Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:150

Torsdagen den 16 december

Kl. 10,00

Förhandlingarna leddes till en början av herr förste vice talmannen, § 1 Justerades protokollen för den 8 innevarande månad.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Om bättre information och varsel vid driftsinskränkningar

§ 2 Om bättre information och varsel vid driftsinskränkningar

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Lorentzons (vpk) i kammarens protokoll för den 7 december intagna fråga, nr 409, och anförde:

Herr talman! Herr Lorentzon har frågat om jag anser på senare lid inträffade fall av bristande information och varsel om förestående driftinskränkningar och avskedanden motivera ett framläggande redan vid nästa års vårriksdag av förslag om förlängd varseltid samt informationsskyldighet om sådana förändringar i företagens produktion.

Jag vill kraftigt understryka vikten av att varseltiden iakttas och att varsel lämnas i sä god tid som möjhgt. Jag kan upplysa om att arbetsmarknadsstyrelsen nyligen har tillsatt en arbetsgrupp med företrädare för AMS, SAF, Sveriges industriförbund, LO och TCO, som skall ställa samman erfarenheter av och eventuellt föreslå ändringar i nuvarande överenskommelse om varsel vid driftinskränkningar. Vad gruppens arbete kan leda till och vilka initiativ det kan aktuaUsera är det för tidigt att uttala sig om,

Hert LORENTZON (vpk):

Herr talman! Jag vill framföra mitt tack till inrikesministern för svaret på min enkla fråga,

I varje fall den ena delfrågan tycker jag är rätt positivt besvarad, när statsrådet säger att man har tillsatt en arbetsgrupp, som på basis av den senaste tidens händelser enligt vad jag förslår skall undersöka dessa förhållanden litet närmare.

Däremot ställde jag en annan fråga också, nämUgen om den bristande informationen. Den frågan kanske omfattas av svaret i och för sig även om inrikesministern inte nämnde den i sammanhanget. Att jag ställt den frågan beror pä vad som på senare tid har inträffat - och som ju svenska folket känner till - vid Facitkoncernen, där varken de anställda eller kommunen har erhållit fullgod information om förhållandena vid företaget. Representanter för kommunfullmäktige har t. o. m. ansett sig tvingade att uppvakta regeringen för att få fram ett besked om framtiden och om hur många som kommer att avskedas.

Det är rätt länge sedan dessa alarmerande meddelanden kom att Facitkoncernen måste vidta kraftiga inskränkningar i driften. Frågan har

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Om bättre information och varsel vid driftsinskränkningar

inte endast sin akluaUtet för Åtvidaberg, den är brännande för de anställda vid koncernens företag på oUka platser i landet,

1 ett dyUkt sammanhang tycker man alt Facitkoncernens ledning borde vara skyldig att svara på frågan som stäUs överallt av de anstäUda: Är Facitkoncernen såld liU IBM eller är det något annat företag, svenskt eller japanskt eUer italienskt, som är spekulanten? Tänker regeringen ingripa? Och vad finns del för grund för alla rykten som cirkulerar i pressen om försäljning av hela koncernen? Håller ledningen på och röjer väg för en försäljning genom de avskedanden som pågår?

De 9 000 anstäUda har givelvis rätt att få ett svar, hur framtiden kommer att bh vid företaget eller vem de skall säljas liU.

Det skaU existera förelagsnämndsavtal och varselphkt vid företagen, men inget tycks i detta aktuella fall fungera.

I ett faU som Facitkoncemen existerar inte tryggheten i anställningen ens så långt att de anställda kan få ett klart besked om hur den närmaste framtiden kommer alt te sig. Inte ens så långt att ledningen vid företaget kan lämna besked om den över huvud taget har några planer för koncernens framtid. Det är ju inte arbetarna som bär ansvaret för den kris som inträffat vid detta företag. Den tydligen kortsiktiga planeringen bär ledningen helt ansvaret för. Enhgt den tidigare verkstäUande direktören hade företagel bhvit miljöskada! på gmnd av de höga profiter som företaget under många år kunnat inhösta. Dessa höga vinster till aktieägarna har tydUgen helt fördunklat synen på ledningen.

Fortfarande vet de anställda inget som helst om sin framlid vid företaget.

Herr inrikesministern HOLMQVIST;

Herr talman! Jag har inte anledning att i anslutning till den här frågan gå in på förhållandena i något enskilt företag; frågan är också allmänt ställd. Jag har gett ett svar, där jag mycket kraftigt betonat nödvändigheten av både information och varsel och att man respekterar de tider man har överenskommit.

Herr Lorentzon går nu vidare och berör frågan i större vidd när det gäller information och medinflytande. Det är frågor som kommer att aktuaUseras i annan ordning. Regeringen har för avsikt att la initiativ. Det har signalerats i åtskilliga sammanhang alt vi när det gäller de anställdas inflytande inte är till freds med den ordning som gäller i dag.

Jag noterar med uppskattning att hert Lorentzon observerat att jag i mitt svar kraftigt understrukit betydelsen av att företagen följer gäUande överenskommelser. De andra frågorna, i vad mån man skaU gå längre, Ugger utanför del som jag har anledning att gå in på i detta sammanhang.

Hert LORENTZON (vpk):

Hert talman! Jag är fullt medveten om att inom ramen för en enkel fråga detta stora frågekomplex knappast kan diskuteras. Men det är ju så med ordningen här i riksdagen att man måste formulera en fråga på ett speciellt sätt, om den över huvud taget skall kunna stäUas.

Som jag sagt tidigare är jag nöjd med svaret när det gäUer varsel, och när det gäUer information noterar jag att inrikesministem säger att

regeringen är inställd på att ta upp denna fråga i ett större och vidare sammanhang. Jag skulle tro att vi får tillfälle alt i riksdagen, i varje faU under vårsessionen, diskutera dessa frågor mera ingående än vad vi kan göra inom ramen för en enkel fråga i dag.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Om ökad elektrifiering av SJ.s bannät

§ 3 Om ökad elektrifiering av SJ :s bannät

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Turessons (m) i kammarens protokoll för den 7 december intagna fråga, nr 408, och anförde:

Herr talman! Herr Turesson har frågat mig om jag vill medverka till att från sysselsättnings- och miljösynpunkt angelägna elektrifieringsarbeten på vissa oelektrifierade delar av statens järnvägars bannät kommer till snabbt utförande.

SJ har relativt nyligen undersökt lönsamheten av elektrifieringsarbeten på vissa bandelar. Resultatet visade att kostnadsminskningen till följd av reducerat behov av lok, lägre drift- och underhållskostnader m, m. inte kunde väntas uppväga de merkostnader i form av främst kapitalkostnader som skuUe uppkomma. Del har således inte funnits anledning för SJ att från företagsekonomiska utgångspunkter satsa på sådana arbeten.

Sett från enbart sysselsättningssynpunkt kan jag nämna att en klart övervägande del av totalkostnaden för ett eleklrifieringsprojekl avser material och arbetsledning m. m., varför den direkta sysselsättningseffekten av sådana projekt är mycket begränsad.

Vidare torde miljöpåverkan av dieseldrivna tåg vara begränsad till de olägenheter som möjUgen kan uppstå vid uppehåll, främst vid ändstationerna. Totalt sett torde dock olägenheterna med dieseldrift vara så ringa att inte heUer miljöskäl kan vara något avgörande motiv för de ifrågasatta eleklrifieringsarbetena.

Herr TURESSON (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret och för att del lämnats snabbt nu i riksdagens hektiska slutspurt. Det är klart att jag känner till de rent företagsekonomiska utgångspunkterna. Jag har också möjlighet att diskutera dem i annat forum än riksdagen. Därför hade jag lagt två andra synpunkter som grund för min fråga, nämhgen sysselsättnings- och miljösynpunkterna. Jag tror nämhgen att de, om man ser htet djupare på dem, kan ge oss en annan bUd av problemet.

Först och främst är det väl så att även om del direkta jobbet på banvaUen vid eleklrifieringsarbelet inte ger så stor sysselsättningseffekt, så ger dock produktionen av det material som behövs, stolpar, galgar, hnor och sådant, sysselsättning fastän inom andra avsnitt av näringshvet. Det kan vara värdefullt i dagens situation.

De företagsekonomiska synpunkterna gäller vidare inte bara att man skall ta hänsyn till driftkostnader och kapitalkostnader och deras

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ang. koncentrationen på teoretisk undervisning i årskurs 9 i grundskolan

inverkan. Man måste också tänka på att det pä sträckor med kombinerad drift, med kanske 20 mil av elektrisk drift och sedan 10-15 mil av dieseldrift, blir ett onödigt uppehåll på 15 minuter för byte av lok. Detta förlänger restiden, vilket för resenärerna gör järnvägsalternativet mindre attraktivt än privatbilen, och därigenom förlorar järnvägen passagerare.

Jag nämnde vidare miljösynpunkterna. Det gäller dels drivfordonets miljöskadliga effekt i form av avgaser, dels det förhällandet att man på dessa tåg måste ha något som kallas diesclvärmefinkor, 1 dessa finns en dieselmotor som driver en generator, vilken i sin tur alstrar den elektriska energi som åtgår för att hålla vagnarna varma. Denna anordning är inkopplad både när tåget går och när det gör uppehåll över natten. Därigenom uppstår otrevliga miljöstörningar både i form av luftförorening och i form av buller, vilka är mycket pinsamma på de orter där de förekommer.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. koncentrationen på teoretisk undervisning i årskurs 9 i grundskolan

Herr utbildningsministern CARLSSON erhöll ordet för att besvara fru Mogårds (m) i kammarens protokoll för den 9 december intagna fråga, nr 410, till herr statsrådet Moberg, och anförde:

Herr talman! Fru Mogård har frågat statsrådet Moberg, om det är hans uppfattning att de principiella problemen i samband med koncentrationen på teoretisk undervisning i årskurs 9 inte allvarligt diskuterats innan den nya läroplanen för grundskolan, Lgr 69, fastställdes. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det pä mig att besvara frågan.

Fastställandet av den nya läroplanen för grundskolan föregicks av ett omfattande utredningsarbete inom skolöverstyrelsen under medverkan av ett stort antal skolledare och lärare. Efter remiss yttrade sig bl, a, ett flertal organisationer och myndigheter över överstyrelsens förslag. En proposition (1968:129) förelades därefter riksdagen. Olika aspekter på den nya läroplanen - innefattande även den som nämns av fru Mogård -diskuterades ingående i de skilda arbetsetapperna.

Fru MOGÅRD (m);

Herr talman! Jag tackar utbildningsministern för svaret på min fråga till statsrådet Moberg — en fråga som ju i viss utsträckning hade en personhg karaktär.

Problemen med att ge varje elev i grundskolan en för honom eller henne meningsfull undervisning är, som var och en vid det här laget borde ha blivit väl medveten om, mycket stora. De s. k, praktiskt inriktade elevernas situation i en skola, som långt ifrån har tagit hänsyn till dem, är inte gynnsam. Årskull efter årskull av dessa elever har lämnat grundskolan med intensiv motvilja mot teoretiska studier - och vad värre är; en stark övertygelse att de är oförmögna att tillgodogöra sig kunskaper av teoretisk natur, 1969 års läroplan för grundskolan har i varje fall inte

ännu inneburit någon förbättring för dessa elever utan kommer tvärtom att ytterUgare försvåra deras situation.

Jag måste erkänna att jag mot den bakgrunden blev både häpen och inte så htet upprörd när jag i det senaste numret av Skolvärlden läste statsrådet Mobergs svar på en rad frågor. Nu kan det kanske tyckas vara ganska ointressant att statsrådet Moberg där hävdar att någon principiell diskussion om dessa problem inte har ägt rum före fastställandet av Lgr 69, kanske särskilt efter det att jag har fått ett annat svar från utbildningsministern. Men jag kan ändå inte se det så.

För det första har del ett visst allmänt intresse att få veta om statsrådet Moberg hade ett speciellt motiv för att framställa saken som han gjorde det och i så fall vilket. Ty nog visste väl statsrådet Moberg hur det förhåUer sig? Nu förefaller det mig inte riktigt korrekt att utbildningsministern och jag diskuterar vad statsrådet Moberg kan ha avsett med de av honom auktoriserade formuleringarna på sina svar.

För del andra - och det är allvarligare - föresvävade mig faktiskt möjUgheten av att regeringen och aUtså även statsrådet Moberg inte har observerat de allvarliga problem som har sysselsatt skolpoUtiker i aUa partier, inte minst moderata samlingspartiet, och framför allt alla dem som arbetar ute på fältet. Man skulle i så fall först nu ha fått upp ögonen för att dessa problem finns. Jag hoppas att utbildningsministern vill definitivt stilla min oro på denna punkt.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr talman! Eftersom jag inte visste vad som låg bakom fru Mogårds fråga och olyckhglvis inte har läst just den intervjun så är det väldigt svårt för mig att lämna ett konkret svar. Uppenbarligen föreUgger i något led ett missförstånd, men var kan jag inte här i kammaren klargöra. Självfallet har, i de här frågorna, förts en intensiv skoldebatt i alla partier, både före och efter riksdagsbeslutet och jag tror att vi kommer att fortsätta debatten om grundskolans inriktning rätt lång tid framöver.

Fru MOGÅRD (m):

Herr talman! Jag vill bara ännu en gång tacka för utbildningsministerns svar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Höjda bostadstillägg för barnfamiljer, m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 45 i anledning av förnyad behandling av Kungl. Maj:ts proposition om höjda bosladsrillägg för barnfamiljer, m. ni. jämte motioner.

Socialutskottet behandlade i sitt betänkande 1971:42 propositionen 1971 ;156 om höjda bostadstillägg för barnfamiljer, m. m, jämte motioner. Sedan kammaren den 8 december 1971 återförvisat ärendet till utskottet för ytterligare utredning, avgav utskottet härmed nytt betänkande i ämnet.

1* Riksdagens protokoll 1971. Nr 150-151

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Genom nämnda proposition, 1971:156, som var dagtecknad den 29 oktober 1971, hade Kungl. Maj;l under åberopande av statsrådsprotokollet över socialärenden, föreslagit riksdagen att

1) godkänna de i statsrådsprotokollet förordade ändringarna i grunderna för statligt bostadstillägg för barnfamiljer,

2) godkänna de i statsrådsprotokollet förordade ändringarna i grunderna för statsbidrag tiU kommunala bostadstiUägg för barnfamiljer,

3) godkänna de i statsrådsprotokollet förordade ändringarna i grunderna för statsbidrag till daghem och fritidshem,

4) tiU Bostadstillägg för barnfamiljer m. m. på tUläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 65 000 000 kronor.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll anfördes följande:

"I propositionen läggs fram förslag om kraftigt höjda bostadstillägg för barnfamiljer, särskilt familjer med många barn och familjer med höga boendekostnader.

I fråga om de stathga bostadstilläggen föreslås att den nuvarande uppbyggnaden med grundbelopp och bostadsanknutna tUläggsbelopp ersätts av ett enhethgt inkomstpröval stöd med 75 kronor i månaden för varje barn, oberoende av bostadsstandard. Det innebär en förenkUng av systemet och ger samtidigt ett förstärkt stöd främst till familjer med låga inkomster och många barn.

Vidare föreslås en kraftig förstärkning av de statsbidragsberättigande kommunala bostadslUläggen. Den andel av hyran över 400 kronor i månaden som kompenseras genom tilläggen föreslås höjd från 40 procent till 80 procent. Det betyder en fördubbhng av stödet för de familjer som nu har kommunala bostadstillägg enUgl statsbidragsnormerna. Dessutom föreslås en uppräkning av de övre hyresgränserna för statsbidragsberälli-gande kommunala bostadstillägg. De nya övre hyresgränserna föreslås bli 650 kronor i månaden för familjer med ett eller två barn, 800 kronor i månaden för familjer med tre eller fyra barn och 925 kronor i månaden för familjer med fem eller flera barn. För familjer med hyror som går upp tUl de nya gränserna innebär förslaget mer än en fördubbhng av det kommunala tillägg som nu utgår enhgt statsbidragsreglerna.

Förbättringarna föreslås träda i kraft den 1 aprU 1972. Kostnadsökningen beräknas till ca 300 miljoner kronor för helt år. Denna kostnadsökning bör i sin helhet falla på staten. Det föreslås i propositionen att kommunerna kompenseras för sina kostnader dels genom en höjning av statsbidraget för de kommunala bostadstilläggen från 50 procent liU 60 procent, dels genom en höjning av statsbidragen tUl kommunernas kostnader för driften av daghem och fritidshem. Statsbidraget för daghem höjs från 2 800 kronor till 4 000 kronor per plats och för fritidshem från 1 500 kronor tUl 2 000 kronor per plats.

I propositionen anges att utredningsarbetet beträffande ett bostadsso-ciall stöd till låginkomsttagare utan barn bedrivs med sikte på alt det skall finnas möjligheter att införa ett sådant stöd under år 1973. Prehminärt beräknas ett sådant stöd kosta i runt tal 100 miljoner kronor."

I detta sammanhang hade behandlats

1) motionen 1971:1556 av herr Bergman m.fl. (s, c, fp), vari yrkats att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj;ts proposition 1971:156 skulle besluta att Kungl. Majt gavs fullmakt att efter särskUd framställan från kommun medge denna att tUlämpa särskild form för utbetalning av bostadstillägg,

2) motionen 1971:1557 av herr Carlshamre m. fl. (m), vari yrkats alt riksdagen skulle avslå Kungl. Majts proposition 1971:156 samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:l hemställde om ett samlat förslag till 1972 års riksdag om utbyggnad av det ekonomiska stödet till barnfamiljer,

3) motionen 1971:1558 av herr Fälldin m.fl. (c), vari yrkats att riksdagen vid behandhngen av proposition 1 971:1 56

a) i skrivelse till Kungl. Maj;t uttalade sig för en översyn av bostadslUläggen för barnfamiljer, i enUghet med vad i motionen anförts, i samband med alt ett samlat förslag till familjepoUtiska stödåtgärder framlades,

b) beslutade höja statsbidraget till kommunala bostadstillägg tiU 75 procent av kommunens kostnader för stalsbidragsberältigande bostadstillägg från den I januari 1972,

c) tiU Bostadstillägg för barnfamiljer m. m. på lilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln anvisade ett med 20 000 000 kronor i förhållande till Kungl. Maj ts förslag förhöjt förslagsanslag av 85 000 000 kronor,

d) beslutade om höjning av statsbidragen till kommunala familjedag
hem lUl 50 procent av kommunens kostnader för lön och sociala
förmåner åt dagbarnvårdare efter avdrag för influtna föräldraavgifter,

4) motionen 1 971:1 559 av herr Helén m. fl. (fp), vari yrkats

a) att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1971:156 uttalade att utformningen av bostadstilläggen var provisorisk och borde underkastas en förutsättningslös prövning i samband med behandhngen av familjepohtiska kommitténs förslag, varvid särskilt de samlade marginaleffekterna av skattesystem och bostadstiUägg uppmärksammades,

b) att riksdagen beslutade att statsbidrag tUl kommunall bostadstillägg fr. o. m. den I januari 1972 skulle utgå med 75 procent av kommunens kostnader för statsbidragsberättigande bostadstillägg,

c) att riksdagen till Bostadstillägg för barnfamiljer, m, m, på tUläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln anvisade ett med 20 000 000 kronor i förhållande till Kungl, Maj:ls förslag förhöjt förslagsanslag av 85 000 000 kronor,

d) att riksdagen beslutade att statsbidrag för kommunala familjedag
hem fr. o.m. den I januari 1972 skulle utgå med 50 procent av
kommunens kostnader för lön och sociala förmåner åt dagbarnvårdare
efter avdrag för influtna föräldraavgifter,

5) motionen 1971:1560 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk),
vari yrkats att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
1971:1 56 skulle besluta

a) att 4 § kungörelsen (1968:425) om statliga bostadstiUägg tUl barnfamiljer skulle erhålla i motionen angiven lydelse, innebärande alt

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

åldersgränsen för statliga bostadstillägg skulle sättas vid 17 år,

b) att 2§ kungörelsen (1968:426) om statsbidrag till kommunala bostadstillägg tiU barnfamiljer skulle erhålla i motionen angiven lydelse, innebärande att åldersgränsen för kommunala bostadstUlägg skulle sättas vid 1 7 år,

c) att statsbidragen tiU kommunala bostadstillägg skuUe utgå med 80 procent av dessa kostnader,

d) alt till Bostadstillägg för barnfamiljer m.m, på tilläggsstat 1 till
riksstaten för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln anvisa ett
förslagsanslag av 75 000 000 kronor,

6) motionen 1971:1561 av herr Knut Johansson i Stockholm m.fl,
(s), vari yrkats att riksdagen skulle besluta

a) att tills vidare bibehålla kravet på viss bostadsstandard för att helt statligt bostadstiUägg skulle utgå och

b) att anmoda Kungl, Maj:t att låta ändra liUämpningsföreskrifterna beträffande utbetalning av bostadstillägg så att kommunen efter bostadsstyrelsens medgivande kunde besluta om annan mottagare av bostadstUlägg än familjen samt

7) motionen 1971:1562 av herr Larsson i Öskevik m.fl. (c), vari
yrkats att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj;t skuUe anhålla om förslag
till sådan ändring av gällande bestämmelser att vid inkomstprövning för
bostadstiUägg för barnfamiljer den fastställda beskattningsbara inkomsten
skulle ökas med 10 procent av den behåUna förmögenhet som översteg
50 000 kronor.

Utskottet hemställde

A. att riksdagen

1) beträffande frågan om avslag på propositionen 1971:156 skuUe avslå motionen 1971:1557 i motsvarande del,

2) beträffande ett samlat förslag till familjepoUliskl stöd m. m. skulle avslå motionen 1971:1557, motionen 1971:1558 och motionen 1971:1 559, samtliga motioner i motsvarande del,

B. beträffande frågan om bostadsvillkor för viss del av statligt
bostadstiUägg för barnfamiljer att riksdagen, med bifall tiU Kungl. Majts
förslag och med avslag på motionen 1971:1561 i motsvarande del,
godkände vad i statsrådsprotokollet förordats,

C. beträffande inkomstprövningsreglerna att riksdagen skuUe avslå
motionen 1971:1562,

D. beträffande åldersgränsen att riksdagen i anledning av motionen
1971:1560 i motsvarande del gav Kungl. Majt till känna vad utskottet
anfört,

E beträffande storleken av statsbidrag till kommunala bostadstillägg för barnfamiljer att riksdagen - med bifall tiU Kungl. Maj:ls förslag samt med avslag på motionen 1971 ;1558, motionen 1971:1559 och motionen 1971:1560, samthga motioner i motsvarande del - godkände vad i statsrådsprotokoUet förordats,

F. beträffande grunderna för statsbidrag till kommunala familjedaghem att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1558 och motionen 1971:1559, båda motionerna i motsvarande del.

G, beträffande utbetalningen av bostadstillägg för barnfamiljer att riksdagen i anledning av motionen 1 971 :l 556 samt motionen 1971:1561 i motsvarande del hos Kungl, Maj;l hemställde alt motionerna överlämnades till familjepolitiska kommittén,

H, all riksdagen med bifall till Kungl, Majts förslag godkände de i statsrådsprotokollet förordade ändringarna i grunderna för

a) StatUgt bostadstillägg för barnfamiljer,

b) statsbidrag till kommunala bostadstiUägg för barnfamiljer,

c) statsbidrag tUl daghem och fritidshem, aUl i den mån grunderna inte behandlats under B eller E,

1, beträffande medelsanvisningen att riksdagen — med bifaU till motionen 197):]560 i motsvarande del och i anledning av Kungl, Majts förslag samt med avslag på motionen 1971:1558 och motionen 1971:1559, båda motionerna i motsvarande del - rill Bostadstillägg för barnfamiljer m. m, på lilläggsstat 1 till riksstalen för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 75 000 000 kronor.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Carlshamre (m) och Åkerlind (m), som ansett att utskottet under Å bort hemställa, att riksdagen

1) beträffande frågan om avslag på propositionen 1971:156 med bifaU tiU motionen 1971:1557 i motsvarande del skulle avslå propositionen,

2) beträffande ett samlat förslag till familjepolitiskt stöd m. m. — med bifall till motionen 1971:1557 samt i anledning av motionen 1971:1558 och motionen 1971:1559, samtliga motioner i motsvarande del - hos Kungl. Maj;t hemställde om ett samlat förslag tUl 1972 års riksdag om utbyggnad av del ekonomiska stödet till barnfamiljer i enhghet med vad reservanterna anfört,

2) av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Larsson i Öskevik (c) och Romanus (fp) samt fröken Andersson i Stockholm (c), som ansett att utskottet under A bort hemställa,

att riksdagen

1) beträffande frågan om avslag på propositionen 1971:156 skulle avslå motionen 1971:1557 i motsvarande del,

2) beträffande ett samlta förslag till familjepolitiskt stöd m. m. - i anledning av motionen 1971:1557, motionen 1971:1558 och motionen 1971:1559, samtliga motioner i motsvarande del - hos Kungl. Maj:l hemstäUde om ett samlat förslag tUl 1972 års riksdag om utbyggnad av det ekonomiska stödet till barnfamiljer i enlighet med vad reservanterna anfört,

3} av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m), Larsson i Öskevik (c),- Åkerlind (m) och Romanus (fp) samt fröken Andersson i Stockholm (c), som ansett att utskottet under C bort hemställa,

beträffande inkomstprövningsreglerna att riksdagen med bifall tiU motionen 1971:1562 gav Kungl. Maj:t tiU känna vad reservanterna anfört.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

4) av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carishamre (m),
Larsson i Öskevik (c), Äkerhnd (m) och Romanus (fp) samt fröken
Andersson i Stockholm (c), som ansett att utskottet under D bort
hemstäUa,

beträffande åldersgränsen att riksdagen skuUe avslå motionen 1971 ;1560 i motsvarande del,

5) av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m),
Larsson i Öskevik (c). Åkerlind (m) och Romanus (fp) samt fröken
Andersson i Stockholm (c), som ansett att utskottet under E bort
hemstäUa,

beträffande storleken av statsbidrag till kommunala bostadstillägg för barnfamiljer att riksdagen - med bifaU tiU motionen 1971:1558 och motionen 1971:1559, båda motionerna i motsvarande del, samt i anledning av Kungl. Majts förslag och motionen 1971:1560 i motsvarande del - gav Kungl. Majt till känna vad reservanterna anfört,

6) av herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m),
Larsson i Öskevik (c), Åkerhnd (m) och Romanus (fp) samt fröken
Andersson i Stockholm (c), som ansett att utskottet under F bort
hemställa,

beträffande grunderna för statsbidrag till kommunala familjedaghem att riksdagen med bifall till motionen 1971:1558 och morionen 1971:1559, båda motionerna i motsvarande del, gav Kungl. Majt tUl känna vad reservanterna anfört,

7) - under förutsättning av bifaU till reservationerna 4 och 5 - av
herrar Gustavsson i Alvesta (c), Hamrin (fp), Carlshamre (m), Larsson i
Öskevik (c). Åkerlind (m) och Romanus (fp) samt fröken Andersson i
Stockholm (c), som ansett att utskottet under I bort hemstäUa,

beträffande medelsanvisningen att riksdagen - med bifaU till motionen 1971 ;1 558 och motionen 1971 ;1559, båda motionerna i motsvarande del, samt i anledning av Kungl. Majts förslag och motionen 1971 ;1560 i motsvarande del — till Bostadstillägg för barnfamiljer m, m, på tilläggsstat I tUl riksstaten för budgetåret 1971/72 under femte huvudtiteln anvisade ett förslagsanslag av 85.000 000 kronor.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! 1 den hektiska slutperioden av denna riksdag har socialdemokraternas och kommunisternas agerande resulterat i att vi i dag för andra gången diskuterar frågan om höjda bostadstillägg för barnfamiljerna. Vid behandhngen av denna fråga för en vecka sedan hade socialutskottets betänkande nummer 42 och i dag har socialutskottels betänkande i samma fråga fått numret 45. Vad är det då som har hänt? Vad är anledningen till denna egendomlighet?

När vi för en vecka sedan behandlade den här frågan och betänkande nr 42 befann vi oss i den situationen att vpk:s representant i utskottet anslutit sig tUl förslaget om en höjning av statsbidraget till kommunerna, som kompensation för de höjda bostadstiUäggen. Det här stäUningstagandet vållade tydhgen oro i leden, en oro som slog ut i blom samma förmiddag som ärendet skuUe behandlas här i kammaren. Då konstaterade utskottets ordförande att det betänkande som han hade signerat helt

plötsUgt bhvit omöjligt för riksdagen att anta, varför han anslöt sig till vpk-förslaget om återremiss till utskottet.

Vid jämförelse av de båda betänkandena kommer man snart underfund med vad som var anledning till den här egendomliga återtemissen. Nu har alltså ordningen återställts, för någon ordning skaU det ju vara, har det sagts någon gång. Huruvida det är utskottels ordförande eller någon annan som medverkat till att ordningen återsläUts framgår inte av utskottets betänkande. Men ordningsboten för felsteget i det första utskoltsbelänkandet har i alla fall fastställts i utskottsbetänkande nr 45.

Den här ordningsboten som uttaxeras på grund av socialdemokraternas och kommunisternas agerande, vem får betala den? Jo, del bhr kommunerna och eftersom det drabbar kommunerna så drabbar det särskUt de mindre inkomsttagarna. Det är kontentan av vad som skett. Det är på sätt och vis intressant att konstatera, ty under den här hösten har de flesta kommuner i landet brottats med alt så långt som möjligt håUa skatteökningar tillbaka. Många ord har fällts av kommunalmän över att riksdagen fattar beslut som sedan kommunerna får betala. En av de tunga posterna i den kommunala budgeten är den sociala och i den intar bostadstilläggen och barntillsynen en icke obetydUg del.

Jag finner det egendomligt att de socialdemokratiska representanterna inte kommit underfund med detta, utan är beredda att medverka till ytterUgare kostnader, i varje fall för en del av våra kommuner. Nu talar såväl statsrådet som utskollsmajoritelen om full täckning för kommunerna genom de föreslagna åtgärderna. Ja, i vissa faU, men i andra faU bUr det en myckel obetydUg täckning för kostnadsökningen. Det är inte som propositionen och ulskottsmajoriteten säger i den nya betänkandeversionen, att kostnaderna för det ökade bostadstUlägget kompenseras genom att man höjer statsbidragsprocenten från 50 liU 60 och ger ett ökat tillägg med 1 200 kronor per daghemsplals. Vi har kommuner som på grund av de nuvarande kvot- och balansreglema inte bhr berättigade till statsbidrag för barntillsyn, och det finns kommuner där behovet av barndagsplatser inte är så stort på grund av att det inte finns sysselsättning för kvinnorna. Dessa kommuner får i många faU ökade kostnader för bostadstillägg, men vad får de för kostnadstäckning? Det skuUe vara intressant att höra såväl statsrådet som utskottets ordförande tala om för kammaren och för dessa kommunalmän hur kommunerna får, som utskottsmajoriteten säger, fuU kostnadstäckning för bostadstilläggen. Att kompensera kommunerna och skapa större rättvisa är man tydhgen inte tillräckligt intresserad av.

I en ledare i Smålands Folkblad den 9 december säger utskottels ordförande herr Karlsson i Huskvarna uppenbarUgen i egenskap av ledarskribent att mittenpartierna hade fått både moderater och kommu nister med på ett överbud som innebar att man ökade statsutgifterna med 55 miljoner kronor på ett år. Överbud — så betecknar aUtså utskottets ordförande ett förslag som tar sikte pä att skapa större rättvisa kommunerna emellan och som innebär att riksdagen skuUe ta konsekvenserna av de beslut som den själv fattat.

I samma ledare kom Göran Karlsson in på, som han säger, kompromissen meUan socialdemokraterna och kommunisterna, en kompromiss

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

som innebär att socialdemokraterna får kommunisternas stöd mot ökade bidrag till kommunerna men i gengäld går socialdemokraterna kommu-, nisterna till mötes i deras motionsyrkande om en höjning av åldersgränsen för att få bostadsbidrag från 16 till 17 år. När herr Göran Karlsson skall motivera detta sitt ställningstagande är det verkhgen intressant, för att inte säga skrattretande, att läsa hans argumentering i Smålands Folkblad. Vi kanske kan spara litet av kammarens tid om jag redan i mitt inledningsanförande polemiserar mot utskottsordförandens argumentering, även om jag tar dessa argument från ledarsidan i Smålands Folkblad.

Herr Göran Karlsson säger där att debatten om familjepoUtiken präglades av en viss borgerlig surhet över att regeringen gått förbi familjepolitiska kommittén, och så fortsätter herr Göran Karlsson: "Javisst har regeringen handlat snabbare än kommittén. Det är rikligt. Men det hänger samman med att man velat uppnå ett snabbare resultat tUl gagn för barnfamiljerna."

Och vidare heter det: "För socialdemokraterna är det väsenthgast att familjerna får ett snabbare stöd än om man följt den gamla tågordningen med avlämnande av betänkande och remissbehandhng."

Del var en mycket intressant upplysning från socialutskottets ordförande. Det måste innebära att Göran Karlsson i egenskap av utskottsordförande inte i fortsättningen som hittills varit faUet, när förslag framförts om åtgärder, ständigt hänvisar till att pågående utredningar måste avvaktas, Göran Karlsson har ju nu.sagt att det kan man inte göra i fortsättningen. Jag noterar det med tacksamhet, och det skaU bU intressant att se hur Göran Karlsson agerar nästa år när sådana här förslag framställs.

Det är också intressant att jämföra skrivningen i de båda utskotls-betänkandena, I betänkandet 42 står:

"1 motionen 1971:1 560 av herr Hermansson i Stockholm m, fl, (vpk) framställs yrkanden om att åldersgränsen skall sättas vid 17 år för såväl StatUga som kommunala bostadstillägg.

Det ingår i familjepolitiska kommitténs uppdrag att göra en översyn av de åldersgränser som finns för olika familjepolitiska förmåner. Med hänsyn härtill och till att en ändring av åldersgränsen för bostadstillägg skulle få ingripande verkan för det studiesociala stödet bör kommitténs slutbetänkande avvaktas. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena,"

Delta är daterat den 30 november och undertecknat av Göran Karlsson,

När vi sedan läser utskottsbetänkandet 45 finner vi att motionen har fått en helt annan behandhng. Utskottet skriver ganska mycket om den för att få argument för att den en vecka senare måste bifaUas. Och utskottet har alltså tillstyrkt den. Jag hänvisar till s, 1 1 och 12, där motionen behandlas.

Det är intressant att följa behandlingen av ärendena om samordning av åldersgränserna. Jag förstår inte varför man nu vill genomföra en I 7-årsgräns; det har inte varit aktuellt tidigare. För två år sedan väckte jag tillsammans med några andra centerpartister en motion i vilken vi begärde en samordning av åldersgränserna inom hela denna sektor. Vi har

nu gränserna 16 år, 18 år osv. Då hänvisade andra lagutskottet till att familjepoUtiska kommittén sysslar med en del av dessa frågor och pensionsförsäkringskommittén med de frågor som rör pensionssidan. Det var 1969, Riksdagen avslog motionerna med motiveringen att frågorna var föremål för utredning.

Vad hände 1970? Ingenting hade anmälts i statsverkspropositionen, men en månad efter det att den var avlämnad höll statsrådet Odhnoff ett tal ute i landet i vilket hon meddelade att "nu skall vi höja åldersgränsen för bidragsförskotten till I 8 år". Och så kom det en liten proposition om det, och 1 8-årsgränsen fastställdes för bidragsförskotten.

Den 30 november skrev man att vi skall avvakta familjepoUtiska kommitténs betänkande, men i det betänkande som vi nu behandlar föreslår man en 17-årsgräns, vilket ju skapar många problem. Här får vi nu både 16-, 17-, och 1 8-årsgränser att arbeta med. Pensionsförsäkringskommittén föreslog i våras en I 8-årsgräns för de förmåner som finns inom försäkringen.

Med hänsyn till att dessa oUka åldersgränser kan leda till en hel del egendomhga konsekvenser under det första halvåret har vi från reservanternas sida hävdat att man borde kunna få fram ett förslag om samordning av de olika gränserna som kunde träda i kraft redan den 1 juh.

Jag skall inte gå in på de övriga frågorna och reservationerna, eftersom de redan har behandlats i kammaren. Det är endast beträffande frågoma om statsbidragen till kommunerna och 1 7-årsgränsen som behandhngen i del föreUggande utskottsbetänkandet avviker från det tidigare.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till de reservationer där mitt namn förekommer.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Det betänkande som vi nu behandlar skiljer sig, som herr Gustavsson i Alvesta just påpekade, från utskottets ursprunghga betänkande i det här ärendet bara på två punkter. Den kommunistmotion om höjning av åldersgränsen för bostadstillägg till 17 är, som viftades bort på några rader i det förra betänkandet, tillstyrks nu av majoriteten. Statsbidraget till de kommunala bostadstiUäggen, som i förra betänkandet föreslogs bli 75 procent, vilket innebär i stort sett fuU kompensation för de ökade kostnaderna för kommunerna, sänks nu av majoriteten till 60 procent.

I sakfrågan om en höjning av åldersgränserna vill jag understryka att det finns goda skäl för en samordning av de ohka åldersgränser som råder inom det familjepohtiska systemet och en höjning av dem till 18 år. Det är ingen hemlighet att det finns stor sannoUkhet för att det kommer att bli följden av familjepolitiska kommitténs arbete. Men nu genomförs i all hast en dellösning med en höjning till 17 år för bostadstilläggen som bl. a. har två nackdelar: dels att vissa familjer under andra kvartalet 1972 kommer att få stöd inom två inkomstprövade system och aUtså kommer att få dubbla bidrag, dels att en del familjer kommer att få det här bostadstillägget trots att de har en god familjeinkomst, om de nämUgen har en 17-årig son eUer dotter med egen inkomst. Den kan ju i vissa fall

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

uppgå rill I 000 eller kanske I 500 kronor i månaden. Det är klart att det kommer att upplevas som ett ganska orättvist inslag i det här beslutet.

Det hade varit fuUt möjUgl att till våren få fram ett genomarbetat förslag om en samordning till 18 år som hade kunnat träda i kraft från den 1 juh och det framhåUer vi också i reservationen 4. Det är ju inte okänt - det framgick redan vid förra behandlingen här i kammaren — att den nu aktuella motionen aldrig skulle ha tagits på allvar, om den hade kommit från något annat håll än från vänsterpartiet kommunisterna. Inte ens om den hade varit en socialdemokratisk motion, undertecknad av ett antal ledamöter av den här kammaren, hade den haft en chans.

Hur var det herr Palme sade efter valet, när man frågade honom om det parlamentariska läget? Han sade ungefär så här; Vi kommer att föra vår pohtik utan sidobhckar, och sedan får kommunisterna göra som de viU — antingen stödja oss eller gå emot oss. Vi kommer att föra vår poUtik, Nu ser vi hur det gick, nu kryper hert Palme snällt in i kommunistburen. Man tycker nästan synd om de socialdemokratiska ledamöter av socialutskottet som nu med stor högaktning fick lov att tUlslyrka vad de hade smålett åt bara ett par veckor tidigare.

Det är intressant att notera, herr talman, var minoritetsregeringen söker sitt samförstånd när den inte kan på egen hand klara igenom sina propositioner. Det diskuterades också här i kammaren meUan herr Fälldin och herr Palme förra veckan. Vad jag känner till har del inte gjorts något försök av socialdemokraterna att nå samförstånd i den här frågan med något av de icke socialistiska partierna, men det är möjhgt att vi kan få ett bidrag till historieskrivningen under debatten.

Man frågar sig varför del här sker. Vad uppnår socialdemokraterna med uppgörelsen? Varför gör man den här för alla så uppenbara eftergiften åt ett illa genomtänkt förslag? Jo, det man uppnår är, som herr Gustavsson i Alvesta sade, att man lyckas ta ifrån kommunerna den kompensation för kostnaderna vid en höjning av de kommunala bostadstilläggen för barnfamiljer, som det fanns en majoritet för i det förra utskollsbetänkandet. Det har tydligen varit oerhört angeläget att se till att kommunerna inte skuUe få den kompensationen, annars skulle man inte ställa till med del här så iögonenfallande spektaklet.

Då säger man att kommunerna kompenseras genom att driftbidraget till daghem höjs. Som herr Gustavsson redan har påpekat går för det första pengarna delvis till andra kommuner än de, som får de ökade kostnaderna. Hur kan man då tala om kompensation? För det andra skulle ju driftbidragen tiU daghem ändå ha höjts. Detta är uppenbart efter de mycket kraftiga uttalanden som LO-kongressen har gjort, efter den opinion som finns i Kommunförbundet och efter den kostnadsutveckUng som inträffat för daghem och fritidshem. Det är aUlså inte någon kompensation del är fråga om. Fru Odhnoff har ju också varit ute och inkasserat den här höjningen av driftbidragen som en insats av regeringen, enhgt referat från hennes framträdande vid Facklärarförbundets kongress. Det skulle hon inte heller kunna göra om det bara gällde en kompensation.

Den andra parten i den här kohandeln, kommunisterna, är ett av de partier som har talat ivrigt om problemet med de växande kommunal-

skatterna. När vi har hävdat att staten inte bara får lassa på kommunerna nya kostnader, har kommunisterna instämt. Nästa år stiger kommunalskatten ytterligare med 1:30 enhgt de uppskattningar som man nu gör inom Kommunförbundet. Det drabbar, som herr Gustavsson sade, framför aUt människor med små och medelstora inkomster. Nu hade kommunisterna en chans att nå resultat, alt åstadkomma en lättnad i bördan för dessa människor eller i varje fall undvika ytterUgare höjningar. Den chansen tog man inte. Slutresultatet sedan förra behandhngen är i stället en visserligen obetydUg men dock ytterUgare ökning av kommunernas kostnader.

Vad fick man då för att offra detta som man väl anser som väsentUgt, eftersom man talar så myckel om det? Man fick en lidigareläggning av en höjning av åldersgränsen som ändå skulle ha kommit — dessutom utförd på ett klumpigt och delvis orättvist sätt. Och största delen av delta kommer regeringen att ta tillbaka genom att i ett senare skede reducera studiehjälpen för dem som får det här tillägget.

Det är ju framför aUl herr Engström i Nacka, min ärade bänkkamrat, som brukar föra kommunisternas talan i debatten om kommunernas ökade bördor. Herr talman! Jag tycker synd om herr Engström i Nacka. Nästa gång han stiger upp i talarstolen för att påminna om kommunalskatterna, om det nu blir någon nästa gång, kommer alla att tänka: Där står han och talar, men hans parti var ju med och lassade ytterhgare bördor på kommunerna. Kommunisterna hade chansen att i praktiken åstadkomma en lättnad, men de svek.

Kanske har kommunisterna någon listig idé om att de skaU motionera i vår om en lättnad för kommunerna på något annat sätt och på det viset dra socialdemokraterna vid näsan. Vad vet jag?

Det är svårt att bedöma om kommunisterna har någon utsikt att motionera om något som kan få majoritet i riksdagen i vår. Men vad som är aUdeles säkert och som inte kan viftas bort med hänvisningar tiU några hypotetiska motioner i vår, är att om kommunisterna hade följt sin ledamot i utskottet, fru Marklund, förra veckan, så hade riksdagen beslutat om en väsentUg lättnad för kommunerna, i synnerhet de kommuner som har höga kostnader för bostadstillägg, barntillsyn och sociala utgifter över huvud laget. Det är de kommuner som herr Engström i Nacka brukar tala så varmt för — av naturhga skäl, eftersom han representerar ett område där dessa problem i hög grad finns.

Den chansen förelåg alltså, men när herr Sträng slog näven i bordel i bakgrunden så svek modet hos kommunisterna. Hotade herr Sträng med regeringskris månne? Eller var det avgörande att det inte skulle gå för herr Engström och fru Marklund och deras kolleger, som del gick för kommunisterna i Stockholm, att de skulle gå miste om sina utskottsplatser? Det var kanske det man var rädd för.

Herr talman! Vi har inte heller ännu fattat beslut om de övriga delarna av propositionen. Jag ber att få hänvisa tiU vad jag sade i förra veckan, vilket i sammanfattning var följande. Del är bra att regeringen nu — efter det all oppositionen kommit med konkreta förslag till årets höslriksdag - har upptäckt behovet att förstärka barnfamiljernas köpkraft. Det är beklagligt att vi så länge fått vänta på - och fortfarande

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

inte ser någon skymt av - den samlade familjepolitiska reformen, där aUa åtgärder kan vägas mot varandra inom det lillgänghga utrymmet, och där man kan ta hänsyn till de samlade marginaleffekterna av skatteskalor, bostadstillägg, daghemsavgifter, återbetalning av studiemedel osv. Det är Ula att regeringen lämnar närmare hälften av barnfamiljerna i sticket. Stora grupper av familjer med vanUga inkomster upplever i dag sin ekonomiska situation som besvärlig men finner inget stöd hos familje -ministern.

Herr talman! Jag yrkar bifall tiU reservationerna 2, 3, 4, 5, 6 och 7,

Herr CARLSHAMRE (m);

Herr talman! Riksdagen tvingas i dag spela med i slutakten av ett önikUgl skådespel. Det är spelet om en regering som skryter med sin styrka och handhngskraft och som ständigt indignerat tillbakavisar varje anklagelse för att vara beroende av den lilla kommunistgruppen men som nu köper sig fri från en prestigeförlusl i form av ett nytt voteringsnederlag genom att medvetet acceptera en ytterligare försämring av ett redan dåligt förslag.

Den debatt vi för i dag handlar ju egentligen inte om barnfamiljerna och familjeslödet — den handlar om regeringspartiet och det kommunistiska partiet. Under utskottsbehandhngen och i utskollsbetänkandet har icke förebragts något nytt motiv för att acceptera förslaget om en höjning av åldersgränsen för bostadstillägg till 1 7 år. De motiv som anförs framfördes redan vid den förra utskottsbehandhngen och avvisades då av socialdemokraterna såsom icke bärkraftiga.

Man har lagt till en enda sak, nämligen detta som slår att läsa på s, 1 1 i utskottsbetänkandet: "Under överläggningen i kammaren beträffande utskottets betänkande 1971:42 visade det sig att i stort sett allmän enighet råder om att statliga insatser på det familjepohtiska området kan få en något större omfattning än vad som föreslagils i propositionen, Enhgt utskottets mening bör de ökade resurser som sålunda kan sättas in användas för att direkt stödja barnfamiljerna," Detta, herr talman, skulle vara en sorts argument om det vore sant, men det är inte sant. Om det vore så att vi verkhgen hade kommit tUl enighet om att det var möjUgt att satsa några miljoner mer än regeringen föreslagit, då hade del varit en enkel fråga om att avgöra på vilken punkt dessa miljoner skulle satsas. Men i den tidigare utskottsbehandhngen hksom i riksdagsdebatten rådde ingen sådan enighet.

Det förelåg två förslag om ytterhgare någon satsning på familjepoh-tiken. Det var det förslag för vilket de tre icke-socialistiska partierna stod om en uppräkning av kompensationen till kommunerna och det var det kommunistiska förslaget om en höjning av åldersgränserna. Socialdemokraterna hade icke något sådant förslag och var icke eniga med någon av grupperna om alt detta var den rätta vägen.

SkaU vi hädanefter räkna med att när det föreligger en uppfattning i samthga partier utom det socialdemokratiska om att en något större satsning är möjhg, då är detta en allmän enighet i kammaren? Det fanns icke någon sådan enighet och det fanns därför ingen anledning att av det skälet återförvisa ärendet till utskottet för ny behandhng.

Nej, herr talman, detta handlar inte om familjestödet; det handlar om ren politik. Herr Gustavsson i Alvesta har tidigare citerat den häpnadsväckande ledare i Smålands Folkblad i torsdags som är signerad av socialutskottets ordförande Göran Karlsson. Jag säger häpnadsväckande därför att den är även med vanhg lidningsslandard ett ovanhgt exempel på en blandning av demagogi och osanningar. Den är desto mera förvånande som den är öppet signerad av en ordförande i ett riksdagsutskott. Den ledaren sammanfattas inledningsvis pä det här sättet:

"De borgerliga partierna snuvades pä den seger de så intensivt räknat med när riksdagen skulle avgöra frågan om bostadstilläggen. De blev bokstavligen upphunna på målUnjen och det väntade segerbytet rycktes ur deras händer."

Detta, herr talman, är argumentet - och del enda argumentet - för att vi i dag sitter och behandlar den här frågan en gång till. Det kan tyckas onödigt att ta den här debatten ytterligare en gång. Vi har fört den i de punkter där del förehgger någon skiUnad jämfört med förra gången vi diskuterade frågan. Där kan man i stort sett bara vända på argumentationen. Det som sades från socialdemokratiskt håll den gången gäUer inte i dag, och det som sägs i dag gällde inte då. Det är den skillnad som föreUgger, I sak har ingenting hänt.

Jag tror att vi, inte minst för att snåla på kammarens knappa tid, kan nöja oss med alt i övrigt hänvisa till vad som sades i den förra debatten och att av de formella skäl som gäller upprepa våra yrkanden. Och mitt yrkande är, herr talman, bifaU till reservationerna 1,3,4,5,6 och 7.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Fru RYDlNG(vpk);

Herr talman! Som redan nämnts behandlade vi socialutskottets förra betänkande i detta ärende för en vecka sedan här i kammaren, och då hade vi en ganska lång debatt om propositionen rörande höjda bostadstillägg för barnfamiljerna. Eftersom vi då också hade en sakbehandling av hela frågan tänker jag i dag endast uppehålla mig vid de punkter som berörs av den förnyade utskoltsbehandhng vi yrkat på.

EnUgt socialutskottets föreliggande betänkande nr 45 kommer vi här att om en stund under punkten I besluta om ett förslagsanslag på 75 miljoner kronor tUl bostadstillägg för barnfamiljer. Det är en ökning av propositionens förslag med 10 miljoner kronor, och det betingas av alt utskottsmajoriteten nu har gått med på vårt partis förslag att åldersgränsen höjs till 17 år.

Om vi går till vänsterpartiet kommunisternas motion nr 1560 finner vi också i punkten 3 i vårt yrkande en hemställan om att riksdagen skall anvisa ett förslagsanslag av precis samma storlek, alltså 75 miljoner kronor, även det sålunda 10 miljoner kronor mer än vad som föreslagits i propositionen. Vi har ingen anledning att i vårt parti vara ledsna över alt vi - låt oss gärna säga att det har skett genom en kompromiss - har uppnått ett bifaU till det beloppet i vår motion och en höjning på 10 miljoner kronor av propositionens förslag, även om inte fördelningen av pengarna har bhvit exakt som vi önskade. Som jag redan förra veckan framhöU var emeUertid åldersgränsen det viktigaste för oss, och jag vill nu särskUt understryka vad utskottet i sitt nya betänkande nr 45 har skrivit

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

om samordningen av bostadstillägg och studiebidrag. Utskottet skriver där att eleverna skall erhålla förmåner motsvarande minst dem som nu utgår.

Innan jag fortsätter måste jag nu, medan jag ändå har ordet, något beröra vad herr Gustavsson i Alvesta sade. Han påstod att vpk:s representant i utskottet nu hade återkallats till ordningen och inte gått med på de borgerligas Unje. Då vill jag säga tUl herr Gustavsson - jag har för övrigt redan påpekat del - att man skaU läsa vår motion. Där har vi ett eget förslag. Ett misstag kan en representant för vilket parti som helst begå, och vår representant i utskottet har tillstått att vi där inte gått på vår motion. Men kom ihåg, ärade ledamöter, att "även solen har fläckar."

Sedan befarade herr Gustavsson att vad vi beslutar i dag på något sätt skuUe hindra en framtida samordning av åldersgränserna. Varför det? För vår del har vi ingenting emot en samordning av åldersgränserna, men bara under fömtsättning att detta inte leder tiU någon försämring för barnfamiljerna, I dag har jag, herr talman, inget annat yrkande på någon punkt än utskottet.

Under förra veckans debatt och också här i dag har sagts ifrån borgerhgt håll att om kommunisterna gör denna som man kallar kohandel har vårt parti ingen som helst anledning alt i fortsättningen komma och tala om kommunalskatteutgifterna. \i skuUe aUtså medverka tiU att kommunalskatterna höjs.

Men, herr talman, tih dessa ledamöter skulle jag bara vilja säga: Man skaU inte kasta sten, när man själv sitter i glashus! Jag har gått igenom vårt partis ohka initiativ under årens lopp i syfte alt lätta det ekonomiska trycket på kommunerna. Jag skaU här inte gå alltför långt tillbaka i tiden, men jag måste tyvärr på grund av de borgerUga ledamöternas agerande ta kammarens tid något ytterligare i anspråk för att erinra om några av vårt partis initiativ i detta avseende under de senaste åren.

Redan före 1969 års riksdagsbeslut att hos regeringen hemställa om en utredning av kostnadsfördelningen stal—kommun, för vilken även låg till grund en vpk-motion, hade vi ifrån vårt parti aktualiserat en rad konkreta åtgärder. Våra krav hade mycket väl kunnat föranleda beslut om dellösningar av frågan oberoende av denna utredning.

Jag vill bara nämna några av dessa deUösningar, Krav på statens överlagande i allt väsentligt av skolkostnaderna framfördes av oss i motioner 1968, 1969 och 1970, Detta krav avvisades av de borgerliga och socialdemokraterna.

Ett annat krav har gäUt statligt grundbidrag tiU kommunerna för de kommunala bostadstilläggen till pensionärerna. Det har framförts av oss i motioner 1968, 1969, 1970 och 1971 och kanske även tidigare - jag har inte gått längre tiUbaka. Detta krav tillgodosågs vid årets vårriksdag, då bl. a. vår motion 53 låg till grund för en reservation som vann majoritet här i kammaren. Men vid aUa tidigare tiUfäUen har de borgerliga ledamöterna varit med om att avslå detta krav.

Krav på ökade driftbidrag till barnstugeverksamheten har rests ifrån vårt håll 1969, 1970 och 1971.

Sjukvårdskostnaderna, som är så betungande för landsting och kommuner, har vi också tagit upp i motioner 1969 och i år och krävt att

staten i allt väsentligt skulle avlyfta denna ekonomiska börda ifrån landsting och kommuner.

När den allmänna arbetsgivaravgiften skulle införas föreslog vänsterpartiet kommunisterna att kommun och stat skuUe undantas ifrån detta. Detta motionskrav upprepar vi i årets motion.

Jag skall inte fortsätta längre men jag anser som sagt att man inte skall kasta sten när man sitter i glashus, och det är inte på något sätt vårt parti som har hjälpt till alt belasta kommunerna med stora ekonomiska pålagor.

TiU sist, herr talman, viU jag säga; Kommunerna består av människor, av familjer, av samma människor och samma familjer som nu kommer i åtnjutande av bättre bostadstillägg till dess deras barn fyllt 17 är. De ytterUgare 75 miljoner kronor som vi har krävt i vår motion — jag viU inom parentes säga att vi har inte för vana alt springa ifrån våra motionskrav för att ansluta oss till borgerliga överbudskrav, ulan vi håUer på vad vi har motionerat om och menar allvar med det — och som vi i dag går att besluta om och som hgger 10 miljoner över propositionens förslag kommer ju också dessa människor till godo.

Som jag sade, herr talman, har jag i dag inte något annat yrkande än utskottets på samtliga punkter.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle;

Herr talman! Fru Ryding har nu registrerat och inkasserat de framgångar som kommunisterna haft vid den senaste utskottsbehandhngen. Jag förutsätter att Göran Karlsson kommer att registrera sina framgångar när han kommer upp i talarstolen.

Fru Ryding säger sedan att ett misstag har begåtts; hon säger att solen har sina fläckar - och visst har den det, fru Ryding, men jag vill säga alt fläckarna är särskilt stora och mörka just i det här betänkandet.

När det gäUer 17-årsgränsen som man vill spika har jag sagt; Varför laborera med en 17-årsgräns när vi hela tiden tidigare har diskuterat en samordning — all i stället för 16, 18 och 19 år gå på en gemensam åldersgräns, nämligen 18 år som pensionsförsäkringskommittén har föreslagit?

Kasta inte sten, säger fru Ryding. Del är ingen som har kastat sten här. Det är bara att konstatera, fru Ryding, vad som har skett och det kan man göra om man läser de båda utskottsbetänkandena och jämför dem.

Sedan räknade fru Ryding upp en mängd motioner och förslag som kommunistema har väckt under årens lopp beträffande kommunerna. Varför då bryta denna fina tradition, fru Ryding, genom att göra det ställningstagande som kommunisterna gjort i det senaste utskottsbetänkandet?

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Fru Ryding räknar upp en mängd kommunistiska motioner som hon tycker att vi borde ha biträtt. När vi inte har gjort det har vi ingen talan, menar hon.

Jag förslår, fru Ryding, alt det kommunistiska partiet nu känner sin betydelse som mycket stor, eftersom ni har fått in herr Palme och övriga

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

socialdemokrater i er bur. Men glöm ändå inte att ni bara har 17 ledamöter av 350. Ni kan inte - genom att hänvisa till alla de motioner som ni har väckt och naturligtvis tycker alt vi andra skulle ansluta oss till ■ komma ifrån vad som har hänt nu, nämligen alt det förra veckan fanns en chans alt få ett beslut om högre statsbidrag till kommunerna för kommunala bostadstillägg. Den chansen hade funnits om ni hade följt er utskoltsrepresentant, men den chansen tog ni inte! Det är ett faktum som är i centrum för hela denna fråga och del kan ni inte komma ifrån genom att hänvisa till alla lysande initiativ som ni har tagit vid andra tillfällen.

Nu säger fru Ryding att misslag har begåtts av er ledamot i utskottet. Jag måste säga att jag faktiskt vill la fru Marklund i försvar. Jag förslår inte vad hon har gjort för misstag. Hon yrkade på den av er föreslagna höjningen av åldersgränsen och reserverade sig för det. Sedan yrkade hon på de 80 procent som fanns i er motion, och när det förslaget hade röstats bort, hade hon att välja mellan 75 procent och 60 procent. Dä valde hon 75 procent, och det hgger faktiskt närmare 80 än vad 60 gör. Det kan ingen komma ifrån. Därför värdet helt konsekvent. Hon stödde er motion, och jag kan inte förstå vad hon gjorde för misstag, men det kanske fru Ryding kan tala om, när hon nu har gjort det ganska ovanUga att stå här och sälta underbetyg på sin egen partikamrat. Vad var det för misstag hon gjorde när hon stödde förslaget om 7 5 procent?

Sedan säger fru Ryding; Vi har inte för vana alt springa ifrån våra motioner för att ansluta oss till borgerliga överbud. Men ni hade ju ett högre överbud, fru Ryding! Ni hade 80 procent i er motion; sedan gick ni ned till 75, och nu tycker ni all det är att hålla på er motion ännu bättre om man går ned till 60. Jag förslår inte riktigt hur fru Ryding får detta att gå ihop. Vad ni gjort här är just att ni har sprungit ifrån er egen motion - och det med en väldig fart!

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! I dag gör fru Ryding det till en huvudfråga att reformen med den senaste utformningen kommer att kosta 10 miljoner kronor mer än den skulle ha gjort enligt propositionen. Det är en vinst; vi har fått huvudsumman av vår motion tillgodosedd, säger fru Ryding, genom att satsa ytterligare 10 miljoner.

Jag vill då erinra om att det förslag som kommunisterna vid den förra behandlingen i riksdagen hade anslutit sig till skulle ha varit 20 miljoner kronor dyrare än regeringens förslag. Men att 20 miljoner kronor är mer än 10 miljoner är väl också ett misstag av solen från Kiruna, som har sina fläckar.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Nog har centerpartiet, herr Gustavsson i Alvesta, haft chansen att kunna stödja våra förslag tidigare och på så sätt avlyfta från kommunerna ekonomiska bördor orsakade av denna verksamhet. Men centern har inte tagit den chansen. Det kan man gå till protokoUet för alt få bevisat, om inte herr Gustavsson tror mig.

Herr Romanus förklarar att 80 procent är mer än 60 procent. Ja, så

pass myckel matematik kan även jag. Men vi som föreslår 80 procent i vår motion anser att alltsammans skall gå till bostadstilläggen och ingenting till daghemmen i detta sammanhang. Det betyder inte att vi anser att daghemmen på något sätt får tillräckligt. Ni vet allesammans att vi har motionerat om bättre statligt stöd. Frågan om daghemmens statliga stöd kan vi återkomma till om bara en månad.

Sedan, herr Carlshamre, står det faktiskt i vår motion 75 miljoner kronor. Det är vad vi i dag kommer att besluta om. Det handlar inte om någonting annat än att vi hela tiden har följt vår motion.

Jag vill inte uppehålla kammaren så mycket mer med detta ärende. Men jag kan inte underlåta att ställa frågan; Skulle man möjligen kunna använda uttrycket "surt, sa räven om rönnbären", för när åstadkom de borgerUga en höjning med 10 miljoner kronor av ett förslagsanslag i en proposition genom att som i detta fall yrka på en återremiss?

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr talman! Fru Ryding inkasserar åter att man har nått en framgång och frågar: När åstadkom de borgerliga en höjning med 10 miljoner kronor? Men, fru Ryding, förra veckan hade ni kunnat åstadkomma en höjning med 20 miljoner kronor. Men det ville ni inte.

Så säger fru Ryding att kommunisterna inte vill ge någonting till daghemmen i detta sammanhang. Det står väl inte i er motion. Ni har väl inget yrkande om att riksdagen skall säga nej till höjningen av driftbidraget till daghemmen. Det är ett intressant besked till alla dem som är verksamma ute i de ohka kommunerna och där får lyssna till kommunistiska talesmän, t, ex, i fru Rydings egen hemstad Göteborg, där kommunistema mycket friskt talar om att man anser att staten skall ta över ökade kostnader. Dels har ni nu spillt bort chansen att få ett beslut i riksdagen om en höjning av statsbidraget till kommunerna, dels vill ni inte heller gå med på en höjning av driftbidraget till daghemmen. Jag förstår att ni inte ville säga detta i er motion, men det är intressant att det har kommit fram nu.

Fru Ryding förklarar att centerpartiet, folkpartiet och moderata samlingspartiet har möjUgheter att gå med på alla motioner från kommunisterna. Det är till att vara stor, fast man bara har 17 mandat. Jag förstår det, eftersom ni har fått in socialdemokraterna i er bur. Jag förstår att ni tycker att del är stiligt. Men trots allt kan ni inte komma ifrån att ni förra veckan hade en chans att fä igenom ett beslut, som hade legat i linje med ert myckna tal om att kommunalskatterna rasar upp för mycket. Men den chansen tog ni inte.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag skall avslöja en hemlighet för fru Ryding; Det är inte bara räven som säger att rönnbären är sura. De är det faktiskt. Det var just för att slippa slicka i sig de sura rönnbären som regeringspartiet gick med på kommunisternas förslag och offrade de 10 miljoner kronorna. Att det sedan i stället blir kommunerna som får tugga i sig de sura bären bekymrar varken socialdemokrater eller kommunister.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Hert GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Fru Ryding säger: Om ni hade stött våra förslag vid ohka tillfäUen, hade det bhvit så och så. Ja, fru Ryding, jag vill erinra om de motioner som centern under årens lopp har väckt beträffande kostnadsfördelningen meUan stat och kommun och de motioner som har legat till grund för de utredningar som riksdagen har beslutat om.

Jag kommer åter tiU detta med kommunalskatten, fru Ryding. 1 detta fall har kommunisterna genom denna uppgörelse medverkat rill att man övervältrar större kostnader på kommunerna. Följden bhr att de mindre och medelstora inkomsttagarna får bära dessa kostnader genom skatterna.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Först och främst vill jag deklarera att vi vill ha vår motion bifaUen, och vi får den i huvudsak bifallen genom delta förfaringssätt. Barnfamiljerna får en förbättring jämfört med både de borgerUgas och regeringens ursprungliga förslag. Det är för oss huvudsaken. Det finns många barnfamiljer med 17-åringar som annars skuUe ha gått miste om bidrag. Det är en saklig prövning vi har gjort, ingenting annat.

Man säger att ett bifall till den borgerliga reservationen skuUe ha övervältrat en stor del av kostnaderna från kommunerna tiU staten. Det rör sig om 40 miljoner för staten och 1 miljon för kommunerna. Jag tycker att vi i denna debatt bör hålla oss till de siffror, de handlingar, de motioner och de betänkanden som Ugger på bordet och som vi alla har kunnat ta del av. Vi har inte sprungit ifrån vår motion, utan vi har hålht fast vid det krav vi har framfört.

TiU frågan om driflbidragen till barnstugeverksamheten får vi anledning att återkomma. Vi har under ohka år försökt få de bidragen höjda, som jag också nämnde i mitt första anförande. Vi får senare se hur de andra partierna ställer sig i denna fråga.

Herr BERGMAN (s);

Herr talman! Det är uteslutande det formella förhållandet att vi har ett nytt betänkande i den fråga vi diskuterade förra veckan som tvingar mig upp i talarstolen. Vi diskuterade då det här ärendet i dess helhet, och under debatten ställde jag ett yrkande som gällde utbetalningen av bostadstilläggen. Jag tvingas nu på nytt framstäUa yrkandet, som avsåg att Kungl. Majt skulle få fullmakt att medge att en kommun som vill pröva en annan form för utbetalningen får göra det.

Förslaget gäller punkten G i betänkande nr 45 och har följande innehåll: att riksdagen i anledning av motionen nr 1556 och motionen nr 1561 i motsvarande del dels hemstäUer hos Kungl. Maj;t att motionerna överlämnas till familjepoUtiska kommittén, dels bemyndigar Kungl, Maj:l att efter framställning från kommun förordna om sättet för utbetalning av bostadstillägg för barnfamiljer.

Herr KNUT JOHANSSON i Stockholm (s):

Herr talman! 1 det nu förehggande belänkandet är behandhngen av

motionen nr 1561 likalydande med behandhngen av samma motion i betänkandet nr 42, som vi behandlade den 8 december. Jag har därför ingen anledning att nu ta upp en ny debatt på den punkten.

Jag vill med hänvisning till mina anföranden nr 11, 14 och 16 i snabbprotokoUel från den 8 december i vad gäller utbetalningen yrka bifaU tUl herr Bergmans nyss framförda förslag. Då det gäUer bostadsvillkoren stäUer jag samma yrkande som jag framförde förra gången, nämUgen att riksdagen i anledning av motionen nr 1561 såvitt gäller frågan om bosladsviUkor för viss del av statUgt bostadstillägg för barnfamiljer hos Kungl. Maj;t hemställer att motionen överlämnas tiU familjepohtiska kommittén.

Jag hemstäUer om bifaU till detta yrkande.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Hert KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Ingen har väl kunnat undgå att iaktta den besvikelse som drabbat den borgerhga oppositionen över att ärendet angående bostadstilläggen blev återremitterat förra veckan. Del framgick med all önskvärd tydlighet i den debatt som då följde efter det att återremissyrkandet ställts, och det har också speglats i kommentarerna i den borgerhga pressen efter utskottets sammanträde då del förslag som nu förehgger blev faststäUt. I dag har ni, ärade kammarledamöter, kunnat iakttaga hur surheten svämmat över från de borgerhga talarnas sida.

När vi förra veckan behandlade frågan, sade herr Carlshamre i ett anförande, som jag då inte kunde besvara på grund av rådande rephkbestämmelser, att vi hade lagt fram ett förslag tUl betänkande beträffande den kommunistiska motionen trots att förslaget i motionen var sådant att ingen i utskottet ens ville la det på allvar. Detta uttalande har senare i den folkpartistiska pressen spalts på med att jag skuUe ha suttit i utskottet och skrattat ål det förslaget. Man måste ha det dåhgt ställt med de sakliga argumenten pä den borgerliga sidan när man kan gå på på det sättet. Jag har sannerligen inte skrattat åt vare sig det förslaget eUer något annat.

Men den borgerUga sketchen om bostadstilläggen är inte slut med delta. 1 en tidning av brokig borgerlig färg - åtminstone kaUar den sig oberoende Uberal - har del lämnats skildringar från utskottets sammanträden, där det påstås alt jag till den borgerUga halvan skulle ha sagt: Ni skaU sluta all bråka. Ni känner ju den poUtiska situationen. På detta skuUe enUgt det s, k. initierade referat i den sydsvenska tidningen ha stått att en borgerUg ledamot skulle ha sagt: Nej, hurudan är den?

Ungefär så återger tidningen referat från utskottets sammanträden. Själv har jag ingen anledning att referera sammanträdena. Men så mycket är klart att ett sådant referat hade varit otänkbart om inte de borgerhga känt sig djupt besvikna över att den väntade segern över regeringen förbyltes i en återremiss och nu i ett nytt förslag.

Den borgerhga skildringen från utskottets sammanträden är sådan som i vanUga fall brukar benämnas alt ' IjaUa". Tjallare har sannerUgen inte jag någonting till övers för. Men som ordförande i utskottet kanske jag ändå får säga alt vi haft ett gott samarbete under det år som gått, och vi har tidigare varit lyckUgt befriade från det slag av "inside information"

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, rn. m.

tUl pressen som här har getts. Det skulle vara skönt om de goda relationerna fortsätter. Det är bäst sä för samarbetets skull i utskottet. Om så sker är jag är beredd att beteckna det skedda som ett utslag av en borgerlig besvikelse som uppstått i detta specieUa ärende.

Men den sydsvenska tidningen har också en annan spekulation i sm "initierade" artikel den 10 december. Enligt vad tidningen "erfarit" skulle vpk snart ta sig ur det grepp de givit motståndarna genom att hjälpa socialdemokraterna att hålla statsbidraget nere. Kommunisterna har inte lovat att aldrig mer motionera om 80-procenligt statsbidrag. Tvärtom kan de tänka sig att göra detta ganska snart. Med stor sannolikhet skulle de borgerliga och vpk då fä majoritet och regeringen förlora både kon - det har i detta fall talats om kohandel från borgerligt håll - och pengarna. Det vill säga att både få höja bidrag.sgränsen för bostadstilläggen till 17 år och öka statsbidraget till kommunerna.

Så låter det alltså i ett referat som någon tjänstvillig ledamot från utskottet har gett. Jag har också tidigare hört talas om att vpk tänker svika den "uppgörelse" som skett med socialdemokraterna. Det har framhålhts så frän framstående borgerligt häll.

Det är tydligen erfarenheterna frän det inre samarbetet inom det borgerliga lägret som gjort att man har kunnat dra en sådan slutsats, men jag vill inför kammaren ha sagt, att så dåhga pohtiker är inte vi på den socialdemokratiska sidan att vi gör upp om en sak i december månad för att sedan bli "snuvade" på konfekten i januari. Jag har ingen anledning att förmoda att den utskottskompromiss, som nu ligger på riksdagens bord, skall ändras genom en kommunistisk motion 1972, Den försäkran har vi fått innan detta förslag lades. Man kan naturhgtvis vara kritisk mot det kommunistiska partiets verksamhet i olika avseenden, men att de i riksdagssammanhang skulle ha så dålig moral som de borgerliga uppenbarligen spekulerar i vägrar jag att tro på.

Men detta som jag skildrat visar hur stora förväntningarna var inom det borgerhga lägret att i denna fråga få kommunisterna med sig. Och så blev det "platt fall", som det brukar heta i brottningreferaten. Jag förstår grämelsen och besvikelsen pä den borgerliga sidan. Men sett från utskottets synpunkt skulle jag, som sagt, vara glad om vi kunde återgå till den gamla normala ordningen utan referat och antydningar om vad som förekommit vid utskottssammanträden.

Utskottets vice ordförande uppträdde först i talarstolen i dag, och han sade att det var ett egendomligt agerande som socialdemokraterna skulle ha gett sig in på. Nej, herr Gustavsson i Alvesta, det är inte alls något egendomhgt agerande. För oss som poUtiskt parti är det självklart att försöka skapa ett underlag för de förslag, som vi själva har lagt på riksdagens bord. Egendomligare är det inte.

Herr Gustavsson talade om att det betänkande, som var signerat av mig, återremitterats bl, a. därför att jag själv deltog i debatten och yrkade delta. Det är heller ingen ovanlig sak, herr Gustavsson, Del kan inträffa situationer, som gör att de sakförhållanden som förelåg i en viss situation i utskottet har blivit ändrade. Vill inte de borgerUga begripa det, tycker jag uppriktigt sagt synd om dem.

Barntillsynen är ingen liten del av kommunernas utgifter, säger herr

Gustavsson. Nej. det är sant, men på den punkten får de ocksä stöd genom den proposition som förehgger.

Vidare har herr Gustavsson, och hkaså herr Romanus, en litania över att kommimerna inte kompenseras till alla delar. Sä spelar man upp en vals, som om 5 5 miljoner kronor i ökat statsbidrag bland alla landets kommuner skulle innebära att kommunalskatten inte skulle behöva höjas. Nej, mina herrar, ni har sannerligen ingen riktig proportion i era inlägg. Det är inte så, herr Gustavsson och herr Romanus. att det behöver bU några kommunalskattehöjningar därför att bidraget till kommunerna blir 60 procent som regeringen har föreslagit.

Sedan hade herr Gustavsson, och även herr Carlshamre, välvilligheten att citera valda delar av en ledare, som jag skrev i Smålands Folkblad i anledning av den debatt, som ägde rum förra veckan. Jag tackar för reklamen. Det är kanske lika mycket värt att bli citerad i riksdagen som i radions tidningskrönika. Jag upptäckte, att herr Carlshamre tog inledningen av artikeln och herr Gustavsson mitten; han skall väl vara där han egentligen hör hemma.

Vad är det jag har sagt? Jo, att de borgerliga förlorade pä mållinjen den dragkamp som t"örekom om bostadstilläggen. Är det något fel, herr Gustavsson? Det får vi se vid omröstningen i dag. Om det ligger något fel i den bedömningen så tala om det! Det får förresten också herr Carlshamre göra, eftersom del var han som tog upp det. Tala också om vad som är ovederhäftigt i den ledaren! Den innehåller ett kallt konstaterande av vad som skett och ingenting annat. Det stämmer inte överens med de borgerliga värderingarna, men jag skriver inte ledare i Smålands Folkblad för att tillgodose borgerliga önskemål, utan självfallet polemiserar jag mot förslag och beslut från de borgeriiga. Det kommer jag att fortsätta med, och jag hoppas att ni skall bU i tillfälle att citera vår tidning även i fortsättningen i riksdagsdebatterna.

Sedan hade herr Gustavsson ett mycket intressant stycke i sitt resonemang, där han säger att efter vad som har skett i denna fråga kan jag inte länkas skriva under något i fortsättningen och hänvisa till att utredning pågår. Jo, Rune Gustavsson, var så säker pä att bde jag och andra kommer att göra det. Att man i detta speciella fall - därför att det förelåg ett förslag frän regeringens sida - i samband med diskussionen och förslagen om konjunkturstimulering också tog upp den något mera långsiktiga delen av stödet till barnfamiljerna är ju bara en naturlig sak. Är ni sura för det också? Vill ni inte vara med om att ge barnfamiljerna det stöd som de är berättigade till enligt vår uppfattning? Någon annan slutsats kan jag inte dra av det resonemang som herr Rune Gustavsson för här,

1 7-årsgränsen har inte tidigare diskuterats, säger herr Gustavsson, Vad spelar det för roll? Om det läggs fram ett förslag att bostadstillägg skall utgå till familjer med barn upp till 17 år, skall vi då inte seriöst kunna behandla och ta ställning till det? Mig förefaller resonemanget om de olika åldersgränserna tämligen diffust och meningslöst. Det är tänkbart att vi beträffande dessa bostadstillägg kan få en åldersgräns på 1 8 år. Men om man då tar en etapp till 17 år först, skulle det vara något fel i det?

Nog nu om herr Gustavsson i Alvesta, Jag kanske får tillfälle att återkomma till honom sedan.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Herr Romanus har talat om att herr Palme vid vårriksdagens början sade att vi kommer att lägga fram förslag och sedan får kommunisterna ta den ställning de vill. Självfallet får även de borgerhga ta den stäUning de viU. Vi lägger förslagen, och sedan får ni lägga era motförslag. Det är precis vad som har skett i detta faU. Alt man sedan på grund av händelser i ett utskott återremitterat ärendet tiU förnyad behandhng och får stöd från något håll kan väl inte vara något fel. Men jag tycker det är något egendomligt att företrädare för partier på den borgerliga sidan, som nära nog prostituerat sig gentemot de kommunistiska motionerna, skall stå och säga; Tänk så förakthgt det är att socialdemokrater och kommunister har kommit på samma hnje. Nej, herr Romanus, kom med några andra argument! Det här är något av del enklaste som jag har hört.

Herr Romanus använde ett bur-språk. Han talade om att man befinner sig i burar. Jag skulle vilja repUkera all herr Romanus befinner sig i aUa burarna på en gång — precis som det anstår en folkpartist med Utet dignitet.

Vidare talar herr Romanus om spektakel. Är det spektakel, herr Romanus, att man ville ge familjer med barn mellan 16 och 17 år ett ökat stöd? Om herr Romanus föredrar den beteckningen, så gärna för mig. Jag tycker del är rimhgt att ge del stödet, när del står i utskottets belänkande att det under diskussionen förra veckan kom fram tankegångar om att det fanns mer pengar alt ge. Ni skall vara på det klara med — på hela det borgerliga fältet — att vad ni ville göra var att öka statens utgifter med 55 miljoner kronor om året. Nu stannar statsutgifternas ökning vid ungefär 30 miljoner. Och att spara 25 miljoner, mina herrar, är sannerligen inte småpotatis det heller. Det är pengar som också de kan användas till viktiga ändamål.

Herr Romanus talade också, som jag nämnde förut, om kommunalskatten, och därvidlag får väl den rephk gälla som jag gav herr Gustavsson i Alvesta,

Herr Carlshamre talade om ett ömkhgt skådespel. Och det skall den ledamot i utskottet säga, som först yrkar avslag på regeringens proposition och sedan, när man går till votering, är beredd alt biträda ett ännu högre koslnadsanslag än det som regeringen ville ha. Jag tycker att herr Carlshamre bör försöka vara litet logisk i sina resonemang.

Herr Carlshamre säger också att debatten handlat om regeringspartiet och kommunisterna och att det inte kommit fram en enda ny uppfattning i detta ärende, och han myntade uttrycket att det är inte bara räven som säger att rönnbären är sura, I fortsättningen kanske vi kan få ha ett uttryck som säger alt den pohtiske räven herr Carlshamre tycker att rönnbären är sura. Jag förstår. Har man inkasserat en vinst i förväg och tror att man skall kunna få igenom den och sedan inte får det, då måste bitterheten och besvikelsen la sig de uttryck som herrarna här har visat.

Efter dessa rephker kanske jag skall övergå till att säga någonting om utskottsbetänkandets sakUga innehåll.

Utskottet konstaterar att det under kammardebatten i förra veckan framkom just det som herr Carlshamre var inne på, nämhgen tankegångar om att det fanns möjUgheter att öka stödet till barnfamiljerna. Med

anledning av detta noterar utskottet att de ökade resurserna i så fall bör sättas in för att direkt stödja barnfamiljerna. Inte aUa barn fortsätter att studera efter 16 år. De blir därför inte delaktiga i de studiesociala förmånerna. För många av dem mellan 16 och 17 år bhr det inte heller fråga om någon större inkomst under det första arbetsåret. En del går ju för övrigt ulan sysselsättning. Därför är det naturUgt att man sätter in ett stöd - inte minst i det här lägel - på alt hjälpa just den gruppen. Del är klart all ett sådant beslut kommer att få sina konsekvenser på sludiehjälpsområdel. Här har utskottet noterat all det kommer en proposition till vårriksdagen 1972, I samband därmed anser utskottet alt det bör ankomma på regeringen alt samtidigt föreslå den samordning och de jämkningar i del sludiesociala systemet som blir nödvändiga, om riksdagen godtar förslaget i dag.

Sedan är det riktigt att man under övergångstiden från den 1 april till den 1 juli kan erhålla dubbelt bidrag, det vUl jag gärna notera. Del sammanhänger med att man inte tekniskt kan klara av det, eftersom studiebidragen i regel beslutas under del första kvartalet för att sedan utbetalas under det andra kvartalet av första halvåret. Följaktligen är det tekniskt omöjligt alt klara detta så att det inte blir en överkompensation för vissa av familjerna.

Jag vill sedan notera att reservanterna i sin skrivning gör sig skyldiga till en logisk kuUerbytta. Om förslaget genomföres så som majoriteten lagt det, kommer vissa familjer att få dubbla bidrag under den tiden, men den ekonomiska skillnaden meUan de oUka kategorierna familjer blir ju lika i båda förslagen. Den väsentliga skillnaden mellan förslagen är nämligen den att enligt utskoltsmajoritetens förslag får alla familjer - jag understyker ordet aUa - med mindre inkomster vad man kan kalla ett grundbidrag i form av bostadstillägg för de barn som är mellan I 6 och 1 7 år, medan det borgerhga förslaget bara ger vissa familjer ett studiestöd under den perioden.

Sedan drar reservanterna upp frågan om barns inkomster och menar att om man inte för in även dem i sammanhanget, kan bidrag komma att utgå till familjer med höga inkomster. Det är klart att man kan resonera så, men hur vUl reservanterna själva ha det? Ni har byggt upp ert resonemang på att bostadstillägg skall införas för barn ända upp till 18 års ålder. Skall då inte också ni ta ställning till hur det skall bU med barnens inkomster, eftersom dessa måste bli större mellan 17 och 18 år än vad de kan bli mellan 16 och 17 år? Frågan om barnens inkomster får knäckas i familjepolitiska kommittén och kan tas upp i samband med samordningsfrågan. Mer behöver man inte säga i dag.

Man kan för övrigt kanske dra en parallell med barnpensionerna. Dessa är inte behovsprövade, och pensionsförsäkringskommittén har, som reservanterna själva påpekar, utarbetat ett förslag om alt åldersgränsen här skall höjas till 1 8 år.

Det finns självfallet vissa skäl som talar för en 18-årsgräns, men om reservanterna erkänner detta, kan de inte på något sätt vara förhindrade att nu anta en 17-årsgräns. Så tekniskt svårt är det sannerligen inte att ta delta steg, om man menar allvar med det myckna talet om att man vill stödja barnfamiljerna.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Tanken att det förslag som reservanterna leker med - något annat är det ju inte fråga om - skulle kunna framläggas under vårsessionen för att träda i kraft redan den 1 juli 1972 är bara ett fromt önskemål, eftersom man ju enligt reservanterna själva skall avvakta familjepolitiska kommitténs betänkande. Detta beräknas enligt vad som har föreskickats bli framlagt i februari månad, och därefter skall det remissbehandlas. Eftersom det innehåller bra mycket mer än frågan om den nu aktuella I 8-ärsgränsen, kan någon proposition inte framläggas under våren 1972,

Sedan bara ett par ord om finansieringsfrågan. Utskottsmajoriteten föreslår att statsbidraget till de kommunala bostadstilläggen skall utgå med 60 procent och att driftbidragen till kommunernas kostnader för barndaghemmen skall höjas med I 200 kronor per plats och för fritidshemmen med 500 kronor per plats och år. Det är en god ökning av stödet till denna verksamhet i kommunerna.

Jag framhöll i förra veckan att det är en riktig linje som regeringen valt när den vill ge stimulans åt de kommuner som har barndaghemsverksamhet och vill premiera de kommuner som varit så företagsamma att de satsat på detta. Även denna gång avvisar utskottet inblandning av familjedaghemmen i detta sammanhang.

Beträffande de förslag som väckts av herrar Knut Johansson och Bergman kan jag hänvisa till vad jag sade förra veckan om dessa förslag.

Herr talman! Med hänvisning till vad jag nu sagt yrkar jag i alla delar bifall till utskottets betänkande.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Det var rikligt som herr Göran Karlsson sade, att det inte var jag som hade citerat-ingressen till hans ledare, där det stod att borgarna blev snuvade på segern vid mållinjen. Men herr Karlsson spelade ju aldrig fram till mållinjen ulan såg till att spelet avblåstes dessförinnan, sä att han hann ut och hämta reserver, som skulle spela i det ordinarie laget. Det är det som sker i dag.

Vidare talar herr Göran Karlsson om besvikelse på vårt håll. Nej, inte alls. De som är besvikna, Göran Karlsson, är de som sitter ute i kommunerna och skall finansiera det stöd som del gäller.

Göran Karlsson talar också om borgerliga sketcher osv. Jag undrar vilka det är som spelar sketcher här och som har spelat upp sådana under de senaste veckorna - om inte huvudspelaren och författaren i detta sammanhang heter Göran Karlsson?

Det var intressant att notera Göran Karlssons klara uttalande om uppgörelsen mellan socialdemokraterna och kommunisterna och hur den kommer att bestå utan några ändringar.

Vidare ställer Göran Karlsson den mycket intressanta frågan om vi inte seriöst skall behandla ett förslag om 17-årsgränsen, om ett sådant framläggs, Göran Karlsson! Varför behandlades det inte seriöst i det första utskottsbetänkandet? Jag citerar än en gång ur detta;

"Det ingår i familjepolitiska kommitténs uppdrag att göra en översyn av de åldersgränser som finns för olika familjepolitiska förmåner. Med hänsyn härtill och till att en ändring av åldersgränsen för bostadstillägg skulle få ingripande verkan för det studiesociala stödet bör kommitténs

slutbetänkande avvaktas. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena." Detta har Göran Karlsson sagt, och det är fastslaget i det första utskottsbetänkandet i delta ärende. Varför inte ta den seriösa behandlingen redan första gången så hade vi sluppit del här? Några förändringar i sak har inte inträffat, utan det är det här lilla spelet som herr Göran Karlsson svarar för.

Sedan vill jag beröra några ord av fru Ryding, som hon yttrade i sin senaste rephk - jag hade ingen replikrätt då. Fru Ryding sade att vår motion, som vi nu fått igenom, vilket fru Ryding var mycket noga med att påpeka, kostar drygt 1 miljon för kommunerna. Det är rikligt, det rör sig om den summan. Men, fru Ryding, här är det ju fråga om den andra reservationen, kompensationen till kommunerna för bostadstilläggen i sin helhet. Där vill jag citera vad Göran Karlsson skrivit i sin tidning; "Det borgerliga förslaget om höjning av procentsatsen i ersättning till kommunerna skulle kosta 55 miljoner. Den lösning som nu beräknas ha majoritet i riksdagen blir mellan 35 och 40 miljoner billigare," Det är detta, fru Ryding, som vpk har medverkat till.

Nr 150

.Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle;

Herr talman! Debatten håller på alt bli lång, men det kanske lönar sig. Ju längre vi häller på dess bilhgare blir den reform vi diskuterar.

Utskottet uppskattar kostnaden för ändring av åldersgränsen till 40 miljoner kronor, i Smålands Folkblad uppskattade Göran Karlsson den till mellan 35 och 40 miljoner kronor, för några minuter sedan här i talarstolen uppskattades den till 30 miljoner. Får vi hålla på några dagar till kanske vi får den gratis.

Jag hinner inte i en replik gå in på herr Karlssons s. k. sakliga argumentation rörande åldersgränserna. Vad han sade visar bara att han ännu inte hunnit tränga in i det problemet. Jag skall gärna återkomma till detta senare. Det var inte många siffror rätt i det resonemanget.

Herr Karlsson frågade vad som var ovederhäftigt i den artikel som vi nu har nämnt ett par gånger här i debatten. Jag skall tala om några saker, jag har den här.

Jag börjar med rubriken "Borgarna snuvade på segern på mållinjen. Barnfamiljerna får 300 miljoner mer," Det betyder alltså att barnfamiljerna inte skulle ha fått någonting om borgarna, som herr Karlsson uttrycker sig, hade vunnit. Sanningen är att med det avslagsyrkande och därtill knutna förslag som jag hade lagt fram skulle de fått 360 miljoner, EnUgt mittenpartiernas ursprungliga förslag skulle de fått 360 miljoner utöver regeringens förslag. Och med den majoritet som senast fanns i utskottet, då vi behandlade frågan för en vecka sedan, skulle de i varje fall fått 20 miljoner mer än regeringen hade föreslagit.

Sedan säger herr Karlsson i samma artikel att så småningom kom kommunisterna "underfund med att det borgeriiga förslaget, som de hade stött i utskottet, inte gav ett enda öre mer till barnfamiljerna. Detta var deras dilemma," Nog har det talats om misstag från kommunisternas sida, men att de först under riksdagsbehandlingen skulle ha kommit underfund med att ett förslag om höjning av ett statsbidrag till kommunerna inte i och för sig ger någonting mer till barnfamiljerna

2 Riksdagens protokoll 1971. Nr 150-151

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

måste väl ändå vara ett märkligt resonemang.

Sedan får vi veta att med socialutskottets nuvarande förslag sparar vi flera tiotal mUjoner kronor. Men i samma artikel står det att den lösning som majoriteten förra gången förordade skulle ha kostat 55 miljoner kronor och nu meUan 35 och 40 miljoner. Hur kan man, herr Göran Karlsson, få 10-15 miljoner kronor att bli flera tiotal miljoner?

Artikeln är full av den sortens argumentation och den sorlens sakuppgifter. Det finns icke många sanna ord i den. Jag har ändå avstått från att citera invektiven, som fyller större delen av utrymmet i den.

Herr talman! Jag tror inte alls att kommunisterna springer ifrån någon överenskommelse. Jag har också hört detta sägas, och jag har fört det vidare till herr Karlsson, Jag är beredd alt betrakta det som ett skämt i en i övrigt rätt löjeväckande situation.

Men herr Karlssons sätt alt resonera frapperar mig ändå, för om det skulle vara så väldigt omoraliskt, som han uttryckte sig, att ändra åsikt från en månad till nästa, vad skall man då säga om att ändra åsikt från en vecka till nästa?

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr talman! Först ett litet genmäle till herr Rune Gustavsson, Jag tror inte att det är rikligt att författaren till detta skådespel heter Göran Karlsson, Jag tror för min del att han heter Gunnar Sträng, Men upphovsrätten är kanske inte del väsenthga.

Herr Karlsson gör stort nummer av en tidningsartikel som skildrar tidningens version av hur del gått till i utskottet. Det visar väl mer än något, vem det är som inte kan hålla nerverna i styr i denna debatt. Alt tidningarna skriver om vad vi gör och ägnar sig åt diverse spekulationer är någonting som vi får ta med ro.

När herr Karlsson talar om tjallare tror jag inte att det är någon i utskottet som tar åt sig. Det intressanta är väl ordvalet. Tjallare är någon som går och talar om för polisen att det pågår brottslig verksamhet. Det är tydligt att herr Karlsson på något sätt anser att det skett något skumt i utskottet och skäms för det, och jag tror inte att han är helt ensam.

Herr Karlsson säger vidare alt herr Romanus har fört in ett "bur-språk" i debatten. Men det är väl ändå allmänt bekant vem det är som förde in den här buren i den pohtiska diskussionen. Det var ju herr Palme som talade om att någon satt i en bur. Men vem är det nu som sitter i buren? Jo, det ar socialdemokraterna som har hamnat i kommunisternas bur.

Och hur har det gått till? I våras sade herr Palme att vi kommer alt lägga fram våra förslag, dem står vi fast vid, och sedan får kommunisterna göra hur de vill. Men nu har man alltså accepterat en lösning som man för en vecka sedan viftade bort som helt ointressant. Det är ju socialdemokraterna som på denna punkt har anslutit sig till det kommunistiska kravet, som är fullt med tekniska svagheter, och herr Karlsson har ju här också erkänt att de finns där. Ni har krupit in i kommunisternas bur, försök inte komma ifrån det! Och när ni nu själva fört in detta snillrika bildspråk i den politiska -debatten får ni också acceptera all andra använder det mot er när det stämmer med verkligheten.

Herr Karlsson har inte ord starka nog för att tala om vilket förtroende han har för dem, som han gjort upp med i detta fall. Ja, det är rörande. Den allmänna politiska lärdom som man kan dra av detta är att när socialdemokraterna inte får majoritet för sin egen ståndpunkt - man är ju en minoritetsregering - vart vänder man sig för att göra upp, vems bur är det man kryper in i? Var och en kan se hur det förhåller sig med den saken.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle;

Herr talman! Vi lär väl inte komma ifrån att den borgerliga besvikelsen fortsätter. Och den speglas i inläggen även i andra omgången.

Fortfarande är del intressant att höra att min ledare i Smålands Folkblad duger att citera på nytt. Men med anledning av de siffror som herr Carlshamre redovisade vUl jag bara säga att det rör sig i det ena fallet om nettosiffror och i det andra om bruttosiffror. Netloutgiften för de bostadstUlägg som vi nu är beredda att besluta om rör sig om 30 miljoner kronor per år. Den sammanlagda siffran rör sig om 40 miljoner, men då går bort 10 miljoner kronor i form av studiebidrag som det måste bli en samordning med. Så enkelt är det med den sifferexercisen, herr Carlshamre.

Herr Gustavsson i Alvesta är fortfarande besviken över att jag skrev att ni blev lurade på segern på målUnjen. Jag kan inte tänka mig att man kan komma närmare målUnjen i riksdagen än till voteringsapparaten, och del var då som det hela återremitterades. Herr Gustavsson får försöka hitta pä något nytt argument, om han skall försöka gendriva delta.

Del är inte vi som är besvikna, säger herr Gustavsson, utan kommunerna. Herr Gustavsson, spela inte teater på delta fält, ty som jag sade förut: 55 miljoner kronor utslaget på alla landets kommuner kan inte ge anledning till de stora, gigantiska skatteresonemang som ni här försöker föra.

Herr Romanus har fört resonemanget att "när ni skaU göra upp går ni liU kommunisterna". Min fråga, herr Romanus, är: Finns det över huvud taget en möjlighet att göra upp med folkpartiet? När har det över huvud taget funnits någon möjlighet för socialdemokraterna att sedan 1956, då Bertil OhUn stängde igen dörren för samarbetet, bedriva något vettigt samarbete med folkpartiet? Ge ett svar på, herr Romanus, om ni har haft någon som helst tanke att realistiskt kunna träffa en uppgörelse i denna fråga! Vad ni gjorde var att ni spekulerade grovt i att ni med kommunisternas hjälp skuUe få igenom 55-miljonerkronorsanslagel,

Och sedan burarna, herr Romanus! Det finns ju burfåglar som är så fixerade vid sin ställning inne i buren att de glömmer att del finns en fri värld utanför. Herr Romanus tycks tUlhöra det slaget av burfåglar.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Göran Karlsson fortsätter att tala om vår besvikelse, som han också talade om i sin tidningsledare. Men när han uttrycker sin förljusning över att vi citerar den ledaren måste jag göra honom besviken; del är inte på grund av ledarens kvahtelsmässiga innehåll som vi citerar den ulan av andra skäl.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Göran Karlsson sade i sill första inlägg, när han hade talat åtta-tio minuter, att han skulle övergå till det sakUga. Jag har inte funnit att han, trots att han nu har varit uppe två gånger, har kommit dit ännu. Han talar i stället om något helt annat.

Vi kom aldrig fram till votering i kammaren vid föregående behandhng, Göran Karlsson. Matchen avblåstes således innan vi hade kommit fram till mållinjen.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag får nog erkänna, herr Karlsson i Huskvarna, att jag är besviken. Jag tycker att det utskottsbetänkande som förelåg förra gången var bättre än det som föreligger nu. Det är klart att man är besviken om riksdagen fattar ett mindre välmotiverat beslut. Men jag tror också att besvikelsen är betydande bland dem som arbetar med kommunernas ekonomiska problem. Det är ju särskilt vissa kommuner som har svårigheter och för dem är detta inte några småsaker — och inte heller för de kommunernas skattebetalare, det försäkrar jag. Del är därför hela denna diskussion har förts. Om man lassar mer och mer på kommunerna blir det betydande problem även om varje sak för sig inte är så stor. Och kommunalskatterna kommer nästa år uppskattningsvis att höjas med 1:30.

Sedan säger herr Karlsson i Huskvarna att vi, alltså folkpartiet, spekulerade i att vinna med kommunisternas stöd. Men det var ju kommunisterna som anslöt sig till vårt motionsyrkande därför att deras låg i närheten - de hade yrkat på ett statsbidrag till kommunerna med 80 procent och vi hade yrkat 7 5 procent. Det är väl inget fel att man håller på sin egen ståndpunkt och får stöd från annat håll. Men vad ni har gjort är alt när minoritetsregeringen inte kunde få igenom sitt förslag vände ni er till någon annan för alt få hjälp. Och vem vände ni er till? Jo, till kommunisterna. Och ni övergav er tidigare ståndpunkt. Ni log på allvar upp ett förslag som ni tidigare hade viftat bort på några rader i utskottsbetänkandet.

Ni kan inte bestrida att ni nu har gjort det kanske hittills mest uppseendeväckande avsteget från den princip som herr Palme proklamerade, när minoritetssituationen uppstod. Han sade; Vi kommer att lägga fram våra förslag. Vi kommer inte all la hänsyn till kommunisternas ståndpunkter. Men det är precis det som ni nu har gjort. Det förslag från kommunisterna som ni tidigare avvisat med en handrörelse har ni nu anslutit er till. Det kan ni inte komma ifrån.

Att jag sedan tillåtit mig alt kalla det för att ni har krupit in i kommunisternas bur beror inte på alt jag har någon särskild fallenhet för det här fina bildspråket - det bör man kanske ha när man är politiker -utan på att herr Palme själv har lanserat detta tal om burar. När ni då så uppenbart för alla kryper in i kommunistburen får ni finna er i att detta påpekas.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle;

Herr talman! När jag sade att jag skulle övergå till utskottets sakUga noteringar, herr Gustavsson i Alvesta, var det för alt poängtera att jag

dessförinnan hade tvingats att polemisera mot de osakliga påståenden som de borgerliga ledamöterna fört fram.

Herr Romanus fortsätter sitt burresonemang. Jag vet att herr Romanus tyvärr inte kan replikera mig nu, och därför skall jag inte, som jag hade tänkt göra, ställa frågan om möjligheterna till samarbete med folkpartiet. Men jag noterar en sak som jag vill hålla herr Romanus räkning för: han är faktiskt den ende som öppet har erkänt att han är besviken över all segern rycktes ur de borgerligas händer.

Om nu inte herr Gustavsson i Alvesta vill godkänna mitt tal om att ni blev snuvade på segern vid mållinjen, kanske jag i stället kan få använda ett hlterärt ullryck, hämtat ur Fänrik Ståls sägner, där löjtnant Zidén säger om sin trupp, som kom efter honom; "Nu hava de gått som paddor, nu blevo de efter igen,"

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Efter vad som har sagts i de senaste inläggen vill jag bara påpeka att det varken är de borgerUga tidningarna eller de borgerUga partierna som bestämmer vår ståndpunkt, utan det har i denna fråga varit barnfamiljernas intressen. Ingen kan heller bestrida att det förslag som vi nu kommer alt samla en majoritet omkring ger barnfamiljerna stora fördelar. Detta ville de borgerhga alltså inte vara med om.

Vad den här buren beträffar, som har varit på tal i så många inlägg, kan jag inte underlåta att göra den reflexionen att de borgerliga partierna i socialutskottet bara för två veckor sedan ingenting hade emot att krypa in i den kommunistiska buren, vilket de nu anser vara högsta omoral.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall göra herr Göran Karlsson i Huskvarna den glädjen att bekräfta att det råder allmän besvikelse i det läger som med all sannoUkhet kommer att förlora voteringen om en stund. Man är alltid besviken när man förlorar, herr Karlsson, Det kanske kan sägas att vi på vår kant är mer vana vid den sortens förluster än vad regeringspartiet på senare är har varit, och vi bär dem kanske därför något mer behärskat. Den surhet som herr Karlsson har talat om känner vi inte, även om besvikelsen finns där.

Men kanske just därför att vi alls inte är ovana vid att förlora voteringar är det sä, herr Karlsson, att den verkliga besvikelsen gäller sakinnehållet. Det är viktigt med 55 miljoner mer eUer mindre till kommunerna i det här läget, och det är icke sant som herr Karlsson säger att om man sprider ut dem jämntjockt över alla kommuner så bhr det ändå ingenting av dem. De skaU inte spridas jämntjockt; de skulle spridas till de kommuner som verkligen har utgifter för bostadstillägg, och det är en väldig variation kommunerna emellan på den punkten. Somliga kommuner är mycket hårt pressade, och de skulle ha fått en väsenthg hjälp genom vårt förslag. Det får de inte nu, och jag medger, herr Karlsson, att jag är myckel besviken över det.

Herr förste vice talmannen anmälde alt herr Karlsson i Huskvarna anhållit att till protokoUet få antecknat att han inte ägde rätt till ytterligare repUk.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! 1 remissdebatten log jag upp en hel del frågor som berör familjepoUtiken och det förslag om ökat stöd till barnfamiljerna som i dag Ugger på riksdagens bord. Jag pläderade bl. a. för en kraftig utbyggnad av barntillsynen, eftersom det ligger i linje med de unga familjernas önskemål. Vidare fastslog jag att förslaget om ett ökat stöd till de inkomstsvaga familjerna är en myckel välmotiverad reform, men att vi samtidigt bör hålla i minnet att det inte är en reform som i någon större utsträckning kommer barnfamiljer där båda makarna förvärvsarbetar till del. Därför är del mycket befogat att även den gruppen kommer i åtanke genom att vi också får ett ökat stöd till driften av daghem och fritidshem.

Jag tog i det här sammanhanget också upp frågan om daghemsavgifterna. Jag är mycket glad över att det nu kommit i gång en ordentlig debatt om avgifterna, och jag hoppas all den debatten skall fortsätta och att vi får en annan syn på daghemmen och på avgiftsfrågan än den som för närvarande tycks råda i alltför många kommuner,

I dag skaU jag bara gå in på en enda fråga. Det är närmast herrar Bergman och Knut Johansson som har uppkallat mig i denna debatt. Som ledamot av familjepoUtiska kommittén borde jag kanske ha avstått, eftersom såväl propositionen som ulskottsbetänkandet i stort sett ansluter sig tUl de synpunkter som vi har anfört på bostadstilläggen. En fråga som vi tagit upp har dock knappast diskuterats i debatten, nämligen frågan om ett namnbyte för det inkomstprövade bostadstillägget.

Vi menar att eftersom de föreslagna inkomstprövade 75 kronorna per barn i grundstöd saknar all anknytning till bostad och boende är det helt missvisande att tala om bostadstUlägg, och ett namnbyte tUl barntillägg skulle var helt logiskt. Jag hade personhgen väntat mig att detta skulle komma som ett förslag i propositionen, Ä andra sidan kan jag förstå tveksamheten på den här punkten, eftersom det har pågått en mycket intensiv kampanj för en starkare dirigering av stödet till bostäderna. Dels vill man bibehålla rumsnormer m, m., dels har man hävdat att stödet borde utbetalas till hyresvärdarna direkt.

Dessa frågor är ju inte nya. När bostadstilläggsreformen genomfördes pågick det en segsliten debatt, som gällde om vi skulle ha kvar den detaljreglering och stelhet som fanns i familjebostadsbidragssystemet och om barnfamiljerna själva skulle få förtroendet att kvittera ut pengarna eller ej. Det var framför allt bostadspoUtikerna som gick i spetsen för bibehållandet av detaljreglering och styrning på den här punkten. Till en del lyckades man eftersom det nuvarande systemet innehåller vissa utrymmes- och utrustningsnormer för att förhöjt bidrag skaU kunna utgå. Det bör dock understrykas att det också nu utgår ett grundbidrag utan bosladsanknylning. Det är därför följdriktigt att överge detaljstyrningen när det gäller samtliga barnfamiljer som efter inkomstprövning har rätt att få ut några bidrag. Genom införandet av ett inkomstpröval grundstöd får de inkomstsvagaste familjerna och särskilt flerbarnsfamiljerna ett ordentligt stöd som naturhgtvis utgör en god hjälp när det gäller att klara bostadskostnaden.

Om man bor i en billig men kanske både rymlig och bra bostad i ett

område som man trivs i, bör man emellertid ha rätt att avgöra själv om man vill flytta eller inte och man bör få pengarna även om man bor kvar i den äldre lägenheten. Den ensamstående mamman t, ex., som kanske bor hos sina föräldrar, kan ju också behöva pengar. Hennes sätt att bo är kanske helt enkelt en barntillsynsfråga. Och har man ingen hyra alls går pengarna förmodligen till blöjor, mat, kläder eller vilka konsumtionsartiklar som helst, och jag ser verkligen inget fel i detta. Däremot anser jag all det är ytterst beklämmande att de barnfamiljer som har det sämst ställt ekonomiskt har kommit att bli brickor i det bostadspolitiska spelet.

Herr Knut Johansson i Stockholm säger i sin motion: "1 den utsträckning flerbarnsfamiljer med låga inkomster och låg bostadsstandard kan behöva ett allmänt konsumtionsstöd utöver barnbidrag och bostadstilläggels grundbelopp bör delta rimligen kunna utgå i annan form än bostadstillägg," Man kan fråga sig vad herr Johansson och medmotio-närerna menar med detta, SkaU vi ha ett paralleUt inkomstpröval konsumtionsstöd? Och vem skall vi betala ut detta till? SkaU barnfamiljerna få handskas med dessa pengar själva, eller skaU pengarna gå till specerihandlaren direkt? Och hur mycket skall vi dirigera till bostadssektorn allt framgent?

Nu föreligger ett förslag om en myckel kraftig ökning av den hyresanknutna delen - eUer om man vill kalla det för den kostnadsanknutna delen - av det inkomstprövade stödet. Detta får väl ändå sägas vara ett klart dirigerande stöd. Barnfamiljerna måste ju ha en bostad tiU en viss kostnad för att få ut några större belopp av de statUga och kommunala tilläggen.

Men motionärerna nöjer sig tydligen inte med detta. Betyder det att hur mycket vi än skulle komma att öka det inkomstprövade stödet skulle ändå varenda krona destineras tUl bostadssektorn? Det kan väl knappast vara rimUgt,

När ulbetalningsfrågan diskuterades i samband med reformens genomförande kämpade ju bostadsintressenterna på ägarsidan emot i det längsta, och man menade då alt pengarna kunde gå tiU annat om familjerna skulle fä handskas med dem själva. Men vi kan nu konstatera att införandet av bostadstiUäggen har medverkat tUl alt många fler barnfamiljer har kunnat flytta in i moderna lägenheter, och bidragen har säkert varit av stor betydelse för avsättningen av nyproduktionen under den tid som har gått sedan reformen genomfördes.

Detta tUl trots sUpar man knivarna på nytt, och herr Bergman har ju också lyckats ragga upp fyra borgerliga ledamöter för sina syften. De skäl man nu anför för ett återgående tiU att betala ut pengarna till värden i stället för till familjerna är att bostadsföretag och kommuner får vidkännas förluster genom att barnfamiljerna inte betalar hyran.

Del som är intressant i detta sammanhang är att man har så dåligt bevismaterial från motionärernas sida. Jag har tagit fram några uppgifter från två allmännyttiga företag i min hemstad och de visar att åtminstone för de företagen utgör den del av bostadstilläggen som skulle täcka hyresförlusterna en mycket obetydlig andel. Jag har talat med företrädare för socialvården i min hemstad och detta närmast av den anledningen att det i debatten framförts att socialvårdskostnaderna stigit väsenthgt

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

genom alt barnfamiljerna med bostadstillägg använder pengarna till annat än hyran. Företrädarna för socialvården hävdade att man alltid tar hänsyn till utgående bostadstillägg när man gör en prövning i vissa fall och även hjälper till med bidrag. Och man hävdar från det hållet att ökade bostadstillägg betyder en avlastning för socialvården; utan inkomstpröval stöd skulle man få gå in i långt flera fall och lämna hjälp.

Även herr Bergman och hans medmotionärer konstaterar att det rör sig om ytterhgt få fall men säger; "Även om det är ett mindre antal personer med bostadstillägg som inte sköter sina hyresbetalningsskyldig-heter medför detta förhållande vissa problem," Jag frågar mig dock om dessa problem som man talar om är så stora att de skaU föranleda en omläggning av utbetalningen, vilket i sin tur enUgt min uppfattning innebär betydligt större problem och en större apparat än nöden kräver. Jag skall ge några exempel på detta,

1, Vi skulle få en dyrare administration och ytterst skulle hyresgäster
na belastas med kostnaderna,

2, Vi får flera utbetalningssyslem - ett för dem som bor i hyreslägenheter, ett annat för dem som har egnahem och ytterhgare ett för dem som inte har en egen bostad över huvud laget,

3, Vi får en insyn som inkräktar på familjernas integritet, vilket kan bh särskUt prövande för familjer i små fastigheter där man ofta bor granne med värden,

4, Vi "döljer" en reform som jag frågar mig om det finns anledning att dölja, SkaU vi inte låta barnfamiljerna själva se vad de får ut av ett samhälleligt, inkomstpröval stöd som kommer att kosta staten och kommunerna 850 miljoner kronor? Vad har vi för anledning att låta detta bh en dold reform? Jag skulle vilja ha ett svar på det.

Men om vi har den uppfattningen att vi vill dölja de verkUga hyreskostnaderna för landets barnfamiljer, då skall vi förslås gå på herrar Bergmans och Knut Johanssons förslag, I själva verket är det inte den omständigheten att vissa familjer slarvar med hyresinbetalningarna som ligger liU grund för aktiviteten på det här området. Det är de lomma lägenheterna i vissa storstadsområden som har skapat panik, och det är dessa hyresförluster som man ytterst avser när man talar om en ytterligare bostadsanknytning och om att hyran bör gå till värden.

Jag fick för en tid sedan en skrivelse från ett bostadskooperativt företag som hålUt en konferens i Borås och vid det tillfället fattat beslut om ett uttalande, som skulle tillställas de västsvenska riksdagsmännnen, I detta uttalande säger man bl, a,: "Vidare bör stödet utbetalas på sådant sätt att det kommer de boende till del i form av lägre hyror." Man kan ju fråga sig: Blir hyrorna biUigare för barnfamiljer med inkomstpröval bostadsstöd, om pengarna dras från hyran i stället för att familjerna själva betalar med egna pengar plus ett kontant utbetalt bostadstillägg? Har inte dessa familjer, dvs. de mest inkomstsvaga, rätt att se både vad hyran kostar och vad de får i statligt stöd? Alla vi andra har ju möjUghet att följa förändringarna när det gäller hyreskostnaden.

Enligt ett tidningsreferat från den konferens som jag här talat om yttrade den tillreste talaren-ombudsmannen följande; "Sank hyrorna i stället för att ge ut pengar till ett direkt konsumtionsstöd. Det kan finnas

risk att folk använder pengarna till annat än hyrorna." Detta yttrande visar i all sin nakenhet att det inte är fråga om utestående hyror när de s. k. bostadspoUtikerna agerar. Vad man ytterst är ute efter är att finna ett styrmedel för att få in barnfamiljerna i nyproduktionen.

Till detta måste jag säga att jag anser att familjer med inkomstpröval stöd skall kunna välja livsform och bostad själva utan styrning och inblandning. Vi skall hjälpa dessa familjer till bättre bostäder, men vi skall inte tvinga dem. En särbehandUng av de inkomstsvaga familjerna rimmar Ula med vårt tal om jämlikhet och valfrihet. Låt oss därför ta det htet lugnt med den här frågan, och låt oss följa utskottet och avvakta familjepohtiska kommitténs betänkande samt den proposition som torde följa på del, innan vi binder oss i beslut som kanske inte är så genomtänkta som vissa människor kan förestäUa sig efter att ha varit utsatta för en, jag vill säga magnifik, propagandaapparat under en ganska lång tidsperiod,

Familjepohtiska kommittén har i uppdrag all i första hand göra familjepohtiska bedömningar och försöka se tiU barnfamiljernas bästa. Vi skulle sköta vårt värv dåligt, om vi inte gjorde delta. Vi kommer att bedöma frågan om utbetalningssätlet från den utgångspunkten, och vi kommer givetvis att anstränga oss att hitta metoder för att lösa de problem som sammanhänger med att en mycket Uten del av barnfamiljerna inte betalar sina hyror. Om det är fråga om uppenbart slarv -ja, då finns det redan i dag möjUgheter att utbetala bidragen tUl annan än familjen.

Till slut vill jag citera ur Aftonbladels ledare den 11 december. Den är rubricerad: "Ge pengarna tiU familjen", och där slår man fast att "gammaldags moraliserande bör avskrivas ur debatten om bostadstilläggen och kvar står då frågan om man skall se tiU bostadsföretagens intressen eller till familjernas. Med tanke på vad ökade resurser kan betyda för att höja graden av människors fysiska, psykiska och sociala behov är det klart att familjernas intresse kommer i första hand," 1 detta

vUl jag gärna instämma.

Herr talman! Jag yrkar bifall till socialutskottets hemställan.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Vad fru Hörnlund här anfört ger mig ingen anledning att göra några speciella kommentarer. Vad beträffar sakinnehållet berördes alla de frågeställningar, som fru Hörnlund tog upp, under debatten förra veckan, och då bemöttes också argumenten - men naturUgtvis inte helt tiUfredsställande enligt fru Hörnlunds åsikt.

Jag är emeUertid tacksam för all fru Hörnlund nu fäste ledamöternas uppmärksamhet på alt det bland undertecknarna av den motion där jag står som första namn finns med både folkpartister och centerpartister. De har alltså stäUt sig bakom yrkandet i motionen. Jag är lacksam för den informationen tUl ledamöterna.

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag vill gratulera herr Bergman till att han har fått borgerhgt stöd i denna fråga.

2* Riksdagens protokoll 1971. Nr 150-151

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Herr Karlsson i Huskvarna ägnade mig några strofer från en gammal författare. Jag skall be att få kvittera det med att citera några

strofer ur Döbeln vid Julas, där han sade till läkaren: " tänk ut en

sals, min herre, som gör mig för i morgon sjufalt värre, men hjälper mig i dag på mina ben! "

Av dagens debatt alt döma tror jag att herr Karlsson fått något av en sådan dundermedicin.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle;

Herr talman! Vill Rune Gustavsson göra gällande att det blir sjufalt värre för familjer som har barn mellan 16 och 17 år genom del förslag som hgger på riksdagens bord?

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle;

Herr talman! Det var inte frågan om barnfamiljerna det gäUde.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle: Vad var det då frågan om?

Herr ROMANUS (fp):

Herr talman! Fru Ryding sade tidigare i en replik, som jag inte kunde besvara, alt förra veckan kröp ju de borgerliga in i vpk-buren, och då var det tydhgen inte så farhgt. Nej, herr talman, vad som hände förra veckan var att den kommunistiska ledamoten i socialutskottet, efter det att hennes eget yrkande om 80 procent hade falhl, röstade på folkpartiets och centerpartiets yrkande om 75 procent. Det innebar inte att vi kröp in i någon bur.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A (frågan om avslag på propositionen samt ett samlat förslag till familjepoUliskl stöd m, m,)

Propositioner gavs på bifall till 1 :o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 1 av herrar Carlshamre och Åkerhnd samt 3:o) reservationen nr 2 av herr Gustavsson i Alvesta m, fl, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vUka den under 3:o) angivna förklarades ha flertalets mening for sig. Sedan herr Carlshamre begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen angående socialutskottets hemstäUan i betänkandet nr 45 punkten A antar reservationen nr 2 av herr Gustavsson i Alvesta m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren till kontraproposition i nämnda votering antagit reservationen nr 1 av herrar Carlshamre och Åkerlind.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Carlshamre begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 119 Nej - 35 Avstår — 151 I enUghet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 45 punkten A röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 155

Nej - 116

Avslår — 35

Punkten B (frågan om bostadsvillkor för viss del av statligt bostadstillägg för barnfamiljer)

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels utskottels hemställan med den ändring däri som föranleddes av bifall tUl det av herr Knut Johansson i Stockholm under överläggningen framställda yrkandet i anslutning till motionen nr 1561, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Knut Johansson i Stockholm begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 45 punkten B röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit utskottels hemställan med den ändring

däri som föranledes av bifaU tiU det av herr Knut Johansson i Stockholm

under överläggningen framställda yrkandet i anslutning till motionen nr

1561.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Knut Johansson i Stockholm begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 240

Nej - 47

Avstår - 18

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Punkten C (inkomstprövningsreglerna)

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 3 av herr Gustavsson i Alvesta m, fl,, och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 45 punkten C röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 3 av herr Gustavsson i

Alvesta m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Gustavsson i Alvesta begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 157

Nej - 147

Avstår — 2

Punkten D (åldersgränsen)

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Gustavsson i Alvesta m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i

betänkandet nr 45 punkten D röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 4 av herr Gustavsson i

Alvesta m, fl.

Ja - 156

Nej - 148

Avstår - 2

Punkten E (storleken av statsbidrag till kommunala bostadstillägg för barnfamiljer)

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 5 av herr Gustavsson i Alvesta m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller socialutskottets hemstäUan i

belänkandet nr 45 punkten E röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 5 av herr Gustavsson i

Alvesta m, fl.

Ja - 156

Nej - 149

Avstår - 2

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Höjda bostadstill-lägg för barnfamiljer, m. m.

Punkten F (grunderna för statsbidrag till kommunala familjedaghem) Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 6 av herr Gustavsson i Alvesta m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Gustavsson i Alvesta begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren bifaUer socialutskottets hemställan i

belänkandet nr 45 punkten F röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 6 av herr Gustavsson i

Alvesta m. fl.

Ja - 156

Nej - 149

Avstår — 2

Punkten G (utbetalningen av bostadstillägg för bamfamiljer) Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemstäUan, dels det av herr Bergman under överläggningen framställda yrkandet i anslutning till motionen nr 1556 och motionen nr 1561 i motsvarande del, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Bergman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer socialutskottets hemstäUan i betänkandet nr 45 punkten G röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av herr Bergman under överläggningen framstäUda yrkandet i anslutning liU motionen nr 1556 och motionen nr 1561 i motsvarande del.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

En konvention mot ekocid

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Bergman begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 181

Nej - 103

Avslår - 22

Punkterna H och I

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

§ 6 En konvention mot ekocid

Föredrogs utrikesutskottets betänkande nr 17 i anledning av motion om en konvention mot ekocid.

I detta betänkande behandlades motionen 1971:336 av herr Takman m.fl. (vpk), vari föreslagils att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majt hemställde om initiativ - med stöd av art. 13 i Förenta nationernas stadga eller på annat sätt — för att få till stånd en internationeU konvention som förbjöd ekocid.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motion 1971:336.

Herr TAKMAN (vpk):

Herr talman! Utrikesutskottet har begränsat sin argumentering tiU den biologiska och kemiska krigföringen. Utskottet har inte berört andra former av krigföring och har i sitt betänkande om den kommunistiska motionen inte heller uttalat sig om angreppskriget i Indokina utom i den sista meningen. Där erinras om att utrikesministern i riksdagen den 31 mars 1971 förklarade att USAs "användning av växtbekämpningsmedel i krigföringen i Indokina strider mot folkrätten".

Jag vill ändå inte beteckna utskottets betänkande som negativt. Det måste vara av betydande värde att den svenska riksdagens utrikesutskott enhäUigt och ulan omsvep ställer sig bakom den tolkning av Genévepro-tokoUet 1925 som den svenska regeringen företrätt i nedrustningskommittén i Geneve och i FN. Enhgt denna tolkning är Genéveproto-kollets förbud mot biologisk och kemisk krigföring av sedvanerättslig karaktär. Det gäUer aUtså för aUa stater, oavsett om de ratificerat Genéveprotokollet eller inte.

Utskottet erinrar vidare om den resolution som FN:s generalförsamUng antog hösten 1969 och som innebar en sträng och otvetydig tolkning av GenéveprotokoUet, "Det kan nu med stöd av generalförsamlingens resolution hävdas", skriver utskottet, "att det existerar ett förbud mot användning i krig av aUa former av biologiska och kemiska stridsmedel,"

På många håU i världen, inte minst i antikrigsrörelsen i USA, är man medveten om vilken aktiv roll som Sveriges representanter spelat när det gäUt att fastställa detta användningsförbud och också om de ansträng-

ningar som gjorts från svensk sida för att få till stånd även ett förbud mot utveckling, tillverkning och lagring av biologiska och kemiska stridsmedel, PersonUgen beundrar jag mycket det outtröttUga arbete som Alva Myrdal satsat på denna och andra centrala fredsfrågor. Det är en insats som numera är känd och välkänd, respekterad och beundrad i vida internationella kretsar.

En verksamhet som tiUdrar sig aUtmer internationell uppmärksamhet är också den som utförs vid SIPRI, Stockholms internationeUa freds-forskningsinstitut, och som nu i dagarna resulterat i utgivningen av de tre första volymerna av sexvolymsverket "The Problem of Chemical and Biological Warfare". Detta stora arbete kommer säkerhgen att bh ett oumbärligt uppslagsverk överallt i världen för dem som behöver historiska, juridiska, kemiska, fysiologiska och andra data om den kemiska och biologiska krigföringen.

Jag gör dessa anmärkningar för att betona att jag delar utrikesutskottets och därmed regeringens inställning till den biologiska och kemiska krigföringen och också till den metodik som krävs för all få de förbud som återstår att fä genomförda, åtminstone på papperet. Vad motionen gäller är inte all på ett nytt sätt formulera ett förbud mot de kemiska stridsmedel som nu används av USA i Indokina. De är ju redan förbjudna. Vad det gäUer är att iUegaUsera den medvetna systematiska förstörelse av miljön som sedan många år pågår i Sydvietnam och Laos och numera också i Cambodja. Här anser jag att utrikesutskottet missförstått motionens intentioner.

Den förstörelse som övergår Indokina har delvis åstadkommits med kemiska stridsmedel. En amerikansk undersökningskommission, som vi refererar till i motionen, beräknade i slutet av 1970 att Sydvietnams skogar och djungelområden hade besprutats med minst 60 000 ton 2,4-D, 60 000 ton 2,4,5-T och I 000 ton picloram. Picloram är ett starkt växtgifl som håller sig kvar i marken och förblir aktivt under mycket lång tid, sannoUkt i många år. Ett annat gift, som använts i mycket stora kvantiteter för alt utrota plantorna på risfällen, är arsenikpreparatet kakodylsyra.

Men samtidigt med alt åkrar, djungelområden och de ekologiskt mycket viktiga mangroveskogarna utefter kusten och flodmynningarna har steriliserats med växlgifler, vissa områden kanske för aU framtid, har miljön deformerats och förstörts också med andra medel, kanske i än värre omfattning. Enbart den mekaniska förstörelsen av landskapet i Sydvietnam, södra Laos, de södra delarna av Nordvietnam och nu sannohkt också somhga delar av Cambodja har genomförts med sådan grundhghet, att det på stora områden inte finns något kvar av den urspmngUga landskapsbilden och landskapskaraktären, för all nu inte tala om den mångtusenåriga kultur, som också har gått förlorad — pagoder, arkeologiska minnesmärken och annat.

T. o. m. år 1969 gjorde USA av med ungefär hka delar bomber och markammunition. En sammanstäUning av Pentagons egna data, som vi refererade i vår motion, visade att USA under åren 1965-1969 hade fällt 4,5 miljoner ton bomber och gjort av med 4,5 miljoner ton artilleri- och annan s. k. markammunition i Indokna.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

En konvention mot ekocid

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

En konvention mot ekocid

Den amerikanske historikern Gabriel Kolko har i en artikel, som kommer alt pubUceras i nr 4 år 1971 av Journal of Contemporary Asia, redovisat uppgifter som han tagit fram ur Pentagons budgetmaterial våren 1971. EnUgt detta material använde USA-armén och flyget 2,8 miljoner ton ammunition i Indokina under kalenderåret 1969 och 2,2 miljoner ton under kalenderåret 1970. 1 dessa totalsiffror ingår alltså alla typer av ammunition, både flygburna bomber och den ammunition som markstridskrafterna använder. Det är under "fredsfursten" Nixons regeringstid som dessa enorma kvantiteter har använts,

I oktober i år har en forskargrupp vid Cornelluniversitetet publicerat en rapport, "The Air War in Indochina", som utgör en sammanställning från många källor av uppgifter om luftkriget i Indokina. "Under hela andra världskriget fällde USA 2 000 000 ton bomber över samtliga krigsskådeplatser, under Koreakriget omkring I 000 000 ton", heter det i rapporten. "1 Indokina" — jag citerar ur rapporten — "kommer den sammanlagda vikten av ammunition som fällts från luften att bh omkring 6 000 000 ton mot slutet av det här året." Enhgt rapporten fördelar sig detta bombtonnage på följande sätt: över Sydvietnam 3,6 miljoner ton, över Nordvietnam 0,5 miljoner ton, över södra Laos 1,4 miljoner ton, över norra Laos 0,5 miljoner lon och över Cambodja 0,2 miljoner ton. De allt tätare bombningarna mot Nordvietnam sedan det officiella bombsloppet i november 1968 finns del inga tonnageuppgifter om. För Cambodja och över huvud taget för det senaste årets bombningar rör det sig om beräknade och sannoUkt mycket för låga uppgifter.

Men även dessa ofullständiga uppgifter räcker för att man ska se, att ett större bombtonnage har fällts över Indokina sedan Nixon tillträdde som president i januari 1969 än hela den bombmassa, som USA fäUde sammanlagt under hela andra världskriget och Koreakriget. SannoUkt har tonnaget av den ammunition, som markstridskraflerna använt, varit hka stort. Under knappa tre år har alltså Nixonregeringen gjort av med mellan 6 och 7 miljoner ton ammunition i Indokina, Hela Indokina har ungefär samma yla som delstaten Texas.

Att jämföra tonnageuppgifterna från andra världskriget och det aktueUa kriget ger för övrigt bara en del av sanningen med hänsyn till att de gamla vapnen utvecklats och att nya tiUkommit med ännu mer raffinerade verkningar. Den napalm,som användes vid brandbombningen av Tokyo och andra japanska städer mot slutet av andra världskriget, var, trots sina ohyggliga verkningar, en ganska primitiv substans jämfört med den napalm, som Dow Chemical Company utvecklade och som används av USA i Indokina. På särskild fråga uppgav Pentagon i ett brev tiU Berkeleyprofessorn J.B. Neilands den I 8 augusti i år att USA från januari 1969 t. o. m. juni 1971 använt 125 000 ton napalm, av den nyaste moderna typen, i Indokina.

Bland de nya vapnen finns en superbomb, som enUgl Newsweek den 26 april 1971 väger 15 000 pund, dvs. omkring 7 ton, och som användes för första gången i aprU i år för att på ett ÖgonbUck åstadkomma stora, kala ytor i djungeln. Den amerikanske biologen Arthur Wesling, som nyhgen besökte Sydvietnam, beskrev denna bomb vid en medicinsk och ekologisk världskonferens om Indokina i Paris den 4-5 december. Den

kaUas Blu-82-B, är omkring 3 meter lång och 1,3 meter i diameter och innehåller omkring 6 ton av ett så effektivt sprängämne att det betecknas som del effektivaste näst kärnvapen. Bomben dödar enUgt professor Wesling allting inom en radie av 1 000 meter och åstadkommer skador inom en radie av ytterligare 500 meter. Varje bomb åstadkommer alltså död och svåra skador på ett område av omkring 700 hektar.

Wesling beräknade att 150 av dessa bomber redan hade fäUts i Sydvietnam, Laos och Cambodja och sade alt det nu bhvit rutin att fälla några sådana bomber varje vecka. De flesta har använts i norra Sydvietnam, men han rapporterade också att några nyUgen hade använts mot s. k. truppkoncentralioner i U Minh-skogen i sydhgaste Sydvietnam.

Wesling citerade en amerikansk flygofficer som sagt att dessa bomber har "en så förödande effekt att vi absolut inte vUl ge dem myckel pubhcitel", Wesling sade att "superbomberna utgör ännu ett medel varmed vi nonchalant stuvar om miljön i Indokina med liten om ens någon hänsyn till vare sig de omedelbara eUer långsiktiga verkningarna i området".

Stora områden, som hört till jordens allra vackraste och bördigaste, har förvandlats till ödshga månlandskap ulan ett grönt strå. "Förmodhgen har mer än en tredjedel av befolkningen i Sydvietnam gjorts tiU flyktingar som en konsekvens av massdeportation, spanings- och förinlel-semissioner och bombning av byar samt genom att man berövat byborna deras föda genom förintelse av skörden", hette det i slutdeklarationen från den session, som Internationella kommissionen för undersökning av USAs förbrytelser i Indokina höll i Oslo den 20-24 juni 1971. Kommissionen fortsatte: "Dessa tvångsförflyftningar har lett tUl ett sammanbrott av familjestrukturen, som är själva grundvalen för det indokinesiska samhället. Samma mönster för social förintelse har tillämpats vid de amerikanska terrorbombningarna av Laos."

Vid sidan av den kemiska krigföringen, bombningarna och artillerielden, som redan 1966-1967 avsatte minst en miljon stora kratrar varje månad i Sydvietnam, arbetar ett slags ingenjörstrupper för att göra förstörelsen perfekt. I tidskriften Indochina Chronicle för den 15 september 1971 - det är en amerikansk tidskrift som utkommer två gånger i månaden — avslutar en amerikansk forskare, Canla Plan, en artikel om "avlövning i Vietnam" med ett avsnitt om denna kompletterande förstörelse; "1 lUltagande omfattning används andra medel för att avlägsna växtUghet och få bort den täta djungelfällen i Vietnam. B-52-bomberna förstör träden och kalhugger effektivt delar av djungeln. På marken har 'Rome plows', romerska plogar, övertagit vissa delar av röjningsarbetet. Plogen som har ett bulldozerblad som väger 1 200 kilo" - enUgt andra uppgifter väger bladet 3 ton - "är i stånd att röja bort träd och buskar på ett 2 250 kvadratmeter stort område på en timme."

Den unge amerikanske journahslen Jonathan ScheU skildrade i boken "Ben Suc — utplånad by", som kom i svensk översättning 1968, hur samhäUet Ben Suc omkring 50 kUometer från Saigon utraderades i januari 1967. Det var ett efter vietnamesiska förhållanden rikt samhälle med 3 500 invånare. På bokens sista sida skildrade han avslutningen av operationen. TydUgen var del romerska plogar som redan då användes.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

En konvention mot ekocid

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

En konvention mot ekocid

Han skrev;

"Förstörelseavdelningarna kom till Ben Suc en klar och varm dag sedan den sista båtlasten med husdjur hade avgått längs floden till Phu Cuong, Amerikanska soldater rörde sig längs de smala bygatorna och inne på de soliga, tysta gårdarna i den tomma byn. De hällde bensin på husens halmtak och tände på dem med facklor. Svarta rökpelare steg upp mot skyn när de torra taken och väggarna brann ner till grunden och blottade torftiga interiörer med förkolnade bord och stolar, sönderslagna koppar och skålar, en säng här och där, och de allestädes närvarande bombskydden. Innan lågorna hade dött ut i husens långa och smala fasader kom schaktningsmaskiner ruUande genom palmdungarna. De ryckte upp träden med rötterna där de rullade fram och sänkte sina grävskopor för att gräva upp husgrunderna av lillstampad jord. När schaktnings-maskinerna körde mot bombskyddens tjocka väggar blev motorljudet gäUare men de fortsatte obehindrat framåt.

Det fanns inte många byggnader i Ben Suc som kunde fördröja maskinerna. De röjde sina egna vägar genom stängslen kring bakgårdarna, över de små begravningsplatserna och byns vallomgärdade fält utan att bry sig om vägar och stigar. När förstörelseavdelningarna drog sig tillbaka hade de jämnat hela byn med marken, men den urspmngUga planen för förstörelsen var ännu inte genomförd. Troget sina ursprunghga planer fällde flyget nu sina bomber över de övergivna ruinerna, de svedde på nytt de förkolnade husgrunderna och pulvriserade för andra gången högarna av spUlror i hopp om att kunna förstöra tunnlar som var för djupa och för väl dolda för schaktningsmaskinerna, som om vi, sedan vi en gång för aUa hade beslutat oss för att förstöra Ben Suc, nu ville förinta varje kvarvarande tecken på att byn någonsin hade existerat,"

Herr talman! Ekocid, miljömord, är en reaUtet sedan många år i Vietnam, Det är en förbrytelse av ny typ och med verkningar inte bara i nuet utan sannohkt för all framtid. Det är en förbrytelse av gigantisk omfattning som endast kan genomföras med en teknologi som till stor del utvecklats under 1950-talet och utvecklats just med Vietnam som experimentalfält. Med vår motion syftade vi till en aktuaUsering av miljömordet som ett folkrättshgt begrepp, eftersom det inte täcks av de konventioner som nu finns om folkrätten i krig.

Jag yrkar bifall till motionens krav att Sveriges regering tar initiativet till en internationeU konvention som förbjuder miljömord.

Herr ERICSON i Örebro (s):

Herr talman! Inom FN och vid nedrustningskonferensen i Geneve har man på senare år ägnat stor uppmärksamhet åt den kemiska och biologiska krigföringen. Orsaken tiU det är främst USAs användning av kemiska vapen i Vietnamkriget. Herr Takman har i sin motion mycket utförhgt beskrivit de avskyvärda effekterna av dessa vapen.

Det råder inga delade meningar i vårt land när del gäller att fördöma USA:s kemiska krigföring i Vietnam. Utrikesministern konstaterade i våras från den här talarstolen att Förenta staternas användning av kemiska vapen i Indokina strider mot folkrätten.

Herr Takman vill nu att regeringen skall ta initiativ för alt få till stånd

en internationeU konvention som förbjuder ekocid. EnUgl utskottets mening finns redan ett sådant förbud genom den tolkning som FNs generalförsamUng gett 1925 års Genéveprotokoll rörande förbud mot användande i krig av kvävande, giftiga eller Uknande gaser samt av bakteriologiska stridsmetoder.

Arbetet inom FN och vid nedrustningskonferensen har under de senaste åren varit inriktat på dels att få uttryckligen fastslaget att det existerar ett användningsförbud som är totalt, dels att komplettera användningsförbudel med förbud också mot utprovning, tiUverkning och lagring av alla biologiska och kemiska stridsmedel. När det gäller användningen har man främst inriktat sig på att stärka del existerande förbudet, Enhgt den folkrättsliga expertisen är Genéveprotokollets förbud mot kemisk och biologisk krigföring av sedvanerättslig karaktär och utgör ett allmänt förbud, som gäUer för aUa stater oberoende av om de har anslutit sig tiU Genéveprotokollet eller inte.

Denna tolkning stöds av en resolution som FNs generalförsamUng antog 1969, Där deklarerar man att Genéveprotokollet är ett uttryck för allmänt erkända folkrättsliga regler, som förbjuder biologiska och kemiska stridsmedel vid internationella konflikter, och man säger UttryckUgen att detta förbud inte rubbas av den vetenskapUga utveckUngen på området. Enligt resolutionens definition är växtförstörande gifter och tårgas kemiska vapen.

Man kan därför nu hävda att del existerar ett totalförbud mot användning i krig av aUa former av biologiska och kemiska stridsmedel. Ett initiativ enhgt yrkandet i herr Takmans motion skulle kunna minska tUltron tUl detta förbud och därmed motverka det syfte herr Takman har med sin motion.

För att förstärka användningsförbudet har man vid nedrustningskonferensen på senare år försökt arbeta fram avtal som dessutom skulle förbjuda utveckhng, tillverkning och lagring av dessa vapen. Man har lyckats i fråga om de biologiska vapnen och toxinerna. Den avtalstexten behandlas nu i FN. När den träder i kraft innebär del alt stormakterna måste vidta verkhga nedrustningsåtgärder, dvs. förstöra existerande vapenlager. Det är emellertid de kemiska vapnen som miUtärt är de mest intressanta. De finns lagrade i stora mängder i flera länders vapenarsenaler. Hittills har stormakterna inte kunnat ena sig i kontroUfrågan, men förhandUngarna fortsätter i Geneve med sikte på ett vidgat förbud också för de kemiska vapnen.

ÅtskUUgt har aUtså gjorts och görs internationellt för att skapa effektiva, aUmänna och totala förbud mot vad herr Takman i sin motion kaUar ekocid. Sverige har tagit aktiv del i dessa förhandUngar, Statsrådet Myrdal redovisade senast den 25 november i FN Sveriges åsikter om hur nedrustningsarbelel bör fortsättas i fråga om de kemiska och biologiska vapnen.

Vid SIPRI har man, som herr Takman nämnde, under de senaste åren bedrivit ett intensivt forskningsarbete beträffande BC-vapnen. Resultatet redovisas i sex böcker, varav tre nyhgen utkommit. Det avsnitt i denna undersökning som närmast berör yrkandet i herr Takmans motion är rubricerat "CBW and International Law" och utkommer i maj nästa år.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

En konvention mot ekocid

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

En konvention mot ekocid

Herr Takman menar att utskottet missförstått hans yrkande i motionen och får väl då själv ta på sig skulden för detta. Han har med ekocid avsett något mer än kemisk och biologisk krigföring, som motionen handlar om. Det framgår tyvärr inte av molionstexten att herr Takman syftade tiU något annat än USAs användning av kemiska vapen i Vietnam. I utskottet har vi gjort vårt bästa för att tyda motionärens avsikter, och vi har också anlitat expertis utifrån för att sälta oss in i frågan.

Vad herr Takman tycks lägga in i begreppet "ekocid" utöver kemisk och biologisk krigföring är förstöring av den levande naturen — av ekologiska syslem — också med mekaniska metoder. Resultatet av koncentrerad bombning, artilleribeskjutning och användandet av andra mekaniska vapen har blivit att man förstört stora landområden nästan mera effektivt än om man hade tillgripit BC-vapen, Dessa frågor har en naturlig plats vid de nedrustningsförhandlingar som redan förs inom FNs ram.

Om herr Takman inte nöjer sig med utskottets svar, går det ju bra att skriva en ny motion i januari och då klart ange vad som verkhgen avses med yrkandet.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Jag kan efter herr Ericsons i Örebro anförande fortfarande deklarera att jag har samma uppfattning beträffande substansen i aUt som i detta sammanhang sagts om den kemiska krigföringen.

I motionen redogjorde vi utförhgt för den kemiska krigföring som i Sydvietnam pågått sedan början av 1961. Det fanns två skäl till att vi ägnade så stor uppmärksamhet åt det kemiska kriget. Dels var det trots allt mindre känt än annan krigföring, dels hade det under 1970 kommit en mängd nya obestridliga uppgifter om de använda växtbekämpnings-medlen, de besprutade områdenas omfattning och de ekologiska skadeverkningarna på längre sikt. Jag kan här nämna vUken internationeU sensation det blev när tidskriften Vietnam nu lyckades komma över etl exemplar av Pentagons instruktion i kemisk krigföring, "Training Circular 3-16", och i mars 1970 tryckte en faksimileupplaga härav, som bl. a. delades ut till aUa delegaterna vid Femte Stockholmskonferensen om Vietnam. Denna 85-sidiga instruktionsbok var avsedd för användning i Indokina. Den visade folkmordskaraktären av USAs krig mot de vietnamesiska och laotiska folken. Den gav steg för steg instruktioner om hur ett folk skaU utrotas.

Denna bok innehöU i och för sig inga nyheter. De stridsgaser och andra giftiga kemikaher som där beskrevs hade ju länge använts i Sydvietnam och Laos, och det fanns mycket utförhga rapporter om när sådana medel hade lillgripits i Sydvietnam och i Laos, hur de hade verkat osv. Men Pentagons instruktionsbok hade hksom "The Pentagon Papers" under sommaren och hösten 1971 ett speciellt värde därigenom att den, från andra sidan, bekräftade vad som sedan länge bekantgjorts från de angripna folken själva.

Om vi hade skrivit ekocidmotionen nu, nästan ett år senare, skulle vi

förmodUgen ha behandlat luflkriget lika utförligt som det kemiska kriget. Nu har vi rapporten från Cornelluniversitetet om bomblonnaget. Vi har också materialet från La Conférence Internationale sur la Medicine et la Guerre d'lndochine, den världskonferens som höUs i Paris den 4-5 december och som bevistades av mer än 200 läkare från 20 länder, Ekocid, miljömord, är resultatet av alla de vapen som används i Indokina i syfte inte bara att döda växter, djur och människor som nu existerar där utan också i syfte att göra stora delar av området ofruktbara och obeboehga i framtiden.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

En konvention mot ekocid

Herr ERICSON i Örebro (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Takman säger att om motionen skrivits nu skulle den haft ett annat innehåll. Men herr Takman kan väl ändå inte stäUa kravet på utskottet att del skall svara på någonting annat än vad motionen innehåller. Del går inte alt ändra motionens substans sedan man väl har lämnat in den.

Herr TAKMAN (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror nog alt det framgick tillräckligt klart av motionen vad vi syftade lUl med en konvention om ekocid. Jag håller gärna med om all den kemiska krigföringen tog en oproportionerligt stor del av motionens utrymme, men nog stod det klart uttryckt vad vi syftade till.

Hert DAHLÉN (fp);

Herr talman! Den avsky som andas från motionens och motionärernas sida och från herr Takmans anförande om de här barbariska krigsmetoderna, den avskyn delar vi aUa. Jag behöver inte ytterligare understryka del.

Herr Ericson i Örebro har av någon anledning ansett sig tala på utrikesutskottets vägnar och eftersom jag till stor del kan instämma i vad han sagt skall jag inskränka mig till alt yrka bifall till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels motionen nr 336, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Takman begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller utrikesutskottets hemställan i

belänkandet nr 1 7 röstar ja,

den del ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit motionen nr 336.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Helén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna om-

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Skolans inre arbete m. m.

röstning gav följande resultat:

Ja - 276

Nej - 17

Avstår - 5

§ 7 Föredrogs

Utrikesutskotlels belänkande

Nr 1 8 i anledning av motion angående säkerhetspohtiken

Socialutskottets betänkanden;

Nr 43 i anledning av Kungl, Maj;ts proposition angående vissa beslut fattade av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1970 vid dess femliofemte sammanträde (åttonde sjöfartskonferensen)

Nr 44 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter pä lilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1971/72 i vad avser anslag inom socialdepartementets verksamhetsområde

Kammaren biföU vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 8 Skolans inre arbete m. ni.

Föredrogs utbildningsulskottets betänkande nr 30 i anledning av motioner angående skolans inre arbete m. m.

I detta betänkande behandlades

motionen 1971 ;251 av herrar Hedlund (c) och Helén (fp),

motionen 1971:253 av herr Åkerlind (m),

motionen 1971 ;381 av herr Nordstrandh m, fl. (m),

motionen 1971:486 av herr Bohman m. fl. (m), vari, såvitt nu var i fråga, hemställts alt riksdagen skulle i skrivelse lUl Kungl, Maj:l

1. som sin mening ge till känna att pågående överläggningar meUan statsmakterna och kommunerna rörande fördelningen av kostnaderna bl, a, för skolväsendet måste drivas med största skyndsamhet,

2. anhåUa alt motionen överlämnades till utredningen rörande skolans inre arbete (SIA) för beaktande av vad som i densamma anförts angående undervisningsgruppernas storlek, skolornas storlek, lid för klassföreståndarnas elevvårdande uppgifter, nivågruppering, varvad utbildning på grundskolans högstadium samt samverkan i skolan,

3. anhåUa att en parlamentarisk utredning tiUsatles med uppdrag att med beaktande av vad som anförts härom i motionen företa en total översyn av gymnasieskolans funktion och struktur,

4. som sin mening ge till känna att riksdagen borde beredas tiUfälle att yttra sig angående ordningen för belygsättningen i skolorna,

5. anhålla att utbildningen av ämneslärare på gymnasieskolan och grundskolans högstadium togs upp till förnyad prövning i enUghet med vad som anförts i motionen,

motionen 1971 ;875 av herr Maltsson i Lane-Herrestad (c),

motionen 1971 ;878 av fru Nilsson i Kristianstad (c) och herr Josefson i Arrie (c),

motionen 1971 ;879 av fru NUsson i Kristianstad m. fl. (c), motionen 1971:897 av herrar Stålhammar (fp) och Wikström (fp), motionen 1971:910 av herr Wikström m. fl. (fp) samt motionen 1971:911 av herr Wikström m. fl. (fp).

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1. skulle avslå motionerna 1971:381 och 1971:911, sistnämnda motion i vad avsåg översyn av skolans norm- och regelsystem,

2. skulle avslå motionen 1971:253,

3. skulle avslå motionen 1971:486 i vad avsåg motionens överlämnande till utredningen rörande skolans inre arbete (SIA),

4. skulle avslå motionen 1971:879,

5. skuUe avslå motionen 1971:91 1 i vad avsåg alternativa system för klassföreståndarskapet,

6. skulle avslå motionen 1971 ;897,

7. skulle avslå motionen 1971:911 i vad avsåg alternativa inskolningsprogram ,

8. skuUe avslå motionen 1971:878,

9. skuUe avslå motionen 1971:875,

10. skulle avslå motionen 1971:251,

11. skulle avslå motionen 1971:486 i vad avsåg betygsättningen i skolorna,

12. skuUe avslå motionen 1971:911 i vad avsåg samarbetsnämnder och andra samarbetsorgan,

13. skuUe avslå motionen 1971:911 i vad avsåg utbildningsprogram,

14. skuUe avslå motionen 1971:911 i vad avsåg personalvårdsprogram,

15. skulle avslå motionen 1971:486 i vad avsåg översyn av gymnasieskolan,

16. skulle avslå motionen 1971:486 i vad avsåg utbildningen av ämneslärare,

17. skuUe avslå motionen 1971:910 och 1971:911, sistnämnda motion i vad avsåg stalsbidragsbestämmelserna,

18. skuUe avslå motionen 1971:486 i vad avsåg fördelningen av kostnaderna för bl. a. skolväsendet.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Skolans inre arbete m. m.

Reservationer hade avgivits

1. beträffande betygsättningen i skolorna av herr Nordstrandh (m)
och fru Sundberg (m), som ansett att utskottet under 11 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:486 såvitt nu var i fråga som sin mening gav Kungl, Majt till känna vad reservanterna anfört om belygsättningen i skolorna,

2, beträffande utbildningen av ämneslärare av herrar Richardson (fp)
och Nordstrandh (m) samt fru Sundberg (m), som ansett all utskottet
under 16 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971 ;486 såvitt nu var i fråga som sin mening gav Kungl, Majt till känna vad reservanterna anfört om utbUdningen av ämneslärare.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Skolans inre arbete m. m.

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! När frågan om skolans inre arbete nu äntligen kommer upp till behandhng efter det att betänkandet skjulsats upp och ned på föredragningshstorna i tio dagar, spörjer man sig om riksdagens inre arbete med halvtimmeslånga föredrag utan tillräckhg anknytning till debattämnet ibland fungerar mycket bättre än skolans, och det är en allvarUg jämförelse, då skolans interna verksamhet sannerUgen lämnar mycket övrigt alt önska i fråga om planläggning, effektivitet och arbetslust.

Det myckel stora knippe motioner som behandlats i utbildningsutskottets betänkande nr 30 utgör nämligen ett ganska vällahgt vittnesbörd om att aUt trots alla reformer inte är så väl beställt i vår skola, vare sig man tar in grundskolan, enkannerUgen dess högstadium, eller gymnasieskolan i bUckpunkten.

Motionerna är fulla av uppslag till förbättringar av skolans inre arbete. Många av uppslagen - för att inte säga kraven - är förvisso inte nya, de har framförts tidigare, men det gör dem därför inte mindre beaktans-värda. Skolans och skolarbetets problem, sedda i ljuset av motionerna, är inte små. Motionernas bedömning av lägel och betonandet av del angelägna i att åtgärder vidtas stöds av såväl rapporter från som undersökningar på fältet, också färska sådana. De talar om utbredd skoltrötthet och negativism mot förekomsten av uteslutande mer eller mindre teoretiskt betonade lärogångar både på grundskolans högstadium och i den nya gymnasieskolans första årskurs. Jag skall inte trötta med en halvtimmes lång dokumentation - sådan finns och är givetvis inte obekant för utbildningsdepartementet och skolöverstyrelsen.

Stora förhoppningar knyts till den i maj 1970 tillsatta utredningen rörande skolans inre arbete, den s. k. SIA, och utredningen lär arbeta för fullt. Man vågar kanske t. o. m. hoppas på åtminstone något enstaka förslag snart; ocksä förslag till snabba åtgärder torde Ugga inom utredningens arbetsområde. Förhoppningarna på SIA delas av utbildningsutskottet som överantvardat större delen av de i motionerna redovisade problemen till utredningens lösning. Jag har, som framgår av mitt ställningstagande i utskottet, inget emot etl sådant förfaringssätt men måste skicka med etl enträget påpekande att det hela brådskar. Också små men snabba förbättringsförslag från utredningen har stor betydelse. Skolan tål inte hur mycket som helst av den oro, besvikelse och arbetsolust - öppen och latent — som för närvarande präglar framför allt grundskolans högstadium men också delar av gymnasieskolans första årskurs.

Ett av de motionsyrkanden som utskottet inte viU ta ställning till innan SIA lämnat förslag är yrkandet i motionen 381 angående frågan om frånvarorapporteringen. Myckel värdefuUt är emellertid alt utskottet uttalar att utskottet "finner det naturUgt att skolan tar en omedelbar kontakt med hemmet då det finnes anledning ifrågasätta att eleven har giltig anledning för sin frånvaro". Det hgger i hnje med synpunkterna i motionen om att del åhgger föräldrar och målsmän att tillse att eleven dels fullgör sin skolpUkt, dels får lämpUgasle möjUga utbUdning under ungdomsåren. Utskottets uttalande måste anses som vägledande för SIA i

dess StäUningstagande till frågan om skyldigheten för skolan att underrätta föräldrar och målsmän om omyndiga elevers frånvaro. En rutinmässig upplysning på etl tidigt stadium från exempelvis skolexpeditionen om varje elevs frånvaro kan göra föräldrar och målsmän uppmärksamma på alt ett missförhållande har uppstått eller håller på alt uppslå. Redan med det är mycket vunnet. Frånvaron är för närvarande ett av skolans värsta problem.

Statsministern sade i årets höstremissdebatl, som jag tidigare har framhåUit i riksdagen, att han tidigt hade siat om alt 1970-talet skulle komma att bU en renässans för det praktiska yrkesarbetets värde och värdighet. Jag delar hans förhoppningar. Men varför har man då i missriktat teoreliseringsnit till den grad utarmat grundskolans högstadium på inslag av sådana undervisningsmoment som skulle kunna befrämja just denna pånyttfödelse av det praktiska yrkesarbetet? Undra på att undervisningsresultalen inte bUr de bästa och att oron och oredan i skolor och klasser fortfar och på sina håll t. o. m. tenderar att tillta. Här har vi - det är därför jag har tagit upp det i detta sammanhang - en av de djupare orsakerna till åtskilUga av de problem i dagens skola som motionerna skarpt riktat uppmärksamheten på. Här måste som jag ser det snarast en omprövning ske. Jag vågar hävda detta så mycket mer som jag och det parti jag tUlhör haft en klar och entydig hållning i den frågan.

Det är inte riktigt, som statsrådet Moberg i en intervju i nr 35 av tidningen Skolvärlden försöker hävda, all principfrågan om avvägningen mellan teoretiskt och praktiskt i årskurs 9 i grundskolan "kommit upp till aUvarlig diskussion först när Lgr 69" - alltså läroplan för grundskolan 69 — "fastställts". Så förhåller det sig inte, och jag vUl verkligen understryka detta när vi nu i motionernas anda är ute efter orsakerna tiU läget i skolan i dag. Utbildningsministerns svar i förmiddags på fru Mogårds enkla fråga angående detta påslående löste inte problemet med statsrådet Moberg och dennes förkunnelse i saken. Det är herr Moberg vi är ute efter för att ta reda på om han vidhåller sina uttalanden. Jag vill för min del tiU hans vägledning understryka följande - han är tyvärr inte här, men han kanske finns i huset och hör det. Både dä skolöverstyrelsens förslag till läroplansrevision remissbehandlades och då riksdagen hade förslaget uppe tUl beslut föreslogs tillvalsalternativ med mera praktisk inriktning än de av skolöverstyrelsen och regeringen framlagda. Av propositionen 129 år 1968 framgår alt etl stort antal, även tunga, remissinstanser var tveksamma, några t. o. m. direkt avstyrkande beträffande möjligheterna att med den föreslagna utformningen av högstadiet tillgodose de s. k. praktiskt inriktade eleverna. Nog fanns det alltså de som fömtsåg vad som skuUe komma alt hända, vilket motionerna nu, mycket vältaUgt ibland, illustrerar.

I år har med den nya gymnasieskolan problemet flyttats upp ytterligare ett steg till de tvååriga yrkestekniska linjerna. Protesten mot teoretiseringen tar sig från elevernas sida uttryck i skoltrötthet, olust och skolk. Det är beklaghgt att det bhvit så - s. k. teoretiska kunskaper är sannerUgen inte att förakta - men det enkla faktum, verkUghetens faktum, kvarstår. Kanske kan situationen något förbättras genom mera lämpade läromedel, men problemet med teoretiseringen finns ändå. Vi

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Skolans inre arbete m. m.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Skolans inre arbete m. m.

sysslar med skolorons symtom - helt självklart gör vi det - men vi måste också förutsättningslöst och obundna av ideologier söka sjukdomsorsakerna, och motionema är ute i det ärendet.

Jag vill mycket snabbt med några ord kommentera några förslag och yrkanden i parlimotionen från moderata samhngspartiet, förslag som mera strikt sett egenthgen inte hör hemma i samhngskorgen "skolans inre arbete" och följakthgen inte heller kunnat vidare transporteras till SIA men dock behandlats i samma utskottsbetänkande. Först frågan om en parlamentarisk översyn av grundskolans funktion och struktur. Låt mig då säga att jag är övertygad om att ett genomförande av de förslag tiU förändringar av högskolestudierna som 1968 års utbildningsutredning, U 68, kommer att framlägga om några år med nödvändighet måste leda fram till en gymnasieskola som ser annorlunda ut än den som begynt denna hösttermin. Låt mig också säga alt jag har den uppfattningen att dess utseende måste övervägas av en särskild parlamentarisk utredning, snarast tillsatt. Del räcker givetvis inte med att U 68 sekundärt sysselsätter sig också med gymnasieskolan - huvudbetänkandet torde komma att innehålla ett kapitel om den - men det förefaller dock som mest ändamålsenUgt att invänta U68s bedömningar av eventuella förändringar i gymnasieskolans struktur och funktion innan en ny speciell gymnasieutredning tillsätts. Jag vill ha sagt att senast 1973 eller 1974 bör den dock ha tUlkommit.

Två yrkanden i partimotionen har lett fram till reservationer. Det ena yrkandet går ut på att riksdagen skall ge Kungl. Maj;t till känna att riksdagen bör beredas tillfäUe att yttra sig angående ordningen för betygsättningen i skolorna. Det har riksdagen visserligen fått göra tidigare, men sedan har på administrativ väg sådana ingrepp i betygssystemet gjorts - jag skaU inte en än gång exempUfiera; jag har gjort det förut i kammaren - att riksdagens beslut i viss mån urholkals. Då frågan var uppe i en interpeUationsdebatt den 30 november deklarerade utbildningsministern att det var hans avsikt —jag citerar ur protokollet - "att när vi fått förslag från skolöverstyrelsen återkomma tUl riksdagen med frågan i hela dess vidd". Det är, vill jag konstatera, ett mycket tacknämligt uttalande — men bara för framtiden, och för en ganska oviss framtid. När SÖ kan komma med ett definitivt, mera fuUständigt, helt nytt förslag är mycket ovisst, så inflammerad som debatten är nu och så spUttral som meningarna går isär.

Vad reservationen viU komma åt - jag vUl understryka det, för den har missförstålls - är oskicket att Kungl. Majt med eller utan förslag från skolöverstyrelsen på administrativ väg under tiden fram till en mera total omläggning beslutar om ändringar än här, än där, som har skett under de gångna åren. Det vill vi inte vara med om längre, och vi viU ha garantier för alt så inte längre skaU ske. Alltså inga fler administrativa ändringar!

Det andra yrkandet som lett fram till en reservation är att utbildningen av ämneslärare på i första hand gymnasieskolan skall tas upp till förnyad prövning i avsikt att ge dem en fördjupad ämnesutbildning, enUgt motionen en trängande nödvändighet. Utskottet å sin sida menar att frågan är för tidigt väckt. Man måste enhgt utskottet invänta U 68

och lärarutbildningskommitlén, TUl det vill jag bara kort säga följande. För det första har U 68 endast alt la stäUning till studieorganisationen, inte till behörighetskraven för ämneslärare eUer andra yrkesutövare - det vet jag bestämt. För del andra torde lärarutbildningskommittén inte befatta sig med behörigheten för de ämneslärare det här är fråga om.

Jag vill sluta med att säga att kravet på överväganden om högre kompetens för adjunktstjänsl i gymnasieskola tidigare har rests i riksdagen i reservationsform. Det omfattades då - var vänliga och observera del - även av centern och av folkpartiet i dess helhet.

Jag ber aUtså att få yrka bifall till reservationerna 1 och 2.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Skolans inre arbete m. m.

Under delta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Herr STÄLHAMMAR (fp);

Herr talman! I några motioner till årets riksdag har vi från folkpartiet föreslagit ohka åtgärder som vi tror skuUe förbättra förhållandena i skolans inre arbete. Motionerna har samthga avstyrkts med hänsyn tiU alt den av riksdagen beslutade speciella utredningen för översyn av skolans inre arbete - SIA - för närvarande arbetar för att lösa de problem som vi har aktuaUserat. Men tiUåt mig ändå, herr talman, att göra några kommentarer till en del av de frågor som vi har tagit upp.

En av de övergripande målsättningarna för de nya skolformer som beslutats av riksdagen har varit en bättre anpassning av skolan tiU samhället. Skolan, sade man, skuUe inte längre få leva sitt eget liv utan i stället vara en del av det samhälle som den både skulle medverka tiU att förändra och själv förändras av. Om dessa målsättningar har det inte rått några meningsskiljaktigheler, utan samtliga partier har slutit upp kring dem.

I praktiken har utveckhngen emellertid inte gått så som man tänkt. I mycket stor utsträckning har skolan fortsatt att leva sitt eget liv och t. o. m. i viss utsträckning utforma ett norm och regelsystem som inte bara saknar motsvarighet i samhället utanför utan också i stor utsträckning har motverkat anpassningen till samhället. Även om vi vet all det inte finns någon enhelskultur i detta samhälle utanför skolan ulan att rehgiösa och pohtiska värderingar skiftar ofanthgt meUan oUka människor och grupper, så kan vi ändå inte komma ifrån att det finns ett etiskt minimum, som reglerar förhållandet mellan människorna och samhället, och en arbetsmoral eUer arbetsetik, som är gemensam för de flesta arbetsplatser. Det är detta etiska minimum eller - om man så viU -denna arbetsmoral som måste få slå igenom i skolan.

Man kan ta oUka exempel för att belysa detta problem, såsom skolans krav på närvaropUkt, skolans ansvar för att ingen elev eller lärare blir trakasserad på grund av personUga handikapp eller eventuella åsikter, alla skolarbetares rätt all bli bemötta med respekt och få uppleva en känsla av alt deras arbete värdesätts, vare sig de har rollen som elev, lärare, vaktmästare eUer städerska. Skolans mål skall ju enligt läroplan för gymnasieskolan vara att grundlägga goda arbetsvanor. Men att då - för att la exemplet med frånvaron igen - i skolan tolerera att eleven kommer

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Skolans inre arbete m. m.

och går som han vill kan minst av aUt bidra till en måluppfyUelse och ge eleven en god förberedelse för arbetslivet. Det kan knappast vara omsorg om eleven som gör att man i vissa skolor har slopat närovarokontroll och det stöd som denna gett elever med oregelbunden skolgång. Här har slappheten från berörda ansvariga myndigheter varit fullständigt oförstå-eUg.

Därför är utskottets skrivning mycket glädjande: "---- frånvaro

utan giltig anledning eller frånvaro utan föregående kontakt med skolan leder lätt till att dåliga arbetsvanor, som sedan försvårar anpassningen till samhälls- och yrkesliv, grundläggs i skolan." Man får nu bara hoppas att SIA tar itu med den här problemaliken snarast, så att eleven får det stöd av skolan som han har rätt att kräva för att kunna få en regelbunden skolgång och på så vis även kunna ta del av undervisningen.

Herr talman! Jag har tagit frånvaron som ett exempel på etl område där det råder ohkheter meUan skolans norm- och regelsystem och samhäUets i övrigt. Det finns naturligtvis många fler, och vi ville i ett av yrkandena i vår motion att man skulle göra en förutsättningslös analys av detta område för att få en klar uppfattning om de samhäUs- och normvärderingar som slår igenom i skolans allmänna målsättning inte motverkas av vissa arbetsrutiner - eller snarare brist på arbetsrutiner -som har utvecklats i skolan. Tyvärr är del ju så att socialdemokraterna har en motvilja mot att analysera i vilken utsträckning det praktiska utfallet av en skolreform har blivit det som man planerat och formulerat i målprogrammen. Man får hoppas att SIA har större respekt för allvaret i frågan om målformuleringar och måluppnående.

TiUåt mig också, herr talman, att nämna några ord om motionen 911 med avseende pä vårt förslag om personalvårdande åtgärder i skolorna. Alla vet att skolan är en av de mest arbetskrävande arbetsplatserna för närvarande. Den psykiska pressen för många lärare är enormt stor, de ständiga skolreformerna under senare år har mera uppväckt en känsla av otillräckUghet hos lärarna än av ödmjukhet, och del har försvårat deras möjligheter att göra en produktiv insats i skolan. Vi anser därför att man måste se över personalvården. Grunden till en god elevvård måste ju vara en god personalvård. Vi föreslår en friare statsbidragsanvändning som skulle kunna medge att man inrättade särskilda s, k, stabstjänster för lärare. Det skulle vara tjänster dit en lärare kunde dra sig tillbaka under etl år, en termin eller några månader för alt, i stäUet för att vara i det sUtsamma arbetet direkt vid fronten, i klassen, kunna ägna sig ät andra produktiva uppgifter i skolan, t. ex. läromedelsproduktion, administration, kontaktuppgifter och specialuppgifter av ohka slag. Med nuvarande statsbidragssystem skulle stabsljänsterna kunna bli en del av de ordinarie tjänster som tilldelas en kommun för en skola. Om det nya förslaget baserat på antalet elever i en kommun går igenom kan det finnas andra möjUgheter att lösa detta med stabstjänster. Men man måste se på lärarresursen på ett annat sätt än tidigare, så att man kan laborera med lärarna så alt den som har problem med en klass eUer som är specialutbildad för ett visst ändamål kan frigöras från undervisningsuppgifter för att göra både skolan och sig själv en bättre tjänst med andra uppgifter under en viss tid. Nu är ju alternativet i regel sjukfrånvaro.

I motionen 251, som också behandlas i utbUdningsutskottets betänkande, yrkas att riksdagen beslutar att begära en plan för försöksverksamhet med föräldrautbildning. Sedan motionen skrevs har barnstugeutredningen kommit med sin diskussions-PM, där dessa frågor aktuahseras, och Kungl, Majt har skrivit till skolöverstyrelsen och också bett att berörda myndigheter skaU se över frågan om föräldrautbildningen. Motionen har därför avstyrkts. Det underliga är att intresset för föräldrautbildning är så svalt hos regeringspartiets representanter, när de i aUa andra faU talar varmt för värdet av utbildning.

Enligt vår mening är det föräldrarna och hemmen som har det huvudsakhga ansvaret för barnens uppfostran, utveckUng och vård, SamhäUets institutioner i form av förskola, barnstuga och vanUg skola kan aldrig bh något annat än komplement till denna. Men för att föräldrarna skall kunna fylla sin uppgift här fordras att de får hjälp genom en föräldrautbildning. Den bör börja på grundskolans högstadium, fortsätta i gymnasiet och ges på mödravårdscentraler, barnavårdscentraler och sedan återigen i skolan, när föräldrarnas barn har nått skolan. Många tragedier i form av barnmisshandel, psykiska störningar hos småbarn och sociala problem i skolan skulle kunna undvikas om föräldrarna hade en större kunskap om hur man tar hand om barnen. Del kan inte heller vara riktigt att samhällets ohka organ bara skaU reparera de skador som uppkommit i hemmet, utan de måste förebyggas genom att föräldrarna erbjuds en utbildning som gör det möjUgt för dem att bättre ta hand om sina barn. Vi kommer att aktuahsera den här frågan för alt se vad man hos berörda myndigheter har gjort för att genomföra planen på föräldrautbildning.

Så till sist, herr talman, några ord om belygsfrågan. Vi anser — precis som herr Nordstrandh — att riksdagens yttrande måste inhämtas innan beslut fallas om att ändra formerna för belygsättningen i skolorna. Det innebär således att vi inte kan acceptera att principerna för belygsättningen - och till principerna räknar vi ändringar i antalet betygstillfällen - ändras innan riksdagen hörts. Vi tror alt utskottets skrivning på denna punkt kan leda liU att del blir en förbättring i det system som har utvecklat sig nu, när man på ett ganska fritt sätt har försökt laborera med betygen.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Skolans inre arbete m. m.

Herr ÅKERLIND (m);

Herr talman! Jag vill först uttrycka min förvåning över att de ansvariga statsråden inte bryr sig om att närvara i kammaren, när riksdagen diskuterar och avgör vikliga principiella och praktiska frågor i utbildningspoUtiken.

Vidare vill jag instämma i mycket av det som herr Stålhammar här anfört, framför allt del som han sade om att grundlägga goda arbetsvanor i skolan och om vikten av föräldrautbildning.

Vid flera tidigare riksdagar har jag motionerat om att skoltrölla elever i större utsträckning än för närvarande skaU kunna befrias från skolgång under åttonde och nionde skolåret. Del kravet ställs nu från aUl flera i vårt land. Vad herr Nordstrandh för en stund sedan anförde angående oro, skoltrötthet och skolk tycker jag också tyder på etl starkt behov av

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Skolans inre arbete m. m.

ökade möjligheter till befrielse från skolgång för de skoltrölla.

Vid statsutskottets behandhng av denna fråga vid förra årets riksdag behandlades även ett flertal andra motioner rörande disciphnproblemen i skolan. Utskottets utlåtande bifölls av riksdagen, men man fann sig inte böra göra något särskilt uttalande till stöd för tanken att befria skoltrölla elever från fortsatt skolgång. Som alla vet resulterade riksdagsbeslutet i att del under förra året tillsattes en utredning om skolans inre arbete. Såvitt jag kunnat finna skrevs det dock i utredningsdirektiven inte något positivt om ökade möjligheter liU befrielse från skolgång i grundskolan. Tvärtom tycker jag mig finna att departemenelschefen i direktiven hksom söker efter alla argument för att till varje pris kunna behålla eleverna i skolan, även om de inte kan anpassa sig.

Jag anser att eleven inte skall vara till för skolan utan skolan skall vara till för eleven. Och eftersom jag i direktiven har saknat ett klart uttalande om att utredningen skall ta upp även frågan om befrielse från skolgång för skoltrölla elever har jag i år väckt motionen 253, där jag begär att utredningen om skolans inre arbete jämväl skall få i uppdrag att utreda frågan om större möjligheter för elever att erhålla befrielse från åttonde och nionde skolåret i grundskolan.

Utskottet har avstyrkt bifall till motionen med hänvisning till alt utredningen om skolans inre arbete enligt sina direktiv har att behandla frågor som avser elever med skolsvårigheter. Jag tycker inte att det uttalandel säger vare sig del ena eller det andra om huruvida utredningen skall behandla frågan om större möjligheter till befrielse från skolgång för skoltrölla. Därför tycker jag att uttalandet kräver ett klarläggande här i kammaren. Menar utskottet med sitt uttalande att motionens yrkande redan innefattas i utredningens direktiv?

Jag vore tacksam om utskottets talesman ville göra ett klarläggande i det avseendet.

HerrELMSTEDT(c);

Herr talman! Det kan kanske förefalla Utet konstigt alt så många motioner på ett så pass kompUcerat och kontroversiellt ämnesområde har kunnat ge etl nära nog enhälligt utskottsutlåtande som resultat. Förklaringen ligger väl däri, som både herr Stålhammar och herr Nordstrandh har talat om, att de här motionerna i mycket hög grad tar upp sådana frågor som utredningen om skolans inre arbete har att syssla med. Då är det väl kanske rätt naturligt att del får det här slutresultatet.

Jag vUl bara kommentera ett par saker. Beträffande den motion från centern och folkpartiet som tar upp frågan om föräldrautbildningen ser vi det från vår sida som helt onödigt att argumentera särskilt mycket om betydelsen och viklen av en föräldrautbildning, inte minst i det samhälle som vi nu lever i. Vi hade naturligtvis inte aktuaUserat de här frågorna i motioner vid tidigare riksdagar och även vid årets riksdag, om vi inte tiUmätt frågan den stora betydelse som vi gör. Del är ett allvarligt problem och den motion som väcktes vid fjolårets riksdag fick ju också en välvUlig behandling i statsutskottet med ett tillkännagivande tiU Kungl, Majt som följd. Vi tyckte under den allmänna motionstiden i år att del beslutet inte hade effektuerats rikligt, och därför väcktes motion i

frågan på nytt. Men i februari i år fick skolöverstyrelsen del av den riksdagsskrivelse som fjolårsbeslutet innebar, och vi har att avvakta initiativ ifrån skolöverstyrelsens sida, innan vi går vidare på det här området. Vi kommer ingalunda att släppa problemet i och med detta, men vi har bedömt det på det sättet att det finns anledning att lugna sig ett lag och ge skolöverstyrelsen den tid som den rimUgtvis måste ha på sig för att klara det här.

Sedan vUl jag bara helt kort kommentera en annan fråga, nämUgen betygssystemet och del sätt på vilket detta har handlagts. Vi vet alt betygssystemet diskuteras mycket och det finns naturligtvis all anledning att göra del, därför att det är ju ett utomordenthgt känsligt och viktigt instrument som vi har att använda oss av när det gäller att gaUra ut eUer försöka mäta kunskaperna hos eleverna på ohka nivåer.

Vi har ifrån vårt håll vid tidigare riksdagar aktuaUserat den här frågan och vet ju också alt det nu inom skolöverstyrelsen finns en arbetsgrupp vars resultat är ute på remiss, för övrigt med förlängd remisstid till den 1 juni. Det finns anledning att återkomma till den frågan i dess helhet, när resultatet av detta kommer fram. Det har ju också utbildningsministern förutskickat i etl svar på en interpellation här i riksdagen tidigare.

Vi har från vår sida bedömt det på del sättet alt vi med den skrivning som utskottet gör på s, 8 och s, 9 anser oss kunna räkna med all riksdagens yttrande kommer att inhämtas, innan beslut fattas om att ändra formerna för belygsättningen i skolorna. Det har ju mycket riktigt, som herr Nordstrandh har påpekat, skett vissa förändringar där man har fattat administrativa beslut, och enhgt vår uppfattning strider det mot de uttalanden som har gjorts i propositioner i det här ämnet tidigare. Men med den skrivning som utskottet har enat sig om på den här punkten anser vi att vi har klart sagt ifrån - vi lägger i varje faU den innebörden i del - att några ändringar på administrativ väg inte skall få göras utan alt varje ändring som skall ske i betygssystemet skall innan den sker underställas riksdagen. Det är alltså den tolkning vi lägger in i det här och av den anledningen har vi kunnat ansluta oss till utskoltsmajoritetens skrivning på den punkten.

Nr ISO

Torsdagen den 16 december 1971

Skolans inre arbete m. m.

Herr MÅRTENSSON (s);

Herr talman! Får jag börja med att erinra om att 1960-lalet när det gäller skolans område har präglats av en rad beslutade reformer som också har påbörjats. De har gällt grundskolan, gymnasie- och fackskola och också de yrkesutbildande Unjerna på det gymnasiala stadiet.

Det här har inneburit en omorganisation som givelvis ställt och ställer stora krav på ändring av skolans inre arbete. Det har fått sitt konkreta uttryck i de nya principerna i de moderna läroplanerna.

De krav som stäUls på förändringar av skolans inre arbete har bland annat tagit sig uttryck i etl antal motioner, inte minst vid 1970 års riksdag. Riksdagen beslöt då all hemställa om en utredning rörande skolans inre arbete. Den utredningen är parlamentariskt sammansatt; det finns aUtså företrädare för i riksdagen representerade partier. En del har också säte och stämma i riksdagen och är dessutom ledamöter av utbUdningsutskottet. Låt mig också nämna att tUl utredningen är knutna

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Skolans inre arbete m. m.

en hel del experter, företrädare för lärarorganisationer osv.

Del kan väl redan nu sägas att utredningens arbete är synnerUgen omfattande. Jag skulle vilja understryka det med att anföra alt en utredning om skolans inre arbete blir ofuUständig om man inte tar skolans funktion och ställning i samhäUssystemet som utgångspunkt. Skolarbetet är aUtså i hög grad en social process och utan att göra en förutsättningslös analys av skolan som socialt system kan man inte få en reahstisk syn på vad som försiggår inom skolan. Man behöver denna helhetsanalys om man skall få fram de faktorer som Ugger bakom elevernas bristande motivation och lärarnas oro och missnöje med sin arbetssituation. — Jag har velat nämna detta för alt understryka att utredningen, SIA, har fattat sin uppgift på det sättet att det gäller att gå på djupet med de problem som vi ställs inför.

Utskottet har vid behandhngen av ett stort antal motioner i år, som redan nämnts, kunnat falla enhäUiga beslut. Vi har kommit fram till all vad som har framförts motionsvis redan ligger inom SIA s arbetsområde. Utskottet har endast delat sig beträffande två avsnitt. Som herr Nordstrandh nämnde sammanhänger det inte med frågor som direkt berörs av SIAs utredningsarbete. Den ena frågan gäller utbildning av ämneslärare på gymnasieskolan och grundskolans högstadium. När det gäller den frågan återkommer moderata samUngspartiet med en motion med yrkande om att statsmakterna skall ta detta under förnyad prövning och att det skuUe ges Kungl. Majt till känna.

Utskottet erinrar om att motioner i detta ärende har behandlats dels 1967, dels 1969, då beslut fattades om utbildning av ämneslärare. Herr Nordstrandh gör gällande att U 68 och lärarutbUdningskommiltén inte direkt skuUe syssla med detta. Utskottet har gjort den bedömningen att det finns en sådan anknytning, att det kan vara motiverat att awakta resultatet av dessa utredningars arbete, innan man eventueUt tar upp frågan om ämneslärarutbUdningen. Dessutom kan framhållas att en viss översyn av studieordningen vid de filosofiska fakulteterna för närvarande pågår inom universitetskanslersämbetet.

Reservationen 1, som gäller betygsättningen i skolorna, skall jag inte gå in på i annan mån än att jag här redovisar, alt utskottet för sin del räknar med att frågan om ändrade regler för betygsättningen kommer att undersläUas riksdagen. Utskottet finner detta självklart och har inte ansett att det bör ges särskUt tih känna.

Innehållsmässigt är det ingen skillnad meUan vad utskottet anför och vad reservanterna anför. Skillnaden består i att reservanterna vUl att utskottets mening skall ges Kungl. Maj;l till känna. Utskottets bedömning understryks av att utbildningsministern i en interpeUationsdebatt den 30 november har förklarat att man när del gäller ändrade regler Uksom tidigare kommer att gå till riksdagen, innan beslut fattas.

Herr Åkerlind vUl veta om SIA kommer att syssla med frågan om de elever som skulle kunna befrias från åttonde eller nionde skolåret. Utskottet anför att SIA så gör, och jag vill bara understryka att så är fallet. SIA sysslar ju med aUa former av skolsvårigheter, och här får alltså även de problem räknas in som berör de elever som av någon anledning bör bh befriade från åttonde och nionde skolåren. Men jag viU betona.

herr Åkerhnd, att detta inte innebär något ställningstagande till herr Åkerlinds propåer i denna fråga. SIA kommer att göra en bedömning av hur man skall handla i detta fall.

Jag har, herr talman, ingenting all erinra mot vad herr Stålhammar har anfört. Det är frågor som vi kommer att syssla med i SIA.

När det gäller föräldrakunskapen är det ingalunda så, alt vi på socialdemokratiskt håll skuUe vara ljumma inför tanken på föräldrautbildning. Ett enhälligt utskott talar om att det förekommer föräld-rakunskap i vissa ämnen i gmndskolan samt även i gymnasiet. Vidare har Kungl. Maj:t när det gäller möjligheterna till föräldrautbildning uppdragit åt TRU alt i samråd med 1968 års barnstugeutredning bedriva försöksverksamhet med förskoleprogram i radio och TV. Utskottet pekar också på en annan sak, som kanske inte uppmärksammas i allmänhet, nämligen de möjligheter som studieförbunden har att anordna studiecirklar avseende föräldrautbildning.

Får jag säga beträffande belygsättningen att en arbetsgrupp inom SÖ på uppdrag av utbildningsdepartementet har utarbetat ett förslag. Man har tagit hänsyn tUl den kritik, de resonemang och den debatt som har förekommit kring belygsättningen genom all låta förslaget gå ut till ett stort antal remissinstanser. Dessa har fått en lång remisstid på sig för all man skall få in så många synpunkter som möjligt innan skolöverstyrelsen tar ställning och presenterar förslaget för utbildningsdepartementet.

Herr talman! Med del anförda yrkar jag bifall till utskottets hemställan.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Skolans inre arbete m. m.

Herr NORDSTRANDH (m) kort genmäle:

Herr talman! Vad gäller ändringarna på administrativ väg i betygsätl-ningssystemet går reservationen - det är inget tvivel om del - faktiskt längre än vad utskottet gör i sitt belänkande. Reservationens hemstäUan går ut på att ge Kungl, Maj :t tUl känna vad utskottet anfört om formerna för betygsättningen. Då frågar man, vad vi vill ge till känna för Kungl. Maj:t, Jo, det är att sådana ändringar i betygsordningen som företagits på administrativ väg och som exemphfieras i reservationen i fortsättningen inte får förekomma. Detta är reservationens motivering. Om detta sägs ingenting i utskottets skrivning. Det kan inte få vara så, att riksdagen blott vid ett nytt betygssystems antagande får säga sin mening - som har skett tidigare - men sedan förbigås vid deländringar undan för undan till nästa högtidhga tUlfälle, då nästa betygssystem fastställs. Det är precis så det har gått tUl under hela 1 960-talet,

Sluthgen vill jag — även om jag inte vet om debatten fortsätter ytterligare - konstatera med en viss beklämning att varken utbildningsministern eller statsrådet Moberg har velat följa, långt mindre delta i den debatt som nu har pågått här i kammaren relativt länge. Vi har behandlat cirka 10 motioner, med flera tiotal yrkanden, varav mänga är yrkanden av ulomordentUg betydelse. Jag tycker att de bägge statsråden, som ändock snart måste komma för att delta i voteringen, kunde komma in några minuter tidigare och svara på frågor som har ställts till dem, framför allt till statsrådet Moberg, däribland en fråga som också stäUdes vid morgonens frågestund.

3 Riksdagens protokoll 1971. Nr 150-151

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Skolans inre arbete m. m.

Herr ÅKERLIND (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag är lacksam för att herr Mårtensson nu klart har sagt ut att utredningen om skolans inre arbete skall ta upp även frågan om Ökad befrielse från skolgång för dem som är skoltrölla, vilket jag har motionerat om.

Däremot tycker jag det är beklaghgt att utskottet inte har funnit sig böra la ställning till förmån för molionsyrkandet, men jag noterar med tacksamhet alt frågan ändå skall tas upp i utredningen och alt vi kanske får tiUfäUe att debattera den när utredningen blir klar.

Hert MÅRTENSSON (s):

Herr talman! Utskottet har här haft att ta ställning till det yrkande som föreUgger från reservanterna. Ordval och innehåll i reservanternas kläm skiljer sig knappast från utskottets.

Till herr Åkerlind vill jag säga att del, såvitt jag kan se, är otänkbart att utskottet skulle ta ställning till frågan om befrielse från åttonde och nionde årskurserna, när den hgger under utredning hos SIA, Den bedömningen måste väl ändå vara riktig!

Hert NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Jag måste än en gång understryka en sak. Låt vara att de s. k. klämmarna tekniskt sett har ungefär samma utseende. Men del är inte det som är avgörande. Del avgörande är vilka motiveringar som ligger bakom. Här skUjer sig utskottets och reservationens skrivning, och den senare bygger på motionen.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-10

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 11

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Nordstrandh och fru Sundberg, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

belänkandet nr 30 punkten 11 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Nordstrandh

och fru Sundberg.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Nordstrandh begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 265

Nej - 36

Avstår - 2

Punkterna 12-15

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 16

Propositioner gavs pä bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr Richardson m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nordstrandh begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill alt kammaren bifaller utbildningsulskottets hemställan i

betänkandet nr 30 punkten 16 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 2 av herr Richardson

m,fl.

Ja - 240

Nej - 59

Avslår - 2

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Skolans inre arbete m. m.

Punkterna 17 och 18

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

§ 9 Föredrogs

Trafikutskottets betänkanden;

Nr 25 i anledning av Kungl, Maj,ts proposition angående utgifter på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 197 1 /72 i vad avser anslag inom kommunikationsdepartementets verksamhetsområde

Nr 26 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående överenskommelser rörande en internationell telesatellitorganisation, Intelsal

Jordbruksutskottets betänkanden:

Nr 66 i anledning av Kungl, Maj;ts proposition med förslag till lag om ändring i förordningen (1930:247) om utrotande av nötbromsen, m, m.

Nr 67 i anledning av Kungl. Majts proposition med förslag tUl lag om upphävande av förordningen (1934:320) angående grunder för förvaltningen av viss kronoegendom, m. m.

Nr 68 i anledning av Kungl. Majts proposition med förslag till lag om förbud mot dumpning av avfall i vatten, m. m. jämte motion.

Kammaren biföll vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

Nr 150

§ 10 Kontrollen över utländska investeringar i Sverige

Torsdagen den 16 december 1971

Kontrollen över utländska investeringar i Sverige

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 43 i anledning av motioner angående kontrollen över utländska investeringar i Sverige,

1 detta betänkande behandlades

dels motionen 1971 ;1 3 av herr Hermansson i Stockholm m,fl, (vpk), vari hemstäUts att riksdagen skulle besluta att i lagen om rätt för utlänning och utländskt förelag att idka näring här i riket upphäva 31 § samt i lagen om rätt för utlänning och utländskt företag all sluta svenskt handelsbolag eller ingå i sådant bolag upphäva stycket "Från skyldighet att söka tillstånd får Konungen medge undanlag som är påkallat med hänsyn till överenskommelse med främmande stat",

dels motionen 1971:1074 av herrar Hugosson (s) och Göransson (s), vari hemstäUts alt riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:l skulle begära alt Kungl, Maj,t snarast framlade förslag till lagstiftning, exempelvis i form av en utvidgning av 1916 års inskräfikningslag, som gjorde det möjUgt att förhindra utländskt förvärv av svenskt företag som bedömdes vara av vitalt intresse alt behålla i svensk ägo.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:13,

2. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1074.

Reservationer hade avgivits

1. av herr Svensson i Malmö (vpk), som ansett all utskottet under 1
bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1971 :1 3 för sin del skulle anta i reservationen framförda

a) förslag till lag om ändring i lagen (1968:555) om rätt för utlänning och utländskt förelag att idka näring här i riket,

b) förslag rill lag om ändring i lagen (1968:557) om rätt för utlänning och utländskt företag att bilda svenskt handelsbolag eller ingå i sådant bolag,

2. av herr Svensson i Malmö (vpk), som ansett att utskottet under 2
bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1971:1074 hos Kungl. Maj:l hemställde om förslag till lagstiftning som gjorde det möjUgt att förhindra utländskt förvärv av svenskt företag.

Herr MÅBRINK (vpk);

Herr talman! I motion nr 13 yrkar vänsterpartiet kommunisterna att 31 § i lagen om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket, vilken innebär möjhghet för regeringen att bevilja undantag från den allmänna skyldigheten atl söka tillstånd hksom från andra bestämmelser, skall upphävas. Utskottsmajoriteten vill ha paragrafen kvar och hänvisar till vad som anförts i proposition 98 år 1968, nämligen att undantagsbestämmelsen tillkommit för att underlätta en svensk anslutning till de avtal som kan komma att ingås inom ramen för det

internationella samarbetet.

Vilket internationeUt samarbete del i första hand var fråga om nämner däremot inte utskottsmajoriteten. Tillåt mig därför, herr talman, att än en gång tUl kammarens protokoll få läsa in vad departementschefen i sin diktamen till statsrådsprotokollet yttrade i anledning av nämnda proposition: "Dessa undantagsbestämmelser var avsedda att underlätta en svensk anslutning till EEC och innebar en anpassning av den svenska lagstiftningen till Romfördragets elableringsbestämmelser."

Vad det handlar om är alltså en av många poUtiska eftergifter åt monopolkapitalets EEC, som regeringen och de borgerliga partierna trumfat igenom.

Enhgt utskottet är internationaliseTingen av näringslivet till fördel för svensk ekonomi. Utskottet borde här tala ur skägget. För vems ekonomi är internationaUseringen av näringslivet tiU fördel? NaturUgtvis för monopolkapitalet. Jag skall nämna ett exempel, I början av detta år köptes Gevaha i Gävle upp av ett amerikanskt multinationellt företag, vilket har industrier i ett 25-tal länder. Ägarna är helt okända. De befinner sig troUgtvis någonstans i USA, Delta amerikanska företag har ett mål, att undanskaffa all konkurrens och därmed få dominera kaffemarknaden i Sverige och i hela Europa,

Vad händer sedan, när de har nått detta mål? Enligt vad jag kan förstå har detta förelag laglig rätt att när det så önskar flytta över produktionsresurser, forskningsresultat och kapital till sådana länder som har biUig arbetskraft och andra för kapitahsterna fördelaktiga villkor. Alltså helt i linje med Romfördragets elabierings-, kapital- och arbetskraftsbestämmelser. Men delta bekymrar inte ledamöterna i näringsutskottet ett dugg.

Däremot är det stor oro bland lönearbelarna i vårt land, och den är berättigad. De är medvetna om att fritt fram för utländskt kapital i vårt land hksom fritt fram för svensk' kapitalexport innebär att folkets möjUgheter till insyn reduceras. Den fackhga kampen försvåras. Vi kan heller inte bortse ifrån att den nationella statsmaktens ställning försvagas,

EEC-paragrafen 3 I är som det sägs i reservationen 1 "ett slag mot den nationella självbestämmanderätten och mot folkets demokratiska rättigheter".

Jag vill till sist, herr talman, yrka bifaU till reservationerna I och 2.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Kontrollen över utländska investeringar i Sverige

Herr GÖRANSSON (s):

Herr talman! 1 näringsutskottets betänkande nr 43 behandlas herr Hugossons och min motion, nr 1 074, som syftar tiU att få ett förslag om utvidgad etableringskontroU vid utländskt förvärv av svenska företag. De stora internationella företagen har bUvit en världsmakt. De har en produktion som, om man lägger samman den, gör dem till den tredje ekonomiska enheten i världen. De har med andra ord en produktion som visserhgen är mindre än USAs och Sovjetunionens men som är betydligt större än exempelvis Japans eller Västtysklands.

De här företagen är i första hand USA-ägda. Därför får dessa direkta amerikanska investeringar stor belydel.se i världens ekonomi. Man kan t. o, m, säga att den är överväldigande. Enligt uppgifter från den amerikanska delegationen i Internationella handelskammaren hgger brut-

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Kontrollen över utländska investeringar i Sverige

tovärdet av produktionen i dessa företag utomlands ett gott stycke över 100 miljarder doUar per år. Räknat på basis av det totala värdet av deras utbud utgör de amerikanska företagen utomlands tillsammans den tredje nationen i världen, om man kan använda en sådan term som beteckning på dessa företag. Det ger trots allt ett gott mått på hur imponerande och dominerande de är.

Man kan naturhgtvis fråga sig; Var har dessa USA-ägda företag etablerat sig? I första hand var det i den tredje världen, där de stora amerikanska oljebolagen stod för investeringar för utvinning och transport av olja. Dessa amerikanska bolag ägnade sitt intresse i första hand åt oljeländer som Venezuela, Colombia, Indonesien, Iran, de arabiska länderna på sydkusten av Persiska viken, Irak och Libyen.

I Västeuropa började de amerikanska bolagen alt etablera sig på allvar efter EECs tiUkomst. De hade redan tidigare fihaler framför allt i England, men i och med att EEC skapades fick man en stor marknad som utmärkt passade dessa amerikanska bolag. De placerade därför sina fihaler bakom EECs murar och skaffade sig en nyckelposition med sin överlägsna teknik.

Man kan för atl ta några exempel nämna att USA-företag numera behärskar mer än hälften av bihndustrin i England och nästan 40 procent av oljeindustrin i Västtyskland. USAs marknadsandel av den västtyska kontorselektroniken och dalasektorn rör sig om inte mindre än 85 procent. 1 Frankrike slår USA-bolagen för nästan hela den elektroniska industrin, för 90 procent av produktionen av syntetiskt gummi och för 65 procent av oljedistribulionen. Av detta framgår att i första hand köper USA-bolagen upp redan väl etablerade västeuropeiska företag. Men man bygger naturligtvis också upp nya företag, och då satsar man sina resurser framför allt inom den s. k. expansionsinduslrin.

UtveckUngen i vårt land när det gäller utländska uppköp av svenska företag kan utläsas bl. a. ur material som sammanställts av Industrins utredningsinstitut och avser åren 1958-1969. Det framgår av detta material att 113 utländska förvärv har registrerats under de nämnda åren och att tendensen går mot en fortgående ökning av de utländska uppköpen.

Under 1950-talets sista år var således de utländska företagsförvärven i genomsnitt endast två stycken per år. Motsvarande genomsnittssiffra för 1960-talets fem första år var närmare åtta, och under sista delen av 1960-talel är årsgenomsnittet drygt tretton stycken. Av dessa uppgifter kan man också utläsa att bara under ett par år i slutet av 1960-talet övergick svenska industriföretag tUl utländska industrier med sammanlagt 12 000 anstäUda. En beräkning säger alt ungefär 70 000 svenskar i dag är anställda i företag som ägs eller kontrolleras av utländska intressen.

Jag tror att det kan råda ganska stor allmän enighet om alt Sverige inte har något att vinna på att helt avskärma sig från utländska företags etableringar. För att trygga vår utveckUng behöver svenska företag ibland etablera sig i utlandet, och utländska företagsetableringar i vårt land måste också komma till stånd. I måttlig omfattning kan onekligen också detta leda till all man får fördelar både när del gäller sysselsättning och när det gäUer bra och säkra arbeten. Dessutom får vi möjligheter att

tillgodogöra oss den teknik som dessa gigantföretag besitter.

Vi har i vårt land under hela efterkrigstiden fått en ökad internationell arbetsfördelning. Vi har ett handelsutbyte meUan länderna som aldrig tidigare befunnits möjUgl. Detta har onekhgen lett till att vi har fått en ökad effektivitet och etl ökat välstånd i vår del av världen.

Jag tror också att en ganska stor enighet råder om att vi i vårt land skall bibehåUa öppna gränser. Vi vill ha ett alltmer ökat handelsutbyte med andra länder och därmed få en bättre integrering mellan folken. Det är någonting som vi väl alla viU slå vakt om för att vi därmed skall få till stånd en avspänning i världen. Vi brukar också i många andra sammanhang, utrikespolitiskt, säkerhetspohliskt osv., slå fast att vi önskar att utveckhngen i världen skall gå mot öppnare gränser och mot en bättre förståelse folken emellan.

Vi har i motionen 1074 tagit upp dessa problemställningar. Vi har där ställt ett krav som jag skall återkomma tUl om en stund. Vi skaU inte blunda för att en alltför stor utländsk företagssektor kan innebära problem för ett Utet land som Sverige. Därför bör en form av etableringskontroll instiftas på vissa områden. En utvidgning av 1916 års inskränkningslag kan mycket väl tillgodose det syfte som vi motionärer har.

För vår regering, som inte bara i ord utan också i handhng strävar för en utjämnings- och jämhkhetspolitik i vårt land och som vUl ställa sig bakom Landsorganisationens och tjänstemännens krav på fördjupad förelagsdemokrati, få insyn och merbestämmanderätt i företagen samt få ett större folkhgt inflytande, borde del enhgt vad vi motionärer anser vara önskvärt att utöva en viss kontroll av det utländska kapitalets investeringar i vårt land.

Jag skuUe kunna la många exempel på vad som har hänt under de senaste åren, där vi egenthgen inte kan göra annat än beklaga att företag har övergått i utländsk ägo. Låt mig bara nämna kreditupplysningsförelaget Sohditet, skofabriken Oscaria, Findus och många fler företag, som det enhgt vår åsikt borde ha varit av ett stort värde för oss att kunna behålla i svensk ägo.

Många i vårt land tycks nu tro att sådana näringspohtiska instrument redan finns, atl regeringen kan förhindra sådana köp, men så är ej fallet. Möjligheterna att konlroUera och faktiskt pröva utländska köp av svenska företag förehgger nämligen i stort endast när det gäUer banker, gruvföretag och skogsföretag med vidsträckt fast egendom. I alla övriga fall innebär utformningen av 1916 års inskränkningslag endast en formell anmälningspUkl till Kungl Maj;t.

Inga lagUga hinder förehgger aUtså för t. ex. General Motors att köpa upp Sveriges största exportföretag Volvo eller för någon annan utländsk intressent att bU ägare till vår flygindustri i Linköping, Också många andra exempel skuUe kunna tas fram, men jag skall nöja mig med detta.

Herr talman! Med hänvisning till vad som nu anförts har vi i motionen hemstäUt att riksdagen i en skrivelse till Kungl Majt begär att Kungl Maj;t snarast framlägger förslag tiU lagstiftning - exempelvis i form av en utvidgning av 1916 års inskränkningslag - som gör det möjligt att förhindra utländskt förvärv av svenskt företag som det bedöms vara av ett

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Kontrollen över utländska investeringar i Sverige

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Kontrollen över utländska investeringar i Sverige

vitalt intresse att behålla i svensk ägo.

I utlåtandet har inte dessa tankar helt vunnit utskottets gehör, men herr Svensson i Malmö har i reservationen 2 godhetsfullt burit fram herr Hugossons och mitt yrkande. Den motivering som herr Svensson i denna reservation har använt sig av överensstämmer dock inte med den innebörd vår motion har när del gäller denna fråga. Jag skall inte försöka ta upp någon debatt med vare sig herr Måbrink eller herr Svensson om skiljehnjerna - de är för kammaren väl kända - utan jag nöjer mig med delta tal som ett bevis för att de åsikter som styr oss mot samma slutsats är skilda.

Jag yrkar bifaU till hemställan i reservationen nr 2, Då jag inte kan ansluta mig till den ändring i utskottels motivering som föreslagits i reservationen yrkar jag den ändringen att det avsnitt på s, 7 i utskottets motivering som börjar med "Motionärernas synpunkt att" och slutar med "motionärerna önskade uttalandet" uteslutes ur motiveringen.

Jag kommer, för att förtydliga mig något, att yrka bifaU till reservationen 2, Men eftersom jag icke kan godta den motivering herr Svensson har utnyttjat sig av kommer jag atl ansluta mig till den andra delen av motiveringen i utskottets hemställan.

I detta anförande instämde herr Hugosson, fru Håvik och herr Bergqvist (samthga s).

Herr HAGLUND (s):

Herr talman! De problem som motionärerna här har behandlat är synnerhgen intressanta, och de har bhvit ännu mer intressanta sedan herr Göransson redogjorde för dem. Jag tänker inte ta mycket lid i anspråk för att ytterligare diskutera ärendet, som är väl känt för kammarens ledamöter. Det är emellertid naturhgt att problemen behandlas i riksdagen. Om det är någonting som vi har diskuterat och kommer att få diskutera här är det de internationella problem som de multinationella företagen och den snabba tekniska utveckhngen för med sig. Vi kan inte gå förbi dessa problem i riksdagen. Jag vill aUlså påslå atl del som har aktuahserats av motionärerna är av synnerligen stort intresse, och jag tycker all del som utskottet skriver också är synnerUgen intressant.

Herr Göransson har redogjort för den socialdemokratiska motionen. Den kommunistiska motionen, som herr Måbrink har redogjort för, vänder sig i stor utsträckning mot den lag som antogs av 1968 års riksdag om skyldighet för utlänning och utländskt företag att hos regeringen eller annan myndighet söka tillstånd atl här driva näring. Regeringen har enhgt denna lag möjlighet att medge vissa undantag från skyldigheten alt söka tillstånd. Kommunisterna vill upphäva den lagen, men utskottet yrkar avslag på deras förslag.

Det skaU erkännas att kommunisternas förslag är analogt med deras inställning till EEC, Romfördragel och fria kapitalrörelser. De skriver att de är motståndare till departementschefens diktamen till statsrådsprotokoUet om underlättande av en svensk anslutning till EEC, och det är då logiskt att de också yrkar upphävande av lagen.

Den socialdemokratiska motionen har, vill jag påstå, Utet mer

nyanserat tagit upp detta problem. När jag säger nyanserat menar jag alt det är alltför ensidigt att bara la upp dessa stora amerikanska investeringar som är bekanta för alla inte minst genom boken "Den amerikanska utmaningen" av Servan-Schreiber som utkom för några år sedan och som gav mycket intressanta siffror och tog upp hela detta problem. Jag tycker att det är ensidigt att man bara skaU se på de utländska förelag som etablerar sig här i Sverige och som ger som herr Göransson sade sysselsättning ål ca 70 000 människor. Vi skall komma ihåg — det tycker jag är viktigt i denna internationella värld - att vi har svenska företag som etablerar sig i utlandet. Det har beräknats att dessa företag där ger sysselsättning åt nära 200 000 människor. Det finns folk som i detta resonemang och i dessa diskussioner vill vidga debatten och vidga begreppet. De vill t. o. m. gå så långt att de säger att det är svårt att sätta en stämpel och prägel på var förelagen och industrierna är belägna och etablerats. Man viU t. o. m. säga att de förfogar över hela världen som sitt fält. De är stora exportörer. Direktören för det stora företaget Nestlé som är moderföretag till Findus har sagt att "vi har en marknad över hela världen".

Om man sedan försöker sälta en stämpel på de stora företagen så sätt stämpeln "USA" på General Motors, världens största företag, ett förelag med en omsättning på 121,5 miljarder. Men ett sådant företag vill jag nästan betrakta hka mycket som ett världsföretag som ett amerikanskt företag, Samma är förhållandet med Esso i USA med en omsättning på 74,7 miljarder, Ford, också USA, med 73,8 miljarder, Shell, Holland-England, med 48,7 miljarder och IBM, som vi väl känner till, USA-företag som är uppe i 36 miljarder.

Jag tycker att vi skall nyansera debatten en aning. Jag skulle tro att ingen i detta riksdagshus vill påstå att vi bara skall se på dessa etableringar och företag som är i vårt land utan vi skall tycka att del är naturligt att även svenska företag i Unje med dessa internationella kontakter och internationeUa förbindelser etablerar sig i ullandel. Som exempel kan jag ta SKF, som är ett av Europas största företag och betraktas som ett mäktigt företag. Det är världens största tillverkare av kullager med tillverkningsenheter i 15 länder och försäljningsavdelningar i 120 länder.

Detta är bara plock ur högen. Vi skulle kunna ta fram flera sådana.

Utskottet har självklart diskuterat de problem som motionärerna berört och har, som vi sagt, i långa stycken kunnat ansluta sig till de tankegångar som framförts bl. a. i den socialdemokratiska motionen. SkUlnaden består i att vi tror på de möjligheter till kontroU som finns i form av etableringsrestriktioner, regler för utländska företags näringsverksamhet i Sverige genom fihaler osv., 1916 års inskränkningslag, pågående överläggningar om gemensamma marknaden och formerna för samarbetet. I delta sammanhang skriver utskottet: "Utskottet anser sig emellertid ha anledning att räkna med all Kungl. Maj;t fortlöpande och i synnerhet i samband med nu pågående överläggningar om formerna för samarbete med den gemensamma marknaden (EEC) uppmärksamt följer utveckhngen och - i den mån internationeUa åtaganden och överenskommelser medger det — vidtar de åtgärder som kan vara befogade."

Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag, vilket i sin lur innebär avslag på motionerna 13 och 1074,

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Kontrollen över utländska investeringar i Sverige

3* Riksdagens protokoll 1971. Nr 150-151

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Kontrollen över utländska investeringar i Sverige

Herr HOVHAMMAR (m);

Herr talman! Vi har under senare år ibland haft en debatt i vårt larid om de utländska investeringarna och om de s. k. multinationella företagen. Det är ganska naturUgt att denna debatt och att dessa frågor ställts, ty som aUa känner till kommer vi så småningom in i ett internationellt samarbete, ett samarbete över våra gränser där också de stora företagen har en myckel stark ställning.

Det är två motioner som vi i dag har att la stäUning tiU. Den ena har ett socialdemokratiskt ursprung. I den slår man först fast att en ganska stark ökning har ägt rum under senare år när det gäller såväl utländsk etablering i Sverige som svenska företags etablering i utlandet. Motionärerna har kommit fram till del enligt min mening positiva resultatet alt förekomsten av utländska etableringar i Sverige får betraktas som en fördel för den samlade svenska ekonomin. De anser bl. a. alt nya produktionsresurser på så sätt byggs ut samt att nytt kunnande tillförs oss. De är således ganska positiva till att utländska förelag etablerar sig här. Däremot intar de en htet mer restriktiv håUning till tanken att utlänningar skall köpa in svenska företag. Därför vill de att vi med lagstiftning skaU förhindra att utlänningar köper svenska företag som det kan vara av vitalt intresse att behålla i svensk ägo. I motionen från kommunisterna går man fram i gammal välkänd stU, vill jag påstå. Man säger att utländskt kapital är etl hot mot svensk självständighet, atl det medför ödesdigra närings- och arbetsmarknadspolitiska konsekvenser osv. Att anpassa svensk lagstiftning till regler som gäller inom EEC är - för att citera vad som står skrivet i motionen — "en begränsning av folkets demokratiska rättigheter". Det senare har vi hört ganska många gånger från kommunisterna, inte minst vid den aktuella EEC-debatten.

Man kan stäUa den berättigade frågan; Hur är lägel i verkUgheten? Innebär förekomsten av ett ökat antal utländska företag i Sverige något direkt hot? Näringsutskottets betänkande nr 43 talar sitt lydUga språk. Vi får där veta atl del för närvarande bara finns 29 utländska företag som etablerat sig här genom s. k. fihaler. Del är inte heller så värst många utländska förelag som har bildat dotterbolag eller köpt in sig i svenska företag — det rör sig om ca 2 800 sedan 1945, dvs. under en tid av 26 år. Under åren 1966 — 1969 förekom 118 svenska köp av utländska företag, medan utländska köp av svenska förelag stannade vid 61. Siffran för antalet anstäUda i företag i Sverige som ägs eller kontrolleras av utländska intressen är ca 70 000. Herr Haglund har nämnt alt svenska förelag i utlandet sysselsätter i runt tal 200 000 personer.

Efter dessa konstateranden frågar man sig osökt: Visar inte dessa siffror att aUt tal om hot mot svensk självständighet, ödesdigra konsekvenser osv, är mycket överdrivna? Sanningen är i stället, vilket de siffror som jag nämnt visar, att svenska etableringar i andra länder spelar en betydUgt större roU än de utländska intressena i Sverige, Faktum är ju alt inånga svenska storförelag, t. ex. SKF, har fler anställda utomlands än i vårt eget land. Vad skulle hända om man i dessa länder konstaterade all detta kapital utgjorde ett hot mot dessa länders självständighet — för att använda kommunistiska bedömningar?

Jag vill i detta sammanhang ta upp vad herr Måbrink nyss sade. Han

anförde som exempel GevaUa i Gävle, Det var bra att han tog det exemplet. Jag har följt det fallet ganska ingående. Vad var anledningen rill att Gevaha såldes? Det var inte för att ägarna direkt ville överlåta företaget tUl en amerikansk koncern. Sanningen var att man helt enkelt var tvingad atl sälja detta gamla fina familjeföretag, som man hade drivit i generationer. Och orsakerna till det var de problem som generationsskiftet medförde, arvsskatten och över huvud taget de höga skatter som vi har i vårt land. Det var de direkta orsakerna. Man kan alltså, om man vill tillspetsa frågan, säga att i det fall som åberopades var del den hårda beskattningen i detta land som var anledningen till att företaget fick övergå i amerikansk ägo. Jag tror, herr talman, att det finns fler sådana exempel.

Nu tror jag inte att risken är så våldsamt stor som herr Måbrink ville göra gällande för alt det rätt snart skulle bU bara ett kaffeföretag här i landet. Vi skaU komma ihåg alt den största firman i den branschen är KF, och vi skaU hoppas att KF inte kommer att överlåta sin rörelse till andra länder. Jag har emeUertid velat ta det här exemplet för alt peka på att när företag säljs till multinationella förelag kan det ibland ha ganska speciella anledningar, vUket fallet GevaUa alltså tydUgt har visat.

Jag vill också erinra om att de multinationeUa förelagen blir starkare och starkare. Jag såg en tidningsartikel för en tid sedan som visade all om ungefär 20 år kommer 300 företag i världen att svara för omkring en tredjedel av den totala produktionen. Det gör de vare sig vi vill eUer inte; utveckUngen är sådan. Jag läste också häromdagen i en ganska stort upplagd artikel att det just nu är ett världsföretag som torde — står det -investera 200 miljoner kronor och måhända ge 2 300 människor jobb nere i Skåne. Det är alltså ett multinationeUt företag som har planer på att etablera sig där. Jag vill stäUa den frågan specieUt till kommunisterna: Anser ni all vi skaU förhindra att ett sådant här multinationeUt företag etablerar sig exempelvis i södra Sverige, där man på sina håll har problem med atl få arbete, när det i alla fall skulle kunna ge meningsfyUda jobb åt 2 300 människor? Det är en aktuell fråga som jag gärna viU ha ett svar på.

Herr talman! 1 de här tiderna, då vi mer och mer går mot en internalionahsering av vårt näringsliv med fri handel över gränserna, är det väl mycket betydelsefullt att Sverige, som dock är en relativt Uten nation, inte ställer sig vid sidan av vad som sker ute i världen. Det gäller inte minst de nu högaktuella förhandhngarna med EEC i Bryssel, där vårt läge för närvarande är allt annat än gott. Men det skulle ytterhgare försvåra vår situation, om vi i Sverige skulle hemfalla åt de idéer som bl, a, kommit tiU uttryck i den kommunistiska motionen och som delvis föranlett den här debatten. Med hänsyn tUl vårt lands ekonomi, och inte minst till vikten av att kunna bevara en god sysselsättning, ber jag, herr talman, att få yrka bifall till vad näringsulskoltet hemställt i sitt belänkande nr 43.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Kontrollen över utländska investeringar i Sverige

Iferr MÅBRINK (vpk) kort genmäle;

Hert talman! Bara några ord! Vi säger i vår motion att utländsk företagsetablering i vårt land är ett hot mot den nationella självbestämmanderätten. Vi säger också att just 31 § innebär en eftergift åt EEC när

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Kontrollen över utländska investeringar i Sverige

det gäller Romfördragets elableringsbestämmelser, som tUlåter att man flyttar företag sorh man önskar till de områden där det är fördelaktigast för monopolkapitalet.

Låt mig ta ett exempel. Det var någon av talarna här som sade att det är bra med internationahseringen av näringshvet, eftersom arbetarna här i landet kan få bra och säkra arbeten. Vad hände exempelvis med Oscaria, som köptes upp av det kanadensiska bolaget Bala? Det känner väl alla kammarens ledamöter till. Man köpte upp det. Staten gick t. o. m, in och underlättade köpet för Bala — ett antal miljoner anslogs. Så drev man produktionen några år. Därefter lade man ned den och slängde ut ungefär 1 000 skoarbetare på gatan. Man fortsatte att producera skorna i Canada, men här i landet behöll det utländska förelaget skobulikerna. Skorna produceras i Canada och säljs i skobutikerna här. Detta är ett exempel på vilka friheter och laghga rättigheter som dessa stora utländska monopolförelag har i Sverige, Det finns ingen som kan förhindra sådana här transaktioner.

Nu sägs det att statistiken visar att 70 000 svenskar är anställda i utländska företag i Sverige och att 200 000 utländska arbetare är anställda i svenska förelag utomlands. De här svenska företagen är ju spridda i ett antal länder, och delar man upp dessa 200 000 så blir det inte så många tusen arbetare i varje land. Det är skiUnaden, när ni använder de här sifferuppgifterna.

Man talar om de svenska företagen i utlandet. Låt mig som exempel ta Domnarvels Jernverk, som nu skall kasta ut 500 arbetare från sina industrier här och etablera sig i Canada. Där skall man investera 250 miljoner kronor. Man skulle lika gärna kunna investera de pengarna i Sverige och ge dessa 500 arbetare ytterhgare sysselsättning.

Herr HAGLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har två korta påpekanden. Det första gäller General Food och Gevaha i Gävle, Om inte herr Måbrink känner till detta så kände i varje faU de anställda till det rätt bra. Medan förhandlingarna pågick hade jag tämligen intima kontakter med våra fackhga representanter. De kände till saken och fick goda informationer om utveckUngen,

Beträffande problemen med de multinationella förelagen viU jag bara ytterUgare tillägga att delta också var ämnet för en av de stora debatterna på LO-kongressen med anledning av många motioner. På den fackUga sidan kommer man att följa problemen kring dessa stora förelag.

Herr MÅBRINK (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Del är inte alls riktigt, herr Haglund, alt arbetarna på Gevaha i Gävle hela liden fick följa dessa förhandUngar. Atl herr Haglund möjligtvis fick vara med i diskussionen är kanske rikligt, för det är typiskt att byråkrater och andra kan vara med. Men arbetarna på förelaget i Gävle fick inga informationer, utan de fick reda på detta därför alt det började spekuleras i pressen. Därmed utbredde sig en mycket stor oro bland arbetarna. När köpet var klart informerade man arbetarna på Gevaha. Då ställde man dem inför fuUbordat faktum; de fick inte vara med i några diskussioner i förväg.

Herr HAGLUND (s) kort genmäle: Nr 150

Herr talman! Jag vill säga kort och gott atl de som jag hade kontakt Torsdagen den med var Handels ombudsman och den fackhge representanten på Gevaha. 16 december 1971

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Den statistiska bild som utskottet i sin avslagsmolivering har givit är tyvärr inte sådan att den svarar mot den verkhga sanningen. Som herr Måbrink nyss har sagt har de utländska företagsetableringarna i Sverige en helt annan relativ tyngd i det svenska schemat än vad de svenska företagsetableringarna ute i världen har i det världspolitiska och världsekonomiska schemat. Det är ganska uppenbart för var och en atl man inte kan jämföra saker och ting på det sättet.

Det är också så att det hittills inte har gjorts några ordentliga undersökningar om den verkliga storleken på det internationella kapitalels inflytande här i Sverige. Det enda som man med säkerhet kan veta är atl del är betydhgt större än vad utskottet anför i sin statistik. Utskottet har i stort sett bara med de förelag som kontrolleras på rent äganderättsUg basis. Sedan finns det en mängd andra viktiga kontrollkanaler, exempelvis internationella kartellavtal, kontroU genom bulvaner och kontroll genom kreditberoende - det sistnämnda en, som det vill synas i de yttersta av dessa dagar, allt vanUgare väg för kontroU,

Vad gäller den Hugosson—Göranssonska motionen tycker jag också all utskottet har en naiv tilltro tiU alt Kungl, Maj:t skulle hålla den här frågan under bevakning, så att man inte skulle behöva tillmötesgå motionärerna. En regering som är i full färd med att — vUket också visas i den första delen av detta ärende - luckra upp alla hinder för det utländska kapitalets penetration kan inte förutsättas vara särskilt intresserad av att bevaka delta utländska kapital på ett effektivt sätt, och därför är motionen motiverad.

Till herr Göransson vill jag bara säga atl självklart är våra motiveringar för stöd ål motionens kläm något oUka, En motivering som utgår från det etablerade samhäUet kan inte gärna vara densamma som en motivering som utgår från sociaUstisk synpunkt. Men låt oss inte tvista om det. Jag tyckte bara det var Utet bedrövligt atl en motion med detta i sak riktiga krav inte fick något stöd från en socialdemokrat i utskottet; därför tyckte jag att jag borde reservera mig. Vi får väl se vem som vinner i voteringen om kontraproposition. Vinner ni skall vi naturUgtvis rösta på motionen i aUa fall.

Kontrollen över utländska investeringar i Sverige

Hert HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Debatten har väl bestyrkt att del för närvarande inte föreligger något hot mot svensk självständighet från de multinationella företagens sida. Jag tycker emeUertid att man bör ha den här utvecklingen under observation, därför att den ligger i nivå med tiden, och det är klart all del finns ingenting som enbart är positivt — det finns även vissa nackdelar.

Men när man i den kommunistiska motionen säger atl en sådan här utökning av dessa företags intressen i Sverige skuUe försvåra den fackUga

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Kontrollen över utländska investeringar i Sverige

kampen, då förstår jag, herr Svensson i Malmö, inte riktigt vad Ni menar. Menar herr Svensson att de som arbetar i sådana här utländska företag har det sämre ställt än de som jobbar i svenska företag eller vad är del som egenthgen hgger i begreppet försvåring? Jag trodde att vi hade samma avtal, oavsett om del är ett förelag som bygger på utländska intressen eller om det är ett svenskt företag. Det fordrar kanske en viss förklaring.

Jag skulle också vilja fråga; Kan del vara till nackdel för sysselsättningen i vårt land, som i dag är hotad på många håll, att man exempelvis i herr Svenssons hemtrakter nere i Skåne måhända kan ge 2 000 å 3 000 människor arbetstillfällen? SkaU vi säga nej liU sådana projekt, herr Svensson, bara därför att det gäller ett multinationeUt företag? Det kunde vara intressant alt höra hur vpk ser på den saken.

Herr GÖRANSSON (s);

Herr talman! Jag skulle bara vilja säga några få ord med anledning av herr Svenssons i Malmö inlägg.

En stor skillnad som jag ser meUan den kommunistiska motiveringen och den som vi socialdemokrater står för är att vi inte vill ha ett absolut förbud för vare sig etablering eller köp av svenska företag, utan vi har tvärtom sagt att del är nödvändigt med detta internationella utbyte på alla områden — människor, arbetskraft, handelsutbyte osv. Vi har alltså inte en Uka blågul uppfattning, vi vill inte Uka nationeUt slå fast att del är bara för svenskar som svenska företag skall vara, och det vill jag ha sagt tiU protokoUet.

Hert SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Herr Hovhammar har ställt ett par frågor.

Om en företagsledning sitter i Bryssel eller om den sitter någonstans i Sverige, så är det ju ganska uppenbart för den som har den minsta kännedom om den fackhga kampens villkor att det är lättare att öva påtryckning på en företagsledning som sitter här än på en företagsledning som sitter i Bryssel och som inte aUs är ålkomUg på samma sätt. Herr Hovhammars sätt alt ställa frågan visar att han aldrig har sett den ur arbetarklassens synpunkt — annars skuUe han ha tyckt atl hela saken var så självklar att han inte behövt stäUa frågan. Faran med de stora utländska företagen är — och det är så man skall ställa frågan, herr Hovhammar - att de helt fritt kan disponera över produktionsresurser som är av vital betydelse för sysselsättningen här i landet, och de kan göra det utifrån ståndpunkter som inte är den svenska folkmajoritetens och den svenska arbetarklassens, inte ens den svenska statsmaktens. Det är där faran hgger.

Del är mycket trohgt att de stora utländska koncernerna kommer att betrakta Sverige som ett perifert område, ett utkantsområde, och att de med tiden kommer att ha en ökande dragning tiU stora urbana centra i mer centralt belägna delar av Västeuropa. Där Ugger den stora faran, och det är frågan hur de kommer alt bete sig där som man skall släUa.

Herr HOVHAMMAR (m);

Herr talman! Jag tror, herr Svensson i Malmö, alt vi i daggar mot en internalionahsering och att vi får finna oss i atl ha företagsledningar både i Bryssel och i andra städer. Huruvida detta kommer att bh liU nackdel för oss vet vi inte, men jag tror att vi måste finna oss i det.

Sedan fick jag inte något svar på min fråga vad herr Svensson anser om de där 2 300 arbetstillfällena i Skåne.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Kontrollen över utländska Investeringar i Sverige

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifall till dels utskottels hemställan, dels reservationen nr 1 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaUer näringsutskottets hemställan i

belänkandet nr 43 punkten 1 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 1 av herr Svensson i

Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Svensson i Malmö begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 284

Nej - 15

Avstår - 3

Punkten 2

Hemställan

Propositioner gavs pä bifaU liU dels utskottets hemställan, dels hemstäUan i reservationen nr 2 av herr Svensson i Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som vUl att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 43 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit hemställan i reservationen nr 2 av herr

Svensson i Malmö,

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m.

Ja - 267

Nej - 32

Avstår — 5

Motiveringen

Utskottets motivering godkändes.

§ 11 Föredrogs

Skatteutskottets betänkanden;

Nr 66 i anledning av Kungl, Maj;ts proposition med förslag till förordning om ändring i förordningen (1922:260) om automobilskatt, m. m.

Nr 68 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i tulltaxeringsförordningen (1960:391)

Kulturutskottets betänkande

Nr 30 i anledning av Kungl, Majts proposition angående utgifter på tiUäggsstat I tUl riksstaten för budgetåret 1971/72 i vad avser utgifter inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde till kyrkUga ändamål och internationellt-kulturellt samarbete

Jordbruksutskottets betänkanden:

Nr 59 i anledning av motion angående svavelhalten i eldningsolja, m, m.

Nr 69 i anledning av Kungl. Majts proposition angående utgifter på lilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 i vad avser anslag inom jordbruksdepartementels verksamhetsområde

CivUutskottets betänkanden:

Nr 28 i anledning av Kungl. Majts proposition med förslag till lag om ändring i vattenlagen (1918:523), m. m.

Nr 29 i anledning av Kungl. Majts proposition med förslag tiU lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), m. m., jämte motioner

Nr 30 i anledning av Kungl. Majts proposition angående utgifter på tilläggsstat I tUl riksstaten för budgetåret 1971/72 i vad avser anslag under inrikesdepartementets handläggning

Nr 31 i anledning av Kungl, Majts proposition med förslag till kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Kammaren biföU vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 12 Grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m.

Föredrogs civilulskoltets betänkande nr 32 i anledning av Kungl, Maj;ts proposition angående grunder för laxesältningen i lantmäteriverksamheten, m. m., jämte motioner.

Kungl. Maj:l hade i propositionen 1971:170 under åberopande av

utdrag ur statsrådsprotokollet över civilärenden för den 29 oktober 1971 föreslagit riksdagen alt godkänna de i statsrådsprotokoUet förordade grunderna för taxesättningen och statsbidragsgivningen i lantmäteriverksamheten.

I propositionen lämnades förslag till nya grunder för laxesältningen i lantmäteriverksamheten. EnUgt förslaget skulle taxan Uksom hittills baseras på att kostnaderna för förrättnings- och uppdragsverksamheten i dess helhet skulle täckas av avgifter. Avgifterna för de enskUda förrättningarna skulle anpassas till den nytta förrättningen medförde för fastigheten. Delta skulle ske genom att i större utsträckning än f. n. enhetliga avgifter - sakersättningar - togs ut. Nuvarande statsbidragsgiv-ning skuUe bibehållas t. v. men anpassas tiU den nya fastighetsbildningslagstiftningen.

I detta sammanhang hade behandlats motionen 1609 av herr Larsson i Umeå (fp),

motionen 1610 av herr Mattsson i Skee m, fl, (c),

motionen 1611 av herr Nilsson i Tvärålund m. fl. (c), vari hemställts

1. att riksdagen uttalade att den del av förrätlningskostnaden som svarade mot nyttan för det allmänna borde betalas av samhället,

2. alt riksdagen skulle avslå propositionen i vad avsåg kostnader för anhtande av gode män och besluta att dessa kostnader skuUe belasta anslaget Lanlmäteriet; Bidrag till förrättnings- och uppdragsverksamhet,

3. att riksdagen uttalade atl möjhgheterna till dubbelersättning till förrättningsmän borde undanröjas samt

motionen 1612 av herr Petersson i Nybro m. fl. (s, m), vari hemställts att riksdagen vid behandhng av propositionen 1971:170 skuUe vidta de ändringar i den framlagda propositionen angående grunder för laxesättningen i lantmäteriverksamheten m. m. som föranleddes av de i motionen redovisade synpunkterna.

Utskottet hemställde

1, beträffande principen om fuU kostnadstäckning, m,m,, att riksdagen med avslag å motionerna 1971:1609 och 161 1, båda såvitt nu var i fråga, godkände vad i statsrådsprotokollet förordats,

2, beträffande fördelningen av förrättningskostnaderna all riksdagen med avslag å motionen 1971:1609 såvitt nu var i fråga godkände vad i StatsrådsprotokoUet förordats,

3, beträffande kostnader för gode män alt riksdagen i anledning av Kungl, Majts förslag och med avslag å motionen 1971 :l611 såvitt nu var i fråga som sin mening gav Kungl. Majt tUl känna vad utskottet anfört,

4. beträffande samordningen med kommunala fastighetsbildnings-myndigheter alt riksdagen med avslag å motionerna 1971:1609 och 1612, den förstnämnda såvitt nu var i fråga, godkände vad i statsrådsprotokollet förordats,

5. beträffande vägförrättningsmannataxan att riksdagen med bifaU till motionen 1971:1611 såvitt nu var i fråga som sin mening gav Kungl. Majt till känna vad utskottet anfört,

6. beträffande grunderna för statsbidrag efter särskild ansökan att

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m.

riksdagen med avslag å motionen 1971:1610 såvitt nu var i fråga godkände vad i statsrådsprotokollet förordats,

7. beträffande prövningen av ansökningar om statsbidrag atl riksdagen med avslag å motionen 1971 ;1610 såvitt nu var i fråga godkände vad i statsrådsprotokollet förordats,

8. beträffande förordade grunder för taxesättningen och statsbidragsgivningen i lantmäteriverksamheten i vad de inte behandlats under 1—7 att riksdagen, med avslag tillika å motionen 1971:1609 i vad den inte behandlats under 1, 2 och 4, godkände vad i statsrådsprotokoUet förordats.

Reservation hade avgivits av fröken Ljungberg (m) samt herrar Petersson i Nybro (s), Ullsten (fp). Ångström (fp) och Adolfsson (m), som ansett att utskottet under 4 bort hemställa,

beträffande samordningen med kommunala fastighetsbUdningsmyn-digheler alt riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag, med avslag å motionen 1971:1609 såvitt nu var i fråga, och med bifall lUl motionen 1971:1 612 som sin mening gav Kungl. Majt till känna vad reservanterna anfört.

Herr PETERSSON i Nybro (s):

Herr talman! Till civilutskottets belänkande nr 32 är fogad en reservation som framför allt gäller de kommunala faslighetsbUdningsmyn-digheternas ställning i samband med den blivande taxereformen. Som bekant resulterade förra årets beslut om fastighetsbildningsorganisalionen i atl 42 kommuner fick förmånen att behåUa de kommunala fastighets-bUdningsorganen. Detta var förvisso ett resultat av det starka motstånd mot den föreslagna organisationen som framfördes från kommunalt håll.

Mot den bakgrunden är det föreUggande förslaget en smula märkhgt, ty så som taxekonstruktionen är utformad är ulan tvekan risken mycket stor för att den självständighet som nyssnämnda kommuner fick bhr allvarUgt urholkad, och det är detta som reservanterna i främsta rummet vänder sig emot.

Men man kunde inte heller bortse från att laxekonstruktionen kunde komma att innebära en kostnadsomfördelning mellan stat och kommun, vilket i nuvarande för kommunerna pressade ekonomiska läge skuUe vara en mycket allvarUg sak. På den punkten har emeUertid utskottet i sin skrivning försökt att tillmötesgå motionärerna när utskottet framhåUer följande; "Det är enUgt utskottets mening uppenbart att den förordade reformen inte innebär en omfördelning av kostnader meUan stat och kommun. Utskottet har anledning förutsätta atl de närmare bestämmelser som skall utfärdas inte heller får en sådan effekt." — Det återstår naturhgtvis alt se vad denna skrivning får för effekt.

Det finns ett annat avsnitt i utskottets utlåtande som kanske bör kommenteras. Det gäller laxesättningen, där det heter på följande sätt:

"Dessa taxor utgår från och har genom verksamhetens utfall visat sig svara mot de självkostnader som fastighetsbildningsverksamheten visar upp för de stathga myndigheternas del. I den män de kommunala fastighetsbUdningsmyndigheternas arbete inom denna sektor sålunda

bedrivs i vart fall med samma grad av rationalitet som de stathga myndigheternas arbete, tillgodoförs kommunen sålunda ersättning för även sina faktiska kostnader i denna del. RationaUseringsvinster tillfaller helt kommunen."

Det låter förnuftigt, och för den som ej haft med verksamheten att göra måste det verka direkt tilltalande.

VerkUgheten är emellertid annorlunda. Atl det förUdet år var etl nära nog kompakt motstånd mot den då genomförda reformen, i varje faU från de expansiva kommunernas sida, berodde ytterst på atl den statliga organisationen ej var effektiv. Och detta var det avgörande motivet för att stad efter stad när en expansion började inom densamma snabbt skaffade sig ett eget fastighetsbildningsorgan.

Det är därför trohgt alt den kommunala organisationen genom sin större effektivitet är något mer kostnadskrävande, men del har kommunerna tagit i vetskap om att de tjänat på alt få sin mark snabbare exploaterad och alt byggenskapen, som är en väsentlig faktor, flutit på ett bättre sätt. Om utskottets skrivning i frågan bhr grundläggande för schablonbeloppen måste det i nuläget innebära en klar förlust för kommunerna, som därigenom bokstavhgt får betala för att de varit framsynta.

Propositionen är i många avseenden oklar när det gäller redovisningen av kostnadsbärare för de ohka aktiviteter som finns inom detta område. En sammanställd redovisning av kostnadsbärare för respektive verksamheter skulle underlätta och skapa ett större förtroende för det kommande samarbetet meUan berörda sakägare, kommuner och lantmäteristyrelsen.

Frågan om debitering och uppbörd är naturhgtvis också ett avsnitt som man kan sätta frågetecken för. Bhr det inte en tung och dyr byråkratisk organisation som borde ha gått att göra både enklare och bUhgare?

Låt mig så konstatera att reservanterna godtar principen om fuU kostnadstäckning och även principen om utjämning, men den bör ske under sådana former atl man inte lägger en tvångströja på de kommuner som har fått friheten att ha eget fastighetsbildningsväsen.

Till sist vUl jag bara erinra om att vi är färdiga att skriva slutkapitlet i en stor kommunal reform, vars syfte har varit och är att skapa bärkraftiga kommuner, som skall ha förutsättningar att kunna i egen regi driva en långt gående verksamhet. Medan detta sker kommer det förslag som pä för kommunerna väsentliga områden fråntar dem självbestämmanderätten. Jag har väldigt svårt att finna logiken i detta handlande.

Herr talman! Jag ber alt med del anförda få yrka bifall till den vid CivUutskottets belänkande nr 32 fogade reservationen av fröken Ljungberg m. fl.

Nr 150

Torsdagen den 15 december 1971

Grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m.

I detta anförande instämde herrar Schött (m) och Nilsson i Kalmar (s).

Fröken LJUNGBERG (m):

Herr talman! Efter herr Peterssons i Nybro inlägg skulle jag kunna fatta mig mycket kort. Jag instämmer därför först i vad han har anfört såsom motivering för den reservation som vi gemensamt slår bakom. Men

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m.

eftersom statsrådet Lundkvist har älskvärdheten att vara närvarande här, måste jag få stäUa en fråga till honom.

När förslaget om en omorganisation av lantmäteri väsendet bifölls av riksdagen för ungefär ett år sedan, skedde det i stor enighet. Utskottet var enhälhgt och utskottsutlåtandet utan reservationer. Men såsom herr Petersson sade gjorde sig en stor oro gäUande framför allt från kommunall håll. Den oron bedarrade under intryck av del förtroendeingivande sätt på vilket statsrådet Lundkvist bemötte den. Det talades då bl. a. om hur man i detta ärende hela tiden hade försökt att hålla goda kontakter med den kommunala sidan.

Jag vUl även framhålla såsom någonting positivt alt den önskan som statsutskottet framförde och som också kom tiU uttryck i riksdagens beställning, nämhgen att man snart nog skulle utföra en revidering av lantmäleritaxorna, har effektuerats snabbi. Del har vi väl anledning att vara tacksamma för.

När lantmäteristyrelsen kom med ett förslag i taxefrågan, som varit ute på remiss, fanns där emeUertid många avslagsyrkanden från ohka remissinstanser, bland dem Svenska kommunförbundet. Sedan har departementet i propositionen omformat det förslaget på några väsenthga punkter. Min fråga blir då: Står det sig vad statsrådet sade för ett år sedan? Han sade nämUgen då; "Vi kommer i den fortsatta hanteringen av detta ärende självfaUet att befUta oss om all hålla goda kontakter också med den kommunala sidan." Nu undrar jag om så skedde från lidpunkten för lantmäteristyrelsens förslag och fram till propositionen.

Jag tror att det är rätt väsentligt atl de kommuner som av oUka anledningar har velat få behålla sin egen fastighetsbildningsmyndighet också skall känna att de gör det med ekonomiskt självansvar. Det kan inte vara rimUgt alt man tar på sig kostnaderna och kan beräkna utgiftssidan något sä när men, på grund av det förslag som här förehgger om inbetalning till lantmäteristyrelsen och återbetalning schablonvis, inte vet vUka de verkliga kostnaderna blir för den verksamhet som man har åtagit sig. Det är väl där kommunernas oro ligger.

Med delta, herr talman, och med instämmande i vad herr Petersson har sagt yrkar jag bifall till den reservation som är knuten till civilulskoltets betänkande.

Herr BERGMAN (s);

Herr talman! Eftersom fröken Ljungberg uppkaUat statsrådet skall jag nu inte ge mig in på de avsnitt av fröken Ljungbergs anförande som jag förmodar att herr statsrådet kommer alt tala om, därest han avser atl besvara hennes fråga.

Den reform det nu gäller är ju helt fascinerande i sig, men jag skaU trots det inte ta alltför mycket tid i anspråk för att ge mig in på den. Jag vUl bara fästa ledamöternas uppmärksamhet på att vi förra året i det helt enhälliga utlåtande som stalsutskoltel då presenterade riksdagen var eniga om att det skulle ske en utjämning i landet meUan oUka typer av förrättningar, dvs. införa lägre taxor för förrättningar på sådan mark som har svag bärkraft och där kostnaderna är höga med hänsyn till de omständigheter som kan förehgga och i stäUet ta högre taxor för andra förrättningar.

Detta var vi aUtså överens om då. Man har nu brottats med uppgiften att finna former alt lösa problemet. Del fanns ett sådant förslag från lantmäteristyrelsen, som emellertid maldes sönder av remissinstanserna. Regeringen fann då en bättre form, som innebär en utjämning mellan flerloltsförrätlningarna och enstaka förrättningar, som då kan vara förknippade med specieUa kostnader.

Den form som lantmäteristyrelsen förslog, innebärande att man skuUe direkt subventionera förrättningar inom skogsbruket och jordbruket, har man alltså gått ifrån. Nu sker en utjämning meUan.vad man kan kaUa mer tätbebyggda områden och mer glesbebyggda områden — ungefär så kanske man grovt kan uttrycka det, även om den schablonbeskrivningen inte är alldeles korrekt.

Vi var överens om detta, och vi är tydhgen överens även med reservanterna. Det är bara den skUlnaden atl reservanterna inte fullföljer tanken. De talar om en utjämning men yrkar på dess motsats: de yrkar på att det skall ske en utjämning inom de 42 kommunerna som har specialområden i vilka del ingår i huvudsak flerlottsmälningar Det kan finnas etl och annat undantag, och då skall man alltså utiämna inom de kommunerna. Men då bUr det ingen utjämning, eftersom del kommer att vara ungefär samma kostnader där för mätningar. Då skall man bara utjämna på den andra delen, där staten utför uppdraget, och utjämningen skall göras meUan de enstaka förrättningarna och flerlotlsförrättningarna som brukar förekomma i kommuner som inte har eget lantmäteri.

Den formen av jämhkhet och utjämning är helt obegriplig för oss övriga i utskottet, och jag tror också att det bhr närmast en omöjlighet all genomföra detta förslag. Om till äventyrs reservationen skuUe bifallas, kan väl inte något enhetligt taxesystem upprättas som innebär det som riksdagen beslöt förra året, nämhgen utjämning över hela landet.

Bertil Petersson i Nybro sade att vi väl får se vad som kommer atl hända med en del av förslaget. Han var htet tveksam beträffande en annan del. Jag tror att det är klokt att vänta och se vad som kommer alt hända. Den oro hos lantmätare ute i landet som föranledde motionen och som fanns bakom reservationen och som många ledamöter har fått uppleva har tagit sig två uttryck: Man har sagt att staten kommer att överföra kostnader från sig till de kommuner som har eget lantmäteri. På den punkten har utskotlel sagt klart ifrån. Bertil Petersson citerade detta, och jag skall inte upprepa del. Det finns i klartext i utskottsbetänkandet - och det fordras närmast brottshg gärning för att handla annorlunda. Herr Petersson säger atl vi får se, och vi får naturligtvis se om regeringen vågar sig på att göra det när man inte ens har sagt att man vill.

Sedan tillägger herr Petersson en sak, men jag är inte alls på del klara med vad han egenthgen menar. Han påstår att det har sagts mycket om atl specialkommunerna som har lantmäteri är effektiva, rationella och allting sådant, men så får vi plötshgt vela atl den verksamheten också är mycket dyrare än den statliga, eftersom denna effektivitet och rationahsering kostar pengar. Men då bör man inte använda den beteckningen, herr Petersson, eftersom det då inte är rationeUt och effektivt; sådana värden mäts just i ekonomiska termer och inte i någonting annat. Jag tror mig förstå vad herr Petersson menar. Han säger att man skaffat sig goda

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m.

tekniska möjhgheter alt kunna verka på det här området för atl kunna tjäna även andra intressen för kommunen. Och det är naturhgtvis korrekt. Men taxan skall ju bara svara mot de tjänster som är förenade med det som taxan avser att täcka. Det andra som man får som biprodukt för den allmänna planläggningen i kommunen skall täckas av andra medel, vilket sker redan nu. Jag tror att det är olyckUgt att här blanda in de andra lantmäteriuppdrag - om jag nu skall använda den termen, vUkel naturUgtvis inte är korrekt, men man avser ju den andra verksamhet som kommunerna sysslar med och som går under beteckningen lantmäteriuppdrag. Att ta med även den delen som underlag för taxan måste vara aUdeles fel.

Jag kan inte säga annat än att riksdagen har förra året bestäUt, regeringen nu föreslagit och utskottet tillstyrkt detta, som är etl försök att göra en utjämning. Eten måste ske över hela landet. Då finner man alt det är en praktisk och nödvändig form, att staten debiterar avgiften för lanlmäteriuppdragen. Detta är den enda formen för att åstadkomma en praktisk utjämning. Det innebär dessutom en besparing för kommunerna, som slipper arbetet och osäkerheten alt få in pengar - den risken tar ju staten. Dessutom är det mycket enklare för kommunen. När staten nu sköter debiteringen, är det en tjänst som staten gör kommunerna. Då nu såväl debiteringen som återbetalningen skall ske i former som är betryggande, finns det allt skäl atl stödja utskottet på denna punkt.

Jag yrkar bifaU tiU utskottets hemstäUan.

Herr PETERSSON i Nybro (s):

Herr talman! Till herr Bergman vill jag säga att det kanske hade varit lyckUgt för aUa parter om man hade följt Kommunförbundets styrelses yttrande i den PM som föregick propositionen där del heter: "Sammanfattningsvis kan enhgt styrelsens mening en ny taxekonstruktion och nya fördelningsregler inte bringas till en för aUa parter acceptabel lösning utan ingående samarbete mellan berörda instanser. Hänsyn måste även tas tUl pågående och förutsebar utveckhng. Det kan dessutom ifrågasättas huruvida de framlagda förslagen helt överensstämmer med statsutskottets intentioner."

Låt mig säga att förslaget såsom det presenterats är så ogripbart, att jag är övertygad om att om jag bad utskottels talesman om att ge en konkret bild av vad det kommer atl innebära i verkUgheten, skulle jag ställa honom inför en omöjhg uppgift. Jag skall därför inte göra det. Men jag anser att det hade varit lyckligt om man här när det gäUer sädana här kompUcerade och invecklade frågor som berör så många parter hade ett mera intimt och ingående samarbete. Då hade vi sluppit både reservationer och sådana här diskussioner i kammaren.

Fröken LJUNGBERG (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Bergman erinrar sig säkert mycket väl från diskussionerna i dåvarande statsutskottets tredje avdelning att vi blev ganska övertygade av de synpunkter som i motioner hade framförts då och även tidigare.

Det olyckhga är att det finns en hel del förrättningar, som borde bh av

men som helt enkelt inte blir del, därför alt kostnaderna bedöms vara för höga i förhållande till del värde som själva förrättningen skulle ge just den mark det är fråga om. Det var sett mot den bakgrunden vi menade atl man i fråga om taxesättningen behöver få fram någon sorts utjämning mellan ohka slag av förrättningar.

Påståendet att det i statsutskottels skrivning skulle ha stått "utjämning /' landet" känner jag inte till. Jag tror att det är ett tillägg av herr Bergman, och del har väl kommit till just vid den konstruktion av taxorna man nu gjort.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! När det gäller vad statsutskottet kan ha menat så har jag tyvärr inte utlåtandet till hands, men jag har en notering om alt det står alt del skall vara en "skähg fördelning med hänsyn liU bärkraft och belägenhet", det står annars att läsa på s. 7 i statsutskottets utlåtande nr 208 för år 1970.

Hur skall del kunna bh en skäUg fördelning om den inte skall ske över hela landet? SkaU den ske med granntomten eller inom kommunen? Det är uteslutet att göra en fördelning i annan form än över hela riket.

Den här frågan upptog oss på sin tid rätt intensivt inom slatsutskottets tredje avdelning. Jag har Uksom fröken Ljungberg ett klart minne av den debatten. På den punkten var vi alltså då ense.

Herr Petersson i Nybro läser upp vad Kommunförbundet har sagt, men det är egentUgen inte del vi diskuterar, Kungl, Maj;t gick ifrån det förslaget och konstruerade ett nytt förslag. Det är skUlnad, herr Petersson, på förslagens innehåll, och det borde herr Petersson också ha sagt.

Jag har naturligtvis inte den fackkunskap på området som herr Petersson och andra kan ha, som har motionerat i ärendet. Det finns ingen taxa i detalj utformad, men principerna för taxan skulle jag kunna tala om. De är beskrivna, så jag behöver bara läsa innantill i proposition och utskottsutlåtande. Det är mycket enkelt. Men jag förestäUer mig alt intresset från herr Peterssons sida är konstruerat och att det är helt obefinthgt hos de andra ledamöterna. Jag avstår alltså från en sådan redovisning.

Herr civUministern LUNDKVIST:

Herr talman! Med anledning av den fråga som fröken Ljungberg ställde till mig måste jag erinra något om vad vi hade för oss, när vi tog den här lantmäteriorganisalionen. .

Det fanns två förslag. Del ena förslaget var en helt statlig organisation. Del andra förslaget var att de kommuner, som så önskade, skulle få bilda en lantmäteriorganisalion under kommunalt huvudmannaskap, och resten skuUe staten ta hand om.

Vi kom underfund med alt vi inte kunde lösa frågan på det senare sättet. Men vi vUle försöka tiUmötesgå det starka intresse som fanns hos de stora kommuner, som hade en myckel väl utvecklad lantmäteriverksamhet och ett stort underlag atl kunna integrera den verksamheten i bebyggelseprocessen. Därför sade vi: Låt oss i och för sig

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m.

skapa en heltäckande lantmäteriorganisalion för landet i dess helhet. Det behöver vi ha. Men låt oss inom ramen för den öppna möjligheter för de kommuner som har detta underlag att bilda s, k, specialenheter. Vi fick på det sättet 42 specialenheter, .

Avsikten med dessa var verkUgen inte atl de dessutom skulle få ställa sig vid sidan om den utjämning, som riksdagen hade uttalat ett önskemål om när det gällde kostnaderna för lantmäteriförrättningar. Utjämningen skuUe då få det resultat, som utskottets vice ordförande här har redovisat, nämhgen att inom sektorn med de 42 kommunerna som har de bärkraftiga förutsättningarna skulle man göra en utjämning för sig, och därefter skuUe kostnaderna för resten av landets lantmäteriförrättningar utjämnas,

1 klarspråk skulle det betyda att samma tjänster skulle göras tiU etl väsenthgt högre pris exempelvis i Norrland än i andra delar av landet. Vad riksdagen ville åstadkomma var att man skulle få betala samma pris för samma tjänst i del här sammanhanget. Det var vad utjämningen skulle innebära, och därför måste den omfatta hela lantmäleriväsendet.

Det är anledningen till att vi har skapat den nuvarande organisationen. Vi ville inte få en situation där de mera bärkraftiga kommunernas lantmäteriförrättningar skulle gynnas i förhållande till de mindre bärkraftiga kommunernas.

Sedan fick vi från lantmäteristyrelsen förslag om hur delta skulle föras ut i praktiken, som innebar att viss utjämning skulle ske också mellan de bägge sektorerna, alltså jord och skog och lantmäteriförrättningar för bebyggelse. Men med hänsyn tagen till den remisskritik som bl. a. riktades emot förslaget från Kommunförbundels sida sade vi: Den typen av överföring bör inte ske av kostnaderna mellan de här bägge sektorerna. Propositionens förslag bygger därför på en utjämning inom lantmäteri för bebyggelseverksamhet som omfattar hela landet men ingen överföring mellan sektorerna jord och skog respektive bebyggelseverksamhet.

När det gäUer kontakten med Kommunförbundet har vi även efter sedan vi fick remissyttrandet ifrån Kommunförbundet, på vUket vi baserade propositionens förslag, haft direkta kontakter under utarbetandet av förslaget för att verkhgen åstadkomma fömtsättningar för alt det tekniskt och i annat avseende skulle vara möjligt att genomföra delta.

Fröken LJUNGBERG (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka för det svar jag fick nu. Det gläder mig att kontakterna med Kommunförbundet har ägt rum. Då måste man, efter vad jag förstår, ha stannat i ganska olika uppfattningar om hur det här ärendet borde hanteras.

Del är svårigheter med taxesätlningarna beroende på vad man vUl
tillgodose. Jag vUl erinra om vad utskottet bl, a, skriver på s, 2;
"Statsmakternas bedömningar av vikten av att främja vissa på annat sätt
utvalda förrättningsgrupper av allmänt intresse bör----------------------- enligt utskot
tets mening------------------------------- " - utskottet har tidigare sagt att det är svårt alt

"utvälja förrättningstyper som generellt kan vara i behov av nedsättning-ar" - "och i enUghet med förordade riktlinjer tiUgodoses i samband med budgetprövningen,"

Det är otvivelaktigt något som reservanterna också haft i åtanke.

Nr 150

Herr PETERSSON i Nybro (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Bergman talade om att han inte var insatt i taxekonstruktionen och frågan om hur stora taxorna skulle bU, Jag kanske kan hjälpa till med ett litet tips om hur det kommer att se ut.

Enligt vad jag har erfarit kommer exempelvis vid en flerlottsförrätt-ning den första förrättningen alt ligga på 1 450 kronor och de följande på I 1 50 kronor. Det innebär för i varje fall en del kommuner ungefär en fördubbling av kostnaderna, och de pengarna skall tas någonstans — bl, a, kommer väl bostadsbyggandet att i hög grad belastas med detta.

Torsdagen den 16 december 1971

Grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag sade förut att jag inte var inne i taxetekniken, herr Petersson i Nybro. Men jag beklagar att jag framhöll atl herr Petersson kunde dessa saker. Vad han nu sade blottlade någonting annat. Han talade nämligen här om enstaka förrättningar och inte om flerlottsförrätt-ningar, och den prisangivelse han gjorde återfinns i propositionen. Märkvärdigare var det alltså inte med herr Peterssons kunskap.

Herr civUministern LUNDKVIST:

Herr talman! Riksdagen har ju uttalat sig för att vi skall ha fuU kostnadstäckning för lantmäteriförrätlningarna. Om nu priset för en förrättning ute i kommunerna, såsom herr Petersson i Nybro säger - han talar väl då fortfarande bara om de här 42 kommunerna som har specialenhel - skulle vara det som herr Petersson här angivit, vad skulle då priset bU för en förrättning i de kommuner som icke har underlag för egen specialenhet och där alltså del hela måste klaras genom den statliga lantmäteriorganisalionen?

Det priset måste väl ligga väsentligt högre, om vi inte får till stånd den utjämning som riksdagen också uttalat sig för.

Herr PETERSSON i Nybro (s);

Herr talman! Låt mig göra en ytterligare komplettering. Enligt de uppgifter jag fått ligger i en lantmäteriförrättning, som går under det statliga lanlmäteriet, en första förrättning som kostar 1 125 kronor. Varje efterföljande förrättning kostar vid flerlollsförrätlningar 925 kronor. Då tillhandahåller sakägaren hantlangning. Det är orsaken till skillnaden i kostnader.

Herr GREBÄCK (c):

Herr talman! Låt mig kort och gott säga att centerns ledamöter i utskottet helt ställer sig bakom utskottet i denna fråga. Vi finner den lösning som föreslås i propositionen rationell. Den innebär också en rimlig avvägning mellan oUka intressen i vårt land.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Herr BERGMAN (s);

Herr talman! Jag vill bara säga några ord till herr Petersson i Nybro.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Grunder för taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m.

Det har ju ryktats kolossalt mycket om vad denna reform kan innebära, men skulle till äventyrs den siffra som herr Petersson angav som korrekt vara delta, har ju de där 42 kommunerna ingenting att frukta. Då kommer de att få bra betalt för det jobb de skall utföra.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1-3

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av fröken Ljungberg m.fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Petersson i Nybro begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer civilutskottels hemställan i betänkandet nr 32 punkten 4 röstar ja, den del ej vUl röstar nej. Vinner nej har kammaren bifalht reservationen av fröken Ljungberg m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då fröken Ljungberg begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparal. Denna omröstning gav följande resultat;

Ja - 207

Nej - 86

Avslår - 6

Punkterna 5-8

Kammaren biföll vad utskottet i dessa punkter hemställt,

§ 13 Föredrogs finansutskottets betänkanden:

Nr 48 i anledning av Kungl, Maj ;ts proposition 1971:174 med förslag till lag om ändring i lagen (1971:148) med särskUda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning

Nr 49 rörande upprustning av riksbankens avdelningskontor i Göteborg

Nr 50 i anledning av Kungl, Majts proposition 1971:175 angående riktlinjer för försäljning av staten tiUhörig fast egendom, m, m.

Nr 51 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition 1971:145 angående utgifter på tilläggsstat I tUl riksstaten för budgetåret 1971/72 i vad avser ärende under finansdepartementets handläggning

Nr 52 i anledning av Kungl, Majts proposition 1971:145 angående utgifter på tilläggsstat 1 till riksstaten för budgetåret 1971/72 i vad avser avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster.

Kammaren biföll vad utskottet i dessa betänkanden hemställt.

§ 14 Ändrad regional organisation av SJ

Föredrogs trafikulskoltets betänkande nr 27 i anledning av Kungl. Maj:ls proposition angående ändrad regional organisation av SJ jämte motioner,

Kungl, Maj:t hade i propositionen 1971:147 under åberopande av utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 22 oktober 1971 föreslagit riksdagen att godkänna en ändrad regional organisation av SJ enligt vad i propositionen anförts.

Beträffande propositionens huvudsakUga innehåll anfördes följande;

"I propositionen läggs fram förslag till ändringar i nuvarande regionala organisation av SJ, Förslaget innebär i viss mån ett fuUföljande av 1963 års omorganisation.

Nuvarande elva drifldislrikt och elva bandistrikt föreslås ersättas av åtta trafikdistrikt och lika många bandistrikt. De geografiska gränserna för trafik- och bandislrikten förutsattes sammanfalla. Till skUlnad mot tidigare föreslås gränserna för de nya distrikten vara i huvudsak länsanpassade. Minskningen av antalet distrikt innebär att de nuvarande distriktsexpeditionerna i Växjö, Borås och Umeå dras in.

De f. n. till driftdislriklen hörande driflverkstäderna och de till maskinavdelningen hörande huvudverkstäderna föreslås sammanförda i sex verkstadsregioner under maskinavdelningen. I fråga om förrådsverksamheten föreslås viss organisatorisk omläggning.

Den nya organisationen avses börja genomföras fr. o. m. den 1 juli 1972."

I detta sammanhang hade behandlats

dels motionen 1971:1523 av herr Persson i Heden m. fl. (c, fp, m), vari hemställts att riksdagen skulle som sin mening uttala atl Borås borde bU huvudort för de trafik- och bandistrikl som omfattade Göteborgs och Bohus, Hallands, Älvsborgs och Skaraborgs län eller - för den händelse riksdagen inte kunde ansluta sig till nyssnämnda krav — att beslut i fråga om ändrad organisation av SJ i vad avsåg trafik- och bandislrikten borde anstå till dess att resultatet av den regionala trafikplaneringen förelåg,

dels motionen 1971:1524 av herrar Winberg (m) och Nordgren (m), vari hemställts alt riksdagen skuUe avslå propositionen,

dels motionen 1971:1545 av herr Gustavsson i Alvesta m, fl, (c, fp, m), vari hemställts alt riksdagen i skrivelse tiU Kungl, Majt skulle anhålla om dels ytterUgare utredningar avseende statens järnvägars trafik- och bandislriktsorganisation i syfte atl lokahsera expeditioner till Växjö för distrikt omfattande Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Blekinge län, dels utredning i syfte att åstadkomma rationalisering av statens järnvägars centrala förvaltning,

dels motionen 1971:1546 av herr Hammarberg m, fi, (s), vari hemstäUts atl riksdagen som sin mening gav tiU känna 1, att Västmanlands län borde tillhöra Stockholms trafik- respektive bandistrikl samt 2. att den åkande maskintjänsten organiserades i enhghet med vad i motionen anförts.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

dels motionen 1971:1547 av herr Magnusson i Kristinehamn m,fl, (vpk, s, c, fp, m), vari hemställts att riksdagen beslutade alt en omprövning skulle ske av den i propositionen föreslagna distriktsindelningen och att då även ett i motionen framställt krav om Värmlands läns överförande till Göteborgsdistriklet borde prövas,

dels motionen 1971:1548 av herr Magnusson i Kristinehamn m, fl, (vpk), vari föreslagits att riksdagen beslutade avslå det i propositionen framlagda förslaget till omorganisation av SJ samt alt riksdagen hemställde om att en ny utredning snarast tillsattes med beaktande av vad i motionen anförts,

dels motionen 1971 :l 549 av herrar Nilsson i Agnas (m) och Nordgren (m), vari hemställts att riksdagen skulle avslå i propositionen framförda förslag om indragning av SJs Umeådislrikl,

dels motionen 1971:1550 av herrar Nilsson i Tvärålund (c) och Gustafsson i Byske (c), vari hemställts att riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj;t skulle uttala alt beslut angående SJs regionala organisation borde uppskjutas i avvaktan på resultatet av den pågående regionala trafikplaneringen samt atl det skulle ytterUgare utredas på vilket sätt SJ:s organisation borde utformas för att stödja den regionalpolitiska målsättningen,

dels motionen 1971:1551 av herr Nygren m, fl, (s), vari hemstäUts alt riksdagen i avvaktan på resultatet av den regionala trafikplanering, som kommunikationsdepartementet uppdragit till länsstyrelserna att utföra före den 1 oktober 1974, uttalade sig för ett uppskov med ställningstagandet till de i propositionen föreslagna indragningarna av drifts- och bandistriktsenhelerna i Växjö, Borås och Umeå,

dels motionen 1971:1552 av herr Olsson i Sundsvall (c), vari hemställts att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl, Maj:t uttala att SJs totala verksamhet inom Ange kommun ej fick minskas i samband med omorganisationen av SJ:s regionala verksamhet och att frågan om en utökning av SJ s verksamhet inom Ange kommun borde prövas,

dels motionen 1971 ;1553 av herr Stadhng (s), vari hemställts att enhgt den gamla planen distrikt åtta och nio skulle sammanslås till ett distrikt, alternativt att de gamla gränserna skuUe bibehållas, samt att den verkstadsregion som enhgt förslaget skulle flyttas till Östersund bibehölls i Ange,

dels motionen 1971:1554 av herrar Ångström (fp) och Larsson i Umeå (fp), vari hemställts alt riksdagen skulle avslå propositionen i vad den avsåg en indragning av Umeådistrikten och att ny utredning gjordes med sikte på en effektivisering och bättre näringslivsanpassning av Umeådistrikten och en rationahsering av SJs centrala förvaltning.

Utskottet hemställde

att riksdagen med avslag å propositionen 1971:147 och i anledning av motionerna 1971:1523 och 1971:1524 samt 1971:1545-1971:1554 1 skrivelse till Kungl. Maj;t begärde ytterUgare utredning och nytt förslag angående regional organisation av SJ.

Reservation hade avgivits av herrar Mellqvist, Lindahl, Hjorth,

Hugosson, Rosqvist, Lindberg och Karlsson i Malung (samthga s), som ansett att utskottet bort hemställa,

all riksdagen med avslag å motionerna 1971:1523 och 1971:1524 samt 1971:1545-1971:1554 godkände de riktlinjer för ändrad regional organisation av SJ som av departementschefen i statsrådsprotokollet förordals.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

Herr MELLQVIST (s):

Herr talman! Trafikutskottets betänkande som gäller regional organisation av SJ och som bygger på proposition nr 147 avser i viss mhn ett fullföljande av 1963 års omorganisation. De nuvarande elva driftdislriklen och de elva bandislrikten föreslås ersättas av åtta trafik- jämte åtta bandistrikt. Vidare föreslås att de nya distrikten i huvudsak skall vara länsanpassade. De nuvarande distriktsexpeditionerna i Växjö, Borås och Umeå skaU utgå ur SJs organisation. De till de nuvarande driftdistrikten hörande driftverkstäderna skall sammanföras i sex verkstadsregioner under maskinavdelningen.

Förslaget om omorganisation presenterades i mars 1970 efter en utredning inom SJ, men själva upprinnelsen till den föreslagna omorganisationen daterar sig till 1969. Nu är meningen atl den nya organisationen, om riksdagen så beslutar, skall träda i kraft från den 1 juli 1972.

Under utskottsbehandhngen blev efter hand den i och för sig okonlroversieUa propositionen myckel kontroversiell. Ett flertal motioner har väckts, och en del uppvaktningar för utskottet har också förekommit. Trots den ingående behandlingen av såväl propositionen som de många motionerna var förhoppningen att utskottet skulle kunna enas om ett tillstyrkande av de reaUstiska synpunkter som redovisades i propositionen. En borgerUg talesman i utskottet uttryckte saken som så, att del var - som orden föll - "en för liten fråga alt ge regeringen ett nederlag på".

Men del skulle snart visa sig alt de borgerliga jämte utskottets enda kommunist, som blev hjälte under en dag i den borgerliga pressen, i samverkan kunde enas om att fälla propositionen.

Må del vara mig tillåtet att utöver vad som sägs i denna proposition också anföra några exempel på den utveckhng som statens järnvägar genom ralionaliseringsåtgärder och strukturförändringar åstadkommit. Den största personalorganisationen inom SJ har varit Svenska järnvägsmannaförbundet, som numera uppgått i Statsanställdas förbund. Svenska järnvägsmannaförbundets högsta medlemssiffra noterades 1952 och var då ca 70 000, Från 1950-talets början till i dag hårde ralionaliseringsåtgärder som vidtagits medfört att medlemsantalet sjunkit till drygt 40 000,

Man kan alltså ulan överdrift slå fast atl under dessa månader har ca 30 000 av förbundets medlemmar bortrationaliserats. Dessa rationahse-ringsåtgärder har främst varit inriktade på att minska antalet anställda på järnvägens olika avdelningar, dvs, inom ban-, maskin- och trafiktjänsten. Åtgärderna har huvudsakligen drabbat medlemmar anslutna just till StatsanstäUdas förbund medan minskningen av den s. k. administrativa personalen och då särskilt inom den s. k. högre karriären har varit

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

synnerligen blygsam.

1 sin strävan att tillmötesgå statsmakternas krav på en ur såväl teknisk som ekonomisk synpunkt riktig avvägning av transportverksamhelen har SJ som företag sålunda angripit ohka verksamhetsgrenar. Bland de rationaliseringsobjekt och strukturanpassningar som förekommit kan nämnas bannedläggningar som minskal järnvägsnätet från 1 7 000 km till i dag drygt 11 000 km, utökad motorisering och utsträckt användning av dieseldrift, utökad enbemanning av lok, fjärrblockering, koncentration av växlingsarbetet till centralbangårdar, införandet av bangårdslag, en utökad maskinanvändning vid såväl driftavdelning som banavdelning. en ny banbevakning, nedläggning och nedtoning av verkstäder och förråd, ändrade arbetsrutiner för godsmagasin, nedläggning av järnvägsstationer och lokstationer, överföring till landsväg av spårbunden trafik osv.

I detta sammanhang kan också som ett exempel nämnas att ändrade arbetsformer vid banavdelningen har medfört att antalet banarbetare minskat från som mest ca 13 000 i början på 1950-talel till ca 2 800 den 1 juU 1970, då denna grupp överfördes till löneplansanstäUning,

Att SJ haft möjligheter att genomföra förändringar utan större tidsutdräkt och i stort sett efter uppgjorda planer får i allra högsta grad tUlskrivas personalens lojala inställning. Vid en jämförelse med behandhngen av liknande frågor i andra länder framstår detta ännu klarare.

Fackförbundets allmänna inställning tUl ralionaUseringsverksamheten kan sålunda sägas ha varit myckel positiv. Dessutom har förbundet inte ansett att ett högt medlemsantal varit det viktigaste utan på sitt sätt av underordnad betydelse i förhållande till förbundets främsta uppgift, som är all verka för goda löner och anställningsvillkor för dem som har fortsalt anstäUning vid företaget.

Andra ändringar i arbetsförhållandena, såsom fördyrade levnadsomkostnader vid tvångsförflytlningar, grusade förhoppningar om kursutbildning och befordran inom karriären, har medfört att förbundet krävt förhandhngar i syfte alt finna lämphga former för kompensation åt de av rationaliseringar och strukturförändringar särskilt utsatta grupperna. Förhandlingarna har också resulterat i en uppgörelse som gäller fr. o. m. den 1 januari 1966. Att ett relativt hyggligt förhandhngsresultat kunde uppnås bevisar också att SJ som arbetsgivare har varit införstådd med att nämnda förbunds medlemsgrupper särskilt hårt har blivit drabbade.

Antalet anstäUda vid SJ var som mest ca 75 000, och förbundets medlemsantal vid den lidpunkten, som jag tidigare nämnde, ca 70 000. Motsvarande siffror i dag är ca 45 000 SJ-anställda och, vilket jag också tidigare sagt, 40 000 medlemmar i StatsanstäUdas förbund. Vad som här framhålhts talar också för att del finns all anledning att minska den administrativa personalen, alldenstund den tidigare organisationsändringen icke uppfyllt prognoserna om en avsevärd minskning just av de administrativa tjänsterna på såväl regional distriktsnivå som på central nivå. Förändringen har inneburit en ökning med ca 220 tjänster i högre lönegrader medan antalet på lägre nivå minskat med ca 490. Samma utveckling har tagit sig uttryck även inom den centrala förvaltningen.

Erfarenheten av 1963 års regionala ändring har givit vid handen att antalet inrättade distriklsenheter är för stort, en uppfattning som också

delas av det största personalförbundet. SJ har därför i stor utsträckning inte kunnat fungera på ändamålsenhgt och effektivt sätt. Del är en allmän uppfattning.

Inom den i propositionen och utskottets belänkande omtalade utredningen har personalorganisationerna varit representerade, och i detta arbete har SJs organisation förutsättningslöst diskuterats. Resultatet blev att såväl verksledningen som personalorganisationerna kom överens om det nu föreliggande förslaget till organisation. Det bör i detta sammanhang också påpekas att den föreslagna organisationsändringen berör StatsanstäUdas förbunds medlemmar med ca 50 procent av de anställda vid distriktsexpeditionerna i Växjö, Borås och Umeå, Trots detta är förbundet berett att medverka till att uppnå en bättre organisation på samma sätt som tidigare skett för stationer, lokstationer och underhållsområden på den lokala nivån.

Det är vidare av vikt att påpeka alt i samband med den regionala förändringens genomförande, om riksdagen så beslutar, en klar delegering från centralförvaltningen av arbetsuppgifter och beslut är avsedd att genomföras, vilket positivt påverkar såväl de regionala som de lokala nivåerna inom förelaget. Det pågår för närvarande en översyn av den centrala förvaltningen i syfte atl delegera ned uppgifterna till lägre verksnivå. En sådan organisatorisk förändring innebär en markerad förbättring av förelagets möjligheter att tillgodose kravet på ökad service och transportstandard, I anslutning härtill kommer en förstärkning alt genomföras i vad det gäller marknadsbevakningen och själva försäljningen.

Syftet med den föreslagna intregreringen av huvud- och driftverkstäder under en gemensam huvudman är i första hand en strävan att nå ett bättre utnyttjande av verkstadstjänstens samlade resurser. På vissa håll har emeUertid uppgifter framkommit som säger atl detta skuUe innebära en överflyttning av arbetsuppgifter från nuvarande driftverkstäder till huvudorterna för de sex verkstadsregionerna. Bl. a. har sådana uppgifter i ohka sammanhang framförts beträffande Anges ställning som driftverkstad.

Dessa farhågor som också framförts i en motion betecknar vi som helt ogrundade. Sålunda kommer även efter omorganisationen underhåll av lok och reparationer av godsvagnar alt ske i Ange, Endast en liten del av administrationen kommer att centraliseras till huvudorten, i detta fall Östersund, I övrigt kommer med all sannoUkhet en personalförstärkning att bh erforderhg genom alt nya uppgifter med komponentbyten etc, skall tillföras Ange, Samma förhållande gäller också för övriga verkstadsregioner.

Det är, herr talman, mot denna bakgrund som jag här har försökt skildra myckel anmärkningsvärt att icke någon majoritet i utskottet kunnat uppnås. Denna uppfattning delas också inte minst av många tidningar såväl inom som utanför de borgerligas intressesfär.

Jag tar tillfället, herr talman, att citera något av de uppgifter som under senare tid framförts. Det är inte alltid som vi från vårt håll har möjlighet att instämma helt i vad t, ex. Svenska Dagbladet skriver, men vad denna tidning skrev den 12 december sammanfaller helt med de

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

synpunkter som reservanterna gjort till sina. Det sades i denna tidning då: "Det som från början kunde uppfattas som en naturhg och konsekvent åtgärd i den pågående rationaliseringen inom SJ har emellertid stött på motstånd under riksdagsbehandhngen. En majoritet bestående av de borgerliga oppositionspartiernas företrädare samt en kommunist har inom trafikutskoltet yrkat på att propositionen avslås,"

"Det är begripligt", fortsätter tidningen, "om oppositionen i nuvarande läge utnyttjar uppkommande tillfällen att med kommunisternas hjälp tillfoga regeringen nederlag och därmed påminna herr Palme om att han befinner sig i minoritet. Den frestelsen kan dock lätt förleda oppositionen alt inta ståndpunkter som från dess egna utgångspunkter är svåra att försvara. Det förefaller som om behandUngen av förslaget till omorganisation av SJ kan komma att utgöra etl skolexempel härpå, såvida det inte blir ett uppvaknande i kammaren.

En sak är atl regionala intressen vid en omorganisation som den som nu föreslagits kan känna sig åsidosatta och därför kämpar för ett bevarande av den nuvarande organisationen", fortsätter tidningen, "Detta kan vara helt i sin ordning. Vad som däremot skulle vara betänkligt är om de som energiskt krävt fortsatt rationaUsering inom statliga företag och verk nu skuUe försöka sätta käppar i hjulen. Konsekvenserna kan på sikt bli myckel besvärande, bl, a, i form av en sänkt rationaliseringslakt över hela fältet på ett område där behovet av ökad effektivitet är stort,"

Låt mig också citera vad Nya Wermlands-Tidningen skrev: "För en gångs skull visar regeringen en vilja att spara, att rationalisera, men då uppträder en enig borgerlig front och säger nej, och tack vare kommunistiskt stöd blir man i majoritet. Regeringen har fått en bakläxa för en gångs skuU,"

"Man hoppas", tillägger Wermlands-Tidningen, "att de borgerUga ledamöterna i riksdagens trafikutskott faktiskt har hållbara motiv för sitt agerande och inte röstar emot SJ-generalens förslag bara för att de säg en chans att komma åt regeringen. Mot bakgrunden av den minskade lågtrafiken förefaller det vettigt att inte låta den administrativa sidan av SJs verksamhet bli överdimensionerad", fortsätter tidningen. "Kan man åstadkomma en billigare och effektivare organisation genom all minska de elva drifts- och bandislrikten till åtta bör man också göra det, även om man förstår atl det kan kännas bittert i Växjö, Borås och Umeå," Tidningen slutar; "På borgerhgt håll har man anledning alt noga tänka över frågan när den kommer upp i riksdagen så att man inte åstadkommer en pyrrusseger,"

Av delta framgår klart att de borgerliga i utskottet med vpks stöd anser att SJ inte får företa någon organisationsändring som på kort sikt kan få en negaliv inverkan på sysselsättningen på de tre orter vilkas distriktsledningar efter hand skall avvecklas.

Fortsätt gärna rationaUseringen inom SJ men rör inte de nuvarande distrikten, är aUlså fältropet, och i detta deltar med full kraft vpks företrädare i utskottet.

De borgerliga ledamöterna som i andra företag utanför riksdagens påverkan aldrig drar sig för alt ralionahsera med i regel svåra konsekvenser för de anställda vill här hindra SJ från att genomföra en förnuftig

och ändamålsenlig anpassning till nuläget, SJ beräknar att genom den föreslagna omorganisationen kunna spara ca 25 miljoner kronor per år i 1970 års penningvärde. Under tre år gör det ca 90 miljoner kronor. Man ställer då självfaUet frågan; Är utskottsmajoriteten beredd, om den vinner framgång här i riksdagen i dag, atl under den tid som den föreslagna utredningen arbetar kompensera SJ med motsvarande belopp av andra medel, t. ex. genom anslag från AMS? Eller är det utskollsmajoritetens mening att SJ på grund av majoritetens halsslarrighet skall justera sina taxor uppåt under den tid den föreslagna utredningen pågår?

Utskottet påslår att organisalionsförslagel har stora brister. Trots delta vill utskottet inte motsätta sig en ändring av distriksindelningen men önskar en ytterligare utredning om distriktens storlek och avgräns-ning samt valet av huvudorter. Vågar jag dra den slutsatsen atl majoriteten inom utskottet önskar ännu färre distrikt än de åtta som propositionen utgår från?

Även från företagsdemokratiska synpunkter har majoriteten invändningar mot förslaget. Men den satsen har säkerhgen tagits med för att tillgodose den kommunistiske ledamotens uppfattning, EnUgt hans livorgans. Ny Dag, artikel i går har de borgerhga helt anammat vpks parlimotion och med den som grund avstyrkt propositionen.

Utskottet har helt bortsett från atl de anställda genom sina förbund har deltagit i utredningen och tillstyrkt förslagen. Vilka personalorganisationer eUer förbund är det som inte har fått, som utskottsmajorileten skriver, sina "berättigade intressen" beaktade i detta sammanhang? Utskottets majoritet önskar också atl vederbörande personalorganisationer samt näringslivet och "personer med erfarenhet från regionalpohtiska bedömningar" skall vara företrädda i den nya utredningen. Det skulle vara ytterst intressant om vi i dag kunde få dessa synpunkter från utskottsmajoriteten något närmare belysta.

Den tidigare utredningen, som jag något ordat om, var enligt utskottet inte representativ nog. Men i den utredningen ingick förutom SJs ledning också, som tidigare framhåUits, just representanter för personalorganisationerna. Därefter underställdes utredningen SJs lekmannaslyrelse, där inte minst näringshvet som bekant är mycket starkt företrätt. Men utskottet underkänner helt utredningen. Därför skulle det vara intressant om utskottets talesman något närmare ville redogöra för vilka principer utskottet bygger sina ställningstaganden på.

Slutligen tror utskottet att rationaUseringsarbelet skall kunna fortsätta och bedrivas med all kraft samt omfatta alla nivåer inom SJ, trots att samma ulskoltsmajorilet med kall hand avvisar det nu förehggande förslaget till omorganisation.

Det klankas som bekant nästan daghgen på de statliga företagens klumpighet och oförmåga alt agera - vi fick ett strålande bevis på den sorlens argumentering senast i går här i riksdagen. Men man måste väl fråga sig hur etl privat företag skulle kunna existera med en Uknande beslutsprocess som den som riksdagen här eventuellt bestämmer sig för.

Vi reservanter har stärkts i vår uppfattning att det inte är vare sig omtanke om SJ som företag eUer lokala intressen som varit vägledande för utskottets stäUningstagande; det har varit mycket dunkla krafter som

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

4 Riksdagens protokoll 1971. Nr 150-151

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

varit bestämmande — krafter av del slag som klart och tydhgt framgår av de citerade tidningsartiklarna. Detta är ett nytt exempel på alt del går att nå en mer eUer mindre broderlig samverkan meUan de borgerliga och kommunisterna för att, när chansen finns, ge regeringen nederlag i en fråga vars avgörande som i detta fall mera är taktiskt betingat än sakhgt uppbyggt.

Med det sagda yrkar jag, herr talman, bifaU till den vid betänkandet fogade reservationen.

I detta anförande instämde herrar Hjorth, Palm och Lindahl, fru Thunvall och fru Sundström samt herrar Lindberg, Sundgren, Larsson i Vänersborg och Hugosson (samthga s).

Herr tredje vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdals om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp);

Herr talman! Utskottets värderade vice ordförande sade att denna fråga har varit föremål för en ingående behandhng i utskottet, och det är alldeles riktigt. Utskottet har ägnat mycken tid ål den. Vi har haft uppvaktningar från många ohka håll. Vi har hört Statsanställdas förbund. Generaldirektören i SJ, Lars Peterson, har gjort en föredragning för utskottet och svarat på frågor. Del visar ju att vi inom utskottet inte har ansett detta vara någon hten eller någon självklar fråga.

Varför har då frågan krävt en så ingående behandhng? Jo, det är därför att vi här har framför oss ett förslag där företagsekonomiska intressen och rationahseringssynpunkter å ena sidan och regionalpohtiska synpunkter å andra sidan står emot varandra. Det förslag som förehgger i propositionen är ett rationahseringsförslag, grundat på företagsekonomiska synpunkter,

1 propositionen föreslås en minskning av antalet distrikt genom att vissa distrikt skall dras in. Det är självklart alt om man minskar antalet distrikt genom att dra in några av dem, så kommer vissa orter att bh drabbade. Det är ganska naturligt om man från de orternas sida vill ha ändringar i organisationen för att just de skall undgå alt drabbas. Det är också naturligt att vi får motioner från olika håll med önskemål om att särskUda hänsyn skall tas till den och den regionen.

Men det som har varit utmärkande för frågans behandling är att vi fått motta framstäUningar och yttranden som inte bara har sett till vissa regioners intressen utan som har sett tUl hur denna organisation ter sig från allmänt regionalpohtiska synpunkter.

Utskottets vice ordförande försökte nu all dra en skarp, partipohtisk skiljehnje i den här frågan mellan socialdemokratiska partiet å ena sidan och samthga andra partier i riksdagen å andra sidan, och del är något förvånande. I utskottet har vi inte uppfattal detta som en fråga där man skall dra skarpa, partipoUtiska gränslinjer. Här finns en motion, nr 1551, av nio socialdemokratiska ledamöter, som begär alt riksdagen ullalar sig för uppskov med ställningstagandet tiU indragningarna av drift- och bandistriktsenhelerna i Växjö, Borås och Umeå, I delta fall ser man alltså

hela frågan inte ur en regions synpunkt utan ur tre regioners synpunkt samtidigt.

Herr MeUqvist har också, med hänvisning till vissa citat från tidningar som representerar moderata samUngspartiet, sagt att det kanske är dunkla krafter som Ugger bakom den här frågan och all den på något sätt skulle vara infekterad. Han citerar Nya Wermlands-Tidningen, som säger sig hoppas alt ulskottsmajoriteten har håUbara motiv.

De mest vägande skälen för ulskotlsmajoritetens ställningstagande är de remissvar som kommit in till regeringen från de organ som har det främsta ansvaret för den stathga rationaliseringsverksamheten här i landet, nämligen riksrevisionsverket och statskontoret bland andra. Jag skulle inte tro att utskottets värderade vice ordförande har någon misstanke om att det finns dunkla krafter som verkar inom riksrevisionsverket och statskontoret för att tillgodose vissa partipolitiska synpunkter, utan det vägledande för dessa organ är givetvis en sakUg bedömning av hur denna fråga hgger till.

Utskottets majoritet har utförhgt refererat till dessa remissyttranden i sitt betänkande, och anledningen till det är all dessa remissyttranden har bhvit styvmoderligt behandlade i propositionen. På s. 18 i propositionen anges alt bl. a. statskontoret och riksrevisionsverket är mera tveksamma tiU förslaget, och på s. 20 i propositionen anföres atl det enhgt statskontorets uppfattning i och för sig måste anses rimhgt att distrikts-indelningen motiveras i huvudsak utifrån företagsekonomiska synpunkter. Där ser det ut som om de här organen med en viss tveksamhet dock menade att man nu borde kunna gå på detta förslag.

Om man läser remissyttrandena framgår det dock tydhgt att såväl riksrevisionsverket som statskontoret anser, all en ändrad distriktsindelning inte bör komma till stånd förrän ytterligare utredning skett. Jag skaU nöja mig med att citera ur statskontorets yttrande, och börjar då med den passus jag nyss nämnde som citerats i propositionen för alt den skall komma in i sitt rätta sammanhang;

"Ämbetsverket finner det i och för sig rimhgt mot bakgrund av SJs målsättning att distriktsindelningen huvudsakligen motiveras utifrån strikt företagsekonomiska utgångspunkter. 1 vissa situationer kan emellertid en åtgärd som ter sig företagsekonomiskt rationell ur myndighetens synpunkt medföra ogynnsamma externa, sociala eUer samhällsekonomiska konsekvenser. När del gäller en ny distriktsindelning för SJ är det enUgt ämbetsverket önskvärt att statsmakternas stäUningstagande underlättas genom en noggrann genomgång av såväl företagsekonomiska som samhällsekonomiska konsekvenser av oUka alternativ.

Statskontoret finner det inte osannohkt att en distriktindragning kan få en betydande regionalpoUtisk effekt dels genom att antalet arbetstillfällen minskar, dels genom att den aUmänna iransportservicen minskar -något som beaktas av företagen vid nylokalisering. En ny regionindelning för SJs organisation bör således enhgt ämbetsverket föregås av en närmare utredning om de lokahseringspohliska aspekterna av oUka organisationsalternativ, så atl statsmakterna i sista hand kan göra en rimhg avvägning meUan företagsekonomiska effektivitetskrav och regionalpohtiska strävanden."

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

100

Detta säger egenthgen allt. Där har såväl utskottets vice ordförande som Nya Wermlands-Tidningen de hållbara motiv, på vilka utskottet grundat sitt ställningstagande.

Vad har nu skett i departementet under det år som gått sedan de här remissyttrandena avlämnades? Ja, man har gjort vissa ändringar i SJs förslag. På ett par punkter har man ändrat den föreslagna distriktsindelningen, och man finner det naturligt atl övervägandena inom delegationen för stathg verksamhet skall omfatta också Umeå, Borås och Växjö. Men de överväganden som denna statliga delegation gör kan ju få resultat först om några år, och det är väl ganska riktigt som sades från en av de uppvaktande grupperna, atl det i så fall hade varit lämpUgt alt vänta, så att man kunnat göra de här sakerna samtidigt.

Herr talman! Utskottets majoritet yrkar avslag på propositionen och begär i anledning av samtliga motioner, herr Mellqvist, ytterhgare utredning och nytt förslag angående SJs regionala organisation. Vi vill ha etl förslag om rationahsering som är samhällsekonomiskt effektiv från såväl företagsekonomiska som regionalpoUtiska synpunkter.

Utskottet säger också att utredningsarbetet inte får hindra en fortgående rationahsering på alla nivåer inom SJ, När det anförs i propositionen att rationaliseringen hittiUs huvudsakhgen skett på det lokala planet och mindre på del regionala planet, så kanske det kan vara skäl att erinra om de siffror som generaldirektör Lars Peterson lämnade vid sitt besök i utskottet. Han sade all sedan den 1 juh 1962 har personalminskning på grund av rationahsering skett med 26 procent på det lokala planet, med 21 procent på det regionala planet och med 12 procent på det centrala planet. Det är ungefärliga siffror, men de ger vid handen att här har försiggått en rationalisering på del lokala och regionala planet — den är större på det lokala planet, men den är inte obetydlig på det regionala planet — och att det framför allt är på del centrala planet som ralionaliseringstakten inte varit så hög. Utskottet understryker vikten av all rationaUseringsarbelet fortgår, och det kan det göra.

Man talar här om en besparing med — som utskottets vice ordförande nämnde — 25 miljoner kronor. Det är klart att den besparing man räknat ut kommer inte omedelbart — det är herr Mellqvist på det klara med — för man avskedar ju inte några människor vid SJ. Det bUr en ganska lång övergångstid, och därför kan man inte bygga på de här siffrorna omedelbart. Besparingen är också ett resultat av den rationaUsering som man räknar med alt kunna göra vid SJ under den här tiden, och en stor del av denna rationahsering kan göras oavsett om man ändrar distriklsin-delningen eller inte.

Herr talman! Detta har inte varit någon lätt fråga för utskottet atl avgöra. Jag vill gärna säga att jag personUgen har prövat ohka möjligheter under hand att komma fram till en förmedlande lösning. Bl. a. har jag givetvis observerat att motionerna huvudsakhgen rör sig om den ändrade distriktsindelningen för ban- och driftdislriklen, som de hittiUs har hetat, och i mindre grad har gällt maskintjänsten och förrådstjänsten o. d. Den huvudsakhga besparingen menar man skaU komma från de senare områdena, och därför hade man som en möjhg lösning kunnat tänka sig

all i den delen följa propositionens förslag. Men inte minst på grund av de upplysningar vi fick av generaldirektören i SJ fann utskottet atl detta inte var någcn framkomhg väg. Därför blev det tiU slut så att det fanns två altemativ i utskottet; det ena var att ta propositionen sådan den är och det andra all begära en ny utredning om en regional organisation av SJ. Såväl ulskottsmajoriteten som reservanterna utgår från behovet av rationahsering och fortsatt rationalisering inom SJ, men utskottsmajorileten har kommit till den slutsatsen att en ändring av distriktsindelningen bör ske först efter ytterligare utredning, samtidigt som rationaUsering pågår på alla nivåer inom företaget. Och där vUl vi inte minst peka på den centrala förvaltningen.

Herr talman! Med del anförda ber jag atl få yrka bifall tiU utskottels hemstäUan.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

I delta anförande instämde herrar Taube (fp), Nelander (fp), Torwald (c) och Carlslröm (fp), fröken Hörlén (fp) samt herr Sellgren (fp).

Herr MELLQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Från departementels sida var man mycket angelägen om att få in remissvaren, och detta medverkade till att propositionen inte blev förelagd vårriksdagen i år utan först kom höstriksdagen till hända.

Det är riktigt som utskottets ordförande redovisat, att en del remissinstanser har haft vissa betänkligheter mot den föreslagna ändringen av distriklsorganisationen, men man glömmer sorgfälligt de remissinstanser som har varit positiva till de grundläggande principerna för ändrad organisation. Det är bl. a. ÖB, postverket, transportnämnden, flertalet civUbefälhavare, länsstyrelserna i Uppsala, Kalmar, Blekinge, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands och Jämtlands län, handelskamrarna i Malmö, Örebro, Gävle och SundsvaU samt inte minst Statsanställdas förbund. Tillmäter man inte de remissinstanserna någon som helst avgörande betydelse för denna frågas handläggning? Det är i så fall felaktigt, och det är faktiskt något av de dunkla krafternas spel som går igen, när man under åberopande av vad kommerskollegium och riksrevisionsverkel sagt förklarar alt frågan skaU bU föremål för förnyad utredning.

När utskottets ordförande sedan sätter så stor tUUl till vad SJs generaldirektör framhåUer om det procentuella antalet anstäUda som har bortrationahserals men helt underkänner vad samme generaldirektör säger angående de besparingar per budgetår som finns redovisade i propositionen och som jag återgav, så tycker jag inte riktigt att det går ihop. På den direkta frågan hur man skall kompensera detta bortfall för SJ har vi heUer inte ännu fått något som helst svar.

Däremot förklarar utskottels ordförande att samtliga motioner hgger bakom utskottets stäUningstagande. Del är alltså en polemik mot tidningen Ny Dag, som själv har tagit äran av att ha lyckats få de borgerliga atl dela synpunkterna i vpks motion.

Slutligen skaU jag inte här la upp de socialdemokratiska motionerna ulan ber att få återkomma tUl den frågan. Men i vårt parti har vi, kanske i motsats tiU andra partier, högt i tak, och vi har inte fattat något

101

Nr 150

gruppbeslut om att gå emot propositionen.

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle;

Herr talman! Del där sista som utskottets vice ordförande sade tyckte jag var intressant. Jag har framhålht att jag inte önskar atl man i denna fråga skaU dra några klara partipoUtiska gränsUnjer. Det är inte en fråga av den karaktären, ulan det är en fråga där vi har ohka bedömningar om på vilket sätt de regionalpohtiska synpunkterna skaU påverka etl beslut.

Utskottets vice ordförande säger att det finns remissinstanser som tillstyrkt förslaget. Ja, visst finns det sådana. Men del är självklart alt utskottet fäster särskUt avseende vid en instans som herr MeUqvist faktiskt inte nämnde i sin replik, nämUgen statskontoret, som ju är det organ som har ansvaret för rationahseringar. Det är klart att vi tillmäter dess yttrande stor vikt.

Jag använde generaldirektör Lars Petersons sakuppgifter. Jag har mycket stor respekt för de uppgifter generaldirektör Peterson lämnar — det är jag angelägen att framhålla - men det är också sant att vinsterna av en sådan här rationahsering först uppstår i det längre perspektivet, därför att man inte omedelbart kan använda de personer som genom detta bhr fria i andra uppgifter. Del är en sak som vi väl känner tiU och fått verifierad.

102

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c):

Herr talman! Frågan om SJ-distriktens framtida organisation har varit föremål för UvUga diskussioner och ett berättigat intresse under hela detta år. De orter där indragningsholade distrikt är belägna har av naturhga skäl visat stor aktivitet, och de människor som är anställda vid dessa distrikt är självfaUet intresserade av frågans utveckUng. Här i riksdagen aktuaUserades frågan genom en interpeUation vid riksdagens början.

Ett av de distrikt som är nedläggningshotade är Växjödistriktet. Eftersom jag väl känner till detta, vill jag påtala den oro som råder och den intensiva debatt som förekommit med anledning av SJ-ledningens förslag och den kungliga propositionen.

Det är ingen överdrift alt säga atl man aUmänl tycker att SJs handläggning av denna fråga varit mycket egendomhg. Redan innan riksdagen presenterats ett förslag, mycket mindre tagit stäUning till en omorganisation, agerade SJs ledning som om ett beslut om ny organisation fatlats. Redan i januari i år igångsatte SJ sin personalplanering med bl. a. informationskonferenser. En sådan höUs i Växjö, och där informerades personalen om de detaljerade planer som SJs förslag innehöU. De lades fram som om det vore beslutat att de skulle genomföras. SJ begärde då att personalen redan före den 25 januari i år skulle framstäUa önskemål om framtida placeringar. Som förklaring till delta agerande har framhåUits att ett genomförande av ett så omfattande förslag som detta kräver etl omfattande förberedelse- och planeringsarbete. NaturUgtvis är det nödvändigt med noggrann planering och förberedelse.

Jag framhöll i interpellationsdebatten med statsrådet Norling i maj —

jag vill upprepa detta — att vi här är inne på en från riksdagens synpunkt mycket viktig principieU fråga. Om vi ser riksdagens funktion som den suveräna församhng som har att fatta beslut, bör det inte råda några delade meningar om att riksdagen först har atl fatta beslut i frågan, och därefter har SJ, om riksdagen beslutar en ny organisation, att vidta förberedelserna för personalens omflyttning.

Jag lyssnade med intresse tiU vad herr MeUqvist hade att säga. Del var en mycket egendomhg argumentering han förde. Den gick ut på att man här på ohka sätt försöker stjälpa propositionen bara för atl ge regeringen ett nederlag. Jag tycker det är beklämmande att höra. Det visar atl herr Mellqvist har en myckel dålig kännedom om hur denna fråga diskuterats i de områden som är berörda av förslaget. Jag vill inte beskylla de socialdemokratiska ledamöterna från Kronobergs län - bl, a. från Växjö - för att de är ute efter att stjälpa regeringen på det här sättet. Jag vill inte, herr Mellqvist, beskyUa länsmyndigheten i Växjö, SJ-personalen eUer herr Mellqvists partikamrater i den kommunala församlingen där för atl driva ett taktiskt spel i detta sammanhang, utan det är helt andra synpunkter de lägger på delta.

När herr Mellqvist säger att personalorganisationerna är helt med på detta och att de har deltagit vid frågans behandhng råder jag herr MeUqvist alt ta kontakt med SJ-personalen i Växjö. För övrigt har ju SJ-personal uppvaktat trafikutskottet, och jag tycker att hert Mellqvist därigenom borde ha fått en uppfattning om var personalen står. Enhgt samstämmiga uppgifter i lokalpressen i Växjö har SJ-personal fått det beskedet att avlämnandet av propositionen - detta var i våras - skulle skjutas upp tiU hösten på grund av vissa gruppers agerande och spring i kanslihusets korridorer; de uttalandena var riktade mot SJ-personalen i Växjö.

Nej, herr MeUqvist, det finns helt andra motiv. Ur regionalpohtisk synpunkt möttes nämhgen SJ-förslaget av många kritiska röster - och jag talar nu av erfarenheter från min egen bygd, där frågan har diskuterats, 1 mitt eget län reagerade länsmyndighet och andra samhäUsorgan mycket starkt. Och varför? Jo, därför att man betraktade denna fråga som mycket betydelsefull ur regionalpohtisk synpunkt. Det är med dessa utgångspunkter som man från Växjödistriktets område har arbetat för att distriktet i Växjö skaU vara kvar, och del är utifrån de synpunkterna som jag och flera representanter för vårt län har undertecknat en motion i den här frågan.

SJ-förslaget, hksom den framlagda propositonen, berör på ett mycket ogynnsamt sätt hela den sydöstra landsdelen. Växjödistriktet kom tiU 1964 efter starka krav från näringsorganisationerna i Småland och Blekinge, därför att man då hade mycket negativa erfarenheter av Malmödistriktets verksamhet. Nu har länsstyrelsen i Växjö i anledning av SJ-förslaget inhämtat vissa synpunkter från näringslivet i den sydöstra landsdelen - de är redovisade tUl myndigheterna i Stockholm. Därav framgår klart de negativa erfarenheterna från liden före Växjödistriktets tillkomst, alltså tiden när det här området tiUhörde Malmödistriktet. På grund av dessa negativa erfarenheter vill man inte återvända till en sådan period av bristande aktivitet inom transportväsendet och oliUfreds-

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

103

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

ställande kontaktverksamhet som rådde före omorganisationen och etableringen av Växjödistriktel.

Under de senaste åren har sydöstra området i stort sett haft en positiv utveckhng - positivare än före Växjödistriklets tillkomst -, och del hävdas från länsmyndigheterna att denna utveckhng har ett samband med tillkomsten av Växjödistriktet. Man fick möjligheter till bättre kontakt med distriktsledningen därför att den kom på ett rimUgt avstånd.

Men var finns då, herr Mellqvist, de regionalpohtiska övervägandena och hänsynen i SJ-utredningen och propositionen? Jag vill påstå att de saknas, och del har också framgått av de citat som utskottets ordförande gjorde för en stund sedan. Vi möter i denna fråga samma synsätt som i många andra sammanhang. Det föreslås, det vidtas åtgärder inom etl verksamhetsområde utan hänsynstagande till hur dessa åtgärder påverkar omgivningen - utvecklingen för andra verksamheter i området. Och det är denna bild som vi så ofta möter och som resulterar i problem som inte hade behövt förekomma om man vid etl beslutsfattande hade tagit hänsyn tiU helheten.

I den nu aktueUa frågan viU jag säga att det är felaktigt från flera synpunkter att SJ ensidigt vidtar åtgärder utan alt över huvud tagel intressera sig för vilka konsekvenser dessa för med sig. Det har också påtalats från ohka remissinstanser, inte minst från statskontoret, som har tagit upp dessa frågesläUningar.

Detta sker i en tid, när vi diskuterar och fattar beslut om utflyttning av stathga verksamheter från etl storstadsområde. Under vårriksdagen fattade vi beslut om utflyttning. Så går några månader. Då kommer chefen för ett annat departement och föreslår indragning av verksamheter för att placera dem i ett storstadsområde.

Visserligen säger departementschefen hksom de socialdemokratiska reservanterna att dessa områden skaU ihågkommas vid eventuellt kommande utflyttningar av verksamheter. Men här gäller det en så viktig fråga som transportväsendet, någonting som hör till de grundläggande förutsättningarna för utveckUngen inom ett område.

En deputation från Växjö har också till utskottet framfört just betydelsen av en transportapparat för lokahsering av verksamheter. Departementschefen talar i propositionen om "de marknadsmässiga fördelar som för orter som Nyköping och Katrineholm Ugger i den geografiska närheten liU huvudorten". Det rör sig här om avstånd på 5—6 mU. Men vad händer i södra delen? Jo, Kalmar får 27 mU, Värnamo 24 mU, Karlskrona 22 mil, Växjö 20 mil och Jönköping 17 mU till sin regionala kontaktpunkt.

Man frågar här efter samordningen. Jag viU helt ansluta mig tiU de synpunkter som utskottsmajoriteten har fört fram. I vår motion har vi begärt en ny utredning. Och jag vill ansluta mig till utskottets förslag att i den utredningen skall placeras personer, som även kan lägga regionalpoUtiska synpunkter på en sådan här viktig fråga.

Med detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

104

I detta anförande instämde herr Johansson i Växjö (c).

Herr MELLQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Gustavsson i Alvesta sade att det var beklämmande. Det håller jag fuUt med honom om, när man hör den utläggning som han svarade för. Del var i högsta grad beklämmande att se den tavla som han försökte måla upp.

Det är klart — jag sade det också i min inledning — att visst känner man oro inom personaUeden på berörda orter. Det är väl ganska naturUgt. Men har inte aUa de 1 500 personer som varje år har bortrationaliserats från SJ känt detsamma? Man står ständigt inför den situationen att man måste tjänstgöra under förändrade förhållanden. Det har man alllid fått göra. Vad säger de 30 000 människor som har bortrationahserals på knappt 20 år? Den situationen har SJ-personalen befunnit sig i.

Den information som har lämnats har varit fuUl korrekt. Den lämnades för att man, om riksdagen skulle fatta ett från våra utgångspunkter riktigt beslut i dag, skuUe vara införstådd med de konsekvenser som detta skulle medföra, I den uppvaktning som gjordes från Växjö deltog några företrädare för den högre karriären på det distriktskansli som där finns. De känner sig nu Utet hotade, därför atl de tidigare har suttit i ombbat bo. Man har i första hand slagit hårt på de lägre personalkarriärerna, och nu går man något vidare. Då skapar det självfallet oro. Men även de måste finna sig i sådana åtgärder.

Jag sade förut, och jag vill säga det än en gång, alt när man rationaliserar inom den privata sektorn är det tyst. Då är det svampen på och ingenting annat. Men när samma sak görs på den statliga sidan, uppstår ett förfärUgt oväsen, trots att staten verkhgen drar försorg om de anställda som av ohka anledningar måste omplaceras tiU andra orter. Så Ugger det till.

Som jag sade — det var kanske delta herr Gustavsson tyckte var beklämmande - har faktiskt, om jag är rätt underrättad, både c- och fp-grupperna beslutat att gå emot denna förnuftiga proposition. Detta tycker jag är myckel beklämmande.

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle;

Herr talman! Jag gav uttryck för att herr Mellqvists anförande i vissa stycken var beklämmande just därför att han ville anlägga partitaktiska synpunkter på detta ärende. Han säger atl jag målade en tavla. Jag har redovisat de uppfattningar som finns i länet, hos länsmyndigheter, näringshvet, kommunala organ och även personalorganisationerna.

Det framgick tydhgt av herr Mellqvists anförande alt han inte på något sätt ville diskutera de regionalpolitiska synpunkterna på denna fråga. Det är fuUständigt främmande för herr Mellqvist. Men detta, herr Mellqvist, är betydelsefuUt för mig och hkaså för de övriga som verkar i denna landsdel. Del är därför som jag och andra kronobergare har motionerat. Vi har inte avgett någon parlimotion, herr MeUqvist, och vi har heller inte fattat något sådant beslut, men detta är en uppfattning som helt sammanfaller med centerns regionalpohtiska synsätt.

Herr MELLQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! De regionalpohtiska ställningstaganden som herr

105

4* Riksdagens protokoll 1971. Nr 150-151

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

Gustavsson i Alvesta talar om kan man självfallet diskutera. Jag representerar en del av en stor region där vi aldrig haft och aldrig får något distrikt, men där vi har SJs största kunder. De sakerna kan också förenas. Däremot har vi varit utsatta för indragning av trafikexpeditioner, en nedbantning med närmare 300 man på några få år utan att vi därför har tagit till några brösttoner. Vi anser alt detta har varit ett led i en rationahsering som vi inte kan komma förbi.

Herr Gustavsson tar nu upp lokaUseringsproblemet och utflyttningen från Stockholm. Man menar att alla som skall flytta härifrån skall tacka ja till detta utan några protester och bara vara nöjda och glada, men när motsvarande åtgärd i myckel begränsad skala skall vidtas i andra städer, bhr det ett förfärligt väsen från vissa motionärer.

Herr GUSTAVSSON i Alvesta (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte vilka det är som tar till brösttoner här, herr Mellqvist.

Herr Mellqvist kan väl inte förneka att del har framförts mycket kritiska synpunkter från remissorganen — statskontoret m. fl. — som starkt ifrågasätter rationahseringsvinsterna i det här fallet och för in de regionalpohtiska synpunkterna. Del går inte att bestrida detta. Herr MeUqvist borde se denna fråga Utet annorlunda och inte försöka misstänkhggöra dem som motionerat och säga att detta bara är ett sätt alt försöka stjälpa regeringen.

106

Hert NYGREN (s);

Herr talman! Nio socialdemokrater har som det tidigare påpekats här i debatten med anledning av propositionen 147 motionerat om att riksdagen i avvaktan på resultatet av den regionala trafikplanering som kommunikationsdepartementet uppdragit till länsstyrelsen att utföra före 1 oktober 1974 skall uttala sig för ett uppskov med ställningstagandet till de i propositionen föreslagna indragningarna av drift- och bandislrikten i Växjö, Borås och Umeå.

Detta innebär absolut inte atl vi motionärer motsätter oss ett fortgående rationahseringsarbele inom SJ. Vi har mycket bestämt i vår motion uttalat att vi delar departementschefens uppfattning att rationaUseringsarbelet måste fortsätta också inom drift och bandistriklens regionala organ. Detta anser vi Uka angeläget som att rationahserings-arbetet också skall omfatta de centrala ledningsorganen inom SJ.

Ur statens järnvägars egen statistik, Personal 1970, har vi hämtat bevis för vårt påstående i motionen att SJ s rationaliseringar hittills särskilt kraftigt inriktats på den lokala nivån. På det planet har antalet sysselsatta under tioårsperioden 1959-1969 minskat med 15 029 eller med 27,4 procent. Har då inga motsvarande rationaliseringar gjorts på regional nivå? Ja, i samma statistik som jag tidigare citerat kan man se att antalet anstäUda på den nivån också har minskat med 24,2 procent. Tittar man enbart på det avsnitt på regionala nivån som nu är aktuellt — ban- och driftdistriktens expeditioner — så har antalet anstäUda där minskal med 22,7 procent under delta årtionde, detta trots att en reform med rakt motsatt målsättning som den nu aktueUa har beslutats av riksdagen under

årtiondet. Jag avser 1963 års riksdagsbeslut om att utöka antalet distrikt från tidigare fem till elva.

Det är endast i SJ :s centrala förvaltning som inga personalbesparingar har gjorts - åtminstone inte avläsbara i SJ-statistiken. Där har i stället personalen ökat under detta årtionde med 73 anställda, eller med 3,7 procent. Mot denna bakgrund kunde man kanske anse att det riktiga vore all kräva en intensiv rationahsering i centralförvaltningen och direkt motsätta sig de nu aktuahserade rationahseringarna. Det starkast bärande skälet till alt vi i princip kraftigt anslutit oss till tanken på fortsatt rationaliseringsarbete på den regionala nivån är att del där föreUgger ett personalförankrat förslag, överlämnat till SJs centralförvallning 1969, med förslag till personalbesparande åtgärder. Jag avser den s, k. Landström-Rundgrenska rapporten till chefen för SJs banavdelning med förslag om personalbesparingar inom ramen för nuvarande distriktsorganisation.

Det tillhör inte vanligheterna att personalen själv anvisar vägar för personahnskränkningar. Det är dock vad som skett inom bandislrikten i SJ, Den utredning jag citerade - den har nu legat i SJs centralförvaltning i två år — anvisade inskränkningar med 68 anställda på bandistriklens expeditioner - exklusive Stockholmsdistriktet, som inte berördes av undersökningen.

Motsvarande besparingar bör vara möjliga alt göra inom driftdistrikten, och därmed skulle man, herr talman, utan att vidtaga den drastiska indragning av distriklsexpeditioner, som SJ-ledningen begärt att få göra, åstadkomma en betydande rationahseringsvinsl, säkert snabbare och i samförstånd med personalen. Vi motionärer har inte kunnat övertygas om att bästa rationahseringen av SJs distriktsorganisation är indragningar av expeditionsenheter i de tre regionalpoUtiskl känsliga regioner där SJ nu har ban- och driftdistriktsenheter.

Vi har i vår motion uttalat oro för de negativa verkningar som indragningarna kan få när det gäller service för befintUga industrier och övriga företag liksom för berörda regioners lokaliseringspohtiska attraktivitet. Mot detta står då SJs uppfattning, deklarerad i skrivelsen till regeringen, samt utskottsreservanternas mening att omorganisationen inte motverkar den regionalpoUtiska målsättningen.

Vår uppfattning och oro delas av flera mycket tunga remissorgan. Statskontoret har klart sagt ut att "förslaget kan få en betydande regionalpoUtisk effekt dels genom att antalet arbetstillfällen minskar, dels genom all den allmänna transportservicen minskar — något som beaktas av företagen vid nylokalisering".

Kommerskollegium är ett annat remissorgan som kommit till samma slutsats som vi motionärer. De anser det uppenbart "att en omorganisation av angivet slag försvårar upprätthållandet av en effektiv marknadsbevakning samtidigt som reformen kan komma att medföra ej obetydliga nackdelar för SJ s godslransporlkunder".

Näringslivets Irafikdelegation - ett tredje tungt remissorgan - är inne på samma tema i sitt remissvar, där man anser det helt uppenbart att en minskning av distriktens antal "medför en försämring av kontaktmöjligheterna mellan företaget och dess transportkunder i all synnerhet som

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

107

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

108

det samtidigt föreslagits en anpassning av distrikten till länsgränserna, vilket i många fall avsevärt förlänger nu förekommande avstånd mellan trafikant och distriktsförvaltning",

Näringshvets trafikdelegation anser också att den distriktsorganisation som SJ begärt att få genomföra skulle "innebära försvårade kontakter för såväl SJs marknadsföring, dislriktspersonal som de inom distriktet lokaliserade trafikanterna".

Vi har i vår motion inte yrkat avslag på propositionen. Vi har inte på något sätt motsatt oss föreslagna förändringar av verkstadsregioner och organisatoriska förändringar av förrådsverksamheten inom SJs förvaltning.

Vårt krav har koncentrerats tUl den föreslagna indragningen av SJ-dislrikt, som sagts ge en rationaliseringsvinst på sikt på cirka två femtedelar eller ca 10 miljoner av de totalt 25 miljoner per år som omorganisationen enligt propositionen sägs kunna ge.

Vi har krävt en ytterUgare prövning av frågan om distriktsindelningen, och även i det kravet kan vi påstå att vi har starkt stöd i remissorganen.

Vi har bestämt sagt ifrån att vi anser en sådan prövning möjlig att göra jämsides med att SJ vidtar rationahseringar vid de elva befinthga distrikten.

Som tidsmålsätlning har vi satt den I oktober 1974 — det datum som departementschefen fastställt som sista för den regionala trafikplanering som han nyhgen givit länsstyrelserna i uppdrag att utföra.

Sambandet finns, anser vi, i dubbel bemärkelse. Departementschefen har nämligen också helt nyligen aviserat återhållsamhet med nedläggningar av ytterligare järnvägslinjer under den tid som den regionala trafikplaneringen pågår.

Denna återhållsamhet anser vi också bör gälla den regionala serviceorganisationen för dessa SJ-linjer och den befraktning som pågår på dessa.

I korthet kan jag summera viljan med vår motion så här:

1, Vi viU bevara och om möjUgt förstärka SJ:s konkurrenskraft, med
en väl bevarad regional förankring av marknadsbevakningen.

2. Vi vUl förhindra en ny organisation som kan få regionalpohliskl negativ verkan för befintlig industri och övriga företag och försämrad lokahseringspohtisk attraktivitet för de aktuella regionerna.

3. Vi vill anpassa en prövning med beaktande av vad jag nämnt till pågående regionalpoUtiska trafikplanering.

4, Vi har inte velat motsätta oss den större delen i rationaliseringen,
förändringen av verkstadsorganisalionen och förrådsverksamheten som
föreslås i propositionen.

Vi beklagar att utskottet inte vall en lösning av omorganisationen enhgt vårt förslag, allra helst som utskottets ordförande helt nyhgen gav uttryck för atl man liksom bara helt hastigt hade prövat den frågan. Så långt som prövningen av propositionen nu har gått är vi medvetna om att positionerna är låsta och att ett yrkande om bifall till vår motion är meningslöst. Det skuUe bara förlänga en redan tidigare tidsmässigt ansträngd situation här i kammaren. Jag avstår, herr talman, av den anledningen från att släUa ett bifaUsyrkande till motionen.

I detta anförande instämde fru Hansson (s).

Nr 150

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr talman! Eftersom massmedia enhgt min mening, innan trafikutskottet avgivit sina synpunkter på den här frågan, gett en bild av utskottets och underlecknads ställning som inte varit riktigt objektiv tror jag att det finns anledning för mig alt inledningsvis kommentera detta.

Herr Mellqvist påstod atl jag var hjälte för en dag i den borgerliga pressen. Jag visste faktiskt inte atl herr Mellqvist räknade Aftonbladet tiU den borgerUga pressen,

I motionen 1548 har undertecknad och mina medmotionärer krävt en längre gående omorganisation av SJs regional och centralförvaltningar än den som föreslås i regeringens proposition. Vi har fört fram synpunkter på företagsdemokratin och även andra förslag som är längre gående än propositionens, och det bör konstateras att motionens synpunkter och förslag i allt väsentligt har beaktats i utskottets yttrande,

I vår motion har inte ställning tagits till frågan om de aktueUa distriktshuvudorlernas vara eller inte vara. Vi har inriktat oss mera på de principieUa frågoma i propositionen.

Övriga motionärer, både de borgerUga och socialdemokratiska, som gått på avslags- eller uppskovsUnjen, har gjort detta utifrån i huvudsak lokaUseringspoUtiska synpunkter. Massmedias bild av konduktören från Kristinehamn som räddade tre distrikt är kanske i den belysningen något missvisande. Det är möjUgt all han inte kan rädda de tre distrikten — det får en kommande utredning visa.

Som framgår av utskottels be länkande förelogs en genomgripande omorganisation 1963. SJ bestod då av fem distrikt men hade dessutom ett flertal underliggande trafiksekrioner, bansektioner och maskinsektioner. Atl dessa sektioner innebar en överadministration hade nog de flesta klart för sig, men delade meningar synes ha varit rådande om hur SJ-organisationen skulle fungera därest sektionerna försvann.

TydUgen kom man överens om en kompromiss. Man beslutade att sektionerna skulle försvinna och inrättade elva bandistrikt och elva drifldislrikt samt dessutom etl flertal verkstadsenheter.

Genom denna rationahsering sades det att en besparing skuUe ske dels av tjänstemän i centralförvaltningen, dels med 500 man på distriktsnivå. Med dagens penningvärde skulle den inbesparingen röra sig om ca 50 miljoner kronor per år. EnUgl den statistik som herr Nygren åberopade hade man år 1963 ungefär 1 700 man sysselsatta på denna nivå. Man hade räknat med att få ned antalet till 1 200. Enligt uppgifter ur samma käUa har man i dag 1 500 man sysselsatta där. Det skuUe aUlså innebära att man bara fått bort 200 man och inte 500 som avsikten var. Det kanske är värt att framhålla det i detta sammanhang.

Det sades även då att beslutsfunktioner skulle läggas ut på lokal nivå och att bl. a. stationscheferna skulle ges en starkare ställning. Men vad blev resultatet? Jag har den uppfattningen att personalen blivit mycket besviken på resultatet, både när det gäller utdelegeringen av beslut och när det gäller att dra in administrativ personal. Det har ju omvittnats här tidigare att inom centralförvaltningen har styrkan snarare ökat något från

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

109

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

110

1963 än minskat. På den regionala nivån kan man redovisa de uppgifter jag nyss lämnat.

Den egentliga anledningen till att man skapade tre regionala ledningar - ban-, drift- och verkstadsledning - förklarades med att man viUe ha klara ordervägar från centralförvaltningen till regional nivå.

Systemet med delade distrikt har visat sig mycket tungrott, och jag har den uppfattningen att det också måste vara mycket dyrbart i administrativt hänseende. På de större orterna tjänstgör över 100 man på varje distriktskansh och på de mindre distrikten drygt 50 man, Alla distrikt har interna avdelningar för aUmänna frågor, avlöningsfrågor etc, grupper som borde kunna betjäna båda distriktens verksamhetsområden och därmed vinna i effektivitet. Jag menar aUtså att här tydligen förekommer ett dubbelarbete som kunde ehmineras med en gemensam organisation för båda distrikten. Likaså kan beslutsvägarna förenklas. Man kan numera få höra ibland ganska hårresande historier vittnande om krångligt beslutsförfarande. Den ena handen vet inte vad den andra gör. Del vore enhgt min mening etl steg på vägen mot mindre byråkrati om man genomförde en integrering av de regionala enheterna, ban- och drifldislrikt.

Den lägre personalen vid SJ har varit utsatt för en myckel hård rationahsering - som herr MeUqvist myckel rikligt påpekade - vilket inneburit all över 10 000 man bortrationaliserats från 1963. Många har flyttats från station till station allteftersom dessa dragits in eller gjorts obemannade. Även om anställningstryggheten icke varit i fara så har dessa omställningar givetvis för många anställda inneburit svåra problem, ja även tragedier, SJ har också, såvitt jag kan bedöma, i samband med dessa rationahseringar gjort sig av med åldersgrupper som man nu skuUe behövt när de stora pensionsavgångarna inom några år sätter in. Ett stort antal yngre människor har helt enkelt bringats att sluta sina anställningar på grund av att de tvingats att flytta till förhåUanden söm de inte trivs med.

Mycken och hård kritik mot att personahndragningarna i huvudsak drabbat den lägre personalen har givetvis förts fram från dessa personalgruppers sida. Samtidigt har man då konstaterat att del när det gäller högre befattningar förekommit personalökningar. Frågan om rationah-seringsverksamhetens uppföljande på högre nivåer följs därför med stort intresse hos dessa personalgrupper, och jag viU för min del uttala fuU förståelse för deras synpunkter.

Däremot måste man väl konstatera att propositionen inte ger några egentliga upplysningar om vad som kommer att ske på detta område. De personaUndragningar som förutses i propositionen kommer till stånd genom begränsning av antalet distriklsexpeditioner och sammanslagningen av verkstadsfunktionerna. Riktlinjerna eUer målsättningen för företagets organisation nämns det mycket Utet om. Propositionen har ju, som framgår av utskottets betänkande, även på denna punkt utsatts för härd kritik. Flera tunga remissinstanser har uttalat önskemål om en mera utförhg redovisning av den analys och kalkyl som borde ligga bakom förslaget, hksom också av hur man från SJs sida tänker sig den framtida organisationen.

En del remissinstanser hksom också vissa av personalorganisationerna har visat stor tveksamhet när det gäller alt acceptera de ralionahserings-vinsler som i propositionen anses skola bh följden av omorganisationen. På en del håll bestrids de helt enkelt. Av propositionen framgår att SJ avses skola kunna inbespara 25 miljoner kronor om året. För det första skulle 15 miljoner vinnas genom rationaliseringen på maskin- och verkstadssidan. Jag tror för min del att det finns anledning alt sätta många frågetecken i kanten vid bedömningen av denna rationahseringsvinsl. Nu är del väl dock så atl denna omorganisation kan SJ genomföra utan all fråga riksdagen, även om den nu har förts samman med ändringen av distriktsindelningen. De övriga 10 miljonerna hänföres till indragningen av de tre eller rättare sagt sex distrikten, i Umeå, Växjö och Borås.

Nu föreställer jag mig att ingen här i kammaren är okunnig om SJ-personalens löneplansanstäUning. Den innebär i detta faU att personalen bUr kvar vid verket. De kommer att successivt placeras in på andra distriktsexpeditioner eller stationer. Detta kommer, såsom jag fattar det, all under de första åren innebära ökade kostnader för SJ i form av omplaceringstraktamenten, flyttningskostnader osv. Del är först när pensionsavgångarna börjar verka som man kan få effekt av denna omorganisation. Jag skulle tro atl del i detta fall dröjer åtskilliga år, i varje fall innan full effekt nås. Det som är till fördel för personalen, nämUgen anställningstryggheten, är i detta fall etl dilemma för SJ. Jag menar atl dessa problem på etl klarare sätt borde ha redovisats i propositionen.

Det som från min synpunkt varit avgörande för min instäUning till förslaget till omorganisation är följande.

För del första är förslaget - som jag förut påpekat och som även påpekats av flera andra - dåhgt motiverat och föga upplysande om målsättningen.

För del andra har organisationsgruppen under utredningens gång inte tagit hänsyn till framförda kritiska synpunkter från Statsanställdas förbund och andra personalorganisationer på en hel rad punkter där sedan också åtskUliga remissinstanser haft Uknande synpunkter.

För det tredje kan rationahseringar enligt min uppfattning ske på administrativ nivå utan distriklsindragningar. För detta talar bl. a. del nyUgen påbörjade rationaUseringsarbelet inom cenlralförvaltningen. I detta sammanhang skulle jag också vilja peka på samma sak som tidigare herr Nygren, nämUgen att vid uppvaktningar inför trafikutskottet den upplysningen lämnats att del hos SJs centralförvaltning sedan 1969 hgger ett rationahseringsförslag för bandistriksexpedilionerna, som skulle visa att man kan minska bemanningen på dessa expeditioner med sannoUkt ca 70 man. Man menade att detta borde vara möjUgt att genomföra även på drifldislriktsexpeditionerna. I detta sammanhang tycker jag också alt man skall föra in tanken pä integreringen av ban- och driftsexpeditionernas funktioner.

Åtskilhga remissinstanser har dessutom i likhet med StatsanstäUdas förbund och andra personalorganisationer påpekat viklen av att hänsyn tas till trafikströmmar och näringsgeografiska förhållanden även vid

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

111

Nr 150

Torsdagen den 16 december 1971

Ändrad regional organisation av SJ

denna omorganisation såsom man gjorde vid den tidigare.

Det har också nämnts att en ny översyn av organisationen är nödvändig inom ganska kort tid. Även om de här föreslagna åtgärderna tiU stor del drabbar personal i högre karriär, får man dock komma ihåg alt knappt hälften tiUhör Statsanställdas förbunds medlemsgrupper. Man bör också komma ihåg att de grupper som det är fråga om i hög grad drabbades av omorganisationen 1964 och då förflyttades till sina nuvarande slationeringsorter. Då skulle de återigen få flytta utan att man kan se någon bra lösning i vad gäller omorganisationen.

Som jag inledningsvis berörde har jag i min och mina partivänners motion föreslagit betydhgt mer långtgående omorganisation av företaget än som föreslagits i propositionen. Jag har därvid den uppfattningen att detta betydhgt kraftigare förslag om sammanslagningar av distrikt skulle på sikt ge flerdubbelt gynnsammare resultat för SJ. Jag har också i motionen anslutit mig till uppfattningen att distriklsindelningarna bör la hänsyn till trafikströmmarna, inte minst därför atl detta i milt hemlän Värmland framförts som ett starkt önskemål både från länsstyrelsen och järnvägsanstäUda och även från Statsanställdas förbund. Dessutom har vi i vår motion ställt det kravet alt SJ borde på central och regional nivå styras efter företagsdemokratiska grunder.

Herr talman! Jag yrkar bifall liU utskottets hemställan.

Herr MELLQVIST (s) kort genmäle:

Herr talman! Till herr Magnusson i Kristinehamn skuUe jag bara vilja säga att såvitt jag kommer ihåg var Aftonbladet inte nämnt i mitt inledningsanförande. Jag nämnde två andra tidningar plus det herr Magnusson mycket närslående organ som heter Ny Dag, Det var aUt,

Sedan skulle jag bara i korthet vilja säga att herr Magnusson talade om krånghga beslutsvägar och byråkrati. Det är detta man enhgt propositionens förslag vill komma ifrån genom att delegera beslutsrätten till lokal nivå. Det är aUtså helt och hållet en strävan som bör tillfredsstäUa herr Magnussons önskningar.

Det verkade som om herr Magnusson var mycket intresserad av atl få ett htet distrikt i varje län. Det skulle i så fall bli 24 stycken, om hans propåer skulle vinna förståelse.

SlutUgen är del så - det vill jag säga till herr Magnusson och även till herr Nygren — att alla remissorgan självfallet är mycket starka, när de passar in i det egna mönstret.

Herr MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr talman! Det var bara så, herr Mellqvist, alt jag också var hjälte i Aftonbladet en dag. Del var det jag syftade på.

Vad gäller beslutsvägar sades det även vid omorganisationen 1964 att det skulle bU enklare beslutsvägar och även utdelegering av beslut på lokal nivå. Det har vi järnvägsanstäUda märkt ytterst htet av. Jag ställer mig skeptisk till dessa uppgifter till dess atl jag fått se något som mera påtagligt visar att så skulle bU falleljust nu.

Den sista frågan förstod jag inte riktigt.

På förslag av herr tredje vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta    Nr 150
den   fortsatta överläggningen rörande detta betänkande samt behand-    j     „ap„ Ap„
hngen av återstående ärenden på föredragningslistan till kl. 19.30. . decemhe   1Q71

§ 15 Kammaren åtskUdes kl, 17,00. Ändrad regional

organisation av SJ In fidem SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert