Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:36

Torsdagen den 4 mars

Kl. 14.00

§ 1 Justerades protokollet för den 24 februari.

§ 2 Upplästes följande tUl kammaren inkomna ansökan:

TUl riksdagens kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet från riksdagsarbetet den 9-10 mars för deltagande i sammanträden med Europarådets församlings byrå, permanenta utskott och politiska utskott.

Stockholm den 4 mars 1971 Kaj Björk

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 3 Om regeringsingripande i arbetskonflikterna inom statens och kommunemas verksamhetsområden

Hen statsministern PALME erhöll ordet för att besvara herr Börjessons i Falköping (c) i kammarens protokoll för den 23 februari intagna fråga, m 77, och anförde;

Herr talman! Hen Böqesson i Falköping har frågat rrug om regeringen ämnar vidta åtgärder för att snarast möjligt få slut på pågående strejker och lockouter inom statens och kommunernas verksamhetsområden.

Regeringen följer läget på avtalsområdet med stor uppmärksamhet. Regeringen har tiUsatt erforderUga medlingskommissioner och även tagit initiativ tiU kontakter och samarbete mellan de oUka kommissionerna. Skulle ytterUgare åtgärder visa sig nödvändiga för att skydda väsentUga medborgarintressen kommer regeringen att vidta dem.

Hen BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr talman! Jag ber att tiU herr statsministern få framföra ett tack för svaret på min enkla fråga.

Det är naturUgtvis angeläget — och det kan nog statsministern håUa med mig om - att de som är anställda hos staten och kommunema fär lika goda möjligheter tiU förhandlingar om arbetsvUlkoren som andra grupper. Det var enighet om det vid riksdagens beslut 1965, men samtidigt framhölls att strejker och lockouter inom vissa delar av samhäUets verksamhet kunde drabba tredje man, dvs. allmänheten, särskUt hårt. Hela verksamhetsfält kan lamslås. Det underströks att

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Om regeringsingripande i arbetskonflikterna inom statens och kommunernas verksamhetsområden

statens och kommunemas verksamhet ej kan få sättas ur spel. Man kan ej tUlåta konfUkter som äventyrar medborgarnas trygghet, den nödvändiga vården och samhällsekonomin. Man utgick ifrån att parterna själva skuUe kunna se tiU att viktiga samhällsfunktioner inte stördes på ett otUlbörUgt sätt.

Nu har vi SACO- och SR-konfUkten med strejker och lockouter. Konsekvenserna för allmänheten är redan mycket aUvarliga. Många kommuner har svårt att klara en nödvändig socialvård. På vissa håll har sjukvård och tandvård drabbats. Tågledarstrejken har lamslagit i stort sett hela järnvägstrafiken. Företag måste inställa eUer minska driften. Mänga hotas av arbetslöshet. En annan konsekvens är ökade trafiksäkerhetsproblem.

Jag kan inte föreställa mig att detta står i rimlig överensstämmelse med vad riksdagen 1965 tänkte sig. Hela verksamhetsfält har ju lamslagits, såsom järnvägstrafiken och undervisningen. Medborgares trygghet äventyras — och även samhäUsekonomin. Är inte detta att otiUbörUgt störa samhällsviktiga funktioner? Det förutsattes vid riksdagsbeslutet 1965 att strejk- och lockoutvapnen skulle hanteras särskilt varsamt på samhäUsverksamhetens områden. 1 verkligheten har det närmast blivit tvärtom.

Man brukar säga, herr talman, att det inte är ens fel att två träter. SACO och SR har varit alltför snabba tUl stridsåtgärder som skadar aUmänheten. Likaså har avtalsverket enUgt min mening tiUgripit lockoutvapnet alltför snabbt. Detta kan försvära en lösning.

I sista hand har regeringen rätt - och naturligtvis ocksä skyldighet -att ingripa tUl skydd för samhället och allmänheten. Det underströks även vid riksdagsbeslutet 1965.

Frägan är hur länge det skaU dröja innan regeringen vidtar kraftålgärder. Statsministern säger i sitt svar följande: "SktUle ytterligare ätgärder visa sig nödvändiga för att skydda väsentUga medborgarintressen kommer regeringen att vidta dem."

Jag undrar om inte tiden snart är inne för att tiUsätta en skUjenämnd.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Jag kan väl förstå om de flesta av dem som 1965 var med om att besluta om fri förhandlingsrätt och fri strejkrätt för StatsanstäUda i oavsättUga befattningar i dag känner besvikelse. Men nu gäller den lagen, och vi skall så länge det är möjUgt försöka tUlämpa den enligt lagstiftarnas mening.

Jag är vidare ense med herr Börjesson i Falköping om - och jag har själv mänga gånger framfört den uppfattningen - att punktstrejker av denna typ i första hand drabbar tredje man, dem som permitteras därför att tågen inte går, de fattiga människor som inte får den socialhjälp som de enligt lagen skuUe vara berättigade tUl osv. Det gör att regeringen med särskUd uppmärksamhet måste följa utvecklingen.

Jag vUl vidare säga att enligt den lag som stiftades 1965 skall ätgärder från en part i form av punktstrejker besvaras med stridsåtgärder från motparten. Det hör tUl spelets regler. Accepterar man inte dem är hela lagen meningslös.

Medlingskommissionen har ju nu tagit fatt på en skör tråd i svaren på sina tidigare gjorda vädjanden tUl parterna om att instäUa aUa stridsåtgärder. Man vUl under de närmaste dagarna försöka finna vägar tUl ett slut på konfliktåtgärderna och få parterna åter tUl förhandlingsbordet.

Avtalsverket har på sitt häll velat underlätta medlingskommissionens arbete genom att ge ett positivt gensvar pä kommissionens vädjanden om att tUls vidare uppskjuta varslade lockouter. Vi fär hoppas att de strävandena kommer att ge resultat under de närmaste dagarna. I denna min förhoppning Ugger också ett konstaterande av att regeringen inte för närvarande har anledning tUl några ytterligare ingripanden.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Om regeringsingripande i arbetskonflikterna inom statens och kommunemas verksamhetsområden

Herr BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr talman! Jag vUl i Ukhet med herr statsministern uttala en förhoppning om att medlingskommissionen skall kunna klara upp situationen pä ett sådant sätt att både strejken och lockouten upphävs. Jag är medveten om att regeringen i nuvarande läge kan känna sig förhindrad att vidta tvångsåtgärder, men jag tar ändå fasta på vad statsministern sagt i sitt svar, nämligen att regeringen om ytterUgare åtgärder skulle visa sig nödvändiga för att skydda väsentUga medborgarintressen också kommer att vidta dessa åtgärder.

Jag är fullt på det klara med att sådana åtgärder kan vara mycket besvärUga att vidta, eftersom de berör den fria förhandlingsrätt som tUlkommer parterna i fråga. Att man skall gå varsamt fram är jag också medveten om, men jag kan inte komma ifrån att vi politiker har det politiska ansvaret. Här gäller det för regering och riksdag att se tUl att samhäUet fungerar; det får inte lamslås av strejker och lockouter. Det är ju i aUra högsta grad tredje man, dvs. allmänheten, som fär ta konsekvenserna och bära bördorna.

Jag skulle vUja höra statsministerns uppfattning om en sak som jag har mycket svårt att förstå: Varför försökte inte avtalsverket få t. ex. tågledarstrejken, som lamslagit hela järnvägstrafiken och medfört stora problem för sysselsättningen och trafiksäkerheten, bedömd som samhäUsfarUg? Att sä inte skedde anser jag vara i högsta grad anmärkningsvärt.

Herr statsministern PALME:

Herr talman! Pä herr Börjessons i Falköping direkta fräga viU jag bara svara att bedömningen av vilka ärenden man skall hänskjula tUl prövning i den s. k, statstjänstenämnden skaU göras av avtalsverkets styrelse. Säkert var avtalsverkets bedömning den att man inte hade några utsikter tUl framgång pä den här punkten. Om jag minns rätt har också statstjänstenämnden vid alla sina prövningar intagit ståndpunkten att endast besiktningsveterinärernas strejk var att betrakta som samhällsfarlig.

Statstjänstenämnden är en säkerhetsventU i sådana här frågor, men jag vUl påpeka att nämnden bedömer i varje särskUt fall för sig, om en viss åtgärd är samhällsfarlig eller icke vid själva utlösandet av konfUkten. Statstjänstenämnden har icke att i sin prövning bedöma den totala effekten för samhället av vidtagna stridsägärder. Inte heller har statstjän-stenärrmden vid sin första prövning anledning att ta hänsyn tUl ett tidsperspektiv — huruvida en stridsätgärds karaktär förändras, om den är i

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Om lokaUsering till Umeå av kommittén för television och radio i utbildningen m. m.

kraft länge. Sådana bedömningar mäste i sista hand regeringen och riksdagen göra.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om lokaUsering till Umeå av kommittén för television och radio i utbildningen m. m.

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara hen Nilssons i Tvärålund (c) i kammarens protokoll för den 23 februari intagna fräga, nr 76, och anförde:

Herr talman! Herr NUsson i Tvärålund har frågat rrug om jag är beredd att skapa förutsättningar för en ullokalisering av TRU och Sveriges Radios utbUdningsavdelningsenhet tUl Umeå.

Propositionen angående omlokaUsering av viss statUg verksamhet kommer inom kort att frarrUäggas. Såsom framgått av den information som lämnats till de anstäUda vid berörda myndigheter och institutioner, kommer regeringen härvid att föreslå att TRU-kommittén och de delar av Sveriges Radios utbildningsenhet som svarar för skolprogramverksamheten skall lokaliseras tUl Norrköping.

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Hen talman! Jag ber att få tacka finansnunistem för svaret.

I många sammanhang har från regeringens sida sagts att Norrland på aUa områden mäste göras tUl en med det övriga landet fullt jämförbar och jämstäUd del av riket. Riksdagen har också uttalat att det är angeläget att åstadkomma regional balans. På ett område tycker jag, herr talman, att balansen kan sägas vara helt orimlig. I dag är 98 procent av massmediaproduktionen, bäde när det gäller personal, tUldelade ekonomiska resurser och i övrigt koncentrerad tUl Syd- och Mellansverige. Bara knappt 2 procent av resurserna är i dag lokaUserade tUl Norrlandslänen, som ändå omfattar 58 procent av landarealen och 15 procent av befolkningen.

För den framlida balansen inom detta fält är valet av lokaUseringsort för TRU och Sveriges Radios utbUdningsenhet, innefattande en personal om ca 250-300 anställda, utomordentUgt betydelsefuU. Om Nonköping väljs skapas en ytterligare snedbalans på massmediaproduktionens område, och Norrland kommer att bli en under överskådlig framtid helt underlägsen landsända.

Det var detta jag vUle påpeka för finansministern, innan han band sig för förslaget. Jag lämnade in frågan i tisdags förmiddag i förra veckan och fick redan genom TV pä kvällen ett besked som nu har bekräftats genom finansministerns svar tUl mig pä min fråga.

Nog måste man väl ändå anse att det är en orimlig snedbalans i massmediaproduktionen med de proportioner som jag aUdeles nyss angivit. TV och radio har en ytterst stor betydelse, inte minst för Nonland, för att den landsdelen skall kunna' göra sig mera hörd i opinionsbildningen. Jag lade förra tisdagskvällen märke tUl i en TV-inter-

vju hur positivt överraskad man i Norrköping var över att man erhåUit sä mycket av ullokaliseringen. Jag missunnar sannerUgen inte Norrköping den del man fått, men jag kan inte finna att Norrköping har speciella förutsättningar för eller något större regionalt behov av att TRU och Sveriges Radios utbUdningsenhet förläggs just dit, ett behov som Nonland sannerUgen med all rätt kan sägas ha.

Många anser väl att det avgörande ordet nu sagts i och med det förslag som finansministern här omnämnt. Men hoppet är ju det sista man har kvar. Det har talats om en andra omgång av utlokaUseringen av statlig verksamhet. Frågan är om inte Nonköping då i stället borde komma med i en sådan omgång. Om så inte är fallet, vädjar jag tUl finansministern och regeringen i övrigt att man vid den fortsatta utlokaliseringen Uiågkommer att Nonland behöver en större andel av just massmediaproduktionen, som för Norrlands del är helt orimlig.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Om anstånd med skatteinbetalningar med hänsyn till konflikten på arbetsmarknaden

Om återbetalning av preliminärskatt i vissa fall

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om anstånd med skatteinbetalningar med hänsyn tUl konflikten på arbetsmarknaden

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Clarksons (m) i kammarens protokoll för den 24 februari intagna fråga, m 81, och anförde;

Herr talman! Herr Clarkson har frågat mig om jag avser att vidtaga åtgärder för att medgiva anstånd med skatteinbetalningar för företag och enskUda som på grand av rådande konfUkt ej erhåUer likvider i rätt tid för leveranser tUl kommuner och landsting.

Som svar vUl jag meddela att regeringen vidtagit åtgärder som kommer att möjUggöra för kommuner och landsting att verkställa utbetalningar i planerad omfattning.

Hen CLARKSON (m):

Hen talman! Jag tackar finansministern för det positiva svaret på min fråga. Jag hade ju inte föreställt mig att jag skulle få ett sä klart positivt besked, ty jag insåg också svårigheterna för finansministern att medge det anstånd som jag ytterst siktade på. Men då finansministern nu föregripit hela frågestäUningen genom att se tUl att den företagargrupp och den grupp av enskilda, som jag tänkte på och som jag själv hade mottagit oroande frågor ifrån, blivit tUlgodosedda och i rätt tid erhåller betalning för sina leveranser sä är ju allt väl, och jag ber som sagt att få tacka.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om återbetalning av preUminärskatt i vissa fall

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara fra Rydings (vpk) i kammarens protokoll för den 24 februari intagna fräga.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Om återbetalning av preliminärskatt i vissa fall

r\x 83, och anförde:

Herr talman! Fm Ryding har frågat, om jag avser vidtaga åtgärder för att återbetalning av för mycket avdragen preliminärskatt eller eventueUt avräkning av denna på kommande skatteavdrag kan ske, då enligt 39 § 2 mom. uppbördsförordningen skatteavdrag gjorts för januari och i vissa faU även februari månader enligt föregående ärs skattetabeU, vUket speciellt i är betyder att många löntagare fär vidkännas alltför högt preliminärskatteavdrag under ifrågavarande månader.

Den nämnda bestämmelsen innebär en rätt för arbetsgivare att tUlämpa föregående års skattetabell och har införts med hänsyn tUl att debetsedel på preliminär A-skatt kan komma att tiUstäUas den skattskyldige först den 18 januari. Det är riktigt att en tUlämpning av den äldre skattetabeUen just i år ofta är ofördelaktig för arbetstagaren på grund av att den direkta skatten har sänkts. Arbetsgivare är emellertid oförhindrad att justera kommande skatteavdrag med hänsyn tUl att avdraget i januari eUer februari blivit för högt. Rättelse kan aUtså ske efter överenskom melse mellan arbetsgivaren och den anställde.

Fra RYDING (vpk);

Herr talman! Jag vill tacka finansministern för svaret på min enkla fråga.

När den skattereform, som enligt finansministerns egna ord skuUe vara den största hittiUs, hade genomförts den I januari märkte de lågavlönade att det var betydligt svårare under den månaden att få pengarna att räcka. De fick nämligen vidkännas skatteavdrag enligt de gamla tabellerna — och som finansministern säger är tUlämpningen av dem ofta ofördelaktig. Dessutom måste de genast betala höjd moms, eventuellt också höjd hyra och höjda taxor. Däremot arbetade de för samma löner som tidigare, och de vet väl inte i dag heller hur länge de fär fortsätta med det. De fick alltså inte debet och kredit att gå ihop — och januari är som bekant en besvärlig månad med dyra helger bakom sig.

Här i Stockholm — för att vara väldigt hygglig och la etl exempel från denna stad, som har höjt kommunalskatten med hela 2:50 kronor — fick sålunda en lågavlönad med en inkomst av lät oss säga 2 000 kronor i månaden ett skatteavdrag på 757 kronor i januari. Enligt de nya tabeUerna skuUe avdraget ha varit 676 kronor. Han fick alltså ut 81 kronor mindre än han skulle ha haft. EnUgt kanske herr Strängs och även mitt sätt att se rör det sig inte om någon svindlande summa, men den betyder mycket för en människa som inte har större inkomst att leva på; han behöver de pengarna i sin egen portmonnä.

Herr Strängs svar visar att han anser det vara rent spel att på lämpligaste sätt ge tUlbaka vad man nu har tagit ut för mycket i skatteavdrag. Det tycker jag länder honom till heder. Men finansministern vUl inte själv blanda sig i detta utan säger att arbetstagaren kan gä tiU arbetsgivaren och begära en justering vid kommande avlöningstUlfäUe. Dä skulle jag bara vUja fräga om dessa människor, som har fått det förhöjda skatteavdraget och som behöver pengarna innan skatteavräkningen sker om två är, kan gä tUl sin arbetsgivare med herr Strängs välsignelse och begära en justering.

Herr finansministern STRÄNG;

Herr talman! Det är ingenting som hindrar att dessa arbetstagare med herr Strängs välsignelse gär tUl sina arbetsgivare och hänvisar tUl den UUa debatt som fru Ryding och jag har haft i dag.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. uppskov med betalning av skatt på gmnd av arbetskonflikt

§ 7 Ang. uppskov med betalning av skatt på grund av arbetskonflikt

Hen finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Nordgrens (m) i kammarens protokoll för den 25 februari intagna fräga, ra 91, och anförde:

Herr talman! Herr Nordgren har frågat mig, om jag avser att medverka tUl att innevarande ärs första uppbördstermin, den 6-13 mars, med anledning av arbetsmarknadskonflikten inom beslutande myndigheter förlängs i sådan utsträckning att prövningsnämnderna hinner färdigbehandla inkorrma besvärsärenden.

Den rådande konflikten medför åtskUliga olägenheter för mänga som är beroende av samhällets service. Bland dem som berörs är bl. a. den kategori som avses med hen Nordgrens fräga. Någon allmän rätt att fä anstånd med betalning av kvarstående skatt på grund av att taxeringen överklagats finns inte. Prövningsnämnderna kan inte ens i normala faU förväntas ha behandlat alla besvärsärenden förrän tUl sommaren. För kvarstående skatt som man befrias från tUl följd av ändrad taxering utgår regelmässigt inte restavgifi vid för sen inbetalning. Någon anledning till särskUda åtgärder under rådande konflikt för den med frägan avsedda kategorin finner jag inte föreligga.

Hen NORDGREN (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret på min fråga angående förlängning av inbetalningsperioden för kvarskatl.

Anledningen tiU frågan är den att tUl Sveriges hantverks- och Industriorganisations bokföringsbyråer inkommit åtskiUiga förfrågningar i detta ärende. Många skattskyldiga har hos prövningsnämnden anfört besvär. Dessa kommer inte att kunna behandlas i rimlig lid på grund av den pågående konflikten, varför man naturUgtvis i laga ordning bör betala in sin skatt. Emellertid heter del i 68 § uppbördsförordningen; "Den som eljest vinner nedsättning i eller befrielse frän honom påförd slutlig,

kvarstående eUer tiUkommande skatt------------------ äger att återbe-

komma vad han erlagt för mycket" — detta utan alt nägra kostnader uppkommer. För de företag som nu rimligen kan tänkas få tUlbaka skatt kan det röra sig om rätt stora belopp, och ränteförlusten på de pengar de fått betala in utgör en kostnad för dem.

Jag beklagar att finansministern inte finner anledning att vidta några som helst ätgärder i detta avseende. På grund av konfUkten är det redan bekymmersamt för många förelag. Här kommer ytterUgare för en del företag en ekonomisk pålaga som gör deras läge ännu besvärligare.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. den varslade lockouten inom försvarsmakten

§ 8 Ang. den varslade lockouten inom försvarsmakten

Herr försvarsministern ANDERSSON erhöll ordet för att besvara herr Peterssons i Gäddvik (m) i kammarens protokoll för den 24 februari intagna fråga, m 80, och anförde;

Herr talman! Hen Petersson i Gäddvik har frågat mig om avstängning av en betydande del av befälskåren från tjänstgöring är förenlig med kravet på respekt för värt försvar både utåt och inåt.

Så länge tUlräckUgt med personal finns i tjänst för att tiUgodose kravet på erforderlig försvarsberedskap, måste svaret på frågan bli ja.

Hen PETERSSON i Gäddvik (m);

Herr talman! Tyvärr finner jag försvarsministerns svar vara klart OtiUfredsstäUande.

Min spontana reaktion när avtalsverket utfärdade sitt tidsbestämda lockoutvarsel för ungefär halva officerskären var att det mäste vara ett skrämskott, dvs. att det aldrig var avsett att gä i verkställighet. Men bara hotet om avstängning av en stor del av befälskären från ett officiellt statligt organs sida anser jag i hög grad rubba respekten för vårt lands säkerhetspolitik.

Vissa uttalanden av försvarsrrUnistern — även återgivna i utländsk press — tolkades så att avtalsverket med regeringens stöd verkligen avsåg att avstänga en betydande del av försvarets befäl från tjänstgöring. Min bedönming är att dessa försvarsministerns uttalanden har skadat försvarsviljan och minskat respekten för Sverige och dess försvar bäde här hemma och utomlands.

Jag tror att vi är överens om att vär alUansfrihet, syftande tUl neutraUtet i krig, är en målsättning som omfattas av alla i Sverige med mycket fä undanlag. Endast en stark försvarsvUja och ett fredsbevarande men angreppsberett militärt försvar ger oss möjUghet att hävda den målsättningen i kris- och krigstider i vär nära omvärld.

Försvarsministern har själv i skriften "Varför försvar — varför värnplikt" sagt: "Endast om vi är kapabla — och av omvärlden bedöms kapabla — att själva hävda neutraliteten med ett starkt försvar kan vi räkna med att fä neutraUteten respekterad." Jag tror att försvarsministern håller med mig om att det är en viktig uppgift för ansvariga poUtiker inom olika partier att för alla svenskar klargöra det oviUkorUga sambandet mellan vår gemensamma önskan om ett nationellt självbestämmande och ett starkt, fredsbevarande försvar. EnUgt min mening har detta lockoutvarsel beträffande en stor del av officerskären rabbat respekten för vårt försvar inte bara utomlands ulan ocksä inom vårl land, inte minst bland de 45 000 vämpliktiga som är inkallade tiU sin första tjänstgöring i det svenska försvaret. Plötsligt får två tredjedelar av dem, 30 000 personer, veta att de skall åka hem pä obestämd tid - för att nägra dagar senare lämnas beskedet att det bara var falskt alarm.

Jag hoppas innerligt att det inte blir fler sädana extraturer. Det skulle

betyda att den svenska säkerhetspolitikens samband med ett starkt försvar finge ett löjets skimmer över sig, som det skulle ta åratal att avlägsna både här hemma och utomlands.

Herr försvarsministern ANDERSSON;

Herr talman! Jag delar herr Peterssons i Gäddvik uppfattning om det svenska försvarets målsättning; därom är vi överens. När det gäller frågan huruvida det som nu sker på arbetsmarknaden, där försvaret för första gängen kommit att blandas in i en konflikt, pä något sätt mbbar respekten för vårt försvar ute i världen eller här hemma, delar jag däremot inte hans oro.

Det är möjligt att vi, när vi för några år sedan i riksdagen antog en ny statstjänstemannalag, inte tiUräckUgt utåt talade om vUka konsekvenser den lagen skuUe kunna få pä aUa områden av det svenska samhällsUvet. Där undanlogs t. ex. icke rrUlitärt befäl. De tUlerkändes samma fria förhandlingsrätt som andra statstjänstemän och samma rätt att utlösa en strejk.

Det första hotet om strejk fick vi för en månad sedan när underofficerare och underbefäl varslade om strejk vid vissa regementen och förband — ett strejkhot som fortfarande hänger över oss men som inte tycks ha väckt särskUt stor uppmärksamhet vare sig utomlands eller i Sverige, därför att det gällde underofficerare och underbefäl.

När sedan Officersförbundet — som ju är SR;s största medlem — tiUsammans med övriga inom SR utlöste en strejk mot staten genom att stoppa våra järnvägar, vUket man hade full rätt att göra, väckte det kanske inte heller i och för sig någon särskild uppmärksamhet ute i världen. Först när, enligt de regler som gäller på arbetsmarknaden, avtalsverket försöker möta den pågående strejken, som officerarna står bakom, med hot om lockout, åstadkommer det oro och tUl och med bestörtning i vissa kretsar.

Vi som har varit med om att ge rrUUtärt befäl denna möjlighet som nu utnyttjas — jag tror att herr Petersson också deltog i beslutet 1965 — bör försöka tala om vUka liberala regler vi har infört på arbetsmarknaden inom den offentUga sektorn, och vi bör vara beredda att ta konsekvenserna härav.

Detta är mitt tUlägg tUl svaret.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. den varslade lockouten inom försvarsmakten

Herr PETERSSON i Gäddvik (m):

Hen talman! Jag har fått tiUgång tUl tidningsurklipp ur både svenska och utländska tidningar. Där finns det mbriker som följande; "Lockout sätter Sveriges försvar ur funktion", "Lockout rammar Sveriges försvar", "Officerslockout drabbar 3 000". Vi har också här hemma, både försvarsministern och jag, märkt hur vänstergrupperna vädrar morgonluft när de ser hur man använder lockoutvapnet mot Sveriges försvar.

Jag finner det beklagligt att försvarsministern svarar ja på den fråga som jag stäUt. Ty är försvarsministern och jag överens om en del annat, så tror jag att vi också måste vara överens om att känslan av hur beroende vår säkerhetspolitik är av ett militärt försvar, just i vad gäller vårt lands trygghet, inte är Uka stor. Det är djupt olyckligt när företrädare för och

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. samordning av provningsverksamhet i fräga om försvarsmateriel

försvarare av den svenska demokratin inte känner vUket stort ansvar de här har.

Vi vet aUa att vårt försvar uteslutande syftar tiU att bevara vär frihet och självständighet, och då får vi inte medverka tUl åtgärder som rubbar tiUtron tUl vär säkerhetspolitik och vårt försvar.

Hen försvarsministern ANDERSSON:

Hen talman! Jag förstår mycket väl att man i utlandet, eftersom Sverige är det enda land där officerare och miUtärt befäl över huvud taget har strejkrätt, blir förvånad när man först kommer i kontakt med denna nyhet — som dock är gammal, eftersom vi antog lagen 1965! Men herr Petersson i Gäddvik och jag, som är ansvariga för denna lag, fär väl försöka hjälpa tUl att sprida upplysning.

Jag tror att våra officerare försöker hjälpa tUl, då de mycket väl vet att de genom sin starka fackliga organisation för ett strejkspel med staten, där de visserligen inte går ut själva men är med om att finansiera de 600 tägledarnas strejk. Det skuUe vara ganska bekvämt om SR med sina knappt 20 000 medlemmar skuUe kunna stoppa en stor del av det ekonomiska livet i Sverige genom att hälla 600 man ute i strejk, medan övriga SR-medlemmar arbetar, och staten inte skulle våga vidta motåtgärder därför att det rör sig om bl. a. officerare. Det är omöjUgt.

Låt oss ändra lagen — det vUl jag rekommendera. Om vi inte vågar ta konsekvenserna skall vi inte ha fri strejkrätt för militärt befäl. Har vi givit denna personalgrupp fri strejkrätt skall vi våga ta konsekvenserna och våga utfärda ett varsel.

Därför hoppas jag verkligen att alla partier som var eniga i riksdagen vid lagens antagande också nu skall vara eniga. Vi kan vara det och mitt svar är riktigt därför att det har gjorts så stora undantag i detta varsel att full försvarsberedskap upprätthålls. Vi stoppar en del av utbUdningen och en del stabsarbete, men ingen i utlandet skall tro alt vi får sämre motståndskraft under en eventuell konflikt - en konflikt som jag hoppas inte kommer tUl stånd.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Ang. samordning av provningsverksamhet i fråga om försvarsmateriel

Herr försvarsministern ANDERSSON erhöll ordet för att besvara herr Johanssons i Holmgården (c) i kammarens protokoll för den 25 februari intagna fråga, nr 89, och anförde;

Herr talman! Hen Johansson i Holmgården har frågat mig om jag är beredd att medverka tUl att den samordning av provningsverksamheten inom försvarets materielverk, som försvarets materielanskaffningsutred-ning föreslår i sitt nyligen framlagda betänkande, kommer tUl stånd och att provningsenheterna i Karlsborg därvid — som försvarets rationaliseringsinstitut anser lämpligt — flyttas tUl och slås samman med provningsenheten i Vidsel.

Beredningen av ärendet pågår i försvarsdepartementet och jag räknar med att betänkandet skaU kunna läggas tUl grand för en proposition tUl riksdagen senare imder året. I propositionen, som är avsedd att behandla materielverkets organisation i stort, torde de frågor som tagits upp av herr Johansson komma att behandlas.

Hen JOHANSSON i Holmgården (c);

Herr talman! Jag ber att få tacka försvarsministern för det svar jag här har fått. Jag var medveten om att jag inte skulle få något direkt löfte att den förflyttning det här gäller skulle komma tUl stånd, men jag hoppas ändå att herr statsrådet kommer att behandla den frågan positivt, när han skriver propositionen.

Jag har tagit upp denna fräga av två skäl. Det ena är att för några dagar sedan lämnades besked om fördelningen av de institutioner som kommer att flyttas från Storstockholm; vid den fördelningen fick ju Norrbotten tyvärr inte mycket med. Vi är visserligen ganska vana vid att så sker, men när denna fräga nu kommer att aktualiseras tyckte jag det var lämpligt att påminna om att här fanns ett tUlfäUe att förflytta en verksamhet tiU den bygd det gäller.

Det andra skälet är att den provningsenhet vi nu har i Vidsel är placerad i en mellanbygd, en mycket Uten ort där det tidigare har funnits en del människor bosatta. Några av dem finns kvar, men många har flyttat därifrån på grand av de förändringar som skett framför allt i skogsbruket. Kvar finns nu de ca 200 människor som arbetar vid provningsenheten i Vidsel. En förstärkning av den enheten skulle utan tvivel vara av utomordentligt värde, bl. a. därför att den skuUe innebära större trivsel och trygghet och ett större mått av service för de människor som bor i Vidsel. Och om man verkligen menar att en verksamhet skall bedrivas där i fortsättningen, vUket jag utgår frän, måste det vara angeläget att se tUl att den verksamheten utökas så mycket att den kan bli ett underlag för en någorlunda tUlfredsställande service för de människor som bor där uppe.

Jag hoppas att herr statsrådet beaktar dessa synpunkter vid skrivningen av propositionen.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. sysselsättningsproblemen i Jönköpings län

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. sysselsättningsproblemen i Jönköpings län

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Johanssons i Skärstad (c) i kammarens protokoll för den 23 februari intagna fråga, nr 78, och anförde;

Herr talman! Herr Johansson i Skärstad har frågat vUka ätgärder som planeras för att avhjälpa de aktuaUserade sysselsättningsproblemen för i synnerhet den kvinnUga arbetskraften i Jönköpings län.

Jönköpings län har ett väl utbyggt och differentierat näringsliv. SärskUt sysselsättningen inom industrin Ugger på en jämfört med flertalet andra län hög nivå. Det är önskvärt att ett ytterUgare tiUskött av

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Om användning av vissa yrkesskolor för utbildning av invandrare

arbetstUlfällen medverkar tUl en fortsatt differentiering av arbetsmarknaden. Regeringens förslag att förlägga lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen tUl Jönköping skaU bl. a. ses mot denna bakgrund. Dessa båda verk sysselsätter för närvarande 265 personer, varav drygt hälften kvinnor.

Hen JOHANSSON i Skärstad (c);

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret. ■ Anledningen tiU min fråga var beskedet att Huskvarna Borstfabrik med AB Statsföretags hjälp skall etablera sig i Vilhelmina och fristäUa 125 anstäUda i Huskvarna. Beslutet om denna förflyttning har kommit som något av en chock för de anställda och väckt berättigad irritation och förstämning.

För det första har informationen tUl de anställda varit mycket bristfäUig. Vad de fått besked om vid företagets egen information hade de redan fått vinkar om i press och radio, och det är ju precis rakt emot hur sådana saker skaU fungera. Några överläggningar med de fackliga organisationerna föregick inte beslutet. Inte heller kommunen fick veta något.

För det andra — och det är det aUvarUgaste och viktigaste — viU jag fråga hur de anstäUda som genom företagets förflyttning nu blir friställda skall få annan anstäUning. Det är en fråga som gäller inte minst den kvinnUga arbetskraften. Genom Junex-krisen friställdes en del kvinnlig arbetskraft, och nu fristäUs genom borstfabrikens förflyttning ytterUgare ett stort antal kvinnor. Dessa måste skaffa sig annan utkomst, och det är i dessa dagar inte aUtid lätt att göra det. VUken hjälp kan företagel få för att ordna nya anstäUningar?

Det ekonomiska läget gör att allt fler kvinnor både vUl och måste gå ut i förvärvsUvet. Då behövs ett ökat och inte ett minskat antal arbetstUlfällen. Vi unnar Nonland att få hjälp i en betryckt situation. Men den hjälpen skall komma frän expansiva orter i södra Sverige. Jönköping är för närvarande inte alls industriellt expansivt. Arbetslösheten i Jönköping är nu sannoUkt större än riksgenomsnittet. Redan för nägon månad sedan var antalet lediga platser per 100 arbetslösa mindre i Vätterbygden än i landet i övrigt.

Vi är tacksamma för regeringens förslag att förlägga lantbruksstyrelsen och skogsstyrelsen tiU Jönköping. Vi behöver en sådan injektion. Men man skaU ju inte ge injektion och göra åderlåtning samtidigt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Om användning av vissa yrkesskolor för utbildning av invandrare

Herr imikesministern HOLMQVIST erhöU ordet för att besvara herr Mossbergs (s) i kammarens protokoU för den 25 februari intagna fråga, nr 88, och anförde:

Herr talman! Herr Mossberg har frågat om jag anser det möjUgt att, för utbUdning av invandrare, använda de yrkesskolor som pä grund av gymnasieskolans införande kan komma att avvecklas av landstingskommunerna.

utländsk medborgare som bor i Sverige har pä huvudsakUgen samma vUlkor som svenska medborgare rätt tUl den utbUdning som del svenska undervisningsväsendet erbjuder. Detta är bl. a. ett viktigt led i strävandena att underlätta anpassningen tUl den svenska omgivningen. UtbUdningen bör därför inte isoleras från motsvarande verksamhet för svenska medborgare. Denna principieUa inställning gäUer givetvis ocksä den praktiskt iraiktade yrkesutbUdningen. Undervisning i svenska språket för invandrare meddelas av studieförbunden och på vissa orter av skolöverstyrelsen i samband med arbetsmarknadsutbUdning. Undervisningen bedrivs i stor utsträckning på fritiden. Redan av denna anledning måste denna typ av undervisning försiggå på bostadsorten och kan följaktligen inte koncentreras tUl nägon skola på annan ort.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Om förbud mot användning av hormoslyr

Hen MOSSBERG (s):

Herr talman! Jag tackar imikesministern för svaret på min fråga.

Det blir väl så att en del yrkesskolor — de som inte är förlagda på gymnasieort - kommer att avvecklas av huvudmännen. Jag har funderat över vad man lämpligen kan använda sådana skolor tUl i fortsättningen. Jag vet att de har goda utbUdningsresurser och fina elevhem, storkök och mycket annat. Jag har frågat mig om man inte skulle kunna använda dem för att pä oUka sätt försöka hjälpa invandrarna tUl en bättre anpassning i det svenska samhäUet än vad som nu sker. Därmed menar jag inte att ingenting nu görs; jag vet att mycket görs. Jag hade tänkt att de kunde användas inte bara för yrkesutbUdning utan även för utökad språkundervisning. Man skulle då också genom olika ätgärder kunna samla invandrarna på sådana skolor och ge dem en bättre inblick i det svenska arbetslivet, arbetsmarknaden och dess vUlkor och även information om hur det svenska samhäUet är uppbyggt.

Nu har jag fått beskedet att det inte är möjligt. Jag tackar för svaret och behöver då inte utnyttja de tre rrUnuter som man har rätt att tala.

Herr inrikesministern HOLMQVIST;

Herr talman! Om lokaler finns är det naturligtvis vettigt att använda dessa för något ändamål. Men fastän vi är överens om att öka ansträngningarna för att invandrarna skaU kunna finna sig tUl rätta i vårt land, kan det inte ske med den motiveringen att vissa lokaler står tomma och bör användas för något ändamål. För att öka utbUdningen för invandrarna räcker det med den självständiga motiveringen, att vi bör försöka åstadkomma en bättre situation för invandrarna.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Om förbud mot användning av hormoslyr

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Måbrinks (vpk) i kammarens protokoll för den 25 febraari intagna fråga, ra 86, och anförde:

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Om förbud mot användning av hormoslyr

Herr talman! Hen Måbrink har frågat om jag anser alt misstankar och iakttagelser om skadeverkningar på människor och djur vid användning av fenoxisyrapreparalen (hormoslyr) är anledning för ett totalförbud mot användning av preparaten intUl dess medlets egenskaper betryggande klarlagts.

1 ett interpeUationssvar i december 1970 i andra kammaren om användningen av bl. a. de av herr Måbrink nämnda preparaten upplyste jag att giftnärrmden tUlkaUat en särskUd expertgrupp. Gruppen skuUe tmdersöka vUka faror som kan vara förenade med användningen av preparaten. I gruppen ingick bl. a. ärftUghetsforskare samt speciaUster på fostermissbildningar och miljöfrågor. Den har i dagarna redovisat resultatet av sitt arbete i en rapport till giftnämnden. Giftnämnden kommer nu att på grundval av rapporten ta ställning tUl frågan om förbud mot användningen av de berörda preparaten.

Hen MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Jag viU först tacka statsrådet Aspling för svaret.

De bevis som i dag finns när det gäller fenoxisyrapreparatens skadlighet för människor, djur och växtlighet borde vara mer än tUlräckliga för att införa ett totalförbud mot dessa gifter. Del anser inte den expertgrupp som tUlsattes i september 1970, och statsrådet Aspling föredrar att hänvisa tiU giftnämndens behandling av frågan.

Expertgruppen föreslår en viss restriktivitet i användningen av nämnda gift. Varför har man beslutat denna restriktivitet? Såvitt jag kan förstå är anledningen den att experterna i sin rapport kommit fram tiU att hormoslyr, som det heter, framkaUar skador på människor, djur och växtUghet.

Av expertgruppens rapport kan man få ut följande; Gifterna anrikas i moderkakan och omgivande vävnader hos däggdjur. Preparaten leder lUl ögonskador. När det gäller skador på arvsmassan konstaterar man att åtminstone hos vissa växter kan giftet orsaka ärftliga förändringar. Experterna säger också att det föreligger risker för samma effekt på djur. Det konstaleras vidare att fisk påverkas kraftigt av giftet.

I avsnittet om växtgifternas fosterskadande effekter poängteras hur litet man vet om dessa. Varför tar expertgmppen inte upp exempelvis den sensationella rapport som lämnades i slutet av förra året vid ett forskarmöte i Chicago? Den rapporten gäUde fosterskador som orsakats av USA-imperiaUsmens systematiska besprutning med fenoxisyrapreparat i Sydvietnam. Vad sade denna rapport? Jo, där heter det att antalet missbUdningar och missfall ökat starkt sedan mitten av 1960-talet just i ett område som blivit besprutat med växtgifter.

Jag skaU inte här gå in på växtgifternas konsekvenser för vårt ekologiska system. Vi får senare tiUfäUe att diskutera detta problem; John Takman m. fl. har i en utförlig motion redovisat vUka förödande konsekvenser dessa har fått i Vietnam.

Jag hoppas att giftnämnden går längre än expertgruppen och inför ett totalförbud för fenoxisyrornas användning.

Herr socialminislern ASPLING:

Herr talman! TUl vad jag har sagt i mitt svar kan läggas att, enUgt vad jag inhämtat, giftnämnden sammanträder i efterrrUddag för att behandla denna expertrapport och ta stäUning tUl frågan om förbud mot användning av hormoslyr. Under sådana omständigheter kan jag rimligen inte nu ge mig in på en vidare diskussion i den här frägan.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. tillämpningen av arbetarskyddslagen

§ 13 Ang. tiUämpningen av arbetarskyddslagen

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) i kammarens protokoll för den 25 februari intagna fräga, nr 90, och anförde;

Herr talman! Herr Svensson i Malmö har frågat, om det enligl min mening föreligger tUlfredsstäUande garantier för arbetarskyddslagens åtlydnad och om yrkesinspektionen fungerar som en reell kontroUmekanism härför.

TUlsynen över att arbetarskyddslagen efterlevs utövas av arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. De statliga tUlsynsorganens resurser har under senare år förstärkts betydligt. I årets statsverksproposition föresläs ytterUgare förstärkningar av såväl arbetarskyddsstyrelsen som yrkesinspektionen. I en särskUd proposition tUl vårriksdagen läggs vidare fram förslag om införande av en arbetarskyddsavgift från arbetsgivarna och om inrättande av en arbetarskyddsfond. Därigenom kommer arbetarskyddet också att tUlföras betydande nya resurser. Det är således en målmedveten satsning som görs från regeringens sida för att säkerstäUa den effektivitet i tUlsynsarbetet som arbetstagarna kan kräva. Jag vUl också erinra om att den förra året tiUsatta arbetsmiljöutredningen har tUl uppgift att göra en genomgripande översyn av hela arbetarskyddslagstiftningen och kontrollorganisatiorien.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Hen talman! Jag fär tacka för svaret.

Just yrkesskyddet är i ovanligt hög grad en fräga om tUlämpning och kontroll. Nu är det tyvän lätt att finna bevis på att bäde kontroU och lagtiUämpning kan vara felaktiga eller egendomliga. Här är nägra typexempel.

I en av landets stora hamnar används en specieU krantyp. Pä kranen appliceras en förlängningswire. Arrangemanget gör att lasten på ett mycket riskabelt sätt råkar i svängning. När arbetarna anmäler detta svaras, att kontrollen bara avser material och konstruktion. Om lasten vid ett visst anangemang råkar i svängning, är det inte yrkesinspektionens problem.

Det står emellertid i arbetarskyddslagens 7 § att arbetsgivare är pliktig att iaktta allt som med hänsyn tUl de förhåUanden under vUka arbetet bedrives kan erfordras för att förebygga olycksfall. Det finns i arbetarskyddskungörelsen en särskUd paragraf — 35 § — som just rör

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 36-37

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. tillämpningen av arbetarskyddslagen

lyftanordningar. Den säger att kranar skall med hänsyn tUl material, konstraktion, uppstäUning och anordnande i övrigt erbjuda betryggande säkerhet. Text och tUlämpning stämmer inte. Det kan inte ha varil lagstiftarnas mening att kontroUen skulle begränsas tiU enbart material och konstraktion.

Vid ett metallverk drevs en ugn med gas, vilkel förde ut koloxid i arbetslokalen. Personalen drabbades av Ulamäende. Det finns normer för högsta koloxidhalt. Men de tolkades så, att man var skyldig att stadigt uthärda koloxid, bara halten höll sig inom normen. De som mådde Ula fick nådigt tUlstånd att gå ut en stund för att sedan gä in i koloxiden igen. Nu heter det emeUertid i 20 § arbetarskyddskungörelsen att arbetslokal skaU tUlföras erforderlig mängd friskluft. Där det påkallas av förhållandena skall den tiUförda luften undergå rening. Här var luftrening påkallad av förhåUandena, men förelagsledning och kontroUinstans företog sig ingenting.

I ett större arkiv bärs ständigt bördor av material upp- och nerför en ranglig och sliten trätrappa. Nedanför finns ett stengolv. Ständiga smätUlbud inträffar. År efter år sker inspektion utan föreläggande. Lokalernas temperatur är uppenbart för låg vintertid för stiUasittande arbete. Det finns pä arbetsplatsen i fräga heller ingen matplats i enlighet med kraven i 14 § arbetarskyddskungörelsen. Allt detta passerar är frän år.

Listan på exempel kunde göras mycket lång, men jag viU sluta med att fråga; Har man på centralt häll någon verkUg bUd av hur arbetarskyddel fungerar eller bygger man huvudsakligen pä de i vanlig officiell ordning avgivna inspektionsrapporterna?

Herr socialministem ASPLING:

Herr talman! SjälvfaUet följer man så längt det är möjligt alla dessa frågor i olika avseenden, centrall och ute på fältet. Men jag har redan sagt herr Svensson i Malmö att det är mycket pä detta område som behöver förbättras och effektiviseras, inte minst pä gmnd av de snabba förändringar som den tekniska utvecklingen medför just i arbetsUvet. Arbets-miljöutredningen har tUl uppgift att göra en övergripande och noggrann genomgång av arbetarskyddslagstiftningen för att just åstadkomma ökad effektivitet.

Jag vill dock tillägga, herr talman, att man samtidigt bör akta sig för att förringa de insatser i arbetarskyddet som utförs av tUlsynsorganen i dag. Det är inte nunst en kvalificerad service i skyddsfrågor som tUlsynen gär ut pä att skapa och vidareutveckla. Effektiviteten i skyddsarbetet är i mycket — det vUl jag stryka under — beroende av den samverkan som kan åstadkommas mellan de offentliga tUlsynsorganen och den lokala tUlsynsverksamheten ute pä arbetsplatserna, där självfallet skyddsombuden har mycket viktiga uppgifter. Det är av stor betydelse för utvecklingen av arbetarskyddet att det finns representanter för arbetsmarknadens parter inom arbetarskyddsstyrelsen; även den fackliga rörelsen är således här representerad. Detsamma gäller yrkesinspektionen och dess förtroenderåd.

Vad jag nu har sagt, herr talman, innebär inte att man skall bortse frän

de möjligheter tUlsynsorganen har alt ingripa mot missförhållanden i skyddshänseende. Jag kan hänvisa liU vad jag har sagt härom i direktiven tiU arbetsmiljöutredningen, direktiv som jag antar att herr Svensson har tagit del av.

Vi följer dessa frågor med oavbruten uppmärksamhel. Som exempel kan jag nämna att regeringen i fjol genomfört skärpta beslämmelser i arbetarskyddskungörelsen, som nu gör det möjligt för arbetarskyddsslyrelsen att påfordra speciella undersökningar av luftföroreningshalten på arbetsplats. Undersökningarna skaU på arbetsgivarens bekostnad kunna utföras på sådana arbetsställen där luflförhällandena kan antas medföra särskilda risker för arbetstagarnas hälsa.

Hen talman! Jag har med detta bara velat ge en kort beskrivning av de aktiviteter och de åtgärder som vi nu i oUka avseenden lar initiativ tUl på delta viktiga arbetsfält.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Äng. tillämpningen av arbetarskyddslagen

Hen SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Socialministern hoppas tydligen mycket pä en samverkan mellan de parter som här är inblandade. Jag är inte säker på att den förhoppningen är berättigad, ty själva kärnpunkten i detta problem är att man inte kan ha någon särskilt effekliv samverkan mellan den företagsledning, som ju ändå är allenarådande på arbetsplatsen, och den arbetstagare som icke har del i någon beslutanderätt.

Kärnpunkten är, som nun partikollega herr Hagberg från Borlänge tidigare har påpekat, att vad som skulle behövas för att i någon form återstäUa en tUlstymmelse av den balans som skulle möjliggöra en reell samverkan vore att bl. a. ge skyddsombuden vetorätt, ge dem en del av de maktbefogenheter som annars är förbehållna företagsledningen. Men i del avseendet har de givna utredningsdirektiven bringat förhoppningarna på skam.

Herr socialministern ASPLING;

Herr talman! Herr Svensson i Malmö talade om parterna. TUl dessa hör otvivelaktigt skyddsombuden, och jag vill understryka att en avgörande fråga för ett effektivt arbetarskydd är en mycket väl utbyggd lokal skyddsverksamhet.

Dessa frågor är nu föremål för en ingående behandling i arbelsmil-jöutredningen, som ju har lUl uppgifl — jag upprepar det — att göra en total översyn av hela lagstiftningen. Vi har i direktiven uttalat att skyddsombudens stäUning och handlingsmöjUgheter måste förstärkas. En ökad insats i arbetarskyddet från dem som deltar i det praktiska arbelel är en nödvändig förutsättning för att uppnä goda resultat. Möjligheterna tUl en med regionala skyddsombud utbyggd organisation skall ocksä tas upp i samband med lagstiftningsarbetet.

För att verksamheten pä arbetarskyddets område skaU ge önskvärda resultat mäste den ha en stark förankring just på arbetsplatserna. De anstäUda själva och deras förtroendemän mäste ges vidgade funktioner i arbetarskyddet och därmed större möjUgheter att öva ett fortlöpande aktivt inflytande över den beslutsprocess som danar deras arbetsmiljö.

Herr Svensson! Jag kan försäkra att dessa frågor ingalunda är

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. möjligheterna för opinionsyttringar vid antagande av stadsplan

bortglömda i den översyn av lagstiftningen som nu pågår. Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Ang. möjUgheterna för opinionsyttringar vid antagande av stadsplan

Herr civUministern LUNDKVIST erhöll ordet för att besvara herr Sjöholms (fp) i kammarens protokoll för den 24 februari intagna fräga, ra 84, och anförde:

Herr talman! Herr Sjöholm har frågat mig om jag anser att lagstiftningen rörande möjligheten för skUda opinioner att komma lUl tals i samband med antagande av stadsplan är tUlfredsstäUande utformad.

Jag har tidigare i riksdagen framhålUt att det är väsentUgt att människor som skall leva i den miljö som formas av den fysiska planeringen bereds ökad Uisyn i och inflytande över planläggningsarbetet.

GäUande lagstiftning medger i och för sig att var och en som vUl komma tUl tals i ett planärende får göra detta. Byggnadsstadgan anger endast minimikrav på insyn i planeringsarbetet. Ingenting hindrar att kommunerna vidtar åtgärder för alt öka insynen i och sprida kännedom om det planeringsarbete som pågår inom kommunen. Jag anser det angeläget att så också sker, särskUt när det gäUer översiktliga planer. Statens planverk har i skrivelse den 9 december 1969 tUl samtUga byggnadsnämnder behandlat olika frågor rörande insyn i planeringsarbetet och därvid framhålUt det angelägna i att delta i största möjUga utsträckning görs tUlgängligt för medborgerUg insyn.

Jag vill vidare erinra om att bygglagutredningen prövar formerna för hur en bred medborgerUg förankring av planarbetet skall garanteras.

Herr SJÖHOLM (fp);

Herr talman! Jag tackar naturligtvis för svaret, även om jag skulle ha varit ännu tacksammare om det hade varit ett svar på min fråga — det får man ju sällan när man ställer enkla frågor.

Jag frågade civUministern om han anser att lagstiftningen är tUlfredsstäUande utformad, och det har jag inte fått besked om, även om svaret tyder pä att civUministern tycker att lagstiftningen är tUlfredsställande.

Denna fråga gäller emellertid olika nivåer, och det torde, som framhålles i svaret, vara så att kommunerna numera gör en hel del i detta avseende, och det är bra att så sker. Dessutom gör de politiska partierna åtskUUgt i kommunerna för att animera folks intresse för stadsplanefrågor. Men vad jag imiktade mig pä var lagstiftningen, och den är sä utformad att det i princip bara finns garantier för att markägaren skaU fä lov att uttala sig i ett planärende. Den ordningen kan många gånger vara mycket otUlfredsstäUande. Det demokratiska genombrottet har inte fått full verkan på detta område.

Om en fastighet skaU byggas på en plats, är det markägaren som skaU få yttra sig, men det händer att denne är bosatt i en helt annan del av landet. Alla de människor som bor i anslutning tUl platsen i fråga har inte nägon lagfäst rätt att yttra sig i ärendet.

Herr civUministern LUNDKVIST;

Hen lalman! Jag har tidigare i riksdagen anfört den meningen, som sammanfaUer med herr Sjöholms uppfattning, att det är angelägel att man nu, när man ser över den här lagstiftningen — bygglagutredningen gör ju det — försöker finna former för att jämställa hyresgästen med markägaren i detta hänseende.

Självklart hade vi inte behövt ge bygglagutredningen direktiv i det här avseendet, om vi hade varit nöjda med det förhällande som nu råder.

Hen SJÖHOLM (fp);

Herr lalman! Jag skall göra civilrrunistem den rättvisan att svaret tog sig pä slutet. Det aUra sista som står i det är ganska tiUfredsställande, nämligen att det finns vissa möjligheter att få tiU stånd en sädan lagstiftning som jag nämnt i min fråga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Ang. principerna för domänverkets uthyrnings- och utarrenderingsverksamhet

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. principerna för domänverkets uthyrnings- och utarrenderingsverksamhet

Herr industriminirtern WICKMAN erhöll ordet för att besvara herr Gustavssons i Alvesta (c) i kammarens protokoll för den 24 februari intagna fräga, ra 82, tiU herr jordbruksministern, och anförde;

Herr talman! Hen Gustavsson i Alvesta har frågat chefen för jordbruksdepartementet om han vUl redogöra för vilka principer som gäUer för uthyrning och arrendering av domänverket tUlhöriga jaktmarker, fiskevatten och fritidsstugor. EnUgt faststäUd ärendesfördelning ankommer det på mig att besvara frågan.

Domänverkels ularrendering av jakt sker i enlighet med de riktlinjer statsmakterna år 1968 faststäUde för verkets verksamhet. I dessa sägs bl. a. alt de företagsekonomiska principerna skall vara vägledande även i fräga om fastighet som disponeras för annat ändamål än skogsbruk. I enlighet härmed utanenderas jakträtten tUl större delen av lämplig kronomark tUl aUmänheten på 1—5 år mot ett med hänsyn tiU belägenhet, vUttUlgång och domänverkels åtagande i fråga om viltvård anpassat marknadspris. En viss areal stäUs i rekreationssyfte lUl förfogande för verkets personal mot reducerad arrendeavgift.

För upplåtelse av kronans fiskevatten finns grundprinciper angivna i Kungl. Maj;ts kungörelse angående förvaltningen av kronans fisken. Enligt dessa skall i första hand husbehovs- och yrkesfiskarnas behov tUlgodoses och därefter sport- och fritidsfiskarnas. Avgifternas storlek bestäms med beaktande av fiskets beskaffenhet och värde, med hänsyn såväl tiU ändamålet med upplåtelsen som tUl önskemålet att kronan erhåUer skäUg avkastning av fisket.

Beträffande uthyrning av bostäder gäller att sådana som blivit lediga vid nedlagda arrendeställen eller som inte behövs för verkets anställda och pensionärer eller som inte anses kunna användas som permanentbostäder hyrs ut som fritidsbostäder. Sädan uthyming sker ttU marknadsmässiga priser. För att kunna följa marknadsprisläget sker uthyrningen i

Nr 36

viss utsträckning efter infordrande av anbud.

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. principerna för domänverkets uthyrnings- och utarrenderingsverksamhet

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Herr talman! Jag ber alt fä lacka indusiriministern för svaret. Del var klara besked om principerna som skaU ligga tUl grund för prissättningen. I sista meningen heter det att för att man skall kunna följa marknadsprisläget sker uthyrningen i viss utsträckning efter infordrande av anbud, och det är just detta som jag tycker är väsentligt. Jag hävdar den uppfattningen att det är angeläget att uthyrningen sker på en öppen marknad. I annat faU blir del ju ett litet fätal som får möjlighet att utnyttja fiskevatten, arrenden osv., och det finner jag mycket otiUfredsstäUande,

Jag anser alt när domänverket är ägare tUl fiskevatten, jaktmarker och bostäder skall upplåtelse ske fullt öppet genom annonsering eUer tUlkännagivande pä annat sätt så att allmänheten får möjUghet att vara med. Jag vUl fråga statsrådet om det inte finns anledning att vidta sådana ändringar i fråga om tUlämpningen att uthyrning alltid sker på en öppen marknad.

Herr industriminislern WICKMAN:

Herr talman! Mitt svar innebar, som herr Gustavsson i Alvesta naturligtvis också noterade, en redovisning av de principer som gäUer för domänverkets upplåtelse av jakträtt, uthyrning osv. Dessa principer har riksdagen faststäUt, och såvitt jag förstår är del heller inte principerna som sådana herr Gustavsson vänder sig emot utan mera tUlämpningen av dem. Herr Gustavsson underströk ju vikten av att uthyrning och annan upplåtelse sker öppet sä all det inte kan finnas anledning misstänka att speciella förbindelser ger tillgång tUl dessa förmåner. Jag håller med herr Gustavsson om della.

Om del finns anledning att ändra reglerna, kan jag inte ta ställning till nu, men jag vill hänvisa lUl vad som gäller, nämligen att i den mån man icke är nöjd med domänverkets beslut kan man överklaga den lokala förvaltningens beslut i ett visst ärende till domänverkets centralförvaltning. Sedan står naturligtvis också möjligheten öppen att besvära sig över domänverkets centralförvaltnings beslut genom besvär tUl Kungl. Maj:t.

Alla Uknande frågor brukar vara föranledda av specieUa förhållanden. Är del någon fräga i detta sammanhang i herr Gustavsson näraliggande revir, skulle jag bara vilja hänvisa herr Gustavsson och hans kontakter tiU denna möjUghet att besvära sig över besluten.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Herr talman! Det är en mycket besvärUg procedur om en enskUd person kanske flera månader efler det att ett arrendeavtal träffats fär vetskap om att han då skaU sälta i gång med ett överklagande. Jag tycker vi skulle kunna åstadkomma en förenkling. Jag förstår att industriministern har ungefär samma uppfattning som jag i denna fräga. Skulle vi inte kunna medverka tUl all vi får en sådan princip att aUa liknande ularrenderingar verkligen sker på en öppen marknad?

Överläggningen var härmed slulad.

§ 16 Ang. personalinformationen vid förhandlingar om driftsinskränkning eUer omlokalisering

Hen industriministern WICKMAN erhöll ordet för att besvara herr Hugossons (s) i kammarens protokoll för den 25 februari intagna fräga, nr 87, och anförde;

Herr talman! Herr Hugosson har frågat mig om jag vUl medverka tUl att de förelag med vilka Statsföretag AB eller regeringen har förhandlingar angående omlokaUsering eUer inskränkning av driften i fortsättningen ger berörd personal information under pågående förhandlingar.

Det är självfaUet angeläget att berörda anställda så tidigt som möjUgt får information om ifrågasatt omlokaUsering eUer inskränkning av driften. Frän Statsföretag AB:s sida har man ocksä förklarat sig vUja medverka härlUl.

Man måsle emeUertid ha klart för sig att det i mänga sammanhang är mycket vanskligt att ge en tidig och öppen information med hänsyn tUl möjUgheterna att genomföra pågående förhandlingar. En sådan information kan vara tUl skada för företaget, vUket inte gagnar de anställdas intressen.

Men även om inte alla berörda och därmed allmänheten kan ges information, bör sådan kunna ges tUl företagsnämnden i berörda företag. Detta är helt i överensstämmelse med nämndavtalets regler, som innebär skyldighet att behandla information av förevarande slag konfidentieUt. På detta sätt kan de anställda genom sina representanter i företagsnämnden på etl tidigt stadium framföra synpunkter vid förhandlingar om företaget.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. personaUnformationen vid förhandlingar om driftsinskränkning eller omlokalisering

Hen HUGOSSON (s);

Herr talman! Jag vUl tacka industriministern för svaret, som även om det var ganska längt i realiteten av mig uppfattas som ett ja pä den fråga jag ställt, nämligen om Statsföretag AB i fortsättningen när det är fråga om förhandUngar vUl medverka tiU att information ges lUl berörd personal.

Orsaken tUl att jag ställt denna fråga var det uppmärksammade fallet i Kungsbacka där Statsföretag AB hade förhandlingar med etl privat företag om en omlokaUsering, ett företag som inom parentes sagt för ett par är sedan omlokaliserats från Göteborg tUl Kungsbacka. Under hela denna förhandUngsperiod uraktläl företaget att informera personalen.

Jag vUl understryka att det är det privata företaget och inte Statsföretag AB som skaU svara för denna information. När den privata företagsamheten inte uppfyller företagsnämndsavtalets begränsade bestämmelser om information, anser jag att när staten via Statsföretag AB eUer på annat sätt för förhandlingar, bör Statsföretag AB också se tUl att företagen följer nämndavtalet. I svaret anser ju industriministern att man bör sörja för detta.

När det gäller Kungsbackafallet frågade man för ungefär en månad sedan företaget om hur dess verksamhet var och om det fanns någon anledning till oro för företaget, och svaret var nej. Den 11 februari frågade man på ett företagsnämndssammanträde om det var aktuellt med

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. personaUnformationen vid förhandlingar om driftsinskränkning eller omlokalisering

förflyttning. Svaret blev ett klart och entydigt nej. Den 17 febraari, sex dagar senare, fick personalen via press och andra massmedia veta att företaget skulle flyttas tUl Värmland. Det var först dagen därpå, sedan personalen hade satt sig ned på verkstadsgolvet, som man lämnade information.

Jag förutsätter att det svar som jag har fått innebär att sädana här episoder i fortsättningen inte kommer att behöva upprepas — då kommer Statsföretag AB att se tUl att de företag med vilka man har förhandlingar följer företagsnämndsavtalets bestämmelser om information.

Jag tackar än en gång för svaret.

Hen industriministern WICKMAN:

Hen talman! I principfrågan föreligger naturligtvis ingen skUlnad mellan herr Hugosson och mig. Jag begärde ordet bara för att i någon mån komplettera hen Hugossons historieskrivning.

Möjligheten att informera om en förhandling är naturUgtvis begränsad så länge man ännu inte vet om förhandlingen kommer att leda tUl resultat. Nu inträffade det - vUket i och för sig var olyckUgt — att nyheten om förhandlingarna och deras förutsebara resultat kom ut via massmedia innan beslutet faktiskt var fattat av den motpart det gäUde, nämligen Statsföretag AB, och av regeringen som i detta fall var tvungen att medverka för att affären skulle komma tiU stånd, eftersom Statsföretag AB stäUde anspråk på budgetmedel.

Det finns alltså som sagt en ofrånkorrUig begränsning i möjUgheten att lämna en aUmän information i frågor av konfidentiell natur. Jag tror att herr Hugosson håller med mig om att en aUmän information tUl samtUga som blir berörda om förhandlingarna ger väntat resultat dess värre inte är möjlig. Däremot är det möjligt — och det är väl detta som herr Hugosson egentUgen är ute efler — och i överensstämmelse med företagsnämndsavtalets regler att information ges tiU företagsnämnden, eventuellt dess arbetsutskott, så att de anställda den vägen kan ge sina synpunkter och naturligtvis också, om det skall vara någon merung med det, påverka förhandlingsarbetet.

Information ges tUl de anstäUda ungefär ett och ett halvt år innan den faktiska flyttningen och omlokaUseringen kommer att ske. Från den synpunkten är naturligtvis såväl arbetsmarknadsmyndighetens som den individuelles behov av en relativt läng anpassningstid rätt väl tUlgodosett.

Hen HUGOSSON (s);

Herr talman! Jag har givetvis full förståelse för att det kan vara ytterligt komplicerat att i ett förhandlingsläge ge en så uttömmande information som skulle vara önskvärt. Å andra sidan tycker jag att det är ganska otUlfredsstäUande att man skaU ge informationen först sedan beslutet är fattat. Därest man, i denna fräga eller i andra sådana här sammanhang, under pågående förhandlingar tar upp resonemang med företrädare för de anställda vid företaget kanske man kan få information av annan karaktär än den som företagsledningen lämnar. Det är möjUgt — jag vet inte aUs om det hade blivit fallet — att man under sädana förhåUanden hade kommit tUl en annan slutsats beträffande den

rockering av Rosengrensföretaget som det är fråga om. När man tittar på personalsammansättningen finner man nämligen att en stor del av de anställda i Kungsbacka är f. d. fristäUda textUarbetare. De har omskolats tUl den här verksamheten, de har en resväg på 3-4 mil från Skenetrakten, och de kan på intel sätt beredas en Uknande form av sysselsättning i Göteborgsregionen.

Även om det är besväriigl att informera i en viss förhandlingssituation, kan det kanske för förhandlingarnas resultat vara av värde att man tar upp diskussioner med företrädare för de anstäUda.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. samråd före beslut om förflyttning av vissa företag

Herr industriministern WICKMAN;

Hen talman! Bara tvä påpekanden. Naturligtvis vUar ansvaret för informationen tUl de egna anställda — det var ocksä herr Hugosson inne på - när det gäUer Statsföretag och dess dotterbolag just pä Statsföretag och dess dotterbolag. Informationen tiU de anställda vid E. A. Rosengrens AB eller Coronaverken mäste däremot — vUket hen Hugosson ocksä underströk — åligga det företaget. Vi kan icke uppträda aUtför mycket som övervakare av våra motparter. Givetvis känner de vår inställning, och i somliga fall kan vi ställa vissa krav också i det här avseendet.

Låt rrug emellertid påpeka en sak, som jag tycker är viktig att komma ihåg i den här debatten. Det förhåller sig icke sä att Statsföretag i syfte att klara de uppgifter det hade i Nykroppa och VUhelmina har försökt att på eget initiativ rycka upp företag ur den miljö där de befinner sig. Utgångspunkten har varit att del både i Huskvarnafallet och i Kungsbackafallet har fattats beslut om flyttning helt oberoende av Statsföretag. Det har alltså rört sig om företag som så att säga var på gång ut ifrån sin nuvarande lokaliseringspunkt. Statsföretags insats har varit att styra denna utflyttning tUl de från dess synpunkt prioriterade orterna Nykroppa och VUhelmina. Vi gär alltså inle ut för att med skattebetalarnas medel rycka upp existerande företag och därmed skapa problem. Problemen i Kungsbacka och i Huskvarna — i den mån det bUr problem — skulle ha kommit helt oberoende av Statsföretags handlande.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Ang. samråd före beslut om förflyttning av vissa företag

Herr industriministern WICKMAN erhöll ordet för att besvara herr Oskarsons (m) i kammarens protokoU för den 26 febraari intagna fräga, ra 93, och anförde:

Herr talman! Herr Oskarson har frågat mig i vUken utsträckning samråd äger rum mellan å ena sidan industridepartementet och ä andra sidan berörda kommunala myndigheter och lokala och regionala arbetsmarknadsmyndigheter innan beslut fattas om att förflytta företag i vUka staten har delägarintresse från en ort inom riket tUl en annan.

Det ankommer på varje företag, vare sig detta är statsägt eUer ej, att i god tid före en omlokalisering samräda med berörda myndigheter. Så har

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. samråd före beslut om förflyttning av vissa företag

också skett vid flyttning av företag som staten är delägare i.

Vid omlokaUseringar, som har mycket stora sysselsättningsmässiga effekter, anser jag det naturligt att industridepartementet medverkar i de diskussioner, som äger rum med anledning av omlokaliseringen.

Hen OSKARSON (m);

Hen talman! Tack för svaret, herr industriminister!

Det talas och skrivs bäde mycket och vackert om information, orienteringar, medbestämmanderätt, samråd och aUt vad det heter, men hur ter sig den prakliska tUlämpningen? Bakgrunden tiU min fråga är densamma som för herr Hugossons. Det gäller aUtså E. A. Rosengrens AB i Kungsbacka, som skaU friställa 250 man och flytta sin fabrik från Västkusten tUl Nykroppa i Värmland. Hur fär de anställda vid företaget, de kommunala myndigheterna i Kungsbacka och länsarbetsnämnden i Halland vetskap om detta beslut? Jo, via dagsnyhelerna i radio och TV. Att det blev en chock, framför allt för de anstäUda, är mycket lätt att förstå. Vem är dä ansvarig för detta handlande?

AB Statsföretag har tUlsammans med Coronaverken bUdat ett nytt företag, inköpt Rosengrens och i lokaUseringssyfte beslutat förlägga den fortsatta tiUverkningen inom byggsektorn tUl Nykroppa. Lät mig klart deklarera att Nykroppa behöver ett nytt företag och även bör få det. Men att ordna en sysselsättning, som i och för sig är angelägen, pä en plals inom landet genom att fristäUa motsvarande antal arbetstagare på en annan plats kan inte vara ändamålet med vår lokaliseringspolitik - det är att bolla med människor och arbetsobjekt pä ett otUlbörligt sätt.

Många av de anstäUda inom Rosengrens har ocksä tidigare, som här sagts, bUvit friställda i samband med nedläggningar av texlUföretag. Nu ställs de äter inför situationen att skaffa sig ett nytt arbete med alla de omställningssvårigheter som detta medför. Många av dem är äldre och torde få stora svårigheter alt över huvud tagel erhäUa ett nytt arbete. De som är yrkesarbetare har det lättare, men för den vanlige industriarbetaren blir det svårt — och inom Kungsbackaområdet är det ont om industriarbete.

Det görs gällande att Kungsbackablockel ligger inom ett överhettal område. Hur förhåUer del sig egentligen med detta? VisserUgen har vi inom Kungsbackaområdet haft en kraftig befolkningsökning under de senaste åren, men hur är det med nya arbetstUlfällen? Under åren 1962—1970 har Kungsbackablocket fått tiUsammans sju nya arbetstUlfällen inom industrin. Det är inte mycket att bolla med och lyder absolul inte på nägon överhettning.

Hur är läget på arbetsmarknaden inom HaUand i stort? Under den aUra senaste tiden har man fått ett antal varsel om fristäUningar, och sådana har också ägt ram. På 65 lediga platser finns del nu 100 arbetslösa inom länet, och antalet lediga platser under februari månad i år är 565 färre än under motsvarande tid förra året. Inte tyder detta, herr industriminister, på någon överhettning, tvärtom. Samarbetsnämnden inom Kungsbacka kommunblock har också gjort ett enhälUgt uttalande, där man kräver ersättningsindustri för Rosengrens fabriker, som man nu mister. Jag skulle gärna vilja fråga herr industriministern: VUken

medverkan från industriministern kan man där räkna med för att fä ersättning för de arbetstUlfällen som man nu förlorar?

Herr indusiriministern WICKMAN;

Herr talman! Jag fär upprepa vad jag nämnde avslutningsvis i min diskussion med herr Hugosson. De företag som det här är fråga om — Kungsbackaföretaget och Huskvarnaföretaget — skulle utan Statsföretags medverkan ha lämnat de lokaUseringsorter där de för närvarande befinner sig. Om vi icke har den utgångspunkten klar för oss, blir diskussionen om Statsföretags handlande hell meningslös och missvisande.

En annan reflexion som jag gör när jag hör både den här diskussionen och annan diskussion är att det är högst påfaUande hur ocksä borgerUga politikers anspråk på de privata företagen snabbt stiger när staten har någon — om också utifrån kommande - kontakt med de företagen. Det är i och för sig bra att även företrädare för herr Oskarsons parti nu framträder och med skärpa kräver bättre information. Om förutsättningen för den beredvUUgheten att öka kraven pä de privata företagen skall vara att vi utvidgar den statliga företagsamheten, sä ser jag däri ytterligare ett skäl för att gå vidare.

Jag skaU inte gä in pä detaljer, eftersom jag tycker att det vore fel att här redovisa Coronaverkens handlande — det är på deras ansvar som åtgärden har vidtagits. Men jag tycker ändå att jag i den rättvisande historieskrivningens namn bör meddela herr Oskarson liksom kammarens övriga ledamöter de informationer som jag har fått av den ansvariga ledningen i Coronaverken. När det gäller informationen om just Kungsbackaföretaget stämmer den nämligen icke aUs — jag kan bara här återge uppgiften — med herr Oskarsons redovisning. I slutet av 1970 informerades länsstyrelsen i Göteborg. Den 8 januari informerades — inte via massmedia ulan genom initiativ frän företaget — kommunalrådet Gösta Svensson i Kungsbacka. Den 11 februari — även dä långt före massmedias intresse för saken — lämnades en officiell information tiU länsarbetsnämnden i Halmstad.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. samråd före beslut om förflyttning av vissa företag

Hen OSKARSON (m);

Herr talman! Jag tycker, herr industriminister, att del är ett skäUgt krav, när Statsföretag AB är med, att information ges tUl de anställda. Att man i samma utsträckning skall kräva detta hos de privata företagen häller jag med om, så på den punkten råder det inga delade meningar. Jag tycker alltså att vi kan avfärda frågan om frän vilket parti dessa synpunkter och dessa krav framförs.

Herr industriministern redogjorde för den information som har lämnats, och jag kan bara verifiera att den redogörelsen är riktig vad gäller både kommunalrådet och länsarbetsnämnden. Men inte vid någon av dessa orienteringar sades det klart ifrån att företaget skall flytta frän Kungsbacka. Det skymtade i ett av de alternativ som lades fram i samband med orienteringarna, men först när detta nya företag är bildat, där Statsföretag AB ingår, blir beslutet definitivt att företagel skaU flyttas från Kungsbacka och upp till Värmland. Statsrådet sade redan i sitt svar tUl herr Hugosson att nu får de anställda information ett eller

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. avspärrningsberedskapen i anledning av den pågående arbetsmarknadskonflikten på bl. a. sjöfartens område

t. o. m. ett och ett halvt är innan företaget skall flytta. Det är i och för sig gott och väl, men vad vi har reagerat mot är det sätt pä vUket de i detta fall fått det första budskapet om förflyttningen.

Jag framhöll i mitt förra anförande att det föreligger problem vad gäller Kungsbackaområdet. Befolkningsökningen är stark, och hela området tenderar att bli låt mig säga en sovstad tiU Göteborg. Detta medför mänga stora problem för de kommunala myndigheterna, och jag tycker att de borde fä vara med i diskussionen på ett så tidigt stadium som möjligt för att kunna framföra sina synpunkter. Man bör tUlmäta de kommunala synpunkterna i sådana faU den största vikt.

I fräga om sysselsättningen redogjorde jag i korthet för hur lägel är inom ifrågavarande område, och jag ställde också en direkl konkret fräga huruvida samarbetsnämnden inom Kungsbackablocket, som har gjort ett enhälligt uttalande att det behövs en ersättningsindustri och nya arbetstUlfäUen inom blockets område, kan räkna med all få något stöd frän industriministerns sida. Det fick jag inget svar på. Jag — och naturligtvis i synnerhet samarbetsnämnden inom Kungsbackablocket — skulle verkUgen vara tacksam om ett besked kunde lämnas på den punkten.

Herr industriministern WICKMAN:

Herr lalman! Jag vUl bara påpeka att de företag som hen Oskarson talar om — biandföretagen i Nykroppa och Vilhelmina — är ännu icke bUdade, utan om de skall bildas är helt och hället beroende på det beslut som denna kammare kommer att fatta. Och vi kan ju inte gärna ålägga de ännu icke existerande företagen något ansvar för ett helt annat och redan i dag existerande företags handlande.

På den något retoriska frågan, i vUken omfattning samarbetsnämnden inom Kungsbackablocket kan räkna med industriministerns eller industridepartementets stöd för en industrialisering i Kungsbackaregionen, kan ett enkelt ja- eller nej-svar självfaUet inte lämnas. Statsföretag AB är — vUket en del kanske inte riktigt har förstått - ett företag med UtomordentUgt begränsade resurser och med utomordentligt stora anspråk ställda på sig. Jag vill inte i dag ge några löften om att Statsföretag AB kan vidta åtgärder i Kungsbacka, med den kännedom jag har om de arbetsuppgifter som väntar företaget.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 18 Ang. avspärrningsberedskapen i anledning av den pågående arbetsmarknadskonflikten på bl. a. sjöfartens område

Herr jordbruksrrUnistern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Hedins (m) i kammarens protokoll för den 24 febraari intagna fråga, nr 85, och anförde;

Herr talman! Herr Hedin har frågat mig om jag har dragit några slutsatser rörande vår avspärrrungsberedskap i fråga om bl. a. handelsgödsel i anledning av den pågående arbetsmarknadskonflikten och

svårigheterna att fä exempelvis sjöfarten att fungera.

Enligt uppgifter från berörda myndigheter och företag har den pågående arbetsmarknadskonfUkten inte medfört några störningar av betydelse för produktionen och distributionen av handelsgödsel. Jag har därför inte haft anledning att ta upp frågan om vår avspärrningsberedskap i fräga om handelsgödsel med anledning av den pågående arbetsmarknadskonflikten.

Hen HEDIN (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret, även om det var intetsägande.

Anledningen tUl att jag tagit upp denna fråga var en uppmärksammad TV-intervju med direktör Mårtensson i AB Förenade superfosfatfabriker den 20 febraari. Direktör Mårtensson sade dä att det med hänsyn tiU den pågående lotsstrejken var ytterst osannolikt att man kunde få in några fartyg med råvaror för produktionen i Landskrona. Det låg ett fartyg om 30 000 ton i Casablanca, men han trodde inte att det skuUe kunna komma tUl Landskrona utan lots. När man dä frågade vad detta kunde innebära, svarade direktör Mårtensson att om fartyget inte kom in tiU Landskrona, så kunde man där inte fortsätta produktionen längre än en dryg månad. Jag har sedan varit i kontakt med direktör Mårtensson, och han ville då ändra på den tidsuppgiften tUl "knappt tvä månader", I vUket faU som helst är det sålunda fräga om en mycket kort tid.

Jag vet inte om jordbruksministern såg denna TV-intervju, men jag förutsätter att statsrådet har fått information om den under tiden därefter. Jag tyckte själv, och jag förmodar att även jordbraksministern tycker det, att den uppgift som här gavs offentUgt är chockerande i sammanhanget. Den uppgift som lämnades är aUvarlig med hänsyn tUl beredskapen — naturligtvis inte i dag, och det var inte heUer det min fråga gällde, utan i ett läge där vi är helt avstängda — eftersom situationen då kan bli den att den fabrik det här gäller inte har råvaror för mer än ett par månaders produktion.

Förra våren förde vi i riksdagen en intensiv debatt om beredskapsfrågorna, och då sade bl. a. herr Hansson i Skegrie att för den beredskap som vi har beslutat att ha när det gäUer handelsgödsel skuUe vi behöva 460 000 ton liggande i lager. Men 1969 hade vi enligt herr Hanssons uppgift bara 82 000 ton, alltså mindre än en femtedel. Även om lagren i dag tUl äventyrs skuUe vara något bättre tycker jag ändå att det är mycket oroande för framtiden, och jag anser att man borde anstränga sig för att successivt bygga upp lagerreserven när det gäller bäde färdigvaror och råvaror för den tiUverkning som det här är fråga om. Det var också närmast den slutsatsen som jag efterlyste av jordbruksministern.

I diskussionen förra året förekom en mängd divergerande uppfattningar om hurudan vår beredskap var. Hen Hansson i Skegrie och herr Eliasson i Moholm menade då att beredskapen var mycket dåUg, och man frågade om den någonsin hade varit sämre än då. Jordbruksministern svarade den gången att den aldrig hade varit bättre. Jag har läst igenom protokoUet från den debatten, och såvitt jag förstår var bakgrunden till jordbruksministerns svar att självförsörjningsgraden var betydligt högre

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang, avspärrnings-beredskapen i anledning av den pågående arbetsmarknadskonflikten på bl. a. sjöfartens område

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. avspärrnings-beredskapen i anledning av den pågående arbetsmarknadskonflikten pä bl. a. sjöfartens område

än vad vi hade räknat med tidigare, nämligen mer än 90 procent enUgt jordbruksministerns uppgifl. Men läget i dag är ju ett helt annat i det avseendet.

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Hen talman! Jag säg visserligen inte det TV-program som hen Hedin talade om, men även om jag hade gjort det kan jag rirrUigtvis inte hämta de sakuppgifter jag behöver för att ta ställning till aUvarUga frågor från ett TV-program. Jag måste gå andra och mera pålitliga vägar för att skapa mig en bUd av situationen. Det har jag ocksä gjort i detta faU. Jag har låtit jordbruksnämnden se på denna sak med anledning av herr Hedins fråga, och jag har fått det beskedet att varken Svenska salpeterverken eUer Förenade superfosfatfabriker har anmält några bekymmer. Svenska salpeterverken tUlverkar ju huvuddelen av sin förbrukning av råvaror själva, och företaget i Landskrona har tiU jordbruksnämnden meddelat att det får ammoniak sjövägen från Norge med fartyg som inte kräver lots. Dessa fartyg har nämligen inte lotsplikt. Strejken påverkar aUtså inte vår beredskapssituation. Dessutom har Lantmännens riksförbund, som ju är den stora distributören av färdiga gödselmedel, berättat att distributionen av både handelsgödsel och fodermedel fungerar i stort sett normalt trots konfUkten.

Det är inte min avsikt att ta upp en diskussion om beredskapssituationen i stort. Jag har svarat på den fråga herr Hedin har ställt, och svaret pä den frägan är att det för dagen inle är nägra bekymmer.

Hen HEDIN (m);

Herr talman! Det är klart att man kan diskutera vUken vikt man skaU lägga vid TV-program. Men de uppgifter som lämnades i det aktueUa programmet kom ju inte från vem som helst utan frän chefen för den koncern som svarar för 97 procent av tUlverkningen av handelsgödsel här i landet. Han vet ju vad han talar om.

Nu var det naturUgtvis inte nun avsikt — men jag medger att man kanske kan missuppfatta min fräga — att konstatera att läget i dag skulle vara bekymmersamt på grund av strejk eller lockout. Min fråga syftade självfaUet pä vUka slutsatser man kan dra beträffande vär beredskap i en avspärrningssituation. Mol den bakgrunden har det ju ringa betydelse att man i dag kan få in ammoniak frän Norge utan lots, I en avspärrningssituation stängs ju också den tUlförseln av. Hur vi skaU kunna få tiUräckUgt med ammoniak är väl för övrigt ett av de allra svåraste problemen för vår beredskap i fräga om handelsgödselmedel. Visserligen tUlverkar vi en hel del ammoniak själva, men där är problemet den olja som behövs för tiUverkningen. Det är naturligtvis ocksä en mycket känsUg fråga vid avspärrning.

Det är väl uppenbart — det har jag fått klart för mig genom de kontakter jag har haft - att vi aUvarligt skulle behöva se över vår beredskap, inte minst när det gäUer handelsgödselmedel, och att vi successivt skuUe behöva bygga upp en bättre beredskap än den vi för närvarande har, både när det gäller färdigvaror och i minst lika hög grad när det gäller råvaror.

Rent allmänt sett är det väl också så att beredskapssituationen i dag är mycket allvarUgare än bara för ett år sedan. Pä mjölkproduktionssidan är situationen i dag en helt annan än vad man för bara ett är sedan kunde förutse. Vi har inte längre några som helst problem med smöröverskott såsom tidigare utan fär tvärtom lov att importera smör. Läget är alltså i dag ett helt annat än tidigare.

Man anser alt självförsörjningsgraden enligt de traditionella beräkningsnormerna Ugger meUan 85 och 90 procent; närmare 85 procent anser experterna vara den riktiga siffran. Men det är inte det väsentUga. Med hänsyn till det stora — det är betydligt större nu än tidigare — beroende vi har av tUlförsel utifrån av handelsgödsel och protein säger man nu allmänt att vi kanske ligger under den lolerabla produktionsgränsen för en tUlfredsställande beredskap.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. tillämpningen av överenskommelsen om nordisk ten tamensgiltighet vid universitet och högskolor

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag är beredd att diskutera vår beredskapssituation praktiskt taget när som helst, men i dag är tUlfället inte det lämpliga. Jag har fått en interpellalion om saken av hen Hansson i Skegrie, som jag kommer att besvara. Jag kan emellertid redan nu tala om att beredskapsläget inte på något sätt är sä aUvarligt som herr Hedin gör gällande. Den dag då den frågan är aktueU är jag beredd att diskutera den.

Nu har herr Hedin frågat om den aktuella arbetsmarknadskonfUkten påverkar värt beredskapsläge. Jag kan inte förstå att frägan om vär minskade mjölkproduktion och sädana ting hör hemma i det sammanhanget. Mig veteriigt tUlhör inte bönderna SACO - och det gör inte heller deras kobesättningar. Mjölkproduktionen påverkas alltså inte av den aktuella konflikten.

Den fråga jag har fått är huravida den pågående arbetsmarknadskonflikten påverkar vår beredskapssituation på det begränsade område som herr Hedin berört. De uppgifter jag fått har inte gett någon som helst anledning tUl farhågor. Vi får in — även sjövägen — de varor vi för närvarande behöver. De som har huvudansvaret för delta, nämligen Lantmännens riksförbund, säger att vi har lager av färdiga gödselmedel inom landet, och det fungerar i stort sett normall helt oberoende av arbetsmarknadskonflikten.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 19 Ang. tiUämpningen av överenskommelsen om nordisk tentamensgUtighet vid universitet och högskolor

Herr statsrådet MOBERG erhöll ordet för att besvara herr Källstads (fp) den 12 januari framställda interpellation, nr 16, och anförde:

Herr talman! Herr KäUstad har frågat mig om jag är beredd att redogöra för hur överenskommelsen om nordisk tentamensgiltighet tUlämpas vid universitet och högskolor i övriga nordiska länder.

Uppgifterna om tentamensgUtighetens tUlämpning i övriga nordiska länder tyder inte pä att nägra åigärder skuUe ha vidtagits som stär i strid

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. tillämpningen av överenskommelsen om nordisk ten tamensgiltighet vid universitet och högskolor

med ländernas gemensamma strävanden på delta område. De ändringar av gällande författningar som år 1970 skett i Danmark och Norge ger möjligheter tUl en utvidgad tUlämpning.

Jag delar herr Källstads uppfattning att det är viktigt för de studerande att ha fuU klarhet i vad den nordiska tentamensgUtigheten innebär och hur den praktiskt fungerar. Behovel av information om detta har också uppmärksammals av Nordiska kulturkommissionen som beslulat utge en ny utgåva av informationsskriften "Att studera i Norden" med utökad information om bl. a. gällande bestämmelser om den nordiska tentamensgUtigheten. Denna nya utgåva avses komma ut detta år.

Hen KÄLLSTAD (fp):

Herr lalman! Jag vUl tacka statsrådet Moberg för svaret på min interpellalion.

Vi hade en utbUdningsdebatt i december förra året i andra kammaren, och dä vi berörde vi också frågan om den nordiska tentamensgUtigheten. Statsrådet Moberg framhöll då att frågan om upphävande av 1965 års beslut om tentamensgUtighet inte hade blivit aktualiserad i det danska undervisningsministeriet. Inte heUer i konsistoriet vid Köpenhamns universitet hade frägan om nordisk tentamensgUtighet varit uppe tUl diskussion under det senaste året, hävdade statsrådet Moberg.

Jag hade dä anledning att hänvisa tUl professor Gustav Korlén — professor i tyska vid Stockholms universitet — och hans redogörelse för ett besök vid ett internationellt symposium i Munchen, där man samlats kring ämnet "De tyskspråkiga ländernas kultur i skol- och universitetsundervisningen". Professor Korlén rapporterade att den danske representanten hade skyndat sig att meddela, att Köpenhamns universitet nyligen beslutat avskaffa den nordiska tentamensgiltigheten — inte ens vär trebetygsutbildning godtogs längre som motsvarighet tiU danskarnas bifack.

Det stod alltså uppgift mot uppgift, och statsrådet Moberg vidhöU sin uppfattning att Köpenhamns universitet inte beslutat uppge den överenskommelse som träffats.

Det är klart att det är av yttersta vikt för de studerande i de nordiska länderna att de vel hur det förhåller sig pä denna punkt när det gäller tentamina och examination. Nu har statsrådet Moberg i sitt svar framhålUt att uppgifterna om tentamensgUtighetens tUlämpning i övriga nordiska länder inte tyder på att nägra åtgärder skulle ha vidtagits som slår i strid med ländernas gemensamma strävanden på detta område. Han säger vidare: "De ändringar av gällande författningar som år 1970 skett i Danmark och Norge ger möjligheter tUl en utvidgad tUlämpning."

Det förekom ju en tidningsdebatt mellan statsrådet Moberg och professor Korlén i Dagens Nyheier i slutet av år 1970. Professor Korlén framhöll i denna debatt att paragraf 2 i en kungl. förordning från det danska undervisningsdepartementet av den 24 juli 1969 innebar att den nordiska tentamensgUtigheten för Danmarks del hade hävts och att danska universitet inte numera skulle godta ens vår trebetygsutbildning som likvärdig med danskt bifack. Då betonade statsrådet Moberg i sitt

svar — vUket han också har sagt tUl mig i dag — att det i stället tycks vara fråga om en utvidgning av tentamensgiltigheten.

Den danska förordningens första paragraf skuUe i något sä när hyfsad svensk översättning lyda: "Undervisningsministem bemyndigas att efter förhandling med myndigheterna i de andra nordiska länderna faslställa bestämmelser om i vUken omfattning prov och examina, avlagda vid de högre utbUdningsinslitutionerna i de andra nordiska länderna, skaU erkännas vid de högre utbUdningsinstitutionerna i Danmark," 1 paragraf 2 heter det: "Anordning nr 289 av den 6 juni 1965 om nordisk tentamensgiltighet upphävs. Gråstens slott den 24 juli 1969,"

Såvitt jag kan förstå behöver den första paragrafen inle tolkas såsom ett fritt fram för en utvidgning av tUlämpningen; den kan ju också tolkas i en annan riktning — den skulle kunna innebära en begränsning. Professor Karl Hyldgaard-Jensen vid Köpenhamns universitet lär ha bekräftat att utbildningsnäirmden där - som för övrigt har 50 procent studentrepresentation — enhäUigt beslutat att inte utan omfattande kompletteringar godta svenska tentamina. Likartad är inställningen vid Arhus universitet. Dä skulle det faktum kvarstå, att svenska examina och tentamina numera i reaUteten inte jämstäUs med de danska.

Jag skulle vara tacksam, om statsrådet Moberg kunde lämna någon ytterligare förklaring tUl de här något divergerande uppfattningarna som tydligen är i svang beträffande den nordiska tentamensgUtigheten, enkannerligen när det gäller Danmark.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. tillämpningen av överenskommelsen om nordisk ten tamensgiltighet vid universitet och högskolor

Herr förste vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr statsrådet MOBERG;

Herr talman! Min blygsamhet förbjöd rrug att i svaret erinra om den offentliga debatten mellan mig och professor Korlén, eftersom det var så uppenbart att professor Korlén och nägra av hans danska vänner inte kunde läsa en lagtext och förstå innebörden i den.

Jag trodde, herr KäUstad, att det efter mitt inlägg i Dagens Nyheter var alldeles klarlagt att professor Korlén hade fel. Jag kan ytterligare bekräfta detta genom att nu hänvisa tUl vad den danske undervisningsministern yttrade i ärendet i samband med Nordiska rådets möte i Köpenhamn. Hen Helge Larsen och jag hade elt samtal där nere — det var en intervju i Sveriges Radio. Reportern ställde naturligt nog herr Larsen inför denna fråga, varvid denne bekräftade vad jag hade sagt i mitt svar i Dagens Nyheter till professor Korlén, dvs. alt varken danska undervisningsministeriet eller de danska undervisningsmyndigheterna har haft någon annan uppfattning än den jag har, nämligen den att detta beslut - som har spelat en viss roU i debatten - innebär att man med upphävande av de tidigare bestämmelserna inför en ny bestämmelse, som ger möjligheter tUl en utvidgning av tentamensgUtighetsbestämmelserna.

Det är uppenbarligen sä — detta bekräftades indirekt av undervisningsminister Helge Larsen vid intervjun — att det finns en eller annan professor vid Köpenhamns universitet som antingen inte kan eUer inte viU rätt tolka gällande danska bestämmelser. Detta är beklagligt, men det är

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 36-37

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. tillämpningen av överenskommelsen om nordisk tentamensgiltighet vid universitet och högskolor

någonting som jag menar att vi i varje faU inte bör diskutera här i riksdagen. Jag vel att min kollega i Danmark nu i olika former kommer att verka för att de bestämmelser som vi har kommit överens om skall bli tUlämpade. Han Uksom jag är inställd pä att möjUgheterna att skriva över betygen skall utvidgas tiU nya områden som i dag ännu inte omfattas av bestämmelserna.

Herr KÄLLSTAD (fp);

Herr talman! Jag tackar för det ytterUgare klarläggande som statsrådet Moberg har givit. Att det trols allt tycks förekomma oklarheter på denna punkt visar sig av att professor Korlén i ett brev tUl rrug för kort tid sedan framhåUer att de kontakter han senare haft givit vid handen att danskarna vid de förhandlingar som statsrådet Moberg nämner inte kommer att acceptera likstälUghet mellan svenska och danska examina. Jag skall emellertid inte fortsätta att behandla den frågan. Jag är tacksam för vad statsrådet Moberg här har sagt och hoppas att förhåUandena våra universitet emeUan verkligen blir sådana att det inte skaU uppstå några svårigheter för berörda studenter.

Jag skuUe emeUertid vUja ta upp ett konkret exempel av mycket intressant natur som just berör frågan om den nordiska tentamensgUtigheten och dess konsekvenser inom vårt eget land.

Jag har i min hand skriften TentamensgUtigheten i Norden, utgiven av Nordiska rådet. Nordisk utredningsserie nr 18 1970. Däri finns beträffande Norge en uppgift om en lag av den 19 juni 1970 om examina och grader vid universitet och högskolor. Denna lag bestämmer att det kan ges befrielse frän examen eller prov när motsvarande krav är uppfyUt vid en annan institution inomlands eller utomlands. Med institution menas dä inte bara universitet eUer högskola. I § 5 heter del, översatt tUl svenska: Konungen kan befria frän examen eller prov när motsvarande krav är uppfyllt vid en annan institution.

Vidare har jag här i min hand svar på ett brev frän universitetet i Oslo och från det Kongelige Kirke- og undervisningsdeparlement i Oslo belräffande tentamensgUtigheten hos universitet kontra etl enskUt seminarium i Sverige. Det råkar handla om Metodistkyrkans teologiska serrunarium, men det kan utgöra ell konkret exempel på hur förhållandena är. Det står i universitetets brev att examen från nämnda skola har värderats "som et mellomfag ved Det historisk-filosofiske fakultet ved Universitetet i Oslo", dvs. att man har värderat examen från skolan som att vara på samma nivå och av samma omfattning som den examen i kristendomskunskap, meUomfag, som man kan avlägga vid universitetet i Oslo.

Denna värdering ägde ram 1968. Av brevels fortsättning framgår att denna bestämmelse också har retroaktiv verkan så längt tUlbaka som tiU år 1940 samt att man numera inte heller gör nägon individueU bedönming. Examen frän ifrågavarande seminarium godkänd vid universitetet i Oslo som "kristendomskunnskap mellomfag", skall kunna vara etl av de tre ämnena i de två graderna. Det gäller "cand. mag. og cand. philol,graden". Likaledes ger den undervisningskompetens i ungdomsskolan och vid gymnasium när kandidaten har avlagt "cand. phUol.gra-den".

I Kirke- og undervisningsdepartementels brev heter det alt Oslo universitet i skrivelse av den 2 februari 1968 uttalade att examen frän nämnda skola skulle godkännas som likvärdig med "mellomfagseksamen i kristendomskunnskap". Man skriver vidare följande: Vi kan ocksä upplysa om att godkänd mellomfagsexamen i krislendomskunskap ger undervisningskompetens i ärrmet i grundskolan. Det sker ingen individueU bedönming av kandidaternas examensresultal. Studietiden för denna mellomfagsexamen i krislendomskunskap vid universitetet är normalt ett och ett halvt år.

Det mäste förekomma en egenartad inadverlens i vårt utbildningssystem när den nordiska tentamensgUtigheten fungerar så att Oslo universitet erkänner utbildning vid ett svenskt enskUt seminarium — som numera stär under statUg tiUsyn för att eleverna skall fä statUga studiemedel — medan en motsvarande värdering inte äger rum inom Sverige. En teologisk kontaktkommitté har i Sverige arbetat med denna fräga. Kommittén innehöll representanter för Lunds universitet, Uppsala universitet, skolöverstyrelsen, svenska kyrkan och de frikyrkliga seminarierna. Denna kontaktkommitté föreslog alt utbildningen vid vissa seminarier skulle motsvara i varje fall 40-poängskursen i reUgionskunskap, men universitetskanslersämbetet och en del docenter i Uppsala har tydligen stoppat detta förslag.

Jag vUl fråga statsrådet Moberg om statsrådet, med hänsyn tUl att det förekommer en nordisk tentamens- och t. o, m. examensgUtighet meUan Oslo universitet och ett enskilt seminarium pä postgymnasial nivå i Sverige vill medverka tUl att samma värdering och tentamensgUtighet kan komma tUl stånd inom Sverige meUan universitet och aktueUa utbUd-ningsinstitutioner.

Jag skall överlämna berörda handlingar till statsrådet Moberg för ytterUgare studier.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. tillämpningen av överenskommelsen om nordisk tentamensgiltighet vid universitet och högskolor

Herr statsrådet MOBERG;

Herr talman! Som herr KäUstad själv sade, stäUer han i anledning av interpeUationen en helt ny fråga. Den gäller tillika ett konkret fall, som det ju grundlagsenligt inte är särskilt lätt att diskutera i kammaren. Det enda råd jag kan ge herr KäUstad är att om han eller det omnämnda seminariet har några speciella önskemål eller förslag i denna fråga får man väl pä sedvanligt sätt framföra dem i en skrivelse direkt lill departementet.

Läl mig bara principiellt säga att det självfaUet inte skaU vara så att den nordiska tentamensgUtigheten "skall användas på så sätt, att man bollar ett svenskt ärende över det norska Kirke- og undervisningsdepartementet och dess värderingar. För detta är inle den nordiska tentamensgUtigheten avsedd.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. nedläggningen av persontrafiken på jämvägsUnjen Bollnäs-Orsa

§ 20 Ang. nedläggningen av persontrafiken på jämvägsUnjen Bollnäs-Orsa

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för alt besvara herr Erikssons i Bäckmora (c) den 12 januari framstäUda interpellation, nr 1, och anförde:

Herr lalman! Herr Eriksson i Bäckmora har frågat mig dels vilka överväganden och motiv som ligger till grund för regeringens beslul om tUlstånd för SJ att lägga ned persontrafiken på jämvägsUnjen Bollnäs-Orsa, dels i vilken omfattning ersättningstrafik kommer att ordnas och vägar alt upprustas, dels vUken inverkan nedläggningen kommer att få på sysselsättningen för bl. a. SJ-personalen.

Järnvägslinjen Bollnäs-Orsa tiUhör den olönsamma delen av SJ:s bannät och ingår bland de linjer för vUkas drift särskUd ersättning utgår. Linjens andel i den s. k. kollektivbiljetten uppgår för närvarande tiU drygt 2 miljoner kronor per år. Trots att en rad åtgärder under årens lopp vidtagits för alt förbilUga driften, har underskottet ökat, myckel beroende på ett ovanligt stort trafikbortfall. I överensstämmelse med gäUande trafikpolitiska riktUnjer har SJ undersökt möjligheterna att ordna Iransportförsörjningen pä ett mindre kostsamt sätt än med järnväg. Undersökningen ledde tiU att SJ i september 1967 begärde tiUstånd att lägga ned persontrafiken.

Efter sedvanlig beredning gav regeringen i december 1970 SJ det begärda tiUståndet. För att trygga kravet på en tiUfredsstäUande transportförsörjning angav regeringen vissa förutsättningar för nedläggningen.

TiUståndet gäUer sålunda under förutsättning försl och främsl att ersättningstrafik ordnas. Detta skaU ske i första hand genom ökat turantal dels i SJ:s busstrafik på Unjen BoUnäs-Edsbyn, dels i den trafik som Dala Buss AB bedriver på sträckan Orsa-Furudal—Dalfors. I övrigt får man anlita de övriga busslinjer som redan nu trafikerar områdel. Antalet turer i busstrafiken blir t. ex. mellan Bollnäs och Alfta 150 turer i veckan, mellan BoUnäs och Edsbyn 135, mellan Orsa och Furudal 16 samt mellan Orsa och Skattungbyn 70 turer per vecka. Stationerna i Alfta, Edsbyn och Furadal kommer fortfarande att vara bemannade. SJ skall vidare medverka tUl alt väntlokaler eUer regn- och vindskydd för resande håUs tillgängliga på vissa i beslutet angivna platser. Godstrafiken berörs inle av trafikomläggningen.

I regeringens beslut anvisas vidare extra anslag för de vägupprustningar som bedömts erforderliga i sammanhanget. Sålunda anvisas 600 000 kronor för att förbättra och förstärka väg 296 mellan Orsa och Dalfors och för anordnande av busshåUplatser på sträckan. Vidare anvisas 600 000 kronor för liknande åtgärder pä väg 605 Ovanåker—Alfta. I beslutet anges att nedläggningen inte får företas förrän dessa vägupprustningar i aUt väsentligt slutförts.

Nedläggningen medför att elva anstäUda vid SJ.s driftavdelning kommer att omplaceras tiU andra uppgifter inom SJ.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c);

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Norling för svaret på min interpeUation. I anslutning härtUl vill jag göra nägra kommentarer. Trots att frågan om nedläggning av persontrafiken på järnvägslinjen Bollnäs-Orsa avgjordes av regeringen redan i december förra året har jag funnit det motiverat och angeläget att få veta vilka överväganden som har legat tUl grund för beslutet.

Äv interpeUationssvaret framgår att driftsunderskottet på linjen uppgår tiU 2 miljoner kronor per år. Orsaken tUl det stora underskottet anges vara ett ovanligt stort trafikbortfaU, Dessa siffror är ju fakla som man inte kan komma förbi, och det är tydligen detta som också har avgjort järnvägens öde. Jag har ett minne av att kommunikationsministern i annat sammanhang slagit ut kostnaden för kollektivbiljetten per resande och kommit tUl rätt stora siffror per capita. Men så länge beslutet inte har gått i verkställighet kan man ändå hoppas att regeringen kan ompröva den här frägan.

Vad jag vill åberopa i sammanhanget är ju att statens järnvägar lidigare sagt att del inle endast är trafikunderlaget som avgör om en järnvägsdel skall läggas ned eUer ej. Det kunde också tänkas föreligga motiv att behålla en viss linje fastän den är trafiksvag, och ett sådant motiv som jag kan tänka mig är behovet av lokaliseringspolitiska insatser. Jag vet också att det från Dalabänken finns andra motiv att anföra. Järnvägen BoUnäs—Orsa har sin sträckning i de delar av Hälsingland och Dalama som hör tUl stödområdet och som således kan påräkna regionalpoUtiska insatser från statsmakternas sida.

Min första fråga mäste därför bli, i vad mån indragningen av persontrafiken på banan kommer alt bedömas få en negativ inverkan på möjligheterna och intresset för lokaliseringspolitiska insatser från samhällets sida.

Min andra fräga är huruvida regeringen även i ett längre perspektiv är på det klara med att nedläggningen inte stör denna möjlighel. Den mäste vi nämligen betrakta som rält väsentlig och viktig i detta sammanhang.

På Hälsinglandssidan har vi Bollnäsregionen med tätorterna Alfta och Edsbyn, vUka visal en god expansiv utveckling som enligt vår uppfattning inte får äventyras genom att staten med den ena handen tar tUlbaka vad man tidigare gelt med den andra. Skulle nedläggningen av persontrafiken leda tUl sådana konsekvenser, kan del renl av vara försvarligt alt samhäUet även i fortsättningen saisar pengar pä "kollektivbUjetten" för att bibehålla trafiken.

Det skulle vara lugnande om kommunikationsministern i dag kunde ge ett klart besked om huruvida man i kanslihuset är beredd att i god tid möta sädana konsekvenser genom andra åtgärder. Visserligen kan kommunikationsministern hänvisa tUl de förutsättningar som gäller för nedläggning av persontrafiken, nämligen kravet på en tiUfredsstäUande trafikförsörjning genom en utökning av antalet turer i busstrafiken och en upprustning av vägnätet. Båda dessa förutsättningar, herr kommunika-tionsminister, hälsar jag med tUlfredsstäUelse. Men såvitt jag förstår kommer efter nedläggningen av persontrafiken ändå att saknas en direkt förbindelse BoUnäs—Furudal—Orsa, och för resande på den linjen

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Äng. nedläggningen av persontrafiken på Järnvägslinjen Bollnäs-Orsa

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. nedläggningen av person-tiafiken på järnvägslinjen Bollnäs-Orsa

kommer uppenbarligen en försämring alt inträda.

DärtiU kommer, om jag inte är fel underrättad, alt SJ endast de tre första åren svarar ekonomiskt för ersältningslrafiken. Därefter fär Vederbörande bussföretag svara för ersättningstrafiken. Dä föreUgger det risk för att en indragning av busstrafiken kan bli aktueU sedan de tre åren gått. Jag hoppas därför att statsmakterna är beredda att då på något sätt gå emellan för att inte äventyra berörda orters dragningskraft för lokalisering av förelag så att man får möjligheter lUl ökad sysselsättning inom dessa regioner.

Herr lalman! Jag uppskattar att regeringen så bestämt som den gjort bundit nedläggningen vid kravel på ersättningstrafik och vägupprusining. Det är i detta sammanhang väsentUgt. Jag tycker också att det är utsagt pä ett sådant sätt frän regeringens sida att vi har aU anledning alt lita pä dessa uppgifler.

Vägen Ovanåker-Alfta behöver under aUa förhållanden upprastas, och beträffande vägen Orsa—Dalfors torde förhållandel vara delsamma. Jag är dock något rädd för att de anvisade medlen inte kommer att räcka för en sädan upprustning, men då förutsätler jag att nya anslag kommer att StäUas tUl förfogande för respektive vägverk, så att vägarna 296 och 605 får en tUlfredsstäUande upprustning.

Avslutningsvis vUl jag rent aUmänt framhålla att de orter som drabbas av en järnvägsnedläggelse, eUer som i detta faU en indragning av persontrafiken, aUtid gör en förlust. I den koUektiva trafiken får ändå järnvägen än sä länge anses vara överlägsen andra färdmedel, åtminstone på vissa längre sträckor. Betydelsen av detta tror jag alt inte minst vi som sitter i detta hus erfarit under den tid som tågstrejken pågått.

När det gäUer resandefrekvensen och olönsamma bandelar finns det måhända ocksä en annan sida av problemel, nämligen SJ;s taxepolitik. Del problemet skaU vi inte diskutera i dag; jag viU bara säga att SJ börjar kanske nä den gräns där man fär räkna med etl allt större trafikbortfaU och ytterligare försämrad lönsamhet på grund av de höga biljettpriserna.

Herr talman! Delta var de kommentarer som jag vUle göra tiU svarel. Jag har slällt några nya frågor i anslutning tUl det; framför aUt har de gällt vUken inverkan nedläggningarna kommer att få på lokaliseringspolitiken och om regeringen är beredd att motverka de konsekvenser som skulle kunna uppstå från sysselsättnings- och lokaUseringssynpunkt.

Jag ber att än en gång få tacka för svaret.

Fra HAMBRAEUS (c);

Herr talman! SJ;s betydelse måste ses i ett större sammanhang och får inte bara bedömas företagsekonomiskt. Jag vUl ge några exempel på vad en nedläggning kan få för effekter för en bygd.

Ore-Orsa kommunblock Ugger inom stödområdet. Staten satsar lokaliseringspengar, men en järnvägsnedläggelse verkar i motsatt riktning — som en tUlbakagång för kommunerna. Man saknar heUietsbedöm ■ ningen.

Nedläggningen av Orsa—BoUnäs-banans persontrafik har väckt stark opposition i Dalama. Länsstyrelsen, planeringsrädet och de berörda kommunerna har protesterat kraftigt. Orsa-Ore socialdemokrater har

antagit en protestskrivelse som finns publicerad i Dala-Demokraten den 16 januari i är. Jag ber att få citera delar ur brevet;

"Det är med stor besvikelse vi socialdemokrater i Orsa och Ore arbetarekommuner ser denna nedläggning av persontrafiken pä järnvägen Orsa-BoUnäs, som man så hastigt beslutat sig för utan att i demokratisk ordning diskutera frågan med berörda parter. Man får en känsla av att man medvetet försöker föra människorna bakom ljuset här uppe.

Vad föreslår man i stället för att vi i glesbygd skall få samma service? Jo, en väg meUan Furudal och Skattungbyn skaU förbättras för 600 000 kronor. Nog trodde man eller hoppades i alla fall, att statUga myndigheter hade något begrepp om vad det kosiar att bygga vägar i dag.

Det rimmar väldigt dåUgt med att Orsa nu tUlhör det inre stödområdet där man från statens sida har sagt att man med statliga medel skaU satsa på lokaliseringsstöd tiU befintUg industri och nyetablering. Vi socialdemokrater i Orsa och Ore hade nog inte tänkt oss denna negativa åtgärd som svar. När det gäUer SJ ;s trafikpolitik tror vi inte att man med folket bakom sig har täckning för det resonemang som herrar Norling och Peterson för fram. Vi i dessa glesbygdsområden fär sitta emeUan därför att man inte som pä en del andra områden inom den statUga sektorn är vUlig att via skattsedeln finansiera SJ, utan tror att man kan driva enUgt målsättningen självbärande företag. Denna mälsättning borde med det snaraste omprövas."

Ett av de viktigare argumenten för Ore kommun när den valde Orsa framför Rättvik tiU kommunblockspartner var just järnvägsförbindelsen. Vägen från Ore tiU Rättvik är mycket överlägsen den tUl Orsa, men järnvägsförbindelsen tUl Orsa bedömdes som så värdefull alt man efler folkomröstning hellre vände sig dit. Den brådstörtade nedläggningen av persontrafiken har väckt bestörtning, och starka krafter i Ore försöker nu fä beslutet om kommunsammanläggningen ändrat.

Det är främst skolbarnens säkerhet och hälsa man tänker pä när man försöker få behålla rälsbussarna. 80 barn reser nu dagligen snabbi och bekvämt tiU högstadieskola och yrkesskola i Orsa och kan åka vidare tUl gymnasium och fackskola i Mora. Efter en nedläggning skulle de i stället fä åka buss på en krokig och trafikfarUg väg med många ulfarter. Vägdirektören i länet anser att de 600 000 kronor som anslagils tUl den 34 km långa vägen är helt otUlräckUga för att få en hög standard. En sådan' omläggning skulle kosta flera miljoner kronor.

1963 ärs trafikpolitik skulle innebära att varje trafikgren själv fick bära sina kostnader. Men gör nägon trafikgren det i dag? Vägkostnadsutredningen arbetar fortfarande. Man saknar alltså möjUghet att bedöma vad vägtrafiken egentligen kostar samhäUet. Det kan inte vara rätt att statens järnvägar ensamma skall göra snäva företagsekonomiska kalkyler och vara tvungna att jämföra sin lönsamhet med trafikgrenar som inte behöver räkna med alla kostnader de förorsakar det allmänna. Regeringen borde inte tUlåta någon järnvägsnedläggelse förrän vägkostnadsutredningen är klar och SJ;s lönsamhet kan ses i ett större SamhäUsekonomiskt sammanhang och bedömas i sin helhet.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Äng. nedläggningen av persontrafiken på järnvägslinjen Bollnäs-Orsa

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. nedläggningen av persontrafiken på järnvägslinjen Bollnäs-Orsa

Hen kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Det är riktigt, som herr Eriksson i Bäckmora sade, att jag vid den aUmänpoUtiska debatten i detta hus under senare delen av januari hade anledning att i ett annat sammanhang nägol beröra jämvägsUnjen Bollnäs-Orsa som ett exempel i elt mera totalt trafikpolitiskt perspektiv. Jag nämnde dä vissa siffror, som jag, herr talman, vill tUläta mig att upprepa i dag.

Intäkten per resa på linjen Bollnäs-Orsa utgör i medeltal 3:50 kronor, medan kostnaden i medeltal per resa går upp tUl 37 kronor. Med bl, a. dessa siffror som utgångspunkt måste inte SJ enbart utan statsmakterna och vi gemensamt, som är ansvariga för det beslut som skaU fattas i större ekonomiska sammanhang, ställa frågan om det inte finns möjligheter alt ordna del hela pä ett för samhäUet bUUgare sätt utan alt i princip förlora någonting av en tillfredsställande transportförsörjning. Vi har då konstaterat att man i det här områdel kan skapa sädana möjUgheter genom en vettigt upplagd ersättningslrafik.

Regeringens beslut innehåller, vilket framgick av mill svar tUl herr Eriksson i Bäckmora, detaljerade föreskrifter om denna ersättningslrafik, om antalet bussturer i oUka relationer, om väntlokaler, om möjligheter att köpa tägbUjelter, att poUetlera sitt resgods och att sända expressgods, om vUka stationer som skaU vara bemannnade osv. Låt mig understryka än en gång att godstrafiken inte berörs av denna omläggning. Olika åtgärder kommer att vidtas för att trygga styckegodstransporterna. Även i det faUet ger regeringens beslut klara besked.

Om det finns möjligheter att ordna trafiken med bussar tUl väsentligt lägre koslnad — vi behöver inte precis länka bara pä linjen Orsa—Bollnäs i det ÖgonbUcket — är det knappast försvarUgt att bibehåUa en kostsam spårbunden trafik. Det är ju när aUt kommer omkring ändå fräga om att sätta in samhällets resurser på rätt sätt.

I detta sammanhang är det väl angeläget att, som svar till herr Eriksson i Bäckmora, konstatera att beslutet, såvitt jag förstår, inte etl ögonblick och inte i något sammanhang kan strida mot våra regionalpolitiska och lokaliseringspolitiska målsättningar. Hur skulle del ha sett ut, om varje område i vårl land som har utsatts för järnvägsnedläggning ända sedan man började med sädana — nägra år efter det att den försia järnvägen byggdes - skulle ha fått något slags märke på sig, om del hade blivit mindre attraktivt för samhällel och för medborgarna all utnyttja varje sådant område för regionalpolitiska ätgärder, för industrialisering osv. bara av del skälet att det hade gjorts vissa förändringar i den spårbundna trafiken? Nej, naturligtvis finns det inte något som helst motsatsförhållande i detta. När herr Eriksson frågar om indragningen av persontrafiken mellan BoUnäs och Orsa kommer att medföra ett sämre klimat — om jag fär använda det ordet — i dessa sammanhang i framtiden för den här bygden, måste naturUgtvis svaret bli nej. Snarare måste det väl vara angeläget att aUa de pengar som vi här bevisligen kan spara — herr Eriksson gör inte heUer något försök att bestrida siffermaterialet — används exempelvis tUl förändrat och förbättrat transportstöd, om vi kommer tUl den uppfattningen att det är lämpligt, eller tUl ett persontransportstöd, om vi i framtiden vUl införa ett sådant. Nog måste

dessa pengar göra större nytta pä del sättet än genom att sä att säga slussas ut i etl sammanhang där man kan fä samma service på annat sätt.

Herr Eriksson tog också upp ett par andra saker, exempelvis att hela denna Unje inte komnier alt vara sammankopplad med en direkt förbindelse hela vägen genom alt ersättningstrafik inte kommer att ordnas längs hela jämvägsUnjens sträckning. Som svar på del vUl jag säga att vi ägnade mycket stor uppmärksamhet ät denna sak vid beredningen av ärendet. Det kan vara värdefullt, eftersom herr Eriksson tar upp della problem, att ägna nägon minut åt att redovisa den bUd vi därvid fått av de aktuella resebehoven.

Resandelrafiken på linjen Bollnäs-Orsa domineras — vUkel är bekant åtminstone för dem som bor i trakten — av ett sextiotal skolelever, som reser på månadsbiljelt mellan Furudal och Orsa, och resande med vanliga bUjetter på sträckan BoUnäs—Edsbyn. På den meUanUggande sträckan som herr Eriksson har i tankarna, aUtså meUan Furadal och Edsbyn, är resandetrafiken av synnerligen obetydlig omfattning. Det rör sig om elt tiotal resor per dag i medeltal, varav cirka fem är genomgående meUan å ena sidan Mora och Orsa och ä andra sidan BoUnäs och platser i meUersta och norra Norrland. För dessa trafikanter finns alternativa resemöjUghe-ter via Gävle eller Avesta. Övriga resor inom det aktuella området är rena lokalresor för vUka Iransportförsörjningen ordnas dels genom att de nyinrättade turerna från Orsa sträcks ut tUl Dalfors, dels, som jag nämnde i svaret, genom de övriga busslinjer som redan i utgångsläget trafikerar området.

Resemöjligheter kommer aUlså att finnas, men lurtätheten mäsle givetvis anpassas efler trafikunderlaget. Det finns inget underlag för genomgående trafik. Det kommer enligt vad man nu kan bedöma inte att finnas för den blivande busstrafiken, och del finns ännu mindre för järnvägen, vilket är en bidragande orsak tiU den stora belastning som den spårbundna trafiken utgjort på samhällsekonomin.

Vad beträffar de vägpengar som läggs ut enligt detta beslut kan man alltid tvista om vad som är rimligt att lägga ut, vad som kan vara för litel eller för myckel. Jag vill bara erinra om att SJ frän början, efter samråd med vägverket, begärde sammanlagt 450 000 kronor för punktförbättringar pä dessa vägar. Men vi fann vid vär beredning av detta ärende i departementet, att vi borde göra en rejäl satsning på vägarna, och regeringen har därför, som jag nämnde i svaret, anvisat sammanlagt 1,2 miljoner kronor för olika förstärknings- och förbättringsarbeten, Sävitt vi vet i dag skall pengarna räcka. Det är en Uten trafik totalt sett i dag på dessa vägar, och den blir inte myckel slörre genom att den synnerUgen obetydUga trafik, som järnvägen i dag har, förs ut på vägen.

Fru Hambraeus reste ett par frågor som det också kan vara värt alt la upp. Det gäUde snabbheten i ärendets handläggning. Om jag fattade fru Hambraeus rätt föll hennes ord ungefär så, att man i den berörda bygden blev överraskad över att helt plötsligt slällas inför etl sådant här beslut. Beredningen påbörjades för tre år sedan, och har man den uppfattningen att en beredningstid pä tre är innebär att man blir tagen pä sängen, sä skall vi väl inte förlänga den diskussionen. Men det är alltså tre år sedan vi tog de första konlakterna med bygden — med länsstyrelsen, med

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. nedläggningen av persontrafiken på järnvägsUnjen Bollnäs-Orsa

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. nedläggningen av persontrafiken på JämvägsUnjen Bollnäs- Orsa

beslutande organ — och sedan har det varit en fortlöpande beredning mellan departementet, SJ, länet och kommunerna. Jag kan inte ge något annat svar än denna redovisning av vad som ägt rum.

Frägan om Ore kommun i samband med kommunsammanläggning skulle sammanföras med Orsa eller med Rättvik kan också förtjäna en kommentar i marginalen. Jag har följt denna debatt i den lokala pressen och tagit del av vad som sagts och skrivits. Ore kommuns centralort. Furudal, har nu tvä tåg in tUl Orsa på morgonen, som gär med bara drygt en timmes meUanrum, och ett låg tUlbaka på eftermiddagen. TUl Rättvik har man sju förbindelser om dagen, och från Rättvik gär sex bussar per dag.

Ore kommun har alltså väsentUgt bättre förbindelser mot Rättvik än mot Orsa. Den enda förändring som nu sker i delta avseende, när man lägger ned persontrafiken på järnvägen, är att de båda morgontågen slås samman tUl en bussförbindelse och att efterrrUddagståget ut frän Orsa ersätts med buss. Men mot Rättvik har man givetvis fortfarande tretton förbindelser per dag.

Det är aUtsä, om vi ser på Furudals förbindelser åt olika håll, inget tvivel om var man har de UvUgaste kontakterna. Men det är etl faktum som i och för sig inte påverkas av järnvägsomläggningen, eftersom man redan är kommunikaiionsmässigt intimare lierad med Rättvik än med Orsa.

Herr WIKNER (s);

Herr talman! Det är klart att aUa dessa indragningar när det gäller även persontrafik är irriterande för de människor som berörs. Jag kan som exempel nämna skolbarn, som är beroende av denna trafik, och även pensionärer som kanske inte har möjUghet att åka med privat bil.

Jag skall inte lägga mig i detta enskUda fall. Men jag tänker pä att godstrafiken ändå går på detta område och att det finns spår, sä att det faktiskt skulle vara möjUgt att bedriva en persontrafik. Då tycker jag att man skall vara mycket försiktig innan man tar ett sådant här steg, framför allt när det gäUer de länga avstånden.

Kommunikationsministern sade att det gär att ordna bekväma förbindelser även genom landsvägsbussar. Ja, är det möjligt att göra det? Vi har ju ocksä ett område inom inlandsbanans sträckning som kanskf kommer att beröras — det är inget beslut fattat. Går det att ordna bekvämare förbindelser genom att låta människorna slänga i en landsvägsbuss 19-20 mil än genom att låta dem åka t. ex. rälsbuss? Jag tror att det sistnämnda färdmedlet är bra mycket bekvämare. Vi vet också hurdan trafiken kan vara pä våra vägar — och hurdana vägarna många gånger är — samt att landsvägstrafiken är ansträngd och beroende av väder, vind och väglag osv.

Nu är jag i alla fall glad över att nedläggningar inte skall få komma som en överraskning och att myndigheterna skaU få yttra sig i trafikfrågor av detta slag. Jag tycker också att hänsyn så långt möjUgt skall tas tUl befolkningen i berörda bygder framför allt vid industrUokaliseringar och Uknande. Det får inte bli någon ytterligare försämring av kommunikationerna! Tvärtom har vi i ett glesbygdsområde eUer i elt

samhälle rätt att fordra en tUlfredsstäUande service i det faUet.

Jag har velal understryka detta mycket starkt, därför att en indragning av persontrafiken även på Inlandsbanan väl så småningom kommer att aktuaUseras, Den trafiken har ju länge varit i farozonen. Jag hoppas verkligen att de synpunkterna tas med i beräkningen, när man planerar en sådan drastisk åtgärd som att lägga ned persontrafiken över så långa sträckor som ett 20-tal mil och ersätta den med landsvägsbussar.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c);

Herr talman! Kommunikationsministern gav här en del kompletterande upplysningar med anledning av de frågor jag stäUde i mitt första anförande, och det är jag tacksam för. Det bidrog säkerligen tUl att ytterUgare stärka uppfattningen att man i regeringen viU försöka motverka de nackdelar som onekligen uppstår när persontrafiken på en järnväg läggs ned.

Jag instämmer också med kommunikationsministern i att regeringen har försökt att vidta en rad sådana ätgärder som är ägnade att motverka de nackdelar som kan befaras. Vad som här sades om väntlokaler och vindskydd för resande är sålunda något nytt. Del var första gången jag hörde det i samband med en redovisning av omständigheterna kring järnvägsnedläggningar. Det är värdefullt att vi har fått veta det.

Orsaken tUl att jag tog upp de lokaliseringspolitiska aspekterna i detta fall var att när man börjat göra trafikinskränkningar på en viss handel, så frågar sig ortsborna, näringsUvets företrädare och företagarna där omedelbart; När kan nästa åtgärd väntas, och vad kommer den att innebära? Näsla gång kan det nämligen vara fråga om att lägga ned godstrafiken på jämvägen i fråga, och dä blir det ännu allvarligare ur industriell synpunkt och ur lokaUseringssynpunkt.

Sedan noterade jag vad kommunikationsministem sade, nämligen att det finns möjUgheter att genom fraktbidrag och stödbidrag m. m. förstärka näringsUvet ytterligare i de områden det här gäller. Det tycker jag att vi kan ta fasta pä när det gäller de rent lokaUseringspoUtiska synpunkterna.

Herr talman! Med detta ber jag att än en gäng fä tacka för svaret.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. nedläggningen av persontrafiken på JämvägsUnjen Bollnäs-Orsa

Fru HAMBRAEUS (c);

Herr talman! Jag viU bara säga att redan när Ore beslöt att gå tUl Orsa var bussförbindelserna tUl Rättvik så mycket bättre som det här sades, och det visar ju vUken oerhörd vikt man i Ore tUlmätte järnvägsförbindelserna. Där spelar främst säkerhetsfrågan in för de skolbarn, som måste färdas fram och tUlbaka varje dag, men också det faktum att den spårbundna trafiken är så mycket mindre tröttande för barnen än landsvägsresor, när de måste resa fram och åter vaqe dag.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. nedläggningen av post-stationer

§ 21 Ang. nedläggningen av poststationer

Herr kommunikationsrrunistern NORLING erhöU ordet för att besvara herr Carlssons i Vikmanshyttan (c) den 10 februari framställda interpellation, nr 45, och anförde:

Herr talman! Herr Carlsson i Vikmanshyttan har frågat mig vilka skäl och principer som Ugger tiU grund för den målmedvetna trend att lägga ned poslstationer som varil rådande under de senaste åren saml om jag är beredd att medverka tUl att större hänsyn tas tUl lokaliseringspolitiska och geografiska skäl än som nu sker för att bibehåUa poststationer,

I riksdagen har tidigare i olika sammanhang redogjorts för den omfattande utbyggnad av lantbrevbäringsnätet som pågätt sedan flera är tUlbaka och för de förbättringar av lantbrevbärarnas service som successivt genomförts. Sålunda har den sammanlagda Unjelängden sedan början av 1950-talet i det närmaste tredubblats, och den är nu över 173 000 km. Under de senaste tio åren har 88 000 hushåll, som tidigare inte hade någon postutdelning aUs, erhållit lantbrevbäring. YtterUgare 119 000 hushäU har fält förbättrad service på annat sätt, t. ex. genom att de fått närmare tUl sina postlådor då lantbrevbäringslinjer har sträckts ut. För närvarande betjänas ca 580 000 fasta hushåU och 135 000 tUlfälUga hushåll (sommarhushåU) av lantbrevbärare. Utbyggnaden har gjorts möjUg genom att postverket successivt övergått tUl lantbrevbäring med bil. Numera används bU på nära 97 procent av linjelängden.

Även den service lantbrevbärarna ger sina kunder har successivt förbättrats, och lantbrevbärarna fungerar numera som rallande postanstalter. Således söker lantbrevbäraren upp kunder, som bor inom 200 meter från hans färdväg, för att lämna värdepost m. m. För något är sedan fick kunderna vid de bilreglerade lantbrevbäringsUnjerna särskUda signalbrickor med vUkas hjälp de kan kalla tUl sig lantbrevbäraren vissa dagar i veckan när de vUl göra poslgiroinbelalningar, skicka värdeposl eller liknande. Samtidigt förbättrades också postsparbanksservicen så att lantbrevbärarna numera ombesörjer insättningar och uttag på postsparbanksböcker pä samma sätt som sker pä en postanstalt.

För närvarande undersöker postverket — i samarbete med glesbygdsutredningen och Svenska kommunförbundet - möjligheterna att införa varudistribution som en reguljär arbetsuppgift för lantbrevbärare. Distributionen skulle i första hand gälla livsmedel och andra varor som man normalt köper i livsmedelsbutiker samt läkemedel, men även annan samhällsservice kan bli aktuell.

När lantbrevbäringen byggs ut, ersätter den i stor utsträckning befintUga fasta postanordningar. Finns redan tidigare postutdelning inom området inlemmas denna i den nya lantbrevbäringen. Genom den rationaUsering som pä detta sätt bedrivs jämsides med utbyggnaden av lantbrevbäring kan utbyggnad och serviceförbättringar genomföras utan kostnadsökning för postverket och dess kunder.

I god tid innan postverket beslutar i ärenden rörande utbyggnad och rationalisering av landsbygdens postanordningar lar verket kontakt med vederbörande kommunala myndigheter som ocksä bereds tUlfäUe att skriflUgt yttra sig. Om så önskas deltar representanter för postverket i

sammanträden med kommunrepresentanter eUer i informationsmöten med kunderna. Kontakter tas också med länsstyrelsernas planeringsavdelningar. Ett av de främsta syftena med dessa kontakter är att diskutera ärendena just från lokaliseringspoUtiska och näringspolitiska synpunkter.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c);

Herr talman! Jag ber att tUl statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet få framföra elt tack för svaret på min interpeUation.

Statsrådet lämnade en utförlig redovisning av den utbyggnad som skett av lantbrevbäringsUnjerna och den förbättrade service som denna lär innebära. Det var intressanta siffror som statsrådet redovisade i svaret; 580 000 fasta hushäU betjänades genom lantbrevbäringsUnjerna liksom 135 000 tiUfäUiga hushåll - det rörde sig om sommarhushåU. Denna utökning har dock även en annan sida, nämligen den omfattande nedläggning av poststationer som skett och som statsrådet elegant gled förbi med orden; "När lantbrevbäringen byggs ut, ersätter den i stor utsträckning befintUga fasta postanordningar."

Under tiden den I juli 1969-30 juni 1970 minskade antalel postanstalter med 92. Under 1960-talet har den "utbyggnad och rationalisering av landsbygdens postanordningar" som skett inneburit att drygt I 200 postanstalter bortrationaliserats. Den 31 december 1960 hade vi nära 4 000 fasta postanstalter i riket. Den 31 december 1960 låg motsvarande siffra under 2 800. När man nämner dessa siffror bör man erinra om att det är fler än dessa I 200 postanstalter som har försvunnit, eftersom det tiUkommit en del nya postanstalter i inflyttningsregionerna.

En postanstalt som försvinner innebär att en serviceanläggning tas bort, att ett fönster ut mot världen inte finns mer. Det är också ett namn som raderas ut; det finns möjUgen kvar på en sistadagsstämpel i fUatelisternas sarrUingar, kanske en stämpel på ett brev från en åldrig mor tUl något av hennes barn i en mer expansiv del av värt föränderUga samhälle.

Ett namn som försvinner! Det kan ocksä vara ett stycke kultur som läggs tUl historiens blad. Ett exempel på delta är den föreslagna nedläggningen av poststationen i Stjärnsund i södra Dalarna, vUken jag nämnde i min interpellation. Namnet Stjärnsund är nära förknippat med namnet Polhem — den svenska mekanikens fader. Stjärnsund är också känt för sin klocktUlverkning, som fortfarande pågår. Men historia och kultur har ju föga betydelse för många av vår tids rationaUseringsexper-ter. Trots detta vUl jag ha sagt att den aspekten inte helt skaU utelämnas när man diskuterar dessa frågor.

Av statsrådets svar får man det intrycket att den utveckling som skett under 1960-talet — med nedläggning av befintUga fasta postanordningar och utbyggnad av den nya lantbrevbäringen — inneburit stora fördelar för allmänheten. Visst har lantbrevbäringen sina stora fördelar. Men trots detta passar den inte överaUt, Människor som har erfarenhet av lantbrevbäringens välsignelser betackar sig för att få fara miltals tUl sina poststationer, som de ändå behöver besöka ibland.

Avslutningsvis säger statsrådet i sitt svar att postverket, innan beslut

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. nedläggningen av poststationer

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. nedläggningen av post-stationer

fattas i ärenden rörande utbyggnad och rationaUsering av landsbygdens postanordningar, i god tid tar kontakt med vederbörande kommunala myndigheter som bereds tUlfäUe att skriftUgen yttra sig. Vad menas med »god tid» i detta sammanhang? Är det att pä julafton få läsa i sin tidning att poststationen skall läggas ned den 1 aprU, alltså om tre månader. Så var det nämligen i det faU som utgör bakgrunden tUl min interpeUation.

För statsrådets och postverkets begrundan skaU jag här ange några data. I skrivelse, daterad den 18 december 1970, anmälde postdirektionen i mellersta distriktet tUl drätselkammaren i Hedemora att man avsåg att genomföra viss omorganisation, innebärande bl. a. att Stjärnsunds poslstation skulle läggas ned den I aprU 1971. Över denna skrivelse, som ankom tUl drätselkammaren den 22 december 1970, skulle eventuellt yttrande från kommunstyrelsen ha inkommit tUl postdirektionen senast den 1 februari 1971. Kommunstyrelsen avgav den 26 januari 1971 sitt svar, vari man anförde en rad erinringar mot indragningen av Stjärnsunds poslstation. Samtidigt hemställdes att kommunstyrelsen skulle delgivas postdirektionens beslul, försett med besvärshänvisning.

I en skrivelse från postdirektionen av den 8 februari 1971 — med ankomstdatum den 9 februari 1971 — tUl kommunstyrelsen framläggs därefter etl förslag tiU komprorrusslösning; Stjärnsund blir kvar tUls vidare. Svar begärdes om möjligt senast den 21 febraari 1971, Med den tidtabellen — omändringen skall ske frän den 1 aprU 1971 — mäste man fräga sig, om vederbörande postmyndighet saknar kännedom om hur ett ärende bör handläggas pä det kommunala planet. Kallelse skall utfärdas, samråd skall ske med berörd befolkning innan yttrande avges, osv. Det finns anledning, herr stalsräd, att låta tidrymden »i god tid» bU betydUgt längre än i det här relaterade faUet!

Så tUl min andra fräga. Är statsrådet beredd att medverka tUl alt stöne hänsyn än nu tas tUl lokaliseringspoliliska och geografiska skäl för alt bibehålla poststationer? På detta svarar statsrådet att kontakter ocksä tas med länsstyrelsernas planeringsavdelningar just med hänvisning lUl min frågeställning.

TiU detta skaU jag foga den kommentaren, att det är angelägel att i en tid, då man sysslar med regionalpolitisk målsättning, vederbörande postdirektion verkUgen tar dessa kontakter. Statsrådets svar är en målsättning som det är angeläget att leva upp till.

Jag säger detta därför att man inte tar sådana kontakter pä alla häU i dag, men jag hoppas att det skaU bli sä hädanefter. Det är ytterUgt angeläget att sä sker. Detta hoppas jag också att statsrådet ser tUl.

Får jag lUl slut betona betydelsen av att när förändringar företas och poslstationer dras in en bättre närkontakt hålls med av förändringama berörd befolkning och att näringsUvets synpunkter pä närservice beaktas samtidigt med att vederbörande myndigheter får ge sina synpunkter på planerade förändringar. Härvid är det angeläget att tiUse att de postala myndigheterna med sina rationaliseringar inte bryter ner vad andra myndigheier och övriga intressenter söker bygga upp.

Jag ber, herr statsråd, att än en gång få lacka för svaret pä min interpeUation.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Det är givet alt det finns ett samband mellan den diskussion som vi för i denna fräga och den som jag för en stund sedan förde med herr Eriksson i Bäckmora i anledning av hans interpeUation om nedläggningen av persontrafiken pä järnvägsUnjen BoUnäs—Orsa.

Det är självklart — vUket inte herr Carlsson i Vikmanshyttan har bestridit — att en kraftig utvidgning av lantbrevbärarverksamheten måste få konsekvenser för de fasta postanstalterna. Man kan inte gärna, såsom jag ocksä betonat i svaret, införa en så förbättrad service som lantbrevbäringen enligt min uppfattning i många områden utgör och samtidigt behålla de fasta postanstalterna som det just varit meningen att byta ut mot denna andra form av service.

Den statistik som herr Carlsson här redovisade beträffande nedläggningen av fasta postanstalter är riktig, men den måste ses i relation tUl det jag sagt om utökningen av lantbrevbärarlinjerna.

Indragningen av en poststation betyder inte, herr Carlsson, att man definitivt stänger ett fönster mot bygden. Det skulle kunna vara rätt om ingenting annat sattes i stäUet. Men jag vUl använda samma bUdspråk som herr Carlsson och säga att samtidigt som man stänger ett fönster öppnar man hundratals andra genom den utvidgade lantbrevbärarverksamheten.

Jag har i mitt svar framhåUit - och det har inte heUer bestridits av herr Carlsson — att den nya lantbrevbärarservicen inte aUs är densamma som den forna liders lantbrevbärare lämnade, utan en helt annan och förbättrad service.

Jag vUl också erima om att det som regel inte är postanstalten som försvinner först från en glesbygd Uksom inte heller jämvägen. Det är väl tvärtom de som vanligen stannar längst vid en successiv utflyttning tack vare den noggrannhet och grundlighet som vi från statsmakternas sida visar — och skall visa - vid behandlingen av så viktiga ting som kommunikationsfrågor. Om det sedan rör järnvägar, post eller annat är i det sammanhanget inte avgörande,

I sin interpeUation hänvisar herr Carlsson i Vikmanshyttan, såsom han här påpekade, tUl ett speciellt ärende, nämligen nedläggningen av postanstalten i Stjärnsund. Därför har det varit angeläget för mig alt se på det fallet på ett annat sätt än jag eljest skulle ha känt mig manad tiU.

I länsstyrelsens i Kopparbergs län utkast tUl länsprogram 1970 är Stjärnsund visserligen upptaget bland närserviceorterna, men under den punkt som kaUas Bedömning av serviceutvecklingen är 1975 anförs följande; "Enligt länsstyrelsens bedömning kommer underlaget för Stjärnsund med all sannolikhet att minska sä att orten ej förblir närserviceort tUl år 1975, Detta bl, a. beroende på att underlaget för låg-och mellanstadieskola minskar."

Då hushåUsunderlaget i Stjärnsund numera Ugger längt under det som normalt erfordras för att en postanstalt skall anses motiverad och långt under det som normalt erfordras för inrättande av stadsbrevbäring och dä lantbrevbäring skulle ge flertalet kunder bättre postservice än den nuvarande har postverket gjort en undersäkning av postorganisationen inom området. Man har då funnit, vUket framgick av mitt svar, att kunderna skulle få en mycket god postservice genom utbyte av

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. nedläggningen av poststationer

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. nedläggningen av poststationer

nuvarande postanordningar mot lantbrevbäring, som i så fall skulle gå ut frän Långshyttan. Den orten är den näst största inom Hedemora kommun och har etl serviceutbud — läkare, högstadieskola, landläkare, apotek m. m, — som i viss utsträckning fyller kravet på kommuncentrum-service.

Det är riktigt, som herr Carlsson säger, att Hedemora kommun har fält en fylUg redogörelse för ärendet i en skrivelse frän postdirektionen i mellersta distriktet, daterad den 18 december 1970. Redogörelse för ärendet har också, som nämndes här, lämnats lUl lokaltidningarna.

Men självklart Ugger före denna tid, även om del inte officiellt har sagts ut, etl förberedelsearbete pä själva orten. Det är inte postdirektionen i mellersta distriktet som en morgon överraskar poststationen i Stjärnsund med en skrivelse, utan denna fråga måste ha initierats i motsatt riktning, dvs. från Stjärnsund och upp tUl postdirektionen, vid en tidigare tidpunkt. Men efter den 18 december i fjol har ärendet diskuterats vid sammanträde med representanter för både länsstyrelsen och kommunstyrelsen.

Jag anser därför att postverkels handläggning av fallet Stjärnsund är elt exempel på den omsorg som ägnas ärenden av det slag som jag här har redogjort för.

Frågor om indragning av poststationer avgörs av chefen för det distrikt inom vUket postanordningen Ugger, i detta fall aUtså postdirektören i mellersta distriktet, Någol beslut i ärendet rörande indragning av Stjärnsund har ännu inte fattats.

Eftersom ärendet således för närvarande prövas av vederbörande regionala instans i postverket och då ärendet besvärsvägen sedermera kan bringas under Kungl. Maj;ts prövning viU jag naturligtvis inte nu deklarera någon ståndpunkt i själva sakfrågan.

Vidare skulle jag vUja tUlägga att jag personligen i rrun verksamhet har fält många bevis för alt postverkets policy i dessa frågor är riktig och att den service som postverket håller på att bygga ut röner mer och mer uppskattning hos befolkningen på landsbygden. Och jag vUl återkomma ännu en gäng tiU vad jag inledningsvis nämnde om varudistributionen. Det mäste, även om det ligger utanför den fråga herr Carlsson i Vikmanshyttan och jag just nu diskuterar, nämligen de postala ärendenas handläggning inom detta område, tiUmätas stor betydelse lokaliserings-och regionalpoUtiskt att man i samband med övergång frän en form för distribution av post — från fast postanstalt tUl lantbrevbärare — kan få möjligheter att inrätta en form av distribution av läkemedel, av matvaror osv. Man gör alltså detta i samma andetag som man inför lantbrevbäringen, vUken på ett helt annat sätt än nu kan ge service åt alla de människor som tidigare kanske både haft lång väg tUl den fasta postanstalten, och minst Uka läng väg tiU apoteket eller Uvsmedelsbutiken.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c);

Hen talman! Den kommentar som herr statsrådet nu gjorde var minst lika intressant som svaret på min interpellation, och den gav en vidare belysning av de frågeställningar vilka Ugger i botten av detta spörsmål.

Jag skaU börja där statsrådet slutade genom att säga att jag inte

berörde frägan om samordningen mellan post, varuhandel, persontransporter osv. i utpräglade glesbygdsområden. Jag avvaktar med stort intresse besked om att man skall kunna finna samordnade lösningar för att upprätthäUa bäde reguljära kollektiva person- och godstransporter och ett underlag för att bevara dessa.

Ett område i Kopparbergs län, som statsrådet och jag inte diskuterat men som vi kanske fär anledning att ta upp i detta sammanhang, är Västerdalarna, där det finns en lång rad exempel på att transporter går sida vid sida och där problemen kanske skulle kunna lösas genom en samordning. Men självfallet får de aspekter som statsrådet anlade pä detta spörsmål en mycket större betydelse i de verkligt utpräglade glesbygdsområdena, som finns i Norrlands inland Uksom kanske till viss del också i övre Dalarna.

Det råder självfallet ett samband mellan den fråga som jag ställt och den som herr Eriksson i Bäckmora nyss diskuterade med statsrådet. En gradvis utglesning av den offentliga servicen fär också den konsekvensen att den pågående utflyttningen påskyndas. Man kan diskutera orsak och verkan i sådana fall, men om just postanstalten dras in i en bygd av detta slag, är det större risk för att hushållen flyttar ut. Exemplet Stjärnsund, som statsrådet gick in på, ger en bild av detta. En nedläggning av poststationen i Stjärnsund, där man nu diskuterar och hoppas på en kompromisslösning, skulle kunna innebära att inom en inte alltför avlägsen framtid en industri förflyttas därifrån och att Korsnäs-Marma AB ;s förvaltning förläggs tUl en annan plats, Uksom också att svårigheter skapas för bygdens befolkning i övrigt.

Från dessa utgångspunkter är det väsentligt att den service som en poststation ger kan upprätthåUas. Det var också anledningen tUl att vi fick inle bara en enhälUg uppslutning från Stjärnsundsborna och från kommunen utan även stöd från länsmyndighetema bakom kravet på att poststationen i Stjärnsund skuUe bevaras. Jag vUl emellertid betona att länsstyrelsens medverkan kom tiU stånd efter framstäUning från Stjärnsundsborna, icke från postverket.

Beträffande tidpunkten när detta ärende aktualiserades kan jag vidare meddela alt jag i dag på kommunkontoret i Hedemora fått bekräftat, att del kom lUl kommunens kännedom den 22 december 1970. Det är tre månader och åtta dagar före den planerade omläggningen av organisationen. Jag frågar mig fortfarande: Är det i god tid för att man skall hinna planlägga detta? Kommunikationsministern nämnde nyss alt när man diskuterade nedläggning av en järnväg lämnades information tre år i förväg. Här har man, som sagt, haft tre månader. Det borde beredas längre tid för den planering som behövs innan sådana här förändringar vidtas.

Jag skall ge kommunikationsministern rätt på en punkt — rätt skaU vara rätt. Jag bor också så tUl att jag anlitar lantbrevbärningsUnjen, det vandrande postkontoret, och det har sina fördelar. Man kan sätta ut sin bricka, och posten kommer in med sitt kontor, så att man kan klara sina uträttningar. Men man behöver också besöka det stationära postkontoret ibland, och det är därför jag reser invändningar — ett postkontor skaU inte ligga aUtför långt borta. Det skall ändock vara beläget inom

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Äng. nedläggningen av poststationer

4 Riksdagens protokoll 1971. Nr 36-37

Nr 36

Torsdagen den 4 mars 1971

Ang. nedläggningen av poststationer

någorlunda hyfsat räckhåll för kunderna. Det är ocksä det diskussionen rör sig om i Sljämsundsområdet, och jag tror att detsamma gäller i mänga andra områden i vårt land.

Herr talman! Jag ber med detta att än en gäng fä framföra mitt tack tUl kommunikationsministern för de ytterligare synpunkter som han här anförl.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! För att inte nägon som helst diskussion fortsättningsvis skaU behöva föras rörande den fixerade tidpunkten för ikraftträdandet av den här förändringen är det angeläget för mig att säga alt det inte kan ligga någon prestige bakom postverkets agerande när del gäller inrätlan-dedatum. Skulle del visa sig i det här faUet att de fortlöpande diskussionerna meUan postdirektionen och vederbörande kommun behöver ytterligare lid, sä utgår jag som självklart från att man från postverkets sida är beredd att något racka på den hittUls faststäUda tidpunkten.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Lål mig tUl det sista bara säga alt frägan om nedläggning av poststationen i Stjärnsund är bara ett led i en större organisationslösning som omfattar inte bara delar av Hedemora kommun utan ocksä delar av Avesta kommun.

Efter vad som förevarit i det här ärendet och sedan interpellalionen framställdes i riksdagen har postdirektionen presenterat en kompromisslösning som jag vel all i varje fall kommunstyrelsen för sitt vidkommande har accepterat och som innebär att man fär behålla posistationen i Stjärnsund åtminstone fram till 1975. Men det var ju principfrågorna som jag framför aUt ägnat mig åt, och jag tyckte alt Stjärnsund kunde vara elt gott exempel på vUka motiv som Ugger bakom indragningar av poslstationer. Man får inte överallt, som i Stjärnsund, gehör för de lokala synpunkterna. Det visar ju det antal nedläggningar som skett.

Jag hoppas att den omsorgsfulla behandling som skett av Stjärnsundsärendet, tack vare insatserna från olika häll, kommer att lillämpas ÖveraUt i fortsättningen. Det är angeläget i dessa väsentliga frågor.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr lalman! Jag skall för min del avsluta den här diskussionen med att berätta en sann historia, som har att göra med dessa förhållanden vid postverket.

Det är väl ungefär ett är sedan som jag uppvaktades av representanter för en kommun i Västerdalarna, som ocksä herr Carlsson i Vikmanshyttan log som exempel på områden där man har bekymmer. De som uppvaktade mig representerade i första hand en by, där man med namnlistor — såvitt jag förslår påskrivna av huvudparten av byns befolkning — vädjade om att få behålla sin postanstalt. Vi behandlade det ärendet som alla andra Uknande ärenden, postdirektionen tog kontakter med befolkningen och ordnade offentliga möten, där var och en som fann del befogat fick tUlfälle att lägga fram sina synpunkter. Så

småningom   resulterade   det   dock i   att   Kungl.   Maj:l   beslutade om     Nr 36
indragning av den aktuella postanstalten och om dess ersättande med en     Torcdasen den
utbyggd lantbrevbärarservice som, om jag minns rätt, i detta faU innebar                 iqt,

att mänga, mänga fler hushåll än som tidigare haft lantbrevbäring kom i ---

åtnjutande av denna service.

Slutklämmen på denna historia upplevde jag ett år senare när jag besökte dessa trakter och fick kontakt bäde med mänga av byns invånare och med kommunala insianser i kommunen. Vi hade när vi beslutade om indragningen sagl att vi skulle överväga att gä tUlbaka tUl den tidigare ordningen om beslutet skuUe ■visa sig misslyckai. Nu var man på orten rädd för att jag skulle ta mig själv pä orden och återinföra den fasta poslanstalten. Man vädjade tiU mig att under inga förhållanden göra det. Sä belåten var man med lantbrevbäringen där.

Jag tar inte detta som bevis för att man skall bli lika belåten i Stjärnsund, men verkligheten är ibland en annan än vi tror.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Min mening är inte att förlänga debatten, men det exempel som kommunikationsministern tog och som gällde poststationen i Hulån i Dala-Järna är inte jämförbart med Stjärnsund. Hulån har relativt korta avstånd bäde tUl Vansbro som är centralort och tUl Dala-Järna som i viss män också är serviceort för dem som bor i Hulån. Det rör sig här om bara några kUometer åt båda hållen. I Stjärnsund ligger det annorlunda tiU, om jag får ta detta exempel. De människor som diskuterar dessa frågor i Stjärnsund har redan blivit delaktiga av lantbrevbäringens fördelar, men ändå önskar de ha poststationen inom räckhåll.

Två fall är sällan precis lika, men det var ändå en värdefull och intressant synpunkt på problemet som kommunikationsministem gav genom att berätta om fallet Hulån. Man börjar kanske i många angelägenheter en diskussion med förutfattade meningar, men när man får del av hur det verkligen förhäller sig, ser man pä elt annal sätt på frägan. Det har jag förståelse för när det gäller Hulån.

Överläggningen var härmed slutad,

§ 22 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj ;ts propositioner nr 24 tUl skalteutskoltet och nr 25 lUl försvarsutskottet.

§ 23 Föredrogs och bifölls interpeUationsframstäUningarna nr 68 och 69.

§ 24 Interpellation m 70 ang. ersättningen vid ingripanden i djurbesätt-rungar för att hindra epidemier

Ordel lämnades pä begäran tUl herr FÅGELSBO (c), som yttrade:
Herr talman! Genom statliga förordningar med syfte att hindra
spridning av sjukdomar av epidemisk karaktär söker man skydda den
svenska befolkningen. Bland dessa sjukdomar ingår salmoneUa. För alt 51

hindra spridning av bl. a. denna sjukdom ingriper myndigheter mot

enskUda företag, vUkas produktion stoppas, och sanering utförs genom förstöring av produkterna. Frågorna om ekonomiska ersättningar, som utgår som täckning för företagarnas förluster, handläggs av oUka myndigheter, t. ex. veterinärstyrelsen, statskontoret och socialstyrelsen med risk för att handläggningen inte bUr enhetUg. Främst gäUer detta ersättning för ingripanden i djurbesättningar jämfört med ersättningar tUl producenter av torra varor, t. ex. fodermedel.

Under hänvisning tUl det anförda anhåUes om kammarens tUlstånd att tiU herr jordbmksministern få ställa följande fråga:

Är statsrådet vUlig medverka tUl att det skapas mera enhetUga ersättningsgrunder och om möjligt snabbare lämnas ersättning tUl producenterna i samband med ingripanden mot djurbesättningar för att hindra spridning av sjukdomar av epidemisk karaktär?

Denna anhåUan bordlades.

§ 25 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades alt följande enkla frågor denna dag framställts, nämligen av

Nr 106 Herr Svensson i Malmö (vpk) tUl herr justitieministern angående

kroatiska separatistgruppers verksamhet i Sverige:

Hur ser regeringen pä de i Sverige verkande kroatiska separatist-gruppema och på problemet att skydda från Jugoslavien inflyttade från terror och påtryckningar frän dessa gruppers sida?

Nr 107 Herr/I ndewjon i Örebro (fp) tUl herr kommunikationsministern angående uppsättandet av trafikljus vid vägkorsningar;

Avser statsrådet att vidta ätgärder för att trafikljus snabbare än som f. n, sker skaU sättas upp vid vägkorsningar som visat sig vara trafikfarUga, som t. ex. vid Lillänkorset på riksväg 60 i Örebro?

Nr 108 Herr Svensson i Malmö (vpk) tUl herr iraikesministern angående praxis för bevUjande av politisk asyl i Sverige:

VUken praxis gäUer för närvarande när det gäller huruvida en politisk flykting bevUjas eUer icke bevUjas asyl i Sverige?

Nr 109 Herr Sjöholm (fp) tUl herr kommunikationsministern angående aktioner som försvårar vägtrafiken;

Bör samhäUet tolerera aktioner, som med eUer utan detta syfte

allvarUgt försvårar framkomstmöjligheterna på aUmän väg och därmed

utsätter trafikanterna för fara?

Nr 110 Herr Westberg i Ljusdal (fp) till herr civUministern angående
fördelningen av bostadskvoten:
Avser statsrådet att vidtaga några ändringar beträffande riktlinjerna

vid fördelningen av bostadskvoten mellan i första hand länen och i Nr 36

andra hand oUka regioner inom länen?

Torsdagen den

4 mars 1971
Nr 111 Herr Westberg i Ljusdal (fp) tUl herr kommunikationsministern "

angående nedskärningen av anslag tUl vägbyggnadsprojekt:

Anser kommunikationsministern, att den nedskärning som skett av

anslaget tUl redan beslutade vägbyggnadsprojekt, som faUet är i

Ljusdalsregionen, står i god överensstämmelse med en sådan långsiktig

planering av Vägverkets verksamhet, som befrämjar ett rationeUt

utnyttjande av tiUdelade investeringsresurser?

Nr 112 Herr Enskog (fp) tUl herr iraikesministern om åtgärder för att förse industrier med arbetskraft:

VUka åtgärder ämnar statsrådet vidtaga för att industrier, som är i

stort behov av personal — i något fall anges det aktueUa behovet tUl

över 500 personer — skaU erhålla erforderUg arbetskraft?

§ 26 Kammaren åtskildes kl. 17.19

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert