Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:39

Onsdagen den 10 mars

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 2 innevarande månad.

§ 2 Riksdagsbehandlingen av propositionen nr 50 om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Riksdagsbehandlingen av propositionen nr 50 om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal

Herr talmannen meddelade all Kungl. Maj:ts proposilion nr 50 med förslag lill lag om förnyad gillighet av vissa kollektivavtal avlämnats lUl riksdagen saml föreslog att proposiiionen genast skulle hänvisas till ulskoll.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! Jag har svårt alt delta i etl beslul att till ulskoll genast hänvisa en proposition som jag ännu inle ens har läst. Den är såvitt jag förstår ännu icke utdelad i kammaren. Dessutom anser jag, herr talman, all detta är etl för slort ärende alt avgöras i fullt sä brådskande ordning.

Jag yrkar bordläggning i vanlig ordning av proposiiionen.

I della anförande instämde fru Kristensson, herr Brundin, fru Mogård samt herrar Schölt, Strindberg och Söderström (samtliga m).

Propositioner gavs pä dels all Kungl. Maj:ls proposition nr 50 genast hänvisades liU utskott, dels att propositionen bordlades till nästa sammanträde, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Carlshamre begärt votering uppläsles och godkändes följande voieringsproposilion:

Den som vUl att kammaren genast hänvisar proposiiionen nr 50 lUl utskott röstar ja, den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren beslutat bordlägga ifrågavarande proposilion tUl nästa sammanträde.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-propositionen. Då herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omrösiningsapparal.

Herr TALMANNEN anförde;

Voleringsapparalen har uppenbarligen ännu inle hunnit uppvärmas så att omröstningsresultatet registreras. Det blir därför nödvändigt att göra om rösträkningen.

Volering verkstäUdes ånyo med omrösiningsapparal.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. betalningen för åtgärder med anledning av oljeskador

Hen TALMANNEN yllrade;

Apparaten fungerar som synes ännu inle, och del lär enligl uppgifl dröja ytterligare fem ä tio minuler, innan omröslningsresullal kan registreras.

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr lalman! För att inte ytterligare fördröja kammarens arbete ber jag all få älerla min begäran om rösiräkning.

Herr lalmannen erinrade om all kammaren vid votering genom uppresning beslulat att genast hänvisa proposiiionen tUl ulskoll, varefter densamma remitterades till inrikesulskollel.

Herr TALMANNEN anförde:

Om kammarens behandling av de pä dagens föredragningslista upptagna ärendena föranleder anordnande av kvällsplenum avses inrikesutskottel skola sammanträda under middagspausen för att bereda ärendet om förnyad gillighet av vissa kollektivavtal, varefter del av ulskotlei i ärendel avgivna beiänkandel bordlägges vid kväUssammanträdet. Skulle kvällsplenum inte behöva anordnas avses kammarens sammanträde komma all ajourneras för all bereda inrikesulskollel tillfäUe att sammanträda och det av utskottet avgivna betänkandet i ärendet bordlägges vid plenums forisällning efler ajourneringen.

Betänkandet avses skola bordläggas endast en gäng och skulle sålunda komma att företas till avgörande vid torsdagens sammanträde, som med ändring av den preliminära planen tar sin början kl. 11.00 och inleds med behandling av ärendet om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal.

§ 3 Ang. betalningen för åtgärder med anledning av oljeskador

Herr civilministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Strindbergs (m) den 26 januari framställda interpellation, nr 32, lill herr jordbruksministern, och anförde:

Herr talman! Herr Slrindberg har frägai jordbruksministern om han dels är beredd alt snarast vidta ätgärder för alt genom skapande av oljeskadefond eUer på annat säll genom slalens medverkan befria kommunerna frän betalningsansvar vid oljeskador längs våra kuster i fall där ansvarsfrågan ej kan fastställas, dels vill medverka tiU att genom statens medverkan skapa möjligheler för förelag, som arbelar med oljedeslraklion, att erhålla förskotlerad ersältning för sitt arbete i de fall där skaderegleringen genom försäkringsbolag blir fördröjd.

Inlerpellationen har överlämnats lUl mig för besvarande.

Frågan om någon form av fondbildning för all läcka kostnader med anledning av oljeutsläpp har vid olika tillfällen aktualiserats pä såväl det nationeUa som del internationeUa planet.

Sålunda kan erinras om alt riksrevisionsverkel med anledning av remissyttrandena över oljeskyddsulredningens betänkande "Beredskap mol oljeskador" fick Kungl. Maj:ls uppdrag alt utreda bl. a. förutsätt-

ningarna för att utan en vidlyftig administration finansiera ingripanden mol oljeskador genom särskUda avgifter och utarbeta förslag lill ell sådant finansieringsalternativ.

Verket redovisade uppdraget i juni 1968 och föreslog därvid alt oljeskyddskostnaderna skulle finansieras genom en kapitalbildning byggd pä ett avgiftssystem, som skulle administreras i stallig regi. Nägon form av fondbildning - i kombination med en rörlig kredit hos riksgäldskontoret — var enligt verket en med hänsyn till omständigheterna väl lämpad finansieringsform. Lämplig fondstorlek i utgångsläget bedömdes vara omkring 8 miljoner kronor, och den rörliga krediten - vars syfle skulle vara alt läcka kostnader av större omfattning, t. ex. i anledning av en olycka av kataslrofkaraktär - borde förslagsvis uppgå liU 10 miljoner kronor.

Sä gott som samtliga remissinstanser var positiva till förslaget om avgiftsfinansiering. Förslaget och remissyttrandena har emellertid överlämnats lill räddningstjänslulredningen dä del bedömdes lämpligl alt förslaget övervägdes i samband med räddningstjänslfrågorna i övrigl, Slällning lUl förslaget bör därför inte las förrän räddningstjänslulredningen redovisat sitt arbeie,

Pä del internationella området har är 1969 antagils en konvention om skadeståndsansvar för oljeskador. Vidare pågår arbeie på en konvention angående inrättande av en internationell oljeskadefond. Nämnas bör också att genom oljebolagens internationella samarbetsorgan har inrättats en ersättningsfond för oljeskador.

Jag har vid flera tillfällen, senast i svar den 3 december förra årel på en fråga i andra kammaren av herr Glimnér, redogjort för riksdagen för den praxis som för närvarande — i avvaktan pä ställningstagande tUl räddningsljänslulredningens förslag — lillämpas av Kungl. Maj:l i fråga om ersättning av statsmedel till kommunerna för kostnader för bekämpning och sanering av oljeskador. Enligt denna praxis utgår regelmässigt ersättning för kommuns koslnader för bekämpning tiU sjöss av oljeutsläpp, under del att kostnader för sanering, dvs. i huvudsak rengöring av oljeförorenade strandområden, betalats av staten endast undanlagsvis, framför alll när de åsamkats kustkommuner med små ekonomiska resurser.

Fr. o. m. innevarande budgeiår finns en särskild anslagspost, betecknad Ersättningar tiU kommuner vid ingripande mol oljeutsläpp lill sjöss, under tolfte huvudtitelns förslagsanslag Beredskap för oljebekämpning till sjöss. Frän anslagsposten skall kommunernas bekämpningskostnader bestridas efler beslul av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall.

När det gäller saneringskostnader — oavsett om del varil fräga om anonyma eller identifierade utsläpp — har i de faU, då dessa ersatts av statsmedel, ersättning utgått från fjortonde huvudtitelns förslagsanslag Oförutsedda ulgifler. Vid prövningen av frägan om ersättning skall ulgä har givelvis skadekostnaderna ställts i relation till kommunens ekonomiska resurser.

Med hänvisning tUl den redogörelse jag lämnal nu vill jag därför besvara herr Strindbergs försia fråga genom att framhålla all med den praxis som tUlämpats i fråga om ersättning tUl kommuner för bekämp-

Nr39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. betalningen för ätgärder med anledning av oljeskador

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. betalningen för åtgärder med anledning av oljeskador

nings- och saneringskostnader ingen kommun hittills fått bära oskäliga koslnader för ingripanden mot oljeutsläpp till sjöss och att därför nägra åtgärder av den anledningen inte behövs innan räddningsljänslulredningens väntade förslag kan genomföras.

Herr Strindbergs andra fråga skulle i och för sig kunna besvaras med samma hänvisning som nyss till räddningsljänslulredningens kommande förslag.

Jag kan inle finna att del - i varje fall för närvarande — behöver skapas nägra allmänna regler för att bereda belalning åt oljesaneringsföretag som anlitas av samhäUet, Om det visar sig nödvändigt kan ätgärder vidtas från fall lill fall. Som exempel pä della vill jag nämna att Kungl. Maj:t ansett sig kunna medge att kommuns kostnad för oljesanering förskottsvis fär betalas av statsmedel och samtidigt uppdragit åt generallullstyrelsen att bevaka alt beloppet återkrävs av den som är ansvarig för oljeskadan. Genom ell sådant beslut har olägenheterna av all behöva ligga ule med slora belopp i awaklan pä uppgörelse mellan försäkringsbolag undanröjts för såväl saneringsföretag som kommun.

Hen STRINDBERG (m):

Herr lalman! Jag tackar statsrådet för svarel på min interpellation.

Bakgrunden tUl mina frågor är bl. a. att ersätlningsfrägan när del gäller oljeskador i vissa fall är myckel oklar. Skaderegleringen blir därigenom ofla fördröjd pä etl sätt som är ytterst besvärande såväl för berörda kommuner som för enskilda företagare. I interpellationssvaret hänvisas tyvärr liksom i många andra sammanhang här i riksdagen lill pågående utredning. Jag ställer mig inte oförstående tiU det, men jag vill mycket starkt undersiryka önskemålet alt den sittande ulredningen, räddningstjänslulredningen, snarast mätte bli klar med sitt arbete. De nuvarande förhållandena är nämligen helt otUlfredsstäUande. Enligt gällande praxis utgår ersättning till kommun för kostnader avseende bekämpning av oljeskador lill sjöss. Delta är gott och väl, men ersättningen mäste dä regleras snabbare än vad som nu lycks vara fallel.

På en punkt hoppas jag att del i framliden skall bli klarare regler än nu, nämligen vad avser ersällningen till kommun för kostnader som den åsamkas för exempelvis sanering av oljeförorenade stränder. Detta att Kungl. Maj:t i varje särskilt fall och med hänsyn tagen lill skadans omfattning i relation till kommunens ekonomiska bärkraft skall avgöra om ersältning skall utgå eUer ej kan inte vara en riktig lösning av problemet. En kommun som plötsligt ställs inför etl kanske slort oljeutsläpp måste redan när den vidtar saneringsåtgärder vela all del finns en ekonomisk garant för dess åtaganden. Därför bör del finnas förslagsvis en oljeskadefond som kan svara för uppkomna saneringskostnader såväl tUl sjöss som vid stränderna.

Detta, herr talman, måsle gälla oavsett om den drabbade kommunens ekonomi är god eller ej. All smä skärgårdskommuner - lyvärr kommer del inte att finnas sä många sådana kvar i framtiden - skall slå mer eller mindre med mössan i hand för att få ut pengar av slalen kan inte vara riktigt. Gränsdragningsproblemen när det gäller att fastslå kommunens ekonomiska bärkraft i förhållande tiU uppkommen skada kan dessulom

mången gång bli besvärliga.

Beträffande min fräga om statsrådet vill medverka tUl alt via slalen åsiadkomma möjligheler för enskilda förelagare som ägnar sig ål oljesanering att ulfå förskotlsersältning i de fall skaderegleringen drar ut på tiden finner jag statsrådets svar om inte negativt sä dock alllför litet positivt. Detta all slaten kan vidta ätgärder frän fall lUl fall fyller enligl mitt förmenande inle de anspråk som man kan ställa pä snabb skadereglering. Huruvida ingripande kan vara nödvändigt eller ej är dessutom en bedömningsfräga, där berörda parter kan ha oUka mening.

Jag vill, herr talman, uttrycka del bestämda önskemålet all de i interpellalionen aktualiserade spörsmålen snabbt kommer lill en positiv lösning, bl. a. genom att den lidigare nämnda räddningstjänslulredningen med det snaraste lägger fram sitt betänkande.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. betalningen för åtgärder med anledning av oljeskador

Hen NORRBY i Åkersberga (fp);

Herr lalman Med utredningar bekämpar man inte olja - del är en tes som de skärgårdskommuner som lever med oljeskadehotel hängande över sig ständigt har aktuell. Men uiredningar är ju en förutsättning för konstruktiva beslut. Om vi då tittar pä de oljeskadeutredningar som har förekommil och förekommer här i landel, finner vi en utredning om oljeskador som presenterades 1965. Den ulredningen är lyckligen undangömd, för där tänkte man sig all de berörda kommunerna skulle la huvudansvaret även koslnadsmässigl. Men nu har del gätt sex är sedan den ulredningen avlämnade sitt betänkande. Den avsatte alltså inga konkrela resullal.

Det enda som har hänt är i stort sett att räddningstjänslulredningen har fåll tUläggsdirektiv att ta upp även de här frågorna. Personligen tycker jag alt frågeställningen om oljeskadebekämpningen läg litet grand vid sidan av det som räddningstjänslulredningen egentligen hade att syssla med, men när den nu har gett sig i kast med ämnel är del intressant att siudera den tidplan som torde bli aktueU för räddningstjänslulredningen. TUläggsdirekliven i det här hänseendet lämnades 1969, och i riksdagsberällelsen i är sägs det all ulredningen beräknas bli slutförd under våren 1971. Tidningsuppgifler, emanerande frän utredningsmannen så sent som i november-december förra året, lydde pä alt man skulle vara klar i januari—februari. Svårigheten med lagskrivningsarbelel har gjort att tidpunkten nu halkar framåt. Om vi ser på den möjliga lidpunkten för en ny ordning i dessa frågor, hamnar vi vid tidigast den 1 juli 1972 — ell och etl kvarts är till med osäkerhet för de berörda kommunerna. Man är ju hela liden beroende av vad som frän statsmakternas sida betraktas som skäligt och oskäligt i ekonomiskt hänseende.

Vi fick en ny handläggningsordning när det gällde oljeskadebekämpning lill sjöss och i kustvatten i februari 1970. Dä fick tullverket ansvarel men i stort sett inga resurser för den här verksamhelen. Begränsade resurser fick man fr. o. m. innevarande budgetår, alltså frän den 1 juli 1970. Planer för en successiv utbyggnad av bekämpningsresurserna har redovisats frän generallullstyrelsen i många sammanhang, och det är ju en i högsta grad lovvärd utbyggnad man där har skisserat. Men det är långt till målet.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. betalningen för åtgärder med anledning av oljeskador

Den ordning som fanns innan tullverket fick samordningsansvaret innebar att länsstyrelserna hade ell samordningsansvar. Om vi — rent parentetiskt, herr lalman — tillar pä frägan om samordning även i riksdagsarbetet, finner vi all försl pä dagens föredragningslisla slår svar pä en interpellation om oljebekämpning och sisl pä föredragningslislan slår behandlingen av en motion i samma ärende. Det hade kanske varil skäl alt samordna de två debatterna.

Men åter lUl samordningen av oljeskadebekämpningen! Vi kan ta tvä konkreta exempel.

I Stockholms skärgärd grundstölle 1969 ell fartyg som hette London Harmony. Det blev ell kvantitativt sell "litet" utsläpp - 243 m enligl lillgängUga uppgifter. Den gången skötte länsstyrelsen samordningsansvaret. De berörda kommunerna behövde aldrig ens gä in med en ansökan om förskotlsutbelalning från staten. Del skötte en statlig myndighet. Man hade samordningsansvaret på ett ställe.

Den 20 mars 1970 kolliderade två tankfartyg utanför Vaxholm, Otello och Kalelysia, Ansvarsfrågan är ännu inte klar. Vittnesförhör i sjöförklaringsmålet har genomförts, men något stäUningstagande i ansvarsfrågan föreligger inle, Skadesländsansvarel kan alltså ännu inle regleras.

1 della fall var det tullverket och dess kustbevakning som fick gripa in med bekämpning tUl sjöss. Det var svåra isförhållanden vid kollisionstUl-fällel. Man hade ganska lilen erfarenhet av bekämpning av olja i is, och tekniskt sett erbjöd bekämpningen en hel del problem. Bristen i tekniskt kunnande ledde liU all den mängd olja man inle kunde bekämpa lill sjöss blev mer omfattande än som skulle blivit fallet om man haft en utvecklad teknik. Slutsals: När isen gick upp förra våren var del mer olja som flöt i land pä stränderna och alltså undandrog sig tuUverkels bekämpningsansvar och i stället drabbade de berörda kommunerna.

Det utsläpp del här var fräga om var inte mer omfallande än ca 125 m. Bekämpningskoslnaderna var uppemot 3 miljoner kronor. Det är alllsä ganska dyrt per kubikmeter räknat ati bekämpa löskommen olja. Bäsl är nalurliglvis alt förebygga skador av den här typen.

Lät oss se hur koslnadsregleringen fungerar. De berörda kommunerna gick i detta fall in i bekämpningsarbetel och sade klart och uttryckligt: Vi gär med under förutsättning all vi inte behöver vara "bank" åt försäkringsbolagen. De ekonomiskl hårt pressade kommunerna har annal alt utnyttja sin likviditet för än sådant.

Icke desto mindre slulade del hela med alt kommunerna ytterst ansågs kunna bli betalningsansvariga för saneringskostnader på över en miljon kronor. 1 del lägel fick alltså kommunerna hos Kungl. Maj:t begära alt dessa kostnader skuUe bäras av staten. Sä beslutades ocksä. Men vad jag finner anmärkningsvärt är alt ingel sådant initiativ togs direkt frän civildepartementets sida. Jag vill slälla den direkta frägan om civilministern hölls konlinueriigt orienterad om tullverkets handläggning av "Operation Otello".

Den rimliga ordningen i ell sådant här fall är naturligtvis all man genom etl väl ulvecklat redaransvar och ett försäkringsobligatorium garanterar att medel finns lill förfogande för snabba bekämpningsinsal-ser. Självklart är ocksä - och det återkommer jag liU vid behandlingen av

en moiion som jag slår som försia namn på - all man fär en oljebekämpningsfond, som genom en fondadminislralion får administrativa resurser all snabbt och konsekveni sälla in de rätta bekämpningsinsatserna. Om man exempelvis skulle lägga en importavgift pä oljan för skadebekämpning på 1 krona per kubikmeter, skuUe man varje år få in nägol liolal miljoner kronor. Del skulle räcka för all klara en lillfredsslällande sanering, all döma av koslnadsutfallet under de senaste åren.

Det är ocksä intressant i detta sammanhang att se pä lotspliklen för lankfarlyg - för mig en särskilt kär fräga. Riksdagen hade en del diskussioner för några är sedan om lotsväsendels organisation. Del hävdades dä frän visst häll - bl. a. hörde jag lill kritikerna - att man pä elt otillfredsställande sätt reducerade lotsorganisationen i landet. Nu har man Ivingals msla upp den organisationen igen, bl. a. beroende pä att man har infört lotsplikt för lankfarlyg med en lastkapacitet över 2 000 lon. Della är en intressanl ulveckling. Obligatorisk lolsning är en melod att komma ifrån skador av den här typen. All det inle räcker visas av all flera av de senaste oljeskadorna har uppstått genom kollisioner och grundstötningar av fartyg som haft lots — del var fallel exempelvis med Kalelysia.

Redaransvarstaket för ell av de två senast inblandade fartygen, Otello, ligger pä 804 000 kronor, medan det för del andra farlygel, Kalelysia, från vilkel oljan inle rann ul — den rann ul från Otello - ligger på närmare 4 miljoner kronor. Om vi tänker oss all del mindre fartyget skulle få hela ansvarel, sä belyder del alt skattebetalarna fär skjuta till ell par miljoner kronor. Fär del slörre farlygel hela ansvarel, sä belyder del att skattebetalarna inle får skjula lill jusl någonting annal än de indirekta kostnader som inle debileras och som kommuner och statliga myndigheter har för handläggning av sädana här ärenden.

Enligl min uppfattning är del hell klart att här återstår väldigt myckel all göra för all fä en veltig lösning på della myckel slora samhällsproblem som framför allt är etl överhängande hol för de kanske minst belalningsslarka kommunerna i detta land. Och jag ser del som en myckel påtaglig brist alt man hillills inle har pä etl tillfredsställande sätt lyckats reglera bekämpnings- och kostnadsfrågorna när del gäller bekämpning av löskommen olja, inle bara till sjöss utan också, när den har drivii i land, på stränderna.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. betalningen för ätgärder med anledning av oUeskador

Herr HUGOSSON (s):

Herr lalman! Jag tror del är utomordentligt väsentligt att man fär samma huvudman som har ansvaret för oljebekämpningen såväl till sjöss som till lands, och därför är del väl önskvärt att kommunernas engagemang kan minskas i det här sammanhangei. Vidare är jag av den uppfattningen alt varje produkt bör bära de miljökostnader som den åsamkar, och jag anser att medel för alt åstadkomma ell bällre oljeskydd och medel för all sanera och för alt rätta lill de skador som har uppstått i samband med ell oljeutsläpp bör slällas till förfogande av dem som svarar för importen av oljor.

Därför lycker jag det är riktigt all man tUlskapar en specieU

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Ang. betalningen för åtgärder med anledning av oljeskador

oljeskadefond. Herr Rosqvisi frän Oskarshamn och jag har väckt en motion i detta syfle lill årets riksdag, och där har vi bl. a. visat att om man t. ex. avsäller 1 krona per importerat ton petroleumprodukter, sä kommer man årligen att få ca 30 miljoner kronor som kan avsällas lill en oljeskadefond. Vi menar alltså att det är oljebolagen som bör slå för dessa kostnader. Della innebära andra sidan givelvis inle all rederier och andra som handhar oljeprodukler skall kunna köpa sig fria frän del ansvar som måsle åvila dem, ty syflel är ju inle bara att åstadkomma ekonomiska resurser, ulan målsättningen bör vara att med alla till buds slående medel se lill att oljeskador inte inträffar.

Vi hoppas alt molionen kommer all fä en välvillig behandling här i riksdagen. Och det är mycket väsentligt att statsrådet ser till all räddningstjänslulredningen arbelar skyndsamt. Det är önskvärt för kuslkommunerna och de slora hamnkommunerna alt vi fär en bältre lingens ordning till sländ snarast och att vi har ordentliga resurser för att möta eventuella kalastrofer.

Slutligen vill jag, herr talman, korrigera herr Norrby i Åkersberga som lämnade en felaktig sakupplysning när del gäller lotslvånget för tanklonnage. Del är ju kvantiteten medförd olja som är avgörande för om lotstvång föreligger eller inte. Har ett tankfartyg mer än 2 000 ton olja, dä föreligger lotstvång. Sedan kan farlygel 1. ex. vara pä 5 000 ton men bara ha 1 000 ton olja i tankarna, och dä föreligger inget lotstvång.

Del var bara en korrigering av en felaktig sakupplysning. Vad jag ville framhålla i denna debatt är alllsä önskvärdheten av att räddningstjänslulredningen möjligen påskyndar sitt arbeie, sä all vi fär elt förslag som vi kan la slällning lill.

Herr civilministern LUNDKVIST:

Herr lalman! Vi är hell ense om angelägenheten av att snarast möjligl fä mera definitiva lösningar pä dessa frågor. Rättsläget är för närvarande oklart. Men räddningstjänslulredningen beräknar all vara färdig med sitt arbeie om ell par månader, och mol bakgrund av den ansvarsfördelning som man där kommer fram lill — ansvarsfrågorna är trots allt inle så enkla som de kan synas — och med hänsyn lagen till den organisation som vi dä kan bygga upp blir det möjligt för oss diskutera kostnadsfördelningen och finansieringen av de insatser som skall göras för oljeskydds-beredskapen. Samiidigi mäste vi följa vad som händer pä del internationella planet, där man ocksä arbelar pä en skadereglering som blir av mera vittomfattande karaktär och där väl våra insalser fär samordnas med och komplettera de åtgärder som man kan komma fram tUl i internationellt sammanhang.

I och för sig tyckte jag del var litet överflödigt av herr Norrby i Åkersberga att ta upp Otello-olyckan i detta sammanhang och anföra det som exempel pä att vi inle har lyckals alt med nuvarande praxis hantera frågorna pä rält sätt. Jag medger gärna att del pä grund av det osäkra rättsläget ibland kan vara svårt all fä handläggningen alt klaffa precis sä som vi önskar, men när del gäller Otello-kalastrofen var det ändå sä all beredskapsinsalserna sattes in med full styrka från tullverkets sida, där man har ledningen av denna lyp av beredskapsinsatser. Jag känner själv

myckel väl lUl hur det arbelel bedrevs. Vidare har ersältningarna för bekämpningen i del fallel kunnat betalas förskottsvis, på det sätt jag föreställer mig att herr Norrby anser all de bör regleras för att undvika ati kommunerna eller saneringsförelagen under lång tid skall behöva ligga ute med förskollerade medel.

Jag tror att jag kan stå för vad jag inledningsvis sade, alt med den ordning vi hittills praktiserat i avvaktan pä mera definitiva lösningar har inte nägra oskäliga kostnader behövt drabba kommunerna i sådana här sammanhang. Och vi länker fortsätta med all praktisera den ordningen, till dess all vi fär den definitiva lösningen klar.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Ang. betalningen för åtgärder med anledning av oljeskador

Hen NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr lalman! Låt mig först tacka herr Hugosson för all han korrigerade en oklar formulering frän min sida.

När det gäller Otello-fallet var väl allting inte riktigt sä bra som socialminislern här framställde del. Sanningen är i stället den all ett av saneringsförelagen befann sig pä konkursens brant därför alt man inte fick betalt för sina fakturor. Man levde i det företaget ur hand i mun under elt halvårs tid i avvaktan pä den reglering som generallullstyrelsen enligl den Iräffade överenskommelsen hade förslahandsansvaret för. När den överenskommelsen träffades sades frän de berörda kommunernas sida all vi tar inle pä oss uppgiflen att vara "bank" ät försäkringsbolagen, men dä visste generallullstyrelsen ännu inte vad man hade räll alt göra eller inte göra. Det fick man klart för sig först när det regleringsbrev kom som gällde fr, o, m, den 1 juli 1970, Efler dessa klarlägganden fann sig generallullstyrelsen tvungen all dra sig undan del ansvar för att hantera de berörda fakturorna som man enligt kommunernas uppfallning hade lagil pä sig.

Fakturor frän september 1970 läg aUtså obelalade till slutet av februari 1971 dä konseljbeslutel kom. Vid London Harmony-olyckan 1969 handlades förskotleringen helt av slalliga myndigheier. Jag anser det vara fullständigt självklart att så skulle ha skett även 1970, fastän ansvaret då hade flyttats över från länsstyrelsen lill generaltuUstyrelsen. Del fär inle vara sä att saneringsförelagen är beroende av om kommunerna över huvud tagel har likvida medel att förskotlera. Man mäsle ha en enklare ordning i sådana här fall.

Vi har ocksä hela tiden frägan hängande över oss: Vad är rimliga ekonomiska insalser frän kommunens sida? Statsrådet säger all inga oskäliga koslnader har drabbat kommuner. Jag anser all alla kostnader som drabbar kustkommuner för utsläpp av olja är oskäliga. Det är inte rimligt att kommunerna skall la de kosinaderna. Del är hell rikligl alt kostnaderna skall tas i första hand av oljeimportörerna och därmed i andra hand indirekt av konsumenterna. Man skall alllsä ha ell rimligt kostnadsfördelningsansvar. Bekymret är att det lar sä läng tid att komma fram lUl en vettig reglering av sädana här åigärder. Det är ocksä problematiskt all kosinaderna blir sä oerhört slora.

Kan man inle fä ell klarl besked redan vid bekämpningsinsalsens början frän statliga myndigheter alt staten svarar för kostnaderna, är det risk alt kommunerna Ivingas all avslä från all la sitt ansvar i sådana här sammanhang.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. metoder för oUebekämpning till sjöss

Hen civUministern LUNDKVIST:

Herr talman! TUl del sista vill jag säga alt vi inle upplevt någon sädan situation där länsslyrelse och kommun i samverkan kommit fram till alt lägel är sä oklart att kommunen har ansell sig Ivingad att avslä frän insatser mot den bakgrunden.

Sanningen när det gäller Otello-olyckan är ju den att vi inte fick nägon framställning om ersättning för dessa kostnader förrän i år. Nägon vecka efter del all den framställningen kom fattade vi ell konseljbeslut om att kostnaderna förskottsvis borde täckas av staten.

Vi mäste ju ändå försl ha en sädan framställning för all kunna fullgöra del ansvar som alla är överens om att slalen i della sammanhang skall la pä sig.

Hen NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Ansvaret för all göra den framställningen borde enligl nun uppfallning och den redovisning jag här har lämnal av ärendel ha åvilat generallullstyrelsen, som åtog sig att la emot och alteslera fakturorna saml vidarebefordra dem lill försäkringsbolagen. Fakturorna läg alllsä aldrig hos kommunerna. Del var en slatlig myndighet som log emot fakturorna och behöll dem tills de överlämnades till försäkringsgivarna.

Hen civUministern LUNDKVIST:

Herr talman! Läget var ju del, att kommunerna hade anlitat detta förelag för saneringsarbelel, medan tullverket hade åtagit sig all hjälpa kommunerna med koniroll av de insalser som serviceförelagel skulle göra.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. metoder för oijebekämpning tiU sjöss

Herr civilministern LUNDKVIST erhöll ordet för ati besvara herr Torwalds (c) den 17 februari framstäUda interpellation, nr 54, och anförde:

Herr lalman! Herr Torwald har frågat mig om jag anser all den av tullverkets kustbevakning för närvarande använda metoden all med emulgeringsmedlet Corexil bekämpa olja lUl sjöss är ofarlig och lämplig ur miljövårdssynpunkt och, om sä inte vore fallel, vilka åtgärder som vidtagits eller kommer alt vidtas för att fä fram mUjövänligare bekämpningsmetoder.

Jag delar helt herr Torwalds uppfattning all det är synnerligen angelägel att olja som kommer lös lill sjöss blir lokaliserad och bekämpad innan den flyter in lUl stränderna. Denna syn på bekämpningsmelodiken ligger lUl grund för pågående uppbyggnad av beredskapen för oljebekämpning lUl sjöss och i kuslvallnen.

Frägan vilka medel och metoder som är lämpliga för oljebekämpning kan inle besvaras entydigt. Möjligheterna tUl effektiv och samtidigt frän

miljövårdssynpunki acceptabel bekämpning kan variera inom mycket vida gränser. Av belydelse vid val av bekämpningsmedel och melod är främsl vilken typ av olja som kommit lös. Medlen för bekämpning av löskommen olja och sättet för medlens användning måste dessutom anpassas efter oljeutflödets mängd, tjocklek, utbredning, drift, flyklighel, giftighet m. m., faktorer som i sin tur i större eller mindre grad påverkas av vattentemperatur, sallhalt, vind, sjöhävrung, vattenomsättning m. m. Vid bedömning av bekämpningsinsalser kommer vidare sädana faktorer in som vallendjup, avsländ lill kusten och dennas beskaffenhet. Allt detta innebär all varje oljeutsläpp mäsle behandlas individuellt med hänsyn till omständigheterna i det aktuella fallet.

Vid oljebekämpning bör i första hand tillämpas mekanisk upptagning. 1 öppna sjön är denna metod emellerlid inte alltid möjlig all använda. Med hittills utvecklad teknik är möjligheterna begränsade all oskadliggöra löskommen olja exempelvis genom inringning med länsor åtföljd av uppsugning med mekaniska anordningar. Den tekniska utvecklingen på delta område innebär dock all det finns grundad anledning räkna med all det om nägra är kommer att föreligga helt nya förutsättningar för oljebekämpning lUl sjöss med mekaniska hjälpmedel.

Eflersom mekanisk upptagning förulsäller alt oljan inle hunnit sprida sig alllför myckel över havsytan, mäste man dock även i framtiden arbeia med alternativa bekämpningsmeloder. En sådan melod, som man internationellt räknar med och som ofta används i svenska farvatten, är absorbering som innebär all oljan binds med lorvslrö eller annal lämpligl medel. Meloden kräver normall efterföljande mekanisk upptagning. Andra metoder är bränning, som har förekommil endasl i enslaka fall, och sänkning som inte alls har använls.

Emulgering eller, som meloden kallas vid höggradig finfördelning av oljan, dispergering är den allernalivmelod som lekniski sell hillills kunnai utvecklas bäst. Metoden innebär att ell kemiskt medel sprutas över oljan som ligger pä vallnel, Därefler sker en kraflig omröring av den oljebemängda vattenytan, sä att oljan finfördelas i vattnet i mikroskopiskt små oljedroppar. Dessa oxideras eller bryts ned biologiskt av mikroorganismerna i vattnet. Att säga att oljan härigenom sänks eller, som interpellanten uttrycker sig, "sopas under mallan" är vilseledande. Påslåendet att olja, som bekämpats på della sätt, skulle lagras på havsbottnen saknar vetenskapligt stöd. Tvärtom har man vid de forskningsinstitutioner på olika häll i världen där man ägnat särskill inlresse äl dessa frågor funnit att dispergeringsmeloden, rält använd, är den i många fall enda rationella möjligheten all skydda kuster och stränder mol oljeskada.

Herr Torwald har vidare anfört alt man i Canada hell har förbjudit användningen av emulgeringsmedel. Enligt vad jag inhämtat är denna uppgifl felaktig. Att myndigheterna i Canada Uksom i USA utfärdat vissa restriktioner för användning av sädana medel är ingel uppseendeväckande. Så har skett även i Sverige, där generaltullstyrelsen efter samråd med naturvårdsverket utfärdat anvisningar av liknande innebörd som de kanadensiska och amerikanska.

Som led i de ansvariga myndigheternas slrävan att begränsa eventuella

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Ang. metoder för oljebekämpning tiU sjöss

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. metoder för oljebekämpning tiU sjöss

skadliga bieffekter av olika bekämpningsmedel kan ses dels den karlläggning av särskUt känsliga fiskevatten som kustbevakningen tagit initiativ till, dels del samarbele som nyligen inletts mellan berörda myndigheier för kartläggning och samordning av svensk forskning pä oljebekämpnings-omrädel.

I interpeUationen sägs att tullverkets kustbevakning för närvarande så gott som undantagslöst använder emulgeringsmedel vid bekämpning av olja lill sjöss. Denna uppgift är inle riklig. Av generaltullsiyrelsens statistik för år 1970 framgår, att kustbevakningen detta år bekämpade 51 oljeutsläpp. Vid mer än tvä tredjedelar av dessa tillfällen användes mekaniska bekämpningsmedel eller absorberingsmedel, i vissa fall båda. Endast i 18 fall bekämpades lUl sjöss löskommen olja med dispergeringsmedel. Del medel som härvid mesl kom lill användning (Corexil 7664) har en extremt läg giftighet.

Vad jag i årets statsverksproposilion har anfört om anslag till försök och utveckling av medel och metoder för oljebekämpning har herr Torwald lydligen missuppfattat. Jag har sålunda räknat med att av totalt 5,5 miljoner kronor för beredskap för oljebekämpning lUl sjöss en oförändrad anslagspost pä 500 000 kronor skall användas för della ändamäl, bl. a. för framlagning och prov av mekaniska anordningar för oljebekämpning. Över huvud taget är målet för den pågående uppbyggnaden av beredskapen för oljebekämpning lUl sjöss att tillföra organisationen en allsidig utrustning sä att den för varje bekämpningslUlfälle lämpligaste metoden kan väljas.

Sammanfailningsvis anser jag att del pä detta område är fråga om att vid varje tUlfälle finna den lämpligaste avvägningen mellan den hotande oljeskadan och de evenluella olägenheler som kan följa av bekämpnings-metoden. Del gäller att här fortlöpande tUlgodogöra sig inhemska och utländska erfarenheier, bäde av forskning och av inlräffade oljeutflöden. Den ansvariga myndigheten får resurser härför och har hittUls kunnai sköta bekämpningen pä ell förtjänstfullt säll.

Hen TORWALD (c);

Herr talman! Låt mig först tacka för det utförliga och innehållsrika svarel, som ju vittnar om all civUministern är medveten om angelägenheten av alt få fram så miljövänliga bekämpningsmetoder som möjligl för alt eliminera oljeföroreningar till sjöss. Inledningsvis vill jag ocksä gärna erkänna, all jag i hastigheten har feltolkat uppstäUningen över tullverkets anslag för oljebekämpning. Jag vill även gärna uttrycka min tiUfredsställelse över alt min på denna feltolkning grundade farhåga för elt brislande inlresse för alt lösa detta allvarliga problem dess bättre har visat sig omotiverad. Del väsentliga är emellertid inte själva förekomsten av detta anslag pä 500 000 kronor utan vad tullverket har för målsättning när det gäller all komina lUl rätta med oljeskadorna.

Jag tänker inte här la kammarens lid i anspråk för att upprepa vad jag redan har anfört i min skriftliga interpellation utan kommer att inskränka mig lill alt kommenlera interpeUationssvaret.

Civilministern anför att man vid mer än två tredjedelar av de under 1970 bekämpade oljeutsläppen har använt miljövänligare bekämpnings-

metoder än vad en användning av Corexil skulle ha inneburil. Della låter ju ganska betryggande, men jag anser mig ändå ha anledning att slälla mig skeptisk lill uppgiften. Möjligen är del sä att man vid myckel smä men talrika oljeförekomsler har använt sig av mekaniska bekämpningsmedel eller absorberingsmedel, men vid de större utsläppen har man av allt all döma använt sig av Corexil, som ju har den nackdelen att del frigör vissa gifter hos oljeprodukterna, även om Corexil i sig självl inle är giftigt. Vad avses för övrigl med "mekaniska bekämpningsmedel"? Menar man därmed möjligen meloden all med propellrarnas hjälp fä tunnare oljor att emulgera i havsvallen? Det kan ske sommartid när vallnel är förhållandevis varml. Visserligen försvinner oljan från ytan och blir inte lika påtaglig, men den har ju därmed inle eliminerals.

För all belysa förekomsten av Corexil vid bekämpningen vill jag anföra två korta citat ur ell par intervjuer med tullpersonal, vilka fanns all läsa i Göteborgs-Poslen den 1 december 1970. Intervjuaren frågar: "Använder ni huvudsakligen bekämpning med emulgeringsmedel?" Kusl-lullmäslaren svarar: "Ja, i början använde vi absorblionsmeloden, dvs. man utnyttjade medel som flockade Uiop oljan och höll den kvar pä ytan för omhändertagande, men den meloden använder vi inle längre här på västkusten. Del blir oftast emulgering av utsläppen." Sedan säger kusllullmäslaren litet längre fram i intervjun: "Vi har inga direkta regler all gä efter."

Kusldistriktschefen i Göteborg bekräftar att huvudsakligen Corexil används vid oljebekämpningen och säger även: "Vi har inga beslämda regler för hur medlet får användas."

Mot bakgrund av dessa och andra samstämmiga ultalanden har jag fortfarande den uppfallningen all tullverket - i varje fall på Västkusten - huvudsakligen använder sig av Corexil vid bekämpning av oljeföroreningar lUl sjöss saml att man saknar närmare anvisningar för hur medlet bör användas. CivUministern hävdar visserligen i svaret all generallullstyrelsen efler samråd med naturvårdsverket utfärdat dylika anvisningar, men de mälte inle ha trängt ner lUl Västkusten. Eller är de möjligen så vagt formulerade att de berörda befattningshavarna inte finner dem vara tUl någon hjälp när de skall välja bekämpningsmedel?

Detta är kanske, när allt kommer omkring, inte sä egendomligl, eflersom civilministern i svaret hävdar att del skulle vara vilseledande alt som jag har gjort i interpellalionen påstå, all användning av emulgeringsmedel närmasl skulle vara ell säll all "sopa oljan under mallan". Jag har emellertid inle funnii något stöd för civilministerns uppfallning, all bara man med emulgeringsmedel dispergerar oljan, dvs. finfördelar den, försvinner alla problem som genom ell trollslag. Tvärtom finns det mänga vetenskapsmän som hävdar alt just finfördelningen av oljan ökar oljans nalurliga giflverkan myckel kraftigi. Därtill kommer all vissa giftiga ämnen — framför alll kolväten — lagras i fettvävnaderna hos en del djur. Smådjur av olika slag absorberar dessa kolväten utan att la nägon egenllig skada. Men när sedan dessa djur används såsom föda för andra djur i näringskedjan, uppkommer en anrikning av de giftiga ämnena — pä samma säll som enligl vad man tidigare har påvisat inträffade dä vi använde DDT, Nyligen ledde detta lUl all man tvingades införa förbud

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Äng. metoder för oljebekämpning till sjöss

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. metoder för oljebekämpning till sjöss

mot all använda lever frän torsk, som fångats i Östersjön, lill föda. Della berodde pä all del hos torsken ärjust levern som är fettrik, under det alt torsken i övrigt är synnerligen fellfatlig och därför inte lagrar DDT nägon annanslans än i levern.

På samma säll kan alltså djur som befinner sig pä toppen av näringspyramiden bli otjänliga såsom människoföda, om de i stor utsträckning förtär andra djurarter som har utsatts för dispergerad olja.

För all närmare belysa della visar jag pä TV-skärmen en skiss som anger hur DDT anrikas i vävnaderna. Man blev i USA mycket förvånad när man plötsligl upptäckle all i en sjö som heter Clear Lake vissa djur hade en orimligt hög koncentration av DDT i vävnaderna. Man visste nämligen att förekomsten av DDT i omrädei var mycket liten. Sä småningom kom man emellertid underfund med all del gick tUl på del viset all de lägst slående djurarterna i sammanhangei — de anges längst ned på skissen —, alltså växlplankton och alger, var ulsatla för förhållandevis obetydliga kvantiteter koncentrationer av DDT. Men nästa art i näringskedjan, djurplankton, konsumerade bl. a. växlplankton i så stor uisiräckning all del hos dem skedde en DDT-anrikning. Det är nämligen så att giftet DDT inle förbrukas - det kan inle omvandlas lill några nyttiga produkter — ulan del blir liodubbling av koncentrationen. När sedan småfisken äler djurplanklon, sker del ytterligare en liodubbling av DDT-halten. När sedan slörre rovfiskar eller fåglar tar hand om småfisken, kan koncentrationerna bli tusen gånger slörre än de som ursprungligen funnils i vallnel.

Man befarar nu alt liknande effekter kan uppkomma vid en alltför flitig användning av emulgeringsmedel vid bekämpning av olja.

Farhågor för en sädan ulveckling när del gäller djur och växter som utsalls för kontaki med emulgerad olja har nyligen bl. a. framförts av den framstående forskaren fil. dr B. Lundholm.

Del finns också ell annal tecken pä all oljan inle försvinner bara för all man dispergerar den, dvs. finfördelar den. Vid en oceanografisk undersökning i Canada helt nyligen återfanns dylik dispergerad olja pä inte mindre än 80 meters djup och pä 25 mils avsländ frän förorenings-platsen. Detta förfaringssätt medför att man kan finna olja bl. a. på havsbotten vid djup på lät oss säga 20 — 30 meter, som vi ofla har i kustområdena.

Av nyss angivna skäl har ocksä bl. a. dr Blumer vid Woods Hole's oceanografiska inslilulion i USA i en arlikel den 3 seplember 1970 hävdal; "1 slällei för all la bort oljan för dispergeringsmedlen ner den i den marina miljön. Della medför all oljans egen giflverkan fär en ökad effeki i havsvattnet mot om oljan fält vara obearbetad och ulsall för nalurlig nedbrylning. Evenluelll kan vissa gifter föras vidare i livsmedelskedjan och till slul nä oss själva. Äv della skäl är användningen av emulgeringsmedel oacceptabel inomskärs och utomskärs, utom vid vissa tillfällen, 1. ex, vid brandrisk frän olika bensinspill." Detta visar klarl alt enligt dr Blumer bör emulgeringsmedel endast användas i nödfall!

Av samma skäl hävdade ocksä fil. lic. Björn Ganning vid zoologiska institutionen här i Slockholm hell nyligen i en uppsats: "Mekanisk oljebekämpning med pumpning eller uppsugning med halm, bark, sågspån

eller dylikt är överlägset bäsl ur biologisk synpunki."

Jag finner del för övrigt ganska belysande att man i interpellationssvaret skriver att "dispergeringsmeloden, rätt använd," — vad man nu menar med det - "är den i mänga fall enda rationella möjligheten alt skydda kuster och stränder mot oljeskada". Detta kan nog vara rält om man inskränker sig till alt bedöma problemels lösning ur fritidsUvets synpunkt i korl perspektiv. Men hur påverkar dispergeringsmeloden djurlivet i de förorenade vattnen, och vad kan delta fä för konsekvenser pä lång sikl? Jag anser mig ha grundad anledning all sälla mig lill dem, som förordar, all bekämpning i första hand sker med hjälp av absorbering och efterföljande omhändertagande av olja.

Till sisl, herr lalman, skulle jag gärna vilja fråga civilministern om han har möjlighel all lämna kammaren en uppgifl om vUka kvantiteter av olika bekämpningsmedel som tullverket för närvarande har i lager. Del vore ocksä av värde all få veta, huruvida generella regler finns fastställda eller är under ularbelande när del gäller användningen av olika bekämpningsmedel.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Ang. metoder för oljebekämpning tiU sjöss

Hen AHLMARK (fp):

Herr lalman! Det här problemet — hur man skall bekämpa olja till havs - blir alll viktigare för varie är som gär. Därför är del bra all civilministern nu gett sin syn pä de olika metoderna. Det är mindre bra all han ger intrycket av att vi har hunnit ganska längt belräffande lekniken och forskningen, när vi i själva verkel slår inför en rad olösta problem.

För del försia: emulgeringsmeloden är populär bland mänga. Den innebär alliså all man finfördelar oljan och hoppas att den sedan bryls sönder i vallnel. Men nu varnar ju allt fler marinbiologer för den meloden. Man säger all del är långl ifrän säkert all oljan bryls ner i kalla vallen, och del tar åtminstone mycket lång lid innan sä sker.

Man varnar dessulom för de faror för vattnet och växtligheten i vattnet som de här kemiska ämnena i sig själva innebär. Mänga har menat att bäde i Stockholms skärgärd (när man bekämpade oljan efter "London Harmony") och pä den engelska kusten (när man bekämpade oljan efler "Torrey Canyon") orsakade de kemiska bekämpningsmedlen ibland slörre skador på stränder och vallen än vad själva oljan gjorde.

Skälet lill all de här varningarna hafl så svårl all vinna gehör är all finfördelad olja inle verkar lika farlig som oljebälten och oljeklumpar. Olja med emulgeringsmedel dödar inte sjöfågel pä samma säll, klibbar inle ner bålar och människor. Men den stannar ofla kvar i vattnet och kan förstöra myckel av del marinbiologiska livet, som herr Torwald ocksä visade. En del har sagt all man "sopar oljan under mallan", och herr Torwald har med rätta citerat de orden. De kan vara överdrivna som en allmän beskrivning av emulgeringsmedlen. Men alll fler forskare säger oss all i mänga fall när oljan inle bryts ner är det en inle orättvis beskrivning av emulgeringsmelodens verkningar.

Nu påstår civilministern all reglerna belräffande emulgering av olja är ungefär lika i USA, Canada och Sverige. Enligl uppgifler som jag har fäll är del felaktigl. USA lär ha betydligt härdare regler för användning av

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. metoder för oljebekämpn ing till sjöss

dispergeringsämnen. Man får inte sälta in dem pä vallen som av ström och vind kan nä kusten inom 24 limmar, fär inle använda dem om havsdjupet understiger drygt 30 meter, får inte nyttja de medlen där det finns ell rikt marinbiologiskl liv. Enligt andra uppgifler har chefen för Canadas vetenskapsakademi och oljeskyddsutredning ställt sig skarpt kritisk mol emulgeringsmedel i kalla vallen. Han förbjöd användning av dispergeringsämnen vid olyckan med lankern Arrow i februari förra årel och har ullalal sig synnerligen kriiiski om emulgeringsmedlens allmänna verkningar. Jag tror därför, när vi fär möjlighet att granska primärkällorna i delalj, att vi ska finna att civilministern har givit en oriklig bild av likheterna mellan Sverige och USA-Canada.

Meloden med emulgeringsmedel är alllsä ofla diskulabel. Del har framgåit bl. a. av en myckel intressanl artikelserie av Bo Melander i Göteborgs-Poslen de senasie veckorna.

Sedan har vi de andra meloderna alt bekämpa oljan, som slalsrådel Lundkvist nämnde.

Mekanisk upptagning har många fördelar om den lyckas. Men ännu har man inte konstruerat länsor som fungerar i hög sjö, i härd vind och i ström. Oljan förflyttar sig mycket snabbi på vallen. Hur förhindrar man elt oljeutsläpp att pä kort lid breda ul sig och göra inringningen svär eller omöjlig?

Sänkning av oljan användes av fransmännen efler Torrey Canyon. Den är utomordentligt farlig för havsbottnen, även om det kan dröja är och årtionden innan effekten avslöjas lill fullo.

Absorption har den slora fördelen all oljan inle längre slannar kvar i vattnet. Men hur klarar man all med halm, lorv, bark eller annat suga upp oljan när den har spritt sig över slora områden?

Bränning har man försökt ibland, och del engelska flygvapnet har ägnat sig äl all försöka sälla eld på olja vid haverier. Men hur tänder man eld pä en oljefläck som brell ul sig och inle vill brinna? Hur myckel av antändningsmedel är det rimligt all hälla över oljan ulan att man tillför havel ännu fler farliga gifter än dem man skulle bekämpa?

Vilken metod man än resonerar om, kan vi alllsä slälla centrala frågor som är svåra eller omöjliga all besvara. Den nuvarande lekniken att bekämpa olja lill havs är hell enkell sä outvecklad att del kommer att krävas mänga är till innan den, evenluelll, blir effekliv. Vi stär nu inför faror och risker som vi inte kan möta.

Det intrycket ger inle interpellationssvaret, som därför är vilseledande. Det intrycket har de myndigheter, som leder oljebekämpningen, gjort alll för all dölja, och de får myckel rikligl beröm i dag av statsrådet Lundkvist. När chefen för oljebekämpningen i ell TV-program lill och med låtsas all den svenska oljebekämpningen om etl parar skulle kunna klara utsläpp av kalastroffallels omfallning — 1. ex. en supertanker som bryts sönder i Östersjön eller Brofjorden, kanske 100 000 råolja som kommit lös - blir den propagandan etl säll alt dölja fakta och pä elt osakligt sätt lugna en oroad opinion.

Jag drar av detta slulsalsen alt vi inle har räll alt ta de väldiga risker med oljetransporter lill sjöss som vi lar i dag och som vi ökar inför morgondagen. Sä länge tekniken för oljebekämpning är sä outforskad och

outvecklad som nu, fär vi inle läla de växande oljelransporlerna till Sverige ske i former som kan bli katastrofer för våra kuster.

Jag vel alt civilministern, den främsl ansvarige för beslulel om Brofjorden, inle delar min uppfattning. Däremol vet jag att en snabbt växande miljöopinion i värl land vänder sig mot den låt-gä-polilik som trols oljebekämpningens brisier låter oljelransporlerna över havel utvecklas ulan de kontroller och de begränsningar som borde vara självklara.

Herr civUministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag skulle nalurliglvis kunna använda prakliskl laget hela dagen tUl alt diskulera med herr Ahlmark omkring dessa problem pä del säll som han vill diskulera dem och pä del säll som han vill dra in en rad andra perspektiv pä denna fråga i bilden. Vi skulle dä diskulera samhällsplanering över huvud tagel och allt som kan höra hit.

Nu lycker jag nog del är rimligt alt vi lar en diskussion i försia hand om de frägeslällningar som förekommer i inlerpellalionen. På den punklen skall jag inle konkurrera med vare sig herr Torwald eller herr Ahlmark när del gäller alt hålla vetenskapliga föreläsningar om hur vi bör agera när del gäller olika metoder för all bekämpa olja. Del är klart all det är lätt ati använda den teknik som herr Ahlmark brukar använda och som han har använt ocksä här i dag, nämligen all rada upp alla problem och så redovisa all del finns den och den forskaren som är skeptisk mot den och den lösningen och sedan med utgångspunkl i en sådan redovisning förkasta de åtgärder som vidtas i dag av svenska myndigheier för att komma tUl rälla med de problem som vi nu skall försöka bemästra. Men vi klarar oss inle med den enkla lekniken. Det skulle vara län för mig också all redovisa alla de problem som vi i och för sig möter. Jag har självfallet inle den uppfallningen all här slår vi redan nu inför definiliva lösningar i alla avseenden utan del är tvärtom myckel rikligt sä alt dessa frågor sannerligen försl på senare tid internationellt har blivit föremål för en sådan uppmärksamhet och en sådan forskning att vi börjar skymta bättre möjligheter att angripa de faror som vi här med rälla upplever som stora och som vi inle underskallar, vilkel herr Ahlmark vill göra gällande.

Nu har både herr Ahlmark och herr Torwald sagt all de är skeptiska mol vissa påståenden som jag har gjori i interpellationssvaret. Jag har naturligtvis inle hittat på det alldeles själv ulan jag har givetvis fäll uppgifterna frän berörda myndigheter och frän den forskning som vi själva bedriver samt genom de kontakter som myndigheterna har med forskningen och arbetet pä detta område inlernalionellt. Del är ju inte på del sättet, vUkel både interpellanlens och herr Ahlmarks anförande -kanske mesl herr Ahlmarks - kan ge intryck av, alt vi här i landet till varje pris försöker undvika att hitta de bäsla möjligheterna eller all vi med öppna ögon vill gä direkt in i svårigheterna, utan självfallet är del sä alt här pågår fortlöpande ell försök frän myndigheternas sida, frän generaltullsiyrelsens, naturvårdsverkets och den svenska forskningens sida alt följa upp både vad som sker internationelll och vilka effekter vi fär av de bekämpningsmeloder som vi använder här hemma. Del är de erfarenheterna som jag redovisar här och som jag underbygger mina

2 Riksdagens protokoll 1971. Nr 38-40

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. metoder för oUebekämpning till sjöss

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. metoder för oUebekämpning till sjöss

påståenden med och därvidlag tycker jag att jag lika väl kan göra anspråk pä all vinna respekl för mina påståenden som herrar Ahlmark och Torwald vill ha för de lösryckta meningar som de har plockat fram frän diverse forskare, där vi ju ändå vel att vetenskapsmännen på della område som på så många andra nalurliglvis har delade meningar. Men det kanske inle kan begäras av vare sig herr Ahlmark, herr Torwald eller mig all vi i riksdagens lalarslol skall förmå ulvärdera dessa forskningsresultat pä etl sådant säll all vi kan lägga dem lUl grund för agerandel, utan här fär vi arbeia genom de organ som vi har bäde nalionellt och internationelll för att komma fram till bästa möjliga lösningar.

När det gäller frågan om mekanisk bekämpning sä var herr Torwald inle rikligt klar över vad det innebar. Han trodde att del innebar alt man bara rör om litet grand med något mekaniskt hjälpmedel i den oljeförorening som man har fått. Sä är det ju inte, utan i den mån som man i öppen sjö med länsor kan begränsa del område där oljan flyter och fä möjligheter att med mudderskopor eller pä annat sätt la upp oljan, sä är del naturligtvis den mest effektiva bekämpningsformen. Man pumpar oljan ombord pä fartyg som kan la hand om och vidarebefordra den. Del är den bäsla möjligheten, men den stär inte alla gånger till buds - av naturliga skäl — på öppet vallen och därför får man också använda sig av andra metoder. Dessa metoder kan kritiseras, men vi fär använda de metoder vi känner lill i dag.

Som jag lidigare sade har man sländigl när man angriper oljeutsläpp alt göra en avvägning mellan ä ena sidan den skada som dessa i och för sig kan förorsaka längs kusterna och å andra sidan de risker som man löper vid användande av respekiive meloder för förhindrande av skada. Dessa uppgifler är svära, men del här är sävitl jag kan begripa enda sältel alt angripa dem på.

Till slut ville herr Torwald få en upplysning från mig om hur stora kvantiteter av olika lyper av bekämpningsmedel som tullverket har pä lager. Jag kan inte sä här omedelbart ge nägon uppgift om hur stora kvantiteter som luUverket kan ha.

Med anledning av herr Torwalds påslående all man speciellt på Västkusten handskas oförsiktigt med dessa medel och all man alllsä inle skulle ha tUlräckligl goda beslämmelser för eller informalioner om hur dessa bekämpningsmedel skall användas undrar jag, om inle detta påstående är lika dåligt underbyggt som herr Torwalds påståenden i andra i interpellalionen upptagna frågor, som jag i det föregående har kunnat tillbakavisa.

Hen ÅBERG (fp):

Herr lalman! Deballen om oljeföroreningarna kommer säkerligen alt fortgå länge än, och del skulle vara av värde om delta spörsmål inle blev en polilisk stridsfråga ulan i stället vad den bör vara, nämligen en angelägenhet för hela vårt folk och i alldeles speciellt hög grad för dem som bor ulmed kusterna och som i sitt arbeie eller pä annal sätt har kontakt med havet.

Jag har av lätt förklarliga skäl följt dessa frågor ganska ingäende, och jag mäste säga alt det är mycket som man kan ställa sig undrande inför.

Del gäller inle minsl de olika åsikter som vetenskapsmännen har. Man tar t. ex. vetenskapliga rön från oljeutsläpp i varmare trakter, i arabländerna eller längs Floridakuslen, och omsätter dem utan vidare till de förhållanden som råder vid våra kuster. Delta gär absolut inte för sig, eflersom nedbrytningen av oljan med dispergeringsmeloden eller på annal säll i vårt kalla vallen - där under en slor del av året temperaturen kanske bara är 1 eller 2 plusgrader — ingalunda tillgår på samma sätt som i länder där vattentemperaturen genomsnittligt är 13-16 plusgrader. Det ärbara ell litet exempel pä hur svårt del kan vara all göra direkta jämförelser.

Men anledningen liU alt jag begärde ordel var närmasl alt civilministern i sitt svar sade, "all dispergeringsmeloden, rält använd, är den i många fall enda rationella möjligheten alt skydda kuster och stränder mot oljeskada". Ja, det är väl sä som vi ser pä detta i dag, men jag skulle vilja ställa frägan om vi gör allt vad som kan göras i värl land för all undersöka om det finns andra och myckel bältre metoder.

Den kanske närmaste anledningen till all jag begärde ordel var att jag för etl par dagar sedan hade elt samtal med en av de tulltjänsteman som frän början varit med om oljebekämpningen pä Västkusten med just dispergeringsmeloden. Denne tulltjänsteman bor pä en ö i Bohusläns skärgärd. Han är född på ön och har växt upp på den. Han berättade att man gör alll vad som kan göras för alt bekämpa oljan. Nu hade han varil och lillal pä några av de platser där oljebekämpning utförts, och han hade blivit skrämd när han fäll se hur havsbollnen säg ul. Han sade all där det förul varil ren och snygg läng och man kunnat se musslor, smäräkor osv, läg nu en grå och klibbig hinna över alltihop. Han är inle poliliskl engagerad eller pä någol säll behärskad av en vilja all komma äl den ene eller den andre. Han sade lill mig: Om vi forlsäller pä del här visel, så är jag rädd all hela vär skärgärd inom en nära framlid blir totalt förstörd. Det var av den anledningen han ringde upp mig.

Ulöver frägan om vi gör allt vad som kan göras eller om man är beredd att la ytterligare krafttag för all möla farorna villjag slälla ylleriigare en, som siktar framåt och mera handlar om förebyggande ätgärder. Jag tänker pä de oljeborrningar som för närvarande pågår i Nordsjön. Våra yrkesfiskare, som ligger ute pä fiske i dessa vatten, är oroade över hur en slor del av Nordsjön fördärvas som fiskevatten, men del är en sak som jag inle skall gä in på här just nu. De frågar emellertid ofla: Vad händer om oljan kommer lös vid ell av de borrlorn som har byggts på en del ställen? Vi vel att del pä sina håll är svårt all bemästra oljan pä land. Vad händer om olja kommer lös i Nordsjön och etl oljehalte av stora dimensioner driver med de västliga strömmar som oftast är rådande in mot danska kusten och sedan in mot Bohuskusten?

Jag vill ställa frägan så här: Gör vi någonting frän svensk sida för all möta sädana katastrofer som kan inträffa? Där bör väl det internationella samarbetet komma in i bilden men kanske i första hand etl samarbete mellan Danmark och Sverige. Förekommer del eller har del förekommit direkta konlakler med Danmark i syfle all pä ett rikligl och vettigt säll möla de problem som uppslår vid en evenluell sädan katastrof som —jag är rädd för del - kan inträffa inom en relativt nära framlid?

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. metoder för oljebekämpning tiU sjöss

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang metoder för oljebekämpning till sjöss

Herr TORWALD (c);

Herr talman! Låt mig inledningsvis deklarera alt jag inte har någon anledning all belvivla civilministerns goda vilja och ärliga ambition att försöka komma fram lill miljövänligare bekämpningsmeloder. Jag vill ocksä klarl framhålla all mina motiv har varil desamma när jag har interpellerat, dvs, en önskan all vi gemensamt skall försöka bli klara över dels vilka vådor som finns, dels hur vi skall lösa problemen.

Anledningen lill all jag tog upp frågan om vad som avsägs med mekaniska bekämpningsmedel var alt en av tullverkels anställda förklarat vid en intervju att man sommartid med fördel använder metoden att med propellrarna finfördela oljan, när del rör sig om utsläpp av olja 1, 2 och 3.

Jag förstår alt civilministern inle pä rak arm kan svara på hur stora lagren är av olika medel. Jag är emellerlid intresserad av alt fä veta om det ulöver lager av emulgeringsmedel, som dels är ganska dyra, dels mäste importeras och alltså kosiar valuta, även finns lager av de svenska absorberingsmedel som med fördel kan användas, exempelvis torvströ, målen bark och sågspån. Del var närmast den frågan som jag velat ha belyst.

Det är en sak när del gäller emulgeringsmedlen som kanske inle sä mycket har beaktats men som man från forskarhäll är rädd för, och det är del förhällandet alt emulgeringsmedlen i regel minskar genomsiktlig-heten i vattnet. Delta i sin tur gör all den mängd av syre som algerna producerar genom fotosyntes minskar, vilket förändrar betingelserna för fisk och annat djurliv.

Vad gäller mina farhågor över att man pä Västkusten så gott som uteslutande använder emulgeringsmedel vill jag säga att jag utgått från att del finns täckning för vad ansvariga tjänstemän i tullverket sagl i en intervju i en av våra största tidningar den 1 december 1970 och vilkel sedan inte på nägol säll bestridits. Där sade kusldistriktschefen i Göteborg och en kusllullmäslare, alt man i stort sett upphört all använda absorberingsmeloden och nu sä goll som helt övergäll lill emulgeringsmeloden.

Detta är skälet för att jag var skeptisk och anledningen lill att jag interpellerat. Till sist skulle jag vilja säga all ingen är väl gladare än jag, om del verkligen är som det sagts i interpellationssvarel, dvs. alt man i största möjliga utsträckning använder och arbelar för all kunna använda absorberingsmeloden, ly del är endasl genom att helt avlägsna oljan ur havsvallnel som man eliminerar alla risker.

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Herr Åberg gjorde en utomordentligt värdefull komplettering då han dels log upp de risker som emulgeringsmeloden har framför allt i kalla vallen — sädana vallen som omger våra kuster - dels tog upp de ökande riskerna för oljeskador som oljeborrningarna i Nordsjön medför.

Vad gäller frägan om oljeborrningarna i Nordsjön och oljeskyddet, så finns i den frågan en utförlig moiion av herr Rolf Wirtén m. fl. Vi kommer alltså senare under vårriksdagen all behandla frågan.

Slalsrådel Lundkvist sade all vi börjar "skymta möjligheler" som kan bli effektiva för oljebekämpningen. Det var etl litel mera blygsamt tonfall än det som finns i interpellationssvaret. Ty om man "skymtar möjligheler" har man dem inte i dag och man kan inte bygga de risker som man lar på förhoppningar om framtiden i millen eller i slutet av 1970-lalet.

Men framför alll börjar vi skymta alltmer av ökande svårigheler. Flera problem som vi tidigare inte var medvetna om har nu kommii i centrum för deballen. Emulgeringsmelodernas farliga verkningar pä vattnet och växtligheten i vattnet, särskUt i kalla vallen, hade man inle klarl för sig för ell par år sedan. Nu kommer de synpunkterna fram. Därför tror jag all del vore myckel klokl av statsrådet all inle som i dag i inlerpella-lionssvarel ge inlryck av att bekämpningsmetoderna har hunnit myckel långt.

Civilminister Lundkvisi säger all han inle har hillal pä interpellationssvaret själv ulan del har myndigheterna hjälpt honom med. Jag förslär all han har rådgivare. Frågan är bara vUka rådgivare man har och hur man bedömer deras råd. En del av de svenska myndigheterna har systematiskt undervärderat riskerna med olika bekämpningsmedel och systematiskt övervärderal effekterna av den organisation som vi har i dag. När chefen för oljebekämpningen i Sverige säger all vår organisalion 1973 blir avpassad alt klara "katastroffall" är delta felaktigl och ägnat att invagga den svenska allmänhelen i en falsk säkerhet.

Dessutom skulle jag vilja fräga statsrådet Lundkvisi varifrån han fält sina uppgifler om Förenta staterna. Jag har fält rakt motsatta uppgifler, nämligen all man fr. o. m. april förra året har en myckel hårdare lagstiftning i Förenta staterna belräffande emulgeringsmedlens användning än vad inan har i Sverige. Men statsrådet Lundkvist säger all det är ungefär samma lagstiftning. Vi fär nu gå lill primärkällorna för all se vem av oss som har rätt.

Vidare säger herr Lundkvisi alt om del är olika uppfattningar bland forskarna — en forskare säger att delta medel är bra, en annan säger all medlet inle är bra - kan vi inte i riksdagens talarstol stå och utvärdera en vetenskaplig diskussion. Men det är väl ändå så, att om forskare har olika mening och slalsmaklerna mäsle fatta ell beslut, har politikerna all väUa mellan de olika ståndpunkter som forskarna intar och eventuellt lansera en Iredje uppfattning.

Det är ju ofla politikernas uppgifl alt vara skiljedomare när experterna är oeniga. Och dä är del oerhörl viktigt frän vilken grundsyn som man tar slällning. Jag menar att Svante Lundkvisi nästan alllid har lagit ställning för den mest optimistiska, för att inte säga lättsinniga, rapporten. För min egen del har jag, del medger jag gärna, något av en lendens all ta slällning för mera "pessimistiska" rapporter, alt varna för kommande faror. Jag tror alt det är nödvändigt alt varna i miljöpolitiken. Den opinion som vill varna för kommande oljerisker finns i alla partier, som herr Åberg antydde. Del är bra.

Delta att varna för faror som vi inle rikligl kan urskilja i dag men som blir slora och akuta i morgon har alltid varit miljödeballörernas villkor. Del var sä när Rachel Carson startade debatien om den tysta våren som

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. metoder för oljebekämpning till sjöss

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. metoder för oUebekämpning tiU sjöss

kommer i takl med fägeldöden, när man började varna för Mälarens förstöring, när man började säga all luften i storstäderna skulle bli omöjlig alt andas om man inle renade utsläppen bättre, när man började varna för all också oceanerna kan skadas med de väldiga utsläpp som i dag sker, när man började säga all Östersjön häller pä att delvis förstöras, när man för lio lolv är sedan började varna för del civila överljudsflygel. Ständigt fick de som varnade dä reda pä av de ansvariga i olika länder all de överdrev, alt del var "skrämselpropaganda" och alt man frän poliliska lalarslolar inle kunde göra en ulvärdering av velenskapliga diskussioner. Men jag menar: alt varna för växande miljöfaror — i del här fallel emulgeringsmedel i kalla vallen - är nödvändigt för all driva fram reformer. Alt ansvariga och alllför passiva slalsråd inle gillar del är nalurligl — det ingår också i miljödeballörernas villkor.

Hen civilministern LUNDKVIST:

Herr talman! Till herr Åberg vill jag säga all jag lycker del är hell räll alt vi bör föra denna diskussion på elt mer nyanserat sätt än som ofta görs i den poliliska deballen. Jag har etl inlryck av att man trots allt vill försöka göra de svårigheler, de oklarheter som vi alla är överens om all vi möter, till bäde slagträn och kanske också inslrumenl i diskussionerna för att bedriva en nära nog panikartad propaganda omkring frågorna.

Självklart råder del, hen Ahlmark, inga delade meningar om hur angelägna dessa uppgifter är för oss. Men det säll pä vilkel herr Ahlmark sländigl försöker föra denna debatt kanske trots alll inte leder lill de fruktbärande resullat som vi väl båda, föreställer jag mig, önskar all vi skall fä. SkUlnaden meUan herr Ahlmarks och mina villkor är ju den att han säger all politikerna när vetenskapsmännen är oense måste ha förmågan att välja ståndpunkt.

Del är självklart politikernas uppgift all välja ståndpunkt, men herr Ahlmark har vall som sin uppgifl all ulan all ange nägra sländpunkler bara redovisa problemen och så kritisera de ansvariga polilikerna för de sländpunkler som de inlär. Jag har aldrig hört herr Ahlmark redovisa konkret vad han anser att man borde vidta för åigärder för all lösa de problem som vi slår inför. Herr Ahlmark har i mänga sammanhang redovisat att vi borde vara försikliga när vi lar in olja, han har redovisat all vi borde vara försiktiga när vi pä andra vägar skaffar oss en bällre energiförsörjning, vi skall inle bygga raffinaderier, vi skall vara försikliga med ulbyggnaden av våra vallenfall osv. Del är naturligtvis ett säll all diskulera miljöproblemen att säga nej till allt som vi kanske pä det ena eller andra sättet mäsle ha och all samtidigt som man säger nej hårt kritisera dem som har lill uppgifl att försöka ta en ståndpunkt, göra en avvägning mellan många i och för sig ganska besvärliga problem. Pä sanima sätt agerar herr Ahlmark här i dag. Han redovisar hela raden av problem, han åberopar de mänga olika vetenskapsmännens inställningar, han säger all del borde vara politikernas uppgifl all ulvärdera och la en slåndpunkt. Och när vi lar ståndpunkt på basis av del material som är lillgängligl i dag är det naturligt alt herr Ahlmark talar om hur dåliga ständpunkler vi egentligen lar. Men brislen hos herr Ahlmark är alt han upplever sig endast som opinionspoliliker, icke antyder en vilja all

redovisa vilka ståndpunkter han själv har när del gäller problem av den här karaktären.

Jag är heller inte imponerad, del vill jag säga, av de angrepp som han av och till riklar'mot de människor som vi har gett uppdraget alt prakliskl hanlera de här problemen. Jag läste en artikel av herr Ahlmark i Expressen häromkvällen, där han gick lUl angrepp mol den som i lullverkel har ansvarel för att hantera de här frågorna, pä etl sätt som gav uttryck för - det skulle jag nästan vilja säga — etl slags förakt som herr Ahlmark tycks känna för de människor, som med fötterna på jorden mäsle ge sig i kast med de praktiska problemen, men som inte har herr Ahlmarks böjelse för retorik och för all rada upp problemen, analysera dem pä sätt som herr Ahlmark själv lycker är riktigt och sedan dra de slulsalser som skall passa hans poliliska syften. Jag är inte imponerad av del sätlel att göra politik.

Jag har ingen anledning all ge herr Ahlmark anvisningar om hur han skall agera, även om han brukar ge mig anvisningar om hur jag borde agera. Men jag har velat redovisa alt del här sällel all diskulera denna typ av frågor skiljer sig väsentligt frän den ton som t, ex. herr Åberg och interpellanten anslog. Vi borde i stället kunna försöka all i liiel mera nyanserade former söka oss fram till de riktiga lösningarna och acceptera de villkor under vilka vi har all arbeia - sä långt att regeringen exempelvis måsle la ståndpunkt pä basis av del underlag som vi kan skaffa fram frän de myndigheier, som vi lillsälter för all bevaka uppgifterna, och frän den forskning som vi försöker all medverka lill alt åstadkomma för att lösa problemet. Vi bör också känna litel respekl inför de människors insatser som vi ger uppdraget att ule i den praktiska verkligheten hanlera de här i och för sig myckel besvärliga problemen.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ang. metoder för oUebekämpning till sjöss

Hen ROSQVIST (s):

Herr lalman! Den här inlerpellalionen gällde ju oljeföroreningar lill sjöss, och civilministern har mycket utförligt redovisat det tUlvägagängssätl som lillämpas här i Sverige för all komma lill rälla med dessa problem. Utan tvivel är oljeföroreningar till sjöss någonting som vi helt enkell inle kommer ifrån. Sådana kommer all inlräffa vad vi än vidlar för åigärder. Del enda sällel all undvika oljeföroreningar till sjöss vore all över huvud taget sluta upp med användandet av olja, men del Iorde inle folkhushåUel lilläla.

Herr Ahlmark kommer här in på — del mäste jag säga - ett mycket onyanserat säll och angriper frågorna. Han lycks enbart vilja föra fram den åsikten att man frän statsmakternas sida medvetet gär in i de här slora problemen ulan all ha klart för sig vad de innebär,

1 pläderingen i en moiion om vattenkraftens utbyggnad här i landet, som folkpartiet och bl. a. herr Ahlmark har lagt fram lill 1971 ärs riksdag, skrivs del bl. a. att under 1970- och 1980-lalen måsle del ökade behovet av elkraft under alla förhållanden täckas genom oljeeldade eUer atomdrivna kraftverk. Oljeeldade kraftverk - det betyder ju att man mäsle ta in olja.

Herr Ahlmark pratade lidigare i deballen om supertankers i Östersjön, Enligl den rätta terminologin för superlankers kommer del väl över

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Ang. metoder för oljebekämpning till sjöss

huvud tagel inle in nägra sådana i Östersjön, eftersom Östersjöns inlopp inte är djupa nog.

Då återstår alltså alternativet all frakta oljan med andra fartyg. Vid ell oljeskyddssymposium, som hölls i Göteborg för knappt en månad sedan och ur vilkel jag antar alt en hel del av orsakerna till denna inlerpellaiion och denna debali emanerar, gjordes ell ullalande av skeppsredare Helge Källson, chef för Tunrederierna i Lidköping — han torde vara en av de största lankredarna här i Sverige när del gäller smälonnage. Han sade följande: "Och del är kusllankers som förorenar vär kust, inte de stora oceangående tankfartygen." Jag Iror alt vi kan räkna Källson till experterna på detta område. Herr Ahlmark vill förbjuda supertankers och större tankbåtar. Källson säger alt skadorna inträffar med mindre båtar. Då återstår alltså endasl ell allernaliv, och del är att vi slular all använda olja. Men vad säger dä folkhushåUet?

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Jag antar att kammarens ledamöter uppfattade att statsrådet Lundkvist icke sade ett enda ord i sakfrågan i sitt senaste inlägg. Ingenting om de oljebekämpningsproblem och oljebekämpningsmedel vi tidigare har diskuterat ulan hela liden bara försök till lös polemik och allmänna recensioner av andra. Jag kommer inte att följa statsrådet Lundkvisi ner lUl den nivån; jag häller mig lill sakfrågan.

Han påstår att jag har "förakt" för dem som "med fötterna på jorden" lar itu med dessa problem. Del är ju Ivärlom därför all jag anser all en del av dem som uttalat sig inte haft fötterna på jorden utan befunnit sig uppe i del blå som jag har kritiseral lättsinniga och överoplimistiska uttalanden. Om en ansvarig myndighei säger att vi 1973 kan klara "katastroffall" och detta är orimligt sä är del min skyldighel att utveckla och ulföra den kritiken. Det är naturiiglvis inget förakt för oljebekämpningen. Tvärtom, del är en vilja att föra en realistisk debatt om oljebekämpningen, så att den kan utvecklas på ett bra säu för framtiden.

Sedan efterlyser Svante Lundkvist - som han har gjort vid fyra fem debatter tidigare i både första och andra kammaren — milt program. Jag har givit regeringen program gäng pä gäng pä gäng, 1. ex. den 25 maj och den 6 november 1970. Men herr Lundkvist har aldrig hört det, han påslår är efler är all jag inte har något program. All jag har arbelai för en gemensam kalastroforganisation för oljeskador i Östersjön har herr Lundkvisi inle uppfattat. All jag vill ha en samordning av skyddet administrativt vad gäller den svenska organisationen har herr Lundkvisi inle hört. Alt jag vill ha en längt mer ambitiös mälsällning för samordningen mellan Östersjöländerna med 1. ex. gemensamma larmövningar har civilministern aldrig uppfattat. Att jag vill säga nej lUl supertankers i svenska kustområden och i Östersjön sä länge vi saknar en effektiv kalastroforganisation tycks inte heller herr Lundkvisi ha uppfattal fast vi har diskuieral del flera gånger.

Att jag vill alt man skall utreda möjligheten lUl en omlastningslermi-nal någonslans vid Nordsjön, där oljan från supertankers från Mellersta Östern kan lastas om till mindre tankers som går in den sista, farliga bilen i kustområdena — ett förslag som regeringen har avvisal i maj förra året —

har herr Lundkvisi aldrig hörl. All jag vill att man skall utreda tanken pä en havshamn av det slag som finns i en del områden i världen, sä att de stora fartygen — och inle heller de mindre ibland - behöver gå in i de farliga områdena där grynnorna ligger nära och passagerna är myckel tränga, har herr Lundkvisi inle heller uppfallal.

All jag vill alt man skall ha en riksplan för den fysiska riksplaneringen för framför alll känsliga kustområden innan man fattar delbeslut om oljeindustri och raffinaderier har herr Lundkvisi inle märkt. Att jag vill all man skall ha alternativa planer och få en diskussion om olika möjligheler innan man faitar beslul om den fysiska riksplanen har herr Lundkvisi inle heller förstått. All jag krävl en lokalisering av miljövänlig industri till områden, där vi inle kan lägga miljöfarlig industri - det gäller framför allt delar av Bohuslän, och del är förslag som herr Lundkvist avvisade i november förra året - har jag alllsä lidigare aldrig sagl. Och all jag vill ha en deparlementsreform för all fä en samordning av planeringen och skötseln av oljeberedskapen i kanslihuset (och därmed ocksä i ulskottsorganisationen i riksdagen) förnekar tydligen civilministern.

Det mesta av det här har jag fört fram gäng på gäng i den svenska riksdagen. Men herr Lundkvisi påslår alt jag aldrig sagt någonting om delta. Av det skälet kommer jag i nästa vecka all översända en bok, som jag skrivit om oljepolitiken, där sisla kapitlet heler Programmet. 1 fortsättningen skall det väl dä bli omöjligl för civilministern alt lålsas att jag inle har elt program pä del område där jag fört fram elt program under ett par års tid.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Ang. metoder för oljebekämpning till sjöss

Herr ÅBERG (fp):

Herr talman! I den något animerade debatt som förts här mellan civilministern och herr Ahlmark är del kanske rätt förklarligt om en del saker ramlar bort. Men jag mäste i alla fall komma igen med den fråga som jag ställde angående oljeborrningarna i Nordsjön och de risker som är förknippade med dem. Om jag på något säll har gäll vid sidan om, sä all frägan är fel ställd, fär civilministern rälla mig. Men eflersom del är en fråga som tränger sig pä med oerhörd kraft för dem som bygger och bor i dessa områden - kanske främst pä Bohusläns kust — vill jag gärna ha ställt den.

Jag har haft lillfälle all följa med litet grand vad som händer pä det internationella planet. Jag vet att man arbetar med dessa frågor — bl. a. har man dem under uppsikt i IMCO. Jag hade tUlfälle att för ett par tre är sedan della i en oljeskyddskonferens i Rom i FAO:s regi, och jag vel att det är frågor som berör hela den del av världen som har all göra med den inlernationella sjöfarten. Men jag tror inle all man frän svensk sida bara kan vänta pä all någonting verkligt radikalt händer på det internaiionella planet. Vi, som tidigare hade oljefällen långl, långt borta från oss, finner nämligen helt plötsligt all vi nu har oljefäll inpå våra knutar — och därtill farligare oljefält än dem som finns i sandöknar. Det gäller oljefälten i Nordsjön, där vattnet kan transportera oljan lill kusterna, och del är då myckel svårare all bemästra det hela. Det är därför jag är angelägen om all man frän svensk sida tar kontakt med främst Danmark, som är närmast berört, och undersöker om del finns möjligheter all fä till stånd

2* Riksdagens protokoU 1971. Nr 38-40

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Ang. metoder för oljebekämpning tiU sjöss

åtgärder i syfle alt ha en verklig beredskap, om någonting katastrofalt skulle inträffa.

Jag upprepar alltså frägan till herr civilministern: Är man beredd all frän svensk sida göra någonting pä delta område eller är kanske redan någonling pä gäng?

Herr civilminislern LUNDKVIST:

Herr lalman! TiU skillnad från vad herr Ahlmark kanske försökle göra gällande, när han skildrade Sverige som en passiv slal och som en siat som över huvud laget inte giorl nägra insalser i dessa sammanhang, vågar jag säga alt Sverige här utomordentligt aktivt medverkat pä del internationella planet för all försöka åstadkomma snabba och bättre lösningar. Det kommer vi all fortsätta med, och vi kommer självfallet alt följa den fråga, som herr Åberg nu log upp, med mycket stor uppmärksamhet. Det är en fräga som väcker oro - del kan man förstå -inle minsl pä Väslkuslen. Vi har ju etl Nordsjöavtal i och för sig när del gäller bekämpningen av oljekalastrofer, men del här är en fräga av annan räckvidd och den mäsle bedömas och behandlas därefter.

Sedan gjorde herr Ahlmark den sammanfattningen av mitt lidigare anförande att jag inle hade lyckals all i sak la upp nägon av de frågor som denna debatl berör, utan jag hade, sade han, uteslutande sysslat med all diskulera herr Ahlmarks säll alt diskulera. Därefter gjorde herr Ahlmark en redovisning av vad han kallar för sill miljöpolitiska program, som jag emellertid inte kan se hör hemma i den interpellationsdebatl vi nu för i anledning av den fräga som herr Torwald ställt. Men jag kanske ändå får säga all herr Ahlmarks program ingalunda är särskill märkligi i vad gäller en rad av de åigärder han redovisar som sina programpunkter. Del är ju åigärder som vi är i färd med all genomföra.

Vad herr Ahlmark däremot inte lyckades med i sill senasie anförande var all anmäla nägon slåndpunkt i de frågor som vi nu diskuierar i anledning av herr Torwalds interpellation. Och vi skall väl ändå häUa oss till den inlerpellalionen, ly annars kan vi som sagl hälla på hela dagen alt diskulera utifrån de många beröringspunkter som dessa frågor kan ha med andra områden av samhällsplaneringen.

Som vanligt fick jag inle vela vad herr Ahlmark har för sländpunkl när del gäller de frågor som inlerpellationen berör. Del begär jag heller inle av honom, eflersom jag själv frän denna talarstol har redovisat all här gäller del all utvärdera velenskapliga undersökningar. Vi fär nöja oss med ait följa UtveckUngen pä forskningens område, redovisa vilka lösningar man kommer fram lill och vilka erfarenheter man gör steg för sleg saml välja de vägar som vi kan bli överens om är de bäsla när det gäller de svära avvägningsproblem vi möter vid bekämpningen av olja som släpps ul. Men jag kan ändå slutligen säga att det är glädjande och välgörande alt det finns elt sä slort allmänl inlresse för dessa frågor.

Herr Åberg frågade sedan om vi inte nu skall la kraftlag på detta område. Jo, vi skall ta de krafttag som är möjliga all la. Men del är inle sä att vi löser dessa problem bara genom alt sä att säga ösa in resurser. Vi mäsle ocksä vela på vilket sätt vi skaU salsa resurserna. Och del är där vi möter problemen. Räddningstjänstutredningen kommer alt ge oss under-

lag för värl handlande när del gäller beredskapsorganisalionens uppbyggnad. Vi har ocksä en kontinuerlig uppföljning av vad som sker bäde pä den velenskapliga sidan och när del gäUer de prakliska erfarenhelerna. Vi skall satsa resurserna i anslulning lill forskningens rön och de erfarenheter vi gör, och vi skall salsa dem pä den bällre organisalion som vi kanske snart har möjligheter att diskulera ulformningen av.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 5 Föredrogs och hänvisades molionen nr 1 221 lill näringsutskotlet.

§ 6 Föredrogs och bifölls inlerpellationsframställningarna nr 71 och 72.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Förordning om särskUt investerings-a\'drag vid taxering till statlig inkomstskatt

§ 7 Förordning om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

Föredrogs skalleulskollels betänkande nr 7 i anledning av Kungl. Maj:ls proposition med förslag liU förordning om särskill invesleringsavdrag vid taxering till stallig inkomstskall jämte moiioner.

1 proposition nr 11 hade Kungl, Maj: t under åberopande av slatsrådsprolokollel över finansärenden för den 4 januari 1971 föreslagit riksdagen all anla vid proposiiionen fogat förslag lill förordning om särskill invesleringsavdrag vid taxering lill stallig inkomstskatt,

I syfte alt slimulera förelagen all inveslera i maskiner och andra inventarier framlades i propositionen förslag om särskill invesleringsavdrag vid den statliga inkomsttaxeringen, moisvarande 10% av koslnaden för maskiner och inventarier som anskaffats under är 1971.

I detta betänkande behandlades

1. molionen nr 1208 av herr Hellström m. fl. vari hemställdes

a) att riksdagen beslulade all 4 § i förslaget lill förordning om särskill
investeringsavdrag vid taxering tdl statlig inkomstskatt skulle ges av
motionärerna angiven lydelse,

b) att riksdagen gav Kungl, Maj:t till känna vad som i molionen
anförls om särskilda villkor för företagen i vad avsäg rätten all erhålla
avdrag på skatten för invesieringar i inventarier och maskiner under
1971, samt

c) alt riksdagen i övrigl biföll Kungl. Maj ;ls proposilion nr 11,

2. motionen nr 1209 av herr Hermansson i Slockholm m.fl. vari
hemställdes all riksdagen skulle avslå Kungl. Maj:ls proposilion nr II
med förslag lUl förordning om särskilt investeringsavdrag vid taxering lill
slatlig inkomstskatt,

3. molionen nr 1210 av herr Nilsson i Tvärålund m, fl.

Utskollet hemstäUde, att riksdagen

A, skulle avslå motionen nr 1209,

B, med avslag pä molionerna nr 1208 och 1210 skulle anla del vid
propositionen nr 11 fogade förslaget till förordning om särskill invesle-

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Förordning om särskUt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

ringsavdrag vid taxering lill statlig inkomstskall.

Till belänkandet hade fogals elt särskill yttrande av herrar Eriksson i Bäckmora (c), Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvisi (c) och Hörberg (fp).

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk);

Herr talman! I motionen 1209 har vänsterpartiet kommunisterna yrkat avslag pä proposition 1971:11 med förslag tUl förordning om särskilt invesleringsavdrag vid taxering lill slatlig inkomstskatt. Skatleutskottet anser sig inle kunna biträda yrkandei i motionen utan förordar i sitt belänkande bifall till regeringens förslag.

Vi har i molionen päpekal, att del föreslagna invesleringsavdraget pä 10 procent utgör en skallelättnad för de privatkapiialisliska förelagen. Skatteutskottets egen skrivning bekräftar detta påstående när utskollet konstaterar all elt investeringsavdrag "förbilligar investeringarna och därigenom tillför berörda företag en inle oväsentlig likvidilelsförslärkning".

Vi hävdar att en sådan skattelättnad inte är berättigad. Skatleulskottet anser tydligen alt den är berättigad.

Denna fråga kan enligt vär mening inle ses isolerad frän den ekonomiska politiken och skattepolitiken i övrigt. De favörer som man vill ge förelagen mäsle ses mol bakgrunden av höjningen av mervärdeskatten, som hårt drabbar låginkomsttagarna. Denna politik rimmar illa med lalel om utjämning av klyftorna och ökad jämlikhet.

Det särskilda invesleringsavdraget innebär också all förelagen uppmuntras lUl investeringar, Ukgiltigt av vUkel slag, likgiltigt i vilket syfte. Lönlagarna har inget inflytande över användningen av dessa medel.

Denna skattepolitiska linje stämmer dock väl överens med de principer, som så tydligt kom till uitryck i förra veckans finansdebalt och som Aflonbladel med en suck kommenlerade så här:

"Sällan har väl enigheten mellan regeringen och den borgerliga oppositionen demonstrerats tydligare än i gärdagens finansdebalt."

Tidningen fortsätter; "------ det fanns ingen som tvivlade pä att

industrin ska gynnas och reformtakten dämpas."

Men på den vägen kan man inte skapa ökad jämlikhet. Genom en sädan poUtik kommer i stället klyftan i fördelningen av inkomster och förmögenheter i samhället alt vidgas!

Effekten av den höjda mervärdeskatten är märkbar för var och en vid de dagliga inköpen av nödvändiga livsförnödenheter. Den sidan av skattepolitiken — som regeringen och de borgerliga partierna är överens om — är redan mycket kännbar för de mänga lågavlönade, barnfamiljerna och pensionärerna.

Effekten av det nu föreslagna 10-procentiga invesleringsavdraget kommer säkert att kunna avläsas i ökade profitgivande invesieringar liksom i ökade bolagsvinster.

Men, herr lalman, della har inget all göra med en utjämning av klyftorna. Detta är i stället en politik, som slrider mot varje strävan att åstadkomma en utjämning. Jag vUl med det anförda yrka bifall tUl

motionen 1209 om avslag pä Kungl, Maj;ls proposilion nr 11 är 1971.

Hen HELLSTRÖM (s):

Herr talman! I fräga om den proposition vi nu diskuterar har såväl utskollet som regeringen i finansplanen — där man först log upp förslaget om investeringsavdraget — en optimistisk syn pä del privata näringslivels vilja alt inveslera i miljöförbättringar. Man säger i finansplanen att den aktuella expansionen av industriinvesteringarna också skall ses som ell inslag i reformarbetet på arbetsmiljöns område. Men man släller inle, i finansplanen eller i den berörda propositionen, några konkreta krav pä hur en förbättring av arbetsmiljön skall gä tUl, utan man förutsätter att del kommer alt ske en förbällring av arbetsmiljön genom de invesieringar som förelagen kommer all göra den närmaste liden och all de initiativen dä kommer att las av förelagen själva. Jag tror alt del är en alllför optimistisk syn på hur del privata näringsUvet ser pä miljöförbättringar och också hur de ser pä företagsdemokratin och dess roll.

Den socialdemokratiska riksdagsgruppen gjorde i somras studiebesök över hela landel, där man besökte industrier av olika slag för att siudera främst tre frågor. Del gällde de äldres slällning, det gällde företagsdemokratin och det gällde arbetsmiljön. De socialdemokratiska riksdagsmännen kom i sin rappori frän de här besöken lUl en betydligt mer pessimistisk bedömning av hur del privala näringslivet och för den delen också en del slalliga företag bedriver invesieringar och ser på förelagsdemokratin, sä sent som under 1970. Jag skall citera ell kort stycke ur denna rappori som visar en klarl mer pessimistisk syn pä företagens vilja i detta avseende än vad propositionen och utskottet gör. De socialdemokratiska riksdagsmännen säger i sin rapport all del finns undanlag frän en negaliv bild men all huvudbilden är följande;

"Arbetsgivarparter kan visserligen låla arbetslagarna fritt fä utveckla sina synpunkter, men utnyttjar bordläggning och förhalningsiaktik. Del kan gå månader och år innan väckta förslag åtgärdas. Ointresset tycks inte minsl gälla förslag, som inle omedelbart leder tiU ökad produktivitet, men väl tUl förbättrade arbelsförhållanden och en hälsosammare arbetsmiljö. Tyvärr lycks alltför få ha insett, alt sädana faklorer också kan vara effektivitelsbefrämjande på längre sikl.

Inle heller ulnyUjas all den kunskap som de anslällda har när man ska
skaffa nya maskiner eller göra förändringar t, ex, i arbetsorganisationen.
Här häller emellertid en viss allitydförändring på att ske bland
arbetsgivarna. Sä småningom kanske man också kan hoppas, all de
anslällda får möjligheter att i lid påverka planering av lokaler, maskiner
och arbetsorganisation, så att dessa anpassas lill människorna och inle
tvärtom. Men än är del mycket längt dit,

Sammanfattningsvis skuUe man kunna säga, att arbetsgivarna inte visar något större intresse för all ta vara på de anställdas erfarenheter och synpunkler, även om intresset för företagsdemokratifrågor har ökal under senare är."

Molionärerna liU motionen nr 1208 har mot den här bakgrunden föreslagit att det speciella investeringsavdrag som har föreslagits i proposiiionen skall åtnjutas "endast om den skattskyldige kan styrka alt

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Förordning om särskUt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Förordning om särskUt investeringsavdrag vid taxering tiU statlig inkomstskan

ifrågavarande investeringsbeslut underställts berörd lokal facklig organisation för samråd som lett tUl den fackliga organisationens tiUstyrkan".

Molivel för all ge värl förslag jusl den utformningen är att vi menar all arbetsmiljöfrågorna och frågorna om företagsdemokratin hänger mycket inlimi ihop. Vissa frågor om arbetsmiljöförbättringar hänger klarl samman med den arbelsmiljöulredning som vänlas lägga belänkande om något eller nägra år. Del är framför allt en förebyggande lagsliflning som man kan länka sig kan komma ul ur en sädan ulredning. Men parallellt med en sädan framlida lagsliflning mäsle arbelsmiljöfrägorna bevakas frän dag tUl dag på arbetsplalserna. Och del, menar vi, kan ske bara om man har en koppling mellan företagsdemokratin och arbetsmiljön pä det sätlel, alt de anställda genom sina fackliga organisationer fär utöva ell inflylande pä arbelsmiljöns ulformning. Nägon annan väg att gå finns det inle i det dagliga arbetet pä all förbättra arbetsmiljöerna än all de som bäsl känner arbelsmiljöns brister ocksä fär inflytande över de beslut som direkl utformar de framlida arbetsmiljöerna.

Det är bakgrunden tUl vårt förslag.

Jag vill i sammanhangei säga att del kommunistiska förslaget om etl totalt avslag pä propositionen är en demonstration av all kommunislerna gör del myckel lätt för sig och helt enkelt inle vill ta ställning i frägan.

Det är mycket lätt all avslä en proposilion, men det finns ju inte något annat förslag från kommunisternas sida om hur man skall tackla dessa frågor. Skall industriinvesteringarna prioriteras? Ja, pä den punklen menar jag alt det bör man bestämt göra. Värl land är beroende av all vi har en stark exportkapacilet. Har vi inte det, kommer vårl land oavsell ägandeformen inom induslrin att klara sig myckel dåligt. En grundförutsättning för all del svenska samhällel skall utvecklas är att vi har en stark exportindustri. Det gäller ocksä om exportindustrin ägs på elt annal sätt än i dag. Del gäller även om besluten där fatlats mera demokratiskt än de gör i dag. Kommunisterna törs inle la slällning i denna fråga ulan sade i finansplanedebatten och upprepar i dag att industrUnvesteringarna inle skall prioriieras. I stäUet skall konsumtionen prioriieras.

Frägan är då: Pä vilka sekiorer i landet är kommunisterna långsikiigi beredda all accepiera en vikande sysselsättning? Del gär inle, menar jag, att koppla loss frågan om industrUnvesteringarna i dag från den framtida sysselsättningen. Att såsom kommunisterna gör hänvisa tUl all det inte gär att slimulera induslrin ulan all samiidigi slimulera konsumtionen, eftersom del annars inle finns något köpunderlag, som man säger, är en orimlig ståndpunkt om motivet för industrislimulansen jusl är alt det gäller en industrislimulans för export. Kommunisternas allernativ är, som sagl, i och för sig etl traditionellt folkparlistiskl - borgerligt, om man sä vill - alternativ. Man lar inte stäUning. Man vill fä alla fördelar men viU inle la några kostnader för förslaget. Jag betraktar det inte såsom elt realistiskt förslag.

Däremot betraktar jag moiion 1208 såsom ell realistiskt förslag för alt på etl konstruktivt sätt se tUl all förbättringarna av industriinvesteringarna sker i demokratiska former, där de anslällda fär möjlighet all ulöva inflylande, inte minsl pä arbelsmiljöns ulformning. Del är särskill vikligt, menar jag, all delta sker nu, ty en utredning om arbelsmiljölagen är

tillsatt och en remissbehandling av insynspropositionen pågår.

Den försöksverksamhet som i dag bedrivs kring de förelagsdemokraliska frågorna är bra men är begränsad. Jag tror att arbetsmiljöutredningen för all kunna bedriva etl ordentligt arbeie behöver väsentligt slörre underlag av försöksverksamhet pä arbetsmiljöns område än som kan ges av de hittills startade experimenten i företagsdemokrati. Jag vill med den motiveringen, alltså all ge ytterligare underlag för bedömningen av företagsdemokralifrägorna och arbetsmiljöfrågorna genom en ökad försöksverksamhet och experimenlverksamhet pä detta område, yrka bifall tUl moiion 1208.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Förordning om särskUt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

1 detta anförande instämde herrar Bergqvist, Nordberg, Alf Pettersson i Malmö och Jönsson i Arlöv, fru Theorin samt herr Häll (samtUga s).

Hen BRANDT (s):

Herr lalman! Orsaken lill den proposilion som vi här behandlar är väl känd. Vi hade ju en diskussion om den ekonomiska politiken i förra veckan, där vi behandlade även della problem. Därför finner jag det inle nödvändigi all gå in pä någon närmare molivering för proposiiionen.

Jag viU närmasl beröra motionen av herr HeUström m. fl. vari yrkas alt invesleringsavdraget skall bli beroende av ell samråd mellan fackföreningsrepresentanter och respekiive förelagare som vill ulnyUja della avdrag för invesieringar. Del är ju elt mycket intressant uppslag, och utskottet har inle lagil nägon principiell ståndpunkt lUl del. Personligen finner jag det givelvis angeläget att man kan fä en ökad demokrali på arbetsplatsen. Jag håller helt med herr HeUström även när del gäller angelägenheten av alt lösa miljöfrågorna pä arbetsplatsen,

Ulskoltei anser del emellertid inte vara praktisk politik all försöka lösa den frägan i del här sammanhangei. Det är ju bara ell litel avsnill av de invesieringar som görs inom näringslivel; del gäller elt invesleringsavdrag pä 10 procent på inventarier och maskiner. Om exempelvis en industri skulle inveslera för hundratals miljoner kronor i en fabriksbyggnad eller någonting liknande vid företag där arbetarnas representanter har rätt alt samråda om dylika invesieringar, skulle vederbörande fackförening inte ha någonting alt säga lill om - åtminstone inte ha della tvingande samråd som här skulle ske pä etl litet avsnitt.

Vi anser all detta är en akut fråga, som alla vet, med hänsyn lill den utrikesekonomiska balansen, då man inte kan lösa problemel i del sammanhanget och del inte kan vara riktigt att man bara gör det pä della lilla avsnill. Del är väl egentligen den molivering som utskottet har när man i nte har velal vara med om all bifalla molionen.

Därtill kommer — jag vill undersiryka del — alt vi här har ell akut behov av satsning på dessa invesieringar, en satsning som bör ske snabbi och i så slor skala som möjligl inom de sekiorer där vi vill all del skall satsas. Vi tror inle all man genom all slälla kravet all invesleringarna, när man anser alt de är sä angelägna, skulle bli beroende av om man kan lösa nog så angelägna miljöfrågor i samband med del här, skulle nä del syfle som avses.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Förordning om SärskUt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

Jag vill understryka — och jag tror herr Hellström ocksä hade den uppfallningen - alt departementschefen menar att man ändå i samband med detta vUl tro att företagarna skaU visa ett större intresse än hittUls för arbetsmiljön. Det är något som hela finansplanen andas och de åtgärder som där föresläs, att man förutsätler att företagarna i framliden samtidigt ocksä skaU få större intresse för arbetsmiljön och satsa på den.

Men, herr talman, det avgörande för utskottets ställningstagande är att det pågår utredningar i dessa ting och en försöksverksamhet, som ocksä molionärerna har pekat på. Samarbetsutredningen, som vi kallar insynsutredningen, har avlämnat sill betänkande "Förelag och samhälle". Della remissbehandlas nu. Ulredningen skulle ulreda formerna för förbällrad informaiion och vidgal samarbete mellan förelag och samhälle. Arbelsmiljöulredningen har i uppdrag all företa en allmän översyn av arbetsskyddslagstiflningen. Den skall ägna slor uppmärksamhel äl de anstäUdas möjligheler att öva inflylande pä utformningen av arbetsmiljön. Det pågår alltså en utredning, och molionärerna har själva framhållit den försöksverksamhet som pågår inom säväl den offentliga som den privata sekiorn.

Nu är del ju ingel säreget för skalieulskoilei alt, när det pågår utredningar i just den fräga som del föreligger motioner i, vederbörande utskott hänvisar till de pågående utredningarna och säger all man gärna vill avvakla betänkandena innan man tar slällning. Del är delta som sker här. Utskottet menar alt man bör avvakta resultatet av dessa uiredningar och denna försöksverksamhet innan man är beredd all la ställning till motionsyrkandena.

Belräffande molionen om differentiering av avdraget kan sägas att ingen inom utskollet yrkal bifall lUl den, men det finns ett särskill yttrande. Del förvånar mig bara att vad man säger i del yttrandet inte framfördes inom utskottet, men det finns ingen anledning all debattera det nu. Här hade bevillningsutskottet en principiell ståndpunkt att man inte skall lösa lokaliseringspoliliska frågor via skattepolitiken ulan alt det bör ske på annat sätt. Den principen vidhåller utskottet.

Men, herr lalman, kanske jag kan fä säga litet om herr Berndtson och kommunisterna. Del är som herr Hellström sade, alt de är fullkomligt negativa och har ingenling positivt alt komma med. Jag tillåter mig all återge vad man diskuterade på Sparbanksföreningens konferens, somjag fann mycket intressant. Det finns, sade man, fyra vägar all få balans i ulrikestransaklionerna, s4m del ju här är fråga om.

Den första vägen är vad som föresläs här: en utbyggnad av industriinvesteringarna för att öka exporten och stärka hemmaindustrins konkurrensförmåga. Det är uppenbart att det tar lid innan verkningarna gör sig gällande och får ogynnsamma fördelningseffekter. Det bortser vi inte ifrån.

Den andra möjligheten är en devalvering, sade man, en nedskrivning av den svenska kronan. Resultatet dä skulle bli att arbetarna och de lågavlönade drabbades värst; importvarorna skulle bli dyrare, och del vore ännu sämre ur fördelningssynpunkl än en investeringssatsning.

Den iredje vägen är en deflation; man stryper hell enkelt kraftigt den inhemska efterfrågan sä alt det blir balans i byteshandeln med resultat all

del uppstår arbetslöshet och dåligt utnyttjande av produktionsapparaten. Del blir långsam tillväxt, reformpolitiken drabbas med stora sociala vådor som följd. Det är ocksä en väg som vi inle vill beträda.

Den fjärde vägen vore all överge frihandelspoliliken. Det finner vi ocksä omöjligt. Ingel land kan i dag göra så utan att andra länder vidlar motåtgärder på samma sätt, vUkel skulle drabba värt land med dess dominerande export ganska hårt. Del är troligt all del skulle fä i gäng hjulen inom textil-, konfektions- och skoindustrin, men det skulle ske Ull etl högl pris, och äter skulle de svaga grupperna i samhällel drabbas, trots att regionalpolitiken självklart bleve lältare att utöva.

Alllsä leder inle, herr talman, alla vägar lill Rom. Tvärtom! Del minsl onda i dagens läge och ekonomiska verklighet är väl ändå en utbyggnad av industrins produktionsapparat som här föreslås för all fä yllre balans i ekonomin. Jag kan inle finna alt kommunisterna har föreslagit nägra av dessa vägar och inte heller nägol annal sätt alt klara dessa problem, ulan negativt inställda yrkar de avslag pä propositionen, vilkel är ganska andefatligl.

Herr lalman! Jag ber alt fä yrka bifall tiU skalleulskollels hemställan.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Förordning om SärskUt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskan

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c):

Herr talman! Jag begärde närmast ordet med anledning av vad herr Brandl sade belräffande del särskilda yttrande som finns fogat till skatteutskottets betänkande. Det är inle sä som herr Brandt sade all vi i ulskotlei inte talade om delta, men jag anmälde i skalleutskottet all jag ville fä komma med ett särskilt yttrande just på denna punkt i anslutning lill molionen 1210, i vilken yrkats om åtgärder inom slödområdel, där man skulle fä särskilda avskrivningsmöjligheler.

Vi menade nog i utskollet att proposilionens förslag gällde en äigärd i konjunkturpolitiskl syfte. Därför var kanske inte i dag möjlighelerna till finnandes att använda förslaget i proposiiionen lill del ändamälel. Vi menar ocksä all del är ett intressant uppslag som man kanske bör pröva i lokaliseringspolilikssyfte all vidia sådana åigärder inom stödområdena. Av denna anledning har vi fogat detla särskilda yttrande till utskottets betänkande, och det anmäldes i ulskoilei, herr Brandl.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! Jag finner nog herr Hellströms säll all behandla vpk:s linje vara icke hell sakligt. Den linje våra företrädare framförde i förra veckans finansdebalt, diskuterade just frägan om bytesbalansen. Där framfördes att vi självklart inte i och för sig är ointresserade av all man lar upp frägan om bytesbalansen, men vi menade att man har överskattat de aktuella och akuta svårigheterna och alt de inle kan lösas med generella favörer till storföretagen för alt förmå dem alt öka sina investeringar.

När herr HeUström ocksä lar upp frågan om arbeismiljö och företagsdemokrati, har jag för min del svårt all förslå alt denna exlra favör för förelagen skulle ha en avgörande betydelse och innebära nägol avgörande sleg pä den vägen. Det behövs säkert betydligt större ätgärder för att lösa de frågorna. TUl det får vi väl lillfälle återkomma, bl. a. vid

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Förordning om särskUt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

behandlingen av vpk-motioner lill årets riksdag.

Även ulskollels lalesmän vill göra gällande all vpk bara negativt säger nej. Men vi kan inte heller ulan vidare säga ja lill ell förslag som vi inle finner moliveral. 1 sammanfallningen av proposilionens huvudsakliga innehåll - i de lill fyra rader begränsade meningarna - sägs klart ut att syflel är alt stimulera företagen all investera i maskiner och andra inventarier. Men det sägs ingenling om någon siyrning tUl för samhället nödvändiga områden. Därför har vi i vår motion dragil sluisatsen att bakom förslaget uppenbarligen ligger tanken, all profitgivande verksam ■ het och ökning av brullonalionalproduklen är bra och skall uppmuntras oavsell verkningarna i övrigl och oavsell vilken lyp av varor och s. k. service som prackas pä konsumenterna.

Jag vUl också påpeka alt i den preliminära nationalbudgelen förutses en uppgång av bruttoinvesteringarna i maskiner m. m. inom hela näringslivet med 7,5 proceni under 1971 mot 5 procent under 1970. Del finns därför inte ens formell täckning för det uttalade behovet av särskilda åigärder för att stimulera invesleringarna.

Jag menar nog ocksä all man inle kan diskulera dessa favörer till de privala förelagen med mindre än all man även lar med vinslulvecklingen i bilden. Den har som bekant varit ganska gynnsam under senare är. Varje jämförelse mellan vinslulvecklingen och de anställdas löneutveckling markerar de ökande klyftorna i samhället.

Jag tror också all man i hela della resonemang mäsle la med ylleriigare områden, bl. a. den pågående kapitalflykten ur vårl land.

Det är ganska naturligt att alll fler ställer sig frågan: SkaU inte snart del myckna lalel om jämlikhet ocksä följas av handling?

Hen HELLSTRÖM (s):

Herr lalman! Herr Berndtson i Linköping menar all del bara är en skillnad i konjunkturbedömningen. Bytesbalansproblemel var inle sä svårl, och därför behöver man inle slimulera industrUnvesleringama,

Nä, det är inle bara del som sägs i kommunisternas finansplanedebatl. I protokollet säger man också all om induslrin verkligen investerar, sä får den svårigheter alt göra dessa investeringar bärande, om inle konsumtionen tilläts växa. Det är ju här som man gär som kallen kring hel gröt. Invesleringarna, som föresläs bli prioriterade i årets finansplan, föresläs bli del jusl för alt stimulera exporten. Då är väl hemmakonsumtionen inte av så slor belydelse.

Men för all etl ögonblick återgå till herr Berndtsons konjunkturbedömning så kan man tämligen klart säga att de skatleförslag och de ekonomisk-politiska förslag som vänsterpartiet kommunislerna har lagl under del sisla året är klart och kraftigi inflationsdrivande. Med vänsterpartiet kommunisternas politik hade alllsä bytesbalansproblemet varit väsentligt svårare än del är i dag.

När jag alltså efterlyste alternativ från vänsterpartiet kommunisternas sida har jag fortfarande inle fäll något sådant allernativ frän herr Berndlson. Men var och en som läser vänsterpartiet kommunisternas skalleförslag kan därur utläsa att deras alternativ innebär ännu sämre bytesbalans, aUtsä ännu starkare behov av att prioriiera induslrin, såvida

vi inle vUl accepiera all pä lång sikt fä sysselsättningssvärigheter.

Del går inle alt bara ta fördelarna av alla förslag och aldrig se tUl kosinaderna. Det är en traditionell folkpartiargumenlation, och det är betecknande all kommunislerna här uppträder som etl andra folkparti.

Sedan vill jag säga till herr Brandt att skälet till att motion 1208 har lagts - även om det då kan sägas att alla investeringarna inle täcks in, menar herr Brandt — ärjust all här går slaten ul med en viss stimulans till industrin och dä är del lämpligl och prakliskl all knyta villkor som har med företagsdemokratin och arbetsmiljön all göra just till de statliga åtgärderna. Det är heUer inget ovanligt att man förfar pä det sättet. 1 bosladslånekungörelserna anger man villkor om hur de som får bostadslän skall bete sig och vad de skall göra. Det täcker då inle allting, men del är en leknik som används i dylika sammanhang.

Jag menar fortfarande alt det är väsentligt all arbelsmiljöulredningen får en ordentlig bas för sill arbeie och fär en ordentlig försöksverksamhet bakom sig all la stäUning ulifrän. Dä är del naturligt alt när samhäUel ger en stimulans direkt tUl företagen med samhällets pengar också se lUl att de beslul som fallas ule i företagen om fördelningen av dessa pengar sker i mera demokraliska former än i dag. Dä är det min tro alt med den kunskap som de som jobbar på verkstadsgolvet har om arbetsmiljöfrågorna så kommer säväl företagsdemokratin alt tillgodoses bättre än i dag som arbetsmiljön att förbättras.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Förordning om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statlig inkomstskatt

Hen BRANDT (s):

Herr lalman! Får jag fråga herr Berndtson i Linköping om han inte är medveten om all det är svårigheler i handelsbalansen och bytesbalansen. Medger herr Berndtson att det är ett problem för svensk ekonomi, all här finns inle nägra svårigheter för avsättning trols att vi har ganska höga kostnader inom svensk industri? När man läser boksluten sä finner man att förelagen har god avsättning men all exporten hindras pä grund av för låg kapacitet.

Hur skall man dä eliminera denna för låga kapacitet - kan herr Berndlson ge mig och kammaren någon upplysning om det - på annat sätt än genom all bygga ul produktionsapparaten om den är för läg? Om exportindustrin inle kan exportera mera på grund av att dess kapacitet inle räcker lUl och om hemmamarknadsindustrin inte kan konkurrera med utlandet därför att den inte är tUlräckligt rationell, vad har då herr Berndlson och kommunisterna för allernaliv och förslag för alt klara detla problem?

Har kommunislerna någol annal allernativ för alt siärka produktionsapparaten och möjliggöra för oss all klara bytesbalansen pä ett hyggligare sätt? Det är uppenbart att det här erfordras åtgärder. Det är alla utom kommunislerna pä del klara med. Varenda en som är något sä när insatt i ekonomiska realiteter inser att del erfordras snabba ätgärder jusl i della avseende. Av alla de förslag som har framförts för att nå snabbast möjliga resultat har man stannat vid elt invesleringsavdrag på 10 proceni. Bäde herr HeUström och jag har frågat, om kommunisterna har något annat allernativ, men det fär vi inget besked om.

Till herr Hellström vill jag bara säga vad jag tidigare underströk.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Förordning om särskilt investeringsavdrag vid taxering tiU statlig inkomstskatt

nämligen att vi anser all denna fräga pä detta lilla avsnitt är så brådskande och angelägen all man inte kan göra den beroende av huruvida man inom den eller den industrin skall kunna lösa den eller den miljöfrågan. Jag tror all det skulle bromsa våra möjligheter och att vi inle skulle uppnä del resullal, som vi i denna situation anser vara synnerligen angeläget. Den bedömningen bör ske i elt slörre sammanhang. Herr lalman! Jag vidhåller mitt lidigare framställda yrkande.

Herr LARSSON i Umeå (fp);

Herr talman! Det är ju ett enhälligt utskottsbetänkande i denna fråga. Jag stär antecknad för ett särskilt yttrande, som inle innehåller nägol annat än en passus där vi säger att man kan länka sig alt dessa avskrivningsregler kan användas även i lokaliseringspolitiskt syfte men att den frågan inte kan tas upp i detla sammanhang.

Vad som föranledde mig att begära ordet var närmast herr HeUströms högst besynnerUga inlägg. Jag skall inte gå in pä herr Hellströms moiion, som är avstyrkl av elt enhälligt utskott. Herr HeUström har inte ens fåll sina egna partikamrater alt siödja de synpunkler han framfört i motionen. Jag vUl i stället la upp hans angrepp på folkpartiet. Han gifter ihop folkpariiel och kommunislerna och säger alt kommunislerna är lika oansvariga som folkpartiet när det gäller att ha täckning för kosinaderna för de krav på förbättringar inom olika områden av samhället som vi för fram i våra motioner.

Jag vUl påpeka för herr HeUström alt han måsle vara ovanligt dåligt underrättad. Om herr Hellström hade följt med i deballen och hade studerat folkpartiets olika förslag med avseende pä budgelavvägning, skulle han ha funnii alt vi i samtliga fall visal ansvar och inte har försvagat budgeten. Vi har haft inkomsttäckning för de utgiftsökningar som vi har föreslagit, I detla fall finns det ingen anledning, som herr Hellström gör här, alt försöka smutskasta folkpartiet och all säga all vi är oansvariga.

Jag lycker alt herr Hellström skulle akta sig myckel noga för att gifta Uiop folkpartiet med kommunislerna. Ett giftermål ligger närmare till hands mellan socialdemokralerna och kommunislerna — åiminstone pågår lydligen ett frieri dem emellan — än mellan kommunisterna och något annat parli.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr lalman! Jag utgår ifrån att vi inte skall ha en ny finansdebalt av samma omfattning som den vi hade förra onsdagen. När nu herrar Brandt och Hellström efterlyser vad kommunisterna vill pä det ena och del andra området, så vUl jag fatta mig kort; Herrarna får väl fortsätta den tydligen påbörjade läsningen av protokollen från förra veckans debatt och sätta sig närmare in i de kommunistiska förslagen. Där upptogs flera frågeställningar både i fräga om den felakliga ekonomiska politiken som förts och beträffande följder av vad som föreslagits i finansplanen.

Det är väl alldeles uppenbart att bytesbalansens problem inle kan lösas med okontrollerade favörer vid invesieringar av varje slag, Ukgiltigt för vilket syfte och UkgUtigt vilkel slag av investeringar del än handlar om.

Lål mig lUl sist säga lill herr Hellström all vem som än är överens med folkpartiet sä är det i varje fall inle vänsterpartiet kommunisterna. Del framgick ocksä vid förra veckans finansdebatl, och jag vill erinra om finansutskottets eget uttalande: "Enligl utskottets uppfattning råder i stort sett principiell enighet när del gäller de allmänna målen för den ekonomiska politiken i värl land. Del man har olika meningar om är avvägningar på marginalen och framför allt vilka medel som skall användas för att nå de uppställda målen."

Det var inte milt parti som skrev sig samman med folkpartiet och övriga borgerliga partier, ulan det var herr Hellströms parli.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Förordning om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statUg inkomstskatt

Hen HELLSTRÖM (s):

Herr talman! Herr Berndtson sade alt vi borde ha läst protokollet frän förra onsdagen i stället för att la en principdeball i dag. Herr Berndlson är väl lika medveten som jag om all de ärenden vi i dag diskuierar var uppsatta att debatteras i sammanhang med finansplanen förra onsdagen men all man av tidsskäl sköt upp behandlingen av bl, a. det här ärendet, Eflersom detta ärende hör direkt ihop med finansplanen och var avsett alt diskuteras samma dag som den, är det inte sä konstigt all man mäsle återkomma tiU de principiella synpunkterna pä ekonomin, som ocksä de här förslagen rör.

Sedan vill jag bara säga till herr Larsson i Umeå att även om folkpartiet i är har täckning för sina förslag, sä är det fullt klart alt det budgetförslag som folkpartiet lade fram 1970 innebar en budgetförsvagning som hade orsakat oss en väsentligt kraftigare inflation än den vi redan haft under 1970. Pä alla de områden där vi nu upplever svårigheler hade besvärligheterna blivit förvärrade, om de förslag hade antagits som folkpartiet liksom andra oppositionspartier framlade under år 1970. De hade fäll effeki även i dag.

Hen LARSSON i Umeå (fp);

Herr talman! Det är närmast genant för mig att vara Ivungen att tala om för herr Hellström att vi hade balans i vårt budgetförslag 1970 och 1969 — herr Hellström kan gå tUlbaka flera är. För de ulgifler vi föreslog hade vi föreslagii motsvarande besparingar eUer inkomstförstärkningar.

Skall man föra en meningsfylld debatt, herr HeUström, måsle man hålla sig tUl fakta.

Punkten A

Proposilioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels motionen nr 1209, och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndlson i Linköping begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som viU alt kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 7 punklen A rösiar ja,

den del ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil motionen nr 1209,

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Översyn av tullbestämmelserna för allmänfiyget

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Dä herr Berndtson i Linköping begärde rösiräkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 299

Nej - 15 Avstår — 2

Punkten B

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottels hemställan, dels utskottets hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall till motionen nr 1208, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 8 Översyn av tullbestämmelserna för aUmänflyget

Förcrogs skatteutskottets betänkande nr 12 i anledning av motion om översyn av tullbestämmelsema för allmänflyget.

Hen CLARKSON (r ):

Herr lalman! AUmänflyget skulle i vårt land kunna gä en mycket gynnsam och för landel positiv utveckling lill mötes om del behandlades mindre rigoröst är om görs i dag. Allmänflyget skuUe kunna ha slor belydelse för lok njringspolitik och för kommunikalioner av olika slag om man lättade pä de hämmande bestämmelser som i dag häller allmänflygel lillbaka.

Jag har i några olika motioner försöki göra mig Ull talesman för en generösare behandling av allmänflyget här i landet, och den moiion som skatteutskottet behandlar i sill betänkande nr 12 är motionen nr 590 av herr Brundin och mig. I den syftar vi Ull all fä riksdagens gillande av att de tullbeslämmelser som för närvarande hindrar allmänflygels rörelser över gränserna skulle kunna lättas.

Tidigare har bevUlningsutskottet förklarat sig förslå våra synpunkter och gilla all allmänflygel fär en mindre krånglig behandling i detta avseende, och skalleutskottet i den nya riksdagen har ullalal sig på samma säll. Likväl händer ingenling, och anledningen till det är alt man fruktar all allmänflygel behändigt skulle kunna användas bl. a. för narkotikasmuggling.

Jag kan försäkra riksdagen alt smuggling vid allmänflyg är myckel mer lUlkrånglat och besvärUgt än man föreställer sig. Del är synnerligen svårl alt ta sig in över landets gränser och att landa på okontrollerad plats. Det finns belydligl enklare säll att la sig in olaga i landel med varor än via allmänflyget. Det är egenlligen fruklan för all underlätta smuggling som gör all skalteulskoltel häller igen; en sädan fruklan är ganska ogrundad när det gäller allmänflygel.

Jag vUl för riksdagen undersiryka alt Nordiska rådet redan 1963 rekommenderade regeringarna all undersöka möjligheten att lätta gränsformaliteterna i allmänhet i den internordiska flygtrafiken. Det är just

vad molionen egenlligen syftar lill: att man ätminsione inom del nordiska området skulle kunna fä sådana lättnader all flygplansrörelser inom detsamma skulle kunna ske utan nägra som helst tillkrånglade formaliteter.

Jag har med detla korta anförande velat fästa riksdagens uppmärksamhet pä detta faktum och kommer näsla år tillbaka med motionen med etl annat yrkande, nämligen all Nordiska rädel på nytt fär behandla frägan för vidarebefordran lUl de nordiska regeringarna. I avvaktan pä det har jag, herr lalman, ingel yrkande i dagens ärende.

Överläggningen var härmed slulad.

Ulskollels hemställan bifölls.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Regler för rökning i riksdagshuset

§ 9 Regler för rökning i riksdagshuset

Föredrogs konstitulionsulskotlels belänkande nr 14 i anledning av motion om regler för rökning i riksdagshuset.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Rökningen i riksdagshuset är inte bara en hälsofråga och trivselfråga för oss som arbelar här. En rökfri arbeismiljö i riksdagen skulle kunna Ijäna som exempel och argument för dem som pä andra arbetsplatser vill verka för rätlen lill frisk luft. Det var i den förhoppningen vi väckte den motion som nu behandlals. Om vi hade belraklal del som en hell intern riksdagsfråga hade vi naturiiglvis kunnai vända oss direkt lill förvaltningsstyrelsen.

Utskottet instämmer med oss i denna bedömning — del är del viktigaste och del mest glädjande som sägs i beiänkandel. Jag ber all få cilera: "Utskollet delar motionärernas uppfallning all en kraftig begränsning av rökningen i riksdagshuset skulle fä en god verkan för opinionsbUdningen mol rökning pä andra arbetsplatser. Frän hälso- och trivselsyn-punkl är en sädan begränsning givelvis av stor belydelse."

Det är glädjande alt kunna konstalera all molionen redan innan den har behandlals har fäll en sådan effekt. I mänga kommuner har man tagit liknande initiativ för en rökfri miljö, och även på andra arbetsplatser. Den här molionen har fält etl slarkare gensvar från allmänhelen än vad åtminstone jag har varit bortskämd med när det gäller tidigare riksdags-initiativ, och det har varil enbart positiva reaktioner som har nått mig. Jag vill undersiryka alt även frän dem som själva är rökare och som har låtit höra av sig har del varil positiva reaktioner. Det bör väl också påpekas all åtskilliga av dem som har skrivit under den här motionen själva är rökare.

De ultalanden som har gjorts från alla partier om värdet av en bättre arbeismiljö, är ju en god utgångspunkt för behandling av den här frägan. Del är därför onödigt all nu ta upp lid med alt närmare utveckla rökningens skadeverkningar. Det har ju konslalerals att ocksä den s. k. passiva medrökningen är hälsovådlig, alldeles bortsell från Irivselsyn-punkterna. Man börjar i värt samhälle bli alltmer ense om all luftförorening bör undvikas i en modern arbetsmiljö, och utskottet bekänner sig

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Regler för rökning i riksdagshuset

ocksä lill den principen, när man säger alt motionens syfle att begränsa rökningen är angeläget.

Över huvud tagel är del en slående skillnad mellan behandlingen av årels moiion och behandlingen av liknande moiioner förra årel av bl. a. herr Nilsson i Agnas. Dä var det fråga om ell rent avstyrkande och en lämligen liknöjd allilyd från del utskott som behandlade saken. Nu instämmer konstitutionsutskottet, som i år har fåll ärendel, med motionens syfte och slutar med all säga alt förvallningssiyrelsen skall följa frågan och vidta lämpliga åtgärder, jag understryker orden vidta åtgärder.

Ulskotlei påpekar all en begränsning av rökningen redan har skett, framför allt i ulskotlen. Ja, del är positivt. Jag vill bara peka pä en risk: just nu är intresset stort. Nu visar rökarna mer hänsyn än tidigare. Men om lägel förblir oklart när del gäller var rökning är lillälen och var den inle är del, finns del slor risk alt rökandet sä småningom börjar tillta igen, när intresset för den här miljöfrågan har mattats i den allmänna diskussionen. Därför är del angeläget med åtgärder, som ulskoltei säger, i form av vissa klara regler.

Av de många lidningskommenlarer som har förekommil i den här frägan ber jag bara all korl fä cilera en ur TCO-tidningen, som gäller just sammanträden och liknande verksamhel:

"Ett generellt rökförbud skulle lösa mänga Irivselproblem. Men man skapar samtidigt nya. Det är säkert inte lätt för en inbiten rökare att hålla upp en timme eller mer.

Därför bör ell eventuellt förbud vara kopplat med kravet pä pauser. Under dessa kan rökarna dra sig ul i angränsande lokaler och fä sitt nikotinbehov mättat. De kan se fram mot en slund fylld av njutningens sötma - om det nu finns någon sådan i tobaken.

Elt viktigt problem pä vägen mot mindre rökiga sammanträden är, vem som skall ta upp frågan om rökförbud. Man kan riskera den goda kamratandan, och kanske bli ansedd som glädjedödare.

Bäsl vore att under en lid framöver införa en obligatorisk punkl i alla dagordningar. Efler välkomsthälsningen bör frågan om hur man skall ha del med mölesalmosfären komma upp." Sä långt TCO-tidningen.

Självfallet hade vi motionärer gärna sett alt utskottet hell hade Ullstyrkl vår moiion. Det hade varil värdefullt om riksdagen hade anslutit sig tiU principen att huvudregeln skall vara frisk luft, medan rökning bara fär ske pä därför avsedda platser. Nu får man i stället försöka göra del bäsla möjliga av den molsatla linjen - alt det skall anges i varje särskilt faU när rökning inte är tillåten. Utskottets betänkande - och dess beslämda uppdrag lill förvallningssiyrelsen - är elt gott stöd för en ulveckling i räll riklning.

Tillämpningen i delalj bör självfallei inle beslulas av kammaren ulan av förvaltningsstyrelsen. Det har också vi motionärer förutsatt. Men lät mig ändå kort fä ange nägra principer, som enligl min mening bör vara vägledande.

För del första: Sammanträden bör vara rökfria. Låt mig som argumeni för den ståndpunkten — om del behövs några sädana - cilera vad hälsovårdsnämnden i Hagfors vars ordförande är ledamot av denna

kammare och undertecknare av motionen, har sagl på etl litet anslag som man distribuerar. Man säger: "1 en sammanträdeslokal bör luften vara ren och fri från föroreningar, sä alt ledamöterna kan fatta beslul med klar hjärna." Man tillägger också: "OBS! Del är även oartigt mol ickerökare att röka under ell sammanträde. Tag gärna en rökpaus under sammanträdets gäng, så alt rökarna fär sin stimulans. Vädra under liden sammanträdeslokalen." Så långt hälsovårdsnämnden i Hagfors.

För del andra: Även andra lokaler där man av nägon anledning mäste vistas för alt fullgöra sina uppgifler bör vara rökfria. Jag länker pä TV-runi, telefonhyller, justeringsrum osv.

För del Iredje: I restaurangen bör finnas åtminstone något bord för oss som vill känna hur maten smakar och som inte vill att den skall smaka tobak.

Herr lalman! Jag hoppas alt förvallningssiyrelsen verkligen kommer att vidta ätgärder efter sädana här principer. Om så inle sker vågar jag försäkra all frägan inle kommer att glömmas bort av oss som har tagil årets motionsinitiaiiv. Vi kommer ocksä all följa frägan uppmärksamt.

Som etl litet prakliskl uppslag tiU förvallningssiyrelsen vUl jag gärna vidarebefordra del som jag fått frän en av de många som har skrivit till mig — Arne Slråby pä Kooperativa förbundets ergonomi- och miljövårdslaboratorium. I en artikel i årets försia nummer av KF:s personaltidning "Vär lidning" lanserar han dragskäpet, som mänga av oss känner lill från kemilaborationerna i skolan, som en lösning på della miljövårdsproblem — världens minsta rökrum som jag här visar i bild pä TV-skärmen. Han föreslår alt riksdagshuset utrustas med sådana dragskäp. Han försäkrar ocksä att det gär mycket bra att kommunicera med den person som sitter i skåpet. Man kan nalurliglvis också länka sig att införa dragskåp med plats for två personer i den s. k. korridorpolilikens intresse.

Jag skall be att samtidigt fä göra reklam för den lilla rockslagsknapp som saluförs av Kiruna allmänna idrottsförening - föreningen är väl värd del stöd som en spridning av den här knappen kan ge. Det slår alllsä: "Vi rök int" - elt bra tema som kan varieras pä mänga sätt.

Det här är ingen ny fräga, herr talman. I motionen åberopar vi Goethe. Del har påpekats för mig all även Jakob 1 av England var en klarsynt person när det gäUde denna miljöfara. Hans kärnfulla kommentar är värd all älerges även i den svenska riksdagen.

Sä här beskriver han rökningen i sin 1604 utskrivna "A Counler-Blasl to lobacco": "A custom loalhsome to the eye, hateful lo Ihe nose, harmful lo the brain, dangerous lo the lungs, and in the black slinking fume thereof, nearesl resembling Ihe horrible Slygian smoke of the pil that is bollomless." Eller, i min icke auktoriserade översällning: "En sedvänja, avskyvärd för ögat, förhatlig för näsan, skadlig för hjärnan, farlig för lungorna och — med sina svarta slinkande ångor — närmast påminnande om den förskräckliga röken frän den underjordiska floden Styx' bottenlösa hålor."

Herr talman! Jag ber alt fä inslämma med hans majestät Jakob I.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Regler för rökning i riksdagshuset

Herr Iredje vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar.

Nr 39 Hen TAUBE (fp):

Onsdagen den Herr talman! Trols alll vad Gabriel Romanus har sagl kommer jag väl

10 mars 1971 lyvärr att fortsätta all röka. Men jag har försöki läla bli, och det är

Det framtida därför jag vill tacka Gabriel Romanus för della utomordentligt goda

statsskicket initiativ. Det är fakiiski myckel bra för oss rökare att vi får visa litet

självdisciplin, Pä sammanträden förr drog man upp en cigarrett efter fem

minuter, och sedan salt man och rökte mer eller mindre hela tiden, och

sä gick ell paket.

Det är ju synd om finansminislern, men jag belalar belydligl mindre skall på delta salt — jag röker belydligl mindre. Jag tror all vi alla här i riksdagen, rökare och icke rökare, är myckel lacksamma för detta iniliaiiv. Det var därför jag skrev på motionen, och jag är glad alt man fär en bättre atmosfär och all rökningen avlar. Men som sagl finansminislern kanske lycker mindre bra om det.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 10 Det framtida statsskicket

Föredrogs konslitutionsutskottets betänkande nr 15 i anledning av moiioner angående del framlida slalsskickel.

1 detta betänkande behandlades motionerna nr 1 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. samt nr 117 av herr Sjöholm.

1 molionen nr 1 hemställdes att riksdagen fattade etl principbeslut om övergång lUl republik sä att detta kunde ikrafllräda vid den nuvarande Ironinnehavarens frånträde.

I motionen nr 117 hemställdes att riksdagen skulle besluta att hos Kungl. Maj:l begära förslag till lag om rådgivande folkomröstning i fråga om det framtida statsskicket i vad det avsäg monarki eller republik.

Ulskotlei hemställde att riksdagen skulle avslä molionerna

1) nr 1 saml

2) nr 117,

Hen LORENTZON (vpk):

Herr talman! Enligt den i är utkomna riksdagsberättelsen beräknas gmndlagberedningens utredningsarbete pågå under hela är 1971, Den 30 april i år, alltså om endasl nägon månad, uppnår kronarvingen 25 är och därmed behörighelsälder enligl riksdagsbeslutet av är 1964, Ett slals-chefsbyle kan alllsä mänskligl att döma bli aktuellt rätt snart.

Del är mot denna bakgrund molionen 1 lill denna riksdag bör ses, där molionärerna menar att frågan om statschefens ställning bör brytas ul då del gäller grundlagberedningens arbete och ges en särskild behandling.

Vänsterpartiet kommunisterna anser — och det gör säkerligen samtliga republikaner i detta land - att den ärftliga monarkin är en kvarleva - ja, en relik - frän det gamla feodalväldets tid, dä adelsmännen måste ha etl

samlande namn. Hur urusel som slalschef denne person än var ur folkels synpunki var han alltid och i alla silualioner de besullnas man, även dä han själv var den främsle alt sko sig på allmogens bekoslnad.

Även om borgarklassen kom lill maklen i hård kamp med adelsväldet behölls de maklsymboler som kunde tjäna den nya härskande klassen. Hil hörde framför allt kungahuset. Dä skiftet vid makten endast innebar att en ny härskande klass uppstod blev kungahuset centrum för reaktionen. Åtskilliga exempel härpå skulle kunna anföras och även pä vilka äventyrliga utspel med svenska folkels fred och frihet som kungahuset inspirerat lill och varil inblandat i. All äventyrlighelerna inle lett till oöverskådliga svårigheler för folkel och landel är dock inte kungahusels förtjänst.

Vad som i della avseende har förekommit borde vara tillräckligt för all Sverige snarast övergick frän ell monarkiskt tUl etl republikanskt slalsskick.

1 dag har vi i Sverige endasl elt parti som fortfarande står enhetligt i slödel för en gammal reaktionär relik och är kungahusels säkraste drabant — det moderala samlingspartiet.

Vi i vänsterpartiet kommunislerna menar alt i ett republikanskt statsskick kunde mycket väl denna riksdags lalman skola de represenla-liva pliklerna. Vi slapp i så fall enligl vår mening etl onödigt presidenlval vart Iredje eller vart fjärde är.

Riksdagen är vald av folkel. Talmannen är vald av riksdagen. Full demokralisk rällvisa skulle därmed vara uppfylld.

Då utskollet anför att hinder föreligger för ell instämmande i vär motions yrkande om ell principbeslui av denna riksdag för övergängen lUl republik vill jag, herr lalman, yrka bifall till del yrkande som utdelats lill kammarens ledamöter och som har följande lydelse:

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer all grundlagberedningen ges komplellerande direktiv all skyndsami ularbela förslag lill ändrad lydelse av grundlagen innebärande övergäng till republik.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Det framtida statsskicket

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr lalman! I della utskotlsullålande behandlas — om jag nu skall ullrycka mig välvilligt — en moiion som jag väckl och som innebär all vi skulle föranslalta om en folkomröslning innan beslul fallas om slalsskickel när del gäller monarki eller republik. Jag är i den frågan av annan mening än den senaste talaren frän kommunistiska partiet. Jag menar nämligen all riksdagen inle skall falla nägol definitivt beslut i denna fråga förrän svenska folkel har fått göra sin stämma hörd.

Jag kan egenlligen inte tänka mig någon fräga som skulle lämpa sig bällre än denna för en folkomröslning. Del är myckel okomplicerat att svara på frågan vilkel statsskick man vill ha. Som jag ser det är del dessulom nödvändigt - i synnerhei om vi skall ändra pä slalsskickel -alt varje röstberättigad person i della land fär säga sin mening. Detla är det enkla syflel med min moiion, en moiion som har åstadkommit ganska mycket förtrel på sina häll, specielli i extremt monarkistiska kretsar. Den har också vållat en del misstolkningar, medveina eller omedvetna, jag skuUe tro mest det förslnämnda. Därför har jag velal

Nr 39 klarlägga all min motion är neutral och bara vill all inget definitivt beslul

Onsdagen den skalt fallas förrän en rådgivande folkomröstning har förevarit.

10 mars 1971 Nu har jag fattat utskottets kläm på det sättet att grundlagbered-

De t framtida ningen skall syssla med denna fråga, och jag skulle gärna vilja all

statsskicket utskottets talesman bekräftar det. I sä fall återkommer frågan till

riksdagen, och då länker jag bevaka den ur de aspekter som jag här har

berört.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr lalman! Det centrala i detla sammanhang är vUken slällning statschefen skall ha i en modern parlamenlarisk demokrati, och den frågan utreds för närvarande av grundlagberedningen. I förgrunden stär då frågorna om regeringsbildningen och formerna för regeringsbesluten. Jag hoppas att beredningen inom en snar framtid skall lägga fram sina synpunkter på grundval av de omfallande studier och diskussioner som förekommit inom grundlagberedningen.

I den situationen kan det inle vara motiverat att anställa någon folkomröstning. Man behöver först klarlägga de befogenheler som statschefen skall ha. Herr Sjöholm sade alt frägan var okomplicerad. För mig ler den sig mycket komplicerad. Man kan inte utan vidare ställa monarki och republik mol varandra. Det finns en rad typer av bäde monarki och republik. Låt mig som ett exempel bara slälla mol varandra de former av republik som förekommer i USA, Finland, Västtyskland och Schweiz. Kammarens ledamöier har säkert en mycket klar bild av alt del är högst olika typer av republik man har i de länderna och all presidenterna där inle kan jämställas med varandra. I det läget är del naturligt att låta grundlagberedningen fortsätta sitt arbeie, och det är också den ståndpunkt som konstitutionsutskottet har intagit.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till konstilulionsutskottets belänkande.

Fru ERIKSSON i Slockholm (s):

Herr talman! Till skillnad frän föregående lalare lägger jag stor vikl vid all grundlagberedningen verkligen försöker penetrera statschefens ställning även i en republik. Del står nämligen i direktiven tUl utredningen, som konsUlutionsutskollel självfallet har hänvisat till i sitt förevarande belänkande.

Ar 1966 fick vi hela den socialdemokraliska gruppen med stöd av kommunislerna - jag tror inte alt någon från de borgerliga partierna var med - att bifalla en moiion, som väckts av ganska mänga socialdemokrater. I den motionen krävdes, att grundlagberedningen skulle ta upp frågan om statschefens stäUning även i en republik. Jag betraktade del som en mycket stor framgång för dem som verkligen ville tränga djupt i frägan och som ser republiken inte bara som elt hypotetiskt allernaliv utan som elt realistiskt allernaliv lill monarki även i vårl land. Det hände all den sittande grundlagberedningen genom sin ordförande var ule och talade litet friskt i tidningarna. Han sade dä all alla de som silier i grundlagberedningen är monarkisler, sä det blir inle tal om alt ge ett enda dugg lill republiken. Då blev man kanske litet ängslig och tänkte:

Har de glömt vilket uppdrag de har? Jag stäUde en fråga till dåvarande slatsministern, Erlander, och han svarade mig klarl och rakl på sak: De har i uppdrag all penetrera slalschefens slällning även i en republik. 1 och med del får man väl föruisäita att grundlagberedningen gör detla.

Jag tycker det är hell omöjligl all som kommunislerna, nu liiel hela på gröten, säga alt vi skall gä in för en republik ögona kubik utan all veta vad vi menar med del. Jag är liiel förvånad över denna inställning. Jag fär ständigt brev om republikfrågan, mänga vill ha republik, men väldigi mänga partivänner och människor som stär ännu längre till vänster säger: Men vi vill hellre ha vär nuvarande kung än Nixon. Del är inte klarl för människor vad detla med republik kan innebära, och vi vel del inle själva. De ser Nixon som det som skulle komma om vi inte hade monarki. Dä är del väl yllersl vikligl alt debatten om en evenluell republik i vårl land, som hillills har förls alldeles för ytligl, fördjupas och att man fär elt bältre underlag, sä alt man vet innebörden i republikkravet.

Jag kan inte se all den som vill ta den här frägan allvarligt - jag är hårt engagerad i den - kan fä elt bättre slöd för all utveckla en försläelse för en republik än genom en ulredning. Genom att man får grundlagberedningen alt inte springa ifrån sitt uppdrag utan fullfölja det kan man senare utveckla debatien om republik, hur den skall se ul, vilka befogenheter en president skall ha, om vi över huvud taget behöver en president elc. Del har egentligen inle förekommil någon riklig debatt i de frågorna. Förutsättningen är mer kunskap i ämnet. För mig är det helt obegripligt all nu la avsländ frän del som överlåtils ål grundlagberedningen all utreda och därmed tro sig påskynda ulvecklingen. Del gör man inle! Kommunisterna bör lugna sig.

Herr Sjöholms förslag är ju inle avvisal med della. Den saken kan vi la upp senare när vi fått underlag för ett beslut. Själv anser jag inte tanken på en folkomröstning vara så lyckad. Men det finns ju möjlighel alt företa en folkomröstning även sedan grundlagberedningen kommit med sin utredning. Så den saken avgöres inte definitivt i dag.

Jag är hell överens med utskottet i dess bedömning av motionerna, och det är jag som en mycket ivrig republikan.

Nr 39

Onsdagen den mmars 1971 Det framtida statsskicket

Hen HERNELIUS (m):

Herr lalman! Jag vill bara bekräfta en förmodan, här i talarstolen framförd av herr Lorentzon, att man inom moderala samlingspartiet icke hyser sympatier för republik, icke önskar en övergäng till republik och all man inom detla parti ej heller skulle vilja se statschefen de facto avskaffad och ersatt av kammarens talman i sina nuvarande funktioner.

Herr LORENTZON (vpk):

Herr lalman! Det var närmast fru Eriksson i Slockholm som inspirerade mig att la ordet. Hon säger bl, a, all kommunislerna är liiel hela på grölen och vill ha republik omgående. Hon refererar bl, a, lill att den uppfallningen kanske inle är den gängse ule bland folkel. Jag tror ändå att det är på del sällel all del är en räll utbredd uppfattning bland folk och väl framför allt bland ungdomen. Om vi går lUl ungdomen i samtliga partier utom moderata samlingspartiet, viU man nog där all vi

Nr 39 skall ha republik omgående, utan nägra särskilda utredningar för övrigt.

Onsdagen den Sedan, fru Eriksson, när Ni talar om all folk släller frågan all man

10 mars 1971 hellre vill ha vär nuvarande kung än Nixon, sä villjag helt undersiryka

Det framtida detta. Men del är väl ändå inle så frågan stär. Vi för vär del släller frägan

statsskicket om att talmannen i Sveriges riksdag myckel väl kunde vara representativ

för värt land i olika sammanhang men all maklen ligger i riksdagens

händer. Den skall inle ligga i Nixons, kungens eller nägon annans händer.

den skall ligga i riksdagens händer. Sedan mä lalmannen vara representant

för landel i övrigl.

Den myckel utomordentliga tidskriften Republik innehåller i nr 1 lår en artikel i anslutning till före della slalsrådel Ulla Lindslröms böcker. 1 artikeln skrivs bl. a. följande som jag gärna vill citera och få lill riksdagens protokoll:

"I början av 1965 avled drottningen och efler begravningen gav kungen middag. Prinsessan Bealrix av Holland frågade där helt frankt en av de närvarande minislrarna. Vad gör Ni om kungen ocksä skulle dö? Gör Ni republik dä?

Denna fråga venlilerades senare i regeringskrelsen och dåvarande justitieminister Kling svarade:

Vi är alltjämt helt oförberedda på en sädan situation. Vi vet hell enkell inte vad vi skall göra eflersom frägan aldrig varil föremål för någon överläggning.

Del låter något detla. En regering som samtidigt är partistyrelse i etl parti som har republikens införande pä sill program sedan 1911 har inle ens bryll sig om att resonera om vad som evenluelll skall hända om den mycket gamla monarken skulle avgå med döden,"

Jag tror att man skall tala tyst, när man säger alt kommunisterna är heta pä grölen, när faklum ligger lUl pä det sällel.

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr lalman! Del är klart rätt som fru Eriksson i Slockholm sade all mill förslag om en folkomröslning inle är borta ur bilden därför alt del avvisats i dag. Det återkommer, och det sade jag också i milt föna anförande.

Jag skulle emellertid vilja säga nägra ord till herr Johansson i Trollhättan om vilken ordning man bör gä fram i. Det är klarl att man kan diskulera vilken som är den primära frågan och vilken man sedan skall rälla in efler den — om man försl skall klargöra slalsöverhuvudels slällning och vilka befogenheler vederbörande skall ha och sedan därefler överväga om man skall ha en kung eller en presidenl. Jag lycker all del är fel ordning. Jag anser att den primära frågan är om vi skall ha monarki eller republik i della land. Sedan fär man inrälia vederbörandes slällning, befogenheler osv. därefler. Det kan man diskulera, men nog lycker jag att del skulle vara den riktiga ordningen. Och i den förmodan trorjag all jag har mycket starkt slöd i svenska folkel, att del är den frägan man först vill la ställning till och sedan får vi rätta återstoden efler det beslut som där fallas.

Sedan menade herr Johansson i Trollhättan all del inte alls var okomplicerat med en folkomröslning i denna fräga. Jo, del anser jag;

sedan man kommii så långt all man fixeral frågeställningen tror jag all Nr 39 del är en mycket klar och för aUmänheten lättbegriplig frågestäUning Onsdagen den man då skulle komma fram tUl och som utan vidare skulle förstås av 10 mars 1971 envar. Jag upprepar all jag lycker att det är en förulsällning, i synnerhet Det framtida om man ändrar statsskicket, att svenska folkel - varje röstberättigad - statsskicket skall fä säga vad man vill. Det är fråga om demokrati, och i denna fråga räcker del inle med den representativa demokratin, utan här får man gå vidare med en rådgivande folkomröstning.

Fru ERIKSSON i Slockholm (s):

Herr lalman! Herr Lorentzon påstod, att jag hade yttrat någonting om att människor inte vill ha republik. Nej, jag sade all när jag fick brev frän sädana som var motståndare Ull republik, åberopade de sig ofla pä den uppfallningen all vi, om vi hade avskaffat monarkin, hade hafl Nixon i stället. Jag har inte yttrat mig om hur många som viU ha det ena eller andra styrelseskicket. Men jag vel, alt mänga som inle vill ha republik har den omedelbara inställningen att vi i stäUel för monarkin skulle fä en republik av det slag som finns i USA. Pä den punkten menar jag att vi inle har fört en klarläggande debatl om vad en republik skulle innebära. Vi mäste därför ha upplysning och utredning av dessa författningsfrägor, innan vi kan förklara för människor vad en republik innebär, om de nu skall bli republikaner men dröjer litet med sitt beslul.

Jag är inte alls förvånad över att kommunisterna nu vill rusa fram ty det finns en ganska stark stämning för republik i dag. Hos oss i värl parli har denna fräga varil uppe och diskulerats på prakliskl taget alla partikongresser. Åtminstone varie gång vi har reviderat programmei - jag har själv deltagit i dessa debatter - har det förts en diskussion. När vi senast hade frågan uppe på en partikongress var vi efter en läng debatt -många var dock ivriga och ville gä snabbare fram — helt överens om alt frägan skulle utredas litel djupare, innan vi kunde la slällning.

Del finns, menar jag, slora utsikter att hos mänga människor fä en annan inställning lill republik, om de vel litet bältre vad det skulle betyda. Därför skall denna fräga gå tUl utredning. Här vänder man inte instäUningen på en dag. Människorna har så stora personliga sympatier för kungahuset, att de inle reflekterar över del ena eller del andra styrelseskicket. Det kan vi inle gä förbi. Del är folkpsykologi. Det kan hända, all frägan fär gä till en folkomröstning sä småningom innan vi kan fä den allmänt avgjord.

Herr LARSSON i Luttra (c):

Herr talman! Den väsentliga frägan är ju statschefens ställning i en modern demokrali. Om en monark eller presidenl är statschef är en andrahandsfräga. Den slällning som statschefen har i värl land är nu allmänt accepterad. Det är väl inte heller någon hemlighet för oss här all den nuvarande statschefen ocksä är allmänt accepterad. Att den svenske statschefens nuvarande befogenheler är allmänt godtagna bör, såviii jag förslär, vara utgångspunkten för grundlagberedningens behandling av detla ärende.

Jag yrkar, herr talman, bifall lill ulskollels förslag.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Det framtida statsskicket

Hen JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Den föregående debatien har visal hur komplicerad frågan egenlligen är. Det finns inle en enhetlig republiktyp. Om herr Sjöholm skulle fä igenom sin vilja med en folkomröslning nu och del skulle slå de två orden monarki och republik, skulle medborgarna inte vela vilken lyp av republik som det gällde. Del räcker alt, såsom jag förut gjorde, slälla mol varandra olika lyper av republiker.

Det exempel som fru Eriksson i Stockholm gav visar ju all mänga identifierar republik med den form av republik som man har i USA. Men man kan ocksä tänka pä den form som man har infört i Västtyskland. Del gör alt frågan behöver en hell annan belysning. Det skulle vara intressanl all se hur herr Sjöholm skulle skriva en voleringsproposition som skulle kunna vinna aUmänl erkännande.

Sedan slår del väl klarl efter herr Lorentzons båda inlägg här, all vpk har gåll ifrån sin moiion och all man är beredd all följa den väg som grundlagen föreskriver för författningsrevisioner. Dä betyder del yrkande han slällt ingenting alls.

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr lalman! Jag tänker inle skriva nägon voleringsproposition, ulan min avsikt var all svenska folkel försl skulle ultala sig i den mera allmänna frägan om presidenlskap eller kungadöme, dvs, republik eller monarki. Jag tror att bäde herr Johansson i Trollhättan och herr Larsson i Luttra lalar litet för mycket frän expertsynpunkt. Det är alldeles riktigt som herr Larsson säger, alt för slalsrällsliga experter är den huvudsakliga frägan statsöverhuvudets stäUning, befogenheter osv. Men gä ut och säg det tUl svenska folket, herr Larsson! Bland svenska folket är den primära och allt överskuggande frägan: Skall vi ha en kung eller skall vi ha en president?

Del är frän den utgångspunkten jag har framlagt detla förslag och yllrat mig i ärendet.

Överläggningen var härmed slulad.

Punkten I

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels del av herr Lorenlzon under överläggningen i anslutning tUl molionen nr 1 framställda yrkandet, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Lorentzon begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller konslilulionsutskottets hemställan i betänkandet nr 15 punkten 1 röstar ja, den det ej vU! röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av herr Lorenlzon under överläggningen framslällda yrkandet.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Dä herr Lorentzon begärde rösiräkning verkslälldes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat: Ja - 293

Nej - 18 Avstår — 1 I

Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Ersättare för riksdagsledamot i vissa fall

Föredrogs konstitutionsuiskollets belänkande nr 16 i anledning av motion om ersättare för riksdagsledamot i vissa faU.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Ersättare för riksdagsledamot i vissa fall

Hen GUSTAVSSON i EskUstuna (s):

Herr talman! Vi har inte bara värl speciella, för alt inte säga säregna arbetssätt här i riksdagen. Del är ell säregel arbelssätt all t. ex. förlägga en inlerpellalionsdeball i början av etl arbeisplenum. När denna drar ul pä liden, fär man bevittna all andra väl beredda frågor och angelägna ärenden fär anslå eller kanske kommer upp lill behandling under sena nattimmar. För alt inte tala om att arbetsprogrammet blir förskjulet för 300 ä 350 människor.

Vi har också vårt speciella, för att inle säga säregna, språk här i riksdagen, I alla andra församlingar innebär avslag pä ell förslag elt nederlag; här kan det vara Ivärlom. Sä har t. ex. min och mina socialdemokraliska Sörmlandskamraters motion om all suppleant skall träda in i riksdagen i stället för ledamot som upphöjs till talman eller slalsråd avstyrkts av utskottet under fast försäkran om alt regeringen redan nästa vårriksdag med tUlämpning från nästa mandatperiod skall lägga fram ell förslag, som gär ännu längre än motionens förslag. Enligt vad som utlovats skall samtliga riksdagsmän vid längre frånvaro frän riksdagsarbetel ersältas i detla av suppleanter.

Den lösning av problemel som anmäles överensslämmer hell med önskemålel i samma molionärers moiion förra året. Vi begränsade oss i är lUl nyssnämnda begäran för att vara säkra på all vinna något. Vi har vunnit alll.

Var ligger de stora vinsterna med det utlovade ersältarsystemet? Jo, det kan bli mera uträttat i det beredande riksdagsarbetet, när det kommer att finnas full uppsättning med folk, och statsrådens hårt ansträngda arbetstid kan - för all använda grundlagberedningens formulering — reserveras för regeringsarbetet. Uppgifter med anknytning till och utgående frän riksdagsengagemanget, som anförtros riksdagsmän, kan bli bättre och snabbare avklarat om riksdagsmän för en tid kan lämna sina plalser i kammare och utskotlslokaler för att t. ex. ägna sig åt koncentrerat utredningsarbete. Många flera fördelar kan nämnas men jag skall inte stjäla lid genom en uppräkning.

Herr lalman, jag ber att få ansluta mig tiU konstitutionsutskottets avslagsyrkande pä min och mina meningsfränders moiion. Ett sådanl här nederlag är lätt all Uda.

Överläggningen var härmed slulad. Ulskollels hemställan bifölls.

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 38-40

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 SamhäUets rättshjälp

§ 12 SamhäUets rättshjälp

Föredrogs jusiilieulskottels betänkande nr 2 i anledning av motioner angående samhällets rättshjälp.

1 motionen nr 241 av herr Winberg m. fl. hemställdes all riksdagen hos Kungl. Maj:l dels skulle anhålla om tillsättande av en parlamentarisk beredning med uppgift att överarbeta det i stencil Ju 1970:14 upptagna förslaget lill rättshjälpslag, dels skulle begära att förslag till ändring av 1 § lagen om fri rättegång i enlighet med vad som anförts i motionen skyndsami förelades riksdagen.

1 motionen nr 330 av herr Helén m. fl. yrkades, såvitt nu var i fräga, all riksdagen hos Kungl. Maj.t begärde att vid ulformningen av förslagei om ökad rättshjälp skulle beaktas dels motionens krav pä fri konkurrens mellan advokater i enskild tjänst och advokater vid allmänna advokatbyråer, dels kravel på inrättande av rältshjälpsmyndigheler som var fristående frän de allmänna advokatbyråerna, dels ock vad i övrigt anförls i molionen i denna del.

Ulskottet hemställde att motionerna nr 241 samt nr 330, sävill nu var i fråga, inle föranledde nägon riksdagens åtgärd.

Reservaiioner hade avgivits

1) av fru Krislensson (m) och herr Schölt (m), vilka anseit att
utskottet bort hemställa,

all riksdagen med bifall till motionen nr 241 och i anledning av molionen nr 330, sävitl nu var i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t dels skulle anhålla om tUlsättande av en parlamentarisk beredning med uppgift att överarbeta det i stencil Ju 1970:14 upptagna förslaget tUl rätlshjälpslag, dels ock skulle anhåUa att Kungl. Maj;l skyndsami förelade riksdagen förslag lUl ändring av 1 § lagen om fri rättegång i enlighet med vad reservanterna anförl,

2) av herr Ernulf (fp) och Petersson i Röstänga (fp), vilka ansett att
utskottet bort hemställa,

att motionen nr 241 icke föranledde nägon riksdagens åtgärd, samt att riksdagen, med bifaU lUl motionen nr 330, såviii nu var i fräga, hos Kungl, Maj;l begärde att vid ulformningen av förslagei om ökad rättshjälp skulle beaktas dels motionens krav pä fri konkurrens mellan advokater i enskild tjänst och advokater vid allmänna advokatbyråer, dels kravet pä inrättande av rältshjälpsmyndigheler som var fristående från de aUmänna advokatbyråerna, dels ock vad i övrigt anförts i motionen i förevarande del.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! I justUieutskottets betänkande nr 2 behandlas en fråga som ur rättssäkerhetssynpunkt är väsentlig, nämligen frägan om hur samhällets rättshjälp skaU vara utformad. Enligl min mening bör ingen av ekonomiska skäl vara utestängd från alt kunna föra sin talan inför domstol, men så är lyvärr fallet för närvarande. De beslämmelser som gäller i dag innebär för det försia att bara de som saknar medel att belala rältegångskoslnaderna kan få fri rättegång och för det andra all ocksä de som, sedan dessa koslnader har betalats, skulle sakna medel lill eget uppehälle och underhåUsskyldighet, kan få fri rättegång. Det framgår av detla att beslämmelserna är myckel restriktiva. Följden är all del bara är de mera välsiluerade i della samhälle som har möjlighet att föra sin lalan

inför domstol, plus de som har fri rättegäng, medan stora grupper i samhällel saknar denna möjlighet. Del är därför angeläget att frägan om en vidgning av samhällets rällshjälp snarl föreläggs riksdagen,

Frägan har varil föremål för utredningar under lång lid, bäde under 1950-lalel och 1960-lalel. Principerna för della uiredningsarbeie har varil all ingen av ekonomiska skäl skall vara uleslängd från möjligheien all ta till vara sina intressen inför domstol, men att den som har egna resurser skall kunna bidra till kosinaderna efler förmåga.

Dessa betänkanden har Irols posiliva remissyttranden inte föranlell nägon riksdagens äigärd, ulan i stället har jusiiliedepariementet tUlsatt en utredning som förra året lade fram ett förslag. 1 avvaktan på alt detta förslag skall presenleras har emellerlid frägan delvis lösts på prival väg genom de rältshjälpsförsäkringar som nu knyts till bil-, hem- och villaförsäkring. Men dessa rätlshjälpsförsäkringar lillgodoser inte hela behovel, eftersom 1. ex. adminislrativa mäl och ärenden inte inkluderas i dem. För övrigt är det nalurliglvis många människor som inte heller tecknar sådana här försäkringar.

Efler alt ha tagil del av departementspromemorian har jag för min del blivit övertygad om all det skulle innebära allvarliga betänkligheter av grundläggande innebörd och en allvarlig risk för minskad rätissäkerhet i vårt land på detta område om förslaget skulle läggas lill grund för lagstiftning.

Jag har därför med herr talmannens tillåtelse för avsikt att gå in tämligen utförligt pä de olika förslag, som inryms i promemorian, detta med hänsyn lill frågans vikl.

För del första föreslås i promemorian all utseende av biträde och offentlig försvarare skall flyttas över frän domstolarna lill rättshjälpsmyn-digheten. Del belyder all den räll som har funnils för den som blir anklagad för en brottslig gärning all lill sill försvar erhålla biträde som han själv har utsett nu skulle inskränkas. Ändå är den rätten av grundläggande belydelse för rättssäkerheten. Jag kanske också kan nämna all den är inskriven som etl minimikrav i konventionen om de mänskliga rätligheterna - en konvention som Sverige har ratificerat.

Ett sådant förslag, all en stallig administrativ myndighet skulle utse offentlig försvarare, skulle innebära ett allvarligt åsidosättande av rättssäkerheten. Det kan ocksä innebära särskilda risker i politiskt oroliga lägen.

Det är min förhoppning all departemenlschefen lar intryck av den kritik som remissinstanserna har fört fram pä denna punkt och att departementschefen också tar intryck av ett enhäUigt första lagutskotts ullalande år 1968, i vilkel ulskoltei framförde den uppfattningen all del är värdefulll att den tilltalade kan anförtro sig ät en offentlig försvarare med oberoende ställning i förhällande till myndigheterna.

Den andra punklen som jag skulle vilja trycka pä i denna promemoria är att förslaget faktiskt i visst avseende kan innebära en minskad rätt till fri rättegäng i förhällande till vad som nu gäller. Det finns nämligen elt stadgande som säger alt myndigheten skall pröva om den sökande har ett befogal intresse av alt fä sin rält prövad. 1 sä fall skall fri rättegång kunna medges. Det förfaringssättet all en myndighei skall pröva om en person

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 SamhäUets rättshjälp

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Samhällets rättshjälp

har ell befogat intresse av alt föra sin lalan är en allvarlig inskränkning i den enskildes möjligheter all tillvarata sina iniressen. Jag anser all en sådan begränsning inle kan accepleras.

Den tredje synpunklen är all del är vikligl att vi i detta land fortfarande kan få ha en kär av frill yrkesulövande advokater. Det är väsentligt för rättsordningen i en demokratisk stal; det är vikligl att en advokat slår obunden i förhållande lill del allmänna och lill enskUda institutioner. Nu föreslås en väsentlig utbyggnad av rällshjälpsmyndig-helen och allmänna advokatbyråer. Syftet med denna ulbyggnad är inle enbart att bereda rällshjälp ät dem som av ekonomiska skäl behöver det allmännas slöd, ulan syflel är också all slalliga organ skall administrera och koslnadskonlrollera en rällshjälp som staten ändå inte till nägon del skall bekosta. Del innebär alllsä en hell onödig administrativ apparat och helt onödiga koslnader, som inle är motiverade av de sökandes behov av rällshjälp.

Dessulom skulle jag vilja framhålla att de befattningshavare som blir anställda hos dessa rältshjälpsmyndigheler och som dä fungerar som slalsanslällda jurisler kominer all fä en egendomlig dubbelfunktion. En och samma befattningshavare kommer att uppträda bäde som myndighetsperson och som advokat. Om man länker sig en situation där en person söker rällshjälp och hans ärende gäller en lalan mol staten skulle alltså den person han vänder sig till för att fä biträde av vid talans förande vara anställd av den part som han för sin talan emol.

Det blir således en underlig dubbelfunklion, vilkel inle kan accepleras. Därför tycker jag för min personliga del alt det vore en fördel om rällshjälpen fortfarande kan handhas av fria förelagare. Skall man på något häll inrätta allmänna advokatbyråer, bör det enligt min mening endasl vara moliveral av del lokala behovel, alltså av all del inte finns frislående advokater på den ort del gäller.

Ylleriigare ell motiv för sädana byråer är att de skall fä inla en prisledande slällning. Också del är etl motiv som jag inte kan acceptera. Jag tycker att vi även pä del här området bör slå vakt om den fria konkurrensen, och den kan inle bibehållas om de slalliga advokatbyråerna skulle ha en prisledande slällning, där de ensidigt dikterar marknaden. Det har mig velerligt inte framförts nägon kritik mol domstolarnas säll alt pröva advokalarvodenas siorlek, och jag lycker att domstolarna bör fä behälla den funktionen i forlsältningen.

För övrigl vill jag säga all del inte heller är Ulltalande all ersällningsfrägor prövas enbarl av slatens egna adminislrativa organ. Den vedertagna principen för besiämmande av löner och ersällningar äl anslällda och uppdragstagare är annars att tvä parter skall vara med och säga sitt ord, men här skulle del bara bli slaten som har funktionen all ensidigt besluta hur stora arvodena skall vara.

Det är alltså de här kritiska synpunkterna som jag givit utiryck äl — vilka gör all jag för min personliga del skulle önska all departemenlel i samråd med represenianier för de poliliska partierna tUlsatte en ny ulredning med uppgift att förulsällningslösl ularbela ell förslag. Skulle nämligen de principer som nu finns i denna promemoria bli vägledande för de förslag som riksdagen har att emotse i höst, lycker jag all del

skulle vara elt allvarligt steg tillbaka.

Jag kanske fär nämna en liten egendomlighet, herr lalman, nämligen all man i denna promemoria säger all samråd har ägt rum med vissa angivna domstolar, enskUda ledamöter av advokatkåren osv., men deras inställning till frågan har inle angivils. Del har inle heller tUlätils all en ledamoi av utredningen fält vid dess belänkande foga en avvikande mening.

Med hänsyn till den ulomordenlligi allvarliga remisskrilik som har framkommil skulle jag med hemställan om bifall tiU reservaiionen 1 vilja föreslå alt departementet tillsammans med representanter för de poliliska partierna omarbetar förslaget och lägger fram ell nytt, som kan vara godtagbart ur rättssäkerhetssynpunkt. Jag förmodar att en sädan åtgärd kommer all ta sin lid. Därför föreslär vi i reservaiionen 1 att man nu bestämmer sig för alt fä tUl stånd en provisorisk lösning av frågan, nämligen all höja lakel för inkomsigränsen sä alt fler människor än som nu är fallel kan få komma i åtnjutande av den fria rättegången. Det skulle enligl denna reservalion kunna ske på det sättet att den sökandes ekonomi anknyts till basbeloppet enligl lagen om allmän försäkring multiplicerat med en lämplig koefficient.

Jag skulle med detta, herr lalman, vilja yrka bifall till den vid ulskollels belänkande fogade reservationen 1.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Samhällets rättshjälp

Hen WINBERG (m):

Herr lalman! Frågan om en ändring av de beslämmelser som gäller för samhällets rättshjälp har ju varit aktuell sedan länge. Vad som framställ som särskilt angeläget har varit kravet på en utvidgning på olika sätt av rällshjälpen. Fru Krislensson har alldeles nyss redogjort för de regler som finns för närvarande. Reglernas ulformning har ju medfört att domstolarna mäste vara ganska restriktiva när det gälll all i de enskilda fallen la slällning lill frägan om en part skall kunna beviljas fri rällegång eller inte. Vi saknar ocksä för närvarande i stort sett regler om allmän rällshjälp i förvaltningsärenden. Den rällshjälp som lämnas vid sidan av lagen om fri rättegång - jag länker på rätlshjälpsanstalternas verksamhet och på den rättshjälp som lämnas pä grundval av avtal mellan vissa landsting och Advokatsamfundet; vad som brukar kallas Jämtlandssystemet - är ocksä slarkl begränsad i vad gäller den inkomst som den rätlssökande får ha för att kunna fä fri rättshjälp.

Med den ulformning som nuvarande regler har är det nog sä all del finns många människor, framför alll de som man brukar räkna till de s. k. mellangrupperna, som av ekonomiska skäl är hindrade eller har svårigheter att ta lUl vara sina intressen i rättsligt hänseende. Så bör det nalurliglvis inle vara i dagens moderna samhälle. Det råder därför, som vi har konstaterat i molionen nr 241, ett slarkl behov av vidgade möjligheter till rällshjälp.

Nu har den här frågan - och del var också fru Krislensson inne på -behandlats tidigare, bl. a. av 1951 ärs rätlegängskommitlé och av 1962 års utredning om rättshjälpen, men den har ännu inle nätt sin lösning. När den äter aktualiserades i 1970 års statsverksproposition var det någonting i och för sig positivt som hände, men den deparlementsprome-

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Samhällets rättshjälp

moria som senare under 1970 avlämnades ger enligt min mening - och jag vel all den delas av många - ingen god lösning på den här komplicerade frägan. Remissinsianserna har ocksä i mänga avseenden varit mycket kriiiska. Fru Krislensson har närmare behandlal en del av innehållel i promemorian, och jag kan i den delen nöja mig med alt instämma i den kriiik hon har framförl,

Vär moiion gäller närmast sältel för arbelel alt uiforma den framlida rättshjälpen och förslag lill en tillfällig lösning i avbidan på en mer definitiv. Jag nöjer mig därför med att konstatera all åtskilliga remissinslanser anser alt förslaget i promemorian inle utan en genomgripande omarbetning bör läggas lill grund för lagsliflning och all man därvid ofta betonar rättssäkerhetssynpunkter. Man saknar också diskussioner om alternativa lösningar,

Läl mig bara. herr talman, nämna tvä remissyllranden. Högsia domstolens ledamöier säger bl. a.: "En allvarlig farhåga gäller om de rällssökande i en framtid skall äga tillgång till något för rättsordningen i en demokratisk stat sä viktigt som en kär av fritt yrkesutövande advokater." Och i elt annal remissyttrande, avgivet av dåvarande Riksförbundet Landsbygdens folk, RLF, sägs bl. a. all förslaget inle tUlgodoser kravel på rätlssäkerhel och all del framslår som tungroll och byråkratiskt. RLF anser all förslagei inle utan väsentliga omarbetningar kan göras till föremål för lagsliflning och alt en omarbetning bör ske förulsällningslösl.

Frägan om rällshjälpens ulformning är viklig ur sä mänga synpunkter och inte minsl för den rällslrygghel den enskilde medborgaren skall kunna känna i vårl samhäUe. Med hänsyn liärlUl bör den nödvändiga omarbetningen av departementspromemorian enligt vår mening ske i en parlamentariskt sammansatt beredning, där skilda meningsriktningar fär lillfälle alt framföra sina synpunkler.

Jag tillåter mig, herr talman, att erinra om alt det väcktes moiioner vid förra årets riksdag av ledamöier frän moderata samlingspartiet med krav på en parlamentarisk kommitté för arbelet med utformningen av den framlida rällshjälpen. Försia lagulskollel ulialade dä att det uppenbarligen skulle vara ägnat att fördröja en reform om en sädan kommilié tillsalles, och riksdagen avslog molionerna. Men man kan väl i dag konsialera alt om det nu pågående arbetet med rällshjälpsreformen redan frän början hade skett i en parlamentarisk ulredning i stället för i en arbetsgrupp inom justitiedeparlemenlel sä är del sannoliki all reformen hade kunnat förverkligas lika lidigl som vad nu under alla förhållanden kan bli fallel.

En pariameniariskl sammansatt beredning, som kan arbeia skyndsami och göra den erforderliga överarbelningen av föreliggande material, liksom en ändring av lagen om fri rällegång, sä all den personkrets som kan komma i fräga för fri rättegång vidgas i avbidan på den slutliga reformen, är i dagens läge den bästa lösningen. Riktpunkten för den mer tillfälliga ändring av 1 § lagen om fri rällegång som vi föreslär bör vara all ingen av ekonomiska skäl skall hindras frän att tiUvarala sina rätlsliga iniressen men all å andra sidan den allmänna rällshjälpen inle bör omfatta den som har ekonomisk möjlighet all själv bekosta erforderlig

rällshjälp. Givelvis bör de Iröskeleffekter som kan uppkomma beaktas. Jag ber härmed, herr talman, all fä yrka bifall tUl den vid justilieutskottets betänkande nr 2 fogade reservationen 1 av fru Kristensson och herr Schölt.

Herr ERNULF (fp):

Herr lalman! I likhet med fru Kristensson och herr Winberg anser jag att departementspromemorians förslag tUl lagstiftning om rättshjälp inte är godtagbart. Del har också pä en rad punkler mött stark kriiik under remissbehandlingen.

Orsaken lill all jag ändå inle har velat ansluta mig lill reservaiionen I, alltså till förslaget att en ny ulredning skall Ullsättas, är alt en sädan ny utredning måste fördröja en reform som är angelägen. Min förhoppning är att regeringen när den utformar proposiiionen skall la hänsyn till remisskritiken och lägga fram ett godtagbart förslag för riksdagen. Skulle detta i te bli fallel, förbehåller jag mig givelvis rällen alt när propositionen kommer yrka avslag pä den och all då begära en ny delta inte bli fallet, förbehåUer jag mig givetvis rätlen att när propositionen kommer yrka avslag på den och att då begära en ny utredning.

Syftet med reservationen 2, som jag tillsammans med en annan folkparliledamot i utskottet har undertecknat, är all peka på elt par punkler där vi anser del särskilt angeläget alt man ändrar pä del förslag som departementspromemorian innehåller. Promemorian föreslår all de nuvarande kommunala rällshjälpsanslallerna skall förstatligas och i samband därmed kraftigi utvidgas. Mot delta har vi reservanter i och för sig ingenting att invända. Men departementspromemorians förslag är sä utformat alt det knappast blir nägon reell valfrihet för en rätlssökande, när han vill bestämma om han skall vända sig till en rältshjälpsanstall eller söka en privatpraktiserande advokat.

Det är ju så att den myndighei som skall beslämma vilken advokat han får anlita och som också skall bestämma den advokatens arvode, är en s, k. rältshjälpsmyndighel, nära anknuten tiU den allmänna advokatbyrån. Om man dä har en motpart som har gätl till denna advokatbyrå och fått en advokat som är anstäUd där och man blir tvungen all vända sig lill samma rältshjälpsmyndighel för att få en privatpraktiserande advokat till sitt biträde och vet all denna myndighei som är sä nära anknuten tUl motpartens advokatbyrå skall beslämma inte bara arvodel för motpartens advokat utan även för ens egen advokat och även utvälja advokaten och beslämma om rällshjälp skall medges — då är den fria konkurrensen mellan allmänna advokatbyrån och den privatpraktiserande advokaten mycket begränsad. En annan sida av den saken är alt allmänhetens valfrihet mellan advokater av olika slag blir myckel begränsad.

Orsaken liU den OtUlfredsstäUande situation som skulle uppstå är framför alll att departementspromemorians förslag anknyter rättshjälps-myndigheten, som ju har offenlligrältsliga uppgifter, myckel nära till den allmänna advokatbyrån som ju skall företräda den ena parlen i en process. Bäde för valfriheten och för den fria konkurrensen mellan privatpraktiserande advokater och advokater i allmänna advokatbyråer och för allmänhetens förtroende för rättshjälpsmyndighelen är det

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Samhällets rättshjälp

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Samhällets rättshjälp

nödvändigi all man skiljer mellan å ena sidan advokater anställda vid allmänna advokatbyråer och ä andra sidan den myndighei som skall besluta om fri rättshjälp. Jag tror ocksä all denna myndighei inle bör beslämma advokatarvodena — del har domstolen säkert bättre material att göra.

Ytterligare en punkt anser vi vara väsentlig, och önskemålet om en ändring av promemorians förslag förefaller oss där vara slarkl motiverat. Det gäller den situation som man kan komma i om man inle själv har rättshjälp men motparten har det. Vinner man processen mot denna motpart är det mycket ovisst om man kan fä ersättning för sina rättegångskostnader. Motparten har ju rättshjälp och saknar kanske dä möjlighet att själv betala rättegångskostnaderna. Rättshjälpen täcker inte en sådan skyldighel. Om jag fär rällshjälp läcker denna bara mina egna kostnader för rättegången men inle min eventuella skyldighel att belala motpartens rättegångskostnader. Del innebär alltså att den som inle får fri rällshjälp kan komma i ell underläge som naturligtvis inle är avsell. Även på den punklen menar vi all del är angeläget alt propositionen ger en annan och mer tiUfredsstäUande lösning än departementspromemorian.

Jag ber alltså, herr lalman, att fä åberopa de önskemål om ändringar som framförts i reservaiionen 2 och yrka bifall lUl densamma.

Hen LARFORS (s):

Herr talman! I årels statsverksproposilion omlalades att en proposition med förslag lUl lag om samhällets rällshjälp skall föreläggas årets riksdag. Ett gammalt önskemål från riksdagens sida tillgodoses i och med denna proposilion, som inle kommer att begränsas tUl en bättre fri rättegång utan avser rällshjälp i långl vidare omfallning,

I ulskollels belänkande redovisas den nuvarande ordningen, och därför kan jag här avslä frän att gå in på någon historieskrivning. Jag vill i stället säga några ord om de motioner som är bakgrunden Ull utskottets betänkande,

I molionen 241 av herr Winberg m, fl, föreslås all en parlamenlarisk beredning tillsätts med uppgift all överarbeta del i deparlemenlsslencilen redovisade förslaget Ull rättshjälpslag. Jag vill då nämna att frägan om samhällets rättshjälp redan utretts av tvä parlamentariska uiredningar men att ingel av förslagen sedan de i vanlig ordning remissbehandlals ansetts lämpligt all ligga till grund för ett lagförslag.

När frägan hamnade i detla läge har man inom justiliedepartementel, för all fä fram ärendet inom en rimlig lid, utarbetat en promemoria med förslag till rättshjälpslag. Del har skell, som fra Kristensson redan framhåUit, efler samråd med bl. a. domstolar, advokatkåren och de nuvarande rällshjälpsanslallerna. Nalurliglvis har man dessutom använt material från de lidigare utredningarna. Man har givelvis ocksä skickat ul den här promemorian pä remiss, och därmed har frägan om samhällets rättshjälp remissbehandlals inte mindre än tre gånger.

Mot den bakgrunden kan man verkligen fräga sig om del är nödvändigi eller klokt all, som föresläs i motionen 241, lillsälta en ny parlamentarisk beredning för överarbetande av förslaget — om man nu vill konima

fram till en lösning och inle skjula en reform av samhällels rällshjälp längt fram i liden. Molionärerna synes också räkna med all den tänkta parlamentariska beredningen skulle la god tid på sig, eflersom de i ell tilläggsyrkande föreslår en provisorisk ändring i lagen om fri rättegäng i syfte att ge ett ökat antal personer möjlighet lill fri rättegång. Utskotlsmajorilelen har inle funnii skäl att bilräda yrkandet om en ny parlamenlarisk beredning och kan följaktligen inte heller ansluta sig till förslaget om ändringar i lagen om fri rättegång.

I reservationen 2 av herrar Ernulf och Petersson i Röstänga finns ocksä en del kriiiska synpunkler redovisade. Herrar Ernulf och Petersson följer utskotlsmajorilelen i vad gäller förslaget som sådant, men ansluter sig i övrigl till de synpunkter som har redovisats i en motion av Herr Helén m. fl.

1 sin reservalion hemställer herrar Ernulf och Petersson alt motionen 241 inle skall föranleda någon riksdagens äigärd, och sä långl är vi överens. Men sedan yrkar de i slort sett bifall Ull molionen 330 av herr Helén m. fl. Del är enligt mitl eget och utskottsmajoriletens säll all se på frågan litet besynnerligt. Vi vel i dag inle hur den kommande propositionen blir utformad och därför inte heller om och i vilken utsträckning remisskritiken kommer all påverka ulformningen. Innan proposiiionen är framlagd och vi fäll del av del materiella underlaget för den kan riksdagen inte rikta nägon saklig kritik mol förslaget. Skulle kriiik ändå framföras, vUar den pä anlaganden om vad propositionen kommer all innehålla. Herr Ernulf har i sitt inlägg i dag också klart utsagt att vad han har baserat sina synpunkler pä är departementspromemorian.

Förra årets riksdag behandlade motionsyrkanden av liknande art som de som i är upptagits i molionerna 241 och 330. Del dåvarande försia lagutskottet anförde i sill ullätande all då man väntade ett lagförslag om samhällets rällshjälp i en nära framtid skulle lillsällandel av en parlamenlarisk utredning, vilket då yrkades, bara innebära ytterligare dröjsmål med reformens genomförande. Det ansågs inle heller lämpligt att vidlaga några ändringar i den nuvarande lagen om fri rättegång med hänsyn lill den begränsade tid som återstod tills en genomgripande reform av samhällets rällshjälp var genomförd. Riksdagen biföll är 1970 ulskollels förslag om all de dä föreliggande molionerna inle skulle föranleda någon åtgärd. Nu vet vi att en proposition om samhällets rättshjälp kommer under året. Därför finns det än mindre anledning nu än under 1970 all bifalla motionärernas och reservanternas yrkanden.

När propositionen är framlagd finns rätlen all motionera om ändring av förslaget. Då har också riksdagen fått underlaget för en sakdebatt om samhällets rällshjälp. 1 avsaknad av detla underlag har utskottet nu i slort sett avstålt frän sakdebatt i frågan, och det skall också jag göra här. trots all fru Krislensson i viss män gjort kriiiska anmärkningar mol del föreliggande materialet.

Ulöver vad jag här anfört vill jag hänvisa lill ulskollels betänkande i ärendel och avsluta med att yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Samhällets rättshjälp

Herr WINBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Hen Larfors nämnde att del finns Ivä parlamenlariska

3* Riksdagens protokoU 1971. Nr 38-40

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Samhällets rättshjälp

utredningar som har visat sig inte vara lämpliga att läggas tUl grund för en lagstiftning. Del belyser, lycker jag, hur svårt detla problem är. Man släller därför frågan: Finns del större möjligheler med en departementspromemoria? Den kriiik som har riktals mot promemorian visar all så inte har varit fallel.

Nu har vi här ell relalivl siorl malerial, och del finns väl därför desto större anledning all fä en förutsättningslös bearbetning av det genom en parlamentariskt sammansatt beredning.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle:

Herr lalman! Jag skulle också vilja knyla an lUl vad herr Larfors sade om alt det är två utredningar som har prövat frägan och all del inle har ansells lämpligt att lägga fram nägol förslag på grundval av dessa utredningar. Men min minnesbild är all remissinsianserna har varit utomordentligt posiliva - i varje fall när del gäUer den senast avlämnade utredningen. Sävitl jag förslär var anledningen till all man inle har lagl fram någol förslag alt man inle ansäg sig ha ekonomiska möjligheter att presentera ett förslag med utgångspunkt frän dessa utredningar.

Jag lycker alltså all frågan har förhalats betänkligt. Promemorian lyder ju inte på att vi kommer alt få en vettig lösning nu heller.

Herr Larfors säger alt man inte syftar Ull att fä en bällre fri rällegång ulan tiU att fä rättshjälp i vidare mening. Men som jag tidigare sagl innebär del förslag som vi har alt emotse, om man följer promemorian, begränsningar på viktiga punkter. För det första är det den begränsning som ligger i att rättshjälpsmyndighelen skall pröva om den sökande har ett befogat inlresse av all få sin sak bedömd. För det andra är det begränsningen i rällen alt välja biträde, vUkel ocksä är en mycket väsentlig inskränkning i förhällande till nuläget. För del Iredje vill jag säga att med den administrativa apparat som man här avser alt bygga upp, kommer en myckel slor del av kosinaderna för rällshjälpsreformen all falla pä administrationen och kommer icke de rätlssökande lill godo, vilkel får anses vara en allvarlig inskränkning.

Jag vill understryka för herr Larfors att utskottsmajoriteten ocksä säger att det förslag vi har alt emotse får betraktas som en provisorisk lösning. Därför vill jag fräga herr Larfors: När nu ocksä utskoltsmajorilelen uppfattar det kommande förslaget som ell provisorium, är del dä inle skäl i att man tUlsätter en ulredning som skall pröva hur ell kommande definitivt förslag skall se ut?

Slutligen beklagar jag alt herr Larfors vUl avstå från en sakdebatt. Jag har den uppfattningen att vi alla i kammaren, vare sig vi tillhör opposition eller regeringsparti, har anledning att verkligen ingå i debatl i sakfrågor och klargöra vår slällning. Del lycker jag skulle vara posilivi, och jag beklagar alllsä herr Larfors' instäUning härvidlag.

Herr ERNULF (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Larfors tyckte att det var, som han uttryckte sig, litel besynnerUgt all, som man gjort i reservationen 2, gä in pä en diskussion i sakfrågan innan propositionen har kommit. Ja, det är något ovanligt — det skall jag gärna medge. Anledningen lill denna någol

ovanliga ålgärd är alt vi har funnii departementspromemorian sä belänklig ur rättssäkerhetssynpunkt all vi redan pä detta stadium ville göra elt försök alt påverka regeringen, innan proposiiionen läggs fram. När proposiiionen väl kommii är del för sent, som vi vet.

Nödvändigheten av en advokatkår som stär fri i förhällande till del allmänna och nödvändighelen av att den rältshjälpsmyndighel som betros med uppgiflen att utse advokater och pröva en hel del andra frågor är fristående, inle bara frän de privala advokaterna ulan också från de offentligt anställda, är även sä vikliga frågor att vi tyckte det var angeläget all redan nu säga ifrån.

Reservationen 2 grundar sig pä en partimotion från folkpariiel, och den kan alllsä ses som en opinionsytlring frän partiets sida i dessa frågor - en opinionsytlring som vi hoppas skall leda Ull att man tar sig en extra tankeställare, när man nu ulformar propositionen.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Samhällets rättshjälp

Hen LARFORS (s) korl genmäle:

Herr lalman! Fru Kristensson och herr Winberg har påpekal all det har skett uiredningar förul och all del underlag man dä fick fram kanske var bältre, enligt deras uppfallning, men att del icke blev någonting av det hela. Del är klarl alt del även dä fanns kritiska synpunkler - del vet vi — och det var därför som man inle lyckades komma fram lill en proposition.

Vad som är besynnerligt här i dag har herr Ernulf själv talat om för er i kammaren. Han har sagl att det är nägol ovanligt att man har en sädan här debatt pä grundval av en departementspromemoria. Det har jag också tyckt, och det är därför som jag har avstålt frän all la den sakdebatt som fru Krislensson beklagar att jag inte har tagil. Jag lycker nog att man skall spara den tUls man har fält fram propositionen och vet vad som står där.

Vi vet ännu i dag inte i vad män man vid utarbetandet av propositionen kommer all beakta den kritik som promemorian har varil utsatt för. Jag har fattat dessa motioner så, all motionärerna velal framföra kriiiska synpunkter pä promemorian. Det har man gjort, och dessa är ju allmänt kända genom att molionerna har blivit lagda här i riksdagen.

Sedan tror jag alt det skulle vara alt la ell liiel för längt sleg om man pä grundval av dessa motioner skulle besluta vad som skall stå i den blivande propositionen. Då skulle man ju åtminstone i några delar av proposiiionen vara bunden av elt förhandsbeslut i riksdagen, men alltsammans i proposiiionen måsle bedömas vid ell och samma tillfälle.

Det är därför som jag lycker all del är mindre klokt all la upp en sakdebatt om dessa frågor nu. Jag är fullt införstådd med all man kanske ändock vill redovisa sina synpunkler frän talarstolen. Det är en sak - en sakdebatt om dessa synpunkter är en annan sak.

Hen DOCKERED (c):

Herr talman! Frägan om rällshjälpen är ju en synnerligen allvarlig och för många människor belydelsefull fräga. Rättssäkerheten är ocksä för oss aUa dyrbar och värd all värna.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Samhällets rättshjälp

Jag beklagar att kammaren är ganska glest besatl, när vi diskuierar en sädan här viklig fråga, men det kanske beror på den underliga debatt som vi för här i dag. Förra året var jag med bland de reservanler som önskade alt denna fräga skulle ses över, men det ville inle riksdagen vara med om. Del skulle fördröja hela ärendet, sade man. Och frägan var sä viklig att man på grundval av redan gjorda utredningar skulle företa en undersökning och skicka ut resultatet av den som en departementspromemoria. Den promemorian har nu fru Kristensson och herr Ernulf här redovisat, och den skall leda Ull en proposition, som sä småningom kommer all läggas på riksdagens bord. Men den proposiiionen har vi ju inle sett än. Vi vel bara att promemorian har utsalls för stark kritik under remissbehandlingen. Herr Ernulf och fru Krislensson säger all de inle kan godta den departementspromemorian, och herr Ernulf sade t. o. m. att han med anledning av den reservalion han avgivit förbehåller sig rätlen att yrka avslag när ärendet kommer till riksdagen. Ja, vi har alla rätt all vara hur kriiiska som helst den dagen dä deparlemenlschefens förslag ligger pä riksdagens bord. Men, som herr Larfors underströk, vi har ännu inte sett huruvida departementschefen har lagil inlryck av den kriiik som riktats mot deparlementsförslagel som varil ule pä remiss. Vi som var reservanler i fjol är nu splillrade pä mänga håll, men om vi skulle följa förslaget och tillsätta en ny ulredning — och om del nu hade funnils parlamentariskt underlag för elt sådant beslul — så trorjag all vi allvarligt hade försinkal frägan.

Centerpartiets ledamöier i utskollet har sagt all här har vi nu ell besked frän departementschefen om alt det under innevarande år konimer all framläggas ell förslag, och när vi fält det förslaget har vi ocksä möjligheter att göra en saklig granskning av frägan. Jag lycker all del är ganska meningslöst att i dag gå in i en delaljdiskussion.

Herr talman! Med hänvisning lill det förslag som finns i utskottets belänkande ber jag alt få yrka bifall lill delsamma.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr lalman! Ja, vore del fråga om delaljer skulle jag ge herr Dockered räll; dä kunde vi vänla lill dess proposiiionen läggs fram. Men om departemenlschefen verkligen tar intryck av den kritik som riktals mot promemorian frän de sakkunniga remissinstanserna, så blir det inle nägol kvar av den. Del är ju det lägel vi nu befinner oss i, och del är därför som jag har intagit den ståndpunkt som framgår av reservationen nr 1,

Hen DOCKERED (c):

Herr talman! Fru Krislensson och jag har haft ett myckel goll samarbele, och jag respekterar hennes åsikter i olika sammanhang. Nu säger hon emellertid all del kanske inle blir någonting kvar av denna departementspromemoria, när proposiiionen skall läggas pä riksdagens bord. Ja, vi får ju se hur det blir med den saken. Jag vill understryka, att om vi här i riksdagen börjar diskulera och falla beslul om del som sänds ul pä remiss och sä alt säga lar frågan under riksdagens behandling innan departemenlschefen har avgivit sitt yttrande, dä vel jag inte om det

överensstämmer med grundlagarna all lag skall sliflas gemensamt med regeringen.

Hen LARFORS (s):

Herr lalman! Med anledning av fru Krisienssons senaste inlägg, som inle gärna kan fä slå oemotsagt, vill jag säga att alla remissyttrandena inle är dödande för promemorian. Man är dock överens om att del är en god sak om vi kan få en lag om rällshjälp införd. Sedan råder del kanske delade meningar om vissa delar av förslaget, som kan bli föremål för diskussion. Men del finns ocksä de som är posiliva till förslaget.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till 1 :o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av fru Kristensson och herr Schöll samt 3:o) reservationen nr 2 av herrar Ernulf och Petersson i Röstänga, och förklarades den förslnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då fru Krislensson begärde volering upptogs för besiämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Ernulf begärt votering beträffande kontrapropositionen, uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som viU alt kammaren till konlraproposilion i huvudvoleringen angående justitieutskottets hemstäUan i betänkandet nr 2 antar reservationen nr 1 av fru Krislensson och herr Schöll rösiar ja, den det ej vUl rösiar nej.

Vinner nej har kammaren Ull konlraproposilion i nämnda volering antagit reservaiionen nr 2 av herrar Ernulf och Petersson i Röstänga.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för nej-propositionen. Dä fru Kristensson begärde rösiräkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat;

Ja -44

Nej - 60

Avslår - 219

I enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vill att kammaren bifaller justilieutskottets hemställan i

betänkandet nr 2 röstar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservationen nr 2 av herrar Ernulf och

Petersson i Röslånga.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Samhällets rättshjälp

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Ernulf begärde rosträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna om-

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 A vgiften tiU tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft

röstning gav följande resullat:

Ja - 228

Nej - 96

Avslår - 1

§13 Avgiften till tiUäggspensioneringen för äldre arbetskraft

Föredrogs socialförsäkringsulkollets belänkande nr 1 i anledning av moiion angående avgiften lill tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft.

1 motionen nr 475 av herr Hedlund m. fl. hade hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla om prövning av möjligheterna all befria äldre arbetskraft frän avgift lill tilläggspensioneringen, innebärande alt avgift för äldre icke behövde erläggas under vissl utökat antal är före vederbörandes pensionsålder.

Utskottet hemställde all molionen nr 475 inle föranledde någon riksdagens äigärd.

Reservalion hade avgivils av herrar Wikner (s) och Takman (vpk), som ansett att utskottet bort hemslälla,

att riksdagen med bifall Ull motionen nr 79 som sin mening gav Kungl. Maj:l till känna vad reservanterna anfört angående ärligt anslag ur jaktvärdsfonden lill Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare.

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Herr lalman! 1 socialförsäkringsutskotlets belänkande nr 1 behandlas en motion frän centerpartiet, nr 475, angående avgiften till lilläggspenio-nering för äldre arbetskraft. 1 molionen hemställs all »riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller om prövning av möjlighelerna all befria äldre arbetskraft frän avgift till tilläggspensioneringen, innebärande att avgift för äldre icke behöver erläggas under vissl utökat antal är före vederbörandes pensionsålder».

Förslaget är ju inte nytt; del har behandlats i riksdagen vid flera tUlfällen, senasl förra året.

Silualionen för den äldre arbelskraften blir dock sämre och sämre. Det är inle bara så att den loiala arbetslösheten stiger, utan del är också så att den äldre arbetskraftens andel av den totala arbetslösheten siiger i väsentlig grad, för att nu överstiga de 50 procenten.

Del är denna orsak som gjort att centern återkommer med motionen även till årets riksdag. Vi anser alt man här mäsle finna ytterligare ätgärder för att hjälpa den äldre arbetskraften som nu drabbas hårdare av arbetslösheten. Det visar sig också all de äldre arbetslösa får gä längre ulan jobb än de yngre. Del är alltså svårare all skaffa arbeie äl dessa. Det är en sak som också inrikesministern har observerat och på flera ställen i sialsverkspropositionen, bilaga 13, betonar han svårigheterna för den äldre arbetskraften.

Sedan vi behandlade denna fräga i utskottet har det förreslen kommit lill vär kännedom att en tvångslagstiflning pä detla område förbereds. Äv långtidsutredningen framgår alt vi i framliden får en ålderspyramid, som är ännu mera ogynnsam än den vi har i dag. Vi vet ocksä all anspråken

frän induslrin på arbetskraft minskar. Del innebär alt den äldre arbetskraften, som ofla är hänvisad lill industriarbete, fär svårare alt klara sin arbetssitualion. Delta säger också departemenlschefen, somjag vill åberopa i della avseende för alt styrka moiiveringen för molionen. I della läge är det nödvändigt för samhället och näringslivet all genom effektiva ätgärder garaniera den äldre arbetskraften en god Irygghei lill arbete och inkomst.

I detta sammanhang har naturligtvis en allmän arbetslöshetsförsäkring mycket slor belydelse för stora grupper av äldre, och därför anser vi inom centerpartiet alt denna angelägna reform inle får fördröjas längre. Men i avvaktan på förslag i denna fråga om elt särskilt omsläUningsslöd kan man länka sig all en av vägarna all lösa den äldre arbetskraftens problem vore all bifalla del förslag som vi har framlagl i vär moiion.

Man mäste nalurliglvis även tUlmäta pensionsförhällandena, särskilt frågan om pensionsåldern, stor vikt i detta sammanhang. Vi skall senare här i dag diskutera den frägan. Vi betraktar en sänkning av den allmänna pensionsåldern som en angelägen jämlikhelsreform, som för de arbetslösa som befinner sig i de högsta åldersgrupperna skulle vara en lösning av arbelslöshetsproblemen, under förutsättning all de önskar upphöra med fullt förvärvsarbete om försörjningen ordnas genom pensionering. Mänga äldre personer vill dock kvarstå i arbetslivet, och det är naturligtvis bäst om de fär möjlighel härtill. För mänga äldre kan det vara elt livsvUlkor att fä slanna kvar även efler pensionsåldern. Mot denna bakgrund är del angelägel alt samhället medverkar lUl alt skapa sysselsättningsmöjligheter för den äldre arbetskraften. Här, menar vi, skuUe det underlälta för denna arbetskraft om riksdagen följde de riktlinjer som har dragits upp i cenlerparlimotionen. Dä skulle kanske många arbelsgivare bli posiliva lill anställandet av äldre arbetskraft och t.o.m. hälsa dem välkomna, eflersom arbetsgivarna därigenom blir befriade från avgiften för tilläggspensionering.

Det måste vara mycket mera positivt för den äldre arbelskraften all bli mottagen på en ny arbetsplats på delta sätt än all eventueUt gä den väg som vi kanske fär ta ställning till relativt snart här i riksdagen, nämligen att arbetsgivarna genom tvångsåtgärder skall tvingas att la emot en viss proceni äldre arbetskraft, och som bakgrund — om en arbelsgivare inle skulle vilja göra della — ha tvångsåtgärder, hot om böter och t, o, m, fängelsestraff.

Med utgångspunkl i de äldres egen situation mäsle den lösning som vi rekommenderar för dessa arbetssökande vara belydligl bällre. Man fär ocksä ell betydligt bättre förhällande under arbetstiden mellan arbetstagare och arbetsgivare med detta system.

Med delta, herr talman, skall jag be att fä yrka bifall lill den reservation som är fogad tUl socialförsäkringsutskotlets betänkande nr 1,

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Avgiften tiU tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft

Hen NORDBERG (s):

Herr lalman! Den här frägan är myckel rikligt, såsom herr Magnusson i Nennesholm påtalade, en repris från behandlingen av samma ärende föregående år. Det är inte mer än tre månader sedan frägan var föremål för behandling av riksdagen.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Avgiften tiU tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft

1 det förberedelsearbetet var del andra lagutskotlel som behandlade molionen, och andra lagutskollel yrkade avslag pä molionen. Riksdagen biträdde också det förslaget och avvisade följaktligen centerpartiets motionsyrkande.

1 år är del alliså socialförsäkringsutskottet som har hafl att behandla samma motionsyrkande. Inom utskollet har vi inte funnit att några som helsl nya sakliga skäl har lillkommil för all utskollet skulle ha anledning all inla nägon annan sländpunkl än den som andra lagutskottet och riksdagen intog sä sent som i december månad förra årel. Följaktligen yrkar utskottet återigen avslag på motionen.

Skälet lUl avslagsyrkandei, både förra året och i är, kan delas upp i två punkler. Motionsyrkandet är elt yrkande som gör starka ingrepp rent försäkringslekniskl i ATP-systemet, och motionens syfte är egentligen en vad man skulle kunna kalla bisak i förhällande lill de verkningar som förslaget skulle fä pä hela ATP-syslemel som sådant. Vi anser inte all denna motions innehåll utgör etl sådant underlag all del kan vara motiverat all i grunden ompröva ATP-systemels finansieringsformer eller all förändra formerna för erhållande av förmånerna från ATP-syslemel.

Denna motion var förra året ule på en mycket omfattande remissbehandling. Frän riksförsäkringsverkets sida, som ägnade sill remissvar till största delen ät de försäkringstekniska frågorna, lar man också upp alla de problemstäUningar som elt bifall lill motionsyrkandet skuUe innebära och som vi sedermera skulle slällas inför här i riksdagen. Motionsyrkandel innebär inte bara alt det leder fram till en höjning av ATP-avgiften upp emol och kanske t. o. m. över 20 proceni för de grupper, som är under de 55 åren, om man skulle slanna vid det äldersslrecket, ulan del innebär ju ocksä en total omvärdering av sambandel mellan betalda avgifter och förmåner. För de fria företagarna uppslår ocksä ytterst svåröverskådliga problem när det gäller deras anknylning över huvud taget till ATP-systemet som sådant.

Det finns inte anledning att i delalj gä in pä de olika problemen. Vi har i utskottets betänkande hänvisat lill remissvaren, som ingäende redovisades i andra lagulskoliets utlåtande förra året. Men låt mig bara slå fasl all riksförsäkringsverkels yttrande redovisar sådana konsekvenser att man mäsle avvisa del här yrkandei med bestämdhet, därför all del innebär en total omprövning av hela ATP-systemels funktion över huvud taget.

Om vi därefler gär på de huvudmotiv som ligger bakom det här motionsyrkandel, nämligen att en befrielse frän ATP-avgift för kategorin 55 år och däröver skulle utgöra någon form av stimulanseffekt, innebärande att arbelskraften över de 55 åren skulle bli attraktivare för arbetsgivarna, kan sägas att de flesta remissinstanser som tagit slällning liU sakfrågan betraktar detta som myckel betänkligt. Man ifrågasätter starkt om det över huvud laget kan få nägon som helsl positiv effekt i del här sammanhangei.

Från utskottets sida delar vi de meningar som kommit fram i dessa remissyllranden; vi iror icke pä att del här skulle leda fram till nägon förbättrad situation för den äldre arbetskraften. Den skulle inle bli mera allrakliv för arbetsgivarna. Delta uttalande kan man göra ulan alt del här

systemet varit i funktion och bara med hänvisning lill alt det i dag inte föreligger någon gynnsammare slällning för den arbetskraft som är 66 eller 67 är och som är befriad frän ATP-avgift i förhällande lill de grupper som ligger under del åldersstrecket. De grupperna har exakt samma eller kanske t, o, m. svårare problem än de som ligger under den ålderskategorin.

Jag vill också i det här sammanhanget starkt ifrågasätta riklighelen av den principiella innebörd som del här förslaget har. Motionens yrkande gär ju ul på all man här skall göra en viss grupp av arbetskraft prisbUligare för arbetsgivarparten. Man har anledning all slälla den frågan: Vad kommer näsla steg all bli när centerpartiet kommer underfund med att det här inle ger den effeki som man har räknat med? Är det möjligen nägon form av rekommendation att direkl sänka lönen ytterligare för den äldre arbelskraften så all den blir än mera prisbUlig och därmed än mer attraktiv för arbetsgivarna? Vill man verkligen få en större effeki, måsle man vara beredd alt gå ytterligare ell steg på vägen i del här sammanhangei. Den princip som centerpartiet lanserar tyckerjag är mycket allvarlig,

Lål mig avslutningsvis undersiryka all vi frän utskotlsmajoritetens sida hyser samma inställning som reservanterna i fräga om nödvändighelen av alt åtgärder vidtas för att Irygga den äldre arbetskraftens situation på arbetsmarknaden.

Men vad centerpartiet i realiteten föreslär är generella subventioner till förelagarna. Ett sådant generellt krav slår väldigi olika dels mellan olika företag inom samma bransch, dels mellan företag i olika branscher. Vi bedömer det i stället lämpligare att i första hand effektivisera och vidareutveckla värt nuvarande syslem med selektiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Jag vill personligen deklarera den uppfattningen - eftersom frägan inte kunde bli föremål för diskussion i utskottet - att jag i motsats till herr Magnusson med mycket stor tillfredsställelse tagil del av del nya lagförslag som är ule pä remiss för närvarande. Det lagförslaget innebär en utbyggd uppsägningstid för den äldre arbetskraften och inrymmer därjämte ytterligare åtgärder för all trygga anslällningen för dessa.

Jag uppfallade herr Magnusson som om han ville slälla det förslaget mot centerpartiets motionsyrkande i denna aktuella fräga, och alt han förordar centerpartiets motionsyrkande i detta sammanhang. Om jag kunde tolka honom rält tog han nära nog avstånd från det nya lagförslaget som kommer alt bli föremål för behandling här senare. Jag tolkar honom på del sättet av det skälet all han använde begreppel Ivångsälgärder, som jag uppfattade det, i myckel negativ mening.

Jag vill, herr talman, yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Avgiften tdl tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c) korl genmäle:

Herr talman! Principen i centerpartiets motion är ju inle ny, dä man redan nu har vissa årsklasser befriade ifrän avgifter, nämligen emellan 65 och 67 är. Man har inle fått nägon negaliv reaktion för detla.

1 motionen har vi sagt att vi är villiga att gä med på den förhöjning av kosinaderna för övriga grupper som mäsle bli följden. Är höjningen 20

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Avgiften tiU tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft

proceni innebär del en ökning frän 10,25 till 12,30. Sammantaget kommer del ju inle alt bli nägon merulgift för företagarna, och del blir samma inkomst för ATP-fonderna. Men del kan medföra att äldre arbetskraft kanske fär etl mera positivt mottagande när den är ule och söker jobb.

Jag vel inle varifrån herr Nordberg har fält det där om sänkning av löner. Det har inte varil lal om nägra löner för arbetskraften. Vad vi är ule efler är att skaffa dem lön genom all underlätta möjligheten för vederbörande att fä etl jobb. Delta mäsle väl ändå vara det väsentligaste ur deras synpunkt i en situation som i dag, när alll fler och fler av denna äldre arbetskraft saknar jobb och del är en siigande tendens lUl arbetslöshet ibland dem.

Beträffande den andra delen i den promemoria som nu är utsänd på remiss och där man talar om uppsägningsskydd, säger vi i vår moiion -som herr Nordberg kan se om han läser den — all vi ocksä är posiliva till den tanken. Delta säger vi alllsä i en moiion som skrevs innan promemorian sändes ut.

Herr NORDBERG (s) korl genmäle:

Herr talman! Herr Magnusson i Nennesholm vill, med hänvisning lill all ingen avgift behöver betalas in för den arbetskraft som är över 65 år, göra gällande all del inle är någon ny princip som föresläs frän centerpartiets sida. Det nya är emellertid att erläggande eller uttagande av avgifter skall upphöra frän i princip 55 ärs ålder, men all förmånen skall kunna inarbetas och ATP-poäng kunna intjänas även under perioden mellan 55 och 60 är. Man bryter, enligt min uppfattning, sambandel mellan avgifter och utgående förmåner i fel riklning. Jag tror säkert alt herr Magnusson har lagit del av vilka konsekvenser della skulle medföra vad avser de fria företagarna, om han har läst riksförsäkringsverkets remissvar i della sammanhang.

När del sedan gäller frägan i mill tidigare inlägg om vad nästa steg för alt göra arbelskraften bUUgare eventuellt skulle bli har jag inte påsiäll all det slätt i motioner eller ens har sagts av herr Magnusson eller någon annan centerpartist all näsla sleg skulle bli en lönesänkning. Jag har pekat på att centerpartiets representanter gär in på en hell ny princip när de vUl vidlaga åtgärder för att göra en viss kategori arbetare billigare för arbetsgivaren — och pä sä sätt tror sig göra den mer attraktiv. Mol den bakgrunden släller jag frägan: Om de åtgärder som centerpartiet föreslär vidtages, men visar sig inle ge den effekt man räknal med, vad blir dä näsla sleg? Jag frågade vad vi har att välja pä i det sammanhangei. Jag ställde ocksä frågan: Vill centerpartiet rekommendera all näsla steg när det gäller alt göra den äldre arbetskraften biUigare skall vara alt sänka lönerna? Jag är lacksam om vi får etl klarl uttalande frän centerpartiets sida att ni inle är beredda att gå in pä den linjen.

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c) kort genmäle:

Hen lalman! Jag skulle endasl vilja ställa en motfråga till herr Nordberg: Hur vel herr Nordberg all centerns förslag, om del genomfördes, inle kunde fä positiva effekter? Det kan han omöjligen säga i dag.

Han har inle belägg för etl sådant ställningstagande. Försl om vi finge se hur del föreslagna systemei skulle ulfalla - och del ulföU negativt -kunde detla anföras, men i dagens läge är ett sådant påstående helt orimligt.

Herr NORDBERG (s) korl genmäle:

Herr lalman! Det finns tvä skäl till all jag kan göra del påståendet. Del ena skälet är all vi i dag har arbelskrafl som är befriad från avgift från 65 års ålder och därefter. Men den arbetskraften har del sannerligen inte lättare pä arbetsmarknaden än den arbetskraft som är 65 är och därunder. Snarare tvärtom! Jag anser att det är ell tUlräckligt bevis.

Det andra skälet är alt centerpartiets förslag icke pä något sätt skapar en enda ny arbetsplats, inte något nytt arbetstUlfälle över huvud taget. Del är närmast där insatserna mäste göras. Vi mäsle, förutom alt skapa en ökad trygghet för äldre arbetskraft, skapa nya och fler arbetstillfällen bäde för den äldre arbelskraflen och för andra kategorier pä arbetsmarknaden.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Avgiften till tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft

Hen KRISTIANSSON i Harplinge (c):

Herr talman! När jag har lyssnat tUl herr Nordbergs argumentering har jag närmasl fäll den uppfallningen all delta förslag är suspekt. Jag lUlhör inle utskottet, men jag förmodar att behandlingen denna gång — om bedömningen har varit sädan — har blivit den kortaste möjliga. Utskottets ledamöier har lydligen, som ofla sker, anfört: "Sä gjorde vi i fjol."

Herr Nordberg konstaterar inle bara all värt förslag inle kommer alt leda till någonting ulan frågar också: Vad blir nästa steg? Skall ni då sänka lönerna? Ja, herr Nordberg, om detla inte är elt påstående är det i varje fall en msinualion, som jag lycker alt del vore rimligt all herr Nordberg bad cenlern om ursäkt för. Det finns ingel som talar för att vi skulle vilja gä den vägen.

Sedan säger herr Nordberg att delta innebär slarka ingrepp i ATP-syslemel, Jag skulle vilja säga tvärtom. Vad blir del för förändringar över huvud laget för försäkringslagarna? Jag förmenar: Inga alls. De fär sin pension i samma utsträckning, och de fär också tillgodoräkna sig — så är förslaget tänkt — pensionspoäng pä de år under vilka avgiftsbefrielse är stadgad.

Jag vill i delta sammanhang säga, all det kan ju ändå vara rält likgUtigt för oss såsom medborgare under vilken lid vi betalar in våra pensionsavgifter. Jag tycker också all ganska myckel talar för, om man ser renl rationellt och ekonomiskl på denna fråga, all det är bäsl om vi betalar in de här avgifterna under den tid då vi har de bäsla möjlighelerna all göra del, dvs. under den lid då vi har lättast alt tjäna pengar och lättast all få arbeie. Renl prakliskl är det många saker som talar för della. Man behöver inte fördjupa sig så värsl mycket i frägan för alt kunna säga att del ligger någol räll väsenlligi i della förslag.

Sedan vel jag inle om påsiåendei all avgiftsbefrielsen inle har lett lill så värst stora resullat för dem som är 66 och 67 är, men om del är så vill jag säga att del är ändå ingenting man kan ta såsom inläkt för alt det icke skulle ha nägon effekt i lägre åldrar. Har man kommii upp i den åldern

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Avgiften tiU tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft

och Ull äventyrs är utan arbeie, förmodar jag alt det är ganska svårt att fä arbete i alla fall. Men del mäsle bli en väsentlig skillnad längre ned i åldrarna, där man har ell antal är kvar till pensioneringen.

Jag vill, herr lalman, återgå till utskottsbehandlingen av frägan. Del gäller inle årets behandling, eftersom utskottet inle har redovisat nägon sädan utan har hänvisat till vad som sades föregående år. Då menade man att om denna ordning genomfördes, skulle del innebära all man gav pensionssyslemel en hell ny uppgift. Det skulle nämligen fungera som arbetsmarknadspoUtiskt instrument. Det är klarl att är man alldeles uppfylld av en lidelse att avdela varje funktion för sig och all ha slängda luckor däremellan, är detla resonemang rikligl. Men om man inte är det utan ser till helheten, skulle det väl vara en fördel om man kunde med ett system som ATP om inle lösa - för det vill jag inte påslå - så i nägon mån hjälpa lUl all förbäilra förhållandena pä arbetsmarknaden. Del är ju heller inte så all vi har ATP-systemet enbart för att skapa trygghet under ålderdomen utan jag tror all vi är rätt ense om all det med sin fondbildning ocksä har en slor belydelse pä andra områden, alllsä renl ekonomiska. Det är något som man också accepterar.

Man säger vidare om ATP-systemel alt det mäste präglas av kontinui-lel och faslhel och lämpar sig mindre väl som etl arbetsmarknadspoUtiskt instrument. Sådana bör nämligen ha en viss flexibilitet, och användningen bör vara beroende av konjunkturläget och av specieUa förhållanden pä arbeismarknaden eller del av denna. Jag delar nalurliglvis den uppfattningen alt de arbetsmarknadspoliliska åtgärderna Ull mycket slor del måsle vara flexibla och all de mäste vara sådana alt man kan anpassa dem med hänsyn lill konjunkturerna, men jag vägar ändå påstå alt vi framöver också kommer all behöva nägol som jag vill kalla ell permanent system. De bekymmer som finns för den äldre arbetskraften kommer att vara lill finnandes oavsell konjunkluren. Det finns alltså inte skäl all med denna motivering avslä del här förslaget.

Som jag redan har sagl, ligger del många väsentliga saker i det här förslaget. Jag har redan varil inne pä — och det har ocksä herr Magnusson — att det ökar den äldre arbetskraftens möjligheler alt hävda sig pä arbeismarknaden, och jag tror all del är väldigt väsentligt. Men man fär ocksä en del andra effekter, som jag tror är samhällsekonomiskt vettiga. Ell genomförande av förslaget skulle i viss mån motverka överhettningen pä arbetsmarknaden. Jag har kommii Ull den slutsatsen med utgångspunkl frän all inom de näringar och inom de områden av värl land där del råder goda konjunkturer finns sannolikt ocksä — jag vågar påslå det utan all ha siffror pä del - en större proceni av den unga arbelskraflen. Det är inle uteslutet all man inom de exklusiva delarna av näringslivel lill Slldeles övervägande del har yngre arbetskraft med en ulbildning som har koslat staten myckel pengar. Där har man naturligtvis råd all belala, och det är delta som gör löneglidningseffekterna. Jag anser att del i nägon mån skulle hälla tillbaka löneglidningen, om arbetsgivarna för den arbelskraflen betalade en nägol högre avgifl Ull ATP. Del är rätlvisi därför att dessa företag har gjort ett urval och plockat tUl sig människor som man anser ger större effeki. Förslaget skapar rällvisa mellan de förelag som har plockat till sig den unga, effektiva och välutbUdade

arbetskraften och de företag som fäll släppa till sådan arbetskraft och behålla den äldre. Jag vägar päslä att det ocksä skulle kunna skapas någonting av en regional rällvisa, eftersom del är helt klarl att den äldre arbetskraften huvudsakligen finns i de områden som ungdomen har flyttat ifrån. Där finns också det svagare näringslivet och en lägre lönebetalningsförmåga.

Eftersom del här förslaget inte på nägol sätt förändrar förhållandel för arbelslagarna visavi deras möjligheler att fä pension — ly sä är det inte frän vär sida upplagt och sä behöver det inte läggas upp — sä kan jag inte förstå anledningen lill motståndet. Förslaget har, anser jag, så mänga posiliva effekter. Jag vill inte slälla olika ätgärder mol varandra, men jag undrar om man inte bör ställa dem jämsides: när man ändå har ansett att situationen är sä allvarlig att man vill ha till stånd lagstiftningsåtgärder pä det här området, bör man väl i första hand pröva om det är möjligt all komma lill rälla med problemen på den väg motionärerna anvisat - naturligtvis vid sidan av andra arbetsmarknadspoliliska åtgärder.

Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall UU reservaiionen.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Avgiften till tilläggspensioneringen för äldre arbetskraft

1 delta anförande instämde herrar Gernandt, Carlsson i Vikmanshyttan, Andreasson, Antonsson och Mallsson i Lane-Herrestad, fröken Pehrsson, herr Pettersson i Örebro, fru Olsson i Helsingborg saml herrar Olsson i Sundsvall och Bengtsson i Göteborg (samtliga c).

Herr NORDBERG (s):

Herr talman! Jag tänkte säga att den senaste talaren hyste en slark överlro pä detla förslag. Nu kan man väl ulvidga det till all säga alt hela centerpartiet hyser en stark övertro pä förslaget. Centern stär räll ensam. Alla de övriga partiernas representanter i utskottet har slällt sig hell avvisande lill förslaget. Alla de remissinslanser som avgett yttrande i denna fräga har ställt sig avvisande — uiom en remissinsians, nämligen RLF, och del är möjligl alt man där har den starka anknytningen mellan RLF och centerpartiet markerad. Men samtliga arbelsmarknadparlers organisalioner har ställt sig ytterst tveksamma lill detta förslag, inle minst ur effektivitetssynpunkt när del gäller alt förbättra villkoren för den äldre arbetskraften. Därtill kommer riksförsäkringsverkets yttrande i fräga om den försäkringsiekniska sidan.

Jag har ingen anledning all förlänga debaiten när del gäller de försäkringsiekniska frågorna även om del skulle vara freslande alt cilera vissa delar från riksförsäkringsverkels yilrande. Jag ulgår ifrån att kammarens ledamöter kan ta del av detla frän del ulskotlsullälande som läg på bordet sä sent som för tre månader sedan.

Herr KRISTIANSSON i Harplinge (c):

Herr talman! Herr Nordberg menar all jag och — som han nu är niedvelen om - cenlerparliei har en överlro på detta förslag. Han har tydligen en misstro mot förslaget. Jag vet inte vilkel som är den bästa utgångspunkten. Överlron, om del nu är en sädan, kan modifieras ner, men misslro är kanske del allra värsta att ha, ty då vägar man över huvud tagel inle sakligt diskutera frägan. Det är det sämsta utgångslägel.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Höjt sjukpenningtillägg inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen

Del är klarl att om man skall se på remissinsianserna är denna fråga naturligtvis dödförklarad frän början, och det är naturligtvis starkt och bekvämt all ha elt sådant utgångsläge. Men jag tror ändå att del är någol farligt att omgående dödförklara en fräga därför att remissinstanser har sagt si och sagl sä. Del är inte enbarl RLF som uttalat sig för förslaget. Jag vill minnas all Landstingsförbundet och även någol annal organ ullalal sig positivt.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservaiionen av herr Magnusson i Nennesholm m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson i Nennesholm begärt volering uppläsles och godkändes följande voteringsproposilion:

Den som vUl att kammaren bifaller socialförsäkringsulskottets hemställan

i betänkandet nr I rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen av herr Magnusson i

Nennesholm m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röslat för ja-proposilionen. Då herr Magnusson i Nennesholm begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 249

Nej - 70

Avslår — 7

Herr tredje vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdels fortsättande kl. 19.30.

§ 14 Höjt sjukpenningtiUägg inom den friviUiga sjukpenningförsäkringen

Föredrogs socialförsäkringsutskotlets betänkande nr 2 i anledning av motioner om höjt sjukpenningtUlägg inom den frivUliga sjukpenningförsäkringen,

1 motionen nr 42 av herrar Petersson i Röstänga och Sjöholm yrkades att riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj:l skuUe hemställa om förslag lill näsla ärs riksdag om högre frivUligt sjukpenningslillägg inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen hos allmän försäkringskassa samt all nu frivUligt försäkrad skulle äga övergå lUl del nya högre sjukpenningtUläggel,

1 motionen nr 707 av herr Hedin m, fl. yrkades all riksdagen i skrivelse lUl Kungl, Maj:t skulle hemställa om ulredning och förslag syflande rill att hemarbelande make mol gängse premie skuUe kunna komplettera sin obligatoriska sjukförsäkring med tUläggsförsäkring upp till elt högre dagpenningbelopp än vad för närvarande var möjligl.

Utskottet hemslällde all molionen nr 42 och motionen nr 707 inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Reservaiioner hade avgivils

1) av herrar Jonsson i Mora (fp) och Mundebo (fp), som ansett att
utskollet bort hemställa,

all riksdagen i anledning av molionen nr 42 och med avslag på motionen nr 707 i skrivelse tiU Kungl. Maj;t skulle hemslälla om utredning, i enlighet med vad reservanterna anfört, av frågan om höjning av nuvarande maximibelopp inom den friviUiga sjukpenningsförsäkringen,

2) av herr Adolfsson (m), som ansett att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen med bifall tUl motionen nr 707 i skrivelse tUl Kungl.
Maj:t skulle hemställa om utredning, i enlighet med vad reservanten
anförl, av frägan om höjning av maximibeloppet för hemarbelande make
som tUlhörde den friviUiga sjukpenningförsäkringen, och

B. att motionen nr 42, i den mån del inte kunde anses besvarad med
vad sålunda hemställts, inte föranledde nägon riksdagens äigärd.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Höjt sjukpenning-tillägg inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen

Hen JONSSON i Mora (fp);

Herr lalman! Socialförsäkringsutskotlets betänkande nr 2 behandlar bl. a. motionen 42. I denna hemstäUes om förslag till näsla års riksdag om högre friviUigl sjukpenningtUlägg inom den frivUliga sjukpenningförsäkringen hos allmän försäkringskassa. Det hemslälles därjämte att nu frivUUgt försäkrad äger övergå tUl det nya högre sjukpenningtUläggel.

Den frivUliga sjukpenningförsäkringen stär öppen dels för försäkrad, som tillhör den s. k. hemmamakeförsäkringen eller som skuUe ha liUhörl denna om hans ärliga arbetsinkomst understigit 1 800 kronor, dels för vissa sluderande. Enligl lagen om aUmän försäkring kan den frivilliga sjukpenningen fä uppgå till högst 9 kronor och tUlsammans med grundsjukpenningen lill 15 kronor per dag. Dessa belopp gäller fr. o, m, den I januari 1967 sedan riksdagen 1966 fallat beslul omen höjning av den högsia beloppsgränsen med 2 kronor. Den var lidigare alllsä 13 kronor.

Antalet frivilligt försäkrade uppgick den 1 januari 1970 lill ca 195 000, och av dem var drygt 40 proceni försäkrade för det högsia sjukpenningtUläggel, Samiidigi omfattade den frivilliga sluderandeförsäk-ringen ca 47 000 personer, av vilka 60 procent hade den högsia sjukpenningen.

Motionärerna framhåller all del sedan 1967 har inträffat väsentliga koslnadsfördyringar. Del framstår därför som väl motiverat och klarl all här har skell en beiydande urholkning av del skydd som försäkringen avser att ge. Det bör därför ske en uppräkning av det högsta sjukpenningbeloppet inom den frivUliga sjukpenningförsäkringen.

Liksom fallel har varil när det lidigare har motionerats i den här frågan — senasl vid fjolårets riksdag — har utskottet i år avstyrkt molionen. Man hänvisar nu till all frägan om en höjning av sjukpenningbeloppet måste prövas i samband med utredningen om sjukpenningens inordnande i beskattningssystemet, Elt sådant inordnande medför givetvis en uppräkning med hänsyn lill beskattningen, men det är

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Höjt sjukpenning-tillägg inom den frivilliga sjukpen-n ingfö rsäkringen

uppenbart — som motionärerna framhåller — all del därutöver behövs en uppjustering för att återställa realvärdet jämfört med 1967. Det kan här pekas på de indexhöjningar som giorts i andra försäkringssammanhang och de förändringar som basbeloppet har undergått under de gångna fyra åren. Vi kan ocksä, när det gäller utnyujandei av försäkringen, peka pä all kosinaderna för hemhjälp vid bl. a. sjukdom har blivit väsentligt högre än de var 1967.

I reservationen I till utskottets betänkande framhåller vi reservanter alt det är "angeläget att del nuvarande maximibeloppet höjs". Vi säger vidare; "Denna äigärd bör lämpligen övervägas i samband med sjuk-penningulredningens pågående arbete rörande frågan om sjukpenningens inordnande i beskattningssystemel. Detta utredningsarbete bör således i fråga om den frivilliga sjukpenningförsäkringen inte enbarl la sikte pä en höjning av sjukpenningbeloppen som en konsekvens av en beskattnings-reform utan även pä alt återställa sjukpenningens belopp lill dess nivå den 1 januari 1967." Självfallet bör man också i utredningen beakta "de förslag belräffande sjukpenningförsäkringen för sluderande, som kan bli resultatet av del uiredningsarbeie på omrädei, som pågår inom riksrevisionsverket i samråd med centrala sludiehjälpsnämnden, riksförsäkrings-verkel och socialslyrelsen".

Herr lalman! Jag ber med dessa fä ord all fä yrka bifall lill reservaiionen 1 vid socialförsäkringsuiskollels betänkande nr 2.

Herr förste vice talmannen överlog ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen ADOLFSSON (m):

Herr lalman! Molionen 707 och reservationen 2 tar upp frågan om hemmavarande makes frivilliga sjukpenningförsäkring. Nuvarande regler medger en ersättning av 15 kronor per dag, vilkel självfallet inle räcker lill som skydd mol de ekonomiska päfreslningar som kan uppslå i samband med sjukdom.

Reservaiionen syftar till åtgärder som skulle ge möjlighet att pä frivillig väg teckna försäkring som ger verklig täckning för de merutgifler en familj råkar ul för dä den hemmavarande maken drabbas av sjukdom. Jag ber, herr talman, all frän den utgångspunkten få yrka bifall lill reservationen 2 vid socialförsäkringsuiskollels belänkande nr 2.

Fru HÅVIK (s):

Herr talman! Läl mig försl få vända mig lill herr Jonsson i Mora, Han påpekade myckel rikligl all sjukpenningen inom den frivilliga försäkringen räknades upp med 2 kronor den 1 januari 1967, Men det är inte hela sanningen; samiidigi räknades alla sjukpenningklasser upp. Del gjordes en uppräkning inom ramen för oförändrad inkomst, och dessutom skedde en utvidgning av antalet sjukpenningklasser. Just när det gäller den frivilliga sjukpenningen brukar detla sjukpenningtiUägg följa ändring av sjukpenningklasserna.

Herr Jonsson lalar här om att sjukpenningen är urholkad inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen beroende pä penningvärdeförsämring.

Det hade kanske, med tanke pä löntagarna som skall ha kompensation för förlorad arbetsinkomst i samband med sjukdom, varit mera konsekvent om man hade motionerat om en höjning av hela sjukpenningskalan.

Enligt den ulredning som nu arbelar skall man göra sjukpenningen beskattningsbar, inle minst med lanke pä konsekvenserna för dessa människor, som på grund av långvarig sjukdom får nollär i ATP-syslemel och därför kommer i ell sämre läge, speciellt de som inte har möjligheter alt få full ATP-pension. I det sammanhangei vill jag bara hänvisa till utredningen. Del är ju sagl i ulskottsbetänkandel alt sjukpenningen kommer all räknas upp minst lill en nivå som efter skatt ger samma kompensationsgrad som för närvarande.

Beträffande molionen 707, som herr Adolfsson pläderade för. har jag mycket svårt all förslå syflet. Det låler sä bestickande alt det är dyrt med hemhjälp. Men ä andra sidan: Har man råd all teckna en frivillig försäkring upp tUl 46 kronor om dagen ulöver grundsjukpenningen pä 6 kronor och dessulom vill tUlgodogöra sig del 20-procenliga siatsbidraget, sä undrar jag ändå om det är rimligt att man skall kunna teckna en frivillig sjukpenning som ligger vida över vad många människor som står i förvärvslivet har i sjukpenning såsom kompensation när de är hemma pä grund av sjukdom. Jag skall inle förlänga debatien, Molionen 707 bedömer utskottet som helt orealistisk.

Herr lalman! Jag yrkar bifall lill socialförsäkringsulskottets hemställan i dess belänkande nr 2,

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Höjt sjukpenning-tillägg inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen

Hen JONSSON i Mora (fp):

Herr talman! Sävitt jag förslår har fru Håvik och jag samma uppfattning, nämligen alt - som vi har konstaterat båda tvä — den frivilliga sjukpenningen inte har höjts något sedan 1967, Om man ser den i relation till de förändringar som har ägl rum pä koslnadssidan, är del väl ovedersägligt all här har skett en urholkning.

Del är riktigt att sjukpenningklasserna räknades upp. Men den obligaloriska sjukpenningförsäkringen är ju knulen Ull inkomsterna, och i och med att inkomslerna stiger kommer man automatiskt upp i en högre sjukpenningklass. Så är inte förhållandet när det gäller den här försäkringen, utan den är läst vid etl maximibelopp pä 15 kronor. Del är ur den synpunkten vi har ansett all man kanske bör förelä en juslering i fräga om detla belopp.

Hen ADOLFSSON (m):

Hen lalman! Fru Håvik förstår inte syftet med motionen. Eflersom jag är en av undertecknarna av molionen hade jag verkligen hoppals att den var så tydligt skriven att dess syfle borde framgå.

Del är väl korl och gott sä att den försäkrade pä detta säll skall ges en möjlighet all själv klara av sin egen siiualion, som han eller hon kan bli försall i vid sjukdom. Dessutom belalar ju försäkringstagaren själv sin premie så när som på de 20 procenten som utgår av statsmedel. Jag finner ingel orättfärdigt eller omöjligl i att vi ger människor den chansen och den valfriheten.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Höjt sjukpenning-tillägg inom den frivilliga sjukpenningförsäkringen

Fru HÅVIK (s):

Herr lalman! Till herr Adolfsson villjag säga all della all förstå syflel med molionen är kanske inle sä hell lält. Herr Adolfsson hade väl ganska svårt att fä sina egna partivänner all förslå syflel med molionen.

Men det om delta. Vi har i dagens läge ungefär 195 000 som har utnyttjat möjligheten att teckna friviUig försäkring. Av dessa är det 83 000, eller drygt 40 procent, som har använt sig av möjligheten att teckna nuvarande högsta sjukpenningtUlägg pä 9 kronor om dagen. Jag undrar hur mänga som skulle använda sig av den nu föreslagna möjligheten med tanke på avgifterna som dels är graderade efler vid vilken ålder man tecknar försäkringen, dels är graderade efler vilken karenstid man väljer inom försäkringen. Hur mänga tror herr Adolfsson skulle vara inlresserade av och ha möjligheler all ekonomisera en försäkring på 46 kronor om dagen ulöver grundsjukpenningen, när man nu inle tUlvaralar möjligheterna — kanske av ekonomiska skäl — all teckna det högsia sjukpenningtillägget som finns i dag, pä 9 kronor?

Jag skall inte ta lill för starka ord, men jag tycker nog att det är litet övermaga att komma med denna motion och begära att den som har möjUghet all teckna en försäkring på 46 kronor om dagen samtidigt skall ha statsbidraget pä 20 procent. Dä kan nog medlen användas bättre och sältas in på områden där människorna kan ha mera nytta av en försäkring än de skulle få av just denna, som jag vUl kalla en form av lyxförsäkring.

Herr lalman! Jag vidhåller mitl yrkande.

Hen ADOLFSSON (m):

Herr talman! Det är väl ändå sä att den möjlighet, som jag lidigare talat om att vi skuUe ge den försäkrade, är i dag inte tillräckligt slor; här måsle man stanna vid 15 kronor. Vi bör åstadkomma ell syslem där vederbörande har möjlighel att själv avgöra hur pass längt upp i skalan vederbörande vill gä.

Fru HÅVIK (s):

Herr lalman! Det finns möjligheter för de kategorier som herr Adolfsson ömmar så för genom denna motion. Möjligheterna finns i vilket försäkringsbolag som helst, och jag lycker nog det skulle vara hederligare alt teckna försäkringen där och stå helt för kostnaderna utan all vilja tUlgodogöra sig 20 proceni i statsbidrag.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall UU I :o) utskottets hemställan, 2:o) reservationen nr 1 av herrar Jonsson i Mora och Mundebo saml 3:o) reservationen nr 2 av herr Adolfsson, och förklarades den förslnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Jonsson i Mora begärde votering upptogs för besiämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Adolfsson begärt votering upplästes och godkändes följande voleringsproposition:

Den som vill all kammaren lill konlraproposilion i huvudvoteringen angående socialförsäkringsutskotlets hemställan i beiänkandel nr 2 antar reservationen nr 1 av herrar Jonsson i Mora och Mundebo röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren Ull kontraproposition i nämnda volering antagit reservationen nr 2 av herr Adolfsson

- 63

- 38 221

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslat för ja-propositionen. Dä herr Adolfsson begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullat:

Nej Avstår -

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971

Sjukpenningförsäkringen för vissa ensamstående

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposilion uppläst och godkänd:

Den som vill all kammaren bifaller socialförsäkringsuiskollels hemsiällan

i belänkandet nr 2 rösiar ja,

den det ej vill rösiar nej.

Vinner nej har kammaren bifallil reservaiionen nr 1 av herrar Jonsson i

Mora och Mundebo,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslat för ja-propositionen. Dä herr Jonsson i Mora begärde rösträkning verkställdes volering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resullal:

Ja -	233
Nej	- 67
Avstår	- 22

§ 15 Sjukpenningförsäkringen för vissa ensamstående

Föredrogs socialförsäkringsutskoltets belänkande nr 3 i anledning av motion angående sjukpenningförsäkringen för vissa ensamslående.

Hen ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr lalman! 1 en moiion har jag tagil upp del problem som slora grupper av människor, som slår utanför det allmänna försäkringsskyddet, har pä grund av utformningen av nuvarande beslämmelser.

Riksdagsledamöterna känner säkert genom lidigare behandling av liknande moiioner väl lill denna fräga. Jag skall därför inte uppta någon tid med all i delalj redovisa skälen för molionen.

Det är hell enkell sä alt de personer som inle längre uppfyller villkoren för tillhörighet tUl hemmamakeförsäkringen de avförs från sjukpenningförsäkringen. Det gäller änkor utan hernmavarande bam under 16 år, och del gäller t. ex. ensamstående som har barn över 16 år.

Jag har i niotionen sagt all jag anser det vara socialt otillfredsställande att del allmänna försäkringsskyddet upphör i sädana fall.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Sjukpenningförsäkringen för vissa ensamstående

Jag skulle inte tro all del finns nägra delade meningar om detla. Skälet lill all inle felet blivit lillrätlal är att ärendet ligger hos familjepolitiska kommiltén för ulredning. Kommittén erhöll detla uppdrag 1968. Är 1969 behandlade vi liknande motioner i riksdagen, och dä hänvisade utskottet Ull alt del inte fanns anledning all la nägol iniliaiiv med anledning jusl av att ärendet var hänskjutet lill familjepolitiska kommittén.

Samma skäl anförs nu för att inte la nägra iniliaiiv med anledning av min moiion.

Nu säger ulskotlei all del har inhämtat uppgifler om all familjepolitiska kommittén kommer att lägga fram sill slutbetänkande under senare delen av 1971. Tittar man i riksdagsberällelsen finner man dock all del där pä s. 124 deklareras all familjepolitiska kommittén kommer all arbeta under hela 1971.

Jag vUl säga all det hör till sällsynlhelerna all en ulredning blir färdig snabbare än vad som anges i riksdagsberällelsen. Jag befarar all sä blir sannolikt inle faUet när del gäller familjepolitiska kommittén heller, utan jag befarar all ärendel kommer all utredas ännu längre.

Jag skall, herr talman, avstå från att slälla någol yrkande. Men jag vill krafligt slryka under all del nuvarande olillfredsställande förhällandet måsle snarast rällas lill.

I delta anförande instämde herrar Eriksson i Bäckmora (c), Weslberg i Ljusdal (fp), Ångslröm (fp), Henmark (fp) och Karl Bengtsson i Varberg (fp).

Fru HÅVIK (s):

Herr talman! Alt detta är en synnerligen angelägen fråga, därom råder väl inga delade meningar. Herr Erikssons i Arvika farhågor att inte någonting skall hända pä della område är alldeles obefogade.

Denna fräga är nu föremål för en grundlig ulredning, och vi har ell gemensamt intresse av att lösa problemel sä att denna kategori människor som, såsom herr Eriksson jusl skisserat från denna talarstol, står ulanför försäkringsskyddet skall komma i åtnjutande av del. Inte löser vi frägan bällre om vi nu plötsligl skulle bryta ul den ur sitt sammanhang. Del tror jag inle heller är herr Erikssons mening.

Del mä vara alt herr Eriksson är rädd all slulbelänkandel inle skall framläggas i slulel av är 1971. Men ändå, herr Eriksson, del påskyndar inle ärendel pä någol sätt att inte avvakla slulbelänkandel frän familjepolitiska kommittén, som redan lidigare av utskottet har fått i uppdrag att se över dessa problem. Riksdagen begärde ju 1968 alt man skulle la upp denna fråga tUl seriös behandling. Det är en ganska stor omändring i syslemet som krävs - även om del verkar beslickande enkell alt införa en sädan ändring — eflersom hela sjukpenningsyslemel är byggt på principen om inkomstbortfaU. Men jag skall inte fördjupa mig vidare i detla resonemang — det kanske blir litet tekniskt krångligt.

Herr Eriksson hade icke någol yrkande. Jag ber ändå att få yrka bifall till socialförsäkringsutskottets hemställan i betänkande nr 3.

Hen ERIKSSON i Arvika (fp): . Herr lalman! Jag är tacksam för fru Håviks deklaration att denna fråga kominer att lösas positivt, och jag inregistrerar del som en myckel god tillgäng i denna debatt.

Sedan vill jag säga att del inle är nyligen som kommittén fåll detla uppdrag; kommillén fick det 1968. Här är det en slor grupp människor som slår ulanför det allmänna försäkringsskyddet, och då lycker jag all kommittén verkligen bör la sig samman och komma med ell förslag i ärendet så snarl som möjligl.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Anslag ur Jaktvårdsfonden tiU Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare

Överläggningen var härmed slulad. Ulskollels hemställan bifölls.

§ 16 Anslag ur jaktvårdsfonden till Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare.

Föredrogs jordbruksutskottets belänkande nr 4 i anledning av motion om anslag ur jaktvärdsfonden tUl Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare.

I motionen nr 79 av herr Wikner m. fl. hade hemstäUts att riksdagen skuUe besluta alt ullala sig för att ett äriigt anslag ur jaktvårdsfonden om 250 000 kronor borde tiUerkännas Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare.

Utskottet hemslällde all riksdagen lämnade motionen nr 79 ulan bifall.

Reservation hade avgivits av herrar Wikner (s) och Takman (vpk), som ansell alt utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tUl molionen nr 79 som sin menmg gav Kungl. Maj;t tUl känna vad reservanlerna anförl angående årUgt anslag ur jaktvårdsfonden tiU Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare.

Herr WIKNER (s);

Herr lalman! Med avslag under flera är pä den moiion som vi nu kommer all behandla, sä skulle jag naturligtvis vid det här tillfället ha klätt mig i mörka färger. Jag har genomlidit molständel och som ni ser har jag vall mera glada färger. Jag är trots allt optimist och kommer att kämpa vidare för anslag lill Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare.

Den motion som vi nu behandlar känner de flesla till — det är ju en gammal bekant, men därför är den inle mindre angelägen. Jag anser för min personliga del all den här molionen behandlar en mycket angelägen fråga, och del gäller i högsia grad elt rältvisekrav. Vi lalar så mycket om orättvisorna i samhället, men i en del sammanhang lycks del vara svårt alt inse vad som är rätt eller orätt.

Vi har i värt land tvä jägarförbund - Svenska jägareförbundet och Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare. Del första förbundet - del slora förbundet, som vi kallar det - får anslag från jaktvårdsfonden, och det lilla förbundet, om vi får kalla del sä, får inget anslag. De här båda förbunden har en sak gemensamt, nämligen att arbeia för och bedriva en

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Anslag ur Jaktvårdsfonden tiU Jägarnas riksförbund-Landsbygdens Jägare

god jakt- och viltvård i värt land. Sä långl är man överens, men i vissa andra frågor gär uppfallningarna isär. Den slora tvistefrågan är framför alll införandel av obligatoriskt reglerad älgjakt. Svenska jägareförbundet vill genomföra denna jaklreform, medan Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare gäll emol denna. Som alla känner till tillhör jag det senare förbundet, och vi menar all man kan reglera älgslammen genom andra meloder. Jag skall, herr talman, be alt fä återkomma kortfattat till det litet längre fram.

Mänga ställer sig frägan: Varför har vi dä tvä jägarförbund och varför är del nödvändigi? Vi vel all Svenska jägareförbundet bildades så tidigt som 1830, och del bestod frän början av medlemmar som kom frän storgodsägare och adel och som hävdade en för denna krets lämplig inriktning på jaktens område. Svenska jägareförbundet blev med andra ord en exklusiv förening med iniressen som icke omfallades av den breda massan jägare. Del gjordes ideliga påtryckningar hos myndigheterna för att få till sländ en jakllag. En sädan kom ocksä med 1912 ärs jakllag som fungerade en lid, om än icke tillfredsställande. Sedermera tillsalles en utredning, som skulle arbeta med all få fram en ny jakllag, och då har vi närmat oss år 1938, Enligt uppgifler hade Svenska jägareförbundel då en hedersledamol vid namn Hermann Göring, och etl preussiskt förslag med i huvudsak feodalväldel såsom förebild bearbetades såsom modell för en ny jakllag.

När utredningen började presentera sill förslag uppslod molsällningar bland jägarna i värt land, Nägra jägare sammankallade samma är jägarna lill elt slort möte i Stockholm och vid detla möte bildades Jägarnas riksförbund. Nu har della förbund gäll samman med Landsbygdens jägare lill Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare.

Jägarnas riksförbund log till sin uppgift all tillvarata de smä markägarnas och de marklösa jägarnas iniressen. Förbundet ansäg alt det förslag som lades fram 1938 var orättvist, framför allt mot de marklösa jägarna och mot dem som hade smä marker. Förslaget till 1938 års jaktlag kom - myckel pä grund av den kriiik som del utsattes för frän dessa jägare — att mildras på olika punkler men inle tillräckligt.

Man kan dä onekligen ställa sig frägan: Hur skulle jaktlagen sett ut, om vi inte hade haft denna opposition från småfolkets jägare? Svenska jägareförbundels förslag lill jakllag som lades fram 1938 skulle med all säkerhei ha beskurit rällen för mänga, mänga jägare i vårl land ati jaga. Jag vill påslå all del är del outlröltliga arbelel för all skapa rällvisa som har medfört en seger, framför alll för arbetarklassen. Därför kommer jag all försöka arbeia för en mera rättvis och demokralisk jakt i vårl land även i fortsättningen.

Jag vill trots alll la några minuler lill i anspråk för att tala om vad vårt förbund arbelar för. Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare vill

organisera landels jägare i ett opolitiskt och från andra organisationer fristående förbund, som för jägarnas talan, företräder jägarna och jägarintressena,

åstadkomma slörre rällvisa i jaklrällsliga hänseenden och främja en demokralisk utveckling pä del jaktliga områdel,

alt kronans och bolagens marker, som tiUsammans upptar en slor del

av landets skogsareal, i slörre utsträckning än nu öppnas för de icke markägande jägarna, småbrukarna och jordbruksanendatorerna,

främja humana jaktmetoder och fostra jägarna tUl förståelse och ansvar för viltet och naturvärden, med uppmärksamhel följa ulvecklingen i fräga om den intensiva skogsvärdens verkningar pä vUtel och följa den velenskapliga forskningen saml verka för åtgärder mol massdöd bland djur pä grund av utspridning av gifter och andra föroreningar,

eftersträva en decentralisering av beslutanderätten i jaktliga frågor saml verka för ell ökat lokalt inflytande på beslut om jakttider, fridlysning och viltvård i syfte alt siärka del lokala ansvaret för jakt och viltvård och

verka för all jaklvärdskonsulenler och jaktvårdare fär ell anställnings-förhällande som frigör dem från förenings- och organisationsbUdningar, sä att de kan ägna sig ät jakt och vUtvärdsarbete med möjlighel alt betjäna samtliga jägare.

Såsom jag tidigare nämnde vänder vi oss emot den obligatoriskt reglerade älgjakten, som innebär ett allvarligt intrång i den privata äganderätten och en urholkning av jaktlagens andra paragraf och som framför allt kommer alt frånta lusentals mindre jordägare och jakträttsinnehavare deras möjlighel all ulöva jakt.

Vi motionärer hemstäUer att riksdagen uttalar sig för ell anslag lill organisationen Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare. Vi har ansett all vi borde fä åtminstone 250 000 kronor frän jaklvärdsfonden. Vi vill understryka det faktum att jaklvärdsfondens medel är särskilda avgifter, inbetalda av landets jägare, för all användas Ull det allmänna jaktvårds-arbetet.

Bifalles molionen innebär della att de jägare som är organiserade i vårt förbund återfår av inbetalda jaklvärdsavgifler per aktiv medlem räknat ca 50 procent av vad Svenska jägareförbundel får för var och en av sina medlemmar. Således anser vi delta vara etl rent rältvisekrav.

Längre kanske man inte kan sträcka sig. Alt märka är all alla jägare är ålagda all belala samma jaktvärdsavgift.

Jag kan också lUl sisl nämna att etl anslag ur jaktvärdsfonden till Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare av den storleksordning som vi molionärer föreslår ej kommer att inkräkta pä det anslag som ärligen utgår lUl Svenska jägareförbundels verksamhel. Del kommer heller inle att inkräkta pä anslagen i sialsverkspropositionen. Dessa pengar finns redan. Jaktvårdsfonden innehöll enligt uppgifler jag fäll den 31 december 1969 3 miljarder 10 870 kronor i odisponerade medel. Därtill kommer att jaklvärdsavgifterna den 1 juli 1970 höjdes frän 17 lUl 22 kronor. Härigenom lUlfördes jaktvärdsfonden ytterligare 1,5 miljoner kronor ärligen.

Dessa pengar finns alltså, och då vore det väl rätt och riktigt att ocksä utdela dem liU ett jägarförbund som har samma syfle som Svenska jägareförbundel - nämligen jakt- och viltvård. Jag har redan lalal om varför de båda förbundens åsikter gär isär och behöver inte upprepa detla,

TiU sist, herr talman, skall jag be att få återkomma lUl jordbruksutskottets betänkande nr 4, där det sägs att "ledningen av jaktvårdsarbelel i

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Anslag ur Jaktvårdsfonden tiU Jägarnas riksförbund-Landsbygdens Jägare

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Anslag ur Jaktvårdsfonden tiU Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare

landel enligt riksdagens beslut åren 1938 och 1951 anförtrotls åt Svenska jägareförbundel och dess lokalavdelningar". Ja, när man bygger pä sä gamla beslul - är 1938 hade vi bara ell jägarförbund - är det väl på liden alt man inser del orällvisa i all endasl elt förbund skall fä del av jaktvårdsfondens medel.

1 utskottets belänkande slår att del bl. a. skulle medföra "administrativ oklarhet" att lUldela annan jaklorganisation bidrag. Jag efterlyser en förklaring. Vad betyder della? Alt överflytta ett anslag om 250 000 kronor frän jaktvärdsfonden lill Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare behöver väl inle vara så ansträngande, och det behöver inle heller medföra någon oklarhet. Vi kommer, i likhel med Svenska jägareförbundel, alt redovisa vad vi använt pengarna lill.

Vidare tror jag att vad som sägs, ocksä i slulel på beiänkandel, är fullsiändigl felaktigl. Jag skall läsa högl. Där slår: "Del kan nämnas ati den år 1967 tUlsatta jaktmarksulredningen, bland vUkens uppgifler ingår alt - därest ulredningen finner delta motiverat - framlägga förslag i fräga om administrationen på jaktens område, enligt årels riksdagsbe-rällelse beräknas slutföra sill arbeie under innevarande är."

Jag har lalal med en av dem som silier i den här jaklulredningen, men han säger att de inte har någonting alt göra med fördelningen av pengarna i jaktvärdsfonden. Det är klart all det kan vara svårt all skilja pä dessa uppgifter, men de har åtminstone inle uppgiflen att fördela pengarna.

Vi bedriver ocksä kursverksamhet för våra jägare, men det kanske kan bli tUlfälle för mig att återkomma till detla Utet längre fram.

Med della, herr lalman, ber jag alt fä yrka bifall till den reservation som är fogad lUl jordbruksutskottets betänkande nr 4.

Hen JADESTIG (s):

Herr talman! Jag är väl mera natur- och viltvärdsintresserad än jaktintresserad. Västmanlands län är elt av de s, k, försökslänen för reglerad älgjakt och vi har därmed fåll lUl sländ en myckel livlig jägardebalt. Den som deliagil i några jaktmölen vel all del är många människor som är engagerade. Det finns naturligtvis även i värt län delade meningar. En sak är jag övertygad om, nämligen all Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare har en stark ställning i länet.

Nu gäller inte dagens debatl den reglerade älgjakten. Jag hoppas att 1967 ärs jaktmarksutredning skall komma med förslag sä att den frägan kan föras ul ur diskussionen. Men den ökade fritiden och den ekonomiska och sociala utvecklingen har medfört att allt flera människor har råd att söka sin rekreation via friiidsliv, där jakt och fiske är ell av de vikligasie inslagen.

Det ökade utbudet av anlalel jägare släller naturiiglvis sina krav pä vUt- och naturvården. 1 dag gäller det en anslagsfråga, Anslagel skall som herr Wikner sade tas ur jaktvårdsfonden. Denna tUlföres medel genom en särskild avgift som inbetalas av alla landels jägare, oavsett organisalions-tillhörighel. Fonden har ocksä lill uppgifl all siödja det allmänna jaktvårdsarbelel.

Nu finns det tvä jägarorganisationer — del har t. o, m, funnils lider dä vi hafl tre. Den slora organisationen har av gammal hävd erhåUit slöd

sedan mänga är, och nägra krav om alt den inle skall få sina anslag har heller inte resls frän nägol häll. Det är kanske därför till viss del förvänande att organisationen i fräga i etl särskill brev till oss ledamöier har framhållit sin stora belydelse i sammanhanget.

Motionen rör inte de här frågorna. Jag är övertygad om Svenska jägareförbundets slora insatser i frågor som berör jakl, villvärd och naturskydd m. m. Den motion som herr Wikner väckl med bl. a. mig som medmotionär gäller enbart att ocksä den andra fungerande jaktorganisationen skall få elt anslag för det arbete den utför. Om någon med fog kunde hävda all den lilla organisationen och dess medlemmars insalser, dess kurser osv. inle belyder någonting i jaktvärdsarbetet i värt land och inle uppfyller de krav man har rätt att slälla frän anslagsbeviljande myndigheters sida, dä skulle deballen vara betydligt klarare och renare, men så är ju inte fallel. I ulskollels skrivning framhålles enbarl att del skulle medföra "adminislraliv oklarhel och vara ägnal alt öka administrationskostnaderna för jaktvårdsarbelel" om även den mindre organisationen skulle få bidrag. Kanske ulskollels talesman är vänlig all mera ingående motivera delta än med de fyra rader som finns i ulskottsbetänkandel. Del är väsentligt för min del alt fä vela hur man bedömer organisationens krafl att sköta den uppgift den lagil som sin. Jag vUl för min del påslå att Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare med sin mindre organisation och utan egentligt statsbidrag har ulfört ell myckel goll och värdefulll arbete inom villvården och nalurvärdsarbelet. Skulle ell slöd från samhällel försämra organisationens insalser? Del är en fråga som jag StäUt mig. Jag har kommit fram lill alt elt sådanl slöd tvärtom skulle betyda ,en förstärkning för viltvården och naturvården, VUka administrativa oklarheter skulle del medföra? Den frågan har hen Wikner redan slällt.

Jag har tidigare lyssnat lill dessa jaktdebatler och varil medmotionär i dessa frågor. Många av oss har kanske inte sin stäUning sä väldigt klar. Vi lycker kanske efler dessa debatter, som varil riksdagens roliga helUmmar, att det vore rimligare med en enda jägarorganisation. Det vore utan tvekan det mest rationeUa. Men nu engageras mänga människor i del förebyggande viltvårdsarbetet tack vare att del finns två organisationer, och det är kanske viktigare.

En sak står ändå klar för mig, och det är det oriktiga i alt riksdagen via vissa ekonomiska styrningsmedel medverkar till nägon form av siyrning av organisalionslUlhörigheten, Jaktvärdsfonden tillförs medel av alla jägare - dä borde medlen ocksä ulgä lill de Ivå olika organisaiionerna, nalurliglvis efter beräkning av förmågan all utföra ålagda uppgifler.

Jag tror personligen att det pä sikl skulle vara bättre all medverka lill alt båda två fick samhällsstöd. Pä så sätt skulle också ell bättre samförstånd mellan de tvä organisaiionerna kunna uppslå, och de kanske liU sist ocksä skulle kunna enas. Sedan må den ena organisationen ha 175 000 medlemmar och den andra endasl 14 000. Del kan inle vara medlemsantalet som varit avgörande för utskollet i detla fall. Jag är överlygad om att det skulle vara bäsl för viltvården och naturvärden med ell bidrag ur jaklvärdsfonden även lUl Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare. Jag ber därför att fä yrka bifall lill reservaiionen.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Anslag ur Jaktvårdsfonden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens Jägare

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 38-40

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Anslag ur Jaktvårdsfonden tiU Jägarnas riksförbund-Landsbygdens Jägare

1 detla anförande inslämde herrar Karlsson i Malung och Weslberg i Hofors (båda s).

Hen WIKNER (s) korl genmäle:

Herr talman! För att inte förvilla utskottets majoritet är det bäst alt påpeka alt jag gjorde en felsägning. Jag menade inte 3 miljarder, utan 3 miljoner.

Hen MOSSBERGER (s):

Herr talman! Jag hade egentligen inte tänkt förlänga denna debatl med mänga ord. Denna fråga är ju, som vi hörde av herr Wikners anförande, inle ny. Den har diskuterats i riksdagen i flera år, Ingenling nytt har heller framkommil som gör alt man behöver en lång debatl för alt upprepa alla de argument som vi tidigare har diskuterat här och som nu återigen förs fram.

Jag kan i all korthet hänvisa lUl de debatter som förls under lidigare är och dä speciellt debatten i fjol. Dessa debatter har varil myckel uttömmande, och de har vid varje tUlfälle lett lill att ulskollels förslag antagits av riksdagen. Del hoppas jag må bli fallet även denna gäng.

Det är ändå sä, herr talman, all riksdagen och Kungl. Maj:t har uppdragit ät Svenska jägareförbundel att handha ledningen av jaktvårdsarbelel här i landet. Sä länge vi har detla förhäUande, är del väl rimligt alt begära all vi rättar oss därefter. Det är därför enligt utskottets mening helt orimligt att börja splittra upp verksamheten bara därför att en del jägare inte vill godkänna Svenska jägareförbundels stadgar och del beslut som riksdagen och Kungl, Maj:t fallat, nämligen att del är Svenska jägareförbundel som anförlrolts ledningen av jaktvårdsarbelel i della land. Den saken skall vi ha klar för oss. Jag skulle ocksä kunna tillägga, vilket även herr Wikner var inne på, att den år 1967 tillsatta jaktmarksulredningen har — därest utredningen sä finner lämpligt — alt framlägga förslag i fräga om administrationen pä jaktens område. Ulredningen räknar med att slutföra sitt arbeie under innevarande år.

Herr Wikner började sill anförande med all säga all han hade tänkt klä sig i mörka kläder. Det är ledsamt om han har sådana tankar och tar delta sä hårt. Givelvis har man rätt att kamouflera sig, men jag vUl gärna påpeka att han har klätt sig i relalivl ljusa kläder. Herr Wikner lalar om rältvisekrav, men jag skuUe vilja fräga: Är della ell rältvisekrav all ställa sig utanför den jägarorganisation som har ledningen för jakten och viltvården? Jag kan säga till herr Wikner att jag har varit fackligt organiserad i snart 50 är. Jag har lärt mig att man, om man skall vinna gehör för sina synpunkler och få bukt med eventueUa obehagligheter, då skall man stanna kvar eller gä in i den organisalion som har ledningen för en viss verksamhet. Man skall inte ställa sig utanför och kritisera. Då kommer man säkert inle långt i dylika frågor.

Jag bör väl också upplysa kammarens ledamöter — speciellt de nya ledamölerna, som kanske inle känner till de debatter som förts lidigare år - om all det härvidlag är pä del sättet att Kungl. Maj:l utser ordförande, en ledamot och dessutom en revisor i Svenska jägareförbundel. Herr Wikner anför all han vill ha en jägarorganisation som arbelar pä

demokratiska villkor. Jag skulle då vilja ställa en fräga. Vär — eller jag kanske skulle säga min - partivän herr Boo, som tidigare har lUlhört försia kammaren, sitter som ordförande i Svenska jägareförbundel. Vill herr Wikner påslå att herr Boo, genom sill ordförandeskap i Svenska jägareförbundel, skulle föra odemokratiska synpunkter till torgs där? Jag kan inte finna ett sådant påslående riktigt.

Vidare är del på det sällel alt de medel som Svenska jägareförbundet erhåller från jaktvårdsfonden och älgskadefonden användes för att läcka koslnader för nödvändig personal. Dessa medel läcker ocksä alla kostnader för utbildning, en slor del av viltforskningen, statistik och, inle minsl, propaganda för bällre villvärd. Jag kan ocksä nämna alt naturvårdsverket är tUlsynsmyndighet för denna verksamhel. Vid sidan av de medel sorn Svenska jägareförbundel erhåller belalar förbundet sin egen verksamhet genom sina egna medlemsavgifter. Det förhåller sig på samma sätt i länen, där länsjaktvårdsföreningarna genom sina egna medlemsavgifter läcker sina koslnader.

Vi kan alltså konstatera all de medel som Svenska jägareförbundel erhåller ur jaklvärdsfonden och älgskadefonden användes uteslutande för den administration av jakten och viltvärden som riksdagen genom upprepade beslut har ålagt förbundet all sköta. Del kontrolleras också ärligen av den ståtlige revisorn - som jag nämnde - all dessa beslul fullföljs. Sådan kontroll utövas även av statens naturvårdsverk och jordbruksdepartementet. Jag kan tillägga all Svenska jägareförbundets personal står tUl alla jägares förfogande - således även de jägare som finns inom Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare.

Av de skrivelser vi fäll frän Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare framgår att den organisationen driver verksamhet som i stort sell ser ul på samma sätt som den verksamhet Jägareförbundet bedriver. Del skulle därför enligt milt förmenande bli en dubbelorganisation och etl dubbelarbete som är helt onödigt om man skuUe ha tvä jaktorganisa-lioner som har samma uppgifl.

Jag återkommer UU vad jag sagl tidigare, nämligen att riksdagen har uppdragit åt Svenska jägareförbundet att handha ledningen för jaktvärden. Då skall man inte splittra upp den pä flera organisationer. Hur skulle det då för övrigl förfaras om ytterligare nägra mindre jägarorganisationer bildades, som även de skulle begära anslag? Det mäsle enligt mill förmenande finnas en huvudorganisation, och det har vi. Vill man ha del av de förmåner som den erbjuder, ja dä får man rälla sig därefler och ansluta sig lUl del förbundet.

Herr Jadestig önskade all del skulle bli en enda jägarorganisation, och det är egentligen just vad vi alla önskar. Det har ocksä pågått förhandlingar om della. Men då inle den ena parlen vUl komma överens med den andra parten och inte kan godkänna de stadgar och de beslul som säger all del är Svenska jägareförbundel som har Konungens och riksdagens uppdrag all handha dessa frågor, har vi inle lyckals få igenom det. Men del vore säkert önskvärt om sä kunde bli.

Jag förslär fortfarande inte varför Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare skall slå utanför när vi har en huvudorganisation, där man kan fä del av de anslag som finns, om man går in som medlem och där man

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Anslag ur jaktvärdsfonden tiU Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Anslag ur Jaktvärdsfonden tiU Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare

kan påverka sä gott som alla beslul.

Jag minns inte om det var herr Jadeslig eller herr Wikner som sade att Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare består av smäarrendatorer och småbrukare. Jag vill inte bestrida det, men jag vill säga all del är just vad Svenska jägareförbundet också gör. Del beslår av arrendatorer, småbrukare och industriarbetare. Jag tror därför inle alt man behöver säga all Svenska jägareförbundel är en sädan där översittarorganisation.

Herr lalman! Även om jag blev litel för mångordig vill jag med detta yrka bifall lill ulskollels förslag.

Herr WIKNER (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi kanske inle mera skall blanda in klädseln i della, men med lanke pä de motgångar jag mött i riksdagen under mänga är borde jag kanske ha uppträtt i mörka kläder. Nu är jag mera optimistisk, och jag har därför vall en annan färg. Del var del jag menade.

Sedan säger herr Mossberger alt del är orimligt all vär organisation skall få ell anslag. Jag har nyss lalal om att vi arbetar för samma sak -jakt- och vUlvärd - och därför tycker jag inte att det är orimligt. Vi har ocksä en skola - Karl-Ersgärden utanför Hällefors - där vi fakiiski hjälper tUl så goll vi kan för att verkligen föra dessa angelägenheter tUl torgs, och då lycker vi all det vore rimligt all vi finge elt anslag.

Det kan inle vara rikligt att en enda jägarorganisation skall ha monopol pä jaklvärdsfonderna, som alla jägare bidrar lUl. Det är inle orimligi all fordra att vi skall fä etl Utet anslag ur dessa medel.

Herr Mossberger framhåller ocksä all jag säger alt jag vill sträva för en mera demokratisk jakl. Del är så rätt och riktigt. Jag tycker alt del är odemokratiskt att t. ex. föra den uppfallningen lill torgs alt den obligatoriskt reglerade älgjakten skall fä leda till all mänga tusen jägare inte får tillfälle alt jaga, bl. a, de som har smä marker och de marklösa. Del mäsle väl vara odemokratiskt all man för all fä skjula en älg om året är Ivungen all inneha 1 000 hektar mark — det är vad som stipulerats i Norrland, Den som har 300 hektar fär skjula en älg på tre är. Vad är en älgjakt värd, om det skall förfaras pä det sättet? Del finns möjligheler att reglera pä annat sätt: genom ökning eller minskning av antalet allmänna jakllovdagar, koförbud, totalförbud osv. Möjligheler finns, men här är del likadant som tidigare — del råder herremansvälde, de stora skall beslämma. Det tycker vi är odemokratiskl.

Jag vUl inle ge mig in i diskussion med herr Mossberger om ordföranden i Svenska jägareförbundel; jag har ingenting emot ordföranden där. Jag har heller inle lagil upp någon diskussion om Svenska jägareförbundel, ulan jag har bara ställt organisationerna mot varandra och redogjort för vad som skiljer.

En sak för sig är all vi andra inte oreserverat kan gå tillsammans med Svenska jägareförbundel med lanke pä de stadgar detla förbund nu har.

I detta anförande instämde herr Takman (vpk).

100

Herr JOHANSSON i Holmgärden (c):

Herr talman! Jag hade inle tänkt irritera kammaren med att förlänga

den här debatten, men eftersom herr Wikner i sin argumentering har tagil in jusl den bygd som jag kommer ifrån, så har jag inle kunnat underlåta all ta kammarens lid i anspråk. Just i de trakterna har jag under de senaste månaderna fält se de mesl kusliga bevis pä hur en s. k. jägarorganisation arbelar när den, som den säger, skall se lill alt alla markägare får rättighet lill jakl. Jag återkommer Ull den saken senare.

Jag har inte någonting emot den ena eller andra typen av jaktorganisation - om del är Svenska jägareförbundel, Jägarnas riksförbund eller Landsbygdens jägare är för mig lämligen egalt. Däremot är del alldeles självklart, lycker jag, att man inle, som herr Wikner gjorde gäUande vid utskollsbehandlingen, kan jämställa jägarorganisationerna med studieorganisationerna och säga alt om det lämnas statsbidrag lill fyra ä fem studieorganisationer så skall vi kunna förfara pä samma säll när del gäller jägarorganisationerna. För mig synes det fullständigt omöjligt.

Om man över huvud taget skall bedriva etl jaktvärdsarbete under rimliga former, så kan man inte spalta upp jägarintressena pä en massa organisationer, Jakl, jaktvård och vUtvård är ändå nägol som är knutet lill markerna, till djuren som finns där. Jag skulle tro att del är svårt att dela upp djuren pä marker där det finns olika jägarintressen. Enligl mill bedömande mäste man försöka bedriva en vUlvärd som är anpassad till våra marker, en vUtvård som vi allesammans kan ha nytta av, bäde jägare och nalurinlresserade i övrigt.

Herr Wikner började sitt inlägg med att säga alt Jägareförbundet hade tUlkommit pä 1800-talel, och enligl vad man kunde fä fram av hans anförande består förbundet ännu i denna dag av adel och storgodsägare. Del verkar som om herr Wikner över huvud laget inte förmärkt den ulveckling som skell under de senasie femtio åren. Del är väl riktigt att när Jägareförbundet startade leddes verksamhelen av andra människor än den lyp förbundel numera beslår av, ty dä hade inte allmogejägarna vare sig råd eller intresse att sluta upp kring en sådan här verksamhet. I dag har de möjlighet alt göra det. Tack vare den verksamhel som Jägareförbundet har inriktat sig på har man en anslutning av 175 000 människor, och ingen kan försöka göra gällande att dessa 175 000 är adelsmän och storgodsägare.

Jag sade inledningsvis att det var förhållandena uppe i Norrbotten som gjorde att jag fann anledning gå upp i debaiten, och det gäller dä främst älgjaktens organisation och utveckling. Vi vet all del har gjorts utredningar på denna punkl i vårt land, uiredningar som samfällt kommit fram lUl all vi mäsle ha en form av reglerad älgjakt. Del har rätt enhällighei kring den saken, och det har dä gällt att finna de rätta formerna för en sädan reglering av älgjakten. FördenskuU har Kungl. Maj.t uppdragit ål länsjaktvårdsföreningarna i ett antal län — numera, om jag inle är fel underrättad, tre, sedan Norrbotten tillkommit — all ulföra försöksverksamhet för att man skall få se hur en älgjakt, som är reglerad så att ingen allmän jakttid förekommer, verkar. I den situationen ansåg vi frän Norrbotten, all det var utomordentligt angelägel all ocksä ell Norrlandslän fick pröva della, ly vi är i allmänhet vana vid all en lagstiftning praktiskt laget uteslutande tiUkommer efter erfarenheter som man vunnit på annal håll inom landet.

Nr 39

Onsdagen den lOmais 1971 Anslag ur jaktvårdsfonden tiU Jägarnas riksförbund- Landsbygdens Jägare

101

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Anslag ur jaktvärdsfonden tiU Jägarnas riksförbund-Landsbygdens Jägare

Delta gäller inle bara i fräga om jakt och jaktvård ulan även andra förhåUanden, Sedan slinker vi i Norrland med, oavsett om systemet passar våra bygder och vidder eller inle. Vi vUle nu pröva den reglerade älgjaklen för all pä det sättet komma fram lill nägol som var lämpligt för oss, där vi skulle kunna anvisa vägar som var rikliga för en reglering av älgjakten. Vi fick ocksä Kungl. Maj:ls lillsländ lill detla.

1 den situationen rycker bl. a. Jägarnas riksförbund in och talar om vilken otrolig orällvisa detla skulle innebära och vilken mängd jägare som skulle ställas ulanför möjligheterna all utöva jakl. Försl och främst är detla ell fullständigt felaktigt påstående, men hela del resonemang som herr Wikner för om att Jägareförbundels verksamhel skulle leda till all massor med människor ställs utan möjlighet till jaktulövning är längt ifrån rikligl. Självfallet måste man erkänna, alt när del gäller älgjaklen kan det inte vara möjligt all den som äger 5 — 10 eller 20—30 ha mark har en älgslam som han själv kan skatta prakliskl laget hur som helsl. Del är väl därför som man rent allmänt och även vUlbiologiskt ansell del rikligt med en lagstiftning pä denna punkl och med den reglering av älgjaklen, som vi nu skall pröva.

Del har emellerlid nu uppstått en opinion som gått så långt att det t, o, m, nyligen inträffat all en s. k. jaklvärdsförening beslulal att inte söka licens på nägon älg. Man skall jaga älg precis som förul, oavsett lagsliflningen. Om det är för alt Jägarnas riksförbund kommit pä platsen eller inte kan jag inle avgöra, men det är klarl att den propaganda som Jägarnas riksförbund har medverkat lill under dessa senasie år har haft en viss betydelse.

Jag vill följaktligen, herr talman, säga all när man gör gällande all det är försök lUl nägon sorls utpressning av en minoritet, när del inle lämnats statsbidrag tUl Jägarnas riksförbund, är det en fullständigt felaktig tolkning. Den riktiga tolkningen har givits av vice ordföranden i utskottet. Han redovisade klart all Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare ulför ett arbeie och bedriver en verksamhel som Svenska jägareförbundet inte har något som helst bidrag för. Om man prompt, mot all hyfs och ordning, skall ha en speciell jägarorganisation vid sidan om Svenska jägareförbundel, sä må man ha del, men man kan inle rimligen begära alt få statsbidrag för sin verksamhel — i så fall borde Svenska jägareförbundels anslag höjas väsentligt utöver vad förbundet för närvarande får.

Jag yrkar bifall till utskottels hemställan.

102

Hen WIKNER (s) korl genmäle:

Herr lalman! Jag skall inte förlänga deballen; jag tänkte inle alt vi skulle få nägon diskussion om den reglerade älgjaklen. Jag avstod själv frän del och talade bara om vad som skilde oss äl, men jag nämnde dä faktiskt obligatorisk, reglerad älgjakt. Den kritik som herr Johansson i Holmgärden framförde mot vissa jägare skickar jag vidare till jägarna i hans hembygd. Framför kriliken tUl de jägarna i stället! De frågorna behöver vi inte diskutera här i riksdagen.

Vidare kan jag tala om för herr Johansson i Holmgården, alt det är först pä senare tid som Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare har

fäll medlemmar i Norrbotten; i fjol, om jag minns rätt, hade vi inte en medlem där. Jag tycker att herr Johanssons anmärkning var oberättigad.

Herr Johansson sade att del inle har riktats nägon kritik mot de nuvarande förhållandena. Del var en person som nyligen meddelade mig all 15 000 människor har skrivit pä listor och skickat liU Kungl. Maj:l som protest. Om detta är riktigt finns del ju en kriiik.

Jag har aldrig sagt all Svenska jägareförbundel består av adel och storgodsägare. Jag sade att i början var det de som skötte om den här förnämliga jägareföreningen där Hermann Göring fakiiski var hedersledamot.

Jag tycker nog alt .vi skall hålla oss tiU sakfrågan och inte föra in ovidkommande frågor i debatten — det är anslaget del gäller.

Jag ber än en gäng att fä yrka bifaU tUl reservaiionen.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Anslag ur Jaktvärdsfonden tiU Jägarnas riksförbund-Landsbygdens Jägare

Herr KARLSSON i Ronneby (s):

Herr lalman! Debaiten om anslaget tUl Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare återkommer med jämna mellanrum en och ibland tvä gånger om året, Hillills har resultatet blivit delsamma - man har inte lyckals få nägol anslag. Min bedömning i dag är att jag tycker att deballen nu förs pä en något mer hyfsad nivå än tidigare, dä representanter för de båda organisaiionerna gåll lUI häftiga angrepp mol varandra.

Del är rikligl alt Svenska jägareförbundel fält riksdagens uppdrag all sköta om villvården och jaktvården. Jag har redan i den gamla riksdagen sagt all jag för min del finner att Svenska jägareförbundet har skött den uppgiflen utomordentligt bra. Men sedan förbundel fick uppdraget har del gätl många år, och tiderna har förändrats och vi med dem. Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare har vuxit sig litet starkare och fått någonting all säga liU om i jaktliga sammanhang.

Om man skuUe bifalla yrkandet om bidrag tUl Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare innebär det inte att man skulle försämra möjligheterna för Svenska jägareförbundel. Del förbundet har fortfarande riksdagens uppdrag alt sköta jaktvårdsarbelel och nalurvårdsarbetet i landet, numera närmasl under naturvärdsverket. Men nog tycker jag att det är riktigt all Jägarnas riksförbund —Landsbygdens jägare fär ell anslag i förhällande tUl den verksamhel organisationen bedriver för naturvärd och viltvård. Man kan inte komma ifrän att Svenska jägareförbundel har anslag för della ändamäl, även om del gär in i det stora sammanhanget och är väldigt svårt all skilja ul. Ingen kan väl heUer förneka att Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare gör en utomordentlig insats i de områden där den kanske är den största organisationen eller i varie fall har en beiydande medlemskader alt arbeia med.

Jag skall inle ytterligare förlänga deballen, herr lalman, jag viU bara yrka bifall tUl reservaiionen som är fogad tUl utskottets belänkande.

Hen DOCKERED (c):

Herr lalman! Jag hade kunnat avslä frän att yttra mig och helt inslämma med herr Mossberger och herr Johansson i Holmgården, men jag begärde ordel för att rätta lill ett missförstånd som jag vel

103

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Anslag ur Jaktvärdsfonden tiU Jägarnas riksförbund-Landsbygdens Jägare

104

förekommer i kammaren. Det är mänga som tror all här är del fräga om etl minorilelsförlryck, och dä tycker de synd om den lilla parten.

Jag finner det angeläget all liksom hen Johansson i Holmgärden undersiryka vad herr Mossberger tidigare har sagl: del är på del sättet all Svenska jägareförbundel är 1938 fick i uppdrag alt sä att säga skola statens andel i jaktvärden, och det uppdraget förnyades 1951. Svenska jägareförbundet fär ärligen lämna ett förslag till hur denna verksamhet skall finansieras, och denna finansieringsplan nagelfars av naturvårdsverket och jordbruksdepartementet.

För att kammarens ledamöter skall förstå vad det är fräga om skulle jag vilja likna det hela vid den gamla organisationen som fanns hos hushållningssällskapen före lantbruksnämndernas lid, dä hushällnings-säUskapen skötte om den andel av jordbruksulbildning m. m som sedermera övergick lill en annan, direkl stallig organisalion. Nu har vi inom Svenska jägareförbundel i uppdrag all sköta om statens andel. Dessutom har Svenska jägareförbundel en egen verksamhel, givelvis finansierad endast av egna medel. Del har både herr Mossberger och herr Johansson i Holmgärden sagl, och även den senaste talaren underströk det. Det är viktigt att komma ihåg della. Del gär inga statsbidrag lUl den verksamhelen, ulan den — liknande den som Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare bedriver - finansierar Svenska jägareförbundel genom egna medlemsavgifter. Medan uigifterna för den statliga verksamhelen inom Svenska jägareförbundel för kommande budgetär uppgår till 4,2 miljoner, representerar den egna verksamhelen kostnader pä 2,1 miljoner, som alltså helt finansieras med Jägareförbundels egna avgifter.

Jag vill understryka all jakten för många människor har en stor betydelse, för en del t. o. m. sä stor all de lycker alt del är den som gör Uvet värt all leva. Så konsligl är del faktiskt, och del gäller för oss som har ansvar för den framlida utvecklingen all se till, att inte denna möjlighet tillintetgörs för kommande generationer. Vi kan slösa bort den tUlgången. Bäde slalen och Svenska jägareförbundel har funnii det angeläget alt hitta former för att bevara möjligheten för framtida generationer all ulöva jakt.

Jag tror all del var herr Jadeslig som sade all om vi tilldelar Jägarnas riksförbund—Landsbygdens jägare det här anslaget — vUket i och för sig är orimligt med hänsyn lUl att man jämför del med del bidrag som gär ut till Svenska jägareförbundel - skulle motsällningarna meUan de båda jägarförbunden minska. Jag är inle hell överlygad om del. Del anförande som herr Johansson i Holmgården här höll visar alt del inte är alldeles säkert all spänningarna minskar om man får ökade ekonomiska möjligheler inom Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare all driva propaganda för splillring. Vad vi är inlresserade av - och vad riksdagen bör vara intresserad av - är all vi fär en organisalion på delta område som kan bevara jakten och jaktmöjlighelerna för kommande generationer. Den rekreation som jakten utgör i tUlvaron är sä pass dyrbar och fin alt jag Iror alt det skulle se illa ul om vi slösade bort den genom en ofruktbar och förödande diskussion meUan två konkurrerande jägarförbund.

Herr lalman! Jag vill ännu en gäng understryka all det här inle är

fråga om att utöva något minoritetsförtryck. Vad vi vUl är en likslällighet i den debatl som pågår, och den likställigheten innebär att Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare, liksom Svenska jägareförbundel, själv skall slå för de koslnader som man har för sin egen verksamhet.

Med detla, herr lalman, vill jag yrka bifall till utskottels hemställan.

I detla anförande instämde herr Hamrin (fp).

Hen LUNDBERG (s);

Herr talman! Del är kanske lämpligl att en som inle tUlhör något av jägarförbunden och själv icke sysslar med all jaga ändå lägger sig i den här diskussionen. Vi hade ju förut en god vän från Blekinge, som man alltid skulle fä diskulera med. Nu har lydligen hans uppdrag övertagils av herr Mossberger och jag måsle saga all sakligt spelar de pä precis samma slräng.

Del är ändå sä att vi har haft och har en herrejakt i vårl land. Bonden var avstängd frän all jakl fram till 1780-lalel. Men hur har del varil sedan? Det är rikligt all den som ägt slora marker alllid har haft makl att utöva jakt. Att vi under senare lid i Norrland har fält en sädan oerhörd reaktion mot den avstängning, som sker där uppe, är därför ganska naturligt. Som lur är gär en del av del gamla bondesamhällets arvlagare i spelsen i det avseendet.

Man talar sä vackert om jägarförbunden, men hur kan det då komma sig att bygdebefolkningen i Norrland, bäde de som är tvingade att söka arbete pä annal häll och de som lever kvar där uppe, får bevittna i dag att det är direktörer och andra slörre inkomsttagare nerifrån landet som reser upp lUl Norrland och tar en del älgar som finns där? Eftersom jag har goda vänner som är inlresserade av jakl vet jag hur det gär till. Del var vissl herr Johansson i Holmgärden som talade sä vackert om förhållandena i Norrland. Jag känner inle honom lyvärr, men jag ulgår ifrån att han är en större jordägare eUer en större bonde — det märktes liksom pä själva talet.

Nu har vi som sagt kommit i den silualionen all vi reglerar jakt, så all de som bor i Uppland — i Uppsala och i Stockholm — reser upp till Norrland och sköter om jakten där. Sedan reser de ner till Uppland och dellar i jakten där och på andra häll. Är detla jaktvård? Det liknar ju mera en sorts slakt, och det verkar som om ett visst intresse skall vara monopoliserat för en viss grupp.

Jag vill också säga att man blir upprörd av all domänverket, som skall syssla med andra, nytliga saker, börjar hyra ul jaktmarker i Norrland ät de högst betalda. Del är fullkomligt orimligt, och domänverkels ledning bör konima ihåg all i Norrland har det funnits gamla rättigheter som domänverkets direktörer eller vem det nu månde vara inle har rätt att ta ifrån dessa människor.

Herr Dockered talar om likställighet. Ja, det är en likställighet pä det högre planet. Jag har sysslat med hur man burit sig äl med bygdebefolkningen i Norrland och en bra bil ned över Mellansverige. Om ni läser riksdagens protokoll bara från 1800-lalets början och framåt skall ni se hur rätlen har varil liktydig med makt.

Sedan säger man här att vi har uppdragit åt Svenska jägareförbundel att vara Konungens och riksdagens befullmäkligade ombud. Jag har aldrig

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Anslag ur Jaktvärdsfonden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare

i05

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 38-40

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Anslag ur Jaktvårdsfonden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare

varil med om del! Jag trodde att riksdagen inte behövde ha nägon förmyndare, och i varje fall har jag utgått från all riksdagen skall söka bevara åtminstone skenet av alt representera svenska folkel.

Nu kan man säga; Ja, men se svenska folkel har varit de besuttna, och de andra skall stäUas utanför. Det är en återgång lUl ell länkande på della område som är Uklydigt med det som förekom på 1600-talel.

Del skulle vara mycket alt tillägga i della sammanhang. Jag är ju ingen älskare av jakten över huvud taget, även om den kan vara nödvändig, men jag är intresserad av naturvård och av all även djuren i skogen skulle kunna ha en fredlig tUlvaro. Helt nyligen satt jag och talade med en gammal jägare, som kanske har skjutit de flesta älgarna i della land och som är medlem av elt jaktlag. Han sade att han vid ett visst lillfälle fåll order från etl bolag att alla älgar på de milsvida områdena skulle bort; fanns det en enda älg kvar där, så var det en för myckel.

Del är dessa herrar som sitter och bestämmer; jag har aldrig hörl all en Uten lorpare med 10-15 tunnland hafl någonting all säga till om i delta sammanhang. Sä är det väl på de marker där herr Mossberger vistas, och herr Johansson i Holmgården har kanske ocksä kommit över åtskilliga tunnland mark.

Sedan har det sagts här all vi inle skall splittra oss. Tänk er vilket idealiskt tUlstånd vi skulle ha om vi sade alt riksdagens ledamöier skall inte splittra sig i fem partier! Eventuellt skulle någon då ha etl eget parti. Eller tänk om vi skulle säga alt bönderna bara skall ha en enda organisalion, och Uppland bara skall ha arbetsgivarorganisationerna för lantarbetarna, inle något lantarbetarförbund. Det är ju en orimlig uppläggning.

Jag kommer att rösta för reservationen, herr lalman. Även om man anser att den som Utet har, honom skall även lagas ifrän det han har, så är det ju ändå inte någon trevlig rättsprincip ur riksdagens synpunkt. Jag förstår mer än väl att man söker motiveringar som passar intressesynpunkterna, eflersom man givetvis är rädd för all tvingas avslå nägol av den myckenhet man nu har. Men det är inle sä vi skall resonera här i riksdagen, eller hur?

106

Herr MOSSBERGER (s) korl genmäle:

Herr talman! Del var närmast herr Lundberg som föranledde mig alt begära ordet, men jag skall fatta mig ganska kort.

Herr Lundberg ansåg all det kunde vara lämpligt att én person som inte lUlhör vare sig Svenska jägareförbundel eller Jägarnas riksförbund-Landsbygdens jägare säger något i denna debatl, och i så fall kan herr Lundberg och jag la varandra i hand. Jag tillhör nämligen inte någon av dessa organisationer, och inle heller är jag jägare.

Om man som herr Lundberg har varit med om att i riksdagen besluta att Svenska Jägareförbundet skall ha hand om ledningen av jakten och viltvården i detla land, så tycker jag att man ocksä mäsle respeklera det beslutet, tUl dess att något annat beslut har fattats.

Sedan talade herr Lundberg om splittring, och även om jag inte riktigt förslod vad han sade uppfattade jag ändå alt han nämnde Lantarbetare-förbundet, Jag är medlem av del förbundel, och herr Lundberg vel lika

väl som jag alt del har funnils splittring också där en gäng i tiden och dä hade vi flera organisalioner. Men man begärde ju aldrig nägol anslag av huvudorganisationen, och del hade enligl mill förmenande varil hell orimligt.

Herr lalman! Jag vidhåller milt yrkande.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! I sädana sammanhang när vi här diskuterat saken har jag alllid försöki all bryta monopolet i fråga om jakten.

Herr Mossberger tUlhör Lantarbelareförbundet, och jag har tiUhörl det gamla Sägverksarbetareförbundel, som båda har hafl LO som huvudorganisation. Vi har ansett det vara lämpligl alt det på del område vi företrädde fanns olika förbund - även om man i dag ofla slår ihop organisationerna tiU slörre enheter.

En annan sak som jag lycker är orimlig är alt bevara ett tänkesätt i samhällsarbetet som är en kvarleva av det gamla ståndssamhället. På 1 860-lalet trodde man sig gä mol något nytt. Den 17 december 1918, när man beslöt om den allmänna och lika rösträtten, utgick man från en mera demokralisk värdering av människorna. Jag kan inte förstå alt vi nu skall bevara etl samhäUe, där vi överlåter ål en liten grupp all beslämma allting, precis som man 1611 överiäl på adeln att la hand om ungefär 800 av de högsta ämbetena här i landet. Del lycks alltjämt vara sä, all de som Ullhör en viss grupp också skall ha alla rättigheter.

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 . Anslag ur Jaktvärdsfonden till Jägarnas riksförbund-Landsbygdens Jägare

Herr MOSSBERGER (s) korl genmäle;

Herr talman! Jag vill protestera mot herr Lundbergs påstående att det är adeln och godsägarna som slyr Svenska jägareförbundet. Så är det inte. Jag känner många medlemmar — inle alla; del finns 175 000 — och jag vel all där är många småbrukare, många arrendatorer och inte minsl många industriarbetare. Jag tror därför att del är litet felaktigt all päslä att det bara är storgodsägare som bestämmer.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle;

Herr talman! Del är nog riktigt alt herr Mossberger känner flera av jägarna än jag gör. Men jägarna i Uppland känner jag ganska bra. Vi hade en gäng en möjlighet att fä in en enda representant frän arbelarhäll i del där fina förbundel; när majoriteten ändrades föll han bort, och nu kom han in igen. Nu har vi alltså en människa som silier där, men jag kan inle begripa all del har nägon inverkan på det hela. Del har del inle heller om Kungen utser representanter. Jag har inte märkt nägon skillnad i det avseendet mellan dem och de andra. De följer med, och det är ju det som vi skulle försöka bryta.

Herr WIKNER (s) kort genmäle:

Herr lalman! Jag tycker all herr Mossberger blandar bort korten här. Vi har inle begärt att vi skall ha nägon rält att råda över och organisera jakten i detla rike; den har ju Svenska jägareförbundet. Vi pratar om anslag, om all fä lillbaka litel av de medel vi bidrar med. Det är bara det vi resonerar om. Vill man ha slul på denna debatl i kammaren i fortsättningen vore det ju riktigt alt man lade sin röst för reservationen!

107

Nr 39

Onsdagen den 10 mars 1971 Anslag ur Jaktvärdsfonden tiU Jägarnas riksförbund-Landsbygdens Jägare

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! Det var närmast herr Lundberg som uppkallade mig. Han sade att han kan jakten i Uppland och beskrev den. Men sedan gjorde han en beskrivning av den norrländska jakten och förhåUandena i Norrland. Och där tycks herr Lundberg inte ha riktigt reda pä hur det går Ull. Han talade om avstängning och förbud. Jag förslär alt herr Lundberg därmed vUl åberopa den ordning och reda som man försöker få pä jakten i Norrland. Det ligger en bred opinion bland jägarna bakom detla. Del gäller inle bara alt döda djur, det gäller ocksä alt se till att de fär växa lill sig och alt man behåller en ordentlig älgslam t. ex.

Del där alt sörlänningar kommer upp tUl Norrland och skjuter ner alla älgar som finns där är bara nonsens. Försl och främsl stäUer sig inle älgarna på parad när del kommer nägon sörlänning. De är ibland myckel svårjagade - del vet nog alla jägare. Vi har dessutom etl syslem med jaktvårdsområden, där domänverket ofla ingår som en part. Herr Lundbergs angrepp på domänverket tyckerjag inte är rättvist. Efter vad jag känner lill från Västerbotten har domänverket gåll in i jaktvärdsomrädena och sell till att bygdebefolkningen fått köpa sina jaktkort och idka jakt. Åtminstone i mina trakter har alllsä domänverket på ett föredömligt sätt upplåtit sina marker. Det finns ingen anledning att gå lUl angrepp.

Jag vUl i sakfrågan hell ansluta mig till vad herr Dockered sade från talarstolen för en slund sedan. Men jag vill bestämt avvisa de påståenden som herr Lundberg gör om hur jakl bedrivs i Norrland.

Hen LUNDBERG (s);

Herr lalman! För herr Larsson i Umeå skall jag bara tala om all olyckligtvis har jag tvingats att syssla ocksä med jakten i Norrland. ViU herr Larsson i Umeå säga mig: Vem har marken i Ångermanland, vem har den i Jämtland, vem har den i Härjedalen? Är det bygdebefolkningen? Folket fick den rätten för många är sedan, men var finns den rätten i dag?

Om herr Larsson i Umeå får vara med elt lag tiU, är jag säker pä att opinionslislorna blir än större, eftersom bygdebefolkningen över huvud taget naturiiglvis kommer att hävda de gamla rältighelerna. Men i regel är den makllös mol bolag och direktörer, som lagt beslag på fiskevallen, jaktmarker m. m. i Norrland.

Om hen Larsson är intresserad skall jag visa honom handlingar, åtminstone från de senasie 200 åren, och då kanhända alt han tas bort från den ljusa och overkliga bild som man brukar fä när man läser historia utan att känna tUl fakla.

Herr LARSSON i Umeå (fp);

Herr talman! Jag skall inle gå in på någon debali med herr Lundberg om detta. Det enda jag vill säga är all jag har faktiskt inte - som herr Lundberg kanske gjort — gåll tUl urkunderna och handlingarna, ulan jag har gäll liU de i dag aktiva jägarna och fått veta hur de ser pä problemel. Och det är väl dessa jägare vi lalar om inte nägra gamla papper.

108

Överläggningen var härmed slulad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels

reservationen av herrar Wikner och Takman, och förklarades den förra

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wikner
begärt votering uppläsles och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill all kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan i

beiänkandel nr 4 rösiar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Wikner och

Takman.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens ledamöier ha röstat för ja-proposilionen. Då herr Wikner begärde rösträkning verkslälldes votering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 229

Nej - 68

Avstår — 22

På förslag av herr förste vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandlingen av återstående ärenden på föredragningsUstan till aftonsammanträdet.

§ 17 Interpellation nr 73 ang. möjligheterna för ■vuxenstuderande att erhålla ledighet vid skrivningar

Ordet lämnades på begäran lUl

Fru GRADIN (s), som yttrade:

Herr lalman! Enligl AST 19 § punkt 6 c) föreligger möjlighel alt erhålla tjänstledighet för "Examen eUer tentamen" enligt följande: "B-avdrag 5 examens- eller lenlamensdagar av etl och samma kalenderår. C-avdrag i övrigt."

Denna paragraf kunde åberopas när det gällde att erhålla ledighet för s. k. studentskrivningar enligt den "gamla" läroplanen, dvs. när sludent-skrivmngar (tentamen) förekom pä dagtid — man redovisade dä bäde skriftligen och muntligt under terminen/terminerna inhämtad kunskap vid ett och samma tentamenstillfäUe. Detta gäUde bl. a. vuxenstuderande vid f. d. kvällsgymnasiet (numera benämnt kommunala gymnasiala vuxenulbildningen),

I och med den nya läroplanen för gymnasiet ändrades typen av förhör.
Numera förekommer skrivningar kontinueriigi under terminerna, genom
snittet av dessas resullat ligger tUl grund för det slutbetyg den studerande
erhåller. Med del nuvarande betygssystemet och den hårda konkurrens
som förekommer om de högsta betygen (vUka är nödvändiga för inträde
vid de flesta högre ulbildningar) är det resultat vederbörande erhåUer på
varje delskrivning under terminen av stort värde. Eftersom dessa
skrivningar tUl sin omfattning knappast kan betecknas som "examen eller
tentamen" förmodas nämnda paragraf inte kunna åberopas för erhållande 109

av tjänstledighet. En ytterligare komplikation i sammanhanget är att

skrivningarna numera sker pä kvällslid i vissa ämnen.

Med hänsyn lUl det sagda borde innebörden i denna paragraf ändras så alt möjlighet gavs att erhålla ledighet med B- respektive C-avdrag för skrivningsdagen, oavsell alt skrivningen sker pä kvällstid. Det är nämligen förenat med slora svårigheler att presentera ett för slutbetyget väsentligt gott resultat pä en skrivning om den föregås av ca 8 timmars arbetsdag. Det underlättande för mänga vuxenstuderande som en ändrad innebörd av ovanstående paragraf skulle medföra torde hell ligga i linje med samhällets salsning på vuxenuibildning.

Med åberopande av det anförda hemstäUer jag om kammarens tUlstånd att lill herr utbildningsministern fä framställa följande fräga:

Har statsrådet uppmärksammat det problem som vuxenstuderande möter i samband med skriftliga prov och är statsrådet beredd medverka lill sädana ändringar av gällande beslämmelser att de kan erhålla ledighel i samband med skrivningar?

Denna anhållan bordlades.

§ 18 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ls proposUion nr 42 med förslag lUl lag om ändring i lagen (1964:63) om kommunal beredskap.

§ 19 Anmäldes och hänvisades genast till inrikesutskottel följande moiioner:

Nr 1222 av herr Werner m. fl.

Nr 1223 av herr Bohman m. fl.

Nr 1 224 av herr Carlshamre m. fl.

Nr 1225 av herrar Wirmark och Hamrin avlämnade i anledning av Kungl, Maj;ts proposition nr 50 med förslag tUl lag om förnyad giltighet av vissa kollektivavtal.

§ 20 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades alt följande enkla frågor denna dag framstäUts, nämUgen av

Nr 120 Herr Wikström (fp) lill herr ulbildningsminislern om möjligheler för sluderande all återhämta undervisning som förlorats genom arbetsmarknadskonflikten :

VUka åtgärder kommer att vidtas för att snarast göra det möjUgt för studerande vid grundskolor, gymnasiala skolor och universitet alt ålerhämta den genom arbetsmarknadskonflikten förlorade undervisningen?

Nr 121 Herr Eriksson i Bäckmora (c) tUl herr kommunikationsministern

angående planerad höjning av hastighetsgränsen för vissa norrlandsvägar:

Anser statsrådet att Statens trafiksäkerhetsverks planer på alt höja

hastighetsgränsen för vissa norrlandsvägar tUl 110 km/lim står i

överensstämmelse med strävandena att öka trafiksäkerheten och

110 minska antalet dödsolyckor?

§ 21 Kammaren åtskildes kl. 17.13. Nr 39

Onsdagen den10 mars 1971
SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert