Riksdagens protokoll 1971:45 Onsdagen den 17 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:45

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:45

Onsdagen den 17 mars

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes lill en början av herr tredje vice talmannen.

Kommundelsråd

§ 1  Kommundelsråd (Forts.)

Fortsattes överläggningen angående konstitutionsutskottets betänkande nr 20.

Hen ADAMSSON (s):

Hen talman! I sitt betänkande över motionsyrkandena om kommundelsräd fastslår utskottet

1.  att kommunerna redan nu har möjlighet att inom den kommunal-
reglerade förvaltningen inrätta lokala opinionsorgan anknutna tUl det
kommunala beredningsförfarandet,

2.  att frägan om direklvalda kommundelsråd med fakultativ karaktär
skaU övervägas av den 1970 tiUsatta ulredningen om den kommunala
demokratin.

Frågan är följaktligen föremål för utredning och överväganden.

Vad vUl molionärerna och de som ställt sig bakom reservationen 1? Uppenbarligen att förslag tUl lagstiftning om kommundelsråd skall föreläggas redan nästkommande års riksdag! Det betyder att utredningen måsle vara klar med sitt arbete redan så tidigt som våren 1972, om praxis vid remissbehandling och beredning inom departementet skall iakttagas på sedvanUgt sätt.

Vad döljer sig bakom de i motionerna ställda yrkandena och de i reservationen 1 framställda kraven? Herr MoUn och herr Werner i Malmö har svarat pä det genom att säga att val lUl kommundelsräd bör ske samtidigt med riksdags- och kommunalvalen redan är 1973. Del är nägol överraskande att höra alt dessa talesmän sä helt anammat den gemensamma valdagen. Den meningen delas emellertid inte helt av herr Boo, som lalal för reservationen 2. Han kan tänka sig en annan tidpunkt för val av ledamöier i kommundelsräd än den gemensamma valdagen. Det är en fråga som givetvis bör övervägas av den tiUsatta utredningen.

Jag kan i vissa delar heU instämma i vad som sägs i reservationen 2. Frägan gäUer den kommunala demokratin och hur man skall kunna skapa ökat engagemang i de kommunala frågorna. Man skriver i reservationen 2; "För att öka kontakten och inflytandet från den enskilde kan många vägar prövas. En av dem är införandet av kommundelsråd." Det är alldeles riktigt att del är en av tänkbara vägar för att nå detta mål.

Utredningen har tiU uppgift att göra en översyn av den kommunala demokratin, nära nog över hela fältet. Direktiven tUlkom efter gemensamma överläggningar mellan företrädare för de fyra stora partierna. Partierna har följaktligen haft möjlighet att redan i direktiven få sina synpunkter beaktade. Utredningen är parlamentariskt sammansatt, varför partierna   fortlöpande   kan   påverka  utredningsarbetet.   Det   är   något

109

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommundelsräd

110

underligt att det föreligger moiioner i ärendel, när partierna via sina ledamöter i utredningen har möjligheler att framföra de synpunkter som framförts i motionerna.

Läser man reservationen 1 något mer uppmärksamt finner man att det inte är fråga om en förutsättningslös utredning rörande införande av kommundelsräd. Nej, det är fräga om någonting helt annat! Det är fråga om en beställning av lagstiftning angående införande av kommundelsråd i så god tid, att val tUl sådana råd kan företas redan 1973.

Man kan fråga sig: Är detta den mest angelägna av de frågor som den tUlsatta kommunaldemokratiutredningen har att ta ställning till? Är det den mest brådskande frågan? Utredningen har vid sin bedömning funnit att man i första hand bör ta upp frågan om ett nytt suppleantsystem för fullmäktige, frägan om minoritetsrepresentation i kommunernas styrelse saml den därmed sammanhängande frägan om de heltidsengagerade förtroendemännens ställning.

Beträffande frågan om suppleantsyslemet är del väl av aUa här närvarande känt, att det är ett starkt kommunalt önskemål att denna fråga fär en snar lösning och att en ändring kommer tiU stånd. Erfarenheterna visar redan nu en rad svagheter i det suppleantsystem som infördes vid det senaste valet. Jag skaU inte ta upp dessa svagheter till nägon närmare belysning utan endast konstatera, att det stäUs starka krav pä att ulredningen bedriver sitt arbete sä att ett nytt system skall kunna träda i kraft 1973. Enligt vad som har upplysts bedriver utredningen sitt arbeie med sikte pä att nä en lösning i sädan tid.

Frågorna om minoritetsrepresentation och kommunrådens slällning skall enUgt kommunaldemokraliutredningens uttryckliga direktiv behandlas med förtur. Det motiveras av att utredningsuppdraget i denna del gavs redan 1966 till den dä sUtande länsdemokratiutredningen, som emeUertid inte har lagt fram något förslag på denna punkt. Då dessa utredningsdUekliv sedermera har överförts lUl den nya utredningen om den kommunala demokralin, framgår ganska klart att del är elt mycket starkt krav på att dessa frågor tas upp med det.snaraste.

SkaU kravet i reservationen I tUlgodoses, betyder detla att utredningen mäste avbryta det nu pågående arbetet med suppleantsyslemet och minoritelsrepresentationen för alt hell ägna sig ät frägan om införande av kommundelsräd.

Del finns emellertid även andra skäl för att utredningen inte omedelbart skaU ta upp denna fråga. Elt är att etl ställningstagande måste grunda sig pä hur de nya kommunerna visar sig fungera. Bl. a. bör erfarenheterna från det nya systemet med distriktsorganisation inom den sociala nämndorganisationen beaktas. Det är alldeles klart att mycket kort tid har gäll sedan denna infördes, och innan initiativ tas i den föreslagna riktningen bör givetvis dessa frågor närmare utredas och begrundas.

Etl annat skäl är att vi har infört ett kommunalt partistöd. Det liUkom just i syfte att stimulera den kommunala debaiten och vidga den kommunala demokratin. Det tiUkom för att öka partiorganisationernas möjligheter att fä tUl sländ, för att citera herr Molin, "en dialog meUan de styrda och de styrande". Det är inle fråga om en ensidig information

ifrån de styrandes sida tUl de s. k. styrda, ulan det är ocksä fråga om att partiorganisationerna organiserar sitt arbete på ett sådanl sätt att de får en direkt kontakt med väljarna och medlemmarna ute i oUka delar av kommunerna. Man bör även awakta erfarenheier från det arbetet, eftersom det kommunala partistödet infördes först under föregående år.

Enligt utskottsmajoritetens mening bör frågan om införande av direklvalda kommundelsråd ses såsom en av de mänga vägar som kan länkas för att öka kontakten och inflytandet från den enskUde. Ätt utredningsarbetet rörande kommundelsräd bör vara förutsättningslöst framgår av de för utredningen utfärdade direktiven.

Herr talman! Med de mycket korta synpunkter som jag här har framfört ber jag att få yrka bifaU tUl utskottets hemställan.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommundelsråd

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Först viU jag göra ett kort tUlrättaläggande. Hen Adamsson sade att vi hade anammat den gemensamma valdagen. Det är inle riktigt. Vi utgår Uran att kommunaldemokratiutredningen skaU pröva huravida valen till kommundelsråden skall ske vid samma tidpunkt som de andra valen eller ej. Men om kommunaldemokratiutredningen kommer tUl den uppfattningen att val av kommunfullmäktige och kommundelsråd bör ske vid samma tidpunkt, blir det inget resultat i denna fråga före 1977, om inte reservationen 1 bifaUes.

Jag hade svårt att förstå varför herr Adamsson inte tyckte att det här var så angelägel. Han sade att man skulle avvakta erfarenheterna av den nya socialnämndsorganisationen. Jag föreställer mig att han tänkte pä de sociala distrUctsnämnderna. För det första finns de och kommer de att finnas bara pä några få ställen. För det andra kan jag säga att för Göteborgs del, där den samordnade sociala organisationen med distriktsnämnder har funnits, kan den naturligtvis inte pä något sätt ersätta behovet av kommundelsråd. Det är inte så att dessa sociala distriktsnämnder kan bU organ för en dialog mellan styrande och styrda, och det var ju det vi viUe åstadkomma. Kanske herr Adamsson tyckte alt det var något bisarrt i att man skulle pä del viset närma de styrande tiU de styrda.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Adamsson förundrade sig över alt vi önskar ha den här frägan löst tUl valet 1973 och menar tydligen att det kunde vara lämpligt att ha valet pä annan tid. Måhända. Men del är väl rätt rimligt att det finns korrespondens mellan kommunval och kommundelsval. Valet av kommundelsråd måste vara en del av kommunalvalet, det är väl helt klart.

Sedan kan man diskutera vad som är angeläget och vilken som skaU prioriteras just nu av kommunaldemokraliutredningens uppgifter. Här har en representant för utredningen, herr Boo, nyligen framfört den meningen att man mycket väl kan ge den här uppgiften förtur.

Herr Adamsson anförde också något om partistödet. Det är väl inte särskilt relevant i sammanhanget. Herr Adamsson vet väl själv att dessa pengar inte precis har tjänat "dialogen meUan de styrande och de styrda"

III

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommundelsråd

utan de gick i rapp takt lUl valrörelsen, och det som nu finns fonderas förmodligen till nästa valrörelse. Därför tror jag inte på att spela ut partistödet i del här sammanhanget.

Herr ADAMSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Till herr Molin vill jag säga att jag bara ville belysa den tidtabeU som han har gjort upp. Den förutsatte att man räknade med gemensam valdag.

Att distriktsnämnderna har andra funktioner än kommundelsråden — i varje fall sädana som är direklvalda - är naturligt, och det skaU jag inte bestrida. Men man har ju i diskussionen fört fram att kommunerna genom sammanslagningen har blivit större och att det har uppstått vissa svårigheter att fä kontakt med de kommunala organen. Det är den sidan av saken som jag viU trycka pä. Jag vUl ocksä undersiryka att man icke nödvändigtvis behöver vara sä pessimistisk att man icke kan tänka sig att vi får denna organisalion före 1977.

TUI herr Werner vUl jag säga belräffande partistödet att del synes som om mina meddeballörer i sitt partiarbete icke hade beaktat dessa synpunkter. Del är uppenbarligen möjligl att genom detta stöd fä tUl stånd diskussioner och kontakt med väljare ute i olika delar av kommunen. Man kan upprätta organisationer för dessa delar, där det ocksä är möjligt att framföra synp'unkter som berör de olika kommundelarna och via partiorganisationerna slussa dem vidare tiU dem som sitter med i kommunfullmäktige. Det är en melod som vi använder inom det socialdemokratiska partiel och som uppenbarligen förutsätter att det finns ekonomiska resurser.

Jag tror att det är av värde all man via partiorganisationerna får synpunkter och förslag framförda och alt man genom en livligare diskussion i de kommunala frågorna fär etl större engagemang hos medlemmarna. Personligen kan jag vittna om att i den organisation som jag har nöjet att företräda de kommunala frågorna ger upphov tUl en av de största och mesl uppmärksammade debatterna under året och att det pågår en ständig dialog mellan kommunfullmäktigeledamöter och organisationens medlemmar.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr talman! Om man gjorde en utredning om vad partistödet gått tiU, tror jag inte att man skulle finna att det är tiU sådana projekt som hen Adamsson nu nämnde.

Stadsdelsföreningar som informationscentraler har väl partierna litet tiU mans. De kostar ingenting. Dem kan vi klara i alla fall. Jag tror inte att partistödet tjänar något syfte i det sammanhanget.

112

Hen LARSSON i Luttra (c);

Herr talman! Först nägra ord med anledning av vad herr Adamsson här sade!

Det är klart att man kan ha oUka meningar om vUka frågor som skaU prioriteras i kommunaldemokratiutredningen. På värt håU menar vi nog att frågan om kommundelsråden har hög angelägenhetsgrad.

Jag kan inte dela herr Werners syn på det kommunala partistödet. Det är ju avsett att användas för kommunal information, och jag har den erfarenheten att man i mycket hög grad har byggt ut den kommunala informationen — i varje fall har vi gjort det i det parti jag representerar, men det kan vara olika i olika partier.

Jag begärde ordet egentligen för att säga något om slutsatsen i den reservation som herr Ahlmark m. fl. avgivit lUl det här utskottsbetänkandet. Jag måste säga att jag är litet förvånad över att man har kunnat vidhäUa sitt yrkande. Inom utskottet ordnades det en föredragning av sekreteraren i 1970 års utredning om den kommunala demokratin. Föredraganden belyste mycket ingående uppläggningen av utredningsarbetet, och den föredragningen gav, såvitt jag kunde bedöma det, mycket klarl vid handen, att nägon möjlighet att få fram ett förslag i den nu föreliggande frågan i sä god tid att en proposition kunde föreläggas 1972 års riksdag inte föreligger. Den uppfattningen bekräftades tidigare här av ledamoten i ulredningen Karl Boo. Man kan fråga sig vad utskottsbehand-Ungen skaU tjäna tUl om man i en fräga som denna fär sä klara belägg för att motionärernas ambitioner har sträckt sig längre än lill vad som är möjligt att genomföra men motionärerna ändå håller fast vid det ursprangliga motionskravet.

Jag kan aUtsä inte vara med om att stödja reservationen 1, eflersom jag har en bestämd känsla av att det skulle vara Uklydigt med ett stäUningstagande mot bättre vetande.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommundelsräd

Hen ADAMSSON (s) kort genmäle:

Hen talman! Herr Larsson i Luttra sade sig inte kunna dela min uppfattning när det gäller angelägenheten i fråga om tidtabeUen av att få tUl stånd kommundelsråd. Men herr Larsson i Luttra är ju en praktisk kommunalman. Om han rannsakar hjärta och njurar häller han nog med mig om alt en av de mest angelägna frågorna just nu är en översyn av suppleantsystemet Uksom all frägan om minoritetsrepresentationen blU löst. Jag tror inte att herr Larsson i Luttra vUl skjula på dessa frågor bara därför att han viU ha löst frägan om kommundelsråd.

Herr LARSSON i Luttra (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag tror inte alt frågan om suppleantsystemet för kommunfullmäktige hindrar en lösning paralleUt därmed av kommundels-rådsfrågan. Det är i själva verket två vitt skilda problem. Sedan betraktar jag inte frägan om minoritelsrepresentationen som något specieUt angeläget.

Hen AHLMARK (fp);

Hen talman! I en partimotion, nr 228 av herr Hedlund m. fl., kräver man att man skaU "utarbeta ett förslag tUl lagstiftning om kommundelsråd enUgt vad som anförts i motionen, i sådan tid att val tiU sådana råd enligt den nya lagstiftningen kan äga mm på hösten 1972". I vår reservation går vi inte riktigt Uka långt som centerns partimotion, som också är undertecknad av hen Larsson i Luttra.

Det är klart alt  herr Larsson i Luttra kan säga att han senare har

113

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommundelsråd

114

kommit tUl en annan ståndpunkt än partimotionen. Det har ändå klart framgått att kommunaldemokratiutredningen under det kommande året skuUe kunna arbeta fram ett sådant här förslag. Skulle man behöva en förstärkning av sina sekretariatresurser för att göra det, utgår jag från att statsmakterna är beredda att bekosta det om riksdagen skulle bifaUa reservationen 1. Omöjligt är det inte.

Det vi nu diskuterar är ju i allra högsta grad en ideologisk fräga. Björn MoUn har visat det i sitt anförande. Det finns en rad kommuner där människorna i dag upplever avståndet meUan politikerna och sig själva som mycket stort. De känslorna finns i glesbygdskommunerna - det har hen Boo aUdeles rätt i - där det är många mU mellan orter i kommunens utkant och dess centrum där besluten fattas. Det gäller också de stora tätorterna, där människorna finner det svårt att påverka de styrande, där byalag bUdas för att ge kraft åt en lokal opinion och där den kommunalpoUtiska debatten i hög grad stimulerats av många av dessa byalag och av det ökande intresset för den egna kommundelen. Under vahörelsen mötte vi inom vårt parti ett utomordentUgt starkt gensvar frän människorna - kanske framför allt i dessa två typer av kommuner, glesbygdskommunerna och de stora tätorterna — för införande av dUektvalda kommundelsråd.

Nu vUl vi liberaler så snabbt som möjligt se tiU att kommunerna får rätt att införa direklvalda kommundelsräd, som kan ge röst åt intressen och åsikter i respektive kommundel. Den rätten bör kommunerna ha redan i nästa kommunalval, dvs. är 1973. Om närdemokratin skall kunna fördjupas får vi inte vänta år efter år med angelägna reformer. Det är nu vi skall driva fram de här förändringarna.

Hen Adamsson ansåg inte att det var så viktigt och så bråttom. Enligt vär mening är det bråttom. Utredningskvarnen får inte mala sönder det engagemang och den idealitet som kommundelsräd skulle kunna kanalisera. Därför har vi sagt i folkpartiets närdemokratimotion att vi mäste få förslag och beslut om rält till direklvalda kommundelsråd redan under 1972. Skall vi hinna med reformen tiU nästa val är det nödvändigt.

Det betyder att kommunaldemokratiutredningen aUtså mäste prioritera arbetet med kommundelsråden mer än man hittiUs har tänkt göra. Det är aUdeles riktigt, som Björn Molin har sagt, att om man inte får förslag 1972 och om valen lUl kommundelsråden sker samtidigt med kommunalvalen (vilket inle är nödvändigt) kan med utredningens arbetsplan val till kommundelsråd hällas först 1976 och kommundelsråden komma i gång på aUvar först 1977. Men också utan en gemensam valdag på detta sätt kommer man, om vär reservation bifalles, att få kommundelsråd i arbete snabbare än annars.

Nu har den här lidtabellen förnekats i debatten. Men i konstitutionsutskottet har vi, det har hen Larsson i Luttra alldeles rätt i, diskuterat denna sak ulföriigt i ett par omgångar. Jag kan därför inte komma tiU någon annan slutsats än den som herr Molin har kommit till och som uttryckes i reservationen 1.

Vi hade den 23 februari en utfrågning med sekreteraren i kommunaldemokratiutredningen. Får jag bara citera två repliker ur det stenografiska   protokoUet   från  den  utfrågningen.   Efter  en  fräga  från  mig  om

tidtabeUen belräffande kommundelsräd kom följande sammanfattning i en fräga och ett svar:

"Ahlmark; Det betyder aUtsä att vi här i landet inte kan fä nägra kommundelsråd fönän 1977?

Ericsson; Som jag bedömer det kan vi inte före 1977 få kommundelsråd med beslutsmajorilet — och det är det frägan gäller - såvitt vi inte prioriterar vårl arbete mycket hårt på den punkten."

Detta var ett klargörande besked. Försöken att i efterhand glida bort från det beskedet kan inte lyckas. Vi måste alltså prioritera hårt om vi snabbi skaU få kommundelsräd. Det är vad vår reservation handlar om.

Jag vUl inskärpa alt det här inte är en formalitet eller teknisk detalj. Det gäUer om vi sä snarl som möjligt skaU kunna närma väljare och valda till varandra, om vi vUl bredda ansvar och inflytande i kommunerna, om vi vUl ge fler människor än i dag en chans att påverka samhäUsutveckUngen. Det är en viklig del i vårl program för ökad närdemokrati. Vi beklagar, det vUl jag säga tUl mina vänner i centerpartiet, att inte hela oppositionen i dag har slutit upp bakom den linjen och bakom reservationen I.

Om socialdemokratin har jag däremot inga som helst Ulusioner på denna punkt, och herr Adamsson har visat varför. Gäng på gäng har jag hört socialdemokrater argumentera mot kommundelsräd med motiveringen att de poUtiska partierna i stäUet för kommundelsråd kan kanalisera medborgarnas önskemål. För oss är det självklart att detta också är en del av partiernas arbete och att partierna skaU ges resurser för att utföra det. Men det finns faktiskt en stor majoritet människor här i Sverige som inle vUl gä in i någol politiskt parti. De människorna, som icke är partianslutna, har också en rätt att få påverka sin kommuns utveckUng på det fördjupade sätt som införandet av kommundelsråd skuUe innebära. Vi politiker, herr Adamsson, fär inte bli så fixerade vid partiernas roU och ställning att vi glömmer att de flesta här i landet inte är med i politiska partier.

Nu säger hen Adamsson all vi skall avvakta erfarenheterna av det kommunala partistödet. Givetvis är det bra att fä de erfarenheterna. Men pä vUket sätt skulle de kunna påverka vår inställning tUl kommundelsråd? Skulle, hen Adamsson, plötsligt aUa människor bli partianslutna som en följd av det kommunala partistödet? Skulle det leda tUl något slags reeU koUeklivanslutning av svenska folket lUl alla de politiska partierna? Det är självfaUet otänkbart.

Och skulle del kommunala partistödet förändra de båda grundläggande fakta som vi har utgått från: för det första att det flnns etl slort geografiskt avstånd meUan människorna i en del av de nya kommunernas utkanter och centrum och, för det andra, det grundläggande kravet frän aUt större medborgargrupper som upplever elt avstånd mellan väljare och valda? Skulle de problemen kunna klaras enbart genom det kommunala partistödet?

Jag viU fråga herr. Adamsson; Är det så alt ni i socialdemokratin verkUgen anser att de politiska partiernas arbeie ute i kommunerna är ett alternativ lill införande av kommundelsråd?

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommundelsråd

115

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommundelsråd

Herr ADAMSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Det kan väl ändå inte förnekas att när vi beslutade om systemet med suppleanter var del just i syfle att vidga kontakterna med väljama. Det skuUe vara fler som hade möjligheter att deltaga i det kommunala arbelet och ocksä bättre möjligheter att hålla kontakt med olika delar av kommunen.

När del gäller utredningen är det så, som jag sade i mUt första anförande, att herr Ahlmark inte vUl ha någon utredning. Han vUl ha ett förslag direkt framlagt utan något hänsynstagande tiU vad en utredning kan komma fram tUl vid en bedömning av frågan. Han är inte intresserad av sådana erfarenheter i detta sammanhang. Han har inget behov av någon fönitsättningslös utredning innan han tar ställning tUl denna fråga. Det är där det skiljer sig meUan min och hans uppfattning.

Jag viU icke i dagens läge ta ställning tiU huruvida vi skaU ha kommundelsråd enligl den föreslagna modeUen eUer inte. Jag vill se argumenten för och emot innan jag blir övertygad om vilket av dessa system vi skaU använda. Jag viU emeUertid klart ha sagt att det är en möjlighet att via de poUtiska partierna skapa den kontakt som fuUmäkti-geledamöler och andra är ule efter.

Men här är det också en skiUnad i fråga om partiernas poUtiska uppbyggnad. Jag förstår mycket väl att herr Ahlmark har mötts av de här sympatierna när han har varit ute i bygderna för folkpartiels räkning, eftersom detta parti inte är uppbyggt efter en sädan modeU som det socialdemokratiska partiet. Där har vi normall dessa kontakter ute i bygderna, och där är det inte pä det sättet att väljarna och medlemmarna uppfattar kommunfullmäktigeledamöterna som de styrande i den mening som herr Ahlmark har gjort gällande.

116

Hen AHLMARK (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Pä en punkt har herr Adamsson alldeles rält: Jag vUl inte ha en förutsättningslös utredning om del här. Jag vill ha etl förslag. Del är rätt uppfattat. Vi har lagil ställning för införande av dUeklvalda kommundelsråd. Vi menar att det är ett bra sätt alt närma väljare och valda till varandra och all ge röst och krafl åt lokala opinioner också i kommuners utkanter och i de stora tätorlskommunerna. Del har vi tagit StäUning för; det är riktigt, herr Adamsson.

Sedan är det tydligt att inte heller herr Adamsson är förutsättningslös; jag har en känsla av att han står på den andra sidan, eftersom han hela tiden anför skäl mot kommundelsråden. Försl säger han att suppleanter i kommunfullmäktige skuUe ha samma syfte som kommundelsråden och skulle bredda inflytandet. Det är bra med de här suppleanterna, men del kan väl ändå mte vara ell alternativ tiU kommundelsråden. De kan inte vidga ansvarel så mycket som avsikten är med kommundelsråden.

Det intressanta i det som herr Adamsson säger är att han anser att enbart partierna skall utföra de saker som vi menar att också kommundelsråden skall jobba för, alltså alt kanalisera människors åsikter i de oUka kommundelarna. Det är ju ändå såvitt jag vet sä att ungefär 30 procent av väljarna är anslutna tUl partier. Då har vi räknat in de kollektivanslutna   bland   socialdemokraterna.   Gör vi inte  det,  är väl

mindre än 20 procent av väljarna medlemmar av något parli. En överväldigande majoritet av svenska folket är alltså inte parlianslulen. Då är frågan herr Adamsson: Skall denna överväldigande majoritet av svenska folkel ocksä få en chans att genom kommundelsräd påverka utveckUngen ute i kommunerna? Eller mäste denna majoritet av folket ansluta sig tiU poliliska partier för att fä den rätten?

Herr Adamsson säger att socialdemokraterna aldrig möter de stämningar som jag möter. Dä mäste jag säga att ni är stendöva. Om ni inte har hört människorna uttrycka som sin åsikt alt det finns ett för stort avstånd tUl dem som styr ute i kommunerna och att det vore bra för demokratin, om vi minskade del avståndet, då har ni inte lyssnat vare sig pä rörelsen eller på nägra andra.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommundelsråd

Herr ADAMSSON (s) kort genmäle:

Hen talman! Jag skaU inte ta upp nägon ideologisk debatt - det skuUe vara intressant i och för sig - med utgångspunkt i vad herr Ahlmark nu har sagt. Det är väl ändå så att alla medborgare i det här landet, om de vUl delta i kommunfuUmäkligevalen och om de vill della i riksdagsvalen, som är vikliga val, mäsle rösla på partier. Nu hävdas det plötsligt att de som inte tUlhör partier skulle fä något annat alternativ. Varför bara tiU kommundelsräd, herr Ahlmark? Varför inle lUl riksdagen, till kommunfullmäktige osv.?

Herr Ahlmark sade alt vi är stendöva. Vär organisation är så uppbyggd all vi har kontakt med väljarna, inle bara vid vaUiUfällcna ulan också mellan valen. Partiet har därmed en mycket god kontakt med människorna i olika delar av kommunerna ule i landet.

Hen AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade alt om socialdemokratin också i fortsättningen kommer all resonera som herr Adamsson, att det icke finns något gehör ute bland människorna för inrättande av kommundelsråd. dä är ni stendöva. Jag har fortfarande förhoppningen att 1970-lalet skaU visa att socialdemokratin kommer fram tUl en mera progressiv uppfattning än vad man hittills har visat i dessa frågor.

Men om herr Adamsson har jag inte särskUt mänga Ulusioner efter den här debatten. Han ställde i sitt senaste inlägg som ell alternativ till kommundelsråden det förhällandet som vi har haft i 50 år i det här landet: att väljarna har rätt att rösta pä partierna. Vissl har de den rätten. Men vi skall väl ändå fördjupa demokralin ute i kommunerna genom alt försöka vidga fler människors möjligheter att mera än nu påverka kommunens skötsel. Det kan ske genom kommundelsräd.

Hen BOO (c):

Herr talman! Om del är något parti som har värnat om den kommunala självstyrelsen och velat ha den levande för närdemokratin, så är del centerpartiet. En historieskrivare kommer säkert att kunna verifiera detta. Jag gjorde i mitt tidigare anförande etl kort referat av de tidpunkter dä vi på etl aUdeles särskUt sätt har varil angelägna att verkligen få  en  analys av  de  problem  som  vid  antagandet av olika

117

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommundelsråd

reformer uppställ pä den här punkten. Vi fick dem inte. Vi beklagar detta, men vi är ändå tiU freds med att det änlligen har kommit till slånd en utredning som skall analysera problematiken.

Sedan viU jag korrigera herr Ahlmark på en punkt. Det gäUer årtalet 1977. När uiredningens sekreterare hade föredragning i utskottet nämnde han att 1977 var det första länkbara året då man kunde genomföra en kommundelsrädsreform i praktiken, om vi inte fick fram materialet 1972 och om valen skulle kombineras med övriga kommunala val. I centern har vi den uppfattningen att det inle är säkert all valen tiU kommundelsräd skall kombineras med de övriga valen. Del räcker med tre val vid ett och samma tiUfälle.

Beträffande prioriteringen av dessa frågor i ulredningen vill jag säga att frågan om suppleanter kommer all las i förlur men endasl i den del som gäller konigering av sammanräkningsförfarandet. Det är en ganska enkel utredningsprocedur som behöver föregå ett förslag härom. Därutöver hänvisar jag tiU vad som slär i reservationen 2, nämligen att vi förutsätter att utredningen med viss förtur tar upp frågan om kommundelsråd.

Herr LARSSON i Luttra (c):

Hen talman! Del är alldeles uppenbarl att de politiska partierna spelar en viklig roU i detta sammanhang, men det räcker inle. För att del skaU bli balans i det hela mäste del finnas också pä särskilt sätt sammansatta kommundelsräd. Det är vär beslämda uppfattning.

Sedan skuUe jag vUja säga nägra ord tiU herr Ahlmark. Man får inte eftersätta etl noggrant utredningsarbete i detta sammanhang. Då gär det med detta förslag som med ett tidigare, att det inte leder tUl någonting. Äv herr Ahlmarks anförande framgick att han inte hade något emot ett forcerat utredningsarbete för att fä fram etl förslag lUl 1972 års riksdag. Jag tror alt detta är att ta aUtför lättvindigt pä denna uppgifl.

Herr Karl Boo har redan klarlagt, att vi reservanter inte delar uppfattningen att valet av kommundelsräd skulle försenas sä avsevärt om förslaget kan föreläggas exempelvis 1973 års riksdag — det framgår av cenlerns partimolion.

TUI sist viU jag i klarhetens intresse yrka bifall lUl reservaiionen 2.

118

Hen MOLIN (fp):

Hen talman! Konslitutionsutskottets vice ordförande, hen Larsson i Luttra, var förvånad över den slutsats vi hade kommit liU i reservationen 1, när vi yrkar att riksdagen anhåUer om förslag tiU lagstiftning rörande kommundelsråd tiU 1972 års riksdag. Men i motionen 228, undertecknad av bl. a. herr Larsson i Luttra, krävs att riksdagen skaU hos Kungl. Maj;t begära att den pågående ulredningen utarbetar ett förslag i sädan tid att valet tUl kommundelsråd enligt den nya lagen kan äga rum pä hösten 1972. Det var därför jag sade att jag var förvånad över att man inte kunde anslula sig tiU en begäran om elt förslag lill 1972 års riksdag, när man aUtsä hade motionerat om all valet skuUe äga rum 1972.

Det är alltså denna diskrepans som jag fäst mig vid och som jag i mitt försia inlägg gav uttryck för rrun förvåning över, herr Boo. Nu är detla kanske inte så betydelsefullt, ty glädjande nog anser man inom både

folkpartiet och centerpartiet att kommundelsråden är en av flera åigärder för att närma de styrande till de styrda. Uppenbarligen gär skiljelinjen meUan å ena sidan socialdemokraterna som inte tycker att delta är sä angeläget och å andra sidan de övriga partierna som tror att kommundelsråden kommer alt stimulera det poliliska intresset i kommunerna och därmed stärka den kommunala självstyrelsen. Jag känner visserligen inte kommunisternas inställning i denna fråga, men jag vet att de i Göteborgs stadsfullmäktige motionerat om införande av kommundelsråd. Herr Adamsson sade att han inte inom den socialdemokratiska partiapparaten träffat nägon människa som upplever ett avstånd mellan styrande och styrda. Jag tror givetvis hen Adamsson pä hans ord. Men tänker han inte bry sig om slärriningar hos alla dem som stär ulanför det socialdemokratiska partiet, som känner ett behov av alt fä göra sin röst hörd och som tycker att de styrande borde lyssna mera lyhört tiU de styrda?

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommundelsräd

Hen HENNINGSSON (s):

Herr talman! Det finns mänga slag av samarbetsformer, det finns många sätt på vUka man kan berika sitt velande. I måndags hade Svenska kommunförbundet kaUat tiU sammanträde med sin länsavdelning i Lund för att diskutera gemensamma problem. Jag var närvarande vid del sammanträdet. Frågan gällde hur man på lämpligaste sätt skulle kunna hjälpa varandra med anskaffandet av audiovisuella undervisningsmedel för att detta inte skuUe bli aUtför ekonomiskt betungande för kommunerna. Hur den frågan skuUe lösas kom man överens om.

Men efteråt uppträdde Sten-Sture Landström, som är direktör för Svenska kommunförbundet. Han höU, ärade kammarledamöter, ett mycket långt anförande i vilket han nära nog pä sina bara knän bad att kommunerna skulle få vara i fred och själva ordna sina angelägenheter. Han beklagade att man så ofla från riksdag och regering försökle uppträda som förmyndare över kommunerna.

Detta rimmar iUa med de modeller som man nu försöker driva fram med bestämda och tvingande krav på kommunerna. Menar vi någonting med vårt resonemang om att vi skall vara rädda om kommunernas självstyrelse finns det ingen anledning för riksdagen att i fråga efter fråga lägga på kommunerna nya uppgifter.

Jag skall i övrigt inte ta upp nägon debatl.

Herr MOLIN (fp):

Hen talman! Jag tror att dUektör Landström i Svenska kommunförbundet, som verkligen är en klok karl, i första hand tänkte pä de ekonomiska pålagor av bindande karaktär som riksdagen med regeringens goda minne - eller kanske rättare uttryckt på initiativ av regeringen — har lagt på kommunerna. I detta förslag vUl vi inte tvinga kommunerna tiU någonting; vi viU öppna en möjlighet för dem att om de sä viU införa kommundelsräd. Det tror jag att direktör Landström lycker är ett bra förslag.

Hen HENNINGSSON (s) kort genmäle:

Herr talman!   Menar herr MoUn att ett beslut av kommunerna om

M9

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommundelsråd

120

kommundelsråd icke har några ekonomiska konsekvenser?

Herr MOLIN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Det behöver inte ha några ekonomiska konsekvenser.

Hen ADAMSSON (s):

Herr lalman! Det är ganska uppseendeväckande att i den ganska långa debatt som vi nu har haft omkring kommundelsråd har ingen av dem som biträder meningen att vi snarast möjligt skaU få denna institution sagt någonting om vUken kompetens dessa kommundelsråd skaU ha. VUka frågor skaU de avgöra? I vilka avseenden skall de kunna besluia? Herr Werner i Malmö sade att de skaU kunna syssla med trafikfrågor. Jag vet inte om han syftar tUl att göra Irafiklagsliftningen mer komplicerad än den för närvarande är, men det är del enda exempel som hittUls har presenterats.

Etl ställningstagande tUl denna fråga förutsätler en grundlig utredning om kompetensen, om de erfarenheter som vi har fält efter det all vi infört både distriktsorganisationer i den tidigare socialnämndsorganisationen och det kommunala partistödet. Försl därefter är jag beredd att sakligt bedöma huruvida vi skaU införa denna institution. Det är inte på del sättet, som det har sagts här, att jag bestämt har avvisal den här tanken.

Herr Molin är ute och friar tiU militanta grupper. Jag vill klart och entydigt säga tiU honom att den opposition som springer med plakat har jag aldrig friat till.

Herr MOLIN (fp) korl genmäle;

Herr talman! Jag vet inle om herr Adamsson har läst motionen 86 som har behandlats av konstilulionsutskottel, i vilkel herr Adamsson är ledamot. På s. 16 i den molionen finns en redogörelse för kommundels-rädens uppgifter. Jag skall bara återge ett par korta meningar: "Råden bör därför göras till obligatoriska remissorgan i stadsplanefrägor. Råden bör därutöver ha förslagsrätt i frågor som är exklusiva för den egna kommundelen, t. ex. lokalisermg av lekskolor och fritidsgårdar, planering av övergångsställen för gående, vissa lokala trafikföreskrifter m. m." Också i centerpartiets motion står det en del om vad de här råden skaU syssla med.

Jag blev väldigi förvånad när herr Adamsson lalade om militanta grupper som gick omkring med plakat. Jag tror att det är svårt att säga någonting generellt om de grupperna. Ibland har jag stor respekl för dem, ibland har jag Uten respekt för dem. Men herr Adamsson menar väl inte att alla de människor, som finns utanför den socialdemokratiska partiapparaten och som i dag känner en viss maktlöshet inför de styrande, bara är militanta grupper som gär omkring med plakat?

Hen ADAMSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Molin var mycket kortfattad i sin uppräkning, men han nämnde ändå elt exempel: stadsplanefrågor. Men, herr MoUn, här pågår en särskUd utredning när det gäller stadsplaneärendena. Jag tillhör

dem som'menar all del bör vuru möjligt för allmänhoten all i en vidare    Nr 45

krels än kommundelsråden kan bli få la ställning lill sädana saker. Del    Onsdagen den

bör ges lillfälle för alla medborgare alt i don män ärendet angår dem i     \-j mars 1971

Kommundelsräd

dessa stycken få göra sin röst hörd pa något sätt. Jag hoppas därför all

den tillsatta utredningen kommer mod sädana förslag att vi verkligen fär

etl vidgal inflylande pä del här omrädei.

Vad jag sedan syflade på var närmast detta, att det tycktes föresväva herr Molin all del skulle vara möjligl all välja folk till medlemmar av kommundelsråd utan all man pä sedvanligt säll gör upp lislor med partibeteckningar och sådana ting.

Hen LARSSON i Lullia(o):

Herr lalman! Herr Adamsson undrade vad de här kommundelsråden skulle göru. Del finnsju direkliv för utredningen, herr Adamsson! Vi har inle volal komplicera och försena ulredningen genom alt yrka på särskilda lilläggsdirektiv, utan de direktiv som ulredningen har all arbeia eftor anser vi ull man bör följu.

Vidure förslår jug inte riktigt herr Molins ambition all driva elt motionsyrkande till det billru slulel, fuslän hun har fått myckel klara besked om all del är orealistiskt med den tidsram som han här har lalal för.

Herr AHLMARK (fp):

Herr lalman! Jag musle säga att jag blir mer och mer förbryllad över herr Adamsson för varjo gäng hun uppträder. Nu försöker han sälta ell betyg pä de människor som vill ha kommundelsräd genom alt hell föraktfullt säga all det är sådana där som "springer med plakat".

För del försia: Har ni aldrig inom socialdomokratin hörl talas om all del finns människor som siöder den här reformidén och som inte "springor med plakal". som herr Adamsson kallar dom?

För del undru: Vud skulle dol vara för fel alt "springa med plakat"? Spelar del inte en viss roll vad del slär på de här plakaten och vad del är för typ av domonstrution? Hur ni uldrig i socialdemokratin pä försia maj använt or av plakat?

Överläggningen var härmed slulad.

Propositioner gavs pu bifull lill I :o) utskottets hemställun, 2:o) reservutionen nr I av horr Ahlmark m. fl. samt 3:o) reservaiionen nr 2 av herr Larsson i Luttra m. fl., och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Molin begärde volering upplogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda älersläende propositionerna, av vUka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Larsson i Luttra begärt votering även beträffande kontrupropositionen, upplästes och godkändes följande votoringsproposition:

Den  som   vill att  kammaren  till  kontraproposition  i huvudvoteringen angående konslilulionsutskollels hemsiällan i beiänkandel nr 20 antar

121

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommunal folkomröstning

reservaiionen nr 1 av herr Ahlmark m, fl, rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner   nej   har   kammaren   till   konlraproposilion   i   nämnda   volering

antagit reservaiionen nr 2 av herr Larsson i Lullra m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä hen Larsson i Lullra begärde rösiräkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja  -    84

Nej  -    77

Avslår  -   156

I enlighei härmed blev följande voleringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vUl all kammaren bifaller konslitulionsulskottels hemställan i

belänkandet nr 20 rösiar ja,

den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 1  av herr Ahlmark

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Molin begärde rösträkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja  -   167

Nej  -   113

Avslår  —    38

§  2  Kommunal folkomröstning

Föredrogs konslitutionsutskottets belänkande nr 21  i anledning av moiioner om kommunal folkomröslning.

22

1 della belänkande behandlades motionerna

nr 86 av herr Helén m. fl. sävill avsäg hemstäUan punkt 10, i vilken yrkats all riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj:l hemslällde alt Kungl. Majt utfärdade tilläggsdirektiv till 1970 ärs kommunaldemokrali-ulredning om all framlägga förslag om nödvändiga lagändringar för all ell kommunall  rådgivande folkomröslningsinstitut skulle kunna skapas.

nr 1 14 av herr Bohman m. fl. såvitt avsäg hemställan punkt 3. i vilken yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:l skulle hemställa all Kungl. Maj:l lät utreda frägan om införande av elt folkomröslningsinsli-lul pä säväl riks- som kommunalplan, samt

nr 548 uv herrar Sterne och Richardson, i vilken yrkats all riksdagen i skrivelse lill Kungl, Maj:l hemslällde om lUläggsdirekliv lill ulredningen om   den   kommunala   demokralin  och   förslag  angående   införande  uv

rådgivande kommunal folkomröstning.

Ulskollot hemslällde

att riksdugen skulle uvslå motionerna

1)    nr  86 sävitt uv.såg hemställun punkl 10,

2)   nr   1 14 såvitt uvsäg homställun punkt 3 sumt

3)   nr 548,

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommunal folkomröstning

Reservation hudo avgivits uv herrar Nelander (fp), Werner i Malmö (m). Norrby i Åkersberga (fp) och Schölt (m), vilka ansett att utskottet bort hemställu,

att riksdugen med bifall lill molionen nr 86, såvitt avsäg hemställan punkl 10, ooh motionon nr 548 samt med anledning av motionen nr I 1 4, såvitt avsåg hemslullan punkt 3, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemslällde om uppdrug ut utredningen om den kommunula domokrutin att framlägga förslag lill de lagändringar som erfordrades för införundo av ett rådgivande kommunalt folkomröslningsinstitut.

Horr NORRBY i Äkorsberga (fp):

Horr lulmun! Förulsätlningarna för den kommunulu självstyrelsen undergår snabba förändringar. En rad faktorer medverkar lill det, och blund do fuktorernu vill jag nämnu den gemonsummu vuldagen, kommun-sammunläggningurna, de ulli fler och mer komplicerudo uppgifterna för kommunornu. den allmänna debatt- och informutionssiluulionon i sumhällei som sländigl förundrus.

I mungu hänseenden lenderur de här förändringurnu all försämra förutsällningurnu för den kommunulu demokratins funktion, och dot är i det lägel naturligtvis oerhört väsentligt att man strävar efter ull viduroutveckla ooh förnya den kommunala demokratins arbetsformer och alt visu en öppen och positiv attityd till nya medel för en bibehållen ooh förstärkt kommunal demokrali. Kommundelsräd är en sädun förnyelse som vi just har diskuterat och volerat om. Ett rådgivande kommunalt folkomröslningsinstitut är en annun.

Don koninuinala självstyrelsen i värt land baseras pä den representativa demokrulin. Att så skall vara fallet hur ingen ifrägasult. Men för väljarna innebär ju den represontaliva demokratin en möjlighot alt öva direkt inflytande, framför allt vid kommunfullmäktigevulen vurt Iredje är. Och genom den gemensamma valdagen tenderar de kommunulu frågorna all konima i skymundan i valdebatterna. En väg till en aktivare kommunal debatt är då rudgivundo kommunala folkomröstningar Denna väg skall SOS enbart som ett komploment till den reprosontulivu demokratin, den kun uldrig bli ett alternativ. Men som komplement är don värdefull, framför allt därför utt mun dä kun skapa en levande kommunal vuldobutt vid sidun av debut lernu i unslutning till den gemensumma valdagen.

Den nuvarande kommunallagen ger lyvärr inte möjlighet för komnui-nerna all anordna kommunala folkomröstningar. Dol är nulurliglvis olillfredsställando utt kommuninnovänurna inte hur möjlighet att erbjudas ett sädunt remissförfurande. Dol är kanske framför allt i frågor som rör 1. ox. boendemiljön ooh kommunindelningsfrägor som dol kun vuru särskilt vikligt utt i form uv on kommunal folkomröstning tillfrägu dem som berörs av besluien.

123

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommunal folkomröstning

Det gäller ju alt lyssna till opinioner, även de lysta. Det är ju de högljudda opinionerna, de välorganiserade opinionerna, som i försia hand kommer lill lals. Man talar ibland om "de tysta majoriteterna". Jag ser del som en väsentlig strävan mot en bällre närdemokrali all läla dessa "lysta" opinioner komma lill lals.

I direkliven lill ulredningen om den kommunala demokratin behandlas frågan om folkomröslningsinslilulel myckel restriktivt. Del boklagar vi reservanler i konslitulionsulskoltet. Del finns frågor som gär över partigränserna, det finns människor med en äsiklsprofil som gör alt de inle passar in i nägol poliliskl parli. Och vi skall ju komma ihåg all ingel parli har mer än on Iredjedel av sin väljarkår organiserad. Nya vägar att närma de styrande och de styrda tUl varandra mäsle alllsä sökas.

Vi reservanler i ulskoilei ser folkomröslningsinslilulel som ell verksamt medel att stimulera allmänhetens poliliska intresse. Det är inte nägon hell avgörande eller hell dominerande fräga, men del är en komponenl i ulvecklingen av en bältre fungerande närdemokrali.

Herr lalman! Med del anförda vill jag yrka bifall lill reservaiionen av herr Nelander m. fl.

124

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! I moderala samlingspartiels partimotion om åigärder för alt stärka demokralin framhålles belräffande kommunala folkomrösl-ningar bl. a. all del är en fräga av ulomordenllig vikl från den kommunala demokralins synpunki. Liksom lidigare underslrykes i molionen angelägenhelen av att man även pä det kommunala planet kompletterar den representativa demokralin med elt inslag av medinflytande för medborgarna. Jusl på del kommunala planet är frågorna ofla överblickbara och näraliggande, vUket är elt slarkl skäl för all läla medborgarna i vissa fall få ell direkl inflytande vid frågornas handläggning.

Den gemensamma valdagen har, som här lidigare nämnls, onekligen inneburil alt de kommunalpoUtiska frågorna pä mänga säll har kommii bort i valrörelsen. Delta är all djupt beklaga, dä behovet av en livlig kommunal debatt av olika anledningar nu mäsle bedömas som utomordentligt stort, större än tidigare. Vi behöver endast tänka pä exempelvis kommunreformen, som har inneburit att alll färre fär möjlighet all genom den represenlaliva demokratin göra sin röst hörd. Eller vi kan tänka pä miljöfrågorna, som ju fär en allt större aktualilel och en alll slörre räckvidd. Nog mäsle del ligga etl siorl värde i alt möjlighel gesäll anordna folkomröslning exempelvis inom en kommun, som kanske holas av ett ingrepp vilkel radikall förändrar miljöförhållandena inom kommunen.

Horr lalman! Dä herr Norrby hur väl ulvecklul reservanternas synpunkter kan jag nu fatta mig kort. Jag vill här ondast erinra om all moderata samlingspartiet sodan mänga år är myckel positivt inställt till lunken pä kommunala folkomröstningar. Vi beklagar all tanken pä sädana folkomröstningar fäll en sä negativ behandling i direktiven till ulredningen om den kommunala demokratin. Det är därför hell nalurligl alt   vi   nu   gemensamt   med   folkpartiet   hemsläller   om   uppdrug   för

utredningen ull framlägga förslag liU de lagändringar som erfordras för    Nr 45
införande av ett rådgivande kommunalt folkomröslningsinstitut.  Onsdagen den

Herr talman! Jag ber alt fä yrka bifall till reservationen, 17 rnars 1971

Hen LARSSON i Luttra (c):

Herr talman! Föreliggande motioner går ut på att man skall ge 1970 ärs utredning om den kommunala demokratin tilläggsdirektiv som innebär införande av rådgivande folkomröslning i kommunerna. Jag har emellertid sagt lidigare alt man skall vara försiktig med yrkanden om tilläggsdirektiv lill denna ulredning, om man vill alt ulredningen skall bli klar med sill arbeie inom rimlig lid.

Denna fråga har varil föremål för ulredning lidigare, 1950 års folkomröslnings- och valsällsulredning föreslog sålunda all kommunernas fullmäktige med enkel majorilel skulle kunna besluia om folkomröslning i frågor som läg under fullmäkliges handläggning, dock med vissa undantag. Där finns alltså etl utredningsförslag som inle har utnyttjats; det förslaget föranledde nämligen inte någon lagstiftning.

1 direktiven till 1970 års ulredning om den kommunala demokralin finns folkomröstningsfrägun med i bilden, men slulsrädei säger alt ulredningen i första hand bör överväga andra åigärder, som på etl effeklivare och med en represenlaliv demokrati bällre förenligt sätt tUlgodoser intresset av en ökad medborgerlig förankring av don kommunala självstyrelsen.

Ja, herr lalman, jag hur svårt all mobilisera någon enlusiasm för all man i kommunallagstiflningen skulle införa beslämmelser om en rådgivande folkomröslning pä del kommunala planet. Jag anser att del bör räcka med all den pågående ulredningen har en möjlighet all la upp frågan under ulredningsarbelet.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Kommunal folkomröstning

Överläggningen var härmed slutad.

Proposilioner gavs pä bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservaiionen av herr Nelander m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Norrby i Åkersberga begärt votering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller konslilulionsutskollels hemställan i

belänkandet nr 21 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen av herr Nelander m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röslat för ja-proposilionen. Dä herr Norrby i Åkersberga begärde rösiräkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja  -  218

Nej   -     89

Avslår  —       5

125

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Förläggningen av kommunfullmäktiges mandatperiod

Offentlighet i de

kommunala

nämnderna

§  3   Förläggningen av kommunfuUmäktiges mandatperiod

Föredrogs konslilulionsutskottots betänkunde nr 22 i anledning av motion om förläggningen av kommunfullmuktigos mandatperiod.

Herr AHLMARK (fp):

Horr tulman! Utskottots betänkando är onhälligt. Det handiur om mundatporioden i de kommunula församlingurnu, I flera ur hur vi frän liberalt häll drivit kravel alt nyvalda kommunfullmäktige skull sammanträda sä snabbt som möjligl oftor valot, Dot gamla fullmäktige skull inte sitta kvar efter valdagen och fatta beslut som kanske slär i strid med den opinion som kom till uttryck i valot. Om den saken motionerade folkpartiet i januari i är.

Botunkande nr 22 frän konslitutionsutskottot ur i pruktikon ett bifull till vär närdemokratimotion pä den punkten. Vid 1973 ärs val skull nyvulda kommunfullmäktige summuntrudu "i näru anslutning till vulet". Vi är holt tillfrodsställdu med det beslutot i utskollol ooh deltar med glädje i den enighet som nu skapats i den hur frugun. Jag yrkar bifull till utskotlels hemslällun.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 4  Föredrogs konstitutionsutskotlots betänkande nr 23 i anledning av moiion om upplysningsljänsl för kommunfullmäklige.

Ulskollels hemsiällan bifölls.

§  5  Offentlighet i de kommunala nämnderna

Föredrogs konslitutionsutskottets betänkunde nr 24 i unledning av motioner om offentlighet i de kommunala nämnderna.

I detta betänkande behandlades motionerna nr I 14 av herr Bohman m. fl. sävitt uvsäg hemställan punkt 7 i den del den angick öppna styrelser och nämnder i kommunerna, i vilken yrkats all riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj:l homställde att Kungl. Maj:t överlämnade motionon till utredningen om den kommunula domokrutin lör beaktande i syfte alt tordjupa den konimunala demokratin, samt

nr 547 av herr Schölt i vilkon yrkats utt riksdugen i skrivelse till Kungl. Maj t homstulido om tilluggsdirokliv till utredningen om kommunal demokruti i enlighet med vad i molionen anförts.

26

Utskollol homslälldo

utt riksdugen skulle uvslä motionornu

1.   nr 144 såvitt uvsåg hemslällun punkl 7 i den del den angick öppna styrelser ooh nämnder i kommunornu, samt

2.   nr 547.

Reservation hade avgivils av herrar Nelander (fp), Werner i Malmö (m), Schöll (m) och Molin (fp), vilka ansell all ulskoilei borl hemslälla,

all riksdagen i anledning av motionen nr 114, säviit nu var i fräga, och motionen nr 547 skulle hos Kungl, Maj:t anhålla om motionernas överlämnande till utredningen om den kommunala demokratin för beaktande av vad i molionerna anförts om offentlighet i de kommunala nämnderna.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Offentlighet i de

kommimala

nämnderna

Herr SCHÖTT (m);

Herr lalman! Konslilulionsulskollets belänkande nr 24 avser Ivä moiioner, dels en parlimotion frän moderala samlingsparliei, dels en enskild motion av mig.

Båda molionerna avser verksamhelen i de kommunala nämnderna och syflar lill all ge de enskilda medborgarna ökad insyn och ökad informaiion om denna verksamhel.

Partimolionen gäller införande av möjligheten all i lämpliga fall hålla öppna nämndsammanlräden med utfrågande av inkallade represenianier och experter, medan den enskilda molionen avser viss skyldighel för kommunal nämnd all hålla offenlligl informalionsmöle, där nämndens verksamhel redovisas.

Särskill på grund av kommunsammanläggningarna förs nu en livlig debatt om hur vi skall kunna bevara och förslärka den kommunala demokralin. Kraven om ökad insyn och ökad information tillhör dä de primära kraven. Insyn och information utgör en ovillkorlig förulsällning för ökade möjligheler lill ell reellt medinflytande frän medborgarnas sida.

Mellan kommunens fullmäktige och dess nämnder föreligger härvidlag en klar skiUnad,

Fullmäktiges sammanträden är offentliga och medger pressbevakning. Alla torde vi vara överens om all delta är av oskattbart värde för vär kommunala demokrali. Ingen av oss skulle accepiera all fullmäkliges sammanträden mörklades.

Beträffande nämndsammanträdena i kommunerna gäller emellerlid att dessa inle är offentliga, all insynen i dem är dälig och att redovisningen från dem ofla ur kommuninvånarnas synpunkt är mycket otillfredsställande.

Ell vanligt fel är ocksä att kommunal information - när den nu över huvud taget förekommer - ofta ges först när beslul i en fråga redan är fallat och ell projekt redan är genomförl. I allt slörre utsträckning borde informaiionen i stället ges på planeringsstadiet för all därmed medverka lill en saklig offenllig diskussion, som kunde vara vägledande för kommunalmännen.

Del är bl. a. dessa synpunkler som föranlelt de nu akluella molionerna.

Motionsförslagen har vi som i konstilutionsulskoltet representerat folkpartiet och moderata samlingsparliei ansell vara av sådanl inlresse, all de borde överlämnas för övervägande lill den för elt är sedan tillsalla ulredningen om den kommunala demokralin.

Tyvärr kunde vi inte få med ulskollels majorilel på denna linje, varför

127

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Offentlighet i de

kommunala

nämnderna

128

vi   nödgals   framföra   vår   uppfallning   i   form   av   en   reservation  lill utskottets betänkande.

Herr lalman! Jag ber all fä yrka bifall lill denna reservalion.

Hen SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr lalman! Det har rått fullständig enighet i utskottet om principen all största möjliga öppenhel skall iakttagas av de offentliga organen. Motiven för denna principiella grundsyn hur ju angivits bl. a. i det kommittébetänkande som läg som grund för vär nuvarande tryckfrihetsförordning.

Principen är ju all publiciteten i ell demokralisk! samhälle, där de allmänna organen bygger sin slällning på folkligt förtroende, måste vara grundad pä yllrandefrihel. och all den enskildes poliliska medverkan i samhällel kräver all han frilt kan skaffa sig kännedom om händelser och förhållanden av politisk betydelse. Därigenom sätts han i slånd alt bilda sig ett omdöme i aktuella frågor. Likaså fordrar de allmänna organens verksamhot en kännedom om enskildas förhållanden och reaktioner som endast en fri debatt och nyhetsbevakning kan förmedla.

Detta innebär att samhällets myndigheter och organ enligt gällande tryckfrihetsförordning skall låta representanter för massmedierna i deras egenskap av företrädare för medborgarna la del av alll oj sekretessbelagl material som do önskar få dol av och erhålla den hjälp .som de behöver för att kunnu ge en korrekt bild uv de ärondon som kommer upp lill avgörande i de olika instanserna.

Herr Schöll gav här en ganska mörk bild av möjligheterna all kunna täcka de kommunala nämndernas verksamhet. Ulifrän mina erfarenheier säsom lidningsman har jug inte rikligt samma pessimistiska in.ställning. Jag har en stark känsla av att det både lokalt och centralt har skett en betydande uppryckning på den kommunala sidans informationssektor. Under sådana förhållanden lyckor jug att det är särskilt opäkallal att från riksdagen komma med pekpinnar. Det finns nu en särskild informations-seklion inom Kommunförbundel, och den har sedan nägra år tUlbaka startat ell myckel konslruklivl utvecklingsarbete. Det är klarl alt man kan ha blandade erfarenheier frän olika kommuner, men del slår klarl för mig alt möjligheten lill en kontinuerlig bevakning av vad som förekommit i nämnder och styrelser för nyhetsmedierna är den bästa metoden all ge medborgarinformation och insyn i de offentliga organens verksamhet. På många håll får tidningarnas kommunalredaktörer del av samma material som ledamölerna i nämnderna. Det leder till en ingäende pressgranskning och bevakning av samhällsverksamheten.

Jag häller med herr Schött om att det är viktigt all planer om förändringar - exempelvis pä sladsbyggnadssidan ~ redovisas sä tidigt all deballen om bl. a. sladsmiljöns ulformning kan komma i gång innan besluten fallas. Där har gjorts mycket positivt under senare lid.

Om jag så gär lill de konkrela förslag som ställs i molionerna, är herr Schölls förslag säkerl välmenande mon mycket opraktiskt. Han vill all nämnderna skall åläggas alt en gäng ärligen vid ett informalionsmöle redovisa för sin verksamhel. Jag Iror att det är en beiydande risk för all detta kan leda lill en inskränkning av informationen, Längl viktigare är

en kontinuerlig information som utgår från aktueUa händelser. Påtvingad information vid elt vissl lillfälle blir lält slentrianmässig-och utan nyhets-och informationsvärde för journalisterna.

Jag vUl ocksä ifrågasätta om öppna nämndsammanträden är den bästa formen för en offentlig redovisning. Pressens nyhetsbevakning av nämndernas ställningstaganden ger underlaget för en betydligt mer informativ debatt än den som kan väntas förekomma vid i lag påbjudna öppna sammanträden. Jag har en känsla av att tidningar, som ofta har begränsade resurser i förhållande tiU bevakningsuppdragens omfattning, drar sig för att sitta av långa sammanträden, där det kan väntas bli längl mellan de journalistiska poängerna. Jag tror mycket mer på den av utskottets majoritet förordade metoden alt genom särskilda arrangemang, presskonferenser, öppna möten m. m. tillgodose offenllighetsin-tressel vid de tillfäUen då särskilt vikliga beslut fattas. Även här tror jag man med fördel kan lita tUl den kommunala självstyrelsens egen initiativkraft.

Med detla ber jag alt fä yrka bUaU tiU utskottets hemställan.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Offentlighet i de

kommunala

nämnderna

Hen SCHÖTT (m);

Herr talman! Jag kan ge herr Svensson i Eskilstuna rätt i alt det naturligtvis har skett en förbättring på sina häll och att informationen i vissa städer — tydligen i herr Svenssons — fungerar ganska hyggUgt, Men ett faktum är att det återstår oändligt myckel för att den kommunala informationen skaU fungera tillfredsställande över lag.

Vad här har sagts om pressens bevakning kan jag helt instämma i. Jag framhöU i mitt förra anförande alt den bevakningen är av oskattbart värde. Den kan man inte tänka bort. Men vi behöver väl inte tala om antingen—eller utan vi bör tala om bäde—och. Pressbevakningen utesluter mte andra former av information.

Såvitt jag kan bedöma vore det av stort värde om varje kommunal nämnd minst en gäng om året hade etl offentligt informalionsmöle där medborgarna i kommunen hade tUlfälle att släUa frågor. Likaså tror jag att det vore värdefullt om en nämnd eller styrelse hade möjlighet alt nägon gång häUa offentligt sammanträde.

Jag är Utet besviken över det motstånd som de här förslagen rönt i konsiilutionsutskoltet. Min besvikelse var som slörsl när man tUl och med förvägrade en remiss av förslagen lUl Kommunförbundet.

Hen SVENSSON i Eskilstuna (s);

Hen talman! Jag stär fast vid den uppfallningen att det är felaktigl av riksdagen att i ett sådant här sammanhang uppträda med pekpinnar gentemot kommunerna, dä de står mitt uppe i ett mycket intressant utveckUngsarbete pä detla område.

Jag kan ocksä upplysa herr Schölt om att del nu förekommer kontakter meUan den kommunala informationsavdelningen hos Kommunförbundet och den utredning som sysslar med den kommunala demokratin. Det är då opåkallat med ytterligare initiativ från riksdagens sida. Därför står jag fast vid att vi bör avslå motionerna.

Det fanns ingen anledning lill en remiss, eftersom denna verksamhet

129

5   Riksdagens protokoll 1971. Nr 43-45

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

OffentUghet i de

kommunala

nämnderna

kunde gå på etl omedelbart

VI

pågår och är känd. Vi ansåg därför att avslagsyrkande.   ■

Hen SCHÖTT (m):

Herr talman! I sitt förra anförande talade herr Svensson i EskUstuna om att presskonferenserna fyllde en så stor uppgift. Jag glömde repUkera, att de trots delta naturligtvis aldrig kan fylla samma uppgift som offentliga informationsmöten. Vid presskonferenserna har tidningsmännen tillfäUe all stäUa sina frågor, men del vore av värde om medborgarna över lag hade tillfäUe att ställa dem.

Hen SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr lalman! Utskottsmajoriteten anser offentliga informationsmöten vara elt lämpligl alternativ tiU herr Schötts förslag. Vad herr Schöll föreslär är all man skall ålägga myndigheterna att ta sådana kontakter. Vi anser att nämnderna kan ta dessa initiativ redan i dag, vUket man också gör. Men det bör ske då man har något av journalistiskt nyhetsvärde att meddela, eftersom man dä när det bästa resultatet. Det blir annars en slentrianmässig kontakt med pressen, som ingalunda värderas.

Hen SCHÖTT (m);

Herr talman! Även om denna kontaki inte värderas av pressen, kanske den värderas av de vanUga medborgarna.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen av herr Nelander m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Schöll begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som viU att kammaren bifaUer konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 24 röstar ja,

den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Nelander m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Schött begärde rösträkning verkstäUdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat;

Ja - 223

Nej  -    89

Avslår -      6

§ 6 Föredrogs konstitutionsutskottets belänkande nr 25 i anledning av proposilion med förslag lUl lag om ändring i lagen (1969:215) med särskUda bestämmelser om Stockholms läns landstingskommun.

130

Utskottets hemstäUan biföUs.

§ 7 Föredrogs finansutskottets betänkande nr 3 i anledning av Kungl. Maj;ls i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande uigifterna för budgetåret 1971/72 för kungl. hov- och slottsstalerna jämte motioner.

Punkten 1

Hans MaJ:t Konungens och det Kungl. Husets hovhållning

Fm ERIKSSON i Stockholm (s):

Hen talman! När denna punkt i budgeten diskuteras händer del ibland att utskottet meddelar att det har fått speciella upplysningar om hovets ekonomi. Jag förutsätter, att man har fått det ocksä denna gäng. För den som bara läser propositionen och utskottsbetänkandet är det svårförklarligt, att det skulle behövas en höjning med 150 000 kronor av arvodet för en Uten personkrets, en summa som för en vanlig människa motsvarar kanske en halv miljon kronor i inkomst före skatt. Detla föreslås utan all del har varit tillökning i familjen och utan alt det ges nägon egentlig förklaring.

För andra familjer brukar som bekant barnbidraget upphöra, när barnen blir äldre, men del sker inle för den här familjen. För den föresläs i StäUet etl fantastiskt dubbelt SACO-päslag av anslagel.

Del är sä mycket egendomligare som del i dag råder slor kärvhet när det gäller att bedöma vad människor kan fä ut i lön. Återhållsamhet predikas, och man anser i allmänhet, att vi helt enkelt inte har råd att öka arvoden och löner ens mättUgt. Med tanke därpå ser den föreslagna arvodeshöjningen illa ut.

Jag har hafl svårt att förstå, varför man skulle föreslå denna höjning nu, men något antyds i utskottets betänkande. Det slär någonling om att den tjugofemårige kronprinsen nu liksom "slår pä lut", och dä skulle det behövas ell litel högre anslag tiU familjen.

De andra föreslagna höjningarna under anslaget tUl kungl. hov- och slottsstalerna, som del heler, har motiverats med lönehöjningar för anstäUd personal och med höjda priser. Men den föreslagna anslagshöjningen för kronprinsens del är som sagt Utet svär att förklara — det är nägol av mystik över sådana här ryck. Kanske är det helt enkelt så, att man viU markera alt det är nu är fråga om elt slags aspirantanslällning, som man binder sig vid för att inle kunna säga upp sedan. Vad vel jag? Kanske vet man mer inom utskottet. Det kan också hända, all man inle alls vet varför utan handlar under inflytande av en myslik som bjärt bryter mot de impulser och lagar, som finansutskottet annars brukar lyda.

Jag kommer inte att yrka bifall tUl min moiion. Jag är medveten om att det inte lönar sig. Min avsikt har egentligen varU all rikta uppmärksamheten pä att gängse medborgarplikter och lagar gör halt inför en viss familj i detta land.

Frägan om skattefriheten kommer upp senare. Jag förutsätler, att det då kan bU en ganska slor grupp som ser det absurda i all den högsia ledningen är befriad från skall medan det är en självklarhel alt andra människors inkomster beskattas. Det kan i den frågan bli en vidare uppslutning.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Hans MaJ:l Konungens och det Kungl Husets hovhållning

131

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Hans MaJ:t Konungens och det Kungl. Husets hovhållning

Med milt inlägg här har jag mest velal markera och peka på vad vi låter ske, och att förhållandena är medeltida.

I detla anförande instämde herr Wikner (s).

Hen ÅLF PETTERSSON i Malmö (s):

Herr talman! Jag skuUe kunna inskränka mig till att instämma i vad fru Eriksson i Slockholm sade i detta ärende. Lika litet som fru Eriksson känner jag någon förståelse för förslaget att räkna upp de ifrågavarande anslagen. Jag tycker att de redan nu befinner sig på en sädan nivå alt man inte kan ha förståelse för de argument som anföres i statsverkspropositionen och utskottets betänkande om en uppräkning som kompensation för löne- och prisstegringarna.

När vi i motion nr 300 viU gä betydligt längre än fru Eriksson gör i sin motion tycker vi att det är motiverat mot bakgrund av anslagens redan höga nivå. Motivet för våra motionsförslag är den restriktivitet och älerhällsamhel som i övrigt präglar riksstatsförslaget och som så ofta under dessa månader har understrukits från denna talarstol. Jag anser det vara omotiverat att göra uppräkningar med ett belopp på 550 000 kronor när anslagen befinner sig på den nivå som de gör i dag.

Utskottet hänvisar emellerlid till att de nuvarande anslagen faststäUdes år 1967, alt löne- och prisstegringarna därefter bör kompenseras och att det nya apanaget tUl kronprinsen bör tillstyrkas med hänvisning tUl att han uppnår den älder som i lag är angiven för statschef.

Herr lalman! Jag tycker att man skulle kunna klara de löne- och prisstegringar som har inträffat med de anslag som redan finns. Värt kungahus är inle utfattigt — del framgår av uppgifter i pressen under de senasie veckorna om att kungahusels rådgivare satsat på myckel fina aktiepapper. Tidningsrubriken "Kungen är god för 30 miljoner" motiverar enligl min mening mycket väl att vi inte visar den generositet som utskottet tUlstyrkt. Det nya förslaget om 150 000 kronor tyckerjag borde ha motiverat en omprövning av de lidigare utgående anslagsbeloppen, men någon sådan har man inte heller ansell sig behöva göra.

Liksom fra Eriksson skall jag avslä från att yrka bifall lUl molionen. Jag skall inte heller förlänga kammarens behandling av detta ärende med en votering, men jag ställer stora förhoppningar pä all kammarens ledamöier kommer att visa förståelse för den motion som herr Palm har väckt när det gäller dessa anslags skallefrihet, vilken senare kommer upp tUl behandling i kammaren.

1 detta anförande instämde herr Lundberg (s).

132

Herr EKSTRÖM (s):

Herr talman! Motionärerna har inte ställt nägra yrkanden, utan endast framfört synpunkler som förekommer i molionerna. Det verkar som om motionärerna inte heUer är överraskade av den attityd som ett enhälligl finansutskott intagit tiU deras förslag tUl besparingar i ell - del är vi helt medveina om — kärvt ekonomiskl läge.

Fru Eriksson i Slockholm har släUl frägan, om vi i utskottet har

inhämtat uppgifter om hovets ekonomi. Det är aUdeles uppenbart all vi vet ungefär hur stora kostnaderna för personal och annat är. Fru Eriksson har inte heller i sin moiion framställt något yrkande på den punklen. Däremot har herrar Alf Pettersson i Malmö och Jönsson i Arlöv ställt yrkanden om att beloppet pä 3 400 000 kronor skulle stå oförändrat. Dessutom skuUe en sänkning ske av tidigare utgående särskilda ersättningar.

Jag skall inte ge mig in på någon detaljerad motivering liU att utskottet tiUstyrkt statsverkspropositionens hemställan om en höjning av kungl. hovstaten tUl 4 325 000 kronor, utan jag nöjer mig med att yrka bifaU tiU finansutskottets hemstäUan.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Statskontoret

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 2-4

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

§ 8 Föredrogs finansutskottets betänkande nr 4 i anledning av Kungl. Maj;ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar om vissa anslag för budgetåret 1971/72 inom finansdepartementets verksamhetsområde jämte motioner.

Punkterna 1 -3

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 4

Statskontoret

Kungl. Maj;l hade (punkt B 7, s. 29-33) föreslagit riksdagen att till Statskontoret för budgetåret 191 i 112 anvisa ett förslagsanslag av 25 105 000 kronor.

I detta sammanhang hade utskottet behandlal motionen nr 571 av fru Mogärd och herr Wennerfors vari hemställts att riksdagen i skrivelse liU Kungl. Maj:l skuUe anhålla att de synpunkler som i motionen framförts beaktades.

Utskottet hemställde all riksdagen

1.    tiU Statskontoret för budgetåret  1971/72 anvisade ett förslagsanslag av 25 105 000 kronor,

2.    skulle avslä motionen nr 571.

Reservation hade avgivits av herrar Wedén (fp), Burenstam Linder (m), Löfgren (fp) och Åsling (c), som ansett att utskollet under 2 borl hemställa

att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t liU känna vad reservanterna anfört i anledning av motionen nr 571.

133

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Statskontoret

Herr TREDJE VICE TALMANNEN yttrade;

Vid denna punkt häUs gemensam överläggning för samtliga övriga punkter i detta betänkande.

Hen BURENSTAM LINDER (m);

Herr lalman! I finansutskottets betänkande nr 4 talas det ganska mycket om dalamaskiner. Under punkten 4 föresläs statskontoret fä pengar tUl samordning av ADB. Under punkten 5 talas det om datamaskincenlralen och viss försöksverksamhet på ADB-området. Under punkten 13 vill man bygga 8 500 m rumsyta för dalamaskincentral och under punkten 16 vUl man ge ett invesleringsanslag om 8 miljoner kronor för dalamaskiner och ett bemyndigande om 90 miljoner kronor för ytterligare beställningar av dalamaskiner,

I della sammanhang har vi haft att ta slällning till en motion av fru Mogård och herr Wennerfors som framför synpunkter på de centrala informationssystem som håller på att växa fram. Motionärerna fäster uppmärksamheten bl, a. pä de svårigheler för integritelsskydd som dessa centraliserade anläggningar kan innebära, I en reservation vid punklen 4 har vi velal föra dessa synpunkter vidare liU Kungl, Maj ;t.

Jag är medveten om att del finns utredningar som har lUI uppgift att finna garantier för inlegritetsskyddet. Men del är tveksamt om direkliven till dessa täcker de speciella problem som hänger ihop med att man bygger upp elt centraliserat datamaskinsystem. Under aUa omständigheler konimer dessa utredningar och deras slutsatser all låta vänta pä sig. Därför finns det en allvarUg risk för att man genom olika anslag och bemyndiganden rör sig i en riklning som så småningom kommer att visa sig mindre lyckad. Vad som fattas är en plan för utbyggnaden av datakapaciteten, sä att man har en möjlighel att bedöma konsekvenserna av den centralisering som nu lycks ske. Dessa risker gäller särskUt för de olika projekt som gär ut pä en centralisering av datamaskiner. Därför vill vi med vär reservation undersiryka betydelsen av all Kungl, Maj;t lar hänsyn lUl de synpunkler som framförs i motionen. Med mill särskilda yttrande vid den punkt som gäUer de omfattande bemyndiganden som finansministern vill ha för att göra beställningar av dalamaskiner har jag ytterligare velal slryka under de betänkligheter som jag anser att man har anledning att framföra.

För det är ju så — del tycks aUa som dellar i debatten om integritetsskydd vara eniga om — att dessa centraliserade dalamaskinsys-lem innebär risker för den enskilda människan. Ändå tycks vi vara i full färd med att obetänksamt läla elt sådant system växa fram. Med en Iravestering av ett känt ordspråk kan man beskriva del som händer med att säga att "kon växer medan gräset dör".

134

Fru ANER(fp):

Herr lalman! Det är en mycket väsentlig fräga som motionärerna har tagil upp i motionen 571, Där begärs en skyndsam utredning om i vUken män en centraUsering av maskinella register, alltså vad vi kallar dalabanker, är tekniskt nödvändig och/eller ekonomiskt önskvärd. Det är t. o. m, inte alldeles säkert att motionärerna är medvetna om hur angelägel del är att den här frågan las upp. Jag skall be alt som bakgrund

Onsdagen den 17 mars 1971

Statskontoret

få  citera vad som stod i en amerikansk studie från mars  1969 från    Nr 45 Stanford Research Inslilute;

"Del är omöjligl i praktiken att göra en kostnadsanalys på en administrativ verksamhet för att på denna analys kunna grunda beslutet om all skapa respekiive inte skapa ett datasystem. Själva analysen lar för läng lid och är för dyr. Dels blir man nämligen tvungen att lägga om hela arbetssättet för att kunna använda datorer, dels - och det är det viktiga — är de fördelar i poUtisk-social mening som datasystemet kommer att medföra omöjliga eller åtminstone svära att definiera, i varje fall sä att man skulle kunna sätta upp dessa fördelar mot kostnaderna och göra en meningsfuU kalkyl."

Det belyder inte att man inte bör införa datasystem alls, viU jag tillägga, eUer att man skall göra en sädan sak bara på instinkt, utan det betyder att avgörandet måste läggas på en helt annan nivå, där det för övrigl, sävitl jag vet, ännu inte lagts i någol land: man mäste först avgöra på vUkel sätt man vUl all den offentliga administrationen skall fungera i sina kvalitativa och organisatoriska aspekter, och sedan får man undersöka i vad mån dessa eventuellt nya krav bättre kan uppfyllas via datorer än pä någol annat sätt.

Vidare mäste naturiiglvis dalaprogrammen skräddarsys för just de uppgifter man behöver ha utförda, därför att om inte de systemen från början är väl genomtänkta och integrerade bäde med rutinerna hos dem som skall ha nytta av upplysningarna och med sättet för informationssamlingen, blir det snabbt obönhörligen för dyrt alt ändra på systemen. Datorerna blir dä värre än meningslösa — de kostar stora pengar och Släller bara liU trassel.

Jag skall tUläta mig, herr talman, att uppbygga kammaren med ett par exempel på hur det kan se ul i verkligheten. Chefen för en av Englands största tUlverkare av s. k, mjukvara berättar att han träffat en av direktörerna i en slor New York-firma, där man hade börjat installera elt stort datasystem, som man från början hade projekterat skulle kosta 300 000 dollar i utveckUngsarbeten, Vid det aktuella tillfäUet hade datorerna och arbelet pä att fä dem all fungera i kontorsarbetet kostal 3 mUjoner doUar, och sysiemel visade ännu inga tecken pä alt vara klart alt fungera. Bolaget hade vid del här laget lyckals förbruka älta stycken datachefer pä sju är. Jag talade med den nionde, sade min sagesman, och han verkade inle må särskilt bra han heller.

Motsvarande svårigheter antyds i en rapport som pubUcerades i England i januari i år, "Datorer i statUg administration under de kommande tio åren". De tvä ämbetsmän och den datakonsult som skrivit rapporten säger bl. a. att en majoritet bland departementen — de engelska departementen alltså — klagar på att tillverkarna och försäljarna av datamaskiner "har undervärderat svårigheterna och kommit med extra-vaganta och ibland missvisande påståenden om effektiviteten hos bäde härdvaran och mjukvaran".

Sådana här misslyckade dataprojekl kunde man göra en lång lista på, men det är inte nödvändigt. Det jag har dragit fram räcker för att understryka hur väldigi lätt det är att förköpa sig på den här marknaden, vidare att kunden mäste i förväg ha ytterst klart för sig vUket system han

135

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Statskontoret

behöver för just sina speciella behov, och del betyder att man mäste analysera sitt eget syslem väldigi noga försl. Del duger inle att först slå ihop en massa dalabanker och sedan se efter om man kan reda ul de problem som sammanslagningen medfört. Precis som när det gäller skyddet av den enskUdes integritet gentemot möjligheten av missbruk av datorerna gäller det också här: man måste ha lagar och uiredningar först och datasystemen sedan. Annars kommer datorerna att stifta lagarna äl oss i StäUel för vi åt dem.

Med denna motivering, herr talman, ber jag att få yrka bifall lill reservationen av herr Wedén m. fl.

I detta anförande instämde herr Wiklund i Slockholm (fp).

136

Hen EKSTRÖM (s):

Herr lalman! Jag tror alt alla ledamöier som läst utskottets betänkande och reservationen frågar sig vad reservationen egentligen gäller. Den tunna spik som man hängt sin reservalion på är att man "ansett del vikligl att framhålla integritetssynpunkternas betydelse även i nu förevarande sammanhang". Enligt min mening bör ändå reservaiioner användas för att markera sakskUlnader, men det är det inte fräga om i detla fall. Utskollsmajorileten har mycket starkt poängterat att del inte råder några delade meningar i sakfrågan,

Integriletsskyddet är en ytterst viktig fråga. Det är därför som regeringen för tvä är sedan tillsatte två tunga uiredningar i dessa frågor, den ena för att utreda frågor om offentlighet och sekretess i aUmänna handlingar och den andra för att utreda kreditupplysningsverksamheten. I direktiven till dessa båda uiredningar ägnas huvudparten av uppmärksamheten ål de nya krav på integritelsskydd som bl. a. ADB-tekniken StäUer, Del är just detta problem som offentlighets- och sekrelesslagstifl-ningskommitten skall syssla med. Jag skall be, herr talman, att fä läsa upp etl avsnitt ur direktiven frän aprU 1969. Del säges där: "Vad som kanske har tilldragit sig mest uppmärksamhet är frågorna om vilka speciella behov av sekretesskydd som ADB-tekniken för med sig. Möjligheterna att med denna leknik föra samman stora mängder av information i en enda enhet och all därur göra olika sammanstäUningar och analyser har väckt oro för all övergången tUl ADB inom den offentliga förvallningen skulle kunna bringa i dagen förhållanden som med konvenlionell leknik i praktiken är fördolda och som ocksä anses böra vara del. Framför allt har oron gäUt riskerna för opåkallade ingrepp i den personliga integriteten. Del är sedan länge erkänt att del kan finnas skäl att hemligstämpla sammanställningar av i och för sig offentligt material rörande enskilda personers förhållanden, Etl exempel härpå är kriminalregistret, som är föremål för sekretess trots att del bygger pä offentliga domar. Del är antagligt att ADB-tekniken kan ge upphov lill andra sammanställningar som av samma skäl kan behöva bli föremål för sekretess. Riskerna för menliga avslöjanden vid användning av ADB-teknik gäller emeUertid inte bara den personliga integriteten. Man kan ocksä tänka sig fall där sammanstäUningar och analyser av i och för sig offentligt material kan bringa i dagen t. ex. upplysningar som bör hållas hemliga av försvarspoli-

tiska skäl."

Det är ingenting nytt som motionärerna här har kommit med. Redan 1969 motionerade herrar Björk, Dahlberg och Hugosson m. fl. i dessa frågor, som alltså har uppmärksammats tidigare.

Även om det finns de som päsiär att man skall fästa slor vikl vid vad finansutskottet säger, tycker vi i utskottet att det är litet förmätet alt vi vid behandling av statskontorets anslagsbehov skall föra in nägra satser om att integriletsskyddet är en viktig fråga. Del verkar, lycker vi, litet yrvaket av reservanterna, när statsmakterna varit vakna åtminstone två är i denna sak och när det finns två uiredningar som behandlar den. Och del är faktiskt inte statskontoret som skall dra upp riktlinjerna för hur rättsskyddet här skall byggas ul. Del skall regering och riksdag göra. Det är vikligt att komma ihåg detla. Om del skulle förhålla sig sä enkell som att utredningarna arbetar långsammare än de kan göra, har reservanterna goda möjligheter alt se tUl att de som står dem nära i utredningarna driver på arbetet. Centern har ju tUl yttermera visso en utredningsleda-mol som silier här i kammaren.

Kontentan av detta blir väl ändå: Lål oss ta diskussionen om inlegritetsskyddet när del i dessa avsnill sakkunniga utskottet behandlat ärendel och låt oss inte nu ta upp en debatl härom i anslulning till finansutskottets betänkande om medel lUl statskontoret. Del skadar inte, tycker jag, om riksdagen har en rimlig arbetsordning och häller sig tUl den. Vi kommer säkerligen all fä en debatt om dessa frågor när konstitutionsutskottet omsider lägger fram sitt belänkande i dessa frågor. Anledningen tUl alt denna motion hamnade i finansutskottet var väl att motionärerna särskUt hade åberopat denna punkt i statsverkspropositionen.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall lUl utskottets hemställan.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Statskontoret

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Jag tycker det är förträffligt att vi har tiUfälle att tala om inlegritetsskyddet samtidigt som vi är i färd med att bevUja stora pengar för cenlralisering av datamaskiner. Del som är oroande, herr Eksiröm, är ju att ett utskott föreslår en mängd pengar för en uppbyggnad av denna kapacitet samtidigt som det i etl annat hörn sitter utredningar som kommer fram till några slutsatser försl i eflerhand. Det är av den anledningen som vi vill fästa inte statskontorets ulan Kungl, Maj;ls uppmärksamhet på att vi kanske sä småningom kommer att ångra en del av del som vi nu genomför, Lagarna lunkar efler och det är fara värt, om jag fär tUlåta mig att upprepa mitt travesterade ordspråk, att kon — dvs, datamaskinskapaciteten — växer medan gräset — dvs, medan människorna, gräsrötterna — dör. Den risken har vi all anledning att debattera i samband med alt vi delar ut dessa pengar.

Herr EKSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr lalman! Hen Burenslam Linder har ju dels varit med om att avge reservaiionen, dels ocksä ansett sig föranlåten att avge etl särskill yttrande i ärendet. Man kan naturligtvis göra pä det sättet - del är ju ändå delvis samma saker som kommer fram både i reservationen och i det

137

5"* Riksdagens protokoU 1971. Nr 43-45

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Statskontoret

särskUda yttrandet.

Det är aUdeles klart att det inte råder några delade meningar om integriletsskyddet. Men utskottet har bestämt sagt ifrån all det inte vUl ta ställning till den frägan nu, när del gäller all lämna bemyndigande liU statskontoret att dels beställa och hyra dataanläggningar för 90 mUjoner kronor, dels fä anvisning på 9 miljoner kronor till den cenirala datamaskinsfonden.

Jag har en känsla av att vi här i riksdagen börjar fä en sädan arbetsordning att jag, och kanske flera med mig, förslär hur del kommer att se ut här i huset den 31 maj, om vi skaU ha upprepade debatter i samma frågor, eftersom det nu har råkat bli så att denna motion har hänvisats lUl finansutskottet. Herr Burenstam Linder vel Uka väl som jag att vi var mycket betänksamma inför om vi över huvud taget skulle behandla molionen och om det inle hade varil riktigare att hänskjula den till konstitutionsutskottet.

Hen BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Om jag kommer ihåg rält, herr Ekström, var det faktiskt oppositionen som vUle hänskjula motionen UU konstitulionsutskoliel, medan den socialdemokraliska majoriielen var pigg pä att i finansutskotlet avstyrka motionen.

138

Hen HUGOSSON (s):

Herr lalman! Jag begärde ordet dels på grund av ett uitryck som herr Burenstam Linder fällde — han sade att lagarna lunkar efter —, dels med anledning av en formulering i reservationen som skulle kunna uppfattas som elt angrepp på de båda kommittéer, som arbetar intensivt med dessa frågor, för att arbelet inte bedrivs med den skyndsamhet som önskvärt är.

Om det är sä att lagarna lunkar efter vill jag slä fasl alt oppositionen på intet sätt har varit någon pådrivande fakior när det gäUl att i riksdagen aktualisera frågorna om integriteten, som lagtekniskt är mycket besvärliga alt lösa i elt samhälle där vi vUl slä vakt om offentlighetsprincipen och där den lekniska ulvecklingen gär sä snabbi som den gör.

Redan 1967 hade jag en interpellalionsdebatt med justitieministern i de här frågorna. Icke nägon annan dellog i den deballen än socialdemokrater. 1969 var vi ett antal socialdemokrater som motionerade i riksdagen. Frågan behandlades i allmänna beredningsutskottet, och resultatet blev att såväl offentlighets- och sekretesslagstiftningskommittén som kreditupplysningsutredningen tiUkom. Inte då heUer visade oppositionen något synbarligt intresse för integriteisfrågorna.

Sedan fick vi en folkräkning 1970, och pressen hade tydligen inte klart för sig all de uppgifler som insamlas i samband med en folkräkning är sekrelessbelagda och således inte fär fritt utlämnas. Då blev del helt plötsligt opportunt att begära ökad lagstiftning, men man var sent ule; dä hade regeringen redan tillsatt de här båda utredningarna.

Jag vUl gärna hälla med om att det är angeläget att vi får en lagstiftning mycket snabbt som löser de här problemen, men jag vUl samtidigt försvara utredrungarna, eftersom man i reservationen indirekt

Onsdagen den 17 mars 1971

Statskontoret

kan utläsa att de arbelar långsamt. Som väl torde vara känt för bäde fru Nr 45 Anér och herr Burenslam Linder har såväl kreditupplysningsulredningen som offentlighets- pch sekrelesslagstiflningskommiltén aviserat att det eventueUt redan höslen 1971 presenleras förslag, som innebär att det skaU komma lagar som reglerar jusl de här besvärliga integriteisfrågorna i samband med dalabaser och databanker.

Jag vill gärna slå fasl all Sverige — som kanske del försia land i världen — har sall förberedelsearbete för lagstiftning i gång av de här frågorna. Vi fär således inom en relativt snar framtid förslag pä riksdagens bord i avsikt att siärka skyddet för den personliga integriteten, och det är ytterligt angelägel att så bUr faUet. Men jag vill samtidigt slä fasl all personlig integritet inte bara sammanhänger med offentliga databaser ulan i lika stor utsträckning har anknylning lill de register som finns i privala dalabanker, där utveckUngen är minst Uka snabb som inom den offentliga sekiorn.

Men della får naturiiglvis inte innebära att man hell plötsligt skulle stoppa upp den tekniska utvecklingen pä vare sig den offentliga eller den privala sektorn. Den samordning som aviseras i finansdepartementets bUaga är väl jusl en sådan som erfordras bl. a. för all man skall kunna tUlämpa etl bältre skydd för den personliga integriteten. Uppenbarligen är del ju sä, alt skyddsaspekterna enklare kan tillgodoses och möjligheterna tUl övervakning blir väsentligt slörre i elt centraUserat syslem än i ett decentraliserat syslem. Om vi har 24 län och 24 dalaregister pä 24 olika ställen är det väsentligt besvärUgare all svara för inlegritetskontrollen än om vi har ett centraUserat dalasystem. Därför är del angelägel att den samordning kommer till stånd som aviserats i finansdepartementets bUaga. Finansminislern kommer ju att för Kungl. Maj:l ta upp de frågor som gäller former för och innehåll i den samordningsverksamhet som bör bedrivas på ADB-området, och del står pä intet säll i strid med riktlinjerna för de frågor som de båda kommittéerna har liU uppgift att lösa och framlägga förslag om.

Jag har velat till kammarens prolokoll fä sagl att de båda utredningarna arbetar synnerligen intensivt och avser alt eventueUt redan innevarande år framlägga förslag i syfle all lösa jusl de frågor som har tagils upp i reservationen och del särskUda yllrandel.

Fru ANER(fp):

Herr lalman! Jag vUl bara säga all jag ämnar fortsätta att la upp den här diskussionen när vi skall diskulera konstitutionsutskottets belänkande. Integriteisfrågorna gick jag med fUt inte in på, ty det var inte dem som vi egenlligen skulle tala om den här gången.

Överläggningen var härmed slulad.

Mom. 1

Utskottets hemställan bifölls.

Mom. 2

Propositioner   gavs   pä   bifall   till   dels   utskottets   hemställan,  dels

139

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Utrednings- och försöksverksamhet rörande programbudgetering

reservationen av herr Wedén m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Löfgren begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den   som   vUl   att   kammaren   bifaller   finansutskottets   hemställan   i

betänkandet nr 4 punkten 4 mom. 2 röstar ja,

den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Wedén m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Löfgren begärde rösiräkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   163

Nej  -  155

Avstår —      2

Punkterna 5-16

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkler hemställt.

Punkten 17

Lades lUl handlingarna.

§ 9  Utrednings- och försöksverksamhet rörande programbudgetering

Föredrogs finansutskottets betänkande nr 5 i anledning av i statsverks-propositionen behandlade för flera huvudtitlar gemensamma frågor i vad avser utrednings- och försöksverksamhet rörande programbudgetering.

140

Herr PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! Finansutskottet har i sill belänkande nr 5 nämnt försvaret bland de verksamhetsområden för vUka utskottet anser att det krävs ytterUgare överväganden innan programbudgetering kan aktualiseras.

Jag vUl nu fräga om detta innebär att finansutskottet har en annan uppfattning än stalsutskollet och riksdagen hade förra ärel. Statsutskottet lämnade utan erinran ett förslag frän Kungl. Maj.t om införande av ett nytt system för planering och budgetering inom försvaret genom ell utlåtande som var enhälligt. Riksdagsbeslutet då innebär att en form av programbudgel införs för del militära försvarel, civUförsvaret och det psykologiska försvaret den 1 juli 1972.

Jag vill också påpeka att statsutskottet begärde en utredning av riksdagens roll i det nya planeringssystemet för försvaret. 1970 års försvarsutredning skall ulreda delta enligl lilläggsdirektiv som utredningen har fått den 14 januari 1971.

Hen EKSTRÖM (s);

Herr lalman!  Redan 1964 påbörjades prakliska försök med program-

budgetering vid lokal myndighet inom försvaret. Fr, o, m, den 1 juli 1970 har dessa försök utvidgats och omfattar samtliga förband och andra enheter inom Bergslagens mUitärområde, HärtUl kommer etl tiotal andra enheter på central, regional och lokal nivå. Till della skall fogas att anslagsframställningar från mUitära myndigheier för budgetåret 1972/73 skaU lämnas i program budgetform enligt Kungl, Maj;ts beslut i januari 1970,

En särskUd delegation arbelar med att leda införandet av systemet. Men det är alldeles klart att utvärdering måste ske här liksom på andra stora offeniliga områden där försöksverksamhet pågår. Att försvaret på det här området ligger långt framme är vi hell medvetna om inom finansutskottet. Vi har sett detta ur riksdagens synpunkt, som skall la StäUning tUl en ny presentation av budgeten, och det är det vi har menat med vad som har sagts i betänkandet.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Behörigheten att förrätta kyrklig vigsel

Överläggningen var härmed slulad. Utskottets hemstäUan bifölls.

§  10 Föredrogs

Finansutskottels bttänkanden

Nr 6 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framstäUnmg om anslag för budgetåret 1971/72 tiU oförutsedda utgifter

Nr 7 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framstäUning om anslag för budgetåret 1971/72 lUl avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

Nr 8 med förslag tUl ändring i stadgarna för Stiftelsen Riksbankens jubUeumsfond

Skatteutskottets belänkanden

Nr 8 i anledning av Kungl. Maj:ts i sialsverkspropositionen gjorda framstäUningar om vissa anslag för budgetåret 1971/72 till skatte- och kontrollväsen

Nr 9 i anledning av Kungl. Maj;ls i statsverkspropositionen gjorda framställningar om anslag för budgelåret 1971/72 till bidrag lill Föreningen Fruktdrycker och tUl län för inrättande av alkoholfria restauranger

Nr 10 i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning om anslag för budgetåret 1971/72 till bidrag tUl vanföra ägare av motorfordon

Nr 11 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter på tiUäggsstat II till riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad avser anslag tUl kUometerbeskattning,

Kammaren biföU vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§  11  Behörigheten att förrätta kyrkUg vigsel

Föredrogs   lagutskottets   betänkande   nr   5  i anledning av  motion angående behörigheten att förrätta kyrklig vigsel.

141

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Behörigheten att förrätta kyrkUg vigsel

I motionen nr 58 av herr Johansson i Skärstad m, fl. hemställdes att riksdagen skulle i skrivelse lill Kungl. Maj:l anhålla om förslag lUl 1971 ärs riksdag, vilket gav vigselförrällare säväl inom svenska kyrkan som inom andra kristna trossamfund behörighet att viga svenska medborgare, även då ingen av de Irolovade var medlem av vigselförrätlarens eget samfund eller kyrka, under förutsättning att minst en av de Irolovade tUlhörde nägol kristet trossamfund.

Utskottet hemslällde att riksdagen i anledning av molionen nr 58 i skrivelse lUl Kungl. Maj:t gav lill känna vad utskottet i belänkandet anfört.

Reservation hade avgivits av herr Svedberg (s), fröken Anderson i Lerum (s), herr Hammarberg (s), fru Lundblad (s) saml herrar Andersson i Södertälje (s). Israelsson (vpk) och Olsson i Timrå (s), vilka ansell att utskottet bort hemställa, att motionen nr 58 inte föranledde någon riksdagens ålgärd.

142

Hen SVEDBERG (s):

Herr lalman! Detla betänkande frän lagutskottet behandlar en motion, i vUken föresläs all förrättare av kyrklig vigsel skall få vissa utökade befogenheter.

Enligt gällande beslämmelser skall de Irolovade eller en av dem tiUhöra sanima kyrka eller samfund som vigselförrältaren. Det föreslås nu att denna spärregel tas bort och att del skaU kunna räcka med att de Irolovade eUer en av dem lUlhör annat kristet samfund. Det har emellertid lagts till ett annat förbehåU, som inte finns i nuvarande lag, och som verkar litet förbryllande, nämligen det att de irolovade skall vara svenska medborgare. Även med den föreslagna lagändringen skulle alltså endast statskyrkopräst få förrätta kyrklig vigsel, när exempelvis en svensk medborgare gifter sig med en finsk och de tillhör statskyrkan. Om däremot den svenska medborgaren gått ur statskyrkan och t, ex. liUhör Baptistsamfundet och om den finska kontrahenten inte tUlhör något samfund alls, blir del även i fortsättningen endast den behörige baptistpastorn som får vara kyrklig vigselförrällare, om utskottet skulle vinna gehör för sin mening.

De klara Unjer som nu finns i lagen skulle också komma alt krånglas lill för statskyrkoprästen som har vigselskyldighel när endera av de Irolovade är medlem i församlingen. Han skulle nu få en ny kategori församlingsbor för vilka han skall ha rätt men inte skyldighet att vara vigselförrällare.

Det skall dock medges att denna moiion har elt gott syfte, och det är heller inle i första hand della som jag skulle vilja kalla för en oformlighet som har gjort att reservanterna har yrkat avslag på motionen och pä utskottets hemställan, ulan huvudanledningen är att familjelagssakkun-niga gör en översyn av äktenskapslagsliflningen, vari den fräga som detta betänkande berör ingår bara som en delalj. Kommiltén undersöker om det är möjligt att låta äktenskapets rättsliga betydelse sanktioneras av borgerlig myndighet, varefter del kyrkliga inslaget blir en renl personlig

angelägenhet, i Ukhet med lysningen enligt nuvarande lag. Den ordningen finns för övrigt i länder sådana som Tyskland, Frankrike, Italien, Belgien, Nederländerna och Schweiz, medan däremot stater sädana som Amerika, England och de övriga nordiska länderna har systemet med valfrihet för de Irolovade när del gäller alt välja borgerlig eUer kyrklig vigsel, varvid även den senare formen konstituerar äktenskapet i juridisk mening.

VUket system en kommande riksdag slannar för vet vi inte nu; vi vet bara att dessa saker är föremål för utredning och alt det inte kan vara angeläget alt rycka denna detalj ut ur ett större sammanhang.

Nu säger visserligen utskottet att utredningen kommer att ta flera år, men då har man lydligen glömt bort att en ändring av vigselbefogenheterna för präst i svenska kyrkan ocksä är en kyrkomötets angelägenhet, och nästa ordinarie kyrkomöte blir 1975. En lagstiftning av det slag utskottet förordar kan därför inte aktuaUseras förrän tidigast 1976, och tUl dess torde väl famUjelagssakkunniga liksom även 1968 års beredning om stat och kyrka ha låtit höra av sig. I delta sammanhang kan jag nämna att det har meddelats att famUjelagssakkunniga har diskuterat möjligheten att framlägga ett delbetänkande i början av nästa år. Där skulle tas upp frågor om äktenskaps ingående och äktenskaps upplösning, och då kommer ju även frågan om vigselbehörighet upp.

Jag ber med delta, herr talman, att få yrka bifall tUl den vid betänkandet fogade reservationen.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Behörigheten att förrätta kyrklig vigsel

Hen WIKLUND i Stockholm (fp);

Herr talman! En frikyrkopastor berättade häromdagen alt han anmodats viga ett brudpar där den blivande makan var en av hans f, d, konfUmander, kontrahenterna hade en bestämd önskan att just hennes konfirmationspaslor skulle viga dem. De hade redan fått löfte om att få använda ett litet fint kapeU för vigselakten, då frikyrkopastorn frågade dem om deras kyrkotiUhörighet, Del visade sig att båda kontrahenterna tUlhörde svenska kyrkan men likväl i sin allmänna uppfattning och instäUning betraktade sig säsom frikyrkliga.

Som beslämmelserna nu är utformade måste denne frikyrkopastor vägra att viga sin f. d. konfirmand och hennes Irolovade, då ingen av dem tillhörde hans trossamfund. Att förklara för dem det rimliga i denna ordning var tämUgen omöjligt, och hans besked kändes kränkande och diskriminerande både för kontrahenterna och för pastorn. Det finns många Uknande exempel. Vigsel av tvä frikyrkliga av en präst i svenska kyrkan, t, ex. ett par ungdomar, som under hela sin uppväxtlid deltagit i frikyrkligt ungdomsarbete och anslutit sig tUl frikyrkoförsamling, gär inte heller för sig. Detta är aUtså etl fall, där sä att säga det omvända förhållandet mot det exempel jag började med föreligger.

Varför mäste man på detta sätt stöta människors känslor just i en situation då dessa är präglade av unga, ljusa förhoppningar, glädje och vUja lUl trohet och gemenskap? Jag anser att denna fräga om att mjuka upp en nu på visst sätt begränsad vigselbehörighet för präster och pastorer inte alls, som reservanterna genom hänvisning tiU första lagutskottets tidigare utlåtanden tycks mena, med fördel kan anstå med avbidan på alt stäUning tas till kyrka- stat-utredningens slulbelänkande i

143

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Behörigheten att förrätta kyrklig vigsel

144

en högst oviss framtid. Det är här fråga om en stötande diskriminering och begränsning av valfriheten som inle kan motiveras med tUlräckligt starka principiella skäl.

1958 ärs utredning kyrka—stal säger just om denna sak följande: "Vigselrätten inom fritt trossamfund är pä samma säll som inom svenska kyrkan begränsad tUl de faU dä åtminstone den ena av de Irolovade tUlhör samfundet. För fritt trossamfund kan della emellertid ha större praktisk betydelse än för kyrkan. Det torde knappast förekomma att den som utträtt ur svenska kyrkan önskar vigsel inom kyrkan. Däremot förekommer all personer som visserligen ej inträtt i ell fritt trossamfund men ändock slår i nära relation tiU etl sådant önskar vigas inom samfundet. I riksdagen har i moiioner hemställts om lagändring för att möjliggöra en sådan vigsel,"

Sä tUlägger ulredningen; "Nägra principiella betänkligheter av mera allvarlig art föreUgger ej mot en sådan ändring, att redan i A-läget" — dvs. med svenska kyrkan forlfarande kopplad lill slaten — "vigselförrällare inom annal trossamfund än svenska kyrkan ges behörighel all viga även då ingen av de Irolovade är medlem i samfundet."

Denna uiredningens uppfattning visar bl. a. på vUket håU inom samfunden den nuvarande ordningen oftast skapar misstämning och verkar diskriminerande, nämligen inom de fria trossamfunden. Jag skulle kunna tänka mig att de s. k. invandrarkyrkorna, säsom frikyrkor, ocksä fått eller sä småningom får problem av denna onödiga karaktär.

När reservanterna åberopar behov av kyrkomötets medverkan för en lagstiftning, såsom herr Svedberg gjorde nyss, har denna invändning mindre relevans, eftersom problemel mera säUan gör sig gällande bland svenska kyrkans präster. Det skaU sägas lUl reservanlernas heder, att de själva påpekar att den av dem anförda invändningen begränsar sig tUl den svenska kyrkans prästerskaps vigselbehörighet.

Jag anser all del här rör sig om en renl praktisk fräga om valfrihet och service. Tänk om de borgerliga vigselförrätlarnas behörighet begränsades på likartat sätt, t. ex. så att de fick viga bara om minst en av kontrahenterna hade en viss övertygelse, överensstämmande med vigselförrätlarens, eller om en av eller båda kontrahenterna var medlem i samma förening som vigselförrältaren liUhör! Del vore ju groteskt!

Jag kan gärna medge alt frägan om formerna för vigseln kan komma i elt nytt läge, om kyrka och stal skils äl. Men del är ju en läng väg innan slällning kan tas till denna senare fräga. Här borde man åtminstone för frikyrkornas del ganska snart kunna avlägsna en irriterande begränsning av pastorernas vigselbehörighel säsom ett led i en utveckling till slörre valfrihet och jämlikhet då del gäller formen för ingäende av äktenskap, Elt positivt ställningslagande tUl motionen innebär inle någol föregripande av blivande reformer på del aktueUa området.

Det bör framhåUas att 1968 års beredning om stat och kyrka - alltså inte utredningen kyrka-stal - inle alls skall ta upp vigselfrågan.

1969 års famUjelagssakkunniga, som här har åberopats, håller på med en ulredning som reservanlerna anser bör avvaktas innan man tar slällning lUI den nu genom motionen aktuaUserade frågan om en vigselbehörighet, oavsett om kontrahenterna - en eUer båda — tUlhör

vigselförrätlarens trossamfund. I de sakkunnigas direktiv berörs den gamla tanken all man genom obligatoriskt civUäktenskap skulle ge trossamfunden — deras präster och pastorer liksom samfundens medlemmar — frihet att ordna vigselceremonier efler egen önskan, dock med den skillnaden alt kyrklig vigselceremoni inle skulle ha eller behöva ha nägon rättslig verkan, eftersom den sidan av saken skulle lillgodoses genom civUäktenskap säsom ett obUgatorium.

Departementschefen säger i direkliven lUl de sakkunniga all han inte är övertygad om att della är en lycklig lösning. Han syflar dä tydligen på att det för dem som vUl ha kyrklig vigsel skuUe bU fräga om dubbla ceremonier, en företeelse som — av skäl som åberopas i motionen, dvs. rådande begränsning av vigselbehörigheten — inle helt tycks ha försvunnit sedan frikyrkopastorerna fick sådan behörighet. Att denna egenartade konsekven.s av en ordning med obligatoriskt civUäktenskap bör undvikas när del gäUer situalioner, då de berördas känslor inle bör stötas genom bestämmelser som framstår säsom onödigt byråkratiska, är väl klart.

Departemenlschefen länker sig därför i stället en registrering hos folkbokföringsmyndighet som del konstitutiva för äktenskapet. Det är väl inle helt säkert all det gär att komma fram den vägen, i varje fall inle sä länge vi håller fast vid 1962 års FN-konvention angående samtycke lUl, minimiålder för och registrering av äktenskap, I denna konventions artikel 1 heter del nämligen: "Äktenskap skall ej anses i laga ordning ingånget utan båda kontrahenternas av fri vilja avgivna samtycke. Delta skall avgivas av dem personligen efter vederbörlig kungörelse samt inför vigselmyndigheten och i vittnens närvaro, i enUghet med vad som må vara i lag föreskrivet,"

Detta lycks förutsätta, herr lalman, ett slags vigsel och inte bara en enkel registrering. Det är väl åtskUliga folkpsykologiska skäl som talar för att folk viu ha Utet ceremonier, kanske även högtidlighet, då de står i begrepp att ingå äktenskap. De kanske då också vill ha frihet att välja mellan oUka former för äktenskaps ingående med laga verkan utan alt i vissa fall behöva underkasta sig dubblering av ceremonierna vid tillkomsten av en sådan förbindelse.

Elt bifall tiU utskottets förslag löser inle alla här och i molionen berörda problem men skulle i etl övergångsskede, herr talman, kunna väsentligt bidra UU en mindre stötande ordning än den nuvarande, i första hand vad gäUer frikyrkopastorers vigselbehörighet.

Jag ber, herr talman, med del anförda alt få yrka bifaU tUl utskottets hemstäUan.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Behörigheten att förrätta kyrklig vigsel

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr SVEDBERG (s) korl genmäle;

Herr talman! Lagutskottets ordförande drar upp olika alternativ för hur denna sak skall ordnas, när kyrka—stat-utredningen har kommit fram med sina förslag och riksdagen har blivit i tUlfälle alt fatta beslut. Men vi vet ju inle vid det här laget vilken stäUning riksdagen kommer att ta. Men vi vet i varje fall all frågan blir föremål för diskussion och alt den Ulla

145

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Behörigheten att förrätta kyrklig vigsel

detaljen med vigseln och hur den skall gå tiU fär bedömas i elt större sammanhang som rör hela lagsliftningskomplexet.

När herr Wiklund refererade till vad ulredningen kyrka—stat hade sagl om att del inte fanns nägra principiella betänkligheter mot att införa denna bestämmelse om utvidgade möjligheler, speciellt för frikyrkopastorer, är del ändå att märka, att denna utredning sade detta innan den nya utredningen, famUjelagssakkunniga, hade tUlsatts och börjat med sitt arbeie. Nu vet vi att del i varje fall har diskulerats att famUjelagssakkunniga skaU komma med ett betänkande ganska snart, och då skuUe det bli pä det sättet som herr Wiklund sade, nämligen att bestämmelserna skaU gälla under en övergångstid, om nu riksdagen gär med på vad utskottet föreslär.

Jag skulle bara vilja tUlägga att det väl inle blir någon övergångstid alls, ulan att det uppkommer en mycket egendomlig situation, om riksdagen dels slannar för vad utskottet nu föreslår, dels lar upp detta problemkomplex i dess helhet.

Herr Wiklund nämnde att reservanterna varit artiga nog att framhålla att kyrkornötets samtycke krävdes bara för statskyrkoprästerna och att del inte möter hinder att för frikyrkopastorernas del ge den utvidgade vigselbehörighelen. Dä är det väl ändå bara alt notera att molionärerna och utskottet har siklat pä att den här lagen skaU införas gemensamt för frikyrkopastorer och för statskyrkans präster. Del talas i utskottets motivering om ekumenisk samhörighet som bör prägla de kristna samfunden och att det framstår som angelägel att markera en kristen enhel och enighet. Är inle detta lomma fraser, måste det väl innebära att man är beredd pä all la hänsyn till kyrkomötets mening.

Herr Wiklund var även inne på att om utskottets uppfallning vinner gehör, får de som skall gifta sig slörre möjligheter att välja vigselförrällare. TUl det vill jag bara tUlägga att det även kommer att medföra slörre möjlighel för dem som skall förrätta vigsel all välja vilka de vill viga . . .

(Herr talmannen läl nu klubban faUa och yttrade: Tiden för korl genmäle är tre minuler.)

Herr WIKLUND i Slockholm (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag har egentligen redan svarat pä del herr Svedberg var inne pä, i varje fall i senare delen av sill anförande, dä jag sagl att det yrkande som vi har ställt icke löser alla problemen, men detta kunde ge etl bidrag tUl större valfrihet och jämlikhet för dem som önskar fä en s. k. kyrklig vigsel.

Jag viU än en gäng ocksä betona att detta inle kommer att innebära ett föregripande av vad som kan komma alt lagstiftas om längre fram när familjelagssakkunnigas betänkande skaU läggas tUl gmnd för lagstiftning och vi får behandla denna i riksdagen.

146

Herr SVEDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Om utskottet skulle vinna gehör för sin mening och vi alltså skulle få en lag om utvidgad vigselrätt för präster och pastorer skulle ju — vUkel jag var inne på innan klubban föll - detta även medföra

all prästerna och pastorerna också finge slörre valfrihet. AUlså skulle inle bara de Irolovade kunna välja vigselförrällare i större utsträckning än tidigare, utan även vigselförrältarna skulle kunna vinka med kalla handen och säga, alt er vUl vi inte vara med om alt viga. Del har ju hänl att t. o. m. statskyrkopräster har vägrat all förrätta vigsel. Om den bindningen alt i varje fall en av de Irolovade skall tiUhöra samma samfund eller kyrka som vigselförrältaren inte längre finns, är det större anledning att vänla sig sädana här tråkiga saker som att en vigselförrällare vägrar förrätta vigsel. Det är också en eventualitet som man bör ha med i bUden innan man lar ställning i denna fråga.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Behörigheten att förrätta kyrklig vigsel

Fru ÅSBRINK (s):

Herr talman! Först och främsl skall man fastslå all utskottets förslag ingalunda innebär någon förändring eller utökning av statens auklori-sering av vigselförrättare, av antalet präster och predikanter som förses med rällen att viga enligt juridiskt oantastbara former, utan vad det gäller är en ökad frihet inom den nu förefintliga ramen för vigselrätt.

För den som inte har någol direkl religiöst intresse av en förändring borde väl ändå den individens frihet, som vi kämpar för på aUa områden i värt samhälle, också fä göra sig gäUande i fräga om detla förslag, att man beviljar andra människor valfrihet. Det torde vara en grundprincip i värl samhälle. Därtill kommer för dem av oss som har etl engagemang i något religiöst samfund en önskan att i en tid, som hotas mer och mer av sekularisering, alla religiösa intressen skall kunna samverka över gränserna mellan oUka samfund, "den slrävan tUl ekumenisk samhörighet" som slår omnämnd i utskotlels betänkande.

Överallt är det alltså fråga om en ökad frihet. Det framgår ocksä av de remissvar som omnämns i historiken till motionen och tiU utskottets yttrande att när beredningen infordrade svar, slällde sig remissinsianserna genomgående posiliva lill en ändring. Inte minst gäUer della Sveriges kristna socialdemokraters förbund, som finner en dyUk ändring självklar.

