Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:23

Torsdagen den 11 februari

Kl. 14.00

Förhandlingarna leddes av fru andre vice talmannen.

§ 1 Anställdes val av en suppleant för fullmäktig i riksbanken.

Fru andre vice talmannen meddelade, att valberedningen enUgt ett till kammaren inkommet protokollsutdrag tiU ny suppleant i riksbanksfullmäktige för herr Hernelius beslutat föreslå herr Rolf Eliasson, Moholm, och att valet avsåg återstående del av valperioden 1968—1971.

På härefter gjord proposition valde kammaren herr Rolf Eliasson, Moholm, till suppleant i riksbanksfuUmäktige för återstående del av valperioden 1968-1971.

§ 2 Ang. utvidgningen av kriget i Indokina, m. m.

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Herr utrikesministern NILSSON erhöll ordet för att besvara herr Hermanssons i Stockholm (vpk) i kammarens protokoll för den 5 februari intagna fråga, nr 57, och anförde;

Fru talman! Herr Hermansson i Stockholm har frågat mig om regeringen fördömer den nya utvidgningen av kriget i Indokina och om den planerar stöd till det laoliska folket.

Jag kan hänvisa tUl ett uttalande som jag gjorde den 9 februari av följande lydelse:

"Regeringen har under årens lopp konsekvent tagit avstånd från varje upptrappning och utvidgning av kriget i Indokina. Vi är nämligen övertygade om att detta är fel väg att lösa konflikten. Endast genom en politisk lösning kan man finna vägen tUl fred och frihet för Indokinas folk.

Då Kambodja i april 1970 invaderades av amerikanska trupper kritiserade vi med skärpa detta övergrepp mot ett litet land från en stormakts sida. Återigen har främmande stridskrafter utan tillstånd inträngt pä ett annat lands område. Nu gäller det Laos. Detta förakt för ett litet lands integritet måste brännmärkas. De reaktioner som redan förekommit i svensk press övertygar mig om all regeringen härvid stöds av en bred folkopinion.

Inmarschen i Laos ökar den redan hårt prövade laoliska civilbefolkningens lidande. Samtidigt är det klarl alt den blott kan försvåra en lösning av IndokinakonfUkten och leda till ytterligare allvarliga komplikationer. För de olika politiska grupperingarna inom Laos blir det också svårare alt genom förhandlingar lägga grand tiU den enighet som de sagt sig eftersträva och som landet sä väl behöver."

Beträffande den senare delen av frägan vill jag erinra om att den svenska hjälpinsatsen i Indokina för närvarande är inriktad pä Vietnam. Detta utesluter inte att frägan om svensk humanitär hjälp till det laoliska folket kan komma att aktualiseras.

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 21-24

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Ang. ersättning till kommunerna för kostnader i samband medfolk-och bostadsräkning

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk);

Fru talman! Den militära invasionen i Laos är ingen tUlfällighet och kommer inte som nägon överraskning för de indokinesiska folken. Den är ett nytt och mycket allvarligt steg i den upptrappning av anfallskriget mot Laos och de övriga länderna i Indokina som Förenta staternas imperiaUster bedriver enligt en långsiktig plan. Deras nya militära äventyr "undergräver helt" — som Laos' patriotiska front framhåller i ett uttalandet — "Genéveöverenskommelsen av är 1962 om Laos, förlrampar landets oberoende och neutralitet, skapar en ytterst farlig situation och hotar allvarligt säkerheten i hela sydöstra Asien".

Förenta staterna har under flera år bedrivit anfallskrig mol Laos. USA-flygets bombraider har haft samma intensitet som i Vietnam och har trappats upp under de senaste två åren. Under 1970 har antalet bombraider per dag fördubblats jämfört med 1969. Enligt ett amerikanskt uttalande har USA släppt en större bomblast över Laos än över hela Tyskland under andra världskriget. Liksom mol andra indokinesiska folk driver Förenta staterna mot det laoliska folket etl utrotningskrig med aUa medel. Man mördar folkel, fördärvar landet, rubbar allvarligt betingelserna för växtliv, djurliv och mänskligt liv.

Den nya uppirappningen av kriget kommer säkert all mötas av ett ökat motstånd från de indokinesiska folken. Vär solidaritet med deras kamp bör uttryckas på två sätt: genom att bestämt fördöma Förenta staternas anfalls- och utrotningskrig och genom stöd i praktisk handling till befrielserörelserna i södra Vielnam, Kambodja och Laos, Samiidigi som jag tackar utrikesministern för hans svar vUl jag undersiryka, all ord bör följas av handling. Det belyder i delta fall stöd till Laos' patriotiska front, som haft stora framgångar och befriat större delen av landet. Om inte regeringen i dag vill ge elt definitivt besked på denna punkt, fär riksdagen tillfälle att göra det när en motion med hemställan om anslag tUl Laos' patriotiska front kommer upp tiU behandling.

Det borde också vara klarl alt vårt land hell måste bryta med marionetlregimen i Saigon, som slällt trupper lill förfogande för anfallet mot Laos, I stället bör vi erkänna den provisoriska revolutionära regeringen i Sydvielnam,

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Ang. ersättning tiU kommunerna för kostnader i samband med folk-och bostadsräkning

Herr finansminislern STRÄNG erhöll ordet för alt besvara herr Turessons (m) i kammarens protokoll för den 2 februari intagna fråga, nr 44, och anförde:

Fru talman! Herr Turesson har frågat mig om jag anser del motiverat att statsverket ersätter kommunerna för deras koslnader i samband med den pågående folk- och bostadsräkningen, när dessa koslnader kan preciseras,

I proposiiionen tUl fjolårets riksdag med förslag lill lag om allmän

folk- och bostadsräkning angav jag uttryckligen, att liksom vid tidigare undersökningar av liknande art ersättning av statsmedel inte borde ulgå för kommunernas medverkan i folk- och bostadsräkningen. Della uttalande föranledde ingen erinran frän riksdagen. Jag anser inte tUlräckligt starka motiv föreligga för något ändrat slåndpunklslagande i denna fräga.

Herr TURESSON (m):

Fru talman! Jag ber att få tacka finansministern för det svar han lämnal pä min fräga, men naturiiglvis tackar jag inte för svarets innehåll.

Det är rikligl att riksdagen har beslulal om folk- och bostadsräkningen. Jag vill minnas att kostnaderna för statsverkets vidkommande beräknades tiU ungefär 37 miljoner kronor. Det angavs ocksä all kostnaderna för kommunerna inle skulle bli särskilt betungande. Jag vUl nämna — även om uppgiften inte finns skriftligt dokumenterad - att det sagts mig att kostnaden beräknades lUl ca 2:50 per hushåll. Nu har emellertid erfarenheten visat att detta var en grov felbedömning av kosinaderna för kommunerna,

1 den instruktion för de lokala granskningsorganens arbete, som statistiska centralbyrån givil ul, upptar anvisningarna belräffande del arbete som kommunerna har alt utföra ungefär 60 sidor. Det är självklart all alll delta inle kan klaras för en kostnad av 2:50 per hushäU, För min egen kommun pekar erfarenheterna på en kostnad av ungefär 20 kr, per hushåll, och frägan är om den kommer att stanna vid det. Om vi har ungefär 2 1/2 miljon hushåll i landel, innebär detta riksdagens beslut en övervältring av koslnader pä kommunerna på i runt lal 50 miljoner kronor.

Detta förhäUande står i bjärt kontrast mot finansministerns ulomordentligt välkomna uttalande i finansplanen, där finansminislern på s. 16 lalar om nödvändigheten av att riksdagen noga överväger sina beslul med hänsyn lill de kostnader, som de kan medföra för kommunerna, och all man om man skaU kunna dämpa stegringen av utgifterna i kommunerna mäste vara varsam i delta avseende.

Nu är det inle lätt alt leva som man lär, vilket bl. a. framgår av denna frågas handläggning. Om finansminislern gjorde del, skulle han säkerligen snarl bli utnämnd lill något slags skyddshelgon för kommunernas ekonomi.

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Ang. ersättning till kommunerna för kostnader i samband med folk-och bostadsräkning

Herr finansministern STRÄNG:

Fru lalman! Jag tror nu inte att man kan göra så snabba och eleganta beräkningar som den herr Turesson gjorde, när han hamnade på 50 miljoner kronor såsom en trolig kostnad för kommunerna i samband med den här insamlingsverksamheten. Alt det har varit specifika komplikationer i år kan jag väl villigt erkänna. De har delvis berott på alt många medborgare på grund av en oreflekterad propaganda i olika sammanhang fått för sig att behandlingen av de lämnade uppgifterna skulle komma all beröra de enskilda individernas integritet och renl personliga rättigheter, Della har tvingat fram etl extraarbete hos kommunerna som väl ingen människa kunde ha räknat med i förväg.

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Ang. informationen om det nya skattesystemet

EmeUertid har jag en genlemot frågesläUaren avvikande uppfallning i fräga om kommunernas samlade koslnader. Brorslotten av kostnaderna kommer aUt fort all ligga på statsverket. Del kanske bör understrykas all kommunerna är slora konsumenter av dessa uppgifler, och del är detta som varil anledningen lill alt man har ansett all kommunerna bör kunna medverka i insamlingsarbetet ulan en speciell ersättning.

Herr TURESSON (m):

Fru lalman! Jag är angelägen att framhålla alt de förhåUanden som finansminislern åberopar rörande den irritation som insamlingen av data har förorsakat inte på något sätt har att göra med den bedömning av koslnaden som jag redogjorde för nyss. Den bedömningen grundar sig uteslutande på ett genomförande av det arbete som de kommunala granskningsorganen har att utföra om de skall följa statistiska centralbyråns år 1970 utgivna anvisningar, som omfattar 60 A4-sidor. Det är ett stort jobb, och jag försäkrar finansministern alt 20 kronor per hushåU inle är nägon överdrift - jag brukar aldrig överdriva - och 20 kronor gånger 2 1/2 miljon hushåll blir 50 miljoner kronor, som kommunerna får betala.

Herr finansministern STRÄNG:

Fru talman! Multiplikationen är del ingel fel på — del kan jag villigt erkänna — men i övrigt är förutsättningarna helt felakliga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. informationen om det nya skattesystemet

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Turessons (m) i kammarens prolokoll för den 5 februari intagna fräga, nr 58, och anförde:

Fru talman! Herr Turesson har frågat mig om jag anser att den broschyr om de nya skattereglerna som sammanställts av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden och som tillställts skattebetalarna tillsammans med preliminärskalletabellerna på etl tUlfredsställande sätt tUlgodoser allmänhetens krav pä information om det nya skattesystemet.

En broschyr i ifrågavarande ämne skall kännetecknas av koncentration och information. Jag anser alt den åberopade broschyren på etl godtagbart sätt fyller dessa anspråk. Men självfallet är broschyren inte avsedd som den enda upplysningen om det nya skattesystemet. Del är avsett att under hösten innevarande är och i januari-februari 1972 sprida omfattande informaiion lill allmänhelen genom bl. a. TV-ulsändningar och ylleriigare tryckt malerial.

Herr TURESSON (m):

Fru lalman! Jag ber all fä tacka finansministern för svaret. Det är nalurliglvis värdefullt att det kommer ytterUgare informationer till skattebetalarna rörande hur det nya skattesystemet verkar, men jag kan

inte dela finansministerns uppfattning all den broschyr som delats ut till deklaranterna fyller rimliga krav pä information. Här finns nämligen inte den tabell som redovisar de skatleultag som de nya skatteskalorna fr. o. m. nästa är innebär.

Det är klarl att man för en vanlig deklaration i år inte behöver den tabellen, men det finns väldigt många människor som har extrainkomster och som vill kunna göra en beräkning av hur mycket extra skall de skall betala preUminärt för all täcka in dessa extrainkomsters skattebelastning. För deras del hade det varil utomordentligt värdefuUt att ha en sådan här skalletabell. Den hade inle inkräktat nämnvärt pä utrymmet, och den hade inte gjort informationsbroschyren särskilt myckel slörre. Det framgår av den tabell, som jag häromdagen hittade i tidningen Sunt Förnuft. Den hade ulan tvivel varit intressanl och värdefull alt ha för skattebetalarna i samband med årels deklaration.

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Ang. utformningen av det framtida stödet ät tidskrifter

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Ang. utformningen av det framtida stödet åt tidskrifter

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöU ordet för all besvara herr Wikströms (fp) i kammarens protokoll för den 2 februari intagna fråga, nr 41, och anförde:

Fru talman! Herr Wikström har frågat mig om jag avser all under året framlägga förslag om utformningen av det framlida stödet ät tidskrifter.

Remissbehandlingen av litteralurutredningens belänkande angående statligt tidskriflsstöd har nyligen avslutats. Innan den beredning som pågår i departementet av utredningens förslag är klar, är jag inte beredd att uttala mig om en eventuell proposition tUl riksdagen.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Fru talman! Det statliga tidskriflssiödet, som under nägra är utgått, beräknas i årels statsverksproposilion tiU 392 000 kronor, 1968 ärs litteraturulredning avgav ett förslag om en utökning av det stödel. Det har nu remissbehandlals. I sialsverkspropositionen meddelade utbildningsministern bara att han beräknat en viss ökning av medlen för bidrag till tidskrifter. Det är mot denna bakgrund jag har frågat utbildningsministern om han avser lägga fram något förslag i är. Svaret som jag tackar för ger inte besked.

När man läser remissvaren får man etl starkt intryck av att opinionen är utomordentligt splittrad. Många anser, att litteralurutredningens förslag är krångligt och byråkratiskt och framför allt att del inte får avsedd effeki genom att man samtidigt menar att moms skulle påläggas ocksä tidskrifterna.

Som jag ser det skulle det enda nalurliga vara att hela det tryckta ordet blev fritt frän mervärdeskatt. Dagspressen är det redan — det bör gälla ocksä böcker och tidskrifter. Men framför allt måste man se momsfrågan i dess helhet. Det gär inle att som lilleralurutredningen föreslå att moms skall läggas pä tidskrifter utan att man samtidigt tar

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Om remissbehandling av föreslaget nytt betygssystem

slällning tUl andra delar av del tryckta ordet. Det resonemanget har Per Ahlmark utvecklat på ett övertygande säll i sin reservation till litteratur-utredningens betänkande. Han vill inte veta av någon moms på tidskrifler förrän man tagit ställning till motsvarande fräga också för t. ex. böcker. Han har sympatier för all moms skall tas bort över hela fältet "det tryckta ordet". Av de remissinstanser som uttryckligen tar ställning i just denna fråga är del, tror jag, tio stycken som stöder herr Ahlmark pä denna punkl och bara en som går emol. De som går emot momsen är: ÖB, Pressens samarbetsnämnd. Medborgarskolan, SACO, lOGT/NTO, Fredrika Bremer-förbundel, statens handikappråd, Svenska bokförläggareföreningen. Svenska bokhandlareföreningen och SSU, För moms uttalar sig bara riksskattenämnden.

Men enligt min mening har ocksä Ulleraturulredningen begäll ell avgörande misslag när man satsat mer pä selektiva än pä generella ätgärder. Dessutom skulle litieraturutredningens syslem innebära verkUga kalegoribegränsningar, och åtskilliga tidningar och tidskrifler skulle falla mellan de slödkategorier som finns eller avses alt inrättas.

Pä en annan punkt kan jag anslula mig lill SSU:s remissyttrande, där man säger: "SSU viU framhålla alt det finns en rad framför alll organisalionslidskrifler som vore väl förriänta av statligt stöd, men vUka över huvud taget ej behandlals av utredningen. Delta är en konsekvens av den orimliga definitionen av åtskillnaden meUan olika tidskrifter som L 68 gör,"

SSU slutar också med att föreslå all man skulle samordna tidskrifts-stödet med det allmänna presstöd som aviserats. Man anser vidare, att tidskriflssiödet måste samordnas med det aUmänna statUga slöd som utgår liU ungdomsorganisationerna. För en gångs skull tyckerjag att SSU har rätt,

Frägan är nu, hur utbildningsministern avser att föra denna fråga vidare. En möjlighet är självfallet att lämna den till litteraturutredningen för snabbehandling på grundval av remissvaren. En annan och kanske bättre vore att inom departementet utarbeta ett nytt förslag, som under senare delen av våren sändes pä snabbremiss. Del skulle dä vara möjligt att till hösten lägga fram en proposition om ett utvidgat statligt tidskriflsstöd, Pä så sätt skulle lidskriftsredaktionerna veta, att man i varje fall inför 1972 kan känna den ökade trygghet, som ett väsentligt och riktigt uppbyggt statligt stöd skulle innebära.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om remissbehandling av föreslaget nytt betygssystem

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för alt besvara herr Enlunds (fp) i kammarens protokoll för den 4 februari intagna fräga, nr 49, och anförde:

Fru talman! Herr Enlund har frågat mig om det nya betygssystem, som föreslås av betygsgruppen inom skolöverstyrelsen, kommer all remissbehandlas så att de närmast berörda grupperna - föräldrar, lärare.

skolledare och elever — fär tillfälle att yttra sig över förslaget.

Det förslag som herr Enlund åsyftar har utarbetats av en arbetsgrupp inom skolöverstyrelsen. Del ankommer nu pä verkets styrelse all ta slällning lill delta förslag. Först när skolöverstyrelsen inkommer med förslag tiU Kungl. Maj:t kan jag pröva frägan om remissbehandlingens omfattning.

Herr ENLUND (fp):

Fru talman! Jag tackar ulbildningsminislern för svaret även om jag självfallet hade önskat att del varit mera klarläggande.

Betygssystemet har pä relativt kort tid undergått ganska stora förändringar. Del kan räcka med att här nämna alt man har bytt ul bokstavsbelygen med plus och minus, som i själva verkel medgav 19 olika belygsgrader, och ersatt dem med en femgradig skala. Vidare har betygen slopats i en del klasser.

Alla dessa förändringar tUlsammans har skapat ganska slora informationsproblem. Föräldrarna, eleverna och även näringsUvet har ibland haft svårt att tolka betygen.

En fräga som jag tror bör slällas i förgrunden inför den nu föreslående betygsreformen kan formuleras sä här: Kan man över huvud taget klara av det nödvändiga och önskvärda informationsflödet i båda riktningarna mellan skolan och hemmen ulan någol slag av skriftliga och regelbundna meddelanden om den enskilda eleven?

När man läser det nummer av Aktuellt frän skolöverstyrelsen som distribuerades i december förra året, fär man del intrycket alt informationen i huvudsak skall ske muntligt vid personliga sammanträffanden mellan lärare och föräldrar eller genom telefonsamtal. Man kan dä fräga: Är det möjligt all klara av delta pä ett tUlfredsställande sätt, exempelvis under höstterminen i klass 7 dä eleverna undervisas av mänga lärare?

Det nämnda aktstycket frän skolöverstyrelsen presslades för övrigt den 8 december och kom skolorna lill hända ungefär en vecka före lerminsslulet. Så ända in i det sisla fick skolorna vänla pä skolöverstyrelsens vägledning beträffande del informalionsinstrument som skulle ersätta de tidigare betygen i vissa klasser.

Erfarenheterna från i höslas lycker jag motiverar ännu en fråga: När en reform skall genomföras, bör man då inte klara av dess olika detaljer i räll tidsföljd? Om ett instrument skall ersätias av ell nytt, skall man då inle skaffa fram det nya instrumentet innan man plockar bort det gamla? Så mäsle man i vart fall handla pä våra sjukhus. Och sä lycker jag nog alt man bör handla även i våra skolor.

Lika självklart tycker jag det är all de människor som skall använda verktygen fär ett ord med i laget vid deras utformning. Det är delta, fru talman, som jag framför allt har velat understryka med min fräga till utbildningsministern.

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Om remissbehandling av föreslaget nytt betygssystem

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Fru talman! i det arbete som pågår inom skolöverstyrelsen har en referensgrupp utsetts. I denna ingår förelrädare för föräldrar, elever, lärare och ytterligare några andra grupper. Redan i utredningsarbetet har

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Ang. innehållet i barnprogram i radio och television

aUtså dessa olika grupper kopplats in. När sedan skolöverstyrelsens styrelse har behandlat materialet och vi får etl förslag fär vi bedöma hur en vidare opinion skall kunna kopplas in.

Herr ENLUND (fp):

Fru talman! Det är sant all företrädare för de nämnda grupperna ingår i referensgruppen, men del är inle lillräckligl. De som del gäller bör fä ta del av del utformade förslaget innan beslut fattas.

Släller man krav pä all betygen skall vara lätta att tolka är det enligl min mening mycket värdefullt all de fem önskemål uppfylls som framställts jusl av en av ledamöterna i den referensgrupp som utbildningsministern nämnde. Dessa önskemål är:

1, Betygssystemet bör vara så stabilt som möjligt, så alt ändrade undervisningssituationer inte behöver dra med sig ändringar i betygssystemet.

2, Systemet bör vara lika i sä mänga skolformer som möjligt,

3, Betygen i samma ämne och årskurs bör vara i möjligaste mån jämförbara.

4, Samma skala bör tiUämpas i alla ämnen som betygsätts,

5, Olika betygsprinciper, t, ex, målrelaterade och individrelaterade, bör inte användas parallellt i samma betygssystem.

Jag kan inle här gä in pä i vad män det nu aviserade betygssystemet uppfyller dessa önskemål. Men jag tror att vi finner de människor som har de bästa förutsättningarna att bedöma om så är fallel bland dem som är direkt berörda och som skall arbeta med systemet. Det är därför som jag anser det så viktigt att de skall fä yttra sig innan beslut fattas.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Ang. innehåUet 1 barnprogram i radio och television

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöU ordet för att besvara herr Åkerlinds (m) i kammarens prolokoll för den 5 februari intagna fråga, nr 55, och anförde:

Fru talman! Herr Åkerlind har frågat mig om jag anser det vara lämpligt att småbarnsprogram i radio och television ges elt ensidigt politiskt innehåll.

Enligt avtalet meUan staten och Sveriges Radio angående rundradions programverksamhet skall programverksamheten i sin helhet präglas av skälig balans mellan olika åsikter och intressen.

Detta utesluter givetvis att t. ex. programverksamheten för småbarn ges ett ensidigt politiskt innehåU.

Herr ÅKERLIND (m);

Fru talman! Jag viU tacka utbildningsministern för det klara och otvetydiga svaret. Allmänt kan man väl säga att ensidig politisk propaganda i radio- och TV-program är förkastlig, såvida det inte klart framgår att programmet har gjorts för att klargöra ett visst partis eller en

politisk meningsriktnings åsikter. Men politisk propaganda i smäbarnsprogram och framför allt ensidig sådan är något mycket allvarligt. Tyvärr har det förekommil vid flera tillfäUen. Vad som främst fick mig att slälla frägan tUl utbildningsministern var ett småbarnsprogram i TV för en dryg vecka sedan. Programmet hette "Nordvietnam", Det var från början till slut en ensidig propagandafilm mol USA och för del kommunistiska Nordvietnam.

För de små okritiska svenska barnen talas del i filmen om hur det amerikanska flyget bombat sönder städer så att inte folket har någonstans att bo, hur mänga gånger man har skjutit på en fredlig fiskarby, där folkel inget ont har gjort, hur fredliga fiskebåtar har blivit beskjutna, hur barnen tvingats lämna sina föräldrar på grund av bombningen — och sådant gör särskilt intryck på de små barnen. Man visar skadade människor, bombkratrar, raserade hus och beskriver och visar olika sorlers bomber som fällts och hur de verkar. Här i Sverige lalar många om att man inte borde få sälja krigsleksaker. Men i slutet av den här filmen visar man hur flickor får lära sig att sköta en kulspruta för att kunna skjuta ned amerikanska flygplan. Nordvietnameserna framställs i filmen som glada, vänliga, arbetsamma och fredliga människor som aldrig gjort något ont och som amerikanerna finner en glädje i att pläga. Mycket av alll delta är kanske riktigt, men man kan länka sig hur t, ex, en fyra-eller femäring upplever programmet.

Även den som är mest kritisk mot vad amerikanerna har för sig i Sydostasien måste väl inse att det nu redovisade exemplel inle är något lämpligt småbarnsprogram. Jag hoppas att utbildningsministerns klara svar här i dag skall bidra lill bältre förhållanden pä detta område inom radio-TV.

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Ang. innehållet i barnprogram i radio och television

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Fru lalman! Det framgår nu att herr ÅkerUnd har etl alldeles särskilt program i tankarna. Om han är missnöjd med del programmet, fär han vara så vänlig och vända sig till radionämnden, som har alt göra sin bedömning. Som bekant kan varken jag eller någon annan i regeringen ingripa mot särskilda program. Jag kommer därför heller inte alt uttala nägon uppfattning om det program, som herr Åkerlind alldeles nyss gjorde så säkra uttalanden om.

Vi har ocksä i andra sammanhang under senare tid hafl tillfälle alt diskutera jusl Sveriges Radios självständighet. Jag menar att man bör vara konsekvent även när det gäller att man inte skulle tycka om att vi gjorde ett ingripande av det ena eUer andra slaget eller att man skulle anse att det vore bra om vi gjorde det.

Herr ÅKERLIND (m):

Fru talman! Jag tog detta exempel för att visa på elt, som jag uppfattar det, klart övertramp mot den regel som utbildningsministern här har givit entydigt uttryck för, nämligen att Sveriges Radios och TV:s program i sin helhet skall präglas av skälig balans mellan olika åsikter och intressen och att detta utesluter att programmen ges ett ensidigt poUtiskt innehåU. Det är en rätt allmänt håUen regel, och jag förstår att

Nr 23 utbildningsministern inte kan gä in på det enskilda fallel. Jag valde del

T, j j emellertid som elt exempel för all bevisa hur man här enligt min mening

Torsdagen den o e

11 r 1. -imi RJort ett klart övertramp.

11 februari 1971

Ang. bestämmelserna Överläggningen var härmed slutad. för krigsplacering

i hemvärnet

§ 8 Ang. bestämmelserna för krigsplacering i hemvärnet

Herr försvarsministern ANDERSSON erhöll ordet för att besvara herr Fågelsbos (c) i kammarens protokoll för den 2 februari intagna fräga, nr 46, och anförde:

Fru talman! Herr Fågelsbo har frågat mig om bestämmelserna för att en person skall kunna krigsplaceras i hemvärnet och därmed medges befrielse från fullgörande av föreskrivna repetitionsinkaUelser.

Bestämmelserna föreskriver att lämpliga värnplikliga efler friviUigl åtagande kan krigsplaceras i hemvärnet. Del är därvid främsl befälsul-bildade värnpliktiga som kan komma i fräga.

Antalel värnplikliga som pä detta sätt får krigsplaceras bestäms för närvarande av chefen för armén. Fr. o. m. den 1 juli 1971 kommer överbefälhavaren alt bestämma högsta antalet för varje militärområde.

Förfaringssättet är i stort följande. Försvarsområdesbefälhavare har ansvaret för rekryleringen. Värnpliktig, som är aktuell för krigsplacering, avgör själv om han är vUUg all anslula sig tUl hemvärnet. Om sä är fallet gör försvarsomrädesbefälhavare framstäUning i saken tUl aktuell trupp-regislreringsmyndighet.

Värnplikiig som krigsplaceras i hemvärnet är skyldig att varje är fullgöra ulbildning i hemvärnet under minsl 20 och högst 50 timmar. Han inkallas inte tUl repelilionsutbildning under tid då han är krigsplace-rad i hemvärnet.

Herr FÅGELSBO (c):

Fru lalman! Jag skall be att lill försvarsministern få framföra etl lack för del svar jag här har fått. Den fräga det gäller har jag hört flera framställa.

Det är väl knappast någon som anser att en inkaUelse tUl militärtjänstgöring kommer riktigt tjänligt. Men del finns vissa grupper i värt samhälle, nämligen ensamförelagarna, för vUka del verkligen blir problem vid inkallelser. De har ställt sig frågan; Har vi inte möjligheter att bli krigsplacerade i hemvärnet och därmed befriade frän att inkallas till repetionsövningar? Vi vet ju att rekryteringen till hemvärnet inte har gått sä lätt. Samtidigt har frän militära myndigheter framhållits hemvärnets stora belydelse i vår försvarskedja.

Jag har här av försvarsministern fått elt klart och koncist besked, och för detta ber jag alt få säga etl hjärtligt lack.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 9 Om deklarationshjälp på fångvårdsanstalter

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara fru Nordlanders (vpk) i kammarens prolokoll för den 4 februari intagna fråga, nr 50, och anförde:

Fru talman! Fru Nordlander har frågat mig om jag vUl medverka lill att deklarationshjälp ordnas för intagna pä fängvårdsanstalt i syfte all undvika de olägenheter i form av skönslaxeringar som eljest kan drabba dem som underlåtit all avge självdeklaration.

Kriminalvårdsstyrelsen har i elt cirkulär om vård i anstalt föreskrivit att de intagna i januari månad varie år genom anslag eller på annat lämpligt sätt skall erinras om skyldigheten alt avge självdeklaration samt anmodas alt för della ändamäl anskaffa debetsedlar, kontrolluppgifter och andra behövliga handlingar. Del föreskrivs vidare i cirkuläret alt deklarationsblanketter skall tillhandahällas genom anstaltens försorg och att intagen som behöver hjälp med att upprätta deklaration eUer som vill ansöka om uppskov med att avlämna denna skall av tjänsteman vid anstalten fä det biträde som lämpligen kan lämnas.

Jag har erfarii att anstallsledningarna, där sä undantagsvis behövs, ser tiU alt särskild deklaralionsexperlis stäUs lill den intagnes förfogande. Del förekommer ocksä all man ger intagen permission för alt underlätta för honom att fullgöra sin deklarationsplikt.

På grund av vad jag nu har sagt anser jag inte all nägra åigärder frän min sida är behövliga.

Nr 23

Torsdagen den Il februari 1971

Om deklarationshjälp pä fångvårds-anstalter

Fru NORDLANDER (vpk):

Fru lalman! Jag lackar justitieministern för svaret, även om det inte var särskilt positivt och även om övervakarna, som har hand om de frigivna när dessa kommer ut i arbetslivet, inte har samma uppfattning.

Vi närmar oss nu den 15 februari, som är dagen för avlämnande av allmän självdeklaration. För flertalet medborgare är väl delta inget problem, och bestämmelserna efterlevs någorlunda av de flesta, även om vi knorrar en del. Varje är finns det emellertid grupper av medborgare som av oUka skäl underläler att fullgöra deklarationsskyldigheten. Detta får till följd s. k. skönstaxering, vilken i mänga fall medför onödiga restskatter med negativa konsekvenser för den enskilde.

En kategori som ofta återfinnes i sädana sammanhang ärjust den som min enkla fräga gäUer - de intagna på våra kriminalvårdsanstalter. Pä grund av obefintliga eller låga inkomster under interneringstiden underlåter de att deklarera, något som i och för sig ocksä kan förklaras av andra skäl. Den intagne skall själv införskaffa kontrolluppgifter och andra erforderliga handlingar och ta initiativet - vilket kanske inte alltid blir av — till deklarationen.

Del är riktigt att den som är i behov av hjälp vid upprättandet av deklarationen har rätt att få sådan av tjänsteman vid anstalten. Men della fungerar ju inte. En assistent vid en anstalt som ansvarar för mellan 60 och 80 intagna har inte möjUghet att ge den hjälp som del här är fräga om och ännu mindre att se tiU all deklarationen fullföljs.

Underlätenheten att deklarera fär liU följd att när den intagne friges

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Ang. ersättningen till kommun för vissa kostnader för samhäUsvård

och kommer ul i arbetslivet och skaU anpassas till samhället påförs vederbörande restskatt efter skönstaxering som tUlsammans med den ordinarie skatten tar så stor del av inkomsten att intresset för fortsatt arbete minskar eller helt upphör, vilket försvårar försöken tUl återanpassning. Därför bör de intagna pä våra anstalter ges obligatorisk deklarationshjälp, om inte i år så under kommande är.

Herr justitieministern GEIJER:

Fru talman! Tyvärr är detta nog inte bara ett problem för dem som är intagna pä fångvårdsanstalter. Fru Nordlander säger att systemet på anstalterna inte fungerar i den formen all personalen där alltid kan lämna en deklarationshjälp motsvarande den som man får på en deklarationsbyrå, och del är väl riktigt. Men vad jag ville framhålla i mitl svar var att då det gäller mera komplicerade situationer — mera komplicerade än vad som är fallet för människor i allmänhet - vid upprättandet av deklaration, sä skall man enligt de direktiv som utgått frän kriminalvårdsstyrelsen se liU att vederbörande kan få antingen deklarationshjälp eller permission.

Att införa obligatorisk deklarationshjälp förefaller visserligen sympatiskt, men dä uppkommer naturligtvis problemet att samma krav med lika stort skäl skulle kunna slällas av mänga andra grupper i samhäUet, Jag tror därför att vi åtminstone tills vidare får nöja oss med att försöka, pä sätt som jag här har angivit, underlätta för de intagna att deklarera.

Fru NORDLÄNDER (vpk);

Fru talman! Det är klart alt det finns flera grupper i samhället som skulle behöva en sådan här hjälp. Man skulle då genom en kommunal utbyggnad av servicen kunna lösa problemet och via de lokala skattemyndigheterna åstadkomma en lösning även för de grupper som jag här tagit upp.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. ersättningen tUl kommun för vissa kostnader för samhäUsvård

Statsrådet fru ODHNOFF erhöll ordet för att besvara herr Westbergs i Ljusdal (fp) i kammarens protokoll för den 5 februari intagna fräga, nr 54, tUl herr socialministem, och anförde:

Fru talman! Herr Westberg i Ljusdal har frågat hur enligt socialministerns mening bestämmelserna om högsta ersättningsbelopp som må tas ut av kommun enligt kungörelsen 1964:344 förenasmed socialstyrelsens anvisningar om barnavårdsnämnds rätt att tUlgodogöra sig barn tiUkommande förmåner. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara frågan.

Socialstyrelsens anvisningar om barnavårdsnämnds rätt att uppbära allmänt barnbidrag och andra liknande förmåner för omhändertaget barn är grundade på de särskilda lagbestämmelser som gäUer härom. De ersättningsregler, som häratöver finns i barnavårdslagen och den nämnda

kungörelsen, är under övervägande och omfatias även av det utredningsuppdrag som har lämnats tiU socialulredningen.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp):

Fru lalman! Jag ber att få lacka statsrådet Odhnoff för svaret på min fråga.

Anledningen till att frågan ställts är att man inom den kategori som har att handlägga sädana här ärenden ule i kommunerna har funnit en besvärande diskrepans mellan vad som står i socialslyrelsens anvisningar om barnavårdsnämnds rält att uppbära bidrag och de ersättningsregler som är fastslagna i barnavärdslagen.

Att socialstyrelsen har uppmärksammat denna diskrepans framgår bl, a, därav all man i oktober 1968 gjorde en framstäUning tUl Kungl, Maj:l om ändring av kungörelsen 1964:344, syftande tUl i försia hand en anpassning av maximibeloppen lill de stegrade vårdkostnaderna, de ökade sociala förmånerna och den höga nivån för underhållsbidragen.

Nu säger statsrådet att dessa frågor är under övervägande och innefattas i det uppdrag som har givits tiU socialulredningen, och del beskedet ger mig anledning hoppas all denna diskrepans sä småningom kommer att försvinna. Det är också angeläget att sä sker och att det sker fortast möjligt.

Nr 23

Torsdagen den 11 febmari 1971

Ang. tillämpningen av bestämmelserna om bl. a. disciplinärenden inom statens järnvägar

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Ang. tUlämpningen av bestämmelserna om bl. a. disciplinärenden inom statens järnvägar

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för alt besvara herr Nilssons i Östersund (s) i kammarens protokoll för den 15 januari intagna fråga, nr 25, och anförde:

Fru talman! Herr Nilsson i Östersund har frågat mig om jag är i tillfälle att redogöra för erfarenheterna av lillämpningen av kungörelsen (1965:844) om handläggning av disciplinärenden hos statens järnvägar.

För StatUgt anställda tjänstemän finns regler om disciplinpåföljder i statstjänstemannalagen (1965:274). Frågor om disciplinpåföljder avgörs inom statsförvaltningen vanligen av myndighetens styrelse eller av en särskild nämnd inom myndigheten. För SJ:s verksamhetsområde finns särskilda handläggningsregler i den nämnda kungörelsen, vilka syftar tUl att göra förfarandet enklare och smidigare. I kungörelsen föreskrivs nämligen ett system med föreläggande av disciplinstraff. Om sådanl föreläggande godkänns av den misstänkte, gäUer det som beslut. De flesta förelägganden godkänns ocksä. Om etl föreläggande inte godkänns, hänskjuis frägan tUl elt kollegium. Det bör noteras att många anmälningar och rapporter över huvud inle föranleder nägon åtgärd. Som en mätare på hur påföljdssystemet fungerar kan jag nämna all, medan under åren 1969 och 1970 sammanlagt omkring 400 disciplinärenden ledde till åtgärd av SJ, under samma tid bara 10 ärenden avgjordes av regeringsrätten efter besvär över beslut av SJ.

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Ang. tillämpningen av bestämmelserna om bl. a. disciplinärenden inom statens järnvägar

Slutligen vUl jag erinra om att den av chefen för justitiedepartementet liUsalta ämbetsansvarskommittén ser över bl, a. reglerna om disciplinansvar. En framställning av SJ om utredning i syfte att få till stånd bl. a. ändring i reglerna för SJ har överiämnals lill kommittén all övervägas i det forlsalla arbelel. Kommittén väntas lämna sitt slutbetänkande i år.

Herr NILSSON i Östersund (s):

Fru talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret, som jag vill beteckna som myckel positivt. Jag är förhindrad att ta upp del konkreta fall som ligger bakom min enkla fråga, etl fall som också har prövats av domstol, och därför skall jag här bara anlägga några principiella synpunkler på denna sak.

Avsikien med min fräga har varit alt i gällande beslämmelser få till stånd en ändring i den riktningen all de SJ-anställdas berättigade krav att få ha sin frilid ograverad bättre tillgodoses inom ramen för de förpliktelser mot allmänheten som elt serviceföretag av SJ;s typ har.

Enligt gäUande bestämmelser skall de anställda vid SJ ha ett bestämt antal fridagar per är, och tjänstgöringen fär inle omfatta mer än vissa limmar per dygn. Pä grund av bl. a. personalbrist har dessa beslämmelser emellerlid varil svära att följa. Personalledaren har enligt nu gällande bestämmelser också rält att ringa upp vederbörande i bostaden under en fridag och meddela ändrad tjänstgöring eller höra efler, om han är villig att arbeta pä övertid, eUer i nödfall beordra sädan tjänstgöring.

Dä dessa möjligheter på grund av bl. a. personalbrist utnyttjas alllför ofta, skapar det lätt irritation och olust hos dem som fär sina fridagar förstörda. Det borde i stället, har del sagts mig, kunna ordnas med ett antal hemreserver, som vore särskilt avdelade och således medveina om all de i nödsituationer måsle rycka in. Del skulle alltså vara fråga om ett slags jourljänsl. Även om detta — det förstår jag — är en kostnadsfråga, borde man kanske ändå pröva det systemet.

SJ har även etl eget domslolsförfarande och elt eget bestraffningskollegium. I etl yttrande lill Konungen, avgivet av chefen för SJ i samband med domstolsprövningen av det enskilda fall som föranlett min enkla fråga, hemslällde SJ om alt kungörelsen om bestraffningskollegium och bestraffningsregister vid SJ måtte upphävas och all SJ skall slippa tiUämpa elt domslolsliknande förfarande gentemot sina anställda med suspension och löneavdrag. I slutklämmen yrkar man ocksä på alt den utredning verkställes som kommunikationsministern talade om. Han upplyste även kammaren om alt denna framställning hade överlämnats lUl ämbetsansvarskommittén.

Jag betraktar detta som någonting mycket positivt. Jag hoppas att det skall bli möjligt för denna kommitté att finna lösningar som bäde tUlfredsläller personalorganisationerna och lillgodoser de uppgifter som SJ såsom serviceförelag har.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Ang. säkerhetsregler för transport av olja på landsväg

Nr 23

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara fru Frcenkels (fp) i kammarens protokoll för den 26 januari intagna fräga, nr 38, tUl herr civilministern, och anförde;

Fru lalman! Fra Fraenkel har frågat civilministern, om denne vill medverka lill att sädana säkerhetsregler utfärdas för transport av olja pä landsväg, alt haverier i möjligaste män kan undvikas. Frågan har överlämnats tiU mig för besvarande.

Enligl förordningen om brandfarliga varor ankommer del på kommerskollegium att utfärda närmare beslämmelser om biltransport inom Sverige av bl. a. olja. Kommerskollegium uppställer också tekniska normer för sådan transport saml godkänner särskilda besiktningsmän för tankbUar tillverkade för transport av brandfarlig gas eller brandfarlig vätska. Dessa bestämmelser och liUsynsverksamheten syftar bl. a. lill alt öka säkerheten vid sådana transporter genom bl. a. haveriförebyggande åtgärder.

När det gäller internationella landsvägstransporter pågår sedan länge inom FN:s ekonomiska Europakommission, ECE, etl omfattande arbeie för all få tUl stånd godtagbara säkerhetsföreskrifter för alla typer av farUgl gods. Detta arbeie har lett till att en europeisk överenskommelse utarbetais om internationell transport av farligt gods på väg, vanligen betecknad med initialerna ADR. Däri ges detaljerade föreskrifter om vUka farliga ämnen och föremål som över huvud tagel får transporteras pä väg och pä vUka sätt detta i så fall fär ske, om transportfordonens utrustning, om de åtgärder som skall vidtas i händelse av olycka etc. Frågan om svensk anslutning lill denna överenskommelse övervägs för närvarande inom utredningen för befordran av farligt gods pä väg m. m.

Om vårt land ansluter sig till ADR kommer betydligt strängare säkerhetsföreskrifter än för närvarande all gälla för vissa internaiionella landsvägstransporter av farligt gods, Ulredningen undersöker i anslulning tUl sitt uppdrag också i vilken utsträckning säkerhetsföreskrifterna i ADR kan göras tillämpliga på rent inhemska vägtransporter.

Enligl vad jag erfarit kommer uiredningens förslag i frägan om svensk anslulning till ADR att läggas fram om nägon månad. Beträffande de inhemska transporterna avser ulredningen att före utgången av della är lägga fram förslag till provisoriska bestämmelser i avvaktan pä en mera definitiv förfatlningsmässig reglering i ämnet.

Torsdagen den 11 februari 1971

Ang. säkerhetsregler för transport av olja pä landsväg

FruFRyENKEL(fp):

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret. Det som föranledde att jag ställde denna fråga den 26 januari var den olycka som hände den 25 januari i Hol pä E 3, där en bil gick av vägen. Släpet välte och 8 000 liter olja rann ut pä vägbanan.

Man konstaterade att det var tvä faktorer som förhindrade en stor olycka: dels var det tjäle i jorden, dels var brandkåren tidigt på platsen och länspumpade oljan, I annat fall hade oljan kunnai ta sig ned i grundvattnet, varvid en hel bygds vallenförsörjning hade kunnat äventyras.

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Om miljövänliga toaletter i järnvägsvagnarna

Jag vill nu ställa frågan om oljetransporter skall fä ske med hjälp av sammankopplade släp. I olycka efler olycka visar det sig att del är släpvagnen som väUer. Sedan jag ställde denna fråga har jag läst om en olycka med släpvagn med bensin och om en med släpvagn lastad med timmer. När dessa släpvagnar välte uppstod inte sä svåra skador som kunde ha uppstått vid den av mig påtalade oljelransporlen.

Det svar jag fick av kommunikationsministern var hoppfullt. Jag skulle vilja uttrycka den förhoppningen att vårt land nu ansluter sig tiU ADR, varigenom vi får fram strängare säkerhetsföreskrifter. Jag hoppas också att statsrådet redan när det gäller de rent provisoriska bestämmelserna vill medverka i direkt miljöskyddande syfte till att vi kan få fram etl förbud mot oljetransporter med släpvagnar.

Överläggningen var härmed slutad.

§13 Om mUjövänUga toaletter i jämvägsvagnama

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för all besvara herr Wirténs (fp) i kammarens protokoll för den 2 februari intagna fråga, nr 42, och anförde:

Fru lalman! Herr Wirtén har frågat mig om jag avser vidta åtgärder för att påskynda införandet av miljövänliga toaletter i järnvägsvagnarna.

Jag är starkt medveten om vikten av att detta problem löses på lämpligt sätt. Jag följer också uppmärksamt det utrednings- och UtveckUngsarbete som SJ bedriver för att finna en sanitärt, tekniskt och driftekonomiskl godtagbar konstruktion av tågtoaletterna. Trots de tekniska svårigheter som föreligger räknar jag med att man i en relativt nära framlid skaU kunna komma fram till en sådan konstruktion.

Herr WIRTÉN (fp);

Fru talman! Jag ber att få tacka för svaret på denna fräga. Vi ställer i vårt land mycket stora krav pä hygien, och det är därför närmast överraskande att nedsnuskandet av våra järnvägsstråk genom SJ:s primitiva tågtoaletter fär fortsätta år efter år.

Problemet har påtagligt förvärrats genom det ökade antalet expresståg. Den enda restriktion som finns för användning av tågtoaletterna är som bekant att de inte skall användas vid uppehåll. Eftersom expresstågen inte gör uppehåll på mer än ett fätal stationer, sker utsläpp ofta i omedelbar närhet av bostadsområden, större såväl som mindre.

Fru talman! För att nämna det kanske minsl farliga men mesl synliga är det inte ovanligt med kringflygande toalettpapper inne i tätortsbUd-ningar. Det är inte överraskande att tågpassagerare försöker undvika att använda tågtoaletterna för att slippa bidra lUl nedsnuskningen.

Av kommunikationsministerns svar framgår alt SJ bedriver försöksverksamhet på detta område. Från tidigare behandling av frägan i riksdagen känner vi till att en sådan har pågått sedan år 1968, alltså under en avsevärd tid. Detta är således ingen ny fråga för oss. Senast för ett år sedan motionerade jag bl, a. själv om att SJ skulle vidta skyndsamma

åtgärder för att införa slutna toaleltsystem i passagerarvagnarna. Allmänna beredningsutskottet, som yllrade sig över denna moiion, sade alt det är beiydande sanitära olägenheler som förorsakas av avfall från tågtoaletter.

Naturvårdsverket yttrade sig också över motionen och ansåg att spridning av avfall och latrin genom öppna tägloaletler inte överensslämmer med intentionerna i naturvårdslagens 23 § — den som rör nedskräpning av naturen.

Utskottet och riksdagen till sisl, fru lalman, summerade med alt säga att det är angeläget att nu pågående försök påskyndas.

När vi nu således etl år senare får svar från kommunikalionsminislern i denna fräga — en fräga som riksdagen bedömt vara synnerligen angelägen och vars lösning skulle påskyndas på allt sätt — då säger han endast att han hoppas att man inom en relativt nära framtid skall kunna komma fram till en konstmktion som är användbar. Vad är en "relativt nära framtid"? Kan vi få ett svar frän SJ om det kommer alt ske en utvärdering av olika typer av tågtoaletter under vårmånaderna eller kommer vi om ytterligare ett år all bli tvungna alt diskulera denna fräga i väntan pä besked?

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Om miljövänliga toaletter i järnvägsvagnania

Herr kommunikationsministern NORLING:

Fru talman! Som jag nämnde nyss har SJ under arbelel med all få fram en ny konstruktion av tågtoaletter stött pä en rad tekniska svårigheter. Vissa kemiska toaleltsystem möjliggör t. ex, inte direkt tömning i de kommunala avloppsnäten. Andra lämpar sig inte för aUmänt bruk på grund av att de inle förmår bryta ned främmande avfall som tidningar, pappershanddukar etc. Andra system åter kräver så stora mängder elektrisk energi att de inte utan vidare kan kopplas in i tågen. Den konstruktion som för närvarande bedöms ha de bästa förutsättningarna all klara problemen är den s. k, vacuumtoaletten. Utomlands har man ocksä liknande problem, vilket SJ erfarit vid sina kontakter med utländska järnvägsföretag och lUlverkare för utbyte av erfarenheier.

Jag kan inle ge etl svar på den direkta frågan om när SJ kommer att kunna presentera en tillfredsställande lösning av detta problem. Jag kan bara tiU frågeställaren uttala den bestämda uppfattningen att SJ upplever detta problem kanske mesl intensivt av alla intressenter. Jag är alldeles övertygad om alt inle en dag i onödan kommer att förspillas frän del hållet för att denna fräga skaU få en tillfredsställande lösning.

Herr WIRTÉN (fp):

Fru talman! Jag är hell klar över alt del finns en rad tekniska problem som sammanhänger med dessa tågtoaletter. Jag har ocksä följt utvecklingen frän all man började med elloalelter och underkände dem för alt sedan finna all de kemiska toaletterna var behäftade med de problem som kommunikationsministern anförde. Jag vet ocksä all man just nu häUer pä att utprova del syslem som nämndes i den motion som jag var med om att väcka i riksdagen föregående år, dvs. ett slutet syslem - det s. k. vacuumsyslemet.

Man kan ändå inte underlåta att förvånas över att teknikerna behöver

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 21-24

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Om säkerhetsbestämmelser avseende traktorer för snöröjning

arbeia år efler år på en sak som av alla bedöms vara myckel angelägen. Kommunikationsministern vitsordade även detta inledningsvis i sitt svar i dag. Del är egendomligt att man aUlfort behöver fundera sä mycket när det gäller tågtoaletterna dä man tekniskt har klarat samma sak för mänga är sedan vad belräffar flygel.

Därför är del med besvikelse jag i kommunikationsministerns andra svar inregistrerar all man inle inom en bestämd tidsperiod kan få en utvärdering av de försök som nu pågår. Det som kallades för "en nära framlid" är aUtsä något myckel obestämt även i dag. Della beklagar jag, fru lalman, men jag hoppas att den positiva attityd som kommunikationsministern ändå visade upp i sitt svar kan ge resullat så alt jag slipper ålerkomma om etl år igen.

Överläggningen var härmed slulad.

§14 Om säkerhetsbestämmelser avseende traktorer för snöröjrUng

Herr kommunikalionsminislern NORLING erhöll ordet för all besvara herr Måbrinks (vpk) i kammarens prolokoll för den 4 februari intagna fråga, nr 52, och anförde:

Fru lalman! Herr Måbrink har frågat mig, om jag är beredd att pröva frågan om utfärdandet av sådana bestämmelser i vägtrafikförordningen, all slörre traktorer vilka i tätbefolkade bostadsområden används för snöröjningsändamäl och vilka genom sin konslruklion har ytterligt försämrad siklmöjlighet endast fär framföras om ledsagare är tillgänglig för undvikande av barnolycksfaU,

1 vägtrafikförordningen finns flera beslämmelser som är aktuella i de situationer som herr Måbrink berör. Som exempel kan nämnas stadgandet alt avgivande av tecken eller signal inte fritar en förare från skyldigheten alt förvissa sig om alt tillämnal färdsätt inle innebär fara för andra vägtrafikanter. Vidare finns en regel om backning och vändning som säger, att sådana manövrer inte får företas med mindre föraren förvissat sig om att de kan ske utan fara för övrig trafik. Härtill kommer naturligtvis den allmänna grundregeln om väglrafUcants skyldighet alt iaktta varsamhet och omsorg tUl förekommande av trafikolycka.

Det föreskrivs också i vägtrafikförordningen, att förande av fordon i väghållningsarbete skall ske med iakttagande av erforderliga försiktighetsmått. Vidare har trafiksäkerhetsverkel utfärdat föreskrifter om särskilda trafikanordningar vid vägarbete, dit bl. a, snöröjning räknas. Häri anges t. ex. att fordon i sådant arbete bör vara utrustat med lykta som visar blinkande (roterande) gult sken. Några särskilda regler om ledsagare vid snöröjning och liknande har inle tagits in i dessa föreskrifter, eftersom det inle bedömts praktiskt möjligt att i detalj behandla alla förekommande väghäUningsarbelen, som ju sker under myckel skifiande förhållanden och pä mänga olika sätt, I stället har allmänt föreskrivits att förare av väghållningsfordon skall iaktta såväl vägtrafikförordningens bestämmelser som lokala trafikföreskrifter. Givetvis följer trafiksäkerhetsverket fortlöpande utvecklingen med hänsyn tUl behovet av ytterligare regler tUl

undvikande av olyckor. Det synes emellertid knappast lämpligt att i vägtrafikförordningen ta in delaljbestämmelser av här ifrågavarande slag.

Givetvis åvilar det föraren all frän fall lill fall bedöma om hjälp i form av dirigering erfordras och i sä fall påkalla sädan hjälp. 1 praktiken förekommer också ofta all en medarbelare finns med vid snöröjning pä gator inom tättbebyggt område. Genom information får man söka medverka till att detta tUlvägagängssätl blir ytterligare utbrett där sä erfordras.

Jag vUl slutligen erinra om all molorredskapsulredningen är sysselsatt med alt se över olika regler rörande trafiken med traktorer och motorredskap. Jag har inhämtat alt även frägan om skydd för Iredje man prövas inom ulredningen.

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Om säkerhetsbestämmelser avseende traktorer för snöröjning

Herr MÅBRINK (vpk):

Fru talman! Jag viU lacka statsrådet Norling för svaret på min fräga. Anledningen till alt jag ställt frägan är den dödsolycka som inlräffade i Hofors för ungefär tre veckor sedan i samband med snöröjning inom ell slort barnrikl bostadsområde. Den omkomne var en fyraårig pojke, som befann sig bakom en traktor som backade.

Denna händelse har helt naturligt upprört många människor, i försia hand barnfamiljerna. Man frågar sig om säkerhetsbestämmelserna för de aktuella snöröjningslraktorerna är tillfredsställande. En annan fräga är om del är nödvändigi att använda traktorer av den storlek, som del nu är fräga om, i bostadsområden.

Den aktuella traktorn väger 13,7 ton, men del händer också alt traktorer som väger upp lUl 18 lon används. Från traktorns bakre del och 3,5 meter bakåt är siklen obefintlig. Med hänsyn liU della förslår var och en vilka risker som i försia hand barn utsätts för vid användning av dessa traktorer. 1 barnrika bostadsområden som t. ex. del, där den nyssnämnda olyckan inträffade, är riskerna särskilt slora.

Nu är del inle bara i Hofors som dessa jältelraktorer används ulan de brukas såvitt jag kan förstå litet varstans i landet. Enligt uppgifter har också lidigare flera olyckstiUbud inträffat, lyckligtvis inle med dödlig utgång. Vidare utsätts chaufförerna dagligen för en härd press, dä de hela liden är medveina om all siklen är obefintlig ell visst antal meter bakäl. Förare har berättat hur uttröttade de känner sig efter en lång dags körning under sädana förhållanden. Man kan inle kräva att dessa chaufförer när de arbetar på ackord skall hoppa ut ur traktorn vid varje backning.

Det har framställts förslag om att en man skall medfölja traktorn när den används inom bostadsområde. Det har också föreslagits alt del skall monteras på en signalanordning, som ljuder när traktorns backväxel läggs in. Jag är medveten om all delta medför vissa nackdelar, exempelvis om traktorn måste köras sent pä kvällarna eller mitt i natten. För min del anser jag att den bästa lösningen skulle vara att förbjuda användning av dessa slora traktorer i bostadsområden. Del finns mindre och ur trafiksäkerhetssynpunkl bällre utrustade traktorer att använda inom bostadsområden. Jag tror all del vore värdefuUt om Irafiksäkerhelsverkel fick direktiv om alt undersöka denna fråga och att försöka lägga fram

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Ang. förläggningen av fraktbidragsnämndens kansU

förslag lill en lösning så snart som möjligl. Överläggningen var härmed slulad.

§ 15 Ang. förläggningen av fraktbidragsnämndens kansli

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Stjernströms (c) i kammarens protokoll för den 5 februari intagna fråga, nr 53, och anförde;

Fru talman! Herr Stjernström har frågat mig om jag är beredd att mot bakgrund av diskussionen om lokalisering av stallig verksamhel lämna en redovisning av de skäl som varit vägledande för förläggningen av fraktbidragsnämndens kansli till Stockholm.

Det har bedömts naturligt att förlägga fraktbidragsnämndens kansli med dess personal om fyra personer till Stockholm. 1 sammanhanget har bl. a. hänsyn lagits liU del förhållandel att företagen då de överväger transportstödets möjligheter ofta har anledning alt la samordnande kontakter med nämnden och kommersiella avdelningen inom SJ, som svarar för den hell övervägande delen av ifrågavarande transporter. Vidare bör framhåUas att fraktbidragsgivningen är en ny verksamhet av försökskaraktär, vilkel motiverar en nära uppföljning från departementets sida med hänsyn såväl till dess regionala effekter som till dess praklisk-administrativa hantering.

Herr STJERNSTRÖM (c):

Fru lalman! Frägan är ställd mot bakgrund av de diskussioner som förts angående utflyttning av statliga verk frän Slockholm och den rapport som delegationen för lokaUsering av statliga verk lämnade våren 1970. Placeringen av fraktbidragsnämndens kansli är mig velerligt den försia nylokaliseringen av statlig verksamhet tiU Stockholm sedan rapporten lämnades.

När finansministern 1969 tiUkallade den här delegationen anförde han följande: "Enligt min mening bör det eftersträvas att i ökad omfattning lokalisera statlig verksamhet utanför Slorstockholmsomrädet. Delta gäUer såväl civU som mUitär stallig verksamhet." Mot bakgrunden av del uttalandet och de förslag som delegalionen framfört i sin rapport finner jag det anmärkningsvärt att detta nyinrättade kansli, som handlägger fraktbidraget i Norrland, förlagts just till Stockholm.

Motiven för en förläggning lill Slockholm är svaga. Man undrar med oro om lokaliseringen av detta kansli tUl Stockholm möjligen vittnar om tveksamhet inför utflyttningen av statliga verk i den omfattning som delegationen föreslagit. Jag är medveten om att det inte gäller sä mänga anställda, men en förläggning tUl exempelvis Östersund skulle ha givil besked om regeringens viljeinriktning. Det hade dessutom varit av stor betydelse, om den dalabehandling del här blir fråga om hade föriagls lill det dataföretag som nu utvecklas i Östersund. Men regeringen bedömde det naturligt att satsa på Stockholm,

Önskar man att företag skaU flytta tUl Norrland och vidlar ätgärder

för att slimulera en sådan ulveckling, bl, a, genom fraktbidraget, vore det psykologiskt riktigt att även det här kansliet hade förlagts dit. Men den statliga verksamhelen sviker inlandet. Under 1960-talet har de statliga företagen Vatienfall, SJ och televerket minskat antalet sysselsatta i Jämtland med drygl 1 200 personer. Nog borde väl ändå regeringen ha vågat sig pä en liten kompensation. Del hade varil ett sleg i rätt riktning, om än blygsamt, om fraktbidragsnämndens kansli lokaliserats dit,

J-ig hoppas verkligen — samtidigt som jag tackar för svaret på frågan — alt kommunikationsministern kommer alt ompröva lokaliseringen.

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Ang. förläggningen av fraktbidragsnämndens kansli

Herr kommunikationsministern NORLING;

Fru talman! Bara ell par korta kommenlarer, eflersom herr Stjernström lämnade en felaktig uppgift i sitt anförande. Det är nämligen inte så som herr Sijernström sade att del är fråga om fraklbidrag som skall utgå enbart lill förelag i Norrland. Fraktstödet skall utgå lill endera avsändare eller mottagare av fraktstödsberattigad sändning. Det innebär alltså all fraklslöd ofta kommer all utgå tUl mottagare av sändning i södra eller mellersta delarna av landel. Jag ulgår ifrån att herr Stjernströms uppgift om detta var en felsägning.

Det är emeUertid ocksä angeläget alt konstatera att det här är fräga om en lokalisering av fyra personer. Jag är inte den som i nägol avseende fäster mig alllför myckel vid siffror. Men när man gör en sädan jämförelse som den som herr Stjernström här gjort finns det väl ändå, fru talman, mot bakgrunden av att detta är en försöksverksamhet samt med lanke på alla de andra skäl som jag anförde i mitt första inlägg kanske ändå anledning säga att del fär vara en viss proportion också i argumenteringen.

Herr STJERNSTRÖM (c):

Fru lalman! Jag sade all fraklslödet gäller Norrland, och det gäller Norrland, även om del är rikligl alt det också gäller en del förelag i andra delar av landet.

Det resonemang som kommunikationsministern för här vittnar nästan om att det inle skuUe finnas telefon i del här landet. Allting måsle ju inle nödvändiglvis finnas i Stockholm bara därför att man ibland kan ha anledning att resa dit.

Det är riktigt att del här gäller fä personer, men vi i inlandet är inte bortskämda med stora företag, sä vi tackar och tar emot ocksä ifall vi skulle erbjudas litet mindre företag. Därtill kommer att statliga verk har en viss lendens att växa. Därför skulle man vara tacksam om vi finge elt sådant växande företag även i inlandet.

Det är en försöksverksamhet, men jag kan inle förstå varför det aldrig går att bedriva försöksverksamhet ulanför Stockholm,

Herr kommunikationsministern NORLING:

Fru talman! Det skall bli en ambition frän min sida all se tUl att delta kansli icke växer.

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 23

§ 16 Om utmärkning av s. k. seglarhamnar i sjöfartsverkets båtsportkort

Torsdagen den 11 februari 1971

Om utmärkning av s. k. seglarhamnar i sjöfartsverkets båtsportkort

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordel för att besvara herr Norrbys i Åkersberga (fp) i kammarens protokoll för den 5 februari intagna fräga, nr 56, och anförde:

Fru lalman! Herr Norrby i Åkersberga har frågat mig om jag avser alt vidtaga ätgärder så alt de s, k. seglarhamnarna äter skall kunna utmärkas i sjöfartsverkels båtsportkort.

Som herr Norrby påpekat i sin fräga utmärktes lidigare seglarhamnar pä sjöfartsverkets båtsportkort. Detta var avsell som en åtgärd som skulle höja sjösäkerheten och som en serviceälgärd för bätsportens folk,

I skrivelse till sjöfartsverket i augusti 1970 anförde emeUertid JO att denna utmärkning av seglarhamnar kunde komma all medföra inträng i enskild rätt om de användes som ankarplats under längre sammanhängande tid. JO ansåg det vara ofrånkomligt att sjöfartsverket inhämtar berörd markägares mening och samråder med företrädare för sådana allmänna intressen som hälsovård, naturvärd och miljöskydd.

Delta är bakgrunden lill alt de s. k. seglarhamnarna för närvarande inte utmärks på bätsportkorten. Avsikien är emellertid all — sedan förekomsten av störningar och olägenheter karllagts — överväga åtgärder som möjliggör ell återinförande av de ifrågavarande hamnarna på korlen.

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Fru lalman! Jag lackar kommunikationsministern för svaret pä min fråga om seglarhamnarnas utmärkning i bålsporlkortet. Dessa seglarhamnar är nu utmärkta i dubbel bemärkelse. De är utmärkta i bålsporlkortet och utmärkta som övernallningshamn och skyddad ankarplats vid dåligt väder. Jag exemplifierar med att visa kammaren en bUd som visar hur en sädan seglarhamn är markerad i kortet,

Grundinformalionen om dessa seglarhamnar har sjöfartsverket hämtat ur en bok av Améen och Hansson med titeln "Seglarhamnar på ostkusten". Sjömätningen av dessa hamnar har utförts genom Svenska kryssarklubbens försorg efter tillstånd av Kungl, Maj;t. Delgivning av boken har skett lUl respektive länsstyrelser,

Bålsporlkortet har kommit lill som en service för frilidsbälstrafiken, och där har lagils in uppgifler inle bara om seglarhamnar utan även om bensinstationer, telefonautomater, gästhamnar, naturreservat, friluftsområden, fägelskyddsområden osv. Dessutom är kortet försett med en rikhaltig sjövettspropaganda. Upplysningen om dessa seglarhamnar bedöms av sjöfartsverket vara av stort värde ur sjösäkerhetssynpunkt.

Denna försämring av samhällets service tUl båtsportens utövare som borttagandet av seglarhamnarna utgör har väckt slor irritation, i synnerhei som den inte behandlats i sjösäkerhelsrådel, ell samarbets-organ där sjöfartsverket, naturvårdsverket och bålfolket är företrädda. Yllersl lycks beslulel alt slopa seglarhamnarna i årels tryckning av bålsporlkortet bero på att sjöfartsverket saknar personeUa resurser att fullfölja JO:s inteniioner i det av statsrådet refererade uttalandet. Det kan noleras här att JO där ifrågasatte slalliga myndigheters befogenhet all dirigera allmänheten till viss plats under utnyttjande av aUemans-

rätlen. Den syn på allemansrätten som JO där företräder tycker jag inte är särskill framsynt. Den sätter markägarintressena före den friluftande allmänhetens iniressen. Inte heller i frilidsbätsulredningen som sysslar med näraliggande frågor enligt sina direktiv var denna fråga uppe till behandling innan sjöfarlsstyrelsens beslut togs. Det är lydligen ett nytt exempel pä en brislande samordning i statsförvaltningen.

Naturvärdsverket får pengar från aulomobilskatlemedel för åigärder för frilidsbälirafiken, 8,5 miljoner kronor enligt årets statsverksproposilion, pengar som sedan delvis förs vidare tUl sjöfartsverket. Bl, a. är 600 000 kronor aktueUa för sjökartearbelel enligt äskande för näsla års budget. Bälfolket har sålunda via drivmedelsbeskattningen betalat för sig, och betalat rejält - ungefär 30 miljoner kronor per år är frilidsbättrafi-kens årliga bidrag via drivmedelsbeskatlningen till aulomobUskatle-fonden.

De här seglarhamnarna är livligt frekventerade, och därför blir del aktuellt att förse dem med sop- och toaleltanordningar. Just den hamn, som jag nyss visade pä bilden och som alltså är utmärkt, är sedan förra året försedd med sopsäckssläll som har regelbunden tömning. Tar man nu bort markeringen på bätsportkorten belyder del att man inle dirigerar aUmänheten tiU platser där man har sådan service, och de här miljövärdsanläggningarna blir då mindre utnyttjade.

Jag vill då slälla frågan om statsrådet är beredd all omgående vidta åtgärder sä att man åtminstone i bålsporlkortens serie A redan i årets tryckning kan få med de seglarhamnar som är belägna vid kommunal eUer annan allmän mark.

Nr 23

Torsdagen den Il februari 1971

Om utmärkning av s. k. seglarhamnar i sjöfartsverkets båtsportkort

Herr kommunikationsministern NORLING;

Fru lalman! Bara elt par kommenlarer.

När herr Norrby i Åkersberga säger all delta skulle vittna om dälig samordning inom den statliga förvaltningen protesterar jag — jag tycker all del snarare lyder på respekt för riksdagens egen ombudsman och pä etl gott omdöme, när man tar hänsyn tUl justitieombudsmannens åsikter. Vi har ändå vissa förpliktelser mot vär egen justitieombudsman. När han nu har sagt alt en utmärkning av seglarhamnar kan komma all medföra inträng i enskUd rätt blir svaret pä den andra frågan som herr Norrby ställde, om man kan vänta sig all nägol skall ske inom den lid som han talade om, en upprepning av det sista siycket i mitt svar: "Avsikten är emellertid att — sedan förekomsten av störningar och olägenheler kartlagts — överväga åtgärder som möjliggör ell återinförande av de ifrågavarande hamnarna på korten."

Herr NORRBY i Åkersberga (fp):

Fru talman! Med all respekt för JO behöver man inle skriva under pä allt han säger i ett delaljärende, när man skall tillämpa samma principer pä andra platser. Här var del en enskild" markägare som hade gäll till JO och sagt: "Det passar inte mig att ha en seglarhamn 500 meter från mitl hus," Den är skymd bakom en holme, han ser den inle frän sin bostad, men den irriterar honom ändå, JO gjorde sitt uttalande. Jag lycker all man kan diskulera JO;s uttalanden, och framför allt bör man i den

Nr 23 administrativa tiUämpningen se tUl andemeningen i uttalandet. Det är

Torsdaeen den naturligt att i den mån det är en kommun som är ägare av den strand där

11 februari 1971 seglarhamnen är belägen är del bara att inhämta kommunens godkän-

_____________ nande. När dessulom kommunerna har vidtagit åtgärder delvis med

Om åtgärder mot statsbidrag för sop- och toaleltanordningar - i Stockholms skärgård t. ex,
vissa konsekvenser — är del rätt naturUgt att man strävar efler alt bibehåUa de seglarham-
av strejk bland narna.

besiktningsveterinärer Nu är del nägra veckor kvar lUl dead Iine för tryckning av bålsporlkortet serie A, för Stockholms skärgård alltså. Det finns fortfarande en chans att peta in åtminstone några av dessa värdefulla plalser - tryckningsförfarandet är sådanl att del går alt klara av.

Dessutom vidhåller jag att det är dåUg samordning när man frän

augusti 1970 tiU februari 1971 inte kan ordna de samråd som JO ställer

som etl villkor för alt seglarhamnarna skall få läggas ut i bätsportkorten.

Jag förulser alltså åtgärder av kommunikationsministern för att klara

denna fråga ålminslone i Stockholms skärgård — bälfolket väntar sig del.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Om åtgärder mot vissa konsekvenser av strejk bland besiktiungs-veterinärer

Herr statsrådet LÖFBERG erhöll ordet för att besvara herr Petterssons i Kvänum (c) i kammarens protokoll för den 4 februari intagna fräga, nr 47, och anförde;

Fru talman! Herr Pettersson i Kvänum har frågat mig om regeringen avser att vidta nägra åigärder som kan undanröja de allvarliga konsekvenser för folkförsörjningen, folkhälsan och djurskyddet som en strejk bland besiktningsveterinärerna skulle leda till.

SACO har den 5 februari 1971 varslat om strejk lUl den 13 februari 1971 för bl, a, besiktningsveterinärer. Dessa omfattades redan av ett tidigare varsel frän organisationen, vilkel emellertid återkallades.

Enligt 16 § i det huvudavtal om förhandlingsordning m, m. som gäUer mellan slaten och statstjänstemannens huvudorganisationer skall förhandlingar äga rum meUan parterna för att undvika, begränsa eller häva konflikt om någon av parterna bedömer alt konflikten är ägnad att otillbörligt störa viktiga samhällsfunktioner. Vägrar part alt ingå i förhandling eller kan enighet ej uppnås vid förhandling, kan part hänskjula frägan tiU stalstjänstenämnden för all få frågan om konfliktens beskaffenhet prövad,

Eflersom statens avialsverk bedömt att den nu varslade strejken, bl. a.
när det gäller besiklningsvelerinärerna, skulle otillbörligt störa viktiga
samhällsfunktioner har på begäran av avtalsverket förhandlingar förts
mellan avtalsverkel och SACO i syfte att begränsa konflikten. Vid dessa
förhandlingar har SACO vägrat att göra undantag från arbetsnedläggelse
bl. a. för besiktningsveterinärer. Avtalsverkel har därför hänskjutit frågan
tiU statstjänstenämnden den 9 februari 1971.
72 För närvarande avvaktas statstjänstenämndens prövning av frågan.

Finner nämnden konflikten vara ägnad alt otillbörligt störa viktiga samhällsfunktioner skall nämnden enligt 18 § huvudavtalet om förhandlingsordning hemslälla tUl vederbörande organisation att undvika eUer begränsa konflikten.

Varslad slridsälgärd, som ej redan påbörjats, skall enligt 17 § samma avtal i princip uppskjutas i avvaktan pä nämndens ullålande. Vissa tidsgränser pä upp lUl tre veckor finns frän del frägan hänsköts till nämnden.

Inom det kommunala områdel har SACO varslat om strejk för alla kommunall anställda veterinärer. Eftersom SACO vid förhandlingar inle har velat göra undantag för denna grupp har Svenska kommunförbundet hänskjutit frågan tiU kommunaltjänstenämndens prövning. Nämnden har den 9 februari 1971 funnii att en strejk för besiktningsveterinärerna otUlbörligt skuUe störa ■viktiga samhällsfunktioner och hemställt hos SACO att undanta dessa tjänstemän frän sin planerade strejk.

För att undvika eller begränsa varslad slridsälgärd tillämpas nu beträffande veterinärerna den förhandlingsordning som antagits av parterna. Någon åtgärd från regeringens sida har ej diskuterats.

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Om åtgärder mot vissa konsekvenser av strejk bland besiktningsveterinärer

Herr PETTERSSON i Kvänum (c):

Fru talman! Jag ber försl att fä lacka statsrådet Löfberg för hans myckel uttömmande svar på min fråga.

När frägan stäUdes den 2 februari var läget ungefär detta: Besiktnings-veterinärerna är statligt anställda tjänstemän och lyder under veterinärstyrelsen. Flertalet är organiserade i Sveriges veterinärförbund och därmed anslutna tUl SACO, Den 2 februari lämnades från Velerinärförbundel det meddelandet att SACO ej undantagit besiktningsveterinärerna från sitt varsel om strejk frän den 5 februari. Varslet gäUde ocksä kommunalanställda besiklningsvelerinärer, som svarar för besiktning även av importerade köttvaror. Besiktningslvånget innebär att liU människoföda avsett kött skall i färskt tUlstånd godkännas vid besiktning av veterinär.

Det finns också en annan bakgrund till den här frågan; de erfarenheter som vi har från år 1966. Den s, k, SACO-konflikten detta är, då besiklningsvelerinärerna gick i strejk, medförde alt driften vid slakterierna måsle instäUas, vilket hade tUl följd att folkförsörjningen råkade i obalans och alt slaktdjursproducenterna fick vidkännas avsevärda ekonomiska förluster. Den allvarligaste av konfliktens konsekvenser var dock att trots en hemställan hos SACO om alt besiklningsvelerinärerna genom dispens mätte undantas från strejkvarslet, vägrade dessa att utföra besiktning och bakteriologiska undersökningar vid nödslakt av sjuka och skadade djur.

Eftersom lagen om besiktning m. m. av den 20 mars 1959 föreskriver att besiktning mäste ske omedelbart i anslulning till uppslaklningen av sjuka eller skadade djur, så betyder det många gånger totalförlust om inte besiktning kan ske av djurets värde. Delta kan i sin tur medföra att nödslaklen inte kommer tUl stånd, vilket ur djurskyddssynpunkt får allvarliga följder. Det kan också av förklarliga skäl resultera i att uppfödarna själva utför nödslakten, vilket på grund av utebliven

Nr 23

Torsdagen den 11 februari 1971

Om ätgärder mot hasardspel

besiktning kan innebära beiydande risker vid konsumtion av dessa varor.

Härtill kommer att vägran alt besiktiga saniletsslaklade djur direkl innebär en omfattande varuförslöring. Just sädana omständigheter brukar ju beaktas av övriga arbetstagarorganisationer i samband med konflikter pä del sällel att skyddsarbete fär ulföras i syfte att förhindra varuförslöring.

Jag är medveten om alt statsrådet Löfberg i dag inle kan svara pä annal sätt än vad statsrådet här har gjort. Den 9 februari hänsköts denna fräga liU stalstjänstenämnden för dess prövning. Därmed har frågan, hoppas vi, fått ett forum för en belysning som gör att man också skall komma tiU insikt om det allvarliga i att en handfull människor i detta läge praktiskt laget kan lamslå vår folkförsörjning, orsaka varuförslöring, sälla djurskyddet och även folkhälsan i fara.

Herr slalsrådel LÖFBERG:

Fru lalman! Jag har inle mycket all tillägga lill vad herr Pettersson här anförde. Försl emellertid ell förtydligande. Herr Pettersson nämnde att besiklningsvelerinärerna är statligl anslällda tjänstemän, och del är väl de statligt anställda han avser. Men jag viU lUlfoga den upplysningen att vi har både statligt och kommunall anställda besiktningsveterinärer. De statligt anslällda är besiktningsveterinärer vid kontrollstationer inom besiktningsvelerinärorganisationen, och de kommunall anställda är de som har hand om importbesiktningsärenden — imporlbesiklningsvete-rinärer,

I övrigt skulle jag vilja understryka den djupa oro och del aUvar som herr Pettersson gav uttryck åt. Jag delar hell uppfallningen att det skulle leda tUl stora skadeverkningar för värt samhäUe om denna strejk skulle sällas i kraft på della område. Jag vUl också gärna undersiryka förhoppningen att del maskineri som vi nu har lill förfogande, som parterna har enats om och som förhandlingsrätten lill väsentliga delar bygger pä, ändå skall ge till resultat all den varslade aktionen inte fär dessa allvarliga konsekvenser.

Överläggningen var härmed slutad,

§ 18 Om åtgärder mot hasardspel

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara herr Anderssons i Örebro (fp) i kammarens protokoll för den 12 januari intagna fräga, nr 4, och anförde:

Fru talman! Herr Andersson i Örebro har frågat mig vUka åtgärder jag ämnar vidtaga mot det alltmer tiUtagande hasardspel som försiggår i landet, bl, a, med s, k, enarmade banditer.

Lotteriutredningen lade i september 1970 fram förslagom ändring av lotteriförordningen. Förslaget innebär bl, a, en skärpning av beslämmelserna för lotterier, i vilka spelautomat eller roulett används. Del bereds för närvarande inom handelsdepartementet. Jag är därför inte beredd att närmare ultala mig om vilka ätgärder som bör vidtas mot de av herr Andersson i Örebro åsyftade spelformerna.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp); Nr 23

Fru talman! Jag skall fatta mig kort, Torsdaeen den

Efter det att jag framställt denna enkla fräga har jag sell alt statsrådet j j februari 1971

länker lägga fram en proposilion om ändring av lotteriförordningen, och ------

jag tror att om del blir en sädan bestämmelse som lotleriuiredningen syftat till, sä fär vi stopp på det tilltagande spelet.

Att jag tagit upp denna sak beror närmast pä att åklagarmyndigheterna med anledning av ett hovrättsulslag är 1963 är tveksamma om de törs väcka åtal. Jag har emellerlid blivit stärkt i min uppfattning att det var en bra utredning sedan jag läst del brev som jag fått från Sveriges automatägares riksförbund. Förbundet ondgör sig över utredningen och inskränkningarna i automalägarnas frihet att bedriva denna form av "underhållning", och de för in jämlikhetsprincipen i resonemanget. Delta brev har som sagt styrkt mig i min uppfattning att ulredningen var bra, och jag väntar nu bara pä att vi skall få en proposilion. Jag tackar än en gäng för svaret.

Överläggningen var härmed slutad,

§ 19 Föredrogs och hänvisades motionen nr 1208 till skatteutskottet,

§ 20 Föredrogs och bifölls interpellationsframställningarna nr 45 - 47.

§ 21 Interpellation nr 48 ang. skyddsmasker och barnskydd för civilbefolkningen

Ordet lämnades pä begäran lill herr GERNANDT (c), som yttrade;

Fru talman! Vid den kontinuerligt pågående utbUdningen av allmänheten, inklusive skolungdom i nionde årskursen, i den del av självskydds-utbildningen som avser "Personligl skydd" har vissa reaktioner hos deltagarna iakttagits. Utbildningen bekantgör för deltagarna vUka faror genom ABC-slridsmedel som den enskilde medborgaren kan komma att utsättas för i händelse av krig och redovisar även medel och materiel för civUbefolkningens skydd.

Det är mänga instruktörers erfarenhet att den största frågeaklivileten från kursdeltagarnas sida vanligen gäller skyddsmasken, som demonstreras och rekommenderas som skydd mot såväl gaser som radioaktivt stoft, Även de gas- och stofttäta barnskydden efterfrågas. Intresset för dessa skyddsdelaljer kan uppfattas som uttryck för den enskilde individens känsla av att de utgör det verkligt personliga och nära till hands varande skyddet. Att i denna situation behöva tillstå att antalet skyddsmasker och barnskydd understiger 1,8 miljoner enheter är naturligtvis inte förtroendeingivande för vare sig kursdeltagare eller instruktörer.

De anslag och den anskaffningstakt som planeras framgår av stats-
verksproposilionens bUaga 6, Försvarsdepartementet, och i ännu mer för
allmänheten tUlgänglig form i tidskriften CivUt försvar, nr 7 år 1970, som
bl. a. utsänds till alla civilförsvarsinstruktörer. Departementschefen har
visserUgen tillmötesgått civUförsvarsstyreisens näst högsia anskaffnings- 75

Nr 23 plan genom rekommenderad omfördelning av civilförsvarsstyrelsens

Torsdaeen den bestäUningsbemyndiganden, varvid dock andra materielgruppers anskaff-

11 februari 1971 ''' eftersattes, OfficieUa redogörelser visar emeUertid alt man med den

____________ för dagen aktueUa anskaffningstakten inte disponerar behövUgt antal

(enligt prognos) skyddsmasker, inklusive 14 procent barnskydd, förrän år 1990,

Att den svenska industrins tillverkningskapacitet härvidlag spelar en viss roll är väl bekant liksom att vissa ingående komponenter importeras, 1. ex. det aktiva kolet. Del senare bör beaktas ur beredskapssynpunkt.

Del är nalurliglvis allas förhoppning att de pågående internationella förhandlingarna rörande förbud mot användande av ABC-slridsmedel skall ge snara resultat och om möjligt onödiggöra användandet av bl. a. skyddsmasker, men att i dagsläget basera vårl lands behov av skyddsutrustning pä sädana förhoppningar är knappast realistiskt. Del torde vara en värdefull trygghetsfaktor för den enskUde individen att - i en relativt orolig värld — veta att det omedelbara närskydd som skyddsmasken utgör finns tillgängligt för alla medborgare. Del är en uppenbar jämlikhetsfråga!

Med hänvisning tUl det anförda anhåller jag om kammarens medgivande all lill herr försvarsministern fä stäUa följande fråga:

Är slalsrådel beredd alt redogöra för motiveringen till den i förhåUande till civilbefolkningens antal ringa tillgången pä och långsamma anskaffningstakten av skyddsmasker och barnskydd för civilbefolkningen?

Denna anhållan bordlades.

§ 22 Interpellation nr 49 ang. en fond till stöd för offer för diktaturen i Grekland

Ordet lämnades pä begäran lill

Fru ERIKSSON i Stockholm (s), som yttrade:

Fru lalman! Amnesly International framlade i fjol ett förslag lill Europarådet om en ekonomisk fond till stöd för den grekiska militärdiktaturens offer. Detta var etl förslag helt i linje med de förpliktelser som Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna ålägger signatär-makterna. De demokrater som terroriseras och förföljs av den styrande klicken tvingas ibland att ta sin tUlflykt tUl andra länder; ibland får de stanna i fängelse och uthärda tortyr, och familjerna råkar i svårt ekonomiskl trångmål. Sedan Röda korset avstängts frän hjälpverksamhet bland fångarnas familjer har hjälpbehovet blivit allt allvarligare.

Regimen i Grekland har också skärpts sedan Grekland efler hemställan
av de nordiska länderna uteslöts ur Europarådet. En ny arresteringsvåg
har svept fram över landet, och de fångar som enligt uppgifler i pressen
frisläppts lycks vara människor i hög ålder, ofta svårt sjukdomsmärkta,
som man är säker på icke skall ha kraft kvar att fortsätta kampen för
demokrati.
76 Oroande är vapenleveranserna, som från mänga länder går till

Grekland; ett land som visserligen inle befinner sig i öppet krig, men där Nr 23 regimen siöder sig pä väpnat våld gentemot sina egna frihetskämpar. Torsdagen den Greker i exil och sympatiserande kommittéer i olika länder har 11 februari 1971

protesterat mot leveranserna och hoppas att flera nationer skall följa --------

Västtysklands beslut alt stoppa sina vapensändningar. Självklart har icke Sverige skickat några vapen.

Förslaget om en fond för diktaturens offer accepterades av Europarådets församling och resulterade i en hemställan tUl ministerrådet om all upprätta en sådan fond. Ministerrådet avvisade emellertid förslaget, på vUka grunder är okänt. Det skuUe vara av stort inlresse att få vela, hur den svenske utrikesministern ser på fondfrågan och vUka möjligheter som kan finnas att med svenska regeringens bistånd grunda en hjälpfond.

Med hänvisning tUl del anförda hemställer jag om kammarens tillåtelse att liU herr utrikesministern rikta följande interpellation:

Kan statsrådet lämna en redogärelse för ställningstagandet i Europarådets ministerkommitté tiU förslaget om en fond till nödlidande grekiska diktaturoffer, och kan statsrådet se nägon väg för den svenska regeringen att medverka tUl att en fond upprättas?

Denna anhållan bordlades.

§ 23 Anmäldes och bordlades följande moiioner:

Nr 1209 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. Nr 1210 av hen Nilsson i Tvärålund m. fl.

avlämnade i anledning av Kungl. Maj 1:s proposition nr 11 med förslag tUl förordning om särskUt investeringsavdrag vid taxering tUl statUg inkomstskatt,

§ 24 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framstäUts, nämligen av

Nr 61 Herr Burenstam Linder (m) tUl herr statsrådet Moberg angående åtaganden i samband med svenskt deltagande i CERN;s storacceleratorprojekt:

Har åtagandena i samband med svenskt deltagande i CERN:s storacceleralor inpassats i någon långsiktig planering av forskningsanslagen och hur har dessa planer beretts?

Nr 62 Herr Wikström (fp) till herr utbildningsministern angående utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i undervisnings- och upplysningsarbetet:

Avser statsrådet att inhämta riksdagens yttrande med anledning av

förslagen från utredningen rörande sexual- och samlevnadsfrågor i

undervisnings- och upplysningsarbetet (USSU)?

Nr 23 Nr 63 Herr Ericsson i Åtvidaberg (fp) till herr indusiriministern an-

_ , . gående situationen vid Kalmar Verkstads AB:

Torsdagen den ...

I 1 r u -imi Ar statsrådet beredd att inför kammaren redogöra för situationen

II februari 1971 .
vid Kalmar Verkstads AB?

Nr 64 Fru Marklund (vpk) tUl herr socialminislern angående statsbidragen till handikappade för anskaffning och drifl av invaUdfordon;

Kan statsrådet upplysa om huruvida och när förslag kan emotses syflande tiU en utvidgning av förmånerna för handikappad att erhålla anskaffnings- och driflsbidrag för invaUdfordon tUl att gälla även i andra fall än vid förvärvsarbele samt även efter uppnådda 67 år?

§ 25 Kammaren åtskUdes kl. 15.43. In fidem

SUNE K, JOHANSSON

jSolveig Gemert