Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:34

Onsdagen den 3 mars

Kl. 10.00

Finansdebatt

§ 1 Justerades protokollet för den 23 februari.

§ 2 Herr talmannen meddelade att herr Johansson i Norrköping enUgt tUI kammaren inkommet läkarintyg vore sjukskriven under tiden den 2 -8 mars.

Herr Johansson i Norrköping bevUjades erforderUg ledighet från riksdagsgöromålen.

§ 3 Föredrogs och hänvisades tUl finansutskottet

riksdagens revisorers berättelse över verkstäUd granskning av riksbankens tUlstånd, styrelse och förvaltning under år 1970

riksdagens revisorers berättelse över verkstäUd granskning av riksgäldskontorets tiUstånd, styrelse och förvaltning under budgetåret 1969/70

styrelsens för Stiftelsen Riksbankens jubUeumsfond berättelse över stiftelsens verksamhet under år 1970.

§ 4 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna nr 63 - 67.

§ 5 Finansdebatt

Föredrogs finansutskottets betänkande nr 1 i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda finansplan för budgetåret 1971/72 jämte motioner.

I propositionen nr 1, bilaga 1, hade Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 4 januari 1971 såvitt nu var i fråga föreslagit riksdagen att

1. godkänna de allmänna riktUnjer för den ekonomiska poUtiken och för statsregleringen som förordats i statsrådsprotokoUet samt

2. godkänna vad i statsrådsprotokoUet anförts i fråga om Sveriges Investeringsbanks AB verksamhet.

Statsrådsprotokollet upptog följande mbriker, nämligen

1. Den internationella utvecklingen,

2. Konjunkturutveckling och ekonomisk politik i Sverige 1970,

3. Den ekonomiska poUtiken 1971 med underrabrikerna

3.1 Mål och förutsättningar,

3.2 BudgetpoUtiken,

3.3 Försörjningsbalans och bytesbalans,

3.4 Utgiftsprogrammet,

4. Sammanfattning.

I detta sammanhang hade utskottet behandlat

dels motionen nr 562 av herr Bohman m. fl. vari yrkats att riksdagen

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

skulle i skrivelse tUl Kungl. Maj;t hemstäUa, att Kungl. Maj;t skuUe

1. tiUsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att genomgå det allmännas utgiftsprogram samt föreslå ätgärder ägnade att begränsa den offentliga sektorns expansion och öka den offentliga sektoms effektivitet,

2. inbjuda tiU överläggningar med representanter för regering, demokratiska oppositionspartier och arbetsmarknadens parter rörande den ekononuska politiken,

3. i vad avsäg behovet av ökad utländsk upplåning och Investeringsbankens uppgifter i samband härmed beakta vad i motionen anförts,

4. överse systemet med emissionskontroll och i övrigt metoderna för styrning av kreditmarknaden i konjunkturpoUtiskt syfte,

samt att riksdagen skulle uttala

5. att omedelbara ätgärder borde vidtagas för att åstadkomma en
lättnad på kreditmarknaden,

dels motionen nr 565 av herrar Hedlund och Helén vari hemstäUts att riksdagen vid behandlingen av Kungl, Maj:ts proposition nr 1, BUaga 1, Finansplanen beslutade att som sin mening uttala vad som i motionen anförts beträffande den ekononuska politiken,

dels motionen nr 566 av herrar Hedlund och Helén vari hemställts att riksdagen beslutade att i skrivelse till Kungl, Maj:t

1. anhåUa om utredning beträffande inrättande av ett ekonomiskt-socialt råd med företrädare för regering och opposition, arbetsmarknadens parter och näringslivets organisationer samt ekonomisk expertis med uppgift att belysa de samhäUsekonomiska problemen samt att förbereda stabiUseringspolitiska konferenser, i enlighet med vad som anförts i motionen m 565,

2. hemstäUa att en parlamentarisk utredning tUlsattes med uppgift att utarbeta riktlinjer för en ekonomisk planering i enlighet med vad som anförts i nämnda motion, samt

3. begära att en parlamentarisk utredning tUlsattes för en översyn av statens uppgifter i syfte att främja kostnadsbesparingar.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen

a. beträffande utredning om imättande av ett ekonomiskt-socialt råd
med uppgift att belysa de samhällsekonomiska problemen skulle
avslå motionen m 566 såvitt nu var i fråga,

b. beträffande överläggningar rörande den ekonomiska poUtiken och
stabiUseringspoUtiska konferenser skuUe avslå motionerna nr 562,
565 och 566, samtliga såvitt nu var i fräga,

2. beträffande en översyn av systemet med emissionskontroll och i övrigt metoderna för styrning av kreditmarknaden i konjunkturpolitiskt syfte att riksdagen skulle avslå motionen nr 562 såvitt nu var i fråga,

3. beträffande uttalande av riksdagen om omedelbara åtgärder för att åstadkomma en lättnad på kreditmarknaden att riksdagen skulle avslå motionerna nr 562 och 565, båda såvitt nu var i fråga,

4. beträffande Sveriges Investeringsbanks AB verksamhet att riksdagen med bifall tiU Kungl. Maj:ts förslag och med avslag å motionen nr 562

såvitt nu var i fräga godkände vad i statsrådsprotokoUet anförts, beträffande de allmänna riktUnjerna för den ekonomiska politiken och för statsregleringen att riksdagen med godkännande av vad i statsrådsprotokollet förordats och med avslag å motionerna nr 562 och 565, båda såvitt nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj;t tUl känna vad utskottet anfört.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

Reservation hade avgivits av herrar Wedén (fp), Fälldin (c). Burenstam Linder (m), Kristiansson i Harplinge (c), ÅsUng (c), Wirtén (fp) och Bohman (m), vUka ansett att utskottets yttrande i vissa delar bort ha av reservanterna angiven lydelse och att utskottet bort hemställa,

1. att riksdagen

a. beträffande utredning om imättande av ett ekonorruskt-socialt råd
med uppgift att belysa de samhällsekonomiska problemen med
bifall tiU motionen nr 566, såvitt nu var i fräga, hos Kungl. Maj;t
skulle anhålla om utredning i enlighet med vad reservanterna
anfört,

b. beträffande överläggningar rörande den ekonomiska politiken och
StabiUseringspolitiska konferenser i anledning av motionerna nr
562, 565 och 566, samtUga såvitt nu var i fräga, som sin mening gav
Kungl. Maj;t tUl känna vad reservanterna anfört,

2. beträffande en översyn av systemet med emissionskontroll och i övrigt metoderna för styrning av kreditmarknaden i konjunkturpoUtiskt syfte i anledning av motionen nr 562, såvitt nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj;t tiU känna vad reservanterna anfört,

3. beträffande uttalande av riksdagen om omedelbara åtgärder för att åstadkomma en lättnad på kreditmarknaden med bifaU tUl motionen nr 562 och i anledning av motionen nr 565, båda sävitt nu var i fråga, som sin mening uttalade att åtgärder borde vidtas för att åstadkomma en lättnad på kreditmarknaden i enlighet med vad reservanterna anfört,

4. beträffande Sveriges Investeringsbanks AB verksamhet i anledning av Kungl. Maj;ts förslag och motionen m 562, såvitt nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj;t tUl känna vad reservanterna anfört beträffande upplåning utomlands och Investeringsbankens uppgifter i samband därmed,

5. beträffande de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska poUtiken och för statsregleringen i anledning av vad som förordats i statsrådsprotokollet och med bifall tUl motionerna nr 562 och 565, båda såvitt nu var i fråga, som sin mening gav Kungl. Maj;t tiU känna vad reservanterna anfört.

Herr FÄLLDIN (c):

Herr lalman! Den ekonomiska politiken har under höslen och vintern i alll större utsträckning fåll den inriklning som vi i centerpartiet efterlyste under fjolåret, bäde före och under valrörelsen. När riksdagen nu skall ta ställning tiU de riktlinjer för 1971 och för näsla budgetär som finns angivna i finansplanen och de olika partimotionerna, finns det därför inte anledning för mig att söka sak med regeringspartiets

Nr 34

Onsdagen den 3 iTiars 1971

Finansdebatt

representanter i fråga om de grundläggande målsättningarna för den ekonomiska politiken.

Däremot visar finansutskottets betänkande att vi har något oliKa uppfattning när det gäller att bedöma under vUka förutsättningar som dessa mål kan uppnås och när det gäller att välja meUan olika ekonomisk-politiska medel.

Beträffande de övergripande målen viU jag bara, precis som jag gjorde i den allmänpolitiska debatten i januari, uttala min tUlfredsstäUelse över att regional balans nu framförs som ett överordnat mål på samma sätt som full sysselsättning, snabb produktionstillväxt, stabila priser och inkomstutjämning. Det är såvitt jag vet första gången som regeringen accepterar denna tanke, som har varit ett grundläggande inslag i centerns politik under flera är. Därmed har man ocksä accepterat att kravet på utjänming skaU gälla inte bara mellan olika individer utan även meUan olika landsdelar.

Under de senaste två åren har den ekononuska politiken i första hand fått utformas med sikte på att lösa de problem som följt i den UtomordentUgt kraftiga högkonjunkturens spär. Under hösten har emellertid en förändring i konjunkturläget ägt mm. Det är inte fräga om någon särskilt stark avmattning, men tendensen är fullt klar och har givit utslag både i företagens orderböcker och färdiglager och på arbetsmarknaden.

Situationen påminner på flera sätt om den som rådde i början av 1967. Konjunkturen var även då pä nedåtgående efter en mycket kraftig högkonjunktur. I vissa avseenden tycks de yttre betingelserna för vår ekonomi utvecklas gynnsammare nu. Nedgången är t. ex. inte Uka entydig i aUa branscher som den var 1967. Det förekommer också en större spridning länderna emeUan än då. Därmed bör man denna gång även kunna fä en bättre utjämning mellan olika länder och mellan oUka branscher. Konjunktursvackan skulle därför inte heller behöva bU Uka djup nu som 1967—1968, då vi bl. a. fick notera de hittUls högsta arbetslöshetstalen efter kriget.

Nu innebär inte detta att man kan nonchalera den försämring på arbetsmarknaden som har ägt rum under de senaste månaderna. Förändringarna har ju framför allt bestått i att antalet lediga platser har sjunkit och i att allt fler har fått sysselsättas genom arbetsmarknadspoUtiska åtgärder. Också antalet arbetslösa har ökat. Vid arbetslöshetsräkningen i februari var närmare 60 000 personer anmälda som arbetslösa och motsvarande siffra vid samma tid i fjol var 51 000. Man måste i detta sammanhang också häUa i minnet att vintern fram tUl helt nyUgen varit ovanligt mild och att den rena säsongarbetslösheten därför bort vara låg.

Antalet lediga platser var i februari 33 200. Denna siffra kan jämföras med de över 80 000 lediga platser som vi hade förra våren. Man kan också jämföra den med siffran för motsvarande tid i fjol, som var 56 500. Men det mest intressanta i detta sammanhang tycker jag ändå är att det antal personer som sysselsätts genom omskolning, beredskapsarbete och andra arbetsmarknadspolitiska ätgärder har ökat med inte mindre än 20 000 i förhåUande tiU vad som gällde vid samma tid i fjol. Det är omkring 95 000 personer som i dag sysselsätts i sådan verksamhet.

Detta innebär i sin tur att arbetsmarknadsapparaten redan är hårt utnyttjad. De nu tiUdelade resurserna är helt tagna i anspråk. Länsarbetsnämnderna har uppmanats att skära ner volymen för beredskapsarbetena med 11 procent. Man är tvingad tUl detta för att inom de nu gäUande ekonomiska ramarna kunna bereda de drygt 9 000 arkivarbetarna sysselsättning fram tUl budgelårsskiflet.

Sedan mitten av december ligger det någonstans i kanslihuset en framstäUning från arbetsmarknadsstyrelsen om ett med 50 miljoner kronor ökat anslag tUl beredskapsarbeten för innevarande budgetär. Det är därför i hög grad befogat att ställa frågan huruvida regeringen räknar med att sätta in ytterUgare arbetsmarknadspolitiska åtgärder under det nu löpande budgetåret, om den nuvarande utvecklingen på arbetsmarknaden fortsätter.

Som jag ser det kan man inte bara lita tUl arbetsmarknadspoUtiska åtgärder. Man måste också vara beredd att i vissa avseenden lätta på den ekononuska politiken. Vad som då kan komma i fråga är i första hand vissa lättnader i kreditpolitiken utöver dem som redan har genomförts, och en räntesänkning. Därmed skulle man också få en bättre överensstämmelse mellan kortsiktiga och något långsikiigare åtgärder.

Pä något eUer några års sikt är ju underskottet i bytesbalansen och behovet att öka industriinvesteringarna det dominerande problemet. Det är samma problem som förelåg 1967, men regeringen valde då att i första hand möta nedgången i sysselsättningen med arbetsmarknadspolitiska åtgärder och med en ökning av aktiviteten inom den offentUga sektorn. På det viset kom näringsUvets investeringsbehov i andra hand, och det har i sin tur lett tUl att bytesbalansproblemen har förvärrats ytterligare och att man aldrig har kunnat ta igen eftersläpningen i industrUnvestering-

Nr34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

Det är vår uppfattning att man inte får göra om det misstaget. Finansministern har också för innevarande år kalkylerat med en investeringsuppgång inom industrin pä 12 procent. Jag tror att vi allesammans är utomordentUgt angelägna om att nä upp tUl den siffran, men det är enligt min mening inte troligt att vi gör det inom de ramar som finansministern anger i finansplanen och som utskottets majoritet i stort sett har anslutit sig tiU. De lättnader i kreditrestriktionerna som genomförts räcker knappast tUl. Inte minst gäller det att försöka ordna bättre möjUgheter för de mindre och medelstora företagens kreditförsörjning. Utan tvivel har dessa företag drabbats hårdast av de två senaste årens kreditrestriktioner. Det fick tUl följd att investeringsuppgången för dessa företag uteblev nästan helt 1970. Där finns alltså mycket att ta igen, och en viktig förutsättning för att det skall kunna ske tror jag är att man ökar företagarföreningarnas utlåningsmöjligheter. Av olika skäl är det en snabb och effektiv väg.

Gentemot det har utskottsmajoriteten framhållit att Industrikredit och Företagskredit, som också skall tUlgodose denna sektor av industri och näringsliv, har fått ökade utlåningsmöjligheter efter den höjning av aktiekapitalet som genomfördes i fjol. Det är i och för sig riktigt, men de faktiska utlåningsmöjlighetema för dessa båda institut blir liksom tidigare i första hand beroende på i vUken utsträckning de tiUdelas medel från AP-fonderna.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

Vi har också sagt ifrän att man bör kunna medge frisläpp ur investeringsfonderna i större utsträckning än vad som hittills har skett när det gäUer investeringar utanför de "överhettade" områdena. Investeringsavdraget på maskiner kommer utan tvivel att stimulera maskininvesteringarna och därmed bidra tiU en rationaUsering och en effektivisering inom industri och andra näringar. Däremot är det mera tveksamt, om detta särskUda avdrag har någon speciell effekt på kapacitetsutbyggnaden, och det är väl egentUgen där som skon klämmer. Åtminstone är det sä, om vi skall se tUl bytesbalansproblemet. Frisläppta investeringsfondmedel får däremot först och främst inverkan pä byggnadsinvesteringarna inom näringsUvet, och vi vUl gärna betrakta en sådan åtgärd som ett komplement tUl det 10-procentiga investeringsavdraget.

Skall vi komma tUl rätta med bytesbalansproblemet, är det naturUgtvis ocksä nödvändigt att vi fuUt ut utnyttjar den produktionsapparat som redan finns uppbyggd. Den regionala obalansen är ju ett uttryck för att vi inte utnyttjar arbetskraft och kapital så effektivt som vi skuUe kunna göra. En viktig förutsättning för att få upp produktionen och exporten är därför att vi tar tiU vara de möjligheter som en effektiv regionalpolitik erbjuder.

Jag anser att en medveten strävan att nå effektiv regional balans samtidigt ökar möjligheterna att klara ett annat centralt mäl för den ekonomiska politiken — ett stabilt penningvärde. En investering inom ett område där praktiskt taget aUa resurser är utnyttjade ökar efterfrågetrycket och påverkar prisspiralen på ett helt annat sätt än om motsvarande investering sker i ett område med t. ex. god tUlgång på arbetskraft.

Den organiserade kapitalimport som finansministern föreslår hör också tUl inslag i finansplanen som vi förordat. Vi har inte förordat denna ökade utländska upplåning därför att vi tror att den i sig själv skulle klara av det som är vårt lands största problem inom den ekonomiska politiken — det stora underskottet i bytesbalansen. Men pä grand av inte minst tidigare försummelser i den ekonomiska politiken mäste vi ta tUl vara denna möjUghet för att komma ur det tvångsläge som vi befinner oss i.

När det gäUer formerna för denna upplåning har meningsskiljaktighe-terna inom finansutskottet inte varit särskUt stora. Det råder enighet om att Investeringsbanken skall kunna medverka i detta sammanhang. SkUlnaderna Ugger i att vi reservanter velat ge affärsbankema motsvarande möjligheter. Inte minst när det gäller exportkreditgivningen har affärsbankerna och AB Svensk exportkredit erfarenhet som bör tas tUl

Det råder stor enighet om det angelägna i att nå en så hög investeringsnivå som möjUgt inom näringslivet och i synnerhet inom industrisektorn. Men vi kan inte i politisk ordning ange, att det nu behövs en 12-procentig investeringsökning inom industrin för att vi inom rimlig tid skaU nå balans i våra affärer med omvärlden, och sedan räkna med att så sker. Vare sig det är fråga om privata, kooperativa eUer statliga företag måste de ansvariga för företaget undersöka om affären går Uiop. De allra flesta företag måste numera räkna med att investeringen skaU ske med ett högt inslag av främmande eller upplånat kapital.

Det är en sak — och en god sak — om företagen kan få låna det nödvändiga kapitalet. Men priset på dessa krediter har ju stor betydelse när företagsledningarna bedömer framtidsutsikterna för investeringar som man diskuterar. Det är ingen nyhet att vi inom centerpartiet kräver en räntesänkning. Räntorna sänks i land efter land. Det går inte längre att tala om risken för ett kapitalutflöde om också vi sänker räntan. Dessutom är det vår bestämda uppfattning att en räntesänkning skulle stimulera tUl den nödvändiga investeringsuppgången. En räntesänkning är också angelägen för att sänka bostadskostnaderna. Vi är säkerUgen mänga som funderar över vad det beror på att den myndighet som har att avgöra detta inte fattar ett beslut som innebär att räntan sänks. Vi är säkert mänga som funderar över från vilket håU motståndet mot en sädan åtgärd egentUgen kommer.

När det så gäller finanspolitiken är vi fullt överens med finansministern om att vi måste behåUa en stram politik under åtskUUg tid framöver. Det är som jag ser det nödvändigt bäde med hänsyn tUl möjligheterna att styra över resurser till industrin och näringslivet i övrigt och med hänsyn tUl prisutvecklingen. Budgetunderskottet anges i finansplanen tUl 200 miljoner kronor. Det blir naturUgtvis i verkUgheten större, eftersom man i vanlig ordning inte har räknat in de ökade statstjänarlönerna.

Samtidigt måste man emellertid ha klart för sig att en utgiftsökning kan ha högst olika realekonomiska verkningar. Bygger man vägar i Norrland eller i andra lokaliseringsområden eller ger man lån tUl mindre företag via statsbudgeten har ju detta helt andra verkningar än om man bygger ut den statliga förvaltningsapparaten i Stockholm eller annorstädes. Vi måste satsa på vägbyggandet, om det skaU bU någon mening med den lokaUseringspoUtik vi för, och vi måste försöka ge de mindre företagen ett större kreditutrymme. Sådana åtgärder är, menar vi, helt förenUga med en stram kreditpolitik.

Herr talman! Andra talare från centerpartiet kommer också att beröra de frågor som tas upp i finansutskottets betänkande. Jag vUl därför bara avslutningsvis slå fast att en varaktigt förbättrad bytesbalans är ett nödvändigt vUlkor bäde för att vi skall kunna behälla handlingsfriheten i den ekonomiska politiken och för att vi skaU kunna upprätthålla full sysselsättning och en hög produktionstakt på sikt. Detta stäUer i sin tur stora krav på resurser när det gäUer den fortsatta utbyggnaden av produktionsapparaten. Investeringar inom industrin och andra sektorer av näringsUvet, som kan bidra tiU ökad export eller tUl att göra både exportföretagen och de företag som säljer på hemmamarknaden i konkurrens med importen mer motståndskraftiga i den internationeUa konkurrensen, måste därför få prioritet när ,man skaU fördela det samhällsekonomiska utrymme som står tUl förfogande.

Skall vi kunna uppnå denna målsättning är en ytterligare uppmjukning av kreditpolitiken nödvändig. SärskUda åtgärder måste vidtas för att säkerställa de mindre och medelstora företagens kreditbehov. Frisläppen ur investeringsfonderna bör likaså kunna ökas, när det är fråga om investeringar utanför de överhettade områdena. Avmattningen i konjunkturen gör det också nödvändigt att vi håUer en mycket hög beredskap pä det arbetsmarknadspoUtiska området.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

För att en investeringsökning verkligen skall komma tUl stånd fordras också att de vUlkor och förutsättningar som gör det lockande för företagen att bygga ut är tUlräckligt starka. SamhäUet kan genom sin näringspolitik och räntepolitik bidra tUl ett mera produktionsvänUgt klimat. Finanspolitiken bör Ukaså utformas så att den främjar arbetsvUja och enskilt sparande. För att bromsa de snabba pris- och kostnadshöjningarna måste vi genom lokaUseringspolitiska och arbetsmarknadspolitiska åtgärder söka tUlvarata befintUga arbetskraftsresurser och andra produktionsresurser på ett bättre sätt.

Riksdagens prövning av de olika utgiftsförslagen för det kommande budgetåret måste mot denna bakgrund bU restriktiv. Den ekonomiska tUlväxten ger dock även i år vissa förutsättningar för en fortsatt reformverksamhet på oUka områden.

Budgetunderskottet kan som redan framhålUts väntas öka inte obetydligt i förhållande tUl vad som anges i finansplanen. Detta inskärper ytterUgare nödvändigheten av att riksdagens utgiftsprövning blir restriktiv, särskUt med hänsyn tUl pris- och kostnadsutveckUngen och de krav pä den ekonomiska politiken som ett återställande av bytesbalansen ställer.

Herr talman! Jag ber med detta att fä yrka bifaU tUl den reservation som är fogad vid finansutskottets betänkande nr 1.

Herr WEDÉN (fp):

Herr talman! Lät mig börja med att säga att sävitt jag kunde höra kan jag instämma i aUa de uppfattningar som herr Fälldin här gav uttryck ät. Eftersom andra talare frän folkpartiet kommer att gå in på åtskilUga enskUdheter i finansutskottets betänkande, som berör den aktuella situationen, tänkte jag här inskränka mig tUl några mer principiella reflexioner kring ett fåtal synpunkter på den ekonomiska politikens roU, kanske särskUt för problemen som gäller större järrUikhet inom och mellan folken, och pä den ekonomiska tUlväxtens betydelse för möjligheten att pä ett rimligt sätt lösa de problemen. Jag skall även säga nägra ord om sambandet meUan ekonomisk politik och näringspolitik.

Som utgångspunkt skulle jag vUja ta nägra beräkningar, som gjorts inom OECD, rörande utvecklingen i ett antal länder under perioden 1970-1980. Det är klart att sådana beräkningar alltid är mycket osäkra och i viss utsträckning mer räkneexempel än beräkningar. De mäste ocksä ha nägra givna utgångspunkter, och dessa är i det här fallet bl. a. att utvecklingen under det framförliggande årtiondet kan fortgå utan stora konfUkter olika stater och maktgrupperingar emellan och att en ökning av den hittUlsvarande takten i den europeiska ekonomiska integrationen bUr måttUg. Intresset hos en sådan undersökning grundas kanske främst på att den i stort sett utgör en framskrivning av de tendenser som under senare tid har gjort och alltjämt gör sig gällande inom de stater som omfattas av undersökningen. Man kan väl också säga att en viss värdering framträder av de tendensernas ekonomiska verkningar.

Har vi detta i nunnet tror jag i alla faU att en tabell av det slag som jag nu visar pä TV-skärmen har någonting att säga oss. Den upptar indexberäkningar för nationalinkomsten per invånare 1970 respektive 1980 och samma förhällande uttryckt i fasta priser och i doUar 1970 och

Land

Japan

Frankrike

ItaUen

Canada

USA

Sverige

Västtyskland

Storbritannien

1980. Det som jag främst vUl fästa uppmärksamheten pä är att.en tydlig skUlnad mellan två grupper av industrUänder framträder när det gäller den, som sagt, naturligtvis osäkra utveckUngen framöver.

Index för	Beräknat	Fasta priser
national-	index	Abs. lal	Abs. tal
ink. per	1980	dollar	dollar
inv.	(fasta	per inv.	per inv.
1970	priser)	1970	1980
100	247	1500	3 700
100	200	2 050	4 100
100	169	1 360	2 300
100	146	2 740	4 000
100	142	3 930	5 600
100	140	2 930	4 100
100	140	2 280	3 200
100	132	1600	2 100

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Den ena grappen befinner sig nu på den undre halvan och skuUe, frånsett Storbritannien, uppvisa en utpräglat hög framstegstakt beträffande tiUväxten per invånare. På tabeUen befinner de sig på den övre halvan, eftersom den utgår frän den antagna tUlväxttakten per invånare fram tUl 1980. Det gäller Japan, Frankrike och Italien. Den andra gruppen av stater — USA, Sverige, Canada och Västtyskland, som — med Storbritannien som eftersläntrare — nu befinner sig på den övre halvan skulle uppvisa en mycket mer moderat framstegstakt. Jag skuUe kunna föreställa mig att det kan finnas anledning att sätta frågetecken särskUt för den utpräglat höga siffran för Frankrike och den utpräglat låga för Storbritannien, men det påverkar inte avgörande helhetsbilden.

Det intressanta i den här - jag betonar det — hypotetiska framtidsteckningen är följande.

De länder som nu Ugger lågt inom den gmpp jag har nämnt satsar tydligen främst på ekonomisk tUlväxt. Man kan väl säga att de satsar efter ungefär samma recept som herr Sträng på en kongress med det socialdemokratiska partiet för nägra år sedan rekommenderade oss att använda. Han sade då: "Fördelningsfrågorna får — även om de är långtifrån lösta — inrymmas i och underordnas frågan om produktionsökningen, expansionen och utveckUngen inom samhällsekonomin."

I de länder däremot som nu Ugger högt — alltså de flesta som befinner sig på nedre halvan i tabeUen — träder fördelningsproblemen sannolikt i förgrunden på ett mera markerat sätt. Då tänker jag inte bara pä fördelningsproblem i bemärkelsen fördelning företagare-löntagare eUer — och det är det ju främst fråga om här i landet nu — fördelningen oUka löntagargrupper emellan, utan jag tänker också på fördelningen, enkelt uttryckt, mellan å ena sidan rruljövård i vid mening och ä andra sidan satsning på produktionsstegring och tUlväxt av materiella konsumtionsmöjligheter för folkflertalet. Jag tänker alltså på båda dessa sidor av fördelningsproblemet.

En frågeställning som mot bakgrunden av den här bUden ligger nära tUl hands är väl denna: Är det ofrånkomligt att målsättningen hög ekonomisk framstegstakt befinner sig på en direkt och absolut kolUsions-

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

kurs i förhållande tUl målsättningen en mer rättvis fördelning och en starkare invägning i begreppet levnadsstandard av betydelsefuUa miljövärden av olika slag?

De nygamla marxisterna har ju ett enkelt svar på den frägan. Gör slut, vUl de säga, på marknadshushållningen, släng den liberala ramhushåll-rungen över bord, genomför pä olika sätt sociaUsering av det mesta av näringslivet — då löser sig problemet.

Men söker de stöd för ett sådant resonemang genom att hänvisa tUl utvecklingen i de kommunistiska öststaterna, så far de säkert vUse. Sanningen är väl i stället helt enkelt att Sovjetunionen - och i dess följe de andra öststaterna — i stor utsträckning har offrat fördelningssynpunkterna och lämnat ett slort försteg ät tUlväxlUnjen. I det avseendet är de inte mindre utan mer kapitalistiska än de flesta av de västliga industristaterna. Det kan man i och för sig förstå mot bakgrunden av det låga utgångsläge beträffande nationalinkomsten som de flesta av öststaterna har hafl och alltjämt har. Men som något mönster i fråga om lösning av problemet hög framstegstakt, bättre jämlikhet och rättvis fördelning kan de enligt min mening förvisso inte framstå. Olikheterna mellan skUda befolkningsgrupper i t. ex. Sovjetunionen torde vid det här laget både ekonomiskt och socialt statusmässigt faktiskt vara mera markerade än i Sverige.

Därmed återvänder jag tUl vår egen situation. Vi har ju ett dubbelt problem. Dels borde vi i varje fall göra en ansträngning att komma över motsatsparet hög framstegstakt kontra mer rättvis och mUjövärUig fördelning. Behöver det dilemmat verkligen vara oövervinneligt? Jag skall strax litet närmare återkomma tiU den frågan. Dels har vi våra betalnings-och valutabekymmer. Vad dessa belräffar är det klart att vi alla inom den demokratiska oppositionen delar regeringens ståndpunkt i finansplanen, att det långsiktiga betalningsbalansproblemet inle kan klaras på annat sätt än genom att vär i internationell konkurrens verkande industri — vare sig konkurrensen sker på exportmarknaderna eller här hemma — uppnår större kapacitet och större avsättningsmöjligheter.

Detta önskemål har ju i själva verket gått som en röd träd genom en rad av finansplaner under senare år, men tyvärr har det hittills förbUvit inte mycket mer än just ett önskemål. De konkreta åtgärderna för att förvandla önskemålet tUl verklighet har i stor utsträckning utebUvit. I år har en förbättring inträffat — det skall erkännas — men den är inte tiUräcklig. Och sedan finns det andra — visserligen mindre konkreta — drag i den samlade bilden av det socialdemokratiska partiets attityd som har tUlkommit, drag som motverkar utsikterna att uppnå den förbättring som finansplanen likväl eftersträvar och med rätta eftersträvar.

Jag tvingas, herr talman, att återigen använda elt uttryck som herr Palme tyckte Ula om under remissdebatten. Jag talade dä om AftonbladsUnjen i EEC-sammanhang. Jag gjorde det verkligen inte för att uppmana regeringen att ta avstånd från Aftonbladet, Jag använde detta uttryck som en — jag medger det gärna — litet svepande beskrivning av poUtiska tankelinjer som finns i den svenska debatten och som är företrädda även inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Att tUlräckUgt klart deklarera sina egna åsikter, med eftertryck och utan tvekan, måste ju då

också vara en uppgift för regeringen.

Nu använder jag för enkelhetens skull uttrycket Aftonbladslinjen för att karakterisera politiska tankeUnjer i de ekonomiska sammanhang vi diskuterar i dag. De är ganska långt parallella med dem jag nyss nämnde och är också företrädda inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen.

Dessa tankelinjer gavs pregnanta uttryck just i Aftonbladet för nägra dagar sedan. I en ledarmbrik frågades där; Har vi råd med privata företag? Och sedan frågades bl. a.: Har vi råd att tUläta en mUjardlekstuga för intrigerande direktörer? Det sades vidare att det inte gär "att försvara att en näringsgren som har avgörande betydelse för samhällsekonomin körs ner av ansvarslösa direktörer". De anställda stäUs ofta, hette det också, inför skillnaden mellan jobb med lön och arbetslöshet med sociala svårigheter.

Jag instämmer gärna i avståndstaganden frän ansvarslösa, intrigerande direktörer i den mån sädana beskrivningar är något sä när riktiga verklighetsbeskrivningar, oavsett inom vUken typ av företag — enskUda, statliga eller andra - som de kan vara tUlämpliga, liksom jag naturligtvis instämmer i avståndstaganden frän andra personer, t. ex. politiker eUer tidningsmän, i den utsträckning de med rimlig sannfärdighet kan beskrivas pä samma sätt.

Men huvudfrågan här var ju; Har vi råd med privata företag, med enskUd företagsamhet? Ja, i varje faU regeringen tycks ju klart anse detta, i varje fall ännu så länge. Hela dess hopp står nu lUl att den svenska industrin, som i all huvudsak drivs som enskUd företagsamhet, verkligen skall kunna göra de satsningar, i tro pä framtiden visa den expansions-vUja, klara de marknadsföringsansträngningar som behövs i den internationella konkurrensen för att vär betalningsbalans skall återstäUas och valutabekymren långsiktigt skaU kunna övervinnas. Finansplanen är i år, sent omsider, upplagd för att ge en del stimulanser härvidlag. Ätt de inte är tiUräckliga skall jag strax återkomma tUl,

Det är emellertid klart, herr talman, att de som ställer frågan om vi har råd med enskUd företagsamhet eller Uknande frågor eUer de som är direkta förespråkare för en omfattande socialiseringspolitik med oUka metoder, måste tänka sig en radikalt annan linje för svensk näringspoUtik

— en renlärig sociaUstisk Unje. Det finns mänga tolkningar av en sådan,
men jag bortser från sådana tolkningar av vad en socialistisk linje skiUle
innebära, som t, ex. Olof Lagercrantz gjorde i ett svar tUl T. G. Wickbom
i Dagens Nyheter för kort lid sedan. Där jämställde Lagercrantz en bältre
ekonomisk och annan samhälleUg planering med grova socialistiska
tvångsförfaranden. Det är ju gallimatias.

Vi mäste emellertid utgå frän att de som talar om sociaUsm och frågar om vi har råd med enskild företagsamhet menar någonting som begreppsmässigt är helt annorlunda än en förbättrad social-liberal ramhushåUning, som vi brukar säga, eller blandhushållning, som regeringen brukar säga. Det är klart att om det socialdemokratiska partiet vUl

— att vänsterpartiet kommunisterna vUl det är tydligt - ha en sädan
omläggning, sä kan den också komma tUl stånd under nuvarande
förhåUanden, Men en annan sak är också klar, nämligen den att inte
skulle sådana planer, eUer en föreställning inom näringsUvet om att

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

sådana planer fanns, bidra tUl att lätta våra betalningsbalans- och valutabekymmer. Tvärtom skulle de bekymren bli ännu värre, och de skulle tvinga fram en ekonomisk politik som sannerligen inte skuUe göra del lättare för de anstäUda! Tvärtom, de anställda skulle då vid ännu fler tUlfäUen än hittUls ställas inför skiUnaden mellan jobb med lön och arbetslöshet med sociala svårigheter eller med en mycket sänkt standard. Det är innebörden i Aftonbladslinjen.

Som jag nyss sade är detta tydligen ocksä regeringens mening om den linjen. Men regeringens och dess företrädares vUUghet att delta i debatten i det här grundläggande principiella avseendet är inte stor — för att uttrycka sig milt. Därför vUl jag tUl finansutskottets ordförande och naturUgtvis också tUl finansministern stäUa en fräga som jag här formulerar pä ett mycket saktmodigt sätt:

Tror ni verkligen att det är någon lyckad metod, en metod som leder tUl framgång för de mål ni själva har stäUt upp, att vi behåUer det nuvarande diskussionsläget, där regeringen och ledande socialdemokratiska representanter i riksdagsutskotten inte deltar — eUer deltar mycket sparsamt - i den offentliga debatten på denna vitala punkt som jag här har tagit fram? Regeringen säger visserligen, genom finansplanen, att nu räknar vi med att företagsamheten och framför aUt industrin pä några år skall klara betalningssvärigheterna. Men den stär alltså i stort sett som tigande åskådare tiU att samma näringsliv och samma industri får den ena smockan efter den andra från företrädare för de åsikts- och tankelinjer som jag här karakteriserat som den nygamla vänsterns och som AftonbladsUnjens.

Jag begär inte några ofta upprepade avståndstaganden från vad som sägs i det ena eller andra pressorganet. Det kan vi inte hålla på med inom någon politisk meningsriktning. Men jag begär av herr Ekström och av herr Sträng att de klart skall säga ifrån, att frågan om vi har råd med enskild företagsamhet och de föreställningar om sociaUseringsåtgärder som ligger bakom skulle vara tUl stor skada för vår samhäUsekonomi om de ledde tUl politiska handlingar. Det är en rimlig begäran, anser jag. Att inte vUlfara den har nog regeringen inte råd med. Men det spelar mindre roll. Det svenska samhället har inte råd. Och det är det som är betydelsefuUt.

Sedan är det en annan sak, som framgår av finansutskottets utlåtande, att det finns olika uppfattningar om den grad av stimulans, som i det nuvarande läget behövs för att nå de mäl regeringen själv uppsatt, verkUgen är tiUräcklig. Vi pä oppositionssidan har aUtså ansett att så inte är fallet. Utskottsmajoriteten tror på regeringen i det avseendet. Vi gör det inte, sådant som läget nu är.

Det är därför — herr FäUdin har utvecklat temat ätskilligt; jag skaU fatta mig kort pä den punkten - vi viU att riksdagen skall uttala sig för en ytterUgare, modererad lättnad i kreditpolitiken. Det är klart att vi är medvetna om att läget kan ändras liksom om att meningsskUjaktighetema i nuläget när det gäller faktiska ätgärder inte är så särskUt stora. Framemol rrutten av aprU och maj vet vi mera om underlaget för mer omfattande ställningstaganden.

Men de skiUnader som finns är å andra sidan ingalunda betydelselösa.

Vi vet att en ganska stark omsvängning inträffat i förhällandet meUan antalet lediga platser å ena sidan och å den andra antalet arbetslösa och i omskolnings- och beredskapsverksamhet sysselsatta. Det finns i nuläget en kapacitet som det skulle vara mycket värdefullt alt kunna använda men som inte används. Jag instämmer med herr FäUdin ocksä pä den punkten. Vi tror att det är ett rrusstag att inte ge ytterligare stimulans tiU det.

Det gäller emellertid inte enbart att inom de ganska smala marginaler vi nu rör oss ställa erforderUga kreditmedel tUl förfogande. Det gäUer också att få fram en vilUghet att utnyttja dessa möjligheter. Och här spelar kreditkostnaden, räntepolitiken, såsom herr Fälldin också nämnde, en roll såsom en av flera faktorer. Den kanske mest betydelsefuUa av dessa andra faktorer, den socialdemokratiska näringspolitikens framtida utformning, har jag redan talat om.

Jag vUl även för nun del säga några ord om räntepolitikens roU. De förändringar som inträffat i det intemationeUa läget beträffande förhällandet mellan olika diskonton har herr FäUdin berört; jag går inte in på det. Men jag vill säga att det naturUgtvis finns ett samband meUan de lönsamhetsberäkningar som görs inom företagen beträffande olika investeringar och de kreditkostnader som är förknippade med dem. Detta gäller inte nunst den mindre och medelstora företagsamheten, som i genomsnitt har en lägre självförsörjningsgrad än många storföretag. Den högräntepolitik som drivits fram i Sverige är tUl ganska stor del resultatet av misslyckanden inom den ekonomiska politiken. Samtidigt mäste vi alltså ta hänsyn tiU vär valutasituation. Och vi måste ocksä beakta att realräntan på sparande inte fär bli negativ. Det har den faktiskt varit under vissa perioder under senare år, och det har naturligtvis verkat negativt på det hushåUssparande som spelar en ganska stor strategisk roU inom det totala sparandet.

För att förhåUandena här skall kunna vridas tUl rätta måste vi klara vårt eget inflationsproblem bättre än hittUls. Det är verkligen inte särskUt mycket i efterklokhetens ljus, herr talman, som jag nu med förvåning noterar en rad stäUningstaganden från det socialdemokratiska partiets sida. Det har länge avvisat tanken på stabiUseringspoUtiska överläggningar för att försöka bemästra kapplöpningen mellan löner, priser och räntor. Det StäUde sig sä sent som förra våren i harnesk mot våra erbjudanden alt dela ansvaret för en mer inflationsbekämpande politik; det viUe bestämma självt. Och det framgår ju av utskottsmajoritetens utlåtande att det fortfarande ställer sig awisande tUl tanken på överläggningar beträffande t. ex. situationen under 1972 och 1973. Beträffande det innevarande året är ju läget som det är: skarpa motsättningar på avtalsområdena, stora inflationshot samtidigt som den internationella konjunkturen sviktar.

SannerUgen om jag avundas regeringen! Men om regeringen visar en rimlig samarbetsvUja och realism så kan nog åtskUligt ordna upp sig. Och kanske har den alltjämt en tidsfrist. Jag hoppas att den kommer tiU slutsatser som liknar de linjer som vi försökt dra upp i den gemensamma reservationen. Jag vUl helt öppenhjärtigt säga att det går helt enkelt inte längre, om vi skaU klara oss hyggligt, att regeringen nu som förra året intar attityden att läget inte är så särskUt aUvarligt. Det är det. Vi tycker

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

nog i själva verket att vi känner ett ansvar inför handlingsberedskapen som är starkare — och jag vägar även använda ordet djärvare — än vad regeringen och det socialdemokratiska partiet nu gör.

Regeringens ansvar gäller också och inte minst behandUngen av fördelningsproblemen. Jag vUl sluta med några reflexioner kring dessa. Herr Palme sade för kort tid sedan i en intervju i Dagens Nyheter en del förnuftiga saker vid sidan av några som var mindre förnuftiga. Han talade bl. a. om inriktningen av en utjämningspolitik som en fråga om en utjämning "uppåt". Jag viU instämma i detta.

Sedan lång tid tUlbaka har jag sökt hävda uppfattningen, att det är rimligt, sä som vär samhällsbild ser ut, att låginkomstgrupperna får mest när det gäUer fördelningen av framstegsmöjligheterna. Sedan fär det bli en fallande skala uppåt i löne- och inkomstlägena i övrigt. Men det vore fel att driva en politik som syftar tUl en reell och bestående sänkning för stora grupper.

Detta betyder inte att jag accepterar resonemanget om "lön efter skatt". Skattepolitikens uppgift att t. ex. skaffa resurser för oUka socialpolitiska åtgärder, som inte minst låginkomstgrupperna har nytta av, har vi accepterat, och det bidraget måste alla också i fortsättningen vara beredda att ge. Men med inflationen och dess prisuppdrivande och automatiskt skallehöjande effekt förhåUer det sig på annat sätt. Här kommer jag tUl de gränser som finns för fördelningspolitiken. Låt oss, jag upprepar det från många tidigare debatter, inte förenkla problemställningen. Det måste finnas uppmuntranselement för de anstäUda, och det inte endast inom företagssektorn utan även inom den offentliga sektorn och naturUgtvis även för företagen. Jag antydde förut att de kommunistiska länderna upptäckt det för ganska länge sedan. Jag tror också att det är riktigt att - jag sade någonting ät det häUet för en Uten stund sedan -dessa länder sannolikt pä många punkter gått längre än vi i dag gör för att få krävande uppgifter utförda med användning av ekonomiska stimulanser.

Jag tror, herr talman, att hela kUmatet inom det nu åtskUUgt infekterade offentUga avtalsområdet skulle kunna avsevärt förbättras — vi har kunnat skönja en Uten ljusning just i dag. Men förbättringen kunde ta fart om regeringen mer auktoritativt och klart än vad som hittUls skett vUle acceptera principen om en utjämning "uppåt". Ett betydelsefuUt bidrag härtiU skulle vara en reglering av skattesystemet som garanterar att inte en viss verkUg inkomst i dag — pä gmnd av inflation och en mer eUer mindre misslyckad ekonorrUsk poUtik och utan att något som helst beslut fattats av regering och riksdag — bUr en avsevärt lägre inkomst i morgon. Och här är det verkligen inte bara fråga om välbetalda löntagare och andra inkomsttagare. Det gäller i mycket stor utsträckning också låginkomstgrupper. Det är bl. a. därför som den gemensamma reservationen återigen hävdar principen om en indexreglering av skattesystemet.

Bryggan, som vi mäste använda för att ta oss över motsättningarna mellan tiUväxt och fördelning, tror jag alltså måste utgå från ett fundamenl av insikt om den ekonomiska uppmuntrans betydelse och från en hyfsning av debatten i det avseendet.

Jag vUl tiUönska regeringen att slå in på en förnuftets kurs, att väga

höja sin röst även mot sina egna extremister och därmed bidra tUl att i praktiken visa att det kan finnas en harmoni meUan tillväxt- och fördelningskrav. Det är nödvändigt att finna en sådan harmoni, om vi skall lyckas med att ta oss ur vårt nuvarande trängda läge.

Herr BURENSTAM LINDER (m);

Herr talman! I likhet med de flesta hyser jag en rejäl respekt för finansministern. Men under senare år har min beundran något ändrat karaktär. Det är inte längre i lika hög grad finansministern i en ekonomisk balansakt som skådespelaren i en politisk föreställning som imponerar. Det förefaller mig finnas två orsaker tUl att herr Sträng under senare år har fått allt större nytta av sin skickUghet på tUjan,

För det första har "vissa avigsidor i den tidigare politiken kommit att framträda allt skarpare när denna politik har förts tUl överdrifter. Det är framför allt på skattepolitikens område som nackdelarna nu börjar göra sig a.Utmera märkbara.

För det andra förefaller det som om herr Strängs politik drevs av delvis nya krafter inom socialdemokratin, krafter som han av aUt att döma inte riktigt behärskar utan som tUl och med vågar gå tUl smädUgt angrepp pä honom. Den radikalisering som innebär att man nekar att arbeta i kompanjonskap med verkligheten och i stället utnämner verkligheten tiU sin värsta fiende måste leda tUl djupgående störningar.

Förra året var det valår och finansplanen fick då alltför mycket karaktären av skönlitteratur pä bekostnad av kvaUteten som ekonomiskt dokument. Den försköning som gjordes av de ekonomiska utsiktema gagnade mera den politiska högläsningen än den ekonomiska poUtiken. I finansplanen sades det då att industrins investeringar skuUe komma att stiga med 10,5 procent. Det blev 7,6 procent. Det sades att konsumentpriserna skulle stiga med 3,5 procent. Det blev 7,5 procent. Det sades att handelsbalansen skulle sluta med ett underskott pä 500 miljoner kronor. Det blev mer än det dubbla. Det sades att bytesbalansen skuUe uppvisa ett underskott pä 675 miljoner kronor. Det blev nästan det tredubbla.

Dessa prognoser, herr talman, anser jag att man kan beteckna som en fundamental felbedömning. Att stekoset frän valfläsket tUläts skymma sikten har försatt landet i ett svårare utgångsläge för den ekonomiska politiken för närvarande. Vi är inte efterkloka inom moderata samlingspartiet när vi framför synpunkter av denna sort. Vi sade det nämligen redan föregående är. I förra årets remissdebatt vågade jag kommentera herr Strängs förutsägelser med att göra gällande att han målade en alltför glättad bild av läget och att därför mycket av riksdagsarbetet under det året skulle komma att drivas utifrån felaktiga föreställningar.

Man kan i detta sammanhang även påminna sig att åtminstone två kända ekonomer utanför partipolitiken i tidningsartiklar i början av förra året fann anledning förklara sin förvåning över att man grundat den ekonomiska politiken på vad som så klart framstod som förskönande prognoser. Att herr Sträng förföU tUl detta, anser jag komprometterande. Det minskar förtroendet inför framtiden, även om tongångarna i den nu framlagda finansplanen antyder att man åtminstone viU försöka att välja en annan väg.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Som vi alla vet har vi det ju ekonomiskt helt rimligt i Sverige jämfört med hur man har det i flertalet andra länder. Åtminstone statistiken säger oss att vi får det bättre år från år. Men jag tror inte att dessa siffror och jämförelser fångar hela verkligheten. Det finns en aUvarlig känsla för närvarande i landet av att någonting är pä tok och att utsikterna inte inger optimism och tUlförsikt. Folkomflyttningar mellan landsändar och näringsgrenar har skapat rotlöshet. En långsammare ekonomisk tUlväxt i förening med prisstegringar och skattehöjningar har kommit både höginkomsttagare och låginkomsttagare att få större ekonomiska bekymmer. Motsättningarna på arbetsmarknaden och jordbrukarnas svära läge skapar oro. MUjöhotet minskar för många människor den dagliga glädjen.

Dessa och andra sådana fenomen avslöjar att inkomststatistikens siffror står att läsa mot en förvånansvärt mörk bakgrund. Att man kritiserar innebär därför inte att man bara är nägon sorts kverulant, eUer lät oss säga oppositionspolitiker, som bara är ute på yrkets vägnar.

Det är min uppfattning att svårigheterna har sitt ursprung i en spänning som finns mellan vidlyftiga förväntningar och förkrympta möjligheter att tUlfredsställa dessa förväntningar. Det finns en långsiktig sådan motsättning — ekonomisk tUlväxt har inte motsvarat de förhoppningar som knutits tUl en sådan tUlväxt som ett lyckans universalmedel. Detta är naturUgtvis ingenting som vi i första hand kan kritisera regeringens ekonomiska politik för. Problemet Ugger mycket djupare än så och utgör en utmaning långt utanför politikernas domäner.

Men det finns ocksä en annan sådan konflikt mellan förväntningar och resurser att tUlfredsställa dessa förväntningar med, vilken i aUra högsta grad har att göra med regeringens ekonomiska politik. Socialdemokratin har utställt stora löften men har sedan - när man stäUts inför kravet att infria dessa löften — kommit att föra en kortsiktig politik, som successivt minskar och som minskat möjUgheterna att möta förväntningarna.

I jämlikhetsresonemangen har man ingivit människorna känslan av att det rant hörnet finns rikedomar att dela. I propagandan för den nya näringspolitiken har man lovmt lösningar på den ekonomiska processens alla avigsidor. I löftena om det nya skattesystemet har man sagt att nya offentliga åtaganden och utgifter kommer parallellt med en skattesänkning för tvä tredjedelar av svenska folket. Med påbud om prisstopp låtsas man som om det vore så enkelt att bU av med prisstegringar som att bara förbjuda dem.

Men växlar, utställda på detta sätt, mäste inlösas. Hur gör man dä? Jo, för att man med de stora offentliga åtagandena ändå rimligen skaU kunna klara den ekonomiska balansen konstruerar man det nya skattesystemet pä ett sådant sätt att vi i själva verket år från år kommer att få skatteskärpningar i förhåUande tUl det gamla systemet. — Det är aUtså vad man får i stäUet för lättnader!

För att sUppa erkänna alltför tvära löftesbrott späder man på våra resurser genom att från utlandet köpa mycket mera än vad vi säljer dit, och för att finansiera underskottet lånar man i utlandet. Detta gör man samtidigt som man i valrörelsen försökte göra gällande att det vore höjden av oansvar om en oppositionspolitiker, t. ex. herr Hedlund, föreslog att man skulle låna en slant i utlandet.

Men det är inte bara sä att man lånar utomlands. Man lånar också frän framtiden genom att häUa tUlbaka de investeringar som i nästa period skall bära upp de ytterUgare anspråk pä ekonomin som dä kommer att resas.

Pressad mellan utfästelser och möjUgheter att infria dessa bedriver man en hård politik mot lokaUseringsbygderna. Man tar för litet hänsyn tiU rrUljöintressena. Och ändå — trots alla dessa manövrer — blir trycket pä våra tUlgångar sä stort att resultatet bUr omfattande prisstegringar.

En sådan politik måste komma att leda tUl konfUkter och försvarsåtgärder som i sin tur gör den ekonomiska framtiden osäkrare. Om man inte tUlgriper hungerstrejkens desperata vapen finns det andra försvarsåtgärder tUlgängliga, och de utnyttjas för fullt. En växande minoritet letar efter skattefria socialunderstöd, tUl vUka man blir berättigad bl. a, genom de skarpa skatter som förvisso även drabbar låginkomsttagare.

De höga skatterna är tänkta att lösa sociala problem, men som det nu har blivit skapar de också sociala problem. En inkomsttagare som tjänar 20 000 kronor om året betalar uppemot 6 000 kronor om året i direkta och indirekta skatter. Andra grupper försvarar sig genom att låta sitt handlande ta intryck av ett skattetänkande. En del, t. ex. folkpensionärer, med orimliga skatter på extrainkomster, tycker inte att det lönar sig något vidare att arbeta. Många människor försöker försvara sin levnadsstandard genom att skära ned sitt sparande, som de annars hade planerat för att enligt urgammal svensk tradition göra tiU självägande. Ännu fler människor försöker genom löneförhandlingar värja sig mot standardsänkningar.

En ekonomisk politik som utlöser sådana försvarsmekanismer skadar ekononun. Den ekonomiska balansen rubbas av löneanspråk motiverade av kravet att kompensera sig på olika sätt. Det lönar sig mindre att arbeta, investera och spara och pä det viset lägga grunden för en tryggare framtid. TUlväxten blir därigenom lägre. MöjUgheterna tUl löneökningar som höjer den reella köpkraften blir sämre. Det är alltså nackdelar både när det gäller den ekonomiska balansen och den ekonomiska utveckUngen.

Som jag redan har påpekat är det särskUt skattepolitiken som inger oro. Skatterna har nått sädana höjder att man börjar kippa efter andan.

Låt oss studera ett exempel och anta alt en person tjänar 30 000 kronor om året och vUl öka sin disponibla inkomst med 2 000 kronor för att kompensera sig för föregående ärs prisstegringar. Eftersom föregående års prisstegringar var så starka behöver han ytterUgare 2 000 kronor i disponibel inkomst för att inte ha tryckts tUlbaka.

Han måste då ställa vissa lönekrav, men eftersom skatt utgår på dessa lönekrav, måste han begära mer än 2 000 kronor. Han måste begära nästan 8 000 kronor eller 30 procent. Av dessa 8 000 kronor blir det kvar ungefär 3 400 kronor när han betalt den direkta skatten. Sedan får han vidkännas minskade bostadstUlägg. Kvar blir då ungefär 2 000 kronor. Det räcker ändå inte riktigt för att klara upp prisstegringarna under föregående år, eftersom han då har indirekta skatter i form av ökad moms att betala.

Jag har inte utgått från att detta är en person som begär något extra

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

utan endast att det är en person som försöker hålla sig på oförändrad nivå och som måste göra sådana från stabiliseringssynpunkt orimliga lönekrav för att klara upp sina affärer.

Vad sker beträffande företaget och kommunen eller den som är arbetsgivare, staten t. ex., som måste ut med dessa stora löneökningar? Jo, dä behövs ökade priser och skatter för att klara det hela. Pä det viset är det oundvikligt att vi försämrar vår internationella konkurrenskraft och att många företag kommer att gä över ända. Det är inte nägon slump, tror jag, att vi under de senaste åren haft en kraftig försämring av vår utrikesbalans och att vi under högkonjunkturåret haft en ökning i antalet företagskonkurser med ungefär 30 procent och att antalet varsel om driftUiskränkningar ökade från 320 under 1969 tUl 680 under 1970 och att antalet arbetslösa — om man däri räknar in även dem som omskolas och går på beredskapsarbete — också ökat kraftigt och nu är uppe i 140 000 trots den milda vintern. Det är som herr FäUdin också påpekade elt anmärkningsvärt förhållande. Den här saxen mellan prishöjningar och höga skatter klipper sönder möjligheterna att använda finanspoUtiken pä samma sätt som man enligt läroböckerna skulle kunna tänka sig för alt stabUisera ekonomin.

Finansministern brukar ibland tala om en "stram" budget när han med hjälp av skattehöjningar har skaffat staten högre inkomster. Men när man gör sådana här bedömningar skall man inte glömma bort att en budget med skatteökningar är hopkommen på ett sätt som utlöser krafter, som kastar omkull den skenbara ekonomiska balans som man tycker sig kunna utläsa ur budgeten. En budget är ett fotografi, frän vUket man inte med lätthet kan utläsa vUka krafter som satts i rörelse genom det sätt, på vUket budgeten är komponerad. Men en rörelse finns där. Om det skett med skattehöjningar gär rörelserna i en riktning som skämmer den bild som fotografiet som sådant kan tänkas förmedla.

Det finns i den senaste statsbudgeten två siffror, som väl sammanfattar läget och de krafter som gör sig gällande. Man räknar med att lönesumman skall stiga med sä där 10 procent nästa är. Men de reala disponibla inkomsterna, dvs. det som blir kvar efter skatter och prisstegringar, transfereringar och sådant, beräknas öka med bara I procent.

Den socialdemokratiska majoriteten i finansutskottet tycks vara medveten om att det finns svårigheter av det här slaget. Man erkänner att de enskilda människorna försvarar sig på olika sätt mot de höga skatterna, och så skriver man: "EnUgt utskottets mening skärper företeelser av detta slag ytterUgare kraven pä finanspolitiken i dagens Sverige."

Hur man skaU tolka detta uttalande är inte riktigt klart, men det kanske vi snart kommer att få veta. Om socialdemokraterna tolkar det sä att man mot den bakgrunden måste ytterUgare höja skatterna, tror jag man är inne på en farlig väg.

Detta är den allvarUga ekonomiska situation vi hamnat i på grund av spänningen mellan regeringens kortsiktiga stora egna utfästelser och de minskade resurserna att uppfylla dem.

Vi har alltså ett kraftigt underskott i vär bytesbalans, och man väntar

att det skaU kvarstå nästa är. Och om det nu skulle bli nägon förbättring pä vär handelsbalans, räknar även finansministern med att den skaU vara ganska tUlfälUg.

Vi har snabba prisstegringar att se fram emot — 3—4 procent säger man i finansplanen, och dä har man inte räknat med de momshöjningar som inträffade i början på året. Jag skulle ocksä tro att den bedömningen är alldeles för låg och att inflationen kommer att bli snabbare än vad finansministern räknar med.

Arbetsmarknaden befinner sig i oro, som vi vet. Utrymmet för standardförbättringar kommer inte att växa annat än mycket långsamt. Man frågar sig om egentligen bakom de statistiskt redovisade möjligheterna tUl ökningar Ugger några verkliga förbättringar, herr talman, när man tagit hänsyn tUl olika tUlkommande belastningar, t. ex. de kostnader som uppstår i samband med miljöförstöringen, för en byråkratisk ansväUning, eller för en sådan enkel sak som ökade resvägar tUl arbetet — saker som belastar den enskUdes ekonorru utan att det är för honom någon som helst förbättring, även om han skuUe fä litet mer pengar att klara av dessa belastningar med.

Vidare utmärks läget av att räntorna som bekant är skyhöga. Det är dyrt och svårt att fä låna pengar tUl en utbyggnad av näringslivet här hemma för att klara anspråken på vär ekonorru och klara vär utrikesbalans.

Finansministern räknar med att industrUnvesteringarna skaU öka med 12 procent. Det förefaller otroligt, om inte ytterligare ätgärder vidtas. Men ytterUgare åtgärder är man rädd för att vidta med tanke på att om vi lånar pengar i utlandet skall man oroa sig för att dessa pengar skall slinka ur landet och valutareserven därmed försvinna om vi skulle sänka räntan. I den prelirrunära nationalbudgeten räknar man därför i stället med att det skaU bli en uppgång i industrUnvesteringarna med bara 7 procent.

Vidare har vi för nästa år att räkna med att skattetrycket kommer att skärpas ytterUgare, inte minst tUl följd av den inflation som för aUa människor upp i högre skatteklasser utan att de därför fått några reala ytterUgare pengar att klara dessa skatter med.

Jag tror läget kompliceras ytterligare av att nedgången i konjunkturen tycks kunna bli kraftigare än man först hade anledning tro.

Nu skulle man vUja hoppas att en sådan här beskrivning är en svartmålning. Jag hoppas det också för min egen del, men när jag målar denna bild gör jag det inte som en oppositionspolitiker som är ute i det taktiska syftet att svärta ned. Som jag uppfattar det är det aldrig någon idé i politik att kritisera i onödan. Då blir man snart överbevisad om att man hade fel. Man vinner mycket mer på att försöka se sanningen i lugn och ro och försöka urskilja verkligheten.

Verkligheten är att Sverige har en stark ekonomi. Detta kan förvisso även räknas socialdemokratin tUl godo för den ekonomiska poUtik som förts genom decennierna. Men verkligheten är också att vi på slutet fått en, som jag uppfattar det, allvarUg försvagning i vårt ekonomiska läge. AllvarUga krafter verkar på vår ekonomi i negativ riktning.

Den kritik vi från moderat sida tidigare framfört har kanske tUl en del varit överdriven, men endast, herr finansminister, i det avseendet att vad

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 33-35

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

vi varnat för genom årens lopp har kommit att inträffa något senare än vi kanske tänkte oss. Men nu har det alltså inträffat.

För min del är jag dock övertygad om att utveckUngen kan vändas tUl det bättre om man följer en annan ekonomisk politik i enUghet med vad som sagts från moderat håll och i enUghet med vad som sägs av finansutskottets reservanter.

Det grundläggande måste vara att skapa förutsättningar för ett nytt socialt kontrakt som kan ersätta de spänningar vi befinner oss i. Det skulle vara uppgiften för ett sådant här ekonomiskt-socialt råd och för StabiUseringspolitiska konferenser. Att det är möjUgt att även i komplicerade frågor nä en vid enighet visar erfarenheten från den s. k. aUmänna skatteberedningen.

Jag tror ocksä att det för att minska motsättningarna i samhället är betydelsefullt att låta oUka sparstimulerande åtgärder ha till syfte att åstadkomma ett vidgat självägande. På det viset kan man låta samhäUet vUa på samma grund som givit det dess stabUitet genom århundradena. Sparstimulerande ätgärder behövs även för att skaffa fram pengar som krävs för att man skall kunna bygga ut produktionen sä att det kan bli verkUga lönehöjningar i stället för bara fortsatta prishöjningar och för att man skaU kunna bättra på vår utrikeshandelsbalans.

Socialdemokraterna tycks inte förstå detta. De tror att det skall kunna bU investeringsökningar utan ett ökat sparande. Det finner jag märkvärdigt. Vi mäste vidta åtgärder. Vi måste genast lätta på kreditmarknaden för att stimulera tUl investeringar. Det är egentUgen komiskt att lyssna tUl socialdemokrater när de ena ögonblicket med ett myndigt tonfaU talar om vårt nationella oberoende gentemot EEC och i nästa ögonbUck genom en utomordentligt skral ekonomisk politik försätter sig i ett utpräglat beroendeförhållande. Flertalet länder har sänkt sina räntor under de senaste månaderna men inte Sverige. Varför inte det, herr Sträng? Därför att socialdemokratisk politik har kommit att bygga på en omfattande skuldsättning tUl utlandet. Och nu är man rädd för att pengarna skaU strömma ur landet, så att man får se botten i herr Åsbrinks kassakista nere i riksbanken. Detta, herr finansminister, är att försätta landet i étt utpräglat beroendeförhåUande och rimmar mycket Ula med de olika andra vackra uttalanden som görs t. ex. i EEC-debatten.

Vi reservanter kan också, nu när landet har försatts i något av en tvångssituation, tänka oss en upplåning i utlandet. Men det kan inte nog understrykas, herr talman, att det inte får bli en sådan upplåning som under valåret 1970, då pengarna inte användes så mycket tUl ökade investeringar utan tUl konsumtion och därigenom tUl att försvåra i stäUet för att underlätta framtiden.

Vi anser också att man måste satsa mer på lokaUseringspoUtik. Det är bättre att ge dem som vUl bo kvar i stödområdet möjUgheter att göra så än att sedan dit tvångsförflytta människor som inte vUl vara där. En riktig lokaUseringspoUtik måste arbeta mer med genereUa medel än som hittUls har skett. Det blir dyr lokaUseringspoUtik när herr Wickman skaU resa rant och släppa ner pengar från heUkopter. Det vore bUUgare att med generella metoder underlätta arbetskraftens och företagandets vUlkor i stödområdena. Jag tror att socialdemokraterna har en övertro på vad de

centrala myndigheterna kan åstadkomma t. ex. när det gäller lokaUseringspoUtik.

Det är även vår uppfattning att Sverige för att nå goda fömtsättningar för välståndsförbättringar måste anstränga sig för att få ett långt gående samarbete med EEC. Det är beklagligt att regeringen på senare tid har givit intryck av att vUja retirera något från sina tidigare positioner. Det rimmar mycket Ula att utställa stora växlar på vär ekonomi i framtiden utan att stödja de vUlkor, under vUka denna ekonomi skaU arbeta.

För att lätta på trycket på de ekonomiska resurserna fordras det också en rationaUsering av den offentliga verksamheten och sparsamhet med offentUga medel. Därigenom tror jag att man kan inleda en rimligare skattepolitik än den som nu förts.

Avsikterna med moderata samlingspartiets uppläggning av skattepolitiken är inte att skatteinkomsterna nödvändigtvis skall sänkas utan att skattesatserna skaU sänkas. Blir skattesatserna för höga, blir skatteinkomsterna lägre än de annars skulle vara. Den kommun som t. ex. bestämde sin skattesats tUl 50 kronor skuUe få rrundre skatteinkomster än en annan kommun som uppträdde förnuftigare. Den här kommunens skatteinkomster skulle komma att sjunka om man höjde skattesatsen på det sättet. Den ekonomiska utvecklingen i kommunen bleve dåUg. Precis detsamma gäller för staten som helhet. Om vi hade haft samma tUlväxttakt i vårt land som man haft i jämförbara OECD-l.nder under föregående är, skuUe staten, herr Sträng, ha haft nästan I 000 mUjoner kronor mer i skatteinkomster, och det utan höjningar av skattesatsen, herr finansminister. Det hade varit trevligt. De I 000 miljonerna skulle kunna användas tiU mänga bra ändamål, som nu får eftersättas. Bl. a. skulle denna miljard, herr finansrrunister, kunna användas tUl att inleda en sänkning av skattesatserna Uksom tiU en hel del andra betydelsefuUa saker, som nu får sättas i efterhand.

Det är så jag vUl se skattepolitiken: en gradvis sänkning av skattesatserna, möjliggjord genom en förbättrad ekonomisk tiUväxt. Denna gradvisa sänkning kan i sin tur leda tiU en utveckUng av skatteinkomsterna som blir gynnsammare än den annars hade varit.

Genom sin envetna höjning av alla skattesatser försämrar herr Sträng ekonomin. Det är han och inte alls hans motståndare som skaU svara pä den fråga som herr Sträng alltid reser, nämligen om vad man egentligen vUl dra in på. Det är herr Sträng själv som skaU svara pä den frägan, eftersom en försvagning av ekonomin har tvingat honom tiU en långtgående inskränkning av ambitionerna, t. ex. för detta år.

En viktig uppgift för staten är också att hålla tUlbaka belastningen på kommunerna, så att de kan föra en rimligare skattepolitik. Finansministern brukar alltid säga att det inte är han utan kommunerna som genomför skattehöjningarna eller åtminstone det mesta av dem, men det är ett mycket svagare argument än vad herr Sträng viU ge intryck av. Staten lägger stora lass på kommunernas bördor och framtvingar på detta vis skattehöjningar. Staten har t. ex. genom sitt system för återbetalning av kommunalskatter infört ett tvångslån hos kommunerna, som för löpande budgetår kan uppskattas tUl 1 500 miljoner kronor, och detta tvångslån kostar uppenbarligen kommunema pengar. Staten har vidare

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

höjt mervärdeskatten och arbetsgivaravgiften, och detta kostar kommunerna stora pengar.

Skatteraseriet visar sig för närvarande ganska klart genom att den ena parten börjar lägga skatt på den andra parten, som i sin tur lever på skatteinkomster. Det är onekligen ett konstigt förhäUande. Staten fattar vidare via riksdagens majoritet och via de centrala myndigheterna en läng rad beslut, som kostar pengar för kommunerna. Den virriga planeringen på t. ex. skolans område har blivit mycket dyrbar för mänga kommuner.

Herr talman! Det finns mycket att kritisera och det finns också en hel del att berömma i regeringens ekononuska politik, men vad jag för närvarande väsentUgen är oroad över är det ekonomiska läge som vi försatts i. Ju lättare det är att kritisera, desto betydelsefullare är det emellertid att ange ett för hela oppositionen gemensamt altemativ. Ett sådant föreligger i den reservation som fogats vid finansutskottets betänkande nr 1. Jag ber, herr talman, att få hemställa att denna alternativa finansplan antages.

I detta anförande instämde herrar Magnusson i Borås, Brundin, Nisser, Adolfsson, RegnéU, Schött, Söderström, Strindberg, Lothigius, Wennerfors och Åkerlind, fru Mogård samt herrar HerneUus,Petersson i Gäddvik, NUsson i Agnas, Winberg, Turesson, Leuchovius, Nordgren, NUsson i Trobro och Oskarson (samtliga m).

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Det finns inga större meningsskUjaktigheter mellan finansutskottets socialdemokratiska majoritet och dess borgerliga minoritet. Detta gäUer i verkligheten också herr Burenstam Linder och moderata samlingspartiet, aU uppresning tiU trots. Att en sådan enighet föreligger sägs också klart ut i finansutskottets betänkande, där ett viktigt avsnitt har följande lydelse;

"EnUgt utskottets uppfattning råder i stort sett principieU enighet när det gäller de aUmänna målen för den ekonomiska poUtiken i värt land. Det man har olika meningar om är avvägningar på marginalen och framför aUt vUka medel som skall användas för att nå de uppstäUda målen." Herr Wedén har alltså egentUgen redan fått svar på sina frågor. De reservationer som avgivits av de borgerliga partiernas representanter i finansutskottet gäUer också detaljer eller avvägningar pä marginalen. Det är verkligen ingen alternativ finansplan som man har presenterat. Det är förvånande, herr talman, att man från borgerUg sida t. ex. år efter år kan föra en diskussion om nödvändigheten av stabUiseringspolitiska konferenser när man i själva verket är överens med regeringen om huvuddragen i den ekonomiska politiken. När enighet redan skapats, vad behövs då konferenser tUl?

Vad är det då man är enig om? FormeUt talar man om att de centrala målen för den ekonomiska politiken är: full sysselsättning, fortsatt hög tiUväxttakt, jämnare inkomstfördelning samt bättre regional balans. HärtiU kommer kravet på stabilisering av prisnivån. Det är alltsammans vackra honnörsord. Men vUken verklighet finns bakom dem? Och vUka är de faktiska följderna av den politik som socialdemokrater och borgerUga

nu är eniga om att rekommendera och genomföra?

Var är den fulla sysselsättningen? Verkligheten är ju att vårt land tiU följd av den politik som förts fått en industriell reservarmé av skrämmande omfattning. Enligt låginkomslutredningen fanns det 1966 nära 400 000 personer som pä grund av öppen arbetslöshet och 600 000 å 700 000 personer som på grund av dold arbetslöshet endast delvis eUer inte alls hade något förvärvsarbete. Summan av öppen och dold arbetslöshet utgjorde med andra ord grovt räknat I rrUljon människor, eller drygt 20 procent av arbetskraften.

Vad menar man med fortsatt hög tUlväxttakt? Vad man syftar på är en ökning av bruttonationalprodukten, dvs. summan av landets produktion av varor och tjänster, beräknad på traditionellt sätt. Men man räknar inte med hur miljön förstörs och naturkapital fördärvas genom ohämmad exploatering. Man räknar inte med hur människor sUts ner fysiskt och psykiskt i produktionen och i ett samhälle som inte är byggt för att motsvara deras behov. Man räknar inte med hur människor i aUt större antal stöts ut ur produktionsUvet och att avfolkningsbygderna får aUt svårare att överleva. Det viktiga är att bruttonationalprodukten ökar.

Var är den jämnare inkomstfördelningen? Klyftorna i fördelningen av inkomster och förmögenheter har inte minskat under det senaste årtiondet utan snarare ökat. EnUgt låginkomslutredningen hade 1966 drygt 18 procent av de anställda en total inkomst understigande IO 000 kronor och ca 35 procent en total inkomst understigande 15 000 kronor. 400 000 människor måste förra året gå tUl socialvården för att kunna klara sig.

Vad menas med bättre regional balans? Är det inte ett täckord för samma politik som lett tiU att under 1960-talet 110 000 människor tvingats flytta från skogslänen? Är det inte bara en falsk flagg, under vilken man vUl genomföra den fortsatta avfolkning som uttrycks i de officiella prognoserna och enligt vUka de s. k. avfolkningslänen fram tiU 1980 skall föriora ytterUgare 100 000 människor?

Vad är verkligheten bakom talet om stabilisering av prisnivån? Är det utvecklingen under förra året som är mönstret, då priserna på konsumtionsvaror ökade med i genomsnitt 8 procent? I är har statsmaktema varit förutseende nog att genom höjningen av momsen garantera en grundfond i prisstegringen med 6,5 procent. När regeringen nu i praktiken börjat avveckla prisstoppet kan konsumenterna med fraktan motse resten av året. Man skaU ha ett egenartat språkbruk för att benämna detta stabUisering av prisnivån.

Sådan är aUtså den verkUghet som hittUls har funnits bakom honnörsorden full sysselsättning, jämnare inkomstfördelning osv. Finns det några skäl som talar för att den ekonomiska politik som regeringen och de borgerliga s. k. oppositionspartierna nu vUl bedriva leder tUl ett annat och för befolkningens stora majoritet gynnsammare resultat? Absolut inte. Eiugheten mellan regeringen, de borgerUga partierna och storkapitalet syftar tUl att befordra detta senares intressen.

Regeringen satsar direkt på att stärka de kapitaUstiska företagens konkurrensförmåga. Den begränsar nu inte sin politik tiU enbart en anpassning tUl det kapitaUstiska näringsUvets rörelser utan avser att gripa

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

in direkt för att befordra företagsägarnas intressen. Ett särskUt investeringsavdrag på 10 procent skaU ges företagen. Industrisektorn ges företräde vid kreditgivningen. Den statUga investeringsbanken skaU medverka tiU exportkrediter för att hjälpa privatföretagen och i detta syfte t. o. m. låna upp pengar utomlands.

Hela denna politik är avsedd att stärka kapitaUsmen. Den kommer att ytterUgare öka storfinansens profiter och maktställning i detta land. Klyftorna i fördelningen av förmögenheter och inkomster kommer att bU ännu större. Koncentrationen av kapital och befolkning kommer att fortsätta. Den industriella reservarmén kommer med denna politik att tUlväxa och bli ännu större. Inflation och prisstegring kommer att drivas vidare. Hur kan man tala om jämlikhet och samtidigt ge ytterUgare favörer åt storkapitalet?

Såväl i finansplanen som i finansutskottets betänkande skjuter man in sig på att kritisera de lönarbetande och deras strävanden. Man talar negativt om "kompensationstänkande" och "löneglidning". Men ingen kritik riktas mot kapitalet, som vetat att väl kompensera sig genom prishöjningar och spekulation. Och man förtiger att den s. k. "lönegUd-ningen" — dvs. lönestegring utanför avtalsramen — huvudsakligen är en följd av lönarbetarnas ökade prestation och arbetstakt.

Det är aUtså ett mycket partiskt resonemang som finansutskottet här för. Detta gäller också diskussionen av förhållandet meUan löner, finanspolitik och efterfrägelryck. Prishöjningarna har ju inte främst vållats av löneökningar utan av näringsUvets stora realkapital- och lagerinvesteringar. Men av detta drar man sedan slutsatsen att man mäste strama åt konsumtionen, motverka effekten av lönestegringarna och dämpa takten i kommunal- och bostadsinvesteringar. En sådan rekommendation är både ologisk och oriktig.

I finansplanen finns ingen diskussion av frågan om hur man skaU få tUl stånd en förbättring av inkomstfördelningen och av fördelningen löner i förhåUande tiU profiter. Det räknas som en självklarhet med att statsbudgeten framöver under 1970-talet i stigande grad skall finansieras via moms och annan indirekt beskattning. Även på denna punkt är det lönarbetarnas stora flertal och särskUt låginkomsttagarna som skaU betala. Detta är den cyniska finanspolitiska verkUgheten bakom jämlikhetspropagandan.

Det borde emeUertid i dag inte vara möjligt att lägga fram vare sig en s. k. långtidsutredning eller en ärlig finansplan utan att från början ta avgörande hänsyn tUl jämlikhetskraven. Och där mäste man klart ta ställning såväl tiU målen för en poUtik som syftar tiU jämUkhet somtUl medlen för inkomstutjämning. En sådan politik måste för att bli framgångsrik omfatta ätgärder över hela det ekonomiskt-sociala fältet. Den bör syfta tiU en reell utjämning av både förmögenheter och inkomster. Utjämningspolitiken mäste innefatta såväl en minskning av de höga inkomsternas, bolagsvinsternas, spekulationsvinsternas och de stora privata förmögenheternas relativa andel som av deras reala storlek. Det är en OtUlfredsstäUande mälsättning, om man säger att de stora förmögenheierna och de höga inkomsterna skall ha ett oförändrat realvärde, medan de många egendomslösa och de stora läginkomstgmpperna bara sä

småningom skaU höjas.

Jag kan alltså inte som herr Wedén gjorde instämma i statsminister Palmes uttalande att det räcker med en utjämning uppåt. Vi vet också att inte ens någon sådan ägt rum i verkligheten. Men det krav som aUt starkare stäUs är att en direkt utjämning skall komma tUl stånd. Och det måste gälla såväl mellan lönearbete och kapitalister som mellan det stora flertalet anstäUda och de högavlönade. Vad det gäUer är att de ökade klassskiUnaderna måste bekämpas. Slutmålet är ett samhälle där utsugning och spekulation är avskaffade.

Utifrån dessa värderingar är det naturligt att bestämt vända sig såväl mot SACO:s försök att ytterUgare höja inkomsterna för de bäst betalda i statUg och kommunal tjänst som mot de ännu högre betalningar som tiUämpas i de privata företagen, mot de ytterligare favörer tUl de kapitalistiska företagen som regeringen vUl ge lika väl som mot försvaret för den nuvarande synnerUgen låga beskattningen av de stora förmögenheierna. Det skatteprogram som vänsterpartiet kommunisterna lagt fram och som kommer upp tUl behandling senare under riksdagen föreslår åtgärder som kan föra åtnunstone en bit på vägen tUl utjämning, i den mån det nu är möjUgt att göra detta med skattepoUtiska medel.

Den poUtik som regeringen och de borgerliga partiema är överens om hängs ju motiveringsmässigt upp på nödvändigheten att förbättra bytesbalansen gentemot utlandet. Men det handlar här givetvis inte om någon tillfällig politik som framspringer ur ett extraordinärt läge. Det handlar om den huvudlinje i politiken som regeringen följer och som gär ut på att samhällsbygget i huvudsak är färdigt, att det inte behövs någon gmndläggande förändring av samhället såsom arbetarrörelsens pionjärer tänkte sig. Nu anser man i stäUet att de problem som finns och som uppstår skaU lösas genom utveckling av det kapitaUstiska samhäUet och genom samverkan mellan staten och kapitalet.

Denna huvudinriktning av politiken fär sedan bestämma de rekommendationer som görs såväl i finansplanen som av finansutskottet. Utskottet framhåller t. ex. risken för en konjunkturnedgång. Detta fär sedan utgöra ett argument för att ge industrin ytterUgare ökat utrymme för investeringar. Finansplanen förutser för 1971 en volymökning för konsumtionen med 3 procent. Men de privata investeringama väntas öka med 9 procent och inom industrin med 12 procent. Om dessa tendenser säger utskottet att det råder "utbredd enighet".

Att söka stimulera konjunkturen genom att ge industrin mer pengar och pressa konsumtion och löner är enligt vår mening fel. Det är i grunden en konservativ konjunkturpoUtik av modell president Nixon. Dess effektivitet är också tvivelaktig. Att industriföretagen får mer pengar betyder inte att de nödvändigtvis vUl investera vid vikande konjunktur. Och om industrin verkUgen investerar, får den svårigheter att göra investeringarna bärande, om inte konsumtionen tUlåts växa. Om man viU stimulera konjunkturen måste det vara en felaktig linje att håUa konsumtionen starkt tiUbaka.

Det måste ocksä kritiseras att de privatkapitaUstiska företagen genom det föreslagna investeringsavdraget och andra åtgärder uppmuntras att öka sina inköp av maskiner och andra inventarier, oavsett av vilket slag de

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

är, oavsett för vUket syfte de skaU användas, och att löntagarna tvingas medverka tiU finansieringen med skattepengar. I finansplanen saknas en tUlfredsställande diskussion av de långsiktiga mål som mäste ställas för den ekononuska poUtiken och vUka inte kan formuleras i kapitaUstiska lönsamhetstermer.

I debatten den 19 januari tog jag upp den starka kritik mot långtidsutredningen som kommit inte bara från vänster utan också från kretsar inom det socialdemokratiska partiet. Denna kritik har senare utvecklats i skriften Sociala mäl i samhäUsplaneringen. Vad den går ut på är att det är bäde meningslöst och farligt att bara använda bruttonationalprodukten som mätare på utvecklingen. Det avgörande måste vara att komma fram tiU en politisk planering som utgår från välfärds- och jämlikhetskriterier. Jag vUl upprepa de frågor jag då stäUde tUl regeringen men inte fick något svar på och hoppas att svaret ges i dag: Är det inte, herr finansminister, hög tid att ställa målsättningen för samhällspoUtiken pä ett vidare sätt? ViU regeringen som en första åtgärd ta initiativ för att frarrUägga en annan typ av långtidsutredning, som utgår just från dessa vidare målsättningar?

Det mäste vara fel att exportindustrins behov ständigt används som tUlhygge för att ge industrin mer pengar på lönarbetarnas bekostnad. Enligt det material som finansutskottet redovisar har en klar förbättring inträtt när det gäUer betalningsbalansen. Valutareserven ökade under 1970 med närmare 400 miljoner kronor efter att ha minskat med ca 1 850 miljoner kronor året förut. De tidigare noterade underskotten har snarare berott på lagerspekulation och penningöverföringar än på svag exportutveckling. Under förra året tUläts sålunda en spekulativ uppbyggnad av företagens lager med över 5 miljarder kronor, i betydande utsträckning genom import.

Det löser inga utländska betalningsproblem att ge storföretagen ytterligare fördelar och höjda profiter. Om man skaU diskutera produktiviteten inom olika näringsgrenar är det enligt vår mening viktigare att ta itu med hemmamarknadsindustrins och de övriga skyddade områdenas förhållanden än med exportindustrins, såsom också påpekas i 1968 års s. k. EFO-rapport. Ätt ordna meningsfylld sysselsättning för aUa dem som nu är arbetslösa eller bara delvis sysselsatta är det bästa sättet att också lösa de långsiktiga betalningsbalansproblemen. Men det kräver att man också går över tUl en annan regionalpolitik än den som hittUls förts. En decentraUsering är nödvändig som säkrar full och effektiv sysselsättiung i aUa län och därmed stoppar avfolkningen.

Det framgår av vad jag sagt i det föregående att vänsterpartiet kommunisterna inte kan ansluta sig tiU den enighet i huvudprincipema för den ekonomiska politiken som uppges råda meUan de övriga partierna. De som i sin vardag tvingas uppleva stigande levnadskostnader och ökad utsugning i arbetet, alla lågavlönade, alla arbetslösa och undersysselsatta, aUa offer för koncentrationspolitiken — bland dem förväntar och kräver man något helt annat än ökat spelrum för kapitalets intressen. Där kräver man i stäUet kamp mot profit- och spekulationsintressena. Där StäUer man rättmätiga fordringar på rejäla lönelyft. Där kräver man att de ökade klasskiUnaderna äntUgen skall effektivt

bekämpas och att en utjämning skaU komma tUl stånd — mellan lönarbete och kapital såväl som mellan det stora flertalet löneanstäUda och de högt avlönade. Dessa dagskrav från folkets stora flertal är också kommunisternas krav i debatten om finansplanen.

Herr lalman! Vad gäUer yrkandena från finansutskottet respektive reservanternas krav under oUka punkter delar vi utskottets mening vad beträffar avslag på motionerna 562, 565 och 566 från de borgerUga partierna. Vi kommer alltså att rösta mot reservationen på punkterna 1 t. o. m. 4. Vad gäller punkten 5, som behandlar de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och för statsregleringen, kan vi inte biträda vare sig utskottets eUer reservanternas mening. Vi anser att utskottets uttalande på denna punkt i stället bort ha följande lydelse — texten kommer senare att utdelas tUl kammarens ledamöter:

"Det är en utpräglat kapitalistisk budget som framlägges i finansplanen. Som avgörande målsättningar ställs dels att öka exporten på bekostnad av förbrukningen inom landet, dels att öka industrins investeringar. De kapitalistiska företagens konkurrensförmåga skaU ytterligare stärkas. Arbetskraft och kapital skall styras över tUl industrin och såväl den offentUga sektorn som bostadsbyggandet anpassas med hänsyn härtiU.

Denna politik motiveras med nödvändigheten att förbättra bytesbalansen gentemot utlandet. Utskottet redovisar emellertid i del föregående material som klargör att en betydande omsvängning i den svenska ekononuska utvecklingen inträffat under loppet av 1970. Omslaget i handelsbalansen var starkare än som anges i finansplan och preUrrUnär nationalbudgel. Valutareserven ökade under året med närmare 400 miljoner kronor.

Det måste vara fel att exportindustrins behov används som tUlhygge för att ge industriföretagen mer pengar på lönarbetarnas bekostnad. De tidigare noterade underskotten i betalningsbalansen har för övrigt snarare berott pä lagerspekulation och penningöverföringar än på svag exportutveckling. Hemmamarknadsnäringamas produktivitetsproblem är snarast större än exportindustrins. För en lösning av de långsiktiga betalningsbalansproblemen är det avgörande en mobilisering av aUa dem som nu är arbetslösa eller bara delvis sysselsatta, vUket också förutsätter en ny regionalpoUtik för full och effektiv sysselsättning i aUa län.

Att söka stimulera konjunkturen genom att ge industrin mer pengar och pressa konsumtion och löner är en konservativ och felaktig politik. Investeringar kan icke göras bärande om inte konsumtionen tUläts växa. Om man viU stimulera konjunkturen måste det aUtså vara en oriktig linje att hälla konsumtionen starkt tiUbaka.

Det mäste ocksä starkt kritiseras att de privatkapitaUstiska företagen genom det föreslagna Uivesteringsavdraget och andra åtgärder uppmuntras att öka sina inköp av maskiner och andra inventarier, likgUtigt av vUket slag, UkgUtigt för vUket syfte. I finansplanen saknas en tiUfredsställande diskussion av de långsiktiga mål som måste stäUas för poUtiken och vilka icke kan formuleras i kapitaUstiska lönsamhetstermer.

Den poUtik som tecknas i finansplanen kommer att ytterUgare öka storfinansens profiter och maktstäUning. Klyftorna i fördelningen av

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

2* Riksdagens protokoU 1971. Nr 33-35

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

inkomster och förmögenheter kommer att bli ännu större. Förmaningar riktas tUl löntagarna att begränsa sina löneanspråk i en period av stark prisuppgång och produktivitetsökning, men ingen kritik riktas mot kapitalet som vetat att väl kompensera sig genom prishöjningar och spekulation. Påståendena i finansplanen att satsningen på expansion av de kapitalistiska företagen skulle förbättra arbetsmiljön och hjälpa avflytt-ningslänen är icke häUbara. AU erfarenhet säger att den kapitaUstiska utvecklingsvägen innebär ökad hets och stress i arbetet samt fortsatt koncentration av kapital och befolkning.

Vad som krävs är i stäUet en verklig planering vUken såsom mälsättning har människornas välfärd. De arbetande människorna mäste ställas i centrum för politiken, inte de kapitaUstiska företagen och deras profiter. En ny långtidsutredning mäste utarbetas från klara välfärds- och fördelningsmässiga utgångspunkter. Den ekonomiska politiken och finansplanerna måste underordnas dessa långsiktiga politiska mål. Detta förutsätter kamp mot profit- och spekulationsintressen. Det förutsätter ett tiUgodoseende av rättmätiga fordringar pä rejäla lönelyft pä profiternas bekostnad. Det förutsätter att de ökade klasskUlnaderna äntligen skall effektivt bekämpas och att en utjämning skall komma tUl stånd — såväl mellan lönarbetare och kapitaUster som mellan det stora flertalet löneanstäUda och de högt avlönade."

Herr talman! Jag yrkar att riksdagen, i anledning av vad som förordats i statsrådsprotokollet och med avslag på motionerna 562 och 565, som sin mening ger Kungl. Maj;t tUl känna vad jag här i det föregående anfört beträffande de aUmänna riktUnjerna för den ekonomiska poUtiken och för statsregleringen.

Herr EKSTRÖM (s);

Herr talman! Jag skall aUra först ta upp några av de synpunkter som de fyra föregående talarna har anfört.

Herr Hermansson menade sig kunna konstatera alt det förelåg enighet mellan socialdemokraterna i finansutskottet och de borgerUga reservanterna. Ja, det föreligger enighet, herr Hermansson, så längt som när det gäller de mäl vilka är uppställda i finansplanen för 1971, nämligen att vi skall försöka åstadkomma balans i utrikesbetalningarna, full sysselsättning, rimlig prisstabiUtet — i vaqe fall sä att inte priserna kommer att öka snabbare än i utlandet — jämnare inkomstfördelning och ekonomisk tiUväxt.

När vi bedömer finansplanen föreUgger aUtså den enigheten. Men herr Hermansson kommer också in på långsiktiga mål, och då torde herr Hermansson veta lika bra som jag att enigheten inte är särskUt stor — detta borde herr Hermansson ändå ha fått klart för sig när han lyssnade tUl herr Burenstam Linder. Och nog mäste vi socialdemokrater i finansutskottet ställa oss ganska frågande inför hur det lyckades borgerligheten att skriva sig samman tUl en gemensam reservation, när vi hört hur argumenten successivt har trappats upp.

Herr FäUdin började med ett, som jag tycker, moderat anförande. Jag använder dä ordet moderat i dess egentliga bemärkelse och inte i den mening som vi numera partipolitiskt lägger in i begreppet. — Jag skall.

herr talman, strax återkomma tUl vad herr FäUdin senare sade, inte minst beträffande arbetsmarknadspolitiken som jag vel att herr FäUdin har god kännedom om i egenskap av ledamot av arbetsmarknadsverkets styrelse men där jag tyckte att herr Fälldin anförde ganska överraskande synpunkter. Men sedan har under debatten här argumenten trappats upp. Herr Wedén stäUde en mycket lång fråga tUl mig som slutligen konkretiserades tUl följande; Hur länge tänker socialdemokraterna fortsätta att sitta vid ringside och låta vissa andra utdela den ena smockan efter den andra mot den privata företagsamheten?

Ja, jag skulle kunna göra det lätt för mig och säga, att herr Wedén har väl också, inom det parti han tUlhör, sädana som stär honom nära och som utdelar smockor. Jag skall emeUertid inte göra det så enkelt för mig utan vUl endast påpeka att herr Wedén ju har instämt i alt den föreliggande finansplanen i allra högsta grad visar var regeringen står då det är fråga om att förbättra förhållandena för näringslivet under det kommande året. Det gäller att åstadkomma förbättringar för exportindustrin men även för vår hemmamarknadsindustri, som ju möter hård konkurrens.

Och inte ställer sig det parti som jag företräder i skymundan på något sätt. Om ungefär tre veckor kommer ute i landet att håUas 24 debatter, där den ekonomiska politiken skaU tas upp. Jag föreställer mig att skiljaktigheterna då sannerligen kommer att framträda och att partiels politik där presenteras pä ett sådant sätt att herr Wedén inte behöver vara orolig. Jag vUl ocksä — det är för övrigt ofta vi socialdemokrater måste göra det — påminna om vad som står i det program som vi arbetar efter. Där talas om att vi ständigt prövar oUka fornier för ägande, för företagande och för nyskapande, och vi gör det med utgångspunkt i vad som bäst tjänar materiellt framåtskridande och mänskUg välfärd. Detta har vi upprepat mänga gånger, och jag har känt mig tvungen att inledningsvis göra det även i dagens debatt.

Jag sade att debatten successivt har trappats upp. Om en åhörare från ett annat land, med inte särskUt ingäende kunskaper om Sverige, skulle ha lyssnat pä herr Burenstam Linder mäste väl vederbörande ha fått den uppfattningen att debatten förs i ett land som befinner sig på yttersta kanten av den ekonomiska minens brant. Del tUlkommer inte mig att värdera oppositionens taktik, men jag måste ställa frågan; Kan det verkligen gagna landet, kan det verkligen gagna moderata samlingspartiet att man gör sig skyldig tUl sådana här överdrifter? Vi skall komma ihåg att vi i detta land har en mycket långt driven decentralisering när det gäUer planering och beslutsfattande. Vi har kommunerna som måsle klara stora delar av sin ekonorrU inom ramen för den skatt de utdebiterar. Vi har företagen, som inom ramen för lagstiftningen och den ekonomiska politiken har att självständigt besluta om sina investeringar och sin produktionsimiktning. När det gäller arbetsmarknaden har det vidare i varje fall hittUls varit så - och vi håller styvt på att det är en grundprincip — att avtalsparterna äger alt beslämma priserna på arbetskraften. Även hushällen får själva inom ramen för sina disponibla inkomster besluta om sparandets och konsumtionens storlek och inriktning.

Det finns skäl att erinra om detta. Mittenpartierna har nämligen i sin

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den

3maisl971

Finansdebatt

motion uppehäUit sig vid vad som hände 1970. Man har där skrivit att finansministern har utlovat att industriinvesteringarna skall stiga med 15 procent. Detta blottar verkligen intressanta motsägelser i partiernas förkunnelser. Om man i en finansplan i samband med statsverkspropositionen, pä grandval av verkställda prognoser, som i sin tur baseras pä material infordrat frän näringsUvet, haft anledning räkna med en investeringsökning pä 15 procent, sä påstår miltenpartierna att den ökningen har utlovats av finansrrunistern. Jag upprepar vad jag sade tidigare om det decentraUserade beslutsfattandet i värt land. Inte ens i en totaUtär stat, där man kan styra utveckUngen på ett helt annat sätt, finns sädana möjligheter. Mittenpartierna ställer i det avseendet krav pä statsmakterna som inte rimmar särskUt bra med deras politiska förkunnelse i övrigt, vUken som bekant går ut på ett ytterligare decentraUserat samhälle med mindre inflytande för regeringen och för de centrala ämbetsverken.

Den finansplan vi har framför oss är ett dokument som vi hoppas får avsevärd betydelse under den fortsatta behandlingen här i riksdagen. På en punkt tror jag också att vad som i detta sammanhang sägs kan fä ett bestående värde pä längre sikt, nämligen det som säges i en av de sista meningarna i utskottets betänkande. Där framhålles det att riksdagen själv enligt utskottets förslag — och jag tror för första gången — skall svara för en samlad samhällsekonomisk bedömning och vid riksdagens början ta på sig ett samlat ansvar för arbetet med statsregleringen. Mot bakgrunden av dagens ekonomiska läge skriver utskottet i den mening jag här åsyftar på följande sätt; "Detta inskärper nödvändigheten av att riksdagens utgiftsprövning sker under beaktande av behovet av en stram finanspolitik och mot bakgrunden av de krav på den ekonomiska politiken, som ett återställande av utrikesbalansen ställer."

Det är en maning tiU ett sammanhåUet budgetarbete i riksdagen, en maning som inte är mindre angelägen nu när riksdagen består sig med långt fler utskott som avger betänkanden i utgiftsfrågor än vad faUet var i den gamla riksdagen. Då är det viktigare än någonsin att den ekonomiska ram som vid riksdagens början dras upp för utgiftsgranskningen också häller vid en slutgUtig bedömning när riksstaten är klar. Utskottet slutar sin skrivning med följande ord: "Om det Ukväl vid en samlad bedömning av riksdagens behandling av riksstatsförslaget visar sig att besluten innebär en försvagning av finanspolitiken, som inte är ett övervägt led i en samhällsekonomisk avvägning, mäste detta enligt utskottet föranleda kompenserande åtgärder, som vidmakthåller stramheten i statsbudgeten."

Det torde finnas anledning för finansutskottet och riksdagen att återkomma tUl en sådan summering när riksdagssessionen nalkas sitt slut. Jag ser det som finansutskottets viktigaste uppgift att så sker. Uppenbarligen ser man saken på samma sätt i riksdagens andra partier, eftersom man i finansutskottet har placerat in personer ur sina partipresidier eller personer som på annat sätt står partUedningarna nära. Jag är mycket tUlfredsstäUd med att ulskottet har kunnat enas kring denna målsättning; på den punkten finns det icke några reservationer.

Jag sade tidigare att jag är förvånad över att oppositionspartierna har kunnat enas om en gemensam reservation. Den förvåningen har ökat när

jag har lyssnat pä debatten. Det var ganska svårt för utskottsmajoriteten att få veta var oppositionen stod och vad den ville. Det är inte särskUt mycket lättare att konstatera detta när man läser finansutskottets betänkande. I egenskap av ordförande i utskottet och, jag tror jag kan säga, som talesman för de socialdemokratiska ledamöterna i utskottet, vUl jag framhålla alt det inte är vi som har gjort att betänkandet bUvit ett ganska svårt aktstycke att ta del av,

I vissa fall har reservanterna tagit upp och tiUstyrkt motionskrav där man visar en påfallande enighet — och detta även när det gäUer motionskrav framförda av moderater. På en del väsentUga punkter tycker jag mig kunna spåra att det är moderata samlingspartiet som har hålUt i pennan eller haft fingrarna på skrivmaskinstangentema. Det är förvånansvärt att mitlenparlierna har kunna följa med i de svängarna.

Den sakskillnad i principiellt hänseende som gär att utläsa är väl att de borgerliga partierna är beredda att nu fylla ut med genereUa ätgärder vad man betecknar som ett existerande realekonomiskt utrymme, medan utskottsmajoriteten menar att generella stimiUansätgärder bör undvikas tUl dess att det finns klara indikationer om att det verkUgen föreUgger ett realekonomiskt utrymme för en expansion och det står klart att det utrymmet inte är tUlfäUigt. Vi tycker vi har goda skäl att på denna punkt stödja finansplanens uppfattning. Den bygger ju på förutsättningen att en uppgång i den internationeUa konjunkturen kan komma pä höstkanten och att vi därför inte bör långsiktigt inteckna det utrymme som eventuellt kan uppkomma under en period däremellan.

Denna bedömning av den internationeUa konjunkturen delades av mittenmotionärerna när de presenterade sin motion för en månad sedan. Där påtalades särskUt den splittrade konjunkturbUden, den goda ordersituationen för svenskt näringsliv och verkningarna i Europa av den förväntade uppgången av den nordamerikanska konjunkturen. Men det verkar som om motionärerna inte vågade ta ansvaret för att i praktisk politik fullfölja denna bedömning. Det vore verkligen trist om motionärerna åter skulle faUa i fäUan att förorda åtgärder som inte sä lätt skuUe kunna avvecklas om den utifrån kommande stimulansen slår starkt på vår inhemska efterfrågan.

Nog är det klokt att spara åtgärder av typen frisläppning av medel i investeringsfonderna tUl en situation då vi verkligen har stort behov av stimulansåtgärder. Vad skall vi annars ta tUl om konjunkturutvecklingen skuUe ta en vändning som vi nu inte väntar? Det är dåUg konjunkturberedskap att i förtid ta tiU de medel vi mödosamt byggt upp för att ha tUl hands i sådana lägen. Enligt utskottsmajoriteten hör frisläppning av investeringsfonderna hit.

Det vore intressant att få föra ett resonemang med herr FäUdin när det gäller investeringsfonderna. I de faU där man haft ett genereUt frisläpp av mvestermgsfonder - det har vi haft 1958-1959, 1962-1963 och 1967-1968 - kan man tydligt och klart konstatera att inte var det de landsändar där herr Fälldin och jag hör hemma som särskUt gynnades av del generella frisläppet.

Det är Utet oklart vad man i motionerna menar på denna punkt; man talar om ett genereUt frisläpp, och man talar också om ett ökat frisläpp.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Vi fär förmoda att det är följdmotionens formulering som är det riktiga i detta faU.

Det finns skäl att ytterligare något dröja vid den skUdring av är 1970 som motionärerna gör.

Man säger i mittenmotionen att centerpartiet och folkpartiet erbjöd regeringen att stödja en stramare finanspolitik. Man klagar samtidigt över att finansministern underlåtit att i tid sammankaUa en stabUise-ringspolitisk konferens. Nu hade ju rruttenpartierna verkUgen aUa möjligheter att under vårriksdagen föra fram sådana förslag tUl skattehöjningar som man rimligen syftar på. Några sådana förslag kom inte. Vad man nu åberopar tycker jag därför inte kan betecknas som annat än munväder. Några faktiska förslag räckte modet inte tUl. Och pä vad sätt sådana förslag, om de hade kommit, skulle ha skapat en gynnsammare utgångspunkt för avtalsrörelsen än den vi nu har är svårt att förstå. Motsatsen torde vara faUet, särskUt om man har den inställning som moderaterna gav uttryck för i sin motion 562 och som fått en viss återklang i reservationen, närrdigen att höjda skatter är otjänliga när det gäller att begränsa konsumenternas efterfrågan. Den enda effekten av en momshöjning under våren skulle ha blivit ökade anspråk vid avtalsförhandlingarna. Det väsentUga i bUden hade varit att företagen, pä grund av sin expansionsvUja, under våren 1970 haft så ansväUda orderböcker och orsakat en sädan överefterfrågan på arbetskraft, att det hade slagit ut i en betydande löneglidning. Det är klart att en kreditåtstramning då hade varit nödvändig för att begränsa ansträngningarna av samhäUsresurserna. Det är ju inte möjligt att aUa företag samtidigt realiserar ambitiösa utbyggnadsplaner som växer fram under intryck av en intensiv exportkonjunktur.

Nu har den intemationeUa konjunkturen mattats, och det finns, som vi bedömer det, utrymme för en betydande ökning av industrins investeringar.

Kreditpolitiken har successivt mjukats upp. Nu ankommer det på företagen att på grundval av en långsiktig bedömning utnyttja tUlfäUet att investera. Det finns ingen möjlighet att klara samhällsekonomin om inte industrin och näringsUvet i dess helhet — för t. ex. bostadsbyggandet har det gällt sedan länge — lär sig att ta tiU vara de tUlfällen då resursema är mindre hårt ansträngda av konjunkturtryck utifrån och då bygger ut sin kapacitet, så att denna står färdig vid nästa uppgångsperiod.

Inte minst den starka exportkonjunkturen 1969/70 visar att svensk industri står konkurrensmässigt stark på den internationella marknaden och därför har råd att planera långsiktigt. Det är bl. a. därför som vi har så generösa avskrivningsregler i detta land.

I utskottsbetänkandet har vi också betonat det starka samband som finns mellan en utbyggnad av exportindustrin, respektive den importkon-kurrerande industrin, och andra slag av investeringar. Vi menar bl. a. att industriexpansion på en ort inte kan komma tUl stånd utan att bostadsförsörjningen ordnas pä ett tUlfredsställande sätt och att den offentliga sektorns utbyggnad, särskUt på vissa områden, är av strategisk betydelse för att industriutbyggnad skall kunna komma tUl stånd. Vi pekar särskilt på regionalpoUtiken och arbetsmarknadspolitiken, men det

gäller förstås näringspolitiken i dess helhet.

Jag vUl i detta sammanhang, med anledning av några siffror som reservanterna har tagit fram, påpeka att antalet personer i arbetsmarknadsutbUdning ökat mycket kraftigt just under högkonjunkturen — det fann herr FäUdin synnerUgen anmärkningsvärt. Inte minst gäller denna ökning antalet kvinnor. Under andra halvåret 1970 började 44 600 personer arbetsmarknadsutbildning, och av dem var 5 5 procent kvinnor. Av dessa kvinnor hade 70 procent inte ridigare eUer på länge haft förvärvsarbete. En sådan expansion är inte uttryck för en kärv arbetsmarknad utan för en arbetsmarknad på vUken kvinnorna verkligen har lätt att få arbete. Det är klart att det nya skattesystemet och diskussionen kring detta sannolikt spelar en roll. Lika klart är att kommunala insatser för barntUlsynen är en av grandvalarna för en sådan expansion. Jag tycker nog att det tämligen onyanserade och oreflekterade skäU på den offentUga sektorn som man ständigt får höra, inte minst från moderata samlingspartiet, är helt förfelat. Min uppfattning är att riksdagen nu skaU leva upp tUl de intentioner som finansutskottet anvisar och att riksdagsarbetet skaU bedrivas inom de ekonomiska ramar som återfinns i finansplanen och som utskottet tUlstyrkt.

I fräga om det begränsade utrymmet för finanspolitiska utsvävningar råder inga delade meningar inom utskottet, och jag hoppas att det inte heller skaU råda några delade meningar här i riksdagen under den fortsatta vårsessionen.

Jag yrkar bifall tiU utskottets hemstäUan.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag lade märke tiU att herr Ekström i sitt ordbyte med herr Hermansson med tUlfredsstäUelse noterade, att vi var eniga om de övergripande mål som nu är formulerade i finansplanen och som skall gälla för nästa budgetår. Beträffande de mer långsiktiga målen råder däremot, konstaterade herr Ekström, inte någon enighet.

Får jag då fråga herr Ekström: Är de nu formulerade övergripande målen i finansplanen, som aUa i utskottet har anslutit sig tUl, att betrakta såsom tiUfälUga? SkaU sedan nya mål formuleras? Det finns skäl att framstäUa den frågan efter herr Ekströms ordbyte med herr Hermansson.

Beträffande investeringsutveckUngen inom industrin påstod herr Ekström, att vi fäster för stort avseende vid vad finansministern tidigare har sagt. Det är möjUgt att det är fel av oss att göra sä. Men jag viU påminna om vad jag sade i mitt förra anförande, nämUgen att utvecklingen inte kan påverkas genom diktat. Om man nu i den preliminära nationalbudgeten nämner 7 procent såsom en troUg utveckUng och finansministern i finansplanen talar om 12 procent — jag anser att han gör det på goda grander, ty vi behöver denna framstegsnivå - får vi väl ändå betrakta detta såsom en målsättning. Denna målsättning kan inte förverkUgas genom diktat, vUket jag tidigare har försökt säga. Det gäUer för oss att försöka formulera eUer ange de vUlkor och förutsättningar som måste erbjudas för att vi skall fä denna utveckling. I detta avseende anser vi att den tidigare förda poUtiken har haft brister, och vi tror att de nuvarande åtgärderna är otUlräckliga. Det är därför vi har

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

anvisat de av oss rekommenderade vägarna.

I fråga om investeringsfonderna är det riktigt att vi nu inte har fått så mycket med i våra bygder. Vi har framhålUt att det inte bör vara ett generellt frisläppande av investeringsfonderna utan endast inom de inte överhettade områdena. Fär jag då fräga herr Ekström: Är herr Ekström lycklig över den fördelning som har skett när vederbörande nu har förhandlat med finansministern om frisläppande i varje särskilt faU? De stora summorna har dä gått tUl överhettade områden och de mindre potterna tUl landsändar som verkligen behöver en förstärkning.

Vad beträffar kravet på en stramare finanspolitik vUl jag framhålla, att det finns andra metoder att tUlgripa än skattehöjningar. Det har ju finansministern visat t. ex. vid behandlingen av anslagsäskandena för i är. Men om höstens ätgärder var riktiga i en vikande konjunktur, hade det dä inte varit ännu riktigare att företa dem tidigare under är 1970? I vUket avseende hade en sådan tidigareläggning försvårat möjUgheterna för arbetsmarknadens parter att nu komma överens?

Herr WEDEN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Får jag först instämma i herr FäUdins tiUrättälägganden beträffande investeringsfonderna.

Jag vUl sedan i fräga om det avsnitt av utskottets betänkande som herr Ekström uppehöll sig vid en Uten stund, då han betonade att det inte finns någon motsättning mellan industrUnvesteringar, bostadsproduktion samt daghemsutbyggnad på expanderande orter, säga att vi inom utskottet varit helt eniga på den punkten. Så rådigt är väl inte detta utskottsbetänkande att inte även utskottets ordförande borde ha kunnat upptäcka den saken!

Men sedan blev jag, liksom herr Fälldin, litet förvånad över herr Ekströms polemik med herr Hermansson i Stockholm. Herr Ekström tycks vilja säga att vi är överens om att förbättra näringslivets expansionsmöjligheter "under det kommande året", som jag vUl minnas att orden föll. Men sedan då? Ja, då fär man väl se. Som jag fattade det kommer alltså detta mycket vaga uttalande som herr Ekström gjorde till herr Hermansson att innebära att nu är man visserUgen överens, socialdemokrater och demokratisk opposition, men på lång sikt bUr det nog inte sä väl med den saken.

Jag beklagar uttalanden av den arten från utskottets ordförande — som i övrigt höll ett mycket trevligt och koncUiant anförande — därför att sådana uttalanden bidrar tUl att skapa just den osäkerhet om den socialdemokratiska näringspolitikens framtida inriktning som är en av de faktorer som kan försvåra uppnåendet av de mål som uppstäUts i finansplanen.

Vidare tyckte jag, herr talman, att herr Ekström kanske var litet elak mot finansministern — vUket han inte alls menade att vara — när han framstäUde finansministems uttalanden om ökningstakten i industriinvesteringarna, upprepade inte bara i finansplanen utan även i TV och radio, i tidningar osv. såsom någonting som man inte behövde fästa sig så mycket vid; de var ju inga löften. Nej, det är klart, men var finns det en person som är mera auktoritativ än herr Sträng när det gäUer att här formulera

målsättningen? Jag lycker därför att man inte bör nerdimensionera finansministerns tidigare uttalanden pä det sätt som herr Ekström gjorde. Det visade sig att det var svårt alt uppnå målsättningen år 1970, och nu tror vi att det kommer att bli mycket svårt att uppnå målsättningen för 1971 — finansministerns egen målsättning — om inte riksdagen viU släUa sig bakom de inte särskilt långtgående men betydelsefulla krav pä ytterUgare stimulerande ätgärder som vi framfört i vår gemensamma reservation.

Herr Ekström sade att det vore fel att handla för tidigt; man mäste vänta och se. Men det stora fel som har vidlådit den socialdemokratiska finanspolitiken under en rad av år är ju inte att man har handlat för tidigt, utan att man har handlat för sent, och därigenom kommit i otakt med konjunkturutvecklingen.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! För att belysa frågan om den enighet mellan det socialdemokratiska partiet och de borgerliga partierna, som herr Ekström berörde, räcker det ju inte med att räkna upp de vanliga honnörsorden, full sysselsättrUng osv. Det avgörande är ju verkligheten bakom orden och vUken politik man viU driva för att förverkliga målen.

Här är socialdemokrater och borgerliga eniga såvitt jag förstår. Som herr Ekström sade; "Vi är överens om att förbättra för det privata näringslivet." Ja, det är ju delta de borgerUga alltid har krävt — det har varit deras huvudlinje, det är och det kommer alltid att vara deras huvudlinje i politiken.

Herr Ekström sade sedan att när man läser materialet från finansutskottet är det svårt att där se var den s. k. borgerliga oppositionen står. Det beror just pä den enighet som finns. Man har på den borgerUga sidan haft svårt att skriva en reservation för att över huvud taget på något sätt markera ett visst avstånd från den socialdemokratiska majoriteten, samtidigt som man är överens om de grundläggande frågorna. Det är därför det är svårt att veta var de borgerUga partierna stär.

En avgörande fräga, som ju legat bakom hela debatten, är frågan om betalningsbalansen. Den tycks ha hypnotiserat såväl 1970 års långtidsutredning som författarna tUl finansplanen och ledamöterna i finansutskottet.

Man gör detta tUl det helt överskuggande problemet som bestämmer allting annat. Jag har anfört två invändningar mot den synen och jag vUl upprepa dem: För det första tycks man ha överskattat de akuta svårigheterna. För denna invändning talar också finansutskottets egen analys, som visar på den förbättring av läget som har inträtt. För det andra varken kan eller fär de långsiktiga problem som kan föreUgga beträffande betalningsbalansen lösas på det sätt som finansplanen och finansutskottet vUl göra, nämligen genom favörer tUl storföretagen avsedda att förmå dessa att öka sina investeringar. Detta är dels ingen effektiv metod, dels strider det mot kravet på jämlikhet, som måste bestämma metoderna för den ekonomiska politiken.

Här finns det en grundläggande skiUnad i betraktelsesättet. En näringspolitik och arbetsmarknadspolitik som verkligen bereder syssel-

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

sättning och inkomst ät det hundratusental människor som nu är arbetslösa eller bara arbetar på deltid, en regionalpolitik, som möjUggör för människorna att få arbete i sin hembygd och därmed kunna stanna kvar där kan vi inte betrakta som något slags belastning pä den ekonomiska politiken. De ger i stället ett tUlskott tUl resurserna i vårt land och utgör den enda effektiva vägen att på längre sikt lösa de problem, som kan finnas beträffande betalningsbalansen. Men en sädan politik förutsätter strid mot de spekulativa och kapitaUstiska krafterna. Den förutsätter en planering, som utgår från folkets intressen, och den betyder att man måste bryta den nuvarande utvecklingen med samverkan mellan staten och storkapitalet.

Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ekström ansåg att en åhörare pä en annan planet skulle, om han lyssnat på rrug, tro att vi befann oss pä minens brant här i Sverige. Jag vet inte varför han skulle göra det. Jag sade faktiskt att vi här i Sverige har en stark ekonomi men att det tyvärr under senare tid uppstått aUvarliga problem och svaghetstendenser, som man bör uppmärksamma.

Jag tror i stäUet att en åhörare i Sverige skulle ha bUvit bekymrad när han lyssnade tiU herr Ekström, därför att av herr Ekströms anförande verkade det som om det inte funnes nägra svårigheter. Jag tycker att det gör det. Det är ett stort problem att vi har ett sä betydande underskott i vär betalningsbalans. Det är ett stort problem att vi tvingas ha en så hög ränta — enligt socialdemokraterna själva på grund av vårt beroende av utlandet genom våra stora län där. Jag tror att det är ett problem att det är oroligt på arbetsmarknaden. De oerhört höga skatter som utgår på extrainkomster är också något att bekymra sig över.

Jag har inte alls som herr Ekström tycks tro någonting emot den offentliga sektorn i sig själv. Tvärtom är den en idiot som inte inser att vi behöver en offentUg sektor för utbildning och för alla olika tjänster som denna sektor kan lämna. Men man kan genom skatter driva denna offentUga sektor tUl en sådan höjd att den motverkar sig själv och att det blir mindre resurser tUl de gemensamma ändamålen än man skuUe önska.

Denna synpunkt framförde jag i mitt anförande. Jag kunde i herr Ekströms anförande inte finna något argument som innebar en invändning.

Jag anser vidare det vara ett problem att kommunerna har så höga skatter. Jag tror att varje kommunalman skulle bli förvånad över herr Ekströms anförande när han däri inte låtsas om några svårigheter pä denna punkt. Sysselsättningsproblem, ökat antal varsel och konkurser är andra svårigheter.

Jag sade att jag hoppades att min beskrivning skulle visa sig utgöra en svartmålning, ty även om det sitter en socialdemokratisk regering vUl jag att vi skaU ha ett bra land och en bra utveckUng för alla människor. Men om man går tUl väga som herr Ekström gjorde i sitt anförande och inte ■viU erkänna att här finns en hel del svårigheter att ta fasta på, trorjag att det blir risk för att vad som skulle kunna vara en "svartmålning" blir en verkUghetsbeskrivning.

Herr Ekström ansåg att vi inte skaU vidtaga genereUa ulan specieUa åtgärder i konjunkturpolitiken. När det skall stramas ät pä grund av inflation och annat, vUl socialdemokraterna aUtid ha generella åtgärder — generella räntehöjningar, generella skattehöjningar — men när det går nedåt skall det alltid vara speciella ätgärder dvs. byråkrater som bestämmer vad som skall hända pä den ena eUer den andra punkten. Om man handlar på det sättet, herr Ekström, blir det lUl slut byråkrater som häller i allting i det här landet, och det tror jag inte vore särskilt bra.

Sedan vUl också jag anmäla mitt intresse för det svar som jag hoppas kommer pä den fräga som ursprungUgen herr FäUdin ställde angående skiUnaden meUan de långsiktiga och de kortsiktiga målen i den ekonomiska politiken.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

Herr EKSTRÖM (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag har enUgt riksdagens debattordning 45 sekunder pä mig att svara var och en av de fyra föregående talarna.

Jag hoppas riksdagens ledamöter uppfattade att min argumentation gick ut på att vi givetvis har en mycket långtgående decentralisering av beslutsfattandet i detta land.

Både herr Fälldin och herr Wedén gjorde stort nummer av mitt svar tUl herr Hermansson i Stockholm. Men det hela är väl ganska enkelt. Vad vi i utskottet har beslutat för närvarande är att avge ett yttrande över den finansplan och den hemställan som här framlagts och som avser innevarande budgetår. Däremot torde herrarna väl veta att om precis en vecka, den 10 mars, utgår remisstiden för långtidsutredningen. Denna utredning avser åren fram tUl 1975, men det görs även utbUckar decennier längre fram i tiden. Det vore fullständigt oriktigt att nu ta ställning tUl långtidsutredningens synpunkter, utan det fär vi göra senare; det har vi varit överens om. EnUgt de upplysningar vi fått kommer finansministern att i kompletteringspropositionen behandla långtidsutredningen med hänsyn tUl de remissyttranden som då inkommit.

Det var bara detta jag menade. Herrarna verkade sä oroade över att jag talade om att vi var överens om ställningstagandet tUl den grundläggande målsättningen när det gäller finansplanen vUken vi i dag behandlar. Jag trodde kanske att herr FäUdin skulle komma tiUbaka tUl arbetsmarknadsläget, med tanke på den stäUning han har i arbetsmarknadsverket. Jag tycker hans resonemang om arbetsmarknadsutbildningen är orirrUigt. Antalet personer som årligen berörs av åtgärder inom arbetsmarknadsutbUdningen har ökat från 1700 budgetåret 1960/61 tiU 105 000 budgetåret 1970/71. Betyder det, herr FäUdin, att vi har en sämre arbetsmarknad?

Herr FäUdin måste väl inse orimligheten i resonemanget om jag säger att under denna tid har de studerande vid våra högskolor mångdubblats. Skulle slutsatsen vara att vi har en sämre arbetsmarknad? Nej, det kan inte vara så. Arbetsmarknadsutbildningen ingår som ett led i strävandena från samhäUets sida för att klara de strukturförändringar som sker, men det är inte fråga om en sämre arbetsmarknad.

När det gäller investeringsfonderna, herr Fälldin, är det klart att vi som norrlänningar är överens om att vi borde ha fått mera med av kakan.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

men vad jag viUe säga var att vi inte får mera med av kakan genom de generella frisläppen av investeringsmedel.

Låt mig ta bara ett exempel. 1968, när det var generellt frisläpp, fanns bland byggnadsarbetare och målare uppe i Norrbotten en arbetslöshet pä 13,1 procent. Hade man inte frisläppt investeringsfonderna, hade arbetslösheten varit 13,4 procent där i samma yrkeskategorier.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle;

Herr talman! Bara kort några ord om investeringsfonderna. Om det förhåUandet kommer bort att man skall ackordera om fördelningen av medlen mellan t. ex. storstadsområden och andra områden, och fonderna i stället är fria bara man lägger pengarna utanför de överhettade regionerna, då borde det följdriktigt bli så att mera tUlförs de områden som herr Ekström och jag båda ömmar för.

Beträffande målsättningen på längre sikt var det ju efter en diskussion, där herr Hermansson kritiserade de uppstäUda målen, som herr Ekström gick upp och sade att vad utskottet skrivit gäUde detta är, men för närvarande vet ingen hur det blir för framtiden. Det fär diskuteras när långtidsutredningen skaU behandlas.

Nog har vi litet var läst vad som står i långtidsutredningen. Men inte har jag kunnat uppfatta att man där på något avgörande sätt ger sig på de grundläggande målen för den ekonomiska politiken. Och herr Ekström får ursäkta, men hans anförande andades också Utet av den uppfattningen att de grundläggande målen skulle man byta ut mot någonting annat efter herr Hermanssons kritik.

Beträffande arbetsmarknadspolitiken har jag icke ett ögonbUck opponerat mot att 54 000 personer får arbetsmarknadsutbUdning. Jag har också själv i styrelsen frågat vad det beror på att man, med den "operativa" apparat som finns, har ett ledigt utrymme för ungefär 4 000 ytterUgare elever. Tjänstemännen svarar att man har haft annonskampanjer m. m. för att fylla denna sektor, men folk är nu inte längre så intresserade av att söka sig tUl en utbUdning som har inriktning mot industriarbete och kroppsarbete.

Detta är en mycket aUvarlig sak inte minst mot bakgrund av det som vi diskuterar såsom centralt för den ekonomiska politiken.

Jag har aUtså inte opponerat mot denna utbUdning, men jag opponerar i stället emot herr Ekströms resonemang. Här är det en strävan att få ut fler gifta kvinnor på arbetsmarknaden. Men när detta lyckas — de gifta kvinnorna är för övrigt 7 000 fler i år i denna utbUdning än vid motsvarande tidpunkt i fjol — då skaU vi ta det som ursäkt för att arbetslöshetstalet får öka. Om arbetskraften ökar med 50 000 personer på ett år är det väl inget skäl att tiUåta större arbetslöshet. Det är ju en orimlig slutsats.

Mot mina uppgifter i övrigt har herr Ekström inte anfört några invändningar och det är klokt av herr Ekström, ty det finns inga invändningar att göra mot dem. Mina uppgifter utgör en korrekt beskrivning av sakläget.

TiU sist är min fråga tiU herr Ekström; ViU herr Ekström göra gäUande att en ökning av labour force, dvs. att vi får allt fler som förklarar sig

beredda att stå tUl arbetsmarknadens förfogande, är ett skäl för att arbetslöshetstalet skaU få stiga?

Herr WEDÉN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Får jag först ta upp en sak som herr Ekström nu har gjort ett visst nummer av tvä gånger. Han säger att vi på oppositionssidan, i synnerhet centerpartiet och folkpartiet, hävdar decentraUseringsprin-cipen och det, menar herr Ekström, försämrar möjUgheterna att bedriva en sammanhåUen ekonomisk politik, en riktig regionalpoUtik m. m. Nej, svarar jag, den motsättningen finns inte. Vad vi är ute efter är att inom regionerna och primärkommunerna undvika det långtgående mått av statligt inflytande och statUga regleringar i detalj som för närvarande föreligger. Däremot måste det naturligtvis vara statsmakternas uppgift, regeringens och riksdagens, att dra upp de ramar, inom vUka de oUka regionerna skaU verka. Där är hos dem som avgörandet mäste Ugga när det gäUer utrymmet för regionalpolitiken och dess effektivitet inom oUka områden. Det finns alltså ingen motsättning härvidlag. Det är en felsyn.

Men sedan, herr talman, kan jag inte underlåta alt uppehäUa mig vid vad herr Hermansson i Stockholm yttrade beträffande vänsterpartiet kommunisternas röstning. Han sade att man kommer att rösta med utskottet och mot reservationen på de första punktema, men på den sista punkten - som såvitt jag fattade det gäUde den allmänna inriktningen av den ekonomiska politiken framöver - har man ett särskUt uttalande som man yrkar bifaU tUl. Samtidigt anser herr Hermansson att socialdemokraterna och oppositionen är ungefär lika goda eUer enligt hans mening dåliga kapitaUster allesamman. Nåväl, om herr Hermanssons särskUda uttalande blir utslaget vid voteringen, vad skaU då vänsterpartiet kommunisterna göra? Då finns det enligt dess mening bara två kapitalistiska alternativ, för att använda partiets egen terminologi, att rösta för. Lägger man ned sina röster, blir ju konsekvensen den att riktlmjerna för den ekonomiska politiken kommer att avgöras i enUghet med reservationen och inte i enUghet med uiskottsmajoritetens hemstäUan.

Det tycker jag är en intressant situation, herr talman. Vi kanske under debatten framöver kan fä någon upplysning om hur den skall klaras.

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Anledningen tiU att vi kritiserar socialdemokratins ekonomiska politik är att den enligt vår mening i sina grunddrag är borgerUg. Man bör därför inte förneka de skillnader som finns meUan aktuella krav från de borgerliga partierna och regeringens detaljåtgärder. Detta förhåUande har också samband med herr Wedéns frågestäUning nyss. Man bör framför aUt inte förbise att de borgeriiga partierna i regeringsstäUning skulle driva sin poUtik i reaktionär riktning jämfört med vad de i dag tvingas säga i opposition.

Vi noterar också som ett intressant och viktigt drag den kritik som utvecklats inom socialdemokratin mot den politik som regeringen bedriver. När en gmpp ekonomer inom Landsorganisationen riktar en hårdhänt kritik mot 1970 års långtidsutredning drabbar kritiken inte

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

främst dem som praktiskt utformat denna utredning, utan regeringen som utfärdat direktiven för dess arbete. När vidare tidskriften Tiden ger den tolkningen av förra årets valnederlag att det måste betraktas "som en av väljarna starkt upplevd känsla av klyfta meUan teori och praktik", visar den ingen högre uppskattning av regeringspoUtiken. Det gör inte heUer en ledande artikel häromdagen i LO:s tidning Aftonbladet, där man kort sammanfattar hur det ser ut i del svenska samhället efter över 35 års socialdemokratiskt regerande. Det heter där bl. a. följande;

"att samhällsekonorrUn inte kan styras tUlräckligt därför att privat maktutövning härskar i företagen,

att hela regioner tvingas tUl en planering som utgör en anpassning tUl privatekonomiska lönsamhetsprinciper,

att en snabbt ökande grupp människor kastas på samhällets skräphög för att de inte ryms inom kapitalismens företagsekonomiska lönsamhetsteorier".

Det är om dessa problem som vårt parti också anser att en långtidsutredning och även, herr Ekström, en finansplan mäste handla. Detta är ekonomiska problem, och varje utlåtande om den ekonomiska politiken som bortser härifrån är i verkligheten ett försvar för dessa orimliga förhåUanden.

Om finansutskottets socialdemokratiska majoritet inte vill lyssna tUl den kritik som kommer från kretsar tUl vänster om det egna partiet, bör den åtminstone lära av de kritiska synpunkter som utvecklas inom de socialdemokratiska leden. Jag kan tyvärr inte finna att den gjort det i det betänkande vi i dag diskuterar.

Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ekström klagade pä att han bara hade 45 sekunder tUl sitt förfogande för att bemöta var och en av sina motståndare, och det är självfallet orimligt att på så kort tid besvara de frågor som ställts. Jag fick emellertid nästan en känsla av att herr Ekström tyckte att en del frågor var så invecklade, att det var bekvämt att bara ha 45 sekunder tUl sitt förfogande, så att han slapp besvara dem.

Jag vUl resa ett spörsmål i samband med kärnfrågan om vUka förändringar långtidsutredningen skaU medföra för socialdemokratin och om de långsiktiga målen i förhållande tUl vad som nu uttalats i den gemensamma delen av betänkandet från finansutskottet. Dessa mål är ju full sysselsättning, fortsatt hög tUlväxttakt, jämnare inkomstfördelning, bättre regional balans och stabiUsering av prisnivån. VUket av dessa långsiktiga mål menar herr Ekström skall avskaffas i och med att socialdemokratin skaU ta långtidsutredningen under övervägande?

Herr EKSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Vårt parti kommer givetvis att ta stäUning tUl långtidsutredningen sedan remissyttrandena har kommit in och bUvit bearbetade i kanslihuset.

Herr Hermansson i Stockholm måste ha fått frågan om långtidsutredningen i viss mån om bakfoten. Även om långtidsutredningen arbetat inom kanslihuset, har den ingalunda fått några direktiv av finansdepar-

tementet för sitt arbete. Detta framhåUes av långtidsutredningen i förordet tUl dess betänkande. Den som inte hunnit studera hela detta betänkande med aUa bilagor borde åtminstone ha hunnit läsa första sidan av det.

Herr Fälldin ställer tUl mig frägan om vi, för den händelse att det bUr ett ökat utbud av arbetskraft, skulle komma att acceptera en ökad arbetslöshet. Det är ganska märkligt att den frägan ställs tiU oss socialdemokrater. Vi har ju ständigt strävat efter att skapa ett starkt samhälle som har resurser att klara omskolning, beredskapsarbeten, skyddade verkstäder osv. Jag har många gånger reagerat mot att kostnaderna för sådan verksamhet bedöms höra tUl den offentUga sektorn. UppenbarUgen borde ändå en avsevärd del av dessa kostnader belasta den andra sidan.

Den här debatten har givetvis snuddat vid väldigt mycket och det är, som jag sade tidigare, med hänsyn tUl debattordningen svårt att klara ut alla de punkter där det fUins olika meningar. Avslutningsvis vUl jag emellertid framhålla att det finns en passus i reservationen som är av värde, nämligen denna; "Det förtjänar också att understrykas att aUa poster i budgeten inte har samma realekonomiska verkningar. En utbyggnad av exempelvis kommunikationsväsendet, den exportfrämjande verksamheten och kreditstödet tUl den mindre företagsamheten kan således mycket väl förenas med kravet på en stram finanspoUtik." Jag tycker att borgerUgheten därmed ändå har kommit en bit på väg när det gäUer att acceptera den offentliga sektorns utveckling. Jag noterar att även moderata samlingspartiet står bakom uttalandet.

Däremot är jag litet förvånad över att mittenpartierna har kunnai skriva bort vad utskottsmajoriteten säger på s. Il i betänkandet: "Vissa löntagargrupper utgår vid formulerandet av sina lönekrav från 'lön efter skatt' och ser främst till sina privata konsumtionsmöjligheter men känner mindre ansvar för den gemensamma konsumtionen." Just orden "ser främst tUl sina privata konsumtionsmöjUgheter men känner mindre ansvar för den gemensamma konsumtionen" har mittenpartierna varit med om att stryka. Där har uppenbarligen moderata samlingspartiets representanter i finansutskottet återigen fört pennan.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Herr HEDLUND (c);

Herr talman! I finansplanen framhåller finansrrunistern alt det ekonomiska läget i många avseenden är bekymmersamt. Det är säkert inte många som skulle vUja motsäga honom. Att här gå in på nägon mera preciserad redogörelse för de olika förhåUanden som har lett tUl den situationen är tärrUigen överflödigt, men jag skall dröja vid en mycket betydelsefull omständighet, och det är räntan — den skyhöga räntan.

Här har vi kommit in i vad som förtjänar kallas en ond cirkel. Valutareserven är dålig. För att förbättra valutareserven måste vi producera mera. Och för en ökad produktion har sänkt ränta en nästan avgörande betydelse. Vi måste alltså sänka räntan för att förbättra valutareserven, men vi kan inte sänka räntan därför att valutareserven är dälig. Gäller det inte att bryta sig ur denna onda cirkel? Har man inte dröjt aUtför länge med det, med de konsekvenser som det har haft?

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Ett förhållande som har påverkat de kärva förhandlingarna på avtalsområdet är helt säkert att produktionen stiger långsammare. I fjol hade vi visserligen en något mer än 4- procentig produktionsökning, men det var ett utpräglat högkonjunkturår. Den mindre investeringsvolymen under senare är är orsak tUl att produktionsökningen stannade vid 4 procent. Jämfört med ökningen tidigare under 1960-talet är detta faktiskt en ganska låg siffra. De fem första åren av 1960-talet hade vi en ökning av produktionen som genomsnittligt rörde sig om mer än 5 procent, och enstaka är gick den upp tUl över 7 procent. När produktionsökningen bromsas upp, blir det givetvis minskat utrymme för lönehöjningar och för standardökningar över huvud taget. Man får dä också räkna med att kampen om det som skall delas hårdnar. Den som en gäng vant sig vid att få en viss standardökning varje år, viU helt naturligt inte utan vidare gä med på en lägre tUlväxt av standarden.

Vi har också kommit överens om att försöka ge de sämst stäUda i samhället en något större del av vår gemensamma kaka. Och naturUgtvis kan vi lättare genomföra en sådan sak, om produktionsökningen är så stor att ingen egentUgen skulle behöva få mindre att nyttja för sin privata del.

Prisutvecklingen spelar aUtid en central roll vid löneförhandlingar. Det är naturUgt, att löntagarna vill ha kompensation för prishöjningar som inträffat sedan det senaste förhandlingstUlfället. De kan heUer inte undgå att titta framför sig för att göra klart för sig vad som är alt vänta i prisbUdningshänseende framöver. Givetvis viU de då få en kompensation även för väntade prishöjningar.

En prisuppgäng — vi har ju haft en ganska stor sädan i fjol, 7—8 procent — leder i allmänhet också tiU all skalteskruven dras åt på den statUga sidan. En prishöjning på t. ex. 10 procent som kompenseras med en lika stor lönehöjning ger i själva verket ofta inte aUs möjUghet att köpa lika stor varumängd som tidigare, eftersom det procentuella skatteuttaget ökar. Detta förhållande framkallar i sin tur nya kompensationskrav. Här är det, tror jag, viktigt att man framöver får, om inte en direkt indexreglering så i alla fall en någorlunda regelbunden omprövning av skatteskalor och avdrag aUteftersom inflationen fortgår.

I är kan man också förutse betydande prishöjningar. Jag länker dä inte pä momsen. Den har vi varit med om att införa, och de prishöjningar som föranletts av den är vi alla ansvariga för. Nej, de prishöjningar som jag tänker på är resultatet av den tidigare ekonomiska politiken, som bl. a. medfört för stora statUga lånebehov. NaturUgtvis kan man, som det sagts från denna talarstol jag tror även i dag, påstå att det stått oppositionen fritt att göra alla ändringar den vUl i finansplanen och minska statens lånebehov tUl en rimlig nivå. Men de som säger så har knappast tänkt igenom frågan. Menar de verkligen att oppositionen på 10—12 dagar skall omarbeta en hel finansplan, som det tagit ett halvt år för de statUga ämbetsverken och hela kanslihuset att åstadkomma? Det är i själva verket vad man fordrar när man säger sådana saker.

Det är själva den ekonomiska nivån som är avgörande, och den bestäms med det system som vi har obönhörligt av regeringssidan. VUl man ändra denna ordning måste man ställa helt andra resurser till

oppositionens förfogande, en utredningsapparal sä att den kan åstadkomma jämförbara resultat. Jag gör inte direkt någon framställning om detta i dag — jag är inte heller säker på att det är den rätta vägen. Det kan finnas andra vägar för en kontinuerUg kontakt pä ett förberedande stadium mellan regering och opposition i syfte alt nä fram tUl en nivå som man tycker är rimlig. Diskussionen bör då koncentreras just tUl frägan om vad nivån bör vara med hänsyn tiU den väntade konjunkturen.

Ja, nu är Hedlund framme, säger någon, med det förkättrade runda bordet igen. Bordet fär vara av vilken form som helst, men jag tror det är bra med samråd på ett tidigt stadium mellan regering och opposition, mellan näringsUv, regering och opposition, meUan arbetsmarknadens parter, näringsliv, regering och opposition. Jag tUlåter mig att påstå att vårt land skulle må väl av ett sådant samråd. Jag tror också att relationerna mellan regering och opposition i vårt land är sådana att det finns förutsättningar för dem att kunna resonera med varandra och förslå varandra. Vi är inte som hund och kalt även om vi pä mycket betydelsefulla punkter har olika åsikter — tala med varandra kan vi ändå, och vi kan göra det på ett hyfsat och förståndigt sätt.

Den konfUkt som nu pågår bör väl, som alla konflikter på arbetsmarknaden, såvitt möjligt lösas genom fria förhandlingar; de offentUgt anstäUda är ju tUlerkända fri förhandlingsrätt. Men liksom i andra sammanhang är friheten också här parad med ansvar. Det ansvaret blir speciellt stort när man vet vilka vittgående verkningar en konfUkt pä detta område får för den stora aUmänheten. Redan en begränsad strejk eller lockout leder, som var och en kunnat övertyga sig om under de senaste veckorna, snabbt till att viktiga samhäUsfunktioner drabbas.

I och med detta kommer också politikernas ansvar med i bUden. Jag förstår de partsrepresentanter som kanske i stridens hetta säger; "Detta skall inte politikerna lägga sig i." Men vad skall politikerna göra om inte följa med vad som händer och sker i samhäUet, och om det bUr aUtför tokigt, gripa in som de representanter för svenska folket som de är? Något annat är inte tänkbart, och jag tror att folk som har gjort uttalanden i den stU som jag nämnde modifierar sin syn på allenarådandet inom detta område när väl stridens hetta är över. En politiker har sitt ansvar.

Det är möjligt att man ändå på frivUUg väg kan åstadkomma en lösning. Jag har tidigare tUlåtit mig att förorda en samordning. Vi vet att det pågår en viss samordning mellan de olika förhandlingskommissionerna, och den bör vara ägnad att underlätta lösningar. Men det kanske inte går ändå, och vad händer i sä fall? Ja, det blir måhända nödvändigt med ett skiljedomsförfarande. Vi får inte i detta hus stå helt främmande för att det kan barka i väg så långt. Vi hoppas väl aUa att så inte skaU bli fallet, men ingen vet. TiUvägagångssättet med skiljedom har ibland tUlämpats i våra grannländer.

Det är självklart att i ett samhälle där man i princip har fria avtal kan det ibland finnas motiv för arbetsnedläggelser, och sådana förekommer ju. Men vi vet ocksä Utet mer; vi vet att det finns verksamheter inom vårt samhälle som helt enkelt måste fungera eller som i varje faU inte får vara ur funktion någon längre tid. Det gäller då att för dessa områden hitta

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

andra lösningar som garanterar att de berörda arbetstagarna inte missgynnas.

Man hai i tidningarna uppskattat förlusterna genom den pågående konflikten tUl ett par hundra miljoner kronor per vecka. Det är klart att sådana beräkningar inte kan göras med någon särskUt stor säkerhet, men att det rör sig om betydande belopp är stäUt utom aUt tvivel. Att detta kommer att påverka utrymmet för vad som reeUt finns att ta ut för parterna är väl också uppenbart, Uksom att det kommer att ha en negativ effekt på t. ex. bytesbalansen.

Det här är ju en akut fräga. Ser man det hela på litet längre sikt bUr det viktigaste - här stryker jag än en gång under vad finansnunistem har sagt — hur vi skaU kunna öka produktionen för att fä fram en bättre bytesbalans. Här gäller det att investera i maskiner, att skaffa nya maskiner som så att säga spottar fram varor och som gör att de svenska företagen kan konkurrera bättre med utlandsföretagen vare sig det gäUer den svenska marknaden eller utlandsmarknaden. Det är ju ABC, och finansministern har i statsverkspropositionen åtminstone ett par gånger betonat nödvändigheten av detta.

Jag skaU inte uppehålla mig vid någon historieskrivning om hurudan vår investeringsökning har varit tidigare, det tjänar inte mycket tUl. Nu gäller det att se framåt, att stimulera produktionen. Jag har redan talat om räntan. Jag tror att man behöver ytterligare lättnader i kreditåtstramningen, inte minst för de små och medelstora företagen, som under den järnhärda kreditåtstranmingen har kommit hårdast i kläm och knappast haft någon möjlighet att låna pengar.

Sedan har vi då investeringsavdraget, som inte är tiU, herr Hermansson i Stockholm, för kapitalisterna utan för att bl. a. hans valmän skaU få ut sä mycket som möjUgt av sin arbetsdag. Det är därför man viU investera och det är därför man ger sådana här stimulanser tiU näringsUvet, inte för att gynna kapitalisterna, som det hette här för en stund sedan. Det är den stora massan arbetande folk som skall ha mer att ta av i fabrikerna. Sedan kan vi nog, med eller utan herr Hermanssons hjälp, se tiU att de tar ut sin beskärda del av vad som verkligen finns att få. Men det gäller först att se tUl att det finns något att ta av, och det är tUl det sädana här åtgärder syftar. Det är tråkigt att man skaU behöva uppta tiden med att framhålla sådant, men jag gör det ändå.

Så ytterligare några ord till herr Hermansson, i aU välmening. Tänk Utet på vad u-landshjälpen, som herr Hermansson är med på, kostar oss! Tänk på vad resorna utomlands kostar och tänk på de betydande belopp som här i Sverige arbetande utlänningar skickar hem tiU utlandet! Det är summor på ett par miljarder kronor som pä det sättet går ut varje år. Motsvarande belopp mäste vi på något sätt ta in. Det är också ABC i ekonomi, herr Hermansson. De pengarna skall vi ta in genom att sälja varor. Är det då någonting tokigt i att se tUl att vi har varor att sälja, så att vi kan fortsätta med denna u-hjälp och så att vi inte behöver förbjuda här arbetande utlänningar att skicka hem pengar tUl sina anförvanter? Jag tror inte att det skulle vara många i denna kammare som vUle vara med om ett sådant förbud. Men det mäste finnas pengar.

Över huvud taget verkar det som om ingenting i det nuvarande

näringslivel är bra enligt herr Hermansson. Del skulle kanske vara statligt näringsliv över hela linjen. Det finns inle några praktexempel att peka på i del här landet från statlig verksamhel inom näringslivet som har givil goda ekonomiska resultat, så herr Hermansson hämtar väl sina exempel frän annat häU. Jag tror att herr Hermansson myckel väl begriper dessa saker — han är inte dummare än så. Men jag begriper inte herr Hermansson!

En inte oväsentlig detalj — som jag inte skall gä in pä närmare; den kommer att tas upp senare här i dag av en annan centerpartist — är frägan hur man skall öka det personliga sparandet för att pä det sättet kunna investera mer.

Det totala utrymme som de senaste åren ställ till förfogande för siandardökningar har tUl mycket stor del utnyttjats för offentlig konsumtion. Det är naturligtvis också en standardökning. Av varje ny intjänad hundralapp har en större och slörre andel gätl tiU skatt, och rrundre och mindre har kunnat utnyttjas för prival konsumtion och sparande. Den s, k. skattekvoten har vuxit ganska snabbt. En sädan utveckling kan, om den går för fort, skapa en viss skatteleda.

Jag tror inte att vi behöver genomföra totalt reformstopp, men nära nog. Vi får vara mycket återhållsamma med de offentliga utgifterna inom ramen för de löpande inkomsterna. Här i riksdagen är vi ju pä det klara med det. Vi har frän alla häU betygat, att vi tycker att det är bra att finansministern har visat slor återhållsamhet i fråga om utgifter. Det gäller ocksä - jag tar mig friheten att säga del även frän denna talarstol -för både landsting och kommuner att visa stor återhållsamhet i den här situationen. Inkomster och ulgifler för stal, kommun och landsting är kommunicerande kärl. Det är inte sä all var och en har sina källor all ta ur, utan aUa hämtar vi våra pengar frän skattebetalarna. Jag höU pä alt säga "de arma skattebetalarna" men menar det inle, ty vi har del ändå rätt sä hyfsat här i landet. Källan är alltså densamma. Riktar man en maning äl etl håll om ålerhällsamhel och sparsamhei mäste man därför i konsekvensens namn ocksä rikta den äl andra häU.

Men då får vi härifrån se lUl all vi inte ger kommunerna och landstingen ökade arbetsuppgifter ulan alt ekonomiskt kompensera dem. Vi får inle belasta dem med nya kostnadskrävande arbetsuppgifter utan att ge ekonomisk kompensation. Innan vi kommer med nya arbetsuppgifter bör vi alltså vara på det klara med att de skall finansieras, och om man inte skall bli Ivungen att ylleriigare skärpa den kommunala beskattningen, som ju har stigit våldsamt, mäste varje beslul härifrän om nya uppgifter åtföljas av nägon åtgärd för kompensation.

I finansplanen framhåUs också att det är nödvändigt all alla centrala beslut som leder tUl kostnader för kommunerna prövas noggrannare med hänsyn lUl finansierings- och skattekonsekvenser. Det är således inte nägon avvikande mening som jag har anmält under den senasie minuten, utan det är snarare en önskan att stryka under att jag är fullt överens med finansministern härvidlag och att vi måste se tUl att denna linje följs. Det är emellertid angelägel alt få en god avstämning mellan kommunernas planer och resurser i fråga om länemedel, utan att därför vidta egentliga ätgärder som leder tUl en minskad självbestämmanderätt. Vi mäste i

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

förväg ha i stort sett klart för oss vad som händer på det ena och det andra stäUet av lånekaraktär och av skattekaraktär.

Långtidsutredningarna — de är ju inte så populära just i dag men de har varit populära förr och de kommer säkerligen att bli populära igen -ger sådana här bedömningar men bara vart femte är. Jag tror faktiskt att möjUgheterna att fatta kloka beslut skulle öka, om vi utförde totalanalyser litet oftare — kanske varje år t. o. m., måhända genom att införa nUlande långtidsutredningar. Jag stryker än en gång under att utredningar av den beskaffenheten gör man utan att de har något som helst inflytande på den kommunala självbestämmanderätten. NaturUgtvis kan det komma att påverka utvecklingen i en kommun, om man där har översikt över hur det i stort ser ut på andra håll osv., men det kommer icke att begränsa bestämmande- och beslutanderätten i och för sig.

Det är faktiskt inte en tUlfredsställande tingens ordning när finansministern, som han gjorde häromdagen, förklarar att han visserUgen sagt att det skulle bli skattelättnader för två tredjedelar av svenska folket men tUlägger att han dä avsåg bara statsskatten. Ja, han gjorde säkerligen sä — han tänkte bara på statsskatten. Men fattade svenska folket saken på det viset? Trodde inte medborgarna att det gäUde skattetrycket över huvud taget?

För att man skaU kunna avge omdömen och göra bedömningar i detta avseende, som mera gäller hela skattetrycket — just det som intresserar svenska folket — är nog vissa uppgifter och prognoser av värde, även när det gäUer landsting och kommuner. Dessa är säkerUgen lika intresserade och Uka viUiga som de enskilda företagen att lämna upplysning om sina planer. Det möter säkerligen inga större svårigheter att för ganska lång tid framöver få in sädana uppgifter. Jag vet ocksä att uppgifter samlats in, men de har sannolikt inte varit fullständiga, när det kunnat bU en sädan divergens meUan vad finansministern sade sig sUcta tUl och vad svenska folket trodde att det gällde. Människorna har i stor utsträckning trott att yttrandet gällde hela skattetrycket.

Vidare mäste vi se tUl all den offentUga verksamheten sköts rationellt och effektivt. Industrin och andra delar av näringsUvet tvingas i dag tUl mycket härda rationaliseringar, och i princip mäste samma rationaUse-ringskrav stäUas på den offentliga verksamheten. Den sidan av saken bUr viktigare och viktigare i och med att den offentUga sektorn växer. För närvarande kommer omkring en femtedel av bruttonationalprodukten frän den offentUga verksamheten, och det innebär att en 5-procentig rationaliseringsvinst inom industri, jordbruk och övrigt näringsUv raskt reduceras tiU en 4-procentig tiUväxt för produktionen som helhet, om man inte har någon produktivitetsökning i den offentUga sektorn. Kunde rationaliseringstakten i den offentliga verksamheten följa produktionsUvets i övrigt skulle det alltså ge en produktionsökning med I procent. Av olika skäl är det svårt att i praktiken göra det; jag vUl inte aUs påstå att man kan åstadkomma den saken. Men under alla förhåUanden borde man även pä detta område kunna hämta ganska stora rationaUserings-vinster.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandUngar.

Herr DAHLÉN (fp):

Herr talman! Väit nya finansutskott har motsetts med intresse. Det är ju ett nytt inslag i riksdagsarbetet. Många har väl undrat hur utskottet egentUgen skulle agera. Om man dömer efter förevarande betänkande, så har väl starten varit Utet trevande. Majoriteten anknyter så ofta som möjligt tUl vad finansminstern har hävdat i finansplanen, och något annat var väl inte att vänta. Har man samma politiska inställning som regeringen, måste det också i stort sett slå igenom i ett utskottsbetänkande av denna karaktär. Det var ju inte heller så länge sedan finansplanen med sina konjunkturpolitiska bedömningar lades fram. Något radikalt nytt kunde väl därför inte komma fram. Den debatt som här förts har väl haft nägra inslag som varit av större intresse. Jag skall emeUertid Utet senare uppehäUa mig något även vid finansutskottets betänkande

Ordväxlingen meUan herr Ekström och herr Hermansson i Stockholm tUlkom mot bakgrunden av den mycket väsentliga fråga som herr Wedén ställde; Vad är det för slags näringsliv vi skall ha här i landet? Herr Ekström sade att på kort sikt är man frän den socialdemokratiska sidan överens med de tre oppositionspartierna, däremot inte på lång sikt. Jag undrar då: Vad är det socialdemokratin i så fall skall anknyta tUl? Var det möjUgen tUl herr Hermansson? Det sade inte herr Ekström, och jag påstår inte det heller. Men när jag hörde denna ordväxling kom jag att tänka på en cynisk journaUst, som för många år sedan karakteriserade aUa partiers valmanifest så här; "Man sätter i slutet de eviga sanningarna; i början skriver man de tiUfäUiga lögnerna." Jag tycker att det var en orättvis beskrivning, och jag viU inte beskylla herr Ekström för att presentera vare sig eviga sanningar eller tUlfäUiga lögner. Men enigheten med de tre oppositionspartierna är i varje fall från herr Ekströms synpunkt högst tUlfällig, och dä blir den intressanta frägan; Vad är det herr Ekström vUl på lång sikt? Ja, det skaU han tala om, säger han, när långtidsutredningen franUäggs. Det skaU verkligen bli en spännande läsning. Jag skaU se om jag hinner att med några ord kommentera också långtidsutredningen innan den tid jag har utmätt åt mig på listan har gått ut.

Herr Hermansson gjorde ett mycket intressant uttalande. Han skaU sedan utveckla hur han tänker rösta. Det är klart att det skall bU mycket intressant för oss att få höra om herr Hermansson och hans kamrater i vänsterpartiet kommunisterna kommer att rösta med det förslag som han karakteriserar på det här sättet; "Den politik som tecknas i finansplanen kommer att ytterUgare öka storfinansens profiter och maktstäUning." Röstar herr Hermansson för det förslaget som är socialdemokraternas, uppstår ju en verkligt intressant politisk situation.

Det finns ett par saker i finansutskottets betänkande som jag finner särskild anledning att kommentera. Finansutskottets socialdemokrater har inte valt vägen att direkt föreslå riksdagen att enbart godkänna regeringens aUmänna riktUnjer för den ekonomiska politiken. Finansministern föreslog i finansplanen att så skulle ske. Utskottet går den en aning mjukare vägen och föreslår godkännande med tUlägget att riksdagen skaU ge sin anslutning tUl vad utskottet anfört. Den logiska och språkliga uppbyggnaden av kläm nr 5 i utskottets betänkande är inte

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

oklanderlig, men det spelar rrundre roll. Det politiskt väsentliga är att det inte föreUgger någon hundraprocentig bindning meUan finansplanen och finansutskottets majoritet.

Man kanske kan säga att en annan lösning hade varit orimlig. Om riksdagen inte kunde göra en enda kommentar av betydelse vore ju denna behandling ganska meningslös. Det är viktigt att konstatera att det, då finansplanen för första gången behandlas på detta sätt, finns åtminstone en tUlstymmelse tUl självständighet. Mer än en tUlstymmelse är det dock inte.

Konjunkturbedömningen är enligt socialdemokraterna i utskottet en aning mer pessimistisk än finansministerns. På goda grunder, kan man tiUägga. Orderingången t. ex. är ju inte vad den borde vara.

Om man vidare räknar ut kvoten mellan antalet lediga platser och antalet arbetslösa och därvid använder säsongrensade siffror förefaUer det troligt att kvoten för januari och februari i år för första gången sedan september 1968 gär under noU. I mars förra året var kvotsiffran över tvä, dvs. starkt positiv. I december var den 1,2; det fanns då aUtså fler lediga platser än arbetslösa — jag upprepar att jag räknar med säsongrensade siffror. Den nu negativa kvoten är således ett aUvarligt tecken pä att näringslivet upplever en vikande konjunktur. Pä svenska betyder det att vi börjar fä tendenser beträffande arbetslösheten som är oroande. Det tycker jag att herr Ekström skulle ha kunnat ägna sig något mer åt i sin polerruk från kammarens talarstol.

Finansministerns uppläggning av den ekonomiska poUtiken i år innebär en tyngdpunktsförskjutning. Tidigare år har han mest talat om önskvärdheten av att uppnä balans i utrikesbetalningarna. Nu satsar han för första gängen en del på att uppnå detta. Det är dä finansministern ställs inför en rad svåra awägningsproblem. Socialdemokraterna i finansutskottet har haft att behandla även oppositionens motioner, där det framförts en del kritiska synpunkter på finansministems sätt att lösa dessa problem. Utskottsmajoriteten har dock i stort sett valt att bara notera att det förekommer sådan kritik; någon egentUg problemanalys har man inte kostat pä sig.

Den första svårigheten för socialdemokratin kan beskrivas så här:

För att kunna öka exporten är det nödvändigt att hälla tiUbaka den privata konsumtionen, konstaterar finansministern. I det läge som den socialdemokratiska poUtiken försatt vårt land förefaUer slutsatsen tyvärr vara ofrånkomlig. Man kan också säkert uppnå en hel del med denna metod.

Det kan emellertid diskuteras i hur stor utsträckning det är möjUgt att dämpa den privata konsumtionen och den ekonomiska aktiviteten på hemmamarknaden och på kort sikt uppnå målsättningen att sälja en växande andel av produktionen pä export. Självfallet är det lättare att uppnä den effekten om utlandets efterfrågan på våra varor stiger kraftigt. Av alla tecken att döma — tydligen också enligt socialdemokraterna i finansutskottet - kan vi inte vara säkra på att det blir fallet de närmaste åren.

Finansministerns problem blir alltså: Man får inte i sådan utsträckning gynna exportindustrin att hemmamarknadsindustrin inte får en chans att

t. ex. rationalisera sina företag. Dessa företag måste nämligen kunna konkurrera med utländska. I annat fall importeras det för mycket och då bUr det ingen balans i utrikesbetalningarna. Vi har redan nu ett antal krisbranscher i vårt land av typ textU. Sko, glas, möbel och trä är i större eller mindre utsträckning på väg in i en situation, som kan ge upphov tUl motsvarande svårigheter. Skulle sådana branscher mer eller mindre stampas ut, blir vi i än större utsträckning beroende av import, och det motverkar ju balansen i utrikesbetalningarna.

Redan innan finansministerns planer lades fram har en klar uppspaltning av företagen ägt rum. Jag generaliserar inte för mycket om jag påstår att det i första hand är de för svenska förhållanden mycket stora svenska företagen som investerar i utlandet. De skaffar sig dotterföretag eUer gär in i redan existerande utländska företag. De mindre företagen har inte denna chans. En annan skiUnad är att de stora företagen har lättare att ordna sin kapitalförsörjning. De har större möjUgheter att disponera om sina resurser. De är ocksä i den gynnsamma situationen att de lättare kan finansiera en del av sin verksamhet med hjälp av utländskt kapital.

Under större delen av den akuta valutakrisen överlät finansminister Sträng åt riksbanken att sätta in motmedel, dvs. dra tUl med onormala kreditrestriktioner. Därmed påskyndade han denna uppspaltning, denna olikabehandling av företagen. Det är alldeles uppenbart för alla — även om det inte var så från början — att kreditrestriktionerna i första hand drabbat de smä företagen. KlasskiUnaderna mellan oUka företagstyper blev genom herr Strängs verksamhet eller overksamhet än mer markerade. Utjämningspolitik var det i varje faU inte fråga om. De insatser, som nu är aktuella enligt finansministern, kan inte på något sätt ta bort den existerande klyftan meUan små och stora företag.

Finansministerns politik under de senaste arton månaderna har alltså varit verkligt bekymmersam för särskUt de tusentals företag som inte kan kallas stora. Detta kan inte undgå att på längre sikt påverka deras arbetsviUkor men också deras möjUgheter att bereda sysselsättning åt sina anstäUda under den tid som vi nu kan överblicka. Jag erinrar om att inom industrin svarar företag med upp tUl hundra anställda för hälften av industriproduktionen. I en del andra näringsgrenar blir siffran än högre. Jag viU också erinra om att under 1960—talet har 5 300 företag lagts ned. Det är en nettosiffra, alltså med nya företag frånräknade. Det säger en hel del om utvecklingen.

Stmkturrationaliseringen bör inte stoppas, men det är nödvändigt att se tiU att statsmakterna handlar pä ett sådant sätt att den inte går sä fort att allvarliga skador uppstår, lokalt eller regionalt. Under 1970 berördes dubbelt så många arbetstagare av nedläggningar och driftinskränkningar som under 1969. Detta är ett allvarUgt tecken på väggen. Statsrådet Strängs andra problem är alltså att avväga de ekonomisk-poUtiska åtgärderna på sådant sätt att inte hemmamarknadsföretagen pressas så hårt att de får svårt att klara sig. Det finns också ett beredskapsargument i detta sammanhang. Vid avstängning tar det ätskilUg tid att bygga upp industrier. Finansutskottet berör inte dessa problem och finansrrunistern har varit påfaUande tyst om dem. Herr Sträng brukar ju inte sakna ord, så i det här fallet är det väl intresset som saknas.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

Finansutskottets socialdemokrater instämmer med finansnunistem i att utländsk upplåning nu bör komma tUl stånd. Förgäves letar man efter anvisningar om hur de förelag som inte redan har etablerade förbindelser med utlandet skall få denna chans. Investeringsbanken kan ju inte klara aUting. Den kan inte bli en dadda för alla - med ordet dadda menar jag inte någonting förnedrande. Affärsbankerna bör därför, som herr Wedén betonade, få möjUgheter att i samverkan med näringsUvet och, om så är lämpligt, med staten låna upp utomlands. Frägan bUr dä: VUl finansministern medverka tUl detta? ViU han vara med om att möjliggöra även för andra än dem som i första hand har förbindelser med utlandet och som kan komma i kontakt med Investeringsbanken, att fä denna chans? Det kan ju inte vara sä att de mindre och medelstora företagen inte har dessa behov.

Önskemålet om full sysselsättning i normal verksamhet kommer genom herr Strängs ekonomiska politik att i angelägenhetsgrad flyttas ned en smula. Mot den bakgrund som jag tidigare har tecknat är detta tyvärr nödvändigt med herr Strängs politik. Men det kan leda tUl en viss olust inom det ekonomiska livet och vara tUl hinder när det gäUer att uppnå den önskade ökningen av industrins investeringar.

Även för kommunerna är detta en svår sak. I en del fall dä vi verkligen hoppas att industrin skall investera - det är inte fråga om bara maskininvesteringar utan även investeringar i byggnader — blir det nödvändigt för kommunerna att låta sina egna investeringar följa med. Det är då utomordentUgt väsentligt att kommunerna får en chans att låna tUl dessa investeringar. Hur ser herr Sträng på detta problem?

De risker landet löper med tanke på sysselsättningen visar att herr Strängs ekonomiska politik som vanligt är dåligt anpassad tUl skiftningar i konjunkturläget. En metod att rrUldra riskerna för hemmamarknadsindustrin med dess sjunkande sysselsättning är att skapa bättre förutsättningar för olika slag av företag att låna tUl investeringar. Riksbankens uppgörelse med affärsbankerna, som bygger på ökad kredittUlgång, var ett steg i rätt riktning. Men åtgärden kom aUdeles för sent. Det väsentliga här är dock följande.

Ryckighet i fråga om kredittUlgång och påläggande och borttagande av andra ekonomisk-politiska åtgärder är det allvarligaste problemet för företag som redan befinner sig i svårigheter. Herr Sträng håller givetvis med om att det vid företagsplanering är t. ex. den jämna tillgången på krediter, som är det avgörande. Hur detta skall ordnas ägnar varken finansministern eller finansutskottets socialdemokrater något markerat intresse. Från folkpartiets sida har vi under en rad är föreslagit åtgärder som skulle underlätta just för de små och medelstora företagen att rationalisera sin verksamhet.

En stadig tUlväxt av sparandet är i det sammanhanget ett av de mest angelägna behoven inom den ekonomiska politiken. Den saken har redan berörts här i dag. Herr Strängs underlåtenhetssynder är här verkligen mänga. Han får sitt straff som finansminister i det fortsatt rrunskade sparandet hos de enskilda människorna. För att få balans meUan sparande och investeringar - det skaU vi samtidigt veta — växer i den situationen kravet på statUgt tvängssparande.

Ett par dagar före valdagen 1968 skyndade sig herr Sträng att tiUsätta en komnutté, som skulle utreda kapitalmarknadens problem. Dess resultat har onekligen motsetts med intresse. Nu visar det sig att denna kommitté enligt riksdagsberättelsen under det senaste året inte har orkat med mer än två sammanträden. I år har den visst redan haft två. Då kanske det inte blir flera. VUl finansministern vara vänUg och tala om vad detta slöande skall tjäna tiU. Herr finansministern sitter ju inte i kommittén men måste väl ändå känna tiU dess arbetstakt. Har kommittén möjUgen fått order om att stiUsamt avsomna? I så fall fär herr Åsbrink och hans kumpaner i komrruttén inte något ärofullt slut. Utredningen gäller ett verkligt aUvarligt problem. Kommitténs direktiv är magnifika. Kommittén skulle ju verkligen lösa en del av kapitalmarknadens problem. När kommer lösningen?

Får vi en stark höjning av kostnader och priser under 1971, kan detta sätta stopp för våra förhoppningar om en något så när god exportkonjunktur. De svenska varorna kan bli så dyra, att vi inte klarar av den ökning i exporten som vi alla anser nödvändig. Herr Strängs påpekande i finansplanen, att pris- och kostnadsutveckUngen under 1970 inte skuUe ha försämrat näringslivets konkurrenskraft, är ett verkUgt klent argument. Alla vet ju att om kostnaderna hade hällits nere på en lägre nivå, skulle vår konkurrenskraft ha varit bättre. Det är en självklarhet. GäUer det för 1970, gäUer detsamma givetvis för 1971. Detta vet herr Sträng minst lika väl som någon annan. Det är mot den bakgmnden som hans förhoppningar i finansplanen om en lugn avtalsrörelse skall ses. Såsom lugn vUl väl inte ens herr Sträng karakterisera den nuvarande situationen på avtalsmarknaden. Jag skall inte ge mig in i en diskussion om de oUka lönebuden. Men det finns ett särskUt problem i detta sammanhang som herr Sträng har snuddat vid i finansplanen. Om det t. ex. blir kostnadsstegringar på 12 procent per arbetstimme under 1971 och vi fortfarande har prisstopp, leder detta tiU ett försämrat utbyte för företagen, och då kan ju företagens intresse av och möjligheter tiU investeringar minska. Hur tänker herr Sträng att klara upp detta? Jag tror att det vore mycket bra om finansministern frän talarstolen i dag vUle ge några principieUa synpunkter på denna problematik. Tänker sig möjUgen finansministern en aweckling av prisstoppet i tysthet? Är det som vi har sett relaterat i tidningarna de senaste dagarna en början tUl det?

Vid sidan av de funderingar som allmänheten har om den akuta konfliktsituationen på arbetsmarknaden möter man nu aUt oftare en undran av mer principiell karaktär inför vad som håller på att ske. Här har vi, säger man, en handlingsUnje som representeras av statsmaktema, som driver sin ekonomiska poUtik. En annan poUtik drivs av arbetsmarknadens parter. De frågor som man allt oftare hör är: När skaU de två mötas? Finns det inga möjliheter tUl större samverkan pä ett tidigt stadium? Vi svenskar berömmer oss flitigt av att kunna samordna och kompromissa när det verkligen gäller.

Frågorna är verkligen berättigade. Det intressanta är att de numera diskuteras ändå mer utanför detta hus än inne i det, även om flera talare i dag har berört dem. Herr Sträng tycker aldrig om sådana diskussioner, men, herr talman, det är ingenting att göra åt den saken. Problem löses ju

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 33-35

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

inte därför att man försöker hoppa över dem!

Ett par ord om långtidsutredningen. Den har kritiserats, inte minst av en rad socialdemokratiska tidningar med tydlig motvUja mot de resultat som har framkommit. Detta bör kanske framför allt ses mot bakgrunden av de skönmålningar som socialdemokraterna försökte sig på i valrörelsen; nu har man sett att det finns betydande svårigheter. Jag viU understryka att det verkligen finns anledning att kritisera långtidsutredningen pä en del punkter. Det går dock inte att komma ifrån att långtidsutredningen på ett skickligt sätt har visat på det för svensk ekonomi grandläggande problemet att åstadkomma balans i utrikesbetalningarna, ett problem aUtså som, om det inte löses, kommer att innebära faktiska restriktioner på värt manöverutrymme. Jag tycker det är beklagligt att man på en del håll varit så negativ mot långtidsutredningen och nästan allt vad den har kommit med.

Det finns ett antal LO-ekonomer som har lagt fram en motskrift, som innehåller mycket av intresse. Jag skaU inte gä in på allt vad som sägs där, men den är verkligt intressant även om jag inte delar aUa deras uppfattningar. De har således t. ex. inte fått riktigt klart för sig att en positiv bytesbalans är en nödvändighet — den är inget mål i och för sig, men den är nödvändig för handlingsfriheten i den ekonomiska poUtiken. De undervärderar allt som händer, om vi inte fär en sådan balans, och de övervärderar t. ex. också regionalpolitikens möjUgheter att på kort sikt uppnå de resursskapande effekter som de talar om. Sedan säger de emeUertid inte något preciserat om hur man skaU kunna åstadkomma en metod som leder tiU de sociala mäl som vi i mänga faU är överens om.

Det finns aUtså en väsentlig svaghet även i motskriften. Men på en punkt tycker jag det är intressant att se att författarna verkUgen har kommit med något väsentUgt, och det är att en långtidsutredning inte bUr särskilt intressant om den inte passas in i sitt politiska sammanhang.

Nu har det mänga gånger i dag utlovats av herr Ekström att långtidsutredningen verkligen skall behandlas på sådant sätt att riksdagen i hög grad skall få anledning att befatta sig med den. Jag håller dock med herr Hedlund om att det inte räcker med att man får en sådan utredning vart femte år, att materialet remissbehandlas och att riksdagen därefter får en sammanfattning. Vi måste ju ha rallande planering för att kunna åstadkomma det samhälle — ur ekonomisk synpunkt och ur social synpunkt — som vi alla strävar efter.

Finansrrunistern har varit utomordentUgt litet intresserad av detta. Skulle LO;s skrift möjligen kunna leda tUl att han tycker att man kanske ändå bör ge sig på en ekonomisk planering av Utet mera långsiktig karaktär, vore mycket ■vunnet.

Skall Sverige kunna fortsätta att driva en aktiv utbUdnings- och socialpolitik, ta bättre hand om de vårdbehövande och göra kraftinsatser för miljöns bevarande etc, kommer det svenska näringsUvets internationella konkurrenskraft att vara avgörande. De kritiska synpunkter som folkpartiet anfört inför finansplanen visar att den socialdemokratiska ekononuska politiken härvidlag är otUlfredsstäUande. Det behövs mera av hänsynstagande tUl olika meningsriktningar. Under de närmaste veckorna kommer vi att få se om det blir så.

I detta anförande instämde herrar KäUstad, Taube, Åberg, Westberg i Ljusdal, Öhvall, Löfgren, Karl Bengtsson i Varberg och Hörberg (samtUga fp).

Herr BOHMAN (m);

Herr talman! Den hittUlsvarande debattens första rond har präglats av en betydande oenighet mellan regeringspartiets och oppositionens representanter om orsakerna tiU den bristande balans som vi har i svensk samhällsekonomi och av en — i varje faU relativt sett — stor enighet om vilka åtgärder som just nu är av nöden för att äter vända utveckUngen rätt.

Jag tänker inte fullfölja det här meningsutbytet om finansplanen utan ämnar i stället försöka att passa in de ekonomisk- politiska pusselbitarna i ett bredare samhäUspolitiskt mönster och analysera vad som har skett och vad som häller pä att ske i detta samförståndets mönsterland Sverige.

Sötebrödsdagarna ligger bakom oss. Det konstaterandet är nog i dag gemensamt för alla ansvariga och ansvarsmedvetna politiska partiers talesmän, låt vara med vissa skiljaktigheter i ordval och temperament. Finansminister Sträng använder helst politiskt könlösa begrepp som "stmkturförändringar" för att beteckna följderna av 1960-talets slösande och kortsiktiga politik. För en oppositionspolitiker, som år efter år har varnat för de följder av en sådan här politik som bara den som av verklighetsflykt och önsketänkande är förblindad inte har velat uppmärksamma, Ugger det närmare tUl hands att kort och gott konstatera att Sverige under den socialdemokratiska maktutövningen har levt över sina tiUgångar. Socialdemokraterna har — låt vara i konkurrens med oppositionen — spenderat för mycket för dagen och avsatt för Utet för morgondagen.

Samhällsekonomin kan Uka Utet som de enskUda hushållen bortse frän ekonomiska realiteter. Folkhushållet kan i längden inte göra av med mera än vad de samlade tUlgångarna medger. Den offentUga sektorn och den samlade konsumtionen kan i princip inte utvecklas snabbare än vad som motsvarar resiirsutveckUngen i samhäUet. Det mäste vara vägledande för det politisk-ekonomiska handlandet också i vårt land. Några siffror belyser utveckUngen.

Under första hälften av 1960-talet ökade de offentliga investeringarna snabbare än de industriella, och den utveckUngen blev under senare hälften av 1960-talet än mera markant. Under sistnämnda period gick de industriella investeringarnas ökning ner tUl 13 procent, en nedgång som bör bedömas mot bakgrund av prognoserna i den långtidsutredning som hade att analysera perioden 1965-1970, en utredning som för fortsatt välståndsutveckling uppställde en 40-procentig ökning av den industriella expansionen som ett minimum — 40 mot i verkligheten 13 procent.

Den offentliga konsumtionen ökade under 1960-talet mer än dubbelt så snabbt som den enskilda. Den offentUga sektorn och skatterna lägger i dag beslag på mera än i något annat land. Den här utveckUngen kan inte fortgå i längden utan konsekvenser för avkastningsförmåga och för total räntabiUtet. Vi avläser i dag resultatet i bruttonationalproduktens utveckling under den senaste femårsperioden. I vårt land utgjorde den

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

genomsnittUga tUlväxten under den här perioden 3,7 procent, medan OECD-länderna kunde notera 4,5 procent och EEC-länderna 5,1 procent.

Varje procentenhet representerar för värt vidkommande mer än I 600 miljoner kronor. Den sjunkande tendensen borde alltså ge alla dem en tankestäUare, som tidigare har tUlbakavisat moderata samlingspartiets krav på en resursskapande långsiktig välståndspoUtik. Nu är som bekant läget så tiUspetsat att finansministern med tanke pä försämrade handelsbalanssiffror och otUlräcklig valutareserv bara vägar räkna med en tiUväxt av 2,8 procent för nästa år, en siffra som bara underskridits en enda gång under de senaste 25 åren.

"Ser vi realistiskt på problemet är det endast i en lugn och säker tiUväxt av samhällets resurser som en omfördelningspoUtik kan drivas med framgång." Det påståendet — som finansministern säkert känner igen som sitt eget — stär i strid med det önsketänkande som kännetecknat 1960-talets socialdemokratiska politik.

AUteftersom följdema av den ekonomiska misskötseln har uppenbarats och handlingsfriheten därmed har begränsats har socialdemokraterna sökt polarisera sin politik kring nya problem. De konkreta vardagsfrågorna har ersatts av visioner. Vid konfrontationen med de bistra ekononuska reaUteterna har alltså den regering, som varit van att trygga sin maktutövning med nya reformlöften, inte vägat presentera väljama en mödans, svettens och sparandets politik. I valet mellan ä ena sidan att skapa den ekonomiska stabilitet utan vUken - och jag citerar på nytt herr Sträng — "strävan tUl ökat välstånd blir en skrift i vatten", och å den andra sidan att engagera känslor och gruppmotsättningar har regeringspolitiken, framför aUt sedan herr Palme trätt tUl som statsminister, i aUdeles påfaUande hög grad färgats av strävanden i den sistnämnda riktningen. Den stolta avslutande devisen i 1970 års finansplan att det är aUa medborgares "vUja, solidaritet och framtidstro som avgör nationens framtid" har betänkligt bleknat under det senaste året — bleknat inför dagens konflikter, inför Stekenjokk, Blåsjön och Kalmar verkstad.

Jämlikhet människorna emellan i bemärkelsen Uka människovärde, aUas Ukhet inför lagen, individens integritet inför de mäktiga koUektivens företrädare, lika rätt att utveckla anlag och egenskaper - aUt detta bejakar alla. Men orealistiska, schablonmässiga, med allmänna niveUe-ringssträvanden besläktade paroller kan — vUket också erfarenheterna visat — utlösa motsättningar mellan grupper, vUkas inbördes samverkan utgör en förutsättning för att förverkUga det slags jämlikhet som aUa människor är beredda att ställa sig bakom.

Ett fritt demokratiskt samhäUe, uppbyggt av och med arbetande individer med olika egenskaper och olika förutsättningar, måste godta sådana inkomstolikheter som — som det hette i det socialdemokratiska principprogrammet innan man ändrade det 1969 — "grundas pä skiUnader i arbetsinsats, yrkesskickUghet, ansvar och initiativkraft". Så länge biandekonomins spelregler accepteras, måste också inkomstoUk-heter godtas, bl. a. som en metod för mänsklig arbetsfördelning men också som ett nödvändigt drivmedel för nya insatser och en för aUa välståndshöjande utveckling.

Detta konstaterande, herr talman, utgör inget genereUt godtagande av

de nuvarande nominella inkomstdifferenserna som rimliga eller rättvisa. Delvis är de en följd av skattepolitiken, delvis av kapacitetsbrister på UtbUdningsområdet, delvis av ett konventionellt tänkande som kommer att brytas ned och bör brytas ned.

Det finns emellertid, som herr Wedén framhöll i sitt anförande, gränser för en i den s. k. jämlikhetens intresse bedriven utjämningspoUtik. En utjämning som syftar tUl att ge låginkomsttagarna mera och mest, vänder sig ingen emot. Vi måste utjämna uppåt. Vi måste göra den gemensamma kakan större. Men tar sig skatte-, social- och lönepoUtiska utjämningsätgärder alltför drastiska uttryck, och upplevs dessa åtgärder av den som drabbas av dem som kränkande eller orättvisa, då är det i längden ägnat att motverka en förnuftig jämlikhetspoUtiks yttersta syften. "Jag har fått lära mig av erfarenhet att människomas medfödda benägenhet att se sig och de sina som det centrala i tUlvaron tvingar oss politiker att acceptera att en toleransgräns i fråga om beskattningens tyngd är en fysisk realitet."

Ja, herr talman, herr Sträng hade så rätt dä han gjorde detta uttalande. Det har fortfarande bärkraft. Det finns alltså, jag upprepar det, gränser för en jämlikhetens fördelningspoUtik. Jag tycker att förra årets skattereform pä något sätt iUustrerar detta. Redan i inledningsskedet har det visat sig att de* som avsågs utgöra en av majoriteten skattebetalare mot nUnoriteten riktad åtgärd drabbar även majoriteten. I förening med årets starka inflation, som i sin tur har ett direkt samband med skattepolitiska kompensationssträvanden, har den s. k. skattereformen bäddat för den storkonflikl som i dag skakar det svenska folkhushåUet och som nära nog över en natt har dementerat aUa vackra förestäUningar om det krisskonade Sverige — den starka ekonomins, samförståndspolitikens och arbetsfredens förlovade land. Varken solidariteten eUer framtidstron kunde med andra ord motstå prisstegringamas och det nya skattesystemets påfrestningar.

Det är, herr talman, intressant — men ingalunda lustbetonat — att ta del av omvärldens bedömningar av vårt just nu konfUktdrabbade land. Hur har Sverige så länge, frågas det, kunnat dölja de motsättningar som nu har brutit igenom det vackra skalet? Hur har man så effektivt kunnat dämpa det starka tryck i det svenska samhäUet som konfUktens bitterhet tycks vittna om? Dessa frågor är gemensamma, oavsett bedömamas politiska färg. KonfUkten är politisk, den är politiskt styrd.

Man må kalla denna avtalsstrid höglönekonfUkt eller högskattekon-flikt. Begreppen återger delvis skilda sidor av samma sak. Benämningen inflationskonfUkt vore också adekvat. VUken etikettering man än utnyttjar Ugger på botten ett misstroende mot regeringens ekonomiska politik, mot dess skattepolitik och en brist pä förtroende för en regering som borde företräda alla grupper i samhället, en regering som representerar de statsmakter, vUkas medarbetare nu ansett sig tvingade att söka strid för att bevara sin levnadsstandard eller dämpa ytterligare urholkningar av den.

I den ekonomiska politikens svenska vardag finns, herr talman, inget utrymme för generella lönelyft i storleksordningen 20 procent. SkaU vi något så när snart reda upp våra ekonomiska affärer utan drastiska

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

åtgärder krävs stark återhållsamhet av aUa grupper. Det är ett självklart konstaterande.

Men denna det begränsade utrymmets verklighet ställer krav också på arbetsgivaren-staten, på dess förhandlingsvUja och oväld i förhåUande tUl olika samhällsgrupper. Det är arbetsgivarens skyldighet att följa de spelregler som uppdrogs för de offentliganstäUda år 1965. Det ankommer på avtalsverket att förhandla om löner, inte att driva politik eUer, rättare sagt, inte att vara regeringens politiska advokatbyrå. PoUtiken hör denna försarrUing - riksdagen — tUl och inte avtalsverkets styrelse. Det poUtiska engagemanget i konfUkten står i påfallande strid med den talande tystnad som regeringen iakttog under den vUda LKAB-konfUkten, i vUken de relativt sett högre än andra arbetargrupper betalda hävdade sina — som de ansåg - berättigade intressen.

Del kan, herr talman, självfallet diskuteras — och det görs också på olika håll i dag — om det var riktigt att dra de paralleUer meUan den enskUda och den offentliga arbetsmarknaden som drogs genom 1965 ärs beslut om strejk- och förhandlingsrätt. Det kan ifrågasättas om de självreglerande kostnadsfaktorer som påverkar utgången av kraftmätningar på det enskUda området kan utöva motsvarande styrande inflytande inom den offentUga sektorn. Man kan även diskutera om lagens tUlkomst i själva verket innebar en förstärkning eUer en försvagning av arbetstagarnas ställning och också vUka vägar de annars skuUe ha beträtt för att inte bli utsatta för godtycke utan framgångsrikt kunna hävda de intressen som de finner rinUiga och rättvisa.

VUka slutsatser som vi alla inklusive löntagarparten har anledning att dra av konflikten är emellertid en fråga, som skall aktuaUseras först då motsättningarna väl har bilagts, inte under konfUkten. Vad arbetsgivaren-staten i rådande läge måste göra är att följa spelets regler och att tiUse att förhandlingarna drivs under Uka behandling av alla berörda arbetstagarorganisationer för att nå en lösning, icke för att slå sönder den ena eller den andra sammanslutningen. Ingen har något att vinna — minst av aUa statsmakterna — pä att krossa löntagarorganisationer och spUttra dem i ett flertal mindre, inbördes oberoende arbetsiagargrupper. De starka intresseorganisationerna utgjorde — så länge spelets regler följdes — hörnstenarna i freden på den svenska arbetsmarknaden.

En allvarlig följd av konflikten är den motsatsställning, som på sikt kan befaras uppkomma meUan statsmakterna och de tjänstemän som i sitt praktiska arbete svarar för samhäUets skUda funktioner. Ämbets- och tjänstemannalojaUtet är utmärkande för det svenska samhället. Oavsett personliga synpunkter och önskemål eller politisk åskådrung har svenska stats- och kommunaltjänstemän lojalt och pliktmedvetet fullgjort sina åligganden. Den objektiva pliktuppfyllelsen har varit betecknande för svensk förvaltning, men den bygger pä ömsesidigt förtroende. Storkonflikten och de uttalanden som gjorts på regeringsnivå är från denna synpunkt ägnade att inge en viss oro. För att lösa de många problem som vårt samhäUe i dag brottas med krävs förtroende, samförstånd och samhällssolidaritet.

Den unga generationen upplever med häpnad hur dess utbUdningsmöjUgheter försämras och hur dess framtid dras in i den lönepoUtiska

kraftmätningen. Som mest uppseendeväckande framstår dock arbetsgivaren-statens åtgärd att varsla om lockout av officerskåren. Det var, som vi aUa minns, framför allt den sektorn som stäUdes i förgrunden i samband med 1965 års debatt om undantag från strejkrätten av betydelsefuUa samhäUsfunktioner. Jag tror inte att någon då på aUvar räknade med möjligheten av en strejk från officerskåren. Själv skulle jag ha reagerat mycket starkt redan vid tanken på en sådan strejk genomförd av officerarna.

I förening med tidigare beslut att instäUa repetitionsövningarna ger avtalsverkets, dvs. regeringens, åtgärd att dra in landets försvar i konflikten ett desperat eUer — för att citera ur en tidning — dårhusmässigt intryck. Den vittnar om ett sällsynt dåUgt omdöme och om ett bristande ansvarsmedvetande, som jag trots min generellt kritiska inställning mot regeringen inte skulle ha trott att den var beredd att visa.

Sveriges försvar och förtroendet för det — inåt gentemot svenska folket och utåt gentemot omvärlden — är inte regeringens enskUda område. AUa demokratiska politiska partier stär i dag ytterst som garanter för det svenska försvaret. Försvaret intar Uksom utrikespoUtiken en särställning pä det politiska fältet.

Man hade i varje fall kunnat begära att regeringen skulle på förhand, liksom fallet är före viktiga utrikespolitiska ställningstaganden, ha samrätt med eUer orienterat oppositionen om sina intentioner att äventyra Sveriges anseende genom en lockout av officerskåren och — vUket det i realiteten är fråga om — en lockout av det svenska försvaret.

Nu ser förhandlingsläget något ljusare ut än tidigare, och det finns tecken som tyder på att lockoutvarslet inte skaU behöva förverkUgas. Det skulle då stanna med de skador som varslet redan kan ha förorsakat. Men, herr talman, jag viU ändå på moderata samlingspartiets vägnar vädja tiU statsministern att tUlse att de varslade stridsåtgärderna mot vårt lands försvar inte fullföljes.

"Vi har ett välfärdssamhälle där aUa människor är missnöjda och besvikna. Jag tycker att Sverige aUtmer Uknar en ofärdsstat, där man har börjat med ett aUas krig mot alla; här varslas om strejk pä strejk på strejk." Det här uttalandet är inte finansministerns. Det är VUhelm Mobergs. Han kunde ha tUlagt; "Här varslas om lockout på lockout på lockout, i denna de upptrappade konflikternas storkonflikt."

Vi kunde förra året tala om företagsamhetens bristande förtroende för regeringen. De extremt härda kreditrestriktionerna, konkurser, varsel om avskedanden och nedlagda företag kantade dagarnas pärlband under en stor del av 1970. Misstron spred sig som ringar pä vattnet. MisstänkUg-göranden av företagarna — deras syften, deras samhäUsanda och deras skickUghet — ackompanjerades av frejdiga skUdringar frän industridepartementet om den statUga företagsamhetens välsignelsebringande roU. Sådana predikningar har av kända skäl nu tystnat. Men motsättningarna, splittringen och bristen på framtidstro består fortfarande. Det saknas gålust i det svenska samhället i en utsträckning som jag inte har upplevt på många år.

Jag ställer samma fråga tiU regeringen som en av våra tidningar gjorde häromdagen: Utgör inte det olyckliga skattesystem som efterträdde ett

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

tidigare olyckligt skattesystem en grundorsak tiU vad som nu händer? Marginalskatterna gör det ju praktiskt taget omöjligt för enskUda människor med vanliga inkomster att genom nya arbetsinsatser höja sin standard, i varje fall under tider med stark prisstegring. Grupperna bevakar varandra då det gäUer fördelningen av det begränsade reella utrymmet för lönelyft. Man sneglar på grannen. Begreppet kompensation har kommit att ersätta ordet kompromiss i den svenska vapenskölden. InflationshjiUet snurrar aUt snabbare. Hetsen, stressen och avunden blir aUtmer febrig.

1 det ekonomiska läge dit landet förts av den socialdemokratiska expansionspolitiken måste alla nu dra åt svångremmen. Det är lätt att säga bl. a. därför att det är sant. Men uppmaningen är svårare att realisera; somliga har färre hål i svångremmen än vad andra har. Alla kräver för återhåUsamhet en motsvarande vUja av andra grupper. Den s. k. höglönestrejken är, som jag redan framhåUit, en inflationskonfUkt eUer, om man så viU, en kompensationskonflikt. Och även om de öppna motsättningarna snabbt biläggs, vUket vi aUa hoppas, så kommer de att bestå i det fördolda. Kampen kommer att upprepas. Bitterheten kommer att skärpas och våra ekonomiska förutsättningar försämras, så länge vi har det nuvarande skattesystemet kvar, bl. a. därför att det för enskUda är inkomsten efter skatt som är helt avgörande. Vi må tycka och tänka vad vi vUl om detta, men det är ett faktum att den enskUda människan, den enskUde löntagaren, bedömer sin ekonomi på det sättet.

Det är lätt att som finansminister Gurmar Sträng i ljusa ögonbUck konstatera att det inte är "praktisk politik" att genom "skärpt progressivitet" åstadkomma "någon effekt i inkomstöverflyttningen", att det inte heller är "praktisk politik" att låta de "bättre betalda ta en direkt standardsänkning av märkbar betydelse för ett relativt snabbare avancemang för de lågavlönade" och att det är "ofrånkomligt" att bäde prisstegringar och riksdagens skattebeslut utgör realiteter i avtalsförhand-Ungarna. Sådana uttalanden, som finansministern säkert känner igen, får ingen genomslagskrafl så länge finansministern inte själv har det poUtiska modet att dra konsekvenserna av sina uttalanden utan snarare handlar i strid med dem.

Om inte vär socialdemokratiska regering efter sitt långa maktinnehav har lärt läxan och kommit underfund med högskattesamhällets problem, borde regeringen vara så klok att dra sig tUlbaka och lämna över åt andra som inte är Uka förstockade och inte lika bundna av prestige att bygga upp en skattepolitik, riktad mot kompensationstänkande, mot inflation, och byggd på människornas irmeboende lust att göra insatser för sig, för sin familj och för samhället.

1 sin nuvarande utformning har skatteutveckUngen kulminerat — eUer rättare sagt kullbytterat. Det nya skattesystemet var ett beslut i fel riktning. Det kan vi i dag konstatera. Inom ett par år måste det radikalt förändras. Även herr Sträng tycks vara beredd att håUa med mig på den punkten. Han har själv bara för några dagar sedan fömtskickat en omprövning. Men då räcker det inte med enbart en anpassning av skalor och avdrag med hänsyn tUl inflation och samhällsutveckUng. Någonting helt annat måste ersätta den konstruktion vi hittUls dragits med.

Har vi de tekniska förutsättningarna? Har vi underlaget för en öppen diskussion om hur ett tidsenligt skattesystem skall se ut? Vi kan bygga efter internationella förebilder. Från andra länder kan vi hämta erfarenheter av varierande system. Vi kan studera olika slags löneskatter eller höga socialavgifter i förening med låga direkta individuella inkomstskatter. Men vårt land befinner sig i den utveckling, som brukar kaUas den postindustrieUa, längre fram än kanske något annat land. En tidsenUg beskattning måste utformas främst efter våra egna förhåUanden.

Vi har i dag inte det erforderliga underlaget, därför att regeringspartiet hittUls inte har velat sätta sitt eget skattesystems huvudsakliga riktUnjer under debatt. Tiden är därför mogen för en ny bedömning av hur ett tidsenligt skattesystem skall kunna byggas upp i ett samhäUe som vårt.

Det är inte nun sak att här ange riktUnjerna för en sådan omprövning. Den bör naturligtvis ske inom en ny aUmän parlamentarisk skatteberedning. Den bör arbeta helt förutsättningslöst och dra nytta av internationella erfarenheter. Den måste också utgå ifrän den verkUghet som alla löntagare i dag upplever, nämligen att nettolönernas köpkraft avgör deras levnadsstandard. Att bibehåUa ett system, där penningvärdeförsämringar leder tUl procentueUt högre skattesatser, har kommit att framstå som alltmer svårförstäeUgt. Indexreglering av skatteskalor m. m. - sedan länge förordad av den samlade demokratiska oppositionen — utgör ett medel häremot. Det moderna samhället behöver dessutom finanspoUtiska instrament av annan natur än dem vi i dag förfogar över. Dessa har redan blivit utslitna. Genom ett tidsbegränsat obligatoriskt konjunktursparande skulle exempelvis den för den ekonomiska poUtiken ansvariga regeringen kunna variera komsumtionsefterfrågan med konjunkturema utan att skattebördan fördenskidl behövde ständigt stegras och permanentas pä en aUt högre nivå.

Det är min övertygelse att det i alla läger i dag finns förståelse för en ny skattepolitik och för nya möjligheter att föra en effektiv stabUiserings-politik. De grundläggande naturliga betingelserna för fortsatt välståndsutveckling är goda i det här landet. Det gäUer att utnyttja dem. Det gör man inte genom en konfrontationspolitik av socialdemokratisk modeU. Härför krävs en politik byggd pä samverkan, rättvisa och ansvar, en politik som inte är inriktad pä att spela ut olika grupper i samhäUet mot varandra. Vi kan inte acceptera det motto som skulle kunna kUstras på den socialdemokratiska politiken: "Om jag fär mitt och väl det och du fär ditt och knappt det, då är jag nöjd."

Herr talman! Jag sammanfattar de tankegångar jag här utvecklat.

1. KonfrontationspoUtiken har kulminerat i dagens storkonflikt. Svensk politik måste bygga på samförstånd och samverkan. Blott därigenom kan vi bygga ett rättvisare samhälle och lägga en fast gmnd för fortsatt välståndsutveckling.

2. Våra skatter måste konstrueras så, att det blir lönande att arbeta för en högre levnadsstandard. Redan ett löfte från statsmakterna att åstadkomma ett system som återställer reaUönens värde är ägnat att driva ner den höga samhäUstemperaturen.

3. Det är inte bara den enskUde som skall rätta munnen efter matsäcken. Även stat och kommun måste ompröva sina utgifter. En

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

3* Riksdagens protokoU 1971. Nr 33-35

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971 Finansdebatt

besparingsutredning bör ofördröjligen tUlsättas.

4. Regering och oppositionspartier bör tUlsammans med arbetsmarknadens parter och företrädare för näringslivet överlägga om omedelbara åtgärder i syfte att återstäUa balansen i samhällsekonomin.

Herr WERNER i Tyresö (vpk);

Herr talman! Regeringens argument i årets finansplan är att jämvikt måste skapas i betalningsbalansen genom att löntagarnas konsumtion minskas och utrymmet för exportindustrin ökas. Det innebär att man helt och hållet tUlgodoser näringsUvets intressen och önskemål. Först tiUåter regeringen en spekulativ lageruppbyggnad från näringslivets sida, en spekulation som bidrar tUl prisstegringar och sämre bytesbalans. Därefter vill man, samtidigt som man skär ned den offentUga och privata konsumtionen, ge samma spekulanter nya favörer för att, som man säger, hjälpa upp den dåliga bytesbalansen.

Vi har sagt tidigare att vi godkänner inte resonemanget att det skuUe finnas något slags köpkraftsöverskott hos löntagarna. Prisstegringarna har redan pressat ned reallöner och levnadsstandard och därigenom begränsat köpkraft och efterfrågan hos majoriteten av människorna.

Det är ganska förvånansvärt att en socialdemokratisk regering inte finner anledning att sigpalera några åtgärder mot den spekulativa lageruppbyggnaden utan i stäUet är angelägen att ge mer pengar åt exportindustrin på löntagarnas bekostnad. Därför kritiserar vi förslaget att löntagarna med skattepengar skaU tvingas medverka tUl att näringsUvet ges lättnader när det gäller att investera, oavsett vUket slag av investeringar det är fråga om. Man förmanar löntagarna att begränsa sina löneanspråk, men man har inte ett ord av kritik att framföra mot kapitalägarna, som i hög grad är ansvariga för prisstegringarna.

Denna politik, som inte är ny, bidrar tUl att ytterligare skärpa den orättvisa fördelningen av produktionens vinster. Man befäster den kapitalistiska biandekonomin, som just socialdemokratin är den främste förespråkaren för.

Den samförståndsanda som storfinansen, de borgerliga partierna och socialdemokratin under mänga är har uppammat och utvecklat och som hade sin högkonjunktur under 1940- och 1950-talen har emellertid under senare år råkat ut för allvarUga bakslag. Det beror inte pä nägra tUlfäUigheter eller på uppkomna stämningar utan har konkreta, objektiva orsaker i den ekonomiska utveckling som ägt ram såväl i vårt land som i övriga kapitaUstiska länder. I syfte att öka vinstema genomförs rationaU-seringar inom industrin som tvingar upp arbetstakten, arbetsmiljön försämras och arbetarna utsätts för ökade olycksfaUsrisker och ökad ohälsa. Antalet utslagna ur industrin, sådana som inte längre kan hänga med i det härda tempot, ökar för varje år. Vi ser hur klyftan meUan kapital och arbete ständigt vidgas. Det är de faktorerna som är de verkUga orsakerna tUl samförståndsandans bakslag.

Under den s.k. Saltsjöbadsandans högkonjunktur pä 1940- och 1950-talen var det i stort sett bara vi kommunister som talade om klasskamp, klassamhälle och storfinans. I dag står dessa begrepp i centram för den allmänna debatten därför att klasskampen har förts upp

tUl ytan och klassamhället har avslöjats som orsak tUl ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor, tUl alltmer omänskliga arbetsförhåUanden, till spridning av kommersialiseringens och profitjaktens gift och tUl den aUmänna miljöförstöringen. I två stora utredningar har detta klassamhälles polarisering avslöjats — låginkomslutredningen och koncentralionsut-redningen har bekräftat den.

I stället för att ta initiativ tUl att bryta denna utveckling presenterar man en långtidsutredning som bygger på att samma utveckUng skall fortsätta. Arets finansplan är väl inordnad som ett första steg i denna utrednings slutsatser om den framtida ekonomiska utveckUngen. Vi kräver i stället en långtidsutredning som arbetar utifrån klara välfärds-och fördelningsmässiga utgångspunkter. Den ekonomiska poUtiken måste underordnas dessa långsiktiga politiska mål, vUket förutsätter kamp mot profit- och spekulationsintressena och ett tUlgodoseende av rättmätiga fordringar på rejäla lönelyft på vinsternas bekostnad.

Att företrädarna för näringslivet instämmer i långtidsutredningens slutsatser är helt följdriktigt och helt i Unje med de tankar som det nuvarande systemets försvarare tidigare gett uttryck för när löntagarna fört fram krav på högre löner, kompensation för prisstegringarna, kortare arbetstid, lägre pensionsålder, demokrati pä arbetsplatsen osv. Då gör man som exempelvis bankdirektör Lars-Erik Thunholm i Skandinaviska banken: pläderar för en statUg inkomstpolitik, dvs. att regeringen och de StatUga organen skall lägga sig i avtalsrörelsen och sätta en gräns för de fackliga kraven. Lönerna får inte stiga mer än vad bankdirektörerna anser lämpligt med hänsyn tUl sina uppdragsgivares, storföretagens, krav på större investeringar och högre vinster.

När löntagarna kräver att resultatet av den produktionsökning de själva åstadkommit skaU fördelas rättvisare, så att lönerna höjs pä vinsternas bekostnad och löneformer införs som hindrar hetsen i arbetet, kräver bankdirektörerna och Svenska arbetsgivareföreningen i stäUet att nya bördor skall läggas pä löntagarnas axlar, att deras konsumtion skaU skäras ner de närmaste åren, att de skall häUa tUlbaka sina löner även om priserna stiger — allt för att det privata kapitalet och monopolen skaU få större manöverutrymme och stärka sina positioner i den kapitaUstiska konkurrensen på världsmarknaden.

Klyftorna mellan hög- och lågavlönade har vidgats oavbrutet under den socialdemokratiska regeringsutövningen i snart 40 år, och det finns ingenting i regeringspartiets politik som tyder på att man tänker ta några avgörande grepp för att bryta denna utveckling. De väldiga löne- och inkomstklyftor vi i dag har är ju i stort sett ett resultat av den jämlikhetspolitik som socialdemokratin har fört.

Från vårt håll har vi alltid konsekvent kämpat för de lågavlönades intressen. Vi har bekämpat storfinansen och dess inflytande, medan socialdemokratin genom sitt accepterande och befästande av biandekonomin i stället har jämnat vägen för ytterUgare inkomstklyftor. Man har gjort jänUikhetspolitiken till ett fördelningsresonemang där man begränsat uppgiften tUl att fördela en på förhand given kaka mellan skUda löntagargrupper. Men verkliga topplöner, bolagsvinster och förmögenheter har man lämnat utanför detta resonemang.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Vi tar mycket bestämt avstånd från den lönepolitik som SACO och SR driver, eftersom det inte finns någon anledning att ge redan toppavlönade höjningar. Vi kan inte stödja en organisation som stäUer procentueUa krav, vUka om de skulle förverkligas skuUe resultera i att folk i höga befattningar med topplöner skulle få mångdubbla lönehöjningar i jämförelse med de grupper inom samma organisation som har relativt låga löner. Denna procentlinje, som vi alltså avvisar, skulle ytterligare vidga klyftan mellan hög- och lågavlönade. En sådan linje skulle stå i direkt motsättning tUl exempelvis våra förslag om en sänkning av landstingsrådens löner i Stockholms län. Den skulle också stå i motsättning tUl gruvarbetarnas kamp i gruvkonflikten för ett år sedan, där man slogs för att de som låg lägst på löneskalan skuUe ha de största höjningarna.

Men samtidigt måste frågan om jämlikhet vidgas tUl att gäUa hela samhället. De höga inkomsterna måste minskas, men detta måste gäUa aUa och inte bara dem som har inkomst av lön. I ännu högre grad måste det avse bolagsvinster, stora privata förmögenheter och spekulationsvinster i bl. a. mark- och bostadsbyggande.

Försöken från oUka håU att reducera lönekampen tiU fördelningsresonemang mellan löntagargrupperna kan inte lösa frågan om inkomstutjämning mellan hög- och lågavlönade. Vi är självfaUet för att låglönegrupperna skaU ha mest i avtalsrörelserna, men vi tror inte på att kombinera detta med allmän återhållsamhet, som ökar klyftan mellan det stora flertalet löntagare å ena sidan och bolagsvinsterna och de verkUgt stora inkomsterna å den andra.

Vi kan inte godkänna att s. k. ekonomiska experter skaU få bestämma utrymmet för löneökningarna. Dessa experter utgår helt från det nuvarande ekonomiska systemets krav. Vi kan heller inte godkänna att regeringen genom långtidsutredningen försöker styra ekonomin i finanskapitalets intresse och att export och betalningsbalans inte kan förbättras med mindre än att löntagarna ger avkall på sina krav och finner sig i reducerad konsumtion och reformstopp.

Så länge återhållsamheten innebär att bolagsvinsterna ökar och prisstegringarna samtidigt har lett tUl reallönesänkning för stora gmpper, är det orimligt att gå ut tUl löntagarna och förklara för dem att de måsle ta pä sig det exklusiva ansvaret för samhällsekonomin. Exemplet YFA — Holmens bruk — är talande för hur kapitalägarna visar sin soUdaritet. Samtidigt som beslutet om YFA:s nedläggning fattades beslöt bolagsstyrelsen att öka utdelningen tiU aktieägama med 1,2 mUjoner kronor.

Det var denna "solidaritet genom återhållsamhet" som Ernst Wigforss tänkte på då han i en jämlikhetsdebatt i TV bl. a. yttrade att "så länge det är möjUgt att utan arbete förtjäna lika mycket som de arbetande välavlönade, så länge finns inte den verkliga grundvalen för en vädjan tiU löntagama att sinsemellan lösa fördelningsproblemen."

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag gick tUl den här debatten utan manuskript — helt enkelt därför att det med det här nya systemet som vi nu tUlämpar är Utet svårt att komma med några särdeles purfärska synpunkter på den

finansplan som redovisades för ungefär en månad sedan. Den har under den gångna månaden varit föremål för alla de debatter och aUa de bedömningar som man rimligtvis kan begära i aUa de olika försarrUingar-na. Vi hade ju också Utet svårt att håUa oss ifrån dessa frågor under rerrussdebatten. Jag har emellertid suttit troget i bänken och lyssnat på dagens inlägg och inte kunnat uraktlåta att göra några små anteckningar — kaUa dem gäma blygsamma — i marginalen, och jag skall nu göra ett försök att utveckla dessa tankegångar Utet närmare.

Det är ju en gammal erfarenhet, herr talman, att går det något så när bra här i världen, så bmkar det inte vara någon egentlig gräns för hur bra man tror att det skall utveckla sig. Går det dåligt, så är det i regel inte heUer nägon egentUg gräns för all den pessimism och aUa de svartmålningar som vi fär uppleva.

Så här i efterhand kan man göra intressanta iakttagelser. Det tiUhör mitt ämbete att i början på januari varie år diskutera dessa frågor med den s. k. nationalekonomiska expertisen. Ja, det skaU inte vara några citationstecken — det är naturligtvis en nationalekonomisk expertis eftersom den företräds av professorer och docenter i de fina fakultetema som sysslar med nationalekonomi. Tidigare hade jag nöjet att i dessa debatter ocksä möta herr Burenstam Linder. Han var då bara vetenskapsman — nu försöker han framträda som något slags hybrid av vetenskapsman och politiker. Jag tycker att han är tråkigare i den sistnänmda skepnaden, men det kan ju vara en rent personlig iakttagelse från min sida.

När jag i är diskuterade dessa frågor med de ekonomiska experterna fick jag tUl min överraskning uppleva att flera uttalade sin stora tiUfredsställelse över det utomordentUga decennium som 1960-talet varit: ett decennium med starka framsteg i fråga om nationalprodukten, ett decennium med goda framsteg på alla områden och tUl lycka och välsignelse för hela det svenska folket. Jag trodde naturligtvis inte riktigt aUt av dessa översvaUande lovord över utveckUngen under ett tiotal år då den socialdemokratiska regeringen och kanske i ■viss framträdande form dess finansminister haft ansvaret för ekonomin. Jag tog det med viss skepsis, med viss reservation, eftersom man ansåg sig behöva måla utvecklingen i så ljusblå färg och beskriva den i sä fina tongångar för att få den rätta reliefen tiU dagens bedrövelse.

Sanningen Ugger väl någonstans mitt emellan. Vi har bakom oss ett gott decennium, och det kan ju vara bra att fä det bestyrkt från objektivt häll sä här i efterhand.

När man nu har en benägenhet att svartmåla dagssituationen skaU det påpekas att vår ekonomiska tiUväxt ändå fortsätter. Den kan variera från år tiU är, men vi har välgrundad anledning att räkna med att det bUr ett formerande av våra gemensamma resurser med 3—4 procent varje år. Och detta skall ses från värt utgångsläge, som sannerUgen inte tUlhör de låga utgångslägena utan innebär en standard som vid varje intemationeU jämförelse står sig ganska gott.

Den framlagda budgeten är väl, som det har sagts, en industrivänUg budget. Jag har lagt märke tiU att både herr Hermansson och herr Werner i Tyresö ogiUat detta. Budgeten har ställt vårt problem i fråga om

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

bytesbalansen i förgrunden, och jag har en känsla av att även detta ogiUats på det hållet. Jag vet att herrarna inte är aUdeles ensamma pä den punkten; jag har ögnat i den protestskrift - låt mig kalla den så - mot långtidsutredningen som fyra eller fem tjänstemän inom Landsorganisationen har presterat. Och det är en del intressanta synpunkter i det resonemanget.

Jag är den förste att erkänna att långtidsutredningen inte har kunnat fånga in aUa problem som man i en ständigt fortskridande utveckling ställs inför. Emellertid tror jag mig kunna säga att långtidsutredningens arbetsmetoder blir mer och mer förfinade för varje produkt den presterar, och har man tålamod bör det gå att komma fram tiU en ganska god produkt.

När långtidsutredningen presenterar problemet som en fråga om återstäUande av bytesbalansen, så är jag helt överens med utredningen. Jag har också funnit att olika talare här i dag — med undantag av det kommunistiska partiets företrädare - haft samma uppfattning.

Man kan naturligtvis göra gällande, som i denna protestskrift, att det i glesbygderna finns en stor arbetskraftsreserv av kvinnor och av undersysselsatta och att man med mobiUserande av den arbetskraftsreserven måhända skulle kunna fä ett annat utgångsläge för bedömningen av de framtida möjUgheterna att formera nationalprodukten. Ja, på lång sikt kan det väl ligga något i det. Men att man inom den närmaste fyraårsperioden skulle ha några nämnvärda möjUgheter att ta ut extra resurser den vägen tror i varje fall inte den som i sitt dagliga arbete har att kämpa med lokaUseringspolitikens alla problem och svårigheter.

När man nu satt bytesbalansproblemet i förgrunden och sagt att det får vara det ultimativa - jag vill minnas att jag uttryckte mig så, när finansplanen skrevs — så är detta inte något speciellt för oss. Herr Hermansson och herr Werner i Tyresö kan ju snegla över tUl vårt östra broderland och dra sig tUl minnes hur det var strax innan och strax efter det att den finska regeringen tvingades att devalvera den finska marken och vUka åtgärder och ingripanden som blev en följd av det och vad den träffade stabiUseringsöverenskommelsen innebar. Jag utgår från att de kommunistiska riksdagsledamöterna i vårt östra broderland är ungefär Uka goda kommunister som vi har här hemma i vårt land. Men de hade ingel annat val än att bita i det sura äpplet och samla sig om ett stabiUserings- och lönestoppsprogram för att återstäUa ett sunt ekono-rruskt förhållande i affärerna med omvärlden. Det var slut på valutareserven; nationen måste gä vidare och skaffa sig medel för erforderlig import, ty import kan ingen nation a-wara om man vUl fullfölja målet att skapa en anständig levnadsstandard för sina medborgare.

AUa stora ord, alla floskler och progagandasatser, faller ju platt tUI marken när man ställs inför den trista och reala verkligheten. Det upplevde herr Hermanssons och herr Werners partibröder i vårt östra broderland. Vi har sluppit uppleva det här i landet, och kommunisterna kan följaktUgen fortsätta att tala plattformens språk utan att behöva riskera att komma i allvarUg kontakt med verkligheten.

När bytesbalansproblemet aktualiserades under fjolåret tillhörde jag dem som försökte dämpa vad jag tyckte var en överdriven och alltför

onyanserad skräckpropaganda. Jag försökte göra det genom att hänvisa tUl handelssiffrorna, som visade på en påtaglig lageruppgång i vårt land. Enligt gamla kända regler kunde jag säga mig, att det väl ändå är tärrUigen egalt om pengarna ligger i valutareserven i form av guld och reserwaluta, eller om de Ugger i en extra lageruppbyggnad som ändå i det länga loppet kommer näringsUvet och samhäUet tUl godo.

Man kan föra en sådan diskussion som jag här har tiUåtit mig att föra, så länge man inte har valutareserven nere i bottenläge, där den bUr internationellt uppmärksammad såsom varande för låg, ty då kan man, i Ukhet med vad den engelska labourregeringen gjorde strax före sin senaste devalvering, råka ut för en intemationeU valutaspekulation som innebär att även om det inte finns sakUga och välgrundade anledningar för en devalvering, kan en nation ändå hamna i det läget helt enkelt därför att spekulationsdjävulen har släppts loss i hela den så integrerade omvärld som varje industrialiserad nation tvingas att umgås i och konfronteras med.

Vi behövde aldrig ta den risken. Det blev en vändning i mitten på fjolåret. Jag skaU gärna säga tUl den senaste talaren att jag inte ser något i och för sig deklasserande i att den svenska industrin lade upp ett lager när man konfronterades med en mycket påtagUg internationell prisuppgång. Denna lageruppbyggnad innebar att man köpte sina varor tUl förhällande-vis gynnsammare priser än vad man skulle ha gjort om man hade väntat längre. Jag begriper att man kan resonera som en del talare här gjort i denna fråga om man ser den svenska industrin som en storhet i värt samhälle som inte har någonting med medborgarna att göra och som inte har någonting med arbetarklassen att göra. Men om man är på det klara med att den svenska industrin är en del av det samhälle där vi lever och skall ta ut vär standard och vårt välstånd är det i och för sig ingenting att beklaga om industrin under en internationell prisuppgäng ökar sina lager innan priserna blir alltför höga; naturUgtvis har hela nationen nytta av det. Man kan göra det, menar jag, så länge som valutatiUgångarna inte sätter ett absolut stopp för denna import.

När vi framlade finansplanen presenterade vi en prognos för handelsbalans och bytesbalans under 1971 som jag egentUgen med stor tvekan vidarebefordrade tiU riksdagen. Den var i allt väsentUgt framtagen av den ekononuska expertis som arbetar för finansdepartementets räkning. Det har dess bättre visat sig att den något optimistiska prognosen att vi skulle vända ett handelsbalansunderskott på I 330 miljoner tUl ett överskott pä ett par hundra miljoner och ett bytesbalansunderskott pä drygt I 900 miljoner tUl ett modererat underskott pä ca 700 miljoner i dag ligger närmare sanningen än man kanske trodde då finansplanen presenterades för en månad sedan. I dag redovisas nämligen handelsbalansunderskottet tiU I 150 miljoner i stället för I 330 miljoner, och i konsekvens med detta bör vi kunna räkna ned bytesbalansunderskottet i motsvarande grad.

Men fortfarande har vi ett underskott på denna strategiska punkt, dvs. när det gäller bytesbalansen, som förutom själva varuhandeln även inkluderar de s. k. tjänstetransaktionerna, alltså kostnader i de oUka riktningarna för sjöfart, u-hjälp, turistresor, Ucenser och patentavgifter.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Jag är ledsen att behöva säga att jag tror — och på den punkten delar jag långtidsutredningens bedömningar — att vi har inneboende hos oss ett underskott även för de närmaste åren, vUket innebär att den ekonomiska politiken måste vara inriktad på att eliminera detta underskott.

Vi har bara en framkomlig väg. Om man fortfarande betraktar den svenska industrin och det svenska näringslivet som en del av det svenska folkhushåU som vi alla gemensamt har ansvaret för - och det tyckerjag att man i reaUtetens namn bör göra — råder det inget tvivel om att den ekonomiska politiken måste imiktas på en förstärkning av industrins konkurrens- och leveransförmåga, det mä sedan gälla exportindustrin eller den med importen konkurrerande hemmamarknadsindustrin. Budgeten har detta som grundtema, och på den punkten föreligger det en gradskiUnad meUan oppositionens ståndpunkt i år och den man under Uknande förhållanden intagit tidigare år så tUl vida att oppositionen och reservanterna i utskottet nu Ugger närmare regeringen när det gäUer den aUmänna imiktningen av den ekonomiska politiken och bedömningen av den.

Dä uppstår den fråga som dagens debatt i stor utsträckning präglats av: Har vi med cionna politik möjligheter att realisera de goda målsättningarna och fullfö- de goda ambitionerna? Den frågan har ställts i de tidigare debatterna pa olika språk och med utgångspunkt i oUka sätt att beteckna situationen. Mest slagkraftigt skedde det kanske i den debatt där min motståndare talade oxfordengelska och frågade vad man i andra sammanhang frågat pä vanlig bondsvenska, nämUgen: "Kommer hästen att dricka om man för fram den tUl den fyllda källan? " Därom kan man naturligtvis ha olika uppfattningar, och sädana har presenterats i dagens inlägg.

När det gäUer min bedömning av investeringsökningen har jag emellertid en ganska bestämd känsla av att jag inte står alldeles ensam. Även om Veckans Affärer naturUgtvis inte är någon altartavla och aUt vad tidningen skriver inte är något Skriftens och sanningens ord vUl jag ändå hänvisa tiU ett nummer av tidningen där man presenterat en intervju med, ■vUl jag minnas, 29 av landets allra största industriföretagare. Tidningen frågade dessa storföretagare hur de ser på utvecklingen för 1971.

Svaren visar att majoriteten av dessa storföretagare tror på fortsatta prisstegringar på sin exportproduktion. Det brukar finnas god anledning att räkna med att det i sin tur drar fram investeringsviljan. Som en naturlig konsekvens av denna optimistiska bedömning har en klar majoritet uppgivit att man räknar med en större investeringsökning under 1971 än under 1970. Investeringsökningen under 1970 låg någonstans mellan 7 och 8 procent. När vi i finansplanen har skisserat en investeringsökning på 10 å 12 procent står detta således väl i harmoni med vad industrierna i en enkät vid en senare tidpunkt än då finansplanen skrevs fortfarande anser sig ha välgrundad anledning att räkna med.

Det hela är därför en fråga om att kunna styra arbetskraft och kapital tUl den sektor som är prioriterad i finansplanen. Det borde därför nu, när den värsta överkonjunkturen är förbi, finnas en viss anledning att räkna med att arbetskraft skall kunna ställas tUl förfogande. Därmed bör man

kunna utnyttja en produktionskapacitet, som i annat fall inte skuUe kunna utnyttjas, med vad det innebär i form av exportökning. Jag tror också att det skall vara möjligt att finansiera denna industrUnvestering på ett bättre sätt än under år 1970.

Vad jag reagerat mot, när jag snällt suttit i bänken och lyssnat på aUa inlägg i dag, är närmast att man, när man försöker måla med tjärpytsarna i dagens situation, ständigt har sin utgångspunkt i år 1970 — ett är av utpräglad överansträngning, ett är som vi sannerligen inte vUl ha tUlbaka om vi skaU kunna räkna med en lugn, sansad och riktig utveckUng i vårt land i harmoni med vad bl. a. situationen i vår omvärld kräver.

Vi har i finansplanen annonserat frägan om utlandsupplåningen. Det är ett nytt inslag. Vi annonserade den i kompletteringspropositionen 1970. Men vi tUlämpade denna upplåning mycket försiktigt under fjolåret, väl närmast endast då det gällde industrier som behövde göra investeringar utanför våra gränser, därför att investeringar innanför detta lands gränser hade sina besvärligheter med hänsyn tUl arbetskraftssituationen. Om industrierna vUle göra investeringar utanför värt lands gränser fick de göra detta, dock under förutsättning att även finansieringen av investeringarna skedde utanför vårt lands gränser. I år är vi väl beredda att gå ett steg längre, dvs. att direkt godkänna och acceptera en kapitalförstärkning utifrån för investeringar inom det egna landet, naturligtvis då under kontroll av dels vad det är fräga om för investeringar, dels att de sker inom det utrymme som samhällsekonomin medger.

Vårt konkurrensläge rant om i världen är fortfarande bra. Vi har kunnat, menar jag, fä verifikationer på detta genom utvecklingen under det sista halvåret 1970, en utveckling som inte i något avseende har förändrats under den första månaden 1971. Tvärtom fick jag i förrgår in handelssiffrorna för januari 1971 och kunde då avläsa att de handelssiffrorna representerade ett överskott. Vår export har faktiskt överstigit importen under januari månad. Det kan jämföras med det underskott på ungefär 675 miljoner kronor som vi hade i januari månad i fjol. Under en längre tid — från 1965 tUl i år — har underskottet varje är stadigt rört sig om sådana belopp som 350, 400, 540, 200 och 675 miljoner kronor, medan vi i år alltså kan notera ett överskott.

Nu är jag beredd på att många säger att det naturligtvis finns förklaringar härtUl. Orsaken är, säger man kanske, att vi har haft en osedvanligt mild vinter, som har inneburit att vi inte har behövt göra några som helsl inskränkningar i våra fartygstransporter för den norrländska industrin. Det är dock inte hela sanningen, utan sanningen är att dessa siffror bestyrker att vi nu har en god exportförmåga och att vi dessutom fortfarande har en bibehållen konkurrenskraft gentemot utlandet. Varför skulle vi inte ha det? Än har det inte hänt något på kostnadssidan inom den svenska industrin och det svenska näringsUvet som gör att man kunde befara någonting annat. Om man följer den internationella ekonomiska utvecklingen, finner man att kostnadsutvecklingen utomlands har varit sådan att vi även efter den pågående avtalsrörelsen, vars resiUtat ännu Ugger i ett stort dunkel, inte utan vidare behöver bränna våra skepp och säga att vi befinner oss i ett läge, där man

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

äventyrar det svenska näringsUvets konkurrensförmåga.

Det är, herr talman, ytterligare en sak som jag har fäst mig vid i dagens debatt och som jag vill göra en liten kommentar tUl, nämligen tankegångarna om en indexreglering av skatterna i fortsättningen. Dessa tankegångar har tidigare dykt upp av och tUl i våra ekonomiska debatter men har väl nu för försia gången samlat hela den borgerUga oppositionen. Jag ifrågasätter om man egentligen har tänkt igenom denna fråga på allvar. När jag kommenterar den är jag beredd att tala ganska fritt rakt ur hjärtat.

En index reglering av skatterna innebär en kontinuerUg procentuell skattesänkning nominellt i takt med prisstegringen. Låt oss då ett ögonblick se på hur situationen ter sig om vi även i fortsättningen vUl kosta på oss samma utgifter som hittiUs, t. ex. för försvaret. Vi har indexreglerade utgifter för försvaret, eftersom man utgår ifrån att priserna skall fortsätta att stiga; tror man inte det, har man ingen anledning att kräva indexreglering av skatterna. Försvaret kompenseras alltså med hänsyn tiU prisstegringen. Folkpensionerna kompenseras också med hänsyn tUl prisstegringen. De stora tunga utgifterna för utbUdning och arbetsmarknad är visserUgen inte indexreglerade i och för sig, men vi måste ändå i fasta priser räkna med en expansion år från är med hänsyn tiU våra aUt större ambitioner när det gäller utbUdningen. Jag behöver bara erima om vuxenutbildningen, som har kommit i fokus under de senaste åren och där kurvorna för utgiftspostema går snabbare i vädret än på något annat område. Jag kan vidare erinra om arbetsmarknadspoUtiken. Vi har ambitioner att fånga upp handikappad arbetskraft, glesbygdernas undersysselsatta etc, ambitioner som ökar år från är. Ocksä där har vi följaktligen att räkna med ständigt ökade kostnader.

Om vi då skaU införa ett skattesystem som rör sig åt det andra håUet, dvs. realsäkrar skatterna, som det sä vackert heter, måste det i klarspråk irmebära att statens inkomster och möjligheter att tUlgodose försvarets indexreglering, folkpensionernas indexreglering och att tUlgodose dessa båda andra avsnitt i samhället, som har sin naturUga expansionstakt, helt enkelt blir sämre. Det är inget att sticka under stol med att icke indexreglerade skatter innebär en skatteskärpning, och en skatteskärpning som är mer prononcerad för de större inkomsttagarna än för de lägre betalda. Men de skalleinkomster som denna skatteskärpning inneburit har vi hittUls behövt, I stort samförstånd har riksdagen voterat igenom alla de utgifter som dessa skatteinkomster har möjUggjort. Dessutom har oppositionen i den fria politiska slagväxlingen förbehållit sig rätten att, samtidigt som man många gånger har bjudit över i detta avseende, rikta anmärkningar mot finansministern för en aUtför svag finanspoUtik. Detta innebär i klarspråk att man kräver en ännu kraftigare skatteinkomst för staten eller att man kräver ett verkligt angrepp mot det stora sociala reformarbetet som vi hittiUs varit ense om.

Dessa tankar om indexreglering av skatteskalor måste — vi kan visserUgen bara hypotetiskt diskutera den saken — innebära att om vi skall bibehålla ett försvar som har samma möjligheter att hävda sig även vid en fortsatt prisstegring, om vi skaU vidhåUa beslutet att ge folkpensionärerna tUlägg och om vi även för framtiden skall bedriva ett

rimligt socialt reformarbete, sä måste man helt enkelt med tätare mellanrum skicka finansministern tUl riksdagen för att begära direkta skattehöjningar än vad finansministern nu behöver göra.

Dessutom vUl jag understryka ytterUgare en gång att en indexreglerad skattegarantj naturUgtvis skall räknas procentueUt; annorlunda har jag inte kunnat fatta det. Det betyder att vad som har varit huvudUnjen i de senaste årens skattepolitik, nämligen att försöka moderera skattebelastningen efter folks möjUgheter att bära sina skattebördor, skuUe ersättas med en rent mekaniskt eller matematiskt procentueU princip, som gör att de som är högre betalda fär en kraftigare skattesänkning genom indexregleringen.

Det här är ju sanningen i det hela. Det är klart att jag i och för sig inte är överraskad över att man från moderata samlingspartiet rätt ogenerat är intresserad av en sådan här uppläggning. Jag kanske får finna rrug i att man även från folkpartiet bär fram ett djupt intresse för saken, och det var väl egentUgen där som vaggan stod för hela den här indexreglerade skattepolitiken. Jag är mera förvånad över att centerpartiet har svängt med i den har dansen, dä ju centern härvidlag har legat väsentligt närmare regeringspartiet i själva principfrågan, nämligen att man i aU skattepoUtik i första hand bör försöka se om dem som har det sämst ställt. Jag förlåter centerpartiet om vad som nu hänt är ett olycksfall i arbetet. Om det är ett uttryck för en ny skatlepolitisk idé och fUosofi, då är det litet mera bekymmersamt.

I reservationerna framkommer en önskan om en större UberaUsering i fråga om kreditpolitiken. Där gör man bl. a. anspråk pä ett genereUt frisläppande av investeringsfonderna utanför tätorterna. Vi vågar oss inte på detta med hänsyn tiU hur vi bedömer investeringsaktiviteten utan denna favorisering.

Man viU se över emissionskontrollen. Jag vet inte vad det innebär och om det ligger någon tankegång bakom. Vi har nog funnit det vara av värde att ha denna errussionskontroll. Den Ugger i linje med vår aUmänna strävan att kunna fördela och inrikta våra resurser, där vi anser att det ur tiUväxtsynpunkt och i andra avseenden lämpligen bör satsas.

Oppositionens önskan att komma med i planeringsrädet och oppositionens krav på nya stabUiseringskonferenser kan jag väl återkomma tiU. Jag skaU först — artig som jag alltid brukar vara — försöka att i tur och ordning kommentera de tidigare talarnas inlägg.

NaturUgtvis är den ekonomiska politiken nu som alltid tidigare en balansgång mellan stimulans och reslriktivitet, och jag är den förste att erkänna att det är en svär och ömtålig balansgång. Man kan här ha delade meningar, och naturligtvis skall dessa luftas i en sådan här ekonomisk debatt. Men jag försäkrar att regeringen har fattat sina beslut mot bakgrunden av en aUvarlig bedömning inte bara av situationen i vårt land utan av situationen rant om i världen och med utgångspunkt i de erfarenheter vi har från en - det kan jag väl säga utan skryt - lång tid av praktiskt ansvar för just dessa frågor.

När jag satt och lyssnade pä herr Hedlund gjorde jag själv den reflexionen att det fanns mänga kloka synpunkter i hans inlägg, bl. a. i de repliker han riktade tUl herr Hermansson. Delvis har jag också understra-

Nr34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

kit detta i nutt inlägg hittUls. Men även herr Hedlund behövde något av relief tiU dagens situation och kom då tiUbaka tUl 1960-talet, där han talade om bruttonationalproduktens ökning, som låg på 5 procent under första hälften av 1960-talet, sedan på 4 procent. Jag är medveten om att ökningen nästa år kanske går ner tiU 3 procent.

Men denna produktionsökning har, såsom vi nu räknar bruttonationalprodukten, många skiftande områden att spänna över. Det är klart att produktivitetsökningen är starkast inom den svenska rationaUserade storindustrin. För all del, den är stark även inom det svenska jordbruket, närmast pä grund av avflyttningen från jordbruket och övergängen tUl andra näringsgrenar.

Produktivitetsökningen har under de senaste åren kunnat uppskattas tUl 8—9 procent, och den är vid internationell jämförelse utan tvivel av UtomordentUgt förnämlig dignitet. MöjUgen har Förenta staterna något Uknande, men knappast de övriga europeiska industrinationerna.

Om jag ser exklusivt på den industrieUa produktionsökningen kan jag där finna en stegringstakt som i vaqe faU under de senaste åren varit ganska hög. Från 1967 tiU 1968 ökade den med 5,5 procent, från 1968 tUl 1969 med drygt 8 procent och från 1969 tUl 1970 med nära 8 procent.

Innan man kan redovisa en sådan här produktionsökning, måste det finnas mycket av investeringsökningar bakom. Långtidsutredningen, som av och tiU mönstrats i debatten i dag, har konstaterat att om man kan håUa en stadig produktionsökning på låt mig säga 5 procent fram tUl 1975, dä bör man ha goda möjligheter att komma tUl rätta med bytesbalansproblemet. Jag menar att vi bör ha de chanserna och de möjligheterna.

Herr Hedlund förde sitt resonemang vidare och sade att oppositionen inte gäma kan krävas på alternativ tiU regeringens finansplan. Det är jag medveten om. Oppositionen har gjort vissa försök. Tyvärr visar de som jag menar ett nedslående resultat.

Jag har framför mig här en lista över oppositionens budgetalternativ från 1967 till 1971. Det är stadigt varje år ett sämre finanspolitiskt resultat än vad regeringens budgetalternativ innebar. Jag tror knappast att det är en följd av skrala utredningskontor och kansUer, utan snarare av att man ständigt har lagt regeringsförslagen som något slags bottennivå men sedan i den politiska konkurrensen inte kunnat avhåUa sig från att bjuda litet över och lova Utet mera. Då har man fått de resiUtat som jag nyss berörde.

Jag skulle kanske tUl herr Hedlund kunna säga att överläggningar över hela fältet låter väldigt bra. Det visar sig emeUertid i dag att de är svåra att föra redan i det UUa formatet, och naturligtvis ännu svårare att föra i det stora formatet. De är utomordentligt komplicerade.

Om jag inskränker mig tiU bara de löntagare som har staten tUl motpart i dagens förhandlingar, finner jag att det är en utomordentUgt svär hantering som förlikningskommissionen har sig förelagd i dag, när den skaU diskutera med SACO, SR, TCO och StatsanstäUdas förbund pä samma gång. Jag tror problemet där tiUhör de allra mest besvärUga. Inom denna familj av statstjänare Ugger inbyggda så mycket av kontroverser när

det gäller att fördela det utrymme som finns, att man för närvarande värjer sig tUl varje pris för den överspännande diskussion som man ifrån politiskt håU gärna vUl ha i sitt större sammanhang.

Kan man inte klara det i det lUla sammanhanget — och jag måste bekänna att jag har gjort personliga försök i den vägen — så har man små utsikter att klara det i det större sammanhanget.

Skall jag vara något brutal i mina formuleringar kan jag uttrycka mig på det sättet att de konflikter vi nu upplever — initierade från ett par av de StatsanstäUdas organisationer och i försvarssyfte besvarade av avtalsverket med dess stridsåtgärder — har sin enkla förklaring däri att dessa organisationer har velat hugga en förhållandevis större bit av kakan och springa hem med den innan de tvingas mönstra den biten i konkurrens med vad andra i problemet invecklade löntagarorganisationer ställer anspråk på.

Där har vi, ärade kammarledamöter, dagens avtalspolitiska situation. Den präglas inte av någon gemensam frontalattack emot det offentliga. Man begriper att det finns ett begränsat utrymme. De i strid varande organisationerna viU ha en bit som är så stor att de befarar att det, om de väntar tUl den samlade lösningen, blir svårare att gå hem med den biten.

Politikerna skall ha rätt att gripa in, säger herr Hedlund, som det aUra sista alternativet. Jag tror, herr talman, att jag i tidigare debatter — om inte frän denna sä frän andra talarstolar, kanske ocksä i det gamla riksdagshuset — har förklarat att det är ett sista alternativ, som politikerna måste förbehålla sig. Där är jag följaktligen ense med herr Hedlund.

Det är för tidigt att säga om vi i det hypotetiska fallet skaU lösa konflikten med skiljedom eller om det politiska ingripandet skaU ha någon annan form — om en dylik hypotetisk situation nu över huvud taget inträder. Men jag tror att ingen vågar säga att den vägen under aUa förhållanden skaU vara förbjuden.

Det gäller emellerlid att inte springa in för tidigt. Varje gång som vi talar om att gä in och lösa en konflikt den vägen har vi också skrivit under på del misstag som regeringen — och med den riksdagen — gjorde den 1 januari 1966 när vi tUlerkände de offentliganstäUda strejkrätt och konflikträtt och samma möjUgheter att hantera sina avtalsfrågor som traditionellt har funnits pä den fria arbetsmarknaden. Vi får inte glömma bort att i denna fuUa konflikträtt är också inbyggt någonting av säkerhetsåtgärder. Tjänstenämnderna — statstjänstenämnden och kom-munaltjänstenämnden — är paritetiskt sammansatta av de båda partema, och där ges möjligheter att fäUa utslag om huruvida konflikterna är samhäUsfarliga, om de är tUlåtUga eUer inte tUlåtliga. Vi trodde oss ha byggt upp ett system som skulle vara praktikabelt. Och naturligtvis är det ett steg tUlbaka om vi inte konsekvent kan hävda den fria fackliga rätten för offentliganstäUda på samma sätt som för de traditionella organisationerna på svensk arbetsmarknad.

Det utesluter som jag nyss sade, herr talman, inte att vi kan komma i denna beklagansvärda belägenhet. Naturligtvis betyder inte en slutlig uppgörelse, vilken form den än får, att de offentliganstäUda blir styvmoderUgt behandlade. Det offentliga som arbetsgivare har ständigt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

ett dokumenterat behov av att ha en lojal och mot samhället solidarisk tjänstemannakär. Det tror jag att jag ä hela regeringens vägnar kan understryka.

Herr Hedlund sade några sanningens ord i slutet av sitt intressanta inlägg. Han sade; Det finns en skiUnad meUan vad herr Sträng sade när han presenterade sitt skatteförslag och hur svenska folket uppfattade honom. Även om jag är en flitig talare, och nägon gång ocksä skribent, orkar jag inte med att föra fram milt skattepoliliska budskap i varje stuga och vrå i vårt länga land. Tyvärr fär jag väl finna mig i att i detta avseende ligga i underläge i förhäUande tUl en utomordentUgt dominant borgerlig press, som ju inte har något behov av att lyssna pä vad jag säger utan i stäUel gärna sprider vad den själv anser vara önskvärt att ta upp av det som finansministern då och då har sagt.

När jag å regeringens vägnar framlade skatteförslaget och poängterade, att det gällde statsskatten men att jag mäste reservera mig för kommunala skattehöjningar, liksom naturligtvis för att skatten i absoluta pengar blir högre på en högre lön än på en lägre, kom detta bort i hanteringen — det har herr Hedlund rätt i. Genom den form av publicitet som förekommer på detta område har man lyckats identifiera finansministern som person med aUt det obehag som det innebär all betala skatt, oavsett vUken form av skatt det gäller, kommunalskatt, landstingsskatt eUer vad det nu är. Det är ju ingen ny situation för mig — jag har dragits med den i 16 år och är följaktUgen tämligen immun mot den — men jag har ändå velat understryka förhällandet.

Jag vUl även göra några kommentarer tiU herr Dahléns inlägg. Herr Dahléns slulsals var att tendenserna i vår arbetslöshetsstatistik är oroande. Ja, de är oroande om man ser dem mot bakgrunden av januari och febraari månader förra året. Jag vUl ändå säga att när arbetsmarknadsministern, jag själv och industriministern på höstkanten tUlsammans med del ansvariga ämbetsverket, dvs. arbetsmarknadsstyrelsen, överväger dessa frågor brukar det råda en god samstämmighet mellan ämbetsverket och regeringsrepresenlanterna om att en arbetslöshet under vintermånaderna, som inte gått över siffran 60 000, ganska snarl elimineras när vårsolen sticker fram. Under sådana förhållanden brukar man klara sig med de sedvanliga resurser som avdelats för ändamålet. Denna arbetslöshet är en klar följd av de klimatologiska förutsättningar som vi har i vårt land, och det är något som vi aldrig torde kunna komma ifrån.

Vi hade vid den senaste arbetslöshetsräkningen, i februari månad, ungefär 59 000 arbetslösa. Man kan naturligtvis säga att denna siffra skaU ses mot bakgranden av att vi hade ett ovanligt mUt klimat i februari månad, som i varje fall inte direkt hindrade något byggnadsarbete.

Vi hade under januari månad ett par tusen färre arbetslösa. Om man gör jämförelsen med januari månad för två år sedan — dvs. inte med det exklusiva högkonjunkturåret 1970 utan med det något mer normala 1969 — finner man emellertid att arbetslösheten då var nästan exakt lika stor som den varit innevarande vinter. Vi hade t. o, m. januari 1969 flera sysselsatta i beredskapsarbeten än under januari månad i år.

Även om det goda klimatet har hjälpt tUl att håUa arbetslösheten nere, får vi räkna med att en del andra förhållanden har en benägenhet att

gradvis höja våra arbetslöshetssiffror, bl. a, det numera införda äldreslö-det. Det är ocksä vär ambition att ta vara pä de handikappade och att föra in dem i den reguljära arbetsmarknadspolitiken. Det är i dag ca 5 000 — 6 000 människor som erhåUer äldrestöd. De bor i glesbygderna. Innan äldrestödet kom tUl var del tämligen meningslöst för dem att anmäla sig, ly de fick ingen hjälp. Nu anmäler de sig för alt fä hjälp och kommer in i arbetslöshetsstatistiken.

Jag vUl således inte säga att utvecklingen hitintiUs visat - som jag tyckte att herr Dahlén ville göra gällande i sitt inlägg — en sädan lendens att det finns anledning att ingripa med några alldeles speciella ätgärder, I samband med sialsverkspropositionen har riksdagen serverats etl förslag tUl tUläggsstat, där det upptas 50 miljoner kronor extra åt arbetsmarknadsverket. Arbetsmarknadsministern och jag kommer redan denna vecka att tUlsammans med arbetsmarknadsverkels folk pröva den aktueUa situationen. Om det vid en korrekt bedömning befinnes att någol ytterligare måste göras, så är självfallet regeringen beredd att göra det.

Herr Dahlén tog upp småföretagarnas kreditsituation. De senaste årens siffror visar att kreditutvecklingen gätt ät det håUet att den ängslan man kunde hysa i slutet av förra året i dag kan vara mera modererad. Lättnaderna i överenskommelsen mellan riksbanken och affärsbankerna har ju bl. a. inneburit att affärsbankerna kunnat utvidga sin kreditgivning. Det intressanta i fråga om kreditgivningen är naturligtvis priset och tUlgången på "de långa pengarna". När vi hade det som allra besvärligast under fjolåret släppte vi loss en extra utlåningsgiv genom Induslrikredil och Företagskredit på ca 425 rrUljoner kronor, specialdirigerat tUl småföretagen. För bara några dagar sedan hade jag liUfäUe att höra mig för på den här punkten hos den som i sin tur förser de här instituten med pengar, nämligen chefen för AP-fonderna, Han kunde ge en i och för sig rätt glädjande upplysning att instituten för dagen inte tycks ha något speciellt behov av ökad tUldelning av pengar. Balansen är i allt väsentligt awerkad. Skulle det uppstå ett ökat behov sä har det ju i finansplanen — med riksdagens godkännande — sagts alt dessa institut bör ha möjligheter att expandera även under 1971 med drygt 400 miljoner kronor, dvs. i samma takt som under fjolåret.

Det är ganska populärt att säga alt åtgärden som vanligt kommer för sent — hästen dricker inte, även om det finns vatten i käUan — men jag tror inte pä del. Fortfarande råder ändå en eflerfrågekonjunktur beträffande den industriproduktion vi tar fram i det här landet. En stor del av de företag det här gäller är underleverantörer tUl storföretagen, som räknar med god avsättning och stigande priser. Därför kan jag kanske summera det hela dithän att det bör finnas möjUgheter att tUlgodose även den mindre företagsamheten med erforderliga krediter.

När det på nytt — för vilken gäng i ordningen vUl jag låta vara osagt — talas om att det personliga hushåUssparandet uppvisar dystra perspektiv, mäste jag säga att man ju inte bara fär ägna sig åt den detaljen i vårt totala sparande. Kvar står ändå, om jag nu skall åberopa internationell statistik — jag brukar vara rätt försiktig med det - att det bland 14 länder i OECD inte finns någon nation som sparar sä mycket per huvud räknat som vi gör i det här landet. Del sparandel omsätts i en

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

investeringsaktivitet som följaktligen per capita är större. Närmasl och rätt nära oss kommer Amerikas förenta stater och därefter Canada.

Ja, det finns en hel del mer att säga tUl herr Dahlén. Jag har emeUertid i dag lovat att tala en timme, och jag är rädd för, fru talman, att jag börjar komma i närheten av detta kritiska streck. Därför skuUe jag kunna sammanfatta herr Dahléns inlägg med att säga att han på sätt och vis är rätt avundsvärd. I sin syn på hur saker och ting skall ordnas, i sin syn pä hur människornas inbördes beteendemönster skall fungera är han en av dessa lyckliga människor som vandrar omkring i en atmosfär av blommor och fågelsång. Jag tvingas tyvärr att vistas i andra, väsentligt tristare omgivningar.

Jag gör herr Dahlén besviken, det är jag medveten om, men var mig tacksam för det, herr Dahlén, sä blir kanske missräkningen inte sä stor ifaU han någon gång skulle komma i den situationen att han i ansvarsstäUning får konfronteras med frågor som dessa.

Jag skaU be att få säga några ord också tUl herr Bohman. Utvecklingen under 1960-talet har ju varit en utveckling där den offentliga sektorn har gätl med förtur. Vi har allesammans varit överens om det och hjälpts åt i det avseendet. Det har glatt mig under dagens debatt att få ett par erkännanden från en del håll där man sagt: Naturligtvis begriper vi att ingen enskUd sektor är sig selv nok utan måste samarbeta med den offentliga sektorn.

Den offentUga sektorns pUot - eller pionjär, kalla det vad ni viU - har varit den kommunala expansionen. Jag har ibland, när jag talat med kommunalmän, sagt mig att vi inte kan fortsätta i denna takt på den kommunala sidan under 1970-talet. Jag har också försökt trösta dem med att jag tror att vissa engångsinsatser i de kommunala investeringarna nu har kulminerat och att man i en kommande tid vid en ökad tUlväxt och en ökad bruttonationalprodukt i större utsträckning kan klara sina åUgganden inom ramen för den naturliga ökningen i skatteunderlaget.

Men vad vi gjort på den offentUga sektorn är ju inte kastat i sjön. Där kommer jag tUlbaka tUl den intressanta frågan som herr Bohman stäUer gång på gäng. Vi tjuvstartade diskussionen för nägon vecka sedan, när vi hade en lilen övning om skattepolitiken i ett mera blygsamt format i samband med en interpellationsdebatl.

Det är ju inte pä det sättet, herr Bohman, att man kan säga att den privata människan måste ha mera pengar för privat konsumtion och att staten inte får ta alltför mycket. Detta är en felaktig beskrivning. Den är helt enkelt — jag lömsknar gärna tUl när jag hör detta — uttryck för, låt mig säga en lögnaktig fUosofi som gär ut på att de pengar som stat och kommun tar hand om är i viss män bortkastade. I själva verket går de tUlbaka tUl medborgarna intUl sista öret. I ■vilken takt de skall gå tUlbaka tUl medborgarna kan man naturligtvis ha olika uppfattning om, men än så länge har denna riksdag med stor ackuratess stäUt sig bakom den takt som regeringen föreslagit. Herr Bohman har gjort sina reservationer då och då, men han har varit en ropandes röst i öknen i det avseendet. Och riksdagen fungerar som aUa andra församlingar: majoritetens uppfattning bUr riktUnjen, alltså även för den ekonomiska politiken.

Jag tror inte att man i en något så när seriös debatt om de ekonomiska

framgängsUnjerna skaU svänga omkring sig med sådana argument som Stekenjokk, dagens konflikt och Blåsjösvälten. FaUet Stekenjokk har sina särskUda förklaringar och sin särskUda argumentation, och dem har industriministern framfört.

Blåsjön förtjänar väl knappast att få så mycket utrymme i debatten. Aktionen där kan vara ett uttryck för att människor grips av desperation när de lever i en glesbygd och att de trots allt envist hävdar att de skaU sitta kvar i denna glesbygd. Men om dessa specifika uppfattningar skaU vara donUnerande för hur landets ekonomiska politik skall skötas, då garanterar jag att det är stora utsikter för att vi hamnar på fel väg. Människorna i detta land tvingas på grund av den obönhörliga utveckUngen att vara mer rörUga nu än tidigare.

I samband med denna arbetsmarknadsdebatt kan det finnas anledning att understryka att mitt under den här vintern, i slutet på december månad, deklarerade 50 procent av alla våra företag en klar brist pä yrkesutbildad arbetskraft. Nu råkar de företagen inte befinna sig i norra Jämtland, och jag tror det blir tUl ytterlighet svårt att driva en lokaliseringspolitik med den effekten att man kan garantera arbete för aUa människor i glesbygderna. Förflyttningar kommer att få vara en reaUtet även i fortsättningen, och en sådan situation är ju inte oacceptabel om förflyttningarna sker med omdöme och i rimlig takt.

Vi kommer att möta detta problem när vi så småningom skall behandla förslaget om att flytta ut 6 000 människor från detta Stockholm, där ekorrhjulet enligt alla kända och brukade teser snurrar fortare än någon annanstans, där stressen är mer utpräglad än någon annanstans, där kommunikationsmöjUgheterna är sämre än någon annan stans, där irritationen i det dagliga umgänget är värre än någon annanstans. Sådana enkla patentlösningar som att flytta ut statliga verk tiU landsorten föresläs ofta i lokaliseringsdebatten. Nu var det regeringens avsikt att befria dessa 6 000 människor frän alla dessa fraktansvärda vedermödor. Och vad möter vi? Praktiskt taget 6 000 vUda protester frän människor som viU vara kvar i ekorrhjulet med aU dess stress, aU dess irritation och aUa dess svårigheter.

Vem vägar ställa sig upp och vittna objektivt om individens sinnelag i sådana här frågor? Jag vägar mig i varje fall inte på det.

Herr Bohman rekommenderade att vi via skattepolitiken och annan ekonomisk politik skall förändra relationerna meUan offentlig och enskUd sektor. Det är lättare att göra en sådan rekommendation än att följa den. Herr Bohmans partivänner är samt och synnerligen mycket angelägna om att slå vakt om den mest expansiva delen av den offentUga sektorn, dvs. de svenska kommunerna. Herr Bohmans rekommendation blir därför något slags dubbeltal, som vid en närmare analys inte håUer. Det finns en och annan nation som har fått möjUghet att pröva gamla traditionella, konservativa högeruppfattningar i den ekonomiska politiken. Ett av dem är för närvarande England. Det skaU bli spännande att se hur det går. I dagsläget tycks emellertid människorna inte utan vidare vara mottagliga för den konservativa regeringens evangelium. Konvul-sionerna i det engelska samhäUslivet ger klart och tydligt ett helt annat utslag.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

I sista hand, herr Bohman, kommer man ändå fram tiU, när det talas om att skatteutspelet var så galet, att det skatteutspelet vid sin tiUkomst i princip omfattades av ca 85 procent av den svenska riksdagen. SkuUe man göra en undersökning i dag bleve det väl några procent flera, eftersom herr Bohman beklagligtvis tappade en del i det senaste valet. Men här rör det sig ju om en deciderad uppfattning hos regering och riksdag, och därför begriper jag inte riktigt herr Bohmans tal om att skattepolitiken skulle vara annorlunda. Det annorlunda måste innebära en medveten strävan att skapa skattelindringar för de bättre betalda, och mot bakgrunden av att vi behöver pengarna måste det dä bli skattehöjningar för de sämre betalda. Det är den logiska slutsatsen. Jag har för nägon vecka sedan sagt att jag inte tror att det ger så särdeles mycket. Vare sig oron finns pä toppen bland våra löntagare eller den finns pä botten sä är det en oro i båda faUen. Det är möjUgt att den är minst lika besvärande om den uppstår i de lägre skikten som om den kommer i de övre skikten, även om vi nu naturligtvis — ovana vid de övre skiktens revolution — sätter en del frågetecken i kanten.

Sä fortsätter herr Bohman; "Avtalsverkel skaU inte göra politik. Politiken skaU vi göra i det barhuset. Avtalsverket skaU bara förhandla." Och det är vad avtalsverket gör. Avtalsverket förhandlar. Men jag tror att ingen, ärligen talat, av kammarledamöterna är beredd att ge något slags fullmakt in blanco åt de tjänstemän i avtalsverket som sitter vid förhandlingsbordet. Vad skuUe resultatet kunna bli av det? Det skuUe ju kunna bli att man öppnade en avtalsrörelse med ett resultat som jag tror att herr Bohman var den som verbalt preciserade genom att säga: "Några 20—22 procent orkar samhällsekonomin inte med." Det finns ju en part som envist säger; "Vi skaU ha en ordentlig och kraftig lönehöjning. Möjligen kan vi diskutera 22 procent." I och för sig är det inget fel pä additionen när vederbörande kommer fram tUl den procentsatsen, även om förutsättningarna för additionen är alldeles uppåt väggarna. Men om den ena parten som sagt kräver detta och den andra parten svarar; "All right! Då skriver vi under det." — vad har vi då stäUt tiU med?

Var och en som inte vUl hålla på att skuggboxas i onödan — det har jag sagt i ett offentUgt tal i Malmö — mäste ändå begripa att avtalsverket inte kan ge sig ut och prejudicera i uppgörelser som är sä infekterade över hela arbetsmarknaden med lösningar som går tvärtemot hur regeringen bedömer det ekonomiska utrymmet. Jag tror att inte heller herr Bohman vågar dra konsekvenserna av sitt försök att "singla ut" avtalsverket som en självständig storhet vid sidan om regeringen och riksdagen i de pågående diskussionerna.

Nu skaU naturligtvis den här kakan — jag kommer tUlbaka tiU det — delas något sä när rättvist bland alla, och det är då kakan framstår som för liten. Det är de födslovändorna vi möter i den öppna striden med SACO och SR. Helst bör ju kakan delas på en gång. Man har väl ändå de bästa chanserna att göra en rimlig fördelning när alla olika intressen får prövas inom den ram som utrymmet medger.

Jag begriper att herr Bohman är irriterad över lockouten av officerskåren. Men vad skall vi göra? Vad skaU avtalsverket göra om en part tar ut 600 man och därmed lamslår arbetsområdet för de järnvägsanstäUda —

inte helt, för en del godstransporter har gått? Den kåren består emeUertid av 40 000 jämvägsanstäUda som nu sitter hemma - med fuU lön för aU del, därför att de har mänadsanställning. Statens företag SJ redovisar en icke oväsentUg förlust för varje dag som går, en förlust som mäste täckas in av denna församling som jag i dag talar inför antingen så att man betalar den över skattsedlarna eUer så att vi låter de svenska medborgarna vidkännas en extra taxehöjning, som i annat faU skulle vara obehövUg. Den förlusten blir naturligtvis större och större för varje dag som konflikten varar.

Om man på detta sätt plockar ut en liten grupp och låter officerarna ekonomiskt understödja den gruppen, herr Bohman, kan man håUa på åtskUliga månader, ett halvår, med de ekonomiska konsekvenser för samhället som detta innebär. Är det dä alldeles orimligt att den andra parten svarar; Nu får officerarna acceptera stridens regler för att den här konflikten skall ta slut inom rimlig tid? För rrug är det sannerligen ingen överraskande slutsats; det är den naturliga slutsatsen.

Det saknas gålust, säger herr Bohman, i det svenska samhället. Jag tror inte på det. När vi frågar dem som enligt herr Bohmans mening representerar de marscherande, sä är de tydUgen av den uppfattningen att de skaU fortsätta att marschera, sä långt vi nu kan överblicka deras tankegångar. Jag är medveten om att det är en och annan som föredrar att gå i Schweiz och kring Genévesjön, men jag vågar nog säga att det inte gäller de bästa delama av svenska folket, så jag tror att vi kommer över detta utan aUtför mycket skavanker.

Det vore frestande att fortsätta den här dialogen med herr Bohman, men, fm talman, minuterna flyger i väg med rasande fart. Jag har ju en benägenhet att tala så att det är ganska glest meUan orden, och därför tar det rätt läng tid när jag sätter i gäng.

När herr Bohman således säger upp bekantskapen med oss andra i fråga om skattepolitiken, så är det i och för sig rätt intressant. Detta är en väsentlig politisk fråga, och jag får väl dra den slutsatsen att herr Bohman på den här punkten maler sig ur den borgerUga samlingen. Det är kanske klokt att herr Bohman gör det. Det är möjUgt att det går att ragga Utet röster på en mera entydig och utrerad konservativ poUtisk linje. I varje faU blir det ett nytt utspel i de här spännande politiska kombinationerna som vi ju ständigt har att möta. Men den dagen då herr Bohman skaU dra slutsatserna av sin marsch ensam i värt politiska Uv Ugger måhända litet längre fram i tiden, så jag kan tUls vidare avstå frän att kommentera den saken.

Nu har jag svarat på oppositionsledamas inlägg. Men jag fick några direkta frågor av utskottets oppositionsrepresentanter, och det är kanske ändå rimligt att jag försöker svara även på dem i största korthet.

Herr Fälldin tog upp frågan varför vi envist skulle häUa fast vid en hög ränta i vårt land, då man rant om i världen kan konstatera hur nationerna i den ekonomiska politiken arbetar med gradvisa räntesänkningar. Ja, denna fråga är Utet mera komplicerad än man kanske tror. Vi har ett diskonto som börjar bli högt internationeUt sett, men jag vill inte göra gäUande att det framstår som exceptionellt högt vid en sådan jämförelse. Däremot har vi ett pris på de långa pengarna som hela tiden har varit lågt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

— kanske i relation tUl priset på de korta pengarna för lågt — och det finns förklaringsgrunder för detta också, om jag vUl utveckla det. Men ser vi oss omkring pä den internationella marknaden och gör oss besväret att i aUa de länder, där en diskontosänkning kan noteras, även avläsa höjden av den långa räntan, så finner vi att man i praktiskt taget alla dessa länder Ugger högre än vad vi gör här hemma.

Vi konfronteras nu dagligdags, eftersom vi har annonserat en utlandsupplåning, med folk utifrån som gör erbjudanden — jag skaU om någon vecka ta emot ett par sådana personer. NaturUgtvis kan jag då också varje dag konstatera att det är ganska dyra pengar. Det rör sig inte om de 7 1/4 och 7 1/2 procent som är auktoriserade av den svenska riksbanken i fråga om låneräntan för statsobUgationer, bostadsobligationer och industriobligationer. Det är där knuten finns, och följaktligen kan man inte utan vidare ropa på räntesänkning med utgångspunkt i förändringarna av diskontot — dä är man inte fullständig när det gäUer detta intressanta kapitel.

Herr Wedén — som ju tidigare var en gammal och högt värderad motståndare tUl mig i dessa ekonomiska debatter — fungerade nu såsom utskottsrepresentant och förde en i och för sig intressant debatt mot Aftonbladets skribenter och ungdomarna i allmänhet på de svenska universiteten och högskolorna. Om jag fattade rätt menade herr Wedén att det socialdemokratiska partiet rimligtvis bör ta Aftonbladets medarbetare i öronen och ruska om dem samt sedan så snabbt som möjUgt gå ut och säga tUl alla dessa ungdomar att de talar i fåvitsko. Ja, det är ju ungdomens privUegium att ha alldeles speciella och bestämda uppfattningar — i en fri demokrati tolererar vi detta, och det tycker jag vi skall göra. Vi går heller inte in med pekpinnen när det gäUer tidningarna; även där skall vi väl ha en fri debatt. Jag kommer ju så småningom att uppvakta denna kammare med ett förslag om presstöd för att garantera denna fria debatt, och följaktUgen måste jag slå vakt om den, aUdeles oavsett om den passar mig eller inte. Någon logik bör det vara i det hela.

Jag vet inte vad det är som gjort att herr Wedén har tagit så hårt vid sig av denna diskussion. Menar han att vi irriterar industrin, så att företagarna flyttar ned och bosätter sig kring Genévesjön, eller vad är det fråga om? Jag tror att industriföretagarna kan ta detta ganska lugnt. De har ju i långa stycken rena famUjeband med de ungdomar på universitet och högskolor som är mest militanta, och om inte distansen meUan föräldrar och barn har blivit alldeles för utpräglad är det möjligt att de i en diskussion kan lugna ned varandra tiU samhällets båtnad — jag är beredd att säga det.

Jag får ju många framställningar. I förrgår fick jag en framstäUning från en förbundsordförande som heter Per Gahrton. Han presenterar i sammanfattning ett program för hur finansministern och hans regeringskolleger skall sköta den ekonomiska politiken. Det är framför aUt en punkt i programmet som jag tycker är ganska intressant, nämligen den som gäUer skärpt statsskatt, dvs. ökad progressiv skatt på de höga inkomsterna. Jag tycker att Per Gahrton har rätt att säga det, herr Wedén. Även han lever ju i en fri demokrati och har tydUgen den uppfattningen att skattebelastningen är aUdeles för Undrig för människor

med höga inkomster. Om herr Wedén ogiUar det, så får herr Wedén väl tala vid honom; jag tänker inte lägga mig i den debatten.

Sedan hade också herr Burenstam Linder några synpunkter. Jag sade inledningsvis att jag tidigare har lyssnat på honom i hans egenskap av vetenskapsman. I dag har jag fått underkasta mig att ocksä lyssna på honom som politiker. Och vad herr Burenstam Linder sade om "stekos från valfläsk" tyckte jag inte låg riktigt bra tUl för honom. Man skaU nog så att säga vara Utet mera kommen "ur stubbotan rot", för att slänga omkring sig med sådana formuleringar, inte gä direkt frän docentvärdigheten och över i det politiska slagsmålet. Men det är möjligt att herr Burenstam Linder bättrar sig och blir mera Uk sig som jag kände honom från våra debatter i Nationalekononuska föreningen.

När herr Burenstam Linder sedan viUe vara verkUgt kvick och underhållande — han använde då ett bildspråk som t. o. m, överträffade mitt — sade han att Krister Wickman far omkring i helikopter och öser ut pengar. Jag vet inte om det var Götaverken som herr Burenstam Linder då aUuderade på. Den frägan kommer väl upp sä småningom, och att det blir en kostsam sak är det ingen som tvivlar på. Men det där med helikopter skaU jag som ålderman i regeringen avstyra, det lovar jag herr Burenstam Linder.

SlutUgen behöver jag inte direkt apostrofera herr Hermansson i Stockholm, eftersom jag tog med honom samtidigt med att jag vände mig tUl Lars Werner i Tyresö i mitt första inlägg. Jag konstaterar därför i StäUet med beklagande att min korta tid i talarstolen nu är tiU ända.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle:

Fra talman! Från en synpunkt beklagar även jag att herr Strängs tid i talarstolen var ute. Herr Sträng skulle nämligen ha kunnat förklara för mig det där med blommor och fågelsång, som han inte tyckte om. Jag noterade ändå att det inte var blommor och bin som herr Sträng av någon anledning talade om. Och, oss Spångabor emeUan, vad är det för fel på blommor och fågelsång? Vi har ju Utet av det ute hos oss, herr Sträng. Det skulle jag gärna vUja ha en förklaring på.

Det är emeUertid närmast en annan och mera betydelsefull sak som jag här vUl ta upp. Herr Sträng sade att han under förra året försökte dämpa ned bytesbalansproblemet, och det är aUdeles riktigt. Men nu frarrUiåUer herr Sträng, och finansutskottet skriver detsamma, att vår utrikeshandel inte resulterade i ett underskott på 1 370 miljoner, som det angavs i förra årets finansplan, utan underskottet har i stället blivit 1 150 miljoner. Ja, det underskottet skaU då jämföras med vad herr Sträng uppgav i maj i fjol. Då trodde han att underskottet skulle bli 545 mUjoner. Resultatet var aUtså bara något mer än dubbelt så dåligt som herr Sträng trodde. Så nog har herr Sträng försökt dämpa frågan om bytesbalansproblemet, det kan vi vara helt överens om.

Men sedan sade herr Sträng, och det var nästa led i resonemanget, att nu har vi en chans att räkna ned bytesbalansunderskottet jämfört med

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

finansplanen. Ja, det är möjUgt att det går. Jag skulle dock vara ganska försiktig med alt blåsa "faran över". Vi har ju en uppstannande lageruppbyggnad; det investerades så myckel i lagren förra året att det nu inte behövs särskilt mycket under en tid. Men uppbyggnaden kommer givetvis i gäng igen sä småningom. Och företagen har ju fått ökade krediter i utlandet som är ganska stora, men den ökningen kan inte gäma fortgå hur länge som helst.

När därför herr Sträng vill signalera "faran över", så säger jag "kanske, kanske". Det finns dock en hel rad saker som vi i dag inte kan göra därför att vår situation är så dålig. Vi kan inte genomföra reformer på det sätt vi skulle önska över vida områden av samhället, eftersom vi nu måste satsa på industrUnvesleringama. Vi kan inte driva en helt annan kreditpolitik; jag tycker vi kan driva en lättare kreditpolitik, men vår valutasituation sätter gränser för vad som är möjligt därvidlag. Nog skulle det vara väldigt bra om vi hade en kreditpolitik som verkligen lät krediterna strömma ganska flitigt och tUl låga räntor med tanke på behovet att öka industriinvesteringarna. Men det är ju som sagt inte möjligt att gå hur långt som helst i den riktningen. Jag skulle kunna fortsätta uppräknandet.

Jag vill konstatera att regeringens politik har lett oss in i en sä besvärUg situation att det är nödvändigt att på något sätt upprätta en långsiktig plan för att komma ur den. Vi är i en återvändsgränd. Herr Sträng har i finansplanen bara börjat signalera vad som bör göras.

Herr Sträng tog inte alls upp den fräga som herr Hedlund först och sedan jag berörde, nämligen behovet av att komplettera de femåriga långtidsutredningarna med en rallande planering. Vi vet att herr Sträng inte tycker om det. Men när den socialdemokratiska poUtiken nu fört oss in i en återvändsgränd, är det dä inte nödvändigt att försöka staka ut vägen åt rätt håU Utet längre än vad herr Sträng gör i årets finansplan? Det är i varje fall min bestämda mening.

Herr Sträng sade vidare att han fått besked av AP-fondemas chef att små och medelstora företag av aUt att döma inte behövde mera pengar nu. Det tog herr Sträng tUl intäkt för ett konstaterande att läget nu var rätt bra. Men i en relativbisats fick han med att det kunde tänkas att detta beror på att företagen inte bedömer det som lämpligt att investera så mycket som herr Sträng och givetvis ocksä jag skulle önska. Är inte den där relativbisatsen i själva verket mycket betydelsefuU? Om företagen inte tror sig ha möjligheter att investera på det sätt som vore önskvärt, dä kan man ju inte slå sig tUl ro med att säga att de inte vUl ha mer pengar nu, och att läget kanske är ganska bra i aUa fall.

Herr Sträng var irriterad över att någon tydligen hade talat om Blåsjön - det var i varje fall inte jag. Men när herr Sträng tog upp saken kom jag att tänka pä att svenska folkets irritation - inte bara i Blåsjön utan även på andra stäUen — kanske i någon mån beror på vad de socialdemokratiska statsråden gjorde under valrörelsen. Man förespeglade folk att statUg verksamhet på oUka håll i landet skulle vara en utomordentlig åtgärd för att vända utveckUngen tUl det bättre. Det är klart att människorna nu är besvikna över vad de uppfattar som socialdemokratins löftesbrott. Jag har ett citat här från regeringsorganet Arbetet, som är mycket intressant.

Man talar i detta sammanhang om herr Palme och försöker urskulda honom; »Någon lyckades visserligen trycka en minislägga i näven på honom men själv var han nästan enerverande försiktig och tystläten.» Det är ju synd att vi aldrig har dåliga statsråd här i landet utan bara däUga fotografer tydligen. Att herr Palme skulle ha varit sä tystlåten och enerverande försiktig framgick verkligen inle.

Det är nog så, herr Sträng, att man upplevt det som en besvikelse att löftena om statUg verksamhet som skulle rädda sä mycket inte har infriats.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Fru talman! Finansministern tyckte sig med en viss förtjusning kunna konstatera att mitt parti skulle ha sagt upp bekantskapen med de andra partierna, att vi hade malt oss ut, att vi var ute och raggade röster och att vi drev en helt ny konservativ linje i skattefrågan.

Jag börjar bli litet orolig för finansminsterns annars så goda rrUnne. Han kaUade mitt parti för högerpartiet, och det må han ju ha rätt att göra, men det vittnar inte om den koncentration av tankeverksamheten som vi kräver av en sifferkarl. Han har vidare tydligen glömt bort vUken ståndpunkt moderata samlingspartiet intog i skattefrågan förra året. I den kritik som fördes fram av värt parti och de andra oppositionspartiema förelåg rätt stor enighet i bedömningarna. Vi drog de yttersta konsekvenserna och sade nej tUl skatteförslaget i dess helhet medan de andra partierna, men med åtskUliga reservationer, fann sig böra accepiera det. Om det nu skall anses vara en konservativ Unje att rnan vUl bygga ett skattesystem icke på motsättningar mellan gmpper utan på samförstånd, att man viU ha ett skattesystem som stimulerar människorna att jobba för en högre, levnadsstandard och som motverkar inflationstendenser — i så faU måste begreppet konservativ betraktas som ett honnörsord.

Man behöver inte bygga ett skattesystem på nussnöje vare sig från toppen eller från botten. Det borde gå — jag är envis på den punkten, herr finansminister — att överge den statiska syn pä skatterna, som finansministern haft sä länge, och se det hela mer dynamiskt. Låt mig exemplifiera med några siffror. Om vi i vårt land hade haft sådana skatter och en sådan ekonorrUsk politik att vi under de senaste fem åren fått samma utveckUng av vår bruttonationalprodukt och jobbat Uiop Uka mycket som man gjort i EEC, så skulle vi i dag haft två procent mer att röra oss med. Det ger 3 500 mUjoner kronor, och den summan räcker en bra bit när det gäUer att utjämna motsättningarna mellan olUca skattebetalare i samhället utan att höja skatterna för den ena eUer andra gmppen.

Herr Sträng tog också upp frågan om indexreglering av skatteskaloma. Även det är en punkt där oppositionen varit helt ense. Finansministems kritik i det avseendet är för mig helt oförklarlig. Vad vi krävt är en indexreglering som medför att skatteinkomsterna växer proportioneUt med prisstegringarna, men inte att skatterna stiger med 20 procent när inkomsterna stiger med 10 procent. Det innebär naturUgtvis att om finansministern vill åsamka samhäUet nya utgifter och göra nya åtaganden, måste han hos riksdagen begära anslag härför. För närvarande sker

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

en automatisk skattehöjning vaqe år, och det är den som vi vUl förhindra.

Finansministern trodde inte att det saknades gålust i det svenska samhället. Han sade: Fråga de "marscherande" grupperna som jag — dvs. finansrrunistern — har kontakt med! Jag tycker att finansministern, som ju borde ha en bättre kontakt med dessa grupper än vad jag har, verkUgen skulle gå ut och fråga dem ordentligt om de tycker att vi i värt land har det skattesystem som vi bör ha. När vi vet att under loppet av detta år ungefär 700 000 helårsanstäUda LO-jobbare kommer att ligga på en inkomstnivå där marginalskatten är 60 procent, tror jag uppriktigt sagt inte att dessa "marscherande" människor är så belåtna som finansministern antar. Gå ut och fråga dem! Även om jag inte har den nära kontakt med de gräsrötter som finansministern tänker på, möter även jag åtskiUiga arbetande människor runt om i samhäUet, vUka inte a priori tiUhör det parti jag representerar utan företräder hela folket. Jag försäkrar finansrrUnistern att det finns en djupare oro inför framtiden hos breda lager än vad finansrrunistern är beredd att medge, i varje faU i den här debatten.

Det var mot den bakgrunden jag tog upp de mindre populära nanrnen Stekenjokk och Bläsjön. De hänvisar nämligen tUl tvä ting; dels oron, missnöjet och osäkerheten inför framtiden, dels på det som herr Dahlén nyss berörde, nämligen de löften som man så frikostigt slängt omkring sig i valrörelsen. När människorna konfronteras med sådant som de upplever som löftesbrott och när de föreställningar som ingivits dem inte kan förverkligas, blir det sådana demonstrationer som den i Blåsjön. Man niåste förstå att sådant kan inträffa. Sedan kan vi diskutera i vUken utsträckning man skall låta sitt handlande bestämmas av sådant — det skall jag gärna medge.

När finansrrunistern mot den bakgrunden slog sig för sitt bröst och berömde sig för sitt förslag att plocka bort 6 000 tjänstemän från Stockholm, skall man ändå hålla i minnet att den socialdemokratiska regeringen under 1960-talet placerat inte mindre än 46 nya myndigheter i Stockholm och byggt ut än flera andra myndigheter. Jag skulle våga mig på gissningen att antalet statstjänstemän i Stockholm ökat med någonting sådant som 50 000 personer — jag medger att det är en gissning, men det bör vara ungefär den siffran. Var finns den planmässighet och den målmedvetenhet som man i andra sammanhang skryter om, när man nu plötsUgt "över en natt" skall plocka bort 6 000 tjänstemän? Man kunde ju genom en målmedveten lokaUseringspoUtik ha sett tUl att sådana här drastiska åtgärder inte behövts. Vi måste decentralisera även ämbetsverk, ty de lägger grunden tUl en infrastmktur i dessa områden, som i sin tur genererar industrieU verksamhet. Men man borde ha kunnat gå tUl väga på ett mindre brutalt och mera metodiskt sätt än det som regeringen har tiUämpat i detta sammanhang.

Herr WERNER i Tyresö (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Att industrin är en del av det kapitalistiska näringslivet kan ingen förneka, men herr Sträng stannar vid detta konstaterande. Arbetarklassen har dock inte något avgörande inflytande över företagens politik. Det vet herr Sträng lika väl som jag. Denna brist på demokrati är

ett mycket avgörande problem, och jag kan instämma i vad LO:s tidning skrev häromdagen i samma artikel som herr Wedén och andra har berört tidigare i debatten. Man säger så här:

"De som jobbar i företagen står för det arbete som gör att företagen kan fungera. Det är en förlegad och förnedrande syn att arbetskraft är en handelsvara. Arbetskraften är människor, som har större rätt tUl inflytande över företagen än dem som klipper kupongerna."

Detta har med ekonomisk politik att göra lika väl som bristen på betald sysselsättning för hundratusentals människor, lika väl som problemen för avfolkningslänen, Uka väl som den ökade hetsen och stressen på arbetsplatserna och lika väl som de stora klyftorna i fördelningen av inkomster och förmögenheter.

När herr Sträng kallar detta för floskler och propaganda, avlägsnar han sig längt frän den socialistiska arbetarrörelsens idéer och reducerar sig tUl en administratör av det nuvarande kapitaUstiska näringsUvet.

Mot denna bakgrund finner jag det ocksä rätt förbluffande att herr Sträng här öppet försvarar den spekulativa lagerappbyggnad som ägde ram förra årel och som kostade fem mUjarder kronor och mycken valuta. Om detta sägs det i finansplanen; "MeUan första halvåren 1969 och 1970 beräknas sålunda lagerinvesteringamas tiUväxt ha motsvarat en ökning av brattonationalprodukten under denna tid med 4 å 5 procent. Samtidigt försvagades mellan dessa perioder handelsbalansen med ca 950 miljoner kr."

Pä annan plats i finansplanen karakteriseras denna lagerökning såsom spekulativ. I dag försvarar finansministern den spekulationen i samma andetag som han varnar för spekulationsdjävulen utomlands. Vad vi finner viktigare är åtgärder för att stoppa spekulationsdjävulens framfart här hemma, och det är väl också vad regeringen skulle kunna orka med.

Det är en industrivänlig budget, sade herr Sträng, och det betyder i dagens Sverige vänlig mot storföretagen. Det är en helt riktig uppfattning att vi OgiUar detta. Däremot ogiUar vi självfallet inte i och för sig att man intresserar sig för bytesbalansen. Men vi anser att den tUlmäts för stor betydelse och att man vUl använda oriktiga och ineffektiva metoder för att lösa detta problem. Vi har tidigare i debatten anfört följande.

För det första tycks man ha överskattat de akuta svårigheterna. För det andra kan och får inte de långsiktiga problem som kan föreUgga beträffande betalningsbalansen lösas på det sätt som finansplanen och finansutskottets såväl socialdemokratiska som borgerUga ledamöter vUl begagna, nämligen att ge genereUa favörer tUl storföretagen för att förmå dem att öka sina investeringar. För det tredje anser vi att det avgörande vid en lösning av de långsiktiga betalningsbalansproblemen är att mobiUsera aUa dem som nu är arbetslösa eUer bara delvis sysselsatta, vUket ocksä kräver en ny regionalpolitik för full och effektiv sysselsättning i aUa län.

Då säger möjUgen herr Sträng: Ja, men detta löser inte de akuta problemen. Vi svarar att de akuta problemen är överskattade, vUket vi också tycker att finansutskottets egen analys talar för.

TiU sist viU jag ställa följande fråga tUl herr Sträng: När skall man börja lägga en grundval för att pä lång sikt kunna lösa dessa problem som vi

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 33-35

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

och t. ex. de tjänstemän på LO, som herr Sträng refererade till, har talat för?

Fru andre vice talmannen tUlkännagav att anslag utfärdats tUl sammanträdets forsättande kl. 19.30.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Fru talman! Finansministern försöker göra frågan om en räntesänkning tiU något mycket komplicerat och svärgenomförbart. Han tar upp en diskussion om priset pä de långa pengarna i relation tUl diskontot ute i vår omvärld.

Har det skett någon avgörande förändring i relationerna meUan diskontot å ena sidan och priset pä de långa pengarna där ute i vår omvärld ä andra sidan? Det skulle enligt finansministem innebära att det inte har någon praktisk betydelse att man i land efter land sänker diskontot, i vissa länder t. o. m. i omgångar. Försöker herr Sträng göra gällande att man i dessa länder kan sänka diskontot därför att det saknar betydelse att man gör det - att det inte har någon effekt?

Får jag påminna om att man vid räntehöjningarna här i Sverige ofta angivit att man höjde räntan under hänvisning tiU det internationella lägets krav. Nog borde väl ocksä det omvända förhåUandet gäUa. Det är uppenbarligen ur herr Strängs synpunkt mycket mer komplicerat att sänka räntan än att höja den — vi hörde aldrig talas om nägra svårigheter av den här typen när räntehöjningarna genomfördes.

Så var herr Sträng förvånad över att vi inom centern har gett vår anslutning tUl förslaget om att se över skalor och grundavdrag med hänsyn tiU penningvärdeförsämringen. Detta kan dock inte vara någon nyhet för finansministern, eftersom det var ett av de krav som fanns i den mittenpartimotion som väcktes i samband med skattereformen. En så hell förödande effekt för statskassan som finansministern försöker göra gällande kan det väl inte heUer ha, eftersom en god del av statsinkomsterna nu kommer frän mervärdeskatten, från arbetsgivaravgifter och sädana saker. Det blir aUtså ett rejält nominellt utslag pä skatteinkomsterna som följd av en ökad prisnivå. En lösning enligt dessa linjer skulle ingalunda ensidigt innebära att man favoriserade de högre inkomsttagama. Om herr Sträng gör detta gällande fäster han större avseende vid en översyn av själva skalorna och tänker mindre på vad en justering av grundavdragets storlek betyder. Storleken av grandavdraget har ändå avgörande betydelse för de lägre inkomsttagarna.

När herr Sträng påminner om dem — och det blir angeläget att påminna om de lägre inkomsttagarna ur skattesynpunkt — hoppas jag att herr Sträng inte har glömt det yrkande vi hade om särskilda lättnader just för de lägre inkomsttagarna utöver dem som regeringen föreslog.

Sedan säger herr Sträng att man kan ha skUda bedömningar om huruvida de nu vidtagna åtgärderna är tUlräckliga för att vi skaU nå den investeringsvolym som finns angiven i finansplanen och som alla i finansutskottet anslutit sig tUl. Det är också ungefär så diskussionen har gått i finansutskottet där vi som står för reservationen har den ärliga och uppriktiga meningen att det behövs en ytterligare stimulans för att vi

skall kunna nå denna nivå, och tUl den stimulansen menar vi att en räntesänkning hör.

Nu åberopar herr Sträng — visserUgen med en del reservationer — nägon enkät som Veckans Affärer skulle ha gjort med ell antal storföretagare. Exportprisutvecklingen för dessa företagares produkter framstår som motiv nog för dem att investera och gardera sig för framtiden.

Jag lyssnade mycket noga, men jag måste bekänna att jag inte uppmärksammade att herr Sträng hade sökt få fram någon motsvarande reaktion från näringslivet i övrigt, dvs, andra kretsar än företrädare för de största företagen. Vi kan väl ändå vara överens om att det är rätt avgörande hur det går för den stora mängden av mindre och medelstora företag. Det har betydelse ur sysselsättningssynpunkt, men det har ju ocksä enligt tUlgänglig statistik stor betydelse för den totala produktionen. Det är rätt viktigt att man känner och upplever motiv för investeringar också inom den delen av näringsUvet.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle;

Fru talman! Finansministern skulle tala i 60 minuter, men såvitt jag förstod talade han rätt mycket längre, låt oss säga 75 minuter. Jag hoppas att detta inte är betecknande för planeringen i finansdepartementet. Men det var betecknande för planeringen under föregående är, därför att de prognoser som finansrrUnistern dä framlade på det ekonomiska området har visat sig inte stämma något vidare.

Kanske kommer en del av de prognoser som finansministern har lagt fram i år inte heUer att stämma. Jag tänker pä den nödvändiga utbyggnaden av vår ekonomi, den som skall bygga bort prisstegringar och det underskott som vi har i vår handel med omvärlden, nödvändigheten att få investeringar. Finansrrunistern räknar med att det skaU bli en ökning i industriinvesteringarna med 12 procent. I den preUminära nationalbudgeten har sagts att det skulle bli 7 procent.

Men herr Sträng är som man säger övertygad om att hästen kommer att dricka ur den fyllda källan. Nu råder det väl Ivekan om huruvida den här källan verkUgen är fylld. Dessutom föreligger den skillnaden att hästar vanligen dricker gratis, medan det nu är ganska dyrt att dricka i Sverige. Finansministern försöker skapa ett intryck av att vi inte ligger sä förskräckligt Ula tUl när det gäUer räntekostnaderna i Sverige. Enligt den förteckning jag har är det bara ett land, nämligen Danmark, som har högre diskonto än vi. England har samma diskonto som vi. Men aUa andra länder har lägre diskonto och har sänkt. Det har Sverige inte gjort.

Sedan gav finansministem en intressant upplysning för det svenska folket, nämligen att jag blivit tråkigare med åren. Jag gör nu händelsevis inte alls samma anspråk på att vara rolig som herr Sträng gör. Men jag tycker inte heUer att herr Sträng i dag var Uka roUg som han var när jag hörde honom på Nationalekonomiska föreningen. Han gjorde emeUertid ett par lustiga kommentarer om stekos och helikoptrar när han citerade mitt anförande. Det var roligt men inte speciellt imponerande som ett analytiskt svar på det resonemang jag försökte åsiadkomma. Om man kan klara sig sä enkelt som finansminister kanske det inte är sä svårt att vara

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

det som jag ibland trott.

Finansministern sade att oppositionen inte tänkt igenom frägan om indexreglering av skatteskalor. Men det skulle inte bli någon skattesänkning med det systemet utan man skulle undvika skattehöjningar, och det är någonting helt annat.

Det är också något fel med skattesystemet, herr Sträng, när finansministern säger att endera blir det strejk i ena ändan eUer också i den andra ändan av arbetsmarknaden på grund av de olika skattevUlkor som gäller. Här måste det vara ett grundläggande fel i skattesituationen.

Jag skulle vUja ta fasta på några enligt min mening beklagliga kommentarer som herr finansministern gjorde om situationen i Stora Bläsjön. Det var en förödmjukande beskrivning av människor som bUvit offer för ett socialdemokratiskt politiskt spel. De var inte alls några hysteriska människor av den karaktär som herr Sträng beskrev.

Jag skulle vUja sluta med att tiU herr Sträng säga att det inte är jag som bUvit tråkigare utan att det är läget som blivit tråkigare. Händelserna i Stora Blåsjön är ett exempel på detta.

100

Herr WEDÉN (fp) kort genmäle:

Fm talman! Får jag först göra en kommentar tUl ett yttrande av finansministern vUket knappast tidigare blivit uppmärksammat.

I samband med förhandlingsrätten för de i offentUg tjänst anstäUda talade finansministern om "det misstag, som vi då begick". Jag delar finansministerns uppfattning, och det var ett av bakgrundselementen när förhandlingsrätten medgavs att det finns situationer där man bUr tvingad att agera från de offentUga instansernas sida.

Men det finns ett gammalt ordspråk som säger att av erfarenheten blir man visare. Detta är första försöket. Det har spelats med ovanUgt hårda medel frän båda håll, inte minst från statens och avtalsverkets sida, men jag tror att det är för tidigt, i varje fall på nuvarande stadium, att beteckna detta försök som bevis för ett misstag. Vi får återkomma tiU det.

Finansministern gör samma ansträngning som herr Palme att komma undan en seriös debatt om den socialdemokratiska näringspolitikens framtid genom att säga att jag har talat om Aftonbladet, om studentungdomar och det ena med det andra. Jag betonade uttryckUgen, nu Uksom i remissdebatten, att jag talade om politiska tankeUnjer som var företrädda i icke ringa utsträckning även inom den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Jag kan bara konstatera att såväl herr Palme som herr Sträng begagnar detta knep för att komma undan en seriös debatt om den framtida socialdemokratiska näringspolitikens utformning.

Men, fra talman, det mest sensationeUa herr Sträng har sagt och det mest felaktiga gäller ändå det indexbundna skattesystemet. Han säger att en indexreglering skulle innebära att skatteskalorna successivt justeras ned när priserna stiger. Det har han rätt i, men han har fel när han säger att därmed skulle inte staten fä inkomster tiU de utgifter som i pengar räknat stiger i takt med priserna, t. ex. för försvaret.

Om man har ett indexregleral skattesystem, innebär det att skattesystemet reellt icke förändrar sig vid stigande priser. Statens förmåga att

betala dessa priser blir inte mindre. Den blir snarare större herr Sträng, därför att det finns åtminstone ett par orsaker tUl att staten får ökade skatteinkomster i ett sådant läge. Dels stiger nationalinkomsten och skatteunderlaget, dels stiger reeUt också genomsnittsinkomsterna. Staten får visst pengar att betala tjänster och varor med i den utsträckning priserna stiger, och kanske t. o. m. Utet mer.

Sedan gör finansministern det ännu mera fantastiska påståendet att om han likväl skall tvingas gå tUl riksdagen för att begära pengar tUl nya utgifter, skulle det vara en dålig metod, det skulle drabba de låga inkomsttagarna. Nej, för i samma ögonblick herr Sträng säger detta, säger han att riksdagen och regeringen är ett sämre instrument för att göra en rättvis skatteawägning än vad inflationen är. Inflationen, herr Sträng, verkar hårdast i sin skallehöjande effekt i inkomstlägena låt mig säga från 22 000 kronor upp tUl 35 000 kronor, sedan blir verkan lägre.

Detta förbigår herr Sträng. Han inser naturligtvis, skiUle jag tro, att den bluff han presterar inte blir bättre därför att den framförs med stor pondus.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Herr finansministern STRÄNG:

Fru talman! Jag tror jag kan inskränka mig tiU en ganska kort kommentar vid detta tUlfälle.

I fråga om det långsiktiga perspektivet på vär bytesbalans måste jag gentemot herr Dahlén vidhålla att jag inte beskrivit situationen som om faran vore över. I stället uttryckte jag det så att vi har ett inbyggt underskott i vår ekonomi, som vi kommer att behöva under tiden fram tUl måhända 1974 eller 1975 innan vi har bemästrat situationen. ViU herr Dahlén citera mig korrekt får han lov att erkänna att min beskrivning föU

I fräga om problemet med rallande långiidsplaner är det så att riksdagen varje år uppvaktas med en rullande plan i avseende på arbetskraften och en rullande plan i avseende på de tänkbara statUga utgifterna. Det är möjligt att man kan låta de ekonomiska exierterna fullända delta och göra något slags revision på långtidsbudgeten varie år. Jag säger detta därför att del, bland de ekonomiska experter som svarar för långtidsbudgeten, på senasie tiden har väckts ett intresse för att göra detta. Jag vet inte om det kommer att ge så oerhört mycket mer än hittiUsvarande arbetssätt, eftersom — med all respekt för alla fina planer - verkligheten och denna förnämliga församling många gånger har en viss benägenhet alt avvika från planerna, och då inriktas följaktligen utvecklingen efter nya och oförutsedda utgångspunkter.

När man sedan tar upp frågan om småföretagen vågar investera eUer inte vUl jag påpeka att man egentUgen inte kan göra någonting annat än att ge dem möjUgheterna att investera. Det är fråga om att ställa arbetskraft tUl deras förfogande — och det tror jag att det skaU finnas möjligheter tUl under år 1971. Det är vidare fråga om att stäUa pengar tiU deras förfogande. Vi gjorde en satsning under fjolåret och vi är beredda att fortsätta den i år. Följaktligen bör det, såvida inte konjunkturen pä nytt kokar upp tiU samma höga gradtal som under år 1970, rimligtvis finnas möjligheter för småföretagen att se ljusare även på penninganskaff-rUngen.

101

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

102

Kan man göra något annat? — Om jag skall svara på den frågan kommer skattepoUtiken naturligtvis i förgrunden. Men säga vad man säga vUl: den svenska företagsamheten är — oavsett om den drivs i aktiebolag, familjeföretag, rörelseföretag, kommanditbolag eUer vUken annan form man än väljer — vänligt behandlad skattemässigl, bättre behandlad än sina kolleger i praktiskt taget alla andra länder. Vi vidtar också en specialåtgärd i är genom möjligheterna tUl investeringsavdrag när det gäller investeringar i maskiner och utrastning.

Ja, vad som är avgörande för om en företagare investerar eUer inte är den enkla och klara bedömningen: Har jag en chans att tjäna pengar på att investera? Finns den är man intresserad, i annat faU inte. Om man har chans att tjäna pengar, om prisutvecklingen ger tecken tUl detta, viU man investera. Prövar vi om sektor efler sektor, med verkstadsindustrin i förgrunden — det är som underleverantörer och tUlverkare av egna produkter inom verkstadssektorn som småföretagen mer och mer växer fram — är det ingenting som talar för att vi behöver räkna med en dämpad optimism även från småförelagens sida. Det är min mycket bestämda uppfattning.

Del är klart att herr Bohman kan vara irriterad över att jag kallar honom — eUer i varje fall hans parti — för "den gamla hederUga sUtstarka högern", som vi läste på alla valaffischer för nägra år sedan. Det är svårt att släppa ett namn som har sä långt burskap i vårt land och som innebär så mycket av partiidentifikation som namnet högern.

Jag vet att ert parti numera heter moderata samlingspartiet, och om herr Bohman är så grätten att han rynkar på näsan när jag kaUar hans parti för högern, skall jag beflita mig om att i fortsättningen använda det mera luddiga och intetsägande namnet moderata samlingspartiet, även om jag i själ och hjärtaövet att det är sammm uU pä fåret, oavsett vad jag kaUar det för. Ja, beteckningen »fåret» får naturUgtvis här, som herr Bohman begriper, bara uppfattas i bUdlig bemärkelse — aUa jämförelser i övrigt är självfallet förbjudna.

Sedan är herr Bohman tUlbaka vid sin tes att vi skall komma ifrän den statiska synen på skattepolitiken. Jag fär samma uppmaning vUken, som jag sade i förra veckan, jag har fått av herr Bohmans aUa företrädare, nämligen följande; Bli dynamisk! Det är bara en smula besvärande att denna så klatschiga appell inte bara tUl mig utan tUl folk i aUmänhet om en dynamisk skattepolitik slår så iUa hos aUmänheten. Jag tror att man undervärderar aUmänheten, och det torde vara den enkla förklaringen tiU att den s. k. dynamiken och kritiken mot det statiska har fått så dåUgt gehör.

Jag har fört denna debatt med åtskilUga av herr Bohmans företrädare, och det är möjligt att jag får föra den även med herr Bohmans efterträdare. På något underligt sätt tycks nämligen valrörelserna för moderata samlingspartiets räkning inte ge nägra andra påtagUga resultat än att avkasta en partUedare. Jag viU nu inte vara en sådan olyckskorp beträffande herr Bohman, ty jag sätter värde pä herr Bohman som ledare för moderata samlingspartiet. Det har ett visst behag att diskutera med herr Bohman, och jag hoppas att den glädjen skaU vara mig förunnad under längre tid än en kort meUanperiod mellan tvä valdagar.

Man måste emellertid ställa sig en fråga i detta sammanhang, eftersom herr Bohman och hans parti ju inte är alldeles utan inflytande i vissa kommunala församlingar. Varför har inte de nappat på herr Bohmans lysande lösning, dvs. att lämna det statiska betraktelsesättet och bli så där dynamiska genom att reducera sina skatter i det mindre sammanhanget? Är det riktigt i det stora sammanhanget, sä är det riktigt i det lUla sammanhanget.

Om nu detta skall medföra all den arbetsglädje, all den ökade aktivitet och all den merproduktion som det görs gällande, måste den reeUa innebörden härav vara att herr Bohman anklagar det svenska folket för att inte arbeta tiUräckligt flitigt, för att inte vara tiUräckligt uppslagsrikt och för att inte utnyttja alla sina inneboende resurser. Jag tycker att det är orättvisa anklagelser. Vi har ett arbetsamt folk som säkerligen gör alla de insatser man kan begära av det.

Det finns ingen ansvarig för skattepolitik eller för finansiering av allmänna utgifter, vare sig i det större eUer i det mindre sammanhanget, som nappar på herr Bohmans idé. HittiUs har som sagt människorna i allmänhet inte heller haft så stora svårigheter för alt genomlysa det grundlösa i hela denna propaganda.

Jag vet inte om jag behöver öda bort tiden med att ytterligare bemöta herr Werner. Han har emellertid gjort ett par deklarationer här i dag som jag tycker är värdefulla. Hans klara ståndpunktstagande mot de högavlönade grupperna inom SACO var rätt värdefullt att avlyssna. Om herrar Werner och Hermansson i Stockholm driver denna sats i sin närmaste omgivning, skulle vi möjUgen kunna få ut något av denna debatt, som kan vara av värde för den uppgörelse vUken ändå så småningom måste komma.

Herr FäUdin utvecklade ytterligare mitt resonemang om räntefrågan. Det är onekligen på det sättet att i Sverige har vi ett bundet och klart sammanhang mellan diskonto och kapitalränta — på ett glädjande sätt, kan jag säga, ty det ger oss naturligtvis möjUgheter tiU en annan styrsel över penningpolitiken än vad man i annat fall har. Jag har gjort den erfarenheten att man i omvärlden icke har delta fasta samband mellan diskonto och kapitalränta. I värt närmaste broderland i väster har man under hela den här abnorma bristen på pengar haft ett diskonto som legat på 4—4 1/2 procent och en kapitalränta som legat väsentligt högre än den svenska kapitalräntan, helt enkelt därför att man inte har en egen kapitalmarknad utan är tvingad att skaffa sig kapital där det finns och betala vad det där kostar.

I ett läge, när det rått en internationell kris i fråga om de länga pengarna och räntan legat på 9, 10, II, 12 och vissa tider upp tUl 13 procent, har man naturligtvis kunnat räkna med att om man sänker diskontot så följer en Uten sänkning på alla nivåer, utan att det uppstår nägon konkurrens med den långa ränta som är auktoriserad av riksbank och regering och som ligger på 7 1/4—7 1/2 procent.

När herr Fälldin sade att han ansluter sig tUl förslaget om indexreglering av skatten, så är det ingenting nytt, utan det har han gjort tidigare också. Det är jag medveten om, men jag har uttalat min förvåning över att herr FäUdin envisas att fortsätta med detta sedan jag upplyst om

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

103

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

indexregleringens konsekvenser. Men det är klart att herr Fälldin, som den kloka man han är, behöver gä hem och fundera Ute grand över det här innan han kommer underfund med att han bör pröva om sin inställning tUl sällskapet när det gäller indexregerlingen. Ingen nation i världen har prövat på att indexreglera sin skattepolitik. Allt förstånd i dessa frågor finns ju inte i kansUhuset och i den svenska riksdagen. Man mäste nog i rättvisans intresse säga att även andra nationer representerar en viss erfarenhet på det skattepolitiska området. Men det här jippot — jag kallar det så — är det faktiskt ingen som vågat sig pä.

Herr Burenstam Linder började med att klaga över att jag hade disponerat 75 minuter och tyckte att det var betecknande för den framtida planeringen. Jag var färdig att sluta efter den timme som jag förbehälUt nug, men så slog det mig plötsUgt att jag av rent artighetsskäl inte kunde förbigå herr Burenstam Linder, och så syndade jag på nåden med så där en 10 rrUnuter extra. Men jag kan ju lova herr Burenstam Linder att om han mår Ula av detta så skall jag så långt möjUgt uraktlåta att kommentera något anförande av artighetsskäl i den fortsatta debatten.

Vi skaU naturligtvis, fru talman, inte uppta tid med att debattera sådant som inte har med de egentliga sakfrågorna att göia. Det där med hysteri i samband med Blåsjön får stå för herr Burenstam Linders räkning. Jag använde inte det uttrycket i mitt inlägg. Jag sade att det är möjligt att varken Blåsjön eller Stekenjokk egentligen hör hemma i dagens mera seriösa debatt, därför att de är två specialfrågor som man fär ta för vad de är värda. Med Blåsjön som utgångspunkt tUlät jag mig dra slutsatsen att vad man än säger blir en utflyttning av människor — jag hoppas inte bara åt ett håU — nödvändig i framtiden.

Ja, fm talman, med detta tror jag att jag har bemött inläggen.

104

Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle;

Fru talman! Man har onekligen ett intryck av att socialdemokratiska statsråd i aUtför hög grad är intresserade av olika former av brandkårsutryckningar, SärskUt populärt är det under valrörelser. Då dimper man ner med eller utan helikopter och talar om att nu skall nådens sol skina över er och pengar komma. Detta är något ganska allvarligt, herr finansminister. Det går inte att komma ifrån bara genom att säga att man tycker Ula om det.

Eftersom statsråden trots vad regeringsorganet Arbetet påstår inte tycker Ula om att det blir publicitet i samband med dessa brandkårsutryckningar är det alldeles uppenbart att koUegerna tUl herr Sträng — jag vet inte om herr Sträng var ute och strödde några pengar i valrörelsen — med uppenbar förtjusning, och detta gäller inte minst statsministern, godtager den publicitet de får. Att statsrrUnistern skulle vara irriterad som Arbetet vUl göra gäUande, det mäste givetvis vara ett missförstånd. Då är det verkligen rimligt att det påtalas. När vi därför kräver en bättre planering är det för att man måste se tUl att statsmakterna sköter sina uppgifter på sådant sätt att brandkårsutryckningar kommer att höra tUl undantagen, att det inte skaU vara så att vi behöver rycka ut med Ula planerade åtgärder. Det är det verkligt allvarUga.

När det gäller planeringskravet som vi fört fram från vår sida under flera år, kunde man faktiskt iakttaga en aning tiU uppmjukning hos herr Sträng. Han sade att det är tänkbart att experterna kan göra något, förfina det hela — vUket uttryck det nu var som han använde. Jag hoppas verkligen att det var en uppmjukning. Om herr Sträng tycker att kommunerna skall långtidsplanera ordentUgt, så vore det ju ganska rimligt att även av herr Sträng kräva att han skall långtidsplanera ordentligt, men det sker för närvarande inte. Det är uppenbart.

Beträffande brandkårsutryckningarna vUl jag framhålla att det givetvis var en sådan som herr Sträng gjorde sig skyldig tUl 1968, fast av annan karaktär, som jag påpekade i mitt första inlägg. Hur gick det med kapitalmarknadsutredningen som skulle lösa de flesta kapitalmarknadsproblemen? Det vore intressant att få höra. Två sammanträden orkade den med förra året, enligt riksdagsberättelsen. Har herr Sträng gett den nägon vink om att den ändå inte klarar sitt uppdrag och att det är bäst att han själv tar hand om saken? Och så klarar inte herr Sträng den heUer, och så kan saken dö. Jag tror att det med de fina direktiv utredningen hade vore bra att fä reda pä om den kommer med något förslag över huvud taget. Det kommer i varje faU inte 1971, trots att utredningen tUlsattes några dagar före valdagen 1968. Det vore på tiden att man planerade även när det gäUer utredningar, så att de inte bara skaU komma tiU i valrörelsens slutskede för att det skaU bli lättare för finans- och statsministrar att debattera med motståndare i TV och radio.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Hen BOHMAN (m) kort genmäle:

Fra talman! Jag är, herr finansminister, inte personligen irriterad över att finansministern fortfarande talar om högerpartiet. Jag är bara besviken över att landets finansrrunister inte kan häUa isär begreppen.

Ordet dynarrUk slår inte hos aUmänheten, säger finansministern. Jag tror att finansministern har fel. Jag tror allmänheten begriper vad tiUväxttakt är och vad dynamik är. Om det är rätt som finansminister Gunnar Sträng själv strök under för en Uten stund sedan att det avgörande för mänskliga satsningar när allt kommer omkring är vad människor förtjänar, då måste allmänheten vara fullt på det klara med vad ordet dynarrUk betyder.

I andra länder är man i varje fall medveten om det. Jämför utvecklingen av bruttonationalprodukten här i Sverige som i år förväntas öka med bara 2,8 procent medan motsvarande siffror på andra håU är avsevärt högre, ett praktiskt resultat av en dynamisk syn.

I min förra replik hann jag inte svara på finansministerns fräga om lockouten mot officerskären.

Herr Sträng sade sig förstå att officerskåren var "irriterad". Men det är inte det som har någon betydelse i detta sammanhang; vad som är väsentligt är i vad mån vi här hemma förlorar förtroendet för försvaret och i vad mån omvärlden förlorar förtroendet för det svenska försvaret. Hur tror herr Sträng att de enskilda värnpliktiga bland de 30 000 som man nu är beredd att skicka hem upplever situationen? De vet att när de var och en för sig åberopar angelägna skäl för att sUppa en repetitionsövning eller för att få ledigt från sin tjänstgöring, får de nästan alltid

105

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 33-35

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

avslag — då åberopas miUtära skäl för att hålla dem kvar. Men nu kan staten själv plötsUgt varsla om lockout som innebär att man skickar hem 30 000 icke färdigutbUdade värnpliktiga. Hur tror finansministem att det påverkar försvarsvUjan och förtroendet för regeringens omdöme?

Men var skall gränsen dras, frågar finansministern. Ja, vi är ju alla överens om att någonstans måste vi kunna dra en gräns i fråga om samhällsskadlighet, när vi ger de offentUgt anstäUda strejkrätt eUer använder lockout mot dem. Jag menar att man kan diskutera om inte gränsen borde ha dragits redan vid lärama, men definitivt skuUe den ha dragits vid det svenska försvaret — det.är rrun bestämda uppfattning.

Herr WERNER i Tyresö (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Herr Sträng säger att den enkla regeln är den att företagen bara investerar om de kan tjäna pengar därpå. Skall man verkligen nöja sig med att det förhåller sig så? Det betyder att profiten och inte de samhällsekonorruska behoven avgör vUka investeringar som skall göras. Ett sådant synsätt kan vi inte acceptera.

Sedan sade herr Sträng några ord om vårt klara ställningstagande mot SACO. Vad jag har sagt om SACO i dag är ingen nyhet — det är vad vi har sagt från värt parti hela tiden. Att herr Sträng möjligen inte har uppfattat det kan bero på att våra ställningstaganden konsekvent har förtigits, bl. a. i den socialdemokratiska pressen. Därför är det rena dubbespelet när man från socialdemokratiskt häU i den pågående avtalsrörelsen, och speciellt i SACO- och SR-konflikten, inte bara attackerar SACO;s och SR;s lönepolitik och agerande utan i Uka hög grad av snävt partitaktiska skäl riktar angrepp mot vänsterpartiet kommunisterna. Man har försökt göra gällande att vänsterpartiet kommunisterna har stött SACO;s lönepolitik samtidigt som man konsekvent i den socialdemokratiska pressen förtigit våra uttalanden där vi tagit avstånd från den lönepoUtiska Unje som SACO driver.

I det sammanhanget har man t. o. m. i Aftonbladet vägrat oss att införa en betald annons, i vUken vi vid konfliktens inledning tog klart avstånd från SACO;s lönepolitik och nettolöneresonemang. Denna politiska censur har väckt mycket stor uppmärksamhet, och det vore intressant att sä småningom få höra vad exempelvis Kaj Björk och andra som tagit upp frågan om s. k. äsiktsannonser har att säga.

Efter finansministerns yttrande i dag kanske vi i fortsättningen slipper lögnerna om vänsterpartiet kommunistemas inställning tiU SACO:s lönepolitik och den organisationens agerande.

106

Hen FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Fra talman! Att det i olika länder finns skUlnader i relationema mellan priset på långa pengar och diskontot är vi överens om. Det är inte det diskussionen gäller. Den gäller om det på senaste tiden har inträffat någon avgörande förändring som gör att vi inte längre kan fästa avseende vid att man sänker diskontot i omvärlden. Jag skaU inte använda mer av min repliktid tUl att träta härom utan viU bara säga att vårt krav står fast. Vi menar att den inhemska situationen är sådan att den är motiv nog för att vidta en räntesänkning.

Det här med indexregleringen försöker finansministern — som jag uppfattar det — medvetet krångla tUl. Finansministern har ändå själv vid något tUlfälle, när de här frågorna har varit på tal, sagt att han mycket väl begriper att man inte kan ha grundavdrag och skalor utformade en gång för alla, utan dem tvingas man justera med hänsyn tUl löneutveckUng och prisutveckling. SkUlnaden ligger väl då i att herr Sträng själv vUl avgöra när en sädan justering skall äga ram, under det att vär metod innebär att man med vissa intervall skall företa en justering. Det är inte fråga om att en enstaka procents förändring skaU utlösa en justering; då kommer ju uppbörds- och skatteuträkningsmöjUghetema helt enkelt att försvinna. Man får naturUgtvis välja lämpliga intervall. Det har vi inte dikterat någonting om, utan vi har sagt att det är sådant som man får resonera om.

Jag fick en uppmaning av finansministern att gå hem och fundera, så skulle jag komma på bättre tankar. Finansministem hoppades naturUgtvis att jag då skulle ansluta mig tUl hans synpunkter. Får jag kvittera med att säga att jag för min del tycker att det, sä som finansministern har argumenterat kring det här förslaget, föreligger rrUnst Uka goda skäl för att han ser efter om det inte finns en håltimme någonstans som han skulle kunna ägna åt att granska vad vårt förslag egentligen innebär.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Hen WEDEN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Herr Sträng återkom inte i sitt senaste anförande tiU diskussionen med mig beträffande en indexreglering av skattesystemet. Jag kan nästan förstå varför han inte gjorde det. Jag säger att med ett sådant system växer statens inkomster av skatter snabbare än utgifterna, om de senare ökar lika mycket som priserna. Herr Sträng säger motsatsen. Det är herr Sträng som har fel här.

Vidare menar finansministern att inflationen är mera kompetent, mera rättvis när det gäller att göra den riktiga avvägningen av skattebelastningen än vad riksdagen är. Där är det aUdeles tydligt att finansministern har fel. Det gäller även om regeringen måste begära mera skatter för ökade utgifter.

TUl sist; Jag tycker att det var ett däUgt argument när finansministern talade om "inget annat land" osv. Jag vet inte riktigt hur det förhåller sig med det, men om finansministern har rätt på den punkten har det ju funnits en rad av områden — t. ex. sjukvården i vid merUng, arbetsmarknadspolitiken, uppläggningen av avtalsrörelserna, som nu börjar bli Utet skamfUad i kanten; jag hoppas att det inte skaU fortsätta — på vUka vi onekligen har framstått som innovalörer och föregångare. Här har finansministern, om han ger sig tid tUl en eller annan håltimme av den typ som herr FäUdin talade om, möjUgheter att bli en innovatör och framträda som sådan för världens blickar - fast jag måste erkänna att vi kommer att göra anspråk på en del av äran i så faU.

Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle;

Fm talman! Herr Bohman och herr Sträng hade ett tankeutbyte om vUket som skaU vara bäst i fråga om skatterna; ett statiskt eller ett dynamiskt betraktelsesätt. Herr Sträng ansåg att han hade beviset i sin

107

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

hand i och med att det inte gick så bra för moderata samlingspartiet i det senaste valet. Men det är ganska klädsamt att komma Uiåg att väljarna kanske inte var helt tUltalade av herr Strängs uppläggning, eftersom det inte heller gick så bra för socialdemokraterna.

Vad vi viU säga är att någonstans kommer vi tUl en situation då skatterna blir så pass höga att de motverkar sitt eget syfte, så att man fär mindre tiUgångar tUl förfogande för de betydelsefulla aUmänna uppgifter som man har att lösa. Denna fråga är djupt aUvarUg. Herr Sträng har tydUgen inte lyssnat på mitt anförande här i morse, eftersom han inte har svarat pä någonting som jag tog upp — mer än några strösaker. Jag sade i aUa fall att det hade varit bra om vi hade kunnat föra en ekonomisk politik här i landet så att vi hade haft ungefär samma tUlväxttakt som jämförbara länder ute i Europa. Då hade finansministern haft i sin hand låt mig säga 1 000 miljoner att göra av med. Och jag är säker på att herr Sträng skulle kunna hitta på någonting för att göra av med demm; jag skulle kunna hitta på någonting sådant. Jag skulle vUja använda en bit av dem för att t. ex. inleda en sänkning av de skatter som drabbar inkomstökningar, som gör att en vanlig svensk inomsttagare, vUken har låt oss säga 30 000 kronor i inkomst och genom en lönerörelse tjänar kanske 2 000-3 000 kronor tiU, egentUgen inte fär behålla någonting aUs när man tagit hänsyn tUl herr Strängs skatter, kommunalskatter som herr Sträng driver i höjden, de minskade bostadstiUäggen och en lång rad andra saker, bl. a. barndaghemsavgifter.

Detta är händelsevis ett allvarUgt problem; det är vad vi viU säga när vi använder uttrycket "dynamisk". Jag använde det inte i mitt anförande — man kan beskriva problemet som jag har försökt göra på nytt. Om herr Sträng nu värdigas prata om mitt inlägg inte i 10 minuter utan bara en minut, är jag nöjd med det. Det var inte aUs 10 minuter i den första kommentaren, herr Sträng, utan det var en mycket kort stund Ni ägnade mitt inlägg. Jag är intresserad av att få veta herr Strängs syn pä frägan om det finns nägon övre gräns där det faktiskt mäste anläggas vad vi menar vara ett dynamiskt betraktelsesätt, för att vi inte skaU motverka våra egna syften, dvs. att ge resurser åt stat, kommun och de enskUda människorna.

108

Herr finansministern STRÄNG:

Fm talman! I den här debatten, som av naturUga skäl nu börjar gä mot sitt slut, har det ställts några frågor som jag skaU försöka snabbt besvara.

Hen Dahlén kommer tUlbaka tiU mig och säger att förmodUgen har finansministern satt tUl den här kapitalmarknadsutredningen för att han skall ha den såsom någonting att hänvisa tUl i valrörelser, och därför händer det ingenting.

Nu vUl jag först göra en bekännelse. Jag brukar inte springa omkring och fråga i de oUka statUga utredningarna: Hur går ert arbete? Hur långt har ni kommit? Gör ni någonting över huvud taget, eUer gör ni inte någonting? Min tid skulle inte medge ett sådant slags rättar- eUer inspektorfunktion — det försäkrar jag kammarens ledamöter. I allmänhet får man väl arbeta på det sättet att man tUlsätter sådant folk att man litar på att de kan saker och ting, viU någonting och driver utredningsarbetet

med hänsyn tUl detta. I denna kammare finns det ett par ledamöter av den omtalade utredningen, och detta är faktiskt mig veterUgt första gången som någon officiellt tar upp frågan om att denna specifika utredning arbetar för sakta.

(Hen DAHLÉN: Det står i riksdagsberättelsen; den har haft två sammanträden.)

Men man vet inte vad som Ugger mellan dessa sammanträden. Det kan ju vara volyminösa promemorior, diskussioner och mycket annat. Herr Dahlén har kanske inte en sådan erfarenhet av utredningsarbete som är erforderUg. Det går inte att dra dessa slutsatser bara av antalet sammanträden. Men jag gUlar inte att utredningar i onödan långhalar sitt arbete, och jag utgår ifrän att denna debatt i dag kommer att föranleda att jag tar ett samtal med utredningens ordförande och frågar om det Ugger någonting i herr Dahléns beskyllningar eUer inte. Det svaret kan jag ge herr Dahlén, och jag föreställer mig att han är relativt nöjd med detta.

När sedan hen Bohman på nytt uttalar sitt beklagande av officerslockouten, så är ju detta egentUgen ett beklagande av att vi följer spelets regler. Spelet är som det är. En orgarUsation tar ut en Uten, Uten grupp medlemmar på ett för staten strategiskt utomordentUgt viktigt område. En annan, stor grupp — i detta fall officerama — kan försörja den UUa grappen praktiskt taget hur länge som helst. Staten har inte råd med att trafikapparaten lamsläs hur länge som helst. Staten har ett intresse av att denna öppna konflikt förs med något så när Ukvärdiga vapen och Ukvärdiga offer. Det är spelets enkla regler som de är knäsatta av den svenska riksdagen.

Sedan kan man i efterhand, mot bakgrund av vad vi vet i dag, säga att vi var för optimistiska när vi tUlerkände de offentUgt anställda de hundraprocentiga fackliga rättigheterna, och jag fattar hen Bohman på det sättet att han menar att klara begränsningar här skaU äga rum. Jag tror att en klok politik kan vara att man .lär denna initerade situation är över — och det är ju inget tvivel om att den måste gå över — sätter sig ner och mot bakgrund av erfarenheterna frågar sig: Var 1966 års beslut i aUa delar ett klokt beslut eller inte? Då kan man diskutera det utifrån lugnare förutsättningar och mindre inflammerade utgångspunkter än i dag. Det är inte omöjUgt att herr Bohman i det ögonbUcket får gehör hos många människor för sin syn, att den fullt fria rätten när det gäller dessa områden är en rätt som icke passar in i värt ömtäUga, komplicerade och hopflätade samhälle. Jag vUl emellertid inte ta stäUning därvidlag nu — jag tror det vore oklokt att göra det av många skäl. Men när det får rinna Utet vatten under broarna och vi kan bedöma detta under lugnare förutsättningar, så visst må herr Bohman aktuaUsera frågan, och jag skall gärna vara med och diskutera den utifrån mina utgångspunkter, när den dagen kommer.

SlutUgen några ord tUl herr Wemer i Tyresö när han säger att det på något sätt är en felaktig uppfattning om man menar att företagens drivkraft är att de tjänar en slant. Det är ändå, hen Werner, på detta sätt i det samhälle där vi råkar befinna oss — sedan mä man vara privat företagare, kooperativ företagare eller vUken som helst som uppträder som företagare. Jag kan ge herr Werner rätt så långt att jag säger, att om

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

109

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

det gäller en klar samhällsfunktion, så behöver man inte lägga in traditionella profitmässiga målsättningar i verksamheten — då mä det räcka med att det gär Uiop enligt anständiga regler, längre sträcker vi oss inte. Men hos den privata människan är det onekligen på det sättet, att om jag startar någonting viU jag ha någonting för mitt arbete. Sedan kan man kaUa det för förtjänst eller för profit, men man får inte människorna att göra någon insats, om man inbUlar sig att de skaU arbeta utan denna chans. Det må låta Ula hos hen Wemer, men onekligen är det på det sättet i vårt samhäUe.

Jag sade att herr Werners deklarationer om ett klart avståndstagande från SACO:s lönepolitiska aspirationer var glädjande. Det var ju den första offentUga möjligheten tUl ett avståndstagande som kommunistema haft i detta hus. Det var bra att de gjorde detta avståndstagande, ty det innebär en klar frontförändring i förhåUande tUl det kommunistiska partiets inställning tiU sacoisternas konfUkt i inledningen av konfUktsitua-tionen. Men när man sedan kom underfund med att det började svida i skinnet hos de egna vände man på klacken — och det mä vara hänt! Jag får väl därför ta herr Werners deklaration i dag inte bara som ett uttryck för en situation för dagen, som en omvändelse under galgen, utan som en ståndpunkt som håUer även i fortsättningen av denna besvärUga konfUkt.

Hen HERMANSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle;

Fru talman! Jag begärde ordet eftersom finansministern begagnade tiUfäUet att polemisera mot herr Werner i Tyresö sedan herr Werner redan använt sina båda repliker och alltså inte kunde svara på vad herr Sträng sade.

Den skildring som finansministern gav av vårt partis instäUning tiU SACO;s lönekrav, alltså att vi skulle ha stött SACO från början men sedan omvänt oss under galgen, är helt missvisande. Vi har från första början tagit en mycket klar ställning mot SACO:s lönekrav, när man i SACO gick ut med procentresonemanget eUer förde fram nettolöneresonemanget och livslönefilosofin. Orsaken tUl att hen Sträng nu lämnar oriktiga uppgifter hoppas jag är att herr Sträng bara läser den socialdemokratiska pressen och ingen annan press. Då kan man få den felaktiga uppfattning som hen Sträng här gav uttryck åt.

Jag vUle bara säga detta för att hen Strängs yttrande inte skall stå oemotsagt i protokoUet.

110

Herr statsrrUnistern PALME:

Fru talman! Jag begärde egentligen ordet för att säga något tUl herr FäUdin, men eftersom vi nu aUa har varit åsyna vittnen tUl herr Hermanssons i Stockholm lidanden i talarstolen vUl jag säga några ord också tUl honom.

AUdeles uppenbart är det något av det svåraste som drabbat det kommunistiska partiet på länge att vi i massmedierna har fått se och höra personer som berömmer sig av att tUlhöra vpk uttala sin anslutning tUl SACO-strejken och har sett det som en väg att omstörta samhäUet osv. Om man får tro »Byggettans» tidning har företrädare för vpk också varit ute på byggarbetsplatserna och förklarat att SACO :s uppträdande i årets

avtalsrörelse är föredömligt och borde leda tUl efterföljd. Jag förstår att det är svårt. Men om man ror, så är det bra att man ror, och jag skaU därför inte nu vid detta tUlfäUe strö salt i såren.

Sedan några ord tUl herr Dahlén, som förklarade att jag var irriterad uppe i fjällvärlden. Det framgick av det citat som herr Dahlén anförde, att jag enUgt tidningama var "enerverande tystlåten och försiktig". Ja, det tiUhör mina grundläggande principer att vara mycket försiktig med löften, innan jag är helt säker på att ett projekt är i hamn. Jag har under årens lopp sagt nej tUl ett mycket stort antal delegationer, som har sökt upp mig i kanslihuset, trots att jag har vetat att det funnits mer än 50 procents chans att svaret skulle bli ja. Det är ett uttryck för den försiktigheten. Den ålade jag mig också uppe i norr, och jag tänker fortsätta med det. Det kommer även framdeles att vara svårt att hitta ett exempel på att jag lovat någonting på förhand utan att vara säker på att det kunde uppfyUas. Och här är det ju fräga om uppskov.

Vad jag sedan vUle säga tUl herr Fälldin var, att han har tänkt i bänken. Det som han sade om indexregleringen var ju föga mer än den typ av justeringar som vi har gjort under hela efterkrigstiden. Frän tid tUl annan har vi justerat skatteskalorna och grundavdragen i varje särskilt faU, bl. a. med hänsyn tiU prisstegringseffekterna. Men vi har alltid haft valfriheten, möjUgheten att välja om vi skaU använda pengarna för att göra en justering av skatteskalorna och grundavdragen, för att höja pensionerna eller för att hjälpa de sämre ställda på något annat sätt.

Det förslag vi undfägnades med under valrörelsen, det som herr Wedén är så stolt över för att det skulle vara något slags innovation, innebär att skatteskalor och grandavdrag årUgen automatiskt skulle justeras med hänsyn tiU prisstegringseffekterna. Detta är en omöjlig politik om man vUl föra en effektiv stabiUseringspolitik. I Danmark har man indexreglering av lönerna. Jag har haft mänga samtal med min danske kollega, där han utvecklat vUket elände detta ställer tUl för honom. Viktigare är emeUertid att man frånsäger sig valfriheten i varje särskUt fall. Den bristande valfriheten kommer i så faU att gå ut över de mindre inkomsttagarna.

Beslutar man bara att man skaU se över detta frän tid tUl annan, behåller man den grundläggande valfriheten när det gäUer hur man varje år skall använda de pengar man har tUl förfogande för reformer. Är detta centerpartiets ståndpunkt, är den fullt rimlig. Men avser man den automatiska anknytning årUgen tUl något slags indexbelopp, som så ensidigt har drivits i ■viss borgerUg press, då är det ett förslag som inte på något sätt gagnar de mindre inkomsttagarna i samhäUet.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle: Fru talman! Det är inte alls något Udande för mig att gå upp i talarstolen och tala om SACO-konflikten; det är mig tvärtom en stor glädje att finansministern och statsministern givit mig det här tUlfället att tUlbakavisa de lögner som så ivrigt framförs i den socialdemokratiska pressen.

Hen Palme refererade tiU Bygg-Ettans tidning, där man pubUcerat falska artiklar om vad en ledamot av denna kammare skuUe ha sagt på

111

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

arbetsplatsmöten i Stockholm. Om herr Palme vUl stäUa frågan direkt tUl honom kan han svara.

Redan under valrörelsen tog jag för min del på partiets vägnar mycket bestämt stäUning mot SACO;s lönepolitik. Den 5 februari, alltså samma vecka som konflikten började, gjorde jag ett uttalande som distribuerades via Tidningarnas Telegrambyrå. Vi försökte också få det infört som annons i Aftonbladet, men det vägrades oss av den nya redaktionsledningen. Det är ett mycket kort uttalande. Jag skall be att få föredra det:

"Såväl LO som tjänstemannaorganisationerna har all anledning att driva en aktiv lönepolitik som ger reallöneförbättringar. Inriktningen måste därvid vara att lägga tyngdvikten vid de lägst avlönade.

Varje facklig organisation måste ha full rätt att vidta stridsåtgärder. Den lönepolitiska Unje som SACO bedriver är dock inte acceptabel för de många vanliga löntagarna. Detta gäller också många av akademikerna. Att gä på procentUnjen och därmed medverka tUl att de grupper som redan förut har topplöner får kraftiga lönehöjningar bidrar tUl att ytterUgare vidga klyftan mellan hög- och lågavlönade. De grapper med relativt låga löner som finns inom SACO kommer med en sådan politik att hamna i ett ännu sämre läge. Även SACO:s metod att räkna med nettolöner efter skatt måste kritiseras."

Detta sades aUtså samma vecka som konflikten började, och det visar den ståndpunkt som vårt parti har fört fram och som vi fortfarande har.

Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle;

Fru talman! Vad man kan konstatera efter herr Palmes inlägg är väl ändå att ett löfte gavs och att det löftet gavs tUl folket dämppe i närvaro av de socialdemokratiska riksdagsledamöterna i detta område och en hel del kommunalmän. Publiciteten i detta sammanhang försvaras av regeringsorganet Arbetet med att nägon lyckades trycka en minislägga i näven på herr Palme; man riktigt ser hur motvUlig mot publicitet herr Palme var.

Vad som är rätt i detta sammanhang överlåter jag givetvis åt historieforskningen att avgöra.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle;

Det har, herr statsminister, aldrig stått någonstans att vi vid minsta Ulla förändring av penningvärdet skulle vidta en justering av skatteskalor och grundavdrag. Det faller på sin egen orimlighet, bl. a. av tekniska skäl; vi kan inte göra om tabeUema varje månad, även om vi varje månad kan avläsa en penningvärdeförsämring. Hur räknar man då ut skatten?

Eftersom jag blivit uppmanad att fatta rrug kort vUl jag inskränka mig tiU att säga, att det förefaller som om statsministern har tänkt i bänken och äntUgen insett innebörden av förslaget i det avseendet.

112

Hen WEDÉN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag vUl instämma i den rekommendation tUl statsministern, som väl låg i herr FäUdins ord, att läsa våra motioner innan han avger omdömen om deras innebörd. . Sedan vUl jag konstatera att det finns ett fundamentalt misstag i

statsministerns resonemang. Han säger att vi måste ha valfrihet. Ja, just det — vi måste ha valfrihet. Med den Unje som vi förordar är det riksdagen — och även regeringen — som får valfriheten att verkligen bestämma skatteawägningen och beskattningens höjd i oUka inkomstskikt. Men med den metod som regeringen förordar blir inflationen diktator både för regering och riksdag, och då fuins det ingen valfrihet för dessa organ.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

I detta anförande instämde herr Bohman (m).

Herr statsministern PALME:

Fm talman! Herr Hermansson i Stockholm har det ju besvärUgt i denna fräga. Han läste upp ett längt uttalande som, sävitt jag förstår, författades inom det kommunistiska partiet när det redan hade börjat blåsa. Men i början förekom det förstasidesrubriker i Ny Dag av det slag som stod att läsa t.ex. den 3 februari: "SACO kämpar men vad gör LO?" Det var inte precis ett avståndstagande från SACO-konflikten. Men jag tar fasta på dessa uttalanden — man viU komma bort från detta sitt förflutna.

Hen Dahlén ville först göra gällande att jag inte lovat någonting utan varit så tystlåten, och sedan att jag hade lovat någonting, I själva verket var jag försiktig - som jag alltid är i sådana här sammanhang innan jag är absolut säker — trots det mycket klara material som då förelåg. Men vUken tolkning som än är den riktiga — och jag Ugger väl närmare tUl att veta det än herr Dahlén — är det väsentUga vUka resultat som i framtiden kommer att nås. Och det vet vi i dag ingenting om — aUra minst herr Dahlén.

Herrar mittenbröderna dementerade egentligen varandra. Vad herr Fälldin sade är ju ingenting annat än att man vid utformningen av skattepolitiken skaU ta hänsyn tUl prisstegringseffekten och väga in denna bland andra ting. Det har vi aUtid gjort — såväl vid skattereformerna 1952 och 1956 som vid senare tUlfällen.

Vi har aldrig fränsagt oss valfriheten. Vi kan använda denna summa pengar tUl att justera skatteskalorna med hänsyn tUl inflationen. Vi kan använda den tUl att förbättra viUkoren för pensionärer, höja bostadstiUäggen eller göra någonting annat av väsentUg betydelse för låginkomsttagare och barnfamiljer. Vi har aldrig klavbundit den ekonomiska politiken tUl någon automatik. Menar herr FäUdin inte mera med sitt förslag än detta, är det inte mycket att säga om det. Det är bara en allmän opinionsyttring, att man måste taga hänsyn tUl detta.

Under en hel valrörelse har jag inte kunnat fatta annat än att man, om det skaU vara en innovation från Sveriges sida - och det tycker jag har bekräftats av herr Wedén i dag — avser att bygga in ett automatiskt regelsystem i skattesystemet som innebär att skalor och avdrag automatiskt justeras med hänsyn tUl prisutvecklingen. Annars är det ju ingen innovation. Annars är det ingenting med förslaget. Har herr FäUdin tagit avstånd från denna tanke, är det ett stort framsteg. Då kan vi bortse från om det tänks i bänken eller tänks nägon annanstans. Vi är ense om en fråga, som alls inte är oväsentUg för de mindre inkomsttagarna i detta samhälle.

113

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Jag förestäUer rrUg att ordet innovation begagnades av hen Wedén apropå finansministerns påstående att vi skulle bU praktiskt taget ensamma i världen om vi införde detta system. Jag återkommer tUl att den beskrivning som vi har givit av detta förslag i motioner och i andra sammanhang är den som jag har försökt utveckla. Vi kan inte hålla pä att räkna om skattesystemet vaqe månad.

Det är riktigt att man kan göra den avvägning som statsministern pekar på, om man så att säga underlåter att konigera grandavdrag och skalor och i stäUet använder pengarna för andra reformer på socialpoU-tikens område eUer på ett annat område. Vad vi säger är att man inte borde överiäta tUl finansministern och regeringen att ingripa och företa justeringar av skalor och avdrag. Jag påminner om betydelsen av att justera grundavdragen med hänsyn tUl människor som har små inkomster. Det går ju fortfarande att skaffa de nödvändiga medlen för en upprustning av socialpolitiken eller för andra åtgärder genom att låta riksdagen ta stäUning tUl den nödvändiga inkomstförstärkning som det då blir fråga om.

Statsministern försöker så att säga krypa ur situationen genom att göra gäUande att jag skuUe komma med en nykonstruktion. Jag hävdar att jag nu för i denna fråga exakt samma tal som jag har fört i denna fräga under valrörelsen och i samband med skattediskussionen i våras.

Hen WEDÉN (fp) kort genmäle:

Jag viU instämma med hen FäUdin. Den valfrihet när det gäUer awägningen meUan beskattningens höjd och oUka reformer vUken statsministern här talade om finns ju under aUa omständigheter. Den kommer att finnas, fast pä ett mindre slumpartat sätt, i det system som vi har förordat. Vad som däremot kommer att betagas riksdagen är valfriheten att awäga en rättvis beskattning.

Hen Sträng hade en svag position förut, men jag tycker nog att herr Palmes vikarierande finansministerskap på denna punkt inte har stärkt regeringens position.

114

Herr BOHMAN (m) kort genmäle;

Fra talman! Jag kan ansluta mig tUl herr Wedén även i denna avslutande replik.

Statsministerns inlägg gör på mig ett ovanligt förbryllande intryck. Skatterna skaU ju inte drabba den enskUde skattebetalaren hårdare blott därför att inflationen sänker vederbörandes standard.

Som det nu är skaU aUtså den enskUde först drabbas av prisstegringarnas verknUigar och sedan, när han försöker kompensera sig därför, skaU han däratöver drabbas av en skattehöjning som är automatisk och som genomförs utan något riksdagens beslut. Det är en orimlig konstraktion som vi har här i Sverige och den beror på våra våldsamt höga marginalskatter. Detta har inte ett skvatt att göra med indexreglering av löner, herr statsminister!

Jag behärskar inte det utländska skattefältet Uka bra som finansministern, men hur är det i Frankrike? Jag stäUer den frågan tUl herr

finansministern, som bör veta det här bättre än statsministern. Har man inle där infört etl syslem med indexreglering, eller håller man inle i varje fall på att diskutera detta?

Vi bör nog undersöka det närmare. Men om man ännu inte har ansett sig behöva införa detta i utlandet, beror det pä att man där inte har sådana marginalskatter på de vanUga inkomstnivåema som vi har i värt land.

Nr 34

Onsdagen den 3 mars 1971

Finansdebatt

Hen statsministern PALME;

Fru talman! Det tycks vara svårt att få åtminstone herrar Wedén och Bohman att förstå vad saken gäUer.

Tänk er att vi under ett givet år har en stark inkomstutveckUng, som skapar ett köpkraftsöverskott i samhället! TiU följd av skattesystemet kommer en del av detta köpkraftsöverskott att torkas upp av skatterna. Har man en indexreglering av skatteskalorna, som omedelbart så att säga betalar tUlbaka tUl skattebetalarna vad de annars skulle ha varit tvungna att betala i skatt, försvagas finanspolitiken. ViU man inte ha en stark inflation, måste man vidtaga andra åtstramande åtgärder, t. ex. en höjning av momsen, som då drabbar vanliga inkomsttagare betydUgt härdare än den skärpning av progressivitet som följer av att man inte justerat skatteskalorna.

Ett sådant här arrangemang försvårar alltså utan varje tvivel en effektiv stabUiseringspolitik, och det är därför som det icke har genomförts i något land. Såvitt jag vet har man haft principdiskussioner om detta i Holland, men inte någon annanstans. En sådan indexreglering innebär att man i stället för en inbyggd stabiUsator i konjunkturpolitiken får en destabilisator.

Det andra ostridiga argumentet är fördelningsargumentet. Det tredje är det ekonomisk-politiska argumentet.

Om priserna imder en viss period har stigit med 10 procent och man justerar skatteskalorna därefter, mäste det innebära en skattesänkning, som framför allt gagnar dem som har en högre marginalskatt, alltså en högre skattebörda. Det kanske finns rättviseskäl för det. Har man automatik, måste pengarna betalas ut. Har man inte det, utan väger in denna möjlighet bland andra tänkbara ting, har man möjUghet att välja, om man skaU använda pengarna tUl förmån för lägre inkomsttagare eUer använda dem för att justera skatteskalorna.

Detta är det fördelningspolitiska argumentet, som är av särskUd betydelse för mindre inkomsttagare.

Detta har herr Fälldin förstått, och därför uttalar han sig med försiktighet och säger att man fär göra justeringar frän tid tiU annan. Han ■vUl inte avsvära sig valfriheten. Nu vUl man bygga in en automatik, skapa ett fast regelsystem. Detta anser jag vara finanspolitiskt och fördelningspolitiskt olämpligt.

Fm talman! Jag är ledsen att jag har måst ta så lång tid i anspråk för dessa relativt elementära påpekanden, men det nödgades jag tUl av herrar Wedén och Bohman. Vi använde en del av valrörelsen tUl att tala om dessa saker. Jag tar emellertid fasta pä att herr Fälldin i det här fallet är svagare i anden än de andra båda herrarna. Det beror möjUgen eUer

115

Nr 34 troligen eUer säkerUgen pä att herr FäUdin har närmare tUl de mindre

, , inkomsttagarna.

Onsdagen den

3 mars 1971

-------------------- Fru andre vice talmannen anmälde att herr Wedén anhålUt att tUl

protokollet få antecknat att han inte ägde rätt tUl ytterUgare replik.

Pä förslag av fra andre vice talmannen beslöts att den fortsatta överläggningen skulle uppskjutas tUl kl. 19.30.

§ 6 Interpellation nr 68 om åtgärder tiU stöd åt turistnäringen

Ordet lämnades på begäran tiU

Herr EKINGE (fp), som yttrade;

Fra talman! Under de senaste åren har en stor del av den svenska turistnäringen råkat ut för ekonomiska svårigheter, som dess väne ökat på ett oroväckande sätt under senare tid. De som i första hand har drabbats av dessa svårigheter är de hotell, restauranger och liknande anläggningar, vUka svarar för den turistande aUmänhetens efterfrågan på övernattning, förtäring och annan boendeservice kombinerad med möjUgheter tiU rekreation, motion, sysselsättning och avkoppling.

De rådande kreditrestriktionerna skapar specieUa svårigheter för denna bransch beroende på att den arbetar under säsongbelonade förhållanden. Nödvändiga investeringar för att bl. a. kunna svara mot de allt större krav som ställs har i vissa fall icke kunnat göras, och behovet av tUlgängUgt kapital för marknadsföring i säsongutjämnande syfte har icke stått tUl förfogande i behövlig utsträckning.

Även de företag, som genom oUka åtgärder sökt anpassa sig tiU utvecklingens krav och som normalt sett skulle ha möjUghet att klara sig genom den vågdal näringen befinner sig i, har genom den senaste tidens konflikter pä arbetsmarknaden råkat ut för icke förutsedda svårigheter. Genom instäUandet av persontägtrafiken samt den övriga strejk- och lockoutsituationen har avbestäUningar på gjorda bokningar komrrut i så slor omfattning och ofta vid en så sen tidpunkt att de ekonomiska återverkningarna för vederbörande anläggning icke kunnat undgås.

För de företag inom branschen som under den senaste femårsperioden erhålUt statliga lån för ny-, tiU- eUer ombyggnad i form antingen av lokaUseringslån eller hoteUgarantUän måste nu i många faU börja amortera och erlägga ränta pä lånen. TiU detta kommer att dessa företag dessutom måste betala en förhåUandevis hög ränta på de bankgarantier de måste ha icke minst beroende på verksamhetens säsongmässiga karaktär.

Andra problem som i dessa sammanhang bör observeras är att dessa anläggningar ofta finns i glesbygderna där arbetstUlfäUena är få och där varje personaUnskränkning eUer nedläggning får svåra återverkningar både för den direkt berörda personalen och för den övriga verksamheten och servicen på orten.

I den allmänna strukturförvandlingen inom näringslivet har ett

verksamt medel varit att åstadkomma tUlräckligt stora och bärkraftiga

116 enheter. Dessa möjUgheter är begränsade inom här ifrågavarande bransch

bl. a. beroende på att anläggningarna är spridda på relativt små företag Nr 34

över hela landet. Men då även dessa små anläggningar har en uppgift att Onsdaeen den

fylla måste de ges möjlighet att överleva. 3 „, 1911

Med hänvisning tUl vad som här anförts får jag anhåUa om kammarens ---

tiUstånd att tUl herr imikesministern få stäUa följande fråga;

Är statsrådet beredd vidtaga åtgärder för att underlätta för de turistanläggningar, som råkat i ekonomiska svårigheter genom kreditrestriktionerna och genom de förluster den ogynnsamma väderlekssituationen i början av säsongen samt konflikterna på arbetsmarknaden orsakat, och vUka åtgärder kan i så faU ifrågakomma?

Denna anhållan bordlades.

§ 7 InterpeUation nr 69 om inventering av behoven på datateknikens område

Ordet lämnades på begäran tUl

Hen HUGOSSON (s), som yttrade;

Fru talman! Sverige utgör i förhållande tiU sin folkmängd Västeuropas överlägset största datamaskinanvändare. Inte minst har utvecklingen varit snabb inom den offentUga sektorn. Datateknikens explosionsartade utveckling har också börjat sätta sin prägel på väsentUga delar av vårt vardagsUv. Vi möter datatekniken i olika skepnader på verkstadsgolv och kontor, inom banker och försäkringsväsen samt inom statlig och kommunal adrrunistration. Denna nya teknik aktuaUserar ur såväl samhällets som den enskUde medborgarens synpunkter många frågeställningar och problem. De risker som datatekniken och databanksuppbyggnaden medför med hänsyn tiU den enskUdes personliga integritet är exempel på nackdelar, som måste undanröjas. Regeringen har också tiUsatt två utredningar — offentUghets- och sekretesslagstiftningskommittén samt kreditupplysningsutredningen — med uppgift att snabbt framlägga förslag tUl lagstiftning och andra ätgärder för att komma tiU rätta med de problem, som ett aUtför ohämmat utnyttjande av datateknikens möjligheter kan skapa pä känsliga områden.

Datateknikens utveckUng inrymmer emellertid också starkt positiva drag, om datamaskinerna användes på rätt sätt. Genom denna kan många människor befrias från mekaniska, trista och mtinmässiga arbetsuppgifter. Samtidigt kan man förutse att det med datamaskinernas hjälp kan uppnås effektivitetsförbättringar på många områden inom planering, administration och produktion av en storleksordning, som kommer att ha ett avgörande inflytande på den framtida välståndsutvecklingen.

Det måste ur näringspolitisk synpunkt framstå som i högsta grad
angeläget att Sverige i egenskap av avancerad industristat aktivt deltar i
den fortsatta ytterst snabba utveckling, som kan förväntas på det
datatekniska området. Detta gäUer såväl utnyttjandet av datateknikens
möjligheter på oUka områden som en aktiv satsning pä oUka delområden
när det gäUer forskning, utveckUng och produktion inom elektronik
sektorn. Det är också helt klart att staten här mäste spela en
framträdande roll genom att i tid fömtse behov, dra upp riktUnjer, 117

Nr 34------------- samordna, styra knappa forskningsresurser samt vara beredd att själv eUer
Onsdaeen den- ' samverkan med andra intressenter gä in med kapital.
3 mars 1971---- ' ~ ' sporadiska — debatt kring dessa frågor som ägt ram i
-------------------- vårt land har många näringspolitiska frågestäUningar aktuaUserats. Exem
pel på dessa är;

1. Den offentUga sektorn (stat och kommun) är redan nu den största uppköparen av datamaskiner och datasystem. Hur skall man kunna åstadkomma en ökad samordning pä detta område, och i vilken utsträckning är det riktigt att använda en samordnad offentUg upphandling i industripoliliskt syfte?

2. Bristen på standardisering inom olika delar av dataområdet utgör en konkurrensbegränsande faktor av stor betydelse, som alltför ofta verkar tiU den dominerande tiUverkarens fördel. VUka åtgärder kan samhället vidta på standardiseringsområdet?

3. Hur skaU skolan kunna möta det breda utbUdningsbehov som finns för att göra den enskilde förtrogen med datatekniken, som aUtmer kommer att sätta sin prägel pä vårt vardagsliv?

4. VUka åtgärder kan stat, kommun och landsting vidta gemensamt för att utnyttja de möjligheter som datatekniken kan antas erbjuda när det gäller undervisning, sjukvård och hälsovård?

5. VUka forsknings- och utvecklingsinsatser bör staten göra pä det
datatekniska området när det gäller såväl systemutveckling som kompo-
nenttUlverkning? VUken roll kan exempelvis televerket på sikt spela i
detta sammanhang?

I 1970 års statsverksproposition anförde industriministern följande; "Inom departementet genomfördes våren 1969 en undersökning av den svenska elektronikindustrins utveckling och av förhåUandena på den svenska elektronikmarknaden. Efterföljande överläggningar med bl. a. representanter för elektronikindustrin gav vid handen att vissa statUga åtgärder kan vara påkaUade. Med anledning härav övervägs en systematisk inventering av aktueUa och förutsebara behov inom datateknikens område."

Med hänvisning tUl vad som anförts hemställer jag om kammarens medgivande att tUl herr industriministern få framstäUa följande fråga;

Är statsrådet vUUg att inför riksdagen redovisa hur långt förberedelserna för den systematiska inventeringen av aktueUa och föratsebara behov inom datateknikens område har fortskridit samt att informera om när en eventueU utredning kan komma tUl stånd på detta ur näringspoUtisk synpunkt centrala område?

Derma anhållan bordlades.

§ 8 Kammaren åtskUdes kl. 17.23.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert