Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:15

Tisdagen den 26 januari

Kl. 16.00

§ 1 Justerades protokollet för den 15 innevarande månad,

§ 2 Upplästes följande tUl kammaren inkomna ansökan:

TiU riksdagens kammare

För utrikes tjänsteresa fär jag härmed anhålla om ledighet frän riksdagsarbetet under tiden den 3 februari - 5 februari 1971,

Stockholm den 25 januari 1971 Lennart Geijer

Kammaren biföU denna ansökan.

§ 3 Om tidpunkten för framläggande av proposition om Mälarledens fördjupning

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Enskogs (fp) i kammarens protokoll för den 12 januari intagna fråga, nr 9, och anförde:

Herr talman! Herr Enskog har frågat mig när jag beräknar att proposition om Mälarledens fördjupning kan föreläggas riksdagen.

Jag utgår frän att herr Enskog inte haft tUlfälle att ta del av vad som sagts i statsverkspropositionen, innan frägan framställts. I statsverks-propositionen, bilaga 8, har jag sålunda anfört följande beträffande en utbyggnad av Södertälje kanal:

"Kostnaderna för arbetet enbart i kanalen beräknas tUl 21,5 mUjoner kronor. HärtiU skaU läggas kostnaden för erforderlig uppmuddring och fördjupning av Mälaren m. m. om cirka 14 miljoner kronor. Sjöfartsverket, som dock inte tagit in kostnaderna för de tUlkommande farledsarbetena i Mälaren i den redovisade trafikvinstkalkylen, anser att utbyggnaden av kanalen bör betraktas som lönsam. Samtidigt framhåUer verket Hammarbyledens betydelse från konkurrenssynpunkt och menar att möjligheterna tUl framtida taxehöjningar är begränsade, Mälarfarleds-kommittén, som av sjöfartsverket har beretts tUlfälle att yttra sig, konstaterar att den föreslagna utbyggnaden endast innebär en smärre kapacitetshöjning och anser förslaget i första hand tUlkommet för att höja farledens säkerhetsstandard. Jag har för min del inte övertygats av det framlagda utredningsmaterialet om att projektet har den säkra lönsamhet, att det — vid en prioritering med andra angelägna investeringsändamål — för närvarande bör komma tUl utförande. Jag är med hänsyn härtUl inte beredd att tUlstyrka några investeringsmedel för ändamålet."

Av uttalandet följer att jag för närvarande inte är beredd att säga något om huruvida eller när en utbyggnad kan bli aktueU, Om frågan på nytt kan komma att tas upp tUl övervägande får bU beroende av om trafikutvecklingen och andra tUlkommande faktorer ger anledning tUl en sådan ändrad bedömning av lönsamheten att projektet — vid en prioritering i förhållande tUl andra angelägna investeringsändamål — kan beredas utrymme inom ramen för tUlgängUga resurser.

Herr ENSKOG (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka för svaret.

Anledningen tUl att jag stäUde frågan var givetvis att jag hade läst vad som står i statsverkspropositionen. Det är verkUgen beklagligt, att detta för en stor industribygd så viktiga ärende förhalas år efter är. Tidigare har det sagts, att ärendet skall ytterligare utredas. Den 12 mars 1969 sade dock den förre kommunikationsministern, att han skulle ge besked inom en månad. Det har gått många månader sedan dess. Kan vi räkna med att det någonsin kommer ett positivt svar?

Vi trodde faktiskt att saken var ganska klar, när vi för några veckor sedan i Västmanlands läns landstings förvaltningsutskott hade att behandla en förfrågan om vi på vissa villkor var beredda att låta sjöfartsverket dels iordningställa erforderUga vattendomstolshandlingar, dels fullfölja erforderUga grundundersökningar i farlederna samt upprätta programhandlingar. Vi svarade ja på den förfrågan. Skall sjöfartsverkets arbete nu inställas?

Om svaret på den frågan skulle bli ja, skulle jag vUja framstäUa följande fräga: Kan driften inklusive fördjupningen av Södertälje kanal övertas av intressenterna i Mälarleden? Dessa räknar nämligen med att det skuUe bli en lönsam investering.

Kommunikationsminister Norling sade så sent som när Strömsholms kanal återinvigdes i somras, att det inte skulle behövas några ytterligare utredningar om Mälarleden. Detta uttalande tycks att döma av det svar jag nu fått inte längre gälla.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om bättre lokaler för passagerartrafiken på Arlanda

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Mundebos (fp) i kammarens protokoll för den 12 januari intagna fråga, nr 10, och anförde;

Herr talman! Herr Mundebo har frågat mig vUka åtgärder regeringen avser att vidta för att snabbt få en bättre lösning av lokalfrågorna för passagerartrafiken på Arlanda.

AUa ansträngningar görs för att — på såväl kortare som längre sikt — tUlgodose behovet av ökade utrymmen för passagerarna pä Arlanda. Programarbetet avseende en ny stationsbyggnad har dock sedan någon tid

avbrutits i avvaktan på att överenskommelse kan träffas med de regionala intressenterna om det kommunala bidrag, som förutsätts i de av 1967 års riksdag faststäUda riktUnjerna för utbyggnaden av de statliga flygplatserna. Jag har nu anledning räkna med att en sädan överenskommelse skaU kunna träffas. I fräga om den statliga kostnadsandelen har erforderliga medel anvisats i riksstaten för innevarande budgetår, och ytterUgare medel har beräknats i 1971 års statsverksproposition.

Herr MUNDEBO (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga.

Detta ärende är ju nu i ett något annorlunda läge än dä jag för tvä veckor sedan stäUde min fräga. Bakgrunden var då luftfartsverkets skrivelse tUl kommunikationsministern. I den skrivelsen talade verket om de stora svårigheterna för passagerartrafiken på Arlanda. Verket framhöll att de redan svära förhållandena skulle komma att ytterligare försämras om anläggningarna skulle ytterligare försenas.

Det är ju ingalunda första gängen som vi hört talas om de bristfälliga förhållandena ute på Arlanda. Vi har många gånger under 1960-talet hört dessa förhåUanden omvittnas. I början av 1968 hade jag en debatt med dåvarande kommunikationsministern. Jag frågade då vUka åtgärder som planerades för att förbättra situationen. Då och intUl nu har sagts att den permanenta anläggningen skuUe vara klar hösten 1974. Nu måste man, säger luftfartsverket, befara att anläggningen blir klar först 1976. Det skulle ju betyda ännu fem år av provisorier av köer, av trängsel.

För några dagar sedan meddelades att en överenskommelse mellan staten och de kommunala organen nu äntligen är inom räckhåU. Jag förutsätter att regeringen kommer att se till att erforderliga ekonomiska och personeUa resurser finns för att fuUfölja arbetet med anläggningen på Arlanda så att passagerartrafiken äntligen kan börja att fungera tUlfredsställande.

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Om särskilda ätgärder föratt förbättra trafikfarliga vägar

överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om särskUda åtgärder för att förbättra trafikfarUga vägar

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara fru Jonängs (c) i kammarens protokoll för den 12 januari intagna fråga, nr 14, och anförde;

Herr talman! Fra Jonäng har frågat mig om jag vUl medverka tUl att särskUda åtgärder vidtas för att förbättra vägar som drabbats av svära olyckor.

Arbetet med att förbättra trafiksäkerheten på vägarna är inriktat på dels långsiktiga, dels kortsiktiga åtgärder. TUl de långsiktiga åtgärderna hör fullständig ombyggnad av vägar eUer vägkorsningar. AktueUa sådana åtgärder prövas av vägverket bl. a. i anslutning tUl upprättandet av flerärs-och fördelningsplanerna. I de direktiv som lämnades tUl vägverket inför upprättande av nu gällande planer för perioden 1970-1974 underströks

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Om särskilda åtgärder för att förbättra trafikfarliga vägar

bl. a. angelägenheten av att trafiksäkerhetsaspekterna särskilt beaktades vid angelägenhelsgradering av de oUka vägprojekten.

Till de kortsiktiga åtgärderna kan räknas punktinsatser, såsom justering av skevning, vägbreddning inklusive utläggning av vägrenar, siktbefrämjande åtgärder, uppsättning av markeringspUar, reflexstolpar och räcken, uppsättning av varningsmärken, översyn av placeringen av befintliga märken samt översyn och ny målning av kant- eUer mittlinjer. I sammanhanget kan även oUka former av trafikregleringar vara aktuella.

Såväl vägverket som trafiksäkerhetsverket följer kontinuerligt olycksutvecklingen på vägarna och vidtar eller föreslär i anslutning härtiU bäde långsiktiga och kortsiktiga åtgärder för att söka förbättra trafiksäkerheten.

Långsiktiga trafiksäkerhetsåtgärder av angivet slag kräver som regel avsevärd tid för planering, projektering och byggande. De kortsiktiga åtgärderna är däremot ständigt aktuella och blir utförda allteftersom behov uppstår.

Med hänsyn tiU den uppmärksamhet som vägverket och trafiksäkerhetsverket ägnar dessa spörsmål anser jag att någon åtgärd frän min sida för närvarande inte är nödvändig.

Fru JONÄNG (c): •

Herr talman! Jag ber att fä tacka statsrådet Norling för svaret.

Trafikolyckor har ofta nära samband med vägarnas byggnad och utformning. Mänga vägar är direkt trafikfarliga och predestinerade för olyckor. En sådan väg i mitt län är KUaforsvägen på en sträcka av ungefär 13 km mellan Härga och Lenninge. Vägen är där ytterst trafikfarlig, och såväl åkare som andra trafikanter är mycket bekymrade.

Under nyårshelgen hände en mycket svår omkörningsolycka, då flera skolelever från Sandviken skadades och tre andra personer dödades. Olyckan torde få tUlskrivas den dåliga vägen. Olyckan har väckt stor förstämning i bygden, och kraven pä snabba åtgärder har förstärkts.

Sedan jag stäUde frågan har ytterUgare en olycka inträffat nämligen i fredags kväU, en olycka som kunde ha blivit av stort format.

Med anledning av de upprepade olyckorna har åkaren BroUn i Hanebo, som bor vid den här vägen, uttalat följande i tidningen Ljusnan: "Med erfarenhet från de flesta vägar i Sverige kan jag säga att KUaforsvägen är den sämsta i förhällande tUl trafikintensiteten. Dagligen ser man olyckstUlbud i de kurvor och svackor som finns, och bäde jag och mina anstäUda chaufförer vet hur farlig denna sträcka är. Det måste nästan betecknas som skandal att det inte görs någonting."

Förra året inregistrerades ett stort antal olyckor på den här vägen, och ortsbefolkningen räknar med flera olyckor i veckan. Vägen är bara sex meter bred, den är krokig och sluttande, backig och delvis utan vägrenar. På vintern är kanterna hala. Sikten är dålig och omkörningar omöjliga att genomföra utan risk för livet. Vägen är hårt trafikerad. Där går trafik från Bollnäsomrädet, från Voxnadalen och Ljusnans dalgång söderut. Man räknar med 2 500 fordon per dygn i årsmedeltal. Men den mest intressanta siffran gäller naturUgtivs toppbelastningen, som givetvis är större.

Det förekommer mycket tung trafik på denna släcka, bl. a. virkestransporter, och många skolbarn åker den dagligen flera gånger.

Vägen är planerad för ombyggnad, och den är projekterad. Arbetsplan finns. Men pä vägverket räknar man inte med nägra ätgärder förrän 1974 på grund av bristande resurser. Vi har emellertid, enligt vad jag hörde i TV nyligen, kommit i den rätt lyckliga situationen att vägverket hittUls, tack vare den mUda vintern, inbesparat 50 mUjoner kronor. Här borde finnas pengar till denna väg.

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Vägförvaltningarna har av vägverket ålagts att fortlöpande följa olycksutvecklingen i respektive län genom att bl, a, föra särskUda trafikolyckskartor. Visar sig en vägsträcka särskilt olycksbelas-tad, göres regelmässigt en särskild undersökning för att finna lämpUga åtgärder att minska olycksrisken. Då kartorna förs löpande finns det alltså möjligheter att genom jämförelser av antalet olyckshändelser pä en viss vägsträcka under oUka är, få en indikation på öm det skett en väsentlig förändring i olycksbuden för den aktuella vägsträckan.

Den olycka som, enUgt vad jag utgår ifrån, föranlett fru Jonängs fråga är, om jag är rätt underrättad, den som inträffade vid l3-tiden på nyårsaftonen dä tvä bussar frontalkolUderade. Olyckan inträffade, som det sades här, pä väg 272 KUafors-Bollnäs på delen Hårga-Lenninge som för ombyggnad är upptagen i flerårsplanen för byggande av länsvägar i Gävleborgs län tUl en kostnad av 5 mUjoner kronor.

Arbetsplan för vägprojektet finns också faststäUd.

Denna svåra olycka inträffade i dagsljus. Av polisrapporten frän olyckan att döma synes den mindre bussen, som hade 15 passagerare, ha företagit en omkörning av en personbU i en kurva med otiUräcklig sikt och därvid fått möte med den andra bussen. Den aktueUa vägsträckan synes dock som helhet inte ha en markant högre olycksfrekvens än andra vägar av liknande art.

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Om särskilda åtgärder för att förbättra trafikfarliga vägar

Fru JONÄNG (c);

Herr talman! I den statistik som statsrådet Norling tog upp är inte aUa olyckor inräknade. Där finns inte de mindre olyckorna, vid vUka kanske inle personer kommit tUl skada, men där stora fordonsskador kan ha ägt rum. Ortsbefolkningen i bygden räknar med att flera sådana olyckor inträffar i veckan pä denna sträcka, och det kostar samhäUet och de inblandade åtskUUgt med pengar.

Den svåra olycka som jag syftar på var den på nyårsaftonen. Det är riktigt att det rådde dålig sikt, men längs hela denna sträcka pä 13 kUometer är det dålig sikt. Det uppstår ju alltid irritation när köerna på en väg växer. Ofta försöker någon bryta sig ut ur kön, och då inträffar olyckorna. Det är naturligtvis fel av bUisterna att göra sådana omkörningar. Men å andra sidan menar jag att samhäUet har ett ansvar att se tUl att en sä pass hårt trafikerad väg inte är så dålig och nästan omöjlig att göra omkörningar på.

Jag hade tänkt mig möjligheten av att få detta vägbygge utfört som beredskapsarbete. Det finns ju redan projekterat, och arbetsplanen är

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Ang. statens järnvägars distriktsindelning för Ångeområdet

klar. De senaste siffrorna frän länsarbetsnämnden visar att arbetslösheten i Bollnäsomrädet under den senaste månaden har ökat frän 299 till 400, I princip skuUe det gå att lösa frågan den vägen. Dessutom har vägverket, som jag framhöU i mitt förra anförande, sparat in 50 miljoner kronor tack vare den snöfattiga vintern — det beloppet kanske också kan stiga, det vet man inte någonting om i dag. Men det betyder att det finns medel, tUlgängliga som skulle kunna användas.

I de berörda kommunerna, Hanebo och Bollnäs, har denna väg diskuterats. Frän Hanebo har man tidigare — liksom från något företag som berörs av vägen — tUl vägverket framställt önskemål om åtgärder. Efter den trafikolycka som nu senast har inträffat vUl man ha frågan löst så snart som möjligt.

Jag vädjar tiU statsrådet att han hjälper tUl med att förbättra denna trafikfarliga väg som orsakar bekymmer och oro för så många människor.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. statens järnvägars distriktsindelning för Ångeområdet

Herr kommunikationsministern NORLING erhöU ordet för att besvara herr Stadlings (s) i kammarens protokoll för den 13 januari intagna fräga, nr 17, och anförde:

Herr talman! Herr Stadling har frågat mig om jag är beredd att biträda de synpunkter som framförts av Statsanställdas förbund i fråga om ändrad distriktsindelning inom SJ avseende Ängeområdet,

Avsikten är att efter slutförd beredning av SJ;s förslag tUl omorganisation redovisa ärendet för riksdagen. Innan dess är jag inte beredd att göra några uttalanden i organisationsfrågan.

Herr STADLING (s);

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret på min fråga. Den berör SJ;s organisationsplan för Ängeomrädet, Jag har stäUt frågan därför att vi både frän de anställdas och kommunens sida är bekymrade över den utveckling som pågår — och som säkerligen kommer att gä ännu snabbare efter omläggningen, enligt de informationer som vi har fått om den planerade omorganisationen.

Av den föreslagna planen, som berör trafik-, maskin-, ban-, elektro-, signal- och teleavdelningarna framgår att den kommer att medföra betydande personalreduceringar och förflyttningar från Ängeområdet, EnUgt de anstäUdas uppgifter torde det röra sig om 30 ä 40 procent.

De lokala cheferna tror inte att den nya planen kommer att innebära några nämnvärda vinster för SJ. De framhåller i sitt yttrande bl. a. att Ange från såväl trafiksynpunkt som teknisk synpunkt för närvarande är den största och geografiskt bäst lämpade huvudorten inom distriktet, där bl. a. fjärrstyrningscentralen för både tågdrift och eldrift är förlagd. Den nya distriktsorganisationen är enligt förslaget bunden till länsgränserna,

StatsanstäUdas förbund har i sitt yttrande framhållit att gränserna i stället bör anpassas tiU trafikströmmarna och att hänsyn måste tas även

tUl de näringsgeografiska förhållandena. Länsstyrelsen delar denna uppfattning och framhåller att den föreslagna distriktsindelningen synes få sådana negativa regionalpolitiska konsekvenser för Ange att ett undantag från odelade länsgränser i detta specieUa faU är starkt motiverat.

Från kommunens sida anser vi att den nya organisationen otvivelaktigt kommer att innebära en nedtoning av verksamheten i Ange, vilket kommer att få vittgående ekonomiska konsekvenser och en negativ inverkan även på underlaget för grundskola och gymnasium.

Min förhoppning är därför, herr talman, att ledningen för SJ genom kommunikationsministerns medverkan omprövar den nu framlagda omorganisationsplanen sä att befintliga anläggningar och verkstäder helt kan utnyttjas. De lokala organisationerna är ju uppbyggda så sent som 1964 med hänsyn till den nuvarande gränsdragningen, och det skulle väl från ekonomisk synpunkt vara felaktigt om dessa inte helt skulle komma tUl användning för avsett ändamål.

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Ang. statligt stöd till linjesjöfarten mellan Gotland och fastlandet

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Ang. StatUgt stöd tiU linjesjöfarten meUan Gotland och fastlandet

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Hamrins (fp) i kammarens protokoU för den 1 5 januari intagna fräga, nr 21, och anförde:

Herr talman! Herr Hamrin har frågat mig om jag har för avsikt att under våren 1971 lämna förslag tUl riksdagen om statligt stöd tUl Unjesjöfart meUan Gotland och fastlandet.

I propositionen med förslag tUl lag om linjesjöfart på Gotland framhölls att storleken av det statUga bidraget skall bedömas i anslutning tUl den i lagen förutsatta prövningen av taxesättningen. Därvid får bl. a. beaktas de möjligheter i taxehänseende som ett trafikföretags egen ekonomiska ställning kan inrymma.

Det är inte möjligt att redan nu säga, om förslag i fräga om ett statligt stöd tUl ifrågavarande linjesjöfart — vilket förutsätter att ställning dessförinnan tagits tiU taxesättningen - kan föreläggas riksdagen redan under vårsessionen.

Herr HAMRIN (fp);

Herr talman! Jag skaU litet utförligare än statsrådet Norling uppehålla rrug vid vad som hände i höstas när lagen antogs.

I propositionen sade departementschefen bl. a. att "prissättningen inom de oUka trafikgrenarna" — enligt 1963 års beslut — "skaU ge

uttryck för de reella kostnaderna. Därmed följer inte, att

trafikpolitiken kan eUer får begränsas till insatser som enbart kan

försvaras utifrån företagsekonomiska lönsamhetskriterier. Målet är

att trafiksektorn skaU kunna utvecklas på ett samhällsekonomiskt riktigt sätt." Han fortsatte sedan: "Från fraktkostnadssynpunkt är det godstransporterna i den reguljära båttrafiken, vUka av näringsUvet och

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Ang. statligt stöd tiU linjefarten mellan Gotland och fastlandet

aUmänheten på Gotland upplevs som särskUt betydelsefulla och för vUkas förbilligande särskilda statliga ekonomiska insatser krävs."

Även utskottet underströk dessa synpunkter och anförde bl. a.: "Som resultat av sädana överväganden avser departementschefen att senare återkomma i bidragsfrågan,"

I kammardebatten förklarade statsrådet Norling därpå att staten var beredd att ekonomiskt stödja uppbyggandet av en rationell transportorganisation. Det ekonomiska bidraget frän staten skulle slå igenom i reducerade och vettigt utformade taxor. Från regeringens sida har man ocksä förklarat sig beredd att nu göra vissa ekonomiska insatser för att reducera fraktkostnaderna i den reguljära sjötrafiken till och frän Gotland,

Kanske är det inte sä egendomligt om man på Gotland har blivit ganska oroad över att det i statsverkspropositionen inte finns några medel anslagna för en insats från staten i fräga om taxepolitiken, särskilt som det inte heller i förteckningen sägs någonting om en kommande proposition i ämnet. Resultatet av lagstiftningen har hittUls faktiskt enbart blivit att vi har fått ett monopol dä det gäller trafiken på Gotland, Att enbart en sådan åtgärd skulle innebära sänkta taxor har jag litet svårt att förstå.

Jag hoppas att statsrådet avser att komma tillbaka när de pågående förhandlingarna om avtal resulterar i en överenskommelse som innebär statliga insatser, men jag päminner om att taxorna skall vara klara före den 1 aprU 1971,

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Herr Hamrin säger att man är djupt oroad pä Gotland. Jag anser att det är en obefogad oro. Jag tycker att gotlänningarna mot bakgrund av det beslut riksdagen fattade i höstas om lag om linjesjöfart på Gotland har all anledning att se framtiden an med tillförsikt när det gäller trafikfrågorna.

Däremot har det inle vare sig i höstas eUer i något annat sammanhang, såvitt jag vet, direkt sagts ut att en proposition skulle föreläggas vårriksdagen 1971, Desto mindre har det varit möjligt att säga eller skriva det eftersom vi tydligt har sagt att det vid bedömningen för kommande är av taxesättningen och av statens ekonomiska engagemang i Gotlandstrafiken gäller att allra först se vilka möjligheter i taxehänseende som befintliga trafikföretags ekonomiska ställning kan inrymma. Det kan knappast vara riksdagens mening att den, utan att vi har möjligheter att presentera utförUga kalkyler om nuvarande trafikföretags ekonomiska möjligheter i dessa avseenden, skulle vara beredd att fatta bindande beslut om statliga bidrag tUl Gotlandstrafiken. Jag utgår ifrån att riksdagen sin vana trogen viU ha klara och rediga siffror som underlag för ett beslut om statligt ekonomiskt engagemang.

Det är riktigt att turplaner och taxor skaU faststäUas per den 1 aprU. Koncessionens startdatum är emeUertid den 1 februari. Jag kan försäkra herr Hamrin att vi nu är i fuU färd med att utföra det arbete som jag nyss har beskrivit. Som jag sade i mitt svar skaU vi naturligtvis också när tiden är inne - men först när vi har alla de uppgifter som riksdagen har rätt att

kräva av oss — komma tillbaka och resonera om den framtida ekonomiska situationen för staten, för Gotlandsbolaget och för Gotlandstrafiken i dess helhet.

Herr HAMRIN (fp);

Herr talman! För dessa kompletterande upplysningar ber jag att få framföra ett tack tUl statsrådet Norling. De tyder pä att kommunikationsministern är beredd att, sedan avtalsförhandlingarna har klarats av, lägga fram ett förslag om en ekonomisk insats frän staten, om en sädan insats skulle visa sig behövlig. Men det är självklart att man funderar över varför statsrådet inte framhåller detta i en enkel skrivning, en rad i statsverkspropositionen. Jag upprepar att lagstiftningen faktiskt blev en monopollagstiftning för att möjUggöra en sänkning av frakterna pä Gotland och att enbart monopolställningen inte kan innebära att man får en sädan sänkning. Här måste väl ändå göras en insats av kommunikationsministern. Den insatsen motser jag nu med tacksamhet, så som jag tolkar statsrådets senaste svar.

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Om ätgärder för att underlätta hemmaindustrins försäUning

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Om åtgärder för att underlätta hemmaindustrins försäljning

Herr industriministern WICKMAN erhöll ordet för att besvara herr Perssons i Heden (c) i kammarens protokoll för den 12 januari intagna fråga, nr 11, till herr handelsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Persson i Heden har frågat handelsministern om denne avser vidta åtgärder som underlättar för hemmamarknadsindustrin, specieUt TEKO-industrin, att sälja sina produkter pä den svenska marknaden. Enligt gällande ärendesfördelning ankommer det på mig att besvara frägan.

Den statliga näringspolitiken har som ett av sina huvudsyften att i vidaste mening stärka de svenska företagens konkurrenskraft för att därmed trygga den fulla sysselsättningen i landet och lämna ekonomiskt utrymme för en framålsyftande reformpolitik. En redogörelse för regeringens intentioner inom det industripolitiska området har för övrigt för bara nägon vecka sedan lämnats tUl riksdagen i årets statsverksproposition. SjälvfaUet måste våra strävanden här inriktas på att främja såväl industrigrenar av exportkaraktär som imporlkonkurrerande branscher. Att i praktiken göra en skarp distinktion mellan exportkonkurrerande och imporlkonkurrerande industrier är emeUertid ofta svårt. Som exempel kan nämnas att TEKO-industrierna under det nyss avslutade året sammanlagt exporterade varor för över I miljard kronor.

Vad specieUt gäUer regeringens politik på TEKO-området har denna utformats med den uttryckliga ambitionen att stimulera de berörda branscherna tUl en omställning som gör det möjUgt för företagen att framgångsrikt hävda sig såväl på hemmamarknaden som på exportmarknaderna. Även denna fråga har utförligt behandlats i årets statsverksproposition, där ställning tas tUl de förslag som i höstas lades fram i den

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Om åtgärder för att underlätta hemmaindustrins försäUning

statliga TEKO-utredningens slutbetänkande. Jag fär hänvisa tUl vad jag där anfört.

Sammanfattningsvis vUl jag bara konstatera att det tidsbegränsade TEKO-program som godkändes av riksdagen förra året tUlsammans med de förslag som nu framlagts innebär att under en fyraårsperiod mellan 35 och 40 miljoner kronor stäUs tiU förfogande över statsbudgeten för stimulans tiU företagen i TEKO-branscherna.

Herr PERSSON i Heden (c);

Herr talman! Låt mig tacka industriministern för lämnat svar på min fräga till handelsministern.

Svaret låter vackert och det kan verka som om de redovisade åtgärderna skuUe vara ändamålsenliga, men i praktiken är förhållandena ändock något annorlunda.

Här behövs inte någon rekapitulation av TEKO-industrins ödesväg sedan mitten av 1960-talet. TEKO-produktionen är nu nere på en nivå som inte täcker vär inhemska konsumtion av dessa produkter och krympningen fortsätter. SärskUt för Boräsregionen är läget allvarligt. Det är inte bara de mindre företagen som läggs ned, utan de största företagen inom branschen varslar tUUka om stora friställningar av anställda i de yttersta av dessa dagar. Vi befinner oss sålunda i ett läge av akut karaktär när det gäller TEKO-branschen.

Det beslut som riksdagen fattade förra året är bra. Det hade dock varit bättre om centerns tUläggsförslag härvidlag hade kunnat hörsammas.

I svaret sägs att den statliga näringspolitiken har som ett av sina huvudsyften att i vidaste mening stärka företagens konkurrenskraft. Men handelsministern ger i statsverkspropositionen följande förklaring till hemmamarknadsindustrins och specieUt TEKO-industrins svårigheter att klara den utländska konkurrensen: "Liberaliseringen har inneburit att hinder i form av kvantitativa restriktioner och tullar undanröjts i stor omfattning. I stäUet möter vi på våra viktigaste avnämarmarknader en härdare konkurrens än tidigare." Det förekommer sålunda inte bara en mördande konkurrens utifrån, utan att ätgärder vidtages; därutöver uppstår ytterUgare svårigheter för vär exportindustri och specieUt för TEKO-industrin att klara konkurrensen på utlandsmarknaden.

Herr Strängs uppmaning att vi i nuvarande situation bör köpa svenska varor är fullt berättigad. Men dä mäste det ocksä vidtagas sädana ätgärder att den svenska industrin har möjligheter att konkurrera när det gäller den dumpingimport som förekommer. Vi befinner oss, som jag sagt, i en akut situation, och åtgärderna måste vidtagas nu, även om riksdagen tidigare har fattat beslut på området som ocksä är viktiga på lång sikt, Samma är förhållandet i fråga om den allmänna upphandUngen för försvarets räkning, där vi tidigare agerat då det gäUt det sätt pä vUket statens upphandlingsverk har gätt fram.

Herr industriministern WICKMAN:

Herr talman! Jag vUl upprepa min hänvisning i svaret att det i industridepartementets huvudtitel, som lämnades tUl riksdagen för fjorton dagar sedan, finns en mycket utförlig redovisning dels av

TEKO-Utredningens betänkande, dels av den omfattande remissbehand-Ungen, dels ock av den ställning regeringen har intagit. I ett ungefär 15 sidor längt departementschefsyttrande anges klart vår syn på hur TEKO-industrins problem skall lösas.

Det är väl inte mycket mening i att här starta en TEKO-debatt, som vi vet att vi i alla fall kommer att fä fram i mars. Men låt mig därför nu bara ta upp tvä av de punkter som herr Persson i Heden var inne på. Herr Persson beklagar frånvaron av importrestriktioner på TEKO-området. Jag vUl dä erinra om - vUket jag ofta haft tUlfäUe att göra - att den alldeles övervägande delen av vär TEKO-import inte kommer frän de lågprisländer som ofta nämns i debatten, utan från EFTA- och EEC-länderna. Ungefär tre fjärdedelar av den totala TEKO-importen kommer därifrån. SärskUt EFTA-ländernas andel av importen har stigit mycket markant, nämUgen från 34 procent 1960 tiU 58 procent 1969. Och jag tror inte att herr Persson i Heden vUl ompröva vårt EFTA-engagemang ens med hänsyn tUl TEKO-industrins aktuella problem. Detta betyder att ocksä de rent legala möjligheterna tUl importbegränsningar är mycket små.

Den andra punkten gäller den statliga upphandlingen. Där vUl jag understryka en sak, som jag inte vet om herr Persson har uppmärksammat, trots att försvarsministern hade en diskussion med herr Persson om den saken den 7 december i fjol, nämligen att den statliga försvarsupphandlingen av TEKO-materiel numera rutinmässigt sker i samråd med såväl arbetsmarknadsstyrelsen som överstyrelsen för ekonomiskt försvar i samtliga fall där den utländska tUlverkaren har lämnat in ett lägre anbud. 1 de fall där sysselsättnings- och beredskapsskäl gör detta påkaUat finns det möjligheter att ta hänsyn tUl den svenska leverantören.

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Om åtgärder för att underlätta hemmaindustrins försäljning

Herr PERSSON i Heden (c);

Herr talman! Nej, vi skaU inte ta upp nägon TEKO-debatt i dag; det medger inte tiden. Men med hänsyn tUl industriministerns senaste inlägg vUl jag säga att den svenska tUlverkningen minskat i sädan utsträckning att man i dag inte kan köpa vissa TEKO-produkter av svensk tiUverkning. Konkurrensen utifrån har varit så hård att det inte har lönat sig att tUlverka varorna här i Sverige. Därför har de företag som tidigare producerat sädana varor lagts ned. Den friställning av 350 arbetare under innevarande år som ett företag i Borås har aviserat är också en följd av importen frän andra länder, oavsett om den kommer från EFTA-länderna eUer från andra håll i världen.

Vår beredskap vad gäller sådana produkter är sålunda i högsta grad i farozonen. Vi måste därför undersöka hur stor den svenska produktionen är, om vi är under den tUlåtna produktionen sett ur beredskapssynpunkt. Sannolikt visar det sig att läget nu är väsentligt sämre än det var under andra världskriget. Och dä menar jag att det är nödvändigt att vidta omedelbara åtgärder och se tUl att våra svenska företag får möjligheter att konkurrera pä lika vUlkor med utländska företag. I annat fall kommer vår TEKO-industri att läggas ned i sin helhet.

Herr industriministern WICKMAN:

Herr talman! Herr Persson i Heden kan inte gärna som sammanfatt-

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Ang. utländskt förvärv av svensk livsmedelsindustri

ning av sina förslag säga att han vill att den svenska industrin skall ha möjlighet att på Uka grunder konkurrera med importländernas industrier, ty det är just den konkurrensen som i dagens läge är de svenska företagen övermäktig. Här måste det aUtså råda en viss begreppsförvirring. Vad herr Persson önskar är att vi av beredskapsskäl och väl ocksä ibland sysselsättningsskäl skall skydda den svenska industrin från denna konkurrens.

Jag är ledsen, herr talman, om jag nu upprepar mig, men även när det gäller försörjningsberedskapen ser jag mig tvungen att hänvisa herr Persson i Heden tUl vad som klart uttalats i statsverkspropositionen i denna fräga. Där har det annonserats att försörjningsberedskapsmålet står kvar. På grund av den fortskridande internationaliseringen och den därigenom ökande importandelen närmar vi oss dock nu ett läge där det kan bli svårt att upprätthålla denna försörjningsberedskap.

Av den anledningen har vi för fjorton dagar sedan aviserat att en utredning skall tUlsättas för att se över detta problem när det gäller både TEKO-industrin och andra branscher. Ocksä pä den punkten är det aUtså sä att svaret på herr Perssons fråga finns i statsverkspropositionen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Ang. utländskt förvärv av svensk livsmedelsindustri

Herr industriministern WICKMAN erhöll ordet för att besvara herr Måbrinks (vpk) i kammarens protokoU för den 15 januari intagna fräga, m 28, och anförde:

Herr talman! Herr Måbrink har frågat mig hur jag bedömer utländska kapitaUntressenters strävanden att uppköpa stora delar av den svenska Uvsmedelsindustrin.

Livsmedelsindustrin företer inte någon enhetUg bOd utan består av ett flertal delbranscher med sinsemellan helt olika produktionsinriktning. Strukturellt uppvisar delbranscherna betydande skillnader — vissa domineras av ett fätal stora företag medan andra har ett starkt inslag av småföretagsamhet. Vissa grenar med förädling av det svenska jordbrukets produkter som huvuduppgift är dominerade av jordbrukskooperativa ägarinlressen. En annan stor företagsgrupp ägs av konsumentkooperationen, TiUsammans torde jordbruks- och konsumentkooperationen kontrollera uppskattningsvis närmare hälften av den svenska livsmedelsindustrin.

Inom livsmedelsindustrin har betydande strukturella förändringar skett under senare är. Ett drag i denna omvandUng synes vara en framväxt av ett antal stora, internationeUt konkurrenskraftiga svenska Uvsmedelsföretag, Denna tendens kan väntas få ökad styrka i fortsättningen.

Inslaget av utländskt ägarinflytande har hittills varit relativt begränsat inom livsmedelsindustrin. Ett ökat utländskt intresse har emellertid på senare är riktats mot främst de delar som tillverkar mer förädlade varor som exempelvis djupfrysta och konserverade produkter. Mot bakgrund av

vad jag tidigare sagt om ägarstrukturen och utvecklingstendenserna inom Uvsmedelsindustrin anser jag dock inte att det föreligger någon allvarlig risk för utländsk dominans inom detta område. Jag tror för övrigt inte att det i dag finns någon utpräglad strävan från utländska kapitalintressenters sida att köpa upp stora delar av den svenska livsmedelsindustrin, så som herr Måbrink vUl låta påskina.

Vi mäste i detta sammanhang även komma ihåg att för ett land som Sverige med stor utrikeshandel och en industri som skall vara konkurrenskraftig på världsmarknaderna är ett visst utländskt inflytande inom företagandet både ofrånkomligt och värdefullt. Härigenom kan bl. a, nytt kapital och tekniskt kunnande tiUföras det svenska näringslivet vilket medverkar tUl att trygga sysselsättningen pä sikt. För närvarande torde omkring 70 000 svenskar vara anstäUda i företag som kontrolleras av utländska intressen. Som jämförelse kan nämnas att svenska företag utomlands sysselsätter omkring 200 000 personer.

Fördelarna med utländsk företagsetablering mäste emeUertid vägas mot de risker detta kan tänkas medföra när det gäUer kontrollen över vår ekonomiska och sociala utveckling. Regeringen ägnar därför stor uppmärksamhet åt vad som sker i detta avseende, inte bara inom livsmedelsindustrin utan inom näringslivet som helhet.

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Ang. utländskt förvärv av svensk livsmedelsindustri

Herr MÅBRINK (vpk);

Herr talman! Jag viU tacka industriministern för svaret.

Jag har stäUt denna fråga tiU industriministern med anledning av det amerikanska multinationeUa företaget General Foods planer på att köpa upp GevaUaföretaget i Gävle och därmed lägga under sig ungefär 50 procent av den svenska kaffemarknaden. General Foods har redan etablerat sig i ett 25-tal länder. Enligt företagets svenske chef strävar man efter att inom några år bli en av de tio största livsmedelstUlverkarna i värt land. Vidare har man från företaget uttalat att det politiska klimatet i vårt land är bra, och därmed kan man också räkna med en god vinst, en vinst av vilken största delen förs ut från vårt land genom diverse manipulationer.

Det är en berättigad oro som kommit till uttryck från de 400 anställda vid Gävleföretaget, Om försäljningen blir av kommer företagets vidare öden att avgöras någonstans i USA av ett fåtal kapitaUster. I flera fall är också de verkliga ägarna okända, och det är dessa okända ägare som med ett enda penndrag kan sparka ut samtliga anställda. Vänsterpartiet kommunisterna har tidigare i motioner framhållit att fritt tillträde till svenskt näringsliv för utländskt storkapital innebär ett hot mot självständigheten, kan försvära den fackliga kampen och medföra ödesdigra närings- och arbetsmarknadspoUtiska konsekvenser. Det är inte aUtid så att ett utländskt jätteföretag köper ett svenskt företag för att fortsätta och kanske utöka driften. Det kan ocksä vara sä att man köper upp ett företag i vårt land för att begränsa detta företags verksamhetsområde. Motivet kan även vara att lägga ned företaget och därmed förhindra viss konkurrens. Vi har ett färskt exempel härpå, nämligen Oscaria i Örebro, som visserligen tillhör en annan bransch. Denna transaktion skedde också med industriministerns hjälp.

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Ang. utländskt förvärv av svensk livsmedelsindustri

Vad många frågar sig är; Om överenskommelse träffas meUan GevaUaföretaget och General Foods om försäljning, har då regeringen några möjligheter att ingripa och förhindra försäljningen?

Herr industriministern WICKMAN:

Herr talman! En konstruktiv diskussion om fördelar och nackdelar med utländskt deltagande i svenskt näringsliv måste utgå från en realistisk bUd av värt näringslivs nuvarande och framtida internationella engagemang. Det går en trafik över gränserna. Som jag nämnde består den trafiken i väsentUgt högre grad av svenska etableringar utomlands än av utländska etableringar i Sverige.

En annan sak som vi bör tänka på när vi diskuterar utländska företags etablering i Sverige är att svensk industri kommer att möta de multinationella företagen, oavsett om dessa företag tiU en viss del råkar vara lokaUserade i Sverige. Även om vi inför en mycket restriktiv diskriminatorisk lagstiftning med förbud mot utländska företags etablering i Sverige — jag förmodar att det är någonting sådant herr Måbrink efterlyser - betyder det ingalunda att vi härigenom avskärmar vår ekonomi från inflytande av de multinationella företagen. Vi möter nämligen dessa företag utanför våra gränser, och där får de svenska företagen kämpa med dem.

Jag har därför ofta i diskussioner om denna fråga sagt, att vi inte löser dessa problem — annat än kanske mycket kortsiktigt — genom en ren förbudslagstiftning. Den enda möjligheten att i Sverige på sikt behålla kontroUen över det svenska näringslivet är att bevara dess konkurrenskraft, och det är något som i sin tur förutsätter att vi får tUl stånd den koncentration och samplanering i oUka branscher som den internationeUa konkurrensen framtvingar.

När det gäller den svenska livsmedelsindustrin, som är aktuell i detta faU, anser jag att vi bör kunna ha en relativt optimistisk syn pä dess framtid ur just denna synpunkt. De utländska intressena inom denna industri är begränsade. Det är riktigt att de finns där — vi har UnUever och Nestlé, och nu är General Foods enligt uppgift intresserat av Gevalia. Det är emeUertid en stor skUlnad meUan General Foods intresse för GevaUa och Bata-engagemanget i Oscaria, varför jag tror att det är felaktigt att dra den analogi som herr Måbrink gjorde — dessutom räcker tiden inte tiU för att ta upp en ny diskussion om Bata-fallet.

Pä herr Måbrinks konkreta fråga vUl jag svara; Någon framställning från GevaUaföretaget om regeringens tillstånd till affären har inte ingivits, och jag vet inte om det finns någon utlänningsklausul i företagets bolagsordning. Någon valutatillståndsansökan föreligger inte heller — av det mycket enkla skälet att i dagens läge något avtal inte har träffats mellan General Foods och GevaUa.

Herr MÅBRINK (vpk):

Herr talman! Det hade varit korrektare, om industriministern hade sagt att regeringen inte kan göra någonting för att hindra en försäljning av GevaUaföretaget, 1 själva verket har ju regeringen underlättat för utländska företag att etablera sig i vårt land. Om jag inte har fel ändrades

lagen om utländska företagselableringar är 1968 för att den skulle bU bättre anpassad tiU de regler som gäUer inom EEC,

Dåvarande justitieminister KUng sade dä följande: "Av väsentlig betydelse är att en svensk lagstiftning pä intet sätt försvårar en svensk anpassning till Romfördragets etableringsregler. Tvärtom innebär förslaget att en sådan anpassning underlättas,"

Herr talman! Vad denna anpassning innebär för Sverige skall jag inte här gå in pä - vi har i en motion utförligt redogjort för detta — men jag vUl säga så mycket, att den betyder en ökad etablering av stora utländska monopolföretag i vårt land.

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Ang. redovisning av försöksverksamheten med vidgad behörighet för universitetsstudier

Herr industriministern WICKMAN:

Herr talman! Den gällande lagstiftningen om utlännings rätt att förvärva svenska företag är icke anpassad till EEC-lagstiftningen. Den är — vilket egentligen borde vara mer anmärkningsvärt — heller icke anpassad till den typ av ekonomi som vi nu lever i. Jag syftar på 1916 års lag, som i detta avseende är i hög grad föråldrad, eftersom den återspeglar ett råvaruproducerande lands intresse att skydda sina naturtillgångar. Däremot innehåller lagstiftningen — och det är väl vad herr Måbrink syftar pä - icke något skydd för andra företagstUlgångar än sädana som finns nedlagda i fast egendom, skog, gruvor och övriga naturtillgångar.

Jag häUer därför gärna med herr Måbrink om att lagstiftningen är i aUa avseenden föråldrad. Den tillämpas så, att när fast egendom ingår i ett företags förvärv krävs Kungl, Maj;ts godkännande för att utlänning skall få förvärva företaget. Därför har sådant tillstånd också lämnats av Kungl, Maj;t i flera av de faU som här har påtalats.

Med avseende på en framtida lagstiftning vill jag bara som en principiell och personlig deklaration säga att vi icke bör inrikta oss pä att möta ett sådant handlande frän utländska företagsägares sida som herr Måbrink är orolig för genom att rent primärt försvära utländsk etablering i Sverige, utan vi mäste ingripa mot sådana beteenden helt oberoende av om det är en utländsk eller en svensk ägare som vidtar åtgärderna. Därför tror jag att de fundamentala samhällsekonomiska intressena och löntagarintressena här i landet bör tillgodoses genom en generell lagstiftning och inte inom ramen för en diskriminatorisk, enbart mot utländska ägare riktad lagstiftning.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. redovisning av försöksverksamheten med vidgad behörighet för universitetsstudier

Herr statsrådet MOBERG erhöU ordet för att besvara herr Nordslrandhs (m) i kammarens protokoU för den 13 januari intagna fråga, nr 20, tiU herr utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Nordstrandh har frågat chefen för utbildningsdepartementet, om han med hänsyn tUl U 68 :s pågående ställningstagande är beredd att snarast redovisa försöksverksamheten med vidgad behörighet för universitetsstudier. Enligt fastställd ärendesfördelning ankommer

2 Riksdagens protokoll 1971. Nr 15-18

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Ang. redovisning av försöksverksamhet med vidgad behörighet för universitetsstudier

det på mig att besvara frågan.

För att försöksverksamheten skall kunna utvärderas måste tillräcklig tid har förflutit. Såsom meddelades i svar den 1 och den 2 december 1970 på interpellationer av herr Nordstrandh respektive herr Wallmark räknar jag med att erfarenheterna skall kunna redovisas i samband med kommande stäUningstaganden tiU kompetensutredningens betänkande.

Herr NORDSTRANDH (m);

Herr talman! Jag ber att fä tacka statsrådet Moberg för svaret, även om det var ett eko av det besked jag tidigare har erhållit av utbildningsministern. Svaret blev alltså då som nu att erfarenheterna av försöksverksamheten med vidgad behörighet för universitetsstudier får utvärderas senare och att man först därefter kan ta ställning tUl saken. Och hur länge detta dröjer, vet jag inte. Om tidpunkten för detta ställningstagande lämnas inte ens en ungefärlig uppgift.

Nu vill jag tUl herr Moberg säga följande.

Trots att erfarenheterna av försöksverksamheten alltså ännu inte redovisats och blivit offentligt granskade, begärs det ändå att de som nu yttrar sig om kompetensutredningens betänkande, som rekommenderar en utvidgning av försöksverksamheten, skaU la ställning tUl förslaget om denna utvidgning. Det innebär ju faktiskt att de får famla i mörkret. Och det är kanske det som herrar Carlsson och Moberg unnar remissförfattarna. Jag har själv i dagarna stått i den situationen, när jag skulle bilägga ett eget särskUt yttrande till 1968 ärs utbildningsutrednings remissbetänkande över kompetensutredningen.

I mitt krav pä omedelbar redovisning av de hittills vunna erfarenheterna — lät vara att dessa givetvis inte är sä omfattande — stöds jag ocksä av U 68 själv, som i sitt remissvar menar att försöksverksamheten med vidgad behörighet snarast - jag understryker att det står snarast - bör utvärderas. Det är denna begäran, denna nytillkomna faktor, som har föranlett mig så kort tid efter min interpellation att fråga på nytt.

Jag anser, herr Moberg, att det inte är riktigt anständigt att inta den håUning som bäde herr utbUdningsministern och herr Moberg har gjort. Lägg de resultat som finns pä bordet, sä att man har något underlag för de fortsatta ställningstagandena inom U 68 i denna fråga! Vi inom referensgrupperna — avsikten är ju att vi skall ha möjUgheter att yttra oss — har behov av att fä veta något om ifrågavarande försöksverksamhets utfaU.

Det kan väl inte få dröja ett, två eUer kanske flera år innan departementet tar ställning till kompetensutredningens förslag. Hur länge skaU ni vänta med det?

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Det är riktigt, som herr Nordstrandh säger, att det i och för sig hade varit önskvärt att remissinstanserna inför ställningstagandet tUl kompetensutredningens förslag hade haft mer kunskaper om denna försöksverksamhet än vad man faktiskt haft. Men det är ju ett passerat stadium. Remissyttrandena har fått avges på basis av den information som fanns. Något känner vi ju tiU om verksamheten. Vi vet hur mänga

som gett sig in pä äventyret. Vi vet hur de fördelar sig efter ålder och förkunskaper, jag tror också efter yrkesinriktning. Däremot vet vi inte, hur dessa människor har lyckats i sina studier. Det är framför allt det som kanslersämbetet nu har att insamla uppgifter om och naturligtvis ocksä om de problem som både dessa personer och universitetens inslilulioner ställts inför i denna nya situation.

De erfarenheterna räknar jag med att departementet skall kunna tillgodgöra sig innan departementet för sin del tar ställning lill kompetensutredningens betänkande. När det ställningstagandet kan äga rum, kan vi inte ge något exakt besked om. Vi har, som jag antydde, i dagarna fått in remissyttrandena. Det gäller här en stor problematik, men vi skall gripa oss an med den omedelbart. Kanske till hösten - i varje fall inte förr — kan departementets och regeringens ställningstaganden vara klara.

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Ang. redovisning av försöksverksamhet med vidgad behörighet för un iversite tss tudier

Herr NORDSTRANDH (m):

Herr talman! Jag ber att fä tacka statsrådet Moberg för de upplysningar som nu senast lämnades och som ger en smula hopp om att fä ta del av resultaten av försöksverksamheten innan ytterligare ställningstaganden inom U 68 blir nödvändiga. Inom utredningen gär nämUgen, såsom statsrådet väl vet, behandlingen av denna fräga nu in i ett avgörande skede. Det är givetvis av värde för er inom departementet att via universitetskanslersämbetet kunna fä ta del av dessa utvärderingar och erfarenheter. Det unnar jag er gärna, och jag anser att ni noga bör studera detta material.

Det vore emeUertid önskvärt — och jag förmodar att statsrådet menar att sä skall bli faUet — att materialet blir offentliggjort pä ett sådant sätt att även andra än de inom departementet berörda kan ta ställning tUl det. Visserligen är det enligt offentlighetsprincipen möjligt att utfå dessa handlingar, men jag menar att denna fräga har sä stor betydelse och alt diskussionen om behörighetsreglerna är sä pass het, att det kunde vara önskvärt att ge en ordentlig publicitet ät materialet, sä alt även de som inte aktivt utnyttjar sin rätt enligl offentlighetsprincipen skulle kunna fä ta del av det. Härigenom skulle den allmänna deballen ytterligare befruktas.

Det är väl ocksä U 68 :s mening att en sådan diskussion bör föras, vUket framgår exempelvis genom utredningens egna debattskrifter.

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Jag räknar med all regeringens ställningstaganden till kompetensutredningens förslag kommer att få sädan karaktär att de i sina huvudlinjer mäste föreläggas riksdagen, och därmed följer att materialet blir föremål för debatt i kammaren. Härigenom kommer en av de stora jämUkhetsfrägorna inom den högre utbildningen alt kunna debatteras i kammaren.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

§ 11 Föredrogs och hänvisades

motionerna nr 227—229 till konstitutionsutskottet, motionerna nr 230—232 till finansutskottet, motionerna nr 233—240 till skatteutskottet, motionen nr 241 till justitieutskottet, motionerna nr 242—244 till socialförsäkringsutskottet, motionerna nr 245—248 tiU socialutskottet, motionerna nr 249 och 250 tiU kulturutskottet, motionerna nr 251-253 tiU utbildningsutskottet, motionerna nr 254—267 till trafikutskottet, motionerna nr 268—274 till jordbruksutskottet, motionerna nr 275—280 tUl näringsutskottet, motionen nr 281 tiU utbildningsutskottet, motionen nr 282 till näringsutskottet samt motionerna nr 283—286 tUl inrikesutskottet.

§ 12 InterpeUation nr 32 ang. betalningen för åtgärder med anledning av oljeskador

Ordet lämnades på begäran tiU herr STRINDBERG (m), som yttrade:

Herr talman! Den ständigt tUltagande oljeföroreningen utefter de svenska kusterna aktualiserar frägan om effektiva åtgärder för att åstadkomma en oljedestruktion utan onödigt dröjsmål. De nuvarande bestämmelserna ger inga klara anvisningar om vem som är betalningsskyldig för destruktionen i de fall då den som förorsakat skadan inte går att spåra. Det finns inte heller några bestämmelser som reglerar hur betalningen skall ske i de fall då betalningsansvaret kommer att föranleda ofta långvariga försäkringsprocesser.

Den nuvarande situationen gör att kommunerna i de flesta fall anser sig skyldiga att stå som ekonomiska garanter för destruktionen Uksom för att förskottera betalningen i de fall dä försäkringsbolaget inte är berett att utan föregående process stå för kostnaden. Det förefaller helt orimligt att en privat destruktionsfirma skall lämna långvariga krediter oftast pä obestämd tid av den anledningen, att det inte är möjligt att fastställa det slutgUtiga betalningsansvaret.

Det finns naturligtvis oUka sätt att komma tUl rätta med detta förhällande. Man kan t. ex. tänka sig inrättandet av någon form av oljeskadefond, vars uppgift skuUe vara att stå för den omedelbara kostnaden i samband med oljeskador, med möjlighet att i andra hand utkräva ersättning av den som förorsakat skadan. Oavsett vilken väg man väljer för den slutgiltiga regleringen av skadekostnaden, framstår det som ett klart önskemål att inte onödigtvis belasta destruktionsföretagen med kostnadskrävande krediter utan underlätta dessa företags verksamhet genom en statlig garanti i någon form.

Med stöd av det anförda hemstäUer jag om kammarens tiUätelse att tiU herr jordbruksministern få ställa följande frågor:

1) Är statsrådet beredd att snarast vidtaga åtgärder för att genom skapande av oljeskadefond eller på annat sätt genom statens medverkan befria kommunerna från betalningsansvar vid oljeskador längs våra kuster, i fall där ansvarsfrågan ej kan faststäUas?

2) Vill statsrådet medverka tUl att genom statens medverkan skapa Nr 15

möjligheter för företag, som arbetar med oljedestruktion, att erhålla Tisdagen den

förskotterad ersättning för sitt arbete i de fall där skaderegleringen 26 januari 1971

genom försäkringsbolag blir fördröjd? ------------------

Denna anhåUan bordlades.

§ 13 Anmäldes och bordlades Kungl, Maj;ts proposition nr 10 med förslag tiU skattebrottslag, m, m.

§ 14 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 287 av herr Ahlmark om kartläggning av mångsyssleriet i politiken

Nr 288 av herrar Ahlmark och Ullsten om offentliga utfrågningar i riksdagens utskott

Nr 289 av herrar Ahlmark och Wikström angående Sveriges Radios ensamrätt tiU radio- och TV-sändning i vissa faU

Nr 290 av herr Gustavsson i Eskilstuna m. fl. om ersättare för riksdagsledamot i vissa fall

Nr 291 av herr Helén m. fl. om decentralisering av statliga förvaltningsuppgifter

Nr 292 av herr Lundberg om likhet inför lagen

Nr 293 av herr Turesson om en flaggstång tiU nya riksdagshuset

Nr 294 av herr Bohman m. fl. angående kostnadsfördelningen meUan stat och kommun

Nr 295 av herr Hedlund m. fl. om utredning angående kommunernas ekonomiska situation

Nr 296 av herr Helén m. fl. angående mätmetoderna för prissättning av vissa samhällsfaktorer i regionalpoUtiskt syfte

Nr 297 av herr Helén m. fl. om frisläppande av investeringsfonderna för investeringar utanför storstadsområdena

Nr 298 av herr Hjorth om en sedel av valören 500 kronor

Nr 299 av herr Johansson, Olof, i Stockholm m. fl. om rätt tiU återlän från allmänna pensionsfonden för vissa företag

Nr 300 av herrar Pettersson, Alf, i Malmö och Jönsson i Arlöv angående anslaget till hovhållning

Nr 301 av herrar Antby och Enskog om premiering av enskilt bostadssparande

Nr 302 av herr Bohmar m. fl. om en total översyn av skattesystemet

Nr 303 av herr Bohman m. fl. angående grundavdraget vid beskattningen för ålders- och förtidspensionärer

Nr 304 av herr Bohman m. fl. om ätgärder i syfte att stimulera det enskilda sparandet

Nr 305 av herr Ericsson i Åtvidaberg m. fl. om införande av ett genereUt investeringskontosystem

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Nr 306 av herr Gustafsson i Byske m. fl. om skatt på utlandsresor

Nr 307 av herrar Hedlund och Helén om rätt till särbeskaltning i vissa fall

Nr 308 av herrar Hedlund och Helén om en översyn av skattereglerna för vissa låginkomsttagare, m. m.

Nr 309 av herrar Hedlund och Helén om indexreglering av skatteskalor och grundavdrag

Nr 310 av herr Helén m.fl. angående utformningen av de regionalpolitiska stödåtgärderna, m. m.

Nr 311 av herr Hermansson i Stockholm m.fl. om höjning av förmögenhetsskatten m. m.

Nr 312 av herr Hermansson i Stockholm m.fl. angående avskrivningsreglerna för rörelse- och hyresfastigheter vid inkomstbeskattningen

Nr 313 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. angående avdraget för reklamkostnader vid taxering

Nr 314 av herr Hermansson i Stockholm m.fl. om begränsning av avdragsrätten för gäldränta

Nr 315 av fru Håvik och herr Hugosson om avdrag vid taxering för underhåll till icke hemmavarande barn i vissa fall

Nr 316 av herr Johansson i Skärstad m. fl. om •'komstutjämning för konstnärer

Nr 317 av herrar Larsson i Umeå och Petersson i Röstånga angående avdraget vid inkomstbeskattning för ökade levnadsomkostnader i vissa fall

Nr 318 av herr Leuchovius m. fl. om vidgad rätt tiU avskrivning för kostnader inom jordbruket för vatten- och luftvärdande ätgärder m. m.

Nr 319 av herr Magnusson i Borås m.fl. om avveckling av dubbelbeskattningen av inkomster för svenska aktiebolag och svenska ekonomiska föreningar

Nr 320 av herr Magnusson i Borås m. fl. om indexreglering av ingångsvärde m. m. vid beräkning av utskiftningsskatt

Nr 321 av herr Magnusson i Borås m. fl. angående bestämmande av anbudssumma vid kommunal upphandling i vissa fall

Nr 322 av herr Nelander m. fl. om åtgärder för att stimulera gåvor tUl u-Iandshjälp m. m.

Nr 323 av herrar Petersson i Röstånga och Larsson i Umeå om ändring av realisationsvinstbeskattningen i vissa fall

Nr 324 av fru Ryding m. fl. om befrielse frän mervärdeskatt vid förstagångsförsäljning av konstverk

Nr 325 av herr Söderström om avdrag vid taxering för kommunala förtroendemäns omkostnader

Nr 326 av herr Söderström angående den statliga skatteutjämningen tUl kommunerna

Nr 327 av herr Ernulf m. fl. om förläggande av en fastighetsdomstol tUl Borås

Nr 328 av herr Hedlund m. fl. om höjning av anslagen tiU Lokala polisorganisationen; Förvaltningskostnader och Lokala polisorganisationen; Utrustning

Nr 329 av herr Hedlund m. fl. om en översyn av skadeständsrätten, m. m.

Nr 330 av herr Helén m. fl. om ätgärder för ökad rättstrygghet

Nr 331 av herr Hernelius m.fl. om vidgad ersättning för skada pä grund av brott

Nr 332 av fru Gradin m. fl. angående besittningsskyddet för hyresgäst vid överlåtelse av fastighet till kommanditbolag

Nr 333 av herr Helén m. fl. om inrättande av en patientförsäkring

Nr 334 av fru Lindberg och herr Ericson i Örebro angående trafikförsäkringen

Nr 335 av herr Toft om viss ändring i jordabalken

Nr 336 av herr Takman m. fl. om en konvention mot ekocid

Nr 337 av fru Ryding m. fl. om u-landstjänst som alternativ till värnpliktstjänstgöring

Nr 338 av herr 5««dÄ:i'«r ffj,/7, angående uttagningen av värnpUkriga efter fullgjord grundutbildning

Nr 339 av herrar Björk i Gävle och Andersson i Nybro om åtgärder mot könsdiskriminering

Nr 340 av herr Bohman m. fl. angående det kommunala bostadstillägget för folkpensionärer

Nr 341 av herr Ernulf m.fl. om höjning av studiebidraget enligt studiemedelsförordningen

Nr 342 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. om slopande av maximeringen av folkpensionsavgiften

Nr 343 av fru Håvik m. fl. om höjning av åldersgränsen för barnpension

Nr 344 av herr Johansson i Skärstad m. fl. om hemmafruarnas trygghetsfrågor

Nr 345 av fru Lundblad m. fl. angående beräkningen av studiebidrag

Nr 346 av fru Marklund m. fl. angående beräkningen av förmåner inom den allmänna försäkringen för arbetstagare med hög sjukfrånvaro

Nr 347 av fröken Pehrsson m. fl. om tandvårdsförsäkring för diabetiker

Nr 348 av fru Ryding m. fl. om befrielse från arbetsgivaravgift för kulturarbetare

Nr 349 av fru Thunvall m. fl. om ersättning enligt den allmänna försäkringen för anskaffande av p-piller, m, m.

Nr 350 av fröken Anderson i Lerum m. fl. angående driftbidraget tUl barnstugor

Nr 351 av herr Andersson i Nybro m. fl. angående placeringen av de svenska socialattachéerna

Nr 352 av herr Engström m. fl. angående huvudmannaskapet för företagshälsovården

Nr 353 av herr Ernulf om inrättande av neurologiska kliniker vid centrallasaretten

Nr 354 av herr Hagberg m. fl. om arbetstidsförkortning för arbetande i kontinuerlig skiftgäng

Nr 355 av herr Helén m. fl. om ett program för den fortsatta utbyggnaden av hälso- och sjukvård, m, m.

Nr 356 av herr Helén m. fl. om vidgat stöd för arbete bland socialt handikappade

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Nr 15 Nr 357 av herr Henningsson m.fl. angående utbildningen avskydds-

Tisdagen den 26 januari 1971

ombud

Nr 358 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. om höjning av anslagel tUl Bidrag tUl driften av barnstugor

Nr 359 av herr Johnsson i Blentarp m. fl. angående samarbetet meUan yrkesinspektionen och lokala kommunala organ

Nr 360 av herr Olsson i Stockholm m. fl. om indexreglering av de allmänna barnbidragen

Nr 361 av fröken Pehrsson om behandlingshem för handikappade

Nr 362 av herr Wijkman m. fl. om förlossningsavdelningar för smärtfri förlossning

Nr 363 av herr £"/•««//angående radio-och TV-licensen

Nr 364 av herr Hedlund m. fl. om ett anslag tiU Bidrag till fria kristna samfund och kyrkor

Nr 365 av herrar Josefson i Arrie och Börjesson i Glömminge om utjämning genom kyrkofonden av pastoratens lönekostnader för kyrkovaktmästare

Nr 366 av herr KäUstad och fru Anér om höjning av anslaget till Svenska ekumeniska nämnden

Nr 367 av fru Mogård m. fl. om höjning av anslaget tUl Riksarkivet; Inköp av arkivalier och böcker m, m.

Nr 368 av herr Richardson om tiUvaratagande av industrins arkivmaterial

Nr 369 av fru Ryding m. fl. angående handläggningen av idrottsorganisationernas anslagsäskanden

Nr 370 av herrar Wikström och Stålhammar om statligt stöd till ungdomsorganisationernas tidskriftsutgivning m. m.

Nr 371 av fru Anér m. fl. om anslag för ekologisk forskning

Nr 372 av herrar//e//7 och//ed/wnc? angående VuxenutbUdningen

Nr 373 av herr Helén m. fl. om en socialpsykiatrisk linje vid de medicinska högskolorna, m. m.

Nr 374 av fru Kristensson m. fl. om en institution för byggnads-kulturvärd vid Stockholms universitet

Nr 37 5 av herr Lundberg om inrättande vid Uppsala universitet av en professur i lungmedicin

Nr 376 av herr Lundberg angående juristutbildningen

Nr 377 av herr Lundberg m. fl. om inrättande vid Stockholms universitet av en professur i japanologi

Nr 378 av herr lundöerg m,/Z. om inrättande vid Uppsala universitet av en professur i estetik

Nr 379 av herr Nelander m. fl. om ökat bidrag tUl Svenska diakonsällskapets sociala utbUdningsverksamhet

Nr 380 av herr Nordstrandh m. fl. angående statsbidraget till enskUda yrkesskolor

Nr 381 av herr Nordstrandh m. fl. angående rapporteringen av skolelevers frånvaro frän undervisningen

Nr 382 av herr Nordstrandh m. fl', angående urvalet av elever till
spärrade utbUdningslinjer
24 Nr 383 av herr Nordstrandh m. fl. angående behörighetsreglerna för

skoldirektör och biträdande skoldirektör

Nr 384 av herr Nordstrandh m. fl. angående statsbidrag tUl vissa privata skolor

Nr 385 av fröken Pehrsson m. fl. om ökad utbUdning av sjukgymnaster

Nr 386 av fröken Pehrsson m. fl. om utbyggnad av logoped- och talpedagogutbUdningen

Nr 387 av herrar Petersson i Röstånga och Levin om översyn av intagningsreglerna vid tandläkarhögskolorna

Nr 388 av herrar Richardson och Hylländer om samordnad vuxenutbUdning på gymnasial och akademisk nivå i Skaraborgs län

Nr 389 av herr Strindberg om representation i skolöverstyrelsen för arbetsgivar- och arbetstagarintre.ssen inom lantbruk m. m.

Nr 390 av herr Wennerfors m. fl. om skölledamtbildning

Nr 391 av herr Wikström och fru Anér om ökat stöd åt massmedieforskningen

Nr 392 av herrar Andersson i Örebro och Ernulf om befogenhet för tulltjänsteman att utfärda provisoriskt körförbud för motorfordon

Nr 393 av herr Bohman m. fl. om ätgärder tUl förbättrande av trafiksäkerheten

Nr 394 av herr Eriksson i Arvika m. fl. om skyldighet för gångtrafikant att i mörker bära reflexanordning eUer lykta

Nr 395 av herr Eriksson i Arvika m. fl. om nedsättning av avgiften för flyttning av telefon i vissa fall

Nr 396 av herrar Gustafsson i Byske och Pettersson i Örebro om införande av en för hela landet enhetlig telefontaxa

Nr 397 av herr Hedlund m. fl. angående vägplaneringen såsom ett instrument för lokaUserings- och regionalpoUtiken, m, m.

Nr 398 av herr//e/« w,/?, angående trafikpolitiken

Nr 399 av herr Helén m. fl. om ökad anskaffning av godsvagnar vid statens järnvägar

Nr 400 av herr Helén m. fl. om ätgärder för ökad trafiksäkerhet

Nr 401 av herr Jonsson i Mora m. fl. om utsträckt gUtighet av det s. k. 67-kortet pä statens järnvägar

Nr 402 av herrar Lindahl och Högström angående motorfordons trafiksäkerhet

Nr 403 av herrar Nelander och Petersson i Röstånga om förbud för motorfordon att passera stillastående skolskjuts

Nr 404 av herrar Nilsson i Agnas och Åkerlind om förbud mot användning av vägsalt

Nr 405 av herrar Persson i Heden och Eriksson i Bäckmora angående kostnaderna för delning av väg som undantas från allmänt underhäU

Nr 406 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. angående vägbyggandet inom de sysselsättningssvaga regionerna

Nr 407 av herr Richardson m. fl. angående taxan för kombinerad buss-tågresa i vissa fall

Nr 408 av herrar Schött och Krönmark om stöd tiU Gotlandstrafiken

Nr 409 av herr Stålhammar m. fl. om ätgärder för att trygga

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

Nr 15 säkerheten för skolskjutsar

Tisdagen den 26 januari 1971

Nr 410 av herr Söderström angående nedläggningen av järnvägar

Nr 411 av herr Wirmark m. fl. om bildande av ett bolag för Arlanda flygplats

Nr 412 av herr Andersson i Örebro m. fl. om ett generellt pantsystem för ölflaskor och läskedrycksflaskor

Nr 413 av fru Anér m. fl. om en institution för avfaUsforskning vid lantbrukshögskolan

Nr 414 av herr Grebäck m. fl. om utredning av kostnadsansvaret vid skötsel och vård av vattendrag

Nr 415 av herr Grebäck m.fl. om ett avlösningssystem för jordbrukare vid sjukdom och semester

Nr 416 av herr Grebäck m.fl. angående den kommunala miljöpolitiken

Nr 417 av herr Hedin m./7. om kreditlättnader för jordbruket

Nr 418 av herr Hedin m. fl. om statsbidrag till jordbruksföretag för vatten- och luftvärdande ätgärder

Nr 419 av herrar Johansson i Växjö och Sundkvist om ett avlösningssystem för jordbrukare vid sjukdom och semester

Nr 420 av herr Krönmark m. fl. om översyn av skördeskadeskyddet

Nr 421 av herr Z,;>!<ia/!/om tillsynen över oljelagringen, m. m.

Nr 422 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl. om en riksplan för vattenvården

Nr 423 av herr Möller i Göteborg m. fl. om obligatorisk oljeskadeförsäkring, m. m.

Nr 424 av herr Nilsson i Agnas m. fl. om förbud mot spridning av gift i växtbekämpande syfte

Nr 425 av herrar Nilsson i Kalmar och Wikner om sänkning av åldersgränsen för innehav och bruk av jaktstudsare

Nr 426 av herrar Strömberg och Eriksson i Arvika om förbud mot engångsglas

Nr 427 av herrar Svanström och Tobé om höjning av anslaget tUl Miljövårdsinformation

Nr 428 av herr Wirtén m.fl. i anledning av Kungl. Maj;ts framställning om anslag till Värd av naturvårdsomräden m. m.

Nr 429 av herr Andersson i Örebro m.fl. angående detaljhandelns kapitalförsörjning

Nr 430 av herr Andersson i Örebro m. fl. om en beredskapsplan för skoindustrin

Nr 431 av herr Bohman m. fl. om ett system för delägarsparande

Nr 432 av herr Bohman m. fl. angående Ritsemprojektet

Nr 433 av herr Ericsson i Åtvidaberg m. fl. om ökat stöd ät Ingenjörsvetenskapsakademiens verksamhet

Nr 434 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. om utsträckning av Norrlandsfondens verksamhetsområde tiU Gävleborgs län

Nr 435 av herr Gustafson i Göteborg m. fl. om representation för de anstäUda i bankernas styrelser

Nr 436 av herrar Helén och Hedlund om höjning av anslaget till
26 Statens hantverks- och industrUänefond

Nr 437 av herr Helén m. fl. om ökat stöd tiU turismen

Nr 438 av herr Johansson, Olof, i Stockholm m. fl. om rätt tiU återlån från aUmänna pensionsfonden för vissa företag

Nr 439 av herr Magnusson i Borås m. fl. om försäljning av AB Statsföretags aktier i LKAB, m, m.

Nr 440 av herr Magnusson i Borås m. fl. om försäljning av aktier i statliga företag

Nr 441 av herr SjöneU och fröken Eliasson om kontroll och obligatorisk varudeklaration av kosmetika

Nr 442 avherr SjöneU m. fl. om ätgärder för att stimulera nyetablering av mindre företag

Nr 443 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. om viss försöksverksamhet inom turistnäringen i Gävleborgs län

Nr 444 av herr Augustsson m. fl. om utredning angående ett gemensamt lönepolitiskt handlande

Nr 445 av herr Grebäck m. fl. om en befolkningspoUtisk riksplanering

Nr 446 av herr Helén m. fl. angående regionalpolitiken

Nr 447 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. om vidgat lokaUseringsstöd

Nr 448 av herr Pettersson i Örebro m. fl. angående resebidraget tiU handikappade i hel- eller halvskyddad verksamhet

Nr 449 av herr Richardson om inrättande av särskUda invandringsnämnder

Nr 450 av herr Ahlmark angående den fysiska riksplaneringen beträffande Västkusten

Nr 451 av herr Engström m. fl. om obligatorisk förmedling av nyproducerade och ledigblivna lägenheter genom kommunal bostadsförmedling

Nr 452 av herr Svensson i Malmö om avslag pä Kungl. Maj:ts framstäUning om medel för inrättande av planeringskansUer vid länsstyrelserna

Nr 453 av fru Söder m. fl. om plan för förnyelse av äldre bebyggelse

Nr 15

Tisdagen den 26 januari 1971

§ 15 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor framstäUts nämligen den 25 januari av

Nr 36 Fru Nordlander (vpk) tUl herr socialministern angående arbetsförhållandena för personal vid statliga laboratorier:

Har statsrådet uppmärksammat uppgifter om missförhållanden och smittorisker för vid laboratoriearbete anställd personal i statlig tjänst och ger detta anledning tiU någon åtgärd från statsrådets sida?

den 26 januari av

Nr 37 Herr Magnusson i Borås (m) tiU herr industriministern angående

Nr 15 den statliga företagsamhetens inverkan på enskilda företags utbyggnad:

Tisdaeen den Anser Herr Statsrådet att den statliga företagsamheten bör lägga

26 ianuari 1971 hinder i vägen för av enskilda företag planerad utbyggnad, så som

____ skett gentemot Sylvan AB;s förberedda utvidgning av sin tUlverkning

tUl Saxylles lediga lokaler i Borås?

Nr 38 Fru Frcenkel (fp) tUl herr civUministern angående säkerhetsregler för transport av olja på landsväg;

ViU statsrådet medverka tiU att sådana säkerhetsregler utfärdas för

transportering av olja pä landsväg, att haverier i möjligaste mån kan

undvikas?

§16 Kammaren åtskildes kl. 17.10.

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

jSolveig Gemert