Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:152

Fredagen den 17 december

Kl. 10.00

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Införande av kilometerskatt

§ 1 Justerades protokollen för den 9 innevarande månad.

§ 2 Införande av kilometerskatt

Föredrogs skatteutskottels betänkande nr 67 i anledning av Kungl. Maj:ls proposition angående införande av kUometerskatt jämte motioner.

Herr LEVIN (fp):

Herr talman! Om riksdagen skaU övergå tiU den form av vägtrafik-beskattning, som innebär att en skatt utgår i relation tiU körd vägsträcka

— och del har riksdagen vid flera tillfällen antytt att den vill göra — och
om det bedöms lämpligt att denna nya skattereform skaU kunna
tUlämpas fr. o. m. år 1974, måste det principbeslut fattas nu som
finansministern begär i propositionen 153.

I bilskatteutrednmgen, på vars begäran finansministern nu avkräver riksdagen ett stäUningstagande liU en viss beskattningsprincip, har folkpartiet företrälls av framlidne riksdagsmannen Gösta Sterne, som deltagit i utredningens beslut alt förorda en övergång tiU denna nya skatteform som aUmänl kaUas kUometerskatt. Under den korta tid som jag - efter herr Sternes bortgång — har liUhörl utredningen har jag inte funnit några skäl att inta en annan ståndpunkt än han gjorde, och därför har jag tiUsammans med samtUga övriga parlamentariska ledamöter av utredningen satt mitt namn under de yttranden av den 22 juni och den 25 augusti som utredningen avgav tiU finansministern. Därmed har jag alltså bundit mig för principen Uksom utredningens övriga ledamöter.

År 1974 träder en del andra författningar på bilismens område i kraft

— jag tänker i första hand på det nya bilregistret — och det synes därför
ändamålsenligt och lämpligt att bestämmelser om den nya kilomelerskal-
ten kan börja tUlämpas vid samma tidpunkt. Av del skälet finner jag del
rimUgt atl riksdagen tiUmölesgår finansministerns begäran om ett
omedelbart beslut i principfrågan. Jag tiUstyrker aUtså ett bifaU tiU
propositionen på de grunder som skatteutskottet har anfört.

Eftersom ingen av de oroade motionärerna har gett sig till känna, kan jag avstå från att ytterhgare argumentera i den delen. Men, herr talman, jag vUl gärna ta upp en annan fråga i anslutning tiU propositionen. Som framgår av redogörelsen på s. 9 har Kungl. Maj:l den 16 april i år godkänt etl dagen före ingånget avtal meUan kilometerskattenämnden och det statliga Svenska utvecklingsbolaget, vUket som bekant Statsföretag nu viU bh av med, eftersom det visat sig bh en dyrbar affär. I en annan proposition har redogörelse lämnats för den transaktionen och jag saknar anledning att i detta sammanhang beröra frågan om staten eUer

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Införande av kilometerskatt

Statsföretag skaU äga Utvecklingsbolaget. Det blir ju för övrigt skattebetalarna som under alla omständigheter får stå för det kalaset, eftersom mgen lönsamhet är i sikte.

Men, herr talman, det avtal som jag nyss nämnde hör onekhgen liU dagens debatt om kilometcrbeskattning. Det är ett avtal som går ut på alt ett StatUgt organ har garanterat ett annat statligt organ alt det skaU finnas s. k. kilometerräknare tUlgängliga under viss tid och tiU visst pris. Därutöver innehåller del stadganden om hur det ena organet skaU betala viss royalty liU det andra, och redogörelse lämnas även för vissa lånetransaktioner. I avtalet fastläggs en viss tidsplan, och den ena parlen medges rätten atl ta del av den andras bokföring. Vidare innehåUer avtalet bestämmelser om uppsägning, skadestånd, marknadsföring och vitesbeslopp. Om parterna skuUe råka i tvist stadgas — inte helt oväntat -att svensk lag skaU tillämpas. Slutligen vUl jag nämna att en särskild bestämmelse finns som ålägger staten att svara för de kostnader som uppstår om projektet av något skäl, t. ex. om riksdagen avvisar kilometerskallen, måste avvecklas.

Utan tvivel stäUs del höga krav på de kilometerräknare som detta avtal handlar om, vilket departemenlchefen klart understryker. Det är också fråga om en mycket komplicerad apparatur. Med hänsyn därtiU och tiU att det enUgt avtalstexten möjligen kan finnas anledning all räkna med komplikationer anser jag, att rUcsdagen borde ha fått en närmare redogörelse för avtalets innebörd av departementschefen eller genom utskottets försorg. I bakgrunden skymtar ett inte offentligt tUlgängUgt avtal mellan UtveckUngsbolaget och ett privat företag som har tiUförsäkrats betydande krediter och garanterats visst ekonomiskt utbyte, vilket kanske i och för sig är naturligt. Jag viU, herr talman, understryka atl jag inte har anledning att för närvarande anta att detta projekt kommer att visa sig ogenomförbart eUer leda tUl kostnader väsentUgt överstigande de beräknade. Men å andra sidan kan det inte uteslutas atl nämnda avtal, som i viss mån kan sägas vara monopolistiskt, kan komma att leda liU svårbemästrade problem och kostnader. Jag viU därför ställa frågan, om utskottets ärade herr ordförande är beredd att nu närmare orientera om ifrågavarande båda avtal.

Herr BRANDT (s):

Herr talman! Jag har inte deltagit i utskottets behandhng av detta ärende på grund av sjukdom, men enligt vad jag har erfarit av utskottels sekreterare är det avtal som herr Levin talar om etl vanligt affärsavtal, som utskottet har tagit del av och granskat och inte funnit någon särskUd anledning atl påtala. Del är ingenting märkvärdigt i detta avtal.

Utskottets betänkande är enhälUgt och jag ber, herr talman, att få yrka bifaU tiU utskottets hemställan.

Hert LEVIN (fp):

Herr talman! Efter herr Brandts inlägg står det klart, att vi alltså inte får någon redogörelse, som ger kammarens ledamöter en reell möjlighet alt nu, innan principbeslutet fattats, bedöma de åtaganden som staten har gjort i de båda nämnda avtalen. Jag kan bara beklaga att rUcsdagens

ledamöter därigenom förvägras en information, som kanske skuUe ha påverkal beslutet. Därom kkan man dock inte ha någon bestämd mening i dag. Däremot synes det vara uppenbart att de som nu vägrar oss information får räkna med berättigad kritik, om hela detta projekt skuUe visa sig bli ett nytt bakslag av typ Tjorven.

Jag viU gärna tiUägga all jag på basis av de erfarenheter jag hittiUs fått under min korta tid i utredningen inte har någon specieU anledning att misstänka något bakslag, även om jag givetvis inte vågar vara så optimistisk att jag tror på de kalkyler som officiellt har redovisats. Man får ändå en obehaghg känsla av att del är fråga om något slags manipulationer bakom riksdagens rygg, då det är så omöjligt att få besked om vilka åtaganden och risker som dessa avtal för statens del eventueUt rymmer. Med största sannolikhet har det ena, det hemliga, avtalet monopolkaraktär, och däri Ugger kanske förklaringen liU den stora tystnaden.

Del sagda, hert talman, ändrar inte min uppfattning om att riksdagen bör säga ja tUl finansministern. Skälen för en övergång tiU kUometerskatt såsom ett nytt system för skatteuttag är synnerligen starka. Kilometerskatten är tUl sin natur flexibel och kan differentieras på många ohka sätt. Dessutom torde den vara överlägsen varje annan typ av beskattning i den meningen, att den förverkUgar det av rUcsdagen tidigare uttalade önskemålet om skattens anpassning tiU den faktiska utnyttjandefrekvensen.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Lag om förmäns-berättigade skattefordringar m. m.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 3 Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Föredrogs skatteutskottets betänkande nr 71 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag tiU lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m. jämte motioner.

I propositionen 1971:142 hade Kungl. Maj:t under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUet över finansärenden för den 29 oktober 1971 föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag tiU lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

I propositionen hade föreslagits nya bestämmelser om förmånsrätt för skatter och aUmänna avgifter med anledning av den nya förmånsrättslagen, som skuUe träda i kraft den 1 januari 1972.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1971:1565 av hert Sjöholm (fp),

motionen 1971:1579 av herr Hovhammar m.fl. (m, c, fp) vari hemställts

1. att rUcsdagen beslutade avslå proposition 1971:142,

2. att riksdagen, därest yrkandet under 1 inte biföUs, beslutade, att

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

förmånsrätten ej utsträcktes att avse skatter och avgifter som var äldre än två år,

motionen 1971:1580 av herr Levin (fp), vari hemstäUts atl riksdagen skuUe avslå propositionen 1971 ;142, samt

motionen 1971:1581 av herr Magnusson i Borås m.fl. (m), vari hemställts

1. atl riksdagen skulle avslå proposition 1971 ;142,

2. att riksdagen för sin del beslutade, att 13 § skulle utgå ur förmånsrättslagen (1970:979).

Utskottet hemställde

A. alt riksdagen skulle avslå

1. motionen 1971:1579, såvitt avsåg avslag på propositionen 1971:142,

2. motionen 1971:1580,

3. motionen 1971:1581,

B. alt riksdagen med bifaU tiU propositionen 1971:142 samt med
avslag på motionen 1971:1565 och motionen 1971:1579, såvitt avsåg
lidsbegränsning av förmånsrätten, skuUe anta det vid propositionen
fogade förslaget tiU lag om förmånsberättigade skattefordrmgar m.m.

Reservationer hade avgivits

1. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m), vilka ansett att utskottet bort hemställa, att riksdagen

A. med bifaU tiU motionen 1971:1581 och med anledning av
motionerna 1971:1579 och 1971:1580

1. skuUe avslå propositionen 1971:142,

2. skulle anta i reservationen framfört förslag liU lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979), innebärande att 13 § förmånsrättslagen skuUe upphöra atl gälla med utgången av år 1971,

B. skulle avslå följande motioner, nämligen

1. motionen 1971:1565,

2. motionen 1971:1579,

3. motionen 1971:1580,

i den mån de icke kunde anses besvarade genom vad reservanterna förut hemställt.

2. av herrar Eriksson i Bäckmora (c), Josefson i Arrie (c), Larsson i Umeå (fp), Sundkvist (c) och Hörberg (fp), vUka ansett alt utskottet under B bort hemstäUa,

att riksdagen med avslag på motionen 1971:1565 och med bifaU liU motionen 1971:1579, såvitt avsåg tidsbegränsning av förmånsrätten, skulle anta det vid propositionen 1971:142 fogade förslaget tUl lag om förmånsberättigade skatlefordringar m. m. med den ändringen att 3 § erhöU av reservanterna föreslagen lydelse.

Herr NILSSON i Trobro (m);

Herr talman! I förslag till ny lag om förmånsrätt föreslog lagberedningen förra året med en mycket övertygande argumentering att

skatterna skuUe avföras från förmånsrättsordningen. Ett aUdeles särskUt skäl härtiU var att man därigenom skulle försöka åstadkomma Ukartade regler i del nordiska samarbetet på lagstiftningens område.

Under remissbehandlingen fick förslaget ett syrmerligen gott mottagande och tiUstyrktes oreserverat av flera instanser. Det oaktat behöUs förmånsrätten för skaller i den proposition som förelades höstriksdagen 1970. Anledningen härtiU angavs i första rummet vara att kronofogdemyndigheterna hade avstyrkt reformen, och enhgt chefen för justitiedepartementet måste särskilt stor vUct fästas vid vad kronofogdarna hade alt säga. Att kronofogdarna i detta faU i viss mån var jäviga, därom nämndes givelvis ingenting.

Moderaterna erinrade om att den principiella utgångspunkten för ifrågavarande lagstiftning varit, att alla fordringsägare skuUe behandlas Uka. I enlighet härmed borde skatteprivUegiet behållas endast om verkhgt starka skäl talade för detta. Lagberedningen hade från denna utgångspunkt efter ingående överväganden funnit att sådana skäl inte var för handen.

Förmånsrätten är numera av underordnad betydelse för det aUmänna, och skatteprivilegiet innebär från de oprioriterade borgenärernas synpunkt en diskriminering som inte är sakUgt grundad.

TiU samma uppfattning har de nordiska kommittéer som arbetat på reformering av konkurslagsliflningen kommit, och i Danmark har den danska kommitténs förslag genomförts och skatteprivUegiet redan slopats. Norge har genom provisorisk lagstiftning tagit ett stort steg i samma riktning, och man väntar att Finland så småningom skaU gå samma väg.

Flertalet remissinstanser anslöt sig till beredningens förslag att upphäva förmånsrätten för skatter. Men i den av riksdagen 1970 antagna lagen, som för samordning med jordabalken träder i kraft först den 1 januari 1972, finns aUtså skatterna fortfarande medtagna såsom förmånsberättigade.

Men inte nog med detta. Inom finansdepartementet har sedan en promemoria upprättats med förslag tUl förmånsrätt, som innebär en högst väsentlig utvidgning av denna för skatter och aUmänna avgifter. Denna utvidgning strider mot de förutsättningar som låg till grund för riksdagens principbeslut förta året. Bi. a. utsträcks enUgl förslaget området för förmånsberättigade skatter och avgifter. Vidare föreslås den utvidgningen atl även skatter, som vid konkursutbrotlet ännu inte debiterats, skaU omfattas av förmånsrätten. Dessutom skall skattefordringar, som är äldre än två år, erhåUa förmånsrätt och denna förmånsrätt föreslås utsträckt tiU fem år. MöjUghet föreligger vidare enligt 2 § i den föreslagna lagen att göra gällande förmånsrätt hos annan än den skatt-eUer avgiftsskyldige.

Inte på något sätt har i propositionen belysts hur andra borgenärer än det aUmänna kommer att drabbas av detta väsentligt utvidgade skatle-privilegium. De problem som är förenade med ett skatleprivilegium redan enUgt nu gällande rätt har belysts under de senaste årens många konkursfaU och visat att indrivningsmyndigheterna inte minst på grund av förmånsrätten uppskjutit sitt ingripande tiU en så sen tidpunkt atl övriga borgenärer bhvit skadelidande.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Lag om förmäns-berättigade skattefordringar m. m.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Lag om förmånsberättigade skattefordringar rn. m.

För att kunna bedöma behovet av etl skatteprivilegium måste man veta hur uppbörden egentligen fungerar. Vad har då statsverket tjänat på skatteprivUegiet? Uppskattningsvis har vinsten härav beräknats till mindre än 10 mUjoner kronor, och detta skaU ses mot bakgrunden av det sammanlagda beloppet av skatlerestantier som år 1969 var 1,2 mUjarder kronor enUgt uppgift från riksräkenskapsverket.

Sålunda kan man konstatera att uppbördsmyndigheterna är synnerhgen effektiva när det gäller att driva in pengarna. Men tyvärr tar indrivningen lång lid, och därför bhr också förmånsrätten ett allvarligt problem i sammanhanget. Jag tror inte att kronofogdarna behöver något skatteprivilegium för att fullgöra sina uppgifter. Däremot är det troUgt att de behöver ärendena överlämnade tiU sig vid en betydligt tidigare tidpunkt.

EnUgt uppgift tar det vanligen sex till sju månader innan rapport om den skatlskyldiges försummelse når kronofogdarna för åtgärd, men det kan också dröja betydligt längre. Härav kan följa att i många faU efterkommande uppbörder inte heUer betalats av den skattskyldige, varför handläggningen i sådana faU kan komma att ske på felaktiga grunder och därmed medföra utökad tidsutdräkt. Jag vill gärna understryka att indrivningsmyndigheten — kronofogdarna — synes vara väl skickad att fuUgöra sina uppgifter. Kronofogdarna behöver inte något skatteprivUegium att krypa bakom. Däremot förehgger tydhgen ett starkt behov av att de för åtgärder kopplas in på ett betydligt tidigare stadium. Det är därför nödvändigt att bevakningsrutinerna för rapportermg tiU kronofogdarna betydUgt påskyndas, så att ärendena ulan dröjsmål kan komma tiU åtgärdande.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifaU tiU reservationen I som är fogad tiU detta betänkande.

Jag viU också redan nu säga, att om denna reservation faUer kommer jag all rösta på reservationen 2 vid samma betänkande.

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Herr talman! Huvudfrågan i detta skatteutskottels betänkande är att den prioriterade förmånsrätten för skattefordringar skaU ökas tUl fem år mot nuvarande två år.

När det gäller förmånsrätten vid konkurser brukar det när ett företag går i konkurs ytterst säUan finnas några tiUgångar utöver de prioriterade fordringarna, som är inteckningsfordruigar, lönefordringar och skatter. TiU de oprioriterade fordringsägarna, aUtså varuleverantörer etc, finns det i regel inte någonting kvar sedan dessa andra har fått sitt.

Utskottsmajoriteten sägeri sitt betänkande;

"Vid ställningstagandet tUl förslagen i prop. 1971: 142 bör man inte bortse från att det aUmänna befinner sig i markant underläge jämfört med andra borgenärer dels därför att någon individueU prövning av den skatt- eller avgiftsskyldiges solvens inte kan ske vid uppkomsten av fordringen, dels därför att säkerhet endast i undantagsfaU krävs för det aUmännas skatte- och avgiftsfordringar."

Det är högst märkligt att utskottsmajoriteten viU vara förespråkare för att hopa skattefordringar, alt åberopa att det aUmänna har dåhga

möjligheter atl få betalt. Men det aUmänna har ju förmånsrätten. Skattefordringar går före praktiskt laget alla andra fordringar, när ett företag gäll över styr. Om ett förelag instäUer sina betalningar har det allmänna också samma förmånsrätt för skattefordringar.

Det är en aning vårdslöst av utskottsmajoriteten att försöka ge sken av all det allmänna här är i etl underläge när det gäller dessa skattefordringar. Utskottet skriver också: "Ju snabbare skaltefordringarna kan fastställas, desto större är förutsällnmgarna för att gäldenären skaU kunna fullgöra sina betalningsförpliktelser utan att ett konkursförfarande behöver tillgripas. En sådan ordning gagnar givetvis också de oprioriterade borgenärerna. 1 detta sammanhang viU utskottet understryka angelägenheten av atl ett ökat och bättre samarbete snarast kommer tiU stånd såväl inom som meUan ohka skatte- och uppbördsmyndigheter, så att det av departementschefen avsedda syftet kan tillgodoses så effektivt som möjUgt."

Även i delta fall tar man naturUgtvis enbart hänsyn tUl de redan prioriterade fordringarna, och man vill utsträcka den prioriterade förmånsrätten för skattefordringar från två tiU fem år. Reservanterna anser att detta är orimUgt. Här åberopas, att man genom alt ge uppskov kan håUa förelagen flytande, men erfarenheten säger något helt annat. Det hela leder ofta liU att skattemyndigheterna, som vet att de får betalt under aUa förhållanden, kanske gör sin egen UUa Ukviditelsbedömning av ett förelag. Så hopar man skatteskuld på skatteskuld, i vetskap att man ändå skaU få betalt. TiU slut ställs man kanske inför en situation då företagel går överstyr, och del inte finns något annat än vad som motsvarar de prioriterade fordringarna. Det är ingen verklig hjälp för ett företag att på detta sätt få hopa skatteskulder. Jag har heUer inte någon större tro på atl de som gör dessa bedömningar är kapabla atl rätt bedöma företagens förutsättningar och möjhgheter i aUa lägen. Många gånger kan de ha en sådan förmåga, men det lär inte vara så ofta. Man möter också påståendet — och del är riktigt — att kronofogdemyndigheterna naturligtvis omedelbart kan verkstäUa utmätning. Men då slår man ju larm, och dä märker aUa att någonting är pä tok i företaget. Man kan då kanske hindra att företaget fortsätteratt driva en verksamhet som bör läggas ned på grund av dålig lönsamhet. Det kan inte vara i samhäUets intresse att man fortsätter att driva företag som gör stora förluster, ty någon måste betala dessa förluster. Ytterst blir det konsumenten som får betala.

Med dessa ord, hert talman, ber jag att få yrka bifaU tiU reservationen 2 vid skatteutskottets betänkande nr 71.

Nr 152

Fredagen den 17 december 197]

Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Herr JOSEFSON i Arrie (c):

Herr talman! TiU skatteutskottets betänkande har fogals en reservation från centerns och folkpartiets reservanter. I denna reservation tas upp frågan om hur lång tid förmånen skaU gälla för skattefordringar. I reservationen föreslås två år medan i propositionen föreslås fem år.

Motivet för reservanternas stäUningstagande är att en utsträckning av tiden inte kan vara tiU gagn för någon part. En förlängning av tiden för förmånsrätten innebär risk alt myndigheternas ingripande kommer senare

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

och därmed att skallefordringen stiger beloppsmässigt. Även departementschefen har uppmärksammat detta och understryker att resurser i ökad utsträckning måste sättas in för att motverka eftersläpningar både i konstaterandet av och i åtgärder för inkassering av skatlefordringar. Men även om så sker kan man inte helt bortse från atl utvecklingen kan bli den som jag nyss angav.

Redan när en skallefordran privilegieras kan detta lätt leda liU all andra oprioriterade borgenärer får betala den skatt som konkursgälde-nären skulle ha betalat.

Man förbättrar med andra ord inte rättsläget för det allmänna på bekostnad av gäldenären utan på bekostnad av övriga borgenärer. Risken härför är särskilt påtaglig, när det gäUer skattefordringar som uppkommit flera år före en konkurs eUer utmätning.

Genom att skattefordringar i dag i stor utsträckning kan utgöras av mervärdeskatt och avgifter kan beloppet på ganska kort tid uppgå tiU relativt stora belopp.

I denna situation kan en utsträckning av tiden för förmånsrätten från två till fem år bU en nackdel för konkursgäldenären, för del aUmänna och för andra borgenärer.

Även etl flertal av remissinstanserna har framfört samma synpunkter. Sålunda anser hovrätten för västra Sverige att nu gäUande tidsbegränsningar för förmånsrätten i stort sett bör bibehåUas. Företagare som råkat i betalnmgssvårigheter är i aUmänhet inte hjälpta med att erhåUa skatlekredit under någon längre tid. Även om ett längre anstånd i det enskilda faUet innebär en lättnad för den skattskyldige, kan man inte bortse från de ölägenheter som i aUmänhet är förenade med skatlekredit.

En önskvärd sanering av företaget kan komma alt fördröjas och gäldenären frestas att fortsätta rörelsen även sedan det kommit på obestånd. Skatlefordringar kan under liden hinna ackumuleras tUl betydande belopp.

Hovrätten över Skåne och Blekinge intar en liknande instäUning tiU förslaget om förlängning av förmånsrättstiden. Man påpekar atl om förslaget godtas de förmånsberättigade skatterna kommer att stiga tiU avsevärt större belopp, vUket måste betraktas som en aUvarlig olägenhet. Den nuvarande tvåårsfristen bör kunna ge indrivningsmyndigheterna rimhg tid att få reda på obetalda skatter och vidta erforderliga åtgärder.

Lagberedningen är inne på samma hnje, och det är även Industriförbundet och Sveriges advokatsamfund. Den uppfattning som vi stöder vår reservation på överensstämmer med vad dessa remissinstanser sagt.

Herr talman! Jag skaU inte uppta tiden längre, utan jag yrkar härmed bifaU till den vid utskottets betänkande fogade reservationen 2 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl.

Hert BRANDT (s):

Herr talman! Som vanhgt skall jag försöka fatta mig kort och inte bh polemisk för att inte dra i gång någon längre debatt. Jag skaU inte heUer gå in i detaljer, eftersom herr Sjöholm kommer efteråt - han har ju i stort tillstyrkt propositionen och han är expert på del här området. Jag skaU i StäUet ägna mig mera rent principiellt åt det hela.

Det borde råda enighet om alt skatter och avgifter är av utomordentlig betydelse för samhällsekonomin. Är man överens om det, då borde man också se tiU, att del skapas tillräckliga garantier för att uppbörden bUr så effektiv som möjligt men också för all det därvid skapas ökad rättvisa mellan olika skattskyldiga.

Den här propositionen bygger på en departementspromemoria, och i den säger man bl. a.; Grundvalen för en rättvis fördelning av det ekonomiska trycket på dem som har all betala skatter och avgifter är alt skattesystemet fungerar på etl effektivt sätt. Vidare sägs del att vårt nuvarande system för uppbörd och indrivning i stora drag fungerar väl, i synnerhet när det gäller löntagarna. Låt mig erinra om att det ändå blir ca 1 mUjard kronor som inte kan las ut. Del är ju ganska myckel pengar, som andra får betala.

Beträffande företagarna och de fria yrkesutövama, säger promemorian, är det sämre ställt. Hos dessa har belalningsmotslåndel ökat och tenderar all göra det ytterhgare — del kan man ju studera i propositionen. B-skaltebetalarna har dessutom möjhgheter atl skaffa sig skattekredit genom all betala för låg skall eller inte betala någon skatt aUs. Del är ju angeläget att en utjämning av den olikhet som här finns meUan oUka skattskyldiga kommer till stånd.

ViU man nu bevara och förbättra effektiviteten i skatteindrivningen och därmed skapa större rättvisa, måste de ansvariga organen få lämpUga medel även i rättshgt avseende, säger promemorian. Någon remissinstans menar atl blotta förekomsten av förmånsrätt har stor betydelse för skattemoralen. Förmånsrätten i konkurs kommer här att spela en viktig roll. Det var därför som riksdagen förra året i princip beslöt att skatteprivUegiet skuUe vara kvar. Det beslut som vi nu går att fatta är sålunda endast en uppföljning av förra årets beslut, och del är därför obegriphgt alt motionärer yrkar atl del skatteprivUegium som införts i den nya lagen inte skaU gälla. Ja, de moderata ledamöterna reserverar sig och viU t. o. m. all privilegiet helt skall slopas. Man skall aUtså spola riksdagens tidigare beslut.

Ändringarna föreslås för att anpassa bestämmelserna till gällande lagstiftning och samhällets krav på en effektiv uppbörd och indrivning. Nu är det ändå så, att det aUmänna är i underläge jämfört med andra borgenärer. Del kan nu inte ske någon individuell prövning av den skattskyldiges solvens när fordringarna uppslår. Säkerhet krävs endast i undantagsfall för del allmännas skatte- och avgiftsfordringar. Avsikten med propositionen är emellertid all det inte skaU bU någon försämring för de oprioriterade borgenärerna. Departementschefen framhåller att vederbörande myndigheters resurser bör inriktas på alt snabbi fastställa del allmännas fordringar. Ju snabbare dessa kan fastställas desto större är ju förutsättningarna för att gäldenären skall kunna fuUgöra sina betal-ningsförpUktelser utan att konkursförfarande behöver tillgripas. Del måste vara ett allmänt intresse, och det är en viktig förutsättning för alt en förbätlrmg här skall ske. Skatteulskottel understryker också all del är angelägel atl det bUr etl ökat och bättre samarbete så snart som möjligt inom och mellan oUka skalteuppbördsmyndigheler så alt syftet med lagstiftningen tiUgodoses så effektivt som möjligt. Delta kommer alt

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

gagna såväl det allmänna som borgenärerna, vill jag göra gällande.

Herr Sjöholm har i sin motion — Uksom riksskatteverket och även någon annan remissinstans — påtalat att inte även restavgift, skatte- och avgiftstillägg eller förseningsavgift omfattas av lagen. De menar alt det bUr svårt alt i restlängden urskilja skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgift. I restlängden anges nämligen endast det restförda skattebeloppet jämte restavgift. Motionären anser dessutom att restavgif-len är en form av ränta som bör åtnjuta samma prioritet som huvudfordringar. Det kommer han väl att vidare utveckla sedermera. Vi menar atl del vore en allvarlig brist om konsekvensen skulle bU sådana svårigheter som motionären och riksskatteverket har pekat på, och vi har därför ägnat denna fråga särskild uppmärksamhet.

Departementschefen har i propositionen framhållit att restavgift samt skalle- och avgiftstillägg respektive förseningsavgift får jämställas med ett generellt vitesföreläggande. Del är alltså sanklionsavgifler, och därför skall de inte vara med, menar han, och vi har funnit all del måste vara riktigt. Därtill kommer att restavgift i gällande rättspraxis inte anses jämstäUd med ränta.

Med hänsyn till delta och då enhgt förmånsrättslagen bl. a. böter och viten i konkurs går efter andra fordringar, även oprioriterade, har utskottet inte ansett sig kunna tiUstyrka förmånsrätt för någon av dessa avgifter. Men då utskottet ansett det angeläget att man eliminerar de olägenheter som motionären här påtalar, har utskottets kansli kontaktat skattemyndigheterna. Man har därvid erfarit att det inte möter någon större svårighet att i restlängden på lämpligt sätt märka förekomsten av skatte- och avgifttillägg samt förseningsavgift i denna del. Jag hoppas all vad motionären har påtalat skall kunna eUmineras på detta sätt.

Förslaget om atl tiden för förmånsrätten förlängs från två tiU fem år har man också reserverat sig emot. Men skall vi kunna förbättra resultatet av indrivningen så bUr del nödvändigt att förlänga tiden, menar vi. Då behöver indrivningen inte forceras, och del måste vara en fördel. Man kan därmed underlätta uppgörelsen med den betalningsskyldige, och det är nödvändigt att vidta lämpliga åtgärder för att förkorta den erforderliga tiden för utredning av utestående fordringar. Därmed anser vi att övriga borgenärers intressen tUlgodoses.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tiU utskottets hemställan.

Herr LARSSON i Umeå (fp) kort genmäle;

Herr talman! Herr Brandt säger här att det är rättvisa mellan oUka skattskyldiga. Jag vUl bara påminna om att vid en konkurs är del konkursboet som är ägare av tillgångarna, och då tar skattemyndigheterna ut sina fordringar före alla andra. KaUar man sådant för rättvisa, ryms det mycket inom det begreppet.

Sedan säger herr Brandt att ingen skada sker för de oprioriterade. Det måste ändå vara tiU skada för den oprioriterade om andra går före då del gäller utdelningen. Man kan väl inte bestrida fakta, som herr Brandt här gör.

Herr NILSSON i Trobro (m) kort genmäle:

Herr talman! När det gäller alt påskynda de uppgifter som skaU lämnas lUl kronofogdarna för åtgärdande är jag överens med både departementschefen och skatteutskottets ärade ordförande. Ju fortare man får skatteskulderna preciserade, desto fortare kan de bli åtgärdade. Här säger ju också utskottet att ju snabbare skattefordringarna fastställs, desto större är förutsättningarna för atl gäldenären skaU kunna fullgöra sina skyldigheter. Och om man kan få fram dessa uppgifter i lid behöver man inte skjuta på indrivningen någon längre tid. Dessutom kommer ju, om konkurs hotar, Ackordscenlralen in i sammanhanget. Då har del visat sig, om jag är riktigt underrättad, alt när man går den vägen har statsverket lättare att få in sina pengar samtidigt som de oprioriterade borgenärerna också har bättre möjligheter all få ul sina fordringar.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Herr LEVIN (fp):

Herr talman! Utskottets vördade ordförande sade att han inte skulle gå in på några detaljer — han skulle mera generöst betrakta frågan utifrån rent principieU synpunkt - och övergick sedan tUl att läsa upp de färdiga principer som departementspromemorian så behändigt tillhandahåller.

Den naturliga och omedelbara reaktionen, herr talman, inför studiet av hela det material som redovisas i propositionen 142 är för mitt vidkommande all det Ugger något principiellt oriktigt, ja orimligt, i att skatter och allmänna avgifter särskilt skyddas genom bestämmelser om förmånsrätt och därmed på ett alldeles oberäkneligt sätt i en konkurssituation - numera tyvärr allt vanUgare - kan påverka kreditgivarnas situation. Del inte mmst allvarliga är att del med hänsyn liU den långa lid som förflyter innan den bristande skaltebelalningsförmågan pubUceras kan komma alt röra sig om belopp som i förhåUande tiU gäldenärens rörelse är mycket, mycket stora. De borgenärer, vilkas fordran grundas på avtal om kredit, påtvingas eventuellt på grund av gäUande ordning helt förödande förluster. Många och mycket starka skäl kan aUtså, hert Brandt, anföras mot redan nu gällande lagstiftning. Riksdagen har emellertid för inte sä länge sedan tagit ställning i den frågan. Det finns därför ingen anledning att nu gå närmare in på gällande rätt. Den bör aktualiseras i ett annat sammanhang.

I den proposition som vi i dag har att ta ställning liU föreslår fmansministern en inte obetydlig utvidgning av det s. k. skatteprivUegiet. På förslag av justitieministern har riksdagen helt nyligen beslutat alt statens förmånsrätt enhgt den nya lagen inte skuUe utvidgas på bekostnad av de förmånsrätter som av gammal hävd har ansetts väga tyngre. Del förhållandet, all en ledamot av regeringen efter mycket kort tid kommer med förslag som ter sig diametralt motsatta dem som en annan ledamot av samma regermg lagt fram och fåll godkända är enligt min uppfattning oroande. Del ger intryck av att del första förslaget endast var en skenmanöver och del undergräver i framtiden förtroendet.

Det är inte på minsta sätt överraskande att så gott som alla remissinstanser, som inte direkt eUer indirekt har med skatteuppbörden eUer indrivningen atl göra, riktar en utomordentligt stark kritik mot regeringens försök att nu ytterligare utvidga det som i detta sammanhang

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

kaUas skatteprivUegiet. Kammarens ledamöter, som förutsätts ha läst igenom handlingarna, har klart för sig hur allvarlig kritiken egentligen är. Särskilt fränt är det yttrande som avgivils av lagberedningen, som ju totalt dömer ut de principieUa tankegångarna i lagförslaget. En lång rad verkligt tunga remissinstanser kommer med vägande invändningar. Bland dem märks särskilt Sveriges advokatsamfund som säger klart ut att varje utökning av antalet för utomstående icke överblickbara förmånsrätter är principieUt olämplig. Man tillägger att de dolda förmånsrätter som redan finns utgör påtagliga risker för leverantörer och kreditgivare att felbe-döma kundens — dvs. gäldenärens — ställning. Och samfundet konstaterar dessutom i sill yttrande att en utvidgning av kategorin s. k. dolda fordringar, som blir resultatet av propositionens antagande, måste bedömas som specieUt slötande.

Departementschefens resonemang tycks i aUt väsentUgt vara baserat på den inom departementet upprättade promemorian och de märkliga synpunkter som i den framförs beträffande rättvisa mellan löntagare och företagare. Med öppen belåtenhet hänvisas i denna PM till den nya skattebroltslagen, med vars hjälp man åstadkommer det rätta ekonomiska trycket på arbetsgivarna, vilkas betalningsmolstånd sägs ha blivit accentuerat på sistone. Det kan väl aldrig vara så, herr Brandt, atl dessa arbetsgivare "under skatter digna ner"? Och det trycket består ju bl. a. i atl enligt den nya skattelagen bedöms det s. k. skattebedrägeriet - vUket jag givetvis inte försvarar i och för sig — som ett ännu aUvarligare brott än vanUgt bedrägeri mot en enskild, som rimligen drabbas hårdare än samhället.

För finansministern är de fiskala intressena helt avgörande. För honom är del viktigare atl skatlefogdarna har ett smidigt arbetsinstrument än atl den enskilde borgenären har en rimlig chans att få ersättning för sin fordran. Han lämnas åt sitt öde och får klara sig bäst han kan. Dessutom får han bära en extra skattebörda genom den förmånsställning som staten nu skall ges.

Herr talman! Jag vidhåller att en sådan ordning är både orättvis och orimlig och yrkar därför bifall tiU reservationen 1, som tillgodoser syftet med min motion nr 1580.

Hert SJÖHOLM (fp);

Herr talman! Det kunde sägas mycket i denna fråga, och jag skulle behöva rätt lång tid för atl skingra all den okunnighet som nu har lägrat sig över denna kammare. Men tidpunkten härför är iUa vald, och det får jag därför göra på mera privat basis. Nu skall jag bara ta upp tre punkter.

Det är många skäl som gör atl det är både sakligt och moraliskt berättigat att staten har visst företräde när det gäller inbetalning av skatt. Statens skattefordringar preskriberas t. ex. efter fem år. Sedan är fordringarna borta. Enskilda fordringar däremot preskriberas i princip aldrig. Där är sålunda staten sämre stäUd.

Staten väljer heUer inte sina gäldenärer. De kommer frivilligt i stora mängder. En enskUd företagare kan låta bU att leverera till dem som inte betalar. Det gör företagarna också. Men staten slutar inte att leverera tiU dem som inte betalar skatt. De får ändå sjukvård, socialvård och allting

annat. Det är sådant som moraliskt berättigar staten atl ha ett visst företräde.

Av dem som hittiUs yttrat sig i denna debatt är herr Brandt den som har satt sig bäst in i frågorna, och han sade alt eftersom det är en medborgerlig plikt att erlägga skall — därom är vi väl helt eiuga — förutsätter faktiskt jämlikheten i samhäUet all den pUkten fullgörs i mesta möjliga mån och att staten måste ha vissa tvångsmedel för alt få in skatten. När det gäller jämlikheten mellan oUka skattskyldiga hade herr Levin en del att säga, och det finns det anledning att göra, ty vi behandlar lönlagarna myckel hårdare. För dem har vi systemet med införsel i lön. Herr Larsson i Umeå hade litet svårt med begreppen i det sammanhanget. Införsel är metoden atl ta ut skattepengar från löntagarna. Riksdagen har utan knöt från något håU, såvitt jag mmns, utökat den lid under vUken man får göra införsel, nämligen från tre tiU fem år. Numera kan man alltså jaga en löntagare i fem år för att driva in slantar som han förtjänar på sill jobb. Men här vUl ni inte atl man under samma lid med förmånsrätt skaU kunna komma åt en arbetsgivare. Detta är enUgt min mening mycket märkligt.

Vad jag här sagt gäller i särskilt hög grad A-skatterna, som en arbetsgivare tar ut av de anstäUda och icke levererar in, samt varuskatter som han tar ut av konsumenter och underlåter alt leverera in tiU skattemyndigheterna. SkuUe det vara oriktigt att staten vill ha ett visst försteg när det gäUer att ta tillbaka dessa pengar?

Detta är de sakUga och moraliska motiveringarna. Men härtiU kommer att de intressen som reservanterna vUl främja skuUe slås i spUlror på det mest grymma sätt, om vi biföU reservationen. Då skuUe det nämUgen bU precis tvärtom mot vad reservanterna vill. Detta kan jag klargöra bäst med ett litet exempel.

Om det tiU en utmätningsman kommer in uppgifter om 10 000 kronor i oguldna skatter, så händer del nu ingenting våldsamt, eftersom utmätningsmannen har förmånsrätten i bakfickan. Det inträffar inga olyckor även om det går en tid. Han kan därför lugnt och fridfuUt träffa överenskommelse med gäldenären om att denne skaU betala sä och sä mycket per månad. Då kan gäldenären också betala sina privata borgenärer, och det är ju det ni vUl. Han kan betala sina leverantörsskulder, låneskulder och hknande. Allting flyter, och ingen blir lidande. Men om förmånsrätten las bort, vilket vore fullständigt horribelt, eller om tiden förkortas, så innebär del all så fort uppgiften om dessa oguldna 10 000 kronor kommer in måste utmätningsmannen skicka ut ett par man — numera är det förresten ofta flickor som gör del arbetet — för att mäta ut förelagarens tillgångar. Om det är en handelsidkare måste man mäta hans lager och eljest maskiner och fordringar osv. Vad bhr innebörden? Jo, all man stoppar delta förelag, drar ned det i konkurs och med detta företag även förelagets borgenärer, de privata intressenter som ni nu slåss för så ivrigt men så tanklöst. Det blir följden. Man drar omkuU alltihop. Ni vUl alltså att staten skall ut och agera buse aUdeles i onödan, alt stjälpa företag i stället för hjälpa förelag. Det är innebörden av reservanternas resonemang.

Sedan är det dessutom ett slag i luften och ett slag i ansiktet på de

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

intressen ni viU främja, därför att kronofogdemyndigheterna har en befogenhet att utmäta, som det nu heter. Kronofogdarna kan aUtså skaffa sig denna förmånsrätt. Även om er reservation går igenom i dag, kommer kronofogdarna att skaffa sig denna fördel med tvångsmedel i stället för att ha den på ett lugnt och fridfullt sätt. Hade det varit någon konsekvens i galenskapen, skuUe ni ju motionerat om att kronofogdarna icke skall få utmäta. Då hade hela resonemanget gått i lås, men det gör del inte nu, därför att följden blir som jag nyss sade att kronofogdarna kommer att utmäta lager och övriga tillgångar, stoppa hela rörelsen och dra med de privata intressenterna.

Vad beträffar min motion, herr Brandt, medger inte tiden all vi går in på den. Jag tror atl det är oklokt att den inte tillgodoses. Den behandlar en skönhetsfläck i en proposition som annars är välartad. Jag kan här, såsom jag skrivit i milt remissyttrande tidigare, ge min komplimang lUl den som har skrivit promemorian; den var ovanligt väl formulerad och klart och redigt uppställd. Vi lämnar det därhän, men jag tror att det hade varit klokt atl ta med de avgifter jag nämnt i motionen. Det hade varit mycket praktiskt att man tagit med de bagatellbelopp som dessa avgifter innebär i det stora hela. De här små beloppen spelar aUlså ingen ekonomisk roU i en konkurs.

Jag måste, herr talman, replikera herr Nilsson i Trobro. Han säger atl kronofogdarna var jäviga, när de yttrade sig i remissförfarandet. Det är ju fantastiskt. Man skulle aUtså inte infordra deras mening som begriper det här bäst. Då skulle man inte skicka ut en jordbruksfråga på remiss till lantbrukarnas intresseföreningar. Det skall vi alltså inte göra hädanefter. De är ju jäviga där om någon. När vi behandlade butiksstängningslagen, hade den frågan varit ute på remiss tUl en massa handelsfolk. De var jäviga naturhgtvis. Del blir minsann ett rätt förenklat remissförfarande enligt herr Nilssons modell.

Det har resonerats om att kronofogdarna borde ha ärendena tidigare. Det ni talar om gäUer antagUgen A-skall. Där dröjer det otillfredställande länge innan ärendena kommer in till kronofogden. Men man har ju länge varit inställd på att förbättra detta. Det har förbättrats. Kronofogdarna får numera faktiskt förhandsbesked. När man har börjat rota i en företagares skatteaffärer får kronofogdarna meddelande om del. Man kan kanske komma fram till ett annat system. Tyskland har ett annat system som kanske är snabbare. Men det hör liksom inte hit ändå.

Herr Larsson i Umeå säger att det ofta inte finns några tUlgångar i konkurser. Det är ju därför vi skall undvika konkurser. Ni strävar efter att få fram så många konkurser som möjligt. De enda intressen ni egentligen skuUe tillgodose är intresset hos advokater som är konkursförvaltare. De är inte svältfödda som det nu är, så det behövs inte. Men de är de enda som faktiskt skuUe gynnas, om reservationen skulle gå igenom. Konkurser är ingenting att sträva efter, och därför skall vi undvika dem, och det gör man genom att utöka förmånsrätten.

Vidare finns det, herr Larsson, någonting som heter företagsinleck-ning. En enskUd borgenär kan skaffa sig förmånsrätt i vederbörandes lösa tUlgångar, företagsinteckning, som har förmånsrätt i konkurs före skatlefordringar. Man får väl fordra atl en energisk rörelseidkare som

levererar till en annan får försöka skaffa sig en sådan inteckning.

Jag skaU strax sluta. Herr Levin säger också att konkurser är tyvärr allt vanUgare. Ja visst, varför skall man då sträva efter att få ännu fler? Det är nämligen innebörden av vad ni föreslår.

Herr Levin säger att skatteoförmågan publiceras. Nej, den pubhceras inte. Det gäller A-skatt men ingen annan skalteoförmåga publiceras. Del måste vara en helt privat tidning som herr Levin har sett det i.

Det har sagts att alla remissinstanser skuUe ha varit emot detta förslag. Nej, de remissinstanser som är verkligt tunga här är de som begriper detta och som har erfarenhet av det. De har allihop varit för den mening som kommit till uttryck i utskottets belänkande. Del gäller även en hel del länsstyrelser, bl. a. länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län och i Östergötlands län. Sedan är det ju så att vi inte är så förfärligt bundna av remissyttranden. Jag skulle kunna ge exempel på tUlfällen när herr Levin har röstat mot enstämmiga remissyttranden. Det finns sådana exempel, men jag skall inte ge dem, det behövs inte. Men vi är således inte auktoritetsbundna, ulan det är riksdagen själv som beslutar efter bästa förmåga.

Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Herr LARSSON i Umeå (fp) kort genmäle;

Herr talman! När det gäller kredilbedömningarna använder inte näringsUvet den expertis som tydligen herr Sjöholm företräder; del kanske aren miss att vi inte upptäckt den stora förmågan.

Herr Sjöholm säger atl vi har bortsett från förmånsrätten. Jag vill bara påpeka att vi i reservationen 2 anför att dessa fordringar skall vara prioriterade under en lid av två år. Men för tids vinnande kommer jag att använda mig av innanläsning i enrum för herr Sjöholm.

Herr JOSEFSON i Arrie (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Sjöholm ger en felaktig bUd av reservanternas synpunkter genom att säga att vi på något sätt skulle motsätta oss att myndigheterna ingriper. Vi har inte aUs motsatt oss detta. Skillnaden mellan oss som reserverat oss i reservationen 2 och utskottsmajoriteten hgger i bedömningen av hur indrivningsapparaten fungerar. Vi har ansett att man bäst gagnar de företagare eller andra som kommit på obestånd med att ingripa så snabbt som möjligt - och göra det innan summan av skatteskulder har blivit alltför stor. Det gäller alltså den frågan och inte huruvida vi skaU ha ett förmånsberältigande eller inte.

Enligt herr Sjöholms argument skulle del vara en engångsföreteelse när någon kommer efter med skatten - och därför skulle vederbörande ha god tid att klara av sina skulder; det skulle alltså inte finnas någon risk för alt han resterar med större skuld än den summa det gällde första gången det hela upptäcktes. Det är väl i stället ofta tvärtom - om någon väl hamnat på den sidan alt han kommit efter med skatten upprepas det. Det är just därför vi har sagt all man hjälper bäst om man kan ingripa på ett tidigt stadium. Man gagnar vederbörande skattskyldige, staten och övriga gäldenärer bäst om man kan ingripa och hejda .skuldsättningen på ett tidigt stadium — och därmed klara upp saken innan skatteskulderna har stigit till aUtför stora belopp.

2 Riksdagens protokoll 1971. Nr 152-153

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Herr NILSSON i Trobro (m) kort genmäle:

Herr talman! Ingen lär väl kunna bestrida att det förhåller sig på det sättet att det tar mellan sex och sju månader innan dessa ärenden kommer fram till kronofogdemyndigheten. Vi har understrukit alt ju tidigare man får fram premisserna för skatteskulden, desto tidigare kan kronofogdarna åtgärda den - och då behöver man inte heller ha den föreslagna förmånsrätten. Ju längre man utsträcker förmånsrätten, desto större risk är det för att skatteskulderna hopar sig; och om del går till konkurs blir det betydligt svårare både för statsverket och för den enskilde borgenären att få ut sina fordringar. Blir del ackord förhäller det sig annorlunda.

Herr Sjöholm anförde att jag hade sagt någonting om jäv, och det är riktigt. Jag sade att kronofogdemyndigheten i viss mån var jävig, och det kan jag slå fast att den är just när del gäller den långa tiden - fem år - för förmånsrätt, som väl inte kan behövas; hittills har de klarat sig mycket bra med två år.

Herr LEVIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl bara säga tiU min värderade vän herr Sjöholm att jag i mitt första inlägg påpekade att flertalet remissinstanser hade ställt sig utomordentligt kritiska. Det framgår för övrigt redan av propositionens redogörelse.

Att man verkhgen bedömer regeringsförslaget - eller regeringens handlande - som någonting mycket allvarligt framgår med all önskvärd tydlighet av bl. a. följande citat ur lagberedningens 20 sidor långa yttrande, som avslutas med följande ord:

"Beredningen anser, att genomförandet av förslaget skulle innebära en allvarlig försämring av det nuvarande rättsläget och vara till skada såväl för del allmänna som för enskilda. Utvidgningen av skatteprivilegiet frestar tUl och kommer otvivelaktigt att leda till ökad osund kreditgivning från det allmännas sida. Beredningen hemstäUer därför att, om statsmakternas ståndpunkt från 1970 i princip skall vidhållas, förslaget omarbetas och effektiv indrivning främjas genom att det föreslagna skatteprivUegiet starkt begränsas samt därvid inte minst tiderna skärs ned och förmånsrätt hos andra än de i egentlig mening skattskyldiga får utgå."

Del var alltså slutklämmen i det yttrande som lagberedningen i samråd med tiUkallade sakkunniga inom konkursrättens område avgav så sent som den 6 september i år.

Till detta mycket allvarliga påpekande från landets kanske aUra främsta och mest ansvarsmedvetna juridiska forum - givetvis med undantag för vissa kronofogdar - tar regeringen inte minsta hänsyn och ej heller utskottet. Det är betänkligt. Vi hörde för bara några dagar sedan i denna kammare hur ett statsråd av det moderna snittet på ett pinsamt sätt, tycker jag, avfärdade Svea hovrätts åsikter i en annan fråga. En hknande inställning - om än inte uttryckt på samma grova sätt - hade jag knappast väntat från finansdepartementet. Frän finansmininstern hade jag inte heller vänlat sådana eftergifter åt de lika osakliga som högljudda vänstergrupper inom och utanför det stalsbärande partiet.

vilka sällan försummar ett tiUfälle att framställa landets jurister som stock-konservativa och samhällsfienlliga. Men på annat sätt kan inte jag se finansministerns ensidiga hänsynstagande till den statsfinansieUa aspekten. Denna ovilja att se även till övriga borgenärers intressen och denna totala likgiltighet för den omfattande och helt nedgörande kritik av propositionen som flertalet instanser har bestått den, kan i varje faU inte ses med förtroende av det näringsliv som annars så plötsligt av finansministern har utsetts att spela roUen som Sveriges räddare ur dagens trista arbetslöshetssituation.

Yrkandet vidhålles, hert talman!

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte vad herr Larsson i Umeå menade med sitt föredömligt korta inlägg. Vad jag fick ut av det var att han talade om tvä och fem år och ansåg att det var bra med två år. Då vill jag säga atl det som är bra under två år naturligtvis är ännu bättre under fem år. Det är en rent självklar konklusion.

Ett bifall, herr Jo.sefson i Arrie, till er reservation skulle medföra bryskare metoder, för ni tvingar kronofogdemyndigheterna atl utmäta i myckel större utsträckning än de nu behöver göra. Det blir etl otrevligare klimat. I ett folkhem - det är förresten ett mycket bra uttryck - bör myndigheterna vara mera inställda på att hjälpa folk till rätta i deras trassliga affärer än atl störta dem i olycka och med dem deras privata fordringsägare. Det är, herr Levin, inte till nytta utan till skada för övriga fordringsägare.

Del har sagts att det inte är en engångsföreteelse. Nej, tyvärr är inte skatterna en engångsföreteelse. Det sade jag förut och det kan jag säga även till herr Nilsson i Trobro, Även efter en konkurs kommer gäldenärerna tillbaka med nya skattepålagor. Vi blir inte av med dem. Har vi då slagit gäldenärerna sönder och samman, blir det en förlust för samhället, men har vi försökt hjälpa dem tih rätta så att de klarar sig, betalar de även dessa pålagor så småningom, även om det tar litet längre tid.

Vi kan aldrig hindra människor frän att underlåta att betala skatt i rätt tid. Då fick vi använda metoder, som vårt samhällsskick dess bättre är främmande för.

Sluthgen, herr talman, var herr Levin litet oförsiktig i sitt första yttrande, när han talade om arbetsgivaren, som av skatter dignar ned. Där stack väl den gamla bockfoten fram, nämligen en aversion mot samhäUet. Det talas mycket om bockfötter denna vecka. Det är kanske med tanke på julen och julbockarna. Det gör inte så mycket om man kommer undan vad man är skyldig samhället, bara man betalar sina enskilda skulder. Jag delar inte den meningen. Jag ser inte samhället såsom en fiende, och i min verksamhet söker jag hjälpa människor till rätta i de trassUgheter som detta liv tyvärr är så fullt av.

Herr HOVHAMMAR (m);

Herr talman! Jag skall, närmast i egenskap av förste motionär till motionen 1579, med underskrifter av representanter från de tre

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Lag om förmäns-berättigade skattefordringar m. m.

icke-socialistiska partierna, be all få säga några ord till försvar för de synpunkter som förts fram i vår motion.

Motionen yrkar i första hand avslag pä regeringens proposition. I andra hand — om del förslaget inte skulle avslås - föreslår vi all den utökade förmånsrätten inte utsträcks till föreslagna fem år. Detta är aUltså kontentan av motionen.

Jag vill erinra om atl lagberedningen år 1969 i ett delbetänkande som var betecknat "Ulsökningsrätt IX" förslog att del s. k. skatteprivilegiet vid konkurs skulle upphöra. Det har även nämnts här i dag, Även flertalet remissinstanser var av denna uppfattning, men trots detta beslutade 1970 års riksdag - på regeringens anmaning, för övrigt - att skalteprivilegiet skulle behållas. Men inte nog med det!

Inom finansdepartementet har under innevarande år utarbetats en promemoria som preciserar de förmånsberättigade skattefordringarna vid konkurs. Det förslag som således nu hgger på riksdagens bord grundar sig på denna promemoria, men del går även betydhgt längre än nu gällande ordning, som - enUgt vad som tidigare utlovades - skulle vara normgivande för förmånsrätten. Föregående års riksdagsbeslut fattades också mot den bakgrunden, all nuvarande förhållanden i princip skulle stadfästas. - Det är alltså inte så värst länge sedan vi klarade av den saken.

Herr talman! Utvecklingen i denna fråga har såvitt vi kan förstå skett i tre steg, med allt större hänsynstagande tiU statsmakternas krav, från en utredning 1969 tiU riksdagsbeslutet 1970 och vidare liU föreliggande förslag, där det tredje och sista steget ger staten full förmånsrätt — och detta enligt vår uppfattning på bekostnad av andra fordringsägare.

Det är, herr talman, här som vi motionärer reagerar. För oss är den bärande principen att fordringsägare som har samma möjligheter att bevaka sina intressen också skall ha samma prioritet. Eftersom leverantörer av varor och tjänster inte har bättre möjligheter att bevaka sina fordringar än uppbördsmyndigheterna, skall de inte hamna i någon strykklass såsom nu föreslås. Tvärtom är det väl så, att det allmänna är bättre rustat att bevaka sina intressen, eftersom en eventueU konkurs ofta föregås av obetalda skatter till länsstyrelsen. Det förhåller sig faktiskt på det sättet. Den enskUde fordringsägaren är däremot i allmänhet ganska ovetande om sin kunds ekonomiska läge innan en konkurs är offentliggjord. Alla som i praktiken sysslar med affärer vet att man många gånger kan missta sig på en kunds solvens, men när konkursen kommer är det rätt långt gånget. Därför har jag svårt att dela herr Brandts uppfattning, bl. a. om att det aUmänna är i underläge. Jag har också svårt atl förstå skatteutskottels belänkande. På s. 5 sägs del: "De materiella rättsreglerna rörande skatteprivUegiet får emellertid inte vara så utformade, atl de i praktiken leder tiU en försämring för de oprionterade borgenärerna. Detta skulle uppenbarligen inte slå i överensstämmelse med grunderna för FRL." Både herr Larsson i Umeå och herr Josefson i Arrie har nyss kommenterat delta.

Självfallet innebär föreliggande förslag en försämring för de opriorile-rade borgenärerna. Ett företag - jag vill erinra om det också - försätts ju inte i konkurs på grund av god solvens, utan på grund av bristande

betalningsförmåga, och eftersom inte alla fordringsägare kan få full betalning eller ens betalt aUs, måste givetvis några hamna i ett sämre läge än andra.

Om man granskar förslaget skall man också finna att det får till följd att de oprioriterade fordringsägarna i flertalet fall kommer att få betala den skatt som den konkursdrabbade annars skulle ha betalt. Med andra ord förbättras rättsläget för det allmänna inte på bekostnad av gäldenären utan på bekostnad av övriga fordringsägare — det är så hela systemet kommer att te sig i praktiken.

1 sitt betänkande skriver utskottet: "Ju snabbare skaltefordringarna kan fastställas, desto större är förutsättningarna för att gäldenären skall kunna fullgöra sina betalningsförpliktelser utan att ett konkursförfarande behöver tillgripas. En sådan ordning gagnar givetvis också de opriorilera-de borgenärerna."

Vi motionärer från de tre borgerliga partierna tycker inte att denna skrivning stämmer med de praktiska erfarenhetema. Hur skulle t. ex. betalningen av en skatteskuld som sker tidigare undanröja en eventuell konkurs? Om en skatteskuld betalas tidigare än andra skulder, bhr det omöjligt för ett företag som har det besvärligt att betala dessa andra skulder. Efter det atl staten har fått sitt blir konkursen verklighet. Vi kan acceptera att staten ges förmånsrätt på vissa skatteinbetalningar, vilket vi också anfört i vår motion. Däremot kan vi inte i likhet med åtskilliga remissinstanser, som åberopats tidigare här i debatten, acceptera alt förmånsrätten för skallefordringar bhr så omfattande som nu och dessutom utsträcks i liden till fem år.

Låt mig alha sist säga, att detta förslag får lUl följd att staten ges ett företräde för erhållande av sina skatlefordringar redan innan en konkurs blir av. Staten kan nämligen hota med konkurs, om den inte erhåller sina lagstadgade fordringar. Inför blotta vetskapen om denna möjlighet betalar säkerligen många företagare i första hand vissa skatteskulder och i andra hand övriga skulder. Därför innebär utskottsmajoritetens förslag enligt vår uppfattning att staten före konkurs får ett reeUt företräde, medan staten efter konkurs har ett i detta fall inte bara reeUt utan även formellt företräde, vilket vi har svårt att acceptera.

Herr talman! I enhghet med motionen 1579 ber vi borgerliga motionärer all i första hand få yrka bifall till reservationen 1 och i andra hand tiU reservationen 2.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag skaU avstå från att replikera herr Hovhammar, dels i brist på tid och dels i brist på tilltro till min förmåga att få honom på bättre tankar.

Hert BRANDT (s):

Herr talman! Jag känner behov av alt tiU protokollet få anteckna etl tack lUl herr Sjöholm för hans utomordentliga lektion tiU sina borgerliga kamrater.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Lag om förmånsberättigade skattefordringar m. m.

Punkten A

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av herrar Magnusson i Borås och Nilsson i Trobro i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nilsson i Trobro begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller skatteulskottets hemställan i

belänkandet nr 71 punkten A röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr I av herrar Magnusson

i Borås och Nilsson i Trobro i motsvarande del.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nilsson i Trobro begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 258

Nej - 37

Avstår - 12

Punkten B

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Josefson i Arrie begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren bifaUer skalleutskottets hemställan i

betänkandet nr 71 punkten B röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Eriksson i

Bäckmora m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Josefson i Arrie begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 168

Nej - 121

Avslår - 18

§ 4 Föredrogs skatteutskottets belänkande nr 73 i anledning av Kungl. Maj:ls proposition med förslag till tuUtaxa, m. m.

Utskottels hemställan bifölls.

§ 5 Ändring i utlänningslagen, m. m. Nr 152

Fredagen den Föredrogs inrikesutskoltets betänkande nr 37 i anledning av Kungl. 17 december 1971

Maj;ts proposition med förslag till lag om ändring i utlänningslagen, -;—

m. m., jämte motion. Ändring i utlän-

ningslagen, m. rn.

Kungl. Maj;t hade i propositionen 1971:155 (inrikesdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i utlänningslagen (1954:193),

2) lag om ändring i lagen (1971:52) om skatterätt och länsrätt,

3) lag om ändring i lagen (1965:94) om pohsregisler m. m.,

4) lag om ändring i lagen (1950:382) om svenskt medborgarskap.

Beträffande propositionens huvudsakhga innehåll anfördes följande;

"1 propositionen föreslås att ärenden om utvisning överflyttas från länsstyrelserna till de nybildade länsrätterna. I samband därmed föreslås att påstående om politiskt flyktingskap i utvisningsärenden prövas först i samband med verkställigheten. Överflyttningen till länsrätterna föranleder även vissa andra ändringar i handläggningen av utvisningsärenden.

Vidare föreslås att förfarandet i utlänningsärenden med några få undantag bringas i överensstämmelse med föreskrifterna i den nyligen antagna förvaltningslagen resp, förvallningsprocesslagen. Härmed tillgodoses för utlänningslagens del önskemålen om en harmonisering av lagstiftningen på skilda förvaltningsområden tiU den nya förvaltningsrättsreformen.

En ändring föreslås också i medborgarskapslagen innebärande atl den del av handläggningen i ärenden om s. k. vUlkorlig naturalisation, som nu åvilar länsstyrelserna, överflyttas lUl invandrarverket."

1 detta sammanhang hade behandlats motionen 1971:1555 av herr Svensson i Malmö m. fl. (vpk), vari yrkats

att riksdagen beslutade att följande tillägg och ändringar gjordes i propositionens förslag:

1. § 44 i utlänningslagen, stycke 2 och 3 "inom en vecka" skulle utgå och ersättas av "inom två veckor",

2. samma paragraf skulle förses med tillägg så lydande: "Beslut om avvisning, utvisning eller förpassning må ej verkställas förrän klagoliden utgått eller, om klagan förts, förrän densamma slutbehandlats,"

3. § 46, satsen "-- om utlänningsnämnden etc." skulle utgå,

4. § 48, stycket "Sådan förklaring avgives — etc." skulle strykas.

I stället skulle införas "Sådan förklaring avges skriftligen tiU den myndighet som meddelat beslutet och delges för kännedom närmast överordnade instans,"

5. § 58, meningen "Avvisning skall så snart det kan ske verkställas av
poUsmyndighet" skulle utgå,

att riksdagen uppdrog åt Kungl. Maj:t att i instruktion tiU berörda myndigheter fastslå vilka länder som kunde komma i fråga då det gäUde alt ge utländsk medborgare politisk asyl samt

att rUcsdagen beslutade uttala atl expeditionsavgiften för medborgar- 23

skapsbevis borde avskaffas.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Ändring i utlänningslagen, m. m.

Utskottet hemställde

A. att riksdagen med avslag på motionen 1971:1555, såvitt avsåg 44,
46, 48 och 58 §§ utlänningslagen, skuUe anta det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i utlänningslagen,

B. att riksdagen skuUe anta de i propositionen framlagda förslagen tiU
lag om ändring i lagen om skatterätt och länsrätt,

lag om ändring i lagen om polisregister m. m. och lag om ändring i lagen om svenskt medborgarskap,

C. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1555 i den mån den inte
behandlats under A.

Reservation hade avgivits av herr Lorentzon (vpk), som ansett att utskottet under A och C bort hemstäUa,

A. att riksdagen — med förklaring att förslaget till lag om ändring i utlänningslagen inte kunnat oförändrat antas - i anledning av motionen 1971:1555 skulle anta lagförslaget med den ändringen att ingressen samt 44 och 46 §§ skuUe erhålla i reservationen föreslagen lydelse, innebärande bl. a. att 48 och 57 §§ i utlänningslagen som inrymde möjligheter tUl nöjdförklaring skulle upphöra att gälla samt atl besvärstiden avseende beslut om avvisning och om utvisning skulle utsträckas från en vecka till två veckor,

C. att riksdagen i anledning av motionen 1971:1555 som sin mening gav Kungl. Maj.t tUl känna vad reservanten anfört om expeditionsavgiften vid utfärdande av medborgarskapsbevis och om anvisningar för medgivande av politisk asyl.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag skaU liUåta mig ett något utförUgare inledningsanförande i hopp om att sedan slippa ta någon debatt i detta trängda tidsläge.

Föreliggande proposition om utlänningslagen kan främst kritiseras därför att den enbart tycks utgå från byråkratins behov och förbiser utlänningarnas berättigade intressen, Uksom också det större politiska innehållet i ullänningspohtiken.

Reservationen av herr Lorentzon, tUl vilken jag yrkar bifall, ställer därför vissa ändringsförslag; längre överklagningstider, garantier mot missbruk av nöjdförklaring, garanti mot besluts verkställande sedan överklagande eUer nådeansökan insänts samt avskaffande av avgift för medborgarskapsbevis. Vidare begärs klarläggande principer om för vUka kategorier politisk förföljelse anses sannoUk eUer ej.

Utskottet tycks i sin skrivning vara förargat över att vi kräver garantier mot missbruk. Men aUa processregler är ju till för att undanröja godtycke och skapa säker praxis. Risken för att individen skaU komma i kläm är ju också särskilt stor när det gäller människor som oftast inte känner svenska språket och svenska förhåUanden.

Utskottet viU hålla fast vid överklagningstider på blott en vecka. Man tycker egenthgen alt det är för kort tid. Men man polemiserar mot motionen och säger att bifall skuUe leda tiU oUkformiga överklagningsreg-ler. Men vi har ju redan olikformiga sådana regler. Om man anser tiden för kort, kunde utskottet föreslagit Ukformighet på basis av allmänt

förlängda tider. Nu förordar man likformighet på basis av kortast möjliga tider, bara för att få tillfälle slå tillbaka reservationen. Och så är utlänningarna lika iUa ställda som förut.

Jag ska inte förlora mig i detaljer. Vår kritik riktar sig i sin kärna mot hela uppläggningen av utlännings- och flyktingpolitiken. Våra krav riktar sig mot det stora allmänna godtycket i byråkratin. Utskottet vill inte förstå den kritiken. Utskottet tycker atl vi ger en vrångbUd av utlänningspolitiken. Utskottet tror atl ämbetsmän är oförvitliga och att lagen följs.

Studier i del förflutna och i nutiden ger en annan slutsats. Svensk utlännings- och flyktingpolitik är ett av de mest skrämmande kapitlen i samhällsbilden. Byråkratin har ofta systematiskt begått lagbrott, godtycket har fått regera, partiskhet och hänsynslöshet sitta i högsätet. Minst 35 års tradition hgger bakom den pohtiken.

Redan 1945 års parlamentariska undersökningskommission gav massiva bevis härför. Kommissionen undersökte bl. a. 428 flyktingärenden. Kommissionen konstaterade alt flyktingarna ofta var rädda att ge luft åt sina klagomål. De var skrämda av de myndigheter som handlade deras ärenden.

Trots delta kommissionens avslöjande konstaterande vill utskottet att vi reservationslöst skall betrakta myndigheterna som beslående av idel ärans män. Kommissionen fastslog bl. a. att byråinspektören i socialstyrelsen Paulson i åratal lämnade ut uppgifter om flyktingar till den nazistiska säkerhetstjänsten i Tyskland. Han bröt systematiskt mot gällande sekretessbestämmelser. Höga polisbefäl och försvarsstaben var införstådda med hans verksamhet. Denne tyske agent skulle vi med utskottets logik inte få misstänka. Svenska ämbetsmän följer ju alllid lagen.

Det är bevisat atl en mängd flyktingar från Nazityskland av svenska myndigheter fängslades och internerades på lagslridigt sätt. Kommissionen konstaterade i faU efter faU atl fel begåtts och anmärkte på att sjuka och invaUdiserade människor som flytt undan nazismen sattes i hårt kroppsarbete eller inspärrades. Alla inlämnade klagomål konstaterades av kommissionen vara berättigade. Alla faUen berörde antifascister, mot vilka myndigheterna aUtså systematiskt tUlämpade lagstridiga åtgärder. Men svenska ämbecsmän får enligt utskottet inte misslänkas. De är aUa ärans män.

Det är bevisat att en rad norska motståndsmän av svenska myndigheter vägrats nödfaUsvisering och överförts tUl myndigheterna i det tyskockuperade Norge. Man vägrade i Sverige godta dem som flyktingar. En tysk socialdemokrat som kom hit från Norge hade i privatbrev till en annan tysk skildrat förhållandena där. Detta ansågs vara grund för svenska myndigheters antagande att hans närvaro i Sverige kunde störa förhållandet till vänskaplig makt, dvs. Nazityskland.

Den 27 oktober 1938 utfärdade socialstyrelsen tiU alla rikets passkontroUer ett hemligt cirkulär, i vilket hette; "I betraktande av rådande förhållanden måste skälig anledning f. n. anses förehgga tiU det antagande att innehavare av såsom övertikiska betecknade pass ävensom innehavare av sådana tyska hemlandspass vilka enligt i Tyskland

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Ändring i utlänningslagen, m. m.

Nr 152 utfärdade bestämmelser- äro märkta förmedelst anbringande av

Fredagen den bokstaven J å passets första sida, äro emigranter. Innehavare av pass av

17 december 1971 något av de båda nu angivna slagen bör därför avvisas med mindre han

-7------------------ innehar upphållsliUstånd eller gränsrekommendalion."

Ändring i utian- p| jgjjg äg ggyg aUtså order all flyende judar skulle avvisas. Detta

ningslagen, m. m. stred mot lagens anda och mot asylrätten. Det utpekade och diskriminerade en viss kategori, samma kategori som var föremål för särskilda diskrimineringsåtgärder i Tyska riket. Men socialstyrelsens ledamöter var givetvis aUa ärans män.

Det är bevisat, att tyskar av judisk börd greps av svensk polis då de flydde hit och därefter tvångsvis fördes tiUbaka till Tyskland. De fick inte ens förmånen att föras tiU annat land än det som förföljde dem. I ett faU anmärkte kommissionen på alt fallet avgjorts så snabbt alt flyktingen inte hann styrka sina uppgifter, en paraUeU tiU den nu aktuella debatten om överklagningstiderna. I faU efter fall anför kommissionen att nödfaUsvisering felaktigt vägrats. Myndigheternas handlande ledde bevishgen tiU många flyktingars Ukvidering. Vi har också faUet med makarna Klepper och deras 20-åriga dotter, som alla i skräck för att föras till Tyskland berövade sig Uvet. Orsaken tiU myndigheternas behandhng var att etl legationsråd i UD ansåg att dottern troligen skuUe kunna bli tysk spion om hon fick stanna. Legationsrådel var givetvis en ärans man och en lagens upprätthållare.

Detta, herr talman, är ett ringa axplock ur en skrämmande läsning — undersökningskommissionens material. Man får intrycket att nära nog inget utlänningsärende under denna tid bedömdes på lagenhgt sätt. Svensk lag var underordnad. Strävanden att behaga nazityska myndigheter med vUka man systematiskt samarbetade var avgörande. Vi har moderna paralleller i strävan att inte stöta sig med affärspartners som USA och Brasihen. Genom svensk utlänningspoUtik går en i alla hänseenden svart tradition.

Men har Svensson i Malmö bara historiska exempel att komma med? Nej, visst inte. Tyvärr har sedan 1945 ingen undersökningskommission granskat flyktingpoUliken. Men del finns material i alla faU.

Vi har fallet med kapten Galvao, portugisisk oppositionsman, som först vägrades inresa därför att han, som en tjänsteman sade, "var pUat". Vi har fallet Miguel Graca, portugisisk medborgare, som skulle utvisats om inte bl. a. undertecknad JO-anmält handläggningen. Utvisningen baserade sig på den — för övrigt obevisade — anklagelsen alt Graca gjort en svensk flicka med barn. Angivelsen kom från flickans föräldrar och Graca fick aldrig yttra sig över den. JO karakteriserade detta förfarande som "ur rättssäkerhetssynpunkt synnerligen betänkligt". Men enhgt utskottet består myndigheterna av idel ärans män som följer bestämmelserna.

Vi har faUen med de greker som hämtats nattelid och avvisats tiU
överstarnas Grekland. Vi har fallet Kotzikos som avvisades innan hans
nådeansökan behandlats. Han avvisades till Grekland trots alt han var
politisk flykting. Han bor nu i hemlandet i en källare, sjukUg och med
förbud att utresa ur landet.
26 Författarinnan Sun Axelsson, som är kunnig i grekiska språket, har

anfört att hon bevittnat hur en av myndigheterna anlitad grekisk tolk hela tiden fick ställa poUtiska frågor tiU förhörda greker och fråga varför de lämnat det demokratiska Grekland, Det är bekant alt demokratiska greker i Sverige ibland vägrat vittna, när de upptäckt att tolkarna var juntans män. Vi har faUet Kefalonitis som av en tjänsteman fick rådet "Kommunist, stick dit där du hör hemma".

Sådana fall och attityder skaU jämföras med andra som behandlas på helt annat sätt. Vi har faUet med den grekiske UD-tjänstemannen som hämtade avhopparen Markitakis. Han var efterlyst av polisen men man lät honom vistas här och utföra sitt uppdrag för juntan. Vi har faUet Schoenman, som vägrades inresa när han skuUe vittna inför Russellribu-nalen om krigsförbrytelserna i Vietnam. Men tennisspelarna från Rhodesia släpptes in trots atl de hade pass från andra länder än där de var medborgare och trots att deras inreseärende borde underställts Kungl. Maj:t. Men myndigheterna som handlagt dessa faU är givetvis alla ärans män. Vi har fallet med biträdande grekiske handelsministern, herr Milon, som fick resa runt i Sverige på falskt pass och bo här under falskt namn. Myndigheterna såg genom fingrarna. Herr Milon skulle ju delta i en transportkonferens med bl. a. den svenska regeringen, som ju är idel ärans män.

Om en utlänning är poUtisk flykting bUr han helt olika behandlad beroende på från vilket land han kommer. Flyktingar från Brasihen, Turkiet och ofta också Grekland erkänns inte som politiska. Menar utskottet atl det inte förekommer pohtisk förföljelse i Brasihen eUer Turkiet eller Portugal?

Varför har man så länge vägrat erkänna portugisiska flyktingars rätt och varför ger man dem slutligen uppehåUstillslånd på s. k. humanitär grund, vilket ger en myckel sämre rättsställning än asyl? Varför är praxis så olika? Varför blev Kotzikos utvisad fast han inte begått brott, och varför får den från Ungern bördige rånaren från Lund stanna?

Varför utvisas så många grekiska och turkiska demokrater, samtidigt som internationella förbrytare får fristad här? Är det utskottet bekant att ökända förbrytare och SS-män, Ustasjaterrorister m. fl. här fått skydd undan rättvisan? Känner herrarna överste Plensners, SS-man och f. d. lettisk mUilärattaché i Berhn? Han har fått fristad i Sverige. Känner herrarna massmördaren Karlis Lobe? Han fick fristad här för att han var förföljd — av rättvisan visserligen, men del är ju inte så noga i sådana faU. Han har så goda meriter från verksamheten i 280:e lettiska pohsbataljo-nen att han kvalificerat sig för flyktingskap i Sverige. Känner herrarna överste Ginters, lettiskt poUsbefäl som lät skjuta 200 zigenare? Varför fick han fristad, när så många zigenare avvisas? Känner herrarna Karlis Landsmanis från generalinspektionsstaben i lettiska SS? Kan utskottets talesmän upplysa mig i min okunnighet om varför dessa förbrytare fått fristad här, medan Kotzikos får försmäkta i juntans Grekland? Vad är det som gör demokraten Kotzikos så förhalhg och SS-standarlenfUhrer Karlis Lobe lUl ett så ömmande flyktingfaU? Varför är misstron mot myndigheterna så stor bland demokratiska greker och jugoslaver, medan organisationer som de kroatiska Ustasja och den lettiska Daugavas Vanagi är så optimistiska om sitt arbete här? Är det mot denna bakgrund för

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Ändring i utlänningslagen, m. m.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Ändring i utlänningslagen, m. m.

mycket begärt att regeringen preciserar från vilka länder den anser att politiskt förföljda kan tänkas komma?

Det anförda må räcka som argument för reservationen. Det vore skäl att i dag kräva en ny parlamentarisk undersökningskommission om flyktingpoUliken. Det vore tid att utplåna den skammens svarta tradition som styrt myndigheterna under decennier. Kommunisterna skall i vår återkomma tUl denna fråga. Vad som nu är möjligt är att stödja reservationen och därmed i någon ringa mån förbättra rättsställningen för en grupp människor som aUlid tillhört de rättsligt sämst stäUda och som alltför ofta fått känna byråkratins väldiga makt mot den enskilda människan som befinner sig på flykt.

Herr STRINDBERG (m):

Herr talman! Trots den hels som nu vidlåder kammarens arbete viU jag med några ord kommentera det ärende som nu behandlas, och jag skall Uksom herr Svensson i Malmö också delvis göra en historisk återblick.

Jag viU börja med att yrka bifaU till förslagen i föreliggande betänkande från inrikesutskotlet som trots att det delvis är ganska skarpt i sina formuleringar ändock måste betecknas som hovsamt med tanke på vpk-motionens utformning och det anförande som herr Svensson i Malmö just nu hållit.

Att människor tvingas lämna sitt hemland för att söka asyl på främmande ort är en ständig påminnelse om att åsiktsförtryck och förföljelser fortfarande förekommer runt om i vår värld. Våld och övergrepp kan icke försvaras oavsett om det är den ena eUer den andra regimen som begår sådana brott. Asylrätten kan därför aldrig fixeras atl gälla del ena eUer det andra landet, som motionärerna föreslagit — den måste gälla aUa som på grund av hemlandets förhåUanden måste söka sig en fristad i annat land.

Det finns, herr talman, ting i vpk-motionen som utskottet inte kommenterat men som jag ändå inte anser kan få stå oemotsagda i kammaren. 1 motionen står bl. a.; "Sålunda lever i Sverige i kraft av denna tillämpning av asyhätten ett betydande antal 'flyktingar', vUka varit ämbetsmän eller aktiva militärer under exempelvis de baltiska högerdiktaturerna."

Påståendet är egendomligt samtidigt som det är ägnat atl förvåna att man från vänsterpartiet kommunisterna över huvud laget vUl nämna de f. d. fria baltiska staterna och att man nu är kritisk mot den asylrätt som vi lämnade balterna i vårt land. Jag skaU inte ta upp tiden med att diskutera underlaget för regeringen Päls i Estland, regeringen Ulmanis i Lettland eller Smelonas regermg i Litauen - dessa regeringar var vid tiden för krigsutbrottet regeringar i fria stater och på väg mot ökad demokrati. De ledde små nationer, som under århundraden kämpat sin frihetskamp mot de tyska riddarordnarna, mot den polska och tyska lantadeln och baronerna, mot det tsaristiska Ryssland, mot Sovjetryssland och mot Hitlertyskland. De representerade folk som generation efter generation bevarat sin frihetslängtan trots ständiga åderlåtningar genom krig och massdeportationer. Vad skuUe det då vara för fel att vi här i Sverige tagit emot över 30 000 balter, som över havet eUer via Finland

sökte sig hit, när deras länder införlivades med den store grannen i öster?

Det är ju inte ägnat att förvåna att det är herr Jörn Svensson som står som första namn på vpk-motionen, samme herr Svensson som i förra veckan sökte sätta "kors på IDAs grav" i debatten om svenskt bistånd till IDA - den internationeUa utveckUngsfonden. I den debatten, herr talman, fällde herr Svensson några ord som jag alldeles speciellt observerat, nämhgen: "Många regimer i de länderna har under tidernas lopp upphöjt sig till representanter för folket." Herr Svensson har så rätt! Men herr Svensson talade då bara om u-länderna. Varför denna begränsning? Inom herr Svenssons parti borde man aUdeles särskilt besinna hans påstående.

Ett enda exempel. Motionären kanske inte så lätt kan minnas vad som hände när han bara var fyra år, fem månader och åtta dagar, men jag skall gärna friska upp mmnet eftersom del bl. a. är därför som vi har så många balter i vårt land.

Den 21 juli 1940 proklamerades i den lettiska nationalförsamUngen -tiU vilken då endast kommunister kunde väljas — Lettlands anslutning tiU Sovjetunionen. Samma dag proklamerades Estlands och Litauens anslutning efter i stort sett samma mönster. Det var i sanning regimer som upphöjde sig tih representanter för folkel. Trots Lenins och Trolskijs försäkringar från 1920, trots de samma år ingångna fredsfördragen i Riga, Tartu och Moskva i vilka Ryssland "frivilligt och för eviga lider" avstod från suveräniteten över BaUicum och trots biståndsfördragen av år 1939 införlivades dessa stater med Sovjetunionen.

Jag har, herr talman, trots tidsbristen inte kunna underlåta att erinra om anledningen till att vi har så många baUer som flyktingar i vårt land. Det är min förhoppning — en förhoppning som delas av många människor runt om i väriden - alt balterna en gång skaU kunna ålvända till sin hembygd som fria medborgare i fria nationer. Den förhoppningen hoppas jag nu också delas av herr Svensson i Malmö. Då sUpper han ju ifrån atl vi i fortsättningen beviljar balterna asyl i vårt land.,

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Ändring i utlänningslagen, m. m.

I detta anförande - under vilket herr förste vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar - instämde herrar Björck i Nässjö, Nisser, Ringaby, Åkerlind, Oskarson, Werner i Malmö, Hedin, Brundhi och Winberg (samtliga m).

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Jag har inte alls beklagat mig, herr Strindberg, över att man varit generös gentemot vissa typer av folk som kommit hit tUl Sverige. Vad jag beklagat mig över är atl denna generositet tillämpats så ensidigt och att den kombinerats med en oerhört mycket hårdare attityd mot folk som av mmst Uka goda skäl kunnat åberopa politiskt flyktingskap.

Jag har inte sagt att man inte, oavsett vUken politisk tro man i och för sig har, skall kunna få poUtiskt flyktingskap i Sverige. Asylrätten skall inte ta hänsyn tiU ideologin som sådan. Men vad jag påpekat är den övermäktiga generositet som kommit folk liU del, inte av den anledningen att de haft en utpräglad högerideologi eller fascistisk ideologi utan

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Ändring i utlänningslagen, m. m.

för att de varit krigsförbrytare som varit efterspanade och som samarbetat med tyska myndigheter och begått krigsförbrytelser enligt de i Nörnberglagarna fastställda reglerna.

Herr STRINDBERG (m) kort genmäle;

Herr talman! Det är inte av räddhåga för att ta upp en debatt med herr Jörn Svensson — det skuUe i och för sig vara mycket intressant att fortsätta denna överläggning - utan av omtanke om riksdagens ledamöter som jag mte skaU fortsätta att diskutera den baltiska frågan. Annars fmns det mycket att erinra herr Svensson om.

Hert SVENSSON i Eskilstuna (s);

Herr talman! Med tanke på tidsnöden skaU jag begränsa mitt yttrande i detta ärende. Jag måste säga att om man lägger herr Svenssons i Malmö motion bredvid reservationen i ulskottsbetänkandet, så finner man att utskottsbehandlingen medfört en glädjande tillnyktring hos vänsterpartiet kommunisternas företrädare. Reservationen är ett mycket nyanserat aktstycke i jämförelse med de olidigheter mot ett statligt ämbetsverk som återfinns i motionen med herr Svensson i Malmö som första namn och även med reservanten herr Lorentzon som undertecknare. Sedan är det en annan sak att herr Svensson i Malmö genom sitt onyanserade inlägg i dag i kammaren åter förde ned debatten på den nivå som den fick i motionen.

Som medlem av invandrarverkets styrelse viU jag uttala min tiUfredsställelse med inrikesutskottets mycket hårda karakteristik av vissa av motionens yttranden. Det är väl sällsynt att man i ett betänkande får läsa att riksdagsmän i motioner givit en vrångbild av den svenska flyktingpoUliken och av utlänningsmyndigheternas sätt att bedriva sitt arbete. Men den som läst motionen och dess kategoriska omdömen måste erkänna att del omdömet är rättvist och att utskottet inte har tagit tiU några överord.

Nu kommer herr Svensson i Malmö med en återblick, präglad av naivitet och okunnighet i skön blandning. Jag skall inte gå in på detaljer, men låt mig lämna en sammanställning över de flyktingar som har tagits emot i Sverige 1950—1971 för atl belysa sanningshalten i hans påståenden.

Totalt har sedan 1950 och fram till i dag mottagits minst ca 30 000 flyktingar. Därav är ca 20 000 koUektivt överförda och 10 000 mottagna här efter individueU prövning.

Och låt mig med anledning av herr Svenssons anklagelser om politisk diskriminering ge exempel på utlänningar från fyra länder som under åren 1968-1971 beviljats vistelsetUlstånd på grund av motsatsförhållande liU hemlandet: från Grekland minst 2 500, från Tjeckoslovakien — sammanhanget känner väl herr Svensson i Malmö - 2 300, amerikanska desertörer 600 och portugiser ca 100. I del senare faUet rör det sig huvudsakhgen om krigsvägrare, som har behandlats likartat som tjeckerna i tiUståndshänseende.

I den debatt som förts har del lämnats förvUrande uppgifter om principerna för asylrätten. Allmänt gäller att den som löper risk för

poUtisk förföljelse i sitt hemland eller i annat land inte skaU vägras asyl i Sverige om han har behov av sådan asyl. Det sista ledet i resonemanget bortser man ofta från även i den seriösa debatten - jag menar då alltså inte det inlägg som herr Svensson i Malmö svarade för. Jag skaU ta ett exempel. En brasiliansk flykting som fått tillstånd att stanna i ett sådant land som Algeriet och där är trygg för att inte skickas tillbaka till sitt hemland, där han befarar politisk förföljelse, kan inte utan vidare byta asylland och slå sig ned i Sverige. Han anses aUtså inte ha behov av asyl.

Men sedan tiU påståendet atl vi skulle vägra att ge politisk asyl även åt dem som riskerar att sändas till ett land där förföljelse väntar dem.

Vid bedömningen av de individuella faUen har invandrarverket och de svenska statsmakterna tillämpat en praxis, som gett möjlighet tiU en mera generös bedömning än om ett poUtiskt flyktingskap skuUe utgöra en absolut förutsättning för ett kvarstannande. Den nuvarande tillämpningen är betydligt hberalare än i flertalet andra länder.

Praktiskt tagel alla de människor, som efter individueU prövning har fått tillstånd alt stanna här, tiUförsäkras flyktingförmåner i vilka ingår längre svenskundervisnmg på statens bekostnad m. m. Det förtjänar påpekas att förmånerna, som riksdagen anvisar särskilt anslag för, inte är knutna liU det politiska asylbegreppet ulan till det vidare flyktingbegrepp som också inkluderar s. k. ekonomiska flyktingar.

Beträffande rättsläget i övrigt gäUer att det inte finns någon särskild tUlståndstyp som heter politisk asyl men att å andra sidan ingen som påstår att han är pohtisk flykting riskerar atl utan prövning av flyklingskapet sändas ur landet på ett sådant sätt alt han hamnar i det land, där han påstår sig bh förföljd.

I övrigt kommer frågan om pohtiskt flyktingskap i regel endast upp då en person söker s. k. resedokument.

Det är självfaUet nyttigt att man här tar upp utlänningslagstiftningen och dess tillämpning och alt många kritiska synpunkter kommer fram, men jag vUl hänvisa herr Svensson i Malmö tiU all när det gäller enskUda fall kan kritiken inte alllid bemötas, eftersom materialet inte får lämnas ut till offentligheten — inte av omsorg om myndigheterna utan till skydd för den människa det gäller.

Jag tycker att herr Svenssons vrångbUd av vår utlänningspolitik delvis vittnar om bristande kunskaper. Invandrarverket har i kontakterna med massmedierna haft mycken glädje av reportageseminarier där man undervisat om de principer som tillämpas inom utlänningspolitiken. Jag skuUe gärna se atl herr Svensson i Malmö uppsökte invandrarverket och lät sig informera i några av de aktuella frågorna.

Man kan ha respekt för en del av engagemanget i herr Svenssons anförande, men när man hör honom svartmåla och missledande skildra utlänningspolitiken och när man läser hans motion, måste man säga att det förefaUer vara oförsynt av en riksdagsman, som har att delta i fastställande av arbetsförhållandena för ett ämbetsverk, att på det här sättet pådyvla det anklagelser.

Jag ber att få yrka bifaU till utskottets hemstäUan.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Ändring i utlänningslagen, m. m.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Ändring i utlänningslagen, m. m.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det senaste inlägget tvingar mig att gå in i en repUk. Det kanske också med den senaste talarens logik var mycket oförsynt av den parlamentariska undersökningskommissionen 1945 att komma med en så massiv kritik. Det finns ju ämbetsmän som tycker all varje form av kritik är oförsynt.

Vi skall återkomma liU den här debatten i vår. Nu skaU jag på grund av lidsbristen bara ta upp två ting som är klart felaktiga i det som den senaste talaren har anfört. För det första hade den brasilianske flykting som han åberopade, en herr Soarés Valenca, icke något uppehållstillstånd i Algeriet. Han hade för övrigt ett brev från algeriska ambassaden — som jag äger en kopia av - där det klart sades ut alt han icke kunde räkna på några som helst garantier för att han skulle få uppehålla sig där. Ändå föresvävade det ullänningsmyndighelerna att han skulle avvisas. Sedan visade del sig alt han hade tiUräckUgt med pengar för att kunna ställa ekonomiska garantier, så nu har han fått stanna.

För det andra vet den senaste ärade talaren mycket väl att trots talet i lagen om garanti för atl man inte skall utvisa till ett land, från vUket man sedan löper risk att utlämnas vidare, hålles det inte på den garantin i praxis. Ni har många gånger utvisat folk till NATO-staterna. Ni vet mycket väl alt de, bl. a. Frankrike, har utlämningsavtal med t. ex. Grekland.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Svensson i Malmö gör gäUande atl invandrarverket skulle ha utvisat en brasilianare utan att försäkra sig om att han inte skulle bli utsatt för poUtisk förföljelse i det land dit han kom. Jag säger bestämt att Algeriet hade gett honom full garanti för vistelse i det landet. Del går inte att göra gällande att han inte där skulle ha den rättstrygghet som han hade begärt.

För att en politisk flykting skall få asyl i Sverige gäller det att han skall vara i behov därav. Den som redan har fått fristad i etl annat land anses enligt praxis inte vara i behov av asyl. Principen att den stat dit flyktingen först kommit skall pröva asylfrågan är allmänt accepterad. Det innebär att det icke varit någon felaktig handläggning av denna fråga.

Jag ser gärna en diskussion om utlänningslagstiftningen och dess tiUämpning samt om precisering av dess regler. Men jag viU här komma med en varning för byråkralisering. Förändringar och förenkhngar bör inte ske på bekostnad av den relativt generösa praxis som man i dag tUlämpar då man inte gör en strikt flyktingprövning.

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! Det finns förvisso många lagar och bestämmelser i detta land som behöver överses och reformeras. Men att motivera ändringsförslag, som herr Svensson i Malmö här gjorde, med oförsynla angrepp på dem som är satta att tiUämpa och försöka att efter bästa förmåga handskas med dessa lagar och som inte har möjlighet all försvara sig i denna kammare tiUhör dess bättre ovanhgheterna vid riksdagens behandhng.

Herr Svensson i Malmö lyckades balansera på gränsen till del tillåtna. Jag förmodar att herr talmannen uppmärksamt lyssnade och var tveksam men lät del gå.

De som eventuellt - och till dem hör faktiskt jag - hade en viss förståelse för en del av de sakliga resonemangen i reservationen har berövats aU möjlighet alt på något sätt stödja en sådan tanke vid del här liUfäUet.

Nu skall jag inte gå in på sakfrågorna - det har herr Svensson i Eskilstuna gjort - men jag hoppas all vi vid ett bättre tiUfälle och med sakliga motiveringar skall kunna återkomma tUl de frågoi som här fordrar en närmare granskning och som det kanske är möjligt all rätta till. Men man vinner ingenting med alt i den här kammaren anfaUa tjänstemän som gör ett svårt jobb och försöker klara del på bästa möjliga sätt.

Jag ansluter mig till utskottels förslag.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Ändring i utlänningslagen, m. m.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Nu försiggår det etablerade samhäUets stora breda samling för alt försvara byråkratins oförvitlighet. Vi har ju sett hur det varit i del förflutna, och det finns ingen anledning all tro att del skulle vara så särdeles mycket bättre nu.

Låt mig bara påpeka en enda sak till sist. Det är bevisat att i en rad faU avhysning eUer utvisning har varit beslutad av ullänningsorganen. Men sedan har del uppstått en diskussion, en offentlig debatt om del rikliga i handläggningen av dessa ärenden. I ett flertal faU har del kunnat bevisas att utlänningsorganen tvingats ge efter för den offentliga diskussionen och för de påtryckningar som skett och erkänna att de har gjort fel. Det har inträffat i en rad fall, och detta visar klart och tydligt för det första att praxis är vacklande och för det andra alt del tydhgen finns folk som inte riktigt vet vad de gällande lagarna innebär eUer i varje fall tillämpar" dem på ett synnerligen gutlaperkaarlal sätt.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Jag vill bekänna atl det var påfrestande för utskottet när vi tog del av motionen 1555, och de känslor som vi hyste för den motionen speglas ju också i en mycket bestämd och ovanligt hård skrivning, som det har påpekats här av flera talare. Vi hade enhälligt -hela utskottet utom herr Svenssons i Malmö egen partikamrat - den bestämda uppfattningen, att här var det ett behov att klart säga ifrån alt vi lar avstånd från påståenden som framfördes i motionen.

Jag vill också erkänna att det var inte mindre påfrestande för tålamodet atl lyssna till hert Svenssons i Malmö onyanserade anförande. Del rann mig dock i minnet ett känt ord från Ordspråksboken i Gamla testamentet, där det står ungefär så, alt ett milt ord stiUar vrede. Jag försökte, när jag satt uppe i bänken, att länka ut del milda ordet, och det enda jag kunde finna var det som herr Svensson i Eskilstuna något snuddade vid när han sade att reservationen andas en helt annan inställning än motionen och herr Svenssons i Malmö anförande. Det tycker jag hedrar utskottsledamoten herr Lorentzon att han har försökt att balansera av den gälla ton som herr Svensson i Malmö har använt i det här ärendet. 3 Riksdagens protokoll 1971. Nr 152- 153

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Ändring i utlänningslagen, m. m.

Efter de anföranden som hållits finns det ingen anledning för mig att gå in i detaljer. Jag vill bara säga, eftersom herr Svensson i Malmö gång på gång använde ordet förbrytare, att lika litet som vi viU i svepande ordalag döma alla utlänningar, lika litet viU vi i generella formuleringar döma en svensk tjänstemannakår. Gång på gång ironiserade herr Svensson i Malmö över att vi i utskottet har slagit vakt om tjänstemannakåren. Jag vill säga tUl herr Svensson i Malmö alt vi har förtroende för den svenska tjänstemannakåren även på den här punkten.

Med instämmande i vad som tidigare har sagts här av herr Strindberg, herr Svensson i Eskilstuna och herr Hamrin ber jag, herr talman, att få yrka bifall tiU utskottets hemställan.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s):

Herr talman! Jag är fullt medveten om att i den diskussion som förekommer kring oUka ärenden kan det föras fram synpunkter som del kan vara anledning att ta hänsyn till. Men det är också ofta så när del gäller olika beslut som fattas, att de grundas på nya omständigheter som har kommit fram.

Jag skulle emeUertid vilja göra en slutreflexion här, och del är en reflexion som man ofta gör när man lyssnar liU herr Svensson i Malmö. Han har en samhällsfUosofi som går ut på att han ser det han kaUar del etablerade samhället som något fientligt tiU människorna. Han utgår från en annan ideologi än vi andra som verkar här, och då kan han för att stödja sin ideologi även här i kammaren utnyttja tillfället till agitation gentemot det etablerade samhället. Jag utgår från en demokratisk grundsyn, och jag ansåg det därför vara oförsynt av en riksdagsman att på detta sätt rikta ett angrepp mot invandrarverket och dess tjänstemän. Min demokratiska grundsyn säger mig att utlänningslagen, utlänningskungö-" relsen och propositionerna 142 och 158 år 1968 samt regeringens praxis och prejudicerande beslut måste forma invandrarverkets handhngs-mönster. Del är att förankra verksamheten hos folkstyret.

Jag upprepar alt jag tycker det är oförsynt av en medlem av denna kammare atl tala om.inhuman behandhng och administrativt godtycke, när en myndighet försöker leva upp liU statsmakternas intentioner och följa givna instruktioner.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Skulle det vara mindre demokratiskt atl försöka skydda de drabbade utlänningarna än att, som herr Svensson i Eskilstuna gör, försöka skydda ämbetsmännen? Det är väl inte demokratins huvudsakhga uppgift att skydda ämbetsmännen. Men del gör svensk flyktingpoUtik, sådan den framstår inte minst i den parlamentariska undersökningskommissionens rapport från 1945. Den rapporten ger klart belägg för tesen att där maklen finns, där finns ingen frihet. När en ämbetsman har makt över en underlägsen, diskriminerad människa som är försatt i ett läge där hon inte kan språket och inte känner till svenska rättsförhåUan-den, så är det inte bra, ty då finns det alltid frestelser att missbruka makten. Och den har missbrukats vid en rad tillfällen. Det har ni tvingats erkänna i så många fall, att jag tycker atl herr Svensson i Eskilstuna skuUe kunna erkänna att denna skarpa kritik är berättigad.

Herr SVENSSON i Eskilstuna (s);

Herr talman! Det var bra, herr Svensson i Malmö, att Ni angav den ideologiska skiljelinjen mellan Er och mig. Jag är för att använda den demokratiskt förankrade maklen som etl instrument för människoma, ett instrument för de Uberala principer gentemot utlänningar som riksdagen har uttalat sig för. Herr Svensson i Malmö utnyttjar sin position som riksdagsman till att förtala detta folkstyrets instrument. Där går skiljelinjen.

Nr 152

Fredagen den

I 7 december 1971

Lag om byggnadstillstånd m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna A och C

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaUer inrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 37 punkterna A och C röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herr Lorentzon.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Eriksson i Arvika begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 292

Nej - 13

Avstår — 3

Punkten B

Utskottets hemställan bifölls.

§ 6 Lag om byggnadstillstånd m. m.

Föredrogs inrikesutskottets betänkande nr 38 i anledning av Kungl, Maj;ts proposition med förslag tiU lag om byggnadstillstånd m, m. jämte motioner.

Kungl. Maj;t hade i propositionen 1971:177 (inrikesdepartementet) föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat förslag till lag om byggnadstillstånd m. m.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande: "I propositionen föreslås atl lagen (1963:268) om igångsättningstillstånd för byggnadsarbete skall ersättas med en lag om byggnadstiUstånd m. m. EnUgt den nuvarande lagen har Kungl. Maj:t fuUmakt att förordna att byggnadsarbete av visst slag inte får påbörjas utan tillstånd, om det

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Lag om byggnadstillstånd m. m.

råder allvarlig brist på arbetskraft inom byggnadsindustrin eller det föreligger annat avsevärt hinder för byggnadsverksamheten. Kungl. Maj:t har begagnat sig av fullmakten för att kräva tillstånd för uppförande uv bl. a. bensinstationer, bilverkstäder, parkeringshus, butiks-, kontors- och banklokaler, vissa kommunala byggnader, däribland sjukhus och ålderdomshem, bostadshus som uppförs ulan statliga län, vissa fritidshus, samlingslokaler, sporthallar och idrottsanläggningar. Fullmakten utlöper vid årsskiftet 1971-72. Enhgt det nya förslaget skall Kungl. Maj:t få fullmakt att förordna om byggnadstUlstånd, om det behövs för att begränsa byggnadsverksamheten med hänsyn tiU samhällsekonomiska förhållanden eller läget på arbetsmarknaden eller andra väsentliga allmänna intressen. Förordnandet skall kunna begränsas till att avse viss tid, visst slag av byggnadsarbete eller viss del av landet. Det föreslås atl fullmakten inte görs tidsbegränsad.

Den nuvarande lagen ger Kungl. Maj:l möjlighet att fordra igångsätt-ningslillstånd för visst byggnadsarbete även för säsonguljamning av sysselsättningen. Denna fullmakt utnyttjas inte f, n, men den föreslås bibehållen i den nya lagstiftningen,"

I detta sammanhang hade behandlats

motionen 1971:1633 av fröken Ljungberg (m) och herr Turesson (m), vari yrkats alt riksdagen vid behandlingen av proposition 1971:177 skuUe anta det vid propositionen fogade förslaget tiU lag om byggnadstillstånd m. m. med den ändringen atl 2 § och ikraflträdandebestämmelsen skulle erhålla av motionärerna föreslagen lydelse, innebärande att lagens giltighetstid skulle begränsas tiU den I januari 1974 och all den föreslagna fullmaktslagsliflningen ej skulle omfatta vissa i 2 § i lagförslaget angivna arbeten, såsom anläggande av kraft-, vatten- eller avloppsledning och gata samt

motionen 1971:1634 av hert Nilsson i Tvärålund m. fl. (c).

Utskottet hemställde

A. att riksdagen, såvitt angick ikraflträdandebestämmelsen i det
genom propositionen 1971 :177 framlagda förslaget till lag om byggnads
tillstånd m. m., med avslag på motionen 1971:1633 skulle anta proposi
tionens förslag,

B. att riksdagen — med avslag på motionen 1971:1633 i övrigt -
skulle anta lagförslaget i den mån det ej behandlats under A,

C. att motionen 1971:1634 inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herrar Nordgren (m) och Oskarson (m), som ansett atl utskottet under A bort hemställa,

alt riksdagen med förklaring atl det genom propositionen 1971:177 framlagda förslaget till lag om byggnadstillstånd m. m. inte i oförändrat skick kunnat antas och med bifall till motionen 1971:1633, såvitt angick ikraftträdandebestämmelsen, skulle anta nämnda bestämmelse i den lydelse som reservanterna föreslagit.

Herr OSKARSON (m):

Herr talman! I imikesutskottets betänkande nr 38 behandlas förslag till lag om byggnadstillstånd. Den nya lagen skaU ersätta 1963 års lag om igångsättningstillstånd. Denna gamla lag är en fullmaktslag, som är tidsbestämd och som utlöper vid årsskiftet 1971/1972. Den nya lagen som skall gälla från årsskiftet föreslås däremot bU permanent.

Den föreslagna lagen ingår i den flora av restriktioner och regleringar som jag skulle vilja kalla ett särmärke för svensk politik på byggandets område. De problem och besvär som denna reglermgspolitik har skapat för både myndigheter och medborgare är väl kända, och jag skaU inte närmare gå in på någon redogörelse iör detta. Byggregleringen är enhgt min uppfattning en krislidsföreteelse som inte hör hemma i normala samhällsekonomiska och arbetsmarknadspolitiska situationer. Och följaktligen bör sådana lagar avskaffas så snart förhållandena medger delta. Nu är dock läget sådant i dag, vilket vi också har framhållit i vår reservation, att vi inte ulan vidare kan avveckla byggregleringen utan måste bibehålla den under en övergångsperiod. Vi reservanter kan dock inte som utskottsmajoriteten gå med på att lagen nu görs permanent, utan vi föreslår atl lagen får en begränsad gUtighet på två år. Denna tid bör utnyttjas till en successiv avveckUng av den här regleringen.

Enligt vår uppfattning bör den styrning av byggnadsverksamheten som kan vara behövlig i vissa konjunkturlägen ske med hjälp av genereUa åtgärder. Strävan bör vara att komma ifrån den detaljerade fysiska reglering som har varit statsmakternas linje under flera år och som har ställt och ställer till mycket besvär och många bekymmer för de kommunala myndigheterna. Såsom Svenska kommunförbundet också framhåller i sitt remissvar över byggplaneringsutredningens belänkande -som ligger tiU grund för propositionen — förorsakar den hårda statliga regleringen ryckighet i den kommunia planeringen, som i sin lur medför icke acceptabla kommunalekonomiska effekter. Den administrativa belastningen pä de kommunia myndigheterna, med blanketter och uppgiftslämnande i det oändliga, bör heller inte glömmas i det här sammanhanget.

När den äldre lagen, som nu skall ersättas, togs av riksdagen föreslog utskottsmajorileten — som bestod av de borgerliga ledamöterna - att lagförslaget skulle avslås. Under debatten framfördes kompromissförslaget att man skuUe göra lagens giltighetstid begränsad. Denna kompromiss blev också riksdagens beslut. Vi har samma uppfattning nu som då och föreslår att riksdagen om två år får lov att ta ställning till om det vid den tidpunkten föreligger skäl för att göra en ytterligare förlängning av lagen.

När det gäller säsongutjämnande åtgärder, som lagen också är inriktad på, har vi byggarbetsnämnderna med representanter för lokala myndigheter, länsmyndigheter och arbetsmarknadens parter. Med den sammansättning som byggarbetsnämnderna har är dessa enligt vår uppfattning väl skickade att i samverkan med kommunala myndigheter och med länsarbetsnämnder och byggarbetsparter lösa dessa problem med säsong-utjämnande åtgärder på ett sådant sätt atl man tillvaralar intresset av ett rationeUt byggande i tekniskt hänseende och även på bästa sätt slår vakt om arbetstagarintressen. Anser man alt dessa byggarbetsnämnder bör få

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Lag om byggnadstillstånd m. m.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Lag om byggnadstillstånd m. m.

ökade befogenheter finns det möjligheter att lösa problemet genom att tilldela dem dessa, men då har man ändå bibehållit beslutandel på det regionala planet.

Med dessa få ord, herr talman, har jag velat motivera herr Nordgrens och min reservation till inrikesutskottets betänkande nr 38. Reservationen bygger på den principieUa uppfattningen att regleringar inte skaU tillgripas i andra situationer än när del är absolut nödvändigt och all regleringslagar endast bör gälla så länge de behövs. Därefter skall de omedelbart upphävas. Slutligen vill jag säga att denna uppfattning gäller för oss i alldeles särskilt hög grad när det är fråga om fullmaktslagar, sådana som den vi har all ta ställning liU i dag.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till reservationen.

I delta anförande instämde herr Nordgren (m).

Herr FRIDOLFSSON (s):

Herr talman! Enligt den nuvarande lagen om igängsättningstillstånd har Kungl. Maj;t fullmakt att förordna att byggnadsarbete av visst slag inte får påbörjas utan tiUstånd, om det råder allvarlig brist på arbetskraft mom byggnadsindustrin eUer det föreligger annat avsevärt hinder för byggnadsverksamheten.

Enhgt det nya förslaget skaU Kungl. Maj;t få fullmakt att förordna om byggnadstUlstånd, om det behövs för att begränsa byggnadsverksamheten med hänsyn tih samhällsekonomiska förhållanden eller läget på arbetsmarknaden eller andra väsentliga allmänna intressen. Förordnandet skaU kunna begränsas tiU att avse viss tid, visst slag av byggnadsarbete eUer viss del av landet. Det föresläs att fullmakten inte skall göras tidsbegränsad.

1 motionen 1633 från två ledamöter i moderata samlingspartiet framhålles alt lagen är en kristidsföreteelse, som ej hör hemma i vårt nuvarande samhälle. Motionärerna säger atl de helst hade velat helt avstyrka lagen men slutar med att tillstyrka densamma. De föreslår dock att den tidsbegränsas till den 31 december 1973.

Reservanterna anser i Ukhet med motionärerna att det inte finns behov av en lagstiftning om byggnadstillstånd men tiUstyrker ändå atl den föreslagna lagen skaU gälla till utgången av år 1973, dock med en helt annan motivering än motionärerna.

Utskottet instämmer helt i propositionens förslag samt anser alt byggnadsregleringen har en viktig roll i samhällsekonomin. Även om regleringen har sitt upphov i kristidsförhållanden har utvecklingen visat att det finns behov av detta medel i den ekonomiska pohtiken. Byggnadsregleringen har stor betydelse både som aUmänt konjunktur-pohtiskt medel och som arbetsmarknadspolitiskt medel. Den är säsong-utjämnande och har regionalpohtisk betydelse. Utskottet föreslåratt den föreslagna fullmaklslagen inte liU någon del görs tidsbegränsad, en uppfattning som för övrigt delas av samtliga remissinstanser.

Herr talman! Jag yrkar bifall till inrikesutskoltets hemställan på alla punkter.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Nordgren och Oskarson, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Oskarson begärt votering upplästes och godkändes följande volermgsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller inrikesutskottets hemställan i

betänkandet nr 38 punkten A röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herrar Nordgren och

Oskarson.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Oskarson begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 263

Nej - 34

Avstår — 2

Punkterna B och C

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Ändring i förmånsrättslagen, m. m.

§ 7 Ändring i förmånsrättslagen, m. m.

Föredrogs lagutskottets betänkande nr 26 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i förmånsrätlslagen (1970:979), m. m. jämte motion.

Genom en den 5 november 1971 dagtecknad proposition, nr 178, hade Kungl. Maj.t, under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUet över justitieärenden och lagrådets protokoll, föreslagit riksdagen att anta de vid propositionen fogade förslagen tiU

1. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),

2. lag om ändring i lagen (1971:494) om exekutiv försäljning av fast egendom,

3. lag om ändring i konkurslagen (1921:225),

4. lag om ändring i lagen (1970:741) om stathg lönegaranti vid konkurs,

5. lag om ändring i sjölagen (1891:35 s. 1).

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåU anfördes följande: "I propositionen föreslås en omkastning av företrädesordningen i konkurs så att inteckningar i fast egendom får företräde framför löne-och pensionsfordringar. Förslaget har möjliggjorts av den nyligen genomförda reformen med statUg lönegaranti vid konkurs. I samband härmed föreslås en höjnUig av del maximala beloppet för betalning enhgt den statliga lönegarantin. Delta utgör f. n. summan av fyra basbelopp

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Ändring i förmånsrättslagen, tn. m.

enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Det senast bestämda basbeloppet uppgår liU 6 900 kronor. Enligt förslaget skall beträffande lönefordringar och förfallna pensionsfordringar maximibeloppet utgöra summan av fem basbelopp och fordringar på framtida pension utgå utan någon beloppsbegränsning. Förstärkningen av löneskyddet antas inte behöva påverka lönegarantiavgiftens storlek inom överskådhg tid."

I detta sammanhang hade behandlats en med anledning av propositionen väckt motion 1971:1635 av herr Levin (fp), vari hemstäUts att riksdagen skulle som sin mening ge Kungl. Maj;t till känna vad som anförts i motionen.

I motionen framhölls atl fastighetsinteckningarnas ställning försvagades genom att riksdagen i maj 1971 antog lagen om anställningsskydd för vissa äldre arbetstagare. I lagen förlängdes uppsägningstiderna för dessa arbetstagare, vilket innebar att löneprivilegiet vid konkurs utvidgades. Motionären ansåg det nu rimhgt att staten avstod från att göra sina genom inträde i löneborgenärernas stäUe uppkomna fordringar gällande i konkurser, som påbörjats under tiden från nämnda lags ikraftträdande fram till förevarande lags ikraftträdande den 1 januari 1972, för den händelse kreditgivare eller borgensmän härigenom gjorde förluster som hade sin grund i utvidgningen av löneprivUegiet.

Utskottet hemställde

1. atl riksdagen skuUe anta de vid propositionen 1971:178 fogade lagförslagen,

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1635.

Herr LEVIN (fp);

Herr talman! Av lagutskottets betänkande nr 26 framgår att endast en motion har väckts. Ett enhäUigt utskott avstyrker bifaU. Det är synd, eftersom det är en förträfflig motion, i vilken jag har påvisat atl man på ett enkelt sätt skuUe kunna eliminera en orättvisa och en olägenhet som Kungl. Maj:ts proposition i själva verket har till syfte atl komma till rätta med.

Det står sålunda helt klart alt departementschefen och hans medarbetare efter ingående överväganden har funnit att fastighetsinteckningama måste skyddas med stark förmånsrätt med hänsyn till deras fundamentala ställning som säkerhet för lån och andra krediter. Tidigare har lönefordringar ansetts böra beredas en ännu bättre rättsstäUning, detta av uteslutande sociala skäl. Sedan emeUertid riksdagen beslutat införa en statlig lönegaranti, som nu ytterligare byggs ut och som finansieras av arbetsgivarna, har dessa sociala skäl för lönefordringarnas mycket privilegierade ställning bortfallit. Enbart därför anser sig nu Kungl. Maj;t kunna föreslå sådana lagändringar att den inbördes företrädesordningen kastas om. Det är bra; det tycker jag, och det tycker också utskottet.

Däremot tycker jag inte att det är bra att frånvaron av en övergångsbestämmelse kan komma att få en säkerligen inte avsedd effekt. Syftet med lagförslaget är ju atl stärka faslighetsinteckningarnas ställning, men effekten av lagen, sådan den nu har formulerats, kan i vissa faU

under en sexmånadersperiod bli den rakt motsatta.

Dä riksdagen i våras debatterade och fattade beslut om en lag om anställningsskydd för äldre arbetskraft, bortsåg vi nämligen från just den eventualitet som har föranlett mig att skriva motionen nr 1635.

Hela debatten gick ut på vilka följder en sådan lagstiftning kunde komma att få för arbetsgivare respektive de äldre löntagarna. Troligen funderade ingen vid det tillfäUet, då striden var ganska het, över vilka olägenheter som skuUe kunna drabba kreditgivarna, och det är väl helt naturligt att en sådan aspekt kom helt i bakgrunden. Men faktum är, att vi genom bifall till inrikesmuiisterns proposition som en inte avsedd bieffekt åstadkom en försvagning temporärt av fastighetsinteckningarnas ställning, medan alla är överens om del angelägna i att den i stället förstärks.

Den som inte närmare tänkt på detta problem eller den som kanske först nu över huvud taget observerar saken ställer då frågan: Hur kan motionären ha kommit tUl en sådan slutsats som han gjort? Saken ligger till på följande sätt.

Lagen om anställningsskydd trädde i kraft den 11 juni i år. De anställda tUlförsäkrades därmed en väsentligt förlängd uppsägningstid. För dem innebar detta med omedelbar verkan en mycket stor fördel inte minst från ekonomisk synpunkt. Men för kreditgivare förhåller del sig på motsatt sätt. En långivare som haft säkerhet i fastighetsinteckning kom med omedelbar verkan i ett sämre läge, eftersom staten, lönegaranlen, automatiskt inträdde i löntagarens ställe, om garantin tagits i anspråk, och därmed kunde i konkurs bevaka en större lönefordran än kreditgivaren rimhgen haft anledning alt räkna med vid del liUfäUe, kanske flera år tidigare, då han lånade ut pengarna.

Det kan enligt mitt förmenande inte vara rimligt och inte något samhällsintresse att en kreditgivare på just detta sätt skall tUlfogas förluster som ligger över den nivå han har haft anledning att räkna med som en risk. Mitt förslag i motionen är därför att staten skall avstå från att göra sådana fordringar gällande på panthavarens bekostnad som uppkommit genom att staten inträtt i löntagarnas ställe. Det är ju precis vad staten kommer alt göra fr. o. m. den 1 januari, då den lag träder i kraft som vi skall införa om några minuter. Jag kan inte förstå alt man skall diskriminera de kreditgivare som konfronterats med detta problem under perioden 11/6-31/12 1971.

Jag finner utskottets yttrande ganska märkligt. Man säger egentligen bara två saker;

1. Det saknas utredning om i vilken mån den av mig beskrivna situationen lett till förluster, och det kan bara vara fråga om enstaka fall.

2. Att skapa särskilda regler för dessa få fall är inte befogat.

Det är naturiigtvis riktigt att detta inte är någon särskilt vanlig företeelse. Men, herr talman, det är väl ändå inget utslag av rättvisa alt med hänvisning till den ringa frekvensen kallt avvisa ett så rimligt krav som bara innebär att riksdagen skaU skydda dem, som på grund av en lagändring, som vi nu på regeringens eget förslag håller på att korrigera, kommit i en situation, som de inte kunde förutse då krediten gavs. Vid utlåningstUlfället torde vederbörande bara haft anledning att räkna med

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Ändring i förmäns-rättslägen, m. m.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Ändring iförmäns-rättslagen, m. m.

en prioriterad lönefordran uppgående till ungefär en tredjedel av den som uppstod den 11 juni.

En så cynisk attityd från utskottets sida kan jag inte förstå och inte giUa, och jag yrkar därför bifall tUl motionen 1635.

Herr SVEDBERG (s);

Herr talman! I propositionen nr 178 som vi behandlar föreslås som herr Levin sade den ändringen i förmånsrättslagen att vid konkurs inteckningar i fastighet skaU gälla före löne- och pensionsfordringar. När lagen om statlig lönegaranti vid konkurs infördes den 1 januari i år, skapades möjlighet alt börja aktuahsera den här reformen. Den stathga utfästelsen gällde först maximalt summan av tre basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Den 11 juni i år ökades garantin tiU fyra basbelopp, vilket herr Levin nämnde. Det skedde i samband med atl lagen om anstäUningsskydd för äldre arbetstagare trädde i kraft. I och med den nu föreslagna ändringen i förmånsrättslagen ökar den statliga lönegarantin till summan av fem basbelopp. Vidare får fordringar på framtida pension tiUgodoses utan någon beloppsbegränsning.

Herr Levin anför nu att i och med att lagen om anställningsskydd för äldre arbetstagare kom till ökade förlustriskerna för inteckningshavarna i företagskonkurserna, enär uppsägningstiderna förlängdes för dessa äldre arbetstagare. Herr Levin menar därför att de långivare som drabbats av extra förluster efter det anställningsskyddslagen trädde i kraft den 11 juni och intill utgången av delta år - då den nu föreslagna ograverade förmånsrätten för inteckningar genomförs - dessa långivare skall kompenseras för detta på så sätt atl staten inte gör sin regressrätt gällande för denna del av den utbetalade lönegarantin.

Att det för kreditinstituten och andra långivare skulle uppstå ett något ökat risktagande efter den 11 juni, diskuterades väl knappast vid den nämnda lagens tillkomst. Utskottet tycker inte heller atl det nu skulle vara nödvändigt med den återbäring herr Levin föreslår. Genom de ökade löneinkomsterna torde för övrigt risktagandet för långivarna ha växt successivt år för år, varför den 11 juni knappast kan sägas vara någon klart markerad mUstolpe.

Har löneprivilegiet varit tiU nackdel tidigare för inteckningshavarna, bhr det så mycket bättre för dem efter den 1 januari nästa år, då deras rätt i detta hänseende blir ograverad. Man kan väl säga alt det ena får kompensera det andra, även om det i en del faU inte blU samma kreditinstitut som drabbas av det ofördelaktiga i det nuvarande systemet och som får skörda frukterna av den nya förmånsrättsordningen.

Herr Levm tyckte att hans motion var förträfflig och att utskottets betänkande var märkUgt. Vi har nog i utskottet tyckt att det fanns vissa märkUga drag även i motionen. Det är därför utskottet har intagit sin ståndpunkt. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottels förslag.

Herr LEVIN (fp);

Herr talman! Det var ju synd att inte utskottets värderade ordförande talade om vad det var utskottet funnit så märkligt i motionen. Det framgår inte vare sig av ordförandens inlägg i debatten eller av utskottets skrivning.

Del är ju, herr talman, genom de förlängda uppsägningstiderna som de prioriterade lönefordringarna i konkurs har vuxit så mycket. Det har en kreditgivare inte haft anledning att räkna med tidigare. Propositionen säger också mycket riktigt på s. 20 all möjlighet tiU bedömning av risken vid tillfället för kreditgivningen eller då fordran uppstår måste tillmätas avgörande betydelse och att borgenären därvid har alt utgå från den lagstiftning som gäller.

Låt mig i detta sammanhang säga att det ingalunda aUlid är fråga om ett kreditinstitut. Det kan vara fråga om enskilda personer, som här drabbas mycket hårt.

Det påpekas vidare i propositionen att förlusterna i det enskilda fallet kan bli mycket betydande. Såvitt jag kan finna talar detta klart till förmån för tanken på sådana regler att staten kan ta hänsyn tiU de kreditgivare som under denna korta parenlesperiod blivit lidande till följd av att riksdagen i våras helt enkelt förbisåg den effekt, eller rättare sagt bieffekt, som lagen om ökat anställningsskydd medförde för den kategori om vilken jag talat.

Jag viU påpeka, herr talman, att sådana faU har förekommit. Det inträffade ett i augusti nere i Småland. I den konkursen gick del iUa för en borgensman som trots innehav av fastighetsinteckningar led allvarlig ekonomisk skada på grund av atl lönekraven blev så stora efter införandet av lagen om anstäUningsskydd. Den personen hade dessutom engagerat sig i syfte att rekonstruera företaget, vilket nu visade sig omöjligt av det nämnda skälet. En bidragande orsak var för övrigt att banken — en sparbank - som var involverad, ansåg det omöjligt alt ens diskutera lånefrågan, eftersom det enligt bankledningen skulle vara omöjligt att uppfylla banklagens krav. En av konsekvenserna blev att arbetarna gick arbetslösa alldeles för länge och kanske i onödan.

Herr talman! Vår uppgift är ju alt vara rättvisa. Utskottet är inte rättvist just nu. Jag vidhåller därför mitt yrkande om bifaU liU motionen.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Ä ndring i förmäns-rättslägen, m. m.

Herr SVEDBERG (s):

Herr talman! Även om herr Levin kan påvisa något enstaka faU då anställningsskyddet har verkat ogynnsamt för inteckningshavare, så tycker vi att herr Levin överdimensionerar problemet. Förutsättningen för alt en sådan särskild förlust skaU uppstå för dem som har inteckningar är ju i första hand att företaget skaU ha ägt fastighet. Vidare skall förelaget ha haft äldre arbetskraft anstäUd. Är det så alt dessa äldre arbetstagare kan få arbete under den sexmånadersperiod som det här gäller, skall häremot svarande avräkning göras på den garanterade lönen. Vissa arbetstagargrupper, i varje fall vissa tjänstemän, har ju även tidigare i sina avtal några månaders uppsägningstid garanterad, och det krymper ytterligare den ökade förlustrisken för långivarna under det här sista halvåret.

Det är dessa synpunkter som utskottet i stort sett har byggt sitt ställningslagande på.

Vi tycker inte att denna fråga har så stor räckvidd, eftersom förhållandena i sådana här faU från och med nästa års början blir mycket fördelaktigare för kreditinstituten och övriga långivare.

Nr 152 Herr LEVIN (fp):

Fredagen den 1''"'' talman! Det är naturligtvis rikligt, som utskottets ordförande

17 december 1971 säger, alt förutsättningen är att det är fråga om ett förelag som äger en

-------------------- faslighet och att man har äldre arbetskraft anstäUd. Detta är i och för sig

Lag om bestämning helt korrekt.

m. m.

av volym och vikt, j. err talman, de som här drabbas, gör det orättvist - det är

endast delta jag har velat påpeka. Och jag anser atl vi har haft möjlighet att skapa rättvisa även åt dem som under denna korta parentetiska period på grund av lagändringen har hamnat i ett avsevärt sämre läge.

Herr SVEDBERG (s):

Herr talman! Vi i utskottet anser att del måste mobihseras ganska mycket av byråkrati för atl reda ut sädana här konkurser under den mellantid som det gäller. Alltför mycket arbete skulle behöva presteras för atl nä de resultat som motionären åsyftar.

Herr LEVIN (fp):

Herr talman! EnUgt min bedömning är rättvisa viktigare än byråkrati.

Herr SVEDBERG (s):

Herr talman! Även rättvisan måste graderas ibland.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1635, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

§ 8 Föredrogs lagutskottels betänkanden:

Nr 27 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition med förslag till lag om ändring i jordabalken, m. m.

Nr 28 angående uppskov med behandlingen av vissa ärenden.

Kammaren biföU vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 9 Lag om bestämning av volym och vikt, m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 49 i anledning av proposition med förslag tiU lag om bestämning av volym och vikt, m. m. jämte motioner.

I propositionen 1971:164 (finansdepartementet) hade Kungl. Maj:t
föreslagit riksdagen alt
44 dels anta förslag till lag om bestämning av volym och vikt.

dels

1. besluta atl de uppgifter som f. n. ankom på avdelningen för mått och vikt hos mynt- och justeringsverket skulle överföras tiU statens provningsanstalt den I juli 1972,

2. godkänna den omorganisation i övrigt av justeringsväsendet som förordats i propositionen.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"Propositionen grundar sig på det av utredningen om metrologiska enheter (UME) avgivna betänkandet (SOU 1971 ;1 8) Mått och vUct.

I propositionen föreslås en lag om bestämning av volym och vikt i stället för nuvarande lag om mått och vikt.

Syftet med den föreslagna lagen är främst att tiUgodose konsumenternas behov av skydd mot oriktig mätning och vägning. Färdigförpackade varor föreslås bli kontrollerade genom stickprovsundersökningar av offentlig myndighet. Vågar och volymmätningsredskap som används i detaljhandeln vid uppmätning av andra varor än sådana som säljs i färdigförpackat skick skall i överensstämmelse med nu gällande bestämmelser vara justerade. 1 livsmedelsbutiker skall vidare finnas särskilda justerade vågar för köparens kontroll av varor. Mätning och vägning på andra områden än i detaljhandeln behöver enligt förslaget inte ske med justerade redskap. Möjlighet till justering eller annan bestämning av redskapen skall dock finnas. För redskap som används i offentlig verksamhet föresläs att bestämmelser om justering i mån av behov meddelas i administrativ ordning.

Propositionens förslag innebär att lagen om bestämning av volym och vikt skall träda i kraft den 1 juli 1973. Ledningen av justeringsväsendet och de uppgifter som ankommer på avdelningen för mått och vikt hos mynt- och justeringsverkel föreslås bli överförda till statens provnings-anstalt den 1 juli 1972."

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1971 :1 594 av herr Boo m. fl. (c),

motionen 1971:1595 av herr Brundin m. fl. (m), vari hemställts alt riksdagen skulle besluta

alt kravet på obligatorisk justering bibehölls även för de distributionsled som inte utgjorde detaljhandelsled samt

alt ge Kungl. Maj;t till känna vad i övrigt anförts i motionen,

motionen 1971:1596 av herrar Hylländer (fp) och Levin (fp), vari hemställts

att riksdagen skuUe besluta att obligatorisk justering skulle gälla för redskap för bestämning av vikt och volym vid förpackningen av färdigförpackade varor, vilka avsetls att i obrutet skick distribueras tiU konsumenten,

att riksdagen skulle besluta alt de förpackningar, som skulle användas, beträffande storlek och utseende skulle nära ansluta till utseendet och storleken respektive mängden av den förpackade varan,

motionen 1971:1597 av herr Ringaby m. fl. (m, c),

motionen 1971 ;1 598 av herr Romanus (fp), vari hemställts

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Lag om bestämning av volym och vikt, m. m.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Lag om bestämning av volym och vikt, m. m.

1. att riksdagen skuUe besluta att obligatorisk justering av vågar och volymmätningsinstrument infördes i förpackningsledet och vid handel mellan näringsidkare,

2. alt vederbörande utskott skulle utarbeta erforderlig lagtext,

3. alt riksdagen skulle uttala att förslag snarast borde framläggas angående offenthg kontroll av vissa andra mätare, såsom gas-, vatten- och elmätare, taxametrar och telemätare, samt

den vid riksdagens början väckta motionen 1971:1083 av fru Mogård (m).

Utskottet hemställde

1. att riksdagen med avslag på motionen I 971:1 597, i vad avsåg avslag på propositionens lagförslag och hemställan om förnyad prövning av frågan, skulle anta det i propositionen 1971:164 framlagda förslaget tih lag om bestämning av volym och vikt,

2. att riksdagen skulle avslå motionerna 1971:1596 och 1971:1598 i vad avsåg obhgatorisk justering av redskap som använts i förpackningsledet,

3. att riksdagen skulle avslå motionerna 1971:1595 och 1971:1598 i vad avsåg obligatorisk justering av redskap som använts i handeln meUan näringsidkare,

4. atl riksdagen skulle avslå motionen 1971:1594 i vad avsåg utredning beträffande kostnader för slickprovskontroU av färdigförpackade varor,

5. att riksdagen skulle avslå motionerna 1971:1594 och 1971:1595 i vad avsåg ersättning för kostnader för stickprovskontroll av färdigförpackade varor,

6. att riksdagen skulle avslå motionen 1971 ;l 598 i vad avsåg offentlig kontroll av vissa mätare,

7. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1596 i vad avsåg konsumentförpackningars utformning,

8. att riksdagen skulle avslå motionen 1 971 ;1083 om kundvågar,

9. att riksdagen skulle avslå motionen 1971 :l 595 i övrigt,

10. atl riksdagen med bifaU i övrigt till propositionen 1971:164 och
med avslag på motionen 1 971 :1 597 i vad avsåg avslag på propositionen i
ifrågavarande del

a) beslutade alt de uppgifter som f. n. ankom på avdelningen för mått och vikt hos mynt- och justeringsverket skulle överföras till statens provningsanstalt den 1 juli 1972,

b) godkände den omorganisation i övrigt av jusleringsväsendet som förordals i propositionen.

Reservationer hade avgivits

1. av herr Rydén (fp), som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna 1971:1595, 1971:1596 och

1971 :l 598, samtliga i ifrågavarande del, hos Kungl. Maj:t hemstäUde om förslag liU lagstiftning avseende justeringsplikt för redskap som skulle användas i förpackningsledet,

2. av herr Rydén (fp), som ansett atl utskottet under 3 bort
hemställa.

all riksdagen i anledning av motionerna 1971:1595 i ifrågavarande del och 1971:1598 i ifrågavarande del hos Kungl. Maj:t hemställde om förslag till lagstiftning avseende justeringspUkl för redskap som skulle användas i handeln mellan näringsidkare,

3. av herr Rydén (fp), som ansett atl utskottet under 6 bort hemställa,

atl riksdagen i anledning av motionen 1971:1598 i ifrågavarande del som sin mening gav Kungl. Maj;t tiU känna vad reservanten anfört rörande utredning och förslag om kontroll av vissa mätare.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Lag om bestämning av volym och vikt, m. m.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Detta lagförslag innebär otvivelaktigt en förbättring av konsumentskyddet på ett viktigt område, som också varit mycket uppmärksammat under senare år, nämligen alt de färdigförpackade varorna kommer all kontrolleras ute i handeln.

På ett par punkter anser jag att konsumentskyddet borde ytterligare förstärkas. Jag har därför i en motion föreslagit att man skuUe bibehålla kravet på obhgatorisk justering av mätningsredskapen i förpackningsledet. Jag ser detta som en komplettering av del stickprovsförfarande, som skall förekomma i detaljhandelsledet. En obhgatorisk justering bör ge konsumenterna ytterligare säkerhet om att de vikluppgifter som är angivna på t. ex. förpackningar är riktiga.

Jag föreslår också att man i handeln meUan närmgsidkare behåller reglerna om justerade mätredskap. Del är ofta så i handeln mellan näringsidkare — precis som det är mellan detaljhandel och konsument — alt den ena parten i någon mening är något svagare än den andra. Då kan skyddet vara värdefullt. Dessutom bhr det, som påpekats i en del remissyttranden, troligen så att de flesta kommer att vilja ha justerade mätinstrument. Då är merarbetet med en obligatorisk justering inte så betydande.

Det är, som jag nämnt, ett konsumentönskemål, men del är också givetvis ett önskemål för detaljhandeln. Det framgår av att t. ex. SHIO har tillstyrkt ändringsförslagen i sitt remissyttrande över det utredningsbetänkande, som ligger tiU grund för propositionen.

I motionen föreslår jag vidare att riksdagen nu skall uttala, atl regeringen bör framlägga förslag om obligatorisk justering även av vissa andra mätare, t. ex. gas- och valtenmätare, elmätare, taxametrar, telemätare osv. Det sägs visserligen i propositionen att dessa frågor är under utredning, men enligt min uppfattning är det mycket angelägna frågor, och därför bör riksdagen genom ett uttalande beställa lagförslag. Del har på senare tid inträffat en del på området, som har oroat aUmänheten just när det gäller tiUlron tiU mätare, t. ex. parkeringsmätare och mätare av telefonsamtal.

I tre reservationer tih utskollsbetänkandet av herr Rydén har motionsförslagen tagils upp. Han föreslår att riksdagen skall i stort sett bifaUa motion skrå ven. Jag skall be alt få yrka bifaU till nämnda tre reservationer.

Herr talman! Jag står här upptagen på talarlistan för ett tio mmuters anförande. Jag hoppas genom detta korta inlägg i någon mån ha gottgjorl

Nr 152 eventuella försyndelser i tidsavseende tidigare under veckan.

Fredagen den

17 december 1971 ""r RINGABY (m):

-------------------- Herr talman! Vi lever i en demokrati och i ett rättssamhälle, även om

Lag om bestämning jgj pj jg senaste åren varit en del tråkiga tendenser vad beträffar
av volym och vikt, rättssäkerheten. Men, i aUa fall, vi har ett rättssamhälle, herr talman. I etl
'"• '"• sådant får man också finna sig i alt ha kontroll, normer och regler för atl

allt skaU fungera och för att den enskilda individen skall ha ett skydd så långt det går på olika områden. Vi måste t. ex. göra hållfasthetsprov på ohka material för atl våra byggnader och broar skall vara säkra. Vi måste ha säkerhelsnormer att arbeta efter för att allmänheten skaU kunna lita på att de varor de köper eller använder skall vara riktiga och säkra. Vi accepterar det aUa och är beredda all betala vad det kostar.

Som ett led i detta system har vi t. ex. i likhet med praktiskt taget alla jämförbara länder en obligatorisk skyldighet för aUa, som använder metrologiska redskap i sin affärsrörelse, att de skall regelbundet kontrollera och justera dessa redskap. Man har ansett att alla konsumenter skall vara någorlunda säkra på att den vara de köper håUer den vikt eller volym som de betalar för. Delta gäller i dag på alla nivåer mellan olika affärsidkare, mellan detaljhandeln och grossisten, mellan aUmänheten och privata och statliga företag.

Nu skall man aUtså frångå denna princip. Enligt proposition 164, som bygger på en tremannautredning - tre jurister, vad jag kan förstå - skall bara detaljhandeln ha skyldighet att hålla justerade redskap med hänsyn tUl konsumentintresset. De stora företagen, tillverkarna, grossisterna, förpackningsindustrin, importörerna och liknande skall inte behöva ha justerade metrologiska redskap till skydd för detaljhandeln, och staten skall också befrias från denna skyldighet.

Det är svårt att förstå varför t. ex. charkuteristen skall åläggas att hålla justerade vågar men inte Slakteriförbundet, som levererar köttet till charkuteristen. Och ändå säger Slakteriförbundet, som skulle slippa plikten enligt del nya lagförslaget, att det gärna viU ha den. Det tar hellre obligatorisk justering än den frivilliga man talar om.

Inte heller finns det bärande motiv för alt exempelvis SJ inte skall behöva ha kontrollerade vågar medan en vanlig järnhandlare skaU ha det.

Varför gör man nu dessa inskränkningar i kontroll- och justeringsplikten av metrologiska redskap? Ja, utskottsmajoriteten skriver i första meningen av betänkandet: "I propositionen konstaleras att de nuvarande lagreglerna om mått och vikt liU följd av ändrade konsumtionsvanor och den fortlöpande strukturomvandlingen inom handeln inte fyller de krav som bör stäUas på en rationeUt utformad lagstiftning."

Hert talman! Man tycker att utskottet nästan borde kräva en skärpt lagstiftning på detta område efter att ha skrivit denna mening. Men utskottet går aUtså med på atl slopa justeringspliklen näringsidkare emellan och för det allmänna och bara bibehålla den i detaljhandeln.

I stället förordar man nu en form av stickprov som varken
propositionen eUer utskottet kan precisera innebörden av. Ingen vet vad
delta kostar eller hur det skall ske eller vem som skall göra stickproven —
48 det är magnifikt.

Ulskottsmajoriteten säger också, och här citerar utskottet den Nr 152 utredning som har sysslat med dessa frågor; "Strukturomvandlingen inom Fredagen den detaljhandeln har dock fört med sig att försäljningen av färdigförpackade I7de-eniber 1971

varor ökat kraftigt." Och man fortsätter med all mått-och viktlagstift- — - — - -

ningen härigenom har salts ur spel. Lagom bestämning

Enligt min åsikt, herr talman, har utvecklingen mot automatiska av volym och vikt, förpackningsmaskiner och teknisk apparatur ökat behovet av kontroll '"■ '"■ och jusleringsplikt som en säkerhetsåtgärd för detaljhandeln och konsumenterna gentemot grossister, importörer, förpackningsindustri m. fl.

På s. 6 gör utskottet i likhet med propositionen ett uttalande som är ganska obegripligt: "En omfattande justeringsplikt skulle enligt UME kunna bli ett hinder för nödvändiga och önskvärda rationaliseringar inom företagen och i vissa fall även komma att onödigt fördyra varan."

Ingen gör några som helst försök atl motivera detta påstående. Alla vet att kostnaderna för justeringsplikten är mycket låga, det rör sig om promille av omsättningen, och ingen vet heller vad de stickprovundersökningar som man föreslår kommer att kosta. Om de skall ha någon effekt, måste de bli minst lika dyrbara.

Hur skall kontroll hindra rationaliseringar inom handeln? Har den obligatoriska kontrollbesiktningen av bilar hindrat rationaliseringsverksamheten i bilindustrin eller bilhandeln? Har den nuvarande allmänna justeringspliklen hindrat handelns rationalisering? Påståendet ropar på förklaringar.

Herr talman! Denna lagändring har departementschefen med rätta ansett viktig, och därför haren ovanligt stor mängd remissinstanser hörts — jag tror det rör sig om ett femtiotal. Frapperande i denna fråga är att så många remissinstanser varit kritiska mot ändringarna av nuvarande justeringsplikt. En rad sakkunniga och mycket tunga remissinstanser vill ha kvar justeringspliklen i alla affärsleden, inte bara i detaljhandeln.

I motionen 1597 har jag och några medmotionärer krävt alt propositionen 164 skall avslås och överarbetas för att behålla nuvarande system, eventuellt med nödvändiga modifikationer.

Vi har även pekat på det olämpliga i att undantaga staten från justeringspliklen. Hur blir det, ärade kammarledamöter, med vågarna t. ex. som polisen använder till atl kontrollera alt lastbilarna inte åker med övervikt på vägarna? Dessa vågars riktighet får inte ifrågasättas, eftersom de ligger till grund för domstolsbeslut. Nu kontrolleras de i Eskilstuna. Vad sker med dem enligt det nya lagförslaget i framtiden? Skall de helt lämnas därhän?

Men mina moderata vänner i det hårt arbetstyngda näringsutskottet har inte hakat på de tankegångar som jag har utvecklat i motionen, och därför får jag hänvisa till reservationerna I och 2 av den lejonhjärtade men ensamme reservanten herr Rydén. Jag yrkar bifall till dessa reservationer. Jag yrkar även bifall till reservationen 3, som tar upp ett mycket viktigt problem.

Slutligen, herr talman, jag hade tio minuter på mig. men herr
Romanus har faktiskt givit mig etl par minuter till och eftersom jag inte
har tyngt kammaren tidigare i år, skall jag ta de två minuterna i anspråk
för att göra ett ytterligare påpekande. I alla sammanhang brukar vi tala 49

4 Riksdagens protokoll 1971. Nr 152-153

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Lag om bestämning av volym och vikt, m. m.

om önskvärdheten av att ha en lagstiftning som så långt som möjhgt harmoniserar med andra jämförbara länders, i synnerhet med våra nordiska grannländers. Får jag på den punkten bara citera vad Skånes handelskammare säger: "Genomförandet av det av utredningen föreslagna kontrollsystemet skuUe innebära att vårt land lämnar den ordning som upprätthåUes i det övriga Europa och beträffande justeringen går sin egen väg, något som också innebär att Sverige ställer sig utanför vad som på detta område gälleri de övriga nordiska länderna."

Herr talman, jag yrkar aUtså bifall tiU de tre reservationerna.

HerrHYLTANDER(fp);

Herr talman! Även om man kan hålla med om myckel av vad herr Ringaby sade, kan man ju göra en liten stillsam reflexion, att vi kanske borde ha en justerad tidsmätare med anledning av de där diskussionerna om Gabriel Romanus' övertid.

Låt mig med anledning av motionen 1596 bara helt kort få ge departementschefen, propositionsförfattaren och även utskottet en blomma — i varje faU propositionsförfattaren - för all man har slopat justering av längdmått som har varit en htet löjeväckande historia under långa tider.

Däremot vill jag i anslutning tiU motionen säga alt detta att slopa kontrollen av färdigförpackade varor i förpackningsledet måste vara en åtgärd som är helt vid sidan av vad man skuUe önska. På s. 49 i propositionen säger departementschefen beträffande den detaljen: "För egen del viU jag framhålla att det vid handel meUan näringsidkare måste anses höra tiU god affärssed atl använda redskap varigenom garanteras att köparen erhåller den avtalade varumängden. För parterna torde del vidare i de flesta faU vara angelägel att vid reklamation om brist i godset kunna anföra att mätning av detta skett med justerade redskap."

Detta departementschefens uttalande om god affärssed skuUe med precis samma motivering och samma tyngd kunna utsträckas till hela detaljhandelsledet, i varje faU tiU den seriösa detaljhandeln där medlemmarna är anslutna till Sveriges köpmannaförbund och lUcnande. Det finns inte någon anledning att ifrågasätta god affärssed där liksom ej heUer mellan de oUka leden i distributionskedjan. Men i ett läge där vi går mot aUtmer färdigförpackade varor och där man kan säga att nästan bortåt 100 procent av vad som säljs i detaljhandeln utom färskvarorna är färdigförpackat, tycker jag att det helt enkelt vore etl renlighetskravatt ha justeringsplikt även för den som förpackar varorna, kanske specieUt för de firmor som importerar utländska varor vUka i viss mån kan vara förpackade utrikes.

Jag vill hänvisa tUl att Sveriges köpmannaförbunds remissvar på denna punkt är klart och entydigt. Man har självfallet ingenting emot justeringspUkl för detaljhandeln såsom etl alibi gentemot kunderna, men det är även här bestämt utsagt atl justeringsplikten skaU gälla också förpackningsledet.

Beträffande den andra delen av motionen där det talas om att förpackningarna skall överensstämma med innehållet så påstår utskottet överst på s. 7 att motionärens önskemål härmed tUlgodosetts, varför

utskottet anser sig kunna avstyrka molionsyrkandet. Ja, det är en from förhoppning att det skall vara tiUgodoselt. Men vi får väl se! Det har förekommit många faU där det varit kanske en tredjedel luft i förpackningar. Kan utskottet vara förvissat om att vi slipper sådant i fortsättningen, så skulle jag inte vara ledsen för den saken. Det är det önskemålet som jag har velat tillgodose. Det Ugger i både konsumentens och distributörens intresse alt vi får förpackningar som motsvarar innehållet såväl beträffande vikt som kvalitet och utseende. Herr talman! Jag yrkar bifall tUl reservationen.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Lag om bestämning av volym och vikt, m. m.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Den nya lagen om volym och vUcl som skall ersätta den gamla lagen om mått och vikt är bl. a. föranledd av de ändrade konsumtionsvanorna och den fortlöpande strukturomvandling som pågår Utet varstans, bl. a. också inom handeln. Strukturomvandlingen inom detaljhandeln har också kommit att medföra att en överväldigande del av de varor som säljs tiUhandahålles i färdigförpackat skick. Vi vet beträffande dagligvarorna att omkring 90 procent av varusortimentet numera är färdigförpackat. Det är mot denna bakgrund som vi skall se förslagen i denna proposition.

I propositionen föreslås därför att en särskUd kvantitetskontroll införs i fråga om färdigförpackade varor. EnUgl den nya lagen skall denna kontroU ske genom stickprov hos tillverkare, importörer, förpackare, grossister och detaljister. Som påtalats här har man i propositionen inte helt utvecklat frågan i vilken utsträckning en stickprovskontroll kommer alt bedrivas osv., men vi vet att man håller på att förbereda ett konsumentverk, och vi vet också atl riksdagen har beslutat inrätta ett statens livsmedelsverk. Vi har anledning räkna med att när dessa organ finner sm form, blir det på dessa institutioner och organisationer som man kommer att lägga denna kontroU.

Kostnadssidan är ju inte heUer, som det påtalats härav tidigare talare, klart redovisad i propositionen, men vi har i utskottets betänkande sagt att vi helt självklart förutsätter alt Kungl. Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på denna fråga. Att den kommer att få en förnuftig lönsing har vi aU anledning att förvänta.

Kontrollen av de förpackningsmaskiner som numera förekommer i stor utsträckning skulle enligt utredningen — den s. k. UME, som propositionen i allt väsentligt bygger på - komma att medföra stora kostnader för både det aUmänna och industrins innehavare. En obligatorisk kontroll i detta led skuUe medföra stora svårigheter. Därför har utredningen som sagt avvisat den tanken, och det har man också gjort i propositionen.

Det kommer att vara möjligt för handelsidkare och andra atl på friviUig väg låta justera sina redskap. Det som varit obligatoriskt blir aUtså friviUigt. Vi menar att i den utsträckning som företagarna anser det nödvändigt för att kunna garantera vikten i förpackningar som de skaU sälja kommer de naturligtvis att på friviUighetens väg låta justera vikterna.

Utskottsmajoriteten delar i viss mån motionärernas uppfattning att det är angeläget att också de mätare som man har talat om — gas-, valten-

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Lag om bestämning av volym och vikt, m. m.

och elmätare, taxametrar och telemätare etc. — blir föremål för översyn. Men vi tycker inte att det finns anledning att av Kungl. Maj:t begära en utredning härom eftersom det i propositionen sägs atl de frågorna ses över. Vi har således anledning räkna med atl saken kommer all uppmärksammas och att motionärernas önskemål blir tillgodosedda.

Herr Hylländer tog upp frågan om att varuförpackningarna i utseende och storlek skaU motsvara vad som finns i dem. Vi har där hänvisat till bestämmelserna i lagen om otillbörlig marknadsföring. Vi menar, herr Hyltander, att de ger tillräcklig garanti för att ingenting otillbörligt kommer att försiggå; vi har redan lagregler som ger oss möjlighet att ingripa om någonting skulle vara ojust.

Jag nöjer mig med dessa ord och yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr RINGABY (m):

Herr talman! Herr Bengtsson i Landskrona sade att del skuUe föra med sig stora kostnader atl behålla justeringsplikten. Jag har påtalat att i dagens läge rör det sig om en promiUe av omsättningen. Det är den billigaste kontroll vi kan tänka oss. Även om kontrollverksamheten utökas till atl omfatta de nya komplicerade förpackningsmaskinerna skulle kostnaderna bli mycket små. Men herr Bengtsson har inte kunnat visa vad stickprovsundersökningarna skulle kosta - det har ingen kunnat göra. Det har inte sagts någonting om hur man skaU göra dem, vem som skall göra dem eller omfattningen av dem.

Herr HYLTANDER (fp);

Herr talman! Det är just detta med god affärssed mellan de ohka distributionsleden i handeln som har åberopats i diskussionen och som är motiveringen till att man inte viU föreslå obligatorisk justering. 1 mitt anförande påpekade jag att med den praxis som råder och de förhållanden som finns kan man anföra precis samma motivering för ett slopande av hela justeringstvånget även i detaljhandeln. Eftersom herr Bengtsson i Landskrona har sagt ungefär samma sak i sitt inlägg vill jag direkt fråga utskottets talesman om han tror att det är större risk för felmätning och felvägning i detaljhandeln än i förpackningsledet. Detta bestrider nämligen jag.

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Till herr Ringaby vill jag bara säga att den utredning som har sysslat med de här sakerna ju har kommit fram till — och del är dess bedömning som propositionen bygger på - att en kontroll skulle komma atl medföra stora kostnader för det allmänna och hindra handelns och industrins rationaliseringsslrävanden. Det är alltså mot denna bakgrund som utredningen har avvisat en fortsatt kontroll. Kungl. Maj.ts propo.si-lion bygger på vad utredningen har sagt, och från utskottets sida har vi ingen anledning att betvivla att de här uppgifterna är riktiga.

Herr Hyltander kommer tillbaka till resonemanget om varuförpackningarna och varans storlek. Jag vill bara hänvisa till vad jag sade tidigare, nämhgen atl vi har lagen om otiUbörlig marknadsföring. Jag tror inte alt det finns någon anledning misstänka att vi inte med den lagens hjälp skall

kunna komma tUl rätta med den risk för otillbörlig marknadsföring som enligt herr Hyltander kan finnas i de här sammanhangen.

Herr RINGABY (m) kort genmäle;

Herr talman! Den här utredningen, UME, har ju också sagt atl en kontroll av vågar och vikter inom näringslivet skuUe hindra rationahseringen i handeln. Det är ett helt orimligt påstående. Ingen har kunnat bevisa alt det förhåller sig på det sättet. Det är självklart att en kontroU av metrologiska redskap inte kan hindra utvecklingen i och för sig.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Lag om bestämning av volym och vikt, tn. m.

Herr HYLTANDER (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag tror a(t de som hört på debatten kan verifiera att vi har talat vid sidan av varandra, herr Bengtsson i Landskrona och jag, i de senaste inläggen. I min replik sade jag inte någonting om att förpackningarna skaU redovisa innehållet. Vad jag berörde var del förhållandet att man både i propositionen och i utskottsbetänkandet tycks ha förutsatt god affärssed när det gäller de olika distributionsleden, men när del gäller detaljhandeln kräver man obligatorisk justering. Min fråga gällde om det enligt utskotlstalesmannens mening finns större risk för att man skulle väga och mäta fel i detaljhandeln än i distributionsledet dessförinnan, speciellt i förpackningsledet. Den allra största delen av det sortiment som säljs i dag - det är vi tydligen överens om - är ju färdigförpackade varor, 90 procent nämnde herr Bengtsson, ochjagtiUät mig att, med undantag för färskvarorna, gä upp i nästan 100 procent.

Min fråga gällde alliså om det är större risk för all det skulle råka bli felmätning och felvägning i detaljhandeln än i förpackningsledet. Men om man kan svara att det inte är större risk här, varför har man inte då gått in för atl slopa kontroUen helt och hållet? Det skuUe ju vara mest rationellt, och biUigast också.

Herr CLARKSON (m):

Herr talman! Eftersom min partikamrat herr Ringaby var besviken över värt ställningstagande i utskottet i denna fråga, vUl jag gärna säga ett par ord till vårt försvar.

Även vi var tveksamma, det är riktigt. Men vad den nya bestämmelsen ger, det är en möjlighet för konsumenterna all verkligen kontrollera att de gör ett korrekt köp, dvs. all de får den mängd som de betalar för. Alt utsträcka kontrollen tUl mellanleden i handeln är av flera skäl onödigt, bl. a. därför att det inom handeln träffas avtal om köp och försäljningar. Det är då självklart atl man på båda hållen kontrollerar varandra så atl det inte sker några felleveranser i fråga om kvantitet eller kvalitet.

Dessutom är det ogörligt för livsmedelsindustrin och förpackningsindustrin att låta sina - ofta mycket komplicerade — förpackningsmaskiner utsättas för en kontroll av den typ man vUl ha införd. Vi skulle få en dyrbar byråkratisk organisation som verkligen skuUe både fördyra och komplicera! Den skulle kanske medföra atl vi fick låta utbilda speciella fackmän för kontroU av förpackningsindustrins mycket komplicerade maskiner, och det skulle, herr Ringaby, bli mycket kostsamt. Jag kan inte se hur det skulle bU praktiskt göriigt. Vi skuUe skaffa oss kostnader på

Nr 152 halsen, och vi skulle bygga upp etl nytt byråkratiskt verk för en kontroU

Fredagen den °™ °'' '8 Utså inte är nödvändig. Del finns en självkontroU här

17 december 1971 ''" '"te skall förakta.

Lag om bestämning av volym och vikt, m. m.

Herr RINGABY (m):

Herr talman! Jag har ingen anledning att polemisera mot den förträfflige herr Clarkson från Skåne. Det är riktigt alt konsumentintresset skaU skyddas, men jag finner ingen som helst anledning att ta bort det skydd som småföretagarna haft gentemot de stora företagarna, vilket man de facto här har gjort.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av herr Rydén, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Romanus begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaUer näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 49 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Rydén.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Romanus begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 235

Nej - 59

Avstår — 3

Punkten 3

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Rydén, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 4 och 5

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 6

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 3 av herr Rydén, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkterna 7-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

§ 10 Lag om handel med ädelmetallarbeten Nr 152

Fredagen den
Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 50 i anledning av proposi- . 17 j u 1071

tion med förslag tUl lag om handel med ädelmetaUarbeten jämte motion.-----------

Lag om handel med

Herr NORDGREN (m): ädelmetallarbeten

Herr talman! Det föreliggande ulskottsbetänkandet tiUstyrker enhälUgt Kungl. Maj.ts proposition nr 165 med förslag om atl den obUgatoris-ka kontrollslämplingen av ädelmetaUarbeten skaU upphöra den I juh 1973.

Redan på 1750-lalel beslöt dåvarande förutseende riksdag att införa viss kvalitetsgaranti — varudeklaration - på guld och silver bl. a. för att konsumenterna, som själva inte kan konlroUera äktheten av dessa varor, skulle erhålla viss garanti och säkerhet vid inköp av dessa metaller.

Nu för tiden är såväl statens konsumenlråd som konsumenterna själva mycket angelägna om att så många varor som möjligt skaU varudeklareras — men i föreliggande utskottsbetänkande föreslås borttagande av kontrollen (varudeklarationen) på de för kunden mest svårkontroUerade varorna. Etl borttagande av den obligatoriska kontrollstämplingen innebär starkt försämrad service och säkerhet för konsumenterna vid köp av ädelmetaUarbeten. Många exempel härpå kan dras fram från länder som inte har obligatorisk kontroU. TiU sådana länder skickar vårt myntverk årUgen tillbaka flera tusen ädelmetaUvaror som inte håller angiven finhalt. För kontroU får myntverket även in många förgyUda mässingsarmband med stämplar som ger sken av atl garantera 18 karats guldvara.

Sådana falsarier gaUras nu effektivt ul av den obligatoriska kontroUen. Om föreslagen lag träder i kraft blir följden att hknande snedvridning av branschen kan komma att ske även här i Sverige.

Den föreslagna lagen, baserad på borttagande av obligatorisk kontroU-stämpling, remissbehandlades i somras av guldsmedsbranschens organisationer, och de var då positiva tiU lagändringen. Under hösten har emellertid kriminalpolisen i Stockholm vid razzior som utförts över hela landet i intimt samarbete med myntverkets personal kommit på så graverande saker att branschorganisationerna helt har ändrat ståndpunkt. Del har skett under den tid näringsutskottet behandlat såväl propositionen som herr Anderssons i Örebro och min motion. Jag beklagar djupt att polismyndigheten inte förrän helt nyligen bhvit varse storleken av den iUegala handeln med ädelmetaUarbeten även här i Sverige, så att utskottels ärade ledamöter kunnat få del av denna rapport, innan utskottet tagit slutgiltig ställning. Stora kvantiteter häleriguld utbjuds tiU avsevärt lägre pris än det officieUa. Varor av häleriguldet kan inte kontroUstämplas i vanlig ordning, eftersom föreskriven redovisning av lagligen inköpt och hos myntverket kontroUslämplal guld i så fall inte kommer all stämma.

Den som tillverkar varor av häleriguld stämplar dessa varor med falska
kontroUstämplar för att kunna sälja varorna på den svenska marknaden.
De falska stämplarna gör att polisen och kontroUmyndigheten relativt
lätt kan spåra sådan verksamhet. 55

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Ändring i lotteriförordningen, m. m.

Den föreslagna lagens genomförande försvårar avsevärt polisens uppgift att skydda allmänheten från falska varor. Den medför följaktligen;

1. Stor osäkerhet för konsumenten

2. Avsevärda skatteförluster för staten

3. Ökad illojal konkurrens för laglydiga yrkesutövare

Herr talman! Det kunde vara myckel mera att tillägga, men jag skaU inte göra det nu. Med stöd av vad jag här kortfattat framfört skulle jag helst vilja yrka återremiss på utskottets belänkande, men då detta i nuvarande läge och sista riksdagsdagen för sessionen inte är tekniskt möjhgt anhåller jag om att få återkomma med motion i ärendet vid nästa års riksdag.

I detta anförande instämde herrar Åkerhnd (m), Söderström (m). Antonsson (c), Andersson i Örebro (fp) och Eriksson i Bäckmora (c), fru Jonäng (c), herr Nilsson i Agnas (m) samt fru Lewén-Eliasson (s).

Herr BENGTSSON i Landskrona (s):

Herr talman! Eftersom herr Nordgren inte ställde något yrkande kan jag fatta mig mycket kort.

I utskottet har vi naturligtvis inte kunnat ta hänsyn till någonting som inte varit känt för oss, och om nya omständigheter nu har framkommit — som herr Nordgren gör gällande - delar jag hans uppfattning atl vi till nästa år genom motioner eller på annat sätt får aktualisera denna fråga och då på nytt ställa den under riksdagens prövning.

Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 11 Ändring i lotteriförordningen, m. m.

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 52 i anledning av proposition med förslag tUl lag om ändring i lotteriförordningen (1939:207), m, m,, jämte motioner.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp);

Herr talman! Detta näringsutskottets betänkande är bra, och utskottets hemställan är utomordentligt viktig. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Föredrogs näringsutskottets belänkande nr 55 i anledning av proposition angående utgifter på tiUäggsstat 1 till rUcsstaten för budget-

året 1971/72 i vad avser industridepartementets verksamhetsområde. Kammaren biföll vad utskottet i detta betänkande hemställt.

§ 13 Ändring i ölförsäljningsförordningen

Föredrogs skatteutskottets belänkande nr 69 i anledning av Kungl. Maj;ls proposition med förslag till lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1 961:1 59) jämte motioner.

Kammaren biföll utskottets hemställan att ärendet skulle företas tUl avgörande efter endast en bordläggning.

Herr MAGNUSSON i Nennesholm (c):

Herr talman! Med anledning av propositionen 159 har jag väckt en motion, nr 1607. där jag i första hand har yrkat att mellanölsförsäljning skall få ske endast i systembutikerna. Men jag hade ett andrahandsyrkan-de, för den händelse detta inte vann riksdagens bifall, nämhgen alt försäljningen av öl från fast försäljningsställe bara skulle få ske meUan kl. 8 och kl. 20 vardagar, dvs. att riksdagen skuUe avslå förslaget i propositionen om möjligheter för kommunen atl ge dispens — kommunstyrelsen eller annan nämnd i kommunen föreslogs nämligen få möjlighet att ge dispens för utökad försäljningstid. Nu när affärstidslagen helt skall slopas, kan kommunerna få en hel mängd ansökningar om utökad ölförsäljning, dels efter kl. 20 på vardagar, dels på söndagar och helgdagar, inte minst därför alt en sådan försäljning ökar omsättningen och kanske kan bidra till att täcka de ökade kostnader som affärsinnehavaren får för det utökade öppethållandet.

Jag har inte, herr talman, tänkt ställa något annat yrkande än om bifall till utskottets hemställan; vi skall ju, om vi får tro utskottet, behandla detta ärende vid nästa års riksdag. Men jag vill ändå någon minut ta kammarens tid i anspråk för att beröra den kommunala dispensen.

Innan jag väckte min motion hade jag kontakt med en hel del kommunala förtroendemän av olika samhällsåskådningar, och de sade enstämmigt alt de betackade sig för denna dispensmöjlighet. Del är inte en form av kommunal självstyrelse vi därmed får; vi blir helt beroende av vad våra grannkommuner bestämmer om öppethållandet, sade de. Ger en grannkommun dispens för öppethållande till kl. 22 på vardagar eller under söndagar och helgdagar, blir vi i vår kommun, sade dessa kommunalmän, tvingade att följa efter när sådana ansökningar inkommer.

Jag skulle därför redan nu vilja uttala förhoppningen att man i propositionen, om vi nu får en sådan nästa år, föreslår ett borttagande av denna kommunala dispensgivning och fastställer tiden på sådant sätt att kommunerna inte behöver ha dispensmöjlighet.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

Nr 152

Fredagen den

I 7 december 1971

Ändring i ölförsäljningsförordningen

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Krigsmaterielexport m. m.

§ 14 Föredrogs utrikesutskottets betänkanden:

Nr 19 i anledning av skrivelse från Nordiska rådels svenska delegation rörande rådets 19 ;e session i Köpenhamn den 13 —18 februari 1971

Nr 20 i anledning av dels Kungl. Maj;ls skrivelse med redogörelse för verksamheten inom Europarådels ministerkommitté under år 1970, dels skrivelse från den svenska parlamentariska delegationen hos Europarådets rådgivande församling med redogörelse för församlingssessionerna under år 1970

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 15 Krigsmaterielexport m. m.

Herr FÖRSTE VICE TALMANNEN yttrade:

Utrikesutskottets betänkande nr 21 och näringsutskottets betänkande nr 54 föredrages och debatteras i ett sammanhang och yrkanden beträffande båda dessa betänkanden framställes under den gemensamma överläggningen.

Härefter föredrogs utrikesutskottets betänkande nr 21 i anledning av Kungl. Maj;ts proposition angående krigsmaterielexport jämte motioner samt närmgsulskottets betänkande nr 54 i anledning av motion angående krigsmaterieUndustrin.

Utrikesutskottets betänkande nr 21

Genom propositionen 1971:146, dagtecknad den 22 oktober 1971, beredde Kungl. Maj;t riksdagen tUlfälle att avge yttrande över vad i propositionen anförts om riktlinjer för krigsmaterielexport.

I propositionen redovisades gällande riktlinjer för svensk krigsmaterielexport, krigsmaterielexportutredningens betänkande samt remissyttrandena över detta. Departementschefen framlade några allmänna överväganden samt nya riktlinjer som avsågs gälla för krigsmaterielexporten. Dessutom redovisades departementschefens synpunkter på frågan om en rådgivande nämnd för krigsmaterielexportärenden samt frågan om lämpligheten av ändringar i den nuvarande förteckningen över krigsmateriel.

I detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971:1568 av herr Björk i Göteborg (s), vari hemställts atl vederbörande utskott vid behandhngen av propositionen 1971:146 skuUe beakta i motionen anförda synpunkter,

dels motionen 1971:1582 av herr Bergqvist m. fl. (s), vari hemstäUts att riksdagen uttalade att även en icke rältsUgt bindande resolution från FNs säkerhetsråd skulle betraktas som ett ovillkorligt exporthmder, vUket omedelbart stoppade all utförsel av krigsmateriel och reservdelar, samt att reservdelsleveranser och krigsmaterielutförsel i övrigt inte under

några omständigheter skulle ske till stat, som på grund av deklarerade avsikter eUer rådande politiska förhållanden kunde antas använda materielen för att undertrycka mänskliga rättigheter som angavs i FN-stadgan,

dels motionen 1971:1583 av fröken Eliasson och herr Andersson i Nybro (c), vari hemställts atl riksdagen vid sin behandling av Kungl. Maj:ts proposition 146 skuUe uttala att vid överväganden om huruvida krigsmaterielexport skuUe beviljas samma bedömningsgrund borde gälla för defensiv materiel som för krigsmateriel i övrigt,

dels motionen 1971:1584 av herr Hermansson i Stockholm m.fl. (vpk) vari, såvitt nu var i fråga, föreslagils att riksdagen i anledning av propositionen 146 hos regeringen skulle hemstäUa om förslag angående generellt förbud mot export av krigsmateriel,

dels motionen 1971:1585 av herr Oskarson (m), vari hemstäUts all riksdagen vid behandlmg av propositionen 1971:146 skuUe i skrivelse till Kungl. Maj;t anhålla atl de synpunkter som framförts i motionen skulle vinna beaktande vid tUlämpningen av licensgivning för svensk export av krigsmateriel.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Krigsmaterielexport m. m.

Utskottet hemställde att riksdagen

1. skuUe avslå motionen 1971:1584, såvitt angick genereUt förbud mot export av krigsmateriel,

2. som sin mening gav Kungl. Maj;t tiU känna vad utskottet anfört med anlednmg av motionerna 1971:1568, 1971:1582, 1971:1583 och 1971:1585,

3. godkände i propositionen förordade riktlinjer för svensk export av krigsmateriel.

Näringsutskottets betänkande nr 54

I motionen 1971:1584 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk), vUken väckts i anledning av propositionen 1971:146 angående krigsmaterielexport, hade hemställts att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle anhålla om

1. åtgärder i syfte att överföra krigsmalerielproduktionen tiU civil
produktion,

2. förslag angående genereUt förbud mot export av krigsmateriel och atl samtidigt eventuell överkapacitet som ett exportförbud skuUe medföra snarast utnyttjades för civil produktion,

3. förslag om förstatligande av krigsmaterieUndustrin.

Motionen hade hänvisats tUl utrikesutskottet såvitt den avsåg förbud mot export av krigsmateriel och i övrigt tiU näringsulskoltet, som hemstäUde

att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1584 såvitt här vari fråga.

Reservation hade avgivits av herr Svensson i Malmö (vpk), som ansett

Nr 152 att utskottet bort hemställa.

Fredaeen den " riksdagen med bifall till motionen 1 97 1 :l 584, såvitt här vari fråga,

1 7 december 1971 ° Kungl. Maj :t skulle anhålla om

-------------------- 1, förslag om förstatligande av krigsmalenelindustrin,

Krigsmateriele.x- 2. åtgärder i syfte att överföra krigsmaierielproduklion till civil

port m. m. produktion.

Herr ISRAELSSON (vpk):

Herr talman! I utrikesutskottets betänkande nr 21 heter del atl Kungl, Maj:t vill "bereda riksdagen tillfälle atl avge yttrande över vad i propositionen anförts om riktlinjer för krigsmaterielexport".

Företrädare för vänsterpartiet kommunisterna har i motionen 1584 sökt ge sm syn på hithörande frågor. Har man den grundläggande inställningen att Sverige skall mUitärt försvaras i händelse av angrepp utifrån, vilket rimligen måste ske med vapen i hand, tvingas man ocksä ta ställning till det svenska försvarets försörjning med vapen. Nästa avgörande och grundläggande fråga, som har stor betydelse då det gäller alt bedöma vapenförsörjningen, är del svenska försvarets struktur. Alla de överväganden som görs i propositionen tycks utgå frän ett försvar av i stort sett den sammansättning som vi nu har. Ett bibehållande av ett dylikt försvar, som i allt väsentligt utgör en kopia av stormakternas militärapparater, kräver enorma kostnader för alltmer komplicerade vapensystem, som det redan i dag ler sig svårt för en småstat atl utveckla och tillverka,

I motionen 1584 ställer vi våra yrkanden från helt andra grundläggande utgångspunkter. Vi anser nämligen att det bör gå att organisera ett defensivt försvar till betydligt lägre kostnader och med en beväpning som väsentligen skulle kunna tillverkas inom landet. Sä som vi anfört i motionen är vi av den meningen att handeln med krigsmateriel inte kan kopplas ifrån frågan om produktion av dylik materiel eller från försvarsfrågan i dess helhet. I detta sammanhang ställer vi på nytt den sedan länge resta frågan om att staten skall överta all produktion av krigsmateriel. Vid såväl 1966 som 1968 års riksdagar har motioner väckts, som utförligt motiverar kravet på förstatligande av krigsmateriel-industrin,

Sverige har, i förhällande till sin storlek, en betydande krigsmateriel-industri. Huvudparten av denna industri är nu privatägd, 1 många företag är den militära produktionen sammanflätad med civil produktion. Frän socialistisk utgångspunkt finns motiv för att de avgörande produktionsmedlen skall ligga i allmän ägo, 1 fråga om produktion av krigsmateriel tillkommer det specieUa motivet att göra slut på del ödesdigra spel som privata vapenfabrikanter och vapenhandlare kan driva med folkens liv och öden. Även personer och grupper som inte haft en socialistisk samhällsuppfattning har kunnat ansluta sig till detta krav.

Motiven för förstatligande av krigsmaterieUndustrin har inte försvagats
under senare tid, ulan de har i stället vunnit i styrka. Detta samman
hänger med den väldiga miUtära upprustning som skett, Krigsmateriel-
industrin och mUilariseringen har kommit att spela en allt större roll i
60 många länders Uv, De påverkar inte endast näringslivet utan också

vetenskapen, staten och det politiska livet. Tillverkning av krigsmateriel Nr 152

ger privata förelag vinster som i många fall är betydande, Fredaeen den

Bland de organisationer som krävt ett förstatligande av krigsmateriel- |-y (jg,jeniber 1971

industrin kan nämnas De förenade förbunden inom LO, som numera ---------

delvis uppgått i Fabriksarbetareförbundet, som organiserar etl betydande Krigsmaterielex-
antal arbetare inom denna industri, port m. m.

I propositionen 146 år 1971 konstaterar deparlemenlschefen alt det kan bli svårt för Sverige med sina begränsade resurser att följa med den tekniska utvecklingen i fråga om krigsmateriel. Det kan i framtiden bli nödvändigt att uppta samarbete med förelag i andra länder. Departementschefen anser atl i sädana fall förutsattes en myckel restriktiv prövning av samarbetspartner. Det förutsätts även att regeringen skall ha full insyn i den svenska samarbelspartnerns verksamhet. Nödvändigheten av en sådan insyn talar ocksä för att krigsmalerielproduktionen skall ligga i samhällets ägo.

Så som anförs i reservationen till näringsutskottets betänkande nr 54 har det internationella rustningskapitalet starka positioner även i Sverige, vilka innebär en förbindelse med NATO-intressena och ger utländska intressen direkt insyn när det gäller teknisk utrustning samt praktiska och strategiska principer inom svenskt militärväseende. Också detta skäl talar för rustningsindustrins överförande i samhällets händer.

Även om ett förstatligande inte löser rustningsprobleniatikens grundläggande ekonomiska och politiska frågor, kan det vara etl sätt att öka den politiska uppmärksamheten gentemot rustningsindustrin, all försvåra utländska intressens direkta insyn i svenska militära förhållanden och att vålla det internationella rustningskapitalet avbräck.

I näringsutskottets skrivning anförs det att krigsmaterieUndustrin inte låter sig avgränsas som en industribransch bland andra och att produktionen av krigsmateriel i många fall är nära sammankopplad med civil produktion. Utskottet finner det också oklart, om motionärerna med sitt yrkande avser ett fullständigt förstatligande av de företag som tillverkar krigsmateriel.

Från socialistiska utgångspunkter är vi givetvis för överförande av alla avgörande produktionsmedel i folkets händer, vilket inte är liktydigt med förstatligande med nuvarande samhällsstruktur. 1 detta konkreta fall yrkar vi pä förstatligande, och yrkandet går ut på att alla de industrier som har krigsmateriel som ett väsentligt inslag i sin produktion skall förstatligas i sin helhet.

Jag skall nu övergå tiU att säga några ord om yrkandet i motionen 1584, som behandlas i utrikesutskottets betänkande nr 21 och där vi kräver genereUt förbud mot export av krigsmateriel.

Utrikesutskottet bifaller departementschefens förslag till riktlinjer för svensk export av krigsmateriel. Det innebär i stort sett att allt förblir som hittills med vissa preciseringar, om man undantar s. k. defensiv materiel för vilken man anser sig kunna medge lättnader vad gäller export.

I motiveringen i vår motion har vi påtalat atl del inte tycks möta
några hinder alt exportera krigsmateriel till reaktionära regimer, så länge
dessa stater kan hälla folket under kontroll och därför officiellt inte är
indragna i någon konflikt. 61

Nr 152 I riktlinjerna ingår att krigsmaterielexport även i fortsättningen skall

p . j kunna ske till NATO-länder samtidigt som vapenaffärer med den andra

17 H 'p hp 1Q71 stormaktsalliansen i vår världsdel ej tycks förekomma. Man kan fråga sig

--------------------- om detta är helt förenligt med vår stäUning som neutral stat. En aktiv

Krigsmaterielex- marknadsföring från svenska krigsmaterieliillverkare på den internationel-

port m. m. la marknaden, som från dessa företags synpunkt ler sig naturlig och

nödvändig, kan uppenbarligen våUa svårigheter för den svenska neutrali-tetspohliken.

I såväl Kungl. Maj:ts proposition nr 146 som i utrikesutskottets betänkande tas frågan om samarbelsavlal med krigsmaterielindustrier i andra länder upp. Det förutsattes här att valet av samarbetspartner får en restriktiv prövning. Om ett sådant samarbetsavtal har upprättats, får inga andra hinder läggas för krigsmaterielexport till del land där den utländska partnern finns än de ovillkorliga. Ser man till den hittiUsvarande utvecklingen med betydande inflytande här i landet för multinationella förelag med anknytning tiU den militära teknologin, finns det grundad anlednmg anta, att utländska samarbetspartner kommer att väljas inom industrieUt utvecklade NATO-länder. Kan detta slå i god överensstämmelse med Sveriges ställning som neutralt land?

I propositionen och belänkandet övervägs också vilka som skall tillåtas uppträda som köpare av vapen i Sverige. Departementschefen kommer fram till alt endast etablerade av Sverige erkända stater skall kunna uppträda som köpare. Vi har i motionen 1584 motiverat en annan syn. Vi anser att varje vapenexport innesluter ett element av inblandning i mottagarlandels inre angelägenheter, eftersom den sätter mUitära maktmedel i händerna på den härskande klassen i detta land. Vi anser därför alt om export i fortsättningen skall förekomma i fråga om krigsmateriel, skall export också tUl nationella befrielserörelser kunna övervägas.

Vi har i motionen, som tidigare nämnts, krävt etl generellt förbud som skall gälla i fråga om krigsmaterielexport. Det är också viktigt att observera alt delta vårt krav är försett med vissa vUlkor. Uppenbarligen skuUe ett genereUt exportförbud för krigsmateriel få effekter på sysselsättningen inom berörda industrier. Visserligen är exporten obetydUg jämfört med landels totala export, men vid vissa enskilda företag — där produktionen av krigsmateriel utgör en väsentlig del av tiUverkningen — kan den sysselsällningsmässiga effekten av ett exportförbud bU betydande. Detta har också uttalats av länsstyrelsen i Örebro län i samband med remissbehandlingen av krigsmaterielexportutredningens betänkande. Liknande synpunkter anförs av arbetsmarknadsstyrelsen.

Vi kräver i motionen åtgärder från statsmakternas sida i syfte atl överföra krigsmalerielproduktionen tiU civU produktion. Detta krav kan komma att få relevans även om krigsmaterielexporten kommer all fortsätta i enlighet med regeringens förslag. Del finns nämligen tecken som tyder på en nedgång i fråga om de svenska beställningarna på krigsmateriel.

Dessa problem har jag tagit upp i en interpellation tiU industriminis
tern. Den kommer enUgt uppgift att besvaras under januari, då
försvarsutredningens betänkande föreUgger.
62 Tyvärt visar näringsulskoltet i sin skrivning ingen förståelse för

behovet av en planering från statsmakternas sida, syftande till alt skapa civila sysselsättningar i stället för krympande militära. Det hänvisas bara tUl den berörda industrins egen beredskap. Jag anser all denna inställning är helt orealistisk för de företag där produktionen av krigsmateriel utgör en väsentlig del. Del är ett krav att de anställda kan beredas sysselsättning i de förelag där de nu verkar och då med meningsfulla civila produktionsuppgifter.

De stora omställningar som följer med en kraftig nedgång i produktionen av krigsmateriel kan inte lösas genom företagens egen beredskap. Del är nödvändigt att staten, som ju har ansvaret för landets försvar och försvarsmaktens försörjning med vapen, också tar ansvaret för meningsfull sysselsättning till de människor som kan komma att ställas ulan arbete då avsättningen för krigsmateriel minskar.

Herr talman! Jag vill beträffande utrikesulskotlets betänkande nr 21 yrka bifall tiU motionen 1584 såvitt där är fråga, och jag vUl dessutom beträffande näringsutskottets betänkande nr 54 yrka bifall tUl reservationen av herr Svensson i Malmö.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Krigsmaterielexport m. m.

Herr RASK (s):

Herr talman! Näringsulskoltet har haft att behandla två av yrkandena i kommunistmolionen 1584. För ett bifaU lUl dessa båda punkter har utskoltsrepresentanten herr Svensson i Malmö reserverat sig, och till denna reservation yrkade nu herr Israelsson bifall.

I herr Svenssons i Malmö reservation förs ett resonemang om förstathgande av krigsmaterieUndustrin. Till detta och till herr Israelssons anförande skuUe jag vilja säga följande.

För det första har vi redan en statlig industri som tillverkar krigsmateriel, nämligen förenade fabriksverken. För det andra har vi en offentlig kontroll och ett offentligt inflytande över krigsmaterieltillverk-ningen av ganska omfattande slag. Del fordras tillstånd av Kungl. Maj;l för sådan tillverkning dels enligt liUverkningsförordningen, dels enUgt tUlverkningskungörelsen.

I sitt betänkande redovisar utskottet alt under 1970 hade 125 företag tUlstånd för tillverkning av krigsmateriel och att 80 av dessa bedrev sådan tillverkning. NaturUgt nog varierar produktionsvolymen mellan dessa. Troligen är Bofors, SAAB och Hägglund & Söner de största. Men vid alla dessa 80 förelag bedrivs till stor del även civil produktion.

Är det de 125, de 80 eller är det de 3 nämnda företagen som motionärerna vill att staten skall köpa upp? Ett förstatligande av endast de delar i företagen som ägnas ål krigsmaierielproduklion är ju ogenomförbart. Motionen 1584 är, som utskottet också anfört, ganska oklar på just denna punkt.

I sitt tidigare anförande sade herr Israelsson, att ett förstathgande skulle gälla just de företag, som till väsentlig del sysslar med krigsmaierielproduklion. Av detta yttrande drar jag den slutsatsen att motionärerna enbart är ute efter atl förstatliga Bofors.

Får jag gå litet tillbaka och säga något om statens kontroU av och inflytande hos de företag som har Kungl. Maj:ts tillstånd att i sin produktion framställa även krigsmateriel. Det gäller alltså de 125

Nr 152 företagen. Den direkta kontrollen utövas av krigsmaterielinspektionen

F pdn p den inom handelsdepartementet. Enligt gällande tillverkningsförordning skall

1 7 rl ber I 971 " tUlverkare av krigsmateriel till kontrollmyndigheten enligt närmare

-------------------- föreskrifter avlämna en på tro och heder grundad deklaration rörande

Krigsmaterielex- bedriven tillverkning av krigsmateriel. Vidare är tillverkaren skyldig att

port m. m. hålla sina handelsböcker tillgängliga för kontrollmyndigheten. Därutöver

åligger det tUlverkaren att för tillsyn bereda myndigheten tillträde lUl den fabrik där krigsmaterieltillverkning sker. Likaså måste tillverkaren alltid lämna av myndigheten begärda upplysningar angående beställningar, tUlverkningen och med den sammanhängade förhållanden.

TiU detta skulle jag dessutom vilja lägga att tUlstånd alltid meddelas "tills vidare". När skäl föreligger kan delta tillstånd återkallas.

Eftersom det inte finns mer än en enda köpare av krigsmateriel i landet, kan näppeligen en tillverkare ha något intresse - åtminstone vinstintresse - av atl tillverka annan krigsmateriel än den som med statligt gUlande kan säljas. Jag tror därför med hänsyn till dels vad jag anfört både när del gäller kontroll och insyn, dels all vi redan har elt statligt förelag på delta område, att ett tillstyrkande av kommunist-motionen i enlighet med herr Jörn Svenssons reservation - åtminstone för tillfället — är en överloppsgärning,

I motionen 1584 sägs också rent ut atl motionärerna inte har några illusioner om atl ett förstatligande är liktydigt med socialism.

Klokt nog berör inte reservanterna punkten 1 i motionens kläm. Utskottet framhåller härvidlag att krigsmalerielproduktionen i Sverige i första hand är betingad av och utformad efter det svenska försvarels behov. Detta behov betingas ju i sin tur av riksdagens beslut om försvarets inriktning och omfattning. Det är således ologiskl med ett yrkande om att överföra krigsmalerielproduktionen till civil produktion.

Med det anförda, herr talman, ber jag att få yrka bifall tUl näringsutskottets betänkande nr 54.

Herr ISRAELSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag konstaterar bara att de gamla vanliga invändningarna ifrån tidigare år mot ett förstatligande har återupprepats.

Frågan har ställts här Uksom i utskottet, huruvida vi avser att förstatliga hela företag eller delar av dem. Det framgick av milt anförande att det måste avse hela företag. Något annat är inte praktiskt genomförbart. Det måste alltså avse hela företag där krigsmalerielproduktionen utgör en väsentlig del av tillverkningen.

1 övrigt kan man säga — för atl travestera ett uttryck som gått tidigare här i riksdagen — alt del inte är säkert att allt som är bra för krigsmalerielindustrins ägare är bra för Sverige. Därför anser vi alt det är bättre att produktionen ligger i samhällets händer.

När det gäller att överföra krigsmaierielproduklion till civil produktion så innebär det yrkandet att samhället skall planera sysselsättnings-åtgärder redan för den privata industri som nu bedriver krigsmaterieltillverkning för att förhindra att folk måste avskedas ifall del bUr nedgång i denna industri. 64

Herr RASK (s) kort genmäle:

Herr talman! Del går bra att som herr Israelsson säga ifrån talarstolen atl de industrier som i väsentlig del ägnar sig ål krigsmaierielproduklion skall förstatligas. Men jag tycker nog att herr Israelsson borde precisera sig htet. Jag frågade i mUl inlägg: GäUer det de 125, de 80 eller de 3 förelagen? Han säger alt det gäller de företag som till väsentlig del ägnar sig ät denna produktion. Jag vill att han preciserar sig här och talar om vUka förelag som skall köpas upp av staten och på del sättet sociahseras.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Krigsmaterielexport m. m.

Herr ISRAELSSON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag kan precisera mig så långt alt jag i varje fall anser att det företag där jag själv är anställd, Bofors, skall omfattas Uksom SAAB och andra stora industrier, så att staten skaffar sig ett avgörande inflytande över denna tillverknmg.

Det som sedan inte Ugger i samhällets händer utgör mindre företag som har legolUlverkning för dessa stora avgörande företag.

Herr LANGE (s):

Herr talman! Jag skaU inte blanda mig i den debatt som nu förts. Jag skaU i StäUet begränsa mig till de delar av motionen som herr Israelsson yrkat bifall till, vilka hänförts tiU utrikesutskottet.

Motionen utmynnar i kravet på atl undantagslöst förbjuda all verksamhet av det aktuella slaget. I överensstämmelse med utskottets enhälliga tUlstyrkan av de riktlinjer för handhavandet av denna export som propositionen föreslagit och bett riksdagen uttala sig om, har utskottet klart avstyrkt det krav som rests i herr Hermanssons i Stockholm motion och som herr Israelsson också gjort sig till talesman för här i dag. Del överensstämmer inte på något sätt med de riktlinjer som utskottet för sin del har funnit riktiga. Vi erkänner att dessa rikthnjer i och för sig endast innebär en konfirmation av en praxis som redan varit gällande åtskilliga år. Del är en restriktiv tiUämpning av Ucensgivningen för export som del är fråga om.

Men vi har ocksä funnit i utskottet att preciseringarna är bra. En precisering kan tjäna flera ändamål. Den innebär bl. a. att industrin - det må vara även de delar av denna industri som redan är förstatligade - får bättre klart för sig efter vilka grunder som möjhgen undantagsvis export kan komma att tillåtas. Den innebär vidare atl riksdagen lättare kan bedöma om handhavandet av denna verksamhet slår i överensstämmelse med de gällande grundlinjerna sådana de preciseras i propositionen. Jag behöver inte säga mer. Men jag skulle vilja göra det lUlägget att både i motionen och nu också i herr Israelssons inlägg finns det en väldigt besynnerlig motivering för ett totalförbud, utan undantag, för krigsmaterielexport.

Herr Israelsson sade att varje export av krigsmateriel innebär en inblandning i andra staters angelägenheter. Jag undrar om vi själva anser det eller om Norge, Danmark och Finland, som varit huvudavnämare av den mycket begränsade mängd av krigsmateriel som exporterats, har upplevt det såsom en inblandning i deras inre angelägenheter. Det kan knappast heUer göras gällande att en export tUl Österrike eller Schweiz —

5 Riksdagens protokoll 19 71. Nr 152-153

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Krigsmaterielexport m. m.

som också förekommit — skuUe kunna ha den innebörd som man i motionen anser att den har och som utgör den egentligen enda motivering som jag har kurmat finna för etl undantagslöst exportförbud. Herr talman! Tiden går och jag skall nöja mig med all bara yrka bifall tUl utrikesutskottets förslag. Det innebär också etl avstyrkande av motionen i den del utskottet har behandlat den.

Hert ISRAELSSON (vpk);

Herr talman! I anledning av herr Langes senaste inlägg vill jag hänvisa tUl en diskussion som fördes inför krigsmaterielexportulredningen, där herr Svärd företrädde den hittillsvarande linjen och Nordal Åkerman företrädde en hnje som gick ut på atl den svenska exporten borde strypas eller helt stoppas. Åkerman kom fram till samma synpunkter som jag här har framfört, nämligen att varje form av krigsmaterielexport mnehåUer ett element av inblandning därför att den sätter vapen i händerna på den härskande klassen i mottagarlandet. Del får inte tolkas så all del i varje enskilt land skulle uppfattas på det sättet, men om man analyserar frågan kan man inte bortse ifrån att den innehåller ett sådant element.

Hert LANGE (s):

Herr talman! Att någon annan person råkar ha samma besynnerliga uppfattning .som herr Israelsson kan jag inte ta som ett belägg för bärkraften i herr Israelssons argumentation.

Jag är tacksam för det erkännande som herr Israelsson uttryckte nyss, herr talman, att det här inte får tolkas så preciserat atl vi menar alt del under alla omständigheter innebär en inblandning i andra staters inre angelägenheter om export av krigsmateriel skulle förekomma från Sverige tiU något av dessa av mig också nämnda länder.

Herr WAÅG (s):

Herr talman! Krigsmalerielulredningen gjorde del djärva experimentet atl la med en dialog meUan dåvarande generaldirektören Gunnar Svärd och redaktören Nordal Åkerman i slutet av sitt belänkande. Dialogen återgavs för att ge en bild av de åsiktsbrytningar, som kunde tänkas ligga i luften beträffande den fråga som utredningen omfattade. Att av delar av referatet dra bestämda slutsatser är givetvis fel.

Överläggningen var härmed slutad.

Utrikesutskottets betänkande nr 21

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels motionen nr 1584, såvitt nu var i fråga, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemstäUan i Nr 152

belänkandet nr 21 punkten 1 röstar ja. Fredagen den

den det ej viU röstar nej. 17 december 1971

Vinner nej har kammaren bifaUit motionen nr 1584, såvitt nu är i fråga.

Krigsmaterielex-

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens /'or? m. m. ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Näringsutskottets betänkande nr 54

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Israelsson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU atl kammaren bifaUer näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 54 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen av herr Svensson i Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Israelsson begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 283

Nej - 13

Avslår - 4

§ 16 Föredrogs

Utrikesutskottets betänkande

Nr 22 i anledning av Kungl. Maj:ls proposition angående utgifter på tiUäggsstat 1 tiU riksstalen för budgetåret 1971/72 i vad avser utrikesdepartementets verksamhetsområde

Försvarsutskottets betänkanden:

Nr 23 med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter på tiUäggsstat I tiU riksstaten för budgetåret 1971/72 inom försvarsdepartementels verksamhetsområde

Nr 24 med anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter på tiUäggsstat I tiU riksstaten för budgetåret 1971/72 inom handelsdepartementets verksamhetsområde såvitt gäUer ekonomiskt försvar

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 152

§ 17 Vissa frågor rörande forskning och forsknmgsplanering

Fredagen den 17 december 1971

Vissa frågor rörande forskning och forskningsplanering

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande nr 31 i anledning av motioner angående vissa frågor rörande forskning och forskningsplanering.

Herr RICHARDSON (fp):

Herr talman! UtbUdnmgsutskottels ställningslagande liU ett flertal motioner rörande diverse forskningspohtiska frågor, däribland en parlimotion från folkpartiet, innebär en rekommendation till riksdagen atl nu begära en utrednuig. Jag hade tänkt alt i samband med betänkandets behandling i kammaren och inför utarbetandet av direktiven framföra en del synpunkter utöver dem .som finns i utlåtandet.

Tidpunkten så här på riksdagens aUra sista dag är dock inte den lämpligaste - forskningen kan verkligen behöva all den goodwill den kan få. Det kan därför vara klokt att vänta med det som kan skjutas upp till ett senare tiUfälle. Statsrådet Moberg har sagt mig, atl direktiven knappast kan bh klara förrän tidigast i februari nästa år. Jag skall därför använda mig av möjligheten att så snart riksdagen samlats i januari ta upp frågan interpeUationsvägen och på så sätt få till stånd en debatt, ett arrangemang som statsrådet Moberg varit vänlig nog att ställa sig positiv tUl. Forskningspolitiken är så viktig, att den kan behöva diskuteras htet utförligare än vad som är möjligt i dag. Det är också en fråga som vi politiker har aU anledning att befatta oss med.

Jag nöjer mig därför, herr talman, med att yrka bifaU tiU utskottets hemställan.

Herr NORDSTRANDH (m);

Herr talman! Jag har inte begärt ordet för att i första hand utlova en interpellation i forskningspoUtikfrågan även från mig. Del utesluter emellertid givetvis inte att en sådan kan komma. Alt agera pådrivare den vägen kan ha sin betydelse.

Vad jag vUle säga, utomordentligt kort, är endast att jag med glädje kan konstatera att med detta utbUdningsutskottets enhälliga betänkande, som nu kommer att tas av kammaren, har det äntligen lossnat något i den segshtna frågan om en översyn av den svenska forskningens och forskningsplaneringens organisation. En delutredning om forskningsråden, förhoppningsvis med parlamentariskt inslag, kommer till stånd, men det måste understrykas att det bara rör sig om en delutredning. Mer återstår förvisso att se över, som vi i moderata samlingspartiet framhåUer i det tiU utskotlsutlålandet knutna särskUda yttrandet. De synpunkter som framförs i det särskilda yttrandet kan vi alltså tydligen ventilera ytterligare om det kommer att bli en speciell debatt om forskningens planering och prioritering.

Hert ALEMYR (s):

Herr talman! De båda föregående talarnas inlägg ger mig mte anledning till något annat än att i detta yttrande yrka bifall tiU utbildningsutskottets förslag.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 18 Ett institut för social forskning Nr 152

Fredagen den Föredrogs utbildningsutskottets betänkande nr 32 i anledning av 17 Hpcemhpr 1971

Kungl. Maj;ts proposition angående ett institut för social forskning jämte-----------

motioner. Ett institut för

social forskning I propositionen 1971:141 hade Kungl. Majt under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över utbUdningsärenden för den 29 oktober 1971 föreslagit riksdagen besluta

1. att elt institut för social forskning skulle inrättas den 1 januari 1972 genom ombildning av institutet för arbetsmarknadsfrågor,

2. att det förslagsanslag av 830 000 kronor som för budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisats liU Institutet för arbetsmarknadsfrågor m. m. fick disponeras för institutet försocial forskning.

Institutet för arbetsmarknadsfrågor, som inrättades år 1966 (prop. 1966:52, SU I 966:107, rskr 1966:251), hade tiU uppgift att anordna och medverka vid utbildning i arbetsmarknadsfrågor, driva och främja arbetsmarknadsforskning samt verka för samordning av sådan utbildning och forskning. Kungl. Maj:l hade fastställt instruktion (1966:541, ändrad senast 1970:784) för institutet. Universitetskanslersämbetet var chefmyndighet för institutet.

TiU det nya institutet skuUe knytas den professur i socialpoUlik som statsmakterna tidigare beslutat om (prop. 1971:36, UbU 1971:11, rskr 1971:136).

I delta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971:1563 av herr Ericson i Örebro m.fl. (s), vari hemställts atl riksdagen som sin mening skuUe uttala att det i propositionen 1971:141 föreslagna institutet för social forskning borde förläggas tUl Örebro,

dels motionen 1971:1567 av hert Stålhammar m. fl. (fp, c, m), vari hemställts att riksdagen beslutade att förlägga det nya social forskningsinstitutet till Örebro,

dels motionen 1971 ;1 578 av fru Marklund m. fl. (vpk), vari hemstäUts

1. att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t till känna att det föreslagna institutet för social forskning borde förläggas tiU annan ort än Stockholm,

2. alt riksdagen som sin mening uttalade att institutets styrelse borde ha majoritet av oberoende "lekmannarepresentanter".

Utskottet hemställde atl riksdagen

1. beslutade att ett institut för social forskning skuUe inrättas den 1 januari 1972 genom ombildning av institutet för arbetsmarknadsfrågor,

2. skuUe avslå motionen 1971:1578 i vad avsåg uttalande om sammansättningen av det nya institutets styrelse,

3. skulle avslå motionerna 1971:1563, 1971:1567, 1971:1578, sistnämnda motion i vad avsåg del nya institutets lokaUsering,

4. beslutade att det förslagsanslag av 830 000 kronor som för 69

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Ett institut för social forskning

budgetåret 1971/72 under åttonde huvudtiteln anvisats liU Instituteiför arbetsmarknadsfrågor m. m. fick disponeras för institutet för social forskning.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande institutets styrelse av herr Berndlson i Linköping
(vpk), som ansett att utskottet under 2 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU till motionen 1971:1578 såvitt nu vari fråga som sin mening gav Kungl. Maj;t till känna vad reservanten anfört beträffande det nya institutets styrelse,

2. beträffande institutets lokalisering av herr Berndlson i Linköping
(vpk), som ansett att utskottet under 3 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1971:1578 i vad den avsåg förläggning utanför Stockholm och i anledning av motionerna 1971:1563 och 1971:1567 som sin mening gav Kungl. Maj;t lUl känna vad reservanten anfört beträffande institutels för social forskning framtida lokahsering.

Hert BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! I anslutning tiU propositionen 141 år 1971 väcktes motioner, främst i fråga om förläggningsorten för det föreslagna institutet för social forskning. I vpk-motionen 1578 av fru Marklund m. fl. togs dessutom frågan om styrelsens sammansättnmg upp tiU behandling. Jag har tiU utskottets betänkande fogat två reservationer.

I propositionen anföres uppfattningen alt i institutels styrelse bör företrädare för arbetsmarknadens parter och för berörda myndigheter m. fl. ha det dominerande inflytandet. Detta kan inte vara riktigt, säges i motionen 1578. Dessa grupper och myndigheter bör vara företrädda, men de bör inte ha det dominerande inflytandet, och i min reservation förordar jag i Ukhet med motionärerna att styrelsens majoritet bör bestå av oberoende lekmarmarepresentanter, för att institutet skall få en fri ställning gentemot myndigheter och centrala organisationer. Att de vid institutet anställda skall vara företrädda i styrelsen bör anses som självklart.

När det sedan gäller lokaliseringen av institutet har dels fyra socialdemokrater med herr Sture Ericsson i spetsen, dels företrädare för de borgerliga partierna med herr Stålhammar som första namn motionerat om förläggning av institutet till Örebro. I vpk-motionen föreslås att institutet förlägges tiU annan ort än Stockholm, och bland länkbara lokaliseringsorter namnes Örebro, Umeå och Lund.

Det finns skäl att erinra om de i ohka sammanhang gjorda uttalandena om lokalisering av statlig verksamhet tiU orter utanför Stockholmsregionen. Här viU man dock placera ett institut i Stockholm, trots att flera andra orter kan erbjuda förutsättningarna för institutets verksamhet, bl. a. genom att socialhögskola finns på platsen. I reservationen 2 har därför anförts alt lokalisering tUl Stockholm endast kan godkännas som ett provisorium och atl Kungl. Maj:t förutsättningslöst överväger frågan om lämpligaste förläggningsorten och underställer riksdagen förslag för prövning.

I motion 1563 av herr Ericsson i Örebro m. fl. anföres, utöver de särskilda skäl som anses tala för Örebro, också en principieU förklaring. I denna påpekas tendensen tiU koncentration tUl storstadsområdena, Uksom att ett nytt institut för social forskning inte bör ges en stark storstadsinriktning genom sin lokaUsering. I motionen 1567 av herr Stålhammar m. fl. anför man att en förläggning tiU Stockholm kan godtas endast om mycket speciella skäl anförs och atl inga sådana har framförts. Men jag menar, herr talman, att de som motionerat om förläggning tiU Örebro bör kunna stödja reservationen 2 som med bifaU tUl motionen 1578 och i anledning av motionerna 1563 och 1567 föreslår alt riksdagen till Kungl. Maj:t ger tUl känna som sin mening vad som anförts beträffande institutets framtida lokalisering, dvs. tUl annan ort än Stockholm.

Jag ber att få yrka bifall tiU reservationerna 1 och 2.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Ett institut för social forskning

Herr STÅLHAMMAR (fp):

Herr talman! Det betänkande som vi just nu diskuterar, utbildningsutskottets belänkande nr 32, behandlar som herr Berndtson sade bl. a. en motion som undertecknats bl. a. av mig och som gäller förläggning av institutet för social forskning tiU Örebro i stäUet för tiU Stockholm.

De faktorer som styr utlokalisermgen av statlig verksamhet från Stockholm tUl övriga delar av landet är mycket märkUga, måste man säga. I våras fick vi la ställning tiU ett förslag alt vissa ämbetsverk och utbildningsinstitutioner skulle flyttas ut, trots att de var väletablerade i Stockholm. I vissa faU hade man t. o. m. flyttat in i helt nya lokaler. Del var en ganska kraftig och ur vissa synpunkter helt riktig opposition mot detta förslag. Själv ansåg jag då och anser fortfarande att man i första hand skaU decentralisera funktioner som elt sätt att lätta på trycket i ämbetsverk i Stockholm i stäUet för att ullokaUsera hela väletablerade verk. Ett annat sätt är naturligtvis att man kan förlägga nya instUutioner, som ännu inte hunnit etablera sig med specialbyggda lokaler, utvecklade kontaktnät och arbetsrutiner, lUl andra orter än tUl Stockholm.

Ett exempel pä en sådan institution som man med stor fördel skulle kunna flytta ut är det till socialt forskningsinstitut nu ombUdade arbetsmarknadsinstitutet. Ändå förutsätter man i propositionen att institutet skall Ugga kvar i Stockholm.

I vår motion nr 1 567 som är en gemensam borgerlig motion föreslår vi Örebro som en lämphg lokaliseruigsort. Där finns socialhögskola, universitetsfilial, filial tUI statistiska centralbyrån. Vi vet också att Örebro är en lämplig plats ur kommunikationssynpunkt. Det är inte heller säkert atl forskningen om de sociala problemen skaU ske i landels största stad. En medelstor stad som Örebro med omnejd kan vara en mera lämpUg och representativ mUjö. Dessutom betyder det mycket för socialhögskolan och för universitetsfilialen om en forskningsinstitution lokahseras tiU staden. Det går lättare all få tUlgång liU handledare för två- och trebetygsundervisningen, och man kan inleda ett intimt samarbete meUan undervisnings- och forskningsinstitutionerna. Jag skaU inte gå in på fler faktorer, herr talman, som talar för Örebro, eftersom tiden nu är kort.

Utskottet har i sin skrivning avstyrkt motionen med kommentaren att

Nr 152 U 68 utreder frågan om den postgymnasiala undervisningens lokalisering

Fredapen den °'' sammankopplingen meUan forskning och utbildning. Därför bör man

1 7 i\p 'pmhpr 1 971 '"® ställning till den framtida lokaUseringen i nuvarande läge.

-------------------- Jag ansluter mig tUl detta och betecknar den skrivningen som positiv.

Ltt institut för jag förutsätter att de argument som förts fram i vår motion för en

social forskning lokalisering av socialforskningsinstitutet till Örebro kommer att väga

tungt då man skaU ta slutlig ställning till lokaliseringsfrågan, vilket man

aUtså inte gjort i dagens läge. Med hänsyn tiU detta har jag alltså inte

anslutit mig tUl den reservation som herr Berndlson avlåtit.

TiUåt mig då tUl sist, herr talman, all uttrycka den förhoppningen att Kungl. Maj.t när styrelsens sammansättning i sociala forskningsinstitutet skaU fastställas också ser tiU atl representanter för socialhögskolorna beredes plats i institutels styrelse.

Herr ALEMYR (s):

Herr talman! Herr Stålhammar kan knappast läsa ut något mera beträffande institutets framtida lokahsering än det som står i betänkandet, det belänkande som herr Stålhammar anslutit sig till. Utskottet säger ingenting om vilka av de i motionen framförda argumenten som i framtiden skall vara vägande eller bör beaktas när institutet för social forskning så småningom skaU få sin slutgiltiga placering.

Jag erinrar om att del beslut som riksdagen nu skaU fatta inte innebär inrättande av någon ny institution utan innebär en ombildning av ett redan existerande institut för arbetsmarknadsfrågor till elt institut för social forskning. Riksdagen har redan tidigare tagit ställning till var detta institut skall vara placerat - i våras lämnade vi utan erinran ett förslag från Kungl. Majt att placera det i lokaler i Frescati. Att nu besluta om en arman lokalisering kan inte vara rimligt med hänsyn bl. a. tiU att hela frågan om den postgymnasiala utbildningens lokaUsering är föremål för övervägande. Vi noterade dessutom i utskottet att U 68 har anledning att syssla med frågan om anknytningen mellan forskning och utbildning i olika sammanhang. Det institut vi nu behandlar är huvudsakhgen elt forskningsinstitut och måste lokaliseras på sådant sätt att forskningens önskemål kan tiUgodoses.

Beträffande sammansättningen av institutets styrelse har utskottet inte haft anledning tiU invändning mot vad som sägs i propositionen. För undvikande av missförstånd beträffande uttalandet om styrelsens sammansättning viU jag vädja liU statsrådet Moberg att säga några ord om hur han vid skrivandet av propositionen sett på denna problematik.

Herr talman! Med detta ber jag att få yrka bifaU till utskottets hemställan.

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Med anledning av vad herr Alemyr nu sade viU jag säga följande.

Riksdagen får anledning att i vår ta upp den här frågan igen. Meningen

är, som framgår av propositionen, att den framtida verksamheten vid

detta institut skall bli föremål för en diskussion. Det pågår för närvarande

72 remissbehandling av ett betänkande, och i vår är det meningen all i en

särproposition framlägga etl förslag där man drar upp riktlinjerna på längre sikt för detta i och för sig mycket väsenthga instituts verksamhet. Denna proposition och beslutet i dag är ett formellt bekräftande av vad som skedde i våras när man beslöt inrätta en professur i social forskning.

Vad så gäller styrelsens sammansättning, som aUtså är en fråga för Kungl. Majt, viU jag först göra den Ulla kommentaren tiU herr Berndtsons i Linköping reservation, att begreppet oberoende lekmannarepresentant för mig är ganska dunkelt såsom det står här. Det kan i detta sammanhang knappast tolkas på annat sätt än att det är fråga om icke forskare. Eftersom herr Berndtson tycker att myndighets- och organisationsrepresentanterna skaU vara i minoritet och dessa oberoende lekmannarepresentanter i majoritet kan det inte heUer vara tal om representanter för myndigheter och organisationer. Vad är det då? Jag har htet svårt att precisera vilken grupp herr Berndtson åsyftar.

Ordet oberoende i sammanhanget kanske med litet välvillighet kan tolkas som ett s. k. förstärkningsord med innebörden att det skaU vara redbara personer — vad vet jag.

När detta riksdagsbeslut är fattat kommer Kungl. Majt atl på mitt förslag tUlsätta en styrelse. Vi utgår då självklart från den typ av styrelse som det hittUlsvarande institutet har haft men kompletterar den. Ingen har invänt något mot den typ av styrelse som arbetsmarknadsforsknings-institutet har haft, och jag ser därför ingen anledning att frångå den huvudprincipen. Styrelsen kommer dock att utvidgas så att den omfattar representanter för den sociala sidan. Det kommer sannolikt att bU tal om en elvamannastyrelse. Där kommer då att sitta representanter för Landsorganisationen, TCO, SACO, Arbetsgivareföreningen, Landstingsförbundet och Kommunförbundet samt naturligtvis för de närmast berörda ämbetsverken, arbetsmarknadsstyrelsen och socialstyrelsen. Vidare kommer en representant för de anstäUda att ingå i styrelsen — som nu — och det bhr den som fungerar som chef för verksamheten. Dessutom blir det en representant för den forskning i övrigt på den stathga sidan som har intresse i sammanhanget — naturligt nog konjunkturinstitutet.

Herr Stålhammar menade att man i en sådan här styrelse skuUe sätta in representanter för socialhögskolorna. Det låter i och för sig bestickande, men konsekvensen, herr Stålhammar, av något sådant skuUe ju vara atl man satte in representanter för inte bara en utan kanske ett par tre fakulteter. Vi finner att de kontakterna med högskolorna skall tas av institutet, och därför placerar vi institutets forskare i vederbörande högskolors lärarråd och fakulteter; det är där kontakterna skall ske. Men styrelsen består av representanter för de intressen i samhäUet som här särskilt har anledning att ge sin åsikt tUl känna.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Ett institut för social forskning

Herr BERNDTSON i Lmköpmg (vpk):

Herr talman! Att vi hade en proposition i våras om social utbUdning och forskning anser jag inte får utgöra något hinder för att i anslutning tiU den nu föreliggande propositionen förorda annan förläggningsorl än Stockholm. Det är ju ändå nu som frågan definitivt avgörs i anledning av en särskild proposition.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Ett institut för social forskning

Statsrådet Moberg tar också upp frågan om styrelsens sammansättning. Jag menar för min del att det inte borde vara orimligt att exempelvis de kategorier som sammansluts i vad vi brukar beteckna som R-förbunden kan bU företrädda med en representant i styrelsen. De fanns dock inte med i statsrådets uppräkning. Forskningen gäller ändå i hög grad de områden där dessa är verksamma.

Om nu begreppet oberoende lekmannarepresentanter är särskUt svårt all fatta såväl för utskottsmajorileten som för statsrådet Moberg, så får vi väl söka hitta en annan beteckning för att uttrycka den tanke som det här är fråga om, dvs. att andra än de myndigheter och institutioner som själva skall bU föremål för institutets forskning får ett inflytande i styrelsen. Det är nämhgen detta det handlar om.

Herr Stålhammar talar — egentligen mycket väl — för att institutet inte borde förläggas lUl Stockholm, men jag är inte särskUt övertygad av hans slutledning. Jag tycker att herr Alemyrs inlägg bekräftar denna min syn.

Om motionärerna menat aUvar med förslaget om Örebro, borde de — när de nu inte har skrivit någon reservation med anledning av sina motioner — utvinna mer tiU förmån för Örebro om de stöder reservationen 2 om förläggning utanför Stockholm än om de, som de nu tänker göra, biträder förslaget om förläggning av institutet till Stockholm.

Visst kan man hoppas på en framlida utlokalisering, men det är väl ändå en något krånglig väg alt gå. Det räcker ju inte alt skriva motioner som gör sig bra på hemmaplan; man bör kanske också visa viss konsekvens i ställningstagandena. Jag kommer atl begära votering för all motionärerna skall få en chans att ge ett handtag åt tanken att institutet icke skaU Ugga i Stockholm.

Herr STÅLHAMMAR (fp):

Herr talman! Vi som har skrivit den här motionen har naturligtvis gjort det därför alt vi anser att det skuUe vara lämpligt alt lokalisera forskningsinstitutionen tiU Örebro, det är helt klart. Men vi menar alt vi har de största möjligheterna all få den lokahseringen, om vi får frågan avgjord i ett seriöst sammanhang då hela den här postgymnasiala utbildningens lokalisering behandlas. Det kommer att ha större effekt än om vi går ut i en votering, när vi redan nu vet att vi skulle få avslag på en reservation. Därför tror vi på styrkan i det sakliga argument som vi har fört fram. Jag har aUlså inte på något vis läst ul mer än vad som står i UtbUdningsutskottets betänkande - att den här frågan kommer att behandlas i etl annat sammanhang längre fram.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemstäUan bifölls.

Punkten 2

ProposUioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Berndtson i Linköping, och förklarades den

förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndtson i Linköping begärt votermg upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Den som vill att kammaren bifaUer utbUdningsutskottets hemstäUan i Transportstöd vid
belänkandet nr 32 punkten 2 röstar ja, "" linjesjöfart frän

den del ej vUl röstar nej. Gotland

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr I av herr Berndtson i Linköping.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottels hemstäUan, dels reservationen nr 2 av herr Berndlson i Linköping, och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndlson i Linköping begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU all kammaren bifaUer utbUdningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 32 punkten 3 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Berndtson i

Linköping.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson i Linköping begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 263

Nej - 17

Avstår — 16

Punkten 4

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 19 Föredrogs utbUdningsutskottets betänkande nr 33 i anledning av Kungl. Majts proposition angående utgifter på tilläggsstat I tUl riksstaten för budgetåret 1971/72 i vad avser anslag tiU inredning m.m. och byggnadsarbeten vid universiteten m. m.

Kammaren biföll vad utskottet i delta betänkande hemställt.

§ 20 Transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland

Föredrogs trafikutskottets belänkande nr 28 i anledning av Kungl. Majts proposition angående transportstöd vid viss Unjesjöfart från Gotland jämte motioner.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Transportstöd vid viss linjesjöfart frän Gotland

Kungl. Maj:t hade i propositionen 1971:154 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokoUet över kommunikationsärenden för den 29 oktober 1971 föreslagit riksdagen att dels godkänna riktlinjer för ett transportstöd tiU Gotland enligt vad i propositionen anförts, dels tiU Transportstöd för Gotland för budgetåret 1971/72 under sjätte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 900 000 kronor.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåU anfördes följande:

"För all skapa gynnsammare betingelser för den näringsgeografiska utveckling som Gotlands inlemmande i stödområdet syftar till föreslås i propositionen etl fraktstöd avseende de utgående godstransporterna i Gotlandsbolagets färjetrafik med fastlandet. Godstaxan (längdmelertaxan för godsfordon) avses reduceras med 50 procent.

För alt gynna turismen och förbilliga den gotländska allmänhetens fastlandsresor föreslås vidare en statlig insats, som i förening med visst företagsekonomiskt utrymme inom Gotlandsbolaget medger en reducering av bolagels personbilstaxa med 25 procent.

Årskostnaden för det angivna stödet, som avses utgå fr. o. m. den 1 februari 1972, har beräknats tiU sammanlagt 2,1 miljoner kronor."

I detta sammanhang hade behandlats

dels den vid början av årets riksdag väckta motionen 1971:408 av herrar Schött (m) och Krönmark (m), vari yrkats att riksdagen i skrivelse tUl Kungl. Majt skuUe hemställa alt Kungl. Majt förelade riksdagen förslag om särskilt stöd till sjötransporter tiU och från Gotland och alt Kungl. Majt vidtog åtgärder för att sänka kostnaderna för flyg tUl och från Golland,

dels den Ukaledes vid början av årets riksdag väckta motionen 1971:497 av herr Gustafsson i Stenkyrka (c), vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Majt begärde atl de statliga avgifter som belastade Gotlandsflyget slopades,

dels motionen 1971:1588 av herr Gustafsson i Stenkyrka m. fl. (c, s, fp, m), vari hemställts att riksdagen skulle besluta atl i skrivelse till Kungl. Maj:t 1. som sin mening uttala atl nedsättning av godstaxan (längdmelertaxan för godsfordon) för utgående transporter borde utgöra 65 procent, 2. anhålla om alt Kungl. Majt på liUäggsslal begärde medel för av bifall till yrkandet under punkten 1 föranledda kostnader, 3. anhålla om skyndsam utredning och förslag beträffande frågan om nedsättning av godstaxan för ingående transporter på i motionen anförda grunder, 4. som sm mening uttala att statsbidrag till Visby hamn borde utgå med 95 procent av utbyggnadskostnaderna, 5. som sin mening uttala att samråd skulle komma tiU stånd under den treåriga försöksperioden mellan Gotlands kommun och kommunikationsdepartementet angående den slutliga lösningen av Gotlands trafikfrågor och att formerna för detta samråd skyndsamt fastställdes,

dels motionen 1971:1589 av herr HaUgren m. fl. (vpk), vari föreslagits att riksdagen i skrivelse till regeringen begärde förslag om förstatUgande av Gotlandsbolaget och AB Sjölinjer,

dels motionen 1971:1590 av herr Hamrin m. fl. (fp), vari hemställts

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t begärde skyndsam utredning och förslag om ytterligare åtgärder i syfte att skapa Ukslällighet meUan Gotland och fastlandet i fråga om kostnader för transport av gods, fordon och passagerare,

dels motionen 1971:1591 av herrar Persson i Heden (c) och Polslam (c), vari hemställts alt riksdagen skuUe i skrivelse till Kungl. Majt dels som sin mening uttala att det statUga stödet tUl Gotlandstrafiken efter den treåriga försöksperioden skulle grundas på den s.k. vägprincipen, innebärande alt staten svarade för merkostnader förorsakade av transport över vattnet jämfört med transportkostnaderna på allmän väg, dels anhåUa om utredning och förslag lUl rUcsdagen i god tid före försöksperiodens utgång angående stödsystem grundat på nämnda princip,

dels motionen 1971:1592 av herr Schött m.fl. (m), vari yrkats att riksdagen skulle i skrivelse tiU Kungl. Maj:t hemställa atl förslag förelades riksdagen om alt fraktstödet skulle omfatta jämväl lastbilstransporter enligt likartade regler som gällde inom andra delar av stödområdet och att fraktstödel vidgades tUl all omfatta även transporter till Gotland enligt i motionen angivna grunder och att åtgärder vidtogs för att nedbringa flygpriserna meUan Gotland och fastlandet.

Utskottet hemställde

1. atl motionen 1971:408 i vad avsåg skrivelse till Kungl. Majt om särskUt stöd till sjötransporter till och från Gotland inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

2. atl riksdagen skulle avslå motionen 1971:1588 i vad avsåg yrkandet om skyndsam utredning och förslag beträffande frågan om nedsättning av godstaxan för vissa ingående transporter samt motionen 1971:1592 i vad avsåg yrkandet att fraktstödel vidgades alt omfatta även vissa transporter tUl Gotland,

3. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1 589,

4. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1588 i vad avsåg yrkandena att nedsättning av godstaxan för utgående transporter skulle utgöra 65 procent samt att Kungl. Majt på tUläggsstat begärde de ytterligare anslagsmedel som erfordrades vid ett bifall liU förstnämnda yrkande,

5. att riksdagen skuUe avslå motionerna 1971:1590 och 1971:1591, motionen 1971:1592 i vad avsäg transportstöd till lastbilstransporter, motionen 1 971 :l 588 i vad avsåg statsbidrag liU Visby hamn samt samråd mellan Gotlands kommun och kommunikationsdepartementet, motionerna 1971:408 och 1971:1592, sistnämnda båda motioner i vad avsåg kostnaderna för flyg mellan Golland och fastlandet, samt motionen 1971:497,

6. alt riksdagen godkände de av departementschefen i statsrådsprotokollet i övrigt förordade riktUnjerna för ett transportstöd till Gotland,

7. att riksdagen tiU Transportstöd för Gotland på tUläggsstat I till riksstalen för budgetåret 1971/72 under sjätte huvudtiteln anvisade etl förslagsanslag av 900 000 kronor.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland

Reservationer hade avgivits

1. beträffande frågan om nedsättning av godstaxan för vissa ingående
transporter av herrar Gustafson i Göteborg (fp), Lothigius (m), Persson i
Heden (c), SeUgren (fp), Håkansson (c), Torwald (c) och Komstedt (m),
som ansett alt utskottet under 2 bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall tiU motionerna 1971:1588 och 1971:1592, nämnda motioner såvitt nu var i fråga, gav Kungl. Majt tUl känna vad reservanterna anfört beträffande fraktslöd för vissa transporter tUl Gotland,

2. beträffande förstatligande av Gotlandsbolaget och AB Sjölinjer av
herr Magnusson i Kristinehamn (vpk), som ansett att utskottet under 3
bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall tiU motionen 1971 ;1589 i skrivelse liU Kungl. Majt begärde förslag om förstatUgande av Gollandsbolaget och AB Sjölinjer,

3. beträffande nedsättning av godstaxan av herrar Gustafson i
Göteborg (fp), Lothigius (m), Persson i Heden (c), Sellgren (fp),
Håkansson (c), Torwald (c) och Komstedt (m), som ansett att utskottet
under 4 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionen 1971 :l 588, såvitt nu var i fråga, i skrivelse tiU Kungl. Maj:t som sin mening uttalade att nedsätlningen av godstaxan för utgående transporter skuUe utgöra 65 procent,

4. beträffande ytterligare åtgärder i syfte att skapa likställighet mellan
Gotland och fastlandet av herrar Gustafson i Göteborg (fp), Lothigius
(m), Persson i Heden (c), SeUgren (fp), Håkansson (c), Torwald (c) och
Komstedt (m), som ansett att utskottet under 5 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1971:1590 och 1971:1591, motionen 1971:1592 i vad avsåg transportstöd för lastbilstransporter, motionen 1971 ;1588 i vad avsåg statsbidrag tUl Visby hamn samt samråd mellan Gotlands kommun och kommunikationsdepartementet, motionerna 1971:408 och 1971:1592, sistnämnda båda motioner i vad avsäg kostnaderna för flyg mellan Gotland och fastlandet, samt motionen 1971:497 som sin mening gav Kungl. Majt tiU känna vad reservanterna anfört rörande ytterligare åtgärder i syfte att skapa Ukslällighet nieUan Gotland och fastlandet i fråga om kostnader för transport av gods, fordon och passagerare,

5. av herrar Gustafson i Göteborg (fp), Lothigius (m), Persson i
Heden (c), Sellgren (fp), Håkansson (c), Torwald (c) och Komstedt (m),
som - under förutsättning av bifall till den med 3 betecknade
reservationen - ansett att utskottet under 7 bort hemstäUa,

alt riksdagen i anlednmg av Kungl. Majts förslag samt motionen 1971:1588, nämnda motion i vad avsåg ytterligare medelsbehov, tiU Transportstöd för Gotland på tiUäggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 under sjätte huvudtitehi anvisade ett förslagsanslag av 1 100 000 kronor.

Hert GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! I dagens tidningar läser vi att Klintebys konservfabrik kommer att läggas ned med arbetslöshet som följd. Del är bara ett

symtom på de svårigheter som Gotland har att kämpa med. Andra svårigheter känner vi väl till, exempelvis en av de högsta kommunalskatterna i riket.

Detta beror på de speciella förhållanden som råder på Gotland, och den omständigheten atl Gotland ligger så pass långt från fastlandet har skapat handikapp för Golland när del gäller att få likställighet med fastlandet. Jag tror atl man måste ha varit på Gotland för atl riktigt inse de svårigheter som Gotland har att kämpa med. Trafikulskottel ägnade en dag i höstas åt ett grundUgt studium av förhåUandena på Gotland, och det har väl också varit så att det utskott här i riksdagen som haft hand om trafikfrågorna - det gamla stalsutskottet med dess fjärde avdelning — aUtid legat Utet före den allmänna opinionen i riksdagen och flera gånger gjort uttalanden om vikten av atl åtgärder vidtas.

Transportområdet är ett område där Golland befinner sig i underläge jämfört med den övriga delen av landet, och det är klart att vi därför inom trafikutskottet hälsar den nya propositionen om ett fraktslöd med stor tiUfredsstäUelse. Vi är glada över att det nu har framlagts ett förslag som innebär en lättnad när det gäller transportkostnaderna. Jag skuUe också tro alt de flesta inom utskottet är överens om att det här måste betraktas bara som etl första steg på vägen.

Nu kan det synas som om t. ex. detta all man gör en 50-procentig subvention av laslfordonen i själva färjetrafiken skulle innebära en mycket stor lättnad. Men det är faktiskt fortfarande så att godstaxan för transporter tUl Gotland även efter denna reduktion för en normaUasl på 15 ton är mer än dubbelt så hög som för motsvarande sträcka på fastlandet. Därför har man menat att det finns anledning att gå längre än vad propositionen har föreslagit, och del föreligger en fyrparlimotion i vUken föreslås dels alt del skall ges en subvention med 65 procent, dels alt fraktstödet också skall gälla trafik tUl Gotland i fråga om råvaror och halvfabrikat. Jag beklagar atl det inte har gått atl vmna enighet om detta i utskottet. Reservationer har emellertid avgivits, och jag ber att i detta fall få yrka bifall tiU reservationerna 1 och 2.

Sedan finns det också ett större sammanhang, nämligen att på längre sikt skapa likställighet mellan Gotland och fastlandet när det gäUer transport av gods, fordon och passagerare. På grundval av väckta motioner har det i det fallet fogats en reservation till utskottets betänkande, i vilken det begärts att Kungl. Majt skaU tillsätta en utredning för att få fram förslag om åtgärder som kan skapa denna Ukslällighet. Jag skall här inte gå in i detalj på de åtgärder som del där kan bh fråga om. Vi får antagligen tiUfälle atl återkomma till den saken vid nästa års riksdag. Men när man nu hänvisar lUl att vi har en försöksperiod, så viU jag vädja tUl kommunikationsministern: Börja genast utreda dessa förhållanden! Läget på Golland är så allvarligt att vi icke har tid att vänta. Det är angeläget att en utredning som syftar till alt skapa UkstälUghet mellan Gotland och fastlandet i detta avseende påbörjas omedelbart.

Herr talman! Del kunde vara mycket mer att säga i detta ärende, men det anförda får räcka för i dag. Utöver det yrkande som jag tidigare ställde yrkar jag nu också bifaU tiU reservationen 4.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! I vår motion nr 1589 har vi yrkat att riksdagen i skrivelse tUl regeringen begär förslag om förstatligande av Gotlandsbolaget och AB SjöUnjer. Vi anser att öbefolkningen skall ges elt sådant stöd att man där når jämställdhet med övriga medborgare i landet. Som läget är nu är Gotlandsbefolkningen salt på hårda undantag. Kontakten med fastlandet försvåras väsentligt genom dyra reskostnader. Livsförnödenheter måste så gott som uteslutande transporteras sjövägen. Delta fördyrar i hög grad öbornas levnadskostnader, samtidigt som man kan konstalera — vUket herr Gustafson i Göteborg nyss nämnde - att kommunalskatten på Golland ligger väsentligt högre än genomsnittet för landet. Dessutom hgger löneläget för de arbetande på Gotland väsentligt under genomsnittet för landet i övrigt. Detta ger Gotlandsbefolkningen både ekonomiskt och servicemässigl en sämre stäUning än övriga medborgare.

Alt ge en årlig subvention tiU sjötrafiken på Gotland med början nästa år, varvid man räknat med en kostnad på 2,1 miljoner kronor - en summa som säkerligen måste justeras uppåt varje är för att ge värdebeständighet, dvs. ett hkvärdigt trafikstöd från år liU år - har vi ansett vara en oriktig lösning. Den måste också innebära okontrollerbara ökade kostnader för staten.

Person- och godstrafiken sjöledes på Gotland har hittills nästan uteslutande ombesörjts av Gotlandsbolaget och AB Sjölinjer. Dessa rederier har haft en stark monopolstäUning. Härigenom har de gjort stora årliga vinster och givit stor utdelning. Det föreslagna Irafikstödet skulle ytterligare befästa denna monopolstäUning och tiUföra de redan nu lukrativa rederirörelserna ännu större, oskäliga vinster. Vi anser atl det är elt felaktigt förfarande.

För att lösa trafikfrågorna för Golland på lång sikt och för framtiden måste elt förstatligande vara det enda riktiga.

Vi har i vår motion sagt att rederirörelsen skall drivas utan vinstsyfte och, om så är nödvändigt, även ta vissa förluster. Det kan bli nödvändigt för att uppnå den målsättning som jag tidigare har skisserat. Den kunde det givetvis sägas mycket mer om, men eftersom vi skall fatta oss kort skall jag inte göra det. I längden bör det vara en bättre affär för staten atl själv la hand om trafiken. Men det avgörande skälet för vår motion är atl öbefolkningen bör få en stäUning som trafikmässigt sett gör den helt jämbördig med landels övriga medborgare. Vi är givetvis införstådda med att det inte löser öbornas övriga problem. Det behövs - det nämnde också herr Gustafson i Göteborg - väsenthgt större satsningar; vi får väl tUlfälle att återkomma i den frågan. Det behövs statliga basindustrier, och det behövs andra industrieUa insatser för atl skapa nya arbetstUlfäUen, framför allt sådana industrier som också ger befolkningen en möjUghet atl höja löneläget, som på Gotland är nästan förtvivlat jämfört med det övriga Sverige.

TiU sist vUl jag bara påminna de socialdemokratiska ledamöterna — dem som är här i kammaren och dem som eventuellt lyssnar på sina rum - att de nu har ett utsökt tUlfälle att infria ett för inte alltför länge sedan avgivet vaUöfte genom att rösta med vår reservation, dvs. reservationen 2 av kamrat Magnusson i Kristinehamn. Om jag inte är aUdeles fel

underrättad — vilket jag är övertygad om alt jag inte är - har nuvarande kommunikationsministern i etl av sina valtal på Gotland lovat att trafiken på Gotland inom en snar framlid skall vara förstatligad.

Herr talman! Jag vill härmed yrka bifall tiU reservationen 2. Samtidigt vill jag tacka herr Gustafson i Göteborg för att han också yrkade bifaU tUl reservationen 2 - det var ett oväntat stöd.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr HaUgren har aUdeles rätt i atl stödet var oväntat; det berodde på en mycket beklaglig felsägning från min sida, för vilken jag ber herr HaUgren om ursäkt. Mina yrkanden gällde alltså samtUga reservationer utom reservation 2.

Herr LOTJUGIUS (m):

Herr talman! Golland behöver verkUgen allt stöd del kan få och har många företrädare i denna kammare som talar för sig. Jag tror att del är nödvändigt atl de ohka partierna samlar sig tiU en ordentlig insats vid nästa års riksdag med Gotland i tankarna.

Det är givet alt jag inte kan stödja en sådan reservation som reservationen 2. Jag tror tvärtom; att skapa frihet i Gotlandstrafiken skulle skapa betydligt bättre förhållanden för Gotland: konkurrens ur trafiksynpunkt.

Herr talman! Som det tjänar Gotlands sak atl inte håUa ett långt anförande nu när det följer representanter för Gotland efter mig på talarhstan, ber jag att kort och gott få yrka bifall tiU de övriga reservationerna.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland

Hert SCHÖTT (m);

Herr talman! Det är beklagligt att en så utomordenthgt viktig fråga som den om transportstöd åt Gotland skall komma upp tiU behandling här i kammaren först sista arbetsdagen och i en stund som i så hög grad präglas av uppbrottsstämning. Även jag har emeUertid att underordna mig önskemålen om tidsbegränsning och skaU därför söka fatta mig kort.

Låt mig dock erinra om att gotlänningarna kämpat för lägre frakter och biljettpriser i flera decennier. I riksdagen har många gånger motionerats härom, och för egen del har jag även i år — såsom framgår av ulskottsbetänkandet — deltagit i detta motionerande.

Med tillfredsställelse konstaterar jag att tidigare framställningar från näringsUv och landsting på Golland, motioner i riksdagen, utredningar och överläggningar meUan staten och företrädare för Gotland om åtgärder för att nedbringa transportkostnaderna nu äntligen ger något resultat. Vad Kungl. Majt nu föreslagit är emeUertid endast ett steg i rätt riktning. Ännu återstår mycket för att Gotland skaU kunna anses ha bhvit rättvist behandlat av statsmakterna i jämförelse med satsningen på bro-och färjeförbindelser meUan fastlandet och öar i andra delar av landet.

Just i dag har vi, som här nämnts, fått en ny påminnelse om den myckel allvarliga situationen på Gotland. Av morgontidningarna erfar vi att en ny kris har drabbat Gotland, att Klintebys konservfabrik, som flera gånger tidigare haft svårigheter, skaU läggas ned vid halvårsskiftet 1972.

6 Riksdagens protokoll 1971. Nr 152-153

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland

Vidare meddelas att krisen berör totalt 200 anstäUda och 500 grönsaksodlare och alt någon ersättningsindustri inte finns. Den här konservfabriken betraktas som en nyckehnduslri och nu är man rädd för atl en ny utflyttning från Gotland skall la fart.

Man behöver inte vara expert för att våga göra det antagandet atl de för Gotland myckel ogynnsamma transportkostnaderna har bidragit tih företagets svårigheter. Enhgt uppgifter förekommer inom företaget stora varulager tiU ett värde av åtskilliga mUjoner kronor, och det säger sig självt att lägre fraktkostnader skulle ha betytt större möjligheter att avsätta dessa produkter. - Intressant är också att erfara atl förelaget använder sig av emballage från fastlandet, vUket innebär en dubbel fraktkostnadsbelastning.

Jag utgår ifrån att vi aUa känner starkt för de många gotlärmingar som genom krisen vid KUntebys konservfabrik råkat i svårigheter. Del är onekligen ett dystert budskap som anställda och övriga berörda möts av nu i julelid.

I sammanhanget bör erinras om det aUmänt mycket oroande ekonomiska läget på Gotland. Man har där den lägsta skattekraften i riket — ca 68 skattekronor per invånare mot ca 96 för riket i genomsnitt. Samtidigt har man den högsta kommunala utdebiteringen. Låt mig som exempel nämna att man för den prehminära skatten 1972 har en utdebitering i Visby församling på 27:80, i Sundre församling på 29:70 och i Hamra församhng på 29:90. Det är onekhgen skrämmande tal!

Befolkningsutveckhngen är också otillfredsställande och innebär atl kostnaderna för socialvård, åldringsvård, sjukvård, undervisning och kultureUa aktiviteter får bäras av aUt färre personer i produktiv ålder.

Situationen på Gotland är utan tvekan sådan att det är nödvändigt att ön får ett helt annat stöd från statsmakternas sida än hittills. För min del beklagar jag atl ön inte tidigare än genom beslut i år inlemmades i det aUmänna stödområdet.

För Gotland är givetvis transportstödet och dess utformning av avgörande betydelse. Tiden medger inte nu att jag går in på några detaljer; jag begränsar mig därför till atl hänvisa till motionen 1592, i vilken ett antal moderater föreslår alt fraktstödel skall omfatta jämväl lastbilstransporter enUgt regler som är Ukartade dem som gäller inom andra delar av stödområdet och atl fraktstödel vidgas till att omfatta även transport till Gotland, enUgt i motionen angivna grunder, samt att åtgärder vidtas för att nedbringa flygpriserna mellan Gotland och fastlandet.

När det gäller den föreslagna försökstiden på tre år hoppas jag att man inte skall behöva vänta så länge, utan att vi långt tidigare skall få förslag om ett ökat transportstöd tiU Gotland.

TiU slut vUl jag än en gång understryka att det fordras ett fraktstöd av helt annan omfattning än det som i dag föreslås för atl Gotland skaU vederfaras rättvisa. Öns perifera läge i Östersjön bör medföra att dess problem behandlas med störte — och inte mmdre — mlresse och omsorg än problemen inom övriga delar av landet.

Herr talman! Då reservationerna 1, 3, 4 och 5 bättre än utskottets hemställan tillgodoser Gotlands intressen och behov ber jag alt få yrka bifall tUl nämnda reservationer.

Herr ROSQVIST (s):

Herr talman! Den proposition som riksdagen antog förra året — lag om Unjesjöfart på Gotland — och som innebar att linjesjöfarl meUan Gotland och svensk hamn endast får bedrivas efter tillstånd av Kungl. Majt var ett led i strävandena att skapa garantier för en tillfredsställande transportförsörjning för Gotland till lägsta möjliga kostnader. Taxor och turplaner skuUe i fortsättningen fastställas av Kungl. Maj:t. Gollandsbolaget och Aktiebolaget Sjölinjer är numera de företag som har trafiktiU-stånd.

Redan i propositionen år 1970 sades alt avsikten var alt senare återkomma tiU frågan om fraktkostnader och frågan om ekonomisk insats från statens sida. Ett förslag härom är det som vi nu behandlar.

Fraktstödet har i den föreliggande propositionen knutits tiU den reguljära färjetrafiken och avses främja den regionala och närmgspolitiska utveckhngen på Golland. Stödet skaU utgå för transporter/rj« Gotland. Dessa transporter - de som går via färjorna - utgörs liU stor del av jordbruks- och Uvsmedelsprodukter samt produkter från verkstadsindustrin. En genereU lösning, som innebär ett ekonomiskt stöd för allt färjetransporterat gods från Golland med undantag för militära transporter, har valts. Statens pris- och kartellnämnd skall följa kostnadsutveckUngen för lastbUstrafiken från Gotland och därmed ges den insyn som bl. a. taxesättningen kräver.

Nedsältnuigen av godstaxan sker med 50 procent. Det gäller i det här fallet alltså en taxa, som är baserad på det totala antal längdmeter som godsfordonet — lastbil eUer släpfordon — upptar av färjans däck. Sålunda mmskar avgiften från för närvarande 39 kronor tiU 20 kronor på Unjen Visby—Nynäshamn och från 32 kronor tiU 16 kronor på Unjen Visby—Oskarshamn. PersonbUar kommer i fortsättningen att kunna transporteras från fastlandet tiU Gotland för 45 kronor mot för närvarande 60 kronor. Personbiljelten sänks från 42:50 kronor liU 38:50 kronor. På Golland registrerade bilar och bosatta personer erhåUer här dessutom 50 procents rabatt.

Vad gäller lastbUar sker nedsätlningen på bekostnad av staten. 1,5 miljoner kronor beräknas detta stöd kosta per år. Vad gäller personbilar har man funnit utrymme för en reducering med 10 procent på företagets bekostnad, och därutöver liUskjuler staten 15 procent. Det betyder i pengar för statens del 600 000 kronor per år. Del har även genom företagsekonomiskt utrymme befunnits möjligt att göra sänkningar av passageraravgiften med 10 procent. Totalt blir aUtså statens insatser 2,1 mUjoner kronor per år.

Jag ber, herr talman, att helt få tiUstyrka propositionen angående transportstöd vid viss Unjesjöfart från Golland.

Men som här har framgått är inte utskottet enigt på alla dessa punkter. Vad gäller yrkandet om stöd för transporter till Gotland, som framförts i reservationen 1, vill jag anföra följande.

Pris- och karteUnämndens undersökning har visat alt priserna på hvsmedel — hvsmedel utgör ca hälften av det intransporterade godset -inte överstiger motsvarande priser på fastlandet. Detsamma gäller en stor del övriga konsumtionsvaror. Byggnadskoslnaderna hgger på samma nivå

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Transportstöd vid viss linjesjöfart frän Gotland

som i landet i övrigt men är lägre än i Norrland och i storstadsområdena. Vissa produkter går in tiU den "tillverkande industrin" på ön och går sedan vidare i bearbetad form till fastlandet. Dessa transporter omfattas ofta av transportavtal, som avser såväl in- som utgående gods och rabatteras för total transporterad godsmängd. Elt fraktstöd för ingående färjegods skuUe endast i begränsad omfattning komma allmänheten och näringsUvet på Gotland tiU del. I vissa faU skuUe ett fraktslöd till Gotland kunna vara tiU nackdel för företag på ön. Fraktkostnaden för transporter tUl ön fungerar ju som någon form av tuUskyddsmur.

Reservanterna vill ha en utredning om stöd för transporter till Gotland. Utskottets majoritet anser - mot bakgrund av vad jag redan har nämnt - att en särskild skyndsam utredning här inte är befogad.

Vidare har i reservationen 3 yrkats på en höjning av stödet från 50 till 65 procent. 50 procent skulle aUtså inte vara tillräckUgt. Jag förslår atl det skulle finnas önskningar om större stöd även om stödet för färjetransporterna vore 100 procent. Nu föreUggande förslag om 50 procents reduktion innebär att exempelvis kostnaden för transporter från Visby liU Stockholm kommer atl motsvara fraktkostnaderna som belastar den som vUl frakta varor till Stockholm från exempelvis Blekinge, norra Skåne eUer södra HaUand. Visst kan man kräva högre statliga insatser, men detta är en försöksverksamhet som skall omfatta några få år, och man har tänkt sig en kontinuerlig uppföljning, så vi får se om några år när vi börjar summera erfarenheterna hur det har fungerat.

Herr Schött och fyra andra moderater argumenterar i en motion bl. a. mot den uppgörelse som departementets förhandlare uppnått med Gollandsbolaget. Motionärerna jämför de sänkningar, som bolaget fått göra i uppgörelsen, med statens satsning och säger: "I jämförelse med Gotlandsbolagets egna insatser för att sänka transportkostnaderna framstår statens satsning som ganska ringa." Statens satsning är som jag redan framhåUit 2,1 mUjoner. Är Gotlandsbolagets satsning så stor att statens framstår som ringa, då — herr Schött — är det en fjäder i halten på departementets förhandlare, och då är invändningarna mot propositionen logiskt sett ännu mera obefogade. Inte skall väl bara för kritikens egen skull kritik sättas in när departementets förhandlare har skött sig, herr Schött?

Här föreligger också etl yrkande från vpk om förstatligande av Gotlandstrafiken. Den uppgörelse som riksdagen godkände förra året innebär att trafiktUlstånd fordras för Unjetrafik på Golland och att turlistor och frakttariffer skall godkännas och fastställas av KungL Majt. Vidare kommer nu en fraktreduklion liU stånd på trafikförelagens bekostnad, och slutligen ges pris- och kartellnämnden speciellt uppdrag att följa transportkoslnadsutveckUngen för lastbUstrafiken från Gotland.

Mot denna bakgrund finner jag det inte korrekt alt säga alt statens engagemang i Gotlandstrafiken nu "stärker Gotlandsbolagets monopolställning", vilket framförts i vpk-motionen och yttrats av herr Hallgren här i dag. Vi bör dessutom komma ihåg att vad vi här skaU besluta om gäller en försöksperiod på tre år och alt andra åtgärder kan vidtas om del visar sig att detta skulle bU nödvändigt. Med hänsyn tUl vad jag här nämnt kan det förslag som vpk tagit upp avslås utan vidare.

Jag viU betona att utskottet förutsätter "alt redan under treårsperioden överväganden sker beträffande stödets utformning och tiUämpning efter försöksperiodens utgång". Dessutom förutsätter utskottet att samråd ändock kommer liU stånd i fråga om taxor och turlistor samt trafUcens och trafikmedlens utformning m. m. Utskottet anser det emellertid inte erforderligt atl fastställa bindande former för detta samråd.

I ett par motioner har det begärts skyndsam utredning och förslag om åtgärder i syfte att skapa ytterligare hkställighet mellan Gotland och fastlandet i fråga om kostnader för transporter av ohka slag. Mot bakgrund av vad jag redan framhållit avstyrker utskottet ifrågavarande yrkanden.

TiU sist några ord i anledning av motioner om taxorna för Gotlandsflyget.

Flygtaxorna har fastställts efter luftfartsstyrelsens godkännande. Näringsfrihetsombudsmannen har granskat Linjeflygs prispolitik på Visbyhnjerna, och den granskningen har inte föranlett någon taxeåtgärd. I delta sammanhang har utskottet därför inte funnit anledning atl föreslå riksdagen alt hos Kungl. Maj:t begära särskilda åtgärder. Riksdagen har vidare beslutat — för fyra år sedan — om full kostnadstäckning för den civila luftfartens del. Därför kan inte utskottet nu heller tiUstyrka kravet om slopande av statUga passagerar- och flygplatsavgifter.

Herr talman! Jag ber med detta alt få yrka bifaU till trafikutskottets hemstäUan.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Utskoltsmajoritetens talesman polemiserade också mot motioner som inte föranlett några yrkanden vid behandlingen, och det kunde möjligen vålla missförstånd på en punkt. När herr Rosqvist säger alt ett fraktstöd för transporter till Gotland kan vara tiU nackdel, viU jag svara att det då inte gäUer det slag av fraktstöd som reservanterna begärt. Vi har begärt att stödet skall gälla för råvaror och halvfabrikat, och där är det tUl direkt fördel för gotlänningarna.

Sedan tyckte jag att herr Rosqvist i aUa faU lät Utet kaUsinnig när det gäller de specieUa svårigheter som gotlänningarna har. Det är beklagligt att kommunikationsministern tydUgen inte har möjlighet att närvara när hans proposition på detta område behandlas. Jag skulle gärna vilja rUcta en vädjan tiU honom - jag hoppas atl den även når honom — att han med hänsyn till de speciella svårigheter som råder på Gotland genast bch omedelbart sätter i gång en utredning som har till syfte att skapa hkstälhghet meUan Gotland och fastlandet i transporthänseende.

Herr SCHÖTT (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Rosqvist nämnde att vissa varor inte var dyrare på Golland än på fastlandet. Men låt mig då säga atl köpkraften på Gotland torde vara mindre än på fastlandet. Det kan nämnas att mer än 50 procent av öns inkomsttagare har lägre inkomst än 10 000 kronor per år. Vi har tidigare talat om vilka skatter de har.

Jag kan instämma i vad herr Gustafson i Göteborg sade om stödet för

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland

transporter till Gotland. Däremot tycker jag att det är oroande när herr Rosqvist betecknar ett transportstöd tiU Golland på 2,1 miljoner som stort. Jag finner det ganska blygsamt. Vi kan bara tänka på en annan ö, som också är oss kär och som hgger mellan fastlandet och Gotland. Där har man satsat långt mer. Slår man ut kostnaderna för Ölandsbron per år, blir det en helt annan siffra. TiUsammantaget tycker jag atl vi gjort för Utet för våra öar. Är 1954 tiUsattes en öutredning, men vi har inte fått ut så mycket av den.

TiU slut ber jag att få instämma i den vädjan som herr Gustafson här riktade tiU kommunikationsministern om det framtida transportstödet tUl Gotland. Jag viU vädja till regeringen i dess helhet att ägna Gotland och dess problem elt så stort intresse som det över huvud tagel är möjligt. Situationen på Gotland kräver det.

Herr ROSQVIST (s) kort genmäle;

Herr talman! Del har här sagts att jag skuUe ha tagit upp saker som mte berörts i reservationen utan framförts i motionerna. Det gäller stöd för transporter till (Holland. Jag beklagar att jag gjorde på det sättet.

Men håUer herr Gustafson i Göteborg fortfarande fast vid att det skaU vara stöd för transporter till Golland av vissa s. k. halvfabrikat, vill jag erinra om att stödet utgår per längdmeter på lastbilarna, som transporterar detta gods. Då får man konstruera om den taxa som finns, eftersom den inte är lämpligt uppgjord. Det kan ju tänkas alt det kommer att finnas vissa varor på lastbUen som inte är berättigade till fraktstöd och andra varor som skulle vara berättigade tiU fraktstöd enUgt hert Gustafsons resonemang. Det skulle bU mycket besvärligt atl praktiskt reda ut denna fråga.

I stället får vi väl räkna med alt det stöd som här har lämnats för transporter från Gotland är så pass bra tiUtaget, att det bör kunna kompensera eventueUa andra åtgärder som skulle ha vidtagits i fråga om transporter från det andra hållet.

Herr Gustafson tyckte att jag tog mycket lätt på problemen för gotlänningarna, men jag är mycket väl insatt i problemen på Gotland. Jag var med på den resa trafikutskoltet gjorde till ön, och jag har delgivits aUa problemen med den ekonomiska situationen och sysselsättningssituationen på Gotland. Men, herr Gustafson, trafikutskottet kan inte med sina åtgärder lösa aUa dessa problem.

Herr Schött talar också om atl det är transporterna som skaU lösa problemen, och så kommer han in på Öland. Ja, herr Schött, Ölandsbron står färdig nästa år — men sedan bron började byggas har det lagts ned industrier på Öland i en omfattning som aldrig tidigare. Så det här resonemanget, herr Schött, om att det enbart skuUe vara trafikutvecklingen och kommunikationerna som bestämmer den regionala utveckUngen är inte helt riktigt. Det finns andra faktorer, och som sagt faktorer som inte ligger inom trafikutskottets område.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle: Herr talman! Herr Rosqvist har aUdeles rätt när han säger atl den konstruktion vi har på fraktstödet nu från Gotland inte är lämphg för

transporter till Gotland. Det är därför reservanterna inte har kommit med något utarbetat förslag. Denna fråga måste utredas.

Nu säger herr Rosqvist atl del kan vara praktiska svårigheter. Ja, men jag tycker förhållandena är så aUvarliga på Golland att man inte får låta praktiska svårigheter hgga i vägen. Vi måste nog ta ett kraftlag för att lösa frågan.

Sedan är del självklart riktigt som herr Rosqvist säger att man inte kan lösa Gotlands problem bara med atl skapa hkställighet när det gäUer transportkostnader. Jag vet att det kommer en representant för Gotland upp i talarstolen efter oss här, och jag tror han kan vittna om vUken tyngd som transportkostnaderna har bland de nackdelar som Gotland har på grund av sitt läge.

Men om det nu är så att Gotland är diskriminerat på andra områden, så är det sannerUgen inget skäl för att låta någon diskriminering kvarstå på transportområdet.

Nr 152

Fredagen den

17 december 1971

Transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland

Under detta anförande överlog herr talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Hert SCHÖTT (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inte hört någon av oss som talar för reservationerna säga atl transportstödet skulle lösa Gotlands aUa problem. Men det Ugger i sakens natur att trafikstödet för delta landskap har en utomordentligt stor betydelse.

När jag drog in Öland i debatten var det bara för att framhålla att etl transportstöd på 2,1 miljoner per år tiU Gotland är relativt Utet om man jämför med vad vi har varit överens om att kosta på oss för att åstadkomma bättre kommunikationer tiU Öland.

Sammanfattningsvis tycker jag nog atl herr Rosqvist tar för lätt på Gotland och dess problem.

Hert GUSTAFSSON i Stenkyrka (c):

Herr talman! Tidigare talare här i debatten har berört bakgrunden tiU den fråga vi nu behandlar, Gotlands situation när det gäller näringspolitik, det befolkningspolitiska läget, löneläget, skatter osv. Jag kan aUtså lämna den delen och gå direkt på den fråga vi här behandlar, nämligen transportkostnaderna.

Vi är väl aUa ense om att transportkostnaderna, såväl för gods- som för persontrafik, är av stor betydelse för en regions utveckUng. Den nu framlagda propositionen är därför en IjusgUmt i en i övrigt just nu ganska mörk bild.

Eftersom kommunikationsministern nu kommit hit, ber jag att få framföra gotlänningarnas tack för denna proposition. Jag tror att alla sätter det största värde på atl den bUvit lagd på riksdagens bord. Men det är givet att vi inte lUl aUa delar ändå kan vara nöjda med det lagda förslaget.

I motion nr 1588, undertecknad av representanter för centern, socialdemokraterna, folkpartiet och moderaterna, har vissa ändringsförslag framförts. Jag vill här i korthet beröra dessa.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland

Först principfrågan. TiU oUka delar av riket i övrigt bygger staten vägar, broar eller bekostar avgiftsfria färjeleder. I princip måste vägen över havet mellan Gotland och fastlandet betraktas som Gotlands landsväg eUer bro. Ur kostnadsansvarighetssynpunkt finns för närvarande i vårt land vägar av tre slag.

1. Allmänna vägar helt bekostade av staten, vUka förenar samthga regioner i vårt land utom Gotland.

2. Enskilda vägar med statsbidrag.

3. Enskilda vägar utan statsbidrag.

Gotlands väg tih fastlandet är hittiUs att betrakta som enskild väg utan statsbidrag. Eller kanske man kommer sanningen närmare om man säger att det är en avgiftsbelagd väg. Genom den nu framlagda propositionen kommer visst statsbidrag alt utgå till denna väg. Men fortfarande kommer det inte att ur kostnadssynpunkt bli någon allmän väg.

Motionärerna ansluter sig i princip till tanken atl Gotlands väg tiU fastlandet bör betraktas som allmän väg ur kostnadsansvarighetssynpunkt och att denna princip måtte gälla som en målsättning för en kommande definitiv lösning av Gotlands externa kommunikationsfrågor. Mot bakgrund av att en sådan lösning inte synes möjlig att genomföra i dagsläget har vi i motionen framlagt vissa ändringsförslag.

Vi konstaterar alt vägsträckan på ca 20 mU meUan Visby och Stockholm ur kostnadssynpunkt motsvarar en vägsträcka på meUan 50 och 80 mil. Därmed passeras den gräns som gäUer för det 35-procentiga stöd som nu utgår liU den längst bort belägna delen av det norrländska stödområdet. Med en höjning av den föreslagna 50-procentiga nedsätlningen av godstaxan tUl 65 procent skuUe i huvudsak en jämsläUighet ernås med övre Norrlands stödområde. Vi föreslår alltså att riksdagen beslutar om en höjning av propositionens förslag till 65 procent av färjetaxan.

Vidare ansluter vi oss i princip till den konstruktion som kommunikationsministern har valt när det gäUer stöd tiU enbart utgående transporter. Men beträffande vissa varuslag bör det enhgt vår mening utgå stöd även liU ingående transporter. Det skulle gäUa råvaror och halvfabrikat samt t. ex. emballage som kommer till användning inom det gotländska näringsUvet och som inte är tillgängligt på Gotland. Detta skulle ske efter särskild prövning av något organ som Kungl. Maj;t bestämmer.

Som ett praktiskt exempel på vad ett sådant fraktstöd skuUe kunna innebära kan jag nämna att Klintebys fabrik, som nu tydUgen kommer att slå igen, givetvis skulle ha haft utomordentligt stor hjälp om en sådan möjlighet hade funnits därför att man då hade kunnat få in emballaget tUl elt lägre pris. Burkarna kostar ju lika mycket att frakta i båda riktningarna vare sig de är tomma eller fyUda.

Vi har vidare pekat på hamnkostnaderna. Det är ju kommuner som äger hamnarna vid båda landfästena. Dessa kommuner drabbas nu av stora merkostnader på grund av nödvändiga investeringar med anledning av att Gotlandsbolaget kommer atl sätta in nya färjor med större längd och djupgående än de nuvarande. Dessa kostnader kan emellertid inte ännu överblickas. Motionärerna hemstäUer därför att riksdagen uttalar alt Visbyhamn måtte betraktas som sådan i den nya väglagen omnämnd

väganordning som är nödvändig för trafikens bedrivande och vars utbyggnadskostnader följaktligen bekostas av staten. Det i propositionen föreslagna fraktstödsystemet föreslås bU tUlämpat på försök under en treårsperiod. Det har starkt understrukits här tidigare av bl. a. herr Gustafson i Göteborg alt vi finner det angeläget att under denna tid komma fram till permanenta grunder för stöd tiU Gotlandslrafiken. Delta måste enligt vår mening ske i nära samråd med företrädare för Gotland. Vi föreslår därför att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj;t understryker angelägenheten av att avsett samråd kommer till stånd och att formerna för detsamma skyndsamt fastställs.

Jag skaU också något beröra persontrafiken. Det kommer att bli vissa lättnader i kostnaderna för resan över havet. Den kostar emellertid i dag mycket. För en bilburen GotlandsfamUj om man, hustru och två barn över tolv år kommer en biljett tur och retur efter prissänkningen att kosta ca 280 kronor. Det innebär en sänkning med 31 kronor. Priset innefattar hytt i turistklass i ena riktningen för den del av resan som företas på natten. För en motsvarande fasllandsfamilj bhr priset ca 478 kronor. Det innebär en prissänkning med 62 kronor. De priserna skaU jämföras med vad det kostar för motsvarande fastlandsfamilj atl åka på landsvägen 20 mU. I sammanhanget kan kanske noteras atl gotlänningarna som bilister inte är någon tärande del bland bilägarna. Under 1970 betalade gotlänningarna in ca 27 miljoner kronor i bensin- och bilskatter tUl statsverket och fick tiUbaka ca 12 mUjoner kronor till Gotlands vägar. MeUanskiUnaden bUr ca 1 5 mUjoner kronor, som därmed går till andra delar av riket.

Herr talman! Jag skaU inte uppta kammarens tid längre, även om jag skuUe önskat växla några ord med herr Rosqvist, som säger sig vara väl insatt i de gotländska problemen. Jag avstår från det och viU, herr talman, yrka bifall tiU följande reservationer som fogats till utskollsbetänkandet, nämUgen reservationerna I, 3, 4 och 5.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland

I detta anförande instämde herr Pettersson i Visby (s).

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemstäUan biföUs.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall liU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av hert Gustafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafson i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer trafikutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 28 punkten 2 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Transportstöd vid viss linjesjöfart från Gotland

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155 Nej - 143

Punkten 3

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Magnusson i Kristinehamn, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr HaUgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer trafikutskottets hemställan i

betänkandet nr 28 punkten 3 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 2 av herr Magnusson i

Kristinehamn.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr HaUgren begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 278

Nej - 15

Avstår — 5

Punkten 4

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Gustafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafson i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller trafikutskottets hemställan i

betänkandet nr 28 punkten 4 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Viimer nej har kammaren bifaUit reservationen nr 3 av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustafson i Göteborg begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 156 Nej - 145

Punkten 5

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Gustafson i Göteborg m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustafson i Göteborg begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Höstsessionens avslutning

Den som viU att kammaren bifaUer trafikutskottels hemställan i

betänkandet nr 28 punkten 5 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Virmer nej har kammaren bifaUit reservationen nr 4 av herr Gustafson i

Göteborg m. fl.

Ja - 155 Nej - 145

Punkterna 6 och 7

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

§ 21 Föredrogs

finansutskottets betänkande nr 53 angående uppskov med behandUngen av visst ärende,

justitieutskottets betänkande nr 29 angående uppskov med behandlingen av visst ärende och

finansutskottets belänkande nr 54 angående tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72.

Sedan kammaren bifallit utskottens framstäUningar om att ärendena skulle företas tUl avgörande efter endast en bordläggning, biföUs vad utskotten i övrigt hemstäUt i dessa betänkanden.

§ 22 Meddelande ang. tid för justering av återstående protokoll

Herr TALMANNEN anförde: Jag får meddela att kammarens vid höstsessionens slut återstående ojusterade protokoU framläggs tiU godkännande torsdagen den 30 december kl. 12.00.

§ 23 Höstsessionens avslutning

Herr TALMANNEN yttrade: Ärade kammarledamöter! Inför avslutningen av dagens plenum kan vi nu summera erfarenheterna från enkammarriksdagens första år och konstatera att den nya orgarusationen fungerat väl och att arbetet — med undantag för den sista veckan -

Nr 152 kunnat genomföras på ett i stort sett tiUfredsstäUande sätt. Delta trots de

Fredagen den stora förändringar som övergången från tvåkammar- till enkammarriksdag

17 december 1971 innebar och trots den väsentligt större arbetsbelastning som ökningen av

-------------------- antalet plenitimmar, enkla frågor och interpeUationer i jämförelse med

Höstsessionens - . j-g

" Genom atl överenskommelser träffats meUan partierna om begräns-

ning av vissa debatter har planeringen av arbetet underlättats. Även om antalet kvällsplena varit större i år än tidigare har sena nattplena i stor utsträckning kunnat undvikas. Det gångna året har gett oss erfarenheter som visar alt om viljan finns hos alla kammarens ledamöter bör erforderliga debattbegränsningar kunna åstadkommas på friviUig väg.

Allmänhetens ökade intresse för riksdagen och kammardebatterna har hälsats med tillfredsställelse. Det är angeläget att riksdagsarbelel planeras på sådant sätt alt delta intresse främjas. SpecieUt måste massmedias möjhgheter att förmedla information från riksdagen ytterligare underlättas.

Jag tackar kammarens ärade ledamöter för värdefulla och intresserade insatser i riksdagsarbelel. Ett särskilt tack riktar jag liU de ledamöter som nu lämnar riksdagen. TiU vice talmännen ber jag alt få framföra ett tack för gott samarbete och värdefuU hjälp. Jag framför också kammarens tack tUl vår sekreterare för hans förnämliga och skickliga arbete. Likaså viU jag ge uttryck för kammarens tacksamhet till kanslipersonalen, stenograferna och vaktmästarkåren för deras mycket förtjänstfulla arbetsinsatser utan vilka riksdagen ej kunnat fungera.

Jag hoppas att det föreslående uppehållet i riksdagsarbetet skaU ge kammarens ledamöter och personal möjhghet tUl avkoppling och rekreation.

Med den förhoppningen tillönskar jag alla en god jul och elt gott nytt

Ordet lämnades på begäran tiU

Herr ERLANDER, som anförde;

Herr talman! För de vänliga ord som herr talmannen riktat till oss framför jag ett varmt tack.

1969 års grundlagsändring syftade ju tUl att ge oss en riksdag, som på ett smidigare och mera effektivt sätt kunde tolka folkviljan och vara etl instrument för densamma. Redan efter ett års erfarenheter vågar vi nog hävda, atl den nya riksdagen arbetar i hög grad effektivt. Den nya ulskoltsorganisalionen har visat sig fungera väl. Riksdagsdebatterna har visserligen understundom kritiserats på grund av en ordrikedom, som kanske inte aUtid föranletts av trängseln av nya tankar och nya uppslag.

Vi lyckönskar presidiet tiU hittills uppnådda resultat i dess strävan alt
planera debatterna. Vi hoppas att ni inte förtröttas i ansträngningarna att
befria debatterna från onödigt stoff och därigenom göra dem mera
skickade att lösa sin dubbla och ibland mycket svåra uppgift att på en
gång vara ett fulltonigt uttryck för de tankegångar, som råder inom den
aUmänna opinionen, och att samtidigt vägleda samma opinion. Genom en
sådan sovring, som herr talmannen åsyftar, gör man det också lättare för
92 massmedia att tiU aUmänheten förmedla denna kammares debatter och

beslut.

Det är naturligt atl den oro, som vår ekonomiska situation har vållat, har präglat framför aUt höstriksdagens arbete. Om de senaste veckornas utveckling fortsätter, skapas här i riksdagen förutsättningar för den engelska parlamentarismens strikta tillämpning som många påslår utgöra tvåpartisystemet. Det är för tidigt atl nu döma om så kommer atl bli fallet.

Alt arbetet flutit så väl trots mängden av stora ärenden får i betydande utsträckning tillskrivas herr talmannen och hans medarbetare. Han har med fast hand lett våra förhandhngar, och med aldrig svUcande intresse har hela presidiet engagerat sig för riksdagsarbetets rationeUa uppläggning. Riksdagen framför sitt tack för den ledning som herr talmannen utövat men också för del intresse för rationalisering av arbetet som präglat hans insatser. I detta tack innesluter vi även de tre vice talmännen.

Riksdagen instämmer säkert med mig när jag uttalar min uppskattning av kammarsekreterarens sätt att fuUgöra sitt vikliga uppdrag. Vi tackar honom och hans medarbetare.

När vi lämnade det gamla riksdagshuset, uttryckte jag den förhoppningen att presidium, kanslipersonal och kanske framför allt våra vaktmästare skulle hjälpa oss tUl rätta i de nya förhållandena, så att något av det gamla riksdagshusets hemkänsla här skulle kunna smälta samman med det nya husels effektivitet. Ni har gjort aUt vad på er ankommer för att den förhoppningen skaU infrias. Vi tackar er för det, och vi önskar er aUa, framför allt herr talmannen, en vilsam och angenäm jul.

Nr 152

Fredagen den 17 december 1971

Höstsessionens avslutning

Herr talmannen förklarade härefter 1971 års riksdags höstsession avslutad.

§ 24 Kammaren åtskildes kl. I 5.36.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert