Riksdagens protokoll 1971:149 Onsdagen den 15 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:149

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:149

Onsdagen den 15 december

KI. 19.30

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Förhandlingarna leddes tUl en början av herr förste vice talmannen.

§ 1  De statliga företagens verksamhet, m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen angående näringsutskottets betänkanden m 44-48.

Hert industriministem JOHANSSON som meddelat att han i samband med denna debatt ämnade besvara dels herr Dahléns (fp) den 14 oktober framstäUda interpeUation, nr 136, om en parlamentarisk kommission för utredning av vissa förhåUanden inom den statUga företagsverksamheten, dels herr Hälls (s) den 4 november framstäUda interpellation, nr 196, angående de statliga företagens ansvar för utveckUngen av kommunernas näringsUv, m.m., dels herr Burenstam Linders (m) den 12 november framställda interpeUation, nr 207, angående den statUga företagsamheten, och dels herr Sjönells (c) den 17 november framstäUda interpeUation, nr 212, angående Investeringsbankens kreditgivning tiU mindre och medelstora företag, erhöU ordet och anförde:

Herr talman! Herr Dahlén har frågat mig om jag är viUig att tiUsätta en parlamentarisk undersökningskommission med representanter för respektive riksdagsgrupp med uppgift att klarlägga vissa påtalade förhåUanden inom den statliga företagsverksamheten.

Herr Dahlén tar i sin interpellation upp frågor som gäller såväl förenade fabriksverken som Statsföretag AB. Det finns emeUertid ingen anledning att koppla ihop dessa företag, eftersom de arbetar under helt oUka verksamhetsformer, stathgt affärsverk respektive statsägt aktiebolag. SkiUnaden meUan dessa verksamhetsformer är betydande. Riksdagen har ett direkt inflytande på investeringarna i affärsverk. Den av affärsverken bedrivna verksamheten är vidare underkastad ämbetsansvar tiU skiUnad från verksamheten i de statUga aktiebolagen.

Herr Dahlén påtalar att en anmälan gjorts tiU justitiekanslern angående vissa förhåUanden i förenade fabriksverken. Jag vUl framhåUa att avsikten med denna anmälan var att få klarlagt vissa rättsUga frågor gäUande ett affärsverks befogenheter. TiU justitiekanslern har också överlämnats en av riksrevisionsverket gjord granskningsrapport. Riksrevisionsverkets granskning ingår som ett naturUgt led i den normala kontroUen av aUa statUga verk.

Av justitiekanslerns beslut framgår att vissa fel begåtts av förenade fabriksverken men att dessa huvudsakUgen är av formeU natur. Anmälan föranleder inte någon ytterligare åtgärd från justitiekanslerns sida. Eftersom förenade fabriksverken är ett affärsverk och därmed jämstäUt

109

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

110

med andra statUga myndigheter som arbetar i denna form i fråga om insyn och kontroU av verksamheten och med hänsyn tiU att såväl justitiekanslern som riksrevisionsverket gjort utredningar, som är helt offentUga, finner jag inte skäl att tiUsätta en parlamentarisk kommission för att klarlägga förhåUandena inom verket.

För de statliga bolagen gäUer samma regler som för de privata bolagen. I motsats tiU vad som gäUer för de affärsdrivande verken är offentUghets-principen sålunda inte tiUämpUg på dem. Riksdagen har dock på flera sätt beretts specieU möjlighet tiU insyn i Statsföretag AB och därmed i hela koncernen. Detta sker först och främst genom Kungl. Maj:ts århga skrivelse tiU riksdagen med redogörelse för företagsgruppens verksamhet och resultat. I propositionen 1969:121 om bildandet av ett statUgt förvaltningsbolag framhöU chefen för industridepartementet specieUt den betydelse som utskottsbehandhngen av denna skrivelse kunde ha för att vidga insynen i företagsgruppens verksamhet. Riksdagen har dessutom utsett 18 riksdagsledamöter tiU Statsföretags bolagsstämmor med rätt att där StäUa frågor direkt tUl företagsledningen. Statsföretags ledning har också på annat sätt erbjudit dessa riksdagsledamöter att följa verksamheten.

Vidare viU jag nämna att två av de fem revisorerna i Statsföretag AB utses av rUcsgäldsfuUmäktige på riksdagens vägnar.

Sammantagna innebär dessa kontroUmöjligheter att riksdagen har en bättre insyn i de statliga bolagen än många ägare i privata bolag har.

Frågan om en ökad insyn i såväl stats- som privatägda företag är under behandhng. Inom industridepartementet bearbetas för närvarande den s. k. samarbetsutredningens förslag och remisssvaret på det. Jag räknar med att kunna framlägga förslag i denna fråga tiU nästa års riksdag.

Mot bakgrunden av vad jag nu anfört är jag inte beredd att tiUsätta en parlamentarisk kommission.

Herr talman! Jag har att lämna ytterhgare ett svar.

Herr Häll har frågat mig om det är förenligt med principerna för den statliga företagsamheten att statens egna bolag gör aktieplaceringar inom det s. k. privata näringsUvet.

Min principieUa inställning är att statUga företag skaU kunna inneha aktier i privatägda företag, såväl större som mindre, om detta innehav hgger i hnje med det statUga företagets normala verksamhet eller i övrigt kan tjäna ett aUmänt näringspoUtiskt intresse. Ett exempel på ett sådant aktieinnehav är att ASSI äger aktier i Hylte bruks AB.

Herr HäU har vidare frågat mig om jag vUl medverka tiU att de statUga företagen ges ett större ansvar för en differentiering av värdkom munemas näringsUv.

Hert HäU anser att de statUga företagen genom sina kontakter bör ha möjUghet att få sådana uppslag tiU industriell verksamhet som, kombinerade med det tekniska och administrativa kunnandet i företaget, skapar förutsättningar att förbättra sysselsättningsläget i värdkommunerna.

De stathga företagen är oftast hårt speciaUserade, och varje företag har sitt tekniska och administrativa kunnande enbart inom viss bransch. Det enskilda företaget har därför i aUmänhet inte förutsättningar att bedöma möjUgheterna för en nyetablering av ett företag i annan bransch inom

orten. EnUgt min bedömning bör man därför inte ålägga de statUga företagen att genereUt svara för en ökad differentiering av näringsUvet på de orter de bedriver verksamhet. Jag viU emeUertid framhåUa att de större StatUga företagen ofta drar tUl sig serviceföretag av olika slag och härigenom i någon mån bidrar tiU ökad differentiering av näringslivet inom värdkommunen.

Det får emeUertid, Uksom hittiUs, ankomma på stat och kommun att medverka tUl att skapa ett mer differentierat näringshv i kommuner med särskUt behov därav. Aktiva insatser görs också av såväl stat som kommuner för att stimulera lokahsering av industri och annan sysselsättningsfrämjande verksamhet tiU dessa orter. Härvid används en rad ohka medel, såsom lokaUseringsstöd till privata och stathga företag, omlokah-sering av statUga verk och statliga företagsetableringar.

Jag vill i sammanhanget peka på de möjligheter som Norrlandsfonden har att medverka tiU ett mer differentierat näringsUv i Norrbotten. Fonden fick genom beslut av 1970 års riksdag en bredare inriktning och ökade ekonomiska resurser. Den finansieras huvudsakhgen genom avsättning av vinstmedel från LKAB.

Hert talman! Herr Burenstam Linder har frågat mig vilka slutsatser jag dragit av erfarenheterna av stathg företagsamhet och vUka mål som finns för pohtiken på detta område.

Nästan exakt samma interpeUation ställde herr Burenstam Linder i februari i år. Jag viU understryka — lUcsom min företrädare gjorde - att en övergripande målsättning för den stathga företagsgruppen angivits i propositionen 1969:121 om Statsföretags bildande. Där sägs att de StatUga företagen under krav på lönsamhet bör uppnå största möjUga expansion. Det tUlfogas också att de statUga företagen får anses ha som särskUd uppgift att ta hänsyn till samhällsintresset vid val av ohka produktions- och lokahseringsalternativ samt att verka för en aUt bättre arbetstiUfredsstäUelse för de anstäUda.

TiUkomsten och lokahseringen av de stathga bolagen har skett av skäl som växlat från bolag tUl bolag. 1 flera faU har sysselsättningsskälen varit avgörande. I andra faU har viljan att främja teknisk utveckhng inom områden som kräver stora satsningar och som kännetecknas av betydande risker eUer vinstmöjUgheter först på längre sikt utgjort skäl för bolagsbUdningen. Ett annat skäl har varit önskemålet att åstadkomma en mer rationell företagsstruktur inom en bransch. Investeringar i företag av nu angivna skäl blir emeUertid ofta räntabla först på längre sikt. De skiUnader i resultat som föreUgger meUan olika statUga bolag kan således ofta förklaras under hänvisning tUl de oUka motiven för bolagens tiUkomst.

Frågan om erfarenheterna av statUgt företagande får bedömas mot den bakgrunden. Flertalet av de statUga företagen synes kunna uppfyUa de långsiktiga företagsekonomiska, personalpoUtiska eUer sysselsättningspolitiska mål som uppstäUts för dem. SjälvfaUet möter emeUertid de StatUga företagen, liksom de privata, ofta svårigheter av olika slag.

Jag viU inte bestrida att Statsföretag haft vissa problem. Företaget fick som uppgift att bl. a. samordna verksamheten inom ett antal statUga företag   med   olika   inriktningar,   olika   storlek,  oUka  motiv  för dess

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

111

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

112

tiUkomst osv. Det är naturUgt att påfrestningar uppstår i starten för en sådan organisation.

När det gäller målsättrungen för de statliga företagen viU jag — förutom vad jag inledningsvis nämnde om den övergripande målsättningen, expansion under lönsamhet — också hänvisa till propositionen 1971:139. Som framgår av propositionen övervägs inom industridepartementet för närvarande hur Statsföretag i praktiken bäst skaU kunna fuUgöra de näringspoUtiska och andra uppgifter som statsmakterna ålägger företaget. Detta sker i överensstämmelse med propositionen 1969:121, där det anges att huvuduppgiften för Kungl. Majt vid utövande av ägarfunktionen blir att uppställa målen för Statsföretag och följa dess verksamhet och därmed indirekt den statliga koncernens långsiktiga utveckling samt att integrera den statliga företagsgruppen i den aUmänna näringspoUtiska planeringen. Avsikten är att definiera och konkretisera ramarna och huvudinriktningen för Statsföretag på ett sådant sätt att dessa kan tjäna som ytterhgare vägledning för företaget vid beslut som får långsiktiga ekonomiska eUer principieUa konsekvenser.

Herr talman! TiU sist ett svar tiU herr SjöneU.

Herr SjöneU har frågat mig om jag vUl medverka tiU att Investeringsbankens utlåningsresurser i större utsträckning än vad som hittUls varit faUet kan utnyttjas av mindre och medelstora företag.

Frågans utformning föranleder mig att först erinra något om riktlinjerna för Investeringsbankens verksamhet. Banken skaU bidraga tiU finansiering av sådana investeringsprojekt inom näringsUvet som inriktas på rationaUsering, strukturanpassning och utveckling. Eftersom de struktureUa förändringarna i näringsUvet, precis som hert SjöneU framhåUer, berör de mindre och medelstora företagen i minst hka stor utsträckning som storföretagen är det givet att företagen oavsett storlek får del i bankens kreditgivning. Detta framgår även av den proposition som låg tiU grund för beslutet att inrätta Investeringsbanken. I propositionen framhåUs att banken skaU medverka vid finansieringen av såväl större som mindre företag. Någon medverkan från min sida så att de mindre och medelstora företagen kan utnyttja Investeringsbankens resurser behövs sålunda ej.

Att Investeringsbankens utlåning till de rrundre och medelstora företagen inte bhvit av större omfattning beror aUtså inte på formeUa hinder utan har andra förklaringar. En av dessa är att banken i första hand skaU komplettera de åtaganden som andra kreditgivare är beredda att göra. Det innebär att banken normalt inte engagerar sig i finansieringen av en företagsinvestering, om kapitalbehovet ej går utöver vad andra kreditorgan är beredda att svara för. För de mindre och medelstora företagen finns ett flertal sådana kreditgivare, såsom affärsbanker, sparbanker, jordbrukskassor. Företagskredit AB och Industrikredit AB. Även hantverks- och industrUånefonden samt industrigarantilånen bör nämnas i detta sammanhang. Inom ramen för regionalpolitiken bevUjas därtiU särskUda medel, oftast tUl mindre och medelstora företag, för mvesteringar inom sysselsättningssvaga regioner. 1 många faU aktuaUseras härigenom ej Investeringsbankens medverkan.

Investeringsbanken har för att öka insatserna för det mindre företa-

gandet tiUsammans med Sparbankernas bank bUdat ett speciellt företag. Svensk företags garanti AB. Likaså håller banken på att utveckla ett närmare samarbete med företagarföreningarna som innebär att Investeringsbanken, i de faU en företagarförening beviljar ett s. k. direktlån, är beredd pröva en medverkan med Uka stor insats.

Jag viU även erima om det förslag liU strukturfond som kommer att föreläggas riksdagen och som är avsett att underlätta strukturomvandhngen inom branscher som till stor del består av mindre och medelstora företag.

Mot bakgrund av vad jag här anfört och eftersom det inte är någon skiUnad på Investeringsbankens behandling av stora och små företag — åtminstone inte tiU de mindres nackdel — synes således största möjligheten att öka bankens långivning tiU de mindre och medelstora företagen vara att förbättra deras kännedom om föreliggande finansieringsmöjligheter och därmed stimulera dem tiU att ta kontakt med banken. Del är en viktig uppgift inte minst för den organisation som herr SjöneU företräder.

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Herr DAHLÉN (fp):

Herr talman! Med hänsyn tiU det stora antal talare som finns även i denna fråga har jag med tanke på herr talmannens ord för några limmar sedan skurit ner mitt inlägg högst väsenthgt.

Under avsevärd tid har det varit en ström av uppmärksammade händelser inom de sektorer av statsmaskineriet som i en eUer annan form bedriver företagsverksamhet. Avskedanden och utnämningar har kommit slag i slag.

Riksrevisionsverket har vidare framstäUt anmärkningar mot fabriksverken. Regeringen har också begärt att JK skuUe utreda förhåUandena i fabriksverken. Det är i denna situation som jag begär att industriministern skall tiUsätta en parlamentarisk undersökningskommission för att klarlägga förhåUandena.

Jag tackar herr statsrådet för att jag har fått ett svar pä min interpellation, men jag finner att innehållet i svaret är helt otillfredsställande. Inte minst anmärkningsvärt är det att statsrådet, som själv är så inblandad i en del av dessa affärer, inte har ett starkt behov av att få aUl genomlyst.

Statsrådet har djärvheten påstå att jag gör fel som kopplar ihop fabriksverken med Statsföretag AB, "eftersom de arbetar under helt ohka verksamhetsformer, statligt affärsverk respektive statsägt aktiebolag". Och sedan beskriver han de formeUa skiUnaderna.

Herr Johansson lämnar aUtså åt sidan att fabriksverken och Statsföretag AB har haft en rad affärer ihop. Jag bUr därför tvungen att ge några exempel på detta.

SMT Machine company AB är numera ett dotterföretag tUl Statsföretag. Fabriksverken tecknar den första juni 1970 ett arrendeavtal med SMT. 1 juni 1970 försäljer fabriksverken aktierna i SMT till Statsföretag. Dessutom — och det är i detta sammanhang det intressanta — åtog sig Statsföretag borgensansvaret för SMT:s skulder tUl fabriksverken på 10,5 mUjoner kronor. Detta var ett lån som fabriksverken enhgt de granskande

113

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

114

instanserna inte haft rätt att ge. Men Statsföretag tog utan vidare borgensansvarel. Hör inte fabriksverken och Statsföretag ihop på denna punkt? SjälvfaUet. Statsföretags styrelse har inte reagerat mot alt fabriksverken gett ut ett lån eUer att man själv åtog sig borgensansvaret för det lån som enligt JK fabriksverken inte hade rätt att ge. Eller har herr Johansson reagerat mot detta? Av handUngarna att döma måste frågan besvaras nekande. Frågan är vad som kan vara anledningen tiU alt Statsföretag inte reagerade. Berodde det kanske t. ex. på att ordföranden i Statsföretag var f. d. statssekreteraren i försvarsdepartementet och då statssekreterare i industridepartementet och samtidigt ordförande i affärsverksdelegationen? Det skuUe vara myckel intressant att få besked av nuvarande industriministern om han tycker att Statsföretag handlade riktigt som inte påpekade saken.

En undersökningskommission borde ta och forska om det finns andra ännu fördolda ting som borde få sin belysning.

Ett annat exempel som jag är tvungen att ta gäUer Nyckelhus AB.

Den 1 januari 1970 förvärvade fabriksverkens dåvarande dotterbolag SMT bolaget Nyckelhus från kriminalvårdsstyrelsen. Ett halvt år senare överläts SMT tiU Statsföretag. I samband därmed träffades följande överenskommelse om Nyckelhus: ■

"Nyckelhus AB utbrytes ur SMT och övertages av Staf tiUfäUigt. Förslag tiU bolagsbildning av överskottsförsäljntngen upptas i tiUäggsstat 1970/71. Efter bildandet av bolag för överskott skall överenskommelse träffas med Staf om överförande av NyckeUius tiU överskott."

Från riksrevisionsverkets sida har man anfört att fabriksverken inte har kompetens alt utan tiUstånd från Kungl. Majt och riksdagen förvärva ett bolag som Nyckelhus. Man anför: "För att kringgå denna bestämmelse har det helägda dotterbolaget SMT i strid med sin gäUande bolagsordning givits i uppdrag att genomföra förvärvet."

Jag citerar också JK, som beträffande metoden att ulan tiUstånd bUda

olika   bolag   bl. a.   anför   följande;  "Det  är            uppenbart  att ett

affärsverk såsom endast förvaltare av statens egendom icke bör kunna förvärva egendom för statens räkning utan medgivande från statens sida."

Nu är del intressanta aUtså att fabriksverken försvarar sig med att man fått ett brev — tydligen ett privatbrev — från statssekreteraren i industridepartementet, vilket ansågs vara en klarsignal för köpet. Det är en märklig sak i och för sig, som jag skall beröra kortfattat senare. Men sambandet meUan fabrUcsverken och Statsföretag borde ändå vara så självklart att det verkar minst sagt dumdristigt av statsrådet alt försöka förneka detta. Det är därför jag är tvungen att upprepa dessa exempel, som i många faU är kända för riksdagens ledamöter.

Men hur var det, herr Johansson, med Statsföretags styrelse i detta sammemhang? Hade styrelsen ingen känsla för att det här fanns något olämpligt? RUfsrevisionsverket och JK deklarerar i klartext att så här får det inte gå tUl. Reagerade aldrig Rune Johansson? Saken är litet svår att komma åt, eftersom många frågor behandlats av Statsföretags styrelse utan att avgörandena protokollförts och man därför inte vet vUka styrelseledamöter som varit närvarande; jag skaU inte gå in på om det är lämpligt eller olämpUgt, men det gör att man inte kan få reda på hur det har gått tiU.

Det skuUe vara värdefullt om industriministern talade om för kammarens ledamöter om han varit med vid behandhngen i Statsföretag av de ärenden som riksrevisionsverket och JK behandlat. Under aUa omständigheter vore det ett angeläget undersökningsområde för en kommission.

Jag viU ge ett tredje exempel.

I slutet av juli 1969 köpte SMT Linson instrument AB. Då SMT förvärvades av Statsföretag ingick i överenskommelsen meUan fabriksverken och Statsföretag att aktierna i Linson instrument AB så fort som möjhgt skulle överföras tUl fabriksverken. Det är ännu ett bevis för samkörningen mellan fabriksverken och Statsföretag.

Med dessa exempel är det helt klarlagt att stora affärer gjorts meUan Statsförelag och fabriksverken. Och statsrådets försök att sätta upp en förvånad min när jag begärt närmare undersökningar av omständigheterna kring bl. a. Statsföretags roU i dessa affärer är dömt att misslyckas.

En annan — och väsentUgare — sak har också belysts genom de exempel som jag har gett, nämligen de oklara förhåUandena meUan fabriksverken, Statsföretag och regeringen. Fabriksverken anser sig t. ex. kunna hänvisa tiU ett personligt brev från statssekreteraren i industridepartementet som ett klartecken av regeringen att köpa Nyckelhus AB. De hänvisar liU detta när det gäUer köpet av Linson instrument AB. Fabriksverken anför, att man "informerat om den planerade affären och haft berättigad anledning utgå från att dess genomförande överensstämde med Kungl. Majts önskemål". Här föreligger en oklarhet om det verkhgen inte fanns ett beslut av regeringen, utan att det endast — som fabriksverken har för sig — var ett brev av personlig karaktär. Detta är inte klarlagt vare sig genom riksrevisionsverket eUer JK. Var det bara ett personligt brev? Om det var ett personUgt brev och om det är så att verk av denna karaktär anser sig ha fått besked från regeringen genom att man får ett personUgt brev, måste jag säga att man har egendomliga former för meddelande av beslut i kanshhuset.

Nu närmar vi oss också den för riksdagen avgörande punkten, där statsrådens ansvar kommer in i bilden. För den händelse att det skulle finnas verk som anser att de får beslut meddelade genom sådana här brev måste jag fråga: Tycker statsrådet att detta sätt att delge ett understäUt organ Kungl. Maj :ts beslut är riktigt?

JK förklarar ju att Kungl. Majt genom sådana här skrivelser inte meddelar några beslut. Vad anser den nuvarande industriministern?

Ett utebUvet svar på frågan måste väl tolkas som att statsrådet Johansson anser att allt är i sin ordning på sådana här punkter.

Det är vidare, för den händelse att det inte finns några andra beslut, angeläget att understryka att frågan huruvida de här breven har avsänts med statsrådet Wickmans — dvs. den dåvarande industriministerns — goda minne berör statsrådets ansvar inför riksdagen.

En punkt som behöver klaras ut är om vederbörande statsråd varit okunnig om de lånetransaktioner som förenade fabriksverken företagit. Med tanke på den intima förbindelsen meUan departementet och förenade fabriksverken förefaUer detta som ett mysterium. Det bhr en viktig uppgift för en kommission att närmare utreda detta.

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

115

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

116

JK har "konstaterat att FFV klart överskridit sina befogenheter". Det behövde undersökas om förutvarande industriministern varit informerad om fabriksverkens låneverksamhet men i så faU låtit det hela under lång tid passera opåtalt.

1 interpeUationssvaret sägs att av JKs utredning "framgår alt vissa fel begåtts av förenade fabriksverken men att dessa huvudsakligen är av formeU natur". Det verkar som om statsrådet därmed vUle klara av hela affären. JK har en annan inställning när han tUlägger alt i ett konstaterande av alt felen huvudsakUgen är av formeU natur "ligger emellertid inte att felen kan anses vara av aUenast ringa betydelse".

Den formeUa sidan av saken har ju i hög grad betydelse också för riksdagens möjUgheter att ingripa. Genom den typ av handläggning som förekommit inom förenade fabriksverken, inom Statsföretag och i sista hand inom regeringen kan, som JK påpekar, "riksdagen försättas i ett tvångsläge och nödgas bereda täckning för en redan verkställd statsutgift".

En del av de förhållanden som jag refererat liU har tidigare varit kända för riksdagen, men det var nödvändigt att påpeka dem eftersom statsrådet viUe förneka att ett samband förelåg.

ÅtskiUigt av väsentUgt intresse har dock framkommit genom riksrevisionsverket och justitiekanslern — detta gäUer, som jag i korthet refererat, inte minst beträffande regeringens handläggning — som motiverar tUlsättande av en kommission. En sådan skuUe givetvis fyUa en helt annan uppgift än tiUgodoseende av information om statliga och enskilda företag i allmänhet. På den punkten har man anledning ställa höga krav.

I detta sammanhang vUl jag peka på något som måste vara ett misstag i JK:s skrivelse. Där står nämUgen följande; "Kungl. Maj:ls ansvar gentemot riksdagen är av enbart pohtisk natur medan däremot verkets ansvar är ett straffrättshgt." Det är ett förbiseende av JK. Enligt 106 § regeringsformen har statsråden också ett straffrättshgt ansvar.

Den politiska frågan om regeringens roU berör riksdagen i högsta grad. För en parlamentarisk undersökningskommission skuUe det bU en väsentUg uppgift att granska regeringens handläggntngsmetoder och sätt att delge beslut, om oklarheter kan förehgga etc. Den skuUe dessutom framlägga förslag om förbättrade möjUgheter för riksdagen att utan tvångssituationer ta ställning tiU problem av detta slag.

I den debatt som förts utanför dessa väggar har vissa enskilda statstjänstemäns åtgöranden spelat huvudroUen. JK har endast sysslat med förenade fabriksverken och dess tjänstemän. Han har inte behandlat kansUhustjänstemännens roU och inte heUer statsrådens. Enskilda statstjänstemän står inte tiU svars inför riksdagen, och jag gör ingen bedömning av deras verksamhet.

Vid genomgång av handlingarna framgår det emeUertid att regeringens roU inte klarlagts på det sätt som skuUe ha behövts. Som jag påpekat finns här oklara punkter, som behövde utredas. Efter riksrevisionsverkets och justitiekanslerns utredningar står det aUdeles klart att handläggningen av dessa ärenden inte varit tiUfredsstäUande. En parlamentarisk undersökningskommission skuUe, som jag framhåUit, också ha tiU uppgift att lägga fram förslag som skulle reformera det nuvarande förfaringssättet.

Herr HÄLL (s):

Herr talman! Jag ber att få tacka industriministern för svaret på min interpeUation. När jag ställde de två frågoma var jag medveten om att jag gav mig in på ett mångsidigt och svårt problem. Den första frågan var en spontan följd av en artikel i Veckans Affärer, där del berättades om att gruvbolaget Freja, som ju tiUhör LKAB, hade köpt ett antal aktier i Cemenla. Det framgick av artikeln att den enda avsikten med detta var att kortsiktigt placera pengar. Jag blev väldigt besviken över det, då jag vet att detta företags pengar skulle kunna sällas in på ett annat sätt och att de då skuUe komma lUl större nytta för främjande av angelägna närmgspoUtiska intressen mom länet och kanske t. o. m. inom den kommun där företaget nu gör sina vinster. Jag är därför inte nöjd med det svar som lämnats av industriministern på den punkten.

Men jag skaU inte uppehåUa mig längre vid den delen. Jag skaU i stäUel beröra min andra fråga. Orsaken tiU den är betydligt djupare. En bidragande orsak är alt jag på nära håll kunnat följa utveckhngen i en av malmkommunema, nämUgen GäUivare kommun. Man kan utan tvekan säga att näringslivet i de här kommunerna står och faller med gruvdriften, skogsbruket och i viss mån vattenkraftsutbyggnaden.

Jag vill börja med gruvdriften. De rika malmförekomsterna i Malmberget och Kiruna kommer att räcka tUl, brukar del heta, under något hundratal år framåt, och det låter ju betryggande. Men det är under förutsättning att man tar hänsyn tiU den nu kända kvantiteten malm och liU den årUga brytningsvolymen.

Gruvföretagen har tidigare aktivt medverkat tiU samhällenas utveckhng och fortbestånd genom att exempelvis bygga ut och underhåUa egna bostadsområden. De har försett samhäUena med vatten. De har skött underhåll av gator och vägar. Så förhåller det sig emeUertid inte längre, utan aUt detta är numera kommunala angelägenheter. Efter hand har del begreppet myntats att företaget "egentligen är här för att bryta malm" — punkt och slut. Och det viU man göra med största möjUga lönsamhet. I sin strävan att nå den höga graden av företagsekonomisk lönsamhet har man gjort väldigt stora investeringar och rationaliserat driften så att man i dag producerar väsentligt mycket mera färdigvara med mycket färre anställda. Under en period om fem ä sex år rationaUserade man bort mer än 1 000 arbetstUlfällen enbart vid förvaltningen i Malmberget.

Jag viU nu inte påstå att det var felaktigt handlat, och jag tror också att sådana här rationaliseringar kommer att få göras i framtiden, men kvar står ändå det faktum att sysselsättningen i företaget och därmed i kommunen minskade väldigt kraftigt.

Vad är det då som oroar oss som bor i de här samhällena? Det är att det inte växer upp någon alternativ sysselsättning i stäUel. Framför aUt är det att gruvdriften än i dag trots rationahseringar och mekaniseringar är en utpräglat manlig industri Del råder aUtså en obalans i sysselsättningen som gör att kvinnorna nu, på grund av att de inte får något arbete, lämnar samhäUena i allt snabbare takt och snart i sådan omfattning alt del t. o. m. kommer att inverka menhgt på gruvföretagets egna rekryte-ringsmöjhgheter. Del har för resten företagets verkstäUande direktör, envoyé Lundberg, sagt i ett annat sammanhang.

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

117

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

118

Dessutom tiUhör malmen de mera konjunkturkänsliga produkterna på världsmarknaden, och det bidrar ju starkt liU att vi anser oss leva litet farligt i de här samhällena, som har en så smal och bräcklig bas för sin existens och fortsatta utveckling. Det var därför som jag i min interpeUation ställde denna fråga, och det är därför som jag fortfarande menar att detta företag som har stor kapacitet i sitt tekniska och administrativa kunnande borde mera konkret kunna åläggas ett ansvar för differentiering av bygdens industrieUa utveckUng. Detta företag, som dessutom utöver de resurser som jag redan nämnt har så vida handelsförbindelser både inom och utom vårt land, borde rimligtvis kunna få fram idéer som kan vidare bearbetas och förverkligas i form av industrieU utveckling inom malmkommunerna.

I svaret säger då inrikesministern alt förelaget är så starkt speciahserat i sin bransch att det skuUe bh svårt att ta del i denna verksamhet. Det beror i någon mån på hur snävt man ser på verksamheten. Det finns många sätt för ett företag att aktivt medverka tiU en utveckling.

Jag skulle vilja exempUfiera det med en fråga. Vad är exempelvis orsaken tUl att detta företag inom sin egen hantering i så stor utsträckning använder sig av maskiner av utländska fabrikat? I Kiruna finns ett företag som heter Mining Transportation. Detta företag tillverkar bergstruckar speciellt avsedda för underjordisk gruvdrift. EnUgt uppgift som jag fått från företaget innebär tiUverkningen av ytterUgare en enda truck ytterligare fem årsanställda. När jag nu säger detta gör jag det med risk för att Norrskensflamman i ledarspalten någon dag kallar mig arbetsköparelakej eller något Uknande. Detta är inte sagt för att göra reklam för företaget eUer företagaren. Här skuUe LKAB verkligen kunna medverka genom alt använda detta företags produkter, och vad jag nu säger gäller i ännu högre grad VattenfaU. Del har berättats mig som ett exernpel på detta att norrmännen som nu bygger en kraftstation, vilken för övrigt får sitt vatten frän samma sjösystem som vår Ritsemkraft-station, använder nästan uteslutande Kirunatruckar, men VattenfaU använder nästan inte alls dessa produkter utan håUer sig helt och håUet tUl amerikanska truckar. Det säger sig självt alt vi också känner oro av den anledningen. Jag förstår egentligen inte varför ett företag med denna tiUverkning skall vara lokaliserat i Kiruna när man har sin marknad nästan uteslutande ute på kontinenten. Jag menar att detta är ett observandum och att man bör se över möjligheterna att på den vägen kunna stödja den industri vi redan har.

Sedan skulle jag vilja säga Utet mera konkret om VattenfaU. I samband med alla dessa kraftverksbyggen som utförts i våra älvar har VattenfaU utan tvivel gjort stora insatser tiU fromma för bygden. Man har anlagt vägar som främjat utveckUngen. I Storuman i Västerbotten — för att välja ett exempel - har man för miljonbelopp byggt ut en samhäUsservice som är berömvärd och som är av stort värde för bygden. Men i många av de kommuner där VattenfaU har varit gäst — höU jag på att säga — brottas man i dag med rätt stora ekonomiska svårigheter för att klara driftkostnaden för de investeringar som man gjort i skolor, hoteU och andra anläggningar som det fanns behov av under utbyggnadstiden. Nu har folk flyttat därifrån, men kvar finns några som har ansvaret för att

detta skall klaras i fortsättningen.

En mycket starkt bidragande orsak tiU dessa bekymmer är att utbyggnadstiden för varje kraftstation praktiskt tagel regelbundet bhvit väsentligt kortare än man räknade med från början, vartiU kommer att de färdiga kraftstationerna bUvit föremål för en utomordentligt långtgående rationaUsering, vilket också betyder att man fått en mindre sysselsättningsgrad än man hade anledning all räkna med.

Jag viU ta ännu ett exempel från Storuman. I detta samhäUe har VattenfaU som på många andra platser anlagt en mekanisk verkstad. Denna verkstad sysselsatte under utbyggnadstiden 25—30 verkstadsarbetare. 1 dag är del 10—12 kvar. De som är anstäUda där är övertygade om att verkstadens dagar är räknade. Den skaU läggas ned. Det finns aUtså en välutrustad verkstad. Det finns ett dussin arbetare med mångårig yrkeskunnighet. De säger själva att "vi kan mycket väl konkurrera, inte minst om de arbeten som VattenfaU lägger ut på anbud tiU ohka verkstäder". Men det är en sak som gör dem handikappade och som de själva betecknar som högst märkhg; De kan inte köpa det material de behöver på bUUgaste och enklaste sätt. De är förvånade över att de får sin NJA-balk och sin NJA-plåt från ett företag i Stockholm eUer en järnhandel i Umeå. Det fördyrar materialet, och för de arbeten de utför spelar materialkostnaden en väsenthg roU — den är praktiskt taget den största kostnaden. De kan inte förstå varför de inte kan få de rätta förutsättningarna för att vara med i konkurrensen.

Innan man beslutar lägga ned en sådan här verkstad bör man, som jag nu har sagt, så långt som möjUgt undersöka förutsättningarna att hålla verkstaden vid liv under dess nuvarande huvudmannaskap. Men finner man att det inte går måste man ta upp överläggningar med kommunen för att säkra verkstadens fortbestånd. Detta nedläggningshot har gjort att människorna räknar med att verkstaden kommer att försvinna.

Ett annat exempel skuUe jag vUja ta från den kraftstation som nu byggs i Ritsem. Som kammarens ledamöter minns motionerade jag i anslutning liU beslutet därom att man skulle bygga den två och en halv mU långa väg som behövs för att vi skaU få en turistled in i Norge. Den vägen är såvitt jag vet fortfarande aktueU. Men jag kan inte förstå varför sådana frågor skall behöva aktuahseras så att säga från annat håU. EnUgt mitt sätt att se vore det naturligt att man, när man bygger en kraftstation eUer sysslar med andra sådana jobb, funderar över vad man möjligen kan göra i anslutning tUl det arbetet för alt lämna efter sig något av beslående värde.

Detta gäller i hög grad VattenfaUs investermgar. Vi kan snart se fram mot en tid då vatlenkraftsulbyggandet är avslutat — det finns starka krafter inte minst i den här kammaren som driver på i den riktningen -och därför är kanske denna fråga htet sent väckt. I princip tycker jag emeUertid att det vore riktigt med en bred analys av förutsättningarna att göra ohka insatser. Jag tycker att den här vägen tUl Ritsem borde ha varit med i projektet från början och att det är helt naturhgt att Vattenfall, som har resurser härför och skall bidra med mycket av det material som skaU användas för vägen, skulle få göra detta jobb. Nu måste aUtså initiativet tas från annat håll; sedan följer en lång period innan man

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

119

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

120

kommer fram tiU ett beslut om vem som skaU betala kalaset.

Det vore också naturligt att de arbetarbostäder som behövs när kraftstationen byggs förlades tiU en sådan plats och utfördes så att de efter utbyggnadstiden kan tas i anspråk av turismen. Då skuUe man göra en aktiv insats för att förbättra turismens förutsättningar. Men det är samma sak där. Frågan skaU först aktuaUseras från kommunalt håll, sedan bhr det ett långdraget resonemang om hur del hela skaU finansieras. Och när vi möjligen kommer fram tUl ett resultat har Vattenfall förmodhgen redan tvingats bygga färdigt — och då enbart med hänsyn tiU det primära bostadsbehovet.

Jag skuUe också något vUja beröra skogsbruket. Uppe hos oss såväl som på andra stäUen inom skogsbruket använder man sig av högsta möjliga mekanisering och rationahsering. Följden bhr att vi kan skåda ut över fula kalhuggen nästan överaUt utefter vägar och järnvägar. Också detta säger man är nödvändigt för att verksamheten skall kunna bedrivas lönsamt. Såvitt jag förstår blir dessa awerkningsmetoder melodin också i framtiden. Jag är oroad över den framliden. SkaU man bara tänka på lönsamheten i awerkningsmetoderna kommer man att gå hårt åt skogsbeståndet. Vi kommer att ha stora svårigheter att få någon återväxt i de här områdena. I vart faU tar det - det är dokumenterat — 75—100 år innan det växer skog igen i de här skövlade markerna, och dessutom finns det experter som i dag aUvarligt ifrågasätter om det någonsin mer kommer att växa skog där. Jag vill inte säga att man skaU börja hugga med yxa igen för att sysselsätta människor, utan vad jag viU är att man verkligen skuUe gå in för att få en högre grad av förädhng på platsen. Det skuUe medföra större möjligheter tiU jobb, det skulle öka livslängden på råvaran.

Ute i de här områdena som jag nu nämner i samband med skogsbruket Ugger det rätt stora byar och andra bebyggelsekoncentrationer, som egentligen har kommit till med skogsbruket som bas. I många av de här byarna bodde det för inte så länge sedan en "normalåldersfördelad" befolkning, och den ställde krav på att få en hygglig samhällsservice. Kommunerna fick göra stora investeringar i vatten, avlopp, vägar och andra anläggningar. I en del av byarna har man i sen tid gjort investeringar i mUjonklassen i högstadieskolor, simhaUar o. d. Detta gjorde kommunerna därför att de hade fått en, som det tycktes, betryggande garanti för att skogsbruket skuUe bedrivas i de här områdena under mycket lång tid framåt. Dessutom sade skogsbolagen och domänverket: Vi skall ha vår fast anstäUda skogsarbetarkår boende här i byarna. Kommunerna kände sig följaktligen ganska säkra på sitt beslutsunderlag och gjorde de här investeringarna.

Men när investeringarna var klara hade skogsbolagen och också domänverket ändrat sina planer. Under meUantiden hände det att man rationaUserade bort en förfärande massa skogsarbetare, men nu flyttade man de kvarvarande skogsarbetarna och tjänstemännen in till de stora tätorterna. Vi ser med oro fram emot den dag då skogsavverkningarna med nuvarande fart har kommit dithän att det inte längre finns någon grundval för byarnas existens. Det betyder, såvitt jag begriper, en enorm kapitalförstöring om man inte i tid kan göra någonting åt det här.

Det är aUtså kort tid sedan man stäUde krav på investeringar i vatten och avlopp och sådana anläggningar. I dag är befolkningsstrukturen i byarna sådan alt det bara finns ett investeringsbehov, och det gäUer ålderdomshem och pensionärsbostäder. Det här har gjort att människorna där uppe praktiskt taget har förlorat Uvsgnistan. De orkar inte stå emot utvecklingen. Jag är aUvarligt oroad för följderna av en fortsättning på den här inslagna vägen.

Vad jag nu har sagt kommer väl att tolkas som en oförlåthg pessimism. Men jag är inte pessimistisk, jag är — som jag sade — oroad av den utveckling som hittiUs har förevarit, och jag tror att det skall gå att ta krafttag för att bryta trenden. Vi har uppe i våra bygder egenthgen för länge sedan förlorat tron på att det privata näringshvet skaU kunna göra insatser och rädda situationen. Del enda vi förlitar oss på är att statsmakterna skaU ta sådana krafttag i styrningen att man den vägen kan ordna upp privat företagsamhet. Vi är alltså beredda att lämna aUt möjhgt stöd för att ge statsmakterna de resurser som behövs, men då står det också alldeles klart att vi är väldigt angelägna om att de stathga företagen skaU göra insatser. Därför är jag faktiskt besviken över svaret, som jag ändå tolkar så, att de statUga företagen inte skaU ägna sig åt den här verksamheten.

I svaret pekades det på Norrlandsfonden. Ja, det är riktigt att det avsätts mycket pengar tiU den. SkuUe det inte finnas möjligheter att tidsbegränsat inrikta Norrlandsfondens aktivitet och resurser på att ta sig an den här problematiken i malmkommunerna? Det är inte egoism och det är inte snäv provinsialism som gör att jag ställer den frågan. Men jag menar, hert statsråd, att det är ganska bråttom att göra någonting åt den här situationen. Jag vUl inte påstå att det är fara värt att detta bhr ett Tornedalsproblem, men jag tror att det vore oansvarigt att inte gripa sig an den här problematiken nu, när man har ett aktivt och effektivt företag, vars resurser enhgt mitt sätt att se skulle kunna tas i anspråk för detta ändamål. SkuUe man pröva den vägen och exempelvis tUlsätta en SpecieU projektgrupp — eUer kaUa det vad man viU — som med detta företags samlade erfarenheter och resurser fick ta sig an problemet och förbättra och bredda näringsUvets utveckling i de här kommunerna, är jag övertygad om att man skuUe finna den uppgiften väldigt stimulerande och meningsfyUd och att man skulle nå ett ganska gott resultat.

Jag har försökt att klargöra vår situation, och jag har även sagt att vi inte förväntar oss att det privata näringsUvet skaU hjälpa oss ur den. Om jag skaU vara ärlig — och det vUl jag vara — får jag därför lov att säga att jag inte är tUl freds med svaret utan gäma skuUe se att induslrmiinistern tar sig ytterligare en f underare om det inte ligger någonting i att man kan använda de resurer och förutsättningar man har. Då talar jag om de stathga företagen; vi har ändå förhoppningar om att de skaU växa ut och klara situationen, som annars bhr i det närmaste ohållbar i dessa områden.

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Herr BURENSTAM LINDER (m):

Hert talman! Sedan vi senast diskuterade de statUga företagen någon gång i vintras har ett och aimat inträffat. Den 8 mars försvann förre

121

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

122

chefen för Statsföretag, och den 17 maj avgick styrelsens ordförande. Den 29 juni avgick den nyvalde styrelseordföranden, och den 1 juh avgick den förre industriministern.

Det är uppenbart att Statsföretag har uppnått lägre lönsamhet än planerat men högre omsättning — åtminstone på folk — än avsett. För en del av dessa personer har centrifugalkraften varit ganska lönande. Statsföretag har som bekant tiUverkat en utrikesminister av en industriminister, en generaldirektör av en styrelseordförande och en industriminister av en vice ordförande — och faktiskt även en storarbetsgivare av en LO-chef. Få företag kan på så kort tid visa ett sådant resultat. Men åtminstone en person har fått rejäla törnar i samband med denna utveckling.

Men då är frågan, herr talman och herr industriminister, om det har hänt något mera djupgående. Det är därför som jag har dristat mig tiU att framstäUa denna interpeUation, inte så olik den jag väckte — som industriministern själv påpekade — i februari i år. De förhållanden vUka utlöst den personrolation som vi har kunnat observera borde också ha lett till en omprövning av verksamheten och dess mål. Den instäUning som enUgt min uppfattning borde prägla poUtiken när det gäUer den statUga företagsamheten utgår från följande principer — och dem måste jag ange även om det tar viss tid, ty annars bhr man aUtid i sådana här debatter slagen i huvudet med att man inte har angett några alternativ själv utan bara står och kritiserar.

Jag tycker, herr industriminister, att näringsUvet skaU drivas i enskild regi för att man skall dra fördel av det initiativ och intresse som finns i ett sådant system och som utgör en stark motor. Det systemet ger enhgt min mening förutsättningar för en utveckUng som är löntagarvänUg. Det finns mängder med exempel på misslyckanden i den privata företagsamheten, misslyckanden som väl tål att kritiseras, men i genomsnitt är enskUd företagsamhet att föredra om man viU garantera sysselsättning och långsiktig förbättring.

För att genomsnittet skaU bh rimligt fordras det emeUertid att man för en god ekonomisk politik när det gäller konjunkturer och ekonomisk tUlväxt. Jag tror att en hel del av de misslyckanden som kan iakttas har sitt ursprung i att den ekonomiska poUtiken inte aUtid har varit så riktig.

Men sedan har statsmakterna också en annan uppgift än att bara föra en sådan ekonomisk pohtik i aUmän bemärkelse. Företagare går ju inte omkring med några änglavingar på sig, och därför behövs det en statsmakt som drar upp riktlinjer, ger lagstiftning och även kontroUerar att reglerna efterlevs. Men då menar jag att risken blir att statsmakten fungerar sämre om den har egna företag som den av partipolitiska skäl kanske vUl gynna, och jag tror att denna funktionssammanblandning också innebär den risken att staten som företagare blir sämre, när statsmakten har sina egna partipoUtiska hänsyn att ta.

Det sägs ju att "samhäUet" och "det aUmänna" skuUe utgöra garanter för det gemensamma bästa och att därför den direkta makten över företagen skaU ligga där. Men jag tror att man ständigt måste påminna om detta att "samhället", som det så vackert heter, när aUt kommer omkring inte är så mycket mer än en korridor i kanslihuset, där det sitter ett antal

makthavare. Det innebär att verkhgheten skUjer sig från teorin när det gäller att den vägen garantera det samfäUt bästa.

Nåväl, herr industriminister, det jag har sagt innebär inte att jag inte i ett antal faU kan se anledning för staten att ingripa direkt som företagare och då självfaUet i princip i sådana faU där det innebär specieUa svårigheter att nå målen via en god ekonomisk politik i förening med lagstiftning och kontroll. Jag tror det är lätt att hitta exempel där statlig företagsamhet är motiverad, t. ex. på det lokaliseringspohtiska området, och jag lyssnade med intresse tiU vad herr HäU hade att säga för en stund sedan. Innan man drar långtgående slutsatser på det lokaUseringspoUtiska området måste man emeUertid vara medveten om att man först skaU ha prövat andra metoder att verkUgen få tiU stånd en utveckUng i annan regi genom en skickUg ekonomisk poUtik.

När jag lyssnade tiU industriministerns anförande före middagsuppehållet fick jag intrycket att han vUIe ironisera mot ett sådant här betraktelsesätt som jag har anlagt och säga alt de borgerliga talesmännen går omkring och pratar som om här vore fråga om en hejdlös upphandUng av det privata näringsUvet och att man skuUe se tiU det hela på ett pragmatiskt sätt i stället. Jag tycker att industriministern sade både del ena och det andra - helt enkelt väldigt mycket - som lät klokt och förnuftigt, och det är rohgt att få säga det. Men jag tycker också att han undvek att dra en slutsats, nämUgen att om det nu är så stora svårigheter som han pekade på även med statUg företagsamhet, varför då inte säga sig att man klart skaU ta avstånd från en lång rad sociaUseringsvänUga uttalanden som — det behöver man inte läsa särskilt många av ert partis tidningar för att komma underfund med — betydelsefulla krafter i ert parti ställer sig bakom?

Så länge ni inte verkUgen tar avstånd från en uppfattning som innebär att man på kort eUer lång sikt sUctar tUl en verkUg omvandhng av näringsUvet i en sådan riktning måste vi ju utgå från att den debatt som drivs inte kommer att föras på den pragmatiska grund som industriministern i sitt anförande gärna viUe ha det tiU att debatten förs på, utan det bUr i stäUet en programatisk debatt. — En anledning tUl att det för närvarande verkUgen finns skäl tiU rejäl eftertanke är det aktueUa stora förslaget att AP-fonderna skuUe användas för att staten massivt skuUe gå in som aktieägare i de privata företagen.

Ofta förefaller det, herr talman, i debatten om privat respektive statUg företagsamhet som„ om det vore fråga om huruvida Götaverken har förlorat mer eller mindre pengar än UddevaUavarvet och huruvida Kalmar verkstad har förlorat mer eller mindre pengar än ASJ. 1 söndagens nummer av Dagens Nyheter skrev Sander en artikel där han med rätta, tycker jag, slog fast att en debatt i de termerna är ganska enfaldig.

De frågor som vi i stället har att ta upp tiU granskning är såvitt jag förstår dessa tre:

I. Hur förhåller det sig med de statUga företagens verksamhet i jämförelse med deras förespråkares pretentiösa uttalanden om ofelbarheten i dessa företag?

1 Ert anförande tidigare i dag påpekade Ni, herr industriminister, att statliga företag har aUehanda svårigheter och problem att kämpa med.

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

123

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m.m.

124

men det är inget som helst tvivel om att Ni, när Ni avlägsnar Er från en debatt t. ex. med mig och talar i andra sammanhang, försöker få det att verka som om stathga företag egentligen inte har några fel. Jag återkommer tiU den saken så småningom.

2, Hur är det med det ekonomiska resultatet i genomsnitt i den
statUga sektorn i förhållande tiU den privata?

Det är ingen idé att boUa del ena företaget mot det andra, men genomsnitten är faktiskt intressanta.

3. Hur är det egentUgen, tenderar statsmakt alt bU maktstat under ett
system av statUg företagsamhet?

Den förnyade satsning på statUg företagsamhet som man gjorde inom socialdemokratin 1967 har havererat. Men det är min uppfattning att skiUnaden där meUan dröm och verkUghet har inte utlöst någon egenthg, djupgående omprövning. Och jag menar att interpeUationssvaret — som jag ber att få tacka för i aUra högsta grad — inte innehåUer något nytt utan är ett upprepande av de gamla tankarna. I Ert anförande, som jag redan har kommenterat, sade Ni betydUgt mera — men fortfarande utan att ange alt Ni dragit några egentliga, djupgående slutsatser av svårigheterna.

Men ändå tror jag man kan observera en, om inte annat så åtminstone tiUfälUg förvinring i de socialdemokratiska leden. Endast några år efter det att man gjorde färdig den senaste utredningen om näringspoUtiken har man nu inom socialdemokratin tiUsatt en ny utredning som skaU granska näringspohtikens utformning och mål med tonvikten lagd på statUga företag. Industriministern påpekar också i den proposition som vi bl. a. diskuterar i dag att man även inom industridepartementet håUer på med en granskning, trots att man verkUgen borde ha haft tUlfäUe att granska i god tid innan man körde i gång den omfattande satsning som gjordes för ett par år sedan.

Att det blir en sådan förvirring inför de misslyckanden man råkat ut för är heUer inte så konstigt, när allt kommer omkring, ty en sociaUsering av näringsUvet är ju en grundsten i det sociaUstiska tankehuset. Och att då se det huset vackla varje gång man försöker mura in grundstenen i samhällsbyggnaden måste ju vara påfrestande. I denna förvirring tycker jag mig kunna urskUja en strid meUan ohka skolor. De dogmatiska anklagar de övriga för att inte ha "marxerat" i tiUräckUgt hög takt, och de taktiska säger att man visserligen skaU socialisera, men man skaU inte prata om saken. Man skaU kalla det för något annat. Och de teknokratiska gör gäUande att om man i den statUga företagsamheten bara hade satsat på de expansiva branscherna, så hade vägen rakt tiU den sociaUstiska utopin redan legat plan. SlutUgen finns det också en lönsamhetsskola som gör gällande, att vad vi nu skaU inrikta oss på är den stabila, rejäla lönsamheten.

Där finns det sålunda ett antal ohka skolor, och det är ett tecken på förvirring. Men trots den förvirringen tycker jag mig kunna konstatera att någon djupare omprövning ändå inte är på väg, utan här är det bara fråga om i vilken takt och med vUka medel man skaU nå det slutUga målet. Och vi behöver inte fundera på vad det slutUga målet egentligen är, speciellt inte  i   en   tid   då   man   tänker sig att  använda  AP-fonderna  för en

omvandling av näringsUvets struktur.

Nå, det är lätt att ställa upp teorier och motteorier. För att bringa reda i diskussionen är det aUtid bra att återvända till handfasta erfarenheter. En fördel med den vidgade statUga företagsamheten är alt vi fått praktiska erfarenheter av ett antal statliga företag, som vi kan ta oss en titt på. Det finns ett ganska stort antal statUga förelag — hur många de är är inte så lätt att räkna, men jag tror att det är ungefär 560 bolag av ohka storlek och inriktning aUlifrån LKAB tiU AB Vampyren. Vad AB Vampyren gör vet jag inte — jag antar att det är det stathga utsugningsbolaget.

Jag skaU i några kortfattade punkter beröra de erfarenheterna — vi har ju bråttom men det är ändå nödvändigt att återvända tiU verkligheten för att söka hitta en rimhg tolkning av vad som händer och vad som synes hända. Jag viU starkt understryka att i den mån det finns några svagheter i statlig företagsamhet, så tror jag inte aUs att det har att göra med all de människor som där är verksamma på något sätt skuUe vara mindre dugUga eller energiska; jag tror att de svagheter man kan konstatera har att göra med själva systemet. Jag viU understryka detta därför att hert Wickman i debatter älskade att påstå att mina angrepp hade med de anstäUda att göra; del är aUtså inte människorna jag angriper utan systemet.

Jag skulle liU att börja med vUja ställa en fråga tiU industriministern som Vilhelm Moberg mycket gäma viU ha svar på — det tycker jag att Rune Johansson skaU unna honom; av Krister Wickman fick han aldrig svar — nämhgen varför de stathga förelagen helt plötsUgt fick för sig att de skuUe ha ett tomtbolag, Magnus Idar AB, som exploaterade skärgården. Jag antar att statsrådet har en bra förklaring som tiUfredsställer ViUielm Moberg.

Nu har det sagts alt del här behövs en konsohdering, och man har lagt tonvikten på lönsamheten. Därför undrar jag: Hur ser det då ut i detta avseende under 1971? Ni talar ju om att del under ingångsperioden förehgger svårigheter. Hur lång ingångsperioden är vet vi inte rikligt — det vet man väl inte inom Statsföretag heUer — men det har ändå sitt intresse att försöka urskilja vad som händer under 1971.

Statsföretag AB, som annonserar i engelsk press att det är the richest company in Sweden, har ju problem. Statsföretag gör inte någon hemhghet av det. Jag skuUe tvärtom vUja komplimentera Statsföretag AB och dess ledning för att man i så klara ordalag understryker de svårigheter som finns. Jag viU också säga att jag ibland ringt tiU Statsföretag och bett om olika upplysningar, och det har aldrig varit några svårigheter att få sådana. Det tycker jag är utmärkt. Hur som helst, att döma av den delårsrapport, som vi fått från Statsföretag, och också att döma även del annat material som finns, ser det ut som om bolaget verkUgen har en del svårigheter som tål att resonera om.

1 år är det uppenbarUgen bara två bolag som över huvud taget ger någon vinst, men de två bolagen har i stället ganska stor vinst. De är, som vi aUa vet, LKAB och Tobaksbolaget. Jag skuUe gissa att den samlade vinsten före skatt i dessa bolag i år blir ungefär 350 miljoner kronor, vUket efter skatt innebär 175 mUjoner. I de övriga bolagen kommer man att inregistrera mer eUer mindre stora förluster. Jag tror att de samlade

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De StatUga företagens verksamhet, m. m.

125

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

126

förlusterna i de övriga bolag som ingår i Statsföretag kan uppskattas tiU ungefär 200 mUjoner kronor. Det innebär, hert statsråd, att vinsterna efter skatt i LKAB och Tobaksbolaget inte kommer att räcka tUl att täcka förlusterna i de förlustgivande bolagen.

För övrigt kan knappast de 175 vinstmUjonerna helt och hållet delas ut tUl Statsföretag, eftersom man rimligen måste behåUa en del pengar i LKAB och Tobaksbolaget för att klara en del uppgifter i dessa företag. Om man skuUe följa tidigare praxis skulle man från LKAB inte kunna dela ut mer än kanske 75 mUjoner kronor och från Tobaksbolaget 25 miljoner kronor. Det skulle innebära att Statsföretag fick ungefär 100 mUjoner att sätta emot förlusterna på 200 mUjoner. Statsföretag skuUe alltså behöva tära på sina reserver med ungefär 100 mUjoner kronor. Alternativet är ju då att man pressar mer pengar av LKAB, vilket t. ex. antagligen inte roar herr HäU, eUer av Tobaksbolaget. Varför det inte skuUe roa hert HäU och inte heUer mig är därför att om man pressar av dem mera pengar mmskar man ju dessa bolags utveckhngsmöjligheter och sysselsättningsmöjhgheter på sikt.

Nu är det så, hert statsråd, att Statsföretag i sin delårsrapport säger att man kommer att få ett överskott i år på 200 miljoner kronor. Det tycker jag är en något missvisande uppgift. Den bUr faktiskt inte klarare av att chefen för Statsföretag i Svenska Dagbladet i dag upprepar den uppgiften. Den är inte fel, men den är något missvisande, och jag viU gärna förklara varför jag tror det.

Det överskott som han talar om får man fram genom att beräkna LKAB:s och Tobaksbolagets vinst före skatt tiU 400 miljoner kronor och det är kanske en bättre gissning än mina 350 mUjoner kronor — det får vi se så smårungom. Från de där 400 miljonerna drar man de 200 miljoner kronorna i förlust hos de övriga bolagen som jag angav för en stund sedan. Indirekt bekräftar aUtså Statsföretags delårsrapport att de övriga bolagen har 200 mUjoner kronor i förlust. När man då drar de 200 mUjonerna från de 400 mUjonerna bUr det kvar 200 miljoner, och så kaUar man det för ett överskott. Det är bara det att när väl LKAB och Tobaksbolaget har betalat skatt på sina pengar — och det skaU de väl göra — är det ju inte aUs några 400 mUjoner utan bara hälften kvar, och då är det alltså efter skatt inget överskott alls ens enligt Statsförelags egna beräkningar. Det är aUtså helt enkelt fråga om en rejäl förlust för Statsföretag som egen enhet med tanke på att man inte kan få aUa pengar utdelade ifrån vtnstbolagen.

EmeUertid är Statsföretags sätt att räkna när man talar om det där överskottet på 200 mUjoner en antydan om att man kommer att utnyttja en särskild väg för att rädda sig undan den politiska påfrestning som det skuUe vara att komma tiU riksdagen och be om pengar för att klara den finansieUa styrkan i Statsföretag. Det sätt man kommer att använda är troligen att man kommer att be LKAB och Tobaksbolaget att ge s. k. koncernbidrag i stäUet för utdelning. Sådana koncernbidrag bhr nänUigen avdragsgiUa i de där två bolagen, och sedan delar man ut dem på förlustbolagen, och eftersom dessa har förluster så utjämnar det sig så att de inte heUer behöver betala skatt på de där vinsterna. På det viset kan man trassla sig fram. Det enda som händer är då att staten och en del

kommuner får lägre skatteinkomster än de annars skulle få.

En anledning, herr talman, tiU alt jag tror alt det är den metoden som man tänker arbeta med är helt enkelt alt Statsföretag ju föregående år bad bolagen alt ge koncernbidrag i stäUet för utdelningar. Och Tobaksbolaget gav också koncernbidrag. LKAB däremot vägrade blankt. För min del tycker jag det skaU bh utomordenthgt intressant att se om Per Asbruik och Arne Lundberg i LKAB i år utsattes för sådant tryck att de faktiskt kommer att ge koncernbidrag tiU Statsföretag eUer om de icke kommer att göra det. Möjligen kan det också bh intressant att se vad herr Hagnell gör. Han är revisor i Tobaksbolaget, och föregående år, när Tobaksbolaget skulle ge koncernbidrag, så kved han i en skrivelse som han avlät. Om han kommer att klaga i år vågar jag inte svara på.

Ja, herr talman, jag är starkt medveten om att många privata företag har ekonomiska svårigheter, och jag är också starkt medveten om att ledningen för Statsföretag haft kort tid på sig att reda upp sina affärer. Även industrimmistern har nu flera gånger sagt att Statsföretag har enorma svårigheter för all det är en sådan heterogen grupp av företag, och man nästan ber om ursäkt för de stora svårigheter som det har varit. Dessa resonemang låter ju väldigt annorlunda mot vad som var faUet, när vi en gång för inte länge sedan resonerade om Statsföretag vid bolagets bildande. Då var det inte fråga om några svårigheter, utan då skuUe företaget genast få en effektiv ledning som skuUe kunna reda upp det hela. Nu understryker man så starkt de svagheter som finns i den konstruktion som man har skapat själv för att därigenom få en ursäkt för svårighetema.

Men trots att problem finns både i privata företag och för ledningen för Statsföretag, måste man ju resonera om vad som är fakta i målet, och då kommer man bL a. till svaret på en av de frågor som jag stäUde, nämUgen att genomsnittet av den ekonomiska verksamheten faktiskt är sämre i Statsföretag än i andra företag. Jag är medveten om att Statsföretag också gör många bra saker på sysselsätlningssidan och gör en del på det företagsdemokratiska området, så låt oss för aU del inte få en ensidig kritik. Granskningen skaU vara rättvis, men den tycks utfaUa som jag här har sagt.

En av de frågor som jag skuUe vilja ställa tUl industriministern är, huruvida han har någon uppfattning om detta med koncernbidrag och tycker att det är en rimhg och riktig metod, som han skulle rekommendera, om han fick den frågan från ledningen för Statsföretag.

När vi diskuterar detta med lönsamhet har vi anledning att gå över tiU en annan fråga, som är aktueU i dag, herr talman, genom att vi bl. a. talar om ACO, som hgger inom Apoteksbolaget. I propositionen 139 i år föreslås att ACO skaU säljas bort tidigare än man annars hade tänkt sig. Staten köpte ACO förta året, och ACO hade dittiUs drivits i apotekens regi. Det hade inte givit några större vinster, utan verksamheten hade gått järns efter ryggen.

Det intressanta i år är dock att det första året i stathg regi tycks innebära en förlust på låt oss säga 5 mUjoner kronor, vilket är en mycket stor förlust med tanke på att det gäUer ett så pass Utet bolag. Jag skuUe kunna tänka mig att detta är förklaringen tiU att Apoteksbolaget så gärna

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

127

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

128

vUl bU av med ACO tidigare än man ursprungligen hade tänkt sig. Det är inte så lustigt för Apoteksbolaget att ha ett sådant förlustgivande bolag inom den egna ramen. Man viU säkert bh kvitt bolaget, som man inte har lyckats klara själv. Jag skulle tänka mig att det känns ytterligare angeläget för Apoteksbolaget, eftersom detta bolag har sina egna svårigheter som bekant.

Nu är jag medveten om att statsrådet Johansson inte har med Apoteksbolaget att göra. Det är ju statsrådet Aspling som sköter den saken, och jag har sagt tiU honom att jag tänkte tala ett ögonbhck om Apoteksbolaget, men han är inte närvarande. Jag antar att statsrådet Johansson ändå måste ha en känsla för de aUmänna målen för Apoteksbolaget och hur dessa mål en gång angavs — jag ser att statsrådet Asphng nu kommer — när apoteken köptes. Vi har då intresse av att se hur dessa mål rimmar med verkhgheten.

Staten sociaUserade apoteken med ett antal argument, som jag har botaniserat fram ur propositioner och statsrådet Asplings anföranden. Man sociaUserade därför att man ansåg att många hedervärda syften skuUe kunna uppnås. Man viUe enligt statsrådet förbättra servicen. Man skulle driva en aktiv inköpspoUtik och därmed verka prissänkande när det gäller läkemedel. Man skuUe få tiUfäUe att rationaUsera genom att föra över det hela tiU en enhet med modernare organisationsformer. Dessutom skuUe man uppnå det som representanter för socialdemokratin så ofta talar om, nämUgen att staten skuUe försörja sig själv med läkemedeL Staten är ju den som köper mest och betalar läkemedlen, och då skuUe man enhgt en viss lära också vara den som tiUverkar och försäljer läkemedlen.

Sedan det blev klart att apoteken skulle sociaUseras har som bekant receptavgifterna höjts i två omgångar från 80 öre tiU 2 kronor. Sedan har även själva läkemedelspriserna stigit. De höjdes den 1 september med ungefär 5 procent. Men trots dessa tre ohka prishöjningar kommer Apoteksbolaget i år att göra en kraftig förlust, kanske på 30 miljoner kronor. Det är mycket pengar. Apoteken har tidigare inte gått med någon förlust, men här skuUe de nu under första året i statlig verksamhet göra en förlust på kanske 30 miljoner kronor — åtminstone 25 mUjoner kronor — detta trots, vågar jag säga, en försämrad service på en hel del områden inom apoteksväsendet.

Företagsledningen skyUer på stigande lönekostnader, men jag tror inte att det är hela förklaringen. Statsrådet Aspling sade ju, som jag just angav, att det här skuUe bh rationahseringar. Att då komma tiUbaka och skyUa på de oerhörda lönekostnaderna är mycket märkvärdigt. Jag tror att det har bUvit en övertaskning för Apoteksbolagets egen ledning, för i dess egen tidning Apostrofen för september i år började man tala om dessa förluster. Då sade man att detta har vi inte kunnat räkna med över huvud taget, därför att vi inte visste hur stora löneökningarna skuUe bh. Man resonerade ungefär som om det var en total överraskning för en företagsledning i september, när det hade slutits ett avtal på arbetsmarknaden, att det sannolikt skulle bh lönestegringar i år. Av detta drar jag den slutsatsen, att det inte kan ha varit på den punkten man blev överraskad, eftersom vilken företagsledning som helst måste vara instäUd

på alt det skuUe bh löneökningar i år, utan man har helt enkelt varit överraskad över att man inte kunnat hålla kostnadsutveckhngen inom det egna företaget under kontroU. Där Ugger överraskningen.

Men det är inte jag så överraskad över. Ser man på vad som har hänt sedan Apoteksbolaget blev ett statligt företag kan man konstatera att ett mycket omfattande huvudkontor har mrättats samt sju regionalkontor över hela Sverige med personal och ett stort antal nya tjänster. Personalen gör antaghgen ett bra arbete; det är bara det att aUt detta kostar väldiga summor. Tidigare måste dessa uppgifter ha skötts på något annat sätt, antagligen ute på apoteken eUer med en mindre stab inom Apotekarsocietetens regi.

Jag antar att man också kan hitta exempel på att kostnadsmedvetandet inom apoteksväsendet är lägre nu än det har varit tidigare. Jag kan ge sådana exempel, fastän jag kanske bör avstå från det just nu.

Vad gäller läkemedelsförsörjningen är det en principieU sak som jag också skuUe vilja fästa uppmärksamheten på. Staten har en priskontroll, men den är inriktad på de konkurrerande — och ganska starkt konkurterande - läkemedelsföretagen, och staten har ingen priskontroU för sitt eget monopohstiska Apoteksbolaget, utan där höjs aUtså priserna, om företagsledningen själv så tycker. Jag undrar om herr AspUng är beredd att upprepa aUa sina svepande löften i debatter och andra sammanhang för något år sedan; eUer kanske hert Aspling säger som Apoteksbolaget, att det inte gör så mycket att man måste höja prisema, eftersom det är sjukkassan som betalar?

Enhgt socialdemokraternas näringspohtiska program från 1968 är det en uppgift för stathga företag att motverka monopol. Det tycker jag är en mycket hedervärd och förträfflig uppgift. Men sedan bUr jag förvånad över att man så gärna bUdar monopol, t. ex. Apoteksbolaget, eUer Allmänna förlaget, för att gå över till ett annat exempel.

Herr Wickman sade under valrörelsen förra året att Allmänna förlagets monopol skuUe avskaffas, men i oUka debatter med mig — och med herr Wikström, tror jag det var - började han sväva på målet och lovade att avveckla monopolet när det blev anledning därtiU eller när så kunde göras. Nu läser jag i Statsföretags skrivelse, som vi debatterar för närvarande, om Allmänna förlaget: "Det obUgatorium som då skapades

har   utsatts   för   kritik   men  successivt  accepterats           ."  Jag  blev

utomordentligt förvånad när jag såg det. Har det verkhgen successivt accepterats? Jag har i aUa faU inte accepterat det. Om de statUga myndigheterna, som ursprungUgen var missnöjda därför att deras tryckerianslag inte alls räckte, har accepterat det, måste det bero på att de — med för skattebetalarna obehaghga konsekvenser — har fått sina tryckerianslag justerade uppåt. Mig intresserar det aUtså att få veta: Har statsrådet också accepterat att Allmänna förlaget skaU ha detta monopol?

I samband med det vUl jag bara stäUa frågan; Hur är det med Reproduktionsanstalten? SRA är också ett sådant företag, som har monopol på att trycka och sälja kartor, och det är också dyrbart för skattebetalarna.

Sedan har statsrådet i sitt tidigare anförande sagt att ett av syftena

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

129

5   Riksdagens protokoll 1971. Nr 148-149

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

130

med statlig företagsamhet är att klara sysselsättningen. Det är utmärkt. Men i delårsrapporten från Statsföretag 1971 sägs följande: "Koncernens nettoresultat är otUlräckhgt för att i aUa företag inom gruppen ge erforderlig trygghet åt de anstäUda och för att skapa förutsättningar för önskvärd expansionskraft och handlingsfrihet." Här finns tydhgen en målkonflikt, och jag är intresserad av statsrådets uppfattning på den punkten. Att det i statliga företag skuUe kunna uppstå svårigheter av den natur som ledningen för Statsföretag antyder skuUe inte behöva innebära den minsta överraskning. Tvärtom skuUe det kunna accepteras som självklart att det också i statUga företag kan uppstå svårigheter, precis som det i så hög grad har gjort i de privata. Detta tror jag även att statsrådet försiktigtvis sade i sitt anförande tidigare i dag. Men som jag antydde för ett ögonblick sedan talar många på ett sätt i en sådan här debatt och på ett annat sätt när de kommer utanför det här huset.

Den 12 maj 1970 höU Krister Wickman ett anförande, och då sade han: "Det finns som bekant de som påstår att det inte skuUe föreUgga någon skiUnad meUan en statlig och privat arbetsgivare när det gäUer de anställdas trygghet i sysselsättningen. De som säger så är antagligen i god tro. Men nog måste man ha en rätt skev bild av verkligheten — en omedvetet styrd bUd av verkhgheten — när man hävdar detta."

Då man ibland återger citat ur andras anföranden kan del lätt bli missvisande, därför att man klipper bara den bit som passar ens egna syften. Men för att fuUständiga bUden skaU jag läsa upp ytterligare en mening ur statsrådet Wickmans anförande som jag just citerade. Efter att ha talat om att man har en skev och omedvetet styrd bild av verkhgheten, om man tror att det inte finns någon skiUnad meUan en statUg och en privat arbetsgivare när det gäUer att klara sysselsättningsfrågorna säger han: "De som gör det" — dvs. de som har den här underhga uppfattningen - "är välkomna att bekanta sig med SMT."

Herr Wickman höU detta anförande när han invigde SMT:s nya fabrik i Västerås i maj förra året. Sålunda skaU vi bekanta oss med SMT Utet grand. Det har ju statsrådet faktiskt i sitt anförande tidigare hjälpt oss att göra, eftersom han där konstaterade att exakt 124 man varslats om permitteringar eUer uppsägningar. Jag tror att statsrådet glömde att säga att större delen av de övriga anställda redan befinner sig på fyradagars-vecka, varför problemen är ännu större.

Jag upprepar på nytt, herr statsråd, att jag är starkt medveten om att många privata företag tvingas tiU motsvarande åtgärder. Jag viU absolut inte framföra någon orättvis kritik. Vad jag viU konstatera är bara att herr Wickman gjorde sig skyldig tiU en grov orättvisa när han anklagade dem, som hade en annan uppfattning än han, för att ha en skev och omedvetet styrd uppfattning. När SMT-affären urspmnghgen diskuterades i riksdagen den 22 maj 1969, framförde jag uppfattningen all det var trohgt att de finansieringskaUcyler, som jag hoppades hade uppgjorts, även om de mte i någon detalj meddelats rUcsdagen, inte kommer att håUa i verkUgheten. Jag har den uppfattningen att detta inte var någon specieUt skev bedömning utan att den var ganska riktig i ursprungsläget.

Så går jag över tUl en helt annan fråga. I näringsutskottets betänkande nr 46 behandlas några motioner som gäUer försäljning av aktier i stathga

företag, framför aUt tiU de anstäUda och i mindre poster. Nu säger ulskottsmajoriteten att det absolut inte finns någon anledning att möjhggöra för en större del av landets medborgare eUer de anställda att på det viset kunna följa de statliga företagens utveckUng och skötsel.

Men om man nu har det betraktelsesättet, herr industriminister, då undrar jag följande: Varför sålde man i april förra året ut 25 procent av aktierna i ett av era bolag, nämhgen Sonab, tiU bolagets verkstäUande direktör? Är det rent av så alt Statsförelag AB gav vederbörande ekonomisk möjhghet att köpa dessa aktier? Eftersom socialdemokraterna år efter år i riksdagen har intagit den ställningen att aktier i statUga företag inte skaU försäljas ens i mindre poster liU anställda, så undrar man varför denna transaktion med verkställande direktören skedde. Det skuUe vara intressant att få en förklaring, och jag antar att statsrådet är helt kapabel att ge den, eftersom statsrådet var vice ordförande i Statsföretag AB vid det tUlfället. Men om inte statsrådet vet det, antar jag att herr Svanberg gör det, som med sådan energi förklarade i kammaren i dag att det är omöjUgt att tänka sig en utförsäljning tiU de anstäUda av aktier i StatUga företag.

Jag har tidigare sagt att det finns en viss risk för att staten när den också bUr företagare inte bhr Uka effektiv såsom statsmakt. Det tycker jag är en allvarlig sida. Det är inte så lätt alt komma med bevis, helt enkelt därför att sådana ting om man skaU vara konkret bhr rätt aUvarliga. Man hamnar lätt utanför riksdagsstadgans gränser om man från den här talarstolen kommer med anklagelser mot enskilda personer utan bevis. Det tänker jag heUer inte göra. Men jag tror ändå att vi för närvarande har ett ganska bra bevis, eUer en indikation, på att staten, när den får sina egna företag, inte bhr så speciellt bra eUer åtminstone bUr mindre bra som statsmakt. Det är självfaUet det exempel som herr Dahlén tidigare med bravur har redogjort för och som har aktuaUserats genom att Krister Wickman anmält förenade fabriksverken för justitiekanslern.

Av vad som framkommit där sägs det inte ha varit något tvivel om att förenade fabriksverken överträtt sina befogenheter. Det är heUer inget tvivel om att statsmakterna, företrädda av herrar Wickman, Olhede och Rune Johansson, varit väl införstådda med vad som hänt. Det har också herr Dahlén redogjort för. Och det är helt klart alt man inte har ingripit utan i stället själv deltagit i och uppmuntrat affärerna.

Det mest uppenbara exemplet på det är en transaktion, som herr Dahlén inte gick in på och som jag därför kan ägna Utet uppmärksamhet, nämhgen det lån som David Sverker AB, dvs. det bolag som bildades för att inleda Statsföretag AB:s verksamhet, fick från förenade fabriksverken. I styrelsen för David Sverker satt hertar Svärd, Olhede och Rune Johansson. Dessa personer var aUtså inte bara medvetna om förenade fabriksverkens oUka lån, de var själva låntagare i och med att de var styrelserepresentanter i detta bolag, som fick ett lån av en typ som enhgt justitiekanslern faUer utanför det rUctiga.

1 en debatt med Krister Wickman i april 1970 kritiserade jag dessa ohka transaktioner. Då fick jag tiU svar av herr Wickman bl. a. följande: "Sedan har herr Burenstam Linder givit en utförUg — och tydligen enhgt sin egen mening uppseendeväckande och upprörande — skildring av hur

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

131

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

företaget Sverker bUdades och de transaktioner som företaget haft med

förenade   fabriksverken,--- ,  såsom  ett  led  i  förberedelserna  för

bildandet av Statsföretag AB. Herr Burenstam Linder och jag har givetvis htet ohka känslighetspunkter. För mig är det htet svårt att inse att någon som lyssnat tiU herr Burenstam Linders skildring skulle kunna bU speciellt upprörd över del handlande som återgavs. Varje transaktion som omnämnts är nämUgen fuUt normal och ett uttryck — jag upprepar det -för en ambition att få i gång Statsföretag AB."

Herr talman! Jag finner dessa omständigheter utomordentligt aUvarliga. Del är obegripUgt, att de socialdemokratiska näringspoUtikerna uppträtt så lättvindigt, och jag håller helt med herr Dahlén att det skulle behövas en grundhg utredning i detalj, en parlamentarisk utredning, om vad som egentligen har inträffat. Justitiekanslern har självfaUet inte yttrat sig om poUtikernas ansvar. Jag tycker, precis som herr Dahlén, att statsrådets interpellationssvar förbigår den helt centrala frågan, och jag väntar med stor spänning på det svar som statsrådet här har att ge.

Jag upprepar att t. ex. Rune Johansson inte bara var medveten om förenade fabriksverkens transaktioner utan att motsätta sig dem. Han var även låntagare från förenade fabriksverken i en typ av transaktion, som justitiekanslern fördömt.

Jag tycker vidare, herr talman, att det är obegripligt, all Krister Wickman utan att ta sitt eget ansvar sedan kunde anmäla dessa transaktioner för justitiekanslern. Ett statsråd måste antagligen vUja beivra vad som är felaktigt även om statsrådet själv har varit delaktig. Men i så faU tycker jag, att statsrådet offentUgt skaU ta på sig sin skuld och sitt ansvar. Något annat är simpelt. Det är också beklagUgt, alt herr Wickman har funnit det nödvändigt att resa tiU London just när dessa frågor skulle debatteras i den svenska riksdagen.

132

Herr SJÖNELL (c):

Herr talman! Jag ber om överseende ifaU min UUa debatt här med industriministern möjligen skuUe komma att te sig som en väslgötakUmax mot bakgrunden av de stora belopp som man hittills rört sig med i debatten — med andra ord det som har tagit sikte på AB Statsföretag, ett av vårt lands största bolag, och om jag minns rätt, det bolag som har det största aktiekapitalet. Min interpeUation avsåg nämUgen, som kammarens ledamöter kanske erinrar sig, de små företagen, och i det här specieUa sammanhanget de små företagens stäUning tiU Investeringsbanken.

Jag tackar industriministern för det svar han har lämnat på min interpeUation. Det präglas ju av en uppriktig strävan att ge en uttömmande förklaring i den här problematiska frågan, och det präglas också av en vänUg underton, som jag tycker i många stycken karakteriserar just det statsråd som har lämnat svaret. Det är kanske specieUt stimulerande för mig att han hyser ett så pass stort förtroende för den organisation, Svensk industriförening, som jag representerar, alt han i slutet uppmanar mig och min organisation att göra vissa insatser för att åstadkomma bättre förhåUanden på det område min fråga gäUer. Beträffande organisationens möjUgheter härvidlag skaU jag be att få återkomma.

Trots aUt tycker jag att induslrimtnisterns svar på frågan hur det kommer sig att de mindre företagen i så ringa mån blivit delaktiga av Investeringsbankens kreditgivning på något sätt verkar egendomhgt statiskt. Det är nämhgen en statisk syn som industriministern har på småföretagens roU och deras intresse av att ganska omedelbart ta del av den hvliga aktivitet som statsmakterna visar när det gäller skapandet av oUka organ, t. ex. nya kreditinstitut. Jag kan försäkra alt småföretagen mycket väl håller reda på hur det förhåUer sig med den saken och alt de följer utvecklingen ytterst noga.

Jag tycker dessutom att industriministern missar kärnpunkten i min fråga. Han skisserar bakgrunden tiU Investeringsbankens verksamhet, talar om hur det gick tUl vid dess tiUkomst och understryker att banken enhgt instruktionerna och riksdagsbeslutet skaU behandla stora och små företag precis hka. Det får aUtså inte förekomma några diskrimineringar, utan man skall ha samma chanser vare sig man är stor eUer liten. Han tecknar över huvud taget bakgrunden tiU bankens tiUkomst och verksamhet. Sedan kommer industriministern fram tiU slutsatsen och säger: "Någon medverkan från min sida så att de mindre och medelstora förelagen kan utnyttja Investeringsbankens resurser behövs sålunda ej." Nej, självfaUet inte, herr industriminister, jag har inte frågat om del heller. Vad jag frågat om framgår av första stycket i interpeUationssvaret, där industriministern säger att herr SjöneU "har frågat mig om jag viU medverka tiU att Investeringsbankens utlåningsresurser i större utsträckning än vad som hittiUs varit faUet kan utnyttjas av mindre och medelstora företag". Det är orden "i större utsträckning" som är kärnpunkten, inte att småföretagen över huvud laget kan utnyttja Investeringsbankens resurser. Det vet vi att de kan, och det gör de också men tyvärr i aUdeles för Uten utsträckning.

Bakgrunden till frågan var att det gjorts en undersökning av en företagsekonomisk institution vid ett av våra universitet, varvid del framkommit att under Investeringsbankens hittiUsvarande verksamhet inte mindre än 85 procent av kreditgivningen gått tiU företag med mera än 500 anställda. De s. k. mindre och medelstora företagen har aUtså bara fått ungefär 15 procent. Industriministern förklarar delta genom att anföra en rad oUka argument. Jag måste säga att förklaringarna i vissa stycken är högst överraskande. En huvudförklaring tycks vara att Investeringsbanken i första hand skaU komplettera de åtaganden som andra kreditgivare är beredda att göra. Det innebär att banken normalt inte engagerar sig i finansieringen av en företagsinvestering, om kapitalbehovet ej går utöver vad andra kreditorgan är beredda att svara för. Detta skulle aUtså enhgt industriministerns mening vara ett argument för att de små företagen inte har kunnat komma upp tiU mer än 15 procent av kreditgivningen. Det förefaUer mig, som om detta argument verkar precis tvärtom, herr industriminister. Argumentet bestyrker vad jag och många med mig i flera sammanhang har påpekat, nämligen att småföretagen av kreditinstituten betraktas som specieUa riskobjekt. De har inte samma förnämUga säkerheter att ställa upp som de stora företagen utan har aUtid betraktats, inte med misstänksamhet eUer på något annat negativt sätt av affärsbanker och andra krediltnstitut utan med en mycket stor försiktig-

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

133

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

134

het, därför att de har bedömts som särskUda riskobjekt på grund av sin specieUa status. De har ofta endast företagarens egen personlighet och affärsskickhghet, innovationstalanger osv. att stäUa upp som säkerhet.

Det var en stor tiUfredsställelse i djupa småföretagarled, när Investeringsbanken tiUskapades och när den målsättningen slogs fast — en målsättning som vi från centern slöt upp bakom — att Investeringsbanken just skuUe lämna specieUa krediter och skuUe satsa på en särskilt riskfyUd kreditgivning. De mindre företagen tyckte — och det tyckte jag och andra som haft och har att representera dem - att detta var aUdeles förträffligt, ty då måste de komma in i bilden ganska omgående och få möjUgheter att erhålla krediter som de inte fått tidigare av brist på säkerheter bi a.

Det är riktigt som industriministern här säger, att det för de mindre och medelstora företagen finns ett flertal sådana kreditgivare som affärsbanker, sparbanker, jordbrukskassor. Företagskredit och Industri-kredit samt hantverks- och industrilånefonden, industrigarantilånen etc. Det är riktigt att de spelar en stor roU, men jag kan inte finna att deras verksamhet skuUe vara en ytterligare förklaring tiU att — såsom industrimmistern uttrycker det — Investeringsbankens medverkan inte aktualiseras. Den aktualiseras inte helt enkelt därför att man inte satsat några riskbärande krediter på småföretagen. Sådana krediter har de här nu uppräknade instituten inte kunnat ge, eftersom de är bundna av banklagstiftning, av bankinspektionens kontroU etc.

Industriministern nämner — och det är mycket intressant i detta sammanhang — att Investeringsbanken har för att öka insatserna för det mindre företagandet tiUsammans med Sparbankernas bank bUdat ett speciellt företag. Svensk företagsgaranti AB. Meningen har uppenbarligen varit att Investeringsbanken genom detta samarbete skulle få bättre tekniska möjligheter att lämna krediter tiU småföretagen. Del är uppenbart en mycket riktig tanke och en rationeU tanke som bör kunna fungera effektivt. Men Jag skulle vilja stäUa frågan lUl industriministern: Hur har detta fungerat? Hur mycket krediter har slussats ut tiU småföretagen via Svensk företagsgaranti AB? Jag måste tiUstå att trots att jag dagligen sysslar med dessa frågor har jag inte hört talas om praktiskt taget någon enda större kreditgivning eUer kreditgivning tiU något större antal småföretag på detta sätt. Det skuUe vara intressant att få veta hur detta företag har utvecklats. Det har i aUa faU nu haft tre år på sig — ungefär samma tid som Investeringsbanken har funnits tiU.

Jag noterar också att industriministern nämner den strukturfond, om vUken förslag skall föreläggas riksdagen och som är avsedd att underlätta strukturomvandlingen inom branscher som många gånger består av mindre och medelstora företag. Jag tror att detta med strukturfond är ett mycket intressant projekt. Men jag kan i dag självfaUet inte närmare kommentera detta, eftersom vi ju ännu inte sett någon proposition i ämnet. Jag har dock svårt att se hur Investeringsbanken kommer in i samband med denna strukturfond. Det kanske kan vara en antydan redan i dag från industriministern om att Investeringsbanken skaU spela någon roll i samband med strukturfonden. I så faU är det ännu mer intressant. Men även på den punkten kanske industriministern kan lämna någon upplysning i dag.

Någonting som aUdeles särskUt är värt att notera är försöket från Investeringsbankens sida att samarbeta med företagarföreningarna för att underlätta kreditsituationen för de mindre företagen. Industriministern upplyser alt banken håller på att utveckla ett närmare samarbete med företagarföreningarna, som innebär att Investeringsbanken, i de faU där en företagarförening beviljar s. k. direktlån, är beredd att pröva medverkan med Uka stor insats. Det bör kunna ge en hel del och kanske något rätta tiU snedbalansen mellan stora och små företag i fråga om möjUgheterna att låna i Investeringsbanken.

En mycket väsenthg punkt i industriministerns förklaring tiU att detta beklagliga förhållande uppstått — att de små företagen bara har fått 15 procent av kreditgivningen — är hans påstående och tro, att informationen om Investeringsbanken har varit bristfällig. Det är i det sammanhanget som han uppmanar mig och min organisation att försöka förbättra den informationen och sprida kännedom om de föreUggande finansieringsmöjligheterna. Jag viU försäkra industriministern att det inte har varit någon som helst brist på information därvidlag. Jag tror därför att det knappast finns någon enda liten företagare i det här landet som inte känner tiU Investeringsbanken.

Under de tre gångna åren — då regeringen har bedrivit någonting som jag inte kan beteckna annat än som utsvältning av de små företagen i form av skyhöga räntor och järnhårda kreditrestriktioner — prövade de mindre företagen av naturliga skäl i ren desperation varje möjhghet att lätta på det järnhårda trycket, att försöka få en kredit av ett eUer annat slag. I det läget var det knappast någon hten företagare som inte fick klart för sig att det finns någonting som heter Investeringsbanken och att den skulle ge särskilt riskbärande krediter. Men, hert industriminister, beklagligt nog blev informationen ganska snart av negativt slag. Det spred sig tämligen snart meUan företagarna att det inte är lönt försöka låna i Investeringsbanken om man är en Uten företagare, därför att man mestadels får avslag på ansökningarna.

Det där var naturligtvis en överdriven propaganda, det är jag den förste att erkänna, men icke förty har denna negativa information gått runt. Jag kan berätta att jag personUgen har varit engagerad i tre intressanta kreditfall, där jag har företrätt och försökt hjälpa mindre industrier att få lån från Investeringsbanken. I samtUga de tre faUen blev det avslag. Banken viUe inte ta den risk som man uppenbarUgen ansåg vara förenad med att ge kredit tiU de här tre ohka företagen. Nu är väl inte de tre faUen vad statistikerna kaUar för signifikanta, dvs. användbara som något slags bevisning för att banken inte vUl ta dessa risker; jag kan bara notera att också detta har bidragit tiU den negativa informationen och tiU att de små företagen har sagt sig att det inte är lönt att gå tiU Investeringsbanken, eftersom de inte får samma chanser som de stora företagen.

Det är beklagUgt med sådan negativ information. Jag skaU självfaUet, herr industriminister, i den mån jag har möjUgheter försöka vända informationen i positiv riktning och mot bakgrund av det svar som industriministern har lämnat i dag tala om att Investeringsbanken givetvis — i varje faU i fortsättningen — kommer att behandla de mindre och medelstora företagen på samma sätt som de stora.

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

135

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Vi är överens, industriministern och jag, om några ting. Vi är överens om att småföretagen har en utomordentUgt vUctig roll i det svenska samhället och näringslivet; vi vet båda två att de mindre och medelstora industrierna står för mer än hälften — eUer inemot hälften — av den industriproduktion vi har i dag och att de svarar för ungefär 70 procent av industrisysselsättntngen. Vi vet också — det har framgått av industriministerns svar på min interpellation - att de har haft aUtför små möjUgheter att låna från Investeringsbanken. Men sedan skär det sig. Vi är inte överens om anledningarna tUl detta. Industriministerns första argument var att de inte fick krediter därför att Investeringsbanken i första hand skuUe medverka tUl särskilt riskbärande krediter. Jag har här försökt visa att det i själva verket är ett argument som verkar tvärtom. Detta argument understöder aUtså i stället min kritik.

Jag har också uppehåUit mig vid det andra argumentet, om informationen, och sagt att denna varit tiUräcklig. Man känner tUl att Investeringsbanken finns men har den uppfattningen att man inte kan utnyttja den. Jag tror att det finns andra förklaringar, herr industriminister. Det kanske i själva verket är så att de stora företagen, som i förhållande tUl de små har haft de verkliga möjhgheterna att investera, har tagit aUtför stor del av kreditvolymen i anspråk, så att det kanske inte bUvit så särskilt mycket över tiU de små företagen. Och hur förhåUer det sig t. ex. med personaltiUgången? Jag har svårt att tro att Investeringsbanken med sin personal på, om jag minns rätt, ett halvt dussin personer skall kunna klara den oerhörda administration som krävs för att ge krediter tiU en! mängd små företag. Jag tror att också det är en mycket väsentlig förklaring tiU den utveckhng som ägt rum.

Jag viU som 'vanhgt se framåt, och jag hoppas att det svar jag fått i dag skaU innebära att förhåUandena förbättras. Men jag har anledning att upprepa den fråga vilken jag ställde i interpeUationen och på vUken industriministern, som jag tidigare nämnt, svarade att han inte ansåg sig behöva ge medverkan för att de mindre och medelstora industrierna skulle kunna utnyttja Investeringsbankens resurser, eftersom detta skulle vara en självklarhet. Min fråga var: Är industriministem mot bakgrunden av de skäl jag andragit beredd medverka tUl att Investeringsbankens resurser i större utsträckning än vad som hittiUs varit fallet kan utnyttjas så att den upprörande snedbalansen i Investeringsbankens kreditgivning tiU mindre respektive medelstora företag — 15 procent respektive 35 procent - förbättras, så att så småningom en rättvis fördelning kan åstadkommas i enUghet med den ordning för Investeringsbanken som riksdagen beslutat?

136

Hert OLHEDE (s):

Herr talman! Tidigt i våras skrev Svenska Dagbladet att WaUenberg borde få överta Statsföretag under en femårsperiod. WaUenberg bedömdes således behöva fem år för att samordna och strukturera den sphttrade företagsgrupp som Statsföretag fick ta över den 1 januari 1970.

Den tidsfrist som kunde tänkas för WaUenberg kunde man dock inte ge åt den nya organisationen för de statsägda bolagen. Borgerligheten började sitt angrepp på Statsföretag redan under hösten 1970, och det

kulminerade under det här årets tre första månader. Man angrep Statsföretag, trots att man var väl medveten om att företaget knappt hade börjat sin verksamhet och under största delen av sin första tUlvaro bestod av endast fyra man.

Men man var inte ärhg nog att säga detta. Moderater och liberaler är aktieägare som principieUt är motståndare tiU sina egna företag, aktieägare som misskrediterar sina egna företag. När sedan dessa borgerliga representanter på bolagsstämman i maj fick möjlighet att inför ett uppbåd av journalister konkretisera sin kritik, uteblev en sådan konkret kritik. Det blev en tystnadens västgötakhmax.

I debatten den 30 mars i år gjorde jag ett försök tiU en objektiv presentation av Statsföretags verksamhet under det första året. Jag gick punkt för punkt igenom de dotterföretag som varit uppe i den aUmänna debatten och angav dessas svårigheter. Jag var så angelägen att undvika bUlig polemUc att jag inte ens efter herr Burenstam Linders Tjorven-exposé brydde mig om att tala om för honom att han borde ha kunnat få riktiga upplysningar genom sin partiledare Gösta Bohman, som satt i postverkets styrelse då beslutet om Tjorven togs.

Av kammarens protokoU framgår emeUertid att efter genomgången nämnde knappast någon borgerUg poUtiker ett enda av de företag som man tidigare kritiserat, ulan de höU sig tiU generaliseringar. De borgerhga tidningarna, som tidigare frossat i enskilda statUga företags svårigheter, skrev knappast en rad om sakinnehåUet. Detta är ett konstaterande, inte någon kritik. Det är väl så man anser att det poUtiska spelet skaU drivas, och då får detta accepteras.

Som herr Burenstam Linder sade, har en hel del händelser utspelats på personalplanet sedan debatten den 30 mars. Detta är ovidkommande för den diskussion vi skaU föra på grundval av näringsutskottets betänkande nr 44.

Vad som däremot är väsentligare i det här sammanhanget, och vad som kanske stämmer moderater och hberaler tiU Utet mer eftertanke, är att en hel del har inträffat inom det privata näringsUvet på senare tid. Viljan tUl en mer nyanserad debatt börjar för övrigt skymta i de borgerUga tidningarna. Jag kan väl säga att den har underslrukits av samtUga borgerUga talare här i dag, inte minst av herr Burenstam Linder. Detta betraktar jag som en mycket glädjande utveckling, även om jag beklagar att det skall behövas så starka åskådningsmedel för alt komma fram tiU vad jag anser vara en självklarhet.

Riksdagen har nu fått detaljupplysningar om Götaverken och tagit ställning tUl den kanske största skandalen sedan Kreugerkraschen. Men i riksdagen var den borgerliga kritiken nästan urskuldande, och efter förhållandena var tidningsrubrikerna inte så braskande. Annat var det, innan man fick reda på de verkhga förhåUandena. När jag i november 1970 på en sparbankskonferens i UddevaUa upprepade ord för ord vad jag i samma stad sagt om varvskrisen redan under valrörelsen i september, vUket då inte uppmärksammats ett dyft av de större borgerhga tidningarna, blev det stora rubriker. Det var inte opportunt att ens antyda att ett stort privatägt företag hade svårigheter, trots att det borde vara aUmänt bekant,  därför att  de  begränsade sakuppgifter som jag

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

137

5* Riksdagens protokoll 1971. Nr 148-149

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m.m.

138

lämnade då redan hade tagits fram av Dagens Nyheter och lämnats på Dagens Nyheters handelssida. Ja, herr talman, det var samma dag som de GauUes begravning, och över hela första sidan i Handelstidningen kunde man läsa: Olhede angriper Götaverken — Hela Frankrike sörjer.

Vi har fått uppleva svårigheter i flera andra privata företag. Industriministern nämnde ett i dag, och det finns många fler, som jag inte skaU räkna upp, men ett av dem är ganska bekant i denna kammare.

Jag tillhör inte dem som viU strö salt i öppna sår, men jag kanske ändock får göra ett citat av ett citat från riksdagsdebatten den 20 januari i år: " 'We don't know where we are going! We only know we are going there very fast.' Eller översatt: Vi har inte riktigt klart för oss vart vi är på väg. Vi bara vet att vi är på väg dit med en rasande fart." Jag tycker att herr Ericssons i Åtvidaberg citat av en engelsk pohtiker, som uppenbarligen måste ha varit en Uberal poUtiker, passar väl in på vissa förhållanden som Ugger herr Ericsson nära. Och, herr talman, det får väl inte betraktas som ofint att erinra om ett uttalande av herr Ericsson i debatten den 30 mars: "Jag har sagt förut i den här kammaren och jag viU säga det en gång tiU: det går icke att sköta några företag, inte ens de statUga, med vänster hand, ty sköter man de stathga företagen med vänster hand kommer det hela mycket snart att se ut som ett fältlasarett, där medicinalrådet Wickman och provinsiaUäkare Olhede har fuUt upp att göra med att pyssla om och plåstra om sina sjuka och skadade patienter, i stället för att ägna sin tid åt förebyggande hälsovård för hela företagsamheten."

Hert Ericsson måtte sköta sina företag endast med höger hand, och slaget har bhvit hårt för de anstäUda, inte minst i Bohuslän. Hur omvårdnaden bUr får vi väl se. Men troUgtvis överlåtes väl omvårdnaden på det aUmänna.

Herr Ericsson, får jag komma med ett konstruktivt förslag? "Det måste tiU en ekonomisk övervakning, och det måste tiU en löpande lönsamhetsuppföljning — det brukar kaUas en operation controUeraktivi-tet — som med kraft kan driva sin verksamhet. Annars går det käpprätt fel." Detta är ett exakt citat av det råd som herr Ericsson gav statsrådet Wickman i debatten den 30 mars.

Och jag håller med herr Ericsson, det är väsenthgt för aUt företagande att det sker en kontinuerlig uppföljning, så att man i tid kan vidta de åtgärder som behövs för att rätta tiU vad som är på väg att gå galet. Men en sådan hade tydligen inte herr Ericsson när han för några månader sedan talade i den här kammaren. Att skapa ett sådant instrument var huvuduppgiften för Statsföretag då vi började vår verksamhet, och herr Ericsson och andra företagare torde vara väl medvetna om att det kräver tid att få ett sådant system att fungera i en så stor koncern som det här var fråga om. Det går inte på några månader att bygga upp ett system som bhr bättre än vad som finns i sedan flera år tiUbaka väletablerade företag. Hert Ericsson sade dock i ett tidningsuttalande — och det skaU jag hålla honom räkning för — att han hoppades att Statsföretags ledning skuUe få tid att sitta ner och tänka i en svår situation. Och även om andra moderater och hberaler inte gav Statsföretag det lugn som ett förelag behöver i oroliga tider, hoppas i varje faU jag att Facitledningen nu får det lugn som behövs för att klara den svåra situationen för företaget och de anställda.

1 näringsutskottets betänkande nr 44 i anledning av årsredovisningen för Statsföretag uttalar utskottet att den hittillsvarande debatten i stor utsträckning gäUt dotterbolagens akuta problem och att det första verksamhetsåret i hög grad måste ägnas åt aktioner föranledda av sådana problem, detta medan bolaget ännu haft mycket begränsade personhga resurser. Detta är en korrekt beskrivning av det första verksamhetsårets svårigheter.

Vilken uppfattning man än har om Statsföretagsgruppens samlade verksamhet, så måste man kort och gott konstatera att det nybUdade förvaltningsbolaget under sitt första år hade ringa inflytande på dotterbolagens ekonomiska utfaU. Då Statsföretag bUdades den 1 januari 1970, var självfaUet dotterföretagens försäljnings- och produktionsprogram fastställt för detta år. Detta vet var och en som har något begrepp om vad som menas med planering och hur lång tid det tar innan en sådan ger resultat. Jag utgår ifrån att i varje faU debattörer som herrar Burenstam Linder och Gunnar Ericsson är väl medvetna om detta, men inte ens denna kunskap avhöU dem ifrån att göra de angrepp som de gjort.

Låt mig slå fast, att på den ekonomiska sidan kunde Statsföretag under sitt första verksamhetsår endast påbörja en grundläggning för framtiden.

När 1970 års bokslut, och det är det enda jag har anledning att ägna mig åt, analyseras måste man för övrigt skUja på förvaltningsbolaget Statsföretag AB och Statsföretagsgruppen. Statsföretag AB visar ett resultat före dispositioner och skatter på 103 miljoner kronor. Detta gör man sedan man dragit ifrån registrerings- och stämpelavgifter på 17 miljoner kronor, vUket är en engångsföreteelse, och sedan man dragit ifrån bidraget tiU Norrlandsfonden på 30 mUjoner kronor. Ett sådant bidrag kommer inte från någon privat industri.

Sedan har värdet på aktierna i vissa dotterföretag nedskrivits starkt. Nettonedskrivningen är så stor som 92 miljoner kronor. Det är efter dessa avdrag som det kvarstår 11 miljoner kronor.

Statsföretagsgruppens samlade rörelseresultat efter planenhga avskrivningar är 306 mUjoner kronor. Det har gjorts extra stora avskrivningar i dotterföretagen för att konsoUdera dessa. Därefter kvarstår en vinst på 174 mUjoner kronor.

På en sammanlagd vinst på 174 miljoner kronor har det betalats en sammanlagd skatt på 177 mUjoner kronor. Detta beror på att det är 11 företag som redovisar en total vinst på 309 miljoner kronor och därför får höga skatter. Förlustföretagen får inte motsvarande skattelindring. Statsföretag, herr Burenstam Linder, har därtiU inte som de privata koncernerna som existerat under flera år helt kunnat utnyttja möjligheten att överföra medel från ett vinstgivande tiU ett förlustbringande företag, dvs. helt kunnat utnyttja koncernbidragsmetoden. Detta beror bl. a. på vissa regler som gör en sådan överföring omöjlig under ett förvaltningsbolags första år.

De borgerliga har nästan lyckats med konststycket att få folk att tro att totalresultatet för Statsföretagskoncernen som helhet var negativt under 1970. Gruppen som helhet gav överskott. Tyvärt var detta totalöverskott   ett   resultat   av   överskott   hos  endast   11   av  de   28

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

139

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De StatUga företagens verksamhet, m. m.

140

dotterföretagen. Men självfaUet skaU de starka förelagen hjälpa de svaga så att dessa får egen kraft i framliden. Del är principieUt samma ordning som tiUämpas även i framsynta privata koncerner. Men det klaras inte av på ett eUer två års verksamhet.

Men det är sannerhgen inte enbart den rent ekonomiska uppbyggnaden som är väsentlig — det har redan sagts här i dag. Det finns även andra värden. Grunden för en ökad företagsdemokrati har lagts under det första året. Fler representanter för de anstäUda har kommit in i de samhäUsägda företagens styrelser. De anställda har fått direktrepresentation i styrelser. Detta har emellertid väckt mindre uppmärksamhet än att de anställda i Volvo har fått observatörer i Volvos styrelse. Man mäter, som industriministern sade, inte med hka mått. Statsföretagens förhandhngsorganisa-tion har bUdats och börjat sin verksamhet. LKAB har lämnat Arbetsgivareföreningen.

Vissa formuleringar i årsredovisningen har dock enhgt min uppfattning tyvärr varit missledande. De har gett den förestäUningen att Statsföretag pä regeringens order haft stora utgifter för lokaUseringsprojekt. Sanningen är att Statsföretag inte lagt ut ett enda öre. I samtUga faU, i Stigen i Dalsland där SaxyUe-Kilsund viUe lägga ned spinneriet och stäUa 150 man utan arbete, i Nykroppa och VUhelmina har regeringen på intet sätt ekonomiskt utnyttjat Statsföretag. Regeringen har accepterat de offerter som Statsföretag givit. Och en enhällig riksdag har accepterat offerterna.

DärtiU kommer all insatserna i Nykroppa och Vilhelmina över huvud taget inte ingår i 1970-års bokslut och att insatserna i Stigen i Dalsland ser ut att ge positivt resultat. UtveckUngen i det företag som SaxyUe-Kilsund skulle lägga ned för ett år sedan har varit god. Man har redan återanställt de arbetare som friställdes då vi övertog företaget, och ytterligare anstäUningar kan göras i en snar framtid.

Det är inte minst sådana insatser som är väsentUga, även om de i ett större sammanhang kan betraktas som småsaker. De har stor betydelse för de människor som berörs och för den bygd där dessa människor skapar sitt uppehäUe. Nog borde Statsföretag, vars industrier i Bohuslän har fuU sysselsättning, nu kunna göra vissa insatser i t. ex. norra Bohuslän, där den privata industrin sviktar.

Att långsiktigt strukturera verksamheten inom Statsföretagsgruppen, herr talman, och därvid ta hänsyn tiU de samhäUsekonomiska faktorerna är en väsentlig uppgift för Statsföretag.

Det är med beklagande jag måste konstatera att Statsföretag ännu inte fått någon mer konkret målsättning - det har andra talare också gjort, men jag kanske har en annan målsättning i tankarna - och att man äimu inte följt de riktlinjer för organisationen som uppdrogs i den utredning som föregick rUcsdagens beslut om Statsföretag. Det är emellertid med tiUfredsställelse jag ser i proposition 139 att målresonemangel är uppe tiU diskussion i industridepartementet och att man aUtså kan vänta resultat.

Det är egentUgen inte någon större företagarkonst att med vinstmaxi-meringsprincipen som gloriöst mål öka Statsföretagsgruppens lönsamhet på sikt. Det är bara att söka avveckla eUer på annat sätt avhända sig de företag där det finns svårigheter. Moderater och Uberaler skulle hälsa en sådan utveckling med tUlfredsställelse. Men det vore enhgt mitt sätt att se

att springa ifrån det krav på ägaransvar och företagaransvar som de anstäUda och väljarna har rätt att stäUa. EnUgt min uppfattning kom Statsföretag tiU för att lösa väsentUga problem, inte för att avskaffa dem.

Herr talman! I proposition 139 föreslår Kungl. Majt alt Svenska utveckUngsaktiebolaget skaU skUjas från Statsföretag. Aktierna skaU överföras liU fonden för statens aktier. Detta är ett förslag som går emot riksdagens tidigare fattade beslut i denna fråga, och det är därför jag har motionerat emot det.

Min motion har väckt ett visst uppseende i pressen. Svenska Dagbladet, som i andra sammanhang är en förhåUandevis seriös tidning, talar om Ebberöds bank och stäUer patetiskt frågan: "Kan man rimligen behålla en koncern, i vUken några få företag ständigt skaU hålla förlustenheter under armarna? "

Ja, svaret beror på vilken samhäUsinstäUning man har. Om enheten har stor betydelse för koncernen som helhet och för människorna och om de negativa samhällsekonomiska konsekvenserna skulle bli stora vid en nedläggning, då skall man behåUa enheten. Just det har sagts här om NJA i dag. Man skaU även behålla enheten om det finns en möjhghet att på sikt skapa lönsamhet.

1 den tidigare diskussionen om Statsföretag försökte man framlona en bild av mig som en ekonomiskt oansvarig person i motsats till en annan person. Jag skulle endast ta hänsyn tiU poUtiska motiv. Bilden kanske har modifierats något, men principresonemanget kan endast de personer föra som lever i den okompUcerade värld där vinstmaxuneringsprincipen inte betraktas som ett politiskt ställningstagande. Verkligheten är inte bara svart och vitt, inte ens i ett privat näringshv.

Enhgt Svenska Dagbladets egna principer borde ju tidningen snarast läggas ner. Det torde vara svårt att se någon lönsamhet i det företaget vare sig på kort eller på lång sikt. Tidningens kunniga medarbetare på handelssidorna kanske kan hjälpa tUl med analysen.

Man kanske också av de här experterna kunde få reda på att privata koncemer ibland verkUgen måste ha tid på sig för att skapa lönsamhet i aUa sina enheter och att UtveckUngsbolaget tiUkom sä sent som 1968. Detta är en kort tid för ett utveckhngsbolag för att nå lönsamhet. Man kunde få reda på att riksdagen var medveten om risktagandel, då beslutet om Utvecklingsbolaget fattades. Man kanske även skulle kunna få reda på att förlustriskerna inte bUr mindre om Utvecklingsbolaget lämnar Statsföretag, snarare tvärtom. Man kanske kunde få reda på att det föreUgger risk för ett oekonomiskt dubbelarbete. Att staten först skaU överlåta Utvecklingsbolaget tUl Statsföretag och sedan köpa detta förlustföretag tiUbaka — det är detta som borde kaUas Ebberöds bank.

Herr talman! Näringsutskottet har i sitt belänkande inte något alt invända emot överflyttningen av Utveckhngsbolaget, trots att inga skäl givits för en sådan förflyttning som inte var kända i december 1969, då riksdagen tog ställning tiU Utveckhngsbolagets placering under Statsföretag. Man kan inte jämföra Utveckhngsbolaget med styrelsen för teknisk utveckUng — det är inget aktiebolag. Atomenergi kom heUer inte dit därför att Asea-Atom inte Ugger under Statsföretag.

Den   sohda   majoriteten   av  socialdemokrater,   centerpartister  och

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

141

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

142

kommunister skulle aUtså nu ha ändrat uppfattning från den tidpunkt då man beslöt en samordning av de statUga företagen. Jag tror att man behöver denna samordning.

Jag har för övrigt, herr talman, i motionen 1577 ingående motiverat mitt ställningstagande, som är helt i överensstämmelse med riksdagens tidigare Unje. Jag behöver därför inte utveckla mina skäl på nytt. Det är emeUertid med stor tUlfredsställelse jag noterar att utskottet funnit att den lösning som jag anger i min motion på Utvecklingsbolagets akuta ekonomiska problem utan tvivel är möjlig att genomföra. Jag ber kammarens ledamöter uppmärksamma detta. Ingenting motsäger att det är en rätt placering vi har fått. Som vi har hört i dag har det varit ett stort inflöde av förslag. Det är självklart att ett statUgt företag inte producerar bara för andra statUga företag. LKAB:s malm går inte enbart tiU statUga järnverk. ASSl:s massa går heUer inte enbart tiU statUga förädlingsindustrier. Som industriministern sade är det naturligt att man har ett stathgt UtveckUngsbolag när det finns privatägda, och att det då skaU Ugga inom koncernen och stå till förfogande. Jag tror det ger den valfrihet som uppfinnare och andra behöver.

Den lösning som jag föreslår har därtiU den fördelen att den kräver mindre anslagsbevUjning av riksdagen och ingen garantiförbindelse på 12 mUjoner kronor. Samtidigt ger den UtveckUngsbolaget 3 miljoner kronor mer i rörelsemedel än den väg som Kungl. Maj:t anvisar.

Jag viU understryka att det förslag, som reservanterna i moderata samUngspartiet framför, på intet sätt uppfyller det krav man har rätt att ställa. Deras förslag är ett sätt att ekonomiskt försvaga UtveckUngsbolaget.

Nu skuUe jag bara yrka bifaU tiU min motion, men för att göra det formellt riktigt skaU jag läsa upp yrkandet här.

Jag yrkar att riksdagen

a)    med bifaU tiU motionen 1971:1577 i ifrågavarande del och i anledning av motionen 1971:1576 avslår propositionen 1971:139 såvitt den gäUer anslag tiU förvärv och teckning av aktier i Svenska utvecklingsaktiebolaget,

b)    med bifaU tUl motionen 1971:1577 i ifrågavarande del och i anledning av motionen 1971:1576 avslår propositionen 1971:139 såvitt den gäUer bemyndigande att ställa garanti för lån tiU Svenska utveckUngsaktiebolaget,

c)    med bifaU tiU motionen 1971:1577 i ifrågavarande del tiU Kapitaltillskott till Statsföretag AB för nyteckning av aktier i Svenska utvecklingsaktiebolaget på tUläggsstat 1 tiU riksstaten för budgetåret 1971/72 under fonden för statens aktier anvisar ett investeruigsanslag av 15 000 000 kronor samt beslutar att aktierna skaU tecknas till en överkurs på 50 procent,

d)  avslår motionen 1971:1576 i vad avser utredning om Svenska
utveckUngsaktiebolaget.

Herr talman! Här skulle jag sluta, men det har inträffat någonting i debatten som jag är ytterst tacksam för. Herr Turesson talade om en viss brewäxling mellan Gunnar Svärd och mig. Och det har varit aUdeles självklart att jag i den debatt som har förekommit inte velat gå i någon

som helst polemik i tidningar, då JK haft ärendet under utredning. Men förhåUandet är följande:

I skrivelse den 9 mars 1971 tiU JK omtalar industridepartementet vissa ekonomiska transaktioner som gjorts av förenade fabriksverken — FFV. Industridepartementet önskade främst få klarlagt gränsema för ett affärsdrivande verks handlande, och det var tre punkter som berördes:

1.    LåntUlSMT.

2.    Lån tiU Ka-Fa Kyl.

3.    Borgensförbindelse för United StirUng.

FFV har i sitt yttrande hänvisat tiU att verket i varje fråga antingen fått Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut i ärendet eUerhaft kontakt med vederbörande departement. Man anser sig i sistnämnda faU ha anmält frågorna och därmed ha fått ett underhandsgodkännande.

I detta sammanhang har FFV i sitt yttrande särskUt framhålUt min ställning som statssekreterare först i försvarsdepartementet och senare i industridepartementet och hänvisat tiU de kontakter FFV:s generaldirektör haft med mig. FFV har även dokumenterat dessa kontakter genom att delge dels viss underhandskorrespondens tUl generaldirektör Svärd från mig, dels en förtroUg PM tiU vissa statsråd av den 24 juni och ett sammandrag av ett samtal som jag haft med generaldirektör Svärd den 28 juni 1968 med kommentarer tiU detta samtal.

Det är en självklarhet att det ständigt och jämt förekommer underhandskontakter meUan departement och myndigheter och att sådana kontakter i stor utsträckning sker meUan ifrågavarande statssekreterare och generaldirektör.

I sitt yttrande tycks FFV genom sin framstäUning vilja ge det intrycket, att underhandskontakter även ägt rum i de tre faU som föranlett industridepartementets skrivelse till JK. Så är emellertid inte förhållandet, och den dokumentation som FFV lämnat visar heUer inte på existensen av sådana kontakter. Det kan vem som helst som läser JK:s yttrande avgöra.

Den nämnda PM:en daterar sig från den 24 juni 1968 och utgör en del av underlaget för regeringens beslut i SMT-ärendet. PM:n grundade sig på sakuppgifter från FFV, varför verkets generaldirektör enhgt min uppfattning borde få del av sammanställningen. Sammandraget av mitt samtal med generaldirektör Svärd med kommentarer översändes tiU denne bl. a. för att få bekräftat sammandragets riktighet. SMT-affären var av stor betydelse.

Jag vill erinra om att riksdagen 1968 hade beslutat att lägga ned centrala flygverkstaden i Västerås, vilket berörde 900 människor. Statsutskottet hade i samband med nedläggningsbeslutet mycket starkt uttalat att aUt skuUe göras för att skaffa ersättningssysselsättning. Det är självklart att aUa ansträngningar gjordes för att uppfyUa vad riksdagen beslutat.

Dessa ansträngningar resulterade i att FFV den 19 juni 1968 föreslog förvärv av Köpings mekaniska verkstad, Thörns och AldeUs. Kungl. Maj:t gav i beslut den 28 juni 1968 FFV i uppdrag att förvärva dessa bolag som sedermera bildade SMT.

Därefter pågick förhandUngar med säljarna av dessa bolag tiU dess

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

143

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

köpeavtal ingicks beträffande Köpings mekaniska verkstad och AldeUs den 20 september och beträffande Thöms den 23 september 1968. Hert Turesson återgav här ett brev som är daterat den 9 juh 1968 och således skrivet efter det att regeringen hade fattat sitt beslut i förvärvsfrågan den 28 juni 1968. Herr Turesson kunde självfaUet inte veta när KungL Maj:t hade fattat sitt beslut, men brevet grundar sig aUtså på regeringsbeslutet. Det hade uppstått en del svårigheter i förhandlingarna, och brevet understryker angelägenheten av att förhandhngarna med samthga tre företag slutförs i enUghet med regeringens intentioner och att uppkomna svårigheter övervinns, inte minst för att tiUfredsstäUa de krav som riksdagen själv uppstäUt.

Det är således helt klart att förvärven av de tre företagen skedde med Kungl. Maj:ts fulla vetskap, och detta har heUer inte ifrågasatts, varför FFV:s yttrande i detta avseende helt saknar relevans.

Det var efter detta som vissa lån bevUjades dels tiU SMT, dels tiU KA-FAKyL Dessutom lämnades en borgensförbindelse till United StirUng. De lämnade lånen har icke i något sammanhang tagits upp i departementet eUer omnämnts för mig och har heUer inte omnämnts i FFVs yttrande. Inte heUer borgensförbindelsen har tagits upp med departementet. Den har mig veterligt heUer aldrig omnämnts för mig. FFV har inte heller sagt detta i sitt yttrande. Existensen av denna borgensförbindelse kom till min kännedom först i slutet av 1970.

Jag kan också nämna att vid samtal med generaldirektören i mars 1971 sade han klart ut att han icke har gjort detta, och det står också i JKs uttalande.

Herr talman! Jag hade inte tänkt och har tidigare inte haft möjUgheter att säga vad jag nu sagt, och jag har inte heUer velat tala om det i pressen, men jag är tacksam mot hert Turesson för att jag nu har fått detta tiUfäUe. Herr Turesson kunde självfaUet inte veta att Kungl. Maj:t redan hade fattat beslut när jag skrev mitt brev.

144

Hert TURESSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Herr Olhede sade att jag självfallet inte kunde känna till de faktiska förhållanden som herr Olhede nu har informerat riksdagen om. Nej, det kunde jag naturligtvis inte, eftersom JK uppenbarligen inte heUer visste någonting. JK har ju påtalat det förhållande som jag tidigare i dag betecknade som ministerstyre och då bl. a. sagt följande; "Även om samtycke under hand lämnats i förväg av någon deparlementstjänsteman, då närmast statssekreteraren, är det emellertid av flera skäl uppenbart att ett sådant besked inte kan ersätta ett beslut av Kungl. Majt och än mindre ett avgörande av riksdagen."

Det är ganska uppseendeväckande om del förhåller sig på det sätt som herr Olhede säger — och jag kan inte bestrida det — att Kungl. Majt redan ungefär tio dagar innan "vännen Sven-Göran" skrev sitt privatbrev tUl "Broder Gunnar" hade fattat beslut om förvärvet. Jag frågar mig än en gång: Varför visste inte JK det, när JK gjorde sin utredning och tog ställning i frågan?

Och varför gick det inte från statssekreteraren en korrekt ämbetsskrivelse till generaldirektören i förenade fabriksverken i stäUet för det som

jag tillät mig beteckna som Utet slarvigt privatbrev? Hur är del för övrigt

med ett likadant privatbrev av den 18 juni 1968 med följande förtroliga

meddelande: ■

"Broder!

Tack för brev om Ljungbers. Jag anser affären vara riktig. Du kan köpa.

Hälsningar

Vännen Sven-Göran."

Menar  herr   Olhede  att  det  förelåg ett  formellt  regeringsbeslut  i

enlighet med regeringsformen också innan herr Olhede skrev det brevet?

Varför i så faU uttrycka sig med orden: "Jag anser affären vara riktig. Du

. kan köpa." Det är ju en ganska uppseendeväckande form för ett som hert

Olhede menar officieUt besked från kanshhuset om ett regeringsbeslut.

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Herr OLHEDE (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Turesson citerar JK:s genereUa uttalanden. Om man läser hela skriften skaU man finna att JK understryker att det inte finns några som helst skrivelser som bekräftar detta.

Jag skaU tala om för herr Turesson hur det hgger tiU med Linson Instrument. Underhandskontakter mellan en generaldirektör och verket kan naturligtvis ske per telefon eUer genom korta skriflUga meddelanden. När jag av Gunnar Svärd hade fåll presentationen av detta projekt på sjukvårdsområdet bedömde jag det vara riktigt att köpa. Man hade dessutom angivit att det fanns vissa möjligheter att förlägga tiUverkningen tiU Norrland. I brevet av den 18 juni 1969 sades det att del var en lämplighetsfråga, huruvida FFV direkt eUer SMT skuUe göra förvärvet. Nu inköptes, herr Turesson, Linson Instrument av SMT efter beslut av detta aktiebolags styrelse. Helt följdriktigt underställdes därför inte detta ärende departementet. Om FFV avsett all göra förvärvet skulle FFV ha inkommit med en formeU framställning tiU Kungl. Maj t. Del är de riktiga förhållandena.

Herr TURESSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Mot bakgrund av det bollande med dala och bokstavsförkortningar som förekommer i detta ärende, den oklarhet som förehgger och de missuppfattningar som måhända också kan föreligga måste väl mitt krav på en parlamentarisk utredning för att vinna klarhet i förhållandena te sig utomordenthgt angeläget.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Det är ju en stund sedan jag lämnade interpellationssvaren. Debatten har omfattat ett mycket brett register, men låt mig bemöta talarna i den ordning jag besvarade deras interpellationer.

Jag vill först till herr Dahlén säga alt jag är förvånad över att han är överraskad av mitt svar. Herr Dahlén stäUde från folkpartiels kongress en fråga tUl mig av nästan exakt den ordalydelse som sedan återkommer i hans interpellation. Jag svarade omedelbart via en pressekreterare — om jag uppfattade del rätt — hos folkpartiet att jag av skäl som jag anförde inte var  beredd att tillkalla en sådan parlamentarisk utredning.  Skälen är

145

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

146

desamma nu. Vi har en granskning i vedertagen ordning av bl. a. de affärsdrivande verken. Förte industriministern har med hänsyn lUl handläggningen av vissa lånetransaktioner som här kommit upp till debatt överlämnat tUl JK att bedöma om dessa var av sådan karaktär att de kunde föranleda en anmärkning. JK har lämnat sitt besked.

När det sägs att regeringen har kommit in i vissa av de transaktioner som har förevarit, så har vi ju den granskning av det konstitutionella ansvar som vilar på regeringens ledamöter, och det bör väl få bli den granskning som kan ske i konstitutionsutskottet. EUer underskattar herr Dahlén både JK och konstitutionsutskottet?

Vi har för de statliga förelagens vidkommande en revisionsgranskning som jag anfört i mitt svar. Några av revisorerna utses av riksgäldskonloret. Vi har dessutom gått längre genom att utse 18 riksdagsmän som vid Statsföretags bolagsstämma eUer i den ordning som Statsförelag bjuder tiUfälle tUl får diskutera vad som försiggår inom de statliga förelagen. Det har jag för min del — det har jag sagt i mitt svar — ansett vara tUlfredsstäUande, och därför har jag heUer inte anledning att ändra uppfattning, inte ens när herr Dahlén tar liU Utet starka ord, när han kommer upp i talarstolen.

Herr HäU som jag svarade i en helt annan fråga har naturligtvis rätt när han säger att visst måste del ligga ett ansvar på staten och då också på de statliga företagen gentemot de kommuner i vUka dessa verksamheter är förlagda. Självfallet står möjhgheter tUl bistånd tiU lokaUseringar av företag eUer till andra åtgärder tiU förfogande, inte minst i de här kommunerna.

Men herr HäU drar upp en rad av exempel på åtgärder som skuUe kunna vidtas av statUga företag eUer av andra. Om jag minns rätt återfanns inget av dessa exempel i interpeUationen. De kommer för mig som nya sådana. Jag har därför svårt att gå in i en granskning av vad som kan vara rimUgt av det som herr HäU har sagt. Vad jag kan lova är, eftersom jag anser att det finns all anledning att se på en del av de exempel som herr Häll har anfört, all vi skaU göra del, och då också begära in vissa besked från de myndigheter och de institutioner, som skuUe kunna vara med om att vidta åtgärder i den riktning som herr HäU har talat om.

Låt mig bara allmänt säga att jag har en mycket klar bild av situationen i GäUivare—Malmberget hksom i Kiruna, eftersom jag för något år sedan påtog mig ett uppdrag åt inrikesminister Holmqvist som innebar frågan om att bygga upp servicesamhällen. Jag hade ju alldeles specieU anledning att diskutera med kommunalmännen i GälUvare— Malmberget om de problem som man där hade. Jag tar upp det, därför att jag vUl kort säga, att jag tror att det viktigaste är differentieringen av näringshvet inom kommunerna i malmområdet, en differentiering som framför allt ger möjligheter tUl arbete åt kvtnnhg arbetskraft. Jag har vid åtskiUiga tiUfäUen påpekat, att en specieU utredning i GäUivare— Malmberget visade att det i kommunen fanns ca 2 300 kvinnor som önskade förvärvsarbete men inte kunde få något.

Detta säger jag också därför att man i den debatt som har förevarit tidigare bl. a. har tagit upp några lokaUseringspoUtiska exempel. Herr

Hovhammar slog sig för bröstet och sade, att han gladde sig över att han tiUsammans med näringsutskottet i övrigt hade medverkat tUl ett slopande av projektet med en skidfabrik i Boden. Jag skall inte frånta näringsutskottet ett glädjeämne. Att jag säger det i detta sammanhang beror på att vi, när vi var ute och sökte efter ett rimligt lokaliseringsobjekt tiU GäUivare, hade framför oss bl. a. möjhgheten till flyttning av det stathga tvälteriet från Boden liU Gällivare just för att klara en del av sysselsättningsproblemen för kvinnorna där uppe.

Men om man skulle göra något sådant, skuUe man ju stäUa Boden inför svårigheter. Vi hade dock den uppfattningen att det ändå skulle vara möjUgt alt lättare kunna klara en lokahsering tUl Boden från MeUansverige eUer södra Sverige än liU GäUivare—Malmberget. Då förde vi diskussionen om skidfabriken. Nu skaU jag försöka undvika att dra upp en mängd talare, som har specialintressen på området. Jag lämnar bara en redovisning.

Del fanns nämligen ett företag i MeUansverige, som hade en skidfabrik i en liten stad. 1 denna stad visste vi att Volvo skuUe etablera en företagsverksamhet, som så småningom skuUe ge meUan 600 och 800 sysselsättningsplatser. Del skuUe inte vara så farligt enligt vår uppfattning att köpa in en del av det företag med skidfabrik som jag först nämnde och flytta det från den UUa staden, som ändå skulle få ett utomordentUgt tUlskotl, upp tiU Boden, där företaget så väl behövdes.

Det uppstod en irriterad debatt i landet. Skäl fanns för och skäl fanns mot. Tiden gick, och vi kom inte tiU någon uppgörelse med det företag med vUket vi förhandlade. Vi bestämde oss så småningom för att slopa denna tanke. Men vad som har inträffat under tiden är enhgt de uppgifter som jag har fått att man i Finland har bestämt sig för att bygga två nya skidfabriker för den nordiska marknad på vUken vi hade tänkt få avsättning för de produkter som skuUe tiUverkas i Boden.

Detta är ett exempel på de svårigheter som man möter, när man skaU gripa sig an med lokaliseringsproblemen och försöka flytta sysselsättning från MeUansverige eUer södra Sverige till det Norrland som så väl behöver den. Men som sagt, herr Hovhammar, jag skall inte frånta herr Hovhammar eller andra glädjeämnet, om det finns något. Om del kanske blir htet smolk i bägaren sedan jag har talat om detta, missunnar jag inte någon det.

Herr Burenstam Linder, som var den som sedan kom i tur för svar, började raljant med att tala om att vad som har inträffat i Statsföretag är inte minst en omsättning av personer. Ja, herr Burenstam Linder, vi har nästan nått upp till moderata samlingspartiets ledarbyten. Om del nu var ett kvaUfikationstal som hert Burenstam Linder höU för nästa svängdörrsattraktion, skuUe jag nog, om jag var med bland dem som skulle välja, vara en Uten aning betänksam inför herr Burenstam Linder. Herr Burenstam Linder börjar med en deklaration och frågar sedan: Är det då verkhgen nödvändigt att tala om Gölaverken? Vad är del för mening med att stäUa upp Götaverken mot Uddevallavarvet och andra företag? Det är inte så man skaU driva en debatt och diskutera de här frågorna, säger herr Burenstani Linder inledningsvis.

Men vad gör han sedan och vUken blir debaltekniken? Jo, han tar i

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

147

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

148

detalj upp en rad statliga verksamheter och riktar kritik mot en del förhållanden och saker som händer inom dessa företag. Han gör heUer inget försök tiU balansering och objektiv redovisning av vad de stathga företagen — Vattenfall, LKAB, ASSI, Tobaksbolaget och andra, som jag tidigare har nämnt — ändock betyder för svenskt näringsUv.

Jag tänker inte bemöta herr Burenstam Linder på var och en av dessa punkter. Jag har bara sagt att vi i del konjunkturläge där vi nu befinner oss må med hka mått mäta statliga, privata och kooperativa företag, med de svårigheter som inträffar inom varje ägarkategori, men också undersöka hur vi skaU kunna hjälpa dem att komma ur svårigheterna. Vi är självfaUet beredda att från samhäUets sida lämna en medverkan till åtskUliga av de privata företagen i form av hjälp lUl självhjälp för att klara dem ur svårigheterna och åstadkomma en mera tryggad sysselsättning för alla dem som är anställda där. Jag kan försäkra herr Burenstam Linder att när jag är ute och talar med anstäUda i dessa förelag och med företagarna slår de sannerligen inte ifrån sig med båda händerna, utan de är beredda att ingå i en saklig debatt och prövning av de åtgärder som kan vidtas.

Jag redovisade i mitt inledande anförande att vi har genomfört vissa branschundersökningar och alt andra pågår. Ur dessa undersökningar försöker vi hämta kunskaper om på vilket sätt \i skaU kunna gå in i åtskiUiga branscher för att hjälpa företagen ur deras bekymmersamma läge.

Herr Burenslam Linder vet myckel htet vad han säger när han gör gällande att jag när jag talar ute på fältet eller i andra sammanhang försöker framställa situationen så, att det inte är så farligt för de stathga bolagen eUer för de privata företagen. Jag svarar då att herr Burenstam Lmder i det ögonblicket inte vet vad han talar om. För inte så länge sedan var jag i Kalmar för att där redovisa — även för de anställda vid det statliga KVAB — den lösning på problemet som vi ansåg vara den utväg som var mest lämphg, nämligen att lägga ner KVAB och medverka till lokaliseringen av ett Volvoföretag tUl Kalmar.

Jag är medveten om att det inte bara väcker glädje när man förklarar för de anstäUda vid statUga företag att vår uppgift är att så långt som möjligt klara sysselsättningen i en så lönsam verksamhet som möjligt. Även om det sker genom en övergång från statlig verksamhet till en privat, tror jag att jag vågar säga att vi vinner förståelse även hos de anställda vid de statUga företagen. Samma sak är det när vi som herr Olhede sade etablerar ett företag i Nykroppa i Värmland, där ett privat företag lägger ned en betydande del av sin verksamhet: det väcker heUer ingen uppmärksamhet. Men jag är övertygad om att det väcker glädje hos dem i den orten, som vi kan bereda en anstäUning. De frågar heller inte efter om det gäUer statlig eUer privat verksamhet, utan de ser endast till den sysselsättning som de hoppas skall bU tryggad genom de åtgärder, som vi från samhäUets sida vidtar.

Borde det inte vara möjligt att på det sättet mötas — det var den frågan jag ställde i mitt inledande anförande - utan att ha skygglappar för ögonen. Av det uttalande som herr Burenstam Linder har gjort förstår jag att jag kommer att få svårt att vinna förståelse hos honom, därför att han säger att han har en annan uppfattning. Han tycker att näringslivet

skaU drivas i enskild regi, det är grundprincipen hos honom. Jag antar att han då inte har så mycket till övers för en statUg företagsverksamhet. Det är möjligt, att han nu kommer alt säga att han modifierade sitt tal under hand genom att säga att samhäUet skaU vara garant för det enskildas bästa och att staten i ett antal faU bör kunna gå in som företagare i de områden där lokaliseringspolitiska insatser är nödvändiga. Han gör begränsningen där.

1 milt inledande anförande sade jag att jag tror, att vi står inför en nyetablering av företagsverksamheten grundad på det tekniska forsknings- och utveckhngsarbete som pågår i landet, inför verksamheter som kommer att bli ytterst kapitalkrävande och där samhällets medverkan kommer alt vara oundgängligen nödvändig. Jag har haft samtal med företagare inom den petrokemiska industrin, jag har brev från ledare av stora företag, vUka ifrågasatt om inte staten borde gå in i företag och köpa en del av aktierna — de har inte angett mängden — för att, som de säger, åstadkomma en större stabilitet i den ägargrupp som finns inom de förelag de åberopar.

Jag tror att här framkommer något av ett nytänkande på åtskilhga områden, inte minst inom företagarvärlden, där man inte är så rädd för ett samarbete med staten — i vissa fall heller inte rädd för ett stathgt engagemang i form av företagsetablering som sträcker sig längre än dit det kommit i dag.

Jag får finna mig i herr Burenstam Linders principieUa uppfattning. Socialdemokratin har en annan uppfattning, och jag tror att vi kommer all få ett ganska omfattande stöd ute i landet för den uppfattning vi företräder; den är inriktad på att tUlvarata landets naturtUlgångar och resurser i så lönsamma verksamheter som möjligt.

När herr Burenstam Linder nu rasar mot detta med AP-fondernas användning för investeringar i näringslivet och förmenar att vi inte tagit avstånd från en del tankegångar, som självfallet medlemmar av ett socialdemokratiskt parti kan ha, skuUe jag vilja säga att här får väl ändå den praktiska politiken tala. Socialdemokratin i ledningen under flera årtionden har kunnat följas av det svenska folket, dess politik är känd och också bedömd. Resultaten får tala för sig själva. När det gäller AP-fondernas användning skulle jag, om jag vore företagare, säga att det var ett värdefuUt uttalande från LO. Man är beredd att stäUa löntagarnas pengar liU förfogande för investeringar i näringslivet i en ökad omfattning. Jag är medveten om att man gör det med insikt om att ett befrämjande av näringslivet genom de nödvändiga investeringarna också är en garanti inte bara för den pensionsrätt som Ugger i ATP-systemet utan för en vidareutveckling av vårt näringsUv och därmed också för möjhgheter tUl en tryggad sysselsättning.

Vi får väl se i vilka former och på vUket sätt detta utspel från LO-sidan skaU hanteras och genomföras. Jag hälsar det med lUlfredssläUelse. Vi kommer alt behöva, som jag sagt, åtskilUgt kapital för att klara insatserna för en fortsatt uppbyggnad av svensk industri och för att kunna behåUa den topplacering som vi intar.

Herr Burenslam Linder återkommer tUl ett tydligen kärt ämne, eftersom han med min företrädare som industriminister har talat om

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

149

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

150

författaren VUhelm Moberg och det här tomtbolaget. Jag kanske skaU upplysa herr Burenstam Linder och kammarens ledamöter om att jag har fått ett mycket vänligt brev från Vilhelm Moberg för en kort lid sedan. Jag har inte träffat honom mer än en gång, och han åberopar sammanträffandet, som skedde utanför Systembolagets butik på Surbrunnsgatan. Kanske känner mina godtemplarvänner en viss undran och ängslan inför brevet om det skuUe bU publikt. Det var emeUertid vid en förbipassage vi råkade träffas, och det var innan jag blev industriminister. Nu åberopar han sammanträffandet och återkommer tiU frågan om sin tomt och mycket Utet tiU tomtbolagel. Det kanske kan vara av ett visst intresse. Att ViUielm Moberg är intresserad av tomlbolaget beror på att det äger en tomt, som hgger strax intiU hans sommarstuga, om jag uppfattat det rikligt. Där inträffade något som jag inte tycker att man kan beskyUa bolaget för, nämligen att det i samband med den våldsamma höststormen 1969 föU ned en hel del träd, som fanns på den mtiUiggande av tomtbolagel ägda tomten. De har blivit hggande. Det händer ju på åtskiUiga skogstomter att man inte har hunnit med att röja undan, och det har här kommit vissa skadedjur, baggar av ohka slag, och de är någon gång ofina nog att vandra från den här statsägda tomten över tiU författaren VUhelm Mobergs tomt, och det tycker han nu inte om. Det är möjUgt att hans instäUning är helt riktig och rimhg, och därför har han och jag bestämt att vi skaU träffas och reda ut den här mycket stora frågan.

Men det var kanske inte det som herr Burenstam Linder var ute efter, utan de där skriverierna om en hemlig koncern, eftersom herr Burenstam Linder ställde frågan om tomtbolaget. Ja, herr Burenstam Linder, det var så all Kredilbanken på sin tid hade lämnat ganska betydande krediter till ToUare pappersbruk. Det gick omkuU 1964, driften lades ned, och banken övertog tiU skyddande av sin fordran aktierna i bolaget. Banken gjorde förlust på sitt engagemang, och efter rörelsens avveckling fanns i bolaget kvar ett ganska stort och välbeläget markområde i ToUare. Det visade sig vara svårt att realisera marken med tUlhörande fastigheter, och banken beslöt att låta bolaget vara kvar till dess alt ett mera gynnsamt resultat kunde uppnås, och eftersom bruksrörelsen lagts ned ändrades bolagets namn tiU AB Credentia.

Jag skall inte aUtför mycket fördjupa mig i historiken, därför att den har varit publicerad. Men i korthet innebär den att aktierna så småningom övergick från Credentia tiU ASSI och Tobaksbolaget, och Alfatomter kom in i bilden. De såldes längre fram tUl pensionskassan för Svenska tobaksaktiebolagets förvaltningspersonals understödsförening. Och Kreditbanken har så småningom också avstått från sin viUkorUga fordran på Credentia med undantag för ett mindre belopp, några tusental kronor.

Ja, det är bakgrunden. Man hade tUlskapat ett s. k. femtusenkronors-bolag, som sedan fick ta över de här tomterna, eftersom banken inte hade rätt att stå som ägare Uksom inte heUer Tobaksbolaget och ASSI. Märkvärdigare är inte den här historien, som herr Burenstam Linder tycker att han skall göra ett stort nummer av.

Sedan diskuterade herr Burenslam Linder Statsföretags bokslut 1971.

Vore del inte rimligt att awakta bokslutet i dess slutgUtiga skick, innan vi går in på en realgranskning av vad som förevarit under 1971? De uppgifter som herr Burenstam Linder tagit fram är väl inte aUdeles korrekta, åtminstone inte i aUa delar. EnUgt Statsföretags delårsrapport för 1971 ökade antalet anstäUda med 1 150, trots inskränkningar i Kalmar verkstads AB med 350. Jag säger inte att del är ett bra resultat, men jag tycker att det kan vara rimligt att få läsa den siffran ur delårsrapporten, eftersom jag inte hörde den nämnas av herr Burenstam Linder. Men jag tycker som sagt, att det vore rimligare att fä awakta den slutgiltiga rapporten för en diskussion om vad som har förevarit.

Bolaget David Sverker som herr Burenstam Linder också ägnade sig åt var ett tillfälUgt företag som enligt den kommuniké av den 16 september 1969 tiUkom såsom ett temporärt förvaltningsbolag för att förbereda det statliga förvaltningsbolaget så att detta kunde börja fungera den 1 januari 1970, om riksdagen gav sitt bifall därtill.

Självfallet var de tre personer som då fanns i styrelsen för detta bolag införstådda med det personliga ansvar och självfaUet också den personliga risk som de tog genom den lånetransaktion som möjUggjorde den verksamhet som måste bedrivas under de tre månader fram till årsskiftet då det nya statliga förvallningsbolaget skuUe träda i funktion.

Herr Burenstam Linder har sedan tagit upp några av de åtgärder som har vidtagits av den förutvarande industriministern, och jag vill bara göra den kommentaren att statsrådet Wickman överlämnade handlingarna tiU JK för att få högsta auktoritativa bedömning av vad som hade förevarit.

Herr talman! TUl herr Sjönell behöver jag kanske inte säga så mycket. Han har varit litet kritisk mot mitt svar, även om han tiU att börja med uppfattade det som positivt. Men jag har i svaret beträffande Investeringsbanken velat framhåUa att banken stäUer sig öppen för en medverkan tUl lån också tUl de mmdre och medelstora företagen och vUl utöka denna sin verksamhet.

Herr SjöneU frågar mig: Hur många krediter har det nya företag som Investeringsbanken skapat tUlsammans med Sparbankernas bank, Svensk företagsgaranti AB gett? Jag skaU då stäUa en motfråga tUl herr Sjönell: Hur många har sökt lån? Jag skrev nämhgen i mitt svar att jag sedan jag lämnat dessa uppgifter såg det som en viktig uppgift inte minst för den organisation som herr Sjönell företräder att lämna sakliga uppgifter om de lånemöjligheter som här beretts, ty det är praktiskt taget inte några företag som har sökt lån via detta nya institut. Jag hade tillfälle att vara tiUsammans med direktör CaUans i Investeringsbanken vid en företagar-träff nere i Skaraborgs län där han redovisade dessa lånemöjhgheter och frågade de representanter för gruppen mindre och medelstora företagare som fanns närvarande varför man inte vänt sig till Investeringsbanken eUer tUl detta nya institut med sina önskemål om lån. Sedan har jag tagit tiUfället i akt och vid nya sammanträffanden i andra län efterhört hur mycket upplysningar om dessa lånemöjhgheter, om de förslag tiU statligt lagerökningsbidrag som vi visste skulle beslutas av riksdagen, som hade lämnats från organisationerna för de mindre och medelstora företagen eller hur mycket upplysningar som hade lämnats om strukturfonden. Jag fick i regel besked att detta var för de flesta någonting nytt och all de

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

151

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

152

inte visste någonting därom. Har man inte inom de här organisationerna haft intresse av att sprida en saklig upplysrung om vad som verkligen försiggår och vad som ställs liU förfogande för inte minst de mindre och medelstora företagen? Jag kan garantera att vi kommer att lämna långtgående rent sakhga uppgifter om det här, därför alt vi har ett intresse av att de mindre och medelstora företagen skaU kunna klara sina problem.

TiU sist vill jag beröra herr Olhedes inlägg. Det har i åtskiUiga sammanhang, inte minst i pressen, gjorts gäUande att del skuUe vara stora motsättningar meUan den tidigare vice ordföranden, som sedan blev ordförande, i Statsföretag och den tidigare ordföranden i Statsförelag, dvs. mellan mig och herr Olhede. Jag komplimenterar gärna hert Olhede för hans anförande; i långa stycken var det utomordentligt. Hans intresse för Statsföretag har varit stort, och jag tUlmäter honom åtskiUiga kvaUfikationer. Men det kan ändå inträffa alt man på grund av organisationslösningar som beslutas och som sätts i tiUämpning kommer in i en situation som är svårbemästrad, vUket inte behöver bero på personen utan just på organisationslösningen.

När den tidigare industriministern i en kommuniké meddelade att man av principiella skäl beslutat bryta sambandet meUan statssekreterarposten i industridepartementet och ordförandeposten i Statsföretag föranledde det åtskilliga spekulationer. Låg mig bara kortfattat erinra om att företagsdelegationen i sitt betänkande hade föreslagit att i första hand ett särskUt statsråd, med uppgift att i regeringen svara för de statliga företagen, skulle vara ordförande i Statsföretags styrelse. I propositionen 121 år 1969 konstaterade emeUertid departementschefen att en sådan lösning av konstitutioneUa skäl kunde ifrågasättas. Ett realiserande av förslaget skulle, konstaterade statsrådet, under aUa förhållanden medföra påtagliga praktiska problem. Om ett statsråd som styrelseordförande deltar i ett beslut rörande bolaget, som sedan kommer under Kungl. Maj:ls prövning, känner han sig naturUgtvis bunden av sitt tidigare ställningstagande och hämmas därmed i praktiken vid fullgörandet av sina åligganden som statsråd.

Som andra alternativ hade delegationen föreslagit att liU ordförande skulle utses en representant för industridepartementet, som borde ha statssekreterares ställning. Som bekant var det denna lösning som beslutades. Jag viU dock fästa uppmärksamheten på hur departementschefen i propositionen 121 år 1969 föreslog att frågan om ordförandeskapet skulle lösas. Han anförde:

"Den nära kontakt som självfaUet måste föreligga meUan departementet och den statUga företagsgruppen finner jag det lämphgast att åstadkomma genom att departementet på tjänstemannanivå blir företrätt i förvaltningsbolagets styrelse." — Här sägs således inte vare sig att ordföranden skall vara verksam inom industridepartementet eUer att denne skaU ha statssekreterares stäUning.

Orsaken tiU denna försiktiga skrivning torde vara att man förutsåg att vissa praktiska problem eventueUt kunde uppstå med en statssekreterare på ordförandeposten. Erfarenheten har sedan visat alt försiktigheten var väl motiverad. En ordförande häri praktiken ett mycket stort inflytande

i ett bolag. Samtidigt kan det inte förnekas alt en statssekreterare har ett mycket stort inflytande inom ett departement. Det visade sig sålunda relativt snart att det blev svårt att hålla isär Statsföretag och industridepartementet i en beslutsprocess.

Tanken bakom riksdagens beslut att bUda Statsföretag AB var bl. a. att samordna och effektivisera den stathga företagsgruppens verksamhet. Det gällde sålunda att renodla gränsdragningen meUan ägaransvaret, dvs. det politiska ansvaret, som Ugger på industridepartementet, och företa-garansvaret, som ligger på Statsföretag. Med den lösning som ordförandefrågan fått visar det sig sålunda i praktiken svårt att klart upprätthålla denna gränsdragning. Detta är ingen som helst kritik mot person utan man kan bara konstatera att den organisatoriska utformningen fick konsekvenser, som man visserligen måhända vagt hade anat men som svårligen kunde klart förutses.

Jag viU tUl sist ta upp frågan om UtveckUngsbolaget. Herr Olhede säger i sin motion att han anser att en sådan åtgärd som att skilja UtveckUngsbolaget från Statsföretag står i strid med vad riksdagen beslöt i anledning av propositionen 121 våren 1969. Jag delar inte denna herr Olhedes uppfattning. Riksdagsbeslutet måste rimligen tolkas så att förvallningsbolagets ledning skulle kunna ta initiativ till organisatoriska förändringar. Jag viU återigen erinra om all statsutskottet uttalade att frågan om den lämphga organisationen oavlåtligt bör vara föremål för överväganden inom förvallningsbolagets ledning samt att å andra sidan riksdagen naturUgtvis skall håUas väl underrättad om och i vederbörlig ordning ta stäUning tiU sådana förslag.

Jag accepterar att herr Olhede i dessa sammanhang har en annan uppfattning än jag i sakfrågan, men jag accepterar inte herr Olhedes uppfattning att del förslag som riksdagen i denna fråga skaU ta stäUning tUl strider vare sig mot den principieUa innebörden i propositionen 121 år 1969 eller mot riksdagsbeslutet i anledning därav. Herr Olhede har lämnat en dörr på glänt; han anser att det, om det fmns starka sakskäl, ibland kan bli nödvändigt med organisationsförändringar. Låt mig få upprepa de två starka sakskäl som föreligger.

1.  Statsföretags begränsade finansiella resurser under de närmaste
åren. De är enligt Statsföretags mening så begränsade att de inte medger
ett uppfyllande av gällande målsättning för UtveckUngsbolaget. Men det
är denna som jag menar att det är nödvändigt att slå vakt om, så alt vi
möjliggör Utvecklingsbolagets verksamhet i aU den omfattning som vi har
avsett.

2. Utveckhngsbolaget har fått en växande mängd produkter från käUor
utanför Statsföretagsgruppen, företrädesvis från mindre och medelstora
företag, enskUda uppfinnare, forskare och andra personer. Enligt min
mening bör Utvecklingsbolagets karaktär av utvecklingsorgan för en så
vid krets av intressenter som möjligt på aUt sätt förstärkas.

Herr Olhede föreslår vidare alt riksdagen skall bevilja ett kapitaltUl-skolt på 15 mUjoner kronor lUl UtveckUngsbolaget, förmedlat som nyemission av Statsföretag. Det är därvidlag som jag menar att vi är överens - för det första om nödvändigheten av att Utvecklingsbolaget är kvar som ett statsägt bolag och för det andra om att det är nödvändigt

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

153

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

med ett betydande kapitaltiUskott för att klara dess uppgifter. Det är väl då också ganska så rimligt att man ser över den nödvändiga samordningen meUan de institutioner på det tekniska utveckUngs-och forskningsområdet vilka vi har tillskapat.

Jag uppmärksammade med visst intresse att herr Olhede mycket snabbt gled förbi en punkt. Han sade nämhgen att STU är en institution, inte ett bolag. Men, herr Olhede, Atomenergi är ett bolag som man diskuterade vid det tidigare tiUfäUe då SUAB togs in i detta sammanhang, varvid man bestämde sig för alt hålla SUAB utanför. Jag tror också att detta var riktigt. Jag har haft tUlfälle att besöka detta företag. Den fristående stäUning som förelaget har visar att det har kunnat ta in orderuppdrag inte bara från företag inom vårt land ulan också från andra länder. Det gäller långtgående uppgifter som ger stora intäkter men som naturligtvis också ger ett utomordentligt utbyte av erfarenheter, vilka vi knappast tror att företaget skulle ha fått, om det hade varit en del av gruppen Statsföretag och hade stått under Statsföretags ledning.

Jag tror att man kan se på SUAB på samma sätt. När del nu, som jag har sagt, har tUl omkring 60 procent uppdrag som kommer utifrån och erbjuder samma möjligheter att betjäna Statsföretag och de stathga bolagen, så tror jag att vi har störte garanti för att kunna behålla SUAB såsom ett verkhgt utveckUngsbolag. Bolaget får därigenom mindre möjhgheter att bli ett produktbolag med de risker detta innebär för att en del av själva utvecklingsuppgifterna, jag viU inte säga lämnas åt sidan, men får mindre betydelse och en mindre omfattning. Det är mindre risk för detta, när vi nu låter SUAB bh ett fristående bolag, med direkt insyn och kontroll från industridepartementets sida.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

154

Herr DAHLÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Olhedes anförande skall jag kommentera på en enda punkt. Jag sade redan i mitt första anförande att jag inte diskuterar i riksdagen vad enskilda statstjänstemän har gjort, ty det hör inte hit. Men herr Olhede kommenterade en sak som inte jag men herr Turesson tagit upp, och det gav, tycker jag, ett mycket sensationellt meddelande, nämhgen att köpen av SMT-bolagen hade föregåtts av ett beslut i regeringen. Detta framgår inte av fabriksverkens svar tUl JK, och det framkommer heUer inte i JK:s egen utredning.

Jag utgår ifrån att herr Olhede på den här punkten vet vad han talar om. Därför viU jag citera vad JK säger. Fabriksverken har ju som försvar för sitt köp av de här bolagen och en del annat sagt att dispositionerna skett i fullt samförstånd med vederbörande departement och att Kungl. Majts samtycke på detta sätt regelbundet inhämtats i förväg. JK säger följande: "Uppgiften alt förhandsgodkännande från vederbörande departement skulle ha lämnats beträffande verkets ifrågavarande dispositioner har icke vunnit stöd av utredningen."

Herr Olhede säger att det finns ett regeringsbeslut, och det är klart att han inte kan stå här och säga detta, om det vore en felaktig uppgift. Jag

Utar på att hans uppgift är riktig. Men då är det ju ganska märkhgt att justitiekanslern inte kunnat få fram den här uppgiften. Jag går ut ifrån att justitiekanslern självfaUet inte har undanhåUit en sådan här uppgift. Men del visar ju att justitiekanslerns utredning inte är tillfredsställande. Det kanske finns annat som justitiekanslern inte har hittat och som borde belysas.

När nu statsrådet Johansson skall försvara all han inte viU tiUsätta en parlamentarisk undersökningskommission frågar han mig, om jag inte htar på JK:s utredning. Ja, herr Olhede har ju redan visat att den inte är tUlfredsstäUande. Kravet på en parlamentarisk undersökningskommission understryks ju genom den här debatten. Dessutom, herr Johansson, berörs ju regeringens ansvar över huvud laget inte i JK:s utredning, vilket är naturligt. Hela den sidan av saken står kvar. Att konstitutionsutskottet skulle åtaga sig att vid sidan av sitt övriga betungande arbete utreda det här är ju fullständigt otänkbart.

Rune Johansson lämnade aUa de frågor jag stäUde obesvarade. Han sade ingenting i frågan om det verkUgen är så att verken skall uppfatta privatbrev som meddelande av regeringens beslut. Statsrådet Johansson sade ingenting om detta, som ju är en av de väsenthga punkterna i den här affären. Jag frågade om regeringen visste om lånen från fabriksverken lUl SMT under en lång tid utan att begära utredning. Inget svar. Jag frågade: Varför reagerade inte Rune Johansson i Statsföretag när han fick reda på — vilket jag förutsätter att han fick — att försvarsverken hade lånat ut pengar? Intet svar.

Jag skuUe kunna fortsätta, men jag skaU inte göra det, herr talman. Slutsatsen blir: det behövs verkhgen en parlamentarisk undersökningskommission för att få klarhet i dessa frågor och i en rad andra. Det är ganska märkvärdigt att en person som är så inblandad i dessa transaktioner som statsrådet Johansson inte är den förste att säga: Här skall allting göras för att skapa klarhet. Debatten här visar ju att klarhet inte föreUgger.

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Omsättningen på folk, vare sig den inträffar på det ena eller det andra stället, är inte någonting som jag för min del raljerar över utan jag beklagar det, och det stämmer tiU eftertanke.

Del är möjligt - för att ta upp en annan fråga — att Rune Johansson och jag är helt överens om bra mycket inom den stathga företagsamheten på del sätt som han uttrycker sig för närvarande; Man skaU pröva och laga efter omständigheterna och man skaU mäta efter lika mått. Det är bra principer, och jag tror att jag i mitt anförande också sade det. Men jag vUl också understryka att det bedrivs en annan debatt på andra håU, och jag upplever det som min skyldighet som parlamentariker att fästa uppmärksamheten på den.

Det är en debatt som inte aUs mäter med lika mått. Man behöver bara läsa Aftonbladet vUken dag som helst, så kan man se den hetsjakt som där drivs på enskild företagsamhet, då man säger att den Uder av både den ena och den andra allvarliga nackdelen och att man skaU ha ett socialistiskt system varvid aUa utvecklingens och omvandUngens avigsidor

155

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

156

och nackdelar på något sätt kommer att försvinna.

Ni kan inte vara omedveten om att det drivs en sådan debatt i landet. Ni kan därför inte heUer anse att det är felaktigt att från denna talarstol fästa uppmärksamheten på den och argumentera mot den. Att det bedrivs en debatt av denna typ iUustreras också av en passus i det anförande som Krister Wickman höU inför de anställda i SMT, när han öppnade den fabriken för ett år sedan. Han sade alt det var en skev och omedvetet styrd uppfattning att inte se en markerad skiUnad meUan ett statUgt och ett privat företag när det gäUer möjligheterna att bedriva sysselsättningspohtik. Vi skall mäta med Uka mått, det är precis riktigt, men det drabbar faktiskt en del av Era debattörer mer än det drabbar mig. Jag har — det skulle jag vUja säga tUl herr Olhede — aUs icke retirerat i min uppfattning om privat företagsamhet eller statlig företagsamhet under intryck av de svårigheter som råder för närvarande specieUt med hänsyn tiU den dåliga konjunklurulveckUngen. Jag tror inte, herr Olhede och herr Johansson, att jag har håUil något anförande från denna talarstol i dessa frågor utan att starkt ha markerat att den privata företagsamheten Uder av aUehanda skavanker och all del därför behövs en statsmakt och att det därför behövs en god ekonomisk pohtik. Det har jag sagt i aUa mina anföranden, och jag kunde om jag hade tid läsa upp t. ex. vad jag sade i våras när vi debatterade dessa frågor.

När det gäller hur man skall bedöma frågan om AP-fonderna har vi från moderat sida sagt att del är bra om man kan länka kapital därifrån över tiU företagsamheten för att få ett dynamiskt näringsliv. Men sättet är ytterst viktigt. Vi vänder oss emot tanken att man skaU gå in med direkta ägarinlressen eftersom vi tror att det inte skulle vara en bra metod på sikt när det gäUer en löntagarvänUg och medborgarvänhg pohtik.

Om ni skaU gå på den vägen — jag fick inte klart för mig hur statsrådet Johansson tänkte sig det — med direkt företagsinflytande via aktier, då föreslär jag att man ordnar en folkomröstning i den frågan. Del tycker jag skuUe vara en alldeles riktig metod.

Ni sade en smula raljerande, herr Johansson, att jag bara hade uppehålht mig vid detaljer i det ena och del andra avseendet. Ni får gärna anse att det var detaljer jag tog upp i min granskning av verkhgheten. Men Ni som är en praktisk karl och klok därtiU måste väl ändå acceptera att man tar fall från verkligheten för att få stöd för den ena eller andra uppfattningen. Det var vad jag gjorde. Och om det är så detaljartal med t. ex. principerna för utförsäljning av aktier i statUga företag, varför ger Ni då inte en snabb kommentar tUl den fråga som jag log upp, nämligen utförsäljningen av 25 procent av aktierna i Sonab, helt i strid med det utlåtande som Ni kommer att rösta igenom om någon tid. Inte heUer finner jag alt detta med Allmänna förlagets monopol är någon detalj — i så fall sysslar t. ex. riksrevisionsverket med en undersökning som också rör detaljer, och det vore väl konstigt. Verket undersöker för närvarande konsekvenserna av Allmänna förlagets verksamhet.

1 stället svarar Ni på något helt annat. Ni håUer en lång föreläsning för mig om Credentia och ToUare pappersbruk. Jag har inte nämnt dem. Jag bad att få svar på den fråga som Vilhelm Moberg stäUde, varför Magnus Idar AB har hamnat i statlig ägo. Jag måste säga att Ni gav en något snäv

beskrivning av Vilhelm Moberg såsom en ganska futtig och egoistisk person. Jag har träffat honom mer än en gång — för övrigt inte utanför något systembolag — och jag kan tala om att han är en betydligt finare människa än han verkade vara enligt den bUd Ni gav av honom.

Ni sade att vi skaU vänta med bokslutet tiUs vi har fått reda på hur det har gått. Ja, det är utmärkt. Men koncernbidrag — och det var den konkreta fråga jag kom fram till — är någonting som man antagligen överväger i den styrelsen just nu. Jag är intresserad av att höra vad Ni tycker på den punkten.

Och slutUgen detta med förenade fabriksverken och JK. Ni hänvisar tiU konslilutioneU prövning i konstitutionsutskottet. Men jag tvivlar, precis som herr Turesson och hert Dahlén har sagt, på att klarheten på detta stadium är tiUräckUg för att konstitutionsutskottet skaU kunna göra den granskningen. Jag tycker därför att man skaU göra som man gjorde i ett någorlunda jämförbart faU, nämUgen Wennerströmaffären. Där hade man en kommission som gav det faktaunderlag som fordrades för en konslilutioneU prövning. Varför inte använda samma metod i detta ärende, där Ni ju själv har varit så nära invecklad i händelsernas centrum?

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Herr SJÖNELL (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är uppenbarligen inte några större principieUa skiljaktigheter meUan industriministerns och min bedömning av Investeringsbankens möjligheter — kanske också vilja — att lämna krediter på Uka viUkor tiU stora och små företag. Våra bedömningar skiljer sig framför aUt i fråga om vad som är orsaken till att målsättningen inte uppfylls, och där har vi inte lyckats skapa klarhet.

Jag StäUde tre frågor som jag bedömde vara av vitalt intresse för att klarlägga orsakerna. Två av dem svarade industriministem inte aUs på. Det var beklagligt, ty det hade varit av stort intresse för kammaren, tror jag, att få reda på t. ex. om den tUlämnade strukturfonden på något sätt kommer att hopkopplas med Investeringsbanken. Det kanske finns anledning att tro det, eftersom industriministern tog upp strukturfonden i sitt interpeUationssvar om Investeringsbanken.

Den tredje frågan besvarade han med att stäUa en motfråga. Jag frågade hur det hade gått med Svensk företagsgaranti AB, samarbetsorganet meUan Investeringsbanken och sparbankerna, och hur många krediter det företaget hade lämnat under de gångna tre åren. Industriministern svarade med att fråga: Hur många har sökt krediter? Både statsrådet Johansson och jag vet att det är få som har sökt — jag vet inte om det ens är någon, men i varje faU är det ett mycket ringa antal. Man har då anledning att ställa frågan varför så få har sökt. Att det är få framgår av de siffror som tidigare har presenterats - bara 15 procent av Investeringsbankens kreditgivning har gått tUl företag med under 500 anstäUda. Huvudskälet som industriministern anger och som han upprepar är att småföretagen är dåligt informerade om Investeringsbanken. Han säger att man bör förbättra deras kännedom om föreUggande fmansieringsmöjligheter. Jag tycker, statsrådet Johansson, att det med förlov sagt är ett lättvindigt argument, ja, jag skuUe vilja säga ett svagt argument.

157

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Industrimmistern fortsätter med frågan: Har inte organisationerna haft något intresse av att informera de små företagen inom sina respektive intressesfärer om Irwesteringsbanken? Jag vet inte om avsikten är att på något sätt på organisationerna överföra ansvaret för att kännedom sprids bland småföretagen om att Investeringsbanken står även tUl deras förfogande. Jag tror inte det, men jag kan försäkra industriministern att vi åtminstone vad min organisation. Svensk industriförening, anbelangar har gjort utomordenthgt ambitiösa insatser när det gäUer att upplysa alla våra medlemsföretag om Investeringsbankens existens och möjhgheter. Alldeles omgående sedan riksdagen tog beslutet skickade jag ut cirkulär tiU flera tusen småindustrier med utförlig redogörelse för Investeringsbanken. På mina många föredragsresor runt om bland småindustrudkare har jag informerat om banken, när de oroligt har frågat; Vad finns det för möjhgheter att få krediter, framför aUt riskbärande krediter? Och jag har då aUtid talat om hur Investeringsbanken arbetar.

Det måste vara så att industriministern och jag får olika uppgifter ute bland företagen. Jag viU inte påstå eUer ens antyda att småföretagen skuUe tala med dubbel tunga, så att de när de talar med en representant för regeringen säger en sak och när de talar med mig säger en annan sak, men när jag har varit ute och diskuterat kreditfrågor har det funnits en påfaUande god kärmedom om Investeringsbanken. Man har ofta frågat mig: Varför får inte de små företagen samma möjhgheter att låna i Invesleringsbanken som de stora? Jag har självfaUet svarat att det har de.

Jag har också i mitt tidigare anförande försökt tala om, varför enhgt min uppfattning utlåningen inte har bhvit så stor. Industriministern kommenterar inte den saken, och det finns inte anledning att ta upp den återigen. Men när bara 15 procent av kreditgivningen har gått tiU företag med under 500 anställda, då oroar det mig, statsrådet Johansson. Jag förutsätter att det borde oroa även industriministern, eftersom de mindre och medelstora företagen har en så oerhört väsentUg betydelse i vårt näringshv. Kanske har de den aUra största betydelsen om vi ser framåt mot 1970-talet, då — som industriministern säger — förmodligen stora företagsetableringar sätter i gång igen. Jag tror också det, jag är optimistisk på den punkten. De nuvarande många småindustrierna etablerades under den stora 193O-talskrisen, och jag tror att 1970-talet kommer att visa en ungefär motsvarande bUd efter de svåra sysselsättningskriser som vi nu har haft. Allt flera ungdomar som saknar möjhgheter tUl en meningsfyUd sysselsättning kommer kanske att slå sig på — precis som deras fäder gjorde på 1930-talet — att starta företag. Men då, statsrådet Johansson, får det inte vara på det viset att fortfarande bara 15 procent får gå tUl de mindre och medelstora företagen. Investeringsbanken kommer då att ha en verkhg chans och plikt att göra en näringspolitisk insats som kommer att vara av en utomordentlig betydelse. Jag tror nämligen på att Investeringsbanken — rätt skött - kan komma att bU en hörnpelare i en aktiv och meningsfyUd näringspoUtik under lång tid framöver.

158

Herr OLHEDE (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har inga klagomål på JK:s utredning; jag viU bara än

en gång slå fast att regeringen tog sitt beslut den 28 juni, medan det brev från mig som herr Turesson citerade skrevs den 9 juli, dvs. efter del att regeringen hade fattat sitt beslut.

Herr industriministern gör en historisk beskrivning av vissa saker som har hänt i industridepartementet. Industriministern var inte där då. Jag var där då. Jag har hela den här tiden medvetet undvikit att tala om de svårigheter som fanns och som industriministern antydde. Jag tänker inte bryta den principen de sista dagarna som jag är här i riksdagen; det kanske skulle bU en aUtför lång debatt.

Så tiU det som vi skuUe diskutera, dvs. SUAB. Det är riktigt som industrimmistern säger, att vi principieUt inte har skilda uppfattningar när det gäller SUABs verksamhet. Tvärtom är det så att jag yrkar 3 mUjoner mer tUl detta företag än vad industriministern gör. Vad jag har sagt är att jag ställer mig välviUig tiU omorganisationer, men det skaU vara sådana som man inte kände tiU. 1968, då beslut togs om SUAB, var det ■ helt klart att riksdagen visste att det tog lång tid innan det blev lönsamt. Industrimmistern sade att man skulle kunna gå tiU riksdagen och begära mer understöd. Är 1969, då beslut fattades om Statsföretag, var man helt medveten om detta eftersom det behandlades i remissyttrandena.

Den ena av de två saker som industriministern tog upp var begränsade finansiella resurser, och han medger själv att mitt förslag säger ja tiU sådana. Den andra saken — växande mängd idéer och uppslag utanför Statsföretagssektorn — visar ju att bolagets belägenhet inte har på något sätt försämrats i det avseendet genom att det hgger under Statsförelag.

Principen att det skaU vara en samordning av de statliga företagen tycker jag är väsenthg, så att vi inte kommer tUlbaka tiU det vi startade ifrån och får en massa aktiebolag under de ohka departementen igen.

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Hert Burenstam Linder ägnade Apoteksbolaget ett betydande intresse i sitt första anförande, och det ger mig anledning tUl några korta kommentarer. Jag är, hert talman, medveten om att kammarens tid sannerUgen är hårt ansträngd. Kammaren behandlar ju nu utskottsbetänkanden som egenthgen bara perifert berör Apoteksbolaget, och det enda förslag som har samband med Apoteksbolaget har vid utskottsbehandlingen lämnats helt utan erinran — det viU jag fästa herr Burenstam Linders uppmärksamhet på.

Men så tUl de korta kommentarerna, först beträffande frågan om motivet för att skUja ut ACO-produktionsdelen från Apoteksbolaget, aUtså den fråga som behandlas i den föreliggande propositionen.

Redan i propositionen om apoteksväsendets förstatUgande framhöU jag att det "från principieUa synpunkter är av vikt att genomföra en åtskiUnad mellan tiUverkningssidan och Apoteksbolaget efter en av praktiska skäl betingad övergångstid". Vid riksdagsbehandlingen uttalades önskemål att genomförandet av denna åtskUlnad borde ske så snart som möjUgt, och det är just detta som är innebörden av det förslag i den föreUggande propositionen som nu tUlstyrkts av utskottet.

Herr Burenstam Linder säger då att ACO-produktionen går med underskott och frågar om detta skuUe vara ett motiv för åtskillnaden från

159

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

160

Apoteksbolaget. Att ACO-produktionen för närvarande inte går ihop beror — låt mig betona det — framför aUt på de starkt ökade lönekostnaderna genom årets avtalsuppgörelse, som slår kraftigt på ett företag av ACO;s struktur.

Detta är en sak för sig, och den kommer att rättas tUl. Men det väsenthga i den fråga som nu behandlas är ju att det just genom det föreUggande förslaget skapas möjligheter att mera långsiktigt på ett rationeUt sätt samordna ACO-produktionen med den övriga stathga läkemedelstiUverkningen.

Herr Burenstam Linder tog i sitt anförande också upp frågan om Apoteksbolagets prissättning. Jag viU i den frågan bara slå fast följande faktiska förhåUande. Inte minst genom låglöneprofilen i årets avtalsrörelse fick Apoteksbolaget kraftigt höjda lönekostnader. För den treåriga avtalsperioden stiger Apoteksbolagets lönekostnader med ca 210 mUjoner kronor. Här tillkommer ökningen av övriga driftkostnader med ca 10 mUjoner kronor och kostnadsökningen med ca 20 miljoner kronor för att ta bort fraktavgifter i glesbygderna och för att sätta i gång en effektiv läkemedelsinformation — i båda fallen uppgifter som riksdagen har gett Apoteksbolaget.

Mot denna kostnadsökning för treårsperioden på sammanlagt ca 240 mUjoner kronor står den 5-procentiga prishöjningen från september 1971 på ca 160 mUjoner kronor för samma period. Återstoden av kostnadsökningen, ca 80 mUjoner kronor, har bolaget räknat med att kunna klara genom rationahseringar i förening med en prognostiserad omsättningsökning. När det gäller rationaliseringsmöjligheterna får man hela tiden hålla i minnet att awägningar måste ske mot bolagets skyldighet att hålla en fuUgod apoteksservice tiU aUmänheten.

Konstigare än så är det inte, herr Burenstam Linder. Och när det gäUer resultatet för 1971 måste man väl ändå beakta att en prishöjning för en tredjedel av året — aUtså från den 1 september — inte med en gång kan helt täcka ökade lönekostnader som retroaktivt gäUer för hela året 1971. Men en täckning även av dessa kostnader är för treårsperioden som helhet inkalkylerad i den nuvarande prissättningen.

Jag viU gärna påpeka för hert Burenstam Linder att det även i det gamla apotekssystemet förekom perioder med temporära underskott, beroende på bl. a. på nya löneavtal, men då som nu fick man successivt täcka in dessa kostnader genom regleringar av priserna. Jag har haft tUlfäUe att ta ställning tUl åtskUUga sådana beslut om prishöjningar under årens lopp, då det gamla systemet gäUde. SkiUnaden nu är väl närmast att Apoteksbolaget inom ramen för en fuUgod service tiU aUmänheten har ökade möjUgheter att möta en del av kostnadsökningarna genom en rationaUsering, och det framgår ju också av de siffror, som jag har nämnt här i mitt anförande.

Att ökade lönekostnader inverkar på prissättningen är väl inte så underligt. Herr Burenstam Linder kan ju fråga sina vänner i läkemedelsindustrin, som hos socialstyrelsen har begärt att få justera sina priser i produktionsledet just med de ökade lönekostnaderna som motivering.

Och låt mig, herr talman, tiU allra sist säga att målsättningen för Apoteksbolaget   inte  är några  svepande  löften,  som  herr Burenstam

Linder uttryckte det. Målsättningen för Apoteksbolaget Ugger fast när det gäUer såväl inköpspoUtiken och rationaliseringsmöjligheterna som apotekens service till aUmänheten. Det sista är inte minst viktigt för glesbygderna, där en del tidigare särskUda fraktavgifter nu i enlighet med riksdagens önskemål kommer att slopas.

Hert BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är mycket annorlunda tonfaU som socialministern anslår nu om hur krångUg tUlvaron är jämfört med de uttalanden som vi aUihopa fick vänja oss vid när själva frågan om Apoteksbolagets sociaUserande var uppe. Denna skiUnad i tonfallet kan ju vara värd att observera, tycker jag.

Sedan är det riktigt att priserna stiger på alla möjUga varor. Men Ni har i Ert anförande i riksdagen sagt att genom Apoteksbolagets tUlkomst skuUe Ni få en möjlighet att hålla tiUbaka prisstegringar på andra håll. Ni skuUe ha en aktiv prispohtik. Men ändå har Ni tydUgen nu prisstegringar inom läkemedelsindustrin. Det tycks aUtså inte ha förändrat sig något på den punkten.

Däremot sker prisstegringarna inom apoteken nu snabbare än förr. Receptavgifterna, som höjdes under första halvåret 1970, slog igenom med expressfart från att tidigare, innan apoteken blev sociaUserade, ha varit utsatta för en mycket långsam behandling. Dessutom gäller att de höjningar som nu är under övervägande för läkemedelsindustrin läggs på apotekens inköpspriser, som är väsentligt lägre än de utförsäljningspriser på vUka man har genomfört den femprocentiga höjningen inom Apoteksbolaget.

Men det är ACO vi här egenthgen skaU diskutera. Apoteksbolaget kan vi komma tUlbaka tiU i annat sammanhang, när vi har bättre tid. Och beträffande ACO tycker jag det är bra att det säljs ut. Del tror jag också att vi framhöU från många håll i debatten för något är sedan. Jag gjorde nu bara det som jag tror riktiga konstaterandet att orsaken tUl att omändringen nu sker precis så snabbt som vi från moderat håll viUe är en helt annan än den vi önskade. Det sker nu så snabbt av den anledningen att Apoteksbolaget inte vill dras med ett bolag som man själv inte har opererat bättre med än att det nu går med 6 mUjoner kronor i förlust i år. Så enkelt tror jag att det är.

Varför har man nu dessa ekonomiska besvär? Ja, det har vi hört: lönekostnaderna har stigit. Det var också orsaken tUl att Apoteksbolaget har gått så pass skralt som det gjort. Det är precis vad jag anat. Det system Ni vUl införa är inte specieUt löntagarvänUgt. Det är inte så rationeUt att lönerna verkUgen kan få stiga utan att det blir mycket kraftiga prishöjningar och dessutom antaghgen skatteökningar för att via sjukkassan finansiera det som måste klaras av.

Det är en oerhörd skiUnad mellan hur Ni nu uttrycker Er och hur Ni uttryckte Er för ett år sedan, herr statsråd!

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman!  Jag skaU inte betygsätta tonfaUen här i debatten, men jag hade en stark känsla av att herr Burenstam Linder i sitt senaste inlägg

161

6   Riksdagens protokoll 1971. Nr 148-149

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

var väsentUgt försiktigare än tidigare när det gäUde att komma med påståenden. Jag har haft anledning att redovisa de faktiska förhållandena, och jag har gått upp i debatten för att få dem fastslagna i protokoUet.

Herr BURENSTAM LINDER (m) kort genmäle:

Herr talman! Det som statsrådet nu kaUar för faktiska förhåUanden kände jag väl tiU. De står ju i Apoteksbolagets egen tidning Apostrofen. Det är inga nyheter. Frågan är hur man skaU tolka dessa saker.

162

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! I sitt senaste anförande förnekade herr Dahlén inte att vi har en väl utbyggd kontroll- och granskningsorganisation på hela det område som vi nu behandlar. Hert Dahlén gick nu över tiU att säga att den granskning som konstitutionsutskottet har rätt att göra — jag skuUe också vUja säga skyldighet att göra - bUr svår att genomföra därför att den innebär en arbetsbelastning. Men om man nu i KU tillmäter denna sak så stor betydelse, så får man väl också se tUl att man lägger upp sin verksamhet på rätt sätt.

Vidare tycker jag det är Utet beklaghgt att herr Dahlén inte lUltror revisorerna i företagen kapacitet nog att göra en bedömning av vad som är rätt och riktigt i de beslut som fattas av exempelvis Statsföretags styrelse. Revisorerna har tiUgång tiU aUa protokoll, och därmed har de möjligheter att göra en fuUständig granskning.

Sedan tyckte hert Burenstam Linder att mina principieUa uttalanden i vissa delar var bra. Men han säger å andra sidan att del förs en annan debatt här i landet. Javisst, vi har en fri och öppen debatt. Men jag upprepar min fråga: Är det inte vad vi genomför och kan mäta på det samhäUsekonomiska och samhäUspoUtiska området som ändå måste få tala för vad de partier som står bakom besluten anser och vad de gör?

Beträffande AP-fonderna är det väl inte så märkligt om jag inte försöker redovisa hur man skaU gå tiU väga för att effektuera de önskemål som framstäUs i LO:s skrivelse. Problemen är under övervägande — de tål att diskutera — och vi får återkomma tiU dem. Men jag upprepar att inte minst de mindre och medelstora företagen — vi har i departementet bl. a. en framställning från delegationen för de mindre och medelstora företagen om ett specieUt investeringsinstitut för att få fram riskviUigt kapital tiU just dessa företag — här kanske kan få tUlgång tUl det kapital de efterfrågar. Jag har ingen bestämd uppfattning om det i dag.

Sedan tiU Vilhelm Mobergs brev. Jag har inte försökt framställa ViUielm Moberg som någon futtig man. Han är smålänning, och det säger mig tUlräckUgt. Dessutom är han en god författare och trevlig person så långt jag känner honom efter ett sammanträffande och ett mycket vänUgt och trivsamt brev. Jag gläder mig åt beskedet, som jag har fått i dag från honom, att vi skaU få tUlfäUe att träffas och diskutera också den specieUa angelägenhet, om vilken han skrivit och som herr Burenstam Linder två gånger fäst uppmärksamheten på genom att tala om den i riksdagen.

Om strukturfonden sammankopplas med Investeringsbanken, herr Sjönell, är det i dag för tidigt att säga någonting om. Det skaU inte uteslutas, men det är föremål för diskussion. Vi är ännu inte klara. Vi

kommer att presentera vårt förslag i den proposition som framläggs i början av nästa år.

TUl herr Olhede viU jag säga att vi ju, som här har framhåUits, egentUgen inte har några divergerande meningar i fråga om SUAB. Det skaU vara kvar som statUgt företag, och vi skaU se tiU att det får pengar. Jag har observerat skrivningen i herr Olhedes motion. Han talar där om att det nu tas ett steg bort från en grundläggande princip med motiveringen att Utvecklingsbolaget inte beräknas bU lönsamt förtän på sikt. Herr Olhede fortsätter: "Det finns fler företag än Utvecklingsbolaget som i företagsekonomisk mening inte är lönsamma. Tas nu detta steg kan man befara att ytterligare företag opereras bort från Statsföretags-gmppen. Statsföretag tUlkom för att lösa viktiga problem, inte för att avskaffa dem."

Herr talman! Denna skriviung ger intrycket att vi för att underlätta för Statsföretag att föra debatten om vad som är lönsamt och inte lönsamt, flyttar ut Utvecklingsbolaget ur Statsföretag; det skaU inte behöva belasta Statsföretags budget. Men det är ju precis samma ståndpunkt som herr Olhede intar. Han anser inte heUer att det skaU behöva belasta Statsföretags budget, eftersom han föreslår att ett kapitaltillskott i särskUd ordning skall ställas tiU SUAB:s förfogande. Då är det ju inte mycket som skiljer. Jag ser det som ändamålsenhgt att flytta ut UtveckUngsbolaget med hänsyn tiU samordning och av en rad andra skäl som jag redovisat. Jag är inte böjd att så håUa på principerna att jag inte tycker att man kan göra en bedömning, och om man vid den bedömningen kommer fram tiU att det är ändamålsenUgt med hänsyn tiU funktionen att man företar en förändring, då bör man också kunna göra den.

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Hert DAHLÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag noterar att statsrådet inte ens nu i detta sitt tredje anförande tar upp frågan vUken roU han har spelat i Statsföretags styrelse när de av riksrevisionsverket och justitiekanslern så hårt kritiserade affärerna föredragits. En undersökningskommission bör aUtså ta upp även den sidan av saken.

Sedan säger herr statsrådet att konstitutionsutskottets granskning har vi ju. Jag kan upplysa statsrådet Johansson om att konstitutionsutskottet avvisade möjUgheten att i dechargearbetet i år undersöka om riksdagen kan få ett rättvisare beslutsunderlag när det gäUer affärsverken. Man hade inte resurser. Så där gick den trösten.

Vidare säger statsrådet Johansson: Ja, men vi har ju revisorer i de StatUga bolagen. Herr Johansson, de är inte tiU för att göra en granskning av statsrådens ansvar.

JK:s undersökning går icke att trösta sig med. JK undersöker inte om hans egna arbetsgivare, dvs. statsråden, har skött sig eUer ej.

Statsrådens ansvar är något som i främsta rummet angår riksdagen. Det finns inget organ som kan göra detta, om man inte tiUsätter en specieU kommission. Det är detta regeringen med herr Johansson i spetsen vägrar att gå med på.

163

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Herr OLHEDE (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl bara konstatera att det är helt riktigt som industriministern säger att vi har olika uppfattning beträffande ändamåls-enUgheten med förflyttningen. Det är för mig självklart att de stathga företagen skaU koordineras och samverka. Det är där vi skiljer oss. Annars är vi eniga om de andra sakerna.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Endast kort tiU herr Dahlén.

Om min roU i de sammanhang som hert Dahlén åberopade i Statsföretags styrelse skulle vara anmärkningsvärd förmenar jag att det är en skyldighet för revisorerna som har tillgång tiU protokoUen att göra anmärkning mot detta.

164

Herr GÖRANSSON (s):

Herr talman! Jag hade för avsikt att här något kommentera motionen 1068 av bl. a. förre Facitchefen herr Ericsson, men jag kan inte underlåta att också säga någonting tiU herr SjöneU med anledning av de synpunkter och de inlägg han har gjort rörande Investeringsbanken.

Det är ett par saker som man kanske bör observera. Herr SjöneU säger alt vi i centem hela tiden hejat på Investeringsbanken, vi var med om dess tUlkomst och har hela tiden varit väldigt positiva. Låt mig bara göra klart att i voteringen i kammaren när Investeringsbanken skulle beslutas lade centern tiUsammans med folkpartiet ned sina röster, så att någon större hjälp av mittenpartierna gavs vid det tiUfället inte.

Sedan har herr SjöneU flera gånger försökt att föra tiU torgs att här förekommer en klar prioritering av de större företagen med 500 eUer fler anställda. Det är klart att det är aUdeles riktigt, om man bedömer volymen och ser på hur mycket som har gått tiU industrier med över 500 anställda och tiU mindre industrier. Men jag kan försäkra herr SjöneU att vid Investeringsbankens bedömningar har det funnits företag som bara haft en eUer två anställda och de har, om det har varit fråga om fuUgoda projekt, varit lika välkomna som de stora låntagarna. Det finns alltså från Investeringsbankens sida ingen åtskiUnad i bedömningen om det är ett stort eUer Utet företag, utan vi har försökt att behandla dem lika seriöst och att se tiU att de projekt man har kommit och presenterat har fått en som jag sade seriös bedömning.

Det bör väl också tilläggas, när herr SjöneU blandar ihop Investeringsbankens verksamhet med det tiUsammans med sparbankerna bUdade bolaget Svensk företagskredit AB, att det inte är i detta företag som småindustrin har fått sina lån. Vi måste erkänna att antalet lån som har kommit tUl stånd via Svensk företagskredit AB har varit väldigt Utet. Detta skaU jag inte aUs lägga någon bedömning på. Låt mig bara säga att hela detta företag förvaltas av Sparbankernas bank. Varför gör det det? Jo, därför att vi har ansett det såsom helt naturUgt att sparbankerna, som är representerade på varje ort i detta land, skulle ha lättare att nå småföretagen än om dessa skuUe vara tvingade att vända sig tiU det enda kontor som Investeringsbanken har, nämligen det här i Stockholm. Därför har vi funnit det naturligt att det samarbete som vi har med

sparbankerna i första hand skall förvaltas och skötas av Sparbankernas bank. Det är, som sagt, min förhoppning att småföretag och medelstora företag i större utsträckning utnyttjar detta gemensamma företag.

Jag viU så återgå tUl det som var orsaken tiU att jag begärde ordet i kväll, nämligen motionen 1068, vari herr Ericsson i Facit föreslår ombildandet av förenade fabriksverken till aktiebolag. Jag måste erkänna att motionen är skriven på ett sätt som om han och hans medmotionär vUl ge fabriksverken samma möjligheter liU konkurrens som privata aktiebolag. Men herr Ericsson i Facit får verkhgen ursäkta mig, om jag gör den motsatta tolkningen, nämUgen att han viU vidga möjUgheterna för den privata industrin att få en chans att överta godbitarna från samhäUets, eUer i detta faU försvarets, beställningar. Låt mig återkomma tUl detta Utet senare. Jag viU först teckna något av den utveckling som har skett inom förenade fabriksverken för att därmed kanske få in det i ett tidigare sammanhang.

1966 tUlsatte chefen för försvarsdepartementet en utredning, som hade tiU syfte att komma med förslag tiU hur försvarets verksläder i framtiden skuUe få en bättre organisation och hur dimensioneringen skuUe kunna avpassas både till försvarets behov och tiU andra samhäUe-Uga nyttigheter, som man skuUe kunna använda sig av i dessa verkstäder Det var angeläget från flera synpunkter. Bl. a. hade man att se fram emot ett minskat underhåUsbehov beträffande flygets materiel. Men även när det gällde marinen och armén kunde man finna en klar utveckhng mot underhållsvänUgare materiel.

Eftersom man hade stora verkstadsresurser, hade man också ett behov av att få fram ett bättre kund—leverantörförhåUande. Det borde vara samma bestäUare. Sedan hade man egna resurser alt liUverka det som hade beställts. Man vUle aUtså få en större kostnadsmedvetenhet inom materielverket och hkaså inom fabriksverken, där man då skulle få en balans genom ett klart kund—leverantörförhåUande.

Man vUle också från många synpunkter säkra att staten skuUe behåUa verkstadsresurser, som framöver skuUe vara lätt gripbara i händelse av alt försvaret fick ett ökat behov av underhåU. Den utredning som jag hänvisade tiU kom tiU slutsatsen — sedermera godtog både regeringen och riksdagen den — att det var angeläget alt dessa verkstadsresurser fanns kvar i den statliga företagssektornr Förordet om att företaget skuUe vara försvarets fabriksverk, som det då hette, vann också riksdagens enhäUiga anslutning. Försvarets fabriksverk utbyggdes på det viset kraftigt, med över 3 500 anställda inom gruppen och med en omsättning på i runt tal 200 mUjoner kronor. Genom överföringen från försvarets materielverk tiU försvarets fabriksverk fick man detta klara kund—leverantörförhåUande mellan FMV och FFV. Dessutom uppnåddes med operationen den önskade effekten, nämhgen att staten kunde behåUa verkstäder som utnyttjades av försvaret i enlighet med ett avtal som träffades meUan de två verken. Sist men inte minst upplevde personalen det som positivt alt ä ena sidan få behåUa sina avtal i oförändrad form och å andra sidan överföras liU ett statUgt företag som har ett vidare arbetsområde än det försvaret kunde erbjuda.

Det har nu gått några år, och ur den senaste årsredogörelsen kan vi

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

165

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

166

utläsa all av den totala omsättningen i förenade fabriksverken på 558 mUjoner kronor svarar dessa tidigare försvarsverksläder, nuvarande underhållsverkstäder, för inte mindre än 234 miljoner, och fortfarande är i runt tal 3 500 människor anställda.

Med delta som bakgrund viU jag något återgå liU motionen av herr Ericsson i Facit. KonkurrenslikstäUigheten ifrågasätts, säger han, meUan staten och privatindustrin. För att göra bUden Utet mer fuUständig blandar han också in kooperationen.

Jag drar då slutsatsen att han egentligen syftar tiU att ge privalindust-rin möjUghet att konkurrera om arbetsuppgifter som staten-samhäUet har behov av. I och för sig är väl inte detta någonting nytt, men mig veterligen är det första gången som folkpartirepresentanter så klart ger tiU uttryck privatindustrUntressen under täckmanteln att det är statens industrier man viU värna om.

Del finns specieUt i lågkonjunkturer ett starkt intresse hos tiUverk-ningsindustrin i det här landet att efter att ha tillverkat materiel också svara för underhållet. I vissa faU har detta varit naturligt, men som regel har de organisatoriska problemen visat sig bU av sådan omfattning att de inte vore möjliga att genomföra i praktiken. För närvarande underhåUs ungefär fem till sex procent av försvarets materiel av privatindustrin, resten av försvaret självt eller av förenade fabriksverken.

Låt mig fråga herr Ericsson i Facit, om det är denna konkurrens som han vUl göra mera likstäUd, så att en större del av underhållet kan hamna inom privatindustrin och komma den tUl godo. Jag vågar påstå att om man fullt ut skulle utnyttja tUlverkningsindustrin för underhåll, skuUe materielverket tvingas att teckna underhållsavtal med tusentals verkstäder och industrier i såväl Sverige som utlandet i stäUet för att, som del nu är, teckna dessa avtal med ett fåtal statliga företag som har det totala underhållsansvaret och därmed också täcker försvarets väsentliga behov.

Jag tror att herr Ericsson har haft förhållandena på detta område i bakhuvudet när han har skrivit om konkurrenslikstäUighet. Jag skuUe kunna anföra flera exempel på varför jag är misstänksam mot hans omtanke gentemot fabriksverken och den statliga företagsamheten, men jag skaU nöja mig med detta.

Man kanske då kan invända att det inte är något specieUt folkpartiönskemål att fabriksverken skaU ombUdas tiU aktiebolag, utan även styrelsen för förenade fabriksverken har framställt önskemål om en övergång tiU bolagsform. Ja, det är riktigt, men fabriksverkens argumentering ser annorlunda ut än den herr Ericsson har framfört. Jag vet nämhgen att ambitionerna hos förenade fabriksverkens styrelse är av den arten, att man vUl infria förhoppnmgarna om trygg och hög sysselsättning för de anställda även i framtiden. Med den större anställningstrygghet, en för de flesta högre lön, en större insyn och en större medbestämmanderätt som personalen upplever i ett statligt affärsverk är det förståehgt att fabriksverksstyrelsen upplever sin konkurtensförmåga som negativ. Låt mig klargöra att detta aUs inte Ugger i Imje med den motion som herr Ericsson här har framfört.

Jag tror att vi aUa i denna kammare är klart medvetna om att under de närmaste åren kommer privatindustrin genom avtal och olika lagar och

reformer, som vi här snart skaU ge oss i kast med, att få anpassa sig tiU den trygghet och de bättre förhållanden som statUga företag erbjuder sina anställda.

En annan fråga som naturligtvis kan oroa fabriksverksstyrelsen är säkert de mer eUer mindre osakUga påhopp, som bl. a. hert Burenstam Linder här i kväU med bravur har gjort, hans misstänkhggörande av nya idéer och olika saker som man velat sätta i gång men som ännu inte utvecklats så mycket att de har kunnat presenteras för en större aUmänhet. Men även härvidlag tror jag att de flesta av oss, som har en ärlig uppfattning om denna sak, erkänner att en idé många gånger är bräcklig innan den utvecklats och bhvit färdig. Den kan många gånger också vara mycket svår att försvara när den kommer tUl offenlUghelens ljus.

Detta är något som inte bara angår de statliga företagen. Om man börjar forska htet i fråga om en idé som ett privat företag vill utveckla, skaU man finna, att den också är bräcklig och att det är svårt att garantera att den en gång skaU kunna realiseras på del sätt företaget hoppats. I detta faU önskar säkerligen fabriksverkens styrelse att man kunde få arbeta mera konfidentieUt innan man skaU behöva redovisa försöken med nya idéer och uppslag.

Jag kan förstå detta, och jag anser alt vi redan i dag borde kunna ge affärsverken samma möjhgheter som bolagen har utan att de därför behöver övergå liU annan företagsform. Jag är fullt medveten om de föreliggande problemen men finner inte från den synpunkten att det finns anledning alt byta företagsform.

I propositionen 139 behandlas även Svenska utvecklingsaktiebolaget. Jag hoppas att detta nu skaU få större möjUgheter än tidigare att fuUfölja sin verksamhet med utvecklandet av idéer och projekt. Det arbete som UtveckUngsbolaget kommer att bedriva skaU naturligtvis vara tiU hjälp för hela den samlade industrin, såväl den privata som den statliga. Det skaU kunna lämna hjälp tiU sådana industrier som kanske saknar förmåga att ge meningsfuU sysselsättning liU de anställda.

Herr talman! Innan vi tar ställning till frågan om ny företagsform för förenade fabriksverken bör vi awakta de reformer, som vi förväntar oss på trygghetssidan för aUa anställda. Vi bör också awakta de nya möjUgheter Utvecklingsbolaget skaU kunna erbjuda. Jag har en stark förhoppning om alt Utvecklingsbolaget skaU kunna stå såväl förenade fabriksverken som andra företag tiU tjänst.

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Fru MARKLUND (vpk):

Herr talman! För ett par veckor sedan tog jag emot ett svar från industriministern på en fråga, som jag hade stäUt om statUga företags aktieinnehav i privata storföretag. Vad statsrådet då sade upprepas i dag i svaret på den första frågan i herr HäUs interpeUation. Debattordningen har gjort att vi nu har kommit ett stycke ifrån den interpeUationen, men jag vUl ändå ägna några minuter åt ett par synpunkter på den.

I min kommentar tiU industriministerns svar för ett par veckor sedan hade jag anledning förklara min reaktion mot förhållandet att ett statUgt företag genom aktieköp förstärker ett privatkapitahstiskt företag och på

167

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

168

del sättet ingår i ett slags intressegemenskap med ett sådant. Jag har självfaUet samma instäUning i dag. Jag kan inte heUer finna, att statsrådels då i en replik framförda argument, att ett tiUfälligt Ukviditets-överskolt kan behöva placeras kortsiktigt, har något värde i sammanhanget, i varje fall inte om man har den uppfattningen att ett statUgt förelag har ett specieUt ansvar även för utveckUngen på de platser, där företaget i fråga har sin huvudsakhga verksamhet. Och detta gäller i högsta grad LKAB och dess ställning i malmfällskommunerna.

Den som har den inställningen tycker nog att tiU och med kortsiktiga placeringar av likviditetsöverskott kunde användas på närmare håll än vad som skett genom LKAB:s aktieköp i AB Cementa. På den punkten tycks herr HäU och jag vara ganska överens.

I sitt svar redovisar statsrådet sin principieUa inställning tiU frågan om statliga företags aktieinnehav i privatägda företag och menar, att del är acceptabelt, om innehavet hgger i hnje med det statUga företagets normala verksamhet eUer i övrigt kan tjäna ett aUmänt näringspoUtiskt intresse. Som exempel anför statsrådet ASSI:s aktieinnehav i Hylte bruks AB.

Min principieUa inställning har jag klargjort. Men jag kan möjhgen förstå exemplet med ASSI och Hylte bruks AB. Däremot har jag svårare alt förslå på vilket sätt LKAB:s aktieinnehav i AB Cementa liggeri linje med detta företags normala verksamhet. Lika htet kan jag se hur del tjänar ett allmänt näringspoUtiskt intresse. Jag medger gärna, att jag ännu mmdre kan se hur det skulle tjäna ett nortbottniskt näringspoUtiskt intresse eUer — för att vara ännu mera konkret — ett intresse, som överensstämmer med malmfällskommunernas.

Statsrådet säger vidare, att det liksom hittills måste ankomma på stat och kommun att gemensamt medverka tiU att skapa ett mera differentierat näringsUv i de kommuner som behöver det. Alt malmfältskommunerna hör dit är vi överens om, det har statsrådet också uttalat här i dag. I sitt anförande före middagspausen framhöU industriministern sin och industridepartementets vUja att genom statliga företag bidra tUl sysselsättning och utveckhng. I det sammanhanget redogjorde industriministern också för svårigheten att få företag att etablera sig i undersysselsatta områden. Vore det då inte en effektiv metod att låta ett företag, som helt dominerar vissa samhällens sysselsättningsmöjUgheter och därtiU är statsägt, också få del i det gemensamma ansvaret för regionen?

Den uppfattningen Ugger väldigt nära till för oss som lever där uppe i gruvsamhällena. Syftet att genom ett stathgt företag bidra tiU sysselsättning och utveckhng bör väl också kunna nås den vägen, dvs. via ett statsföretag, som redan finns på orten. Det ekonomiskt försvarbara i en sådan inriktning tycker jag framgår av de exempel, som herr HäU har gett tidigare i debatten.

Herr HäU har i sitt inlägg talat om LKAB:s uppgifter och så att säga ansvar för utvecklingen i gruvsamhäUet, och i det sammanhanget har han också tagit upp kvinnomas situation. Den situationen har jag själv redogjort för här i riksdagen vid ohka tiUfäUen. Även under gruvkonflikten för två år sedan framhöUs de svårigheter, som kvinnorna där uppe har

när det gäller sysselsättning, såsom ett skäl för bättre löner inom LKAB. Jag är självfaUet inte emot bättre löner för dem som nu utför det hårda gruvarbetet, men jag tycker att det är angelägel att del bhr arbetsliUfäUen även för kvinnorna, för de kvinnor som så önskar också i gruvarbete.

Säkert kunde LKAB genom att använda sina resurser på annat sätt än aktieköp i privatkapitaUstiska företag få fram uppslag som åtminstone i någon mån ändrar på de nuvarande förhåUandena. Detta fritar naturhgtvis inte de för näringspohtiken ansvariga här i landet från att göra mer i syfte att lokahsera andra industrier liU de här orterna. Idéer saknas inte. ÅtskiUiga har redovisats här i riksdagen under årens lopp. Många av dem har anknytning tiU den verksamhet som LKAB bedriver, andra följer andra hnjer. Men del är svårt att komma ifrån del faktum att LKAB har en helt dominerande ställning i gruvsamhäUet och därmed ett särskUt ansvar också för detta samhäUe utanför sitt industriområde.

I likhet med hert HäU efterlyser jag en annan instäUning tiU de statUga företagens ansvar för utveckUngen på sina respektive orter än den som industriministern i dag har gett uttryck för. Jag hoppas att en sådan ändrad inställning blir verkUghet. De exempel som industriministern i ett Senare inlägg gav beträffande turerna kring skidfabriken i Boden och tvätteriet i GäUivare tycker jag ytterligare stärker uppfattningen att LKAB skaU använda sina resurser i värdkommunerna.

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Herr NILSSON i Växjö (s):

Herr talman! Jag hade inte tänkt delta i denna debatt, men jag kan inte låta bh att säga några ord med anledning av den ensidiga kritik som här riktals mot de stathga företagen.

Statsföretag AB begår tyvärt misstag i sin verksamhet viUca självfaUet skaU kritiseras. Man kan dock inte undvika att reagera mot att denna kritik aUtid får stort utrymme i den poUtiska debatten och i massmedia. Liknande kritik när det gäller det privata näringslivet kan efterlysas; det saknas inte grund för sådan.

Jag viU därför, herr talman, inför kammarens ledamöter lämna ett bland många exempel på hur det kan gå tiU inom den privata sektorn, varvid just de som mycket hårt kritiserat den statliga verksamheten i detta sammanhang icke funnit någon anledning tiU kritik.

Ett företag i min hemkommun hade en specialtiUverkning, åtnjöt ett mycket gott anseende och hade en hög teknisk nivå på sina produkter, vUket tiU stor del berodde på en slabU och verkhgt yrkesskickhg arbetarstam samt skickhga konstruktörer. Företaget har nu köpts av en stor koncern som ansåg det utgöra en besvärande konkurrent. Endast av denna anledning inköptes firman av koncernen och detta för ett belopp Som av aktieägarna med rätta bedömdes som fördelaktigt från deras synpunkt. I samband med köpet beslutades om nedläggning av förelaget och om flyttning av tiUverkningen lUl en annan ort för att där utgöra en länk i koncernens produktion. Varför denna åtgärd? Ja, svaret har koncernens direktör själv givit de anstäUda. Han har klart uttalat att man upplevde det mindre företagets konkurtens som ytterligt besvärande.

Det är att notera att det inte bekymrade aktieägama att 80 man ställdes   utan   arbete,  några  av  dem  trotjänare  med  upp  tUl  45  års

169

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

anstäUning, de flesta av dem med mycket god yrkeskunnighet. Visst har man röjt undan en konkurrent genom detta beslut. Därmed anser man förmodUgen att målet är nått, och man påstår t. o. m. att syftet var gott.

Självklart uppstår det stora personUga och sociala problem i samband med nedläggningen, men det anser man vara de anstäUdas egen sak. Att de båda företagen dessutom behandlade personalen på ett sätt som inte står i överensstämmelse med gäUande företagsnämndsavtal gör inte situationen bättre.

Detta är en aUvarUg fråga som berör både de anstäUda i företagen och konkurrensförhåUandena i samhäUet. Bristande lönsamhet brukar ofta åberopas vid nedläggning av företag, men det händer inte aUtför sällan att företag läggs ner som inte är förlustföretag. Nedläggningen sker ändå därför att man inte bedömer lönsamheten vara tiUräckUgt stor. I det exempel som jag här nämnt var orsaken tiU nedläggningen inte bristande lönsamhet. Företaget hade en konkurrenskraftig produkt och en god orderstock, vUket icke förnekats av de tidigare ägarna. Nedläggningen var helt betingad av två faktorer: dels att koncernen såg företaget som en besvärande konkurtent och hade möjligheter att erbjuda ett högt pris för att eUminera denna konkurrent, dels att säljaren lät sig lockas av de mycket goda ekonomiska vUlkoren. Var kommer de anställdas intressen in i bUden?

Hert talman! Syftet med mitt inlägg har varit att ge kammarledamöterna ett exempel på hur det privata näringshvet i tysthet agerar över huvudet på sina anstäUda och med endast aktieägarnas intressen för ögonen. Vi bör nog aUa medverka tiU att få balans i kritiken när det gäUer de StatUga företagen och undvika aU hysteri.

170

Hert ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Det är ju en vedertagen regel här i huset att de ortnamn som vi Anderssöner och Erikssöner har får följa oss under riksdagsarbetet. Vi brukar, såvitt jag vet, aldrig sammankoppla ledamöternas namn med namnet på deras arbetsplatser eller liknande, som herr Göransson här gjorde. Man bör enUgt min mening inte heller göra detta, vare sig det är fråga om privat anställning eUer statlig tjänst — den saken har ju mindre betydelse i detta sammanhang. Jag tycker att ledamöterna skaU få behåUa den beteckning med ortnamn som de en gång har fått, när de kom hit tUl riksdagen.

När jag lyssnade på herr Göransson, blev jag också Utet förvånad därför att han i den här motionen av herr Ericsson i Åtvidaberg viUe finna så många dolda motiv. Herr Göransson läste motionen som en viss potentat läser Bibeln. När näringsutskottets ledamöter besökte förenade fabriksverken i Eskilstuna och diskuterade frågan om företagsformen, fick de den bestämda uppfattningen att ledningen var intresserad av en ändrad företagsform. Av utskottets betänkande framgår också klart att utredningar inom företaget pågår om en annan företagsform, och jag tycker därför att hert Göransson med fullt fog hade kunnat rikta sin fråga tiU herr Svanberg, om han läser ut några dolda motiv ur denna motion.

Orsaken tUl att inga yrkanden stäUdes om bifaU tiU motionen framgår

aUtså klart av vad utskottet anfört. Jag skaU inte trötta kammarens ledamöter med att läsa upp vad utskottet skriver. Det är uppenbart att eftersom utredning pågår om en annan företagsform finns ingen anledning att yrka bifaU tUl motionen. Vid det sammanträffande som ägde rum med ledningen för fabriksverken framhöU man att det fanns problem med företagsformen. Dessa problem har uppmärksammats, vUket också framgår av utskottets betänkande.

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Herr GÖRANSSON (s):

Herr talman! Låt mig först rätta tiU ett misstag! Det var inte min meiung att nämna herr Ericssons namn tiUsammans med annat än ortsnamnet.

Jag sade i mitt anförande att jag kunde tolka ut två oUka saker ur intresset att göra förenade fabriksverken tiU aktiebolag. Jag tog därvid intryck av de synpunkter om statUg företagsamhet som herr Ericsson i Åtvidaberg i denna kammare gett uttryck åt i tidigare debatter. Därför kunde jag inte med bästa vUja i världen tolka hans eUer andra folkpartisters inlägg som om det är de statUga företagens bästa de önskar värna om; låt mig göra det klart!

Jag sade vidare att jag vet att det är ett starkt önskemål från fabriksverkens styrelse att få den statUga bolagsformen. Om hert Andersson i Örebro lyssnade skuUe han ha funnit att jag också redovisade argumenteringen för detta och sade att det finns olika synpunkter i sammanhanget. De statUga företagen ger bl. a. sina anställda bättre förmåner än de privata företagen gör genom att de anstäUda har bättre insyn, större medbestämmanderätt, större social trygghet osv. i statUga företag. Det är en sida av saken. En annan är att fabriksverkens styrelse naturligtvis upplever det som i och för sig otrevligt när den utsätts för sådana påhopp som bl. a. herr Burenstam Linder här i dag har presterat i mycket vida ordalag. Då viU man heUre arbeta med en annan företagsform som inte medger samma insyn som i affärsverken.

Jag tror emeUertid att de här problemen skaU reda ut sig när UtveckUngsbolaget får sina nya fastare former. Jag tror också att det bUr bättre den dag då riksdagen beslutar om aUmänt införande av de trygghetsviUkor som nu gäller för statUgt anstäUda men inte för anstäUda i privat industri.

Jag menar att det inte finns någon anledning att i dag vidtaga några förändringar i företagsformen för fabriksverken, utan att man bör awakta vad som kommer att hända i framtiden.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Det är precis vad utskottet säger: Man bör awakta tUl dess det är klart vUken organisationsform fabriksverken skall ha.

Jag vUl också slå fast att vi här inte rimUgtvis bör läsa ut mer av en motion än utskottet har kunnat göra.

Överläggningen var härmed slutad.

171

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Näringsutskottets betänkande nr 44

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan hert Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som   vUl   att   kammaren   bifaUer  näringsutskottets   hemstäUan i

betänkandet nr 44 punkten 1 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner  nej  har  kammaren bifaUit  reservationen  av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  165 Nej -  153

Punkten 2

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels motionen nr 1501, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Näringsutskottets betänkande nr 45

Punkterna 1 -3

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 4

Propositioner gavs på bifaU tUl l:o) utskottets hemstäUan, 2:o) reservationen av herrar Hovhammar och Clarkson samt 3:o) det av herr Olhede under överläggningen i anslutiung tiU motionen nr 1577 framstäUda yrkandet, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Olhede begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vUka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Olhede begärt votering även beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

172

Den som  vUl att kammaren tiU kontraproposition i huvudvoteringen

angående näringsutskottets hemstäUan i betänkandet nr 45 punkten 4

antar reservationen av herrar Hovhammar och Clarkson röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner  nej  har  kammaren  tiU  kontraproposition i nämnda  votering

antagit   det   av  herr   Olhede   under  överläggningen  i  anslutning  tiU

motionen nr 1577 framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Olhede begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -	37
Nej -	74
står —	208

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

1 enUghet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den  som   viU   att   kammaren   bifaUer  näringsutskottets   hemstäUan i betänkandet nr 45 punkten 4 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vmner nej har kammaren bifaUit det av herr Olhede under överläggningen i anslutning tiU motionen nr 1577 framstäUda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -	- 255
Nej -	-    15
står -	-    49

Näringsutskottets betänkande nr 46

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 1 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömmuige begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den  som   viU   att   kammaren   bifaUer   näringsutskottets   hemstäUan i

betänkandet nr 46 punkten 1 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 1 av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

173

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verk-: samhet, m. m.

Ja -  166

Nej -  152 Avstår —      1

Punkten 2

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels utskottets hemställan med den ändring i motiveringen som föreslagits i reservationen nr 2 av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad.

Punkten 4

Utskottets hemstäUan bifölls.

174

Näringsutskottets betänkande lu- 47

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Börjesson i Glömminge m. fl., och förklarades den förta propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Börjesson i Glömminge begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som   viU   att   kammaren   bifaUer  näringsutskottets   hemstäUan i

betänkandet nr 47 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej  har kammaren  bifaUit reservationen av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  166 Nej -  153

Näringsutskottets betänkande nr 48

Utskottets hemställan biföUs.

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandhngen av återstående på föredragningsUstan upptagna utskottsbetänkanden tUl morgondagens sammanträde.

§ 2 Ang. användningen av abortfoster vid medicinsk forskning

Nr 149

Herr statsrådet MOBERG erhöU ordet för att besvara herr Peterssons i Röstånga (fp) den 21 oktober framstäUda interpeUation, nr 177, tiU herr socialministern, och anförde:

Herr talman! Herr Petersson i Röstånga har frågat chefen för socialdepartementet om han är vUlig att ge information om den medicinska forskningen med abortfoster samt betydelsen av denna forskning. InterpeUationen har överlämnats tiU mig för besvarande.

Hert Petersson åberopar uppgifter i vissa artiklar i fack- och dagspress enUgt vUka abortfoster utnyttjas i den medicinska forskningen.

Att viss medicinsk forskning förekommer med tidigt avlägsnade foster är känt sedan länge. Exempelvis lämnade dåvarande justitieministern, statsrådet Kling, år 1960 i riksdagens andra kammare i ett interpeUationssvar en redogörelse för sådan forskning. Av det material, som jag låtit inhämta, framgår att forskning endast sker med foster som aborterats intiU 20 :e graviditetsveckan. Foster på detta utveckUngsstadium kan inte med några medel fås att överleva ens någon tid. Med vissa medel kan man däremot få ämnesomsättningen i vissa vävnader att fortsätta någon timme innan även dessa vävnader förstörs.

Det ena huvudområdet som förutsätter studier av detta slag gäUer fosterorganismens funktion under normaltiUstånd och i samband med sjukdom. Målet för dessa undersökningar är att man skall få sådan kunskap att det blir möjUgt att upptäcka, förebygga och behandla oUka sjukdomstiUstånd under fosterstadiet eUer i samband med födelsen. Det andra huvudområdet gäller hur oUka läkemedel omsätts i och påverkar fostrets vävnader. Studiet av denna typ av effekter har som mål att ge sådan kunskap att man kan undvika att läkemedel som sätts in i behandlingen av gravida kviimor leder tiU fosterskador.

Vid aU forskning måste självfaUet även etiska aspekter beaktas. Detta gäller aUdeles särskUt på ett område av det slag som interpeUationen avser. Forskarna har visat sig väl medvetna om det etiska ansvar som är förknippat med kUnisk forskning. Vid samtUga medicinska fakulteter har inrättats etiska kommittéer som har tUl uppgift att lämna vägledning åt enskilda forskare i frågor av denna art. Statens medicinska forskningsråd har beslutat att anslag tiU sådana kliniska försök beviljas endast om projekten dessförinnan granskats av de lokala etiska kommittéerna. Vidare finns inom Svenska läkaresällskapet en etisk delegation som arbetar med frågor av övervägande principiell inriktning. I delegationen ingår även lekmannarepresentanter. Jag anser mig mot denna bakgrund kunna räkna med att etiska aspekter beaktas i tiUbörUg omfattning i samband med forskning inom det aktueUa området.

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandUngar.

Onsdagen den 15 december 1971

Äng. användningen av abortföster vid medicinsk forskning

Herr PETERSSON i Röstånga (fp):

Herr talman!   Med denna interpeUation om medicinsk forskning på levande abortfoster har jag i första hand velat få en dementi på vad jag

175

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

Äng. användningen av abortfoster vid medicinsk forskning

176

ansett vara överdrivna skriverier som förekommit i detta ämne. I andra hand har jag velat få i gång en debatt — en debatt om denna form av forskning — en debatt i denna kammare men i första hand en debatt meUan läkare och aUmänhet. Jag viU betona att jag är medveten om att de forskare som sysslar med denna form av vetenskap — liksom våra forskare i allmänhet — är högt kvahficerade och att denna forskning kan innebära väsentUga framsteg för att dels upptäcka, förebygga och behandla ohka sjukdomstUlstånd, dels ge kunskaper om att undvika vissa läkemedel som kan leda tiU fosterskador.

Jag tackar statsrådet Moberg för interpeUationssvaret — ett svar som delvis lugnat min oro. BeklagUgtvis återstår det ännu en del frågetecken.

"Minns vad nazisterna gjorde med judarna" — del var rubriken på den tidningsartikel som föranledde mig att stäUa denna interpeUation.

Artikeln byggde i sin tur på en uppsats i tidskriften Forskning och framsteg. Derma uppsats behandlade över fyra sidor hur befoIkningstiU-växten måste mötas med nya medel för födelse kontroU, och det fanns en schematisk bUd som visar hur ett icke livsdugUgt men dock levande foster genomströmmas av syresatt blod. Denna del av forskningen berörde aUs inte statsrådet, som talade om två andra huvudområden.

Det råder aUdeles klart delade meningar inom läkarkåren i denna fråga. Detta framgår av de svar jag fått av ohka läkare. Alldeles klart är också att denna fråga på något egendomligt sätt måste vara kontroversieU och explosiv, då vederbörande läkare varit ytterst noga med alt påpeka att deras uppfattningar är konfidentieUa och ej får användas i någon debatt.

Av den åberopade tidningsartikeln framgår också att läkarkåren är delad i två läger. Det finns de som menar att dessa foster inte för något medvetet Uv. Man anser att experimenten är motiverade därför att man — tack vare forskningen - kunnat rädda fuUgångna foster i kritiska skeden. Andra läkare däremot är kritiska tUl denna forskning och menar att de inte kan frigöra sig från misstanken att man medvetet fördröjer abortingripanden för att få så stora foster som möjUgt samt hävdar att det påmiimer om ättestupan. Ett sådant medvetet försenat abortingripande innebär att kvinnan måste förlösas med s. k. Utet kejsarsnitt. För kvinnan i fråga betyder det ökade risker samt fara för att hon i framtiden måste förlösas på samma sätt.

Det finns i artikeln betydhgt värre uttalanden, men jag föredrar att inte citera dem. Det är lätt att i en etisk fråga av denna karaktär genom en icke fuUgod information skapa opinion, samtidigt som man är medveten om att en god information om denna forskning skuUe ha bidragit tUl förståelse i stäUet för braskande rubriker. Med detta viU jag påpeka informationens betydelse även för kUnisk forskning.

Jag har i denna fråga, som en del tydhgen betraktar som kontroversieU, medvetet varit lågmäld både i min interpeUation och i det jag hittUls anfört. Med samma tonfaU viU jag komplettera statsrådets interpeUationssvar.

Uppgifter som jag har fått visar att det i ett femtontal vetenskapUga tidskrifter sedan 1954 redovisats experiment där man använt foster som tagits ut genom Utet kejsarsnitt och levande lagts i ett kärl med vätska,

där de perf underats med oUka ämnen. Dessa ämnen har aUtså passerat in i fostrets kropp och på olika sätt tagits om hand av fostrets ämnesomsättning. Dessa experiment har pågått meUan 30 och 107 minuter. Minst 50 foster finns nämnda. De har varit meUan 18 och 21 veckor gamla.

Vid en undersökning i Göteborg för omkring fem år sedan tog man reda på hur länge ett aborterat 20-veckors foster lever, sedan det tagits ur moderns kropp och avnavlats. Man hade trott att det bara levde någon minut, men det visade sig att det höU sig vid liv en och en halv timme.

Att ifrågavarande foster inte kan fås att överleva ens någon tid är aUtså en sanning med modifikation — de lever i varje faU 30 tiU 107 minuter. I det längsta experiment jag sett skUdral nämns siffran 12 timmar. Man kan alltså inte komma ifrån att foslren under den tid experimentet varar är levande i detta ords fulla menmg. Att de inte är "livsdugliga" betyder bara att de inte utanför moderlivet kan leva vidare och utvecklas tiU fuUgångna människor.

Beträffande de etiska kommittéerna som statsrådet hänvisar tiU - aUtså de lokala etiska kommittéerna och LäkaresäUskapets etiska kommitté — vUl jag anföra:

I de lokala etiska kommittéerna finns ingen lekmannarepresentant. Den kommitté som t. ex. verkar vid KaroUnska sjukhuset sedan början av 1960-talet har bl. a. som sin uppgift att övervaka att experiment på människor utföres med patientemas medgivande och sedan dessa fått fuUständig information. Den har hittiUs enbart varit rådgivande och har föga möjlighet alt modifiera forskningsprojekt som löper utan specieU budget, t. ex. på sjukvårdshuvudmannens bekostnad. Det betyder att den forskning det här rör sig om — forskning på icke levnadsdugliga foster, som varken är patienter eller faUer under djurskyddslagen — inte sorterar under någon lokal etisk kommitté.

I LäkaresäUskapets delegation för etisk forskning finns både lekmän och forskare. Dess roU är emeUertid enbart rådgivande. Någon konlroUe-rande befogenhet över de lokala etiska kommittéerna äger den inte. Det innebär att de kommittéer, som statsrådet hänvisar tiU, enUgt mina uppgiftslämnare inte har skyldighet att behandla frågan om forskning med levande abortfoster.

Härefter måste jag komma in på en etisk fråga, och det är denna: Kan ett fem månaders foster känna smärta? Jag har inte lyckats finna någon undersökning som klart kan säga ett ja eUer ett nej, och fostret saknar förmåga att meddela sina känslor och sinnesintryck. Jag frågar:

1.    Har statsrådet någon uppfattning i denna fråga? Jag är medveten om att den är medicinsk, men vissa slutsatser kan man också dra som lekman. För kan man mena att det föreligger någon form av smärtreaktion av sedvanUg typ, så kan man inte utesluta någon form av smärtupplevelse. Den kan naturligtvis vara mycket primitiv, men dock förefinnas.

2.    Gång efter annan dyker det upp anklagelser om att man medvetet fördröjer abortingripanden. T. o. m. läkare påstår offentUgt att de inte kan frigöra sig från misstanken om att detta sker. Om det inte finns fog för dessa rykten, vad anser statsrådet man kan göra för att en gång för aUa helt taga död på dem?

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

Ang. användningen av äbortfoster vid medicinsk forskning

111

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

Äng. användningen av abortfoster vid medicinsk forskning

3. Det framgår av interpeUationssvaret att "etiska aspekter beaktas i tUlbörUg omfattning" i forskning på detta område. EnUgt min uppfattning har kommittéer och delegationer för små möjUgheter att ingripa. Dock kan man inte komma ifrån att det anses att "experiment" förekommer. Det är alltså fråga om en information, som nödvändigtvis måste vara av betydligt större omfattning än för närvarande. Hur skaU vi komma tUl rätta med denna bristande information?

Fru ANÉR (fp):

Herr talman! Jag vill komplettera herr Peterssons i Röslånga synpunkter dels med ytterligare ett faktum, dels med ytterUgare en fråga.

Faktum är helt enkelt, beträffande fostrets reaktionsförmåga, att det finns två uppsatser av läkarna Göran Enhörning och Björn Westin, som skildrar två experiment från 1954 och 1957 med ungefär samma metoder som fortfarande används. Där säger de uttryckUgen att vissa av fostren gjorde andnuigsrörelser under 30 mmuter, att de rörde spontant på lemmarna och kroppen och att de reagerade om man rörde vid dem.

Om det andra experimentet står det att fostren rörde sig kraftigt under experimentet — ibland höU man på ända upp tiU 12 timmar. De krökte på ryggen, böjde armar och ben, vände på huvudet.

Beträffande de etiska aspekterna och frågan hur man skaU komma ifrån den här misstanken som har yttrats från många håll, att läkarna avsiktligt framställer experimentmaterial genom att låta kvinnorna vänta för länge på aborterna, ända tiU 21 :a veckan, viU jag fråga herr statsrådet: Existerar det i dag någon statistik på hur många abortoperationer som utförs så sent som 18:e veckan eUer senare, en statistik som också säger var operationerna utförs? Existerar det vidare någon statistik på hur många sådana här experiment på levande foster som utförs och var och när?

Om man får fram denna statistik, vilket såvitt jag kan se inte bör vara svårt på något vis, måste det i varje faU vara mycket lättare att antingen bevisa eUer motbevisa dessa anklagelser. Jag anser det verkUgen vara i hög grad viktigt att vi här får någon klarhet.

Det skuUe förvåna mig mycket om inte LäkaresäUskapets etiska delegation, som ju egentligen har mycket vida direktiv att åtminstone yttra sig om aUa möjUga läkaretiska problem, skuUe ta upp denna fråga på aUvar. Men jag har nu alltså först och främst stäUt frågan tUl herr statsrådet.

178

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Herr Peterssons i Röstånga påstående att det förelåg en tredje typ av forskning förvånar mig något, eftersom den beskrivning hert Petersson sedan gav av den forskning han åsyftade helt stämmer med den typ av forskning som jag har omnämnt i mitt svar. Jag kan inte tro att socialstyrelsen och medicinska forskningsrådet, som jag har konsulterat innan detta svar lämnats, skuUe undanhålla någon uppgift om någon typ av forskning. Jag tror, herr Petersson, att det är ett missförstånd från Er sida.

Låt mig först, med anledning av vad Ni säger om de ökade risker för

kvinnan som skuUe föreligga i den här situationen, klargöra kanske ännu tydUgare än jag gjorde i svaret vad det är för material som forskarna får utnyttja.

Det rör sig om fall där legal abort medgivits. Det gäller de situationer där kvinnan själv har begärt att ingreppet skaU göras kirurgiskt. Anledningen tiU att en del kvinnor begär det kirurgiska ingreppet i stäUet för intravenös behandhng är att det kirurgiska ingreppet är inte fuUt Uka smärtsamt. Då kvinnan själv har begärt den typen av ingrepp stäUs materialet i en del faU tiU en viss forsknings förfogande. Man skaU vidare ha klart för sig att det i varje faU enhgt de uppgifter jag har fått - och jag har ingen anledning att betvivla uppgiftemas sanningshalt — rör sig om foster som befinner sig i 16:e tiU 20:e veckan. Jag viU erinra om att abortlagstiftningen medger legal abort t. o. m. 20:e och i vissa faU 24:e veckan, och detta baseras på den aUmänt vedertagna uppfattningen att det här inte är fråga om det som vi med våra begrepp och definitioner kallar för något levande. EnUgt vår befoUcningsstatistiks grunder är foster först efter 28:e veckan att betrakta som så fuUgångna att de enUgt våra aUmänt vedertagna principer bedöms, om del bUr ett missfaU, som dödfödda. Andra foster betraktas icke som levande.

När hert Petersson i Röstånga och även fru Anér talar om att det är levande organismer som man gör sina studier på, så är det fråga om den typ av levande organismer som man i andra sammanhang också tUlåter studier på, nämUgen enstaka delar av kroppen som har vissa rörelser men vilka ej hittiUs betraktats som levande i den mening man i den här diskussionen viU ge begreppet. Jag kan för min del på denna punkt med nuvarande uppfattning icke finna att det här är fråga om försök som kan bedömas strida mot några av de grunder som vi har faststäUt, vare sig i abortlagstiftningssammanhang eller i andra sammanhang.

När det gäller herr Peterssons i Röstånga kommentar och fråga om de etiska kommittéerna, så är det riktigt — detta framgick också av mitt svar — att i de medicinska fakulteternas etiska kommittéer ingår det inga lekmän. Kommittéerna är rådgivande tiU sin karaktär. Det har mte funnits anledning hittUls för regeringen eUer den centrala myndigheten att här göra något ingrepp, eftersom jag och myndigheten bedömt den gäUande sammansättningen på kommittéerna såsom tiUfredsstäUande i det här avseendet, hksom den roU kommittéerna friviUigt har tiUdelats av fakiUteterna och konsistorierna. Jag viU nämna att kommittéernas råd i vissa faU har inneburit ett avstyrkande av forskningen i fråga, och dessa råd har mig veterligen följts i samtUga de faU där de givits.

Men det är möjligt, herr talman, att bL a. den här debatten leder tiU att det ute i landet uppstår en diskussion. Gudskelov, viU jag säga, har det hittills i varje faU i aUt väsentUgt varit en balanserad diskussion. Det kan genom diskussionerna och opinionsbildningen uppstå situationer som föranleder oss att t. ex. ge dessa kommittéer en starkare ställning, att göra deras sammansättning annorlunda. Efter denna debatt skaU jag i varje faU överväga att ta en kontakt med kanslersämbetet och socialstyrelsen, de två myndigheter som det i detta faU är självklart att resonera med, och höra hur man där ser på den situation som kan uppkomma genom att en debatt av denna art har kommit tiU stånd. Jag har inget

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

Äng. användningen av abortfoster vid medicinsk forskning

179

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

Äng. användningen av abortfoster vid medicinsk forskning

negativt att säga om debatten som sådan, men man måste ju vara försiktig så att den inte får konsekvenser som ingen önskar att den skaU få.

Sedan har herr Petersson i Röstånga frågat mig — jag vet att pohtUcer har ställt samma fråga tiU ansvariga forskare — om foster känner smärta. Den frågan viU jag av naturliga skäl inte besvara. Jag kan inte besvara den. Och jag tycker att innan vi ger oss in på en frågestund av den karaktären här i kammaren bör ansvariga forskare och myndigheter först få fundera på den frågan. Jag tror att det kan bU ett mera meningsfyllt ordbyte meUan oss, om vi avvaktar Utet och inte nu svarar på frågor av den karaktären.

Sedan undrar herr Petersson i sin andra fråga om man kan komma ifrån misstanken att forskare medvetet eUer omedvetet kan ha medverkat tiU en fördröjning av aborten med hänsyn tiU intresset från forskningssynpunkt. Där kan jag på nuvarande stadium inte göra annat än Uta på de svar som de ansvariga har givit mig för att jag här skaU kunna lämna informationer. Och de svaren anger klart, som jag sade förut, att forskningen inte är det primära i detta faU, utan det primära är vården av den kvinna som får legal abort.

Jag vill nämna att spörsmålet om forskning i sådana här sammanhang var föremål för en mycket omfattande debatt i Helsingfors under 1960-talet. Där enade sig världens forskare på detta område om att uttala, att man skuUe kunna bedriva forskning i dessa sammanhang, om man samtidigt kunde motivera en sjukvårdsinsats. Den ståndpunkt som våra forskare mig veterUgt hittiUs intagit i denna fråga är etiskt sett strängare än den som kom tiU uttryck i Helsingforsavtalet, eftersom de icke drar in forskningsaspekten förrän beslutet om denna typ av abort fattats av kvinnan själv på rent medicinska mänskUga grunder. Med hänsyn tiU detta och med hänsyn till de uppgifter i övrigt som jag har fått är det min uppfattning att påståenden av den typ som här har refererats saknar grund.

Som svar på herr Peterssons sista fråga om informationen tUl aUmänheten i sådana här frågor vill jag säga att jag inte ser några andra möjUgheter än att använda sig av den öppenhet som vi är vana vid. Kanske kan det här riksdagsprotokoUet i någon mån bidra. Jag upprepar vad jag nyss sade, nämligen att den här debatten ger mig anledning att senare ta upp frågan bland annat om de etiska kommittéerna med kanslersämbetet och socialstyrelsen.

När det gäUer fru Anérs fråga viU jag säga att jag inte känner tiU att det finns någon statistik av den art som hon efterfrågar.

180

Herr PETERSSON i Röstånga (fp):

Herr talman! Jag instämmer helt med statsrådet Moberg i att man skaU vara försiktig när man för den här debatten. Jag har försökt vara försiktig, och jag skaU försöka vara det i fortsättningen också. Jag begär inte heUer att statsrådet skaU svara på frågan om smärta; den är i sig själv för svår att svara på.

Jag viU också säga att statsrådets andra inlägg var fyUigt. Det fyUde funktionen att vederlägga vissa rykten och tidningsskriverier.

Beträffande det huvudområde som jag tog upp viU jag säga att det är

möjUgt att det ingår i något av de två huvudområden som statsrådet nämnde. Men jag har faktiskt en artikel här som handlar om att befolkningsliUväxten måste mötas med nya medel för födelsekontroU, och den handlar aUtså om försök med abortfoster som görs på KaroUnska sjukhuset.

Vi har ju en osedvanhgt stor andel sent aborterade foster i Sverige jämfört med andra länder. Foster från tidiga aborter kan inte användas för denna typ av forskning; de måste vara 15—16 veckor gamla. Om man i framtiden lyckas i strävandena att låta abortsökande kvinnor bU opererade på ett tidigt stadium, kanske vi helt kan sUppa de anklagelser för en medveten försening av ingreppet som ibland florerar. Dessa påståenden förutsätter jag är ogrundade, men de måste aUtså definitivt avUvas, även om det skulle gå ut över denna typ av forskning.

Sedan frågan om abortfoster är levande orgaiusmer. Det är kanske en sak som bör klarläggas juridiskt. Det kan jag inte klara upp. Men det är i aUa fall uppenbart att ett foster reagerar, och det förnekas inte av läkare. Det framgår också av vetenskaphga uppsatser att abortfoster visar reaktioner, jag tror fru Anér sade det, vid beröring, när man tar i dem eller när man behandlar dem på annat sätt.

Beträffande de etiska kommittéerna var statsrådet positiv och var beredd att eventueUt ta ett nytt ställningstagande, och det noterar jag med tiUfredsställelse. Det gäller aUtså information som vederlägger felaktiga uppgifter, innan rykten fångas upp av en oinitierad opinion. Man bör i dagens läge kunna kräva insyn i forskningens art, i vilken utsträckrung och var den bedrives. Själv har jag ingen entydig uppfattning, men jag förestäUer mig att man kan tänka sig lekmannarepresentanter även i de lokala nämnderna. Man kan väl tänka sig ett utökat antal lekmän i LäkaresäUskapets delegation och större resurser och man skuUe kunna tänka sig att de fick större befogenheter.

Nr 149

Onsdagen den 15 december 1971

Ang. användningen av abortfoster vid medicinsk forskning

Överläggningen var härmed slutad.

På förslag av herr tredje vice talmannen beslöt kammaren att tiU morgondagens sammanträde uppskjuta besvarandet av återstående på föredragningsUstan upptagna spörsmål.

§ 3 Herr tredje vice talmannen meddelade att på föredragningslistan för morgondagens sammanträde skuUe uppföras dels socialutskottets betänkande nr 45 främst bland två gånger bordlagda ärenden, dels finansutskottets betänkanden nr 48—52 och trafikutskottets betänkande nr 27 närmast efter civilutskottets betänkande nr 32.

Herr tredje vice talmannen meddelade vidare att de denna dag en gång bordlagda ärendena skulle uppföras efter de två gånger bordlagda ärendena på samma lista.

§ 4 Kammaren åtskildes kL 0.53.

In fidem

BERTIL BJÖRNSSON

/Solveig Gemert