Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:19

Torsdagen den 4 februari

Kl. 14:00

§ I Minnesord över avliden ledamot av kammaren

Herr TALMANNEN yttrade:

Meddelandet om vär kammarkamrat Gösta Sternes hastiga bortgång har fyllt oss alla med djup förstämning. Han bevistade i är sin sjunde riksdag. Efter att tidigare ha varit verksam inom konstitutionsutskottet var han vid sitt fränfälle ledamot av trafikutskottet, förvaltningsstyrelsen och lönedelegationen.

Såsom kommunal förtroendeman och landstingsman har Gösta Sterne gjort mycket betydande insatser. Han var bland annat stadsfullmäktiges ordförande i sin hemstad sedan mer än 15 år och tUlhörde i 19 är Jönköpings läns landsting. I Svenska kommunförbundets styrelse beklädde han posten som vice ordförande. Även för frikyrkliga och ideella intressen var han en trogen förkämpe.

Gösta Sterne var en man som genom sin förmäga att vederhäftigt bedöma sakfrågor, medla och finna enande lösningar var högt skattad i aUa kretsar. Vi lyser frid över hans minne.

Detta anförande åhördes av kammarens ledamöter stående.

§ 2 Justerades protokollen för den 26 och 27 januari.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. antalet ansökningar om befrielse frän investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten, m. m.

§ 3 Ang. antalet ansökningar om befrielse från investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten, m. m.

Herr finansminislern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Werners i Tyresö (vpk) i kammarens protokoU för den 15 januari intagna fråga, nr 24, tUl herr inrikesministern, och anförde:

Herr lalman! Herr Werner i Tyresö har bett chefen för inrikesdepartementet upplysa om i vilken utsträckning ansökningar om tiUämpning av 16 § i förordningen om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten begärts och om antalet fall dä sådana ansökningar bifallits. Frägan har överlämnats till mig för besvarande.

Invesleringsavgiften omfattar som bekant sädana rrundre angelägna byggnadsarbeten som sätts i gäng under tiden den 7 maj 1970 — den 31 juli 1971. Från ikraftträdandet och fram tUl utgången av januari 1971 har regeringen avgjort 544 ansökningar om befrielse frän investeringsavgiften för mindre och medelstora byggnadsprojekt tUl en sammanlagd byggnadskostnad av 356 mUjoner kronor. Av dessa har 314 ansökningar bifalUts avseende en sammanlagd byggnadskostnad av 155 miljoner kronor. Av antalel dispenser har flertalet, totalt rörande 71 miljoner kronor, lämnats

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. antalet ansökningar om befrielse frän investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten, m. m.

i syfte att trygga sysselsättningen nu i vinter. För att trygga sysselsättningen inom byggnadsbranschen pä längre sikl har regeringen dessutom under det senaste halvåret meddelat igångsättningslillsländ och i samband därmed dispens frän investeringsavgift för en rad större byggnadsprojekt på sammanlagt 142 miljoner kronor. Dessa arbeten planeras in sä att maximal sysselsättningseffekt kommer att uppnäs under nästa vinter.

Herr WERNER i Tyresö (vpk):

Herr talman! Jag tackar statsrådet Sträng för svaret på min fråga. Frågan är stäUd - och det förstår säkert finansministern ocksä — mot bakgrunden av den mycket stora arbetslöshet som just nu råder i byggnadsfacken. Vi har i storstadslänen en arbetslöshet som med mellan 60 och 80 procent överstiger arbetslöshetssiffrorna frän motsvarande lid förra året, detta trots att vi denna vinter har haft ett osedvanligt gynnsamt byggväder.

Jag viU erinra om den undersökning som Byggnadsarbetareförbundet har gjort hos sina lokalavdelningar och där man ställde frågan om vad de bedömde vara orsaken tUl den höga arbetslösheten, den på nytt blev tryckt; I svaren pekades dels pä kredilpolitiken, dels på dålig planering hos kommuner och byggherrar men även pä investeringsavgiften för oprioriteral byggande. Jag har därför ansett det vara viktigt alt fä besked om i vilken utsträckning dispenser har begärts och i hur stor utsträckning sådana har beviljats av arbetsmarknadsmässiga skäl.

Finansministern har i sitt svar redovisat att flertalet av de lämnade dispenserna har beviljats i syfte att trygga sysselsättningen i vinter. Härav kan emellertid inte klart utläsas i hur hög grad arbetslösheten har påverkats av investeringsavgiften i de 240 faU, där dispensansökningarna har avslagits. Jag vill därför understryka kravet att dispenser meddelas generöst, om investeringsavgiften kan anses vara en bidragande orsak till arbetslösheten. I annat faU kommer detta instrument för investeringsstyrning att slå alltför blint.

TUl sist viU jag säga att det är tacknämligt att dispens meddelats för vissa byggnadsprojekt för att åstadkomma en maximal sysselsättningseffekt till nästa vinter. Det hjälper emeUertid knappast de tusentals byggnadsarbetare som går arbetslösa denna vinter.

Herr finansministern STRÄNG;

Herr talman! Jag tyckte att jag i frågeslällarens anförande fann en ganska modererad uppfattning om situationen. Eftersom han själv är yrkesman pä området förstår han, att vi med de klimatologiska variationerna under sommar och vinter aldrig helt kommer att kunna eliminera vinterarbetslösheten inom byggnadsfacket såvida vi vUl undvika en abnorm överansträngning pä området under sommaren.

Dä uppstår emeUertid frågan, orri de sysselsättningssvärigheter, som byggnadsarbetarna har haft innevarande vinter, har varit exceptionellt stora. De kan synas ha stegrats pä ett oroväckande sätt, om man som en jämförelse tar fjolåret, dä sysselsättningen var osedvanligt god. Om vi däremot ser frägan i ett längre perspektiv, finner vi att situationen för dagen, även om den är besvärlig för dem som är arbetslösa, i och för sig

inte är uppseendeväckande. Det visar sig därvid att vi under de senaste 1 5 åren har hafl nio år med högre arbetslöshet och fem är med lägre arbetslöshet bland byggnadsarbetarna under januari månad i förhåUande tUl samma månad 1971.

Det gäller dessutom hur man skall fördela kapitalmarknadens resurser. Vi är alla medvetna om att vi har haft en brist pä kapital. Jag skall inte i etl kort frågesvar lägga ut texten om orsaken tUl det; jag tUläter mig bara att konstatera detta faktum. För regeringen framstår det emellertid som ett problem hur tUlgängligt kapital skaU fördelas pä det rimligaste sättet, och därvidlag kommer investeringarna för företagen, för bostadsbyggandet och för de i budgeten reglerade offentliga byggnationerna i första hand. Vad vi har stoppat med investeringsavgiften är mera sekundärt betonade investeringar.

Jag begriper väl att man kan fräga sig varför inte byggandet av bensinstationer, parkeringshus, bankhus, kontorshus och varuhus sätts i gäng när byggnadsarbetare gär arbetslösa. Så kan ocksä ske, om kapitalmarknadssituationen ger möjligheter därtUl, men om det föreligger en klar brist, har det gällt att kapitalmässigt fördela resurserna på bästa sätt.

Det är frän dessa utgångspunkter som regeringen har handlagt dispensgivningen. Vi har som sagt försöki ta erforderliga hänsyn tiU byggnadsverksamheten, men vi har, av skäl som jag nu har anfört, inte kunnat gä längre än vi gjort.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Om avveckling av guldsmedsskatten

Herr WERNER i Tyresö (vpk);

Herr talman! Jag skall inte ta upp nägon längre debatt om de klimatologiska förhållandena. De kan i vart fall inte i år åberopas som en orsak lill den ovanligt höga arbetslösheten. Som jag sade förul, har vi ju haft ett osedvanligt bra byggväder.

Del här är naturligtvis en fördelningsfräga, och tUl detta vUl jag bara lägga alt del nägon gäng mäste bli slul pä det förhåUandet att byggandet gäng efter annan används som något slags säkerhetsventU vid konjunktursvängningarna.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om avveckling av guldsmedsskatten

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Nordgrens (m) i kammarens protokoll för den 19 januari intagna fräga, nr 31, och anförde:

Herr talman! Herr Nordgren har frågat mig, om jag avser att under vårriksdagen lägga fram förslag om avveckling av guldsmedsskatten.

Jag kan för dagen inte ge annat besked än att herr Nordgren fär avvakta den tUl vårriksdagen aviserade propositionen med förslag till ändringar i de s. k. punktskatterna.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. jämnare sysselsättning inom byggnadsindustrin

Herr NORDGREN (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret pä min fräga angående guldsmedsskatlen. Tyvärr säger svaret inte sä mycket, men jag får naturligtvis nöja mig med det tUl dess propositionen kommer.

För finansministern Uksom för mig är den här skatten en gammal bekant. Vi kan väl säga att den är en kvarleva sedan krigstiden. I de flesta andra länder har den avskaffats, senast i Norge 1968. När denna skatt en gång infördes var skadeverkningarna inte sä slora för branschen i fråga -det skaU jag gärna håUa med om — men svårigheterna har ökat, och den ökningen har huvudsakligen samband med resandeströmmen tUl länder där man nu kan köpa t. o. m. svenskkontrollerat guld till avsevärt lägre priser. Det har gjort att omsättningen i branschen har gätt ned avsevärt här hemma. Det är helt naturligt att det har blivit resultatet, eftersom skattebelastningen pä dessa varor — i varie fall från den 1 januari 1971 — sammanlagt ligger vid ungefär 47 procent. När det gäller guldsmedsvaror och även arbeten på guld blir konkurrensen därför besvärlig, t. ex. med Norge eller andra länder dit turistströmmarna gär.

Man kan nog också fräga sig, herr finansminister, om guldarbeten och Uknande saker i dag kan betraktas som mera lyxbetonade varor än många andra i ungefär samma prisklass. Det finns mycket som kanske inte heUer är absolut nödvändigt, exempelvis färgtelevisionsapparater eUer exklusiva fotoutrustningar m. m.

Slutligen vUl jag erinra om, herr finansminister, vad bevUlningsut-skottet sade redan 1967, nämligen att den här skatten var betungande för branschen och att utskottet delade motionärernas uppfattning att skatten borde avvecklas när det ekonomiska läget så tUlät. Det hoppas jag att det gör nu och att förslag därom kommer i den aviserade propositionen.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Vi skall naturligtvis inte starta den här debatten om guldsmedsskatten för tidigt, men jag vUl erinra frågeställaren om att en utredning arbetar med punktskatlefrågorna. Arbetet befinner sig i slutskedet, och delvis har förslag från utredningen redan omsatts i beslut av riksdagen under den gångna hösten. Jag räknar med, som är anmält, alt föra fram de övriga frågorna i en proposition, och frågeställaren kommer att få tiUfäUe att ventilera sina synpunkter i samband med debatten om den.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Ang. jämnare sysselsättning inom byggnadsindustrin

Herr inrikesministem HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Lorentzons (vpk) i kammarens protokoll för den 15 januari intagna fråga, nr 22, och anförde;

Herr talman! Herr Lorentzon har frågat hur jag bedömer möjligheterna att med speciellt beaktande av situationen i Norrlandslänen vidta ätgärder i syfte att uppnå en säsongutjämning inom byggnadsindustrin.

som kan möjliggöra en jämnare sysselsättning året runt.

I direktiven för byggplaneringsutredningen ingick att bl. a. närmare pröva åtgärderna för att jämna ut sysselsättningen i byggnadsverksamheten över året. Utredningen har lagt fram konkreta förslag till åtgärder som syftar tUl en sädan utjämning. Förslagen bereds f. n. i inrikesdepartementet. Den pågående byggarbetskraftsutredningen, i vUken ingår representanter för parterna pä byggarbetsmarknaden, väntas framlägga sitt betänkande innevarande är. Enligt vad jag erfarit kommer utredningen att från sina utgångspunkter ta upp säsongproblemen till behandling. Läget i olika regioner kommer givetvis att beaktas vid det pågående arbetet.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. jämnare sysselsättning inom byggnadsindustrin

Hen LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag vill tacka inrikesministern för svaret på min enkla fråga. För byggnadsarbetare över huvud taget uppslår det år efter år svårigheter när det gäller sysselsättningen och framför allt under den kallare årstiden. Detta gäller särskUt Norrlandslänen.

Min fråga i dag gäller en viss grupp inom byggnadsarbetarkären, nämligen byggnadsmålarna. Frågan är inspirerad av den uppvaktning som målarnas fem fackliga avdelningar i Västernorrland gjorde för en tid sedan inför länsarbetsnämnden, där man framförde önskemål om en bättre säsongutjämning inom yrket.

Den statliga sektorn har, säges det, varit lyhörd för de framställrungar som målarna tidigare gjort om att reparationsarbeten skulle förläggas tiU vintersäsongen i stället för tUl sommarmånaderna då marknaden i allmänhet är rätt överhettad. Men det gäUer endast staten i detta fall. Inom den kommunala sektorn — HSB, Riksbyggen och andra byggnadsföretag — är man inte lika välvUUgt instäUd.

Vid den nämnda uppvaktningen kunde länsarbetsnämnden inte ge några som helst utfästelser i fråga om den privata marknaden men lovade söka påverka kommunerna att i görligaste mån förlägga arbeten till vintermånaderna. Men svårigheterna återkommer varje år, och det är underligt att kommunerna ställer sig så kallsinniga som förhällandet är i ett fall som detta.

Inrikesministern hänvisar tUl tvä utredningar, varav den ena skall framlägga sitt betänkande innevarande år. Jag skulle vUja sluta mitt anförande med att ställa ytterligare en fråga tUl inrikesministern: Kunde man inte frän statsmakternas sida även om man hänvisar tUl dessa två utredningar vidta vissa stimulerande åtgärder för att söka få i gäng dessa reparationsarbeten med sysselsättning åt byggnadsmälarna under den kallare årstiden?

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Som framgick redan av den tidigare debatien här mellan finansministern och herr Werner i Tyresö, har vi under denna vinter kunnat iakttaga en ökning av arbetslösheten bland byggnadsarbetarna i jämförelse med fjolåret. Det förhäller sig emellertid pä det sättet att utvecklingen i landet är ojämn. När det gäller skogslänen har vi faktiskt denna vinter haft bättre sysselsättningsförhäUanden än under det verkliga

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. kontakten mellan skolmyndighet och arbetsförmedling i fråga om rekrytering till vissa yrken

högkonjunkturåret 1970.

Jag kan nämna att vi nu har 5 000 arbetslösa byggnadsarbetare i skogslänen mot 5 600 i januari i fjol. Det är således en förbättring. Man kan emellertid göra den iakttagelsen att det finns vissa grupper där arbetslösheten är något högre. Detta gäller exempelvis för Västernorrland, där 177 målare är anmälda som arbetslösa i är mot 145 i fjol. Det är således en ökning med ett 30-tal.

I och för sig tyckerjag inte att den utvecklingen är sä oroande. Jag har dessutom fått det beskedet att man har vidtagit en del åtgärder för att försöka stimulera tUl ökad sysselsättning för denna grupp - bl. a. har man i en tidningsannons vädjat tiU fastighetsägare all de skulle utnyttja den rådande situationen och läla utföra reparationsarbeten. Man har ocksä låtit utföra vissa arbeten vid skolor för att pä det sättet lokalt öka sysselsättningsmöjligheterna för den arbetskraft som herr Lorentzon åsyftar.

Dessa åigärder visar väl att arbetsmarknadsmyndigheterna har reagerat även inför en tämligen liten förändring i sysselsättningsläget.

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Förändringarna i sysselsättningsmöjligheterna är inte oväsentliga för byggnadsmålarna i Västernorrland, när upptill 65 procent är arbetslösa, som fallet är exempelvis i Kramforsområdel.

Det är mycket bra att man annonserar i tidningarna för att påverka de privata fastighetsägarna att sätta i gång reparationsarbeten, men om dessa inte låter sig påverkas måste andra åtgärder vidtas. Inrikesministern hade här inget uppslag tUl stimulerande ätgärder — det är möjligt att saken ligger hos utredningarna och att han inte vUle nämna någonting här. Men läget är faktiskt allvarligt för denna speciella yrkesgrupp; den har mycket svårt just nu.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. kontakten mellan skolmyndighet och arbetsförmedling i fråga om rekrytering tUl vissa yrken

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Lorentzons (vpk) i kammarens protokoll för den 15 januari intagna fräga, nr 23, och anförde;

Herr talman! Herr Lorentzon har frågat mig om jag är uppmärksam pä att ungdomar i stor utsträckning rekryteras för utbildning tUl yrken inom vilka omfattande arbetslöshet råder, såväl säsongmässig som varaktig, och om jag ämnar vidta nägon åtgärd i syfte att uppnå en bättre kontakt mellan vederbörande skolmyndighet och arbetsförmedlingarna i syfte att i görligaste män undvika dessa olägenheter.

Så som frågan är formulerad förmodar jag att herr Lorentzon i första hand avser sädan yrkesutbildning som sker vid kurscentra inom arbetsmarknadsutbUdningen och vid yrkesskolorna.

I styrelsen för kurscentra inom arbetsmarknadsutbUdningen återfinns

länsarbetsdirektören. 1 de enskilda kursnämnderna sitter representanter för arbetsmarknadens parter. Vid den ärliga ramplaneringen i länen äger samråd rum med de lokala arbetsmarknadsparterna.

I fråga om rekryteringen tUl yrkesskolorna vill jag hänvisa tUl att yrkesvalslärarna vid våra grundskolor samtidigt är tjänstemän vid arbetsförmedlingen. De står därigenom i kontinuerlig kontakt med bedömningarna pä arbetsmarknaden.

YrkesutbUdningsberedningen har i ett i höstas framlagt betänkande om yrkesutbildning och arbetsliv föreslagit förändringar i nuvarande system för kontakter mellan skola och arbetsliv. Detta betänkande som hör tUl utbildningsdepartementets handläggning är för närvarande under remissbehandling.

Den fräga som herr Lorentzon berör är alllsä föremål för uppmärksamhet, och överväganden och bedömningar äger kontinuerligt rum mellan skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen i fräga om utbildningens anpassning tUl arbetslivet.

Jag vill emellertid i sammanhanget framhålla att utbildningen vid en skolenhet inle alltid är avsedd att läcka endast det lokala behovel av utbildad arbetskraft. Lokalt och regionalt kan därför uppkomma sysselsättningsproblem för nyutbildade liksom självfallet sädana svårigheter kan uppkomma vid förändringar i det allmänna konjunkturläget. Totalt sett har ungdomsarbetslösheten i landet under senare år varit myckel läg.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. kontakten mellan skolmyndighet och arbetsförmedling ifråga om rekrytering tiU vissa vrken

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag tackar återigen inrikesministern för svaret. Denna fräga hör egentligen samman med föregående frågeställning, och del gäller också i del här faUel byggnadsmälarna i Väslernorrland.

Arbetslösheten bland byggnadsmälarna är rätt omfattande; enligl siffror jag har tillgängliga uppgår den till 8,1 procent för hela landet. Men i Västernorrlands län ligger arbetslösheten på 25 procent och i Kramforsområdel, som jag tidigare nämnde, är den 65 procent. Det är ganska allvarliga siffror inom en yrkeskär.

YrkesutbUdningen av byggnadsmälare kommer här in i bilden. Målarna anser själva att ett alldeles för stort antal elever tas in vid yrkesskolorna för ulbildning tUl byggnadsmälare. Vid exempelvis Härnösands, Sundsvalls och Örnsköldsviks yrkesskolor utbildas nu ca 55 elever till detta yrke. Målarna menar nämligen att det med tanke pä den slrukluromvand-ling som yrket genomgår och har genomgått under de senasie åren — framför allt pä byggnadssidan, ly numera kommer ju färdigmälade enheter frän fabrikerna — inte föreligger nägon anledning all ulbUda byggnadsmålare i den utsträckning som nu sker. De anser det också vara fel att ungdomar i sä stor omfattning rekryteras och ulbildas till ett yrke där det inte finns arbete året runt. Egentligen är det ju byggmästarna och företagarna.som gärna vUl se en omfattande nyrekrytering tUl byggnadsbranschen. De vUl helst ha unga arbetare; numera är det faktiskt pä det sättet inom byggnadsbranschen all de som kommer upp i 40-45 år börjar bU för gamla, enligt byggmästarnas och företagarnas uppfattning.

Vi inom vpk har till denna riksdag väckt en motion, i vUken vi hävdar

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. kontakten mellan skolmyndighet och arbetsförmedling i fråga om rekrytering till vissa yrken

att arbetsförmedlingarna inle skall ha till uppgift alt förmedla folk tUl låglöneyrken. I konsekvens härmed menar vi att arbetsförmedlingarna inte heller skall inspirera ungdomarna tUl utbildning inom yrken där man inte kan garantera arbete året runt.

Nu hänvisar statsrådet bl. a. tUl en utredning och säger mot slutet av sill svar: "Jag vUl emellertid i sammanhanget framhålla att utbUdningen vid en skolenhet inte alltid är avsedd att täcka endast det lokala behovet av utbildad arbetskraft." Det är alltså meningen att de målare som nu utbildas i Norrland skall skickas söderut.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Herr Lorentzon försöker tyda varje svar på ett sådant sätt att han kan få anledning tUl kritik. I det här sammanhanget har jag inte yttrat mig om vare sig norr eller söder. Jag tycker att det är en princip som herr Lorentzon skulle kunna acceptera att vi inte kan ha yrkesutbildning anordnad på alla platser och alt man således fär beakta situationen över en vidare räjong än själva skolorten.

Jag vill gärna säga herr Lorentzon — och jag har också redogjort för det i mitt svar — att vi är mycket angelägna om att arbetsmarknadens parter skaU vara med och fä lov att göra sin bedömning i sammanhanget. Jag är hell övertygad om att man även i del län som herr Lorentzon representerar tar hänsyn till de uppfattningar som där kan komma fram.

Om man granskar situationen och hittar siffror som innebär en variation pä nägra tiotal, fär man emeUertid akta sig för att bli sä engagerad av detta att man ifrågasätter hela den utbUdning som är på gäng för en yrkeskär.

Jag är väl medveten om att det förekommer strukturella förändringar som är värda att beakta. Mycket av måleriarbetet sker i dag i fabriker, och elementen kommer färdiga tUl byggarbetsplatsen. Men mot detta slår all under de senaste åren har bedrivits en mycket omfattande reparalionsverksamhet, som har betytt att det har varit svårare att uppbringa målare under den gångna sommaren och hösten än vad det har varit på mycket länge. Man har helt enkelt haft fullt upp av arbetepä reparationssidan. Pä grund av de förändringar som vidtagits i hyres-lagsstiflningen har vi ocksä anledning att räkna med en kvarvarande stor sysselsättning just när det gäUer den typen av arbete. Därför tyckerjag att herr Lorentzon har anlagt ett alltför kort perspektiv pä denna fräga.

När han sedan kommer in pä de äldres problem, viU jag gärna säga att vi har starkt intresse av att finna lösningar som kan förbättra den äldre arbetskraftens ställning. Men det får inte bli sä att vi ser pä den saken alltför ängsligt, som jag tycker att herr Lorentzon har gjort.

Herr LORENTZON (vpk):

Herr talman! Statsrådet anser att jag har engagerat mig för mycket i byggnadsmälarnas problem. Ja, om man lever tUlsammans med människor som har dessa svårigheter, blir man naturligtvis engagerad och får ett annat perspektiv på det hela än om man bor i Stockholm. Så enkelt är det.

Beträffande den äldre arbetskraften vUl jag säga att omkring 75

procent av de arbetslösa i Kramforsområdel är över 50 är. Det är ocksä ett stort problem, och det löser vi naturligtvis inte här i dag. Men nödvändigheten av att fä tiU stånd bältre sysselsättningsmöjligheter och annal för byggindustrins folk, framför allt i Norrland och Västernorrland, är något som har varit synnerligen aktuellt i flera år.

Herr inrikesmmistern HOLMQVIST:

Herr talman! Men jag tror, herr Lorentzon, alt frägan om de äldres trygghet skall lösas pä annat sätt än genom att vi slår sönder utbildningsmöjliglieterna för ungdomen.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 197]

Ang. principen om en fri nordisk arbetsmarknad

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Ang. principen om en fri nordisk arbetsmarknad

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordel för att besvara herr Hagbergs (vpk) i kammarens protokoll för den 21 januari intagna fräga, nr 34, och anförde:

Herr talman! Herr Hagberg har frågat mig om jag anser en ifrågasatt anställningsvägran frän svenska företags sida gentemot finska metallarbetare efter ett strejkutbrott i Finland vara förenlig med bestämmelserna om en fri nordisk arbetsmarknad och om jag är beredd att i nägon form hävda iakttagandet av denna princip.

I överenskommelsen om gemensam nordisk arbetsmarknad föreskrivs att del inte skall krävas arbetstUlständ för medborgare i de fördragsslutande staterna. Arbetssökande frän våra nordiska grannländer, som kommer till den offentliga arbetsförmedlingen här, får samma service som svenska medborgare. Det innebär att en finsk metallarbetare kan fä anvisning om lediga platser på den svenska arbetsmarknaden, även om han befinner sig i strejk i hemlandet.

I överenskommelsen behandlas över huvud taget inte frägan om arbetsgivares skyldighet att anställa arbetssökande. En anställningsvägran kommer därför inte i strid med bestämmelserna om en fri nordisk arbetsmarknad.

Herr HAGBERG (vpk);

Herr talman! Jag får tacka för det svar som inrikesministern här har givit.

Frägan är ju om vid ett strejkutbrolt i Finland en anställningsvägran frän de svenska förelagens sida gentemot finländska arbetare kan vara förenlig med den fria nordiska arbetsmarknaden.

Den fria nordiska arbetsmarknaden har i mänga sammanhang varit utsatt för kritik. De svenska företagens värvningar av arbetskraft i Finland har i en del fall tagit sig osmakliga uttryck och proportioner. Arbetsköparnas härda värvningar kan betecknas som rovdrift av den finländska arbetskraften och har bara haft ett mäl, nämligen att de skulle få arbetskraft tUl sina företag. Om dessa arbetare kunnat beredas tUlfredsstäUande bostäder och sociala förhållanden i Sverige har

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. principen om en fri nordisk arbetsmarknad

bekymrat dem mindre. Dessutom har den finländska arbetskraften, när den kommit lUl Sverige, fått de sämsta arbetena och de sämsta lönerna. För de svenska företagen har den finländska arbetskraften utgjort en god arbetskraftsreserv.

I dag ställer de svenska arbetsköparna upp bakom de finländska och planerar en vild lockout av de finska metallarbetarna. Det har för övrigt varit meningen all denna skulle hällas hemlig.

När arbetsköparna finner det lämpligt värvar de hänsynslöst arbetskraft. 1 andra fall vägrar man finska arbetare anställning. Tanken bakom den fria nordiska arbetsmarknaden kan inte ha varit denna.

Den fria nordiska arbetsmarknaden har hittills fungerat endast på arbetsköparnas villkor. Den planerade lockouten har redan börjat verka; en hel del finländare har blivit avvisade vid arbetsförmedlingen i Haparanda. En vUd lockout av detta slag slrider, anser jag, mot innehållet i en fri nordisk arbetsmarknad. Men tyvärr har inrikesministern och jag inte samma uppfallning i detta fall. Svaret säger ingenting.

Svaret på frågan om statsrådet är beredd att hävda den princip del här gäller är lika negativt. Frågeställningen stär kvar: Skall Svenska arbetsgivareföreningen och Svenska verkstadsföreningen sälta den fria nordiska arbetsmarknaden ur spel, eller skall regering och riksdag vidtaga sådana ätgärder all innehållet inle blir en nordisk arbetsmarknad pä arbetsköparnas vUlkor?

Herr lalman! Min fräga är alllsä: Skall den fria nordiska arbetsmarknadens innehåll dikteras av arbetsköparna?

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag vet knappast vad jag i och för sig skall svara pä en sädan här fräga, ly del är ju etl faklum alt varken herr Hagberg eller jag kan påverka konventionen. Den är som den är och har alltså den begränsning som jag talat om — den innebär en rätt för medborgare i etl nordiskt land att bege sig tUl ell annat nordiskt land och där fritt söka arbete.

Man kan alltså inte uppställa kravel att vederbörande skall söka arbetstillstånd, utan medborgarna har räll att bara söka arbete. Längre sträcker sig inte konventionen.

Herr Hagberg mä tycka vad som helst, men när han i detta sammanhang tar upp frägan om betydelsen av överenskommelsen om en fri nordisk arbetsmarknad, sä har det ju inte mycket med hans önskemål att skaffa. Del önskemålet fär herr Hagberg försöka tillgodose pä annat sätt.

Herr HAGBERG (vpk):

Herr lalman! Jag konstaterar att de finska arbetare som konsulterat mig lydligen har haft rätt dä de sagt att det är en arbetsköparnas fria nordiska marknad. Det viU man slå fast. Man tycker det är osmakligt att det är sä, och man blir naturligtvis besviken över svaret att regeringen inle kan gä in och, som man anser, hävda den riktiga principen om en fri nordisk arbetsmarknad.

Överläggningen var härmed slulad.

§ 8 Ang. arbetsförhållandena för personal vid statUga laboratorier

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara fru Nordlanders (vpk) i kammarens prolokoll för den 26 januari intagna fräga, nr 36, och anförde:

Herr talman! Fru Nordlander har frägai mig om jag uppmärksammat uppgifter om missförhållanden och smittorisker för vid laboratoriearbete anställd personal i statlig tjänst och om detta ger anledning tUl nägon åtgärd frän min sida.

Det arbete som utförs vid vissa laboratorier kan medföra smittorisker för personalen som man självfallet pä allt sätt mäste försöka att förebygga. Smittskyddet är av särskUd betydelse vid bakteriologiska laboratorier. Vad särskUt gäller statens bakteriologiska laboratorium (SBL) har säkerhetsföreskrifter utfärdals och varie nyanställd får utkvittera och intyga att vederbörande tagil del av dessa föreskrifter. Dessutom sker fortlöpande instruktion i del dagUga arbetet. Skyddskommittén vid laboratoriet har tUlsatt en särskUd skyddsgrupp som gör regelbundna inspektioner. All personal skärmbildas ocksä tvä ä tre gånger ärligen.

Sedan det i början av 1970 konstaterats att några anställda vid SBL smittats av tuberkulos beslöt styrelsen för laboratoriet att lägga ned tuberkulosarbetet temporärt fr. o. m. den 1 aprU 1970. Dä lokalförhållandena kunde vara en bidragande orsak till dessa sjukdomsfall anhöU styrelsen i skrivelse tUl byggnadsstyrelsen den 13 mars 1970, att nya lokaler skulle uppföras för tuberkulosdiagnostiken. Denna framstäUning handlades skyndsamt av byggnadsstyrelsen. På Kungl. Maj;ts förslag anvisade därefter 1970 ärs riksdag medel på lilläggsstat 1 tUl riksstaten för budgetåret 1970/71 för att påbörja uppförandet och utrustningen av en nybyggnad för tuberkulosdiagnostik. 1 1971 ärs statsverksproposition har därefter förslag lagts fram om de ytterligare medel som erfordras för ändamålet. Byggnadsarbetena påböqas i dagarna och beräknas vara avslutade i september 1971.

Det är givetvis beklagligt att smittofall inträffat. Det är emellertid min förhoppning att nu vidtagna ätgärder i möjUgaste män skaU eUminera smittoriskerna i arbetet.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. arbetsförhållandena för personal vid statliga laboratorier

Fru NORDLANDER (vpk);

Herr talman! Jag tackar socialministern för svaret.

Anledningen lill min enkla fräga är att anslällda vid stålens bakteriologiska laboratorium har blivit smittade av tbc i sitt arbete. Tyvärr kan man konstatera att det nu aktualiserade fallet inle är nägon engångsföreteelse. Det händer aUt oftare att anställda smittas eUer skadas i sitt arbete som en fäljd av den personalpolitik som bedrivs från arbetsgivarhåll. Detta gäller även när stat och kommun är arbetsgivare.

Det krassa produktionstänkandet med arbete efter löpandeband-principen har trängt in även på vårdområdet. Man tycks aUdeles glömma att man här arbetar med levande människor, inte med maskiner. Samtidigt som den administrativa apparaten byggs ut rationaliseras det hårt bland den produktiva personalen. Underbemanningen innebär att de

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. arbetsförhållandena för personal vid statliga laboratorier

anställda ofta tvingas utföra och ta ansvar för arbetsuppgifter som de inte har fått tiUräcklig utbildning för.

Vad som upprör oss i detta fall är den nonchalans som visas frän ansvarigt häll. Trots att bristerna har påtalats vid otaliga tiUfäUen och trots att under en fyraärsperiod — som är en ganska lång tid — nio anställda vid laboratoriet drabbats av tbc har ingenting gjorts för att rätta tUl de påtalade bristerna, I stället försökte arbetsgivaren i det längsta tysta ned olyckorna. Personalkonsulenten, som ocksä var tUlförordnad personalchef och alltså den närmast ansvarige för de anställdas arbetsförhållanden, försvarade sig med att allt forskningsarbete måste vara riskfyllt och att de anställda fick extra betalt för riskerna. Vi tycker att detta visar en cynism som man inte trodde var möjlig. Det borde vara självklart att staten som arbetsgivare vid olyckshändelser av här påtalat slag omedelbart vidtog ätgärder för att rätta tUl missförhållandena.

Jag vill fråga statsrådet om han anser det vara ekonomiskt försvarbart att rationalisera driften sä hårt att man riskerar hälsa och trygghet för anställda och patienter.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag vill säga tUl fra Nordlander att de fall som inträffat vid statens bakteriologiska laboratorium har anmälts tUl riksförsäkringsverket som yrkesskador, och i sex fall är det klarlagt att det rör sig om yrkesskada. Därigenom är vederbörande tUlförsäkrade de förmåner som gäller för statligt anstäUda vid yrkesskada.

Genom säkerhetsföreskrifter och fortlöpande instruktioner har man sökt att så längt som möjligt skydda personalen mot smittorisker, men här är det fräga om mycket komplicerade arbetsuppgifter, där man aldrig helt kan utesluta riskerna för smitta. Som jag framhållit i mitt svar kommer emellertid säkerhetsanordningarna nu att förstärkas ytterligare, bl, a, genom de nya lokalerna.

Låt mig tillägga att en skyddskommitté med sex ledamöter, varav tre utses av personalorganisationerna, kontinuerligt följer skyddsarbetet och tar upp viktigare skyddsfrågor tiU diskussion. En särskild skyddsgrupp följer upp inträffade yrkesskador, olycksfall och tUlbud samt förrättar inspektion. Vidare finns drygl 20 skyddsombud som vart och ett svarar för ell skyddsområde. För närvarande pågår för övrigt en översyn av skyddsföreskrifterna för att ytterligare förbättra säkerheten i arbetet.

Herr talman! Fru Nordlander vidgade på sitt sätt denna diskussion genom att tala om riskerna över huvud taget i arbetslivet. Jag vUl dä säga att dessa frågor i allra högsta grad har uppmärksammats av regeringen. För närvarande arbetar en stor kommitté, arbetsmiljöutredningen, för att pä arbelarskyddsomrädet åstadkomma en ny, förbättrad lagstiftning, som säkerligen kommer att innehålla skärpta föreskrifter i mänga oUka avseenden.

Fru NORDLANDER (vpk):

Herr talman! Jag tackar för detta. Även om hälsan inte kan betalas med pengar, har det stor betydelse för de drabbade att man löser den ekonomiska frågan.

TUl det sista vUl jag säga att stat och kommun som mönsterarbetsgivare är ett begrepp som för länge sedan mönstrats ut av de anställda. Ocksä LO har nyligen i en stor utredning konstaterat detta. Man efterlyser i utredningen en mer positiv arbetsgivarinstäUning i frågor rörande arbetsmiljö och företagsdemokrati. Man konstaterar att kommuner och landsting när det gäUer arbetsmiljön är definitivt akterseglade. Att detta förhällande ocksä gäller staten som arbetsgivare bekräftas ju av det faU som vi nu talar om, ett förhållande som med det snaraste borde rättas tUl.

Vpk har tiU årets riksdag i detta syfte väckt flera motioner som vi väntar skaU få en välvUlig behandling. Det kan inte vara en riktig ordning att de, som tagit tUl sin uppgift att håUa oss andra så friska som möjligt, ställs utanför när de själva drabbas av ohälsa i sin tjänst. Mänga olyckor som den här exemplifierade skuUe kunna undvikas om arbetsledningen lyssnade tiU de anstäUda när de påtalar brister på arbetsplatsen och om arbetsgivarens instäUning tUl skyddsverksamheten vore mera positiv. Större befogenheter och beslutanderätt bör ges skyddskommittéerna. AUt som inbegrips i arbetsmiljö hör tUl arbetarskyddet. Men utöver en effektiv skyddsorganisation behövs expertmedverkan av en modem, väl utbyggd företagshälsovård under landstingens huvudmannaskap.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Om ändring av bestämmelserna angående StatUgt fa-miljebostadsbidrag

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Om ändring bostadsbidrag

av bestämmelserna angående statligt familje-

Statsrådet fru ODHNOFF erhöll ordet för att besvara herr Petterssons i Lund (s) i kammarens protokoll för den 19 januari intagna fråga, nr 32, och anförde:

Herr talman! Herr Pettersson i Lund har frågat mig om jag avser att föreslå en sädan ändring av Kungl. Maj:ts kungörelse om statliga bostadstUlägg tUl barnfamiljer att det kan förhindras att personer, som med hänsyn till aktuell inkomst uppenbarligen inte borde vara berättigade tUl familjebostadsbidrag, erhåller sådana.

Metoden för inkomstprövningen diskuterades ingående i samband med införandet av bostadstilläggen för barnfamiljer. Det konstaterades därvid att en anknytning till den beskattningsbara inkomsten var den frän administrativ synpunkt bästa lösningen för att systemet skulle bli sä enkelt som möjligt.

Denna metod för inkomstprövningen medför att bostadstUlägget beräknas pä grundval av senast tillgängliga taxering, som avser inkomst-förhåUandena två är före bidragsårel. För att familjer vars inkomster minskat väsentligt inte skall behöva vänta pä en bidragshöjning, infördes en undantagsbestämmelse som gör det möjligt att i sädana faU pä särskUd begäran beräkna bostadstUlägget med hänsyn till den aktuella inkomsten. En motsvarande bestämmelse i de fall inkomsten väsentligt ökat skulle innebära att man fick tiUämpa en genereU dubblering av inkomstprövningen, och en sädan regel infördes därför av administrativa skäl inte

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Om ett miUövänli-gare utförande av elkraftledningar

i bidragsbestämmelserna.

Familjepolitiska komrruttén har i maj förra året fått i uppdrag att mot bakgrund av de hittillsvarande erfarenheterna av bidragsgivningen göra en översyn av bestämmelserna om bostadstUlägg för barnfamiljer. Det blir i det sammanhanget anledning att pröva den av herr Pettersson aktualiserade frågan.

Herr PETTERSSON i Lund (s):

Herr talman! Jag ber att fä tacka statsrådet för svaret.

Jag fattar svaret så, att familjeministern ändå är angelägen att förhindra missbruk pä detta område. De flesta är väl överens om att de inkomslprövade familjebostadstilläggen är en utomordentligt fin socialpolitisk reform, som sätter in hjälpen precis där den bäst behövs. Alltsedan reformen introducerades 1969 har den gjort stor nytta föratt minska låginkomsttagarnas bostadskostnader. Inte minst av den anledningen är det viktigt att eliminera de kryphål som existerar i lagstiftningen. Bestämmelserna om vad som är att betrakta som bostadstUläggsgrundande inkomst ger sädana möjligheter som kan inbjuda till missbruk.

Nu är det ju meningen att familjepolitiska kommittén skaU titta på denna sak, och lät mig dä ge några tips om vad kommittén bör slå ned på.

För det första bör det inte vara möjligt, så som nu är faUet, för extremt högavlönade att enbart därför att de tagit ett s, k, sabbatsår komma i åtnjutande av inkomslprövade familjebostadstiUägg i efterhand. Det är antagligen inte obekant för familjeministern att vi har haft sädana myckel uppmärksammade fall pä senare tid och att allmänhetens reaktion har varit entydig och skarp på den punkten. Jag tror att specieUt de familjer som ligger precis ovanför den aktueUa inkomstgränsen har anledning att reagera. Reglerna mäste därför utformas pä sådant sätt att de kommunala myndigheter som administrerar denna reform har möjlighet att ingripa.

För det andra är det viktigt att mer generellt undersöka hur man skaU kunna fä fram mer aktuella inkomstuppgifter tiU grund för bedömningen huruvida bostadstillägg skall utgå eller inte. Som det nu är skiljer det tvä är mellan inkomstuppgiftsäret och utbetalningsåret, och det förhåUandet kan i längden inte vara tiUfredsställande när det gäUer ett inkomstprövat stöd.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Om ett mUjövänligare utförande av elkraftledningar

Herr industriministern WICKMAN erhöll ordet för att besvara herr Clarksons (m) i kammarens prolokoll för den 12 januari intagna fråga, nr 16, tUl herr jordbruksministern, och anförde:

Herr talman! Herr Clarkson har frågat mig vilka åtgärder som kan vidtagas för att åvägabringa ett miljövänligare utförande av elkraftledningar.

Vid prövningen av tUlstånd för elkraftledningar baserar tUlständs-myndigheten sina ställningstaganden bl. a. pä synpunkter frän de lokala eller centrala organ som har att bevaka miljövärdsintressena. 1 åtskUliga fall påverkar dessa synpunkter ledningarnas sträckning och tekniska utförande. Det är emellertid svårt att släUa upp genereUa regler för hur ledningar skall utföras för att minska intrånget i naturen. Detta får bedömas i de enskUda fallen under hänsynstagande tUl även andra berörda intressen.

Möjligheterna att helt tUlgodose miljövårdssynpunkterna är mera begränsade när det gäller de stora kraftledningar som ingår i stamlinje-nätet och som måste uppfylla höga krav i fråga om säkerhet.

Enligt min uppfattning innebär den prövning som sker hos tUlstånds-myndigheten garantier för att miljövårdsintressena bUr beaktade i den totala avvägning som det här är fräga om.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Om ett iniUövänli-gare utförande av elkraftledningar

Herr CLARKSON (m);

Herr talman! Jag tackar statsrådet Wickman för svaret på min fråga.

Beklagligtvis röjer dock svaret en viss liknöjdhet för det problem som jag tagit upp till behandling med min fråga. Jag ångrar faktiskt i detta ögonblick att jag inte lät denna miljövårdsfräga bli föremål för en interpeUation i stället. Dä kunde vi ha haft en mera ingående debatt om statens ansvar i miljövårdsfrågor.

Det stigande välståndet får vi tUl en del betala i form av förstörelse av vär natur, inte bara när det gäller luft, vatten och jord utan såsom här också när det gäUer skönhetsvärden. Det är naturUgtvis alltid en fråga om avvägning. Hur mycket skall man betala och vad är mest angeläget?

Här har vi ett aktuellt område, statsrådet Wickman, som är orört hittills av tekniska anordningar av denna typ, nämligen slättlandet i nordvästra Skåne. Man avser att där dra fram en mycket skrymmande elkraftledning till Danmark. Man gär givetvis i kabel under Sundet, men pä den danska sidan begagnar man äter en sädan här luftledning. Jag kan försäkra att opinionen i nordvästra Skåne mot detta projekt är väldigt stark, men den danska står ingalunda den svenska efter i fräga om styrka. Människorna är upprörda över att man här så lättvindigt förorsakar vantrevnad i naturen och vill att informationen tUl allmänheten skall skötas skickligare och bättre. Framför aUt bör den ges tidigare än som nu har varit faUet.

För mig är frägan i detta avseende väsentlig om statsrådet tänker sig att staten kan kosta på pengar när det gäller naturvärd av denna typ och om man inte över huvud taget bör överväga att lämna information tidigare och mera ingäende tUl allmänheten i de områden som bUr "drabbade" av en sådan här åtgärd.

Herr industriministern WICKMAN:

Herr talman! Jag vet inte vilket svar herr Clarkson hade räknat med att fä pä en fräga av den typ som han ställde. Det gäller väl om denna fråga som om andra frågor, att de i och för sig berör sä pass viktiga problem att de aUtid var och en för sig skulle må bättre av en interpellalionsdebatt än av en frågestund.

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 19-20

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Oin ett miUövänli-gare utförande av elkraftledningar

En sak som är viktig att komma ihåg — det var faktiskt också kontentan av mitt svar - är att det här gäller en avvägning. Vi kommer aldrig ifrån del. Regeringsformens 90 § gör det inte möjligt för mig alt gä närmare in pä del fall som jag vel att herr Clarkson åsyftar. Lät mig ändå om det säga, att inte ens koncessionsansökan i det fallet ännu är ingiven. Eftersom det här gäller en ledning pä över 100 ,kUovolt kommer koncessionsfrägan inför Kungl. Maj:t. Jag räknar med att bli rätt väl informerad från aUa berörda intressen om synpunkterna på denna ledning.

Del pågår för övrigt i detta speciella fall en mycket livlig debatt i pressen, sä att även om kraftföretagen här inte har gjort vad som behövs för att informera aUmänheten — något som jag har svårt att bedöma — är allmänheten de facto i dagsläget, innan koncessionsansökan är ingiven, mycket väl underrättad om vad det gäller.

Då är problemet vilken politik man skall bedriva. Att säga att detta är en avvägningsfråga är ett generellt och kanske väl kortfattat svar. Som jag ser saken finns det två vägar all gä. Den ena är att man, som redan sker, har en sädan beslutsprocess att miljövärds- och naturskyddssynpunkterna verkligen kommer in pä ett tidigt stadium. Den andra vägen — vUken herr Clarkson inte alls gick in pä - är den som frän miljövärds- och naturskyddssynpunk naturligtvis är den ideala, nämligen att man lägger denna ledningskabel i marken. Det är i dagsläget en totalt tillämpad - det vUl jag bestämt hävda — prohibitivt dyr lösning av problemet. Dessutom medför den vissa säkerhetsrisker. Vad vi i detta läge framför allt bör inrikta oss pä - något som faktiskt ocksä pågår — är ett tekniskt utvecklingsarbete för att fä ned kostnaderna för kabeldragning. Syftet är i första hand att lösa kylproblemen, som är svära, men ocksä — och det är en annan teknisk utvecklingsUnje som VattenfaU är hårt engagerad i - att öka överföringsspänningarna på ledningarna för att därigenom göra det möjligt alt nedbringa antalet kraftledningar. Man arbetar nu med försök att fä upp överföringsspänningen tUl 750 - 1 100 kUovolt.

Detta skulle naturligtvis medföra en kraftig minskning av miljöin-trångel. Men, herr talman, låt mig bara avslutningsvis nämna att kostnaderna genomsnittligt blir åtta gånger större för att gräva ned en kabel med sä här höga spänningar än för att dra ledningarna genom luften, såsom man nu gör. Om jag samtidigt säger att eldistributionsinvesteringarna i Sverige ligger i storleksordningen 700 miljoner kronor, så kan vi inte bortse från att det här måste bli en awägning också gentemot andra naturvärdsinvesteringar.

Herr CLARKSON (m):

Herr talman! Jag blir strax litet mer uppmuntrad av den vidareutveckling som statsrådet Wickman nu gjorde i sitt svar. Detta var i hans första anförande aUtför genereUt för att man skuUe kunna vara nöjd med det.

Jag nämnde med avsikt inte alternativet att gräva ned ifrågavarande elkraftledning därför att jag visste att det skuUe innebära mycket stora kostnader. Det är klart att man måste göra en avvägning, och när statsrådet Wickman säger att man arbetar pä att fä fram tekniska

lösningar som skall kunna underlätta sådana avvägningar i framtiden, så är det bra.

Jag skulle till sist i alla fall vilja ha ett besked av statsrådet om man över huvud taget följer någon samordnad plan för sädana här tekniska projekt. Det skulle kunna tänkas - och detta är i varie fall delvis orsaken tUl opinionsstormen — att denna ledning är onödig redan nu och framför allt pä sikt.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. den statliga företagsamhetens biverkan pä enskildaföretags utbyggnad

§ 11 Ang. den statliga företagsamhetens inverkan på enskilda företags utbyggnad

Herr industriministern WICKMAN erhöll ordet för att besvara herr Magnussons i Borås (m) i kammarens protokoll för den 26 januari intagna fråga, nr 37, och anförde:

Herr talman! Herr Magnusson i Borås har frågat mig om jag anser att den statliga företagsamhelen bör lägga hinder i vägen för av enskUda företag planerad utbyggnad, så som skett gentemot Sylvan AB:s förberedda utvidgning av sin tillverkning tUl Saxylles lediga lokaler i Borås.

Mitt svar pä den generellt ställda frågan är nej.

Gällande regler hindrar att jag gär in på det enskUda fall som nämns i frågan. Allmänt vUl jag emeUertid framhålla, att de statliga företagen för att kunna fylla sin funktion att vara ett instrument i näringspolitiken mäste bedriva en expansiv verksamhet i fri konkurrens med privatägda företag. För ett av de statUga företagen gäller dessutom målsättningen att skapa nya arbetstUlfäUen genom etablering av nya eller utbyggnad av befintliga företag. Särskild uppmärksamhet skaU därvid ägnas ät industrielablering i regioner med sysselsättningssvärigheter.

Den konkurrens på marknaden som de statsägda företagen kan innebära är inte annorlunda än den privatägda företag utövar gentemot varandra. Jag kan därför inte se att just statlig företagsamhet pä ett produktområde skall vara ett speciellt hinder för privatägda företags etablering och utbyggnad på samma område.

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret på min fråga.

Jag är tacksam för att statsrådet säger kategoriskt nej. Men när man tittar litet närmare på det exempel som jag har nämnt i min fräga, sä häUer inte detta nej längre. Statsrådet säger ocksä i svaret: "SärskUd uppmärksamhet skall därvid ägnas åt industrielablering i regioner med sysselsättningssvärigheter," Det är just ett sådant område som jag har åsyftat.

Enligt mitt sätt att se är det en egendomlig politik som samhäUet bedriver när det gäUer den industrieUa verksamheten. Vi får bevittna hur man frän statsmakternas sida lägger hinder i vägen för den enskUda

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. den statUga företagsamhetens inverkan pä enskilda företags utbyggnad

företagsamheten t, ex. genom beslutet att starta en fabrik med exakt samma plan som vederbörande företag uppgjort och inför statsmakterna helt öppet redovisat.

Fortfarande frågar man sig vad innebörden av det statliga programmet för industriverksamheten är. Det ena hugskottet efter det andra framförs, uppenbarligen framsprunget genom tUlfäUigheternas spel. För det enskUda näringslivets fortsatta planering är det nog nödvändigt att statsmakterna gör sina planer mera bekanta, om den effektivitet som vi varit vana vid skall kunna upprätthåUas även i fortsättningen.

Jag har, herr statsråd, under de senaste dagarna hört industrUedare säga att de inte längre vågar yppa sina planer eUer sälla dem i verket med anledning av att de nu inte vet på vilka områden statsmakterna kommer att starta företagsverksamhet. Vad som kommer att inträffa i det av nug åberopade fallet är att den tUltänkta fabriken i Borås icke kommer tUl stånd, och jag vågar påstå att detta ur nationalekonomisk synpunkt är en mycket stor förlust.

Först och främst finns det ju på platsen i fråga en textU tradition och tUlgäng tUl yrkeskunnigt folk, som inte hade behövt omskolning. Samhället fär nu ta på sig uppgiften att omskola textUarbetarna i Borås tUl ett annat yrke medan man i Nyland fär omskola folk till textUarbetare. Det är ett förhållande som vi har anledning att något närmare granska.

Det intressanta är att företaget i fråga icke utvidgar sin tiUverkning i Sverige men har byggt upp en försäljningsorganisation, som kommer att försörjas genom lönvävnad i utlandet. Detta kommer ytterligare att försämra våra tidigare knappa valutatUlgångar, och orsaken härtUl är aUtså åtgärder som staten själv har vidtagit.

Herr industriministern WICKMAN:

Herr talman! Jag vet inte hur vi i detta sammanhang skaU tolka grandlagens förbud mot att ta upp ett enskilt faU, men jag ser mig nödsakad att nu, eftersom herr Magnusson i Borås åberopar ett visst företag, lämna en del informationer.

Vi skall först och främst ha klart för oss - vUket är viktigt — att anledningen tiU den etablering Svetab beslutat av en mattfabrik i Nyland utanför Kramfors var ett åtagande från Svetab att lösa de sysselsättningsproblem, som hade uppstått efter Cellulosabolagets nedläggning av sågverket i Marieberg. För att lösa denna uppgift har Svetab haft tUl prövning flera olika projekt. Mattprojektet aktuaUserades i april, inte -vUket är en insinuation som framförts av herr Magnusson och för övrigt även i pressen — pä grundval av någon information om AB Sylvans planer, vilka var fullständigt okända för oss ända fram tUl dess att uppgifterna härom kom fram för nägra veckor sedan.

Initiativet kom i själva verket från en privat samarbetspartner när det gäller sysselsättningsfrågornas lösning i regionen i fräga.

Att just detta projekt framstod som en rimlig lösning på problemen i Nyland, Marieberg och Kramfors berodde på att det här finns en mycket expansiv marknad. Lönsamhetskalkylerna för projektet är sä pass positiva att den omedelbara reaktionen inför dem — med den marknadsbedöm-

ning som gjorts — blir att det om vär privata industri fungerar något så när som den skaU mäste finnas expansionsplaner i andra, privata företag. Sä är också fallet. Vi vet att det inom andra företag finns ganska betydande expansionsplaner som rätt snart kommer att sättas i verket.

Jag kommer härmed tUl den andra punkt som jag vUl ta upp i detta sammanhang, Pä vUken grund påstår herr Magnusson att det är just den statliga etableringen — vUken om allt går som vi hoppas kommer att täcka en mindre del av den svenska marknaden — som förhindrar Sylvans etablering i Borås? Det kunde precis lika väl vara de två andra stora väletablerade företag i branschen om vilka vi också vet att de kommer att expandera.

Som vi bedömer saken, finns det utrymme för tre stora producenter — fabriken i Nyland och de två andra. Vi kommer inte att slå ihjäl de andra tvä, och jag hoppas att de inte kommer att slå ihjäl oss. Hur det går fär naturligtvis utvecklingen utvisa.

Vad beträffar valutaeffekten sä blir den väl densamma, om det är ett statligt företag som producerar de luftade mattorna eller om det är ett privat företag som gör det, herr Magnusson,

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. den statliga företagsamhetens inverkan på enskilda företags utbyggnad

Herr MAGNUSSON i Borås (m):

Herr talman! Industriministern säger att det här företagets planer inte var kända förrän först för några veckor sedan. Det förvånar mig Utet grand, ty dä skulle de uppgifter vara felaktiga som lämnats både i pressen och av företaget självt, enligt vUka den första kontakten med statssekreteraren i departementet togs redan i maj månad 1970, När Svetab redan sä längt tUlbaka som industriministern säger hade beslutat starta en sådan här fabrik, borde del ha varit på sin plats att den uppgiften hade lämnats, sä att det här privatföretaget inte hade lagt ned alla de kostnader som var förenade med en utbyggnad.

Lönsamheten känner jag inte tiU, men jag har fått uppgift om att mattfabrikerna i Europa för närvarande utnyttjar sin kapacitet mycket dåligt. Den siffra som nämnts är så låg som 35 procent. Orsaken tUl att Sylvans ansåg sig kunna starta mattillverkning var ju att företaget var inarbetat och hade en marknad.

Industriministern frågade varför det här företaget inte kunde starta mattUlverkningen i konkurrens med ett statligt företag lika gärna som i konkurrens med ett annat privatföretag. Företaget bedömde skUlnaden vara den att när man skall tävla med ett statligt företag så är det icke konkurrens på lika villkor. Det är någonting som vi har fått erfara i olika sammanhang.

Herr industriministern WICKMAN:

Herr talman! Låt mig klargöra tidsförloppet. Det var inte i aprU som Svetab fattade beslut om att gå in i projektet i Nyland, utan det formella beslutet fattades först i höstas. Det var i april man tog upp projektet för undersökning.

Denna undersökning visste Sylvans ingenting om, och det tycker jag var riktigt. Om Statsföretags ordförande, såsom i det här faUet, får information om att ett företag har vissa expansionsplaner och tar upp en

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. ämbetsmäns ordförandeskap i styrelser för statliga bolag

diskussion med företagets representanter i lokaliseringsfrägan, så funnes del en rättmällig anledning till kritik ifall kännedomen om privala företags expansionsplaner, som kommer in till Kungl, Maj;t i lokaliseringssammanhang, skuUe vidarebefordras tUl ett statligt företag som arbetar med ett liknande projekt. Det är ju just sådant som det har påståtts att det finns risker för. För övrigt nämndes också Norrlandslokalisering som en möjlighet, vUken emeUertid avvisades av företaget. Det kan vara värdefullt att påpeka detta, eftersom uppgifter i motsatt riktrung har förekommit i pressen,

I det här faUet har alltså Svetab pä sm styrelses ansvar gätt in i Nylandprojektet i syfte att få tUl stånd en bestämd sysselsättningseffekt. Styrelsen skall göra det pä eget ansvar. Sä länge den häller sig inom ramen för sina befogenheter och inom den finansieUa ramen skall den inte understäUa de enskUda projekten departementets granskning.

Varför tror herr Magnusson att det just är det statliga företaget som stjälpt lokaliseringen tUl Borås och inte lika väl de andra företag som är stora och starka pä marknaden och som vi räknar med kommer att expandera? Varför är det inte deras planer som varit den avgörande faktorn för företaget att avstå frän produktion i Borås?

Jo, säger herr Magnusson och upprepar en fullständigt obevisad anklagelse; Man kan inte konkurrera med ett i detta fall Svetab-företag utan att utsättas för en konkurrens som icke sker på lika vUlkor. Det är en lika oförsynt som obevisad anklagelse mot detta företag som mot andra statliga företag.

Herr talmannen anmälde att herr Magnusson i Borås anhålUt att tiU protokollet fä antecknat att han inte ägde rätt tUl ytterligare anförande i denna debatt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Ang. ämbetsmäns ordförandeskap i styrelser för statliga bolag

Herr industriministern WICKMAN erhöll ordet för att besvara herr Lothigius' (m) i kammarens protokoU för den 27 januari intagna fråga, nr 39, och anförde:

Herr talman! Herr Lothigius har frågat mig om jag anser att det är förenligt med objektivitetens krav och behovet av opartiskhet att höga statliga ämbetsmän också är styrelseordförande i statliga bolag.

Jag anser det självklart att det måste föreligga ett nära samband mellan de statliga bolagen och staten som ägare, vilket även framhöUs i propositionen 1969:121 om det blivande förvaltningsbolaget. Jag citerar; "Den nära kontakt som självfallet måste föreligga meUan departementet och den statUga företagsgruppen finner jag det lämpligast att åstadkomma genom att departementet på tjänstemannanivå blir företrätt i förvaltningsbolagets styrelse," Riksdagen hade inte någon invändning pä denna punkt.

Motsvarande kontakt bör i princip kunna åstadkommas meUan andra

statsägda bolag och de myndigheter som har att företräda statens ägarinlresse. Detta får anses bekräftat då det sä sent som i fjol i förarbetena tUl de nya bisysslebestämmelserna i statstjänstemannalagen uttalades att bisysslas tUlåtlighet påverkades av att aUmänna intressen kan tala för att tjänsteman åtar sig syssla.

Herr LOTHIGIUS (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret. Industriministern har förstått att denna fräga är en följdfråga till den som herr Magnusson ställde. Jag hoppas under dessa minuter hinna förklara situationen, eftersom industriministern inte tUlräckligt förslår bakgrunden till den.

En allt större del av näringsUvet och av industriidkarna mäste samarbeta med statliga myndigheter och underordna sig statliga beslut. Det blir nödvändigt för industrin att samtala med representanter för statsmakterna när det gäller nyinvesteringar, när det gäller lokalisering, när det gäller återgång av investeringsmedel och när del gäller miljöfrågor. Det är tusentals människor inom näringslivet som nöter trapporna i statsförvaltningen - med eller utan hatten i handen.

Ofta måste dessa företag mycket noggrant ange hela företagets verksamhet, delge idéer, nytänkanden, problemens förutsättningar osv. Departementet tar alltså emot hela den beskrivning som företagen lämnar i förtroende.

Nu har staten också börjat etablera sig med småföretagsamhet. Samma personer som lyssnar och ger förslag har samtidigt att direkt aktivt arbeta med statsföretag som redan konkurrerar med dessa näringsgrenar eller — när det gäller nyinvesteringar — kan komma att konkurrera. Hur frestande nära är det inte att man använder uppslag och idéer till aktivitet för staten som direkt kan hämma de många enskUda. Jag måste säga att det är ganska mänskligt om så skulle kunna ske. Jag säger inte "stjäla" men ordet används inom näringslivskretsar, och det är otillfredsställande att staten skall kunna misstänkas för sådant.

Styrningen mellan industridepartementet och AB Statsföretag gör att det är olämpligt att låta en statlig tjänsteman vara styrelseledamot i ett statligt bolag. Statsrådet säger i sitt svar: "Riksdagen hade inte nägon invändning pä denna punkt." Jag tror inte att riksdagen när beslutet fattades förstod vad det skulle kunna innebära.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. ämbetsmäns ordförandeskap i styrelser för statliga bolag

Herr industrimirustern WICKMAN:

Herr talman! Jag ser gärna herr Lothigius' fråga som en följdfråga tUl herr Magnussons i Borås fräga. Därför tycker jag att det är tråkigt att herr Lothigius helt missade poängen i min redovisning av vad som har hänt i "faUet Sylvan-Svetab". Den var nämligen att Statsföretags ordförande för det första icke meddelade Svetab någonting om Sylvans planer och för det andra ända tiUs Svetabs styrelsebeslut hade fattats var helt okunnig om projektet i Kramfors-Nyland.

Eftersom det inte kan undvikas att sådana här frågor i sista hand blir frågor om hur enskilda tjänstemän uppträder vUl jag gärna anknyta lUl diskussioner som vi har haft om en möjlig konfUktsituation för den

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. ämbetsmäns ordförandeskap i styrelser för statliga bolag

händelse staten blandar samman sina funktioner när det gäller dels dess myndighetsintresse och myndighetsinformation, dels dess intresse som företagare. HittUls har man i debatten alltid från herr Lothigius' partis sida varit angelägen om — och det tycker jag att herr Loihigius skall fortsätta att vara — att hålla tjänstemännens integritet utanför debatten och inte ifrågasätta den. Detta är nämligen i sista hand en fråga om statliga tjänstemäns integritet. Men precis samma konfliktsituation kan förekomma och förekommer på den privata sektorn. Om tvä konkurrerande företag har samma bankförbindelse kommer i och för sig det ena företagets planer att via denna bankförbindelse kunna vidarebefordras till det andra företaget.

Man kan bygga in vissa organisatoriska konstruktioner som minskar dessa kontaktmöjligheter. Det har vi gjort — jag skall inte gä in på detta nu, ty det tUläter inte tiden, men jag har berört den frägan i tidigare riksdagsdebatter.

Vad herr Lothigius i grand och botten måste mena med sitt inlägg -om det skall ha någon operativ mening — är att staten över huvud taget inte skaU uppträda som företagare på områden där konkurrens föreUgger med privata företag. Staten skaU vara hänvisad tUl - och det är i och för sig en viktig uppgift som vi redan är engagerade i — områden där privata initiativ och privat konkurrens saknas. Men det är inte möjligt att med statligt företagande driva en aktiv lokaUseringspoUtik, om vi inte då är beredda att räka in i situationer där vi de facto konkurrerar med privata företag. Herr Lothigius säger att den verksamheten bör staten inte ägna sig åt - herr Lothigius förstår säkert att det är en åsikt som jag inte kan dela.

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! En tjänsteman må vara hur oförvitlig som helst - han ställs dock i sådana här fall inför aUdeles särskilda prövningar. Tjänstemännen måste ges sädana arbetsförhåUanden att de inte utsätts ens för misstanken att kunna lämna sädan information. Industridepartementet skall ju ä ena sidan ta del av näringsUvets utvecklingsbekymmer och handlägga utvecklingsfrågor och å andra sidan begagna sig av sina erfarenheter på ett annat plan, där staten är ägare tUl företagen. Jag skulle mycket ,väl kunna tänka mig att andra tjänstemän som representerar andra departement kan sköta sädana uppgifler, men här är kontakten för nära. Vi måste ta bort grunden för denna misstanke inom svenskt näringsliv, om förtroendet skaU kunna upprätthållas.

Herr industriministern WICKMAN:

Herr talman! Jag tror att ett rätt effektivt sätt att få bort misstron och misstänksamheten är att moderata samlingspartiet upphör med sin kampanj i den här frägan. Lät de konkreta fallen tala för sig själva, ge inte som i detta faU en klart vUseledande bild av vad som faktiskt har hänt!

Överläggningen var härmed slutad.

§ 13 Ang. etableringen av s. k. fläskfabriker

Herr jordbruksministern BENGTSSON erhöll ordet för alt besvara herr Hedins (m) i kammarens protokoll för den 12 januari intagna fräga, nr 15, och anförde;

Herr talman! Herr Hedin har frågat om jag anser det vara principiellt riktigt att tiUäta etablering av en fläskfabrik i en bygd där en stark kommunal och allmän opinion motsätter sig etableringen,

MUjöskyddslagen reglerar hur tUlständsprövningen sker vid elablering av bl. a, anläggning för djurhållning med utrymme för mer än 1 000 slaktsvin. Tillstånd att uppföra en sädan anläggning meddelas av koncessionsnämnden för miljöskydd. Enligt lagen skaU anläggningen lokaliseras sä att minsta inträng och olägenhet uppkommer. TUlstånd tUl anläggning kan förenas med sädana vUlkor att olägenheterna elimineras i största möjliga utsträckning. SkuUe verksamheten i alla fall föranleda väsentliga olägenheter får den inte tillåtas,

I lagstiftningen är det också föreskrivet hur ett tillståndsärende skall handläggas. Nämnden skall bl. a. genom kungörelse bereda dem som kan beröras av anläggningen tUlfäUe att yttra sig och skaU dessutom samräda med statUga och kommunala myndigheter som har intressen att bevaka i frägan. Naturvärdsverket, länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden hörs av nämnden i alla ärenden. Vid det offentliga sammanträde som koncessionsnämnden håUer på orten, och som kungörs i ortens tidningar, har den kommunala och allmänna opinionen möjlighet att komma tUl tals. Enskild sakägare som berörs av koncessionsnämndens beslut kan vidare föra talan mot detta genom besvär, som då prövas av regeringen. Besvärsrätt har även naturvärdsverket som företrädare för de allmänna intressena pä miljövårdsområdet.

Etableringsfrågan bedöms aUtså i varje enskUt faU med tiUämpning av den miljöskyddslag som riksdagen 1969 antagit. Det är enligt min mening väl sörjt för att olika meningar får komma tiU tals och att koncessionsnämnden kan grunda sitt avgörande på ett allsidigt och uttömmande material. Jag kan självfallet inte här gå in på en bedömning av nämndens tillämpning av miljöskyddslagstiftningen i enskUda fall. Det avgörande som fäUs av nämnden måste baseras pä fakta och kända erfarenheter och ske i enlighet med lagens bestämmelser.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. etableringen av s.k. fläsk fabriker

Herr HEDIN (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbruksministern för svaret på min fräga. Anledningen tUl att jag ställt den är etableringen av en svinfabrik i Snösvad strax utanför Malmköping. Koncessionsnämnden har i december givit tiUstånd tUI denna anläggning. I bygden och i hela länet har reaktionen mot detta beslut blivit mycket stark.

Jag är väl medveten om att jag inte här kan fä besked om det enskUda faUet, och därför har jag stäUt en principfråga. Jag vill bl. a. ha reda på hur regeringen själv stäUer sig principiellt tUl huruvida man skaU ta hänsyn tiU den aUmänna opinionen i bygden.

Regeringen kommer ju att få pröva denna fräga och kanske mänga andra liknande, och regeringen måste dä ändå ha en princip att följa, I

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. etableringen av s.k. fläskfabriker

det avseendet tycker jag inte att jag har fält något egentligt svar pä min fräga. Har det någon betydelse om en stor mängd enskUda i bygden anser att det är en felaktig lokalisering? Har del nägon betydelse om ansvariga kommunala myndigheter och länsstyrelsen anser detsamma?

Beträffande en annan principfråga, som har direkt samband med den första, har jag fått svaret att enligt lagen skall anläggningen lokaliseras så att minsta intrång och olägenhet uppkommer, I det aktuella faUet — och liknande fall — är det väl obestridligt att den verksamhet som bedrivs är miljöfarUg i avseende pä luft- och vattenföroreningar.

Var skall man dä, principiellt sett, lokalisera en sädan anläggning? Skall man göra det i en glesbygd eller i en inflyttningsbygd? En liknande anläggning har lokaliserats i en glesbygd i Sörmland, i Blacksta, och del kan väl anses vara riktigt ur lokaliseringsmässiga synpunkter. Men Snösvad, som det här gäller, är en inflyttningsbygd. Vi har inte bara tätorterna runt om utan ocksä en stor mängd fritidsbebyggelse i nära anslutning tUl anläggningen. Även sjön Bäven med tUlflöden ligger mycket nära. Denna sjö är unik i flera avseenden, dels ur naturskönhetssynpunkt, dels ur den synvinkeln att det än sä länge är mycket bra vatten i Bäven, så bra att man kan använda det direkt som dricksvatten — vilket man ocksä gör i hela kommunen.

Mot denna bakgrund vUl jag ännu en gäng fräga statsrådet: VUken principiell inställning har statsrådet tUl beslut i dylika frågor? Skall man ta hänsyn till en stark opinion bland allmänheten och bland kommunala myndigheter?

Herr jordbruksministern BENGTSSON;

Herr talman! Det hade väl tett sig utomordentligt anmärkningsvärt om en ledamot av regeringen hade sagt; "Min principiella uppfattningar att vid tUlämpningen av en av riksdagen antagen lag skall man i första hand ta hänsyn till en stark allmän opinion," Jag undrar om det vore tiUfredsställande ur rättssäkerhetssynpunkt att göra sä. Den miljöskyddslag som vi har antagit är lUlämplig för alla bygder, för alla kommuner och för aU verksamhet, även denna verksamhet. Vi måste pröva detta ärende i enlighet med den lag som riksdagen har antagit. Man kan inte principiellt säga att så fort det uppstår en lokal opinion skall den vara utslagsgivande.

Beträffande denna verksamhet, svinhällning, har naturvärdsverket utarbetat mycket stränga riktlinjer, som skaU ligga tUl grund för bedömningen. Dessa riktUnjer har utarbetats i samråd med lantbruksstyrelsen, lantbrukshögskolan, veterinärhögskolan, länsstyrelserna, RLE, Lantbruksförbundet och representanter för aktiva producenter. Riktlinjerna är mycket detaljerade och mäste aUtså följas när man prövar ett dylikt ärende. Men koncessionsnämnden kan självfallet vara ännu strängare i sin bedömning, och det kan naturligtvis regeringen ocksä vara då den slutgiltigt fär handlägga ett sådant ärende.

Svaret pä herr Hedins fräga mäste vara, att regeringen slutgUtigt måste bedöma detta ärende såsom lagstiftarna har tänkt sig. Den enda prövning som kan ske efteråt, om regeringen här handlat fel, fär ju riksdagen göra genom konstitutionsutskottet. Det uppstår en mycket besvärande situation, herr talman, när man i riksdagen drar upp ett enskUt ärende

som jusl   bereds i regeringen,   eftersom   statsrådet   är förhindrad att     Nr 19
diskulera   ärendet.   Men   principiellt   vill jag   svara   att   detta   ärende     Torsdaeen den
självfallet kommer att prövas av regeringen i enlighet med lagen.     4 februari 1971

Herr HEDIN (m);

Herr talman! Jag är medveten om att man självfallet inte enbart fär ta hänsyn tUl den allmänna opinionen utan att man skall beakta sakförhåUandena, Jag hoppas också att regeringen, när den skall ta ställning till denna fräga, noga beaktar vissa skUjaktiga uppfattningar som finns och de förändringar som kan sägas ha skett. Koncessionsnämnden hade vid sitt stäUningstagande att beakta att hälsovårdsnämnden i Malmköping — visserligen med mycket knapp majoritet — tUlstyrkt denna etablering. Frän den 1 januari i år befinner sig anläggningen emellertid i Flens storkommun, och kommunen har enhälligt gätt emot projektet i en besvärsskrivelse. Vidare har, enligt uppgift, hälsovårdsnämnden i den stora kommunen helt gätt emot anläggningen. Jag hoppas att regeringen tar hänsyn tUl detta.

Jag tycker att naturvårdsverket i aUlför Uten utsträckning bedömt risken av luft- och vattenföroreningar. Jag hoppas att regeringen ser pä de erfarenheter som finns frän andra håU i detta avseende. Erfarenheter finns t, ex, från Kristianstads län, där länsläkarorganisationen med anledning av besvär som anförts över liknande anläggningar uttalade att "de mentalhygieniska skadorna är av sädan grad, att de kunna förmå de för olägenheterna utsatta och drabbade att t, o. m. avflytta från orten". Jag kan ocksä redovisa erfarenheter som man bör ta hänsyn till frän Fogdö i Södermanlands län. En lantbrukare vid namn Thure Larsson som bor i närheten av en sädan här anläggning — det gäller i detta fall höns, men man använder svämgödsel liksom Snösvad — säger följande: "För ortsbefolkningen har detta blivit något sä vedervärdigt att det möter svårigheter alt beskrivas. — — - Vi lantbrukare är knappast kända för någon intolerant instäUning tiU luktbesvär, men att bruka våra åkrar i närheten av bolagets spridningsområde är mer än en normal människa står ut med. Lukten är helt enkelt outhärdlig,"

Och när det gäUer vattenföroreningarna säger denne lantbrukare: "Den del av Mälarens vatten, som gränsar intUl spridningsområdena blir sä infekterad att vi inte ens kan vattna våra kreatur där," Det har blivit stor debatt i tidningarna om detta.

Ang. etableringen av s.k. fläskfabriker

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Om herr Hedin ursprungligen hade ställt frågan som han nu gjorde — huruvida regeringen tänker ta hänsyn till sakförhållandena — hade det varit litet enklare att svara. Det är aUdeles uppenbart att regeringen kommer att göra det. Det ärende som nu hamnat hos regeringen för prövning remissbehandlas i vanlig ordning. Vi hämtar in aUa tänkbara expertutlåtanden i ärendet och kommer alltså att göra en total bedömning av det.

Jag är inte, herr talman, beredd att .diskutera vare sig naturvårdsverkets eller koncessionsnämndens handläggning av ett enskilt ärende. Men jag viU säga att då det gäUer bedömningen av denna typ av

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. viss avgränsning genom kollektivavtal av arbetstidslagens tillämpningsområde pä den statliga sektorn

anläggningar har naturvärdsverket nyligen utarbetat riktlinjer pä basis av de erfarenheter man har och med stöd av aU tänkbar expertis, I dessa föreskrifter anges beträffande etablering av sådana här företag bl. a. hur de bör vara lokaUserade med hänsyn tUl lukten och det behövs sä länge vi inte kan få fram luktfria svin, vUket vi inte lyckats med ännu! Det är klart utsagt vilka riktlinjer som därvidlag skall följas. När det gäller gödselförhällandena har man ocksä mycket stränga vUlkor, men i detta faU har koncessionsnämnden gått avsevärt längre än vad naturvårdsverket har föreskrivit i sina riktlinjer.

Svaret är alltså: Regeringen kommer självfallet att pröva detta ärende sakligt.

Överläggningen var härmed slutad,

§ 14 Ang. viss avgränsning genom kollektivavtal av arbetstidslagens tillämpningsområde på den statUga sektorn

Herr statsrådet LÖFBERG erhöll ordel för all besvara fru Kristenssons (m) i kammarens protokoll för den 12 januari intagna fråga, nr 5, och anförde;

Herr talman! Fru Kristensson har frågat mig om jag anser att en avgränsning av arbetstidslagens tUlämpningsområde på den statliga sektorn kan ske genom kollektivavtal, såvitt avser frägan vUka tjänstemän som i arbetstidshänseende intar särskild förtroendeställning.

Enligt 2 § b allmänna arbetstidslagen (1970:103) undantas från lagens tUlämpning bl. a. arbetstagare som har särskild förtroendeställning i arbetstidshänseende med hänsyn tiU sina arbetsuppgifter. I 3 § sägs att undantag frän lagens tUlämpning utöver dem som anges i 2 § får göras genom koUektivavtal. Om undantagskretsen enligt 2 § b kan bestämmas genom kollektivavtal eller inte får pä sedvanligt sätt avgöras genom lagtolkning — i första hand av dem som har att tiUämpa lagen. Det tUlkommer inte mig att tolka hur lagstiftningen skaU uppfattas i denna del.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Löfberg för svaret på min fräga.

Innan jag kommenterar svaret vill jag erinra om den målsättning som läg bakom utredningen om arbetstidslagstiftningen och den proposition som sedan förelades riksdagen. Målsättningen var att lagen skuUe göras så omfattande som möjligt och att de kategorier som ändå ställdes utanför lagen skulle vara mycket begränsade. De undantag frän lagen som skulle göras har ju statsrådet här också angivit i sitt svar.

Under denna frågas remissbehandling framförde remissmyndigheterna viss kritik över att det kunde uppstå oklarheter rörande vUka kategorier som skulle ställas utanför lagstiftningen. Departementschefen tog upp den kritiken i propositionen och sade då två saker, som jag tycker att det i detta sammanhang finns anledning att fästa avseende vid. Det ena

uttalandet var att den närmare gränsen för lagens tUlämpningsområde alltid skulle kunna faststäUas av arbetsmarknadens parter i koUektivavtal, Det andra uttalandet — som inte är mindre viktigt — var att departementschefen utgick från som något självklart att det var arbetsmarknadsparternas sak att med ledning av de riktlinjer som kommittén dragit upp konkretisera undantagens innebörd.

Jag vUl här med nägra ord beröra hur denna lagstiftning har tUlämpats, Vissa personalorganisationer har begärt att få förhandla med statens avtalsverk om arbetstidslagens tUlämpningsområde och om undantagsbestämmelserna. Men avtalsverket har avvisat denna begäran och sagt -liksom statsrådet Löfberg här har framhåUit - att det var en lagtiUämp-ningsfräga och en sak för arbetsgivarparten. Då vUl jag fråga hur det stämmer med uttalandet i propositionen att det är arbetsmarknadsparternas sak att fastställa arbetstidslagens tUlämpningsområde. Och parterna är ju två;,arbetsgivare och arbetstagare.

Särskilt förvånad blir man, när man upptäcker att det inom statsrådet Löfbergs egna domäner, dvs, när det gäller kanslihusels personal, tydligen har förfarits så att man genom ensidiga dekret har utfärdat anvisningar om vilka arbetstagarkategorier som skall undantas från lagens tUlämpningsområde, Såvitt jag förstår går också de undantagen vida utöver dem som i varje faU enligt socialministerns och riksdagens mening skulle undantagas. Inom kanslihuset har man sålunda undantagit personal inte bara pä byrächefsnivå utan ända ner tiU byräassistenter och kanslister i 17 lönegraden. Man menar att de skaU undantas frän arbetstidslagens bestämmelser. Dä vill jag fråga statsrådet; Kan det verkligen vara avsikten med propositionen att undantagen skall göras sä vida?

Det var den ena frägan. Min andra fräga är: Har inte statsrådet den uppfattningen att en fråga av denna art bör lösas i samråd mellan arbetsmarknadsparterna? När företagsnämnden inom kanslihuset begär att fä diskutera undantagens omfattning är det högst anmärkningsvärt att man inte fär tUlfälle att göra det utan fär besked i form av en kungörelse, dvs, ett ensidigt uttalande, direkt från statsrådet.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. viss avgränsning genom kollektivavtal av arbetstidslagens tillämpningsområde pä den statliga sektorn

Herr statsrådet LÖFBERG:

Herr talman! Fru Kristensson försökte genom sina frågor förleda mig tUl att göra en tolkning av lagen som är baserad pä de förarbeten tUl lagen som finns angivna i propositionen. Jag skaU inte låta mig förledas tUl det utan hänvisar i det stycket till mitt svar. Som jag redan framhåUit tUlkommer det i första hand dem som har att tUlämpa lagen att också tolka den. Men jag viU understryka att det av förarbetena, som fru Kristensson hänvisade till, ingalunda sä klart framgår hur tolkningen skaU ske som fru Kristenssons inlägg kanske kunde ge sken av.

Om nu avtalsverket — för att anknyta tUl de konkreta fall som fru Kristensson tog upp — inte har velat träffa något avtal i fråga om tUlämpningsområdet för lagen, ligger det naturligtvis en tolkning av lagen tUl grund ocksä för verkets ställningstagande. Och det är alltså, såsom jag poängterade, främst de som har att tUlämpa lagen som ocksä skaU tolka den.

Det ärende som berör statsdepartementen och som fm Kristensson

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. viss avgränsning genom kollektivavtal av arbets tidslagens tillämpningsområde på den StatUga sektorn

också anknöt till har följande bakgrund — jag kanske ändå skall ta upp del, även om det också är ett enskUt ärende, som ligger litet vid sidan om den generella frågeställningen.

Inom kanslihuset tillsattes en särskUd arbetsgrupp för att dra upp riktlinjer beträffande tUlämpningsområdet för statsdepartementens del av 2 § arbetstidslagen. Den promemoria som arbetsgruppen utformade har sedan från finansdepartementets löne- och personalenheter sänts till expeditionscheferna för att man inom departementen skulle fä enhetlighet vid bedömningen av arbetstidslagens tUlämpningsområde. I skrivelsen har hemställts all de synpunkter som framförts i en tUl skrivelsen fogad promemoria tUls vidare skall ligga tUl grund för tUlämpningen av arbetstidslagen i respekiive departement. Statsdepartementen har alltså haft att tolka och tUlämpa lagen för sina anställda precis som andra myndiglieter.

Fru KRISTENSSON (m):

Herr talman! Jag har förståelse för all man inom kanslihuset likaväl som inom andra arbetsområden har behov av enhetlighet. Men vad jag vänder mig emot är att man ger bestämmelsen om undantag från tUlämpningen av lagen en sä vid tolkning som staten som arbetsgivare här har gjort. Jag skulle vilja fråga herr statsrådet om han har den uppfattningen att personer i sä pass underordnad ställning som kanslister ända ned tUl 17 lönegraden skall vara undaniagna från tillämpningen av lagen. Det är en tolkning som jag i sä faU inte vill kommentera; jag vill då bara konstatera alt statsrådet Löfberg har den meningen.

Vidare skulle jag vilja upprepa min fräga om det som stär i propositionen om att samråd skaU ske mellan parterna pä arbetsmarknaden ändå inte borde betyda någonting. Vid en debatt tidigare i dag här i kammaren tog fru Nordlander upp en arbetarskyddsfråga. I det sammanhanget försäkrade socialministern att regeringen hade sin uppmärksamhet riktad på arbetarskyddsfrägor och verkligen ansåg att de var angelägna frågor. Jag skulle vilja uttrycka önskemålet att man inle väntar pä allmänna bestämmelser om arbetarskyddets utformning utan verkligen på det statliga området börjar försöka tUlgodose de mest elementära kraven när det gäller en sä viktig sak som att begränsa arbetstidens omfattning för statligt anstäUd personal.

Herr statsrådet LÖFBERG;

Herr talman! Pä fru Kristenssons två konkreta frågor skulle jag gärna vilja svara följande.

När det gäller frågan om jag ställer mig bakom den vida tolkning av lagen som gjorts i kanslihuset vUl jag tUl att börja med erinra om vad jag redan sagt, nämligen all delta är en tolkning som skall gäUa tiUs vidare och som syftar till att åstadkomma enhetlighet i bedömningen inom statsdepartementen. Detta gäller ett ställningstagande tUls vidare i ett konkrel fall. Jag har ingenting att invända mot detta ställningstagande ulan ansluler mig givetvis till det. Men det är en sak. En annan sak är att fru Kristensson begär att jag skaU göra en tolkning av hur arbetstidslagen generellt skall tUlämpas inom hela den statliga sektorn av arbetsmark-

nåden. Det är jag aUtsä inte beredd att göra, och jag hänvisar i det stycket än en gäng tUl milt svar.

Fru Kristensson tar vidare upp den viktiga frågan om samråd mellan personalorganisationer och arbetsgivarrepresentanter, mellan företagsnämnder och arbetsgivarrepresentanter. Principiellt och generellt är jag givetvis den förste att understryka vikten av att ett sådanl samråd sker och att det sker i god tid före beslutens fattande.

Frågan om behandlingen i kanslihuset fär jag emellertid kanske komplettera med nägra uppgifter som kan förklara varför det i detta fall kommit en smula snett.

Enligl de uppgifter jag fått hade förelagsnämnden i kanslihuset det sista ordinarie sammanträdet förra året fredagen den 18 december. Denna promemoria som hade arbetats fram inom en arbetsgrupp i kanslihuset hade färdigställts lidigare, och den skulle alltså ha kunnat bli föremål för överläggningar inom företagsnämnden. Bl. a. på grund av sjukdomsfall inom arbetsgruppen kunde denna inte ta definitiv ställning tiU sitt arbete, sä att detta kunde presenteras vid företagsnämndens sammanträde den 18 december. Något senare kaUades företrädare för kanslihusets personalföreningar samman, och promemorian genomgicks dä tUlsammans med dessa. Man har aUtså haft en direkt kontakt med personalens representanter i denna fråga.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. upphävande av skyldigheten att utfärda särskilda lagfartsbevis

Överläggningen var härmed slutad.

§15 Ang. upphävande av skyldigheten att utfärda särskUda lagfartsbevis

Herr statsrådet LIDBOM erhöll ordet för all besvara herr Börjessons i Falköping (c) i kammarens protokoll för den 21 januari intagna fråga, nr 36, till herr juslilieminislern, och anförde:

Herr lalman! Herr Börjesson i Falköping har frågat justitieministern om han ämnar medverka tUl att i rationaUserings- och besparingssyfte upphäva skyldigheten att utfärda särskilda lagfarlsbevis. Enligt faststäUd ärendefördelning ankommer del pä mig att svara på frågan.

Den fräga herr Börjesson tar upp har i anledning av motioner behandlats vid 1962, 1966 och 1968 ärs riksdagar. Motionerna har inte föranlett nägon riksdagens åtgärd. 1 1966 och 1968 ärs ärenden anförde tredje lagutskottet bl. a. att frägan borde prövas i samband med arbetet pä den nya jordabalken. Utskottet erinrade också om planerna att införa ADB pä inskrivningsväsendets område.

Den nya jordabalk som antogs av förra årets riksdag och som träder i kraft den I januari 1972 innehåller inte några föreskrifter om hur bevis om lagfart skaU meddelas. Avsikten är att sädana föreskrifter skall utfärdas i administrativ ordning. Den slutliga utformningen av föreskrifterna har nära samband med frägan om ADB-system för behandling av inskrivningsärenden. För närvarande pågår försöksverksamhet på detta område. Jag kan därför inte nu säga vUken ordning som är den lämpligaste i framtiden. Det är emellertid självklart att frägan om lagfartsbevis, Uksom övriga inskrivningsfrägor, bör lösas på ett sätt som

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. vårt lands självförsörjning ifråga om kläder och skor

tUlgodoser rationaliserings- och besparingssynpunkter så längt som det är möjligt med hänsyn tiU kravel på rättssäkerhet.

Herr BÖRJESSON i Falköping (c);

Herr talman! Jag vUl tiU statsrådet Lidbom framföra ett tack för svaret på min fräga.

Denna fråga har varit föremål för riksdagens prövning vid ett flertal tUlfällen, Anledningen tiU att jag tagit upp frägan nu är närmast den att jag vet att det pågår en försöksverksamhet som tar sikte pä vissa rationaliserings- och besparingsarbeten inom domstolsväsendet.

Enligt gällande lagfartsförordning skall, dä lagfart bevUjas, utfärdas särskilda lagfartsbevis som skall innehäUa uppgifter om fånget och - vid köp — om köpeskUlingens storlek. Dessutom skall bevis tecknas pä fängeshandlingen. På grund av stadgandet i lagfartsförordningen och särskUda bestämmelser om handläggningen av lagfartsärenden utfärdas därmed dubbla bevis om varje bevUjad lagfart. Ett bevis tecknas på fångeshandlingen, och ett särskilt lagfartsbevis utfärdas. Båda bevisen innehåller uppgifter om förvärvaren pä grund av fångeshandlingen beviljas lagfart pä fastigheten i fråga. Det särskilda lagfartsbeviset tjänar, sävitt jag förstår, inte något praktiskt syfte. Trots att förvärvaren har erhåUit lagfartsbevis kan han, som bekant, i en rättegång fråndömas fastigheten.

Det särskUda lagfartsbevisel medför kostnader bäde för den lagfartssökande och för det allmänna. Årligen utfärdas över 130 000 lagfartsbevis. Ett upphävande av skyldigheten all utfärda lagfartsbevis skulle innebära besparingar bäde för de lagfartssökande och för det aUmänna. Rättssäkerheten behövde därmed inte komma i fara.

Jag konstaterar, herr talman, att en försöksverksamhet i aUa faU pågår och att man där kommer att pröva denna fråga. Jag ser därför tiden an, och jag hoppas att de synpunkter som jag både nu och vid tidigare tUlfällen har gjort mig tUl tolk för skall vinna beaktande.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 16 Ang. vårt lands självförsörjning i fråga om kläder och skor

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara herr Hovhammars (m) i kammarens protokoll för den 13 januari intagna fråga, nr 19, tUl herr industriministern, och anförde:

Herr talman! Herr Hovhammar har frågat chefen för industridepartementet vilka ätgärder denne avser vidtaga för att värt land inom ramen för våra internationeUa förpliktelser skall kunna uppehåUa en rimlig självförsörjningsgrad när det gäller kläder och skor. Frågan har överlämnats tUl mig för besvarande.

Våra möjligheter alt av beredskapsskäl upprätthäUa produktionskapaciteten genom stöd- och skyddsåtgärder är begränsade på grund av internationella åtaganden. Bland åtgärder som vidtagits på senare tid kan nämnas att AB Statsföretag inträtt som delägare i det tidigare nedläggningshotade ullspinneriet i Stigen och att överstyrelsen för ekonomiskt

försvar fått särskUda medel för att trygga försöriningen med yUevävnader, Utvecklingen inom TEKO- och skoområdena gör det önskvärt att problemen i fråga om vår framtida försörjningsberedskap blir föremål för en ingående analys. Olika metoder för att trygga försörjningen bör undersökas såväl frän beredskapssynpunkt som frän allmänna näringspolitiska och handelspolitiska synpunkter. Jag överväger att inom kort hemstäUa om bemyndigande att tUlkalla sakkunniga för att utreda de nu berörda problemen.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. vårt lands självförsörjning i fråga om kläder och skor

Herr HOVHAMMAR (m);

Herr talman! Först ber jag att få tacka handelsministern för svaret på min fråga. Jag är naturligtvis glad över att regeringen nu äntligen har kommit underfund med att beredskapsförsörjningsfrågorna måste bU föremål för större uppmärksamhet och en särskild utredning - något som i dag har aviserats.

Det är, herr talman, säkerligen av största vikt att någonting görs snarast, ty hur är egentUgen läget i dag? Hur ser det ut?

Jo, vi kan slå fast, att antalet företagsnedläggelser inom textU och konfektion liksom inom skobranschen nu har gätt så långt att vi vid en eventuell avspärrning inte skulle kunna tUlgodose människornas behov av kläder och skor så värst länge. Regeringen har på detta område inte haft nägon långsiktig planering. Ändå är det väl på det sättet att människornas försörjning under krigsförhållanden är en av de viktigaste punkterna i en regerings långsiktiga handlingsprogram.

När det gäller exempelvis vår försörjrung med livsmedel så har ju regeringen satt upp en 80-procentig självförsörjningsgrad som någon sorts idealmått. Men när det gäller kläder och skor har man inte tagit upp någon som helst principdebatt om vär självförsörjningsgrad. Ändå är en produktion av kläder och skor svär att improvisera, bl. a, av följande skäl.

Jag vUl först erinra om att en stor del av produktionsapparaten - jag tänker dä särskilt pä maskinparken — har malts sönder i de senaste årens konkurrenspress från låglöneländerna. Sådana maskiner tar det lång tid att äteranskaffa.

Vidare är det inte bara fråga om maskiner, utan det handlar även om yrkeskunnigt folk som skall sköta dessa maskiner. Det tar lång tid att utbilda sädana människor.

Under femårsperioden 1966—1970 har 85 verksamhetsstäUen inom skoindustrin nedlagts. Antalet fackförbundsanslutna arbetare inom branschen har minskat med cirka 3 300,

Beträffande sko för sörj ningen visar siffrorna frän 1969 att den totala produktionen av skor i vårt land dä var 14,28 miljoner par, därav 6,64 miljoner par läderskor. Samtidigt uppgick konsumtionen tUl totalt 31,2 miljoner par, varav egentliga läderskor 17,85 miljoner par.

Dessa siffror, herr talman, visar att konsumtionen av skor är betydligt högre än produktionen, särskilt i fråga om läderskor. Och vid en eventuell avspärrning blir det ju läderskor som blir mest efterfrågade.

Detta var aUtså läget beträffande skoförsörjningen. Vi vet att försörjningsläget i fräga om kläder är minst lika prekärt. För exempelvis skjorttUlverkningen är situationen den, att de få företag som finns kvar

3 Riksdagens protokoll 1971. Nr 19-20

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. eventueUt avskaffande av affärslidslagen

möjligen kan klara försvarets behov i en beredskapssituation men ingenling därutöver.

Därför, herr lalman, hoppas jag alt den utredning som handelsministern i dag StäUt i utsikt kominer att arbeta snabbt och effektivt sä att vi nu äntligen fär en långsiktig planering pä detta område.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 17 Ang. eventuellt avskaffande av affärstidslagen

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara herr Romanus' {{p) i kammarens protokoll för den 1 5 januari intagna fråga, nr 27, och anförde:

Herr talman! Herr Romanus har frågat mig om regeringen anser att affärstidslagen bör avskaffas.

Jag vill svara följande.

Affärstidslagen gäller tUl utgången av detta år. Frägan om vi därefter har behov av en affärstidsreglering utreds förutsättningslöst av 1970 års affärstidskommitté, som väntas lägga fram sitt betänkande i mars. Något ställningstagande i frägan från regeringens sida kan inte väntas förrän kommitténs förslag beretts på sedvanligt sätt.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Orsaken lill att jag ställde min fräga är att handelsministern vid en sammankomst med Köpmannaförbundet i Stockholm i januari sade att affärstidslagen bör avskaffas och att affärsmännen mäste fä använda öppethållandet som ett konkurrensmedel.

Jag hälsade detta uttalande med glädje - liksom jag är övertygad om att många konsumenter gjorde, som är trötta pä det krångel som den nuvarande lagen innebär och som vill ha den bättre service som affärerna är beredda all ge, men som regeringen genom sin tUlämpning av den nuvarande lagen hittiUs har förhindrat.

Jag ville med min fräga ge handelsministern tUlfälle att lämna riksdagen ett klart besked om en mer positiv instäUning hos regeringen. Jag beklagar alt statsrådet Feldt inte har utnyttjat den möjligheten. Jag hoppas dock att regeringens ställningstagande komnier att innebära etl sådanl besked.

Del finns goda skäl att helt avskaffa lagen. Samhällsutvecklingen har bl. a. inneburil att antalel familjer, där båda makarna förvärvsarbetar, har ökat liksom även antalet ensamstående med barn, vUka har svårt all göra sina inköp på s. k. vanlig affärstid och för vUka det alltså är en fördel att kunna handla pä söndagar och kväUar.

Det är väl också mänga som frågar sig varför butikerna inte skall få ge den service som folk efterfrågar och som anser att konsumenterna bäst känner sina önskemål. Det kan varken kommunalpolitiker, länsstyrelser eller handelsministrar veta bättre. Framför aUt har man reagerat i de många faU då regeringen har stängt butiker som kommunerna har gett dispens och som på söndagar haft större försäljning än de har haft på

vardagar.

När riksdagen förra våren behandlade denna fråga, sade jag att jag hyste stor tUlförsikt: "Varken de handelsanställdas organisationer eUer socialdemokraterna kan göra mer än försena den liberalisering som konsumenternas allt starkare krav pä ökad valfrihet kommer att driva fram. 1 längden kommer ni inte att kunna slå emol del. Detta krav är bl. a. betingat av ökat kvinnligt förvärvsarbete och av familjernas önskan att tUlsammans göra större inköp. Det är alltså dels en fräga om bättre jämlikhet meUan män och kvinnor, dels en fråga om bättre demokrati inom familjen."

Jag ber att få tacka handelsministern för svaret pä min fräga, men jag fär tUls vidare tacka ännu mer för hans uttalande pä Köpmannaförbundets möte. Jag hoppas dock att det innebär att regeringen kommer alt inta en mera positiv instäUning tUl konsumenternas önskemål än vad som hittills har visats — för herr Feldt har väl inle övergivit den ståndpunkt som han gav uttryck för den 13 januari?

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. eventueUt avskaffande av affärstidslagen

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Jag missunnar inte herr Romanus detta tUlfäUe att fä demonstrera sitt missnöje med affärstidsregleringslagen, men jag vUl, eftersom han valde att citera ett tidningsreferat av ett anförande som jag hållit, tUlägga att det naturligtvis stär herr Romanus fritt att uttrycka önskemål om avskaffande av affärstidslagen men att det dä också står mig fritt att uttala att det vore önskvärt alt denna lag kunde avskaffas. Jag uttryckte emellertid ocksä tvä andra önskemål, nämligen att detta skulle kunna ske på ett sådant sätt att de affärsanställdas krav på rimliga arbetsvUlkor och arbetstider också kunde tillgodoses och att struktuml-vecklingen inom handeln inle fick ur konsumenternas synpunkt mindre önskvärda verkningar.

Detta är alltså önskemålen i sammanhanget. Det pågår en utredning, sä sammansatt att den representerar de olika parter, vUka har möjlighet och intresse av att framföra önskemål. Det är utredningen som kan komma fram till svaret pä den fråga, som herr Romanus ställde, nämligen om affärstidslagen kan avskaffas när alla dessa önskemål samtidigt tillgodoses. Det är av denna anledning som vi har tillsatt en utredning och som jag har beskrivit det faktiska lägel som är all utredningen mäsle avvaktas innan vi kan svara pä herr Romanus' fräga.

Herr ROMANUS (fp);

Herr talman! Handelsministern fär ursäkta, men jag tycker att han ägnar sig ål något för subtila distinktioner. Jag trodde att han hade uttalat en ståndpunkt, och nu säger han att det bara var etl önskemål som han framförde.

Enligt en utskrift av vad herr Feldt sade, vUket återgavs i radio, framhöll han att "den pä sikt enda rimliga lösningen av affärstidsfrägan är helt fria förhåUanden, så att allmänhetens behov av service blir tUlgodosedda och företagen kan använda affärstiden som konkurrensmedel". Därefter nämnde han som en förutsättning att de anställda naturligtvis inte skaU komma i kläm utan skall fä rimliga arbetstider och

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. beskattningen av transporter över norska gränsen

arbetsvUlkor.

Är inte detta en ståndpunkt om vad som bör ske? Så har jag tolkat uttalandet, och jag beklagar om det bara var ett löst framkastat önskemål och inte en viljeangivelse av hur frågan skaU lösas. Jag kan inte tolka handelsministerns uttalanden i dag på annat sätt än att denna vUjeinriktning nu saknas. Det är värt att notera både för oss som här i riksdagen vUl arbeta för ett bättre tUlgodoseende av konsumenternas önskemål och för alla de konsumenter som har irriterats av den snäva inställning, som den nuvarande lagen — och regeringens tUlämpning av den — åstadkommit. Det finns all anledning för båda dessa grupper att fortsätta opinionsbildningen och att stötta upp handelsministern, så att hans ord inte bara blir löst framkastade önskemål.

Det är väl ändå inte så att herr Feldt hyser något tvivel om att de handelsanställdas krav beträffande arbetstider och ersättning för övertid är frågor som kan lösas? Varför skulle det inte vara möjligt pä detta område när det finns många andra kategorier som arbetar pä kvällar och söndagar?

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Ibland är det någon skUlnad meUan att vilja och att kunna. I det här fallet finns det — och det gav jag uttryck åt i det anförande som har intresserat herr Romanus så mycket — tre olika önskemål, tre olika kategorier som kan göra sig hörda och som har gjort sig hörda i sammanhanget; konsumenterna, de anställda och konsumenterna igen, nämligen när det gäller den effekt pä strukturen inom handeln som en användning av öppethållande som konkurrensmedel kan medföra.

Jag framförde samtliga dessa tre önskemål och stäUde mig också bakom alla tre. Det är nästan precis vad direktiven tUl utredningen gär ut pä, så det fanns ingenting sensationellt i detta uttalande. Men jag har heller inte i dag tagit tUlbaka det, ty det finns det verkligen ingen anledning att göra.

Jag tror att ulredningen begriper hur den har att inom ramen för sina direktiv lösa den här frågan. Det är inte här i kammaren i dag som lösningen skaU uppstå. Vi skulle inte ha behövt utreda frägan, om herr Romanus hade haft lösningen färdig med sig, men det hade han tydligen inte.

Överläggningen var härmed slutad.

§18 Ang. beskattningen av transporter över norska gränsen

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara dels herr Nordgrens (m) i kammarens protokoll för den 19 januari intagna fråga, nr 30, till herr utrikesministern, dels ock herr Erikssons i Arvika (fp) den 12 januari framställda interpellation, nr 10, och anförde;

Herr talman! Herr Eriksson i Arvika har i interpellation frågat mig om jag avser att vidta åtgärder som bidrar tUl att skapa likvärdiga skattevillkor för svenska och norska åkare, när det gäUer den gränsöver-

skridande trafiken, och herr Nordgren har frågat utrikesministern om han avser att kontakta Norges regering i syfte att utverka att de svenska åkerierna med transporter över norska gränsen i likhet med de norska åkerierna får dispens från den nya norska kUometerbeskattningen fram tUl den 1 juli i är. Den av herr Nordgren stäUda frägan har överlämnats tUl mig för besvarande.

Som svar viU jag meddela, att svenska regeringen i skrivelse den 22 januari i är av det norska finans- och tolldepartementet blivit underrättad om att den norska kilometerskatten pä släpvagnar registrerade i utlandet skaU anstå tUls vidare och att redan erlagd sädan skatt kommer att restitueras.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. beskattningen av transporter över norska gränsen

Hen ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Som framgår av motiveringen var min interpellation föranledd av två skäl. Det första är den förstärkning av orättvisan i fräga om behandlingen av norska och svenska åkare som inträdde vid årsskiftet, dä man i Norge höjde kilometeravgiften för utlandsregistrerade bilar men samtidigt beslöt att inte höja den för norska åkare. Det uppstod ett fullständigt orimligt konkurrensförhållande för de svenska åkarna, vUket dock nu har rättats tiU. Beslutet i det norska finans- och toUdepartemen-tet har redovisats såväl i press som i radio och TV, och finansministern återger det i sitt svar. Jag är tUlfredsstäUd med beslutet beträffande den detaljen.

Det andra — och det väsentligaste — skälet tUl att jag framställde inlerpellationen är att bortsett från den påtalade extra höjningen finns olikheter i beskattningen i de båda länderna som starkt missgynnar de svenska åkarna. Jag har i inlerpellationen givit ett konkret exempel. Jag har nämnt hur en svensk åkare under 1970 betalade meUan 15 000 och 16 000 kronor i bilskatt här i Sverige och dessutom betalade nära 28 000 norska kronor i kilometeravgifter i Norge — alltså över 20 000 svenska kronor — samtidigt som de norska åkarna fär köra hur mycket som helst på svenska vägar utan att betala en krona.

Vi som bor i gränstrakterna och ser det här pä nära häll märker hur företagare på bägge sidor om gränsen mer och mer gör sina bestäUningar helt hos de norska åkama. Vi försöker ha ett gott samarbete över gränsen, både på det kommunala planet och när det gäller näringslivet, och därför är det så mycket mer beklagligt att orättvisor av den här typen kan få fortsätta därför att den svenska regeringen inte handlar.

Jag har i inlerpellationen stäUt en konkret fråga mot den här bakgrunden: Avser statsrådet att vidtaga åtgärder som bidrager tUl att skapa likvärdiga skattevillkor för svenska och norska åkare när det gäller den gränsöverskridande trafiken?

I finansministerns anförande fanns inte ett ord tiU svar på denna fråga. Samtidigt som jag tackar för att jag fick ett snabbt svar viU jag stryka under att jag är besviken över att inte finansministern något gått in på huvudfrågan. Jag hoppas att vi får en muntlig komplettering från finansministerns sida, om den svenska regeringen tänker handla eller inte.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. beskattningen av transporter över norska gränsen

Herr NORDGREN (m):

Herr talman! Beslutet i norska stortinget om att höja kUometerskat-ten och dessutom införa en ny avgift för släpvagnar väUade som bekant mycket bekymmer både för de svenska åkerierna och för tullpersonalen. De svenska åkerierna blev ju som herr Eriksson sade här satta i ett synnerligen ogynnsamt konkurrensläge. Det norska systemet stred dessutom mot EFTA-konventionen av 1956.

Det förefaller mig helt orimligt att situationer som dessa skall behöva uppslå i trafikförhåUandena mellan Sverige och Norge, som blir aUtmer beroende av en samtrafik i alla avseenden.

På den fråga som jag ställde tUl utrikesministern har finansministern lämnat ett för mig tUlfredsstäUande svar. Jag beklagar att herr Eriksson inte fick ett tiUfredsställande svar pä den andra delen av frägan, som jag inte gått in pä. Men i det aktuella fallet som just nu vid årsskiftet orsakade svårigheter för såväl åkerierna som tullpersonalen har regeringen tydligen snabbt ingripit och nätt ett positivt resiUtat. Jag ber att fä tacka för det positiva svar som finansministern lämnat. Jag tror mig ocksä väga framföra ett tack frän åkerier och tulltjänstemän som blivit tUlgodosedda pä den punkten. Jag hoppas att finansministern sä småningom ocksä hjälper vederbörande med de andra problemen.

Herr finansministern STRÄNG;

Herr talman! Jag har en känsla av att herr Eriksson gjort sig Utet mera okunnig än vad han i själva verket är. Om vi gär tillbaka tUl riksdagsprotokollet frän andra kammaren i fjol höst finner vi, att vi förde en lång debatt om just kilometerbeskattningens införande även i värt land.

Vad herr Eriksson efterlyser ett svar pä när han säger att regeringen inte handlar är den konsekvens som inträder genom att norrmännen har en kilometerbeskattning medan vi har en fordons- och bränslebeskattning på den tunga trafiken. Detta har varit föremål för en ordentlig genomlysning och utredning, och det föreligger ett betänkande om övergäng tUl kilometerbeskattning även i fräga om den tunga trafiken på de svenska vägarna. Det finns emellertid vissa kontrollproblem vUka gör alt det lar sin tid innan det hela kan sättas i verket, och del var i det senare avseendet som vi med utgångspunkl frän detta ganska ordentligt genomlyste dessa frågor vid höstens debatt.

Det speciella missförhållande som blev råge pä den s. k. orättvisan och som föraiUedde bl. a. herr Nordgrens fråga är ju nu som bekant tUlrättalagt.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp);

Herr talman! Jag noterar att finansministern ocksä konstaterar att det förelåg en orättvisa och att det har varit en råge denna månad när det uttagits en orättvis avgift av de svenska åkarna. Den är nu borttagen och jag stryker under att denna tagits bort tUls vidare. Men om jag tolkat pressmeddelandena riktigt kommer den högre avgiften att införas för alla åkare — såväl utländska som svenska — fr. o. m halvårsskiftet. De svenska åkarna kommer i ett ännu sämre konkurrensläge när de norska kan åka

på de svenska vägarna utan ersättning medan de svenska fär betala den höga kilometeravgiften i Norge. På en genomsnillsbil som används för virkestransporter är det för bUen och släpvagnen tUlsammans en kilometeravgift pä 70 öre, eller 7 norska kronor per mil, och det är en hög avgift.

Jag minns debatien i höstas och jag har dessulom friskat upp mitt minne av den genom att tidigare i dag läsa protokollet, sä jag vet mycket väl vad som då sades. Men vad jag vill undersiryka är att de nuvarande förhållandena vållar så stark irritation i gränstrakterna att något besked i frågan mäste lämnas. Något sådanl besked gavs inle i svaret. Nu har statsrådet något kompletterat delta, och det är jag tacksam för. Jag hoppas att en förbättring kommer att ske ocksä i handling.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. gymnasial ut-bildmiig för elever som väUer skogs-hnikslinjen

Överläggningen var härmed slulad.

§ 19 Ang. gymnasial utbildning för elever som väljer skogsbrukslinjen

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Lindbergs (s) den 21 januari framställda interpellation, nr 31, och anförde;

Herr talman! Herr Lindberg har frågat mig, vUka omedelbara åtgärder jag ämnar vidtaga för att de elever som önskar välja skogsbrukslinje i gymnasieskolan skall kunna erhålla gymnasial ulbildning från den I juli 1971.

Som herr Lindberg konstaterar fattade 1970 ärs riksdag beslut om alt skogsbrukets yrkesutbildning från den 1 juli 1971 bör ha landstingskommunalt huvudmannaskap. Enligt uppgift har nägra landsting nu fattat beslut om övertagande av skogsbrukets yrkesutbUdning.

För min del ser jag det som angeläget att etl mer generellt övertagande kommer tUl stånd så snart som möjligt. Jag vUl stryka under att statsmakterna för sin del bedömt frågan om huvudmannaskapet för skogsbrukets yrkesutbildning inte som ett problem om kostnadsfördelning mellan kommun och stat ulan som en fräga om den lämpligaste organisationen av utbildningen. Frän denna utgångspunkt förs ocksä överläggningarna med Svenska landstingsförbundet.

Herr LINDBERG (s):

Herr talman! Jag ber att fä tacka herr utbildningsminislern för svaret pä min interpellation. Jag mäste dock tyvärr konstatera alt det inle innehöll några direkt positiva besked.

Visserligen kan det inge en smula hopp att förhandlingar förs mellan utbildningsdepartementet och Landstingsförbundet, men enligt milt bedömande är man alldeles för sent ute. Förhandlingsresultatet och planeringen för utbUdningen borde ha varit klara vid denna tidpunkt. Nu blir frägan den: Finns det över huvud taget nägra förutsättningar för att en gymnasial utbUdning kan komma till stånd inför nästa läsår inom de län där landstingen ännu inte beslutat sig för ett övertagande av huvudmannaskapet för skogsbrukets yrkesutbildning?

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. gymnasial utbUdning för elever som väljer skogs-bruksUnjen

Som jag framhåUit i min interpellation blir det eleverna som fär sitta emellan om man inte får en gymnasial utbildning vid skogsbruksskolorna. Bl, a. utesluts möjligheterna tUl studier i allmänna ämnen som svenska och arbetslivsorientering samt fritt tUlval tUl allmänna ämnen. Dessutom får eleverna inte tUlgodoräkna sig genomgångna läsår vid kommande övergängar tiU bl. a. fackskolan.

Det är ytterst beklagligt om ett uteblivet förhandlingsresultat och oklarheter om huvudmannaskapet skall leda tUl att de ungdomar som önskar utbUda sig tiU skogsarbetare skaU få erfara att de kommer att erhålla en sämre utbildning än andra ungdomar. Det mäste leda till att den redan nu svära situationen när det gäller rekrytering tiU skogsarbetaryrket ytterligare försämras. Vad det i sin yttersta konsekvens innebär står säkert klart för både regeringen och riksdagsledamöterna, varför jag knappast behöver redogöra för det.

Intressant är att konstatera att utbildningsministern i sitt svar säger att "statsmakterna för sin del bedömt frågan om huvudmannaskapet för skogsbrukets yrkesutbildning inte som ett problem om kostnadsfördelning mellan kommun och stat utan som en fråga om den lämpligaste organisationen av utbUdningen". Mina kontaktmän inom skogsbrukets utbildningsnämnd säger däremot att Svenska landstingsförbundets representanter framhåUer att det är kostnadsfördelningen meUan staten och landstingskommunerna som är huvudfrågan och att organisationen för utbildningen kommer i andra hand. Eftersom man frän landstingens sida tydligen ser kostnadsfrågan som avgörande och det av aUt att döma är Svenska landstingsförbundet som satt sig pä bakhasorna och eftersom UtbUdningsministern inte ser fördelningsfrågan som omöjlig att komma överens om — om jag tolkade hans ord rätt - borde det finnas rimliga möjligheter att nä en uppgörelse, om förhandlingarna intensifieras. Enligt uppgift rör sig diskussionen om 5 miljoner kronor. Detta mäste ändå betraktas som en förhållandevis liten summa i en utbildningsstat på nära 9 miljarder kronor. Det fär bara inte vara så att en kategori elever ges en sämre utbildning därför att stat och kommun inte kan komma överens om kostnadsfördelningen.

Av allt att döma har det uppstått en prestigeknut i denna fråga. Vem som har slagit denna knut må vara osagt, men båda parter bör snabbt se tiU att den löses upp. Min förhoppning är därför att utbildningsministern snabbt kallar Svenska landstingsförbundet till förhandlingar och att båda parter verkligen bemödar sig om att komma fram till en uppgörelse.

Jag skaU slutUgen, herr talman, be att få stäUa ett par följdfrågor tUl UtbUdningsministern.

Anser utbUdningsministern att det över huvud taget finns möjligheter tUl att gymnasial skogsyrkesutbUdning kan komma tUl stånd inför kommande läsår med landstingen som huvudmän enligt de ursprungliga planerna?

Om så inte skulle vara fallet, är det en tänkbar möjlighet att landstingen övertar huvudmannaskapet från den I juli 1971 och sä att säga köper tjänster från skogsvårdsstyrelserna, som nu har hand om utbildningen, och att man den vägen kan åstadkomma en gymnasial skogsyrkesutbUdning?

Herr utbUdningsministern CARLSSON;

Herr talman! Jag vUl gärna instämma i herr Lindbergs uttalande att det ur elevsynpunkt är beklagligt om undervisningen pä skogsbruksUnjen inte kan komma till stånd pä det sätt som vi har utgått ifrän.

På den första av de frågor som herr Lindberg ställde i slutet av sitt anförande vUl jag svara, att Örebro och Jönköpings läns landsting har fattat beslut om övertagande, likaså Gotlands kommun. Enligt uppgift är ett beslut aktuellt även i Malmöhus- och Kristianstads läns landsting, I Västernorrlands län har gymnasieskolelinje lagts ut av OJST, Jag utgår från att man har gjort detta mot bakgrunden av en positiv syn på möjligheterna att lösa huvudmannaskapsfrägan. Åtminstone något ytterligare landsting lär vara på väg med önskemål om en linje. Frän UtbUdningsdepartementets sida kommer vi att se positivt på framställningar från andra landsting, som för närvarande ej förutsatts få skogsbruksUnje, om att fä inrätta sådana, huvudmannaskapet ändrats.

På den andra frågan vågar jag inte ge ett omedelbart svar. Vi skall föranstalta om undersökningar om huruvida den utväg som herr Lindberg här antydde är tänkbar. Vi är — det vill jag understryka — inom departementet intresserade av en snabblösning, och vi vUl i möjligaste mån medverka tUl att en sädan kommer tUl stånd. Jag kan ocksä klart säga att vi är beredda att omedelbart förhandla med landstingen.

Visst är vi i tidsnöd — det är alldeles uppenbart - när del gäller skogsbrukslinjen. En av orsakerna tUl detta är ju att vi frän regeringens och riksdagens sida vUle tUlmötesgä skogsbruksnäringens önskemål om en ändring av 1968 ärs riksdagsbeslut, som aUtså inte förverkligats och som innebar en ökning av utbUdningstiden. Samtidigt vUl jag gärna vitsorda det positiva intresse som skogsbrukets yrkesnämnd visat för denna utbildning. Jag utgår från att detta intresse för utbUdningens innehåll och kvalitet ocksä i fortsättningen kommer att vara positivt.

Med detta har jag även velat uttala att jag delar den uppfattning som herr Lindberg i stort har om både utbildningens värde och det önskvärda i att undvika förseningar, som naturligtvis skulle komma att gä ut över eleverna.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. gymnasial utbildning för elever som väljer skogsbrukslinjen

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c):

Herr talman! Liksom utbUdningsministern och herr Lindberg vUl jag beklaga att man inte kunnat nä fram tUl en snabb lösning sä att man kunnat ge dessa ungdomar, som viU ägna sig åt skogsbruksyrket, möjligheter att få den gymnasiala utbildning det här är fråga om. Det är angeläget att man i samverkan och i förhandlingar meUan departementet och Landstingsförbundet söker finna vägar till en lösning. När jag lyssnade på utbUdningsministern hade jag kanske ändå hoppats pä ett mera positivt uttalande om det samarbete och den samverkan som här mäste komma tUl stånd.

När 1970 års riksdag fattade beslut om överförande frän skogsvårdsstyrelserna tUl landstingen av yrkesutbUdningen inom skogsbruket, var det en rad frågor som måste lösas. Det var ocksä från den utgångspunkten som riksdagen beslöt om en treårig övergångstid.

Det är angeläget att man får en lösning av dessa frågor. Därför hade

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Ang. gymnasial utbildning för elever som väljer skogsbrukslinjen

det ocksä varit angeläget att den av utbUdningsdepartementet tillsatta kommittén, bestående av representanter frän skogsstyrelserna och lantbruksstyrelsen, hade lagl fram de förslag, som skall utgöra underlag för överförande av skogsbruksutbildningen tUl landslingen.

Enligt direktiven för denna kommitté — organisationskommittén för jord- och skogsbruk — skall kommittén överväga organisatoriska m. fl. frågor, sammanhängande med införande under skolöverstyrelsen och länsskolnämnder av skogsbruksutbildningen. Vidare gäller det all frän skogsstyrelsen tiU skolöverstyrelsen flytta över de samordnande organen för planeringen av denna verksamhet. Det gäller här även frågan om läroplanerna. Något som diskuteras i dag men som man vet mycket litet om i landstingsvärlden är vUka skogsbruksskolor som kommer i fräga för den framtida utbildningen. Frågan om lärare och eventueUt övertalig personal kommer här in i bilden. Kommittén skall även se pä frägan om ledningen av skogsbruksskolorna och slutligen de övriga personalfrågor som uppkommer vid en rationalisering av skogsbruksskolorna.

Denna kommitté har redovisat sitt arbete i vissa punkter. Sålunda har man lämnat förslag angående skogsinstitut, förslag till utbildningskomplettering och läroplaner. Man har gjort en viss utbildningsplanering. Men det återstår en rad väsentliga saker. Vi har inte fått besked om lokalisering av skolorna. Vi vet att det här finns en viss överdimensionering — det har kommittén låtit förslå vid sina resor ute i landet. Vi har inte fått besked om vilka skolor som skall användas för den högre utbildningen - det talas om eventuellt fem regionsskolor i landet. Vi har inte fått besked om var och i vilken omfattning man får gymnasial UtbUdning ute i länen. Vi har inte fått besked om det framtida utbildningsbehovet på detta område och inte besked i fräga om skolledningen. Vem skall ta ansvaret för eventuellt övertalig personal? Skall landstingen, skogsvårdsstyrelsen eller departementet ta detta ansvar?

Vi har slutUgen också investerings- och driftkostnaderna. Det sades här att Landstingsförbundet satt sig på bakhasorna och att det ändå rör sig om relativt små belopp — 5 miljoner kronor nämndes. Vid de förhandlingar som jag hoppas snart skall komma lUl stånd mellan Landstingsförbundet och departementet bör man få tillfälle att diskutera också dessa kostnadsramar som på sannolika grunder är betydligt högre. Men det är självfallet alt innan landstingen är beredda att överta lokaler och göra åtaganden med ekonomiska aspekter vill de se resultatet av OJST:s arbete och den planering som OJST har i uppdrag att fullgöra. Landstingen har ju tagit ansvaret för utbUdningen på mänga områden inom ramen för sina resurser och sina åligganden. Landstingen är självfaUet också på detta område, i enlighet med riksdagsbeslutet, beredda att göra sin insats när de frågeställningar som jag här redovisat blivit lösta.

Jag hoppas att de förhandlingar, som utbildningsministern nämnde, med utbUdningsministerns stöd skall komma tUl stånd med det snaraste. Det är angeläget med hänsyn tUl eleverna och det stora behov av UtbUdning som finns. BoUen ligger i dag hos utbUdningsministern i den frägan.

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr talman! Jag kan svara herr Carlsson i Vikmanshyltan mycket kort, därför att de punkler som herr Carlsson räknade upp är inget argument mot att omedelbart inleda förhandlingar. Personalen t. ex. tar staten ansvaret för, och vi är för vär del beredda att inleda omedelbara förhandlingar med Landstingsförbundet. Och när det gäller lokaliseringsfrägor och sädana problem utgår jag som självklart ifrän att landstingen i sådana regionala frågor vill ha ett inflytande.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c);

Herr lalman! Jag tackar för det besked som statsrådet gav. Jag tror att det var välbehövligt, och jag hoppas att det skaU följas upp av verklighet, så alt vi får en lösning av dessa frågor och om möjligt fär i gäng utbildningen frän den 1 juli, som planerat var.

Herr LINDBERG (s):

Herr talman! Jag vill nog ifrågasätta riktigheten av herr Carlssons i Vikmanshyttan påstående att Landstingsförbundet inte skulle ha utgjort en broms i detta sammanhang. Landstingsförbundet har vid minst tre tillfällen under år 1969, nämligen den 12 februari, den 9 mars och den 1 oktober, uppmanat landstingen att inte föra några förhandlingar av bindande karaktär med skogsvärdsstyrelserna. Vid den sistnämnda tidpunkten angavs som skäl för den negativa attityden "nu rådande oklarheter i fråga om landstingens framtida åtaganden för skogsbruksutbildningarna (grund-, fort- och vidareutbildning) och förväntade förhandlingar rörande statsbidrag samt OJST;s kommande förslag om skogsbruksskolornas antal, lokalisering, personalfrågor m, m.". Detta är i och för sig inget skäl tiU att inte gå in i förhandlingar, utan det är väl snarare just ett skäl att gå in i förhandlingar för alt försöka få bort de oklarheter som råder när det gäller lärarpersonalen m. m.

Dessutom underströks i sammanhanget att landslingen i detta skede hade ett mycket positivt förhandlingsläge och att man därför inte skulle påskynda några förhandlingar. Under sädana förutsättningar står det enligt mitt bedömande helt klart att Landstingsförbundet har verkat som en broms härvidlag, och jag beklagar livligt att man har uppträtt på detta sätt. Man borde ha gjort tvärtom och tillskyndat förhandlingar i stället för att försöka bromsa.

Herr CARLSSON i Vikmanshyttan (c);

Herr talman! TUl det sista som här sades vill jag bara tillägga att Landstingsförbundet inte har varit nägon broms i detta fall. Herr Lindberg bör ändå veta, att innan man går in i en förhandling mäste man ha ett underlagsmaterial. Man måste kunna lägga vissa fakta på bordet för att kunna inleda en förhandling. Och dessa fakta skuUe presenteras av OJST, Men OJST har ännu inte lagt alla fakta pä bordet, och därför har man inte heller haft något underlag för förhandlingar.

Landstingsförbundet har tryckt pä för att få fram det materialet för att om möjligt nå fram till en snar lösning pä dessa frågor.

Nr 19

Torsdagen den
4 februari_____

Ang. gymnasial utbildning för elever som väljer skogs-bmkslinjen

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 19 § 20 Föredrogs och hänvisades Kungl, Maj;ts proposition nr 11 tUl

Torsdagen den skatteutskottet.

4 februari 1971

§ 21 Föredrogs och hänvisades

fullmäktiges i riksbanken avgivna förvaltningsberättelse för år 1970 tUl finansutskottet,

fullmäktiges i riksgäldskontoret avgivna förvaltningsberättelse för år 1970 tUl finansutskottet och

styrelsens för riksdagsbiblioteket berättelse över bibliotekets förvaltning under år 1970 till konstitutionsutskottet,

§ 22 Föredrogs och bifölls interpeUationsframstäUningarna nr 34-37,

§ 23 Interpellation nr 38 om åtgärder mot buller

Ordet lämnades på begäran tUl herr ISRAELSSON (vpk), som yttrade:

Herr talman! Enligt Kungl. Maj;ts bemyndigande av den 27 juni 1969 tUlsattes en trafikbulleratredning, som bestod av sju riksdagsledamöter, åtta experter samt utredningssekreterare och biträdande utredningssekreterare. Ordförande blev ombudsman Rune Johansson, ledamot av andra kammaren.

Utredningen arbetar aUtjämt, och dess arbete beräknas pågå under hela året, 1971, Från den I juli 1970 har utredningen arbetat under ordförandeskap av elektriker Paul G. Jansson, ledamot av riksdagen.

Enligt av statsrådet Lundkvist givna direktiv (riksdagsberättelsen 1970 K:33) har utredningen att överväga åtgärder mot buller från civUa och mUitära luftfartyg samt motordrivna vägfordon och fritidsbåtar. Åtgärder skaU övervägas mot såväl bullrets källor (emission) som mot själva bullret (immission).

Utredningens arbete avses utmynna i konkreta förslag till normer för såväl emission som immission. De sakkunniga skall överväga i vad mån föreslagna normer skaU bli rättsligt bindande. I direktiven förklaras, att de sakkunniga är oförhindrade att under arbetets gång ta upp med de givna uppgifterna sammanhängande frågor.

Från den 1 juli 1969 har naturvårdsverket stäUning som central tiUsynsmyndighet även vad gäUer bullerfrågor. Det innebär att utredningen överflyttas från kommunikations- till jordbruksdepartementet.

Bullerimmission inom människans yttre miljö härrör sig ej endast från trafik med olika fordon, den kan också härröra från maskiner som används vid anläggningsarbeten, från sprängningar, frän industrier m, m. Jag finner det angeläget att trafikbuUerutredningens direktiv vidgas tiU att omfatta aUt buller i den yttre miljön.

Med åberopande av anförda motivering hemstäUer jag att tUl herr jordbruksministern få framställa följande fråga;

Är herr jordbruksministern beredd att ge den sittande trafikbuUerut-

redningen sädana tiUäggsdirektiv att den kan utreda ej endast problemet

om trafikbuller utan också allt övrigt buller i människans yttre miljö och

44 föreslå konkreta normer för såväl emission som immission samt att dessa

normer görs i möjligaste män rättsligt bindande? Nr 19

Torsdagen den
Denna anhållan bordlades. 4 februari 1971

§ 24 Interpellation nr 39 ang. regleringen av bruket av luftvapen

Ordet lämnades på begäran till herr KARL BENGTSSON i Varberg (fp), som yttrade:

Herr talman! Allt fler minderåriga innehar luftvapen av olika slag. De kan inte anses ha den ansvarskänsla och det omdöme som erfordras för att använda ett sådant vapen. Det sker därför ett stort antal svära skador, som orsakats av vårdslöshet och okunnighet vid handhavandet av luftvapen. Särskilt har ögonskador kommit att uppmärksammas. Flera barn har fått ögon bortopererade efter skador som förorsakats genom vådaskott från s. k. luftvapen. Förutom dessa personskador kan ofta konstateras att minderårigas innehav av luftvapen förorsakat skadegörelse på allmän och enskUd egendom, såsom sönderskjutna gatlyktor m. m.

Mot bakgrunden av vad jag sålunda framhållit, framstår det som angeläget att det från statens sida vidtages ätgärder som i görligaste mån förhindrar att sådana olyckor och skadegörelse på aUmän och enskUd egendom äger rum.

Dåvarande statsrådet och chefen för justitiedepartementet KUng framhöll i första kammaren enligt protokoll daterat den 16 februari 1967 som svar på en enkel fräga om viss vidgad tUlämpning av vapenförordningens bestämmelser följande :"Arbete pågår för närvarande" - alltså 1967 - "inom justitiedepartementet med att upprätta en promemoria rörande vissa ändringar i vapenförordningen. I det sammanhanget kommer ocksä frägan om licensplikt för de nämnda vapnen (luftbössor och luftpistoler) att behandlas. Sedan promemorian har färdigställts och remissbehandlals, kommer förslag tiU de ändrade bestämmelser som behandlingen kan ge anledning tUl att föreläggas riksdagen sä snart arbetsläget tUläter."

Med stöd av vad jag anfört hemställer jag om kammarens tillstånd att tUl herr justitieministern få ställa följande fräga;

Vill herr statsrådet medverka tUl att det förslag tUl ändrad lydelse av 6 § allmänna ordningsstadgan, som justitiedepartementet i promemoria utarbetat 1968, snarast genomföres?

Denna anhållan bordlades.

§ 25 Interpellation nr 40 ang. ersättningen för läkemedelskostnader

Ordet lämnades pä begäran tiU herr KARL BENGTSSON i Varberg (fp), som yttrade;

Herr talman! Den mycket positiva läkemedelsreform som genom
fördes den 1 november 1968 innebär att läkemedelskostnaderna för
patient vid ett och samma tillfälle inte överstiger 15 kronor. Förutsätt- 45

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

ningen för detta är att recepten gäller för samma patient, är utskrivna av samma läkare och har samma utskrivmngsdatum.

Detta krav på samma utskrivningsdalum innebär att dä läkaren vid patientens återbesök ändrar eller kompletterar mediciner, dä alltså nya recept skrivs ut tUl samma patient, får patienten på nytt betala 15 kronor. Så blir ofta fallet, och detta kan upprepas många gånger då det gäller långvarigt sjuka.

Då en patient numera får ett nytt recept utskrivet, ombeds läkaren allt oftare alt skriva om samtliga recept, sä all datum på alla blir detsamma. Formellt kan detta vägras, men oftast uppfylls önskemålet. Läkare sysselsätts alltså ideligen med att skriva om ännu giltiga recept, bara för att datum pä dem skall vara ett och delsamma. Mycket värdefull tid gär härigenom förlorad för läkarna. Av rättviseskäl och obereonde av en läkares tid eller godtycke bör denna förmån på ett likarlat sätt komma patienterna tUl del.

Med hänvisning till det anförda fär jag därför anhålla om kammarens tUlstånd att tUl herr socialministern fä rikta följande fräga;

VUl herr statsrådet medverka tUl att beslämmelserna beträffande den s. k. 15-kronorsregeln kompletteras så att de av mig anförda olägenheterna för patienter och läkare undanröjes?

Denna anhållan bordlades.

§ 26 Interpellation nr 41 ang. preliminärskattens storlek i förhållande tUl den slutliga skatten

Ordet lämnades på begäran till herr MAGNUSSON i Borås (m), som yttrade;

Herr talman! Enligt nu gällande uppbördsförordning skall de skattskyldiga erlägga preliminär skatt med belopp som så nära som möjligt ansluter sig till vad som kan antas bli den slutliga skatten. Den preliminära skatten uttas för A-skattebetalarna antingen enligt skalletabeller eller efter viss procent av uppburen löneinkomst. För B-skatte-betalarna uttas skatten normalt med det belopp som enligt senaste taxeringen påförts som slutlig skatt.

I de skattetabeller som används för A-skattebetalarna finns skattebeloppen för de fyra grupperna skattskyldiga angivna för vissa inkomstlägen med en undre och en övre gräns. Enligt 1949 ärs uppbördssakkunniga hänför sig skattebeloppen tiU medelinkomsten inom dessa inlervaUer, vUket medför att skatteuttaget blir något för högt, om inkomsten understiger nämnda medelinkomst, men å andra sidan något för lågt i motsatt fall.

De preliminärskattetabeller som används fastställs av centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden efter samråd med riksskattenämnden. Tabellerna bygger bl, a, på följande förutsättningar, nämligen att inkomsten samt grundavdraget är oförändrade under inkomståret, att den skattskyldige inte skall erlägga tilläggspensionsavgift och att vid taxering för inkomsten inga andra avdrag medges den skattskyldige än dels

grundavdrag och dels i förekommande fall förvärvsavdrag.

Från den 1 januari 1971 har etl nytt skattesystem trätt i kraft. Enligt riksrevisionsverket har detta medfört en "ny konstruktion av preliminärskattetabeller". Hur denna förändring påverkar inkomsttagarnas skatteinbetalning framgår av nedanstående uppstäUning, där en jämförelse har gjorts mellan skatteuttaget enligt skattepropositionen förra året, propositionen 70 är 1970, och skatteuttaget enligt de nya preliminärskattetabellerna för en utdebitering av 21 kronor.

Ensamstående {kolumn 1)

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

Årsinkomst	Skall enl.	Prel.	Över-
	prop. 70	skall	utlag
6 000	585	732	147
12 000	2 870	3 072	202
25 000	7 906	8 316	410
30 000	10 319,	10 668	349
40 000	16 111	17 004	893
60 000	27 879	28 332	453
80 000	40 237	40 992	755
100 000	53 237	54 300	1 063

Gift inkomsttagare vars make saknar inkomst (kolumn 2)

Årsinkomst	Skall enl.	Prel.	Över-
	prop. 70	skatt	uttag
8 000	50	0	_
12 000	1 070	1 272	202
25 000	6 106	6 516	410
30 000	8 519	8 868	349
40 000	1431 1	15 204	893
60 000	26 079	26 532	453
80 000	38 437	39 192	755
100 000	51 437	52 500	1 063

Överuttaget av preliminär skall innebär all staten, utan riksdagens direkta godkännande, tvängslånar betydande belopp av skattebetalarna under 1971. Detta tvångslån torde vid en försiktig beräkning uppgå till uppemot I 200 miljoner kronor.

Med slöd av det anförda hemställer jag om kammarens tillstånd att lill herr finansministern få ställa följande fråga:

Är herr statsrådet beredd all snarast vidtaga sådana ändringar beträffande preliminärskattetabellerna att del beiydande överuttag av preliminär skatt som nu sker försvinner och ersätts med ett preliminär-skatleutlag som så nära som möjligl ansluler sig lill vad som kan antas bli den slutliga skatten?

Denna anhållan bordlades.

Nr 19

Torsdagen den 4 februari 1971

§ 27 Anmäldes och bordlades

dels Kungl. Maj:ts skrivelse nr 3 med redogörelse för behandlingen hos Kungl. Maj:l av riksdagens skrivelser,

dels ock Kungl. Maj:ts proposilion nr 5 med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1970 vid dess femliofjärde sammanträde fattade beslut.

§ 28 Anmäldes och bordlades motion nr 1200 av herr Schött m.fl. i anledning av Kungl. Maj :ls proposilion nr 10, med förslag lill skatte-brotlslag, m. m.

§ 29 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades alt följande enkla frågor framställts, nämligen

den 2 februari av

Nr 47 Herr Pettersson i Kvänum (c) till herr statsrådet Löfberg om ätgärder mot vissa konsekvenser av strejk bland besiklningsvelerinärer: Avser regeringen att vidta nägra åtgärder som kan undanröja de allvariiga konsekvenser för folkförsörjningen, folkhälsan och djurskyddet, som en strejk bland besiklningsvelerinärerna skulle leda till?

den 3 februari av

Nr 48 Herr Hagberg (vpk) till herr socialministern angående skyddsombudens ställning:

Anser statsrådet inträffade svårartade olycksfaU i arbetet motiverar en anmodan lill pågående utredning för översyn av arbetarskyddslagen, att bryta ur frågan om en starkare ställning för skyddsombuden, bland annal all ge dessa vetorätt i frågor om säkerhetsåtgärder, saml framlägga förslag härom möjliggörande en skyndsam behandling och beslut?

den 4 februari av

Nr 49 Herr Enlund (fp) till herr utbildningsminislern om remissbehandling av föreslaget nytt betygssystem:

Komnier del nya betygssystem, som föresläs av betygsgruppen inom skolöverstyrelsen, att remissbehandlas så att de närmast berörda grupperna - föräldrar, lärare, skolledare och elever - får tiUfälle att yttra sig över förslaget?

den 2 februari av

Nr 50 Fru Nordlander (vpk) till herr justitieministern om deklarations-hjälp på fångvårdsanslalter;

Vill statsrådet medverka till all deklarationshjälp ordnas för intagna på våra fångvårdsanslalter, i syfte att undvika de olägenheter i form av påförande av skönstaxeringar som eljest kan drabba dem som underlåtit att avgiva självdeklaration?

den 4 februari av

Nr 51 Herr Wikström (fp) till herr statsrådet Moberg angående finansie-

ringen av svenskt dellagande i CERN Il-projektet: Nr 19

Är regeringen beredd söka finna sådana former för finansieringen Torsdaeen den

av ett svenskt deltagande i CERN Il-projektet all övrig svensk teknisk a februari 1971
och naturvetenskaplig forskning inte drabbas härav?

Nr 52 Herr Måbrink (vpk) till herr kommunikalionsminislern om

säkerhetsbestämmelser avseende traktorer för snöröjning:

Är slalsrådel beredd all pröva frågan om utfärdandet av sädana bestämmelser i vägtrafikförordningen att större traktorer, vUka i tätbefolkade bostadsområden användes för snöröjningsändamäl och vilka genom sin konstruktion har ytterligt försämrad siklmöjlighet, endast får framföras om ledsagare är tillgänglig för undvikande av barnolycksfall?

§ 30 Kammaren åtskildes kl. 16.46.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

jSolveig Gemert

49 4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 19-20