Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:41

Torsdagen den 11 mars

Kl. 11.00

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

§ 1 Justerades protokollen för den 3 innevarande månad.

§ 2 Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Föredrogs inrikesutskoltets belänkande nr 8 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag tUl lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal jämte motioner.

Kungl, Maj:t hade i propositionen nr 50 (inrikesdepartementet) föreslagit riksdagen alt antaga vid propositionen fogat förslag tUl lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande;

"I propositionen föresläs lagstiftning i syfle att förbättra förutsättningarna för framgångsrika avtalsförhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden. I propositionen föreslås en lag som ger Kungl. Maj:t möjUghet alt för en tid av sex veckor frysa ned stridsålgärder som hotar väsentliga medborgarintressen. Lagen är konstruerad som en fullmaktslag med begränsad giltighetstid."

I della betänkande behandlades följande motioner:

1. nr 1222 av herr Werner i Tyresö m. fl., vari yrkades att riksdagen dels skulle avslå propositionen, dels i skrivelse tiU Kungl. Maj:t skulle ge tUl känna vad som anförts i motionen,

2. nr 1223 av herr Bohman m. fl., vari yrkades att riksdagen skulle A. antaga det vid propositionen nr 50 fogade förslaget liU lag om förnyad gUtighet av vissa kollektivavtal med den ändringen att ordet "medborgarintressen" utbyttes mot ordet "samhällsintressen", B. i skrivelse tUl Kungl. Maj;t ullala a) att lagstiftningen borde ha en generell syftning, b) all Kungl. Maj:l uppmanade avtalsverkel att driva förhandlingarna med berörda parter snabbt och pä sådant säll all fullmakterna icke kunde uppfattas som en av staten-arbetsgivaren i stridssyfte vidtagen åtgärd för alt påverka förhandlingarnas slutresultat,

3. nr 1224 av herr Carlshamre m. fl., vari yrkades att riksdagen skulle avslå propositionen, samt

4. nr 1225 av herrar Wirmark och Hamrin, vari yrkades att utskottet vid behandlingen av proposiiionen skuUe beakta vad som i motionen anförts.

Utskottet hemställde

A. att riksdagen beträffande frägan om införande av lagsliflning rörande förnyad gUtighet av kollektivavtal med avslag på motionerna nr 1222, sävitl nu var i fräga, och nr 1224 beslutade införande av sädan

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

lagstiftning,

B. att riksdagen med avslag pä motionen nr 1223, såviii nu var i fråga,
antog det i propositionen nr 50 framlagda lagförslaget,

C. alt motionen nr 1222, i den män den inle behandlals under A, icke
föranledde någon riksdagens ålgärd,

D. all molionen nr 1223, i den mån den inle behandlats under B, icke
föranledde någon riksdagens åtgärd,

E. att motionen nr 1225 icke föranledde någon riksdagens åtgärd.

Därjämte hemställde utskottet att förevarande ärende företogs tUl avgörande efter endast en bordläggning.

Reservationer hade avgivils vid A i utskottets hemställan

1. av herr Lorentzon (vpk), som ansett dels alt utskottets yttrande i
viss del bort ha av reservanten angiven lydelse, dels alt utskottet bort
under A hemstäUa,

att riksdagen beträffande frägan om införande av lagsliflning rörande förnyad giltighet av kollektivavtal med bifall lill molionen nr 1222 samt i anledning av motionen nr 1224 beslulade all icke införa sådan lagstiftning,

2. av hen Brundin (m), som ansett dels att utskottets yttrande i viss
del bort ha i denna reservalion angiven lydelse, dels alt utskollet bort
under A hemslälla,

att riksdagen beträffande frägan om införande av lagstiftning rörande förnyad giltighet av kollektivavtal med bifall tiU molionen nr 1 224 saml i anledning av motionen nr 1222 beslutade att icke införa sädan lagstiftning,

3. av herr Nordgren (m), som ansett att utskottels yttrande i viss del
bort ha av reservanlen angiven lydelse,

vid B i utskottets hemställan

4. av herr Nordgren (m), som ansett att utskollet under B bort
hemstäUa,

alt riksdagen med bifall tUl motionen nr 1223, såvitt nu var i fräga, — samt med förklaring alt det i proposiiionen nr 50 framlagda lagförslagei inte kunnai antas i oförändrat skick — skulle anta lagförslaget i av reservanten angiven lydelse,

vid C / utskottets hemställan

5. av herr Lorentzon (vpk), som ansett att utskottet under C bort
hemställa,

alt riksdagen i anledning av motionen nr 1222 beträffande initiativ lill förhandlingar från statens avtalsverks sida som sin mening gav Kungl. Maj:t lill känna vad reservanten anfört,

vid D i utskottets hemställan

6. av herr Nordgren (m), som ansett att utskottet under D bort
hemslälla,

att riksdagen med bifall tUl molionen nr 1223, såvitt nu var i fråga, i skrivelse tUl Kungl. Maj ;t som sin mening uttalade

a) att den föreslagna lagstiftningen skulle ha en generell syftning, och

att dess fuUmakter även borde kunna tas i anspråk i samband med eventuella nya stridsåtgärder,

b) att Kungl. Maj:t uppmanade statens avtalsverk att driva förhandl-lingarna med berörda parter snabbi och pä sådant säll att fullmakterna icke kunde uppfattas som en av staten-arbetsgivaren i slridssyfte vidtagen ålgärd för all påverka förhandlingarnas slutresultat.

Till belänkandet hade fogals särskilda yttranden dels av herrar Eriksson i Arvika (fp) och Rimås (fp), dels av herr Nordgren (m).

Kammaren biföll utskottets hemställan att ärendet skulle företas tUl avgörande efler endasl en bordläggning.

Hen ERIKSSON i Arvika (fp);

Herr lalman! Del torde vara fä ärenden i riksdagen som rönt etl sådant intresse och engagemang som det ärende som vi nu skall behandla. Del främsla skälet tUl delta är givetvis ärendets art — en exceptioneU lagstiftning som vi alla känner en viss olust inför att medverka tUl all den införes. Men del finns ytterligare ell skäl för den slora uppmärksamheten pä den här frågan. Det är den starka forceringen av ärendel och den oerhörda lidspress som vi fått arbeia under, inle minsl när del gäUer utskottsbehandlingen.

När inrikesutskoltet strax före halv ell i natt med 13 röster mot 2 beslutade att föreslå riksdagen antaga del i proposiiionen framförda lagförslaget, enades vi ocksä om en skrivning som jag lycker koncentrerat uttrycker vad som är de starkaste skälen för värt beslut. Jag ber att få citera några meningar ur utskottets belänkande.

"Utskollet vUl betona att den föreslagna lagen måste ses som en exceptionell åtgärd i ett allvarligt läge, där det gäUer att skapa förutsättningar för meningsfyllda förhandlingar mellan stridande parter. Mol denna bakgrund hälsar utskottet med tUlfredsstäUelse all den föreslagna lagen är av undanlagskaraktär och med kort giltighetstid."

Vi säger ocksä pä etl annat ställe i skrivningen: "Den väsentliga faktorn för införandet av lagen är de skadeverkningar som genom konflikten uppstått för tredje man."

Vi har alltså frän majoriteten i utskottet strukit under att vi anser, att riksdagen har etl ansvar alt tillse att verkningarna för enskUda människor som inle är indragna i konflikten inte blir alllför kännbara.

Om riksdagen antar lagförslaget, fär regeringen genom fullmakten elt verktyg för alt medverka lUl en lösning av den svära konfliktsituationen. Jag vill understryka, all skicklig handläggning från slatens — arbetsgivarens - sida kan medföra att de fullmakter som lagen medger inte behöver användas. Della förulsäller dock, all regeringen ger slatens avialsverk direktiv av nyll slag. Regeringen mäste enligl vår mening medge alt avtalsverkel får fullmakt att gä in i reella förhandlingar med konkrela bud, som läcker hela avtalsfällel. En av anledningarna lUl att konfUklsituationen tUlspetsats är frånvaron av sådana bud, Alla borde vara inlresserade av att snabbt komma fram lill överläggningar ulan användande av fullmaktslagen, vilken, som jag redan påpekat, innebär ett djupt och beklagligt ingrepp i friheten för arbetsmarknadens parter att

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

även tillgripa stridsålgärder:

Jag skall inte närmare gå in på utskottets skrivning med anledning av de olika motionerna. Det kommer utskottets vice ordförande, herr Fagerlund, att göra senare. Jag vill dock säga nägra ord om den moiion som väckts från folkpartUedamöterna herrar Wirmark och Hamrin, 1 motionen tar man upp frågan om tolkningen av proposiiionen, när del gäUer lagens generella gUtighet för hela arbetsmarknaden, Della vidröres också i partimolionen från moderala samlingspartiet. I utskoltsskrivningen har vi en mycket klar redovisning på den punkten. Vi säger:

"Utskollet konstaterar att den föreslagna lagen är genereU i den meningen all den läcker hela arbeismarknaden. Lagstiftningen kan alllsä komma all tillämpas pä varje part som slutit kollektivavtal,"

Enligt min mening bör det med denna skrivning inte råda nägra delade meningar pä den punkten.

Samma motionärer, herr Wirmark och herr Hamrin, lar ocksä upp sättet i proposiiionen all redovisa de vidiagna stridsälgärderna. På en rad ställen i proposiiionen, där man gör en utförlig redovisning av händelseförloppet under hela konfliktliden, skapar man en snedvriden bild av verkligheten genom att pä flera punkter lämna ofullständiga uppgifler. Frän folkpartUedamöterna i utskottet har vi, som riksdagsledamöterna sett, i ell särskilt yttrande påtalat della. Vi redovisar som vär uppfattning att propositionens framställning av det faktiska händelseförloppet i vissa avseenden är otUlfredsstäUande. Vi anser också att i propositionen läggs en alllför slor del av ansvarel för den nuvarande situationen på arbelslagarparten, och man bortser från de åtgärder statsmakterna — i detla fall arbetsgivarparten - kunde ha vidtagit för att trappa ned respektive undvikit alt trappa upp konflikten.

Jag vUl säga alt vi bedömer dessa synpunkler sä väsentliga all vi frän folkpartiet i utskottet har velat redovisa dem i ell särskilt yttrande.

Med denna korta deklaration som en inledning till debaiten ber jag, herr lalman, att pä alla punkter få yrka bifall lill utskottets hemställan.

Hen LORENTZON (vpk):

Herr talman! TiU vissa delar i den ärade ordförandens i inrikesulskollel anförande här ber jag alt fä ålerkomma senare.

Den vackra och sentimentala sagan om del lilla landel i norr lycks nu vara slutberällad. Det var sagan om landel där folket i lugn och trygghet, utan strejker och oro pä arbetsmarknaden, levde i endräkt - arbetsköpare som löntagare — och där framför allt inte regering och parlament behövde ingripa mol Iredskande löntagare. Så kunde ske i andra länder men inte i den lUla idyUen i norr, som haft glädjen och lyckan att ha haft samma parti i regeringsstäUning i närmare 40 år.

AUa minns vi de lyckliga åren dä representanter för arbelsköparnas organisation Svenska arbetsgivareföreningen och högste chefen för Landsorganisationen gemensamt gäng pä gång reste till andra och myckel större länder för alt, som det hette, för företagare och löntagare redogöra för hur freden pä arbeismarknaden skulle kunna upprätthållas — om bara det rätta samförståndet fanns.

Industriförelag frän andra länder ville gärna etablera sig i det Ulla

landet, därför alt profilerna blev betydligt större där, då freden pä arbeismarknaden tycktes vara garanterad. Vilket lyckligt land i den värld där vi levde! Orsaken liU lyckan och framgången var alt det UUa landet till sill förfogande hade ell instmment som ingel annat land hade varit förnuftigt nog att skaffa sig. Det UUa landet hade skaffat sig det s, k. Sallsjöbadsavtalel, och Saltsjöbadsandan blev den förhärskande. Den predikades i studiecirklar och pä fackföreningsmöten år efter år, årtionde efter årtionde.

Vi sitter ju alla i samma båt. Vi sitter aUa pä samma gren. Vi har alla en gemensam kaka att dela. Det var linjen för indoktrineringen. Män, som ansåg sig vara kallade, utropade: Ideologierna är döda! Karl Marx dammiga idéer, sade man, kunde gälla pä 1800-talet men inle för elt modernt samhälle på väg mot biandekonomin och som hade löst alla stridsfrågor. Det rådde full harmoni i det lilla landel i norr.

Men så kom plötsUgt oron pä arbeismarknaden. Något som kallades vilda strejker grep omkring sig som en virvelvind. Löntagarna tycktes efterapa vad som hände i de stora länderna, de länder som det Ulla landet på sin lid skulle rädda undan just de vUda strejkerna. Vad som var orsaken kunde man inle förklara. Någon, vars ord brukade väga tungt och vars visdom tycktes vara odiskutabel, förklarade att orsaken säkerligen är den att i det UUa landet pä sistone uppträtt så många slipslösa och skäggiga ungdomar. Någon närmare analys gjorde man aldrig.

Man sökte givetvis ge kommunisterna skulden, men även här tog man fel. Orsakerna var mera djupt förborgade. Man räknade aldrig ett ögonblick med det kapitaUstiska samhällets inneboende lagar — att kapitalels män inte i evighet kan fortsätta att göra jättevinster på löntagarnas bekostnad, förstöra arbetsmiljön, höja arbetstakten tiU det omänskliga, osv, TUl slul reagerar t. o. m, löntagarna, trots all indoktrinering.

SlutUgen strejkade ocksä de som mänskligl all döma skulle vara hell nöjda - det hade ju jätteinkomster i förhåUande tUl andra löntagargrupper - och aUt tycktes ställt på huvudet i det UUa lyckUga landet.

Strejkerna blev så omfattande att landets regering ansåg sig tvingad att vidtaga motåtgärder. Man kom dä pä den geniala idén att lockouta delar av landets försvarsmakt. Detta var någonting helt nytt och hade aldrig hänl i något land i världen, och det var så mycket mera märkUgt som försvarsmakten var det lilla landets skötebarn.

Omvärldens intresse var slort, och man sände Ull det lilla landet mängder av tidnings-, radio- och TV-reportrar, Först nu kom landels regering underfund med all sä kunde del ju inte fortsätta. Andra åigärder mäsle lUl, Med lagens hjälp skulle man tvinga de Iredskande löntagarna att la reson, I dag har riksdagen i delta Ulla land, Sverige, alt ta ställning tUl ett förslag från landets regering om en tvångslag, som egentligen är en klasslag, dä den hell riktar sig mot alla löntagarorganisationer i vårt land.

Det har körts hårt de senasie nattimmarna för att fä alla formaliteter avklarade, så all lagen snarast möjligl skall kunna träda i krafl.

Det är en beklämmande syn att se de borgerliga partiernas uppträdande i denna fräga. Ni som sä gärna viUe störta den socialdemokratiska regeringen och själva komma tUl regermgsmakten! Det har skrivits

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

spaltkilomeler i den borgerliga pressen om hur löst SAP-regeringen sitter dä den inte ensam innehar riksdagsmajorileien. Nu föreligger del verkliga tiUfäUel för de borgerliga partierna att störta den regering som silier. Varför lar ni inle chansen i dag? Ni vel ju myckel väl att vänsterpartiet kommunislerna med sina 17 mandal utgör lungan pä vägen i denna fräga men alt vi av principieUa skäl inte kan gå med på denna tvångslag, som i sin yttersta verkan är en klasslag, riktad mol samtliga löntagarorganisationer i landet. Varför lar ni inle chansen nu? Därför att ni lill yttersta konsekvens viU skydda och bevara monopolkapitalismen och dess profiter. Därför vill ni sä gärna all lagen skall rikta sig mol alla löntagarorganisationer. Ni är de verkliga stödpartierna för SAP. Därför var del också så lätt för del socialdemokraliska partiet och regeringen att häromkvällen göra upp med de borgerliga partierna att köra igenom denna klasslag. I detla fall spelar del ju ingen roll om del silier en borgerlig regering i delta land eller om det är en socialdemokratisk regering. Ni är samma andas barn dä det gäller all förvalla del kapitaUstiska samhällssystemet.

Del är en ömklig syn att bevittna del poliliska taskspeleriet frän de borgerliga. Att moderala samlingspartiet är splittrat i denna fråga är inle av principiella skäl, och att del inom della parli skulle finnas en grupp som hjärtevarml skulle sluta upp bakom landets löntagare mot en lag som av löntagarorganisationerna betecknas som en klasslag är inle riktigt. Moderaternas uppträdande i denna fräga är endasl ett uttryck för den inre splittringen.

Propositionen föreslår en lagsliflning i syfle att "förbättra förutsättningarna för framgångsrika avtalsförhandlingar mellan parterna pä arbetsmarknaden".

Är inle della i all sin cynism elt uppenbart hän mol de strejkande i vårt land? För vem skulle förhandlingarna bli framgångsrika? Den frägan är det berättigat att slälla. Inle gärna kan del vara för dem som är i strejk.

Vidare heter del i proposiiionen all Konungen fär förordna "alt kollektivavtal, som senast ägde tillämpning mellan parterna i konflikten, på nytt skall äga gillighet som sådant avtal".

Riksdagen skall alltså beslämma genom lag all gamla avtal skall gälla. Del verkar som om vi förflyttats lUl länder med auktoritärt statsskick. Ty lagfäster parlamentet om avtal, är del inte fräga om någol avtal, ell sådant "avtal" kan inte vara gUligt. Ett avtal göres ju upp mellan arbetsmarknadens parter, inle ovanifrån av landels parlament. Avtalen är ju uppsagda. Del råder elt avtalslösl tUlstånd, I den situationen förklarar det lagförslag som riksdagen nu skaU antaga all avtalen skall gälla.

Vänsterpartiet kommunislerna har en egen motion, där vi yrkar avslag på proposiiionen 50, Vi anser alt staten gär i öppen strid mol de breda skikten inom LO och TCO, att lagen riktar sig direkl mot deras iniressen och deras lönekamp. Vi är motslåndare tUl denna klasslagstiftning och ser den som etl steg i riklning mol ell av slalen dikterat förhandlingssystem. Vi ser bakom åtgärden spåren av en auktoritär och antidemokratisk slalsuppfaltning. Inrikesutskottel har avstyrkt vär motion.

Herr talman! Jag ber all fä yrka bifall lUl den av mig vid punkten A i ulskollels hemställan fogade reservaiionen 1.

Hen BRUNDIN (m):

Herr lalman! I moderala samlingspartiets partimolion, som avgavs i gär med anledning av proposiiionen 50, framhåUes vUka slarka belänk-Ugheler vi inom partiel hyser inför en sådan här lagstiftning. För några av oss är de betänkligheterna så starka att vi inte kan medverka tUl lagens införande.

Vi anser alt den föreslagna lagen om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal är klart diskriminerande, Lagen avses visserligen formellt gälla hela arbetsmarknaden, men tidpunkten för förslagets framläggande och den avsedda giltighetstiden gör det klarl att lagen är speciellt riktad mot de i offentUg tjänst anställda som just nu är indragna i arbetskonflikt.

All denna diskriminerande karaktär är avsiktlig framgår klart på s, 14 i propositionen, där departemenlschefen skriver: "Del är emellertid uppenbart att lagen föranleds av de nu pågående stridsälgärderna, Pä de delar av arbetsmarknaden som inle i dag berörs av öppna konflikter pågår förhandlingar i sedvanlig ordning och jag räknar inle med att del skall bli aktuellt alt stoppa stridsålgärder pä nya områden,"

Del sägs all man genom denna äigärd skulle skapa bältre förutsättningar för att kunna fä lUl stånd meningsfuUa förhandlingar mellan de stridande parterna. Ja, herr lalman, i själva verkel är del ju pä del sättet att arbetstagarparten har fått sin styrka väsentUgt reducerad genom den konflikt som har ägl rum, och man går inte nu UU förhandlingar med samma styrkerelation som gällde vid lidpunkten för konfliktens början. Det är en väsentlig försämring i förhandlingsläget för arbelslagarparten.

Vi finner att det är otillständigt all den förhandlings- och strejkrätt som genom av riksdagen antagen lag tillerkänts de anslällda i offentlig tjänst sätts ur spel genom en diskriminerande speciallag. Det kan rimligen inle godlas att staten som part i en avlalslvisl utnyttjar sin lagsliftnings-makl lill all ändra spelels regler under spelets gäng. Det kan vara sä all vi skulle behöva överväga en eller annan juslering eller komplettering av de regler som nu gäUande lag fastlägger, men del bör i så fall ske under helt fredliga förhåUanden och inle milt under det all en konflikt pågår.

Herr talman! Jag har i min civUa gärning i snarl 20 är sysslat väldigi myckel med avtalsförhandlingar, bäde lokala och centrala, och vid olika tidpunkter på olika sidor om förhandlingsbordet. För mig är det alldeles uppenbart att vid de förhandlingar som har förls mellan de parter som nu befinner sig i strid med varandra har inle alla möjligheter uttömts alt förhandlingsvägen bringa de pågående konflikterna liU ett snabbt slul. Jag finner det därför nödvändigt all i enlighet med min reservation verka för all lagen inle kommer lUl stånd.

Jag ber Ull sist all få yrka bifall till den av mig avgivna reservationen 2 vid A i ulskollels hemsiällan.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Hen BOHMAN (m):

Herr lalman! I förra veckans finansdebalt gjorde jag gällande att den s, k. skaltereformen hade bäddat för den storkonflikt som skakade det svenska folkhushållet och som nära nog över en natt dementerat alla vackra föreställningar om del av krig skonade Sverige — den slarka

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

ekonomins, samförsländspolitikens och arbetsfredens förlovade land.

Jag hävdade att man må kalla den här avlalsstriden "höglönekonflikl" eUer "högskaltekonflikt" - de begreppen återger egentligen bara två sidor av samma sak. Benämningen "inflalionskonflikl" var ocksä, menade jag, adekval. På botlen av den här konflikten läg och ligger ett misstroende mot regeringens ekonomiska politik, mol skallepolitiken, och etl brislande förtroende för en regering som borde företräda alla grupper i det svenska samhäUet, en regering som representerar de statsmakter vars medarbetare anseit sig tvingade all söka strid för alt bevara sin levnadsstandard och dämpa ylleriigare urholkningar.

Jag medgav all del i värt samhälle i dag inle finns någol uirymme för genereUa lönelyft i storleksordningen 20 procent. Om vi skall kunna något så när snabbi reda upp våra ekonomiska affärer, dä krävs en slark återhållsamhet av alla grupper. Jag gjorde också gäUande all just denna del begränsade utrymmets verklighet släUde krav också på arbetsgivaren-staten, på dess förhandlingsvUja och oväld i förhällande till olika samhällsgrupper. Del är statens skyldighet alt följa de spelels regler som uppdrogs för de offentliganstäUda är 1965, och del ankommer pä avtalsverket att förhandla om löner, inte att driva politik, framhöU jag i del sammanhangei.

Vad arbetsgivaren-staten i det läget borde göra, det är att följa reglerna och tUlse att förhandlingarna drivs under lika behandling av alla berörda arbetstagarorganisationer för att nä en lösning, inte att slå sönder den ena eller andra sammanslutningen. Och en allvarlig följd av den här konflikten — jag erinrar pä nytt om del — är att motsatsställning pä sikt kan befaras uppkomma mellan statsmakterna och de tjänstemän som i sitt praktiska arbete svarar för viktiga samhällsfunktioner. Den objektiva pliktuppfyUelsen har varit betecknande för svensk förvaltning, men den bygger på ömsesidigt förtroende. Slorkonfliklen och de ställningstaganden och ultalanden som har gjorts på regeringsnivå — även de senasie av dessa dagar — är från den synpunklen oroande. För att lösa de många problem som vi brottas med i dagens Sverige krävs förtroende, samförstånd och samhällssolidaritet.

Jag påvisade också vad alla vel; att den unga generalionen i dag med häpnad upplever hur dess utbildningsmöjligheter försämras, hur dess framtid dras in i den lönepolitiska kraftmätningen. Och som mesl uppseendeväckande framstod, sade jag, arbetsgivaren-statens äigärd att varsla om lockout av officerskåren. Del var, menade jag, en desperat ålgärd som vittnade om ett säUsynt dåligt omdöme och brislande ansvarsmedvetande. Jag slutade med att vädja till statsministern att lUlse att de varslade stridsälgärderna mol värl försvar inle skulle fullföljas.

Herr talman! Delta är bakgrunden tUl den situation i vilken vi i dag befinner oss. Det är den socialdemokratiska politiken som med en obönhörlig konsekvens har lett fram liU den missnöjets, misstroendets, bitterhetens och motsättningarnas svenska vardag som jag här har skildrat. Jag tror att det hade varit nyttigt för regeringens företrädare att lyssna pä den skarpa analys av läget och orsakssammanhangen som den i varje faU lidigare socialdemokraliska nationalekonomen professor Assar Lindbeck gjorde i TV i gär kväll.

1 del här läget är följande frågor en nästa lika nalurlig följd av ulvecklingen;

Skall oppositionspartierna medverka till alt kratsa kastanjerna ur den brasa som socialdemokraterna själva har tänt på och förlorat kontrollen över? Eller skall man läla händelseulvecklingen fortgå? Skall oppositionen låta regeringen fullfölja den inledda konfronlalionspolitiken? Skall den lockout som i sista hand drabbar våra unga och deras UtbUdningsmöjUgheter forlbestä och ytterligare förvärras? SkaU man låta regeringen genom avtalsverkel sätta lockouten mot försvarel i krafl, skicka hem 30 000* ännu inle färdigutbildade värnpliktiga, utsätta försvarsviljan och förtroendet för försvaret för de påfrestningar som blir en oundviklig följd av sådana åigärder och skada Sveriges anseende utomlands mer än vad lockoutvarslel redan har gjort? Skall man läla den hittillsvarande förhandlingstaktiken fuUföljas med syfle all utarma arbetstagarorganisationernas strejkkassor och med den hela liden latenta risken av andra Ivångsälgärder från regeringens sida? Eller — det är alternativet - skall oppositionen försöka påverka ulvecklingen sä att uppirappningen hejdas och sä all de ingripanden som krävs för det fär minsta möjliga störande effekt?

Det finns de - del vet vi ju och del framgår inle minst av de delade meningarna i mitt eget parti och av herr Brundins ultalanden för en slund sedan — som anser att oppositionen skulle ha valt den första vägen. Del är, menar man, oppositionens uppgift all opponera — inte all rädda regeringens prestige och ansikte. Oppositionen, säger herr Brundin och andra, kan inte svika de grupper som för att skydda sin levnadsstandard utnyttjar de stridsmedel som slatsmakterna själva har ställt tiU deras förfogande. Oppositionen har inte rätt att medverka tUl att desarmera dessa arbetsiagargrupper och därmed försvåra eller, som man gör gällande, omintetgöra deras möjligheler att hävda sina anspråk.

Då moderata samlingspartiets majoritet har valt del sistnämnda alternalivet så har del berott pä att vi inle anser alt oppositionen i allvarliga lägen har rätt att undandra sig sitt ansvar för ulvecklingen, även om orsakskedjan och även om tUlspelsningen har berott på en felaktig politik och ell tafatt och oskickligt handlande frän regeringens sida.

Etl uttryck för den här principiella grundsynen är de ultalanden som gjordes från milt partis sida redan i höstas, nämligen alt vårl lands ekonomiska situation kunde motivera en samlingsregering som skulle möjUggöra för partierna att gemensamt vidta de ingripande och impopulära åigärder som kan befinnas nödvändiga för alt älerställa balansen i samhällsekonomin och lägga en fasl grund för en fortsatt välståndsutveckling.

Etl Uknande uttryck för samma grundsyn om gemensamt ansvar är de krav som moderata samlingspartiet och de övriga opposilionsparlierna har framförl på stabiliseringspolitiska överläggningar för alt åstadkomma en som jag brukar kaUa del "paketlösning" i vUken samtliga på samhällsekonomin inverkande faktorer sammanvävs, offentliga utgifter, skatter, löner, priser, sparande. Jag hänvisar i del sammanhanget på nytt tiU Assar Lindbecks analys i gårdagens TV-deball - del var någonting sådant han antydde som en möjlig utväg att komma ifrån den nuvarande "konfronlalionspolitiken".

Nr 41

Torsdagen den II mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Vår medverkan lUI den fullmaklslag som vi nu diskuterar är alllsä etl följdriktigt ullryck för en grundsyn. Av belydelse har självfallet ocksä varit den bindning som fullmaktslagstiflningen innebär för avtalsverket. En betingelse för lagens ianspråklagande var ju alt avtalsverket omedelbart häver den redan inledda lockouten och inte fullföljer varslade sädana. Genom lagsliflningen har alllsä skollockouten hävts och del förödande sleg förhindrats som en utlösning av lockouten mol värt försvar skulle innebära.

Herr lalman! Att åtgärden har föranlett mycket slark bitlerhel från de direkt förhandlande organisationernas representanter och medlemmar är fullt förklarligt. Självfallet begriper jag deras reaktioner. Del skulle vara besynnerligt om de inle hade reagerat pä det sätt de har gjort. Men jag lycker kanhända ändå all reaktionerna på sina håll har präglats av en defaitism, en uppgivenhel, som kanske inte är ägnad gagna de förhand-luigar som del ligger i organisationernas eget inlresse att fullfölja under den här kortvariga nu förestående nedfrysningsperioden.

Sedan bör del, herr lalman, för fullsländighelens skull inskjutas all löntagarorganisationerna ju inte rimligen kan vara omedvetna om att dä 1965 ärs lag genomfördes, den byggde på den uttryckliga förutsättningen att regering och riksdag fortfarande skuUe ha möjligheter att ingripa med lagstiftiUngsätgärder när, som det helte, "vitala samhällsintressen" var hotade, Elt antal motionärer från vär sida opponerade sig mot ell sådant allmänt förbehåll och menade, att del borde i en särskUd beredskapslagstiftning preciseras var gränserna för den fria strejk- och lockouträlten skulle dras. Moiioner i den riktningen avvisades emellerlid av riksdagen, vilket i dag framstår som särskill beklagUgt, Det var inga reservaiioner den gängen - del skall jag ocksä säga för fullsländighelens skull.

Men själva faktum kvarstår aUlså all 1965 ärs förhandlingslag inle har uteslutit särskUda tvångsåtgärder frän statsmakternas sida, och det tycker jag är väsentligt att man säger i klarhetens intresse, ty det har kommit bort i debaiten.

Det är bl. a. mol den bakgrunden som vi yrkat pä att fullmaktslagstiflningen skall korrespondera mol 1965 ärs förutsättningar. Orden "vitala samhällsintressen" bör aUtså ersätta det belydligl mindre tydliga uttrycket "väsentliga medborgarintressen".

Herr talman! Jag har den aUdeles beslämda uppfattningen — och jag är övertygad om all organisationernas förhandlare själva vid närmare eftertanke, dä de har hunnit sansa sig, kommer att finna att jag har rätt i det hänseendet - att den drastiska åtgärd som statsmakterna nu vidtar, ly det är en drastisk ålgärd för all lösa en situation, som regeringen själv i sä hög grad har skapat — inte rimligen kan minska utan snarare öka staten-arbetsgivarens ansvar för alt meningsfyllda förhandlingar upptas och fullföljes och att arbetstagarparternas krav möts med respekt och förståelse. Skulle så inte bli fallel skulle det ge näring ål just den misstanken — som är naturlig inom de förhandlande Ijänstemannaorgani-sationerna och som herr Brundin nyss talade om men som icke desto mindre är felaktig — att fullmaktslagstiflningen utgör etl försök att i pågående förhandlingar driva staten-arbetsgivarens intressen, att siärka staten-arbetsgivarens slällning för alt åstadkomma det för den arbelsgi-

våren mest tUlfredsställande slulresullalel. Della är icke lagstiftningens syfte.

Denna förutsättning, herr talman, är sä väsentUg för oss alt vi anser all riksdagen bort göra ell särskill uttalande därom, riktat mot regeringen.

Jag framhöll nyss att en av anledningarna tUl alt vi har ansett oss böra medverka till delta principieUa avsteg frän den fria förhandlingsrättens grundprinciper har varit att vi därmed ansett oss kunna påverka själva fullmaklslagsliflningens ulformning. Del har framgäll av tidningspressen och även bekräftats av statsministerns egna ultalanden, att man inom regeringen arbetat med tvä allernativ, varav det ena skulle innebära en lagsliflning direkl riktad mot enbarl de nu i konflikten inblandade parterna. Frän mitl partis sida — liksom från de andra oppositionspartiernas sida — har mycket bestämda krav framförts på all en fullmaklslag-stiftning, om den skuUe kunna påräkna värl stöd, skulle vara generell. Och del skulle gäUa inte enbarl lagstiftningens utformning utan även fullmakternas utnyttjande. Jag förklarade mig vid dessa förhandlingar ullryckligen inte kunna acceptera all lagstiftningens fullmakter skulle kunna användas pä sådant sätt alt åtgärderna drabbade enbart vissa särskUda arbetstagarorganisationer. Skulle nya konflikter varslas eller uppkomma, så mäsle alltså fullmakterna las i anspråk även mot dem under den korta tid som denna lag gäUer, och del var en helt avgörande förutsättning för mitt partis medverkan lill lagen. Vi fick ocksä ell löfte frän regeringens sida alt dessa önskemål skuUe beaktas.

Nu görs i lagförslaget sädana uttalanden att man kan få den misstanken - jag skall uttrycka mig så försiktigt - all del inle är regeringens avsikt att ge lagens tillämpning, del är alllsä inte fråga om lagens formulering, denna genereUa innebörd, och det är därför vi har begärt etl klarl ullalande frän riksdagens sida, sä all inga som helsl tvivel i della hänseende skall behöva föreligga.

Till min slora förvåning har delta avvisais av ulskottsmajoriteten. Men det är ändå min förhoppning all del reservationsvis framförda yrkandet av herr Nordgren i detta hänseende skall komma alt vinna riksdagsmajoritetens stöd. Skulle så inte bli fallet, har förutsättningarna för vår medverkan fallit. Vi står i sä faU icke bakom lagförslaget.

Nu är, herr talman, som vi alla vel voteringsordningen här i kammaren sädan att del är svårt för oss att ge ett klarl ullryck för det samband som föreligger mellan förutsättningar och själva lagen. Vi har alllsä försl all votera om själva lagen och därefter om villkoren för värl accepterande av lagförslaget. Vi skulle självfallet nu, efler del att utskottet har avgivit sitt ullålande, kunna ulgå från alt även riksdagsmajorileien kommer alt awisa värt ullalande och skulle med denna hypotes som underlag kunna yrka etl direkl avslag på lagförslaget. Detta skulle emellertid strida mol den praxis som i sådana här sammanhang brukar tUlämpas i riksdagen, och del skulle också kunna tas lUl ullryck för alt vi ville komma ifrän det medgivande som vi har lämnal vid överläggningarna med regeringen, och komma ifrän del innan vi ens har låtit riksdagen la slällning lill den för oss avgörande förutsättningen.

Vi kommer därför, herr lalman, som det nu förhåUer sig att enligt arbetsordningen tvingas alt i den försia voleringen rösla för fullmakls-

Nr41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

lagstiftningen. Men mot denna rösiförklaring som jag nu gör och det särskilda yttrande som är fogat tiU utskotlsullätandet kan detta värt slåndpunklslagande icke uppfattas som en accept av lagen för den händelse vårl yrkande om ell förtydligande ullalande icke vinner riksdagens bifall.

Herr talman! Jag yrkar alltså bifall till de reservaiioner och uttalanden som bär herr Nordgrens namn.

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Herr talman! En slor majoritet i riksdagen synes vara enig om att situationen pä den svenska arbetsmarknaden skadar och, om den fär fortsätta, i än högre grad hotar vitala medborgarintressen. Endasl elt parli, vänsterpartiet kommunisterna, anser att lägel inle kräver någol ingripande för att skydda dessa iniressen. Den del av moderaterna som leds av partUedaren Gösta Bohman har i sin moiion framhåUit att de acceplerar proposilionens förslag vad det gäUer lagstiftningen. Men när man har läst det särskilda yttrandet av herr Nordgren och lyssnat lill såväl herr Brundin som herr Bohman är del väl ändå så, att när alll kommer omkring sä är moderaterna och kommunislerna pä avslagslinjen. Om man fär tro vad radionyhelerna spådde i morse om moderaternas uppträdande kommer del väl alt gä pä det sättet, och då måste man verkUgen säga att det är en säregen konstellation. Jag skall inte vidare kommentera vare sig vänsterpartiet kommunisternas eller moderaternas motiv annat än genom redovisning av centerpartiets ståndpunkter.

Frän centerns sida har tidigare uttalats att regering och riksdag måste ingripa i den pågående konflikten, eftersom väsentliga medborgarintressen hotas genom arbetsmarknadskonflikten. Sädana samhällsingripanden är beklagliga och i och för sig inle alls önskvärda; de är exceplioneUa och kan och måsle tUlgripas endasl i exceptionella situationer. Ingrepp frän samhällets sida har emellertid lidigare gjorts i värt land. De exemplen redovisas i proposiiionen. Del händer i myckel större utsträckning och oftare i andra demokraliska länder.

Är dä sådana ingripanden nägol som - jag citerar vänsterpartiet kommunisternas motion och reservation — bär spår av "en auktoritär och anti-demokratisk slalsuppfatlning"?

I diktalurregimer, även kommunistiska, slås strejker ner med militär ännu i vår tid.

Samhället har att bevaka de allmänna och övergripande medborgar-intressena och mäsle ha möjlighet all inskrida när vitala samhäUsintressen hotas. Så sker överallt i världen. Underlag för della skapades i värt land när riksdagen 1965 införde strejkrätt för statstjänstemän, strejkrätt till och med för militärer. Som herr Bohman påpekade var beslutet om införandel av den lagen enhälligl.

Den svenska lagstiftningen pä detla område är ju unik i världen. Vid tidpunkten för lagstiftningen förutsattes alt denna unika frihet skulle kunna skötas med ansvar av säväl arbetstagare som arbetsgivare.

Frän centerns sida beklagar vi att en situation uppstått i värt samhäUe dä tredje man drabbas så häri av upptrappade fackliga åtgärder alt riksdagen mäste ingripa. Denna upptrappning har gjorts av såväl

arbetslagar- som arbetsgivarparten, den senare med regeringens goda minne. Regeringen har sin del i alt silualionen blivit sädan, all regeringen ansett sig tvungen ingripa mot åtgärder man själv medgett eller vidtagit. För min del kan jag inle undgå alt ha fått intrycket all regeringen satsat för myckel på strid. Man har inte gjort tUlräckligt för all undvika en strid med dess samhällsskadliga konsekvenser.

Regeringen har ansvar för den ekonomiska politiken. Den har lett till prisstegringar med åtföljande kompensationskrav över hela löneområdet av en storleksordning, som inte ryms inom den samhällsekonomiska ramen. Regeringen har avvisat erbjudande från oppositionen om samlande lösningar i tid. Regeringen har avvisat tanken pä att samla arbetsmarknadens parter och politikerna för att samordna och klargöra situationen och följderna av samhällsfarUga konflikter. SACO t. ex. synes vara helt överrumplat av att samhället kan och mäste ingripa i vissa lägen. Dagens situation borde ha kunnat undvikas om regeringen i tid tagit problemet lika allvarligt som man lydligen gör för närvarande när ulvecklingen enligl vår uppfattning gått alllför långt och borde ha kunnat förebyggas. Bl. a. frän värt parli framfördes delta med krafl för elt är sedan.

Den upptrappning av de fackliga åtgärderna som de stridande parterna på båda sidorna gjort, aktualiserar och ställer i en klar belysning att olika samhällsfunktioner och samhällsaklivileter är intimt beroende av varandra i det moderna, högt industriellt utvecklade samhällel. Della förhållande ökar aUas ansvar, såväl fackliga organisationers som samhällels i övrigt, inte minst politikernas. När stormen mojnat, när vi kommit in i elt lugnare skede igen, finns anledning att länka igenom situationen för framliden.

Den föreliggande proposiiionen har lydligen tUlkommit ganska brådstörtat; man skuUe t. ex. gärna ha sett en mera noggrann-bakgrundsbeskrivning. Den har inte bidragit tUl försonande uttalanden från exempelvis arbetstagarsidan. Kravet på opartiskhet mäsle stäUas högt i en kungl. proposilion, särskill i en fråga som direkt berör det nuvarande inflammerade konfUktläget.

Lagförslagels utformning och principlösning är, ulifrän centerns synpunkt, godtagbar i den föreliggande situationen. Lagen påbjuder en förlängning av fram tUl konflikten gällande avtal. Kolleklivavtalslagen blir lUlämplig för de vUlkor parterna arbelar under t. o. m. 25 april. Fredsplikt skall råda tUl dess med del tidigare kollektivavtalets överenskommelser.

I motioner har uttalats tvivel om all lagförslaget är generellt och gäUer för alla dem som har kollektivavtal. Gösta Bohman har hänvisat till den officiella - om jag sä får uttrycka det — moderalreservationen i detta avseende. Enligt vår tolkning råder ingel tvivel om att lagen är generell. Statsministern uttalade i gär kväll vid flera tiUfäUen att så var fallet. Utskottets skrivning tycker jag ocksä ger klart besked all så är förhållandet. På s. 9 säger nämligen utskollet följande: "Utskollet konstaterar all den föreslagna lagen är generell i den meningen alt den täcker hela arbeismarknaden. Lagstiftningen kan alllsä komma att tiUämpas pä varje part som slutit kollektivavtal," Detta lycker jag är ett

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad gUtighet av vissa kollektivavtal

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

klart besked.

Men lagen begränsar sig, och della är vikligl. Ull slridsälgärder som hotar väsentliga medborgarintressen. Lagen syftar till arbetsfred i sex veckor. Socialvärden skall fungera igen, 500 000 sluderande skall återigen få undervisning. Tågen skall börja rulla igen på våra järnvägar. Fartygen kommer alt lotsas in i hamnarna. Vi undviker permitleringar i induslrin.

Risk föreligger, enligl cenlerns mening, att livsviktiga samhällsfunktioner — livsviktiga för vår samhäUsekonomi, för enskilda människor och för ungdomens och inle minst vuxnas ulbildning — skulle ligga nere ännu en läng tid, om inte riksdag och regering ingriper. Skadeverkningarna skulle bli svårare än dem vi bevillnar i dag,

Nalurliglvis kan vi inom värl parti förstå intresseorganisationernas principiella betänkligheter vad det gäller samhällsingripanden pä avtalsmarknaden. Regering och riksdag har emeUertid ett övergripande ansvar och mäste vara vuxna att la ansvar i exceptionella situalioner. En sädan situation har vi i dag enligl bedömningen frän folkpartiet, socialdemokralerna, värl parli och — kanske med viss ivekan — moderalerna, medan vänsterpartiet kommunislerna har en helt annan bedömning.

Med denna redovisning, herr lalman, ber jag att fä yrka bifall lUl utskottets hemställan.

I detla anförande inslämde herr Böriesson i Falköping, fröken Pehrsson, herrar Persson i Heden, Norrby i Gunnarskog, Fågelsbo, Larsson i Luttra, Bengtsson i Göteborg, Torwald och Andreasson, fru Nilsson i Kristianstad, herrar Håkansson, Gustavsson i Alvesta, Börjesson i Glömminge, Polstam, Grebäck och Dockered, fru Olsson i Helsingborg saml herr Olsson i Sundsvall (samtliga c).

Hen FAGERLUND (s):

Herr talman! Representanter för utskoltsmajorileten har redan varit uppe i talarstolen, bl. a. ulskollels ordförande, herr Karl Erik Eriksson i Arvika och herr Nilsson i Tvärålund. Mol deras citat ur utskottets betänkande och mol herr Nilssons i Tvärålund understrykande av del unika hos den svenska lagsliflningen pä della område har jag ingenling all invända. Inte heller hen Nilssons i Tvärålund uttalanden om den ekonomiska politiken är någonting för mig att i dag debattera, även om del var elt angrepp på den regeringspolitik som jag har varil med och slöll. Men den ekonomiska poliliken diskuterade vi i förra veckan, sä jag har inga kommentarer alt göra nu.

Någonling är konstigt i denna debatl. Både herr Lorentzon och herr Bohman — även om herr Lorenlzon var mera lyrisk än herr Bohman - talade om idyllen på den svenska arbetsmarknaden och hade den såsom utgångspunkt i diskussionen. Herr Bohman omnämnde den förtroendeklyfta som finns mellan tjänstemän och arbetare. Den har väl också diskuterats tidigare. Jag tror all förtroendeklyftan skulle ha varil ännu större i vårt samhälle, om vi hade fört en politik, där vi hade tillfredsställt krav pä höga lönelyft för dem som redan har de höga lönerna.

När herr Bohman lalar om all det gäller all skydda levnadsstandarden, undrar jag om levnadsslandard enbart är en fråga om det materiella.

Redan i början av 1940-talel lät Elin Wägner i sin bok Väckarklocka nägra personer sitta och diskulera vad som var levnadsstandard. Hon låter en av dem säga att levnadsslandard är vatten och bröd av god kvalitet, trivsel i del dagliga arbelel och trivsel i den dagliga samvaron. Jag har en känsla av alt det, om vi inle kan fä en utjämning till sländ i delta samhälle i fråga om trivseln på arbetsplatsen och i den dagliga samvaron, kommer att skapas sädana problem att vi får en lägre levnadsstandard, räknat rent generellt.

När del gäller den proposilion vi nu behandlar har del uttalats betänkligheter. Det har talats om »stor tveksamhet» och dylikt. Det finns nog ingen i denna kammare som anser att denna fullmaklslag och den situation som vi nu har skall bli kutym pä svensk arbetsmarknad. Men del råder väl exceptionella förhållanden i dag pä den svenska arbetsmarknaden. Del kan dä vara iniressani att se efler hur slrejkvapnet har ulnyltjals i della land.

Jag kommer själv frän etl brukssamhälle, där arbetarna under myckel små omständigheter fick ut och slåss för alt de skulle få organisera sig eUer över huvud tagel föra avtalsförhandlingar och ha föreningar. Det är klart att dessa arbetare skulle se sig förvånat om i dagens situation. Men jusl detla att man fick slåss under små omständigheter och all striden kostade någonting medförde samtidigt — det vill jag säga tUl herr Lorenlzon — att strejken inte blev någol som man omgärdade med romantik. Man visste vad en strejk kostade och att den var någonling som bara skulle användas i etl verkligt nödläge och när slora värden stod på spel. Det är kanske i delta avseende som man nu är Utet nymornad pä vissa håU,

När departemenlschefen lägger fram sill förslag om fuUmaklslag sker del, såsom förut har poängterats, för all medUngskommissionen och parterna skall fä möjligheter alt under tiden fram lUl den 25 aprU föra förhandlingar under gynnsammare förhållanden än dem som nu är för handen och samtidigt för alt — del tycker jag är vikligl alt poänglera — de svårigheter som har uppstått för enskilda människor i landet skall bli så små som möjUgl och inte förvärras under den tid som nu kommer. Ökade svårigheter skulle ju bU fallet, om vi inte fattar beslut om fullmaktslag utan låler striderna pågå. Det är ju faktiskt en konflikt, som i stor utsträckning drabbar tredje man. Den drabbar byggnadsarbelare, som blir arbetslösa, socialfall samt våra skolelever. Del är kort sagt alla som har det sämst i vårt samhälle och som har svårast all skydda sig som här drabbas, Samhällel kommer att finnas kvar och alla de som nu strejkar vet att de har sitt arbete kvar när striden är över.

Del har betonats behovet av en enighet, men vänsterpartiet kommunisternas partigrupp går emol denna. Man har ocksä en känsla av alt det är många som här har varil Iveksamma och vUsna. Detla framgår i mycket slor utsträckning av moderala samlingspartiets särskilda yttrande. Della skaU jag återkomma tUl litet längre fram.

Den andra huvudlinjen är all lagen inle görs mer ingripande än vad som är absolut nödvändigt för att klara upp den aktuella situationen och ge möjUgheter lUl förhandlingar under en fredspUkl,

Ulskollels majorilel ansluler sig lill dessa värderingar och skriver —

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 41-42

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad gUtighet av vissa kollektivavtal

det har förut citerats här — följande: "Mot denna bakgrund hälsar utskottet med tiUfredsstäUelse att den föreslagna lagen är av undantagskaraktär och med kort gUtighetstid," Jag tycker ocksä att delta borde lugna parterna på arbeismarknaden, när man i dag ifrågasätter hela den förhandUngsordning som vi har och den strejkrätt som finns. Jag tycker att man bör poängtera att detta är någonting som skall råda ocksä i framtiden, och det framgår också av propositionen i fråga.

Efter denna inledning, herr talman, skall jag gå över tiU alt något beröra de reservationer och särskUda yttranden som är fogade till utskottsförslaget.

Herr NUsson i Tvärålund har redan poängterat att det i detta sammanhang finns en koaUtion meUan herr Brundin i moderata samUngspartiet och herr Lorentzon i vänsterpartiet kommunisterna. De har gemensamt kommit fram tUl att man skaU yrka avslag på utskottets hemstäUan, I sina motiveringar har de någonting som är gemensamt; de tar inte på något sätt upp kritik mot SACO och SR, utan de riktar kritiken enbart mol regeringens och avlalsverkets agerande, och de viU övervältra hela ansvarel för den uppkomna situationen på slatens avtalsverk, I vänsterpartiet kommunisternas motion om lagen heter det t. ex.; "Den är ett medel att med maktspråk genomdriva det lillbaka-hållande av lönekraven, som utgör kärnan i årets finansplan." Och moderata samlingspartiets partimotion säger "att staten-arbetsgivaren genom avtalsverket i hög grad underlåtit att följa de spelregler som i aUmänhet tUlämpas på det fria avtalsområdet".

Det här är en aUians mellan två ytterUghelsåsiklsriklningar i dagens poUtiska Uv, Jag lycker den är fuUt förslåeUg, därför att de båda har denna uppfattning och därför alt de båda talar om en klasslag, även om grunden kanske är litet oUka när man använder ordet klasslag i det här sammanhanget,

Utskottsmajoriteten anser i Ukhet med departementschefen alt tiden är inne för ett ingripande och yrkar därför bifall tiU förslaget om införande av lagstiftning om förnyad gUtighet av vissa koUektivavtal i enUghet med propositionen,

TUl herr Lorentzon skulle jag vUja slälla frågorna: Hur många socialfaU skaU vi låta bU att hjälpa? Hur mänga resenärer som är tvingade att använda de aUmänna kommunikationerna skaU fä svårigheter? Hur mänga arbetslösa skall vi ha i detta samhälle, innan herr Lorentzon är redo alt göra något ingripande? Och när han talar om klasslag och säger att strejkerna är ett led i "det kapitaUstiska samhällets lagar" innebär väl detta ett erkännande av att även Polen är kapitalistiskt samhäUe — där . har man ju också haft strejker!

Jag vUl också peka på herr Lorentzons reservation nr 5 till betänkandet, vari han yrkar att riksdagen ger tiU känna att statens avtalsverk skaU ta initiativ tUl förbättring på låg- och meUanlöneomrädet inom den statUga sektorn.

Dagens Nyheter har en ledare i dag, där det sägs: "Tvångslagen är en direkt följd av regeringens försök att pressa igenom en polilisk fördelningsdoktrin oberoende av hur organisationerna ser pä denna,"

Jag håUer inte med Dagens Nyheter i aUt, men tidningen har uppfattal

en sak riktigt, att statens avtalsverk driver förhandUngar på så sätt att man saisar pä låg- och mellanlönegraderna, I dagens läge Ugger det bud tUl meUan 170 000 och 180 000 tjänstemän på den statliga sektorn, dvs, liU mer än varannan tjänsteman. Det finns där ell starkt koncentrat, dels i bottenlönegraderna, i fråga om att man förbättrar den reglerade befordringsgången, som nu går tUl lönegrad 9 med förslag upp lUl lönegrad 13, dels förslag om förbättringar till grapperna 13—21, Vpk:s motion borde därför vara lUlgodosedd genom de reeUa förhandlingar som förts. Utskottet anser inte att riksdagen skaU lämna nägra direktiv härvidlag.

I fråga om reservationen 3 av herr Nordgren finns väl inte så myckel all säga. Den kommer lill samma resultat som utskottet, dvs. att föreliggande förslag skall godtas men det talas om vilka som skall ta hand om saken och om det är lämpUgt att det blir regeringen. I slutet av reservaiionen kommer herr Nordgren dock som sagl fram tiU att del inte finns någol annal alternativ än att det är regeringen som skall ta hand om fuUmaktslagen,

Reservationen 4 lar upp frågan om det i lagen skall stå "samhäUsintressen" eller "medborgarintressen". Jag kan inte inse att det är så stor skUlnad meUan dessa båda begrepp. Om man studerar moderata samUngspartiets motion, finner man på s, 4 alt en lockout av slora personalgrupper inom vårt lands försvar aUdeles uppenbart står i strid med "vitala samhällsintressen". Skall man tolka moderata samUngspartiets stäUningstagande pä så sätt att de anser att försvaret inle är något medborgarintresse? I sä fall öppnar detta onekUgen intressanta perspektiv pä försvarsfrågan i framtiden.

Själv tycker jag kanske att det är bra all det i det här sammanhanget stär "medborgarintressen". Tjänstenämnderna har behandlal frågan frän dessa intressens synpunkt. Om vi skulle skriva in ett annat utiryck, skulle det kanske innebära ett ställningstagande mot tidigare avgivet yttrande.

Den generella lagstiftningen och snabbehandlingen av frägan tas upp i reservationen 6 av herr Nordgren, Den genereUa lagstiftningen har redan diskuterats här och jag skall inle ta upp frågan på nytt. Jag vill bara hänvisa tiU vad herrar Eriksson i Arvika och NUsson i Tvärålund har sagt om all den täcker hela arbetsmarknaden, men - och det är ett viktigt men - eftersom den här lagen skall bU så litet omfattande som möjUgt, bör väsentliga medborgarintressen stå på spel om man skaU ingripa.

När propositionen sätter gränsen för lagens gUtighet till 25 april — sex veckor - innebär detla ett direkt påpekande tUl såväl medlingskommissionerna som de avtalsslutande parterna att verkligen försöka påskynda uppnåendet av elt resultat pä den svenska arbetsmarknaden.

Beträffande moderala samlingspartiets särskUda yttrande, i vUket man säger sig ämna rösla ja men alt därest partiets "yrkanden om ändringsförslag inle skuUe vinna bifall" detta ja bUr ell nej, kan jag inslämma med herr NUsson i Tvärålund om att det måsle vara något unikt i riksdagssammanhang. Men var och en gör ju som han själv vUl. Jag vill bara påpeka - och det är inte nägon anmärkning — all del särskilda yttrandet inle hade anmälts på utskottssammanträdet. Del är dock fuUt förståeligt med den snabbhet varmed behandUngen skedde.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

När det gäller folkpartiels särskilda yttrande innebär dess försia del en värdering av var man skall lägga ansvarel för konflikten. En diskussion om detta skulle vi kunna föra hur länge som helsl, och det ämnar jag inle bidra tUl.

Man kan konstatera all uppräkningen av allt som hittUls har hänt under konfUkten inte är fuUständig i propositionen. Men jag är övertygad om att del inte är någon medveten ond vUja från propositionsförfattarna, utan det är väl återigen bara elt utslag av den mänskliga faktorns felmarginal i sammanhanget.

Herr talman! Med detta skall jag lUI alla delar be alt få yrka bifall tiU inrikesuiskottels hemställan i betänkande nr 8.

Herr LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Eflersom herr NUsson i Tvärålund och herr Fagerlund log upp samma sak — strejker i kommunistiska länder — skulle jag gärna vUja uppehåUa mig nägon minut vid den frägan.

Det är väl närmasl Polen man länker pä. Jag måste först säga alt jag anser att det är någol sjukt, i vUket land del än mä vara, när löntagarna måsle strejka för att häUa en viss levnadsstandard. Ännu värre är det om strejkerna möts med vapen. Men del är inte bara i Polen och här i Sverige man strejkar. Det förekommer bmlaUleter i kapitaUstiska länder mot löntagarna — i Spanien, Frankrike, USA och ItaUen. Det är ju herr NUssons i Tvärålund sagoländer. Vi hade pä sin tid i detta land en regering som mördade arbetare och det var en borgerUg regering. Det var visserligen år 1931, alltså för åtskilUga år sedan, men jag tror inle man skaU sälla sig på höga hästar när man talar i sädana här frågor.

Jag romantiserar inte alls frägan om strejker. Har man sett dem pä nära häU och även varit engagerad i dem vet man all det är fråga om mycket allvarUga saker. Löntagarna går heller aldrig in i en konflikt utan att det är mycket allvarUga saker det gäller. Där är del inle fråga om nägon romantik.

Vi inom vänsterpartiet kommunislerna är molståndare lill denna tvångslag därför att den sätter en tvångströja på svensk fackföreningsrörelse. De äldre ledamölerna i denna kammare kommer myckel väl ihåg när svensk arbetarrörelse kämpade mot tvångströjor på fackföreningsrörelsen, om det gällde Stripadirekliv eller annat. Vi vUl inle uppleva det en gång tiU.

Vår kritik mot SACO redovisades under finansdebatlen för några dagar sedan, och jag finner det därför onödigt att belasta kammarens lid och protokoll med att läsa in alla de uttalanden som antagits av vpk och som då refererades lill. De är kända för kammarens ledamöter. Kanske var herr Fagerlund inte inne i kammaren under den deballen eller också har han inle läst protokoUet och känner därför inle lUl uttalandena.

Herr Fagerlund frågade hur mänga socialfaU detla land skulle få innan vi kommunister säger till SACO och SR att strejken bör upphöra. Den frågan tycker jag att han skaU rikta tiU regeringen. Det hade varil en enkel match att ge SACO och SR elt lönebud för deras låglönegrupper. Då kunde strejken ha varit slul nu.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Lorentzons anförande lämnar jag därhän. Bara en reflexion måhända. Hur skulle kommunislerna ha ställt sig om den borgerliga oppositionen inte hade förklarat sig siödja regeringens lagförslag? Skulle inle kommunisterna ha gjort samma "kovändningar" även i denna fråga som de har gjort vid upprepade tUlfällen under den hittUlsvarande riksdagsperioden?

Herr Nilsson i Tvärålund och herr Fagerlund har naturligtvis rält i att del är en unik situation, eller lät mig hellre kalla del för en komplicerad situation, när det förhäller sig pä det sättet att man har byggt en accept av en lagstiftningsåtgärd på vissa förutsättningar, om vilka man inte kan votera förrän efter del man lagit ställning tiU själva lagen. Då kan man inte handla på annat sätt än vad jag har redovisat, för så vitt inte man vUl ta det steget all man bygger sitt ställningstagande på alt förutsättningen faller vid voteringen. Sä brukar vi inle göra här i riksdagen, I det hänseendet är situationen alltså inle unik.

Vi har krävt inle bara att lagen skall vara generell, vUket den är, Lagen är generell. På den punkten råder inga delade meningar. Men vi har begärt att fullmakterna också skall tUlämpas generellt. De uttalanden som görs i propositionen tyder pä att regeringen icke har för avsikt att tillämpa fuUmakterna genereUt, och det är därför vi har begärt ett särskilt uttalande av motsatt innebörd.

Begreppet "medborgarintresse", herr Fagerlund, finns såvitt jag vet inle i svensk lagstiftning. Vi vet alltså inte vad del innebär. Däremol har vi i ifrågavarande lagstiftning begreppet "samhällsfarlighel". Statstjänstenämnden och kommunalljänslenämnden skall aUtså bedöma om det föreligger samhällsfarlighel. Vi har vidare elt uttalande i förarbetena till lagen som säger all tvångsåtgärder kan förekomma då "vitala samhällsintressen" hotas. Lagen är etl Ivångsingrepp från regeringens sida. Då skaU det naturUgtvis anknytas till den förutsättning som angavs i 1965 års lagstiftning. Då vet vi vad vi talar om. Det vet vi inte när vi inför det diffusa begreppet medborgarintresse.

Jag skall bara fiykligl beröra den ekonomiska debatt som herr Fagerlund tog upp. Det behöver ju inte vara på det sättet all den enskilde löntagarens ekonomi stär i strid med hans berättigade krav på trivsel i samhället, trivsel pä arbetsplatsen. Båda dessa önskemål skall kunna tillfredsstäUas. Jag vUl uppmana herr Fagerlund, liksom jag har uppmanat många andra; Ni skulle ha lyssnat på Assar Lindbeck i hans utomordentUgt skarpa och skickliga analys av den här problemaliken — den enskUdes ekonomi, vad det betyder för den enskilde att få sin levnadsstandard sänkl, då han konstaterar att pengarna i plånboken inte räcker till att klara amorteringar pä den egna stugan, att klara avbelalningskontrakt eller andra liknande åtaganden. Det är mot en sädan ulveckling som enskilda löntagare med full rätt opponerar sig.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad gUtighet av vissa kollektivavtal

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror alt de flesla här i kammaren tycker att herr Lorentzons argumentering verkar något ihålig när han säger att nu borde de borgerUga partierna passa på, när man kan fä kommunisterna på sin

Nr 41

Torsdagen den Il mars 1971

Lag om förnyad gUtighet av vissa kollektivavtal

sida, och störta regeringen — dagen efter det kommunisterna har hoppat av i kolleklivanslulningsfrågan. Vi vet ju att det kommunistiska partiet har lovat socialdemokralerna att inte fälla deras regering. Jag vill gärna slälla en direkl fråga till herr Lorenlzon; Skulle kommunisterna i dag ha varit med om att fäUa regeringen orn de icke sociaUstiska partierna hade bortsett från det samhällsansvar som varje parli måsle ådagalägga? Det vore intressant att ha den frågan besvarad.

Vidare tycker herr Lorentzon att vi skall tala om de svenska förhållandena. Jag tror det är för riskabelt att släppa fram kommunisterna tUl makten i Sverige därför alt all erfarenhet från alla andra länder där kommunister har makten visar att där finns inte strejkrätten. Vi har otaliga exempel pä det.

När det gäller situationen i dag sä är den, som herr Bohman säger, mycket kompUcerad. Den är sä pass kompUcerad och sä kritisk, enUgt cenlerns mening, att ell ingripande från samhällel mäste få en prioritet före andra i och för sig rikliga betänkligheter och principer som man kan ta fram endast i exceptionella situationer.

Beträffande frågan om lagen är generell eller om den är riktad mot viss grupp så tycker jag att utskottets skrivning är tillfredsställande. Man kan väl inte tolka följande skrivning pä annat sätt: "Lagstiftningen kan alltså komma alt tiUämpas på varje part som slutit kollektivavtal" — alltså under den tid lagen gäller.

Herr FAGERLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Bara några ord till herr Lorentzon,

Jag försökte faktiskt inte sätta mig på nägra höga hästar, utan vad jag tog upp i hans resonemang var hans uttalande att det var det kapitalistiska samhällets lagar som gjorde att strejker var nödvändiga. Det var i della sammanhang jag hänvisade tiU Polen, Dessutom kunde man ju tUlägga, när herr Lorentzon jämför denna strejk med vUda strejker, alt i kommunistländerna är alla strejker vilda — där kan ingen gå ul i en strejk.

Och sedan en sak tUl; Herr Lorenlzon säger om socialvärden och socialassistenterna att man skall uppmana avtalsverkel att förhandla. Ja, jag undrar vad Kommunförbundet skulle säga om man uppmanade avtalsverkel all göra upp för dem — det är ju faktiskt Kommunförbundet som skaU förhandla för socialassistenterna.

Sedan bara en enda fräga lill herr Bohman. Han säger "när man släller berättigade krav". Vad är detta?

Herr LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Tvä talare här har frågat oss direkl hur vi skulle ha ställt oss om nu de borgerUga partierna hade röstat mol propositionen. Jag redogjorde i min inledning här tidigare för den frägan. De borgerUga är hell och hället försvarare av det kapitaUstiska samhället, och denna lag gynnar monopolkapitaUsm,

Sedan är det på del sättet att vi kommunister är principfasla. Här gäller frägan huruvida vi skall anta en tvångslag mot svensk fackföreningsrörelse. En sädan lag mäste vi gä emot oavsell om en socialdemokratisk regering faUer eller ej, men det kan tydUgen borgerliga hjärnor inte fatta.

I fräga om kollektivanslutningen som avgjordes här i gär hade vi ocksä en rent principieU inställning, nämligen alt riksdagen icke beslutar över svensk fackföreningsrörelse utan att det är fackföreningsrörelsen som själv beslutar i sädana avseenden.

Beträffande frågan om denna tvångslag har de övriga partierna i denna kammare mycket svårt att diskutera vad den egentligen skulle innebära för svenska löntagare. Ni vill hellre diskutera frågor som gäller utlandet, och det mä ni nu göra — svenska löntagare ser nog saken pä ett helt annat sätt när denna lag skaU föras ut i verkUgheten,

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Hen HELEN (fp):

Herr talman! Det lagförslag som vi nu har att ta ställning tUl är helt unikt. Det innebär att viktiga värden uppoffras, att statsmakterna gör ett ingrepp i den avtalsfrihet som vi själva har skapat och att den förhandUngsrätt som tiUkom 1965 tillfälUgt sätts ur spel.

Den meningsrikining jag företräder avser att rösta för denna lag, trots alla de principieUa och andra betänkligheter som kan resas mol lagen. Det är en inställning som har hånats här i dag. Jag skall därför i förbigående säga ett par ord tiU den företrädare för det kommunistiska partiet som i dag har uppträtt med en färdigsydd — eller skall vi säga färdigskriven — gycklarkostym efter att i går kväU ha bUvit avklädd av intervjuarna i TV.

Del är en enda orsak som gör att den gycklarkostymen blir poUtiskt innehållslös. Det kan uttryckas i en enda mening. Ni säger att det är mycket som har gått på sned här i landet. Det kan vara sant att mycket har gått på sned, men så illa är det inte att de 17 kommunisterna skall få bestämma i för landet livsviktiga frågor.

I det läge som uppkommit anser vi att vi bör biträda regeringens förslag. Tredje man — föräldrar, studerande, yrkesarbetande i oUka grapper, aUa de som har långa resvägar till sitt dagUga arbete och många personer i sociala risklägen — drabbas aUtför hårt för att man skaU kunna fortsätta pä det här viset. De som är verksamma inom försvaret, befäl och värnpUktiga, har försatts i en orimUg situation, och det som skett gagnar på inget vis det angelägna behovet att vidmakthåUa och förbättra försvarsviljan.

Jag vUl understryka att när vi biträder lagen sker det i den bestämda övertygelsen alt den här situationen hade kunnat undvikas, om regeringen inte handlagt avtalsfrågorna på elt så klumpigt och vid ett par tUlfällen direkt provocerande sätt. Att vi nu godkänner lagen innebär därför inle alt vi godkänner de ätgärder av regeringen som har bidragit lill att situationen har uppkommit.

Därmed är inte sagt att regeringen ensam bär ansvaret. Det finns också andra parter som har agerat, men i några avseenden har regeringens handlande, direkt eller genom avtalsverket, försvårat en sådan lösning av konfUkten som legat i linje med de principer efter vilka avtalsförhand-Ungarna borde fungera.

En sak är att de lönekrav de berörda tjänstemannaorganisationerna fört fram är myckel större än vad som är möjligt att gä med på. Om kraven skulle ha bifaUits, hade de inte fält plats inom ett rimUgt samhällsekonomiskt utrymme. Men sådana överdrivna lönekrav har

Nr 41

Torsdagen den Il mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

kommii frän alla organisationer och är en följd av den inflationsutveckling som varit och som man vänlat, VUken grad av skuld som regeringens ekonomiska poUtik har i de krav pä kompensation för väntade penningvärdeförsämringar som nu framförts har klargjorts flera gånger av folkpartiets företrädare, senast i finansdebatlen i förra veckan. En helt annan sak är att staten lägger upp sin förhandlingslaklik på ell sätt som verkat provocerande pä de berörda organisationerna. En regering som verkligen vill lösa upp knutar pä arbetsmarknaden och som vUl komma fram till uppgörelser utan alt skapa ett stort mått av bitlerhel och missnöje handlar inte på det här sättet.

Regeringen kan inle gömma sig bakom avtalsverkel. Alla vel att avtalsverket i strategiskt vikliga frågor varil beroende av regeringen. Del var ett misstag att inte ge de närmasl berörda organisationerna etl faktiskt bud på elt tidigare stadium. Om del skett, hade det varil tänkbart att konflikten kunnat undvikas. Att del inle skedde berodde givetvis pä att avtalsverket, med regeringens goda minne och stöd, inte ens pä aUvar ville förhandla med SACO och SR innan man gjort upp med LO och kanske ocksä TCO, En förhandlingsuppläggning där organisationstillhörigheten blir avgörande för avlalsverkets inställning till de anställda kan vi inle acceptera.

En annan egendomUghel är att regeringen och avtalsverkel inte har gjort nägra försök, som verkUgen har trängt fram, att successivi trappa ned konfUkten, Det hade varit del naturliga efter en tids konfUktåtgär-der. Frän de berörda löntagarorganisationerna har det kommii förslag om nedirappning. Om man pä arbetsgivarsidan lagil fasta pä dem, hade del kunnat innebära ett första steg tUl en frivUUg upplösning av själva stridssilualionen, I stället intog man pä arbetsgivarsidan en attityd av allt eller intet, en sorls malplacerad tennsoldalsattityd, som dels drabbade tredje man, dels drev fram situationen lUl den tjänstepUktslag som nu föresläs. Att gå ut med lockouthot mot officerarna var lindrigt sagt inte välbetänkt,

TUl sist; Regeringens synpunkt, särskilt framhävd av statsministern, alt man icke kunde förhandla med grupper som befann sig under konflikt var direkt olycklig. Regeringen kan inte gärna ha svävat i okunnighet om att detta enUgl praxis endasl tiUämpas när det gäller vilda strejker. Arbetsgivarens säll att behandla grupper som aldrig kunnai föreställa sig att bryta mot gäUande avtal verkade direkl kränkande för dessa människor. Trots att de hell legalt utnyttjade de fackUga rättigheter riksdagen givit dem, behandlades de som om de strejkat vUt.

Den lag som riksdagen skall la ställning lill innebär självfallet all arbetsgivarpartens positioner starkes. Löntagarparten kommer i ett sämre läge. Mot denna bakgrund och med hänsyn till vad som hittills inträffat i denna olustiga konfUkt är del nödvändigt att statsmakterna i de kommande överläggningarna med löntagarna — att sädana överläggningar måsle komina till stånd är jag övertygad om — visar större förståelse för de berörda löntagarorganisationernas krav än vad man hittills har gjort. Statsmakterna får icke missbruka det överläge man nu själv ger sig. Gör man det riskerar man alt skapa en långvarig förtroendekris inom den offentliga förvaltningen och öka bitterheten och antagonismen mellan

oUka   löntagargrupper.   En   uljämningspolilik   som   innebär   att   stats-     Nr 41
makterna med tvång genomdriver alt betydande grupper får vidkännas    Torsdaeen den
betydande reallöneförsämringar kan folkpartiet inte acceptera,   j | jjjgrs 1971

I della anförande instämde herrar Taube, Löfgren, Henmark, Sjöholm och Carlslröm, fröken Bergström, herrar Hamrin och Rydén, fröken Hörién, herrar Rimås och Wedén, fru Fraenkel, herrar Nelander, Petersson i Röstånga, Karl Bengtsson i Varberg, Berndtsson i Bokenäs, Jonsson i Alingsås, Ernulf, Richardson, Antby, KäUstad, Annerås, Olsson i KU, Andersson i Örebro, Jonsson i Mora, Enlund, Westberg i Ljusdal, SeUgren, Larsson i Umeå och Öhvall, fru Anér samt herrar UUsten, Wikslröm och Mundebo (samtliga fp).

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Herr LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Jag beklagar om jag gjorde folkpartiets nye ordförande så upprörd aUdeles nyss. Tydligen trampade jag honom på fötterna, när jag erinrade om vad som hände i Ådalen 1931. Vi hade ju då en folkpartiregering som gav order och var ansvarig för vad som dä hände.

Herr Helén talar om gycklarkostym. Men den politiska slripleasen svarar ju herr Helén för. Det gjorde ni ju också i går i TV-ulsändningen,

Herr Helén säger alt de 17 kommunisterna inte skaU fä vara med och bestämma. Men varför, herr Helén, när det gällde frågan om kollektivanslutningen, var ni så måna om att gä ifrän elt direkl krav och göra ett urvattnat uttalande för att fä med kommunisterna? Hela er press var upplagd; Var står kommunisterna, var står kommunisterna? Vi kunde långt i förväg meddela att vi aldrig kommer att siödja herr Helén eller borgarna i en fråga där det gäller att lagstifta mot den svenska fackföreningsrörelsen. Även om vi inte acceplerar kollektivanslutningen faUer vi inte för sädana saker.

Herr HELÉN (fp) kort genmäle;

Herr lalman! Jag har bara ell ord att säga tiU herr Lorentzon: Det är mte min sak att reagera för de övertramp som herr Lorentzon begär mot riksdagens spelregler - det är talmannens, och han har gjort det.

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Regeringens föreliggande förslag om tvängslagstiftning, utarbetat i samförstånd med de borgerUga partierna, är unikt därför att det innebär tillgripande av tvångslagar som på en gång berör alla löneanställda över hela avtalsområdet. Vi betecknar regeringens agerande som omdömeslöst och som etl agerande i desperation. Först uppträder man som arbetsgivare, men i den rollen manövrerar man in sig i en ohållbar situation. Då uppträder man som statsmakt för alt hävda sina arbetsgivarintressen.

Vår mycket klart uttalade kritiska inställning till SACO;s och SR;s lönepoUtiska linje innebär inte att vi kan acceptera den reaktionära linje som regeringen nu slår in på. Vi betraktar detla ingripande i avtalsrörelsen som ett första steg mot ett av staten dikterat förhandlingssystem, och det råder knappast nägon tvekan om att detta ingripande genom en

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

tvångslag kommer alt få prejudicerande belydelse för framtiden.

Vi ser också ingripandet som ett medel att med maktspråk hävda äterhällsamhetsUnjen när det gäller lönekraven — en linje som utgör en del av kärnan i årets finansplan. Genom tillgripandet av denna tvångslag får organisationer som TCO-S, TCO-K samt StatsanstäUdas förbund och Kommunalarbetareförbundet på LO-sidan fortsätta sina förhandUngar i snöpta former, som Aftonbladet helt riktigt karakteriserar det. Att regeringen handlar huvudlöst och i desperationens tecken visar hela frågan om officerslockouten. Här låter man avtalsverkel varsla om lockout för 3 000 officerare, en lockout som regeringen sedan inte vågar utlösa.

När regeringen nu tiUsammans med de borgerliga partierna, i varje fall den officiella delen av de borgerUga partierna, inför denna tvängslagstiftning använder man sig av samma metoder som den engelska högerregeringen har gjort — metoder som över en miljon engelska arbetare har protesterat mot. Nu använder regeringen här i landet samma avskyvärda arbetsköparvapen.

En av de främsta fackUga företrädarna bland de statsanstäUda, förbundsordföranden Gustav Kolare i Statsanställdas förbund, har insett den fara som nu uppstår för hela den fackUga rörelsen. I ett uttalande säger han; Detta är ett allvarUgt steg tiUbaka när det gäUer de medborgerUga fri- och rättigheterna. Han beklagar också att regeringen ansett sig böra tUlgripa samma medel som de reaktionära regeringarna i USA och England använder för att förhindra löntagarna att driva igenom bättre löne- och anstäUningsvUlkor. Jag delar den uppfattning som Gustav Kolare har uttryckt.

Även om regeringen tror att man pä kort sikt skaU inkassera en prestigevinst kommer man med aU säkerhet att få erfara att denna vinst bUr högst tUlfälUg och i stället kommer att få långtgående verkningar när det gäller förhandUngssystemet i fortsättningen. Vi ser ingripandet som ett första steg mot en inskränkning av den förhandlings- och strejkrätt som de statsanstäUda efter mänga ärs kamp tillerkändes 1965. Det öppnar också dörrarna för ingripanden mot strejker på andra områden.

Vi anser del här lagförslaget så mycket mer omotiverat och utmanande, därför all man inte till fullo har utnyttjat de förhandUngsmöjlig-heter som har funnits. Vidare säger vi i vår motion: "Än mer stötande är det att tvångslagen riktar sig även mot LO- och TCO-områdel, där SAF medvetet förhalar förhandUngarna."

Herr talman! Vårt ställningstagande har redovisats lidigare av vår utskottsrepresentant, herr Lorentzon, och jag ber bara att få yrka bifall tUl hans reservation, reservationen I.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Talarna både frän de borgerliga partierna och frän vänsterpartiet kommunisterna har försökt finna orsaken till de öppna konfUktema på arbetsmarknaden antingen i den poUtik som den socialdemokratiska regeringen har fört eller också hos det verk som har att handlägga den mycket svåra uppgiften att sköta förhandUngarna med de StatsanstäUda.

Jag är något förvånad över att herr Bohman som den väsentUga anledningen tUl den uppkomna situationen fört fram den skattereform som ändå alla partier här i riksdagen har anslutit sig tiU; jag bortser frän vissa reservationer som herr Bohmans parti har gjort. Där sökte aUlså herr Bohman främst orsaken till konfUkten.

Jag skaU inte säga någonling om herr Lorentzons inlägg. Herr Werner i Tyresö undvek ju att föra diskussionen så längt som jag hade önskat att han skuUe göra. SärskUt som herr Werner representerar den arbetarkär här i landet, som kanske mest hårdhänt har fått uppleva verkningarna för tredje man av den här konflikten, hade jag kunnat vänta att hans anförande skulle återspegla något av det som jag läser i Byggnadsarbetareförbundets tidning. Där redovisar man från olika håll i landet hur pass allvarUgt konfUkten drabbar just denna speciella arbetargrupp, som herr Werner i Tyresö och faktiskt även herr Lorentzon brukar tala om. Det är inte länge sedan herr Lorentzon frågade mig om sysselsättningssituationen för byggnadsarbetarna i hans eget hemlän.

Man undviker alltså egentUgen att diskutera problemet. Man biler sig fast, som kommunister har gjort i aUa tider, i ett testuggeri och säger: "Här skaU vi så länge vi är med hävda en princip, den må bära vart som helst." Jag hade väntat mig någol mer genomtänkt åtminstone av herr Wemer, när han försökte analysera problemet.

När det gäUer folkpartiets talesman, utskottets ordförande, är jag verkUgen förvånad över att han utan vidare här i kammaren stär och säger, att det har aUvarUgt bmstit hos avtalsverket — och därmed tydligen också hos den delegation som vi har satt att bevaka riksdagens intressen vid förhandUngarna. Det kan inte vara rimUgl att vi, ulan att vi får rapporter och utan att vi fär en genomgång, här i riksdagen skall vara beredda att uttala en förkastelsedom över de bemödanden som man har gjort för att komma framåt i förhandlingsarbetet. Jag avhåUer mig för min del frän att gå in på någon som helst diskussion om handläggningen av dessa frågor i avtalsverket. Det vore helt orimUgt att här diskutera hanteringen i ett verk utan att ha fått någon redogörelse för den.

Propositionen avser ju inle alt ta upp frågan om vem som har rätt i en avlalslvisl. Det skulle föra väldigt längt, om vi skulle försöka diskutera det i dag.

Den öppna konfUkten har pågätt i sex veckor. Vi har fått en successiv upptrappning. Det började på det kommunala fältet, det gick över till slatssektorn, allt fler drogs in i den öppna konfUkten. Strejkerna har lett tiU motåtgärder i form av lockouter, som naturUgtvis har gjort att nya grupper har kommit all beröras. Man kan fråga varför inte regeringen har handlat tidigare utan dröjt så här länge. Vi har självfallet dröjt därför att vi verkUgen har känt ett visst obehag inför att gripa in i konfUkten med sådana åigärder som nu är aktueUa. Men vi har naturUgtvis följt konfUkten med stor uppmärksamhet. Efter hand har redovisats verkningar på socialvårdens område, verkningar när det gäller sysselsättningen, verkningar för enskilda företag som inte kan tå sina ärenden prövade och handlagda i vederbörUg ordning. Vi har i propositionen angett några exempel och jag skall inte upprepa dem.

Jag hade tillfälle att vara i Malmö i går och fick då del av ett uttalande

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

från socialchefen i Malmö, Han sade alt det var i sista minuten — det var i grevens tid - som denna åtgärd vidtogs för all det skulle vara möjUgt all undvika katastrof inom socialvården. I Stockholm är socialvården som bekant undantagen från stridsåtgärder. I Malmö är situationen en annan, och på socialvårdens område har stora svårigheter uppställ. Del har visserUgen getts dispenser, och frän löntagarorganisationernas sida har del gjorts slor affär av delta — och det må man frän del hållet göra. Men dispenserna har inte på något sätt motsvarat vad som önskats från kommunernas och landstingens sida och har inte gjort det möjUgt att kunna klara elementära uppgifter.

Den inverkan på sysselsättningen som jag redan nämnt gäUer främst byggnadsbranschen; byggnadslov kan inte lämnas, planärenden blir Uggande, utstakning ute på fältet kommer inte till stånd. Jag kan hänvisa tUl Byggnadsarbetareförbundets lidning. Där beskrivs bl, a, hur en väg som skuUe ha byggts men som nu inte kommer tiU stånd äventyrar tillkomsten av ett slort bostadsområde och ställer stora grupper inför betydande sysselsättningssvärigheter.

När det gäller den administrativa handläggningen har jag t, ex. här en läng Usta från kommerskoUegium över de ärenden som Ugger där. Det kan gäUa förelag som har svårigheter till följd av strukluromställning men även andra svårigheter, de har ansökt om lån och ärendena kan inte handläggas. Människor komm.er då till kansUhuset och viU ha hjälp. När kommerskoUegium inte fungerar vädjar man om beslul för att kunna leva vidare. Jag vUl säga att jag inte har tvekat alt hjälpa. Regeringen måste naturiiglvis handla och känna elt ansvar för att näringslivet kan fungera och att inle grupper som inle pä något sätt är inblandade får sitta emellan därför att det saknas en man i kommerskollegium som skall sätta sill namn under en handUng, Vi fär självfallet inte avstå från att agera utan försöka lösa de problem som uppkommer i den mån vi i övrigl finner att del Ugger i samhällels intresse.

Jag skulle kunna beskriva situationen på andra områden men jag skall avstå från att göra detta. Jag vill emellertid försäkra kammarens ledamöter att vi verkligen har bemödat oss om att analysera verkningarna och vi har dröjt med att ingripa. Det finns ingen anledning att dölja all regeringen gäng efter annan har diskuterat denna fräga, fäll redogörelser för verkningarna och gjort sina överväganden. Vi har nu kommit till den slutsatsen att tiden var mogen för att vi skuUe handla. Och jag kan inte se annat än att när frågan nu tas upp i denna debatt här i riksdagen, sä vittnar instämmandena i de anföranden som hälUts om att vi bedömt tidpunkten riktigt.

Vi har ju också valt en väldigt mjuk form. Vad vi har sagt är att vi vill ha en fuUmakt alt under sex veckor kunna skapa den avspänning och ro som behövs för förhandUngar. Ingen kan ju vinna på alt striden skulle fortsätta, att den skuUe träffa ytterligare grupper och möta än större ovilja i samhäUet, all vi skulle skärpa motsättningarna ännu mer mellan ä ena sidan SACOs och SRs medlemmar och å andra sidan den stora aUmänheten som hårt känner konfUktens verkningar. Herr Helén talade om vissa ting som man möter i det dagliga livet; lägen finns inte där, man har inte möjUghet att göra den resa som man länge har önskat göra och

som man kanske brukar göra. Vi skulle kunna anföra många exempel på sädana här vardagsupplevelser som människorna har och som naturUgtvis leder tiU att det bUr en alll större ovUja mot de grupper som med sin strejk och sitt agerande har stäUl människor i denna situation.

Vi har således valt att få ett rådrum för de här förhandlingarna och övervägandena. Men jag vill betona att det ju inte är fråga om att ta bort strejkrätten för nägon. Det är överdrivet när man nu i diskussionen gör gällande alt det är slut med den fria förhandlingsrätten. Tvärtom förutsåg man 1965, när man diskuterade den nya ordningen för statstjänstemännens förhandlingsrätt — och jag tror del var herr Bohman som just påpekade det — att en sådan här situation kunde uppkomma.

Jag understryker att även före januari 1966, då den nya ordningen trädde i kraft, hade ju våra statstjänstemän en betydande möjUghet att öva inflytande på sina villkor. Det skedde överläggningar då överenskommelser träffades, och man fick i verkligheten en utveckUng lönemässigt som ingen kan säga innebar att den här gruppen kom att släpa efter. Men man ansåg del vara angeläget att pä den sektor som omfattar den StatUga verksamheten och den kommunala verksamhelen kunna införa samma fria förhandlingsrätt som gällde på andra områden.

Jag vUl gärna säga att detta var vi överens om och det är ingenting att diskutera. Men det var inte på det viset att man i och med det här beslutet skapade någonting väsentUgt nytt; nog hade dessa tjänstemän även förat haft en stor möjUghet att få sina intressen respekterade. Vi skaU inte gä tillbaka till den ordningen — vi skall ha kvar strejkrätten, och ingen kan göra gällande att det beslut vi nu fattar på något sätt torpederar möjUgheterna att gå vidare på den fria förhandUngsrältens väg.

Vad del här gäller är en lUlfälUg åtgärd, klarl tidsbegränsad. Och jag är något förvånad över att herr Bohman och andra reagerat mot att man i detta sammanhang beskrivit den konflikt som råder — att man angivit att det gäUer SACO och att det gäUer SR. Det verkar precis som om vi skulle ha presenterat riksdagen ell förslag som bara tog upp själva tanken att nu skaU vi fä en fuUmakt, utan att vi redovisade vad orsaken var. Det är helt orimUgt.

Svenska folket upplever del ju som ganska naturligt att det är de pågående konfUklerna som gör att vi i dag i riksdagen behandlar dessa frågor. Därför vet jag inte varför det skulle kunna riktas nägon anmärkning mot att vi frän regeringens sida klart anger, pä vUket sätt vi tänkt använda denna fuUmakt, och att vi gör reservationen, alt vi inle har den tanken i dag att en sådan här fullmakt skall behöva användas för andra områden. Det skulle ha varit ganska förvånande om vi gjort motsatsen, dvs. försökt att i nuvarande situation skaffa oss en fullmakt som vi inte har något som helst intresse eller behov av. Vi vUl markera att fullmakten är starkt begränsad, och vi har givit uttryck för vår uppfattning att organisationerna bör kunna arbeta och träffa uppgörelser vid förhandlingsbordet. Därför är jag förvånad över att oppositionen har reagerat som den gjort och föreslagit andra formuleringar eller en annan tidslUlämpning bara för att därigenom för sig själv skapa den föreställningen att det gäller något annal än vad vi här har att diskutera.

Herr talman! Jag har ingen anledning att forma detla mitl anförande

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

tUl något mer än ett klarläggande av situationen. Jag har bara på regeringens vägnar velal deklarera varför vi har handlat i detla fall. Men jag viU ändå tiUägga alt när riksdagen diskuterade förhandlingsrätten 1965, sä markerade vi att det var särskilt känsUgt med stridsåtgärder inom den offentUga sektorn. Det underströks att det offentUga tjänsteområdet är specieUt ömtåligt för sådana stridsåtgärder som lockout och strejk. I proposiiionen uttalades: "Dels är den offentliga tjänsteverksamheten till sin natur sådan att arbetskonfUkter inom densamma i särskUt hög grad drabbar utomstående. Dels kan fackliga aktioner riktade mot ett fåtal nyckelposter inom den offentliga sektorn mer eller mindre lamslå hela verksamhetsfält." Det förklarades också att det inte kan tUlåtas alt statens och kommunernas verksamhet sättes ur spel; "SamhäUet måste äga medel att värja sig mot konflikter, som skuUe kunna äventyra rikets säkerhet eller medborgarnas trygghet till liv och egendom, vården av sjuka, omhändertagna och andra behövande eller medföra allvarUga rubbningar i samhällsekonomin eUer folkförsörjningen." Jag har alls ingen svårighet med att identifiera den situation som nu har uppkommit med en del av det som angavs. Jag vUl betona att det väsentUga för oss har varit att konflikten inte skulle förvärras och utvidgas ännu längre. Vi har där velat skapa ett rådrum.

Låt mig också säga att organisationernas rätt naturiiglvis inte kan vara obegränsade i ett samhälle. Det finns egentUgen inte nägon obegränsad rätt på något område. Vår näringsfrihet, som vi så ofta talar om, har också sina givna gränser, där vi har anledning att ta ställning till hur långt den principen kan drivas. Även vår yttrandefrihet har sin begränsning, så fort som vi träffar andra människor. Lika klart är del att organisationerna i värt samhäUe inte kan arbeta med den föreställningen att de är helt opåverkade av samhället och av den mUjö som vi lever i.

Läl mig till slut säga att jag tycker det är mycket glädjande att vi bakom regeringens bedömning i dag har kunnat samla en så bred opinion som faUet är bland de demokratiska partierna här i kammaren. Det ligger ett betydande värde i det. Och vi har sannerligen inle strävat efter att regeringspartiet i detta fall skulle agera så att vi framstod som det enda parti som gör något i denna fråga. Tvärtom har vi varit mycket angelägna om alt underrätta andra om hur vi bedömt lägel, och det är mycket glädjande att de ställningstaganden man gjort i de andra partierna i slort sett sammanfaUer med dem som regeringen har intagit. Jag beklagar bara alt oppositionen under Utet hycklande former försökt förklara att man egentUgen inte menade så, och alt man försökt smita ifrån det ansvar man ändå måste ta, när man är med om ett beslut. Dä bör man rakryggat säga ifrån alt vi har varit med om detta. Man kan anföra vissa betänkUgheter, men vi har fått väga dem mot det som vi ser som nödvändigt. Jag tycker som sagt att det är mera rakryggat och riktigt att redovisa den ståndpunkten men ändå komma till slutsatsen att nu måste vi handla på del sätt som regeringen har gjort.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag begärde ordet när statsrådet Holmqvist sade alt han var förvånad över min kriiik av avtalsverket. Jag tycker nog i min tur att

statsrådets inställning på denna punkt är något märklig. Jag anser Nr 41
nämUgen att det lagförslag som signerats av statsrådet i och för sig är en Torsdaeen den
klar verifikation på elt misslyckande för avtalsverket och regeringen. i, mars 1971

Andre vice talmannen fru NETTELBRANDT (fp); "S om förnyad

Herr talman! Den proposition frän 1965 om de offentUga tjänstemän- giltighet av vissa nens förhandUngsrätt som föregick beslutet var verkligen inget hastverk. kollektivavtal Utredning efter utredning hade dä penetrerat frågan. Omfattande rerrussbehandUng hade gjorts. Länge hade man funderat i departementet. Statsrådet Lindholm betonade också i riksdagen att det var bra för frågan att man tagit ordentUg tid på sig för att få fram ett bra förslag.

Ur den här grundligt genomarbetade propositionen vill jag läsa ett par meningar: "Det skall ej fördöljas att det offentUga tjänstemannaområdet är speciellt ömtåligt för sådana stridsålgärder som lockout och strejk. Dels är den offentUga tjänsteverksamheten till sin natur sådan att arbetskonflikter inom densamma i särskUt hög grad drabbar utomstående. Dels kan fackliga aktioner riktade mot ett fåtal nyckelposter inom den offentUga tjänsten mer eUer mindre lamslå hela verksamhetsfält."

VUka verkningar konfliktåtgärder pä det offentUga området kunde ha för tredje man var man alltså fullt klar över när beslutet togs. Man hade grundligt tänkt igenom vad som kunde hända och vad som skulle hända för att mUdra verkningarna. De offentUganstäUda tjänstemännen skulle i Ukhet med övriga anstäUda få effektiva påtryckningsmedel att använda i fackUgt syfte och inte bara som tidigare efter överläggningar behöva snäUt vänta på vad arbetsgivaren bestämmer. Om konfliktåtgärderna inte uppfattas just som påtryckningsmedel utan i stäUet bara föder ständigt nya och vidgade motåtgärder med ödesdigra verkningar för tredje man, dä hamnar de anstäUda i samma situation som före förhandlingsrätten. De har inget reellt påtryckningsmedel, och de får efter ett eventuellt statsingripande åter snällt vänta på vad andra bestämmer.

Det man framför allt värjde sig emot före beslutet 1965 var risken för att statens och kommunernas verksamhet skulle bli satt ur funktion. Med ett sä farUgt vapen som slrejkvapnet i sina händer skulle organisationerna kunna äventyra t. ex. rikets säkerhet. Men man stannade för att det inte fanns anledning att anta annat än att de offentUga tjänstemännens organisationer präglades av tillräckUg ansvarskänsla. Vad man däremot över huvud taget inte tänkte på — sä längt sträckte sig inte föresläUnings-världen — var att regeringen själv på det sättet skulle vUja sätta samhället ur funktion. Nu har det inträffat, att det är avtalsverket, alltså staten själv, som skulle försätta rikets försvar i konflikt.

Det är så riktigt som det framhålls i det särskilda yttrandet från
folkpartisterna i utskottet, att propositionen lägger alltför stort ansvar pä
arbetstagarparten. Redovisningen i propositionen är olyckUgtvis tenden
tiös. Det talas exempelvis om alt SACO och Sveriges läkarförbund utlöst
konfUkt inom den medicinska utbildningssektorn, men del sägs på
raderna ovanför att 700 000 elever berörs av konfUkten inom utbUd
ningsväsendet utan att det där talas om att avtalsverket svarar för de
flesta, för att bara ta något exempel. Även om propositionen är ett
hastverk, anser jag att den borde ha givil en korrektare och fyUigare 31

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lagom förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

redovisning av omfattningen av de olika åtgärderna och hur dessa fördelar sig.

Jag instämmer gärna med departementschefen och andra som här har talat om att tredje man verkligen blivit hårt drabbad under de här konfUktveckorna — inle minst på grund av avtalsverkets egna ätgärder. Men tredje man har redan varil drabbad länge. Vad är del som säger alt regering och riksdag just nu mäsle ingripa och ingripa med denna fruktansvärda brådska? Tidpunkten har kommit, som propositionen så magistralt uttalar. Vad är det för akut händelse som påkallar jusl denna snabbehandling? Hade inte en god planering inom regeringen kunnat förutse att det här läget skulle vara bekymmersamt för Iredje man, såsom det länge har varit, och att man därför borde ha kunnat handla på ett mindre brådstörtat sätt än vad som nu skett? Ett dygns riksdagsbehand-Ung av en viktig principiell fräga medger inte den seriösa och allsidiga penetrering som en mycket känslig fråga kräver, och del finns anledning att starkt reagera mol detla.

Om man nu bedömt läget sä att det skulle läggas fram en proposilion borde man i varje fall ha gett en ordentUg motionstid. Under tiden skulle t. ex. medUngskommissionen kunna arbeta, kalla till sig organisationerna och kanske komma fram med ett bud över hela Unjen. Dä hade det kunnat gå som i sjöbefälskonfUkten 1955 att en uppgörelse snabbt träffades och propositionen kunde återkallas,

I 1965 års proposilion spikades mycket grundligt hur man skulle förfara vid samhäUsfarUga konfUkter. Först och främst äger part rätt påkalla förhandUng med motparten i syfte att undvika, begränsa eller häva konflikten. Om det inte gär, fär hänvisning ske tiU vederbörande nämnd, och därmed menade man enUgl proposiiionen att man hade skapat myckel goda garantier. Men om inte heUer det lyckas kan Kungl, Maj:t och riksdagen ingripa. Men har man prövat de här båda första stegen? Har man gäll den väg som det tidigare riksdagsbeslutet angav?

Av redovisningen framgår att nämnderna flera gånger prövat och funnii att det inle var fräga om samhäUsfarliga konfUkter, I de fall där de har betraktats som samhällsfarUga har man, såvitt jag vet, följt anvisningarna om nedirappning och meddelande av dispenser. Hur kan man då med stöd av lagen från 1965 komma direkt fram lill det tredje ledet, ett statsingripande? Skulle inte ytterUgare försök ha gjorts pä denna väg tillsammans med ett mera aktivt handlande från arbetsgivarens sida?

En annan sak är rekvisiten för ett ingripande. De var ganska klara enUgl propositionen. Det var en uppräkning av den typ som inrikesministern gjorde här och del var samlal under "Skydd för vitala samhällsintressen". Nu talar proposiiionen i dag märkligt nog om "väsentUga medborgarintressen", Rekvisilet är uppfyllt, säger man. Går det tUl så i de högre sfärerna, dvs. i regeringen, när man tolkar lagar och lagars förarbeten, att man hell gör om rekvisiten, så att de passar och därefler säger att rekvisiten är uppfyllda? Vad är det för resten för skillnad mellan väsentUga medborgarintressen och vitala samhällsintressen? Det skulle vara intressant att få den distinktionen klargjord. Är det nägon skillnad? Om inte, varför trasslar man dä lill begreppen genom nya termer? Om det är en skillnad, har man rält att ändra på de

förutsättningar som riksdagens förra beslut föreskrev?

Enligt propositionen skall man genom en lag åstadkomma ett avtal. Är sådant verkligen möjligt? Ett avtal förulsätter, enligt vad jag trodde, frivUUga ömsesidiga viljeyttringar frän minst två parter. Lagen föreskriver nu all parterna alllsä skall vara överens, bastå. All i lag föreskriva vad några frivUligt skall vara överens om ställer faktiskt enligt milt förmenande kända begrepp pä huvudet.

En fräga, som ju har diskuterats och som är verkUgt väsentUg, är; Kommer en lagstiftning av den typ som i dag Ugger på riksdagens bord att inskränka förhandlingsrätten? Nej, det får man verkligen hoppas att den inte gör, och många har uttalat sig i den riktningen. Men nog känns den förhoppningen föga verklighetsförankrad. Jag måste säga det. Hur mycket man än talar om att detla är en enstaka företeelse, måste man fråga sig på vUka villkor de offentliganstäUda förhandlar i fortsättningen. Arbetsgivaren skulle t. ex. kunna lockouta alla poliser. Del är väl ungefär Uka allvarUgt som officerarna. Då är ju rekvisiten om äventyrandet av rikets säkerhet och medborgarnas Irygghei lUl Uv och egendom verkligen uppfyUda, Med de rekvisiten uppfyUda kan självfallet en tvångslagslift-ning i del lägel snabbt vara motiverad. När man vet alt sådanl kan hända, bUr rätten till fackUga åigärder närmast illusorisk. Tvångslagstiftning som sådan är en mycket allvarlig fråga, men en helt annan sak är en tvängslagstiftning, som i mycket stor utsträckning föranleds av arbetsgivarens, statens, lagstiftarens, eget agerande.

Herr lalman! Den seriösa behandling som ett sådant här ärende kräver har riksdagen inte beretts möjUghet tUl, Jag ämnar därför inle delta i beslutet.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Under detta anförande överlog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandUngar.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Man skall inte söka alibi för en gärning, för vUken man inte ens är misstänkt. Om någon står över varje misstanke om att hysa någon form av åsiktsgemenskap med vänsterpartiet kommunisterna, sä är det moderala samUngspartiet och alla dess företrädare. Jag behöver därför över huvud tagel icke kommenlera de spekulationer som här har framförts rörande nägon sorts koaUtion meUan vänsterpartiet kommunisterna och en del av moderala samlingspartiets riksdagsgrupp.

Jag vUl bara säga till herr Lorentzon, när han insinuerar att de ledamöter av min partigrapp, som har motionerat om avslag på den föreliggande propositionen, skulle ha några andra dunkla och dolda motiv än de uppgivna och alt våra hjärtan — som herr Lorenlzon uttryckte sig - icke klappar för löntagarna, att det faktiskt är så att av de tolv ledamöter som har undertecknat den motionen tio är löntagare, en är jordbrukare och en är annan företagare.

Herr talman! Från första strejkdagen tiU sisla lockoutminuten bär regeringen ansvaret för den konfUkt som sedan sex veckor allvarligt oroar samhäUe och medborgare. Regeringen bär ansvaret pä grund av den ekonomiska poUtik och den skattepoUtik som har förts — jag behöver

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 41-42

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

inte vidare utveckla det, herr Bohman har på ett helt klargörande sätt redan gjort det.

Regeringen bär också ansvaret för konflikten och dess ständiga upptrappning genom att via avtalsverket och genom egna uttalanden ha uppträtt provokativt mot de i konfUkten indragna löntagargrupperna. Herr Helén har utvecklat detta, och jag behöver egentUgen inte heUer gä vidare pä det temat.

Jag vUl bara, hen talman, erinra om de egendomUga ting som ändå har skett under det senaste året: Arbetarna i det statliga företaget LKAB strejkar olagUgt. Man förhandlar och träffar avtal under pågående strejk. SACO och Statstjänstemännens riksförbund strejkar lagUgl, och man låter meddela att det inte kan bU lal om förhandUngar under pågående stridsåtgärder. Internerna i våra fångvårdsanslalter matstrejkar, och med dem förhandlar man. Desperata arbetslösa arbetare i Stora Blåsjön matstrejkar i Folkets hus och fär av landels statsminister veta, att under sådana förhåUanden kan man inte förhandla.

Om inte detta mäste upplevas som förolämpande av de grupper som utsätts för den behandUngen, då förstår jag inte hur hård hud man skaU ha för att kunna umgås med staten såsom arbetsgivare.

Regeringen bär ansvaret, och regeringen har nu tUl sist hamnat i en ohållbar situation. StäUd inför tvånget att genom en snöpUg reträtt öppet erkänna att varslet om en lockout mot officerskåren frän början var en bluff eUer ett dåUgt skämt försöker regeringen vältra över åtminstone någon del av ansvaret på andra för att sUppa ensam bära smäleken av den reträtten.

Dä lägger man fram ett lagförslag och förulsätter en behandUng av det förslaget som innebär ett övergrepp inte bara mot de löntagargrupper som skaU bU föremål för hantering enUgt den nya lagen, utan också ett övergrepp mot riksdagen, av vUken man kräver att här i en allvarUg samhäUsfräga skall tillämpas en procedur och en snabbehandling som annars brukar vara förbehållen ärenden av typen när vi över en veckända skaU höja spritskatten!

Riksdagen har icke haft tid att på det sätt som Sveriges riksdag brukar anse självklart sätta sig in i och behandla det här ärendet. Det är ett övergrepp mot riksdagen. Man ville inte ens medge det Ulla andrum som vi skuUe ha kunnat nå genom en enda dags bordläggning av propositionen. Den kunde ändå ha hunnit bU slutbehandlad under innevarande vecka, men inte ens det vUle man medge. Det var meningen att riksdagen skuUe tvingas tUl ett hastverk och inte riktigt hinna tänka efler vad den egentUgen gjorde.

Man kan undra över att oUka företrädare för samma parti hamnar i oUka positioner i en sådan här viktig fråga. Jag tycker att efter den debatt som har förts här i dag kan det inte vara mycket kvar av den undran. Flera företrädare även för andra partier har uttryckt en sådan oro och en sådan tveksamhet inför den här lagstiftningen, att alla upplever att det förvisso inte skulle ha behövts mycket tUl för att den tveksamheten skulle ha vägt över i ett avslagsyrkande. Jag vet inle om det är någon — det lär i varje fall icke vara någon i något av riksdagens oppositionspartier — som tar denna lag med glatt hjärta och tycker att den är bra. I en

tvångssituation har man reagerat oUka för tvånget och olika prioriterat de onda ting som man har att välja mellan. Det fanns inte någol gott ting att välja. I valet mellan de onda tingen har vi valt något oUka.

Den katalog som statsrådet Holmqvist föredrog över konfUktens verkningar är i alla delar korrekt, och jag vitsordar gärna den. AUa de svårigheler som statsrådet Holmqvist nämner har verkligen drabbat tredje man. Jag hör till dem som tidigare och härdare än nägon i denna kammare, möjUgen med undantag för hen Evert Svensson, upplevde konfliktens verkningar med full styrka, eftersom jag Uksom herr Svensson råkar bo i den enda kommun som redan första dagen tUl hundra procent drabbades av strejken på socialvårdens område. Jag är helt medveten om att sä här kan det inte fortsätta. Frågan är bara på vilket sätt man skall komma ur det. Det finns två sätt att komma ur det läge där riksdag och regering försalt sig, först genom den lag vi fastställde 1965 och sedan genom det sätt på vilket konfUkten har utvecklats.

Det finns ett hederligt sätt. Det är att med bevarande av gällande tjänstemannalag i full kraft förhandla sig ur situationen. Det måste kosta något. Alla vet alt del inte kostar 23 procent, men det måste kosta något att på ett hederUgt sätt komma ur den här situationen.

Det andra är det sätt jag måste betrakta som ohederligt, nämUgen att tUlgripa en tvängslagstiftning. Riksdag och regering har i sin egenskap av lagstiftare stiftat en tjänstemannalag. När fem—sex år senare riksdag och regering i sin egenskap av arbetsgivare finner alt de i den lagen givna reglerna inle längre passar oss, då återfaller vi på egenskapen av lagstiftare och ändrar reglerna under spelets gång.

Det är detta som jag och några med mig inte kunnat finna är ett Sveriges riksdag värdigt sätt att handlägga den här frågan. Det är det som är anledningen tUl att jag och några med mig yrkat avslag pä hela propositionen.

Jag vUl ocksä gärna till sist, herr talman, påpeka, att efter utskotts-behandUngen och efter den röstförklaring som herr Bohman för någon timme sedan avgav är det helt klart att moderala samlingspartiets riksdagsgrupp i detta ÖgonbUck stär enig bakom avslagsyrkandet, faslän denna enighet av voteringstekniska skäl inte kommer att kunna avläsas i röstprotokollet.

Jag yrkar, herr talman, bifall tiU den reservation som bär herr Brundins namn.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

I detta anförande instämde herrar Schött, Clarkson, Björck i Nässjö och Komstedt, fru Mogård samt herrar Ringaby och Nisser (samtliga m).

Herr WERNER i Tyresö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag är glad över att hen Carlshamre sedan han sovit på saken kommit underfund med att vänsterpartiet kommunisterna och moderata samlingspartiet har mycket Utet gemensamt, även om han i natt under tillfällig sinnesförvirring försökte hänga sig på oss när det gäUde kollektivanslutningen.

Inrikesministern nämnde att jag representerar en kår som har drabbats hårt av denna konfUkt. Del är riktigt, herr Holmqvist. Jag representerar

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

en kår som gång på gång har drabbats av arbetslöshet när det inte har pågått några konfUkter på arbetsmarknaden men dä arbetslösheten berott pä regeringens ekonomiska poUlik. Byggnadsarbetarna har dä fält utgöra en konjunkturregulator.

AUt detta känner inrikesministern myckel väl lill, inte minst efter de mänga uppvaklningar han utsatts för under hösten och vintern. Jag vill erinra herr Holmqvist om alt det redan i december 1970 och i januari i är var en betydande arbetslöshet bland byggnadsarbetarna, trots alt vi hade det bästa byggvädret pä mänga är. Därför är det litet av demagogi att försöka göra arbetslösheten, som redan är orsakad av konfUkten, och det hot om arbetslöshet som finns till en avgörande fräga när man ingriper med tvängslagstiftning.

Jag har den största förståelse för att byggnadsarbelare blir förbittrade om en stadsarkitekt med 80 000 — 90 000 kronor om årel strejkar och därmed är orsak till permitleringar för olika arbetargrupper. Men jag tror inle att man löser dessa problem genom att införa en tvångslag som också innefattar LO-området. Vi är starkt kritiska mot och motståndare till detta förslag om lagstiftning och det av principiella skäl. Den uppfattningen delar vi med fackligt organiserade ända upp i Landssekretariatel.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan inte underlåta att reagera mot herr Carlshamres beskrivning av det lagförslag vi nu behandlar. Han säger att han upplever det som ohederUgt. Just den beskrivningen reagerar jag myckel starkt emol.

Jag skall be att fä citera ett kort avsnitt ur proposition nr 60 av år 1965 som riksdagen, om jag inte missminner rrug, tog enhälUgt. Jag tror ocksä att herr Carlshamre var ledamot av riksdagen vid den tidpunkten. I propositionen står det: "Statens och kommunernas verksamhel kan uppenbarUgen ej tillålas bli försatt ur spel. SamhäUel mäste äga medel att värja sig mot konfUkter, som skulle kunna äventyra rikels säkerhei eller medborgarnas trygghet till Uv eller egendom, värden av sjuka, omhändertagna och andra behövande eller medföra allvarUga rubbningar i samhällsekonomin eller folkförsörjningen."

Herr Carlshamre påpekade själv från denna lalarslol att just i hans hemkommun drabbades socialvården hundraprocentigt av konflikten. Min repUk är bara avsedd som en reaktion mot den värdering som herr Carlshamre själv ger utiryck för. Om det är så att hans värdering gäUer för hela moderata samUngspartiet, om man efter voteringarna förklarar att man går emot propositionen, sä är det bara att beklaga alt så kan vara fallet.

Herr FAGERLUND (s) korl genmäle;

Herr talman! Jag kan inslämma i vad herr Nilsson i Tvärålund har sagt här. TUl det vUl jag bara göra ett tillägg. Jag sade redan i milt första anförande att detta särskilda yttrande icke anmäldes i utskottet i gär kväU. Jag hade överseende med det därför att det var tidsbrist o. d. Men pä en direkt fråga, om moderata samlingspartiet stödde lagförslaget, fick vi också ett klart ja; det skulle man göra. Då tog man ju för givet att det

inte skulle komma några sådana brasklappar som här i debaiten las fram av herr Carlshamre.

Sedan mäste det väl vara någonling som inte klaffar i herr Carlshamres argumentering här i dag. Han säger att det är regeringen och avtalsverket som bär ansvaret för den här strejken. Sedan säger han alt han håller med om att den drabbar vissa områden i samhällel. Därpå tar han ögonbUck-Ugen upp socialvärden i sin hemkommun.

Den 8 januari strandade SACO de kommunala förhandlingarna. Jag har förut sagt här att när det gäller den kommunala sektorn, där socialvården Ugger, sä har avtalsverket icke med det att göra utan det är den sektorn i samhällel som förhandlar. Därför mäste det väl inte vara regeringens eller avtalsverkets fel att förhandlingarna har strandat just på del här områdel.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle;

Det stämmer nog i alla fall, herr Fagerlund. Vi är väl ändå alla medvetna om att det finns ett samband mellan den statUga och den kommunala arbetsmarknaden. Får vi en uppgörelse på den ena, lär vi få det på den andra ocksä.

Jag vill säga tiU. herr NUsson i Tvärålund; Det är sant att jag var ledamot av riksdager, 1965, Det är, om herr NUsson sä vill, värre än så. Jag talade den gången varmt för att vi skulle i en beredskapslag precisera de regler som skulle gälla om vi hamnade i en situation Uknande den vi nu är i. Hade vi gjort det så menar jag att det hade varit aU right att tillämpa de regler som var skrivna innan spelet började. När jag använder begrepp som hederUg och ohederlig är det inte lagen i och för sig jag talar om. Det är själva denna teknik alt under en pågående konfUkt ändra de regler enUgl vUka konfUkten skall utspelas. Det är nämUgen så, som fru Nettelbrandt här tidigare har påpekat, alt man har minutiöst iakttagit de regler som i 1965 års lag är uppställda för hur man skall bedöma graden av samhällsfarUghet i en slridsälgärd. Vi vet att arbetstagarorganisationerna har erbjudit sig gång på gång att gå vidare på den vägen - har begärt uppgift om på vilken punkl stridsåtgärderna är samhällsskadliga -eUer skadUga för medborgarintressel, om vi så vill — och ta upp nya förhandUngar för att avbryta de delarna av konflikten.

Fru Nettelbrandl talade om att det kunde ha berelts möjUghet för medlingskommissionerna att arbeta under en mellanperiod, medan riksdagen i vanlig ordning behandlade lagförslaget. Sådana förhandUngar pågick, har jag låtit mig berättas, tUl klockan halv sex i morse, men tiden räckte inte tiU. Då vet jag att det lades fram förslag frän arbetstagarsidan om att återta stridsåtgärder som medUngskommissionen som sådan bedömt som tillräckliga. Men det var för sent.

Det har funnits all vilja att begränsa de samhällsvådUga effekterna av den här konflikten, men arbetsgivarparten har icke velat.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle;

Herr talman! Herr Carlshamre hade motionerat och talat för att vi 1965 skuUe ange regler för när samhället skuUe kunna fä ingripa. Jag instämmer i all det i och för sig kunde vara angeläget och önskvärt alt vi

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

kunde ha sådana regler, men jag tror ingen så vis person finns, att han i förväg kan förutse alla de omständigheter som mäste bedömas vid varje tidpunkt när samhällsfunktionerna är hotade på ett sätt som samhäUet och de då beslutande poUtikerna anser vara nödvändigt all ingripa mot för alt, som det står i propositionen, inte tUläla att samhällets oUka funktioner sätts ur spel. Sävitt jag förstår är herr Carlshamre och jag eniga om att sådant inte kan få ske. Det sade herr Carlshamre i sitt första anförande.

Som jag förslår det är det oundvikligt att man i vissa fall — inte minst i sådana som behandlas här måste överlämna tUl poUtikers omdöme att ta ställning tiU en i framtiden aktueU situation. Jag tycker alt herr Carlshamres instäUning är inkonsekvenl när han mot bakgrunden av en situation, som han säger finns i hans egen kommun och som, enUgt hans mening, inte får tUlåtas fortsätta, ändå inte vUl vara med om ingripande från samhällets sida.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Om slörre eller mindre visdom lönar del sig kanske inte att diskutera, herr NUsson i Tvärålund, men ett faktum är att det 1965 fanns personer som just på det sätt som herr NUsson nu säger är omöjUgt förutsäg exakt den situation, där vi nu befinner oss, och beskrev den. Beskrivningen finns i riksdagsprotokoUet, Det var inle särskilt märkvärdigt att räkna ut att man kunde hamna i denna situation.

Sedan tycker jag inte att det finns någon inkonsekvens i mitt resonemang. Jag säger — och jag tror att vi aUa är överens om del — att denna konfUkt kan icke få fortsätta, och den kan icke fä trappas upp ytterUgare. Det vill tUl ett ingripande, det är riktigt. Vad jag bara inte kan vara med om, säg gärna — om vi skaU bU högtidUga för elt ögonbUck — för mitt samvetes skull, är ett ingripande i denna form. Samhället har andra möjUgheter. FörhandUngsvägen står fortfarande öppen och den är inte prövad tUl slutet,

T. o. m. jag skuUe kanske komma att se saken annorlunda den stund då man måste medge, att nu har vi verkligen prövat förhandlingsvägen till slutet och det går icke att komma längre på denna. Med någon men icke mycken överdrift kan jag säga att man har icke ens beträtt denna väg — man har inte försökt.

Hen NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Avtalsrörelserna har i detta land traditionellt varit arbetsmarknadsorganisationernas egen angelägenhet, vilket finansministern också säger med jusl dessa ord i årels finansplan. Och han menade det, förmodar jag, också då. I finansdebatten den 3 mars höll han fortfarande fast vid denna ståndpunkt, sägande att ett politiskt ingripande endast fär vara en sista utväg och att erfarenheterna i årets konfUktläge inte utan vidare får tas till intäkt för en begränsning av den fria förhandlingsrätten för offentUgt anstäUda.

Så lät det då från en tung man i regeringen, men en vecka senare, den 9 mars — i förrgår aUtså — föll täckelset och den nakna sanningen trädde fram. Den fackUga friheten var inte tillräckligt värdefull för regeringen,

när det gäller att komma tUl Uvs en eller flera parter som man av oUka anledningar tycker Ula om. Situationen hade tydligen, som regeringen bedömt den, bUvit att regeringen drivit in sig själv i en återvändsgränd. Fakta i målet är följande.

Det var regeringen—avtalsverkel som genom sin härda nej-Unje tiU alla äskanden drev två löntagarorganisationer ut i öppen konflikt. Det är regeringen som steg för steg i storformat trappat upp striden med alltmer långtgående lockoutåtgärder. Det var regeringen som stängde skolorna och delvis universiteten. Det var regeringen som inte aktade för rov att förbereda lockout av officerarna. Det är objektiva konstateranden, hur man än vrider och vänder pä problemet och försöker finna sanningen.

Nu vUl regeringen dra sig ur det öde som den berett sig själv genom en tvångslag som förbjuder stridsåtgärder över hela arbetsmarknaden. Aldrig någonsin förut har väl en sädan omfattande tvångslag — den är faktiskt omfattande och kan innebära mycket — behövt tillgripas i vårt land. Andra svåra arbetsmarknadskriser — vi har haft nägra stycken — har klarats upp i stort sett av parterna på egen hand. Regeringen ingriper — lät oss konstatera det - som lagstiftare, därför att regeringen som förhandlare fört in hela avtalsarbetet i en svår situation, om också inte så svår och omöjlig att upplösa att den motiverar ett regeringsingripande i lagstiftningens form.

Det motiv, som regeringen anger för tvängslagstiftningen — motivet att bereda utrymme för förhandUngar under en sexveckorsperiod av fredspUkl — är inte helt trovärdigt. Det innebär i realiteten — och det är reaUteten som betyder någonting - att man vUl ha sex veckor pä sig för att diktera en förhandUngsuppgörelse på arbetsgivaren—statens vUlkor vad gäUer de offentliganstäUda pä statssidan. Det rör sig inte längre om fria förhandlingar i ordets egentUga bemärkelse och i hävdvunnen mening.

Nej, målsättningen är otvivelaktigt den - jag kan inte finna det vara annat - att den aktuella stabUiseringspoUtiken, nödvändig och berömUg i och för sig, som jag framhöU i finansdebatten, uppenbarUgen i inte ringa män skall föras på de offentUga tjänstemännens bekostnad. För den målsättningen är det lagförslag, som vi nu behandlar på ett ur formell synpunkt uppseendeväckande snabbt sätt, helt skräddarsytt, och därför mäste enUgt mitt förmenande lagförslaget avvisas. Lagen är, som jag ser den och som jag tror att den kommer att kunna användas, helt enkelt en partsinlaga. Dessutom blir de allmänna effekterna, som jag också framhöll för en vecka sedan, mycket negativa. Helt onödiga förtroendeklyftor fortsätter att skapas, och risken för motsättningar medborgargrupper emellan ökar pä ett allvarUgt sätt. Tvångslagen kommer enUgt min bedömning — och det finns väl andra som gör samma bedömning — icke att frysa ned upphettningen sä att lagen därigenom skuUe vara motiverad.

Det är regeringens och avtalsverkets förhandUngsvUja det har varit fel på. Jag kan verifiera att jag har meddelats detsamma som hen Carlshamre talade om, nämligen att förhandlingar har pågått in i det sista. Men det torde vara regeringen som säger nej. Hade förhandlingsvilja funnits, så hade en tvångslag - det är min fasta förvissning - inte ens behövt

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

diskuteras.

Herr talman! Jag ber att med dess ord få yrka bifaU till reservation 2 av herr Brundin vid A i utskottets hemställan.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! I går kallade LOs lidning Aftonbladet det nu föreliggande ingripandet i förhandlings- och konflikträtten för mycket diskutabelt. Delta uttryck har ocksä kommit tUl användning här i debatten i dag av flera talare. Vänsterpartiet kommunisterna anser detta ingripande vara helt förkastligt, bl. a. av de skäl som vi angivit i vår motion nr 1222. Jag skuUe mycket kort vUja beröra anledningen till den situation som uppstått och som man kunde skönja redan under förra avtalsrörelsen.

Vi har i sverige inte en helt fri och obunden fackföreningsrörelse, OnaturUga motsättningar har uppställ meUan tjänstemännens fackliga organisalioner och LO. LO har hela tiden sökt samordna sitt agerande med herr Strängs och regeringens finansplan, medan tjänstemännens fackUga organisationer i sak försökt företräda sina medlemmars fackUga intressen, som inte alltid sammanfaller med den socialdemokratiska regeringens finansplan.

Tjänstemannarörelsen har med andra ord inte bundit upp sitt agerande i herr Strängs ledband. Som mångårig aktiv SIF-are, TCO-ansluten, kan jag här tala av egen erfarenhet. Man har pä olika sätt sökt tvinga in tjänstemännens fackliga rörelse på samma Unje som LO;s, Inom parentes sagt och för att undvika aUa missförstånd hävdar jag inte alls att jag helt och alltid kan instämma i alla de krav som rests från tjänstemännen och i deras sätt att agera. Men alt märka är att LO hela tiden på regeringens order sökt tvinga fram en fuUständig samordning pä kapitulationsvillkor. Förra gången skyndade sig SIF och SALF att i början av avtalsrörelsen göra upp, och den önskade samordningen kunde då inle genomföras. Detta var naturUgtvis etl streck i räkningen, fastän jag mäste erkänna att man höll rält god min — man höll masken. Att sedan SIF;s och SALF;s uppgörelse i sig blev dåUg är en annan sak som vi inte skall diskutera i detta sammanhang.

Som vi säger i vår motion har man frän regeringens sida i årets finansplan siktat in sig på en kärnfråga, nämUgen alt hålla tillbaka lönekraven, att strypa den privata konsumtionen för hårt pressade arbetargrapper, och nu försöker man pä ett aUt annat än hedrande sätt och med maktspråk att genomdriva de inteniioner som finns i finansplanen.

EnUgt utskottets skrivning anser man nu tidpunkten ha kommit, dä regeringen måste genomföra en tvångslagstiftning i syfte att uppnä sitt mål. Givetvis säger man inte detta rent ut. De öppna konfUkter som pågår och pä vilka folk är förbittrade har bUvit en utmärkt förevändning att på en gång försöka slå över hela avtalsområdet.

Hade man bara velat få tågen att rulla igen eller få den kommunala servicen att fungera och lärarna i skolan för att ge barnen undervisning, så hade en tvångslag som denna inle varit nödvändig. Hade det bara gällt att bättre betala de redan välavlönade högre statstjänstemännen hade detta

gått att genomföra också. Denna kategori av tjänstemän har den socialdemokratiska regeringen hålUt på att högavlöna i 35 år, och för det behövs ingen tvångslag.

Nej, den innersta och verkliga avsikten med denna tvångslag är alt slå mot de stora löntagargrupperna inom LO och TCO, att söka förverkUga steg för steg elt statligt dikterat förhandUngssystem och att söka få lönerörelsen att följa finansplanens intentioner.

Och, herr talman, det hjälper inte att man hur många gånger som helst skriver och talar om — och man har gjort del också här i dag — att detta är en förfärligt tråkig engångsföreteelse, att lagen har kort gUtighet osv. Man har nu slagit in på en för lön lagarna mycket farlig väg, som helt måsle förkastas.

Vad som sägs om att denna tvångslag skulle skapa förutsättningar för meningsfyUda förhandUngar mellan de stridande parterna faller på sin egen orimUghet. MeningsfyUda förhandUngar kan bara äga rum meUan två Ukvärdiga parter och inte där den ena parten är belagd med bojor genom en tvångslag.

Sedan uppnår man en annan myckel negativ effekt; Man lamslår ännu mer den lokala fackUga aktiviteten till förmän för etl stärkande av de privata företagens ställning, och man slår undan benen för såväl LO som tjänstemannagruppernas fackUga agerande, inte minsl pä det lokala planet. Med denna tvångslag har den socialdemokraliska regeringen visat vägen, och tvångslagen kommer därför att få prejudicerande verkan. Vad delta kan betyda i elt tänkt framtida läge med en annan regering än den vi nu har — kanske en borgerUg regering — borde man inte minst inom LO kunna förstå.

Herr talman! Den 11 mars 1971 kommer att gå tUl historien som en förnedringens dag. Fackföreningsrörelsen i Sverige har under många årtionden, under 70 års tid, kämpat mänga gånger hårda strider för strejk-och förhandlingsrätt, och detta har också omvittnats här i dag. Denna kamp har krönts med framgång. Men den 11 mars 1971 raserades resultatet av denna mångåriga, hårda strid med ett slag. Och detta slag, som tUlfogades de fackUga organisationerna, gavs tyvärr av en socialdemokratisk regering. Jag tycker alt en skammens rodnad i dag måsle bränna på socialdemokralernas kinder när de tUlsammans med borgarna nu står i begrepp att införa denna tvångslag. Jag kan inte underlåta att citera vad man i går skrev i LO:s tidning: "Över huvud taget är det rätt oroväckande att regeringen så snabbt lyckades fä de borgerliga med sig."

Själv är jag stolt över att få företräda etl parti som enhälUgt sluter upp bakom självklara fackUga och demokratiska krav.

Herr talman! Till sist vUl jag lämna följande röstförklaring för vpk-gruppens vidkommande.

Genom propositionsordningen ställs två reservationer med samma yrkande om avslag på propositionen mol utskottsmajoritetens förslag. Om kammaren bifaUer utskottsmajoritetens förslag, stäUs inte motiveringarna för dessa två reservationer under proposition. Jag vUl på vpk-gruppens vägnar deklarera att vi vid röstning kommer att stödja reservationen vid den första omröstningen, men det sker i enlighet med de motiveringar som angivits i vpk;s reservation och vilka mycket klart

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

skUjer sig från de motiveringar som finns i herr Brundins reservation. Vpk-motionen pekar pä den prejudicerande verkan som lagen kan få i framtiden för hela arbetsmarknadsområdet. Herr Brundins reservation och den bakomUggande motionen av herr Carlshamre m, fl. nöjer sig med det felaktiga konstaterandet att lagen endasl kan uppfattas som riktad mot de i konfUkten inblandade tjänstemannaorganisationerna.

Om utskottets förslag vinner mot avslagsyrkandet, avser vi från vpk-gruppens sida att icke vidare delta i behandUngen av detta ärende.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandUngar.

Herr WENNERFORS (m);

Herr talman! Det finns de som då och då efterlyser mera aktivt engagemang i samhällsdebatten hos människor i allmänhet. De blir bönhörda i dessa dagar. Jag har själv i dag på morgonen på en arbetsplats upplevt hur debattens vågor går höga.

Meningarna är delade. Man pläderar för. Man pläderar emot. Man frågar. Man undrar vUken part — och det är många parter med här — som egentUgen har rätt. Tro inte att majoriteten i riksdagen avspeglar opinionen utanför detta hus. Tro inte att ni kommer att mötas av enbart applåder. Opinionen är mycket spUttrad.

Man skaU inte glömma bort att när det talas maktspråk i en sä kompUcerad och så viktig principieU fråga får man räkna med dels en effekt på kort sikt — en effekt som tar sig uttryck de närmaste dagarna efter beslutet — dels också en effekt som tar sig uttryck på längre sikt.

Vi skall heUer inte glömma bort att vi politiker kommer i bläsväder, oavsett om vi röstar ja eUer om vi röstar nej. Hur skall i fortsättningen poUtikers vackra tal om demokrati, om samråd, om medinflytande och om Uka rätt bU riktigt trovärdigt? Hur tror ni att människor runt om i landet, som tycker sig leva allimer i ett samhälle vars utveckUng de inte kan påverka, känner sig? Eller hur tror ni att de reagerar när de känner att maktlösheten alltmer får övergå i hopplöshet och axelryckningar?

Ingmar Ström talade vid riksdagens början om staten som upplevs som kaU och opersonlig. Olle Hedberg har sagt att vi lever mestadels i en känsla av djupaste främUngskap och beroende inför en opersonUg, anonym samhällsmakt. Tror ni att det som sker just nu medverkar tUl en annan bUd, en bättre bild av samhällsmakten? Jag tror det inte. Jag tror att denna känsla fördjupas. Olusten ökar. Tyvärr. Jag beklagar det.

Hur tror ni att folk utanför detta hus reagerar, när de får veta att denna synnerUgen viktiga principiella fråga snabbehandlas av samhällsmaktens företrädare under ett och ett halvt dygn? Eller när de får veta att riksdagsmännen i ledet får en halvtimme på sig att fatta ståndpunkt? Jag kritiserar inte min partiledning för detta. I vår grapp har aUt gjorts för att vi skuUe fä diskutera frågan så långt nu tiden medgav.

Nej, det är mot statsministern som jag riktar en kraftig protest. Den svenska riksdagen är känd för att grundligt behandla små och slora frågor. Ibland kan snabbehandling vara att föredra. Undantagsvis kan vi motivera det. Men den här frågan behövde icke snabbehandlas pä detta

sätt.

Herr talman! Det främsta syftet med mitt inlägg är emellertid att deklarera skälet till att jag har undertecknat herr Carlshamres avslagsmotion. I det första skedet av snabbehandUngen, dvs. utan att man hade sett propositionen, var jag faktiskt böjd att förorda ett tUlstyrkande, att av två dåUga ting välja det minst dåliga. Men efter det att jag läst propositionen och efter ett mera grundligt övervägande fann jag att det principieUa mäste vara avgörande. Av principiella skäl tUlstyrkte jag lagen 1965. Av principieUa skäl bör inte staten som part i en avtalstvist utnyttja sin lagstiftningsmakt tUl att ändra spelets regler under spelets gång. AUa möjUgheter att vid förhandUngsbordet utan tvångsingripande nå en överenskommelse har enligt min mening ännu inte uttömts.

Jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall tUl den reservation som är undertecknad av herr Brundin.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Herr PERSSON i Stockholm (s):

Herr talman, ärade kammarledamöter! Jag antar att flertalet ledamöter känner min allmänna hållning i dagens debattämne, men jag vUl ändå avge en rent principieU deklaration inledningsvis.

Vi är alla överens om, vUl jag hoppas, att det i vår demokratiska stat är samhället-staten som är överhögheten över allt, att det således är en hög demokratisk princip att samhället förbehåller sig rätten att til syvende og sidst avgöra aUa vitala samhäUsfrågor. Om man har den inställningen är det omöjligt att resa krav på att arbetsmarknadens parter i alla väder, under aUa förhållanden, skall ha frihet att verka och handla som de vUl.

EnUgt min uppfattning har arbetsmarknadens parter i vär demokrati fått i uppdrag att sköta en arbetsuppgift. Den uppgiften låter vi parterna behäUa så länge de sköter den något sä när tiUfredsstäUande. Men om man handskas så med uppgiften att vitala samhällsintressen kommer i fara, då måste samhället säga; Nu tar vi itu med det här på ett eller annat sätt.

Jag är fackföreningsman, men jag har aldrig givit ett finger åt denna underUga föreställning att arbetsmarknadens parter skulle vara någon heUg ko som staten inte får fingra på. Och hur många är det i denna kammare som egentUgen har gjort det? När vi inte har kunnat lösa vitala problem för löntagarna, har vi gått tUl riksdagen och fått arbetstidslagar, arbetarskyddslagar osv. Vi har med andra ord sagt; Här fungerar det inte bra, här griper vi in.

Det är självfallet att den rätten att gripa in, vare sig vi diskuterar ur principiell eller praktisk synpunkt, inte kan stanna vid vissa förhållanden på arbetsmarknaden. Det är här inte fråga om ett visst förhåUande, utan det är fråga om huruvida det är en förnuftig ordning eller om det är något aUvarUgt skadUgt pä gång — och sedan gör samhället det som är riktigt. Här gäller enligt min uppfattning i hög grad en pragmatisk ordning. Det finns ingen princip i en demokrati som tUlerkänner somUga en full suveränitet att utan hänsyn tUl del totala kollektivet uppträda som de vUl.

Och vad skuUe det gagna för ändamål med en sådan ordning? I konsekvensens namn måste vi ju låta det vidgas tUl hela samhällsUvet,

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

men det gör vi inte.

Utifrån den här synpunkten blir aUt jamsande omkring denna fråga huruvida det är lämpUgt eUer inte lämpligt — ur principieU synpunkt alltså — för mig en löjUg debatt. Del här är inte en principfråga — det är en fråga om vad som är praktiskt och förnuftigt att göra.

Men det är klart att om vi har vant oss vid att låta arbetsmarknadens parter sköta lönepoUtiken och samhället tvingas konkret in i den, så riskerar samhället alt fä en större uppgift och att ett nytt arbetsmönster framväxer — jag höU pä att säga nägon sorts blandekonomi — mellan stat och löntagarorganisationer. Som jag erinrat om är det redan pä väg, och eftersom stat och kommun är det offentUgas stora arbelsgivare måste stat och kommun ständigt göra värderingar av dagsläge och ulvecklingssilualion — med andra ord ha en politisk Unje. Man kan ju inte, om man är statlig arbetsgivare, följa en linje som arbetsgivare och sedan anmäla sig som stat rätt och slätt och föra en helt annan poUtik. Det vore en orimlig duaUsm.

Flera talare har varit inne på det orimUga i att staten stoppar strejkerna. Ja, men då skaU vi länka bort staten som arbetsgivare helt eUer också tänka oss den som arbetgivare men inte i annan funktion. Hela detta resonemang är ett tungomålstalande som är obegripligt.

Och då är man framme vid pudelns kärna, att i det moderna, högt utvecklade samhället kan staten inte stå på sidan om lönepolitiken vid värderingar som skall vara avgörande för utvecklingen på det här området. Den måste ställa sig mitt uppe i debatten och ta ställning - inte i första hand som arbetsgivare utan rent politiskt — till vart utvecklingen skaU gå, men som arbetsgivare måste staten ta konsekvenserna av den poUtiska filosofi den vUl hyUa,

För mig är alltså etl ingrepp i lönepoUtiken inte en principfråga; det har aldrig varit det, så fackföreningsman jag är. Det är en bedömningsfräga, det är en fräga om vad som är klokt, vad som är förnuftigt, och ingenting annat. Och nu vill jag gå ganska långt — jag gör det avsiktUgt för, hoppas jag, logikens skull — och säga följande.

Den debatt som förts har präglats av synsättet att när viktiga samhällsfunktioner skadas allvarUgt, dä skulle vi kunna ingripa. Jag tycker det är ett alldeles för hårt krav i vär demokrati. Jag vill säga sä här: Om en Uten grupp, med en poUtik utan förankring i den samhällsmoral vi har, för en hänsynslös poUtik, som inte knäcker samhället allvarligt men skadar stora intressen, sä är det skäl nog för mig att ingripa. I det enormt ömtåUga näringsUv och samhälle som vi har och som blir allt ömtåligare för var dag som går kan vi inte i någon sorts falsk föreställning om ett idealt tUlstånd, på lönemarknaden tiUäta vUken som helst att när som helst kosta på sig vad som helst, därför att man inte direkt kan säga att hela samhäUet är i fara. Den sortens resonemang kommer vi att vara förbi om inte nästa år så om tio år. Det är helt enkelt en omöjUg poUtik,

Hurudan är situationen nu? De stora löntagargrupperna organiserar sig efter industriförbundsprincipen, dvs. alla arbetare utanför kontorsdörren i industrin tillhör en och samma fackUga organisation. I princip är det så, i vart faU när det gäller den privata industrin, alt alla inom kontoret tUlhör en och samma organisation, nämUgen TCO. SACO har organiserats

efter en helt annan princip. Där har man medlemmar som sitter en eller två i nyckelpositioner i hela värt näringsUv, och därigenom har de möjUgheter att med konfUklätgärder med små eller inga uppoffringar alls åstadkomma enorm skada. Och sedan slår det talare här och uttrycker förvåning över att staten viU svara med lockout — när den enda möjUghet man har är att via en förbudslagstiftning av det slag vi i dag diskuterar försvara sig mot krafter som hänsynslöst utnyttjar sin position, inte för ett upphöjt socialt ändamäl utan för en kvaUficerad klasskampspoUlik tiU förmän för en privUegierad grupp! Man skall vara bUnd på båda ögonen för att inte fatta hur orimUg hela denna diskussion är och inte fatta att hela denna politik är uppåt väggarna.

När svensk fackföreningsrörelse, lät oss säga LO-rörelsen, krävde rätten att slåss, så var det de förtrycktas enda chans att någon gång komma ur eländet. Och vi har använt den rätten med enorm varsamhet och stort omdöme. Men när SACO smäUde tiU med denna konfUkt, så rörde det sig om en poUtik där de mest gynnade använder ett instrument, som kom liU för helt andra ändamäl, och man gör det för att sälta sig över 1970-talets poUtiska tänkande, där jämUkhetstanken väger enormt tungt. Då blir man verkUgen häpen — om man inte begriper syftet — när kommunisterna stiger upp här och med darr pä rösten slåss för alla löntagares rätt att strejka. Tänk vUket idealt tUlstånd att löntagarna här i landet börjar organisera om sig efter grupper, så att man kan ta ut några få man och därmed slå igen hela näringar, hela transportväsendet och mycket annat! VUket härUgt tillstånd med ett aUas krig mot alla, där den svagare får betala och klassklyftorna ökas! Det är naturUgtvis en väg som leder tiU olust och revolutionsstämningar, men jag försäkrar er, mina kommunistiska vänner i denna kammare, att ni har hoppat i galna skor den här gängen. Vi tänker nämUgen gå ut och slåss med er — och det ordentUgt! Jag kan också försäkra att ni har praktiskt taget inget gehör för en poUtik som gär ut på att skapa oro och sätta i gäng slagsmål pä den svenska arbetsmarknaden, där de av tradition missgynnade skall komma ännu mer pä efterkälken. Däremot har vi gehör för en utjämningspoUtik. Och när regeringen har bestämt sig för den poUtik regeringen för, sä sker det i kraft av de krav pä jämUkhet som aUa partier talade om under den senaste vahörelsen. Hur i jösse namn skall man kunna öka jämUkheten om man pä en lönemarknad, där sex sjundedelar av svenska folkets inkomster fixeras, skulle, såsom SACO begär, ge i genomsnitt — och med återverkningar på sociala förmåner - drygl 18 000 kronor per individ? Landsorganisationen har i krafl av jämUkhetskravel gätt ut och sagt: Vi mäste i kronor ha Uka mycket som andra grupper som är mera gynnade; vi är ju minst gynnade. Dessulom vill vi ha samma sociala förmåner och kompensation för arbetstidsförkortningen. Det kravet frän LO Ugger exakt i linje med samtliga partiers krav på jämlikhet, i varje fall principieUt. SkaU vi alltså ge SACO 17 000-18 000 kronor och LO 20 000 - eller vad är det fräga om?

Här passar det all ta upp resonemanget att avtalsverkel inte arbetar effektivt och konkret nog med förslag. Man skaU vara väldigt obevandrad i förhandUngar och lönepoUtik om man skall kunna göra det påståendet. Här kommer SACO med krav som per år räknal innebär höjningar på

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

grundlönerna med 3 600 kronor för en amanuens, alltså den lägst betaide, med 11 868 kronor — det är bäst att vara exakt här — för en förste byråsekreterare i A 23, med 20 496 kronor för en avdelningsdirektör i B 6, med 23 100 kronor för en professor i U 27, med 25 236 kronor för en generaldirektör i C 8. Om vi besinnar att akademikernas sociala förmåner kostar samhäUet 40 procent ovanpå kontantlönen, begär man för dessa grupper på ett år, alltså för 1971, förhöjningar som varierar mellan 5 040 och 35 330 kronor. För en professor tilUka överläkare begär man 35 000 i höjning på grundlönen. Med återverkningar på sociala förmåner blir det ganska exakt 50 000 kronor. Det är det bud avtalsverket har fått. Och så säger SACO samtidigt: Det här är egentUgen för Utet, Vi skulle ha några procent liU, Det räcker alltså inte med 23,5 procent, SACO vägrar över huvud taget diskutera på ett plan som har något så när kontakt med samhällsekonomin och jämUkhetsfUosofin, Det skaU vara skräp tiU arbetsgivare som dä sitter och smånojsar med SACO och SR. I StäUet har man sagt: Ni får ta och tänka om här, sä det bUr någon ordning på debatten! Det säger Arbetsgivareföreningen ål oss när vi skenar i väg, och ändå har vi aldrig betett oss som SACO nu gör.

Men, säger SACO, vi släpar ju efter! Och sä plockar man fram de två sämsta år man haft pä 15 år och som inte alls är oävna vägda emot vad en kroppsarbetare får. När man ser på utveckUngen från 1957 tiU 1969 visar det sig att akademikerna i statstjänst pä dessa tolv år har fått sin månadslön höjd med 2 808 kronor, manhga industriarbetare med 1 080 kronor och kvinnUga med 955. Akademikerna har i reda pengar fått tre gånger så mycket som industriarbetarna under denna tolvårsperiod. När LO sätter experter på att räkna ut lönen efter skatt och med hänsyn tagen lUl prisstegringar visar det sig att akademikerna i statstjänst fått skyhögt mer i kronor och öre som absolut netto än vad LO-folket fått. Och då går man i månad efter månad ut i radio och TV och inbillar folk att man släpar efter och talar inte ett ÖgonbUck om 1966 ärs feta uppgörelse. Nej, naturligtvis skall SACO tas i örat, och det ordentligt!

Jag har inte pratat med regeringen, men man kan ju förstå ändå hur tankegångarna måste gä: Vi har jämUkhetspoUtiken som ett vallöfte — hur är det, fm Nettelbrandt, med folkpartiet på den punkten? LO säger bestämt ifrän, att nu prutar vi inte på utjämningspoUtiken den här gången. TCO säger egentUgen detsamma. Vem skall regeringen backa ut för? För SACOs orimUga krav eller för dem som ställer krav som har en viss korrespondens med samhäUsekonomin och som dessutom är i förbund med jämUkhetstanken?

Jag kan inte förstå, ärade kammarledamöter frän borgerUgt håU som varit uppe här — jag undantar centern — hur ni orkar prata som ni gjort. För att nu inte tala om kommunisterna! Jag förstår inte hur ni orkar! Förstår man inte att det är hög tid att denna riksdag ger ett entydigt besked till de dunkla krafter — och ändå högljudda — som inte fattar att sä här beter man sig inte i en modern demokrati, i ett samhälle med social kultur och hänsyn? Det har tydligen avtalsverket och regeringen fattat: Sä här går det inte!

Jag gick på kommunisternas partUedare och partisekreterare i förra veckan och undrade hur de kan stödja SACO. Då skyndade sig herr

Werner i Tyresö som är här närvarande — jag skaU inte beröra vad herr Hermansson sade eftersom han inte är närvarande — att visa mig ett purfärskt uttalande han hade gjort och där man tyckte att det skulle vara jämUkhetspoUtik. Men på slutet var det ett angrepp på avtalsverket — bockfoten! Jag tycker alt herr Werner skaU gä upp här och ge klart besked om vad det är som brisier i avtalsverkets poUtik. Hans partikamrat, herr Lorenlzon, som jag skall återkomma tUl, sade någonting om att ifall avtalsverket hade gett de lågavlönade akademikerna ett bud, så hade vi sluppit denna konfUkt. Ja, herr Lorentzon, det minsta jag kan säga om detta är att det är naivt över alla gränser. Tror herr Lorentzon att SACO som begär 3 600 kronor på grundlönen till den sämst belalde och 35 000 tiU den högst betaide akademikern — aUtså exklusive återverkningarna pä de sociala förmånerna — håller pä och för en poUtik för lågavlönade? Om man fär en smula ät dem är saken okay! Ja, dä har vi fått en social debatt som verkligen är utan mening. Men så där säger man dä man är Ådalspoet — modell Camera obscura!

Högern och folkpartiet — hit och dit i frågan — sparkar regeringen och avtalsverket på smalbenen! Jag förslår var hjärtat Ugger någonstans; alla de som tillhör de gynnade har så väldigt svårt i grunden att riktigt tänka om. När man är ute i debatter upplever man att folk med gott förstånd -normalt, höll jag pä att säga — helt plötsligt har det mest kufiska försvar för privilegie- och klassordning i vårt samhälle. Och SACO spelar hänsynslöst på egoismen hos dem som har makten i samhällel. Men för en regering som åtagit sig att skapa om det här samhället mot ökad jämUkhet och social kultur går det inte att arbeta enUgt den modellen. Då uppstår mycket riktigt, herr Lorentzon, en konfUkt, Men det är inte en konfUkt meUan arbetsgivare och löntagare, käre herr Lorentzon. Det är en konflikt i första hand mellan oUka skikt av löntagare, där de privUegerade slåss som bara altan för att behälla och utvidga gamla lönerelationer. Det är den enkla sanningen i hela denna historia. Klasskamp är på gång, men det upptäcker inte kommunisterna i vårt samhäUe, De har ingen aning om att klasskamp är på gäng. Därför solidariserar de sig med de gynnade i samhället för att bespotta regeringen och avtalsverket, som försöker föra jämUkhetspoUtik. Sedan åker man ut på fackUga möten och påstår att regeringen inte gör någonting för jämUkheten.

Herr Lorentzon säger att Saltsjöbadsandan är förhärskande på den svenska arbeismarknaden. Han syftar naturUgtvis pä LO-området. Delta visar att han inte vet något om den kamp som vi i LO för kring lönepoUtiken. Han har ingen aning om vad som pågår på Blasieholmen. Han har glömt att vi var nära att braka ihop i en stor konfUkt för något år sedan.

Sedan påstår herr Lorentzon — fast det hör egentUgen inte hit — att del råder en omänsklig arbetstakt i KapitaUstsveriges produktionsenheter. Jag tUlhör dem som har ivrat för att resa i öststaterna, och jag försäkrar herr Lorentzon, att vi inte slår öststaternas rekord i brådrappet här hemma i KapitaUstsverige.

Herr Lorentzon anser att vi med lagens hjälp ämnar tvinga de Iredskande löntagarna tUl reson. Jag uppfattar det inte så att vi skall ta

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Nr 41

Torsdagen den II mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Iredskande löntagare i örat utan att vi skall skapa en utjämningspolitik mot högre social kultur. Om krafter då kämpar emot detta, tar vi dem inte i örat, men vi bekämpar dem. Det är dock helt klart, all om någon, herr Lorentzon, är ansvarig för den situation som vi i dag har, när vi måsle gä ifrän denna berömda parternas fria rätt, så är det inte avtalsverket och jämUkhetspoUtiken, Ansvaret har de som vägrar att acceptera den jämUkhetspoUtik som aUa partier är överens om; de som ger sig den på att man via lönemarknaden, som betyder nästan allt pä denna punkt, skall föra en annan poUtik än slatsmakterna har bestämt sig för.

Herr Lorentzon påstår — jag vet att jag drar ul på tiden, herr lalman, men det mäste slå motsagt i protokollet — att regeringsförslagel är "i sin cynism ett hån mot de strejkande". VUka är det som strejkar? Ännu intressantare är att fråga varför man strejkar. Det har jag redan redovisat. Man det belyder ingenting för herr Lorentzons sociala värderingar. Det är någonting sjukt, säger herr Lorentzon, i länder där lönlagarna måste strejka, AU right, del är ett sjukdomstecken. Men krämpan ligger däri att man pä visst håll inte vill acceptera uljämningstanken. Skall vi göra etl operativt ingrepp, skall vi göra del där sjukdomen sitter och inte där hälsan blomstrar. Det gör jämlikhetstanken.

Herr Bohman anser att staten skaU följa spelets regler. Då skall inte herr Bohman rösta för denna lag, ty då kommer säkert regeringen att följa spelets regler och lockouta lärare och hela faderullan, höll jag på att säga.

Vet inte herr Bohman vad han säger i talarstolen? Spelets regler är nämUgen, att när man inte kan komma överens vidtar båda parter de stridsåtgärder de har att tillgripa. Men herr Bohman har tydUgen ingenting emol att staten ger SACO vad man där begär — eller i vart fall någonting ditåt — och sä får det gå hur del vill med jämlikheten. Då är det klart alt han uttrycker en innerlig önskan att tolka spelets regler sä, att den ena parten får föra revolverpolitik, medan den andra inte ens får ingå i självförsvar.

Herr Bohman fick ordel "solidaritet" i sin mun. Det krävs förtroende och soUdaritet, sade han. Ja, det är riktigt. Det finns också mycket fint sådant på svensk arbetsmarknad. Jag har verkligen i mänga, mänga är försökt att tala med SACOs ledning om lönemarknadsproblematiken, men jag måsle notera att det varit alldeles förgäves. Jag saknar helt förtroende för SACO och kan absolut inte soUdarisera mig med SACO; den saken är nog ändå klar.

Bara en Uten anmärkning tiU före avslutningsorden! SACO och kommunislerna älskar att framställa situationen så, att det pågår en kamp mellan löntagare och arbetsgivare — hör gärna "ohemula, reaktionära arbetsgivare"! Primärt är det en kamp meUan skattebetalarna och de statsanställda högbetalda, sekundärt är det en fräga om hur vi skall dela Uvets goda i värt samhälle.

Hur orkar ni pä kommunisthäU vara med om en så ytterst bilUg analys av klasskampen? Vad frägan ytterst gäUer är, om vi skall avstå från samhäUsingrepp och låta elt allas krig mot alla utvecklas på svensk lönemarknad. Och här vUl jag rikta ett verkUgt allvarsord lill denna

riksdag,

LO-rörelsen och TCO-rörelsen är, såsom jag sade, i hög grad uppbyggda pä en förnuftig princip, industriförbundsprincipen. EnUgt min uttolkning är detla den främsta förklaringen till all vi har nätt sä längt med fackföreningsrörelsen i Norden som vi har gjort. Min uppfattning är att om små grupper, som har ömtåliga funktioner, fär samorganisera sig, lär andra sig att göra detsamma. Men om vi pä lång sikt kommer att spUttra LO och TCO, kommer vi all få en rad smågrupper, och del blir en aUas kamp mot alla. Den dagen är del slut med friheten för arbetsmarknadsorganisationerna - då tar samhäUet hand om det hela.

Nu ställer jag frägan; Är det statsrådet Holmqvist och hans kamrater och avtalsverket som sätter friheten för arbetsmarknadens parter i fara, eller är det de som hyllar principen om all var och en gör som han vUl på arbetsmarknaden? Svaret ger sig självl.

Nej, vi har kommit så långt i utvecklingen och är nu inne i en sädan situation, att samhället inle kan stå pä sidan om lönebUdningspolitiken, förmånspoUtiken och lönemarknaden, inte ens lill den grad som samhället har gjort det hittills. Engagemanget måste fördjupas och bU mera påtagligt, och dä måste samhället ha en filosofi. Vi är redan inne i det skeendet, och det är den fUosofin som har stoppat SACO;s ohemula krav, det är den fUosofin som har skapat konfUkten. Men det fattar inle ens våra vänner kommunislerna. Alt den uttydningen inle passar moderata samlingspartiet är naturUgt, I en fUosofi där man viU ha den starkes rätt har man inle någol intresse av att skapa balans meUan starka och svaga, rätt och rättvisa.

Jag tror att vi skall vara överens om att ta bort fjäUen och skygglapparna och se saken sä; det moderna samhället är så pass invecklat och ömtåligt att vi mäste ha ett nytänkande, en ny poUlik, där staten går in betydligt aktivare än hittills. Dä blir den samordnade lönepolitiken, den som LO predikar, hur den än utvecklas, den enda möjUga arbetsvägen. Hela detta tal om decentralism är helt enkelt att underminera demokratins arbetsvillkor i det moderna samhället.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

I detta anförande instämde fra Theorin, fru Lewén-EUasson, herrar Gadd, Franzén i Motala, Henrikson, Almgren, Wictorsson och Hjorth, fru Dahl, fru Bergander, fru Thorsson, herrar Nilsson i Växjö, Rosqvist, Karlsson i Ronneby, Peterson i Karlskrona, Kristiansson i Örkelljunga, Auguslsson, Pettersson i Lund, Johansson i Simrishamn, Gustavsson i Ängelholm, Wääg, Adamsson, Alf Pettersson i Malmö och Hugosson, fru Håvik, herrar Bergqvist, Svensson i Kungälv, Magnusson i Grebbestad, Carlstein och Jansson, fru Åsbrink, herr SigneU, fröken Sandell, herrar Andersson i Storfors, Mossberg, Eskel och Ericson i Örebro, fru Lindberg, herrar Brandt, Persson i Karlstad och Larsson i Karlskoga, fru NUsson i Sunne, herrar Karlsson i Malung och Green, fru Sundström, fru Thunvall, herrar Olsson i Timrå, Sundelin, Fredriksson, Haglund, Westberg i Hofors och NUsson i Östersund, fru Laag, herrar Wikner, Lindberg, Nygren och Brännström, fru Normark, herr Andersson i Örträsk, fru Hansson, fru Berglund saml herrar Häll, Josefsson i Halmstad, Engkvist, Persson i Skänninge och herr Alemyr (samiliga s).

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 41-42

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Hen LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det var myckel intressant att en tungviktare från svensk fackföreningsrörelse äntrade denna talarstol i dag, i synnerhet som Yngve Persson såsom ordförande för sitt fackförbund noga känner förhållandena för landets låglönegrupper. Han kan mycket väl känslomässigt tala på dessa låglönegruppers vägnar, och jag förstår också hans känslor när det gäUer SACO. Det är bara det att han påstår att vi är SACO-försvarare.

I finansdebatten för liågra dagar sedan lämnade vi, som jag har påpekat tidigare i denna debatt, en redogörelse för oUka deklarationer partiet gjort ända sedan SACO-strejken startade och som visade hur vi hade stäUt oss tUl denna konflikt dag för dag, och jag skall inte nu ta upp den frågan.

Det är en sak, herr Yngve Persson, som Ni glider förbi, nämligen de socialdemokratiska ledningarnas agerande ute i kommunerna och i landstingen. Vem har gett landstingsråden och kommunalråden deras jältehöga löner? Jo, det är socialdemokralerna som har gjort det. Varför berättar Ni inte detta?

För några dagar sedan beslöt man i Gävle, som har en socialdemokratisk majoritet, om rätt högt lUltagna löneökningar för kommunala tjänstemän, upp tiU 20 000 kronor per år. Jag skulle tro att Träindustriarbetareförbundets medlemmar inte tycker om det heller, men jag har inte hört herr Yngve Persson göra någon anmärkning i det fallet.

Jag menar att en svensk träindustriarbetare, massafabriksarbetare eller renhållningsarbetare är lika mycket värd som en läkare, arkitekt eller vUket yrke det än må gälla. Alla gör de sin samhällsnyttiga gärning och de behövs i vårt samhälle. Men när ni tillsätter den ena landshövdingen efter den andra, som jag vUl påstå vi inte alls behöver för att sköta detta samhäUe och t. o. m. krigar inom fackföreningsrörelsen för att fä de bäsla knogen, då säger herr Yngve Persson ingenting.

Vi har i detla land även råd att häUa oss med ett kungahus. Den ene av prinsarna heter Bertil och den andre Tjabo, höll jag på att säga; det är veckotidningspressen som förleder mig tUl att kalla honom så. Jag anser att vi inte behöver dem heUer. Men inte heller på den punkten har herr Yngve Persson nägra som helst anmärkningar att göra. Det är SACO som han riktar sina anmärkningar mot, och sedan får vi kommunister en släng av sleven.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Yngve Persson har nyss klargjort att enligt hans mening behövs det inte att något vitalt samhäUsintresse är hotat för att samhäUet skaU ingripa i en konfUkt, under förutsättning att den i konflikten indragna löntagargruppen är tUlräckligt Uten.

Man talar ibland om konservativa krafter i en annan mening än den jag företräder. Jag finner det intressant att notera att i det renl reaktionära anförande herr Yngve Persson nyss höll fick han instämmanden av näslan hela den socialdemokraliska gruppen.

Herr PERSSON i Stockholm (s) korl genmäle;

Herr talman! Herr Lorentzon säger att jag gUder förbi detta med

borgarrådens och andras höga löner. Ja, man kan ju inte behandla hela universum i ett enda anförande. Men jag har gjort uttalanden i Aftonbladet och litet varstans där jag fördömer den sortens utjämningspolitik som gär ut på att om ett landstingsråd har 90 000 kronor i årslön och etl borgarråd i Stockholm 135 000 kronor, dä skall också landstingsrådet ha 135 000 kronor. Om del är någon som har ullalat sig om det så är del jag, herr Lorentzon, Däremot vet jag inte om herr Lorentzon har gjort några uttalanden, I varje fall har inte jag hört talas om det.

Jag känner inte till de enUgt herr Lorentzons uppfattning obehövliga landshövdingarna och förstod i övrigt inte vad han menade. Men han sade någonting om att vi inom LO slåss om de bästa knogen, eUer hur? Jag skulle vUja veta vad del är för knog. Jag kräver alt herr Lorentzon redovisar vad det är fräga om, Därefler skall jag gå i svaromål.

När herr Carlshamre beskyller mig för alt vara reaktionär, då har man verkligen kommii vUse i tillvaron.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Herr LORENTZON (vpk) korl genmäle;

Herr lalman! Som alla märkte talade jag om landshövdingeposlerna som myckel utmärkta attribut, och det är ju så att man inom svensk fackföreningsrörelse är varmt inställd på att få just de jobben. För närvarande stär tvä jobb färdiga att tillträda.

Herr PERSSON i Stockholm (s) kort genmäle;

Herr lalman! Så här i aU hast kan jag bara påminna mig ett fall. Det är LOs andre ordförande Kurt Nordgren som ställer upp som landshövding. Men vad skulle det vara för suspekt i det?

Jag kan tala om att det jobb vi har är ett hårt jobb, Kurt Nordgren har offentligt redovisat sina skäl och t, o. m, klargjort att han bedömt att han gagnar saken bäst med att byta jobb just nu.

Om herr Lorentzon viUe skicka med nägon förgiftad pil av innebörden att vi LO-funktionärer - jag arbetar inom Träindustriarbetareförbundet, men ändå - jagar väl betalda ämbeten, så skulle jag kunna stå här länge och räkna upp erbjudanden som mina kolleger och jag har fält, med helt annan lönesituation och mycket bekvämare arbetsuppgifter, och inte tagit.

Jag tycker nog, hen Lorentzon, att det är underbart med vår demokrali, där även ovetlighelen kan få gå pä händerna, men litet dokumentation kunde man begära innan nägon lar tUl orda på det sättet. Det är en oförsynt anklagelse mol folk i LO-rörelsen, som sliter hårt — i regel hela sitt Uv — för en sak som de finner vettig och som Utet och sällan sneglar ät det håU herr Lorentzon lalar om.

Herr WERNER i Tyresö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig bara efter herr Perssons i Slockholm angrepp på kommunisterna i SACO-konflikten säga att jag är överens med herr Persson sä längt att man i ett anförande inle behöver tala om allting som man vel. Jag vUl endasl helt kort rekommendera herr Yngve Persson att han, innan han försöker förklara sin märkUga position här i dag, tar sig an den uppgiften i sin närmaste omgivning — i landssekretariatel — och då lämpUgen kan börja med herrar Kolare och Hallström,

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Hen HEDLUND (c):

Herr talman! Vi har vant oss vid och anser det som självklart att konflikter pä arbetsmarknaden skaU lösas genom fria förhandUngar — och det med all rätt. Vi har den uppfattningen att samhället bör gripa in endast i nödfall.

Slalens befattningshavare har för nägra år sedan fäll förhandlingsrätt rörande sina anställningsvillkor. Med en sådan rätt följer också ett ansvar. Det ansvaret är särskilt slort när verkningarna för dem som man belraktar som utomstående blir vittgående. 1 den nu pågående konflikten är verkningarna faktiskt sådana. Titta pä de studerandes situation: de kan få lov att gå en hel termin till och sätta sig i skuld ytterligare! Titta på dem som ovUlkorligen behöver socialhjälp för all kunna leva!

Situationen har nu blivit sådan att skäl anses föreligga för ett ingripande frän samhället. Så stora är fakiiski skadeverkningarna redan. Det är en allvarUg åtgärd som vidlas nu — del är jag den siste att vUja förneka, och jag skulle tro att de flesta är överens med mig om den saken. Emellertid bör åtgärden knappast vara helt överraskande för nägon, eftersom det vid tiUkomsten av 1965 ärs lag förutsattes alt situationen faktiskt kunde komma att bli sådan att samhället fick inskrida för att skydda vitala samhällsintressen. Många av talarna här i dag tycks ha förbisett att ell av de auktoritativa uttalanden som gjordes vid lagens tillkomst var, att man kunde få vänta sig ingripanden av denna typ i en besvärUg siiualion; alltså när vitala samhällsintressen står pä spel.

Parterna, i varje fall parter i denna konflikt, har ömsesidigt riktat beskyllningar mot varandra. Uppgift står mot uppgift, och frågan är; Vad är sanning? Den som har alt hämta sitt vetande endasl frän massmedia kommer emellertid fram tiU den slutsatsen all det nog inte heller i delta faU är ens fel alt tvä träter, NaturUgtvis kan man helt allmänl, som mänga har gjort, ställa frågan hur vi kan ha råkat komma i den här besvärliga situationen. Ja, vi kan ju inte bortse frän sådant som de stora prisstegringarna under förra året. Vi kan heller inle bortse frän alt produktionshöjningen för 1971 väntas bli mindre än för 1970 och att man alltså har mindre ökningar att dela på under 1971, Och dä blir kampen intensivare mellan dem som skall dela den ökade kakan.

Prisstegringarna föranleder naturUgtvis kompensationskrav. Den ekonomiska politiken med inte bara tyngdpunkten utan praktiskt tagel hela insatsen lagd på kreditpoUtiken, innefattande en långvarig hård kredit-åtstramning och en skyhög ränta, har satt sina spär i utveckUngen. Skattereformens negativa verkningar för många människor har nog ocksä kommii Utet överrumplande. Man har inle haft klarl för sig rikligt vad den innebar.

Sedan kan frågan ställas om förhandUngsberedskapen hos avtalsverket har varit tillfredsställande och om man i tid har tänkt igenom situationen för alt kunna ta stäUning och avge ett bud. Jag ställer frågan, men jag kan inle lämna ett svar på den,

Situarionen är tråkig, I dag skaU vi inte ägna krafterna åt att fördela skulden tUl att det kan ha blivit på delta sätt. Det fär i sä fall göras senare. Vi mäste nu försöka komma ur situationen på ett sä hedersamt sätt som möjligt och åsiadkomma en lösning, som man inte är alllför

missnöjd med.

I sädana här faU brukar ingen bU helt nöjd och belåten, men det sägs ju alt en lösning är ganska god, om man på ömse håll är rimUgt missnöjd med vad som åstadkommits. Men vi måste försöka se lUl att de farhågor som parterna uttalar för att bU Ula behandlade i löneuppgörelsen inte går i uppfyUelse.

Man menar all man nu har fält ett handikapp. Man har fält slälla in stridsälgärderna och har naturUgtvis svårare att dra i gäng dem igen. Jag tror all den uppfattningen är välgrundad och att det är en bakgrund till bitterheten hos en del av organisationens befattningshavare över att strejkrätten nu suspenderas i sex veckor.

Men man borde väl ändå alltjämt ha möjligheter att sakligt argumentera för sina krav. Skall man inte fortfarande tro på alt sakskäl ger resultat? Det har förhandlats och förhandlas pä många områden utan nägra strejkhot, och goda resultat har uppnåtts. Har man starka argument att komma med så vinner man gehör för sina synpunkler även i detta fall.

Vi poUtiker betraktas uppenbarUgen i dag med oblida ögon av organisationer som i första hand berörs av den provisoriska lagstiftningen. Vi kan inte annat än redovisa våra skäl till att vi accepterar den provisoriska lagstiftningen. Naturligtvis beklagar vi all situationen har föranlett del ingripandel och uttalar en maning tUl parterna att visa hänsyn och måttfuUhet,

Centerpartiet ställer sig hell bakom lagförslaget och anser att situationen kräver ett samhällsingripande av det slag regeringen nu går in för. Det har sagts ibland under de här dagarna att de borgerUga partierna har ryckt ut för att hjälpa regeringen. Det är svenska folkets och inte regeringens iniressen vi har slagit vakt om. Alt vaka över svenska folkets väl är vär skyldighet som svenska folkets valda ombud.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Herr stalsministern PALME:

Herr talman! Mycket har sagts i denna kammare och inför andra fora under de senaste dagarna om den föreslagna lagstiftningen. Det finns kanske inle just nu så mycket all tUlägga, Jag skall därför bara säga några fä ord.

Lät mig försl mera bisatsmässigt påpeka en sak för herr Lorentzon, som lappade koncepterna och sökte angripa LO;s andre ordförande Kurt Nordgren. Kurt Nordgren utnämndes av regeringen tUl landshövding i det län där herr Lorentzon hör hemma efter det att hela den samlade fackföreningsrörelsen i detta län hade framfört hans namn och enträget vädjat att han skuUe utnämnas. Det var därför han blev utnämnd. Eftersom herr Lorentzon sentimentaUserade händelserna i Ådalen 1931 och Konungens befallningshavandes agerande i den situationen, kan man fråga sig vem arbetarna i Ådalen är mest betjänta av att ha som landshövding.

Det var efter stor Ivekan Kurt Nordgren antog vårt erbjudande. Det gavs för att han var den bäste kandidaten tiU jobbet som vi kunde finna, och det skall icke herr Lorentzons småakligheter undanskymma.

Lät mig sedan om den här lagen säga följande. Den är en unik åtgärd, tillkommen för att skydda väsentUga medborgarintressen. Vi har förut

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad gUtighet av vissa kollektivavtal

från denna talarstol hörl beskrivas lagens verkningar för enskUda människor. Man har på en del håll sagt att syftet med denna lag är att krossa SACO och möjUgen SR. Man har från andra håll sagt att syftet med lagen är tvärtom att rädda SACO från att krossa sig själv. Båda dessa synpunkter har två dagar i följd kommit fram i en tidning här i huvudstaden.

Det är naturUgtvis inte alls fråga om delta. SACO och SR är fackliga organisalioner, som när de bärs upp av medlemmarna respekteras av statsmakterna. Det är inte sådana motiveringar som Ugger bakom. Den klara motiveringen är just att skydda väsentUga medborgarintressen, att fullfölja det ansvar som riksdag och regering måste ha för att vårt land skall fungera.

Jag vUl uttrycka tUlfredsstäUelse över att det uppenbarUgen blir en mycket bred samUng här i riksdagen kring förslaget. Det är bara — om man sä vUl — den yttersta vänstern och den yttersta högern som gär emot. Denna samUng har tillkommit på ett i och för sig ovanligt sätt, eftersom vi från regeringens sida log kontakt med oUka partier innan vär riksdagsgrupp tog sitt definitiva ställningstagande. Vi gjorde det eftersom det var en unik situation. Denna samUng är av värde. Men jag vUl understryka det som herr Hedlund i någon mån var inne på, nämligen alt vi icke har försökt att pressa, förmå eUer vädja till dessa partier alt ta den ståndpunkten. Vi har inte förutsatt att de skaU rädda regeringen eller något Uknande. Vi har förutsatt att de skall göra ett självständigt stäUningstagande på grundval av sin känsla av ansvar inför Sveriges folk, och det ledde till denna uppgörelse.

Jag skall inte gä in på polemik. Det kan vara ganska förståeligt om man ackompanjerar enigheten kring denna lag med angrepp pä regeringen. Vi har fått spridda repetitioner av finansdebatten. Herr Helén har skUdrat avtalsverkets agerande på sätt som jag lycker i bästa fall tyder på ensidig information, men om detta skall jag inte polemisera. Det är inte rätta tUlfället i dag.

Men jag vUl säga att om någon här i riksdagen är missnöjd med statens lönepoUtik och med inriktningen av den lönepolitiken, har man rika möjUgheter alt i lönedelegalionen i riksdagen föra fram dessa synpunkter. Det är inte sä att man ställs helt utanför.

Det jag nu sagt gäller framför allt herrar Hedlund och Helén, Jag är mera besviken på herr Bohman, ty han Iräffade samma uppgörelse som de andra. Jag fick besked av honom Uksom av de andra. Men jag tyckte att hans anförande i dag följdes av snöfUngor av brasklappar över vad högerns ståndpunkt egentUgen innebar. Något senare konstaterade någon att om det finns skUlnader i moderata samUngspartiet är de av voteringsteknisk art, men man är egentUgen enig om att gä emot hela förslaget. Och då har man hittat en del sakligt sett egendomUga brasklappar för att skyla över det. Det hade varit bättre, tycker jag, om herr Bohman antingen hade stått för den ståndpunkt han hade när vi träffades på partiledarplanet eller också klart sagl att "nu gär vi på en annan Unje" i stället för att försöka stå kvar med brasklappar eller dölja reträtten med voteringsteknik ulan att någon bUr klok på vad det egentUgen innebär.

Men jag tycker inte att delta ändå skall fördunkla det som är väsentUgt. Vi är eniga om att detta är en svär situation. Vi är brett samlade kring tanken alt hänsynen till medborgarna och riksdagens ansvar inför folket medför att vi inte kan låta situationen förvärras och utvecklas vidare och att man därför måste ta detta ovanliga steg att med lagen tUl hjälp införa en fredspaus för alt möjUggöra förhandlingar. Det innebär, som jag sagt förut, att vi lagfäster medlingskommissionens vädjan tUl parterna. Det syftar tiU att återföra läget på arbetsmarknaden tUl vad som är tradition i vårt land. För detta tar riksdagen i dag ett ansvar. Det innebär självfallet också — jag tror att jag kan tala för de allra flesta medlemmarna av denna riksdag — att vi hoppas att denna fredspaus skaU leda till en uppgörelse i fred på den svenska arbetsmarknaden.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Herr BOHMAN (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag är för en gångs skull tacksam mot statsministern för att han gick tUl angrepp mot mig, ty det gav mig anledning att också bemöta en sak som herr Carlshamre lär ha sagt när jag inte var inne i kammaren.

(Dä banderoUer uppvisades på läktaren yttrade herr talmannen: Demonstrationer på läktaren är ej tUlåtna.)

Talaren fortsatte:

Demonstrationen ingår inte i min repUktid, hoppas jag!

Det är inte så, herr statsminister, att vi, eUer jag, har gätt och letat efter nägra brasklappar. Jag har tagit stäUning tUl den extraordinära lagstiftningen, jag har meddelat herr Palme resultatet av den votering som ägde rum i vär grupp om den här lagstiftningen, men jag har också framhållit att förutsättningen för att vi skulle ta lagen var att den var genereU — och inte bara lagen som sädan, utan även fullmakterna skulle tillämpas genereUt. Jag vore tacksam om herr finansministern sedan ville bekräfta det meningsutbyte som han och jag hade just på den här punkten,

I och med att den förutsättningen faller så faller också förutsättningen för vär accept av lagen. Då hade det naturligtvis varit lättare, som statsministern säger, om jag hade gått upp omedelbart, då jag fick läsa propositionen, och förklarat att nu finns inte förutsättningar längre. Jag valde inte den enkla vägen, utan jag valde den väg som jag tycker är parlamentariskt riktig, nämUgen att framstäUa etl yrkande och begära en uttryckUg förklaring frän riksdagen angående lagens syftning. Och den syftningen innebär följande: Uppkommer nya konfUkter eUer konflikthot i nuvarande läge, så skall lagens fullmakter tillämpas gentemot även de då inblandade parterna.

Lagen syftar enligt herrarnas eget uttalande tUl ett moratorium, att få en fredspaus, att — får jag vara indiskret och citera finansministern — lösa upp det ormbo som det här är fråga om, så att man skall kunna få meningsfyUda förklaringar. Om det skall kunna lösas upp, dä mäste alla som vidtar motsvarande åtgärder drabbas, inte bara vissa utpekade grupper.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Av inrikesministerns anförande framgick — och det framkom ocksä i propositionen — alt man från regeringens sida har tänkt sig att de här ingreppen skall behövas bara mot vissa organisationer. Del var därför vi begärde detla klarläggande från riksdagsutskottet. Det har vi inle fält, och därmed har förutsättningarna för värt agerande falUt.

Men — jag upprepar det pä nytt — vi var beredda att ställa oss bakom den här lagstiftningen. Vi springer inte ifrån det ansvaret. Del ligger ingen voteringsteknik bakom detta. Hade vi kunnat votera om förutsättningarna först, då hade vår ståndpunkt varit fullt klar. Nu kan vi inte det, och därför måste vi, skall vi kalla det sUngra oss på det här egendomUga i sättet, som en utomstående har väldigt svårt att begripa men som herrarna och damerna här i kammaren och herr statsministern ändå borde förstå.

Herr HELÉN (fp) korl genmäle;

Herr lalman! Del finns ett annat skäl än statsministerns angrepp på herr Bohman tUl att nu av statsministern begära en klar och entydig anslutning även i muntUg form tUl lagens krav på att gäUa hela arbetsmarknaden. Vad jag syftar på är del i och för sig fullt naturUga massinstämmande i herr Yngve Perssons i Stockholm myckel personliga och mycket engagerade och i vissa avseenden fascinerande anförande som kom här. Det måste ju också fattas som ett instämmande i de delar av herr Yngve Perssons anförande som klart utpekade att vad man i denna situation ytterst ansåg att lagen kunde och borde användas till var alt rikta den mot begränsade grupper.

Jag ulgår ifrån att stalsministern är viUig att här klart och entydigt deklarera att lagtextens ord gäller och att de Utet egendomUga formuleringar, som finns i departementschefsanförandet på s. 14 i propositionen, icke får fattas sä att denna lag är specialdestinerad.

Herr staisminislern PALME;

Herr talman! Låt mig klara upp en sak med herr Bohman innan jag kommer tUl allvaret: Termen ormbo har dess värre jag — och inte finansminislern — gjort mig skyldig till. Dessulom gällde den någonling helt annal än en generell avtalskonstruktion i våra diskussioner. Detta som en belysning av mytologin om att vi skulle ha oUka mening.

Men sedan tUl reaUteterna. Jag tycker att detta är en skendebatt. Det står i propositionen beträffande den här lagen att dess orsak självfallet är den pågående konflikten pä arbetsmarknaden — det är elt enkelt konstaterande av fakta. Det står vidare att departemenlschefen inte räknar med att den skall behöva användas pä andra områden. Och den honnören tycker jag man skulle ge de parter som har följt sedvanlig praxis på den svenska arbetsmarknaden, att man räknar med att de skall fortsätta på det sättet. Så för man fram rekvisilet alt det naturligtvis skaU vara fräga om att allvarliga samhällsintressen skadas innan etl ingripande sker.

I utskottsbetänkandet sägs detsamma; "Utskottet konstaterar att den föreslagna lagen är generell i den meningen att den läcker hela arbetsmarknaden. Lagsliflningen kan alltså komma att lillämpas på varje

part som slutit kollektivavtal. Det bör emellertid särskilt betonas att lagstiftningen endast avser stridsålgärder som hotar väsentUga medborgarintressen. Med hänvisning till det anförda kan det inte anses erforderUgt med något särskUt uttalande från riksdagens sida i anledning av de förevarande motionsyrkandena."

Till yttermera visso: Lagtexten är glasklar. Detta har pä ett utomordentUgt säll klargjorts av herr NUsson i Tvärålund, och jag fann ingen anledning att ta upp den frägan. Vi missuppfattar inte, centern missuppfattar inle. Folkpartiet missuppfattade det i alla faU inte i dag på förmiddagen förrän herr Yngve Persson talade nyss. Jag hörde honom inte tala ell dugg om lagen på den här punkten. Men jag tror att det stora instämmande som han med all rätt fick av den socialdemokratiska riksdagsgruppens ledamöter gällde hans försvar för vad han kallade utjämningspoUtiken och en social kultur. Det var för jämlikhetssträvandena i det svenska samhäUel som Yngve Persson talade, och det var inte så konstigt om den socialdemokratiska gruppen instämde' - och det skall sannerUgen inte användas som en brasklapp.

Men även om det nu är fullkomUgl klart vad som stär i lagen, vad som stär i propositionen, vad som står i utskottsbetänkandet, vad centerpartiet anser, vad vi anser och vad åtminstone folkpartiet fram tiU Yngve Perssons anförande ansåg, så försöker herr Bohman fortfarande, genom att säga att han inte tror pä våra ord, använda delta som en brasklapp för alt efteråt kunna säga; Vi hade inte röstat för denna lag om vi icke av voteringstekniska skäl hade tvingats därtUl. Jag lycker inte att det innebär nägol vidare civilkurage. Men jag skall säga liU herr Bohmans försvar att det i alla fall är betydUgt mindre Ula an jag trodde det var efter herr Carlshamres utläggningar — och dem har herr Bohman tagit avstånd ifrån.

Någon tvekan råder som sagt inte pä den här punkten. Jag är fortfarande mycket tUlfredsställd över den breda samUngen i riksdagen, jag beklagar att herr Bohman inle riktigt höll fram tUl slutet.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Herr HELÉN (fp) korl genmäle;

Herr talman! Den deklaration som statsministern nu har gjort bedömer jag som fullt tillfredsställande. Men eftersom jag hade bett honom, innan han gick upp i talarstolen, att han skulle begagna tUlfället och han underlät att göra detta, sä var det för mig nödvändigt att be honom komma upp en gäng liU.

Det här är, säger herr Palme, en skendebatt. Ja, det är möjUgt att det är det — det beror på vilka avsikter regeringen egentligen har. Och som jag fattar inrikesministern och nu statsministern, så kan vi avskriva debatten.

Men regeringen har haft sina små sUngerbultar - eller skall vi säga det socialdemokraliska partiet också — under de senaste dygnen. Del gäUer inte bara dem som ni klandrar. Herr Palme sade t. ex. i gär kväll kategoriskt i TV flera gånger: Jag svarar inte på några frågor om hypotetiska situationer som senare kan uppkomma under konflikten. Men vad är det ni sysslar med i statsrädsuttalandet på s. 14 i propositionen om inte just att försöka ta ställning tUl hypotetiska

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad gUtighet av vissa kollektivavtal

situationer?

Saken har emellertid klarats ut i utskottet på ett fullt tUlfredsställande sätt. De socialdemokraliska representanterna i inrikesutskoltet har uppträtt pä ett helt klanderfritt sätt, och med statsministerns senaste anförande betraktar jag saken som klar. Det är lagens text som gäller — lagen gäUer generellt hela arbetsmarknaden.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag är inte riktigt Uka nöjd som hen Helén, men det kanske beror på dels att jag är jurist, dels att det var jag som drev den här frågan särskUt hårt vid våra överläggningar.

Man mä kaUa det här för skendebatt eller inte. Det är en debatt, herr statsminister, om de förutsättningar som diskuterades för att vi skulle acceptera eller inte acceptera lagen. Men låt gå för att det är en skendebatt ur herr Palmes synvinkel. Då har herr statsministern ju ändå möjUghet att göra debatten reeU genom att svara på den fräga som jag nu riktar tUl honom: Är herr Palme beredd att uttala, att om nya konfUkter eUer hot om konfUkter skulle aktuaUseras under den tid den här fullmaktslagstiftningen gäller, då skall fullmakterna komma tUl användning även gentemot de organisationer som aktuaUserar sådana åtgärder?

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Frågan är enkel att besvara. Självfallet kan en sådan fullmakt komma tUl användning, under förutsättning dessutom naturUgtvis att det rekvisit som herr Bohman glömde, nämligen att väsentUga medborgarintressen hotas, också är uppfyllt. Det klargjorde inte minst herr NUsson i Tvärålund i morse.

På den punkten är det alltså fullständigt klart, och jag är ledsen att på detta sätt behöva avlöva herr Bohman hans brasklappar. Men det leder ju ocksä tUl att moderata samUngspartiets ståndpunktstagande blir helt obegripUgt.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Det är nu en stund sedan herr Persson i Stockholm tog tUl orda i denna kammare, och jag skulle bara vUja bemöta hans anförande på ett par punkter.

När man lyssnade tUl hen Persson fick man klart för sig två saker. Det första var att herr Persson anser det riktigt att man flyttar avtalsförhand-Ungarna från Slottsbacken och hit tUl riksdagshuset - att det är här vi skaU ha debatten om hur stora procentuella tUlägg som skaU ges på lönerna och hur stora löner den ena eUer den andra gruppen av medborgare i detta samhälle skaU ha.

Det andra klarläggandet som herr Persson gjorde var — för att ta SACO, som han särskilt nämnde - att SACOs motpart tydUgen inte enbart är avtalsverket och staten utan att SACO.s främsta motpart kanske är herr Yngve Persson. EnUgt min mening borde det vara fuUständigt klart för oss alla i denna kammare och också för herr Persson i Stockholm att det är parternas på arbetsmarknaden sak att argumentera i förhandUngsfrågor, och det brukar inte vara debatter som vi ägnar oss åt

här i kammaren. Jag undrar hur det skuUe se ut om vi här började diskutera de löner som kan anses vara lämpUga för t. ex. elektriker. Deras löner Ugger i dag på mellan 50 000 och 70 000 kronor om året. EUer om vi skulle diskutera hur stora avlöningsförmåner anläggningsarbetarna skaU ha. Efter vad jag vel har de 40 000 å 50 000 kronor om året i dag. Jag skaU emeUertid inte göra mig skyldig tiU felet att ta upp en sädan debatt, och jag önskar att vi kunde sUppa alla debatter i de frågorna i denna kammare framdeles.

Sedan sade herr Yngve Persson en sak, som jag tycker är så mycket mera beklagUg som han fick många instämmanden. Han ansäg det vara riktigt att man gjorde inträng i den fria förhandUngsrätten. Herr Persson ifrågasatte också föreningsrätten, när han sade att exempelvis de principer efter vUka SACO organiserar sig inte skuUe vara tUlåtna.

Efter detta viU jag också säga några ord om den principieUa fråga som vi här diskuterar. TUl alla dem som här har givit utiryck äl uppfattningen att det skulle vara möjligl att föra meningsfyllda förhandlingar under de kommande sex veckornas arbetsfred vUl jag säga, att det är en Ulusion att tro att meningsfyUda förhandUngar är möjUga i ett läge, där man inte kan tUlgripa konfliktåtgärder. Jag förstår hen Hedlunds synpunkter och hans tro att det vid förhandUngar räcker med att ha goda sakskäl. Det tror nämligen de människor som inte själva har suttit vid ett förhandUhgs-bord. Men har man suttit med där, så vet man att det inte räcker med aldrig så goda sakskäl — även om de naturligtvis spelar en roll. För alt förhandUngarna skall bU meningsfyllda krävs det — tyvärr vill jag säga — att man också kan vidta de stridsåtgärder som gällande arbetsrättslagstiftning ger möjUgheter tiU. Genom den nedfrysning vi nu får kommer arbetstagarsidan i en situation som faktiskt är värre än den man hade före 1965 års lag, eftersom massuppsägningar nu inte är tillåtna. De är förbjudna i lagen. Men de var tUlåtna före 1965. Det betyder aUtså att arbetstagarna i detta land bUr utlämnade åt arbetsgivarens godtycke, en arbelsgivare som efter vad jag förstår hittUls i varje faU inte har visat nägon större förståelse för arbetstagarnas synpunkter.

Jag vUl fråga inrikesministern: Vad skall medlingskommissionerna vara tUl för, om inte jusl för att rädda arbetsfreden? Jag kan inte fatta detta lagförslag på annat sätt än som etl desavuerande av medlarnas arbete. Inrikesministern sade att nu är rätta tidpunkten att ingripa i konfliktsituationen, ty nu har konflikten fått sådan räckvidd att slridsätgärderna måste stoppas. Men, herr inrikesminister, vi har ju ändå i gällande lagstiftning en institution som heter stats- och kommunaltjänstenämn-derna. De har prövat flertalet av de stridsålgärder som nu trätt i krafl, och arbeismarknadens parter har inte i något faU underlåtit att rätta sig efter de majoritetsbeslut som dessa nämnder har fattat. Nämnderna har inle heUer bara den funktionen att pröva en konfUkt för vUken varsel har utfärdats, ulan de har också den väsentUga funktionen att bedöma utvecklingen. Och ingenting säger att nämnderna inte skulle kunna pröva situationen nu och eventuellt konstatera att utvecklingen har gått så långt alt vi hamnat i en situation då en samhäUsfarUg konfUkt föreUgger. Fär jag fräga iraikesministern: Varför har man inte ansett det vara mödan värt att gå den i lagen anvisade vägen innan man presenterar riksdagen etl så

Nr 41

Torsdagen den limars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

uppseendeväckande förslag som denna lag?

Inrikesministern säger att det är en överdrift när man gör gällande att del nu är slut med den fria förhandlingsrätten. Sjävfallel har herr statsrådet formellt rätt. Men i praktiken påstår jag att denna tvångslag kommer att få verkningar bäde i nuläget och i framtiden. För att hålla rrug lUl nuläget är det självfallet svårt för en arbetstagarorganisation att skicka sina medlemmar in och ut i en konflikt ungefär som om de skulle gå genom en svängdörr. Har man en gång dragit tiUbaka arbetstagarna från en konfUktsituation fordras det kolossalt mycket för att man ånyo skaU tvinga ut dem i en konfUkt. Det är ell psykologiskt skäl.

Ett faktiskt skäl är givetvis att de pågående konfUklerna har slukat stora pengar och att man därför reellt sett har mist sina möjUgheter att återkomma i en konfUktsituation; och det kanske var det som egentUgen åsyftades. Resultatet har blivit, herr talman, att den konfUkt som vi nu har genomUdit och som har haft svåra verkningar för tredje man har åstadkommit en meningslös skadegörelse utan att den avsedda effekten har uppnåtts, nämligen att åsiadkomma förhandUngar mellan två Ukvärdiga parter som syftar till ett för båda acceptabelt avtal.

Det är självklart att en sådan här lag också fär konsekvenser i det långsiktiga perspektivet. En arbetstagare måste självfallet i framliden när man utlöser en stridsåtgärd fråga sig: Skall den få fortsätta tUls vi har mist 10 miljoner, 40 miljoner eller 100 miljoner, eUer hur länge skall regeringen acceptera att stridsåtgärderna fortsätter innan man sätter en tvångslag i kraft och pengarna kommer att vara offrade tUl ingen nytta?

Jag tycker med instämmande i de synpunkter som TCO;s representant gav uttryck ät sent i natt i televisionen att den fackliga demokratin genom denna tvångslag har fält en allvarlig knäck. Jag beklagar dessutom att den förtroendeklyfta som jag personUgen tror existerar mellan mänga offentUganstäUda och deras arbetsgivare nu kommer att genom denna lag allvarUgt vidgas. Det kommer att innebära ett avbräck i känslan av ansvar och arbetsglädje hos de anställda. Jag skulle vUja sluta med att säga att man självfaUet med en tvångslag kan tvinga arbetstagarna tillbaka till jobbet, men man kan inte undertrycka en opinion som växer sig allt starkare bland dem som är anslällda i offentlig tjänst i detta land.

Herr inrikesministern HOLMQVIST;

Herr talman! Jag skall inte polemisera utan bara ge svar på de frågor som stäUdes.

TUl en början vUl jag säga att medUngskommissionerna icke känner sig desavuerade genom dessa ätgärder. Vi har haft kontakter med dem. Det är deras synpunkter som väglett oss när det gällt att bestämma hur lång tidsrymd som behövdes för det här. De har alltså inte själva den uppfattningen att de har blivit överspelade.

När det gäUer möjligheterna att bedöma verkningarna av konflikterna vUl jag säga att jag har aUa ärendena med mig och alllsä kan se hur utslagen blivit både i den kommunala nämnden och i den statliga nämnden. Det var väl inte i och för sig något som hindrade att man kunde ha gått tiUbaka tUl nämnderna och prövat varje sådant här ärende. Men nu är det ju en lång rad av konflikter, den ena lagd tUl den andra. Vi

har tydUgl deklarerat all det är när vi summerar verkningarna av allt detla som vi kommer lill resultatet att vi nu kommit i en sådan situation alt regeringen mäste handla. Och i det läget fanns inte anledning att påyrka en detaljprövning av varje särskUd konflikt eller varje område som är berört.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl bara till inrikesministern säga att det som har gjort att konflikten nu har bUvit så omfattande och att den kan bedömas som samhällsvädUg är just de åtgärder som staten-arbetsgivaren vidtagit. Det är ju de åtgärderna som gjort all konflikten trappats upp och som gör att man nu verkUgen mäste fundera över läget. Den enda konfUkt av stor omfattning som inte har prövats i nämnderna är officerslockouten. Jag har förståelse för att man från regeringens sida helst vill komma ifrån att utlösa den lockouten. Men vad jag menade var, att den i lagstiftningen förutsatta prövningen genom stats- och kommunaltjänslenämnderna i dessa frågor borde ha föregått en sä drastisk åtgärd som en sädan här tvängslagstiftning vUken träder sä väsentUga intressen för nära, något som vi aUa i riksdagen tidigare har varit överens om.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Herr inrikesministern HOLMQVIST;

Herr talman! Jag beklagar att fru Kristensson tydUgen inte lyssnade pä mitl anförande tidigare i dag. Annars hade hon fält belägg för alt det är väl dokumenterat att även strejkåtgärderna har medfört betydande svårigheter på oUka områden.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall försöka att inte ylleriigare förlänga denna debatt. Men det finns väl anledning ändå alt konstatera att en av de strejkåtgärder som drabbat tredje man i mycket hög grad, nämUgen tågstrejken, hade SR varit berett att dra tUlbaka under förutsättning att man kom i gång med ordentUga förhandUngar, Men ändå har avtalsverket tagit just tågstrejken tUl intäkt för att det var nödvändigt att vidta en sä drastisk åtgärd som denna försvarslockout.

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Den som tar tUl orda i detta sena skede av deballen är väl närmast skyldig kammaren en förklaring. Min förklaring är den att jag råkade vara ledamot av 1965 ärs sammansatta lag- och konstitutionsutskott och att ingen röst från detla ulskott hittUls hörts i denna debatt.

Först skaU jag emeUertid göra tvä parenteser.

Den ena parentesen gäUer inrikesministern Holmqvist som i sitt första anförande sade, att även organisationerna är naturligtvis i sin verksamhet ålagda vissa inskränkningar. Jag håller fullt med honom om det. Mot den bakgrunden ringer i mina öron en del underliga uttalanden från gårdagens debatt i denna kammare, då det från socialdemokratiskt håU sades att en hänvisning tiU grundlagberedningen i samband med medborgerliga rättigheter och skyldigheter var avsedd som ett skydd för organisationerna för att möjUggöra att dessa i fortsättningen skulle få grundlagsfäst rätt att

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad gUtighet av vissa kollektivavtal

motta kollektivanslutna medlemmar. Dessa två uttalanden förefaller mig inte riktigt rimma.

Den andra parentesen gäUer Yngve Persson. Den kan jag snabbt gå förbi — hans uppgörelse med kommunisterna var väl det väsentUga, och den skaU jag inte blanda mig i. Men han sade faktiskt all SACO skall las i örat, och det ordentUgt, När han sade det, och på detla fick så många instämmanden, blir saken allvarUg, och man väntade att det från regeringsbänken skulle komma en förklaring. En sädan kom också frän statsministern. Jag uppfattade dennes påpekande, att ingripandet varken var avsett att krossa SACO eller som ett skydd för SACO, som en skickUg form för ett avståndstagande från Yngve Perssons bombasmer.

Nu tUl 1965 års utskott.

Det har sagts att den utveckUng som vi i dag stär inför icke var förutsedd. Det är faktiskt inte helt sant; utskollet förutsäg att sä kunde bU faUet,

Bakgrunden tUl hela arbetet i utskottet och tUl propositionen var självfaUet 1930-talel, då tredje mans rält diskuterades som en följetong i riksdagen, i utredningar — 13-mannautredningar och enmansutredningar, den ena utredningen efter den andra — och i andra lagutskottet.

Sä kom då detta ingripande från socialminister Lubeck — en av högerns representanter i regeringen — som ledde till Saltsjöbadsöverens-kommelsen. Man beslöt genom en partiöverenskommelse i andra lagutskottet att avföra tredje mans rätt från diskussionen om lagsliflning och i stället pröva möjUgheten av samförstånd och överenskommelser. Det experimentet slog mycket väl ut. Det kan man i dag konstatera. Om herr Lorenlzon har en annan mening beror det på alt han har en annan utgångspunkt. Han viU klasskamp — han vill omstörtning. Dä ser man naturUgtvis annorlunda pä försonUghet och pacificering.

År 1965 var man sä efter 30 års förhandUngar mogen att vidga förhandUngsrätten tUl den offentUga sektorn. Man var emellertid pä det klara med vilka risker det medförde. Jag citerar från debatten: "Redan tanken på strejker eller lockouter inom fångvården, polisväsendet eller, varför inte, försvaret är ju minst sagt chockerande,"

Man log emeUertid denna risk, trots att man sade att det var djärvt och kunde få oroväckande konsekvenser. Man såg dock samtidigt liU att det fanns ett katthål i propositionen. Det betecknas som ett sådant. När det i propositionen stod att ingen ifrågasätter Kungl. Maj;ts och riksdagens rätt att tUlgripa tvångslagstiftning tUl skydd för vitala samhäUsintressen, mötte detta inte nägon som helst gensaga i utskottet. Man var med på det — och vem skuUe inte vara det?

Det fanns emellertid ytterUgare en sak som här något har berörts av ett par talare, nämUgen ett särskUt yttrande på grundval av moiioner från två moderata representanter och en folkpartist i utskottet. Yttrandet är sä kort att jag faktiskt skaU belasta kammaren med att läsa upp det;

"Utan att därför för närvarande komma till annan slutsats än utskottet gjort, vUl vi framhålla att en beredskapslagstiflning skulle innebära vissa fördelar. I förväg skulle då klarhet vinnas om innehållet i en lagstiftning, som eljest skuUe bU provisorisk och måhända tiUkomma under trycket av en tUlfälUg opinion i en svår situation. Detta vore ur

rättssäkerhetssynpunkt en fördel för de gmpper som kan förväntas bU föremål för en sådan punktlagstiftning. Om de erfarenheter som efter hand kommer att vinnas av den nya lagstiftningen skulle bekräfta vad ovan anförts, torde frägan få prövas pä nytt."

Det är exakt en situation som vi hamnar i när denna avtalsrörelse är slutförd enUgt vad det tycks råda allmänn enighet om.

Denna utskottets accept av propositionen och denna nyhet i svensk lagstiftning var ytterUgare försedd med vissa reservationer. Det framhölls i debatten att man ansåg sig kunna lita pä ansvarskänslan hos organisationerna. Jag vUl inte säga att den har brustit i den händelseutveckUng som har fört oss fram tUl dagens situation. Det har naturUgtvis skett övertramp. Stridsivern har varit stor. En del är väl förklarligt och en del mindre förklarUgt, Men i stort sett skulle jag inte våga något omdöme av innebörd att ansvarskänslan skulle ha brustit.

Däremot kan det hända att vi nu efter det att lagen har antagits kan komma i en annan situation. Jag lycker nog att vissa uttalanden från vissa organisationer om vad som skaU ske under denna nedkylningsperiod inte är särskUt uppmuntrande i delta sammanhang. Men de kanske har tUlkommit i ögonbUckels hetta och dämpas kanske så småningom när man får klart för sig den enkla sanningen som i alla fall gäUer, nämligen att en uppgörelse förr eUer senare måste träffas i varje konfUkt. På den punkten delar jag statsministerns förhoppningar, Uksom jag med det föregående har velat bekräfta vad herr Hedlund sade om bakgrunden till 1965 års lagstiftning.

Det fanns emeUertid också en annan förutsättning. Jag citerar ur ett debattinlägg i protokollet: "Men vi Utar också pä ansvarskänslan hos statsmakterna och deras förhandlare, att de inte missbrukar sin ställning i detta sammanhang och att de ocksä iakttar spelreglerna."

På denna punkt, herr talman, har det denna gång brustit. Det har brustit så till vida — jag skaU inte fördjupa mig i det — som avtalsverket har varit klent med budgivningen ät vissa håll. Della har t. o. m. en av medlarna offentUgt framhålUt; "Det har varit dåUgt med buden från avtalsverket." Det har brustit i för stark stridsiver hos regeringen kulminerande i det huvudlösa beslutet om lockout inom försvaret. Det har brustit i fråga om regeringsuttalanden under hela denna konfUkt, dä man inte tvekat om att ta ställning genlemot vissa parter i denna konflikt — gång efter annan stäUningstaganden, som inte kunnat fattas som annat än en påtryckning som har gått vida utöver det ansvar för samhällsekonomin och penningvärdet som varje regering är skyldig att känna och ge uttryck för.

Jag förstår att mänga av de nu drabbade erinrar sig regeringens passivitet under vUda strejker i fjol. Jag skall bara belysa skUlnaden i uppträdande och agerande genom att citera vad ett statsråd sade i en intervju i Vecko-Journalen i fjol våras på frågan: "Sä du är inte särskilt oroad av de vUda strejkerna?" — "Nej, jag ser dem snarare som ett hälsotecken." — Så oUka mäts det meUan legala och illegala strejker i kansUhuset!

Herr lalman! Vi befinner oss i en tvångssituation. Vi har framför oss nödvändigheten av ett ingripande, och det är, såsom det har yttrats från

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

regeringshåll, bakom själva tanken en bred opinion i riksdagen.

Men jag kan inte komma ifrån — och jag känner elt behov av att ge uttryck äl del — att en stor del av ansvaret för att vi har råkat i denna situation faller på regeringen genom dess fel och försummelser, genom bristande oväld i behandlingen av arbetsmarknadens parter.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Eftersom jag på grund av lokalens storlek och talmannens svårigheter att helt överbUcka den inte fick den önskade repUk som jag begärde när herr Yngve Persson i Stockholm var uppe i talarstolen, vill jag nu ta tillfället i akt och ställa en fräga till honom efter hans bombastiska anförande.

Han säger, efter att först ha förenklat klasskampen lill att gäUa en kamp mellan hög- och lågavlönade, följande: "SamhäUet kan inte stå vid sidan om lönepoUtiken i fortsättningen." — Det var ordagrant.

I mitt anförande tidigare i dag pekade jag på faran av att den tvångslag vi nu stär i begrepp att besluta om kommer att bU prejudicerande och fä betydelse för framtiden. Den kommer att bU en inkörsport tUl nya tvångslagar i vårl land.

Efter herr Perssons påslående måste jag fakiiski fråga: Belyder detta all farhågorna i mitt anförande verkUgen bUr besannade och att tvångslagar i fortsättningen kommer alt stiftas för hela arbetsmarknaden? Jag tror att det skulle vara värdefullt för de massor av medlemmar som finns, inte minst inom LO och TCO, att få veta detla i dag.

Sedan en sak till, herr talman! Av elt tekniskt missöde yrkade vår talesman i utskottet herr Lorenlzon inle bifall till reservationen 5 under punklen C. Delta ber jag alltså alt nu samtidigt fä göra, när jag ändå står i talarstolen.

Herr PERSSON i Stockholm (s) kort genmäle;

Herr lalman! Till fru Ryding vill jag säga att jag aldrig, såsom hon påstod, yttrat att klasskampen enbart är en kamp mellan hög- och lågavlönade. Jag konstaterade att just den här fighlen är en fight mellan hög- och lågavlönade, men klasskampen i sin helhet, fru Ryding, har andra dimensioner.

Sedan till detta om tvångslagar. Vi har ju en rad tvångslagar på arbetsmarknaden — 40 timmars arbetsvecka, fyra veckors semester — kan vi fä flera sådana som ger bättre social kultur, har jag givelvis ingenling emot det. Jag vUl inle skjuta bort nägon frihet som förvaltas väl, men om vi förvaltar friheten partiellt — alltså på arbetsmarknaden — sä att den bUr ett hot mot en slörre och värdefullare frihet, då vill jag att vi skall göra etl ingrepp pä del sätt vi finner tjänUgt,

Jag vel inle, herr talman, om jag kan fä svara pä ett par andra angrepp och frågor som jag har fält. Det gäller fru Astrid Kristensson,

Hon talar om elektriker och anläggningsarbetare med höga löner. Hon har nog haft det sjåigt innan hon fick ihop 50 000- och 70 000-kronors-gubbarna. Men det är ojämnt pä svensk lönemarknad, sä det finns ju märkUga ting även där. Men skulle det i så fall vara sä underligt om en kroppsarbetare för en gångs skull kom upp i denna förtjänst?

Fru Kristensson säger att jag skulle ha sagt att det ingenting gör om det bUr ett intrång i den fria förhandlingsrätten. Om jag fattat detta rätt, diskuterar vi nu inte den fria förhandlingsrätten; vi diskuterar stridsålgärder och den poUtik som lett tiU dem.

Fru Kristensson frågade om jag förnekade SACO som organisalion, förmodUgen dess existensberättigande. Det kan jag ju inte göra eftersom vi har frihet att organisera oss — jag höll pä att säga hur tokigt vi vill. Men jag konstaterar att SACO är en anomali i det moderna samhället. Dess organisationsform och principer är ett hot mol social rättfärdighet, möjUghet till samverkan osv, därför att den bygger pä ell privilegiesystem som är ohållbart i framliden. När del gäller påståendet att den fackUga demokratin skuUe komma att få en allvarlig knäck upprepar jag vad jag antydde i mitt anförande. Den knäcken fär den fackliga demokratin om fackföreningsrörelsen själv missbrukar sin ställning.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! TUl herr Persson i Stockholm vill jag säga, att jag inte missunnar nägon pä den svenska arbeismarknaden att få det bättre. Tvärtom har jag den uppfattningen att det vore lyckligt ifall vi kunde föra en ekonomisk poUtik i denna riksdag sä att det gåves utrymme för aUa att få en skäUg del av standardökningen. Det är det som främjar trivseln pä arbetsmarknaden och ett gott förhåUande meUan olika arbetsiagargrupper.

Herr Yngve Persson och jag har tyvärr oUka meningar om vad den här lagstiftningen innebär. För min personUga del hävdar jag fortfarande att den innebär ett inträng i den fria förhandlingsrätten.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Jag lackar herr Persson i Slockholm för svaret pä min fråga, men osökt kommer jag att tänka på alt om t, ex. hela Metall går ut i strejk så skulle detta verkUgen skada samhäUet i sin helhet. Är det ett sådant läge herr Persson länker på när han säger att regeringen kan återkomma med tvångslagar?

Herr PERSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Vet inte fru Ryding hur vi i LO tidigare reagerat inför sådana situationer?

Andre vice talmannen fru NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Statsministern hade ett antal anföranden nyss, och jag tror att han i varje anförande nämnde något om rekvisilet i den här lagstiftningen, vad som skaU krävas för all Konungen skall kunna ta den här fullmakten i anspråk, och han talade hela tiden om väsentUga medborgarintressen.

Jag viU upprepa den fråga som jag ställde i mitt anförande tidigare i dag och som jag inte fält något svar pä. Vad är det för skillnad mellan "väsentUga medborgarintressen" och "vitala samhällsintressen" som vi enades om 1965 i riksdagen efter ett utredningsarbete som spände över decennier och ett funderande på formuleringar vilka krav man skulle

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 41-42

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

ställa för en sådan här lagstiftning? Jag tycker att kammaren har rätt att få en deklaration från regeringens sida om vad den menat när den gjort ett annat ordval, eftersom det ordval som man hade 1965 verkUgen inte tiUkommit på en slump utan jusl efter en ytterUgt minutiös penetrering. Även om utskottet under nattens limmar pä den här punklen har skrivit vad man tolkat in i de motionärers skrivning, vUka velat ha denna ändring, så är detta inte tUl fyllest. Om inrikesministern svarar, eller vem del nu bUr från regeringshåll som efler vad jag hoppas kommer att besvara denna fråga, så gär det inte att bara hänvisa tUl utskottets skrivning. Jag fömtsätter att regeringen som har skrivit propositionen har haft en tanke bakom förslagen i den. Man kan ju inte bara så där på slarv välja en formulering som ju faktiskt förhandUngsrättslagsriftningen och förarbetena tUl den egentUgen inte har givit oss rätten till, såviii jag förstår. Vi är ju väldigt laglydiga i detta land och har stor respekt för lagarna i vår tolkning av dem. Nu ser jag att statsministern har kommii in i kammaren, och då får jag kanske ett svar från högsta nivå på denna punkt.

Herr statsministern PALME;

Herr talman! Jag kan svara med två meningar. Jag tycker del är en egendomUg semantik att göra en stor debatt om terminologin. Men "medborgarintressen" markerar att det i detta fall är just verkningarna för enskUda medborgare — tredje man — som har varit den väsentliga gmnd valen för lagstiftningsingripandet.

Andre vice talmannen fru NETTELBRANDT (fp) korl genmäle: Herr talman! Jag vet inte om det är fräga om någon semantik och inte heller har det varit någon stor debatt. Jag stäUde i all anspråkslöshet en fräga tidigare och hoppades att jag skulle få ett svar pä den. Jag upprepade min fråga därför att jag ansäg att kammaren faktiskt måste veta vad det är den beslutar om. Jag skaU nu i stället fullfölja min andra fråga.

Av vUken anledning har man ändrat ordval? Anser inte statsministern att det beslut vi fattade år 1965 pä något sätt är förpUklande? Det skulle ju vara vägledande för vidtagande av åtgärder av detta slag.

Herr statsministern PALME;

Herr talman! Man kan gott säga att detta lagförslag principiellt självfallet bygger på de tankegångar som låg tUl grund för 1965 års lagstiftning. Jag är anhängare av alt lagstiftning och lagtextord så långt det är möjligt skall spegla verkUgheten. Eflersom det i detta fall är just verkningarna för enskUda människor i samhället - inom socialvården och på många andra ställen — som har varit det väsentliga, sä anser jag att "medborgarintressen" i detta fall är elt bättre ord. Sä enkell är det.

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle:

Herr talman! Nu har vi faktiskt fått två förklaringar. Statsministerns svar är att uttrycket medborgarintresse bättre speglar verkligheten, den som han umgås med dagUgen. Det var ju inte direkt en koncis förklaring.

Men vi har tidigare i dag fått en annan förklaring från socialdemokratiskt håll, av vUken det med aU tydUghet framgick alt man hade ändrat ordvalet med hänsyn tUl alt en nämnd hade uttalat sig om att två av dessa strejker och lockouter inte var samhäUsfarliga, Det var därför man ville ha bort ordet samhäUe och i stäUet införa ordet medborgare.

Hen BOHMAN (m);

Herr talman! Jag återkommer till denna skendebatt som statsministern talade om. Jag gör det därför att jag anser att det här är en mycket viktig principfråga som kan uttryckas med följande fä ord: Om någon SläUer villkor för viss medverkan och de vUlkoren inte uppfylls skall vederbörande vara fri frän medverkan ulan att behöva beskyllas för bristande civUkurage, eller vad det var stalsministern talade om.

Jag vUl deklarera, alt efter att ha hört statsministerns svar och efter att ha hört meningsutbytet mellan statsministern och herr Helén så är jag beredd att i princip acceptera det föreUggande lagförslaget. Men våra ändringsyrkanden kvarstår trots detta. Jag kommer också att fullfölja kravet på yrkandet under punkten D av två skäl. Jag kommer att göra det dels därför att värt förslag och motiveringen för del ger elt ännu tydUgare uttryck åt vad vi syftar till än vad som nu kommit fram och dels därför att jag betraktar uttalandet i reservationen 4 vid B i utskottels hemstäUan som så väsentligt att det bör ställas under votering. Men detta innebär också att vi icke fuUföljer de tankegångar som finns uttryckta i del särskUda yttrandet av herr Nordgren,

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Herr slatsministern PALME:

Herr talman! Herr Bohman har tidigare uttryckt tacksamhet för att jag i dag, på en annan punkt, angrep honom. Han bör vara dubbelt tacksam för att jag genom den förnyade debatten möjUggjorde för honom alt gå sin via dolorosa till elt hedersamt slut.

Fru JONÄNG (c):

Herr talman! Jag skall inle så här i debattens sista minuter fresta kammarens ledamöter och deras tålamod med något långt anförande. Jag vill endast såsom centerpartist notera en sak som herr Yngve Persson sade i sitt anförande, där sista meningen hade följande lydelse; "Allt tal om decentraUsm, det är helt enkelt att underminera demokratins arbetsvUlkor i det moderna samhället,"

I detta anförande instämde stora delar av den socialdemokratiska gruppen. Av detta uttalande och denna massiva socialdemokratiska uppslutning torde framgå var socialdemokraterna står ideologiskt när det gäller centraUsering och decentraUsering. Jag har som centerpartist funnit del angeläget att noiera denna inställning.

Herr slatsministern PALME:

Herr talman! För att undvika alt herr Yngve Persson nödvändigtvis skaU behöva vandra ända hit vUl jag säga: Om fru Jonäng har uppfattat herr Yngve Perssons inlägg som ett angrepp på lokaUseringspoUtiken har hon definitivt hört fel. Det var helt andra ting han talade om.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Fru JONÄNG (c);

Herr lalman! Jag vUl bara säga att jag för säkerhets skull avlyssnade anförandet och särskUt dess senasie del på band. Sista meningen har jag återgivit exakt och det är utan tvekan fråga om centralism contra decentraUsm,

Herr stalsministern PALME;

Herr talman! Om fru Jonäng följde anförandet borde hon ha funnit att det gäUde hur man skall lägga upp en förnuftig lönepolitik i den delen. Fru Jonäng fär således föra en lönepoUtisk diskussion med herr Persson i Stockholm,

Herr PERSSON i Stockholm (s);

Herr talman! Jag vUl intyga att statsministern har uppfattat mig riktigt. Jag är förvånad över alt fru Jonäng kunde tro att mitt anförande handlade om något annat. Jag vUl förtydUga mig Utet, herr talman. Om vi för en decentraUstisk poUtik, där varje grupp slår sig tUl vad den kan, får vi kaos pä lönemarknaden och del är delta kaos som är ett hol mot demokratin. Detta och ingenling annat menade jag.

Fru JONÄNG (c);

Herr talman! Herr statsministern sade att det var fråga om lönepoUtiken och det har jag uppfattat att det hela har rört sig om. Sämre än så är inte min uppfattningsförmåga, men enUgt min mening är frågan om decentraUsering och cenlralisering i lönepolitiken inte vår angelägenhet utan det är en angelägenhet för arbetsmarknadens parter.

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN yttrade; Utskottels hemställan företas tiU avgörande punktvis, varvid i fråga om punklen A propositioner försl ställs beträffande utskottels hemställan och därefler i fråga om motiveringen.

Punkten A

HemstäUan

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Lorentzon och reservationen nr 2 av herr Brundin, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 8 punklen A röstar ja,

den det ej vill röstar nej,

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 1 av herr Lorentzon

och reservationen nr 2 av herr Brundin,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Lorentzon begärde rösträkning verkstäUdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 279

Nej - 32

Avstår - 6

Motiveringen

Propositioner gavs på godkännande av dels utskottels motivering, dels den i reservationen nr 3 av herr Nordgren anförda motiveringen, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bohman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren beträffande punkten A godkänner utskottets

motivering röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren godkänt den i reservationen nr 3 av herr

Nordgren anförda motiveringen.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Bohman begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 261

Nej - 19

Avstår — 23

Punkten B

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 4 av herr Nordgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bohman begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som viU att kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i

beiänkandel nr 8 punkten B rösiar ja,

den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 4 av herr Nordgren.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Bohman begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 260

Nej - 28

Avslår — 15

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Punkten C

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Om inbjudan av länder utanför FN tiU FN-konferensen om den mänskliga miljön i Stockholm år 1972

reservationen nr 5 av herr Lorenlzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller inrikesutskoltets hemställan i

betänkandet nr 8 punkten C röstar ja,

den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 5 av herr Lorenlzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Lorentzon begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 288

Nej - 15

Avstår - 13

Punkten D

Propositioner gavs pä bifaU tUl dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 6 av herr Nordgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bohman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaUer inrikesulskotlets hemställan i

betänkandet nr 8 punkten D rösiar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 6 av herr Nordgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Bohman begärde rösiräkning verkstäUdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 261

Nej - 27

Avslår - 15

Punkten E

Utskottels hemställan bifölls.

§ 3 Om mbjudan av länder utanför FN till FN-konferensen om den mänskliga miljön i Stockholm år 1972

Herr utrikesministern NILSSON erhöll ordel för att besvara herr Werners i Tyresö (vpk) i kammarens protokoll för den 3 mars intagna fräga, m 101, och anförde;

Herr talman! Herr Werner i Tyresö har frågat mig om jag vUl medverka tiU att inbjudan från FN:s ekonomiska och sociala råd om deltagande i FN-konferensen om den mänskliga miljön i Stockholm är

1972 i största möjUga utsträckning kommer att riktas tiU även länder utanför FN;s medlemskrets, varvid ett allmänt intresse föreUgger att de båda tyska östersjöstaterna, TDR och Tyska förbundsrepubliken, blir inbjudna.

Eftersom det här gäller en FN-konferens, ankommer det på FN och närmare bestämt generalförsamlingen att avgöra vUka stater som skaU inbjudas. Generalförsamlingen har ännu inte tagit ställning tUl denna fråga och kommer att göra det först i höst.

Den svenska regeringen har ständigt betonat, att den mänskUga miljöns problem är någonting som i högsta grad angår alla människor. Vi kommer därför att arbeta för en överenskommelse om vidast möjUga deltagarkrets.

Nr 41

Torsdagen den limars 1971

Om inbjudan av länder utanför FN tiU FN-konferensen om den mänskliga miljön i Stockholmar 1972

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr lalman! Jag tackar utrikesministern för svaret pä min fräga vUket jag uppfattar som positivt. Frägan om skyddet av den mänskliga miljön har blivit en världsangelägenhet, och jag har i flera sammanhang specieUt framhåUit vUken betydelsefull svensk insats som gjorts i syfte att pä bred internationell bas skrida tUl verksamma åtgärder i kampen mol mUjöförstöringen.

Jag syftar bl. a. på initiativet tUl nästa års miljövärdskonferens i Stockholm. NationeUa kommittéer, arbetsgrupper, specialister och vetenskapsmän är redan i arbete. Säkert kommer det resultat som kommer att redovisas att bli tUl ovärderUg hjälp för ett fullföljande av dessa strävanden.

Men framgången beror tiU väsentlig del på om aUa stater engageras för denna gemensamma uppgift. Del är fråga om en FN-konferens. Ännu är det såvitt jag vel inte klart — och del har ocksä bekräftats i svaret här i dag - vUka länder utanför FN:s medlemskrets som kommer att inbjudas.

Detla faktum är på sitt sätt en Ulustration av ännu bestående onormala förhåUanden i vår värld. För oss i Skandinavien är det ett onormalt förhällande, att medan överläggningar förs om viktiga mUjö-värdsproblem som faUet var häromåret i Visby, sä uppstår problem när det gäUer att statUgt bekräfla träffade överenskommelser. AUa vet att det beror på del faktum att man inte erkänner en av de båda tyska Östersjöslaternas statliga existens genom upprätthållandet av normala diplomatiska förbindelser. Men det talas om luftförstöring från tyska industrier, om behovet av gemensamma insatser för att ta itu med vattenföroreningarna i Östersjön. Och för Sverige som initiativtagare tUl nästa års miljövårdskonferens borde del vara en naturUg sak att också vara initiativtagare tUl att båda de tyska Östersjöstaterna blir deltagare i konferensen nästa år.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. regeringens bedömning av utvecklingen i Vietnam

§ 4 Ang. regeringens bedömning av utvecklingen 1 Vietnam

Herr utrikesministern NILSSON erhöll ordet för att besvara herr Takmans (vpk) i kammarens prolokoll för den 3 mars intagna fräga, nr 102, och anförde;

Fru talman! Herr Takman har frågat mig vUken betydelse regeringen tiUmäter de aUlmer oroväckande uttalandena om en USA-invasion med markstridskrafter i Nordvietnam.

President Nixon har vid en presskonferens den 4 mars sagt att den amerikanska politiken är att inte använda markslridskrafler i Nordvietnam, Cambodja eller Laos. Däremot har Saigonregimens president och vicepresident under den senasie tiden hotat med en invasion i Nordvietnam. Dessa ultalanden syftar således på en sydvietnamesisk invasion. En sädan torde dock inle kunna ske utan amerikansk medverkan.

Därför inger det oro att den amerikanska regeringen inte har tagit avstånd från de sydvietnamesiska uttalandena,

Mol bakgrund av de rykten, som föregick Laosinvasionen, inger uttalandena farhågor om en ytterligare utvidgning av kriget i Indokina, En invasion i Demokratiska republiken Vietnam skulle därutöver innebära en aUvarUg försämring av det internationella läget.

Hen TAKMAN (vpk);

Jag är tacksam för utrikesministerns svar.

Det är kanske inte helt egentligt att säga att USA;s regering har nöjt sig med att inte ta avstånd från de sydvietnamesiska uttalandena. Den har inte bara låtit bli att ta avstånd frän marionetterna i Saigon, den har tvärtom hejat på. 1 ett tal den 8 mars, som refereras i International Herald Tribune den 9 mars — tidningen kom i dag — sade utrikesminister Rogers enligt referatet att "det inte finns något skäl varför Sydvietnam skulle åläggas nägra som helst restriktioner i mUitärt hänseende" i operalioner mol Nordvietnam, Han fortsatte enligt referatet med att påstå att Nordvietnam har "skyddade baser" och "använder dem mot våra styrkor och använder dem ostraffal".

Dessa och andra uttalanden är i och för sig ingenling nytt, men vad som gör det hela aUvarligt är att kriget nu pågår med den våldsammaste intensitet det hafl under hela liden nära Nordvietnamns södra gräns med enorma förluster för amerikanerna i fräga om flygplan, framför aUt helikoptrar, och med utomordentUgt stora förluster för marionett-styrkorna från Saigon, Det kommer rätt klart fram, trols att del är embargo på nyheier från krigsskådeplatsen, att USA och dess marionetter befinner sig i en desperat rrulitär situation, 1 en sådan situation har de varje gång tidigare vidtagit desperata åtgärder och upptrappat och utvidgat kriget.

Herr utrikesminisiern NILSSON;

Skälet tUl min formulering var att vi har fått texten tUl utrikesminister Rogers tal, och där finns inle den passus som herr Takman refererade ur Tribune,

Herr TAKMÄN (vpk):

Det händer ibland att man fär referat som inte stämmer med den text man fär senare. Del blir faktiskt en uppgift för historiker alt avgöra vilken text som är korrekt och vUken som inle är det. Jag gick efter den text som kom i tidningen i morse.

Överläggningen var härmed slulad

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Äng. byggnadsverksamheten inom universitetsområdet i Frescati

§ 5 Ang. byggnadsverksamheten inom imiversitetsområdet i Frescati

Herr finansminislern STRÄNG erhöll ordel för att besvara herr Olssons i Stockholm (vpk) i kammarens protokoU för den 5 mars intagna fräga, nr 115, lUl herr inrikesministern, och anförde;

Fru talman! Herr Sune Olsson i Stockholm har frägai chefen för inrikesdepartementet om han ämnar vidta någon äigärd för all hejda uppbromsningen av byggnadsverksamheten vid Frescati universilets-område, vUken enligl frågeställaren redan medfört och ytterligare hotar medföra arbelslöshel för byggnadsarbetare. Frågan har överlämnats tUl mig för besvarande.

Sysselsättningen vid universitetsutbyggnaden i Frescati har minskat något under de senaste månaderna. Detta beror på att den första etappen häller pä all färdigstäUas och inte pä att nägra åtgärder vidtagits av statsmakterna för att dämpa byggnadstakten. I själva verket har sysselsättningen varit större än ursprungligen planerat.

Enligt gällande planer kommer nya byggnadsarbeten att påbörjas i hösl. De nya arbetena kommer att medföra att sysselsättningen äter ökar tiU vintermånaderna 1972.

Hen OLSSON i Stockholm (vpk):

Fru talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret pä rrun fråga.

Arbetslagen ute på Frescatibyggena har tidigare uppvaktat ett slalsråd och har också uppvaktat den socialdemokratiska riksdagsgruppen för att få besked om hur del skaU bli med arbetena där ute. De undrar också om de skall säUa sig tUl de övriga drygt 2 000 arbetslösa byggnadsarbetarna i Stockholm.

Från jul räknat har huvudentreprenören Reinhold Gustafsson permil-terat tio betongarbetare och 30 timmermän. Den entreprenör som svarar för gmndläggningsarbelena. Bergendahl och Höckerl, har permitterat hela arbelsstyrkan pä ca 40 man egentUga byggnadsarbelare. Utöver detta har ett 50-tal arbetare, anstäUda av olika underentreprenörer, flyttats från arbetsplatsen eUer blivit arbetslösa pä grund av arbetsbrist. Ytterligare permitteringar planeras av huvudentreprenören Reinhold Gustafsson inom en tUl två veckor. Fram tUl semestern räknar man med att hela arbelsstyrkan skall vara permitterad sä när som ett 20-tal man som skaU gå på justeringsarbeten.

Nu säger herr Sträng alt nästa etapp, aUlså Kemikum, fortsätter i höst. Då har jag fått svar på min fräga, och det skaU jag vidarebefordra tiU de

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Äng. byggnadsverksamheten inom universitetsområdet i Frescati

arbetslöshetshotade byggnadsarbetarna så att de fär veta att de kan räkna med att stämpla tills vidare.

Jag skuUe emellertid vUja följa upp frågan tiU herr Slräng. Överväger statsmakterna att påbörja nästa etapp tidigare för alt inte ylleriigare öka arbetslösheten bland Stockholms byggnadsarbetare? Jag vUl också fråga finansministern om han tycker att det är ekonomiskt och etl uttryck för god planering att man på det här sättet rycker sönder produktionen.

Det är förenat med stora kostnader för byggnadsföretagen all bryta en produktion och flytta alla sina maskiner och andra produktionsredskap, och det är kostnader som samhället får stå för. Det blir alltså högre anbudskostnader. Men det viktigaste är att de sammansatta yrkeslagen splittrats och tvingas leva pä arbetslöshetsunderstöd. SkuUe det inle vara mer ekonomiskl att driva ett sådant här stort projekl som en enhet och i ett sammanhang?

Herr finansministern STRÄNG;

Fru talman! Tyvärr är det ju så att byggnadsarbetsmarknaden är säsongbetonad. Vi strävar när det gäller de statligt reglerade byggena medvetet efter att ta ner dem under sommarhalvåret och i stäUet häUa dem sä långt som möjUgt i gång under vinterhalvåret. Det är en naturlig strävan för att balansera den fria marknadens säsongväxlingar, som gär ät rakt motsatt håll, dvs. expanderar under sommaren och tas ner under vintern.

Nu hade det i planerna avdelats 22 mUjoner för den här verksamheten under budgetåret 1970/71. Vi har ändå hållit det i gång i sädan utsträckning att det är — om jag minns rätt — icke mindre än 35 miljoner som disponeras under budgetåret 1970/71 för ändamålet.

Sedan är det naturligtvis onyanserat uttryckt av frågeställaren, när han säger; Skall då de här byggnadsarbetarna vara hänvisade liU att stämpla under sommaren? Här i Stockholmsområdet brukar byggnadsarbels-marknaden se annorlunda ut under sommaren. De borde ha goda möjligheter att få ett annal byggnadsarbete.

Mot bakgrunden av dagens debatt kan ju dessutom herr Olssons förbundskamrater välsigna den här riksdagen, som med så stark majoritet har lagil avstånd från hans eget votum för en stund sedan, vUket skuUe ha inneburit tiotusentals arbetslösa förbundskamrater för frågesläUaren.

Herr OLSSON i Stockholm (vpk);

Fru talman! Herr Sträng missuppfattar mig. Det gäUde inte att de skuUe stämpla i sommar, utan del är jusl nu som lägel är akut. Över 2 000 byggnadsarbetare går arbetslösa. Det är ju bra att regeringspartiet och andra partier nu är intresserade av problemet att byggnadsarbetare kan bli arbetslösa. Men det har de varit i många år, och den här vintern har vi det bästa byggväder som jag har upplevat - jag har visserligen bara jobbat i industrin under 12 år. Det har i aUa faU varit som en sommar.

Det förefaUer som om det skuUe vara svårare att bli arbetslös på grund av en eventuell SACO-strejk än på grund av regeringens finanspolitik. Visserligen är det förargligare — del håller jag med om — och man vänder sitt hat eUer sin Uska mot dem som strejkar. Men jag försäkrar att det är

precis samma arbetslöshetsunderstöd osv. Oavsett orsaken tUl arbetslösheten drabbas individen och hans famUj på samma sätt. När nu den offentliga verksamhelen byggs ut och del uppstår arbetslöshet en sådan här vinter, lycker man all statsmakterna borde kunna satsa mera pengar för att driva ulbyggnaden i högre takt än vad som möjligen var planerat, sä att antalel arbetslösa inle ökar ytterligare.

Herr finansminislern STRÄNG;

Fru talman! Jag har bara velat efterlysa konsekvensen i frågesläUarens inlägg. Han har rätt, som företrädare för en grupp, att bekymra sig om den arbetslöshet som eventueUt kan bli följden av att antalel anstäUda i Frescati nu blir reducerat eflersom den första etappen är färdig. Men då bjuder ju konsekvensen, om han länker efler själv, alt han sätter sig in i sitt eget ställningstagande här för en stund sedan som, om riksdagen hade följt honom, skuUe ha inneburit en mångdubbelt större arbetslöshet för byggnadsarbetarna här i Stockholm.

Man tvingas, om man ger sig in i politiken, att försöka vara konsekvent i sina ställningstaganden. Det är kanske litet otur för vår nye ledamot av kammaren att han råkar få den här debaiten just i dag såsom en reUef tUl vad de övriga inläggen här i dag har inneburil.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. beredskapsarbetenas omfattning

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. beredskapsarbetenas omfattning

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Åslings (c) i kammarens prolokoll för den 2 mars intagna fråga, ra 95, och anförde;

Fru talman! Herr Åsling har frågat om jag med hänsyn tUl den aktuella situationen pä arbetsmarknaden är beredd att redogöra för vilka åtgärder som planeras för att upprätthäUa beredskapsarbeten i tUlräcklig omfattning.

Omfattningen av beredskapsarbetena kan inte ses isolerad från övriga arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Jag vUl därför lämna några uppgifler om antalet personer berörda av några sysselsällningspolitiska insatser innevarande år jämfört med förra året. Antalet personer i beredskapsarbete var i februari månad förra året 16 700 personer. Vid samma tid i är var det 18 700. Antalet arkivarbetare var 7 300 i januari 1970. Motsvarande siffra för i år var 9 300. Det är aUlsä 4 000 fler personer sysselsatta i sådana arbeten i år än vad det var för ett år sedan. Antalet personer i arbetsmarknadsutbildning har vidare ökal från 40 000 i januari förra årel tUl 53 000 vid samma tid i år.

Vad därefter gäller planeringen av beredskapsarbeten är det nödvändigt att en sådan pågår kontinuerligt. Såväl olika statUga organ som kommuner och andra intressenter är engagerade i denna verksamhet. Några speciella åigärder för att upprätthäUa arbelslöshetsberedskapen i detta avseende är aUtså inte erforderliga.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Äng. beredskapsarbetenas omfattning

Hen ÅSLING (c);

Fra talman! Jag ber alt fä tacka statsrådet för svaret på min fråga.

Bakgrunden tUl frägan är den aktuella situationen på arbetsmarknaden och den lydliga konjunkturavmattning som vi måste notera. Antalel arbetslösa var vid februarUäkningen ca 60 000, medan motsvarande lal i fjol vid samma tid var 51 000. Denna ökning av anlalel arbetslösa har kommit lUl stånd trols den ovanligt milda vintern och den därav följande låga säsongarbetslösheten. Konjunkturavmattningen avspeglas ocksä i registreringen av antalet lediga platser, som i fjol vår pendlade meUan 50 000 och 80 000 men nu i februari var nere i 30 000.

Det är i delta läge som länsarbetsnämnderna uppmanals skära ner kostnaderna för beredskapsarbeten denna vär med 11 procent. Det har sagts att den nedskärningen måste ske för att de tUlgängliga resurserna skaU kunna användas för att bereda de drygt 9 000 arkivarbetarna sysselsättning fram tUl halvårsskiftet. Även om budgetläget är ansträngt mäste man göra klart för sig att denna restriktiva instäUning lUl beredskapsarbetena fär beklagliga konsekvenser. Jag kan exemplifiera med situationen i mitt eget län, Jämtlands län; Vi hade i februari i är nästan exakt samma antal arbetslösa som i fjol, nämligen drygt 1 500. Samiidigi var tUlgången på lediga platser mindre än tvä tredjedelar av antalet i fjol.

Ökade insalser sker även där pä sektorn för omskolning, men samtidigt har ramen för beredskapsarbeten dragits ned högst betydligt och antalel den vägen tUlgängliga arbetstUlfällen minskat. I detta läge kommer sä den ytterUgare åtstramningen. Antalet arbetare vid beredskapsarbeten pä vägar, som i fjol var 521, var i är i februari mindre än hälflen, och en ytterligare nedgång är ofrånkomlig med hänsyn tiU bristen pä medel. Jag tror att förhåUandena är Ukarlade i många andra län, inte minst i Nonland.

Del är givetvis nödvändigi alt man kan håUa arkivarbetarna i gäng på della sätt. Men hur länker man förfara med den äldre arbetskraft som sysselsätts i vägbyggnad? Det kan inte vara rinUigt alt ytterligare försvåra för denna oflast äldre och svårplacerade arbetskraft att finna sin försörjning. Och hur tänker man dä, herr statsråd, behandla den framställning om extra medelslUldelning som kommii frän arbetsmarknadsstyrelsen?

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Fru talman! Man brakar ju inte i förväg i etl interpellalions- eUer frågesvar ge besked om hur man kommer alt ställa sig och vad ett förslag som skall lämnas tUl riksdagen kommer att innebära. Jag vUl bara säga att vi har dessa frågor under uppmärksamhet.

Jag kan ocksä nämna att vi har strävat efter att försöka, för att fä en sä god hushåUning som möjUgt med de tUlgängliga medlen, styra över sä mycket som möjligt av sysselsättningen på skogsarbeten eUer andra beredskapsarbeten, som inte är fullt så kostnadskrävande som vägbyggnadsarbetena. Herr Åsling vet säkerligen lika väl som jag att det är den typen av beredskapsarbete som drar de största kostnaderna. Det ligger naturligtvis beiydande värden i all göra sådana väginvesteringar; det är ju

inle pengar som rinner bort. Men när man vUl hushäUa med de begränsade resurserna och eftersträvar att så många som möjUgt skall få sysselsättning, var kanske just exemplet med vägarbetena inle särskUt väl vall, eftersom vi där avsiktligt har försöki häUa igen för att fä en större verksamhet i skogssektorn.

Herr ÅSLING (c):

Jag noterar att denna fråga om medelslUldelning för beredskapsarbeten alltjämt är under behandling och lar mig friheten uttrycka förhoppningen att ökade resurser skall kunna ställas till förfogande. Som det nu ser ut mäsle annars många angelägna beredskapsarbeten upphöra eller begränsas, mänga gånger pä ett sätt som gör det svårt även för den lokala arbetsmarknadsmyndigheten alt företa en omplacering. Den äldre, svårplacerade arbetskraft som bl. a. sysselsätts i vägarbeten har ofla inle något annat egentligt alternativ. Möjligen kan del tänkas att en del av den arbetskraften kan sysselsättas i skogsbruket, men av skilda skäl kan inte alla placeras där.

Jag hoppas, herr statsråd, att del skall bli lUlfäUe att beakta dessa synpunkter när framstäUningen från arbetsmarknadsmyndigheterna om extra anslag skaU behandlas.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. bostadskvoten för prioriteringsorter inom norra stödområdet

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Ang. bostadskvoten för priotiteringsorter inom norra stödområdet

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Wikners (s) i kammarens protokoll för den 3 mars intagna fråga, nr 100, och anförde:

Fru talman! Herr Wikner har frågat om jag kommer alt vidtaga några ätgärder för att öka bostadskvolen för priorileringsorler belägna inom norra slödområdel.

Något beslut om prioritering av vissa orter inom det norra stödområdet har ännu inte fattats av statsmakterna. Som jag redovisade i propositionen 75 tUl 1970 års riksdag kommer en ortsklassificering som innebär prioriteringar alt ingå som ett viktigt moment i del regionalpolitiska handlingsprogram som jag avser all redovisa för riksdagen under hösten 1972 och som bl, a, skall bygga på Länsprogram 1970. Jag viU emellerlid erinra om att man redan i samband med Länsplanering 1967 i ett antal län gjorde klara prioriteringar av vissa orter när det gäUer fördelningen av de regionalpoliliska insatserna. Dessa prioriteringar fick riksdagens-stöd är 1969. I ett särskUt cirkulär anbefallde Kungl. Maj ;t samtUga statliga myndigheter - sålunda även bosladsmyndigheterna — att i beslut som har regionalpolitisk belydelse beakta resultatet av Länsplanering 1967. Jag vUl samtidigt erinra om all det i huvudsak är bostadsbyggnadsbehovel som skaU ligga tUl grund vid fördelning av bosladslåneramarna och att de regionalpolitiska frågorna endast är en av de faktorer som skaU beaktas vid fördelningen.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Äng. bostadskvoten för prioriteringsorter inom norra stödområdet

Herr WIKNER (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka inrikesministern för delta svar, som jag bedömer som positivt.

Det som föranlett mig att framställa denna fråga är den oro som uttalats inom norra stödområdets lokaliseringsorter på grund av knappheten på byggnadskvoter. Jag vill nämna att i den köping där jag bor, nämligen Sveg, har man för 1971 anmält etl byggnadsbehov pä 11 000 kvadratmeter, dvs. 110 lägenheter, och man har tUldelats 3 000 kvadratmeter, dvs. 30 lägenheter, detta enligt förvaltningschefens uppgifter,

Sveg har expanderat kraftigt de senasie åren pä grund av regeringens lokaliseringspolitik. Det skulle vara synd, om denna utbyggning nu hämmades av brist pä bostäder. Jag hoppas att så inte blir fallet, och då är farhågorna oberättigade.

Om man jämför tiUdelningen i riket år 1971 finner man att Storstockholm fått mer än dubbelt så mycket som de fem nordligaste länen. Jämförelsesiffrorna är 1817 400 kvadratmeter, således 23 procent, och för de fem nordligaste länen 849 800 kvadratmeter, således 11 procent. Storgöleborg har också fått mer än Norrlandslänen, nämligen 860 400 kvadratmeter, alltså 11 procent.

Jag kan inte bedöma behovel på olika plalser, men enUgl uttalanden är det tydUgl att många lokaUseringsorter är i stort behov av en ökad bostadskvot. Jag stäUer därför frågan; Kommer tUläggskvot att föreslås? Det har viskals något om det.

Jag vUl tUl detta uttala den förhoppningen att lokaliseringsorterna i norra stödområdet blir prioriterade, om det kommer en tUläggskvot. Det är förenligt med att främja industrUokaliseringen inom detta område, och det har således även med sysselsättningen att göra.

Jag ber att ännu en gång fä tacka. Kan jag fä svar på frågan om vi kommer all få tUläggskvoter, vore jag ocksä tacksam.

Herr inrikesrrUnistern HOLMQVIST:

Fru lalman! Del är säkert bekant för de ledamöier i riksdagen som sysslar med bostadsfrågorna i utskottsbehandlingen all vi för innevarande är räknar med ett bostadsbyggande på garanterat 95 000 lägenheter. Del gör det självfallet möjligt alt fördela ytterligare ett antal lägenheter liksom vi har brukat göra när vi kommii ett stycke in pä året. Men jag vUl ändå erinra om att vi har anledning att räkna med att det blir en någol knappare tUldelning än i fjol. Vi fär försöka göra fördelningen så rättvis som möjligt, och del är självklart att orter där man har och kan påräkna en UtveckUng bör ihågkommas så långt det är möjUgt vid den fördelningen.

Herr WIKNER (s);

Fru talman! Det var värdefuUt att fä detta bekräftat av inrikesministern. Jag tar fasta pä att en hel del av denna bosiadskvol dä går tUl norra stödområdet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om åtgärder för att öka sysselsättningen i Västerbottens län

Nr 41

Herr iraikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara fru Hanssons (s) i kammarens protokoll för den 3 mars intagna fråga, nr 103, och anförde;

Fru talman! Fru Hansson har frågat om regeringen mot bakgrund av de senaste månadernas starkt ökade arbetslöshet i Västerbotten planerar att vidta nägra specieUa åtgärder för att öka sysselsättningen i länet.

Det pågår en ständig strävan att lUlföra skogslänen fler arbetstiUfäUen, Förra årets beslut om utbyggnad av det regionalpoUtiska stödet är ett av de viktigaste inslagen i dessa strävanden. Jag vUl särskUt peka på det särskUda sysselsättningsstödet i det inre stödområdet. Del är ännu för tidigt att uttala sig om effekten av detta stöd på längre sikt. PreUminära uppgifter visar dock att det redan nu föreligger ett ganska stort antal ansökningar om sysselsättningsslöd från företag i inlandet, som har de besvärligaste sysselsättningsproblemen.

Vad gäller specieUt Västerbotten vUl jag peka på några aktuella planer. Som redan meddelats i annat sammanhang har regeringen för avsikt all lägga fram förslag om att Skogshögskolan och en fUial tUl arbelsmedicinska institutet med tUlsammans 370 anstäUda förläggs tUl Umeå. En industri som beräknas sysselsätta drygt 100 personer kommer att förläggas tUl VUhelmina. Utredningen om etablering av s. k. industricentra undersöker förutsättningarna för alt förlägga elt sådant centrum tUl Västerbotten. Glesbygdsutredningen förbereder en specieU syssel-sältningsplanering i Åseleblocket.

Del finns alltså flera projekt av betydelse för sysselsättningen i Västerbottens län. TiU detta kommer de aUmänna arbetsmarknadspolitiska insatserna som främst i form av beredskapsarbeten och arbetsmarknadsutbildning har stor omfattning i länet.

Torsdagen den 11 mars 1971

Om åtgärder för att öka sysselsättningen i Västerbottens län

Fru HANSSON (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka inrikesministern för svaret, och jag vill också uttrycka min tacksamhet över vad som gjorts för Västerbottens län och för vad man planerar att göra.

Anledningen tiU min enkla fråga är den oroande utveckUngen av arbetslösheten i Västerbotten de senaste månaderna. I februari månad i år hade vi drygl 1 000 fler arbetslösa än motsvarande tid i fjol.

Arbetslösheten har ökat i snabb takt sedan i slutet på fjolåret. I december månad 1970 hade vi 3 014 arbetslösa, i januari ökade antalet tUl 3 397 och i februari nåddes rekordsiffran 3 543. De tre senaste månaderna har arbetslösheten alltså ökat med drygt 500, trots att vi hade 2 391 placerade i beredskapsarbete och 2 659 i arbetsmarknadsutbUdning.

Speciellt oroande ser jag det vara att Umeåregionen visar en sådan uppgång i antalet arbetslösa, I febmari 1970 hade vi 606, i februari i år I 386 anmälda arbetslösa, en ökning alltså pä ett år med drygt 100 procent eUer med 780 personer.

Byggnadsarbetarna har drabbats hårdast. Men även transportarbetarna visar hög arbetslöshet. Inom de flesta branscher har antalet lediga platser

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Om åtgärder för att öka sysselsättningen i Västerbottens län

under samma tid minskat. Industrifattigdomen i Umeomrädet gör det också svårt för de arbetslösa att finna andra arbetsuppgifter.

För att belysa det aUvarliga i situationen för byggnadsarbetarna kan en jämförelse i fråga om utbetalade arbetslöshetsunderstöd göras. Frän den 1 januari tUl den 9 mars 1970 utbetalades i runda tal 530 000 kronor i arbetslöshetsunderstöd. Under samma lid i är har man betalat ut 1 053 000 kronor.

Det finns mänga orsaker tUl den nu uppkomna silualionen. Elt nedbantat offentligt byggande, ett kraftigi minskat vägbyggande, nedläggningar av flera företag och en sägbrand är några av de väsentligaste anledningarna.

En räddning vid tidigare Uknande situationer med kraftig uppgång i arbetslösheten i Västerbotten har varit att regeringen kraftigi ökat pä anslagsgivningen till beredskapsarbeten. Jag skuUe vUja fräga om regeringen har för avsikt att göra någon ytterUgare salsning på beredskapsarbeten i Västerbotten. Och jag undrar också om statsrådet har några besked att ge om planerade lokaUseringssatsningar för ersättningsindustrier i bl. a. Bureå och Rundvik. Vi har också Vindelnområdet där situationen är ytterst besvärlig och där man fortfarande hoppas pä någon lokaUsering. Där är känningen av de bortfall av jobb som Vindelälvsbeslutet innebar mycket stor.

Herr inrikesministern HOLMQVIST;

Fru talman! Jag viU gärna säga att jag är väl medveten om att Västerbotten haft en ganska bekymmersam utveckling, specieUt när det gäller byggnadsarbetarna. Vi hade för en stund sedan ett replikskifte mellan finansrrUninstern och en ledamoi frän Stockholm, där man bekymrade sig för sysselsättningen för byggnadsarbetarna. Näst efter Stockholm är faktiskt Västerbotten det län där man haft den största ökningen av arbetslösheten just på det området. Jag vet naturligtvis ocksä att Västerbotten fått känning av den aUmänna utvecklingen. Men jag vUl samtidigt betona att arbetslösheten dock inte är av en sådan karaktär att man kan säga att det behövs nägra panikartade åtgärder. Vi har inte totalt kommit över 60 000 arbetslösa, och normalt brukar vi anse att vi har fått lov att tolerera en arbetslöshet som legat någonstans mellan 40 000 och 60 000 under vintern.

Som jag sade i ett tidigare svar är frägan om en ytterligare salsning pä beredskapsarbeten under beredning i departementet, men jag är hindrad att närmare gå in pä det i dag.

Fra HANSSON (s);

Fru talman! Jag tackar för beskedet att det nu undersöks om det kan bli flera beredskapsarbeten också i Västerbotten.

Jag har mest uppehäUit mig vid situationen i Umeomrädet. Det beror på att arbetslösheten där har ökal mesl under de senaste tre månaderna, närmare bestämt med 500 personer. Umeås roU såsom uppfängare av dem som Ivingas flytta från inlandet är nu hotad, om inte den här utvecklingen i arbetslivet kan brytas.

Vart skaU dessa människor ta vägen? De kan inte flytta tiUbaka tUl

sina kommuner, ty där finns inle arbete. Alternativet för dem blir att flytta söderut, där arbete kan ges. Della anser jag vara mycket olyckUgt. Vi har faktiskt inte råd med en ytterligare åderlåtning av befolkningen i Västerbotten. Vi vUl ha kvar dem vi har inom länets gränser. Därför vädjar jag tUl inrikesministern att se lill alt arbetsmarknadsstyrelsen kan få resurser att vidta snabba åtgärder i den nu akuta situationen, specieUt i Umeomrädet.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. praxis för beviljande av poUtisk asyl i Sverige

§ 9 Ang. praxis för bevUjande av politisk asyl i Sverige

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöU ordet för att besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) i kammarens protokoU för den 4 mars intagna fråga, nr 108, och anförde:

Fru talman! Herr Svensson i Malmö har frågat mig om vUken praxis som gäUer för närvarande när det gäUer huravida en politisk flykting bevUjas eller icke bevUjas asyl i Sverige.

Enligt 2 § utlänningslagen gäller som huvudregel att politisk flykting som är i behov av fristad i värt land inle skaU vägras tUlstånd att vistas här. En politisk flykting som redan har rätt att vistas i annat land anses i praxis inte ha behov av fristad här. Jag vUl emellertid påpeka att det endast undantagsvis förekommer att utlänning som söker fristad här betecknas som politisk flykting redan vid tUlståndsgivningen. Frågan om utlännings ställning som politisk flykting prövas därför i regel först i samband med verkstäUighet av beslut om avlägsnande ur riket. Enligt 53 § utlänningslagen får utlänning vid verkstälUghel av avvisning, förpassning, förvisning eUer utvisning inte sändas tUl land där han löper risk att bli utsatt för politisk förföljelse och inte heller lUl land där han inle åtnjuter trygghet mot att sändas lUl land i vUket han löper sådan risk. Våra bestämmelser om poliliska flyklingar är grundade pä reglerna i 1951 ärs FN-konvention angående flyktingars rättsliga ställning. Slutligen kan jag nämna att frägan om politiskt flyklingskap för närvarande behandlas av ullänningsutredningen som vänlas komma med betänkande under första halvåret 1971.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk);

Fru lalman! Jag fär tacka för svarel.

En politisk flykting skaU enligt lagen inte vägras fristad i riket utan synnerUga skäl. Men asylrätten tUlämpas pä ett växlande och egendomligl säll. Tre problem är särskUt aktuella.

För del första; Vem är politisk flykting? Man bUr inte nödvändigtvis bedömd som sädan även om man har goda skäl. Det har förekommil och förekommer att invandrarverket awisar politiska flyktingar på ickepolitiska grunder. Med slöd av utlänningslagens 19 § grundar man t. ex. avvisning på att den hitkomne • antas sakna möjUghet att försörja sig — anlaganden som invandrarverket inte alls är skyldigt att styrka.

För det andra kan en politisk flykting awisas tUl Iredje land. Det

6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 41-42

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Aftg. praxis för beviljande av poUtisk asyl i Sverige

tycks ofta ske utan hänsyn tUl konsekvenserna, trots att dessa enligt lagen skall beaktas. Nägra portugiser häller sig jusl nu Ulegalt gömda i Sverige. De har vägrat tjänstgöra i den krigförande Afrikaarmén. Det finns beslut om deras avvisning till Frankrike. De misstänker på goda skäl att Frankrike har utlämningsavial med Portugal. Sädana avtal är inte ovanliga. Under Algerietkriget hade Belgien liknande avtal med Frankrike belräffande algeriska nationalister. Även i andra faU är del ofla risk för att en politisk flykting awisas till tredje land. Saknar vederbörande rätt att uppehålla sig i det tredje landet, finns risken att han pä rent formella grunder awisas vidare — exempelvis tUl hemlandet.

SlutUgen har förekommit att awisningsbeslut mot utländska medborgare verksläUls trots att nådeansökan avsänts lUl regeringen. Etl tragiskt sådant fall var Kotsikos, den grekiske oppositionsmannen, som det officieUa Sverige befordrade i militärjuntans händer. Det finns fler Uknande faU.

Jag vUl fråga herr statsrådet: Avser statsrådet att skapa formeU garanti för att åtgärder inte verkställs innan regeringen i sädana fall sagt sitt? Vad kommer att ske med de här nämnda portugiserna?

Och tUl sist; Anser regeringen den brasUianska mUitärdiktaturen vara av det slaget, att medborgare i BrasUien kan ha skäl att söka politisk asyl i Sverige?

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Fru talman! Jag vUl gärna bekräfta att det förekommer att personer som åberopar politiskt flyklingskap inte kan göra gäUande att de har rätt att stanna här av just detta skäl. Jag har vid flera tillfäUen haft anledning att studera sådana ärenden, och jag kan försäkra herr Svensson i Malmö att en del personer, som ingalunda har haft med politik att skaffa och som över huvud tagel inte är utsatta för nägon risk att bli förföljda, åberopat detta skäl, i förestäUningen att det skulle vara någonting som tog över all annan bedömning. Därför har del förekommit utvisningar även av personer som åberopat att de varit poliliska flyktingar, i sädana faU där grunden för påståendet har varit mycket Ula styrkt och där man kanske tvärtom kan säga - sä har det varil i flera fall som jag känner lUl — att det förelegat en grov brottslig belastning både i värl land och i andra länder. Jag vUl göra herr Svensson uppmärksam på att flyktingar inte så sällan som en sista utväg anför att de är utsatta för risken att få lida politisk förföljelse när de återkommer liU sitt hemland.

Men det här är svära saker. Det nämns här ett speciellt namngivet fall, men det skaU jag inte gä in pä. Jag kan dock försäkra herr Svensson att det inle pä något sätt var styrkt att det fanns risk för någon politisk förföljelse - detta framgick också av den fortsatta handläggningen — men väl alt den förvisningen skedde på god grund, eftersom den person det rörde sig om inte hade haft förmäga att försörja sig vare sig här eller i något annat land som han tidigare hade besökt.

När det gäller Portugal är vi medvetna om att ett antal personer just har åberopat risken av politisk förföljelse. Sådana ärenden är under behandUng, men jag kan självfallet inte gä in på dem i dag.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Fru talman! Herr inrikesministern försöker försvara en del fall, som tidigare har angripits, med att påpeka att det förekommer fall där det i och för sig kan finnas goda grunder för en utvisning. Det var emeUertid inte de faUen jag frågade om, utan jag frågade om de faU, där det med övervägande sannolikhet är så, att vederbörande kan bli utsatt för poUtisk förföljelse, därför att det rör sig om sädana regimer och länder alt den risken är högst uppenbar.

Man har kanske i vissa fall också anledning att beakta att det faktiskt står i lagen att bevisbördan när del gäller att awisa folk som påstår sig vara poUtiska flyktingar vilar mer eller mindre på myndigheterna, eftersom flyktingarnas påståenden skall kunna förutsättas vara uppenbart oriktiga för att man i sädana faU skall kunna företa en avvisning, förvisning eUer förpassning eUer vad det är fräga om.

Statsrådet var här inne på en annan sak, nämligen förmågan att försörja sig, en förmäga som tydligen utgör nägon sorts mer eller mindre dunkelt kriterium i vissa sådana här faU. När jag tagil informella kontakter med myndigheter i Sverige i enstaka faU av den här typen, har jag vid en del tUlfällen mötts av det tipset — givet i största välmening — att om man t. ex. för ifrågavarande persons räkning sätter in en viss summa pengar — 15 000 kronor har nämnts - sä kunde man räkna med en välvUligare behandling när det gäUer bedömningen av huruvida en människa har förmäga att försörja sig eUer inte. PoUtiska flyklingar bär emellertid, herr stalsräd, mera säUan med sig mindre förmögenheler, och uppehåUslUlstånd i detta land skaU väl heUer inte beviljas mot uppvisande av mindre förmögenheter.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Äng. fördelningen av bostadskvoten

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Fru lalman! Låt nUg bara säga en sak. Om herr Svensson i Malmö hörl sädana rykten, tycker jag att han skall awisa dem mycket bestämt. Jag har inte anledning att pä något sätt tro att man bedömer rätlen alt stanna i detta land med hänsyn tiU vederbörandes förmögenhetssituation. Jag har aldrig mött något fall där jag hafl anledning att tro att sådana ovidkommande ting spelat in.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. fördelningen av bostadskvoten

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för alt besvara herr Westbergs i Ljusdal (fp) i kammarens protokoll för den 4 mars intagna fråga, nr 110, tUl herr civUministern, och anförde:

Fru talman! Herr Westberg i Ljusdal har frågat civUministern om han avser att vidta nägra ändringar beträffande riktlinjerna vid fördelningen av bostadskvoten meUan i första hand länen och i andra hand oUka regioner inom länen. Frågan har överlämnats tUl rrug för besvarande.

De av riksdagen antagna riktlinjerna för bostadsbyggandets regionala fördelning innebär i huvudsak att bostadsbyggnadsbehovet bör ligga tUl

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. fördelningen av bosrads-kvoten

grund vid fördelningen. Oavsett det totala bostadsbyggandets storlek skaU aUlså de olika delarna av landet få sin med hänsyn till behovet riktiga andel. Hänsyn skaU härvid tas lUl bl. a. bostadsbristens siorlek, näringsUvets expansion, regionalpolitiska strävanden och behovet av alt ersätta omoderna bostäder. Det finns enligt min mening inle nägon anledning att ändra dessa riktUnjer.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp);

Fru talman! Jag ber att fä tacka inrikesministern för svaret pä min fråga. Det är tydligt att han inte avser att komma med några nya riktUnjer beträffande fördelningen utan ämnar fortsätta enligt de bestämmelser som nu råder. Vi vet att fördelningen lUl länen i de yttre orraådena nedskrivits, medan man lagt mera på de stora tätortsområdena, storstadsområdena. Vi har för vårt läns vidkommande fält vidkännas en nedskärning med ca 300 lägenheter per är, och det är klart att detta känns.

Det heler i svaret att "bostadsbyggnadsbehovel bör Ugga tUl grund vid fördelningen". I vårt län har vi många expansiva orter. Vi har ett ganska svagt bostadsbestånd, där ett ersätlningsbyggande är mycket väl päkaUat, och vi har områden där regionalpoliliska strävanden mäste vägas in i bUden. Närmast är det väl tUl detta sistnämnda jag har velat anknyta. I det kommunblock där jag hör hemma har man räknat med att under 1971 och de närmaste fyra åren framåt kunna bygga 268 lägenheter per år. För detta år har vi tUldelats 149 lägenheter. Det är klart att detta är högst OtUlfredsstäUande i elt läge då vi försöker bygga bostäder för alt bereda möjligheter för lokaUsering av förelag tUl vårt block.

Och att behovet av ökade sysselsättningsmöjligheter är oerhört stort och något som vi har haft anledning att diskutera i många sammanhang vet jag att inrikesministern är väl förtrogen med. Vi skulle aUtså behöva en helt annan tUldelning av bostadskvot. Jag tror ocksä att det vore riktigt att man gjorde denna tUldelning över en längre lidsperiod, t. ex. delade ut bostadskvoter för treårsperioder. Pä det sättet skulle man kunna fä större kontinuitet, förbiUiga byggandet, slippa ryckigheten osv., och det vore en väsentlig sak.

Herr inrikesministern HOLMQVIST;

Fru talman! Får jag säga tUl herr Westberg att vi gärna vUl se det sä, att om det finns möjlighet tUl en industrieU expansion sä bör man naturligtvis också så långt möjligt tUlgodose denna genom tUldelning av bostäder. Men ibland har folk förestäUningen att bara man fär en kvot att bygga bostäder kommer industrin också när man har någonstans att bo.

Jag antar att hen Westberg inte har resonerat pä det sättet utan menar att det mäsle vara samordning niellan industrieU expansion och ökat bostadsbyggande. 1 sä faU är jag helt överens med honom om alt det bör beaktas.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Fru talman! Självfallet har jag inte den uppfattning som inrikesministern nämnde, att man skulle fä företag sä snart man hade bostäder att erbjuda. Men det går nog inte att diskutera bort att det finns ett sammanhang här. Det är svårt att intressera företag att komma liU en ort om man inle kan bereda möjligheter för den personal, som behöver följa med företaget, att få någonstans att bo.

Jag tror det är viktigt att man här gör en totalbedömning. När man viU satsa på en region, t. ex. ett kommunblock, för att försöka bryta en negativ utveckling, får man gå fram över flera sektorer. Man kan inle bara nöja sig med lokaUseringsbidrag, man mäste också satsa på bostadsbyggande och kommunikationer, för att nämna ett par exempel. Det måste alltså ske en totalbedömning, där bostadsbyggandet måste vägas in med aU den kraft som är motiverad.

Det är därför jag menar att det är otiUräckUgt att man får en kvot på 149 lägenheter, när man skuUe behöva 268. Vi behöver inte tala om bostadskö i detla sammanhang. Del är problem som inrikesministern väl känner tUl,

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Om ätgärder för att förse industrier med arbetskraft

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Om åtgärder för att förse industrier med arbetskraft

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöU ordet för att besvara herr Enskogs (fp) i kammarens protokoll för den 4 mars intagna fråga, nr 112, och anförde;

Fru talman! Herr Enskog har frågat vUka åtgärder jag ämnar vidta för alt industrier, som är i stort behov av personal — i något fall anges det aktueUa behovet tUl över 500 personer — skall erhålla erforderlig arbetskraft.

Industrins efterfrågan på arbetskraft varierar starkt meUan olika branscher och regioner samt med konjunkturerna. Under den senaste tiden har en inte obetydUg nedgång i eflerfrågan kunnat konstaleras. Samtidigt finns det emeUertid även i detta läge industriförelag som har ett icke tUlgodosett behov särskilt av yrkesutbUdad personal. För att möta detla behov inriktas de statliga åtgärderna i hög grad på yrkesutbUdning. ArbetsmarknadsutbUdningen beräknas sålunda nästa budgetår komma att omfatta 105 000 personer. Andra åtgärder för att underlätta arbetskraftens anpassning tUl arbetsmarknaden är utbyggnaden av arbetsförmedlingen och övriga rörlighetsstimulerande åtgärder. Jag viU emellertid också understryka att industrins möjligheter att rekrytera erforderlig arbetskraft i högsta grad är beroende av dess eget handlande. Skall industrin kunna hävda sig i konkurrensen om arbetskraften mäste den kunna erbjuda en god arbetsmiljö och lockande arbetsviUkor i övrigt. Genom större vUUghet frän industrins sida att etablera sig i sysselsättningssvaga områden skulle ocksä rekryteringen av arbetskraft underlättas.

Nr 41

Torsdagen den Il mars 1971

Om åtgärder för att förse industrier med arbetskraft

Herr ENSKOG (fp):

Fru talman! Jag ber att få lacka inrikesministern för svaret. Denna fräga tar upp ell i dessa tider mycket ovanligt förhåUande, Vi har nyss hörl exempel på detta i tidigare frågor som vi behandlat.

Anledningen lUl frågan var att jag kände lUl att ASEA under elt halvår har behov av att öka sin arbetskraft med 600 man, men hittUls bara fått 75. Man har begärt att fä importera ett par hundra man, eflersom det inle ser ut att gä all fä arbetskraft inom landel. Man har dock fält tUlstånd att ta in endast 60 man.

Det är beklagligt att företag som är i stort behov av arbetskraft inte tycks kunna erhålla sådan trots att det finns arbetslösa runt om i landet - aUdeles nyss nämndes siffran 60 000 personer, I det aktuella faUet finns det arbetslokaler, det finns maskiner, det finns arbetsorder, men det saknas arbetskraft. Detta medför alt leveranser — specieUt leveranser liU andra länder — försenas, vUket leder tUl kommande svårigheter att få nya exportorder.

Om arbetsmarknadsverket inte kan lösa detta arbetskraftsproblem genom att flytta om arbetskraft frän andra häll inom landet tUl Ludvika, Västerås, Helsmgborg m. fl, platser där arbetskraft saknas, tas då frägan om import av arbetskraft upp tUl prövning pä nytt?

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Fra talman! Detta inlägg av herr Enskog är verkligen intressant. Det är säUan som dessa förhåUanden belyses. Vi har ju del ojämna förhållandel att det på flera orter i landet finns en efterfrågan på arbetskraft, som jag beskrev tidigare. Vi är tydligen överens om att så är fallet.

Sedan frågar herr Enskog; Skulle man inte då kunna importera arbetskraft utifrån? Men han kommer också fram tUl, och del tyckerjag är riktigt, att fråga om det inte finns möjligheter att bättre tUlvarataga de resurser som finns inom landet. Han stäUer förhoppningar på arbetsmarknadsstyrelsen. Men hur många är del inte som ägnat sig ål att kritisera den verksamhet som arbetsmarknadsstyrelsen bedriver just i syfte att underlälla rörligheten av arbetskraften i vårt land? Nog stämmer detta förhållande tUl en viss eftertanke. Det bör vara angelägel för oss allesamman i detta lUla land att ändå försöka hushålla med våra tillgångar på bästa sätt. Jag vUl gärna understryka att det också är mycket angeläget att man frän industrins sida tar till vara möjligheterna att tillgodogöra sig den äldre arbelskrafl som finns, kanske också försöka lägga upp produktionen och anordna lokalerna pä ett sådant sätt att man kan räkna med att anstäUa kvinnlig arbetskraft i större utsträckning än man gör i dag.

Jag tror att man får gå fram pä flera olika vägar för all bemästra delta problem. Den ur företagets synpunkt mest bekväma vägen är att säga; Lät oss få arbetskraften utifrån, - Men vi är samtidigt medvetna om att det drar med sig en mängd problem, koslnader osv. Man kan således inte utan vidare anvisa den vägen som den helt självklara i ett sådant här läge.

Hen ENSKOG (fp):

Fru talman! Jag lackar för de ytterligare synpunkter som inrikesministern nu lade fram.

Jag kan nämna att företaget i detta faU har gjort mycket stora ansträngningar för att skaffa arbetskraft. I ett faU, där man fick reda på att ett annat företag skulle fristäUa 200 man, tog man omedelbart kontakt med detta företag för att försöka fä vederbörande att ta anställning vid ASEA. En man reste också upp tUl företaget och diskuterade situationen.

Tyvän sade de friställda att de inte vUle flytta, utan de vUle hellre omskolas för att försöka få arbete på hemorten. De erbjöds att få välja arbetsplats i flera av de städer som jag nämnde här nyss, eftersom det kunde ordnas en snabbutbildning om de inte var hemmastadda i yrket i fräga. Men tyvärr har det inte lyckats. Det är att hoppas att det bUr större omsättning i detta fall och att vederbörande blir mera intresserade av att flytta tUl de områden där det finns arbeten för dem. Det tycks vara så att just omskolningskurserna gör att många i det längsta drar sig för den flyttning som de kanske ändå inte kommer ifrän, därför att det inte finns arbete på den plats där de är omskolade.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Om åtgärder för att förse industrier med arbetskraft

Herr inrikesministern HOLMQVIST;

Fra talman! Jag skaU inte förlänga debatten, men jag tycker att själva problemet verkligen är värt att begranda åtskUUgt. Ur den synpunkten tycker jag att det är väldigt bra att herr Enskog har tagit upp frågan tUl belysning här.

Jag tror att det egentligen ocksä ligger djupare orsaker bakom svårigheterna att få folk tUl vissa industrier i landet, och de orsakema bör man försöka attackera. Del kan, som jag pekat pä, vara arbetsmiljön, men det kan hända att man ocksä kan göra insatser i övrigt för att få människor att gå över tUl de näringar där vi behöver arbetskraft.

Man kan väl säga att detta är ett problem som uppkommer enbart i samJiällen där man har nått en rätt betydande utveckUng och har en hög levnadsstandard. Där försöker man också skapa rika valmöjUgheter för människorna, och samhäUet engagerar sig där just i omskolningsverksamhet, som herr Enskog nämnde, och andra åtgärder. Men vi vUl ju inte göra avkaU på den satsningen och mena att den skaU reduceras för att människor skaU tvingas att acceptera det arbete som industrin kanske helsl vUl att de skall ta. Därom är vi överens.

Det gäUer att försöka upprätthålla valmöjligheterna men att samtidigt tUlgodose de mycket motiverade behoven för de expanderande industrierna att få den arbetskraft som de behöver. Därvidlag vUl jag gärna understryka alt även insatserna frän arbetsmarknadsstyrelsens sida naturUgtvis skall skärpas i detta avseende. Jag är också helt övertygad om alt arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnden i detta län gör vad på dem ankommer för att fullgöra sin uppgift.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 41

§ 12 Ang. kroatiska separatistgruppers verksamhet i Sverige

Torsdagen den Il mars 1971

Ang. kroatiska separatistgmp-pers verksamhet i Sverige

Herr justitierrunistern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) i kammarens protokoll för den 4 mars intagna fråga, nr 106, och anförde;

Fru talman! Herr Svensson i Malmö har frägai mig hur regeringen ser pä de i Sverige verkande kroatiska separatislgrapperna och pä problemet att skydda frän Jugoslavien inflyttade frän terror och påtryckningar frän dessa gruppers sida.

Vårt lands förenings-, församlings- och demonstrationsrält gäller för alla som vistas här oavsett nationaUtet. I samma utsträckning som svenska medborgare har utländska medborgare rätt att bilda föreningar och att med olika medel framföra och i övrigt verka för sin politiska åskådning. Men bland dessa medel tUläls inle våld, hot, tvång eller andra Uknande påtryckningsmedel. Därför beivras varje slag av våldsutövning i poUtiska syften. Med hänsyn tUl vissa händelser under senare tid ägnas särskild uppmärksamhet åt skyddet av de jugoslaviska invandrarna. Jag vUl tUlägga att regeringen enligt utlänningslagen har möjlighet att ingripa mot utlänning som bedriver sädan politisk aktivitet som är oförenlig med svenska intressen.

Hen SVENSSON i MaUnö (vpk);

Fru talman! Jag tackar för svaret. Frägan är föranledd av den ökade aktivitet som de kroatiska fascistgrupperna visat i Sverige och den rädsla för dessa grupper i vUken så många jugoslaver lever, inte minst i min hemstad. Redan i aprU 1968 vädjade jugoslaverna i Malmö tUl regeringen om effektivt skydd mot fascistgruppernas terror. 1 gär gjordes återigen en sådan framstäUning.

Dessa grapper är avläggare tUl den s. k. Ustasa-rörelsen, som under Ante PaveUés ledning och med tyskarnas stöd utförde massmord pä över 700 000 jugoslaver. Grupperna är internationeUt organiserade. Det finns institutioner för miUtär utbUdning av terrorister i Spanien och Argentina.

Myckel tyder nu pä att de kroatiska fascisterna överför alltmer av sin verksamhet tUl Sverige. Upptäckten av vapengömmor i Västtyskland, upprepade bombattentat och mord har lett lUl att flera aktiva fascister där dömts lUl fängelsestraff och att organisationen HDO, Hrvalski Demokralski Odbor, i september 1967 förbjöds i förbundsrepubUken. Men i Sverige har dessa gmpper fria händer. Redan i början av 1960-talet kongressade de i Folkets hus i Göteborg. 1967 besökte HDO:s ledare Sverige. Sedan har hotelserna och terrorn mot lojala jugoslaver blivit allt allvarligare. Det har också inträffat politiska mord och attentat. Den självsäkerhet fascistgrupperna visar har blivit alltmer uppseendeväckande.

Tyvärr är det bland lojala jugoslaver en rätt utbredd mening att svenska myndigheter är ointresserade för deras problem. Myndigheterna har inte velat erkänna att det rör sig om politisk tenor. Talesmän för poUsen har i pressen ofta deklarerat alt det hela mest är en fräga om privata och personliga bråk. Många lojala jugoslaver är helt enkelt rädda att gå tUl polisen, därför att de dä utsätter sig för fascistemas repressalier utan att samtidigt få nägon hjälp. Om jag inte är fel underrättad skulle

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. kroatiska separatistgruppers verksamhet i Sverige

jugoslaviska konsulatet i Göteborg ha uppmärksamgjort polisen pä j_ ai attenlatsfaran utan alt detta givit resultat.

Justitieministern har förebådat särskUd uppmärksamhet på problemet, men jag kanske får be om en liten konkretisering. Är det meningen att berörda myndigheter skall lämnas klarare och mera energiska instruktioner i den här frågan för att garantera de jugoslaviska invandrarnas trygghet?

Herr justitieministem GEIJER;

Fru talman! Jag kan inte dela herr Svenssons i Malmö uppfattning att myndigheterna har visat sig ointresserade. Jag vUl tvärtom påstå all myndigheterna — och det är väl främst polisen man tänker på - vid varje tUlfälle då de haft rält och möjlighet alt ingripa enligt de regler som gäller här i landet ocksä har gjort detta. Men det kan väl ligga något i det som hen Svensson säger om att de som varit utsatta för hot ibland inte har anmält del för polisen. Det är i sä fall inle polisens fel, ulan man fär ju förklara för dem som har känt sig hotade att de Uka väl som andra personer som vistas i Sverige har rätt att begära att polis och andra myndigheier ingriper tUl deras skydd. Jag hoppas att de försäkringar som i olika sammanhang har lämnats tUl företrädare för de jugoslaver som vistas och arbetar i Sverige skaU ha verkat lugnande på den punkten.

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Fru talman! Jag har ingen anledning att ifrågasätta justitieministerns goda vUja, men jag tror att man bör göra klart för sig att det nog har varit en hel del oförståelse för problemets natur bland myndigheter i lägre instanser,

I Handelstidningen den 12 februari finns intressanta intervjuer. Där säger bland andra en byråchef i Säpo att han inte känner tUl någon kroatisk terrorverksamhel. Om den pågår, säger han, riktar den sig ju inte mot Sverige. Pä invandrarverket svarar en byrådirektör pä intervjuarens fräga att man inte vet någonting om kroatiska exilorganisationer. Talesmän för Göteborgspolisen och rikspolisstyrelsen hänvisar till Säpo, men Säpo är, som nämnt, inte intresserad så länge organisationernas verksamhet inte riktar sig mot Sverige,

Del säregnaste är kanske Göteborgspolisens uttalanden, I den här artikeln i Handelstidningen den 12 februari säger man att man är främmande för alt undersöka exUorganisationerna. Man framhåller att del hela är etl nytt problem och alt man normalt inte sysslar med sådant. Men i samma dags nummer av Göteborgs-Posten redogörs utförUgt för hur Göteborgspolisen vid attacken mot konsulatet läl hämta ett par separatistledare för att de skulle lugna ner kuppmännen per telefon. Enligt Göteborgs-Posten visste man alltså var man snabbt skuUe få tag i folk som man samma dag i Handelstidningen ställt sig främmande för.

Dessa separatistledare uttalade i Göteborgs-Posten att de är en förgrening av en internationell organisalion och att de inte tänker sitta med armarna i kors inför vad de kallar "fortsatt förföljelse av deras rörelse". Ingen har verkligen kunnat beskylla dessa grupper för att hittUls ha suttit med armarna i kors. Inför sådana tidningsavslöjanden är det inte

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. arbetsmarknadskonfliktens inverkan pä den kliniska undervisningen vid de medicinska fakultetema

så underligt om man börjar förstå de lojala jugoslavernas misslro mol svenska myndigheter.

Herr justitieministern GEIJER;

Fru talman! Jag vUl bara tUlägga tUl det jag sade tidigare att polisen naturUgtvis inte kan göra något ingripande för att det påstås att en grupp människor uttalat sig hotfullt, utan polisen måste följa de regler som gäUer i sådana sammanhang i övrigt här i landet. Det är möjligl alt man frän jugoslavernas sida tUl en början inte haft klart för sig att det måste StäUas vissa krav på en anmälan tUl poUsen för att polisen skaU ingripa mot andra människor.

Jag tror att det som hänt nu riktal uppmärksamheten på detta specieUa problem, och jag hoppas att man ocksä frän polisens och andra myndigheters sida skall särskilt beakta den situation som vi talat om här i dag.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Ang. arbetsmarknadskonfliktens inverkan på den kUniska undervisningen vid de medicinska fakulteterna

Herr statsrådet MOBERG erhöll ordet för att besvara herr Ståthammars (fp) i kammarens protokoll för den 3 mars intagna fräga, nr 99, och anförde:

Fru talman! Herr Stälhammar har frågat mig vUka åtgärder jag avser att vidta för att möjliggöra för de sluderande vid de medicinska fakulteterna att återhämta den genom arbetsmarknadskonflikten förlorade kliruska undervisningen.

Stridsåtgärder inom bl. a. den medicinska utbildningens område har vidtagits av SACO och Sveriges läkarförbund. Strejken har som bekant bUvit jämförelsevis kortvarig. Undervisningen har i dag återupptagits. Del är därför för tidigt alt bedöma vilka särskilda åtgärder som kan bli erforderliga.

Herr STÅLHAMMAR (fp);

Fru talman! Jag ber att få lacka statsrådet Moberg för ett mycket kort svar. Det är ju så att arbetsmarknadskonflikten varit mycket besvärande för undervisningsväsendet, speciellt på vuxenutbUdningens område, och det har vi förut diskuterat i kammaren. Om en liten stund kommer det upp en liknande fråga om hur man skall kompensera bortfallet av undervisningen.

Min fråga tUl statsrådet Moberg var föranledd närmast av det problem som konflikten medför för de studenter som för närvarande ulbildar sig tUl läkare. Statsrådet säger att det är för tidigt att bedöma vUka särskUda åtgärder som kan bli erforderUga, eftersom strejken varit mycket kort.

Det är ganska märkligt, eftersom medicinarutbUdningen är organiserad enligt ett system med korta kurser under de tre sista terminerna av läkarutbildningen. Det gör alt det inte finns möjlighet att ordna

kompensationsundervisning för medicinare pä samma sätt som inom mera fria undervisningsområden. Om vi tar ett exempel härifrån Stockholm, kan vi konstatera att de kurser som skulle vara slut 1 mars inle kunnat avslutas, vUket innebär att de kurser som skulle ha börjat I mars inte heller kunnat påbörjas. Därav framgår helt klart att man redan nu kan ange vUka brister dessa läkare kommer alt få när de en gäng blir färdiga. Del gäUer bl. a. kurser i pediatrik, psykiatri, krigsmedicin, hygien, hud-, epidemi-, ögon- och öronsjukdomar.

Vi kan aUtså slå fast att arbelskonfUkten medfört att två tre veckors undervisningstid gått förlorad inom ett utbUdningssystem där varie vecka är helt oumbärlig, eftersom man bygger på en mycket fast planering. DärtUl kommer att de studenter som skall bli läkare och som läser enligt det s. k. SLUS-syslemet skaU börja med klinisk utbUdning i höst. Det innebär att det inte finns mycket tid att vinka på, dä de gamla medicinarna måste vara färdiga tiU dess. Antalet utbildningsplatser, undervisningskliniker, utbildningsinnehåll — allt är planerat tre fyra år framåt.

Vi befinner oss ju i det läget att konflikten i dag har avblåsts. Vi kan konstatera att undervisningstid har gåll tUl spillo och att förutsältningarna för att ordna en acceptabel kompensationsinläsning är begränsade eftersom tidsramarna är så snäva. Men aU undervisning mäste kunna tas igen inte bara tUl 50, 60 eller 70 procent utan tUl 100 procent. Vi kan inte skicka ut läkare som inle vet någonting om högt blodtryck därför att de drabbades av konfUkt just när kursen om högt blodtryck skuUe ha hållits. Och vi kan inte skicka ut läkare som inte vet någonting om epidemiska sjukdomar utan bara har sett mässling och kikhosta pä skioptikonbilder — om man nu kan se kikhosta på skioptikonbUder — därför att de var i konflikt när de skulle ha studerat dessa sjukdomar.

Jag vUl därför än en gäng fräga statsrådet Moberg; När man nu klarl kan konstatera alt det föreligger brisier, vad tänker man göra?

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. arbetsmarknadskonfliktens inverkan pä den kUniska undervisningen vid de medicinska fakulteterna

Herr statsrådet MOBERG:

Fru lalman! Det är inte sä märkvärdigt alt jag är Utet försiktig i den här stunden - det är inte sä många timmar sedan den stora konfliktfrågan avgjordes.

Jag kan upplysa herr Stälhammar om att undervisningen i de avbmlna kurserna har startat i dag, och möjligen kommer undervisningen under måndagen att påbörjas inom de uppskjutna kurserna. När svaret skrevs diskuterade representanter för utbildningsdepartementet, kanslersämbetet och avtalsverket dessa frågor. Herr Stälhammar vet lika väl som jag att del finns även en avtalsaspekt pä dem efter de uttalanden som SACO-ledningen gjorde i gär.

Det är dessutom inte så aUdeles enkelt att ordna upp situationen. Enligt vad studenterna, som uppvaktade mig för en stund sedan, berättade har flertalet av de medicine studerande som bedrev sina avslutande studier i Stockholm lämnat Stockholm och tagit vikariat när SACO och Läkarförbundet utlöste strejken. Men jag kan försäkra herr Stålhammar alt vi arbetar mycket intensivt pä att klara ut de negativa konsekvenser som SACO;s strejk på detta område har föranlett.

Nr 41

Torsdagen den II mars 1971

Ang. arbetsmarknadskonfliktens inverkan pä den kliniska undervisningen vid de medicinska fakulteterna

Herr STÅLHAMMAR (fp):

Fru talman! Det låter betryggande att statsrådet Mobergjänker klara upp de brister som konflikten har medfört, men vi vel ännu inle om del blir tUl hundra procent. Vi måste emellertid slå fast all dessa läkare skall ha samma kunskaper som de som har gått sin vanliga studiegäng utan all drabbas av konflikt. Jag vUl gäma ha ,ett klart svar pä frågan, om målsättningen är att ordna denna hundraprocentiga kompensation.

Mänga studenter har naturUgtvis givit sig i väg ut pä vikariat, och just därför hade det varil ännu angelägnare att de ansvariga myndigheterna haft en planering färdig, sä att man omedelbart när konflikten hade avblåsts hade kunnat tala om att "så här tänker vi göra för att klara av bristerna".

Det finns nägra oUka alternativ som skulle vara tänkbara. Ett säll vore att skjuta på hela systemet i två tre veckor så att de studerande började läsa nu där de slutade läsa när konflikten utbröt. Däremot kan man inte gå in i de kurser som finns och börja laborera med dem, eftersom man då bryter sönder hela det uppgjorda systemet. Om man skulle skjula pä hela planeringen innebär det också att de studenter som kommer ut som läkare enligt SLUS-syslemet blir två tre veckor försenade — för att inte tala om allt det merarbele som det kommer att medföra när det gäUer att förändra den uppgjorda planeringen med avseende pä kuisinnehåll, utbildningsplatser, undervisningskliniker, patientunderlag och allt detta som man måste ta hänsyn till.

Etl annat alternativ skuUe vara att läsa in det förlorade på sommartid, men det är ocksä besvärligt. Mänga kUniker stänger på sommaren, patientunderlaget är mindre,och en hel del av de medicine kandidaterna är dessutom ute och vikarierar som läkare under sommaren. Jag skulle förestäUa mig att landstingen, som är huvudmän, skulle bli måttUgt förtjusta ifall de förlorade en mängd vikarier under sommartid. Det är alltså inte heUer något bra alternativ.

Det tredje alternativet skulle vara att de studerande omedelbart försökte läsa igen. Jusl därför hade del varit så angelägel alt del hade planerats för hur man skulle klara av detta. Helst skulle man ha klarat återläsningen tUl den 1 april, då del är kursbyte igen på många av studieorterna. Men det är knappasl realistiskt att man skulle kunna läsa in 14 dagars förlorad undervisning på de 14 dagar som finns kvar tUl den 1 aprU samtidigt som man har den ordinarie undervisningen.

Dessutom är kandidaterna fördelade på ett antal patienter just för att de skaU få den livsnära kontakten i ulbildningen. Hur säker man än är på att planera finns det i alla fall inga möjligheter att snabba på patientgenomströmningen på de oUka klinikerna sä att kandidaterna i det verkliga livet skaU komma i kontakt med alla de sjukdomar som de skaU utbUda sig för att kunna behandla.

En variant är att man skulle läsa igen det som gått förlorat under den tid som är kvar nu under våren. Men då måste det ställas liUräckUga resurser till förfogande.

Vad jag skulle vilja ha av statsrådet Moberg är inte bara en allmänt välvUlig deklaration att del här problemel skall lösas, utan ell klart svar om man tänker sig att ge kompensalionsundervisning upp lUl hundra

procent och om man är vUlig alt omedelbart börja planera och informera om vUka ätgärder man tänker vidta för att eliminera de brister som konfUkten har medfört i läkarutbildningen.

Herr statsrådet MOBERG;

Fra talman! Jag skall inte förlänga den här diskussionen. Jag kan bara tala om för herr Stålhammar att de alternativ som han här berättar om är genomtänkta - och ytterligare ett par därtUl. Men jag viU upprepa för herr Stälhammar alt i den här situationen, när den strejkande parten har ställt de krav den har gjort, är detta ocksä en fräga om resonemang meUan avtalsverket och motparten. Herr Stälhammar kanske förslär att jag inte uttalar mig nu om resultaten av de resonemangen.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. utfärdandet av behörighetsbevis för psykologer

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Ang. utfärdandet av behörighetsbevis för psykologer

Herr statsrådet MOBERG erhöll ordet för all besvara herr Bergqvists (s) i kammarens protokoll för den 5 mars intagna fräga, nr 113, och anförde:

Fru talman! Herr Bergqvist har frågat mig om jag anser del vara tUlfredsstäUande alt en facklig organisalion har hand om utfärdandet av behörighetsbevis för psykologer.

Jag vill först hänvisa Ull det svar som dåvarande chefen för civUdepartementet gav i riksdagens andra kammare den 24 november 1966 på en enkel fråga av herr Björk i Göteborg, I svaret uttalades bl. a. dels att det måste anses otUlfredsstäUande alt behörighetsbevis kopplats Uiop med medlemskap i en intresseorganisation, dels att dåvarande medicinalstyrelsen avsåg att ulreda frågan om psykologlegitimalion.

Socialstyrelsen har härefter utarbetat förslag liU reglemente för psykologer.

Provisoriska bestämmelser om utbildning för psykologexamen fastställdes i juni 1969, Universilelskanslersämbetet arbetar för närvarande med förslag tUl den definiliva ulformningen av ulbildningen. När resultatet av detta arbete föreligger blir del anledning alt la ställning bl. a. tUl frägan om legitimation av psykologer.

Med hänvisning till det anförda blir svaret pä herr Bergqvists fräga nej.

Herr BERGQVIST (s):

Fru talman! Jag ber all få tacka statsrådet Moberg för svaret på min fråga.

Det finns knappasl någon annan yrkesgrupp vid sidan av psykologerna där del har skett en sä slark sammankoppling meUan å ena sidan medlemskap i en facklig organisation och ä andra sidan behörighet att ulöva yrket. Det rör sig visserligen inle om en juridiskt bindande legitimation, men i praktiken finner man att innehav av Psykologförbundets behörighetsbevis är av en oerhörd belydelse på arbetsmarknaden. Det visar sig ocksä att anslutningen tUl Sveriges psykologförbund är sä

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. ifrågasatt anläggande av oljehamn vid Bråviken

gott som hundraprocentig frän psykologernas sida. Det är en organisationsprocent som ligger fantastiskt mycket över vad som är vanligt inom andra SACO- förbund.

Det är naturiiglvis i högsta grad önskvärt alt löntagare är organiserade i facklig organisation. Men det är långtifrån säkert att det är så önskvärt alt alla som har samma utbildningsbakgrand samlas i samma fackUga organisation oavsett var de arbetar eller vUken arbetsfunktion de har. Det finns mänga psykologer som skuUe tycka att det vore naturligare och bättre för deras del att komma med i ett TCO-förbund i stäUet för ett SACO-förbund. Åtskilliga av dem ogUlar kanske också SACO:s lönepolitiska linje. Men de upplever i dag att de har svårigheter att utträda. Om de går över tUl en annan facklig organisation, mister de nämligen behörighetsbeviset, och därmed får de ocksä sämre utsikter på arbetsmarknaden.

Det finns enligt min mening tvä önskemål som man här kan framställa. Dels bör staten ta över praktikutbildningen, dels bör man kanske försöka avdramatisera den formeUa behörigheten. Det är möjUgl all en statlig legitimation inte är det allra bästa utan att man skaU nöja sig med ett mindre strikt arrangemang, kanske av typen socionomexamen.

Jag är mycket nöjd med statsrådet Mobergs klara svar, och jag viU bara fråga honom om han redan i dag kan ullala sig om när den nya UtbUdningen i sin definitiva form kan väntas komma i gäng.

Herr statsrådet MOBERG;

Fra lalman! Del är tvä utredningar som berör den här frägan. Den ena av dessa utredningar, som kanslersämbetel låtit göra, gäller utbildningen efter grundexamen. Enligt de uppgifter som kommit tiU departementet räknar man med att ett förslag om den utbildningen kommer att presenteras kanslersämbetel under våren.

Den andra utredningen, som också är en kanslersulredning, avser psykologutbildningen före grundexamen, Kanslersämbetel har fält förslaget från arbetsgruppen i fräga, och det är för närvarande föremål för remissbehandling inom kanslersämbetets ram. När den remissbehandUngen är klar, kommer kanslersämbetel att efter sin prövning gå lill regeringen med sina förslag.

Ulredningsläget är följaktligen sådanl att jag i dag inte kan säga med bestämdhet när vi har alla papperen pä bordet, men en förhoppning frän min sida är att något skaU kunna ske under nästa år.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Ang. ifrågasatt anläggande av oljehamn vid BråvUcen

Herr jordbruksministern BENGTSSON erhöll ordel för all besvara herr Ekinges (fp) i kammarens prolokoll för den 2 mars intagna fråga, nr 96, och anförde;

Fra talman! Herr Ekinge har frågat mig om jag anser att planerna på anläggandet av en oljehamn på en av öarna vid inloppet tUl Bråviken i

Östersjön står i god överensstämmelse med planeringen för naturvårdens och friluftslivels utveckling i området.

Hur oljeförsörjningen tUl del planerade kraftverket i Marviken skall ske utreds för närvarande av valtenfallsverkel och sjöfartsverket i samråd med naturvårdsverket. Som ett viktigt led i detta utredningsarbete ingår en prövning hur naturvårdens och friluftslivets utveckUng i området påverkas. Först när utredningen blivit klar kan avgöras om och var en oljehamn bör anläggas inom området.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. ifrågasatt ardäggande av oljehamn vid Bråviken

Hen EKINGE (fp):

Fru talman! Jag ber att fä tacka jordbruksministern för svaret.

De bakomliggande omständigheterna är att VattenfaU planerar, utöver de hittUlsvarande planerna, all förlägga ytterligare elt aggregat inom den oljeeldade kondenskraftstationen vid Marviken. Om man nu skaU försöka fä en vettig användning av Marviken, sä är väl detta i och för sig acceptabelt, men om man som konsekvens härav fär anordningar, som uppenbart kommer att innebära en allvarlig miljörisk i ett känsligt område, då är det ofrånkomligt att det blir oro bäde bland befolkningen och bland våra naturvårdare.

Det är alldeles uppenbart att i de här förlängda planerna måsle det ingå att lösa frågan hur man skall fä fram tUlräckligt mycket olja tUl Marviken. En hamn med tUlräcklig kapacitet är det tydligen svårt att anlägga vid själva kraftstationen, och dä har förslag framkommit att anlägga en hamn vid nägon av öarna utanför. Jag har markerat det på en karta som jag visar på TV-skärmen för att ni skall kunna se hur pass känsUgt området är. Även här är det uppenbara svårigheter att få en tUlräckligt stor hamn.

Om man nu skall lägga en hamn på nägon av öarna, räknar man med alt eventuellt kunna med pipeline föra oljan tiU Marviken. Myckel preUminärt har kosinaderna angivils tUl 20-30 miljoner. Och alt la in fartyg på upp tUl 30 000 ton — som har nämnts — bland den mängd av öar som finns i det här området är självklart förenat med alltför stora risker för hela det vidsträckta natur- och friluftsområdet kring Bråvikens mynning.

I diskussionen har man också framfört olika alternativ, I den preliminära planeringen har bl. a. nämnts — det vUl jag gärna påpeka — att i stället för att göra denna anordning skulle man kunna ta in fartygen tiU Norrköping och därifrån skulle sedan oljan föras tUlbaka genom Bråviken på mindre båtar. Men det är ju ändå fråga om ett avstånd på 3-4 distansminuter. Även om jag kan förstå att man kan ha inlresse av att förstärka hamnverksamheten i Norrköping måste jag fräga varför man inte riklat sitt intresse mot den näraUggande hamnen i Oxelösund, Den är en av de fyra största hamnarna i vårt land; den kan ta emot fartyg på upp tUl 85 000 ton. Och även om jag inle är intresserad av alltför stora fartyg med oljelast i Östersjön mäste jag säga att del är bältre att ha en tUlräckligt stor hanrn, där man har en viss marginal, än all balansera på gränsen lUl det omöjliga.

Får jag fräga jordbruksministern: Är herr statsrådet beredd att medverka UU alt alternativet Oxelösund kommer upp tUl prövning, innan man har bundit sig aUlför myckel i de inledningsvis nämnda planerna?

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. arbetsmarknadskonfliktens inverkan på tillgängen pä utsäde

Herr jordbruksministern BENGTSSON;

Fru talman! Jag vUl inte gärna intervenera i det utredningsarbete som pågår inom VattenfaU i samråd med alla de myndigheter som är lUl för att bevaka miljövårdens intressen. Jag förestäUer mig att man inte är främmande även för andra alternativ än dem som har förts fram i pressen. Men min nuvarande ståndpunkt är all jag Utar pä att naturvårdsverket och länsstyrelsen bevakar miljövärdens iniressen då det gäUer att anlägga denna eventuella hamn. Vi vet ju inte om det blir fräga om att bygga ut företaget — det är ju bara preliminära planer som man för dagen inte kan säga någonting bestämt om.

Hen EKINGE (fp):

Fru talman! Jag tackar jordbruksministern för detta senaste besked och tar det som etl utiryck för att statsrådet kommer att följa dessa problem med all önskvärd uppmärksamhet.

När del gäUer att hålla kontakt med nalurvärdsmyndigheterna har del varit en besvärande omständighet i den diskussion som förts alt länsstyrelsen i Södermanlands län hittUls inte har varit inkopplad. Jag hoppas att den blir det, även om de öar det här gäller råkar ligga i Östergötlands län.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Ang. arbetsmarknadskonfliktens inverkan på tiUgången på utsäde

Herr jordbruksministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara hen Andreassons (c) i kammarens protokoll för den 3 mars intagna fråga, nr 98, och anförde;

Fru tahnan! Herr Andreasson har frägai mig om jag har uppmärksammat risken för brist på utsäde i anledning av konfUkten vid statens centrala frökonlrollanslall.

Sedan SACO utfärdat varsel om strejk vid bl. a. statens centrala frökonlrollanslall hänsköl statens avialsverk tiU stalstjänstenämnden att pröva frägan om den varslade konflikten var av beskaffenhet alt otillböriigl störa viktiga samhällsfunktioner. Nämnden fann inte all konflikten var av sädan beskaffenhet. SACO utlöste sedan strejken vid anstalten. Avtalsverket har senare hos SACO begärt dispens för vissa tjänstemän vid anstalten. SACO har dock inte medgett den begärda dispensen.

Under konflikten vid centrala frökontrollanslalten har statsplombe-ring av utsäde inte kunnat ske där. Prov har dock tagits emol och analyserats. Konflikten har naturiiglvis medfört försening av plombe-ringsverksamheten. Arbetet vid anstalten kan nu beräknas återupptas. Del är min förhoppning att det kommer att finnas tUlräckUgt med utsäde inför vårsådden.

Under detta anförande övertog herr förste vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr ANDREASSON (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret.

Bakgrunden tUl min fräga är att många tecken tyder på en tidig vår, i varje fall i södra Sverige, och det har skapat en viss oro bland jordbrukarna när del gäUer möjUgheterna att fä fram utsäde tUl vårsådden, om konflikten skulle fortgå en längre tid. Statens cenirala frökontroUanstalt kan under pågående strejk inte utfärda erforderUga analysbevis för utsäden, och ingen annan kan heller göra della med nuvarande lagstiftning. Visserligen kan den enskUde jordbrukaren använda utsäde av den egna skörden, men den möjligheten är inte stor med hänsyn lUl att skörden 1970, åtminstone i Skåne, tiU följd av fjolårets väderlek var starkt bemängd med s. k. grönskott som gör den mindre tjänlig tUl utsäde.

Riksdagens beslut tidigare i dag innebär att strejken nu kommer att upphöra, och därmed har givetvis min fräga mist en del av sin aktualitet.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. uppsättandet av trafikljus vid vägkorsningar

Överläggningen var härmed slulad.

§ 17 Ang. uppsättandet av trafikljus vid vägkorsningar

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för all besvara herr Anderssons i Örebro (fp) i kammarens protokoll för den 4 mars intagna fråga, nr 107, och anförde;

Herr lalman! Herr Andersson i Örebro har frågat mig om jag avser alt vidta åtgärder för att Irafikljus snabbare än vad som för närvarande sker skaU sältas upp vid vägkorsningar som visat sig trafikfarUga, som t, ex, vid LUlänkorset på riksväg 60 i Örebro.

Frågan om olika ätgärder för alt förbättra trafiksäkerheten på vägar och i vägkorsningar där svära olyckor inträffat har tidigare varil föremål för behandling i riksdagen. Sä sent som i januari i är uttalade jag att såväl vägverket som trafiksäkerhetsverket kontinuerUgt följer olycksutveck-Ungen på vägarna och i anslutning härtUl vidtar eller föreslår både långsiktiga och kortsiktiga ätgärder för att söka förbättra trafiksäkerheten. Jag uttalade ocksä att jag med hänsyn lUl den uppmärksamhel som vägverket och trafiksäkerhetsverket ägnade dessa spörsmål inte ansåg någon åtgärd frän min sida motiverad.

Beträffande den av frågesläUaren nämnda vägkorsningen vid Lillan har jag inhämtat att ombyggnad och uppsättande av trafiksignaler pä denna plats pä riksväg 60 planeras ske under år 1972. Projekteringen skaU utföras under innevarande år, och vägverket undersöker även möjligheterna att tidigarelägga arbetena.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr lalman! Anledningen tUl frägan är självfallet de olyckor som har inträffat vid Lillänkorset i Örebro kommun. Bakgrunden är följande. För ungefär fyra är sedan byggde man om vägen, och den blev då betydligt snabbare. Man drog fram ledningar för alt sätta upp trafikljus i den nänmda korsningen, som varit så olycksfylld, men några trafikljus kom

7 Riksdagens protokoU 1971. Nr 41-42

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. aktioner som försvårar vägtrafiken

inte upp. Det blev en annan bedömning av saken.

Jag tycker att denna fråga, så som jag har stäUt den, är principieU, När ortsborna begärde att få upp Irafikljus sade man på vägverket att man saknade pengar. Det borde, menar jag, finnas en viss reserv. När man kan bevisa att en trafikpunkt är farUg skall del finnas medel att omedelbart ställa tUl förfogande, när trafiksituationen på ett markant sätt har förändrats, såsom faUet är i LiUän beroende dels pä att det skett en stor utbyggnad av bostadsbeståndet, dels på att där byggts ett varahus, Wessels varahus. Trafikintensiteten har därför ökat betydligt.

Jag har en del erfarenhet av trafikfrågor. TUlsammans har herr Aronsson i Örebro och jag utgjort trafiknämnden i staden. Jag lämnade den den I januari. Men vi hade inte LiUåns kommun förrän den 1 januari. Av erfarenhet vet jag att man när det gäller sådana här trafikpunkter är absolut tvungen att skaffa fram medel och sätta upp signaler för att undvika svårare trafikolyckor.

På grund av framställningar fick man en cykel- och gängbro speciellt för skolbarnen där ute. Men jag tycker ändå att vägverket under de många år som gått sedan man begärde att fä upp trafikljus kunde ha realiserat det löfte man gav på ett mycket tidigt stadium. Såvitt jag har kunnat bedöma är det brist pä medel som gjort att man inte kunnat sätta upp dem. Nu har ju statsrådet i sitt svar sagt att trafiksignaler skall sältas upp under 1972, Det är verkligen angeläget att de pä något sätt kommer upp snabbare.

Jag tackar för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 18 Ang. aktioner som försvårar vägtrafiken

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Sjöholms (fp) i kammarens protokoll för den 4 mars intagna fråga, nr 109, och anförde;

Herr talman! Herr Sjöholm har frågat mig om samhäUel bör tolerera aktioner, som oavsett syftet allvarligt försvårar framkomstmöjlighetema på allmän väg och därmed utsätter trafikanterna för fara.

Aktioner varigenom vägtrafikant onödigtvis i väsentlig män hindrar eUer stör trafiken på väg kan föranleda straff enligt 2 § trafikbrottslagen. Utsätts andra trafikanter för fara kan straff för vårdslöshet i trafik följa enligt 1 § samma lag.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr talman! Herr Sjöholm är förhindrad att ta emot svaret, sä jag har bara att pä hans vägnar tacka statsrådet för det.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 19 Ang. nedskärningen av anslag tUl vägbyggnadsprojekt

Nr 41

Herr kommunikationsministern NORLING erhöU ordet för att besvara herr Westbergs i Ljusdal (fp) i kammarens protokoll för den 4 mars intagna fråga, nr 111, och anförde:

Herr talman! Hern Weslberg i Ljusdal har frågat mig om jag anser att den nedskärning som skett av anslaget lUl redan beslutade vägbyggnadsprojekt, som faUet är i Ljusdalsregionen, stär i god överensstämmelse med en sådan långsiktig planering av vägverkets verksamhet, som befrämjar ett rationeUt utnyttjande av tUldelade investeringsresurser.

Sävitt jag vel är nägon nedskärning av redan beslutade vägbyggnadsprojekt i Ljusdalsregionen inte aktueU. Jag viU emellerlid gärna kort redogöra för den behandling som sker av vägbyggnadsanslagen.

Som herr Westberg vet beslutar riksdagen om vägbyggnadsanslagel för ett år i taget. En annan sak är att man måste ha en planering som sträcker sig över flera är och som möjliggör en rationell användning av de anslag som riksdagen beslutar om. De i vägstadgan föreskrivna femärsplanema för vägbyggandel söker tUlgodose en sädan planering. Dessa planer Ugger till grund för fördelningen av vägbyggnadsanslaget mellan länen.

Det är naturligt att man kan tvingas göra justeringar i förhåUande tUl planerna under giltighetstiden. Sädana justeringar kan föranledas exempelvis av att de prognoser om befolkning, bebyggelse, trafikutveckUng och liknande som gjordes när flerårsplanerna upprättades, har uppfyUts oUka i skilda län.

Den långsiktiga planeringen av vägverkels verksamhet har slor betydelse för ett rationellt utnyttjande av tUldelade investeringsresurser. Samtidigt fär man emellertid vara öppen för att ändringar vid behov kan behöva göras i fräga om de enskilda projekten.

Torsdagen den Il mars 1971

Ang. nedskärningen av anslag till vägbyggnads-projekt

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp);

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret. Det är möjligt att jag har vänt mig tUl fel person i det här faUet, men jag förmodar att kommunikationsministern följer utvecklingen på vägbyggnadsområdet, oavsett vem som står som huvudman för vägbyggandet.

De projekt jag närmast tänker pä är sådana där AMS varit involverad. I två aktuella projekt inom Ljusdals kommun har man skurit ned anslagstUldelningen med 33 procent, vUket gör att dessa vägbyggnadsprojekt inte kan fullföljas. Jag viU därför gärna fä veta vad som är anledningen tUl de genomgripande nedskärningarna i de anslag som det här varil fråga om. Jag vUl del desto mera som delta ocksä är en sysselsättningafråga av betydande vikt.

I min kommun är det aUtsä två i gång varande objekt som hotas på grund av att anslagen prutats ned pä det sätt som jag här beskriver. Det kom som en obehaglig överraskning en vecka efter det att regeringen meddelat, att man avser att sälta i gång en rad vägprojekt frän Norrbotten i norr tUl Dalarna i söder. Man har frågat där hemma om det här finns något samband.

Att det är ytterst angelägna objekt framstår klart för aUa dem som

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. nedskärningen av anslag tiU vägbyggnadsprojekt

färdats pä de här berörda vägarna. I det ena faUet är det fräga om en omläggning och en ombyggnad av en ytterst trafikfarlig kurva med tiUhörande bro över ett mindre vattendrag, den s. k. Skyteskurvan som är beryktad långt ulanför kommunens gränser. Det är en mycket svär och trafikfarUg kurva det gäller.

Vid dessa vägbyggen har 31 man sysselsatts, varav 15 beretts arbete via AMS. Dessa blir nu fristäUda. Det är aUlså en sysselsättningafråga men ocksä en fråga om elt rationeUt vägbyggande. Ifrågavarande vägföretag har länge varit aktuella, och behovet av ombyggnader är utomordentligt stort. Nu fördröjs de ytterUgare, och de kan inte genomföras på etl rationellt sätt.

Kan denna ordning anses vara försvarbar?

100

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! De vägprojekt och vägarbeten som hen Westberg nu talar om kunde jag av naturliga skäl inte hitta i mitt departement, därför all de sorterar under arbetsmarknadslyrelsen. Även om del sker ett i och för sig intimt samarbete i fråga om både projektering och utförande meUan vägverket och AMS, är ändå den formella gången att de arbeten som hen Westberg lalar om ligger så att säga pä AMS-sidan.

Sedan della är konstaterat, och det aUtså finns sådana projekl som herr Westberg talar om, vUl jag - även om min sakkunskap i detta hänseende kanske inte är av samma kvaUtet som inrikesministerns - med den kännedom som jag ändå har om dessa frågor framhåUa, alt man beträffande beredskapsarbeten mäsle ta med två ting i bedömningen. Det ena är sysselsättningsaspekten och det andra är den ekonomiska sidan när det gäller fuUföljandel av sådana här projekt. Såvitt jag förstod av herr Westberg skiUle inte sysselsättningsaspekten vara det avgörande, alltså att man har avbrutit dessa arbelen. Om jag fattade honom räll, skuUe det närmasl vara fråga om den ekonomiska delen, VUken del det nu än är av dessa ligger del givetvis i beredskapsarbetenas natur alt de skall kunna sättas i gång när behov finns och avbrytas när de inle längre behövs. Jag kan aUtså utan att gä in på de enskUda faU som herr Weslberg här talar om ändå gå i god för del som är praxis pä detla område, nämligen alt ett beredskapsarbete normalt avstannar exempelvis under sommarmånaderna för att sedan igångsättas pä hösten. Det är väl den gängse regeln i de områden där sysselsättningen är svag. Vidare har man självklart att följa möjligheterna att satsa pengar på aUa dessa objekt, som ändå är angelägna och som skulle behöva ulföras.

Jag vUl i sammanhanget erinra om trots att det inte har med den här aktuella frägan att göra, att jag själv för en tid sedan kopplades in med mitt departements resurser i nägra beredskapsobjekt, som väl är bekanta nu. För nägra veckor sedan erhölls tUlfälUgt medel frän kommunikationsdepartementet för igångsättning av ett antal begränsade, mindre arbeten.

Jag tror att det efler dessa förklaringar inle skall råda några slörre meningsskiljaktigheter mellan oss. NaturUgtvis skall de arbeten som herr Weslberg talar om fuUföljas sä snabbt som möjligt. Jag ulgår från del.

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr lalman! Jag uppskattar att kommunikationsministern går i svaromål, trots att det nog är rikligt som han säger alt det hade varit bättre om jag vänt mig tUl inrikesministern just när det gäller dessa ting.

Att jag vände mig tiU kommunikationsministern berodde på att jag vUle anlägga rationaliseringssynpunkten pä denna frågeställning. Jag tycker att det inle kan vara etl riktigt sätt att hanlera vägbyggnadsmedel på alt så här hastigt avbryta en mycket angelägen byggnadsverksamhet. Det är väl riktigt att man brukar avbryta beredskapsarbeten inför sommarhalvåret. Men nu är det inte dessa skäl som har spelat in, utan det är bristen pä medel som har gjort att man har blivit tvungen alt avbryta de aktuella och ytterst angelägna vägprojekten.

Självklart har dessa arbeten blivii beredskapsarbeten av det skälet att man inte har fått ordinarie vägpengar lUl dem. Det är så utomordentUgt angelägna projekt att man inte har velat vänta tUl dess man har kommit pä tur när del gäller vanliga vägpengar. Därför har man gjort så här. Behoven av sysselsättningsmöjligheter är också utomordentUgt stora, men jag har velat lägga dessa mera rationella synpunkter på frågan.

Sedan är det ju inte bara inom det här området som det är brist pä pengar. Man har ju också dragit in underhällsbidragen med ca 670 000 kronor tiU värt län, och det påverkar givelvis också den ordinarie vägverksamhelen.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Om åtgärder för att förhindra vissa verkningar av lockouten inom skolväsendet

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Jag tror att det är angeläget att innan vi avslutar denna debatt göra klart att vi, utan att vara oeniga om behovet av att aUa dessa projekt utförs så snabbt som möjUgt, ändå måste konstatera att man bör skUja mellan ordinarie väganslag och beredskapsmedel. Detta gäller inte bara på vägbyggnadsområdet, utan det gäller över huvud taget på hela arbetsmarknaden där man sätter in beredskapsarbeten.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 20 Om åtgärder för att förhindra vissa verkningar av lockouten inom skolväsendet

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöU ordet för att besvara herr Elmstedts (c) i kammarens protokoll för den 25 februari intagna fråga, nr 92, och anförde:

Herr talman! Herr Elmstedt har frågat mig, om jag avser att vidtaga ätgärder för att förhindra de negativa verkningar som lockouten inom skolväsendet kan befaras få på betygsättningen och därigenom på fortsatta studier.

Det är en fortlöpande bedömning som skall Ugga tUl grund för betygen. Betygsättningen avser en längre tidsperiod, i regel en årskurs.

Med hänsyn tiU den korta tid konflikten pågått finner jag del inle sannoUkt att några negativa verkningar uppstår.

101

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. riktlinjenta för utdelning av statliga konstnärsstipendier

Herr ELMSTEDT (c):

Herr lalman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret på frågan.

Man kan naturligtvis säga att konflikten har varit relativt kortvarig, men tre veckor är en tidrymd som för en del av eleverna kan vara nog sä besvärande. Jag tänker närmast på — och det var väl del som föranledde mig att StäUa frägan — att det i varje faU i en del skolor råder det förhåUandet, att de olika klasserna i samma årskurs har olika lärare i samma ärrme men gemensamma prov. Eftersom en del av dessa klasser har haft lärare som icke varit indragna i konflikten, har deras undervisning fortgått på vanligt sätt, medan de klasser som hafl konfliktdrabbade lärare har fåll sköta studierna på egen hand och kanske varit hell hänvisade åt sig själva.

Det är självklart alt man bland eleverna, särskilt då i de årskurser som skall söka in tUl vidare utbildning, är bekymrad över hur bedömningen kommer att ske när betygsättningen skaU göras. Jag är medveten om all det gäUer bedömning för en hel årskurs, men tre veckor under en termin är inte en så kort tid att man utan vidare kan anta att uppehället har gått spårlöst förbi - det vore nog Utet lätt att se det sä.

Jag uppfattar svaret så, att man kan tänja på det, då utbUdningsministern säger att han inte finner det sannolikt att nägra negativa verkningar skuUe uppstå. Detta utesluter inte att man ändå kan komma underfund med det. Elevorganisationerna önskar ocksä fä nägon form av stödundervisning, om detta skuUe visa sig behövligt.

Jag tror att man mäste ta litet försiktigt pä det här, eftersom det för många elever är ytterUgt känsligt — jag tänker dä, som jag nämnde inledningsvis, närmast på dem som är på väg in i högre ulbildning. De kan faktiskt få bekymmer som följer dem under resten av deras utbUdning.

Herr utbUdningsministern CARLSSON;

Herr talman! Det är riktigt att konflikten formeUt varil rådande under tre veckor, men genom olika omständigheler som är väl kända utgör den tid som eleverna reellt fått känning av konflikten 7—9 dagar. Det är detta som ligger bakom min förmodan. Jag har inte velal avge någol kategoriskt svar, eftersom man självfaUet efter en sådan här händelse gärna vUl höra elevernas organisationer, TLE har t, ex, uppvaktat under eftermiddagen, och vi viU självfallet la del av skolöverstyrelsens synpunkter på denna fråga innan vi lar nägon definitiv ställning. Min preUminära uppfattning är dock att det med förnuftiga arrangemang inte bör bli några besvärande konsekvenser.

Överläggningen var härmed slutad

§ 21 Ang. rUitlinjerna för utdelning av statliga konstnärsstipendier

102

Herr utbildningsminislem CARLSSON erhöll ordet för att i elt sammanhang besvara dels de av herrar Wijkman (m) och Lange (s) i kammarens protokoll för den 2 mars intagna frågorna, nr 94 och 97, dels

ock herr Ahlmarks (fp) i kammarens protokoU för den 3 mars intagna fråga, nr 104, och anförde;

Herr talman! Herr Wijkman har frågat mig om det står i överensstämmelse med riktlinjerna för utdelning av statUga konstnärsstipendier alt sådant kan ulgä som stöd för antisemitisk publicistik. Herr Lange har frågat mig om jag ämnar vidta åtgärder för att förhindra att statliga konslnärsslipendier och bidrag utgår tUl personer vars verksamhet är iraiktad bl, a, pä att sprida antisenUtisk hatpropaganda genom sådana tidskrifter, vars innehåll kännetecknas av äreröriga nidteckningar och systematiska överskridanden av aUa gränser för publicistisk verksamhet. Herr Ahlmark har frågat mig om jag anser det rimligt att ett statligt konslnärsstipendium (s. k. arbetsbidrag) ges för att stimulera en person och en tidskrift, vars antisemitiska verksamhet och teckningar avslöjats längt dessförinnan, t. ex. i riksdagens utrikesdebatt den 29 aprU 1970.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Kungl. Maj;t har fastställt de allmänna principerna för användningen av de medel som anvisas tiU statliga konslnärsslipendier och försöksverksamheten med arbetsbidrag tUl konstnärer inom måleri m. m. Enligt dessa bestämmelser skaU konstnärsstipendier tUldelas konstnärer som genom tUlräckliga insatser dokumenterat sin begåvning. Arbetsbidrag skall tUldelas en eller flera konstnärer inom måleri m, m. eller sädan konstnär i samarbele med andra yrkesutövare för projekt som kan främja utvecklingen inom arbetsområdet.

Fördelningen av de nämnda stipendierna och bidragen handhas inte av Kungl. Maj:t utan av särskilda organ.

Att inom ramen för de refererade bestämmelserna närmare ange konstnärskapets syfte och innehåll har inte ansetts möjligt eUer ens önskvärt. Det är dock självklart att konstnärsstipendium eller arbetsbidrag inte bör utdelas om det finns grundad anledning anta att man därigenom skulle stödja antisemitisk propaganda eUer lagöverträdelser av något slag.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. riktlinjerna för utdelning av statliga konst-närssripendier

Herr WIJKMAN (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Carlsson för svaret pä min fråga. Jag vUl också uttrycka tUlfredsstäUelse över att utbildningsministern i slutet av sitt svar deklarerar att statligt stöd icke bör utdelas om del finns grundad anledning tro att man därigenom skulle stödja antisemitisk propaganda. Ett annal svar hade — herr lalman — varit inte bara poUtiskt olänkbart utan dessutom inle stått i överensstämmelse med de beslut riksdagen har fattat i lagen om hets mot folkgrupp.

Del som närmast föranledde min fräga var meddelandet om att tidningen Puss erhållit ett s, k, arbetsbidrag om 8 600 kronor. Arbets-bidragel har utdelats i januari i år, och anslaget är utdelat av ett specieUt beredningsorgan som utses av Konstakademien och Konstnärernas riksorganisation.

Vad är det då för tidning eller rättare sagt vUket kultureUt ändamål är det som man har understött med statliga medel? Jo, det är en tidning, vars sisla nummer innehåller avsnitt som måste betecknas som den mest uppenbara form av antisemitisk propaganda. Teckningar förevisas där

103

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. riktUnjerna för utdelning av stadiga konstnärsstipendier

man raljerar med den judiska religionen pä etl flertal högst osmakliga sätt. Den berörda tidningen har också mycket riktigt anmälts och det torde utan tvekan komma att föranleda rättsliga ätgärder.

Detta är allvarUgt nog, herr talman, men det är inle nog härmed. Tidningen Puss har utgivits under flera år, och vid flera tUlfällen har den påtalats såsom utgörande ett organ som på det mest stötande sätt stämplat och vanärat säväl olika enskUda personer som folkgrupper.

Den tidning som redan i förra årets utrikesdebatt påtalades för antisemitisk propaganda har alltså erhålUt statligt stöd.

Den tidning som vid otaliga tUlfäUen uppvisat teckningar på olika politiker i de mest obscena situationer och som från gäng tUl annan på ett högst märkligt sätt uttalat sig om bruket av droger har alllsä erhäUil statligt stöd!

Jag finner detta helt oacceptabelt! Statsrådet säger nu att det inte befunnits möjligt eUer ens önskvärt att inom ramen för bestämmelserna om utdelning av bidrag närmare ange konstnärskapets innehåU eUer syfte. Detta yttrande kan mot bakgrund av det skedda inte få stå oemotsagt. Tycker inte statsrådet att det hade varil önskvärt att ha hafl sådana aUmänna riktlinjer att bidrag inte hade utgått tUl den typ av verksamhet som bedrives av Puss? Jag begär inte nägra direkta ministeringripanden men jag begär sädana deklarationer frän ansvarigt statsråd att berörda myndigheter och organ får en sädan vägledning i sitt arbeie att beslut som i faUel bidraget till Puss inte inträffar. Ty det kan inle vara meningen att i ett läge med begränsade resurser understödja och stimulera utgivandet av dylika publikationer!

Man kan, herr talman, tycka att deklarationer eUer föreskrifter av detta slag inte borde vara nödvändiga. Man borde kunna förvänta sig bättre omdöme från ett organ som har att handha utdelning av statUga medel. Men när nu så uppenbarligen inte är fallet krävs insatser för att åtminstone för framtiden söka förhindra incidenter av delta slag. Jag finner inget utiryck för en sådan inställning hos utbUdningsministern men han har ju möjligheten att komma igen i ett senare inlägg.

104

Herr LANGE (s);

Herr talman! Även jag vUl tacka statsrådet och chefen för utbUdningsdepartementet för svaret. Jag lycker att det var upplysande i flera hänseenden, och det andas sannerligen förståelse för de spörsmål som tagits upp i de enkla frågorna, i varie faU i min.

Man kan utläsa ur svaret alt statsrådet delar uppfattningen att vad som inträffat är klandervärt. Man kunde möjUgen ha uttryckt den saken ännu tydUgare och i ännu klarare ordalag. Men tUlåt mig säga att vad jag saknar och därför vUl efterlysa är ett om möjligt mera preciserat och direkt svar på frågan, om statsrådet är beredd att vidtaga ätgärder för att i framtiden förhindra ett upprepande av vad som här inträffat och som med rätta upprört en bred opinion och som föranlett min fräga.

Vi har åsiktsfrihet här i landel, och vi har pressfrihet — en pressfrihet som sträcker sig vida längre än i kanske något annat även demokratiskt land. Detla vill vi aUa slå vakt om. Vi tUlåter aUa uppfattningar att komma tiU uitryck. Man får visst både ifrågasätta och direkt kritisera värt

demokraliska styrelseskick och de värderingar som ligger tUl grund för detta och i stor utsträckning delas av den breda opinionen, också företrädd i denna församling. Ja, man kan t. o. m. gå längre och direkt ge uitryck äl att man viU omstörta delta samhällsskick. Jag tror inte det i och för sig föranleder någol ingripande, och det tyckerjag må vara hänt. Lagen sätter ändå vissa begränsningar och det har redan av föregående talare erinrats om lagstiftningen beträffande hels mot folkgrupp. Det är brottsligt. Det är uppenbart att vad som har skett beträffande utdelande av bidrag kan uppfattas som en uppmaning all direkl begå en brottsUg handling. Därför finns det enligt mitt förmenande anledning att överväga om inte vissa ätgärder kan behöva vidtagas.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. riktlinjerna för utdelning av stadiga konstnärsstipendier

Hen AHLMARK (fp):

Herr talman! Den 29 april förra året höll riksdagen utrikesdebatt. I nutt anförande tog jag då bl. a. upp den antisemitiska propagandan. Får jag citera två stycken ur det anförandet och här pä TV-skärmen visa samma bUder som jag demonstrerade på interntelevisionen i andra kammaren den gängen:

"Jag fick för några veckor sedan ett nummer av tidningen 'Puss'. Låt mig visa dess baksida. Den rymmer ett vulgärt angrepp pä industriminislern Krister Wickman. Han kallas Krister Trickman. Teckningen, som alltså skall föreställa industriministern, har försetts med just sådana drag och detaljer som sedan gammalt varit den antisemitiska smädeteck-ningens kännetecken vare sig man angripit judar eUer hånat icke-judar och då försökt visa deras elände genom att ge dem s. k. judiska drag.

Den medlem av redaktionen för tidningen Puss, som gav mig detta nummer av tidskriften, sände mig samtidigt någol slags ironisk hälsning; 'Här ett ex. av Der Sturmer plus som gåva en teckning som jag gjorde sommaren 67, väl bekomme!' Också denna 'gåva', en sadistisk karikatyr, kan vara värd alt visa för kammaren. Den förestäUer Moshe Dayan med lapp för ena ögat och med en nål som närmar sig hans andra öga. På nästa bild har nålen gjort sin insats, Dayan är blind, sitter med lappar för båda ögonen och samlar som tiggare in pengar tUl Isarel."

Slut på citatet från utrikesdebatten i aprU förra året. Några månader senare begärde samma person och tidskriften Puss ett s. k. arbetsbidrag för sin tidskrift. I är har man fått 8 600 kronor i statligt bidrag från Konstakademien. Därefter har han alltså än en gäng i ännu vidrigare teckningar smädat Israel och judarna genom att nyttja grepp och fördomar som direkt påminner om den antisemitiska propagandan frän t. ex. nazisttiden och frän en del sovjetiska tidskrifter i dag.

Det är bra att ocksä politiskt obekväma konstnärer får stipendier. Någon politisk diskrinunering ska vi inte ha, allra minst vad gäUer bidrag tiU konstnärligt arbetande personer. Men det här fallet gäUer något helt annat. Här har man gett statliga pengar tiU en person som bedriver grupphets i teckningens form och som anknyter tiU stämningar som en gång fört vår världsdel in i dess största katastrof.

Där måste en gräns dras. Det mäste bli fullt klart alt antisemitisk verksamhet aldrig får stimuleras med statsbidrag. Att Konstakademien inte förstått det är häpnadsväckande. Jag tackar utbUdningsministern för

105

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. riktlinjerna för utdelning av statliga konstnärsstipendier

hans svar i dag där klarhet har skapats. I kampen mol antisemitismen måste aUa demokratiska partier stå enade.

1 detta anförande instämde herrar Hörberg och Wikström (båda fp).

Herr utbildningsministern CARLSSON;

Herr talman! Jag är, av skäl som är väl kända, förhindrad alt uttala mig om det enskilda fallet. Frågan är anmäld för justitiekanslern och i detta läge vore det högst olämpligt av mig att föregripa JK:s utlåtande.

Vid utformningen av gällande regler för stipendier och andra bidrag till konstnärUg verksamhet har del varit en bärande princip all i möjligaste män delegera handläggningen för att inte lämna nägra möjUgheter öppna för otillbörlig politisk styrning i de enskUda fallen. Stipendieutdelningen har anförtrotts — jag tror att det kan vara värdefullt att meddela kammarens ledamöter detta — fyra fristående organ, nämligen styrelsen för Sveriges författarfond. Konstakademien i samråd med Konstnärernas riksorganisation. Musikaliska akademiens styrelse i samråd med Tonsättarföreningen och slutUgen Konstnärsstipendie-nämnden. Ett betydande inflytande har aUtså tiUförsäkrats konstärernas egna organisationer och endast några av dessa styrelseposter bestäms i reaUteten av regeringen.

Det framstår naturUgtvis som viktigt - och jag tror all det råder slor enighet om detta i denna kammare - att slå fast att, i den män konstärlig verksamhet som stimuleras med aUmänna medel uttrycker poUtiska värderingar och idéer, betyder detta givetvis inte att det allmänna pä något sätt ställer sig bakom de åsikter som framförs. I den män äter som verksamheten innebär lagöverträdelser av något slag är det naturUgtvis de rättsvårdande myndigheternas sak att gripa in.

Med nuvarande ordning — det erkänner jag gärna — finns det inte någon hundraprocentig garanii mot övertramp av antytt slag. En risk för missbruk av förtroende kommer naturligtvis alltid att finnas, och det är ett pris som vi i andra sammanhang har varit beredda att betala för att i ett demokratiskt samhälle maximera möjligheterna tUl fri debatt och åsiktsbildning.

Men naturligtvis är detla, som herr Lange nämnde, en fråga om hur man kan skapa en sä bra organisation som möjligt för all på en gång bereda denna frihet och samtidigt minska riskerna för missbruk av den. Jag vUl här bara hänvisa tUl det arbete som kulturrådet bedriver, där man tar upp frågan om centralisering respektive decentraUsering av värt framtida beslutsfattande på kulturområdet. Däri ingår också de medel som kan ställas tUl olika kullurutövares disposition.

106

Hen WIJKMAN (m):

Herr talman! Jag delar utbildningsministerns uppfattning att man sä långt möjligt är skall delegera denna rätt att fördela bidragen för att undvika politisk styrning och för att över huvud taget även på detla område som pä så många andra tUlgodose decenlraUseringssträvandena i samhäUet, Det är också riktigt, helt naturligt, att i den män poUtiska värderingar kommer fram, som kan vara obekväma för det statsbärande

partiet eller någon annan politisk riktning, skaU inte heUer det utgöra hinder för att bidrag skall kunna utdelas. Det är också rikligt att det är de rältsvårdande myndigheterna som har ansvaret för att överträdelser av gällande lag beivras.

Vad jag efterlyste här var ett mera klarläggande ställningstagande frän UtbUdningsministern och över huvud taget en deklaration, alt utbUdningsministern anser det önskvärt att trols aUt de myndigheter, organ och nämnder som det här är fräga om får sädana aUmänna riktUnjer för sin verksamhet — och i detta fall för utdelningen av bidrag — att bidrag tiU Puss och liknande typer av publicistik kan undvikas.

Jag påtalade redan i mitt första inlägg att denna tidning har varit aktuell i flera år och att den, som herr Ahlmark här visade på intern-TV-skärmen, tidigare har påtalats i riksdagen för antisemitisk propaganda och av mänga andra skäl. Vad man mäste fräga sig med tarUce pä att vi har begränsade resurser i detta samhäUe är huruvida över huvud taget konstnärliga bidrag skall utgå tUl dessa tvivelaktiga publikationer, där man dessutom tidigare har dokumenterat vad jag viU kaUa antisemitisk propaganda.

Jag häller med utbildningsministern om att detta är en mycket svår awägning, men det inträffade visar ju på nödvändighelen alt man från det ansvariga staisrådets sida klarare drar upp riktUnjerna i sådana här frågor. Det har tydligen inte räckt med att vi har antagit i riksdagen en lag om hets mot folkgrupp och del har inte räckt med de allmänna politiska debatter om antisemitism och rasism, som har hållits i denna kammare och i föregående riksdagar, för att nämnden eller utskottet i fråga skall få förståelse för att man bör avstå från bidrag tUl denna verksamhet.

Det är aUtså detta jag tar upp, och jag efterlyser fortfarande någon form av ställningstagande från utbildningsministern tiU hur man bättre skall kunna klargöra för nämnder hur de skall kunna undvika sädana här incidenter.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. riktlinjerna för utdelning av StatUga konstnärsstipendier

Herr LANGE (s);

Herr talman! Jag vill än en gång betona att jag inte har nägon som helst anledning att söka sak med utbildningsminislern, sä myckel mera som del framgått av hans svar att han delar den uppfallning som jag försöki ge ullryck åt.

Vad som upprör människorna är knappast den publicistik som bedrivs i den lidskrift ett par talare har hänvisat lUl i den här debatten. De aUra flesta har klart för sig att det är domstolsväsendets sak att ta slällning tiU om lagbrott begåtts och i så faU beivra det. Men vad människorna vänder sig mot är den flathet som de tycker sig utläsa, när vissa organ utdelar statliga stipendier för det här slaget av verksamhet. Det har sagts mig att när ansökan gjordes uppgavs det att den här verksamheten bedrevs i den omtalade tidskriften och att stöd begärdes för att trygga dess fortsättning. Vederbörande kan alltså inte ha varit okunniga om vart pengarna skulle gå. Att döma av uttalanden som gjorts av en av de personer som har ansvaret för bidragsgivningen ansågs det ändå vara värdefuUt att tidskriften fick fortsätta med försök i kontroversiell publicistik. Det tror

107

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. riktlinjerna för utdelning av StatUga konstnärsstipendier

jag nästan ingen har förståelse för utom den berörda parten.

Jag erkänner emellertid alt utbildningsministern har rätt, när han säger att del här är en svår fräga. Det är inte lätt att ge svar på, vUket ulbildningsminislern säkert önskar att han kunde, hur man skall förhindra ett upprepande. Del är inte lätt att ge ett entydigt och preciserat svar, men olika vägar kan tänkas. En vore all man en smula mera omsorgsfullt väljer ut de organ och de personer som skaU ha ansvar för bidragsverksamhelen. En annan är att man undersöker om man inle skulle kunna ge nägra allmänna riktlinjer för stödverksamhetens handhavande.

108

Herr AHLMARK (fp);

Herr talman! I stipendieansökan från Lars HiUersberg och redaktionen för Puss finns en skrytsam beskrivning av den egna lidskriften. Jag citerar den inte för att få en debatt i det enskilda fallet utan för att demonstrera den aningslöshet som extremister präglas av och som stipendienärrmden tydligen inte lyckats avslöja.

Puss är, säger de själva, "resultat av nytänkande beträffande produktion, distribution och konsumtion av konst". Det är alltså i den tidskriften som man gång på gång pubUcerat antiserrutiska teckningar. Men ingenting står mera fjärran från "nytänkande" än antisem.itism. Hels mot judar är en mångsekelgammal vidskepelse, som ofta fört länder in i diskriminering och tragedier. Propaganda mol judar har tagit fart när de styrande, eller grupper inom befolkningen, sökt syndabockar för misstag och olyckor, PlötsUgt behöver man något att skylla på och att rikta kriliken mol. Judarna har dä ofta varit idealiska. De har, som nägon sagt, varil tUlräckligt fåtaUga för att vara ofarUga och tUlräckligl många för att kunna framställas som etl hot. Och så har kampanjerna startat, misstankarna har fält kraft och kontur och angreppen mot en folkgrupp ibland exploderat i pogromer och massmord.

Den 8 aprU förra året försökte jag i andra kammaren visa varför det är sä vikligt all vi ständigt häller den antisimitiska propagandan under uppsikt. Tidskriften Puss och dess redaktion kan tyckas ofarliga vid jämförelse med den tradition i vilken de arbetar. Men det är alltid farligt att nonchalera antisemitism, som är det klassiska vapnet för poliliska extremister. Dagens marxistiska antisemiter tror kanske alt de är radikala när de smädar judarna. Det är vär skyldighet att påpeka alt ingenting kan vara mer reaktionärt än antisemitisk propaganda.

För den propagandan har alltid varit den totaUtära statens eUer den totalitära rörelsens eller den totalitära tidningens försök att fä anslutning från andra genom att spela pä strängar av hat, skräck, oro och främlingskap. Därför har det aUtid varit politiker ur klart reformvänliga partier som slätt på klart demokratisk grund som varil antisemitismens mest lidelsefulla motståndare. Liberaler och socialdemokrater har i Europas länder ofta funnit varandra när de bekämpat antijudiska fördomar,

1 Sverige i dag står självklart de fyra stora partierna bakom fördömandet av varje slag av antisemitism. Och just därför att vi kan visa upp en sädan enighet finns det goda möjligheler alt den vidskepelse som

sprids bl. a. av tidskriften Puss aldrig skall få sälta sin prägel på någon viktig del av svensk opinion.

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr talman! Jag gav redan i mitt första svar ett besked som gäller de tre frågor som ställts, nämligen att där det finns grundad anledning anta att man skuUe stödja antisemitisk propaganda eUer lagöverträdelser av något slag, bör konstnärsstipendier eller arbetsbidrag inte utgå. Närmare detaljer om det enskilda faUet vUl jag med hänsyn tUl de principer vi brukar följa inte gä in pä.

Jag skulle vUja la upp den fråga som herr Lange stäUt och som jag lycker är principiellt intressanl. Det är en fräga som vi i hög grad sysslar med bäde i kulturrådet och i departementet, nämligen hur man på kulturfältet skaU åstadkomma en fastare och klarare organisation.

En metod är ju alt lägga frågor av den karaktär vi diskuterat i dag under departementschefen. Fördelarna med den är att det bUr lätt för aUmänheten och riksdagen att utkräva elt ansvar. Nackdelen är, som ocksä påpekats här, den misstanke som kan uppstå om otillbörlig styrning eller påtryckning från de s, k. makthavandes sida. En annan metod - och det är ju vad kulturrådet i hög grad är inne på — är att decentraUsera beslutsfattandet till särskUda för ändamålet utsedda organ. Fördelarna med den metoden är att man får en betydande sakkunskap som kan knytas tUl ett organ av delta slag. Den som är rädd för styrning uppifrån kan känna sig betydligt lugnare. Nackdelarna är naturligtvis att en kontroll från allmänhetens och de politiskt ansvarigas sida blir svårare alt genomföra.

Jag är inte beredd att i dag ta ställning tUl dessa mycket besvärliga och principieUt viktiga frågor. Men de kommer att diskuteras mycket intensivt under den närmaste framtiden, och mycket talar för att jag får återkomma tUl riksdagen med förslag i dessa frågor när utredningsarbetet och övervägandena i kansUhuset är klara.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Äng. översyn av reglerna om gäldränta

överläggningen var härmed slulad.

§ 22 Ang. översyn av reglerna om gäldränta

Hen statsrådet LIDBOM erhöll ordet för att besvara herr Söderströms (m) i kammarens protokoll för den 23 februari intagna fråga, nr 79, tUl herr justitieministem, och anförde:

Hen lalman! Herr Söderström har frågat justitieministern vUka åtgärder regeringen har vidtagit med anledning av första lagutskottets utlåtande nr 25 år 1965 angående översyn av vissa legala räntebestämmelser. EnUgt fastställd ärendefördelning ankommer det pä mig att besvara frågan.

Såsom framgår av riksdagsberättelsen år 1969 har Kungl. Maj:t gelt köplagssakkunniga i uppdrag att se över reglerna om ränta vid dröjsmål med betalning.

109

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. översyn av reglerna om gäldränta

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Hen talman! Jag ber att få tacka statsrådet Lidbom för svaret. De bestämmelser som nu gäller innebär ju bl. a. att den som lånat pengar och därvid inle förbundit sig att betala någon ränta inle är skyldig att betala sådan förrän lånet förfaUit lUl betalning och dä efter en räntesats av 6 procent.

Är ingen förfaUodag bestämd, utgår räntan efter 5 procent "från den dag han lagsökt varder". En stämning mäste alltså ske annars kan över huvud taget inte ränta erhållas när del gäller skadestånd.

Vi kan göra en jämförelse med att staten nu betalar 7 procent på överskjutande skatt och betingar sig 12 procent på kvarskatl oavsett när betalning sker. Om man bortser från kvarskatteräntan så är gäUande räntesatser väsentUgt lägre än Sveriges riksbanks diskonto och de räntesatser som tUlämpas aUmänt. Därför kan numera en skadeståndsskyldig — eUer annan betalningsskyldig — göra sig en god förtjänst pä att fördröja betalning av skuld. Det innebär att den som fär vänta pä sin betalning gör motsvarande förlust — en förlust som kan medföra att han i stället tvingas låna kapital med marknadsmässig ränta — och därmed ytterligare ökar sin förlust. TiU detta kommer att den som är berättigad tUl ränta inte kan få tUlgodoräkna sig ränta på ränta. Speciellt när det gäUer mål som drar ut långt på tiden — exempelvis expropriationsmål, som kan ta flera år - kan detta betyda stora ränteförluster om man jämför honom med en person som har samma belopp insatt på bank.

Ätt förhållandena inte är bra insåg första lagutskottet när det avgav sitt betänkande nr 25 är 1965. Efter alt ha hört flera remissinstanser ansåg utskottet att en översyn av bestämmelserna borde göras. Den 14 maj 1965 beslöt riksdagen att i skrivelse tUl Kungl. Maj:t giva tUl känna vad utskottet anfört. Eftersom det har gätt nästan sex år sedan dess tyckte jag att det fanns grundad anledning att ställa denna fräga. Nu har jag fått tUl svar att detta spörsmål har överlämnats tUl köplagssakkunniga. Då inställer sig naturligtvis en följdfråga: När kan man vänta ett förslag? Jag har en känsla av att genom att frågan bakals in i ell större sammanhang kommer avgörandet att fördröjas åtskUliga år. Jag vet inte om statsrådet är beredd att svara närmare på detta.

Herr statsrådet LIDBOM;

Herr talman! Jag kan inte ge herr Söderström något exakt besked om när köplagssakkunniga avlämnar ett betänkande med förslag om nya räntebestämmelser, men jag har hållit kontakt med utredningen och förvissat mig om att den arbetar med frågan.

Att det skaU dröja ytterligare åtskilUga är kan jag dock utan vidare säga är en överdrift.

Hen SÖDERSTRÖM (m);

Herr talman! Jag tackar för det beskedet

det lät positivt och bra.

110

Överläggningen var härmed slutad.

§ 23 Ang. ifrågasatt nedläggning av järnvägsUnjen Karungi—Övertorneä och bilUnjen Övertorneå-Pajala

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Stridsmans (c) den 12 januari framställda interpellation, nr 14, och anförde:

Herr talman! Herr Stridsman har frågat mig om jag är beredd medverka tUl att nedläggning av järnvägsUnjen Karungi—Övertorneä och billinjen Övertorneå-Pajala förhindras med hänsyn tUl ,föreUggande sociala, lokaliseringspolitiska och näringspolitiska krav och med beaktande av malmbanans ekonomiska betydelse för den totala jämvägsverksam-heten i Norrbottens län.

Järnvägslinjen Karungi—Övertorneä tUlhör det olönsamma och ersätt-ningsberättigade bannälel vid SJ och är därmed frän ekonomisk synpunkt skild frän affärsbanenäiet, dit bl. a. malmbanan hänförs. EnUgt de av riksdagen antagna riktlinjerna för den statliga trafikpoUtiken undersöks efter hand om trafiken på de olönsamma järnvägslinjerna kan läggas om och transport försörjningen ordnas på ett mindre kostnadskrävande sätt.

Enligt de nänmda riktlmjerna har SJ;s distriktsförvaltning i Luleå nyligen slutfört en lönsamhetsundersökning av jämvägsUnjen Karungi— Övertorneä. För att få en helhetsbild av trafikförhåUandena i Tornedalen har undersökningen även omfattat bilUnjen Övertorneå-Pajala. EnUgt vad jag inhämtat har SJ:s driftdistriktschef i december 1970 informerat berörda myndigheter m. m. om undersökningens resultat och om ett förslag frän distriktsförvaltningens sida till ändrad trafikeringsform som innebär att järnvägstrafiken Karungi—Övertorneä läggs ned och att buss-och lastbilstrafik iraättas pä hela sträckan Haparanda—Pajala.

Beredning av ärendet fortgår inom SJ;s distriktsförvaltning. Nägon nedläggningsframsläUning har inte inkommit lUl regeringen. Underlag för ett uttalande i nedläggningsfrägan föreUgger alltså inte för närvarande. Om emellertid SJ;s styrelse, efter samråd med bl. a. arbetsmarknadsstyrelsen och NäringsUvets trafikdelegalion, begär tUlstånd att lägga ned järnvägstrafiken på den aktuella sträckan, kommer regeringen att pä sedvanligt sätt göra en aUsidig bedömning där bl. a. lokaliseringspoUtiska och näringspolitiska skäl noggrant beaktas.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. ifrågasatt nedläggning av Järnvägslinjen Karungi-Över torneå och billinjen Övertorneå-Pajala

Hen STRIDSMÄN (c):

Hen talman! Jag ber att fä tacka kommunikationsministern för svaret på min interpellation.

Som statsrådet säkert känner tUl har hotet om nedläggning av järnvägslinjen Karungi—Övertorneä och billinjen Övertorneå-Pajala väckt både oro och bestörtning hos befolkningen och företrädare för kommuner och näringsliv. Jag förmodar att opinionsyttringen mot SJ;s planerade nedläggning inte är någon nyhet för statsrådet när det gäUer frågor av den här karaktären. Jag vUl dock betona de allvarUga följder en nedläggning kunde få för bygden.

Tornedalen, som är en gränsbygd med därav följande egenartade problem, är inblandad i en kamp för den fortsatta existensen. Jag skall

111

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Äng. ifrågasatt nedläggning av Järnvägslinjen Karungi-Övertorneä och billinjen Övertorneå-Pajala

dock inte här ta upp en debatt om alla de specieUa svårigheter som denna gränsbygd har. De stora problemen känner kommunikalionsministern, förmodar jag, lika väl lUl som jag. Men låt mig i alla faU fä säga all SJ:s nedläggningshot, om det skulle verkställas av regeringen, för all tid skulle släcka framtidstron hos den i gränsbygden verksamma befolkningen.

Det skulle onekligen ocksä vara mycket unikt, om befolkningen på den svenska sidan av gränsen skulle få känslan all ell eventueUt regeringsbeslut innebar isolering och avveckling, samtidigt som man med egna ögon skulle kunna iaktta stor aktivitet och framtidstro pä den finska sidan av gränsen.

Kommunikationsministern har inte i interpellationssvarel velat la slällning tUl frägan om han vUl förhindra en nedläggning av järnvägs- och bUlinjen Karungi—Pajala. Jag drar i alla fall den slutsatsen av statsrådets svar att sista ordet i den här frågan inte sagts ännu. Jag hoppas därför all kommunikationsministern och regeringen när de skall ta slutgUtig slällning tUl jämvägsUnjens framtida existens med verkUgt allvar beaktar just gränsbygdens mycket svära situation. Jag viU ocksä påminna om det ställningstagande som 1963 års trafikbeslut i riksdagen innebär, enligl vUket nedläggningsfrågor inte fär bedömas frän enbarl järnvägsekono-miska synpunkter ulan bör avgöras med beaktande även av sociala och näringspolitiska aspekter.

Slutligen, herr talman: En modeUplan för regional trafikplanering tillämpas pä försök i Norrbottens län. EnUgt min uppfattning borde därför ocksä SJ:s centrala ledning kunna lugna ner sig med indragningsplanerna sä länge som försöksverksamheten pågår.

Jag ber än en gång alt få tacka kommunikationsministern för svarel pä interpellalionen, och jag noterar med viss tiUfredsställelse alt dörren sä att säga tUls vidare mte är slängd i den här frågan.

112

Hen ÖHVALL (fp):

Herr talman! Jag lovar att fatta mig mycket kort, men jag vUl ändock peka pä den svära situation som Tornedalsbygden har. Ett hot om nedläggning av järnvägen måste kännas bistert i en bygd där man kämpar för sin existens. Tornedalen är ett av de områden i landet som har drabbats aUra hårdast av omstruktureringen i näringslivel, och det är positiva åtgärder den bygden behöver innan del blir för sent.

Tyvärr upplever vi en negativ utveckling på vår sida om gränsen. Det råder inget tvivel om att befolkningen pä andra sidan i nuläget har en mera optimistisk syn på framtiden än vi har. Det belyder inte att de inte har problem där, men det är ju viktigt i del här sammanhanget hur vederbörande själv uppfattar situationen.

Min slutsats måste vara att lönsamhetsaspekten inle ensam kan få vara avgörande. Jag vet att svaren i sådana här sammanhang i regel är desamma. Men alltför ofta är det sä att befolkningen i berörd bygd endast har att börja vänja sig vid tanken på en nedläggning. Den negativa trend som bygden upplever fortsätter dä i accelererad takt.

Jag tycker alt Svetab borde avlägga sill gesällprov i dessa bygder och att kommunikationerna borde iraiklas på en progressiv utveckUng i Tornedalen.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Jag skall fatta mig mycket kort. Att jag begärde ordet berodde pä att herr Stridsman sade att kommunikationsministern i dag inte är beredd att utlova all denna järnvägslinje skall fä bli kvar. För alt inget missförstånd skaU uppstå vUl jag bara upprepa att någon nedläggningsframställning ännu inte har kommit tUl departementet. I avsaknad av en framställning om nedläggning kan man självfallet inte falla beslut om nedläggning. I mitt svar sade jag att den dag dä eventuellt sädan framställning kommer, skall vi göra den sedvanliga aUsidiga bedömningen, där bl. a. lokaUseringspolitiska och näringspolitiska skäl noggrant skaU prövas.

Herr Stridsman talade också om den regionala trafikplaneringen som vi har satt i gång i Norrbottens län och som pågår sedan i höstas. Han menade att det måhända kan vara riktigt alt awakta resultatet av den trafikplaneringen innan man vidtar nägra extrema åtgärder på järnvägssidan. Jag vUl bara i anledning därav göra det konstaterandet att eftersom det erfarenhetsmässigt krävs mycket läng handläggning av ett dylikt nedläggningsärende från den dag dä ärendel kommer tUl Kungl. Maj:t, så har jag anledning räkna med att man vid det slutliga ställningstagandet tUl ett sådant ärende, beträffande vilket vi alltså ännu inte vet om det kommer, ändå skall ha hunnit så långt i den försöks- och modellplanering i Norrbottens län som herr Stridsman åberopar, att slutbehandlingen kan ske med beaktande av denna.

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Ang. stödet till folkrörelsearkiven

Hen STRIDSMAN (c):

Herr talman! Jag viU bara ytterligare en gång understryka vad jag framhöll i rrutt första anförande, att jag drar slutsatsen av svaret att sista ordet ännu inte sagts i denna fräga, och jag lackar kommunikationsministern för att frägan ligger öppen för forlsatl behandling.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 24 Ang. stödet tUI folkrörelsearkiven

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöU ordet för att besvara herr Wikströms (fp) den 2 februari framställda interpeUation, nr 34, och anförde:

Herr talman! Herr Wikström har frägai mig hur jag avser att bereda frågan om utformningen av stödet tiU folkrörelsearkiven och när jag räknar med att kunna lägga fram förslag om samhällsstöd tUl dessa arkiv.

Beredningen av riksarkivets utredningsförslag rörande folkrörelsearkivens slällning och framlida organisalion sker inom departementet pä sedvanligt sätt. Jag räknar med alt kunna redovisa mitt ställningstagande i frågan tUl 1972 års riksdag.

Hen WIKSTRÖM (fp);

Herr talman! Vid del här laget skulle jag tro att slenograferna börjar bU trötta efter att ha tjänstgjort i åtta timmar. Talmannen skaU pä

113

8 Riksdagens protokoU 1971. Nr 41-42

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Om nedsatt radio- och TV-licens för äldre personer och handikappade

middag sä småningom, och jag har en känsla av att både utbildningsministern och jag inte har några fritidsproblem inför kväUen. Trots att det här gäller en stor och ganska komplicerad fråga skall jag därför begränsa mig tUl några korta synpunkter — annars har jag faktiskt mer alt säga.

Skälen tUl att utbildningsministern inte har lagl någon proposilion i är kan ju vara flera. Det kan vara ekonomisk knapphet, och det har jag aU förståelse för. Men det kan möjUgen vara — och jag skulle nästan förmoda att det är det - det ganska blandade mottagande som riksarkivets utredning har fått. Bara några korta synpunkter!

Det är uppenbart att det här finns två diametralt skUda uppfattningar. Riksarkivet har föreslagit att det stöd tUl folkrörelsearkiven som aUa är överens om bör utgå skaU administreras av riksarkivet. Ifrän folkrörelsearkiven själva och framför allt ifrän dem som är direkt knutna tUl de stora organisationerna — Arbetarrörelsens arkiv och de arkiv som vi har inom de olika trossamfunden, nykterhetsrörelsen osv. — är man rädd för att det blir en byräkratiserad form och att man inte kommer att kunna bevara den självständiga ställning som arkiven har och som jag tror betyder rätt mycket för folkrörelsernas arbete.

Jag har frågat hur man avser att bereda det här förslaget, därför att det måste ju vara ganska knepigl att i departementet bestämma sig för vUken linje man skall gå på. Jag undrar om det inte skulle vara värdefuUt om man antingen under hand sände ut en rerruss tUl de berörda parterna för att få höra deras synpunkter än en gäng mot bakgrund av ett försök tiU sammanjämkning eUer ocksä anordnade en hearing.

Mina egna sympatier ligger mera — det kan jag väl avslöja — på Arbetarrörelsens arkivs och Åke Wedins sida än på riksarkivets, men jag är klar över att här bryter sig de olika synpunkterna mot varandra. Jag tycker att stöd tUl folkrörelsearkiven är en angelägen sak och är lacksam för att UtbUdningsministern har lovat att det kommer ett förslag tUl nästa riksdag om detta. Jag skulle önska att man därvid inte gär pä riksarkivels utredning i den form den nu föreligger utan att man verkUgen beaktar de synnerligen kritiska synpunkter som har förts fram frän folkrörelsearkiven själva.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 25 Om nedsatt radio- och TV-Ucens för äldre personer och handikappade

114

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Oskarsons (m) den 10 februari framställda interpeUation, nr 47, och anförde:

Herr talman! Hen Oskarson har frågat mig om jag avser medverka tUl reducerade licensavgifter vad gäUer radio och TV för äldre och handikappade med huvudsaklig inkomst av pension eUer motsvarande.

Statsutskottet avstyrkte i ett utlåtande tiU 1969 års riksdag av bl. a. praktiska skäl motionsyrkanden om utredning angående nedsättning av Ucensavgifter för radio och TV för äldre personer. Riksdagen godtog

utskottets utlåtande. Jag finner för närvarande inte skäl att inta någon annan ståndpunkt.

Enligt vad jag erfarit undersöker handikapputredningen för närvarande frågan om en motsvarande avgiftsnedsältning för handikappade tUlsammans med andra åtgärder för att bryta de handikappades isolering. Jag är därför inte beredd att ta stäUning i denna fråga innan utredningens förslag föreligger.

Herr OSKARSON (m);

Herr talman! Tack för svaret, herr utbildningsminister.

Statsrådet vet Uka väl som jag att för mänga äldre personer, rörelsehindrade och handikappade utgör radio och TV de viktigaste och oftast också de enda kontaktmedlen gentemot omvärlden och det samhälle de lever i. Utan tUlgång tUl radio och TV skulle isoleringen för flera av dessa människor bli fullständig.

Redan inköpet av TV och radio är för många äldre ett starkt ingrepp i deras redan svaga ekonomi. Men detta är dock för de flesta en engångsutgift och den tar de pä sig. Vad som däremot inte är en engängsutgift är licenserna som återkommer med jämna mellanrum och våUar ett kraftigt ingrepp i de begränsade slantar som stär tiU förfogande för det dagliga uppehäUet. Som statsrådet vet står vi nu återigen inför en höjning av licensavgiften. Fr. o. m den 1 juU höjes denna enligt statsverkspropositionen med 40 kronor tUl 220 kronor per år. Den som är lycklig innehavare av en färg-TV fär dessutom betala en särskUd avgift på 100 kronor, aUtsä tUlsammans 320 kronor.

Jag själv och flera med mig har därför ansett att starka skäl talar för att äldre personer och handikappade som endast har folkpension eUer förtidspension att leva av borde få nedsatt avgift. Vi har därför under ett antal är motionerat i denna fråga men fält avslag.

Nu hänvisar statsrådet i sitt svar tUl statsutskottets utlåtande vid 1969 års riksdag och framhåller att riksdagen det året bl. a, av praktiska skäl avslog det framställda motionsyrkandet. Men vad som inte framgår av svaret är att statsutskottet i sitt ullätande också framhöll, att vad motionärerna anfört finner utskottet i och för sig värt beaktande, men utskottet avstyrker under hänvisning tUl bl, a. det merarbele och de olägenheter i administrativt hänseende som sädan nedsättning eller avgiftsbefrielse skulle innebära. Vad jag tycker är viktigt här och vad som bör framhåUas är den positiva instäUning tUl frågan som utskottet gav uttryck för men som jag inte finner i utbUdningsministerns svar.

Vi återkom därför med vår framställning tUl 1970 års riksdag, eftersom vi inte ansåg oss kunna godta påståendet att de administrativa problemen skulle vara av den storleksordningen att det skulle föreligga skäl att på den grunden awisa den av oss föreslagna åtgärden. Det skulle väl vara egendomligt om inte våra dagars samhäUe med de tekniska resurser som nu står tUl buds skulle klara av detta problem. En sådan motivering kan inte vara annat än undanflykt,

I anledning av motionen vid förra årets riksdag skrev statsutskottet i sitt utlåtande nr 52 följande; "EnUgt vad utskottet inhämtat kommer handikapputredningen att i sitt fortsatta arbete rörande åtgärder för att

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Om nedsatt radio- och TV-licens för äldre personer och handikappade

115

Nr 41

Torsdagen den 11 mars 1971

Om nedsatt radio- och TV-licens för äldre personer och handikappade

bryta de handikappades isolering ta upp även de av motionärerna aktualiserade frågorna," Och under hänvisning tUl detta fann utskottet inte någon särskild äigärd från riksdagens sida påkallad. Del var aUlsä återigen en positiv inställning tiU sakfrågan frän utskottets sida. Men, herr statsråd, liden går och ingenting händer. Jag kanske borde ha formulerat min fråga sä här i släUet; När beräknas handikapputredningen framlägga förslag om nedsättning av licensavgifter för radio och TV för äldre och handikappade med huvudsaklig inkomst av pension eUer moisvarande?

Jag vet inte om utbildningsministern kan svara pä den frägan i dag. Om inte, skulle det ändå vara av värde om vi kunde fä en personlig deklaration av statsrådet om hans uppfattning i denna fräga,

I sisla stycket i svarel, första meningen, skriver statsrådet: "Enligt vad jag erfarii undersöker handikapputredningen för närvarande frägan om en motsvarande avgiftsnedsältning för handikappade tUlsammans med andra ätgärder för att bryta de handikappades isolering," Kan jag tolka den meningen sä, att statsrådet har en positiv instäUning tUl frågans lösning enligt de framställningar som vi tidigare gjort molionsledes? Hur som helsl sä brådskar del, och jag hoppas alt vi får besked snart.

Herr talman! Jag lackar ännu en gäng för svaret.

116

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Ocksä jag beklagar att statsrådet inte anser sig i dag kunna ge uttryck för en mera positiv inställning tUl denna fräga.

Från den meningsriktning som jag företräder motionerades förra året om en nedsättning av Ucensavgiften för radio och TV tUl 50 kronor per år för döva personer. Enligt min mening är det angeläget att radio- och TV-Ucenserna reduceras i sådana faU som interpellanten här har berört. Jag hoppas därför att handikapputredningen skaU finna det möjligt att föreslå en sädan reducering av licensavgifterna för de människor som del här gäller och att utbildningsministern sedan kan framlägga förslag om en sädan reducering för handikappade och för äldre människor med små inkomster.

Herr ulbildningsminislern CARLSSON:

Herr lalman! Som här sagts har riksdagen gjort etl positivt uttalande, och eftersom jag har exakt samma uppfattning som det uttalandel återger, herr Oskarson, bör rimligen också min uppfallning vara positiv. Jag viU dessutom understryka i delta sammanhang - eftersom de handikappades och de äldres problem kommii upp — att den långsiktiga lösningen är att skapa sädana ekonomiska betingelser för dessa grupper att specialälgärder av den typ som vi nu diskuterar inte skaU vara behövliga. Den aUmänna tUläggspensionen blir just en sädan äigärd som kommer att ge de äldre viUkor som är Ukvärdiga med andra gruppers. Först då har vi en lösning som vi alla kan vara helt till freds med.

När handikapputredningen kan framlägga sitt förslag vågar jag inte säga exakt. Det ligger inte inom mitt ansvarsområde. Men med hänsyn tiU den tid som nu har gått förutsätter jag att det måste bli inom en relativt nära framtid.

Hen OSKARSON (m): j, 4j

Herr talman! Jag ber att fä tacka utbUdningsministern för delta
positiva besked som jag tyckte var klart och tydligt. Torsdagen den

11 mars 1 971
När jag ställde frägan om tidpunkten förslod jag myckel väl att '"a' 17/1

statsrådet inte är beredd alt ge något definitivt svar. Men jag hoppas alt del är rikligt som statsrådet säger att ulredningen kommer alt inom en snar framtid framlägga förslag som vi fär ta stäUning UU i denna fråga.

Vad jag diskuterar är nutiden och de närmasle åren. Hur det blir i framtiden när den allmänna tjänstepensionen helt •vuxit ut fär vi väl ta slällning liU då. Men nu är situationen den att dessa grupper behöver en nedsättning omgående.

Överläggningen var härmed slutad,

§ 26 Föredrogs och hänvisades Kungl, Maj;ts proposition nr 42 tUl civUutskoltet,

§ 27 Föredrogs och bifölls interpellationsframsläUningama nr 73 och 74,

§ 28 Meddelande ang, enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framstäUts, nämUgen

Nr 122 Herr Sjöholm (fp) tUl herr finansministern om ett skattesystem

med större restriktivitet i fråga om bevUjande av avdrag:

Skulle ett skattesystem med väsentUgt slörre restriktivitet i fråga om beviljande av avdrag vid taxeringen möjliggöra en allmän skattesänkning?

Nr 123 Herr Börjesson i Falköping (c) tUl herr kommunikationsministern om förkortning av väntetiden för handikappade som önskar förvärva högtalande telefoner;

Avser statsrådet medverka tUl att förkorta väntetiden för de

handikappade som önskar förvärva i telekataloger utannonserade

högtalande telefoner?

Nr 124 Fru Sundberg (m) tiU herr statsministern angående medelstiU-delningen för undersökningar inom utredningsväsendet:

Efter vilka principer tUldelas statUga utredningar medel för genomförande av för kommittéarbetet angelägna undersökningar?

Nr 125 Herr Äranwfra/w (s) lUl herr kommunikationsministern angående utredningen om teletaxorna:

Kan slalsrådel upplysa om dels när den pågående utredningen om
teletaxorna beräknas bli klar, dels om i dess direktiv ingår att pröva
möjligheterna såväl tUl enhetUg taxa för abonnenterna inom en 117

Nr 41 kommun som samma prisnivå för varje kommun oavsett befolknings-

Torsdagen den underlag och geografiska förhållanden?

11 mars 1971

Nr 126 Fru Söder (c) tUl herr civUministern angående remissbehandUngen av regionalpolitiska handlingsprogram (länsprogram 1970);

Anser statsrådet del rimligt, att kommuner vid remissbehandling av Länsprogram 70 endast erhåUer ett fätal exemplar av programmet, och att remisstiden endast är två månader och avser statsrådet all få till stånd en längre remisstid?

Nr 127 Herr Hagberg (vpk) tUl herr socialministern om ätgärder lill

skydd mot radongas i gruvor;

Kan statsrådet upplysa om huruvida upptäckten av cancerhotande radioaktiv gas, benämnd radongas, i svenska gruvor och därvid specieUt Bergslagsgruvorna, föranlett vidtagande av skyndsamma skyddsåtgärder respektive instruktioner om sådana, och om sä inle är faUet, kan något iniliaiiv påräknas frän statsrådets sida?

Nr 128 Herr Wiklund i Stockholm (fp) UU statsrådet fru Myrdal om tUlsättande av en kommission för nyöversättning av Bibeln:

När avser statsrådet att tillsätta den av 1963 års bibelkommitté föreslagna komrrussionen för nyöversättning av Bibeln?

§ 29 Kammaren åtskildes kl. 19.17,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert