Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:22

Onsdagen den 10 februari

Kl. 14.00

§ 1 Justerades protokollet för den 2 innevarande månad

§ 2 Meddelande ang. plenum onsdagen den 17 februari, m. m.

Herr TALMANNEN yttrade:

Arbeisplenum onsdagen den 17 februari, som enligt den preliminära planen skulle börja kl. 10,00 eller 14,00, tar sin början kl. 14.00.

I enlighet med den preliminära planen kommer samtUga fredagssammanträden under tiden t. o. m. den 12 mars att bU bordläggningsplena.

§ 3 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts propositioner nr 12 tUl lagutskottet och m 14 tiU civUutskottet.

§ 4 Föredrogs och hänvisades fullmäktiges i riksbanken förslag om dispositionen av riksbankens vinstmedel för år 1970 tiU finansutskottet.

§ 5 Föredrogs och hänvisades motionerna nr 1201-1207 tiU skatteutskottet.

§ 6 Föredrogs och bifölls interpeUationsframstäUningarna nr 42—44.

§ 7 Föredrogs och lades till handlingarna konstitutionsutskottets betänkanden

nr 3 över granskning av riksdagens ombudsmäns ämbetsförvaltning år 1970 och

nr 4 i anledning av riksdagens lönedelegations redogörelse för delegationens verksamhet under år 1970.

§ 8 Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 5 med uppgift på fyra vilande förslag tiU grundlagsändringar avseende regeringsformen, riksdagsordningen och tryckfrihetsförordningen.

Kammaren antog de genom förevarande betänkande anmälda förslagen tiU grundlagsändringar.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Ang. plenum onsdagen den 17 februari, m.m.

§ 9 Regeringsformens bestämmelser om yttrande från lagrådet

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 6, dels med uppgift på ett vUande förslag till grundlagsändring, avseende regeringsformens bestämmelser om yttrande frän lagrådet, dels i anledning av motion i

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Regeringsformens bestämmelser om yttrande frän lagrådet

detta ämne vid årets riksdag.

Vid 1970 års riksdag antogs som vUande ett förslag tUl ändrad lydelse av 87 § regeringsformen, enligt vUket bestämmelserna om skyldighet i vissa fall för Kungl, Maj: t att inhämta lagrådets yttrande skulle upphävas.

Under den allmänna motionstiden vid årets riksdag väcktes av herr HerneUus motionen nr 534 med hemställan att riksdagen förkastade det förra året som vilande antagna förslaget tUl ändring i regeringsformen angående lagrådet.

Utskottet hade i detta betänkande

1. anmält det vilande förslag till ändring av 87 § regeringsformen som
framgick av bilaga till utskottets betänkande,

2, hemställt att motionen nr 534 — under hänvisning tUl vad i betänkan
det anförts — inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Till betänkandet hade fogats ett särskUt yttrande av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp).

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Antagande av grundlag eUer ändring i grundlag skiljer sig som bekant från annan lagstiftning därigenom att proceduren inrymmer tvä akter: en första akt och efter vUandeförklaringen en andra akt. Reglerna för behandlingen i utskott och riksdag efter vilandeförklaring har ibland diskuterats. Regeringen och dess jurister ansåg för nägon tid sedan att någon konstitutionsutskottets medverkan i denna andra akt över huvud taget inte var erforderlig. Utskottet har emeUertid städse ansett sig böra avge ett betänkande i sådana frågor, vUket betänkande i huvudsak kan karakteriseras som en anmälan tUl riksdagen, Nägon sakbehandling i utskottet har inte ägt rum och följaktligen har ej heller reservationer kunnat avgivas. Enligt läng praxis har dessutom ej heller motioner väckts.

Emellertid väcktes är 1969 i samband med en grundlagsfråga en motion, vilken remitterades till utskottet, ehuru denna motion senare ej föranledde nägon utskottsbehandling i sak. Under åberopande härav har emeUertid också i samband med nu förevarande betänkanden nr 6 och nr 7 motioner väckts. Motionären har dock icke avsett att bryta nu rådande praxis eUer att eftersträva en sakbehandling i utskottet utan har - vilket uttryckligen angivits i motionerna - främst velat fästa kammarledamöternas uppmärksamhet pä att meningsskUjaktighet föreligger beträffande innehållet i föreslagna ändringar och att därför votering kan väntas i kammaren. Motionären har därför inte haft någon invändning mot att hans motioner icke föranlett någon utskottets åtgärd — hans syfte är ju redan uppnått - och han noterar med tUlfredsstäUelse att utskottet särskUt understryker detta genom att konstatera att det icke gjort något eget uttalande i fråga om det vilande förslagets antagande eUer förkastande.

Kammarens ledamöter har alltså inför det nu förestående beslutet ingen vägledning från 1971 års konstitutionsutskott.

En annan sak är om denna praxis bör gäUa även i framtiden. Självfallet kommer grundlagberedningen, som bl. a, sysslar med normgivningsmakten, att ta upp denna fråga under sitt fortsatta arbete. Vad som

uttalas i denna del av det särskilda yttrandet är därför inte på minsta sätt kontroversiellt.

Enighet råder också om att i kammaren en diskussion i sak är möjUg och tUläten. Det är emellertid naturligt att denna andra akt, som vi just nu har påbörjat, inte gärna kan fä bli en upprepning av den första akten. En sådan upprepning eller da capo-föreställning passar inte ens i ett teaterhus. Även för det eljest vanligen sä tåliga kammarprotokollet tror jag att det skulle vara en påfrestning. Vad som utspelats i ett annat hus under år 1970 bör därför kanske inte tas om här i dag. Jag skall med hänvisning härtUl i sak tillåta mig att fatta mig synnerligen kort och skall endast ange några av motiven för ett yrkande om förkastande av det förslag som är åberopat i betänkandet nr 6.

Först en mer principiell reflexion. Det har av ålder varit kutym att beslut om ändring i grundlag fattats med en betydande samstämmighet. Inte minst den förutvarande statsministern har vid flera tUlfällen understrukit detta. Från denna goda sedvänja gjorde emeUertid regeringen i fjol flera avsteg. Förslag framlades, vUka pä förhand kunde bedömas som kontroversiella, och resultatet uteblev icke. Vid tre olika tUlfällen stod 10 röster mot 10 i konstitutionsutskottet.

Man frågar sig varför dessa avsteg från praxis gjordes. Naturligtvis finns det situationer, politiska lägen, då verkligheten kan tvinga fram ett beslut, fattat med knapp majoritet, i grundlagsfrågor för att inte handlingslöshet skaU uppstå. Sådana situationer förelåg knappast i fråga om de här förslagen, vUka samtliga behandlas i dag.

Att betänkande nr 5, som nyss klubbades, icke föranlett nägon särskild motion, beror pä att oenigheten där rörde egentligen ett enda ord i lagtexten — ordet missaktning — och att meningsskiljaktigheten på den punkten icke ansågs böra stjälpa hela lagförslaget. I fråga om betänkandena nr 6 och nr 7 är läget ett annat.

Om jag härmed får övergå tiU betänkande nr 6, sä skall jag tillåta mig att sammanfatta skälen mot regeringens förslag att lagrådets granskning i fortsättningen skall vara fakultativ och icke obligatorisk på följande sätt;

1. En lagrådets granskning måste vid lagstiftningen tillmätas stort
värde. Den bidrager tUl enhetUghet och konsekvens i lagstiftningen -
särskilt viktigt eftersom olika personer ofta för pennan i olika lagstift
ningsärenden - och den bidrager till att bevara enhetligheten i rättens
grundläggande principer. Den bidrager tUl att vidmakthålla, som konsti
tutionsutskoltet uttalade år 1949, "det inre sammanhanget i lagstift
ningen".

2. För regeringen är lagrådet en rådgivande instans. Regeringen har självfallet det politiska ansvaret helt och fullt och tar på egen hand ställning tiU lagrådets synpunkter. Regeringen kan godta eller vraka - en rättighet som den med allt skäl begagnar sig av,

3. För riksdagen och dess utskott är lagrådets föregående granskning tUl hjälp och vägledning.

4. Några bärande skäl för avskaffande av den obligatoriska granskningen har icke anförts. Den arbetsbelastning som ibland åberopats är oftast temporär, och om lagstiftningsarbetet ibland försenas uppstår förseningen vanligen på annat håU än i lagrådet.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Regeringsformens bestämmelser om yttrande från lagrådet

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

R ege ringsfo rmens bestämmelser om yttrande frän lagrådet

5. Grundlagberedningen, som sysslar med innehäUet i en ny regeringsform, kommer all pröva formerna för lagstiftningen. Beredningens resultat bör av\'aktas.

In summa: att nu avlägsna lagrådets obligaloriska granskning vore att avlägsna en skyddsmekanism som verkar tUl gagn för den enskilde medborgaren och hans rättssäkerhet.

Med åberopande härav, herr talman, hemstäUer jag att riksdagen måtte förkasta det förra året som vilande antagna förslaget tUl ändring i regeringsformen angående lagrådet.

Herr LARSSON i Luttra (c);

Herr talman! Jag skall först knyta nägra ytterligare reflexioner till det särskilda yttrande som är fogat till konslitutionsutskottets betänkande nr 6. Först bör jag kanske citera nägra rader ur riksdagsordningens 64 §, där det heter: "Förslag tiU stiftande, ändring, förklaring eller upphävande av grundlag kan förkastas ä den riksdag, vid vUken förslaget väckes, men ej slutligen antagas eller bifallas i vidsträcktare mån än såsom ett förslag, vilket skaU vila för att efter därpå förrättat val i hela riket till riksdagen ånyo prövas av den riksdag, som först sammanträder. Varder förslaget därvid antaget, bUver det riksdagens beslut; ägande riksdagen ej rätt att uti vilande förslag ändring göra,"

Vid det slutliga riksdagsbeslutet finns det alltså två alternativ: antagande eller förkastande. Ändringar i det vilande förslaget är alltså inte tillåtna, Pä den punkten är grundlagsbudet tydligt och klart. Det är också en konsekvens av att grundlagsförslagen underställes folket i val. Sedan detta skett, måste det självfallet vara samma förslag som förelägges riksdagen för slutgiltigt avgörande.

Inom konstitutionsutskottet har inte heller yppats några andra meningar i denna fråga. Två av ledamöterna har emellertid i ett särskilt yttrande redovisat sina funderingar kring frågan om sakbehandling av motioner med anledning av vilande grundlagsförslag,

Frägan om motionsrätten är oklar. Motioner om ändringar kan inte upptas till behandling i utskottet och bör aUtså inte remitteras dit, 1 föreliggande fall gäller motionerna förkastande av det vilande förslaget, en sak som aUlid kommer under riksdagens prövning, oavsett om förslag därom har framställts eller icke. Det är självfallet angeläget att grundlagens bestämmelser i dessa och andra avseenden ger ett klart uttryck för hur det skall vara. För dagen är det emellertid tillräckligt med det besked som lämnats att grundlagberedningen har uppmärksamheten riktad på denna fråga.

Vad sedan gäUer de föreliggande vUande grundlagsförslagen fanns som herr Hernelius redan påpekat reservationer som hade anslutning av en betydande del av den dåvarande riksdagens ledamöter. Ingenting som föranleder ett annat ställningstagande från min sida än det jag intog 1970 har inträffat. Jag anslöt mig dä till reservationerna och kommer alltså att rösta för förkastande av de vUande grundlagsförslagen såväl i konstitutionsutskottets betänkande nr 6 som i nr 7.

Herr talman! Jag ber alltså att få hemställa om förkastande av grundlagsförslagen.

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Vi vet alla att riksdagen nu har att säga ja eller nej tUl de vilande grundlagsförslagen. Någon ändring får inte göras, Omformulering-ar av någon paragraf är inte möjliga. Kompromisser mellan två skrivningar är inte tänkbara. Vi har att godta eUer förkasta de författningsändringar som vilar, Pä den punkten — att vi enbart står i valet mellan två förslag: de gällande och de vUande grundlagarna — är vår författning helt klar.

Däremot säger 64 § i riksdagsordningen inte mycket om behandlingen av vilande grundlagsförslag. Där står ingenting om utskottets befattning med den frågan. Man föreskriver inte sakgranskning av de vilande förslagen men utesluter inte heller en sådan. Från grundlagssynpunkt har man här en ganska stor handlingsfrihet.

En gammal praxis från ståndsriksdagen lär visa att konstitutionsutskottet bara anmäler de vUande förslagen till riksdagen och att man inte gör nägon sakgranskning. Men en sådan praxis kan ändras. Utskottet och riksdagen skapar själva praxis inom ramen för grundlagarna. Det var vad som hände 1969. Då fanns det ocksä vilande grundlagsändringar. Två likalydande motioner väcktes, och de yrkade avslag på den förändring som gäUde postmedlen. Motionerna remitterades till konstitutionsutskottet och blev där behandlade. Utskottets betänkande var visserligen dunkelt och tvetydigt, men man föreslog i en särskild kläm att motionerna "inte föranleder nägon riksdagens åtgärd", dvs, den fras som ofta används vid avslag, I och med att utskottet tog emot motionerna och yttrade sig över dem godtog man möjligheten att också i utskottet sakdiskutera vUande grundlagsändringar. Ty om motionerna inte kunde diskuteras i sak i utskottet borde konstitutionsutskottet 1969 ha sänt tUlbaka dem till kammaren såsom riksdagsstadgan anvisar. Då borde de inte ha remitterats till utskottet.

1 år har återigen två motioner nått utskottet med anledning av vUande grundlagsförslag. Herr Hernelius har i dem yrkat avslag på flera av de ändringsförslag som nu Ugger på bordet. Motionerna har remitterats lill konstitutionsutskottet. Utskottet har inte begagnat sig av 30 § i riksdagsstadgan och sänt tillbaka motionerna tUl kammaren. Därmed borde utskottet rimligen ocksä ha sakbehandlat herr Hernelius' motioner.

Sä har alltså inte skett. Konstitutionsutskottets majoritet har vägrat att genomföra en sakgranskning. I betänkandena nr 6 och nr 7 ger man intryck av att grundlagarna omöjliggör en förnyad utskottsprövning. Det är ett felaktigt intryck som man därmed skapar. Vem som helst kan läsa 64 § i riksdagsordningen och där upptäcka att författningen ingenting säger för eller mot utskottsbehandling inför ett vUande beslut om gmndlagsändring.

Vid utskottets behandling av frågan vägrade t, o. m. ordföranden i konstitutionsutskottet att låta utskottet rösta om herr Molins och mitt förslag att utskottet nu skulle fullfölja och utveckla den förskjutning av praxis som inleddes 1969. Det är bakgrunden till värt särskilda yttrande, där vi sammanfattar det konstitutionella läget i denna fråga och vår åsikt att en sakgranskning borde ha skett.

Varför borde då utskottet ha utnytriat sin handlingsfrihet och

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Regeringsformens bestämmelser om yttrande från lagrådet

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Regeringsformens bestämmelser om yttrande frän lagrådet

genomfört en sakgranskning av de vilande förslagen?

Det erfordras tvä beslut för grundlagsändring. Folket skall i ett riksdagsval kunna säga sitt innan man ändrar författningen. Tanken är att det andra förslaget skall bli en realbehandling i kammaren. Formerna är annorlunda: ja eller nej tUl det vilande förslaget. Men inom den ramen är vår behandling i dag ingen formalitet. Här blir det yrkanden, här blir det debatt, här blir det omröstningar. Och naturligtvis har vi full rätt att upprepa argument från förra året om de fortfarande har sin bärkraft.

Vad leder det till för slutsats om utskottets behandling? Sakgranskning borde alltså enligt vår mening ha genomförts. Vi har en ny rUcsdag och ett nytt utskott. Ett förändrat majoritetsläge kan ha uppstått i någon eller nägra av dessa frågor och de skUda åsiktsriktningarna borde ha fått motivera sina ståndpunkter.

Vi har en ny beslutssituation. Tidigare kunde man ändra här och där. Nu har vi att välja mellan enbart två förslag. Det är en annan frågestäUning, Man kan vara mot formuleringar i någon paragraf — i valet mellan det nya och det gamla kan man ändå föredra det nya, Ocksä en sådan avvägning borde kunna motiveras i utskottets betänkande.

Men först och främst ger utskottets betänkanden vägledning för riksdagsledamöterna och för aUmänheten innan frågorna kommer upp i kammaren för beslut, Pä det viset ger man information både om partiernas stäUningstaganden och om de argument som kan anföras för dem. Det ger möjlighet tiU eftertanke och förberedelser, och det har länge ansetts vara en av huvuduppgifterna med ett betänkande från ett utskott.

Vi liberaler kan inte förslå varför man just i grundlagsfrågorna, som ofta är ovanligt viktiga, inför den andra behandlingen skall stå utan den vägledning som ett utskottsutlåtande innebär. Varför skall man just där — det vill jag fräga utskottets ordförande herr Georg Pettersson - få argumenten och yrkandena först och enbart här i själva kammaren? Varför skall man i grundlagsfrågor låta bli att stimulera till den eftertanke och till de förberedelser för stäUningstagandet som en sakgranskning i ett utskott innebär?

Påstå nu inte, herr Pettersson, alt den sakbehandling som herr Molin och jag krävde i utskottet och som vi förordat i värt särskilda yttrande skulle stå i strid med grundlagen! Vem som helst kan läsa 64 § i riksdagsordningen och där finna att den inte hindrar en sakgranskning i meningen ja eUer nej tUl de vUande förslagen. Äv vilket skäl har konstitutionsutskottet vägrat medverka tUl en sådan behandling?

Så tUl det område som betänkandet nr 6 har underlåtit att diskutera. Regeringen har velat avskaffa lagrådet som obligatorisk instans för granskning av vissa lagar. Mot den propositionen vände sig de tre icke-socialistiska partierna förra året. Vi har velat ha kvar lagrådet inle bara som en institution som regeringen kan använda när den själv önskar utan som ett organ som genom sina yttranden underlättar den genomlysning av en lagtext som bl. a, riksdagsarbetet bör innebära. Det ökar kontrollen av lagstiftningsarbetet. Del underlättar att finna från juridisk synpunkt olämpliga eUer inkonsekvenia lagparagrafer. Det kan fästa uppmärksamheten på diskutabla punkter. Det kan kort sagt bidra till en

ökad rättssäkerhet här i landet.

Den instansen skall nu bli frivillig — fakultativ, som del heter. Regeringen skall själv beslämma när lagrådet skall kopplas in.

Man har sagt: Det blir för mycket arbete för de justitieråd och regeringsråd som sitter i lagrådet. Del inkräktar för mycket pä annat arbete. - Gentemot detta har visats att nägon fortlöpande ökning av väsentligt slag av arbetsuppgifterna för lagrådet knappast har skett. Högsta domstolen och Föreningen Sveriges häradshövdingar och stadsdomare, för att ta ett par remissvar, har också motsatt sig den här förändringen med starka argument.

Skulle det bli en väldig ansvällning av uppgifter för lagrådet, dä får man väl tänka sig en omorganisation och kanske en revision av hur lagrådet skall sättas samman för att kunna fylla växande arbetsuppgifter. Anser man att lagrådet är viktigt, då får man naturligtvis ge det resurser för att klara uppgifterna. Men för närvarande verkar det inle som om arbetstrycket skuUe vara orimligt stort.

Andra har sagt: Det är konstigt att lagrådet skall yttra sig bara om civil- och kriminallag, kriminallag för krigsmakten, kyrkolag och nägra andra lagkomplex. Men för t, ex. skattelagar och sociaUagstiftning är lagrådet icke en obligatorisk instans, — Ja, den gränsdragningen kan verka och är säkert föråldrad. Men slutsatsen blir väl i så fall att vi bör vidga lagrådets uppgifter till nya områden, inte att begränsa de uppgifter som del redan har.

Man har sagt att regeringen får med en fakultativ granskning större möjlighet att överlämna viktiga lagar tiU lagrådet, - Ja, men regeringen får också större möjlighet att undgå lagrådet, om man misstänker obekväma kommentarer, om man har bråttom, om man planerat arbetet i departementet iUa och om man sä mycket som möjligt vUl begränsa deballen kring nägol lagkomplex.

Det är ju regeringens produkt som lagrådet granskar. Då är del inte rimligt att låta regeringen bestämma när den granskningen skall sätta in.

Men huvudskälet för propositionen påstods vara ett principiellt resonemang. Det är "inte förenligt med en fullt konsekvent parlamentarism alt tillförsäkra ell organ som saknar parlamentarisk förankring en ovillkorlig rätt att yttra sig i vissa lagstiftningsärenden", skrev justitieministern. Det bör, sade han, "ankomma pä regeringen att ensam avgöra hur dess förslag lämpligen bör förberedas och utformas".

Därmed visade statsrådet Geijer att han har en annan mening om vad parlamentarismen är än den som är den vedertagna. Parlamentarism är ju att regeringen har riksdagens förtroende, alt inte riksdagen hellre vUl ha en annan regering. Däremot säger den parlamentariska principen i och för sig ingenting om det sätt på vilket man skall bereda ärenden som föreläggs riksdagen.

Det är sant att det är regering och riksdag som beslutar i frågor av det här slaget. Lagrådet har heller ingen beslutanderätt. Det skall bara höras för vissa typer av lagar. Regeringen kan sedan gä emot lagrådet eller följa dess råd, och riksdagen kan göra detsamma. Att fä den ytterligare juridiska bedömning av ett lagförslag som den här granskningen innebär har därför ingenting alls med parlamentarismen att göra.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Regeringsformens bestämmelser om yttrande frän lagrådet

2 Riksdagens protokod 1971. Nr 21-24

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Regeringsformens bestämmelser om yttrande från lagrådet

Ändå gjorde justitieministern den här synpunkten tUl huvudfrågan i sitt anförande i riksdagen förra året. Därför vill jag ställa en fräga till statsrådet Geijer som är närvarande: På vilket sätt strider en obligatorisk lagrådsgranskning mot det parlamentariska styrelseskicket? Vilken definition pä parlamentarism vill regeringen använda när man menar all den hittUlsvarande laggranskningen är ett hinder för "fullt konsekvent parlamentarism"?

Jag skulle tro att ett uppriktigt svar på den frågan kunde vara av intresse. Regeringen har ofta låtit framskymta att det inte är så viktigt att höra utomstående organ när man beslutar i viktiga angelägenheter. Sedan grundlagsförslaget antogs som vilande förra året har vi fått fler exempel på en sådan attitydförskjutning.

Senast gällde det annonsskalten, ett oerhört viktigt och allvarligt och oprövat förslag. Finansministern har med harm avvisat tanken att det förslaget skulle remissbehandlas. I höstas hade vi ett planärende som gäUde principerna för hur den svenska västkusten skulle användas. Man öppnade ett nytt oljecentrum mitt på Bohuskusten. Man kan ha vilken åsikt som helst i sak om fallet Brofjorden — det hör inte hit. Det vikliga här är att det inte blev nägon remissbehandling av den genomgripande lösning som regeringen slog fast i ett konseljbeslut och att det inle heller blev nägon riksdagsbehandling av det.

På olika plan och på olika sätt demonstrerar de båda frågorna detsamma som förslaget att avskaffa lagrådet som obligatorium. Regeringen vUl gärna slippa kontroUer, alternativ och debatt/o>e besluten, när man misstänker att sådana kontroller, sådana alternativ och sådan debatt kan leda tiU svårigheter och ökad kritik. Här finns en gemensam tendens som vi har anledning att söka bromsa. Den vUande grundlagsändringen om lagrådets försvagning är ett av uttrycken för regeringens försök att mer än nu styra granskning och kontroller. Av detta och andra skäl yrkar jag att riksdagen förkastar det vUande förslaget att ändra 87 § i regeringsformen.

Herr PETTERSSON i Visby (s);

Herr talman! Först villjag säga nägra ord om det rent konstitutionella med anledning av de frågor som herr Ahlmark ställde. Även herrar Hernelius och Larsson i Luttra talade om detta.

När man fattar beslut om ändring av grundlag är det första beslutet inte slutgihigt, utan det skall vila. Folket skall gä till val, och först därefter kan ett grundlagsförslag slutgiltigt antas. När man fattar der första beslutet kan man fastställa olika alternativ, vilka var för sig vilar, för att sedan välja bland dessa för att få fram det som skall bli gäUande.

Det finns inga bestämmelser om hur man i riksdagen skall förfara för att ta fram det vilande grundlagsförslaget för beslut. Så sent som i fjol, när vi behandlade frågan om en ny utskottsorganisation, hade grundlagberedningen varit tveksam om förslaget skulle kunna antas och tillämpas 1971 eller först 1972 med hänsyn lUl det som skulle hända i inledningsskedet. Regeringen uttalade då att förslaget skuUe kunna anmälas av talmannen. Konstitutionsutskottet sade att detta inte var lämpligt därför att det med anledning av en ändrad utskottsorganisation

måste komma följdförfattningar, som ett konstilutionsuiskoii skulle bereda och förelägga riksdagen. Då det ändå erfordras ett konstitutionsutskott, sade man, bör det ocksä lägga fram detta vilande grundlagsförslag, och därom beslöt riksdagen är 1970,

Praxis har varit att konstitutionsutskottet anmäler de vilande grundlagsförslagen för att riksdagen inle skall glömma dem. För utskottet innebär detta, som det också stär i utskollsbetänkandet, en ren expedilionsåtgärd och ingenting annat. Som vi har hört här framställs propositioner pä antagande eller förkastande. Det är alltså den ordning som gäller.

År 1969 väcktes en motion om postmedlen.

Under åberopande av den motionen har det i år väckts en motion med den meningen att kammaren borde få vetskap om att det rådde delade meningar när det vUande grundlagsförslaget antogs.

Utskottet hemställde 1969 att de väckta motionerna inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. För att nägon skugga inte skaU falla pä talmannen och ingen skall tro att han gjort fel när han remitterat motionerna viU jag påpeka, att om talmannen finner att en motion står i uppenbar strid med gällande grundlag skall han avvisa den. I detta fall, där det alltså inte finns några föreskrifter, kan talmannen knappast säga att motionerna står i uppenbar strid med gällande grundlag. Motionerna har översänts till konstitutionsutskottet. Utskottet kunde ha återlämnat motionerna med yrkande, att de inte skall föranleda någon åtgärd, i ett särskilt aktstycke. Vi gjorde i stäUet pä det sättet 1969 alt vi redogjorde för vad utskottet har att befatta sig med när det gäller grundlagsförslag och uttalade att någon särskUd åtgärd i anledning av motionerna inte var påkallad därför att talmannen måsle ställa proposition pä de yrkanden som gjorts i motionerna när han framstäUer proposition pä antagande eller förkastande av de vilande grundlagsändringsförslagen.

Motionsyrkandet kan alltså under alla förhåUanden framställas när ärendet ligger pä kammarens bord. I samma aktstycke där vi anmälde de vilande grundlagsändringsförslagen hemställde vi därför att motionerna inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd. Vi hade lika gärna kunnat skriva att motionerna icke kunde föranleda nägon riksdagens åtgärd, men vi gjorde alltså en anmälan om det sakliga förhållandet.

På samma sätt har det varit i är. Motionären har ocksä förklarat att hans avsikt enbart varit att fästa kammarledamöternas uppmärksamhet på att detta är en fråga där det rått delade meningar och att utskottsbetänkandet utformats efter lottning, varvid det blivit majoritet för antagande av de vilande grundlagsändringsförslagen. Sådant är alltså förhållandet.

Jag kan hålla med herr Ahlmark om all detta kanske inte är helt tillfredsställande. Vad jag däremot inte kan hälla med om är att man skulle ta upp en sakgranskning av ett vilande grundlagsändringsförslag. Detta kan man ju inte göra på samma sätt som man eljest gör, därför att man har att anta eller att förkasta det förslag som ligger - någon möjlighet därutöver ges inte i sädana här frågor.

Jag skulle kanske kunna instämma med herr Ahlmark på ytterligare en punkt när det gäller hur man skall förfara. Ställningstagandet i frägan

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Regeringsformens bestämmelser om yttrande frän lagrådet

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Regeringsformens bestämmelser om yttrande från lagrådet

daterar sig frän 1823, dä rikets ständer ansåg all en sådan här anmälan borde ske genom konstitutionsutskottet. Delta bekräftades 1830. Sedan har frågan inte alls varit föremål för behandling, och det finns all anledning för grundlagberedningen att ta upp saken — och den kommer att göra det — för att försöka få till stånd någon föreskrift om hur man skall förfara i fortsättningen. Därom råder inget tvivel.

Vad sedan själva sakfrågan angår kan jag också instämma i vad herr Hernelius sade; vi skall inte ha nägon repetition av vad som förekom när vi antog det vUande grundlagsförslaget. Men det finns ändå anledning erinra om vad som förevarit.

Det utarbetades en promemoria om lagrädsgranskning, och det skedde av två anledningar. Den ena var att tillväxten av antalet lagar var så stor alt det förelåg svårigheter all få fram de lagförslag man önskade till riksdagen inom rimlig tid. Den andra anledningen var att det finns föreskrifter om vilka lagar som skall granskas av lagrådet, men förändringen i samhäUet har gjort att vi fått en helt ny lagstiftning som inte omfattas av den obligatoriska laggranskningen. Därför utreddes hela frägan och förslag sändes ut pä remiss. Yttranden inkom i vanlig ordning, och därefter sändes ärendet till grundlagberedningen, som hade att yttra sig över förslaget. Jag kan omtala att herr Hernelius var förhindrad närvara när beredningen behandlade detta ärende,

Grundlagbeiedningen uttalade då enhäUigt att det förslag som lagts fram, innebärande att man skulle övergå tUl en fakultativ lagrådsgranskning, var en lämplig anordning. Beredningen ville också vinna erfarenhei av den anordningen för sitt fortsatta arbete, 1 likhet med övriga förfaltningsfrågor konimer också denna fräga att uppmärksammas av grundlagberedningen.

Det är mot den bakgrunden som regeringen har lagt fram detta förslag, som alllsä har tUlstyrkts av en enhäUig grundlagberedning, i vUken det finns företrädare för de olika politiska partierna. Jag vill också i sammanhangei erinra om att vi hade en debatt i andra kammaren, där en av beredningens ledamöier deklarerade varför han ställde sig bakom förslaget. Det var inte heller svårt för utskottet att följa regeringens förslag, sådant det kom tiU synes i det vUande grundlagsförslaget.

Herr talman! Med det anförda hemställer jag att det vilande grundlagsförslaget i konstitutionsutskottets förevarande betänkande nr 6 måtte av riksdagen antagas.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skaU bara säga ett par ord om det som herr Georg Pettersson sade om den formella behandlingen.

Det är riktigt all det här gäller all säga ja eller nej till de vilande förslagen. Det underströk jag själv sju eller åtta gånger för att inte bli missförstådd. Men det säger ingenting om huruvida utskottet skall göra en sakgranskning före del andra beslutet i meningen ja eller nej till de vilande förslagen.

Nu säger herr Pettersson i Visby att vi inte skall ha någon utskottsbehandling, och han åberopar i sammanhanget vad som förekom 1823 och 1830. Ja, det är riktigt alt det finns en praxis från

ståndsriksdagen. Men den bröts 1969. Och det viktiga här är att i 64 § riksdagsordningen stär ingenling om detta. Utskottet har därför full frihet att göra en sakgranskning, om utskollet så önskar.

Sedan sade herr Pettersson att talmannen hade all rätt all remittera motionerna tUl konstitutionsutskottet, ty del fanns ingenting grundlags-stridigt i dem. Jag instämmer helt och fullt i det. Motionerna är legala. Men därför borde ocksä konstitutionsutskottet ha betraktat dem som berättigade och genomfört en sakgranskning av deras krav. Och det borde ha skett av de tre skäl som jag angav och som utskottets ordförande inte hade ett ord att säga om.

Vi har för det första nu en ny riksdag och etl nytt utskott. De bör fä säga sitt i denna fräga.

För det andra har vi nu en ny beslutssituation, där inga ändringar, kompromisser eller omformuleringar är tUlåtna, ulan man skall säga ja eUer nej till det vUande förslaget. Där bör ulskottet fä ta ställning.

För det tredje bör allmänheten och riksdagens ledamöter fä den vägledning i förväg som ett utskottsbetänkande ger.

Pä en punkt kan jag dock hålla med herr Pettersson i Visby; det som skett är inte tillfredsställande. Därför fär vi nu hoppas att grundlagberedningen ser tUl att de här frågorna blir lösta på ett sätt som garanterar en sakgranskning inför del andra beslutet.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Regeringsformens bestämmelser om yttrande från lagrådet

Herr LARSSON i Luttra (c):

Herr talman! Underskattar inte herr Ahlmark riksdagsledamöternas förmåga att bilda sig en uppfattning och ta ståndpunkt i dessa frågor utan att vägledas av ett nytt utskottsutlåtande, där man pä nytt redovisar argumenten från 1970?

Jag känner mina riksdagskamrater — detta gäller inte minst de nyvalda — såsom synnerligen ambitiösa när det gäUer att skaffa sig en uppfattning i de olika ärendena. Utskottsbetänkandena med motionerna finns, och fjolårets utskottsutlåtanden, som det hette på den tiden, med aUa reservationer finns ocksä tillgängliga för den som vUl ta reda pä hur det ligger tUl. Man får dessutom förutsätta att dessa frågor har diskuterats inom riksdagsgrupperna. Det finns därför egentligen ingenting att vinna på en ny sakgranskning och en upprepning av argumenten.

Dessutom kommer det sä småningom ett förslag frän grundlagberedningen. Vi får då ta stäUning till det och därvid bestämma hur vi skall ha del i fortsättningen när det gäller dessa frågor.

Herr ERNULF (fp):

Herr lalman! Herr Pettersson i Visby nämnde i sitt anförande att grundlagberedningen i ett remissyttrande enhälligt tillstyrkt att den obligatoriska lagrådsgranskningen pä försök skulle avskaffas. Det är riktigt att så skedde.

Eftersom jag är expert i grundlagberedningen och tUlika suppleant för en av ledamöterna vill jag emellertid deklarera att jag i grundlagberedningen för min del motsatte mig detta förslag. Jag fick emeUertid inte beredningens tillåtelse att i yttrandet anmäla min avvikande mening och gjorde det därför i stäUet till grundlagberedningens protokoll.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

R egeringsfo rmens bestämmelser om yttrande frän lagrådet

Jag vill alltså för min egen del här ha sagt ifrän att jag redan vid grundlagberedningens behandling av remissfrågan motsatte mig förslaget att avskaffa den obligatoriska lagrådsgranskningen.

När det gäller argumenten för den ståndpunkten kan jag på alla punkter instämma i vad herr Ahlmark har anfört. Jag skall därför inte förlänga debatten med att upprepa dessa argument.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! När denna fråga behandlades vid förra årets riksdag hade jag tillfäUe alt utveckla min syn pä den. Det skall jag nu inte upprepa; den har inte undergått några förändringar under den sommar och den höst som förflutit.

Det är riktigt, som herr Ernulf påpekat, att han hade en annan mening inom grandlagberedningen. Men folkpartiets företrädare herr Lundström anmälde ingen avvikande mening.

Vad som föranledde mig att nu begära ordet var emellertid herr Ahlmarks anförande i dess första del. Han lät förstå att konstitutionsutskottets ordförande vägrade att låta utskottet rösta om sakbehandlingen. Min minnesbild är en annan. Det blev en aUmän diskussion om förfaringssättet inom utskottet. Motionären herr Hernelius kom till samma mening som vi andra. Herr Ahlmark och herr Molin hade en avvikande mening. Men nägon formell propositionsvägran förekom inte. Jag tror alt det är riktigt och lämpligt att det sägs här i kammaren.

Emellertid finns här en praxis som visat sig vara mycket fast. Lät mig bara få erinra om ett exempel. Vid 1933 års riksdag uppkom inom konstitutionsutskottet frågan om rätt att foga reservation till ett memorial orn vUande grundlagsändring. Då förklarade utskottet att det ansåg sig böra "vidhålla hittUlsvarande praxis och sålunda medgiva särskilt yttrande eller reservation vid ifrågavarande memorial endast i fall yttrande eller reservation avsåge någon av utskottet i memorialet uttalad egen uppfattning och sålunda ej rörde grundlagsändringarnas sakliga innehåll".

Vad som inträffade 1969 utgör ingel avsteg frän delta. Det skedde ingen realbehandling vid det tUlfället, Det stär uttryckligen i konstitutionsutskottets memorial nr 2 är 1969: "Någon särskild åtgärd i anledning av molionerna är därför inte påkallad," Och så hemställer utskottet i klämmen att motionerna inte föranleder någon riksdagens ålgärd,

I är har konstitutionsutskottet använt sig av ungefär samma skrivsätt, och betänkandet mynnar ut i samma yrkande även nu. Det hänger samman med att man aUmänt uppfattar detta som en expedition frän KU:ssida.

Jag har sett något pä litteraturen i detta hänseende, I sitt stora verk om riksdagens ulskottsväsende karakteriserade Herbert Tingsten KU:s åtgärd i detta hänseende som en expeditionsåtgärd. När Nils Stjernquist för några år sedan på nytt behandlade denna ämnesgrupp hade han samma uppfattning: KU skulle endast redovisa att det fanns vUande grundlagsänd ringsförslag.

Fråga är om man nu skall ändra praxis. Självfallet finns det möjlighet

all göra del. Men, herr talman, jag anser alt det är fel att göra detta medan grundlagberedningen arbetar med denna fråga. Det kan inte vara rimligt att under detta arbete plötsligt improvisera en ny praxis.

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Jag tror att herr Johansson i Trollhättan minns fel när han säger att nägon propositionsvägran icke förekom. Jag yrkade två eUer tre gånger att utskottet skulle genomföra en sakgranskning. Ordföranden sade med litet olika formuleringar att han inte ville stäUa propostion pä ett sådant yrkande. Efter en del segdragningar förklarade jag, att eftersom ordföranden vägrade att ställa proposition på mitt yrkande, sä tvingades vi att nöja oss med ett särskilt yttrande. Del är min säkra minnesbild av vad som inträffade.

Sä tUl den viktigare saken om lagrådet. Justitieministern har varit påtagligt tyst i denna debatt. Han påstod ändå förra året i första kammaren: "Modern parlamentarism innebär, som jag förstår den, bl, a, att den högsta styrande makten, dvs, regeringen, är underkastad kontroll

endast av riksdagen.-- Det stämmer inte med våra parlamentariska

principer att ett expertorgan utan politisk förankring kommer in obligatoriskt i lagstiftningsproceduren sedan riksdagen tagit stäUning tUl frågan."

Till detta vill jag säga tre saker, och jag vore glad om statsrådet Geijer viUe tala om vilken definition av ordel "parlamentarism" som regeringen numera tUlämpar.

Regeringen är underkastad kontroU av många krafter utanför riksdagen — partierna (inte minst det egna), pressen och massmedia över huvud taget, organisationer och mycket annat. Regeringen är inte alls underkastad kontroll "endast" av riksdagen.

Men det är bara riksdagen som beslutar om kontrollen i den meningen att riksdagen kan tvinga ett statsråd eller hela regeringen att avgå. Beslutsfunktionen i kontrollfrågan ligger exklusivt hos riksdagen. Lagrådet har inte nägon sädan beslutsmöjlighet. Lagrådet är rådgivande. Man kan strunta i det eller godta dess invändningar.

Men obligatoriet dä? Är inte obligatorisk lagrådsgranskning oparlamentarisk? Nej, lagrådet är på sätt och vis en del av riksdagens kontrollmakt. Inte formellt - men i praktiken ger lagrådet riksdagen hjälp genom sin granskning av regeringens förslag. Det blir en ytterligare genomlysning och en större garanti för att man inte har förbisett något som borde ha granskats. Om lagrådet dels tjänstgör som en hjälp åt regeringen, dels som ett stöd åt riksdagen vid riksdagsbehandlingen, är det väl ändå omöjligt att säga, att det strider mot "modern parlamentarism".

Därför vill jag fråga justitieministern, hur han egentligen ser på riksdagens kontrollmakt. Inser inte statsrådet att lagrådet kan tjänstgöra som ett ytterligare stöd för riksdagen och därmed, om man så vUl, stärka den parlamentariska kontrollen? En kontroll utförd av utomstående experter, som inte har nägon beslutsrätt, kan inte strida mot parlamentarismen.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Regeringsformens bestämmelser om yttrande frän lagrådet

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Regeringsformens bestämmelser om yttrande från lagrådet

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Herr Georg Pettersson och herr Hernelius har framhållit att detta är sä att säga en fortsättning på den debatt som vi hade förra våren i denna fråga och att det inte kan vara praktiskt att man upprepar den debatten ännu en gäng.

Det är klart att nya synpunkter och ändrade värderingar kan komma fram, men jag viU för min del här bara deklarera, att jag inte har något alt tUlägga till det som jag förra året yllrade i riksdagen i denna fråga. Inte heller när det gäller herr Ahlmarks fråga har jag aUtså något att tillägga utöver det som då sades och som finns i kammarens protokoll.

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Herr Hernelius har genom att väcka motioner om ett förkastande av de vilande grundlagsförslagen avsett att ge kammarens ledamöier möjlighet att i förväg utläsa, om delade meningar förekommer eUer inte.

Herr Ahlmark och jag har i konstitutionsutskottet föreslagit att utskottet skulle yttra sig över de vUande förslagen till grundlagsändringar för att därigenom på samma sätt ge kammarens ledamöier en uppfattning om de olika meningar som har förekommit.

Herr Johansson i Trollhättan hänvisade till den statsleoretiska litleraturen och försökte därur dra den slutsatsen att det skulle föreligga någon sorts legala hinder för det förfarande som herr Ahlmark och jag har föreslagit. Enligt min mening föreligger inte några sådana legala hinder, och det var därför som jag begärde ordet.

Herr Hernelius gör i sin motion det fundamentala påpekandet att det inte finns nägol formellt hinder för konstitutionsutskottet att föreslå riksdagen att anta eller förkasta de vilande förslagen. Däremot har praxis varit att de vilande grundlagsförslagen bara anmälts till riksdagen.

Vad som är speciellt i dagens ärende är att motioner har väckts med anledning av de vilande förslagen. Dessa motioner har hänvisats tUl konstitutionsutskoltet och måste behandlas i utskottet, såvitt man inte i skrivelse tUl riksdagen påkallar en prövning i kanimaren av frågan om molionerna skall behandlas eller inte. Konstitutionsutskottet har inle ifrågasatt någon sädan äterremiss av herr Hernelius' motioner och har således avsett att låta beredningen av motionerna ske inom utskottet.

Sä skedde ocksä i konstitutionsutskottets memorial nr 2 år 1969 vid behandling av ett vUande grundlagsförslag rörande upphävande av postmedlens egenskap av bevUlning, Utskottet fann då att motionerna inte gav anledning till något nytt uttalande i sakfrågan. Detta innebär självfallet all motionerna dä — 1969 alltså — faktiskt sakbehandlades. Det hade ju stått utskottets ledamöter fritt alt i stället påyrka en skrivning som innebar ett nytt uttalande i sakfrågan, dvs, att det vUande grundlagsförslaget skulle förkastas, I analogi härmed borde givetvis också ledamöterna i 1971 års konstitutionsutskott under utskottets behandling ha möjlighet att yrka bifall tUl de motioner som då behandlades.

Det föreligger därför, herr talman, enligt min uppfattning inga konstitutionella hinder för att företa den sakprövning som har föreslagits av herr Ahlmark och mig. Praxis har varit enhetlig fram tUl 1969, och

därefter bröts den. Det är således helt och hället fräga om ett lämplighetsavgörande, och pä den punkten delar jag herr Ahlmarks synpunkter om det lämpliga i att det föreligger ett utskottsutlåtande som redovisar de olika uppfattningar som finns i frägan.

Jag vUl liU sist säga att jag också en liten smula har rådfrågat den konstitutionella expertisen, både personligen och via litteraturen, och jag har därvid inte funnit någonting som strider mot den uppfattning som jag här har givit uttryck för.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Regeringsformens bestämmelser om yttrande frän lagrådet

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! En kort replik!

Konstitutionsutskottets ordförande herr Pettersson åberopade ett yttrande från grundlagberedningen. Jag vill bara tillägga att den motivering som grundlagberedningens i yttrandet deltagande ledamöter åberopade var en annan än den som återfanns i propositionen. Detta finns dokumenterat i 1970 års debatter, och jag vUl bara hänvisa till protokollen från dessa.

Sedan vill jag beklaga att huvudfrågan har kommit att drunkna i diskussionen om vad som förekommit 1823, 1830, 1969, 1970 och 1971, Det är formalia — och det är viktiga ting när det gäller grundlagsfrågor; de är inte på något sätt oväsentliga. Om de är mindre viktiga den här gången än tidigare, beror detta givetvis främst på att hela vår regeringsform ligger i stöpsleven. Vi får alltså tillbaka frågan, och det är kanske därför inte skäl att ägna alltför stor möda ät olika statsvetenskapliga och statsrättsliga synpunkter, vUka som bekant kan anläggas i mänga riktningar.

Det väsentliga är emellertid huvudfrågan, om kammarmajoriteten skall ta bort den säkerhetsmekanism för den enskildes rättsskydd som lagrådets granskning utgör, genom att bifalla förslaget till grundlagsändring.

Justitieministern avböjde debatt i sak i dag. Han åberopade sina tidigare inlägg i frågan. Detta är hans rättighet, och han har givetvis möjlighet att göra det. Man kan dä göra den reflexionen, att justitieministern och regeringen i denna sak förlitar sig mindre pä argumenteringen än på voteringen.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s);

Herr talman! Jag håller med herr Hernelius om att vi nu diskuterar en detalj i den stora helheten, men den stora debatten förde vi ju i fjol, och då hade vi tUlfälle att utveckla våra uppfattningar.

Nu har herr Ahlmark och herr Molin velat införa en ny praxis medan grundlagberedningen arbetar. Det är därför naturligt att vi ocksä tar upp detta perspektiv på ärendet.

Då viU jag konstatera — i anslutning tiU herr Molins jungfrutal, som jag med intresse lyssnade tUl — att jag aldrig har hävdat att det föreligger legala hinder. Inte heller jag kan finna nägra sådana vare sig i grundlagen eller i litteraturen kring denna. Men det har utbUdats en fast praxis, och min argumentation är att denna praxis inte bör brytas just nu när grundlagberedningen håller på att arbeta med detta komplex.

Ocksä på två andra punkter har jag en annan mening än herr Molin,

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skymfande av rikssymbol m. m.

Enligt min mening bröts inte denna praxis 1969 - det förekom ingen sakbehandling 1969 inom utskottet,

Inle heUer pä en annan punkt kan jag dela herr Molins uppfattning. Att en motion har väckts här är egentligen en ganska ovidkommande sak. Av herr Hernelius' anförande framgår att han velat göra detta som en tjänst åt kammarens ledamöter för att tala om att det blir votering. Det kunde dock ha inträffat att konstitutionsutskottet behandlal grundlag-frågan före den allmänna motionstidens utgång; det finns inga lagliga hinder för konstitutionsutskoltet att göra detta. Då hade man efteråt fått anmäla att denna fråga redan lidigare varit föremål för behandling. Det centrala är nämligen här inte motionen utan det vUande grundlagsförslaget, och det är just i fräga om behandlingen av detta som man enligt min mening nu inte bör skapa en ny praxis.

Överläggningen var härmed slutad,

Proposilioner gavs dels pä antagande av det anmälda grundlagsändringsförslaget, dels på förkastande av detsamma, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hernelius begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren antar det genom konstitutionsutskottets

betänkande nr 6 anmälda förslaget tiU grundlagsändring röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren förkastat ifrågavarande förslag.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hernelius begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 169 Nej - 158 Avstår— I Kammaren hade aUtså antagit det vUande grundlagsändringsförslaget. Genom detta beslut ansågs utskottets hemställan under punkten 2 besvarad.

Utskottets anmälan under punkten 1 lades lill handlingarna.

§ 10 Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skymfande av rikssymbol m. rn.

Föredrogs konstilulionsutskottets betänkande nr 7, dels med uppgift på ett vilande förslag till grundlagsändring, avseende tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skymfande av rikssymbol m. m., dels i anledning av motion i detta ämne vid årels riksdag.

Vid 1970 ärs riksdag antogs som vilande ett förslag till ändrad lydelse av 6 kap. 2 §, 7 kap. 4 § samt 10 kap. 10 och 12 §§ tryckfrihetsförordningen, enligt vilka bl, a, straffbestämmelserna för skymfande av rikssymbol, brott mot trosfrihet samt sårande av tukt och sedlighet skulle uleä.

Under den allmänna motionstiden vid årets riksdag väcktes av herr Hernelius motionen nr 535 med hemställan att riksdagen förkastade de förra året som vUande antagna förslagen tiU ändringar i tryckfrihetsförordningen angående 1. skymfande av rikssymbol, 2. brott mot trosfrid samt 3. sårande av tukt och sedeUghet.

Utskottet hade i detta betänkande

1. anmält det vilande förslag tUl ändring av 6 kap. 2 §, 7 kap, 4 § samt 10
kap, 10 och 12 §§ tryckfrihetsförordningen, som framgick av bilaga tUl
utskottets betänkande,

2, hemställt att motionen nr 535 - under hänvisning tiU vad i betänkandet
anförts - inte skulle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skymfande av rikssymbol m.m.

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! De principiella reflexioner som gjordes i anknytning till behandlingen av föregående betänkande är desamma som för detta, och jag behöver därför inte upprepa dem. Likaledes är reflexionen om önskvärdheten av samstämmighet i fråga om grundlagsändringar oförändrad och noterandet att regeringen vid tre tUlfällen i fjol avvek frän denna goda sedvänja.

Det lagkomplex som nu är under behandling rymmer olika ting. Bland annat föresläs att straffbestämmelserna för skymfande av Sveriges flagga eUer vapen eller annat dess höghetstecken Uksom också straffbestämmelserna för skymfande av främmande makts flagga, vapen eUer annat dess höghetstecken skall bortfalla.

Jag skall inte fördjupa mig i den sidan av saken sä mycket utan vill bara säga att vad vi här sysslar med är ju en fråga om vanlig hyfs och anständighet. Men det är inte bara det, utan det är ocksä en fräga om förhållandet tUl främmande makt. Om Sverige tiU skillnad frän flertalet andra västeuropeiska länder avskaffar straffbestämmelserna i sådana här sammanhang, ställer vi oss på sätt och vis ulanför en kullurbedömning som gäUer utanför våra gränser. Dessa straffbestämmelser har inte läng tradition i svensk rätt, men de finns i alla fall där sedan en tid. Händelser under de senaste åren har ocksä visat att behovet av sådana bestämmelser finns. Jag vUl erinra om att det inte var mänga månader sedan ordet lymlar uttalades från regeringsbänken i del förra riksdagshuset i samband med förehavanden av denna art.

Den andra delen berör trosfriden. Enligt förslaget skall "skymfande av sådant som av svenska kyrkan eller annat här i riket verksamt trossamfund hålles heligt" i fortsättningen icke straffbeläggas. Det har ansetts som en inskränkning i yttrandefriheten.

Jag har svårt att anse detta vara en inskränkning i yttrandefriheten när det är fråga om skymfande, och jag vill föreslå att kammarens ledamöter tittar litet pä betänkande nr 5 som vi nyss antagit. Vi har genom det beslutet infört straffbestämmelser för "missaktning" — alltså betydligt mindre kraftigt - "för folkgrupp av viss ras, med viss hudfärg, av visst nationeUt eUer etniskt ursprung eller med viss trosbekännelse". Man kan visserligen säga att del i det ena faUet gäller ett kollektiv och i det andra

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skymfande av rikssymbol m. m.

fallet en individ, men även individer ingår i ett kollektiv, varför denna invändning enligt min mening inte har bärkraft.

Jag har, herr talman, svårt att inse att del inte skulle vara befogat att i svensk rätt fortfarande ha kvar straff för skymfande av sådant som av svenska kyrkan eller annat här i riket verksamt trossamfund hålles heligt.

Den tredje ändringen, och den som liUdragit sig den största uppmärksamheten i den allmänna debatten, rör pornografin, nämligen borttagandet av straffet för "förfarande som sårar tukt och sedlighet". Vad vi nu behandlar gäller alltså tryckt skrift, det övriga lagkomplexet har behandlats tidigare.

När denna fräga behandlades 1970 var kritiken främst riktad mot att justitieministern med frångående av vederbörande kommittés förslag hade vägrat att ingå på en sä att säga yttre och inre gräns. Den verksamma kommittén hade föreslagit all man skulle ha en yttre gränslinje som i stort sett skulle dras så att den som genom sedlighetssårande eller uppenbart förråande framställning kränkte den aUmänna känslan för anständighet skulle kunna räka ut för straff. Den gränsen tog justitieministern bort. Del blev med andra ord fritt fram för praktiskt taget allting. Lagrådet, det nyss diskuterade, vars obligatoriska funktion nu har faUit med. elva rösters majoritet - jag fick rätt i min förutsägelse om voteringen, herr justitieminister — hade avstyrkt en sådan frihet och hade även gjort ett tillägg i fråga om den allmänna ordningsstadgan, tUl vilket jag skaU återkomma.

I en moderat reservation inom konstitutionsutskottet uttalades 1970 vissa farhågor för vad som skulle komma att hända. Det sades i reservationen 2 tUl konstitutionsutskottets utlåtande nr 39: "I fråga om förestäUning på enskilt område skuUe det bli straffritt att mot betalning för publik arrangera samlag, förevisning av sexuella perversiteter eller våldsscener av sadistisk karakiär. T, o, m, förestäUningar av denna art, speciellt arrangerade för ungdomar, skulle bli straffria,"

Jag kan endast med beklagande konstatera att dessa farhågor har besannats, och jag skall inte inlåta mig pä någon dokumentation i ämnet utan hänvisar tiU annonsspalterna i flera av våra dagliga tidningar. Var och en som ser dessa annonser kan konstatera att utvecklingen har gått i den riktning som reservanterna 1970 befarade. Det har även blivit större utrymme för sadism, masochism och våld i detta sammanhang, alltså företeelser som allmänt ansågs böra ligga utanför denna yttre gräns av tiUätlighet,

Herr talman! Jag skall inte fördjupa mig i argumentationen ulan endast föreslå att riksdagen mätte förkasta de förra året som vilande antagna förslagen tiU ändringar i tryckfrihetsförordningen angående 1) skymfande av rikssymbol, 2) brott mot trosfrid och 3) sårände av tukt och sedlighet.

Jag skall möjUgen göra ett tillägg, nämligen att om riksdagen skulle förkasta dessa förslag, skulle det betyda att den nuvarande ordningen består i fräga om tryckt skrift. Är det nägon som tycker att vi känner oss hämmade av nuvarande regler i fräga om yttrande- och tryckfrihet i dessa sammanhang? Är det nägon som kan påstå att de bestämmelser som i dag finns utgör band och hinder för den enskUdes verksamhet pä detta

område? — Knappast,

Jag skaU härefter återkomma lUl frägan om ordningsstadgan. Lagrådet föreslog att en särskild bestämmelse skulle införas, enligt vilken man skulle ha vissa möjligheter att ingripa mot föreställningar av viss art. Justitieministern awisade denna tanke men tillfogade tiU sill ställningstagande en mening, vilken hade den innebörden att man, om förhållandena skulle bli svårartade eller oefterrättliga — jag minns inte hur orden föll - skulle kunna ta upp frägan till omprövning. Jag skulle vilja be justitieministern att studera annonsspalterna i vissa dagliga tidningar för att se om inte tiden redan är inne för en omprövning av ståndpunkts-tagandet tUl en sädan bestämmelse.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skymfande av rikssymbol m. m.

Herr NELANDER (fp):

Herr talman! I konstitulionsutskottets belänkande nr 7 upptas tre vilande grundlagsändringsförslag, nämligen beträffande 6, 7 och 10 kap. tryckfrihetsförordningen. Dä dessa förslag enligl uppgift frän kammarpresidiet kommer att stäUas under gemensam proposition — vilket jag för min del finner beklagUgt - vill jag nu helt kort motivera mitt ställningslagande vid den kommande omröstningen. Någon utförligare motivering i sak kan det här inte bli tal om, 1 det avseendet viU jag hänvisa tiU fjolårets behandling av frågorna och för mitt eget vidkommande till mitt anförande i debatten i andra kammaren den 28 maj 1970.

Vad först gäUer skymfande av rikssymbol kommer jag - i enlighet med mitt ställningstagande i fjol — att rösta för ett förkastande av ändringsförslaget och gär således emot proposilionens förslag om upphävande av straffskyddet för rikssymboler.

Den andra frägan gäller brott mol trosfriden. Jag yrkar avslag pä propositionens förslag om upphävande av 7 kap. 4 § punkt 13 tryckfrihetsförordningen. Vid fjolårets behandling av frägan hade vi från vårt häll i motioner och i reservation ställt yrkande om ny lydelse av punklen 13 enligt följande: "brott mot religionsfriheten genom skymfande av sådant som enligt annans trosuppfattning hålles heligt". Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle punkten om särskUt skydd för trosfriden utgå. Jag yrkar sålunda på förkastande av den föreslagna ändringen.

Beträffande den tredje frågan, om särande av tukt och sedlighet, föreslår Kungl. Maj:t att detta skall upphöra att vara ett tryckfrihets-brott. Också i detta avseende hade vi i fjol väckt motioner - herr Ernulf och jag själv m. fl. - där det framhölls att det mot bakgrunden av den hittUlsvarande utvecklingen bör finnas en yttersta gräns för vad som skall få förekomma. Detta var ju också utredningskommitténs majoritets mening. Denna uppfattning delades också av flertalet remissinstanser. Även lagrådet hade avstyrkt ändring.

Värt förslag i fjol till lydelse av punkten 14 var följande: "kränkande av den allmänna känslan för anständighet genom grovt sedlighetssårande eller uppenbart förråande innehåll".

Samhället bör enligt min mening klart avvisa grovt förråande former av pornografi — och delta inte bara genom förbud mot skyltning och utsändning till enskilda utan rekvisition, vilket förbud naturUgtvis i och för sig är en förbättring. Del förslaget skuUe ha stötts av mig och

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skymfande av rikssymbol m. m.

åtskiUiga andra, om voteringen varil uppdelad på de olika punkterna.

Med den uppläggning som ärendet nu har fält yrkar jag, herr lalman, på förkastande av ändringsförslagen i samtliga tre punkter.

Herr PETTERSSON i Visby (s);

Herr talman! Vi bör kanske erinra oss att när den här frägan behandlades i fjol gällde det stora avsnittet huvudsakligen brottsbalken, som första lagutskottet hade att yttra sig över, och där blev det en del ändringar. Konstitutionsutskottet behandlade ärendet med avseende pä tryckfrihetsförordningen. Visst hade vi i konstitutionsutskottet en rätt omfattande debatt i ärendel men när frågan kom till kamrarna var det faktiskt det som hänförde sig till brottsbalken som dominerade.

Man får väl betrakta detta frågekomplex som en enhet. Om riksdagen nu skulle förkasta det vilande grundlagsförslaget uppstår ett något underligt förhällande med hänsyn till det beslut som fattades förra året efter förslag från försia lagutskollel.

Herr talman! Jag ber att fä hemställa att kammaren mätte anta detta vilande grundlagsförslag.

Herr ERNULF (fp):

Herr talman! Som ledamot av en statUg kommitté har jag varit med om att lägga fram förslag till ändring av reglerna om straff för brott mot trosfrid och för pornografiska alster. Jag anser alltså att dessa stadganden inte är bra som de är nu.

Regeringen följde emellertid inte kommitténs förslag ulan lade fram ändringsförslag, som jag för min del finner innebära en försämring, inte bara i förhållande till kommitténs förslag utan ocksä i förhällande till gällande rätt. I valet mellan det vilande grundlagsförslaget och nu gällande regler föredrar jag alltså de sistnämnda. Följaktligen kommer jag att rösta för ett förkastande av det vilande grundlagsförslaget.

Herr LARSSON i Luttra (c):

Herr talman! När det här förslaget diskuterades i fjol, fann jag motiveringarna för de ändringar som då föreslogs vara ytterligt svaga beträffande alla dessa frågor. Om vi avskaffar de bestämmelser som nu finns, kan man ju befara ytterligare sänkning av nivån i massmedia.

Från centerpartiels sida väcktes förra året motioner och avgavs reservationer på samtliga dessa punkter, varvid yrkades avslag pä de föreslagna ändringarna. I konsekvens med det hemstäUer jag att kammaren mätte förkasta det nu föreliggande grundlagsändringsförslaget.

Herr ROMANUS (fp);

Herr talman! Låt mig liksom övriga talare hänvisa till det anförande som jag höll i andra kammaren när denna fråga behandlades vid 1970 års riksdag. Jag sade dä att yttrandefrihet och tryckfrihet är omistliga värden i en demokrati, men att detta inte hindrar att vissa begränsningar i dessa friheter kan vara nödvändiga. Men den som vill inskränka yttrandefriheten eller tryckfriheten måste kunna anföra synnerligen starka skäl för detta. Det är han som har bevisbördan. Denna principiella syn är ett

grundläggande element i min liberala samhäUsåskädning, Med den motiveringen stödde jag i fjol förslagen att avskaffa de lagparagrafer som gäller brott mot trosfriden, särande av tukt och sedlighet och skymfande av rikssymbol.

Jag ansåg inte att de som ville behälla paragraferna i nuvarande eller något ändrad lydelse hade framfört tillräckligt starka skäl för de inskränkningar av yttrandefriheten som det gäUer. Det hade inte heller gjorts troligt att det med hjälp av denna lagstiftning skulle vara möjUgt att åstadkomma den tolerans, den hänsyn till andras uppfattning, den goda smak, eller säg gärna anständighet, och det goda omdöme i opinionsyttringar som flertalet medborgare önskar. Dessa värden måste främjas med andra metoder än genom de förbudsregler som det här gäller.

Herr talman! Det kanske är en självklarhet, men jag framhöll ändå all detta försvar för yttrandefriheten ingalunda innebär att man solidariserar sig med innehållet i eller formen för de framstäUningar som kan förekomma inom ramen för denna yttrandefrihet. Det framgår ju bl, a, av att sådana yttringar ofta är inbördes motstridande. Jag anknöt lill det exempel som flera gånger nämndes i debatten förra året, nämligen att Svenska kyrkans centralråd i sitt remissyttrande tillstyrkte förslaget om upphävande av bestämmelsen om brott mot trosfrid. Det innebär självfallet inte att centralrådet solidariserar sig med de angrepp som nu kan förekomma mot det som av skilda trossamfund hålles heligt. Det innebär bara att centralrådet anser att sådana angrepp bör få framföras. Intet har inträffat som ändrat min inställning. Tvärtom finner jag det än mer motiverat i dag att stödja förslagen, eftersom det enda tänkbara alternativet nu är ett förkastande, dvs. att de nu gällande paragraferna bibehålls oförändrade, iNågot alternativ som innebär endast en mindre liberalisering föreligger inte nu.

Herr talman! Med dessa ord har jag bara helt kort velat motivera varför jag ansluter mig tUl samtliga vUande grundlagsändringsförslag som anmäles i konstitutionsutskottets betänkande nr 7.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om skymfande av rikssymbol m. m.

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! Jag kan ansluta mig tUl herr Romanus' principiella deklaration om att den som viU inskränka tryckfriheten är skyldig all ge motivering för detta. Men jag skulle möjligen till denna deklarationen foga ännu en. Den som vill vidga tryckfriheten i ett land där denna är mera garanterad och mera tillämpad än i praktiskt taget något annat land i världen bör kanske också ha en motivering, innan han raserar de få murar som finns kvar.

Jag skuUe faktiskt vilja fråga justitieministern - det gäller bäde trosfrid och pornografi: Är justitieministern nöjd med läget i dag? Är justitieministern sä missnöjd att han vill rasera de fä barriärer som finns kvar? Så måste innebörden av förslaget i dag tolkas.

Överläggningen var härmed slulad.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Försök med förbud att tala från manuskript i riksdagen

Propositioner gavs dels på antagande av det anmälda grundlagsändringsförslaget, dels på förkastande av detsamma, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr HerneUus begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren antar del genom konstitutionsutskottets betänkande nr 7 anmälda förslaget tiU grundlagsändring röstar ja,

den det ej vill röstar nej. Vinner nej har kammaren förkastat ifrågavarande förslag.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röslat för ja-propositionen. Dä herr Hernelius begärde rösträkning verkstäUdes volering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 184 Nej - 128 Avstår - 12

Kammaren hade alltså antagit det vUande grundlagsändringsförslaget.

Genom detta beslut ansågs utskottets hemstäUan under punkten 2 besvarad.

Utskottets anmälan under punkten I lades till handlingarna.

§ 11 Försök med förbud att tala från manuskript i riksdagen

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 8, i anledning av motion om förbud att tala frän manuskript i riksdagen.

I detta betänkande behandlades motionen nr 4 av herr Sjöholm, vari hemställdes, att riksdagen beslutade att åt talmanskonferensen uppdra att anordna försök med förbud mot manuskript vid överläggningar i riksdagen.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen nr 4.

Herr SJÖHOLM (fp);

Herr talman! Vi skall nu sänka oss tUl mer triviala men praktiskt nog så viktiga frågor.

AUa vettiga människor i detta land är väl eniga om att man bör ändra riksdagens arbetsformer, försöka banta debatterna, göra inläggen kortare och kanske framför allt fä debatten att likna en debatt och inte vara en parad av fraser som glider förbi varandra från ett manuskript.

Allt fler torde också vara eniga om att det är manuskripten som bär skulden tiU att läget är sä otiUfredsstäUande som det är. Bl. a. är det mycket anmärkningsvärt att de talmän som avgår ständigt brukar erinra om olägenheterna med del myckna innantUläsandet från manuskript. Det gjorde både talman Fridolf Thapper och talman Erik Boheman när de avgick, två personer vilkas omdömesgillhet står ovanför all debatl. De ondgjorde sig över detta; talman Boheman t, o, m. i så pass drastiska ordalag alt han mer eller mindre ursäktade de ledamöter som kunde somna in vid prasslet från manuskripten i talarstolen.

Nu har jag aUtså dristat mig att ytterligare en gång väcka en motion om att man skulle pröva ett förbud mot manuskript. Men, herr talman -och det tycker jag är räll allvarligt — den motionen har blivit helt felrubricerad. I utskottels betänkande står att motionen skulle avse förbud att tala frän manuskript. Nägon sädan motion har jag inte väckt, och del tänker jag inte heller göra. Jag har väckt en motion om att man på försök skulle tiUämpa förbud mol manuskript för att se hur den metoden skulle slå ut. Emellertid är det väl inle sä lätt att rubricera 1 200 motioner rätt, så det kan vara förklarligt alt det blir fel på en och annan punkt.

Nu säger konstitutionsutskottet - faktiskt ulan etl enda sakskäl - att man inte kan anta ett sådant här förslag, för det skuUe inte vara rimligt. Man avfärdar det hela med en klyscha som inle förpliktar till någonting. Det som är orimligt är att ett utskott kan bete sig pä det sättet. Varför skulle ett förbud mot manuskript vara orimligt? I det engelska parlamentet har man en sädan regel, och i den tyska förbundsdagen förekommer den också. Där fungerar det bra; ingen har sagt någonting annat. Ändå påstår utskottet all det skulle vara orimligt om man här i den svenska riksdagen bara prövade en sädan regel efter talmanskonferensens skön. Talmannen kunde dä nägon gång — exempelvis vid besvarandet av enkla frågor - säga: "Nu kan vi pröva hur det går utan manuskript," Gick del dåligt fick vi ju sluta, men gick det bra kunde vi kanske försöka en gång lUl,

Jag vill fråga den ledamot som skall tala för utskottet, med eller utan manuskript, vad som är orimligt i att man skulle pröva detta förslag. Det skulle jag gärna vilja ha ett besked om, för i betänkandet framförs som sagl inte något som helsl argument mot förslaget.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Försök med förbud att tala från manuskript i riksdagen

Herr HENNINGSSON (s):

Herr talman! Det här är en gammal bekant för de flesta av kammarens ledamöter, Samma motion har vi mött i flera omgångar sedan 1968, och varje är har den lika enständigt avslagits. Man har vägrat att bifalla framställningen. Konstitutionsutskottet har i detta stycke inte ändrat mening och har ingen anledning förmoda att enkammarriksdagen skulle ha nägon annan uppfattning än vad riksdagen under de förflutna åren klart och entydigt givit till känna. Röstsiffrorna i andra kammaren när frågan senast behandlades blev 186 röster för avslag och 7 för bifall till motionen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till konstitutionsutskottets hemställan i dess belänkande nr 8.

Jag vill tillägga att detta anförande har nedskrivits i avsikt att det skulle bU kort och koncentrerat.

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Man behöver inte vara vältalare för att tala väl. För att tala väl i den mening som vi gärna skulle vilja se många exempel pä i riksdagen behöver man däremot, om tiden så medger, vara väl förberedd. Förberedelse kan drivas på mänga olika sätt. Det är rätt individuellt, herr talman, på vUket sätt vi bäst förbereder oss för att framträda i riksdagens

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 21-24

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Försök med förbud att tala från manuskript i riksdagen

talarstol. Somliga viU, och behöver, skriva ett manuskript och vill mer eller mindre bundet föredra det. I kamrarna har vi lyssnat till lysande prestationer av talekonst som förberetts på det sättet. Andra nöjer sig med några anteckningar och talar bra pä det viset. Andra avstår från all skriftlig förberedelse och lalar stundom bra pä det sättet. Ibland går det dåligt pä alla tre sätten, så det tycks inte sä mycket bero pä vUken form av förberedelse man har valt, utom i den meningen att man möjligen har valt en för sig själv felaktig form av förberedelse.

Jag tycker, herr talman, att herr Sjöholm för ett par minuter sedan, som den pedagog han är, gav kammaren ett utmärkt åskådningsexempel pä att skriftlig förberedelse ibland kan vara av godo.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr lalman! Till att börja med skall jag yrka bifall till min motion — det glömde jag i mitt förra anförande.

Om herr Carlshamre uppfattar denna talarstol som en plattform där vi skall tävla i vältalighet, så kan jag häUa med honom beträffande manuskript. Jag vet inte om någon skulle kunna misstänka att det någon gäng vore fråga om vältalighet. Sä är det ändå inte, utan man skall här framlägga förslag och idéer och yrka pä vissa saker som man tycker är viktiga. Om man skriver ett manuskript, kan man givelvis få mer eleganta formuleringar. Men det är ändå inte meningen, ulan vi skall debattera sakfrågor, och dä spelar det inte sä stor roll om man hittar precis rätt ord i rätta ögonbUcket.

Jag tycker inte att herr Henningsson skall överanstränga sin humoristiska ådra alltför mycket — jag tror att den ansträngdes mer än den tålde i den allmänna debatten för nägra veckor sedan.

Herr Henningsson hade här inte ett enda argument att komma med. Jag vill anspela på vad herr Hernelius sade i den förra debatten, herr Henningsson litar helt på voteringen och inte pä argumenteringen. Han anförde också siffrorna frän förra aret, och han känner sig pä säker mark. Men han gav icke ett enda skäl, inte en enda förklaring tiU alt del skulle vara orimligt att vi i den svenska riksdagen pä försök skulle införa någonting som man har som regel i det engelska parlamentet och den västtyska förbundsdagen.

Vissa parlament har, enligt vad jag låtit mig berättas, den bestämmelsen att den som har ett skrivet manuskript kan lämna det till slenograferna sä sUpper han läsa upp det. Det vore verkligen en radikal lösning som skulle spara mycket tid — att de som har manuskript lämnar det till sekreteraren medan de andra talar här. Men jag tänker, herr talman, inte yrka att vi skall ha det på det sättet.

Jag skall göra en jämförelse, herr Henningsson. När vi införde en ny rättegångsbalk bestämdes att det skulle vara muntliga förhandlingar därför alt vi vUle ha "omedelbarhet och koncentration". Man får inte i en rättssal stå och läsa upp ett skrivet manuskript, men det hela fungerar bra ändå. När nägon säger en sak fritt kan man dessutom vara mera övertygad om att det är hans egna funderingar, och att det inte finns nägon spökskrivare bakom. Det har ju hänt att exakt samma anförande har hällits i första och andra kammaren - möjligen som en förberedelse lill

enkammaren — och sådant är inte särskilt uppbyggligt.

Men svara mig, herr Henningsson; Varför är del orimligt med ett förbud mot manuskript i riksdagsdebatten? Varför kan bestämmelsen tiUämpas under sä viktiga förhållanden som en rättegäng innebär? Där vUle man ha omedelbarhet och koncentration. Är del inte någonting att sträva efter även i denna församling?

Harry Hjörne har en gång sagt i Göteborgs stadsfullmäktige, att den som vet vad han talar om behöver inget manuskript, och så är det naturiiglvis. Särskilt den som är engagerad i en fräga behöver inget manuskript. Herr Carlshamre godkänner honom kanske inte vid en examen i vältalighet, men det bekymrar oss föga. Vi skall här i riksdagen säga vad vi menar och länker rakt på sak.

En intressant omständighet, herr lalman, är att våra ärade vänner bland riksdagsstenograferna är för förslaget om att talarna icke skall använda manuskript.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Försök med förbud att tala från manuskript i riksdagen

Herr HENNINGSSON (s);

Herr talman! Med hänsyn tiU hela den tidigare utvecklingen av denna fråga fann jag inte anledning att här hålla ett långt anförande. Riksdagen har varit otroligt överens om hur frägan skulle behandlas. Jag var emeUertid medveten om att herr Sjöholm inle kunde bli nöjd med ett så kort anförande. Men om herr Sjöholm själv hade använt manus, är jag övertygad om att han inte hade glömt all yrka bifaU tUl sin motion. Där ser man nyttan av att använda litet anteckningar — det är kanske inte så tokigt.

Det fanns fler än herr Sjöholm som var missnöjda med utskottels skrivning, men inte sä att man motsatte sig avslagsyrkandet. Nej, herr Sjöholm, det höjdes röster i ulskottet för en hårdare skrivning över motionen, och i det sammanhanget skall herr Sjöholm få veta vad man menade med rimlig. Man ansåg nämligen att etl sådant här förbud i hög grad skulle innebära en begränsning av den enskUde riksdagsmannens rättigheter att framträda.

Det finns, herr Sjöholm, talare som kan tala, det finns talare som bara pratar och det finns talare som det är en sann glädje att lyssna på. Men det finns ocksä i riksdagen människor med en mycket exklusiv tankeförmåga, och ibland använder de den. Är det säkert att dessa djupa tänkare alllid har förmågan att klart uttrycka sig verbalt utan tillhjälp av ett manuskript? Varför skulle man begränsa dessa människors rätt att framträda och att göra sig gällande i riksdagen?

Herr Sjöholms uppfattning att den som yttrar sig utan manuskript talar mycket mera kortfattat delar vi inte i utskottet. Och jag vUl tillägga, att det mäste väl ändå vara bekant även för herr Sjöholm att riksdagen för närvarande själv genom de olika partierna har att ta slällning till pä vilket sätt debatterna i fortsättningen skall föras. Från talmanskonferensen har det utgått en propå om detta tUl samtliga partier, och partierna har alltså att yttra sig om hur man skall försöka klara upp detta.

Ur dessa synpunkter och mot den bakgrund som tidigare redovisats ansåg vi i utskottet att del inte fanns anledning att skriva vare sig hårdare eller utförligare. Men tänk något själv, herr Sjöholm, på vad som är

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Försök med förbud att tala frän manuskript i riksdagen

rimligt. Alla har inte samma förmåga. Resonemanget om hur man förfar i rättegångar gäller väl en helt annan sak, ty där rör det sig om människor som i sin utbildning tränats att framföra sakargumenl och uppgifter. Alla som kommer tUl riksdagen har inte den underbyggnaden för att kunna framträda och tala klart, låt vara alt det finns en och annan som kan göra det ändå.

Vi har ingen anledning alt ändra den uppfattning vi lidigare framfört, och jag ber än en gäng fä yrka bifall till utskottets förslag.

I detta anförande instämde herr Böriesson i Falköping (c).

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Det var en nyhet som herr Henningsson nu kom med'när han sade att de som är anklagade för stöld, bedrägeri och förskingring har en särskUd skolutbildning. Det har jag aldrig vetat.

Herr Henningsson anför fortfarande inte ett enda sakargument — och del finns inga sädana. Vi fick i går i våra fack från riksdagens pressbevakning - som förresten är en myckel bra anordning - en packe handlingar där man redovisade vad många tidningar ansåg om riksdagens arbetsformer och de länga debatterna. Det var åtminstone fyra eUer fem av dessa tidningar som tagil upp detta om uppläsningen av länga manuskript. Skulle de ocksä vara inne på helt orimliga tankegångar? Det sprider sig säkerligen en opinion i det här avseendet, och nägon tidning skrev t. o. m. att man just skulle kunna pröva sig fram med etl förbud. Och det gäller, herr Henningsson, bara etl försök. Det vore ju orimligt alt jag skuUe föreslå, som det stär i rubriken till betänkandet, ett definitivt förbud. Del har jag inte gjort, utan jag har föreslagit ett försök.

Herr Henningsson log också upp frågan, om man häller längre eller kortare anföranden med eller utan manuskript. Men jusl därför att vi har olika meningar på den punkten borde vi ju göra ett försök, herr Henningsson. Har man olika meningar når man det bästa resultatet om man prövar metoden och fär erfarenhet. Det är det enda jag skulle vilja.

Herr Henningsson hävdar alltså fortfarande att del system som använts i engelska parlamentet och i västtyska förbundsdagen och i våra svenska rättssalar skulle vara orimligt att pröva här i riksdagen.

Herr CARLSHAMRE (m);

Herr talman! Herr Sjöholm har nog fått en något felaktig uppfattning om hur man har det i engelska parlamentet och på en del andra ställen utomlands. Säkerligen har herr Sjöholm läst om hur en av de största parlamentariska vältalare som någonsin funnits brukade förbereda sig. Han berättar oförbehållsamt att han skrev sina anföranden - de långa som de korta - och lärde sig dem utantiU framför spegeln ord för ord.

Låtom oss göra elt försök, herr Sjöholm. Det försöket kan väl i sä fall inle bli annal än elt test på riksdagsledamöternas förmäga all lära sig ulanläxor, ty det måste rimligen bli pä det sättet, att om man inte fär medföra det manuskript man producerat, sä mäste man lära sig del utanlUl.

Sedan är det faktiskt en allmän erfarenhei, herr Sjöholm, att den som

extemporerar, alltså talar utan stöd av manus eller anteckningar, sällan blir mera kortfattad utan ofta mera mångordig än den som gör tvärtom. Jag vel det bättre än de flesta, herr Sjöholm, eftersom jag talar utan manuskript och beklagligt länge för det mesta.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Det glädjer mig att kunna instämma i det sista som herr Carlshamre här sade.

Uppgifterna om hur det gär till i det engelska parlamentet har jag fått frän riksdagens upplysningsriänst, och de ligger nu pä min bänk; om herr Carlshamre går förbi den, så titta gärna pä materialet! Där slår alt i engelska parlamentet och i västtyska förbundsdagen har man genomfört syslemet all tala utan manuskript, I västtyska förbundsdagen kan lalmannen tiUäla användningen av manuskript, men då mäste man tillfråga honom om det. Det har tidigare inte förekommit några sanktioner mot förbudet, och därför har bestämmelserna missbrukats. Men nu har man fått en ny talman, och han har pä senare tid velat fräscha upp förbudsbeslämmelsen så att den verkligen efterlevs. Om talmannen tre gånger nödgas använda uppmaningen: "Till ordningen!", lar han ordet från den talare som begagnar manuskript. Vi skall hoppas att vi slipper uppleva detsamma här.

Jag efterlyser som sagt ett enda sakargument. Herr Carlshamre förutsätter att de talare håller på längre som talar utan manuskript, men det var ju den saken vi skulle få klarhet i genom ett försök. Om det då visar sig vara så som herr Carlshamre säger skall vi naturligtvis inte genomföra den ordning jag föreslagit.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Försök med förbud att tala från manuskript i riksdagen

Herr CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Jag viU inle bli misstänkt för att ha beskyllt herr Sjöholm för att ge riksdagen falska upplysningar. Jag vet att herr Sjöholm har rätt när det gäller förbudet i engelska parlamentet och i västtyska förbundsdagen. Där får man inte tala efter manuskript. Det var inte pä det sättet jag menade att,herr Sjöholm hade fått fel för sig. Jag sade bara att ett förbud icke leder lill att man kommer att tala fritt, utan del kanske blir så att nian utantiU föredrar skrivna manuskript som man har lärt sig därhemma.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels motionen nr 4, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjöholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposirion:

Den som viU att kammaren bifaUer konstitutionsutskottets hemstäUan

i betänkandet nr 8 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit motionen nr 4,

Vid omröslning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Sjöholm begärde

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Valbarhet tiU byggnads- och fastighetsnämnd

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja-292

Nej - 11 Avstäri- 11

§ 12 Valbarhet tiU byggnads- och fastighetsnämnd

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 9, i anledning av motion angående valbarhet till byggnads- och fastighetsnämnd.

I detta betänkande behandlades motionen nr 6 av herrar Sjöholm och Taube, vari hemställdes, att riksdagen beslulade att hos Kungl. Maj: t begära sådan ändring av gällande valbarhetsbeslämmelser, att tUl ledamot eller suppleant i byggnadsnämnd eller fastighetsnämnd inte kunde utses person med ekonomiska intressen, privata eller anknutna till arbetsgivare, i byggnadsverksamheten.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen nr 6.

Herr SJÖHOLM (fp);

Herr talman! Detta är ocksä ett ärende som blivit litet egendomligl behandlat av konstitutionsutskottet.

Motionen gäUde att man skulle försöka se till att inte platserna i byggnadsnämnder och fastighetsnämnder innehas av människor som har ekonomiska intressen i byggnadsverksamheten. Det var egentligen justitieombudsmannen som en gäng uppmärksammade det oefterrättliga förhållandet härvidlag. Han var så kategorisk i sitt fördömande att han t. o. m. övervägde att ingå till Kungl. Maj;t med ett förslag om att ändra valbarhetsbestämmelserna sä, att människor med sädana ekonomiska intressen inte skulle kunna väljas in i byggnads- och fastighetsnämnder. Det gjorde han emellertid inte, därför att han förutsatte att fullmäktigeförsamlingarna inle i dessa nämnder skulle välja in människor som har detta samband med de ärenden som behandlas i nämnderna,

Pä en enkel fräga av mig svarade statsrådet Lundkvist en gäng i andra kammaren att det naturligtvis var olyckligt om man i dessa nämnder satt in ledamöter som ofta hade personliga intressen i de ärenden som föredrogs.

KonstUutionsutskottet har själv uttalat att detta är en frihet som är viktig för kommunerna - det instämmer jag i - och att man därför inte skall ställa upp nägra lagstiftningshinder för fuUmäktiges val. Men konstitutionsutskottet tiUade att det är viktigt att denna frihet icke missbrukas, och att man utgick ifrån att sä inte skulle ske. Nu är emellertid det faktiska förhåUandet det, att den missbrukas.

Jag har även i detta ärende införskaffat uppgifter frän riksdagens upplysningstjänst beträffande en del svenska städer. I de allra flesta finns det i byggnadsnämnder och fastighetsnämnder personer som har ekonomiska intressen i byggnadsverksamheten. Det är precis så justitieombudsmannen har uttalat att det icke bör förhålla sig. Det finns skräckexempel; de värsta fallen är dess värre från Skåne — Helsingborg och Malmö är väl i

särklass sämst. Tvärtemot vad justitieombudsmannen har förutsatt -nämligen att man inte skall välja in dessa personer i byggnads- och fastighetsnämnder — väljer man åtminstone i Helsingborg in jusl dem därför att de har denna anknylning till byggnadsverksamheten.

Alla är tydUgen ense om att del inte är bra om del skulle förekomma ett missbruk. Nu frågar jag utskottets talesman; Om det nu verkligen förekommer ett missbruk — och del gör det; det kan jag bevisa — vad svarar dä ulskottet?

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Valbarhet tiU byggnads- och fastighetsnämnd

Herr LARSSON i Luttra (c):

Herr lalman! Pä herr Sjöholms sista fråga kan man svara, att om det förekommer missbruk så bör vi väl i första hand försöka komma till rätta med sådana företeelser på annat sätt än genom lagstiftning - inle heller en sådan säkrar under alla förhållanden mot missbruk.

Detta är, som utskottet framhåUit, en fråga om dén kommunala självstyrelsen. Lagstiftning för att hindra eventueUt olämpliga personer att bli invalda i styrelser och nämnder av olika slag skulle säkerligen fä mycket svårbedömbara konsekvenser.

Nu finns det jävsregler i kommunallagarna som förhindrar förtroendemän att delta i behandlingen av ärenden i vilka deras intressen skulle kunna gynnas. Det ger alltså en viss säkerhet. Vidare fär man lita till kommunfullmäktiges och partigruppernas handlande och till den offentliga debatten, om det skulle finnas misstanke om att ett missbruk förekommer.

Alt i kommunallagarna räkna upp vissa grupper av människor som inte bör väljas in i den ena eller andra nämnden eller styrelsen är inte nägon bra lösning. Jag tycker att det är märkligt att motionären envisas med att föreslå denna inskränkning i den kommunala självbestämmanderätten.

Herr lalman! Jag ber att fä yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Herr HENNINGSSON (s);

Herr talman! Jag tar mig friheten att först påminna herr Sjöholm om att han även i delta ärende glömde att yrka bifall tUl sin motion. Hade han inget manuskript?

Utskottet har inte gjort mycket ät denna motion utöver den behandling som förekommit tidigare är - detta är som sagt en gammal bekant, och vi har inte funnit anledning att inta nägon annan ståndpunkt än den vi tidigare gett uttryck för.

Det är emellertid, herr Sjöholm, värt att föra ell resonemang om vad som Ugger i begreppen "ekonomiska intressen" och "anknuten" till den som har ekonomiska intressen. Om man går strikt på den formulering som herr Sjöholm lanserat innebär det, alt man inte kan placera en byggnadsarbetare av någon sort i en fastighetsnämnd eller byggnadsnämnd. Man kan över huvud taget inte om nägon person som är verksam inom denna bransch säga, att han inte har de kontakter som herr Sjöholm avser. Han får inte vara anställd i eller bedriva egen verksamhet inom branschen.

Sedan måste jag säga att herr Sjöholm läser JO:s yttrande ungefär som en viss potentat läser Bibeln. I det ärende, som JO behandlade, gällde del

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Valbarhet tiU byggnads- och fastighetsnämnd

en person som var ledamot av byggnadsnämnden och som var delägare i en byggnadsfirma. De "missförhållanden" i Helsingborg som herr Sjöholm speciellt påtalar består i alt det i dessa nämnder finns personer som arbetar inom den kooperativa byggnadsverksamheten för att skaffa bostäder. Men, herr Sjöholm och övriga riksdagsledamöter, detta är inga byggnadsföretag, utan det är egentligen bostadsföretag som har att se till alt det skapas bostäder. Allt byggande som sådant sker på entreprenad. Att diskvalificera dessa personer därför att de tillhör en bostadsrättsförening eller styrelsen för HSB eller Riksbyggen kan inle vara rimligt.

Herr Sjöholms sätt att beskriva de ekonomiska intressegrupperingarna överensstämmer inte alls med det fall där JO givit uttryck för sin mening; i del fallet gällde det ett direkt medarbetarskap. Den som är verkställande direktör, lål oss säga i HSB, har inte den minsta nytta i ekonomiskt avseende av om verksamheten bedrives så eUer sä.

Man kan emellertid inte förhindra all tUlgäng till sakkunskap vid bedömningen av dessa ganska besvärliga frågor. Det är angeläget att kommunerna har möjlighet att dra nytta av de personer som äger sakkunskap pä området. Jag kan inte i något avseende ge belägg för att det missbruk föreligger som herr Sjöholm lalar om. Men om det föreligger sådanl, kommer naturligtvis de partier som känner sig besvärade av del alt rätta till saken.

Varför skall herr Sjöholm nära nog i alla sammanhang komma med anspråk pä frihetsbegränsningar? Herr Sjöholm är ju annars den som talar för människors frihet, men jag vet ingen som i vår riksdag lanserar sä många förslag om förbud som just herr Sjöholm.

Herr lalman! Jag ber att få yrka bifall till konstitutionsutskottets betänkande.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag undrar vem som läser JO:s utlåtande rätt. JO:s tanke var inte att föreslå en lagstiftning just för den person som utlåtandet handlar om. JO föreslog en generell lagstiftning att personer med ekonomiska intressen i byggnadsverksamheten inte skulle vara valbara till byggnadsnämnd. Kan herr Henningsson bestrida detta? Exakt så har JO uttryckt sig. Det är självklart att det skall vara en generell lagstiftning och inte en lagstiftning för en person i ett samhälle utanför Stockholm.

Det finns också många som tillhör samma partigrupp som herr Henningsson som tycker all förhållandena inte är riktigt bra. I vår hemstad har vi hafl överläggningar och där har sådana röster höjts även från socialdemokratiskt häll! Det finns ju även i vär stad personer som bedriver byggnadsverksamhet, och herr Henningsson håller väl med mig om att den som har egen byggnadsverksamhet — en arkitekt eller konsulterande ingenjör inom byggnadsbranschen — inte lämpligen skall sitta i en byggnadsnämnd. Det förekommer dock i mänga av de städer som jag har låtit undersöka genom riksdagens upplysningstjänst.

Självklart kan det bli svåra gränsdragningsfall, såsom fallet är vid nästan all lagstiftning som vi beslutar om här i riksdagen. Det kan vara svårt att dra gränserna mellan det ena och det andra. Men det är inte så länge sedan riksdagen antog en lag om lönegaranti vid konkurs, där det

sägs att den som har ett avgörande inflytande i en rörelse inte skall komma i åtnjutande av lönegarantin. Det är ju också en avgränsning. Varför opponerade sig inte herr Henningsson då? Där bUr det väldigt svåra gränsdragningar. Den ene kan få denna lönegaranti men inte den andre.

Detta problem med gränsdragningen får vi alltid brottas med, och det kan väl inte vara svårare att dra en gräns i detta fall än i många andra. Givetvis skuUe en snickare inte vara diskvalificerad att sitta i en byggnads-eller fastighetsnämnd. När man talar om ekonomiska intressen skaU det gälla ekonomiska intressen för personens egen del eller för det företag som han företräder, intressen som kan påverkas genom arbetet i dessa nämnder.

Det förekommer missbruk, herr Larsson i Luttra, och det har man inte kunnat kornma tUl rätta med. Jag har motionerat i ett par år, och det har ni ondgjort er över. Det har emellertid inte blivit någon förbättring under den tiden. Då bör man tillgripa lagstiftning, om man anser att det är värt priset, vilket jag anser. Det kan inte vara helt orimligt - herr Henningsson har ett specialuttryck, nämligen rimligt, som han också använde i sitt senaste anförande — om riksdagens egen justitieombudsman har varit inne pä just denna tanke. Jag tror inte att justitieombudsmannen skulle föreslå något som vore orimligt lagstiftningsmässigt sett.

Sedan talade herr Larsson i Luttra om att den offentliga debatten skulle kunna hjälpa tiU att förebygga missförhåUanden, Det är ett faktum att ett stigande antal tidningar har tagit upp saken och har haft exakt samma mening som jag, nämligen att det är berättigat att inskrida med en lagstiftning, Alla auktoriteter, även utskottet, säger att man inte skall ha med de personer det här gäller. Herr Henningsson kan väl inte argumentera mot sitt eget utskott. Utskottet säger att friheten icke får missbrukas och att sådana personer inte får väljas in i dessa nämnder. Detta försöker herr Henningsson förklara bort.

Vad herr Henningsson skaU försöka försvara här är att detta inte förekommer och att man därför inte behöver göra någonting. Men det finns bevis för att missbruk förekommer, och det sista steg man kan ta är väl lagstiftningsåtgärder.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU tUl min motion, vUket herr Henningsson påminde mig om.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Valbarhet tiU byggnads- och fastighetsnämnd

Herr TAUBE (fp):

Herr talman! Lät mig först och främst yrka bifall tiU motionen, så att jag inte glömmer det!

Justitieombudsmannen skriver; "Jag har mig emellertid inte bekant att behov av en sädan författningsändring framkommit även på annal håll. Man torde dessutom kunna såsom regel utgå från att fullmäktige vid val av ledamöter i byggnadsnämnd beaktar, om viss ledamots intressen är förenade med uppdrag som ledamot av nämnden. Tillräckligt skäl för en dylik framstäUning synes därför icke föreUgga."

Vi vet att det finns en hel del kommunfullmäktige som har valt in personer med privata intressen mom byggnadsverksamheten i fastighetsnämnd och byggnadsnämnd, och vi ville då vi skrev denna motion att

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Valbarhet tiU byggnads- och fastighetsnämnd

utskottet skulle ha vänligheten att kontrollera de uppgifter som vi har lämnat. Det var därför vi som en rimlig begäran hemställde att utskottet skulle föranstalta om en utredning i lämpliga städer här i Sverige för att utröna hur det förhåller sig i det aktuella avseendet.

Jag tycker, herr talman, att det är häpnadsväckande, att man nu i början på riksdagssessionen inte vUl hjälpa oss med den lilla ulredningen.

Vi har själva konstaterat alt det i städer i Skåne finns privata byggmästare och chefer för stora träföretag som tUl och med är ordförande i byggnadsnämnden. I min hemstad hade byggnadsnämnden en vice ordförande som var ombudsman i HSB; nu har han blivit fullmäktiges ordförande, sä nu är det en annan sak.

Det skulle, herr talman, vara glädjande om den lilla debatten här i dag medförde att Kommunförbundet vUle skriva en rekommendation till kommunerna, sä att fullmäktigeledamöter runt om i Sverige uppmärksammade det här förhållandet, även om det inte stär inskrivet i nägon lag. De borde besinna sitt ansvar såväl i sin partigrupp som vid valen i fullmäktige och inse att det är olämpligt att vissa personer blir valda. Jag viU inte alls därmed säga att nägon har misskött sig, men Caesars hustru fick ju inte ens misstänkas, och detsamma gäller här. Vi vill inte i våra fullmäkligeförsamlingar och byggnadsnämnder ha personer som man kan misstänka för att i något läge tillgodose sina privata intressen. Varken herr Sjöholm eller jag har påstått all de har gjort det men sådant kan inträffa någon gäng.

Jag yrkar alltså bifall tUl motionen.

Herr HENNINGSSON (s);

Herr talman! När herr Sjöholm säger att det här inte skulle gälla snickare, murare och andra personer anställda inom byggnadsbranschen, fär nog herr Sjöholm försöka förklara den att-sats han har skrivit i motionen — jag förmodar att han själv har författat den — "att riksdagen mätte besluta att hos Kungl, Maj;t begära sädan ändring av gällande valbarhetsbestämmelser att till ledamot eller suppleant i byggnadsnämnd eller fastighetsnämnd icke kan utses person med ekonomiska intressen, privata eller anknutna till arbelsgivare, i byggnadsbranschen".

Jag kan inte hitta en murare eller en snickare som jobbar hos entreprenörer utan all vid något tillfälle vara anknuten till nägon byggnadsföretagare. Man kan inte komma ifrän detta genom att säga att bestämmelsen inte skall gälla för dessa. Det håller inte, herr Sjöholm! Vidare har här inte alls ifrågasatts någon sådan begränsning som herr Sjöholm nu försöker göra gällande.

Jag vill äimu en gång fråga vUka ekonomiska intressen en representant för HSB kan ha. Är han anknuten tiU något bostadsföretag? Han har anknytning tUl ett förelag vars uppgift är alt skaffa lägenheter till sina medlemmar, men som icke har nägon sammanblandning med företag inom byggnadsbranschen. Den skillnaden tycker jag att herr Sjöholm borde lägga märke till.

Det är inle så att HSB och andra är byggande företag — de är till för sina medlemmars skull och har uppgiften att skaffa dem lägenheter. En representant för det kommunala bostadsbolaget har precis samma

funktion utan att han har någon ekonomisk anknytning eller någon som helst ekonomisk nytta av om det gär sä eller sä.

Men sakkunskap besitter dessa människor, och det kan vara en tUlfredsstäUelse att dela med sig av den till samhället.

Herr SJÖHOLM (fp);

Herr talman! Vi skall väl sluta det här resonemanget.

Jag vill bara upplysa herr Henningsson om att snickare, murare och andra naturligtvis inte har ett inflytande på rörelsen. Det är precis samma gränsdragning som jag förklarade alldeles nyss, om herr Henningsson lyssnade - den gränsdragning som gällde när vi beslöt om lönegarantin vid konkurs. Det här skall naturligtvis gälla sädana människor som kan ha ett avgörande inflytande inom sin rörelse.

Sedan är det klart att uppgiften att skaffa lägenheter förutsätter ett byggande, och herr Henningsson vet lika väl som jag vilka bindningar som finns däremellan.

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Valbarhet tiU byggnads- och fastighetsnämnd

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs pä bifall tUl dels utskottets hemställan, dels motionen nr 6, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Sjöholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren bifaUer konstitutionsutskottets hemstäUan

i betänkandet m 9 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt motionen nr 6.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen,

§ 13 Föredrogs civilutskottets betänkanden:

Nr 1 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter pä lilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad avser anslag inom justitiedepartementets verksamhetsområde till centralnämnden för fastighetsdata

Nr 2 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter på tiUäggsstat II tiU riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad avser anslag på kapitalbudgeten inom inrikesdepartementets verksamhetsområde

Nr 3 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter pä tiUäggsstat II tUl riksstaten för budgetåret 1970/71 i vad avser anslag inom civildepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

Nr 22 § 14 Interpellation nr 45 ang. nedläggningen av poststationer

Onsdagen den

10 februari 1971 Ordet lämnades pä begäran till

-------------------- • Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c) som yttrade:

Herr talman! Postdirektionen i meUersta distriktet har meddelat, att poststationen i Stjärnsund i Kopparbergs län skaU läggas ner den I april 1971, Av de 87 hushåll som nämnda station betjänar får 80 vanlig post utdelad genom stadsbrevbäring och 7 genom avhämtning vid poststationen. Därjämte fär 193 hushåll i Stjärnsund sin post genom lantbrevbärare.

De av poststationen i Stjärnsund betjänade hushällen kommer från den 1 aprU i är att fä posten med en ny biUinje med sträckningen Långshyttan - Rörshyttan — Stjärnsund - Spjutsbo - Simonsbo — Lerhyttan - Eret — Färjkarlsbo - Stigsbo — Stjärnsund - Österby — Västerby - Hienshyttan — Östansjö ~ Långshyttan.

En sådan omläggning av de postala förhåUandena är förenad med stora olägenheter, och de människor som kommer att beröras ser med stor oro på de aviserade förändringarna. Nedläggningen av poststationen innebär en avsevärd serviceförsämring. Detta drabbar inte minst industriföretagen i Stjärnsund, vilka i hög grad är beroende av den service som en poststation ger, Korsnäs-Marma Aktiebolag överväger att flytta de förvaltningsfunktioner som nu är förlagda tUl Stjärnsund till plats utanför kommunen och länet, om poststationen dras in. Också And. Larsson Maskin Aktiebolag umgås med planer att förlägga sin verksamhet till annan ort om poststationsnedläggningen förverkUgas.

En indragning av poststationen i Stjärnsund skulle sålunda fä allvarliga konsekvenser för näringsUvet i bygden. Den skulle motverka de insatser som trots allt göres när det gäller lokaliserings- och regionalpolitik. Det kan inte vara rimUgt att statsmakterna på detta sätt rycker undan grunden för utvecklingen i en bygd. De skäl som kan tänkas tala för en indragning av poststationen i Stjärnsund väger betydligt lättare än de som talar mol.

Vad som har redovisats om en poststations betydelse har sin tiUämplighet i en rad bygder i vårt land. Under tiden 1 juli 1969 — 30 juni 1970 har 92 poststationer indragits, en utveckling som är typisk för hela 1960-talet,

Med hänsyn tUl de allvarliga ingrepp som en indragning av en poststation ofta innebär för en bygd anhåller jag om kammarens medgivande att tUl herr kommunikationsministern få stäUa följande frågor;

VUka skäl och principer ligger till grund för den målmedvetna trend att lägga ned poststationer som varit rådande under de senaste åren?

Är statsrådet beredd att medverka tiU att större hänsyn tas tUl lokaliseringspolitiska och geografiska skäl än som nu sker för att bibehålla poststationer?

Denna anhållan bordlades.

§ 15 Interpellation nr 46 om förstärkning av övervakarorganisationen

Nr 22

Ordet lämnades på begäran till

Herr BÖRJESSON i Falköping (c), som yttrade:

Herr talman! Den humanisering av kriminalvärden som kännetecknat reformverksamheten pä området under senare år innebär bl, a, alt tyngdpunkten i värden markant förskjutits frän anstaltsvård tUl vård i frihet. Främst gäller detta unga lagöverträdare, för vilka återanpassning tUl normalt liv underlättas om värd meddelas i frihet. Vetenskapliga undersökningar visar att äterfallsprocenten för anstaltsklientelet är markant högre än för ungdomar i frivärd. De gjorda iakttagelserna bekräftar riktigheten i att man i möjUgaste män söker undvika anstaltsvärd för ungdomar som av en eller annan anledning överskridit lagens råmärken.

Det är emellertid allmänt omvittnat att frivården alltjämt kämpar med stora personella och ekonomiska svårigheter för att den skall kunna fungera på önskvärt sätt och också ge avsedda resultat. Dessa brislfälligheter har påtalats vid olika tillfällen här i riksdagen, och i motioner frän värt håll har vi föreslagit åtgärder för erforderliga förstärkningar. Den knappa resurstilldelningen från de makthavandes sida kan knappast sägas stå i överensstämmelse med intentionerna för den moderna kriminalvården och de beslulade formerna för denna.

För nägra är sedan påtalade jag i en motion vissa uppenbara svagheter i övervakningssystemet, nämligen att en och samma övervakare tilläts ha alltför många övervakningsärenden. De friviUiga övervakarnas arbete är ett betydelsefullt inslag i frivärden, och frän kriminalvårdsstyrelsens sida har man också varit angelägen om att framhålla detta. När det emellerlid visar sig att ett stort antal klienter inte får den nödvändiga kontakten med övervakaren på grund av all denne har aUtför många uppdrag, måste man fräga sig hur detta kan fä fortsätta med kriminalvårdsstyrelsens goda minne. Jag erfor dessa missförhållanden genom personliga kontakter med föräldrar tUl ungdomar vars övervakare inle hade den minsta kännedom om sina egna klienter och hur dessa återföll till bäde narkotikamissbruk och andra asociala handlingar under övervakningstiden. Dess bättre synes det nu som om en viss förbällring skett på området. Sävitt man kan läsa ur statsverkspropositionen förekommer endast ett ytterst litet antal övervakare med antal ärenden mellan 26 och 75. Personligen anser jag det dock inte helt tUlfredsstäUande att det över huvud taget kan accepteras att en enda övervakare har sä mänga uppdrag. Klienter till dessa övervakare kan rimligtvis inte fä den omsorg de är i behov av. Inte minst med hänsyn till den allmänna tendensen att klienterna blivit alltmer svärhanterUga bör det vara synnerligen angeläget att övervakarna verkligen har tid att ägna sig ät de människor som de är satta att hjälpa.

I en årsrapport, ur vilken vissa avsnitt nyligen publicerats i pressen, riktar skyddskonsulenten i Göteborgs distrikt för unga, Hugo Svegland, en svidande kritik mot kriminalvårdsstyrelsen för dess oförståelse för frivärdsverksamheten. Jag citerar här: "Ämbetsverket (kriminalvärds-styrelsen) talar ofta om sina 10 000 medarbetare (övervakare) som om kriminalvården inte behövde mer. Den som stär som ansvarig för ett

Onsdagen den 10 februari 1971

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

storstadsdistrikt ser saken annorlunda och man frågar, om inte denna övervakarformalion ofta kan betecknas som en koloss pä lerfötter. Kriminalvårdsstyrelsen har inte förstått detta och det bör förlåtas den dä ämbetsverket så gott som helt ägnar sig äl sina industrifängelser och vet bra litet, hur frivården fungerar," Herr Svegland beskriver vidare hur de fem socialarbetarna i hans distrikt mäste ta ett stort antal egna övervakningsfall. Som regel har denna stab ständigt omkring sig ett hundratal ärenden. Ännu fler skulle man behöva ta över, men man orkar inte. En stor del av rapporten ägnas åt kriminalvårdsstyrelsens ringa eller obefintliga intresse för frivärdens behov av kunniga, erfarna socialarbetare samt ät styrelsens sätt att ha anstaltsvården som modell för även frivården. Herr Svegland efterlyser en dialog mellan styrelsen och de för frivården ansvariga.

Enligt min mening aktualiserar denna rapport och mina lidigare erfarenheier om de svårigheter som frivården arbelar med ånyo kravet pä en mer skärpt uppmärksamhet pä dessa frågor från kriminalvårdsstyrelsens sida. Framför allt gäUer det övervakningssystemet. För att frivården skall fungera på det sätt som bättre än anstaltsvård möjliggör en återanpassning av lagöverträdare tiU normalt liv måste en avsevärt större salsning ske på den organisalion som i praktiken har att handlägga frivården. Det gäUer främst rekryteringen av friviUiga övervakare, utbildningen av dessa och uppläggningen av det utomordentligt viktiga arbete övervakare har att ulföra. Vidare vore det enligt min mening av synnerUgen stor vikt att kriminalvårdsstyrelsen inledde kontinuerliga konferenser med de för frivården närmast ansvariga skyddskonsulenterna i de olika distrikten för att därigenom fä del av de konkreta problem som i första hand mäste lösas för att frivården och personalen inom denna skall beredas bästa möjUga förutsättningar att arbeta.

Med stöd av vad jag här anfört hemställer jag om kammarens tillstånd att till herr justitieministern få ställa följande fråga:

Är statsrådet beredd medverka till åtgärder för att bl. a. förstärka övervakarorganisationen, personeUt och ekonomiskt, sä att frivården ges bältre förutsättningar att arbeta i enlighet med de av riksdag och regering uttalade önskemålen om och beslutade formerna för modern kriminal-värd?

Denna anhållan bordlades.

§ 16 Interpellation m 47 om nedsatt radio- och TV-licens för äldre personer och handikappade

Ordet lämnades pä begäran tUl

Herr OSKARSON (m) som yttrade:

För de många människor här i landet, som genom nedsatt rörelseförmåga har svårt att upprätthålla tillfredsställande personkontakter med sin omgivning, spelar etermedia en utomordentligt viktig roll. Utan tillgäng till radio och TV skulle de äldres och handikappades isolering mänga gånger bli närmast fullständig.

För flertalet av dessa personer är därför inköp av TV och radio närmast nödvändigt, samtidigt som det är ekonomiskt mycket kännbart. Emellertid är livslängden pä sådana apparater numera så hög att inköpspriset inte direkt avskräcker. Det gör däremot den del av driftskostnaderna som utgörs av licensavgifter. Den allmänna apparatavgiften, vUken innesluter radio och svart-vit TV, är nu 180 kronor per är och är avsedd att höjas fr. o. m. den 1 juli med 40 kronor tUl 220 kronor. För färg-TV tiUkommer särskild avgift med 100 kronor per är, varvid den totala årsavgiften blir 320 kronor.

Starka skäl talar för att äldre personer och handikappade, som endast har sin folkpension respektive förtidspension eller sjukbidrag som huvudsaklig inkomstkäUa, borde få nedsatt licensavgift.

Redan nu förekommer i vissa kommuner att man över den kommunala budgeten bidrar till sädana nedsättningar. Det mäste dock anses vara en statlig angelägenhet att generellt reducera licensavgifterna i de här nämnda fallen,

I motioner tUl bl, a, 1970 års riksdag föreslog jag och flera med mig att denna fräga skulle ulredas, men motionerna avslogs med motiveringen att handikapputredningen skulle ta upp frägan. Dess värre förefaller det nu som om så inte blivit fallet.

Med hänvisning till vad jag här anfört hemställer jag om kammarens tiUstånd att till herr utbildningsministern få ställa följande fråga:

Avser herr statsrådet medverka till reducerade licensavgifter vad gäller radio och TV för äldre och handikappade med huvudsaklig inkomst av pension eller motsvarande?

Nr 22

Onsdagen den 10 februari 1971

Denna anhäUan bordlades.

§ 17- Anmäldes och bordlades motion nr 1208 av herr Hellström m. fl. i anledning av Kungl, Maji:s proposition nr 11 med förslag tUl förordning om särskilt investeringsavdrag vid taxering till statUg inkomstskatt, stallig inkomstskatt.

§ 18 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor framställts, nämligen

den 9 februari av

Nr 59 Herr Sjöholm (fp) lill herr justitieministern om skärpning av lagstiftningen mot djurplågeri:

När kan förslag frän regeringen förväntas i anledning av riksdagens skrivelse angående skärpning av lagstiftningen mot djurplågeri?

den 10 februari av

Nr 60 Herr Krönmark (m) tiU herr industriministern angående friställningen av arbetskraft vid Kalmar Verkstads AB:

Hur länge har herr statsrådet känt tiU att produktionsprogrammet

Nr 22 vid Kalmar Verkstads AB inte skuUe kunna fullföljas enligt de

Onsdagen den uppgjorda planerna utan att företaget i stäUet skulle tvingas till

10 februari 1971 omfattande friställningar av arbetskraft?

§ 19 Kammaren åtskildes kl. 16.31.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert