Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:27

Torsdagen den 18 februari

Kl. 14.00

Förhandlingarna leddes av herr tredje vice talmannen.

§ 1 Herr Iredje vice talmannen meddelade all valberedningen i fräga om nedan angivna, av herr Sternes frånfäUe föranledda val föreslagit de personer som framgick av etl till kammaren inkommet protokollsuldrag.

§ 2 Förelogs val av en ledamot i trafikutskottet och utsågs därvid, i enlighet med valberedningens förslag, herr Sellgren (fp).

§ 3 Anställdes val av en suppleant i trafikulskotlel och utsågs därvid, i enlighet med valberedningens förslag, fröken Hörién (fp).

§ 4 Företogs val av en ledamot i riksdagens lönedelegalion för ätersiående del av valperioden 1971 - 1974 och utsågs därvid, i enlighet med valberedningens förslag, herr Löfgren (fp).

§ 5 Anställdes val av en ledamoi: i riksdagens förvallningsslyrelse för återstående del av valperioden 1971 — 1974 och utsågs därvid, i enlighet med valberedningens förslag, herr Lllsten (fp).

§ 6 Företogs val av en suppleant i riksdagens förvallningsslyrelse för återstående del av valperioden 1971 - 1974 och utsågs därvid, i enlighet med valberedningens förslag, herr Andersson i Örebro (fp) till personlig suppleant för herr Ullsten.

§ 7 Justerades protokollet för den 10 innevarande månad.

§ 8 Ang. ekonomisk gottgörelse till sjukhuspersonal som drabbas av hepatitsmitta

Herr socialminislern ASPLING erhöll ordel för alt besvara herr Turessons (m) i kammarens prolokoll för den 2 februari intagna fråga, nr 43, och anförde:

Herr talman! Herr Turesson har frågat vilka åtgärder jag ämnar vidta för all ekonomiskl gottgöra den personal vid sjukhusens dialysavdelningar som drabbas av hepatitsmitta (gulsot).

I de föreskrifter som gäller enligl lagen om yrkesskadeförsäkring har
lill yrkesskada hänförts bl. a. hepatil, om vederbörande har ådragit sig
sjukdomen i sysselsättning vid sjukvårdsinrättning. I kollektivavtalen för
sjukhusens personal finns i anslutning härtill särskilda bestämmelser om
löneförmåner vid sådan yrkesskada. Den som drabbats av hepatil vid
anställning på sjukhus har således genom yrkesskadeförsäkringen och
anställningsavtalen rält till ekonomisk ersättning enligt de grunder som
gäller för yrkesskador. Jag vill tillfoga att förebyggande åtgärder mot 27

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971 Ang. ekonomisk gottgörelse till sjukhuspersonal som drabbas av hepatitsmitta

spridning av hepatitsmitta självfallet är av slor belydelse, och socialslyrelsen har meddelat anvisningar härom till sjukhusen.

Herr TURESSON (m):

Herr lalman! Jag ber all fä tacka socialminislern för det lämnade svaret.

Jag delar helt socialministerns uppfattning att gulsot i här angivna sammanhang är alt betrakta som yrkesskada, och del är alldeles klart alt det är angeläget all alla åtgärder vidtas för att förhindra spridning av sädan smitta. Vetenskapens nuvarande rön säger oss emellerlid att del är mycket svårt alt förhindra smiltospridning. BacUlerna finns i luften pä dialysavdelningarna. Bara ell litet sår pä ett finger, hell ulan samband med redskap som använts vid behandling av de sjuka, kan föranleda hepatilsmilla genom de baciller som svävar omkring i luften i dessa lokaler. Det är därför myckel angelägel alt den personal som sysslar med dialysverksamhet, vars syfte är att uppehålla livet pä njursjuka patienter i avvaktan pä Iransplantalion, kan känna någorlunda ekonomisk trygghet när den nu inte kan känna trygghet mol smittorisken.

Ofla har dialysavdelningarna byggts upp ganska snabbt och en del av personalen — kanske hela personalen — är exlraanslälld. 1 de fall jag fått kontaki med har de ekonomiska förhållandena för personal som drabbats av myckel långvarig sjukdom varit ytterst otillfredsställande. Etl fall, som jag sett på nära häll, innebar för en sjuksköterska ell par månaders vistelse på infektionsklinik. Under vistelsen där, som hon naturligtvis inle behövde betala för, fick hon 1 krona 90 öre per dag från försäkringskassan. Del mäsle ha varit en ulomordenlligi besvärlig situation för vederbörande, eftersom hon naturUgtvis hade fasta ulgifler inle minsl för barnpassning.

De bestämmelser om särskilda löneförmåner vid sådan yrkesskada, som det stadgas om i kollektivavtalet, mäste enligt min uppfattning vara behäftade med nägon brist, eflersom sådana uppenbart otillfredsställande förhållanden kan förekomma. Det är inle heller nog med flera månaders vistelse pä en infektionsklinik i elt fall som detta. Man blir därefler sjukskriven under kanske elt halvår innan man fär gä i tjänst igen. Del är uppenbart all personer som har arbelen, där man löper sådana risker, måste tillförsäkras en bättre ekonomisk trygghet.

Beträffande personal som är smittobärare stadgas det i avtalet om avstängning för förebyggande av smiltospridning, och under avstängnings-tiden har vederbörande full lön. Det vore önskvärt med ett liknande arrangemang i della fall.

Herr socialminislern ASPLING:

Herr talman! Det finns all anledning att understryka herr Turessons konstaterande att hepatitsmitta som drabbar etl sjukhus är en mycket besvärlig företeelse. Jag vill emellertid betona elt par saker belräffande bl. a. ersättningsfrågorna. Vid t. ex. de landstingskommunala sjukhusen har anslällda med fortlöpande regelbunden riänslgöring omfattande minst halvtid rätt till sjuklön under högst 365 dagar vid vissa yrkesskador, bl. a. gulsot, med belopp moisvarande hela lönen. För tid

därefter gäller särskUda bestämmelser. TUlfälligt anställda fär ersättning enligt de allmänna beslämmelser som finns i lagen om yrkesskadeförsäkring.

Jag har sagl all riskerna för hepatitsmitta utgör elt allvarligt problem bl. a. vid våra sjukhus, och detta förhållande har också uppmärksammats av socialslyrelsen, som under de senasie åren utfärdat anvisningar dels om ätgärder mol spridning av gulsol, dels om åtgärder för all förebygga hepatitinfektioner i samband med dialys pä sjukhusen. Dessulom har socialslyrelsen tillsall en arbetsgrupp med uppgifl all ulreda vissa frågor för all få fram bältre metoder och för all spåra smittkällorna.

Sjukhusen har således i olika sammanhang i hög grad uppmärksammat riskerna beträffande gulsotsmilla och de har ocksä fält olika råd och anvisningar om förebyggande ätgärder. Jag vill tillägga att jag är förvissad om all man ule på sjukhusen gör alll vad som är möjligl för att eliminera dessa risker.

Herr talman! Det var den kommentar jag ville göra med anledning av herr Turessons synpunkter pä detta spörsmål.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 9 Ang. skyddsombudens ställning

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för all besvara herr Hagbergs (vpk) i kammarens protokoll för den 4 februari intagna fråga, nr 48, och anförde:

Herr talman! Herr Hagberg har frågat om jag anser all inträffade svårartade olycksfall i arbelel motiverar en anmodan lill pågående ulredning för översyn av arbetarskyddslagen all bryta ut frägan om en starkare ställning för skyddsombuden, bl. a. att ge dessa veloräll i frågor om säkerhetsåtgärder, saml framlägga förslag härom möjliggörande en skyndsam behandling och beslul.

Arbetsmiljöutredningen, som tillsattes under fjolåret, har till uppgift att göra en genomgripande översyn av arbetarskyddslagstiftningen. I direktiven för utredningen framhjlls bl. a. alt ell bemästrande av arbetsplatsens skydds- och hälsofrågor förutsäller en väl utbyggd lokal skyddsverksamhet, som måsle svara för en ansenlig del av den fortlöpande bevakningen av den skyddstekniska och arbetshygieniska situationen. Vidare erinras om att de anställdas möjligheter alt öva inflytande pä ulformningen av arbetsmiljön bör ägnas stor uppmärksamhel. I anslulning lill dessa uttalanden understiyks i direktiven alt skyddsombudens ställning bör särskill beaktas och att deras handlingsmöjligheter bör förslärkas.

Av vad jag nu sagt framgår alt frägan om skyddsombudens slällning ingår som en väsentlig del i utredningens arbete. All förslärka del lokala arbelarskyddel framstår som ell vikligl led i strävandena för en tryggare arbetsmiljö. Jag är förvissad om all utredningen kommer all begagna den möjlighel den har alt lägga fram delförslag om detta skulle visa sig lämpligt för att snabbt nå fram till praktiska lösningar i olika skyddsfrågor.

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971 Ang. skyddsombudens ställning

Herr HAGBERG (vpk):

Herr talman! Jag får lacka socialministern för svarel. Frägan är ju föranledd av de mänga svårartade olycksfall som har inträffat på arbetsplalserna. Jag länker dä främsl pä den olycka som hände vid Domnarvels järnverk den 26 januari i år, när tvä kvinnor fick 7 ton plåt över sig och blev myckel svårt skadade. Sedan 1963 har skyddsombuden påtalat all del fanns risker pä den här arbetsplatsen, men ännu 1971 var det inte tillfredsställande ordnat. Frägan har fastnat i kommittéer och uiredningar där skyddsombuden hafl inget eller Utet inflytande. Risk-momentet pä den här arbetsplatsen hade kunnai undanröjas för länge sedan, men försl nu när olyckan är etl faktum vidlar man ätgärder och inför ett nytt system för lagring av plåt.

Skyddsombuden och de fackliga företrädarna har i många är fått åse hur lönsamhetsaspekter, effektivitetskrav och besparingskampanjer gått före säkerhetsåtgärder. Arbeisköparen gör ju riskbedömningen och handlar därefler. Skyddsombuden kan påpeka elt riskmoment, men arbetsköparen bedömer om det behöver åtgärdas eller inle, bl. a. i makt av paragraf 32.

Den här olyckan föranledde Dala-Demokraten att på ledarplats den 28 januari poängtera all de fackliga företrädarna kräver en starkare ställning ät skyddsombuden. 1 ledaren framhölls vidare att om huvudskyddsombudel haft andra befogenheter sä hade i varje fall inle den här olyckan inträffat. Metalls avdelning 63 i Borlänge, som behandlade detta olycksfall på elt möte, ulialade sig för alt skyddsombuden skall fä en slarkare slällning och vetorätt i arbetarskyddsfrägor. Det här olycksfallet har upprört arbetsplatsens folk. De har känt igen sina egna förhållanden såsom liknande dem som förekom pä den plals där olyckan inlräffade.

Socialministerns svar på min fråga ger ingel direkt hopp om en snabb lösning. Statsrådet är inle villig all själv la initiativ i frägan om skyddsombudens ställning och la ul den ur utredningen för särskild behandling. Det lycker jag är beklagligt, dä frågan har stor vikt för arbetsplatsens folk.

Till slut, herr talman, vill jag framföra en fräga som skyddsombuden ställer och gärna vill ha svar pä: Är socialministern beredd att understödja kravet pä vetorätt för skyddsombuden?

Herr socialminislern ASPLING:

Herr talman! Jag vill fästa herr Hagbergs uppmärksamhet pä all hela frågan om arbelarskyddslagen nu är föremål för en genomgripande översyn. Jag har sagt att ulredningen har möjligheler all själv bedöma de olika delarna i det slora lagstiftningsarbete den har sig förelagt, men i direktiven har särskilt pekats på viklen av all skyddsälgärderna förstärks pä de lokala arbetsplalserna. Del är hell naturligt och följdriktigt att skyddsombudens slällning dä särskilt beaktas och att deras handlingsmöjligheter förstärks. Jag är personligen - jag vUl gärna ha sagt det, herr talman - överlygad om all ökade insatser i arbetarskyddel, vilka är yllersl angelägna, måsle gä myckel djupt, och de måsle i hög grad jusl gälla de lokala arbetsplatserna. Där kommer vi att slällas inför väsentliga uppgifter, dä del gäller alt åstadkomma en sä effekliv organisalion som möjligl.

Herr Hagberg kan vara förvissad om att dessa frågor verkligen är föremål för en seriös behandling och all ulredningen är uppfylld av ambilionen alt så snabbi som modigt söka åstadkomma ell resultat pä detta område. Låt mig tillägga att i ulredningen sitter framirädande representanter ocksä för den fackliga rörelsen vilka självklart där har möjlighet att i hög grad påverka ulvecklingen och ulformningen.

Herr HAGBERG (vpk);

Herr talman! Det förekommer ju dagligen myckel otrevliga tUlbud som del är svårt alt undanröja. Pä grund av § 32 som arbeisköparen har är det av slor vikl i dag att vetorätten för skyddsombuden kommer upp, så all man kan få en jämvikt i denna fräga. Skyddsombuden ställs i dag pä undantag, och vi har erfarenhei av utredningar. Tyvärr fick jag inle någol konkrel svar pä frägan om socialminislern är beredd att släUa sig bakom etl krav pä vetorätt som skulle bli ett starkt stöd för skyddsombuden. Den skulle också ge säkerhet på arbetsplatsen och innebära en myckel slor framgång.

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971 Ang. statsbidragen tiU handikappade för anskaffning och drift av invalidfordon

Herr socialminislern ASPLING;

Herr talman! Jag vill bara pä nyll undersiryka vad jag tidigare sagt, alt de anställdas möjligheter all öva inflylande pä ulformningen av arbetsmiljön är en av de centrala frågorna för arbelsmiljöulredningen.

Herr Hagberg kan vara förvissad om alt denna fräga har hög prioritet. Det är beklagligt när del inträffar olycksfall ute i induslrin. Alla de insatser som vi i dag gör pä olika områden är till för att sä längt möjligt eliminera dessa risker.

Jag är förvissad om att när vi kommer fram lUl en ny lagstiftning, har vi fäll ytterligare ell vikligl instrument i våra händer.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. statsbidragen till handikappade för anskaffning och drift av invalidfordon

Herr socialminislern ASPLING erhöll ordet för att besvara fru Marklunds (vpk) i kammarens prolokoll för den 1 1 februari intagna fräga, nr 64, och anförde:

Herr talman! Fru Marklund har frägai mig om och när förslag kan emotses syflande lill en utvidgning av förmånerna för handikappad all erhålla anskaffnings- och driflbidrag för invalidfordon tUl all gälla även i andra fall än vid förvärvsarbele saml även efler uppnådda 67 år.

Denna bidragsfråga liksom andra förslag om handikappades färdmöj-ligheler har lagits upp i handikapputredningens senaste betänkande Bättre socialtjänst för handikappade. Betänkandet remissbehandlas för närvarande och kommer därefter att prövas i vanlig ordning.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! Jag ber all fä lacka socialminislern för svaret pä min

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. lagstiftningen om djurplågeri

fråga. Del är nu nästan exakt tvä är sedan jag interpellerade i riksdagen om möjligheterna för de handikappade alt få befrielse frän fordonsskall, oavsett om de är förvärvsverksamma eller inle.

Finansministern, som besvarade interpellalionen, hänvisade lill den handikapputredning som nu enligl vad socialministern upplyste har kommii med elt belänkande. Finansministern upplyste dä all del i utredningens direktiv ingick all se över de gäUande beslämmelserna om bidrag lill anskaffande och drift av invalidfordon och ocksä pröva om skattereslilulionen borde läggas om lill etl slöd i form av direkta bidrag.

När jag nu återkom i denna fräga och bad socialminislern upplysa om när vi kan vänta förslag till en sädan utvidgning av de gällande förmånerna var skälet nalurliglvis all del fortfarande är så mänga handikappade som drabbas av denna uppenbara orällvisa.

1969 aktualiserades min interpellation av etl fall i min hemstad. Sedan dess har pensionerade handikappade i samma situation pä andra häll i landel tagil kontaki med mig och berättat hur de upplever detta, att de sä länge de kan arbeta får skallebefrielse, bidrag tUl bensin och annan hjälp för all hälla sig med sill invalidfordon. Men när de sä blir pensionerade och följaktligen i de flesla fallen får sin materiella standard avsevärt sänkl, fär de inte längre denna hjälp.

Det är självklart att etl fordon är oumbärligt för en handikappad som arbelar eUer studerar, men del kan inte vara någons mening att en handikappad som pensioneras därmed skall klippa av alla förbindelser med livet ulanför hemmet. Han behöver la sig lill servicecentra, lill behandling hos läkare och sjukgymnaster osv. Att dessa behov är speciellt markerade i glesbygderna behöver väl inte sägas.

ÅtskUUgt i de handikappades situation behöver åtgärdas, och jag hoppas alt del kommer alt ske som elt resullal av del arbete som handikapputredningen hittills har utfört. Men jag kan inte underlåta att sluta med den reflexionen att när del gäller så påtagliga orättvisar som denna borde del varil möjligt alt rycka loss denna del och göra de lagändringar som hade behövts. Del skulle inte på något säll ha försvårat eller försämrat slutresultatet av handikapputredningens arbeie.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 11 Ang. lagstiftningen om djurplågeri

Herr justitieministern GEIJER erhöU ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Sjöholms (fp) i kammarens protokoll för den 10 februari intagna fräga, nr 59, dels ock herr Werners i Malmö (m) i kammarens prolokoll för den 12 februari intagna fråga, nr 65, och anförde:

Herr talman! Herr Werner i Malmö har frägai mig om jag — med anledning av 1970 års riksdags skrivelse nr 97 med därvid fogat ulskotlsullälande — avser att läla undersöka möjligheterna all utvidga lagsliflningen om djurplågeri att omfatta även vårdslösa handlingar. Herr Sjöholm har frågat mig när förslag frän regeringen kan väntas med

anledning av den nyss nämnda riksdagsskrivelsen.

Jag har funnii det lämpligt att besvara frågorna i ett sammanhang.

Enligt gäUande lag kan ansvar för djurplågeri ådömas endast om gärningen har begåtts uppsåtligen. 1 utlåtande med anledning av motioner till förra årets riksdag uttalade iredje lagutskottet, att del förelåg skäl alt undersöka möjligheterna alt utvidga lagstiftningen om djurplågeri lUl all avse även värdslösa handlingar. Utskottets hemställan all riksdagen skulle som sin mening ge Kungl. Maj:t till känna vad utskottet hade anfört bifölls av riksdagen.

Jag delar uppfallningen all del finns anledning att se över den nuvarande straffbestämmelsen om djurplågeri. En sädan översyn avses komma till sländ sä snarl det är möjligl med hänsyn till arbetsläget inom justitiedepartementet.

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971 Ang. lagstiftningen om djurplågeri

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag lackar för svarel som från min synpunki sell inte är särskilt upplysande - det är väl närmast svar pä herr Werners fråga. Min fråga gällde när ett förslag från regeringen kan väntas. Alt jag ställt den frägan nu, trots att del inte är sä länge sedan riksdagen fattade beslul om skrivelsen — del är ungefär ell år sedan - beror pä att det är en relativt enkel lagstiftningsåtgärd som behövs. Man skulle alltså utvidga straffbar-helen till att avse inte bara uppsåtligt djurplågeri utan även djurplågeri som beror på oaktsamhet eller vårdslöshet.

Del skulle vara värdefullt att få etl mer preciserat svar. Om justitieministern inle kan prestera etl sådant vill jag vädja lill honom all snarast plocka fram riksdagsskrivelsen; del är mycket angelägel all ulan dröjsmål bespara djuren sådanl lidande som de i mänga fall utsätts för.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Del var gott och väl alt vi fick veta att juslilieminislern avser alt sä snarl som möjligl överse paragrafen. Jag tror all mänga lusen djurskyddsvänner väntar pä en förändring. Men det hade, som sagl, varil ännu bättre om vi också hade lätt något besked om när den saken planeras in. Dröjer del sä besannas verkligen bokstavligen det ordsläv som inte alllid med rätta citeras här i kammaren; "Medan gräsel gror dör kon" - och med henne många andra kreatur.

Vi trodde alt lagen skulle få en helt annan genomslagskrafl när den ändrades 1965, men så har inle skell. De som följer rättstillämpningen säger alt den fortfarande ger samma blygsamma uldelning. Jag kan här referera till landsfiskalen Uno Berggren i Svenska djurskyddsförbundel, som myckel noga följer dessa frågor. Man väcker inte älal en gång, eflersom man vel alt del är hopplöst all bevisa huruvida uppsäl föreligger. För den skull förekommer mycken broltslighel under skydd av lag och rätt.

Jag behöver inte citera tidningar i del här sammanhanget. Härförleden fick jag ett polisprolokoll där del talas om slakleriarbetare som med hårda lag föste in sjuka djur lill nödslakl. Polisprolokollel slular med följande ord: "Även om det kan synas som om djuren i fråga - i försia hand genom upprepade kraftiga sparkar - utsalls för överdrivel hårdför

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 25-28

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. lagstifttungen om djurplågeri

behandling, torde icke kunna visas, att detta skett med uppsåt att utsätta djuren för lidande."

Jag tycker som herr Sjöholm att det är enkelt nog att åsiadkomma en förändring av djurplägeriparagrafen. I den gamla strafflagens 14 kap. 9 § fanns en passus om vållande av annans död där orden "oförsiklighel, försummelse och vårdslöshet" återfanns. Finge man in ett sådant begrepp som vårdslöshet i 16 kap. 13 § brottsbalken, skulle man verkligen kunna göra lag gällande på etl hell annat säll.

Jag uttrycker den förhoppningen alt juslilieminislern handlar snabbi i denna relalivl enkla fräga.

Herr justitieministern GEIJER;

Herr talman! Om del vore så enkelt, som herrar Sjöholm och Werner i Malmö säger, att man bara skulle behöva tillfoga ordet "vårdslöshet" i lagtexten, då hade vi inte behövt dröja särskilt länge i departementet med all komma med ell förslag; det är jag den förste att hålla med om. Men om man tittar på vad som sades i utskotlsutlätandet när frågan var uppe i riksdagen och på de yttranden som då kom in, ser man ganska tydligt all del i själva verkel inte är sä enkelt som all bara ändra pä lagtexten. Det sammanhänger naturligtvis med att vi i strafflagsbestämmelser måste operera med juridiska yttryck som till sin innebörd inle är alldeles precisa och vid varje tillfälle enkla alt tiUämpa. Av del skälet har vi i departementet sagl oss alt vi inte bara kan effektuera riksdagens önskemål genom en enkel lagändring, ulan vi måste lilla närmare pä saken för alt väga för och emol hur man på lämpligt säll skall kunna åsiadkomma en förbällring - del lycker ocksä jag alt man bör göra.

Det är detta som är anledningen lill alt jag inte här i dag kan ange någon precis tidpunkt när vi kan vara klara. Men jag vill försäkra all vi ingalunda har lagl delta ärende i en låda, utan vi har del framme i vär lista pä ärenden som skall behandlas i departementet.

Herr SJÖHOLM (fp);

Herr talman! Jag är hell införstådd med att del ingalunda är en lätt uppgifl all stifla lagar, Ivärlom, och jag instämmer rned justitieministern i alt det naturUgtvis tarvar eftertanke. Del gläder mig dock att ärendel inte ligger i en låda utan finns framme pä skrivbordet. Därför kan jag kanske ha anledning att med förtröstan se på framliden och tro att frägan kommer all behandlas inom rimlig tid.

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag hyser samma förhoppning som herr Sjöholm. Men nu har man ju inle gjort någonling på ell helt år, och skall det dessutom vara en rätt omständlig procedur kan vi befara att det går någol är lill. Vi vore nog — pä mängas vägnar - angelägna om alt få frågan inle bara liggande på bordet utan också upplagen lUl behandling.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Ang. de yrkesinriktade kurserna vid universiteten

Nr 27

Herr statsrådet MOBERG erhöll ordet för all besvara herr Molins (fp) i kammarens protokoll för den 2 februari intagna fräga, nr 40, och anförde:

Herr talman! Herr Molin har frägai mig om jag anser all särskilda åigärder behöver vidlas för alt stimulera tillkomsten av ytterligare yrkesinriktade kurser vid universiteten (s. k. DYRK-kurser) och i sä faU vilka åtgärder.

Fr. o. m. läsårel 1969/70 pågår försöksverksamhet med yrkesinriktade studiekurser vid filosofisk fakultet.

Antalel studerande i dessa kurser har ökat frän ca I 000 i 14 kurser läsåret 1969/70 lill ca 1 800 i 31 kurser detta läsår.

Universitetskanslersämbelei har under hösten 1970 tillsalt en expertgrupp för att medverka i arbelel med yrkesinriktade studiekurser samt med kombinationer av gymnasieskol- och universitetsutbildning, s. k. kombinalionsulbildning, som är en annan form av yrkesinriktad eftergymnasial utbildning tillkommen efter initiativ av 1968 ärs ulbildningsulredning, U 68. Gruppens uppgift är att se över den nuvarande verksamheten, all råda ämbetet i dimensionerings- och lokaliseringsfrägor samt att utarbeta förslag tUl nya kurser.

Jag vill vidare erinra om att en viktig utgångspunkt för arbetet inom 1968 ärs ulbUdningsutredning är all all eftergymnasial utbildning skall vara inriktad mot framlida yrkesverksamhet.

Frägan om tillkomsten av nya yrkesinriktade studiekurser bevakas sålunda i skUda sammanhang. Jag finner inte för närvarande nägon anledning till nya särskUda åtgärder från regeringens sida.

Torsdagen den 18 febmari 1971

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Moberg för svaret. Jag tror alt man mäsle vidtaga extraordinära åtgärder pä detta område om man skall komma i närheten av del mäl som .satts upp när del gäller anlalel platser i denna typ av kurser. Såvitt jag kan förstå är måluppfyllelsen under detta läsår påfallande läg, vilket mäsle beklagas med hänsyn lill arbetsmarknadssituationen för vissa av dessa akademikergrupper.

Statsrådet ansåg inte att några speciella åigärder behövde sättas in från regeringens sida nu. Jag tror att också i framliden måluppfyllelsen pä detta område kommer all vara låg, om vi inle vidlar speciella åtgärder. Jag vill nämna några tänkbara sådana åtgärder.

Dessa yrkesinriktade studiekurser har, i motsats lUl annan undervisning vid de fria fakulteterna, inte någon egenllig inslilutionsanknytning. Del finns inte någon prefekt eller studierektor med speciellt ansvar för dessa kurser. Kurserna har inte heller något eget malerialanslag. De saknar lillgång lill särskild skriv- och registreringspersonal. Allt delta torde utgöra ell handikapp när det gäller all fä lill sländ kurser av denna lyp. Jag tror därför all man ulanför fakulteternas driftkoslnadsanslag borde ha elt speciellt driftkoslnadsanslag för DYRK-kurserna för alt säkerställa tillgäng för dem till den biträdespersonal och det malerial som behövs för alt genomföra kurserna. Genom all dessa kurser skall vara

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971 Ang. de yrkesinriktade kurserna vid universiteten

mera direkl yrkesförberedande än undervisningen i övrigl vid de fria fakullelerna kräver de ocksä, relalivl sett, mer av exempelvis övnings-moment och studiebesök. Därmed har de också etl relativt sell större behov av pengar för t. ex. material och biträdeshjälp än undervisningen i övrigt.

Jag hoppas all slalsrådel lill kommande läsår vill fundera över denna möjlighet att införa elt speciellt driftkostnadsanslag till DYRK-kurserna.

Herr slalsrådel MOBERG:

Herr talman! Del är i och för sig rikligt att vi avsiktligt inle har bundit det sätt på vUkel dessa kurser bör organiseras. Detta har många skäl. Kurserna är för närvarande av mycket oUka omfallning, inriklning och därmed organisation. Vi är väl alla osäkra om vilken plals de bör fä i en lål mig säga mera slutgiltig organisation, och därför har vi lälir olika former prövas — all kursen leds av en styrelse eller att kursen leds av den institution, där en majorilel av verksamhelen naturligen hör hemma med hänsyn lUl den vid institutionen bedrivna traditionella utbildningen, och i vissa fall har vi t. o. m. utpekat en viss person som ledare. Vi hoppas att man pä universilelssidan, pä basis av dessa erfarenheter, funderar igenom vilken organisalion som i en mer permanent ordning bör gälla för dessa kurser.

Men om jag förstod räll log herr Molin i sin kommentar särskilt fasta pä all regering och riksdag skulle i varje fall överväga all, av de skäl som anfördes, inrätta elt driftkostnadsanslag för dessa kurser. Jag tycker det är ganska tveksamt om man skall göra sä, ty avsikien med den typ av decentralisering som vi genomfört, när vi inrättat driftkostnadsanslagen, har ju varil alt de som står verksamheten närmast skulle avgöra hur medlen borde fördelas. Och del är, herr Molin, ett principiellt underkännande av universitetets och dess institutioners möjligheter att göra den avvägningen, om man skulle gä på den linje som herr Molin här förordar.

Jag blir ofta uppvaktad av enskUda forskare och andra, sedan vi genomförde delta, som klagar över alt han eller hon inte fäll vad han eller hon enligt egen uppfattning borde fä, och de kräver all regering och riksdag skall göra speciella insalser. Jag svarar alltid att det är alt underkänna universitetets förmäga. Och herr Molin har väl inle uppfattningen all man skall göra det, hoppas jag.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Del är som statsrådet Moberg säger, alt denna typ av utbUdning vid de fria fakulteterna befinner sig i ell uppbyggnadssladium, och del är naturiiglvis därför svårt all definitivt ullala sig om vilken organisationsform som skall lillämpas för kurserna. Men jag tror att om man vill komma i närheten av den målsättning på 10 000 undervisningsplatser som har nämnls i olika sammanhang och som alltså skall ställas mol de ca 1 800 platser som vi har delta läsår måsle statsmakterna vidta åigärder som säkerställer att dessa kurser får t. ex. det malerial och den biträdespersonal som behövs. Man kan enligt min mening inle ulan vidare överlämna ät universiteten att själva bestämma della, ty del är ju i detta fall påtagligt att möjligheterna att nå framgång blir beroende just av att

man fär exempelvis driftkostnadsanslag i större utsträckning per student än vad som gäller vid undervisningen i övrigt.

Vad jag alltså vUle understryka var all dessa kurser, för all man skall nå del syfte som man har tänkt sig, kräver mera av anslag av denna lyp — för bilrädespersonal, för driftkostnader - än undervisningen i övrigt. Just frän den utgångspunkten tror jag all del hade varil värdefullt om man haft etl speciellt anslag destinerat för dessa DYRK-kurser.

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. förläggningen av teknisk utbildning tiU Norrland

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Jag tror att herr Molin på denna punkl inle är representativ vare sig för sitt universitet eller för den centrala universitets-myndigheten.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Ang. förläggningen av teknisk utbildning till Norrland

Herr statsrådet MOBERG erhöll ordet för all besvara herr Öhvalls (fp) i kammarens protokoll för den 2 februari intagna fråga, nr 45, till herr utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Öhvall har frågat chefen för utbildningsdepartementet om han är beredd att ge organisationskommittén för högre teknisk ulbildning och forskning i Norrland i uppdrag att utarbeta förslag lill sammanhållen teknisk utbildning, som odelad förlägges till Luleå. Enligl fastställd ärendefördelning ankommer del pä mig all besvara frågan.

Efler bemyndigande av Kungl. Maj:l tillkallade jag i maj 1970 en organisalionskommillé med uppgift att under universilelskanslersämbetet planera den uppbyggnad av högre leknisk ulbildning och forskning i övre Norrland som föreslagils; i proposiiionen 1970:88 och som riksdagen godkänt. Nägra lUläggsdirekliv ål kommittén finner jag ingen anledning att meddela.

Herr ÖHVALL (fp):

Herr talman! Jag tackar slalsrådel Moberg för svaret på min fräga, men jag utgår frän all slalsrådel inte har räknal med all jag är nöjd med svarel. Några tilläggsdirektiv är statsrådet inle beredd alt ge den kommitté som sysslar med frägan om den högre tekniska ulbildningen i Norrland.

Anledningen lill alt jag ställde frägan är att det har uppställ oklarhet om vad vi har all vänla oss i detta fall. Organisationskommittén har tydligen för avsikt alt dela upp undervisningen pä etl säll som inte kan vara lyckligt för skolans utveckling. Del har många gånger framhållits all en salsning av del slag som del här gäUer skulle vara av utomordentlig betydelse även för den industriella ulvecklingen i den nordligaste regionen, och det är helt säkert riktigt att den induslriella miljön då skulle förbättras.

Vi vet ju att en skola av denna lyp i sig själv innebär en injektion för

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. förläggningen av teknisk utbildning tiU Norrland

en bygd. Typfallet har vi i Umeå. Del har med rätta sagts mänga gånger all satsningen där har betytt oerhört myckel för ulvecklingen i Väslerbollens län, och i Norrbollen ser man nu med oro pä de tankegångar som kommer lill utiryck i organisationskommitténs skrivning. Skolan i Luleå bör fä samma resurser och slalus som övriga lekniska högskolor i landet. Befolkningsunderlaget är avsevärt i fyrkanten Piteå-Älvsbyn-Boden-Luleä, och det finns goda utvecklingsmöjligheter där. Jag kan inle heller finna att tankegångar av del slag som organisalions-kommillén ger uttryck ät slår i samklang med riksdagens beslul i fjol hösl.

Herr slalsrådel MOBERG:

Herr talman! Lål mig först erinra herr Öhvall om all när regeringen lade fram förslaget om högre leknisk utbildning och forskning i övre Norrland gick man väsentligt längre än vad den ursprungliga kommittén tänkt sig. Regeringen föreslog då alt Luleå skulle fä en fristående, självständig enhet för utbildning och forskning och att rnan i Skellefteå skulle bygga ul en utbildningsorganisation. Riksdagen följde också detta regeringens förslag. Den kommitté som nu är verksam arbelar på de villkor som regering och riksdag angivit, och det är del som slår i mina direktiv lill kommiltén. I december i fjol lade kommittén fram etl försia förslag om hur utbUdningen och forskningen i Luleå skall organiseras på en del av omrädei, och kanslersämbetet har hell nyligen lill regeringen inkommit med sitt förslag, baserat pä organisationskommitténs malerial. Det bereds för närvarande i departementet. Jag räknar med att ganska snarl kunna framlägga en proposilion i frågan för riksdagen.

Av del förslag som kanslersämbetet nu har framlagt framgår det all både kommittén och kanslersämbetet tänker sig att maskinteknisk utbildning och forskning i Luleå skaU få tvä huvudinriktningar: dels mot maskinkonstruktion, dels mot materiel- och bearbetningsleknik. Denna utbildning och forskningsorganisation är enligt förslagen tänkt att hell förläggas lill Luleå. Ätt på basis av detta — som herr Öhvall gör - hävda all man måste erinra kommittén om all den skall följa del ursprungliga beslutet är mig helt främmande. Såväl kommittén som kanslersämbetet har till punkl och pricka följl de direktiv de haft all rätta sig efter. Att del av en del av pressen i Norrbotten — jag har följl det myckel noga — har spekulerats i att regeringen med Krister Wickman och Sven Moberg i spetsen skulle svika Norrbotten är hell ogrundat, och jag har vid upprepade tillfällen päpekal della. Men del förefaller som om herr Öhvall lagit alllför starka inlryck av den typen av pressdebatt i denna fräga. Lål oss vänla och se, herr Öhvall! Jag tillhör dem som kommer all slå vakl om vad regering och riksdag förra årel bestämde i denna fråga.

Herr ÖHVALL (fp):

Herr talman! Jag lackar för de allra sista orden i slalsrådel Mobergs inlägg.

Det är otvetydigt att vi har en bällre lingens ordning all se fram emot än vad som kommit lill uitryck genom organisationskommitténs skrivning. Det är emellertid inte sä alt det bara är pressen som har oroats av

denna skrivning. Statsrådet måste väl ocksä ha lagit del av yttrandena frän länels remissinstanser i denna fråga; även Norrbollens läns landsiing och länsslyrelsen i Norrbotten har uttryckt oro inför denna skrivning i organisationskommitténs förslag.

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Lät oss återkomma lUl en realdiskussion i frägan när proposiiionen ligger på riksdagens bord.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. åtaganden i samband med CERN.-s storacceleratorprojekt

§ 14 Ang. åtaganden i samband med svenskt deltagande i CERN:s storacceleratorprojekt

Herr statsrådet MOBERG erhöll ordet för all i etl sammanhang besvara dels herr Wikströms (fp) i kammarens protokoll för den 4 februari intagna fråga, nr 51, dels ock herr Burenstam Linders (m) i kammarens prolokoll för den 11 februari intagna fräga, nr 61, och anförde;

Herr talman! Herr Wikström har frågat mig om regeringen är beredd söka finna sädana former för finansieringen av elt svenskt dellagande i CERN ll-projektel all övrig svensk leknisk och naturvetenskaplig forskning inle drabbas härav.

Herr Burenstam Linder har frågat mig om åtagandena i samband med svenskt deltagande i CERN:s stoiaccelerator inpassals i någon långsiktig planering av forskningsanslagen och hur dessa planer har beretls.

Jag behandlar dessa frågor i elt sammanhang.

Innebörden av ställningstagandet är den all merkostnaderna för CERN:s storacceleralorprojekl kommer all i alll väsentligt bäras av atomforskningsrädels anslag. Rådet har vid sill ställningslagande självfallet utgått från en bedömning av kärnforskningens utvecklingstendenser pä sikl.

Frågan om Sveriges dellagande i CERN:s storacceleralorprojekl kommer att underställas riksdagen i vederbörlig ordning. I samband därmed kommer jag alt närmare redovisa såväl handläggningen av ärendet som formerna för finansieringen av projektet.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Moberg för svaret. Kanske finner jag det märkligt alt statsrådet Moberg inle i dag kan svara i riksdagen, när han häromdagen i Dagens Nyheier kunde ge ett ganska utförligt svar pä frågor av ungefär den innebörd som herr Burenstam Linder och jag framställt.

Fakla i målet är alt inle mindre än 142 forskare har prolesleral mot all Sveriges dellagande i CERN-projeklet skulle bekostas av de redan krympta anslagen för den naturvetenskapliga och tekniska forskningen. Remissinstanserna var ocksä eniga om att övrig grundforskning inle fick påverkas av ett sådant dellagande.

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. åtaganden i samband med CERN:s storacceleratorprojekt

Beslutet i rådet fattades med en så knapp majoritet som sex röster mol tre och två nedlagda. I sin kommuniké skriver alomforskningsrådet: "Den allvarligaste konsekvensen av detta beslut är alt den planerade ombyggnaden av synkrocyklotronen vid Gustaf Werners institut, som kostnadsberäknats lill ca 3,4 miljoner kronor, nu icke kan som avselts ske med medel från AFR. För övrig av AFR stödd forskning uppkommer också vissa inskränkningar." Och sä konstaterar man att genom den pågående inflationen kommer en viss minskning i realvärdet all inträda när det gäUer slödel lill alomforskningsrådet.

Indirekt kan man säga all statsrådet Moberg har tvingat på atomforsk-ningsrådel en långlidsplanering som rädel självt inle har inilieral. I artikeln i Dagens Nyheter skriver statsrådet Moberg: "Jag valde att vid frågans vidare behandling slälla Alomforskningsrådet inför frägan om rådet kunde klara merkostnaderna för ett svenskt dellagande i det nya projektet inom ramen för rådets anslag vid en normal anslagsökning under 70-talet."

Vad menas med normal anslagsökning? Rådet självt tolkar det som 10 procent, men är det rimligt att slälla en sädan fråga till rådet och alt därmed ocksä markera all del skulle finnas elt slags långtidsplanering, som i annat sammanhang inle har redovisats?

Del är sä mycket märkligare som fysikutredningen ungefär samtidigt har lagl fram ett förslag om all ell nyll forskningsråd skulle tillskapas, i vUket man skulle integrera det naturvetenskapliga forskningsrådet och alomforskningsrådet. Utredningen gav vidare förslag till prioritering inom en sektor som jusl berörs av detta beslut om CERN.

Tydligt är all rädel har anseit sig vara i en tvångssituation. Underhandsbesked från regeringen innebar att ledamölerna visste alt rådet borde sanktionera ell svenski dellagande i CERN-projeklet på de villkor som regeringen angav. Rådet tvingades att besluta om någol som regeringen rätteligen borde ha tagit ansvar för, och då borde ocksä elt svenski engagemang ha kunnai finansieras utan alt grunden för den inhemska forskningsplaneringen rycktes undan.

Anser verkligen statsrådet all den långlidsplanering han direkl eller indirekl inilieral bedrivits i lämpliga och rikliga former?

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Ocksä jag vill lacka statsrådet för del svar som vi har fåll, även om jag samtidigt finner anledning instämma med herr Wikström i all det är anmärkningsvärt alt statsrådet hellre svarar i Dagens Nyheier än i riksdagen när han nu har fått dessa två frågor.

I det läge vi befinner oss är det vikligt med en omfattande salsning på forskningen för att finna rält framtid. Av samma skäl är del viktigt att det finns planmässighet i satsningen. Min uppfattning är att vi i det här landet lyvärr inte bedriver en forskningspolitik som fyller dessa krav, alt vi inle nalkas framtiden pä rätt sätt. Ell exempel pä delta finner man i handläggningen av frägan om etl svenskt dellagande i sloracceleratorpro-jeklet.

Projektet har förvisso diskuterats i mänga olika instanser men det har inte infogals i ett syslemaliskt tänkande inom en forskningspolitik. Detta

är en allvarlig svaghet när del gäller ell projekt som kommer att få älerverkningar pä forskningsförhållandena i Sverige ända in på 1990-lalel. Förklaringen lill della är antagligen all forskningsberedningen inte har de resurser och av regeringen inle fått den roll som den borde ha för att klara sin samordnande uppgift.

När det sedan gäller de ekonomiska avvägandena visar, såviii jag förslår, regeringens handläggning hittills brisier. De olika insianser som lUlfrägats har i princip sagl ja med förbehåll. Förbehållet har varit att detta projekl inle skulle inkräkta på övriga projekl. Men som nu regeringen lycks vilja förfara kommer projektet oundvikligen att allvarligt inskränka andra aktiviteter. Alomforskningsrådet Ivingas all för della ändamäl använda hela sin anslagsökning under en lång period trots all dessa anslagsökningar egentligen behövs för att bibehålla realvärdet i de satsningar som redan skett och som skulle fortsätta all ske. Ulöver vad alomforskningsrådet har redovisat kommer i en läng framtid driftsbidragen för della projekt alt utgöra en mycket stor del av de anslag som alomforskningsrådet kommer alt ha lUl sitt förfogande.

Jag anser, herr stalsräd, alt det inte heller i övrigl har skett en tUlfredsställande redovisning av de olika ekonomiska konsekvenser detta projekt har på sikl. Jag vUl alt vi skall della i sloracceleralorprojeklel, men jag menar all regeringens handläggning av frågan från en planmässig forskningspolitisk synpunkt inte har varil tUlfredsstäUande och all man inte har uppfyllt de olika krav sorn har ställts på att della projekt skall infogas i svensk forskningspolitik utan alt inkräkta pä andra för vår egen situation nödvändiga satsningar.

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. åtaganden i samband med CERN.s storacceleratorprojekt

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Läl mig försl till de båda frågeställarna få säga, alt den omtalade artikeln i en Stockholmstidning, som ni härmed gör god propaganda för, skrev jag innan ni ställde era frågor. Att lidningsled-ningen fann anledning all dröja i fjorton dagar med att föra in den artikeln, kan inte jag lastas för. Skälet till all jag skrev artikeln var att samma tidning hade haft ett antal — inte mindre än tre — ganska uppseendeväckande artiklar med ganska felaktig information om vad som förevarit. Detta, herr Wikström, var en av anledningarna till att jag fick en protestskrivelse med 142 namnunderskrifter pä. Del visade sig, när man överlämnade den skrivelsen, att en del av dem som lämnade den inte visste vilka förutsättningar som gällde. Sedan kan jag tala om för herr Wikström, att del i all tysthet utan pressens uppmärksamhet därefter har kommii åtskilliga protester mot protestskrivelsen. Jag tror all antalel namn är ungefär delsamma.

När del gäller sakfrågan konstaterar både herr Wikström och framför allt herr Burenslam Linder att den avvägning som regeringen har gjort skuUe ha stridit i nägon form mot den ståndpunkt som framkom vid remissbehandlingen. Jag bestrider det ly huvudpoängen i remissyttrandena var, alt vi bör vara med om detta projekt — precis som herr Burenstam Linder nu säger - men att ell dellagande inte finge inkräkta pä verksamheten på andra områden. Dä var det naturligt för regeringen all slälla frågan till alomforskningsrådet: Anser ni att ni med de medel

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. åtaganden i samband med CERN.s storacceleratorprojekt

rädel har och kommer all fä kan prioriiera in della projekl?

Nu påstår herr Wikström, alt det var orimligt all ställa rädel inför denna fräga. Rådet självt anser inle all del var orimligt, herr Wikström. Det är ju sä vi sländigl har gjort och gör, att vi när del gäller konkrela forskningsprojekt inom ell område låter de berörda forskarna i forskningsråden själva göra prioriteringen och avvägningen. Även herr Wikström och herr Burenslam Linder bör, när de lar slällning lill della, ulgä ifrän all del inte finns hur myckel pengar som helst lill olika i och för sig angelägna projekl. En prioritering måsle ske. Vi valde den metod som både vi och alomforskningsrådet ansåg vara den enda riktiga, nämligen att läla alomforskningsrådet göra prioriteringen.

Vi är, herr Burenstam Linder, i ganska gott sällskap. Den engelska regeringen har gjort likadant. Även den holländska regeringen har i denna fråga uppträtt pä samma sätt som den svenska regeringen.

Läl mig, herr talman, till sist bara konstatera all vi, som jag säger i mitl svar, skall diskutera denna fräga mer ingående när papperen ligger på bordel. De kommer, hoppas jag, ganska snarl till riksdagen.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag kritiserade inle att slalsrådel Moberg skrev i Dagens Nyheter. Tidningen fullföljer bara en god liberal tradilion när den släpper fram skilda ståndpunkter i en fråga som denna. Vad jag kritiserade var all riksdagen skulle fä mindre information om denna fråga än vad läsarna av en Stockholmstidning får. Nu har det ju ändå blivit något av etl lankeulbyle.

Enligl slalsrådel Moberg var del så enkell som all alla dessa 142 forskare var vilseledda. Jag är inle överlygad om alt de känner igen den karakteristiken. Och del är definitivt inte riktigt all alomforskningsrådet självl accepleral att göra denna prioritering. Det är inte sä lätt all gä emol det ansvariga statsrådet. Visserligen säger forskningsrådet uttryckligen i sin promemoria alt man inle kan invända något emol denna princip men att "svårigheten i det aktuella fallel är beloppels storlek som ligger på gränsen lill vad ell forskningsråd kan svälja". Del om nägol är väl en protest i den hovsamma form som etl statsrådet underställt forskningsråd kan ge ullryck för.

Jag tror dock all det finns ell annal sätt alt gå till väga, nämligen all låla forskarna och forskningsrådet göra sina bedömningar pä kort och på läng sikl och all sedan låta de poliliskl ansvariga organen besluta om långsiktsplaneringen efler en offentlig redovisning av alll material och en öppen debatl. Inga improvisationer, inga beslut i tvångssituationer!

Jag tycker alt statsrådet Moberg har statuerat etl ganska gott exempel på en långlidsplanering när den är som sämst.

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Del är uppenbart all vi inle kan ge hur myckel pengar som helsl lill forskning, men del är också uppenbart att forskningens vUlkor i Sverige inle är tillfredsställande bl. a. på grund av den forskamlbildningsreform som har genomförts ulan all fullföljas.

Försl lyssnar regeringen lUl ell antal remissinstanser som anser all vi

bör vara med på projeklel under elt förbehåll, nämligen all ell deltagande inte innebär etl ylleriigare inkräktande pä vissa svenska projekl här hemma. Därefter släller regeringen en fråga till alomforskningsrådet med innebörden: ViU ni gä med pä della även om del inkräktar pä svenska projekt? Dä ställdes, som herr Wikström påpekade, alomforskningsrådet inför något av en tvångssituation. Jag finner inte detta vara en rimlig uppläggning av del mycket belydelsefulla allmänna problem som frägan om hur man genom forskningspolitiken skall finna räll framtid utgör.

Jag anser all statsrådet för närvarande underskallar de inskränkningar som CERN-projeklet med den uppläggning som regeringen tycks vara i färd med alt välja kommer alt innebära för andra projekt. Som jag sade i mitt första anförande kommer avsevärda driflsbidrag att behövas sedan själva investeringen är gjord. Dessa driflsbidrag blir enligt sakkunskapen väl så stora som de invesleringsanslag regeringen nu räknar pä. För det andra: För alt del över huvud taget skall vara nägon idé alt dellaga i projekl i internationell regi fordras att man inom Sverige avsätter extra resurser för i detta fall högenergifysik, så att vi kan ulnyltja de resullal som kommer fram.

För att peka pä ytterligare en sak i denna utmärkta men i viss bemärkelse famösa artikel i Dagens Nyheier vill jag nämna att statsrådet där sade all vär andel under en 8-årsperiod skulle uppgå till 52 miljoner kronor av en total investering pä 1,4 miljarder. Om man räknar delta i proceni innebär det 3,7 procent, men i själva verket skall den svenska delen vara 4,6 procent. Del kanske finns någon förklaring lill dessa uppgifler, men statsrådets artikel är utomordentligt oklar på denna punkt. Slalsrådel har inle funnit anledning alt i dag försöka hjälpa riksdagen med ytterligare information. Men della är en punkt där det fortfarande råder oklarhet, och statsrådet kanske vill förklara hur denna beräkning är gjord.

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. åtaganden i samband med CERN.s storacceleratorprojekt

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Som jag sade tidigare kommer vi att fä anledning att diskutera sakfrågan längre fram. Men eftersom herr Burenslam Linder tog upp en delalj i del hela vill jag erinra om att den koslnad det här gäller är merkostnaden. Det är förklaringen till att man får ett annat procenttal härför än för Sveriges totala andel, men det kan vi ålerkomma till när alla papper ligger pä bordet.

Jag vill däremot säga några ord om herr Burenslam Linders i milt tycke intressanta principiella syn på hur prioriteringen skall göras. Om jag förstår herr Burenstam Linder rätt, skulle ett uppsättande av en ram för forskarna, inom vUken de får välja och vraka bland sina önskemål, på någol sätt innebära alt de fär arbeta under andra villkor än vad vi poUtiker har när vi gör våra prioriteringar i olika sammanhang. Eljest kan jag inte förstå det sätt varpå herr Burenstam Linder resonerade och hans underkännande av den typ av prioritering, som regeringen nyligen har bell alomforskningsrådet att göra.

Jag upprepar att alomforskningsrådet är helt införstått med detta. Atomforskningsrädels motsvarighet i England och Holland har ställts

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. utredningen rörande sexual-och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet

inför samma fråga, och även de har vall den ståndpunkt som de svenska kollegerna har inlagil.

I morgon äger mötet nere i Geneve rum. Vi vet inle vad utgången av del blir. Jag kan utöver vad som förul varil känt meddela all bland de länder, som vid jultid ännu inle bestämt sig, nu ocksä Holland och Norge har beslulal inla samma ståndpunkt som Sverige. Kvar av de ursprungliga deltagarstaterna i CERN står Grekland och Danmark. Från dem föreligger ännu ingel besked. Myckel lalar för all man i morgon kommeratt falla etl positivt beslul.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Ang. utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet

Herr utbildningsminislern CARLSSON erhöll ordet för ati besvara herr Wikströms (fp) i kammarens protokoll för den 11 februari intagna fräga, nr 62, och anförde:

Herr talman! Herr Wikström har frägai mig, om jag avser att inhämta riksdagens yttrande med anledning av förslagen frän utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbelel (USSU).

Till denna fräga fär slällning tas sedan uiredningens förslag lagts fram och remissbehandlals.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Häromdagen fick vi se chockerande lidni gsrubriker, enligt vilka den svenska skolan numera skulle lära ut samlagsleknik. Uppgiflen var nalurliglvis grovt vilseledande, och sekreteraren i den aktueUa utredningen dementerade den omgående. Jag noterade emellerlid all en av svenska kyrkans biskopar i en annan lidning skrev följande: "Del är väl fräga om inle della utspel" — alllsä det delförslag som i dagarna framlagis frän USSU —" är sä lUl den grad radikall ati vi måste kräva ett kristet alternativ. Vi får hell enkelt begära en krislen version av denna ulredning. Det mäste annars bli besvärligt för kristna föräldrar med barn i dagens skola."

Jag såg också uttalanden från invandrare, vilka uttryckte viss förvåning inför della förslag.

USSU:s malerial berör ell känsligt och svårbedömt område, och jag har med min fräga inte alls avsell att gå in på en sakdiskussion. Jag har bara velal aktualisera spörsmålet om i vilka sammanhang en ansvarig debatt om USSU:s förslag skall kunna föras. Jag tror alt det ofla är en svaghet, att man inte samtidigt med elt utredningsmaterial publicerar någon anvisning om i vilket sammanhang det vidare skall bearbetas.

När del gäller all faslställa mål och riktlinjer för skolans undervisning i sexual- och samlevnadskunskap kan ställningstagandet göras av riksdagen, av Kungl. Maj:t eller av skolöverslyrelsen ensam. Jag tycker inle all det vore orimligt att riksdagen bereddes tillfälle alt uttala sig om etl sä viktigt

område som detta. Under alla förhållanden måsle emellertid etl omfattande remissarbete bedrivas genom departementets eller genom SÖ:s försorg.

Skolans sexualundervisning berör etl område, som Iradilionelll varil etl familjens ansvar, och det är vikligt att föräldrarnas undervisning och skolans inte slrider mol varandra. Därför mäste en livlig debatl eftersträvas innan nya rikllinjer fastställs. Annars kan vi riskera ati synpunkler av del slag, som jag nyss citerade, ocksä i fortsättningen kommer all cirkulera, varvid mänga kan fä en känsla av att inte ha någon möjlighel att göra sin röst hörd. Jag tror alltså att det är viktigt att denna fräga handläggs med takt och varsamhet och i medvetande om att mänga människors livssyn och trosuppfattning påverkar deras reaktioner och ställningstaganden.

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. utredningen rörande sexual-och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet

Herr utbildningsminislern CARLSSON:

Herr talman! Jag noterade med tillfredslällelse att herr Wikström uttalade all en hel del av de presskriverier som förekommil om boken är grovt osakliga. Det är kanske i själva verkel så all den biskop som herr Wikström åberopade har läst tidningsartiklar men däremot inte boken. Jag tror nämligen inle all boken skulle kunna föranleda ell sådanl ullalande som nu har gjorts.

Utredningen har velat dels tillmötesgå en anhållan frän en arbetsgrupp inom skolöverslyrelsen all slälla faktamaterial lill förfogande för en planerad lärarfortbildning, dels lägga fram vissa överväganden för all möjliggöra en offentlig debatt, innan arbelet med slulbelänkandel ännu är klart. Såvitt jag förstod, överensstämmer det med herr Wikströms uppfattning all del är önskvärt med en bred offentlig diskussion om dessa frågor.

Ännu finns alltså ingel utredningsförslag, och när ell sådanl så småningom föreligger så kommer jag naturligtvis all i vanlig ordning la slällning lUl frägan om remissbehandlingen. Jag förutsäller att det blir en bred remissbehandling i en sädan här fräga. Dessutom kommer jag, med hänsyn till de förslag som förs fram, att avgöra pä vad sätt den sakliga behandlingen skall gä lill. Jag kommer naturiiglvis inle all försöka smyga någonting förbi riksdagen, ulan jag kommer all följa den praxis regeringen lillämpar när del gäller alt för riksdagen presentera frågor som riksdagen har räll all ta ställning lill och bör la ställning till.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Del är uppenbart all ulbildningsminislern och jag är överens om värdel av alt föra en öppen diskussion och viklen av all del blir etl myckel brett remissförfarande. Man kan möjligen göra den reflexionen all det vore önskvärt alt utredningarna litet mera funderade över hur de bör presentera sitt material så att det inle uppstår missförsländ i onödan. På den här punklen rör del sig ju om ett sällsynt känsligt ämne, och det är bra all vi har fåll ell klargörande här i dag om alt materialet har publicerats för att vi skall fä en bred och öppen debatt och all alla synpunkler pä det här materialet är välkomna.

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. förbättrad information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Herr ulbildningsminislern CARLSSON:

Herr talman! Jag tror inle att ulredningen kan lastas för de slutsatser som drogs i vissa tidningar och de rubriker som där åstadkoms. Snarare var del väl lösnummerupplagan som spelade en roll än inlressel alt ge utredningen en absolul objektiv och riktig redovisning.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 16 Ang. förbättrad information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Herr försvarsministern ANDERSSON erhöll ordet för all besvara herr Bohmans (m) den 12 januari framställda interpellation, nr 6, och anförde:

Herr talman! Herr Bohman har frägai mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för all intensifiera och förbättra informaiionen om den svenska säkerhetspolitiken och totalförsvarets uppgifler och organisalion i syfte all fördjupa allmänhetens intresse och kunskaper för dessa för landets frihet väsentliga frågor.

I interpellalionen framhåller herr Bohman att informationsverksamheten rörande säkerhetspolitik och totalförsvar är otillfredsställande och all stora delar av allmänhelen är okunnig om försvaret och dess mål och medel.

Vad som leder till den i interpellalionen framförda slutsatsen all informaiionen om totalförsvar och säkerhetspolitik är mindre effektiv och allmänheten således mera okunnig än tidigare är, sävitt jag kan förslå, det faktum att vårt lands säkerhetspolitik under senare tid utsatts för kritik främst från vissa ungdomsgruppers sida. Det ökande antalet ansökningar om vapenfri tjänst kan ha verkat i samma riktning.

Den kriiik som i dag riktas mol försvaret kan lolkas sä all enigheten om säkerhetspolitik och försvar inte längre är lika kompakt som förr. Vi möter i dag nya synpunkter och förslag på hur vär säkerhetspolitik bör uiformas. Vi möter även uppfallningen alt värt land inle är värt all försvara liksom uppfattningen alt vi inle har några utsikter lill etl framgångsrikt försvar.

All brislande enighet om vår säkerhelspolilik och dess förutsättningar således skymtar fram är alt beklaga. Det finns dock inga skäl all tro all den kompakla enigheten kan återställas genom några enkla trollformler. Medborgerlig enighet i väsentliga frågor kan i etl demokratiskt samhäUe aldrig manipuleras fram. Enigheten kan bara uppstå genom överlygelsen hos de enskUda medborgarna. Och denna övertygelse kan bara uppnås i del demokraliska samhällets arbetsformer. De poliliska krafler som bär upp dagens svenska säkerhelspolilik har skyldighel all inför de grupper som ifrågasätter denna politik besvara frägan varför säkerhetspolitiken har gells denna ulformning. Övertygelsekraflen i de svar som ges blir avgörande för den grad av övertygelse och solidaritet med vilken medborgarna omfattar statsmakternas politik.

Del är min uppfallning all värt lands deklarerade säkerhetspolitik har

en stark slällning i folkopinionen. De som önskar en förändring uigör ett fåtal. Jag anser även att del hos svenska folkel finns etl slarkl inlresse för försvaret och dess problem.

Vi mäsle alllid vara beredda all möta tvivel pä vär säkerhetspolitiks riktighel och behovel av ell försvar. Dessa tvivel skall öppet mölas med argumeni och sakskäl. I den fria debatten skall åsikter och motiv brytas mot varandra. Kritikerna skall inte tvingas till tystnad. Den som är förvissad om hållbarheten i sin egen övertygelse känner ingen Ivekan inför elt öppet meningsutbyte om säkerhetspolitiken och dess förutsättningar.

Deballen skaU inte minsl föras .äv och med dem som lUlhör den unga generationen. Dessa saknar ofla de personliga erfarenheter som kommii en äldre generation till del. Verkligheten är den bäste försvarsupplysaren. Men den verklighet vi i dag lever i talar även den sitt lydliga språk. Det är min uppfattning att omsorgen för vår yttre säkerhet och motiven för ätgärder som möjliggör dess fortbestånd inle skiljer generationerna från varandra ulan i slällei utgör en stark, förenande länk.

Kritiken mot försvaret i dag utgör inle något hot mol säkerhetspolitiken och dess förutsättningar. Däremot kan det sätt pä vilket de som har ansvaret för säkerhetspolitiken möter denna kriiik bli etl prov på vitaliteten i vär demokrati och på vår förmåga att tillämpa demokraliska arbetsmetoder även i situationer då känslorna råkar i svallning och sinnena är upprörda.

När vi i dag står mill uppe i förberedelserna för elt ställningstagande lUl försvarels ulformning efler utgången av nu löpande försvarsbeslut är del hell naturligt all utvidga informationsverksamheten om försvaret och säkerhetspolitiken. Därmed ökas medborgarnas möjligheter alt bilda sig en uppfattning om de avgöranden som skall träffas och motiven och förutsättningarna för dessa.

I detta syfte kommer en stor mängd material i försvarsfrågan att publiceras och göras tillgängligt för offentlig debatl. En redaktions-kommitllé har tillsalts med uppgifl att förbereda publicering av alll väsentligt material som tagits fram genom de nu pågående miljöstudierna och andra utredningar om försvarels framtida ulformning. Materialet kommer att publiceras i försia hand genom Centralförbundet Folk och försvars försorg. Hillills har publicerats skrifter om svenski luftförsvar i framtiden, om nedrustningsfrågan och Sveriges framtida säkerhet och om stormakternas agerande i olika konflikter efler är 1945. Inom kort utkommer en sammanfattning av de framlidsbedömningar som gjorts inom miljöutredningarna. Den ger en översikt över alternativa utvecklingslinjer på längre sikl och den användning dessa bedömningar fär i försvarsplaneringen. Vidare planeras publicering av en redogörelse för försvarels nya planeringssystem, en skrift om försvar mot ABC-slridsmedel och en om försvar mol överraskande angrepp och hot. Slutligen förutses även publicering av resultaten av de arbelen som genom miljöulredningarna lagts ut pä enskilda forskare. De ämnen som här aktualiseras är förutsättningarna för civilmotslånd i Sverige, försvar utan kärnvapen och stormakternas framtida kärnvapenstralegier.

Försvarsupplysningen bedrivs i dag genom många kanaler. Värnplikls-

Nr27

Torsdagen den 18 februari 1971 Ang. förbättrad information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. förbättrad information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

utbildningen är en viklig källa till informaiion om försvaret. Verksamhelen på försvarets mänga arbetsplatser en annan. 1 skolans undervisning och yrkesvägledning har försvarsinformationen sin nalurliga plals. Försvarels myndigheters verksamhet och deras samverkan med andra myndigheter liksom med näringsliv, organisalioner och enskilda är också en del av försvarsupplysningen.

En slor del av försvarsupplysningen bekostas av statsmedel, t. ex. utgivningen av skrifter och broschyrer, utställningar och de frivilliga försvarsorganisationernas upplysningsverksamhet. I årets statsverksproposilion begärs medel för utgivning av en särskild publikation som avses bli etl forum för informaiion och åsiktsutbyte rörande försvaret.

Herr BOHMAN (m):

Herr talman! Jag tackar herr försvarsministern för svarel. Del var åtminstone långt och innehöll kanske jusl därför en del som enligt min mening inle borde ha funnits i det — vissa av försvarsministerns uttalanden gjorde på mig etl rätt förbryllande inlryck.

Den beredskapsfråga — om jag fär använda den benämningen - som jag riktade uppmärksamheten på i min interpellation är väsentlig för vär säkerhetspoUtik och vär demokrati. Häller den försvarsvilja som utgör själva grundvalen för Sveriges säkerhetspolitik pä att långsamt luckras upp? Finns bakom de tendenser i den riktningen som allt fler lycker sig kunna iaktta nägol slags medveten indoktrineringsprocess? Och gör statsmakterna alll vad som rimligen kan begäras för att möta sädana här tendenser och sådan här verksamhel?

ÖB har konstaterat alt de nyinryckande rekryternas kunskaper om det svenska försvarets mål och uppgifler i samhället är otillfredsställande. Han kräver ökad undervisning i skolan om vär säkerhetspolitik och vårl totalförsvar. I rapporter från förbanden görs ocksä gällande all inryckande rekryter under hela sitt liv har fått del mililära nedsvärlat och att de inte har blivit realistiskt upplysta i skolan. Avdelningsdirektören Gunnar Olsson i överstyrelsen för ekonomiskt försvar har nyligen konstaterat att den nuvarande informaiionen i totalförsvarsfrågan är alldeles otillräcklig och inle motsvarar moderna krav. Och han har i del uttalandet givil uitryck åt etl allmänl omdöme. Anlalel ansökningar om vapenfri tjänst har frän 1966 till 1970 nästan fyrdubblats och anlalel tolalvägrare från enbart 1968 ökal med samma antal. 1969—1970 var ökningen 129 proceni.

Hur bemöter nu den för värt försvar ansvarige ministern de krav på bällre information som frän olika håll reses och som har utgjort underlag för min interpellalion? Jo, herr talman, han gör det genom all ironiskt konstalera alt den "kompakla enigheten" om vär säkerhetspolitik och dess förutsättningar inle "kan ålerslällas genom nägra enkla trollformler" och att en medborgerlig enighet i denna fräga inle kan "manipuleras fram".

Vem, herr statsråd, har talat om enkla trollformler och om manipulation? Jag har i inlerpellationen konstaterat att vårt försvar är en förulsällning för vår utrikespolitik, att försvarsorganisationen är en omfallande och belydelsefull del av vårl samhälle, alt del är samhällets

plikt all ge medborgarna tillräcklig information och att värnplikten inle kan fylla sin funktion om den inte bygger pä allmän förståelse för vår säkerhetspolitik.

Det är rikligl, herr statsråd, att medvetande om vad vår säkerhetspolitik och vårl försvar kräver inte kan skapas utan övertygelse hos de enskilda medborgarna. Det är all slå in öppna dörrar all göra elt sådanl konstaterande. Men övertygelse förutsäller i sin lur kunskaper, och de måste bygga på information. Det är framför allt då det gäller informationen som sialsmaklernas ansvar kommer in i bilden. Jusl därför all vi har en levande demokrali, just därför alt vi har en så fri debatl som vi har i värt land är skyldigheten all ge ell brell underlag för dessa debatter och för de analyser som man gör ule pä fältet särskilt påtaglig. Det är därför jag tycker att det är oroande att försvarsministern försöker att med svepande, lätt ironiska formuleringar komma ifrån de förpliktelser som i första hand bör åvila regeringen.

Det finns naturligtvis fortfarande - del skall jag gärna medge — hos svenska folket elt starkt inlresse för försvaret och dess problem. Verksamheten hos hundratusentals människor inom de frivilliga försvarsorganisationerna vittnar ju om det. Men vad som inger farhågor är all vi i dag kan iaktta en vikande tendens och en bristande övertygelse om försvarsorganisationens belydelse och uppgifter. Det finns uppenbarligen etl samband mellan den tendensen och den ensidiga verksamhet som utövas i nedrivande syfte frän olika håll samt den passivitet som gör sig märkbar dä det gäller all bemöla den verksamheten.

Visst, herr talman, har vi politiker värt ansvar. Även av oppositions-sidan skuUe man kunna kräva ökade insatser, det är jag fullt medveten om. Det oroande är att passiviteten hos politikerna tycks vara etl ullryck för all de i viss utsträckning har blivit medveina om all den resonans som möter försvarsdeballerna i dag inle är lika utpräglat positiv som den var lidigare. Del förefaller som om del hos de poliliska partierna i dag fanns en viss tvekan att ge sig in i försvarsdebatter just därför att de inte tycker sig få rikligt del gensvar som de förul kunde räkna med. Om sä är fallet, accelereras den negativa trenden som jag har talat om.

Den brislande förståelsen för svensk säkerhetspolitik markeras av sädana företeelser som att Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund och Centerns ungdomsförbund sä vill jag vet ansett sig inte längre böra vara med i Centralförbundet Folk och försvar. Det föreligger uppenbarligen elt slags växelverkan i del här hänseendet. Om dessa två ungdomsförbund inte vill medverka i den uppbyggande verksamhet som Folk och försvar bedriver med statsmedel, har de inle bara gjort en klart negativ markering, de har ocksä undandragit sig möjligheterna alt vidarebefordra den informaiion lill sina medlemmar som Folk och försvar har lill uppgift alt ge dem.

Alla poliliska partier som står bakom den enighet, som i princip föreligger om vär säkerhetspolitik, har ell gemensamt ansvar, del villjag understryka än en gäng. Men regeringen har det slörsla ansvarel för all se tUl, att resonansbottnen, den allmänna opinionen, inte som nu är fallet bUr utsatt för en ensidig påverkan. Den uppgiften är svår, det är jag också medveten om. Man mäsle - för all citera ett uttalande av statsrådets

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971 Ang. förbättrad information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 25-28

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. förbättrad information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

förutvarande medarbetare, dåvarande statssekreteraren Karl Frithiofson — "kunna analysera folkviljan men ocksä påverka och leda den".

Det är inget fel att man i debatien kritiserar försvaret. Försvaret liksom andra samhällssektorer har sina brister - del har vi nog klarl för oss - och det är ocksä, förefaller det mig, naturligt all kriliken kan bli hård mol en organisation som enskUda medborgare kommer i kontakt med genom obligatorisk värnplikt. Men just del förhållandet skärper skyldigheten att klargöra de säkerhetspolitiska sambanden så all de kvarvarande inlrycken inle får övervägande negaliv effeki.

1 slulel av del svar som försvarsministern gav mig gjorde han plötsligt en "kovändning" och medgav att det trots alll nu kan vara naturligt all ulvidga informaiionen om försvaret och säkerhetspolitiken och att ge medborgarna ökade möjligheter alt bilda sig en uppfallning om de avgöranden som skall Iräffas då den nu sillande försvarsutredningen har lagt sitt förslag. Plötsligen är alltså försvarsministern beredd att vitsorda all del finns ell behov av vidgad information. Men del verkar som om del behovel vore begränsat lill de diskussioner som nu skall föras i anslulning tUl försvarsulredningen. Jag hävdar att behovet är myckel slörre och bör leda lill insatser över hela fältet. Om det var också statsrådets mening kanske statsrådet vill förtydliga sig pä den punklen.

Utnyttjar vi i dag värnpliklsulbildningen lillräckligl effeklivl för alt ge verksam upplysning om vär säkerhetspolitik och de olika aspekter som är berörda? Är skolans undervisning och yrkesvägledning i dag tillräckligt intensiv? Har den tillräcklig genomslagskrafl? VUkel ansvar har Sveriges Radio? Hur utövar radioledningen sitt ansvar? - Alll della är frågor som jag hade velal få svar pä från slalsrådel, men som statsrådet i stor utsträckning har gått förbi eller i varje fall underlåtit alt konkretisera.

Lägel i dag är inle tillfredsställande. Del är någonling som brisier — och vad kommer försvarsminislern all göra för all bota de bristerna? 1 det hänseendet har vi inte fält något svar.

Del är rikligl att regeringen skall hålla sig utanför Sveriges Radios programverksamhet. Sveriges Radio har enbart att följa det avtal som föreligger mellan staten och radiobolaget, men enligl det avtalet skall bolaget i sin programverksamhet "hävda de grundläggande demokraliska värdena" och bedriva sin verksamhel "med beaktande av ljudradions och televisionens cenirala slällning i samhällel" - dvs. dess genomslagskraft.

Jag menar - och jag hoppas att försvarsminislern kan dela den meningen — alt enligt radioavtalet föreligger skyldighel för radiobolaget all tillse all underlaget för vär säkerhetspolitik förstärks. Radiobolagel har alltså, enligl min uppfattning, inte enbart att föra debatt och att presentera mol varandra stående synpunkler ulan också all aktivt verka för en vidgad förståelse för vår säkerhelspolilik, som i sin tur är en förulsällning för all vi skall kunna upprällhälla de demokraliska värdena i vårl land. Alllför många har fält det intrycker att den debatt som nu vidarebefordras till lyssnare och tittare är sä ensidig all det förefaller som om en rakl motsatt effeki inle sällan skulle vara åsyftad. Var det exempelvis nägon som hörde en viss lundadocent utlägga texten i gårdagens utsändningar? Inte var väl hans inlägg avsell all öka förståelsen för svensk säkerhetspolitik!

Försvarsministern avslutar sitt svar med en erinran om all i årels slatsverksproposilion har begärts medel för utgivning av, som del heter, en särskUd publikation, som avses bli forum för information och äsiklsulbyle rörande försvaret. Den "soldallidning" som försvarsministern åsyftar blir säkert etl forum för åsiktsutbyte, men i vad män kommer del försia ledet i de tvä uppgifterna - informationsverksamheten — all beaktas? Det är ingel fel, del är Ivärlom alldeles rält, att de värnplikliga skall tUlförsäkras elt inflylande över tidningens innehåll och utformning, men om avsikten är all bereda möjligheler för Värnplikts-vägrarnas centralorganisation att i denna med statsmedel utgivna lidning fullfölja sin propaganda lär i varje fall informationsbehovet, som enligt min mening är högst väsentligt, inle bli tillgodosett. 1 vad mån kommer informationsbehovet alt bli tillgodosett i denna tidning?

Jag lackar än en gång statsrådet för svaret. Jag är inle tillfredsställd med det. Jag lycker mig sakna den vilja att försöka komma till rätta med de informationsproblem som vi alla är klarl medveina om. Jag hade hoppals all försvarsminislern skulle ha givil uitryck äl denna vilja.

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. förbättrad information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Herr försvarsministern ANDERSSON:

Herr talman! Jag visste all herr Bohman inte skulle bli enig med mig. Jag tillspetsade alldeles medvelel mill svar pä vissa punkler för all fä till stånd debatt, om inte i denna kammare - vi har kanske inte lid till det — så ändå en debatt bland politiker och andra som bör bedriva försvarsupplysning. En sådan debatl skulle visa vUka olika ståndpunkter vi intar.

Del är pä del sältel, herr Bohman, att vi i dag bedriver mer försvarsupplysning än någonsin, lägger ul mer pengar på försvarsupplysning än någonsin och skickar ul vackrare och grannare skrifter om försvaret än någonsin. Del är alllsä inle en minskad omfallning i försvarsupplysningsverksamheten som kan ligga till grund för herr Bohmans interpellation.

Dä har jag ställt mig frågan: Vad kan del vara som gör all man frän ÖB:s sida och från herr Bohmans sida och i en mängd ledarartiklar som jag har läst ändå talar om denna kris i försvarsupplysningen? Jo, det är naturligtvis det all förulsätlningarna för försvarsupplysningen hell har ändrats under senare år. Det spelar ingen roll om vi skickar ul aldrig så granna och aldrig så mänga broschyrer om hur vårl försvar fungerar ifall det är sä alt mänga människor — framför alll inom den yngre generalionen — tvivlar på försvaret. Del är inte upplysning av del slag som gär ul på att man skall göra alla kunniga om hur värt försvar ser ut som är det väsentliga, utan del är nödvändigi med en diskussion om varför vi har försvaret, varför vi har aUmän värnplikt med del tvång della innebär för de unga medborgarna, av vilka många vill dra sig undan. Varför har vi del?

1 den diskussionen dellar tyvärr vi som är ansvariga för besluten alldeles för liiel. Del är vi som måsle la upp den diskussionen och tala om, varför vi i denna riksdag anslår 6,5 miljarder om året till försvaret och varför vi ulformar vär säkerhelspolilik pä della sätt. Del finns nämligen ute i landet så många tvivlare. Dessa är ingalunda okunniga, men de håller på all skapa en opinion till förmån för en annan

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971 Ang. förbättrad information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

försvarspolitik än den som del har rält en kompakt enighet om här i riksdagen.

Jag tillspetsade medvetet frågeställningarna pä delta sätt för all kunna få till stånd en vettigare diskussion om försvarsupplysningen än den som kom lill ullryck i herr Bohmans interpellalion och den som jag i övrigl upplever när man tror all om bara medborgarna blir mera kunniga om vårl försvar blir vi även mera eniga och så acceplerar medborgarna säkerhelspoliliken. Det är inle sanl — del vel vi inte. Det är möjligt all om medborgarna blir mera kunniga, sä kommer de ännu högljuddare alt kräva en annan säkerhetspolitik.

Vi måste förklara varför vi i nuvarande inlernationella läge, med Sveriges ställning meUan öst och väst osv., har jusl den utformning av försvaret som vi har. Någonting annat menade jag inle. När jag lalar om en trollformel avser jag hell enkell detta, all del inte är sanl all man bara genom all beslälla mer broschyrer, mer föredrag, mer korlfilmer elc. kan åstadkomma samlingen kring försvaret och uppnä enighet.

Det är inle alls säkert all della blir möjligl, ulan jag tror att vi politiker i olika läger mäsle skärpa oss och la upp diskussionen pä ell annal säll med en grupp aktiva ungdomar som bara kan mölas med våra argumeni. Vi skall inte försöka lysta ned dem ulan de skall Ivingas lägga fram sin syn pä hur de vill att vårl försvar skall vara utformat. Menar de verkligen att vi inte skall försvara oss alls? Det skall de tvingas svara pä. Dä får vi se om inte den kompakla uppslutningen under mänga är kring svensk säkerhetspolitik ändå skall kunna bestå. Men vi kommer inle förbi dessa frågor genom att bara beslälla ännu mer skriftlig och annan upplysning som kan bekostas av statsverket eller andra. Del är detta, herr Bohman, som jag vill skjula i förgrunden.

Alt vi sedan skall ge alla bäsla möjliga informationsmalerial, som jag har påpekal här, är ganska naturligt. Varje riksdagsman fär alla dessa böcker - det har jag sett lill — sä att riksdagens ledamöier har möjligheter att följa den omfattande skriftutgivning som nu sker när det gäller grundläggande frågor i försvarspolitiken. Jag utgår dä frän all riksdagens ledamöter i sin kontakt med medborgarna och väljarna skall kunna ha förutsättningar all plädera för den säkerhelspolilik som vi här i riksdagen brukar vara lämligen eniga om.

Vi har ingen slor, allmän försvarsdebatl mellan partierna därför att vi i stort sett har varit eniga om försvaret i mänga är. Och när vi är eniga går vi inte ut och slåss. Därför finns del inle någon upplysningsverksamhet via ständigt pågående diskussioner mellan partiledare, partirepresentanler och riksdagsmän, ulan den diskussion som pågår - och som jag har försökt all della i - är den som i försia hand förs med represenianier för akademikergrupper eller läl oss säga med den unga generalionen. Den diskussionen är ganska livlig, och vi mäsle della i den. Jag önskar heller ingenting högre än all sä många som möjligl dellar i den debatten, som vi inle kommer ifrån.

Herr BOHMAN (m):

Herr talman! Efter della slalsrådels klarläggande förslår jag bällre de myckel provokativa och som jag lyckle egendomliga formuleringarna.

Jag anser del ocksä vara värdefullt alt vi får en debatl av detta slag. Likaså delar jag statsrådets uppfattning rörande innebörden av, syflet med och bakgrunden till den försvarsupplysning som vi mäsle bedriva. Men jag delar inle de slulsalser slalsrådel själv har dragil i sin praktiska politik när del gäller verksamhetens bedrivande.

Det är rikligt att vad de unga som vi nu lalar om framför alll diskuierar inte är hur våra vapensystem skall byggas upp eller hur organisationen skall se ut, utan vad de diskuierar är, som statsrådet sade: Behöver Sverige etl försvar i dag? Vad skall det tjäna lill med elt försvar? Kan vi över huvud laget fä användning av ell försvar, innan vi har slagils

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. förbättrad information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Och de som driver sin tes hårdast är ofla de som är anhängare av en långtgående, extremt härd alliansfri politik. Del är den brislande konsekvensen och den bristande insikten om della samband som är sä förvänande. Det är också del som måsle påverka hela uppläggningen av vär försvarsupplysningsverksamhel. Och det är det som jag menar all vi inle har gjori. Med "vi" menar jag dä i försia hand slalsmaklerna, men jag är medveten om att även de politiska opposilionsparlierna där har elt ansvar.

Vissl är del bra alt man fattar regionala och centrala beslul och all vi pä olika häll trycker fint illustrationsmaterial och ger ul den ena boken efler den andra. Slalsrådel apostroferade själv dessa böcker i sitt svar. Och visst är det bra att det materialet delas ul lill riksdagsmän, frivUligorganisalioner och andra. Men den försvarsupplysningen förs inle ul effektivt pä gräsrotsnivå — för all här använda ett av dagens slagord. Egentligen är del ytterst i hemmen och i skolan som informationsverksamheten niåste ta sin början. Det är där förståelsen måsle skapas. Hemmen kan vi möjligen påverka indirekl, men i skolan kan samhällel bedriva en direkt påverkan.

Tycker försvarsminislern verkligen alt myndigheterna har gjort vad som behövs för all den verksamhelen skall bli lillräckligl effekliv i skolan? Skolutbildningen har i del avseendet varit otillfredsställande och ofullständig. I de nya läroplanerna för grundskolan ingår nu fyra eller fem timmar per läsår för information om bl. a. sädana frågor som narkotika och totalförsvar. Det är för övrigl en ganska intressant sammansläUning. I skolöverstyrelsen häller man för närvarande på alt ularbela elt studieunderlag härför, men det är inte färdigl ännu. Del kommer försl i april eller maj. Följaktligen kan man inle tillämpa del förrän försl någon gäng i hösl — och bara i grundskolan! Nägra läroplaner för gymnasiet som omfattar försvarsupplysning finns mig velerligt ännu inte. Det är en mycket allvarlig brist. Vi har alla varil överens om alt del behövs vidgad samhällsinformation. Försvaret är ell led i värl samhälle. Informationen måste därför ge uirymme även häräl. Kunskaperna måste föras ut, även om enskilda lärare kanske inte är sä roade av det.

En annan synpunkt som jag tycker all man inte skall gå förbi i en sådan här debatt — som ju ocksä statsrådet hälsar med tillfredsställelse -är att begreppet försvarsvilja eller molslåndsvilja är ell element i vär värnkrafl, för att använda etl av försvarsministerns egna favoritultryck.

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971 Ang. förbättrad information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Trovärdigheten hos svensk utrikespolitik har ju alltid understrukits frän regeringens sida, inle minst av statsministern. Vi är som bekant i vårt land ulsalta för en myckel ingäende uppmärksamhel, eller skall vi säga bevakning, frän omvärldens sida. Bevakningsverksamheten gentemot värt land är inte bara inriktad på de fasta elementen i värl försvar och i vår säkerhetspolitik; man inregistrerar där också försvarsviljan och försöker bedöma graden av försvarsvilja, eftersom den i sin lur kan bli avgörande för hur man bedömer möjligheterna att betvinga Sverige genom hol eller genom utpressning. Vi kan väl i varje fall alla instämma i förhoppningen alt vi inle skall behöva uppleva "den verklighet som är den bästa försvarsupplysningen", för all nu cilera försvarsministern själv. Det är för sent då!

Del är ocksä mot den bakgrunden att motslåndsviljan är elt viktigt element i vår beredskap somjag slälll min fråga lill försvarsminislern. Jag tyckte inte att jag fick ell lillfredställande svar pä den. Jag är mera nöjd nu, efler försvarsministerns komplettering, men jag tycker fortfarande inte all de uttalanden som försvarsminislern gjort har lagil sig ullryck i praktisk-poliliska ätgärder.

Herr försvarsminislern ANDERSSON:

Herr talman! Herr Bohman och jag slår i varje fall nägol närmare varandra nu än när vi började diskussionen. Om vi fortsatte diskussionen skulle vi kanske till slut inte vara sä förfärligt oeniga.

Jag vill fästa herr Bohmans uppmärksamhet på att mottagligheten för försvarsupplysning självfallet inle är densamma i alla lägen. Inför etl krigshot är det mycket lätt att få allmänhelen att suga upp alll vad vi säger angående försvaret, och då kan del också vara myckel lämpligt att tala om hur försvaret är organiserat och vad som krävs. Mottagligheten är däremot inle särskilt stor under perioder av läng fred då det inle finns något hot mot Sverige - allmänhelen uppfattar det i varje fall inte sä och inte politikerna heller. När vi dä hamnat i en sådan situation som dagens, dä man i vida kretsar hyser tvivel om försvaret, är det viktigaste att vi lar upp diskussionerna. Del är politikerna som måste föra dessa diskussioner. Vi kan inte begära all de som är anställda inom försvaret i försia hand skall göra det. Jag tror inte heller all det är så lämpligt alt använda t. ex officerarna som försvarsupplysare och debattörer inför den stora allmänhelen. Det är vi politiker som bär ansvaret för landels säkerhetspolitik och försvar, och del är vi som måste uppmärksamma att förutsätlningarna för försvarsupplysningsverksamhelen är väsentligt andra i dag än de var för lät oss säga tio är sedan. Jag har i den situationen velal dra ned tUltron lUI att detta problem kan klaras genom att man ökar, ökar och ytterligare ökar den försvarsupplysning som bedrivs med hjälp av skrifter, filmer, utställningar osv. Jag är rädd att del inte hjälper. Del är diskussionen som är det avgörande. Och den diskussionen måste framför allt ske med den svenska ungdomen, som börjat hysa andra meningar om försvaret. Jag lycker att detta är det väsentligaste.

Jag hade självfallet kunnat gå in på alla detaljer beträffande de förberedelser som görs för t, ex, den lilla tid man i skolan skall ägna ål försvaret, inte alls för all påverka eleverna all tro på den svenska

säkerhetspolitiken, om jag har uppfattat det räll, ulan för all ge informaiion om försvaret men ocksä tillfälle till diskussion om försvaret. Den moderna skolundervisningen verkar ju sä. Jag skall i denna kammare inle gå in pä frägan om massmedia, television och radio, som nalurliglvis här spelar en stor, ja, i en kritisk situation avgörande roll, eflersom de när ul lill varje människa i landel och med sitt budskap när direkl in i hemmen. Jag skall inte gå in pä dessa frågor. Regeringen har inle räll all lägga sig i programverksamheten, knappast riksdagen heller.

Tidigare har jag ulanför detta hus personligen offentligt kritiserat ensidigheten i massmedias behandling av dessa frågor. Nu nägra är efteråt mäste jag säga att jag i dag inle skulle vara lika skarp i kriliken. Enligl min personliga mening har därvidlag skett en viss förbällring, eflersom man iakttar en bättre balans. Sedan kan de som är motståndare lill försvaret dä och dä Uskna lill över program som förekommer i radio och TV. Den som är myckel positiv till vär säkerhetspolitik kan ocksä fä Uskna lill när program av annat slag förekommer, exempelvis i går kväll. Men all utnyttja massmedia enbart för att påverka alla medborgare att sluta upp bakom den säkerhelspolilik som vi beslutar om här i riksdagen tror jag inle vi kan länka oss med de principer vi har för nyhetsförmedling och för användning av massmedia.

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. förbättrad information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Herrr BOHMAN (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag kanske inte skall fortsätta deballen längre. Jag tror alt innersi inne är slalsrådel Sven Andersson och jag rätt eniga, även om jag inle tycker att statsrådet ger ullryck åt vad jag hoppats att han skulle göra.

Jag har inle pästått — dessutom trorjag inle heller alt del förhäller sig sä — all vi kan klara detta problem genom all som statsrådet säger öka och öka utgivningen av skrifter, visning av filmer och sådant. Det är inle där problemet ligger. Det är vi hell överens om. Problemet ligger i all vi mäste ge den uppväxande generalionen ordentlig informaiion om de sammanhang del här är fräga om, sambandet mellan försvarspolitik och utrikespolitik, om innebörden av vår svenska säkerhetspolitik i vidsträckt bemärkelse.

Del är där samhällel i dag inte har gjort vad man borde göra; del brister fortfarande i skolundervisningen. Del är vår uppgift - jag säger del öppet — all informera och påverka den uppväxande generalionen om vad det här belyder för våra möjligheler att leva i fred, att bevara vårl demokratiska styrelseskick. Lika väl som vi nu — jag gör den här egendomliga sammankopplingen pä nytt — har börjat undervisa våra elever om risken för narkotikamissbruk, lika väl skall vi börja undervisa våra elever om de samband del här är fråga. Del har vi hittills inte gjort, men del mäste vi göra. Därmed underlättar vi den fria debatt som Sven Andersson efterlyser, därför att en fri debatl byggd på kunskaper blir en friare och bättre debatt än den som är byggd på förutfattade meningar, känslor och okunnighet.

Syftet för oss och för mig är att skapa bättre betingelser jusl för del fria meningsutbytet. Även om vi klarar upp de här sammanhangen kommer det ändå all finnas motsättningar om hur försvarspolitiken skall

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971 Ang. förbättrad information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

utövas. Del är den lyp av debatt som statsrådet och jag brukar bedriva och som bedrivs ute bland de militärer som jag, Uksom statsrådet, anser inle i försia hand skall ägna sig ål den här verksamhelen. Grunden skall läggas i hemmen, i skolorna, genom en ordentlig kunskapsförmedling. Den uppgiften åvilar herr statsrådet och hans kolleger i regeringen i försia hand.

Fru THEORIN (s);

Herr talman! Jag finner mig föranlåten att gä in i denna debatl, eftersom jag känner mig nägol åsyftad såsom en av dem i den unga generationen som har avvikande mening eller i varje fall är villiga all diskutera det traditionellt mUitära försvarets effektiva roll i samhället.

Jag har till årets riksdag tillsammans med flera medmotionärer framlagl en moiion, och jag vill deklarera alt jag inle har begärt en totalnedrustning av det svenska försvaret. Vi har mycket försiktigt yrkat att man i direktiven för den långsiktiga planeringen av det militära försvaret också skall ta in och undersöka även förutsättningarna för icke-mUilära försvarsformer. Del kravel baseras på länkar och känslor som jag tror all många unga människor i dag delar med mig men som inle hell och hållel hör hemma hos dem som vUl riva ned samhället och inte vill försvara del. Jag tillhör alltså dem som släller sig bakom värt nuvarande försvar men vill la upp en diskussion om en annan ulformning av del framgenl.

Jag lycker alt del var oerhört vikligl vad Sven Andersson här sade, nämligen alt en debatt mäste komma till stånd. Den debatien kan inte ske genom alt man på konstlat sätt tvingar på den unga generationen en traditionell uppfallning om försvarel. Del finns anledning all säga della, eflersom herr Bohman slulade sitt anförande med all säga all man skall informera ocksä om del försvar vi har och dess effektivitet.

Jag skulle vilja fräga herr Bohman; När man i skolorna informerar barn och ungdom om det traditionella försvarels effektivitet, är man dä ocksä beredd att informera dem om konsekvenserna av de nya stridsmedel som numera finns i världen och som kan komma att användas i etl kommande krig? Jag tänker på BC-stridsmedel och kärnvapen, alltså biologiska och kemiska stridsmedel, och deras effekter på den civila befolkningen. Hittills har vi inle fält den informationen. Som säkerligen en del av kammarens ledamöier känner lill finns informationsmalerial framställt, bl. a. har en film gjorts av del engelska TV-bolaget BBC, skildrande resultatet av ett kärnvapenfall mol nägra mindre städer i England. Den filmen förbjöds snabbi av nägon anledning och fär inle visas i något lands TV-kanaler. Man mäsle själv la iniliaiiv för all fä se den. Även den filmen bör ingå i upplysningen om effektiviteten av ett militärt försvar.

Vad jag vill framhålla här är att vär säkerhelspolilik ju inte baserar sig enbart på etl Iradilionelll militärt försvar. Den förulsäller elt samspel mellan utrikespolitik, handelspolitik och försvarspolitik. Del är, såvitt jag vet, fastslaget här i riksdagen. Försvarspolitiken är således bara ett av de medel som ingår i säkerhelspoliliken.

Strävandena all minska spänningen i världen mäsle man se i ell vidare perspektiv. En intemationeU rättsordning kan inte bygga pä nöd och

falligdom för de flesla människor i världen. Den kan bara bygga pä rällvisa och välstånd för alla. Därför bör ell väsenlligi ökat utvecklingsbistånd från de rika nationerna, dit Sverige hör, pä längre sikl vara en grundläggande säkerhetspolitisk åtgärd. Värl elappmäl av 1 procent 1974/75 är ell sleg i den riktningen.

Vad jag har päpekal i min moiion skulle jag gärna vijja se komma med i den försvarsdeball som vi alla efterslrävar. För att vinna total enighet hos medborgarna om värt försvars ulformning måsle vi ha en öppen och fri debatt. Vad som dä är viktigt är att man tar in alla delar av etl försvar och dess effektivitet. Enligl min uppfattning råder del obalans mellan olika grenar av vårl totalförsvar i dag. Vi saisar av tradition - det är kanske djärvt att säga det frän denna lalarslol - och av brist pä annan erfarenhei på traditionellt militärt försvar. Sven Andersson åberopade ocksä i sill svar att den unga generationen inte har direkt erfarenhet av kriget. Nej, men den har skräck för effekterna av de nya stridsmedlen. Del kanske är detta som har väckt upp den unga generationen att bli tvekande inför etl traditionellt försvar, som kan utvecklas med skrämmande nya stridsmedel över hela vår värld. Man vill diskutera försvaret och dess effektivitet och kanske finna nya former för all lösa konflikter mellan människorna.

I vär moiion har vi lagit upp någonting som kanske kan låta chockerande i konservativa moderaters öron - att man skall analysera olika former av icke-militära försvarsmetoder. Man skall göra det långsiktigt och undersöka på vilkel sätt de kan föras in i det svenska försvarel. Med del trorjag att man skulle nä det som man känner all man inle rikligl gör i dag - man skulle kunna nå även den yngre generationen, som släller sig tveksam lill ell krig och dess konsekvenser och till ett tradionelll försvars effektivitet. Historien visar ändock att Irols upprustningar i mililära försvar har vi inte åstadkommit fred i världen. Del är inte en särskill lycklig värld vi lever i, full av konflikter. Människorna mäsle någonslans börja all finna vägar all lösa upp konflikterna.

För all försvarsviljan skall omfattas helt och fullt av människorna — och det samhälle vi har tycker jag är värt att försvara - är del vikligt all man också fär till stånd en debatt ute i samhällel, där de unga Iveksamma människorna dellar. Del är kanske litel för ensidigt all säga "de unga", ly lidigare generationer har ju ocksä varil myckel engagerade i internationell fredspolitik. Det är inle bara de unga människorna som är engagerade i denna debatl. Då skulle man också kunna känna slörre Irygghei för den försvarspolilik man lägger fram och som skall ingå i del loiala säkerhetspolitiska arbelel.

Jag skulle gärna se att vi finge en annan balans på säkerhetspolitiken med en väsentligt slörre del lagd pä nedruslningsarbete, säkerhetspolitisk forskning och framför allt naturligtvis på biståndsverksamhet till de länder som i dag befinner sig på den undre halvan och till vUka vi måste dela med oss av värt väjsländ.

Slutligen vill jag fräga herr Bohman: När vi skall indoktrinera våra barn och del svenska folket — jag tror herr Bohman klarl uttryckte sig så, åtminstone uppfattade jag honom sä — om försvarets effektivitet, är vi då ocksä beredda alt tala om vilka konsekvenser de nya stridsmedlen fär?

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971 Ang. förbättrad information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971 Aftg. förbättrad information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Här kan jag knyta an lill vad försvarsministern sade, all del inle går alt använda samma vägar som lidigare. Människorna är skrämda och känner oro inför de nya stridsmedel som finns och som kan komma all användas. Vi bör ocksä upplysa människorna om konsekvenserna av dessa nya stridsmedel; först då fär vi en mera total debatt.

Herr BOHMAN (m):

Herr talman! Jag har med både respekt och intresse följt fru Theorins inlägg. Det var varmhjärtat och uppburet av en övertygelsens patos som jag har den största respekt för. Del vore intressanl alt få möta fru Theorin vid något tUlfälle dä vi har mer tid till värt förfogande än denna sena lorsdagseflermiddag.

Det är klart att jag är mera "cynisk" än vad fru Theorin är. Jag hör till den generation som har upplevt nazismen och praktiskt fäll klart för mig hur litet smä folk betyder när en stormakt av del slaget vill genomdriva sin maklpolilik.

Del är väl på del sältel som fru Theorin säger all i alla lider, i alla världar, har man försökt lösa krigels och fredens problem. Och man har hittills misslyckats. Del är alldeles rätt. Historien påvisar fakla: krig har inle löst de motsättningar som ni och vi talar om. Men historien har ocksä visal att små folk, som inte är beredda att försvara sig, har gätt under. Folk som har varit beredda att försvara sig har ocksä gätt under. Men del finns ingenling som motsäger påståendet all smä folk med en bestämd försvarsvilja kan hävda sin handlingsvilja, sin frihet, sin självbestämmanderätt och sill samhällssyslem bällre än de som inte är beredda alt göra uppoffringar.

Fru Theorin talar om alt jag skulle representera "en traditionell uppfattning" om försvarel. I det fallel följer herr statsrådet och jag samma linje.

Del värsta från Era utgångspunkter torde vara all omvärlden har samma "traditionella syn" som vi. Det är omvärlden vi har all ta hänsyn tUl när vi försöker alt efler måttet av vår förmäga bygga upp ell skydd för värt samhällssyslem och vår frihet. Sä länge denna "traditionella uppfattning" finns i omvärlden är vi, hur varmhjärtade vi än är och hur mycket vi än grundar vår övertygelse pä önsketänkande, piskade att la hänsyn till inställningen hos omvärlden.

Jag vill också besvara den fräga som Ni ställde lill mig. Självfallet skall vi i den informationsverksamhet, som vi har all bedriva, också la hänsyn lUl och ge upplysning om vilka konsekvenser nya vapen kan få för samhällen och för enskilda människor. Vi skall göra det bl. a. därför att just förhandenvaron av ett starkt försvar, enligt milt sätt att se pä detta problem, är en garanti, lät vara en bräcklig sädan, för att vi inle skall behöva utsättas för de nya vapen, som människorna med rätta hyser skräck för. Det är bl. a. för alt undvika att bli ulsatla för dessa påfrestningar som vi har anledning alt försöka bygga upp ell försvar. All erfarenhet talar för all våra möjligheter alt stå utanför krig ökar, om vi är beredda att satsa pä det s. k. konventioneUa försvaret. Vi har mindre chanser, om vi inle vill göra del. Dessutom, och det är naturligtvis väsentligt i denna debatl, kan vi inle dä fullfölja vår traditionella och av

alla partier och människor i vårt samhälle omfattade alliansfria utrikespolitik.

Fru THEORIN (s):

Herr talman! Jag lackar herr Bohman för delta svar. Det var skönt att få del klargörandet. Herr Bohman sade all om omvärlden med sin traditionella syn inte förändrar sin politik, så kan inte heller vi göra del. Men det skulle ju vara rätt defailisliskl all säga all vi aldrig någonsin kan nå en förändring här i världen, eftersom inle någon är beredd att ta första stegel.

Del har påpekats vid mänga tillfäUen i debatten alt Sverige i internationella sammanhang åtnjuter etl gott anseende - delta sagl ulan självhävdelse. Vår neutralitetspolitik och vär aktiva utrikespolitik, värt biståndsarbete och vårt myckel aktiva FN-arbele har grundlagt ell sådanl förtroende för Sverige. Utan att anse mig vara utopist hyser jag fortfarande förhoppningen och tron all Sverige även på del område som vi nu diskuterar har möjlighet att ta vissa initiativ för att bryta det åsiktsmönsler som finns i världen och den enorma rustningsverksamheten, som bara stegras.

Omkring 1 000 miljarder kronor om året läggs ned i rustningskostnader medan stora delar av världens befolkning lever i sväll och fattigdom. Samtidigt som det förekommer enorma sociala problem runl om i världen fortsätter vi med vär traditionella uppfallning att bevara system, som sväljer sådana enorma koslnader, i stället för att börja med en analys från botten för att försöka finna andra vägar ur detta dilemma.

Jag tror att det resonemang om civUmolstånd som förs kan vara myckel intressanl och att del bör studeras. Sven Andersson sade ocksä i sill svar alt vissa undersökningar på detta område har gjorts och all de kommer alt offentliggöras. Ett civUmolstånd skulle omfatta alla medborgare och skulle byggas upp pä ell försvar frän alla för de värden vi finner väsentliga.

Jag kanske avslutningsvis skall säga att dagens unga generation och den generation som träder till därefter kommer kanske alt anse alt det finns andra och väsentligare ting att försvara än sådana värden som i dag omgärdas av nationsgränser. Del är kanske ocksä del som gör alt man vill söka nya metoder för att försvara det som är viktigt för människorna i samhällel.

Jag hälsar med tillfredsställelse den försvarsdebatt som jag hoppas vi skall få. Jag hoppas också att dessa frågor seriöst kommer all behandlas av samtliga politiker. Jag vUl slutligen hoppas att vi inte skall vara alltför lästa i våra traditionella uppfattningar. Slutligen — även jag är så gammal att jag på avsländ har upplevt andra världskriget.

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971 Ang. förbättrad information om säkerhetspolitiken och totalförsvaret

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 27 § 17 Ang. tidpunkten för inkallande av jordbrukare tUl mUitärtjänst-

Torsdagen den

------------------- ----- Herr försvarsministern ANDERSSON erhöll ordet för all besvara herr

Fågelsbos (c) den 20 januari framslällda inlerpellaiion, nr 25, och anförde:

Herr talman! Herr Fågelsbo har frågat mig om jag är beredd medverka till all jordbrukare inle inkallas lUl mililärljänslgöring under tiderna för sådd och skörd.

1960 ärs värnplikisuiredning har noggrant studerat frågan om militärtjänstgöringens inpassning under året. I fräga om repelilionsutbildning ansåg utredningen den lämpligaste lidpunkten vara hösten, sedan skörden är inlagen, och pä vintern. Huvuddelen av våra förband genomför ocksä sin repelilionsutbildning under denna lidsperiod. Inom armén rör del sig om ca 80 procent av krigsförbanden. Vissa förband måsle emellertid genomföra sina krigsförbandsövningar under våren för att upprätthålla insatsberedskapen under den tid dä endasl ett mindre antal värnpliktiga fullgör grundutbildning. Detta är en av anledningarna lill att krigsförbandsövningar också äger rum under den för jordbruket olämpliga tidsperioden april - maj.

Den väsenlligasle delen av den mililära repetitionsulbildningen utgörs av krigsförbandsövningar. Syflel med dessa är att öva den i elt krigsförband placerade personalen så att förbandet ständigt intill dess det övas på nyll är användbarl omedelbart efler mobilisering. För alt nå della mäl bör största delen av personalen i krigsförbandet övas samtidigt. Del är således inle möjligt all med bibehållen effekt låla vissa grupper av personalen i förbandet fullgöra sin repelilionsutbildning vid annan tidpunkt än förbandets huvuddel.

En jordbrukare som inkallas under lid för skörd eller för vär- eller höstsådd har möjlighel all fä en å tvä dagars ledighel för jordbruksarbete. Uppstår väsentliga olägenheter i jordbruket pä grund av inkallelsen medges anstånd efler prövning i del enskilda fallet. Generella undantag frän mililärljänslgöring kan jag inte tillstyrka för jordbrukare lika litet som för andra yrkeskategorier med säsongbelonade sysselsättningar.

Herr FÅGELSBO (c):

Herr talman! Jag ber att till försvarsministern få framföra ett tack för att jag har fält min interpellation besvarad, även om jag inle är nöjd med svarets innebörd.

Inledningsvis sägs i svaret att 1960 års värnpliktsutredning noggrant
studerat frågan om militärtjänstgöringens inpassning under året. Men
sedan utredningen fullgjort sill arbeie har det ju hänt åtskilligt på
jordbrukels område. Jordbrukets andel av den arbetande befolkningen
utgjorde är 1960 10 procent, och i dag är den procentsatsen 5. Som regel
finns del i dag endast en manlig person verksam på en gård. Blir denne
inkallad till militär repetionsövning under liden för vårsådd, vilket har
skell i år från den 26 april till den 15 maj för etl stort antal lantbrukare,
dä ställer mänga den fråga som jag har riklat lill försvarsminislern i min
60 inlerpellaiion.

Nägra genereUa undanlag för jordbrukare från skyldigheten alt fullfölja mililära repeiilionsövningar har jag aldrig efteriysl utan endasl anstånd för jordbrukare under jordbrukels brådaste lid. Det sades i svaret all 80 proceni av arméns övningar äger rum på höslen och under vintern. Vore del inle möjligl all överföra jordbrukare till sädana förband? En sådan organisatorisk anordning borde vara möjlig all genomföra.

Har de inkallade värnplikliga, som av värnpliktsverket fäll avslag på sin ansökan om anstånd med militär riänslgöring, nägon möjlighet att ånyo få en sådan ansökan prövad?

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Ang. tidpunkten för inkallande av jordbmkare till militärtjänstgöring

Herr försvarsministern ANDERSSON:

Herr talman! Pä den sisla frägan kan jag svara herr Fågelsbo all del kan de. De får söka på nyll och försöka få de lokala och kommunala myndigheter som har den slörsla kännedomen om jordbruksförhållandena på orten att intyga att de som ensamjordbrukare inte kan klara jordbruket om de blir inkallade.

1 svarel försökle jag anlyda all del är givel alt de militära myndigheterna när det gäller ensamjordbrukare som inle har möjlighet all fä hjälp bedömer anslåndsfrågorna på ell generöst sätt. Del har vi erfarenhet av.

Man fär nu avvakta hur vädret blir och vad del har för inverkan på vårarbetet. Del lar man stor hänsyn lill. Värnpliklsverkel och värnpliktsnämnden har kontakt med arbetsmarknadsmyndigheterna och jordbrukets myndigheier. Kominer vårens repelilionsutbildning mycket olägligt med hänsyn till förskjutningen i förulsätlningarna för vårbruket måsle man la hänsyn lUl della när man lar slällning tiU anslåndsfrågorna. Del har skett tidigare, och det är möjligt all den typ av väderlek vi nu har tvingar fram speciella undanlag även i är. Men därom vet jag ännu inget.

Herr FÅGELSBO (c):

Herr talman! Efter det som försvarsministern nu sagt ber jag all helhjärlat få lacka för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 18 Föredrogs och bifölls interpellationsframslällningarna nr 54 - 56.

§ 19 Interpellation nr 57 ang. timmertransporterna i Norrland, m. m.

Ordet lämnades pä begäran lill

Herr HÖGSTRÖM (s), som yttrade:

Herr talman! I årets staisverksproposition, Bilaga 8, Kommunikalions-departemenlet, konstaterar ledningen för SJ alt "SJ:s konkurrenskraft ökar vid stordrift. Genom pågående centralisering av produktions- och distributionsapparaten inom 1. ex. skogsindustrin har underlag skapats för heltägskörning, som hos SJ numera ofta benämns systemtransporter. 1 denna benämning innefattas alt SJ-lransporlen är en integrerad del av kundens loiala Iransporl- eller distributionssystem inklusive laslhantering

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

m. m. SJ:s uppdrag kan omfatta transporter av både rävarumalerial och den färdiga produkten, dvs. väsentliga delar av etl företags samtliga transporter. SJ har exempelvis medverkat lill att bygga upp landlrans-porlsyslem för timmer i samband med flotlningens upphörande i Indalsälven och Dalälven."

Detta är en fräga som i allra högsta grad är av intresse för den forlsatla ulvecklingen inom skogsbruket i Norrlands inland. Det gäUer i försia hand timmerlransporterna men även för färdigprodukler av skilda slag. Frågan har tidigare varit föremål för uppmärksamhet i riksdagen. Senast i den allmänpolitiska debatten i första kammaren den 30 oktober 1969, dä kommunikationsministern efler en fräga av mig meddelade, alt han för sin del var beredd sammanföra samtliga intressenter till överläggningar angående de framlida skogstransporlerna. Ulvecklingen sedan dess har inle bidragit till alt skingra den oro, som man på mänga häll känner inför framliden. Della gäller icke minst frågan om inlandsbanans framlid och en del av dess Ivärbanor, exempelvis Forsmo—Hotingbanan. Kommer dessa banor i de av SJ bedrivna lönsamhetsundersökningarna alt hänföras lUl de banor på vUka trafiken skall upphöra? En sädan ulveckling skulle frän bl. a. följande synpunkler vara ytterst olycklig:

Även om det i dag inle finns motiverade anledningar att lägga ner flottningen i Ångermanälven, som är den slörsla av de kvarvarande flottlederna, mäsle samhällets trafikpoUtik uiformas mot bakgrunden av att all flottning kommer all upphöra. Till stöd för della kan åberopas vad ordföranden i Svenska floltledsförbundet, floltningschef Joakim Stael von Holslein, anförde vid förbundets årsmöte den 26 februari 1969. "Mellan 1961 och 1971 har det försvunnit 16 000 kUometer floltled och därmed har cirka 4,5 miljoner lon virke per är flyttats från valtentrans-port upp pä land. Landlransportarbelel har ökats med 850 miljoner lonkilomeler, ell transportarbete som svarar mot en tredjedel av hela del genom s. k. fjärrlrafik pä lastbilar i Sverige uträttade transportarbetet i dag. Att de flollleder som är kvar efler 1971 kommer alt trafikeras under någon längre tid är väl föga troligt om inle konjunkturer och tänkande ändras. Enligl mänga långlidsutredare skall det inle finnas mycket flottning kvar efler 1975."

Slalens vägverk har i sina bedömningar av framtidens transporter inom skogsbruket kommii fram lill alt ingen flottning av betydelse konimer alt existera 1980. Detta torde kunna betecknas som en realistisk bedömning. Inför della perspektiv borde del därför vara en naturlig äigärd alt nu förbereda en upprustning av de aktueUa banorna för all la hand om limmertransporterna, en ståndpunkt som sammanfaller med förre SJ-chefen Erik Upmarks synpunkter i Svenska flollledsförbundels årsbok 1969. "Pä den tid när man lade upp det svenska järnvägsnätet var del ingen människa som kunde drömma om all järnvägen skulle kunna få nägon roll i konkurrens om transport av långväga virke. Men ändå kom ju en hel del banor av andra skäl all bli lagda i dalgångar och längs de älvar som redan var och som sedan har blivii de stora flotlningslederna. Sedan har vi inlandsbanan som kom till av kanske andra skäl från början, men den har i de nuvarande sammanhangen blivit betydelsefull."

Även om den planerade brytningen av Stekenjokkmalmen i Vilhel-

mina tidsmässigt framflyttats någon tid, finns del välgrundade anledningar förutsätta, alt del inom en nära framtid kan bli aktuellt med beiydande brytningar inom norra Jämtlands och Väslerbollens fjäll-Irakler. 1 en PM från Sveriges geologiska undersökning, SGU, lämnas en utförlig redovisning av de genomförda prospekleringsarbelena inom det aktuella området, och i en sammanfallning heler det: "Möjligheterna att upptäcka nya fyndigheler mäsle således betraktas som stora, och områdel rymmer för avsevärd lid framåt lovande och angelägna prospek-teringsobjekt. Arealmässigl är denna del av fjälltrakterna jämförbar med Skellefteäfällel."

För framlida malmlransporter mäste del således vara av stor belydelse alt inlandsbanans kapacitet blir utnyttjad. Med de väginvesteringar som gjorts mellan Vilhelmina och KlimpfjäU bör del vara samhällsekonomiskt rikligt all utnyttja järnvägen för forlsalt Iransporl tiU lämplig hamn pä Norrlandskusten.

1 strävandena att åstadkomma en bältre regional balans utgör bra kommunikalioner en avgörande tUlgäng. Även i della avseende är det ur samhällsekonomisk synvinkel ytterst angelägel att bättre utnyttja den trafikkapacitet som finns all tillgå i del norrländska järnvägsnätet. Med det nya slalliga transportslödel och en fortsatt utveckling av delta kanske nu olönsamma bandelar kan bli lönsamma delar i SJ:s Irafiknät.

Från försvarspolitiska synpunkler måsle del ocksä vara av vikt att inlandsbanan bibehålls intakt. Huvudmotivet för dess tillkomst var militärt, och detta torde även gälla i betydande utsträckning i dag. De koslnader som är förenade med etl bibehållande au banan pä dessa grunder borde kunna läckas direkl ur anslagel för försvarel, någol som för övrigl kan knytas lill vad SJ:s ledning anförl i årets slalsverkspropo-sition: "SJ:s koslnader för försvarsberedskap exklusive civilförsvar uppgår lill beiydande belopp. Verkel anser inte att en sädan belastning är förenlig med nuvarande riktlinjer för den statliga trafikpolitiken och hemställer därför om särskilt anslag med 14,8 miljoner kronor för läckande av kostnader för försvarsberedskap exklusive civilförsvar under budgetåret 1971/72."

Departemenlschefen har emellertid ansett att "frågan om ersältning lill SJ för driftkostnader för försvarsberedskap kräver ylleriigare beredning". I en sådan ytterligare beredning bör enligt min mening inlandsbanans bibehållande prövas även frän försvarspoliliska synpunkler.

Av vad sålunda i del föregående redovisats bör det pä sikt vara samhällsekonomiskt lönsamt all förbereda en uppriislning av inlandsbanan och vissa av dess Ivärbanor, så all de kan la över en alll större andel av de långväga transporterna. En sådan långsiktig upprustning skulle också ge direkt sysselsättning i inlandet och samtidigt skapa förutsättningar för en lokaliseringspolitisk satsning i flera av de inlandskommuner som mäste utvecklas om skogsbruk och malmbrytning även i framliden skall vara en bestående del i del norrländska näringslivel.

Med de skäl jag här anförl anhåller jag om kammarens lillsländ all till herr kommunikalionsminislern fä slälla följande fråga;

Är statsrådet beredd lämna kammaren en redovisning över den aktuella transportsituationen för timmerlransporterna i Norrland och i

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

samband därmed en bedömning av inlandsbanan och dess Ivärbanors framlid?

Denna anhållan bordlades.

§ 20 InterpeUation nr 58 ang. arbetsmarknadspolitUcens syften och inriktning

Ordet lämnades på begäran lill

Herr SVENSSON i Malmö (vpk), som yttrade:

Herr talman! Händelserna i Slora Bläsjön har de senaste dagarna pä ell både dramatiskt och tragiskt säll belyst svensk arbetsmarknads- och sysselsättningspolitik av i dag. Slora Blåsjön är ingel isolerat exempel i delta hänseende. Den problemalik som där blottats är gemensam för hela arbetsmarknaden. Denna problemalik har främsl vållats av en gradvis och medveten förskjutning i hela den svenska sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitikens grundlinje och värderingar.

Begreppet full sysselsättning var vägledande för statens attityd i arbetsmarknadsfrågorna frän 1930-lalel. Del formulerades av framstegsvänliga, liberala ekonomer i England—Beveridge och Keynes. Det definierades som etl läge, där tillgängen på arbetstillfällen konstant nägol översteg de arbetssökandes antal. Detta fullsysselsältningsbegrepp var inte bara poliliskl utan också reellt ekonomiskt vägledande i svensk sysselsättningspolitik under efterkrigstidens försia årtionde. Härtill bidrog i hög grad den högkonjunktur som dominerade den svenska kapitalismen ända fram till början av 1960-lalet.

Sedan dess har djupgående förändringar inträffat. Fullsysselsällningen, som nästan blivit ell begrepp i svenska lönarbetares medvetande, har sleg för sleg urholkats och existerar i realiteten inle längre. Fakla lalar här sitt obönhörliga språk. Staten accepterar i dag en registrerad arbetslöshet som är flera gånger större än vad som ansågs tolerabell och normall för lio är sedan. Antalel omskolningsfall har mångdubblats. Antalet av dem som inle uthärdar pressen på arbetsplatserna har ökal i skrämmande grad — en av målarna härpå är anlalel sökande lill s. k. arbelsvärd, som nu är på väg mot 100 000-streckel. Del har bildats ell växande skikt av människor som genom statens förmedling sysselsätts pä dåligt betalda, rällsligl Ula reglerade, nödhjälpsbetonade arbeten.

Landel har fåll en industriell reservarmé av skrämmande omfattning. Den har växt fram i spåren av slorkapilalismens s. k. strukturomvandling under 1960-talel. Den har godtagits av staten som en normalföreteelse i det svenska samhällel. Statens "rörliga" arbetsmarknadspolitik, formulerad i 1965 ärs proposilion, liksom ocksä grundlinjen i regionpolitiken -baserad pä avfolkning och kronisk undersysselsätlning i slora delar av landel — har givil stöd ål denna för begreppel full sysselsättning helt främmande struktur inom svenskt arbetsliv.

Denna uppkomst av en stor reservarmé av arbetslösa och undersysselsalta har djupgående maktpolitiska effekter. Den gynnar kapitalel pä de arbelandes bekostnad. Den skapar ett underproletariat, som ofla lider

social nöd. Den bildar ett löne- och inkomstpoliliskt redskap i stålens och privatkapitalets händer, ett redskap som riktar sig också mol lönarbetarna i den reguljära produktionen och deras möjligheter alt lillkämpa sig bättre förhållanden gentemot statliga och privata arbetsgivare.

Mot bakgrund härav vill jag ställa följande fråga lill herr inrikesministern:

Konimer de förskjutningar i målsättningen för svensk sysselsättningspolitik, lill vilka jag här refererat, att forlsalla, och är det statens och regeringens avsikt att för framliden acceptera undersysselsällningen och den industriella reservarmén säsorn etl beslående inslag i den svenska kapiialisiiska ekonomin?

Nr 27

Torsdagen den 18 februari 1971

Denna anhållan bordlades.

§ 21 Meddelande ang. erdtla frågor

Meddelades att följande enkla frågor framställts, nämligen

den I 7 februari av

Nr 71 Herr Brundin (m) lUl herr statsrådet Moberg angående anordnandet av jubUeer med anlitande av statliga medel:

Vilka åtgärder har herr slalsrådel möjligheter all vidlaga i syfte att förhindra elt upprepande av sädana så generande tilldragelser, som de som ägde rum vid firandet av socialhögskolans i Slockholm femtioårsjubileum?

Nr 72 Herr Måbrink (vpk) till herr justitieministern angående utländska

storförelags förvärv av svenska förelag:

Är statsrådet beredd all mot bakgrunden av inlräffade händelser låta företa en skyndsam utredning syflande lill en skärpi lillslånds-givning för utländska storföretags förvärv av svenska företag respektive all förhindra icke önskvärda transaktioner av della slag?

den 18 februari av

Nr 73 Herr Nordstrandh (m) till herr utbUdningsministern angående verkningarna av avbrott i skolarbete:

Anser herr statsrådet alt extraordinära längre avbrott i skolarbetet kan göras utan beiydande skada för elever och samhälle?

§ 22 Kammaren åtskildes kl. 16.19.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert