Riksdagens protokoll 1971:148 Onsdagen den 15 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:148

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:148

Onsdagen den 15 december

KL 10.00

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

§  1  Justerades protokoUet för den 7 innevarande månad.

§ 2 Upplästes följande till kammaren inkomna ansökan;

TiU riksdagens kammare

Härmed får jag anhålla om tjänstledighet från riksdagsarbetet under tiden 16—17 december 1971 för deltagande i 1 O-gruppens möte i Washington.

Stockholm den 14 december 1971 K/ell-Olof Feldt

Kammaren biföU denna ansökan. § 3 Föredrogs, men bordlades åter socialutskottets betänkande nr 45.

§ 4 Affärstidslagstiftning (forts.)

Fortsattes överläggningen angående näringsutskottets betänkande nr 53.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! Under gårdagens diskussion angående affärstidslagen lades ett yrkande av herr Alf Pettersson i Malmö. Det blev mig förelagt mider ett anförande, och då läste jag hastigt igenom det. Jag tyckte de första raderna i yrkandet överensstämde med mitt eget, men de sista raderna i yrkandet kan jag inte biträda. Därför står jag fast vid den reservation som vi fogat tUl näringsutskottets betänkande.

Den skärpning som ligger i herr Alf Petterssons förslag strider mot det som vi har anfört i reservationen. Vi anser att det inte är rimligt att slopa aUa möjligheter tiU försäljning på andra tider än de traditioneUa, och vi fmner det vara en alltför drastisk åtgärd. Det skulle innebära en onödig serviceförsämring för konsumenterna. Vi tror att Kungl. Maj t skaU kunna utfärda tillämpningsföreskrifter som ger ett Ukformigt system som kan accepteras av både handelns folk och konsumenterna.

Fru THEORIN (s);

Herr talman! Med den debattordning som vi har gavs det mig inte möjhghet i går att i rephk bemöta utskottets ordförande, varför jag ber

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

om tUlgift om jag i dag kommer att använda några minuter extra.

När nu regeringen föreslår att affärstidsreglermgen skaU upphöra fr. o. m. den 1 januari 1972, finns det anledning att fråga sig om det behövs fria affärstider. Enhgt mitt förmenande finns inte ett sådant behov så länge den nuvarande tiden, meUan kl. 8.00 på morgonen och kl. 8.00 på kväUen, inte utnyttjas av framför aUt handeln.

Om det ändå skuUe anses föreligga ett sådant behov, reser sig följaktligen nästa fråga; Vem kräver ett slopande av regleringen? Är det konsumenterna som entydigt och klart har dokumenterat att man vill ha möjhghet att handla efter kl. 20.00 om vardagarna men framför allt om söndagarna?

Såvitt man kan döma av det material, affärstidsutredningen, som finns som underlag för vårt stäUningstagande, föreUgger inga uttalade konsumentönskemål om fria affärstider. En klar majoritet var nöjd med det öppethållande som tillämpas, och flera var klart negativa tiU ett vidgat ÖppethåUande.

Är det de affärsanstäUda som önskar ett fritt öppethållande? Knappast. Är det de mindre företagen, närhetsbutikerna, som önskar ett fritt ÖppethåUande efter kl. 20.00 vardagar och söndagar för att, som det antyds på något stäUe, kunna konkurrera med service? Inte såvitt man kan bedöma av remissyttrandena. Man är i stället från deras sida djupt orolig med anledning av den ytterligare förstärkning som ges de redan starka företagen, varuhus, stora enheter, externvaruhus.

Enhgt utredningen är det framför aUt storföretagarna som är förespråkare för ett fritt system. I pressen är det såvitt jag vet endast tidningen Expressen som av något slags Uberal marknadsideologi envetet år efter år har drivit kravet om fria affärstider.

Innan jag går in på motiven ytterligare, vill jag göra ett klarläggande om de socialdemokratiska motionerna. I den motion som herr Alf Pettersson i Malmö m. fl. står för, nr 1573, tar man upp samma argument som vi gör i motion nr 1574, alltså strukturomvandlingens negativa konsekvenser, prishöjningarna, ökade krav på den kommunala servicen, konsekvenserna för de handelsanstäUda och frånhändandet av styrmöjhg-heter för samhäUet.

I motionen 1573 menar motionärerna att den gäUande affärstidslagen fungerar tiUfredsställande — med undantag av de kommunala dispenserna — och det är en uppfattning som delas i de övriga motionerna. Det som skiljer de socialdemokratiska motionärema i motionerna 1573 och 1574 är följande. Medan Alf Pettersson i sin motion menar att aU dispensgivning skall utgå ur lagen anser de 14 motionärerna bakom motionen 1574 och reservanterna, bakom vilka står de övriga motionärerna, att man måste skärpa dispensgivningen och göra den hkformig. Vi kan således inte stödja det alternativförslag som herr Alf Pettersson i går förde fram.

Med all förståelse för HandelsanstäUdas förbunds agerande för sitt intresse anser jag att det i första hand måste vara i de handelsanstäUdas intresse att affärstidslagen bibehålles och att en skärpning av dispenserna kommer till stånd. Därmed bibehåUes också en möjhghet att styra utveckhngen. Att helt frånhända sig dessa möjhgheter och slopa affärstidsregleringen   måste   för   de   handelsanstäUda  vara  det  absolut

sämsta alternativet. Nr 148

I går tog utskottets ordförande upp frågan om ob-tilläggen, och det    r\    j  j

finns anledning att tala om vad de nya ob-tilläggen de facto kommer att     . r j  ,     l     igyi

innebära för de handelsanstäUda inom detaljhandeln. Jag har via Handels-------

fått uppgifter om de tarifflöner varpå man inom detaljhandeln beräknar     Affärstidslag-
sina ob-tillägg. stiftning

De facto innebär de nya ob-tillägg som man nu anser vara så väsentliga - och mot det har jag ingenting att erinra - och som har knutits tUl ett slopande av affärstidslagen i kronor summa summarum följande för de anställda;

vardagar 4:60 per dag,

lördagar 3:45 per dag och

söndagar +-0.

Jag skall gärna klargöra hur jag kommit fram tUl dessa siffror.

I vad gäller söndagarna har man i dag 100 procents ob-tiUägg inom handeln. Det blir ingen ökning, utan det kommer fortfarande att utgå 100 procents ob-tiUägg. När det gäller lördagarna har man för närvarande efter kl. 13.00 100 procents ob-tillägg. MeUan kl. 12.00 och kl. 13.00 utgår 70 procents ob-tUlägg. Nu har HandelsanstäUdas förbund förhandlat sig tUl en höjning av ob-tillägget på lördagarna tUl 100 procent meUan kl. 12.00 och kl. 13.00, alltså en ökning med 30 procent. Den tarifflön som man genomsnittligt har inom handeln är i dag 10:50 per timme och kommer fr. o. m. den 1 januari att vara 11 ;50. 30 procents höjning av lönen för timmen mellan kl. 12.00 och kl. 13.00 på lördagar betyder en förbättring med 3:45 räknat på tarifflönen 11 ;50.

På vardagar har man i dag efter kl. 18.00 50 procents ob-tillägg, och man skulle efter ett genomförande av de nya ob-tUläggen få 70 procents ob-tiUägg efter kl. 20.00, aUtså en höjning med 20 procent efter kl. 20.00. I min beräkning har jag utgått från att man inom detaljhandeln på vardagar knappast kommer att ha öppet längre än till kl. 22.00, och höjningen av ob-tiUäggen skulle då på en vardag ge summa 4:60.

För den stora delen av de handelsanstäUda mnebär ett slopande av affärstidslagen och ett vidgat söndagsöppethållande, som vi aUa varnar för, ingen större förändring genom ökningen av ob-tiUäggen. Det finns anledning att påpeka detta, eftersom utskottets ordförande i går tog upp frågan om ob-tilläggen.

Frågan om fria affärstider är inte längre enbart en arbetstidsfråga för de handelsanstäUda. Något som tas upp i samtliga motioner på ett eller annat sätt är de totala samhäUsekonomiska konsekvenserna av ett frisläppande av affärstiderna. Jag skaU strax återkomma till dessa men vill påpeka att utskottsmajoriteten inte på en enda punkt kunnat vederlägga att de konsekvenser som vi påtalat i motionen 1 574 kan bli följden av att låta samhäUsutvecklingen fritt styras av de företagsekonomiska skälen. T. o. m. affärstidsutredningen vidgår att det är tänkbart att fler närbutiker snabbare kommer att slås ut vid ett frisläppande av affärstiderna.

Så tUl konsekvenserna. StrukturrationaUseringen har pågått under en
följd av år och har haft uppenbart ogynnsamma verkningar för de
enskilda hushåUen. Fler och fler närbutiker läggs ned. Större och större
underlag   anser   handeln   sig   behöva   för  att  kunna  etablera  sig.   En      5

Nr 148

jDnsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

omsättning på ca tre miljoner kronor bedöms på sina håll i dag nödvändig för en s. k. närhetsbutik för att den skall vara lönsam och bära sina kostnader. Det betyder ett stort kundunderlag och i regel rätt stora avstånd. De större enheterna har mycket sällan kompenserats med andra distributionsformer som telefonbeställning och hemsändning, varför allt större anspråk ställs på insatser från hushållens sida.

Detta var bl. a. anledningen tUl att regeringen tiUkallade den s. k. distributionsutredningen. I direktiven sägs också klart; "Handelns rationalisering innebär alltså i stor utsträcknmg en övervältring av varudistri-butionsarbete på konsumenterna och på samhäUet. Konsumenterna har begränsade möjhgheter att på ett rationellt sätt anpassa sig till den ändrade situationen. För vissa konsumentgrupper, främst åldringar och handikappade samt glesbygdernas befolkning, kan stora svårigheter uppstå."

Det är således inte bara motionärerna i motionen 1574 som påpekar att svaga grupper drabbas av att närbutikerna läggs ner. Regeringen har själv påpekat detta i distributionsutredningens direktiv.

Även vid ett totalt bUinnehav, vilket vi tack och lov inte har ännu, kommer enUgt olika uppfattningar inte mindre än en femtedel tiU en tredjedel av alla hushåll, alltså väsentliga grupper av samhällsmedlemmar,, att vara förhindrade att inneha eller köra bil. En ytterligare accentuering av nedläggandet av närhetsbutiker bhr otvetydigt fallet, när de stora och starka enheternas stäUning inom handeln ytterligare förstärks. Detta betyder försämrade inköpsmöjligheter för alla icke bUburna — som jag sade tidigare en väsentUg grupp.

Ansvaret för att upprätthålla en god servicenivå för de svaga konsumenterna i fråga om dagligvaror anser vi bör åligga statlig och kommunal planering, och lagstiftningen bör användas som ett styrmedel för en bättre serviceförsörjning, inte som motsatsen.

Prisutveckhngen har påtalats såväl i utredningen, i handelsministerns skrivelse som i vår motion. Handelsministern påtalar att det finns tre vägar att kompensera sig för de s. k. ob-tiUäggen; genereUa prishöjningar, särskilda prishöjningar på söndagarna och sena kvällstider samt ökad omsättning.

I motionen 1574 påpekar vi att särskilda prishöjningar är mindre troUga. Det skuUe innebära att samtliga varor prismärktes på två sätt och kunderna finge betala ett pris före ett visst klockslag och ett annat pris efter. Handelsmmistern påtalar i sin skrivelse att ett sådant förfarande är föga troligt, åtmmstone när det gäller kapitalvaror, utan där kommer de förhöjda kostnaderna att finansieras genom genereUa prishöjningar. Med andra ord får de konsumenter som inte utnyttjar servicen vara med och betala för den minoritet som använder sin kvällstid och söndagar tiU inköp.

Det tredje sättet att kompensera kostnaderna är ökad omsättning. Kundernas totala köpkraft är i stort given, och en ökad omsättning för en del företag innebär i realiteten en mmskning för andra. Att det då bhr de stora företagen med stort köpunderlag som har ekonomiska möjligheter att använda detta konkurrensmedel är givet. En liten närhetsbutik med sviktande underlag har redan i dag stora svårigheter. Att tro att mindre

företag med högre lönekostnader skaU ha möjlighet att konkurrera med sådan service som söndagsöppet framstår som uppenbart naivt.

Herr talman! Det finns anledning att påpeka den ologik som utskottets ordförande gjorde sig skyldig till i gårdagens debatt, när han menade att farhågorna för prishöjningar var överdrivna och i nästa minut påstod att söndagsöppet inte skuUe användas särskUt mycket på grund av att det blev ett "dyrt kalas". Ingvar Svanberg vände sig i går mot de hypotetiska antaganden om prishöjningar som motionärerna fört fram, antaganden som för övrigt också gjorts av pris- och kartellnämnden m. fl.

Det kan då vara av intresse att med den erfarenhet man har i dag presentera några faktiska siffror om prisförändringar. I går fick jag redovisat en undersökning som gjorts i en av Stockholms nyare förortsstadsdelar som visade att ett kvartalsköp för en fyrapersoners-famUj i inköpskostnader skUde sig endast med 0,2-0,3 procent, oräknat vad återbäringen ger, mellan Konsum och ICA-affärerna. Den hUa servicebutiken däremot med väsenthgt mindre sortiment men vidgat öppethållande om vardagarna och söndagsöppet låg 4,5 procent högre för samma inköp.

Det finns kanske också anledning att säga något om erfarenheterna prismässigt och i övrigt från USA. USA-systemet med små servicebutiker är vad jag skuUe vilja kalla ett torparsystem, med andra ord ett arrendesystem som knappast kan vara önskvärt att införa i Sverige. Särskilda investmentbolag gör marknadsundersökningar, skaffar mark och utbjuder arrendet till hugade spekulanter, som sätter ett htet startkapital i företaget och får en månads utbUdning. Man skriver kontrakt, och företagaren — ofta arbetare — och hans famUj sätter till all sin tid. Man har ju inte samma arbetstidslagstiftning i USA som i Sverige. Därefter tar man ut de priser man kan få på marknaden. GenereUt kan sägas att priserna Ugger 8—10 procent högre i sådana servicebutiker i USA, enligt uppgift jag i går fått från sakkunnigt håU.

Regeringen hyser själv farhågor för en utveckhng mot högre priser och snabbare nedläggande av närhetsbutiker, då man ansett sig behöva släppa lagen på prov och införa en särskUd övervakningsnämnd som skaU ha tih uppgift att följa utveckhngen. Frågan reser sig onekhgen, hur det skaU bli möjhgt för denna nämnd att urskilja vad som är orsak och verkan, alldenstund prisstoppet också kommer att upphöra den 1 januari 1972. Om så ändå skulle visa sig möjligt är det enUgt mitt förmenande vanskhgt att om än på prov slopa lagen. Som också reservationen påpekat kommer nämnden att ge mycket ringa skydd mot de negativa effekterna. Innan nämnden hunnit göra sina rön och påkallat nödvändiga åtgärder från statsmakternas sida hinner flera faser i vad det gäUer både prishöjningar och nedläggningar av butiker att passera. Vem ger oss nedlagda närhetsbutiker tiUbaka om experimentet går dåligt?

Det har i utredningen från de stora enheternas sida påtalats att det inte varit svårigheter att få deltidsanstäUda tUl kväUs- och söndagstjänstgöring. I motionen 1574 har vi påtalat att det är troUgt att ett ökat utnyttjande av tUlfälUgt deltidsanstäUda kommer att bU följden, något som också bekräftades av fru Nordlanders anförande i går. Tyvärr är organisationsprocenten bland de handelsanstäUda i dag — enhgt uppgifter

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Nr 148                    jag   fått  från  Handels   —  endast   omkring   50  procent   och  bland   de

Onsdagen den       deltidsanstäUda väsentUgt lägre. MeUan 20 och 30 procent av företagen är

15 december 1971       avtalsbundna. Detta gäller framför aUt små företag med få anställda. Med

--------------------      andra ord, mellan 70 och 80 procent av arbetsgivarna är icke bundna av

Affärstidslag-          . TillfäUigt deltidsanstäUda inom handeln utgörs tUl allt övervägande

stijtning                  delen av kvinnor. Det är troligt att med ett slopande av affärstidslagen

kommer denna grupp, som saknar sociala förmåner och avtalstrygghet, att öka, vilket också bekräftades av herr Anderssons i Örebro uppgifter i går om att genomsnittsarbetstiden per vecka var elva timmar för de deltidsanstäUda, alltså klart under gränsen för sociala förmåner. Denna grupp kommer att öka då den utgör den billigaste arbetskraften. Det kan knappast vara ett mål för samhäUet att låta kvinnorna utnyttjas på de sämsta tiderna med de sämsta förmånerna. Motiven som skymtar i utredningens slutsatser att låta den personal som önskar arbeta på obekväm tid göra det är oacceptabla enligt min mening. HandelsanstäUda är en låglönegrupp i samhället med i dag omkring 10:50/timme i tariff lön och fr. o. m. den 1 januari 11:50. En höjning av deras standard bör rimhgen inte ske mot arbete på obekväm arbetstid.

Det som saknas bakom utredningens förslag och därmed också bakom förslaget om ett slopande av affärstidsregleringen är en uttalad målsättning och klara, dokumenterade behov. Frågan om affärstiderna kan mte ses isolerad utan bör inordnas i ett system av faktorer. För att rationalitet och bekvämlighet skaU uppfyUas för konsumenten krävs att en rad villkor uppfylls som butikslokalisering och planering av kommunikationer, tUlhandahåUandet av oUka butikstyper, automathandel, varusortiment och distributionsformer som telefonbestäUning och hemsändning. Så länge detta inte är gjort vinner inte konsumenterna på fria affärstider. Man kan snarare se diskussionen om ökat öppethållande som ett symtom på brister i planeringen.

Det kan knappast vara rimligt att samhället på område efter område får sopa upp efter de fria marknadskrafternas spel, antingen det gälUer sysselsättningen eUer planeringen av samhället i stort för att tillgodose medborgarnas behov.

EnUgt min och mina medmotionärers uppfattnmg är det inte rimUgt
att vi frånhänder oss det styrmedel som affärstidslagen innebär, så länge
de negativa konsekvenserna inte bevisligen är eliminerade.
'                                  Distributionsutredningen har enligt vårt förmenande fått klara direktiv

att följa och föreslå åtgärder i syfte att motverka den handelns strukturomvandling som redan pågår. Det finns anledning att här citera ytterligare ur direktiven;

"Vidare är det uppenbart, att den starka företagskoncentrationen
inom varuhandeln, i synnerhet dagligvarudistributionen, medfört nya
betingelser för konkurrensen meUan handelsföretagen och ändrade
styrkeförhållanden inom näringslivet. Vissa företag och frivUhga block-
bUdningar har fått en mycket stark ställning. En följd av den nya
konkurrenssituationen kan vara att rationaliseringsvinstens fördelning blir
en annan än den som jag nyss förutsatte och som från samhällets
synpunkt är önskvärd. Med hänsyn tiU vad som ovan sagts i det
8                             föregående bör en utredning om varudistributionen och därmed förknip-

pade problem komma tiU stånd. Den bör inriktas särskilt på de frågor som aktualiserats av handelns strukturutveckhng och som har betydelse för konsumenterna från de synpunkter som nyss berörts."

Vidare: "Tyngdpunkten i utredningsarbetet bör läggas på de konsii-mentekonomiska och samhäUsekonomiska följderna av koncentrationen inom detaljhandeln, i första hand dagligvaruhandeln. Förändringar inom andra delar av distributionssektorn bör kunna innefattas i utredningen i den mån de medför påtaghga problem för konsumenterna."

Och vidare; "En viktig uppgift bhr att göra en totalbedömning, där inte bara de företagsekonomiska synpunkterna utan även hushållens insatser och uppoffringar i tid och pengar beaktas. Mot bakgrunden av en sådan totalanalys finns det anledning att överväga behovet av och formerna för samhälleliga åtgärder för att påverka handelns strukturomvandling i sådan rikting att övervältringseffekterna motverkas och att rimhga konsumentönskemål om bl. a. ohka former av närhetsservice kan tUlgodoses. Härvid bör särskUt beaktas sådana krav som kan ställas med hänsyn tiU de gamlas och de handikappades svårigheter."

Att distributionsutredningen med sådana dhektiv skulle kunna frånhända sig frågan om affärstidslagen synes underUgt. Även affärstidsutred-rungen har ju påpekat att en snabbare nerläggning av närhetsbutiker blir en följd. Distributionsutredningen har långtgående direktiv och besvärliga arbetsuppgifter — det skall jag gärna vidgå. Det synes helt omotiverat att innan den slutfört sitt arbete fatta vittgående beslut, som ytterligare förstärker strukturomvandlingen i negativ riktning.

I motionen 1574 har vi påtalat att nuvarande dispensregler inte har visat sig tiUräckUga, framför aUt beroende på att de har tiUämpats oUka i ohka kommuner. Vi anser att en avsevärt skärpt och hkformig dispensgivning bör utformas av departementet. En hkformig dispensrätt bör kunna användas som ett styrmedel för en bättre serviceförsörjning inom kommunen, exempelvis i form av ett joursystem som inordnas i en kommunal serviceförsörjningsplan. Därmed skuUe affärstidslagen kunna nyttjas positivt för konsumenterna ur serviceförsörjningssynpunkt och inte som ett konkurrensmedel inom detaljhandeln. Det finns anledning att påpeka att motionärerna inte är ensamma om dessa tankar. Bl. a. har Svenska kommunförbundet, Stockholms kommun. Landsorganisationen, servicekommittén och konsumentrådet förordat ett joursystem i sina yttranden.

EnUgt mitt förmenande bör affärstidslagen behållas, kompletterad med skärpta och hkformiga dispensregler. Om dispensgivningen inte har fungerat som avsett var när lagen infördes, finns det snarare anledning att se över hur man skärper och förenhetligar rätten tiU dispensgivning genom styrning från departementet än att helt släppa aUa styrmöjligheter och hoppas på att inga negativa konsekvenser skaU uppstå.

I reservationen har påtalats de negativa konsekvenser vi talat om i motionen 1574. Jag finner att reservationen till aUa delar stöder motionen 1 574 och yrkar därför, herr talman, bifaU tiU reservationen i näringsutskottets betänkande nr 53.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Äffärstidslag-stiftning

I detta anförande instämde fröken Bergegren, herr Jansson och fru Laag (samtUga s).

\* Riksdagens protokoll 1971. Nr 148-149

Nr 148              , -       Herr förste vice talmannen BENGTSON (c);

jQnsdaaen den           Herr talman! Den gyUene regeln för aU lagstiftning — som gällt under

15 december 1971       århundraden, ja, man kan säga under årtusenden — om allas Ukhet inför

-------- ■_---------      lagen kan man inte säga gäller i fråga om den nuvarande affärstidslagen.

Affarstiaslag-           pgj  gj.  jispenssystemet  som  har  luckrat  upp  begreppen aUdeles för

stijtmng                   mycket. Det har ju aUtid, med rätta, rått obenägenhet, ja, rent av ovilja

niot att tillåta dispenser frän en lagstiftning. Har det förekommit dispensgivning har det i regel varit under en övergångstid, och sedan har lagen gällt Uka för alla. I vissa fall har man önskat ge regeringen möjhgheter att bevilja dispenser, men regeringen har oftast inte varit mtresserad av att få sådana befogenheter, dels därför att de är svåra att tUlämpa, dels därför att dispenser medför ohkhet inför lagen. Får en affär eller en person dispens, så lyder vederbörande ju inte under exakt samma lagstiftning som andra. Det är alltså enhgt min uppfattning principiellt synnerligen betänkUgt att bevilja dispenser från en lagstiftning. Om de är fåtaliga och temporära kan man möjligen till nöds acceptera dem, men enligt de upplysningar vi fick i näringsutskottet har det gjorts 14 000 ansökningar om dispenser i fråga om affärstidslagen, av vUka 12 000 beviljats. Vad har vi för sorts lagstiftning kvar då? Det bhr någonting av en ost med så stora hål i att hålen är det mest betydande medan det inte är så mycket kvar av själva ostmassan.

Som affärstidslagen nu verkar finner man de mest besynnerliga uiadvertenser. Det är inte bara dispensgivningen som gör lagstiftningen ologisk och inkonsekvent. Av någon obegriplig anledning har man placerat en del små hus — ofta fula och för omgivningen vanprydande och även tUl hinder för trafiken, när folk stannar — i parker och på olika andra platser. De där små husen kaUas kiosker, och för dem gäller helt andra bestämmelser om vilka varor som får säljas och vilken tid de får säljas. Det kan hända att man historiskt kan förstå hur de har kommit tUl. Det började med mannen som stod med en hten låda på magen och sålde korv eller någonting annat, så utvecklades det till något mindre skjul och så blev det så småningom denna besynnerliga ordning att man skaU ha särskilda byggnader som skaU ha särskilda bestämmelser. Jag har ingenting emot kioskhandeln, men varför kan inte kioskerna hgga som andra affärslokaler och varför kan de inte drivas på samma viUkor som andra affärer? Det är för mig obegriphgt att det är ordnat på det här sättet. Jag vet ju väl att det är en kommunal sak att besluta om dessa små hus eller kiosker, men de har gynnats genom den, som jag menar, rätt egendomhga affärstidslagstiftning vi har nu.

Med dispensgivningen och med kioskhandeln har man aUtså fått en affärstidslagstiftning som nära nog kan sägas vara en parodi på lagstiftning. En vara får lov att säljas i en kiosk, men den får mte lov att säljas på andra ställen, en affär får ha öppet vissa tider, men en annan affär som säljer precis samma varor får inte ha öppet. Det är verkligen en anmärkningsvärd lagstiftning som vi har fått här.

Jag viU ta upp en del av de farhågor som man har i reservationen. Jag

tycker att man bör se på erfarenheterna på det området. Man säger att

om man inte skulle ha affärstidslagen skulle framför aUt företag av typen

10                         stormarknad vara särskilt benägna att hålla öppet på söndagarna. Det är

självfallet att inför en förändrad lagstiftning det är begripligt att en hel del i synnerhet mindre affärsinnehavare känner sig oroade. Det kan bU svårt för dem att hävda sig.

Men det är bara det att erfarenheten från andra länder, som har helt fri affärstid, visar ju tvärtom att det inte bhvit så som det står i reservationen och som de mindre affärsidkarna har förestäUt sig. Om man ser på länder med fri affärstid finner man att de som aUtid har stängt på söndagarna är varuhusen. Jag har varit bra många år i en av världens största huvudstäder, strax före julen, då det skuUe vara mest gynnsamt att ha öppet på söndagar. Inte i ett enda fall har jag funnit att varuhusen har öppet på en söndag. Jag förstår det mycket väl. Ett så stort varuhus kan inte skilja bort någon avdelning, utan de måste öppna juveleraravdel-ningen, avdelningarna för pälsar, möbler och trädgårdsredskap och aUtsammans. Hela varuhuset med dess oerhört dryga driftkostnader måste öppnas på en söndag, och därför gör man det inte.

Men om man går tUl de affärer, som säljer hvsmedel, finner man inte heller att de har öppet, utan det är bestämt stängt kl. 6 på lördagskvällen och sedan öppnar man inte förrän rätt sent på förmiddagen på måndagen. I vartenda fall av de länder som jag har kommit tiU — jag har inte besökt så många, men jag har varit i en del i aUa faU — har jag sett att det är på så sätt. Det är varuhusen som inte orkar ha öppet. Det är de mindre affärsidkarna som kan ha öppet.

Därför är min erfarenhet av dessa iakttagelser att det blir de små famUjeföretagen som kan hävda sig mycket bättre genom att inte ha affärstidslag. Där kan man möjligen dela upp arbetet så att mannen och hustrun och eventuella barn står en viss tid i kassan i dessa snabbköp och därför kan hävda sig bättre gentemot de stora varuhusen.

En av de starkaste synpunkterna för att behåUa en affärstidslagstiftning är att håUa söndagen fri som en välbehövhg helg- och vilodag, och det tycker jag är oerhört betydelsefuUt. Vi borde på aUt sätt i denna jäktade och hektiska tid se tiU att det finns en dag i veckan då vi har i möjhgaste mån frihet från kommersieUa intressen och verkligen hade det som en vilodag. Jag kan se det ur kristen synpunkt, man kan ha den synen på detta, men jag vill också framhåUa för den som inte är så intresserad åt det hållet, att det är hka betydelsefuUt att varje människa kan ha en dag som han är fullständigt fri från en massa jäkt och påhopp från alla möjUga människor som skaU ha en ut på olika saker, att handla osv. Det tycker jag man skulle få enighet om ifrån alla grupper, oavsett vad man har för religiösa uppfattningar.

Då är det ett starkt önskemål från min sida, att man inskränker söndagshandeln ännu mer, att naturligtvis inte ha några affärer öppna men heUer inte ha den nuvarande affärsverksamheten i form av kiosker o. d. öppen utan decimera den också avsevärt. Det är ju en del som menar att det måste vara öppet för att man skaU köpa den saken eUer den saken. Det tror jag inte aUs på. Med våra nu mycket mer utvecklade moderna kylskåp och frysanordningar och aUt sådant har vi alla möjligheter att köpa in tUlräckUgt för söndagen. Jag kan inte begripa varför del är nödvändigare att man skall köpa choklad pä söndagen än att man skaU kunna köpa mjölk. Varför är det nödvändigare att köpa tobaksvaror än

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

11

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

att köpa potatis eller bröd? Det finns ingen som helst logik i detta.

Vi hade för några år sen en debatt om söndagsbrevbäringen som existerade för en del år sedan. Jag motionerade om att avskaffa den, och det blev, om inte ett ramaskri, så i varje faU rätt så starka känsloyttringar från många som sade att det är ju alldeles uteslutet att man inte skaU få brev på söndagen. Glädjande nog tog postpersonalen itu med detta själv, och det var den som fick slut på söndagsbrevbäringen. Är det någon människa som i dag säger att det där är en olägenhet? Det finns ingen som anmärker på detta, utan nu har vi söndagen fri för den personalgruppen. Och så är det väl i många faU. Det är inte aUs så nödvändigt med öppethållande på söndagarna som många föreställer sig.

Att jag principiellt vänder mig mot affärstidslagen som den nu är utformad har framgått av vad jag sagt. Det är dispensgivningen som har gjort den aUdeles orimUg, och det är de konstiga affärsformerna som också har gjort den tiU en lagstiftning som är en av de besynnerligaste vi har. Därför skuUe man helst vilja avskaffa lagen, men då uppkommer vissa betänkUgheter, eftersom söndagarna bör vara så fria som möjligt. Det är i det sammanhanget som jag sett närmare på det av herr Alf Pettersson i Malmö under överläggningen framställda yrkandet, och om jag nu tolkar detta rätt skulle affärstidslagen finnas kvar i sin nuvarande form — jag beklagar det på ett sätt — med aUa sina brister, men sedan har herr Pettersson skrivit: "i anledning av motionen nr 1573". Jag tolkar det så att det inte är någon hård bindning vid motionens yrkanden och motiveringar, utan det måste ge en frihet åt Kungl. Maj t. Förslaget skall visserligen framläggas "i anledning av motionen", men man binder sig inte så hårt vid vad som har sagts i motionen.

Att riksdagen, som det heter i yrkandet, "anhåller hos Kungl. Maj:t att förslag skyndsamt framlägges för riksdagen om ändrmgar i affärstidslagen i vad gäller borttagande av dispensregeln" tycker jag är fuUkomUgt riktigt. Det skall inte vara en lagstiftning som har en massa dispenser.

I yrkandet talas vidare om "inskränkning av affärstiden under helgdagsafton". Det kan möjligen, om man läser bara detta yttrande, leda till något missförstånd, därför att man kan tro att söndagarna inte är beaktade. Men efter vad jag nu fått veta är det ju så, att man helt enkelt menar att det icke skaU vara öppet på söndagarna, utan de skaU frUäggas helt. Då är jag fullt tillfredsställd, och då är jag också med på att även vissa helgdagsaftnar bör kunna frUäggas. SkuUe man komma dithän och inte binda Kungl. Maj:t alltför mycket med de förslag som kan komma sedan, skuUe jag anse att det var det klokaste vi kunde göra just nu med affärstidslagen, som jag inte aUs tycker om men som dock bör ändras med en viss aktsamhet med hänsyn tiU helgerna, och i så faU kan jag stödja herr Alf Petterssons särskilda yrkande.

Herr ALF PETTERSSON i Malmö (s) kort genmäle;

Herr talman! Med anledning av herr förste vice talmannen Bengtsons belysning av mitt särskilda yrkande vUl jag bara bekräfta att den tolkning han här gav överensstämmer med den anda och mening som jag velat ha i yrkandet.

Herr JÖNSSON i Arlöv (s);

Herr talman! Jag har begärt ordet för att säga något om hur vi i styrelsen för HandelsanstäUdas förbund sett på frågan om affärstidslagen. Jag viU då först slå fast att vi inte har ändrat vår uppfattning om söndagsöppet och förlängt öppethåUande om vardagskvällarna. Vi tror fortfarande inte att det finns något större behov av ett sådant öppethållande. Erfarenheterna från den nuvarande lagens tiUämpning visar emeUertid att den inte har varit det skydd för de handelsanstäUda som vi hade hoppats. Som herr Alf Pettersson i Malmö tidigare under debatten påvisat har dispensöppethåUande fått mycket stor omfattning och överensstämmer inte med vår uppfattning om affärstidslagens anda och mening.

Dessutom har kontrollmöjligheterna av lagens efterlevnad varit bristfälliga och detta har lett till en bristande respekt för lagen.

Att vi inte har ändrat vår uppfattning om själva öppethållandet framgår både av förbundsstyrelsens remissyttrande och av det särskUda yttrande tUl affärstidskommitténs betänkande som gjorts av förbundets ordförande Erik Magnusson. Av detta yttrande framgår att vi helst skulle vilja få en betydande skärpning av lagens bestämmelser. Med stöd av erfarenheterna från frågans tidigare behandling och kännedom om uppfattningarna utanför förbundet har vi emeUertid inte ansett det vara realistiskt att räkna med något större stöd för detta krav. Det framgår också av remissyttrandena att av de tolv instanser som uttalat sig för lagens bibehållande har inte någon uttalat sig för en skärpning av lagens bestämmelser. Vi har helt enkelt inte haft stöd bland opinionen för vår uppfattning. Det är först nu när det bhvit aktueUt med lagens slopande som vi börjat få stöd av en sådan opinion, en opinion som på vissa håll verkar tämligen nymornad.

Jag viU i detta sammanhang erinra om att redan år 1968, dä den nuvarande lagen inte verkat mer än ett år, väcktes motioner från borgerhgt håU med förslag att lagen skulle avskaffas redan då. Nya motioner kom år 1969, och så sent som i fjol väcktes motioner av ledamöter från samtUga tre borgerliga partier med förslag om att lagen skuUe försvinna redan den 1 juli samma år. En del borgerliga ledamöter viUe då inte ens avvakta den pågående utredningen. Med undantag för den dåvarande utskottsordföranden hördes inte en enda borgerlig röst som förespråkade att lagen skuUe vara kvar. Samtliga poUtiska kvinnoförbund, däribland aUa de tre borgerliga, har uttalat sig för ett slopande av lagen.

Om vi i HandelsanstäUdas förbund vid ett tidigare skede av affärstidsdebatten hade fått ett stöd och det intresse som nu visas från ohka håll, så hade vårt agerande säkerhgen varit annorlunda. Hittills har HandelsanstäUdas förbund tyvärr fått föra kampen mot utökade öppethåUandetider praktiskt taget ensamt. Vi har inför detta sagt oss att det är bättre med ingen lag alls än en lag som inte fyUer sitt ändamål.

Även om lagen slopas kommer vi med fackhga medel att fortsätta att agera mot ökat öppethåUande. Vid förhandlingar med arbetsgivarparten har vi lyckats genomföra att höjda obekvämlighetstiUägg skaU utgå vid öppethållande   efter   kl.   20   på   måndagar   t. o. m.   fredagar  samt  på

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

13

Nr 148                    lördagarna efter kl.   12 och hela söndagarna, ett obekvämhghetstillägg

    j          ,               som fru Theorin dock inte tycker är mycket att hurra för. Det kan man

Onsdagen den                                                             '

I j. ,       ,      ,„-..       ha ohka uppfattningar om. Men det är en sak som fru Theorin inte talar

-------------------- om men som  faktiskt är mycket viktig i sammanhanget, nämhgen att

Affärstidslag-          detta obekvämlighetstiUägg inte får bytas ut i fritid förlagt tiU andra

stiftning                  dagar med mindre kundunderlag. Det måste betalas ut i kontanter. Däri

Ugger den verkUgt stora kostnaden.

Redan nu har en stor del av förbundets medlemmar obekväm arbetstid i omfattande utsträckning, t. ex. personalen vid kiosker och konditorier. Dessa anställda kommer att få ett aUdeles specieUt lönelyft för den obekväma arbetstiden under en övergångstid på tre år. Under denna övergångstid skall successivt samma obekvämlighetstiUägg uppnås som mom handeln i övrigt. Denna överenskommelse träder endast i kraft om lagen helt upphör.

Även på andra sätt kommer vi från HandelsanstäUdas förbund att sträva efter att begränsa affärernas öppethållande, om lagen försvinner. Vi kommer att göra det för att värna om våra medlemmars intressen men också för att vi tror att det är ett samhällsintresse. Vi vet också att om vi inte kan hålla affärstiderna inom rimliga gränser, så kommer detaljhandeln att få ytterst svårt att rekrytera personal, framför aUt bland ungdomen. Vi kommer också att försöka att på oUka sätt skapa opinion för inköp på vanhg affärstid, och vi har efter denna höstens debatt aU anledning att tro att vi skaU få stöd från breda grupper för att skapa denna opinion, om lagen försvinner.

Bakom HandelsanstäUdas förbunds yttrande står en enig förbundsstyrelse och ett enigt förbundsråd, och det är baserat på åtskiUiga uttalanden från avtalskonferenser, avtalsfullmäktige, kurser och om-budsmannakonferenser. Förbundets högsta organ, kongressen, beslöt i juni i år att enhälhgt godkänna styrelsens stäUningstagande. Samtidigt godkändes, Ukaså enhälligt, ett tilläggsyrkande, enligt vilket ytterligare möjligheter till en skärpning av lagen om den skuUe bibehållas skaU bevakas. Detta förslag tUlstyrktes av förbundets ordförande. Talet om att kongressen skulle ha gått emot styrelsen är därför helt felaktigt. Inte ett enda ombud talade till förmån för bibehållande av lagen i dess nuvarande form. Eftersom fru Nordlander i går talade om motionsbehandUngen på denna kongress viU jag nämna att inte en enda motion förelåg i frågan. Vi hade en arbetstyngd kongress; vi hade 161 motioneratt behandla. Ingen av dessa gällde affärstidslagen. Vi bedömde det emeUertid så att det var önskvärt och nödvändigt att kongressen tog ställning och förelade därför kongressen frågan i form av en rapport.

Riksdagen har nu genom det yrkande som ställts av herr Alf
Pettersson i Malmö möjlighet att uttala sig för en skärpning av lagen. I
enhghet med vad jag tidigare har sagt och i enlighet med uppfattningen i
HandelsanstäUdas förbund — vi vUl aUra helst ha en skärpt lagstiftning —
kommer jag att rösta för detta yrkande. Jag delar herr Petterssons
uppfattning att reservanternas förslag inte innebär den skärpning som vi
skulle kunna godta; det uttalande som görs där gjordes i stort sett redan
för fem år sedan då den nuvarande lagen antogs, och vi har sett resultatet.
14                           SkuUe herr Alf Petterssons yrkande faUa i den förberedande voteringen,

kommer jag i  slutvoteringen  att rösta för utskottets hemställan och därmed för lagens avskaffande.

Fru THEORIN (s) kort genmäle;

Herr talman! Nej, herr Jönsson, jag har inte sagt att ob-tiUägget inte är mycket att hurra för, och jag har fuU respekt för HandelsanstäUdas förbunds arbete för sina medlemmar. Vad jag påvisade med mina siffror var — detta berörde utskottets ordförande i går - vad de nya ob-tiUäggen de facto kommer att innebära räknat i kronor per dag. Det är nämligen så — det vet också herr Jönsson — att man redan tidigare har ob-tiUägg inom Handels; som man har tiUskansat sig genom förhandlingar och avtai Man har redan nu 100 procent i ob-tillägg på söndagarna. Där innebär aUtså de nya ob-tUläggen inte någon förändring. Vad man har lyckats uppnå — och det tycker jag är mycket bra - är en höjning för tiden meUan ki 12.00 och kl. 13.00 från 70 procent tiU 100 procent, eUer 3:45 med de löner man har från 1 januari 1972, och en höjning från 50 till 70 procent på vardagar efter kl. 20.00, vilket betyder 2:30 per timme. Om man arbetar tUl ki 22.00 bhr det 4:60 per dag.

Det är dessa siffror jag viU föra in i diskussionen, eftersom man ansett att det rör sig om för de handelsanstäUda mycket väsentUga krav. Jag tycker att kraven i och för sig är riktiga, men enhgt mitt förmenande är det fel att knyta ett avtal tUl en lag som skaU beslutas av riksdagen. De handelsanstäUda får, om lagen bibehålls, återkomma med sina krav, som säkerhgen är helt berättigade.

Nr 148      ■ ■

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Herr JÖNSSON i Arlöv (s) kort genmäle;

Herr talman! Fru Theorin blandar ihop begreppen övertidsersättning och obekvämlighetstiUägg. Vi har nämhgen inga ob-tiUägg på söndagarna, eftersom vi i princip inte har godtagit söndagsöppet. I den mån det förekommer söndagsöppet och arbetet sker i form av övertidsarbete är det riktigt att ersättningen är 100 procent. Men ob-tUlägg förekomrrier som sagt inte på söndagarna.

Fru THEORIN (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag vill bara tUlägga att jag har fått dessa uppgifter från Handels i Stockholm. Jag har utgått ifrån att de är korrekta. De som i dag arbetar inom detaljhandehi om söndagarna har enhgt uppgift 100 procent i tillägg. De kommer också med det nya avtalet att få 100 procent i tUlägg, alltså plus minus noU.

Herr PETERSSON i Röstånga (fp):

Herr talman! I denna fråga har det hittiUs målats omväxlande med ljusa och mörka färger. Förespråkarna för affärstidslagens avskaffande har använt de ljusa färgerna, den andra sidan de mörka. I detta korta inlägg skuUe jag ha velat använda alla nyanser, men beklagligtvis kommer de mörka att dominera.

Det kan naturligtvis förefaUa attraktivt att slopa affärstidslagen. För en grupp konsumenter kan det betyda utökad service. Det är dock tvivelaktigt om det ens för denna konsumentgrupp sammantaget kommer

15

Nr 148                   att bli några väsentliga förbättringar; den gruppen måste vara med och

f\   j        j              betala de kostnadsfördyringar som bhr följden av ett ökat öppethåUande.

1SH        h    1071     '   imder  denna  debatt  talats  mycket  om tro och vetande.

--------------------    Utskottsmajoriteten tror, reservanterna tror, och även jag måste följakt-

Affärstidslag-         Ugen tro. Min tro säger mig att affärstidslagens upphävande innebär en

stiftning                 fortsatt koncentration av butikerna till aUt större enhet. Denna kon-

centrationstendens oroar mig särskilt, då den kommer att gå ut över glesbygderna, mindre och t. o. m. medelstora tätorter. Det som i förstone kan synas vara en utökad service för en grupp bhr enhgt min bedömningsgrund en försämring för alltför många konsumentgrupper. I stället för ökad jämlikhet meUan oUka delar av landet bUr det en än störte ojämUkhet.

I motion 1564 har vi motionärer pekat på de negativa effekter som troligtvis blir följden för de handelsanstäUda, för ägarna av de mindre butikerna, för de äldre, för handikappade samt för dem som bor och verkar i glesbygd och mindre tätorter.

Utskottets reservanter och andra motionärer har lämnat klara och utförhga motiveringar, och jag instämmer i deras bedömning.

Det går i detta ärende skiljelinjer meUan de flesta partier. SkiljeUnjerna kan gälla de anstäUdas situation, de mindre butikernas möjligheter att fortleva, konsumenternas inställning eUer landsbygdens och de mindre tätorternas möjhgheter att i fortsättningen få behåUa sina affärer.

Jag skaU uppehålla mig något vid den sistnämnda skiljehnjen. Många av oss på den ena sidan av denna skiljehnje har sett hur glesbygdens och de mindre tätorternas samhällsservice uthoUcats år från år. Vi har kämpat emot. Någon gång har vi lyckats, men aUtför ofta har vi kämpat förgäves mot koncentrationssträvandena. Vi har upplevt butiksdöden som en realitet och försöker nu i efterhand att finna lösningar som ger stora områdens bebyggare någon form av service, främst då de människor som inte har tillgäng tiU egen bil. Vi på denna sidan skiljelinjen är övertygade om att affärstidslagens slopande innebär en accelererande försämring. De stora företagen i de stora tätorterna tar över.

Herr talman! Den reservation som finns fogad tiU utskottets betänkande är en kompromiss av de motioner som föreligger i ärendet. Reservationen motsvarar inte helt min uppfattning, men då den tUlmötesgår mig så tiU vida att den syftar tiU en förlängning av nuvarande lag och enhethga dispensregler, ber jag att få yrka bifaU till den.

I detta anförande instämde herr Karl Bengtsson i Varberg (fp).

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Riksdagsbehandhngen av affärstidsfrågan har lett tiU ett i vissa avseenden märkUgt resultat. Mina motiv för det omdömet är följande.

Den  nu gällande   lagen infördes efter ett  riksdagsbeslut  år  1966.

Riksdagen ansåg då att en rad skäl talade för att den gamla lagen från

1948, som stadgade oviUkorligt förbud mot öppethållande på kväUar och

söndagar,   slopades.   Men   man   var   samtidigt   rädd   för   att   en   tvär

16                         omställning skulle kunna få oförmånUga verkningar för konsumenter.

affärsanstäUda och affärsinnehavare. Därför vUle riksdagen under fem år pröva ett system, som dels innebar en utvidgning av den tiUåtna affärstiden, dels att dispenser för ytterUgare öppethållande kunde ges av kommunen, när det låg i vad man kaUade aUmänhetens intresse. Dessutom skulle sådana varor som aUmänheten särskilt efterfrågade på annan tid än vanUg affärstid, det s. k. fria varusortimentet, helt undantas från regleringen. Erfarenheterna av den friare regleringen skulle sedan få visa om affärstidsregleringen kunde slopas helt efter femårsperiodens utgång. För att pröva de erfarenheter som vunnits under denna femårsperiod tiUsattes i fjol en särskild utredning, 1970 års affärstidskommitté.

I ett avseende har detta experiment med att reglera fram friare affärstider varit en besvikelse. Det har inte lett tiU någon entydig bedömning av hur en total frihet för handeln att bestämma sina affärstider skulle fungera. Det har inte givit någon vägledning för slutsatser om vilka effekter fria affärstider skuUe få för detaljhandelns struktur, för varupriserna och för de handelsanstäUdas arbetsvillkor.

Att oenigheten om dessa ting är stor visar inte minst den debatt som i går och i dag har förts här i riksdagen. Men den friare regleringen gav en erfarenhet som det i varje faU i affärstidskommittén och bland remissinstanserna rådde en nästan total enighet om.

Tanken att det med en administrativ reglering genom kommunala och statliga beslut skuUe vara möjUgt att tUlgodose allmänhetens intresse av ökat ÖppethåUande samtidigt som också de anställdas och affärsinnehavarnas intressen tUlgodosågs visade sig vara förfelad. Dispensgivningen har utsatts för mycken kritik. Den har framför aUt fungerat godtyckUgt genom kraftiga olikheter i den lokala och regionala tillämpningen. På vissa orter har man varit mycket generös och på andra mycket restrUctiv. SkiUnaderna beror i hög grad på omöjligheten att objektivt och likformigt bedöma vad som är aUmänhetens intresse av detaljhandelsservice på andra tider än s. k. normal affärstid. Handeln har klagat över en snedvridning av konkurtensen, konsumenterna över hur godtyckhgt servicebehoven har bhvit tUlgodosedda. Att också de affärsanstäUda har varit missnöjda med dispenssystemet framgår om inte annat av att deras organisationer sedan två tre år tiUbaka systematiskt har överklagat aUa kommunala dispenser.

Att denna uppfattning har vuxit sig bred och aUmän framgår inte minst av remissinstansernas stäUningstagande. Med något enstaka undantag finns det inte en remissinstans som anser att den nu gällande lagen bör bibehållas. Det gäller inte bara den majoritet av remissinstanserna som anser att lagen bör slopas, utan det gäller också de instanser som viU behålla lagstiftningen. De kräver samt och synnerligen olika slag av ändringar i lagen - i de flesta faU mindre utrymme för dispensgivning och därmed också mindre utrymme för administrativt godtycke.

Det märkliga, herr talman, är nu att näringsutskottets fem reservanter lyckats samla sig kring den enda lösning som i utredningsarbetet och vid remissbehandlingen praktiskt taget ingen velat förorda, nämligen att för ytterligare en tid, närmare bestämt tre år, behäUa affärstidslagen precis som den är.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

17

Nr 148                       Men även märkliga händelser kan ha en enkel förklaring. Reservan-

Onsdaeen den      terna stöder sig på sammanlagt åtta motioner. De motionerna spänner

15 december 1971       nästan hela registret av åsikter som man kan ha om hur affärstiderna

--------------------    i framtiden skaU behandlas, från Alf Petterssons motion, som yrkar på

Affärstidslag-        avskaffandet av alla möjUgheter för kvälls- och söndagsöppet, tiU den

stiftning                 folkpartimotion som vill ge alla affärer rätt tiU söndagsöppet fyra gånger

per år. