Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:25

Tisdagen den 16 februari

Kl. 16.00

Förhandlingarna leddes av herr tredje vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 5 innevarande månad.

§ 2 Herr tredje vice talmannen meddelade, att herr Hedström enligt tUl kammaren inkommet läkarintyg vore sjukskriven under tiden den 13 februari tills vidare.

Herr Hedström bevUjades erforderlig ledighet från riksdagsgöromålen.

§ 3 Meddelande ang. sammanträdestider

Herr TREDJE VICE TALMÄNNEN yttrade:

En finansdebatl anordnas onsdagen den 3 mars och en debatt om UtrikespoUtik och utvecklingsbistånd hålles onsdagen den 31 mars. Sammanträdena dessa dagar börjar kl. 10.00.

§ 4 Ang. statligt stöd till turistanläggningar på Öland

Herr jordbruksministern BENGTSSON erhöll ordet för alt besvara herr Börjessons i Glömminge (c) den 12 januari framställda interpeUation, nr 8, och anförde;

Herr talman! Herr Börjesson i Glömminge har frågat om jag anser att statligl stöd till turistanläggningar på Öland bör anordnas och om jag är beredd att medverka till förverkligandet av tanken på ett sådanl stöd.

Kommittén för planering av turistanläggningar och frUuftsomräden har enligt sina direktiv i uppgift all utarbeta och successivt lägga fram förslag rörande lokalisering och utformning av anläggningar och områden för turism och frUuftsliv. Kommittén skall i sitt arbete särskUt sträva efter att skapa arbetstUlfällen inom sysselsältningssvaga regioner. Det ankommer pä kommittén att pröva förutsättningarna för turistanläggningar pä Öland.

Jag vUl vidare nämna att kommittén också har i uppdrag att utreda och lägga fram förslag rörande den framtida utformningen av det nuvarande lokaliseringsstödet tUl turistanläggningar i allmänhet. Härvid skall kommittén bl, a, pröva om sådant stöd skaU kunna lämnas till anläggningar utanför det allmänna stödområdet.

Innan kommittén har slutfört sitt arbeie är jag inle beredd att ta ställning tUl i vilka former och tUl vilka regioner stöd tUl turismen bör utgå.

Tisdagen den 16 februari 1971

Nr 25

Tisdagen den 16 februari 1971

Ang. kompensation till jordbruket för inkomstbortfall till följd av prisstoppet

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c);

Herr talman! Jag ber att få tacka herr statsrådet för svaret på min interpellation angående möjligheterna att få statligt stöd för turistanläggningar på Öland, Man får säga att svaret tiU sin grundton är positivt.

Jag förstår att statsrådet inte nu kan ta stäUning, då den tUlsatta kommittén för planering av turistanläggningar och frUuftsomräden är sysselsatt med att precisera sländpunktstaganden och utarbeta de förslag som man ämnar framlägga för statsmakterna.

Jag fäster mig särskilt vid statsrådets uttalande att det ankommer på kommittén att pröva om just Öland skaU få statligt stöd tUl här avsedda anläggningar. Statsrådet anger ju också i viss mån att Öland tiUhör de områden som bör ha sådant statligt stöd. Jag betraktar detta som förhoppningsfullt för denna fråga. Även om jag naturligtvis inte vUl dra för stora växlar på det uttalandet, då det naturligtvis kommer in andra aspekter i bilden när sädana här anläggningar skaU förverkligas, tror jag ändå att statsrådet gärna skulle vUja uttala sig tUl förmån för detta.

Hur som helst är jag helt övertygad om att utredningen kommer fram tUl att det är nödvändigt att med sädana här anläggningar förstärka möjUgheterna att ta emot de turister som i ökad omfattning kommer att besöka Öland. Antalet turister kan för vart och ett av de senaste åren beräknas ha uppgått tUl bortemot en halv miljon, och det kommer säkerligen att öka i mycket stor utsträckning.

Vi måste emeUertid ha klart för oss att kommunerna på Öland inte har resurser att utan samhäUets och statens stöd bygga upp anläggningar av detta slag. Inte heller tror jag att det finns privata finansiärer, som kan göra detta. Det är utan tvivel i mycket hög grad en samhäUets angelägenhet att anläggningar av detta slag kommer tUl stånd. Det har visat sig dels att många medborgare önskar tUlbringa en stor del av sin semester inom detta område, dels att inrikesturismen rent nationalekonomiskt är fördelaktig med hänsyn tUl den negativa valutabalansen i förhällande tUl utlandet.

Jag ber åter att få tacka statsrådet för svaret pä min interpellation och har de bästa förhoppningar om att den skall komma att bära frukt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Ang. kompensation till jordbruket för inkomstbortfall till följd av prisstoppet

Herr jordbruksministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Petterssons i Kvänum (c) den 2 februari framstäUda interpellation, nr 37, och anförde;

Herr talman! Herr Pettersson i Kvänum har frågat mig om vUka ätgärder regeringen avser att vidtaga för att tUlförsäkra jordbruket full kompensation för det inkomstbortfaU, som uppstått tUl följd av prisstoppet.

Jag har i mitt svar på en interpeUation av herr Krönmark meddelat riksdagen den 12 november 1970 att statens jordbruksnämnd efter

överläggningar meUan jordbrukets förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen tUlsatt en särskUd prismätningsgrupp för att mäta inverkan av prisstoppet på jordbrukets inkomster. Gruppen består av vederbörande fackbyråchefer i jordbruksnämnden samt en representant för vardera delegationen.

Jordbruksnämnden har i skrivelse tUl jordbruksdepartementet den 26 januari 1971 redovisat gruppens preUminära beräkningar t. o, m, den 31 december 1970, Nämnden har vidare hemstäUt om att medel bör stäUas tUl nämndens förfogande för att utbetalas till jordbrukets regleringsföreningar för att täcka jordbrukets prisstoppsförluster inom respektive förenings varuområde.

Prismätningsgruppens beräkningar har godkänts av de båda delegationerna. Enighet har ocksä rätt mellan nämnden och delegationerna i fråga om tillvägagångssättet i samband med ersällningen tUl jordbruket för dess förluster.

Regeringen avser att förelägga riksdagen förslag i ärendet i samband med proposition angående regleringen av priserna på jordbrukets produkter.

Nr 25

Tisdagen den 16 februari 1971 Ang. kompensation till jordbmket för inkomstbortfall till följd av prisstoppet

Herr PETTERSSON i Kvänum (c):

Herr talman! Jag ber att få lacka jordbruksministern för svaret på min interpeUation. Det var emeUertid en redogörelse över sådant som vi väl redan tidigare visste. Vi tog vid det tUlfälle när herr Krönmarks interpellation besvarades med mycket stort intresse del inle bara av detta svar från herr jordbruksministern utan även av det svar som han dä lämnade pä herr Jonassons interpeUation, En fräga av herr Jonasson, som dä besvarades, överensstämmer ganska väl med den som jag nu ställt lill jordbruksministern. Jag ber att fä repetera herr Jonassons fräga och statsrådets svar på denna.

Herr Jonasson frågade vid detta tUlfälle, om statsrådet var beredd att inför kammaren redovisa på vUket sätt jordbruket skuUe kompenseras för de förluster som det åsamkas genom, prisstoppet. Statsrådet svarade pä detta följande:

"Beträffande herr Jonassons fråga om kompensationen tUl jordbruket vUl jag framhåUa att utgångspunkten givetvis är ett realiserande av det materieUa innehållet i den jordbruksuppgörelse som träffades i våras. VUka åtgärder som kan behövas för detta får bedömas sedan överläggningarna är klara mellan jordbruksnämnden, jordbrukets förhandlingsdelegation och konsumentdelegationen om prisstoppets inverkan på jordbruksprisregleringen."

Den 26 januari sände jordbruksnämnden i skrivelse tUl jordbruksdepartementet en redogörelse för prismätningsgruppens redovisning och gjorde samtidigt en framstäUning om att medel skulle ställas tUl jordbrukets förfogande för täckande av den förlust som uppstått. Jag är väl Utet grand besviken över att statsrådet här bara anför att regeringen avser att förelägga riksdagen förslag i ärendet i samband med propositionen angående regleringen av priserna pä jordbrukets produkter. Jag har frågat vUka åtgärder som regeringen ämnar vidtaga och har alltså inte fått något svar. Kan jag indirekt utläsa att jordbruksministern inte har någol

Nr 25

Tisdagen den 16 februari 1971 Ang. kompensation tiU jordbruket för inkomstbortfall till följd av prisstoppet

särskUt emot prismätningsgruppens redovisning, som ju har vunnit både konsumentdelegationens och jordbrukets förhandlares gUlande, sä tycker jag att det skulle ha varit intressant om statsrådet inför kammaren nu hade velat redovisa de åtgärder som regeringen ämnar vidtaga.

Vi vet att jordbruket här har gått miste om 27 miljoner kronor. För den som inte närmare satt sig in i hela den här problematiken men som känner tUl jordbrukets totala omslutning kan det förefaUa som om 27 miljoner kronor inte är mycket att diskutera. Men det är för jordbrukarna mycket stora pengar, i all synnerhet som vi vet att om dessa 27 miljoner kronor inte på etl riktigt sätt kanaliseras fram tUl jordbrukarna, så tas pengarna från deras arbetsersättning. Om vi också vet att bara 20 procent av jordbrukets totala omslutning är att hänföra till ersältning för jordbrukarnas arbete så förstår var och en att under den relativt korta tid som det här ändå gäller är 27 miljoner kronor en betydande summa.

I sitt svar till herrar Krönmark och Jonasson sade statsrådet att han hade pengar någonstans som han skulle plocka fram när det blev fräga om att ge kompensation. När nu jordbruksministern har sett prismätningsgruppens redovisnmg och framställningen från jordbruksnämnden, som utvisar en brist pä 27 miljoner kronor — fördelad med i runt tal 10,5 miljoner på mejeriprodukter och resten på kött och fläsk — har då statsrådet fortfarande den meningen att det här är någonting som den enskUde jordbrukaren inte pä något sätt har blivit lidande av?

Jordbruksministern uttalade i sina slutord den 12 november att prissloppet infördes för konsumenternas skull och inte för att skada Sveriges jordbrukare. Jag har inte ett ögonblick umgåtts med någon annan tanke, men jag är mycket angelägen om att fä framhåUa, innan jordbruksministern lägger fram sitt förslag för riksdagen, att jag hoppas att jordbruksministern finner en sädan utformning av denna kompensation att den enskUde jordbrukaren har känslan av att jordbruksavtalets materiella innehåll fullföljs och att man inte bara ser det i stora svep och säger; Det är inle jordbrukarna som bUr lidande på delta, utan det är jordbrukets regleringskassor.

Jag tackar än en gäng för svaret.

Herr jordbruksministern BENGTSSON;

Herr talman! Om herr Pettersson i Kvänum hade lyssnat tUl mitt svar, så hade han inle behövt släUa den fräga som han ställde i början av sitt inlägg. Jag sade nämligen i mitt svar att prismätningsgruppens beräkningar godkänts av de båda delegationerna, dvs. av dem som företräder bönderna och konsumenterna i detta sammanhang. Enighet har också rått mellan nämnden och delegationerna i fråga om tUlvägagångssättet i samband med ersättningen tUl jordbruket för dess förluster.

Jag slutade med att tala om att regeringen kommer att lägga fram ett förslag i ärendet i samband med propositionen om regleringen av priserna på jordbrukets produkter. Då får jordbrukarna den ersättning som prismätningsgruppen har kommit fram tUl.

Är det sä svårt att förstå? Saken är ju alldeles klar.

Herr Pettersson påstod att jordbrukarna skuUe ha bUvit mycket Udande av prisstoppet. Han sade att de 27 miljoner kronor som förlusten

skulle uppgå till kanske inle förefaller så mycket för den som inte satt sig in i ärendet. För min del säger jag, att den som satt sig in i detta ärende skaU finna att det inte är sä oroväckande som herr Pettersson i Kvänum vUl göra gällande. Det är riktigt att jordbruket som näring under de fyra sisla månaderna förra året skulle ha kunnat ta ut 10 mUjoner kronor till mjölkproduktionen i form av höjda priser på ost. Denna summa representerar, herr Pettersson i Kvänum, högst 0,4 öre per Uter mjölk. Man skulle aUtså ha kunnat höja avräkningspriset tUl bonden med 0,4 öre för dessa månader. Det är mycket mindre än den normala slutUkvid som bönderna får för sin mjölk. Vid slutet av varje år ger man jordbrukaren en slutUkvid för den levererade mjölken, och 1969 uppgick den tUl i medeltal 2 öre för hela riket, I vissa län fick man ända upp tUl 7 öre i efterlikvid. Dä skaU den lilla summa man fär i efterskott på grund av prisstoppet jämföras med det som hände förra året och som normalt händer varje år. Om man gör gäUande att de enskilda jordbrukarna skulle bU mycket lidande på detta, mäste man komma Uiåg att de blir ännu mera lidande pä att de får slutUkvid varje år på sin levererade mjölk.

Precis samma förhällande råder beträffande köttet. Även där rör det sig för den enskUde bonden om utomordentligt små belopp för dessa månader, belopp som ligger väsentligt under vad man normalt fär i slutUkvid,

Så ser det aUtså ut. Den summa, vUken jordbruket som näring är berättigat att fä, skaU man få, och vid varje tUlfälle som prisstoppet diskuterats har regeringen sagt att jordbruket kommer att få kompensation. Det mest praktiska sättet blir i samband med regleringen av jordbrukspriserna för nästa period. På den punkten är vi överens med dem som har i uppdrag att förhandla för bönderna. Jag rättar mig efter dem. Vi kommer att i enlighet med avtalet fuUfölja de löften vi gett.

Nr 25

Tisdagen den 16 februari 1971

Ang. kompensation tiU jordbmket för inkomstbortfaU till följd av prisstoppet

Herr PETTERSSON i Kvänum (c):

Herr talman! Redan den 12 november förra året var jordbruksministern på det klara med hur jordbruket skulle soulageras. Jordbruksministern sade då att det inte kunde bli fråga om någonting annat än att det skuUe ske över regleringskassorna. Jag har mycket stor förståelse för att både prismätningsgruppen och andra som arbetat med dessa frågor mäste tUlmäta statsrådets uttalande på denna punkt ganska stor betydelse — därmed har jordbruksministern på ett tidigt stadium sä klart sagt ifrån hur det skall vara, att de inte har haft mycket att välja på.

Jag skall inte diskutera mjölkpriset, eftersom det diskuterades ganska ingäende den 12 november. Men jag vUl fräga jordbruksministern om han anser det aUdeles likgiltigt om en producent av kött och fläsk fär vidkännas en förlust på omkring 50 öre per kUogram. Jag hoppas att statsrådet har tagit del av den lägesrapport som prismätningsgruppen på ett mycket förnämligt sätt har redovisat. Den visar att jordbrukarnas förluster uppgick tUl 50 ,å 60 öre per kUogram. Var och en kan räkna ut hur mycket en mellankalvsuppfödare som har sina leveranser just under dessa veckor förlorar — en bra mellankalv väger 120 kilogram. Jag medger att förhåUandena nu har ändrats, men just under de aktuella veckorna drabbades jordbrukarna hårt - det är så klart redovisat i det material vi

Nr 25

Tisdagen den 16 februari 1971

Ang. kompensation tiU jordbruket för ittkomstbortfall till föl/d av prisstoppet

har att vi knappast behöver diskutera det.

Det är svårt för de producenter som hade sina leveranser under de aktuella veckorna att förstå jordbruksministerns argumentation som han i dag upprepar; han negligerar fullkomligt svårigheterna och anser att denna fråga inle har nägon som helst betydelse för den enskUde jordbrukaren. Jag har ingen anledning att ifrågasätta vare sig prismätningsgruppens redovisning eller jordbrukets förhandlares stäUningstagande; vad jag i dag har frågat om är vUket förslag regeringen ämnar förelägga riksdagen och varifrån pengarna skall tas — det är inte likgUtigt.

Herr jordbruksministern BENGTSSON;

Herr talman! Som jag sade redan i höstas när denna fråga diskuterades bUr det riksdagen som fär fatta beslut om vUka pengar som skall användas för att gottgöra jordbrukarna för deras förluster. Oavsett om pengarna tas frän införselmedel eller budgetmedel skaU beslutet fattas av riksdagen.

Den summa det gäller ryms gott och väl inom införselavgifternas ram — den blev, glädjande nog, inte så stor som jag hade räknat med.

Jag kan inte finna någon annan metod att gottgöra de enskUda jordbrukarna än genom regleringskassorna, och jag tror inte heller någon annan har lekt med tanken att vi skaU sitta och portionera ut tUl alla Sveriges jordbrukare de kronor som de skaU ha — det får regleras genom regleringskassorna för mjölken för sig och för köttet för sig.

Jag vidhåller att prisstoppets verkan för den enskUde jordbrukaren blev avsevärt mindre än vad många hade befarat. Jag försökte med siffror belysa vUka belopp jordbrukarna får ligga ute med tiUs de får slutUkvid för sin årliga produktion. Varje år ligger de aUtså ute med mycket större belopp än vad de nu har fått göra pä grund av prisstoppet. Det är en normal ordning för dem. Det är alltså en överdrift att påstå att den enskUde jordbrukaren har drabbats av prisstoppet. Dessutom kommer han ju att få pengarna, han blir inte bedragen på dem.

Jag förstår egentligen inte vad herr Pettersson i Kvänum är ute efter. Jordbrukarna kommer ju att fä den ersättning som prismätningsgruppen har räknat fram, och jag begriper inte vad herr Pettersson vUl ha för annat besked än detta.

Herr PETTERSSON i Kvänum (c):

Herr talman! Tydligen måste jag återupprepa mitt resonemang. Jag har inte ifrågasatt den beräkningsgrund som prismätningsgrappen har haft. Jag har bara sagt att det är fel att påstå att den enskUde jordbrukaren kommer att bli kompenserad, och jag försökte att visa det med ett exempel. Jag känner till flera faU, och jag har utsatts för hårda påtryckningar i detta ärende.

Vi får ändå inte bortse från att när det gäller ett jordbruksavtals materieUa innehåll kan vi inte betrakta jordbruket enbart som en helhet. Jordbruksministern menar att jordbrukarna får ligga ute med mycket större pengar än dessa, men det är ju spelets regler. På det området har vi ett avtal. Vi har en eftersläpning i fråga om jordbrukets möjligheter att få kompensation för inflationen och mycket annat, men detta har vi fått acceptera. Nu rör det sig däremot om ett artificiellt ingripande av

samhället, och det är därför jordbruket måsle ställa kravet alt statsma
kterna har förståelse för dess situation. ' '

Om det vore så, herr statsråd, att den enskilde jordbrukaren hade några reserver alt ta av vore problemel mindre. Men det är väl inte obekant för någon av oss att i det läge där jordbruket nu befinner sig behöver jordbrukarna få i varje fall sä mycket alt de kan komma upp i en arbetslön som inte väsentligen understiger den de har i dag.

Del är inle heUer likgiltigt varifrån dessa pengar kommer. Jag tror nämligen att jordbruksministern har användning för pengarna när han skall klara upp det nya regleringsäret. Sä mycket är väl klart för oss i dag att del inför det nya regleringsåret kommer att bli mycket svårt att kompensera jordbruket för de enorma kostnadsstegringar som vi har pä aUa områden och som inte heUer jordbruket slipper undan.

Nr 25

Tisdagen den 16 februari 1971

Ang. kompensation till jordbmket för inkomstbortfall till följd av prisstoppet

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Egentligen förstod jag inte vad herr Pettersson i Kvänum menade, men låt mig för att det inte skall råda nägon oklarhet göra följande konstaterande!

Redan när prisstoppet infördes deklarerade regeringen att jordbruksavtalets materieUa innehåll skulle gälla. Jordbrukarna var hela tiden garanterade kompensation för de eventuella höjningar som de hade kunnat ta ut om inte prisstoppet hade gäUt. Vi tUlsatte omedelbart en arbetsgrupp för att beräkna vUka priser man eventueUt kunde ta. Det är inte så lätt att räkna ut; man har att ta hänsyn tUl bl. a, världsmarknadspriserna och marknadsläget här hemma.

Jordbrukarna har hela tiden vetat att de skall fä ersättning för det de inte kunnat ta ut pä grund av prisstoppet. Jag har inte heller mött några bekymrade jordbrukare. De har trott på vårt löfte att vi skaU reglera frågan. Och jordbrukarnas egen förhandlingsdelegation finner att det är en lämplig metod att ordna kompensationen i samband med prisregleringen. Därför förstår jag inte vart herr Pettersson i Kvänum vUl komma. Jordbrukarna får ju de pengar som de är lovade.

Herr JONASSON (c):

Herr talman! Jag har inte kontrollerat siffran 27 miljoner och skall inte ultala mig om huruvida den är helt rätt, men vi kan förutsätta att den är rätt. Jordbruksministern säger då att detta inte har så särskilt stor betydelse för den enskilde jordbrukaren, ty när han får sin slutUkvid är det inte så mycket pengar.

Låt mig säga att det blir ingen slutUkvid. Den ekonomiska föreningsrörelsen reglerar med efterlikvider, som oftast tUlföres insatskontot. Därför kan man inte bortse frän de försämringar och försvagningar som åstadkoms genom prisstoppet. Det drabbar de enskUda jordbrukarna, herr jordbruksministern.

Även om dessa pengar inte är sä stora, skall vi ha klart för oss att när regeringen vidtar en dylik åtgärd och liksom pekar ut jordbmkargruppen — ty den blir utpekad i detta sammanhang — får det också en ganska förödande psykologisk verkan. Denna verkan kan vi nu se i ännu högre grad än tidigare eftersom allt fler har slutat med exempelvis mjölkpro-

Nr 25

Tisdagen den 16 februari 1971

Ang. kompensation tiU jordbmket för inkomstbortfaU tiU följd av prisstoppet

duktion — och det förklarar minskningen på 10 mUjoner kronor när det gäller ostförsäljningen. Vår mjölkproduktion täcker snart inte konsumtionen. Vi befinner oss här i en utförslöpa, och det är svårt att hejda utvecklingen. Samhället kommer att behöva satsa stora pengar för att vi äter skaU få en tUlräcklig mjölkproduktion.

Jag hoppas givetvis att denna fråga skaU lösas i och med de jordbruksförhandUngar som nu pågår och genom beslut som riksdagen kommer att fatta. Men vad regeringen gjorde i höstas var inte utan betydelse ur jordbrukets synpunkt, och verkan var kanske mest psykologisk.

Herr jordbruksministern BENGTSSON;

Herr talman! Jag tror att herr Jonasson lovar bönderna litet för mycket då han här säger att om inte prisstoppet hade kommit, hade man fått mer för sin mjölk i avräkningspris. Hur vet herr Jonasson det? Det är riktigt att vi hade möjlighet att höja priset på ost. Men jag vågar påstå att det inte alls är säkert att det hade inneburit att mejerierna hade höjt avräkningspriset med 0,4 öre, utan de hade säkerligen väntat till slutlikviden, och då hade det inte blivit 2 öre utan 2,4 öre.

Därför bör man inte stå här och påstå att mjölkproduktionen har minskal i vårt land på grund av prisstoppet. Det får ju vara mätta på vad man gör gäUande. Det är helt andra omständigheter än det lUla prisstoppet som har påverkat mjölkproduktionen, och jag är beredd att ta en diskussion härom litet längre fram, när vi skaU tala om prisregleringen för nästkommande år.

Jag vägar alltså påstå att prisstoppets effekt på jordbruket inte kan ha spelat någon som helsl roll för mjölkproduktionen. Den höjning av ostpriset som man kunde ta ut hade inte omedelbart lett tUl några högre avräkningspriser. Varje sådant påstående är felaktigt.

Herr JONASSON (c):

Herr talman! Jordbruksministern säger att jag har lovat för myckel, och han frågar hur jag vet att mejerierna inte skulle ha kunnat höja prisel tUl mjölkproducenterna. Del kanske jag kan veta eflersom jag sitter med i en mejeristyrelse som hade en sådan beräkning men inte kunde fullfölja den. Detta är den nakna sanningen, ochvi behöver kanske inte diskutera den frägan längre.

Om jag sedan lovar jordbrukarna för mycket eller för Utet, sä vUl jag nog säga på följande sätt: SkaU vi få en mjölkproduktion som täcker vad människorna behöver ha i detta land framöver måste man ge jordbrukarna dessa löften medan de är i livet och inte först därefter. Detta hoppas jag också att jordbruksministern kan göra — det ansvaret bör han ha.

Herr jordbruksministern BENGTSSON;

Herr talman! Jag tycker det är litet väl tidigt att ta en förhandling om priserna på jordbrukets produkter här i riksdagen så länge förhandUngs-delegationen och jordbruksnämnden inte har slutfört sina överläggningar. Sä den dagen, den sorgen, herr Jonasson. — Men jag vägar bestämt tiUbakavisa påståendet att mejerierna i september—oktober skulle ha höjt

avräkningspriset med 0,4 öre med hänsyn tUl att de kunde ta ut litet mer för osten.

Herr PETTERSSON i Kvänum (c):

Herr talman! Jordbruksministern funderade över vart jag ville komma — jag har tydligen inte lyckats klargöra detta för jordbruksministern. Men jordbruksministern har säkerligen läst framstäUningen från jordbruksnämnden. Där är det ju inte fräga om en slutavräkning på 27 mUjoner kronor, utan det blir en fortsättning, Prismätningsgruppen har beräknat att 3,5 miljoner kronor i månaden kostar prisstoppet aUtfort mjölkproducenterna, och vi vet att på både kalvkött, hästkött, fårkött och lammkött skuUe del vara möjligt att ta ut etl högre pris.

Har jag nu talat om för jordbruksministern vart jag vUle komma? I så faU väntar jag också på ett uttalande av jordbruksministern i den proposilion som aviseras i interpeUationssvaret, att jordbruket ocksä framöver — så länge prisstoppet fortsätter - skall erhåUa kompensation.

Vad jag vidare försökt säga i mina upprepade anföranden här är att det inte är likgUtigt vUka pengar jordbruksministern använder för detta ändamål. Pengar som finns på något annat ställe och ligger pä lut för någol annal ändamål i jordbrukets svåra situation är ju inte precis några nya, friska pengar som jordbruksministern och regeringen i detta läge har anledning att plocka fram.

Nr 25

Tisdagen den 16 februari 1971 Ang. kompensation tiU jordbmket för inkomstbortfaU till följd av prisstoppet

Herr jordbruksministern BENGTSSON;

Herr talman! Jag trodde inte att jag skuUe behöva tala om, att regeringens löfte om kompensation inte är tidsbegränsat utan gäUer så länge prisstoppet har denna effekt pä jordbrukets produkter. Det är alldeles klart att tUl dess att prisstoppet upphör skall jordbrukarna ha kompensation för det som de kunde ha tagit ut med stöd av jordbruksöverenskommelsen. Jag hoppas att delta är fullt klart - jag trodde inte att vi över huvud taget skuUe behöva diskutera den saken. Ett löfte kan ju inte bara gälla delvis, utan det gäller helt.

VUka pengar man använder spelar ju ingen roll för den enskUde jordbrukaren, utan det får riksdagen ta ställning tUl när den dagen kommer. Vi förelägger riksdagen en proposition med förslag om att jordbruket skall tillföras sä och sä mänga mUjoner, och det fär bli de pengar som är lämpligast. Detta tycker jag inte vi har anledning att diskulera nu. Men så mycket kan väl Sveriges jordbrukare ha klart för sig som att det inte kommer att fattas pengar tUl genomförandet av förslagen i den proposition som vi framlägger, utan det kommer att finnas täckning. Del är för jordbrukarna det väsentligaste.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Föredrogs, men bordlades äter konstitutionsutskottets betänkande nr 10, finansutskottels betänkande nr 2, skatteutskottets betänkande nr 2, socialutskottets betänkande nr 1, kulturutskottets betänkande nr 1, jordbruksutskottets betänkande nr 3 och inrikesutskottets betänkande nr 1.

Nr 25 § Föredrogs och bifölls interpellationsframställningen nr 50.

Tisdagen den 16 februari 1971

§ 8 Interpellation nr 51 ang. sysselsättningsskapande åtgärder i Värmland

Ordel lämnades på begäran tUl

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk), som yttrade:

Herr talman! Det värmländska näringslivet karakteriseras av att vara i hög grad bolagsdominerat. Uddeholms AB, BUleruds AB och Mölnbacka-TrysUs AB utgjorde tidigare de bolag som svarade för denna dominans. Efter Mölnbacka-TrysUs uppgående i Uddeholm är det alltså två stora bolag som behärskar skogs- och järnhanteringen och praktiskt taget bestämmer över den ekonomiska utvecklingen i länet.

TUlkomsten under senare år av skogsägarnas eget företag — Vänerskog - får anses utgöra en välbehövlig motvikt mot denna bolagsdominans men kan givetvis inte pä något avgörande sätt förändra näringsstrukturen i länet, TUl bUden hör vidare att näringslivet i länet är alltför odifferentierat, aUtför ensidigt inriktat på skogs- och järnindustri.

Sysselsätlningssituationen i länet kan inte betraktas som acceptabel. Under en följd av år har Värmland fått vidkännas befolkningsminskning som en följd av denna. Genom storbolagens hårt drivna rationalisering av skogsarbetet har skogsarbetarnas antal minskat kraftigt. Nedläggningar av elt flertal massafabriker (Edsvalla, Jössefors, Forshaga bl. a.) har inte bara ställt många människor arbetslösa, de har också skapat svårigheter för de berörda kommunerna liksom för länet som helhet. Tendensen för massaindustrins vidkommande har varil alt den koncentrerats tUl, i stort sett, Vänerbäckenet, Men även inom järnindustrin har koncentrationstendenser gjort sig gällande, vUka bl. a. tagit sig utiryck i nedläggning av järnbruket i Nykroppa. Även tjänstemän och kontorsanstäUda inom järnindustrin har drabbats hårt av strukturomvandlingen. De investeringar som gjorts har aUlså givit produktionshöjningar till resultat genom förbättringar av de tekniska processerna, Nägon förbättring av sysselsättningssituationen har de däremot inte medfört.

Trots den för länet något gynnsammare trenden vad gäUer befolk-ningsutflyltningen under 1960-lalets senaste år, förutser gjorda länsprognoser fortsatta problem på del här området. Radikala ätgärder bör alltså tUlgripas för att varaktigt hejda denna utveckling. Enligt min uppfattning bör statsmakterna här gripa in för alt hjälpa upp silualionen dels med inriktningen att bryta den privata bolagsdominans som råder, dels att bidraga tiU en differentiering av länets näringsliv samt givetvis med inriktningen att förbättra sysselsättningsläget. I första hand vill jag som lämpliga objekt i etl sådant perspektiv nämna anläggandet av statliga verkstadsföretag av sädan kapacitet alt de skulle kunna vidareförädla en del av den råvara som framstäUs av den värmländska järnindustrin. Den korta vägen tUl råvaran skulle ju bara vara lUl fördel. Även den kvinnliga arbetskraftens behov av sysselsättning borde i elt sådant sammanhang kunna beaktas.

Med hänvisning lUl det anförda anhäUer jag om kammarens tillstånd
14 alt tUl herr industriministern få rikta följande fråga:

Hur bedömer statsrådet förutsättningarna för sysselsättningsskapande Nr 25
åtgärder frän statsmakternas sida, främsl genom uppförandet av statliga „, , ,

verkstadsföretag i Värmland? 1A f h ' 1971

Denna anhåUan bordlades.

§ 9 Interpellation nr 52 ang. utbyggnad av Göta kanals västgötadel

Ordet lämnades på begäran till

Herr STÄLHÄMMAR (fp), som yttrade:

Herr talman! Den pågående konfUkten på arbetsmarknaden har pä elt mycket kännbart sätt påverkat det svenska transportväsendet. Genom den totala lamslagningen av järnvägstrafiken har den svenska industrin drabbats av svåra problem med råvaruförsörjning och transport av färdiga produkter. Strukturrationaliseringen, som lett tUl att transportväsendet i aUt större utsträckning blivit en komponent i det totala produktionssystemet, har medfört att industrin genom en konflikt av delta slag kommit att bli alltmera sårbar. En förutsättning för att produktionen skaU kunna hållas i gäng är att kommunikationerna mellan de olika produktionsenheterna fungerar så att inte störningar i driften uppstår.

Konflikten inom statens järnvägar har därför lett tUl att alternativa transportmedel fått användas. I de flesta fall har detta inneburit att de transporter som tidigare gått med järnväg nu överflyttats tiU lastbUstra-fiken. Det har i sin tur inneburit mycket stora påfrestningar på bUar, förare och landsvägar, vUket kan leda liU större risker för olycksfall i trafiken. Kapaciteten inom godstrafiken på våra landsvägar är ej heUer så slor alt den kan ersätta bortfaUel av järnvägstransporterna.

För industrierna i norra Vätterområdet har ytterligare ett alternativ, Göta kanal, funnits att tUlgå, Genom ell samarbete i första hand mellan Göta kanal AB, Motala verkstad i Motala, AB Plätmanufaktur i Hammar och bolaget Vielle Montagne i Åmmeberg har isränna brutits och kanalen öppnats för trafik redan den 14 februari. Genom denna möjlighel till kanaltransport har de berörda industrierna undvikit problem, som för Motala verkstads del eventuellt kunde lett tUl permitteringar. Produktionen inom Motala verkstad är helt beroende av kontinuerliga transporter till Björneborgs järnverk, dit viss specialtUlverkning av tyngre slag är förlagd. För bolaget VieUe Montagne innebär öppnandet av Göta kanal att de färdiga produkterna kan fraktas med båt i stäUet för med bU, vUket medför en avlastning på det redan förut hårt ansträngda och myckel dåliga landsvägsnätet kring norra Vättern, För AB Plåtmanufaktur i Hammar innebär kanalen en möjlighet tUl förbilligade råvaru- och bränsletransporter.

Konflikten inom järnvägsväsendet har aUtså på ett mycket slående sätt
visal behovel av alternativa transportmöjligheter dels för att förhindra
allvarliga driftsstörningar, dels för alt kunna erbjuda lägre transport
kostnader genom konkurrensförhållandet. Den är 1967 avlämnade
utredningen om Göta kanals framtid avrådde från en utbyggnad under
åberopande av gjorda lönsamhetsberäkningar. 15

Nr 25 ' hänvisning tUl det anförda viU jag anhålla om kammarens tUlstånd

„. , , att tiU herr kommunikationsministern få ställa följande fråga:

TlSQ30GIl Q6ri

,. ,.,        . ,r,-i.-- Hur bedömer statsrådet i dag möjligheten tUl en utbyggnad av Göta
16 februari 1971                                                                                           -.■■... „
--------------------                                                                        kanals vastgotadel?

Denna anhåUan bordlades.

§ 10 InterpeUation nr 53 ang. skjddet mot samhällsfarUga arbetskonfUkter

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr OLOF JOHANSSON i Stockholm (c), som yttrade;

Herr talman! Riksdagsbeslutet 1965 om förhandlingsrätt på det offentliga området avsäg att i största möjliga utsträckning ge statens och kommunernas tjänstemän samma räll alt förhandla sig fram tUl arbetsmarknadsavtal som andra arbetstagare. Det gäUde också strejkvapnet, som i värt samhälle kan sägas vara accepterat endast som etl instrument i yttersta nödfaU och som elt sista påtiyckningsmedel. Men då arbetskon-flikter på viktiga delar av samhällsverksamheten kan få mycket allvarliga konsekvenser för tredje man, dvs. aUmänheten eller stora grupper av allmänheten, utgick man från att strejk liksom naturligtvis ocksä lockoutvapnet måste hanteras särskilt varsamt på det offentliga området, sä att samhäUsfarliga konflikter undviks. Den s. k. Saltsjöbadsandan, som under årtionden präglat den svenska arbetsmarknaden, har som huvudprincip att tredje man skall hållas så långt möjligt skadeslös.

Idén med strejkvapnet som det traditionellt utnyttjats är att öva ekonomisk påtryckning på arbetsgivaren. Men staten och kommunerna som arbetsgivare är i detta avseende föga påverkbara. Effekten i en strejk mot samhället kan knappast mätas pä annat sätt än genom konsekvenserna för dem som är beroende av samhäUets verksamhet, dvs. aUmänheten. Effekten mäste alltså i första hand mätas i den skada som åsamkas tredje man. Detta skUjer den offentliga arbetsmarknaden väsentligt från den privata. När man vid riksdagsbeslutet 1965 underströk angelägenheten av särskUd varsamhet med strejk- och lockoutvapnens användning mot samhällsverksamheter måste man därmed ha avsett att skadeverkningarna för allmänheten inte fick överskrida en viss gräns, där konflikten kunde betecknas som samhällsfarlig.

I ifrågavarande proposition 1965 framhöUs bl. a. följande; "Statens och kommunernas verksamhet kan uppenbarligen ej tillåtas bli försatt ur spel. SamhäUet måste äga medel att värja sig mol konflikter, som skulle kunna äventyra rikets säkerhet eUer medborgarnas trygghet tUl liv och egendom, vården av sjuka, omhändertagna och andra behövande eller medföra allvarliga rubbningar i samhällsekonomin eller folkförsörjningen," Konflikter med sådana konsekvenser var uppenbarligen enligt riksdagens bedömning samhällsfarUga. Någon mera preciserad definition av begreppet gavs dä inte.

Garantier mot samhällsfarUga konflikter sökte man i 1965 års
16 riksdagsbeslut i huvudsak vinna genom ett instrument av det s. k.

Saltsjöbadsavtalets karaktär. Staten och kommunerna har aUtså med sina Nr 25

anställdas organisationer träffat huvudavlal, som kan sägas ge uttryckät j. , ■

den s. k. Saltsjöbadsandan. Bedömningen av en konflikts samhällsfarlig- . fphrnar' 1971

het skaU i sista hand göras av statstjänstenämnden respektive kommunal- ---

tjänslenämnden. Dessa är partssammansatta med paritetsrepresentation. I statstjänstenämnden har alltså slalen som arbetsgivare och de statsanställdas organisationer lika inflytande, och i kommunal tjänstenämnden gäller delsamma om kommunerna som arbelsgivare och de kommunalanställdas organisationer. Part kan dra motpartens stridsålgärder inför nämndens prövning i fräga om samhällsfarlighel, men nämnden kan endast avge rekommendationer. Parterna är inte skyldiga att rätta sig efler dem.

Man ansåg sig dock vid riksdagsbeslutet 1965 kunna utgå frän att härmed skapats avsevärda garantier mot samhäUsfarliga konflikter inom det offentliga tjänstemannaomrädet. Systemet vUade på förtroende för organisationernas — och naturligtvis också de offentliga förhandlingsorganens — vUja och förmåga att under ansvar utöva sin maktställning. I del utskottsutlåtande som låg tUl grund för riksdagsbeslutet hette det sammanfattningsvis; "En förutsättning för att fackliga stridsmedel skaU kunna tillåtas inom vissa delar av den offentliga sektorn är uppenbarligen, att tjänstemännens organisationer har möjlighet att begränsa eventueUa konflikter, så att den statUga och kommunala verksamheten på dessa områden ej blir försatt ur spel."

Den pågående arbetskonfliklen mellan dels staten och statstjänstemannen, dels kommunerna och kommunaltjänstemännen har redan vid en tidpunkt som måste betecknas som inledningsskede för årets avtalsrörelse utmynnat i strejker och lockout. Redan nu är konsekvenserna allvarliga för allmänhelen eUer stora delar av allmänhelen. På vissa håll har den kommunala socialvården drabbats mycket hårt, i vissa faU även sjukvärden. Ell betydande antal läkare är indragna i strejken. Folktandvården har fält instäUas i vissa län, Tågledarstrejken har i stort sett lamslagit hela järnvägstrafiken. Delar av näringslivet riskerar nedläggning eller driftsinskränkning med mera betydande arbetslöshetsrisker för stora grupper arbetstagare. Överflyttning av trafik från järnväg tUl landsväg förorsakar väsentligt ökade trafiksäkerhetsproblem. Staten som arbetsgivare är just nu inriktad pä en storlockout, omfattande ca 30 000 statstjänstemän. Det betyder att samhället skulle insläUa väsentliga delar av sin egen verksamhet, bl, a, i stort sell hela undervisningsväsendet. Det är uppenbart att parterna för närvarande är instäUda på en långvarig konflikt. Staten och kommunerna kan, som framhållits, knappast ekonomiskt nedkämpas genom strejk.

Lika uppenbart är att motparten just nu är de grupper av arbetstagarna, som har de slörsla ekonomiska möjligheterna lUl uthållighet i konflikt. För tredje man, dvs. allmänheten, blir emellertid konsekvenserna allt allvarligare.

Det torde inte kunna bestridas alt den tecknade konfliktbUden ligger
utanför de ramar som angavs genom 1965 års riksdagsbeslut. Konsekven
serna för socialvården, sjukvården, sysselsättningen i näringslivet, trafik
säkerheten osv. är redan nu så stora, alt konflikten på dessa områden
knappast kan undgå beteckningen samhäUsfarlig, Naturligtvis har stats- 17

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 25-28

Nr 25 makterna i vUket ögonblick som helsl möjligheter tUl ingripande genom

TsH ppn d tvångslagstiftning tUl skydd för vitala samhällsintressen. Det är en

Ififehrua ' 1Q71 OtiUfredsstäUande utväg, särskilt när samhället är den ena parten på

-------------------- arbetsmarknaden, men om inte en vändning snart inträffar måste ett

sådant initiativ tas av regeringen.

Målsättningen att stats- och kommunaltjänstemännen skall ha samma förhandlingsrätt som andra är naturligtvis lika angelägen som tidigare. Men situationen nu torde ha visat, att nuvarande skydd mot samhäUsfarliga konflikter är otUlräckligt, Det förutsattes vid riksdagsbeslutet 1965 att strejkvapnet på samhällets egna arbetsområden mäste hanteras med särskUd varsamhet. Men nu har under konflikten i stäUet hävdats att det är särskilt nödvändigt med strejker pä den offentliga sektorn, därför att stat och kommun är starka arbetsgivare. Strejken mäste, heter del, fä fylla sitt avsedda syfte.

Bristerna i skyddssystemet har särskUt framträtt i sättet att utnyttja möjligheterna tiU prövning av konfliktåtgärds samhällsfärlighet. De delar av konflikten som berör järnvägstrafiken, socialhjälpen och sjukvården har inte varil föremål för sådan prövning. De prövningar som ägt och äger rum främst avseende besiklningsveterinärerna och några andra grupper av väsentlig betydelse för folkförsörjnirig och samhäUsekonomi synes närmast ha utnyttjats som taktiska medel i kampen mellan parterna. Ett utiryck härför kan vara att en part dragit inför stalstjänstenämnden en konfUktåtgärd som den själv tidigare utnytriat. Nyckelposter i samhäUs-maskineriel har närmast blivit hanterade som schackpjäser i ett spel mellan parterna. Det drabbar samhällsfunktioner som är sä viktiga för allmänheten att skyddet av dem i realiteten borde ha grundlags karaktär.

Del är enligt min mening uppenbart att skyddet mot samhällsfarUga konflikter måste förstärkas pä de områden del här är frägan om. Det är kanske inte nödvändigt att skapa fram nya instrument i större utsträckning. Men först och främst torde det vara nödvändigt och ocksä möjligt att ge en väsentligt säkrare definition av samhällsfarUga konflikter. Genom en sädan precisering kan vissa nyckelfunktioner i samhället redan från början undantas från konflikt. Man kan vidare ifrågasätta om de prövande tjänslenämnderna kan vara enbart partsnämnder på samma sätt som nu. Representation i tjänslenämnderna för tredje man, dvs. allmänhelen, och för arbelsrältslig expertis borde kunna ge säkrare garaniier. Vidare bör det vara möjligt att låla även andra än parterna ta initiativ tUl prövning av stridsätgärds samhäUsfarlighet. Dessutom kan det vara skäl alt överväga en särskUd beredskapslagstiftning som en smidigare utväg, om etl direkt ingripande från statsmakterna i sisla hand måste ske.

Med stöd av vad jag här har anfört anhäUer jag om kammarens tUlstånd att till herr slatsministern släUa följande fräga:

Avser regeringen alt ta upp tiU prövning frägan om ett betryggande skydd mot samhäUsfarliga konflikter, så att tredje man, dvs. allmänhelen, kan häUas så långt som möjligt skadeslös vid arbetskonflikter inom olika delar av statens och kommunernas verksamhet?

Denna anhållan bordlades.

§ 11 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts proposition nr 13 angående Nr 25

avgivande av förklaring enligt artikel 46 i den europeiska konventionen r. , ,

angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande . , r . ■ , g.

friheterna. -------------------

§ 12 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor framställts, nämligen

den 16 februari av

Nr 67 Herr Romanus (fp) tUl herr statsrådet Löfberg angående ordningsreglerna för besök i statliga personalbostäder:

Anser statsrådet det lämpligt att för statliga personalbostäder gäller särskUda ordningsregler beträffande rätten all ta emot besök?

den 15 februari av

Nr 68 Fru Eriksson i Stockholm (s) tUl herr utbUdningsministern angående anordnandet av jubUeer med anlitande av statliga medel:

Finner statsrådet det lämpligt alt med anlitande av statUga medel anordnas jubUeer av den typ som nyligen förekommil vid socialhögskolan i Stockholm?

§ 13 Kammaren åtskUdes kl. 16.46.

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert

Nr 26 Nr 26

Onsdagen den 17 februari

Kl. 14,00

Onsdagen den 17 februari 1971

§ 1 Meddelande ang. grundlagsändringar

Herr talmannen meddelade, att Kungl. Maj:t tUl riksdagen överlämnat en skrivelse nr 18 angående förordnande av statsrådsledamot att uppläsa Kungl, Maj:ts öppna brev tUl riksdagen angående vissa grundlagsfrågor. Av denna skrivelse, som nu föredrogs och lades tUl handlingarna, inhämtades, att Kungl. Maj;t förordnat herr justitieministern att i riksdagen uppläsa Kungl. Maj:ts öppna brev i ämnet.

Med anledning härav överlämnade herr talmannen ordet tUl herr justitieministern Geijer, som uppläste Kungl. Maj;ts öppna brev tUl riksdagen av den 12 februari 1971 angående vissa grundlagsfrågor, så lydande;

I skrivelse den 10 februari 1971, nr 10, har riksdagen anmält, att riksdagen slutligt antagit följande förslag, som 1970 års riksdag antagit såsom vUande för vidare grundlagsenlig behandling, nämligen

1) med bifaU liU Kungl, Maj;ts proposition 1970:15 förslag tUl ändring i tryckfrihetsförordningen,

2) med bifaU tiU Kungl. Maj;ts proposition 1970:24 förslag tUl ändring i regeringsformen,

3) med bifall till punkten Ii Kungl, Maj;ts proposition 1970:87 förslag tUl ändring i tryckfrihetsförordningen,

4) med bifaU tUl Kungl. Maj;ts proposition 1970:116 förslag tUl

dels ändring i regeringsformen, riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen,

dels ändring i regeringsformen,

5) med bifaU tUl punkten 1 i Kungl. Maj:ts proposition 1970:125
förslag till ändring i tryckfrihetsförordningen.

Kungl. Maj:t vUl härmed meddela riksdagen, att Kungl. Maj;t denna dag låtit utfärda de beslutade grundlagsändringarna genom aUmänna kungörelser.

Uppläsningen åhördes av kammarens ledamöter stående.

§ 2 Upplästes och lades tiU handlingarna följande från justitiedepartementet inkomna

DEPARTEMENTSPROTOKOLL

17.2.1971

Granskning av fullmakt för ledamot av riksdagen

TiU justitiedepartementet har från riksskatteverkel inkommit fuUmakt

för adjunkten Linnea Hörién, Jönköping, som vid ny röstsammanräkning, 21

Nr 26 vUken verkställts av länsstyrelsen i Jönköpings län, utsetts tUl ledamot av

p. , , riksdagen i avgången ledamots ställe.

17 februari 1971

-------------------- Granskning av fullmakten företas inför chefen för justitiedepartementet i

närvaro av vederbörande fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret.

Nägon anmärkning framställs ej mot fullmakten.

ProtokoU över den företagna granskningen skaU tUlsammans med fuUmakten överlämnas tiU riksdagen.

Enligt uppdrag MARGIT HIREN

Det antecknades, att fröken Hörién (fp) utsetts alt inträda såsom ledamot av kammaren i stället för herr Sterne (fp), vilken avUdit.

Herr lalmannen meddelade, att fröken Hörién intagit sin plats i kammaren.

§ 3 Justerades protokollet för den 9 innevarande månad.

§ 4 Meddelande ang. val

Herr TALMANNEN yttrade:

Jag ber att få meddela att val av en ledamot och en suppleant i trafikutskottet, en ledamot i riksdagens lönedelegation samt en ledamot och en suppleant i riksdagens förvaltningsstyrelse kommer att ske vid morgondagens sammanträde.

§ 5 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts proposition nr 13 tiU utrikesutskottet.

§ 6 Föredrogs och bifölls interpeUationsframstäUningarna nr 51 — 53.

§ 7 Föredrogs och lades tUl handlingarna konstitutionsutskotlels betänkande nr 10 i anledning av riksdagens revisorers verksamhetsberättelse förär 1970.

§ 8 Föredrogs

Finansutskottets betänkande nr 2 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående utgifter på tUläggsstat II tUl riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad avser vissa anslag inom finansdepartementets verksamhetsområde

Skatteutskottets betänkande m 2 i anledning av motion om avdrag vid taxering för underhåll till icke hemmavarande barn i vissa fall 22

Socialutskottets betänkande nr I i anledning av Kungl. Maj:ts proposilion     Nr 26
angående utgifter på tUläggsstat II tiU riksstaten för budgetåret 1970/71 i     Qnsdaeen den
vad avser anslag inom socialdepartementets verksamhetsområde    , februari 1971

Kulturutskottets betänkande nr I i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter på tiUäggsstat II tUl riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad avser anslag inom utbUdningsdepartementets verksamhetsområde lill radio- och televisionshus

Jordbruksutskottets betänkande nr 3 i anledning av Kungl. Maj ;ts proposition angående utgifter på tUläggsstat II tUl riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad avser anslag inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde

Inrikesutskoltets betänkande nr I i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående utgifter på tUläggsstat II tUl riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad avser anslag på driftbudgeten inom inrikesdepartementels verksamhetsområde

Kammaren biföU vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 9 InterpeUation nr 54 ang. metoder för oljebekämpning tiU sjöss

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr TORWALD (c), som yttrade:

Herr talman! I bl. a. Göteborgstidningarna har kring årsskiftet förts en intensiv debatt rörande vUka metoder man ur miljösynpunkt bör använda för att bekämpa olja tUl sjöss. Dess värre har ju problemet stor aktuaUtet, och den snabbt stigande importen ökar angelägenheten av alt snarast fä fram miljövänliga bekämpningsmeloder.

Det är synnerUgen angeläget att oljan blir lokaliserad, bekämpad och oskadliggjord innan den flyter in mot stränderna, där den normalt blir än svårare all eliminera, Å andra sidan måste de bekämpningsmeloder, som kommer tUl användning, vara så beskaffade, att man verkligen eliminerar oljeföroreningarna och inte bara "sopar dem under mattan". Det är uppenbarligen en mycket allmän uppfattning hos havsforskare, att användningen av emulgeringsmedel för att sänka oljan bara är ett sätt alt "sopa oljan under mattan". I verkligheten finns den ju kvar och föroreningen har bara flyttats från havsytan tUl havsbotten.

Enligt erfarenheter gjorda bl. a, vid West Falmouth utanför Massachusetts i USA uppkommer utomordentligt aUvarliga skador på havsbotten vid användning av emulgeringsmedel för att sänka oljan. Ett år efter oljekatastrofen fanns fortfarande inte en tUlstymmelse tUl liv på havsbotten inom det aktuella området, Emulgeringsmetoden frigör också ur oljan valtenlösUga giftiga beståndsdelar, som ytterligare förvärrar de skador oljan i obehandlat skick vållar.

Av dessa skäl har bl, a, Canada helt förbjudit användningen av 23

Nr 26 emulgeringsmedel och i USA har mycket restriktiva bestämmelser införts

J-. j j för metodens användning.

1 -7 r u • 1 m 1- Mot bakgrund av dessa erfarenheier och förhåUanden synes det
17 februari 1971 " . . >
-------------------- egendomligt, att departemenlschefen pa s. 141 i bilaga 14 till statsverks-
propositionen ansett lämpligt att stryka det av generallullstyrelsen äskade
anslaget på 500 000 kronor för "Tekniskt utvecklingsarbete beträffande
bekämpningsanordningar-och bekämpningsleknik". Såvitt känt är utnytt
jar ju tullverket för närvarande sä gott som undantagslöst emulgerings
medel vid bekämpning av olja till sjöss.

Under hänvisning tUl vad jag nu anfört anhåller jag om kammarens tUlstånd att tUl herr civUministern fä stäUa följande frågor:

Anser herr statsrådet, att den av tullverket för närvarande använda metoden att med emulgeringsmedlet Corexil bekämpa olja lUl sjöss är ofarlig och lämplig ur mUjösynpunkt?

Om så icke är fallel, vUka åtgärder har vidtagits eUer kommer att vidtagas för att få fram mUjövänligare bekämpningsmetoder?

Denna anhållan bordlades.

§ 10 InterpeUation nr 55 ang. bestämmelserna om inköp och användrung av pyrotekniska varor

Ordet lämnades på begäran till

Herr PETERSSON i Röslånga (fp), som yttrade;

Pyrotekniska varor som fyrverkeripjäser och knallpjäser samt pjäser för rökutveckling hör till explosiva varor enligt förordningen om sådana. Kommerskollegium har utfärdat tUlämpningsföreskrifter tUl förordningen, i vilken stadgas att man skaU ha fyllt 15 år för att fä inköpa sådana mindre, pyrotekniska varor som knallpulver o. d. och 18 år för att få inköpa alla sådana varor som fär säljas tUl allmänheten utan särskilt tUlstånd. Tillstånd från polismyndigheten krävs för inköp av fyrverkeripjäser som innehåller en pyroteknisk sats pä mer än 500 gram svartkrut och av knaUpjäser som innehåUer mer än 10 gram svartkrut eUer mer än 5 gram annan pyroteknisk sats. Vid inköp av fyrverkeri utan särskUt tUlstånd från polisen får andelen knallpjäser inte överstiga 10 proceni av det totala inköpsvärdet av de pyrotekniska pjäserna.

I aUmänna ordningsstadgans 6 § stadgas att sprängning, fyrverkeri eUer skjutning med eldvapen inte får äga mm utan tUlstånd från polismyndigheten inom stadsplanelagt område i stad, köping eller annat samhälle, där byggnadslagens bestämmelser för stad äger tUlämpning. I lokala ordningsstadgor kan denna bestämmelse utvidgas tUl att gälla även andra områden.

Vad beträffar sprängning och skjutning med eldvapen inom stadspla
nelagt område råder överensstämmelse meUan bestämmelse och tUlämp
ning, medan bestämmelsen om fyrverkerier tUlämpas nästan enbart i
samband med offentliga tUlställningar. Förhållandet är alltså sådant att vi
har bestämmelser som stadgar att tUlstånd skall sökas för att anordna
24 fyrverkerier men att dessa bestämmelser ytterst sällan följes.

Med hänvisning lill del anförda får jag anhålla om kammarens lillsländ all till herr justitieministern rikta följande frågor:

1. Anser herr statsrådet att gällande tillämpningsföreskrifter för inköp av pyrotekniska varor efterföljs?

2. Fyller gällande regler om lillsländ från polismyndigheten för all anordna fyrverkerier någol behov?

3. Om sä är fallet, anser herr statsrådet alt informationen om bestämmelserna är tillfredsställande?