Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:31

Torsdagen den 25 februari

Kl. 14.00

§ 1 Justerades protokoUet för den 17 innevarande månad.

§ 2 Ang. anordnandet av jubUeer med anUtande av StatUga medel

Herr statsrådet MOBERG erhöU ordet för att i ett sammanhang besvara dels fru Erikssons i Stockholm (s) i kammarens protokoU för den 16 februari intagna fråga, nr 68, tiU herr utbUdningsministern, dels ock herr Brundins (m) i kammarens protokoU för den 18 februari intagna fråga, nr 71, och anförde;

Herr talman! Fru Eriksson i Stockholm har frågat chefen för UtbUdningsdepartementet om han finner det lämpUgt att det med anUtande av statUga medel anordnas jubUeer av den typ som nyUgen förekommit vid socialhögskolan i Stockholm. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det pä mig att besvara frågan.

Herr Brundin har frågat mig vUka åtgärder jag har möjligheter att vidtaga i syfte att förhindra ett upprepande av så generande tilldragelser, som de som ägde rum vid firandet av socialhögskolans i Stockholm femtioårsjubUeum.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Läroanstalter inom departementets område kan, efter ansökan, erhålla bidrag till kostnader i samband med jubUeer. Ansökningarna prövas närmast i fräga om bidragets storlek. Någon prövning av programmels innehåU görs däremot i princip inte. Det bör i framtiden Uksom hittUls ankomma på de närmast ansvariga att besluta om utformningen av jubUeumsprogrammen.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s);

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret på den enkla frågan.

Det ingår ju i god uppfostran att kunna behärska sig, och jag tyder det som ett utslag härav när svaret är sä knapphändigt. Själv har jag ingen god uppfostran, och de flesta skattebetalare i det här landet har heller inte sä god uppfostran att de kan förkväva moraUsk indignation, sunt förnuft och annat som faktiskt har kränkts av det som hände vid det jubileum som jag åsyftade med min enkla fråga.

När man firar ett jubUeum brukar man i aUmänhet erinra om det arbete som har utförts inom en institution eller för en rörelse. Man brukar också skissera en mälsättning för framtiden. Om det var en skisserad mälsättning som framkom vid det festUgaste tiUfäUel vid detta tredagarsjubUeum är det ganska upprörande.

Det förvånar mig verkUgen att statsrådet inte fick ett Utet utbrott pä grund av vad som där hände utan även i fortsättningen är beredd att låta

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. anordnandet av jubileer med anUtande av statliga medel

detta passera utan någon reaktion. Där förekom nämligen att en man, som väl ändå inte var helt obekant när man tog hit honom, rekommenderade dessa elever, som skaU lära sig att ta hand om de svagaste i samhäUet, aUtså människor som har fuUt av problem och behöver stöd, att leva i grapper — han gör det själv — och dela på droger, på familj, på pengar och aUt och att, i den män man inte klarar sin existens genom föräldrarnas försorg, stjäla.

Jag har under meUantiden fått brev där det sägs att det gäUer ju bara varuhus, men jag har också fått brev från dem som har butiker eUer rörelser. Jag har från aUa dessa fått ett kraftigt gensvar på min reaktion. Jag har också fått brev från vanUga jobbare, som inte kan förstå att man pä detta sätt skall manifestera en högtid vid en socialhögskola, där det gäUer att få människor att förstå nöd, att hjälpa andra. Jag kan endast förklara det inträffade på ett sätt. Det är sä många överklassmänniskor som numera bUvit s. k. socialister, och de har under sin uppfostran lärt sig att sociaUsm är stöld. Nu gör man tydUgen slutledningen att stöld är sociaUsm och radikaUsm. Det är betänkUgt om en sådan uppfattning skuUe vinna gehör. Jag tycker att ett statsråd i detta sammanhang borde ha visat något av ogUlande i sin ton.

Herr BRUNDIN (m):

Herr talman! Jag vUl inledningsvis helt instämma i vad Nancy Eriksson har sagt.

Jag tackar statsrådet för att han svarat på min fråga. Svarets innehåU förtjänar dock inget tack. Statsrådet säger att de närmast ansvariga även fortsättningsvis skaU besluta om utformningen av jubUeumsprogrammen. Ja, också jag tycker att det skall vara så. Men, herr statsråd, begreppet "ansvar" har inget innehåll, om inte ansvar på något sätt kan utkrävas. Så blygsam brukar ju inte statsrådet vara i andra sammanhang, att han helt och håUet avstår från att ha någon mening om hur saker och ting skall skötas inom departementets område.

VUka korrektiv har herr statsrådet tänkt sig bör tUlgripas i detta sammanhang för att ansvaret må bU utkrävt och markerat, därigenom förhindrande upprepningar av det som inträffade vid socialhögskolans i Stockholm jubUeum? Statsrådet ger i sitt svar inte uttryck ät någon som helst egen reaktion inför vad som hände, och det hade man väl ändå kunnat förvänta sig.

Låt mig bara få säga några ord beträffande en enda punkt av det som predikades vid det nämnda tUlfäUet. Med anledning av att det uppmanats tiU stölder - visserUgen i huvudsak "enbart" drabbande varuhusen — bör statsrådet försöka sätta sig in i de stora problem som snatterier och varuhusstölder innebär — det är ju mänga personer som är engagerade i arbetet pä att försöka förhindra dessa. Om de lyckades finna en lösning pä dessa problem, skuUe de härigenom kunna nedbringa konsumtionsut-gjftema för familjerna i vårt land med genomsnittUgt ungefär 100—200 kronor per år och familj. Det är en inte aUdeles oväsentUg fråga, inte ens för dem som statsrådet kanske i första hand tänker på när han förkunnar sitt poUtiska budskap.

I detta anförande instämde herrar Taube (fp). Hörberg (fp), Ringaby (m). Turesson (m), Winberg (m) och Schött (m).

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Om vi kräver anständighet och gott uppförande av andra — och det skall vi göra — tycker jag att vi också skaU föra debatten i denna fråga på ett anständigt sätt.

Låt mig först konstatera att skolans rektor klart har tagit avstånd från den föreläsning det här gäller. Det gjorde han mycket tydligt och bestämt i en radiointervju med honom, som inspelades strax efter den aktueUa händelsen. Han förklarade att det hela frän början till slut var ett intellektueUt fiasko. Däremot hävdade han att de fem andra föreläsningarna stod på en hög inteUektueU nivå.

Nog bör fru Eriksson i Stockholm och herr Brundin förstå att regeringen uppfattat det inträffade såsom ett klart misslyckande och att vi självfallet inte i något avseende kan acceptera den föreläsning, som hölls vid tillfäUet i fräga. Det var för mig en självklarhet. Men vi får ju ocksä se till att den upprördhet som vi som individer och poUtiker kan känna inför ett sådant här missöde inte förleder oss till att kräva ting som vi vid närmare eftertanke kanske kite riktigt vUl stå för.

Vad är det herr Brandin egentUgen kräver? Jo, att ett ansvar av något slag utkräves av skoUedningen, Jag svarar att regeringen har för våra högre läroanstalter det förtroendet — och kommer att ha det förtroendet — att de inte gör några misstag av den här typen. Så händer en och annan sak, som vi alla beklagar, men det kan inte föranleda oss att i fortsättningen tUlämpa nägon form av censur av den verksamhet som de bedriver.

Vi är väl alla överens om att våra högskoleenheter skall få bedriva sin verksamhet inom de aUmänna riktUnjer och ramar som regering och riksdag drar upp men att det sedan blir skolledningarnas sak att bedöma hur verksamheten bör utformas. Var skulle vi eljest hamna, herr Brundin? Jag skuUe bra gärna vUja veta vad för slags korrektiv herr Brundin hade i tankarna.

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. anordnandet av jubileer med anUtande av StatUga medel

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Det var ju väl att det nu kom ett beklagande och ett avståndstagande.

Jag har inte talat om rektorn på socialhögskolan, utan jag har frågat hur regeringen såg pä detta och närmast det ansvariga statsrådet. Därför räcker det inte för mig om rektorn uppträder i TV och radio, utan för mig är det viktigt att höra att den politiskt ansvariga ledningen intar en ståndpunkt som sammanfaller med allmänhetens. Jag hör nu att statsrådet beklagar det inträffade och tycker att det var ett inteUektueUt fiasko. Men det var mer än ett intellektueUt fiasko! Saken får inte tas så lättvindigt.

Efter vad jag förstår, får man inte anlägga moraUska synpunkter. Det finns dock en samhällsmoral — den mä förlöjUgas hur mycket som helst — som omfattas av praktiskt taget aUa vanliga människor. Och finns det lagar som säger de flesta vad de fär göra, kan de lagarna icke upphävas, om man är aldrig så intellektueU i sin predikan.

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. skolkonfliktens verkningar för vuxenstuderande

Jag är tacksam för att höra att regeringen är upprörd, även om det verkar som om den är mer upprörd över dem som har påtalat frågan här i riksdagen.

Herr BRUNDIN (m):

Herr talman! Jag uppfattade inte riktigt på samma sätt som fru Nancy Eriksson statsrådets senaste inlägg som ett så starkt avståndstagande frän vad som hänt som man hade kunnat önska sig. Det var snarare ett refererande av vad en rektor har sagt och sedan nägra aUmänna ordalag om att vi väl borde begripa att regeringen känner ansvar i sädana här frågor. Men då borde ju statsrådet själv frän kammarens talarstol kunna visa ett personligt engagemang i fördömandet av vad som hänt och redan därigenom ge ett korrektiv.

Statsrådet frågade mig; Vad viU herr Brundin att vi skaU tillgripa för korrektiv? Det är ju jag som frågar, herr statsråd. Står Ni så handfallen, med sä tomma händer, att Ni måste fråga mig vUket korrektiv som lämpUgen borde tillgripas?

Det är aUdeles självklart att det som hände vid det tiUfäUe som vi nu diskuterar har upprört människor runt om i vårt land - människor i alla läger. Människor i det här landet väntar sig att ett ansvarigt statsråd ordentUgt säger ifrån: Så här skaU det inte gå till — de teser som predikades är felaktiga och skall icke vara gällande i svenskt samhällsliv!

Herr statsrådet MOBERG;

Herr talman! Det är riktigt alt jag refererade rektorn vid socialhögskolan när jag sade att han kaUat detta för inteUektueUt fiasko. Det var, fru Eriksson, inte mina ordalag. Därefter sade jag att det var en självklarhet för mig och regeringen att innehåUet i den föreläsning som vi här diskuterar var helt främmande för de värderingar och de synsätt som vi har på poUtiken och det svenska samhäUet.

Men jag måste än en gång upprepa att vi av detta inte får dra den slutsats som låg mer eller mindre i vad som sades av herr Brundin, nämligen att vi skall göra ingrepp i det sätt varpå en högskola hanterar sina resurser. Vi mäste slå vakt om den rätt högskolan har. Men självklart är det riktigt alt del påtalas, när misstag begås. Men jag vUle ocksä i detta sammanhang stryka under att man inte fär dra den sluisatsen av detta utomordentligt beklagUga missöde i socialhögskolans verksamhet att det skuUe leda lill att vi skuUe införa någon form av kontroll av annan art än den generella kontroU som vi har i dag.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Ang. skolkonfUktens verkningar för vuxenstuderande

100

Herr statsrådet MOBERG erhöU ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Berndtsons i Linköping (vpk), dels ock herr Jonssons i Alingsås (fp) i kammarens protokoU för den 19 februari intagna frågor, nr 74 och nr 75, tiU herr utbUdningsministern, och anförde;

Herr talman! Herr Berndtson i Linköping har frågat hur utbildningsministern ser på möjUgheterna att genom statUga åtgärder mildra verkningarna av ekonomisk och annan art för de vuxenstuderande till följd av den nu utbrutna skolkonfUkten, som kan medföra såväl utökade studieskulder som behov av förlängd tjänstledighet från anstäUning därest eleverna tvingas gå om terminen. Vidare har herr Jonsson i Alingsås frågat UtbUdningsministern, om han anser att det beträffande de vuxenstuderande finns anledning att vidta särskilda åtgärder med anledning av den uppkomna skolkonfUkten och i så faU vilka, EnUgt faststäUd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara frågorna.

Jag besvarar frågorna i ett sammanhang.

Jag beklagar att konfUkten för åtskilUga vuxenstuderande medför betydande problem. Svårigheterna växlar emeUertid starkt beroende pä bl. a. vUken utbUdning det gäller och de studerandes personliga situation. För de studerande vid de statUga ■vuxenskolorna i Härnösand och Norrköping är problemen generellt så besvärUga att dessa skolor redan från början undantagits. Utvecklingen i fräga om den kommunala vuxenutbildningen följer vi med uppmärksamhet. Först när verkningarna av konfUkten närmare klarlagts kan stäUning tas tiU de aktuaUserade frågorna.

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Äng. skolkonfliktens verkningar för vuxenstuderande

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Moberg för svaret. Frågan är visserUgen begränsad tUl en kategori som berörs av den pågående konfUkten, men den drabbar naturUgtvis många andra såväl inom skolväsendet i övrigt som sådana som är beroende av järnvägskommunikationerna eUer som behöver anUta den sociala hjälpverksamheten osv. Men bakgrunden tUl min fråga är det specieUa problem som de vuxenstuderande ställs inför.

Många av de vuxenstuderande har tagit lån för att kunna bedriva studierna. De har kanske tjänstledighet från anställningar. Många har försörjningsbördor. Inte så sällan är vuxenstuderande ensamstående med minderåriga barn. Det är inte heller oviktigt att de kommit upp i en ålder då varje avbrott inverkar menUgt pä möjUgheten att fullfölja studierna och komma in i arbetsUvet igen.

De vuxenstuderande läser ofta efter ett pressat tidsschema för att uppnå stipulerade poäng. En enkät som företagits vid ett par skolor i Stockholm visar att av de heltidsstuderande som deltog anser 39,5 procent sig inte ha möjUghet att gå om kursen, beroende på ekonomiska problem i form av studieskulder och svårigheter att klara hem och famUj, beroende pä tidsbegränsad ledighet frän anstäUning eUer på att man tvingades vänta ett helt år på ny intagning tiU vidare utbildning. 16 procent av de tiUfrägade finansierar studierna med AMS-bidrag, 35 procent med studielån, 9 procent försörjes av föräldrar, 16 procent är beroende av makes eUer makas inkomst och 21 procent av egna tUlgångar, såsom besparingar från tidigare förvärvsarbete. Jag tror det är angeläget med särskUda ätgärder för att mUdra konfliktens verkningar för de vuxenstuderande, exempelvis genom åtagande i fråga om studieskulder och medverkan tiU förlängd ledighet i de fall eleverna tvingas att gå om terminen.

101

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. skolkonfliktens verkningar för vuxenstuderande

Statsrådet Moberg säger i svaret: »UtveckUngen i fråga om den kommunala 'VuxenutbUdningen följer vi med uppmärksamhet. Först när verkningarna av konfUkten närmare klarlagts kan stäUning tas till de aktuaUserade frågorna.» Jag vill dä fräga statsrådet Moberg: Mäste verkningarna av konfUkten först bli sä aUvarUga som de vuxenstuderande i dag fruktar, innan regeringen tar stäUning tUl frågorna?

Herr JONSSON i AUngsås (fp);

Herr talman! För alla studerande innebär skolkonfUkten ett mycket svårt avbräck och för de vuxenstuderande aUdeles specieUa svårigheter. Utöver de pedagogiska svårigheterna, som ofta består i otiUräckUgt uppövad studieteknik varför lärarledd undervisning kan vara ett villkor för ett meningsfuUt arbete, har de vuxenstuderande också en ekonomisk press i form av ökade studieskulder och bekymmer för att klara ekonomin för hem och familj. Många har dessutom tagit tjänstledighet för att möjUggöra studier - en tjänstledighet som i regel är tidsbegränsad. I den undersökning som herr Berndtson refererade tUl visade det sig att ungefär hälften av de berörda personerna är heltidsstuderande. Den komprimerade studietiden innebär också att t, ex. ett par studieveckor motsvarar en månads eUer mer reguljär studietid.

När nu så många har lyckats bryta sig ur sin Uvsmtin och tagit det stora steget tUl vidareutbUdning — och det gäUer framför allt de heltidsstuderande — kan ett avbrott för många betyda ekonomisk katastrof eUer en torpedering av deras studiemotivation. Då samhäUet nu satsar på att ge utbUdningsmöjUgheter ät den generation som inte tidigare har förannats möjUgheter tUl utbUdning är det rimUgt att man i ett sådant krisläge som skolkonfUkten är vidtar åtgärder som reducerar skadeverkningarna av ett avbrott.

Anledningen tUl min fräga är den oro och ovisshet som många vuxenstuderande känner i dagens läge. Ett klart uttalande frän ett ansvarigt statsråd skuUe kunna skingra den oklarhet som råder beträffande studiesociala åtgärder och möjUgheten att kompensera förlorad studietid.

När jag nu tackar statsrådet Moberg för svaret beklagar jag samtidigt att statsrådet inskränker sig tUl att säga att man följer problemet med särskUd uppmärksamhet men att man inte kan ta ställning tUl frågorna förrän verkningarna av konfUkten klarlagts. För de elever det gäUer räcker det inte med att man beklagar den svåra situationen — här vUl det tUl konkreta, positiva åtgärder.

102

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! En konfUkt av den art som nu pågår på arbetsmarknaden svider — och den svider för många. Det är inte bara de vuxenstuderande, utan en rad kategorier av människor i detta land får känna av konsekvenserna av denna konfUkt. Det är självklart att vi som har att bevaka de oUka fackområdena med stor smärta upplever hur områden för vUka vi har ansvar måste bU Udande därav. Men vi måste naturUgtvis foga oss i de övergripande problemen och den övergripande strategin i detta sammanhang. När det gäller de vuxenstuderande vid de kommunala

skolorna är situationen den att den överväldigande majoriteten av lärarna tjänstgör i ungdomsskolan och har lektionerna för de vuxenstuderande för att få extra inkomster. Det säger sig självt att det ur konfUktsynpunkt skuUe vara utomordentligt vanskUgt att här göra ett undantag. Jag kan därför inte bevekas av det som här har sagts, även om det i och för sig är riktigt, utan kan bara än en gång upprepa, herr talman, att först när verkningama av konfUkten närmare klarlagts kan vi ta ställning tUl de frågor som de två frågarna har ställt.

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. skolkonfliktens verkningar för vuxenstuderande

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! Det handlar ju inte enbart eUer ens främst om undantag i konfUkten, utan det handlar även om att de vuxenstuderande behöver svar på frågor om vad som kommer att hända för deras vidkommande den dagen konfUkten är slut.

Jag viU peka på ytterUgare en aspekt på den här frågan, nämUgen hela den ansträngning som i dag görs för att bredda vuxenutbildningen, inte minst av studieförbunden, som bedriver en omfattande verksamhet på arbetsplatserna. Om följderna av konfUkten skuUe bli att en stor del av dagens vuxenstuderande tvingas avbryta utbUdningen, kan det befaras att detta ocksä får negativa verkningar på hela vuxenutbildningens område. Jag tror att det är en sak som man heUer inte får förbise.

Jag pekade också på de ekonomiska sidorna och på frågan om möjUghet att erhåUa ledighet för vidare studier. Det framstår naturUgtvis som en klar brist att det saknas lagstadgad rätt tUl tjänstledighet för ■vuxenutbUdning, men den frågan skaU jag inte ta upp i dag eftersom det blir tiUfäUe att diskutera den i anslutning tUl en vpk-motion. Jag tror emeUertid fortfarande att det vore av stort värde för de vuxenstuderande, som i dag är djupt oroade för framtiden, om regeringen gav ett klart besked om vUka åtgärder som man anser möjUga att vidtaga för att lösa de uppkomna problemen.

Herr JONSSON i Alingsås (fp):

Herr talman! När man nu gjort undantag för läroanstalterna i Norrköping och Härnösand, beklagar jag att statsrådet inte vUl medverka tUl att man också skuUe kunna göra undantag för vuxenstuderande över lag. När statsrådet nu inte anser detta vara möjUgt, tycker jag att det ocksä är en stor brist att det här inte kan lämnas garantier för t. ex. att de vuxenstuderande skuUe kunna ges stödundervisning efter konfUktens slut eUer för studiesociala åtgärder i form av lån eller bidrag som skulle möjliggöra fortsatta studier utan orimlig skuldsättning. Sådana garantier har i dag inte lämnats.

Faktum är att landets vuxenstuderande i dag frågar sig: Kan vi fortsätta att plugga eUer måste vi lägga av i brist på försäkringar om att det skaU ges möjlighet tiU fortsatt studiegång? Många fattar i dag beslut som är avgörande för deras framtid. De vuxenstuderande har så många svårigheter att det är angeläget att statsmakten genom bindande löften aktivt medverkar tUl att lätta på bekymren.

103

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. straffansvaret för fartygs oljeutsläpp

Herr statsrådet MOBERG;

Herr talman! Anledningen tiU att skolorna i Härnösand och Norrköping är undantagna är att studiegången där är helt annorlunda än studiegängen vid de kommunala vuxenskolorna. Den är inrutad pä ett helt annat sätt. TUl Norrköping och Härnösand är koncentrationskurser förlagda, och även en mycket kort konfUkt skulle bli förödande om utbUdningsschemat därigenom rubbades. Detta gäller inte för dem som deltar i den kommunala VuxenutbUdningen,

Båda frågeställarna upprepar nu spörsmålet vad vi kommer att vidta för åtgärder den dag konfUkten är slut. Det går inte att svara på den frågan i dag, eftersom vi nu inte vet hur långvarig konfUkten blir. Men jag kan hänvisa tUl vad vi gjorde efter den beklagUga konfUkten 1966. Vi vidtog då en rad åtgärder för att de studerande skulle kunna reparera de skador som själva konfUkten medförde.

Jag är övertygad om, herr talman, att majoriteten av de vuxenstuderande vid de kommunala vuxenskolorna begriper att jag i dag inte kan säga mer, eftersom de studerande också vet vad den här konflikten ytterst gäller.

104

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. straffansvaret för fartygs oljeutsläpp

Herr kommunikationsministern NORLING erhöU ordet för att besvara herr Clarksons (m) i kammarens protokoU för den 19 januari intagna fråga, nr 33, tUl herr justitieministern, och anförde:

Herr talman! Herr Clarkson har frågat chefen för justitiedepartementet om han kommer att vidta någon åtgärd, sä att fartygsbefälhavare kan bU föremål för allmänt åtal om hans fartyg gör oljeutsläpp på svenskt vatten, Frägan har överlämnats tUl mig för besvarande.

Befälhavare kan åtalas med stöd av 1956 års lag om åtgärder mot vattenförorening frän fartyg. I 7 § sägs nämUgen att den skaU straffas som i strid mot lagen tömmer ut olja eUer underlåter att vidta åtgärd för att hindra att olja flödar ut. Det är dock ofta svårt att med säkerhet fastställa från vUket fartyg utsläppt olja har kommit och under vilka omständigheter utsläppet har skett.

TUl grund för 1956 års lag Ugger 1954 års internationella oljeskydds-konvention. Arbetet på att förbättra denna fortsätter även efter de ändringar i konventionen som antogs är 1969. Sålunda överväger IMCOs underkommitté för frågor om havens förorenande åtgärder för bättre efterlevnad av konventionen, bl. a. vidgat straffansvar för oljeutsläpp från fartyg. Med hänsyn tiU sjöfartens internationella karaktär bör frågor om konventionens efterlevnad i möjUgaste mån lösas internationellt. IMCO:s slutbehandUng av frägan om ett vidgat straffansvar bör därför avvaktas, innan ställning tas tiU eventueUa ändringar av sådan innebörd i den svenska lagen.

Herr CLARKSON (m):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Norling för svaret på min fråga. Statsrådet säger att befälhavare "kan åtalas med stöd av 1956 ärs lag om ätgärder mot vattenförorening frän fartyg" och att "den skaU straffas som i strid mot lagen tömmer ut olja eUer underlåter att vidta åtgärd för att hindra att olja flödar ut".

Jag är rädd att vi inte har talat riktigt om samma sak, och jag skaU belysa detta genom att läsa upp vad hamndirektören i Helsingborg skrev tiU sin hamnförvaltning för någon tid sedan:

"Den 17 september 1969 upptäckte Hamnförvaltningens personal att m/s Heino av Hamburg under natten meUan den 16 och 17 september pumpat ut vattenblandad olja i södra hamnen i Helsingborg.

Tre personer hade varit vittne till oljeutsläppet.--- Hamnför
valtningen har anfört ersättningskrav mot den ansvarige befälhavaren på
m/s Heino.

Såväl befälhavaren på m/s Heino som styrmannen och maskinchefen ombord försäkrar att någon olja icke kan ha bUvit utsläppt i hamnen från deras fartyg. Något tvivel om att fartyget släppt ut olja synes dock inte föreUgga; frägan är dock vilken person ombord som är ansvarig för oljeutsläppet.

1 brev av den 9.11, 1970 tUl Åklagarmyndigheten begärde Hamnförvaltningen att åtal skuUe väckas mot befälhavaren på m/s Heino, Åklagarmyndigheten i Helsingborg meddelade emellertid den 25.11.1970 att ehum det bevisats att oljan utsläppts från Heino, det icke kunde bevisas vem å fartyget som gjort sig skyldig tUl oljeutsläppet och att på grund därav åtal icke skaU väckas."

Det är av stor principieU betydelse, herr NorUng, att beslutet kan omprövas pä denna punkt och att åtal får väckas mot befälhavare såsom den för fartyget i alla delar ansvarige. Detta är det väsentliga. Det är en vital fråga av utomordentUg räckvidd att man just skaU kunna ställa någon — befälhavaren eller rederiet — tUl ansvar, när ett fartyg bevisligen har brutit mot den lag som statsrådet nämnde, och jag är intresserad av att höra statsrådets vidare kommentarer till vUka åtgärder som kan vidtas.

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. straffansvaret för fartygs oljeutsläpp

Hen kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag har av naturUga skäl inte möjlighet att gå in på det exempel som herr Clarkson här refererade, eftersom jag inte kan den frågan i sak. Inlägget tyder emeUertid på att herr Clarkson resonerade utifrån den förutsättningen att man på ett hell annat sätt än vad nuvarande bestämmelser medger skuUe kunna utkräva ansvar, exempelvis av befälhavare, även i de fall där man inte från det håUet har fått något erkännande om att utsläpp har skett.

Jag sade i mitt svar att det många gånger är mycket svårt att faststäUa vem som har förorsakat ett oljeutsläpp och bevisa detta. Det får vi klart för oss när det gäUer fartyg tUl sjöss. Man bör därför, sävitt jag förstår, i avvaktan pä skärpningar frän IMCO om möjUgt söka andra lösningar. Men vi skall ha klart för oss att redan nu gällande regler ger möjUgheter till att straffa var och en som har medverkat tUl ett lagstridigt oljeutsläpp, vilket alltså innebär att t. ex. befälhavaren i vissa faU kan straffas, även om

105

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 29-32

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Om vägbyggen i sysselsättningssvaga områden i Västerbotten, Jämtland samt västra Ångermanland

någon annan är den som direkt har förorsakat utsläppet.

Det kan också vara värdefullt att jag något kompletterar mitt svar, ty även om det straffrättsUga ansvaret måste Ugga i botten för vårt resonemang i dag finns det andra ting som bör kunna hjälpa tUl att förbättra den situation vi upplever på detta område.

Av stor betydelse när det gäller att hindra oavsiktUga oljeutsläpp är fartygens konstruktion och utrustning. Sverige deltar i arbetet inom IMCO för att fä tUl stånd en internationell överenskommelse i dessa frågor. Utbildningen av de ombordanstäUda är också viktig i detta sammanhang. Sjöfartsverket har exempelvis utarbetat en handledning beträffande åtgärder tUl förebyggande av vattenförorening genom olja från fartyg. Vidare har sjöfartsverket föreslagit att ett bemyndigande skrivs in i 1956 års lag som ger tUlsynsmyndighet rätt att meddela förbud mot fartygs resa eUer föreläggande för fartyg att vidta åtgärd när det kan befaras att olja kommer att tömmas eUer släppas ut från fartyget. Förslaget behandlas för närvarande inom kommunikationsdepartementet.

Herr CLARKSON (m):

Herr talman! Efter det statsrådet nu anfört skuUe man kanske kunna slå sig tUl ro och säga att allt är ganska bra, men här har ju ändå inträffat en händelse, där tre personer från kajen har bevittnat att olja släppts ut i hamnen från ett visst fartyg. Trots denna uppenbart brottsUga gärning kan man på grund av lagens nuvarande utformning inte stäUa fartygsbefälhavaren tUl ansvar. Det är detta som jag, och många med mig, upplever som djupt oroväckande. Det stöter värt rättsmedvetande.

Jag tycker att statsrådet skaU överväga om det inte bör göras någonting som rättar tiU ett sådant uppenbart missförhåUande som det här är fråga om.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om vägbyggen i sysselsättningssvaga områden 1 Västerbotten, Jämtland samt västra Ångermanland

106

Herr kommunikationsministern NORLING erhöU ordet för att besvara herr Lorentzons (vpk) i kammarens protokoll för den 17 februari intagna fråga, nr 69, och anförde:

Herr talman! Herr Lorentzon har frågat mig, om jag viU uttala mig om förutsättningarna att skyndsamt igångsätta planerade och välbehövUga vägbyggen i de av arbetslöshet drabbade områdena i Västerbotten, Jämtland samt västra Ångermanland.

Det kan konstateras, att vägbyggen redan i stor omfattning satts i gång i de av arbetslöshet drabbade områdena i Västerbotten, Jämtland och västra Ångermanland. Dessa län svarar sålunda för mer än 40 procent av det medelsutrymme som för budgetåret 1970/71 står till förfogande för beredskapsarbeten på vägar.

Häratöver har — som herr Lorentzon känner tUl — efter uppvaktningar från en rad kommuner en snabbinventering skett inom kommunikations-

departementet beträffande möjUgheterna att utvidga vägarbetena i sysselsättningssvaga områden i de norra delarna av landet. Inventeringen har efter kontakter med arbetsmarknadsstyrelsen och berörda länsarbetsnämnder lett fram tUl att sex omläggnings- och förbättringsarbeten från vägverkets förslag tUl beredskapsprogram kommer att utökas eUer igångsättas i början av mars månad. De ifrågavarande vägprojekten — som kommer att ge sysselsättning ät drygt 100 personer — avser Tärendö— Antis i Norrbottens län. Rusksele-Forsholm i Västerbottens län, Kövra-Västnor och Blåsjöfjället i Jämtlands län, Rörström-Fågelsta i Västernorrlands län och Svarthyttan—Persbo i Kopparbergs län.

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Först vUl jag tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Om kommunikationsministern hade varit korrekt när han nämnde att Jämtland, Västerbotten och västra Ångermanland svarar för mer än 40 procent av det medelsutrymme som för budgetåret 1970/71 står tUl förfogande för beredskapsarbeten på vägar, borde han också ha nämnt hur stora summor som kommer dessa områden tUl godo utöver beredskapsarbetena för vägbyggnader. Då hade man fått en korrekt bild av vägbyggnaderna i dessa områden.

Regeringen meddelade i går, och det har också kommunikationsministern gjort här i dag, att man släpper loss totalt 3,2 miljoner kronor för igångsättande av oUka vägprojekt i Norrland, och det är klart att detta verkar dämpande på den oro befolkningen i berörda områden känt under senare tid, framför aUt efter tidningsmeddelandena om att arbetsmarknadsstyrelsen i beredskapssyfte skulle skära ned beredskapsarbetena kraftigt i dessa områden. Detta gäUer även områden som inrymdes i min fråga tiU kommunikationsministern.

Naturligtvis kommer ocksä befolkningens i Stora Blåsjön drastiska handlande in i bilden, då man där startade och genomförde en hungerstrejk fÖr att av statsmakterna få ett klart besked om arbetstUlfällen tUl de arbetslösa i bygden. Detta handlande var säkerligen avsett som en demonstration, men det var också ett desperat uttryck för människomas svära situation. I bakgrunden finns nämUgen de svikna löftena om gruvdriften i Stekenjokk. Bläsjöborna skrev tUl statsminister Olof Palme och skUdrade sina bekymmer samt förklarade att de ansåg sig tvingade att vidta dessa åtgärder.

Statsministern besvarade inte Blåsjöbornas brev. I stäUet lät han genom massmedia förklara: "Det kan inte vara riktigt att användningen av de resurser som står tiU förfogande skaU avgöras av om en grupp i ett område hotar med hungerstrejk och inkaUar press, radio och TV. Jag" — säger statsministern - "vägrar att falla undan för sådana argument. Många människor i Norrland kan ställa lika berättigade krav pä samhäUet."

För detta sitt karska uttalande fick statsministern applåder i Svenska Dagbladet. Statsministern har rätt i ett avseende, nämligen att människorna i Norrland kan stäUa berättigade krav på samhäUet — och det gjorde de hungerstrejkande i Stora Blåsjön, Denna hungerstrejk var moraUskt

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Om vägbyggen i sysselsättningssvaga områden i Västerbotten, .. Jämtland samt" västra Ångermanland

107

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Om vägbyggen i sysselsättningssvaga områden i Västerbotten, Jämtland samt västra Ångermanland

berättigad. Människorna blev desperata. Det var en grupp som befann sig i en förtvivlad situation.

Det finns mängder av orter i Jämtland och det övriga Norrland där arbetssituationen är Uka svår och där det ges utrymme för en stor förtvivlan. Nästan överaUt i Norrlands inland möter man samma hopplösa situation. De som bor där är alla offer för den regionalpoUtik som bär regeringens signatur och som medför att hundratusentals människor tvingas att flytta söderut från Norrland.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Herr Lorentzon påpekade att det hade varit bra, ifaU jag ocksä hade meddelat hur mycket pengar det gäUer, när jag i svaret talade om att dessa Norrlandslän får 40 procent av de beredskapsmedel som är avsedda tiU vägarbeten för 1970/71. Den uppgiften borde ha medtagils i rrutt ursprungUga svar. Jag inskränker mig nu tUl att säga att det är 40 procent av 200 miljoner kronor, alltså 80 miljoner kronor, som för beredskapsändamål i fråga om vägarbeten går tUl dessa de allra nordUgaste länen.

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! SjälvfaUet kan det belopp kommunikationsministern här nämner synas vara en stor summa i och för sig. Med tanke på den omfattande arbetslöshet som råder i dessa områden förhåUer det sig dock inte sä.

Svenska Dagbladet applåderade som sagt statsministern — jag skaU emeUertid inte föredra citatet här. Jag tycker ändå att det länder regeringen tUl heder att den lyssnat tUl folket den här gången och ger arbeten tUl de människor det är fråga om, även om man tidigare gjort ett sådant karskt uttalande.

Det är inte på det sättet, herr kommunikationsminister, att de arbeten som ni i gär meddelade i TV att ni släppte loss inte är något som helst resultat av den aktion som företogs i Stora Blåsjön. Vad ni sade i gär är egentUgen detsamma som man från visst häll svarade de strejkande vid Volvo, Saab, gruvfälten och i Ådalen, nämUgen att strejken inte tjänade någonting till; den försvårade i stäUet förhandUngarna och försämrade utgången av dessa.

EmeUertid är det sä, att man utanför det här skiktet av människor knappast tror på dylikt lal. Folk vet numera att en sådan kamp verkligen lönar sig. Hade norrlänningarna på ett tidigare stadium och i större utsträckning lärt sig att kamp lönade sig, skuUe vi troUgen i Norrland — och även i övriga delar av Sverige — ha haft en helt annan regionalpoUtik än den som hittills förts. Då hade vi på ett tidigt stadium kunna sätta stopp för utflyttningen och ge arbete i Norrland åt norrlänningarna.

108

Herr kommunikationsministern NORLING: Herr talman! Vad herr Lorentzon här senast yttrat är fel. När människorna lämnar information om sina arbetslöshetsproblem använder de den vanUga metod som tUlämpats i oUka delar av vårt land så länge vi kan minnas. De kommer tUl de beslutande instanserna via sin

egen hemkommun, om de anser detta behövUgt, och framför där i vanUg ordning sina bekymmer. I ett fall har den metoden inte använts men kommunen i fråga har kommit ändå.

Jag viU med detta bara ha sagt att Uka väl som man kan hysa förståelse för alla människor, var de än bor, som på olika sätt ger tiU känna sina bekymmer, skaU man i detta Uksom i aUa andra sammanhang i vår verksamhet inte låta undantaget bU regel.

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. telefonavlyssning på arbetsplatser

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. telefonavlyssning på arbetsplatser

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara fröken Sandells (s) i kammarens protokoll för den 17 februari intagna fråga, nr 70, tUl herr justitieministern, och anförde;

Herr talman! Fröken SandeU har frågat justitieministern om han anser att telefonavlyssning — s. k. servicemätning — från arbetsgivarens sida gentemot de anstäUda är förenlig med kravet på rättstrygghet för den anställde. Frågan har överlänmats tUl mig för besvarande.

I syfte att ge telekunderna en så god service som möjUgt tUlämpar det svenska televerket sedan lång tid tUlbaka — på samma sätt som många andra länders teleförvaltningar — en viss övervakning av telefonisternas sätt att expediera samtal. Denna s. k. servicemätning används i modifierad form i viss utsträckning även för andra telefontjänster som har anknytning tUl expedition av samtal.

Det kan konstateras, att servicemätningen i sin nuvarande form tar sikte på att mäta servicenivån på en tjänst som utförs av en grupp anställda. Mätning av en enskUd tjänsteman sker endast om servicenivån hos gruppen som helhet ger anledning därtUl och den enskilde tjänstemannen är då medveten om att mätningen sker.

Fröken SandeU har i anslutning tUl angivna servicemätning ifrågasatt den anställdes rättstrygghet. Jag vUl i detta sammanhang nämna att JO i beslut den 29 januari 1971 har uttalat sig i denna fräga. I beslutet konstateras att samtalsavlyssningen "har gammal hävd och att dess lagUghet veterUgen inte med fog satts i fråga". JO anser att servicemätningen ryms inom befogenheten att leda arbetet och att den inte kan sägas innebära något kompetensöverskridande eUer befogenhetsmissbruk. JO avslutar med att framhåUa att lösningar i samförstånd mellan verksledning och personal bör eftersträvas.

Den principieUa uppläggningen av servicemätningen behandlas för närvarande i en arbetsgrupp med företrädare för verksledning och berörda personalorganisationer. Televerkets krav på servicemätning måste härvid vägas mot de anställdas rimliga krav på skydd för den personUga integriteten.

Jag förutsätter att televerket i samförstånd med sina anställda kan komma fram tUl en lösning av här aktueUa problem.

109

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Äng. telefonavlyssning på arbetsplatser

Fröken SANDELL (s):

Herr talman! Att kika i nyckelhål och lyssna vid dörrar har i alla tider ansetts vara simpelt, oavsett vUket skäl som den spionerande har haft. Men om man använder en sä fin benämning som servicemätning för telefonavlyssning, vilket i reaUteten är samma sak, fast man har fin teknisk apparatur tUl sitt förfogande, då anses det tydUgen försvarbart, därför att man sätter den s. k. aUmänhetens — dvs. kundemas — intressen före den anställdes integritet.

Den avlyssning som televerket bedriver för att mäta tidsfaktorn vid oUka moment och som det här är fråga om åstadkommer inte i och för sig en reaktion, utan detta gör främst det förhåUandet att avlyssningen är hemUg, att den i varje faU många gånger riktar sig mot enskild person, vUken känner sig utsatt för misstänksamhet från verkets sida och som inte kan gå i svaromål därför att han eUer hon - inom televerket är det väl nästan uteslutande kvinnor som är anstäUda — inte känner till bakgrunden och omständigheterna vid en eventuell anmärkning. Man kan inte heUer utesluta att den anstäUde ibland kan hysa misstankar om att det kan gälla värderingar i fråga om person.

Det är utifrån dessa aspekter som jag har frågat om denna avlyssning kan anses förenUg med den anställdes rättsskydd.

Jag tackar kommunikationsministern för att han har lämnat detta tämligen utförUga svar, i vUket han bl, a. redovisar vad JO har uttalat i saken aUdeles nyUgen, nämligen att avlyssningen har gammal hävd och att dess lagUghet veterUgen inte med fog satts i fråga, men att ett önskemål är att det skaU bU en överenskommelse i samförstånd mellan parterna. Ja det är just det man har försökt åstadkomma under många år, fast det har inte lett tUl något resultat. Inte heUer den tUlsatta arbetsgruppen har kunnat lösa den schism som ändå föreUgger meUan parterna.

Jag ser att den tid som stär tUl mitt förfogande är slut och hoppas därför att få återkomma. Jag skuUe emeUertid önska att statsrådet nämnde någonting om det förslag som alldeles nyUgen har lagts fram av integritetsskyddskommittén.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Det är riktigt att integritetsskyddskommittén hösten 1970 lade fram ett betänkande med titeln "Skydd mot avlyssning". Kommittén föreslog bl. a. att avlyssning på arbetsplats skuUe få ske endast med stöd av avtal meUan arbetsgivare och anstäUda. Förslaget avser emeUertid inte avlyssning av vanUga telefonsamtal som det här är fråga om. Kommitténs förslag bereds för närvarande inom justitiedepartementet.

Jag viU än en gång framhålla att frägan om telefonavlyssning på arbetsplatser - jag tänker då i första hand på förhållandena inom televerket — bör lösas, som jag sade i mitt svar, i största möjliga samförstånd med personalen.

110

Fröken SANDELL (s);

Herr talman! I det framlagda betänkandet "Skydd mot avlyssning" har aUtså sagts att en avlyssning visserUgen kan ske men att en

överenskommelse därom, bör föreUgga meUan parterna. Personalorganisationerna har uttalat att om en avlyssning skaU äga rum bör denna fråga regleras genom koUektivavtal. Personalorganisationerna förnekar alltså inte att arbetsgivaren har rätt till en viss kontroU. Ungefär i samma anda har LO uttalat sig.

Jag vUl tiUägga att det här inte endast är fråga om den anstäUdes integritet utan det gäller också trivseln på arbetsplatsen. Jag förmodar att statsrådet som gammal fackföreningsman förstår att även detta är en viktig faktor när det gäUer service till medmänniskorna.

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. ordningsreglerna för besök i statliga personalbostäder

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Ang. ordningsreglerna för besök i statUga personalbostäder

Herr statsrådet LÖFBERG erhöU ordet för att besvara herr Romanus' (fp) i kammarens protokoll för den 16 februari intagna fråga, nr 67, och anförde:

Herr talman! Herr Romanus har frågat mig om jag anser det lämpUgt att för StatUga personalbostäder gäller särskilda ordningsregler beträffande rätten att ta emot besök.

StatUga personalbostäder utgörs av tjänstebostäder och uthyrningsbostäder.

EnUgt gäUande bestämmelser ankommer det på vederbörande myndighet att efter samråd med statens personalbostadsdelegation (SPD) meddela ordningsregler för hur statUga tjänstebostäder skaU begagnas. SPD har faststäUt förslag tUl sådana regler, vUka överensstämmer med de ordningsregler, som tUlämpas för statliga uthyrningsbostäder, och ansluter tiU hyresvUlkoren inom den aUmänna hyresmarknaden. SPD;s förslag tUl regler avser bostadslägenheter som vanUgen används som famUjebo-stad.

I fråga om statUga uthyrningsbostäder av typen enkeUum faststäUer varje myndighet, vanUgen efter samråd med hyresgästerna eUer deras personalorganisation, de ordningsregler som anses nödvändiga med hänsyn tUl lokalernas utformning, sanitära förhållanden osv. Det är här ofta fråga om ett större antal möblerade personalrum inom samma byggnad och i anslutning tUl gemensamma sällskapsutrymmen. I dessa hänseenden är personalrummen således jämförbara med hoteUrum. Myndigheternas ordningsregler Uknar därför dem som tUlämpas inom hoteUnäringen.

Det är självklart att myndigheterna utformar sina ordningsregler i fråga om personalmm på ett sådant sätt att de boendes berättigade krav på personUg integritet, ordning och aUmän trevnad tUlgodoses på bästa sätt. Härvid kan hänsynen tUl grannar många gånger kräva mer ingående ordningsregler för hyresgäster i personalrum än i vanUga bostadslägenheter.

Ill

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. ordningsreglerna för besök i statliga personalbostäder

112

Herr ROMANUS (fp);

Herr talman! Jag vUl först rätta tUl ett missförstånd som under hand kommit tiU min kännedom. Min fråga avsåg inte främst förhållandena beträffande riksdagsledamöternas arbetsrum, även om jag naturligtvis inte har något att invända om någon kan utnyttja statsrådets svar i sin kamp mot förvaltningsstyrelsen.

Bakgrunden tUl frågan är i själva verket att .det beträffande personal-bostädema vid Karolinska sjukhuset finns regler som säger att det inte får förekomma gäster på rummen mellan kl. 24.00 och kl. 9.00. TUlämpningen av dessa regler har ju också uppmärksammats i pressen. Ironiskt nog heter den pavUjong, där incidenterna i fråga inträffat, PavUjong 6.

Jag ber att få tacka herr statsrådet för svaret pä min fråga. Det framgår av det att statsrådet anser det helt i sin ordning att man har regler av detta slag. Jag kan inte dela denna uppfattning. Beträffande störande besök kan man ju följa hälsovårdsstadgans allmänna bestämmelser och de lokala tiUämpningarna av dessa. De bör naturUgtvis gäUa för störande moment över huvud taget, vare sig den som stör är en besökande eUer den som bebor lägenheten.

Man skall alltså inte få störa sina grannar, men varför skaU det just i StatUga personalbostäder finnas regler även mot besök som inte är störande? Herr statsrådet svarar att dessa rum ofta är jämförbara med hoteUrum. Men, herr statsråd, det gäller inte nägra hotellrum utan vederbörandes permanenta bostad, och då har man Utet andra krav än när man bor pä ett hoteU,

Varför skaU det för övrigt vara acceptabelt med besök före midnatt men inte efter midnatt? Det är Uka Utet störande i båda fallen.

Myndiga personer bör väl kunna räkna med att bU behandlade som vuxna även av arbetsgivaren-staten. Jag är medveten om att de aktuella bostäderna inte är tiUfredsstäUande, och Karolinska sjukhuset har ocksä länge begärt bättre bostäder, men även inom ramen för OtiUfredsstäUande resurser bör vi väl sä långt möjUgt respektera den enskUdes integritet. Man skaU t. ex, inte behöva riskera att mitt i natten bU uppväckt av en vakt med hund bara därför att man har en mer eller mindre tUlfälUg nattgäst på sitt rum.

Jag lalar naturUgtvis inte om störande uppträden — beträffande sädana kan ett ingripande vara nödvändigt — och jag menar inte heller att man skaU tUläta att någon permanent har en person boende hos sig i ett enkehum av nämnt slag.

Statsrådet säger att det är självklart att myndigheterna utformar sina ordningsregler på ett sådant sätt att de boendes berättigade krav tUlgodoses. Nej, herr statsråd, det är inte självklart i dag. Jag vill ställa följande frågor tUl herr statsrådet; VUl herr statsrådet medverka tUl att de som bor i statUga personalbostäder inte onödigtvis särbehandlas och utsätts för omotiverade ingripanden i sin privata Uvsföring? VUl herr statsrådet vidare medverka tUl att de statUga personalbostäderna ges en sådan standard att de boende fär skäUga möjUgheter att taga emot besök utan att de kringboende bUr störda?

Herr statsrådet LÖFBERG;

Herr talman! Det var ju betryggande att höra att herr Romanus inte avsåg riksdagsledamöternas bostadsrum här i huset. Vi kan aUtså lämna dem utanför denna debatt.

Herr Romanus påpekar att det inte är så trevUgt att finna en vakt stående vid sängen när man vaknar på natten, och det vUl jag håUa med om. Men det är inte heUer så roUgt för de flickor, som bor i dessa personalbostäder, att t. ex. finna karlar i de gemensamma tvättmmmen. Det är sanitära förhåUanden och sådant som har lett fram tUl de mycket specieUa regler det gäller.

Eftersom herr Romanus tog upp frägan om personalbostäderna vid KaroUnska sjukhuset, vUl jag lämna nägra kompletterande upplysningar därvidlag.

De aktueUa rammen är möblerade enkehum med gemensam ytterdörr och gemensamt tvättram — det är i samband härmed som de sanitära förhållandena kommer in. Varje rum är avsett för en person, och hyresgästen får inte ha inneboende. EnUgt ordningsreglerna förbinder man sig att med hänsyn tiU övriga boendes berättigade krav på nattro inte ha nägra gäster på rummet meUan kl. 24.00 och kl. 9.00. Denna regel har funnits sä länge möblerade rum hyrts ut vid sjukhuset. Regelns berättigande har inte ifrågasatts av företagsnämnden, som ju är den instans vUken närmast borde taga upp en diskussion om den saken.

Någon egentUg kontroU av att besöksförbudet respekteras utövas inte i vidare mån än att Allmänna bevaknings AB övervakar området nattetid. Denna bevakning kom tiU 1967 på framstäUning av företagsnämnden och syftar tiU att öka den nattarbetande personalens och de boendes säkerhet. Den har i stor utsträckning föranletts av att personer sökt tränga sig in i personalbostäderna eUer på annat sätt uppträtt störande. Bevakningen sker under kväUar och nätter och omfattar bl. a. trapphus och korridorer i personalbostäderna. Ingripanden skaU göras när det behövs med hänsyn tUl hyresgästernas berättigade krav på trivsel och säkerhet. Tidigare har några anmärkningar från personal på bevakningsmans uppträdande inte kommit tUl sjukhusdirektionens kännedom.

Den här frågan är aUtså, herr Romanus, något mera kompUcerad än vad som kanske framgår av herr Romanus' fråga och inlägg.

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Äng. ordningsreglerna för besök i statliga personalbostäder

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! För att undvika alla missförstånd viU jag påpeka att jag inte använt uttrycket att någon bUvit väckt av en vakt med hund vid sängen. Jag vet inte om några vakter med hundar inträtt i sovrummen. Det är en sak som är under utredning, och det har jag inte uttalat mig om. Men jag har sagt att man inte skaU behöva bli väckt över huvud taget, om man inte stör andra, även om man råkar ha besök på mmmet.

Jag är helt på det klara med att bevakning är nödvändig i ett sådant här faU och att den säkert uppskattas av dem som bor i dessa bostäder. Frågan är bara: Skall regeln vara att man inte får ha störande besök, eUer skall regeln vara att man över huvud taget inte får ha besök på rummen meUan kl. 24.00 och kl. 9.00? Statsrådet sade att någon kontroU av att den här regeln efterlevs egentUgen inte förekommer annat än om man

113

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. verkningarna av avbrott i skolarbete

stör. I så faU är väl regeln omotiverad? Då borde den ersättas med en regel som säger att man inte får störa sina grannar. Om flera lägenheter har gemensamt tvättrum får man kanske ha Utet större krav än vanUgt, det kan jag håUa med om. Men nog kan väl statsrådet Löfberg erkänna att vad som är viktigt är att man inte stör, medan det däremot är oväsentUgt att man tar emot besök meUan kl. 24,00 och kl, 9.00, ifaU man gör det något så när diskret.

Sä undrar jag om statsrådet vUl svara på rrUn fråga: VUl statsrådet medverka tiU att det anskaffas sädana personalbostäder att de boende sUpper ifrån de nuvarande hotelUknande förhåUandena och verkligen fär mer av ett eget privatliv? De här lägenheterna används ju som permanenta bostäder. KaroUnska sjukhuset har länge begärt att få en bättre standard på sina personalbostäder och har gjort det även i årets petita. Jag har inte kunnat läsa ut av statsverkspropositionen om detta önskemål kommer att uppfyUas eUer inte.

Sedan bör det kanske tUläggas, för att man skaU få ett litet bättre perspektiv på detta, att det inte är bara dessa bostäder det gäller. Det finns sådana mer eUer mindre tUlfäUiga personalbostäder i AMS-regi på många håU här i landet.

SlutUgen, herr statsråd; Att en regel har funnits länge och att man hittiUs inte har anmärkt på den utan bara låtit bU att tiUämpa den är väl inget argument för att ha regeln kvar?

Herr statsrådet LÖFBERG;

Herr talman! Jag vUl gäma framhåUa att vad vi här diskuterar är uthymingsbostäder som stäUs tiU personalens förfogande. Det föreUgger inget som helst tvång för personalen att bo i dessa bostäder. Det är här fråga om en service som myndigheten ger personalen.

Jag noterar att herr Romanus i sitt andra inlägg tydUgen ändå kom fram tUl att det finns vissa problem, som jag försökte påvisa i mitt svar, och att saken kanske inte är så enkel som han först ville göra den.

När det gäller själva principfrågan vUl jag framhålla som min mening att statUga myndigheter givetvis saknar anledning att driva andra synpunkter vid utformningen av sina ordningsregler än vad som föranleds av de boendes trivsel och i förekommande faU säkerhetsaspekter. Såvitt jag har mig bekant, förekommer heller ingenting sådant.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Ang. verkningarna av avbrott i skolarbete

114

Herr utbUdningsministern CARLSSON erhöU ordet för att besvara herr Nordslrandhs (m) i kammarens protokoll för den 18 februari intagna fråga, nr 73, och anförde:

Herr talman! Herr Nordstrandh har frågat mig, om jag anser att extraordinära längre avbrott i skolarbetet kan göras utan betydande skada för elever och samhäUe.

Avbrott i skolverksamheten innebär självfaUet olägenheter för såväl elever som samhälle.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret, som faktiskt inte var särskUt mycket att tacka för, ty det var inte svar på min fråga vUken enkelt kunde ha besvarats med ja eUer nej och sedan kunde man ha dragit slutsatserna utifrån detta. Herr Carlsson ger ett svar som enUgt min uppfattning är — jag finner inget bättre ord för det — en aning cyniskt, när han säger att avbrott i skolverksamheten innebär "olägenheter" — detta svaga ord — för såväl elever som samhälle.

Orsaken till att jag ställt denna fråga tUl utbildningsministern är att vissa uttalanden av honom både i intervjuer och annorledes varit sådana att man måste fråga sig om han i dagens konfUktsituation rätt ryktar sin uppgift som undervisningsväsendets högste vårdare, enkannerUgen vad gäller ungdomsskolan i dess nuvarande partiella krisläge.

Nu har vi aUtså fått svart på vitt pä att utbUdningsministern faktiskt bagatelUserar skolavbrottet, som har tendens att bU långvarigt. Det förklarar hans agerande när han uttalar sig om den av avtalsverket beordrade lockouten. Ätt finans- och löneministrarna och givetvis avtalsverket inte förstår hur oerhört känsUga skolan och eleverna är för extraordinära avbrott är förklarligt, och det var att vänta. Men det var inte att vänta, herr utbUdningsminister, att en fackminister skuUe ha denna uppfattning.

Erfarenheterna, herr Carlsson, från 1966 ärs beklagUga konfUkt inbjuder sannerUgen inte och hade inte inbjudit tUl nya extraordinära avbrott i skolarbetet. Följdverkningarna då var utomordentUgt svär-reparabla, och ändå var den skolavstängningen av kort varaktighet. Risken för en lång konfUkt i dagens läge inger den som vet hur läget är ute på fältet nästan skräckkänslor. Eleverna som ju är en icke betydelselös part i detta sammanhang inser faran, inte bara i nuläget utan också för framtiden. Deras oro har manifesterat sig senast i dag här i Stockholm pä stadens gator.

Jag vUl ånyo fräga herr Carlsson: Kan det verkligen vara utbildningsministerns och fackministerns uppfattning att ett extraordinärt längre avbrott i det reguljära skolarbetet bara är olägenheter och ingenting annat? När övergår olägenheter i skadeverkningar?

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. verkningarna av avbrott i skolarbete

Herr utbUdningsministern CARLSSON:

Herr talman! Ingen som har tagit del av mina uttalanden den senaste tiden om de stridsåtgärder som lett tUl att skolorna i stor utsträckning nu inte fungerar med lärarledd undervisning kan dra de slutsatser som herr Nordstrandh gjorde. Jag vet inte riktigt vad han syftar tUl. Denna fråga har prövats i statstjänstenämnden och med sju röster mot en, SACO:s egen, har man konstaterat att konfUkten — och det var kanske inte så många som väntat ett annat resultat — inte är samhäUsfarUg.

Herr Nordstrandh är ju inte bara riksdagsman utan en av de ledande inom SACO:s lärarorganisation. Han kanske därför också på sin sida kan medverka tiU att vi får ett slut på denna konfUkt. Regeringen har i de hänseenden där vi över huvud taget haft att ta stäUning, inte haft någon svårighet att ta sin ståndpunkt, bl. a. med hänsyn tiU att vi måste ge vissa ekonomiska ramar för vad som är SamhäUsekonomiskt möjUgt pä

115

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. verkningarna av avbrott i skolarbete

avtalsområdet. Sedan måste avtalsverket självfaUet ta hänsyn tUl att SACO satte in punktstrejker. Om man inte låtit skolområdet beröras, hade SACO kunnat fortsätta strejken praktiskt taget hur länge som helst. Det är den bistra verkligheten. Den har sin grund i de beslut om strejkrätt och lockouträtt som riksdagen tidigare fattat. Det får tyvärr både herr Nordstrandh, jag, elever och lärare ta konsekvenserna av. Vi skaU inte vara alltför efterkloka och göra det för lätt för oss nu när konfUkten är en verkUghet — det tycker jag att herr Nordstrandh också bör tänka på.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Vad utbUdningsministern sade i slutet av sitt andra anförande belyser utomordentUgt väl att lärarlockouten och skolornas stängning helt enkelt har ingått som ett led i den lönepoUtiska kampen i landet. Ganska belysande var vad statsrådet Moberg — som väl stär UtbUdningsministern nära och tolkar även hans hjärtas slag — sade för någon timme sedan, att man får foga sig i den övergripande strategin. Det har tydUgen herr Carlsson också gjort om inte med glädje — det viU jag inte påstå, det vore kanske för kraftigt att säga det — så dock med stort jämnmod och utan att fundera på vad han egentUgen har tagit sig för.

Jag vUl fråga om herr Carlsson inte i ett uttalande har sagt ungefär så här: För att rädda samhäUsekonomin måste lärarna bort från skolan. Är det riktigt återgivet tUl sin andemening eUer är det fel? Är det uttalandet riktigt citerat — och jag tror inte att jag har läst fel — har herr Carlsson infogat sig i den övergripande strategin utan att ta hänsyn tUl de otvivelaktiga skadeverkningar som ett längre avbrott på skolans område medför. Erfarenheterna från 1966 — jag var med vid det tUlfället, men herr Carlsson kanske då stod Utet främmande för vad som hände — visar att det blir skadeverkningar.

Att tala om "olägenheter" i ett sådant sammanhang är nästan blasfemiskt.

116

Herr utbUdningsministern CARLSSON:

Herr talman! Med anledning av herr Nordstrandhs inlägg betonar jag än en gång att jag verkUgen inte tar situationen på skolans område med jämnmod. Jag tycker det är en utomordentligt allvarUg situation — men en situation som riksdagen rimligen måste ha haft med i bilden när den tog beslutet för fem, sex år sedan. Man har använt den möjlighet som sedan skapats, nämligen att låta pröva samhäUsfarUgheten i statstjänstenämnden. Med sju röster mot en har man där sagt att lockouten inte är samhäUsfarUg. Det är fakta.

Om SACO och herr Nordstrandh har den uppfattningen att detta är så aUvarUgt har jag svårt att förstå att SACO 1966 själv tog initiativet tiU en strejk på skolområdet. Jag tycker det belyser att det kanske inte är så helt med genomtänktheten i angreppet på den statUga sidan när i dag lockout har drabbat samma område.

Vi skaU ändå betänka att inte bara skolområdet är drabbat. Det är också socialvården, herr Nordstrandh, och det är trafikpolitiken, med den konsekvensen att många människor blir ställda utan arbete och allt vad

det innebär. AUt detta är beklagUgt, och det finns de som har sagt att man nu gär för långt. Men det är resultatet av de regler som riksdagen har varit med om att dra upp, och då kan självfaUet inte vare sig jag som utbUdningsminister eller någon annan säga: "Det här får inte ske! "

Spelreglerna är sådana. Konsekvenserna upplever vi som mycket besvärande ibland, men därifrån tUl samhällsfarUghet är det trots aUt ett stort steg. Statstjänstenämnden har inte heUer ansett att en så drastisk slutsats är riktig.

Jag menar för min del att den strid som nu pågår i hög grad har med samhällsekonomi att göra. Om det inte går att lösa den konfUkten på ett rimligt sätt, kommer konsekvenserna för vår ekonomi att bli betydande; det trorjag att också herr Nordstrandh innerst inne håUer med om.

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. utländska storföretags förvärv av svenska företag

Herr talmannen anmälde att herr Nordstrandh anhålUt att tiU protokoUet få antecknat att han inte ägde rätt tiU ytterUgare anförande i denna debatt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Ang. utländska storföretags förvärv av svenska företag

Herr statsrådet LIDBOM erhöU ordet för att besvara herr Måbrinks (vpk) i kammarens protokoU för den 18 februari intagna fråga, nr 72, tUI herr justitieministern, och anförde:

Herr talman! Herr Måbrink har frågat justitieministern om han är beredd att mot bakgrunden av inträffade händelser låta företa en skyndsam utredning syftande tUl en skärpt tUlståndsgivning för utländska storföretags förvärv av svenska företag respektive att förhindra icke önskvärda transaktioner av detta slag. EnUgt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig att svara på frågan.

Frågan om utländskt ägarinflytande över svenska företag är sedan flera år föremål för regeringens uppmärksamhet, inte minst mot bakgrund av de europeiska ekonomiska integrationssträvandena. Det utredningsarbete som behövs bedrivs inom berörda departement. Någon särskUd utredning med det syfte herr Måbrink anger är därför inte aktueU.

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Jag vUl tacka statsrådet Lidbom för svaret på min fräga.

Tyvärr mäste jag konstatera att regeringen inte har några planer och inte önskar vidta några åtgärder för att stoppa eUer begränsa de utländska jättemonopolens aUtmer ökande inflytande i vårt lands ekonomi. Tvärtom ingår transaktioner av det slag som skedde med GevaUaföretaget som ett led i ett internationellt utbyte, detta enUgt finansministern i en tidningsintervju.

Det finns faU där utländska monopolföretag betraktas som "räddande änglar"; jag tänker då pä det kanadensiska Bataföretaget. Oscariafabriker-na befann sig, enUgt uppgifter, på konkursens brant. Bata dök upp mycket lägUgt, övertog fabrikerna samt skobutikerna, drev fabrikerna

117

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. utländska storföretags förvärv av svenska företag

några är och slängde därefter ut nära tusentalet arbetare i arbetslöshet. Nu produceras skorna i Canada och säljs därefter i Oscarias skobutiker — som naturUgtvis Bata behöll. Detta är ett exempel på vad som kan hända när mäktiga internationella företag fär kontroll över en del — låt vara fortfarande endast ungefär 6 procent — av vårt näringsUv. Men under de senaste åren har en markant ökning ägt rum.

Jag vUl i detta sammanhang citera MetaUarbetaren nr 1-2 år 1970. Där sägs följande; "De internationella företagen kan flytta sin tiUverkning meUan enheter i oUka länder, om produktionskostnaderna blir ogynnsamma i ett land i förhåUande tUl ett annat. Detta får stora konsekvenser pä sysselsättningen."

När det gäller den fackliga kampen kan jag inte förstå annat än att denna kommer att försvåras. Det handlar om multinationeUa företag som skär genom en mångfald länder. Jag vill här fortsätta med att citera Metallarbetaren: "Det förekommer en centraliserad och auktoritär styming i vissa av företagen. Det räcker med att peka på IBMs personalpoUtUc."

Vad fick de anstäUda ■vid Gävleföretaget GevaUa veta före försäljningen av företaget? Praktiskt taget ingenting. Däremot meddelades de 400 anstäUda när köpet var klart. Vad fick de då veta? Jo, att flera av aktieägarna, som bUvit mångmiljonärer under årens lopp, sålt företaget därför att skatten tar för mycket av vinsten. Däremot gavs inga som helst garantier för framtiden, och några sådana garantier kan, vad jag förstår, inte ens statsrådet Lidbom ge.

Äv vad jag här sagt framgår att man mäste betrakta utländskt storkapitals fria tUlträde till svenskt näringsUv som ett hot mot självständigheten. Det kan försvåra den fackliga kampen och medföra ödesdigra närings- och arbetsmarknadspoUtiska konsekvenser för vårt land.

118

Herr statsrådet LIDBOM;

Herr talman! Herr Måbrink hade för ungefär en månad sedan tiUfälle att diskutera en Uknande fråga med industriministern, och man återfinner, om man jämför hans inlägg i dag med vad han sade i den debatten, samma ensidighet i framställningen.

Jag skaU inte här gå in på företagandets internationaUsering. Det är en process som pågår sedan länge, och dess nödvändighet och välbehövUghet i vissa stycken behöver jag inte här utveckla. Att det är en process som också kan medföra vissa bekymmer och problem har ingen någonsin fömekat.

Men jag tror att det är viktigt att ändå framhålla att herr Måbrink ställer problemen Utet felaktigt när han Uksom försöker skapa intrycket att det gäUer för oss att klara oss undan alla svårigheter genom att förskansa oss bakom en mycket restriktiv förbudslagstiftning, som innebär att vi helt kan stänga våra gränser för utländska kapitaUntressen. Det finns utan tvivel en del problem med de multinationella företagen, men dessa problem är ofta ungefär desamma, vare sig det är svenska företag som köper upp företag utomlands eUer omvänt - utländska intressen som köper upp svenska företag. Jag tror att man får försöka

finna lösningar på någon annan väg, åtminstone huvudsakUgen, än med förbudslagstiftning. Man får försöka studera vUka problem det gäller. Om t. ex. utländska intressen hotar att bU dominerande inom en viss bransch, är det kanske konkurrenslagstiftningen som man fär se pä. Har man skatteflyktsproblematiken för ögonen, fär man se pä skattelagstiftningen osv.

Mitt svar tUl herr Måbrink antydde just att det här gäUer problem som är spridda på ett stort fält och att man får angripa dem brett. Ett utredningsarbete pågår i flera berörda departement.

Herr MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Det är riktigt att i den kapitaUstiska världen i dag pågår en process, som innebär att det skapas stora monopol. EnUgt beräkningar kommer 200 3 300 dominerande monopolföretag att behärska den kapitalistiska ekonomin.

Beträffande ensidigheten tror jag att det snarare är statsrådet som svarar för den. Inte något som helst konkret besked om vad man tänker göra kan jag utläsa — inte ur statsrådet Wickmans svar pä min förra fråga och inte den här gängen heUer.

Jag tog förra gängen upp det förhällandet att man 1968 införde en undantagsbestämmelse i lagen om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. Innebörden är att regeringen från den aUmänna skyldigheten att söka tUlstånd Uksom frän andra bestämmelser får medge sådana undantag som är påkaUade med hänsyn tiU överenstäm-melse med främmande stats bestämmelser. I departementschefens diktamen tUl statsrådsprotokollet framhölls särskUt, att dessa undantagsbestämmelser var avsedda att underlätta en svensk anslutning till EEC och innebar en anpassning av den svenska lagstiftningen tUl Romfördragets etableringsbestämmelser.

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr talman! Jag viU säga tiU herr Måbrink att han bör akta sig för att läsa ut mer än vad som står i motiven tUl 1968 års lagstiftning.

I övrigt har jag Utet svårt att förstå varför herr Måbrink tUl protokoUet två gånger dikterar in samma passus i en proposition.

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Äng. verkningarna av det nya skattesystemet

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. verkningama av det nya skattesystemet

Herr finansministern STRÄNG erhöU ordet för att besvara herr Bohmans (m) den 12 januari framstäUda interpeUation, nr 5, och anförde;

Herr talman! Herr Bohman har i interpeUation frågat mig angående verkningarna av det nya skattesystemet.

Det nya skattesystemet tUlämpas först i fråga om 1971 års inkomster. Någon total bUd av reformen torde inte kunna åstadkommas innan systemet fått verka nägon tid. EventueU omprövning av skattepoUtikens

119

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. verkningarna av det nya skattesystemet

120

verkningar i oUka inkomstlägen respektive familjeförhåUanden bör därför anstå.

Herr BOHMAN (m):

Herr talman! Jag tackar finansrrunistern för svaret. Det var ju inte fuUt så långt som finansministerns inlägg annars brukar vara, men det var desto mera innehåUsrikt, framför allt därför att finansministern själv genom svaret bekräftar hur dåUgt underbyggda de löften var som han och hans koUeger frikostigt strödde omkring sig i valrörelsen, nämligen att två tredjedelar av landets inkomsttagare skulle få en total skattesänkning genom den s. k. skattereformen. Då visste finansministern aUtså allting — i dag vet finansministern tydUgen ytterst Utet om detta.

Jag tycker att denna dementi är värdefuU, men det hade varit bättre om den presenterats tidigare, innan inkomsttagarna själva vid första avlöningstUlfäUet i år kunnat konstatera kontrasten mellan fagra löften och krass verklighet. Jag tUlåter mig att påminna om att mitt parti redan då skattepropositionen lades fram förra året kritiserade regeringens kalkyler. Vi medgav — och jag medger fortfarande — att det är svårt att exakt beräkna effekten av "efterkrigstidens största skattereform och omfördelningsreform". Men vi pekade på att regeringen vid sin beräkning av konsekvenserna för den enskilde inkomsttagaren inte tagit hänsyn tUl inflationens verkningar, inte tUl de marginalskatteskärpningar som just på grund av inflationen måste uppkomma, inte tUl de beräknade höjningarna av kommunalskatterna med deras indirekta effekter på statsskatten och inte heUer till den inkomstsänkning som drabbar enskUda arbetstagare i form av reducerade sociala förmåner av oUka slag och som inflationen orsakar.

Alla nUnns säkerUgen att åtskilUga väljare redan under sommarens lopp började tvivla på skattesänkningslöftenas bärkraft. I debatten visade socialdemokiatiska talare t. o. m. en viss motvUja mot att försöka övertyga lyssnare om det nya skattesystemets välsignelsebringande följder. Vid en opinionsundersökning i början av hösten var det bara en tredjedel av de tUlfrågade som förklarade sig tro på en skattelättnad. I en TV-intervju reducerade statsrrunister Palme själv detta tal om två tredjedelar tiU ett något mindre tal. Pä grund härav ansåg sig finansministern veckan före valet — den 15 september - tydligen tvingad att påen presskonferens inte bara upprepa vårlöftena utan ocksä skärpa påståendena om skattesänkningseffekten. Det var nu inte bara två tredjedelar av svenska folket som skuUe få skattesänkningar, utan mellan 69 och 70 procent skuUe få sänkta skatter, även om — som det hette — den aUmänna inkomststegringen skuUe bU snabbare än vad man beräknat. Det påstods därutöver att en analys för år 1972 inte visade någon märkbar förändring i denna andel 69 ä 70 procent. I intervjun underströks att sänkningen gäUde den totala skatten, in beräknat momsökningen.

Även om jag nu vågar betrakta finansministerns svar som en dementi på dessa ständigt upprepade påståenden kan det finnas visst skäl att något mera belysa påståendenas ihålighet.

Av vårt lands inkomsttagare har ungefär 800 000 så läg inkomst att de inte betalar någon direkt skatt aUs. Merparten av de inkomsttagama får

det sämre genom det nya skattesystemet, eftersom de skaU betala en höjd moms. Att studiebidraget höjs, att folkpensionärerna får ett högre avdrag och att beräkningen av avdraget för nedsatt skatteförmåga skaU bli Uberalare förändrar inte mycket i det hänseendet.

Vidare har vi redan nu mer än 700 000 inkomsttagare som får klart konstaterbara direkta skattehöjningar, även om man inte tar någon som helst hänsyn tUl konsekvenserna av årets prisstegringar. Det avgörande för de enskUda människorna är ju inte skatten i och för sig utan vad familjeförsörjaren eUer den ensamstående får kvar att leva på sedan skatten är betald. Och vad som i sista hand är intressant för människorna är ju vederbörandes levnadsstandard.

Kommer finansminister Sträng ihåg aUa de glädjeutbrott som förekom, när finansministern förra våren presenterade sina skattelöften? Olika arbetstagare talade då i intervjuer om hur man skuUe disponera de av herr Sträng utlovade skattereduceringarna. Man skulle bygga om sitt hus, byta eUer köpa bU eUer fara tUl Kanarieöarna eller Mallorca. Det var många lyckUga människor som avtecknade sig mot de sedlar finansministem frikostigt vUle stoppa i deras fickor. När dessa människor nu, år 1971, bedömer sin situation och studerar skattetabeUerna, kan de mycket lätt konstatera att herr Strängs sedlar verkligen inte räcker tUl några husreparationer eUer några resor — i varje fall inte i den utsträckning som de trodde när de Utade på finansministerns ord.

Man måste också ta hänsyn tUl kommunalskattehöjningarnas konsekvenser i det nya skattesystemet. Kommunalskatterna får ju inte längre dras av i deklarationen till statUg skatt. Den utdebitering som gäUde förra året, då skatteomläggningen togs, var 21 kronor. I dag är genomsnittet 22:60. Den höjningen innebär att en 30 000-kronors inkomsttagare fär nära 500 kronor mer i skatt, och på 20 000-kronorsnivän är skattehöjningen 240 kronor. Om man tar hänsyn tiU alla dessa konsekvenser, finner man att över 2 miljoner inkomsttagare redan i år kommer att få mindre över att leva av, när skatten är dragen, än vad de hade 1970. Siffran är naturUgtvis osäker, det skaU jag gärna medge. Herr Sträng och jag kan tvista om huruvida det är majoriteten eller minoriteten av inkomsttagarna som får mer eUer mindre att leva på än de haft tidigare, men den rätta siffran kommer under alla omständigheter att Ugga omkring hälften av landets inkomsttagare, inte vid tredjedelsstrecket.

Vad vi däremot inte skulle behöva tvista om — men det kommer vi säkerUgen att göra ändå — är att redan är 1972 en klar majoritet av landets inkomsttagare kommer att få sina behållna, reella inkomster sänkta. Inflationen, de lönehöjningar som blir resultatet av årets förhandUngar, de skärpta marginalskatterna i genomsnittliga inkomstlägen samt kommunalskattehöjningarna borgar för det. Och jag påstår, herr la.lman, att det nya skattesystemet utgör en väldig skattedammsugare. När systemet varit i kraft fem år har staten tagit in 11 1/2 miljarder kronor mera i skatt än vad staten skuUe ha lyckats ta in med det gamla systemet. Och även om regeringen kompenserar kommunerna med bortåt 4 miljarder kronor och vissa förmåner finansieras med de ökade skatteinkomsterna kan det inte bestridas att det nya skattesystemet ger staten en väsentUg inkomstökning i förhåUande tUl det gamla. Och det

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. verkningarna av det nya skattesystemet

121

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. verkningarna av det nya skattesystemet

122

gamla systemet var som bekant ingen dålig dammsugare det heUer! Hur man än vrider och vänder på denna sak går alltså inte den ekvation Uiop i vUken skattesänkningar skuUe gynna två tredjedelar av våra inkomsttagare.

I en poUtisk broschyr för några år sedan — en Uten vacker trycksak med finansministerns porträtt på första sidan — deklarerade finansministem att brutna vaUöften inte är någon tiUgång för ett parti och knappast något förtroendekapital för det poUtiska Uvet över huvud laget. Jag håUer sä gärna med finansministern på den punkten.

Det är verkligen inte ett fåtal människor som av sina skattetabeUer i dag och av prislapparna i detaljhandelns fönster och av sina egna plånböckers innehåll kan konstatera de givna vaUöftenas bräckUghet. Konsekvenserna av vaUöftena kommer säkert att visa sig i framtiden, det har herr Sträng rätt i!

I den socialdemokratiska pressen har under den senaste tiden återgivits några exempel som trots aUt skuUe bevisa skattesystemets fördelaktiga konsekvenser för låginkomsttagarna. Jag viU haka pä ett sådant fall.

Jag tar en tvåbarnfarrulj i Hackas i Jämtland. Mannen tjänar 2 000 kronor i månaden, hustrun saknar förvärvsinkomst. Den kommunala utdebiteringen var år 1970 21 kronor. FamUjen hade det året inklusive barnbidrag i disponibel inkomst 18 956 kronor. I år är kommunalskatten i Hackas 24 kronor. Barnbidraget har höjts med 300 kronor. Frän december tiU januari har mervärdeskatt och priser höjts med 10,2 procent. Med de nya skatterna utgör den disponibla inkomsten i är 18 282 kronor. Familjen har aUtså i år 674 kronor mindre att leva på än förra året. Vart tog standardförbättringen vägen?

Nästa år, 1972, har säkerligen denna familj fått högre lön. Låt oss anta att löneökningen bUr bara 2 000 kronor, dvs. sammanlagt 26 000 kronor. PrisutveckUngen har då med sannoUkhet lett tiU en höjning av kommunalskatterna med 1 krona, dvs. tUl 25 kronor. Om jag är så vänUg mot finansminister Sträng att jag beräknar prisstegringarna under det här året tUl bara 5 procent exklusive mervärdeskatt, sä kommer familjens disponibla inkomster under detta år att uppgå tiU 17 966 kronor. Familjen har aUtså år 1972 i runt tal I 000 kronor mindre att leva på än vad den hade år 1970. Vart tog standardförbättringen vägen, herr Sträng?

Jag har i min belysning av den s. k. skattereformen ändå inte tagit upp sädana konsekvenser vid nomineUa lönehöjningar som reducerade bostadstiUägg eUer höjda barndaghemsavgifter. Jag har i annat sammanhang påvisat att — om man tar hänsyn tUl sådana konsekvenser — nominella inkomstökningar kan leda tiU att marginalskatten blir över 100 procent.

Jag hade hoppats att finansminister Sträng skuUe ha varit intresserad av att själv inför aUa dem som har utlovats skattesänkningar redovisa en samlad analys av situationen för oUka inkomsttagargrupper, och det var därför som jag framstäUde denna interpeUation. Jag kan nu konstatera att finansministern i dag inte är tUltalad av att ens försöka göra ett sådant klarläggande. Jag beklagar det, men jag kan förstå att finansministern känner i varje faU ett visst obehag vid tanken på att behöva erkänna sina egna vaUöftens ihåUghet.

Herr finansministern STRÄNG;

Herr talman! Mina känslor är väl en sak som jag själv har den största möjUgheten att analysera och redovisa, och därför bör kanske herr Bohman vara Utet försiktig när han talar om mina känslor. Han kommer säkerUgen rätt i tiUvaron om han inskränker sig tiU sina egna och avger sina deklarationer från de utgångspunkterna.

Jag gav ett kort svar. Även om jag hade en känsla av att herr Bohman gjorde allvarUga försök att kompensera debattens längd genom att håUa ett förhållandevis längre inlägg, tror jag ändå att både herr Bohman och jag bör vara Utet försiktiga med de länga inläggen i dag - det kan ju tänkas att herr Bohman blir av med argumenten tUl nästa vecka, när vi skall håUa den stora finansieUa och ekonomiska debatten, där, om jag känner herr Bohman rätt, självfaUet skattefrågorna inte är portförbjudna.

Jag skall gärna ge herr Bohman erkännande för ett dialektiskt poUtiskt bra inlägg från talarstolen aUdeles nyss. Jag vUl dock inte ge samma erkännande i fråga om den inteUektuella objektiviteten i hans beskrivning. Det går nämligen inte att tala om skattepoUtiken som om denna vore ett problem i ett alldeles isolerat rum.

Vad var det vi enade oss om för ett år sedan? Jo, om en skattereform med en klar omfördelning tUl förrnän för de lägst avlönade eUer grupperna i de lägre inkomstlägena. Mitt förslag på den punkten fick en mycket omfattande accept av riksdagen, även om herr Bohman hade en läng rad invändningar att göra.

Skattereformen var emeUertid ett uttryck för riksdagens mening och uppfattning. Jag gjorde mig redan vid det tiUfäUet tiU tolk för den uppfattningen att jag självfaUet mäste göra reservationer i avseende på de kommunala skattehöjningarna och landstingsskattehöjningarna. Även om man pubUkt gärna ger finansministern skulden för detta, måste nog — om man skall vara noggrann — sägas att finansministern härvidlag har ganska små möjUgheter att påverka utveckUngen. Men jag har tilhäckUgt hårt skinn för att också kunna ta denna skuld pä mig.

Reservationen för eventueUa skattehöjningar gavs således när skatteförslaget lades fram och beslutet togs. Vidare sades ifrån att det här var fråga om en förändring på statsskatten inklusive effekterna av den höjda mervärdeskatten och ingenting annat. Det sades vidare ifrån att de beräkningar som görs skaU jämföras med en situation i vUken vi har det gamla skattesystemet oförändrat. Från dessa utgångspunkter sett håUer trots herr Bohmans inlägg beräkningarna än i dag. MöjUgen skuUe man kunna säga att om vi inte genomfört denna skattereform, hade det varit helt oacceptabelt att vara löntagare i de lägre inkomstlägena med den påföljd som då skuUe ha inträtt; de kommunala skattehöjningarna skulle rätt och onyanserat ha slagit in pä hans inkomster. Prisstegringarna — eUer inflationen, om man vUl använda det ordet — går ju sin väg i alla faU, och jag har sä mänga gånger försökt reda ut och redovisa orsakerna tUl prisstegringarna under fjolåret, att jag bara skulle göra mig skyldig tiU upprepningar, om jag på nytt toge upp den debatten.

Man kan bara ta ett enkelt exempel — gärna med utgångspunkt från herr Bohmans interpellation, där han talar om en inkomsttagare med 30 000 kronor i årsinkomst. Om han hade bott här i Stockholm, skulle

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Äng. verkningarna av det nya skattesystemet

123

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. verkningarna av det nya skattesystemet

han — därest denna balanserade sänkning icke skuUe ha kommit på hans statsskatt — ha varit i en ganska förtvivlad situation när Stockholms stad på grund av ett borgerUgt vanstyre tvingades höja kommunalskatten med 3:50. För denne inkomsttagare bUr det en kommunal skattehöjning som Ugger meUan 850 och 900 kronor på ett år. Han sUpper känna detta nu. Han kan i många faU t, o. m. få en skattesänkning, trots den härda kommunala utdebiteringen.

Det är detta man måste klara ut och hålla isär när man talar om skattepoUtiken. Jag skaU inte låta förleda mig att hålla ett långt inlägg — av herr Bohmans inledning fattade jag att han är allergisk mot inlägg från rrUn sida när de har en benägenhet att bli Utet utförUgare. När man går upp och gravar sig över att det nya skatteförslaget inneburit den och den påfrestningen för den eUer den inkomsttagaren, vore ju alternativet, herr Bohman, att vi skulle ha en motsvarande sämre finanspoUtik. Betraktar herr Bohman läget sä att vi har en för stark finanspoUtik? Det är ju inte jag personUgen som tar hand om pengarna. De gär in i statskassan och bestrider de utgifter som kammarens ledamöter i allmänhet är tämligen ense om. SkaU finanspoUtiken sedan ocksä ha en mission att fylla i det ekonomisk-poUtiska skeendet, vilket den skaU ha enligt min mening, är det aUdeles uppenbart — om herr Bohman bara försöker tänka tanken till slut och ser skattefrågorna i samband med den ekonomiska poUtiken — att om det är någon mening med hans klagan och anmärkningar mäste det sluta med att han accepterar en sämre finanspoUtik med de speciella svårigheter det skuUe innebära för kredit-, räntepolitik och mycket annat. Det är den enkla logik som det är Utet genant, herr talman, att jag såsom okunnig man måste stå och instruera juristen Bohman om. Det har nämligen sagts mig att den som läser juridik tvingas acceptera ett visst mått av logik, och det skuUe inte misspryda herr Bohman när han tar upp den här frågan.

Men, herr talman, rädd för att så att säga diskontera onsdagens debatt nästa vecka skaU jag snabbt avsluta detta inlägg. Kammarens ledamöter skaU ju ha någonting att lyssna pä när herr Bohman och jag råkar i luven på varandra den 3 mars.

124

Herr BOHMAN (m):

Herr talman! Om jag talar om finansministerns känsloliv och finansministern talar om min intellektueUa objektivitet, slutledningsförmåga och Uknande kan vi väl vara ungefär kvitt tycker jag.

Jag är inte aUs aUergisk mot finansrrUnisterns länga anföranden. Jag tycker de är lärorika, nyttiga och nöjsamma. Vad jag möjligen är allergisk mot är att jag i regel inte har samma möjUghet att synda Uka länge som finansministem gör. När man någon gång får göra det kan det därför kännas enbart trevUgt.

Jag anser inte att finanspoUtiken i och för sig har med debatten att göra. Höga skatter och finanspoUtik är inte samma sak. Skattesystemets utformning är en fräga, finanspoUtik en annan. I begreppet finanspolitik Ugger, som herr Sträng mycket väl vet, mycket annat än bara skatter.

Även om jag nu har fört fram samma argument som jag kommer att anföra nästa vecka, tycker jag inte det gör någonting. Goda argument

förlorar inte på att upprepas, det är bara dåliga argument som kan skadas därav.

Jag kan inte godta finansministerns jämförelse med det gamla skattesystemet. Han har väl inte glömt bort alla de är när det dåvarande högerpartiet - det nuvarande moderata samlingspartiet — kritiserade det gamla skattesystemet. Finansminister Sträng och jag har fört åtskiUiga debatter om det. Från vår sida har gjorts gällande att det var otidsenUgt, orättvist och orimligt och att vi därför mäste få ett helt nytt system som stimulerar arbetsamhet och sparsamhet samt tar bättre hänsyn tUl skatteförmågan än vad det förutvarande gjorde. En jämförelse meUan tvä dåliga system kan jag därför inte acceptera. Man hade kunnat åstadkomma en bättre konstruktion om man hade haft vUjan, herr finansminister.

Den avgörande frägan är — och det är den som har föranlett min interpellation i dag — om människorna genom den s. k. skattereformen kommer att fä det bättre eUer sämre än tidigare? Kommer de att få mera pengar över eUer får de mindre pengar över? Vad jag har tyckt mig kunna bevisa är att ungefär hälften av våra inkomsttagare redan i år kommer att få mindre pengar över än förra året och att situationen nästa år kommer att ytterUgare förvärras. Åren 1973, 1974 och 1975 blir det ännu värre. Det är inte pä ett sådant skattesystem, herr finansminister, som de enskilda famUjerna och arbetstagarna skaU bygga upp sin framtidstro. De skall inte behöva se fram emot en automatiskt pågående skattehöjning som slår igenom på deras ekonomi snabbare än prisstegringar och lönehöjningar. Sådant skapar inte tillförsikt inför framtiden.

Finansministern gör gällande att kommunalskatterna inte har med detta att göra och påstår att han och hans vänner i debatterna gjorde klara reservationer i detta hänseende. Nej, det gjorde ni verkUgen inte. Det är möjligt att herr Sträng gjorde någon undanskymd reservation, men i stort sett gick man ut och talade om för hela svenska folket, att de skuUe få det bättre i år än förra året. Reservationer gjordes inte i tiUräckUg utsträckning. Man talade om en total skattesänkning. När de enskUda medborgarna noterar vad som blir kvar när skatten fråndragits gör de ingen skUlnad meUan kommunalskatt och statUg skatt, det vet finansministern. Skatt som skatt — pengarna åker in i dammsugaren,

I de annonser som förekom i den socialdemokratiska pressen efter valet fanns följande passus återgiven - jag tror dock inte att finansministern själv kan ha haft tid att formulera annonsen, men det måste väl vara folk som stär honom och hans parti nära som gjort det. Där heter det:

"Socialdemokraterna sade i vahörelsen: Två tredjedelar av skattebetalarna tjänar på skattereformen. Det gäUer fortfarande." Detta var alltså efter valet. "Från den I januari har skatten dock höjts i de flesta landsting och kommuner, t. ex. i SundsvaU. Hade inte den statUga skattereformen genomförts förra året hade dessa höjningar slagit hårt mot just låginkomsttagarna. Nu blir det ändå skattesänkningar för dem."

Annonsen hade varit ärUgare om den slutat med följande konstaterande: "Nu bUr det ändå standardsänkning." Men det stod inte i annonsen. Man räknade alltså in kommunalskatterna och gjorde gäUande att det ändå skuUe bU skattesänkningar. Jag har när jag räknar in kommunalskatten kommit fram tiU att de påstådda två tredjedelarna som

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. verkningarna av det nya skattesystemet

125

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. verkningarna av det nya skattesystemet

skuUe få sänkta skatter blir bara ungefär hälften redan första året.

Men det allvarUgaste är konsekvenserna för vår samhällsekonomi och för freden på arbetsmarknaden. Här kommer de stora sammanhang in som finansministern berörde. Jag påstår att det nuvarande skattesystemet är direkt inflationsdrivande och skapar kompensationskrav, som leder till just den konfUkt som i dag skakar det svenska samhället och som regeringen har visat en så påfaUande Uten förmåga att kunna bemästra.

126

Herr finansministern STRÄNG;

Herr talman! Det är beklagUgt att herr Bohman och jag så ofta blir oense om våra synpunkter i våra respektive inlägg.

Jag vill också säga att jag har svårt för att sätta Ukhetstecken meUan känsloUv och inteUekt, då jag inte tycker att det rör sig om Ukvärdiga element.

Vad gäUer frägan om utformningen av skattepoUtiken retirerade herr Bohman i sitt sista inlägg och sade att han egentligen bara velat ha reda pä om man skuUe kunna ha någon annan utformning av skattepoUtiken än den som riksdagen på regeringens förslag accepterade för ett år sedan. Jag kan inte tolka herr Bohmans inlägg på annat sätt.

Man kan ha en annan utformning av systemet, ett nytt skatteutspel i huvudsak upplagt Ukadant som det vi tagit ett beslut om, dvs. en lättnad i de lägre inkomstklasserna och naturUgtvis en skärpning i de högre inkomstklasserna, eftersom det är fråga om en omläggning inom en oförändrad stram finanspoUtik. För vår del presenterade vi för ett år sedan hur en sådan omläggning borde göras. Att jag inte återkommer med förslag tUl en ny omläggning omedelbart är betingat av det enkla skälet att skattepoUtiken är en ganska trögrörlig faktor. Man kan inte göra radikala omformningar av systemet år efter år. Det bör gå nägra år innan en omprövning sker.

Om herr Bohman menar att en omprövning av skattesystemet skuUe få den konsekvensen att man så att säga vänder på fjolårets beslut och i stället inriktar sig på ett nytt skattesystem, som ger mera till de vä'' ;talda och drabbar de lägre betalda härdare, är han naturligtvis i sin fulla rätt att ha den uppfattningen. Men han kan inte gärna uppmana mig att ge mig in på en sådan omkonstrukiion av systemet.

Om herr Bohman vidhåUer, vUket jag fann att han gjorde i sitt andra inlägg, att han i fråga om finanspoUtiken i dagsläget inte gärna kan ropa på lättnader, tror han sig kanske räddad över tUl fast mark genom att säga att han bara är ute efter en analys och en möjUg omarbetning av hela systemet. En sådan omprövning kan i grova drag endast följa de två vägar jag beskrivit. Det kunde vara intressant — jag fär hoppas att herr Bohman har rätt till ytterUgare ett inlägg — att fä höra om han anser att en eventueU omprövning i sak skuUe följa samma riktUnjer som de vi i stor enighet drog upp i fjol eUer skuUe ha den karaktär som jag beskrivit som innebärande en större vänUghet mot de bättre stäUda i samhället.

Herr Bohman är vidare fortfarande mycket kort i tanken — jag säger det därför att det låter bättre än korttänkt, som ju snarare är en oförskämdhet - när han säger att värt skattesystem som, det erkänner jag villigt, drabbar de högre betalda grupperna ocksä är en av de laddningar

som resulterat i den nuvarande besvärande konfUkten med öppna arbetsnedläggelser, strejker och lockouter.

Jag kan försäkra herr Bohman att den andra uppläggning, som kanske herr Bohman har längst ned i bakfickan — även om han har Utet besvärUgt att tala klarspråk — och som skuUe ha inneburit att man med fjolårets skattesystem speciellt skuUe ha månat om de gmpper, som nu strejkar, och i stället varit fränare mot de lägre betalda inkomstgrupperna i vårt land, vUket var alternativet, inte skuUe ha givit några garantier för en arbetsfred. Det hade varit andra grupper än de i dag aktueUa som hade varit i konfUkt, men jag har en känsla av att samhäUet skulle har varit precis Uka besvärat av de öppna konflikterna oavsett om de hade inträffat på en högre eUer en lägre nivå — om de hade kommit nedifrån i stället för uppifrån. Det hade kanske varit ännu besvärUgare om de hade kommit från den grupp, som hitintiUs inte talat om några strejker — och som jag hoppas inte heUer i fortsättningen skall behöva göra det.

Frågan om standardsänkning — om man nu skaU tala om en sådan — kan man lägga åtskUliga principieUa synpunkter på. Vi fördelar våra dess bättre ökande resurser — vi kan aUtså avläsa en ekonomisk tiUväxt — på å ena sidan privata behov, ä andra sidan ett kollektivt tiUgodoseende av behov hos medborgarna i vårt samhäUe.

Jag är medveten om att det senare ledet, dvs. det koUektiva tUlgodoseendet av mänskUga behov — det må gälla en stadig förstärkning av folkpensionerna, ett sådant bostadsbyggande eUer en sädan sjukvård som vi har i dag osv. — oavsett om det sker pä det statUga eUer det kommunala området, under 1960-talet utvecklats snabbare än det andra ledet, dvs. i aUmänhet den rent privata konsumtionen.

Denna ständigt aktuella och intressanta fördelningsfråga kan man föra länga och som jag hoppas intressanta resonemang om — kanske inte i just den interpeUationsdebatt som vi för i dag — men jag vUl säga att det beträffande spörsmålet om standardhöjning eller standardsänkning måste vara riktigt att se det hela från båda utgångspunkterna och att inte bara nöja sig med halva problemet, vUket jag tyvärr funnit att herr Bohman haft en benägenhet för i vår debatt i dag, både när det gällt skatten i förening med den ekonomiska poUtiken och när det gäUt standardhöjningen, som herr Bohman uteslutande betraktar med hänsyn tUl de privata konsumtions- och expansionsmöjUgheterna.

Jag har utgått ifrån, herr talman, att det finns något vett och någon mening bakom herr Bohmans initiativ att framstäUa en interpeUation med begäran om den här redovisningen. Motivet mäste ju vara att han ogillar det nuvarande skattesystemet, och det har han rättighet till, som jag sagt tidigare.

En passant skulle jag vilja säga att jag fungerar som den sista klagomuren när det gäller svenska folkets ovUja att betala skatter — och den ovUjan är, det erkänner jag viUigt, ganska utpräglad - och min telefon brukar stå tiU förfogande i det här avseendet. Under de senaste veckorna har det naturligtvis rått specieUa förhåUanden, när deklarationens bekymmer föranlett den enskilde medborgaren att slänga pennan i golvet och ringa upp finansministern, inte bara för att konsultera honom såsom en bUUg deklarationsbyrå utan även för att få tUlfälle att säga sin

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. verkningarna av det nya skattesystemet

127

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. verkningarna av det nya skattesystemet

oförgripUga mening om vad han anser om skatternas besvärligheter. EmeUertid är det ett förvånansvärt Utet antal personer i de lägre inkomstgrupperna som klagar. Det är de andra grupperna som uppvaktar mig. Det kan ha sin naturUga förklaring i att de är mera talföra och skrivkunniga — i det här fallet är det ju fråga om talförheten - och möjUgen tar initiativ litet snabbare. På det hela taget har jag fått en känsla av att skattereformen har slagit rätt. Den har inte bUvit vad man hade anledning hoppas, beroende på bl. a. landstings- och kommunalskattehöjningar, men den har ändå slagit rätt. Den är riktigare anpassad i fräga om att förlägga skattens börda på medborgarna. Och att vi behöver den skatten i dag erkänner även herr Bohman,

Men den tanke som ligger bakom herr Bohmans interpellationsinitiativ måste ju vara en strävan att fä en ändring tUl stånd. Den ändringen kan vi inte stå tUl tjänst med så här året efter en genomgripande reform. Sä småningom bUr en justering av skatteskalorna aktueU, det vet jag, men det brukar ta tre ä fyra är mellan de gånger när regeringen kommer och besvärar riksdagen med dessa reguljära justeringar.

128

Herr BOHMAN (m):

Herr talman! SkaU det vara något vett och någon mening med interpeUationen, sade finansministern, dä måste väl herr Bohman ifrågasätta hela fördelningspoUtiken. Nej. Det fanns bara ett motiv, finansminister Sträng, bakom min fråga; HåUer de uttalanden som gjordes under vahörelsen förra året? Är det fräga om brutna vallöften eUer inte? Fär tvä tredjedelar av svenska folket i är mera pengar över än förra året? Och jag har själv vågat mig pä att försöka bevisa att så inte bUr fallet och att situationen bUr värre de år som vi sedan har framför oss.

Nu föregriper finansministern den debatt som skall äga rum näsla vecka — jag kastar boUen tUlbaka tiU finansministern — och ger sig in på en svepande överbUck över hela reformpoUtiken, hela det socialpoUtiska fältet, och talar om aUa de reformer vi har bevUjat oss med de skattepengar vars storlek vi nu diskuterar. Det är inte reformpoUtiken som jag har tagit upp i min interpeUation. Jag har ingenting emot att diskutera även den saken, men det var inte det jag tog upp utan bara den begränsade frågan om hur de löften som frikostigt ströddes ut över valfältet står sig i dag.

Det är bara mindre grupper som klagar, sade finansministern, vid den klagomur som finns i kansUhuset. Trösta sig, finansministern! Det kommer nog att bU flera. Därmed ökar inkomsterna för televerket, och det kan ju alltid vara en tröst i det här sammanhanget. Jag vet inte när de 700 000 LO-medlemmar som under året når upp tUl en inkomst över 30 000 kronor låter höra av sig, men de kommer att göra det. De kommer aUtså då att befinna sig vid den ekonomiska nivå där man får det sämre än lidigare.

Men jag skall ändå ta upp den kastade handsken. Jag tyckerjag bör göra det. ViU herr Bohman ha en omprövning av hela skattesystemet? frågar finansministern. Ja, det vUl vi. Vi har motionerat om det. Vi tycker alt det nuvarande skattesystemet är felaktigt både gentemot den enskUde och gentemot samhäUsekonomin och framtiden.

Det kan inte bU en sådan omprövning varje år! Ja, det vet jag. Det tar tid, och därför har vi begärt en utredning. Vi har varit konsekventa. Vi intog den ståndpunkten redan förra året. 1 det hänseendet bröt moderata samlingspartiet sig ut. Vi ansåg att det nya skattesystemet var felaktigt, och tiden kommer att visa att vi hade rätt. Det är jag aUdeles övertygad om, även om jag vet att man inte vinner så mycket poUtiskt på att kunna efteråt tala om att man hade rätt. Det behöver inte vara så att ett nytt skattesystem förutsätter att man tar mera av den ena gruppen och ger mera åt den andra. Skatter behöver inte byggas upp på det sättet. Den statiska syn på skatterna som finansministern i alla sammanhang redovisat har jag aUtid vänt mig emot.

Jag viU inte påstå att aUmänna skatteberedningens förslag var bra, men det pekade i alla faU i något så när rätt riktning. Och förslaget lyckades samla aUa de grupper som var representerade i utredningen. Att sedan några hoppade av lämnar jag därhän. Men där fanns en bred samUng. Det byggde inte pä att en samhäUsgrupp stäUdes emot en annan.

Finansministern gör sig skyldig tiU någon sorts kvantitetsbedömning då han stäUer ungefär följande fråga: VUket är bäst, om 700 000 som har det bättre ställt bråkar eUer om ett par hundra tusen som har det sämre StäUt bråkar? Finansrrunistern förutsätter aUtså att varje skattesystem, varje skattereform som lämnar kansUhuset — i varje faU så länge det sitter en socialdemokratisk regering — skaU leda tUl att folket skiktas i oUka grapper, att det skapar motsättningar dem emeUan. Jag menar att så uite behöver vara faUét om skattesystemet syftar till att stimulera människorna tiU nya insatser och bygger på framtiden och inte tar mer och mer av folk ju mer de arbetar, och ju mer priserna stiger. Det är inte på det sättet man bör bygga upp landets välstånd. Har man min utgångspunkt för en skattereform, skaU man inte behöva räkna med att grupp stäUs mot grupp utan kunna åstadkomma en samförståndslösning.

Den av mig stäUda frågan som föranlett vår långa debatt kvarstår alltså fortfarande obesvarad. Jag upprepar därför: Är det inte riktigt som jag säger, finansministern, att ungefär hälften av svenska folket i är kommer att få mindre pengar att leva på än vad de hade förra året, mindre kvar av reeU köpkraft än vad de hade förra året? Är inte det riktigt?

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. verkningarna av det nya skattesystemet

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag har ett minne av, herr talman, att jag gav svaret i mitt första inlägg. Med de förutsättningar och de reservationer som låg tUl grund när skatteförslaget lades på riksdagens bord håUer beräkningarna, men om man höjer sin lön med några tusenlappar, bUr skatten i pengar också högre. Om primär- och sekundärkommunerna höjer skatten bUr effekten av riksdagsbeslutet inte vad den i annat faU skulle ha bUvit. Därför måste man hela tiden — i varje faU hos herr Bohman - inpränta att sifferberäkningarna håller enligt det nya systemet i jämförelse med vad de skulle ha gett tUl resultat om det gamla systemet skulle ha gällt även under 1971. Det avgörande är ju ändå att vi har tagit in 4,5 mUjarder kronor bara på mervärdeskatten. Och alla dessa pengar har gått tUlbaka tUl svenska folket tUl sista kronan dels i kompensation tiU kommunerna för det skatteunderlag som de tappar när vi höjer det skattefria

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 29-32

129

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Äng. verkningarna-av det nya skattesystemet

bottenbeloppet från 2 250 tiU 4 500 kronor, dels i form av förstärkningar av barnbidrag och bidragsförskott och dels i form av skattesänkning för de lägre inkomsttagargrupperna. Bara den kompensation som av dessa pengar går tiU kommunerna för att de inte utöver vidtagna utdebiteringar skuUe behöva kompensera sig för det skattebortfaU som följer av det höjda ortsavdraget är i runt tal 1 000 mUjoner kronor.

Sedan frågar herr Bohman: har inte svenska folket det sämre i dag än för något år sedan? Det bestrider jag. Det svenska folket har det inte sämre om man ser det över hela Unjen. Dessutom bör den redovisningen kanske göras när de Utet kompUcerade avtalsrörelserna är slutförda. Just nu, i februari månad, lever vi ju i ett interregnum där fjolårets löner gäUer men där prisläget, bl. a. med hänsyn tiU den höjda mervärdeskatten, är högre. Den avvägningen bUr Utet annorlunda när lönerörelsen är avklarad. Jag har tUlåtit mig att i finansplanen, som herr Bohman känner tUl, utgå från att svenska folket skaU höja sina inkomster nomineUt med 9 procent och reeUt med meUan 1 och 2 procent - jag har varit försiktig i mitt antagande. Svenska folket höjde sina inkomster även under fjolåret. Det är fel att sprida den uppfattningen att vi som individer blir fattigare år frän år. Det bUr vi inte, men om herr Bohman mycket energiskt hävdar det kommer naturUgtvis åtskUUga, åtminstone i herr Bohmans närmaste omgivning, att blint och odelat tro på dessa uttalanden.

Herr Bohman talade sedan om den statiska synen. Det är någonting som herr Bohman har tagit i arv från sina tre föregångare som partUedare, och jag har haft nöjet att diskutera den statiska synen med dem aUa. Eftersom jag har Utet svårt att hitta på nya argument på den punkten är det med stort intresse som jag avvaktar herr Bohmans kommande uppträdanden för att se om han har något nytt att ge i förhållande tUl herr Hjalmarson, herr Heckscher och herr Holmberg, som aUa på denna punkt var stöpta i samma form. Har herr Bohman ingenting nytt att ge, är det naturUgtvis bekvämt för mig, ty då behöver jag inte tänka ut något svar. Det finns i standard, och det blir likadant varje gång.

Men, herr talman, vi har kanske redan håUit på för länge med denna debatt, och jag skaU inte utveckla den så utomordentligt intressanta frågan.

130

Herr BOHMAN (m):

Herr talman! Jag tackar för det sista - eUer skaU jag kanske säga det senaste, för man kan ju aldrig vara riktigt säker - inlägget av finansministern. Om man skalar bort aUa de vackra orden återstår egentUgen som själva kärnan en bekräftelse på mitt påstående att ungefär hälften av svenska folket i år kommer att få mindre kvar att leva på då skatten är betald än de hade förra året. Det var den frågan som jag ställde och det är det debatten skaU gäUa. Desto större skäl hade det varit för finansministern att försöka ge den redovisning som jag efterlyste i min interpeUation.

Sedan vUl jag säga tiU finansministern, att så stark övertygelsekraft besitter jag inte, hurudant mitt inteUekt än må vara beskaffat, att jag kan övertyga människor som har det bra om att de i själva verket har det dåUgt. Jag tror att svenska folket kan räkna sedlar. Jag kan inte påverka

det slutresultat som de kommer tiU när de går igenom sina plånböcker.

Om jag har tagit i arv goda argument frän mina företrädare gör det, som jag sade förut, inte min argumentation sämre. Jag tycker måhända att finansministern någon gäng, efter aUa dessa års debatter, inte skulle behöva svara på exakt samma sätt och att man någon gång skuUe kunna påverka finansminister Gunnar Sträng att bedöma skattefrågorna mer dynamiskt och mindre statiskt.

Herr finansministem STRÄNG:

Herr talman! Jag hade inte för avsikt att besvära ytterUgare, men det är fel när herr Bohman säger att hälften av svenska folket har fått det sämre. SkaU vi inte först avvakta vad den hälft som representeras av löntagare kommer att uppnå i de pågående diskussionerna? Jag stäUer sjäMaUet inte ut några löften, men att det skuUe bU plus minus noU i förhållande tUl lönerna under 1970 tror varken herr Bohman eUer jag på. Dessutom finns det I 300 000 folkpensionärer, som bevisUgen kommer att få det bättre under 1971 än under 1970. Om jag sedan sätter in i bUden den utbyggnad som sker på den koUektiva sidan, så bUr herr Bohmans beräkningar ensidiga och korthuggna. De är faktiskt inte representativa för utvecklingen.

Herr talman! Det kan ju vara beklagUgt för herr Bohman att jag envisas att ha samma uppfattning om den "dynamiska" skattepolitiken, som moderata samlingspartiet — och tidigare högerpartiet — sä mänga gånger har lovprisat. Den bygger ju i aUmänhet pä ett önsketänkande, ett resonemang som inte har kontakt med verkUgheten och som egentligen förutsätter att svenska folket för närvarande inte arbetar och sUter ungefär så mycket som det orkar med. Varför hela denna debatt om att vi håller på att stressa ihjäl oss, om en annan skattepoUtik skuUe öppna möjUgheter tiU nya arbetsinsatser vid sidan om dem som vi redan presterar, arbetsinsatser som i sin tur skulle ge så mycket mer i fråga om ekonomisk tiUväxt?

Det där, herr talman, är med förlov sagt ett önsketänkande — om jag ■viU vara vänUg. Och eftersom jag tycker att herr Bohman bättrar sig för varje inlägg kanske jag skaU sluta med att vara vänlig.

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. omlokalisering till Örebro av yrkesskola för urmakare och optiker

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Ang. optiker

omlokaUsering tiU Örebro av yrkesskola för urmakare och

Herr utbUdningsministern CARLSSON erhöU ordet för att besvara herr Anderssons i Örebro (fp) den 19 januari framstäUda interpeUation, nr 24, och anförde:

Herr talman! Herr Andersson i Örebro har frågat mig om jag är villig att medverka tiU att Sveriges Urmakare- och optikerförbunds yrkesskola omlokaUseras tiU Örebro.

TUl förbundets utbUdningsverksamhet - som nu är förlagd tUl Borensberg i Motala kommun — utgår statsbidrag som för närvarande

131

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. omlokalisering till Örebro av yrkesskola för urmakare och optiker

motsvarar kostnaderna för löner tiU rektor och lärare jämte 8 000 kronor per klass tUl särskUda kostnader och halva kostnaden för anskaffande av första uppsättningen stadigvarande imdervisningsmaterial. Urmakar- och optikemtbUdning bedrivs även på andra orter inom landet.

Inom skolöverstyrelsen har frågan om lokaUseringen av urmakar- och optikerutbUdningen inom det kommunala gymnasiala skolväsendet utretts. En samordning med planeringen för gymnasieskolan har därvid befunnits lämpUg. EnUgt vad jag erfarit har mycket delade meningar om lokaUseringen funnits mellan berörda myndigheter och organisationer. Skolöverstyrelsen har att besluta om förläggning av linjer och specialkurser inom gymnasieskolan.

EnUgt vad jag inhämtat har skolöverstyrelsen kommit tiU slutsatsen att nuvarande urmakar- och optikerutbUdning i Borensberg av främst resursskäl bör fortsätta tills vidare. Överstyrelsen avser att, när avtal om huvudmannaskapet träffats meUan Motala kommun och nuvarande huvudman, förlägga specialkurser för urmakare och optiker till denna kommuns gymnasieskola.

132

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Jag tackar herr utbildningsministern för svaret på min interpeUation, I första hand var jag väl ute efter att få inte ett beslut om att skolan skulle förläggas tUl Örebro utan ett beslut över huvud taget. Det råder inget tvivel om att det har gått snabbt att fä ett svar av statsrådet: Jag hade t.o. m. kunnat få det tidigare, men jag hade inte tid att ta emot det förra veckan.

Jag viU i aUa faU inte underlåta att peka på ett par omständigheter som hänger samman med beslutet om förändring av huvudmannaskapet. När jag lämnade in min interpeUation den 19 januari hade skolöverstyrelsen legat på detta ärende från början av oktober 1969, aUtså drygt ett och ett kvarts år, men trots täta påstötningar både frän Sveriges Urmakare- och optikerförbund och från Örebro kommun inte förmått fatta beslut. Men därefter gick det som sagt snabbare. Sedan jag tagit upp frägan här i riksdagen kom genom statsrådets - förmodar jag — påverkan beslutet efter tio dagar. Då finns det onekUgen plats för reflexioner.

Skolöverstyrelsen har nu, genom sin senfärdighet, hålUt såväl Urmakare- och optikerförbundet som Örebro kommun och övriga parter i en påfrestande ovisshet — såvitt jag kan bedöma helt i onödan. Genom detta dröjsmål med avgörandet har man försvårat genomförandet av det nu äntUgen fattade beslutet. Det är trots aUt en hel del invecklade förhåUanden när man skaU överlåta ett huvudmannaskap. När beslutet nu innebär att Motala kommun skaU bU huvudman, har man fem månader på sig för att klara upp hela detta frågekomplex, bl. a. vad gäller anställningar. Man kan ifrågasätta, herr statsråd, om det är rimligt att en statUg myndighet skaU behöva ha så lång tid på sig som femton månader för att avgöra ett sådant här — såvitt jag kan förstå tämligen enkelt — ärende. Det rimmar också Ula med vad som anförts i yrkesutbUdningsbe-redningens betänkande och kungörelsen av den 14 maj 1970 rörande vikten av samverkan mellan skolmyndigheter och näringsliv.

Här har nu alltså ett yrkesförbund gjort en utredning. Man har

beslutat att man skall försöka omlokaUsera sin yrkesskola, och man har begärt skolans överflyttande till annan huvudman, nämligen Örebro kommun. Varför vUle man då flytta dit? Enligt utredningen ansåg sig inte förbundet ha möjUgheter att med de ekonomiska resurser som stod tUl förfogande klara en förbättrad utbUdning. Den nuvarande utbildningen anser förbundet inte svara mot de krav som bör stäUas på en yrkesman i denna bransch. Elektroniken och urtekniken har gått framåt så mycket att man vUl ha en bättre utbildning. Någon vidgad utbildning som svarar mot kraven kunde inte förbundet klara. Därför tog man kontakt med ett flertal kommuner i Mellansverige angående huvudmannaskapet för skolan, och man fastnade för Örebro kommun, som kunde ställa lokaler och lärarkrafter tiU förfogande. Sveriges Urmakare- och optikerförbund och Örebro kommun var alltså ense om lämpligheten av denna förflyttning. Men av svaret framgår att skolan av resursskäl skaU Ugga kvar i Borensberg. Det har jag Utet svårt att förstå, eftersom jag förmodar att man kan stäUa samma resurser tUl förfogande i Örebro kommun.

Jag kan inte finna, herr statsråd, att frågans behandUng stär i samklang med aUa uttalanden om samverkan meUan myndigheter och näringsUv, och jag har svårt att inse att femton månader är en rimlig tid för att handlägga ett dyUkt ärende.

Nu får jag hoppas att överläggningarna meUan Sveriges Urmakare- och optikerförbund och Motala kommun skaU kunna ske så snabbt att det går att genomföra ett övertagande på ett rimligt sätt tUl den I juli 1971. Om så icke sker, får jag be statsrådet medverka tUl att de skadeverkningar som eventueUt kan inträffa genom denna senfärdiga behandling undanröjes.

Nr 31

Torsdagen den 25 februari 1971

Ang. omlokalisering till Örebro av yrkesskola för urmakare och optiker

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr talman! SjälvfaUet är det önskvärt att frågor av det här slaget kan avgöras så snabbt som möjUgt. Jag förmodar att skälet tUl att det denna gång tagit så pass lång tid är att man velat fatta beslutet i samband med den övergång tUl den nya gymnasieskolan som är aktuell frän den 1 juU. Det har i detta faU ocksä varit fräga om en kommunalisering av en verksamhet som tidigare bedrivits av en annan huvudman.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Det var just av de skälen som Sveriges Urmakare- och optikerförbund så tidigt gjorde sin utredning och ingav sin framställning. Med tanke på integreringen av yrkesskolan i den gymnasiala skolan vUle man vara ute i god tid — man •viUe att den huvudman som skuUe överta skolan skulle få möjlighet att på ett riktigt sätt genomföra den omläggning som behövdes.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj;ts proposition nr 15 tUl näringsutskottet.

133

Nr 31 § 13 Föredrogs och bifölls interpeUationsframstäUningarna nr 60 och

Torsdagen den 25 februari 1971

§ 14 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framstäUts, nämligen

Nr 86 Herr Måbrink (vpk) tUl herr socialministern om förbud mot

användning av hormoslyr:

Anser statsrådet framkorrma misstankar och iakttagelser om skadeverkningar på människor och djur av fenoxisyrapreparatens (hormoslyr) användning utgöra arUedning för ett totalförbud intiU dess att betryggande klarlägganden om medlets egenskaper bUvit gjorda? Om svaret blir ja, är statsrådet beredd att ta något initiativ i sådant syfte?

Nr 87 Herr Hugosson (s) tUl herr industriministern angående personalinformationen vid förhandUngar om driftsinskränkning eller omlokaUsering :

VUl statsrådet medverka tUl att de företag vUka Statsföretag AB eUer regeringen har förhandlingar med angående omlokaUsering eUer inskränkning av driften i fortsättningen ger berörd personal information under pågående förhandlingar?

Nr 88 Herr Mossberg (s) tUl herr inrikesministern om användning av

vissa yrkesskolor för utbUdning av invandrare:

Anser statsrådet det möjUgt att, för utbildning av invandrare, använda de yrkesskolor som på grund av gymnasieskolans införande kan komma att avvecklas av landstingskommunerna?

Nr 89 Herr Johansson i Holmgården (c) tiU herr försvarsministern angående samordning av provningsverksamhet i fråga om försvarsmateriel; Är statsrådet beredd medverka tUl att den av försvarets materiel-anskaffningsutredning (UMA) föreslagna (Fö 1970:12) samordningen av provningsverksamheten sker, i enUghet med vad försvarets rationaU-seringsinstitut föreslär i sitt remissyttrande över UMA3 betänkande, så att provningsanstalten i Karlsborg flyttas och sammanslås med provningsanstalten i Vidsel?

Nr 90 Herr Svensson i Malmö (vpk) tUl herr socialministern angående tUlämpningen av arbetarskyddslagen:

Föreligger enUgt statsrådets mening tiUfredsstäUande garantier för

Arbelarskyddslagens åtlydnad och fungerar yrkesmspektionen som en

reeU kontroUmekanism härför?

Nr 91 Herr Nordgren (m) tiU herr finansministern angående uppskov
med betalning av skatt på grund av arbetskonfUkt:
134 Avser herr statsrådet att medverka tUl att innevarande års första

uppbördstermin, den 6-13 mars, med anledning av arbetsmarknads- Nr 31

konfUkten inom beslutande myndigheter förlängs i sådan utsträckning y rsdaeen den

att prövningsnämnderna hinner färdigbehandla inkomna besvärsären- r fpi,,,.arj 1071

den?-----------------------------------------------------------------------------

Nr 92 Herr Elmstedt (c) tUl herr utbUdningsministern om ätgärder för att förhindra vissa verkningar av lockouten inom skolväsendet;

Avser statsrådet att vidtaga ätgärder för att förhindra de negativa

verkningar som lockouten inom skolväsendet kan befaras få på

betygsättningen och därigenom på fortsatta studier?

§ 15 Kammaren åtskUdes kl. 16.36.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert