Riksdagens protokoll 1971:40 Onsdagen den 10 mars

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:40

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:40

Onsdagen den 10 mars

Kl. 19.30

Förhandlingarna leddes lill en början av fru andre vice lalmannen.

§  1   Föredrogs  jordbruksulskollets   belänkande   nr   5   i  anledning  av motion angående ersättningen för älgskada.

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 A vlösningssystem för Jordbmkare vid sjukdom och semester

Offentliga utfrågningar i riksdagens utskott

Utskottets hemstäUan biföUs.

§ 2  Avlösningssystem för jordbrukare vid sjukdom och semester

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 6 i anledning av motioner om ett avlösningssystem för jordbrukare vid sjukdom och semester.

Herr JOHANSSON i Växjö (c):

Fru lalman! Jag skuUe väl kunna vara fuUt belåten med all jag här har fält min moiion tUlstyrkt, Del kommer inle all tillsättas en speciell utredning som jag och min medmotionär Tage Sundkvist hade yrkal på men motionen kommer att överlämnas tiU en utredning som skall se över sambruksföreningarnas verksamhet. Jag skuUe vilja skicka med ett ord pä vägen till utredarna av vår motion och de andra molionerna — del finns ytterligare två moiioner med samma önskemal om ett avbyiarsysiem för jordbrukare.

Jag hoppas all man i slörre perspektiv tar upp förslaget, sä att del inte bara kommer att gäUa de eventueUa sambruksföreningar som kommer tUl stånd med anledning av denna utredning, utan all man försöker lösa problemel genom ett avbyiarsysiem för hela den svenska jordbrakarkåren.

Överläggningen var härmed slulad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 3  OffentUga utfrågningar i riksdagens utskott

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr  17 i anledning av moiioner om offentliga utfrågningar i riksdagens utskott.

I delta belänkande behandlades motionerna

nr 86 av herr Helén m. fl,, såvitt avsåg hemstäUan punkt 5, vari yrkats, att riksdagen i skrivelse lill Kungl, Maj ;t hemställde alt grundlagbered-

113

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Offentliga utfrågningar i riksdagens utskott

ningen skuUe fä i uppdrag all under 1971 lägga fram ett förslag om offentliga ulskotlsulfrägningar i riksdagen i enlighet med förslaget i molionen,

nr 114 av herr Bohman m, fl,, sävitt avsäg hemstäUan punkt 4, vari yrkats att riksdagen i skrivelse lUl Kungl, Maj;l skulle hemställa att Kungl. Maj;t gav grundlagberedningen i uppdrag alt påskynda utredningen rörande möjUghet för utskotten att hålla öppna sammanträden,

nr 288 av herrar Ahlmark och Ullslen, vari yrkats, att riksdagen i skrivelse lUl Kungl. Maj :l skulle hemslälla om all grundlagberedningen fick i uppdrag all under 1971 lägga fram förslag om offentliga utskoltsutfrågningar i den svenska riksdagen.

Utskollet hemstäUde, att riksdagen skulle avslä molionerna

1)  nr 86 sävitt avsäg hemställan punkt 5,

2)  nr 114 sävitt avsåg hemställan punkt 4, samt

3)  nr 288.

Reservation hade avgivits av herrar Nelander (fp), Ahlmark (fp), Werner i Malmö (m). Fiskesjö (c) och Schött (m), vilka ansell att utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen med anledning av motionerna nr 86 och nr 114 i denna del saml nr 288 i skrivelse tUl Kungl. Maj:l hemställde alt grundlagberedningen fick i uppdrag att under 1971 lägga fram ett förslag om offentliga utskotlsulfrägningar pä sätt reservanterna angivit.

114

Hen AHLMARK (fp);

Fru talman! Det finns vissa slag av reformkrav, där problemet inte är om de kommer att genomföras, utan när de kommer att genomföras. Det gär alt streta emot under nägra år, ibland ganska många. TUl slut blir opinionen för reformen sä slark att de motsträviga inte vägar vidhålla sitt motstånd, Kravel på enkammarriksdag är det stora exemplet. Kravet på offentliga utskoltsutfrågningar — fastän det är mycket mindre vikligt — är av samma lyp: det är troUgen en tidsfråga innan det blir verklighet.

Och skälet lUl all den här förändringen sannoUkt kommer all genomföras under 1970-lalet är att skälen för den är sä slarka. Riksdagens utskott samlar ofta in information, bl. a, genom utfrågningar av experter, företrädare för organisationer och andra. Enligt vår mening bör ulfrägningar av del slaget få en ökad belydelse. Utskotten bör kunna kaUa in också statsråd för att ytterligare tränga in i viktiga frågor och propositioner. Genom muntlighelen och frågeformen kan man dra fram informationer som annars lätt döljs eUer försvinner.

Dä är frägan; varför skaU en sädan utfrågning ske bara innanför slutna dörrar? Varför bör de informationer, som ell utskott kan dra fram, pä det viset förbehåUas endast utskottet? Vad finns det för skäl mot alt göra utfrågningar av den typen offentliga?

Ett skäl kan vara att materialet är hemligt. Det kan gälla vissa utrikes-eller försvarspoUtiska frågor. Och dä är det klarl alt man ocksä i fortsättningen skall kunna häUa slutna utfrågningar. Vårt förslag gär ju ut på alt ge utskotten rätt, men inte skyldighet, att hålla öppna utfrågningar.

Ett annat skäl kan vara att man får mera uppriktiga svar, om de avges bara inför utskottet. Man slätar över och glider förbi, om massmedia är närvarande, säger man. Den tanken trorjag ofta överdrivs väldigi mycket. Men ibland kan man naturligtvis tänka sig att en person som skall utfrågas kan ange bärande skäl för varför det bör ske i slutna former. Och del vi föreslär är aUtsä ingenting som hindrar delta.

Fler håUbara skäl än sä mol offentliga utskotlsulfrägningar kan jag inle finna. Man har anförl andra synpunkler, men de bygger pä missuppfattningar eUer på värderingar som jag omöjligl kan dela. Nägra har sagt att överläggningarna i utskotten skulle förlora på om de skedde offentligt. Vi har heller aldrig föreslagit något sådant. Del är själva utfrågningen av nägon utomstående, inle utskottets överläggning och beslul, som vi anser bör kunna bli offentlig.

Andra har sagt att vi inte i detalj kan överta det amerikanska systemet. Det är också räll, och ingen har visal det mera ulföriigt än Ola UUsten, Thorbjörn Fälldin, Rune Gustavsson i Alvesta och jag, som 1968 lade fram en utförUg ulredning i en motion där vi just visade på skUlnaderna mellan svensk parlamentarism och det amerikanska dualistiska systemei. Däremol har vi inte sagt att de institutioner som här i Sverige ersätter en del av de amerikanska utfrågningarna - remisser, enkla frågor, interpeUationer, debatter i riksdagen i övrigl, parlamenlariska utredningar — kan kompletteras och förbättras genom offentUga ulfrägningar i etl utskott.

Ibland har vi hört att inlressel skulle las bort från kammardebaiten med en offentUg utfrågning. Det är säkert felaktigl. Tvärtom skulle intresset för riksdagen öka med en sädan reform, vUket också skulle öka intresset för kammarens överläggningar. Man skulle ocksä kunna föra fram till offentligheten mer material i förväg i olika frågor, vUket i sin tur skuUe slimulera massmedia alt skriva om de frågorna när de når kammaren.

Del här reformkravets ulveckling är ganska intressant. Vi var några unga liberaler som förde fram del liU folkpartiels landsmöie, partikongressen, 1966. Efler en hård debatl fick vi beslul på alt saken skulle utredas inom partiets ram. Men paraUeUl med detta började vi sedan driva saken i riksdagen, 1967 kom den första motionen. Ingen enda i konslitutionsulskoltel lär då ha yttrat sig i saken, Ell enigl avslag i de mest kärva ordalag. När konstilutionsutskottets ordförande skulle bemöta mig i försia kammaren, ansåg han sakskäl vara så överflödiga alt han bara med en enda mening yrkade bifaU lUl utskottets avslagskrav.

Dä lade vi årel därpå fram en egen ulredning pä 29 sidor, det hittills mest UtförUga som skrivits i saken i Sverige, Det har sagts mig att 1968 ärs moiion var sä klar och upplysande att den ocksä använts i undervisningen vid något universitet. Dä ökade utskottet sill yttrande från fem kärva rader tUl sju halvkärva. Man uteslöt inle längre att grundlagberedningen skulle syssla med ärendet, en generositet som herr Adamsson gjorde en blank reservation mot. Fortfarande var det ett enigl utskott som avstyrkte tanken, och i debaiten i andra kammaren lyckle herr Adamsson att det var att "missbruka rätten tUl tryckningen av en motion" när man lämnade in en motion av det här slaget.

Så tog då i november 1969 folkpartiet slällning tiU en utredning om

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Offentliga utfrågningar i riksdagens utskott

115

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Offentliga utfrågningar i riksdagens utskott

offentliga utskoltsutfrågningar och skisserade pä sin partikongress hur syslemet skulle fungera ocksä i sina delaljer, 1970 gick sä folkpariiel in för den här reformen i en partimolion och i utskottet. Äntligen blev det en resei-valion från Uberalerna, Äntligen blev det etl hårt tryck på den konservativa majoriteten, Änlligen började de motsträviga all Ivingas argumentera. Och vad som dä återstod var främst hänvisningar tiU grundlagberedningen, som skuUe syssla med ärendet.

1 år har frågan ytterligare utvecklats. Förutom folkpartiet har också moderalerna slälll sig bakom reservaiionen liksom en av de tre cenlerpartislerna. Vi vel ju alt meningarna i grundlagberedningen är synnerUgen delade. Vi har ingen som helst garanti för all vi får ett positivt förslag därifrån om offentliga utskoltsutfrågningar. Därför finns det alla skäl för riksdagen att nu göra en viljeyttring så att vi så snabbt som möjligt fär ett sådant förslag. Del är lätt alt genomföra den här reformen. Den bör inte förhalas länge lUl.

Nu tror jag inte heller all utskottets majoritet är beredd att använda den föraktfulla lystnaden frän 1967 eUer de nedsättande glosorna från 1968 när det gäller att beskriva värl reformkrav. Ute i samhäUet har det vuxit fram sländigl ökande krav på mer av insyn i de organ där makten finns och besluten fallas. Fler och fler begär sakskäl för slutenhet. De menar i god Uberal anda att del är sekretessen och inte offentligheten som behöver motiveras. I debatien har kravel på mer av raka och rejäla besked frän de makthavande vuxit sig starkt, I utfrågningar och intervjuer utsätts poUtiker, experter och företrädare för institutioner och organisalioner i dag för en myckel mer närgången granskning än för tio är sedan.

Fortfarande kan kanske nägon ärrad veteran frän Helgeandsholmen uppleva vårl önskemål om offentliga ulfrägningar i utskott som näslan elt brott mot naturens ordning eUer ätminsione mot goda seder. Men ute bland människorna skulle en sädan ökad öppenhet bara framstå som naturlig och angelägen. Och de värderingarna kommer all tvinga sig fram en dag i ell beslul i saken ocksä här i riksdagen. Vi kan korta ner väntetiden genom att nu i dag rösla pä reservationen lUl konslilutionsuiskollels belänkande nr 17, Jag yrkar bifall liU den reservationen.

116

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Fru talman! Konstiiutionsutskollel har i dag avlämnat några betänkanden som näslan aUa berör frågor som för närvarande behandlas av grundlagberedningen.

Som aUa känner till kan inte grundlagen ändras utan beslut av två riksdagar, åtskUda av nyval, I allmänhet behöver besluten fattas först vid 1973-års riksdag för att eventueUt bekräftas av 1974-års riksdag, och först därefter kan förslagen genomföras, 1 något faU kan det vara önskvärt att beslut fattas redan år 1972 liU vägledning för kandidalnomi-nering.

Grundlagberedningen är inställd pä alt är 1972 lägga fram elt myckel UtförUgt förslag. Ambitionen är att del skaU täcka sä myckel som möjligt av grundlagsomrädet. Del är helt naturligt att man under sädana förhållanden hänvisar liU arbelet inom grundlagberedningen, och det vUl jag även  göra  i  denna  fråga.  Per  Ahlmark har länge haft offentliga

utskoltsutfrågningar som käpphäst. På nyll har han satt sig upp på den och fått några medridare. Nu avser han att rida in på denna käpphäst redan år 1971, Det stär nämligen uttryckligen i reservationen att grundlagberedningen skuUe få i uppdrag all under år 1971 lägga fram förslag om offentliga utskotlsulfrägningar. Det betyder tvä saker:

Utredningen fär för del försia bryta sitt nuvarande arbetsschema. Den måste utforma elt separat betänkande som skall läggas fram är 1971, Det kan innebära en fördröjning, men framför alll innebär del att denna fråga brytes ul ur sitt sammanhang. Del finns nämligen elt betydande sammanhang meUan frägan om de offentliga ulskollsulfrågningarna och den övriga verksamhelen inom grundlagberedningen, framför allt frågan om hur vi vill alt riksdagsarbelet i dess helhet skall vara utformat.

Herr Ahlmarks reservation innebär för del andra ell bestämt uppdrag tUl grundlagberedningen. Han vUl nedbringa väntetiden genom ett uttalande i den riktningen frän riksdagen. Ja, inte ens på förslag från herr Ahlmark kan riksdagen överge den procedur som gäller för antagande av grundlagar. Man kan inle falla beslul om ell förslag som della, vare sig grundlagberedningen lägger fram elt separalbelänkande år 1971 eUer behandlar frågan i ett belänkande som avlämnas är 1972.

Sedan kan man naturiiglvis ha oUka uppfattningar om värdet av offentliga ulskottsförhör. TUl den frågan vill jag ta slällning först efler del en ulredning är framlagd av grundlagberedningen.

I reservationen anförs vissa skäl som herr Ahlmark utvecklade vidare i sitt anförande. Det står t, ex, i reservaiionen; "Det skuUe kunna ge utskotten ökade möjUgheter att tränga in i ärenden och effeklivl ulöva riksdagens kontrollfunktioner," Jag vet inle vad som åsyftas, men jag har svårt att föreställa mig att generaldirektörer och andra skuUe vara vUUgare alt ge upplysningar i TV-lampornas sken än eljest. Av herr Ahlmarks anförande fick man närmast intrycket all motsatsen kunde bli faUet. Del står ocksä i reservationen att det skuUe bidra till all driva fram flera informationer. Del är jag inte heUer övertygad om, Däremol är del väl uppenbart alt sådana utskottsförhör skulle ge ökad information åt den aUmiinhet som via TV eUer andra massmedia fär del av dem. Men mol detta måsle ställas den olägenhet som kan följa med den förryckning av utskotlsarbetet som skuUe bli följden, med risken för all sensationerna skuUe fä stort utrymme och framför allt med all intresset skulle dras bort frän kammardebatterna. Herr Ahlmark påstår all intresset för kammardebatterna skulle öka om man hade sådana utskotlsulfrägningar. Del är inle säkert. Resultatet kan bli att ärendena betraktas som avgjorda i och med behandUngen i utskottet och all massmedias uppmärksamhel upphör sedan det offentliga utskottsförhöret avslutats.

Dessa synpunkler kan slällas mot varandra och de fär nalurliglvis prövas inom grundlagberedningen. För min del ber jag därför, fru talman, att fä yrka bifaU liU konstitutionsutskottets hemställan.

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Offentliga utfrågningar i riksdagens utskott

Hen AHLMARK (fp):

Fru talman! Jag lyckle att herr Johansson i Trollhättan höll elt utmärkt anförande; han visade risken av all överlämna detla ärende till grundlagberedningen ulan någon som helst vägledning frän riksdagen.

117

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Offentliga utfrågningar i riksdagens utskott

118

Herr Johansson silier i grundlagberedningen och kan påverka dess arbeie, Alla argumeni han anförde var, såvitt jag förstår, utan någol undantag argumeni mot offentliga utskotlsulfrägningar.

Han började med alt säga att utredningen skulle få bryta sönder sitt arbetsschema med vårl förslag. Det låter mycket allvarligt. Man tänker sig en utredning som nästan faUer i bilar på någol sätt. Men vad del egentUgen gäller är alltså ett separalbelänkande om offentliga utskotlsulfrägningar. Det är ingen svårighet att lägga fram ell sådanl delbetänkande. Grundlagberedningen har gjort det förr. En hel rad statliga utredningar lägger fram separatbetänkanden för att få en snabbare behandling och för att slippa diskutera allt material pä en och samma gäng.

Det kan bli en väldig fördröjning, säger herr Johansson i Trollhättan. Hur kan det bli en fördröjning, om man snabbar på behandlingen av en delfråga inom grundlagberedningen? Del kan vi reservanler inle falla. Tvärtom gär del väl fortare om man snabbar på behandlingen av en fråga än om man inle gör del.

Vidare säger herr Johansson i Trollhällan alt del finns elt samband med annal i riksdagsarbelet. Jag skulle vilja fräga honom; Finns del någonting i riksdagsarbetet, någon länkbar reform, som skulle kunna göra offentliga utskoltsulfrägmngar orimliga eller omöjliga? Såviii jag förslår överväger man ingenling i grundlagberedningen som gör reservationens tanke mindre lämplig.

Herr Johansson i Trollhättan frågar: Vad åsyftas med reservationens formulering om alt man bältre skuUe kunna tränga in i ärenden i utskott? Vi åsyftar bl. a. att man inför offentligheten skulle kunna fråga ut statsråd i utskotten, vilkel man i dag inte gör. Man skulle alltså, t, ex, när man behandlar näringspoliliken, kunna kaUa in industriminister Wickman och fräga ul honom om en del saker. Man skuUe när man behandlar u-landsfrägan i utrikesutskottet kunna kalla in ulrikesminisiern och fråga honom om bl. a. ländervalet. Jag skulle kunna la upp flera viktiga frågor, där man kan kalla in del ansvariga statsrådet för alt slälla preciserade frågor och på del viset tränga in i propositionens avsikter och formuleringar bättre än man kan göra i dag.

Sedan säger herr Johansson i Trollhättan att "sensationerna" ibland skulle kunna fä göra sig breda om del blev offentliga utskotlsulfrägningar. Jag vet inte rikligt vad herr Johansson menar med sensationer, när man frågar ut ett statsråd inför offentligheten. Det är inte fräga om en debatl, det gäller all släUa frågor liU statsrådet. Han skaU besvara de frågorna inför utskottet. Vad är det som är sensationen: är det att man fär en större insyn i vad som lUldrar sig bakom kanslihusets kulisser? Eller är del all vissa besked, som annars inle lämnas, dä kommer fram i en utskoltsulfrågning? Del är ju själva tanken med ulskottsulfrågmngen. Eller är del själva formen, att man släller frågor, som är sä obehaglig alt det kan sägas vara sensation? Det är annars den vanliga tekniken pä presskonferenser vid en rad olika tUlfällen,

Vidare säger herr Johansson i TroUhättan all inlressel skuUe kunna dras från kammardebatterna. Jag bemötte det argumentet i mill tidigare anförande. Jag tror tvärtom att med utfrågningar av en organisationsföreträdare  (ett  slalsråd,  en  expert e, d,) ökar intresset sedan för själva

debatten i kammaren. Tanken är ju inte att debatten i utskottet skaU vara offentlig utan alt del är utfrågningen som skall vara del. Jag tror tvärtom alt man pä delta sätt ökar inlressel för hela riksdagens arbete, alt man stärker parlamentets konlroUfunktion, För oss liberaler är del ett utomordentligt starkt argument därför att vi viU siärka riksdagens ställning i samhäUslivet och i den poUtiska deballen.

Jag har därför en känsla av att herr Johansson i Trollhättan i sill relalivl korta anförande har lyckals rada upp nästan alla möjliga och omöjliga skäl mot offentliga utskoltsutfrågningar. Sedan vill han att vi skaU överlåta denna fråga utan vägledning tiU grundlagberedningen, där herr Johansson i Trollhättan är en inflytelserik ledamot. Jag tror inte det — jag tror vi bör rösta på reservationen.

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Offentliga utfrågningar i riksdagens utskott

I detta anförande instämde herr Wedén (fp).

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s);

Fru lalman! Jag hade inle vänlat mig att herr Ahlmark eUer herr Wedén skulle ha förtroende för mig som ledamot av grundlagberedningen, men kanske hade jag väntat mig Utet större förtroende för herr Lundström, folkpartiels företrädare inom grundlagberedningen.

Sedan menade herr Ahlmark att det skulle gå så lätt att få fram ett separatbetänkande och att sådana är sä vanUga. Lät mig dä säga att herr Ahlmark och jag på en punkt är helt överens, nämligen all herr Ahlmark syftar tUl alt grundlagberedningen skaU lägga fram ell separalbelänkande. Grundlagberedningen har eljest avsett att lägga fram ett samlat förslag lUl riksdagsordning, där hela proceduren i riksdagen, i utskott och i kammare, skaU behandlas. Herr Ahlmark viU skUja ul en sak, som han har gjort tUl sin speciella fräga, och få ett betänkande på denna. Så kan naturligtvis var och en som är engagerad för en detalj göra, men nog tror jag att riksdagen i sin helhet bör försöka få en samlad bedömning av detta.

Låt mig sedan ta upp de punkter som herr Ahlmark behandlade. Den första punkten gäller att man skulle kunna få viktiga upplysningar. Ja, visst kan man få det i utskottet, men det är inte offentligheten som gör all man kan få upplysningar från exempelvis indusiriministern. Han svarar inte enbarl när offentlighetens strålkastarljus i form av TV riktas mot honom. Den möjlighet att fråga honom, som herr Ahlmark lalar om, finns i rikt mått här i kammaren.

Jag lycker mig komma Uiäg att herr Ahlmark ibland interpellerar, och då fär han ju möjligheler att ställa frågor lill både del ena och del andra statsrådet. Herr Ahlmark vUl flytta in denna möjlighet i utskotten.

Dä kommer jag över tiU den andra punkten, nämUgen intresset för kammardebatten. Om herr Ahlmark stäUer frågor inom utskottet lUl ett statsråd, är det ju inte säkert att massmedia ägnar saken samma intresse när herr Ahlmark upprepar eller kompletterar dessa frågor inför kammaren. Del är möjUgt att det är bättre all ha utfrågningarna inom ett Utet ulskottsrum där massmedia får komma in än här i kammaren, men det är ocksä möjUgt all det är fel och att det drar intresset från kammardebatten. Det är ju här i kammaren som besluten fattas, inte i

119

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Offentliga utfrågningar i riksdagens utskott

utskotten. Dessa synpunkler mäsle man väga mot varandra.

Jag menade sedan all del kan bU sensationerna som dominerar. Ja, del kan del ju bU genom det urval man gör. Del är inte de vanliga utskottsfrägorna som kommer att bli föremål för utfrågning, ulan det är vid vissa tUlfällen utfrågningar anordnas. Del kan förrycka rytmen i utskottsarbetet. Den svenska riksdagens utskott är internationeUt kända för sin grundlighet i sakbehandlingen av frågorna, men inte ens för de svenska utskotten slår en obegränsad lid lUl disposition. Man måste ransonera tiden för att hinna med alla de ärenden vi har att behandla under ell riksdagsär. Då kan del hända att sakbehandUngen bUr Udande på att alltför slor uppmärksamhel ägnas ål vissa saker, som har ell specieUt massmediaintresse. Delta inlresse behöver inte vara av ondo, men det kan förrycka sakbehandlingen inom utskotten.

Nu lär jag inle övertyga herr Ahlmark om att man bör pröva det här i grundlagberedningen. Han har gjort sin prövning, men för min del föredrar jag alt göra denna prövning inom grundlagberedningen.

120

Hen HERNELIUS (m):

Fru talman! Den föregående talaren gick in på sakfrågorna, liksom herr Ahlmark. Jag skall inle göra del. Jag skall nöja mig med alt förverkUga en kär tanke, nämligen att räcka en blomma liU herr Ahlmark och hans medhjälpare för den entusiasm de visat i denna fråga och det arbete de lagt ner. Jag vUl ocksä gärna ge en blomma till centerpartiets förelrädare herr Fälldin — kanske har han också kamrater bakom sig inom sill parli - och ävenledes åt de moderata ungdomarna, som inom moderata samUngspartiet bidragit tUl propagandan för en reform i detta avseende. Jag vill gärna tiUägga alt i och för sig är del ju inle onaturligt all ungdomsförbundarna agerar. Del är väl ocksä naturligt alt något äldre i partiel sä småningom tar intryck av della, vi må vara ärriga veteraner, som en del kanske är, eUer fääriga och mindre ärriga.

En av anledningarna tUl alt tidigare propåer icke mött samma gensvar inom utskottet har väl varit att propåerna varit ganska suddiga under lång lid. Det har inte varit rikligl klarl om man syftat till det amerikanska systemei, som faktiskt åberopats i mänga uiredningar. Del har inte varit klart om man skulle tvinga folk inför utskott eller inle. Del har inte varit klart vilken diskrelionär prövning som skulle utövas, elc. elc. Nu har ekvationen hyfsats och det har blivit lältare alt ta ställning liU den.

Sedan vUl jag ocksä säga att herr Ahlmark kanske inle verkade riktigt insatt pä aUa punkter, eflersom han talade om hur bra det vore om utrikesminisiern kunde komma lill ulrikesutskoltel. Det har utrikesministern kunnai sä länge utrikesutskottet har funnits. Även när det gäller övriga utskott har statsråd fr. o. m, detta är möjlighet att närvara pä utskottets inbjudan och kallelse.

Jag vUl ocksä gärna göra en liten personlig bekännelse. En av anledningarna tUl att jag tänkt om i denna fräga har varil den annorlunda information som informationsmedia har givit från riksdagen under de senasie åren. Det har blivit säväl i televisionen och radion som i pressen en koncentration kring del som försiggår utanför kammaren och inte kring det som försiggår i kammaren. Det har blivit en koncentration kring

sådant som fredagens uppgörelse om annonsskall, vilkel i och för sig är naturligt, och gärdagens överläggningar om vissa lagar - allt saker och ting som utspelas ulanför kammaren. Vad som händer i kammaren har drunknat mer och mer, sannolikt därför alt kammardebatten anses ganska betydelselös. Saken har varil uppgjord i och med att utskottet sagt sill eUer - ännu värre - i och med förhandlingar innan ulskotlei börjal sammanlräda, som väl fallel är i dag när ett vissl ulskoll sammanträdde kl. 17. Under sådana omsländligheler är det i och för sig naturligt all informationsmedia sökt sig lUl andra källor än kammardebatterna. Men därmed har informaiionen om vad som försiggår i kammaren, vad som förs ul härifrån av lagar och förordningar och synpunkler lUl allmänheten, brustit och bUvit lidande. Del är en av orsakerna lUl att grundlagberedningen beslutat verkställa en första lilen undersökning om pressreferalen om riksdagens verksamhel de senasie åren jämfört med lidigare år.

För min del tror jag all man lUl följd av denna förskjutning i informationsverksamheten från del kanske någol mera torra lill del mer sensationella mäste överväga om man inle skall ge offentlighet ät vissa utskottssammanträden, sammanträden där del aUtså finns möjUghet till frågestunder men självfallet inle sammanträden där besluten fallas, ly det måste väl som i de flesta andra länder bli en fråga bakom stängda dörrar innan resultaten presenleras och dä ger upphov tiU debatter. Kan man fä denna frågestund redan i utskotten offentlig kan den slimulera debaiten innan kammaren fattar beslul. Därför är jag, fru talman, beredd all länka om på denna punkt.

Samiidigi vUl jag gärna säga att jag inte kan anslula mig UU reservaiionen i dag. Den reservaiionen tidsbeställer grundlagberedningens ullålande till 1971. Grundlagberedningen har redan gjort en ganska omfattande ulredning i dessa frågor. Kvar står egentligen bara några ytterligare utredningar som gäller pressinformalion, radio- och TV-infor-malion plus beslutsprocessen. På den punklen har vi varil eniga om all vi skall avvakla erfarenheterna från den första enkammaren.

Grundlagberedningen länker alltså senasl i början av 1972 la ställning tUl dessa frågor. Därigenom går ingen lid förlorad, eflersom det är fråga om grundlagsändringar. Alt vifta med 1971 är med andra ord etl slag i luften, eflersom vi inte vinner en minut, inle en dag och inle en månad i sammanhanget. Vi måste ändå vänla tUls det blir lid för grundlagsändringar.

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Offentliga utfrågningar i riksdagens utskott

Hen AHLMARK (fp):

Fru lalman! Jag är glad över att AUan Hernelius har tänkt om i denna fråga. Vi tar naturligtvis alla intryck av argument och en händelseutveck-Ung, och det var mycket stimulerande alt lyssna till en sä ärlig bekännelse om en tankeutveckling. Jag hoppas att del är fler veteraner frän Helgeandsholmen som präglas av den ulvecklingen.

Herr Johansson i Trollhällan säger att man kan fä vikliga upplysningar ocksä i en debatt om enkla frågor och interpellationer i riksdagen. Del vel ju var och en som deltagit i sådana debatter, hur oerhört svårt det ibland   kan   vara   alt   dra   ur   vissa   uppgifter   ur   ett   statsråd   i   en

121

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Offentliga utfrågningar i riksdagens utskott

debatlsilualion. Det är myckel enklare i en utfrågning. Det är anledningen lUl alt journaUslerna ofta fär fram fakta mycket lättare i en utfrågning i TV eller en tidning än vad riksdagsmännen kan göra i interpellationer.

Herr Johansson sade; men offentUghelen, den är väl inte särskilt bra ändå? Den är väl onödig? Utfrågningen kan vi ha ocksä innanför slutna dörrar, menar man. Del är klarl alt man kan. Med det viktiga är att man genom offentliga ulfrägningar för ul informaiionen inle bara tUl utskottets ledamöter utan tUl hela svenska folket, dvs. tiU den del som är intresserad av politik, och fär en aUmän debatt i tidningarna, ute i landel, som sedan kan påverka riksdagens stäUningstagande och den allmänna poUtiska utvecklingen. All man skulle dra intresset frän kammardebatterna tror jag inle på. Den uppfattningen bygger på förestäUningen att det finns ett fixt utrymme i radio, TV och tidningar för riksdagsreferaten. Jag tror delta utrymme kan öka, om riksdagen blir mera intressant, Ell sätt att göra riksdagen mera intressanl är offentUga utskotlsutfrågningar.

Herr Johansson i Trollhättan säger att man skulle förrycka utskotlsarbetet. Antag att vi i konstitutionsutskottet hade möjlighel till offentliga utfrågningar under denna vårriksdag! Jag kan bara länka en fråga som vi skuUe vUja ha en offentlig utskotlsutfrågning på. Det gäller presstödels konstruktion. På vUkel sätt skulle del förrycka konslitutionsutskottets arbete våren 1971, om vi kaUade in t, ex. ansvariga statsrådet Carl Lidbom liU en utfrågning om presstödels konstruktion och frågade ut honom om varför förslaget ser ul som del gör? Jag tror att del tvärtom skulle öka intresset för poUtiken och denna fråga. Svarar han bra är det en triumf för regeringen, svarar han dåligt bUr det Ivärlom.

TUl slut: herr Johansson i Trollhättan skämtar antagUgen, men det är väl Uka bra alt bemöta det, i faU det skuUe vara aUvarligt menat. Han frågar; Har ni inte förtroende för Birger Lundström i grundlagberedningen? Nu råkar det vara sä att herr Lundström arbetar för just denna reform som vi driver i vår reservation. Han har arbetat för den ganska länge i grundlagberedningen, och han skulle få elt starkt stöd där för sitt arbeie, om riksdagen nu följde reservaiionen.

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s);

Fru talman! Fär jag bara konstatera etl par saker!

Del är hell möjUgt för konstitutionsutskottet att kalla in statsrådet Carl Lidbom och höra honom om uppbyggnaden av presstödet. Del enda som inte kan ske är all press, radio och TV är närvarande. Men meningen med alla sädana här ulskottsförhör är ju alt riksdagsledamöterna skall ställa frågorna. Herr Ahlmark tyckte det var svårt att få svar från statsråd här i kammaren. Det är riksdagsledamöler — herr Ahlmark och andra — som vid eventueUa utskottsförhör kommer att få stäUa frågorna.

Överläggningen var härmed slutad.

122

Propositioner gavs pä bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Nelander m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ahlmark begärt

volering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den sorn vill att kammaren bifaUer konstilutionsutskollets hemstäUan i beiänkandel nr 17 röstar ja, den del ej vill rösiar nej. Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herr Nelander m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslat för ja-propositionen. Då herr Ahlmark begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 208

Nej - 104

.Avstår —     4

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Det statliga utredningsväsendet

§ 4 Det StatUga utredningsväsendet

Föredrogs konslilulionsutskottets betänkande nr 18 i anledning av motioner om del statUga utredningsväsendet,

I detta belänkande behandlades

motionen nr 86 av herr Helén m, fl,, i den del motionen avsäg utredningsväsendet punkt 6, vari yrkats, att riksdagen i skrivelse lUl Kungl, Maj:l skuUe hemställa att Kungl. Maj:l utfärdade en normalinstruktion för de statliga utredningarna och rekommenderade att ulredningarnas faktamaterial offentliggjordes pä ett lidigare stadium än hittUls och att offentUga utfrågningar borde utgöra en del av ulredningarnas arbete, samt

molionen nr 114 av herr Bohman m. fl., i den del molionen avsåg utredningsväsendet punkt 5, vari yrkats, att riksdagen i skrivelse lill Kungl. Maj:t skuUe hemstäUa att Kungl, Maj:t gav gmndlagberedningen tUl känna vad i motionen anförts om del statliga utredningsväsendet.

Utskottet hemstäUde alt riksdagen skulle avslä motionerna

1)  nr 86 avsåg hemsiällan punkl 6 samt

2)  nr 114 såvitt avsåg hemstäUan punkt 5.

Reservation hade avgivits av herrar Larsson i Luttra (c), Nelander (fp), Ahlmark (fp), Werner i Malmö (m). Fiskesjö (c), Schöll (m) och Olsson i SundsvaU (c), vUka ansett att utskottet bort hemslälla,

att riksdagen med anledning av molionerna nr 86 och nr 114, i den del som behandlals i detta belänkande, som sin mening gav Kungl, Maj:t tUl känna vad reservanterna anförl.

Hen AHLMARK (fp);

Fru lalman! Man kan väl schematiskt se på en statlig utredning på tvä helt olika sätt. Det första synsättet säger att slalliga utredningar är redskap i regeringens beredning av ärenden. De arbelar på regeringens uppdrag och med regeringens direktiv som rättesnöre. Regeringen tUlsätter deras medlemmar och bestämmer själv om oppositionen skall

123

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Det StatUga utredningsväsendet

124

kontaktas. Arbetsformerna bestäms av ulredningen i nära kontaki med departementen, Frägan om offentlighet i olika faser av utredningsarbetet är en lämpUghelsfräga som i sisla hand bör avgöras i Kanslihuset, Om regeringen radikalt frångår en utrednings resultat och lägger fram en proposition med etl helt annal innehåll är del regeringens egen sak att avgöra om det nya förslaget först skaU remissbehandlas. För en stallig utredning är, med det synsättet, elt led i regeringens beredning av sina ärenden.

Den motsatta uppfattningen skulle väl vara ungefär den här. En statlig utredning är den metod med vilken vikliga problem behandlas och löses i den svenska demokratin. De stora partierna bör därför vara representerade i de utredningarna, som alltså nästan alllid bör vara parlamentariska. Direktiven skall inte binda utredningarna mer än nödvändigt. Oppositionen skall här få samma chans som regeringspartiet all få information och insyn och utforma förslagen. Sedan bör remissbehandUngen spela en myckel viktig roll. Och i den män som regeringen på elt genomgripande sätt går ifrån en utrednings tankegångar bör ocksä regeringsförslaget utsättas för en remissomgång i förväg. Men regeringen skaU inle slyra utredningsväsendet — del är lika myckel riksdagens sak all avgöra vad som bör utredas.

Nu tror jag alt del är fä poUtiker som vUl anslula sig till någon av de här extremerna. Utredningsväsendet är varken en exklusiv inrättning för regeringen eUer ell maskineri frikopplal från Kanslihuset. Det svenska utredningsväsendet är mycket mer kompUcerat än så. Det är i awäg-ningen meUan tankegods från den ena och den andra uppfattningen som våra meningsbrytningar kan Ugga.

För det första: Regeringen tUlsätter utredningar - ibland pä riksdagens uppdrag men i regel ulan etl sådanl uppdrag. Del är regeringen som bestämmer i vad män utredningen skall vara parlamentarisk eller inte och vUka direktiv den skall ha. Men inom ramen för de befogenheterna är det viktigt, enligl vär mening, att också oppositionspartierna i principiellt centrala frågor är med och bearbetar elt material och är med och ulformar de prakliska förslagen. Del berikar uiredningens arbeie. Det ökar kunskapen om saken inom oppositionen. Det ökar möjligheten att genomföra viktiga reformer i enighet. Och när enighet inte uppnäs ger en parlamenlarisk ulredning större möjlighel all få fram genomarbetade alternativ på etl lidigare stadium än annars.

För det andra: Ibland kan det finnas starka skäl för en regering att utreda och bereda elt ärende inom ramen för departementet och del egna partiet. Man ger direktiv utan slörre valfrihet. Man vet all frågan är kontroversiell frän början, och man vUl uiforma förslag pä grundval av vissa värderingar och riktUnjer. Men i så fall - och de bör inte vara mänga — är det vikligt att oppositionen får chans att i god tid och med rimUga resurser uiforma sina egna förslag. Om alltså regeringen vill frångå förfarandet med parlamentariska uiredningar ökar kravet på vidgade utredningsresurser i nägon form för den politiska oppositionen.

Och för det tredje: AUdeles oberoende av om en utredning är parlamentarisk eller inte är det viktigt att dess malerial inte hemUghålls aUtför länge, I regel startar utredningar med att dra fram material och

sammanfatta det, Inle säUan skisserar man tänkbara alternativa lösningar på vikliga problem. Ibland forskar man fram nya fakla.

Då är del viktigt all det materialet offentliggörs så snabbt som möjUgt och innan utredningen går in i sin beslutsfas. Det stimulerar den allmänna deballen. Del påverkar utredningens kommande arbete. Del ger en chans för ell breddal inflytande frän aUmänheten. Och därför är det viktigt att vi i regel fåi tUl stånd en uppdelning av en utrednings arbete i en faktainsamlande del, som avslutas med pubUcering av materialet, och en beslulsdel dä man tar ställning. När en utredning behandlar flera oUka frågor är del klart att de faserna går in i varandra för de skUda områdena, att man aUlså lägger fram delbetänkanden och annat, vUket ocksä blir allt vanUgare,

Från folkpartiels sida har vi ofta diskuterat de här problemen därför all de är cenirala för demokratins vitalitet och för oUka meningsriktningar att göra sig gällande pä beredningsstadiet, innan regering och partier har låst sig, I den reservalion, som är enig för oppositionen, slår vi fast flera av de här sakerna; värdet av de parlamenlariska utredningarna, värdel av tidig offentlighet av materialet och den risk vi löper vid alllför slor siyrning av utredningsväsendet.

Vi såg ett avskräckande exempel pä en sådan styrning av en utrednings arbete för ett är sen. Av misslag kom elt brev frän landshövding Per Eckerberg lUl offentlighetens kännedom. Han är ordförande i den s. k, samarbetsutredningen, och han skrev den 16 februari 1970 ett brev tiU industriminister Krister Wickman. Där frågade alltså socialdemokraten Eckerberg socialdemokraten Wickman vUket malerial han ville ha fram lUl valrörelsen. Jag citerar ur det brevet; "Emellerlid är det en rent poUtisk bedömning hur mycket regeringen nu vUl ha fram och hur man ser pä effekten. Vi har ju en valrörelse i faggorna och hur myckel sprängstoff den skaU tillföras frän ulredningen, vill jag icke ensam avgöra." Och sedan bad Eckerberg i brevet om ett samtal med Wickman och Palme i saken. Om del samtalets förlopp kan vi bara spekulera.

Här ser vi alltså hur en synnerligen parlUojal utredningsordförande belraktar sin ulredning som en bricka i spelet inför valet. Regeringen skall beslämma vad man vUl ha fram och ordföranden är beredd att effektuera uppdraget. Hur många sådana brev som skrivits och telefonsamtal som utväxlats och som aldrig kommit tUl allmänhetens kännedom vel vi inle. Men vi borde väl ändå kunna ena oss om alt en partipolitisk valstyrning av vikliga utredningar av del slaget vUl vi inte ska sälla sin prägel på framlidens utredningsväsende.

Vi har också tagit upp en annan möjlighet som statliga utredningar hittUls försummal att utnyttja: offentUga utfrågningar av experter och andra inom ramen för en utrednings arbete. Den 22 februari i år höUs den, såvitt jag vel, första offentliga utredningsulfrägningen i Sverige, Del var Ulleraturulredningen som frågade ut förläggare, författare och andra om pocketbokens problem och framlid. Den utfrågningen visade både på möjUgheter och på svårigheter.

Möjligheterna är uppenbara. Genom en öppen utfrågning offentliggör man materialet i samma ögonblick som man fär in det. Man stimulerar den allmänna diskussionen i de frågor som ulredningen skaU handlägga

Nr 40

Onsdagen den

10 mars 1971 Det statliga utredningsväsendet

125

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Det statliga utredningsväsendet

och lösa. Man tvingar sig själv och dem som ulfrågas all Iränga in i materialet och all komma med besked. Man konfronterar olika menings-riktningar med varandra genom att växelvis fråga ut företrädare för olika grupper och ställa dem mot varandra. Del är fördelarna.

Svårigheterna är ocksä uppenbara, och nägra demonstrerades nog pä hotell Malmen i Stockholm den 22 februari. Uiredningens ledamöier måsle förbereda en utfrågning mycket noggrant för alt den skall ge ett gott resultat; jag hade en känsla av att våra förberedelser av frägeserier och annat inte var tUlräckligt systematiska. Ordföranden i utredningen mäste häUa fasl överläggningen vid frågor och svar och inle tillåta alltför mycket av utvikningar; några gånger i mötet om pockelboken blev det för litet utfrågning och litet för myckel happening. De som frågas ut måsle komma väl förberedda, inle ge allmänna svar pä konkrela frågor. Jag hade en känsla av att man ibland trodde att de vanliga generaliseringarna skulle duga och blev irriterad när man stäUdes inför siffror och preciseringar.

Fru lalman! Experimentet den 22 februari var alltså lärorikt; för Ulleraturulredningen men också för oss när vi diskuterar statliga utredningars framtida arbetsformer. Det är möjligl all förnya dem. Det går att öka offentligheten pä ett tidigare stadium än i dag. Det är inle svårl att visa slörre öppenhet och bryta murarna av sekretess. Vi reservanler pekar pä nägra sädana möjligheler, och jag yrkar bifall tUl reservationen tUl belänkandet nr 18,

126

Herr WERNER i Malmö (m):

Fru talman! Det är väl helt klart all idén bakom det svenska utrednings- och remissväsendet är unik i världen med sin demokraliska förankring, SärskUt gäUer della remissväsendet därigenom att utredningsförslagen gär vidare ul tUl folket - visserligen inle Ull gräsrötterna direkl men tUl de större grästuvorna, om man nu kan ta en sä vanvördig bUd när del gäUer länsstyrelser, domstolar, domkapitel och slalliga verk, I de fall förslagen går lill folkrörelserna fär självfallei saken en ännu mer folklig förankring.

Nu har emellerlid en belänklig ulveckling skett på de slalliga utredningarnas fält. Vi har fått allt fler expert- och departementsulred-ningar, som ju måste bli interna angelägenheter för regeringen och därmed får en ensidig politisk siyrning. Vi kommer väl ännu ihåg den senaste skaltereformen, där regeringen gick ifrån aUmänna skalteberedningen, beredde saken själv i finansdepartementet och överraskade svenska folket och halva riksdagen med sin proposition — nästan; det var ju en tidning framme då också och lyckades förmedla litet upplysning till människorna utanför kansUhuset. Och det var ju en reform som var myckel betydelsefull för alla medborgare.

Den här sekretessen och inläsningen i kansUhuset rimmar myckel dåligt med allt tal om och aUa krav frän alla häll om offentlig insyn och kontroU, Här har ju staten all anledning alt gå före med gott exempel.

Den nuvarande ordningen lar sig också lätt sådana ullryck all andra utredningar bUr lästa av regeringen genom de direktiv som ges. De är ofta mycket detaljrika — de framstår ibland som en egen lilen utredning, där

del är räll lätt all läsa fram vad vederbörande statsråd vill ha för lösningar, i vUken riktning man skall tänka. Det blir beställningsarbeten, där man har pä känn alt uiredningens uppgift är alt skaffa fram det material som skall bygga under de önskade lösningarna.

Det är som herr Ahlmark sade, all parlamentariskt sammansatta utredningar tvivelsutan är den rätta demokratiska formen. Men den sorlens utredningar har blivit mer och mer sällsynta — de har minskal med nästan 50 procent sedan början av 1950-talet — och det vittnar uppenbarligen om en tilltagande regeringskonlroU av utredningsväsendet.

Men några ord ytterligare, fru lalman, om den offentliga insynen.

Vad vel månne svenska folkel om de 280 utredningar som sitter och som skattebetalarna belalar 40 miljoner kronor för? Det hade kanske varit intressanl alt få insyn i och nyttigt också, bäde för folket och för utredarna. Del presenleras delbetänkanden i vissa uiredningar — del är sanl - men som regel vUar tystnadens myslik över utredningsarbetet år efter är. Den som sitter i en utredning känner sig alltid förhindrad att säga någonting om något som har med någon utredningsuppgift alt göra.

Här skulle självfallet en större öppenhet tjäna många goda syften, Allmänhelen skuUe stimuleras tUl debatt, och ell bättre poUtiskt intresse skuUe skapas. Som jag nämnde skulle den debatten självfallet också berika utredarna själva; folkets synpunkler mäsle anses vara ganska väsentliga i de sammanhangen. Enligl förre justitieminister Kling skall lagstiftningen också anpassas efter den förhandenvarande opinionen.

Säkert skulle en större offentlighet också påskynda åtskUUgt utredningsarbete. Etl tiotal utredningar har suttit mer än tio år. Det hade varil räll nyttigt med offentlighetens strålkastarljus på sådana utredningar. Då hade det kanske också upptäckts att myckel av eftersläpningen beror på all ledamölerna har för många uppdrag.

Vi anser alt återkommande redovisningar från utredningarna bör kunna komma tiU stånd utan att arbetsron fördenskull behöver försvinna. När det statistiska grundmaterialet är insamlat är del klokt att göra en redovisning av det, och när man har kommit fram lUl alternativa lösningar är det ett lämpUgt tUlfälle tUl publicitet pä nytt, EnUgt kommittékungörelsen av år 1946 skall utredningarna också lämna en redogörelse varje är tUl departementet. En sädan redogörelse kunde väl ocksä pubUceras, i varje fall till nägon del.

I del sammanhangei finns det också anledning till offentUggörande pä andra sätt. Någon gäng kunde väl etl sammanträde vara offentligt, sä att det också fanns möjUgheter för press, radio och TV att närvara.

Sekretessen kring utredningsarbetet skapar nu i stället alla möjliga spekulationer om vart del bär hän med utredningsresultaten. Följden blir gissningar och misslänkliggöranden. Vi har två utomordentliga exempel på det. Det ena är den sittande abortulredningen. Man har undral mycket över hur ledamölerna där tänker. Tidvis har man befarat att ulredningen siktar mol en våldsamt Uberal lagstiftning men de senaste meddelandena ger precis det motsatta vid handen. Vad skall man tro och vad skaU man tänka?

Den sillande familjerällskommiltén är del andra exemplet. Den blev ocksä   harangerad   pä   Nordiska   rådet   i   Köpenhamn,   där   nordiska

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971

Det statliga utredningsväsendet

127

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Det statliga utredningsväsendet

parlamentariker var minsl sagt lätt skrämda. Jag viU minnas att del var herr Adamsson som fick lugna dem. Det verkade som om de befarade att hela svenska folkel skulle bli en enda sexgrupp, om den lag man väntade kom tUl stånd. Det blir lätt så, när man ingenling säkert vet. Om herr Adamsson den gängen hade haft möjligheler alt delge någon kommuniké om var man stod i ulredningen, så skulle det ha varil mycket välgörande. Nu vet man ingenling. Del är bara de som vel, som är sammanslutna i uiredningens frimureri.

Ulskottet skriver i sill utlåtande all "grundlagberedningen kommer alt pröva väsentUga med utredningsväsendet sammanhängande frågor", och det är gott och väl. Men det beror ju på vad majoriteten i gmndlagberedningen betraktar som väsentUga frågor om man seriöst lar upp de tankar som kommer liU uitryck i motionen.

För säkerhetens skull har vi reserverat oss och vUl ge tUl känna en del synpunkler, av vilka jag här har delgivit kammarens ledamöter några. Jag ber att få yrka bifall lUl reservationen i konstitutionsutskottets belänkande nr 18.

Hen ADAMSSON (s):

Fru talman! För all inle de ärade kammarledamöterna skall leva i uppfattningen all man på Nordiska rådet i Köpenhamn diskuterade den svenska äktenskapslagstiftningen utifrån hur långt utredningsarbetet hade kommii skaU jag lämna uppgiflen att deballen gäUde vid vUken tidpunkt del nordiska samarbetet på detla område skall gripa in och all den inle hade någonting med den sillande uiredningens arbetstakt att göra. Det var fastmera en diskussion om utredningsdirektiven. Del fanns emellerlid nordiska vänner som läste dem precis som en viss polental läser bibeln.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Fru lalman! Det är riktigt att det var direktiven som oroade kollegerna i Köpenhamn. Men hade nu herr Adamsson haft något mer att stödja sig pä än direktiven till utredningen, sä hade det ju varil väldigt värdefullt den gången.

Herr ADAMSSON (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag lever inte i den uppfallningen alt det i sak hade gjort någonting tiU den diskussionen.

128

Hen FISKESJÖ (c):

Fru lalman! När jag gåll lillbaka lUl riksdagens protokoll har jag funnii all den fråga, som nu diskuteras, vid flera tUlfällen varil uppe liU debatt, senast vid 1970 års riksdag, då den diskuterades ganska ingående. Jag skaU fördenskuU inle försöka mig på nägon allmän, exemplifierande genomgäng av utredningsväsendet utan nöja mig med några reflexioner som motivering för min anslutning tiU den reservation som är fogad lUl utskottsbetänkandet.

Del vanliga har varit, lycker jag mig ha funnit, att man betonal de statliga ulredningarnas stora betydelse som ett led i beredningen av de beslut som skaU fattas av regering och riksdag. Vi har sedan gammalt

enligt praxis hafl ett omsorgsfullt och ibland i tiden utdraget utredande. Detta omsorgsfiUla utredande har allmänt ansetts värdefullt. Genom detla har frågorna blivit eftertänksamt övervägda och besluten kloka, har man menat. Det vare mig fjärran att pä något sätt ifrågasätta detta synsätt, Huvudsyftet med utredningsväsendet är naturligtvis att utredningarna skall förbereda kommande kloka beslut.

Men jag tycker att det också kan vara pä sin plats att göra en Uten vinkUng av den här aspekten och framhålla några andra posiliva effekter av det svenska utredningsväsendet. De statUga utredningarna ger ofla — även i de faU dä de inte omgående leder fram tUl beslut och ny lagstiftning — en värdefull problempenetrering, de drar fram och redovisar material, som annars inte skulle komma fram. Della stimulerar den aUmänna debatten och ökar kunskapen om värt samhäUe på elt för den poUtiska demokratin synnerligen värdefullt sätt.

Jag vUl gärna framhålla detta för att understryka att min grundinställning tUl det ibland så kritiserade statliga utredningsväsendet är positiv. Vi behöver en ständigt fortgående genomlysning av samhället. Väl genomförda StatUga utredningar bidrar på ett verksamt sätt tUl denna genomlysning. Detta är för övrigt en instäUning som jag tycks dela med flertalet av kammarens ledamöier, ätminsione om man skaU döma efter det faktum, att flertalet stora och s, k, tunga motioner som väcks i kammaren mynnar ut i krav på utredning.,

Syflet med de påpekanden som görs i reservationen är — som jag ser del — att slå vakt om viktiga värden i det svenska utredningsväsendet samt att söka finna metoder att ytterUgare förfina det genom att öka möjUgheterna tUl insyn och debatt. Även en god institution kan hotas av faror och även en god institution kan förbättras.

Om utredningsväsendet alltmer kapslas in inom kanslihusets och ämbetsverkens väggar, sä leder detta utan tvivel lUl en avskärmning av viktiga frågor, vUket är liU skada för den fortlöpande debatten säväl inom som utom partierna. Parlamentariskt sammansatta utredningar har ur den här aspekten ett givet försteg framför de alltmer vanliga byråkratiska. De undersökningar som gjorts på det här området visar på en fortgående koncentration tUl regeringen och statsbyråkratin pä bekostnad av de poUtiska partierna och även på bekoslnad av organisationerna. Delta är en utvecklingstrend som enligt min mening bör brytas. Men även vad beträffar fristående utredningar finns det en tendens som bör uppmärksammas. Även i dessa utredningar har inslaget av parlamentariker sjunkit kraftigt. Det är risk för att vi är på väg mol en utredningstyp där experter och byråkrater leder utredningarna medan politikerna, parlamentarikerna, degraderas tUl sufflörer och informationsobjekt. Inte heller denna utvecklingstrend kan ur den poUtiska demokratins synpunkt vara lycklig.

De övriga förslagen i reservationen syftar mer direkt lUl att öka öppenheten medan utredningsarbetet ännu pågår. Det förekommer visserUgen redan nu i enstaka fall att materialinsamUngar redovisas innan utredningen är färdig, att debattpromemorior publiceras etc. Men detta är ingen mer aUmän regel. Det vanliga är alt utredningarna häUer på sitt material fram tUl och med betänkandet. Detta kan väl vara berättigat i mänga faU, men minst Uka ofta torde detta hemlighetsmakeri vara helt

5 Riksdagens protokoll 1971. Nr 38-40

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Det statliga utredningsväsendet

129

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Det statliga utredningsväsendet

onödigt och dessulom olyckUgt. Utredningarna drar ofta ut på tiden, och del finns en tendens tUl att den allmänna debatten i vikliga frågor mer eUer mindre Ugger nere under lång tid på grund av brist pä bakgrundsmaterial och på grund av ständiga hänvisningar till att utredning pågår. Detta är i och för sig beklagligt. Men det innebär också att utredningen gär miste om den information och de uppslag tUl alternativa handlings-Unjer som en fortlöpande debatt skulle kunna ge.

Det finns således aU anledning att pröva alla uppslag tUl en ökad öppenhet inom utredningsväsendet.

Med det konstaterandet ber jag, fm talman, att få yrka bifaU tiU den reservation som är fogad tUl konslitutionsutskottets betänkande nr 18,

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Fru talman! Även denna fråga arbetar grundlagberedningen med. Del kunde konstitutionsutskoltet konstatera i fjol, och majoriteten upprepar det i är.

Sedan uppfattar jag det som ganska naturUgt att man för fram vissa önskemål om hur utredningarna skall arbeia och utformas. Men åtminstone pä mig hade det gjort ett något starkare intryck om reservanterna hade lyckats ena sig om en talesman, när nu de tre partierna kunnat förena sig i en reservation.

En del av de önskemål som reservanterna har fört fram håller på att förverkUgas. Det finns en tendens mot ökad öppenhet. Det finns en tendens att skapa diskussioner medan utredningar pågår. Man sänder ut diskussionspromemorior, T. o. m. en sådan utredning som grundlagberedningen — det verkar som om en del här betraktar den såsom mycket konservativ — har begagnat sig av denna arbetsmetodik. Utredningar håUer offentUga sammanträden. Del är mig bekant att kyrka—stat-utredningen kommer att samla ett reUgionsfrihetssymposium, där olika företrädare i den allmänna reUgionsfrihetsdebatten fär delta. Man skall vara samlad tUl detta symposium under tre dagar. Där blir del möjUgt för massmedia att följa diskussionen.

Mer skall jag faktiskt inte säga, fru talman, i denna situation, utan jag yrkar bifaU tUl konslitutionsutskottets hemställan.

130

Fru ERIKSSON i Stockholm (s);

Fru talman! Det föreföll på den senaste talaren som om man egentUgen var rädd för aUtför många talare i denna kammare. Det skall man kanske vara, men det är väldigt svårt att fördenskuU läla bli att delta i debatten när den har fått ett vidgat område.

Det verkar närmast som om fjorårets debatt legat tiU grund för motionen, Ä andra sidan har motionen elt snävare tema än dagens debatt Uksom fjorärsdebatten. En del är kanske för övrigt hämtat ur en granskningspromemoria, som uppstäUts av riksdagens revisorer och som nu är ute på remiss. Där tar vi upp kommittéväsendet ur flera synvinklar och pekar bl, a, på faran av ett minskat deltagande ifrån riksdagsmännen. Vi har jämfört 1950-, 1960- och 1970-talen. Ungefär samma antal riksdagsmän har varit med i utredningarna, medan antalet kommittéer har ökat och antalet experter tredubblats. Det är en utveckling som är

mycket belänklig.

Minst lika betänklig är tendensen att inom departement och olika ämbetsverk tUlsätta s. k. arbetsgrapper. Jag tycker alt riksdagen där måsle hävda sig och säga ifrån, att vi vUl ha åtminstone den insyn som det innebär, att riksdagsledamöler dellar i utarbetandet av viktiga förslag, som vi kanske sedan skall la del av här och besluta om ganska hastigt. Har man en parlamentarisk kommitté har man åtminstone en handfull människor som lär sig frägan. Skall utredningarna göras hemligt och okontrollerat som i dag sker i många ämbetsverk, är det en fara för demokratin. Denna del har herr Ahlmark inte tagit upp. Han är mera intresserad av pressens inblandning.

Abortfrågan har dragits upp som etl exempel pä en kommitté, som bort ha hearings till allmänhetens upplysning. Skulle man ha haft hearings i abortkomrruttén under årens lopp, skuUe allmänheten fått ännu brokigare uppfattningar än som eventueUt nu har kommit fram. Det var ett mycket Ula valt exempel. Det är i stäUet elt exempel pä all en kommittée mår bäsl av att smälta sitt eget stoff och ta hand om de undersökningar som den själv sätter i gång, innan man ber en allmänhet ta ställning och låter pressen få insyn. Däremot anser jag att vi helt enkell måste kräva den insyn som det innebär att ha riksdagsmän med i utredningar. Det är elt krav som kan stäUas över partierna. Det parti som jag representerar har hårdast fört fram kravet, I den promemoria som nu har kommit från riksdagens revisorer säger vi bestämt ifrän. Där är vi eniga.

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall liU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Larsson i Luttra m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ahlmark begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan

i betänkandet nr 18 röstar ja,

den del ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservaiionen av herr Larsson i Luttra

m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ahlmark begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja- 161

Nej - 152

Avstår —     2

§ 5  Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr  19 i anledning av motioner om stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt

131

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971

Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i poUtiskt parti

parti.

I detla betänkande behandlades motionerna

nr 3 av herr Sjöholm vari yrkats att riksdagen skulle besluta att i grundlag befästa den enskilde medborgarens suveräna rätt alt själv avgöra i frågor rörande polilisk partianslutning,

nr 114 av herr Bohman m. fl., sävitt avsåg hemställan punkt 6, vari yrkats att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Maj;t hemställde att Kungl. Maj :l skulle framlägga förslag om införande i grundlag eller annan författning av ett stadgande all medlemskap i politiskt parti endast kunde vinnas genom individueU anslutning,

nr 527 av herr Carlshamre m. fl. vari yrkats att riksdagen skulle antaga av motionärerna angivet förslag lill lag om medlemskap i politiskt parti, saml

nr 560 av herr ÅkerUnd vari yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t skuUe anhålla om förslag tUl sådan lagstiftning alt anslulning tUl poUtiskt parti endast fick ske individuellt och efter personligt frivilligt ställningstagande.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslä motionerna Dnr 3

2)  nr 114 såvitt avsåg hemställan under punkt 6

3)  nr 527 saml

4)  nr 560.

Reservalion hade avgivits av herrar Larsson i Luttra (c), Boo (c), Ahlmark (fp), Werner i Malmö (m). Fiskesjö (c), Schött (m) och Molin (fp), vUka ansett att utskottet bort hemställa,

all molionerna nr 3, nr 114, sävill avsåg hemställan under punkt 6, nr 527 samt nr 560 skuUe anses besvarade med vad reservanlerna anförl.

132

Herr SCHÖTT (m):

Fru talman! TUl grundvalarna i vår demokrati hör medborgarnas rätt att i val frill ge uttryck för sin politiska uppfattning och deras rätt att tUlhöra poUtiskt parti. Vi är glada och tacksamma över att vi i vårt land äger dessa demokratiska rättigheter. Samtidigt känner vi starkt med dem som i vissa andra länder är berövade dessa rättigheter och som har alt kämpa mot diktaturer av oUka slag. Vi hoppas innerUgt att de ej skall förtrollas i sin kamp, utan att denna skall krönas med framgång, dvs. uppnåendet av del demokratiska system som för oss framstår som sä naturUgt,

En svär skönhetsfläck i del svenska samhäUet är emellertid kollektivanslutningen, dvs, den systematiska anslutningen av en fackförenings samtUga medlemmar tUl del socialdemokratiska partiet,

KoUektivanslutningen har sin historiska bakgrund, och den kan måhända för gångna generaiioner ha framstått som förklarlig och kanske rent av försvarUg, men i våra dagar måsle det betecknas som ett direkt groteskt förhåUande att människor genom majoritetsbeslut — ofta vid möten där de själva inte har möjlighet att vara med - anslutes tUl elt

poUtiskt parti. Under årens lopp har givits många exempel på hur ett fåtal medlemmar genom sitt beslut anslutit fackföreningar med stora medlemskadrer tUl det socialdemokratiska partiet. Vad det gäUer är emeUertid inte en kvantitetsfråga utan en kvalitetsfråga — en fråga om kvaliteten pä vår demokrati. Kollektivanslutningen måste för varje rättänkande framstå som osund och djupt odemokratisk.

Att försvara den med att medlem som ej önskar anslutning äger rätt att reservera sig gär inte. Genom att tvingas anmäla reservation gär vederbörande bl. a, föriustig den garanti för politisk rösthemlighet som vi anser att medborgarna bör ha. Det är ju också en bakvänd ordning att den, som ej önskar medlemskap, skall anmäla delta. Här Uksom på andra områden bör givetvis gäUa den ordningen, att för medlemskap skall erfordras en positiv åtgärd från vederbörandes sida.

Som medlem i ett politiskt parti bör således registreras endast den som individueUt begär inträde i partiet.

I flera motioner har i år liksom tidigare uttalats ett djupt beklagande över att förhåUandena inle kunnat saneras på frivUlighetens väg utan att missförhållandena har blivit bestående. Samtidigt har ifrågasatts om man inte måste tiUgripa lagstiftning för att få en ändring tiU stånd.

Konslitutionsutskottets socialdemokratiska majoritet har inte velat delta i någon kritisk skrivning i fråga om kollektivanslutningen, medan utskottets minoritet, bestående av dess samtliga borgerliga ledamöier, tar bestämt avstånd från det nuvarande systemet samtidigt som man framhåller att detta bör inte i första hand förändras genom lagstiftning utan genom åtgärder frän partiernas egen sida.

Emellanåt har det funnits verklig förhoppning om att socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen gemensamt skulle beslutat avstå från den odemokratiska form av medlemsanslutning som för närvarande gäller.

Intressant i detta sammanhang är följande uttalande av NUs Elvander i hans bok "Intresseorganisationerna i dagens Sverige" (utkommen i Lund 1969) angående koUektivanslutningen. Han skriver; "Kritiken har tidigare enbart kommit frän borgerUgt håU samt från kommunister och syndika-Uster; det socialdemokratiska försvarel har varil kompakt. Men i den debatt som förts sedan 1965 har vissa meningsskiljaktigheter framträtt på den socialdemokratiska sidan. Positionerna har måhända börjat rubbas, kompromisslösningar skymtar. En av orsakerna tUl denna förändring är att ett statligt stöd tUl partierna har genomförts på senare år. Om slaten tar på sig ett ökat ansvar för partiernas finansiering skulle de traditionella finansieringsformerna fä minskad betydelse, bäde för socialdemokratin och de borgerUga partierna. En annan orsak tUl att man även på vissa håll inom socialdemokratin börjat ifrågasätta kollektivanslutningens berättigande torde vara att utveckUngen mot storavdelningar inom fackföreningsrörelsen ställer problemet om den enskilde medlemmens reella valfrihet på sin spets: den som blir koUektivansluten utan att ha haft reeUa möjUgheter att delta i beslutet kan ha goda skäl att känna sin poUtiska integritet kränkt. Man kan också peka på att koUektivanslutningen torde försvära LO:s rekrytering inom det allt viktigare tjänstemannaskiktet i gränsområdet till TCO."

Sä långt docent Elvander.

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971

Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

133

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971

Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i ■politiskt parti

Personligen har jag svårt att tänka mig att de socialdemokratiska ledarna innersi inne kan anse att kollektivanslutningen är en ur demokratisk synpunkt godtagbar företeelse. Likaså har jag svårt att tänka rrug att framtidens dom över dem som så energiskt försvarar detta system kan bU annat än mycket härd.

Systemet är enligt mångas uppfattning ovärdigt vår svenska demokrati och bör därför med det snaraste upphöra,

I reservationen uttalas nu också förhoppningen att det genom opinionsbUdning mot koUektivanslutningen skaU visa sig vara möjUgt att förmå partierna att själva bringa kollektivanslutningen ur världen, så att som medlemmar registreras endast personer som individuellt begär inträde i partiet.

Vidare erinras det om att de i motionerna nämnda fri- och rättigheterna övervägs av grundlagberedningen. Det är därför enligt reservationen inte erforderUgt att nu aktualisera frägan om särskild lagstiftning. Reservanterna begränsar sig därför till elt uttalande, vilket -om det antages av riksdagen — innebär att riksdagen tar bestämt avstånd frän kollektivanslutningen.

Fru lalman! Dä ytterligare 14 talare är anmälda i denna debatt skall jag nu avslutningsvis — under åberopande av motionerna i ärendet, varav tre från moderata samlingspartiet - endast yrka bifall tUl reservationen.

134

Hen MOLIN (fp):

Fru talman! I en demokrali organiserar sig människor politiskt pä grund av sina åsikter. Det är åsiktsgemenskapen som motiverar partibUd-ningen, I en demokrati utgår man också från att varje människa fritt och självständigt skaU fä bUda sig sin poUtiska åsikt. Det är en av de grundläggande rättigheterna, och det är som en av våra fri- öch rättigheter som detla spörsmål kan bU föremål för övervägande av grundlagberedningen. Det är alltså för demokratin främmande att människor av en viss kategori — grupper av individer — i klump ansluts tUl en polilisk rörelse. Varje människa måste fritt få beslämma om hon eller han vUl tUlhöra ett poUtiskt parti och vUket parti hon eUer han i så faU vill ansluta sig tiU, Detta är reservanternas principieUa mening.

Det är inte minst viktigt att hålla i minnet att det i en demokrati inte aUs är nödvändigi att tiUhöra någon poUtisk organisation. Man kan välja alt stödja ett parti med sin röst vid valtillfäUet utan att fördenskuU känna tUhäckUg entusiasm för att vUja stödja det genom medlemskap. Detta har också betydelse när det gäUer den s. k. reservationsrätten, eftersom den ofta utformas mera för att passa dem som stöder ett annat parti än det socialdemokratiska än för att passa dem som vUl stå ulanför aUa etablerade partier och som inte har möjUghet att pä det sättet motivera sin reservation. Reservationsrätten är givetvis dessutom demokratiskt oacceptabel av det skälet att den bidrar tUl att röja den poUtiska anonymiteten, vUken är en annan av de gmndläggande rättigheterna i en demokrati.

Vi har från reservanternas sida velat ge vår principiella uppfattning i denna fråga tUl känna. Detta är i alltför hög grad en demokratisk samvetsfråga för att man helt skall kunna tiga.

Motionerna gäller lagstiftning mot koUeklivanslutning tUl poUtiskt parti. Vi har menat att del borde vara tUlräckligt att riksdagen anlog ett principiellt uttalande mot systemet med kollektivanslutning tUl poUtiskt parli för att fä denna företeelse att upphöra. Vi har betraktat del som uteslutet att nägol parti, efter ett uttalande av denna art från riksdagens sida, för egen del skuUe vUja fortsätta att tUlämpa ett sådant förfarande. Nägon lagstiftning blir dä inte erforderlig, och därför har vi inte heller funnit anledning att gå in på en diskussion av de i motionerna föreslagna oUka formerna för lagstiftning i frågan.

Jag vUl, fru talman, ocksä helt kort säga något om hur omfattande detla system är i dag. Enligt uppgifter från det socialdemokratiska partiet är ca 75 procent av partiets drygl 900 000 medlemmar kollektivanslutna, aUtså ungefär 675 000 medlemmar. En undersökning av Svenska kommunalarbetareförbundet för några år sedan visade att inom det förbundet sympatiserade ungefär 20 procent av medlemmarna med de borgerUga partierna och mellan 5 och 7 procent med kommunisterna. I en större tätort beräknades nyUgen att drygt 10 procent av de kollektivanslutna stödde de borgerUga partierna, och ungefär samma andel stödde kommunisterna. Det betyder aUtså att åtminstone en femtedel av dem som i dag koUektivansluts tUl det socialdemokratiska partiet sympatiserar med andra partier än det som de kollektivansluts tUl. Därutöver har vi de fackföreningsmedlemmar som röstar på det socialdemokratiska partiet men som inle vUl vara med i partiel som medlemmar. Det är naturUgtvis svårare att säga hur mänga de är, och jag vågar mig inte pä att göra en beräkning. Men jag tror att jag står pä alldeles säker grand om jag säger alt minst 150 000 människor i dag, mot sin vUja, kollektivt ansluts tiU del socialdemokratiska partiet. Det är för dessa människors skull vi tycker alt det är vikligt att riksdagen i dag gör ett principuttalande.

Fru talman! Jag yrkar bifall tUl reservationen.

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971

Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

I detta anförande instämde herrar KäUstad, Nonby i Åkersberga, Rydén, Henmark och Hörberg, fra Fraenkel, herrar Ahlmark, Tobé och Ekinge, fröken Hörién, herrar Carlström, Richardson och Nelander, fröken Bergström samt herrar Olsson i Kil och Stälhammar (samtUga fp).

Herr BOO (c);

Fru talman! Demokrati, dvs, folkstyre, betraktar vi som ett omistUgt inslag i värl samhäUssystem. Däri är inbyggt del värdefullaste för att ge alla människor en chans att aktivt vara med om att forma samhället, Detla mäste vara en grundläggande princip; att på allt sätt utbygga möjUgheterna tUl poUtiskt engagemang av olika slag. En annan grundläggande princip är att individen skall ha rätt att fritt och genom egen aktiv handling fatta beslut om medlemskap i poUtiskt parti. Det är mot denna princip som det nuvarande systemet med kollektiv anslutning av medlemmar tUl det socialdemokratiska partiet strider,

I föreliggande betänkande behandlas motioner som tar upp detta viktiga problemkomplex. Frågorna är ingalunda nya. Under årtionden har de varit aktueUa och diskuterats ur skUda infaUsvinklar. Centerpartiet har för  sin  del,  bl, a,  år  1965 genom partimolion, tagit upp frågan om

135

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i poUtiskt parti

förbättrat skydd för medborgarnas politiska integritet. Deballen genom åren visar att ökad olust mot kollektivanslutningen också gör sig märkbar inom socialdemokratiska kretsar. Tidningar med socialdemokratisk anknytning har varit starkt kritiska.

Ett ständigt återkommande försvar för kollektivanslutningen har varit att det föreligger reservationsrätt. Denna s, k, befrielseform har många allvarUga principieUa svagheter. Hur skall den personliga integriteten i politiskt avseende skyddas, om människor tvingas att begära utträde ur elt parti som man inte vUl tUlhöra? Lika viktigt som vi menar att det är att aUa vid poUtiska val tar slällning i politiska avgöranden, lika viktigt är det — och det är vi aUa överens om - att skydda valhemligheten vid vallUlfället, Kollektivanslutningen och dess reservationsrätt är ett allvarUgt avsteg frän denna princip.

Utnyttjandet av reservationsrätten har i många fall också betydande administrativa olägenheter. Fackförbundsavdelningarna har skUda tUlvägagängssätl i detta avseende. I vissa fall räcker inte ens en skriftlig uppsägning utan en sådan måste kombineras med ett personUgt besök. Detta är självklart hejt otUlfredsstäUande.

Genom förändringen av organisationsstrukturen mot storavdelningar inom fackförbunden har ocksä avstånden tUl expeditionerna avsevärt ökats. Samtidigt har också beslutsfattandet mer och mer fått representativ karaktär. För min del vUl jag starkt understryka den fackliga verksamhetens betydelsefuUa roll i värt samhälle. Det bör vara en självklarhet att varje arbetstagare skall vara ansluten till en facklig organisation. Detta ger bl. a, ökad konslruklivitet pä arbetsmarknaden. Det mäste ändock framför aUt ur individens egen synpunkt finnas en klar gräns meUan en facklig och en politisk anslutning. Inom centerpartiet känner vi hur trycket ökar mot den form av kollektivanslutning som nu förekommer tUl det socialdemokratiska partiet.

Delta är ju också ganska naturligt. Av centerns nära 1 miljon röster 1970 kan över en kvarts mUjon beräknas vara anslutna till LO-förbund. Det kan inte vara rimligt att större delen av dessa skall tvingas att själva ta initiativet för alt bli befriade från medlemskap i annal parti, och det kan inte heUer vara en riktig anordning att det förekommer dubbelanslutningar tUl poliliska partier. Vi måste snabbt komma fram tUl en lösning där vi får slut på detta anmärkningsvärda inslag i vår demokrati.

Från centerns sida förordar vi att de politiska partierna själva gär in för att sanera på detta område, och det kan ske genom att partierna inte registrerar andra personer än de som har individuellt sökt medlemskap i partiet. Det är ocksä innehållet i reservaiionen vid konstitutionsutskottets betänkande nr 19, vUken, fru talman, jag härmed yrkar bifall tUl.

136

I della anförande instämde herrar Svanström, Börjesson i Glömminge, Torwald och Larsson i Luttra, fröken Pehrsson, herrar Gustafsson i Säffle och Fiskesjö, fru Olsson i Helsingborg, herr Åkerfeldt, fru Jonäng, herrar Pettersson i Örebro, Gernandt, Carlsson i Vikmanshyltan, Olsson i SundsvaU och Johansson i Växjö (samtUga c).

Herr ANDERSSON i Stockholm (s):

Fru talman! Låt mig först säga att den här kollektiva uppresningen var en mycket imponerande syn.

Riksdagen har som bekant - och det har redan flera sagt — vid flera lidigare tUlfällen behandlat borgerUga motioner med krav på uttalanden mot eUer t, o. m. förbud mot kollektiv anslutning tUl politiskt parti. Riksdagen har varje gång, på goda grunder, avslagit motionerna. Måhända har en och annan formulering varit ny, men ingenling nytt i sak slår all finna i årets motioner, i den borgerUga reservationen eUer i det som hittUls har yttrats frän reservanternas sida. Det skulle därför, fru talman, i och för sig kunna räcka med att, som utskottet gör, hänvisa till vad utskottet nu och lidigare har anfört och som riksdagen varje gång har instämt i och så yrka bifall liU utskottets hemställan.

Men eftersom utskottets skrivning föranlett en del missförsländ i den borgerliga pressen och sannolikt ocksä hos en del av de borgerUga ledamölerna, finns det kanske ändå anledning alt något kommentera varför utskottsmajoriteten, som — det vUl jag försäkra - lika bestämt som tidigare vUl slå vakt om fackföreningsrörelsens politiska inflytande och dess rätt att själv bestämma i sina egna angelägenheter, ändå inte mera utförligt argumenterat för sin uppfattning.

Del beror på att grundlagberedningen har anförtrotts uppgiften att pröva såväl den enskilde individens som organisationernas rätt till politisk aktivitet. Därmed kommer ocksä kolleklivanslulningens förenUghet med medborgarnas fri- och rättigheter upp tUl prövning. Bifall liU reservationen eller tUl en positiv skrivning för kollekliv anslutning tUl poliliskl parli skulle i realiteten innebära att riksdagen fråntar grundlagberedningen den här uppgiften eller binder grundlagberedningen i dess prövning. Riksdagen skulle således ta ställning tiU dessa fri- och rättighetsfrågor ulan föregående utredning.

Sä långt det formeUa, som är nog så viktigt och avgörande för utskottels skrivning.

Låt mig så säga några ord om det socialdemokratiska partiets syn på och motivering för kollektivanslutningen. Vi har på grundval av en gemensam samhällssyn och därför att vi har gemensamma motståndare ett mycket nära samarbele med den fackliga rörelsen, I motsats lUl vad som är fallet med de borgerUga partierna och deras relationer tUl sina bidragsgivare, redovisar vi öppet säväl intressegemenskapen som de ekonomiska bidragens storlek och formerna för samarbetet med fackföreningsrörelsen. Och vi gör det därför att väljarna, enligl vär mening, har rätt tUl en sådan redovisning. Av nägon outgrandlig anledning förmenar de borgerliga partierna väljarna den rätten dä del gäller de borgerliga partiernas relationer tUl och intressegemenskap med sina bidragsgivare.

Nåväl, det här var en parentes, i någon mån inspirerad av de demokratiska pekpinnar som herrarna viftade med och som jag tycker passade ganska Ula i de händerna. En fackförening som finner det vara i sina medlemmars intresse att ekonomiskl stödja del socialdemokratiska partiet kan nöja sig med att lämna ett anslag. Men partiet stäUer tUl den anslagsberedda fackföreningens förfogande en rätt tUl medlemsinflytande

5 * Riksdagens protokoU 1971. Nr 38-40

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i poUtiskt parti

137

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

för fackföreningens medlemmar, med andra ord en rätt lUl inflytande över de anslag som man är beredd att bevUja. Det är det som kaUas kollektivanslutning. Det ankommer pä fackföreningens medlemmar och på inga andra, inte heUer på det socialdemokraliska partiet, att avgöra om man frän fackföreningens sida skall använda sig av denna räll lill medlemsinflylande eUer inte.

Är då, som de borgerliga kritikerna gör gällande, denna möjlighet tUl medlemsinflytande mindre demokratisk än förelagens bidrag tUl de borgerliga partierna? Nej, det är som alla vel precis tvärtom. De bidragen bevUjas av en styrelse bakom lyckta dörrar. Besluten är hemliga. Någon redovisning sker inte ens tUl företagets ägare, såvida nu inte SSU lyckals köpa en aktie i företaget och dra sanningen ur en motvillig styrelseordförande på bolagsstämman. Naturligtvis sker inte nägon redovisning till företagets kunder, även om de fär betala anslaget med prishöjningar eller UtebUvna prissänkningar. Inte heller de anstäUda fär veta nägol, även om de fär betala anslaget med uteblivna löneökningar.

Här finns verkligen, liksom när det gäller den öppna redovisningen av de borgerUga partiernas bidragsgivare och av relationerna och intressegemenskapen med dessa bidragsgivare, viktiga uppgifter för demokraliska renUghetsivrare på den borgerliga kanten, vUka föredrar alt sopa framför egen dörr, inte all lägga sig i andras, i delta fall fackföreningsrörelsens, angelägenheter.

Fru lalman! Jag ber alt få yrka bifall tUl utskottets hemstäUan,

Herr BOO (c) korl genmäle;

Fru lalman! Herr Andersson i Stockholm läl meddela att del inte var något nyll som redovisats i denna fråga. All right, men det är en mycket stor principieU fråga, och därför finns del anledning att t. o. m. upprepa gamla motiv och gamla synpunkter i frågan.

Herr Andersson sade också alt det var en gemensam poUtisk syn som inspirerade koUektivanslutrungen. Jag mäste för min del säga att dä större och större grupper lydligen söker sig tUl andra poliliska riktningar, mäste denna gemensamma syn ändå vara behäftad med betydande brister.

Den ekonomiska sidan av delta problem berörde jag för min del inle aUs i mitl anförande. Jag förmenar icke någon organisation, självfallei inle heUer fackförbund, att i vanlig demokratisk ordning besluta om bidrag liU det ena eUer andra hållet. Det är en helt annan sak än systemet med kollektivanslutning tUl ett poUtiskt parli.

När del i övrigt gäUer det resonemang som herr Andersson i Stockholm tog upp om de ekonomiska bidragen från näringslivet osv. till de icke socialistiska partierna, är ju det en fråga som pä intet sätt angår centern. Vi har genom åren varit hänvisade tUl att med avgifter från våra egna medlemmar finansiera vår poUtiska verksamhet.

138

Herr MOLIN (fp) kort genmäle;

Fru talman! Herr Andersson i Stockholm sade att den här frägan har behandlats många gånger tidigare i riksdagen och att det inte hade anförts nägol nytt i dag. Jag har inle varit med tidigare och kan alltså inte vitsorda  huruvida  detta  är riktigt.   Men  åtminstone en passus i herr

Anderssons anförande tydde på att det var samma anförande som han har hållit många gånger förul. Det var när han talade om bidragen från förelagen lUl folkpartiet. Folkpartiet mottar numera inga bidrag frän företag — det råkar vara en nyhet som kan meddelas i den här debatten.

Det finns i utskottets betänkande en sak, som jag undrar om den verkUgen kan ha slätt tidigare, I själva verket är den del enda som står i årets betänkande, nämligen att eftersom de i motionerna nämnda fri- och rättigheterna övervägs av grundlagberedningen behöver vi inte behandla frågan i dag. Jag vet inte, herr Andersson i Stockholm, om det härslätt förut — det kan i varje fall inte ha gjort del innan grundlagberedningen kom tUl. Och jag vet inte om man förut frän socialdemokratiskt häll har presenterat denna fråga som en av våra fri- och rättigheter.

Sedan lycker jag nog inte att man behöver ulreda den principiella sidan av saken. För min del krävs ingen beredning för att jag skall komma tUl uppfattningen att det inte är principiellt godtagbart med kollektiv anslulning av människor tUl ett politiskt parti. Jag vill fråga herr Andersson i Stockholm, eftersom herr Andersson tydligen har diskuterat detta så många gånger tidigare; Vad brukar de 150 000 medlemmarna i herr Anderssons parti, som mot sin vilja Ivångsanslutils dit, få för svar av herr Andersson?

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle;

Fru talman! I mitl tidigare anförande tUlbakavisade jag resonemanget om reservationsrätten och framhöll hur begränsat värde den rällen egentligen har. Nu vill jag i anledning av herr Anderssons i Slockholm anförande rikta mig mot resonemanget om att kollektivanslutningen skuUe vara en intern fackföreningsangelägenhet som inte angick utomstående. Det resonemanget håller inte. Elementära fri- och rättigheter är en fråga om demokrati och inte en intern fackföreningsfräga, Sävitt jag förstår måste det vara samhäUets skyldighet alt tUlse att medborgarna inte bUr föremål för en sådan odemokratisk behandling som det nuvarande systemet innebär.

Fra talman! Än en gäng ber jag att fä yrka bifall tUl reservationen.

Herr JONSSON i AUngsås (fp);

Fru talman! Debatten om relationerna fackföreningsrörelsen kontra poUtiska partier har pågått i vårt land under mycket lång tid — praktiskt taget sedan den fackUga rörelsen föddes under förra århundradet. I fackföreningsrörelsens begynnelse i Sverige måste alla fackföreningar som vUle vara med i Landsorganisationen ocksä ansluta sig till det socialdemokratiska partiet. Men redan efter ett par tre år togs den bestämmelsen bort eftersom den ansågs vara en belastning som ledde lill att flera fackförbund vUle ställa sig utanför LO. I stället infördes en paragraf om alt LO skuUe "verka för varje fackförenings anslutning tUl sin orts arbetarekommun och genom denna tUl Sveriges Socialdemokraliska Arbetareparti", Även den bestämmelsen togs bort ur stadgarna efter ett tiotal år.

Redan ett par år efter tvångsanslutningsparagrafens avskaffande började man diskutera kollektivanslutningen. Det fanns skäl bäde för och

139

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

140

emot denna. Förespråkarna för densamma menade all samverkan ger styrka, särskUt under ett uppbyggnadsskede. En särskillnad skuUe leda lUl att parliel, dvs, SAP, skuUe förlora en stor del av sina medlemmar. Motståndarna hävdade däremot att fackföreningsrörelsens partipoUtiska engagemang gjorde att arbetare med en annan polilisk uppfattning inte ville ansluta sig till fackföreningen. Del skulle vara ovärdigt att räkna in medlemmar i etl poUtiskt parli utan all fräga efter deras uppfattning.

Typografiska föreningen i Slockholm uttalade sig redan vid den liden för neutraliletsprincipen: "En fackförening skall kunna samla alla yrkesutövare oavsett vilken åskådning de hysa i reUgiösa eller politiska frågor. Del kan inte ske, om fackföreningen ansluler sig lUl etl visst reUgionssamfund eUer ett visst politiskt parti. Vad respektive medlemmar i detta hänseende göra som enskUda personer är deras ensak," Jag anser alt del här uttalandet fortfarande äger sin gUtighet och tyvärr måste upprepas,

InternationeUt förekommer kollektivanslutning bara i undantagsfall. För närvarande finns det egenlligen bara ett fätal länder som tiUämpar principen. Under de senasie åren har delvis en ny form börjat tillämpas. Storavdelningarnas tUlkomst, som gör all de beslutande organen — dvs, representaniskapet — ofla motsvarar bara en eller annan proceni av medlemmarna, har inneburil alt det direkta medlemsinflytandet hell eller delvis har eliminerats. Vi som arbelar inom den fackliga LO-rörelsen vet all del här är elt stort problem. De ofta mycket knappa majoriteterna för en anslulning ger också klarl besked om att del inle bara är i de breda medlemsgrupperna som man reagerar inför ett syslem, som belyder att man undantar sina egna arbetskamrater från deras elementära rättighet att fritt få välja poUtisk gemenskap, utan alt det också bland de aktiva förtroendemännen råder stor tveksamhet eller motstånd. Reservationsrätten ursäktar inte det här tUlvägagångssättet, Del normala måste väl ändå vara alt också inträdet i en organisalion sker på eget initiativ och inle bara utträdet.

De senaste årens kritik har inte kommit bara från dem inom fackföreningsrörelsen som arbetat mot etl kollektivt anslutningssystem, utan framför allt i pressen har problemel diskuterats allt UvUgare, Framstående journalister — bland dem flera socialdemokrater — har sällat sig lill de många som menar alt del inte kan anses förenligt med en god och utvecklad demokrati att tvångsvis fösa in människor i etl politiskt parli som de inte sympatiserar med. Och även om man sympatiserar med just della parti är systemet betänkligl, Hjalmar Branting antydde det när han - enligt min mening - log avstånd från en utveckling mot en poUtisering av fackföreningsrörelsen i nägra rader i en av sina böcker: "1 fackföreningsrörelsens eget intresse böra sociaUsterna vara angelägna om att i allmänhet icke låta fackföreningarna som sådana bli den politiska agitationens härdar,"

Nu tycks en opinionssvängning vara på gång. Många fackföreningar har inle förnyat sitt koUektiva medlemskap. Det är därför jag hävdar, fru talman, att en lagstiftning som hindrar nuvarande förhållanden inle är av nöden. Men ett uttalande av riksdagen i enlighet med reservaiionen skulle befrämja   de strävanden till vitaUsering och förnyelse av den fackliga

rörelsen som man där arbelar pä. Jag menar att facklig solidaritet går mycket väl att förena med politisk frihet,

1 della anförande inslämde herr Hörberg (fp).

Herr ÅKERLIND (m);

Fru lalman! Vi har vid flera lidigare riksdagar diskuterat kollektiv anslutning tUl politiskt parti. Jag har för varje år som frågan har varit uppe hoppats all del skulle vara sisla gången som vi behövde diskutera den i riksdagen. Jag har hoppats all förnuftets och rättvisans röster skulle segra inom det socialdemokraliska partiel och att man skulle avveckla koUeklivanslutningssyslemel, Det socialdemokratiska partiet är ju det enda parti som använder denna diskriminerande melod att skaffa sig medlemmar,

KoUektivanslutningen lycker vi inte om, säger LO;s lidning Aftonbladet i dag. Vi vet att del finns mänga inom det socialdemokraliska partiet som vUl avskaffa koUektivanslutningen, Tyvärr tvingas vi för varje är som gär att konstatera att förnuft, rättvisa och hänsyn lUl andra uppfattningar inte har fäll majoritet inom del socialdemokraliska partiet.

Det gör all jag och andra tvingas all återkomma med motioner i ärendel. Det gör ocksä alt motionerna blir aUt skarpare formulerade. Själv tUlhör jag de ca 150 000 som det tidigare talals om här och som fått uppleva avigsidorna av kollektivanslulningssyslemet, och därför inser jag att koUektiv anslutning av medlemmar tUl poUtiskt parli måsle upphöra på ett eUer annal säll. När inte socialdemokraterna själva tycks vUja göra någol så mäsle vi förorda lagstiftning.

Det är drygl en Iredjedel av LO;s medlemmar som är koUeklivl anslutna lUl socialdemokratiska parliel. En myckel Uten del av alla dessa har själva varil med om all besluta i frågan - hell enkell därför att frägan ofla avgjorts pä etl represenlantskapsmöte, dit endast de få medlemmar som silier i representaniskapet varit kallade. När informationen lill medlemmarna om besluten är dälig eUer inte gär fram, bUr ocksä reservationsrätten en illusion. Dessutom finns det nu på vär arbetsmarknad ell ökande antal utlänningar, som även om de fär reda pä besluten kanske inle har en aning om vad de innebär, därför att de inte förstår språkel eUer därför att det är fräga om nägol som de inle hafl beröring med i .sina hemländer.

Om en opartisk utredning skuUe göras, så är jag personUgen överlygad om att den skulle visa alt mindre än hälflen av LO-medlemmarna vel, om de är kollektivt anslutna tiU socialdemokraliska parliel eller inte. Bäde bland de koUektivt anslutna och bland de icke anslutna är osäkerheten, ovissheten och oklarheten i dessa frågor enorm. VUka möjligheter, herr Andersson i Stockholm, har de, som inte känner tUl om de är kollektivt anslutna, tUl medinflytande, vUket de ju skuUe ha genom kollektivanslutningen, som herr Andersson talade om?

Herr Andersson började vidare tala om ekonomi i delta sammanhang, och det visar ju att herr Andersson har samma uppfattning som förre riksdagsledamoten NUs Kellgren deklarerade, när han i en lidigare debatt sade alt koUektivanslutningen bara är en ekonomisk fråga. Man är alltså

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

141

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971

Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

rädd all mista medlemmar, så rädd att man är beredd att tumma pä den enskUdes fri- och rättigheter för alt skaffa socialdemokratiska partiel ekonomiska fördelar.

Jag är emeUertid inte hell säker pä att etl slopande av kollektivanslutningen skuUe minska medlemsantalet för det socialdemokratiska parliel, ly de som nu tror att de är kolleklivanslulna men inle är del skulle då kanske söka individuellt medlemskap. AUa de som nu blir medlemmar mol sin vUja skuUe samtidigt sUppa det obehaget. Då fick den enskilde sin fulla valfrihet pä delta område. Jag tycker att vi måsle slå vakl om den enskUdes föreningsrätt, rätlen att välja förening eller politiskt parli.

Sverige bör ge sina medborgare de rättigheter som tillkommer dem enligl FN-stadgan, nämligen alt ingen mä tvingas att tillhöra organisation. Det är orimUgt att en Uten beslutande grupp i en organisation skaU sitta och bestämma att alla medlemmar i organisationen skall ha samma poUtiska åsikt som majoriielen av de beslutande, och därmed tvängsan-slutas lill etl poUtiskt parli. Inser inle majoriteten av socialdemokraterna del, då skaU de inle längre kaUa sig demokrater, därför att då har de en diklaluruppfallning.

Molionerna innebär att vi genom lagstiftning skuUe tUlförsäkra den enskUde valfrihet. Nu vill inte reservanterna i utskottet gå sä långt. De hoppas i stället på att det genom opinionsbildning skaU vara möjligt att pä frivUlig väg få till stånd denna valfrihet, så att endast de som själva begär inträde i etl parti skall registreras som medlemmar. För närvarande är del ju t. o, m, sä, att socialdemokraliska partiet inte ens vet namnen på dem som är kollektivt anslutna utan endast vet hur många man fär betalt för av fackföreningen, 1 sädana faU kan fäget uppstå all varken det socialdemokratiska parliel eUer den enskUda berörda personen vel om han är medlem eUer inle.

De grundläggande värderingar som finns i reservationen tycker jag är så självklara att även socialdemokrater bör ställa sig bakom dem i eget inlresse. Del är inle farUgt att ge den enskUde suverän rätt att själv bestämma över vUket politiskt parti han eUer hon vUl tUlhöra, Jag upprepar: Det är inte farligt.

Därmed, fru talman, yrkar jag bifaU lUl reservaiionen.

142

Hen AHLMARK (fp);

Fru lalman! Sten Andersson uppträder ju här i dag i två egenskaper: dels som partisekreterare, dels som ledamoi av konstilutionsulskoltet. Tyvärr tyckte jag att del bara var partisekreteraren som talade. Av en ledamoi av konstitutionsutskottet förväntar man sig ändå mer principieUa synpunkter på sådana medborgerUga fri- och rältighetsfrågor som vi nu diskuterar. Del är inte säkert, Sten Andersson, att det som är bra för det socialdemokratiska partiet alltid måste vara bra för fri- och rättigheterna i landet. Det är inte säkert alt det som är bra för den socialdemokratiska partikassan med nödvändighet är rimligt som rekry-leringsmetod för ett poUtiskt parti.

Här har herr Schött, herr Boo, herr MoUn, herr Jonsson i Alingsås och herr ÅkerUnd gett bakgrunden och den idépolitiska syn som reservationen bygger på. De motargument som har kommit från Sten Andersson

följer det gamla mönstret.

Han talar om banden mellan fackföreningsrörelse och socialdemokrati. Men i så faU: finns det då inte någon naturUg samhörighet mellan den majoritet av fackföreningar, som inte ansluler sina medlemmar koUektivt till SAP, och det socialdemokratiska partiet?

Dessutom; Om samarbetet och samkänslan är sä självklara — varför låter man då inte de till fackföreningarna anslutna själva individuellt begära sitt inträde i det socialdemokratiska partiet?

Så säger Sten Andersson att det här är en sak för fackföreningsrörelsen att själv bestämma över. Men om man anser att det bör vara en medborgerlig rättighet för den enskUde att själv bestämma om han eUer hon skaU gä in i ett politiskt parti och i sä fall vUket, och om man anser det vara stötande med kollekliv rekrytering av medlemmar tUl politiska partier, sä är det klart att vi som tycker så har aU rält och aU skyldighel att bedriva opinionsbUdning mot etl sådanl förfarande.

Och dessutom, Sten Andersson: Visst är del klarl all del är fackföreningen som fattar beslutet. Men del är del socialdemokratiska partiel som lar emot medlemmarna som ansluts kollektivt. Den hållningen frän det socialdemokratiska partiet har vi självfaUet all rätt att kritisera.

Sedan vevar Sten Andersson den gamla skivan om alt det här är en fräga om partifinansiering. Det är det inte alls. Vi har inte tagit upp frågan om all fackförbund och fackföreningar ger pengar tUl det socialdemokraliska partiel. Här gäUer del inte pengar utan människor. Och tanken t, ex, med de statUga anslagen lUl partierna var ju även att göra partierna mindre ekonomiskt beroende av sammanslutningar utanför parliel eUer nära partiet. Införandet av statUgt och kommunalt partistöd borde därför ha underlättal för socialdemokratin att avveckla det här sysiemel. Del har man ännu inte gjort.

Folkpartiet har ju frivUligt avstått från bidrag från juridiska personer. Varför kan inte socialdemokratin frivUUgt avstå från koUektivanslutningen?

Fär jag göra en parallell. Antag att en grupp i samhällel — en mUjögrupp, en nykterhetsförening, en tjänstemannaklubb eUer liknande — med majoritetsbeslut kom fram tUl att de skulle ansluta sina medlemmar till folkpartiet. Antag att man gav dem rätt att reservera sig, men alltså fattade beslutet att i klump ansluta föreningens medlemmar tiU folkpartiet, därför att man ansåg att vi arbetar för deras idéer och intressen. Av vUket skäl är ett sådant förfarande så otänkbart?

Jo, av tvä skäl. För det första skuUe detta inte kunna inträffa i en församling, som tUl större delen bestod av liberaler. De kunde vara hur partiengagerade som helst, de kunde ha hur stor majoritet som helst för folkpartiet — vUket kunde vara naturUgt för de grupper jag här nämnde -de skuUe ändå aldrig komma på tanken all föreslå kollekliv anslulning tUl partiet. För Uberaler är något sådant otänkbart. Liberaler har i flera årtionden motarbetat koUektivanslutningen på ideologiska grunder.

För det andra: om denna ansökan ändå kom in, helt hypotetiskt, vad hade inträffat? Vad skuUe folkpariiel då ha sagt om den? Svaret är självklart; vi skulle omedelbart avvisa den. Vi skulle svara ungefär; Del

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971

Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i poUtiskt parti

143

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

gläder oss all ni i den här gruppen för en aktiv miljöpoUtik eller all ni i den här föreningen för en aktiv nykterhetspoUtik, eller att ni här i tjänstemannaklubben har funnii att folkpariiel stär era egna värderingar nära. Men för oss är det otänkbart att tUl vårt parti ta emot nägon enda människa, som inle själv genom egen ansökan begär del. Därför är ni i den här föreningen välkomna alt individueUt gä in i parliel; det skulle glädja oss om ni gjorde det. Men er kollektiva anslutning kan vi omöjligt godta, eftersom den står i strid med våra Uberala ideal.

Därför, fru talman, vore del bra om vi förde den här diskussionen på ett sätt som visar alt vi vel vad den handlar om: en central princip om en medborgerlig rättighet. Och den avgörande frägan, som Sten Andersson bör besvara, är denna; Vad är del för fel på tanken att en människa genom egen ansökan och etl personligl ställningstagande begär sitt inträde i elt poUtiskt parti? Vad är det för fel på den principen?

144

Herr NILSSON i Kalmar (s):

Fru lalman! Herr Ahlmark började sill anförande med att tala om fri-och rättigheter, och jag lycker åtminstone att herr Ahlmark lar sig rättigheter i denna kammare. Jag undrar om det finns nägon fråga i dag, som herr Ahlmark inle har varil uppe i. Man börjar väl snart ifrågasätta om vi inte skuUe skaffa en egen talarstol åt herr Ahlmark.

Den frägan som vi här diskuierar är en gammal bekant, nästan en följetong. Den har behandlals om och om igen under de senaste riksdagarna. Det fackUga-poUliska samarbetet inom arbetarrörelsen irriterar de borgerUga, De vet att så länge fackföreningsrörelsen och socialdemokratin häller Uiop har de ingen chans alt ta maklen i della land, och därför försöker de nu skapa motsättningar. Systemet med koUeklivanslutning är som bekant mycket gammalt; det härrör från fackföreningsrörelsens begynnelse och har aUtså praktiserats 170 ä 80 år. Men detta historiska samband brukar de borgerliga representanterna förneka, vilket bara visar hur Utet man känner arbetarrörelsen invändigt. Flera av de inlägg som gjorts i dag lyder för övrigl på all talarna inte behärskar dessa frågor;, man vel helt enkelt inte vad man talar om.

Kollektivanslutningen har fungerat så länge att syslemet har blivit en tradilion, en praxis. I vanUga fall gär man inle emol en sådan tradition eller praxis. Tvärtom brukar man respektera den i allra högsia grad. Ofla upphöjer vi t. o, m. en praxis till lag. Här vUl man nu frän borgerlig sida göra tvärtom och lagstifta mol praxis — ja, t. o. m, gå sä långt att man viU faststäUa det i grundlagen. Jag skulle för min del verkUgen vUja varna för detla.

Folkpartiet och moderata samlingspartiet har i år väckt motioner där man hemstäUer om lagstiftning på detta område. Jag konstaterar att centerpartiet däremot inte har krävt någonling sådant. Inom centerpartiet har man varit försiktigare, och del skall jag respektera. Det finns för övrigt kanske också skäl för del.

Del är, tycker jag, aU anledning för oss inom fackföreningsrörelsen att uppmärksamma folkpartiets och moderata samlingspartiets lagstiftningsiver i denna fråga. Man vUl ha en lagstiftning som är riktad direkt emot fackföreningsrörelsen, och det är inte första gängen en sädan lagstiftning

föreslås. Herrementaliteten förefaUer sitta i fortfarande pä sina håU.

Varför siöder då fackföreningsrörelsen del socialdemokratiska partiet? Jo, därför all del är del enda parli som vi anser tillvaralar våra iniressen pä etl rikligl och fuUvärdigl sätt. Vi vet att vi har vunnit slora framgångar tUlsammans med socialdemokratiska partiet, att del har tUlvaratagit våra iniressen och fört en poUlik som vi hafl fördel av. Vi har tUlsammans omvandlat del här samhäUel, vi har fäll det mera rättvist, mera demokratiskt över huvud tagel. Vi är medveina om all del återstår mycket att göra, och därför avser vi ocksä att bibehålla denna samverkan. Vi vUl fortsätta det reformarbete som vi tUlsammans har påbörjat,

KoUektivanslutningen är för fackföreningsrörelsen en praktisk arbetsform. Varje enskUd fackförening beslutar fritt i denna fråga, och varken fackförbunden eller Landsorganisationen kan påverka den i dess beslut.

Del hävdas alt koUektivanslutningen innebär tvång. Trots att denna fråga behandlats i riksdagen etl flertal är har jag ännu inte hörl någon som kommit med ell håUbart bevis för att tvång skulle föreligga. Var är det tvång man talar om? Reservationsrätt finns, och det behöver inte anges något som helsl skäl. Skälen kan självfaUet vara många — de behöver inle aUs vara politiska. En reservation respekteras ocksä.

Man har i nägon motion i år och även härifrån talarstolen hävdat att reservationsrätten är' begränsad. Det är den inte alls! Alla som vill reservera sig har fuU möjUghet att göra det.

Det har märkUgt nog också hävdals att besluten fallas av ell fåtal. Del har hänvisats tUl att fackföreningsrörelsen bUdat storavdelningar och represenlantskap, som fattar besluten. Men jag skulle vUja ifrågasätta om de skribenter som författat motionerna och de debattörer som varit uppe i talarstolen verkligen har tänkt igenom vad det är de pratar om. Vi har del parlamentariska systemei, vi har majoritetsbesluten, vi har den representativa demokratin i detta samhälle. Det är hörnstenar som vi bygger pä och som även denna riksdag vUar på. Man skuUe kunna fräga vUken kvist herrarna själva sitter pä. Ni är väl medveina om att ni är med om att fatta beslut som kanske är mycket viktigare än den fråga som ni här tar upp? Men vi fattar ju här beslut i den representativa demokratins form,

Gär inle beskäfligheten för övrigl Utet för långl när man ifrågasätter hur fackföreningsrörelsen fattar sina beslut? Herr Schölt sade nyss att fackföreningsrörelsen själv inte skaU fatta beslul i dessa frågor — det är för viktiga frågor för att den skaU tillåtas göra del. Jag vUl påslå att detla är fackföreningsrörelsens egen angelägenhet. Fackföreningsrörelsen må själv avgöra vUka beslut som skall fattas. Att frånta fackföreningsrörelsen den rätten är ett utomordentUgt aUvarligt steg. Det är orimUgt att strypa den frihet som föreUgger på det områdel. VUka andra frågor skuUe man för övrigt föreskriva att fackföreningsrörelsen får fatta beslut om?

Det är en vanUg regel att man inte skaU lagstifta i onödan. Detta skuUe verkligen — med de reaktionära tongångar vi hör i dag — bli en klasslag.

Man tycks också tro i det borgerliga lägret, att det ekonomiska stödel är det viktigaste för oss inom fackföreningsrörelsen. Av tidigare behandUng av frågan framgår, att man hoppats på en minskning av kollektivanslutningen efter partistödets införande. Det är ånyo etl bevis för hur litet

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

145

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

man känner fackföreningsrörelsen och arbetarrörelsen i denna fräga. PoUtikens ulformning betyder i särklass mer för oss, beroende pä de poUtiska beslutens vikt. För oss är det av utomordentUgt stor betydelse alt kunna vara med om all utforma och påverka de beslut som skall fattas i denna kammare. Funnes inle del socialdemokratiska partiet skuUe fackföreningsrörelsen förmodUgen omedelbart starta ett sådant parti.

Jag tror all det var herr Jonsson i AUngsås som sade, att flera fackföreningar flydde frän koUektivanslutningen, Del tyder på att herr Jonsson inte vet vad han talar om, eftersom koUektivanslutningen ökat varje är under senare tid. Borde del för övrigt inte säga oppositionen någonting att koUektivanslutningen ökar — trols att partistödet införts och trots att man diskuterat denna fråga och hävdat all detla är en annan institutions angelägenhet.

Det är ett önsketänkande frän den borgerliga oppositionen när man säger att fackföreningsrörelsen inte bör syssla med politiken. Det kommer vi otvivelaktigt alt göra, oavsett om del blir en lagstiftning eller inte. De poUtiska besluten är aUlför vikliga för att de skall överlåtas tUl enbart poUtikerna.

Inom fackföreningsrörelsen vill man ingalunda bli satt under något borgerUgt förmyndarskap i detla avseende; man vUl falla besluten om egna angelägenheter själv utan nägra som helst pekpinnar frän den borgerUga sidan.

Skall ökad jämUkhet kunna uppnäs gäller det verkligen för fackföreningsrörelsen och det socialdemokratiska partiet att arbeta tiUsammans, Jag kan försäkra er att vi kommer all göra det,

SpecieUt folkpartiels och moderata samUngspartiets ställningstagande i dessa frågor uppmärksammas och kommer att uppmärksammas i fackföreningsrörelsen. Vi kommer att göra aUl för alt förhindra alt vi skaU få er tUl förmyndare i denna fråga och för att förhindra en lagstiftning som innebär att ni bestämmer vUka beslut vi skaU fatta.

Herr lalman! Jag ber med detla att fä yrka bifall liU utskottets hemstäUan.

1 detta anförande — under vUkel herr lalmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar — inslämde fru Hansson, herrar Weslberg i Hofors och Olsson i Timrå, fru ThunvaU, herrar Karlsson i Malung, Marcusson, SigneU, Persson i Skänninge, Karlsson i Ronneby, Svensson i Eskilsluna och Gadd, fru Eriksson i Slockholm, fru Sigurdsen saml herrar NUsson i Växjö och Peterson i Karlskrona (samtliga s).

146

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr NUsson i Kalmar säger att del är fackföreningsrörelsens poUtiska bindning som Uriterar dem som kritiserar koUektivanslutningen, Det är inte aUs det som i första hand irriterar i denna fräga, ulan det som främst irriterar är att man tummar på den enskildes fri- och rättighet att själv besluta vUken förening, vilken organisation eller vUket poUtiskt parli han vill tiUhöra. Men i och med att herr Nilsson i Kalmar säger della, har han samtidigt utslungat samma fördömande av t. ex.

Aftonbladet och andra socialdemokratiska tidningar, som kritiserar koUektivanslutningen, och av aUa socialdemokratiska förtroendemän, som har kritiserat kollektivanslutningen.

Herr NUsson i Kalmar frågar: Var finns tvånget? Jag vUl påslå att tvånget finns då den enskilde inte har fält reda pä att han förls in såsom medlem i det socialdemokratiska partiet och alltså inle har någon som helst möjUghet att utnyttja den mycket omtalade reservationsrätten just därför att han inte har fått reda på att beslut har fattats.

Sedan påstår herr NUsson i Kalmar att det är ett allvarUgt ingrepp att frånta fackföreningsrörelsen rätten att koUektivansluta enskilda medlemmar. Det säger herr NUsson samma dag som den socialdemokratiska regeringen har lagl fram en proposilion, som kraftigt begränsar fackföreningsrörelsens handlingsfrihel.

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971

Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr NUsson i Kalmar talade om henementalitet. Jag tyckte att hans anförande i skrämmande hög grad präglades av just en sådan mentaUtet, Han började med ett angrepp pä herr Ahlmark, ett angrepp som jag för min del ber alt direkt få protestera mot. Skulle herr Ahlmark såsom ledamot av konstitutionsutskottet inte ha rätt att yttra sig i denna utomordentUgt viktiga fråga?

Sedan vUle herr NUsson göra gäUande alt vi inte hade någon kännedom om den hisloriska bakgrunden tUl sambandel mellan det socialdemokratiska partiet och fackföreningsrörelsen. Jag vill dä erinra om alt jag i mill anförande framhöU att kollektivanslutningen har sin hisloriska bakgrund.

Jag yttrade:  "KoUektivanslutningen-- kan  måhända för gångna

generationer ha framställ som förklarUg och kanske rent av försvarUg, men i våra dagar måste det betecknas som ett direkt groteskt förhåUande alt människor genom majoritetsbeslut — ofta vid möten där de själva inte har möjUghet alt vara med — anslutes tiU elt politiskt parti."

Herr NUsson påstod att koUektivanslutningen skuUe vara en ensak för fackföreningsrörelsen och det socialdemokraliska partiet. Jag vill då än en gång upprepa att den inte kan vara en intern fackföreningsangelägenhet. Det är här fräga om elementära fri- och rättigheter. Det är fråga om demokrati, och det är inte en intern fackföreningsfräga.

Herr NUsson påstod vidare att vi inte skulle veta vad vi talade om. Han må förakta herr Ahlmark och mig och andra, men här finns dock LO-anslutna medlemmar som har yttrat sig mycket sakkunnigt i denna fråga, och dem tyckerjag att det finns aU anledning att lyssna tUl.

I ulskollsreservationen har vi uttalat förhoppningen om att frågan om kollektivanslutningens aweckUng skuUe kunna lösas på frivUUghelens väg. Efter det vi har lyssnat på herr NUsson är våra förhoppningar onekligen avsevärt decimerade.

Herr JONSSON i Almgsås (fp) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tycker mig spåra en viss dualism mellan socialdemokraternas företrädare i kammaren i denna fråga. Herr Sten Andersson framhöU mycket vältaUgt, och upprepade sig, att grundlagberedningen skaU fundera på dessa problem. Jag uppfattade det faktiskt som ett löfte.

147

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971

Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

Sedan sade herr NUsson i Kalmar alt del inle kan komma pä fråga all beredningen får syna den saken. Det bör vara fackorganisalionens egen angelägenhet.

Socialdemokratin stöder de fackliga intressena, sägs det ocksä. Är det sä säkert? Är de 100 000-lals medlemmar inom t.ex, LO-rörelsen som röstar med andra partier än just SAP möjUgen övertygade om samma sak?

Sedan påstods det att reservationsrätten var fullt möjlig och fuUt tUlämplig, Det skulle inte finnas några principiella betänkligheter och del var hell klart att man kunde använda sig av den rätten. Jag vUl ändå påstå, hen talman, att jag under de år jag har jobbat som facklig förtroendeman har träffat mänga medlemmar som sagt; "Jag har inte det politiska model att gä och reservera mig," Det är aUtså ett större problem än vad den socialdemokratiske partisekreteraren m, fl, här vill göra gällande.

Herr NUsson i Kalmar säger också alt värt parlamenlariska syslem bygger på den representativa demokratin och att ett bifall lill en anslulning därmed är elt fuUl demokratiskt beslut. Ja, analogt med detta måste man väl säga att när avdelningar avslår en sådan framstäUning är en kollektivanslutning odemokratisk.

Mot mitt påstående att flera avdelningar skulle ha utträtt eller inte skuUe ha förnyat sitt kollektiva medlemskap säger herr NUsson att medlemstalet i stället har ökat. Det är naturUgtvis betänkligt, Faklum kvarstår ändå att många avdelningar, som tidigare varit kollektivt anslutna, icke längre är det i dag, och de har motiverat varför.

Jag vUl lUl sisl bara säga att vi liberaler för vår del hävdar att vi behöver en stark fackföreningsrörelse - del är nödvändigi. Men den stärks inle av de bindningar som ett koUektivt anslutningssystem ger.

148

Herr NILSSON i Kalmar (s) kort genmäle:

Herr lalman! Försl herr Åkerlind! Han lycker — lydligen liksom alla övriga som har yllrat sig i denna fräga — all det är aUdeles riktigt att man skall lagstifta mot fackföreningsrörelsen,

I sitt lidigare inlägg sade herr Åkerlind också all socialdemokralerna skuUe ha någol slags diklaluruppfallning. Jag mäste säga all herr Åkerlinds moiion andas en myckel underlig uppfattning. Bl, a, skriver han där att de som hade annan uppfattning inle skulle våga reservera sig eUer opponera sig på något säll därför alt de skulle vara rädda för repressaUer,

Detta är en allvarlig beskyllning mot svensk fackföreningsrörelse — han insinuerar att fackföreningsrörelsen skuUe öva påtryckningar av olika slag.

Den herrementaUlet som jag nämnde om tror jag nog i stäUel finns här. När fackföreningsrörelsen bUdades var del vanligt att man ansåg att man borde trycka ner den. Och det är tydUgen vad man är ute efter här ocksä. Mig veteriigt har det inte inträffat att man lagstiftat emot nägon grupp pä del sätt som man nu föreslår.

Mina reflexioner om herr Ahlmark rörde inte aUs herremenlalileten, herr Schölt.

Den historiska bakgrunden har tidigare förnekats i aUa sammanhang av de borgerUga representanterna. Därför eriraade jag om den. Jag förslär att herr Schött med de LO-anslutna, som har yttrat sig så sakkunnigt, åsyftade herr Jonsson i Alingsås, Emellerlid tror jag inte att det var sä initierat och sakkunnigt som han vUle göra gäUande,

Jag är medveten om att några fackföreningar just inom del förbund herr Jonsson representerar — eller som han har representerat i varje fall — har lämnal det socialdemokratiska partiel. Faktum är dock all antalet koUektivt anslutna liU det socialdemokraliska partiel har ökat.

Del allvarliga i detta sammanhang är det ingrepp man viU göra mot fackföreningsrörelsen, innebärande att den i fortsättningen inle själv skuUe få fatta besluten i de angelägenheter som endast rör fackföreningsrörelsen själv.

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971

Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag anser att del är riktigt att lagstifta för den enskUdes föreningsrätt och föreningsfrihet. Jag vill ocksä fråga: Vad har herr NUsson i Kalmar emot FN-stadgans bestämmelser i del avseendet? Varför är del farligt att ge den enskilde full frihet och rätt alt själv bestämma om sin föreningsanslutning i alla situationer?

Hen SJÖHOLM (fp);

Herr talman! Herr NUsson i Kalmar bekände omedelbart färg och demonstrerade sitt demokraliska sinnelag eUer rättare sagt sin brist på demokratiskt sinnelag när han vUle förmena herr Ahlmark rätten att yttra sig här i kammaren. Jag tycker att herr NUsson skulle ha varil med tUlräckligl länge för att förstå all när etl visst utskotts ärenden kommer upp, kan en viss talare förekomma ganska ofla i talarstolen. I dag har vi haft konstitutionsutskottets ärenden uppe och herr Ahlmark tUlhör della ulskott. När herr NUsson föreslår att vi skulle ha en särskild talarstol för herr Ahlmark, kan jag säga all herr Ahlmark ju talar bättre än de flesta. Men vi skall nog inte anordna talarstolar efter kvaliteten pä anförandena, och det trorjag att herr NUsson skall vara glad för.

När jag nu har herr NUsson på kornet sä alt säga, skall jag bemöta en sak tUl, Herr Nilsson säger att del är klokt att lUl lag upphöja det som är praxis. Om det inom vissa kretsar skulle bU praxis att införa husaga, menar herr NUsson dä att den skulle införas i lagboken? Del är ungefär kontentan av vad herr NUsson sade i det avseendet. VUken underbar lagstiftare är inte herr NUsson i Kalmar.

Om man skaU tala klarspråk, och det bör man göra, sä är det förnedrande för svensk demokrali att vi skaU behöva föra en sädan här debatt. Det är verkligen beklagUgt att representanter för det socialdemokratiska partiet, som gjort sä mycket berömvärt bäde för att bredda och fördjupa demokratin — det är helt obestridligt att så är förhållandel — skaU svika just i den här frägan och framhärda i elt försvar för någonling som är etl övergrepp på grundläggande demokratiska principer. Det är underligt, herr talman, att del inle ur denna kompakla massa kan utkrislaUiseras en enda socialdemokrat som vill slå upp och visa att hon eller han har förstått vad detta egenlligen rör sig om och som vågar slå

149

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

för den uppfattningen. Är det verkligen att fordra för mycket av demokralisk känsla alt begära alt någon skaU väga ha elt självständigt stäUningstagande? Man kan inte fä fram en enda socialdemokrat som verkUgen lycker att detta är det övergrepp del egentligen är.

Jag har, herr talman, motionerat om att man i grundlagen skuUe införa en bestämmelse som garanterar den enskUdes suveräna rätt att själv fä besluta om huruvida hon eUer han vUl vara med i ell politiskt parti och i så faU vUket, Nu säger man i utskottet att vi inte i försia hand skall lagstifta om delta. Då frågar jag: När kommer andra hand? År 1934 väcktes den första motionen i det här ärendel, och det är ganska länge sedan. Som vi hör i kammaren finns det ett kompakt motstånd från socialdemokraterna. Att hoppas pä en självsanering är att hoppas förgäves. Det glädjande är att det inom själva fackföreningsrörelsen börjat visa sig tecken pä att man verkligen förställ all det här inte går längre. Men socialdemokratiska riksdagsledamöter har ju, som vi märkt, inte hunnit så långt pä vägen.

Jag skulle vUja fräga såväl herr NUsson i Kalmar som herr Sten Andersson i Stockholm och ytterUgare socialdemokrater - vem som helst — om hur de släUer sig tiU ett teoretiskt exempel — ett sådant kan man mycket väl göra eftersom det är en principfråga vi diskuierar. Om vi förutsätter alt det i någol fackförbund skulle bh en majoritet i styrelsen för en nazistisk rörelse — exemplet är teoretiskt, men allting kan hända i denna värld - skuUe då socialdemokraterna fortfarande anse att det vore fuUl rikligt att detta fackförbund anslöt sina medlemmar tiU ett nazistiskt parti med rasism och i sista hand folkmord på sitt program, att människor skulle kunna komma med i detta parti utan att veta om det, kanske komma med i medlemsförleckningar som skickades ul? Jag vUl gärna ha svar på jusl den frägan, framför alll frän herr Andersson i Stockholm som ju är partisekreterare.

När det nu sägs alt alla vi som är emol denna kollektivanslutning har lågsinnade motiv och att vi vill komma åt arbetarrörelsen, dä frågar jag — jag kan stäUa frägan lUl herr NUsson i Kalmar — vUka motiv de socialdemokrater har som är emot koUektivanslutningen liksom vUka motiv de socialdemokrater inom fackföreningsrörelsen har som är emot den. Har också de samma låga motiv, vUl de komma ät arbetarrörelsen? Det är ocksä frågor som tarvar sina svar.

Förre folkpartiledaren Bertil OhUn frågade ibland när vi diskuterade dessa saker, och Per Ahlmark stäUde samma fräga nu, nämligen vad det är för fel på etl system där den enskilde själv och uteslutande den enskilde själv får bestämma om hon eUer han vUl vara med i ett politiskt parti och i så fall vUket. Del är den grundläggande frågan och den har ännu inle besvarats. Herr Ahlmark stäUde den och jag har upprepat den. Kan man inte tala om vad det är för fel pä det syslemet sä kan man inle heUer motivera varför det skall ersättas med ett annal.

Jag har alltså stäUt tre frågor och jag hoppas att jag får svar pä samtUga.

150

Herr NILSSON i Kalmar (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Sjöholm blev tydligen så arg över milt inlägg att det första han gör när han kommer upp i talarstolen är all tala om husaga. Jag vet inte varifrån han fär sädana idéassociationer — om det skuUe vara nägon utveckling av debatten i fortsättningen.

Han var ocksä förargad över alt jag ansäg att herr Ahlmark hade upptagit lång lid med sina anföranden under debatterna i dag och menade all det var mänga ärenden från konstitutionsutskottet. Del har det naturUgtvis varit och det kan jag i viss mån ha överseende med, men del har ocksä varit andra frågor som herr Ahlmark har varit uppe och debatterat länge i.

Jag vet inte om herr Sjöholm möjUgen blev litet besviken för att jag inle föreslog att även han skulle få ha en egen talarstol. Herr Sjöholm tog upp kvaUteten pä talarnas anföranden och ansåg att mitt senaste inlägg var botten. Skulle herr Sjöholm med den kvaUtet han har på sina anföranden ha en egen talarstol så vet jag inte var vi skulle placera den.

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var länge sedan jag hörde ett så sakUgt inlägg som detta frän herr NUsson i Kalmar,

När del gäUer herr Ahlmarks många inlägg beror dessa på all en interpeUationsdebatt inledde dagens program, och det är inle herr Ahlmark som bestämmer programmet. Herr Ahlmark deltog i en interpeUationsdebatt i ett ärende som han mänga gånger har engagerat sig i, nämUgen i frägan om oljeföroreningar.

När herr NUsson i Kalmar nu gick hela den långa vägen fram tiU talarstolen, varför svarade han dä inte på den fråga jag ställde till honom, dvs. vUka lågsinnade motiv som driver socialdemokrater att gå emot koUektivanslutningen, VUka lågsinnade motiv, herr NUsson, är det som driver socialdemokrater inom fackföreningsrörelsen att vara motståndare tUl koUektivanslutningen? Kan herr NUsson svara på det?

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Den fråga som vi nu behandlar kan med fog kaUas en borgerUg käpphäst. Att den liUdragit sig extra intresse i år får väl närmasl tUlskrivas den ofta åberopade s. k. intressanta sammansättningen av riksdagen. Därför har de borgerliga partierna i år vädrat chansen att göra elt extra nummer av det här. Men efter att ha hörl hela den länga raden av borgerliga talare med glöd tala emot kollektivanslutningen sä ställer man sig osökt frägan om inte detta ändå har resulterat i berget som födde en råtta.

Det finns mycket om vUket det tycks olika. Men om tyckandet skall föranleda en behandling i denna kammare, så borde del väl ha ett samband med ett konkret förslag om ett konkret stadgande eller åtgärd. Från en del inom det borgerUga lägret är man också inne pä att vUja lagstifta — det har herr ÅkerUnd givit uttryck för tidigare i kväll och härom föreligger också motionsyrkanden. Men i den borgerUga reservationen blev inget av detta. Man viU att riksdagen skall göra en opinionsyttring. Opinionsyttringar i denna fråga borde väl annars göras i

151

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

152

de organisationer som är beslutfattare om kollektivanslutning eUer ej.

Men, herr talman, tUl sakfrågan.

För vårt partis vidkommande kan vi inte tänka oss en form för medlemsanslutning som denna. Vi kan inte se nägon fördel i att i kraft av en mölesmajoritet, slor eUer liten, eller som mycket ofta är faUet — ja, som regel är fallet — en myckel liten del av berörda fackförenings medlemmar, som medlemmar fä bäde poUtiska motståndare och personer som är totalt UkgUtiga för det egna partiet. Men i SAP lycks man vara nöjd med en sädan ordning. Om del nu bara berörde SAP, om det nu bara vore dess ensak, skulle frågan Ugga annorlunda tUl. Men nu berör frägan i mycket hög grad aUa dem som genom tUlvägagängssällel många gånger är ovetande och i själ och hjärta motståndare tUl att plötsligt bli enroUerade i etl politiskt parli.

Denna ordning är principiellt felaktig. Den tUlämpas på ett stötande sätt. Den ofta åberopade reservationsrätten har en utformning som verkligen inte gör del enkell att bli reservant. Delta rimmar heller inle med strävandena att i de allmänna valen förenkla valförfarandel så myckel som möjligt — aUt under bevarandet av valhemlighetens princip. Här måste de som inte vUl bU partianslulna deklarera sig, VUl de att den uppburna — genom kollektivanslutningen — högre medlemsavgiften skaU komma dem själva som avgiflserläggare tUl godo är proceduren långt ifrän enkel, I en del fall gär detla helt enkelt inte för sig. Deras eriagda meravgifl tas hell sonika i anspråk. Hela denna märkUga anordning kunde beskrivas utförUgare och den ger verkligen en bild som borde stämma anhängarna av koUektivanslutningen lUl eftertanke.

Men vUka är bevekelsegrunderna, de politiska motiven? De bygger på en ordning som måhända, på den lid den infördes, hade visst fog för sig. De bygger pä utgångspunkten om en dominans inom arbetarrörelsen, som innebär en underkastelse eUer ett underordnande under SAP, Av detta annexförhåUande har följt ett underordnande under regeringens ekonomiska poUtik, ell slags beroendeförhållande som verkar hämmande pä fackföreningsrörelsens aktivitet och slagkraft. Säger SAP-ledningen och regeringen — sä var del under och strax efler kriget — lönestopp, dä blir det lönestopp. Säger man "återhållsamhet i lönekraven" — ja, dä skall ocksä den Unjen fullföljas.

Jag lycker att argumentationen frän socialdemokratiskt håll här i kväll för bibehållande av koUektivanslutningen är ungefär lika torftig som den har varil under de senaste åren. Det torftigaste i det fallet var nog anförandel av herr NUsson i Kalmar, som i debatten verkligen uppträdde som prototypen för en "gråsosse" i sin argumentering för bibehållandet av koUektivanslutningen, Men jag tror, herr NUsson, att det är på del sättet som ni frän socialdemokratiskt häll spelar de borgerliga partierna i händerna när del gäller denna fråga.

Vi är anhängare av en självständig fackföreningsrörelse. Men detla betyder inle alt vi anser all fackföreningsrörelsen skaU avstå från att stödja eUer samverka med den politiska arbetarrörelsen. Men del skall ske under principieUt acceptabla former — det skall också ske objektivt, med beaktande av förekomsten av mer än ett enda parti inom arbetarrörelsen. Medan fackföreningar med kommunistisk majoritet valår efter valår följt

Unjen om lika delning av valanslagen tUl SAP och kommunislerna, följer de socialdemokratiskt ledda fackföreningarna och framför allt fackförbunden, för att inte tala om LO, en Unje innebärande alt la för sig rubb och stubb. Fätalet undanlag bekräftar regeln. Det är denna mentaUtet — för övrigt dokumenterad även i fråga om partistödens utformning — som Ugger i botlen ocksä i fråga om kollektivanslutningen.

Herr talman! Man har som bekant i denna kammare dragil försorg om alt vpk inte blivit representerat i konstitutionsutskottet. Någon reservation som preciserar vpk-gruppens position har sålunda inle kunnat avgivas, Säväl i utskottets betänkande som i den borgerliga reservationen nämner man all de med frägan om kollektivanslutningen aktualiserade fri- och rättigheterna överväges inom grundlagberedningen. Mot den bakgrunden finner även vi del vara angeläget att till beredningen fä framförl hur vi ser pä denna fräga. TUl vUka resultat beredningen kommer i fräga om att konstitutionellt grunda dessa rättigheter och hur della skall kunna ske kommer alltså tUlfälle att ges att i senare sammanhang ta stäUning till.

Den borgerUga reservationen ger antydan om det man innerst inne är anhängare av och som flera borgerliga motioner yrkat men som reservanterna av opportuna skäl frånlrätt, nämligen att lagstifta. Det må nu vara deras ensak.

För vär del anser vi att fackföreningsmedlemmarna skaU träffa dessa avgöranden. Herr talman — jag har redan anfört alt vi funnit det angeläget att precisera vår position samtidigt som yrkande i omnämnd riktning ställs.

Värt yrkande och motiveringen för detsamma lyder:

"Fackföreningsrörelsens uppgift är att företräda sina medlemmars intressen. Denna uppgift fylles bäsl av en facklig rörelse som behäller en organisatorisk självständighet genlemot poUtiska partier. Underkastelse under partipoUtiska hänsyn hämmar rörelsens aktionsförmäga och inre Uv, Fackföreningsrörelsens beroende till SAP har bl, a. betytt att den underordnats regeringens ekonomiska politik. Att fackföreningsrörelsen i skUda lägen stöder politiska organisationer kan i och för sig vara både nödvändigt och riktigt. Men det bör ske på basis av organisatorisk självständighet och pä fackföreningsfolkets egna vUlkor.

EnUgt vär uppfattning är därför kollektivanslutning i princip inte försvarbar. SärskUt förkastlig bUr den eflersom den numera väsentligen är en form för att i partisyfte krasst utnyttja fackföreningsmedlemmarnas pengar. Dess former är ocksä osympatiska genom att små minoriteter ofta genomdriver kollektivanslutning av stora avdelningar, och genom att reservationsförfarandet ofta på ett slötande sätt tvingar folk att offentUgen utpeka sig själva och sin awikande åskådning. Därför bör koUektivanslutningen rensas bort.

När borgerUga partipoUtiker går tUl angrepp mot kollektivanslutningen är det dock inte av omtanke om fackföreningsmedlemmarna. De borgerUga har inget emot kollektivanslutningen när de anser att den tjänar deras egna syften. Sålunda torde flertalet borgerliga riksdagsmän vara övertygade anhängare av den reUgiösa kollektivanslutning, som f. n, påtvingas hela folket via statskyrkan.

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

153

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

Kommunisterna finner därför ingen anledning att i denna fräga delta i den borgerUga oppositionens taktiskt och egoistiskt motiverade propagandaspel. Förslaget att riksdagen skaU uttala sig mot kollektivanslutning tUl poliliska partier är dessutom prakliskl meningslöst, Ell sådant uttalande kommer alt helt sakna konkrel verkan, när det gäller att fä bort den poUtiska kollektivanslutningen.

Sammanfattningsvis vUl vi sålunda anföra all principen om anslulning tiU poUtiskt parli eUer organisation av annat jämföriigl slag bör tUlkomma den enskUde själv att avgöra, I det nu aktualiserade sammanhanget bör opinionen för beaktandet av denna princip utvecklas inom berörda organisationer, i detta fall inom fackföreningarna själva, och icke genom stäUningstaganden från riksdagens sida,"

Med stöd av det anförda yrkar jag, herr talman, att riksdagen med avslag på motionerna nr 3, 114, 527 samt 560 mälte i skrivelse lUl Kungl, Maj :t hemstäUa alt tiU grundlagberedningen för kännedom meddelas vad sålunda anförts.

Herr ÅKERLIND (m) korl genmäle;

Herr lalman! Herr Werner kritiserade i början av sitt anförande att reservationen inte gär tUlräckligt längt och att den borde ha varit skarpare. Men sedan yrkade herr Werner bifall tUl ett kommunistiskt förslag.

Jag tycker personligen att det var Utet onödigt att herr Werner yrkade bifaU tUl sitt förslag, TV meddelade nämligen innan herr Werner började sitt anförande att herr Werner och kommunislgruppen tUlsammans med de borgerUga kritiserade kollektivanslutningen men alt kommunisterna i voteringen stödde socialdemokralerna.

Herr WERNER i Tyresö (vpk) kort genmäle;

Herr lalman! Det sista, herr ÅkerUnd, har att göra med våra förbindelser med TV. Det är naturUgtvis ett uttryck för vänslervridningen inom den svenska televisionen.

Det är ändå, herr ÅkerUnd, en Ulusion att tro att socialdemokraterna skuUe ta särskilt myckel intryck av ett tUl intel förpUklande uttalande. Vi som känner socialdemokralerna och deras många gånger hämningslösa agerande i fackföreningarna, vet att så inte är fallet. Alt herr ÅkerUnd tror på nyttan av att riksdagen gör ett uttalande är kanske inte så underUgt, eftersom jag tror att han knappasl tUlhör de trägnare besökarna i den byggnadsfackförening i Uppsala eUer dess sektion som han tUlhör,

154

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! Den dramatik som lUl följd av riksdagens, som herr Werner sade, numera intressanta sammansättning har uppstått kring detta ämne har väl närmast sin grund i en ledande artikel i tidningen Arbetet häromdagen. Där gjorde man ju stor affär av vad som hända kunde, och man stäUde ocksä i utsikt att om vänsterpartiet kommunisterna röstade på något från socialdemokratisk synpunkt icke lämpligt sätt sä skulle del bU helt om öronen pä arbetsplatserna. Del var ungefär innebörden av

artikeln.

Nåja, Arbetet hade inte behövt vara så oroUgt, Vad som händer nu är ett kommunistiskt bidrag tUl diskussionen i grundlagberedningen om medborgarnas fri- och rättigheter, och det är alt hälsa med glädje och tUlfredsstäUelse att etl sådant kommer. Det torde vara första gängen, och är det inledningen tUl en rad bidrag frän vänsterpartiet kommunisterna lUl den intressanta diskussionen om medborgarnas fri- och rättigheter i detta land som i andra länder, då är vi bara tacksamma.

EmeUertid tror jag att frågan i och med dagens behandling har falUt
framåt. I förra årels utlåtande frän konstitutionsutskottet sade majori
teten att riksdagen bör avslå molionerna, Moiiveringen är mycket kort,
nämUgen "under hänvisning tUl av riksdagen tidigare godkända utlåtan
den". I en reservation från moderat häU hette del då att riksdagen borde
tUl grandlagberedningen via Kungl. Maj:t överlämna motionerna för att
beaktas vid beredningens överväganden om medborgerUga fri- och
rättigheters lagfästande i ny författning. Nu, år 1971, heter det i den
socialdemokratiska majoritetens uttalande i konstitutionsutskottet först
alt man hänvisar lUl tidigare yttranden och sedan kommer det nya och
intressanta; "Då frågan om de i motionerna nämnda fri- och rättigheterna
härjämte övervägs av grundlagberedningen, föreUgger enligt utskottets
mening----- " etc.

Det är aUlsä pä sätt och vis samma yrkande som de moderata reservanterna hade i fjol, som nu kommer igen. Jag är glad över den formuleringen. Jag tolkar den som elt Ivåfaldigt löfte, dels ett löfte från de socialdemokrater som är ledamöter av konslilutionsulskollet och tUlika ledamöter av grundlagberedningen att de är viUiga att verka för all frägan tas upp i grundlagberedningen med allvar och kraft, dels ett löfte som dä naturUgtvis också måste gälla den socialdemokrat som är ledamot av denna kammare och som kanske också röstar för delta betänkande och också är ledamot av grundlagberedningen. Jag ser aUlsä i detta uttalande en utfästelse frän dessa tre ledamöter av grundlagberedningen att grundlagberedningen verkligen bör få tid på sig att diskutera medborgarnas fri- och rättigheter och därmed inte minst kollektivanslutningen.

Man kanske inte, herr talman, har märkt det intresset tidigare, och därför är det att hälsa med stor glädje när det nu dyker upp.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifall lUl reservationen.

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Tyvärr måste jag börja med att göra herr Hernelius något besviken. Han förklarade att frågan har faUit framåt. Men vad belyder detta? 1 debaiten har man mycket talat om samhällets skyldighet att vidta åigärder mot kollektivanslutning på det poUtiska planet. Såviii jag förstår kan samhället gripa in endast pä ett sätt, nämUgen genom lagstiftning, Gär jag då tUl de olika förslag tUl beslut som föreligger här, konstaterar jag alt majoriteten inom konstitutionsutskottet faller tUlbaka på sitt tidigare uttalande att man tar avstånd från en lagstiftning på detta område.

Herr Werner tog i sitt anförande bestämt avstånd frän en lagstiftning.

155

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

Han talade om att en förändring icke skuUe ske genom etl ställningstagande frän riksdagens sida. Läser jag sedan den borgerUga reservationen, är man inte Uka klar, men det står: "Nuvarande missförhållanden bör icke i försia hand förändras genom lagstiftning utan genom åtgärder frän partiernas egen sida."

Det betyder såvitt jag förstår att man inte heUer vUl ha någon lagstiftning mol kollektivanslutning. Herr Jonsson i Alingsås verkade mycket bestämd pä denna punkt.

Hur skall dä samhället gripa in? Tydligen väntar man sig att del kan ske genom uttalanden från riksdagens sida, men det är en helt ny leknik för riksdagens arbete alt den i oUka frågor skaU anta uttalanden som skall vara vägledande och bestämmande för organisationerna.

Sedan, herr talman, må det förlåtas mig om jag fastnat för ett Utet ord här; "åtgärder från partiernas egen sida." TydUgen anser de borgerUga reservanterna att det är flera partier som har koUeklivanslutning, men i debatten har man bara talat om elt. EmeUertid är del inle något parti som koUektivt ansluter sig, ulan del är fackföreningar som gör delta. För min del har jag lidigare i riksdagen bestämt tagil avstånd från all lagstiftning på detta område. Jag står kvar pä denna ståndpunkt.

När grundlagberedningen lar upp frågorna om den enskUde medborgarens och aen enskilda organisationens poUtiska frihet sker det i samband med behandlingen av normgivningsmakten. I det sammanhanget får man överväga vUka fri- och rättigheter som skall skrivas in i gmndlagen. För mig stär det klart att den enskUdes poUtiska frihet skaU upprätthällas, men även den enskUda poUtiska organisationens frihet bör garanteras genom grundlag. Det betyder att varje organisation skall ha rätt att bestämma över sina egna angelägenheter. Det kan hända att grundlagen bör formas på ett sådant sätt att den förhindrar en tUlfällig riksdagsmajoritet att inskrida genom åtgärder som förbjuder organisationerna att ha den ena eUer den andra verksamhetsformen eller anslutningsformen.

Den enskilde skall kunna ansluta sig tUl elt politiskt parti, men han bör ocksä kunna fä göra detta tUlsammans med andra. En kollektivanslutning innebär att enskilda människor tUlsammans fattar beslut om anslulning tUl ett politiskt parti. Om della är en lämplig eller olämplig form är en sak som de enskilda fackföreningarna själva fär avgöra.

Får jag därför tUl herr Hernelius säga att vi skall nog diskutera hur fri-och rättigheterna skaU utformas i grundlagen, och jag är vUUg att föra en mycket seriös debatt om detta i grundlagberedningen. Men jag måste göra herr HerneUus besviken: Jag är inte beredd att verka för alt i regeringsformen skrivs in något förbud mot kollektivanslutning.

Med detta, herr talman, yrkar även jag bifall tUl utskottets hemställan.

156

Herr HERNELIUS (m) kort genmäle;

Herr talman! "Mycket prutades ej, men hälften prutades strax." Ja, egentligen prutades det hela nu i hänvisningen tUl grundlagberedningen från en av medlemmarna av majoriteten i konstitutionsutskottet. Det var verkUgen en ganska grotesk definition — för mig överraskande grotesk för att komma från det hållet - av kollektivanslutningen som herr Johansson i Trollhättan  gav. Det innebar att medlemmarna tillsammans fattade

beslut om poUtisk anknytning. Det är mänga som inte var tUlsammans när beslutet fattades. Det är mänga som inle vet om beslutet. Det är mänga som aldrig i hela sitt liv vet om att de har fått en stämpel på sig med poUtisk anslutning. Det är inte att fatta beslut tiUsammans - det är någonting helt annat, herr Johansson,

Herr NORDBERG (s):

Herr talman! Sä har vi återigen fått uppleva den nära nog ärUgen återkommande attacken mot kollektivanslutningen. Vi har som vanligt fält ta del av en kriiik som formeUt riktar sig mot del socialdemokraliska partiel men som tUl sin reella innebörd är elt angrepp mot den samlade fackliga rörelsen. Ja, vi har t, o. m, fält veta att medlemmarna inom fackföreningsrörelsen blir odemokratiskt behandlade. Del är en allvarlig beskyUning och det är elt slag emot principen om majoritetsbeslut och hela vårt parlamentariska system,

I den här deballen om fri- och rättigheter noterar jag ocksä att ingen av de borgerliga talarna har ifrågasatt den inskränkning som föreliggande motioner syftar till, nämligen inskränkningen i fräga om organisationernas fri- och rättigheter att i demokratisk ordning själva besluta i sina egna angelägenheter.

Låt mig ocksä säga att kollektivanslutningen såsom form betraktad är ingen sak som endasl tUlämpas när del gäUer anslutningen tUl etl politiskt parti. Inom fackföreningsrörelsen använder vi den kollekliva anslutnings-formen när vi ansluler oss tUl ABF, Arbetarnas bildningsförbund. Vi använder också den kollektiva anslutningsformen när vi ansluler oss till FCO, de fackUga centralorganisationerna. Jag är inte helt säker, men jag tror att även de övriga partierna använder den kollektiva anslutningsformen när de ansluler sig tUl de studieförbund som de vUl tillhöra. Själva formen kollektivanslutning är följaktligen i och för sig inte någonting som vi från fackföreningsrörelsen eller socialdemokratin är ensamma om, utan det är en form som används ocksä av andra partier.

Jag tror att jag har anledning — i varje fall när det gäUer en del av de talare som har varil uppe här i debatten — att använda någol av ABC-meloden för att berätta om hur besluten om kollektivanslutning tUl poUtiskt parli fattas inom den fackUga rörelsen. Först vUl jag säga att formerna varierar i fråga om vUket organ som fattar beslutet. Inom vissa fackförbund är del sektionerna och deras medlemsmöten som faitar beslutet. Inom andra förbund är det representantskapen som har avgörandet i del här beslutsfattandet. Men i båda fallen - aUtså oavsett vUken form som tUlämpas — överlätes det, efter det att majoritetsbeslut är fattat om en koUektiv anslutning till partiet, tUl varje enskUd medlem att själv fatta sitt eget beslut. Reservationsrätten innebär ju alt varje enskild medlem har att ta ställning tUl om han vUl acceptera det beslut som medlemsmötet eUer representaniskapet har fattat. Det tal som har framförts i oUka sammanhang om att det här är fräga om att medlemmarna skall begära utträde frän ell parli, som de själva individueUt icke har anslutit sig lUl, är helt felaktigl. När de avger sin reservation är de nämligen icke medlemmar av parriet, utan de tar StäUning i sak tUl det beslul som medlemsmötet eller representaniskapet

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971

Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

157

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971

Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i poUtiskt parti

158

har fattat. Är det så att man har en avvikande mening om det beslut som är fattat, så säger man ifrån att man icke viU bU kollektivt ansluten tUl det socialdemokratiska partiel.

Jag tror att det i synnerhet finns anledning för den talare, som anförde det odemokratiska i själva reservationsrätten, att betänka vad han egentUgen uttalar sig om i det här sammanhangei. Fattade jag honom rätt, så menade han också att en fackUg medlem som inte är knuten till något annal poUtiskt parti befinner sig i en annorlunda och besvärligare ställning när han skaU avge sin reservation. Nej, ingalunda är del på det sältel, Alla som vUl reservera sig har samma möjligheter all göra del på etl entydigt och likartat sätt. Det krävs inte nägon som helsl motivering tUl att man reserverar sig i detta sammanhang. Man avslöjar icke med reservationen om man stöder eller tUlhör någol annat politiskt parti. Man avslöjar heller inte om man röstmässigt siöder del socialdemokratiska partiet. De borgerUga partiernas egna argument — att det t, o, m, finns socialdemokrater som reserverar sig emot koUektivanslutningen — innebär ju att argumentationen faller platt tUl marken. I och med all en reservation avges kan man alltså icke avgöra huruvida personen i fräga har någon viss poUtisk sympati, utan vad man avgör är att han tar avstånd från det majoritetsbeslut som har fattats i detta sammanhang.

De angrepp som har riktats i debatten i kväll är begränsade lUl endasl en av de former som fackföreningsrörelsen tUlämpar i sitt nära samarbete med socialdemokratiska partiet. Men meUan raderna har man kunnat utläsa — och av erfarenhet vet vi — att de borgerUgas indignation mot kollektivanslutningen har en betydUgt djupare innebörd och mening. Vid ett flertal tUlfäUen har vi inom den fackUga rörelsen fått motta stark kritik för att vi över huvud tagel engagerar oss i det politiska arbelet pä det sätt som skett och sker. Vad man i grunden angriper är den fackliga rörelsens rätt att själv faststäUa sin målsättning och uppgift och att själv besluta om vUka arbetsformer och meloder som skall användas när man söker uppfyUa den målsättning som är fastlagd.

Ingen torde kunna bestrida att samarbetet mellan den fackliga rörelsen och del socialdemokraliska partiel har utgjort det väsentUgaste medlet för den trygghetsskapande reformpolitik som genomförts i vårl land. En erfarenhet som den samlade arbetarrörelsen har i fräga om detta arbete är också all det oftast har varit i strid mol de borgerliga partierna stödda av arbetsgivarna, som reformer har fått genomdrivas. Den kraftsamUng som samarbetet utgör har varit — och är självfallet fortfarande — en nagel i ögat på de borgerliga partierna. Den frontställning, som så klart framträtt i de strider vUka utkämpats meUan den fackliga rörelsen tUlsammans med det socialdemokratiska partiet ä ena sidan och borgerligheten i samarbete med de privata arbetsgivarna å den andra sidan, har på senare tid mer och mer irriterat de borgerUga partierna ur rent valtaktisk synpunkt.

Det är förmodligen detla som har gjort att man från folkpartiets sida nu är beredd att avstå frän att själv tigga pengar eller motta ekonomiska bidrag frän arbetsgivarna. Men jag är säker på att den värdegemenskap som föreligger meUan folkpartiet och de privata arbetsgivarna ändock icke kommer att suddas ut. Det är naturligt alt de borgerliga mol denna bakgrund ur rent valtaktisk synpunkt vUl åstadkomma en försvagning och

säkert allra helst ett definitivt upphörande av det nära samarbele som föreligger mellan fackföreningsrörelsen och socialdemokratin. Men jag kan försäkra de borgerliga att den värdegemenskap som präglar della samarbele kommer att bestå. Och Uka säkert är det att den fackliga rörelsen med kraft kommer att försvara sin rält att själv beslämma över sin målsättning och uppgift liksom rätten att själv beslämma formerna för sitt arbete.

Den form för samarbete med socialdemokratin som nu sä starkt kritiseras utgör ett myckel viktigt element i den fackUga rörelsens arbete. Förutom att den utgör ett viktigt ekonomiskt stöd för partiet utgör den samtidigt ett viktigt inslag i syftet alt de fackliga medlemmarna pä etl tidigt stadium fär möjligheter att inom partiet vara med och diskutera utformningen och prioriteringen av den dagsaktuella poUtiken liksom den framtida poUtiska utveckUngen i vårt samhälle.

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

I detta anförande instämde herrar Brännström, Wikner, Haglund, Stadling, Högström, Alf Pettersson i Malmö, Henningsson, Bengtsson i Landskrona, Larsson i Vänersborg, Wiklund i Härnösand och Dahlberg (samtliga s).

Herr ÅKERLIND (m) korl genmäle;

Herr talman! Det har sagts tidigare här att debatten inte har tillförts någonling nytt. Men herr Nordberg tUlförde verkligen debatten någonting nytt när han påstod att sedan beslutet är fattat, så överlåles del åt varje enskild medlem att själv fatta sitt beslut. Underförstått: det skickas ut etl meddelande tUl varje medlem, som inte varit närvarande, att beslutet har fattats, att medlemmarna har rätt att reservera sig och hur de skaU göra det. Sedan när tUlämpas det systemet, herr Nordberg?

Herr Nordberg säger vidare att det krävs ingen motivering för reservation. Det har varil en helt annan ordning på många, mänga håll hittUls, och man har direkt frågat; Varför vUl du reservera dig? På andra häll har man inte frågat om den saken. Men sedan när tUlämpas detta genereUt? Det där var verkligen nyheter.

Sedan säger herr Nordberg någonting om samarbete mellan borgerUga och arbetsgivare. Jag vet inte om den frägan har nägol att göra med den enskUdes fri- och rättigheter att själv välja sitt poUtiska hemvist. Men om vi ändå skall gå in på den frågan, så tror jag alt herr Nordberg har fått fel för sig. Det sades ju från socialdemokratiskt håll i ATP-striden 1957 pä valaffischer; Säg nej till arbetsgivarna! Är herr Nordberg beredd alt i dagens läge ge de fackliga organisationerna pä det statliga området samma råd?

Herr OLSSON i Stockholm (vpk):

Herr lalman! Jag skulle vilja ge en belysning av hur kollektivanslutningen fungerar praktiskt för de fackföreningsanslulna medlemmarna.

Kollektivanslutningen är främst, såvitt jag förstår, etl sätt av SAP att mjölka pengar ur fackföreningsrörelsen. Den ideologiska samhörigheten mellan SAP och fackföreningsfolket ökar ju inte med kollektivanslutningen   -   tvärtom  har  den  nog en stötande effekt på demokratiskt

159

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971

Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

160

instäUda människor. Det är ingel fel att fackföreningsrörelsen ekonomiskt stödjer partier som man uppfattar för rörelsens talan i riksdagen. Därvidlag har de borgerUga partierna inget att säga, eftersom åtminstone tvä av dem uppbär beiydande stöd från det privata näringslivet, vUkel ju också är avslöjande för vems lalan dessa för.

Nu påstår folkpariiel i dag alt man säger nej lill sådana pengar. Det är svårt att få vetskap om delta, därför att man kan ju inte tränga in i vad vissa bolagsstyrelser beslutar om, men det är möjUgt alt det är sant. Man har emeUertid inte krävt någon lagstiftning mot detta all privala förelag skänker pengar lUl poUtiska partier,

CentraUseringen av fackföreningsrörelsen med allt större lokalavdelningar och represenlantskap som beslutande organ innebär att en mycket lilen grupp fackföreningsmedlemmar beslutar om frågor som t, ex, kollektivanslutning, I den fackförening jag tillhör. Byggetian, består representaniskapet av 1 procent av medlemmarna. Av representantska-pels ledamöter är nu mer än hälften socialdemokrater, och dessa skuUe dä kunna bestämma att tUlföra SAP 29 000 nya medlemmar, trots att en majoritet av medlemmarna troUgen är emol en sädan anslutning. Många skuUe också då komma att tUlhöra två partier, om de inte reserverade sig. Det är ocksä oklart vUka rättigheter dessa kolleklivanslulna egentUgen har när det gäUer att besöka SAP-möten m. m.

Beträffande den reservationsrätt som de kollektivanslutna ändå har försöker man på alla sätt förhindra all den utnyttjas, I Metalls avdelning i Slockholm, som är en myckel slor fackförening, gör man sä alt när den avgift som betalats tUl SAP skall återbetalas har man på expeditionen, dit vederbörande måste vända sig, bara en kassalucka öppen. Dessutom är den bara öppen två kväUar pä hela året, varför mycket stora köer uppstår. Samtidigt kan det vara tomt i andra kassaluckor pä expeditionen. När medlemmarna skall belala in avgifterna till fackföreningen kan de göra del tUl en uppbördsman pä arbetsplatsen, men när de vill ha tUlbaka sina egna pengar måste de åka in tUl fackföreningsexpeditionen och stå i kö där. Om en reservant råkar vara sjuk eller upptagen de aktuella kvällarna och inte har råd att ta ledigt de dagar dä reservantpengarna betalas ut, får han inte ut dessa pengar. Jag känner flera reservanter som låter pengarna frysa inne, därför att det är för mycket besvär med att hämta ut dem. Det är också slötande att avgifterna till SAP tas ut först, och sedan kan de återbetalas tUl reservanterna endast med myckel stora besvär. Dessutom har det sagts mig alt det i vissa kolleklivanslutna avdelningar inte finns någon möjUghet att återfå pengarna,

Della är emeUertid bara utanverket på kollektivanslutningen. Det verkligt slötande är självfallet alt en Uten klick människor kan ansluta en stor mängd andra tUl ett poUtiskt parti, trots att de senare inle vUl delta. Jag skulle vUja höra vad socialdemokraterna hade sagt, om vi kommunister inom Byggnads gamla avdelning 36 hade kollektivt anslutit fackföreningsmedlemmarna tUl Sveriges kommunistiska parti. Jag vUl emellertid tUlägga att nägra sädana diskussioner inte har förls och att mitt partis stadgar inte ger sådana möjUgheter, Det borde inte heller SAP;s stadgar göra. Ekonomin kan man ordna genom fackföreningsanslag från är till år, då fackföreningsfolket kan ta ställning tUl frågan.

Trols del som jag här anfört stöder jag inte den borgerUga reservationen, eftersom den inte är tUlkommen för fackföreningsmedlemmarnas bästa utan ingår i etl propagandaspel. Däremot anser jag alt fackföreningarna själva skall rätta lUl delta odemokratiska oskick.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Jag vUl fräga herr Olsson i Stockholm hur han vet att det förslag som jag har argumenterat för inte är tUlkommet för fackföreningsmedlemmarnas bästa. Jag avslutade mitt anförande med att säga, att för de minst 150 000 människor som i dag mol sin vUja tvängsanslutes tUl det socialdemokraliska partiet borde riksdagen göra elt uttalande.

Vad sedan angår det förslag tUl uttalande som herr Werner i Tyresö har delat ut kan jag säga att jag instämmer med vad som står i de tvä första styckena i det uttalandel; självfaUet inte med återstoden. Varför herr Werner och herr Olsson i Stockholm inle vill ansluta sig tUl vär reservation är för mig inte helt klarl. Är orsaken möjUgen de inledande meningarna, där vi understryker individens rätt att fritt och självständigt få välja politisk uppfattning i en demokrati?

Sedan talade herr Nordberg om hur reservationsrätten är utformad, och han polemiserade mot vad jag sade. Jag skall nu bara nämna elt exempel, som jag har hämtat ur en tidskrift, i vUken man redovisar vUket skriftUgt svar ett antal kommunalarbetare fick, när de vUle reservera sig mot sin fackförenings beslut att koUektivansluta medlemmarna tUl arbetarkommunen i Stockholm, Jag citerar:

"Upplysningsvis vUl avdelningsstyrelsen meddela att de få reservationer, som finnas bland samorganisationens 16 000 medlemmar motiverats med tillkännagivande av annan politisk åskådning än den del socialdemokratiska partiet företräder,"

Ja, sä var det aUtså med möjligheten till politisk anonymitet i det fallel, herr Nordberg! Vad var det nu för möjlighel som gavs de socialdemokrater som ändå inle vUle vara med i det socialdemokratiska partiet?

Jag frågade avslutningsvis i rrutt inlägg vad de 150 000 personer som mot sin vUja kollektivt anslutits tUl det socialdemokratiska partiet och som i nägon mening verkligen är satta under förmyndarskap fär för svar av partiet när de frågar; Varför måste det vara sä här?

Jag vet inte om det anförande som herr NUsson i Kalmar höU och som föranledde en del instämmanden skall tolkas som ett svar pä den frågan, del svar som dessa människor skaU fä. Han sade att detta är en tradition, och traditioner borde man inte ändra på. Tvärtom tyckte herr NUsson att traditioner brukade man lagfästa.

Det är klart att det vore ett enkelt sätt att komma ifrån detta problem; att ersätta kollektivanslutningen med lagstiftning om att fackföreningsmedlemmarna skaU tUlhöra det socialdemokratiska partiet. Från vär sida har sagts att vi inte vUl lagstifta i denna fråga. Vi hoppas att de argument vi har skaU vara så övertygande att della förhållande upphör.

Herr Nilsson i Kalmar sade anslutningsvis att så länge sambandet mellan fackföreningsrörelsen och partiet bestod gick det bra. Det vUl säga ' 6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 38-40

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvän' ai> medlemskap i politiskt parti

161

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

162

för parliel. Del är väl det svar man skulle lämna dessa 150 000 människor som inte vUl bli kollektivanslutna. Sysiemel bibehålls därför att det är till nytta för det socialdemokratiska partiet!

Herr OLSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr lalman! Herr Molin ställde en fråga tUl mig.

Skillnaden mellan den inställning de borgerUga har och den Lasse Werner och jag har är att vi godkänner pengarna som fackföreningsrörelsen ger tUl parliel, som man anser för dess talan i riksdagen. Vi är alltså överens om del. Däremol tycker vi alt det är stötande att det skall vara förenat med ett kollektivt medlemskap i ett parti. Det är ju så att det finns tvä partier inom arbetarrörelsen, och de partierna får anslag, båda två, från fackföreningsrörelsen även om det största partiet fär den alldeles övervägande delen av pengarna. Men vi är alltså med så långt alt vi förslår alt fackföreningsrörelsen och fackföreningarna vill siödja arbetarpartierna och vänder oss alltså bara emot kollektivanslutningen till partiet.

De borgerliga — och herr Molin också — vUl lydligen komma ät del här att del tiUförs pengar tUl SAP - som jag nämnde lidigare händer det ocksä alt vpk får pengar från fackföreningar. Men de borgerliga har ju aldrig krävl en lagstiftning mol alt privala förelag ger pengar till politiska partier. Man kan ju tänka sig att de kan upprätthålla myckel stora partier som har ell mycket stort inflytande i samhällel. Det är då bara en liten grupp, nämligen styrelsen, som fattar de besluten, och de pengar man delar ut är egenlligen sådant som arbetarna har arbetat ihop och som tydUgen bUr över.

Sedan vUl jag ställa en liten motfråga, varför man först skriver moiioner och kräver lagstiftning mot kollektivanslutningen och sedan går ifrån del och i stället kräver ett uttalande som vi alla vet är meningslöst, eflersom det inte fär nägon effekt — i varje fall är det min erfarenhei av socialdemokraterna inom fackföreningsrörelsen.

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Bara några korta reflexioner!

Jag tyckte att herr Werner i Tyresö sade mänga bra saker här i talarstolen - han var anhängare av en självständig fackföreningsrörelse, det var inte försvarbart alt ha denna kollektivanslutning och den borde rensas bort.

Herr Werner tycker precis som reservanlerna, och då anser jag alt herr Werner borde rösla efter sill eget omdöme. Men det är tydUgen så att även om herr Werner nu tycker likadant som vi, så kan han inte rösta för reservanternas förslag, eftersom en del andra tycker likadant. Det är ganska ynkUgt ändå, herr Werner, Rösta precis på det som ni kommunister tycker är rätt — vem som i övrigt än stöder del förslaget!

När del gäller talet om att de som nu är emot kollektivanslutningen tUl ett poUtiskt parti inte är emot kollektivanslutning tUl statskyrkan, kan jag säga att jag väckt moiioner med bägge dessa ingredienser, herr Werner, Men det väckte ingen anklang del heller hos kommunisterna.

Herr Olsson i Stockholm jämför — Uksom också herr Andersson i

Stockholm — kollektivanslutningen med att vissa politiska partier lar emot pengar från företagen. Man jämför aUtså pengar och människor! Det borde vara särskill betänkligt för kommunislerna med det förakt för kapitalet som man har på det hållet. Det är faktiskt ett människoförakt som Ugger bakom detta. Jag vill gärna fråga herr Sten Andersson om han inle lycker del. Dessutom förhäller del sig ju så, som del ofla har sagts, att folkpartiet inte längre lar emot pengar frän företagen — argumentet missar aUlså målet även i del avseendet. Men det är framför aUt mycket underligt att man på detta sätt jämställer pengar och människor.

Herr Johansson i Trollhättan säger att man mycket noga skall penetrera vUka fri- och rättigheter som bör skrivas in i grandlagen för den enskUda människan men även vilka fri- och rättigheter organisaiionerna skaU ha. Det är naturligtvis väldigi viktigt att man då beaktar alt de fri-och rättigheter man tUlägger organisationerna inte får våldföra sig på den enskUdes fri- och rättigheter. Den enskilde människan är ändå del viktigaste, herr Johansson.

Av vad hen Johansson sade kunde man närmast fä det intrycket, all vi borde inskriva kollektivanslutningen i grundlagen. Det verkar väldigt underligt för att komma frän en sä klok man som herr Johansson i TroUhättan,

Jag StäUde tre frågor som jag inte har fält nägol svar på.

Jag frågade hur det skulle bU om del gick så Ula all det blev en nazistisk majoritet i något fackförbund. Del är ingen skam att bli ansluten lill det socialdemokratiska partiet i och för sig, och det är ingen skam att tUlhöra det socialdemokratiska parliel. Men det vore en väldig skam att bli ansluten tUl etl nazistiskt parti och att det utsänds medlemslistor som visar att man tillhör del. Jag frågade om även det skulle kunna motiveras. I princip är del exakl samma sak.

Jag frågade också vilka Ulasinnade motiv det är ni tUlskriver oss — bl. a. herr Nordberg sade att detta är angrepp på fackföreningsrörelsen. 1 dag har i så fall LO-tidningen Aftonbladet riktal elt angrepp på fackföreningsrörelsen, eftersom man där är emot kollektivanslutningen. Många socialdemokrater, även inom fackföreningsrörelsen, är emol kollektivanslutningen, VUka Ulasinnade motiv är del som driver dessa människor? Det har jag heUer inte fått svar på. Det fordrar ocksä ett svar.

Slutligen frågade jag vad det var för fel pä den tes som herr Ohlin brukade föredra i talarstolen på Helgeandsholmen när han frågade vad det är för fel pä ett system som vUl garantera att den enskilde själv, och bara den enskUde själv, skall få bestämma om han eller hon vUl vara med i ett politiskt parti och i så fall vUket? Vad är det för fel på det systemet, och varför behöver det ersättas med elt annal?

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971

Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s) kort genmäle:

Herr talman! Del mäste ändå vara en mycket Ulvillig tolkning av vad som här sägs när det ifrågasätts om man vill i grundlagen skriva in koUeklivanslutning, Jag har ju förklarat att detta inte är en lagstiftningsfråga i vare sig den ena eller andra riktningen, utan att det är en angelägenhet för fackföreningsrörelsen. Vad jag framhöll i mitt tidigare anförande var att man kanske skuUe överväga om man inte i grundlagen

163

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

borde skriva in förbud mot akiioner frän tiUfälUga majoriteter i riktning mot elt lagstiftningsmässigt förbud mot den ena eller andra kollektivanslutningen, dvs, elt ingripande mot den suveränitet som organisaiionerna bör ha.

Herr WERNER i Tyresö (vpk) kort genmäle:

Ja, herr Sjöholm, vi är för en självständig fackföreningsrörelse som bekämpar kapitalel, och det är detta som skUjer vänsterpartiet kommunisterna och herr Sjöholm när del gäUer självständiga fackföreningsrörel-

Vi har tidigare under alla är hävdat samma ståndpunkt som i dag när det gäller kollektivanslutning tUl poliliskl parti. Insatserna inom fackföreningsrörelsen frän kommunistisk sida har gätt i samma riklning. Det är däremol så långt jag vet inte fallet med de räll högröstade borgerliga förespråkarna i denna debatt. Vi har hävdal att detta är en angelägenhet som skall avhandlas inom de organisationer som har alt fatta beslul. Den ståndpunkten intar vi även i dag. Någon avvikelse frän tidigare intagna ståndpunkter är det inle fräga om för vär del. Men bl, a. folkparlimolionen, som har krävl lagstiftning mot kollektivanslutning, har liksom andra borgerUga motionsyrkanden av samma innebörd kommit bort i hanteringen i den borgerUga reservaiionen — åtminstone formeUt. Reservanterna anser att det inle är nödvändigt att nu lagstifta, därför att frågan om de nämnda fri- och rättigheterna jämte andra frågor skall övervägas av grundlagberedningen. Varför motionerar ni då om lagstiftning och sedan springer frän det kravel i reservationen?

Herr SJÖHOLM (fp) korl genmäle:

Hen lalman! Frägan var väl riktad direkt lUl mig. Jag har ju ensam motionerat om detta,

1 konstilutionsulskoltet har man anseit att vi inte skall lagstifta. Det händer rätt ofta att motionsyrkanden inte bifalles. Jag anser fortfarande att vi borde lagstifta. Som jag tidigare sade började man nämligen redan 1934 att kräva förbud mot kollektivanslutning, och jag misströstar om att man kan komma någonstans med att försöka förmå socialdemokraterna att fatta vad del egentligen rör sig om. Det handlar, herr Johansson i Trollhättan, inte om suveränitet för organisationer ulan om suveränitet för enskUda, Del är detta som vi slåss för.

164

Herr ANDERSSON i Slockholm (s):

Herr talman! Låt mig först Uksom herr ÅkerUnd uttala min beundran för den snabba nyhetsförmedling som vi har i detla land. Redan för en timme och en kvart sedan meddelade TV vad vi om en liten stund kommer att besluta. Mycket snabbare än så kan det inle gå.

Förra gången jag beklädde denna talarstol tillät jag mig säga att ingenting nytt i sak hade framkommit vare sig i molionerna, i reservationen eUer i de yttranden som hade fällts före milt anförande. Ingenting har heUer från borgerligt håU under den fortsatta deballen framförts som kan betraktas såsom nytt i sak. Ell och annal ulfall från er, som enligt egen betygsättning här i kväll representerar hänsynen.

rättvisan, det demokratiska sinnelaget och rättänkandet gentemot oss, som enligt hen ÅkerUnd representerar diktaturanda och människoförakt, skuUe kunna berättiga tUl en mera utförlig repUk, Men jag skaU försöka göra våld på min natur och inle falla för frestelsen,

Nägra frågor har dock ställts. Jag vet inte om herr Åkerlind menade aUvar med sitt påstående att det skulle finnas diktaturanhängare inom det socialdemokratiska partiet. Han nickar och menar det tydligen. Jag skulle gärna, om jag kunde hoppas på att det skulle ge något resultat, vilja upprepa vad Fabian Månsson en gång sade i riksdagen; "Vet hut, vel sjufalt hut! "

Sedan frågade herr Ahlmark — och flera har stäUt den frägan — vad det är för fel pä alt den enskUde bestämmer sig för all ansluta sig till ett politiskt parli. Det är inget fel! Det systemet tiUämpar vi. Vi har enligt vad jag kan förstå åtminstone fem gånger så många enskUt anslutna medlemmar som t, ex, folkpartiet. Men detla syslem har vi kompletterat med en rätt tUl medlemsinflytande för de fackföreningsmedlemmar som beslutar att ekonomiskt stödja det socialdemokratiska partiet, om de själva så önskar. Den formen är överlägsen den form som de borgerliga partierna har tUlämpat genom åren då det gäUer företagens bidrag tUl de borgerliga partierna.

Herr Sjöholm har tvä gånger slällt frågan hur vi skulle ställa oss om en fackföreningsslyrelse fick en nazistisk majoritet. Del är Utet — herr jurist - advokatyr i den frågan! Om vi i det här landet hamnar i det lägel att fackföreningarnas styrelser behärskas av nazister, då får vi inget tillfälle att diskulera den frågan - då är ocksä samhället i övrigt behärskat av nazisterna. Fackföreningsrörelsen torde vara den sista delen av samhället som nazisterna lyckas erövra.

Sä stäUde herr MoUn en fråga: Vad säger vi då tUl de 150 000 av de koUektivt anslutna medlemmarna som egentligen inte vUl tillhöra del socialdemokratiska partiet? Jag kan försäkra herr Molin att jag aldrig har StäUts inför den frågan. Aldrig har någon sådan medlem framträtt och ställt frågan! Skulle han eUer hon göra det, skall jag naturUgtvis svara; "Reservera dig! Det skaU du göra, om du tillhör ett annat parti!" Men varför har ingen framträtt? Ja, inte beror del pä vad ni har sagt här i kväll, att de borgerUga väljarna — som för all del, del tycker jag nog, uppträder ganska egendomligl ibland - saknar politiskt kurage, utan jag tror att den här undersökningen är gjord av SIFO, eller också är del nägol annat slags bluff. Det vore nog, tycker jag, ganska bra om herr MoUn, som är statsvetare, inle skakade av sig den velenskapliga sanningslidelsen när han kUver in i den här lokalen.

Vidare har både herr Ahlmark och herr MoUn sagt att folkpartiet för sin del nu har avstått från bidragen från företagen. Men varför det? Vi tycker att företagen skaU ha den rätten, om det är förenligt med deras mtressen att stödja ett politiskt parti. Ni har ju tidigare tagit emot bidragen men har upphört med det nu. Var det någonting skumt med dem? Är det därför ni har upphört? Och är del skumt alt högern fortfarande mottar bidrag? Det vore ganska intressant att få svar på de frågorna.

Jag skaU inte gå vidare i repliken. Jag vUl bara än en gång slå fast det

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971

Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i poUtiskt parti

165

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i poUtiskt parti

en rad företrädare för den fackliga rörelsen redan har gjort, nämligen alt frågan om koUeklivanslutning, dvs, fackföreningsmedlemmarnas rätt tUl medlemsinflylande, om de så önskar, i det socialdemokratiska partiel, är en angelägenhet för fackföreningsrörelsen och inga andra, inte heller för Sveriges riksdag. Ur demokratiska synpunkter är den anslutningsformen överlägsen de former som tUlämpas mellan företagen och de borgerUga partierna. Ni har nogsamt undvikit att gå in i den debatten.

Vi vUl bevara fackföreningsrörelsens poUtiska inflytande och dess rätt att själv i demokratisk ordning besluta om formerna för sin politiska aktivitet.

Får jag så, förutom att än en gäng yrka bifall tUl utskottets hemställan, pä det socialdemokratiska partiels vägnar rikta ett hjärtligt tack till de borgerUga motionärerna! Varje gäng ni pä det här sättet gör er skyldiga tiU inblandning i fackföreningsrörelsens inre angelägenheter ökar koUektivanslutningen. Tack!

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Andersson i Stockholm angriper mig för all jag påtalat att det finns diktalurtendenser inom socialdemokratin. Därför vill jag upprepa vad jag sade.

Jag sade bl. a.; Sverige bör ge sina medborgare de rättigheter som tillkommer dem enligt FN-stadgan, nämligen att ingen må Ivingas att tUlhöra en organisation. Det är orimligt att en liten beslutande grupp i en organisation skall sitta och besluta om att alla medlemmar i organisationen skall ha samma poUtiska åsikt som majoriteten av de beslutande och därmed tvängsanslulas tUl elt politiskt parti. Inser inte majoriteten av socialdemokraterna detta, skall de inle längre kaUa sig demokrater, därför att då har de en diklaluruppfallning.

Det var, herr Andersson, vad jag sade, och jag vidhåller den uppfattningen vare sig herr Andersson stöttar sig på Fabian Månsson eller någon annan.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Den undersökning som bl. a. låg lUl grund för min uppgifl all minst 150 000 arbetare i dag mot sin vUja ansluts tUl det socialdemokratiska partiet var finansierad av Svenska kommunalarbetareförbundet och utförd av den socialdemokratiske docenten Ingemar Lindblad,

Herr Andersson i Slockholm sade att det inte framförts någol nytt. Det är lydligen så att dessa minst 150 000 tvångsanslutna arbetare skaU få svaret att det här systemet är bra därför att det har aUtid varil sä här och det är dessutom tUl fördel för det socialdemokratiska partiet. Det är tUl och med, säger nu den socialdemokratiske partisekreteraren, till fördel för det socialdemokratiska partiet att vi debatterar saken.

166

Herr SJÖHOLM (fp) korl genmäle:

Herr lalman! Herr Andersson i Stockholm svarade inte pä mina frågor — kanske på den ena. Men jag fick inte någol svar aUs på vad det är för Ulasinnade motiv som driver de socialdemokrater som är emot detta. Vad

är det för Ulasinnade anslag de drivs av, t. ex. Aftonbladet?

Mitt exempel var som väl är hypotetiskt, nämligen all det skulle bli ett fackförbund med nazistisk majoritet. Men det undvek herr Andersson alt svara på, eftersom det enligt hans mening var alltför fruktansvärt att beröra. Exemplet är hypotetiskt, herr Andersson, och vi diskuterar här principer. Men då skulle detta system framstå i hela sin orimlighet. Det är kanske därför herr Andersson inte svarar. Då skulle det verkUgen framstå hur fruktansvärt avlägset frän demokrati delta är.

Herr Andersson medgav att det inte är något fel på systemet att den enskUde själv suveräni fär beslämma. Men dä lycker jag att vi skall ena oss om att tUlämpa det systemet i god demokratisk ordning.

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående föivärv av medlemskap i politiskt parti

Herr ANDERSSON i Stockholm (s) kort genmäle;

Herr talman! Vi tUlämpar det systemet, och plus detta ger vi fackföreningarnas medlemmar en rätt till medlemsinflytande som ni vUl frånta dem, vilket jag inle tycker är demokratiskt.

Sedan var det som jag anade. Ingemar Lindblad lät göra den här undersökningen via SIFO. Det var precis vad jag trodde.

TUl slut vUl jag, herr talman, med tanke på den gynnsamma effekten på koUektivanslutningen, rikta ett aUdeles särskUt tack liU herr ÅkerUnd,

Hen CARLSHAMRE (m);

Herr talman! Innan kammaren går tUl beslul viU jag bara liU protokoUet meddela att när jag om någon minut kommer att rösta för reservationen, sä innefattar det stäUningstagandet ett instämmande i det yrkande som har framlagts av min vän herr Werner i Tyresö i alla delar utom den som — för att citera herr Werners egna ordalag — måste betecknas som ett taktiskt och egoistiskt motiverat propagandaspel, I sak är vi nu som tidigare överens.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tUl 1 ;o) utskottets hemstäUan, 2:o) reservationen av herr Larsson i Luttra m. fl. samt 3:o) det av herr Werner i Tyresö under överläggningen framstäUda yrkandei, och förklarades den förstnämnda proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Dä herr Molin begärde votering upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vUka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets meiung för sig. Sedan herr Werner i Tyresö begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som  vUl att kammaren tUl kontraproposition i huvudvoteringen

angående konstitutionsutskottets hemställan i betänkandet nr 19 antar

reservationen av herr Larsson i Luttra m. fl. röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner  nej  har kammaren  tUl  kontraproposition i nämnda votering

antagit det av herr Werner i Tyresö under överläggningen framställda

yrkandet.

167

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Werner i Tyresö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 160

Nej-    17

Avstår - 150

I enUghet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vUl att kammaren bifaller konstilutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 19 rösiar ja,

den del ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Larsson i Luttra

m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Molin begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröslning gav följande resullal;

Ja- 165

Nej - 160

Avstår —     2

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående pä föredragningsUstan upptagna ärenden tiU kammarens sammanträde onsdagen den 17 mars.

168

§ 6 InterpeUation nr 74 ang. den statUga avräkningen tiU kommunerna av uppburen kommunalskatt

Ordel lämnades pä begäran tUl

Herr HÖRBERG (fp), som yttrade:

Herr talman! Den av staten för kommunernas räkning uppburna kommunalskatten redovisas tUl kommunerna i takt med de sex uppbördsterminerna för preUminär skall. Härvid utbetalas

dels ett förskott grundat på senast kända taxering och den utdebitering som bestämts för det aktuella året och

dels ett slutligt avräkningsbelopp grundat på det definitivt fastställda skatteunderlaget för nästföregående kalenderår.

På grund av den allmänna skattekraftökningen har detta förfaringssätt medfört en eftersläpning i utbetalningen tiU kommunerna av kommunalskatt. Vid slutet av 1968 uppgick eftersläpningen för primärkommunernas del till ca 2,8 miljarder eller 28 procent av den slutligt debiterade skatten år 1968.

Dagens tUlvägagångssätt innebär en trefaldig nackdel för kommunerna;

1. Det förhållandet att förskottet grundas på senast kända taxering och inte på en "taxering" baserad pä inkomstutvecklingens tendens under t. ex. de gångna tre åren ger - i tider av skattekraftsökning — elt för lågt förskottsbelopp för kommunerna.

2.    Utbetalningstidpunklerna för de slutliga avräkningsbeloppen — sex rater under tolv månader i stället för hela beloppet omedelbart sedan taxeringen fastställts — medför Ukviditetsproblem för kommunerna.

3.    Räntegottgörelse frän slatens sida tiU kommunerna för dessa betydande "länebelopp" utgår inte.

Under 1970 lämnade kommunalskattekommittén sitt betänkande (SOU 1970:62) som sammanfattningsvis kan sägas endast föreslå en obetydligt bättre anpassning av förskotten lUl skattekraftens ulveckling genom alt låla dem följa förändringar i kommunernas invånarantal. Beträffande sättet för avräkningsbeloppens utbetalning och räntegottgörelse föreslås ingen förbättring. — För belysning av räntans betydelse kan nämnas alt för Göteborgs kommun uppgår den årUga ränteförlusten tUl ca 25 miljoner kronor.

Som torde ha framgått är det nuvarande avräkningsförfarandet mycket ogynnsamt för kommunerna — och detta i en tid då kommunernas ekonomi är hårt ansträngd bl. a. på grund av ålägganden frän statens sida.

Kommunal självstyrelse mäste rimUgtvis också innebära rätt för kommunerna alt vid varje särskilt tillfälle få disponera de inkomster pä vUka de baserat sin budget. Den administrativa fördelen med samordnad uppbörd av statlig och kommunal skatt — som staten åtagit sig att sköta - bör inte ge ekonomisk-poUtiska konsekvenser såsom vid nuvarande förfaringssätt. Relationerna mellan stat och kommun bör i detta sammanhang uppläggas pä samma sätt som avräkningsförfarandet mellan penninginstitut i allmänhet — med avtalad remissuppdelning, kostnadsersättning, räntegottgörelse osv.

Med hänvisning till det anförda får jag tUl herr finansministern stäUa följande fråga:

Är statsrådet vilUg medverka tUl en successiv övergång liU en snabbare avräkning tUl kommunerna av kommunalskatten och en gottgörelse åt dem för ränteförlusterna?

Nr 40

Onsdagen den 10 mars 1971 Stadgande i lag angående förvärv av medlemskap i politiskt parti

Denna anhållan bordlades.

§ 7  Meddelande ang. dagens och morgondagens sammanträden

Hen TALMANNEN yttrade:

Sammanträdet kommer att ajourneras tUl kl. 2.00 för att bereda inrikesutskottet tUlfälle att sammanträda för justering och färdigställande av betänkandet om förnyad gUtighet av vissa kollektivavtal. Vid sammanträdets fortsättning efter ajournering förekommer endast bordläggning av det av utskottet avgivna betänkandet.

Såsom tidigare meddelats kommer betänkandet att bordläggas endast en gång. Det företas sålunda tiU avgörande vid början av det sammanträde som utsatts tiU kl. 11.00 i morgon. Därefter besvaras 22 enkla frågor och tre interpeUationer. Några ytterUgare beslutsärenden upptas inte tUl avgörande vid torsdagens sammanträde.

169

Nr 40                         Pä  hemställan  av  herr  talmannen  beslöt  kammaren   kl. 23.33 alt

Onsdagen den      ajournera sina förhandlingar lill kl, 2.00,

10 mars 1971

§ 8  Förhandlingarna återupptogs kl. 2,00,

Hen TALMANNEN yllrade:

Då inrikesutskoltets betänkande i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag tUl lag om förnyad gUtighet av vissa koUektivavtal jämte motioner ännu inte föreligger, hemställer jag att kammaren mätte besluta att ajournera sammanträdet liU kl, 3,30,

Med bifaU tUl denna hemstäUan beslöt kammaren kl, 2.01 att ajournera sina förhandUngar tiU kl. 3.30.

§ 9 Dä förhandUngarna kl, 3,30 återupptogs, anmäldes och bordlades inrikesutskottets betänkande ra 8 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag tUl lag om förnyad gUtighet av vissa kollektivavtal jämte motioner,

§  10 Kammaren åtskildes kl. 3,31

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert