätningarna i gmvorna har inle trängt ut till arbetarna. Upptäckten av radongas i svenska gruvor är ju relalivl ny. Därför mäste del vara en förslahandsfråga att sprida detaljerad upplysning om denna upptäckt.

Slatens strålskyddsinstUut, som har ställ för undersökningarna, har konstaterat att värdena i många gruvor ligger över det gränsvärde som är faststäUt. För att undanröja det här faromomentet måsle en förbättring ske av ventUationen i gruvorna.

Enligt vad jag kunnat erfara är det här företagarna och företagsläkarna som bedömer i vUken omfattning man skaU vidta ätgärder - så har det åtminstone varU hUtiUs. Arbetarparten har i mycket Uten utsträckning

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Om tillsättande av en kommission för nyöversättning av Bibeln

eller inte aUs fått la del i arbetet på att förhindra förekomsten av radongas i gruvorna. Det verkar vara en viss sekretess kring denna fråga, som mätte vara mycket olycklig för frågans behandling. Resultaten måsle redovisas, och vidtagna och planerade åigärder måsle redovisas öppet.

Socialminislern säger i svarel att skyddsåtgärder och instruktioner kommer att utarbetas. Det hälsar jag med tUlfredsstäUelse. Jag hoppas att del blU snabbt. Del är med inlresse jag kommer all följa frågans ulveckling och se vUket resultat det blir.

Till sist, herr talman, vUl jag bara betona denna frågas allvarliga art och hoppas alt arbetarskyddsslyrelsen, som i fjol fick ökad befogenhet all ingripa mot hälsofarliga luftförhållanden, kommer alt la itu med detta problem med stor krafl.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om tillsättande av en kommission för nyöversättning av Bibeln

Statsrådet fm MYRDAL erhöU ordet för att besvara herr Wiklunds i Stockholm (fp) i kammarens protokoll för den 11 mars intagna fråga, nr 128, och anförde:

Herr talman! Herr Wiklund i Stockholm har frågat mig, när jag avser att tiUsätta den av 1963 ärs bibelkommitté föreslagna kommissionen för nyöversättning av Bibeln.

Jag är glad all kunna svara att förberedelsearbetet för tillsättandet av kommissionen nu fortskridit sä längt, att endast ett par personfrågor återstår all lösa. Jag räknar därför med all utredningsarbetet skall kunna sältas i gäng inom en nära framtid.

Hen WIKLUND i Slockholm (fp);

Hen talman! Jag skulle tro att det finns en ganska betydande opinion som delar min tillfredsställelse med det svar som statsrådet Myrdal har lämnal på min fråga. Det blir alltså inom en nära framlid en bibelkommission som fär la itu med den svåra uppgiften att söka ge oss en nyöversättning av Bibeln.

Duger då inte den gamla nu gällande 1917 års bibelöversättning? Riksdagen har i varje faU länge efterfrågat en nyöversättning - inle bara den tredjedel av riksdagsledamöterna som lUlhör den kristna gruppen. Redan 1961 stäUde sig riksdagen positiv tiU Manne Stähis motion i denna sak.

Redan Bibeln som litterärt verk, läst av säkerligen en bred aUmänhet som just säaant verk, synes vara i behov av en språklig granskning eUer modernisering för att göra den språkligt mera tillgängUg för sä breda grapper som möjligt och förstådd av oUka skikt inom befolkningen. Det är en bildningsfräga, enligl min mening, eflersom så myckel av även modern skönlitteratur har sin utgångspunkl i Bibeln, dess gestalter och miljöer. Men man skaU heller inte glömma all själva översättningen frän grundtexterna tycks vara behäftad med brister och därför behöver grundligt granskas. Viktigt är att hela synen på dessa texter har ändrats.

nya textfynd har tUlkommit och svenska språket har också undergått förändringar som skapar nya semantiska problem. För den ganska stora del av befolkningen som söker sig tUl Bibeln för att fä svar på de s. k. djupare frågorna måste det också vara av största vikt att bibelöversättningen blU så texttrogen som möjUgt. Här finns givetvis stora spräkvetenskapliga, teologiska och kyrko- och kulturhistoriska problem att lösa, problem som det kommer att ta tid att tackla.

Jag upprepar alt det är mycket tiUfredsstäUande att man nu kan räkna med all en kommission snart kommer att gripa sig an med de problem som dras upp i denna digra volym — Nyöversättning av Nya testamentet, etl verk vUket redan som sådant är imponerande och som vid läsningen ger en föreställning om problemens komplicerade natur och svårighetsgrad.

Får jag, herr talman, komma med ett par kompletteringsfrågor?

Hur blir det med Gamla testamentet? Bibelkommittén föreslog en särskUd utredning om den delen av Bibeln. BUr del en sådan utredning? Blir det för övrigt tvä Bibelversioner? Det var man också inne pä.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. öppethållandet av skogsvägar för vilka statsbidrag utgår

Statsrådet fru MYRDAL:

Hen talman! Jag skall kort besvara kompletleringsfrågorna.

Avsikten är att man, samtidigt som man tUlsätter en kommission för en nyöversättning av Nya testamentet enligt de rikllinjer som finns uppdragna i kommittébetänkandet, också skuUe lULsätta en förberedande kommitté för översättning av Gamla testamentet. Den senare kommittén skulle alllsä inte direkt fä översättningsuppdraget men skulle få möjlighet att framlägga ett förslag tUl de riktlinjer enligt vUka det fortsatta översättningsarbetet även av Gamla testamentet skuUe försiggå.

Hen WIKLUND i Stockholm (fp);

Hen talman! Jag är mycket tacksam för dessa kompletterande upplysningar. Jag har haft en motion i denna fråga. I denna tog jag även upp remissmaterialet, de yttranden som avgivits kring detta betänkande. Det är säkerligen ett mycket värdefuUt material. Jag undrar bara om det skulle kunna göras aUmänt tiUgängligt i en eUer annan form och aUtså inte stanna inom den enhet som sysslar med dessa frågor inom utbildningsdepartementet. Kan man tänka sig del? Det är myckel annat sådant material som publiceras till och med i bokform.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Ang. öppethållandet av skogsvägar för vilka statsbidrag utgår

Herr jordbruksminislern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Lorentzons (vpk) i kammarens protokoU för den 9 mars intagna fräga, nr 116, tiU hen kommunikationsministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Lorentzon har frågat chefen för kommunikationsdepartementet om han har uppmärksammat att med slalsbidragsgivning förbundna vUlkor att håUa skogsvägar öppna ej synes ha avsedd effekt

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. öppethållandet av skogsvägar för vilka statsbidrag utgår

och om han i delta läge är beredd alt ta initiativ tUl införande av lagfäst skyldighet att öppelhålla sådana vägar för aUmänl utnyttjande. Frägan har överlämnats till mig för besvarande.

Jag vUl först påpeka att statsbidrag tUl byggande av skogsvägar endast i vissa beslämda faU är förbunda med viUkor alt hälla vägen öppen för allmän trafik. Dessa fall, som frågan således måsle avse, gäller skogshuvudvägar som är av särskild betydelse ur fritidssynpunkl och tUl vUka förhöjt statsbidrag utgått. Ell vUlkor för statsbidrag liU dessa vägar är nämligen att vägen inle utan länsstyrelsens medgivande fär stängas av under en viss tidsperiod, i regel 20 är. De här aktueUa vägarna är dessulom som regel berättigade lUI underhållsbidrag enligt kungörelsen (1952:793) angående statsbidrag tUl enskild väghållning. Därigenom finns ytterligare garanti för att vägarna håUs öppna för aUmänheten. Det måste dock observeras att förhållandena i vissa faU — såsom vid tjällossning eUer andra trafikhinder — kan tvinga fram all även dessa vägar liUfälligtvis avslängs för allmänheten.

Den ordning som nu råder ger enligt min uppfallning tiUfredsstäUande garanti för all de akluella vägarna hålls öppna för allmänt nyttjande.

Hen LORENTZON (vpk):

Hen talman! Jag vUl tacka jordbruksministern för svaret pä min fräga. Däremot mäsle jag dock redan nu meddela att jag inte alls är tiUfredsstäUd med svaret. Det sisla som sägs, nämligen alt den ordning som nu råder enligt jordbruksministerns uppfattning ger en tUlfredsställande garanti för alt de aktueUa vägarna hälls öppna för allmänt nyttjande, stämmer ju inte alls med verkligheten. Lål mig dä bara med nägra ord försöka berätta varför denna fråga har aktualiserats jusl nu.

Orsaken liU alt denna fräga har blivit ställd är den omfattande initalion och det utbredda missnöje som råder bland befolkningen, inle minst i Norrland, med de privala skogsbolagens handlande, då de avstänger skogsbUvägar och pä stora skyltar meddelar att all prival biltrafik är förbjuden. Personligen har jag vid flera liUfäUen under resor ule i oUka delar av landet av befolkningen blivit uppmärksammad pä jusl dessa missförhåUanden. Vad befolkningen vill och fordrar är all riksdagen lagstiftar i denna fråga. Man kan helt enkelt inle förstå alt — dä dessa skogsbUvägar har anlagts med hjälp av allmänna medel — skogsbolag skall ha rätt att slänga vägarna för allmänheten.

Se exempelvis pä den gamle skogsarbetaren. Del finns gott om sädana i Norrland. Han har utklassats ur produktionen. Han är lUl åren kommen och inte längre vinstgivande för de privala skogsbolagen. Det kan för honom bU ett aktningsvärt tUlskott i hushållskassan pä hösten när lingon och blåbär är mogna. Men då mäste han för det säUskap som han har använda den gamla bilen för att komma tUl de bästa bärställena, och dä har skogsbolagen låst vägarna med kraftiga läs.

Det talas i dag så intensivt om stöd liU glesbygderna. Riksdagen har anslagit pengar till detta ändamål. Men när det gäller en så enkel sak som att underlätta för folket i dessa bygder att skapa sig en extraförtjänst genom bärplockning stannar det hela genom skogsbolagens oginhet. Vi har därtill de mänga människor som vill borl frän tätorternas buller och

avgaser, som vill fiska, ströva i skog och mark, klättra i berg och göra utflykter med familjen, men skogsbolagen säger stopp.

Frägan om skogsbilvägarnas öppethäUande för allmänhelen är ingen ny fräga. Den har stötts och blötts under åtskilliga år, men lagar och förordningar tycks vara skrivna lUI skogsbolagens förmån. Är det ändå inle på liden, herr statsråd, all denna fråga snabbehandlas tUl förmän för folkel?

Del har berättats mig att missnöjet är sä stort ule bland folk, att man helt enkell har sprängt sönder skogsbolagens järnläs. Pä detta sätt har dessa lagar och förordningar samt skogsbolagens uppträdande inspirerat folk lill att bU lagbrytare. Missnöjet är aUmänt känt.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. öppethållandet av skogsvägar för vilka statsbidrag utgår

Hen jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag är ledsen över att herr Lorentzon inte är tillfredsslälld med mitt svar. Men herr Lorentzon har tyvärr kommit in på fel vägar. Vi talar om helt olika vägar. Han har nämligen frågat mig om jag har uppmärksammat att med slalsbidragsgivning förbundna vUlkor att hälla skogsvägar öppna ej synes ha avsedd effekt och om jag i detta läge är beredd att ta initiativ lUl lagfäst skyldighel att upprätthälla sädana vägar för aUmänl utnyttjande.

De vägar som herr Lorenlzon har frågat mig om har tUlkommit sedan 1965, dä riksdagen fattade beslut om dem. Vi har för närvarande ungefär 200 kUometer sädana vägar. Om herr Lorentzon kan finna någon enda sädan väg som bolag eller någon annan har avstängt, är jag beredd att omedelbart la initiativ liU att vägen öppnas.

Herr Lorentzon lalar om helt andra vägar, som inle är förbundna med vUlkoret alt de skaU vara öppna för allmänhelen, aUlså de vägar som har tillkommit enbarl för skogsbruket. Med dem finns inle nägra viUkor förknippade att de skaU vara öppna för allmänheten. Pä dessa vägar StäUer man hell andra anspråk belräffande standarden. De är aUtså så konstruerade att de bara skaU tåla de ganska begränsade belastningar som förekommer inom skogsbruket. De är därför inte öppna för en aUmänn trafik.

Jag kan emeUertid fästa uppmärksamheten pä alt riksdagen har att behandla en motion just i detta ärende, där man önskar utsträcka möjlighelerna all fä fram bällre skogsvägar och ändra statsbidragsgivningen så all även dessa skogsvägar i större utsträckning kan slå öppna för allmänhelen. Men, herr Lorentzon, jag har svarat pä den fräga som hen Lorentzon har stäUt. Hade herr Lorenlzon formulerat sin fråga annorlunda så hade svaret blivit annorlunda. Men, som sagt, den väg som herr Lorenlzon beträdde följde jag snäUl och troget.

Hen LORENTZON (vpk):

Hen talman! Ja, herr stalsräd, det ligger ju UU på del här sättet alt skogsbolagen genom de lagar och förordningar som finns har möjligheter alt handla pä det sätt som de gör. Det beror pä vUken bidragsgivning man själv anser att man behöver. Det stär klart och tydligt utsagt att gäller det skogsväg som ur fritidssynpunkt anses vara av särskild betydelse, kan bidrag utgå med högst 70 procent eUer också med högst 85 procent om

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Äng. öppethållandet av skogsvägar för vilka statsbidrag utgår

synnerliga skäl föreUgger.

Om nu skogsbolagen anlitar de högsta bidragen vid byggandet av skogsbilvägen, äger bolagen inte rätten att avstänga vägen ulan länsstyrelsens medgivande. Men nu är det ju sä alt skogsbolagen inte anlitar den högsta bidragsformen, och pä det sättet slipper man undan. Enligt uppgifterna finns det ju rätt stora medel anslagna tUl dessa ändamäl, men skogsbolagen använder sig inle utav dem. Och på det sättet tolkar de svenska juristerna den svenska lagen.

Nu är det ju ändå 30 är sedan vi fick kungörelsen 1943:530 och sedan dess har ändringar tiUkommit. Hela tiden har det socialdemokraliska partiet suttit i regeringsställning och låtit svenska jurister tolka lagarna tUl skogsbolagens förmän. Det är ju det som frägan gäller.

Att missnöjet är välgrundat är aUmänt känt. Det känner statsrådet säkerligen tiU om han rest i Norrland och ute i glesbygderna. Det har berättats mig att exempelvis Svenska cellulosabolaget har satt järnbommar för vägar som använts av människorna i dessa områden under århundraden. Hur kom CeUulosabolaget över skogarna i Norrland? Jag skall inle uppehåUa mig vid den frägan här, men hur kom man över dem? Det är vägar som bönderna byggde för århundraden sedan. Dem har SCA salt järnbommar för sä att bönderna inle ens fär åka pä dem,

SkaU juristerna i fortsättningen få tolka lagarna på det här sättet, då måste det ju se litet underligt ut när man talar om jämlikhetens Sverige.

Ta de långa timmersläpen exempelvis, som kanske är det mest markanta i bilden av trafiken pä de aUmänna vägarna. I varje fall är det sä i Norrland. Det är dessa timmersläp som i betydligt större utsträckning än andra motorfordon kör ned de allmänna vägarna och orsakar de slora kostnaderna i vägunderhållet. Bolagen har den fulla rätten att belasta de allmänna vägarna, t. o. m. med sä stora överlaster som fordonen tål. Domstolarna har ju tvingats att ta upp dessa frågor nu, men när folket StäUer kravel om alt få använda motorfordon pä skogsbilvägar som är byggda med aUmänna medel, då säger man stopp.

Det är nägol fel, herr statsråd, som man nog mäste ändra med det snaraste. Det är inget fel i min frägeställning.

Hen jordbruksminislern BENGTSSON;

Hen talman! Det kan ju vara förklarligt att det uppstår ett missnöje om man har sädana käUor alt ösa ur som herr Lorentzon. Han har ju talat om någonting helt annat än vad jag har talat om. De vägar som man får del högre statsbidraget tUl - som tUlkom år 1965, märk väl — är alltså förbundna med vUlkor att håUas öppna för allmänhelen. Det är dessa vägar som hen Lorentzon har frågat mig om, och det är om dem jag har svarat.

Dä säger hen Lorentzon: Ja, men det är bolagen som inte utnyttjar möjligheterna att fä sädana här bidrag lUl vägarna. Det är också en något felaktig bild, därför att del avgör inle bolagen, utan även naturvårdsintresset i länet kommer in i bilden.

Om det i ett län, där man behöver bygga en skogsväg för skogsbruket, finns ett intresse att kombinera skogsintresset med naturvårds- och fritidsintresset och göra vägen sä att den kan betjäna båda intressena.

garanterar jag all dä kommer del också all bli högre bidrag liU vägen.

Beträffande de gamla vägar som tUlkommit enbart för skogsbruket sade riksdagen år 1965 —jag minns inte om herr Lorenlzon var bland oss dä - ifrån att det inte var lämpligl att använda dem, säsom de är konstruerade, för aUmän trafik och att man därför skuUe anlägga de här speciella skogsbUvägarna, som är av inlresse ur fritidssynpunkl, och anslå ell högre bidrag tiU dem.

Jag är naturligtvis beredd, när skogsbruksutredningen har tagit stäUning till de motioner som överlämnas liU den, att se tiU all vi får fram kanske myckel fler vägar i skogarna, som är lämpliga för den lunga turisttrafik som då kan komma i fräga på dessa vägar. Men, som sagt, herr Lorentzon, var snäU och fråga om det som hen Lorenlzon vUl ha svar pä. Då är jag ocksä beredd all svara pä hans frågor. Överläggningen var härmed slutad.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Om förkortning av väntetiden för handikappade som önskar förvärva högtalande telefoner

§ 10 Om förkortrung av väntetiden för handikappade som önskar förvärva högtalande telefoner

Hen kommunikalionsminislern NORLING erhöll ordet för att besvara hen Börjessons i Falköping (c) i kammarens protokoll för den 11 mars intagna fråga, nr 1 23, och anförde;

Herr lalman! Herr Börjesson i Falköping har frågat mig om jag avser alt medverka till alt förkorta väntetiden för de handikappade som önskar förvärva i telekataloger utannonserade högtalande telefoner.

Televerket erbjuder abonnemang pä högtalande telefon och upplyser om detta i telefonkatalogen, men verkel har inte aktivt marknadsfört denna typ av telefoner. Anledningen till detta är att televerket fortfarande provar dessa apparater. Utveckling och framstäUning av högtalande telefoner är tekniskt sett mycket besvärlig. Trots att sädana telefoner provats i televerkets nät elt antal är, har det inte lyckals för fabrikanterna att få fram en apparat som helt uppfyUer de krav som televerket uppställt.

All leveranstiden är relativt lång för högtalande telefoner sammanhänger framför allt med upprepade leveransförseningar lUl televerket och med alt verket ofta inle kunnat godkänna de gjorda leveranserna.

Om del kan styrkas att en viss teleanordning är liU gagn för en handikappad ger televerkel förtur. Kan en handikappad genom läkarintyg eller på annal sätt visa att högtalartelefon väsentligt skulle underlätta telefonerandet, kan han sålunda påräkna en snabbare leverans.

Hen BÖRJESSON i Falköpmg (c):

Herr talman! Läl mig aUra först tacka för svaret.

Jag har åtminstone fått besked om vad anledningen är till att televerkel har så lång leveranstid på högtalande telefoner. Anledningen till min fråga var bl. a. att en vårdare tUl en gravt handikappad kontaktade mig och bad att jag skulle ta upp denna fräga på ell eller annat sätt. Hon hade nämligen för sin patients räkning kontaktat televerkel i och för förhyrning av en dyUk apparat och där blivit upplyst

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Om förkortning av väntetiden för handikappade som önskar förvärva högtalande telefoner

om all del var fräga om en sä pass läng väntelid, all den var nära nog obegränsad.

Ja, herr talman, jag har fåll ell svar som jag ingalunda är nöjd med. Det är inte kommunikationsministerns fel att jag inle är nöjd med svarel, men jag viU helt enkell säga att det väl egentligen är underligt att inle televerkel med aU sin expertis kan leta upp ett företag inom landel som kan tUlverka höglalande telefoner av godtagbar kvalitet. Nog borde del i så faU finnas möjligheter att påräkna hjälp utifrån, med andra ord genoin utländsk expertis om inget annat hjälper,

1 telefonkatalogen annonserar man vidare om högtalande telefoner, men man lalar inle om att det finns obegränsad väntetid. Man meddelar inte heller att den som önskar anskaffa en sädan apparat skall styrka genom läkarintyg alt han är handikappad. Är man inte handikappad, kan man lydligen inle fä liUgäng tUl en dylik apparat.

Jag ömmar för de handikappades behov i detla sammanhang, och jag vet all mänga handikappade personer mycket väl kunde klara sig hjälpligt, om de hade möjligheter att fä tUlgäng tUl en dyUk apparat. En sådan telefon bryter isoleringen från yttervärlden därigenom att den ger kontakt med andra människor.

Herr talman! Jag noterar all jag har fått etl svar, och jag lackar för svarel, men jag är ingalunda nöjd med det.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag nämnde i mitt svar att en handikappad får förtur, om han kan styrka behovel. Om det visar sig att sädan förlur inle beviljas, kommer chefen för televerket all påminna telekontoren om gällande ordning.

Väntetiden har kunnat vara relalivl läng, även om förtur beviljats, just på grund av de förhåUanden jag tidigare relaterade. Men enligl vad jag erfarit kommer under innevarande vär relativt slora leveranser av höglalande telefoner lUl televerkel att avsevärt förkorta väntetiden. Det är därmed min förhoppning att det mesl akuta problem som herr Börjesson har tagit upp skall kunna undanröjas.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber alt få lacka för det kompletterande svar somjag fick av kommunikalionsminislern. Det andas åtminstone större optimism än det första svaret jag fick.

Det slår dock klarl alt en handikappad kan i bäsla fall genom läkarintyg få en dylik apparat i förtur om det finns någon att fä, och det noterade jag i mill försia anförande. Men jag anser alt del ändå i viss män är fråga om godtycklighet att en handikappad behöver styrka sitt behov av en dylik apparat. Jag kan notera att jag icke fält svar frän kommunikalionsminislern pä vad han anser om att televerkel i sin reklam inte anger att det är fråga om väntetider vid leverans av höglalande telefoner.

Jag beklagar, herr talman, att jag behövt ta upp den här frägan inför kammaren, men det är på grund av att jag den 2 februari 1971 tUlskrev televerket och begärde en förkJaring tUl att leveranstiden är så lång när det gäller högtalande telefoner. Jag har inte fått svar frän televerkel. Nu har jag fått det av kommunikationsministern, och jag tackar för det, men jag ifrågasätter huruvida det inte är lång leveranstid även pä andra tekniska hjälpmedel som televerket saluför.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Äng. utredningen om teletaxorna

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Ang. utredningen om teletaxorna

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för all besvara herr Brännströms (s) i kammarens protokoll för den 11 mars intagna fråga, nr 125, och anförde:

Hen talman! Herr Brännström har frågat mig om jag kan upplysa om dels när den pågående utredningen om teletaxorna beräknas bli klar, dels om i dess direktiv ingår att pröva möjligheterna såväl tUl enhetlig taxa för abonnenterna inom en kommun som samma prisnivå för varje kommun oavsett befolkningsunderlag och geografiska förhåUanden.

Televerkets styrelse har tUlsatt en arbetsgrupp med uppgift att se över nuvarande taxe- och debiteringsprinciper för huvudabonnemang och telefonsamtal. Arbetsgruppen skall — enligt en särskUd punkt i de omfattande direktiven - bl. a. överväga införande av enhetstaxa för samtal inom kommunblock.

Arbetsgruppen kommer att successivt redovisa delförslag. Redan under innevarande är väntas förslag om utvidgning av systemet med s. k. huvudortstaxa, vUket kommer att innebära en sänkning av taxorna för samlal från olika delar av större regioner tUl huvudorten i regionen. Under året kommer också förslag om reducering av antalet avståndsklasser för rikssamtal att läggas fram. Båda dessa förslag kommer att innebära fördelar för framför allt abonnenterna i Norrland.

När det gäUer frågan om enhetUg taxa för samlal inom kommun hör denna samman med en allmän reformering av taxesyslemet, vUken kräver noggranna studier av trafikströmmar, Irafikintensitet m. m. Nägol förslag i detta avseende kan därför inte väntas under innevarande år. Utredningsarbetet inom televerket bedrivs emeUertid med största skyndsamhet. I detta sammanhang viU jag erinra om att televerket nyligen beslutat om en taxereform för samtal tUl centralorten inom eget kommunblock. Reformen medför kostnadssänkningar på mellan 50 och 90 procent för de abonnenter som hittUls debiterats efter rikstaxa.

Hen BRÄNNSTRÖM (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. Det är i många stycken

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. utredningen om teletaxorna

mycket positivt men ändå i vissa avseenden ocksä nägol begränsat lUl sill innehåU och i delta sammanhang inle heller hell tUlfredsstäUande.

Om man konstaterar att taxesätlningarna för samlal meUan orter inom kommunen tUl huvudorten blU föremål för en ny laxesättning, så är della att hälsa med tUlfredsslällelse. Del är en värdefull förbättring för alla som berörs av de avstånd, vilka — som kommunikalionsminislern nämnde i svarel — i Norrland är så pass slora all de koslnadsmässigl och även i andra avseenden är verkligt kännbara för mänga människor.

Översynen av rikstaxorna är också all emotse med glädje. Detla kommer all förändra silualionen för regionens kontakter med övriga delar av landet. Vad som enligt min uppfattning inte är hell tiUfredsställande är emellerlid den del som skulle röra en enhetlig laxesättning inom kommunerna. Med de geografiskt stora kommuner som vi skapat i kommunsammanläggningsskedet och fortfarande är pä väg alt genomföra, finns del ännu rätt mycket alt göra. Det finns i dagsläget kommuner som har sådana teletaxesättningar att det inte bara skulle bli fräga om justeringar av taxesätlningen lill centralorten inom kommungränsen, även om en sädan justering givelvis kan betraktas som den vikligasie. Mänga kommuner som haft en tidigare centralort med ofla längt avstånd redan tUl den orten har gäll samman, och för dem är del av ytterligt stor belydelse all även den orten kan näs inom en enhetstaxa samt, framför allt, att man får rättvisa oavsett var man bor i kommunen.

Jag skuUe därför vUja efterfråga möjUgheten av ett komplement, innebärande alt kommunikationsministern lUl den arbetsgrupp som är sysselsatt med denna översyn om möjligl skulle framföra önskemålel all de riktlinjer som nu utarbetats ocksä kan kompletteras med hänsyn till önskvärdheten av all kommunerna skulle fä en enhetlig taxesätlning för samtliga medborgare.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Som svar pä herr Brännströms sista fräga, som också fanns med i hans ursprungliga fråga, nämligen om del i denna ulredning givils direkliv som skuUe innebära all man skall pröva möjlighelerna såväl tUl enhetlig taxa för abonnenterna inom en kommun som lill samma prisnivå för varje kommun, oavsett befolkningsunderlag och geografiska förhållanden, vUl jag säga alt det i direkliven ingår alt överväga införandet av enhetstaxa inom kommunblock.

Om herr Brännström med sin formulering menar att samma enhetliga taxa skall gälla inom samtliga kommuner, sä inbegrips detta i direktiven. Herr Brännström syftade då förmodligen på att samtUga samtal exempelvis inom Stockholm är lokalsamtal och alltså bara ger en markering. Den förmånen anses tUl en del uppvägas av alt kvarlalsavgiflerna i bl. a. Slockholm, Göteborg och Malmö är högre än i slora delar av landet i övrigl. Men del är möjligt att skillnaderna i kvarlalsavgiflerna numera borde vara slörre; den frågan skall tas upp av en annan ulredning.

Om herr Brännström med sill yttrande all prisnivån skall vara densamma för varje kommun menar all de loiala telefonkoslnaderna skaU vara desamma var man än är bosatt i landet tar han naturligtvis upp en slörre fråga. Men även den ligger inom ramen för taxeulredningen pä

grund av dess vittomfattande direkliv.

Jag vill slula med all hänvisa tUl vad trafikutskottet har sagt i sill utlåtande över de motioner som jag föreställer mig skall behandlas i riksdagen kanske redan under morgondagen. Utskottet har klart angivit hur man ser på det fortsatta utredningsarbetet i dessa delar.

Hen BRÄNNSTRÖM (s);

Herr lalman! Jag ber att få tacka för det kompletterande svaret. Vad jag kanske främsl avsäg med min frågeställning var huruvida man inom samma kommun, oavsett vem man skall ha etl samtal med, har möjlighet att fä en enhetlig taxesätlning. Såvitt jag har kunnat läsa ut av svaret och av den redovisning som kommunikalionsministern har lämnat föreligger ännu inte någon möjlighet att få den reformen relativt snabbt. Det sleg som har tagits och som innebär att centralorten näs med enhetstaxa är alt hälsa med tUlfredsslällelse - del är kanske ändå viktigast. Men vi har i våra slora Norrlandskommuner det förhållandet att de förutvarande kommuncentra är av väldigt stor betydelse för människorna. Därför kan redan den taxesättning som gäUer för att nä den orten betraktas som ganska orättvis och betungande.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Om publicering av yttranden över betänkande av kompetensutredning

Överläggningen var härmed slulad.

§ 12 Om pubUcering av yttranden över betänkande av kompetensutredningen

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för all besvara herr Richardsons (fp) i kammarens protokoll för den 9 mars intagna fräga, nr 119, och anförde:

Herr lalman! Herr Richardson har frågat mig, om jag är beredd att låta publicera elt representativt urval remissyttranden över kompetensutredningens betänkande "Vägar tUl högre utbUdning I" (SOU 1970:21).

En fyUig redovisning av remissinstansernas synpunkter pä de aktueUa betänkandena kommer givelvis att ges. Om denna redovisning skall lämnas i en kommande proposition eller i en separat publikation kan för dagen inte avgöras.

HerrRlCHÄRDSON(fp):

Herr talman! Jag ber alt få lacka utbildningsministern för svarel.

Jag har ställt den här frågan av framför aUt tvä skäl. Det ena är att jag anser att frägan om kompetensbestämmelserna beträffande gymnasieskolan är oerhört viktig - kanske den allra viktigaste frägan på utbildningspolitikens område just nu. Det andra skälet är att detta problem har varit föremål för alldeles för Utet uppmärksamhet och allmän debatt.

Utvecklingen pä utbildningens område under de senaste åren har lett tUl att kompetensbestämmelserna kommer att fä viltgående konsekvenser för gymnasieskolans struktur och funktion. De enskUda elevernas val av utbildningslinjer och studievägar styrs nämligen i mycket hög grad av jusl

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Om möjUgheter för studerande att återhämta undervisning som förlorats genom arbetsmarknadskonflikten

sädana bestämmelser. Vi kan alltså lält hamna i det läget alt vi får en annan skola än vad riksdagen och regeringen egentligen har avsell.

TiU delta kommer att vi för närvarande vet alldeles för litel om i vilken utsträckning eleverna från gymnasieskolans olika linjer kommer all besitta de kunskaper och färdigheter som behövs för framgångsrika siudier vid universitet och högskolor. Vi får verkligen akta oss för att ordna det sä alt vi bäddar för misslyckanden i de forlsalla studierna. Kompetensutredningen har enligt min mening tagit aUtför lätt på dessa problem.

Det är bl, a. av dessa skäl angelägel att vi får en allmän debali om de här frågorna. De iniliaiiv liU all stimulera lill allmän debatl som lidigare har tagils av exempelvis U 68 med dess debaltpromemorior tyckerjag är lovvärda. När nu kompelensulredningen inle gjort någol liknande - och jag klandrar den inle för det - skulle publicerandet av en del remissmaterial kunna skapa underlag för en debatl som är behövlig.

Utbildningsminislern avvisar inle tanken pä en separat publikation i sitt svar, och jag är tacksam för det. Han nämner som en allernaliv möjlighet den vanliga redovisningen i propositionen. Mot det kan man invända att den inle ger lid Ull någon allmän debatt och dessulom att regeringen ju då redan lagit ställning lill frägan.

Det finns alltså skäl som lalar för att del skulle vara värdefuUt med en separat publikation, men jag kan däremol inte finna nägra egentliga skäl emot en sädan. Man kan knappast anföra kostnadsskäl. Oin man beaktar vad de flesta utredningar och del arbeie som ligger bakom UUkomsten av remissmaterialet kostar, kan inle merkostnaden vara särskUt avskräckande. Återstår sä tidsskälet, och jag vUl därför fräga utbildningsministern när regeringen länker ta ställning tUl kompetensutredningens förslag.

Herr utbUdningsministern CARLSSON:

Herr lalman! Jag delar herr Richardsons uppfattning att kompelensulredningen berör intressanta och vikliga problem och jag skall gärna efter måttet av min förmåga försöka bidra tiU alt vi får en sä bred diskussion som möjligl innan det är dags för riksdagen all ta slällning. I del sammanhanget skall jag överväga del önskemål som herr Richardson har framförl.

Jag vågar för dagen inte nämna någon exakt tidpunkt för när del kan bU aktueUt med ett ställningslagande från regeringens sida. Jag har nämligen också uppfattningen att del är önskvärt i en sådan här politiskt viktig fräga att vi får en bred diskussion innan ställningstagandena blir aktuella. För dagen kan jag alltså inte svara exakt på den senare delen av herr Richardsons fråga.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 13 Om möjUgheter för studerande att återhämta undervisning som förlorats genom arbetsmarknadskonflikten

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordel för alt besvara

herr Wikströms (fp) i kammarens protokoll för den 10 mars intagna fråga, nr 120, och anförde:

Herr lalman! Herr Wikström har frågat mig vilka åtgärder som kommer all vidtas för att snarast göra del möjligl för studerande vid gmndskolor, gymnasiala skolor och universitet att återhämta den genom arbetsmarknadskonflikten förlorade undervisningen.

Behovel av särskilda åigärder synes vara myckel varierande. Det är därför knappasl lämpligl alt meddela bestämmelser av generell räckvidd. En del åtgärder har redan vidtagits av utbildningsmyndigheterna. Undersökningar pågår inom dessa myndigheter om vUka ytterUgare insalser som kan vara motiverade. När resultaten av dessa undersökningar föreligger, avser jag att pröva vUka åtgärder som kan behövas för att mildra verkningarna av konflikten inom utbildningsväsendet.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Om möjligheter för studerande att återhämta undervisning som förlorats genom arbetsmarknadskonflikten

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag ber alt få tacka för svarel. Egentligen borde ju ulbildningsminislern ha lackat mig för frägan, eftersom del mäste vara ell bra tUlfäUe för den högste ansvarige för landels skolor alt sä här en vecka efler det att konfUkten har avbrutits svara pä de frågor som mänga elever släller om vUka kompensatoriska åtgärder man avser att vidta för all eleverna skall ha möjlighel alt återhämta del de har förlorat.

Nu lycker jag inle alt det finns särskill myckel konkrel i svarel; jag skall återkomma lUl det. Man kan noiera all eleverna är aUdeles entydiga i sin uppfallning alt del har varit ett allvarligt avbräck, och del var väl ocksä en av orsakerna tUl alt regeringen log iniliaiiv till att avbryta konflikten.

1 en skrivelse som Reflec, etl samarbelsorgan mellan Chalmers i
Göteborg och Teknis i Slockholm, har sänt lUI avtalsverket och SACO
skriver man: "Konfliktskadorna ökar kraftigt trots alt konflikten är hävd.
För detta finns en allvarlig risk om inle en omedelbar uppgörelse sker i
frägan om ersätlningsundervisningen.

Varje dags dröjsmål innebär extra skadeverkningar . TiU skUlnad

från konflikten 1966, då ersätlningsundervisningen löstes på tre dagar, är de sluderande nu närmare läsårets slut. Det finns bara tvä månader att ta igen den förlorade undervisningen pä.

Reflec kräver för leknologerna full kompensation för de laborationer de gätt miste om under konflikten. Del anses nödvändigi dä labora-tionerna ingår som en obligatorisk del i undervisningen."

I en annan skrivelse framhåller Riksförbundet Hem och skola all eleverna mäsle fä kompensaiion för vad de förlorat under konflikten. Förbundel är inte tUl freds med skolöverstyrelsens mening all det inle föreligger behov av generella åtgärder för ersältningsundervisning och anför: "För de skolor i landet som hade vinlersporllov i försia omgången bortföll dock 13 skoldagar, vilkel motsvarar 14 procent av antalet effektiva arbetsdagar under vårterminen. Detla bortfall kan inte bäras ulan påtaglig försämring av arbelsresiUtalen.

Del bör åligga skolmyndigheterna all ge eleverna fuU kompensation för utebliven undervisning under konflikten."

Riksförbundet begär att regeringen skall ge tUlräckliga anslag för detta

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Om beaktande av miljöskyddskraven vid prövningen av utländskt företags ansökan om tillstånd till etablering i Sverige

Av UtbUdningsministerns svar framgår all undersökningar pågår beträffande denna fråga. Det är viktigt att eleverna snarast får besked om vilka åtgärder som kommer att vidtagas. Jag viU bara fråga utbildningsministern: När kan eleverna få svar på sina frågor pä denna punkt?

Herr utbildningsministern CARLSSON;

Herr talman! Jag vUl först med anledning av herr Wikströms inlägg konstatera att de berörda verken omedelbart gick ut med sitt cirkulär tiU skolor och andra undervisningsanstalter. Därefler har inom verken pågått ett intensivt arbete för att kartlägga de konkreta behoven inom de skUda utbUdningsanstalterna. Som jag sade i mitt försia svar är behoven uppenbarligen varierande med hänsyn tUl de skUda slagen av undervisning och den olika karaktären på den undervisning som bedrivs.

Vidare har kontakt tagits med personalorganisationerna. Det är en nödvändighet när det gäller en fräga som denna. Det är aUtsä inle slalen ensam som kan bestämma eller ensidigt fastlägga efter vUka linjer man skall inhämta vad som har förlorats. Delta är också bakgrunden tUl att jag inte kan gä in på en mera konkret diskussion än vad jag gjort här i dag.

Jag kan alltså försäkra herr Wikström all det pågår elt intensivt arbeie för alt finna vettiga lösningar på dessa problem. Jag hoppas att det skall bli möjligt att ge eleverna en chans att hämta in vad de förlorat under konfliktveckorna.

Hen WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag lackar för utbUdningsministerns komplellerande svar. Jag tyckte att det var bra, därför all det klargjorde alt del finns en vilja från regeringens sida alt hålla eleverna skadeslösa. Jag tror alt detta är viktigt, ly annars kan man ju inte motivera det ingripande som riksdagen gjorde för nägra dagar sedan. Om vi dä bedömde lägel på undervisningssektorn sä aUvarligt som vi gjorde, mäsle vi vara beredda alt ta konsekvenserna av delta och se tUl att eleverna verkligen kompenseras.

Jag har tolkat ulbildningsministerns kompletterande svar sä all vi kan räkna med att eleverna under de närmaste veckorna fär ett besked om pä vUka vägar de skall kunna hällas skadeslösa för det undervisningsbortfaU som har skell.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Om beaktande av miljöskyddskraven vid prövningen av utländskt företags ansökan om tUlstånd till etablering i Sverige

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för alt besvara herr Berndtsons i Linköping (vpk) i kammarens protokoll för den 12 mars intagna fräga, nr 129, tUl herr juslilieminislern, och anförde:

Herr talman! Herr Berndtson i Linköping har frågat justitieministern om vid behandling av utländska förelags ansökan om elablering i Sverige även vederbörande företags produktion, exempelvis kemisk produktion.

ger anledning lill att försl pröva ocksä miljöskyddsaspekten innan sådant tiUstånd lämnas. Frägan har överlämnats lill mig för besvarande.

Den prövning och kontroll som enligt särskUda regler sker av utländska förelags elablering och verksamhet här i landet är inte avsedd alt omfalla miljösynpunkter. Detta är enligt min mening riktigt.

Vid prövning av miljöskyddsaspekten gäller i första hand 1969 ärs miljöskyddslag. Den gäUer lika för alla förelag i Sverige, vare sig de är svenska eller utländska.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk);

Herr lalman! Jag ber att få tacka handelsministern för svaret, men jag finner del minsl sagl anmärkningsvärt att handelsministern anser del vara rikligl all ingen särskild prövning i fräga om mUjösynpunkterna sker i samband med utländska företags etablering i värt land.

Bakgrunden lUl min fräga är USA-företaget Dow Chemicals etablering i Norrköping. Detta företag har enligt egen uppgift deltagit i napalmtill-verkning fram lUl maj 1969 och bedriver sävitl känt fortfarande tiUverkning av de avlövningsgifter som med sädan förödande verkan användes av USA i dess utrotningskrig i Vietnam. Det är alltså fräga om ett mycket avancerat företag när del gäller tiUverkning av kemiska slridmedel.

Inför den planerade etableringen i Norrköping var företagel myckel förteget om sina lUlverkningsplaner. Nu anges det vara fräga om latexproduktion. Denna förtegenhet - som företaget självt motiverade med konkurrensskäl - liksom avsikterna att använda svavelrik olja och inle minsl förelagets ansökan om undantag från skyldighet att söka tUlstånd hos koncessionsnämnden för miljöskydd har väUat berättigad oro hos befolkningen. Mänga befarar också all det i framtiden kan bli fräga om belydligl farligare produkiion än den som från början angetts.

Enligl min mening är etl företag som Dow Chemical, med dess medverkan i produktionen av kemiska stridsmedel, en sä allvarlig belastning all en mycket restriktiv prövning av företagels elablering i värl land måsle vara befogad. När nu enligt svarel inte de nuvarande generella reglerna för tUlståndsgivning innefattar granskning av etl utländskt företags bakgrund och allmänna produktion — inle bara del som ansökan gäller - är det då inle dags för regeringen att vidta åtgärder för att skärpa bestämmelserna i detta avseende?

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Om beaktande av miljöskyddskraven vid prövningen av utländskt företags ansökan om tillstånd tiU etablering i Sverige

Herr handelsministern FELDT:

Herr lalman! Herr Berndlson i Linköping valde all tolka mig som om jag hade sagt all del inte sker nägon prövning av utländska företags etablering i det här landet ur miljösynpunkt. Men han angav själv i sin framställning av ell speciellt företags problem just den institution som har all verksläUa en sädan prövning, dvs. koncessionsnämnden för miljöskydd.

Med andra ord: Vi har en lagstiftning, vi har en administrativ praxis och vi har myndigheter som har till uppgift att pröva samtliga företags etableringar och produktion ur miljösynpunkt. Och eflersom del ur befolkningens synpunkter mäste vara likgiltigt om den miljöfördärvande

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. beredskapen mot smittkoppor

produktionen finansieras med svenski eller utländskt kapital, så bör väl den enda riktiga principen vara alt låla denna prövning ur miljösynpunkt gäUa generellt, oberoende av företagels tUlhörighet när del gäUer nationaliteten.

Hen BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! Rikligt så enkell är det kanske ändå inle, alt del är UkgUtigt om del är ett svenski eller ett multinationellt företag. Det förhällandel att mäktiga ekonomiska intressen med säte i USA står bakom det aktuella företaget utgör i varje fall enligt min mening anledning tUl särskUd oro. Det är lätt att föreställa sig vad som tUlmäls den största betydelsen vid företagsledningens bedömning, om valet står mellan svenska naturvärdsintressen och aktieägarnas profitinlressen. Det tycker jag att företagets egen presentation klargör, där man lalar om de betydande framsteg som gjorts för att hejda prisutmatlningen, om den förbättrade vinsten och om hur man nästan fördubblat vinslen i Europa osv,

Jusl frägan var besluten fattas har väl ändå en viss betydelse i sammanhangei, och jag menar fortfarande att det föreligger ell behov av skärpning pä denna punkl.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Ang. beredskapen mot smittkoppor

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för alt besvara herr Källstads (fp) den 12 januari framstäUda interpeUation, nr 17, och anförde;

Herr talman! Herr KäUstad har frågat mig om jag ämnar vidta några åigärder för alt göra vårt smittkoppsskydd mera betryggande.

Enligl lagen om ympning mot smittkoppor skaU barn ympas i regel före utgången av del år under vilket barnet fyUer fyra år. Vidare skaU värnpliktig ympas när han första gången inställer sig för tjänstgöring. När smitlkoppsepidemi hotar eUer brutit ut i landet, kan dessutom ympning anbefaUas i den omfattning som anses nödvändig.

Såsom interpellanten anfört kan ympningslekniken vara mindre tUlfredsstäUande hos läkare som varje år endasl utför ell fåtal ympningar. Delta förhällande har också uppmärksammats av socialstyrelsen, som nu överväger att bl. a. regionvis anordna repetitionskurser i vaccinations-teknik.

Vad beträffar skyddet mot införsel av smittkoppor tUl Sverige har föreskrivits, alt den som inom 14 dygn efler avresa från de flesla länder utanför Europa anländer till Sverige skall vid ankomsten hit förete internationellt giltigt bevis om ympning mot smittkoppor. I karantänskungörelsen finns vidare bestämmelser om att personer som kommer frän smittat område skall vara försedda med gUtigt smittkoppsintyg. Det åligger enligt kungörelsen polismyndighet samt tuU, lots, hamnpersonal och trafikpersonal vid internationeUa flygplatser att var och en inom sitt tjänstgöringsomräde vaka över efterlevnaden av kungörelsen och de

föreskrifter socialslyrelsen med stöd därav utfärdar. Genom beslul den 29 januari 1971 har karanlänskungörelsen kompletterats med en föreskrift som innebär all polismyndighet i samband med passkontroUen skall bilräda med den direkta kontrollen av ympningsbevis vid internationella flygplatser,

Åigärder har sålunda vidtagits för att förbättra smiltkoppsskyddet. Jag är förvissad om att socialstyrelsen även i fortsättningen följer denna fräga med uppmärksamhel.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. beredskapen mot smittkoppor

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr lalman! Jag vUl först lacka socialminislern för svaret på min interpellalion.

Jag noterar speciellt två saker i svarel. Den ena är alt socialstyrelsen nu överväger att bl. a. regionvis anordna repetitionskurser i vaccinations-teknik. Den andra är ell beslul som har fatlals efter det att min interpellation framstäUdes den 12 januari, nämligen beslutet av den 29 januari i är om all karantänskungörelsen kompletteras med en föreskrift, som innebär all polismyndighet i samband med passkontrollen skall biträda med den direkta kontrollen av ympningsbevis vid internationella flygplatser. Jag återkommer Ull de sakerna om en lilen stund.

I del cirkulär som medicinalstyrelsen gav ut den 11 oktober 1965 framhöll man att del är en brist all besiklningskravet vid revaccination numera är slopat internationeUt. Det sades också att denna eftergift sannoliki har bibragl mänga ympade uppfattningen all besiktningen skulle vara obehövlig vid revaccination.

Det förhåUer sig väl sä att Världshälsoorganisationen inte direkt kan tvinga pä länder besiklningskrav. Men i Sverige kan etl sådant krav i alla fall slällas, tycker jag. Här borde myndigheterna påminna ymparna om att en revaccination ulan s. k. anslag, alltså utan att den slår an, inte kan anses utförd enligl läkekonstens aUa regler. Även för resebyråer och den resande allmänhelen måsle del framhållas med krafl, menar jag, alt en ympning ulan anslag är olUlförlillig. Statistiken visar att det oftast inle är främlingar som för in variolasmitta i ett land som vårt utan det är landels egna invånare, huvudsakligen turister som återvänder med flygel.

1 Läkartidningen som jag har hänvisat tUl i min interpellation påtalas det all ymparnas kunskaper om hur en smiltkoppsvaccinalion rätt skall uföras inte är vad de borde vara. Man skulle alltså kunna överväga om inte socialstyrelsen borde dra in lämnade lillsländ alt utfärda internationella vaccinationsinlyg och begränsa behörigheten lill läkare som har nödig kompetens. På denna punkl har socialminislern här meddelat alt socialslyrelsen "nu överväger all bl. a. regionvis anordna repetitionskurser i vaccinalionsleknik". Det vore väl riktigt om detla övervägande ledde Ull ett förverkligande av dessa tankar.

Jag menar alltså alt vi måsle ha en hög beredskap mot smittkoppor. Del är allt fler människor som reser, de reser alll snabbare och tUl aUt avlägsnare länder, och luflfartsorganen arbelar outtröttligt pä att genomföra rationaliseringar. Förenklingar av ruliner vid köp av bUjeller och vid gränskontroller är ofta aktuella. Man föreslär all flygels passagerarlistor skall tas borl och alt biljellerna skaU säljas pä samma sätt

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 46-47

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. beredskapen mot smittkoppor

som lill buss och tåg. Man inför pä alll flera häll gröna linjer för pass- och luUpassage med stickprovskontroll, och etl ökal antal länder träffar överenskommelser om borttagande av passiväng.

Jag fick t. ex. uppgifl om att del i Världshälsoorganisationens tidning, World Health, har meddelats alt USA förenklat sin kontroll av resenärer. Resande som anländer lUl USA möts nu av en enda tjänsteman; denna har ersatt karanlänsinspeklören, immigrations- och tulltjänstemannen. Vidare kräver USA inle längre smittkoppsvaccination av ankommande resenärer. Det är bara folk som kommer från smiltkoppsländer som mäste visa upp intyg om vaccination enligt Världshälsoorganisationens tidning World Health.

Nu har aUlså turen kommit till karantänskontrollen, och man föreslär ocksä här stickprovskontroll. TiUsammans med andra reselällnader skulle en sådan förenkling göra denna kontroll av smittsamma sjukdomar illusorisk. Della är vad Läkartidningen och läkarna påtalat; smiltkoppsskyddet skulle näslan vara en Ulusion, och ännu mera Ulusoriskt skulle det bU.

I svaret hänvisar socialminislern tUl vad som nu gäller: "Vad belräffar skyddet mot införsel av smittkoppor tUl Sverige har föreskrivits, alt den som inom 14 dygn efter avresa frän de flesla länder ulanför Europa anländer till Sverige skall vid ankomslen hil förete internationeUt gUtigt bevis om ympning mot smittkoppor." Enligt Världshälsoorganisationens bestämmelser, som ju följs i den svenska karantänskungörelsen, fär misstänkta smittkoppsfaU inte isoleras eller övervakas längre lid än 14 dygn. Men vid tvä smittkoppsepidemier i Västtyskland — jag har nämnt dem i interpeUationen — den senaste i Meschede i Westfalen förra året, iakttog man faU där inkubationsliden var 16 dagar. 1 Meschede isolerades s. k. kontakter i 18 dygn. Såvitt jag förslår måste frägan om en förlängning av den antagna inkubationsliden göras aktuell.

Jag viU därför höra om statsrådet Aspling möjligen har övervägt en sådan förlängning.

Vidare heler del i svarel, som jag förul nämnde; "Genom beslut den 29 januari 1971 har karanlänskungörelsen kompletterats med en föreskrift som innebär alt polismyndighet i samband med passkontrollen skall bilräda med den direkta kontrollen av ympningsbevis vid internationella flygplatser."

Det är, sävitt jag kan begripa, riktigt och bra alt karanlänskungörelsen kompletteras pä detta sätt. Med anledning härav skulle jag vilja göra en liten reflexion kring frägan om förbättring av inresekonlrollen. Är del meningen med denna komplettering av karantänskungörelsen att karantänskontrollen vid vär slora flygplats på Arlanda skall bli ett åliggande för statsmakterna i stället för som nu för primärkommunen? Märsta kommun kan ju trots god vilja och beiydande uppoffringar rimligen inle bära etl sä lungl ansvar som det här är fräga om. Framslällningar om en ändring har, sä vilt jag vet, inle mött försläelse i kanslihuset, trols ihärdigt och gott stöd frän socialslyrelsen och lidigare frän medicinalstyrelsen.

Jag skulle ytterligare vilja fråga, om socialminislern överväger nägra andra åtgärder, ulöver dem som nämnls i svaret, för all höja immunitetsstatusen hos befolkningen.

Under della anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag vUl först säga tUl herr KäUstad att socialstyrelsen har uppmanat de svenska läkarna att företa efterkontroller. Men det är alldeles riktigt, som herr KäUstad påpekade, all del inte föreligger något internationeUt krav i det avseendet.

I fråga om Arlanda har jag redan i mitl svar sagt, alt vi genom beslut den 29 januari 1971 kompletterat karantänskungörelsen med en föreskrift som innebär att polismyndighet i samband med passkontroUen skaU biträda med den direkta kontrollen av ympningsbevis vid internationeUa flygplatser. I den delen gäller del alltså Arlanda, och det är staten som svarar för detta.

Frägan huravida 14 dagars karantän är tUlräcklig med hänsyn lUl inkubationsliden för smittkoppor har diskuterats mycket. Tanken på en förlängning av karantänsliden har bl. a. varit uppe i Världshälsoorganisationen en gäng, men dä föll frägan. Socialslyrelsen har emeUertid med slor uppmärksamhet följt denna fråga och överväger nu alt la upp diskussioner med hälsovårdsmyndigheterna i de övriga nordiska länderna i syfle all fä liU stånd en gemensam nordisk aktion i WHO. Det kan nämnas alt smiitskyddslagen ger möjligheter lUl effektiva åigärder i de faU smittsamma s. k. allmänfarliga sjukdomar inträffar. Del gäUer bl. a. sädana ätgärder som läkarandersökning, föreskrifter om isolering och intagning för sluten vård.

Herr talman! Fär jag lUl detla bara foga ytterligare en sak. Denna fräga har verkligen - del är aUdeles riktigt, herr KäUstad - internationella aspekter. Jag skaU bara nämna några siffror. Fram tUl den 30 januari 1971 hade tUl Världshälsoorganisationen inrapporterats 27 396 faU av smittkoppor under 1970. Man förväntar sig att slutsiffran för 1970 skaU stanna vid cirka 30 000 fall. Detla innebär en minskning med cirka 44 procent jämfört med 1969 och med 77 proceni jämfört med 1967, som var del försia ärel i del s. k. globala programmei, avsett att utrota smittkoppor över hela världen. Under 1970 rapporterades smittkoppor från 23 länder jämfört med 30 länder under 1969 och inle mindre än 72 länder under 1970.

Jag har velat nämna dessa siffror, därför att de ganska klart visar vUka snabba resullal man kan uppnå när man på detta sätt genom en slor internationell aktion har gått in för att med adekvata medel helt enkelt utrota en svår smiltosam sjukdom. Det ger självklart etl underlag för den, jag vUl gärna säga, tUlförsiklen att vi i framtiden skall kunna komma Ull rätta med smittkoppor liksom med en del andra tidigare myckel farliga epidemiska sjukdomar.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. beredskapen mot smittkoppor

Hen KÄLLSTAD (fp):

Herr lalman! Del var värdefullt all få socialministerns kompletterande uppgifter i det svar han senast gav. Inle minst visar de siffror han drog fram - kanske 30 000 fall av smittkoppor i 23 länder 1970 - alt del gäUer en verkUgt aUvarlig fräga och att även vårt land skulle kunna

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. anvisningar till skydd mot olycksfall i arbetet

drabbas av en sådan svårartad epidemi, om inte kontroll finns och om vi inte har en beredskapsnivä, som är tUlräckligl hög.

Jag noterar också alt socialministern poängterade alt de svenska läkarna har uppmanats alt sköta efterkontrollen. När del gäUer Arlanda inlernationella flygplats fattade jag honom så att statsmakterna här skall överta i varje fall en stor del av ansvaret och sköta uppgifler som nu åligger primärkommunen.

Socialministern sade vidare att man inom socialstyrelsen överväger att genom nordiska kontakter uppta en diskussion kring frägan om inkubationsliden på 14 dagar och dess berättigande.

Åtgärder är alltså vidiagna och ytterUgare åtgärder kan vidtas, sävitt jag förstår, för att höja hela vår befolknings immunilelsslatus.

Jag skaU nämna ett par saker, som har viss anknytning lUl det som socialminislern här har föri fram. Jag tänker exempelvis på att mödrar, vUkas barn smillkoppsvaccineras inom den förebyggande barnavårdens ram, skulle kunna erbjudas gratis vaccination samtidigt med barnen. Del är en sak man kan fundera pä säsom en praktisk väg. En kontinuerlig uppföljning av epidemiplanerna pä lokal och regional nivå är en annan äigärd, som jag ocksä belraktar säsom viklig.

Jag förslod pä socialminislern all del han nämnde om en gemensam nordisk aktion innebär att man är viUig alt arbeia pä ell vissl rapporteringssystem länderna emellan. Erfarenhelerna frän den senasie incidenten i Danmark visar ocksä hur nödvändigt della är. 1 Danmark var del visserligen bara fräga om ett inilialfall plus elt sannolikt sekundärfaU i Norge, men det är viktigt att ell rapporteringssystem länderna emeUan finns. På längre sikt är det klarl alt bara världsvida insalser helt kan säkra oss mot smittkoppor, och ansträngningar görs uppenbarligen, inle minsl genom Världshälsoorganisationens försorg. Tills dessa gell betryggande resullat mäste också vi i vårl land hälla beredskapen pä alla fronter hög i detta avseende.

Jag tackar för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§16 Ang. anvisningar till skydd mot olycksfall i arbetet

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för alt besvara herr Hallgrens (vpk) den 17 februari framställda interpellation, nr 56, och anförde:

Hen talman! Herr HaUgren har frågat om jag vill medverka tUl att skyddsanvisningar blir utarbetade inom varje bransch och arbetsområde samt liU att dessa blir av bestämmande och ovUlkorlig karakiär. Vidare har hen HaUgren frågat om jag är beredd all medverka lUI att skyddsanvisningar för att äga gUtighet måsle vara utformade under direkt medverkan av inom respektive arbetsområden berörda yrkesutövare samt deras fackliga organisalioner.

Reglerna i arbelarskyddslagen och arbelarskyddskungörelsen kompletteras främsl av arbetarskyddssiyrelsens generella anvisningar om åtgärder

lUl skydd mot yrkesfara. Sädana anvisningar har meddelats med avseende pä en rad olika typer av maskiner, redskap o. d. saml olika slag av arbelen. För närvarande finns mer än sjuttiotalet anvisningar. Härtill kommer etl flertal normer och rikllinjer rörande tryckkärl, lyftanordningar m. m., som fastställts av arbetarskyddsslyrelsen. I försia hand har man koncenlreral sig pä all utarbeta anvisningar för maskiner m. m. och arbelen som är förenade med stor risk för olycksfaU eUer annan ohälsa. Siktet är emellerlid inställt pä att anvisningar skall finnas sä snarl behov finns av större precisering än vad arbetarskyddsförfattningarna kan ge. Hos arbetarskyddsslyrelsen har man för närvarande noterat elt första-handsbehov av ett sextiotal nya anvisningar. Självfallet måsle också en kontinuerlig bevakning ske av att meddelade anvisningar inle blir föråldrade på grund av den snabba tekniska ulvecklingen eller av annan orsak.

Pä senare är har arbetarskyddssiyrelsens resurser förstärkts betydligt. Syftet' har bl. a. varil alt intensifiera arbelel med skyddsanvisningar. I årels statsverksproposilion föresläs fortsalla betydande förstärkningar för all ylleriigare öka kapaciteten för utarbetande av anvisningar. Della viktiga fält har således prioriterats starkt i samband med den fortgående ulbyggnaden av de slalliga arbetarskyddsorganen. Jag kan försäkra all anvisningsarbeiel ocksä i fortsättningen kommer att få behålla en hög angelägenhelsgradering.

Arbetet på all uiforma skyddsanvisningar bedrivs av arbetarskyddsslyrelsen i nära samarbele med arbetsmarknadens parter inom respektive arbetsområde. I ökande omfallning lUlsälls arbetsgrupper, i vUka ingår bl. a. representanter för arbelslagarnas fackliga organisalioner. Förslag liU anvisningar remitteras aUlid lUl fackförbundel i fråga för yttrande. De av herr Hallgren berörda sluverianvisningarna har utarbetats av en kommitté med arbelstagarrepresentanler frän LO, Transportarbetareförbundet och Kommunalarbetareförbundet. Samarbelel med arbetsmarknadens parter bedöms av arbetarskyddsslyrelsen som synnerligen vikligl. Del är att se som en grundförutsältning för att anvisningarna skall kunna föras ul i praktisk tillämpning i arbetslivet.

Skyddsanvisningarna är i huvudsak av vägledande karaktär. Detta innebär emellerlid inle all påföljd är utesluten, om anvisningarna inle följs. Genom föreskrifter i framför allt arbetarskyddskungörelsen har vissa anvisningar förbundits med straffansvar för arbetsgivaren. Delta gäller t. ex. beslämmelser om undersökning eller besiktning och provning, som arbetarskyddsslyrelsen föreskrivit med stöd av kungörelsen. Om anvisningar, som inle är generellt straffgaranlerade, inte iakttas kan tUlsynsmyndighelerna ingripa med föreläggande eller förbud i del särskUda fallel. Iakttas inle heller föreläggande eller förbud kan straff ädömas.

Arbelsmiljöulredningen har Ull uppdrag att se över arbetarskyddslagsliflningen i dess helhet. Della innebär att hela systemei med lag, kungörelse och anvisningar kommer all tas upp lill prövning. Frägan vUken rättslig karaktär generella anvisningar eller Uknande från tUlsynsorganen skall ha kan förutsättas bli ingående behandlad av utredningen. Vid sitt arbete har utredningen enligt sina direktiv all utgå från att

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Äng. anvisningar tiU skydd mot olycksfaU i arbetet

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Äng. anvisningar tiU skydd mot olycksfaU i arbetet

lagsliflningen skaU ge en fast grund för åtgärder och ingripanden frän arbetarskyddets sida i alla stadier av produktionsprocessen.

Herr HALLGREN (vpk);

Herr talman! Jag vill försl tacka socialministern för svaret. Jag kan dock inte uttrycka min förnöjsamhet med det. Nägra av de frågor jag ställt har delvis besvarats. I vart faU har socialminislern gjort lovvärda försök liU elt korrekt svar.

Påsiåendei att arbetarskyddsslyrelsen i försia hand har koncentrerat sig pä utarbetande av skyddsanvisningar för arbelen, som är förenade med stora risker för olycksfall eller ohälsa, är enligl min mening en sanning med modifikation. Det finns fortfarande arbetsområden med mycket hög olycksfallsfrekvens som saknar anvisningar. Del är etl bevis för att man inte aUlid har följt den princip som socialministern har angivit i sill svar. För att ge bara nägra exempel kan jag nämna skogsarbete och skeppsbyggeri, som inte har några specieUa anvisningar. Likadant är det med anvisningar för bruket av tyngre arbetsmaskiner som t. ex. truckar av olika slag.

TiU de positiva dragen i socialministerns svar hör bl. a, konstaterandet att arbetarskyddsstyrelsen har för avsikt att prioriiera utarbetandet av skyddsanvisningar för de områden där sädana saknas. Det rör sig ju, som socialministern här nämnde, om ett 60-tal områden. Vidare har meddelats alt arbelsmiljöulredningen fält direkliv all sammankoppla behandlingen av arbetarskyddslagen, kungörelsen och anvisningarna, och det är ju att belrakta som etl sleg i rält riktning.

En myckel viklig fräga som har påtalats i interpellalionen är den märkbara liberaliseringen av texten i de senasl utgivna anvisningarna jämfört med förut utfärdade anvisningar. Tidigare strikta beslämmelser har uppmjukats och kan numera inle åberopas med samma tyngd som förut. Huruvida socialministern har uppläckt detla är mig obekant. I vart faU har han inle nämnt del i sill svar.

Jag har i interpellalionen gjort en jämförelse meUan skyddsanvisningarna för sluverifacket utgivna 1941 och de senaste av år 1965. Jag efterlyser således socialministerns uppfattning på denna punkl.

Det är riktigt, som sägs i svaret, alt anvisningarna alltid går ul på remiss tUl berörda fackförbund. Del är ocksä riktigt alt arbetarskyddsslyrelsen i nära samarbele med arbeismarknadens parter utarbetar skyddsanvisningar. Men därmed är ju inte sagt att aUt står väl tUl. Som remissförfarandet nu är ulformal belraklar jag del som en formsak ulan större betydelse.

Remissförfarandet i samband med utgivningen av sluverianvisningarna 1965 var närmast en parodi på en remiss. Förslaget gick tUl Transportar-belareförbundet. Förbundet inlämnade elt remissyttrande med väsenlliga ändringsförslag. Det lämnades hell ulan verkan, trots att remissvaret hade avgetts i laga lid. Anledningen lill att inga ätgärder vidtogs var all anvisningarna redan hade gäll i tryck. Det var enligt mill sätt all se en myckel grov försummelse av arbetarskyddsslyrelsen.

De förändringar tUl del sämre som har skett har med stor sannolikhet också tUlkommit pä krav frän arbelsköparhåU. Här har man tydligen haft

ett nära samarbete, och det har inle klickat, EnUgt min mening har arbetarskyddsslyrelsen även här gjort sig skyldig till alllför stort hänsynslagande tUl produklionsinlressen, och säkerheten har fält komma i andra hand.

Vad jag menar med direkl medverkan av yrkesutövare vid utarbetande av anvisningar är exempelvis att man inom ett visst arbetsområde sammankallar samtliga huvudskyddsombud, som är valda av folket på arbetsplalserna, och att de fär vara med och utarbeta anvisningarna. Del är väl de som bäst kan bedöma olycksfallsriskerna. Säkerligen är del dessa människor som har de största förutsältningarna att författa föreskrifter för elt effektivt förebyggande av olycksfall och ohälsa.

Det måste anses fuUl berättigat att de som skall utföra arbetet också fär bestämma vUka skyddsåtgärder som bör vidtagas. Jag vUl påstå all det är den enda vettiga lösningen pä frägan. Jag viU också fräga socialministern, om han är villig alt medverka tiU alt en sädan ordning kommer till stånd.

Belräffande mill krav om alt skyddsanvisningarna måste vara bestäm mande och ovUlkorliga hänvisar socialminislern tiU nu gäUande regler. Han har tydligen inte för avsikt att medverka tUl någon ändring här. För närvarande är många anvisningar endasl rekommenderande eller, som socialministern själv säger, vägledande.

Däresl anvisningar som är genereUt straffgaranlerade inle följs kan tUlsynsmyndighelerna ingripa med föreläggande eUer förbud i det särskUda faUel, och iakttages inte föreläggandet eUer förbudet kan straff ädömas, säger socialministern. Det är riktigt. Sä kan man förfara, och det låter ju bra. Det kan lyckas att del borde räcka med det. Men vad man har på papper och vad man har i paragrafer är en sak. Hur det är i praktiken är en hell annan sak. Hur slora möjligheter har exempelvis yrkesinspektionen i dessa frågor? Ell exempel pä dess maktlöshet gentemot arbetsköparna skaU jag återge här.

Yrkesinspektionen i sjätte distriktet kallades vid elt tUlfälle lUl etl fartyg i Göteborgs hamn. Fartyget låg och lastade färdigslingad waU-board, som hade transporterats från bruken. Banden som man skulle hiva i hade skadats under transporten. Kranmaskinisternas huvudskyddsombud uppmärksammade saken. Huvudskyddsombudel för stuveriarbetarna uppmärksammade den också. De diskuterade saken och kaUade på skyddsingenjören hos förelaget. Alla dessa tre, som hade huvudansvaret för skyddsarbetet i hamnen, var fulll eniga om all arbetet inte kunde bedrivas på del sättet. De lUlkallade yrkesinspektionen, och dess representant var av samma uppfallning. Han ålade därför företaget, som var Broströmkoncernen, att företa omslingning av godset, innan arbelel fick påbörjas.

Företagels ledning var emellerlid av en helt annan uppfattning. Åläggandet efterföljdes inte. I stället krävde den mäktiga Broströmkoncernen ett sammanträde med representanter från arbetarskyddsslyrelsen och yrkesinspektionen och givelvis ocksä de agerande i del här faUel. Vid del sammanträdet konstaterade representanten för arbetarskyddsslyrelsen och chefsinspektören i sjätte distriktet - den som hade skickat ut yrkesinspektören för alt göra undersökning - att

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. anvisningar till skydd mot olycksfall i arbetet

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. anvisningar till skydd mot olycksfaU i arbetet

yrkesinspeklören hade gjort sig skyldig tUl tjänstefel. Del fanns ingel slöd i lagen som gav honom rätt all ingripa pä del säll som han hade gjort. Han kunde således inte stoppa det arbetet. Trots att samtUga skyddsansvariga för de berörda grupperna hade en samstämmig uppfattning att arbetet i fråga var förenat med slora risker för olycksfall, kunde yrkesinspektionen inte rå på Broströmskoncernen i detta fall.

Ett sådant förhåUande kan givelvis inte stimulera lill ett aktivt skyddsarbete. Strikta bestämmelser som ovillkorligen mäste följas är enligt min uppfattning en absolul nödvändighet för att man skall kunna uppnä ett effektivt skyddsarbete.

Socialminislern säger i slutet av sitt svar att dessa frågor kommer att ingående behandlas av arbelsmiljöulredningen. Del säges ocksä alt utredningen fått direktiv att lagstiftningen skall ge en fast grund för ätgärder och ingripanden från arbetarskyddets sida i alla stadier i arbetsprocessen.

Herr talman! Jag hoppas verkligen att dessa direktiv följs och inte blir föremål för nägra som helst kompromisser.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag viU först tUl herr Hallgren säga — och jag viU gärna understryka detla — att om man inle är nöjd med skyddsanvisningarna i det särskUda faUet, är del naturligtvis en viktig och angelägen uppgift för de fackliga skyddsombuden att påkaUa inspektion från yrkesinspektionens sida.

Jag skaU inte ta upp del enskilda fall som herr Hallgren här har redogjort för, men jag viU återigen betona alt den arbetarskyddslag vi har i dag inle är något tandlöst inslrumenl. Jag har i milt svar redogjort för de möjUgheter tUl direkta ingripanden som föreligger.

Fär jag lUl della bara foga, herr lalman, några ytterligare synpunkter. Jag har i mitl svar framhåUit all del numera är praxis att arbetarskydds-styrelsen vid ularbelandel av skyddsanvisningar nära samverkar med arbetsmarknadens parter på respekiive områden. Denna samverkan innebär ett medinflytande från arbetstagarsidan när det gäller utformningen av skyddsanvisningar. Man bör i sammanhanget ocksä beakta alt representanter för arbetsmarknadsparlerna brukar ingå i arbetarskyddsstyrelsen när beslut fattas om anvisningar som är av mer eller mindre kontroversiell nalur.

Jag vUl också framhåUa all en viktig del av arbelsmUjöulredningens uppdrag gäller hur man skall bereda just arbetslagarna elt ökat inflylande i miljöfrågor, i skyddsfrågor. Jag har haft anledning, herr talman, att tidigare från denna talarstol starkt undersiryka viklen av att vi på ell bredare sätt förankrar dessa uppgifter just pä de lokala arbetsplatserna.

Några kommenlarer lUl; jag skall emellertid inte förlänga debatten alltför mycket. Herr Hallgren säger att det är massor av områden där inga anvisningar föreUgger. Han nämnde exempel på det. Jag viU fästa hans uppmärksamhet pä att del finns anvisningar för skyddsåtgärder vid molorkedjesägar, i dykeriarbete, skyddsåtgärder vid Iraklormonterade s, k, skogskranar osv.

Jag har sagt i mitt svar - och det ber jag herr HaUgren observera — att

anvisningarna alltid mäsle vara under konlinueriig förändring och bevakning på grund av den snabba ulveckling som äger rum, Ell område kan pä grund av den lekniska utvecklingen helt enkelt ha fält en annan karakiär och olycksfallsriskerna kan ha ökal. Skogsbruket är ett exempel härpå - vi vel att motorsågen i vissa avseenden kan vara ett mycket farligl arbetsverktyg.

Arbetarskyddslagen omfattar praktiskt laget all verksamhet. Att läcka in varje verksamhet som omfattas av lagen med anvisningar skulle med nödvändighet vara en myckel stor arbetsuppgift pä lång sikt. Det är därför ofrånkomligt all i första hand tUlgodose behovet av anvisningar för branscher som har stora yrkesskaderisker. För mänga branscher torde det för närvarande vara lämpligast att rikta in anvisningsarbetet pä vissa maskiner eller arbetsoperationer som är förenade med fara. Som jag nämnt i mitt svar är målet alt anvisningar skall finnas sä snarl behov föreligger av större precisering än vad arbelarskyddsförfallningarna kan ge. Den pågående och alltmer forcerade utbyggnaden av kapaciteten för ularbelande av anvisningar kommer att föra väsentligt mol detla angelägna mäl.

Jag skall stanna där, herr talman, och bara ytterligare understryka att arbelsmiljöulredningen har tUl uppgift att se över alla dessa frågor för att åstadkomma ökad effektivitet pä delta myckel viktiga område.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Äng. anvisningar till skydd mot olycksfall i arbetet

Hen HALLGREN (vpk):

Herr lalman! Vad statsrådet Aspling sade i sitt senasie anförande innebar i någon män ett förtydligande av vad som har skrivits i svarel. Den fråga som jag efterlyste svar på är emellertid fortfarande obesvarad. Del är nämligen så att de anvisningar som utgavs 1941 av riksförsäkrings-anslalten är skrivna med slörre skärpa än de som utgavs 1965 av kungl. arbetarskyddsslyrelsen. Det är kanske en fräga av mycket stor betydelse om man kan skönja en liberalisering, en uppmjukning av de beslämmelser som lidigare har ansetts vara nödvändiga. Jag kan med bestämdhet säga att sluveriarbetet, som dessa anvisningar gäller, på. intet säll har blivit mindre riskfullt nu — snarare tvärt om, när de här stora arbetsmaskinerna har kommii lUI; För dem finns del inte några anvisningar.

Jag viU bara fästa uppmärksamheten pä alt när man har givit ut de nya anvisningarna har man tagil borl en hel paragraf som finns med i de gamla anvisningarna. Och del är inle vUken paragraf som helst; det är nämligen föreskrifterna för hur arbetet skall ordnas så all man inle hamnar under hängande last. Alla som har varit i en hamn — eUer bara gäll igenom en hamn — måsle vela att del föreligger väldiga risker för olycksfall om man hamnar mitt under ett hiv med gods som kan ramla ned pä en.

Jag kan försäkra att det inte är på grund av något remissyttrande från arbetstagarparten som denna paragraf har försvunnit - snarare mäste det från produktionssynpunkt vara fördelaktigt för arbelsköparparten att fä borl den. Dä kan man nämligen köra med hur mänga gäng som helst pä en båt och pä sä sätt driva upp produktionen. Där kommer således säkerheten i andra hand. Kungl. arbetarskyddsslyrelsen har lydligen gett efter pä de här kraven. Jag efterlyser forlfarande besked av social-

2* Riksdagens protokoU 1971. Nr 46-47

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Äng. särskilda bestämmelser om biografföreställningar

ministern om hur han ser på de här frågorna, om han över huvud taget vUl ägna någon uppmärksamhet äl dem.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Bara en kort kommentar. Jag har nu vid ett par lillfällen sagt tUl herr HaUgren att när man utarbetar sädana här anvisningar sker det numera i arbetsgrupper, där den fackliga sidan är representerad. Jag har framhåUit i mitt svar att sluverianvisningarna har utarbetats av en kommitté med arbelstagarrepresentanler frän Landsorganisationen, Transportarbetareförbundet och Kommunalarbetareförbundet. Jag vet inte om herr HaUgren viU underkänna dessa fackliga representanters ansvar och kunnighet; jag litar på dem.

När det gäUer förändringarna av anvisningar etc. är det mig inte möjligt att gå in på de olika enskUda anvisningarna i denna debatt. Men det är klart att på detta område är mycket under utveckling och förändring. Jag har redan framhåUit att den lekniska ulvecklingen i sig själv kan tvinga fram förändringar.

Nu gör herr HaUgren gällande att det här är fråga om UberaUseringar, uppmjukningar. Ja, del är ett påslående han gör här. Jag är inle färdig att skriva under det, eftersom jag är övertygad om att de som har utarbetat dessa anvisningar har gjort det under etl mycket stort ansvar och med en känsla av att det gäUer att söka åstadkomma så effektiva anordningar som möjligt.

Hen HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag kan hålla med socialministern om att fackföreningsrörelsen är representerad vid varje tiUfäUe när man utarbetar skyddsanvisningar, och jag hyser givetvis ingen misstro mot de fackrepresentanter som sitter med; det är helt främmande för mig. Men jag anser ändå att man bör bredda arbelstagarrepresentationen genom förarbete ute pä fältet, bland dem som står i jobbet.

Jag kan tala om att Transportarbetareförbundel hade en skyddsombudsman med vid upprättandet av förslaget tUl de här sluveristadgarna, men hans uppfattningar om skyddsarbetet delades inte av alla stuveri-arbetare i Sveriges land. De hade faktiskt slörre erfarenhet och bättre kännedom om de riskmomenl som finns. Därför är det inle alltid saUggörande med representation pä toppnivå. Man bör nog gä ner bland dem som stär i jobbet och hämta erfarenheterna där. Jag tror att det är viktigt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Ang. särskUda bestämmelser om biografförestäUningar

Herr utbUdningsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara hen Dockereds (c) den 14 januari framstäUda interpeUation, nr 20, och anförde;

Herr talman! Herr Dockered har frågat mig om jag är beredd delge

riksdagen min uppfattning angående särskUda bestämmelser om biografföreställningar.

Herr Dockered har i sin interpellation uppehälUl sig vid ett särskUt censurärende, som pä grund av anförda besvär prövats av regeringen. Jag är enligt bestämmelsema i regeringsformen förhindrad att här redovisa motiven för regeringens beslut i detta ärende.

Allmänt viU jag emellertid understryka alt frågan om förevisningen av en fUm kan verka förråande eUer skadligt upphetsande skall bedömas med hänsyn tUl det sätt på vUket händelserna skUdras och del sammanhang i vUkel de förekommer. FUmen måste aUtså ses som en enhet. Det är vidare uppenbart att den allmänna opinionens uppfattning om gränsen för det godtagbara förskjuts. Ett uttryck härför är att 1970 års riksdag antagit en lag, varigenom brottsbalkens ansvarsbestämmelse om sårande av tukt och sedlighet ersätts med en bestämmelse om otUlåtet förfarande med pomografisk bUd.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Äng. särskilda bestämmelser om biografföreställningar

Hen DOCKERED (c);

Herr talman! Jag ber att tUl utbildningsministern fä rikta ett tack för svaret på min interpellation. Jag kan dock inte frigöra mig frän intrycket att han missförstått min fråga och att svaret därför har blivit synnerligen knapphändigt.

Vid antagandet av förslaget tUl ändring av brottsbalkens ansvarsbestämmelser om sårande av tukt och sedlighet uttrycktes i riksdagsdebatten en stor och berättigad oro för vad som skulle bU bestämmande för fUmen. Justitieministern sade då att vi inte skuUe vara oroUga; utbUdningsministern skulle ta ansvaret för bestämmelsema angående fUmen. Jag citerar ur justitieminister Geijers anförande den 28 maj 1970;

"------ frågan om samhäUskontroll över fUmen kan prövas självständigt.

Det är nämligen ingenting som hindrar att man skapar särskUda
straffbestämmelser för fUm--- ; det ansvaret faUer på utbUdnings
departementet."

Man undrar givetvis också om några nya omständigheler hade tUlkommit när regeringen gjorde sin bedömning av filmen "Mera ur kärlekens språk", eftersom regeringen desavuerar sina egna beredande organ pä sätt som skett vid handläggningen av det ärende som jag nämnde här. Jag tycker inte att det kan anses tUlfredsstäUande.

Jag hänvisade inte tUl beslutet om "Mera ur kärlekens språk" för att locka utbildningsministern att överträda regeringsformens bestämmelser. Jag anförde detta konkreta ärende som exempel på vUken förvining som råder på detta område just nu.

Det hade varit bra om vi hade kunnat få en deklaration från utbildningsministern om hur han ser på problemen med pomografisk fUm, samt ett besked om det har varit möjUgt för honom att ge en klarläggande anvisning tiU vägledning för biografbyrån vid dess bedömning av filmens värde. De bestämmelserna har även riksdagen varit intresserad av.

Den utredning som skulle granska frågan om filmcensuren föreslog ett upphävande av denna. Men det verkar inte som om den skall upphävas eftersom biografbyrån fortfarande skaU finnas kvar och göra sina bedömningar.

Nr 46

Torsdagen den 18 mars 1971

Ang. särskilda bestämmelser om biografföreställningar

Jag beklagar att svaret på inlerpellationen inte klarlade vad jag frågade om. Jag skall inte ta upp någon debatt om pornografins betydelse; det råder ju så delade meningar om den. SamfäUt har emellertid uttalats att grov pornografi med sadistiska inslag kan verka förråande, särskilt på ungdomen. Den utredning som kallar sig kommittén för lagstiftningen om yttrande- och tryckfrihet gav uttryck för sin oro genom att säga att de avancerade pornografiska filmer som kan framställas i hägnet av en obeskuren frihet kan spoliera den sexualundervisning som skolan söker bibringa.

Dessa frågor intresserar inte bara biografbyrån och en stor del av svenska folket utan också vi här i riksdagen vUl ha besked om hur dessa ärenden bedöms från regeringens sida.

Nu har jag fått ett mycket allmänt hållet svar. UtbUdningsministern understryker att fUmen måste ses som en enhet och att de påhängda pornografiska inslag som kan finnas skall ses i sitt stora sammanhang. Det är ju rätt självklart. Jag skulle vUja fråga om utbUdningsmirUstern med sitt svar menar att mentalhygieniska skäl även i fortsättningen skaU vara skäl också för att förbjuda en film med rent pornografisk karaktär. Jag tror att en sådan upplysning skulle vara värdefuU och ett stöd för dem som skaU handlägga dessa känsUga frågor.

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Hen talman! Jag tycker det är viktigt att understryka att visst har vi värdefuUa beredningsorgan, som gör ett mycket skickligt arbete, men medborgarna har ändå rätt att kräva, enligt de nuvarande bestämmelsema, att Kungl. Maj:t på grundval av förberedelserna försöker bUda sig en egen uppfattning. Det är vad som har skett i detta fall och det är vad som har skett också i fråga om andra fUmer.

Jag vUl vidare understryka, eftersom man möjUgen av herr Dockereds anförande kan ha fått ett annat intryck, att det är visst inte så att vi släpper igenom aUa fUmer som man begär att få visa, att vi godkänner alla överklaganden. Vid det tUlfäUe då den film som herr Dockered har nämnt fick tUlstånd att visas blev det ett nej tUl fyra kortfilmer, därför att vi ansåg att de stred mot de gällande bestämmelserna. Och det är bara någon vecka sedan vi beslöt att totalförbjuda en fUm som vi ansåg vara grovt fönåande.

Av de exempel som jag här har angivit framgår att det fortfarande finns fUmer som faUer för de bestämmelser och den praxis som vi har för närvarande.

Så är det också riktigt som herr Dockered underströk, att vi har ett utredningsförslag om censurens avskaffande. Vad gäUer det förslaget pågår beredning inom departementet, och vi har från regeringens sida inte tagit StäUning tiU förslaget. Därför måste vi nu utgå från de bestämmelser som gäUer, och det innebär att dä och då stoppas vissa fUmer eUer också kan det förekomma en del klippningar som vUlkor för att en fUm skall fä visas.

Herr DOCKERED (c);

Herr talman! Jag ber att få tacka för de klarläggande upplysningar

som utbildningsministern nu lämnade rörande detta problem. Jag tror att Nr 46

det var mycket värdefuUt ur många synpunkter att man fick en mera Torsdaeen den

fylUg bUd av var regeringen står i den här frågan än som gavs i det ig mars 1971

knapphändiga svar som jag fick direkt på min interpeUation. Därför vUl-------- ——

jag tacka utbUdningsministern, och jag upprepar att jag tror att upplysningama var mycket värdefulla.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 18 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj :ts propositioner m 32 tUl kulturutskottet och m41 tiU jordbmksutskottet.

§ 19 Föredrogs och biföUs interpeUationsframstäUningarna nr 77-80.

§ 20 Interpellation nr 81 om förstärkta regionalpolitiska åtgärder i Norrbottens län

Ordet lämnades på begäran tUl

Fru MARKLUND (vpk), som yttrade:

Hen talman! "Med tanke på betydelsen på sikt av att Norrbotten fungerar gentemot såväl riket som den enskilde individen viU Länsstyrelsen/Planeringsrådet understryka betydelsen av att statsmaktema förstärker de regionalpoUtiska åtgärderna i länet. Norrbotten kan lämpligen utgöra en försöksregion för en kraftig sysselsättningsinsats på kort tid."

Detta citat är hämtat ur "Länsprogram 70", sammanstäUt av länsstyrelsen/planeringsrädet i Norrbotten. Det uttrycker en möjUghet tUl förändring av den situation som länet kommer att råka i redan inom några få år, om inte kraftfulla insatser görs. Planeringsrådet har nämligen tvingats slå fast att en katastrofsituation hotar på gmnd av den kraftiga utflyttning som skett och fortfarande sker och som oundvikUgen leder tUl arbetskraftsbrist och en skev åldersfördelning.

Tankegången i det citerade stycket är inte ny. Från kommunistiskt håll har i ett flertal år och i olika sammanhang rests krav på ökade statliga insatser i Norrbotten. Vi har därvid noterat att Norrbotten redan är det län i vårt land där den statUga företagsamheten är mest företrädd. Insatserna för en ökning av driften vid NJA tUlhör därvid det positiva som hänt på senare tid, och det är naturligtvis nödvändigt att den Unjen fortsätter. Länet har också tUlförts arbetstiUfäUen genom subventioner tUl privata företag som etablerat sig där. Men detta har inte tiUnärmelsevis förmått uppväga följderna av den fortgående omdaningen inom jord-och skogsbruket och rationaliseringen inom gruvdriften. TiU detta kommer också de problem som uppstått i samband med företagsnedläggningar.

Länsprogram 70 är en ny, uppfordrande signal tiU åtgärder för att
vända utveckUngen i en hel landsända. Men dessa åtgärder måste få helt
andra dimensioner än tidigare och dessutom en helt ny principieU 45

f4j 46 imiktning, som gör uppbyggnaden av nya statsägda industrier tUl det

Torsdagen den 18 mars 1971

väsentUga utan att man fördenskuU upphör med stöd tUl andra industrier som vUl förlägga verksamhet tiU länet. Även i det senare faUet måste det dock bU fråga om en styrning, exempelvis av investeringsfondsmedel, så att det inte bara blir smulor som faUer på Nonbottens del, medan de avgörande investeringama görs i andra delar av landet, där behovet ur sysselsättningssynpunkt inte är på långt när lika uttalat.

Idén om att göra Norrbotten tUl en försöksregion för en kraftig sysselsättningsinsats borde kunna omsättas i en plan för utvidgning av statsdriften i Nonbotten för att pä sä sätt göra slut på arbetslösheten och maximalt ta tUl vara länets resurser. I en sådan plan vore det naturUgt att samordna driften vid LKAB och NIA och utifrån detta fä tUl stånd en stor statlig verkstadsindustri. En industri för tUlverkning av olika slags fordon är också fuUt tänkbar. Sådana industrier har också den fördelen att fiUaltiUverkning kunde spridas tUl olika delar av länet.

Detta är några håUpunkter för en diskussion om en riktig planering av Nonbottens utveckling. Det viktiga nu är att det görs kraftiga och snabba insatser för en bättre sysselsättningssituation i Norrbotten. Och dessa insatser måste göras planmässigt. Det är mot den bakgrunden somjag ber om kammarens tiUstånd att tUl herr inrikesministern få stäUa följande frågor;

ViU statsrådet medverka tUl att statsmakterna tUlmötesgår de non-bottniska länsplaneramas krav om förstärkta regionalpolitiska ätgärder i länet?

Hur ser statsrådet på idén att göra Nonbotten tUl en försöksregion för en kraftig sysselsättningsinsats på kort tid?

Denna anhåUan bordlades.

§ 21 Interpellation m 82 ang. tUlämpningen av företagsdemokratiska principer inom den statliga verksamheten

Ordet lämnades pä begäran tiU

Herr SJÖNELL (c), som yttrade:

Herr talman! Enligt av regeringen offentliggjorda uppgifter kommer riksdagen inom kort att föreläggas förslag om utflyttning av vissa statUga verksamheter från Stockholm. Utflyttningen ingår som ett led i den angelägna strävan att dämpa expansionen i Storstockholm och skapa nya sysselsättningstUlfäUen i andra delar av landet.

Denna flyttning av arbetstUlfällen har Uksom de flyttningar på grund
av brist på sysselsättning, som under senare år förekommit i stor
omfattning, betydande konsekvenser för de anstäUda. Konsekvenserna
skulle ha kunnat bli betydUgt mindre om det tidigare hade förts en
konsekvent decentraUseringspolitik med dämpning av expansionen i
storstadsregionerna och skapande av sysselsättningstUlfäUen på andra håll
i landet. Sålunda borde nyetablering av bl. a. statUg verksamhet i
Storstockholm ha undvikits.
46 Det är angeläget att de anstäUda som berörs av en flyttning som den

nu aktualiserade pä ett tidigt stadium ges möjligheter att ge sin syn på de Nr 46

oUka problem som är förknippade med åtgärden. Regeringsbeslutet Torsdagen den

bygger på den huvudrapport som avgivits av delegationen för lokaUsering ,o „„ 1971

av StatUg verksamhet. Under den tid som utredningsarbetet pågick togs -

enligt de anstäUda ingen meningsfull kontakt vare sig med den berörda personalen eUer dess fackUga organisationer. Regeringen tog vid ett tUlfäUe under en kort stund emot en uppvaktning av representanter för de anställdas organisationer. Förtroendefulla kontakter med de anställda och de anställdas organisationer under utredningsarbetets gång skuUe givetvis ha kunnat manifestera företagsdemokratins mest värdefulla element: att före det definitiva beslutsfattandet berika beslutsunderlaget med mängder av praktiska uppslag och idéer, framsprungna ur de berörda människornas upplevelser av de personliga arbetsuppgifterna, och med de anstäUdas syn pä hur verksamheten i den nya situationen bör utformas för att pä bästa sätt tjäna det övergripande samhällsintresset. Människan skulle aUtså sättas i centmm.

Det har under tiden efter offentliggörandet av den planerade flyttningen framkomrrut att många genom den bristande informationen och de obefintliga möjligheterna att ge sin syn på problemen på ett tidigt stadium känner sig utsatta för maktövergrepp och känner vanmakt. Många känner sig besvikna då de jämför det löfte, som statsministern i TV före valet 1970 gav, att aUa som av olika anledningar icke kan flytta skall beredas nya och Ukvärdiga uppgifter i Stockholm, med den information som nu gått ut tUl den berörda personalen. Det framhåUs nu att det finns möjlighet att säga upp sig, om man ej viU flytta. Allt detta är givetvis formeUt riktigt. Mycken irritation skulle emeUertid ha kunnat imdvikas om de anställda på ett tidigt stadium hade fått anföra sina synpunkter.

Regeringen har givetvis rätt i att, som framhålles i den information som nu gått ut tUl de anstäUda, "ett ökat inflytande för de anstäUda inom statsförvaltningen får inte leda tUl att grandläggande demokratiska funktioner, främst de politiska organens handlingsfrihet och ansvar, rubbas". Det finns ingen anledning att stäUa denna uppfattning mot angelägenheten av att i förelagsdemokralisk anda ge berörd personal möjUghet att på ett tidigt stadium ge sin syn på viktiga frågor som hänger samman med omlokalisering av statlig verksamhet.

Under hänvisning tiU det anförda hemstäUes om kammarens tUlstånd att tUl herr statsministern få stäUa följande fråga;

Anser statsministern att de krav på tUlämpning av elementära företagsdemokratiska principer som numera gäUer inom det enskUda näringsUvet också skaU gäUa inom den statliga verksamheten?

Denna anhållan bordlades.

§ 22 Interpellation nr 83 om ersättning från försäkringskassa vid behandling hos chiropraktor

Ordet lämnades på begäran tUl 47

Nr 46 Herr JONASSON (c), som yttrade;

rj, j j Herr talman! Det finns i vårt land mänga människor som trots

.Q .Q.,. långvarig, ofta flerårig behandling hos oUka läkare och experter inte blivit

-------------------- botade. Vid besök hos en chiropraktor har däremot i flera av dessa fall

sjukdomen kunnat hävas eUer lindras. Eftersom antalet utbUdade chiropraktorer är relativt Utet, endast 16 personer lär ha den 4—5-åriga utbildning som krävs för att bli medlem i chiropraktorsäUskapet, blir kostnaderna för resor och uppehälle i samband med behandlingen ofta mycket stora. Dessa utgifter drabbar oftast människor som på grund av flerårig sjukdom har en svag ekononusk ställning.

Den verksamhet som chiropraktorerna bedriver betraktas i allmänhet med viss skepsis, men det finns många bevis på att deras behandlingsmetoder botat många som inte tidigare kunnai bli friska genom läkarvård. Det lär också förekomma att läkare hänvisar "hopplösa" fall tiU en chiropraktor.

Chiropraktorverksamheten har uppenbarligen en uppgift att fylla inom svensk sjukvård, och det vore därför önskvärt att ersättning från försäkringskassa kunde utgå vid sådan behandling. Eftersom utbildningsnivån bland verksamma chiropraktorer är mycket varierande torde det vara nödvändigt att införa någon form av legitimation för att få garantier för att inte försäkringskassemedel utgår vid behandling hos icke utbUdade chiropraktorer.

Med hänvisning tiU det anförda anhäUer jag om kammarens tUlstånd att tUl herr socialministern få ställa följande fräga:

Är statsrådet beredd att vidta sådana ätgärder att ersättning från försäkringskassa kan utgå vid behandling hos utbildad chiropraktor?

Denna anhåUan bordlades.

§ 23 Interpellation nr 84 ang. granskningen av läroböcker m. m.

Ordet lämnades pä begäran tiU

Herr WERNER i Malmö (m), som yttrade;

Hen talman! EnUgt svensk författning skall lärobok som antages tUl användning i det svenska skolväsendet finnas uppförd på en läroboksförteckning, som upprättats i enlighet med vissa angivna regler efter granskning och godkännande av statens läroboksnämnd. Skälen för denna ordning är självklara. SamhäUet har på detta sätt sökt skapa garantier för att de läroböcker som kommer tUl användning ligger inom ramen för de mål för skolan som angivits av samhället och att de uppehåller en tUlfredsstäUande standard i fråga om sakriktighet, objektivitet och pedagogisk ändamålsenUghet.

De skäl som Ugger bakom läroboksnämndens existens är så viktiga att
det ter sig ytterst allvarligt att sädana situationer kan uppstå att man ser
sig nödsakad att kringgå reglerna om granskning av läroböcker. När nu
gällande läroplan för grundskolan började tUlämpas höstterminen 1970,
hade läroboksnämnden inte hunnit granska aUa de läroböcker som skuUe
48 användas i den nya skolan. Man tvangs att ge genereUt tillstånd tiU en

Torsdagen den 18 mars 1971

lång rad läroböcker för "praktisk prövning" i landets skolor under ett Nr 46 läsår utan att någon sakgranskning skett. Följden av detta har blivit att det under innevarande läsår i undervisningen i landets skolor förekommer böcker med stora brister i fråga om sakriktighet och objektivitet. Detta kan icke få upprepas, och åtgärder bör vidtas för att, i den mån detta inte redan skett, undanröja de värsta följderna av beslutet om "praktisk prövning".

Den principiella inställning som gäller beträffande granskning av läroböcker bör enligt min mening ocksä omfatta olika ersättningar för läroboken i undervisningsarbetet. I detta sammanhang är undervisningsprogrammen i radio och television av stort intresse. Säsom det påpekas i en partimotion från moderata samlingspartiet tUl årets riksdag är det synnerligen otUlfredsstäUande att skolprogram i radio och television inte är underkastade samma kontroU som den som föratsälts gäUa för läroböcker. Exempel saknas heller inte på att program sänts, som vid ansvarig granskning sannolikt inte skulle ha godkänts som undervisningsmaterial. Med det utökade utrymme skolradio och TV får i det dagUga undervisningsarbetet blir detta förhåUande aUlmer oacceptabelt. Ätgärder måste, enligt nun mening, vidtas för att få tiU stånd en ordning enligt vUken varje för skolväsendet avsett undervisningsprogram först skaU ha godkänts av ett sakkunnigt organ motsvarande läroboksnämnden.

Skolprogram i radio och television kombineras i undervisningen med tryckt material i form av elevhäften och lärarhandledningar. I de fall elevhäftena anses ersätta läroböcker skaU de jämstäUas med sädana och således vara underkastade reglerna om granskning av läroboksnämnden. Detla synes vara en helt självklar ordning beträffande t. ex. så stora projekt som "åk 7", som är avsett alt genom program och tUlhörande tryckt material täcka in mycket stora delar av undervisningsområdet i en hel årskurs.

Det är därför, i Uka hög grad som beträffande läroböcker, otUlfredsstäUande att praktiska svårigheter föranlett myndigheterna att tUlstädja att en slor del av detta läroboksersättande material under innevarande läsår ogranskat användes i undervisningen.

Det är i delta sammanhang inte bara elevhäftena som är av intresse. Det kan i vissa faU finnas skäl att jämställa läraranvisningar med läroböcker i gi"anskningshänseende, nämligen då de innehåller material som är avsett att vidarebefordras tUl eleverna. Det kan exempelvis ifrågasättas om inte någon form av granskning bör förekomma, som förhindrar olyckshändelser av följande lyp.

Under hösten 1970 gavs i radio en programserie i ämnet religionskun
skap, betitlad "I hemmet", avsedd för grundskolans årskurs 7. Utöver etl
elevhäfte - som på ovan angivet sätt undgått granskning - förekom i
anslutning tUl serien tre sidor i den periodiska tidskriften Skolprogram-
AVIN, som innehåUer läraranvisningar m. m. En av dessa sidor upptog ett
"underlag för elektrostencUering", Detta utgjorde en rad frågor med
alternativa svar. Bland dessa frågor förekom exempelvis en av följande
lydelse: "Ibland har jag elt behov att fly bort frän den vardagUga
verkligheten därför att ...." Bland de alternativa svaren förekom: "därför
att jag plägas av att en eller båda föräldrama missbrukar sprit" och 49

Nr 46 "därför att jag plägas av att jag känner att jag inte är önskvärd hemma".

Torsdagen den 18 mars 1971

Dessa exempel kunde flerfaldigas. Dessa frågor och svar skuUe alltså i stencUerad form delas ut bland eleverna, som — visserUgen utan att skriva namn på formulären — skulle återlämna dessa besvarade tUl läraren för bearbetning och redovisning av materialet inför klassen. 1 årskurs 7 är eleverna som bekant 13 år.

De frågeställningar jag här berört skaU — möjligen med något undantag — aUa behandlas av den 1966 tUlkaUade läromedelsutredningen, som enligt 1971 års riksdagsberättelse beräknas slutföra sitt arbete i år. Eventuella beslut i anledning av utredningens stäUningstaganden torde därför knappast träda i kraft under de aUra närmaste åren. Det synes därför föreligga skäl att överväga om inte vissa interimistiska åtgärder bör vidtas i syfte att undanröja de mest uppenbara bristerna i fråga om granskningen av läroböcker och läroboksersättande pedagogiska hjälpmedel.

Med hänvisning tUl vad jag här anfört hemställes om kammarens tUlstånd att tUl herr utbUdningsministern få framställa följande fräga:

Är statsrådet beredd att i awaktan på de beslut som kan bU följden av läromedelsutredningens arbete ta initiativ tiU interirrUstiska åtgärder i syfte att förbättra situationen beträffande granskningen av läroböcker och läroboksersättande pedagogiska hjälpmedel?

Denna anhållan bordlades.

§ 24 InterpeUation nr 85 ang. det rättspsykiatriska undersökningsväsendet

Ordet lämnades på begäran tUl

Fra KRISTENSSON (m), som yttrade;

Hen talman! Vid 1970 års riksdag behandlades flera motioner angående väntetider för de rättspsykiatriska undersökningarna i brottmål (se I LU 1970:15). Första lagutskottet hänvisade i sitt utlåtande tUl att socialstyrelsen 4.3.1970 tUlsatt en arbetsgrupp med uppgift att utreda det rättspsykiatriska undersökningsförfarandet och att framlägga förslag om bl. a. en förenkling och rationaUsering av detsamma. I utlåtandet anförde utskottet vidare särskUda synpunkter på ätgärder utöver dem arbetsgruppen enligt utskottet hade att överväga. Utskottet ansäg att de av utskottet förordade åtgärderna borde av Kungl. Maj;t skyndsamt upptagas tUl prövning. Utlåtandet antogs av riksdagen (rskr. 1970:122).

Den av socialstyrelsen tUlsatta arbetsgruppen framlade 29.1.1971
utredning och förslag angående de rättspsykiatriska undersökningarna.
Av utredningen framgår att de länga väntetiderna minskade under 1970
och att antalet expektanter sjönk påtagUgt. Det påvisas emeUertid även
att de under senare delen av 1970 i socialstyrelsens månadsrapporter
givna uppgifterna om väntetider icke var tUlförlitUga och att den faktiska
väntetiden var väsentUgt längre än den angivna beräknade (t. ex. för
december 1970 tio veckor för häktade mot uppgivna fyra veckor). Den
50 verkUga förbättringen under 1970 har därför tyvän inte varit sä stor.

Nu tiUgängUg statistik visar att antalet nytUlkomna undersökningsfaU    Nr 46
av häktade ökade kraftigt de senaste tre månaderna utan att motsvaras av    Torsdaeen den
ökat antal utlåtanden. Den 1 mars 1971 var antalet häktade expektanter    jo         jqi

117, efter att hösten 1970 ha varit nere i 80, och den beräknade --------

genomsnittUga väntetiden uppgick tUl ca 11 veckor. Den 1 mars 1970 väntade 132 häktade, och väntetiden var då drygt tre månader. Liksom tidigare är också nu läget för den på Långholmen alltjämt inrymda StockholmskUniken särskUt besvärande.

Arbetsgruppens förslag tUl förbättring av läget omfattar en lång rad åtgärder. Jag viU här beröra två väsentUga frågor, nämUgén de särskUda problemen med Stockholmskliniken samt behovet av en effektiv central tUlsyn.

AUtjämt är väntetiderna för häktade som undersöks på Stockholmskliniken längre än för landet i genomsnitt, aUtjämt måste dessa personer inhysas i de synnerUgen undermåliga lokalerna på Långholmen. Alla som känner tUl förhållandena någorlunda torde vara ense om att kUniken så snart som möjligt måste få nya lokaler. En särskUd arbetsgrupp har också fått i uppdrag att utreda möjUgheterna av en snar lösning med lokaler anknutna tUl ett sjukhus i Stockholmsområdet. Något resultat har tydligen ännu inte kunnat uppnås. EnUgt uppgift har svårigheter uppkommit genom att man på ifrägakommande håll inte är benägen att ta emot en rättspsykiatrisk klinik. En viss motvUja kan måhända i och för sig vara förståeUg om den, som väl ofta är faUet, bygger på ofullständig eller missvisande information om vad det är frågan om, men en sädan inställning kan inte rirrUigen fä bU hinder för att äntUgen få slut på de miserabla förhållandena för de hundratals häktade från Stockholmsområdet som ärUgen undergår rättspsykiatrisk undersökning.

Den av socialstyrelsen tiUsatta arbetsgruppen kritiserar i sin utrednuig med skärpa bristen på central tUlsyn över den rättspsykiatriska verksamheten och hävdar att det är "angeläget, för att inte säga nödvändigt, att inom vartdera berört departement och centrala förvaltningsorgan utses en för ändamålet verkUgen kvaUficerad tjänsteman att särskUt svara för att den rättspsykiatriska verksamheten bedrivs på ett tUlfredsstäUande sätt".

Åberopande det anförda hemställes om kammarens tiUstånd att tUl hen justitieministern få stäUa följande frågor;

1) Anser herr statsrådet att förhåUandena inom det rättspsykiatriska undersökningsväsendet ändrats så att de nu är godtagbara?

2) När kan Stockholms rättspsykiatriska klinik få flytta från Långholmen?

3) Delar herr statsrådet åsikten att den centrala tiUsynen inte är tiUfredsstäUande och - i så fall - vUka åtgärder ämnar statsrådet vidta för att få tUl stånd erforderUg central tiUsyn över det rättspsykiatriska undersökningsväsendet?

Denna anhåUan bordlades.

Nr 46 § 25 Upplästes följande tiU kammaren inkomna ansökan:

Torsdagen den

18 mars 1971 ' riksdagens kammare

Härmed begärs ledighet från riksdagsgöromål för deltagande i en av Nordiska rådet anordnad resa i Beneluxländerna för följande riksdagsledamöter:

Gunnar Helén för tiden 23/3-24/3

Paul Jansson för tiden 22/3-25/3

Grethe Lundblad för tiden 24/3-26/3

Jan-Ivan NUsson för tiden 22/3—26/3

Sture Palm för tiden 22/3-26/3

Stockholm den 18 mars 1971

Nordiska rådets svenska delegations kansU

Birgitta Malmros T.f. kanslichef

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 26 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 45 med förslag tUl lag om ändring i rättegångsbalken, m. m.

§ 27 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framstäUts, nämligen av

Nr 144 Herr Stålhammar (fp) tUl herr kommunikationsministern angående kriterierna för beslut om maximihastighet på aUmänna vägar;

Vilka kriterier anser statsrådet böra Ugga tUl grund för beslut om maximihastighet på aUmänna vägar?

Nr 145 Herr Nilsson i Agnas (m) tiU herr kommunikationsministern om avdelning för rökare på flygplan tillhöriga Linjeflyg AB;

Anser statsrådet det möjUgt att vidtaga åtgärder i syfte att å Linjeflygs plan åstadkomma en särskUd avdelning för rökare?

Nr 146 Hen njfröff! (vpk) tiU herr civUministern angående bevarandet

av parker m. m. vid trafikplanering:

Vilken betydelse ■vUl statsrådet tUlmäta skyddandet av estetiskt värdeftdl grönska i äldre stadsbebyggelse från ingrepp i samband med planering för trafiklösningar och i samband härmed uppförandet av köpcentra?

Nr 147 Fru Kristensson (m) tiU hen justitieministern angående kontrol-
52 len av att de nya hastighetsbestämmelserna iakttas:

VUka åtgärder planeras för att efterlevnad av de nya hastighets- Nr 46

bestämmelserna skaU kunna kontroUeras? -r j j

Torsdagen den

o .,„ . ,. 18 mars 1971
§ 28 Kammaren atskUdes kl. 16.45.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert