Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:30

Onsdagen den 24 februari

Kl. 10.00

Mellanöl, m. m.

§ 1 Justerades protokollet för den 16 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj ;ts propositioner nr 17 tiU konstitutionsutskottet och nr 21 tiU utrikesutskottet,

§ 3 Föredrogs och hänvisades

motionerna nr 1212—1215 till lagutskottet och motionerna nr 1216-1220 tiU civUutskottet

§ 4 Föredrogs och bifölls interpellationsframstäUningen nr 59.

§ 5 Föredrogs och lades tUl handlingarna konstitutionsutskottets betänkande m 11 angående verkställd granskning av riksdagsbibliotekets styrelse och förvaltning.

§ 6 Föredrogs konstitutionsutskottets betänkanden:

Nr 12 i anledning av motion om en flaggstång till nya riksdagshuset Nr 13 i anledning av motion om försäljning av tidningar, tidskrifter

m. m. inom riksdagshuset.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemstäUt.

§ 7 Mellanöl, m. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 3 i anledning av motioner beträffande meUanöl, m. m.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp);

Herr talman! Även om det förhåller sig så att vi aUa just nu brottas med hela värt samhälle omspännande ekonomiska problem av allvarligaste karaktär, kan vi inte på grund av dessa problem lägga åt sidan de andra viktiga och mera långsiktiga problem som vi nu skall behandla. Ingen har ju heUer ifrågasatt att så skulle ske.

Det vore naturUgtvis fel, herr talman, att påstå att dagens alkoholproblem enbart är en fråga om mellanölet och följderna av dess frisläppande 1965. Man kan kanske lätt få ett intryck av att alkoholproblemet skulle vara så jag höll på att säga relativt enkelt som att det skulle röra sig om mellanölet, när man läser de betänkanden som avgivits av beviUningsutskottet förra året och av skatteutskottet i år med anledning av ett stort antal motioner. 1 år är det tio motioner som behandlas i ett och samma betänkande.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Alkoholproblemet är självfallet liksom de flesta samhäUsproblem som vi arbetar med egentligen inte ett problem utan ett komplex, sammansatt av mänga problem. Det borde nästan vara onödigt, herr talman, att erinra om att det här även rör sig om missbruk av andra alkoholdrycker än mellanöl; det gäUer diskutabla former för alkoholförsäljningen, alkoholreklamen, OtiUräckUg omsorg om och vård av ungdomen, otUlräcklig information tUl allmänheten och särskUt tUl ungdom både pä bredden och pä djupet rörande olika fakta i alkoholfrågan, bl. a. beträffande olika alkoholdryckers egenskaper och risker. Det rör sig om det moderna arbets- och fritidsUvets monotoni och brist pä mänskUgt positiva och trivselskapande inslag. Man kunde kanske särskilt nämna alkoholproblemet som ett av den moderna tätortens problem, tUl dels bottnande i ett behov av att med bruksgifternas hjälp fly från verkligheten i form av nutidssamhäUets tristess och brist pä kontakt, pä personlig närhet och värme, mänsklig gemenskap, verkligt medmänskligt intresse meUan individerna inbördes.

Lika oriktigt som det alltså är att uppfatta det moderna alkoholproblemet som enbart en fräga om mellanölet skulle det dock vara att göra gällande att dagens alkoholproblem jusl inte aUs hade något att göra med mellanölet. Att intresset kommit att koncentrera sig på denna bit av alkoholproblemet sammanhänger i det närmaste med vad som hände 1965, då en riksdagsmajoritet drev igenom mellanölsreformen, och med vad som därefter gjorts för att så effektivt som möjUgt förverkliga denna reform.

Det förtjänar att erimas om att den senaste utredningen rörande försäljningslagstiftningen beträffande maltdrycker slutförde sitt arbete 1959, dä ett betänkande lades fram om en friare ölhandel, dock under tre viUkor, nämligen för det första att starkölsförsäljningen skulle ske i samma former som bestämdes 1954, dvs, enbart genom systembolag, för det andra att meUanölsfrågan inte aktualiserades och för det tredje att alkoholhalten i det vanliga ölet, klass II, dvs, det nuvarande ölet typ A, bibehölls vid en maximigräns, som på grund av livsmedelsbrist under kriget satts vid 2,8 viktprocent. Före kriget låg denna gräns vid 3,2 viktprocent, 1961 års riksdag godtog i stort det betänkande som avgavs 1959 av 1954 års bryggeriutredning, och frägan om ett mellanöl kom då inte upp, något som säkerligen sammanhänger med att riksdagen 1957 avvisat ett förslag om att detta öl skulle införas.

När propositionen om praktiskt taget fri försäljning av meUanöl genom livsmedelshandeln lades fram 1965 skedde detta nästan utan annan motivering än att denna dryck genom sin blotta existens, genom sitt inträde på marknaden, skulle slå ut starköl och starksprit eller i varje faU kraftigt konkurrera med dessa drycker. Vi var ganska mänga som tvivlade och gick emot förslaget, vilket lades pä riksdagens bord under en sällsynt omfattande publicitet eller rättare sagt propaganda i press, radio och TV, uppföljd av en tidvis intensiv och påträngande reklam genom bryggerUndustrin.

Jag tUläter mig, herr talman, att erinra om de fyra skäl mot mellanölets införande som jag anförde i debatten i denna fräga den 21 maj 1965 i riksdagens andra kammare. De framfördes redan då i

komprimerad form, jäg skall givetvis endast i största korthet beröra dem här.

1, Alkoholsvagare drycker, t, ex, mellanöl, är inte problemfria ur
social synpunkt. Även dessa drycker ger påverkanseffekter, som visserli
gen kan vara mindre än de som starksprit ger men ändå ofta fullt
tUlräckliga för att i det moderna trafik- och maskinsamhället vara klart
riskabla. Redan två till tre flaskor mellanöl torde, särskill i kombination
med trötthet eller konsumtion av någon tablett, ge riskabel påverkan,
eventuellt t. o. m, så stark att den kvalificerar för rattonykterhetsbrott.

2. Det finns betydande alkoholproblem även i de s. k. öUänderna,
t. ex. Danmark och Västtyskland, och där ökar starkspritkonsumtionen
jämsides med den stigande ölkonsumtionen. Det torde alltså inte vara
fråga om ett utbyte av ölsorter. Jag framhöll att man dock gärna skulle
vilja fä veta mera om detta genom att pä ort och stäUe noga ta reda på
om något utbyte verkligen sker av starksprit mot någon av öldryckerna.
Det mest sannolika är väl att meUanöl blir en kompletteringsdryck tiU de
alkoholstarkare dryckerna, i mänga faU en direkt förmedlare av konsum
tion av starkare drycker. Ölalkoholism var för övrigt inte ens före
mellanölsreformen något okänt problem och är det tyvärr inte heUer nu,

3, Man kan inte räkna med en återhållsam försäljning, eftersom
vinstintresset direkt markerats genom stark monopoUsering av en alltmer
kapitalstark ölhantering — en enligt den år 1965 framlagda propositionen
starkt spridd försäljning av meUanöl genom ett stort antal livsmedelsbuti
ker och en säkerligen växande konkurrens och ökad reklam för mellanöl
på grund av ökat inflytande frän utländska ölindustrier.

4. Omstruktureringseffekten mäste på grund av nu antydda omstän
digheter bli mycket måttlig genom den föreslagna åtgärden att enbart
släppa fram mellanölet tiU fri försäljning. Det kan nog bli en omstruktu
rering av en sådan åtgärd men i så fall från det vanliga ölet tiU det
starkare mellanölet och alltså inte den omstrukturering man oftast talar
om, nämligen ett utbyte av starkare drycker mot svagare. Om man skaU
få tUl stånd en sädan omstrukturering av ölkonsumtionen som man
brukar åsyfta, fär man nog tUlgripa helt andra medel än enbart en
mellanölsreform.

Herr talman! Ungefär sä här motiverade jag mitt motstånd mot mellanölsreformen, en motivering som tycks stå sig bra, då vi nu har fem års trist erfarenhet av denna reform, särskilt rörande utfallet bland en viss och ganska stor del av ungdomen. Vad jag särskilt tryckte pä var att djupgående utredning på de punkter jag sålunda här kort refererat tUl inte låg till grund för reformförslaget.

Vad kan man dä göra åt mellanölsmissbruket såsom en del av det svårbemästrade samhäUsproblem som alkoholproblemet i stort utgör? Patentlösningar torde ingen kunna erbjuda. Naturligtvis skaU detta specialproblem ses i sitt större alkoholpolitiska sammanhang, men riksdagen 1970 och skatteutskottet i år anser Ukväl och med rätta att detta delproblem är sä allvarUgt att det bör behandlas med förtur. Skatteutskottet gör denna sin bedömning med ökat eftertryck jämfört med vad som uttalades av 1970 ärs bevUlningsutskott. Orden "skyndsamt" och "snabbt" förekommer på fyra stäUen i motiveringen för

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

skatteutskottets ställningstagande.

Flera motionärer påyrkar i är Uksom förra året försäljning med lagUgt stödda restriktioner av olika typ och ger därmed tUl känna sin uppfattning att de frivUUga försäljningsinskränkningarna är otUlräckUga eller tämligen verkningslösa. Jag vill gärna peka på att bevUlningsutskot-tet 1970 motsatte sig meUanölsförsäljning genom Systembolaget, ett yrkande som återkommer även i år från motionärers sida. Utskottet tUlfogade, utan att 1970 års riksdag gjorde invändningar: "Det kunde dä finnas starkare skäl att överväga om mellanölet bör bibehåUas eller om alkoholgränsen bör sänkas." Eftersom jag inte hade tUlfälle att delta i andrakammardebatten om denna sak i höstas, vUl jag gärna understryka detta utskottets och riksdagens uttalande.

Lät mig sluta med, herr talman, att beklaga att förslag i motionen 594 om förtursbehandling av ökat stöd tUl information i alkoholfrågan och ett sådant uppslag som åtgärder för att med förtur fä tiU stånd en bred och koncentrerad upplysningsaktion mot alkoholmissbruket under t, ex. en treårsperiod — ett uppslag som utgör ett av de tre yrkandena i motionen 234 - fått en så kortfattad behandling i betänkandet.

Med tanke på den effektivitet och slagkraft varmed mellanölsreklamen och mellanölsförsäljningen bedrivits och de ogynnsamma effekterna därav på nykterhetstUlståndet, särskilt inom vissa ungdomsgrupper, kan jag dock förstå och även godta och uppskatta att utskottet inriktat sig pä att få tiU stånd snara åtgärder mot mellanölsmissbruket. Jag hoppas, herr talman, att utskottet i år Uksom bevUlningsutskottet 1970 även haft sin uppmärksamhet riktad på de svåra problem som pubväsendet, som nu håller på att utveckla sig, är i färd med att skapa.

Utskottet har trots att motionerna formellt avstyrkts använt ett klarspråk som inte är så vanligt i riksdagssammanhang och värt all uppskattning. Det heter i betänkandet; "Utskottet finner alltså i likhet med flertalet motionärer att alkoholpolitiska utredningen skyndsamt bör behandla mellanölsfrågan och framlägga förslag i detta ärende."

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tUl utskottets förslag.

I detta anförande instämde herrar Nelander och KäUstad (båda fp).

Herr WENNERFORS (m);

Herr talman! Det är ganska intressant att riksdagen bara några månader efter att vi haft en debatt om ölet och då skrivit ganska kraftfullt att man förväntar sig att den sittande utredningen med förtur behandlar dessa problem återigen behandlar frågan. Det nya skatteutskottet bara instämmer i vad beviUningsutskottet skrev i höstas och skärper t. o. m. tonen — man räknar med att den alkoholpoUtiska utredningen med förtur skall behandla mellanölsfrågan, och inte bara detta utan den skall göra det skyndsamt.

Det är dock synd att det inte framgår av betänkandet att detta är just vad som sker i utredningen. Alkoholpolitiska utredningen har sedan november månad intensivt arbetat just med meUanölsfrågorna och gör det också för närvarande. Man kan vänta ett avgörande så småningom. Att vi får två debatter så nära inpå varandra hälsar jag med tUlfredsställel-

se, ly det är vikligt att alkoholdebatten hålls levande. De tendenser som vi kan iakttaga när del gäller alkoholbruket och framför allt mellanölsbruket är sä oroande att det finns all anledning att diskutera frägan.

Det har sagts mänga gånger, men jag vill återigen understryka det, att alkoholproblemet är det svenska samhällets största sociala problem i dag. Ändå är del för mig överraskande att sä många motioner väckts, vUka enbart syftar till restriktiva ätgärder. Jag kan inte finna mycket rim och reson i ett motionsyrkande som gär ut pä att vi skall avskaffa meUanölet, att det inte längre skaU få tUlverkas eUer att vi i andra hand skaU förklara mellanölet vara rusdryck och att detta aUtså skaU säljas enligt rusdrycks-försäljningsförordningen, dvs. via Systembolaget. Andra har klart uttalat att det inte skulle få säljas i livsmedelshandeln utan i systembutikerna.

Jag har all respekt för den uppfattningen, men jag undrar om de som förfäktar den meningen riktigt tänkt igenom konsekvenserna. En praktisk konsekvens är att vi måste bygga ut våra systembutiker rätt ordentligt om vi skaU få rum med alla ölflaskor och alla ölburkar. Vi konsumerar ju ändå 310 miljoner liter öl per år, och det blir en rätt skrymmande mängd av flaskor och burkar — över en miljard. Det är ganska många backar som skall få plals pä försäljningsstället. Det innebär som sagt att vi mäste bygga ut syslembolagsbutikerna eller etablera särskUda ölhallar runt om i landets kommuner. Det är den praktiska sidan av saken. Den tycker kanske en del att man borde kunna klara; om problemet är sä allvarligt borde vi kunna satsa på detta. Men vi nekar samtidigt en mycket stor del av svenska folket att med lätthet anskaffa detta öl, som för mänga människor är en måltidsdryck eller en sällskapsdryck som de nyttjar i måttliga mängder — att vi sedan har ett oroande problem är en annan sak.

Men vad innebär det - och jag skulle kunna vända mig tiU fru Åsbrink, som har motionerat på denna punkt — att vi lockar aUa människor som skall köpa några mellanöl att gå tiU Systembolaget, där aUa de andra alkoholhaltiga dryckerna finns? Det är kanske lite för naturligt för människor som kommer in på ett försäljningsställe att köpa med sig en halva renat när de ändå är där. Det är en annan sida av saken, som vi ocksä mäsle beakta.

Jag tycker således att även om vi har all anledning att känna oro inför utvecklingen går man dock ibland litet tUl överdrift. Ölet blir gärna felaktigl beskyllt för att vara orsak tUl aUa problem och tiU berusning i de enskilda fallen. Av polisrapporter framgår att vid det första förhöret berättar den som har överträtt nägon lag att "jag drack bara några glas mellanöl", men vid den senare utredningen visar det sig ofta att det inte bara var mellanöl utan det kunde vara vodka, brännvin, visky, gin eUer annan sådan starksprit. Det är tyvärr alltför vanligt att man intar någon starkdryck i början av kvällen och under resten av kvällen uppehåller berusningen med öl. På det sättet blir ölet beskyllt för att vara den ende boven i dramat.

Det har gjorts undersökningar i samband med några uppmärksammade brott. Vi minns hur det stod i tidningarna: "Mellanölsberusade ungdomar slog Uijäl gammal man," Det var ett av de faU — det förekom tre till - där man gjorde en särskild undersökning, I samtliga fall fick ölet i massmedia skulden för berusningen och indirekt för själva brottet — vUket i detta

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

MeUanöl, m. m.

fall var mycket tragiskt. Av polisrapporterna framgår att de senare utredningarna visade att det inte var enbart mellanöl utan också andra drycker som vederbörande hade intagit. Det bör också beaktas.

Sedan bör man ställa sig frågan; Vad hade vår ungdom druckit i dag om inte detta meUanöl hade funnits, om det inte hade blivit "inne" att dricka mellanöl? Här kommer jag tiU frågan, i vilken mån vi har nått det alkoholpolitiska mål som vi i Sverige har ställt upp för oss sedan slutet av 1950-talet: att försöka styra över konsumtionen frän starkare tUl svagare drycker.

Mina ärade kolleger mäste väl ändå medge att på den punkten har vi lyckats komma en bit på väg. Vi har trängt tiUbaka starkspritkonsumtionen. Jag skulle tro att en hel del minns hur vi i början av 1960-talet sade att i Danmark består den totala konsumtionen tUl 60—65 procent av öl men i Sverige lill 60—65 procent av starksprit, I en debatt för en del år sedan ställde jag frågan — jag tror t, o. m, att det var tUl herr Wiklund i Stockholm: Om vi inte kan komma ifrån alkoholkonsumtion över huvud taget, vilket konsumtionsmönster väljer vi? Jag tror att också herr Wiklund höll med mig om att visst väljer vi den svagare drycken, om vi absolut mäste acceptera någon form av alkoholkonsumtion i samhället.

I dag utgör ölet en mycket större del av den totala konsumtionen än tidigare. Vi har trängt tUlbaka starkspriten tUl under 50 procent av den totala konsumtionen. Jag ser det som någol positivt, och jag tycker att de som vill försöka bedöma denna fråga sedd ur alla aspekter också bör ta med detta i sin bedömning. Därför återkommer jag till frågan; Vad hade våra ungdomar druckit om inte meUanölet hade funnits, om det inte hade blivit "inne" att dricka meUanöl? Jag minns frän åren 1959-1960—1961 hur man hittade ett fruktansvärt stort antal tomma "halvpannor" runt omkring dansbanor och idrottshallar och sådana lokaler som användes för skoldanser och Uknande. Det var ett verkligt problem dä. Sedan har det blivit ölflaskor och ölburkar i stället. Det anser jag också vara OtiUfredsstäUande, men om jag måste acceptera något av detta är det fräga om vUkel jag väljer. Dä väljer jag naturligtvis den dryck som är förenad med de minsta skaderiskerna.

Det kan sägas att om inle mellanölet hade funnits och det inle hade blivit sä inne, som del heter, att dricka det, hade man eventueUt druckit starksprit i stället. Då kanske någon hade sagt; Ja, men det är inte lika lättUlgängligt, och därför hade antalet konsumenter i alla faU blivit mindre. Det måste jag helt instämma i. Men frägan blir hur vi skulle klara dessa färre alkoholkonsumenter. Trots allt är det större problem med alkoholkonsumenter som inmundigar starksprit än med alkoholkonsumenter som använder en svagare alkoholdryck. Vårt problem hade nog i aUa fall varit stort eUer kanske t, o, m, större.

Mina damer och herrar! Kanske känner ni tUl att det pä Råsunda-stadion och vid en del andra idrottsanläggningar bedrivs försök med mellanölsutskänkning. Det är många som har varit upprörda över det, och det är väl inte utan att man själv undrar om ölet passar ihop med idrott — fotboll, ishockey, bandy osv. Vi har varit inne på tanken att det inte är något lyckligt försök och att vi nog borde stoppa det. Men jag har för bara nägra dagar sedan fått höra från ledande personer inom svensk idrott

- och det tycker jag är rätt intressant i det här sammanhanget - att nu är
det inte lika vanligt att folk har flaskan innehåUande starksprit i
byxfickan eller portföljen. De menar att det beror på att man i stäUet kan
dricka en meUanöl pä läktaren intUl fotbollsplanen, ishockeyplanen eller
vad det rör sig om. Hur vet man det? Jo, man räknar bara antalet
tomflaskor efter evenemanget och finner att det i dag är avsevärt mindre.
Nu frågar man från idrottshåU vUkel vi föredrar — att dessa människor på
läktaren står och smygsuper ur sina medhavda flaskor med starksprit eller
att de har möjUghet att vid serveringen få sig en mellanöl. Vi vill
naturUgtvis hellre att de skaU dricka kaffe, men det förekommer ändå en
viss konsumtion av öl i sammanhanget.

För ett par dagar sedan fick jag höra från en skolstyrelseledamot att man i hennes hemkommun hade observerat att haschrökningen minskat. Men man hade fått ett annat problem - ungdomarna dricker öl i stället. Hon sade: Vi funderar nu på vUket vi som ansvariga i skolstyrelsen bör föredra — att de röker hasch eller att de dricker mellanöl. Hon frågade mig: "Vad tycker du Alf?" Och jag för frågan vidare: VUket föredrar vi

- att våra ungdomar röker hasch eller att de dricker mellanöl? Jag förstår
att flera ögonblickligen reagerar och skulle vUja säga: Ingeidera!
Naturligtvis instämmer jag helt med det, men vi mäste ändå se tUl
realiteterna. När det trots allt förekommer en konsumtion, mäste vi
försöka fä ungdomarna att använda det nunst farliga.

Flera av de åtgärder som föreslås i motionen skulle alltså enligt min mening uppfattas negativt av många bland vårt folk, inte minst bland ungdomarna. Det gäller ju att förankra bestämmelser och förordningar i rättsmedvetandet, och jag tror att man skulle ha mycket svårt att göra det när det gäller ett förslag om avskaffande av mellanölet. Det finns en hel del andra förslag som jag inte tror kommer att accepteras av den stora majoriteten.

Man frågar sig då vad vi skall göra, vad vi har för recept. Herr Wiklund kom också in på den frågan i slutet av sitt inlägg, och han betonade informationen. Det har jag gjort ett par år, och jag har menat att information är den positiva, konstruktiva åtgärd som vi borde satsa pä i första hand, innan vi tar tUl de andra, restriktiva åtgärderna.

Jag vill pårrunna kammarens ledamöter om att när riksdagen 1954 fattade beslut om motboksreformen, som ju var en Uberaliseringsreform, beslöt riksdagen att vi avsevärt skulle öka samhäUsinformationen i alkoholfrågan. Dessutom skulle undervisningen i vårt skolväsende ökas och effektiviseras. De som var med då och var intresserade av denna fråga minns också att det är 1955 genomfördes en rätt omfattande informationskampanj, som kostade över två miljoner kronor. Det blev så småningom CFN — Centralförbundet för nykterhetsundervisning — som organiserade denna information.

Men hur gick det sedan? Vad har vi haft i fråga om samhällsinformation i alkoholfrågan under de senaste 15 åren? Vad har skett i skolan när det gäller undervisning i alkoholfrågan? Här kan man verkligen ha anledning att höja rösten. Man kan beteckna det som ett fiasko, som en riksskandal, att inte myndigheterna på alla håU följde riksdagens intentioner 1954. SamhäUsinformationen har inte ökat under dessa 15 år.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

I dag kostar den mellan 4 och 5 miljoner. Vi får in ungefär 3 miljarder i skatteinkomster på dessa drycker. Men det enda vi gör när det gäller samhällsinformationen är att vi strör ut litet pengar här och var till organisationerna och genomför små, halvhjärtade upplysningskampanjer ibland. Men det är ju långtifrån vad man hade tänkt sig i förberedelserna för 1955 års motboksreform. Då väntade man sig helt andra krafttag på detta område.

Och ännu allvarUgare är det som gäller skolan. Visst skrevs det in i timplaner och läroplan att alkoholundervisningen skulle förbättras och utökas. Men vad man verkligen försummade var informationen till dem som skulle meddela undervisningen tiU eleverna i svensk skola. Exempelvis biologilärarna fick ingen form av ordentUg och grundlig undervisning i alkoholfrågan. Det blev tyvärr naturligare för biologiläraren att syssla med kryptogamerna och deras generationsväxUngar och med gälbägarnas skiftande öden än att ägna sitt intresse åt alkoholfrågan. BiologUäraren hade helt enkelt inte kunskaper för det — han kände olust vid tanken på elevernas frågor, och han trodde sig inte om att kunna bemöta elevernas invändningar. För övrigt var det för fä timmar för att man skulle kunna få bort den studentikosa inställningen tiU alkohol som kanske omöjliggör ett verkligt allvarligt engagemang i dessa frågor.

Resultatet har alltså varit, under de senaste tio åren, att här startar biologilärare sin lärarbana utan förutsättningar att göra en insats i kampen mot alkoholmissbruket, och ständigt nya generationer har lämnats utan kunskaper i alkoholfrågan. — Tänk om vi skulle gå ut och göra en gallup bland svenska ungdomar i dag och ställa frågor som mätte deras kunskaper i alkoholfrågan! Det skuUe bli ett mycket, mycket dåligt resultat. Tänk om vi skulle gå ut och fråga svenska föräldrar vad de kan i alkoholfrågan och om de vet hur de skall fostra sina barn i detta ämne! Så mycken viUrådighet vi skulle få samlad i en sädan undersökning, och så mycken brist på kunskaper vi skulle bli varse.

Och som sagt; Gä ut och fråga den svenske biologiläraren! Gä ut och fråga läraren i samhäUskunskap, som också skall undervisa i alkoholfrågan! Gå ut och fråga klasslärarna, som på grundskolestadiet skall undervisa i detta ämne, vad de kan!

Det är nästan en riksskandal, herr lalman, att vi inte har gjort någonting åt detta imder dessa 15 år. Och här Ugger, menar jag, en av orsakerna tiU de oroande tendenserna beträffande alkoholmissbruket.

Nu skall det sägas att det under de allra senaste åren börjat hända ting när det gäller utbildningen av lärare, och vi har väl börjat få en Utet annan inställning över huvud taget tiU informationen. Man kan därför kanske räkna med att det under 1970-talet kommer att hända någonting på området. Men det är många årskullar som har lämnat svensk skola utan att ha fått dessa kunskaper. Jag tycker att det är något av det mest allvarUga. Denna fråga behandlas ocksä i alkoholpolitiska utredningen, och sä småningom fär vi väl se resultatet.

Jag viU, herr talman, sluta med att yrka bifaU till skatteutskottets förslag. Jag skulle naturUgtvis ha varit mera tUlfredsstäUd om det av betänkandet hade framgått att alkoholpolitiska utredningen just sysslar med dessa frågor. Jag skuUe kunna tänka mig att samtliga kammarleda-

möter är Uka oroade som de som väckt motioner i detta ämne under    Nr 30
januari månad, och detta gäller nog även alla utanför detta hus som ser    Onsdagen den
tendenserna beträffande alkoholkonsumtionen,                           24 februari 1971

Herr WIKLUND i Stockholm (fp) kort genmäle;

Herr talman! Av herr Wennerfors' anförande fick man nästan det intrycket att det helt och håUet saknas information i alkoholfrågan. Så är det ju inte. Men jag håller med om att det ännu fordras mycket, och jag är glad över att herr Wennerfors viU stödja strävandena att vidta kraftiga åtgärder för att förbättra informationen i alkoholfrågan. Det är tiUfredsställande att även herr Wennerfors har upptäckt behovet av information därvidlag.

Vidare var det tUlfredsstäUande att det av herr Wennerfors' anförande framgick att alkoholpolitiska utredningen tycks ha upptäckt meUanölsfrågan. Man har nämUgen i vida kretsar tvivlat på att det verkUgen har stått klart för utredningen hur mellanölsproblemet har utvecklat sig.

Herr Wennerfors förklarade att alkoholpolitiska utredningen så småningom kommer att presentera ett förslag, och det står också i skatteutskottets förevarande betänkande att utredningen avser att framlägga förslag i frågan hösten 1972. Men det står ingenting om huruvida det förslaget blir ett delförslag eller inte. Därför skulle jag gärna vUja höra av herr Wennerfors, som ju är ledamot av utredningen, om vi fär ett delförslag hösten 1972, eller om betänkandet i sin helhet kommer att framläggas då. Och om hela betänkandet presenteras hösten 1972, när kommer det i sä fall några delförslag?

Jag vill ocksä fråga om det kan förväntas att vi hösten 1972 får en verkligt grundlig genomlysning av mellanölsproblemet, aUtså inte bara ett tyckande som faUet var 1965, då mellanölsreformen drevs igenom.

I övrigt skall jag här inte gå in på hela alkoholproblemet, som herr Wennerfors gjorde. Jag tycker att vi kan spara den debatten tUl dess vi har fått alkoholpolitiska utredningens förslag. Dä är väl tidpunkten inne att ta hela den debatten.

Vad konsumtionsutvecklingen och nykterhetsläget beträffar ber jag att få rekommendera herr Wennerfors att noggrant läsa vad som står på s. 6 i utskottets betänkande. Där finns det ett diagram som visar hurudan konsumtionsutveckUngen varit. Och det är ju trots allt ändå det som är det avgörande, inte alkoholkonsumtionens sammansättning utan detta att konsumtionen ökar så kraftigt som fallet är.

Mellanöl, m. m.

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle:

Herr talman! Det var väl ändå onödigt av herr Wiklund i Stockholm att Utet spydigt säga att nu har herr Wennerfors äntligen upptäckt att det behövs information i alkoholfrågan. Herr Wiklund vet ju mycket väl att det i många år har varit min tes att vi skulle utvidga informationen avsevärt.

Sedan fortsatte herr Wiklund med en annan Uten spydighet och sade att nu har t. o. m. alkoholpolitiska utredningen upptäckt att vi har ett mellanölsproblem. Det har utredningen haft klart för sig mycket länge. Utredningen har intensivt sysslat med just den frågan sedan i början av

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

november förra året och gör det alltjämt.

Sedan sade jag inte, herr Wiklund, att utredningen så småningom kommer att presentera ett förslag, utan jag sade att det i utredningen kommer lUl ett avgörande beträffande förtursfrågan, alltså huruvida vi skaU lägga fram ett delbetänkande eUer inte. Den saken kommer tUl ett avgörande så småningom. Men jag kan naturligtvis inte här säga någonting om tidpunkten, eftersom det ännu inte har fattats något beslut om den saken. Jag tycker att herr Wiklund skulle kunna vara nöjd med det. besked jag lämnade, och som jag förmodar att mina koUeger i utredningen också kommer att lämna senare i debatten, att frågan behandlas med förtur i utredningen.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp) kort genmäle:

Herr talman! Nej, jag är inte nöjd med det besked som herr Wennerfors lämnade, att alkoholpolitiska utredningen har hållit på med att studera meUanölsfrågan sedan i november 1970.

Herr HENMARK (fp):

Herr talman! Bland de mänga motionerna i denna fräga finns också en som jag undertecknat. Det är den som kanske gått längst i sitt yrkande. Vi hemställer nämligen, såsom herr Wennerfors också nämnde, att tiUverkningen och försäljningen av mellanöl helt enkelt skall upphöra.

Då vi väckte vår motion var det mot bakgrund av den utveckUng som alkoholkonsumtionen genomgått under de senaste åren. Det är riktigt att den totala alkoholkonsumtionen från 1960 till 1969 ökat med bra nära 50 procent. Herr Wennerfors sade att han är glad över att konsumtionen av starkare alkoholsorter har minskat jämfört med konsumtionen av mellanöl. Men det beror ju inte på att konsumtionen av starksprit har minskat - den är ungefär lika stor nu som 1964, aUtså innan mellanölet infördes — utan det beror på att konsumtionen av mellanöl har ökat. Mellanölskonsumtionen har ökat med, om jag minns rätt, 2,58 liter per är och medborgare över 15 år. Konsumtionen av starksprit har då givetvis minskat i relation tUl konsumtionen av mellanöl, som ökat så avsevärt.

Det som mest har engagerat oss motionärer är de undersökningar som kontrollstyrelsen gjort vid ett par tiUfällen, nämligen 1968 och 1970. År 1968 tUlfrågade man ett antal nämnder och styrelser — polismyndigheter, nykterhetsnämnderna, barnavårdsnämnderna, skolstyrelserna och socialnämnderna - i ett antal kommuner om deras erfarenhet av meUanölet. Redan då, alltså 1968, var det en ganska stor procentueU andel av de tiUfrägade som hade problem och som ansåg att nykterhetstUlståndet hade försämrats efter införandet av mellanölet. Men vad som framför allt engagerat oss är den kraftiga försämring som skett meUan 1968 och 1970. År 1970 anmälde 42 procent av skolstyrelserna problem eUer försämrat nykterhetstUlstånd bland skolungdomen. Nära 60 procent av barnavårdsnämnderna och nykterhetsnämnderna hade gjort samma iakttagelser. Av de tiUfrägade inom polismyndigheterna, som kanske har mest med detta att göra, var det hela 79 procent som ansåg att mellanölet skapade problem.

Sedan vi väckte vår motion har mycket inträffat som sannerUgen inte

minskat känslan av allvar inför detta problem. Jag tycker tvärtom att problemet på något sätt tUlspetsats. Som säkert många riksdagsledamöter vet har det utförts en undersökning vid Stockholms stads ungdomsgårdar. Det är ett team vid Stockholms universitet som gjort en tvåbetygsupp-sats, som senare utvidgats tUl en trebetygsuppsats, om dessa problem. Eftersom jag tidigare talade om skolstyrelserna skaU jag börja med att ur denna undersökning citera några uttalanden som chefen för skolöverstyrelsen, generaldirektör Jonas Orring, gjort på frågor frän detta team. Jag skaU citera tre av dessa frågor.

Först konstaterar utfrågarna att en ökande mellanölskonsumtion har vållat besvär. Därefter säger de tUl generaldirektör Orring: "Även skolstyrelserna ute i landet pekar pä en ökning av ölproblemen. Det är aUtså inte bara ett storstadsproblem! " Härpå svarar generaldirektören:

"Nej, det är tyvärr också ett problem som i hög grad kommit ut i landsorten. Jag vill gärna säga, att man ofta ställer krav från samhället pä skolan. Skolan ska fostra eleverna tiU det och det. Jag tycker nu, att det är på tiden, att man från skolans sida stäUer krav på samhället. Krav på att samhället inte genom ätgärder, eller underlåtenhet att vidta åtgärder ska ställa skolan i en fuUständigt omöjlig situation. Det är precis vad man gjort beträffande tiUgången på meUanöl och toleransen mot ölet under de senaste åren."

Jag förestäUer nUg att generaldirektören säger detta under ämbetsmannaansvar.

En annan fråga som teamet stäUer är denna:

"Vad kommer nian nu från skolans sida att göra för att komma tUl rätta med ölproblemen?"

Generaldirektören svarar att han föreslagit förbud mot reklam, inköpsspärr osv. Han fortsätter; "Så kan man naturligtvis fråga sig, om det är nödvändigt att vi över huvud taget ska ha mellanöl med tanke på de stora sociala vådor det medför för ungdomen. Jag viU gärna som företrädare för skolan säga, att här lägger man ner väldigt mycket pengar från skattebetalarnas och samhällets sida för att ungdomen ska fä en bra utbildning. Och att då samtidigt tolerera en företeelse i samhäUet som innebär att de ansträngningarna spolieras tyckerjag är ett helt obegripUgt handlingsmönster."

Gruppen frågar vidare;

"Tycker Ni alltså att myndigheterna har brustit i ölfrågan och bär ansvaret för den uppkomna situationen?"

Generaldirektören svarar;

"Ja, enUgt min mening var riksdagsbeslutet om meUanölet definitivt oriktigt.

Jag har nämnt att det motarbetar skolans ansträngningar. Dels därför att det lägger grunden tiU en släpphänthet hos unga människor gentemot ett stort riskmoment, som de inte vet vad det leder tUl, dels därför att vi vet genom undersökningar, att sambandet mellan alkohol och narkotika är mycket tätt. De undersökningar som vi har gjort, visar att den första narkotikakontakten som unga människor får, har gjorts genom att dricka mellanöl. Det avtrabbar motståndskraften, det avtrubbar omdömet och det gör dem lättare mottagliga för den frestelse, som nyfikenheten pä

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

narkotika utgör", sade generaldirektör Orring.

Därmed tror jag att jag har besvarat herr Wennerfors' antydan att man har att välja mellan ä ena sidan mellanöl och ä andra sidan narkotika eller andra gifter. Det visar sig alltså att dessa saker hör Uiop; meUanölet är en inkörsport tUl de starkare alkoholdryckerna och till narkotika.

Den undersökning som teamet gjort visar att 84 procent av dem som besöker Stockholms stads ungdomsgårdar i dag dricker mellanöl. Av dessa är 42 procent, alltså hälften, storförbrukare, dvs, de dricker mer än sex burkar åt gången.

Den undersökningen tycker jag är väl värd att riksdagens alla ledamöter gör sig förtrogna med — den har publicerats i denna lilla blå bok som har utdelats tiU ledamöterna. Det har senare gjorts en mycket större undersökning som publicerats i en tjock lunta, som kanske blir för tung att läsa. Men den här blå boken ger i koncentrat mycket goda upplysningar om mellanölets verkningar i dag.

Under senare tid har det också förekommil en hel del tidnings-uttalanden i frågan. Jag vägar säga att dessa uttalanden inte har gjorts för att tidningarna skaU fä en mängd lösnummerköpare, utan det är en ärlig bekännelse av hur man upplever situationen i dag,

I en insändare i en tidning den 16 januari heter det;

"Fem heltidsanstäUda ungdomsledare i Falun har satt som mål att fä bort meUanölet från affärerna. De står bara inte ut längre att fungera som utkastare vid ungdomsdanserna pä lördagskväUarna, Problemet har ytterUgare aktuaUserats i Falun sedan två unga mellanölsberusade pojkar knivskar en yngling till döds i centrum av staden, Alla pratar om mellanölsproblem men ingen gör något, tycker ungdomsledarna. Förtvivlade föräldrar hörde av sig och bad om hjälp,"

Jag citerar en Blekingetidning något senare: "Den största fienden tonåringarna och deras föräldrar har i dag är det förbannade meUanölet! Varför har myndigheterna svikit oss på det här sättet? VUken barnunge som helst har tillgång tUl ölet i dag — utan svårigheter. Vi står maktlösa! "

Jag skulle kunna hålla på att göra ytterUgare citat, men jag skaU avslä från det, I en tidning som utges i min närmaste grannstad, Kristianstad, stod det för ungefär en vecka sedan, att man hade mycket svåra bekymmer med en pub i stadens centrum. Man övervägde där allvarligt att kommunen skulle ingripa för att på något sätt hejda den mellanölskonsumtion som förekom. Man skulle kanske kunna dra in tiUståndet till utskänkningen.

En av mina kamrater här i riksdagen var för ett par veckor sedan kaUad att håUa ett föredrag, som skuUe gäUa skolan. Det är ju ett underbart trevligt ämne att tala om — vår fina skola som är under stark utveckling. Föredragshållaren förberedde sig väl och räknade med att när föredraget var slut skulle man få en lika trevlig skoldebatt. Vad blev resultatet? En eUer två timmars mellanölsdebatt! Jag säger detta som ett bevis på hur denna fråga Uksom överskuggar andra frågor, som egentligen är mycket väsentUgare.

Den tavla jag nu målat är ganska mörk, men jag viU framhåUa att jag inte alls tror att aU svensk ungdom dricker mellanöl. Jag tror att det är en relativt begränsad procent. VisserUgen säger de som undersökt problemet

vid ungdomsgårdarna att 84 procent av dem som gär dit dricker mellanöl, men alla ungdomar går inte till ungdomsgårdarna. Det är säkerligen så som någon av ledarna sagt att när den hyggliga ungdomen märker att det förekommer mellanölskonsumtion och att en del dricker så mycket att de inte rikligt vet tUl sig, då går de hyggliga ungdomarna inte dit längre, ty de finner sig inte i sådant. Vi kan nog påstå att vi har en fin svensk ungdom, men det finns en grupp svenska ungdomar som kanske har tråkiga miljöförhållanden och så ringa motståndskraft att de inte orkar med de frestelser som ligger i att det blivit "inne" att dricka mellanöl. De rycks med av kamraterna, det är lätt att få tag pä mellanöl, och så hanrnar man i den bekymmersamma situation som ökad mellanölskonsumtion är för ungdomen. Det är denna grupp som jag anser att det är vår skyldighet att hjälpa genom att skapa en skyddsmekanism.

Vi skaU vara rädda om vär ungdom. Vi skall ha en sädan ungdom som det är en glädje att se utvecklas tiU goda samhällsmedborgare. Vi vUl inte alt de unga blir problemungdom. Detta kan endast nås genom att vi skapar en sä god skyddsmekanism som möjligt, så att de unga inte faller för övermäktiga frestelser.

Efter vad jag nu sagt vore det kanske konsekvent att jag vidhöU det yrkande som vi skrivit i motionen, nämligen att tUlverkningen och tUlhandahållandel av meUanöl borde upphöra. Men jag skaU inte göra del. Jag har respekt för den enighet som präglar skatteutskottets utlåtande. Jag är glad åt den lydelse som utlåtandet fått; "EnUgt utskottets mening är därför skyndsamma ätgärder nödvändiga för att bryta den ogynnsam ■ ma utvecklingen i fräga om ungdomens konsumtion av meUanöl," Detta uttalande går helt i Unje med den motion som jag och ett par kamrater skrivit, "Utskottet finner alltså i Ukhet med flertalet motionärer att alkoholpolitiska utredningen skyndsami bör behandla mellanölsfrågan och framlägga förslag i detta ärende," Även detta kan enligt min mening väl imymmas i vår motions syften.

Jag är fuUt medveten om att en ölindustri, som tillverkar och distribuerar 310 miljoner Uter öl om året, inte från den ena dagen tiU den andra plötsligt kan upphöra med sin produktion. Det måste bli en genomtänkt strukturförändring när det gäller både tUlverkning och distribution. Alkoholpolitiska utredningen, som brottats med detta problem under fem år, bör nu ha tUlgäng tUl den sakkunskap som behövs för att tänka igenom frågan. Därför kan jag med full tUlfredsstäUelse instämma i utskottets hemstäUan. Jag viU bara understryka ordet "skyndsami". Det fär inte dröja åratal, utan det är bråttom att få en lösning på dessa problem, som är akuta pä många häll. Många föräldrar och ungdomsledare vrider i dag sina händer i en känsla av maktlöshet inför det läge som råder.

Jag uttalar också den förhoppningen att det förslag som skall komma från alkoholpolitiska utredningen blir sådant att de svåra problem som på detta område nu finns över hela värt land verkligen elimineras. Det måsle bU ett förslag om åtgärder som eUminerar detta problem, som lyfter bördorna frän skolstyrelser, polismyndigheter, barnavårdsnämnder, ungdomsledare och föräldrar, som också har andra saker att tänka pä än att försöka parera de problem som mellanölsförtäringen väUar.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

MeUanöl, m. m.

Herr talman! Jag har inget specieUt yrkande, utan hemställer att riksdagen bifaUer skatteutskottets hemställan.

I detta anförande instämde herrar NUsson i Agnas (m), Sellgren (fp), Jonsson i Mora (fp), Torwald (c). Hörberg (fp), Eriksson i Arvika (fp), Löfgren (fp) och Öhvall (fp).

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Henmark sade att vi också måste tänka på att den totala alkoholkonsumtionen ökat. Jag är väl medveten om detta faktum även om jag inte nämnde det i mitt anförande. Denna utveckling ger oss självfallet anledning att känna oro. Men då bör man ju också tänka pä att antalet alkoholkonsumenter samtidigt har ökat framför aUt bland kvinnorna. Det var tidigare svårt för kvinnor att få motbok, och det var följaktUgen ovanligare att kvinnor var alkoholkonsumenter. Dessutom har antalet alkoholkonsumenter bland de unga ökat, Antalel måttlighets-konsumenter, dvs. de som dricker alkoholhaltiga drycker men i smä kvantiteter, är större nu. Även dessa fakta tycker jag bör tas med i resonemanget.

Problemet är här självfaUet inte att man har att välja meUan alkohol och öl ä ena sidan och hasch å andra sidan. Jag antyder bara att den frägan ibland kunde ställas, I valet meUan de båda alternativen föredrog jag ölet - jag skulle förmoda att de aUra flesta gör det. Hela alkoholproblemet är emellertid inte en fråga om valet mellan öl och hasch; det är jag fullt medveten om.

Herr Henmark uppmanade kammarens ledamöter att läsa den lUla boken som var utgiven av ThorneU—Marken, Ni skaU naturUgtvis läsa den — den kan ge ökade kunskaper. Man bör vara medveten om att detta egentligen är en tvåbetygsuppsats som sedan har byggts ut till en trebetygsuppsats. Det är dock tveksamt, om det är en vetenskaplig undersökning i ordets egentUga betydelse. Jag tycker att man principiellt kan diskutera det lämpliga i att använda en sådan uppsats som hjälpmedel att påverka opinionen, vUket man faktiskt har försökt göra här. Man måste vara uppmärksam pä att det numera ibland tycks anses legitimt att en forskare utnyttjar sitt arbete för att uppnå önskade reaktioner hos allmänheten eller hos opinionsbildare i aUmänhet. Här verkar det som om man har radat upp citat ur artiklar och intervjuer. Det förefaller nästan vara något slags propagandistisk talkör. Detsamma märker man vid valet av jämförelser och tolkningar av exempel. Man gör breda och vagt formulerade generaUseringar. Dessutom tycker jag att ordvalet gör att man har anledning att undra över denna vetenskapliga trebetygsuppsats. Men att den medverkar tUl ökad debatt och kanske även ökade kunskaper ser jag med allra största tillfredsställelse.

Herr ISRAELSSON (vpk);

Herr talman! Sedan urminnes lider tycks människorna ha haft ett behov av någon form av stimulantia. Det förefaller att finnas ett behov av att — i varje faU vid vissa tUlfällen — skapa sig ett avbrott i den dagliga livsföringen och känslomässigt uppleva verkligheten på ett förskönat sätt.

För att åstadkomma denna förvändning av sin verklighetsupplevelse har människan använt olika slags konsumtionsgifter. Så länge dessa konsumtionsgifter används till att åvägabringa enstaka, mera sällan förekommande avbrott i den dagliga Uvsföringen utan att bilda något beroendemönster innebär de endast en begränsad fara. Men redan detta begränsade bruk leder till att en del människor förs över tUl beroende av dessa gifter, ett beroendeförhållande som är myckel svårt alt bryta sig ur och som leder tiU svåra sociala konsekvenser.

Den reella verklighet som man med konsumtionsgiftets hjälp söker fly från ter sig kanske mer outhärdligt för varje gång som man med svära abstinensbesvär återvänder tUl denna verklighet, man har kommit in i en ond cirkel som stadigt bryter ned den giftmissbrukande individen. Man skulle ju kunna tycka att det skulle vara möjUgt att komma fram tiU ett giftfritt samhäUe där inte sådana här saker används. Den idén är ju inte ny. Den är gammal. Hittills har man inte lyckats. Kan man dä säga att del giftfria samhäUet är en utopi?

Som jag nyss nämnde har alkohol och andra stimulerande gifter funnits och konsumerats under århundraden. Erfarenhet och forskning har visal att inle endast starka gifter utan också svaga — i detta fall mellanölet — kan vara farliga och leda tUl beroende. Likväl har vi problemet kvar, och dessutom har det accentuerats.

Man kan med rätta fräga sig om en total eUminering av detta problem är omöjlig och om vi bara har att resignera. Sä mycket är väl klart att de flesta olika metoder har prövats och att aUa hittiUs har visat sig ha mycket begränsade verkningar. Om det funnits någon slutlig lösning, skulle denna säkerUgen för länge sedan ha tUlgripits,

Totalförbud mot alkohol har ju provats i flera länder. De erfarenheter man därvid fått har lett till att förbuden mäste hävas. Alltså är totalförbud ingen lösning.

Systemei med begränsad tilldelning, höga priser och svårätkomlighet har ocksä prövats utan att problemet därmed lösts.

Har vi då inga användbara metoder i kampen mot de oUka formerna av giftmissbruk? Jo, nägra kan ju tänkas. Såvitt jag kan bedöma är våra möjligheter härvidlag begränsade men de är inle obefintUga, Vi mäste utnyttja den förnuftiga människans förutsättningar alt komma tUl insikt om riskerna med alkohol- och giftmissbruk innan tillvänjning skett och beroende uppstått. Detta är i första hand en informationsfråga. Här kan satsningen ökas och ges en verksammare inriktning.

En annan kanske väsentligare uppgifl är att skapa sådana sociala förhåUanden att människornas behov av verklighetsflykt i möjligaste mån elimineras, I synnerhet är detta viktigt i de perioder av en människas liv då hon är särskilt känsUg för psykisk press. Det torde vara nödvändigt att dä och dä ta en paus i effektiviletsjakten inom näringsUvet och i våra skolor och noga väga in vad den enskilda människan tål i form av olika belaslningsfaktorer. Vid planeringen måste de totala kostnaderna beaktas. Där ingår omhändertagandet av pä olika sätt utslagna människor. Ett samhälle där sjukhus och skyddade verkstäder och andra slag av värdanstalter tenderar att bli de största arbetsplatserna är inte etl sunt samhäUe,

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Jag nänrnde förut att det visat sig vara omöjUgt att lösa alkoholproblemet med ett totalförbud, Pä ett område tror jag dock att ett förbud skulle kunna göra nytta. Det gäller reklamen. Man kunde bedriva en effektiviserad information om konsumtionsgifternas farlighet och införa förbud mot en kommersiell marknadsföring av dessa gifter.

Herr talman! En uppgift kan ofta te sig svär, ibland nästan olösUg. Den historiska erfarenheten har visat att det mänskliga förnuftet längt ifrån alltid fått vara bestämmande. Men det slutliga nederlaget står man inför först dä man upphört tro på det mänskliga förnuftet och dess möjligheter.

Under förhoppning att den alkoholpolitiska utredningen kommer att ta hänsyn tUl de intentioner jag här anfört, yrkar jag bifall tUl skatteutskottets förslag.

Fru ÅSBRINK (s);

Herr talman! Mängden av motioner vid årets riksdag visar en växande opinion i mellanölsfrågan. Lät mig här tala om fakta.

Ur ett par dagars tidningar hämtar jag bl. a från den aktuella skollockouten under rubriken "Stoppa meUanölet under konflikten" följande; "Stoppa mellanölsförsäljningen omedelbart. Annars kommer mellanölet att skapa kaos i skolorna under lockouten, — Elevernas man i Skolöverslyrelsen, Claes Ågren, fasar för utvecklingen i klassrummen."

Han säger: "Vi är medvetna om att knarkmissbrukel kommer att öka. Det gäller storstäderna. Men meUanölsproblemet är sjutusen gånger värre.

Missbruket har ökat oerhört den senaste tiden.- Vi kräver att

mellanölsförsäljningen stoppas tUls vidare. Det har ju visat sig att 18-årsgränsen vid försäljning inte efterföljs alls. Elever på grundskolan har

lika lätt att köpa ut några flaskor som 20-åringar. Det vore heUer

inte en dag för tidigt att 'mellanölsmaffian' — bryggerierna — visade sitt ansvar i en sådan här situation,"

Det är aUtså en ungdomens egen talesman som gör ett sådant uttalande. Han kan inte beskyllas för att ha den äldre generationens moraliserande inställning.

En annan rubrik säger; "Chock för 12-ärig flicka: Pojkar dödade

hennes häst. Hur kan människor handla sä grymt och meningslöst

skolfUckan René Jonsson, 12, Oskarshamn, är i dag alldeles nedbruten och förtvivlad.

I dag skulle hon ha deltagit i en ridtävUng med sin ridhäst Fabiola,

------ hennes ögonsten,---- Men natten tUl fredagen tog sig två

ynglingar i l6-årsäldern in i stallet. De var berusade av öl, de hade tidigare varit i stallet pä dagtid och visste därför hur man kunde ta sig in i det även på natten," De misshandlade hästen så svårt att den nägra timmar senare avled.

Den tredje faktiska händelsen; "Hon blev påkörd av ölberusade pojkar och lämnad i 15 graders kyla — nu är hon invalid för livet." Den rörande mbriken lyder: "Jag vUl inte att de skall få hårda straff." Men flickan säger också: "Ibland blir jag hemskt sur pä pojkarna. Dä önskar jag att de fick se vad de ställt tiU med — att de fick se såren på mina benstumpar." Olyckan hände på juldagen. Karin försökte Ufta på en livligt trafikerad

väg i Göteborg. Hon påkördes då av nägra meUanölsbemsade pojkar, 13—15 är gamla, som körde en stulen bil i 100 km fart. Hon slungades fem meter från vägen vid sammanstötningen. Pojkarna fortsatte färden som om ingenting hänt. De stal i stäUet en annan bU, raggade upp nägra flickor och skröt om sin eskapad.

Är det underligt om man, när man vet att det gäller levande människor, reagerar inför dessa fakta som inle kan bortresoneras? Vi vet ocksä att det gäller de yngsta generationerna. Är det dä inte vär plikt att göra något åt det?

Man mä diskutera sammanställningen i ThorneU-Markéns bok som nu flera talare har uppehållit sig vid, men det gäller dock en faktasamling, hur man sedan vUl bedöma dess vetenskapliga värde. Jag kan i och för sig inte se att det skulle innebära ett förringande om en vetenskaplig undersökning samtidigt kan vara opmionsbUdande, Men författarna förklarar just genom den mångfald citat som de återger hurudan uppfattningen är bland ungdomarna och bland dem som har med ungdomsgårdar o. d. att göra. De säger; Det är bland ungdomen som mellanölet brutit in och fått den starkaste genomslagskraften, Ölbruk florerar nu ända ner i I O-årsåldern. Att supa meUanöl är "inne" bland de flesta, och med supa menas just att man häller i sig mer eUer mindre regelbundet för att uppnå olika grader av berusning.

Ungdomarna som gjort undersökningen har kommit pä spåren en annan intressant sak — som också äterfinns i utskottets betänkande — nämligen att mellanölsvännerna slår hårt pä det förhållandet att fylleristatistiken inte går uppåt.

Att fylleriet reellt minskar är väl riktigt så tiU vida att ungdomarna inte blir stupfulla av öl utan i stället blir bråkiga och oregerliga. Frågan är också vad fylleristatistiken kan ta upp i vår tid med den hårda belastning som poUsen har och med den benägenhet man väl ofta har att inte blanda sig i om man ser ett gäng bråkiga ungdomar. PoUsen försöker få dem att gå sin väg, och de flyttar sig då bara tUl någon annan plats i samhället.

Herr Wennerfors polemiserade mot mig med anledning av den av mig väckta motionen om att mellanölet skall förvisas tUl systembutikerna. Jag mäste säga att jag hellre apostroferas som reaktionär av herr Wennerfors än jag såsom han på s. 9 i boken om mellanölet skyltar som inlerpellanl 1963 och som motionär 1964 med påståenden om att mellanöl skuUe medföra en övergång frän starksprit tiU lättare alkoholdrycker. Vi har kanske förat trott pä detta, men det förhållandet att det gäller de allra yngsta gör nu hela mellanölsproblemet oerhört allvarligt.

Angelägenheten av att mellanölsförsäljningen flyttas till systembutikerna bestyrks av en del repliker i den nämnda undersökningen, Pä frågan om det inte är farUgt att dricka mellanöl svarar den 13-åriga Eva-Lena; "Då skulle man inte få köpa det överallt," Lennart, 14 år, svarar på samma fråga följande; "Nej, det finns ju att köpa överallt," Vi som har gått in för en mellanölsförsäljning i systembutikerna blir ytterUgare stärkta i vår övertygelse när vi ser att detta är ett motiv för de allra yngsta.

Råkar de äldre komma in pä Systemet, herr Wennerfors, fär vi väl Uta något på svenska folket, vars omdöme herr Wennerfors alltid prisar så

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. in.

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 29-32

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

högt. Man kan också i många avseenden ha anledning att sätta det mycket högt. Att man skulle underlåta att överföra mellanölsförsäljning till systembutikerna pä grund av risken att nägon som kommer in där ocksä skulle köpa litet brännvin är emellertid ett argument som inte håller. Vi får inte in 10—14-åringarna pä Systemet.

Insättande av upplysningskampanjer, frivilliga åldersgränser vid försäljningen av mellanöl åt ungdomarna hjälper något men inte mycket. I detta sammanhang skall man nog inte lägga skulden så hårt pä skolan som herr Wennerfors gör. Det torde inte finnas nägon lärare som inte känner tiU de risker ungdomarna i dag löper genom bruket av alkohol, mellanöl, hasch och narkotika över huvud taget. Jag undrar om herr Wennerfors Uka väl som vi som arbetar i skolan är medveten om att ungdomarna i sädana avseenden är ytterst beroende av sina kamrater. Jag kan nämna ett svar som gavs vid ett enskilt samtal med en ung elev om rökning. Frägan var följande: Skall du inte sluta med rökningen — du vet att den är farlig? Vederbörande, som väl tyckte sig ha oändligt mycket Uv framför sig, gav följande svar: Dä dör jag hellre ett år tidigare. Det var ändå fräga om en eljest klok och vaken gymnasist, men sä resonerar man när man är mycket ung.

Det är därför vi inte kan komma till rätta med problemet genom att anslå ytterUgare några miljoner tiU upplysning. Vi måste helt enkelt göra det svårare att komma åt mellanölet, som omvittnat är infarten tiU alkoholmissbruk i många former. Något mäste ske i detta avseende, och skatteutskottet sätter sin förhoppning till den omständigheten alt alkoholpolitiska ulredningen under trycket av en allt bredare opinion i värt land skall behandla mellanölsfrågan med förtur. Av debatten i dag har det framgått att så tycks ske, och det är glädjande, ty annars har man ju ibland känslan av att där gäller ett slags tröghetslag. Följande uttalande i en tidningsledare är nog så riktigt:

"Vad blir det av allt detta? Svårt att säga — tröghetslagen gäller på nykterhetsfrågans område. Riksdagsmän kan läsa om alkoholens härjningar ena dagen och den andra rösta ner även blygsamma förslag. Tänk om något annat medel skulle orsaka eller medverka till 5 000 dödsoffer om året! Dä skulle det snabbt bli en folkresning. Men alkoholens härjningar är något gammalt och vant,"

I förhoppning om att vi vid nästa riksdagssession har några konkreta förslag att ta ställning tiU har jag inget yrkande denna gång men hoppas som övriga talare på att behandlingen sker skyndsamt.

I delta anförande instämde fru Hambraeus (c), fru Berglund (s), herrar Eriksson i Bäckmora (c) och Peterson i Karlskrona (s), fru Normark (s) samt fröken Pehrsson (c).

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle;

Herr lalman! Jag känner allra största respekt för fru Åsbrinks inlägg, hennes starka inlresse och engagemang för det här mycket stora problemel. Vi är många här som skuUe kunna redovisa en mängd fall som sannerligen är oerhört tragiska och olyckliga. Jag är aUtsä helt överens med fru Åsbrink om att det måste vidtagas åtgärder. Det är kanske bara

sä att vi har litet olika utgångspunkter.

Det är en sak som förvånar mig, och det är närmast därför jag begärt ordet, nämligen det sista fm Åsbrink sade om informationen. Det överraskar mig litet att fru Åsbrink, som representerar skolan, den institution i samhället som skall sprida kunskaper och informationer, inte tiUmäter informationen riktigt den stora betydelse som mänga av oss andra gör.

Jag skall inte använda ordet fostran — det finns inte med i den nya läroplanen — vi skall hjälpa eleverna med deras personlighelsutveckling, vi skall ge dem kunskaper och färdigheter, utveckla deras omdöme. De skaU lära sig att tänka klart och självständigt och kritiskt. Vi skaU hjälpa dem att stå emot den propaganda som trummar emot dem. Eleven skall hjälpas att bena upp olika problem och kunna stäUa olika påståenden mot varandra. Krävs det inte för detta, fru Åsbrink, kunskaper? Krävs det inte kunskaper om alkoholens verkningar, hur olika rusdrycker påverkar oss, kunskaper om skaderisker i samband med bruk av olika alkoholdrycker?

Jag är, som sagt, Utet förvånad över del sätt på vUket fru Åsbrink yttrade sig. Jag skulle med största tiUfredsstäUelse motta beskedet att jag har missförstått vad hon sade och att fru Åsbrink instämmer med oss som anser att vi har försummat informationen i 15 år och att det nu är på tiden att vi satsar mer än 5 miljoner kronor per år. Förra året motionerades del om 10 miljoner. I år finns det också en moiion där beloppet 10 miljoner nämns. Och det måste satsas omkring 10 miljoner på en enda informationskampanj! Det är alltså en ordentlig satsning det är fräga om, fra Åsbrink.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. ni.

Fru ÅSBRINK (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har, herr Wennerfors, aldrig underkänt informationen och undervisningen. Det var därför jag tog lärarna i försvar vilka, som jag sade, alla känner till riskerna med mellanölet. Därmed anser jag det självklart att de också talar om det. Men vi i skolans värld blir tyvärr ofta varse att det finns en skillnad mellan teori och praktik. Vi ser hur ungdomarna i själva verket reagerar i det dagliga livet.

Skolan förtröttas inte att ge undervisning, information och kunskaper. Men mot avsaknaden av den mognad som behövs för att stå emot kamraters tryck och strömningen i tiden att det är modernt och "inne" att dricka mellanöl kämpar, som vi ser, skolan många gånger förgäves, dock utan att ge upp hoppet. Vi som arbetar i skolan känner, som sagt, till skillnaden mellan teori och praktik, och vi vet att det inte räcker att freda sitt samvete med att säga att staten skaU lägga etl par miljoner tUl på informationen. Vi vet att det icke är hela lösningen av frågan. Det är omodernt att tala om att man skaU skydda tio- tolvåringar, men icke förty tror jag att det är ett begrepp som vi måste bli varse i värt samhäUe, att det är fråga om skydd. Vi skall inte bara tro att tioäringarna allsidigt kan bedöma problemen, ta stäUning till framlagda fakta och sådant. Min erfarenhet som lärare jävar det påståendet. Jag vet att det krävs information och hjälp i form av att man t, ex, gör mellanölet svåråtkomligare.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Herr WENNERFORS (m) kort genmäle;

Herr talman! Det låter som om jag skulle ha en annan uppfattning beträffande ölbruket bland tolvåringar. Vi är helt på samma linje, även beträffande elvaåringar, tolvåringar, trettonäringar och ända upp till sexton-, sjutton- och artonåringar. Det är inte det som det är fräga om. Jag har heller inte skjutit skulden pä lärarna. Jag sade i mitt inlägg frän talarstolen att det är huvudmännen, skolmyndigheterna, som varit försumliga gentemot lärarna. Jag tror att många, många lärare runt om i landet gör utomordentliga insatser pä detta område.

Jag rekommenderar emellertid fru Åsbrink att ta kontakt med Biologilärarnas förening och fråga om dessa lärare varit nöjda med den undervisning som de fått i alkoholkunskap under de senaste 15 åren. Den har varit miserabel. Men trots detta har dessa lärare med sina dåliga kunskaper t.o. m, måst undervisa klasslärarna om hur man skall undervisa i alkoholkunskap. Alkoholkunskap kan inte heller ingå som examensämne för lektor. Det är ytterligare ett belägg för utrymmet för alkoholkunskapen i skolan.

Fråga lärarna i samhäUskunskap vad de fått för kunskaper på detta område. Jag är säker pä att de gör allt vad de kan men de skuUe kunna uträtta ofantligt mycket mera, om vi inte försummat just detta.

Det är sådant som vi kanske inte skulle tala med lärarna om utan med skolmyndigheterna i samhället.

Fru ÅSBRINK (s) korl genmäle;

Herr lalman! Brister har väl både skolor och skolmyndigheter, men jag lycker nog alt herr Wennerfors skjuter för hårt pä samtliga institutioner. Lika väl som man menar att en grundskoleelev eller en gymnasieelev skulle kunna la stäUning till fakla fär man ulgå ifrän alt lärare i samhällskunskap och dithörande ämnen är så intresserade av samtiden och dess problem att de själva kan inhämta och har inhämtat kunskaper om etl av tidens stora problem. Jag tror inle man skall skylla bara pä utbUdningen, ulan man har rätt att begära att lärarna känner lUl dessa sammanhang.

Herr BRANDT (s):

Herr lalman! Skatteutskottet har fäll så mänga rosor och knappasl nägon kriiik all det inte krävs något försvar från utskottets talesmans sida. Men jag har ändå anseit alt jag borde göra några kommenlarer tUl belänkandet.

Problemels allvar har vi inom utskollet inte ansett oss behöva diskulera; del slår klart för alla riksdagens ledamöier. Jag har också efter den diskussion som vi fört i denna fråga i riksdagen lidigare fäll den uppfattningen att det inle här främst gäller mellanölets förödande verkningar ulan mera en leknisk eUer procedurarlad fråga.

Förra året uttalade bevillningsutskottet enhälligt sin oro över det problem, särskill för ungdomarna och för trafiksäkerheten, som den ökade konsumtionen av mellanöl syntes innebära. Utskottet förutsatte dä att alkoholpoliliska ulredningen skulle behandla problemet med förtur.

Riksdagen godkände utskottets betänkande.

Riksdagen räknade självfaUet med all ulredningen skuUe effektuera dess beslul. BevUlningsutskottet hade visserligen följt sin praxis att inte skriva yrkandet i klämmen, vUkel andra utskott vanligtvis gjorde, men det framgick klarl och tydligt alt det var fräga om en beställning. Men del synes som om det inle har blivit någon förlursbehandling inom utredningen. Herr Wennerfors säger att ulredningen under de senaste månaderna ändå har sysslat med denna fråga, men såvitt jag förstår har ingel beslul fattats och vi har inte fått besked om all utredningen behandlar frågan med förtur såsom riksdagen har beslulal.

Det nya som nu har inträffat är att utredningen avser all framlägga sitt huvudbetänkande redan nästa höst, alltså 1972. Det blir i sä fall något lidigare än vad vi hade räknal med, och kravet pä all meUanölsfrågan skulle behandlas med förtur kan därför sägas ha minskat i styrka. Del är alldeles uppenbart alt det bästa för riksdagen är alt ha hela del alkoholpoliliska problemel presenterat för sig med remissvar och allt sådant när den skaU ta slällning tiU mellanölsfrågan. Men med hänsyn till de vittomfattande problem som utredningen har att behandla, menar vi från utskottet, att del torde vara väl optimistiskt all räkna med all ulredningen skall hinna framlägga nägol huvudbetänkande näsla ärs hösl. Och även om den skulle kunna hinna med det, menar utskottet, kommer dess betänkande att omfatta så många problemkomplex på alkoholpolitikens område, all etl slutligt beslul efter remisser o.d. ändå blir relativt avlägset.

Del är med hänsyn därtill och till frågans vikt — och inte minst med tanke pä all nytUlkommande problem på alkoholomrädet bör behandlas så snabbt som möjligt — som skatteutskotlet enhälligt anser att mellanölsfrågan bör behandlas skyndsamt och med förtur.

Del är alltså som herr Wiklund i Stockholm sade, klartext även i är. Utskottet syftar här pä ungdomens mellanölskonsumtion. Vi säger alt ju tidigare ett alkoholberoende uppstår, desto svårare bUr konsekvenserna. Del är egentligen vår enda molivering; vi anser all skälen är uppenbara för alla.

Utskottet menar dock alt förslaget bör komma från alkoholpolitiska ulredningen, som har att bedöma alla dessa problem öch därför lättare kan inordna eventueUa åigärder i belysning av hela del malerial utredningen har all överblicka.

Jag förstår,inle riktigt vad herr Wiklund menar när han säger ä ena sidan att riksdagen måste kunna fä frägan om mellanölet grundligt penetrerad och å andra sidan alt man skaU skynda pä. Det går kanske inte att förena dessa båda krav; vi får nog finna oss i att vi måsle la ställning lill frågan utan att kunna sätta in den i dess slora sammanhang. Men utskottet anser att saken är sä allvarlig alt vi viU ha elt förslag från utredningen.

Det är uppenbart att ett omedelbart bifall tiU motionerna skulle få konsekvenser som riksdagen omöjligen kan förutse. Låt mig som exempel ta förbudet mot tUlverkning och försäljning av mellanöl. Vad skulle det i praktiken betyda? Så handlar riksdagen helt enkelt inle alt den bara fattar beslut utan alt la hänsyn tiU alla konsekvenser. En fördubbling av

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, rn. m.

skatten på meUanöl vUl vissa motionärer ha, men vad skulle det betyda? Jo, att skatten på meUanöl skulle bU 60 öre högre per Uter än skatten pä starköl. Alla förstår att man inte fattar beslut bara på en punkl ulan att la hänsyn tUl konsekvenserna på andra punkler.

Vad försäljning endasl i systembutiker får för konsekvenser har Systembolaget förklarat för oss förra året; man mä acceptera det eUer inte. Herr Wennerfors har här initierat redogjort för de besvärligheter som den metoden för med sig. Visst kan man säga att vi ändå skall besluta att man skall sälja meUanöl endast i systembutikerna, oavsett vilka konsekvenser del får, eftersom det här problemet är så allvarligt. Men utskottet har icke ansett att man kan förfara på det sättet utan vUl ha sin utredning som klargör vUka konsekvenser del blir även i det avseendet.

Alla dessa problem, menar vi, bör närmare klarläggas innan riksdagen fattar beslut i anledning av motionerna. Det föreUgger alltså inget ställningstagande i sak tUl motionerna. Utskottet följer endast den praxis som råder i Sveriges riksdag: att frågorna skaU vara grundUgt utredda och att vi skaU ha klart för oss alla konsekvenser det får när vi fattar beslut.

Herr talman! Ställningstagandet tUl övriga motionsyrkanden menar vi bör anstå tiU dess alkoholpolitiska utredningen framlagt sitt huvudbetänkande. Med dessa ord yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c);

Herr talman! Herr Wennerfors, som är mellanölets främste förespråkare i denna kammare, var förvånad över att så mänga motionärer kommer tUlbaka tiU denna fräga när vi så sent som under höstriksdagen hade en stor debatt om mellanölet. Jag kan delvis förstå herr Wennerfors i den situationen där han befinner sig. Det måste vara ytterligt besvärUgt att ha varit med om att driva på tUlkomsten av detta mellanöl, som enligt vad utvecklingen sedan har visat innebär sä stora vådor för hela vårt samhälle,

I det betänkande från bevillningsutskottet som vi diskuterade i höstas sades att man borde vänta pä alkoholpoUtiska utredningens förslag, och delta betonas även i dagens betänkande från skatteutskottet. I min motion, nr 616, har jag respekterat det betänkandet som lämnades i höstas. Den gängen ställde jag frågan till utredningens ordförande, som då satt i kammaren, när alkoholpolitiska utredningen skulle kunna vara färdig att lägga fram sitt förslag. Om den saken sades ingenting i beviUningsutskottets betänkande. Nu säger skatteutskottet att förslaget kan väntas tUl hösten 1972. Det innebär att riksdagen i bästa faU under 1973 kommer att kunna ta ställning tUl frägan. Så länge får vi alltså ge oss liU tåls trots den situation som råder på detta område. Det tyckerjag för min del inte är tiUfredsställande. Därför menar jag att vi under tiden måste göra någonting. I min motion anhåller jag i andra att-satsen att en informations- och upplysningskampanj om effekterna av ölkonsumtionen genomföres, varvid man bör inte minst belysa vådan av sådan komsumtion i samband med framförande av motorfordon.

Man kan ha vUken uppfattning som helst om värdet av den här skriften, som vi alla fått oss tUlsänd, men jag tror ändå att den har en hel del att säga oss, I varje fall visar utfrågningen av ungdomarna att vad de

saknar är kunskap om ölet och dess verkningar. De säger att de dricker öl därför all andra dricker. Det beror aUtså pä gänget, på föredömet. Ungdomarna säger också att ölet inte är farligt, ty annars skulle man inle fä köpa det så som man nu gör. Det sägs t. o. m, i några svar: Det är ju ingen alkohol. Ja, så Utet vel man om det som man dricker i sä pass stora mängder. Flera av ungdomarna säger ändå att de berusar sig. De dricker 8

— 10 burkar åt gängen, och den mängden är ju detsamma som en 37 ;a
renat. Sä mycket sätter dessa ungdomar i sig en kväU, Det beror pä
bristande kunskaper, avsaknad av en information som vi, samhällel, inte
har givit dem. Ansvaret för att ge dem den informationen borde vila på
oss, när vi har släppt meUanölet fritt.

Tyvärr har vi inte massmedia med oss när det gäller denna information, och vi har reklamen emot oss. I det avseendet vann vi ju litet vid höstens debatt, ty dä framkom det att regeringen hade tUlsatt en utredning, som skulle se över problemet ur tryckfrihetsförordningens synpunkt för att möjliggöra ett reklamförbud. Nu är det att hoppas att denna utredning inte skaU ta sä läng tid som den alkoholpoliliska utan alt den skaU komma snabbare.

Utskottet har ju en förnämlig recit i sitt betänkande. Man talar om vad som har förevarit. Men själva utskottsbetänkandet som sådant ger oss inle stora förhoppningar. Det är förvånansvärt att man inte kunnat ta fasta pä de motionsuppslag där det talas om en utökad informations- och upplysningskampanj fram tUl dess att vi fär en ny lagstiftning pä detta område. Vi kan inte här i riksdagen sitta med armarna i kors när lärarna, polismakten, ungdomsledarna och även föräldrarna ber om åtgärder. Vi har ändå ett ansvar här som vi inte kan komma ifrån.

Jag sade tidigare att vi har mycket emot oss, bl. a. reklamen, I den Ulla skrift jag nämnde kan vi också läsa vad SÖ-chefen säger om den saken:

"MeUanölsreklamen har — man känner sig frestad att säga samvetslöst

— inriktats på ungdomsgrupperna. EnUgt min åsikt är denna modernt
förledande reklam dUekt ansvarig för många personliga tragedier och för
en kraftig försämring i själva utgångsläget i kampen mot alkoholskador,"

Och SÖ-chefen tUlägger:

"Jag tvekar inte att säga, att reklamen för mellanölet aUtmer har kommit att framstå som något av ett socialt sabotage, ett av profitintressen dikterat attentat mot ungdomen."

SÖ-chefen om någon bör känna och känner ocksä trycket, och han har aUtså uttalat sig klart i denna fråga. Men vi har inget stöd från massmedia som radio och TV. Inte det minsta lilla underhållningsprogram kan ju sändas utan att spriten måste flöda i glasen. Sådant är inget föredöme för ungdomen, ingenting att ta fasta på när ungdomarna söker vägar för sitt umgänge med kamraterna.

Man borde, menar jag, nu ha tagit chansen att åstadkomma en förbättring. Utskottet hade kunnat göra detta genom att skriva tUl Kungl. Majrt och begära ökade insatser på detta område till dess att riksdagen kan ta stäUning tUl alkoholpolitiska utredningens förslag.

Herr talman! Jag ställer inget yrkande, ty jag anser det meningslöst att yrka bifaU tUl min motion när ett enhälligt utskott står bakom betänkandet. Men jag har heller ingen anledning att yrka bifall tUl

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

utskottets hemställan, eftersom utskottet i och för sig säger så förskräck-Ugt litel,

I delta anförande instämde herrar Persson i Heden, Norrby i Gunnarskog och Polstam (samtUga c).

Herr HYLTANDER (fp):

Herr lalman! I stort sett kan jag inskränka mig tUl att instämma i de yttranden och synpunkter som framförts av herrar Wiklund i Stockholm och Henmark samt fru Åsbrink och herr Magnusson i Nennesholm. Jag vUl bara konstatera att ingen i denna sal och ingen ute i vårt samhälle med ansvar torde kunna förneka att mellanölet i dag är ett stort problem, speciellt vad gäUer ungdomssidan. Herr Henmark påpekade mycket riktigt att problemet undan för undan ökat i omfattning under hela den tid som mellanölet funnits.

Jag tror inte att man överdriver om man säger all införandet av mellanölet var ett misstag, särskilt mot bakgrunden av att man försvarade meUanölets införande med att det skulle minska konsumtionen av slarkare drycker. Alkoholkonsumtionen i dess helhet har under de år som förflutit bara ökal. Och jag tycker att man gör en felaktig statistikredovisning när man jämför konsumtionen av starkare och svagare alkoholdrycker och säger alt konsumtionen av slarkare drycker minskat därför att konsumtionen av svagare drycker ökat. Man kan ju konstatera att både konsumtionen totalt och konsumtionen av starkare spritdrycker har ökat. Jag tycker att det är en helt felaktig redovisning. Man kunde i stället klart ha tiUståtl att alkoholkonsumtionen i samhället har ökat. Och att mellanölskonsumtionen har ökat torde inte bidra till att göra bilden vackrare. Det bevisar bara att den målsättning man hade när mellanölet infördes, aUtså att del skulle minska konsumtionen av slarkare spritsorter, inle har kunnat infrias.

AlkoholpoUtiska utredningen tillsattes som bekant 1965, alltså för fem och ell halvt år sedan, och många har fått det intrycket att utredningen tidvis nästan har kapsejsat — eller kört i drickat, vilket uttryck man nu skall använda. Utredningen torde emellertid inte sakna arbetsmaterial, och det har herr Wennerfors som ledamot av utredningen ocksä redan konstaterat och dokumenterat här. Om utredningen nu har mellanölet uppsatt med förtur på sin föredragningslista vill jag bara uttrycka den förhoppningen att utredningen kommer att presentera etl förslag i frågan inom rimlig tid. Man kan emeUertid dela herr Brandts dubier om att utredningen på den tid som aviserats, fram tiU hösten 1972, skall kunna vara klar med hela sitt omfattande arbete. Beträffande meUanölet torde man dock efter skatteutskottets nu presenterade utlåtande och debatten här i dag kunna hoppas att utredningen inom en snar framtid framlägger ett genomarbetat, konstruktivt och radikall förslag i frägan.

Som invändning mot motionen 603, som jag har medverkat till, anförde herr Brandt att dubbel skatt på mellanölet skulle innebära högre skatt än skatten på starkare alkoholdrycker. Då vill jag erinra om att motionens yrkande var att vi i avvaktan på alkoholpolitiska utredningens

förslag i frågan skulle ta denna dubbla skatt. Jag behöver väl inte påminna skatteutskottet om att utskottet har initiativrätt. Om en enkel motionär föreslår något som inte är fullständigt, torde ett så initierat och initiativkraftigt utskott som skatteutskottet kunna följa upp frägan och höja skattenivån, så att de båda skattesatserna inte kommer i konfUkt med varandra — om utskottet nu viU göra något. Observera att förutsättningen var att denna skatt skulle uttas under tiden som vi väntar på alkoholpoUtiska utredningens förslag. Om motionens förslag hade bifaUits skuUe det också ha kunnat få en i dagens läge inte sä obetydUg bieffekt, när det är sä ont om pengar i statskassan, nämligen att den högre skatten ju skuUe ha ökat inkomsterna. Samtidigt skulle den måhända — och det var den effekten vi motionärer först och främst eftersträvade, eUer i varje fall var det bakgrunden tUl vår motion — ha minskat meUanölskonsumtionen. Kanske hade vi då fått båda effekterna, vad vet jag? Men det hade varit värt att pröva. I varje faU hade det varit bättre än att ingenting göra alls.

Hen talman! Utskottet har i sitt betänkande understrukit det problem som här finns särskilt på ungdomssidan och klart sagt ifrån att skyndsamma åtgärder är nödvändiga för att bryta utvecklingen när det gäller ungdomens konsumtion av meUanöl, I Ukhet med flertalet motionärer - och där räknar jag även in undertecknarna av motionen 603 — förväntar utskottet att alkoholpoUtiska utredningen behandlar meUanölsfrågan och framlägger förslag i ärendet snarast. Jag finner mig därför inte behöva stäUa något yrkande i anslutning tiU motionerna utan viU bara uttrycka förhoppningen att alkoholpolitiska utredningen snarast måtte presentera ett väl genomarbetat, radikalt och konstruktivt förslag.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Herr tredje vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandUngar.

Herr STÅLHAMMAR (fp):

Herr talman! De motioner som nu behandlats av skatteutskottet hänvisar i flera fall till gjorda uttalanden och utredningar som enstämmigt pekar pä att vi, om ingenting speciellt görs, riskerar att inom nägra år stå inför en mycket utbredd ungdomsalkohoUsm, en ungdomsalkohoUsm sä stor att vi kanske inte ens kan ana dess omfattning.

Nu hör man då och dä folk säga att detta inte är meUanölets fel. Vi hörde nyss herr Wennerfors uttala att det Uka gärna kunde vara så att ungdomar säger att det är meUanölet som förorsakat problemen trots att man vet med sig att man använt starksprit. Sådana osanna intervjuuttalanden kan naturUgtvis förekomma då och dä; eftersom alla skäller på meUanölet kanske det känns lättare att skyUa på mellanölet om man har dåligt samvete för att man berusat sig. Men alla vi som arbetar med ungdom, i skolor eUer på ungdomsgårdar, och alla de som över huvud taget kommit i kontakt med ungdom kan väl utan svårighet konstatera att meUanölet, vare sig man dricker det direkt ur burk eller på pub, utgör ett mycket väsentUgt inslag i ungdomsumgänget över huvud taget. De siffror som undersökningen av pedagogiska institutionen i Stockholm kommit fram tUl och som herr Wennerfors litet arrogant avvisade, säger i

I"* Riksdagens protokoU 1971. Nr 29-32

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

alla fall att 84 procent av dem som är under 16 år regelbundet dricker meUanöl och att 46 procent dricker mer än sex burkar per vecka och därmed är att betrakta som storkonsumenter. Vad som är ännu aUvarligare, tycker jag, är att man räknar med att var fjärde elev på meUanstadiet, aUtså de som är meUan 9 och 12 år, dricker mellanöl regelbundet.

Vi är aUtså överens om att vi har ett problem. Det besvärUga i läget är ocksä att väldigt mycket av den positiva samhäUsvårdande verksamhet som vi satsar så mycket pengar på — jag tänker t. ex. pä ungdomsgårdar och på den elewårdande verksamheten i skolorna — försväras eUer fuUständigt omöjliggörs pä grund av mellanölet. Det verkar ganska meningslöst ibland att håUa pä och bygga upp ett skolsystem med elewärdskonferenser och med effektiva åtgärder i form av elevanalyser och individueUa behandUngsprogram när skolan inte kan vidta åtgärder på det område där orsakerna tUl problemen är att finna, alltså inte har möjUghet att kontroUera konsumtionen av mellanöl. Samma sak gäller för ungdomsgårdarna.

Utskottet har självt betonat att mellanölet utgör en trafikfara. DärtUl kommer kriminaUtet och andra problem av social och individueU art. Men den risk som kanske ändå är allra störst är att meUanölet lätt blir en inkörsport tUl starkare berusningsmedel.

Då kan man fråga sig; Vilka är orsakerna till att detta problem håller på alt växa oss över huvudet? Man kan ha många uppfattningar om detta. Men det är i alla faU ganska klart att den intensiva reklamsatsning som gjordes då meUanölet släpptes fritt och som var inriktad direkt på ungdomen som målgrupp blev för stark för att ungdomen skuUe kunna stå emot. Dessutom balanserades den inte av en lika systematisk information om mellanölets skadeverkningar. Sedan är det klart att det faktum att det är lätt att köpa mellanöl överaUt bidrar till att göra problemet slörre. Men ännu aUvarUgare är en tendens som omvittnas av många, nämligen att man medvetet dricker för att bU berusad och alltså fly från verkUgheten, Jag tycker alt detta känns som en uppmaning till oss i ansvarig ställning. Vi har alltså skapat ett samhälle där ungdomen upplever en sådan otrygghet och oro inför framtiden att man känner ett behov av att ständigt fly från det samhälle man befinner sig i och vUket vi tycks tolerera.

Jag tror inte att man skaU överdriva betydelsen av undervisning i skolan. Det är klart att skolan borde ha en mycket mer systematisk och måUnriktad undervisning om alkoholen. Men vi kan ju ta exempel från den könsroUsundervisning som förekommer i skolan. Vi ser ju hur lätt den motarbetas av t. ex. reklamen som för fram andra könsroller. Eller vi kan se på skolans försök att skapa individuellt väl utvecklade harmoniska medborgare som är positiva tUl andra människor och hur de försöken motverkas av samhäUsföreteelser utanför skolan. Det föreUgger precis samma problem vad gäller meUanölet.

Tyvärr finns också föräldrar som har den uppfattningen — en uppfattning som framskymtade även i herr Wennerfors' anförande — att någonting måste ungdomarna ha och att det då är bättre med mellanöl än narkotika. Att detta är en missuppfattning står klart när vi vel att

meUanölet mycket ofta är inkörsporten tUl narkotika.

Den mycket sofistikerade reklamen med ungdom, trivsel, skön stämning, levande ljus och aUt sådant som hör ungdomskulturen tUl har bidragit tUl att meUanölet bUvit en integrerad del av ungdomssamvaron. Det kan hända — det vet vi ingenting om — att man hade fått samma ökade konsumtion av nägon annan dryck, om man hade satsat Uka mycket pengar på reklam för Coca-cola, Zingo eUer vUken dryck som helst. Vi skaU nog inte utan vidare tro att ungdomarna, om de inte haft meUanölet, hade druckit starksprit i stäUet. I så faU skuUe ju reklamen för läskedrycker slopats för länge sedan.

Frågan är vad som skaU göras nu. Som medmotionär är jag glad för att utskottet har uttalat sig mycket positivt för uppfattningen att ätgärder hastar.

Man bUr dock ganska betänksam när man ser vad alkoholpoUtiska utredningen har ägnat sig ät under sin sexåriga tUlvaro. Den tiUsattes 1965. Några tUläggsdirektiv har alkoholpolitiska utredningen inte fått, och sådana har aUtså inte kunnat försena dess arbete. Utredningen har avgett ganska många yttranden men bara ett enda betänkande. Detta kom den 15 juni 1970 och avsåg organisationen av utskänkningskontrol-len.

AlkoholpoUtiska utrednmgen har redovisat vad den för närvarande sysslar med. Målsättningen är - och kan betraktas som vacker - att där så är möjUgt bör tro ersättas av vetande. För att nå det målet har man gjort en sociologisk undersökning som hade tUl syfte att kartlägga konsumtionsvanorna hos olika befolkningsgrupper, attityder och instäU-ningar tUl konsumtionen. Denna undersökning har utförts på 3 000 personer, som utgör ett tvärsnitt av populationen, och på 2 000 ungdomar i åldern 15—25 år. Den undersökningen blev färdig hösten

1968. Det beräknades att slutrapporten skulle kunna avlämnas hösten

1969, och den skaU ingå i det slutUga betänkandet som skaU framläggas
hösten 1972. Utredningen kommer alltså att stödja sig pä en undersök
ning som, när betänkandet läggs fram, är fem eller sex år gammal.

Man avser vidare att göra en statistisk undersökning i syfte att utreda sambandet meUan alkoholbruk och sociala förhållanden. Det föreligger ingen uppgift huruvida denna utredning ännu har påbörjats eUer när den i annat faU skaU påbörjas. Det är kontroUstyrelsens statistiska sektion som svarar för den undersökningen.

Man avser vidare för det tredje att utföra en statistisk ekonometrisk undersökning i syfte att utreda hur de ekonomiska faktorerna påverkar alkoholkonsumtionens storlek och inriktning. Inte heUer beträffande denna undersökning går det att få fram nägra uppgifter huruvida den har påbörjats. I den undersökningen skulle oUka konsumentgruppers speciella egenskaper kartläggas — jag förestäUer rrug i vad det avser alkoholkonsumtionen, trots att det inte direkt anges.

Man har ocksä bedrivit en försöksverksamhet beträffande fri starkölsförsäljning, vUken emeUertid som bekant måste avbrytas.

Denna Ulla sammanställning över vad man gjort visar aUtså att man inte ägnat något särskUt intresse åt meUanölsfrågan - inte ens tankemässigt, tydUgen. Däremot avser man att ta itu med skolundervisningen.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

En särskUd arbetsgrupp har tUlsatts i detta syfte. Denna arbetsgrupp har funnit det lämpligt att behandla alkohol, narkotika och tobak i ett sammanhang. Det är ungefär så långt man har kommit.

Slutligen tänker man ta upp frågan om upplysningsverksamheten. Man har haft en överläggning med olika myndigheter, ungdomsorganisationer och nykterhetsorganisationer om upplysningsverksamheten och det StatUga stödet tUl organisationerna för detta ändamäl. Man har dock ännu inte tiUräckUgt underlag för att ta ställning tUl målet och medlen för upplysningsverksamheten.

Efter sex års arbete i alkoholpolitiska utredningen förefaller det inte vara särskUt mycket som har åstadkommits.

Nu får vi ändå hoppas att utredningen, som trots allt mäste ha samlat pä sig rätt mycket sakmaterial och sakkunskap och som gjort lägesanalyser, skaU kunna föreslå åtgärder som leder tUl en förbättring av det läge som vi nu gemensamt konstaterat är mycket prekärt. Troligen kommer många av de förslag som framförs i motionerna att kunna tas upp av alkoholpoUtiska utredningen och leda tUl åtgärder som nedbringar missbruket ibland ungdomen.

Det finns en annan glädjande strömning i tiden, och den är typisk för den ungdomsrevolt som uppstår i mänga sammanhang. Ett flertal ungdomsorganisationer börjar själva revoltera mot det samhäUe som låter ungdomen manipuleras av i det här fallet alkoholproducenter och skickUga reklammakare. SSUH t. ex. har gått ut med devisen "Alkohol-vägra" för att bekämpa de risker som ungdomen löper i kontakt med meUanölet.

Det är frän den synpunkten jag anser att det måste vara ett rättfärdighetskrav att den generation som ansvarar för samhällsutvecklingen, som sitter i förtroendepositioner i samhället och som är vuxen, soUdariskt stöder och hjälper dem som riskerar att drabbas av skada. Man kan inle överlåta åt ungdomen själv att klara av detta. Jag talar nu om myckel unga människor, under 18 år. Detta kan innebära att den vuxna generationen får göra inskränkningar i den egna bekvämligheten och kanske ge avkaU på sådant som uppfattas som självklara rättigheter i den egna kontakten med alkoholhaltiga drycker. Detta för att solidariskt kunna hjälpa den ungdomsgeneration som inte själv orkar hålla emot den enorma satsning som nu görs på meUanöl genom reklam och genom den ungdomskultur där man hela tiden måste vara "inne" och en av gänget.

Med dessa synpunkter, herr talman, viU jag yrka bifaU tUl utskottets förslag.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Det kan förvåna att en så stor debatt uppstår i en fråga som är under utredning, men jag tror att det är angeläget att den debatten kommer till stånd. Svenska folket frågar sig: Vad gör man på riksdagshäll i denna för så oändUgt mänga viktiga fråga? Det kan vara värdefuUt att få höra hur man ser på dessa problem och hur man är beredd att möta dem.

Det var mycket intressant att lyssna till herr Wennerfors, som nu konstaterade att mellanölsreformen har skapat problem. Han var dock en

av de största förespråkarna för den. Just detta att man upptäcker att frågan är allvarUg, att något måste göras, tror jag är viktigt och betydelsefuUt. Det kan vara av betydande värde att man ute i landet får del av synpunkter som kommer fram i denna debatt.

För egen del skall jag fatta mig kort. Det har anförts många fakta i debatten och jag skaU inte upprepa dem. Även jag har ett förflutet i denna fråga. Mina tvä interpellationer, den ena redan 1969, fär här tala för sig själva. Det är också bara något mer än tre månader sedan vi senast diskuterade meUanölet i riksdagen. Sedan dess har dock en del inträffat som ytterUgare understrukit angelägenheten av skyndsamma åtgärder för att bryta den ogynnsamma utveckUngen i fråga om ungdomens konsumtion av meUanöl.

Jag hänvisar som så många andra till skriften av Thornell-Markén "Mellanölet — ett nytt ungdomsproblem" och tUl de undersökningar om ölproblemen bland ungdom som författarna redovisar. Jag tror inte nägon kan ta del av den skriftens innehåll och förbli oberörd. Har man inte tidigare förstått hur allvarUg situationen är bör man förstå det efter att ha läst den skriften.

De poUtiska partierna i mitt hemlän har sedan vi senast diskuterade frägan här i riksdagen fått ta emot en skrivelse från Valbo kommuns sociala nämnder, skolstyrelse och föräldraföreningsstyrelse. Jag vill citera något ur den skrivelsen: "Mellanölsreformen har fått konsekvenser, särskilt för barn och ungdom, som endast ett fåtal hade förutsett vid reformens genomförande. Den har ur alkoholpoUtisk synpunkt bUvit ett misslyckande, som riskerar att allvarUgt öka de redan tidigare skrämmande alkoholskadoma i vårt samhälle.

Vad som i alldeles särskUt hög grad är ägnat att väcka sociala myndigheters och även skolmyndigheters reaktion i denna fråga är, att meUanölet alltmer bUvit en vanUg och lättåtkomlig rasdryck för barn och ungdom långt ner i skolåldern.

Resultatet av meUanölsreformen visar med aU tydUghet, att ju mera lättUlgängUga alkoholdryckerna görs ju större blir konsumtionen och aUvarUgare skadeverkningarna. Framför allt har detta visat sig i fråga om ungdomsgrupperna, där vi de senaste åren fått nya konsumtions- och missbruksgrupper ända ner i meUanstadieskolan. Att inför dessa odiskutabla fakta framhärda i en s. k. Uberal alkoholpolitik inför trycket från oUka kommersieUa intressegrupper är socialt oansvarigt. Mänskliga aktiviteter, som leder tUl aUvarUg skada för individ och samhälle måste omgärdas med betryggande restriktioner och ständigt vara föremål för samhäUets strävan att nedbringa skadeverkningarna tUl ett minimum. Den enskUdes intresse får på sådana områden underordna sig samhällets intresse av att skapa trygghet och försvarUga förhållanden i samhället."

Man slutar med att vädja tiU samtUga poUtiska partier och ungdomsförbund att utan dröjsmål ta upp frågan om alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar tiU debatt och därigenom söka finna lösningar för en alkoholpolitik, som hindrar asocial spekulation och marknadsföring och som leder tUl minskad tillgång och efterfrågan på alkoholdrycker och därmed minskade alkoholskador. Jag tycker att det är värt att uppmärksamma när en kommuns samtUga sociala nämnder.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

skolstyrelse och föräldraförening vänder sig tUl de poUtiska partierna med en skrivelse av en sådan karaktär som i det här fallet. Mellanölets snabba mbrytning i aUt yngre åldersgrupper har orsakat missförhållanden, som bUvit aUtmer uppenbara, inte endast för poUsmyndigheter, skolmyndigheter och sociala myndigheter, utan även för oroade föräldrar och för en äldre generation, som känner sig aUtmer otrygg och osäker i samhället.

I det läget borde det vara självklart att ta upp frågan om mellanölet pä nytt, detta så mycket mer som det gamla bevUlningsutskottet vid behandlingen av propositionen 1957 i sitt betänkande m 43 klart sade ifrån att, om inte försöket med mellanölet slog väl ut, man självfallet fick överväga att beträda andra vägar. Så sade utskottet då. Ingen viU väl i dag påstå att försöket slagit väl ut. EnUgt utskottets mening var det då en självklarhet att vi måste beträda andra vägar.

Frågan gäUer nu, vUka vägar vi skaU välja. Det är det problemet som den alkoholpoUtiska utredningen arbetar med. Vi hoppas att vi snart skaU få ta del av resultatet beträffande det avsnitt av arbetet som gäller meUanölsproblemet. Skatteutskottets kraftiga framhållande av att meUanölsfrågan bör behandlas med förtur och att skyndsamma åtgärder är nödvändiga för att bryta den ogynnsamma utvecklingen i fråga om ungdomens konsumtion av meUanöl kan enligt min mening inte nonchaleras. VisserUgen har vi i dag fått höra att utredningen ännu inte tagit ståndpunkt tUl huruvida man skaU komma med delförslag i den här frågan, men jag hoppas att dagens debatt skaU leda tUl att man tar en positiv StäUning tUl utskottets och riksdagens uttalanden. Som motionär hälsar jag utskottets yttrande med verkUg tUlfredsstäUelse.

VUka vägar som skaU väljas när det gäller att komma tUl rätta med de rrUssförhåUanden som råder får vi säkert anledning att återkomma tUl när utredningen framlagt sitt förslag. Men redan nu har vi velat föra fram en del förslag, peka på en del vägar och möjUgheter att lösa det stora problem vi här behandlar.

Herr Wennerfors var inne på värdet av att stärka informationen och undervisningen. Jag delar hans uppfattning på den punkten. Jag tror att det är utomordentligt angeläget att så sker. Jag hoppas att riksdagen kommer att stödja mitt förslag om en höjning av anslaget tUl Centralförbundet för narkotika- och alkoholupplysning och anslaget tUl nykterhetsorganisationerna. Det är en Uten och begränsad höjning, men det kan ändå vara ett uttryck för hur aUvarUgt vi ser på de här problemen. Den frågan får vi anledning att återkomma tiU.

Vad jag vUl säga är att det inte räcker med ökad information och undervisning. Hur ■viktigt och betydelsefullt det än är måste det mera tUl. Likson herr Henmark har jag i en motion pekat pä att man skulle göra ett försök med att sluta upp att tUlverka och saluföra mellanöl. Man kunde åtminstone göra ett experiment. Det är inte meUanölets skuld, säger man på många håll. Hade vi inte haft meUanölet, skulle vi haft en UtveckUng med ökad konsumtion av andra alkoholdrycker, heter det.

Ja, men undersök den saken! Låt oss avstå från tUlverkning och saluförande av meUanöl en tid för att se hur det kommer att verka. SjälvfaUet finns det mänga vägar här att beträda. Vad som är angeläget och viktigt är att vi inte nöjer oss med att enbart prata om problemet

utan att vi verkUgen kommer tUl handUng. Vad som är väsentligt är att vi utan ny tidsutdräkt kan ta upp frågan tUl ny prövning och att vi därvid kan finna vägar som för oss ut ur den besvärliga situation vi här befinner oss i. Vi får inte glömma att det är vi äldre som genom våra ätgärder och vår lagstiftning skapar ett så giftvänligt samhäUe att våra unga inte kan stå emot trycket. Det är utomordentUgt allvarUgt.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Herr BÖRJESSON i Falköpmg (c):

Låt mig, herr talman, få säga några ord i anslutning tUl föreUggande utskottsbetänkande. Jag viU helt ansluta mig tiU vad utskottet anfört beträffande önskvärdheten av att meUanölsfrågan måtte behandlas med förtur i alkoholpoUtiska utredningen.

Att meUanölet utgör ett allvarUgt ungdoms- och samhäUsproblem kan inte förnekas. Den långa talarUstan bär bl. a. vittnesbörd härom. Den UberaUsering av alkoholpolitiken, som riksdagen beslutade 1965 och som innebar fritt fram för meUanölet, fick konsekvenser vilka tUlskyndarna av beslutet säkerUgen inte kunde befara. Man kan knappast öppna en nyhetstidning utan att mötas av mbriker som talar om mellanölets skadeverkningar.

Fru Åsbrink har citerat rubriker från tidningar, som bär vittnesbörd om de skadeverkningar meUanölet medför för dagens barn och ungdom. Varje domare och nämndeman kan med beklämning konstatera att mellanölet varit huvudorsaken tUl att många av de unga ställts inför rätta. Från poUshåU har meUanölet betecknats som ett aUvarUgt samhäUsproblem, ja, tUl och med allvarUgare än narkotika.

Ingen skulle väl i början av detta århundrade tänkt sig att nykterhetstUlståndet i vårt land skulle bli sådant pä 1970-talet att massor av skolbarn i åldern 12—15 år mer eUer mindre regelbundet berusar sig på mellanöl, och att detta mellanöl inköps i våra livsmedelsaffärer. Nu har vi kommit dithän, att oavsett vilken inställning vi mä ha beträffande nykterhetsfrägan och alkoholfrågan, sä ser vi med verklig oro pä mellanölsförbrukningen bland barn och ungdom.

I fjol våras var vi en grupp riksdagsmän från Skaraborgs län som blev uppmanade av barnavårds- och nykterhetsnämnderna i Skaraborgs läns städer att göra en personlig uppvaktning för finansminister Sträng. Därvid skuUe vi ge uttryck för den oro som man pä ansvarigt håll känner över den rådande situationen beträffande bruket av mellanöl bland dagens barn och ungdom.

Det är givet att man säger sig att åtgärder måste tUl för att söka finna vägar att komma tUl rätta med meUanölsproblemet. Därom är vi alla överens. Dagens debatt bär vittnesbörd om det. Även de många motioner som föreligger för utskottsbehandling bär vittnesbörd om hur man från oUka häll har tänkt sig att åtminstone delvis komma tUl rätta med problematiken.

Vi har en alkoholpolitisk utredning som har suttit i många år. Vi förväntar oss att denna utredning snarast möjligt redovisar förslag tUl åtgärder, som regering och riksdag får ta stäUning tUl. Det är angeläget att denna utrednuig mycket snart redovisar sitt material, så att vi verkligen kan ta stäUning tUl förslag tUl omedelbara åtgärder i detta så allvarliga problem.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Dagens verklighet ger belägg för att det hastar, att det inte får dra alltför längt ut pä tiden innan utredningen slutför sitt arbete.

Herr talman! Jag är medveten om att denna fräga om mellanölet för dagens barn och ungdom inte är så lätt att lösa. Ingen sitter väl inne med hela lösningarna. Mellanölsproblemet kan ha sin grund i den rotlöshet och otrygghet som inte minst dagens barn och ungdom känner.

Hur skall vi komma tUl rätta med detta problem?

Kanhända orsaken ligger i hemmen. Ett som är säkert är att hemmen måste ta ett större ansvar i sin fostrargärning av dagens barn och ungdom.

Vi kan med lagstiftningsåtgärder komma ganska långt. Jag har anvisat en väg, nämligen att göra mellanölet litet mera svåråtkomligt. På det viset kommer man tUl rätta med de värsta avarterna, men man löser inte problemet i dess helhet.

Nej, mina vänner, på detta liksom på andra liknande områden trorjag på den enskUde medborgarens personliga föredöme. Jag tror att man aUtför mycket bortser ifrån det personliga föredömet i dagens debatt. Hur skaU vi kunna begära att barn och ungdom skaU kunna avstå från meUanöl, när vi själva dricker mellanöl, och när vi prisar meUanölet som en mycket god måltidsdryck? Här har vi äldre, du och jag, ett ansvar i den rådande situationen. Jag skall ge en bUd av hur det kan vara. Jag kom in på en restaurang och hade med mig en grupp tonåringar. Vi skulle äta en måltid och servitriserna frågade genast; Ni skall väl ha mellanöl? De ansåg det så självklart att det skulle drickas meUanöl att den minsta protest skulle väcka uppseende. Sedan förfasar vi oss över att ungdomarna super sig fuUa. Jag tror att det är en tankeställare för oss som angriper mellanölet. Hur är det bestäUt med oss själva? Vad gör vi personligen för att lära ungdomen låta bli bruket av meUanöl.

Jag viU understryka betydelsen av att vi får en sakligt grundad information, inte en information av den typ som lämnas av bryggerinäringen som med lockande annonser talar om det eller det ölets förträfflighet.

Herr talman! Jag skuUe vUja säga mycket mer i denna debatt, men jag tror att herr talmannen med hänsynstagande tiU den långa debatten ser med välbehag att jag nu slutar. Jag har visserligen motionerat och hade givetvis varit glad om min motion hade bUvit bifallen. Nu blev det inte så, men jag är ändå glad över den positiva skrivning som utskottet har presenterat, och jag viU i Ukhet med utskottet uttala en bestämd förhoppning om att meUanölsfrågan mätte behandlas med förtur och med största möjliga skyndsamhet i den alkoholpoUtiska utredningen.

Fröken BERGEGREN (s);

Herr talman! Jag skall inte i detta skede av debatten gå in på någon sakdiskussion beträffande själva mellanölsfrågan dels därför att jag anser att alla argument i det här läget har blivit uttömda, dels därför att, när jag själv sitter i en utredning där denna fråga just nu prövas, det mte finns nägon anledning att gä in på en redovisning av skäl för och emot.

Jag skulle bara vilja tUl skatteutskottets ärade ordförande säga att jag är något förvånad över att han säger sig ha fått det intrycket att den alkoholpoUtiska utredningen inte behandlar denna fråga med förtur.

Utredningen är givetvis lyhörd för den mening som riksdagen uttalade i höstas och den satte omedelbart i gång med att samla Uiop det material och det faktaunderlag som behövdes för att komma fram tUl en bedömning. AlkoholpoUtiska utredningen har med aU den skyndsamhet som varit möjlig arbetat med detta problem. Vi har ännu inte kommit fram tUl ett stäUningstagande, men det är att vänta inom kort och det skuUe ha kommit oavsett om denna debatt hade ägt rum i dag eller om motionerna tiU årets riksdag hade väckts. Under sådana förhållanden vUl jag ta fasta pä vad utskottet säger i sitt betänkande: "Enligt utskottets mening bör riksdagen inte nu besluta om ändringar som rubbar förutsättningarna för alkoholpolitiska utredningens överväganden." Vidare sägs i betänkandet: "Utskottet finner aUtsä i Ukhet med flertalet motionärer att alkoholpoUtiska utredningen skyndsamt bör behandla meUanölsfrågan och framlägga förslag i detta ärende."

Jag tolkar detta såsom ett uttalande från riksdagens sida att den vidhåller sin tidigare uttalade uppfattning att alkoholpolitiska utredningens arbete skall vara förutsättningslöst och att den prövning av frågan och det beslut i anledning av prövningen som alkoholpolitiska utredningen kommer fram tUl står i överensstämmelse med de direktiv som utredningen har fått.

Ingen här i riksdagen och allra minst jag vill förneka det stora allvaret i mellanölsproblemet. Men den förda debatten har också gett vid handen att detta problem är ytterligt mångfasetterat och komplicerat och att det inte är lätt att finna några universaUösningar på problemet.

Jag vågar kanske också, herr talman, säga att tUl meUanölets skadeverkningar även borde räknas detta ämnes märkliga förmåga att mana fram debatter, som är väl långa — i varje fall onödigt långa anföranden. Det gäller ändå en detaljfråga — om än mycket viktig — i ett stort och invecklat problem som vi håUer på att utreda.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Herr LUNDBERG (s);

Herr talman! Frågorna om nykterhetstUlståndet, spritmissbruket osv. tUlhör dem som har diskuterats i århundraden. Jag håller för närvarande på att läsa en del landshövdingeberättelser, som är ungefär 150 år gamla. I var och en av dem omnämns spritens förödande verkningar i samhället och de problem den hade skapat i hemmen. Om upplysningar och maningar kunde lösa dessa problem vore uppgiften mycket lättare, men tyvärr tUlhör spritmissbruket de vanor som är svårast att bemästra.

Det kan kanske framstå som en smula underUgt att jag som är absolutist vid oUka tUlfällen har haft en något avvikande mening i nykterhetspoUtiska frågor. Jag har inte sett en höjning av prisema som nägon lösning av alkoholproblemet, och det har heller aldrig någonsin kunnat vara det. Jag har vidare inte haft någon specieU tUltro tUl förbud utan mera hoppats på att människorna ändå förnuftsmässigt skulle kunna förändra sin inställning. Att herr Wennerfors talar om att det skuUe vara en skandal att man inte anslagit mera pengar på detta område under de senaste 15 åren visar att han vet mycket Utet om spritens förbannelse i vårt samhälle.

Nr 30

Onsdagen den 24 febmari 1971

Mellanöl, m. m.

Anledningen till att jag begärt ordet är närmast att jag varil med om att tUlstyrka mellanölets införande. Av det som sades vid ifrågavarande tUlfälle fick man en känsla av att den instans som skulle ha det avgörande inflytandet i detta sammanhang, nämligen våra bryggerier, skulle ha förstånd att hantera sin uppgift på ett ansvarsfullt sätt, så att vi skulle ha möjlighet att konlrollera situationen. Tyvärr måste jag nu konstatera att företrädarna för enskUd företagsamhet och enskilt vinstintresse har visal sin oförmåga att med ansvar och hänsyn sköta en så farlig näring som den som i olika former bjuder ut alkohol äl svenska folket.

Vi har ju förbjudit narkotika, och vi har även utgått från att det inte är förenUgl med tryckfriheten att annonsera om var narkotika finns tUl salu. Det har ansetts vara alltför ansvarslöst. Jag är förvånad över alt de som annonserar och säljer sprit och öl — varor som kan åstadkomma sä mycken skada — inte förstår att de måste gå varsamt till väga. Även om del inte finns något förbud borde bryggerinäringen och även pressen, som arbetar i hägnet av den tryckfrihet som vi är så angelägna om, ändå visa återhållsamhet i fråga om vad som publiceras.

Därför har jag den bestämda uppfattningen alt om vi vill komma tUl rätta med problemet, måste vi förstatliga hela bryggerinäringen. Det kan synas vara hårt, men den privata företagsamheten och det privata vinstintresset kan på det här området — liksom på en del andra områden — inte tUlåtas verka på ett sådant sätt att värden bryts ned som vi vill bevara.

Del talas i första hand om ungdomen. Vi har väl aldrig haft en så bra ungdom som för närvarande — trots alll. Varför skall vi bara tala om ungdomen? Varför lalar vi inte om de äldre? Har de inga problem med sprit- och ölkonsumtionen? Jag har åtminstone ett starkt intryck av att sä är förhällandet. Vi talar om ungdomen även när vi borde tala om de äldre, därför att vi aUtid vUl skyUa pä nägon annan.

I avvaktan pä att samhället tar hand om en så farlig hantering som bryggerinäringen måste vi kanske överväga förändringar i handeln med mellanölet. Visserligen kan det sägas att det är bra alt mellanölet säljs i butikerna, så att man kan undvika krångel, vUket ju alltid är ett elände. Men det förekomnier ingen som helst kontroU i butikerna — och det kan det ju inte göra — utan ungdomen köper och förtär mellanöl hur den vill. Vi mä tala om annat för att skyla över detta, men så förhäller del sig.

Även om jag har varil djupt intresserad i handeln, så mäste jag säga att i den här situationen får vi väl ändå överväga om inte handeln och samhäUet gemensamt borde kunna finna en form för att utestänga mellanölet - och givetvis också starkölet — frän försäljning i den utsträckning som för närvarande sker.

I dagens aktuella situation, när en arbetskonflikt råder bl. a. i skolorna och många hundratusen ungdomar i bästa faU på egen hand skaU försöka klara sin utbUdning eUer i sämsta fall bli sysslolösa, så vore det väl rimligt alt säga ifrån att all mellanölsförsäljning temporärt mäste upphöra. När vi inom arbetarrörelsen hade de första strejkerna i detta land, var det ganska naturligt att man sade ifrån att man inte viUe ha spritförsäljning under dessa förhållanden. Del vore ändå en möjlighet att åtminstone partiellt pröva om mellanölskonsumtionen pä detta sätt skulle kunna bringas att stagnera.

Vi är i den situationen alt man med sorg i hjärtat kan konstatera att det ansvar vi förutsatte att bryggerinäringen skulle lägga i dagen när den fick ansvaret för mellanölstillverkningen m. m. inte kommit lUl synes och kanhända har inte heller handeln fullgjort sin skyldighel belräffande kontroU av ungdomen. Som läget är får jag instämma med utskottet i att ulredningen med skyndsamhel skall försöka nä ett resullat.

Som ni vel är jag nästan allergisk mot aUa utredningar. Skall man försöka skjuta något på framliden, skall man sätta lill en utredning, ty när utredningen blir färdig råder i regel inte längre det tUlstånd som föranledde dess tillsättande.

Herr lalman! Jag vUle ge uttryck åt min förhoppning att man från ansvarigt håll i riksdag, regering och i utredningar framför aUl skall göra klart för sig att bryggerinäringen handhaft sin uppgift pä ell sådant sätt all vi icke kan länka oss en framlid med en s. k. fri näring och vinstintressen i fräga om bryggerinäringen. Denna bör sä snart som möjligt överföras lUl samhäUet, Dä skulle man inte längre behöva den reklam som leder liU den snedvridning som vi för närvarande upplever.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Herr POLSTAM (c):

Herr lalman! Det mesta är redan sagt i denna fräga, och mycket av det kan man hålla med om. Därför skaU jag vara ganska kortfattad. Det var närmast herr Wennerfors' försvarstal för meUanölet som gjorde att jag begärde ordet.

Herr Wennerfors sade bl. a. att mellanölsdrickandel på våra idrottsplatser inte är något problem. Jag har en hell annan uppfattning efler vad jag personligen sett på flera fotbollsarenor i landel, inte minst pä Råsunda.

Vid en landskamp i höstas såg jag hur åtskUliga ungdomar kom bärande på kartonger med mellanöl under matchen. Dessa ungdomar blev mer och mer påverkade och högljudda. Jag observerade att det i huvudsak var ungdomar som drack mellanöl. Medelålders och äldre personer hade spritflaskor med sig och drack sprit på läktaren. Det tror jag däremot inte att ungdomarna gjorde. Det är alltså inte bara i serveringen, herr Wennerfors, som det dricks mellanöl på våra idrotts- och fotbollsarenor.

Del enda positiva i herr Wennerfors' anförande var att han vUle arbeta för en bättre upplysning om alkohol och mellanöl bland ungdomen. Den uppfattningen måsle väl ändå bygga pä en erfarenhet om att mellanölsbruket bland vår ungdom är ett allvarligt problem,

I somras kom jag en kväll vid 20-tiden tUl en allmän badplats i min hemkommun. På badbryggan satt ett 15-tal ungdomar i åldern 14-16 år. De hade med sig plastkassar med mellanöl. I stället för att bada satt de där fullt påklädda och drack meUanöl, och de blev mer och mer påverkade. Enligt folk runt omkring var detta någonting som pågick ganska regelbundet.

Under höstterminen 1969 gjordes i skolorna i Västerås en undersökning av alkoholbruket. Pä mellanstadiet, som omfattar barn i åldern 10—13 är, hade 32 procent av pojkarna och 15 proceni av flickorna förtärt alkohol, Pä högstadiet - åldrarna 14—16 år — var motsvarande

Nr 30

Onsdagen den 24 febmari 1971

Mellanöl, m. m.

siffror 56 respektive 52 procent och på gymnasiet 88 respektive 33 procent. Det är siffror som talar sitt tydliga språk. Ändå vill man se dessa siffror så att åtskUliga av de aktuella ungdomarna endasl någon gäng frestats att smaka alkohol och alltså inte är vaneförbrukare. Trots alll är de flesta ungdomarna mycket skötsamma, och del inger ändå hopp för framtiden — i varje faU om vi har kraft att göra något positivt för alt motverka elt vanebruk av öl och alkohol bland ungdomen.

Beträffande bruket av knark bland vissa ungdomar är nog ingen främmande för att mellanölet är inkörsporten även till det, och del gör problemet ännu större. Herr Stålhammar tog också upp den aspekten. Vägen går många gånger från mellanöl via alkohol tUl knark. Vi har inte råd att låta vär ungdom gå under på grund av knark som har mellanölet som upphov.

Jag har rik erfarenhet av detta problem från min tjänstgöring som polisman. Jag skulle kunna hålla på länge och berätta om upplevelser från mitt yrkesområde när del gäller dessa frågor. Men jag tror inte del behövs; riksdagens ledamöter har säkert både sett och hört åtskilligt själva som bör vara vägledande vid behandlingen av dessa frågor.

Herr talman! Jag har inget att erinra mot skatteutskottets betänkande nr 3, som är enhälligt, eftersom utskottet säger att det i likhel med flertalet motionärer finner att alkoholpoUtiska utredningen skyndsamt bör behandla mellanölsfrågan och lägga fram förslag i delta ärende.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Herr talman! Någon talare sade att det kan synas onödigt att ha en så lång debatl när utskottets betänkande är enhälligt. Jag har dock den uppfattningen att här behövs en debatt på alla nivåer. Problemet har blivit av den storleksordningen att vi inte stUlatigande kan finna oss i situationen. Siffror har redovisats både här i riksdagen och i andra sammanhang, som visar att mellanölsdrickandel blivit något av en sport här i landet.

I debatten i dag har tidningsrubriker och tidningsartiklar citerats. Många sädana förekommer ständigt och jämt. Rubrikerna ger, kan man säga, problemet i ett nötskal — de är något av nödrop i fråga om den sociala situationen. Vi vet att mellanölet har blivit mycket lättåtkomligt, och jag skaU redovisa nägra sUfror från en undersökning som gjordes i mitt hemlän under skoUovsveckan.

UNF-distriktet hade en kurs för ungdomar i åldern 12—15 år. Dessa ungdomar gav sig ut en eftermiddag för att se hur lätt det var att fä köpa mellanöl. De besökte 85 butiker, fyra av dem vid dubbla tillfällen, pä 44 orter. I 64 av butikerna kunde inköp göras, medan 25 butiker nekade ungdomarna att få göra inköp. Efter sin lilla rundvandring under eftermiddagen kom dessa ungdomar hem med 200 burkar och flaskor mellanöl. Så lätt gick det alltså att köpa mellanöl för ungdomar i den här åldern.

Jag vill inte på något sätt skyUa på affärernas expediter. Jag tycker att det är felaktigt att man ålägger dem en kontroU; det är inte de som skall utföra den. Man gjorde helt enkelt fel när man träffade beslutet att mellanölsförsäljningen skulle ske på det nuvarande sättet.

Utskottet säger i en mening: "Erfarenheterna visar att ju tidigare ell alkoholberoende uppstår desto svårare blir konsekvenserna." Det är bl. a. delta som är del stora och allvarliga problemet med mellanölet. Jag är överlygad om all under de är som vi har haft meUanölsförsäljning har här grundlagts någonting av en alkoholism som vi kommer att fä stora sociala problem av i fortsättningen.

Politikerna har ett ansvar för utvecklingen pä detta område. Riksdagen är medskyldig tiU vad som har inträffat och vad som nu är på gäng. Detta är en fråga som berör inte bara nykterhetsvännerna i värt land utan oss alla. Jag ser inte Alf Wennerfors här inne nu, men jag vUl klart säga att vi inle har råd med några meUanölsprofeler sådant som läget har blivit. Vi vet att Alf Wennerfors är en av dem som har stigit upp pä gator och torg och även här i riksdagen och propagerat för meUanölet. Alf Wennerfors bör ta av sig de färgade glasögonen och se verkligheten som den är. Kanske har han redan börjat inse att han har gett mellanölet något av en gloria. Jag tror att det är rätt viktigt att också han uppmärksammar vUka sociala problem vi kommer att få.

Herr Wennerfors sade förul att han vill arbeta för upplysning om alkoholens skadeverkningar, och det är tacknämligt. Men samtidigt har vi rätt alt fråga oss om den balans i informationen och opinionsbUdningen som vi har verkligen är rimlig. Vi har sett hur det har gått tUl, och vi frågar oss om vinstintressena tUl förmän för användningen av gifter verkligen skaU få arbeia med så överlägsna metoder som de hittills har gjort genom reklam och massmedia. Del är ju ungdomarna som drabbas. Ungdomarna är dömda därför att de är den underlägsna parlen i det här sammanhangei. Vad hjälper del om vi har aldrig så effektiv upplysning, om man sedan sätter in en reklam som gör att upplysningen kommer i skymundan?

Man klandrar ungdomen för den här situationen. Jag menar att det är den äldre generationen som har ansvaret. Ingen tidigare ungdomsgeneration i vårt land har utsatts för en reklam av det slag som har förekommit under de här åren. Här mäste tUl en annan attityd när det gäUer mellanölet.

Del är hög tid alt vi fär fram ell resultat, och del är att beklaga att man är efler år har hänvisat lill en pågående utredning utan alt något resultat har kommit från den. Med tanke pä den skrivning som utskottet nu har gjort hoppas jag emeUertid att vi verkligen inom kort får ett förslag sä all någonting kan göras. Situationen är faktiskt så aUvarlig alt vi inte har råd att vänta längre.

Herr lalman! Jag har inget yrkande annal än utskottets.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Herr CARLSHAMRE (m);

Herr lalman! Herr Lundberg i Uppsala vill lösa ölproblemet genom att förstatliga bryggerinäringen. Vi kan erinra herr Lundberg om att sprilhanleringen redan är förstatligad - inte i tUlverkningsledet men i hela distributionsledet, vilket rimligen måste ha samma effekt. Inte har vi märkt all det dricks mindre därför att det är staten som tillhandahäller brännvinet, och inle tror vi alt det kommer alt drickas mindre öl därför all staten tUlhandahåUer ölet. Eller tänker sig möjligen herr Lundberg att

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

lösa problemet enligt modeU Tjorven? I Kalmar bygger man bilar som ingen vill köra. Menar herr Lundberg att slaten skulle brygga öl som ingen viU dricka? Det är väl enda möjligheten att nå effekt på den vägen.

Herr lalman! Här har sagts att del är många talare pä listan, och det är rikligl. Ändå är det kanske en talare för Utet. Vi borde kanske ha haft finansminister Sträng här i dag i hans egenskap av författare av direktiven lill alkoholpoUtiska ulredningen,

I den här debaiten tyr sig alla tUl alkoholpolitiska utredningen. Man är mer eller mindre otålig, och man talar om nödvändighelen av att ulredningen snabbt får fram etl förslag, helst etl delförslag rörande meUanölsproblemet. Det kan utredningen göra. I dess direktiv står det som slutord; "Det bör slutligen slå ulredningen fritt att under utredningsarbetets gång föreslå delreformer." Alt ulredningen arbetar med problemet - och arbetar snabbt — har vi fåll omvittnat här i dag av ell par ledamöier i utredningen, och vi tror dem pä deras ord.

Men om nu ocksä alkoholpolitiska utredningen kan tänkas föreslå delreformer, är del verkUgen tänkbart alt utredningen kan komma alt föreslå reformer som tiUmötesgår önskemålen hos de mänga motionärer vUka har talat i kammaren i dag? Jag tvivlar pä det. I direktiven står det nämligen: "Ehuru utredningen bör bedrivas aUsidigt och förutsättningslöst, bör dock ett forlsalt reformarbete vila på de principer som var vägledande år 1954. En återgång till del tidigare restriklionssystemel bör därför anses utesluten." Del är en ovanligt hård skrivning för att finnas i utredningsdirektiv, och jag kan inte se annat än alt denna utredning är helt bunden av all söka sig andra vägar än restriktionernas väg.

Del räknas upp i direktiven vad utredningen får lov att syssla med -eUer bör ägna sig åt. Det är frågor rörande undervisnings- och upplysningsverksamhet, försäljningsorganisation, bruk av alkoholsvaga drycker m, m. Jag förestäUer mig alt inte minsl utredningens ledamöier anser att just införandet av mellanöl var en satsning pä bruk av alkoholsvaga drycker. Jag föreställer mig ocksä att utredningens ledamöter Uksom vi andra efter hand har blivit övertygade om all detta väsentligen var en felsatsning, all den inte har fält den effekt som vi hoppades pä. Men är det verkligen, herr talman, möjligl alt frän alkoholpoUtiska ulredningen vänta sig förslag lill åigärder, vilka kan tänkas medverka att lösa mellanölsproblemet efter de rikllinjer som talarna i denna debatt har anvisat? Jag tror inte det. I sä fall måste nämligen utredningen, pä etl sätt som utredningar inte brukar, sätta sig över sina direktiv.

Del är visserligen sanl att det jag nyss citerade — att en återgång till tidigare restriktioner bör anses utesluten — syftar på de restriktioner som vi hade innan vi avskaffade motboken. Men såsom det är skrivet kan man knappasl läsa det på annat sätt än så, alt del över huvud taget icke bör vara nägon väg tUlbaka till restriktioner som vi har avskaffat, även om de har avskaffats efter utredningsdirektivens författande.

Jag hade tänkt att vid tiUfäUe under denna riksdag fräga finansminister Sträng om han verkligen anser att de fem år gamla direktiven tUl alkoholpoUtiska ulredningen aUtjämt är relevanta, alltjämt är anpassade till det verkliga läget, eller om ulredningen borde förses med lilläggsdUek-

tiv. I del sammanhanget hade jag inte tänkt lägga mig i den här debatten,, som rör en delfråga, låt vara en viktig. Men nu har debatten kommit all så mycket syssla med just utredningens insatser att jag lycker att man kanske bör peka pä detta problem.

Jag är, herr talman, aUtså icke säker pä alt den lämpligaste vägen är att forcera utredningen till ett delbetänkande om just mellanölet. Det är väl ändå så alt slarka drycker — vi mä kalla dem rusdrycker eller någonting annat — i viss mening rör sig i kommunicerande kärl: om en nivå sjunker, så stiger en annan. Jag är medveten om alt just mellanölet har haft en alldeles särskild genomslagskraft, men jag tvivlar på att man skulle få en helt revolutionerande förbättring av alkoholvanorna hos ungdomen som många drömmer om bara genom alt på något sätt föra undan mellanölet till slörre svåråtkomlighet eller hur det nu skall gä tUl,

Det mäsle vara fler än jag som vet — inte tror utan vet — att det inte alls är särskill svårt för den som vill, ung eller gammal, all komma över även de slarka drycker som säljs genom Systembolaget. Jag bodde under etl antal år i ett kvarter uppe på Söder här i Stockholm, där vi hade både tunnelbanestation och systembutik. Varenda morgon, när jag gick tiU tunnelbanan för att åka lill riksdagen, såg jag delsamma: en kö av barn, kan vi gott kaUa dem, som stod ulanför systembutiken med pengar i näven som de stack fram tUl förbipasserande farbröder och sade: Köp mig en flaska vin. Och jag försäkrar all varannan eller var tredje som fick den anmodan gjorde det.

Vi vet aUlsä att delta sker. Man gör det inle i nägon särskild ond mening, man gör det inte för all tjäna pengar — det är en riänst till en medmänniska, tror man kanske. Del är icke svårt att komma över vare sig vin eller sprit eller öl. Det blir dess värre icke svårt för ungdomen att komma över meUanöl, om försäljningen flyttas till systembutikerna. Det är inte svårt och än mindre omöjligt för ungdomarna att komma över det som finns där i dag.

Jag tror inte att man löser problemel genom en så enkel ålgärd som att flytta ännu en produkt tUl Systembolaget, och därför är jag inle heller säker om att det egentligen gär att lösa problemet med en delreform, gällande bara mellanölet. Nej, man mäsle nog — nu som lidigare — se hela nykterhetsproblemel i ett sammanhang och söka även andra vägar än denna.

Jag hör nu lill dem som tror — jag skall inte dölja det — all del blir nödvändigt alt återgå lill någon form av restriktioner. Jag kan inte finna något annat sätt all hindra de där farbröderna, som hjälpsamt går och köper vin ät barn, än att se till all de inte själva får lov alt köpa mer än de anser sig behöva. Då blir det sannolikt slut med detta.

Därmed är inte aUs sagt att jag lalar för en återgång lill motboken. Men förmodligen måsle vi söka oss fram tUl nägon väg all begränsa tUlgången inte bara för tonåringar ulan över huvud taget. Det kan vi emellertid inle göra genom att se enbart på mellanölet, och därför tvivlar jag litel grand på att det kan vara sä mycket vunnet med all försöka forcera en utredning till alt framlägga ett delförslag i fråga om del som ändå är elt sammanhängande problem.

Kanske borde någon, herr lalman, ha motionerat om en hemställan lill

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl: m. m.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

finansministern att han skuUe utfärda tUläggsdirektiv tUl utredningen därför att utvecklingen har blivit en annan än vi trodde — en annan än inte bara herr Wennerfors trodde. Jag tror att det är djupt orättvist om vi väljer ut en eller några ledamöter i riksdagen och säger att de pä ett aUdeles speciellt sätt har främjat frisläppandet av mellanölet. Det var en ordentlig majoritet i riksdagen som beslöt att frisläppa mellanölet, och aUa i den majoriteten har samma ansvar. Det är rätt meningslöst att kritisera nägon speciell person för att en reform, som väl var rikligt tänkt, inte har blivit riktigt som den var tänkt. Vi får naturUgtvis allesammans ta vårt ansvar för att vi har gjort etl misslag eller för att vi har utformat en kanske i och för sig pä många sätt riktig tanke ineffektivt och felaktigt, och vi fär försöka rälla till misstaget. Men samtidigt mäste vi dä se på hela problemet en gäng lill på det vis som alkoholpoliliska utredningen faktiskt gör. SannoUkt mäste vi emellertid ocksä ha andra direktiv, andra riktlinjer, om vi verkligen skall kunna söka över hela fältet efter länkbara åtgärder. Skatteutskottel kunde kanske ha använt sin initiativrätt till att hemstäUa om ändrade direktiv. Kanske kunde utskottet också ta andra initiativ. Jag tror nämligen att vi inle kan fä någon lösning på della problem genom att vänta pä delförslag från alkoholpoUtiska utredningen. Riksdagen fär nog vackert ta itu med hela saken en gäng till.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte försökt dra mig från mitt ansvar utan bara konstaterat att det var etl misstag att sätta tilllro tiU de krafter som vi förutsatte skulle komma att visa hänsyn. Nu menar jag att vi måsle erkänna alt vi den gången begick ett misstag, som nu måsle rättas till. Jag var emot borttagandet av motboken, men den gången trodde man aUmänl pä en sådan åtgärd.

Sedan, herr Carlshamre, tror jag att det ökade bruket av vin är Uka farligt för ungdomen som bruket att dricka mellanöl. Ja, när ungdomen kommer tUlsammans i hemmen är vindrickandet förmodligen ännu farligare, därför att det anses som finare. Så ser jag hela det problemet.

Vidare talade herr Carlshamre om Tjorven, och del är kanske en sak som lätt kan slå sig pä hjärnan. Men Tjorven var ett försök av samma slag som har gjorts i mänga andra industriella sammanhang - och som har varit nödvändiga för all pröva sig fram till något bättre. Herr Carlshamres specieUa "Tjorven" är tydligen att förbinda smaken pä en dryck med vissa alkoholprocent, och gör man det har man väl ändå gått för långt. Det är ju fullt möjligt att framställa en ur smaksynpunkt fullt acceptabel dryck utan att ge den samma alkoholhalt som vi gör för närvarande.

Nu kanske herr Carlshamre invänder: Ja, del kan du säga som är absolutist och inte använder några alkoholhaltiga drycker. Jag menar emellertid all vi mäste vidta åtgärder i tid för all förhindra all vi får ett ännu större problem än vi har för närvarande. Frågan är så allvarlig alt jag anser del vara helt nödvändigi all göra någonling. Skjut inte denna sak på framliden genom att tala om att vi skall göra en fullständig ulredning! Den kommer inle all lösa några problem, ulan då får vi bara känna av skadeverkningarna av etl dröjsmål.

Herr WIKSTRÖM (fp);

Herr talman! Jag hade inte tänkt att ta till orda i denna debatt, men när man har lyssnat tUl 16 eller 17 lalare och ett dussin repliker kan man fä för sig att det råder enighet om alkoholpoUtiken här i landet. Möjligen kan man fä samma intryck vid läsningen av skatteutskottets enhäUiga betänkande. Så förhåller del sig dock inte.

Jag skaU inte här la upp den debatt som herr Wennerfors inledde, men tUl herr Carlshamre vill jag säga alt del väl inte är någon som har pekat ul herr Wennerfors. Han har verkligen pekat ul sig själv i detta fall! Och om man gör det sä ofta och med sådana argument som herr Wennerfors har gjort, sä får man finna sig i att bli emotsagd. Det kunde vara mycket att tillägga där, men jag vUl bara säga att jag har tolkat herr Wennerfors' inlägg i dag som något av det sjuka samvetets röst, och det kan man notera, men det finns ingen anledning att kommentera det. Men när sedan herr Lundberg siiger upp och säger att lösningen på alkoholfrågan är alt vi socialiserar bryggerinäringen, börjar man ana all här verkligen inle råder enighet. Är det så, herr Lundberg, alt statligt öl är mindre farligt än del öl som Pripps eller någol annal bryggeri liUverkar?

Vem är det som är den störste intressenten i de svenska bryggerierna? Det är inte aktieägarna, utan det är finansministern. Vore det nu sä all slatsmakterna hade utnyttjat möjligheterna all kontrollera denna sektor, vore det så alt man höll ell kritiskt och vakande öga på denna industri, skulle del möjligen kunna finnas vissl fog ätminsione för en socialist, att säga att lösningen är socialisering.

Herr Carlshamre framhöU med all räll att det ansvariga slalsrådel i denna debatt lyst med sin frånvaro. Men när del nya Prippbryggeriel i Bromma invigdes i höslas, dä var finansminislern närvarande. Eflersom han inle deliagil i den här deballen kan det vara angelägel all till kammarens prolokoll fä foga nägra av de alkoholpoliliska synpunkter som Gunnar Sträng dä framförde. Han sade;

"Bryggeriindustrin i Sverige kan se tillbaka på en stark expansion framför alll under senare är. För Pripp-bryggerierna som ledande företag redovisas en volymökning om 25 % pä dryckessidan under sista 5-årsperioden. Det sä myckel omdebatterade mellanölet i vUkels tillkomst jag personligen har del och ansvar är väl den närmaste förklaringen lill expansionstakten. Debatien om mellanölet kommer alt fortsätta och så småningom kulminera då den nu arbetande alkoholpoUtiska utredningen — som jag hoppas — om något år framlägger sitt betänkande.

Den aktuella debaiten om mellanölet har enligt min mening blivit ensidig, och missförhållandena generaliserats. Enligt den gamla regeln all 'var plåga har sitt skrik för sig, blolt hälsan tiger still' sä har brukarens och den vanliga konsumentens röst saknats i debaiten — och där finner vi en obestridlig majoritet av svenska folket — då däremot missbrukarens beteende i hög grad uppmärksammats. Det är inget fel i det senare, men den erforderliga balansen i debaiten saknas.

InternationeUt är vår ölkonsumtion fortfarande låg, och även om dagens konsumtion med stigande köpkraft ökar, så kommer vi inte att framstå som någol specielli öldrickande folk. Jag anser det således icke som ett realistiskt antagande all förbjuda svenska folket rätten alt

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

konsumera ett öl av den kvalitet som brukaren uppskattar och som
accepteras runt om i den värld som värt folk genom den svällande
turismen numera regelbundet konfronteras med.

Så länge del är legitimt att konsumera öl, och folkets flertal betraktar varan som all annan reguljär konsumtion, är det också riktigt all betrakta den ölproducerande industrin som all annan industri,"

När vi nu lyssnat lUl herr Strängs alkoholpoliliska synpunkler skulle jag vilja fräga herr Lundberg: Vad finns det för grund för antagandel all det skulle bli någon väsentlig förändring om Gunnar Sträng bleve chef för landels bryggerier?

Som liberal tycker jag att det kan vara befogal med elt ökal mall av statlig insyn pä de sektorer det här är fråga om. Delta är rent av en punkt där man inle utan vidare kan avvisa tanken på att samhäUet skall ingripa. Men finns det någon som helsl anledning all av nykterhetspohtiska skäl driva den tesen, när man har lyssnat tUl vad Gunnar Slräng säger?

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag fick ett intryck av alt herr Wikström i sitt anförande kysste och slog ihjäl med samma varma själ. Om herr Wikström hade läst protokollen och molionerna genom åren hade han tvingats konstatera alt Uberalismen fått vika hos liberalernas företrädare i kammaren när man försökt komma tiU rätta med ett problem som varit väsentligt för det svenska folkel.

Sedan föreligger det nog oUka uppfattningar i denna sak. Om samhällel övertar bryggerinäringen kan jag inte förstå att det därmed är herr Sträng som övertar den. Jag har aldrig utgått frän att herr Sträng skulle bli någon sorts diktator i detta sammanhang. Jag har förutsatt att samhället skulle driva denna näring på ett sådant sätt att det blev minsta möjliga skadeverkningar på samhället och medborgarna. Det är någonting som jag tror är väsentligt. Sedan kan man naturligtvis diskulera hur man vUl ål det ena eUer andra hållet. All Pripp har kunnat slå ihjäl vartenda mindre bryggeri och bygga upp en stor enhet är kanhända något som man, i detta fusionernas tidevarv, ur industriell synpunki i och för sig har önskat. Men inte har denna fusion inneburil nägon förstärkning av hänsynen tUl medborgarna och samhället när det gäller nykterhetspolitik! För mig är det ändå handlingen, ej pratet och teorin, som är det väsentliga.

Herr WIKSTRÖM (fp) kort genmäle:

Jag finner ingen anledning alt solidarisera mig med vare sig det ena eUer det andra privata bryggeriet — inte ens pä det säll som finansminislern gjorde det i det anförande jag nyss citerade. Men jag kan inte som herr Lundberg anse att den som är ansvarig för landets alkoholpolitik — del ansvariga statsrådet - inte skulle ha något inflytande i dessa frågor eller alt hans uppfattning i dessa spörsmål inte skulle ha något intresse.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag har varil med om att en finansminister, som tUlhörde milt parti, i riksdagen rekommenderat mig att köpa en liter och

slå ut den i vasken, eflersom jag var emot en höjning av spritpriset vid del tiUfällel,

Jag betraktar finansministrar och andra regeringsledamöter som personer vUka deltar i samhällsarbetet. Visst kan herr Sträng och jag ha olika uppfattningar i fråga om bryggerinäringen och om lämpligheten av , alt dricka en pUsner, Men jag har för den skuU inle ansett att det föreligger någon väsenskUlnad i vär uppfattning - del är ju fräga om proceni även i detta faU, Därför förslår jag inte rikligt herr Wikström.

Försök att se framåt och försök all länka på alt det är elt intresse för samhäUet och människorna att komma lill rätta med spritproblemet! För mig är delta del väsentliga — inte formerna.

Herr WIKSTRÖM (fp) korl genmäle;

Herr lalman! Jag tror att herr Lundberg och jag nog kan vara överens om ganska myckel i vår hållning i dessa frågor, men jag vill inle gä så långl som herr Lundberg och anse att finansministerns uttalanden och åsikter i dessa frågor skulle vara betydelselösa eller att jämföra med åsikter som framförs av vilken privatperson som helst. Jag har för min del den uppfattningen att finansministern faktiskt har en del all säga tiU om i della land och i denna fråga.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Herr PERSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Det finns knappasl mer att tillägga i dagens debatl, men låt mig ändå säga ett par saker.

Min uppfattning är all vi har en hart när skrämmande situation pä nykterhetens eller sprilkonsumtionens område, antingen vi nu knyter an lUl meUanölet eUer till andra alkoholdrycker. Jag vill erinra om den sangvinism, optimism och liberalism vi visade när fienderna mot Brattsyslemet sade att detta suggererar människorna tUl att önska sig sprit — ta bort Brattsyslemet, och vi blir av med hela den inflammerade föreställningen och kan räkna med en tUlnyktring. Vi känner till resultatet.

Sä kom frågan om mellanölet upp. Samma melodi sjöngs dä: Lål folk få meUanöl, så super de mindre av starkare drycker! Vi skulle fä ett bättre nykterhetstiUstånd. I dag känner vi till resultatet.

Ett argument var att vi kunde räkna med all lättare stoppa bruket av narkotika, om folk relativt lätt kunde komma över alkoholhaltiga drycker. Vi vet hur det gick också på den punkten. Om vi har något aUvarligt samhäUsonl, är det enligt min mening inte en god politik att ha nägra iUusioner och tro på den enskUda individen, särskUt inte med de erfarenheter som vi har gjort. Vi måste nog i detta samhälle räkna med restriktioner av olika slag mot samhällsfarUga ting, och vi mäste räkna med moralbUdning. Annars fruktar jag att del går illa för värt folk.

Det är med inte ringa bitterhet vi noterar alt vi i ett land som Sverige, där vi har byggt upp ett välstånd och en social kultur av fint märke, inte har kunnat undgå att samtidigt halka in pä de avigsidor som förekommer i andra och primitivare samhällen med relativt hög materiell standard.

Det borde vara en hederssak för oss att utan skygglappar ta itu med den allvarliga faran. En väg är att äntUgen sluta med glorifieringen av

Nr 30

Onsdagen den 24 febmari 1971

Mellanöl, m. m.

alkoholen. Det är besynnerUgt att vi tUläter reklamen — det vittnar väl ändå om vanmakt eUer i varje fall övertro på människans sunda omdöme.

Jag hoppas att när vi äntligen fär upp frågan tUl ny prövning och avgörande här i riksdagen det skaU ha skett en verklig tUlnyktring, Jag kan inte hoppas på etl nytt synsätt hos herr Wennerfors, som lydligen definitivt har försvurit sig åt ett synsätt som hotar nägol mycket väsentligt i värt samhäUe.

Låt mig, herr talman, allra sist erinra om att när debaiten om mellanölets införande pågick en skara studenter reste frän Lund till Stockholm för att uppvakta finansministern och yrka pä frisläppande av mellanölet. De togs naturligtvis emot liksom aUa andra som vUl uppvakta statsråd. Jag sade då i riksdagen att jag tyckte att de borde vara hemma och plugga på läxan. Jag undrar nu om vi inte måste i ett litet vidare sammanhang tala ut också med skolungdomen. Om vi alltid tar den på allvar i samhällsdebatten, kommer vi uppenbarligen hell vilse. Den har inte samma erfarenhet som vi har, och vi skall inte inbUla oss att det man nu försöker med är en väg mot demokratisering och kultivering av vårt samhäUe.

I detta anförande instämde herr Börjesson i Falköping (c).

Herr WENNERFORS (m):

Herr talman! Några inlägg gör att jag måste ta tUl orda också i slulel av denna långa debatt. En del angrepp har gjorts som kräver etl par repUker,

Herr Gustavsson i Alvesta säger att jag har sökt glorifiera mellanölet och kanske lyckats — den uppfattningen kunde man få när män hörde herr Gustavsson.

Jag har sett ölet som ett alternativ. Jag föredrar alllsä en svag alkoholdryck framför en stark alkoholdryck, som medför större skaderisker. Men jag har saknat information från samhället när meUanölet introducerades. Vi minns alla dessa jätteannonser vari del omtalades att det var "skönt" att dricka öl, vi minns bUderna av vackra flickor i kort-kort, och mycket annat.

Den introduktionen möttes inte av någon annonsering från samhällets sida. Det gavs ingen information om vilken alkoholprocent mellanölet innehåller eUer vilka verkningar mellanölet kan ha. Ingen särskUd insats gjordes heller i den svenska grundskolan eUer i det svenska skolväsendet över huvud taget i samband med introduktionen av meUanölet. Det är detta jag har saknat.

Jag skall peka på en sak tiU, herr Gustavsson i Alvesta, nämligen den frivUliga överenskommelsen mellan livsmedelshandeln och myndigheterna om 18-årsgränsen vid försäljning av mellanöl. VUken information fick svensk ungdom i samband med den överenskommelsen? Ingen, utom den som pressen och andra massmedia nyhetsmässigt gav oss. Hade man inte kunnat tänka sig att skolöverstyrelsen, som gick med pä denna överenskommelse, hade kunnat göra en alldeles speciell insats bland svensk skolungdom för att få den att förstå varför en sådan frivUlig överenskommelse träffades?

Man kan svara att det skickades ut etl meddelande i Aktuellt från skolöverstyrelsen där del berättades om dessa saker. Men var det tillräckligt? Svaret är nej. Här menar jag att det föreligger oerhört stora brisier. Jag har i mina tidigare inlägg lagit i så skarpt att del inle bör råda något missförstånd mellan herr Gustavsson i Alvesta och mig på den punklen.

Näsla sak jag mäste beröra är mera beklämmande. Herr Wikström i Slockholm har i samband med mitl namn tagil uttrycket "det sjuka samvetet" i sin mun.

Det är högst beklagligt att en politiker bemöter eUer angriper en motslåndare på det sättet, och det är ännu mera beklagligt att en representant för nykterhetsorganisationerna gör det. Hur skaU jag uppfatta detta? Skall jag uppfatta det på det sättet, herr Wikström, alt man måsle vara helnykterist eUer tUlhöra svensk nykterhetsrörelse för att kunna medverka till bättre alkoholvanor i vårt samhälle? Jag kommer aldrig alt angripa herr Wikström eller någon representant för nykterhetsrörelsen på detta sätt. Jag kommer i stället alt, som tidigare, hälsa varje insats från nykterhetsrörelsen med största tiUfredsställelse, Men jag hoppas all också vi andra, som har samma mål men kanske inte har riktigt samma utgångspunkter och inte tror på riktigt samma medel, skall fä vara med om alt hjälpa till att lösa detta jättestora problem.

Jag hoppas att debaiten i dag har medverkat till ett större intresse och engagemang såväl bland damer och herrar riksdagsledamöter som bland den slora allmänheten. Jag skulle vare synnerligen glad om massmedia nu kan referera debatten som en väckarklocka för ungdomarna, för föräldrarna och för hela del svenska samhället. Det skulle vara bra om hela denna debatt kunde nå ul lUl den svenska ungdomen och om de olika uppfattningar som har förts fram här i dag kunde fä utrymme i ungdomarnas tankevärld och om dessa fakta kunde bli etl memento för många av dem som i dag missbrukar alkohol.

Tänk om den här debatten kunde medverka tiU att alkoholvanorna hyfsades! Delta lycker kanske många av mina kolleger i kammaren är väl optimistiskt. Men dä mäste jag fräga: Hur kommer det sig alt i andra länder ett liberalt system kan fungera utan aUa de restriktioner som många av mina vänner och kolleger tror pä?

Jag är optimist. Jag tror pä den svenska ungdomen. Jag tror att vi pä läng sikt skaU kunna lösa detta stora och komplicerade problem.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Mellanöl, m. m.

Hen GUSTAVSSON i Alvesta (c);

Herr talman! Jag hoppas ocksä att dagens debatt kommer att leda till att det bUr ett slörre engagemang i denna fråga bäde från enskilda riksdagsledamöters sida och från aUmänhetens, Jag tolkar även dagens diskussion som ett tecken på att herr Wennerfors insett den fara som Ugger i meUanölsförbmkningen,

Herr Wennerfors säger att han betraktat mellanölet med dess lägre alkoholhalt som ett alternativ. Jag är medveten om att det är från dessa utgångspunkter herr Wennerfors hela tiden har diskuterat. Men herr Wennerfors har lidigare icke velat inse att alkoholbruket tränger längre och längre ned i åldrarna. Det är detta som är det stora problemet i dag.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Ändring av realisationsvinstbeskattningen i vissa faUm. m.

herr Wennerfors,

Sedan angriper herr Wennerfors samhället och skolan för all inte tillräcklig information har givils. Jag kan instämma i della. Men lät mig komma med en molfråga, herr Wennerfors: Vilken informaiion har herr Wennerfors givil i denna fräga under de är som har gäll?

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr lalman! Herr Wennerfors målle grundligt ha missförsiäll mig. Min avsikt var alls inte alt sära honom. Om jag gjort det ber jag naturiiglvis om tUlgift,

Poängen var inte alt herr Wennerfors och jag skulle ha olika uppfattningar i fråga om den personliga hållningen i alkoholfrågan. Vad jag och andra vände oss mot var alt herr Wennerfors i ett lidigare skede ganska aningslöst pläderat för mellanöl, I dag fanns i hans anförande en ton av besinning och ell erkännande av att frägan ändå är bemängd med en rad problem. Del var detta jag tog som ett tecken pä att herr Wennerfors ångrade en del av vad han sagt i lidigare omgångar i denna fråga.

Herr WENNERFORS (m):

Herr talman! Herr Wikström särar mig inte alls. Jag är riockhudad. Jag klarar mig nog. Men vad jag tänker på, herr Wikström, är alla de människor som kanske har samma uppfattning som jag eller vilkas uppfattning i varje fall ligger nära min. Det kanske finns en del av dem i det här huset, och jag vel all det finns många ulanför detta hus. Det finns t.o.m. människor som trots att de inte är med i nykterhelsorganisalioner och aUtså inle tillhör den helnyklra sekiorn, ändå vUl vara med om att göra en insats för bällre alkoholvanor. Del är dem jag länker pä när en nykterhelsman som herr Wikslröm ullalar sig som han gör.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Nu undrar jag om inle herr Wennerfors ändå blandar ihop delta. Om man i den svenska riksdagen på ell särskill säll gjort sig lill lalesmän för en viss hållning i fräga om alkoholpolitiken och kanske mer än någon annan pläderat för mellanölels införande och negligerat riskerna med del, fär man finna sig i alt bli utsatt för kriiik. Den kritiken gäller naturligtvis en politisk uppfattning, inle en individuell hållning.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls,

§ 8 Ändring av reaUsationsvinstbeskattrungen i vissa faU m. m.

Föredrogs skatteulskoilels belänkande nr 4 i anledning av moiioner om ändring av reaUsalionsvinslbeskatlningen i vissa fall m, m.

1 detta belänkande behandlades

1. motionen nr 323 av herrar Petersson i Röstånga och Larsson i

Umeå med hemsiällan, alt riksdagen hos Kungl, Maj t begärde förslag till sådan ändring av reaUsationsvinstbeskattningen att försäljare av egnahem som pä ny bostadsorl avsäg förvärva Uknande bostadsfaslighel ägd- åtnjuta uppskov med beskattning av reaUsalionsvinsl under viss tid,

2. motionen nr 1184 av herr Lindkvist m.fl. med hemställan, all riksdagen i skrivelse lill Kungl, Maj t begärde all utredningen för översyn av realisationsvinstbeskattningen skulle få i uppdrag pröva åigärder som syftade tUl att bromsa ytterligare oskälig markprisstegring och alt lill kommunen direkt återföra oskäliga vinstei.

Utskottet hemstäUde all riksdagen skulle avslä

1. molionen nr 323

2, molionen nr 1184,

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m) och Eriksson i Bäckmora (c), fru Nettelbrandt (fp) samt herrar Josefson i Arrie (c), Sundkvist (c). Hörberg (fp) och Söderström (m), vilka ansett att utskottet bort under 1 hemstäUa,

att riksdagen med anledning av motionen 323 i skrivelse tUl Kungl, Majl: begärde förslag tUl sådan ändring av gäUande bestämmelser om beskattning av reaUsationsvinst, att uppskov med beskattning under viss tid skuUe åtnjutas för reaUsationsvinst vid av ägarens flyttning tUl annan ort föranledd försäljning av en- eUer tvåfamiljsfastighet, avsedd huvudsakUgen som bostad åt ägaren, i det fall denne på den nya bostadsorten förvärvade liknande bostadsfastighet.

Herr HÖRBERG (fp):

Vi kommer nu över till en fräga, herr talman, som inle har samma räckvidd för samhällel som den vi nyss debatterat under mer än tre och en halv timmar. Det är dock en fråga som har betydelse för de medborgare som den berör,

I molionen 323 föreslås från folkpartihäll alt den som försäljer egethem i samband med flyttning lill annan ort och där förvärvar likvärdig fastighet skaU ha rält till uppskov med eventuell realisationsvinstbeskattning, Sädan rätt till uppskov med beskatining av realisationsvinst föreligger redan i nuvarande lagstiftning. Lagsliflningen anger dock endasl vissa specialfall då sädan rätt föreligger. Bland dessa fall nämns expropriation, faslighetsförsäljning lill slaten pä grund av flygbuller, vissa ägobyten och inskränkning av förfoganderätten på grund av naturvårdslagen,

Molionärerna menar all uppskov med reaUsalionsvinslbeskatlningen är berättigad inle bara vid de nyss uppräknade tUlfällen då egnahemsägare kan bli tvingad att sälja sill egnahem. Arbetsmarknadsläget gör del ofla nödvändigi för person med egethem att byta bostadsort. Sådant byte av bostadsort har mänga gånger en klar Ivängskaraktär och borde därför medföra samma rätt till uppskov med beskatining av evenluell realisationsvinst.

En rutin för prövning av sädana fall finns redan genom att ansökan skall göras till prövningsnämnden, som avgör om villkoren uppfylls i de fall som lagen redan medgiver. Risk för missbruk kan därigenom anses utesluten.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Ändring av realisationsvinstbeskattningen i vissa faUm. m.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Ändring av realisationsvinstbeskattningen i vissa fall m. m.

Vi har här i riksdagen i andra sammanhang medverkat till att underlätta rörlighet pä arbetsmarknaden. Den ifrågavarande motionen har samma syfte.

Etl litel exempel. En bekant till mig arbetade vid ett företag i Lilla Edet, en ort cirka fem mil från Göteborg, Företaget lades ned och flyttade lUl Sävedalen, som ligger ungefär en mil från Göteborg, Detta hände 1969. Personen i fråga sålde sitt egnahem i Lilla Edet för 65 000 kronor och köpte ell ungefär likadant hus i Sävedalen för 80 000 kronor. Vid försäljningen i Lilla Edet fick han en reahsalionsvinsl pä 6 000 kronor, dvs, genast en skatt på drygl 3 000 kronor utan all ha haft nägon egentlig inkomst. Han hade bara bytt bostad.

I dagens tidningar har vi läst om den stora utflyttningen av statliga tjänstemän från Stockholm lill andra orter. Vi får räkna med all problem liknande del jag nyss nämnde kommer alt uppstå i stor skala. Jag tycker de nuvarande förhållandena är orimliga.

Sammanfattningsvis kan sägas, all molionen syftar lill all försäljning av en- och tvåfamiljsfastighet som är föranledd av säljarens flyttning från en ort till en annan i samband med arbetsbyte och inköp av likvärdig bostad på den nya orten inte skaU föranleda någon skatt om inte egentlig vinst uppstått för egnahemsägaren.

Till utskottets betänkande är fogad en reservation undertecknad av utskottets sju minoriletsrepresentanter vilka samtliga siöder tankegången i motionen.

Herr talman! Jag ber all få yrka bifaU liU reservationen.

Herr MAGNUSSON i Borås (m);

Herr lalman! Alltsedan beslämmelserna om realisationsvinstbeskattning av fastighet infördes har de tre oppositionspartierna gemensamt hävdat den ståndpunkten, att det borde vara rimligt med elt uppskov med denna beskattning när del är fråga om en förflyttning, där vederbörande måste sälja sin viUa, sitt radhus eller egnahem pä den gamla orten och skaffa sig en ny bostad på den nya ort där han fär sitt arbeie. Det är med en viss förvåning som vi kan notera att regeringspartiels representanter så enträget är efter är söker motsätta sig denna myckel rimliga begäran. Del kan väl i alla fall inle vara meningen med realisationsvinstbeskattningen att man skall beskatta en vinst som ingalunda är att betrakta såsom en reaUsationsvinst. I de fall som här avses beror ju försäljningen pä all vederbörande mäste lämna en bostad pä en ort och skaffa sig ett nytt hem pä den andra ort där han får sitt arbete. Det är då näppeligen fråga om realisationsvinst i detta ords egentliga betydelse.

Jag tror att detta problem kommer att ha en aUdeles specieU aktualitet under den närmaste tiden framöver mot bakgrunden av det beslut som regeringen fattat att lägga fram ett förslag om utflyttning av mänga olika statliga organ tUl landsorten. Mänga statstjänstemän och andra anstäUda i Stockholm har en vUla eUer ett radhus som de kanske tvingas att sälja för att sedan skaffa sig en bostad pä den nya orten. Det är möjligt att några sedan de har verkat tio femlon är på den nya orten i alla faU känner sig så pass fasl rotade i den gamla bostadsorlen att de viU flytta tUlbaka. Det är

myckel högt uppskruvade priser pä fastigheter här i Stockholm, och därför blir problemet utomordentligt stort för de människor som berörs av denna utflyttning.

Jag hade inte tänkt delta i denna debatt, men jag gör del av den anledningen att jag i radions morgonnyheter hörde vär löneminisler, herr Löfberg, förklara att man frän regeringens sida när det gäller all flytta ut personalen i de statliga verken icke kommer att ta nägon som helst hänsyn liU om vederbörande har en vUlafastighet i Stockholm. Detta är en arbetsgivarpolitik som får stå för regeringens egen räkning. Det problem som vi nu behandlar har i varje faU genom vad som nu kommer alt hända fäll en ännu slörre aktuaUtet än tidigare. Jag ber därför, herr talman, alt få yrka bifall till reservationen.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Ändring av realisationsvinstbeskattningen i vissa fall m. m.

I detta anförande instämde herrar Söderström och Schött (båda m).

Herr KRISTENSON (s);

Herr talman! I denna fräga har det väl gäll mer prestige än saklighet under de år som riksdagen haft att behandla motioner liknande den som skatteutskottets majoritet nu yrkar avslag på.

Del förhäller sig i verkligheten sä att med nuvarande regler för beskattning av reaUsationsvinst vid försäljning av en- och tvåfamiljsfastig-heter inträffar det i ytterst få fall att realisationsvinsten blir beskattningsbar. Med nuvarande regler går praktiskt taget all sådan försäljning fri från realisationsvinstbeskattning. I något enstaka faU kan det naturiiglvis inträffa att del uppstår beskattningsbar realisationsvinst. Om argumentet är att man vUl befrämja rörligheten på arbetsmarknaden mäste det dock i så fall pä avflyllningsorten finnas en sådan förväntan på kommande högre priser på en- och tvåfamiljsfastighet er att fastigheten kan säljas lUl ett övervärde. Naturligtvis skall den vinsten liksom aU annan vinst pä försäljning beskattas. Det skall i del avseendet inle vara någon skillnad om en person säljer en en- eller tvåfamiljsfastighet eller om vederbörande säljer något annat vid avflyttning frän orten. Man kan inle enbart när del gäller fastigheter undanta försäljningen frän beskattning eller uppskjuta beskattningen.

Jag tolkar reservanternas hemstäUan sä att de vUl ha etl generellt uppskov med realisationsvinstbeskattning vid aU flyttning. Om reservanterna nu säger all deras hemställan avser endasl försäljning vid företagsnedläggelser, utflyttning elc, mäsle skattemyndigheterna då i varje enskilt fall sätta i gäng en slor utredningsapparat för all konstatera om det är fräga om en frivillig flyttning, t. ex, för all vederbörande får högre lön pä en annan ort, eUer flyttning av någon annan anledning. Det skuUe bli en mycket krånglig lagstiftning att följa för skattemyndigheterna.

Utskottsmajoriteten hävdar i är liksom tidigare alt redan de nuvarande reglerna är förmänliga för ägare av en- och tväfamiljsfastigheter vid försäljning där del uppstår realisationsvinst.

Jag yrkar, herr talman, bifall till utskottels hemställan.

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 29-32

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Ändring av reaUsationsvinstbeskattningen i vissa fall in. m.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c);

Herr lalman! Den fräga som behandlas i skatteutskottets betänkande m 4 är inle ny, och argumenten frän de båda sidor som uppträtt i debatien är också ganska väl kända. Jag tiUhör dem som har ställt sig bakom den reservation som är fogad vid skalleulskottets belänkande, och jag skulle i och för sig ha kunnat nöja mig med att instämma med de förelrädare för reservanlerna som yttrat sig, nämligen herrar Hörberg och Magnusson i Borås. Jag vill emellertid också själv anlägga nägra synpunkler på denna fråga.

Den räll liU uppskov med beskattningen som motionärerna och reservanterna påyrkat har, såsom redan påpekats, sin grund i del förhållandet all byte av arbetsplats och bostadsort ofta sker i en tvångssituation. Etl byte av fastighet vid en sädan förflyttning medför som regel ingen vinst, eflersom ersättningsfastigheten ofta betingar etl högre pris. Att beskatta den Ulla och enligt vär mening fiktiva vinst, som eventuellt uppstår i ell sådant faU, kan inle vara rikligt eftersom den ändå kanske går äl för att belala ersättningsfastigheten pä den nya orten. Del är i sådana faU etl uppskov med realisationsvinstskatten kan vara av betydelse, och den framstår då också som rimlig.

Del finns, herr talman, också andra skäl för alt en uppskovsbesläm-melse av den föreslagna innebörden skall finnas. Med den rörlighet som finns på arbeismarknaden — det gäUer inte minst avfolkningsbygderna uppe i Norrland men även andra områden - skulle de skattemässiga konsekvenserna av elt byte mellan Ukvärdiga fastigheter i samband med flyttning tUl en ny arbetsort elimineras, om det funnes möjlighet till ett uppskov med uttagandet av reaUsationsvinstskallen.

Del har ocksä nyss pekats pä den i dagarna mycket aktuella frågan om ullokalisering av statliga verk från Slockholm, Jag skulle tro att även denna utveckling ytterligare kommer att aktuaUsera spörsmålet om rätt tUl uppskov med realisationsvinstbeskattning.

Jag ber, herr lalman, med del anförda all få yrka bifaU till den reservalion .som är fogad vid skatteutskottets betänkande nr 4.

I detta anförande instämde herrar Torwald och Gernandt (båda c).

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! Herr Kristenson började sill anförande med all säga all del hade gäll prestige i denna fråga, och jag kan nog hälla med honom om della. Det har tydligen gäll prestige i frägan, eftersom del socialdemokraliska parliel inle vUl vara med om att avskaffa en orättvis beskattning, nämligen på vinster som aldrig har gjorts.

Herr Kristenson sade vidare att vinster självfallet skaU beskattas. Ja vissl, både motionärerna och reservanterna är helt inställda på all vinster skall beskallas, men del är inte del vi nu talar om, utan vad vi vänder oss mol är det förhållandet att icke existerande vinster beskattas. För närvarande uttas skatt på försäljning av en fastighet, även om denna bara innehafts under en kortare tid av en person som i samband med försäljningen flyttar tUl en annan ort och där köper en liknande fastighet. Man beskattar alltså den bokföringsmässiga vinst som vederbörande sedan

investerar i en liknande fastighet på den nya bostadsorten.

Det har i ett sådant fall inte uppstått någon verklig vinst, och det är del frågan nu gäller. Man skall inle försöka mörklägga denna fråga genom att söka påstå alt det gäller ett försök att hjälpa folk alt komma undan skatt pä verkliga vinster, 1 det fallel är reservanterna, molionärerna och utskottets talesman fullt ense. Vad vi hävdar är att försäljning av fastighet inle skall beskattas när ingen vinst har uppstått. Det hjälper inte, herr Kristenson, att åberopa alt del gäller ett fåtal faU, Om det så finns bara etl enda fall av orättvisa, bör orättvisan ändå las bort.

Jag vidhåller vad som sagts förut, all del har gätt prestige i den här frägan!

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Magnusson i Borås m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt volering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i

betänkandet nr 4 punkten 1 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen av herr Magnusson i Borås

m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslat för ja-propositionen. Dä herr Magnusson i Borås begärde rösiräkning verkställdes votering med omrösiningsapparal. Denna omröslning gav följande resultat:

Ja - 159

Nej - 152 Punkten 2

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Frivillig särbeskaltning

§ 9 Frivillig särbeskattning

Föredrogs skatteulskottets betänkande nr S i anledning av motion angående frivUlig särbeskaltning,

1 detta betänkande behandlades molionen nr 630 av herr Schölt med hemställan, all riksdagen beslulade sädan ändring i förordningen om särskUd skatteberäkning i vissa fall för makar att ansökan om sådan skalleberäkning skulle kunna göras senast den 31 januari 1972,

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslä motionen nr 630.

Reservalion hade avgivils av herrar Magnusson i Borås och Söderström båda (m), vilka ansett all utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen nr 630 skuUe anta i reservationen infört förslag till förordning om ändring i förordningen (1965:153) om särskild skatteberäkning i vissa fall för makar.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Frivillig särbeskattning

Herr SÖDERSTRÖM (m):

Herr lalman! Till detta utskottsbetänkande är fogad en reservation av herrar Magnusson i Borås och mig. Utskoltsmajorileten har avstyrkl en moiion nr 630 av herr Schölt som hemstäUt om att det borde bli möjUgt för äkta makar att under en förlängd lid göra ansökan om särbeskaltning. För närvarande är denna tid begränsad tiU den I juli under taxeringsåret, medan hemställan går ul på alt tidpunkten borde framflyttas lill den 31 december årel efler taxeringsåret.

Särbeskattningen innebär all äkta makar genom en särskild ansökan kan undgå effekten av att deras skall blir högre än om de laxeras som ogifta.

Jag har delat motionärens uppfattning att mänga skattskyldiga av okunnighet eller av missförstånd underlåter all inkomma med ansökan eller lämnar in den för sent. Tyvärr har utskottsmajoriteten inte kommit till samma uppfattning, Utskottsmajoriteten anser att del borde vara klart för dem som i år avlämnar självdeklaration, all de skall göra del enligl ännu gällande äldre skaltelagar, medan det nya systemei träder i krafl försl näsla är. Därför finns del enligl ulskollsmajorileten knappasl skäl all befara all del skall bli ett ökat antal missförsländ i detta hänseende.

Men, herr talman, när man läst igenom skatlebrotlspropositionen, propositionen 10 år 1971, som riksdagen snart skall behandla, fär man tyvärr en ganska bestämd uppfallning om alt del för de flesla människor tycks råda en myckel slor tveksamhet och okunnighet just i taxeringsfrägor. Del har inle bara hög juridisk sakkunskap utan även departementschefen bekräftat i denna proposilion. När det dä gäller den friviUiga särbeskattningen, som ligger litet vid sidan om det vanliga vid beskattningen, kan det befaras all Iveksamhelen och okunnigheten är proportionsvis högre än i övriga skattefall. Slutsatsen borde dä bli alt risken för missförstånd ökas i stället för minskas.

Motionären anser inte att önskemålet om en förlängning av ansökningstiden skulle stå i strid med principen om snabbhet och effektivitet i taxerings- och uppbördsprocessen. Om reservationens hemställan bifalles, skuUe det endast innebära all alla de, som av olika skäl underlåtit att göra ansökan om särbeskaltning inom nu gällande laga tid, finge en chans att, sedan de granskal sina slutskaltesedlar i december och kommit underfund med att de fåll onormalt hög skalt, då kunna lämna in ansökan om särbeskattning och fä rättelse. Jag lycker att detta är en mycket rimlig begäran. Dessutom anser jag all just del förhållandet att de nu gällande reglerna skall tillämpas för sista gängen i år talar för att riksdagen borde kunna bifalla yrkandet, eftersom del inte fär någon som helst prejudicerande verkan. I stället har utskottsmajoriteten använt detta skäl som elt ytterligare motiv för etl avstyrkande.

Herr talman! Med stöd av vad jag har anfört yrkar jag bifall till reservationen.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Dä jag är ensam motionär dristar jag mig att trots stränga debatlrestriktioner med några ord kommenlera del nu aktuella

ärendet. Herr Söderström har ulföriigt redogjort för vad saken gäUer, varför jag kan falla mig relativt kort.

Utskollet erinrar om all liknande motionsyrkanden förekommit tidigare år men då avvisais av riksdagen. I sin redogörelse för frågans behandUng i riksdagen nämner utskottet all bevUlningsutskottet år 1968 framhöll alt del enligt utskottets mening var förvänande all sä mänga skattskyldiga vid 1967 ärs taxering underlåtit all i räll lid ansöka om särbeskattning. Påföljande är, 1969, erinrar bevUlningsutskottet om detta sill tidigare uttalande och menar all den service som även vid tidpunkten för ingivande av 1968 och 1969 ärs självdeklarationer lämnats av taxeringsmyndigheter m. fl, borde vara ägnad all ge ytterligare upplysningar om innebörden av gällande bestämmelser.

Ja, herr lalman, vissl kan bäde utskottet och andra vara förvånade över att en del skattskyldiga ej inger sina ansökningar i tid, och vissl kan man tycka att gällande regler borde vara kända genom den upplysningsverksamhet som förekommit. Som ett faktum kvarstår dock att åtskilliga skattskyldiga av okunnighet, missförsländ eller annan anledning underläler att komma in med ansökan eller lämnar in den för sent — de gångna årens erfarenhei visar detta klarl.

I år är, som jag framhållit i motionen, risken för missförstånd slörre än tidigare eflersom, som herr Söderström nämnde, enligt 1970 ärs skattereform nya regler innebärande individueU beskatining införts. Tyvärr måste man befara - skatteutskottets motsatta uppfattning framstår för mig som ett rent önsketänkande — att en del skattskyldiga ej uppfattat att denna ändring gäller först fr. o, m, beskattningsåret 1971 och alt ansökan om särbeskattning alltjämt erfordras för taxeringsåret 1971. De skattskyldigas benägenhet all sammanblanda begreppen beskattningsår och taxeringsår är en realitet som man inle kan bortse frän.

Dä man enligl min uppfattning så långt det är möjligl bör skydda de skattskyldiga från alt på grund av okunnighet eUer missförsländ bli ekonomiskl lidande har jag alllsä föreslagit att ansökan om frivillig särbeskattning mä kunna göras senast den 31 januari 1972, Som alla förstår har denna lidpunkt valts med tanke pä att de skattskyldiga erhåller debetsedel å slutlig skall enligl 1971 ärs taxering i december 1971 och dä om inle förr upptäcker om de har glömt inge ansökan om särbeskaltning.

Vad tidigare bevillningsutskottet och nu skatleutskottet ullalar om att en förlängning av liden för ansökan om särbeskattning skulle slå i strid med principen om snabbhet och effektivitet i taxerings- och uppbörds-processen kan låla bra, men mot detta måste vägas rättvisesynpunkter och omtanken om de skattskyldiga. Man har för övrigl inle anledning alt befara några större administrativa olägenheter av en utsträckning av ansökningstiden. Avsikten är ju inte att de skattskyldiga skall uppmanas att dröja med sina ansökningar till den 31 januari 1972 ulan endasl att även ansökan som inkommit senast denna dag skall kunna godtas. Dess bällre inkommer givetvis de flesta ansökningar senast den 1 juli i är, Flerlalel har för övrigt inlämnats samtidigt med deklarationerna nu i februari.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifaU till den vid skatteutskottets betänkande fogade reservationen.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Frivillig särbeskattning

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Frivillig särbeskattning

Fru HOLMQVIST (s):

Herr lalman! Del motionsyrkande som behandlas i skatteutskottets betänkande nr 5 har framförts och avslagits vid såväl 1968 som 1969 års riksdagar. Del kan emellertid inte återkomma, eftersom fr, o, m, nästa års taxering särbeskattningsprincipen är hell genomförd och särbeskall-ningen alltså ej längre frivillig.

Som talesmannen för de båda reservanterna och motionären frän moderata samlingspartiet redogjort för yrkas i motionen att ansökan om friviUig särbeskaltning mä kunna göras senast den 31 januari 1972, Skatteutskottet framhåller i sitt avslagsyrkande, liksom beviUningsut-skotlel i sina tidigare uttalanden gjort, att en förlängning av liden för ansökan om särbeskattning skulle slå i strid mot principen om snabbhet och effektivitet i taxerings- och uppbördsprocessen. Skalleutskottet delar alltså bevUlningsulskollels uppfattning, vUket ocksä kamrarna lidigare har gjort.

Del är väl sä all när en viss tidsgräns för ansökan är fastställd - del mä gälla ansökan om frivillig särbeskaltning eller annat, t. ex, en social förmän - föreligger en risk för alt någon för sent uppläcker all han försummal att tillvarata sin rätt. Under sädana förhåUanden kan alllid någon komma underfund med della pä fel sida om lidsgränsen. Även i fräga om tidsgränsen för rätten all inlämna ansökan om frivUlig särbeskaltning, som vi nu diskuierar, kan alltid någon upptäcka försummelsen efler den 31 januari 1972 lika väl som efter den 1 juli 1971.

Tidigare kriiik vid behandlingen av denna fräga mol myndigheternas sätt att ge skattebetalarna upplysning i della sammanhang har tystnat. Med den lättillgängliga information som tUlstäUls skattebetalarna tUlsammans med skattekort och skattetabell för år 1971 borde ingen vare sig av okunnighet eller av missförstånd underlåta att ansöka om frivillig särbeskattning senast den 30 juni 1971. Möjligen skulle upplysningen om att ansökan skall göras ha vunnit pä att texten varit kursiverad eller understruken, såsom på den bild som pä TV-skärmen här visas för kammarens ledamöier.

På tal om upplysning skulle en effekliv sådan på elt enkell sätt kunna ges, om den paus som ibland uppstår mellan två TV-program användes tUl saklig information. Det skulle säkerligen ha större effekt än annan form av upplysning. En ändring tiU det bättre på delta område bör komma lill stånd - även om jag är medveten om att en riksdagsman inle kan påverka TV:s programpoUlik. Jag säger detta med lanke på en Uten scen, som spelades upp i TV den 14 februari i samband med TV-nytt eller AktueUt — jag minns inte vUketdera — med påminnelse om sista deklarationsdagen den 15 februari. Den visade en förtvivlad deklarant som kastade deklarationen i papperskorgen med kommentaren att del är onödigt att deklarera eftersom kronofogdarna strejkar.

Enligt mitt sätt att se kan sådana s. k. skämt i vårt dyrbara massmedium leda tUl att skatlebetalarna, som inte räknar med skämtsam-heler i samband med TV-nyheler, utom möjligen den I aprU, i god tro begär lagbrott genom att underlåta all i tid avge självdeklaration. De ansvariga inom TV bör tänka över sitt ansvar.

Sist, herr lalman, vill jag påpeka elt par fel som har insmugit sig i

skalleutskottets betänkande nr 5, Pä s, 3 i Iredje styckei står "BeU 1970:70", Del skaU vara "BeU 1970:40", Längst ned på samma sida skall årtalet vara 1972 i stället för 1971, vUkel framgår av sammanhangei. Med della vUl jag yrka bifall liU utskottets belänkande.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Jag tycker att fru Holmqvist bortsåg från del faktum att åtskiUiga skallskyldiga försummar att lämna in ansökan i tid. Detta faklum har vi kunnat konstatera under en följd av år. Det är nalurliglvis otillfredsställande att dessa skattskyldiga pä grund av formella bestämmelser blir berövade sin rätt tUl skattelättnad. Att det hänvisas till att man på andra områden inte kan få rättelse tyckerjag är en klen tröst. Här kan man på ett enkelt sätt rätta till del hela.

Saken blir ju inte bättre av det förhållandet att den som är verkligt kunnig kan finna kryphål genom att samtidigt med en för sent ingiven ansökan hemställa om en Uten rättelse i sin deklaration. Han har kanske glömt en hundralapp av sina inkomster, Hans taxering blir höjd av prövningsnämnden, och han räddar då möjligheten att inkomma med ansökan om särbeskaltning.

Det är enligt min mening otiUfredsstäUande alt den som är verkligt kunnig kan utnyttja sädana kryphål. Jag vill skydda den som inte har särskUd sakkunskap på detta område, och jag finner det direkl motbjudande att man inte vUl ge vederbörande detta skydd.

Detta är bakgrunden tUl min motion. Den har tiUkommit efter samråd med mina koUeger bland fögdericheferna. Vi har mycket nära kontakt med de skattskyldiga, och vi vet hur missnöjda de är med nuvarande förhäUande. Liksom jag beklagar de att inte det aUmänna i detta faU velat visa litet slörre tillmötesgående och stärka sin goodwill hos de skattskyldiga. En sådan förstärkning är — det vågar jag påslå — ganska välbehövlig.

Meningarna kan vara delade om hur höga skatter vi skaU ha i detta land. Men jag tycker all vi borde kunna vara eniga om att vi skall ha lagbestämmelser som av aUmänheten inte uppfattas såsom obilliga.

Herr talman! Jag ber att än en gång få yrka bifall till reservationen.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Frivillig särbeskattning

Fru HOLMQVIST (s):

Herr talman! Den tidsgräns som herr Schött har motionerat om skulle innebära att man retroaktivt skulle möjliggöra en ordning som ger restituiion pä skatter. En skattebetalare som gjorde ansökan om frivUlig särbeskattning efter det att slutskattesedeln har distribuerats skulle aUlså då få en skatterestitution. Det skulle gälla en grupp som har haft lagliga möjligheter att välja en lindrigare beskattning och inte har använt dessa möjligheter. FrivUlig särbeskattning ger större skattelättnader ju högre inkomsterna är för två makar.

Motionären har sagt: "Helt visst kommer detta att i hög grad bidraga till missförståndens antal; många skattskyldiga kan inte hålla isär begreppen beskattningsår och taxeringsår och kommer följaktligen att i år försumma att inkomma med ansökan om frivUlig särbeskattning i behörig tid eller kommer över huvud taget att ej inlämna nägon ansökan."

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Frivillig särbeskattning

I den informaiion som har följl med skattsedlarna står del tydligt på första sidan att den deklaration som lämnas i början av är 1971 avser inkomster 1970 och inte påverkas av de nya beslämmelserna utom pä en punkl - del skattefria beloppet för förmögenhetsbeskattningen höjs från 100 000 kronor tiU I 50 000 kronor.

Det beklagliga är all samhällets upplysning ofta inte så direkl som vore önskvärt sätts i händerna på dem som är berättigade tiU samhällets service. Jag länker på dem som gär miste om sociala förmåner och som" har mycket större behov av stöd än de som missat möjligheten att göra ansökan om frivillig särbeskattning.

Herr talman! Jag vidhåller mitt yrkande.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Jag mäste än en gäng reagera mol denna inställning, att därför att del finns brister på andra områden skall vi inte här kunna undanröja en brist som är lätt alt undanröja.

Sedan tycker jag inte att man skaU ulmåla dem som del i detta fall gäUer såsom varande i mindre behov av omlanke från samhällets sida. De begär inga extra förmåner - de begär att fä bli behandlade enligl de lagbestämmelser som vi har beslutat införa.

Fru HOLMQVIST (s):

Herr lalman! I de lagbestämmelser som riksdagen fattat beslut om stadgas all ansökningstiden utgår den I juli. Jag menar, att genom att skattebetalaren har fått dessa upplysningar i sin hand har all tillbörlig hänsyn lagils liU vederbörande. Det är därför jag vUl göra sammanställningen med dem som söker sociala förmåner och som ännu inle har fått den informaiion från samhällel som är önskvärd. Vi hoppas att den informationen skall komma till stånd.

Herr SCHÖTT (m):

Herr talman! Vi kan alla notera att fru Holmqvist här har en mycket hård fiskaUsk inställning. Det är mig en glädje att kunna konstatera att den instäUningen inte delas av Sveriges fögderichefer.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Magnusson i Borås och Söderström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Schött begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller skatteutskottets hemställan i betänkandet nr 5 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Magnusson i Borås och Söderström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä herr Schött begärde

rösiräkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal;

Ja - 263

Nej - 46

Avstår — 5

§ 10 Skattefria utbildnings-och omstäUningsfonder för företag

Föredrogs skatteutskottets belänkande nr 6 i anledning av moiion om skattefria utbildnings- och omställningsfonder för förelag,

1 detta betänkande behandlades motionen nr 583 av herr Bohman m. fl. med hemställan, alt Kungl, Maj:t snarast förelade riksdagen förslag om räll för förelagen att avsätta medel lUl utbildnings- och omställningsfonder i syfte att öka de anställdas ekonomiska Irygghei i händelse av företagsnedläggelser, omlokalisering av verksamhet eUer andra omställningar.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå molionen nr 583,

Reservation hade avgivits av herrar Magnusson i Borås (m), Eriksson i Bäckmora (c). Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvisi (c), Levin (fp) och Söderström (m), vUka ansell att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med anledning av motionen nr 583 i skrivelse tUl Kungl, Maj t begärde alt Kungl, Maj .t, efter erforderlig ulredning, snarast skulle förelägga riksdagen förslag tUl regler om rätt för företagen att skattefritt avsätta medel till särskUda utbUdnings- och omstäUningsfonder,

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Skattefria utbildnings- och omställningsfonder för företag

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! I molionen 583, som behandlas i skatteulskottets förevarande belänkande nr 6, föresläs en snabbutredning och förslag lill regler om rätt för förelag alt avsätta medel lill särskUda utbildnings- och omställningsfonder,

I dag tUlämpar vi etl syslem som innebär rält för företagen till avsättning tUl konjunkluruljämningsfonder. Del syslemet syftar främsl till alt förelagen under högkonjunklurer skall ha möjligheter alt göra avsättningar som sedan i lägkonjunklurtider kan användas för investeringar i maskiner och inventarier. Ett syslem, som medger utjämningar av delta slag, har visat sig vara lUl slor nytta. Vi lever i en tid av häftiga strukturförändringar både när del gäUer produktionsmetoderna i näringslivet och behovet av alt fä fram de produkter som är nödvändiga för att tUlfredsställa konsumenternas önskningar. Enligt min mening är del av stor vikt att vi nu intresserar oss mera för möjligheterna att siärka näringslivet, så att vi kan klara de problem som där uppslår. I sisla hand är della också ett intresse för de anställda och för samhället i dess helhet.

Vad som föresläs i molionen skulle kunna bli av myckel slor betydelse, när del gäller all på del sätt som jag här skisserat försöka skapa förutsättningar för att näringslivel i framtiden skaU kunna motstå olika påfrestningar. Vi har väl ändå i delta samhäUe med tiden lärt oss all

■ Riksdagens protokoU 1971. Nr 29-32

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Skattefria utbildnings- och omställningsfonder för företag

vi har den största motståndskraften mol besvärligheter om vi har ett starkt näringsliv. Det har ju omvittnats från många håll.

Motionärerna menar att del för de anställda mäste vara elt livsvillkor alt näringslivet har kraften att klara av de påfrestningar som en hårdnande konkurrens skapar; vi lever ju i en tid dä tekniken utvecklas snabbt med häftiga strukturella förändringar som följd. Det är av slor betydelse för mänga människor all slippa vara med om den tragedi som omflyttningar och ombyte av arbetsplats kan innebära. Det är därför av stort intresse att man inom näringsUvet kan vidta sådana ätgärder att människorna får möjlighet att stanna kvar inom del förelag som de kanske har lärt sig trivas i.

Syftet med denna aktion är alltså att skapa större trygghet och slörre säkerhet i anställningsförhållandena genom att stärka företagens motståndskraft. Jag vUl poängtera all det icke är fräga om alt undandra samhäUet några medel. Kommer de inte tUl användning för det ändamäl, vartUl de är avsatta, är del givelvis meningen att de i vanlig ordning skall bU föremål för beskattning.

Jag tror att det är av stort intresse att man genom en snabbutredning såsom den föreslagna fär fram ell förslag som skapar möjligheter för näringslivel att göra avsättningar lill vad vi kallar utbildnings- och omstäUningsfonder, Jag ber därför, herr lalman, att få yrka bifall tUl den reservation som är fogad till utskottets betänkande.

I detta anförande inslämde herr Söderström (m).

Herr SUNDKVIST (c):

Herr talman! Jag vill i korthet redogöra för anledningen tUl alt centerpartiets representanter i skatleutskottet anslutit sig till den reservation som är fogad vid förevarande belänkande,

Pä grund av den strukturrationalisering som pågår inom det svenska näringslivet och teknikens kraftiga frammarsch, som gör all produktionen inom en bransch pä mycket korl tid kan bli helt annorlunda, mäste vi ha effektiva verktyg för omskolning och vidareutbildning av arbetskraft av olika slag. Folk som kanske har en myckel god yrkesutbildning kan pä korl tid bli fristäUda, därför all deras yrke befinner sig på avskrivning genom teknikens framsteg.

Del är inte minst för de anställdas trygghet vikligl alt det finns stor beredskap när del gäUer omskolning och vidareutbildning. Det förslag som molionsledes förts fram och som vi följer upp i reservationen ger en ökad beredskap för omskolning och vidareutbildning. I molionen nr 583 föresläs nämligen alt förelagen skaU få möjligheler till skattefri fondavsättning för just omskolning och vidareutbildning. Del skulle inte alls vara någonling nytt som därigenom infördes. Vi har redan tidigare investeringsfonderna till vilka förelagen kan avsätta del av sin vinst. Det vUl säga företagen har möjligheler all liU investeringsfonderna avsätta precis sä mycket som de kan avvara.

Den föreslagna avsättningen innebär alltså inte någon ny skatteförmån för näringslivel. Den ger emellertid företagen möjligheter all under högkonjunklurperioder tUl omskolnings- och vidareulbildningsfonder

avsätta pengar som sedan kan användas under lågkonjunkturer och avmattningsperioder för att intensifiera omskolningen, naturiiglvis försl och främsl inom del egna företaget men även vid de fusioneringar mellan företagen som ju är mycket vanliga i dagens läge.

Utskottet pekar i sin skrivning på de stora insalser som samhällel gör för omskolning och vidareutbildning. Del är alldeles rikligl alt samhället gör dessa insatser, och jag är helt av den uppfattningen all samhäUel även i framliden skall ha huvudansvaret för omskolning och vidareutbildning. Jag kan emeUertid inte finna all det på någol sätt skulle föreligga ett motsatsförhållande mellan vad som nu föreslås och de insatser som samhäUet gör, nägol som utskottsmajoriteten tycks anse. Det enda som kommer alt hända är all beredskapen inför kommande lågkonjunkturs-perioder blir bättre och att tryggheten för de inom näringslivet anställda ökar.

Jag har tidigare sagt att företagen redan i dag kan tUl investeringsfonder avsätta pengar. Del belyder alt den nu föreslagna fondavsättningen inle öppnar nägon ny väg renl skattemässigl; nägra skaller kommer inte att dras ifrån slaten. Del enda som kan hända är alt samhällel får en viss hjälp av företagsamheten genom att denna själv kan klara sitt behov av omskolning. Det måste såvitt jag kan förslå vara elt plus om man kan förstärka de samhällsinsatser som redan nu görs med frivUliga insatser frän näringslivet självl.

Jag yrkar bifaU lUl reservaiionen.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Skattefria utbildnings- och omstäUningsfonder för företag

Herr ENGKVIST (s);

Herr lalman! Den fräga vi här diskuierar har varil föremål för prövning även vid några föregående riksdagar, I stort sett har ocksä lidigare samma motiveringar som nu anförls både för och emol skattefria UtbUdnings- och omställningsfonder för förelag. Jag vUl därför bara helt korl understryka nägra av motiveringarna för skalleulskollels avstyrkande av föreliggande motion.

Lät mig försl, herr lalman, peka på något av vad som anföres i skalleulskottets betänkande, nämligen att kostnad för omskolning eller ulbildning är avdragsgill vid taxeringen, om den är alt anse som personalkostnad i rörelse eller omkostnad för fullgörande av riänsl. Della gäller redan nu, och del bör man noiera i sammanhangei.

Vidare anför utskollet att arbelsmarknadsulbildning länge har använls som ell arbetsmarknadspoUtiskt inslrument. Kosinaderna för arbetsmarknadsutbUdning beräknas för budgetåret 1971/72 uppgå till 600 miljoner kronor, vUkel i förhällande lill närmasl föregående budgetår innebär en ökning med 95 miljoner kronor. Innevarande budgetär är det inle mindre än 100 000 personer och näsla budgeiår siiger siffran lill 105 000 personer som kommer i åtnjutande av arbetsmarknadsutbildning.

I själva principfrågan vill jag framhålla att ulskollsmajorileten naturligtvis inte är emol alt allt göres som bör göras för all siärka förelagens beredskap alt möta svårigheter på arbeismarknaden. Vi är emeUertid samtidigt av den uppfattningen all det inle är rimligi att jämsides med att staten lämnar sä betydande anslag lill åtgärder för

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Skattefria utbildnings- och omställningsfonder för företag

arbetsmarknadsutbildning man också skulle införa rätt lill skattefri fondavsättning av medel för omskolnings- och utbildningsverksamhet. Reservationen innebär ju alt förelag med god avkastning får möjlighel lill sädan skattefri avsättning för omskolning. Företag inom mindre lönsamma branscher, som kan befaras ha det slörsla behovel av omskol-ningsverksamhet och således borde ha god beredskap i detta avseende, har uppenbarligen inte alls samma möjligheter lill sådan fondavsällning.

Som vi ser det kan motionärernas förslag medföra en snedvridning av samhällets ätgärder, som ganska säkert inte skulle leda till den effektiva hushållning med dessa medel som man skulle vilja uppnä. Framför alll skulle del leda lill en större omgång i administrationen, det skulle bli ell klumpigare inslrumenl — om jag fär uttrycka mig så. Del ger inte möjligheler lill överblick av åtgärderna som vi anser all man bör ha.

Utskottsmajoriteten anser att stödel lill utbildnings- och omskolnings-verksamheten bör utgå efler samma rikllinjer som hittills. Del är enligl vår mening mer ändamålsenligt och också mer effektivt.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall lill skatteulskoilels förslag.

Herr MAGNUSSON i Borås (m);

Herr lalman! Del finns inle nägol all direkl reagera emol i herr Engkvists anförande mer än alt han hävdar all alldenslund samhället nu anslår etl visst belopp för omskolningsverksamhel, så har man därmed uppfyllt vad som behöver göras.

Genom det syslem som vi föreslär är del inle hell otänkbart, herr Engkvist, ati de belopp som man frän samhällets sida i framtiden behöver anslå för omskolningsverksamhet kan komma alt bli mindre.

Jag vill ocksä undersiryka att den ulbildning som nu sker via näringslivel ofta är bällre målinriktad och inte sällan ger ell bällre resultat. Vi har inom näringslivet sedan läng tid lillbaka - långl innan samhällel vidtog nägon sädan åtgärd — hafl en myckel omfallande ulbildning. Jag kan hänvisa lill den slora utbildningsverksamhet som har bedrivits via hantverksorganisalionerna, vartUI samhällel har lämnat etl ytterst litet anslag, men där vi fåll fram verkligt branschkunniga människor som varit till utomordentligt stor nytta när del gällt all bygga upp induslrin i värt land.

Sell ur den synpunklen trorjag, herr Engkvist, all vi kan vara överens om att del ena goda inle bör förskjuta del andra. Därför skulle man kanske med litet generositet och förståelse för problemen frän regeringspartiet även kunna vara med om alt bifalla denna motion.

Herr ENGKVIST (s):

Herr lalman! Del är möjligl att de sammanlagda resurserna skulle kunna bli slörre; därom kan jag emellertid inle ullala mig nu — del tror jag inte nägon kan. Vad jag däremol vidhåller är vär uppfattning, alt dessa samlade resurser inte så säkert kommer all användas på del riktigaste sällel. Jag skulle för min del myckel väl kunna länka mig etl ännu mer långtgående samarbete mellan näringslivet och statsmakterna när det gäller all planera omskolningsverksamhelen om delta blir aktuellt, men del är en annan sak. Jag tror inte att man bör bryta sönder

den arbetsmarknadspolitiska verksamhel som ligger i det nuvarande sysiemel.

Överläggningen var härmed slulad.

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservaiionen av herr Magnusson i Borås m, fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägandeja besvarad. Sedan herr Magnusson i Borås begärt votering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition:

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Parlamentarisk utredning angående näringspolitiken

Den som viU att kammaren bUaller skatteutskottets hemstäUan i betänkandet nr 6 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen av herr Magnusson i Borås m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslal för ja-propositionen. Då herr Magnusson i Borås begärde rösträkning verkslälldes volering med omrösiningsapparal. Denna omröstning gav följande resullat:

Ja - 166

Nej - 154

Avslår — 2

§11 Föredrogs justilieutskottets betänkanden:

Nr 1 i anledning av Kungl, Maj:ts proposilion angående ulgifler på tiUäggsstat II tUl riksslaten för budgetåret 1970/71 i vad avser vissa anslag inom justiliedeparlemeniels verksamhetsområde.

Nr 3 i anledning av moiion om förläggande av en fastighetsdomstol lill Borås,

Kammaren biföll vad utskottet i dessa belänkanden hemställt.

§ 12 Parlamentarisk utredning angående näringspoUtiken

Föredrogs näringsulskollels belänkande nr 1 i anledning av moiion om en parlamentarisk utredning angående näringspoliliken.

I betänkandet behandlades motionen nr 511 av herr Hedlund m.fl. med hemstäUan alt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:l skulle anhålla om skyndsami lillsältande av en parlamenlarisk arbetsgrupp för utarbetande av etl preciserat handlingsprogram för en aktiv näringspolitik i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemstäUde, att riksdagen skulle avslå motionen m 511.

Reservation hade avgivits av herrar Börjesson i Glömminge, Gustafsson i Byske och Sjönell (alla c), vUka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen m 511 hos Kungl. Majl: skuUe anhåUa om skyndsamt tUlsättande av en parlamentarisk utredning med uppdrag att utarbeta ett näringspoUtiskt handUngsprogram i enUghet med vad reservanterna anfört.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Parlamentarisk utredning angående näringspolitiken

Herr SJÖNELL (c):

Herr lalman! Det nya näringsutskotlels försia betänkande gör väl inte anspråk pä all i denna sin egenskap bli ell uppmärksammat historiskt dokument men behandlar ändå ell ämne av stort inlresse, nämligen näringspolitiken,

Näringspoliliken har under de senasie åren gäng på gäng kommit i den allmänna debattens bUckpunkl och gjordes av socialdemokraterna lill del dominerande inslaget i den politiska bilden under och genom partikon-' gressen 1967, Vid denna lid tecknades av regeringspartiet djärva perspektiv mol en löftesrik näringspolitisk horisont, och i svepande formuleringar fastslogs att den nya näringspoliliken skulle bli en mäktig hävstång mol effektiviserad produktion, högre levnadsstandard och bällre jämlikhet.

Men, som jag hade anledning att konstatera i remissdebatten när jag tangerade detta ämne "bidde" det liksom inget. De stolta parollerna verkar — konfronterade med den bistra verkligheten - skäligen avflagade, och det talas pä socialdemokratiskt håll numera yllersl litel om näringspoliliken och ännu mindre om vad en sådan egentligen är och står för.

I själva verkel svarar våra socialdemokrater ofla pä frägan om näringspoUtiken närmare kan definieras med all hänvisa till Investeringsbanken, Della institut var enligt vår uppfattning etl bra initiativ, och förslaget stöddes också av centerpartiet när del lades fram. Men som näringspoUtiskt handlingsprogram betraktat är detta initiativ skäligen magert, hur goda insatser Investeringsbanken i övrigt kan komma att göra.

Nu hänvisar visserligen utskollsmajorileten tUl utredningsarbete, som utförs genom särskUda kommittéers och andra organs försorg, till Statsföretag AB:s samordnande funktion och till den långsiktiga näringspolitiska planering, som sker i industridepartementet. Men dessa skUda aktiviteter är fortfarande ingen samlande handlingsram för den alll viktigare näringspoliliken och motsvarar föga de högtflygande ambitioner, som proklamerades på den socialdemokratiska partikongressen 1967.

Jag har, herr lalman, velat teckna denna bakgrund tiU den partimolion med nr 511 som centerpartiet väckt lill årets riksdag. Molionen behandlas, som jag inledningsvis antytt, av näringsutskotlet i dess ullålande nr 1. Utskottsmajoriteten avstyrker bifall till molionen och cenlerns representanter i utskottet svarar ensamma för reservaiionen. För vär del är näringspoliliken av utomordentlig betydelse och vi förmenar all dess konglomerat av skilda beståndsdelar, verkande inom en mängd samhällsområden, rätt samordnade och sammanvägda kan och bör bli ett av våra viktigaste poliliska instrument när del gäUer all kanalisera marknadskrafterna mot största möjliga välfärd i samhällel.

När jag dä begagnar uttrycket välfärd, herr lalman, åsyftar jag delta begrepp i dess vidaste betydelse, alltså icke bara det som kan mätas i bruttonationalproduktlermer, utan allt vad därutöver erfordras i fräga om arbelstrivsel och andra immaterieUa värden, som lillsammans med materiellt välstånd kan göra den enskilde individens liv meningsfullt. Vi menar ifrän cenlerns sida, all marknadskrafterna, styrda och kontroUe-

rade av sociala hänsyn, mäsle fä utvecklas under fri tävlan för att därigenom bl. a. kunna erbjuda etl frill och obundet konsumlionsval. För att marknadskrafterna skall kunna kanaliseras mot största möjliga välfärd fordras emeUertid enligt vår mening alt samhällel utstakar en ram, inom vilken dessa krafler kan lämnas alt utveckla sig och verka, samt vissa grundprinciper för samhäUets mälsällning i detta stycke.

Det är därför vi nu några år genom parlimotioner yrkat på att ell näringspolitiskt handUngsprogram fastställes genom awägningar som görs av en parlamentariskt liUsall arbetsgrupp. Som vi har påpekal i årets motion bygger människans vilja tiU insatser och ansvarslagande — själva grunden för all samhällelig ulveckling - givetvis på egenintressel, men också på viljan lill samarbele och solidaritet. Del mäste alltså göras en avvägning mellan konkurrens och samverkan, och denna avvägning måste i sista hand göras av samhället.

Etl av de viktigaste samhäUsavsnitten där både konkurrensen och samverkan har den största belydelse för utveckUngen och där dessa element måste sammansmältas tUl en harmonisk symbios är jusl näringspoUtiken. För att denna process skall kunna bli praktiskt genomförbar krävs uppenbarligen ett konkrel handUngsprogram.

Näringspolitiska åigärder vidlas och näringspolitiska hänsyn mäsle las inom en mängd samhällsområden, t. ex. kommunikationsområdet, lokaliseringspoUtiken, bostadsförsörjningen, utbildningsområdet och jordbrukspolitiken. Men allt detta är och har varil delinsatser, som var för sig varil mer eller mindre effektiva. Maximal effektivitet kan inte uppnås förrän de olika deUnsatserna harmonieras liU en enhet, till ell genomtänkt principprogram med klart definierade huvudmålsättningar. Det förhåller sig pä ungefär samma sätt som med etl företags förutsättningar att nå maximal effektivitet. Inom företagels verksamhetsområde kan göras insalser pä olika delsektorer, t. ex. försäljningssektorn, marknadsundersökningar, inköpssidan, lagerhållningen, personalsidan, transportapparaten, finansieringen etc. Isolerade insatser inom alla dessa delområden blir i längden meningslösa eller får bara temporär effekt om de icke sammanväges i en enhetlig policy enligt vUken ramarna för företagels hela verksamhel fastställes och den långsiktiga målsättningen definieras.

Nu säger utskoltsmajorileten i sill avvisande av vårl förslag all elt näringspolitiskt handlingsprogram av den typ vi åsyftar icke är erforderligt därför att särskilda kommittéer och andra organ utför arbete pä många av dessa områden som molionärerna anför. Bl. a. erinras om den nyligen tUlsalta delegalionen för de mindre företagen och om Statsföretag AB:s samordnande funktion. Man erinrar också om att industridepartementet bedriver en långsiktig näringspolitisk planering och anför att näringspoUtiska rådet är etl av instrumenten för denna planeringsverksamhet.

Men, fru talman, detta utskottsmajoritelens ena huvudargument understryker ju bara på ett iögonenfaUande sätt riktigheten i värt krav pä ett samlat näringspolitiskt handlingsprogram. Vad man hänvisar till är just näringspolitiska delaktiviteter som vi vUl ge maximal effeki genom en sammanvägning och sammanförande tiU en aUa aklivUeler övergripande enhetssyn och en klart definierad slutmålsätlning. Denna ambition kan

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Parlamentarisk utredning angående näringspolitiken

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Parlamentarisk utredning angående näringspolitiken

uppfyllas endast genom all parlamentariker representerande olika poliliska meningsrikiningar, eventueUt utökade med elt lämpligt antal neutrala experter, gör en samlad översyn av hela fältet och konkretiserar denna i ett handlingsprogram.

Utskotlsmajoritetens andra huvudargument, fru lalman, mol vårl förslag är påslåendet all etl realiserande härav skulle medföra en dubblering av nägra andra organs arbeie och kunna fördröja genomförandet av planerade reformer. Denna kritik måste emellertid grundas på ett missförstånd. Arbetsgruppens huvuduppgift skall givetvis icke vara att ulreda olika delproblem inom näringspolitikens vidsträckta arbetsfält. Tvärtom utgör ju de resullal från skUda samhällssektorer som framkommer genom andra organs insalser en förutsättning för och elt underlag för arbetsgruppens samlande arbetsuppgift. AUa fakta och förslag som kan framläggas frän olika fält skall som vi upprepade gånger påpekal sammanvägas liU en enhetlig grundsyn.

Det samtidigt pågående reformarbetet inom olika samhällssektorer med näringspolitisk anknytning kan ju härigenom icke fördröjas eller hindras ulan måste i stället bli stimulerat. Det kan dessutom tilläggas all om utskottsmajoriletens argument i detta stycke hade nägon relevans så skulle ju t. ex, nägol samlat grepp över hela det vidsträckta fält som heter utbildningspolitiken icke ha kunnai las, ulan vi skulle ha varit nödsakade att gå fram med delreformer. Jag skulle tro alt elt sådant resultat skulle ha varit väsentligt sämre än del vi nu uppnätt, och knappasl nägon vUl i dag påstå all vår samlade syn och det fastläggande av de slora grundlinjerna för utbildningspolitiken som skett har inneburil dubbelarbete och ell fördröjande av de planerade reformerna.

Slutligen, fru lalman, det näringspolitiska rådet som också åberopas av utskollsmajorilelen kan Uka litel som Invesleringsbanken fylla kraven på alt representera en samlad, konsekveni näringspolilik. Delta råd har heller icke någon parlamentarisk förankring, vilket mäste vara en allvarlig brist när del gäller all finslipa ell sä viktigt politiskt inslrumenl i samhällsarsenalen som näringspolitiken ändock måste utgöra.

Under della anförande överlog fru andre vice lalmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr HAGLUND (s):

Fru lalman! Jag tror att centerpartiet eller möjligen dess kansli får göra klart för sig om del här gäller en ulredning eller en arbetsgrupp, I ingressen tUl molionen stär att herr Hedlund m, fl. anhåller om en parlamentarisk ulredning angående näringspolitiken, I att-satsen talas om ell preciserat handlingsprogram. Det är väl en viss skillnad mellan en arbetsgrupp och en utredning; men det är en detaljfråga.

Jag vUl härefter i ett avseende - det är inle aUlid man har tUlfälle att göra det — uttrycka min beundran för centerpartiet, nämligen för den fantastiska motionsaktivitet det uppvisat när det gäller närings- och lokaliseringspoliliska frågor, dock inle så mycket när det gäller regionpolitiken, Belräffande det sistnämnda området vill jag emellerlid innan jag stiger ned frän denna talarstol berätta för herr Sjönell vad som

lydligen har gätl honom förbi, eftersom han sade alt det därvidlag inle "bidde" något. Man kan undra hur en aktiv politiker, som vistats här i riksdagen under så lång tid som herr Sjönell, kan ha undgått all se vad som skett på det näringspolitiska området liksom all den utbUdningsverksamhet som där bedrivits.

Centerpartiet har i alla faU kämpat så länge i denna fråga, all man t. o, m., som herr Sjönell sade, har blivit ensam i dessa strävanden. Varför har man då blivit ensam? Jag tolkar del sä alt folkpartiet och moderaterna i utskottet bättre följt med den allmänna utveckUngen än vad de cenlerpartisliska reservanlerna i näringsutskotlet gjort. Jag Ivingas nu återigen påminna om detta — jag säger "återigen" därför att de ledamöter som var med i den gamla tvåkammarriksdagen vet att vi ocksä där frän bankoulskottet med jämna mellanrum fick påminna om vad som skett och om våra planer fram tUl 1972, dvs. till nästa är. Repetition anses ju ocksä vara kunskapens moder.

Vad har vi dä beslulal under 1960-talet och vad lägger vi till grund för den regionpolitik, som vi hoppas skall genomföras under 1972? Ja, 1964 ärs riksdag beslulade om en femårig försöksperiod med lokaliseringspolitik. Därefter kom 1967 års länsplanering, 1968 ärs lokaliseringsutredning, 1969 ärs ulredning pä omrädei och slutligen 1970 års länsprogram.

Vad är det dä som pågår för närvarande? Jag hoppas verkligen att också herr Sjönell känner liU delta. 1970 års länsprogram är ju en sammanfattning av bl. a. det som jag nu korl redogjort för. Della länsprogram är nu ute på remiss hos kommunerna, och yttrandena skaU insamlas av länsstyrelsernas planeringsräd och insändas till inrikesdepartementet före halvårsskiftet. Materialet skall naturligtvis sedan bearbetas av regeringen, och man har i sialsverkspropositionen uttalat att ett regionalpoUtiskt program — om ett sådant kan utarbetas på grundval av materialet — skaU föreläggas 1972 års riksdag.

Jag vUl nu fråga talesmannen för reservanterna och för centerpartiet — i den händelse motionen skall tolkas sä att en arbetsgrupp skall liUsätlas — om en ny sädan skulle ge etl snabbare resultat än vad del 1972 väntade regionalpolitiska programmet skulle innebära?

Jag tycker all centerpartiet och dess partiorganisation — ty i detta faU har partiorganisationerna en stor uppgift — i stäUet skulle ägna en del av sin verksamhet åt att föra ut det som jag nu mycket korl försöki redogöra för, nämligen den målsättning och inriktning som den nuvarande regionalpoUtiken har. Vi behöver inle heller ligga still politiskt under perioden 1971—1972. Jag är nämligen fullt överlygad om all regeringen liksom även eventuella remissorgan eller andra instanser som kontaktas inle kommer att ha något emot att vi får en effektiv och saklig debatt om hur den regionpolitik, som bl, a. centerpartiet så länge krävt, skall utformas och om hur målsättningen för den skall preciseras.

Den regionpolitiska åtgärd, som vi under de senaste dagarna hört talas om och som innebär att 37 statliga institutioner skall flyttas ut från huvudstaden, är också en del av planeringen på del regionalpoliliska området. Den skaU ses mot bakgrunden av hela den utredningsverksamhet som där pågår.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Parlamentarisk utredning angående näringspolitiken

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Parlamentarisk utredning angående näringspolitiken

Jag vädjar tUl centerpartiet alt ta upp en aktiv diskussion i del här siycket. Jag vädjade om del mänga gånger, när vi hade alt la stäUning tUl 1969 ärs statsverksproposition med staisrådets förslag och bearbetning av de utredningsresultat som framkommit. Där föreslogs faktiskt en regionsindelning som gav en bild av den utflyttning av statliga institutioner som nu kommer all ske. Där talades om Norrköping-Linköping, Gävle-Sandviken, Falun-Borlänge osv. Men ingen frän centerpartiets sida vUle säga att man inte vågade sig på en sådan regionsbildning. Jag vädjade i riksdagsdebatten: Konkretisera nu hurdan regionsbildning ni vUl ha och vad ni vUl att man skaU göra när del gäller alt lokaUsera företag! Något besked på den punkten hörde vi inte av.

Emellertid skaU jag inle upprepa mera utan vUl sluta mill anförande med att säga följande, I det föregående utskottsbetänkandet talades om en strukturrationalisering och en snabb leknisk utveckling. Jag hoppas att vi alla här i riksdagen skall göra vad vi kan för att klara den samhällsutveckling som kan väntas under 1970-lalet, Det har talats om snabb samhäUsutveckling, strukturrationalisering och industrinedläggningar, men har vi någon gång funderat på hur mycket som sker och hur mänga som drabbas? Vi har mött rubriker som säger så här: 20 av 50 massafabriker läggs ner under 1970-talet. Industrins utredningsinstitut konstaterar: Av dagens nära 7 000 sågverk finns kanske bara 2 500 kvar om lio år. Antalet fusioneringar var 1969 omkring 250, 1970 var det 181. Antalet anställda i köpta företag och anläggningar var 1969 42 540 och 1970 20 519.

Den som följt med vad som skrivits i börskommentarerna har sett att Dagens Nyheters börskommentator ocksä har "filosoferat" över detta. Han har undersökt vilka sammanläggningar som skett och vad som har inträffat pä börsen i fråga om de börsnoterade företagen och han har sall mbriken: Fusioner under 1970-talet — vUka av dessa går ihop?

Del är inte jag som har hiltal på rubriken, utan det är en s. k. sakkunnig börskommentator som studerat näringsutvecklingen och funderat över den. Han har fört ihop AGA - ESAB, Volvo - Bahco, Cemenlgjuleriel - Ärmerad Betong - ABV osv., Husqvarna - Electrolux, Pripp - Marabou, NK - Åhlén & Holm, Alfa-Laval - Sonesson, SAAB -Facil, Gränges - Wirsbo - Boliden, Esselte - Almqvist & WikseU, Stora Kopparberg - Garphyttan - Gunnebo, osv., osv. Han har funderat över ett 20-lal sädana här fusioneringar: Kommer dessa företag att gä ihop under 1970-lalel?

Sammanfailningsvis vUl jag säga att vi måste ställa starkare och slarkare krav på samhäUel för att vi skall klara den ulveckling som vi kan vänla oss. Jag har en känsla av att man alltför litet har uppmärksammat den här delen av den snabba näringspolitiska strukturomvandlingen. För att uttrycka mig drastiskt vUl jag säga att det många gånger är befogat med kritik mol näringspoliliken men att man har en känsla av att det krävs av samhäUsapparaten att praktiskt taget samma dag som det privata näringslivet lägger ner en fabrik — och kanske mäste göra det, sett frän ekonomiska utgångspunkter — skaU samhäUet ha ordnat så att en ny fabrik sätts i gäng. Vi mäsle komma ihåg att med den synen pä politiken får vi räkna med slora svårigheter framöver. Vi skaU vara medvetna om

att såväl samhället som näringslivet och induslrin själv skall skapa en beredskap om det över huvud laget skall ske.

Det var vad jag hade att säga i anknytning lUl ulskollels ullålande. Jag hoppas all herr SjöneU och centerpartiet fält en liten bild av varför utskottsmajoriteten ansett det vara befogal att vänta ålminslone lill 1972 i stället för alt följa centerpartiets förslag om en arbetsgrupp.

Fru talman! Jag yrkar bifaU tUl utskottets hemställan och avslag pä motion nr 511.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Parlamentarisk utredning angående näringspolitiken

HERR SJÖNELL (c):

Fru talman! Jag inregistrerar givelvis med mycket stor belåtenhet och glädje herr Haglunds oförställda beundran för centerpartiet. Det är på nägol säll uppfriskande att i denna lokal få möta en uppriktig socialdemokrat. Den beundran som han nu sade sig hysa för centerpartiet har emeUertid en Uten skugga - vi skulle inle ha gjort tUlräckligt stora insatser när det gäUer lokaUseringspolitiken och framför allt regionalpolitiken. Jag fär säga precis detsamma som herr Haglund sade om mig. Jag vet inte hur länge herr Haglund varit med i riksdagsarbelet. Men del förvånar om han kunnai sitta så pass länge som han ändå gjort och inte kunnai observera de insatser som jusl centerpartiet gjort inom lokaliserings- och regionalpolitiken.

Del var pä det sättet - om jag får uppfriska herr Haglunds minne -att det var vi som ursprungligen log del verkliga initiativet lill en lokaliseringspolitisk debatt. Det är vi som drivii de regionalpoliliska målsättningarna och kraven pä all i olika sammanhang förslärka de regionala organens befogenheler, alt försöka decentralisera den alltför maklfuUkomliga koncentrationen till kanslihusei och finansdepartementet ul i regionerna. Herr Haglund kanske läser tidningarna; i sä fall bör han ha observerat alt regeringen mot bakgrunden av värt envisa tjatande i mänga herrans är på denna punkt i dessa dagar beslulat sig för all flytta ul ett stort antal ämbetsverk tUl landsorlen och regionerna, Della har mycket starkt applåderats av alla regionalpolitiker.

Delta är ett resultat sä gott som något och ett konkret resultat av våra ansträngningar på denna punkt. Jag måste göra herr Haglund ledsen när jag upprepar att det inte var nägon överdrift och kanske inte nägon elakhet heUer när jag sade att de stolta parollerna frän den socialdemokraliska partikongressen 1967 om det stora allt övergripande näringspolitiska programmet liksom "bidde inget".

Jag upprepar än en gäng alt det inle blivit någonting. Därmed har jag inte sagl, herr Haglund, att vi frän centerpartiets sida på någol sätt vill undervärdera de insatser som görs i form av delaktivileler på det näringspolitiska området. Vi är fullt med pä att utveckla regionalpolitiken, som jag nyss sagt, men jag viU notera, fru talman, att hur mänga insatser man än gör på del regionalpolitiska området och hur förnämligt regionalpoUtiskt program man än kan komma att fastställa, sä är detta ändå en delaktivitet i det stora sammanhanget.

Jag tog ett exempel från ett företag som gör delaktiviteter på försäljningssidan, på inköpssidan, i fråga om lagerhållningen osv. och påvisade att detta är delaktiviteter. För att få en meningsfylld framgång

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Parlamentarisk utredning angående näringspolitiken

på detta område måsle man ha etl helhetsprogram. Del är della som saken gäller.

Jag vel inte hur man över huvud tagel skall kunna utveckla detta vidare så alt herr Haglund förstår vad vi menar. Vi lalar pä något sätt förbi varandra. Men jag viU ha fastslaget, fru talman, all vi inle undervärderar dessa delaktivileler som sker - i släUel understöder vi dem för all få största möjliga effeki. Men den maximala effekten når man aldrig förrän man sammanvägt det hela lill en enhetlig över alla delaktiviteter övergripande helhelsbUd av den slutliga målsättningen.

Förra gången sade jag ingenting, fru talman, om reservationen. Men jag ber nu alt få yrka bifall tiU reservationen.

Herr HAGLUND (s):

Fru talman! Jag sade ju att ni inom centerpartiet har gjort mycket. Men vad har ni gjort? Ni har motionerat. Del är ingen konst alt motionera, det kan vi göra allihop — del väcktes nära 2 000 moiioner under den ordinarie motionstiden i år. Men vad vi vill är att centerpartiet skall konkretisera. Ni har liksom tagit monopol pä lokaliserings- och regionalpolitiken, och det har jag i och för sig ingenling emot. Men när vi kommer lill att målsättningen för lokaliserings- och regionalpolitiken skaU konkretiseras vill ni inte vara med.

När jag log upp dessa frågor för nägol år sedan reste sig några folkpartister och centerpartister upp och sade: "Men herr Haglund har ju inte föreslagit något till vår region," Självklart svarade jag då; "Framlägg själva förslag om hur ni vill driva regionalpolitiken! " Det fick jag naturiiglvis inget svar pä. Det kom inga förslag — del var nämligen känsligt att tala om för vissa grupper all de inle kunde fä någonting. Del bUr många gånger hårda bud för vissa områden. Konkretisera aUlsä mälsätiningen och deltag i debatien - det är vad frågan gäller.

Jag vel inle om jag missförstod herr Sjönell när han talade om ullokaliseringen av statliga verk. Är han motståndare till det eller lycker han att det är en bra lösning? Anser han all det är etl led i lokaliserings-och regionalpoUtiken? Är det kanske rent av meningen alt ocksä Böndernas hus i Stockholm skaU flyttas ut? Det borde givelvis göras, om man skall vara konsekveni och vill föra en radikal lokaliserings- och regionalpoUtik,

Jag kan upplysa herr SjöneU om att jag har varit i riksdagen sedan 1958. I en av punkterna i centerpartiets motion talas del om maktkoncentration. Jag skall inte säga så mycket om detta, jag vUl bara uppmana herr Sjönell att erinra sig centerpartiels ställningstagande när koncentrationsutredningen tiUsattes och fundera på vad centerpartiet då gjorde. Jag är mycket nyfiken på att få veta anledningen till centerpartiets ställningstagande när koncentrationsutredningen tillsattes.

Herr SJÖNELL (c):

Fru talman! Herr Haglund säger att vi inom centerpartiet har uträttat mycket arbete, men när han skall konkretisera vad vi har gjort säger han: "Ni har hållit på och motionerat år efter år." Del väcks tusentals motioner här i huset varje år, och herr Haglund tycker tydligen inte alt

det är något arbete. Jag undrar om han inte undervärderar parlamentarikernas och sin egen roll —jag tror att motionerna har stor belydelse.

Men jag viU erinra om en annan sak som herr Haglund väl känner till -maklförhäUandena i riket. Det är inle vi i centerpartiet som sitter i regeringen, herr Haglund, det är herr Haglunds partivänner som regerar. Del innebär att vi frän centerpartiet liksom frän de andra borgerliga partierna bara har en utväg — alt motionera, att framlägga kloka och bra förslag. Och det gläder oss, herr Haglund, att när det gäller de centrala inslagen i de senaste årtiondenas samhäUsdebatt och de centrala konkreta åtgärderna i den senaste tidens samhällsutveckling är det cenlerförslag som regeringen i slor utsträckning har tagit upp och verkställt. Hur blev vi exempelvis inte förhånade när vi första gången väckte miljömotionen? Fru Eriksson i Stockholm, herr Haglunds partikamrat, sade att det var ju ingenling alt hänga i julgranen. Man kallade den hånfullt för en omnibusmotion. Herr Haglund och hans partikamrater har sedermera med hull och här slukat våra förslag om att miljöpolitiken mäste föras ut och bli meningsfyUd, Vi sätter värde på det. Vi tycker att det är bra när ni tar upp våra förslag. Huvudsaken för oss är att ni verkligen genomför dem i praktiken. Likadant är del med lokaliseringspolitiken och med ulflyllningen av ämbetsverk.

Jag kan inte tänka mig all herr Haglund kunde missförslå mig — i sä fall tror jag all han är den ende här i kammaren som gjorde del — när jag tog utflyttningen av ämbetsverk som exempel för att därmed markera att vi har en regionalpolitisk målsättning och påvisa att det äntligen har blivit ett resultat. Jag måste väl ändå sätta värde på alt så sker och inte motsatsen, som herr Haglund försökte göra gällande.

När del sedan gäUer exempelvis Böndernas hus är det mycket möjligl, herr Haglund, att det kommer att flytta efter. Jag viU bara än en gäng erinra om att i Böndernas hus är det mindre än 1 proceni av jordbruksorganisationernas befattningshavare som arbetar. Om vi drar paralleller i sammanhanget, vet jag inte om de utfaller tiU herr Haglunds partis förmån.

Vad som är väsentligt är att vi här fär motionera och lägga fram förslag och alt ni sedan lar upp förslagen och genomför dem. Ni har genomförl miljöpolitiska och lokaliseringspoliliska förslag, som vi har väckt, i samverkan med andra partier. Den dag ni tar upp värt förslag om elt samlal näringspolitiskt program är vi ocksä nöjda. Vi Uder inte av något slags prestigehänsyn härvidlag. Vi är nöjda bara någonting sker.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Parlamentarisk utredning angående näringspolitiken

Herr HAGLUND (s):

Fru lalman! Jag har inte alls underskattat motionerandet, herr Sjönell. Tvärtom sade jag all man skall motionera. Men skUlnaden mellan moiioner som bl. a. centerpartiet lägger fram och det som socialdemokratin och regeringen nu gör, del är att vi handlar och jusl i detta nu åstadkommer någonling — vUket herr Sjönell ocksä har hänvisat till. Det är den stora skUlnaden i sammanhangei.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Byggnadsforskningsavgift, m. m.

Propositioner gavs pä bifall lill dels utskottels hemställan, dels reservaiionen av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra proposiiionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr SjöneU begärt votering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr I röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöier ha röslat för ja-proposilionen. Dä herr Sjönell begärde rösträkning verkstäUdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resullal:

Ja - 251

Nej - 69

Avstår — 4

§ 13 Byggnadsforskningsavgift, m. m.

Föredrogs civUutskottets betänkande nr 4 i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag tUl lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningavgifl, m. m., jämte motion.

Kungl, Maj t hade i proposiiionen nr 4 under åberopande av utdrag ur slatsrådsprolokollel över inrikesärenden för den 4 januari 1971 föreslagit riksdagen alt dels anta del genom proposiiionen framlagda förslaget till lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforskningsavgift, dels godkänna vad som i statsrådsprotokollet förordats i fråga om ansvarsområdet för statens råd för byggnadsforskning, rådets sammansättning och principerna för statens bidrag.

I motionen nr 11 80 av herr Turesson m. fl. hemställdes, att riksdagen beslulade bifalla proposiiionen med den förändringen alt statens bidrag skulle betalas direkt av de i egen regi byggande statliga förvaltningarna.

Utskottet hemställde

1. all riksdagen antog det vid propsitionen nr 4 fogade förslaget lill lag om ändring i förordningen (1960:77) angående byggnadsforsknings-avgift,

2. att riksdagen godkände vad i statsrådsprotokollet förordats i fråga om ansvarsområdet för statens råd för byggnadsforskning och rådets sammansättning, samt

3. att riksdagen med bifall lill Kungl. Maj:ls förslag och med avslag på motionen nr 1180 godkände vad i statsrädsprotokollet förordats i fråga om principerna för slalens bidrag.

Reservation hade avgivits av herr Grebäck (c), fröken Ljungberg (m), herrar Andersson i Knäred (c) och Wennerfors (m) samt fru Olsson i Hölö (c), som ansett att utskottet bort under 3 hemställa.

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj ts förslag och med bifall tiU    Nr 30
motionen nr 1180 som sm mening gav Kungl. Majl: tiU känna vad    Onsdagen den
reservanterna anfört i fråga om principerna för statens bidrag.    24 februari 1971

Fröken LJUNGBERG (m):

Fru talman! Jag har begärt ordel för att yrka bifall lUl den reservalion som är knuten tUl civilutskottels betänkande nr 4 och vUl bara kommentera det yrkandet nägol.

Det finns kanske anledning att erinra om att delta belänkande behandlar en kungl. proposition om byggnadsforskningsavgiften. Denna avgift har funnits sedan 1953, och meddelakliga i att lUlskjuta avgifter till den byggnadsforskningsfond där medlen uppsamlas är kommuner, enskUda företagare och även slalen. Men staten är befriad från ell medelsgivande i form av avgifter och har i släUet givit sitt bidrag i form av anslag. Jag vUl gärna säga att det anslagel förvisso väl har täckt det belopp som skulle utges i form av avgifter om staten som arbelsgivare hade pålagts dylika i likhel med kommuner och enskilda arbelsgivare.

Vad som föresläs i propositionen är en inle så stor ändring i förordningen angående byggnadsforskningsavgift, I anslutning till propositionen har väckts motionen 11 80 med herr Turesson som första namn och där tas en detalj upp som principiellt inte är oviktig. Sä länge staten på della sätt har givil anslag tUl byggnadsforskningsavgiflen har man godtagit delta från alla håll, med undanlag kanske av kommunerna som har känt sig litet orättvist behandlade, eftersom de i likhet med enskilda arbetsgivare haft att betala en arbetsgivaravgift för c]en yrkesmässigt bedrivna byggnadsverksamhet som utförts. Kommunförbundet har uttryckt tvivel om det ändamålsenliga i den nu föreslagna utvidgningen av avgiftsskyldigheten tiU att gälla inle enbart byggnadsverksamheten - dvs. husbyggnadsarbelet — utan också anläggningsverksamhelen och yrkat avslag på förslaget. Man har sagt ifrän, och det finns väl anledning alt ha förståelse för det, att denna utvidgning pä flera säll blir betungande för den kommunala verksamhelen. Anläggningsverksamheten i kommunerna är nämligen av mångskiftande slag, och därför blir denna avgift administrativt rätt betungande. Delsamma skulle naturligtvis kunna sägas vara förhåUandet för slalens del, även om verksamhelen därvidlag inle är så mångskiftande som för kommunerna. Ulskottsmajoriteten säger emeUertid i stort sell sanningen när den ullalar all del är administrativa svårigheter förenade med det system som föreslagils i motionen. Och därmed, fru lalman, är jag äntligen framme vid den.

Vi hävdar i molionen alt om man nu, när man vidgar avgiftsområdet lill anläggningsverksamhelen, lillämpar samma betalningssystem, sä all slaten ger sin tribut via anslag i budgeten, innebär det en ojämnhet i konkurrensvUlkoren för de företag som är verksamma pä oUka anläggningsområden. Det är ju i regel på del sätlel all arbetsgivaravgiften belastar slutprodukten, och i konkurrenshänseende blir den inte neutral, om den i fallel slaten icke belastar de anläggningsarbeten som staten ulför i egen regi. Den Ulla förändring som motionärerna har föreslagit innebär hell enkelt att statens bidrag skulle betalas direkl av de i egen regi byggande statliga förvaltningarna. Det är alllsä inte fräga om nägra ändringar i

Byggnadsforskningsavgift, m. m.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Byggnadsforskningsavgift, m. m.

summans storlek e. d., och inle heller har man nägon invändning mot all öka avgiftsskyldighelen genom alt utvidga områdel lill anläggningarna. Av de skäl som vi har angivit i reservationen vUl vi bara all byggnadsforskningsavgiften skall vara konkurrensneutral.

Man kunde i detta sammanhang ha anledning ta upp vad åtskilliga remissinstanser, refererade i propositionen, har anförl, nämligen att frågan är om inte hela byggnadsforskningsverksamhelen Uksom all annan forskningsverksamhet borde bli en stallig angelägenhet och inte belasta arbetsgivarna genom avgifter på det sätt som hittUls skett. Men det är säkerligen en fråga på längre sikt, och jag har ingen anledning att närmare ingå pä den här.

Fru talman! Med del anförda yrkar jag bifall lill den reservalion som är knuten lill CivUutskoltets betänkande nr 4,

Herr HENRIKSON (s):

Fru talman! Fröken Ljungberg har i väsentliga delar redogjort för propositionens innehåll, och det finns därför ingen anledning för mig alt upprepa den saken. Jag vUl bara tillägga att propositionen vilar på ell förslag som utarbetats av utredningsmän tillsatta 1967.

Jag delar fröken Ljungbergs mening alt den lilla avvikelse som föresläs i reservationen är en detalj i sammanhanget. Utskottet är ense med departementschefen i alll väsentligt och om ändringarna i den nuvarande förordningen rörande byggnadsforskningsavgiften. Utredningsmännen förefaller ocksä ha diskuterat en omläggning som kanske skulle kunna möjliggöra elt liUmötesgående av önskemålen i motionen. Delta framgår av vad som står på s. 48 i propositionen, där utredningsmännen skriver; "Utredningen anser att varje statligt verk skulle kunna i elt utvecklat programbudgetsyslem belala avgift direkt till fonden." Men sedan slutar det stycket i propositionen med följande; "En sådan reform bör dock initieras frän ulvecklingen av programbudgetsyslemet i statsförvaltningen," Och som riksdagens ledamöter känner väl till är vi inle där ännu. Av den anledningen har utredningsmännen för sin del inle velat föreslå någon ändring pä den punkten.

Sedan är nalurliglvis konkurrensneutraliteten en synpunkt som inte kan avvisas utan vidare. Ingen i utskottet har väl heller hafl någon annan mening där än att del vore önskvärt att kunna åstadkomma detta. Men mol detta måste dä ställas de administrativa besvär som är förenade med en rationeU lösning av den frågan, alltså en lösning som inte medför nägra onödiga besvär. Av vad fröken Ljungberg anförde föreföll del mig som om reservanlerna är något Iveksamma om del rimUga i att i dag föreslå en ändring i det stycket. Det må vara hur det vill med den saken, men utskottet har menat att det för närvarande inte finns någon anledning att göra ändringar i den detaljen, av skäl som jag här har nämnt. Utskottet har delat departementschefens uppfattning i propositionen och ställer sig helt bakom den.

Fru lalman! Jag skall nöja mig med det anförda och med hänvisning tUl den skriftliga motiveringen yrkar jag bifaU tUl utskottets hemställan.

Herr TOBÉ (fp);

Fru talman! Jag skall be att kortfattat fä yttra mig i denna fråga; det är inte myckel att säga utöver vad fröken Ljungberg och herr Henrikson har sagt.

Motionen har varit nyttig så tUl vida att den har fäst uppmärksamheten på vikten av att vara konkurrensneutral när det gäller statliga byggen i egen regi. Anledningen till att jag inte anslutit mig till reservationen utan tUl uiskottsmajoritetens betänkande är att vi under diskussionen i utskottet med utgångspunkt frän motionen fick tiU stånd en så positiv skrivning i betänkandet. Där sägs att det just nu inte är anledning att gå över till den metod som motionen förordar.

I propositionen och i den utredning som ligger till grund för propositionen framhåUs att i ett mera utvecklat programbudgetsystem, när ämbetsverken eUer de statliga myndigheterna har programbudget, så äi det lättare att lägga in sådana här kostnader för varje särskUt statligt projekt. Då kan man tänka sig att övergå till ett system som är konkurrensneutralt. Utredningen säger att en sådan reform bör initieras i samband med att man genomfört programbudgeteringen i den statliga verksamheten. När detta ännu inte ägt rum tycker vi som står bakom utskottsbetänkandet att man, på grund av det administrativa krångel som annars kan komma att uppstå, skaU bibehåUa det system som nu används.

Jag ber med dessa ord att få yrka bifaU till utskottets hemställan.

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Byggnadsforskningsavgift, m. m.

Fröken LJUNGBERG (m) kort genmäle;

Fru talman! Både herr Henrikson och herr Tobé hakar upp motståndet mot reservationen på det lilla ordet "nu". Och det är ju ocksä något att gömma sig bakom, hur kort det än är. Vi uttalar i reservationen att den omläggning som vi förordar skaU ske fr. o. m. budgetåret 1972/73. Nu är det alltså för det första inte högaktuellt. Det gäUer för det andra att här så småningom kunna anpassa sig efter moderna budgetprinciper. Vi förutsätter också att de administrativa svårigheter som föreligger skall kunna övervinnas.

Låt mig emellertid också tillägga att det som gör detta angeläget är att omfattningen av anläggningsverksamheten i statens regi är så oerhört mycket större än den verksamhet som gäller husbyggenskap. Jag viU bara nämna ett par siffror från utredningen som refereras i propositionen. Produktionsvärdet när det gäller statliga myndigheter med byggnadsverksamhet i egen regi låg 1967 i fråga om husbyggnad pä 157 miljoner och i fråga om anläggningsverksamhet på 2 939 miljoner. Mot bakgrunden av dessa siffror kanske det förefaller ännu mer förståeUgt att vi talar om att byggnadsforskningsavgiften bör vara konkurrensneutral.

Herr HENRIKSON (s) kort genmäle;

Fru talman! Även små ord kan naturligtvis ha sin betydelse, och har det utan minsta tvekan i.detta sammanhang. Fröken Ljungberg säger att man önskar den föreslagna omläggningen inom loppet av inte fullt ett år. Det förefaller mig vara ganska optimistiskt att lägga fram ett sådant förslag utan att samtidigt ange på vilket sätt omläggningen skall ske.

Utredningsmännen har i varje faU ansett att det föreUgger betydande

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

Byggnadsforskningsavgift, m. m.

hinder för en sädan omläggning intUl dess man allmänt inom statsförvaltningen övergått tUl del nya budgetsystem som jag tidigare nämnde. Jag tror att utredningsmännen haft bättre lid pä sig än utskottet att länka igenom dessa frågor, och dä ulredningen alllsä har kommit lUl denna slulsals, har det för utskottsmajoriteten varit tillräckligt för att nu inte föreslå nägon ändring på denna punkt.

Herr TURESSON (m):

Fru lalman! Det är märkligt det där med ordens magi. Här talas om "administrativa svårigheter" och "administrativt krångel". Jag tillåter mig fräga; Vad är det? Är det någon människa som kan tala om vari detta administrativa krångel skulle bestå?

När en statlig förvaltning skall bygga ett hus gör man ritningar, programhandUngar och kostnadsberäkningar, och därefler begär man anslag, och har man tur anvisas det anslaget i sialsverkspropositionen och beslutas av riksdagen. Skulle det vara någon större svårighet att beräkna del anslaget om det kostade en eller två proceni mer att bygga detta hus? Jag bara frågar! Det är ren magi alt tala om administrativt krångel i detta sammanhang. Det är Uka mycket magi att tala om att den programbudgetering som vi delvis redan infört i statsförvaltningen skulle vara en förutsättning för att genomföra det jag föreslår i min motion. Vad är del för trams? Det är väl ingenting som säger alt man inte kan beräkna en koslnad och begära etl anslag som blir två proceni högre än eljest, om man inte har programbudgetering. Nej det där är magi och ingenting annat.

Jag begärde emeUertid ordet närmast för alt göra en liten kommentar till det som sägs i sista stycket före hemstäUan i utskottets betänkande, där man liksom vill negligera betydelsen av detta förslag genom att säga all denna avgift "i relation liU totalkostnaden för ett projekt är så ringa att en företagsekonomisk precisering därav i angivet konkurrenshänseende närmast ligger inom den normala kalkylmarginalen" — aUtså felmarginalen. Det är i och för sig aUdeles riktigt. Men när man i vanliga fall negligerar ett belopp på två procent av totalkostnaden genom att säga att del ryms inom felmarginalen har man att göra med plus- eUer minusvärde — ena gängen räknar man fel två procent för högt, andra gången räknar man fel tvä proceni för lågt. Men i detta fall är det en systematisk trend i felräkningen i del egenregibyggande det här gäUer, en systematisk trend som är oneutral därför att den är tUl konkurrenternas nackdel. Det är detta som är kvintessensen i mitt motionsyrkande, och därför, fru talman, yrkar jag bifaU tiU reservationen.

Herr HENRIKSON (s);

Fru lalman! Egenlligen är det ju så alt staten är befriad från denna avgift. Staten ger sitt slöd lill denna verksamhet genom ett anslag över budgeten. Det anslaget torde vara högre än vad bidraget skulle bli om vi valde den form för statligt stöd pä detta område som herr Turesson förordar.

Man skall självfallet inte bortse från att administrativt arbete ocksä kostar pengar. Jag är övertygad om att herr Turesson inte är beredd att

förorda att del anslås mer pengar för dessa uppgifler; även om del inte Nr 30

skulle bli fråga om särskUt många tusenlappar torde del ändå röra sig om Onsdaeen den

etl belopp som man inle kan bortse frän. ja fpi,,,.j,rj 1071

Del väsentliga är, som utskollsmajorilelen ser del, att staten bidrar lill _______

denna verksamhel med en andel som är rimlig, dvs. att staten lar en relativt sett något större del av dessa kostnader än vad som skulle bli fallel om vi valde den metodik som herr Turesson förordar.

Jag vidhåller yrkandet om bifall tUl utskottets hemställan.

Herr TURESSON (m):

Fru talman! Vi vet alla alt det är som herr Henrikson säger att slalen betalar sin tribut till denna forskning. Del sätt pä vUket dessa pengar bokföres och redovisas är emellerlid felaktigt. Statens bidrag blir därigenom oneulrali och snedvrider konkurrenssituationen gentemot entreprenörerna, och det är det jag vUl komma ät.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2 Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 3

Propositioner gavs pä bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservaiionen av herr Grebäck m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fröken Ljungberg begärt votering uppläsles och godkändes följande voleringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer civUutskottets hemställan i betänkandet nr 4 punkten 3 röstar ja, den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen av herr Grebäck m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flerlalel av kammarens
ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Dä fröken Ljungberg begärde
rösträkning verkstäUdes votering med omrösiningsapparal. Denna om
röslning gav följande resultat; jg _ 20O

Nej - 104 Avstår — 11

§ 14 InterpeUation nr 60 ang. kriterierna för omlokaUsering av företag tiU stödområdena, m. m.

Ordel lämnades på begäran tUl

Herr WIRTÉN (fp), som yttrade:

Fru talman! Läget på arbetsmarknaden inom stödområdena har länge varit mycket besvärligt. Det är därför helt riktigt att Statsföretag AB gör allvarliga försök att få tUl stånd en industrilokalisering lUl de landsdelarna. Speciellt viktigt är det att dessa strävanden leder lill resultat i Norrlands inland.

Sedd från denna synpunkt är den överenskommelse som i dagarna har 91

Nr 30 träffats mellan Statsföretag AB och Coronaverken AB om all förlägga

Onsdaeen den plasttillverkningen vid Husqvarna Borslfabrik lill Vilhelmina invändnings-

24 februari 1971 "' ®" andra utgångspunkter ter sig projeklet och det sätt på vUkel

____________ det handlagts mera tvivelaktigt.

För det försia finns det anledning att fundera över efter vilka grunder Statsföretag arbetar när man söker efter lämpliga sysselsätlningsobjekt för lokalisering tiU stödområdena. Ett par rimliga krav borde vara dels att företaget i fråga kan beräknas ha god stabilitet och helst ocksä goda utvecklingsmöjligheter, dels att verksamheten las frän en region som är expansiv eller i varje faU mäsle bedömas ha tUlräcklig kapacitet att erbjuda alternativa arbetstillfällen för friställd personal, som av olika anledningar inte anser sig kunna följa med tUl den nya lokaliseringsorten. Det är säkert av stort allmänt intresse att få en redovisning frän regeringen om vUka grunder som den anser skaU vara vägledande för Statsföretag, när det skall försöka finna lämpliga omlokaliseringsobjekt. Om de tidigare omnämnda kriterierna anses vara väsentliga eller rent av de mest avgörande, framstår omlokaliseringen av plasllillverkningen vid Husqvarna Borslfabrik som tvivelaktig. Vad beträffar lönsamheten och ulvecklingsmöjlighelerna för en sädan produktion i Vilhelmina har jag inle möjlighel att göra någon bedömning. Däremol mäste utan vidare konstateras att fristäUning av ett hundratal löntagare i Jönköpingsregionen medför stora problem.

Regionen har tidigare under efterkrigstiden varit klarl expansiv. Efterfrågan på arbetskraft har lidvis varit mycket stor. Läget har emellertid försämrats under senare tid. En rad av nedläggningar — alternativt inskränkningar — av företag har inträffat. Som exempel kan nämnas Tändsticksfabriken, Löfsko, Aristokrat skoindustri och Junex. I det här läget innebär naturligtvis bortflyttningen av plasttillverkningen vid Borstfabriken ett svårt problem för arbetsmarknadsmyndigheten i länet, i aU synnerhet som det rör sig om en beiydande del kvinnlig arbetskraft.

En annan del som också måste ifrågasättas vid handläggningen av denna omlokalisering gäller informationen. Bör det inle vara en självklar uppgift för Statsföretag att tillse att berörda regionala och kommunala organ blir väl informerade och all de ges tillfälle till överläggningar i en sä väsentlig fråga? Om man får döma av vad som hittiUs framkommit har det brustit betänkligt i det avseendet.

Med de skäl jag här anfört anhåUer jag om kammarens tillstånd att till industriministern få ställa följande frågor:

1. Är statsrådet beredd lämna kammaren en redovisning för de
kriterier regeringen anser skall föreligga för omlokalisering av företag eller
delar av företag tUl stödområdena?

2. Anser statsrådet att förflyttningen av plasttillverkningen vid
Husqvarna Borstfabrik står i överensstämmelse med de krav regeringen
har på lämpligt omlokaliseringsobjekt?

3. Anser statsrådet att informationen till berörda läns— och kommu
nala instanser skötts på ett tUlfredsställande sätt?

92 Denna anhållan bordlades.

§15 Interpellation nr 61 ang. utjämningspoUtiken

Ordel lämnades pä begäran till

Herr HERMANSSON i Slockholm (vpk), som yttrade:

Fru talman! Kraven pä en jämnare fördelning av inkomster och förmögenheter växer i styrka. Dessa krav riktar sig i grunden mot det kapitalistiska klassamhället och kan fullt ut genomföras försl sedan detta avskaffats. Del sammanhang som råder mellan produktionssätt och fördelning uppställer gränser för den utjämning som kan åstadkommas i etl samhälle där de avgörande produktionsmedlen ägs och kontrolleras av en Uten grupp kapitalägare och där ägande och makt alltmera centraliseras. Men della fär självfallet inte leda lUl passivitet inför orättvisorna i samhällel. Tvärtom måste del vara en sporre att ännu hårdare föra striden för jämställdhet, för en jämnare fördelning av inkomster och förmögenheler.

Del finns flera skäl tiU att kraven pä jämställdhet förs fram med ökad styrka. Medan en viss utjämning av inkomstfördelningen möjligen kan sägas ha ägt rum under några lidigare perioder synes någon sådan tendens icke ha gjort sig gällande under det senaste årtiondet. En vidgad klyfta när del gäller fördelningen av inkomslerna kan t, o, m, noteras mellan vissa jämförelseår. Samtidigt har de stora förmögenheierna ökat och centralisationen av kapitalet raskt fortskridit. Denna faktiska utveckling stär i skärande kontrast både lill politiska partiers vallöften och tiU de förhoppningar och krav som finns bland människorna.

I samband med de aktueUa konflikterna pä arbetsmarknaden har frägan om inkomstfördelningen i samhäUet, om målen för en poUtik som syftar till jämställdhet och om medlen för inkomstutjämning ställts i bUxtbelysning. Om målsättningen alt förbättra de sämst ställda gruppernas förhållanden lycks i varje fall i ord råda enighet. Däremot är meningarna delade om metoderna all genomföra detta, Nägra menar att de högst betalda grupperna skall garanteras en oförändrad realinkomst, andra att de t, o, m, skall garanteras en oförändrad andel av en stigande real nationalinkomst, I det senare fallet är det svårt att se hur nägon inkomstutjämning över huvud taget skall kunna komma till stånd, i det förra fallet kommer en sådan inkomstutjämning att gä långsamt.

Hos ett växande antal människor finns emellertid inställningen att en reell utjämning av inkomster och förmögenheter med olika medel måste åstadkommas och att en direkl sänkning av de högsta inkomsternas och stora förmögenheternas och kapitalens både relativa andel och reala storlek bör vara ell led i denna utjämningsprocess. Man hänvisar bl, a, till alt förbättringar för de lågavlönade som åstadkommits i avtalsrörelser sedan snabbt ätits upp av löne- och prisutvecklingen under de följande perioderna.

I della sammanhang har också förts fram frågan om möjligheten och effekten av att fastställa såväl en garanterad minimiinkomst som en maximering av inkomster. Härvid mäste emellertid även frågan om UtveckUngen av företagsvinster och förmögenheter tas upp tUl diskussion.

För alt leda liU resultat måste en politik för jämställdhet omfatta åtgärder över hela del ekonomiskt-sociala fältet. Den bör syfta till en

Nr 30

Onsdagen den 24 februari 1971

''" •'" reell utjämning av såväl inkomster - för enskilda och för förelag — som

Onsdaeen den förmögenheler. Utjämningspolitiken måste innefatta en minskning av

24 februari 1971 såväl de höga inkomsternas, bolagsvinsternas, slora privala förmögenhe-

------------------- lernas och spekulalionsvinslernas relativa andel som av deras reala

storlek. Målsättningen mäste vara elt samhälle där utsugning och spekulation är avskaffade.

Med hänvisning tUl del anförda anhåller jag om kammarens tUlstånd all tUl herr finansminislern få ställa följande frågor:

Delar regeringen ståndpunkten alt en uljämningspolilik måste innefatta såväl en minskning av de höga inkomsternas, bolagsvinsternas, spekulationsvinsternas och stora privata förmögenheternas relativa andel av samhällslUlgängarna som av deras reala storlek?

VUka åtgärder avser regeringen att vidta i syfte alt genomföra en sådan politik?

Denna anhållan bordlades,

§ 16 Uppläsles följande lill kammaren inkomna ansökan;

TiU riksdagens kammare

Härmed anhåUer jag om ledighet från riksdagsuppdraget under tiden 1 - 19 mars 1971 för all, enligt kungUgl förordnande, som svensk delegat delta i förhandUngarna vid ECOSOC:s Commission for Social Develop-menfs möte i New York,

Stockholm 24/2 1971 Lisa Mattson

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 17 Anmäldes och bordlades Kungl, Maj:ts proposition 15 med förslag tiU lag om förbud mot otUlbörUga avtalsviUkor, m. m,

§ 18 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor framställts, nämligen den 24 februari av

Nr 80 Herr Petersson i Gäddvik (m) till herr försvarsminislern angående den varslade lockouten inom försvarsmakten:

Anser försvarsminislern all avstängning av en betydande del av

befälskåren från tjänstgöring är förenlig med kravet på respekt för värt

försvar bäde utåt och inåt?

Nr 81 Herr Clarkson (m) lill herr finansminislern om anstånd med skatteinbetalningar med hänsyn lill konflikten på arbetsmarknaden:

Kommer statsrådet att vidtaga åtgärder för att medgiva anstånd
94 med skatteinbetalningar för förelag och enskilda, som pä grund av

rådande konflikt ej erhåller likvider i rätt tid för leveranser till • Nr 30
kommuner och landsiing? Onsdagen den

Nr 82 Herr Gustavsson i Alvesta (c) tUl herr jordbruksministern angående

principerna för domänverkets uthyrnings-och utarrenderingsverksamhet:

ViU statsrådet redogöra för vilka principer som gäUer för uthyrning

och ularrendering av domänverket tillhöriga jaktmarker, fiskevatten

och fritidsstugor?

Nr 83 Fru Ryding (vpk) tUl herr finansminislern om återbetalning av

preUminärskatt i vissa fall:

Avser finansministern vidtaga åtgärder för att återbetalning av för mycket avdragen preUminärskatt eller eventuellt avräkning av denna på kommande skatteavdrag kan ske, då enligt 39 §, 2 mom. uppbördsförordningen skatteavdrag gjorts för januari och i vissa fall även februari månader enligl föregående ärs skattetabell, vUket specieUt i år belyder att många löntagare får vidkännas alllför högt preliminärskatteavdrag under ifrågavarande månader?

Nr 84 Herr Sjöholm (fp) tUl herr civilministern angående möjligheterna

för opinionsyttringar vid antagande av stadsplan:

Är lagstiftningen rörande möjligheten för skUda opinioner all komma tiU lals i samband med anlagande av stadsplan tillfredsställande utformad?

24 februari 1971

den 23 febmari av

Nr 85 Herr Hedin (m) till herr jordbruksministern angående avspärrningsberedskapen i anledning av den pågående arbetsmarknadskonflikten pä bl. a. sjöfartens område:

Har herr statsrådet dragit nägra slulsalser rörande vår avspärrningsberedskap i fräga om bl. a. handelsgödsel i anledning av den pågående arbetsmarknadskonflikten och svårigheterna att få exempelvis sjöfarten alt fungera?

§ 19 Kammaren ålskildes kl. 16.04.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert