Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:44

Onsdagen den 17 mars

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 9 innevarande månad.

§ 2 Herr lalmannen meddelade att herr Johansson i Norrköping enligt till kammaren inkommet läkarintyg vore sjukskriven under tiden den 15-22 mars.

Herr Johansson i Norrköping bevUjades erforderlig ledighet från riksdagsgöromålen.

§ 3 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts propositioner nr 27 tUl konsilulionsutskotlet, nr 28 tUl skatteutskotlel, nr 3 1 och 38 tUl utbildningsutskottet, nr 48 tiU civUutskottet, nr 49 lUl socialutskottet saml nr 110 lUl försvarsutskottet.

§ 4 Föredrogs och hänvisades

motionerna nr 1226—1228 till socialförsäkringsutskotlel, motionerna nr 1229-1233 lUl socialutskottet och motionen nr 1234 lUl utrikesutskottet.

§ 5 Föredrogs och bifölls inlerpellationsframslällmngen nr 76.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Ersättning ur dödsbo för viss vård

§ 6 Ersättning ur dödsbo för viss vård

Föredrogs lagutskottets betänkande nr 1 i anledning av motion om ersättning ur dödsbo för viss värd.

Fru JONÄNG (c):

Herr talman! Jag har tiUsammans med herr Svanslröm avgivit etl särskilt yttrande vid behandlingen i lagutskottet av frågan om ersättning ur dödsbo för viss vård. Det är en fräga som har behandlals lidigare i riksdagen och som framför aUl berör en grupp av kvinnor, de s. k. hemmadöllrarna, dvs. ogifta kvinnor som vårdal föräldrar och anhöriga och som vid dessas bortgång kan stäUas mför ekonomiska svårigheter och även andra svårigheler när del gäller arbete och rehabilitering.

De här kvinnorna bor ofta pä landsbygden och lUlhör de lysta i landet, men de gör goda arbetsinsatser och avlastar samhället stora kostnader genom den vård som de ger ät gamla människor. De är en grupp som blU aUt fåtahgare, men det gör inte vårt ansvar för dem mindre. Vi engagerar oss sä mycket och med all rätt för minoriteter av olika slag, kanske i synnerhet utomlands. Vi mäsle givelvis också

Nr 44

Onsdagen den 17 mars

Ersättning ur dödsbo för viss vård

engagera oss för de minoriteter som vi har i vårl eget samhälle.

Det kan ocksä vara andra kategorier av människor som vid anhörigas och närståendes dödsfall ställs inför svårigheter. Det kan vara husföre-sländarinnor liU exempel. Del är mänga tragedier som döljer sig bakom de här människorna och deras situation.

Första lagutskottet sade 1969 alt man fann herr Börjessons i Falköping motion synnerligen behjärtansvärd, men man menade all problemel inle kunde lösas lagstiftningsvägen. Detsamma säger lagutskottet i del här föreliggande belänkandet. Herr Svanslröm och jag är av samma uppfattning i vårt yttrande. Alt man inle kan lösa det lagstiftningsvägen beror framför allt på att förhåUandena kan vara så olika i olika fall, all det försvårar en enhetlig lösning, och även på den omständigheten att en lagstiftning inle kan hell eliminera möjlighelerna tUl tvist i sädana här fall.

Det firms vissa möjligheter tUl hjälp — och del säger utskottet ocksä i sitt betänkande — framför alll genom kommunerna där man kan vända sig lUl socialnämnderna för rådgivning över huvud taget. Även genom den sociala hemhjälpen har möjligheterna tUl ersättning ökal. För en del människor finns naturligtvis även möjligheler lill förtidspensionering enligl fjolårets riksdagsbeslut. Man kan också ställa förväntningar på att KSA-utredningen skall se UU all dessa människor fär en trygghet.

Det är naturligtvis ocksä nödvändigt med upplysning och information om angelägenheten av att varje individ skyddar sig själv genom anställningsavtal, och det torde inle heller vara uteslutet att man genom åtgärder på det ena eller andra rättsområdet förbättrar dessa människors rättsUga situation.

I varje fall mäste frägan uppmärksammas och håUas levande. I kommuner och samhälle mäste vi se vårl ansvar för denna grupp av människor, därför all den är mycket illa ställd och på elt mycket påtagligt säll behöver samhällels stöd.

Jag ber alt få yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Hen WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr lalman! Jag finner anledning att nägol kommentera och understryka vad utskottet har sagt i denna fräga. Det är, såsom fru Jonäng säger, aUtjämt inte direkt ovanligt att hushållerskor, husföreståndarinnor, hemmadötlrar och andra personer i liknande slällning arbelar med hemvårdande uppgifler i t. ex. en ensamsläende mans hem ulan att del föreUgger någol tjänsteavtal, som reglerar löneförmånerna. De har mat och husrum och kanske fickpengar, men förmånerna är i övrigl helt oreglerade.

Vid dödsfall kan man tycka alt del vore rimligt all sädana grupper fick kompensaiion för sina arbetsinsatser genom att i särskUd ordning få del av boets behållning, om del nu finns nägra tUlgängar. Herr Börjessons i Falköping motion tar sikte just pä della problem med yrkande om ändring av ärvdabalken i syfle all pä något sätt komma de här människorna lUl hjälp. Del är etl synnerligen behjärtansvärl yrkande, såsom försia ulskottet tidigare formulerat saken i samband med att den här frägan tagits upp i moiioner 1964, 1966 och 1969. Lagutskottet i är

Onsdagen den 17 mars 1971

Ersättning ur dödsbo för viss värd

betonar uttryckligen det stora värdet bäde för samhällel och för den Nr 44 enskUde som den här åsyftade gruppen värdgivares insatser innebär.

Men, herr talman, redan svårigheterna att avgränsa och beskriva den grupp del här gäller i enkla och samtidigt pregnanta och därför juridiskt acceptabla termer gör del omöjligl att genom civUrällsUg lagstiftning tUlgodose de spörsmål som nu åter aktuaUserats. Redan all söka mäta problemels storlek har jusl pä grund av definilionssvårighelerna visat sig vara besvärligt.

Riksdagen har lidigare pekat pä att de huvudsakliga vägarna alt ge stöd och rimlig uppmärksamhet ål de kategorier hemarbelande det nu rör sig om är av socialpolitisk eUer av arbetsmarknadspolitisk karakiär. Man bör bl. a. främja tUlkomsten av arbetsavtal. Jag vUl, herr talman, därvidlag särskill peka pä det cirkulär som utfärdades 1963 och som aUriäml borde kunna spela en viss roll dä del gäller all fä tUl stånd arbetsavtal. Jag tycker att detta cirkulär skulle pä nägol lämpligt sätt bringas i erinran. Jag ber all fä hänvisa liU utskottets betänkande, där cirkuläret är återgivet i dess helhet mitt på s. 4.

Som fru Jonäng nämnde har den s. k. uppsökande verksamhelen genom socialnämnderna enligt senare ändring i socialhjälpslagen kommii tUl, och den kan möjligen ocksä spela en roll liknande den som del här cirkuläret avses spela. Statsbidraget tUl kommunernas kostnader för hemhjälp är en ytterUgare åtgärd av viss betydelse i sammanhanget. Bidraget avser ju all underlälta för kommunerna all lämna ersättning äl vårdare av gammal eUer handikappad anförvant.

Ocksä andra lagulskollel har 1966, 1967, 1968 och 1970 behandlal motioner om särskilt slöd lUl de s. k. hemmadöttrarna men ulan all vUja negligera problemet nödgals avvisa tanken pä en särbehandling i socialpolitiskt avseende av denna grapp.

Lagulskollel konstaterar i sitt betänkande all den kategori som motionären avser inle utgör "nägon enhetlig eUer klarl avgränsbar grupp. Del kan vara vuxna barn som bott kvar hemma eller kvinnor som trätt i husmors ställe och under äktenskapsUknande former handhaft skötseln av hemmet. FörhåUandena kan ocksä inom varje sädan grupp vara helt olikartade, bl. a. med avseende pä arbetsinsatsens omfattning, ersältning, arbetsgivarens och arbetstagarens ekonomi, de personliga relationerna mellan dessa samt beträffande arbetstagarens rätt tUl kvarlåtenskap efler den avlidne."

Genom en ändring av ärvdabalken, om den vägen vore framkomlig, löser man för övrigl inte annal än delvis del problem vi nu lalar om, nämligen endasl de fall där relationen mellan vårdaren och den vårdade bryls tiU följd av dödsfaU och det finns tUlgångar i boet. Etl definitivt avklippande av en sädan kanske långvarig och personligl präglad relation kan dock ske på mänga andra sätt, kanske främsl genom all den vårdade mäste beredas långtidsvård men naturiiglvis ocksä av en rad andra orsaker.

Problemen är för övrigt ofta inle bara av ekonomisk natur. De åtgärder som påkaUas kan gäUa arbetsanskaffning, medicinsk värd och behandling, arbetsvärd eller annan form av rehabiUlering, personlig rådgivning eUer aUmänl kurativa insatser. Lösningen av dessa ofta

Nr 44 trängande hjälpbehov kan således sökas pä olika vägar. Därvid synes i

Onsdaeen den enlighet med vad riksdagen i andra sammanhang uttalat i första hand

17 mars 197 1 höra prövas de möjligheter som arbetsmarknadspolitiken erbjuder.

-------------------- Slutligen vill jag, herr talman, liksom utskottet hänvisa tUl KSA-

trsattnmg ur doas- utredningen. Fru Jonäng sade att det finns en förhoppning om att
bo for VISS värd KSA-utredningen skulle kunna bidra tUl att lösa den här gruppens

trygghetsproblem vid arbetslöshet. Vi har i utskottet fått den upplysningen att KSA-utredningen har ett direkt uppdrag härvidlag, så man kan kanske inte bara knyta en förhoppning tUl den utredningen. Sedan är ju nästa sleg att ett förslag kan komma att läggas fram av denna utredning. Hur det därefter kan bli med beslut i enlighet med ett sådant förslag är också en annan fråga.

Jag yrkar bifall till utskottets enhälliga betänkande.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr talman! Det är inte min avsikt att förlänga debatien nämnvärt, men jag tycker att det finns anledning för mig som motionär att ändock ta till orda.

Utskottet är välvUUgt i sin skrivning, vUket jag tacksamt noterar, men utskottet har tydligen missförstått rrun motion. Här är inte fråga om att jag kräver något socialt stöd liU ifrågavarande kategori människor, utan vad jag viU är att det skaU finnas möjligheter för dem som har haft vårdnaden av sina föräldrar eller andra anförvanter att göra sina ersättningsanspråk gällande, att de skall ha stöd i ärvdabalken för att kunna få sin rätt tillgodosedd. Tyvärr är det pä del sättet att om vederbörande skall erhålla nägon ersättning skall han eUer hon kunna styrka att det föreUgger elt regelrätt avtal eller all vederbörande tagil anställning i den tron alt ersältning skall utgå. Del skall med andra ord finnas slöd i avtal eller dylikt för ersättningsanspråken.

Erfarenheter av möjligheterna att driva ärendel Ull process ger vid handen all utgången är synnerligen oviss och det hela psykiskl påfrestande. Därför avstår mänga frän all göra sina anspråk gällande. De betraktar er.sällningarna som nådegåvor från arvingarnas sida.

Jag skulle i detta sammanhang också vilja vitsorda att del mänga gånger är sä alt dödsbodelägarna kommer överens — del är inte alla dödsbon som inle värdesätter anförvanternas arbeie, utan man kommer överens om all den som hafl vårdnaden av den avUdne före hans bortgång skall ha ersättning. Bouppteckningen inlämnas därpå till rätten, och vad händer? Jo, då säger vederbörande tingsnotarie, som granskat bouppteckningen; Detla kan vi inte gä med pä, ly del föreligger ingel avtal. Följaktligen blir dödsboet tvingat betala arvskatt på vårdnadsersättningen. Sedan kan del hända alt den som lar emot dessa pengar bUr skyldig att betala inkomstskatt.

Herr lalman! Jag förstår att del inte tjänar något lill att yrka bifaU till
motionen, men jag vUl dock ha anfört all min begäran endasl är en
hemställan om etl tUlägg i ärvdabalken som gör det möjligt alt i dödsbon
där det finns pengar och medel skall den som hafl hand om den avlidne
före dennes bortgång fä möjUghet att göra sin räll gällande med slöd av
14 ärvdabalkens bestämmelser. Jag har den uppfattningen all det borde

finnas möjligheler att i ärvdabalken införa en dylik bestämmelse. "Har Nr 44

familjemedlem, hushållerska eller annan den avlidne närstående person Onsdagen den

under en tid av minst ell är utfört arbete för den avUdnes räkning utan j7 jyits 191 \

alt ha erhållit skälig ersättning för sitt arbeie må vederbörande av boets ———
behållrung innan skifte företagils erhålla skälig ersättning för futfört '' ändring t

arbete," Hade man en sådan bestämmelse skulle mänga tragedier jordabalken
undvikas.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 7 Viss ändring i jordabalken

Föredrogs lagutskottets betänkande nr 2 i anledning av motion om viss ändring i jordabalken.

Hen TOBÉ (fp):

Herr talman! Detla ärende stod ju pä kammarens föredragningsUsta redan förra veckan. Jag har alltså haft tid på mig att fundera om jag över huvud tagel skulle säga nägol, men jag lycker att jag som yrkesman måste ta lUl orda i denna fräga, när nu utskottet haft sä Utet försläelse för motionen.

Gränsbestämningsregler finns för närvarande i jorddelningslagen. De stär uppdelade i regler som gäUer i laga ordning beslämda gränser och i icke laga ordning bestämda gränser. När vi gjorde om bestämmelserna för fastighelsbUdrung vid förra årets vårriksdag, vilka träder i kraft den 1 januari 1972 samtidigt med jordabalken, förklarades att i fastighelsbild-ningslagen endast skulle finnas de processueUa reglerna, medan de materiella reglerna om hur man bestämmer gränser av olika slag skulle stå i jordabalken. Jag går inte in på förhistorien i detalj. Den är så utförUgt redovisad i beiänkandel alt jag inle behöver göra det.

Slutresultatet av del hela blev emellerlid att fastighetsbUdningslagen följde de uppgjorda spelreglerna och log in de processueUa reglerna. Jordabalken däremot ser nu ut så att i 1 kap. 3 § står del om de i laga ordning beslämda gränserna och i 4 § om de icke i laga ordning beslämda gränserna men med ett myckel vikligt undantag. De hundratusentals avsöndringar som grundar sig pä överlåtelser före 1928 är hänförda tUl promulgationslagens 17 §. Motiveringen lUl alt man har gjort sä är att man för jordabalken hade vissa redaktionella principer som gick ul på alt i balken bara skall regleras sådana förhållanden som kan förekomma nu och liU promulgalionslagen skulle hänföras sådant som gäUer äldre förhållanden.

Men hur är det egentligen med det? 1 1 kap. 3 §, som handlar om de i laga ordning bestämda gränserna, skall man behandla de gränser som är beslämda enligt regler som fanns pä 1600-lalet med häradssyn, enUgt 1700-talels storskiftesförfattningar och 1800-talets författningar om enskifle och laga skifte - regler som är tillämpliga på idel äldre

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Viss ändring i jordabalken

förhåUanden,

1 1 kap, 4 § första styckei föreskrivs angående de icke i laga ordning bestämda gränserna att där gäller de rå och rör eller andra märken som av ålder anses utmärka gränsen. Del är hämlal och komprimerat ur nu

gällande 1734 ärs lag, jordabalken 12:3, där del stär: " gälle de rå

och rör, som av ålder varit---- . Finnas ej rå och rör; have då gamle

gärdesgårdar, berg, och forne stenrösen, diken, häckar, eller annat märke vitsord, där de av ålder för laga skiUnad håUne blivit."

Dessa kärnfriska regler har alltså komprimerats, men när skaU de dä användas? Såvitt jag förstår kommer de endast till användning för gränser för enstaka hemman och byar som inte i senare tid har varil föremål för någon gränsbestämning. Sädana gränser kan inte uppkomma efter jordabalkens ikraftträdande, men här reglerar man aUlsä hur de skall bestämmas. Man har gäll ifrån den redaktioneUa principen.

Det finns ett enda fall där man kan reglera sådant som skett efter jordabalkens ikraftträdande. Det gäller det som stär i andra stycket, och det är närmast skrattretande sä som del nu har blivit rumphugget i den senaste departementsbehandlingen. Stycket handlar om gränser för fastighet som tUlkommit genom expropriation eller motsvarande, Sädan gräns tUlkommer numera under avstyckningsliknande former men är formellt sett inte att räkna till i laga ordning bestämda. Trots mängärig praktik har jag aldrig träffat pä besiämmande av sädan gräns, och jag vUl ifrågasätta om det någonsin har förekommit. Det kanske är för mycket att säga det, men det torde vara myckel sällsynt. Däremot har jag någon gång träffat på äldre exproprialioner, tillkomna på liknande säll som avsöndringar. De skall bestämmas enligt jordabalken, men avsöndringar, alltså det överväldigande flertalet av dessa gränser av den typen, är hänförda lUl promulgalionslagen,

Beslämmelserna i promulgationslagens 17 §, som behandlar avsönd-ringarnas gränser, är identiska med det materieUa innehållet i det andra stycket om expropriationsgränserna, men av missriktad redaktionell klåfingrighet har de inte fält stå kvar i I kap. utan har förts över tiU promulgalionslagen, trots att lagberedningen och det första departementsförslaget hade tagit med dem i själva balken.

Jordabalken är ett fint lagverk, utarbetat av våra på della område mesl framstående jurister. Dit räknar jag också några av de departementsjurister som hälUt pä med arbetet. Trots aU den sakkunskap som ligger tUl grund för jordabalken blev den i alla fall bättre pä de tio är som man höll på med att granska det andra förslaget av är 1960, och mycket av förbättringen kom tiU genom de remissvar som olika myndigheter avgav — folk som visste hur det gick till i livets och fastigheternas oUka skiften.

Den här stympningen av 1 kap. 4 § har däremot skett utan medverkan från någon remissinstans, åiminstone inte någon som är redovisad. Det är då uppseendeväckande och föga generöst handlat av utskottet att inte remittera motionen lUl nägra sakkunniga instanser. Jag är övertygad om att de hade gett mig rätt. Jag har talat bäde med lagkloka domare och med rättslärda vetenskapare, och de håller före att jordabalken i det här avseendet är olämpligt disponerad.

Herr talman! Jag håller före att den redaktionella principen om

gammalt och nytt inte strikt har följts vid utformningen av jordabalken. Dessutom är principen som sädan ytterst betänklig. Så länge som jordabalken finns - och lät oss säga att den skall leva elt par hundra är, som den gamla jordabalken gjorde — skaU man alltså tiUämpa materieUa regler i promulgalionslagen jämsides med materiella regler i själva balken. Det är opraktiskt om inte annat. Men om man nu kan advocera att den lösning som skett belräffande de bestämmelser, som jag påtalat i min moiion, följer den här sakrosankta redaklionsprincipen, anser jag alt sädana principer skaU överges då de leder tUl olämpliga och opraktiska resullal och när detla blir päpekal i moiioner.

Herr lalman! Jag ber att få betyga kammaren - och justitiedeparlemenlel också, för den delen - alt min aktion i det här ärendel enbart har tUlkommit för att göra jordabalken ännu bällre än den är. Självfallei tänker jag inte i det uppkomna läget, mot ett hell oförstående lagutskott, yrka bifall lill motionen. Jag har alltså, herr lalman, inget yrkande.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Viss ändring i Jordabalken

Hen WIKLUND i Stockholm (fp);

Herr talman! Helt oförstående är väl ändå inte utskottet. Vi har låtit göra en mycket utförlig föredragning rörande motionen och har sedan ocksä i betänkandet givit en utförUg redovisning av motionsyrkandets närmare innebörd ur olika synpunkter och dess tidigare handläggning.

Det rör sig ju, som kammarens ledamöter lätt kan övertyga sig om, om det i och för sig inte oviktiga spörsmålet huruvida vissa beslämmelser skall vara placerade i jordabalken eller om de skall finnas i dess promulgationslag — ett lagsliftningskomplex som antogs förra året och träder i kraft försl den 1 januari 1972. Den i molionen upptagna frägan prövades redan under riksdagsbehandlingen av della komplex.

En omredigering eller omplacering av bestämmelserna skulle kunna ha en viss betydelse för lagtillämpningen, det inser säkert även ulskottet. Men tiUämparna av denna lagsliflning är oflast ytterst kvalificerade specialister, och därtUl utges och har redan utgivits lagkommenlarer med framstående experter som författare. Vi har alldeles nyss lyssnat tUl en sådan framstående expert på den här lagstiftningen. Vad som stär i promulgalionslagen blir därför säkert lika uppmärksammat vid lagtUlämp-ningen som vad som stär i jordabalken.

1 ulskottet dryftade vi ingäende en remiss av molionen tUl lämpliga instanser, men sade oss att en remiss av ett ändringsyrkande rörande en lagstiftning, när del har den här karaktären och lagsliflningen ännu inte har trätt i kraft, knappast kunde anses behövlig eller lämplig. Det är ju inle fräga om en Mändring i lagstiftningen utan om en redaktionell ändring.

Detta är, herr lalman, våra motiv för att avstyrka motionen. Jag yrkar bifall liU utskottels hemställan.

HerrTOBE(fp): >

Herr talman! När man som motiv för ett avstyrkande anför att lagen inte trätt i kraft än, vill jag säga att det aldrig skuUe falla mig in att försöka göra en sädan här ändring i en lag som har trätt i krafl. Men vi har ju ett är pä oss att göra denna UUa ändring. Det är inte fräga om att

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Översyn av bouppteckningspUkten

ändra elt enda ord. Det är fråga om alt flytta en paragraf från promulgalionslagen och ge den en större tyngd genom att föra in den i balken. Jag tycker verkligen att man skall försöka rätta till ett misstag som har begåtts under utredigeringen i slutomgången. Att lagen inte trätt i kraft anser jag aUlsä inte vara något skäl alls.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 8 Översyn av bouppteckningsplikten

Föredrogs lagutskottets belänkande nr 3 i anledning av motion om översyn av bouppteckningspUkten.

I motionen nr 56 av herr Börjesson i Falköping hemställdes att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:l skulle anhålla om översyn av bouppleckningsplikten i syfte att fä tUl stånd en förenkling och uppmjukning av densamma i enlighet med vad i motionen anförts.

Utskottet hemställde att motionen nr 56 inte föranledde nägon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivils av herrar Svanström (c), Lidgard (m) och Winberg (m) samt fru Jonäng (c), vilka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av molionen nr 56 skulle i skrivelse tiU Kungl. Maj:t anhåUa om ulredning rörande viss uppmjukning av bouppteckningsplikten i enUghet med vad reservanterna anfört.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! I anslutning tUl behandlingen av lagutskottets betänkande nr 3 vill jag i korthet anföra några synpunkter.

Ulskottsmajoriteten har inte funnit skäl alt bifalla molionen 56, syftande tUl all riksdagen skulle ge tUl känna önskvärdheten av en översyn av bouppleckningspliklen i syfle all få till stånd en förenkling och uppmjukning av bouppleckningsskyldighelen i sådana fall där den avlidnes tUlgängar är sä ringa att icke boets tUlgängar täcker dess skulder.

Enligt ärvdabalkens bestämmelser skall bouppteckning efler avliden alltid upprättas och inges liU rällen, I mänga fall synes inte några bärande skäl tala för att man skall upprätta bouppteckning. Jag avser då närmast de faU där den avlidne är medellös eller i del närmaste medellös och utan kända arvingar eller då del gäller ett avlidet bam som icke efterlämnat nägra tUlgångar och vars föräldrar är i livet, 1 sådana och Uknande fall borde bouppteckningen kunna ersättas med en skriftlig anmälan Ull rätten, som i sin tur får avgöra huruvida en fullständig bouppteckning är nödvändig. Blanketten med uppgifter kunde undertecknas under edlig förpliktelse av någon tUl den bortgångne närstående, som är väl förtrogen med vad som efterlämnats. Likaså skulle man kunna länka sig all denna skriftliga förbindelse, som skall inlämnas till rätten, skulle undertecknas av en eUer tvä personer.

Genom ell dylikt förfarande skulle man bespara dödsboet extra

koslnader och bespara tingsrätten arbete och därmed även kostnader,

Utskottsmajoriteten anser Uksom försia lagutskottet, när detta tidigare behandlat Ukalydande moiioner, att några särskilda omständigheter ej kan förebringas som kan giva skäl till en ändring av bouppteckningsplikten. Man gör gällande att ifrågavarande bouppteckningar i allmänhet fordrar föga omfattande uiredningar och ofta kunde avfattas jämlikt förefintliga blankettformulär och det kunde antagas att det ifrågasatta förfarandet i många fall ej skulle medföra någon egentlig förenkling. Så säger lagutskottet.

Detta resonemang är inte helt med sanningen överensstämmande. Det är nog sä riktigt att det finns tryckta blanketter att tUlgå som hjälp vid upprättandel av bouppteckningar, men det är kanske inte det väsentliga i sammanhanget. Det är ju sä att två gode män skaU uppteckna boets tiUgångar och skulder, och dödsbodelägarna skall kaUas, vUket ofla sker i rekommenderade försändelser. Det här förfarandet skaU tillämpas oavsett om den avlidne är medeUös eller ej, om boets tillgångar räcker lUl för täckandel av dess skulder. Det bör i sädana fall, när den avUdne är medellös eller när t, ex, ett bam avlider och egentUgen inte efterlämnar nägra tiUgångar, kunna räcka med att man till rätlen inkommer med en anmälan, och denna anmälan kan ske på ett enkelt formulär under edlig förpliktelse.

Man skulle därmed kunna bespara rätten mycket arbete. Den behöver inte göra några egentliga utredningar om ett sådant här förfarande skulle tUlämpas, Givetvis fick rätten förlila sig pä att de uppgifter, som är lämnade under edlig förpliktelse, överensstämmer med verkliga förhållandet. Det får rätten även göra när del gäller uppgifler i inlämnade bouppteckningar.

Nu är del på det sättet att inregistrering av en bouppteckning många gånger kräver lika mycket arbete oavsell om dödsboets tUlgångar är av den storleksordning att arvsskatt utgår eller ej. Jag tror - och detta har jag fält styrkt genom samtal som jag haft med tjänstemän på tingsrätterna - alt för lingsrälterna skulle del vara en besparing av arbete, om etl sådanl här förfarande kunde fä tUlämpas,

Med kännedom om den stora arbetsbelastning som utmärker våra tingsrätter anser jag del angeläget att åtgärder vidlas i syfte att minska arbetsbördan där, och ett led i detla syfte är ett förenklat bouppleck-ningsförfarande i sädana här fall där dödsboets tillgångar är ringa. Våra tingsrätter har betydligt viktigare uppgifter än all granska bouppteckningar som inte ger det allmänna några som helst inkomster. Därför, herr talman, ber jag att fä yrka bifall UU den vid utskottets betänkande fogade reservationen av herr Svanström m. fl.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Översyn av bouppteckningspUkten

Hen WIKLUND i Stockholm (fp);

Herr lalman! Visst skall man försöka att åstadkomma så många förenklingar som är möjligt, vissl skaU man söka begränsa byråkrali och pappersexercis så myckel det gär och vissl är det sanl all allmänhelen felakligt ofta uppfattar bouppteckning som ett förfarande enbart för att skapa underlag för arvsbeskatlningen.

Men den fräga vi nu behandlar är ju av ganska ömtålig natur, ibland av

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Översyn av boupptecknings-plikten

direkl allvarlig natur. Nog finns det nämligen gott om exempel på att komplicerade arvslvisler kan uppslå långt efler ett dödsfall, där den avlidne är ell barn i späd ålder eller en person som uppfattas såsom medellös - just sådana fall som användes av motionären för alt exemplifiera att bouppleckningsplikten i vissa fall skulle kunna förenklas eller uppmjukas.

Nya omständigheler, herr talman, kan ju tUlkomma; omständigheter av ekononusk innebörd kan uppenbaras några eUer många är efter dödsfallet, och dessa kan fä en mycket stor betydelse. Vägledande för utskottsmajoriteten har faktiskt varil vad lagberedningen uttalade i sitt redan 1932 avgivna förslag. Jag skall be att få cilera nägol ur vad beredningen anförde pä nu relevanta punkl:

"Hos oss torde ocksä vid åtskilliga underrätter den praxis lillämpas, all fordran pä bouppteckning eftergives, när enligl tUlgängliga uppgifler tillgångarna äro sä obetydliga, att de ej förslå tUl annal än gäldande av begravningskostnaderna och andra utgifter i anledning av dödsfallet. Huruvida denna praxis kan anses överensstämma med lagens mening, fär anses tvivelaktigt."

Jag ber all här få avbryta citatet ett ögonblick. Det upplystes nämligen i utskottet pä lal om denna praxis att denna alltjämt tillämpas. Redan enligl lagberedningens uttalande kunde det dock diskuteras om man skall medge en sädan praxis i fortsättningen. Detta förklarade man aUtså redan 1932.

Lagberedningen fortsätter: "Enligl lagberedningens åsikt hör del tUl god ordning att, ocksä när varken gäld eUer tUlgängar finnas genom bouppteckning fastslås, vilka som äro dödsbodelägare, samt all övriga uppgifler lämnas, vilka skola förekomma i bouppteckningen. Ny gäld liksom nya tiUgångar kunna nämligen sedermera yppa sig, och dä är det lUl gagn, all redan i samband med dödsfaUet dessa uppgifter blivit fastslagna. 1 mänga hithörande fall är en bouppteckningsförrättning av nöden tUl vinnande av klarhet angående den verkliga stäUningen. En regel, som avsåge befrielse från bouppteckningsplikt, dä boel kunde anses vara ringa, synes även ur den synpunklen betänklig, att ovisshet om bouppteckningspliktens förhandenvaro stundom kunde uppkomma."

Ärvdabalkssakkunniga gick 1954 liksom senare departementschefen och riksdagen på samma linje som lagberedningen.

Det kan aUlså längt efler elt dödsfall uppkomma för arvsfrågorna myckel viktiga men vid dödsfallet okända förhåUanden, där bedömningen försvåras, om bouppteckning saknas. Och hur lätt kommer inle skvaller och förtal i gång om all någon sökt i eget inlresse undanhålla fakla i ett fall då regelrätt bouppteckning av nägon anledning inte har förekommit.

Framstötar har gjorts i denna fråga i motioner 1961, 1963, 1966 och 1967, men de har alla awisats med hänvisning tUl lagberedningens och ärvdabalkssakkunnigas synpunkler.

Är 1961 framhöll första lagutskottet att bouppteckningar, där en uppmjukning av bouppleckningsplikten kunde vara tänkbar, i allmänhet fordrar föga omfattande uiredningar och ofla kunde avfattas med hjälp av blanketlformulär.

1 sitt utlåtande 1963, som bifölls av riksdagen, framhöll första lagutskottet tUl slöd för ett bibehållande av den obligatoriska bouppleckningspliklen bl, a, alt det kunde antagas alt det av motionärerna ifrågasatta förfarandet i mänga faU ej skulle medföra någon egentUg förenkling. Den ulredning som i allt fall mäste göras för att domstolen skall kunna bedöma, huruvida bouppteckning skall upprättas eUer ej, kunde nämligen enligt utskottet förutsättas få sädan omfattning, att den ej skulle väsentUgen skUja sig frän den ulredning som för närvarande verkslälles, dä fräga är om avliden som saknar tillgångar.

Herr talman! Med det anförda ber jag all få yrka bifall tiU utskottels hemställan.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Översyn av boupptecknings-plikten

Hen BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr lalman! Del är riktigt all nya omständigheter kan uppkomma som gör all bouppteckning mäsle upprättas, men det kan bli nödvändigt att upprätta en tiUäggsbouppleckning även i de fall dä vanlig bouppteckning har förrättats, om nämligen nya omständigheter tiUkommer, En bouppteckning utesluter aUtså inle att en lUläggsbouppteckning kan behöva upprältas senare.

Utskottets talesman herr Wiklund i Slockholm gjorde gällande all tingsrätterna tUlämpar en viss praxis i sädana faU, alt möjUgheter ges till befrielse från skyldighet att upprätta bouppteckning, om den avlidnes tUlgångar är ringa. Men dä vill jag säga att man är inne pä någon form av godtycklighet. Jag har själv inle, med de erfarenheter jag har, kunnai konstatera att denna praxis har trängt ut över hela landet. Jag har varit med om alt behöva upprätta bouppteckning efter ett avlidet barn som inte var äldre än två månader, trots all vederbörande inte hade nägra som hfclsl tillgångar. Jag skulle kunna ge många exempel på alt tingsrätter anmodat dödsbon att inkomma med bouppteckningar efter avlidna medellösa barn. Nog lycker man all tingsrätterna har andra och väsentligare uppgifter än all sitta och granska sädana bouppteckningar.

Jag vill hänvisa tiU vad ärvdabalkssakkunniga uttalat i sitt år 1954 avgivna förslag lUl ärvdabalk. De säger där all del hade visat sig svårt alt få tiU stånd bouppteckning när den avUdne vore en medellös, pä ålderdomshem avliden person eller då eljest den avlidne varken efterlämnat nämnvärda tUlgängar eller annan skuld tUl hemkommunen för åtnjuten socialvård, 1 dylika fall hade bouppteckningen praktiskt sett inte nägon uppgift att fylla, I sädana fall, menar jag, skaU rätten ha möjligheten alt medge befrielse. Anmälan kan göras pä ell mycket enkelt formulär under edlig förpliktelse all uppgifterna är riktiga.

Jag vUl också hänvisa lUl att Föreningen Sveriges häradshövdingar har sagt att man belräffande avlidna, som icke efterlämnat nägra tUlgängar eller allenast obetydliga tUlgångar och skulder, ofta skulle kunna - ulan alt beaktansvärda olägenheter bleve följden - ersätta del fullständiga bouppteckningsförfarandet med åtgärder av enklare art.

Som motionär får jag säga att jag har starka skäl för min begäran att Kungl. Maj:t skall medge en viss uppmjukning av bouppleckningsplikten i enlighet med vad jag tidigare sagt här och i min motion. Jag vidhåller, herr talman, mitt yrkande om bifaU till reservationen.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Utrikesförvaltningen

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservaiionen av herr Svanström m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Falköping begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller lagutskottets hemställan i betänkan-del nr 3 röstar ja, den det ej viU röstar nej. Vinner nej har kammaren bifallil reservationen av herr Svanslröm m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Börjesson i Falköping begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstrung gav följande resultat:

Ja - 211

Nej - 105

Avstår - 7

§ 9 Föredrogs lagutskottets betänkande nr 4 i anledning av motion om utvidgning av lönegarantin vid konkurs i vissa fall.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 Utgifterna inom utrikesdepartementets verksamhetsområde

Föredrogs ulrikesulskollels betänkande ra 1 i anledning av Kungl, Maj:ts i sialsverksproposilionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1971/72 inom uirikesdepartementels verksamhetsområde jämte moiioner.

Punkten 1 Utrikesjörvaltningen

Herr ERICSON i Örebro (s);

Herr talman! I motionen 668 begärs en förstärkning av basorganisationen för den svenska delegalionen vid de internationella nedruslningsförhandlingarna. Konkret går yrkandet ut på att man inom UD bör avdela mer personal för att handlägga nedrustningsfrågorna.

Vid den byrå inom UD:s politiska avdelning som behandlar nedrustningsfrågorna finns del i dag inle en enda tjänsteman som sysslar med dessa frågor på heltid.

Formellt har utskottet avstyrkt molionen, men skrivningen är så välvilUg att vi motionärer ändå känner oss ganska nöjda. Ulskoltei vill inle ge en uttrycklig anvisning utan nöjer sig med att säga all en omfördelning av UD:s personalresurser i enlighei med motionens yrkande

kan bli aktuell i framtiden. Vidare hänvisas lUl den översyn ay utrikesförvaltningens verksamhel - UD 70 - som nu granskas av departementets ledning,

I UD 70 sägs att departementet bör fä kraftigt ökade resurser för planering, beredning och beslut. Man pekar speciellt pä behovet av "mera omfattande, oftast tidskrävande och fortlöpande, studier och utredningar, som är etl nödvändigt led i beredningen av ställningstaganden och aktioner pä det utrikes- och säkerhetspolitiska områdel. Tjänstemän mäste avdelas för alt hell ägna sig åt verksamheten."

UD 70 gär vidare och exemplifierar med ämnesområden, 1 första hand närrmer man dä siudier och uiredningar föranledda av Sveriges deltagande i nedrustningsarbelet.

När utskottet ullryckligen hänvisar tUl UD 70 innebär det aUtså i sak ell slöd för motionens yrkande.

Vi hade etl ganska utförligt meningsutbyte kring dessa frågor i andra kammaren den 11 november i fjol, och därför behövs del i dag inte någon längre argumentation. Det som då sades gäUer fortfarande.

Det är bara en liten detalj i utskottets skrivning som kräver ett påpekande. I molionen sägs att basorganisationen vid UD i dag är svagare än lidigare. Utskottet däremot menar att det skell en viss förstärkning. Båda påståendena är faktiskt riktiga - del beror nämligen på vilken tidpunkt man jämför med.

För nägra är sedan hade man vid UD en högt kvaUficerad tjänsteman som pä heltid ägnade sig åt nedrustningsfrågorna, Nägon sådan heltidstjänst finns inte i dag. Därför talar motionen om en försvagning. Utskottet däremot jämför situationen i dag med hur den var för ett år sedan och konstaterar att en viss förstärkning har skett.

Herr talman! Som avslutning bara en lilen reflexion, Vårl lands deltagande i del inlernationella nedrustningsarbelet är en väsentlig del av vär säkerhetspolitik.

Jag viU inte i det här sammanhanget stäUa den strikta sparsamhelen -när del gäller all ge nedrustningsdelegationen bättre utredningsresurser — i kontrast mot de miljarder vi anslår lill mililära förberedelser. Men visst måsle vi erkänna att våra prioriteringar på den här punklen kan ifrågasättas?

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Svenska Institutet

Överläggningen var härmed slulad. Utskottets hemställan bifölls.

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Svenska Institutet

Kungl, Maj:l hade (punkl D 1, s. 51-55) föreslagit riksdagen alt till Svenska instilutet för budgelåret 1971/72 anvisa ell reservalionsanslag av 7 417 000 kronor,

I motionen nr 821 av herrar Rimås och Löfgren hade föreslagits att

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Svenska Institutet

riksdagen skulle hemslälla hos Kungl, Maj:l all frågan om utrUcesdeparte-mentets övertagande av Svenska institutets utlandskontor utreddes samt all i avvaktan härpå giltighetstiden för de nuvarande provisoriska bestämmelserna för verksamheten m, m, i del svenska kulturhuset i Paris förlängdes tills vidare och anslagen tUl Svenska institutets kontor i Paris och Institut Tessin utgick med i stort sett samma belopp och fördelades mellan utrikesdepartementet och utbildningsdepartementet pä samma sätt som under budgetåret 1970/71,

Utskottet hemslällde att riksdagen

1, skulle avslå motionen nr 821 i vad avsåg ulredning av frågan om utrikesdepartementets överlagande av Svenska institutets ullandskontor och förlängning av gUtighetstiden för de nuvarande provisoriska bestämmelserna för verksamheten m, m, i det svenska kulturhuset i Paris,

2, med bifall tUl Kungl, Maj:ts förslag och med avslag å motionen nr 821, sävill nu var i fräga, till Svenska institutet för budgetåret 1971/72 skulle anvisa elt reservationsanslag av 7 417 000 kronor,

Reservalion hade avgivils

1. beträffande verksamheten i kulturhuset i Paris av herrar Turesson (m) och Virgin (m), som ansell alt utskollet bort hemsläUa,

1, all riksdagen i anledning av motionen nr 821 som sin mening gav Kungl, Maj:t tU! känna vad reservanterna anfört om organisationen av verksamhelen i kulturhuset i Paris,

2, att riksdagen i arUedning av Kungl, Maj;ls förslag och molionen nr 821, sävill nu var i fråga, lUl Svenska institutet för budgetåret 1971/72 anvisade ell reservationsanslag av 6 922 000 kronor.

Herr Iredje vice lalmannen VIRGIN (m):

Herr lalman! Del finns många olika säll alt främja kulturutbytet mellan Sverige och ullandel pä. Del kan ske genom verksamheten vid våra ambassader, del kan ske genom andra statliga ätgärder, men det kan också ske genom direkta personliga insalser. Jag vill något uppehåUa mig vid en sådan personlig insats av ovanlig art och omfattning,

I början på 1930-talel reste en ung konsthistoriker, fUosofie licentiaten Gunnar W, Lundberg, till Paris och inledde där en verksamhet som skulle bli utomordentligt betydelsefull,

Hans tanke var från början alt göra svensk konsthistorisk lilteratur tiUgänglig i Paris och därigenom underlätta att svensk forskning pä della fäll kunde bli infogad i det internationella samarbetet, Lundberg hade redan tidigare samlat ihop ett litet bibliotek, huvudsakUgen av referenslitteratur inom konsthistorien, som han stäUde tiU förfogande. Lundberg fick slöd och hjälp, inte minst från dåvarande kronprinsen och frän svenske ministern i Paris, Han fick etl rum till förfogande i svenska legationen, och han gick lill verket med ungdomlig hänförelse för att utveckla sin institution. Han kallade den Institut Tessin efler 1700-talels store svensk-franske kulturpersonlighet, Carl Gustaf Tessin,

Lokalen i legationen blev snarl för träng, och institutet flyttade in i av Lundberg personligen förhyrda rymligare lokaler. Biblioteket utvidgades

undan för undan — del är nu uppe i 30 000 band — och en förnämlig samling av konst, skulptur och möbler, främst svenski 1700-lal och i huvudsak inköpt av Lundberg personligen, började växa fram. Svensk estetisk produktion fick pä så sätt en permanenl hemvist i Paris, Institutet blev mer och mer en replipunkt för svenska forskare, museimän och konstnärer, som fick stöd pä olika säll och hjälp all knyla kontakter med franska kolleger.

Verksamheten bekostades under mstilulets 25 försia är av enskUda bidragsgivare, inle nUnsl av Lundberg själv och hans maka.

Som styrelse för institutet fungerade styrelsen för del för della ändamål bUdade svenska Tessinsällskapel,

Statsbidrag började utges försl under budgetåret 1957/58. År 1963 skedde en viss omorganisation, och Kungl, Maj;l fastställde nya stadgar för Tessininslitutet och tUlsatte därefler själv styrelse. Man kan säga att slaten i och med detta övertog äganderätten och ansvarel för institutets samlingar, Lundberg lUldelades fr. o. m. 1964 ett visst arvode.

Avsikien från institutets ledning med 1963 års förändring var all realisera ett gammalt önskemål om att institutet skulle bli en paraUeU till Rom- och Atheninslituten, men i det här fallel med speciaUsering främsl pä de konslnäriiga och konsthistoriska områdena.

Det skulle la hand om viss undervisning och forskning pä universitetsnivå, naturligen i första hand inriktad på de svensk-franska förbindelserna. Det skulle bli, som man sade, "en utlöpare pä utländsk botten liU de svenska universiteten".

Del skulle därutöver genom sina samlingar fä funktionen av ett svenskt konstmuseum i Paris med nära anknylning lill Nationalmuseum.

Den tänkta utvidgningen av institutets uppgifler var i tiden sammankopplad med - och blev väl ocksä aktualiserad av - att institutet blivit uppsagt frän sina ditlUlsvarande lokaler och var tvunget att se sig om efter nya.

Lundberg lyckades ocksä genom sina goda förbindelser i Paris fä tag i en välbelägen ersättningsbyggnad - Hotel de Marie - som var rill salu under vissa förutsättningar. Institutets styrelse begärde hos Kungl. Maj:t bidrag lUl inköp och ombyggnad av denna fastighet. Regeringen beslöt dock alt staten skulle svara för inköpet och uppdrog äl byggnadsstyrelsen att köpa fastigheten, som enligt beslulel "skulle användas för ändamäl som syftade lill att främja förbindelserna meUan franskt och svenski kullurliv, bl. a. för Institut Tessin". Alt Tessininslitutet inle ensamt förutsattes få disponera huset berodde pä all delta var belydligl slörre än institutets ditlUlsvarande lokaler. Kosinaderna för inköp och framför alll för iständsällande av Hotel de Marie blev — som ju sä ofta är fallel -betydligt högre än vad som från början var beräknal och uppgick slutgUtigt lill ungefär 8 miljoner kronor. Eftersom Tessininstilulels tänkta fortsatta verksamhel ju skulle omfatta även forskning och undervisning ansäg sig institutet behöva forskarutrymmen ulöver vad som tUlgodosetts vid ombyggnaden. För att detta behov skulle kunna tUlfredsställas erhöll institutet är 1969 en donation frän Wallenbergstif-telsen på 450 000 kronor. Beloppet skulle användas för att ställa i ordning och inreda fyra forskarlägenheter. Kungl. Maj.t bemyndigade

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Svenska Institutet

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Svenska Institutet

institutet att la emol donationen.

Det nya huset ansågs, som jag sade, vara för stort för Tessininslilulel ensamt. Kungl. Maj.t föreskrev därför all även Svenska institutet skulle fä disponera vissa utrymmen där. Enligt de provisoriska bestämmelser som Kungl, Maj:l utfärdade 1968 och 1970 disponerar Tessininslitutet drygt tvä tredjedelar av huset och Svenska institutet återstoden.

1 statsverkspropositionens bilaga 5 föreslår utrikesministern nu att Hotel de Marie - eUer Svenska kulturhuset som det ocksä kallas i proposiiionen - skall inordnas i Svenska institutels organisation, 1 fråga om Tessininslitutet nöjer sig departementschefen med alt hänvisa tUl statsverkspropositionen i vad den avser åttonde huvudtiteln.

Går man så dit, finner man att utbUdningsministern föreslär all Tessininstilulels uppgifl i fortsättningen skall bli att ha ansvarel för sina konstsamlingar. Vad som i övrigt nu åvUar institutet bör — säger han — i huvudsak ankomma pä ledningen för kulturhuset att tUlgodose.

Bl, a, bör sålunda — säger han vidare — viss universitetsundervisning kunna äga mm samt svenska forskare genom kulturhusels försorg beredas möjligheter liU introduktion i franska forskningsinstitutioner.

Herr lalman! Jag måsle redovisa stor tveksamhet inför detta. Jag har ett slarkl inlryck av att man här går fram alldeles för snabbt och alldeles för oöverlänkl.

För det första tycker jag inle all man bör behandla en tiUgång för svensk kullur och odling, som Tessininslitutet och dess föreståndare varit och är, pä elt sådant sätt. Institutet har dock genom uppoffringar av och skicklighet hos enskUda gynnare och medarbelare tUlfört svenska slaten materieUa tUlgångar av betydande omfattning och utan tiUnärmelsevis moisvarande kostnad för statsverket.

Lägger rnan därtUl de immateriella värden som verksamheten vid Tessininslitutet har skapat för Sverige och svenskarna i kulturens huvudstad så blir balansen ännu slörre.

För det andra så har Svenska institutet, till uppgifl "alt främja kultur-och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och utlandet saml att genom upplysningsarbete i utlandet sprida kännedom om svenski samhällsliv".

Någon uppgift att bedriva forskning och ulbildning av svenskar utomlands har instilutet inte och borde inle heUer åläggas, i vart fall inte ulan att utredning har verkställts, Nägon sådan ulredning redovisas inte. Departementschefen har inte ens försöki att ge någon motivering för den föreslagna utökningen av Svenska institutets uppgifler.

För det Iredje är mycket som talar för alt Tessininslitutet i princip borde betraktas och behandlas på samma säll som Rom- och Atheninslituten, Man frågar sig då; Är det avsikten att Svenska institutet skaU överta ocksä dessa? Och skall även della i sä fall ske ulan föregående utredning?

Om så inte är faUel borde inte heller Tessininslitutet, såsom nu i praktiken sker, fä utplånas.

För det fjärde förefaUer det mig tveksamt om man kan behandla donationen från Wallenbergssliftelsen på säll som nu föreslås. Donationen gjordes tUl Tessininslitutel, och säviit jag kan förstå för att möjliggöra dess fortsatta gagnerika och fria verksamhel. Det borde

undersökas om den föreslagna överföringen av donationen är korrekt, inle bara från rättsUga synpunkler — del är väl kanske redan gjort — ulan ocksä mol bakgrunden av önskvärdheten av fortsatt enskild offervUja när del gäUer ändamäl som är eftersträvansvärda även om de allmänna resurserna inte förslår för all tillgodose dem.

Sädana ändamäl kommer alllid att finnas — inte minst pä del kulturella områdel.

I avvaktan pä utredning och överväganden i de olika avseenden som jag nu har nämnt bör de hittiUs gällande provisoriska bestämmelserna för kulturhuset i Paris - Hotel de Marie — lillämpas ytterligare under etl är.

Jag ber därför, herr talman, alt fä yrka bifaU lUl reservaiionen 1 vid punkten 4.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Svenska Institutet

1 detta anförande instämde herrar Rimäs (fp), Löfgren (fp), HerneUus (m) och Carlström (fp).

Fru THORSSON (s):

Herr talman! Pä grundval av vad jag i min egenskap av ordförande i Svenska institutels styrelse känner tUl om det ärende som berörs i reservaiionen 1 är jag angelägen om all ge min syn på vad jag anser vara vissa sakliga missförstånd i denna reservation, missförsländ som lUl dels återkom i det anförande som herr tredje vice lalmannen nyss höU.

Jag är emellerlid, herr talman, angelägen om att först vitsorda värdet av den hängivna personliga insats för kulturutbytet mellan Frankrike och Sverige som herr Iredje vice talmannen nyss redovisade.

Beträffande uppgiflen för Svenska kulturhuset i Paris sägs i reservationen all del vid inköpet uppgavs alt det skulle utgöra en replipunkt för svenska forskare, universitetsstuderande och konstnärer i Frankrike. Della mä ha varit tanken då förslaget om inköp av Hotel de Marie — del nuvarande Svenska kulturhuset — ursprungligen väcktes. Men dä beslutet om inköp fattades blev det blivande kulturhusets uppgifter andra och myckel vidare. I beslutet angavs all fastigheten skulle användas för uppgifler som syftade liU alt främja förbindelserna mellan franskt och svenski kulturliv, bl. a. för Tessininslitutet. Sålunda är nu ändamålet med Svenska kulturhuset i Paris all tjäna det svensk-franska kulluratbytet i dess helhet genom verksamheter som utställningar, konserter, filmvisningar och andra slag av kulturella, vetenskapliga och aUmäninformativa sammankomster. Därmed ligger Svenska kulturhusets verksamhel hell i linje med Svenska inslilulels uppgifler. Dessa uppgifler beskrivs i reservaiionen såsom varande att sprida upplysning om Sverige bland utlänningar. Jag noterar emellerlid alt herr Iredje vice talmannen Virgin i sitt inlägg korrekt återgav från den stadga som är beslutad av Kungl. Maj:l för institutet, att dess uppgifl är alt främja kultur- och erfarenhetsutbytet med utlandet och genom upplysningsarbete i utlandet sprida kännedom om svenski samhällsUv.

Mot bakgrunden av denna bestämmelse i Kungl. Maj:ts stadga för Svenska institutet är uppgiflen att ansvara för Svenska kulturhuset icke, som det sägs i reservationen, en utvidgning av Svenska institutets verksamhet.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Svenska Institutet

En omständighet som har möjliggjorl denna ulomordentligt glädjande verksamhel som nu påbörjas i Svenska kulturhuset är ju, som också herr Virgin påpekade, att lokalerna i Hotel de Marie, som nu iordningstäUls för sin uppgifl, är avsevärt större än vad som svarar mot Tessininstilulels behov och all lokalkostnaderna är avsevärt högre än vad som motiveras av inslilulels verksamhel.

Det är väl i och för sig riktigt som det har sagts alt Tessininstitutet hör liU samma grupp utlandsinstitulioner som Rom- och Atheninslituten, även om del finns ganska väsentliga skiUnader mellan dem. De bägge instituten i Rom och Athen är sålunda först och främsl avsedda att främja arkeologisk forskning i den gamla Medelhavskulturen. Men eftersom Svenska kulturhuset nu har fäll sig förelagt uppgifter på åtskiUigt flera områden än Tessininslitutels ganska begränsade verksamhetsfält men däremot helt i Unje med Svenska institutets allmänna uppgifter, saknar jämförelser med Rom- och Atheninslituten relevans i detta sammanhang.

Herr lalman! TiUkomsten av Svenska kulturhuset i Paris är utomordenlligt glädjande. Den innebär en unik investering för kulturatbyle mellan Frankrike och Sverige och Sverigeinformation i Frankrike. EnUgt deparlemenlschefens förslag skall Svenska institutet tUlsätta en särskUd referensgrupp för verksamheten i institutet med representation bl. a, frän Tessininstilulels ledning. För den händelse riksdagen i dag bifaller utskottets hemställan under punklen 4 sä avser Svenska inslilulels styrelse att inom den allra närmaste liden ordna en överläggning med Tessininstilulels styrelse i avsikt alt med tUlkomsten av en referensgrupp för Svenska kulturhuset lägga grunden lillsammans med Tessininstilulels styrelse för elt positivt och konstruklivt arbete i Paris,

Verksamhelen vid kulturhuset är redan i gång. Glädjande uppmärksammade kulturella evenemang avlöser varandra, och det framstår som angelägel att frägan om kulturhusets ledning nu fär sin slutgiltiga lösning. Del av utrikesutskollet tUlstyrkta förslaget tiU lösning utgör förutsättningen för all man effektivt skall kunna utnyttja de nya och betydande resurser som nu ställs tUl förfogande för en välkommen utvidgning av erfarenhels- och kulturutbytet mellan Frankrike och Sverige,

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifaU UU utskottets hemställan.

Herr Iredje vice lalmannen VIRGIN (m) kort genmäle: Herr lalman! Del är mycket sannolikt, som fru Thorsson säger, att jag har gjort mig skyldig tUl vissa sakliga missförsländ. Jag vUl inle förneka att det kan vara förhållandel, men jag vUl påpeka att vad jag har grundat min framställning pä är de uppgifter som utskottet har fält ifrån Kungl, Maj:t, i propositionen, i tidigare uiredningar m. m. Jag har sävitt jag förstår inte misstolkat nägon av dessa uppgifter. Den enda utredning som utskottet har haft tUl sitt förfogande är den utredning som verkställdes inom utrikesdepartementet för något är sedan. Där säger man bl, a.; Det är inte möjligt för Svenska instilutet att ta över all verksamhet i kulturhuset - aUtså Tessininstitutet — bl, a, "därför alt Svenska instilutet inte inom sig rymmer någon sakkunskap för värd av konstsam lingar och för forskarservice".

Det är väl för resten närmasl brislen på sådan sakkunskap som gör all Tessininstitutet över huvud tagel fär vara kvar med den mycket begränsade och myckel betydelselösa uppgiflen att värda de konslsam lingar som i framliden skall pryda Svenska institutets lokaler.

När det gäller forskarservicen sä lycker jag att propositionen mol bakgrund av vad jag nyss sade tar alldeles för lätt på denna. Man säger att Svenska institutet skall överta den, trots alltså all institutet inte har nägon kompelens härför. Det verkar som om man trodde all del gällde bara alt vara orienterad i den franska motsvarigheten liU vär Statskalender, universitetskataloger osv. Sä är del verkligen inte, SkaU man kunna komma utländska forskare in pä Uvet och fä ut någonting av värde frän dem, sä mäste nian introduceras av en person som har goda personliga relationer lUl vederbörande men som framför alll som forskare själv har gott anseende och har någonting att ge i utbyte. Man kan tycka vad man viU om detla, men sä är det i verkligheten.

Tessininslilutet har såvitt jag vel lyckats myckel bra med den uppgiften, medan Svenska institutet hittills kanske inte har haft så stor framgång. Man tycker därför alt det inte är särskill tUltalande alt Svenska institutet nu bara sä att säga skall krypa in i Tessininstilulels kläder.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Svenska Institutet

Fru THORSSON (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag avser inte att här ta upp en diskussion med herr tredje vice talmannen om Svenska institutets framgång eUer brist pä framgång i sin verksamhet. En sädan diskussion kanske kan föras pä annan plats. Jag viU bara betona att så aUdeles främmande för forskningsaspekten av kulturutbytet med andra länder, som herr Iredje vice lalmannen vill göra gällande, är inle Svenska institutet. Vi har verksamhet också pä del områdel som skattas högt av institutels styrelse. Men för att främja det bästa möjliga utnyttjande av den omfattande erfarenhei som Tessininstitutet och dess ledning har på detta område, speciellt i Frankrike, är jusl avsikien, som jag sade, i händelse av ett positivt beslut i riksdagen, all del skaU tUlsättas en referensgrupp med representation för Tessininslitutet för att skapa bäsla möjUga underlag för den blivande verksamhelen,

Kungl, Maj.ts förslag rörande denna verksamhet är inte, herr Virgin, tillkommen aUdeles pä en slump. Del grundas på en ulredning i utbildningsdepartementet, som redovisas i handlingarna och enUgt vUken man pä denna punkt beträffande Svenska kulturhusets kommande organisation och administration angav två alternativa lösningar. Denna utrednings promemoria från utbildningsdepartementet har varil pä remissbehandling, varvid frän remissinstansernas sida en majoritet har avgivit förord för den lösning som Kungl. Maj;l nu har stannat för. Del är aUtså inte elt fullt sä oöverlagt beslul, herr lalman, som herr Virgin har velat göra gällande.

Herr tredje vice lalmannen VIRGIN (m) korl genmäle;

Herr talman! Det var jusl den promemoria som fru Thorsson nu lalar om, som jag citerade ur när jag sade att den klart har redovisat alt Svenska institutet inte har nägon sakkunskap för alt lämna forskar-

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Svenska Institutet

service, Nägol annal underlag för ulskollels beslul har vi inte haft på detta område. Jag kunde inle finna all fru Thorsson gav nägol sådant nu heller.

Fru THORSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara helt korl säga all jag nog missförstod herr tredje vice talmannen, eftersom han åberopade en utredning inom utrikesdepartementet, medan den ulredning, som jag känner tiU och som ligger lill grund för Kungl, Maj:ts förslag, är verkställd inom utbildningsdepartementet. Där kommer man fram tiU ganska klara slutsatser beträffande Svenska inslilulels möjliga kompelens all tiUhandagä med den service som också behövs i della avseende efter den förstärkning, som tillkomsten av en referensgrupp kommer all innebära.

Hen ARNE GEIJER i Slockholm (s);

Herr lalman! Jag viU undersiryka vad som sägs i utskottets belänkande, nämligen att del förslag som nu föreläggs riksdagen inle innebär att Tessininstitutet upphör att finnas tiU, 1 statsverkspropositionen sägs klart att Tessininstitutet bör ha "del odelade ansvaret för sina samlingar och deras värd" även i fortsättningen, Della är en adminislraliv åtgärd. Självklart är det en fräga, som har med bäde ekonomi och praktiskt sunt förnuft alt göra, huruvida vi i Paris skall upprällhälla tvä institut som i princip bedriver samma verksamhet. Det är därför som utskottet ocksä har ansell att man borde tillstyrka Kungl, Maj:ts förslag alt sammanföra dessa två institut under en gemensam styrelse, Tessininslitutet kommer aUlsä att bli representerat i den styrelse som skall leda verksamhelen i Paris,

Men jag vill framhålla alt det är en undersökning på gång huruvida utrikesdepartementet skall övertaga ansvaret för Svenska inslilulels samtliga ullandskontor. Det är en prövning som kommer all få göras när utredningen är klar, men i avvaktan på detta anser utskottet att det steg som nu föresläs skall tas vid detta tUlfälle, Utskottet kan inle underlåta all betona alt vi belraktar detla som en praktisk äigärd. Det är icke fråga om all pä något säll utplåna Tessininstitutet, som herr Virgin myckel varml talat för i detta sammanhang, men av prakliska och andra skäl anser vi det vara nödvändigi alt vidlaga denna äigärd i avvaktan på beslutet huruvida Svenska institutels samtliga ullandskontor skall läggas under utrikesdepartementet eller ej.

Jag ber all få yrka bifall tUl utskottets förslag.

Herr tredje vice talmannen VIRGIN (m):

Herr talman! Jag skall be att fä påpeka att yrkandet i vår reservation innebär alt man skaU ylleriigare ell är uppskjuta det slutliga ställningstagandet liU de föreslagna förändringarna beträffande Tessininstitutet, Del tiUämpas nu en provisorisk ordning men den skulle enUgt regeringens förslag, som utskottet tUlstyrker, avbrytas den 1 juli. Vi lycker alt man mol bakgrunden av de osäkra faklorer som här finns skulle vänta ett är med delta. Jag anser ocksä att utskottets ärade ordförande givit ännu elt skäl tiU alt man skulle vänta med det slutliga avgörandet ylleriigare ell år

när han pekar på att det också pågår en ulredning om Svenska inslilulels ullandskontor över huvud taget.

Jag vill vidhålla mitt yrkande om bifall lUl reservationen vid denna punkt.

Fru THORSSON (s):

Herr talman! Med anledning av herr Iredje vice talmannens senaste inlägg vill jag betona att det är ofantligt svårt att bedriva verksamheten vid Svenska kulturhuset — en verksamhel som växer i omfallning under denna vår - med nuvarande provisoriska arrangemang för dess ledning. För ett rationelll och effektivt utnyttjande av de betydande värden som finns i kulturhuset är del nödvändigt alt verksamheten kommer under en fast och enhetUg ledning.

Därmed föregriper man inte — del vUl jag bestämt säga i genmäle till herr Iredje vice lalmannen — en eventuellt kommande omorganisation av Svenska institutets utlandsrepresentalioner. Del blir helt naturligt konsekvenser av etl eventueUt sådant beslul också för Svenska kulturhuset i Paris, men intill dess att sä sker är del nödvändigt, för att rätt förvalta de beiydande värden som här är nedlagda, att institutet fär, som jag nyss sade, en fasl och enhetUg ledning.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Övrig information om Sverige i utlandet

Överläggningen var härmed slulad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservaiionen nr I av herrar Turesson och Virgin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Iredje vice talmannen Virgin begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion;

Den som vill att kammaren bifaUer utrikesutskotlets hemstäUan i

betänkandet nr I punkten 4 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herrar Turesson

och Virgin,

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöter ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr tredje vice lalmannen Virgin begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat;

Ja - 268

Nej - 46

Avstår — 7

Punkten 5

Övrig information om Sverige i utlandet

Kungl, Maj;t hade (punkt D 2, s, 55-58) föreslagU riksdagen aU tUl övrig mformation om Sverige i utlandet för budgetåret 1971/72 anvisa ett reservationsanslag av 6 253 000 kronor,

I molionen nr 684 av herr Wirmark m, fl. hade föreslagils att

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Övrig information om Sverige i utlandet

riksdagen skulle besluta att tiU Övrig information om Sverige i ullandel för budgetåret 1971/72 anvisa ett i förhållande tUl Kungl, Maj :ls förslag med 350 000 kronor höjt reservationsanslag om 6 603 000 kronor, varav 400 000 kronor skulle användas för forskarutbyte med nationella vetenskapsakademier i Östeuropa inom ramen för av Vetenskapsakademien och Ingenjörsvelenskapsakademien Iräffade överenskommelser.

Utskottet hemställde

att riksdagen med bifall lUl Kungl, Maj:ts förslag och med avslag å motionen nr 684 lUl Övrig informaiion om Sverige i utlandet för budgetåret 1971/72 anvisade etl reservationsanslag av 6 253 000 kronor,

Reservalion hade avgivits

2, beträffande vetenskapliga kontakter med Österuopa av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c). Turesson (m). Antonsson (c), Virgin (m), Sjönell (c) och Wirmark (fp), som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med anledning av Kungl, Maj:ls förslag och molionen nr 684 lUl Övrig informaiion om Sverige i utlandet förbudgetäret 1971/72 anvisade etl reservalionsanslag av 6 453 000 kronor.

Hen WIRMARK (fp):

Herr talman! Den poliliska situationen i Europa under efterkrigstiden medförde alt de kulturella och velenskapliga förbindelserna meUan Väst-och Östeuropa under många är var begränsade, Sovjetunionen och de andra östeuropeiska länderna förblev för oss ur forskarsynpunkt och när del gäller velenskapliga kontakter under denna tid en ganska okänd värld.

Detta häller nu pä all påtagligt förändras. Del är i dag mycket lältare än tidigare att etablera och upprätthäUa sädana konlakler. Den erfarenheten har vi bäde i Sverige och i andra västeuropeiska länder.

Vi vel ocksä att etl sådant forskarutbyte, i sig självt värdefullt genom det vetande som överförs och genom de möjligheter att utnyttja forskarresultat, vunna vid utländska velenskapliga institutioner, som del för med sig, kan leda till ett värdefullt tekniskt-ekonomiskt samarbele liksom del också på sikl kan medverka lUl ell närmande över huvud laget mellan Väst- och Östeuropa,

Herr lalman! Det är just mot den bakgranden som vi i motionen 684 och i den reservalion som bygger på denna motion velal fästa uppmärksamheten pä den stora betydelse som bör tillmätas de av Kungl. Vetenskapsakademien och Ingenjörsvelenskapsakademien ingångna överenskommelserna om ett ömsesidigt forskarutbyte med motsvarande institutioner i Sovjetunionen, Bulgarien, Rumänien och Tjeckoslovakien.

Dessa överenskommelser har träffats av akademierna först efter ingäende samråd med utrikesdepartementet och har hälsats med stor lillfredsslällelse av bäde den svenska regeringen och de poUtiska institutionerna i de övriga länderna. Överenskommelserna följer gängse praxis för öst-västulbyte, dvs, det utsändande landel svarar för resekostnaderna, medan mottagarlandet lämnar stipendier för uppehälle, bostadskostnader och andra omkostnader, Della har bidragit tUl att skapa goodwiU och nya praktiska samarbelsmöjligheler.

I vär moiion nämner vi t. ex. all ur delta samarbete vuxit fram direkta avtal mellan svenska och sovjetiska inslilulioner i fräga om plasmafysik

och astronomi. Jag kan tiUägga att detta ulbyle ocksä verksamt bidragit tiU all bana väg för de överläggningar som i juni skall äga rum med sovjetiska ansvariga forskare och myndigheter om föroreningarna i Östersjön.

Under Iredje huvudtiteln utgår ur anslagel lill Övrig informaiion om Sverige i utlandet för närvarande elt belopp om ungefär 50 000 kronor lUl delta forskarutbyte. De loiala kosinaderna, som bestäms genom de ömsesidiga och bindande åtaganden som görs i överenskommelserna, uppgår i dag för Sveriges del till ca 325 000 kronor. MellanskUlnaden, dvs. den slora merparten av kostnaderna, har hittills främst läckts genom bidrag från statUga forskningsråd och fonder, i synnerhei styrelsen för teknisk utveckUng och slalens naturvetenskapliga forskningsråd.

Både motionen och den reservalion som avgivits under punkten 5 av herrar Dahlén, Bengtson i Jönköping, Turesson m. fl. hävdar all kosinaderna för delta inslilutioneUa forskarsamarbete, som vi av erfarenhet vet är den mesl praktiska formen för att bygga upp velenskapliga kontakter med dessa länder, bör läckas av det anslag under punklen 5 i tredje huvudtiteln som vi nu diskuierar. Därmed skulle riksdagen betona viklen av detla samarbele och ge del den klara prioritering som är önskvärd. Därmed skulle akademierna fä sina anslag direkl ulan ytterligare ansökningsprocedurer, vilket de själva önskar och de nu anslagsbeviljande instanserna skulle välkomna.

För budgetåret 1971/72 föreslår vi därför att denna anslagspost höjes med 200 000 kronor i förhällande till regeringens förslag, och vi förutsätter all detta fullföljes året därpå genom alt ytterligare medel anslås pä samma sätt för att täcka de utlovade och planerade koslnader som avses i molionen.

Utskottets majoritet anför i huvudsak tvä skäl för sin ståndpunkt all inle tUlstyrka nägon ändring. Det första skälet är alt under senare är sammanlagt frän olika källor anslagils omkring 450 000 kronor årligen för forskningsändamål som har anknylning till Östeuropa. Vad man inle säger är att denna verksamhet omfallar tvä vitt skilda lyper av anslag. Den ena typen gäller det här diskuterade samarbelel inom ramen för de överenskommelser som har Iräffats av de båda akademierna — del som nu uppgår lill omkring 325 000 kronor. Den andra typen gäUer sädana fall dä ell fortlöpande samarbele etablerats mellan svenska och utländska specialinstitutioner eller dä en svensk institution för en kortare eller längre tid individuellt velat knyta en särskUt framstående forskare till sig. Del är sant all sädana anslag utdelas av forskningsråden till ell inte obetydligt antal forskare varje år, men av dem avser endast en lilen del forskare från Östeuropa. Del är dock inte denna form av samarbele som vär motion och reservaiionen tar fasta pä. Därför har denna andra lyp av samarbete ingenting att göra med det utbyte som vi har velal främja med molionen och reservationen.

Del andra skäl som majoriteten anför mol vårt förslag är all de lekniska och vetenskapliga aspekterna skulle löpa risken att komma i bakgrunden om anslagen utginge under tredje huvudtiteln. Men i själva verket har forskningsråden och styrelsen för leknisk utveckling för sin del också haft att ta hänsyn till önskvärdheten av alt vi häller ingångna

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Övrig information om Sverige i utlandet

Riksdagens protokoll 1971. Nr 43-45

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Övrig information om Sverige i utlandet

överenskommelser. Ännu viktigare är dock all redan nu den velenskapU-ga och tekniska bedömningen görs av akademierna själva efter samråd med vederbörande forskningsråd. Alt anslagel skulle ges direkl frän tredje huvudtiteln behöver inte påverka denna bedömning. Akademierna kommer att ha samma anledning som hittUls att fästa avseende vid jusl de tekniska och velenskapliga aspekterna.

Herr talman! Vi vet att forskningsanslagen blivit snävt behandlade i årets statsverksproposilion och att konkurrensen om medlen därför kommer att bli härdare än förul. Varje rimlig äigärd som kan bidra till all lätta på detta tryck - även om åtgärden är av blygsam omfattning - bör därför välkomnas. Reservanternas förslag skulle fä jusl denna effekt genom att motsvarande belopp frigöres för annan vetenskaplig forskning eller för tekniskt utvecklingsarbete. Den föreslagna höjningen för näsla budgetår och den deklarerade avsikten alt gä vidare årel därpå skulle ge akadenuerna bällre möjligheler att planera utbytet för framtiden. Del gäller nämligen inte bara alt hålla de ingångna överenskommelserna ulan också att bereda plats för en utbyggnad till att omfatta överenskommelser även med Polen och Ungern. Sädana avtal har akademierna nu förberett men hittills måst avstå från att fullfölja av hänsyn till risken att bli utan medel för det här ändamålet.

Genom all stödja reservationen 2, herr talman, kan alltså riksdagen markera den vikt den fäster vid detta forskarutbyte som etl led i vär strävan att knyla närmare kontakter med de östeuropeiska länderna. Samtidigt kan den härigenom nägol öka resursulrymmel för annan forskning.

Med dessa ord, herr talman, vUl jag yrka bifaU tUl reservationen 2 av herr Dahlén m. fl. vid punkten 5 i utrikesutskotlets betänkande.

Hen TURESSON (m):

Herr talman! Herr Wirmark har sakligt, ingående och ulföriigt behandlal den syn som reservanlerna representerar, och jag skall inle förlänga deballen med att upprepa vad han sagt ulan vill inskränka mig tUl bara nägra kommenlarer och synpunkler.

Vi måste väl alla vara överens om all värdet av ökade velenskapliga kontakter mellan olika länder är odiskulabell. Det gäller i relationer meUan alla länder. Sädana kontakter berikar parterna, ökar förståelsen mellan dem och närmar länderna tiU varandra. Det senare är naturligtvis inte minst vikligl när del gäller relationerna mellan öst- och västvärlden, och där kanske vårl land har alldeles särskilda förutsättningar all göra insalser. Vi har ju genom åren i många fall sett all del genom samarbele mellan forskare från olika länder etableras konlakler, som leder inle bara liU tekniskt och ekonomiskt samarbele ulan ocksä lill ökad politisk avspänning.

Reservationen 2 innebär, som herr Wirmark har redogjort för, all man erhåller en rationeUare anordning då det gäller att ge anslag tUl den forskningsverksamhet och det forskarutbyte som del här är fräga om, men den innebär också alt man skapar garaniier för alt man kan fullfölja det forskningssamarbete som har inletts. Jag tillmäter bada dessa saker slor belydelse och yrkar bifall till reservaiionen 2.

Herr försle vice talmannen BENGTSON (c):

Herr lalman! Del mäsle vara av stort värde för Sverige all vetenskapliga konlakler kan etableras i större utsträckning med både Sovjetunionen som supermakl och de andra ösleuropeiska länderna. Vi har olika uppfattningar om styrelseskick, och det finns eventuellt andra motsättningar som gör alt vi inle har sä slor kontakt med dessa länder. Vi har försökt att öka vår handel med de ösleuropeiska länderna och del har vi lyckats med i nägon mån, men del är inte mer än 5 procent på bäde import- och exportsidan som hänför sig lUl hela blocket av östeuropeiska länder. När vi nu inte har sä slarka konlakler pä det sättet mäste del vara aU anledning alt försöka göra sitt bästa för alt pä de vetenskapliga och kulturella områdena fä ett sä livligt utbyte som möjUgl. Del är den ena aspeklen av denna fråga.

Den andra aspeklen är givetvis den all vi har slor nytta av det som vi kan fä från Östeuropa av vetenskapligt och tekniskt vetande. Därför har ett samarbete också slor betydelse. Vi reservanter har sä att säga velat lägga en ännu fastare grund för della forskningssamarbete, och det är därför vi har framlagt värt förslag i reservationen 2.

Man blir någol förvånad över en skriviung i utskottets betänkande, där det påpekas: "Fördelningen av tUlgängliga medel sker emeUertid ej enhetligt ulan grundar sig på beslul av olika myndigheier och institutioner." Ja, redan del skulle tala för bifall tUl reservationen.

Men utskottet säger också all om man som molionärerna önskar samlade dessa olika anslag under utrikesdepartementets huvudtitel, skulle de tekniska och vetenskapliga aspekter som ligger lill grund för överenskommelsen om forskarutbyte riskera all komma i bakgrunden. Jag lycker att det är förvånande. Jag kan inle tänka mig att del vid den förändrade anslagstUldelning som vi föreslär skulle vara nägon som helsl risk för alt man inte skulle ta hänsyn tUl hur anslagen har använls tidigare - det är en slutsats som jag finner väldigt egendomlig.

Herr talman! Jag vill också påpeka att om della förfarande kommer att tUlämpas, kommer mera pengar till svensk forskning. Därför har jag all anledning all ansluta mig tiU yrkandei om bifall lill reservaiionen.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Övrig information om Sverige i utlandet

Hen ARNE GEIJER i Stockholm (s);

Herr lalman! Jag vill först erinra om skrivningen i reservationen, där det sägs: "Denna anslagsposl bör därför enligt ulskollels mening i år höjas med 200 000 kr, utöver vad regeringen föreslagit och fr. o. m. nästa år hell täcka de kostnader för forskarulbylct med öststaterna som hillUls bestrills av medel från statens naturvetenskapliga forskningsråd och styrelsen för teknisk ulveckling. Genom della förfaringssäll kommer de lidigare använda medlen frän forskningsråd och fonder all kunna frigöras och användas lill all siödja inhemsk forskning."

Principen i reservanlernas ullalande är alltså icke all man skall lillföra forskningsulbytel med öslstaterna nägra ökade medel, ulan det är i princip fräga om en överflyllmng från del förfaringssäll, enligl vilket dessa medel för närvarande ställs lill förfogande, så all del bUr ell riksdagsanslag. Skulle man la reservaiionen pä allvar och de svenska myndiglielerna liksom forskningsrädel därmed icke behövde slälla medel

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Övrig information om Sverige i utlandet

till förfogande för delta forskningsutbyte med Östeuropa, skulle det i realiteten innebära att man stäUde ett mindre belopp till förfogande för forskningsutbyte med Östeuropa än vad som nu ulgår. Det belopp som nu utgår för denna forskning är nämligen betydligt större än vad som kan framgå av motionen och reservaiionen.

Del kan vara skäl att här erinra om all de uppgifler som utskottet infordrat innebär — lät mig räkna upp några siffror — att slalens medicinska forskningsråd för det försia ställer tiU förfogande 50 000 kronor för sådan forskning gemensamt med Sovjetunionen, Slalens medicinska forskningsråd släller ytterligare 6 000 kronor lill förfogande — dessa medel går genom Ingenjörsvetenskapsakademien, Vidare ställs frän slatens naturvetenskapliga forskningsråd till förfogande för forskningsutbyte med Sovjet 30 000 kronor. För forskningsutbyte med Tjeckoslovakien ställs 25 000 kronor lill förfogande. Sä kommer anslagen från styrelsen för teknisk utveckling - 47 000 som rör Bulgarien, 70 000 som rör Sovjet, 25 000 som rör Tjeckoslovakien, och för diverse länder 24 000, Del är alltså en summa på 277 000 kronor.

Men detla är inte hela del belopp som forskningen kostar per är. Dessa siffror som jag nämner gäller alltså innevarande budgetär. Till della fär sedan läggas de 50 000 kronor som man inom svenska inslitulel använder för samma ändamäl - alltså forskarutbyte med Östeuropa, Vidare fär till della läggas kostnader som styrelsen för leknisk ulveckling lägger ned direkl på forskarutbyte med Östeuropa. 1969/70 låg den siffran nägonslans meUan 100 000 och 200 000 kronor - låt mig gissa pä 150 000, Om man räknar ihop dessa belopp finner man alt siffran för forskarutbytet och den gemensamma forskningen med Östeuropa är 475 000 kronor.

Reservanlerna säger att nu skaU staten gä in här genom ett riksdagsbeslut och sä skall man anslå 200 000 kronor och därmed lösgöra de medel som utgår från dessa institutioner för all i stället använda medlen i en inhemsk forskning. Konsekvensen av det niåste bli all man i reservationen, tvärtemot vad man framhåller, vill krympa den volym som vi nu utnyttjar för forskning med ösleuropeiska länder.

Jag yrkar, herr talman, bifall Ull ulskollels hemställan.

Herr WIRMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Arne Geijer i Stockholm säger att egentligen vill reservanlerna sänka anslagen tUl det här forskarutbytet med Östeuropa. Men sä är del ju inle. Vi reservanter och molionärer har bara diskuterat de kostnader som vi är skyldiga alt ta pä oss genom de bindande överenskommelser som de här båda akademierna har ingått, och de uppgår, som jag sade i mill anförande, lill omkring 325 000 kronor. 1 den siffra pä 450 000 kronor som anges i majoritetens skrivning ingår även andra kostnader, och jag redogjorde i milt inlägg för skillnaden mellan de här tvä lyperna av koslnader. De kosinaderna ligger utanför de av akademierna ingångna avtalen. Det gär aUlså inle att jämföra siffran 450 000 med vårt yrkande.

Inte heller är det någon ny princip som vi inför. Redan nu utgår ju 50 000 kronor under huvudtiteln lUl detta ändamäl, och vi vUl att det anslagel skall ökas ut.

Men huvudfrågan är ju, herr Geijer, all om man vUl främja del vetenskapliga utbytet med Östeuropa - och om det brukar del ju sägas mänga vackra ord när svenska statsråd far i österled eller när vi har besök här — så bör man se lill all denna verksamhel fär nödvändiga medel ulan alllför myckel krångel.

Del gör vi om vi anslår medlen direkl under tredje huvudtiteln. Vi gör en klarare prioritering och akademierna skulle då vela exakl vad de har att räkna med, ulan ytterligare ansökningsprocedurer och ulan all behöva slåss om medel som redan är knappa och som under del budgeiår vi diskuterar kommer att bli ännu mer knappa. Akademierna skulle lättare kunna planera även för nya insatser som de hittiUs har måst avstå frän att förverkliga.

Med etl bifall lUl reservationen skulle riksdagen alllsä kunna markera den poliliska vikt man fäster vid dessa kontakter och vid den goodwill de skapar.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Övrig information om Sverige i utlandet

Herr ARNE GEIJER i Slockholm (s) kort genmäle;

Herr talman! Del är klart all jag gärna vUl främja forskningssamarbetet med de ösleuropeiska länderna Uka väl som med mänga andra länder. Men det är ju inle del som sker enligt molionen och reservaiionen, utan jag konstaterar att det är fräga om en överflyttning av anslagsmedel från en huvudtitel lUl en annan. Och om herr Wirmark tror att ärendet inte skall behöva passera riksdagen och behandlas pä sedvanligt säll, ifaU man flyttar över dessa medel frän en huvudtitel till en annan, så vUl jag säga alt det i princip blir en likartad procedur. Men vad som är ell sakförhållande med reservaiionen är alt den inte främjar öslsamarbelet pä forskningens område. Del får inga ytterligare medel. Det är samma belopp del rör sig om, eftersom man kommer att minska anslagen frän de institutioner som del här är fråga om. Del är delta som jag har velat konstatera.

Herr WIRMARK (fp) korl genmäle:

Herr talman! I sitt försia inlägg hävdade herr Arne Geijer i Slockholm att vi reservanler egentligen vill anslå elt mindre belopp tUl delta utbyte med Östeuropa, men nu säger han att vi vill ha samma belopp som majoriteten. Vi förutsäller att de belopp som vi flyttar över till tredje huvudtiteln skall kunna användas för andra ändamål, och därför är del senare påsiåendei som herr Geijer gjorde det rikliga.

Akademierna själva är angelägna om all få anslagel denna väg, därför att de anser all det blir enklare. De menar alt med den hårdare konkurrens som man nu får vidkännas när det gäller anslagen i forskningsråden och i styrelsen för teknisk utveckling skulle det vara lämpligaste sätlel att anslå medlen.

Hen LANGE (s);

Herr lalman! Sävitt jag förslår finns det i delta hus bara en mening i denna fråga; vi önskar alla en mera inlensiv verksamhet pä detla område. Under år som gått har vi kunnat glädja oss åt att forskarutbytet.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Övrig information om Sverige i utlandet

kontakterna för utvecklingsarbetet och inledandet av gemensamma projekl har ökat i hög grad visavi östländerna. Del hälsar jag med slor tUlfredsstäUelse. Jag har också många gånger varil med om att diskutera de avtal som ingåtts med en rad öststater och som har fungerat som ett slags paraply för denna verksamhet. Här finns det aUtså inga delade meningar.

Men som herr Geijer sade är det i själva verket här endast fråga om varifrån anslagen skall tas. Olika forskningsinstitutioner har här bidragit tiU olika delar och tiU olika sidor av denna verksamhet, och det är bra. Men nu har de i flera fall begärt alt få slippa de kosinaderna och hemstäUt om alt de i stäUel förs över pä ett annal anslag. Reservanterna har dä föreslagit alt man för över en del av dessa kostnader till utrikesdepartementet. Herr Wirmarks motion gär ut på att man skaU föra över 400 000 kronor. Dessa forskningsanslag - som går bäde tUl styrelsen för teknisk utveckling och tUl statens naturvetenskapliga forskningsråd -har Uksom andra forskningsanslag uppräknats efter en schablon. Vi brukar göra det, Della belyder att de medel som används för denna speciella verksamhet och bestrides av forskningsråden också har uppräknats i den fiamlagda budgeten.

Nu menar reservanterna att den verksamhel som forskningsråden stöder och bedriver har blivit styvmoderligt behandlad — och den meningen kan man ju ha. Men del är en hell annan fräga. Reservanterna erkänner själva, och herr Wirmark upprepade det i sitt senaste anförande, all nu får forskningsinstitutionerna litel mera att röra sig med. Men det är ju inte den frågan vi skall diskutera, utan forskningsutbytet.

Jag kan sluta med att säga alt röstar man för reservationen, så blir det ändå inte av den anledningen ett öre mer tiU forskarutbyte eller andra kontakter med öststaterna på detta område. Det tycker jag är helt avgörande; det borde inte kammarledamölerna bortse från när de gär lUl votering som jag förmodar det blir i denna fräga.

Hen TURESSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Lange konstaterade alt det bara råder en mening här i husel om värdet av delta forskarutbyte, och det tror jag är etl riktigt konstaterande. Men sedan sade herr Lange att reservanterna ömmar för forskningsrådens allmänna verksamhel, som blivit styvmoderligt behandlad genom anslagen i årets statsverksproposition. Och herr Lange menade sig kunna konstatera att det genom reservanternas förslag inte blev ett öre mera lUl det forskarutbyte med öststaterna som reservationen talar om. Jag liUåler mig nog alt själv avgöra vad det är reservanterna ömmar för, herr Lange.

Om avtal har ingåtts mellan de båda akademierna och dessa länder, anser vi del vara en viktig sak, att avtalen kan hållas, att man vet att del finns pengar lUl förfogande. Del kan man nu inte med säkerhet veta med den ökade konkurrens om forskningsrådens anslag, som vi kommer att få under näsla budgetär. Det är all fä den garantin vi tycker är så angelägel. Och den kan man inte fä på annal sätt än genom det förslag som reservanterna stöder. Dessutom — men det är naturligtvis mera en praktisk angelägenhet — måste det väl vara rimligare att dessa pengar

direkl ställs UU akademiernas förfogande än alt akademierna skall ha besväret all söka medel ur forskningsrådens anslag.

Herr LANGE (s) kort genmäle;

Herr lalman! Del kan inle bestridas ~ del framgår av de petita som forskningsråden ingivit - alt forskningsråden har en annan molivering än den herr Turesson nu försökte föra fram för att få dessa anslag överförda tiU nägon annan post i riksslaten. Del är ett faktum, Eflersom de menar - och jag vUl inte i och för sig bestrida riktigheten av det - att de kan ha god användning för dessa pengar pä andra områden, blir detta den effekt man fär räkna med, om man följer reservanternas Unje i denna fråga. Del gär inte att bestrida helt enkell. Men det är ju inte vi som i ulrikesutskotlel eller i samband med utrikesdepartementets huvudtitel skall diskulera hur forskningsanslagen skall beräknas. Hade man varit konsekvent skulle man sålunda möjligen - men del ligger knappast inom ramen för utrikesutskottets möjligheler — ha kunnat räkna ned forskningsanslagen med del belopp som skulle föras över lill Iredje huvudliteln på del sätt som reservanlerna föreslår.

Nej, herr Turesson, det är inle jag som tolkar in någonting i reservanternas skrivning i betänkandet; det har de redan gjort själva dä de i sin reservation erkänner att det blir en välbehövlig uppräkning av forskningsanslagen - det lär de väl ändå inle kunna bestrida.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Övrig information om Sverige i utlandet

Hen TAKMAN (vpk);

Herr talman! Del är en mycket iniressani och sakkunnig motion som herr Wirmark m, fl, skrivit. Jag instämmer helt i motionens syfte och även i de principiella motiveringar som fanns i huvudmotionärens inledningsanförande här. Men om jag och vpk-gruppen i övrigt rösiar för utskottets förslag sker det helt enkelt av del skälet att vi inle blivit helt övertygade om all motionärernas och reservanlernas linje är bällre än den som utskottet företräder och som herrar Arne Geijer och Lange här har utvecklat vidare.

Hen WIRMARK (fp):

Herr talman! Del senasie anförandet vill jag replikera endasl genom att säga att de som har hand om det ulbyle, som sker genom överenskommelserna, skulle önska ett enklare förfarande och all anslaget utgick pä det sätt som vi nu föreslagit bli tUlämpat som en första börian under 1971/72 och som sedan enligl vär mening bör helt byggas ul under kommande budgeiår.

Överläggningen var härmed slulad.

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Dahlén m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirmark begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor

Den som viU att kammaren bifaller utrikesutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 1 punklen 5 rösiar ja,

den del ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUl reservaiionen nr 2 av hen DalUén m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Wirmark begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 165

Nej - 158

Avstår — 3

Punkten 6

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 7

Information om mellanfolkligt samarbete och utrikespolitiska frågor

Hen TURESSON (m):

Herr lalman! Under punkt E 3 i tredje huvudtiteln har i är för första gängen lagits upp ett anslag tUl Europarörelsens Svenska Råd. Det är naturUgtvis bra alt sä har skett, och utrikesutskottet har självfallet tUlstyrkt.

Anslaget är emeUertid av begränsad storlek, och utrikesutskottet har i sammanhangei - under punklen behandlas även anslag till UtrlkespoU-tiska inslitulel och Svenska FN-förbundet — uttalat att man utgår ifrän "att ytterligare resureser för den av riksdagen begärda förstärkningen av informationen ställs tUl förfogande sä snarl detta är möjligt".

Jag vill här bara framhålla att jag hoppas att anslaget tUl Europarörelsens Svenska Råd snarl skall kunna ökas, della speciellt med lanke på den slora betydelse som rådets informativa verksamhet har,

I detla anförande instämde herr Wiklund i Stockholm (fp),

Ulskollels hemställan bifölls.

Punkterna 8-11

Kammaren biföll vad utskollet i dessa punkler hemställt.

Punkten 12

Lades til! handlingarna.

§ 11 Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Nr 44

Föredrogs socialförsäkringsutskotlets betänkande nr 4 i anledning av moiioner om sänkning av den allmänna pensionsåldern.

Socialförsäkringsulskoltel hade i etl sammanhang behandlat följande motioner, nämligen

a) molionen nr 60 av herr Hermansson i Stockholm m. fl, i vilken föreslagits all riksdagen skulle ultala sig för en säkning av den allmänna pensionsåldern lill 65 är avsedd att träda i krafl från den I januari 1972 saml i skrivelse lUl Kungl, Maj:l hemslälla om att innevarande ärs hösiriksdag förelades förslag härom,

b) motionen nr 129 av herr Hedlund m, fl. i vilken hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:t skulle anhålla

1. om tUläggsdirektiv för pensionsålderskommillén, innebärande att kommitténs målsättning skulle vara en sänkning av den allmänna pensionsåldern frän 67 till 65 är,

2. att pensionsålderskommillén gavs i uppdrag all med förtur utreda frägan om sänkning av pensionsåldern.

Utskottet hemställde att motionerna nr 60 och 129 inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Reservationer hade avgivits

1) av herr Hermansson i Malmberget (vpk), som ansett alt utskottet
bort hemsläUa,

all riksdagen - med bifall tiU molionen nr 60 och i anledning av molionen nr 129 — uttalade sig för en sänkning av den allmänna pensionsåldern tdl 65 år avsedd all träda i kraft den 1 januari 1972 samt i skrivelse liU Kungl. Maj;l hemställde om all innevarande ärs hösiriksdag förelades förslag härom,

2) av herrar Carlsson i Vikmanshyllan och Magnusson i Nennesholm
samt fröken Pehrsson (alla c), som ansett alt utskollet bort hemslälla,

A. all riksdagen med bifall UU molionen nr 129 och i anledning av
molionen nr 60 i skrivelse UU Kungl. Maj:l skulle anhålla om
tiUäggsdirektiv för pensionsålderskommillén i enlighet med vad
reservanterna anfört saml om åläggande för kommiltén att behandla
frägan om sänkning av pensionsåldern med förtur,

B. att motionen nr 60, i den män den inle kunde anses besvarad genom
reservanternas hemställan under A., inle föranledde nägon riksdagens
äigärd.

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Till betänkandet hade fogals ell särskilt yttrande av herrar Jonsson i Mora (fp) och Mundebo (fp).

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr lalman! Socialförsäkringsutskotlets belänkande nr 4, som vi nu gär all behandla, gäller frågan om en sänkning av pensionsåldern Ull 65 är. Denna fräga är en slor och angelägen fräga för den halva del av det svenska folkel som nu har 67 är som pensionsålder. Detta med en sänkl

2* Riksdagens prolokoll 1971. Nr 43-45

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pesnioiis-åldeni

pensionsålder, har vi från centern sagt, är den mesl angelägna fräga som vi har all lösa inför 1970-lalel.

Är efter år under hela 1960-talet har centern återkommit med krav pä en sänkning av pensionsåldern. Gängen har varit den att andra lagulskollel i rörande enighel har avstyrkl våra motioner, cenlerledamölerna har reserveral .sig för bifall Ull molionerna och riksdagen har följt utskollsmajorilelen. Därmed har vi ivingals all återkomma varje år under hela 1960-lalel och även nu.

Det finns ett gammalt talesätt som säger alt rättvisan segrar till slut, och del finns all anledning all säga del vid detla tUlfälle ocksä. Det skulle vara märkligt om riksdagen pä tid och längd skulle ställa sig avvisande till ell rältvisekrav som omfattas av alll fler och fler människor i vårt land ulanför detla hus. För dem som har någon kontakt med vardagslivets, bläblusarnas och de valkiga nävarnas människor, torde del slå klarl all en sänkning av pensionsåldern är den mesl angelägna sociala frägan vi har all lösa i dag. Det är också en viktig kvinnofråga. Ute på arbetsplatserna, i fackföreningarna, i förslamajtägen och i enskilda samtal möter man dessa krav om sänkt pensionsålder.

Mol den bakgrunden ler del sig ändock märkligt all motionernas antal med krav pä en sänkning av pensionsåldern blivit färre i år än både 1969 och 1970. Är inle frägan lika aktuell 1971 som tidigare eller vilken är orsaken? M'enar man möjligen all den utredning som socialministern fick bemyndigande att tUlkalla den 27 maj 1970 uppfyller allan rättfärdighet? Ett studium av direkliven Ull denna ulredning, pensionsälderskommittén, ger inga förhoppningar om nägon snar lösning av frägan om en sänkt pensionsålder. Jag skall helt korl stanna inför det avsnitt i direkliven som rör frägan om en sänkning av pensionsåldern: "Konsekvenserna i olika hänseenden av en sänkt pensionålder bör noga övervägas med särskUd vikt lagd vid de ekonomiska följderna bäde för pensionssystemet och för samhället i övrigt. Det bör därvid beaktas att en sänkt pensionsålder inte bara ställer krav pä resurser för utgående förmåner utan ocksä innebär ett produktionsbortfall. Angelägenheten av en sänkning av pensionsåldern bör vidare vägas mot andra reformönskemål. Fördelar och nackdelar från säväl den enskildes som samhällets synpunkt bör belysas. Om utredningen slannar för att förorda en allmän sänkning av pensionsåldern bör omfattningen av och takten för genomförandet av reformen ocksä prövas."

Del kan räcka med detta avsnitt av direktiven som ger anledning lill mänga frågetecken och många frågeställningar. De mänga reservaiioner som här finns inbakade mol en sänkning av den allmänna pensionsåldern gör att man verkligen blir tveksam. Vad syftar slalsrådel lill i sina direkliv? Frän centern mäste vi verkligen ställa den frägan till regeringen och socialministern: Vill man medverka till en sänkning av pensionsåldern? Jag upprepar den frågan: Vill man verkligen medverka Ull en sänkning av pensionsåldern med sä mänga uin som här är redovisade? Var finns de nya djärva tagen i denna fråga? Har man lyssnat på rörelsen och pä de alll slarkare krav som i sen lid resls om en allmän sänkning av pensionsåldern? Har inle socialministern tagit någon hänsyn till vad andra lagutskottet anförde är 1969 i denna fräga?

För att inle andra lagutskottets uttalande skall falla i glömska skall jag lill protokollet foga nägra meningar ur ulskollsullälandel, där del heter: "Som skäl för en allmän tidigareläggning av ålderspensioneringen åberopas all 67 år är en för hög pensionsålder för åtskilliga arbetstagare med hänsyn tUl de krav som siälls pä individen i arbelslivet. Del framhålls ocksä all den höjning av levnadsslandarden som del ökade produktionsresultatet medger och som hillills lagils ut i bl, a, längre semester och korlare arbelsvecka nu bör tas ut i form av lägre pensionsålder, I samtliga berörda motioner framhålls framför allt som motiv för en pensionsreform all ungefär hälften av alla löntagare pensioneras före 67 ärs ålder och all lungl vägande rällviseskäl lalar för att alla blir delaktiga av en sädan ordning.

För egen del kan utskottet i slor uisiräckning inslämma i de synpunkter som motionärerna anfört till stöd för en aUmän sänkning av pensionsåldern. Utskollet slår inte heller främmande för all ulvecklingen gär mol ell pensionssystem där alla försäkrade får möjlighet lill full ålderspension tidigare än vid uppnådda 67 år. '

Utskottet konstaterade längre fram i sin skrivning all den ulredning, som sammanhänger med erforderlig lagsliflning för en sänkning av pensionsåldern, bör med all sannolikhet kunna klaras av pä relativt kort tid.

Del var som sagt år 1969 som andra lagutskottet gjorde dessa uttalanden.

Nu är del 1971. Med de direkliv som pensionsälderskommiltén fält ligger frägan om en sänkning av pensionsåldern fortfarande i etl dimhöljt fjärran. Det är därför som riksdagen mäste ingripa och driva pä frågans lösning. Den höga angelägenhelsgrad som denna fråga har gör all pensionsålderskommillén måsle ges lUläggsdirekliv innebärande alt arbelet klarl och enlydigt inriktas pä en sänkning av pensionsåldern frän 67 till 65 är och all den frägan skall ulredas med förlur, så all en sänkning kan ske om möjligt redan 1 januari 1972.

De konkreta förslag vi har är: en sänkning av pensionsåldern till 65 år för alla och alt frägan behandlas snabbt och med förlursrätl.

Vilka är då skälen för vår beslämda vilja i denna fräga och för våra konkreta yrkanden?

Den nuvarande allmänna pensionsåldern har gällt sedan är 1914. Del har hänt myckel sedan dess. 48-timmarsveckan har blivit en 45-timmars-vecka, och nu är vi pä väg mot 40 limmars arbelsvecka. Semestern har blivit fyra veckor från ingenling. Del har skapats ell socialt skydd för medborgarna, inte minsl genom de beslul som ligger i 1962 års socialbalk och den påbyggnad av den som har skell.

En sak är emellerlid oförändrad. Den allmänna pensionsåldern är fortfarande 67 år liksom då den beslöts 1914. Del är en alltför hög pensionsålder med hänsyn till den förslitning av människor som sker i arbetslivet i dag. Därom kan läkarna vittna i sina rapporter: dåliga ryggar, värk i lederna, reumatiska sjukdomar, en allmän nedgång i hälsostatus. Stressjukdomar såsom hjärl- och kärlsjukdomar är ofla älerkommande rubriceringar över situationen för många äldre i dag.

Med hänsyn lUl de förändringar som skell i arbetslivet har jag

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den aUmänna pensionsåldern

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

förståelse för att stora grupper förhandlingsvägen har lyckats lillkämpa sig en pensionsålder om 65 år och lägre. Men vad jag aldrig lärt mig förstå är att krag- och manschettyrkena skall ha en pensionsålder av 65 är och lägre jämsides med all kroppsarbetarna, de lunga jobbens folk, med några undantag skall ha 67 är. Jag kan inte förslå var skUlnaden ligger och varför jusl dessa grupper skall ha en pensionsålder vid 67 är.

Vilka är det som återfinns i den senare gruppen? Jo, det är främst de som tidigt gätt ul i arbetslivet, de som ofta inle har annan utbUdning än sexårig folkskola och knappast det, de grupper som främst kan hänföras lill de kroppsarbetandes skara. Kan det verkligen vara rättvist och riktigt, ärade kammarledamöter, alt dessa människor, som upplevt sin ungdom i Falligsverige, dä ulbildning saknades, skall vara satta pä undanlag hela livet? De har inle bara del tyngsla arbetet. De har också den längsta arbetsdagen och oflast den lägsia inkomsten; dessutom har de också den högsta pensionsåldern.

Här talas om jämlikhet som etl nytt honnörsord. Det ar tacknämligt att sä har skett, men hur är det i verkligheten, om vi bl. a. ser till pensionsåldern och låglöneproblemet? Det finns nämligen ett klart samband mellan dessa frågor.

I en nyutkommen lärobok i samhällskunskap för gymnasiet sägs följande, som ur mänga synpunkter är brännande akluelll med hänsyn Ull del ärende vi nu behandlar. Del är en skrivning som det finns all anledning alt begrunda: "Låginkomsl- och låglöneproblemet kommer med all säkerhet all bli elt av 1970-lalels mesl omdiskuterade inhemska samhällsproblem. På det inrikespolitiska planet kan detla problem anses motsvara vad u-landsproblemel belyder på del internationella planet. Mellan den inhemska låginkomstfrägan och den internaiionella u-landsfrägan finns ell stort antal analogier. Klyftorna tenderar att öka. Utbildningsreformen anses höra tUl de effektivaste utjämningsmedlen. De bäsl situerades välfärd kan lill slor del anses vara baserad pä de sämst situerades brist på välfärd. Utjämning förulsäller bl. a. alt priviligieradc grupper medvetet måste ge avkall pä sina privUegier."

Vad jag här föredrog var ell ordagrant citat ur läroboken Samhällskunskap för gymnasiet, som utkom år 1970. Dessa lärobokens ord är värda att begrundas bäde av lärarna och av eleverna i gymnasiet men ocksä av oss här i riksdagen. Vägar man hoppas all dessa ord skall kunna ge nägol av medkänsla och socialt engagemang inför våra egna svenska problem i della nu? Menar man allvar med talet om jämlikhet och rättvisa, dä finns del anledning att begrunda lärobokens ord. Klyftorna tenderar all öka, stod del, och de bäsl situerades välfärd kan lill slor del baseras på brist pä välfärd för andra mindre välsiluerade, heter det vidare.

Ärade kammarledamöter! Mäste inte della gälla ocksä pensionsfrågan? Är det inle en klasskillnad all den ena hälften av svenska folkel skall pensioneras vid 65 år eller lägre ålder, medan den andra hälflen pensioneras vid 67 ärs älder? Den andra hälflen är jusl den som bäsl behöver en lägre pensionsålder, behöver en sänkning lUl 65 års älder.

Del finns emellerlid en tendens i värl land alt somliga vill slå sig för sill bröst och tala om Välfärdssverige, och det finns många skäl fördel. Men hur långl har vi egentligen nätt pä del socialpoliliska omrädei? Hur

är det med pensionsåldern inlernalionellt sett? Ja, del kan vara svårl att göra jämförelser, men nägra data kan ändå vara värda all fä antecknade.

I Danmark har man samma pensionsålder som vi, 67 är, 1 Finland är den 65 är, I England är den 65 år för män och 60 är för kvinnor, I Västtyskland är pensionsåldern 65 är och i Italien 60 år för män och 55 år för kvinnor, 1 Polen är den 65 är för män och 60 är för kvinnor. Förändringar diskuteras, men jag vel inte hur långt man har hunnit, I Förenta staterna är pensionsåldern 65 är, medan man i Sovjet liksom Japan redovisar 60 år för pension. Även om uppgifterna inle alllid är jämförbara visar de dock en klar tendens — man har en lägre pensionsålder i mänga länder än vi i Sverige, Borde inle delta vara en tankeställare för oss, som sä gärna talar om vär sociala välfärd, om vilkel föredöme vi i olika sammanhang är på detta område?

Vilka skäl har dä utskottet att anföra för sill ställningstagande? I slutklämmen föreslär man korl och gott att vär motion inte skall föranleda nägon riksdagens ålgärd. I korlhel kan sägas alt det är med hänvisning till att pensionsälderskommiltén fåll i uppdrag att pröva denna och en rad andra frågor som utskollet varken vUl ha en mälsättning i frägan om den framlida pensionsåldern eller ge förlur all utreda den. Jag hänvisar lUl den föredragning av direkliven som jag gjorde tidigare med de mänga reservationer som fanns. Man kan fräga sig om inle dessa direkliv gär ul pä alt man över huvud taget inte vUl ha en sänkning av pensionsåldern,

Utskollet talar vidare om de stora kostnader som skulle uppstå och alt frägan om en sänkl pensionsålder mäste slällas mot andra reformkrav. Här ätcrkommer den gamla argumenteringen: sänker vi pensionsåldern blir del mindre pengar för er som redan har pension. Hur mänga pensionärsföreningar har inte byggls upp med den förkunnelsen från del ansvariga slalsrådel, som det heler? Får jag klart säga ul, herr lalman, all jag belraklar della säll att argumentera som både cyniskt och vUseledande. Varför inle lika gärna säga att om vi sänker pensionsåldern, blir det mindre pengar ocksä tUl andra områden. Del kan gälla försvarskoslnaden 1. ex., som vi nog sä småningom får debattera i detta hus. Dessa koslnader är prisel som vi har alt betala för vär yttre frihet. Men det finns ocksä en inre trygghet: skyddet och värnet för individen, den enskilda människan. Där finns pensionsåldern med, den fräga som framför allt gäller dem som tidigt gätl ul i arbetslivet och som gjort en lång och välmcriterad arbetsinsats, de som lagt grunden tUl värt välståndssamhälle i dag.

Om man arbetat längt utöver de 30 år som är normen för fuU pension inom Ijänslepensionssyslemen, arbelat upp emot 50 år och mer, har man enligl min mening väl fylll insalsen för en sänkt pensionsålder och högre pensioner ocksä.

När man diskuterar koslnader och koslnaden för en sänkning av pensionsåldern, bör man komma ihåg alt av dessa tvä årsklasser med ungefärligen 80 000 människor i varje, eller lUlsammans 160 000 människor, har redan en slor del pensioner. Del nämner man sällan någonling om. Jag har lillgång till ell material som visar att i åldersklassen 65 år och äldre har 55 procent redan pension av något slag.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Nr 44

Onsdagen 17 mars 1

Sänkning allmänna åldern

den 971

av den pensions-

Det är förlida uttag av ålderspension, det är förtidspension eller sjukbidrag, det är änkepension och del är huslrutUlägg. Därtill konimer den slora gruppen, nära 25 proceni av hela anlalel, som ocksä har tjänstepension, och den gruppen ökar stadigt.

Detla innebär all den grupp som blir kvar faktiskt uppgår tiU mindre än hälflen av dessa tvä ärsgrupper. Det belyder Ivä saker, som man bör lägga märke lUl här - dels att gruppen 67 är minskar, dels alt rältvisekravet ökar. Som jag sade; det finns en stor grupp av Ijänstepen-sionärer, och totala antalet pensionärer inom den här åldersklassen med en pensionsålder varierande mellan 50 och 65 är är följaktUgen ganska stor — mycket stor, kan man för resten säga.

Det är intressant alt se vilka motiveringar som anförs för all vissa grupper har en låg pensionsålder. Att militärer såsom kaptener och vissa andra grupper fär pension vid 50-55 är beror pä kraven pä fysisk spänst. Låt mig här bara göra en slUla reflexion. Ställs inte samma krav på fysisk spänst ocksä pä människorna inom grupper som fär vänta pä sin pension till 67 års ålder, dessa människor som är kroppsarbetare?

Jag vill ocksä ha sagl att den lägre pensionsåldern för vissa grupper betalas gemensamt av del svenska folkhushållel. Del är de Ijänster och nylligheler vi producerar som vi har att fördela. Värl folkhushåU tar alltså pä sig kostnaderna för alt trygga vissa gruppers standard och ge åtskiUiga människor lägre pension och goda förmåner. I en lid när, som jag sagl, jämlikhetskravet skall sättas i högsätet är del dock naturligt alt fräga sig: Var finns jämlikheten när det gäller pensioner och pensionsålder? Kan det verkligen vara rimligt all vi skall ha kvar de markerade klassgränser som det ändock rör sig om här?

TUl utskottets betänkande har utöver centerreservationen fogals en reservation av herr Hermansson i Malmbergel. Däri yrkas, all riksdagen skall ullala sig för en sänkning av den allmänna pensionsåldern till 65 är frän den 1 januari 1972. Man kan fråga sig varför vi inte kunnat enas om en gemensam reservation. På fräga frän mig förklarades emellertid alt enligl vänsterpartiet kommunisterna erfordras inga utredningar; del är bara all besluia och betala. Det är klarl att man kan använda den argumenteringen. Men del brukar inte vara realistiskt att fatta beslut i riksdagen innan man vet beslutets innehåll, innan man har ett tUlräckligt bakgrundsmaterial för del beslut man gär alt falla. Del är därför vi hävdar all pensionsålderskommillén, som har utredningsuppdraget, skall utreda frågan om en sänkt pensionsålder. Vad vi hävdar är all ulredningen mäste fä tUläggsdirektiv innebärande en beslämd mälsällning att pensionsåldern skall sänkas till 65 år samt att den delen av ulredningen skall göras med förlur. Det är, som jag sagl här, en angelägen och brådskande fråga. Därför har vi också sagt: Låt oss om möjligt rikta siktet mot elt beslut som kan träda i kraft den 1 januari 1972! Frän den utgångspunkten har vi också låtit denna fråga komma bland de första i socialförsäkringsulskoltel. Dessulom kan del ocksä bli en budgetfråga vid etl positivt ställningstagande här i riksdagen.

Tyvärr är del väl sä alt praktiska omständigheler kan göra del svart all klara frägan Ull den 1 januari 1972. Inte minst vad som inträffat på avtalsmarknaden i form av strejk och lockout kan göra all det blir nägon

förskjutning i liden. Arbelsbalansen i riksdagen har ju ocksä lett tUi en veckas förskjutning av beslulfaltandel i denna fräga. När jag säger detta vill jag dock med skärpa deklarera alt om en förskjutning blir nödvändig, kan den endast få röra sig om nägon månad. Det fär inte bli pä det sättet all en långrotning här skall göra att denna fräga uppskjuts lill en oviss framlid. Del är nämligen angeläget all vi nu äntligen fär elt beslut, som innebär alt en sänkning av pensionsåldern blir en realitet.

Med förväntningar och förhoppningar motser mänga utanför detla hus all vär mesl angelägna sociala fräga - en sänkning av den allmänna pensionsåldern - genomföres. Ell nej ocksä nu skulle leda lill besvikelse och tvivel på mänga häll om riksdagens vilja all lösa angelägna frågor för de mänga människorna ule i arbelslivei. För all lösa vikliga och väsenlliga frågor måsle del Ull en beslämd och målmedveten vilja. Vi i centern har den beslämda viljan i denna fräga.

Med hänvisning lill den belydelse denna fräga har och med vad jag här anfört, herr talman, ber jag all fä yrka bifall lill reservaiionen 2 vid socialförsäkringsulskottets betänkande nr 4.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

1 detla anförande instämde herrar Johansson i Holmgården och Olsson i Sundsvall, fru Jonäng, herrar Norrby i Gunnarskog, Gernandt och Boo, fru Hambraeus, herrar Pettersson i Örebro, Larsson i Öskevik, Eriksson i Ulfsbyn och Persson i Heden, fröken Pehrsson, herrar Bengtsson i Göteborg, Torwald, Mattsson i Skee, Dockered, Josefson i Arrie, Larsson i Slaffanstorp och Andreasson, fru Nilsson i Krislianslad, herrar Börjesson i Glömminge, Svanslröm och Håkansson, fru Olsson i Helsingborg, herrar Magnusson i Nennesholm, Johansson i Skärstad och Fransson saml fru Söder (samtliga c).

Hen OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr lalman! Jag länker ge nägra synpunkler på hur man ser på frägan om pensionsåldern ule pä arbetsplatserna.

1 byggnadsbranschen, där jag själv arbelar, förefaller det närmasl groteskl all människor över 65 är skall arbeia. Del tunga slitet har gjort all de omöjligt kan hänga med i det hetsiga tempol. Forlfarande finns alltför många tunga arbetsmoment kvar, och arbetarna i de här aktuella åldersklasserna har slitit ut sina kroppar innan lyftkranar och andra moderniteler kom till byggarbelsplalserna.

Nu har man frän fackföreningshäll sell della som elt stort problem, all dessa äldre byggnadsarbelare alllid försl blir arbetslösa - och om de fär arbeie, har de svårl att klara av del. Därför har man frän fackföreningshäll i samråd med myndigheterna och arbetsgivarna försöki skapa speciella arbetsplatser för äldre, sä att dessa skall kunna hänga med ända lill pensionsåldern. Man har då vall ul reparationer och ombyggnader. Då har det tyvärr visat sig all jusl dessa arbelsplatser mänga gånger är de tyngsla, eflersom del inle finns vare sig kranar eller hissar utan alll malerial måsle bäras, ofla fem, sex våningar. Silualionen har alllsä inle förbällrals nämnvärl trols god vilja.

1 debaiten om sänkning av pensionsåldern har framförts all reformen, förutom anslagen i statsbudgeten, kostar samhällel pengar genom del

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

produktionsbortfall som blir följden. Jag lycker all den argumentationen är cynisk. Man menar lydligen att del skaU vara en samhällsförlusl, om man inle tvingade dessa utslitna och i tungt arbete sysselsatta 65- och 66-åringar att pressa sig upp lUl gränsen 67 år. Vad säger mina förbundskamrater och övrigt LO-folk i den här kammaren om della? Gränsen för kroppsarbetare, om den skall vara generell, borde heller inte vara 65 är utan snarare 60, i Ukhet med vad funktionärer inom LO och de olika förbunden har, trols att dessa rent fysiskt har etl lältare arbete.

Folk ute pä arbetsplalserna undrar också varför de som har de tyngsla, smutsigaste och mest sUtsamma arbetsuppgifterna dessulom har den högsta pensionsåldern och varför inle en socialdemokralisk regering efler nära nog 40 är har rätlat till denna orättvisa. Argumentet mot den sänkta pensionsåldern har i huvudsak varil all man i första hand skall förbättra de utgående förmånerna. Nu är dessa förbättringar tUlgodosedda, enligl ulskottsmajoriteten, i och med pensionslUlskolten och direkliven lill pensionskommittén om standardsäkring av pensionerna. Jag delar inte den uppfattningen, eftersom jag anser att pensionslUlskolten är otiUräckUga, men regeringen borde anse tiden mogen, logiskt sell, för en sänkning av den allmänna pensionsåldern.

Förhandlingarna mellan LO och SAF om en sänkning av pensionsåldern har givil arbetarna en viss förhoppning om all frägan skall lösas, men det är ju litet svårt att förstå att detla skaU ske genom avtalsförhandlingar, när det ändå måste tUl en lagstiftning. Företrädare för regeringen har ocksä sagl all del komnier alt beslutas om en sådan lagstiftning under denna riksdagsperiod. Skall LO-kolleklivet Ivingas betala en rälivisereform ivä gånger?

Att gå ut lUl människor, som längtar efter pension efter etl långt liv av slit därför all de vill komma ifrän elt pressande arbete, och hänvisa lill ulredninger efler alla dessa år av diskussion angående pensionsåldern, förefaller närmasl som etl hån. Hänvisningen lUl all man inle skulle hinna lagstifta liU den 1 januari 1972 förefaller ocksä ohållbar, eftersom del förra veckan gick att på en dag eller någol mer lagstifta i en mycket omfattande fräga.

Herr lalman! Vad jag nu anförl är synpunkler som jag inhämtat vid kontakter med arbetskamrater, säväl inom den yrkeskär jag tillhör som inom andra kategorier. Det är väl begripligt, om jag såsom ny ledamot av riksdagen också tittat pä frågans tidigare behandling.

Jag har exempelvis inle kunnat undgå alt lägga märke lill med vilken vältalighet herr Yngve Persson argumenterade vid första kammarens behandling av denna fräga 1969. Hans tal för jämlikhetskravet var nästan lika kraftfullt som det han presterade i denna kammare förra veckan; "I sak tycker jag det är en skral social ingenjörskonst att låta en sänkning av den allmänna pensionsåldern vänla ytterligare. Den borde ha en topplacering på lislan för jämlikhetsreformer." Han fortsatte i samma anförande: "För egen del finner jag all en snar reform pä della område är sä angelägen att jag egenlligen inle har plals för något anstånd, som inte är av tvingande natur. Det finns nämligen inget skäl för att somliga medborgare även fortsättningsvis, efter alla årtionden av orättvis behandling i värt rika samhälle, skall bära etl särskilt ansvar för produkiionen

och samhällsekonomin genom all särbehandlas i pensionshänseende. Det förhållandet har vi haft länge nog, och del borde stå en ända upp i halsen all fortsätta med en sädan ordning."

Vid samma riksdag - alllsä är 1969 — förelåg också en centermotion. Även i denna underströks alt en sänkning av pensionsåldern var en jänUikhetsreform som borde genomföras snarast möjligt. I centermotionen yrkades att denna reform skulle träda i kraft den 1 januari 1972. Man kan ju fråga sig varför herr Carlsson i Vikmanshyttan inle är vUlig all siödja det kravet i dag. Vi fär ju förutsätta att cenlern redan när den molionen skrevs och man yrkade pä alt reformen skulle genomföras vid den tidpunkten, log hänsyn lUl samhällels resurser och uppbyggnaden av desamma. Nu duger inle den tidpunkten längre. Men han försäkrar att han har en bestämd vilja att sänka pensionsåldern. Det tyckerjag att han och centerpartiet bäst hade bevisat genoin all stödja vär motion, som innebär en konkret sänkning och inle någon urvaltning.

Att det parti jag företräder under en följd av är har rest kravet om sänkt pensionsålder torde vara bekant och behöver inle dokumenteras.

Till de framförda kraven om utredning om sänkl pensionsålder har invändningen anförts, all några utdragna omständliga uiredningar alls inle behövdes. Andra lagutskottet sade om della i sitt utlåtande nr 20 år 1969; "När tUlgängliga resurser medger en sädan reform, kan en ulredning av de lagstiftningsfrågor som hänger samman därmed med all sannolikhet klaras av på förhållandevis kort tid."

Utskottets talesman i andra kammaren, herr Fredriksson, uttalade sig ändå mer i klartext: "Ja, vad är del egentligen som skall ulredas? Det är väl i stort selt de lagtekniska frågorna, och även om de är ganska mänga, tror jag inte de behöver la sä läng lid — den kanske kan bli klar om elt halvår eller sä."

När det nu gäller frägan om resurserna, som man ansell inle finns för denna jämlikhelsreform, och på vUkas skapande vi måsle vänla, gär jag lillbaka lill herr Yngve Perssons bemötande av detla resonemang i försia kanimaren år 1969. Han sade sig tro, att vi aldrig får uppleva en sädan situation, all vi helt plötsligt en dag kan konstatera att vi har fått resurser över för en sädan reform.

Nej, del hela handlar om huruvida viljan att genomföra reformen finns. Beslutar man sig för den, för genomförandel av sänkt pensionsålder, går det också alt lösa frägan om kostnaderna.

Man blir emellertid betänksam vid läsning av direktiven för pensionsälderskommiltén. 1 dessa staplas mängder av betänkliglieler. Direkt motbjudande är sädana frågeställningar som direkt frammanar en intrcssemolsällning mellan de redan pensionerade och de ännu icke pensionerade om vUka reformönskemäl som är mest angelägna. Mängden av s. k. överväganden samt påpekandet, att resultaten av utredningen bör redovisas i elt sammanhang, tyder pä att det är fräga om att skjuta frågan om sänkt pensionsålder långt i framtiden. Vart har dä aUa karska uttalanden om jämlikhet, utjämning o, s. v. tagit vägen? Jag ser av riksdagsberällelsen att herr Yngve Persson fått säte i pensionsälderkom-millén och försläs skall underordna sig de givna direktiven om att utredningens resullat skall redovisas i elt sammanhang. Den belägenheten

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

ger verkligen ringa uirymme för de vällaligl ulialade ambitionerna i riksdagsanförandet är 1969.

Det anförs räll ofta all vi borde ha en rörlig pensionsålder, vilkel väl avser något mer än den genomförda vidgade rätten till förtidspensionering. Kan den nöten knäckas, så inle mig emol. Del finns massor av arbetare sysselsaiia i sä pass häri arbeie, all pensionering är befogad myckel tidigare än vid 65 är. Men nu handlar del om att en beiydande del av löntagarna, som försl fär del av en generell pensionering vid uppnådda 67 är, skall komma i åtnjutande av samma rält tUl pensionering vid 65 är som sä mänga andra löntagare sedan länge åtnjutit. Detta är etl jämlikhetskrav. Men del är samiidigi etl trängande behov, vilkel jag inledningsvis försöki att belysa.

Varken den beslulade vidgade rällen lill förtidspensionering eller hänvisningarna om all ulreda frägan om rörlig pensionsålder häller som skäl all awisa kravel om sänkl pensionsålder. En sädan röriighel skall som riktpunkt ha en pensionsålder, som svarar mot del nutida härda arbelet inom arbetslivet och som samtidigt rimmar med den åldersgräns för pensionering som beiydande lönlagargrupper, bl. a. Ijänstemännen, åtnjuter. De många hänvisningarna om rörlig pensionsålder är en uppskovslinje, som vänsterpartiet kommunisterna för sin del icke kan acceptera. Del är märkligt att cenlern i sitt motionsyrkande i är släppt del konkreta kravet om tidpunkt för genomförandel av sänkt pensionsålder och inte heller har anfört del i den hemställan, som göres i reservalion 2 till socialförsäkringsutskotlets belänkande.

Herr lalman! Jag har med del anförda ytterligare velal undersiryka såväl de i motionen 60 som de i reservationen 1 av herr Hermansson i Malmberget anförda synpunkterna. Jag yrkar med della bifall lill den vid utskottets betänkande nr 4 fogade reservaiionen av herr Hermansson i Malmbergel,

Hen MUNDEBO (fp):

Herr lalman! Del är en sak vi bör slå fast: Alla är ense om alt en reformering av nuvarande pensionssystem är en angelägen social fråga och all en sädan reform bör komma lill sländ sä snart som möjligt. Dagens debatl gäller inte om en reform skall genomföras eller inle, den gäller heller inte olika grader av vilja att besluta en reform - det finns en sådan vilja inom alla grupper.

Vi har frän folkpartiels sida under flera är i riksdagen och i allmän debatt krävt en pensionsreform Vi arbetade energiskt för den förändring av förtidspensioneringen som beslutades av förra årets riksdag. Vi betraktade del beslutet som en delreform - en i och för sig viktig delreform, men ändå bara elt sleg pä vägen. Vi har klart sagt att vi vill ha en siinkt och rörlig pensionsålder. Vi redovisade vär syn bl. a. i en parlimotion i januari 1970. Vi framhöll alt en huvudlinje för en reform bör vara större valfrUiet, ökad rättvisa och bättre irygghei för den enskUde,

Del finns flera skäl för en sänkl pensionsålder. Man kan bl, a, se frågan om pensionsåldern ur ell rättvise- och jämlikhelsperspektiv. Många har i dag en lägre pensionsålder än vad som gäller inom den allmänna

pensioneringen. Inom statliga, kommunala och enskilda tjänstepensionssystem är 65 är den vanliga pensionsåldern. Många grupper, flera människor med hårt arbeie, har emellertid en allmän pensionsålder som är två är högre.

Del finns ocksä flera skäl för en rörlig pensionsålder. Vi behöver ell pensionssystem som lar hänsyn lill all behovel av pension infaller vid skUda tidpunkter för olika människor. Åldrandet är individuellt, och skilda yrken släller olika krav. Människorna bör ha möjlighel att inom vissa intervaller själva bestämma lidpunkten för sin pensionering. Nuvarande pensionssystem medger en viss valfrihet - del finns en rätt till förlida och uppskjutet uttag av ålderspensionen. Men tradition, otillräcklig information och betydande minskning av pensionen vid förtida uttag har gjort att den rörligheten har utnytriats i rätt begränsad omfattning. Vi har från folkpartiets sida slarkare betonal viklen av rörlig pensionsålder - del är en huvudfråga i en kommande reform.

Förra året UUsattes en kommitté med uppgifl all ulreda frägan om pensionsåldern. De direktiv, som den kommillén har, bygger på riksdagens ullalande förra årel i samband med behandlingen av moiioner om den allmänna pensionsåldern. De stämmer också väl överens med de synpunkler om en sänkl och rörlig pensionsålder som folkpariiel har fört fram.

Meningarna är på tvä punkter delade inom socialförsäkringsutskollel. Den ena gäller inriktningen av kommitténs arbete. Direkliven har som nämnls ulformals i nära anslutning lill förra årels riksdagsbeslul. De har fält den bredd som är motiverad med hänsyn lill frågans slora vikl. Nu framförs önskemål om all riksdagen skall i förväg binda utredningens arbeie till en bestämd typ av pensionsäldersreform. Del kan inle vara rält och riktigt all begränsa utredningsuppdraget pä det sättet. Del är inle så vi bör bedriva socialt reformarbete i stora frågor.

Den andra punkten gäller hur snabbi del är möjligt att genomföra en reform. I motioner har förts fram önskemål om att delta års riksdag skall besluta om en reform som skall gälla fr. o. m. den 1 januari 1972. Ocksä om man skulle begränsa pensionsreformen lUl all enbart gälla en sänkning av pensionsåldern kan det inle vara praktiskt möjligt att pä sä korl lid genomföra det utrednings- och lagstiftningsarbete som behövs. Del är inte möjligt all genomföra en tUlfredsställande utredning enligt de direktiv, byggda pä förra ärels riksdagsbeslul, som kommillén nu arbetar efler och all dessutom fä en tillfredsställande remissbehandling och offentlig debatt.

Det är också en fräga med beiydande ekonomiska aspekler, i synnerhei som en pensionsreform ocksä bör innebära bällre förmåner för dem som redan är pensionärer. Del gäller all överväga de ekonomiska följderna både för pensionssyslemel och för samhället i övrigl - och all anvisa de resurser som behövs för elt beslul.

Socialförsäkringsulskotlet framhåller att utredningsarbetet skall bedrivas "med all möjlig skyndsamhel". Del kan rimligen inte gä all arbeia skyndsammare än med all möjlig skyndsamhel.

Hen lalman! Del gäller all förena social reformvilja med realism, med realistiska bedömningar av möjlighelerna att arbeia fram underlag för

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensions-åldem

beslul och att finansiera besluten. Vi vill frän folkpartiets sida genomföra en pensionsreform, innebärande sänkt och rörlig pensionsålder, sä snart som möjligl. Vi vill emellerlid inle i dag fatta beslut som inte är möjUga alt förverkliga. Vi menar att riksdagen kan och skall falla beslul senare under denna mandatperiod, och vi kommer att med starkt engagemang följa och driva denna fråga.

Herr lalman! Med dessa ultalanden vUl jag yrka bifaU lUl socialförsäkringsutskottets hemstäUan i betänkande nr 4,

I detta anförande - under vilket herr förste vice lalmannen överlog ledningen av kammarens förhandlingar - instämde herrar Hörberg, Karl Bengtsson i Varberg, KäUstad, Petersson i Röstånga, Sjöholm och Levin, fröken Bergström, herrar Rydén, Hamrin och Carlslröm, fröken Hörién saml herrar Ekinge, Rimäs, Andersson i Örebro och Jonsson i Mora (samtliga fp).

Hen FREDRIKSSON (s):

Herr lalman! Utskottets ärade vice ordförande har här relaterat hur denna fräga behandlats under lidigare är i riksdagen, och herr Olsson i Stockholm har varit inne pä sanima tema. Jag hoppas därför, herr lalman, att jag skaU kunna fatta mig något kortare. Del är rikligt som herr Carlsson i Vikmanshyttan har sagl, alt vi har diskuterat denna fräga under förra årets riksdag. Argumenten torde vara ganska väl kända, och jag kan inle finna alt del har kommii fram särdeles myckel nytt vare sig i reservalionerna eller i de anföranden som här har hållits.

Jag skuUe också vilja säga all det inle råder sä delade meningar i själva sakfrågan som man här har velal göra gällande. Meningsskiljaklighelerna avser ju, som herr Mundebo redan har anfört, tidpunkten och finansieringsfrågan — därvidlag är vi inte ense.

Bäde utskottets vice ordförande och herr Olsson i Stockholm har här starkt understrukit rältvisekravet. De har ocksä lalal en hel del om jämlikheten i detla sammanhang. Jag har en känsla av all båda dessa talare i myckel stor utsträckning har slagit in öppna dörrar när de argumenterat för nödvändigheten av en sänkning av pensionsåldern. I de allmänna synpunkler som här framförts kan jag instämma helt. Del är en rättvisefråga och en jämlikhetsfråga, och nog kan vi vara ense om all ojämnheterna i de olika pensionssystemen bör utplånas.

Men, herr Carlsson, del gäller inle bara pensionsåldern ulan i lika hög grad pensionsnivän. Dessa tvä frågor är sä involverade i varandra att de bör sammankopplas. En sänkning av pensionsåldern skall vi genomföra när utredningen är klar - om nu riksdagen följer utskoitsinajoriieien och de ekonomiska förutsältningarna finns.

Jag tycker all man i centerpariireservalionen och även i motionen har angripit i stort sett endasl en sida av problemel. Där talas om sänkning av pensionsåldern. Eric Carlsson har visserligen snuddal vid kostnaderna, men han vill inte framhålla dem som några särskilt starka argument för alt inte den här reformen skulle kunna genomföras pä en gäng. Men del sägs inte sä särdeles mycket om själva pensionsnivån.

Lål mig försl, herr talman, erinra om att vi har ett pensionssystem

som ännu inle är fullt effektivt. ATP-reformen trädde i krafl 1960 och man började utbetala förmåner i rätt blygsam omfattning 1963. För varje är som gär blir ju pensionsbeloppen bältre, men reformen blir inle effektiv förrän 20 är efler ikraftträdandet, alltså 1980, och dit ålerslär ännu flera är. Hur bra det än kan vara all sänka pensionsåldern kan vi inte komma ifrän all man absolut inte löser jämlikhetsfrågan, som bäde herr Carlsson och herr Olsson lagt så stor vikl vid, enbart genom all sänka pensionsåldern. Vi får ocksä komma ihåg alt del syslem, som vi har och som ännu inte trätt i kraft, innebär att om man sänker pensionsåldern blir det fler människor som inte fär möjlighet att intjäna full pension. Del är pä den punklen som jag lycker all del här resonemanget, framför aUl som det förts av herr Carlsson, är alltför ensidigt.

Jag tror ändå all jag i viss mån kan förstå herr Carlsson. Kanske är det sä alt han här framträder främsl som förespråkare för en grupp som i mänga fall - del kan gälla jordbrukare men ocksä andra egna företagare - har vissa värden placerade i sina förelag, vUkel gör all de där har en fasl punkt i sin livsföring. Dä kan det kanske vara tUlräckligt med del slöd som folkpensionen innebär. Det är ju ingalunda fallet med löntagarna - de har i regel inte besparingar att ta tiU, åtminstone inte av den storleken att de kan fylla ut skUlnaden mellan lön och pensionsbelopp som utgår frän ATP,

Därför antar jag att det första som löntagarna kräver, när de får en sänkl pensionsålder, är att pensionsbeloppen ocksä skall förbättras. De kanske inle kan leva på en inkomst som uppgår endast lUl hälften eller inle ens hälflen av löneinkomsten. Om man menar allvar med talet om jämlikhet mäsle man alllsä, anser jag, samtidigt som man sänker pensionsåldern ocksä ta upp frägan om pensionsnivån. Pensionsreformen är ju inle fullt utbyggd förrän om nio år, som jag har erinrat om tidigare. Del är väl också della som Landsorganisationen nu har gjort.

Av herr Olssons i Stockholm anförande framgick att del är i försia hand lönlagarna han tänker pä. Det är nalurliglvis i och för sig riktigt all när nu Landsorganisationen förhandlar med Svenska arbetsgivareföreningen om de sociala frågorna, sä är det för löntagarna man förhandlar. Jag är övertygad om att pensionsåldern är en av huvudfrågorna i dessa förhandlingar, men jag är ocksä överlygad om all Landsorganisationen inte nöjer sig enbarl med att sänka pensionsåldern ulan även vill ha en bättre pensionsnivä än vad enbarl folkpensionen ger. Efter vad som sipprat ul frän förhandlingarna är man också i princip överens om alt lösa pensionsäldersfrägan. Och kan man träffa en överenskommelse, där man pä en gång klarar både finansieringsfrågan och pensionsnivån, så är del nalurliglvis att hälsa med slor tUlfredsslällelse.

Men det finns väl andra saker som är föremål för förhandlingar mellan Landsorganisationen och Arbetsgivareföreningen. Mälel för fackföreningsrörelsen — och jag fär väl säga även för socialdemokratin, eftersom bäde herr Carlsson i Vikmanshyttan och herr Olsson i Slockholm har deklarerat sina respekiive parliers synpunkler pä denna fräga — är all få likvärdiga sociala förmåner för alla grupper, oavsell ijänsleslällning och arbelsuppgifler på arbeismarknaden. Del gäller alllsä många andra ling än själva pensionsfrågan.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pansions-åldern

Herr talman! Lät mig ocksä säga nägra ord om kostnadsfrågan.

Jag tycker att bäde herr Olsson i Slockholm och herr Carlsson i Vikmanshyllan satte upp ganska stora skygglappar för ögonen när de framhöll att kosinaderna i och för sig inte är nägol argument. Vpk vill ju lösa kostnadsfrågan genom en ökad arbetsgivaravgift - det har sagts sä i motionen - och pä sä sätt la en del av kostnaderna över budgeten. Och i molionen frän centerpartiet säger man all man är beredd all medverka till finansieringen av reformen. Men om nu centerpartiet menar allvar med alt man vill göra detta och ocksä menar allvar med vad som skrivs i motionen och reservationen, alt reformen bör träda i kraft den 1 januari 1972, sä borde man väl också ha sagl någonting om hur man vill lösa finansieringsfrågan, eftersom ju en stor del av kosinaderna faller pä del nu aktuella budgctärut. Herr Carlsson har visserligen i sitt anförande glidit litel grand och säger alt en förskjutning kan ju fä ske faslän med högst nägra månader. Men sävitt jag förstod menade herr Carlsson i Vikmanshyttan i alla fall att denna reform skulle träda i kraft längt innan vi fär etl nytt budgetär. Möjligl är dock all herr Carlsson har någonting i bakfickan och senare kommer all tala om hur han har tänkt sig att delta skall finansieras.

Vänsterpartiet kommunisterna anser ju all vi skall ta ut kostnaderna genom högre arbetsgivaravgifter. Pä del sättet skulle man sä att säga kringgå kostnadsfrågan vid förhandlingar om sänkt pensionsålder. Ja. jag instämmer i att arbetsgivarna bör slä för pensionskostnaderna även för den LO-anslutna gruppen av löntagare, eflersom man gör det för tjänstemännen. Pä den punkten är vi sålunda hell ense. Men i vilken form dessa koslnader än skall las ul torde det komma all konkurrera med kraven på rena lönehöjningar. 1 varje fall antar jag alt arbetsgivarnas argument blir ungefär desamma.

Sedan har del föreslagits all maximeringen av folkpensionsavgiften skall slopas. Men vi har ju nu fått etl nytt skattesystem, vars skatteskalor är anpassade till de nuvarande pensionsavgifterna, och dessa avgifter mäste sålunda ses i samband med beskaliningen i övrigt. Att nuvarande regler ändras vill i varje fall inte socialförsäkringsutskotlel tillstyrka. Utskottet är väl inte heller den rälla instansen att behandla frågor som rör beskattningen.

Jag vill i det sammanhanget erinra om all pensionsälderskommiltén är oförhindrad all la upp även finansieringsfrågorna. Del står nämligen i kommitténs direkliv, som de är angivna i utskottets betänkande: "1 redovisningen bör ingå kostnadskalkyler och anvisningar rörande formerna för täckning av de ökade kostnader som följer av utredningens förslag. ' 1 samband därmed kan kommittén även överväga ändringar av de nuvarande finansieringsreglerna för den allmänna pensioneringen. Enligt utskottets mening finns del alla skäl för att även pä den punklen invänta utredningens resultat.

Utskottet här naturligtvis inte kunnat bortse frän kostnaderna. Hade vi kunnat göra del, sä skulle utskottets utlåtande säkeriigen blivit enhälligt. Men vi har som sagt inte kunnat göra del, eftersom det här rör sig om så beiydande belopp. Förra årel räknade man med all det skulle kosta 750 - 800 miljoner kronor om året all sänka pensionsåldern med

ivä är. Det är troligt all kostnaderna i dag skulle röra sig om betydligt större belopp. .Antalet pensionärer siiger ju kraftigi, och pensionerna förbättras undan för undan. Alla känner till de standardlillägg och pensionstillskott som riksdagen har beslutat om. Kostnaderna ökar därför år frän år. Det stär alltså klart att det här rör sig om stora påfrestningar pä budgeten, en budgel som enligt mängas utsago inte fär försvagas.

Vi har helt nyligen i detta hus fört en ekonomisk debatl, där det inte minst frän centerns sida har framhällils att vi mäste vara restriktiva med nya reformer. Vi har ju annars önskemål om reformer som inte direkt rör pensionsfrågan, t. ex. arbetsmiljöfrågorna. Där vill vi salsa betydande belopp. Och vi har arbclarskyddsfrägorna och företagshälsovården. Det kanske är minst lika angelägel all satsa pä de frågorna - utan all därför pä nägol sätt undervärdera betydelsen av en sänkning uv pensionsåldern. Jag anser alt vi bör ha alla des.sa aspekter i blickfältet, när vi diskuterar hithörande problem. Det kanske är lika viktigt och värdefullt att vi fär en god arbetsmiljö, som gör att människorna kan behälla hälsan och vara friska när dc går i pension. Del är längl ifrän bctydclselösl att man tänker även pä den sidan av saken.

Jag finner alltså all det är rimligt all man löser finansieringsfrågan i samband med att man löser frägan om pensionsåldern.

Men jag skulle ända vilja säga alt del kanske irots alll inle är kostnadsfrågan som varil huvudmolivel när utskottet har avstyrkt motionerna. Det huvudsakliga skälet till vart avslagsyrkande är att socialministern har tillsatt en utredning som har att ta upp htia detta stora problemkomplex till behandling. Utredningen har fält ganska vida direktiv. Herr Carlsson i Vikmanshyllan sade alt de var behängda med sä mänga reservaiioner all han fruktar att frägan om pensionsåldern inte skall bli lillräckligl uppmärksammad. Jag tror inte att så är fallet.

Jag skall inle, säsom föregående talare, citera vare sig direktiven eller utdrag av vad som lidigare sagts i denna fråga; jag kan hänvisa kammarens ledamöter till utskottets betänkande, där vissa avsnitt av direktiven är intagna. Men när man läser direktiven fär man i alla fall elt begrepp om att det här rör sig om frågor som det kan läggas mänga aspekter pä. Det är åtskilliga komplicerade frågor som utredningen har alt syssla med. Om man nu. som utskoltsmajoriteten anser vara rikligt, skall hälla fast vid att resultatet av utredningen bör redovisas i ett sammanhang, är det ju, säsom herr Mundebo tidigare har sagl, fullkomligt orimligt att kräva av ulredningen att den skall arbeta sä snabbt alt förslag kan framläggas till höstriksdagen. Även utskollsmajoriteten anser ju att utredningen bör arbeta snabbt och att erforderliga resurser skall ställas lill dess förfogande. Men inte med bästa vilja i världen, trorjag, klarar utredningen det på etl är.

Herr Olsson i Slockholm satte stort värde pä Yngve Perssons inlägg i pcnsionsdcbatton - del var väl 1969 - men han tycks inte sätta lika stort värde pä Yngve Persson när det gäller att utreda dessa frågor. Jug tror ända alt just del förhullundot alt bl. a. Yngve Persson är medlem uv älderspensionsulrcdningon ur en gurunti för ull dennu utredning kommer att urbetu snubbt. Jug tror ocksu alt den komnier ull föreslå en allmun sänkning av pensionsåldern.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Cenlerparliei vill alt ulredningen skall få lUläggsdirekliv som innebär all pensionsäldersfrägan skall brytas ul ur de slora sammanhangen och behandlas med förtur. Jag tror inle all det skulle vara särdeles lyckat. Alla de frågor angående uttag av pension som utredningen har fält all behandla är sä involverade i varandra all del är nödvändigi med en helhelsbedömning. Vi har alltså inte kunnai tillstyrka motionsyrkanden pä den punkten heller.

Jag skulle gärna vilja instämma i en hel del av vad herr Mundebo sade, bl. a. i alt vi bör lämna utredningen lid alt genomarbeta hela del fäll av frågor som direkliven ger utredningen anledning all ta upp. Resultatet bör redovisas i ett sammanhang. Dä fär vi bällre möjligheler all bedöma vilka reformer som med hänsyn lill resurserna försl bör genomföras. Dä fär vi ocksä tillfälle att ta ställning lill hur en sänkl pensionsålder skall finansieras.

Herr Carlsson i Vikmanshyllan lalade om de valkiga nävarnas folk och de härda jobbens människor. Ja, del råder inga delade meningar om att vi bör se lill all de fär sociala förmåner som är likvärdiga dem som andra grupper i samhällel har. Del är ju hela vär strävan. Men det är tyvärr sä att våra resurser är begränsade. Här är det inte fräga om etl önsketänkande, utan vi mäste i varje fall i viss män vara realister. Om vi nu måste dra äl svångremmen - nägol som herr Carlsson i Vikmanshyltan och jag är ense om - finns del inga lälla ulvägar för alt komma ifrän den situationen. Det är bl. a. detta som är förklaringen tUl utskottets ställningstagande i den här frägan.

Hen Mundebos anförande har jag ingen anledning all kommenlera. Jag vill bara understryka vad han sade om en rörlig pensionsålder; jag skulle inte ha någonling all invända, däresl ulredningen kom fram lill nägol sådant. Rent biologiskt åldras människorna olika — en del har goda krafler när de uppnält pensionsåldern och de har kanske ocksä önskemålet all fä forisätta alt jobba. Jag tror all det ur mänga synpunkler skulle vara lyckligt om man kom fram lill ett någol rörligare pensionssystem än del vi nu har.

Jag vill, herr talman, till sist säga att jag hoppas att utredningen skall arbeta snabbt, och att den kommer att framlägga ett positivt förslag i den här frägan.

Med del, herr talman, ber jag att fä yrka bifall till ulskollels hemställan.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Herr Fredriksson säger all vpk endast krävl ökade arbetsgivaravgifter för all finansiera denna reform Men det är ju sä alt vi därutöver krävt slopandet av taket vid uttagandet av folkpensionsavgift. Det skulle ocksä drabba de inkomsttagare som det parli herr Fredriksson tillhör säger sig vilja konima ät och beskatia härdare.

Belräffande pensionsbeloppen säger herr Fredriksson all han är för all dessa skall höjas. Vpk har en moiion i denna fräga som kommer all behandlas under en senare punkl pä föredragningslislan. Jag förulsäller all herr Fredriksson dä kommer all siödja den molionen.

Jag har ingenling emol att förhandlingarna mellan LO och SAF

lyckas. Del är här fräga om all genomföra en reform som måsle genomföras. Men del är klarl all en lagsliflning i del lägel ärell slöd ät fackföreningsrörelsen och LO, som dessa säkerligen lar emol med öppna armar.

Jag instämmer med herr Fredriksson all del är bra all Yngve Persson är med i pensionsålderskommillén, eftersom han tillhör dem som ullalal sig för en omedelbar lösning av denna fråga. Han sade 1969 all det inte krävdes några slörre utredningar. Det tråkiga är att han hamnai i en utredning med tvivelaktiga direkliv — tvivelaktiga om man verkligen vUl åstadkomma en sänkning av pensionsåldern till 65 år. Med detta har jag en gäng till klart velal framhålla att jag ocksä är glad för all Yngve Persson är med i denna kommitté, eflersom det mäste ge en snabbare lösning av frägan. Måhända kan ulredningen bryta igenom dessa direkliv och fä lill sländ elt förslag om direkt sänkning av pensionsåldern.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Herr CARLSSON i Vikmanshyllan (c) korl genmäle:

Herr talman! Fär jag försl säga till herr Olsson i Slockholm all vi på cenlerhåll inle släppt vär mälsällning. Vi har sagl all vi har en bestämd mälsällning i fräga om en sänkning av pensionsåldern lill 65 år, all den ulredningen mäsle ske med förlur och att ulredningen mäsle bedrivas sä snabbt all vi om möjligt kan fä en sänkning frän den 1 januari 1972. Om herr Olsson lyssnat bör han ha kunnai uppfälla del klara besked jag lidigare gelt och del klara besked jag nu har gell.

Herr Fredriksson säger alt målet är all vi skall ha samma sociala förmåner för alla grupper i detla land. Del är tacknämligt, herr Fredriksson och herr Mundebo, men lev dä upp till dessa gyllene normer.

Vi har haft frägan om en sänkt pensionsålder uppe vid varje riksdag sedan 1961. Det har gått tio är sedan vi tog upp den diskussionen. Fortfarande har det inte skell mera pä den här sidan än alt man hänvisar lill en utredning, vars direktiv i stor utsträckning päminner om de reservationer som folkpartiet hade lill det andra lagutskottets utlåtande 1969, i vilkel dessa frågor behandlades. Folkpartiet hade där sex reservationer, herr Mundebo, mol reservationen om en sänkning av pensionsåldern. Var finns viljan, herr Mundebo?

Del har talals om folkpartiets rörliga pensionsålder. Vi har en rörlig pensionsålder för närvarande och folkpartiels diskussion pä den punkten, herr Mundebo, liknar mera en diskussion om en rörig pensionsålder.

Herr Fredriksson päsiär alt jag slär in öppna dörrar. Vilka öppna dörrar? Har vi inte varit pådrivande i denna fräga över huvud taget? Jag sade att vi log upp den molionsledes 1961. Den har tagits upp i mänga summunhang sedan. Förstaniajdemonstrationerna säg den första gängen 1965. Motioner har väckts till Metallkongressen om della. Jag har sell frägan behandlas i andra sammanhang. Fär jag säga till herr Fredriksson, att jag, som lever invid ett järnbruk och har nära kontakt med järnbruksarbelarna, vet hur dessa människor upplever den höga pensionsåldern. Om herr Fredriksson och herr Palme hade närmare kontaki med de breda lagron i detla fall, kanske även de vore medvetna om de krav som där ställs.

Del är likadant med skogsarbetarna och med de kvinnor som stär

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

ulanför kollektivavtal — alla dessa som i dag har 67 är som pensionsålder. Där finns kravet på en sänkning till 65 år och det är dessa människors lalan jag för, herr Fredriksson. Jag har nämligen en nära kontakt med dessa människor.

Jag skall återkomma senare med ytterligare några synpunkter.

Herr MUNDEBO (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Jag finner anledning alt än en gäng upprepa alt det hos alla grupper finns och sedan flera är har funnils en vilja lill en pensionsreform, innebärande en sänkl och rörlig pensionsålder. Jag finner del värdefullt alt direktiven har en bredd, sä alt man kan se frägan i etl slörre perspektiv.

Om det inom partierna finns en vilja lill sänkl och rörlig pensionsålder, skall vi nog klara ell beslut i den frägan under innevarande mandatperiod. Del Iror jag all vi kan försäkra herr Carlsson i Vikmanshyllan. Men herr Carlsson har medverkat sä mycket i utrednings- och lagstiftningsarbete, att han är väl medveten om att del inte är möjligl att inom loppet av tre, fyra månader utarbeta det underlag som behövs for etl riksdagsbeslul höslen 1971.

Om man gär ut och talar för en sädan reform, bör man deklarera pä vilkel sätt man är beredd att finsiera den och vilka skattehöjningar 1971 ärs hösiriksdag skall besluta om för all den 1 januari 1972 kunna genomföra denna reform. Del gär inle all den ena dagen säga alt man skall vara restriktiv med nya reformer och den andra dagen satsa nägra hundra miljoner kronor utan all tala om var de skall las.

Läl oss alltså konstatera att vi är överens om alt genomföra en pensionsreform. Låt oss se lill alt vi får underlag för elt sådant beslul. Lät oss se till att vi skaffar fram pengar sä alt vi kan belala ul de pensioner som vi beslutar om. Alla grupper är ense om en sådan reform Det är inle detta debaiten gäller, utan den gäller när vi kan få fram underlag för elt beslut och när vi kan fä fram pengar. Jag vidhåller all del inle är realistiskt alt nu falla sådana beslut. Del är vilseledande alt gä ul Qch besluta sädana reformer i dag.

Hen FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vel inle om herr Olsson i Slockholm kanske lyssnade litet dåligt Ull mig. Jag berörde frågan om maximeringen av folkpensions-avgifterna, men enligl vpk skall ju pengarna räcka lill sä myckel. Man vill sänka skallen för de lägsia inkomsllagarna, och pengarna skall ocksä räcka lill all delvis finansiera andra saker, som kommer upp tUl behandling senare i dag, bl. a. pensionslillskollen. Jag är glad över all vi börjar bli ganska ense om herr Yngve Perssons kvalifikationer som utredare i pensionsälderskommiltén.

Hen Carisson i Vikmanshyltan frågade vilka öppna dörrar jag ansäg all han slog in. Del var när han lalade om de slarka motiv som föreligger för en sänkl pensionsålder för folk med de tunga jobben och gav en föreställning av att vi skulle vara motståndare lill della som jag menar alt han slår in öppna dörrar. Vi är inga motståndare lill sänkl pensionsålder men vi anser all man bör vänla till dess all ulredningen är klar.

Jag är inle heller sä säker pä all man löser problemen för de här människorna som gär i skogen, i gruvor och järnverk, alllsä de som har de lunga jobben, genom all sänka pensionsåldern med Ivä år. Vi har öppnal en möjlighet för dem all fä pension redan vid 63 års ålder, och det är möjligl att ulredningen kommer fram lill etl förslag som innebär belydligl bältre regler när det gäller att la ul förlidspension. Del är bl. a. della som ulredningen har att la ställning till.

Sedan säger herr Carlsson all centerpartiet har varil pådrivande, och han betonade "sedan år 1961". Del var ju bra all herr Carlsson gjorde det. Varför var man inle pådrivande lidigare när vi hade striden om ATP?

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensions-åklem

Fröken PEHRSSON (c):

Herr lalman! Det lycks som enigheten är stor bland alla partier om en sänkning av pensionsåldern lill 65 år. Jag vill dä ullrycka den förhoppningen all röslresultalet sä småningom kommer alt visa all man menar allvar när man lalar om den sänkningen. Vi har ju frän centerpartiet är efler är sedan 1961 här i riksdagen hävdal angelägenheten av denna reform.

Vi har, som tidigare nämnls, ända sedan är 1914 haft oförändrad pensionsålder, och inom centerpartiet anser vi all en sänkning av pensionsåldern är den viktigaste och mesl angelägna sociala fräga som vi har all lösa för närvarande. Jag har den uppfallningen att folkpensionerna även i framliden kommer all spela en slor roll i samhällels insalser för all skapa rättvisa åt de äldre. Delta har stor betydelse kanske alldeles särskilt för låginkomstgrupperna.

Betydande insatser har under årens lopp gjorts för all garaniera ökad trygghet ät pensionärerna. Centern har ständigt älerkommil med krav på bällre förmåner för pensionärerna i vårl samhälle, och del har så småningom gett positiva resullal. Men ylleriigare förbäiiringar är nödvändiga, och här menar jag all en sänkning av pensionsåldern från 67 lill 65 är är en av ålgärderna för all skapa ökad rällvisa och trygghet åt de äldre. Del är de människorna, som genom sina arbelsinsalser har lagt grunden till vårt välfärdssamhälle, och del är då ytterst angelägel för samhällel att garaniera dem en god Irygghei och en rätlvis del av slandardhöjningen. En hel del har gjorls för all förbäilra pensionssyslemel - jag avser möjligheterna till förtida uttag, den vidgade förtidspensioneringen och del s. k. äldrestödet. Dock upplevs skillnaden i pensionsålder mellan olika grupper som en mycket slor orättvisa. Vissa grupper erhåller pension vid 65 är eller lidigare, medan pensionärer i allmänhet inte kan fä full pension förrän vid 67.

Utskollet skriver i sitt beiänkande att pensionsålderskommillén skall "undersöka hur nuvarande regler för ålderspension svarar mol behoven och önskemålen hos skilda grupper". Man skriver också i beiänkandel: "Angelägenheten av en pensionsreform skall vägas mol andra reformönskemäl."

Hur avväger man när del gäller pensionsåldern, som ända sedan 1914 har varit 67 är? Har alla de andra reformer som genomförts sedan dess varil mer angelägna än denna? Jag kan verkligen fräga: Ser man lill behov och önskemal hos do skilda grupper som utskottet skrivit om? Gör man

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

del, får vi ocksä den här reformen genomförd - och mycket snarl.

Nu verkar det som om avtalsöverenskommelserna på arbetsmarknaden kommer att medföra sänkt pensionsålder för stora grupper. Del har ocksä herr Fredriksson nämnt om i sill anförande. Samiidigi säger herr Fredriksson all han inle tror att lönlagarna är nöjda enbarl med en pensionsålder pä 65 är ulan all de ocksä komnier all kräva en bällre pension. Men hur rillgodoses alla de grupper som stär utanför avtalsförhandlingarna? Måsle vi inle se till alla grupper i värl samhälle? Om man bara går efter avtalsförhandlingarna och de överenskommelser som Iräffas, vill jag påslå alt slora grupper kommer att slällas ulanför och här uigör kvinnorna en beiydande del.

Del finns mänga slilna och Irölla människor som väntar och sedan länge vänlal pä en sänkning av pensionsåldern. Alla dessa frågar: Har samhällel hell glöml oss? Tänker man inle alls pä våra insalser i produktionen under många, långa år?

Kan man verkligen tala om jämlikhet och utjämning av sociala orättvisor och ändå gä emot en reform som denna? Jag vill hävda, all en växande opinion i dag släller sig bakom centerns krav pä sänkt pensionsålder. Man förväntar sig elt snabbi genomförande av reformen.

Riksdagen har tidigare ullalal - del var i andra lagutskottets utlåtande nr 20 är 1969 — all de lagstiftningsfrågor som hänger samman med reformen med all sannolikhet kan klaras av pä förhållandevis kort tid. Vi anser att det då bör vara möjligl för pensionsålderskommillén att avlämna etl delförslag i frägan i sä god tid alt en ändrad lagsliflning kan Iräda i kraft är 1972. Frän centerpartiet vill vi kraftigt betona vårt önskemål om en sänkt pensionsålder till 65 år för alla. Vi önskar ocksä alt frågan behandlas med förtur av pensionsälderskommiltén.

Jag vill, herr lalman, yrka bifall till reservation 2 som är fogad lUl socialförsäkringsutskottets belänkande nr 4. I den reservaiionen hemställer vi alt riksdagen med bifall lUl motionen 1971:129 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om tilläggsdirektiv för pensionsälderskommiltén om åläggande för kommittén att behandla frägan om sänkning av den allmänna pensionsåldern lill 65 är med förlur.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Som socialförsäkringsutskollel sä rikligt anmärker har frågan om en sänkning av den aUmänna pensionsåldern under en följd av är aklualiserals genom moiioner i riksdagen. Själv har jag under ell siorl antal är motionerat i den här frägan. I är, dä frågan är föremal för ulredning, har jag dock avståll frän all motionera. Del kan fä vara ett svar lill herr Carlsson i Vikmanshyllan, som undrade varför det var så fä motioner i är. Del är ju inle kutym all man molionerar i ell ärende som är under utredning, och del är ocksä skälel till att jag har avstått därifrån.

Min inställning i frägan är däremot hell oförändrad. Jag anser forlfarande alt en sänkning uv pensionsåldern är en av de viktigaste frågorna i den politiska debatten. Del är enligl min mening bäde en angelägen jämlikhels- och rältvisefräga som kräver en snar lösning. Pä den punklen har jag ingalunda ändrat mening.

Det är inte godlagbarl - del har jag sagt förr — alt de som 1. ex.

jobbar ule på verkstadsgolvet skall fä vänta tvä år längre pä sin pensionering än de som sitter inne pä kontoret kanske med endast en dörr emellan.

Men vi har som sagt äntligen kommit fram lill ulredningsstadiel, och det hälsar jag givetvis med tUlfredsstäUelse. Visserligen är direkliven för utredningen synnerligen återhållsamma — del skall gärna medges - och jag beklagar att sä är fallet. Men det förutsattes dock alt frågan om en sänkning av den allmänna pensionsåldern skall prövas. De represenianier som finns med i ulredningen — jag länker pä herr Yngve Persson, herr Mundebo och herr Gustavsson i Alvesta för alt nämna några — borgar för all man inte här skall försitta nägon tid utan verkligen fullfölja vad som slår i utskottets betänkande - all det skall bli en skyndsam utredning.

Enligt min mening är det angeläget all sä sker och att man även prövar åtgärder för en bältre lösning av den rörliga pensionsåldern än den vi nu har. Jag länker närmast på den kraftiga reducering av pensionsbeloppet som följer av ett tidigare uttag och att denna reducering kvarstår även efter del att den allmänna pensionsåldern uppnåtts. I samband med den här prövningen bör man även la upp frägan om sänkning av åldersgränsen för erhållande av huslrulillägg. Del anser jag vara ell vikligl komplement i della sammanhang.

Jag delar den mening som kommer till uttryck i del särskilda yilrande, som folkpariiels represenianier i ulskoltei har fogat till utskottets belänkande, all en sänkning av pensionsåldern bör komma till sländ så snarl som möjligt. Jag understryker del - en sänkning av pensionsåldern bör komma lill slånd så snarl som möjligl - och anser all en till 65 år sänkl pensionsålder med möjlighel lill individuella varialioner bör vara ell huvudalternativ i pensionsälderskommitléns uiredningsarbeie.

Då frågan om en sänkning av pensionsåldern sä länge diskulerats och dä vi under sä mänga år har motionerat i denna fråga och dä den av så mänga skäl, som jag inle här nu skall föra fram - del har gjorls lidigare här i dag och det har gjorts i sä mänga andra sammanhang all jag inle behöver upprepa dem — nu pockar pä en snar lösning, vågar jag förutsätta, som jag sade redan lidigare. all utredningen skull arbeta med all möjlig skyndsamhet. Jag har därför inte just nu något annat yrkande än ulskollels.

Jag vill emellerlid göra etl tillägg. När fröken Pehrsson säger att det är cenlerns krav alt pensionsåldern skall sänkas, sä är del inte bara centerns krav. Det har förts fram frän skilda häll. Del är ett gemensamt krav och därför emolser jag en snar lösning.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Herr HÖRBERG (fp):

Herr talman! Jag instämde nyss i herr Mundebos utmärkta anförande, där han redogjorde för folkpariiels principinslällning i denna fråga. Man kanske kunde tycka all del kunda räcka, men jag känner sedan mänga år ell slarkl engagemang i denna fräga, sä jag vill besväru kammaren under cirka fem minuler.

Jag förstår myckel väl herr Carlssons i Vikmanshyttan indignation över alt detla problem, denna orättvisa inle har kommii ur världen för länge sedan. Han gav ullryck för denna indignalion på etl myckel bra

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensions-åldem

säu, och jag vill för min del inslämma i den delen av hans anförande.

Fröken Pehrsson, som nyss var uppe här, talade ocksä om den orättvisa i samhällel som vi har kvar. Orättvisor har alllid funnits i samhället - i Sverige och i andra länder. Det är inte myckel mer än hundra år sedan adel och prästerskap salle sig på borgare och bönder. Så fick vi en ivåkammaniksdag så småningom, och dä skulle omedelbart de rika och besuttna lUlmälas slörre betydelse än andra medborgare och fä större inflytande genom för dem fördelaktiga röslrältsbestämmelser. För drygl 50 är sedan fick vi allmän och lika rösträtt för män och kvinnor. Många hoppades väl då all orättvisorna i samhället snabbt skulle kunna avskaffas. Mänga av dem har också eliminerats sedan dess, men många stora orättvisor har vi kvar i vårl demokratiska samhälle.

En av de största orättvisorna - säsom jag ser det - som finns kvar är den all de besuttna medborgarna ofla tack vare ärvda förmögenheler har kvar ensamma i alllför hög grad den beslulanderäll som slyr del ekonomiska skeendet.

En annan av de stora orättvisorna i dagens samhälle är den som vi diskuterar här i dag som följd av socialförsäkringsuiskollels belänkande nr 4 - en olika pensionsålder för olika medborgarkalegorier.

Del mäsle slä klarl för envar att det innebär en grov orällvisa att medborgarna efter ett strävsamt arbeie för sill eget och de närmastes uppehälle inte skall ha möjlighel all dra sig lillbaka vid samma älder. Det orimliga förhåUandet råder all vi trots mer än 50 ärs demokrali inle har lösl denna fräga om rält för alla till samma pensionsålder. Varken via fria avtalsförhandlingar eller genom politiska beslut i riksdagen har detta problem lösls. - Förhällandel är desto mera orimligt som det oftast är de som arbetat hårdast som Ivingas att arbeia längre än andra.

Inle förrän förra årel, 1970, lyckades riksdagen förmå regeringen all tillsätla en ulredning om pensionsåldern m. m. Bakom beslutet låg upprepade moiioner under flera är, bl. a. frän folkpartihäll.

Även om jag gärna i dag skulle ha velal vara med om all besluta om en generell sänkning av pensionsåldern Ull 65 är frän en näraliggande fixerad tidpunkt, så inser jag all en klar utredning mäsle föreligga innan elt sådant beslul kan fattas. Jag anser därför all det särskilda yttrande som gjorls av herrar Jonsson i Mora och Mundebo, häda folkpartister, hell korl sammanfattar de ätgärder som behövs, nämligen:

1. En allmän sänkning av pensionsåldern sä snarl som möjligt.

2. 65 år som pensionsålder med möjlighet till individuella varialioner bör därvid vara riktlinjen.

3. Riksdagen utgår ifrän att proposition i frägan kommer att föreläggas riksdagen under innevarande mandatperiod.

Herr lalman! Utgående ifrän all den sittande utredningen kommer alt beakta synpunkterna i del nyssnämnda yllrandel ber jag all fä yrka bifall till ulskollels hemställan.

Herr RINGABY (m):

Herr talmun! En sänkning av pensionsåldern är enligt mitt säll all se en förkorlning av arbeisiiden. När vi lalar om kosinaderna i della fall skall vi inte glömma kostnaderna för den allmänna förkortningen av

arbetsdagen och arbetsveckan, som vi enhälligt här i riksdagen har beslutat om vid flera tillfällen. Den arbetstidsförkortning som nu skall verkställas 1971 och 1973 kostar samhället minsl 700 miljoner kronor, men ingen har protesterat mot de kostnaderna, inte heUer herr Fredriksson.

Etl sönderplockande av arbetsdagen och arbetsveckan förorsakar dock myckel stora och svära problem, inle minst inom sjukvärden. Många hävdar alt sjukvärden inle klarar flera arbetstidsförkortningar. Samma är förhällandel inom många andra områden. Föreslående arbetstidsförkorlning har samma effeki som ell bortfall av 600 polistjänster pä bara denna sektor av samhäUet. Med hänsyn till de här sakerna är del min uppfallning all framlida förkortningar av arbetstiden skall göras i slulel pä en människas produktiva tid, när del börjar bli lungl och besväriigl alt arbeia, alllsä genom en sänkning av pensionsåldern.

Om del nu blir sä, vilket ju förefaller troligt, att Landsorganisationen och Svenska arbetsgivareföreningen träffar avial om en sänkning av arbelarkolleklivels pensionsålder, dä kommer det all framstå som ännu orimligare all en minoritet av bl. a. jordbrukare och fristående löntagare skall ha en högre pensionsålder än flertalet andra människor i del här landet.

Herr lalman! Jag beundrar alllid politiker som har mod och framåtanda, men jag vägar ändå inle vara sä snabb i vändningarna som vänsterpartiet kommunislerna och cenlern och yrka på ett genomförande av denna reform redan frän den I januari 1972. Samhällel har ju dock ekonomiska besvärligheter jusl nu. Men del är inte bara det som är orsaken. Del är ocksä andra avsevärda problem som måsle ulredas innan en allmän sänkning av pensionsåldern kan genomföras. Del gäller alltså inte bara kosinaderna ulan kanske framför alll försäkringsiekniska problem. Dem mäste man knäcka, innan den här reformen kan beslulas. Del gäller 1. ex. samordningen med det stora ATP-syslemel och ITP--systemet. Vänsterparliel kommunislerna gör det kanske litet lätt för sig, när deras förelrädare begär att herr lalmannen med ell enda klubbslag skall samordna Ire myckel stora och komplicerade försäkringssystem. Det är inle fullt sä enkelt.

Jag förutsäller alt pensionsålderskommillén verkligen bemödar sig om att lösa sin uppgifl så snabbi som möjligl. Jag känner dock liiet tveksamhet inför en mening i direkliven lill pensionsälderskommiltén, och del är tydligen flera än jag som gjort del: "När del gäller tanken på en allmän sänkning av pensionsåldern måsle ingående övervägas om en sädan reform ger den frän social synpunki bäst motiverade användningen av de resurser som kan sällas in," Jag spårar i denna mening en motvilja mot tanken att göra en allmän sänkning av pensionsåldern.

Särskill om LO och SAF, som jag nämnde, träffar en uppgörelse om sänkning av pensionsåldern för de flesta löntagarna, har en ny siiualion uppslån som gör del orimligi all forlsalla med en 67-ärsgräns för en lilen minorilel av svenska folkel. Jag hoppas alt pensionsälderskommiltén tar hänsyn lill detta nya läge, om en uppgörelse LO-SAF kommer, och verkligen arbetar snabbi i syfle alt fä lill sländ denna i milt tycke mycket angelägna reform.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Med dessa påpekanden vill jag bara yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr ÅBERG (fp):

Herr lalman! Jag har med inlresse lyssnat lill den debatt som har förls i denna ulan tvivel myckel vikliga fråga. Jag kunde ha nöjt mig med att inslämma i det enligl mitl förmenande utmärkla anförande som herr Mundebo höll, men det är en särskild orsak som gör all jag ändå begärde ordel.

När det talades om rörligheten i pensionsåldern och vikten av denna rörlighet, kunde jag inle läla bli all söka illusUera del med exempel frän en yrkesgrupp som jag ofla har mycket nära kontaki med. Jag kände mig kanske särskill föranläten att göra del, när det talades om de valkiga nävarnas folk och de härda jobbens människor. Jag tänker på våra yrkesfiskare ule pä Nordsjön. Jag vel alt de har elt av de härdaste jobb som över huvud tagel kan länkas, och jag vel att det är inte mänga av dem som sysslar med della arbete som kan fortsätta längt över 60-ärsäldern. Många slular redan vid 60 är ellor mellan 60 och 65. Ytterst få kan hålla pä efter 65.

Jag väckte en motion i denna fräga för nägra är sedan, där jag begärde en sänkning av pensionsåldern för yrkesfiskare. Motionen blev avslagen den gängen, men som nämnts här förut har det hänl en hel del pä de senaste tvä aren, och nu arbetar ju en ulredning med dessa frågor. Jag är glad för att utredningen hur kommii lill sländ, och även om kåren av yrkesfiskare inle är sä stor - 7 000 ä 8 000 kanske - sä är del ändå mycket vikligt all deras siiualion blir uppmärksammad av utredningen.

Denna fräga har varit uppe och är uppe lill resonemang mellan fiskarorganisulionerna i de nordiska länderna, och önskemålet är delsam ma överallt. Det pekas pä att yrkets karaktär är sådan, all man ofla får slula i 60-ärsäldern. Jag vill därför som sagl särskilt trycka pä viklen av rörlighet. 65 år är även för dessu yrkesmän en hög pensionsålder. Del fär därför inte bli nägol slags magisk linje, ungefär som 67 ärs ålder varil tidigare, utan rörligheten, möjligheten all pensioneras lidigare, bör finnas för dem.

Som det nu är fär mänga av dessa fiskare sluta det härda arbetet, de fär ta andra sämre lönande arbelen, kustfiske, inomskärsfiske, eller pä annat säll försöka hanka sig fram lill pensionsåldern. Del är angelägel all del blir en röriighel även för denna grupp.

Jag kan utan vidare inslämma i del särskilda yttrande som herrar Mundebo och Jonsson i Mora fogat till utskottets betänkande. Jag har därför, herr talman, inget eget yrkande.

Fröken BERGEGREN (s):

Herr talman! Jag skulle bara vilja knyta en liten kort reflexion lill de jämförelser som herr Carisson i Vikmanshyllan giorde mellan de höga allmänna pensionsåldrarna i Sverige och de betydligt lägre pensionsåldrarna i en rad andra uppräknade länder. Skulle man bura ulgå frän det, vore Italien naturligtvis elt föregångsland, eftersom en man där blir pensionerad vid 60 är och en kvinna vid 55 om man nu lycker att det är någol

alt slä efter ull sä tidigt kopplas bort frän urbetslivot. Men i det sammanhanget måste man ocksä fräga sig: Hur ser de pensioner ut som dessa pensionärer hänvisas till uti levu pä?

För någru år sedan väcktes i Europarådet en motion där nian begärde on utredning med förslag om rättighet för pensionärer att söka iörvärvsurbete och fä arbotu pä öppnu murknuden. Det stora intresse som donna moiion väckte bottnude i utt ponsionärernu i flertulet uv dessu länder där man hur läg pensionsuldor i stor utsträckning hur sä lägu pensioner alt de inte kan levu pä dem. Man kan dä gissa utt denna laga pensionsålder tillkomniit för ull stutistiskt undunröju en gansku besvärande arbetslöshet. Och dol ur väl inte pa det suttet som vi vill skupu trygghet för varu pensionärer här i landet? Vi vill ull om mun drur sig tillbuku med pension skull den pensionen ocksä vara sädun utt den tillförsäkrar ponsionuron on hygglig levnadsstundurd. Ponsionärorna skull inle begugnus som on urbelskruftsroserv som mun motur ut i urbetslivot när dol är en bosvärundo brist pu urbotskrafl, men de skull inte heller unvändus som on rogulutor nur mun hur on bosvurando urbetslöshot. Don reform som vi ser frum oniot ur on sänkning av ponsionsuldorn som skull vara liku för alla och som ocksä skull ge en hygglig stundurd att lova på när man träder tillbaka.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Horr CARLSSON i Vikmanshyttun (c):

Herr talmun! Dol har varit on lung dobull. on dobult där dol visats myckon välvilja i ord för on sänkning uv ponsionsuldorn. Bukoni dessa ord stöder mun sig omellortid pu on utredning, on utredning vurs resultat vi vet fögu om. Vi vet ännu mindro om nur don kominor. Don ligger alliså i on dunkel frumtid.

Allu är i dag välvilligu, mon lut oss vuntu och so - det är ungefärligen kontentan av den diskussion som (örts här i kammaren. Fär jug i dag när niängu söker skuffu sigulibi för sitt förflutnu puminnu om utt rodun 1959 togs frågan om en lägre pensionsuldor för do grupper som har 67 år som pensionsålder upp i remissdebutton i riksdagen frun oonterpurtiots sidu. 1961 väcktes en motion om dettu, och motioner har sodormoru väckts varie är. Nugon tuluro här sade att del inte buru var ceniorn som krävde on sänkning av pensionsäldern - dot gjorde alla. Det är tacknämligt ull vi hur kommit sä längt tuck vuro utt centern hur blivit pådrivande i dennu fråga som i dug ur vur ungolugnusto sociala frägu, en rättvise- ooh jumlikhotsrräga som vi inte kun skjutu ifrän oss. Det är ungolugot utt so till att i direktiven unges utt vi mäste fä on sänkning uv ponsionsuldorn till 65 är.

Efter denna ullmunnu inledning skull jug säga nägru ord i unslutning till do synpunkter som hur frumförts i dugens dobutl.

Horr Fredriksson, som huft till uppgift utt försvuru utskottots ooh sill purtis siällningsiugunde, sagor utt pensionsnivän sumnianhungor med pensionsäldern. Det ur jug modvolon om Mon du mäslo jug fräga: Varför skull det gos sädun vikt när det gallor dessu människor, som tidigt hur gätt ut i arbetslivet ooh som hur gjort en arbolsinsufs under 50 arollormoru, när undra grupper fur full pension ofior 30 Ijunstur? Dot ur ända ogcndomligt utt do okonomisku uspekterna alltid unses omöjliggöra on

. Riksdagens prolokoll 1971. Nr 43-45

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pesnions-åldern

sänkning för do grupper som i dug hur 67 är som pensionsålder och som gjort on arbetsinsuts under mängu ur.

Får jag säga till herr Mundebo liksom till herr Fredriksson: Utredningen har ju i uppdrag utt ocksä utredu frägun om de ekonomiska förutsällningurnu för alt kluru en sänkning uv pensionsäldern. Jug förmodar all om viljun finns, finns också möjlighetornu ull ekonomiskl klura donna angelägna rättvisereform.

Vi kun göru vissa jämförelser. Förra veckan futlude vi här i riksdagen elt beslut som innebar ett ingrepp i arbelsmurknudspurlernas möjligheter ull förhundla. Man kan ha mängu synpunkter pä dol ingreppet, och jag skall inle säga någonting om det - jag har bilrätt beslutet. Konflikten har emellerlid, enligt vad man har räknat ut, kostat sumhällei 220 miljoner kronor per vecka. En sänkning av pensionsäldern kanske kostar 600 miljoner kronor, om vi bortser från minskade sjukvåTdskoslnader, sjukförsäkringskostnader, arbetslöshetsbidrag osv. Dessa siffror anger proportionerna när man skall bedöma kostnaderna. Det pågår för närvarande en lönerörelso. och förhundlingurna är ganska besvärliga. Varie procents höjning av do statsanställdas löner lär kosta 150 miljoner kronor. Den siffran kan vara värd alt jämföra med vud det skulle kostu ull genomföra en reform som skulle innebära all don grupp av svenska folket som har 67 är som pensionsålder skulle fä 65 är. Det finns anledning att göra dessa jämförelser ooh ha dem i blickpunkten.

Herr Fredriksson och herr Mundobo säger utt frägan mäste utredas ordentligt och ull del inte gär utt uka sä lätt fram som jag vill göra - de använde ungefär del uttrycket. 1969 skrev undra lugulskollel att denna fräga var onkol alt utreda; det behövdes ingon invecklad utredning utan del skulle gå ganska snabbt all göra den. Herr Fredriksson förde don gängen utskottets talan i andra kammaren och stod också bakom ulskollels ullalande. Är del do komplioerado direkliven och sooiulminis-terns mungu reservutioner som hur gjort utt hen Fredriksson nu hur blivit tveksam? I utrodningsdiroktiven, som herr Fredriksson och herr Mundebo i dag släller sig bakom, tornar mun upp svårigheterna. Del kan man göra när man saknar en fast målsällrung, ooh det påstår jag att man gör när man som herr Fredriksson säger: Läl oss också se hur del blir med ATP när den reformen har fullföljls! Menar damer och herrar socialdemokrater och andra att ATP-reformen skall slå igenom innan vi kan sänka pensionsäldern för dessa grupper? Eller när anser herr Fredriksson att vi skall kunna vara framme vid en sänkning av pensionsåldern? 1 Kramfors-manifestet är det sagl all den riksdag som nu sitter skall få pröva frägan om pensionsäldern, men det är ingenting sagt om någon mälsällning där heller. När menar herr Fredriksson ull vi skall kunna få elt beslut i den här frågan ,så att vi kan fa en sänkning av pensionsåldern? Det är inle bara jag och centern som är intresserade av svarel, utan jag tror att allu dessa som i dug utanför delta hus avvaktar del beslul vi kommer fram lill vill ha oll besked pä den punklen.

Horr Fredriksson sade alt det pägar förhundlingar i dag mellan Landsorganisationen och Arbetsgivareföreningen, där man skall försöka hitta vägar för alt nå fram till en sänkning av pensionsåldern för de löneanställda. I diskussionen med herr Olsson i Stockholm uttryckte sig

horr Fredriksson pä det sättot att man var enso om att arbetsgivarna skall betala. Är det verkligen arbetsgivarna som betalar do förmåner som vissa grupper med läg pensionsålder har i dot här samhällot? Är det into sä, som jag sade inledningsvis, att dot är ur den gemonsamma kaka vi producerar av tjänster och nyttigheter som vi lar de förmåner vi beviljar oss på del ena eller andra omrädei? Det är där vi tar ut kosinaderna för de Ijänsler och nylligheler vi har all fördela. Til syvende og sidsl är del inle arbelsgivarna som belalar, utan det får folkhushållel som helhet göra - också dessa människor som blir utanför och fär vänta till 67 år föratl få sin pension.

Fröken Bergegren log upp en diskussion om jämförelser mod utlandet och menade all jag hade dragil för snara slulsalser i fräga om pensionsäldern i andra länder. Jag tror att om fröken Bergegren hade lyssnat pä mina formuleringar, sä skulle hon ha observerat ull jag sude utt det är svårt att göra dessa jämförelser och all man inte kan göra dem direkl. Men de ger ändock anlydningar om hur undra länder har sett pä dessa frågor. När man diskuterar pensionernas höjd pä oliku håll bör mun också ställa dem i relation till inkomsten per capita i de olika länderna. Jag är medveten om all dol blir ulomordenlligi laga pensioner i mänga länder, eflersom inkomsten per familj knuppusl ligger över existensminimum. Det är klarl att dä blir del svårigheter.

Del vore oärligt av mig all inle stanna med elt ord ocksä inför herr Mundebos och andra folkpartisters diskussionsinlägg. Horr Mundebo och en rad andra talare från folkpariiel har vältaligt utvooklut sin vilja alt sänka pensionsäldern och göra den rörlig. Jag förstår all do behöver skaffa sig ell alibi sä här fem minuter i tolv, och det tycker jag är vällovligt. Men, herr Mundebo och andra, menade andra lagutskottet ingenting med sitt ullalande 1969 om all mun skulle kunna klara den här lagsliflningen pä kort tid? Var dot bara tomma ord den gången, ville man bara skjula ell problem ifrån sig? Jag uppfallade det inle sä.

Del är lydligen nödvändigt, trots utt den här frågan nu har varit före i riksdagen i lio är, att man fortfarande driver på för att lägga fasl en mälsättning, sä att vi kan fä ett beslut mod direkl inriktning på en sänkning av pensionsäldern lill 65 är så snarl som möjligt, nämligen den 1 januari 1972. Med den mälsätiningen tror jag ocksä all vi kan hitta lösningar som vi skulle kunna samlas omkring.

Slutligen etl ord lill horr Fredriksson om ATP! Herr Fredriksson slällde frägan lill mig: "Varför var inle ni pådrivande don gängen ATP genomfördes?" Fär jug påminna herr Fredriksson om att vi hade en linje i pensionsdebatlen, linje 2, som omfattades av slora grupper av svenska folket. Så vi var också pådrivande. Menar herr Fredriksson att vi är negativa lill en lösning av pensionsfrägornu för svenska folköl? Vi har varil överens om de beslul som vi sedermoru har fallat här i riksdagen ocksä. Vi har gätl in för förtidspensionering, varvid vi tugit hänsyn till människorna och dorus situuiion över huvud laget, och vi hur don inslällningon kvar fortfarande.

Jag skall sluta med all säga att detta är första gängen i den nya enkammaren som vi diskuterar frägan om sänkt pensionsålder. Många av ledamölerna är nya i riksdagen, och de liksom vi äldre räknar sig som

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

framstegsvänliga. Nu har vi alla en chans all i handling visu att vi verkligen är frumstegsvänliga, all vi vill infria nägol av de mänga löflen som gavs i valrörelsen inför 1970 ärs val. Ett positivt boslut i dag skulle medföra ett erkännande ule bland de många människorna av att den nya onkummarriksdagen också visal kraften, förmägan och viljan att lösa den slörsla sociala jämlikhetsfrägan, nämligen en sänkning av pensionsäldern - en fråga som diskuterats under hela 1960-talet. Ett sådant posilivi beslul i dag skulle innebära alt den här dagen och don här kammurens insatser skulle gå till historien.

Jug vidhåller, herr talmun, milt yrkunde.

Herr FREDRIKSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! När nu herr Carlsson i Vikmanshyttun åtorkommer i elt längt anförande niästo jug ätorkomma i ett par korta repliker.

Herr Carlsson säger nu att conlerpartiet var pådrivande i ponsionsfrä-gun även före 1960. Fär jug dä ställu följande fråga: Hur mängu tror herr Carlsson i dagens läge skulle ha varit intresserade av alt gå i pension vid 65 år om man följt centerns linje i ATP-striden? Pensionsnivän skulle dä inle ha varit sädan all människorna haft rad utt gä i pension. Det vur jusl vad linje 2 innebar.

Sedan frågar horr Carlsson när jag tror utt dennu reform kun träda i krafl. om det inte kun bli förrän ATP-reformen är fullt genomförd. När nu representanter för alla partier, blund dem Eric Carlsson, med stor emfas hur understrukit reformens ungelugonhet. bör del väl vara en garanti för alt den här reformen kominor utt genoniförus relativt snabbi. Jag tror inle ull utredningen skall behöva sitta i mänga är.

Vidare säger herr Carlsson att jag skulle ha bytt fot. Jag har tidigare sagt all det inte skulle behöva lu läng tid utt göru donna utredning. Ja. om det galler enbart en sänkning uv pensionsäldern, dä kan man ifrågasätta om dol över huvud tuget är su nödvändigt mod on ulredning. Men nu menur ju ulskottsmujoriteten utt ulla dessa sammanvävda, involverudo och komplicerudo frågor skull utredas i ett sammanhang, och dä tror jag inte att dot kan ga sä särskilt snabbt. Dä bör nog ulredningen fä litet tid på sig.

Pä nytt understryker herr Carlsson all del är conterpartiel som är pädrivundo. De som en gäng i framtiden skall forsku i historien om ponsionsfrägun kommer utt kunnu konslutera ull del är socialdemokralerna som varit pädrivundo, som har gjort do väsentliguste insatserna för att lösa pensionsfrågan för folket i detta land.

Pu tal om pästäondona alt contorn är och har varit pädrivunde blev mun kansko litel orolig när mun hörde herr Hedlund i roniissdebalten, ty där sade han mycket bestämt ull nu gallor del ull hällu igon, nu kun dol into bli tal om alt genomföra nägra sociala roformer. Detsummu sudo ocksu hon Fulldin undor finunsdobulton. Vem skall mun ogontligen tro pu? Gallor into längre vad lodande conlorparlistor sado vid den tidpunkten? Skull mun tro pä vad herr Carlsson sagor i dug, utt vi nu pu on gäng vid on fuststulld tidpunkt skull genomföru den hur koslnudskruvande reformen?

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (o) kort genmäle:

Herr talman! Försl ATP!

ATP-avgiften finansiorus lil syvende og sidst ur lönokuvorten. Del skulle ocksä linje 2 ha giort. Finansieringen gick visserligen olika vägar men slulresullalel skulle ha blivit detsamma, ökad ålderstrygghet.

Herr Fredriksson sagor alt dol är socialdomokratin som har varit pådrivande när dot gäller pensionen. Detta är ända märkligt när 1913 ärs riksdag beslöt om 67 är som pensionsålder. Dot är 1971 ärs riksdag nu - fortfurundo har vi 67 är som ponsionsäldor. Vur finns drivfjädern här, och varför har mun inle ästadkommil någonting i den delon? Pensionsåldern äl fortfurunde oförändrad.

När del gäller herr Hedlunds uttalanden i remissdebatten vill jag påminna herr Fredriksson om all horr Hedlund gjorde den deklarulionen, ull mun musle visu uterhållsumhot, mon ull del finns ett område där det är angelägel alt 1971 års riksdag fattar ett boslut, nämligen i fräga om att fä till stund en sänkning uv pensionsäldern. Horr Hedlund sude också utt vi inom centern är bereddu ull modvorku till den finansiering som erfordras för reformen. Cenlern hur don uppfattningen i dag - cenlern har icke släppt den frägun. Vi menar att frägan om sänkning av pensionsäldern mäslo lösas.

Herr Fredriksson hur rätt när han säger alt han ooh jag är överens om att vi skall visa ålerhullsumhel med utgifternu. Men vi hur ocksä vurit överens om ull lösningen av ungelägna sociala frågor ändå inte fär sitta cinollan pä grund av dugens ekonomisku bekymmer, utan dessa frågor mäsle vi klara. Och vi i centern är beredda att klara don här frägan.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensionsåldern

Hen PERSSON i Stockholm (s):

Herr lulmun! Dol vur inte min mening all gä upp i debatien, och jag skall heller inte göru nugot debutlinlägg. Mon jag har apostroferats flora gånger, och det kan vuru motiv för ull jag sagor ett par ord.

Först ooh främst vill jag slä fasl alt jag inte pä någol sätt hur ändrut Uppfattning jämfört med de synpunkter jag framfört vid tidigare ärs debatter i denna frägu. Tvärtom pekar ju allt pä utt om vi vill förverkligu jämlikhetstunkon pu dcltu område, så kan vi buru gä viu en sänkning uv pensionsåldern, oftersom do gynnade grupperna inte vill diskutera ull gä den andra vägen - en utväg som jag för övrigt inle heller ansluter mig till, eftersom jag tror alt näringslivets struktur är sädun, att vi mäste räkna med en lägre pensionsålder än 67 är. Detta gäller i vart fall om vi vägor dot mot den humunistisku syn vi hur i alla andra sammanhang i värt samhälle.

Nu är del ju så som har sagts här, att förhandlingar pågår mellan LO och Arbetsgivareföreningen. Jag vägar tro all dessa förhandlingar leder lill elt avtal inom relativt kort tid om sänkning av pensionsåldern för löntagare pu den privata arbetsmarknaden lill 65 är och ocksä lill ull vi fär en ersällning som blir i princip densummu som för Ijänstemanna-världen. Men kvar slär ju dä enskilda förelagare, hemmufruarna och även de löntagare som nu inte har pension vid 65 ärs ålder men skulle kunna fä det via avtal. Do kun ju behövu stöd uv den allmänna folkpensionen till hustrun för utt fä en anständig nivå pä familjepenslonen, när fumiljeför-söriuren kommer in i dennu älder.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Sänkning av den allmänna pensions-åldem

Jag har alltså inte ändrat uppfattning.

Sedan vill jag understryka vud jug uppfattade att herr Mundebo redan har frumhällit, all i den statliga utredningen är vi hell överens om all forcera arbelet så gott vi kan. Jag har ingen anledning att här ange någon tidpunkt dä utredningens arbeie kan vara klarl - jag vet att det alltid är farligl ull göra del - men vi är hell eniga om all arbeta hårt. Tyvärr är emellerlid frågorna hopkopplade och komplicerade, och därför kan det dru ul litel pä liden. Men del kan ocksä hända alt utredningen kommer att överraska denna riksdag med ell ulredningsresullal förhållandevis snabbt. Ooh ingen är mera angelägen om del än jag, eftersom jag har den uppfallningen all jusl denna riksdag bör fä tUlfälle all avgörande pröva denna fräga.

Herr MUNDEBO (fp):

Herr talman! Lät mig fä summera min sländpunkl i detta anförande, som är det sista i dennu fräga för min del.

När jag konstaterar att alla är ense om en pensionsreform, innebärande on sänkt och rörlig pensionsålder, gör jag det från följande utgångspunkt. Samtliga i riksdagen representerade partier har här i riksdagen, vid partikongresser och i allmänna debatter fört fram krav av del slaget Del är into elt parti som stär bakom de kraven. Som herr Westberg i Ljusdal sade för en slund sedan är del ell gemensamt krav att så snarl det är möjligl genomföra en pensionsreform Jag tror på en sådan reform, och jag tror alt den kommer all genomföras snarl.

Men när jag inte är beredd alt i dag falla ell sådanl beslul men väl beredd ull göra det under denna mandatperiod, sä är del av följande skäl. Vi måsle innan vi fattar ell beslut slälla följande tvä krav. För det första skall vi se till all vi genomför en vettig reform. Del gäller inle bara alt sänku pensionsåldern från 67 till 65 är, ulan del gäller att samordna flera olika pensionssystem och bevara och förbättra rörligheten inom pensioneringen. För del andra skall vi so lill att vi kan finansiera reformen. Vi skall tala om var vi skal! ta medlen, sä all del finns pengar all betala ut lill de pensioner vi beslutar om.

Jag tvivlar inte på alt vi under innevarande mandatperiod kommer all falla etl beslul om en pensionsreform. I varje fall kan del därvidlag inle råda något som helst tvivel om folkpariiels slåndpunkt. Den är klart redovisad i det särskilda yttrande som finns fogat till socialförsäkringsutskoltets betänkande. Jag tvivlar inle heller på reformviljan hos de andra partierna. Och jag skulle vara glad om de som har ifrågasatt den skulle i folkupplysningens tjänst vilja sprida budskapet all en pensionsreform är ell gemensamt krav. Men vi skull inte falla beslul därom förrän vi kan förverkliga det.

Herr lalman! Denna debatt har inte gälll polilisk reformvilja, den har gällt politisk realism, politisk hederlighet!

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall till I :o) utskottels hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av herr Hermansson i Malmbergel samt 3;o)

reservationen nr 2 uv horr Carlsson i Vikmanshyttun m. fl., och förklurudes den förstnämnda propositionen vura mod övervägande ja besvarad. Då herr Carlsson i Vikmanshyttun begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda ätersiående propositionerna, av vilka den under 3:o) angivna förklarades ha flerlalels mening för sig. Sedan herr Olsson i Stockholm begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beräkning av till-läggspension för hemarbelande i vissa faU

Den som vill utt kuinniuren lill konlruproposilion i huvudvoteringen angående socialförsäkringsutskottets hemställun i betänkandet nr 4 antar roservutionen nr 2 uv horr Carlsson i Vikmanshyltan m. fi. röstar ja, den dol oj vill röstar noj.

Vinner nej hur kammuron till konlruproposilion i nämndu votering anlagil roservalionon nr 1 uv herr Hermunsson i Mulmborgot.

Vid omröstning genoin uppresning förklurades flertulet av kummurens ledamöter ha röslal för ja-propositionen. Dä herr Olsson i Stockholm begärde rösträkning verkslälldes votering mod omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - Ib Noj - 16 Avstår - 231 I onlighot härmod blov följundo votoringsproposition uppläst ooh godkänd:

Den som vill att kummaren bifaller sooiulförsäkringsutskottets hemställan

i betänkandet nr 4 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit roservutionen nr 2 av herr Carlsson i

Vikmanshyllan m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Carlsson i Vikmanshyttan begärde rösträkning verkslälldes votering mod omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 238

Nej - 82

Avstär - 3

§ 12 Beräkningen av tilläggspension för hemarbelande i vissa fall

Föredrogs sooiulförsukringsutskoltots betänkunde nr 5 i anledning uv motioner angående beräkningen uv lilläggsponsion för homarbotundo i vissa fall.

Sociairörsäkringsutskottot hade i oll summunhung behandlut följundo tro motioner, nämligen

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beräkning av till-läggspension för hemarbelande i vissa fall

1) motionen nr 713 uv fru Krislensson i vilken homställts utt riksdugen hos Kungl. Muj:l sknllo unhullu om ulredning och förslug syftande lill införande av rätt för hemarbotande make all tillgodoräkna sig pcnsionsiir inom ATP för don tid du do vurdudo burn i förskoleuldorn,

2) niotionen nr 718 av fru Olsson i Hölö och fröken Andersson i Stockholm, i vilkon homsluilts ult riksdugen i skrivelse lill Kungl. Maj:t skulle unhullu om all ponsionförsäkringskommittén fick i uppdrag utt grundligt övorvägu frägan om utt burnuvurdundc uppgifter i hcmmot skulle modföru räll till ATP-poäng undor ett begränsat untul ar i enlighet med vud i motionen anförts,

3) motionon nr 727 uv horrur Wornor i Mulmö och Komsledt, i vilkon hemställts ull riksdugen i skrivolso till Kungl. Muj:l skulle anhällu om sädun ändring uv gällande lugstiftning ult värd uv anhörig och tillsyn uv minderårigt burn skulle få tillgodoräknus vid beräkning av tilläggspension.

Ulskollot homställde att motionovna nr 713, 718 ooh 727 inle förunlodde nugon riksdagens äigärd.

Reservalion hade avgivits av herrur Jonsson i Mora (fp). Ringuby (m). Mugnusson i Nennesholm (o), Mundebo (fp) och Björck i Nässjö (m) sumt fröken Pehrsson (c), som ansett utskottet bort hemställu

A. ull riksdugen i unlodning av motionornu nr 713, 718 och 727 som sin
moning gav Kungl. Muj:t till känna vud rosorvuntornu unfört om rätt
för homarbotande utt i vissa full tu tillgodoräkna pensionsår inom
tilläggsponsioneringen, sumt

B. utt motionornu, i don män do inle kunde unsos besvurudo genom vad
rosorvuntornu homställt undor A., into förunloddo nägon riksdugens
äigärd.

Fröken PEHRSSON (c);

Herr talmun! Motionen 718 tar upp frägun om boräkningon av tilläggspension för hemurbolando som vårdar barn.

Mänga homarbotundo föräldrur muste uvstu frän förvärvsarbete ett anlul ar för burnuvurdundo uppgiflor. Dorus ställning i ATP-systemot är into tillfredsställando ordnad. Gonom sina insatser i hemmet gör dessa samma nyttu ur sumhällots synpunkt som om de vurit förvärvsarbotando i konventionoll mening. Framför allt gallor det sädana fall där do hemarbetando värdar sina barn förö inträdet i grundskolan, varigenom samhällets burnuvurdundo institutioner avlustus.

Vi antog förra aret on skaltoreform som avsåg ult fräniju de hemarbotandes vulfrihel mellun yrkesarbete och fortsatt hemarbete. Om dennu vulfrihel skall fä nugon mening mäsle sumhällei so till att föräldrar mod smä barn bereds möjlighet alt fä barnen omhändertagna under arbeisiiden. Eflersom samhällels barnlillsynsrosursor är olillräckliga Iorde oll myckel siorl anial föräldrar nödgas avslä frän förvärvsarbete för alt värdu sinu burn i hemmet.

Dot framstår under sädana förhållanden som konsekvent ult mun i lilläggsponsionssyslemet inför möjlighet all jämställa sädan barnpassning med förvärvsurbete. Vi reservuntor ansluler oss i princip till den lunke

som tas upp i motionon, nämligon utt föräldrurnu skull tillförus pensionsår i viss begränsad utsträckning för tillsyn uv barn i hemmet. Vi anser att samhället bl. a. pä detta sätt bör erkänna ult hemarbetando som vårdar små barn fullgör en botydolsofull samhällsinsats. Vi säger i reservationen: "Hur en sädan ordning bör genomföras fär bli föremål för närmare utredning."

Jag vill, herr talman, yrka bifull lill den reservution som är fogad lill socialförsäkringsulskottots betänkande nr 5.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beräkning av till-läggspension för hemarbelande i vissa faU

I delta anförande instämde fru Hambruous (c).

Herr RINGABY (m);

Herr lalman! Det här är on av riksdagens mänga följetonger, och därför kan jag falla mig mycket kort.

Vi reservanter Iror all dot kommer att ta lång tid innan samhället kan ordna barntillsyn för allu hommufruar, som har smä burn och som önskur gä ul i förvärvsarbele. Av don anledningen kommer många kvinnor, som mäsle värda barn i hemmol undor flera ur innan do går ut i förvärvslivot, all fä svart att intjäna en egen pension inom ATP-syslomot. Jug skall bura ge etl enda litet exempel.

En kvinna med mänga barn ägnar sig frän 25 till exompolvis 45 ärs äldor ät dessus värd och fosUun. Därefter går hon ul i förvärvsurbete lill 65 ärs älder. Hon hinner alltså intjäna pensionspoäng och pensionsår i 20 är, mon, herr lulmun, ATP-syslemel kräver 30 är för full ATP-pension. Dennu kvinnu skulle ulllsä få Ivu tredjedels pension. Om riksdugen följer reservationen ooh don linje som moderata samlingspartiet har kämpat för i mängu är, skulle hon fä tillgodoräkna sig 1. ox. halvt pensionsår för varje är hon har vårdat minderåriga barn i hemmet. Även detta arbeie är sannerligen ett mycket värdefulll arbete. För dessu 20 barnavårdande är i hemmet skulle hon fä räknu sig till godo yltorligare 10 pensionsår och således erhålla full pension frän ATP. Och hon har ju i ulla fall arbetat i 20 är med barn ooh 20 är ute i förvärvslivet.

Till sist skall jag bara göru ett tillrättuläggande av en mening i ulskollels belänkande. Del gäller jusl dennu möjlighet att tillgodoräkna sig pensionsår för värd av minderåriga burn i hommot. Utskottet skriver: "Motionornu hur avslagits under hänvisning lill ult den föroslugna ordningen innebär ell avslog från den grundläggande principen att rätt lill tilläggspension skull buserus pä inkomst uv förvärvsarbete.'"

Ja, del vore illa om vi verkligen skulle vilja göra ell avsteg frän don principen, men sä är dot inte. Även vi unser att det muste krävas inkomst av arbeie för att få pension. Om en kvinnu arbelar hela sitt liv mod hem och barn och aldrig gär ul i förvärvsarbetet, tär hon ingen pension frän ATP-systemel, ly del finns ingen inkomst alt bygga på. Principen utt det måste finnas en inkomst för att få pension stär alllsä fast. Men reservanternas förslag gor en rättvisaro pension för de mängu kvinnor som gär ut i förvärvslivet eftor mungu ärs burnuvnrdande gärning och därför inle hinner mod de 30 är i förvärvslivot som krävs för ATP-pension.

Med dennu kortu motivering, herr lulmun, vill Jug yrku bifull till don reservation som är fogad till sooialförsäkringsulskottets betänkande nr 5.

3* Riksdagens prolokoll 1971. Nr43-45

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beräkning av till-läggspension för hemarbelande i vissa faU

Herr JONSSON i Mora (fp):

Herr talman! Motiveringen för den reservalion som är fogad lill detta utskottsbetänkande har redun frumförts uv fröken Pehrsson och herr Ringuby. Jag kan därför fatta mig kort.

Frägan om tilläggspension för hemarbetando make har ju vurit föremål för behandling lidigure i riksdagen vid flera tillfällen. Jag skulle vilja säga etl par ord om hur vi frän folkpartiet ser pä donna fråga.

Läl mig erinra om alt vi redun i motioner lill 1 966 ärs riksdag väckte förslag om införande av en allmän egenpension. Dot förslaget skulle innebära en självständig pensionsrätl för hemarbelande eller dellidsarbe-lando make eller muku, ulllsä för den uv mukarnu som slannar hemma. Läl mig få cilera nugru ord ur dennu motion:

"En egenpensionreform bör emellertid även ge en hemurbetande make självständig pensionsrätl. Arbete i hemmet anses i de flesla hänseenden likställt mod förvärvsarbele utom hemmet. Dol gäller emellertid inle i pensionshänseende. Del får anses omoliverut all den av makarna som slannar hemma antingen för värd av barn eller av annal skäl därigenom hell undantages frän möjligheten att intjäna egna pensionspoäng. Del är angelägel all den hemmavarande maken beredes självständig pensionsrätt. Endast härigenom undvikes många av de komplikationer som pensionssyslemel eljest innebär. För närvarande berövas 1. ox. en hemarbelande kvinna i vissa fall sin pensionsrätl vid skilsmässa."

Folkpartiets uppfallning ligger alltså nära de förslag som har väckts i de motioner som utgör grundvalen för utskottets betänkande.

Pensionsförsäkringskommiitén har fäll till sig översänd don moiion från folkpartiet 1966 som jag nyss omnämnde, och pensionsförsäkringskommiitén kommer inom kort alt redovisa sitt ställningstagande. Nu sägs det i ulskollels belänkande: "Även om detla inle skulle innehålla nägra konkreta förslag lill direkta lösningar av just de problem som motionerna uklualiserar bör konimilféns slällningslagande i fräga om den framlida utformningen av familjepensioneringen bli av betydelse för berörda problem."

Som jag har fallal det, innebär den reservation vi har fogat till betänkandet alt riksdagen skulle ge Kungl. Maj:l till känna en uppfattning i frågan om rält för de hemarbelunde utt i vissa fall fä tillgodoräkna pensionsår inom tilläggspensioneringen. Detta är en viktig fråga, som behöver komma till en lösning så att man kan få bort nägol av den orättvisa som nu är rådande. Jag tycker därför all det är rikligl vad som sägs i den reservation som jag också hur anslutit mig lill, all riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj:l lill känna vad ulskoilei anförl om rätt för hemarbotande alt i vissa fall få tillgodoräkna pensionsår inom lUläggspensioneringen.

Horr talman! Jag ber all få yrka bifall till reservationen.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr lalman! Herr Ringaby sade att detta ärende vur on följetong. Del är rätt märkligt, all utskottsmujoritoton i fleru är har varil sä negativ till det samhällsgagnande arbete som sker i hem och fumilj. Dot är rikligt all den grundläggande principen är att lilläggspension skall baseras pä

inkomsl av förvärvsarbele. Men varje hemarbelande kvinna med barn tjänar in stora belopp, inte lUl sig själv men lill kommunen. Del gär väldigt län all räkna ul med lanke pä de koslnader som är förknippade med samhällslillsynen av barn.

Jag och nägra rill har motionerat i delta ärende, inte bara med lanke pä mammor med barn utan också med tanke pä dem som värdar andra i hemmet, t. ex. åldriga föräldrar. Det finns exempel pä människor som gör en fantastisk insats under mänga är. Fär nu en sädan människa ingen lön, borde hon väl ändå kunna få Ijänslår, tycker man. Hade hon passai andras barn, hade hon fått bäde lön och ATP-år, del vel vi. Del är en underlig inkonsekvens.

Jag tycker inte att ulskoilei lyckas överlyga oss med lalel om all de 30 åren kan tjänas in i alla fall, även om man nägra är Ivingas vara hemma. Hur vel ulskoilei vilken lid del lar all ha vårdnad om barnen? Del är kanske så all vederbörande inle orkar med så mycket riänslelid utöver de åren.

Det nuvarande sysiemel har renl groleska konsekvenser, som jag tror att folk i genien begriper väldigi väl. Tag en kvinna som arbetar pä ett hönseri och föder upp höns. Hon får räkna både ATP-poäng och ATP-år. Men så stannar hon hemma elt tiotal är, föder barn och gör den mycket samhällsgagnande insatsen all vårda dem. Dä fär hon inle tillgodoräkna sig någonling - inle förrän hon återvänder till hönseriel.

Hur man än argumenterar i denna fräga, rällvisa är det inte, jämlikhot är det inte. Jag lycker det är en uppenbar diskriminering av arbelet i världens viktigaste verkstad.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservaiionen.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beräkning av till-läggspension för hemarbelande i vissa fall

Fru HÅVIK (s):

Herr lalman! Läl mig inledningsvis slå fasl några grundläggande principer, som fullständigt kommit bort i de argumenteringar vi hörl frän denna lalarslol. Jag skall närmare bemöta dem senare.

Låt mig slå fast all enligl gällande beslämmelser grundas rätten till tUläggspension på inkomster av del förvärvsarbele som den försäkrade ulför under sin aktiva tid och pensionen är avvägd i förhållande lill denna inkomst. Den inkomsl som blir pensionsgrundande inom tilläggspensioneringen är inkomsten av förvärvsarbete under åren från och med dä den försäkrade fyller 16 är till och med del år dä han fyller 65 är. Den pensionsgrundande inkomsten motsvarar summan av inkomsl av tjänst och av annal förvärvsarbele i den män summan överstiger en viss minimigräns, dvs. det vid årels ingång gällande basbeloppet, som i dagens läge är 6 900 kronor. För varje år, för vilket pensionsgrundande inkomsl fastställs för en försäkrad, skall pensionspoäng tillgodoräknas honom eller henne och den försäkrade tillgodoräknas därigenom poängär. I princip krävs 30 pensionsgrundande är, 30 poängär, för att en försäkrad skall vara berättigad lill oreducerad pension. Tilläggas kan all i pen.sioneringens inledningsskede har 30-ärsregeln ersatls med en 20-ärsre-gel för personer som är födda inom vissa år.

Jag vUl sedan, fru lalman, övergå lill de tre moiioner som kummaren har all behandla, Ivä undertecknade av represenianier för moderala

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beräkning av till-läggspension för hemarbelande i vissa faU

samlingsparliei ooh en av reprosentunter för contorpurtiet.

När vi tittar närmare pä motionen 713 som herr Ringaby talade för begärs där att man skall få etl halvt pensionsår under 20 år, eller sammanlagt tio fria pensionsår i pensionssystemet. Det blir således tio fria är, för vilka avgift icke utgår uv de 30 är som krävs.

När vi sedan konimer till den moiion som fröken Pehrsson pläderade för frän donna talarstol, kan sägas att man något rört ihop bogroppon i yrkandet men senare rällal till dem i reservationen. I motionen talas om poängär men man menar - förmodar jag — pensionsår. Jag har här redogjort för alt poängär innebär att vederbörande mäslo ha inkomster som överstiger basbeloppet. Jag utgår ifrän all motionärerna menar pensionsår och kommer all urgumonleru från den utgångspunkten.

I donnu motion hur mun begränsat tidon lill lio är, men resultutel blir detsumma som i motionen 713.

I den motion som horr Werner i Mulmö pläderude för begär mun hela poängär lill ett obegränsat antal. Det är gunsku mycket. Ingen hur här pä något sätt berört kostnadsfrågan, och del är ända gunsku intressant och väl värt utt ta mod denna i bedömningen. Jag vill betona att det här rör sig om betydande kostnader. Man får verkligen intrycket utt motionärer och reservanter har förenklat problemställningen. De exempel de lagt fram frän denna talarstol låter sä bestickande enkla. Jag skall bemöta dem i slutet av mitl anförande.

Man tycks mena all ett tillgodoräknande av pensionsår inte skulle medföra nägon kostnad ulls för vodorbörunde själv. Avgifterna kommer dock att drabba familjens konlantinkomslor, dvs. i do allra flesta fall makens arbetsförtjänst, och detta under en tid då familjens utgifter för barnens underhåll och uppfostran är ganska stora.

Förslaget om införande av pensionsår — kullu dom gärnu gratisär! — innebär ett avsteg från den grundläggande principen inom tilläggspensioneringen om förvärvsinkomst som förulsällning för pension. Del kan också framhållas ull för rätt till hel ålderspension krävs endast 30 ponsionsgrundande är. Tack vuro denna regel påverkas pensionens storlek i ullniänhot inle om man är borta nägol ollor nägra år från förvärvsarbetet. Dessutom har man ju bestämmelsen om de 15 bästa inkomståren som en garanti för att pensionen verkligen blir den mesl tillfredsställande för den enskilde individen.

Fröken Pehrsson talade i sitt anförande för motionen 718 och ansug att dess förslag borde bli föremål för en utredning. Ja, vi är väl ganska överens om - det vill jag slå fast här - att hemmafruns insatser i hemmet och när del gäller vården av barn icko kan värderas i pengar. Vi är överens om utt hon gör en samhällsnytlig insats, men dot är inte del frågan gäller.

Herr Ringuby tar som exempel en kvinna som mellan 25 och 45 års ålder vårdur burn i hemmet. Därefter gär hon ut i förvärvsarbete under 20 är och kan därför endust lä 20/30 av hel pension. Men hun glömmor utt hon har huft möjlighoter att fä pensionspoäng då hon vur mollun 16 och 25 är, vilkel i sin lur hade inneburit utt pensionens siorlek hudo ökat.

Herr Werner i Mulmö tular om utt man är nogulivt inställd till det samhällsgagnande urbote som sker i hom och fumilj. Inte ulls, det är into dot diskussionen gäller. Han tulur vidaro om donna kvinna som arbetar på

elt hönseri och föder upp höns, stannar hommu älta a lio är och därefler återgår till hönseriel och alltså fortsätter med sill förvärvsurbelo. Av det exemplet kun jug icke finnu unnat än ult hon ur berättigad lill full pension. De år hon förvärvsarbetar ryms inom den lid man har niöjtighetor alt tjäna in fullt antal ATP-poäng.

Slutligen vill jag erinra om att motionsyrkandet om utredning och förslag i donna fråga har varit föremål för behundling under en följd av är men genomgående avslagits av riksdagen, inle pä grund av all man är negativt inställd lill della utan på grund av all denna fråga icke kan lösas inom ramen för nuvarande pensionssystem. Del har ocksä sagts från denna talarstol att ingen är intresserad av alt ändra ATP-systemel som det ser ut i dag.

Fru talmun! Jag yrkar bifall till socialförsäkringsuiskollels hemställun i dess betänkunde nr 5.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beräkning av till-läggspension för hemarbelande i vissa fall

Under detla anförande övertog fru andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr RINGABY (m) kort genmäle:

Fru lalman! Fru Håvik slår fasl utt man måste hu inkomst uv förvärvsurbete för all fä pension från ATP-systemel, och dot är ju självklart. Vidare är det angeläget utt hällu i minnet ult det är pensionsår och into pensionspoäng vi talar om i detta sammanhang.

Fru Håvik kommenterade det exempel jag nämnde och sudo ult donna hemniakvinna fick tio fria är i pensionssystemet om hon först var hemma under 20 år och skötte barn. Enligt vårt syslem skulle hon få tillgodoräkna sig lio pensionsår och del är ulllsä dessa som fru Håvik kallar lio fria är i pensionssystemet. Ja, det är klart att dol är lio friu är, fru Hävik, men bakom dessu ligger 20 häri bundnu är mod barnurboto. Frägan är bara hur man skall värdera åren hemma mod slit och arbete med barnen. Vi anser ati man skall låla kvinnans hemarbete ge utslag i pensionsår i pensionssystemet.

Det är klart all detta kostar pengar, fru Hävik, men det kosiar också pengar att bygga barndaghem. Alla lalar i dag om alt kvinnorna är den arbetskraftsreserv vi har och alt del gallor all få ul dem i arbelslivet. Det finns Ivä vägar all gä. Antingen skall vi bygga barndughem äl ullu kvinnor med småbarn sä all de omedelbart kan ge sig ut i förvärvsarbele ellor också skall vi läla dessa hemarbetando kvinnor tillgodoräkna sig pensionsår när de är hemma och sköter barnen. Dä kan de vid etl senare inträde på arbetsmarknaden fä kompensation för all de vurit hommu och skön sina barn. Del är bara det frägan gäller.

Fröken PEHRSSON (c) kort genmäle:

Fru lalman! Jag vill säga lill fru Håvik, som läsle ur vär moiion, all det hade varit väsentligt om hon hade läst ännu litel mor i den. Vi menar alt del är viktigt utt hemarbelande får tillgodogöra sig ATP-poäng för barnuvärdundo arbete i hemmet. Vi säger i motionen alt vi har "pläderat för dels en stark utbyggnad uv burntillsynsverksamheten för att göra det möjligt för dom som så önskur - eller mäste - all uppehålla sill

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beräkning av till-läggspension för hemarbelande i vissa, fall

förvärvsarbete, dels elt värdnadsbidrag som kan bidraga Ull all minska de ekonomiska konsekvenserna för dem som avhåller sig frän förvärvsarbele under den lid barnen är smä".

Del önskemälet har inle heller gäll all fä tillgodosell. Man är medveten om den betydelse som hemmavarande föräldrar har i barnavårdande gärning — mon vara beredd lill insalser del är en annan sak.

Jag kan inle underlåta all cilera nägol av vad utskollet har anförl, "Under de senaste åren har också erinrats om att pensionsför.säkrings-kommillén skall utreda frägan om jämställdhet mellan kvinnor och män inom den allmänna pensioneringen och även fält till sig överlämnade moiioner om en allmän egenpension. Del har ansells all kommittén därigenom hafl lill uppgift all pröva frågor som uppenbarligen innefatla-de problem av den art som aktualiserats genom motionerna.

Pensionsförsäkringskommiitén avser all avlämna sill slulbelänkande inom korl. Även om delta inte skulle innehålla några konkrela förslag till direkta lösningar av just de problem som motionerna aktualiserar bör kommitténs ställningstagande i fråga om den framtida ulformningen av familjepensioneringen bli av belydelse för berörda problem."

Det verkar som om man vore beredd att tUlstyrka, men ändå avslår man molionerna i slulel av utskottsbetänkandet. De bör icke föranleda nägon riksdagens ålgärd, heler det.

Hen WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Fru lalman! Fru Håvik erinrar om att de förslag som vi framför i vär motion kostar mycket. Ja, visst gör de det, men, fru Håvik, det kostar ännu myckel mer all hänvisa alla dessa barn lill de samhällsinslitutioner som vi ju inte har. Den kostnaden får man sannerligen också väga in i sammanhanget.

Om vi nu menar nägol med lalel om denna slora uppskatlning av hemmafruns insalser, som framförts från alla håll och som fru Håvik också gav uttryck åt med fin vokabulär, så vill vi väl också göra praktisk politik av del. Man kan ju inte leva bara av ord.

Jag är nog beredd all gå längre än min partikamrat herr Ringaby när del gäller principen. Leder denna princip lill en uppenbar orättfärdighet, sä är den väl inle nägon helig ko ulan man kan se över den. Det finnsju möjligheter att finansiera pä skilda sätt. Bara överskollsränlan pä AP-fonderna uppgår Ull 700 miljoner kronor.

Fru Håvik lar också upp del exempel jag nämnde och säger all kvinnan som arbetar på hönseri väl inte är etl lämpligl exempel i della sammanhang. Hur vet fru Håvik del? Ponera all kvinnan inle orkar med att komma upp till de 30 pensionsgrundande åren. Del är klarl att man kun tänka sig vilka exempel som helst, men självfallet kan del ocksä inlräffa all hon inle når upp till dessa 30 år. Det vore väl ändå bedrövligt om hennes möjligheter till ATP skulle stupa pä jusl detta all hon har varil hemma och föll och fostrat barn.

Fru HÄVIK (s) korl genmäle:

Fru talman! Lät mig böria med herr Werner i Malmö. Ja, jag rolalorado exemplet exakl som herr Werner log upp del. Del var inle jusl

all del var etl hönseri som jag reagerade inför utan det vur snarare alt herr Werner själv tidsbestämde det hela lill åtta u tio är som vur det avgörunde för mig. Det innebar alt det inle fanns nägol hinder för alt fä full pension i ATP-systemet.

Sedan kommer herrar Werner och Ringaby litet grand på kant med varandra när det gäller hur långt man vill gä, och dol fär väl bli en träta er emellan. Herr Ringaby lar i varje fall i sitt inlägg här avstånd från motionen, där fru Kristensson i år liksom lidigare år talar om brislon pä barntillsynsplalser och om all kvinnor pä grund uv don mäslo stanna hemma och so lill barnen och inle kan gå ut i förvärvsurbete. Men herr Ringaby ändrar del hela och säger all nu skall man kunna välja del man vill göra. Slannar man hemma i stället för att gä ul och arbeia, skall man fä friar - ja, jag använde tidigare uttrycket "gratisär" och kan forlsalla med dot.

Vi skall sedan se litel på hur många barn det gäller. Vi har ungefär 800 000 barn som är i förskoleåldern. Lät oss anta alt det finns ungefär 600 000 mödrar lill dessa barn. Utav dessa är ungofur 250 000 - jag vill betona, fru talman, att dol är fräga om runda siffror - i förvärvsarbete. Del är ell beiydande antal över, ooh vi kan där inle springa förbi koslnadsfrägan, hur beslickande förslagen än läler.

Sedan har vi brislen på barntillsynsplatser. Ja, jag kun hålla med. 1970 hade vi 33 800 daghemsplalser. Tillsammans med 32 000 familjedaghemsplatser blir det ungefär 66 000 plalser. Vi räknar med all innan år 1972 är avslutat vara uppe i drygl 91 000 plalser. Till detla kommer då lekskolor för cu 100 000 barn. Vi vol utt det är en snubb utbyggnad på gäng pä della område. Är dot en temporär lösning man vill ha ellor det som herr Ringaby var ute efter, nämligen on valfrihet som samhällel skall belala genom ATP-poäng?

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beräkning av till-läggspension för hemarbelande i vissa faU

Herr RINGABY (m) korl genmäle:

Fru lalman! Del här är sisla inlägget för mill vidkommande.

Del är ju brislen på barnlillsynsplalser som är besvärande för hemmakvinnan. Hon kan inle gå ut i förvärvsarbetet därför att hon ingenslans har all göra av sina barn. Därför silier hon i en tvångssituation och mäste vara hemma.

Del är klart alt det ocksä kosiar mycket stora pengar att bygga ut dessa barntillsynsplatser. Men när hon har varit tvungen all stanna hemma och sköta barnen tycker vi ult del vore rättvist, att hon när hon kommer ul i förvärvslivet fär tillgodogöra sig ett visst underlag i pensionshänseende för de år som hon vurit hemmu och urbelal med barnen.

Fru Håvik säger att kvinnan kan börja räkna pensionsår redan frän 16 års älder. Ja, visst kan man teoretiskt räknu fram mänga fall där kvinnor har möjlighel all arbeta in de här 30 underlugsären. För kolossalt många är del emollortid omöjligt alt göra dot. De kunske studerur till nägol över 20 ärs åldor, gifter sig ooh fär barn och kan inte komma ul i förvärvslivet förrän vid 45 år, Mon dä har do i mänga fall bakom sig 20 ärs strävsamt arbeie med en fostrargärning, som vi tycker bör värdesältas.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beräkning av till-läggspension för hemarbelande i vissa faU

Fröken PEHRSSON (c) korl genmäle:

Fru talman! Jag är hell på del kluru med sambandet mollun avgifter och förmåner i lilläggspensioneringssystemel. Jag vUl bara poängtera alt det sambundel inle fungerur konsekvent i hela ATP-syslemel. Jag länkor på do kortlids- och deltidsanställda, som into alls är rätlvisi Ullgodosedda i syslemot.

Jag vill ocksä undersiryka all vad vi här önskar är inte en förändring omedelbart, ulan vi vill ha en ulredning som tar hänsyn till de problem som är framförda i motionerna.

Av fru Häviks senaste anförande verkar det som om vi snart skulle få dolta genomfört. Det verkar som vi ulla egenlligen voro ganska oniga om all dol behövs en förändring.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Fru talmun! Fru Hävik redovisude mycket riktigt den slora brislen pä burndughemsplalsor, men därniod fick jag just oll argument för motionornu. När bara en lilen grupp hur möjlighet utt fä dennu samhälleliga service, vore det väl rimligt ult de andra på någol sätt kompenserades och all deilu skodde på det sätt som vi har föreslagit.

Dot är klart all man teoretiskt kan räkna fram förskräckligt många är frän 16 års älder - herr Ringaby var också inne pä det - men dot är väldigt fä ungdomar i Utbildningssvorigo som böijur förvärvsarbeta redan vid 16 är. Jag vol into om fru Hävik gjorde del, mon jag tror alt 16-årsgränsen är mycket teoretisk och att den inte har nägon aktuell relevans.

Fru HÄVIK (s) kort genmäle:

Fru lulmun! Om frökon Pehrsson av det jug sude drugil den slulsalsen all en utredning snart komnier till stånd, mäsle det bero på en grov missuppfatlning. Jag har inte pä något sätt ullalal mig i den riktningen. Däremol har jag uttalat mig positivt om don fostrargärning som utförs, mon det är on annan sak.

Fröken Pehrsson talade också om att avgifter och förmåner bör sammanfallu och drog i sammanhangot upp do korttids- och deltidsun-stulldas ställning i försäkringssystomot. Borde vi inle vänta med don frågan till dess den skall behandlus? Jug skulle bli mycket förvänud, om den inte kemi tillbuku som en perenn växt även i är. Den brukar ju tillhöra de kära deballämnena här i riksdagen.

Del kanske finns andra vägar alt lösu donna fråga. Familjepolitiska kommittén kommer med sill slutbetänkunde under sista delen av 1971 eller i början av 1972. Där kan finnas vägar öppna. Fröken Pehrsson har själv talat om att pensionsförsäkringskommittén kommer med etl ställningstagande beträffande den framtidu utformningen av familjepensioneringen, som också kan bli av betydelse för familjen. Det är ju inte alldeles uppenbarl ult don väg motionärernu unvisul är den onda eller bästa vägen all lösa barnfamiljernas problem på detla område.

Fru talman! Jag vidhåller mitt tidigare yrkande.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Fru lalman! Dol sislu yltrandot av ulskollels företrädare ingav ju vissa förhoppningar om en lösning på problemet. Jag tycker annars man har varit alllför kalogorisk pä bägge sidor i denna fråga. ATP är ju inte ott premierosorvsystem där var ooh en mäste bygga sin stapel med sina egna avgifter. Men lill grund ligger ju all ett förvärvsarbete skall vara gjori och alt on arbelsgivare skull ha betalat in avgifter. Del nuvarande systemet tillåter icke nägol slags fripoäng, eller hur man nu vill uttrycka saken.

Men man har into varit helt klar över del hela liden. Vi har avvisal detla flera gånger. Vi har också avvisat etl yrkande som till och med ändå hade litet grand gehör i utrodningon, nämligen alt ungdomar under studietiden skull fä lov att räkna poäng, alllsä räkna studieåren som pensionsgrundande. Det avvisades jusl för alt man ville ha detla syslem mera renodlat. Den synpunkten kan vara riklig. Men del är litet hårt om man alldeles för beslämi avvisar möjlighelerna all ända gä fram över ATP-syslemel.

Vi hade i det socialdemokraliska partiet en ulredning som vi kallade "Kvinnans jämlikhet" och som sedan gav upphov lill on större utredning och ott större betänkande, som gällde jämlikheten överhuvud laget. I det förde vi fram också lunken pä och diskulorade ingående — vägar jag säga - både mod regoringslodamöior ooh med undru ull mun skulle kunnu fä pensionsrätt för vårdande är. Denna lanke har sedan väl närmast avvisats, naturligtvis för ull mun inte ville rubba på ATP-systemet, men man har även på värl häll niånga gånger sagl all man förslär del berätligade i förslaget. Därför är skrivningen i dag litet för kategorisk och kanske litel för cynisk. Ordet cynism har i dag nämnts vid flera lillfällen, när man tagil upp socialförsäkringsåtgärder och ansett vissa grupper förbisedda. Pä denna punkt lycker jag all det passar alt tala om en viss cynism i skrivningen.

Man har nämnt här flera gånger, alt della är en ganska enkel match för kvinnor med barn, och det är egenlligen bara dem vi lalar om. Del är bara vårdnaden om barnen som vi, ålminslone frän värl håll, lagil upp och kanske jag själv allra försl i riksdagen. Del är bara när del gäller vårdnaden om barn som vi sagt all det borde berättiga lill on pension. Men om man har sagt här alt del är ganska enkell all sodan gä ut i arbelslivei vid 30 ärs ålder igen, sä ärdet självklart inte på del sällel. Har man som jag all göra med slora grupper handikappade, handikappade som sedan kommer ul och klarar skolan och klarar livet men som under sin uppväxttid är sä beroende uv ständig vård ulan all fördenskull behöva komma till en institution, vet man att det krävs ständig tillsyn - om dot skall vara av mamman eller pappan kan göra detsamma. Jag behöver inte nämna diabetesbarnen. Jag kan la allergisjuka. Jag kan ta dem som är störda i sin utveckling osv. Det är en lycka all det finns så mängu som vill la på sig tillsynen av dem. Dä kan det verka litet cyniskt om man sedan säger till en sådan mamma - omvårdnad som man eljest endast ger ål myckel smä barn får hon kanske ge lills barnet blir nästan vuxet ~ eller lill en mamma som har tre eller fyra barn med kanske tre ärs mellanrum och kommer ut igen i arbelslivet vid 40-ärsäldern innan del sisla barnel börjal skolan, alt detta är en enkel sak för henne. Jag har inle sagl ull

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beräkning av till-läggspension för hemarbelande i vissa faU

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beräkning av till-läggspension för hemarbelande i vissa faU

man mäsle riva upp ATP-syslemel för all göra henne rällvisa för de åren, men jag vågar absolut päslä att när denna kvinna kominer ut i arbetslivet har hon inte samma möjligheter som barnlösa eller som män i allmänhet, vilka inle anser sig ha samma ansvar för vårdnaden om barnen som kvinnan. Hon är inte jämställd med dem, och när hon kommer ut och skall försöka fä 30 pensionsgrundande år får hon del i allmänhel i ell arbeie som inte är särskilt väl betalt. Hon kan få det om hon är akademiker - akademikerna är favoriserade i alla lägen. Men en vanlig människa, ell buliksbilräde, kontorsbiträde, vårdbiträde - och vad annat hinner hon med att vara före 22 ärs ålder, när man i allmänhet börjar få barn - har inte sä myckel alt välja på. De kan omskolas, del är riktigt. De kan naturiiglvis vara mycket energiska och ha förberett sig på olika sätt. Men varför skall vi bara tala om eUtmänniskor? Del finns ju sä många som inle orkar med mer än all vara normala — all skola sina barn och sedan la ell arbeie. Men under den lid man sköter barnen orkar man varken studera eller sköta nägol annat arbeie.

Det finns de som ler åt detta - jag ser nägra i kammaren som gör det - men jag ler inte, eflersom jag har sell sä mänga människor som har lunga familjer och som ändå är fullt kapabla all efler några år gä ul och la ell förvärvsarbele. Man säger att man värdesätter deras gärning. Del mäsle man nalurliglvis göra. Men varför då så kalegoriskl avvisa della krav och säga all det "fixar sig" enkelt med de 30 pensionsgrundande åren sedan. Eller varför säga - vilket jag tycker är ännu mer cyniskt — alt pensionsålderskommittén skall undersöka om man vid 64 ärs ålder forlfarande kan fä jobba för all tjäna in pensionspoäng. Dä skulle en sådan här mamma, som har varit särskilt prövad, om hon var riktigt strävsam kunna jobba lills hon var 70 är, och sä fick hon ihop lUI sin tjänstepension. Det kan väl aldrig vara meningen att man vill uttrycka sig sä i skrift? Nu kan någon svara: Det spelar ingen roll vad man skriver. Men del finns en del människor som läser uttalandel pä della sätt, och jag vågar päslä att barnfamiljerna i dag känner sig upproriska. De väntar och väntar pä alt nägol skall göras för dem.

Jag var helt införstådd med den skaltereform som vi genomförde, men jag var det egentligen på det vUlkoret all den skulle kompletteras med mer familjoslödjande ätgärder än vi hittills har sett. Jag hoppas alt de kommer när skallereformen skall Iräda i krafl. Vi får inle bortse frän familjepoliliken därför all den i dag inle är modern. Den har fallit i glömska - den är i dag i bakvatten. Men familjerna har ocksä i dag stora bekymmer med den ekonomiska situationen. Den här frågan är liten, men om man skriver för hän i denna fräga är det ett symtom på all det i dag inte är riktigt "poppis" all ha barn och ännu mindre all ha mänga barn - allra minsl all ha barn som är besvärliga.

Jag kan ATP-syslemel ordentligt, fru Hävik, så jag behöver inle få alllför myckel undervisning om det - jag har varit med frän början och deltagit i diskussionerna innan systemet fick den utformning som det har. Jag kun förslå om man respekterar ATP, men man borde inle sä lätlvindigl ha avfärdat denna kategori arbetstagare även om den är obetald. Man borde ha kunnai visa pä all här finns ell absolut behov all, om man vill vara rätlvis, ordna nägon form av tjänstepension. Jag vet

precis vad svaret bUr: Vem skall betala? Del är emellerlid, som jag har sagt förut, så att ATP inte är en pensionsform där var och en belalar för sin pension. Den som börjar jobba när han är 16 år belalar mer än för sin pension. Helt uteslutet bör del därför inte vara all finna en form härför. Framför alll bör man kunna erkänna del berältigade i all barnfamiljerna visas större respekt för den gärning som pappan eller mamman sköter och som hindrar dem alt gå ul i förvärvsarbetet.

Jag kanske är påverkad av alla familjer med handikappade barn som jag har sett, men jag har ocksä väldigi svårl alt fördra alt familjer med fyra fem barn - det finns några sädana familjer - i dag mäsle gä lill socialvården. Del måste de nämligen göra - ingen vanlig människa kan försörja sä många barn. Även om de vill ha ell arbeie kan de inle alltid fä det. Och de kan absolut inte få plals på daghem för sä många barn.

Låt oss se på dessa problem och erkänna att det vore rättvist att även en fostrargärning av detta slag fick del yttre och reella erkännande att man försöker finna en sädan pensionsreform att inle bara folkpension ulgår vid 67 ärs älder.

Med denna motivering kommer jag - kanske Utet inkonsekvenl, eftersom jag inte gillar de olika motionerna - all rösta för reservaiionen, som dock bara pekar pä alt frågan bör utredas och att vi bör se den föreslagna åtgärden som riklig. TUl någon av de enskilda molionerna i sig själva kan jag alltså inte direkl ansluta mig, men till reservationen kan jag det för att därmed markera att del här inle får glömmas bort.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beräkning av till-läggspension för hemarbelande i vissa faU

Överläggningen var härmed slulad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Jonsson i Mora m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Pehrsson begärl volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill att kammaren bifaller socialförsäkringsutskotlets hemställan

i betänkandet nr 5 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen av herr Jonsson i Mora

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-propositionen. Dä fröken Pehrsson begärde rösträkning verkställdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 163

Nej - 159

Avslår - 4

§ 13 Föredrogs socialförsäkringsulskoltets belänkande nr 6 i anledning av moiion om samordning av hjälpinsalser vid arbelslöshel och sjukdom.

Ulskollels hemsiällan bifölls.

Nr 44

§ 14 Grupplivförsäkring för hemmafruar

Onsdagen den 17 mars 1971

Gmpplivförsäk-ringför hemma-fmar

Föredrogs socialförsäkringsulskottets betänkande nr 7 i anledning av motion angående grupplivförsäkring för hommufruar.

Herr JOHANSSON i Skärstad (c):

Fru talman! Reformpolitiken på del sociala området syftar till alt skapa trygghet och rättvisa. Medborgarna bör beredas elt grundskydd i olika avseenden. Betydande framgångar har nätts. Bäde genom statliga beslul och genom frivilliga överenskommelser har mänga trygghelsfrägor kunnat lösas.

Vissa grupper stär dock forlfarande ulan beiydande delar av trygghetssystemet. Mänga hemmafruar bl. a. har ett olillfredsställande försäkringsskydd. Om hustrun-modern helt plötsligt skulle ryckas bort, råkar de efterlevande i en ekonomiskt och praktiskt myckel svär situation. Slora svårigheter kan uppstå i fräga om barnens uppfostran.

För all problemel skull kunnu lösas pä elt lillfrodsställunde sätt fordras stora ekonomiska insatser. Vissu kutegorier har kunnat ordna hustruförsäkring i anslulning lill kolleklivförsäkring för männen. Mänga kan eniellorlid inte ordna sin grupplivförsäkring pä detta säll. För alla dem som into kan få lill stånd en tillfrodsslällande lösning av frågan inom ramen för nuvarande bestämmelser bör samhällot medverka till alt lösa problemet.

1 nägra är har vi uktualiserul deilu problem Ulskoilei har avslyrkt molionen, och i är har ulskottet byggt sitt avslagsyrkande pä vad som sades förra året. Innan jag säger något om de möjligheler som finns och inte finns vill jag bara cilera vad ulskoltei säger: "Ulskotlei konslalerade all prakliskl lägel alla kolleklivavlalsanslällda omfallades av ijänste-grupplivförsäkringar och att även de anställdas makar var anslutna till dessa försäkringar. Även boträffando do frivilliga grupplivförsäkringarna, som enligt utskottet omfuttudo 2,5 miljoner direkt försäkrade, framhöll ulskollot all de flesta uv dessa innebar möjlighot till makeanslutning. Med hänsyn härtill ansäg ulskoltei någol behov av den föreslagna lagsliflningsålgärden inle föreligga, och ulskoltei avstyrkte därför motionsyrkandel." Del var förra aret. Ooh sä säger utskollet: "Nägon anledning för riksdagen att i ur intugu annun ståndpunkt föreligger enligl utskottels moning inle." Ju, sä sade mun för äiskilliga är sedan när vi motionerade om sänkt pensionsålder. Men därför all riksdagen avslår etl yrkande ell år behöver del inte vara så i år.

Jag fick en broschyr där man — i motsats till utskottet — säger att "1 miljon mammor behöver bättre försäkringsskydd". Situationen är - och jag talar nu för den vanliga människan, som fru Eriksson i Slockholm varil inne på - följande.

Mannen har AFA Ijänslegruppliv på 31 500. Om makarna har Ivä barn är barntilläggel 2 x 9 000 i AFA. alltså 1 8 000. Det gör 49 500.

Vad är kvinnan-hemmafruns ställning värd? Jo, hon är medförsäkrad i AFA med 2 000 kronor, och barntillugget är 2 x 4 500, alllsä 9 000. Det gör I 1 000. Alliså 49 500 för munnen och I 1 000 för hustrun! Och vi kan väl päslä alt det är minst lika svårl för mannen all klara sig, om

huslrun skulle falla ifrån, som dot är för hustrun alt klara sig om mannen Nr 44

skulle falla ifrän. n, a a

Onsdagen den
Enligl vad jag har kunnat utröna är det egentligen bara jordbrukarnas ,-, \qi\

1 / mars i,/ /1
ekonomiska föreningar som har lösl det här pä ett tillfredsställande sätt __

och åstadkommit jämlikhet i uppläggningen. Där kan hustrun gä med pä GmppUvförsäk-

samma villkor. ring för hemma-

Det finns härutöver möjligheter till grupplivförsäkring, men dä måste fi'Uar del bildas en grupp och där mäste 80 procent vara med. Del är inte alla som kan konima mod i en sädun grupp - alltså står mänga utanför. Sparbankernas mödruförsäkring finns, och del är on ganska god försäkring; felet med den är buru utt avtrappningen börjar redan vid 30 är och alt beloppen sedan sjunker oerhörl forl.

Della är alltså situationen i dag. och därför tycker jag nog all ulskollot kunde ha tagit litet mer allvarligt pa suken i sin skrivning ooh framhällit att della är ell problem som inle är lösl.

Fru talman! Jug hur ingol yrkande, men så länge dotlu problem kvurslär för mängu i värt lund återkommer jug säkert.

Fru HÄVIK (s):

Fru talman! Herr Johunsson i Skärstud m. fl. har i är väckt on motion "om hemmufruarnus trygghetsfrågor", identisk med den moiion i frågan som behandlades förra ärel. I klämmen ber man "alt riksdagen i skrivelse rill Kungl. Maj:l anhåller om ulredning av hemmafruarnas Irygghelsfrä-gor, i enlighei med do i molionen anförda rikllinjernu".

När man läser molionen finner man emollortid all den gäller vad maken skall fä i ersältning när hemmafrun har fallit ifrän. Jag tycker att det är litet lustigt, men jag skall inte ironisera över del ulun gå över till vad utskottet har sagt i är.

Herr Johansson påslår ull det inte hur hänl någonting pä väldigt länge och säger all man molionoral i många år i denna fräga. Men expansionen har väl pä grupplivförsäkringens område varil explosionsarlud - vi kun so pä en tioårsperiod.

När det gäller AFA, som herr Johunsson tur upp här, så är ju dot on försäkring som har lillkommil genom ott förhandlingsresultat. Det man dä har fått fram all hustrun respektive varie burn under 17 är får är ju baserat pä detla förhandlingsresultal, ooh vi här i riksdugen kun knuppasl besluta all beloppen skall räknas upp, ulan det är fortfarande en förhandlingsfräga. Herr Johansson säger utt detla icke är tillfrodsslällande löst ooh att sloru grupper står ulanför. Men del finns goda möjligheter utt ordna med gruppliv — det finns inom faokorganisutioner, del finns inom mänga undru organisationer. Do tvä största försäkringsbolagen i vårl land har detla; del är Folksam och Förenade liv. Man kan teckna on sädan försäkring i samband med burnbidrug, det vet säkerligen horr Johansson ocksä, och den försäkringsformen expanderar. Man kan into lagstifta för den grupp som ålerslär. Horr Johansson säger att vi skall lösa frågan för dennu grupp, som into kun ordna försäkringsskyddet tillfrodsställunde. men vi kan inle lugstlfta för en liton grupp som har möjligheter att skuffu sig ell tillfredsställando försäkringsskydd.

Nr 44

Onsdagen den .17 mars 1971 Statligt stöd tiU hembygdsföreningar för miljö vårdsin satser

Herr JOHANSSON i Skärstad (c);

Fru talman! Jag vet inle vad del skulle vara för fel med motionen om hemmafruarnas trygghelsfrägor. Del har väl ocksä med tryggheten att göra att hemmafrun vet att mannen och barnen inte får det besväriigl, om hon skulle gå bort.

Sedan är jag medveten om all AFA-försäkringen är elt resultat av förhandlingar, men om man inle förhandlingsvägen kan skapa den Irygghei man önskar, sä är vi ju inte främmande för att samhället lagstiftar. Jag nämnde möjligheten att få en mödraförsäkring genom all föra in barnbidragel på sparbankerna, men när avlrappningen börjar redan vid 30 års ålder så anser jag inte den försäkringen vara tillfredsställande.

Vad slutligen grupplivförsäkringen beträffar måste man ju kunna bUda en grupp för all komma i åtnjutande av förmånerna där. Jag har t, ex. kunnai fråga en anställd pä en fabrik; Vilka möjligheter har din hustru att komma med i en grupplivförsäkring? Fru Håvik kan ju göra detsamma. Dä skall hon finna att de möjlighelerna inle är tillfredsställande. Och det är etl problem och en orsak till ängslan hos mänga lågavlönade. De frågar sig: Hur skall del gå för mig och mina barn, om min hustra skulle gå bort?

Överläggningen var härmed slutad.

Ulskollels hemställan bifölls.

§ 15 Föredrogs jordbruksutskoiiels belänkanden:

Nr 7 i anledning av motion angående försäkringen av fiskredskap Nr 8 i anledning av motion om inrättande av en husdjursförsöksslation för västra Sverige

Nr 9 i anledning av moiion om generellt lillsländslväng för mariordstäkl

Nr 10 i anledning av motion om varudeklaration av tvätt- och rengöringsmedel, m. m.

Kammaren biföll vad ulskotlei i dessa belänkanden hemställt.

§ 16 StatUgt stöd tUl hembygdsföreningar för miljövärdsinsatser

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 11 i anledning av motion om statligt stöd lill hembygdsföreningar för miljövärdsinsatser.

I motionen nr 508 av herr Svanström m. fl. hade hemställts att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj:l begärde att frågan om statligt stöd tiU hembygdsföreningar för aktiva miljövårdsinsatser skulle bli föremål för utredning och förslag.

Utskottet hemställde att riksdagen lämnade molionen nr 508 utan åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar Hansson i Skegrie (c), Antby (fp), Hedin (m), Wirtén (fp), Johansson i Holmgärden (c), Leuchovius (m) och Persson i Heden (c), som ansett att utskottet bort hemställa

att riksdagen med bifall till motionen nr 508 i skrivelse tUl Kungl. Maj;t hemstäUde att frägan om statligt slöd tUl hembygdsföreningar för aktiva mUjövärdsinsatser blev föremål för utredning och förslag.

Herr HANSSON i Skegrie (c):

Fru talman! Den moiion som föreligger här syftar till alt förstärka de friviUiga insatser som vissa föreningar gör på naturvårdens och miljövårdens område. Vi är väl alla överens om att de insatserna är värdefulla som komplement till del arbeie pä naturvärd och miljövård som utförs av slalliga och kommunala myndigheier. Ja, man kanske renl av kan saga att fråga är om inle dessa frivilliga organisationer kommer problemen betydligt närmare än vad de slalliga och kommunala myndigheterna kan göra. Detta gäller alldeles särskilt i fråga om kulturmiljön, där dessa organisalioner uppläcker och bevarar myckel värdefulll, som sannolikt annars i stor utsträckning skulle ha gätl förlorat.

En viklig insats som organisaiionerna ocksä gör är all de slimulerar del personliga inlressel för de värden som finns i den egna bygdens nalur och miljö. Denna — om jag så fär säga — jordnära verksamhel har slor betydelse i nalurvärdsupplysningens Ijänsl. Jag Iror all man renl av kan säga alt naturvårdsverket och länsmyndigheternas arbeie på della område underlättas, förstärks och effekliviseras genom dessa organisationers insalser. Hur effektivt naturvårdsverket än försöker vara, hinner det ändå inle med all ta hand om allt pä detta område. Sannolikt kan mänga uppgifter - 1. ex. när del gäller alt bevara gamla säregna byggnader, broar, planteringar etc, som är karakteristiska för bygderna - bättre fullgöras av dessa organisalioner än av myndigheterna. Dessa värdefulla frivilliga insatser mäsle nu i betydande utsträckning finansieras genom insamlingar, med medlernsavgifler, m. m. sådant. Genom den alltmer ökade turismen — som beror pä det mera allmänna bilägandet - är dessa insalser till gagn inte bara för bygdens folk utan ocksä och inle minsl för alla dem som såsom turister reser genom landel. Det är därför man kan påstå all trots att det heter hembygdsföreningar är del inle bara för den egna hembygden arbetet utförs, utan det är i mängt och mycket ell arbeie som har riksinlresse. Della bör vi la hänsyn lill dä del gäller all söka bevara dessa organisalioner och deras arbete.

Nu är det så all dessa organisalioner fär medel över de allmänna anslagen lUl naturvärdsverksamhelen. Men tyvärr är det ganska begränsade anslag. Reservanterna är fulll medveina om all dessa anslag har ökals under senare år, och i den budgel som nu föreligger har del också skell en uppräkning. Mén vad som framför alll skulle behövas är att dessa frivUliga organisalioner får en fastare inplacering i nalurvärdsarbelet, så all de kan känna slörre irygghei i sitt arbeie för framtiden och inle vara sä beroende av tillfälliga anslag och bidrag som de är i dag. Del kan kanske renl av hända att igängsalta ätgärder för bevarandet av nägon kullurföreleelse inle kan fullföljas som de borde därför alt medlen inle räcker lill. Del finns därför, anser vi reservanler, slarka motiv för all

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Statligt stöd tiU hembygdsföreningar för miljövårdsinsatser

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Statligt stöd till hembygdsföreningar för miljövårdsinsatser

bifalla reservationen, som ju inle yrkar pä on ytterligare ökning av anslagel nu utan kräver att en bättre status för dessa organisationer skall åstadkommas lill gagn för det frivilliga arbelet som är sä värdefullt.

Fru lalman! Med detla ber jag alt fä yrka bifall till don rosorvation som har fogats till detta betänkande.

Herr HEDIN (m):

Fru talman! Under senare är har intresset för miljövården - med alll vad den inrymmer, inklusive naturvården - blivit myckot stort häri värt land. Del skrivs och talas myckel om miljövård — det skrivs i böcker, tidskrifter och tidningar. De politiska partiornu hur alla engagerat sig ganska hän i miljövården, det debutterus, och vi har här i riksdagen sliftut åtskilliga lagar som pä olika sätt påverkar miljövärden.

Del här är naturiiglvis bra i och för sig, men i sisla hand är det väl ändå sä all de konkrela åtgärderna pä miljövärdens område mäslo vidtas pä sä all säga gräsrotsnivå. Statliga och kommunala organ kun naturligtvis göra mycket, och de gör mycket. Vi kan peka pä domänverkot, som pä sina områden har gjort slora ansträngningar för naUirvård och landskapsvård och för att åsiadkomma förbättringar för det rörliga friluftslivet. Vi kan också peka pä all mun med AMS-medel gjort åtskilligt för utt snyggu upp efter våra vägar.

Men delta sker med stora koslnader, och det är framför allt ända begränsade områden som man när pä det sällel. För ull fä tillräcklig omfultning pä miljövärden i hela dess uisiräckning behöver vi ulövor alla slutliga och kommunala insutsor ocksä frivilligu i myckel myckot slor utsträckning. Det skulle behöva bli nägol av en folkrörelse.

1 försia hand är det naturligtvis - i varje fall när det gäller naturvård och landskapsvård — ägare av den svensku jorden och den svensku skogen som, ofta med smä medel, kan påverka ulvecklingen i en god riktning. Men i andra hund kun nulurliglvis också en bredare allmänhet göra direkta insatser, inte minsl inom fornminnesvärden och kulturminnesvärden, men ocksu, om än i begränsad omfattning, när det gäller naturvärd och landskapsvärd. De insatserna frän allmänhetens sida mäste naturiiglvis organisorus och kanaliseras på lämpligt sätt. Jag tror ull hembygdsföreningurna som vi jusl nu diskuierar är lämpliga organ för all ta hand om det stora inlresse som finns hos allmänhoten för dessa frågor.

Jug vill instämmu i vud herr Hansson i Skegrie anfört i det här avseendet och ber all få yrka bifall lill reservaiionen.

Herr WIRTÉN (fp);

Fru talman! Alla är överens om all kraftfulla åtgärder mäste vidlas för all skydda vär miljö. Däremot lycks del vuru liiel oliku uppfuttningar om vilka vägar som skall beträdas för att vi skall nä dot gomensumma mulel.

Dol råder väl inget tvivel om ull det vurit nödvändigt att byggu upp en ny orgunisalion för ull klura de slora uppgiflor som miljövården siälls inför. Så hur ju ocksä skott. 1 enighel har vi beslutat om all inrälia naturvärdsverkol, koncessionsnämnden, nulurvärdsseklionernu inom läns-styrelsernu osv.

För mig har del frumsläll som lika viktigt att satsa på do organisa-

lioner som redan tidigare funnits och som ideellt vurit inriktudo på miljövård, orgunisutionor som arbetat för en bättre miljö längt innan statliga ooh komnumulu myndighotor engugerudo sig pä allvar för miljöfrågorna.

Sadunu orgunisationer är viktiga inslrumont i miljöarbotet. De får into glömmus bort, utan bör i stället lyftas fram och understödjas pä allt sätt i sin vorksumhet. Dit hör självfallei nalurinriktade organisationer som Svenska naturskyddsföreningen, fältbiologerna m. fl. Men dit hör ocksä hembygdsrörelsen. Don ur en av våra många stora folkrörelser med en mer än hundraårig tillvaro och med i dag upp emot 300 000 medlommar.

En och annan kunske förbinder begreppet hembygdsförening med arbetet pä alt bevara gamla byggnader, föremål och minnen frän gången tid. Dot är naturiiglvis rätt, mon allt flera aktiva hembygdsvänner inriktar sig på vad som är aktuellt i bygden och naturen jusl i dag. Hembygdsvärden ingår därför säsom en väsentlig del i miljövärden, som inle bara är en fräga om natur och förgiftningar. Hembygdsrörelsen har huvudintresset inriktat pä kulturlandskapet. Man engagerar sig i värden av odlingslandskapet, dur hombygdsrörolson har giort beiydande insatser, ooh nalurliglvis utgör vården av kulturhistoriskt värdefulla miljöer säsom byggnader, gravfält, lövängur, nuturminnesmärken osv, vikliga inslag i verksamhelen.

Hembygdsföreningarna utför redan ett oerhörl värdefulll arbeie med sädana här uppgifter. Om vi skulle vilja salsu meru pä de mängu ideellt inriktade människor som finns mod i dessa föreningar, skulle resullatei bli ännu bättre. Jag är, fru lulmun, överlygud om ull vi aldrig kan finnu nägon unnun form för deilu slag av miljövård som ställer sig mera ekonomisk och där urbetet blir ulfört med så slor sumvetsgrunnhot och känslu för urbetsuppgiflon som om hembygdsföreningarna utnyttjas.

Det gäller dock all finna do rätta formerna för hur man skall hjälpa hembygdsföreningarna. Det är anledningen till att vi motionärer och reservanter har begärt att frägun om utformningen av ett statligt stöd till hembygdsrörelsen skall ulredas. Det gäller att klarlägga hur man skall uppnä största möjliga effektivitet i värden av kulturlandskapet i samverkan mellan de samhälleliga institutionerna och de frivilligt arbetande hembygdsföreningarna.

Fru talman! Jag ber all fä yrka bifull till reservationen.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Statligt stöd tiU hembygdsföreningar för miljövärdsinsatser

Fru andre vice talmannen tillkännagav, att anslag utfärdats til sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr SVANSTRÖM (c):

Fru talman! Det har för mig säsom huvudmolionär varit upplyftande alt lyssna lill reservanlernas lalesmän från jordbruksutskottet. Genom den omorganisation som utskotten har genomgått har denna fräga, som i fjol handlades av allmänna berodningsulskollel, nu kommit att falla på jordbruksulskollei.

Jag vill i försia hand.undersiryka all denna motion hell saknar polilisk bakgrund. Den är undertecknad av representanter för olika partier. Av ulskottsbehandlingen verkar del näslan som om det skulle hu vurit en partipolitisk fräga, vilket del absolul inle är.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Statligt stöd tiU hembygdsföreningar för miljövårdsinsatser

Genom herr Wirléns inlägg i debatten har del i hög grad klargjorts vad hembygdsrörelsen är och syftar lill. Jag vill såsom ansvarig för den riksorganisation som verkar pä della område lägga till ytterligare nägra synpunkler.

Hembygdsrörelsen är en av våra största folkrörelser. Organisationen är emellertid inle sä fasl all man i dag exakl kan ange hur mänga människor som är anslulna lill rörelsen, men all anlalel är av den storlek som herr Wirién nämnde råder del ingel tvivel om. Jag kan anföra all vi vid en undersökning i Kalmar län har funnii, all där finns mellan 10 000 och 15 000 organiserade medlemmar i hembygdsrörelsens olika organ.

Nu är hembygdsrörelsen inle särskill markerad i Kalmar län. Del finns län där den har en väsenlligi fasiare förankring. Det finns alltså anledning tro att en halv miljon människor pä detla säll är engugorado i hembygdsrörelsen i detla land.

Som herr Wirién säger uppfaltar väl mänga verksamheten som i försia hund inusoul. Vi är tacksamma över att många människor vill ägna sig just al den uppgiften, därför all den är angelägen. Alt i den egna bygden samla in föremål, bevara byggnader som minner om gångna liders människor, deras säll alt bo, arbeta och leva, är en myckel angelägen uppgift.

Men jämsides med detla finns del i hembygdsrörelsen utrymme för de mest skifiande sysselsättningar. Några människor kan vara mest inlresserade av forntiden, gä ul i naluren och lela efler fornminnen, intressera kamrater i hembygdsföreningen för att rusta upp gravkullar och bevara dem så all de finns kvar även efter en generation som har upphört t. ex. mod den hävd som nu i flera hundra år har varit rådande i form av betesdrifl och lidigare handslåller. Denna hävd har frilagl 1. ex. stensäll-ningar, bronsäldersrösen och andra forngravar pä elt säll som gjort dem synliga i naturen, oftast även på längl häll. Genom den förändring som nu framför allt jordbruket genomgår uppstår här bekymmer. Så fort barrskogen kommer i närheten av etl sådanl här fornminne, kan man konstalera utt slora delar av de förul hell synliga minnena försvinner pä oll pur Ire årlionden. Pä det sätlel kommer mänga fornminnen utt myckel snabbi gä mot en förstörelse som är hell onödig. Del finns säkert människor som är inlresserade av alt la hand om denna värd, och del är delta som molionen lar sikte pä.

Man skulle kunna länka sig all dessa miljövärdande åigärder, utförda av hembygdsföreningar eller enskilda och med sialligl slöd i nägon form, skulle kunna lända lill en verkligt förnämlig uppruslning av en hel del miljöer, framför alll kullurmiljöer och landskapsbilder. Sädana ling som att hälla uthuggningar, lidigare odlingar, öppna mol sjöar och havsvikar ger en lillfredsslällelse inle bara för den egna bygdens människor ulan, såsom herr Hansson i Skegrie här anförde, ocksä för de Inristande människorna.

Dol är on av do mänga åigärder .som skulle kunnu vidtas. En samverkan mollun de stulligu ätgärdernu, do kommunala insutsornu och de insatser som kun sko pa frivillighelons väg är jusl dol som molionen efterslrävar. Vi vill ha on möjlighet till samordning där alla goda krafler kan medverka i syfte all bevara angelägna kulturmiljöer, odlingslandskap och andra ting.

Denna fräga är inte begränsad bara lill den svenska landsbygden. I alla städer har vi kulturminnen i form av byggnader, lorg, galor och annal som kan bevaras. Del är ocksä Uka angelägel att hembygdsvännerna fär vara med när nya stadsdelar planeras. Alltför många, alltför olustiga exempel på brislande förståelse för trivsel och hemtrevnad när nya stadsmiljöer tUlskapas har vi i värt land för att kunna bortse frän värdel av att även denna del av nyplaneringen blir föremål för hembygdsvännernas uppmärksamhet.

Hembygdsrörelsen är alllsä ingalunda en enbart musealt inriktad verksamhet. Vi vUl vara med i samhällsdebatten pä kulturområdet och pä miljövårdsområdet på etl sätt som ger bestående inlryck. Vi vill vara med om alt uiforma den framtida samhällsbilden på det säll som vi finner angeläget.

Frägan är nu hur vi med statliga medel på bästa möjliga sätt skall medverka lill all dessa ätgärder vidlas. Hur skall dessa pengar förmedlas pä bästa säll? Bäde ulskoilei och riksdagen anser säkert all del är angelägel.

Som någon lalare lidigare sagl finns del mänga säll alt leda dessa pengar så att de kommer till bäsla möjliga nytta. Jag upprepar att jag tror att della är möjligt genom en kombinalion av statliga och kommunala insatser och frivilligt arbeie. Molionärerna vill all dessa ling undersöks i en ulredning. Denna fråga, som för andra ärel i följd diskuleras i Sveriges riksdag, kan förvisso inte betraktas som jättestor. Men det är en fråga som blivit myckel uppmärksammad. Inför fjolårets behandling remitterades ärendet till olika statliga insianser.

Jordbruksutskottet har i år som praxis är här i husel nöjl sig med all hänvisa lUl fjolärels behandling, men jag vill understryka, all vi i är lagl lill ylleriigare en del ling i motionen. Det är endast klämmen och begäran om en ulredning som är exakt lika i årets och fjolårels moiioner. Vi har tagil intryck av de synpunkler och invändningar som framfördes av remissorganen i fjol. Vi anser i är all det finns anledning alt eftersträva en så smidig form som möjligl för penningmedlens överförande. Utredningen kan myckel väl komma fram lill det förslaget all pengarna lämpUgen bör tilldelas en riksorganisation, som sedan under egot ansvar fördelar dem till sådana punktinsatser som del kan bli fråga om. Della skulle i så fall ske i samarbele med den lokall verkande nalurvärdsorgani-salionen och landsanlikvarierna.

Del förljänar framhållas alt Samfundet för hembygdsvärd, som är all belrakla som en riksorganisalion för hembygdsrörelsen, under de senasie åren fäll ett alltmer ulvecklat samarbele till slånd med riksantikvarien och landsanlikvarierna ute i länen. Vi kommer i vår att anordna gemensamma kurser för detta och andra närliggande ämnesområden. Vi har elt ständigt utbyte av erfarenheter mellan de statliga och de frivilligt arbelande organisationerna. Vi har också öppnat vår tidskrift för en särskild spalt för riksantikvarieämbetel, som därigenom fär möjlighel all nä konlakler längt utanför de kretsar som man för närvarande har möjlighel att uppnä.

Fru talman! Här finns mycket ylleriigare all säga, men jag vill dä jag nu håller mitt försia anförande i denna församling försöka medverka till

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Statligt stöd tiU hembygdsföreningar för miljövårdsinsatser

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Statligt stöd till hembygdsföreningar för miljövårdsinsatser

alt diskussionen i görligaste män begränsas.

Jag vill sammanfaltu ooh säga ull molionen är opolitisk och all don har förankring i allu purlior. Vi unsor det ungelägel all frägun om någon form uv slöd lill hembygdsrörelsen för miljövärdsinsatser utredes. Utredningen fär sedun kommu med konkrelu förslag till lösning uv problemet. Om riksdugen i dug följer rosorvuntornus förslag och bifaller motionon kommer dotlu att hälsas mod största lillfredsslällelse uv lundets hembygdsvänner.

Jag hoppus, fru lalman, alt della blir resullatei. Jag bor alt fä inslämma i yrkandei om bifall till roservalionon.

Herr HJORTH (s);

Fru talman! Jag kan i siorl sett instämma med vad do föregående talarna har anfört i dennu fräga. Utan tvekan är del myckel vikliga och belydelsefulla frågor som här har lagils upp. Jag skall inte dra i gången miljövårdsdebatt här, men jag vill ända framhålla betydoisen av ett aktivt miljövärdsarbetc frän alla häll.

Det är som del här har sagts alt slal ooh kommun förvisso gör slora insatser. Mon vi vet alla att det krävs ännu mora om vi inom rimlig tid skall kunna klura av del absolut nödvändigaste i fråga om ätgärder mot nedsmutsning, nedskräpning, igenbuskning, läktverksamhot och annut.

Vårt landskap förfulas mer och mer sumtidigi som kruvon pä områden för rekreation och friluftsliv ständigt ökar ifrån stressade människor i storstäder ooh tätorter. Med gällande orsättningsbestämmclser och bostämmelsor i övrigt Iror jag det blir svart att kluru ulli detta innan del är för sent. Nu är flera utredningar i arbete pä della område, men även om de kommer fram lill genomgripande förslag är uppgifterna sä stora ooh sä många all alla goda krafter och frivilliga insalser mäsle välkomnas.

Jag tror för min del - det har ocksä framhållits lidigare under dobutten - utt jusl hembygdsföroningarna här kun få en mycket slor belydelse. Intressol för dettu arboto är mycket stort uto i bygderna. Del kun gälla alt röja upp och hållu snyggt pu ott vuckort område — det kan vara en skogsbacke runt ott ödetorp, ott vackert ängslandskap, en ekbacke osv. En upprustning av gamlu kulturbyggnader kan ocksä mycket väl ingå i hembygdsföreningarnas verksamhet.

Det bedrives nu ocksä pä många håll ett belydelsefulli inventerings-arbete. En hel del av allt detta arbete är dock kostnadskrävande, och en slutlig bidrugsgivning som oj behöver bli ulliför omfattande skulle säkert bäde sporra och hjälpa hembygdsföreningarnu i derus urbote pä delta område.

Dol har nämnts lidigare här all man har den uppfallningen all hembygdsföreningarna uleslulande är musealt inriktade. Men jag tror att jusl dettu miljövärdsurbete kommer att - liksom det lidigare gjort — attrahera ungdomarna lill insalser i hembygdsföreningarna. Del är ell sätt all aktivera dem ylleriigare på della område.

Liksom förra ärel slår fyra olika parlier bakom moiionskraven, som jusl gäller utredning och förslag om sialligl slöd till hembygdsföreningarna för aklivu miljövärdsinsulser. Jag ber all fä yrka bifall lill reservationen som jusl siöder detta förslag.

Horr PERSSON i Skänninge (s):

Fru lalman! Nu hur tre borgorligu lodumötor vurit uppe i tulurstolon och moliverul vurför de reserveral sig mot utskottets förslug. Dossutom har motionärerna vurit uppe ooh angivit sinu ständpunkler. Eflersom vi är överens inom ulskottsmujorilelon i dennu fräga kan jug försäkra utt ingen ylleriigare talare frän ulskollsmujoriteton tur till ordu ooh utt dobalton därför inlo behöver dra ul alltför längt på tiden.

Donnu fräga behandlades ocksä vid förra urets riksdug i unlodning uv en uvlämnad motion. Don bohundlados. sä som här hur sagts, uv allmänna boredningsutskottet. Riksdugen boslutude du i enlighet med on lill utskottots utlåtande fogad roservulion, där mun uvstyrkto motionsyrkun-dot om on utredning uv hur ifräguvarundo model skulle ulgä till hemby gdsföroningurna.

Don motionon, som väcktes 1970, var föromål för romissbohundling, såsom mycket rikligt här hur sagts. Don gick till naturvärdsvorkot ooh till riksanlikvurioumbotel. Budu dessa instunsor frumhöll i sinu remissvar, att de unsäg det vuru lämpligt ull mun lät do riksorganisulionor som fanns pu dotlu område fördela medlen till liembygdsföroningurnu. Frun nuUirvurds-verkets sidu pupekados utt mun bordo undviku onödiga udministrutivu koslnuder och i slällei låta pengarna komma till användning pä ett bättro sätt.

Av de föregående anförandenu hur mun nästan fält don iippfutlningon all dessa hembygdsföroningar blivit holt lottlösu i fräga om medel. Sä är ju ingalunda fallet.

Det finns tvä riksorganisulionor. Dot är Svenska nuturskyddsföro-ningen ooh Sumfundot för hembygdsvård. Det kun här framhållas utt dessa organisalioner fält beiydande unslagshöjningar under don senaste lioårsporioden. Sålunda utgick till Svenska nulurskyddsföroningen budgetaret 1960/61 55 000 kronor och för innovurundo budgolär 3 10 000 kronor. Till Samfundet för hembygdsvård har ulgäll 50 000 kronor för budgelärei 1960/61 och 160 000 kronor för innevurunde budgetär.

Dot bör ocksä erinrus om ult förru ärots riksdug futtude boslut om anslugsuppräkning mod 1 miljon kronor för miljövärdsinformution. Därvid ultulades från såväl dopartementsohofons som riksdugens sida all dol vur ungeläget att do ideella nuturvurdsorgunisutionerna guvs möjlighoter ull forlsalla ull utveckla sitt arboto. Vi unsor att delta utlulundo ulltjämt har sin giltighet. För ult dol into skall uppslå någol misslorstund vill jag också framhålla att vi i ulskotlsmujorileten ur klurt positivu lill dot arbete som utförs av hembygdsföroningarna. Pä don punkten är dot ulliså ingu delade meningar. Däremol hur vi inle unsett ull det finns någon unlodning att man här sätter i gäng en utredning, oftorsom mun hur dessa riksorganisationer och mun alltså kan fä medel via dem.

Det bör ocksu, fru talman, erinras om att 1965 ärs musoi- ooh utställningssukkunnigu prövar frågor om kulturminnosvärdens contrula och lokulu orgunisution.

Fru lulmun! Jug lovade utt inte onödigtvis förlängu dennu dobult. Jag vill till slul buru sägu utt det finns ulllsä inga molsuttningur mollun resorvantornu ooh utskoltsmajoriteton när det gallor den primära frägun, dvs. hombygdsföroningurnus urboto. Där ur vi tämligen överens. Dot är i

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

StatUgt stöd tiU hembygdsföreningar för in iljö vårdsinsa t ser

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Statligt stöd till hembygdsföreningar för miljövårdsinsatser

fräga om hur medlen skall utgå som meningarna skiljer sig. Jag ber all få yrka bifall lill ulskollels hemställan.

Hen SVANSTRÖM (c):

Fru lalman! Herr Persson i Skänninge sade att han är ensam att yttra sig från den ena sidan medan talarna från värl håll varit så inånga. Jag noterar detla, men jag noterar del ulan alt - som jag förmodar att del skulle uppfattas - ta del som en pik mol oss all vi pratar för mycket. Anförandena har varit korta, och jag tror att de varil ägnade all markera en sammanfallande vilja alt få någonting ulrältal pä detla område.

Jag vUl i della sammanhang ocksä säga - allra helsl nu när herr jordbruksminislern befinner sig i kammaren - att vi i ,de frivilligt arbelande organisationerna är mycket tacksamma över det statliga slöd som vi har fåll för vär centrala verksamhet. Tyvärr har del inte varit möjligt att av de pengarna anvisa medel lill någon regional verksamhet moisvarande den som man har angivil i motionerna. För att sä skulle bli möjligl, måste väsentligt större medel anvisas.

Vi lycker i organisationerna alt del inle är rimligt all vi fär della pä eget ansvar ulan att det dä bör vara ett samarbete med de statliga organen. Del finnsju en ulbyggd regional organisation pä detla område genom nalurvärdsintendenlerna i länsstyrelserna, och vi har ansett det vara möjligt alt där göra en direkt anknytning.

Jag noterar alltså med största tacksamhet vad herr Persson i Skänninge anförde om den eniga uppslutningen i ulskoilei omkring lankegängarna om att del är värdefulla arbetsinsatser som hembygdsrörelsen ulför. Redan av mitl försia anförande framgick att jag var medveten om värdel av dessa insatser. Men jag tror att det ännu mer skulle understrykas, om vi kunde fä till stånd en utredning om möjlighelerna till direkta lokala punktinsatser via ett pä lämpligl säll anpassat överförande av slalliga medel, varigenom en ytterligare effeki i sädan riklning som vi är ense om skulle uppnäs.

Jag ber att än en gäng få understryka önskvärdheten av elt posilivi beslut i enlighet med motionen och reservanlernas förslag.

Överläggningen var härmed slulad.

Proposilioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Hansson i Skegrie m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hansson i Skegrie begärt volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksutskoltets hemställan i

belänkandet nr 1 1 rösiar ja,

den del ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservaiionen av herr Hansson i Skegrie

m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens

ledamöier ha röslal för ja-proposilionen. Dä herr Hansson i Skegrie begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja - 167

Nej - 159

Avstår - 1

§ 17 Föredrogs näringsulskollels belänkande nr 2 i anledning av Kungl. Maj:ls framslällningar i sialsverksproposilionen om anslag för budgelärei 1971/72 inom finansdepartementets verksamhetsområde avseende bankinspektionen, försäkringsinspeklionen m. m

Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 Föredrogs civUutskottets belänkande nr 7 i anledning av Kungl. Maj:ls i sialsverkspropositionen gjorda framställningar rörande utgifterna för budgetåret 1971/72 inom civildepartemenlels verksamhelsområde jämle moiion.

Punkterna 1-7

Kammaren biföll vad ulskoltei i dessa punkler hemställt.

Punklen 8

Beredskap för oljebekämpning till sjöss

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beredskap för oljebekämpning till sjöss

Hen NORRBY i Åkersberga (fp):

Fru lalman! Den moiion som civilutskollel behandlar i sill betänkande nr 7 rör elt allvarligt missförhållande i samhället som nu synes kunna klaras ul, nämligen koslnadsansvarel för sanering av Uandfluten olja. Där brisier det i samordningen mellan olika myndigheter, liksom för övrigt -parentetiskt sagl — här i kammaren. Vi hade ju en inlerpellalionsdeball i onsdags om jusl de frågor som motionen rör. Naturligt hade varit all interpellationsdeballen och motionsbehandlingen hade samordnats. Eftersom jag dellog i interpellationsdeballen kan jag i dag inskränka mig lill att diskutera innebörden i utskotlsbelänkandel ur en särskild synvinkel.

1 motionen exemplifierar vi motionärer rådande missförhållanden med bl. a. bekämpningen av oljeulsläppel efler kollisionen mellan lankfarly-gen Olello och Kalelysia slrax norr om Vaxholm den 20 mars 1970 - alllsä för näslan på dagen ett är sedan.

Den rimliga ordningen för all garaniera ekonomiska resurser för bekämpningsarbetel hade enligt min uppfattning varit att de inblandade fartygen dä hade belagts med kvarstad, så att redarna hade fäll slälla erforderliga garantier. Nu fick i stället myndigheter och sanoringsförelag finansiera de insalser som blev akluella.

Ansvaret för bekämpningsinsatser och bekämpningskoslnadcr fördelas nu sä all tullverket tar bekämpningen rill sjöss, medan de drabbade kommunerna i princip får ta bekämpningen av Uandfluten olja. När mycken olja flyter i land kan del ibland bero på en misslyckad bekämpningsinsats från lullverkels sida. Då blir alltså åliggandena förde

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beredskap för oUebekämpning till sjöss

berörda kommunerna så myckot större.

I det full som diskuteras i motionon ooh som liggor till undorlug för de prinoipiolla synpunkterna där ooh vidaro i iitskottsbotänkundet var de berördu kommunerna emellertid pä sin vukl ooh ställde som villkor för sin modvorkun utt do into skulle behöva riskera orimliga kostnudor ons förskottsvis för sin modvorkun. Det villkoret uoceptorudes uv tullvorkets represontantor, och det betydde i praktikon alt fakturorna frän sanorings-företugen ställdes till genoraltullstyrolson ävon vud avsäg saneringen av ilundfluten olju, Fakturornu kom ulltså aldrig till kommunornu.

När suneringsförotugon inte fick botult uv don stulligu myndighol som log emot fukturorna, skrev do berördu kommunerna till Kungl. Muj:t i början av februari i är. Ärendet handlades mod berömvärd snabbhet i kanslihusol, on snubbhet som kunsko bl. u. boroddo pu utt dot här i riksdagen fanns en obesvarad intorpollution av horr Strindborg ooh don motion som vi nu bohundlur. Dot vur naturligtvis bru för rogoringon utt kunnu rodovisu positivu ulgärdor i ott konkret full mod unknytning till dessu tvä riksdugsiniiiutiv.

En suk som nog också pnvorkude snubbhoton vid huntoringon var att oll UV do inblundado suneringsförelagen hudo myckot sloru okonomisku svärigholer pä grund uv don uleblivnu bolulningon. Ulobliven belulning frun en stullig myndighei höll ulllsä på ull rosultoru i ult del suneringsförelug som goll sig in i bokämpningsurbotot riskerudo att gå över styr. Sä får dot ju into vuru.

Kommunerna begärde i detta full ult suneringskostnudornu skulle bärus av staten mod hänvisning till konimunornus tidiguro uttulundon utt mun into ville tu på sig nugru koslnuder ons förskottsvis. Donna frumställning bifölls i konselj don 26 februari. Doltu urondo hur ulltsä on något unnun karakiär än motsvarande lidigure hundlagda ärenden. Här hur vi ju principen att kommu norna redan från början hur sagt ifrän hur man ser pä kostnadsfördelningsunsvurot, ooh ulskollot rofororar i sitt betänkunde dettu. Mun säger sä här: "En uv tro kommunor gjord unsökun om ull dobitorudo kostnader för sunoring oftor on tunkbätskollision är 1970. cirku 883 000 kronor, skulle botulus uv stutsvorkot bifölls uv Kungl. Muj.t den 26 fobruuri 1971. Beslutot innebär bl. u. ull orsuttning lämnus innun vällundeansvaret slutligt rogleruts och utt gonorallullstyrelson fär i uppdrug utt frumställa älerkruv."

Dotlu är precis innebörden uv don moiion som nu behundlas. Kungl. Maj:t har ulltsu tugit ott projudioorundo boslut mod summu innebörd som motionon. Jug kun ulltsa som huvudmotionär mod jämnmod finnu mig i all motionen blir uvslugon av riksdugen. Kungl. Muj;t hur rodun befäst don praxis vi vur uto oftor.

Mon ulskollot utlalur som sin kommontur lill det rådundo förhällandet all "lills vidure fär uppkommunde orsättningsfrägor lösus i hittillsvurundo ordning, vilkon i väsentliga delar fär unsos tillgodose motionens syften".

Jug vill nu, fru talmun, fräga utskottots tulesmun oni innebörden uv utskottets utlulundo ur ull kommuner i forlsultningen inlo skull bohövu vuru rädda för alt förskottsvis ollor slutligt drabbus uv sudunu här kostnader.

Hen GREBÄCK (c):

Fru lalman! Vi hade i förra veckan, som herr Norrby i Åkersberga mycket riktigt anmärkte, en myckel läng och ingående interpellalionsdebatt i frågan om oijebekämpning till sjöss. Då hade herr Norrby tillfälle att grundligt go sina synpunkler lill känna. Nu har han återkommit i något mera koncentrerad form. Det framgår av vad han säger all han inle är hell tillfredsslälld med slalsrådel Lundkvisls svar och vill ha en tolkning av vad utskollet egenlligen menar mod satsen all "tills vidare får uppkommande ersättningsfrågor lösas i hitlillsvarando ordning, vilken i väsenlliga delar får anses tillgodose motionens syften".

Jag vill dä erinra om följande ullalande av slalsrådel Lundkvisi under inlerpellalionsdeballen: "Jag tror att jag kan slä för vad jag inledningsvis sade, att med den ordning vi hillills praktiserat i avvaktan pä mera definiliva lösningar har inle nägra oskäliga kostnader behövt drabba kommunerna i sädana här sammanhang. Och vi tänker fortsätta med all praktisera den ordningen, till dess alt vi får den definitiva lösningen klar."

Vi inom utskottet förutsätter alt den praxis som har utbildats i dessa frågor kommer att tillämpas i fortsättningon och alt kommunerna pä sä sätt kan hällas skadeslösa tills vi fär en lösning i vanlig ordning sodan utredningen har lagt fram sina betänkanden. Slaisrädel Lundkvist erkände att rättsläget för närvarande är oklart, ooh inom ulskollot har vi samma åsikt. Vär uppfattning skiljer sig sålunda into heller från motionärens på den punklen. Jag tror inle del finns nägon annan lösning än alt den praxis som har utbildats fär tUlämpas tUls vidare saml all kommunerna på sä sätt hälls skadeslösa.

Fru talman! Jag yrkar bifall lill ulskollels hemställan.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Beredskap för oUebekämpning till sjöss

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Fru talman! Jag vill tacku civilutskoltets ordförande för detta klarläggande. Utskottets skrivning är ju inte helt entydig pä denna punkt, men jag finner nu all utskottet ansluter sig lill den praxis som har ulvecklals genom konscljbesiutet den 26 februari 1971, dvs. att regeringen accepterar all de drabbade kommunerna i förväg deklarerar att de inte är berodda att åla sig koslnader i samband med sanering även om de i övrigl är beredda att pä alll sätt medverka vid saneringsarbelel. I gengäld är staten dä beredd alt förskotlera medel för all bestrida de kostnader som kan uppstå.

Herr civilministern LUNDKVIST:

Fru talman! För all inga missförstånd skall uppstå i fortsättningen vid handläggningen av dessa ärenden villjag nämna att i praxis ingår ocksä en prövning av kommunernas ekonomiska ställning. Först skall alllsä kommunerna göra framslällningar om ersällning, sedan skall framsläll-ningarna prövas mol bakgrund av skadornas omfattning och kommunernas ekonomi.

En definitiv lösning av frägan får vi när vi, sedan räddningstjänslulredningen avgivit sitt betänkande, har fastslällt ansvarsfördelningen mellan siat och kommun men också övriga inblandade.

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 43-45

]|. 44 Överläggningen var härmed slutad.

Onsdagen den uiskotlels hemställun bifölls.

17 mars 1971

Kommundelsråd Punkten 9

Utskottots hemställun bifölls.

Punkten 10

Lades till handlingarna.

§ 19 Kommundelsråd

Föredrogs konslilulionsutskottots betänkande nr 20 i anledning av motioner angående kommundelsråd.

1 detla betänkande behandlades följundo motioner i vad avsäg kommundelsräd:

nr 86 av herr Helén m. fl. sävitt uvsäg hemställun punkl 9, vari yrkats alt riksdagen i skrivelse till* Kungl. Maj:t homställde all Kungl. Muj:l uppdrog äl 1970 års kommunaldemokrutiiitredning utt framlägga förslag till sädan ändring i kommunallagon utt kommunerna gavs möjlighet utt införa direktvuldu kommundelsräd ooh utt detta skedde i så god tid att beslul i riksdagen oftor remissbehandling och sedvanlig beredning kunde fattus 1972,

nr I 14 UV horr Bohmun m. fl. såvitt avs.ig hemställan punkl 7 i den dol den omfattudo frägan om kommundelsräd, vari yrkats all riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställde att Kungl. Maj:t överlämnade motionen lill utredningen om den kommunala demokratin för beaktande i syfle alt fördjupa den kommunala demokratin, saml

nr 228 av herr Hedlund m. fl. såvitt avsäg hemställan punkl 1, vari yrkats alt riksdagen begärde hos Kungl. Maj:t att den pågående utredningen om don kommunala demokratin fick i uppdrag alt utarbeta ett förslag till lagstiftning om kommundelsråd enligt vad som anförts i motionen i sädan lid alt val lill sådana råd enligt den nya lagsliflningen kunde äga rum på hösten 1972.

Utskottet hemställde

alt riksdagen skulle avslä molionerna

1) nr 86 såvitt avsåg hemställan punkl 9,

2) nr 114 såvitt avsåg hemställan punkt 7 i den del don omfattade frägan om kommundelsräd saml

3) nr 228 sävitl avsåg hemsiällan punkl 1.

Reservation hade avgivils

1) av herrar Ahlmark (fp), Werner i Malmö (m), Schöll (m) och Molin (fp), vilka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna nr 86 punkt 9, nr 114 punkt 7 i den del den uvsäg kommundelsråd saml nr 228 punkt 1 i skrivelse till Kungl. Maj:l skulle anhålla om förslag till lagstiftning rörande kommundelsråd lill 1 972 års riksdag,

2) UV herrur Lursson i Lultru (o), Boo (o) ooh Olsson i Sundsvall (o). Nr 44

vilka ansott utt utskottet bort homstullu, Onsdaaen den

att riksdagen unsäg motionerna nr 86 punkl 9, nr 1 14 punkt 7 i don ]-j a 1971

dol don uvsug kommundolsrud,samt nr 228 punkt 1 besvurudo mod vud----- ------

rosorvunternu unfört. Kommundelsråd

Horr MOLIN (fp):

Fru lulmun! "Vi hur ingon chuns utt pävorka bosluton." - "Polilikor-nu lyssnur inle pä oss." - "".Mil dol viktiga görs upp över huvudet pu oss vunligu människor.""

Ju, fru lulmun, doltu är ingu ovunligu rouktioner. Man motor dem på arbetsplutsor ooh i skolor, inom tätorter ooh glesbygd. Sudunu meningar är uttryck dols för on känslu uv maktlöshot inför dot stora uvslåndot mellun dom som futtar besluten och dom som besluten gallor, dols för ott främlingskap inför sjulvu bosliilsinnohallol - on kunslu uv ull do politisku bosluton ogontligen into angår mig personligen. 1 vär tid. mod ökudo kunskupor om sumhällot ooh ökat intresse för sumhällots ungolugonhotor. är säduna här stumningur on iitmuning till oss politiker. Vi fär into vuru sä iipptugnu UV van vunligu politiska urbote att vi inte ser bohovot uv on ny sorts diulog mollun de styrda ooh do styrundo. Nurdomokrutin fur into gä förlorud i dot politisku vurdugsurbotet.

Från folkpurtiots sidu hur vid arets riksdug förls frum ott untal konkrelu förslug som skulle bidra till meru närdemokrali. Ett uv dossu är kravel pä kommundelsräd. Dossu komniundolsräd skulle bli en yllerliguro kunul från de styrdu läl do styrande, de skulle ge on yttorliguro chuns för medborgarnu utt få sinu förslug förverkligude, utt fä göra sin röst hörd. Vi menar därför utt dot skull skapas on möjlighet för do kommunor som sa vill att inrultu diroktvuldu kommundolsråd. Möjlighoton till direktval är viklig just med hänsyn tiil utt dot skall vura en yttorliguro inflytandokanul från styrdu till styrundo. Valot av radon bör helsl sko samtidigt mod vulon till kommunfullmuktigo för utt into i börian riskoru ott ulltför lågt valdeltagunde. Sä länge don gomonsumniu valdagen bibohälls måste också dot här vulet sko pu don gemonsumma vuldugon. För all fä till stund komniundolsräd undor åron 1974-1976 musto därför do försiu vulon till råden ske 1973, ooh förslag om utformning uv ooh bofogonholor för raden bör dä frumläggus undor ur 197 2. Annars konimer mun - som kommunaldemokrutiutrodningons sokrotoruro hur päpekal - utt fä vuntu till tidigust 1977 för ull fä nägra kommundelsråd i funktion. Vi hur därför ansott, utt om mun inonur ullvur mod dot hur sä musto man krävu ott förslag rodun 1972, i vurjo full i trägu om don lugändring som krävs för att kommunerna, om de sä vill, skull fä rätt utt införu diroktvuldu rud. Utredningsarbotot behöver holler into sturta frän noll, oftorsom oliku ullernutivu utformningar hur förts frum i dobutlon.

Kravet på komniundolsräd hur hittills drivits uv folkpartiet ooh
oonterpurtiel. Dot var därför för mig on övoriaskning att dessa bada
purlior inle kunde onus i utskollol. Contorpurtiot hur i on purtinioiion lill
ärols riksdug krävl, ull boslul skull fullas i sä god lid utt val till dossa råd
skall kunna äga rimi hösten 1972. Detla skulle kunnu sko gonom on
forooring av urbetet inom don nyu komnumuldomokratiutrodningon. När
vi nu i roservalionon 1 bogar förslug till 197 2 urs riksdag su hur vi iitgätt 99

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommundelsråd

frun att doltu förslug skulle vinnu conterpartiots slöd, eflersom några direkta vul till råden inte gärna kun äga rum 1972 om inle förslag till lagändring för att möjliggöra införandet av raden läggs fram senasl 1972. Jag hoppus att del här närmast är fräga om etl missförstånd frän cenlorpartiets sida och inle om en reträtt från det krav pä införande uv kommundelsråd som centerpartiet och folkpartiet hittills gemensamt har drivit.

Fru lulmun! Jug yrkur bifall till roservalionon 1 vid konstitutionsut-skollots betänkande nr 20.

1 detta anförande instämde horrar Hörberg, Taube och Nelander (samtliga fp).

100

Herr WERNER i Mulmö (m):

Fru talman! Allting har två sidor. Sä har också den slora kommunreformen, som skall vuru genomförd 1974. Somt blir bällre men somt blir uppenbart sämre. Åtskilliga värdfrägor, skolfrågor och allmänna sorvioofrågor kan få en effektivare lösning i det slörre sammanhang som don nyu kommunen kominor alt ulgöru. Allt dot är obestridligen sant. Huruvida det blir sä myckel billigure för skatlebelalarna är en annan historia, som ju inte hör hil. Men del blir i allu fall sörjl för all ingen kommun i denna större gemenskap blir ulan behövlig samhällelig service.

Mon sedan finns det som sugt en annan sida ocksä. Don kommunala representationen i fullmäktige, styrelser och nämnder blir mycket ojämn; det vet vi. Dot kommer ull finnas gamla kommunområden som inte blir ropresonlorade alls. Deras lokala iniressen fär lillgodoses av förtroendemän från helt andra häll i den stora kommunen, och det är inte tillfredsställande. Det blir en distans, som herr Molin ocksä anförde, mellan förtroendemännen och den gamla kommundelen, liksom även en distuns mellan modborgurna och beslutsinstunsernu. 1 den gumla kom mungemonskapen var det beslutande organet i närkontakt med män-niskornu och derus problem, och det vur tvivelsutan en stor vinning. Dolta är inle avsett utt vuru on opposition mol kommunreformen, som vi är överens om. ulan bara elt konstaterande av vissa följdverkningar.

Förslaget om kommundelsräd representerar ju inle alls nägon nyhet. Redan efter kommunblocksreformon 1962 tillsattes inom inrikesdeparte-mentet en arbetsgrupp, som spelade över bollen till kommunalrättskom-millén 1963, och denna kommitté frumlude ell förslug om lokala organs medverkan vid beredning av skilda ärenden, dock utan nägon lagändring. Eftor nägra ärs flitigt motionerande fick vi 1968 ulskottet intresserat av en ulredning, och man föreslog en arbetsgrupp. Däri ingick representanter för partierna och kommunförbunden. Sedan fick vi dä ulredningen i mars 1970 om den kommunala demokratin.

Det är rätt iniressani utt iuktta hur lunken pä kommundelsråd naturligen har vuxil frum. Vi har ju undor on lid nu hafl informella sådunu råd - sockenråd, studsdelsråd, byalag osv. När det blir en centralisering i en viss verksamhot uppenbarar sig genust elt behov av någon form av decentralisering, och do bägge företeelserna kan samordnas i detta summunhang i varje fall.

Varjo kommundel har sin särprägel med sina bohov. Det kan gälla trafikfrågor, frågor om lekplatser, purkeringsplutser, ungdomslokaler osv. Det är naturligt att människorna vill vuru mod om all prägla sin närmaste miljö.

Nu monar vi all del är viktigt ull frägun om dessu kommundelsräds stulus blir lösl, dvs. hur de skall utses, vilkon funktion de skall ha - om de skall vara rådgivande oller om viss beslutanderätt därjämte skall delegeras tUl dem. Självfallet är det viktigt ull dessa frågor blir lösta före valet 1973. Om sä inte sker, fär vi vänta ändu till 1977, och då kan man befara all del gryende inlresse som nu finns ule i kommundelarna har falnal och all gemenskapskänslan har trubbats av. Man tröllnur på all planera, man tröttnar på att tänka konstruktivt när mun uldrig fär se konslruklionorna bli verklighet.

Del är beklagligt att centern har känt sig manad att göra en särskild rosorvation. Dess partimolion ansluler i klämmen hell lill roservalionon 1. Cenlern iorde nu kunna vara on sä slor ooh slabil enhel utt mun kunde slå fusl vid sina parlimotionor. Men i suk ur dol ju inle sä slor skillnud.

Jag ber. fru talman, all få yrku bifull lill roservalionon 1 vid konslilutionsuiskollels belänkande nr 20.

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommundelsråd

Hen BOO (c):

Fru talman! Den kommunala vorksamhoten utgör grundstenen och basorgunisationen i vär folkstyrclso. Gonom sin närhet till människorna öppnar den de bäsla och närmaste möjligheter för medborgarnu all påverka del sumhälle de lever i. Del mäste därför vuru ett vitull intresse all slä vakl om och vidurouiveoklu den kommunulu demokralin, särskilt i en tid dä kraven pä ökal medinflytande frän enskilda gör sig alll starkare gällande på alla områden. Dessa kruv på medinflylando är ell nalurligl gensvar pä de tendenser lill centralisering och byråkralisering uv vårt samhälle som sedun länge pägålt.

För cenlerparliei, som ser ell docentralisoral samhälle som riklmärke för de poliliska slrävandena, är del nalurligl att med särskild kraft värna om don kommunala demokratin. Värt parti har också undor en läng följd av år fört fram krav på åigärder för all ge den kommunala självslyrelsen bättre möjlighetor ooh on slarkare ställning.

Under 1960-talel är det tre riksdagsbeslut som pä ott avgörunde sätt förändrat den kommunala självslyrolsons innehåll och slalus. Del är 1962 ärs beslul om kommunblocksindolningon, det är 1968 års beslut om gemensam valdag och det är 1969 års beslut om tvångssammanläggning av kommuner.

När kommunblocksreformon beslöts vur vi frän centern sturkt kkritiska. Vi hävdade bl. a. att reformen var synnerligen dåligt underbyggd belräffande de kommunaldemokrulisku utvecklingsdragon i de nyu slorkommunernu. Konluklproblomon måsle ju bli större gonom utt mun kunde beräkna utt ou 100 000 kommunulu förlroendomän skulle försvinna.

Nya vägar mäsle därför beträdas för all inle urholka don enskildes möjlighoter till inflytande och modbestämmandorält. Myckel litet hur skett i den riktningen.

101

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

Kommundelsråd

102

En ökundo roll i kontuklvorksunihoton hur automatiskt de politiska purtigruppernu fått. Vi har ju ocksu från contorn initierut frågun om purlistöd, ooh vi tror ull dot botydor myckot för utt verkligen över do politisku purtiornu skupu ökado koniukler ooh inforiiiationskunulor. Supplountinstitiilionons införundo ur ocksu on begränsad men dock positiv reform boträffando den kommunala självstyrelsens lokala förankring. Men myckot mor måste ske om into den kommunula verksamheten skull fjärmas frän människornu.

Blund de möjligholor som diskuloruls - dot har framförts här tidigare - är frågun om införundo uv kommundelsråd. Dotlu komplement i don kommunulu orgunisutionen hur frän börjun uktuuliserats som on typisk slorstudsfrågu. Nu hur det blivit minst liku sturkt en åtgärd för lundsbygdskommuner med ibland mycket sloru uvständ.

Do möjligheter som rodun nu finns för konlaktgrupper att vorka är vurdefullu - jug tänker då pä byalag etc. Mon dol är nödvändigt att ocksä finnu nyu vägar. Vi mäsle hu en slurkaro organisation härvidlag.

För att go kommundolsrädon en botydelsofull status muste lugstift-ningsälgurdcr kommu till sländ. Från contorn hur vi don målsuttningon ull kommundolsrädon för dol försiu skall väljas direkl uv folkel — då guruntoras just utt raden pä bästa sätt speglar folkopinionen, och dol är viktigt - ooh för dol undru utt raden om möjligt ook.så skall fä mindro, förvultundo uppgifter, vilket ju ingår i en strävan att doocnlralisora sumhällei ävon pä doltu område.

Konunundelsrädens yttrande- ooh förslagsrätt mäsle görus synnerligen vid. Råden bör ses som ett instrument för att dirokt inhämta folkopinionen i lokalu frågor ooh vuru etl forum för konlukt och informution.

Frägun om kommundelsräd skall enligt direktiven prövas uv 1970 års utredning om den kommunala demokratin. Självfallet bör utredningen få arbeta ooh lägga frum förslug i vunlig ordning, men dol är uv största vikt att kommunorna får möjlighoter att sä snart som möjligt införa kommundelsråd med tidigare skisserade uppgifter, och dettu bör ske så nära kommunsummunläggningstillfället som möjligt. Doltu har vi frän centern givit uttryck för i reservaiionen 2 till konstitutionsutskottets betänkande nr 20. Vi förutsätter i den rosorvationen att utrodningon mod viss förlur behandlar frågun om kommundelsräd, sä all vi snart kan få förslag på vilku vi kan tu ställning ooh beslutu om införande uv sådana råd. hoppus jug.

Herr Molin uttalude sin förvåning över all vi frän contorn i utskottet hur gätt ifrän det motionsyrkande som finns pä dennu punkt, och han förmodade utt det kundo föreliggu etl missförstånd därvidlug. Men det är väl litet felaktigt ull påstå det här i kammaren, när vi i utskollet hade en sä ingäende diskussion om del lidsschema som vi baserade värt stullningstagundo på. Som ulla förslär är dot en myckel slor fräga om vi skall go kommundelsråden den stulus som vi vill utt de skull hu. Don frugun mäslo därför utrodus. Ooh vi förulsåttor utt utredningen tur itu med den saken su snart som möjligt ooh Frumlugger förslug. Vi menar ull vur roservulion ur ott ullryck för vud vi vill kulla den reella möjligheten utt i nuläget kommu snubbust frum. Frän contorn hur vi into vure sig i molionen ellor i rosorvationen tulal för ult valet av kommundelsråd skulle

ske samiidigi med övriga kommunala val. Dol är inlo nödvändigt. Nr 44

Troligen är det lyckligare att det valet sker vid ett särskilt tillfälle. Det är ■ .

Onsdagen den
tillräckligt med de tre val som vi nu har summa dag. ,_ ,„-,,

17 mars 1971 Fru lalman! Med del antörda ber jag alt ta yrku bifall till ________

reservutionen 2.

Pä förslag av fru andre vice talmannen beslöt kanimaren att uppskjuta den forlsalla överläggningen rörande della betänkande saml behandUngen av älersläende ärenden pä föredragningslislan till aftonsamman-trädel.

§ 20 Interpellation nr 77 ang. läroböckernas behandling av jordbruket

Ordet lämnades pä begäran till

Herr FÅGELSBO (c), som yllrade:

Fru lalman! Dot svenska jordbruket har undor de senaste årtiondena genomgått en omfattande rationalisering. Mekaniseringen har driviis långl. Den mänskliga arbelskraften har i slor uisiräckning ersalls av maskiner. Traklorerna har kommii alt inla häslarnas lidigare dominerande slällning som dragare.

Vissa i skolorna använda läroböcker ger emellertid en beskrivning av del svenska jordbruket uv i dag ulan tillräcklig hänsyn till den utveckling som ägl rum. Framställningen är sädan all den grundlägger en felaktig inställning hos eleverna beträffande jordbruket. I en bok, betitlad Mera om Mälarbygden och tryckt 1969, kan man sålunda läsa följande: "Redan föregående hösl har man plöjt jorden, sä därför räcker del nu med all göra den luckor med hjälp av harv som dras av häst eUer oftare släpas efler traklor." Samma bok lämnar denna beskrivning av dem som arbelar i jordbrukel och deras villkor; "Mänga av stalarna hade lilen ersällning för sill hårda slit i arbetet och deras bosläder var dåliga. Numera har stalarsyslemel upphört De som arbetar med jordbrukel i Mälardalen kallas lantarbelare. Do bor i moderna bostäder, och de har framför allt fält en belydligl bättre lön som utbetalas kontant." I on är 1970 tryckt goografibok för årskurs 1 i gymnasiet beledsagas on bild, föreställande on traktor uv märket BM 20 med bogserad skördolröska, av följande text: "Dot svenska jordbrukel har blivit mer och mer mekaniserat med hjälp av moderna maskiner."" Den traktor som avbildas har inte förekommit i marknaden pä myckel länge.

Del är av slor vikl all läroböckerna återger jordbrukels förhållanden pä etl mera verklighetsförankrat sätt. Läroboksförfaltarna måsle lära sig mera om del som de skriver om.

Med hänvisning lill del anförda hemsläller jag om kammarens medgivande alt lill herr ulbildningsminislern fä slälla följande fräga:

Är slaisrädel beredd medverka lill all läroböckernas behandling av jordbrukel blir mora vorklighotsförankrud?

Denna anhållan bordlades.

103

Nr 44

Onsdagen den 17 mars 1971

104

§ 21 Interpellation nr 78 ang. skyldigheten att anmäla barnmisshandel, m. m.

Ordet lämnades pä begäran tUl

Herr BÖRJESSON i Falköping (c), som yttrade:

Fru talman! 1 dagarna hur återigen ett fall uv grym barnmisshandel uppdagats. En treårig flicka har misshandlals till döds. Enligl rättsläkaren hade barnet blivit utsatt för oavbruten misshandel i minst 14 dagar innan döden befriade henne frän de fruktansvärda lidandena. Denna skakande händelse upprör oss alla, liksom tidigare händelser av detta slag gjort. Här i riksdagen har vi då och då diskuterat dessa frågor, och krav har rests på ändrade lagbestämmelser för all i möjligaste män förebygga ollor i varje fall bringa ner anlalel uppenbara barnmisshandelsfall,

Äv socialslyrelsens ulredning pä områdel för nägra är sedan framkom all barnmisshandeln londerar all öka. Del finns anledning tro att detta sammanhänger med den allmänna tendensen till lilltugande alkohol-och nurkotikumissbruk bland föräldrar. Del enligt min moning mest skräm mande resultatet i den av socialstyrelsen gjorda undersökningen är emellertid all även lill synes friska och normala föräldrar gör sig skyldiga lill sä grava broll som barnmisshandel är. Della är särskill skrämmande då det i sådana fall måste vara svårare alt spåra upp fallen än t. ex. när det gäller alkoholiserade föräldrar som redan kan vara föremål för socialvårdande myndighelors uppmärksamhet. Vidare kan det vara lältare alt bedöma en barnmisshandel hos "normala" föräldrar som en engångsföreteelse ollor lillfällighet för vilken anmälningsskyldighel inle anses vara påkallad. Etl sådant synsätt kan självfallet i hög grad diskuleras men torde vara en av orsakerna till att de flesta fallen uv burnmisshandel trots allt är dolda.

För ott par år sedan tog jag upp frägan i en interpellalion om säduna ändringar i barnavärdslagen all småbarns rättsskydd i möjligasto män säkras. 1 samband med dessa frågor har såvitt jag erfarit i försia hand de vuxnas anonymitetsskydd diskuterats, dvs. att personer som anmäler barnmisshandel skall garanteras att hans eller hennes namn inte utlämnas, om vederbörande sä önskar. Av allt att döma är lagen i fräga om både sekretess ooh anmälningsskyldighet så vagt och oklart formulerad att mänga t. o. m. slarkl misslänkta fall av barnmisshandel därigenom inle kommer lill myndigheternas kännedom. Rädslan för repressalier eller annat obehag gör all personer drar sig för alt anmäla misstänkta föräldrar eller andra barnavärdare.

Socialslyrelsen föreslog vissa ändringar i barnavårdslagen, bl. a. all 93 § skulle omskrivas sä all allu läkare, lärare, sjukskölerskor och barnmorskor i allmän ellor enskild riänsl är skyldiga alt utan dröjsmål anmäla misstänkt eller konstaterad barnmisshandel. Vid tiden för min interpellation för ott år sedan var socialstyrelsens förslag pä remiss, varför inga närmure besked om oventuella lugändringur då kunde lämnus frän regeringens sidu.

Jug vill emellerlid sturkt understryku som min uppfattning alt anmälningsskyldigheten bör utsträckas ull omfulta även sädana utomslå-endo — grannar, unhörigu och vänner - som kunnat konstutoru eller hyser

Nr 44

starka misstankar om barnmisshandel i sin nära omgivning. Delta
förulsätter emellertid alldeles självfallet att anonymiteten garanteras för
dessa personer. Onsdagen den

Barnen är de mesl rättslösa i vårt samhälle, varför det i första hand '' nrs 1971 mäste vara deras rättsskydd som vi genom konkreta lagändringar eller tUlägg i gällande lag mäsle söka stärka. När anmälningsskyldigheten diskuteras fär man en slark känsla av att det är de vuxnas rättstrygghet man är angelägen om alt slä vakl om. Delta är visserligen utomordentligt viktigt eftersom anmälningsskyldigheten gäUer barnens bäsla, men i grunden är det barnens rättsliga trygghet som mäsle vara riktpunkten när lagstiftningsåtgärder skall vidtas.

Med hänvisning tUl vad jag här anförl hemställer jag om kammarens tillstånd att till herr justitieministern få slälla följande fräga;

Avser statsrådet vidta åigärder för att sädana ändringar eller tillägg i gällande lag åsladkommes alt dels anmälningsskyldigheten när det gäUer barnmisshandel utvidgas, dels alt garantier för anonymitetsskydd skapas för personer som pä grund av misstanke om barnmisshandel anmäler detta lill vederbörande myndigheter?

Denna anhållan bordlades.

§ 22 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposilioner: Nr 32 angående slöd till ungdomsorganisationernas lokala verksamhet m. m. Nr 41 angående anslag liU statens växtsortnämnd m. m.

§ 23 Utsträckt motionstid

Ordet lämnades pä begäran lUl

Herr MOLIN (fp), som yttrade:

Fru talman! Jag tillåter mig hemställa, all kammaren ville besluta, att liden för avgivande av moiioner i anledning av Kungl. Maj:ts propositioner nr 27 och 28 mätte pä grund av ärendenas vikl utsträckas till det sammanträde som infaller näst efler femton dagar frän del propositionerna kom kammaren tUl banda, dvs, första plenum efter onsdagen den 31 mars.

Denna hemställan bifölls.

§ 24 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämligen av

Nr 135 Herr Wikner (s) till statsrådet fru Odhnoff om åigärder för att förhindra barnmisshandel;

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 43-45

105

Nr 44 Kommer statsrådet att vidtaga några ätgärder för alt förhindra

_, . , misshandel av minderåriga barn?

Onsdagen den

____________ Nr 136 Herr Norrby i Åkersberga (fp) tiU herr statsrådet Löfberg om

flexibel arbetstid för statsanställda:

Är statsrådet beredd att medverka tUl att flexibel arbetslid, s. k. flextid, i största möjliga utsträckning erbjuds de statsanställda?

Nr 137 Herr Werner i Malmö (m) till herr justitieministern angående skyddet mol barnmisshandel:

Anser statsrådet all samhäUel genom lagstiftning och andra

förebyggande ätgärder givil etl mot rimliga krav svarande skydd mol

barnmisshandel?

Nr 138 Herr Brundin (m) tUl herr justitieministern angående innebörden av artikel 4 i konventionen angående skydd för de mänskliga rätligheterna mm.:

Anser statsrådet all tUlämpning av lagen om förnyad gUtighet av vissa kollektivavtal utgör sådan avvikelse frän art. 4 i Europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna alt skyldighel föreligger att enligt konventionens art. 15 göra anmälan lUl Europarådets generalsekreterare?

Nr 139 Herr Björk i Göteborg (s) tiU herr justitieministern angående utnyttjandet av tekniska hjälpmedel för viss kontroll ulifrän av enskUds bostad:

Anser slalsrådel att ell statligt verks utnyttjande av särskUda tekniska hjälpmedel för kontroll utifrån av förekomsten av föremål i enskilds bostad stär i god överensstämmelse med principerna för den planerade lagstiftningen angående skydd mot avlyssning?

Nr 140 Herr Wijkman (m) UU herr statsministern om gottgörelse till

facklig organisation för utlagda konfUklmedel:

Anser statsministern att facklig organisalion, vilken under konflikt använt hopsparade medel för alt hävda sina medlemmars intressen, bör kunna komma i åtnjutande av gottgörelse från slaten för utlagda konfliktmedel i det faU staten sätter konfliktåtgärderna ur spel exempelvis genom en lag om tjänsteplikt?

Nr 141 Herr Brundin (m) till herr kommunikalionsministern angående riksdagens medverkan vid bestämmandet av hastighetsgränser för vägtrafiken:

Anser herr Statsrådet att tredje lagutskottets utlåtande nr 38 1967

ang. riksdagens medverkan vid framtida reglering av hastigheterna på

de allmänna vägarna har beaktats?

Nr 142 Fru Dahl (s) till herr justitieministern angående erfarenheterna
106 av 1966 års beslut om förbud mol kroppsaga m. m. som uppfostrings-

medel;

VUl statsrådet redogöra för de erfarenheter som vunnits av de Nr 44

ändringar som 1966 gjordes av föräldrabalkens beslämmelser om j a

f , ■ , „ Onsdagen den

kroppsaga m. m. som uppfostringsmedel? 17 ma 1971

Nr 143 Herr Håkansson (c) tUl herr kommunikationsministern angående

grunderna för beslut om ändringar av hastighetsgränserna för vägtrafiken:

VUka vetenskapliga rön eller prakliska försök anser regeringen

erforderliga som grund för beslul om ändringar av hastighetsgränserna

för vägtrafiken?

§ 25 Kammaren ålskildes kl. 17.00.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

jSolveig Gemert