Att reservanlerna nu hänvisar tiU all den föreslagna ändringen för den svenska statskyrkans del ocksä mäsle underställas kyrkomötets granskning är ju etl argument som icke är relevant för denna frågas avgörande. Det fär bU en kyrkans interna sak att sedermera avgöra. Men för en rad andra samfund i delta land, som vi inle fär glömma borl, skulle det kunna innebära en omedelbar frihet.

Herr talman! Eftersom denna reform utgör etl avgjort sleg mot etl ökal samarbete och samförstånd mellan de olika samfunden i värt land och ocksä utgör ett steg Ull ökad valfrihet för varje individ i värl land, ber jag att få yrka bifall lUl ulskollels hemsiällan,

I della anförande inslämde herrar Wikslröm, Enlund och Henmark (samtUga fp).

Hen JOHANSSON i Skärstad (c);

Herr talman! Jag kunde ha avstått från att yttra mig och anslutit mig liU det föregående anförandel. Får jag bara säga att det skell en utveckling på delta område. Inom frikyrkan har vi fält flera gudsljänst-

147

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Behörigheten att förrätta kyrklig vigsel

besökare och vänner — inle minsl genom det omfallande ungdomsarbete som bedrives — som inte är anslutna lUl våra församlingar men som kommer till våra kyrkor och då gärna viU förlägga sina kyrkliga ceremonier tUl dem. Inte minst gäller detta vigslarna.

Därför torde del le sig ganska naturligt att man företar en lagändring som innebär rätt för pastor att — vilket samfund han än tiUhör — viga dem som sä önskar. Del torde le sig ännu mer naturligt att två unga människor som viU förena sina öden får välja den vigselförrättare de önskar.

Jag ber med delta all få yrka bifall lUl utskottets hemställan.

148

Herr ZACHRISSON (s):

Herr talman! I den principfråga som nu är uppe tiU diskussion har jag ingen annan mening än utskottet. Jag tycker dock att man har valt en ovanligt säregen tidpunkt för att föreslå denna reform, eftersom såväl 1968 års beredning om kyrka—stat som famUjelagssakkunniga nästa år kommer att framlägga förslag som berör frågan om vigselbehörigheten. Dessa förslag innebär, som lagutskollel utan svårighet borde ha kunnat utläsa ur de direkliv man har citerat i utskottsbetänkandet, en lösning på de problem som molionärerna har aktualiserat.

Utskottet är medvelel om att en lagändring, i varje fall för svenska kyrkans del, kräver ett kyrkomöte. Etl sådanl vänlas inte av nalurliga skäl förrän de båda nämnda utredningarna har lagt sina förslag. Ett riksdagsbeslul nu mitt i utredningsarbetet tjänar aUtså inga andra syften än all mata byråkralikvarnen. Jag kan inle förstå vad det är för klokt med del. Riksdagen har, enligl min mening, betydligt mer väsentliga uppgifler att ägna sig åt och jag föreslär därför kammaren alt stödja reservationen.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp);

Herr talman! Det är inte utskotten som väljer lidpunkten för sina framstötar, herr Zachrisson. Ställningstagandena i utskotten är betingade av de ärenden som läggs på utskottens bord. Här har det väckts en motion som vi måste ta ställning tUl, och del har vi nu gjort på principiella grunder.

Även om det, herr Zachrisson, kommer ell förslag från famUjelagssakkunniga näsla är, som jag förmodar ger en elegant lösning av hithörande problem — jag har något hört talas om i vilken riktning resonemangen gär inom den utredningen — sä blir det troligen ändå en läng remissbehandUng av de sakkunnigas förslag. Det bUr därmed ingalunda något beslut om en reform nästa år, om betänkandet dä föreligger, utan det kommer säkert att dröja flera år innan vi får denna fråga definitivt löst.

Jag vUl tUl sisl tUlfoga, herr talman, att kyrkomöte relativt ofla exlrainkallas, kanske inte specifikt för en fräga av delta slag, men det finns många andra frågor som säkerUgen skulle kunna föranleda etl kyrkomöte tidigare än år 1975.

Herr KÄLLSTAD (fp)

Herr talman! Jag råkar vara en frikyrkopräst som har vigselrätt enligt de bestämmelser som gäller för Metodistkyrkan. Den har hafl sådan rätt ända sedan år 1876, och de övriga frikyrkosamfunden har fått den från år 1951 när den nya reUgionsfrihetslagen tiUkom.

Men det innefattas ocksä speciella begränsningar i denna rätt att förrätta vigsel. Jag motionerade i denna fråga år 1962, och det har hänl en hel del under 1960-talel som lalar lUI förmän för en vidgad vigselrätt i överensstämmelse med della utskottsbetänkande, inte minsl på det ekumeniska området med större förståelse kyrkorna och samfunden emellan. Jag skall ta ett praktiskt exempel för att visa hur den lagstiftning som nu gäller slår. Om jag skulle vilja viga min egen bror, son eUer dotter och vederbörande tillhör etl annal samfund än jag själv och hans eller hennes kontrahent också gör det, vore alltså jag såsom brodern eller fadern ur stånd att förrätta den vigseln enligt nuvarande bestämmelser. Jag lycker vi har en egenartad ordning som uppsätter sådana hinder.

Jag yrkar alltså bifall lill det förslag som lagulskoliets belänkande nr 5 innefattar. Jag anser att tiden nu änlligen är inne för en riktigare lagstiftning på della område och för en vidgad vigselrätt.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Behörigheten att förrätta kyrklig vigsel

Fru ÅSBRINK (s);

Herr talman! Jag vill gärna säga all jag inte kan ansluta mig lill den terminologi som herr Zachrisson använde.

Jag lycker all del är att underskatta de klarl mänskliga relationerna i vårt samhälle att tala om att elt beslut nu för en ändring endast skulle innebära en ökning av den byråkratiska kvarnens malande och om att riksdagen har väsentligare — jag tror all herr Zachrisson sade betydligt väsentligare — frågor att ägna sig åt. Det rör sig dock om personliga frågor — om trosfrågor och samvetsfrågor — och dä kan man inte avfärda dem på det sättet som herr Zachrisson gjorde.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservaiionen av herr Svedberg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svedberg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller lagutskottets hemstäUan i betänkan-del nr 5 rösiarja, den det ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Svedberg m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades tvekan kunna råda angående resultatet, varför votering med omröstningsapparat verkstäUdes, Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   153 Nej  -  153 Avstår — 7

149

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av myndighetsåldern

Dä sålunda de avgivna rösterna var lika delade, nedlade herr talmannen i röslurnan en ja-sedel och en nej-sedel, varefter pä herr talmannens anmodan fru Nilsson i Sunne (s) ur urnan upptog den ena av dessa båda sedlar, och befanns denna innehålla ja.

Kammaren hade alltså i enlighet med ja-propositionens innehåll bifallil utskottets hemställan.

§  12 Sänkning av myndighetsåldern

Föredrogs lagutskottets betänkande nr 6 i anledning av motioner om sänkning av myndighetsåldern,

I motionen nr 652 av herr Elmstedt m. fl. hemställdes att riksdagen beslutade alt myndighetsåldern skulle inträffa vid uppnådda 18 års älder.

I molionen nr 662 av herr Romanus m. fl. hemställdes all riksdagen uttalade alt myndighetsåldern borde sänkas lUl I 8 är saml att riksdagen i skrivelse lill Kungl, Maj:t hemställde om förslag tUl erforderliga lagändringar i detta syfte.

Utskottet hemstäUde att motionerna nr 652 och 662 inte föranledde nägon riksdagens åtgärd.

Reservalion hade avgivits av herrar Wiklund i Stockholm (fp), Svanslröm (c) och Börjesson i Falköping (c), fru Jonäng (c) samt herr Annerås (fp), vilka ansett-alt utskottet bort hemslälla,

dels att riksdagen i anledning av motionen nr 652 och med bifaU tUl motionen nr 662 hos Kungl. Maj;t hemställde om förslag tiU erforderUga lagändringar för en sänkning av myndighetsåldern tUl 18 år,

dels att motionen nr 652, i vad den inte besvarats genom vad reservanterna anfört och hemstäUt, inte föranledde nägon riksdagens åtgärd.

150

Herr WIKLUND i Slockholm (fp):

Herr talman! Såviii jag vet läcks inle den fråga vi nu skall behandla av någon sittande utredning, varken för värl eget lands vidkommande eller på nordiskt plan. Vi kan dock samtidigt konstalera alt en expertkommitté inom Europarådet för närvarande utreder frägan om europeisk harmonisering av myndighetsåldern.

Några hänsyn till pågående utredningar i vårt eget land behöver vi alltså inte la utan kan argumentera för våra ståndpunkter rakl fram, sä att säga.

Som bekant sänktes den civUrätlsliga åldersgränsen — del är ju den det här gäUer - vid 1969 års riksdag och är därför 20 år gällande från den 1 juli 1969. MärkUgt nog åberopar utskottsmajoriteten inte otillräcklig erfarenhei av lagsliflningen säsom argumeni mol en ylleriigare sänkning av myndighetsåldern annat än mera indirekl genom hänvisning tUl att försia lagulskollel 1970, då samma motionsyrkande behandlades, påpekal brislen på erfarenhet. Inte heller åberopar majoriteten dåliga erfarenheier av den nya myndighetsåldern.

Helt ulan erfarenheter kan man väl knappasl vara. Men några ogynnsamma erfarenheier tycks som sagl inle ha framträtt. Och majoriteten säger sig t. o. m. ha förståelse för motionärernas synpunkter och utesluter inle alt dessa kan leda tUl en sänkt myndighetsålder, när "tUlräckUga erfarenheter vunnits". Man kan fråga sig hur snart erfarenheterna blir tUlräckliga. Departemenlschefen var mindre försiktig i propositionen 1969, dä han anförde ungefär de argument för en sänkt myndighetsålder, som anförls i de nu aktuella molionerna. Han säger:

"Ungdomsorganisationernas uppfattning att man bör gå längre än utredningen har föreslagit och sänka myndighetsåldern tUl 18 år har enligt min mening vissa skäl för sig. Mänga har redan vid 18 är frigjort sig frän det ekonomiska beroendet av föräldrarna och lever etl självständigt liv. De är bosatta ulanför föräldrahemmet, har eget hushåll och försörjer sig själva genom eget arbete eUer bedriver siudier som finansieras genom statliga studiemedel."

Bl. a. genom dessa omständigheter, herr talman, kan ungdomen nu för tiden allmänl taget anses alll tidigare nå mognad i biologiskt och socialt hänseende. Både män och kvinnor kan gifta sig, om de fyUt 18 år. Gifta personer borde väl ha laglig möjlighet all ingå avtal om län, avbetalningsköp och annat som hänger samman med bosättningen och hushållet i övrigt? Trots all första lagutskottet förra året pekade på sådana förhållanden och dessutom erinrade om alt man vid 18 ärs älder blii värnpliktig och vidare fär rätt att sluta arbetsavtal avvisades yrkandet om ytterligare sänkt myndighetsålder. Det skulle kanske kunna sägas alt man givit ungdomar som fyllt 18 är ett slags partiell myndighetsålder, genom i vissa avseenden vidgad ekonomisk behörighet i åldrarna mellan 18 och 20 år. Därmed kan man eUer anser man sig aUtjämt böra upprätthälla en formeU myndighetsålder vid 20 är.

Denna formella sida av saken tycks man tillmäta slor betydelse och detta i det nordiska samarbetets inlresse. Förra ärel konstaterade utskollet att 20-årsgränsen, som tUlkommit efler jusl nordiska överläggningar med resultat i en i de nordiska länderna enhetlig myndighetsålder vid 20 är, var av väsentlig betydelse för utskottets inställning.

Lagutskottets majoritet i år, som räknar med eventualiteten av en ytterligare sänkning av myndighetsåldern, då erfarenhelerna blivit tiUräckliga, har inte större tilltro tiW betydelsen av nordisk harmonisering i fräga om myndighetsåldern än att man nöjer sig med att uttala önskvärdheten av att en framtida reform kommer till stånd i nordisk samverkan.

Visst är, herr talman, sädan samverkan önskvärd, men den fär inte i onödan hindra reformer och bli tUl en broms i utvecklingen. Jag har gätt igenom förra årets debatt om dessa saker, och jag tUlåter mig citera jusl belräffande samordningen med de övriga nordiska länderna i lagstiftningsfrågor ett litet stycke ur etl av de anföranden som BertU Ohlin höll i den debaiten: "Enligl min mening gagnar man den nordiska saken bäsl genom att se efter var en samordning verkligen är så viktig att man eventuellt vill ta risken av nägon försening. I annal faU fär man läla taklen vara ojämn och samordna successivi efter bästa förmåga."

Herr talman!   Vid  Nordiska  rådets  senaste  session var frågan om

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av myii-dighetsåldern

151

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av myndighetsåldern

nordisk lagharmonisering uppe till en delvis het principdeball om för-och nackdelar med alt eftersträva nordisk lagharmoni. Det var framför aUl Helge Seip, den norske vänsterledaren, som slog vakt om principen att man borde skynda långsamt med harmonisering och gemenskap vad gäller lagstiftningsfrågor, under del alt man från den svenska regeringens sida genom statsrådet Carl Lidbom försvarade en tankegång som den svenske justitieministern lanserade vid justilieminislermötel i Slockholm nyligen. Enligt etl referat i en ledare i Dagens Nyheter för den 13 mars i år gjorde Carl Lidbom följande uttalande; "Del kan också ligga i den nordiska lagharmoniseringens intresse all någol land går före med pionjärexperiment och kanske drar de andra med sig."

Nordisk harmonisering är bra, men den får inte utan starka skäl hindra en lagharmonisering inom det egna landet! På här berörda områden finns det slarka skäl för en sädan harmonisering inom vårt eget land.

Etl bifall till reservaiionen skulle ocksä bli ett klart och värdefullt uitryck för lagstiftarens förtroende för ungdomen.

Till sisl; Jag skulle nog liksom förmodligen mänga av kammarens övriga ledamöter gärna vilja höra hur utskottets kommunistiske ledamot motiverar sin stäUning i denna fråga. Jag har försökt finna någon officieU uppfattning från det kommunistiska partiet i saken men har misslyckats. Jag skuUe främsl vilja veta om herr Israelsson i utskottet representerar sin grupps åskådning i fräga om en önskvärd sänkning av myndighetsåldern.

Herr lalman! Jag yrkar med della bifall tiU reservationen.

Hen SVANSTRÖM (c):

Herr lalman! Centerpartiels ledamöter i lagutskottet har anslulil sig tiU reservaiionen, och jag kan på aUa punkler inslämma i det som herr Wiklund i Stockholm nyss anfört. Det kan vara myckel intressant att göra några vidare jämförelser med andra länder utanför Norden i fräga om myndighetsåldern. Då kan vi konstatera alt 18-årsäldern generellt genomförts i öststaterna. Del ännu mera märkliga är att del som konservativt ansedda England också infört en myndighetsålder på 18 år. För vårl vidkommande måste det vara önskvärt och angeläget att i görligaste män begränsa anlalel åldersgränser lill det minsta möjliga. Eftersom del redan nu finns en 1 8-ärs gräns säsom här tidigare anförts och som gäller i många faU skulle en ytterligare anpassning ocksä av myndighetsåldern lUl 1 8-ärsgränsen vara angelägen.

ParalleUt med della önskemål har frän centerpartiets sida i andra sammanhang också framförts önskemål om en rösträttsålder av 18 år.

Med detta korta anförande, herr lalman, ber jag att få instämma i yrkandei om bifaU tUl reservationen.

152

Hen ROMANUS (fp);

Herr talman! Efter vad som redan sagts i dag - och ännu mer om man tar hänsyn tUl vad som sagts vid behandUngen vid lidigare riksdagar — är del inte särskUt lätt att utvinna några nya synpunkler ur detla ärende. De som har motsatt sig en ytterligare sänkning av myndighetsåldern medger i regel, och det gör även utskollet, alt det finns skäl för en sänkning till 18 år, särskUt nu när giftasåldern sänkts tUl 18 år för både män och kvinnor.

Del huvudargument som man brukar åberopa mot en reform i Sverige är den nordiska rätlsUkhelen. Som herr Wiklund i Stockholm nämnde behandlades frågan nu senasl vid nordiska rådets diskussion om familjerätten i Köpenhamn i februari. Jag vill utöver vad herr Wiklund citerade också lämna ytterligare några bidrag från statsrådet Lidboms anförande ä svenska regeringens vägnar. Slalsrådel Lidbom sade bl. a.; "I del nordiska samarbetet brukar vi gå vidare på samordningens väg där det finns naturliga förutsättningar för det. Men vi brukar undvika att försöka tvinga på etl land reformer som opinionen där inle är mogen för. Och vi brukar också akta oss för att kräva av ett eUer flera länder att de avstår från enligt dem angelägna reformer av det skälet att de andra inte kan följa med. Pä sikt skuUe vi göra det nordiska samarbetet en slor otjänst om vi handlade sä alt vi bibragte människor i våra länder uppfallningen att samarbetet är en hämsko pä utveckUngen.

Del finns emeUertid exempel på att den spUttring som följt av att någol av de nordiska länderna gått före och visat vägen ganska snart har kunnat överbryggas på nytt."

Herr Lidbom pekade också pä risken för — om man håller aUtför hårt pä rättslikheten — att del land där reformivern är minst i varje särskill fall kommer alt beslämma takten i reformarbetet.

Jag lämnar därhän om detta uttalande är lUlämpligt på familjerätten; uppenbart är enligl min uppfattning all det kan tillämpas på frågan om en sänkning av myndighetsåldern.

I den reservation som är fogad tUl utskottets betänkande framhåUes; "Nordisk rättslikhet i fräga om myndighetsåldern är naturUgtvis önskvärd, men den är enUgt utskottets mening inle nödvändig." Säviit jag kan se stämmer reservationens uttalande betydUgt bättre än majoritetens med den svenska regeringens uppfattning, som den framfördes av statsrådet Lidbom. Det är naturiiglvis i och för sig inle nägon garanti för att det är en riktig uppfattning, men det kan noteras med en viss tUlfredsstäUelse i detla sammanhang.

Som herr Wiklund i Stockholm nämnde, pekade även BertU Ohlin, som är en föregångsman inom det nordiska samarbetet, på att det ibland kan vara värdefuUt för samarbetet pä sikt alt ett nordiskt land gär före i lagstiftningsarbetet. I synnerhet om det, som i detta faU, i de nordiska länderna finns en slark opinion för en sänkning av myndighetsåldern, kan del inte vara särskUt allvarligt för samarbetet om Sverige gär i spelsen. Det finns, som herr Svanslröm nämnde, också andra länder i världen som vi har beröringspunkter med och som har infört 18-årsgränsen.

Med denna kortfattade motivering ber jag, herr talman, att få yrka bifall tUl reservationen.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av myndighetsåldern

Hen SVEDBERG (s):

Herr talman! 1969 års riksdag beslöt efter ell grundligt utredningsarbete och med instämmande av så gott som alla hörda remissinstanser att sänka myndighetsåldern frän 21 till 20 år. Det fanns visserligen även dä några som ville gå längre — ned liU 18 är — men del kan även erinras om att den reservant i utredningen som ville bibehåUa 21-årsgränsen fick medhåll av så  tunga remissinstanser som Svenska bankföreningen och

153

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av myndighetsåldern

154

Svenska försäkringsbolags riksförbund. De hävdade att riskerna för obetänksamt spolierande av försäkringsskydd och sparande ökade, även om myndighetsåldern bara sänktes lUl 20 är. Riksdagen fann emellertid 20 är vara en väl awägd myndighetsålder, och den då beslulade reformen har nu varil i kraft cirka ett och ett halvt år.

Som ett komplement till den nya myndighetsåldern beslöts dä även om ökad självbestämmanderätt för ungdomar i 18—20-årsåldern, Den underärige fick slörre möjUgheter att själv fritt välja mellan förvärvsarbete och siudier, rält att skaffa egen bostad utan föräldrars medverkan och givelvis som tidigare räll all ta anställning och disponera över arbetsinkomsten. Den lidigare rätten för gift underårig att få företa rättshandlingar som erfordras för den dagliga hushållningen vidgades tUl att gäUa alla underåriga med eget hushåll. Förmyndaren skulle emellertid kunna vara tUl visst skydd även för denna kategori underåriga och ha rält att ingripa därest vederbörande missbrukade sin handlingsfrihet.

Riksdagsbeslutet 1969 betraktades som en lämplig kompromiss meUan önskemålel alt ungdomar i 18—20-årsåldern skulle få slörre rält att själva bestämma i egna angelägenheter och del berältigade kravel att ungdomar ocksä skulle kunna påräkna ett visst skydd, om det erfordrades, mot oförsiktiga ekonomiska åtaganden. Lagutskottet anser alt de här synpunkterna forlfarande är bärande och yrkar därför avslag på motionerna. Men som det har erinrats om här är utskottet inte främmande för tanken att en ytterligare sänkning av myndighetsåldern kan aktualiseras, sedan tUlräcklig positiv erfarenhet vunnits av den tidigare reformen.

Herr Wiklund i Stockholm sade alt del inte kunde påvisas nägra negativa erfarenheier, men mot det kan man invända att det ändå har gätt ganska kort tid. Den senaste reformen har ju inte varit i kraft sä länge.

Utskottet framhåller även betydelsen av nordisk samordning i det här hänseendet, vUken kan motiveras med de nära förbindelser som råder mellan de nordiska länderna.

Vidare kan noleras alt en expertkommitté inom Europarådet — herr Wiklund var inne på det — håller på att utreda frägan om elt förenhelligande av myndighetsåldern i de västeuropeiska länderna. Man kan tUlägga alt den expertkommittén även undersöker vad del innebär att vara myndig i de olika länderna. Del är inte sagt att lagstiftningen är Ukartad, Här nämndes England, där man har tagit den här reformen och har myndighetsåldern salt till 18 år. Men där har man exempelvis en arvslagstiftning som inle känner lUl lagloltsinstilulet, som ju finns här i landet. Det medför alltså rätt för en arvlätare att se tiU att en bröstarvinge kan få sill arv t. ex. när han fyller 20 eUer 25 är. Man har möjlighet all testamentera på sä sätt att arvtagaren fär årliga legat eller hur man nu vUl anordna del, Della kan synas som en detalj i det hela, men det var säkerl inte oväsentligt när engelsmännen tog den här reformen.

Vad beträffar öststaterna känner jag inle så noga liU deras lagstiftning på del här området, men jag förmodar alt den i varje fall inte är Ukartad med den i Norden, I den här expertkommittén inom Europarådet är man alltså i färd med att göra en karlläggning i det här hänseendet. Det är

klarl att del skuUe vara värdefullt att få gemensamma bestämmelser på den här punklen. Människorna - särskilt de yngre — flyttar ju mera än tidigare från land lUl annal. Här i Norden har della med gemensam arbetsmarknad och de mänga förbindelser som finns inom affärslivet gjort del synnerligen angelägel all fortsatta reformer skaU kunna gå i nordisk enighet.

Med delta, herr talman, ber jag att få yrka bifall lUl lagutskottets hemstäUan.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av myndighetsåldern

Herr WIKLUND i Stockholm (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Det föreföU av herr Svedbergs inlägg som om han vUle bekräfta all några ogynnsamma erfarenheter icke har vunnits av den sänkning som redan har skett i fräga om myndighetsåldern. Det är visserligen en korl tid som har gäll sedan dess, och man kan inte veta sä mycket, menar herr Svedberg, men pä elt och ett halvt år borde väl ändå några ogynnsamma erfarenheter ha trätt fram. Vad vissa remissinstanser sade före lagstiftningen tycker jag inle vi har anledning att ta hänsyn tUl nu, utan vi fär nu försöka dra slutsatser av den lagstiftning vi har.

Det var en klar halvmesyr, efler min mening, när man 1969 gav bara "partiell" myndighet ät ungdomar i åldern 18-20 år. Man sänkte myndighetsåldern frän 21 tUl 20 är, och sedan gav man 18—20-äringar vissa behörigheter på det ekonomiska området.

Herr Svedberg åberopade den expertkommitté som arbetar i Europarådet. Jag är den förste att pä alll sätt backa upp vad som sker av aktivitet inom Europarådet; jag har ju för min del förmånen att vara delegal nere i Strasbourg och kan följa verksamheten där. Men det är i alla fall så — det vet vi aUesammans — att det tar läng tid att få tUl stånd europeisk samverkan. Och skuUe vi vänta pä denna expertkommitté - som arbetar med frågorna pä utpräglat principieU grund avseende förhållandena i de västeuropeiska länderna - vel jag inte hur länge vi får vänta. Jag skall väl inte profetera, men nog kommer det att ta etl flertal är i varje faU, bortåt fem sex år skuUe jag kunna tänka mig, alt få fram praktiska resultat av expertkommitténs arbeie. Det är ju nämligen ocksä en lång väg innan vi skuUe kunna komma dithän att vi fick tUl sländ en konvention.

När England, detla konservativa land, har lagit en reform av det slag som vi här lalar om, då tycker man ju att också vi borde vara mogna för all göra det.

Jag säger igen, herr talman, all nordisk samverkan skall vi vara aktsamma om och främja pä allt vis, men det fär inte utgöra ett hinder för reformer som i dagens läge ter sig naturliga.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag noterade, liksom jag tror all övriga ledamöter gjorde, att argumentet om den nordiska rättslikheten hade en ganska undanskymd plats i herr Svedbergs anförande. Och hur skulle det kunna ha något annal, efter de deklarationer som gjordes av statsrådet Lidbom i Köpenhamn?

Det innebär emellertid att det inte är mycket kvar av försvaret för nejsägande här, eftersom man redan lidigare på de flesla andra punkter

155

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av myndighetsåldern

har medgivit att skälen för en ytterligare sänkning är ganska starka. Och det är naturUgtvis intressanl att utskottets talesman åberopar Bankföreningen som ell slöd för sin ståndpunkt och talar om risk för obetänksamt spoUerande av sparande, om man skuUe sänka myndighetsåldern.

Nu tror jag alt det som man här tänker på är elt antal ungdomar som har slora förmögenheter och som kanske inte är mogna alt sköta dem helt och hållet, om de är 18 eUer 19 år. Men tyvärr är de nog inte mogna att göra del när de är 20 eller 21 år heller, i de fä faU som det gäller. ■ Därför kan man inte göra någonting ål det problemet genom den allmänna myndighetsåldern, utan den fär avpassas efler de förhållanden som gäller för den stora majoriteten av ungdomar.

Det är klart att man kan säga att en sänkning tUl 20 år kunde vara en kompromiss mellan dem som vUle ha 21 är och dem som vUle ha en ytterligare sänkning. Men om man ansåg att skälen redan vid det förra tUlfället var slarka för en sänkning tiU 18 år, sä häller man naturligtvis fasl vid del nu.

Och när det gäller att åberopa erfarenheter måsle man ju ställa frågan: Hur länge skall vi vänta? Hur länge anser utskottets talesman att man skall vänla, innan man i Sverige kan sänka myndighetsåldern tUl 18 är, som man har gjort i andra länder?

Jag undrar om man inte redan nu är mogen alt pä allmänna grunder säga att 18-åringar i Sverige, som har sä mänga skyldigheter och som ocksä har vissa rättigheter av typen att man får gifta sig, är mogna att fä en fullständig myndighei.

156

Herr SVEDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Wiklund i Stockholm tyckte att det beslut som fattades i riksdagen för ett par år sedan, när myndighetsåldern sänktes till 20 år, var en halvmesyr. Man skulle redan dä ha tagit steget fuUt ut och gäll ned lUl 18 är. Men reservanterna skriver själva: "Mänga ungdomar har också redan vid 18 ärs älder frigjort sig frän del ekonomiska beroendet av föräldrarna och lever ell självständigt liv." Med den formuleringen menar reservanterna att det också finns ungdomar som inte i aUa hänseenden handlar välbetänkt i ekonomiska ting. Även om mänga klarar sådana saker, sä gör inte alla det. Och det är just för dessa andra som den reform vi genomförde senast utformades sä som fallet var. Vi gick dä inte i alll ned lUl en myndighetsålder pä 18 är utan gav utrymme :för att pappa och mamma eUer en förmyndare skuUe kunna hjälpa en underårig, om del behövdes. Och nog kan väl även herr Wiklund i Stockholm medge att det finns ungdomar i samhället som är i den belägenheten.

Sedan erinras det om att man i Bankföreningen var fundersam förra gängen, när det var fräga om att sänka myndighetsåldern. Där vUle man inte ens gå ned tUl 20 år, och jag vet inte om man då bara ömmade för några i samhället som skulle komma alt förfoga över stora arv eller Uknande. Sparandet är väl en angelägenhet som berör alla medborgare. Och när nu såväl försäkringsbolagens riksorganisalion som Bankföreningen har denna mening tycker jag att det i varje fall inte kan inspirera tUl   att  i  detta  fall  redan efler något  är gå  ytterligare  ett  steg på

reformernas väg.

Sedan frågade herr Romanus hur länge vi då skaU vänla, innan tUlräckUga erfarenheter vunnits i detta avseende. Ja, utskottet menar att detta är en sak som fär mogna fram; man kan t. ex. ta initiativ i Nordiska rädel och där skapa enighel. Frägan kan ocksä föras fram pä mänga andra sätt. Nu har del ju ändå bara förflutit en kort tid sedan den förra reformen genomfördes, och det var etl längt utredningsarbete som föregick det beslul som riksdagen dä tog.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av myndighetsåldern

Herr WIKLUND i Stockholm (fp) kort genmäle:

Herr talman! Visst finns det en del ungdomar som inle svarar mot de krav man mäste slälla på dem, om man ytterligare sänker myndighetsåldern så som vi reservanter vill. Det medger jag gärna, herr Svedberg, Men som herr Romanus underströk torde del röra sig om bara ell fätal osäkra faU, eftersom vi hittiUs inte har märkt några ävenlyrUgheter av den reform .som vi genomförde 1969, en reform, som ju även innefattade en viss ekonomisk myndighetsbehörighet för 18-20-äringar, Och om det bland dem finns de där fätaliga fallen som det här har talats om, sä har vi ju en förmynderskapslagsliflning alt la lUl; inte sä all den skulle kunna eller fä användas genereUt men dock i de undantagsfaU som herr Svedberg talat om.

Herr SVEDBERG (s) korl genmäle:

Herr talman! Det var väl litet långsökt alt säga all vi kan sälta lUl förmyndare i den meningen. Vi skaU väl inle åstadkomma en lagstiftning som kräver sädana åtgärder,

Inle heUer kan man väl säga att del bara rör sig om elt fätal fall. Del kan vara mänga 18-åringar som kommer i en sådan belägenhet alt de behöver ett vissl stöd i ekonomiska angelägenheter. Det tror jag att man kan få belägg för pä många fronter.

För min del är jag dock överlygad om all det här är en reform som kommer. Det är bara det att frägan är för tidigt väckt.

Fru HJELM-WALLEN (s);

Herr talman! Vid förra årels riksdag fanns det även en socialdemokratisk motion om sänkning av myndighetsåldern; samiidigi krävde vi dä en sänkning av rösträtts- och valbarhelsåldern lUl 18 år. Även om vi detta år inte har aktuaUserat frågan motionsvägen, intar vi forlfarande samma ståndpunkt som dä.

Jag SkaU inte här närmare utveckla skälen för en sänkning utan ber att få hänvisa liU vad som här lidigare har anförts.

Av de motiveringar som utskollsmajorilelen anger för all inle heller i är vUja förändra myndighetsåldern är det lättast att förstå argumentet att man önskar avvakla erfarenheter av den sänkning från 21 liU 20 år som gjordes 1969 saml de erfarenheter som kan vinnas av den vidgade behörighel för omyndiga i åldern 18-20 är som ocksä infördes 1969. Även om man alltså kan ha förståelse för dessa argument, kan de knappast utgöra vägande skäl för oss som hela liden ansett alt det är lämpligast att äldersslrecket går vid 18 år.

157

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av myndighetsåldern

Utskottets andra motivering för all inte vidta en förändring nu är alt detta skuUe gä emot den nordiska rätlsUkhelen. För min del tror jag inle alt man gagnar det nordiska samarbelel, om del ständigt skall användas som argumeni mol förslag om förändringar. De evenluella nackdelar som skulle uppstå i ett fåtal fall vid skUda myndighetsåldrar i de nordiska länderna uppvägs enligt min uppfattning av fördelarna av att ha myndighetsåldern bestämd lUl 18 är.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tUl reservationen.

I delta anförande instämde herrar HeUström och Gustavsson i Nässjö (båda s).

158

Hen WINBERG (m):

Herr talman! Jag tillhör den majorilel i lagutskottet som står bakom betänkande nr 6, och det finns måhända anledning för mig all här i kammaren hell korl motivera det ställningstagandet.

Jag kan då genast deklarera alt jag i princip är positiv tUl tanken pä en ytterligare sänkning av myndighetsåldern och alltså är positiv tUl de moiioner vi nu behandlar, men jag har ändå inle anseit mig kunna biträda reservaiionen. Skälen till det är i huvudsak följande.

Omyndighet innebär en inskränkning i en persons normala rättshand-Ungsförmåga. Vad belräffar åldern som inskränkande faktor bör åldersgränsen naturligtvis inte sättas högre än vad som är absolut nödvändigt. Men omyndigheten skaU ge elt stöd för individen mol all genom förhastade rättshandlingar utsätta sig för alltför stora ekonomiska och andra risker.

Gällande lag säger att den som är under 20 år är omyndig och icke själv äger råda över sin egendom eller åtaga sig förbindelser annat än i vissa undantagsfall, som lagen anger. Naturligtvis finns det de som är under 20 år, som besitter större mognad och omdöme än andra som kanske är betydligt över 20 är. Men någonstans måste en gräns dras, som kan dels tillgodose kravet att ge rättshandlingsförmäga åt alla som kan bedömas ha erforderlig mognad, dels skydda dem som inle har del frän att lida skada av sitt handlande.

20-ärsgränsen gäUer nu sedan den 1 juli 1969. Tidigare var gränsen 21 är, och det hade den varit sedan läng tid tillbaka - för män, trorjag, ända sedan 1721. Men lagändringen 1969 innebar också ändringar för de åldersgrupper som avses i de motioner vi nu behandlar: de som fyllt 1 8 år men inle 20 år. Herr Svedberg nämnde vUka förändrmgar lagändringen innebar, men jag tror att del kan finnas anledning att upprepa dem, eftersom dessa förändringar ofta kommer bort i diskussionen. Dessa ungdomar fick den 1 juli 1969 ökade möjligheter att själva fritt välja meUan förvärvsarbele och siudier, de fick rätt all skaffa sig egen bostad utan föräldrarnas medverkan, de fick rält alt, om de hade eget hushåll, själva ingå sädana rättshandlingar som brukar företas för den dagUga hushållningen eUer för uppfostran av barn som lUlhör hushållet. Inskränkningen av rättshandUngsförmågan till 20-ärsgränsen gäller väl nu väsentligen ingående av allmänna civUrätlsliga avtal och förvaltningen av egen   förmögenhet.   Med  hänsyn  liU  del   och  liU  all   en   ändring  av

åldersgränsen så nyUgen har skett talar enligt min mening övervägande skäl för att man bör awakta de erfarenheter som kan vinnas under en något längre tid än de dryga ett och ett halvt år som gått sedan åldersgränsen sänktes tiU 20 år.

Ocksä det andra argumentet som ulskottet för fram — den nordiska rättslikheten — tycker jag är värt att beaktas. Behovel av likartade regler i de nordiska länderna växlar givetvis från område tUl område. Med den relativt likartade civillagstiflning vi har i Norden anser jag alt myndighetsåldern är en fråga där kravet pä likartade regler har hög prioritet. AUa nordiska länder har under åren 1967 lUl 1970 sänkl myndighetsåldern från 21 lUl 20 är. Del är alllsä nu äter samma myndighetsålder i Norden. Jag för min del är — för att inte ullrycka mig alllför starkt - ätminsione Iveksam om lämpligheten av all vi i Sverige redan nu skuUe bryta den rätlsUkhelen, som jag på della område anser vara myckel eftersträvansvärd.

Herr talman! Med den motiveringen ber jag alt få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av myndighetsåldern

Hen ISRÅELSSON (vpk):

Herr talman! Eftersom jag blivit apostroferad av herr Wiklund i Stockholm, fann jag mig föranlåten att ta ordet för att lämna den förklaring herr Wiklund efterlyste. Han frågar — ifall jag fattade honom räll - om vpk-gruppen i övrigt kan vara ense med mig i mitt StäUningstagande i lagutskottet.

Jag kan väl först säga ungefär delsamma som jag sade i utskottet, nämligen att det är ett gammalt krav inom praktiskt laget alla poliliska ungdomsförbund att myndighetsåldern borde vara lägre än 21 år. Man anser där att t. ex. unga män, av vUka samhället kräver att de skall göra sin värnplikt och eventueUt offra livel för sill land, ocksä skall ha fulla medborgerliga rättigheter. •

Vad som dock föranledde mig all stödja ulskoltslinjen var att myndighetsåldern nyligen sänkts och alt den aUmänna meningen var att man myckel snarl kunde motse en ytterligare sänkning — man vUle dock först avvakta utfallet av den nyligen företagna sänkningen av myndighetsåldern.

Vad det gäUer frågan om de övriga i vpk-gruppen är det möjligl att de har en annan mening; de kanske anser all vi redan i dag skulle kunna ta etl beslut om sänkning av myndighetsåldern.

I jordbruksutskottet diskuterades i början av riksdagen procedurfrågor, t. ex. om rnan kan inla en annan ståndpunkt i kammaren än den man bundit sig för i etl utskott. En gammal erfaren riksdagsledamot, herr Hansson i Skegrie, upplyste att visst kunde man del. Men del är en fråga om riksdagsmoral, sade han. Jag är ganska ny här i riksdagen, och det tycks ta Utet tid innan man uppfattar för det försia om del finns nägon riksdagsmoral och för det andra vilka regler som i så faU gäUer för denna. Jag får faktiskt erkänna, att jag nog måste vara med om åtminstone hela vårriksdagen innan jag kan ultala mig helt säkerl i den frågan. Så myckel kan jag dock säga, att jag kan anse det förenligt med min riksdagsmoral att vid voteringen möjligen avstå frän alt rösta.

159

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av myndighetsåldern

Hen LUNDBERG (s):

Herr talman! Jag skulle tro alt vi vid föregående riksdagar har framfört alla argumeni för och emol i detta sammanhang. Jag vill bara understryka alt jag utgår ifrån att myndighels- och rösträttsåldern skall följas äl. Jag har vid oUka tUlfällen bäde i motioner och i anföranden yrkat pä alt säväl myndighetsåldern som rösträttsåldern skaU sältas vid 18 är.

Därför, herr lalman, ber jag all i detla sammanhang få yrka bifaU till reservationen. Jag förulsätter att konstitulionsutskoliel i en framlid även skall se lUl att rösträttsåldern anpassas därefter.

Herr WIKLUND i Slockholm (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag viU deklarera samma uppfattning som herr Lundberg i fräga om önskvärdheten av att få tiU slånd gemensam myndighetsålder och rösträttsålder.

Jag vUl samtidigt bara erinra om att del hos konstilulionsulskollet ligger en moiion eller motioner om sänkning av rösträltsåldern. Jag beklagar att debaiten kring den frägan inte har kunnat samordnas med den debatt som vi häller här i dag. Det hade ju varil önskvärt. Vid förra årels riksdag höUs en gemensam debatt kring dessa båda frågor. Men det är ju nu inget alt göra äl. Vi får förmodligen en likartad debatt som denna här i kammaren när frågan om en sänkning av rösträttsåldern kommer upp senare under vårriksdagen.

160

Hen WIJKMAN (m):

Herr talman! Mycket har redan sagts i denna fräga i kväll. Jag känner bara ett behov av att deklarera min ståndpunkt mot bakgrund av bl. a. den ställning som mitl partis representanter har lagil i ulskottet.

Ungdomen har på en rad områden tUlerkänts ökat inflytande och ökat ansvarstagande, giftermål t. ex. kan ske vid 18 års ålder, vilket i realiteten medför en rad förpliktelser och ell slort ansvar för den som gifter sig vid denna älder. Många förvärvsarbetar redan vid 17-18-årsåldern. Andra studerar vid högre utbUdningsanstalter och är i de flesla fall hänvisade Ull egen hushåUning, egen ekonomi etc. Det är därför angelägel att vi tar steget fullt ul och sänker myndighetsåldern för all därigenom tiUerkänna ungdomarna inte bara etl reellt ulan även elt formellt ansvar.

Om det hade funnits några aUvarliga invändningar mol en sänkning, dvs. några erfarenheter under den tid som har förflutit från del man sänkte myndighetsåldern från 21 tiU 20 är — det är snarl tvä år — hade utskottet, sävill jag kan förstå, anfört dessa invändningar. Men inga sådana argumeni finns anförda, och därför menar jag alt man i dag kan ta stegel fulll ut.

Etl argument mot en sänkning är konstaterandet av angelägenheten av en nordisk harmonisering pä området. Utskottet menar att en ytterligare sänkning bör tillkomma i nordisk samverkan. Härtill vUl jag säga att detta ingalunda är en fråga, där skUda ordningar i de nordiska länderna kan sägas vara nägol negativt. Snarare är det väl så som herr Wiklund mycket riktigt har påpekat, nämligen alt det kan vara positivt och önskvärt att ell nordiskt land, i della fall Sverige, går före och visar vägen.

TUl sisl! Herr Svedberg anför såsom argumeni mol en sänkning av myndighetsåldern att sparandel skulle komma i kläm. Låt mig bara säga, herr lalman, all denna fråga inle precis är den mest naturliga när del gäller all demonstrera en positiv instäUning tiU sparandet. Jag gläder mig självfaUet ät varje litet bevis frän socialdemokraterna pä en positiv instäUning tUl ell personligt sparande och ägande. Jag viU dock påpeka all del fakiiski finns mera närliggande förslag, som kommer att behandlas i kammaren under våren, och där jag förväntar mig samma positiva inställning från herr Svedberg.

Jag vUl, herr lalman, avslutningsvis yrka bifall tUl reservaiionen.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av myndighetsåldern

Herr SÖDERSTRÖM (m);

Herr talman! Moderata samlingspartiets ledamöter i lagutskollel har slälll sig pä utskottets sida och finns alltså inle med pä reservaiionen. Jag har inte begärt ordel för att i likhet med en tidigare lalare säga all jag länker ändra uppfallning, ulan jag länker slå för den.

Herr Winberg har nyss såsom erfaren jurist talat om sin motivering för del hela. Del är etl ställningslagande som jag hell kan inslämma i. Såsom varande mera lekman har det för mig varit många skäl som talat för en sänkning men också mänga skäl som har talat mot en sänkning av myndighetsåldern.

Vad som har kommii mig alt la mill ställningslagande är framför aUt tvä skäl. Det ena framgår av första sidan på betänkandet. 1969 års riksdag sänkte myndighetsåldern från 21 tUl 20 är. Denna lag har alltså varit i kraft ungefär ett och ett halvt år, noga räknat 20 månader. Den andra orsaken — och den har faktiskt inle berörts i kväll - är att när detta var uppe förra ärel framhöUs det att frägan om en ytterligare sänkning skaU prövas av grundlagberedningen. Förra ärel föreslog utskollet också att de motioner som då fanns skuUe överlämnas tiU grundlagberedningen, och riksdagen följde delta förslag.

Om dagens ungdom har nått en ytterligare mognad, vilket jag för all del inte betvivlar, så borde den kunna inse all man inte kan skynda aUtför snabbt i en sädan här fråga. Vi har principiellt sett den inställningen, och den kom fram vid en lidigare debatt i kväll, alt när en fråga är hänskjuten UU beredning, bör man inle la slällning förrän man kan förvänta ett utslag från denna.

Jag har med delta, herr talman, bara velat redovisa de skäl som kommii mig all inta denna ståndpunkt. Även om jag vill tala om alt jag har förståelse för de andra skälen har aUtså dessa övervägt.

Därmed, herr talman, viU jag yrka bifall lUl lagutskottets hemställan i betänkande nr 6.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c);

Herr talman! Det har upprepade gånger här hänvisats lUl de uttalanden som statsrådet Lidbom gjorde vid Nordiska rådets session i Köpenhamn för någon vecka sedan. Enär jag dellog i den debatt där statsrådet Lidbom gjorde dessa uttalanden, kan del vara skäl att erinra om all hans ultalanden, när han hävdade att ell land bör gå före och driva   på   utvecklingen,   mötte   invändningar   från   representanter   för

161

6   Riksdagens protokoU 1971. Nr 43-45

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av myndighetsåldern

samtliga nordiska länder och de väckte också erinringar från svenskt häll.

Vi har anledning eftersträva en samordning mellan de nordiska länderna. Vi bygger på en gemensani kultursyn, I en tid när vi är mer beroende av varandra än någonsin tidigare är det ocksä anledning att försöka finna en gemensam nämnare för den lagstiftning vi engagerar oss i,

I detta läge och när vi nyligen bestämt myndighetsåldern til! 20 är finns del skäl alt la hänsyn också Ull våra nordiska grannländer i denna fråga. Nordiska rådet har behandlat frågan 1970 och då stannat för alt man skulle ha en myndighetsålder pä 20 år. Det finns inte skäl att gå ifrån den gemensamma linje som man där har slagit vakt omkring i Norden.

Från dessa utgångspunkter, herr talman, kommer jag alt ge min anslutning tUl utskottets hemställan.

162

Hen HAMMARBERG (s):

Herr talman! Försl nägra ord med anledning av herr Israelssons tolkning av riksdagsmoralen. Han åberopade att han varil här så korl lid och att han ännu inte hunnit lära känna riksdagsmoralen.

Jag förulsätter emellerlid att herr Israelsson har sä läng lid bakom sig i föreningslivet och sä slor föreningsvana, all han där lärt sig den moralregeln att därest man intagit en stäUning i en styrelse eller en nämnd och det sedan gäller att ta stäUning i en annan beslutande församUng springer man inle ifrän sin uppfattning utan att därför ha bärande skäl, och man redovisar även skälen för sill avståndstagande frän en tidigare uppfallning.

Vad sorn föranledde mig alt begära ordet var dock inle della utan elt yttrande av herr Romanus. Han sade all det inte fanns myckel kvar av den nordiska rättslikheten. Liksom flera andra talare åberopade han statsrådet Lidboms ullalande i Köpenhamn. I likhel med herr Carlsson i Vikmanshyttan vUl jag betona all statsrådet Lidboms lal i Köpenhamn diskuterades mycket. Framför aUl vUl jag understryka att ingen uppfat-lade statsrådet Lidboms tal som ell försök liU torpedering av den nordiska lagharmoniseringen. Hans tal gick mera ut på alt man i olika silualioner vUle pröva lämpligheten av en nordisk lagharmonisering. Man kan säsom herr Carlsson i Vikmanshyttan åberopa sessionen i Köpenhamn i fråga om denna harmonisering.

Man måste se praktiskt på de områden i fråga om vUka vi vill tillämpa nordisk rättslikhet. Jag skaU här inte försöka räkna upp ell antal frågor som man vid Köpenhamnssessionen tog stäUning lUl jusl från dessa utgångspunkter. I stället skaU jag redovisa tvä skäl tUl att jag tar myckel stor hänsyn tUl den nordiska rättslikheten när det gäller myndighetsåldern. För det försia har den nuvarande 20-ärsgränsen faktiskt kommit tUl om inle i nordisk samverkan så efter resonemang och överläggningar mellan de nordiska länderna. När det gäller anlagandel av 20-årsgränsen har vi sålunda ell visst nordiskt förflutet.

Del andra skälet knyter an tUl vad jag redan antytt, nämligen till de prakliska hänsynen lUl en likariad rältslillämpning. Delta gäller i myckel hög grad myndighetsåldern som kommer in i bilden i situationer som vi

ofta möter i nordiskt samarbele. Tack vare den gemensamma nordiska arbetsmarknaden har vi ell myckel slort flöde av arbetskraft mellan de nordiska länderna, inte minst av ungdomar. Det skulle vara ganska olyckligt om vi i de nordiska länderna skUde oss ål när del gäller myndighetsåldern.

Jag ber, herr lalman, alt få yrka bifaU tiU ulskollels hemstäUan,

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av myndighetsåldern

Hen JOHANSSON i Trollhällan (s):

Herr talman! Fär jag helt kort i anslutning tUl några av de föregående anförandena bara tala om att frågan om rösträltsåldern för närvarande är föremål för en mycket ingående behandling inom grundlagberedningen och alt jag hoppas att beredningen inom en snar framtid skall kunna ta slällning i denna fråga.

Hen ROMANUS (fp);

Herr lalman! Jag ber försl all fä rälla till ell missförsländ som herr Hammarberg råkade ul för, när han uppfattade det som att jag skulle mena, att det inle fanns mycket kvar av den nordiska rättslikheten. Jag tror inte att jag sade sä. I varie fall menade jag, att det inle fanns mycket kvar av utskottets argumeni, dä man hänvisar lUl den nordiska rältsUkheten i detta sammanhang, och att det kanske var därför som utskotlels talesman läl den nordiska rätlsUkhelen få en ganska undanskymd plals i sill anförande.

Den deklaration som statsrådet Lidbom gjorde ä den svenska regeringens vägnar vid Nordiska rådels sammanträde i Köpenhamn tror jag inte man kan vifta undan med att säga, all uttalandet mötte en del gensagor. Del begriper jag myckel väl alt det fick. Jag har läst hela protokollet och tagit del av kritiken. Del sätt på vUket statsrådet Lidboms deklaration framfördes gjorde alt den nog kunde vara värd en del invändningar. Men man kan väl ändå inle negligera, att den svenska regeringen har uttalat följande tanke: all vi på sikl skulle göra det nordiska samarbetet en stor otjänst om vi handlade sä, att vi bibragte människor i våra länder uppfallningen att samarbetet är en hämsko pä utvecklingen.

Det är denna cenirala lanke som, nalurligl nog, när ell stalsräd uttalar sig, får gälla för den svenska regeringen och som jag lycker är en ganska rimUg lanke.

En liknande tanke uttryckte också herr Ohlin vid riksdagsbehandlingen förra året av frägan om rösträtts- och myndighelsälderns sänkning. Han sade all del i vissa sammanhang kan vara värdefullt alt etl nordiskt land gär före. Del är den frågan som är aktueU jusl nu. Och herr Ohlin är kanske inte lika kontroversiell i nordiska sammanhang som herr Lidbom,

När del gäller sambandel meUan röslrältsälder och myndighetsålder vUl jag understryka att vi motionärer, som har väckt den motion som nu behandlas, har yrkat på en sänkning av bäde rösträttsåldern och myndighetsåldern, även om frågorna nu behandlas i olika utskott.

Men man bör också påminna om alt della samband icke är absolul. 1 dag finns det inget sådant samband. Vi har klarat oss ganska bra i delta

163

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Besittningsskyddet enligt hyres-kgen

land utan ett exakt samband mellan myndighels- och rösträttsålder. När man lidigare har avvisat förslag om en sänkning av rösträttsåldern har det varil med hänvisning Ull, alt det är så lekniski komplicerat all sänka myndighetsåldern, och att man först mäsle la itu med del. Del är därför det är sä angeläget att vi nu fär en beställning från riksdagen om etl lagförslag som går ul på en sänkning av myndighetsåldern.

Jag tror det är betydligt enklare för den ulredning som sysslar med rösträttsfrågorna all klara ul hur det skall gä till. Om nu myndighetsåldern skulle sänkas före år 1976, som är den tidigaste tidpunkt dä vi kan få en sänkt rösträttsålder, så är väl inle det nägon olycka. Det tror jag inte heller all herr Johansson i Trollhättan menade.

Jag ber all fä vidhålla milt yrkande om bifall tUl reservationen.

Överläggningen var härmed slulad.

Propositioner gavs pä bifaU liU dels utskottels hemställan, dels reservaiionen av herr Wiklund i Stockholm m. fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wiklund i Stockholm begärl votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaUer lagutskottets hemstäUan i belänkandet nr 6 röstar ja, den det ej vUl rösiar nej.

Vinner   nej   har   kammaren   bifallit   reservationen   av  herr  Wiklund  i Stockholm m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Wiklund i Slockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -   161

Nej  -   147

Avstår —       8

§  13 Besittningsskyddet enligt hyreslagen

Föredrogs lagutskottets betänkande nr 7 i anledning av moiion angående besittningsskyddet enligt hyreslagen.

I motionen nr 653 av herrar Engström och Hallgren yrkades alt riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställde om sådan ulformning av 46 § i hyreslagen att besittningsskyddet efter tre års anstäUning blev oviUkor-ligt.

Utskottet hemställde att motionen nr 653 inte föranledde nägon riksdagens åtgärd.

164

Reservation  hade  avgivits av herr Israelsson (vpk), som ansell att

utskottet bort hemstäUa,

all riksdagen med bifaU lill motionen nr 653 i skrivelse tUl regeringen begärde förslag tiU sådan ändring av § 46 hyreslagen att besittningsskyddet efter 3 års anstäUning blev ovUlkorligt.

Hen ENGSTRÖM (vpk):

Herr talman! Den ändring av hyreslagen, som begärs i motionen, berör bara en, men en nog så viktig, paragraf i den nya hyreslagen. Yrkandet gäUer att riksdagen genom skrivelse till regeringen skaU begära en sådan ändring av hyreslagens 46 § att besittningsskyddet blir oviUkorligt efter tre år för boende i Ijänstebostäder.

I och för sig har vi motionärer ingen sympati för den tidsgränsen. I remissyttrande tUl förslaget om ny hyreslag anförde bl. a. LO att en avflyttningsklausul inle borde få gälla mer än två år och all förlängning av denna tidsfrist inle fick förekomma. Samma krav framfördes av TCO, som på nytt fört fram kravet om en tväårsgräns i ett färskt remissyttrande om hyresregleringen.

Orsaken tUl att vi begär en begränsad ändring av 46 § är att Svea hovrätt i tvä och hovrätten för västra Sverige i ett uppmärksammat domslut tolkat formuleringen i punkt 8 av paragrafen så, att hyresgästen inte har rält lUl förlängning av hyresavtalet om hyresvärden har synnerUga skäl alt upplösa hyresförhållandet. I samtliga dessa fall har industriföretag stått bakom de bostadsförelag, som skött uthyrningen av bostäderna.

De motiv som anfördes av departementschefen och tredje lagutskottet för utformningen av 46 § punkl 8 har alldeles uppenbart spelal en roll för domsluten i hovrätten.

I motiven anförde departementschefen att hyresvärden skall ha sakliga skäl för sitt anspråk pä att få disponera lägenheten för all nyrekrytera arbetskraft, men att man därvid inte bör slälla aUtför slora krav på bevisning för företaget när det gäller att åberopa synnerliga skäl för att få disponera lägenheten.

Det faU jag bäst känner tUl är hovrättens utslag när det gäller tjänstebostäder i Nacka, Svea hovrätt har främst tagit hänsyn liU företagels behov av bostäder för sina anställda. Förelaget, Atlas Copco, har åberopat sig på att del är ett exportföretag och behöver bostäder för sina yrkesarbetare. Här finns i hovrättens utslag en mycket intressant formulering. Departementschefen anförde om jag minns rätt att hyresvärdens krav på all fä disponera lägenheten skulle gå i första hand, om det skuUe leda tUl "aUvarligt men" för företaget alt inle fä disponera bostaden för sina anställda och för nyrekrytering.

I Svea hovrätts domslut används i stället formuleringen "allvarlig olägenhet". Det är alldeles uppenbart alt det är en kvaUlativ skiUnad pä de här två begreppen. "Allvarligt men" för företaget mäsle lolkas som alt det uppstår mycket stora svårigheter. "AUvarUg olägenhet" är något helt annat. Det är självklart en allvarlig olägenhet för etl storföretag i t. ex. Storstockholm att inte få disponera nägra hundra tjänstebostäder för att binda just den arbetskraft man främst behöver.

Jag skall inte gä närmare in på den skiUnad, som kan finnas meUan tjänstebostäder på orter med olika grad av odifferentierat näringsliv. Den

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Besittningsskyddet enligt hyreslagen

165

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Besittningsskyddet enligt hyreslagen

166

saken   är   starkt   överdriven   i   de   motiv,   som   ligger   lUl   grand   för lagsliflningen.

Vad som i det här sammanhanget är särskUt intressant är att andra ändå slörre exportförelag i Storstockholm inte har sådana här behov — t. ex. LM Eriksson tycks inte alls behöva Ijänslebosläder. Del är ganska märkUgl all företrädare för politiska riktningar, som predikar fri konkurrens om arbelskraflen, slär vakl om en lagstiftning som läser lönearbetarna vid vissa arbetsplatser.

Har nu de här fä fallen med prejudicerande domslut sä slor betydelse? Utskoltsmajoriteten säger att den rättspraxis som varit tillgänglig för utskottet inte visar någon enhetlig bild.

Det kan man naturligtvis säga om man blandar ihop hyresnämndernas utslag och de prejudicerande domarna i hovrätterna. Hyresnämnderna i Storstockholm har enligl uppgift behandlal ca 100 fall när det gäller tjänstebostäder och i alla utom tre gätt på hyresgästens krav. De har också behålUt sin tolkning efter rådhus- och hovrätternas annorlunda tolkning och domslut. Del finns här en strid mellan hyresnämnderna och de högre instanser som skaU tolka detla. Praxis är alllsä inte alls svår att överblicka. Hovrätternas utslag är få, men de berör tusentals lönearbeiare som bor i Ijänstebostäder.

Vem är det dä som gynnas av de här prejudicerande domsluten, och hur skaU man ändra på dem? Svenska arbetsgivareföreningen och dess medlemsföretag i olika branscher är ju helt klara över vUken hjälp man fått genom dessa domslut. De har också aUa möjligheter att hindra hovrätten all göra en ny tolkning, och de möjligheterna utnyttjas även.

Hur gär det tUl? Jo, om arbelsköparparten vinner i tingsrätten, kan man ju utgå från att hyresgästen med hyresgästföreningens hjälp överklagar i hovrätten. Vad gör då arbeisköparna?

Med hjälp av förbindelser och ekonomiska resurser erbjuder de Ukvärdig bostad och hygglig flyltningsersällning ål den som slutat sin anstäUning. Vederbörande har ingen garanii för all hovrätten ändrar tidigare domslut och låter honom bo kvar i den bostad han har.Arbetsköparens erbjudande om annan bostad och flyttningsersättning antas av den anställde. Sedan finns del ingel ärende alt pröva i hovrätten.

Men alla övriga, som bor i företagels bosläder, är forlfarande lika oklara och osäkra över konsekvenserna av att sluta sin anställning. Ingen kan ge bestämda råd, varken hyresgästföreningen eller fackföreningen.

Det är delta som är paragrafens och domslutens kärna. Hur skall man kunna få någon ny prövning i hovrätten då arbeisköparna kan förhindra de enskUda målen att komma fram dit? Lagen står som tidigare på arbetsköparnas sida i det här avseendet.

Det finns, som även reservanten undersirukil, anledning att se över flera paragrafer i den nya hyreslagen. Men här handlar det om den paragraf, som skapar de mest akuta svårigheterna och den största osäkerheten för lusentals hyresgäster, de som har bostaden kopplad tUl anställning.

Uiskotlels välviUiga understrykande, all hyresgästens inlresse att fä bo kvar i lägenheten mäste komma i första hand, hjälper inle längl. Även reservanlen har gjort samma självklara konstaterande. Men i reservationen

är della inle kringgärdat av all det kan anföras vägande skäl för att underlälta företagens möjlighel att skaffa arbetskraft.

Departementschefens uttalande all hyreslagen bör bU föremål för översyn är ingen garanii för att den här frågan blir lösl snabbi. Utskottet har hängt upp sitt avslagsyrkande pä en hänvisning lUl att Hyresgästernas riksförbund i en skrivelse lUl regeringen begärl en översyn av vissa av hyreslagens bestämmelser. Jag är överlygad om att man även inom Hyresgästernas riksförbund anser det synnerligen angeläget att snabbt få en sådan ändring av 46 § att de här prejudicerande domarna i hovrätterna kan undanröjas.

När begränsat besittningsskydd för boende i Ijänstebostäder infördes i hyreslagen var det naturligtvis etl framsteg. Det väckte förhoppningar hos tusentals industrianställda, särskilt i storstäderna, om all de äntUgen skuUe bU kvitt den förnedrande långtidsbindningen vid anställning hos ett visst företag. Svenska arbetsgivareföreningen och dess medlemsföretag söker nu permanenta denna förnedrande långtidsbindning av lönearbetare vid förelag med egna Ijänstebostäder och utnyttjar därvid domarna i hovrätterna.

Här fär man välja sida. För egen del finner jag del naturligt all ta ställning mol Arbetsgivareföreningen och för hyresgästerna, lönearbetarna, som saknar garanti för alt de får behälla bostaden i händelse de slutar sin anstäUning.

Jag ber med det anförda, herr lalman, alt fä yrka bifall tUl reservationen.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Besittningsskyddet enligt hyreslagen

Hen HAMMARBERG (s);

Herr talman! Den hyreslagsliftning som trädde i kraft den 1 januari 1969 och som vi således har haft i drygl tvä år kännetecknas i myckel hög grad av besittningsskyddet för hyresgästerna. Jag vill påstå att det är etl mycket slarkl besittningsskydd som präglar hela den här lagstiftningen. Rätten att få förlänga hyresförhållande kan enligt lagen endast brytas i vissa fall, och de faUen anges i 45 och 46 §§ i lagen,

I den motion som behandlas i lagutskottets förevarande betänkande upptas 46 § punkt 8. Där talas om bostadsrätten i personalbostäder som icke är typiska Ijänstebostäder, således bosläder ägda av arbelsgivarna som tUlhandahälls de anslällda, I betydande utsträckning förekommer alt dessa bosläder upplåtes med s. k. avflyttningsklausul, innebärande att den anställde måsle lämna sin bostad, om han slutar sin anställning. Före den nuvarande lagens tUlkomst gick dessa hyresuppgörelser med avflyttningsklausul allmänl under beteckningen slavkontrakt, därför alt man genom bostad var bunden liU arbetsplatsen. Sade man upp sitt jobb, hade man ingen bostad. Man var således myckel starkt bunden.

Den nya lagen ger i det avseendet ett förstärkt skydd. Jag skaU vUligt erkänna alt det kanske inle är del hundraprocentiga besittningsskydd som är önskvärt i sådana här sammanhang, men del innebär i alla faU att man ä ena sidan har försöki alt ta hänsyn tUl hyresgästens intresse av etl skydd i Ukhet med det som ges andra hyresgäster och å andra sidan försöki la hänsyn lUl arbetsgivarens intresse av att fä disponera sina bostäder för egna arbetare.  Det är meUan de två intressena man har

167

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Besittningsskyddet enligt hyreslagen

försökt att göra en avvägning.

För dem som har bebott en lägenhet i tre är blir besittningsskyddet mycket förstärkt. Det är klart alt man i likhet med föregående talare kan diskutera huruvida inte denna treårsperiod borde förkortas. Personligen hyser jag mycket stark sympati för den tankegängen, som också framfördes vid lagstiftningens antagande. Departementschefen snuddade själv vid ett tillfälle vid den tanken. LO var också, om jag inte missminner mig, inne på della. Det understryks även av TCO, vUkel har åberopats i reservationen. Men vid lagens antagande uttalade departementschefen, att regeln skuUe vara att hyresförhållandet skulle förlängas och endast brytas om hyresvärden kunde styrka att det var lUl allvarligt men för företaget om lägenheten inte finge användas för annan arbetstagare. Hyresavtalet får inte heUer hävas om del är obUligt mol hyresgästen all hyresförhållandet upphör. Besittningsskyddet efler tre år är alllsä ganska slarkl fastslaget och del är närmast detta som molionen och reservationen berör.

Man hävdar såväl i motionen som i reservationen belräffande rättstillämpningen i vissa uppmärksammade faU att arbetsgivarens behov av bostäder för sina anslällda har fält gå före hyresgästens rätt till fullt besittningsskydd efter tre är. Vi har inom utskottet haft möjUghet att ta del av nägra rättsfall. Inför utskottet redovisades fem rältsfaU, där man prövat hur det förhåUer sig med besittningsrätten efter tre års boende i lägenheten.

1 två fall som hyresnämnden behandlade fördes frägan inle längre än tUl rådhusrätl eller tingsrätt, varvid rätlen följde hyresnämndens ställningslagande i frågorna. I ett fall blev hovrättens utslag lika med hyresnämndens, men i två fall avvek hovrätten och tog således ställning liU förmån för arbetsgivaren mot arbetstagaren i motsats lUl vad hyresnämnden hade gjort.

Inom ulskoilei har vi selt myckel allvarligt pä denna utveckling. Vi anser därför att den bör följas med mycket stor uppmärksamhet. Del har redan framhällils här all Hyresgästernas riksförbund i skrivelse lUI Kungl, Maj:l begärl en översyn av vissa av hyreslagens beslämmelser. Pä grund därav och även med hänsyn lUl att chefen för justitiedepartementet lidigare uttalat att hyreslagen borde bli föremål för översyn när prakliska erfarenheter vunnits, förutsätter utskottet att denna översyn kommer tiU slånd utan att vi gör en direkt beställning från riksdagens sida. Det är ocksä vad utskottet skriver.

Med dessa ord, herr talman, ber jag all få yrka bifaU till lagutskottets hemställan.

168

Hen ENGSTRÖM (vpk):

Herr lalman! Herr Hammarberg har på hell avgörande punkler gelt sitt stöd ål vad som stär i denna moiion, och det kanske inle i och för sig finns sä mycket all säga.

Vi kanske skall skilja pä två saker. Man kan i denna kammare diskutera juridiska termer, och tidigare benämndes detla slavkontrakt för dem som bodde i industrins tjänstebostäder. Jag vill upplysa herr Hammarberg och kammaren om alt det inle är nägon skUlnad i dag och

allra minst efler de prejudicerande utslag som hovrätterna fäUl. Precis som tidigare uppfattas hyresförhållandet som ett förnedrande slavkontrakt som binder löntagaren vid ett enskUl förelag. Jag vill än en gång understryka del anmärkningsvärda all ell par storförelag i Storstockholm har denna möjlighel som andra stora företag inle anser sig behöva.

Vad belräffar att man vill skjutsa över detta lUl en utredning under åberopande av att hyresgästföreningen hemställt liU regeringen om en översyn av vissa problem i den nya hyreslagen, viU jag ställa följande fråga; Vem skuUe som part, ulöver de enskilda lönearbelarna som bor i bostäderna, gynnas mest av etl bifall tUl reservaiionen? Det är alldeles uppenbart att det skulle vara den organisalion som av regeringen har krävl denna översyn. Dessa mål har man nämligen här och nu; del är nu som man brottas med dessa svårigheter. Man vet all man inte får fram några nya ärenden lUl bl. a. Svea hovrätt, ly de blockeras av de företag som äger Ijänstebosläderna.

Det är detla som är pudelns kärna. Därför bör man, om man snabbt viU hjälpa frågan framåt, rösta på reservaiionen.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Besittningsskyddet enligt hyreslagen

Hen HAMMARBERG (s):

Herr lalman! Jag sade i mitt tidigare anförande all vi inom utskottet har haft möjlighet all granska fem faU, och jag redogjorde också för innehållel i dem. Vi har sagl oss att delta är för litet underlag för all vi skall kunna ta definitiv slällning, och därför har vi ansett alt frägan bör följas med uppmärksamhet.

Den bUd som herr Engström ger av läget — alt det inle skulle ha inträtt nägon förändring på detla område efler den nya lagens genomförande — trorjag inle är hell rättvisande.

Herr ENGSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag har inle sagl alt del inle har inträtt någon förändring. Jag är fullt medveten om - och uttryckte del ocksä i milt inledningsanförande - att man fick ett bättre besittningsskydd. Men del är en sak för sig. För de människor som bor i dessa bosläder och som efler den tolkning av lagen som gjordes hyste förhoppningen all äntligen, efter kanske årtiondens anställning, få slul på den förnedrande bindningen att arbeta vid ett vissl förelag har ingenting förändrats. Det är detla som jag har velal betona.

Jag vill rekommendera herr Hammarberg alt läsa en diskussion som man har fört i hovrätten om denna fräga. Äv den framgår det mycket anmärkningsvärda förhållandet att man har omtolkat motiven för lagsliflningen om allvarliga men lill någonling hell annal, som i ännu högre grad gynnar de slora industriförelag som binder de anstäUda vid bostaden.

Överläggningen var härmed slulad.

Proposilioner gavs pä bifall liU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Israelsson, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Engström begärl volering

169

6 * Riksdagens protokoU 1971. Nr 43-45

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Försäkringsskyddet för förare av statligt motorfordon

upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i belänkandet nr 7 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen av herr Israelsson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Då herr Engström begärde rösiräkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja  --  291

Nej  -    16

Avstår —      4

170

§ 14 Försäkringsskyddet för förare av statUgt motorfordon

Föredrogs lagutskottets betänkande nr 8 i anledning av motion angående försäkringsskyddet för förare av statligt motorfordon.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Sedan den 1 juli 1969 åtnjuter ca 90 000 förare av motorfordon, som slalen äger eller nyttjar, etl ekonomiskl skydd vid trafikolycksfall, som väsentligen motsvarar det skydd som kommunal-eller privalansläUda bUförare kan få av sina arbetsgivare genom att dessa tecknar förarplatsförsäkringar.

Det är en angelägen och viktig reform som riksdagen har genomfört, och den kommer värnplikliga och anstäUda i statsverket tiU godo. Men del finns en skUlnad i förmänslagandel, och vi motionärer har i molionen 12 velal föreslå en ändring pä den punkten. Den skillnad som råder meUan den privala och den statliga förarplatsförsäkringen är nämligen till nackdel för den ståtlige föraren. Vid dödsfall utbetalas inom den privata förarplatsförsäkringen de ulfaUande beloppen tUl förmänstagaren och är därför skyddade mol anspråk som kan framställas av den avlidnes fordringsägare. Del statliga förarskyddet är däremot inle skyddat i det avseendet, utan försäkringsbeloppet kan tas i anspråk för skulder som den avlidne har i dödsboet.

Samma motion var uppe under 1970 års riksdag. Utskottet ansåg då att den inte kunde biträdas men menade i alla fall att det fanns fog för den. Del är självklart alt den här skUlnaden borde kunna ändras på något sätt, så att försäkringarna blir likvärdiga. Meningen var ju, när man införde den statliga förarplatsförsäkringen, all den skulle vara likvärdig med den privata.

Jag kan delvis förslå ulskollels avslagsyrkande, men jag kan däremot inle förstå varför man skriver så här; "Utskottet vUl i sammanhangei även framhålla, all det statliga förarskyddet i vissa andra hänseenden är förmånligare än förarplalsförsäkringen" - aUtså den privala. "Sålunda skall enligl den statliga regleringen vid  beräkningen av dödsfalls- och

invaliditetsersällning inle ske någon nedirappning av beloppels siorlek i förhåUande tUl förarens älder efter fyllda 67 år säsom sker vid förarplatsförsäkringen."

Ja, vi har ju här i dag hafl en debatt om pensionsäldern, och visst är det en höjning på gäng för vissa slalliga tjänster. Men sä långl som liU 67 år har man väl ändå inle tänkt att sträcka sig, så jag har svårt alt tänka mig att det finns några förare som är 67 är i statlig tjänst. Jag har nog samma uppfallning som departementschefen hade när han lade fram sin proposilion och sade all någon nedirappning inle är aktuell, eftersom del ju i statliga fordon inte finns nägra förare som är över 67 år.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Översyn av lagen om pensionstillskott, m. m.

Överläggningen var härmed slulad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 15  Översyn av lagen om pensionstillskott, m. m.

Föredrogs socialförsäkringsulskoltets betänkande nr 8 i anledning av motioner om översyn av lagen om pensionstillskott, m. m.

Socialförsäkringsulskotlet hade i ell sammanhang behandlal följande moiioner, nämligen

1)  motionen nr 243 av herr Hermansson i Slockholm m. fl., i vUken
bl. a. framstäUts yrkanden av innebörd

dels att riksdagen för sin del beslutade alt 2 § lagen 1969:205 om pensionstillskott fr. o. m, den 1 juli 1971 skulle ha av molionärerna angiven lydelse,

dels all hemställan riktades liU regeringen om att ularbela förslag tiU härav betingade övriga ändringar i lagtexten,

dels ock all riksdagen i skrivelse tiU regeringen hemslällde om att en översyn av "Lag 9 maj 1969 om pensionstUlskott" företogs och förslag utarbetades i syfte att åstadkomma en kraftigare standardförbättring för folkpensionärerna än den i nyssnämnda lag förutsedda,

2)  motionen nr 709 av herrar Holmberg och Carlshamre, i vilken
hemstäUts alt riksdagen hos Kungl, Maj:l skulle anhåUa om snabb
utredning om och förslag lill ur AP-fonden finansierad komplettering av
pensionsliUskolten till folkpensionen.

Utskollet hemstäUde

A. att motionen nr 243, såvitt avsåg en höjnmg av pensionslUlskolten
och en översyn av lagen om pensionstUlskott, saml molionen nr 709 inle
föranledde någon riksdagens åtgärd,

B. att motionen nr 243, sävitt avsäg slopandet av reduceringsreglerna i
lagen om pensionstUlskott, inte föranledde nägon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) vid utskottets hemställan under A. av herr Hermansson i Malmber-

171

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Översyn av lagen om pensionstillskott, m. m.

get (vpk), som ansett att utskottet under A bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen nr 243, sävill nu var i fråga, och med avslag på molionen nr 709

a)    för sin del beslutade all 2 § försia och andra styckena lagen 1969:205 om pensionstiUskott fr. o. m, den 1 juli 1971 skuUe ha av reservanten angiven lydelse,

b)    i skrivelse lUl Kungl. Maj i: hemställde om översyn av lagen 1969:205 om pensionstillskott i syfte att förslag framlades om ytterligare standardförbättringar för folkpensionärerna,

2)  vid utskottets hemställan under A. av herrar Ringaby (m) och
Björck i Nässjö (m), som ansell att ulskottet under A bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU lUl motionen nr 709 och med avslag på motionen nr 243, sävitt nu var i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj.t skulle anhålla om utredning om en ur AP-fonden finansierad komplettering av pensionsliUskolten tiU folkpension,

3)  vid utskottets hemstäUan under B. av herr Hermansson i Malmber
get (vpk), som ansett alt utskottet under B bort hemställa,

att riksdagen med bifaU till motionen nr 243, sävitt nu var i fråga,

1)    för sin del beslutade att de tre sista styckena i 2 § lagen 1969:205 om pensionstUlskott fr. o. m. den 1 juli 1971 skulle ulgå, samt

2)    i skrivelse tiU Kungl. Maj t hemslällde om förslag till härav betingade övriga ändringar i lagtexten.

172

Fru MARKLUND (vpk);

Herr lalman! Jag vUl börja med att erinra om att vpk;s riksdagsgrupp redan 1969, när riksdagen fattade beslul om införandel av pensionstillskott, anmälde den meningen att del här rörde sig om en otillräcklig standardförbättring. Vi anförde också att del var en alltför liten grupp av pensionärerna som skuUe fä del av denna förbättring, I det sammanhanget stödde vi oss på en beräkning som hade gjorls av riksdagens upplysningsljänsl och som visade att pensionslagare, som i 1969 års penningsvärde erhåller 1 800 kronor i ATP, under sin aktiva lid har haft en medelinkomst på 1 2 000 kronor brutto. Detla visar att den gräns som fastställts för bevUjandel av denna standardförbättring är alllför snäv.

ATP äi intjänl lön. Ingen bestrider det. Konstruktionen all lägga samman tiUskoll och ATP liU i 1969 års penningvärde 180 kronor om året i reell inkomstförbättring har i tidigare riksdagsbehandling liksom i årels utskottsbetänkande befunnits vara "lämpligt awägd". Vi har kritiserat den uppfattningen och gör sä även i är,

1 ärels moiion i denna fråga, 1 971 ;243, påpekar vi all standardförbättringen eUer, om man viU uttrycka sig sä, realinkomslförbällringen inle mekaniskt bör räknas i procent. Utgångspunkten för folkpensionärer är ju en annan än om moisvarande procentuella realinkomslförbättring lillämpas på exempelvis löntagare i aktivt förvärvsarbete. De 3-procentiga tUläggen för pensionärerna som gäller ATP och pensionstillskott medför en enligt vår mening helt otillräcklig ökning.

Man kan ta pensionsbeloppen och utifrån nuvarande levnadskostnader fräga sig om den rådande och förutsedda nivån för levnadsslandarden kan anses   tUlfredsställande.   Vi  anser  dot  inte.   Utskottet  anför  här  inle

brislande resurser som skäl mol en motiverad kraftigare förbällring — man framhärdar i uppfallningen alt den beslutade tioärsplanen är "lämpligt avvägd".

Vi log ocksä redan frän början upp den enligl vär mening stora orättvisan alt handikappade förtidspensionerade, som inle åtnjuter full pension, får reducerade pensionstillägg. Utskottet avvisar värl krav med hänvisningen alt liUskollen mäsle slä i relation UU grandförmånen och åberopar dä ocksä försäkringsmatematiska överväganden. Den argumenteringen finner jag vara inkonsekvenl. Först och främsl är liUskollen lika för vardera personen i etl pensionärspar, men grundförmånen för vardera av dem är lägre än för ensamslående. Här avviker man alltså från principen — om man nu skaU använda della anspråksfuUa ord - om tiUskotl i relation till grundförmänen. Jag har självklart ingen invändning mol del; jag vUl bara påvisa inkonsekvensen i utskottets argumentering.

I utskottets redovisning av gällande beslämmelser angående folkpen-sionsavgiflerna, som återfinnes i socialförsäkringsutskoltets belänkande nr 9, sägs att folkpensionsavgifterna mera har karaktären av specialskatt än av försäkringsavgift. Om detla är korrekt, hur rimmar del dä med talet om "försäkringsmalemaliska bedömanden" i samband med försvaret för de lägre liUskollen till de handikappade?

TUI yttermera visso har det sagts att pensionsförmånerna före 67 års ålder bör lösas i annal sammanhang. Vilket annat sammanhang? Den frågan har ställts lidigare frän vårt håll, och jag upprepar den nu. Lät mig också upprepa all med nuvarande ulformning innebärande reducerade pensionstUlskott vidgas klyftan meUan handikappade och förtidspensionerade och övriga pensionärer. Detta rimmar inte alls med talet om inkomstutjämning.

Vi har föreslagit att pensionslillskollen skall beräknas på 4 proceni av basbeloppet. Detla ger mera - men ocksä ät flera — och det är den omedelbara förbällring vi anser nödvändig. Vi har ocksä begärl en översyn av återstående del av tioårsplanen, I det sammanhangei har vi anfört att den frän pensionärsorganisationerna aktuaUserade frägan om lika pension för gifta och ogifta eUer ensamstående tas upp till prövning. Vi vUl dock i det sammanhanget klart avgränsa oss frän den av moderatreservanter aktualiserade frägan att nu lösa det problemel genom att ta AP-fonderna i anspråk.

Kammaren har lidigare behandlat frågan om sänkl pensionsålder. I den debatten anfördes att det skulle vara omöjligt all tillgodose säväl detta krav som kravet om en omedelbar pensionsförbättring. Det beror aUdeles pä hur man bedömer frågans vikt, vad man vill prioriiera, vUka lösningar man anser ligga inom räckhåll för all klara de ekonomiska päfreslningar som dessa reformer skulle medföra. Alt avvisa dem och samiidigi framställa sig som förelrädare för låginkomsttagare och för inkomstutjämning är definitivt omöjligt. Men den saltomortalen gör i alla faU anhängarna av utskottets argumentering och mänga som deltagit i dagens debatter.

Herr talman! Här handlar det om utpräglade rättvisekrav, och därför vill jag nu yrka bifall till reservationen 1 vid utskottets hemställan under A  saml   lill reservaiionen 3 vid utskottets hemställan under B, båda

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Översyn av lagen om pensionstillskott, m. m.

173

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Översyn av lagen om pensionstillskott, m. m.

reservationerna av herr Hermansson i Malmberget.

Herr BJÖRCK i Nässjö (m);

Herr lalman! De pensionstillskott som beslutades av 1969 ärs vårriksdag innebar att de pensionärer som hade liten eUer ingen ATP fick en viss slandardkompensalion, men man kan med fog fråga sig om den slandardkompensalionen är tillräcklig. Det kan inte vara rimUgl att de äldsta pensionärerna, som ställts utanför ATP, inte fär nägra ordentliga pensionstiUskott. De yngsta i denna grupp kommer att vara inte mindre än 83 år gamla, när tUlskolten om åtta är har nått upp tiU garantinivån. Del innebär med andra ord att de kommer alt vara sä pass gamla alt de mänskUgl att döma inte kommer all ha någon slörre glädje av tillskotten.

1 molionen 1971:709 krävs att tUlskotten ökas. Syflet med den allmänna pensioneringen borde vara att bygga upp så pass rimligt lUltagna pensioner att behovet av ekonomisk förstärkning i form av bostadstillägg, olika former av socialbidrag m. m. lill våra folkpensionärer pä sikl minskar kraftigt.

I reservationen 2 till socialförsäkringsutskottets betänkande nr 8 har herr Ringaby och jag reserveral oss lill förmån för alt en utredning sker om en ur AP-fonden finansierad komplettering av pensionstillskollen till folkpension. Härigenom skulle situationen för de av våra folkpensionärer som saknar eUer har liten ATP-pension väsentUgt förbättras. Vi anser att del förhållandel att de äldre lagl grunden för de nuvarande yngre generationernas välstånd i och för sig borde vara ett tillräckligt motiv för kraftigare pensionshöjningar.

Herr talman! Jag ber härmed kort och gott att få yrka bifall till reservationen 2 som är fogad tiU utskottets betänkande nr 8.

174

Hen CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr lalman! De frågor som vi gär att behandla med anledning av socialförsäkringsutskotlets belänkande nr 8 har sin grund i det beslut som 1969 ärs riksdag fattade orn den framtida utbyggnaden av folkpensioneringen. Pä grundval av en ulredning som hade gjorls beslöt man genomföra en successiv höjning av folkpensionerna för de grupper av pensionärer som har läg ATP eller ingen ATP. De skulle få en förhöjning lill 30 procent av basbeloppet under en tioårsperiod. Del innebär att man skuUe höja pensionsbeloppet med 3 procent varje år. Dessa tiUägg var aUtså tiU för dem som har läg ATP eUer ingen ATP alls. Beslutet innebär all pensionen under en tioårsperiod höjs för en ensamstående frän 90 proceni liU 1 20 proceni av basbeloppet. Del är en förbättring som inte är obetydlig. För äkta makar innebär beslutet en förhöjning från 70 procent till 100 procent av basbeloppet för vardera maken, eller totalt en höjning från 140 procent lill 200 procent av basbeloppet.

Detta riksdagens beslut 1969 innebar alt målsättningen förverkUgas om en höjning på 3 procent per år. Enligl beslutet av år 1969, som riksdagen var enig om då — det fanns en blank reservalion från moderaterna — skall målsättningen ha förverkligats den 1 juli 1978.

I motionen 1971:243 frän vänsterpartiet kommunisterna yrkar man pä en förhöjning med 4 proceni per är och målsättningen 40 procent av

basbeloppet. Samma yrkanden framfördes i motioner 1969 och 1970 och avvisades dä av riksdagen. Det har inle inträffat någonting sedan dess som gör all man har anledning all ändra på det beslut riksdagen då fattade.

Jag kan ocksä redovisa vad departementschefen pä denna punkt uttalade i sin huvudtitel, nämligen att 1969 års beslut innebär väsenlliga höjningar av folkpensionerna; bortsett från bostadstiUägg och andra förbättringar fär en ensamstående pensionär 6 730 kronor och äkta makar 10 740 kronor när tillägget nu för tredje gängen höjs.

Jag ber alltså att få yrka avslag pä reservationen 1 av herr Hermansson i Malmbergel och bifaU lUl utskottets hemställan på denna punkt.

Reservationen 2, som herr Björck i Nässjö talade för och som moderaternas representanter i ulskottet står bakom, grundar sig pä molionen 1971:709. Jag nämnde förut att del var en enig riksdag som 1969 fattade principbeslut om en successiv höjning av pensionstillskotten. Det förelåg ett särskilt yttrande från moderalerna den gången. I motionen av herrar Holmberg och Carlshamre tar man upp de gamla tankegångarna att använda ATP-pengar för alt åstadkomma en förbättring av pensionerna för vissa folkpensionärer. Det är samma tankegångar som fanns 1964 i det förslag som då diskuterades och avvisades av riksdagen. Det finns ett samband meUan avgifter och försäkringsförmåner. Slår man in på vägen alt använda inbetalda försäkringspengar för andra ändmål än vad de är avsedda för, kommer vi ut på det sluttande planet. Med den utgångspunkten är moderatmotionen, som ligger till gmnd för reservationen 2, principiellt betänklig. Man kan inte använda arbetsgivaravgiften för en rad ändamål som den ursprungligen inte var avsedd för. Därför ber jag att få yrka avslag pä reservationen 2.

Reservationen 3 kan i viss mån betraktas som en följdreservation tUl reservationen 1, och belräffande denna reservation hänvisar jag tUl min aUmänna molivering.

Från dessa utgångspunkter, herr lalman, ber jag alt få yrka bifall tiU utskottets hemställan i aUa delar.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Översyn av lagen om pensionstillskott, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs på bifall liU 1 ;o) utskottets hemstäUan, 2;o) reservaiionen nr 1 av herr Hermansson i Malmberget samt 3:o) reservaiionen nr 2 av herrar Ringaby och Björck i Nässjö, och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägandeja besvarad. Dä fru Marklund begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropo-sUionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vUka den under 3:o) angivna förklarades ha flertalels mening för sig. Sedan fru Marklund begärt volering även beträffande kontrapropositionen, uppläsles och godkändes följande voleringsproposition:

Den  som  vUl att kammaren till kontraproposition i huvudvoleringen angående   socialförsäkringsutskotlets   hemsiällan   i   betänkandet   nr   8 punkten  A antar reservationen nr 2 av herrar Ringaby och Björck i Nässjö, röstar ja, den det ej viU röstar nej.

175

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Slopande av maximeringen av folkpensionsavgiften

Vinner   nej  har  kammaren  tUl   kontraproposition  i  nämnda  votering antagit reservationen nr 1 av herr Hermansson i Malmberget.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-propositionen. Då fru Marklund begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:       Ja  — 37

Nej  - 23 Avstär - 249

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vUl att kammaren bifaUer socialförsäkringsutskottets hemstäUan

i betänkandet nr 8 punklen A röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herrar Ringaby

och Björck i Nässjö.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen.

Punkten B

Propositioner gavs pä bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Hermansson i Malmberget, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

176

§  16  Slopande av maximeringen av folkpensionsavgiften

Föredrogs socialförsäkringsutskottets betänkande nr 9 i anledning av moiion om slopande av maximeringen av folkpensionsavgiflen.

I  motionen  nr  342  av  herr   Hermansson i Stockholm m. fl. hade

föreslagils att riksdagen för sin           del beslutade sådan ändring av lagen

(1962:398)   om   finansiering  av        folkpensioneringen  att   3 §   erhöll  av
motionärerna angiven lydelse.

Utskottet hemställde att motionen nr 342 inte föranledde någon riksdagens ålgärd.

Reservation hade avgivits av herr Hermansson i Malmberget (vpk), som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen nr 342 för sin del antog av reservanten angivet förslag tUl lag om ändring i lagen (1962:398) om finansiering av folkpensioneringen.

Hen BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! I motion 342 har vi från vänsterpartiet kommunisterna yrkat på en sådan ändring av lagen om finansiering av folkpensioneringen, att den nuvarande övre gränsen slopas och att sålunda folkpensionsavgift skall utgå med 5 procent av den tUl statlig inkomstskatt beskattningsbara inkomsten.

Det mäste ändå vara ett rimligt krav, att inte de högsta inkomsttagarna befrias frän pensionsavgift på de inkomster som ligger över en viss gräns. Den nuvarande övre gränsen på 1 500 kronor i folkpensionsavgifl motsvarar ungefär 34 000 kronor i årsinkomst eUer 30 000 kronor i beskattningsbar inkomst. Del är en besynnerlig form av utjämning och jämlikhetspoUtik, att de som uppbär en högre inkomst inte behöver erlägga folkpensionsavgift på belopp som överstiger denna gräns.

Utskottet söker göra det enkelt för sig genom att hänvisa tiU att en liknande moiion avslogs 1970, och så säger man i belänkandet rörande årets moiion; "I motionen har inte åberopats något skäl som bör föranleda riksdagen att frånlräda sitt ställningstagande frän förra året."

Mot detta viU jag konstatera att utskottet inte åberopat något skäl som bör föranleda motionärerna att frånlräda sitt stäUningstagande, att den nuvarande ordningen för uttag av folkpensionsavgiflerna är djupt orättvis!

Utskottet anför, att folkpensionsavgiftens storlek och konstruktion måste ses i sammanhang med de regler som gäUer för inkomstbeskattningen. Del kan vi också göra, men vi kan då inte komma till utskottets ståndpunkt, alt anledning saknas för att avskaffa maximiregeln för avgiftsuttag! Att det inte bara är en skatlepolitisk fråga framgår av att socialförsäkringsutskottet behandlat den. Just därför att vi ser denna fråga som en del av inkomstbeskattningen, kommer vi till ståndpunkten, att maximiregeln, som ensidigt gynnar de högre inkomsttagarna, bör avskaffas.

Det är märkligt att allt tal om jämlikhet och utjämning meUan höga och låga inkomster så säUan fär komma tUl konkrel utiryck. Ingen kan väl ändå bestrida, alt för låginkomstlagaren med exempelvis 20 000 kronor i beskattningsbar inkomst är folkpensionsavgiflen på 1 000 kronor mycket mera betungande än 3 000 kronor för den som har 60 000 kronor i beskattningsbar inkomst, eUer 5 000 kronor för den som har 100 000 kronor i beskattningsbar inkomst. Men utskottet viU fortfarande ha den ordningen att de höga inkomsterna - de må vara hur höga som helst — inte skaU svara för mer än 1 500 kronor i folkpensionsavgift. Detta rimmar verkligen illa med talet om inkomstutjämning!

Som åberopats i molionen och som anföres i reservationen av herr Hermansson i Malmbergel beräknas slopandet av folkpensionsavgiftens maximering betyda omkring 350 miljoner kronor i ökad inkomst. Inte ens herr Sträng behöver sålunda frakta följderna av denna motion. I reservationen anföres att denna merinkomst bör kunna bli ell värdefullt bidrag tiU genomförandet av den förbättring av pensionsliUskolten, som vpk förordat och som vi nyss behandlal, eller klarare utsagt; som nyss har avslagits!

Men vi har också pekat på andra möjligheter att lätta bördan för de lägre inkomstlagarna genom de inkomstförstärkningar, som vårt förslag innebär. En minskning av mervärdeskatten är ett område. Alt läla de högre inkomsttagarna betala folkpensionsavgift även på de inkomster som ligger över 34 000 kronor och använda den därav följande inkomstförstärkningen tiU att lätta bördan för de lägre inkomsttagarna

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Slopande av maximeringen av folkpensionsavgiften

ni

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Slopande av maximeringen av folkpensionsavgiften

skuUe  vara  en konkret ålgärd för att minska klyftorna mellan oUka inkomsttagare.

Med vad jag här anfört ber jag, herr talman, att få yrka bifaU tUl den av hen Hermansson i Malmberget avgivna reservaiionen.

Hen CARLSSON i VUcmanshyttan (c);

Herr lalman! Med anledning av vad herr Berndtson i Linköping här anfört skaU jag bara med nägra ord motivera utskottets stäUningstagande.

Fär jag först påminna om att 1970 ärs riksdag hade att ta stäUning tiU ett beslut om förändringar i vår skallelagstiftning. Beslutet var genomgripande och gäUde bl. a. övergäng tiU individuell beskatining av arbetsinkomst. I samband därmed förändrades uttaget av folkpensionsavgiften. Medan man tidigare hade en maximering vid 1 500 kronor för äkta makar, blev det nu en maximering vid 1 500 för vardera maken.

Får jag sedan påminna om att del beslul vi fattade i fräga om folkpensionsavgiften utgör en del av det skattepaket som vi antog den gängen. Från den utgångspunkten blir saken kanske inte sä besynnerlig som hen Berndtson vUle göra den.

Om man här förändrar gränsen för avgiftsuttaget, kommer detta att påverka det totala skatteuttaget. Nu har man fastställt de progressiva skatteskalorna med hänsyn till den utformning som skatteförslaget fick. Jag viU påminna herr Berndtson om att finansieringen av folkpensionen i dag liU en tredjedel sker genom avgifter, medan drygt två tredjedelar kommer via statskassan. Del är i della sammanhang man bör se hemställan i utskottets betänkande.

Från dessa utgångspunkter ber jag, herr talman, att få yrka bifaU tUl utskottets förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Hermansson i Malmberget, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndtson i Linköping begärl votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition;

Den som vUl all kammaren bifaller socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 9 röstar ja,

den del ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Hermansson i

Malmberget.

178

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson i Linköping begärde rösträkning verkstäUdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 293

Nej  -  16

Avstår —    2

§ 17  Föredrogs socialförsäkringsutskotlets belänkande nr 10 i anledning     Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Allmänt ombud vid försäkringsdomstolen

av  Kungl.   Maj.ts  i  statsverkspropositionen  gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1971/72 tUl allmän försäkring m. m. jämle moiion.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 Allmänt ombud vid försäkringsdomstolen

Föredrogs socialförsäkringsutskotlets betänkande nr 11 i anledning av motion om allmänt ombud vid försäkringsdomstolen.

I motionen nr 714 av hen Larsson i Staffanstorp m. fl. hemställdes att riksdagen i skrivelse lUl Kungl. Maj t ånyo skuUe anhålla om prövning och förslag rörande inrättandet av ett aUmänt ombud eUer annan instans med uppgift att vid försäkringsdomstolen tUlvarataga främst den enskUdes rätt.

Utskottet hemställde att motionen nr 714 inte föranledde nägon riksdagens äigärd.

Reservation hade avgivits av herrar Carlsson i Vikmanshyttan (c), Jonsson i Mora (fp), RUigaby (m), Magnusson i Nennesholm (c) och Björck i Nässjö (m), fröken Pehrsson (c) samt fröken Bergström (fp), som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen nr 714 i skrivelse tUl Kungl. Maj:t som sin mening gav tUl känna vad reservanterna anfört.

Hen MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Hen talman! En grundläggande rättighet i ett demokratiskt samhäUe är den enskilda individens rättssäkerhet. Möjligheten att få sin sak rättvist prövad i öppna rättegångar med tUlfäUe att anföra allt den rättssökande önskar utan inskränkningar råder i vårt aUmänna domstolsväsende.

I vår tid avgörs dock i ökad utsträckning för den enskUde viktiga frågor genom administrativa beslul. Det är därför viktigt att tiUse att även förvaltningsdomstolar eUer domslolsliknande förvaltningsorgan fungerar enligt samma höga krav på rättssäkerhet.

I motionen 714, väckt av herr Larsson i Staffanstorp m.fl., som behandlas i della socialförsäkringsutskottets betänkande, tar molionärerna upp frägan om den enskildes rättssäkerhet inom ett område av förvaltningen, nämligen försäkringsdomstolen. Motionärerna hemställer att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj.t ånyo mätte anhålla om prövning och förslag rörande inrättandet av ett aUmänt ombud eUer annan instans med uppgift att vid försäkringsdomstolen tUlvarata främst den enskildes rätt.

Man kan säkert, som motionärerna framhåller i sin motion, starkt ifrågasätta om rättssäkerheten i försäkringsmål är betryggande, särskilt mot bakgrund av att det många gånger är sjuka och gamla människor eUer på annat sätt handikappade personer med en begränsad förmäga att föra sin talan som invecklas i mäl av detta slag. Här skuUe ett aUmänt ombud, menar såväl molionärerna som vi reservanler, med uppgift att tUlvarata

179

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Allmänt ombud vid försäkringsdomstolen

de enskildas intressen säkerligen ha mycket slor betydelse för rättssäkerhetens tryggande.

Riksdagsrevisorerna har senasl 1967 påtalat de stora olikheter som förekommer meUan de olika försäkringskassornas bedömning av rätt liU förtidspension. Den enskUde försäkringstagaren tror på försäkringskassan eller riksförsäkringsverket och vet många gånger kanske rätt litet om sin möjlighet att överklaga och fä sin rätt prövad i försäkringsdomstolen. För de vanUga människorna är lagparagrafer inte heUer så lätta att tolka och tUlämpa.

Läl mig, herr talman, bara ta ett enda exempel för att belysa vad jag menar. Elt äkta par hade fått en dom pä äktenskapsskillnad i tingsrätt. Mannen dog strax efler domen pä äktenskapsskillnaden. Hustrun sökte därefler änkepension, men fick avslag bäde i försäkringskassan och i riksförsäkringsverket. Hon fick då tips av en god vän, som var jurist och som kände liU faUet, att överklaga hos försäkringsdomstolen. Där kunde man konstatera att aUl var riktigt beträffande äktenskapsskiUnaden men att domen inte vunnit laga krafl, vilket fordras för all äktenskapsskillnad skaU föreligga. I delta fall dog alltså mannen innan så skett, och då är äktenskapet inte upplöst genom äktenskapsskiUnaden ulan genom mannens död, varför änkepension skall ulgå enligt lagen om allmän försäkring. Det innebär i delta faU alt hustrun, som var i 40-ärsåldern, får omkring 10 000 kronor om året så länge hon lever ogift.

Här och i liknande faU borde ett allmänhetens ombud kunna göra en slor insats för den enskilde. Just lack vare juristens påpekande fick denna änka sin rätt.

Vid 1965 års riksdag framfördes en fyrpartimolion i samma syfte som den vi nu behandlar. 1 ell yttrande tiUslyrkte försäkringsdomslolen en utredning i ärendet, och andra lagutskottet fann del då, i sin prövning av de i molionen aktualiserade frågorna, befogat att närmare granska hela problemkomplexet och föreslog en förutsättningslös utredning. Riksdagen beslöt i enlighet med vad utskottet tillstyrkt att i skrivelse tUl Kungl. Maj t tUlkännage sin uppfattning.

Tyvärr är 1965 års riksdagsskrivelse i denna för den enskUdes rätlssäkerhel så vikliga fråga aUtjämt beroende av Kungl. Majts prövning. Enligl vår uppfattning är del därför i hög grad angeläget alt de i förevarande motion upptagna frågorna blU föremål för en särskild prövning i enlighet med 1965 års riksdagsbeslul.

Med detta, herr talman, vill jag yrka bifall lUl den reservalion som herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl. har fogat liU socialförsäkringsutskotlets belänkande nr 11.

I delta anförande inslämde herr Böriesson i Falköping (c).

180

Hen KARLSSON i Ronneby (s):

Hen talman! Den motion som ligger tUl grund för reservationen, som herr Magnusson i Nennesholm talat för, syflar tUl inrättandet av ett aUmänt ombud eUer annan instans - som man säger - med uppgifl att vid försäkringsdomstolen tillvarataga främst den enskUdes rätt.

Denna fråga har tidigare varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen.

och i 1970 ärs statsverksproposilion angav chefen för justitiedepartementet riktUnjer för en genomgripande reform av samhällels rällshjälp. Arbetet med rällshjälpsreformen har i enlighet med dessa riktlinjer bedrivits inom departementet och lett till en i juU 1970 framlagd promemoria med förslag tUl rätlshjälpslag m. m.

I promemorian läggs fram förslag som innebär att rättshjälp i princip skall kunna erhåUas i fråga om varje rättslig angelägenhet där behov av rättshjälp finns oavsett om ärendet behandlas av domstol eller förvaltningsmyndighet eUer gäller rådfrågning eUer biträde vid förhandlingar eller liknande.

Inom juslitiedepartemeniet pågår för närvarande överarbetning av promemorians förslag på grundval av remissyttrandena. Arbetet bedrivs med sikte på att en proposilion med förslag lUl lagstiftning i ämnet skaU kunna föreläggas årets riksdag.

Det finns därför, herr talman, ingen anledning för riksdagen att som reservanlerna föreslär ge till känna sådant som Kungl. Maj;t redan håUer på med att utföra. Reservanterna och även hen Magnusson i Nennesholm har som ett argument för sina ständpunkler framhållit det förhållandet all riksdagens revisorer år 1967 anmärkte på att försäkringskassornas bedömning av rätten tUl förtidspension uppvisade stora skiljaktigheter inbördes. Dessa skiljakligheter kan ha varil betingade av pä orten förekommande arbetsmässiga förhåUanden. Det var nämligen vid det tiUfäUel så, att om försäkringskassorna eller pensionsdelegationen bedömde vederbörandes nedsättning av arbetsförmågan uppgå tUl två tredjedelar skulle tvä tredjedels pension ulgå. Nu kunde emeUertid arbetsförhållandena på orten vara sådana att pensionsdelegationen bedömde saken så att det inte fanns stora möjligheter för vederbörande att sälja sin tiU en tredjedel reducerade arbetskraft, varför man gav honom hel pension. I en del fall har det kunnai vara sä att pensionsdelegationen bedömde all del fanns möjlighet för vederbörande all gä ut pä arbetsmarknaden och sälja den återstående tredjedelen. Det kan vara grunden tUl all försäkringskassorna har gjort olika bedömningar.

Men jag vUl också säga att man på olika vägar försöki åstadkomma en rättelse i detta avseende. Man har anordnat regionala kurser för försäkringskassorna och pensionsdelegationerna för att kunna fä enhetlig bedömning i likartade fall. DärtiU utgavs 1970 lidigl på våren elt cirkulär från riksförsäkringsverket, där man angav mycket klara dUektiv tUl pensionsdelegationerna om att i sådana fall, där försäkringstagaren bedömdes inte ha stora möjligheter att kunna sälja den återstående delen av sin arbetskraft, vederbörande skuUe tiUerkännas full pension. Del har ocksä sedan alltmer blivit det gängse förhällandet ute i pensionsdelegationerna.

DärtUl har vi fält en del ytterUgare sländpunktstaganden i propositionen 66 är 1970, där man undanröjer en del av de tvislegrunder som tidigare förelegal. Där förordnas försl och främst om vidgade möjligheter för äldre förvärvsarbelande att erhålla förlidspension, om viss uppmjukning av kraven om rält tiU förtidspension i allmänhel och om ulökning av de aUmänna försäkringskassornas pensionsdelegationer med två ledamöter som skaU ha särskUd erfarenhet från olika arbetsförhållanden.

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Ällmänt ombud vid försäkringsdomstolen

181

Nr 45

Onsdagen den 17 mars 1971

Allmänt ombud vid försäkring-domstolen

När del sedan gäUer sädana faU, som kan uppstå, att en försäkringstagare tycker alt han blivit felaktigt bedömd av pensionsdelegationen har man givelvis möjlighet tUl överklagande dels i försäkringsverket, dels i överinstansen försäkringsdomstolen. Nu finns det inga vattentäta skott mellan försäkringstagaren och pensionsdelegationerna utan dessa har lika stort intresse som denne att det blir en rättvis behandling. De lämnar all den hjälp som de kan ge för att vederbörande skall kunna föra sin talan i den högre instansen. Men självfallet kan det ändå uppslå vissa skiljaktigheter i bedömningen, och dä har man den högre instansen att ta tiU i dessa avseenden. Regeringen avser också att under innevarande är framlägga en proposition som reglerar dessa förhåUanden.

Jag ber därför, herr talman, all fä yrka bifaU till utskottets hemställan. Vi tycker som sagt alt det inte finns nägon anledning att ge Kungl. Maj t önskemål tiU känna, som man redan häller pä att behandla.

182

Överläggningen var härmed slulad.

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Nennesholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaUer socialförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 11 röstar ja,

den det ej vUl rösiar nej.

Vinner   nej   har   kammaren   bifaUit   reservationen  av  herr  Carlsson  i

Vikmanshyttan m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Nennesholm begärde rösträkning verkstäUdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   161 Nej  -  149

Pä förslag av herr talmannen beslöt kammaren all uppskjuta behandlingen av återstående pä föredragningsUstan upptagna ärenden till kammarens sammanträde fredagen den 19 mars.

§ 19 Hen lalmannen meddelade att civilutskottets betänkanden nr 5, 6, 8 och 9 uppföres främst bland två gånger bordlagda ärenden på föredragningslistan för kammarens näsla sammanträde.

§ 20 InterpeUation nr 79 ang. avgiftstarifferna för den friviUiga sjuk-    Nr 45
penningförsäkringen för hemmafraar                                             Onsdaeen den

Ordel lämnades på begäran liU                                                      17 mars 1971

Hen TORWALD (c), som yttrade:

Herr talman! Det är ju numera en aUmänn strävan att med olika åtgärder söka uppmuntra hemmafruarna att söka sig ut i arbetsUvet. För de äldre av dessa med vanligen ganska bristfällig utbildning är det emeUertid ocksä ett faktum, att de många gånger dä mäste acceptera kortare anställningar av mera tUlfällig karakiär. De blir alllsä ofta den regulator med vUken arbetsgivare av olika slag klarar arbetskraftsbehovet vid produktionstoppar av olika slag eUer vid onormal frånvaro hos fast anställd personal för exempelvis barnsbörd, värnpliktstjänstgöring elc. Många hemmafruar torde dock med tiUfredsstäUelse ha utnyttjat dylika erbjudanden om korttidsarbete, eftersom de på sä sätt fält möjUghet att "känna sig för", innan de mera definitivt övergår tUl förvärvsarbele av mera permanent natur, om sådant funnits att tUlgå på orten.

Men för hemmafruar som under mänga är varit anslutna till den friviUiga sjukpenningförsäkringen har korttidsarbetet inneburil en kraftig höjning av avgiften för denna försäkring, när de av olika skäl tvingats återgå tUl att bli "hemmafruar" igen. Della har väckt mycket kraftig irritation på många håll, och jag finner detta mycket förståeligt.

Låt mig lämna ett konkret exempel, som belyser konsekvenserna av en tids korttidsarbete för en hemmafru, som före och efler detsamma är ansluten tUl den frivUliga sjukpenningförsäkringen för högsia möjliga tiUäggssjukpenning (9 kronor). Hon är född 1927 och anslöt sig redan 1955, dvs. före fyllda 30 år, tiU den frivUliga sjukpenningförsäkringen för högsta möjliga sjukpenning, 18 dagars karenslid och årspremie. Hennes ärspremie var, innan hon accepterade ett deltidsarbete i början av 1970, 77:40 kronor. Efter nio månaders arbete tvingades hon återgå tUl att bli hemmafru fr. o. m. den I februari 1971 och anmälde dä, att hon inte längre hade något förvärvsarbete samt att hon önskade återanslutning tiU den frivUliga sjukpenningförsäkringen pä samma villkor som före anställningen. Detla bevUjades, men premien blev nu 108 kronor per är, eftersom hon nu var i åldersgruppen 40—49 år. Någon hänsyn till att hon oavbrutet sedan 1955 liUhörl försäkringen kunde enligt gällande bestämmelser ej tagas. Årspremien höjdes aUtså med 30:60 kronor, därför att hon accepterade en korttidsanstäUning, under vUken hon enligl gäUande bestämmelser ej fick kvarstå i den frivUliga sjukpenningförsäkringen. Hade hemmafmn i stället varit född t. ex. 1920 och förhållandena i övrigt identiska skulle årspremien ha höjts frän 88:20 tUl 127:80 kronor, dvs. med 39:60.

Här relaterade förhållanden lär vara föga kända bland hemmafraarna men torde efter hand som de blir kända kraftigt motverka den ur samhällets synpunkt önskvärda ökningen av förvärvsarbetet bland de hemmafruar som inte längre är bundna av barnpassning m.m.

Under hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tUlstånd att tiU herr socialministern få stäUa följande frågor;

Anser statsrådet alt premiebestämmelserna för den friviUiga sjukpen-             183

Nr 45                                                        ningförsäkringen är lämpligt utformade?

Onsdagen den-     fallet, vUka ätgärder planeras för att genom ändring av
17 mars 1971-- ' ifrågavarande bestämmelser stimulera hemmafruar att söka sig ut i
------------ ■■---- förvärvsarbete även om detta bara skulle vara av mera tUlfäUig art?

Denna anhållan bordlades.

§ 21  InterpeUation nr 80 ang. genomförandet av 1968 års beslut om gymnasieskolan

Ordel lämnades på begäran till

Fru MOGÅRD (m), som yttrade;

Herr talman! I Kungl. Majts proposition angående riktlinjer för det frivUliga skolväsendel är 1968 framhöll departementschefen rörande planeringen för mellanskolan att avvikelser måsle kunna förekomma från en mera strikt tUlämpning av de riktlinjer han angivit. "I vilken omfattning och hur länge det kommer att finnas kvar yrkesutbildning utanför de orter som kommer att ha en mer fullständig mellanskola, dvs. i stort sell dagens gymnasieorter, får utvecklingen utvisa. Detta betyder att utbUdningen utanför dagens gymnasieorter bör kunna bibehållas så länge det finnes en tiUfredsstäUande elevtUlslrömning och etl klart avnämarintresse för utbUdningen." (Propositionen 140 år 1968 s. 142.) Riksdagen antog de riktlinjer som förordats i propositionen.

För denna departementschefens inställning kunde naturligtvis mycket starka skäl anföras, i första hand det ekonomiska. Ubt kan inte vara rimligt att dyrbara investeringar i skolanläggningar som gjorts före den nya skolformens ikraftträdande inte bUr utnyttjade, därför att verksamheten, ulan att några egentliga fördelar därmed vinnes, flyttas till annan ort, en s. k. gymnasieort, där samtidigt nya investeringar inte bara i skolanläggningar utan ocksä i elevhem kan bli nödvändiga. Vidare kan en glesbygdsaspekt i mänga fall åberopas. En väl fungerande yrkesskola i en eljest "utbildningsgles" region har positiva lokaliseringseffekter, som man inte i onödan bör avstå ifrån.

Det är därför ägnat alt förvåna alt skolöverstyrelsens beslut om organisation av gymnasieskolan i sä ringa utsträckning tar hänsyn till dessa synpunkter och därigenom frångår riksdagens beslut. Om planerna sätts i verket, kommer detta att medföra att möjligheterna tUl gymnasial utbildning den 1 juli i år hell försvinner eller starkt minskas pä mänga orter och att en rad yrkesskolbyggnader, som kostat samhäUet mUjontals kronor och som endast varil i bruk under mycket kort tid, inte kan utnyttjas pä ett adekvat sätt. Nya investeringsbehov, som hade kunnat undvikas, kommer att uppstå på gymnasieorterna. En uttunning av utbildningsmöjligheterna kommer alt äga rum i slora regioner. Dessa planer har därför väUal allvarliga bekymmer i berörda kommuner och kommunblock.

Med hänvisning till vad jag här anfört anhåller jag om kammarens
lillsländ att tUl herr utbildningsminislern få framstäUa följande fråga:
184                            Är statsrådet beredd vidta sädana ätgärder att genomförandet av 1968

ärs beslut angående gymnasieskolan icke medför ett undandragande av      Nr 45

möjligheterna   tUl   gymnasial  utbUdning   på   sådana  orter  där   sådan Onsdagen den

UtbUdning hittiUs fungerat väl och svarar mot ett behov och där en  17 mars 1971

överflyttning av  befintlig utbildning  dels  innebär  ett  förslösande  av-------           

statliga och kommunala investeringar i skolbyggnader, dels får en negativ lo kaliseringseff ekt ?

Denna anhållan bordlades.

§ 22 Kammaren åtskUdes kL 1.01.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert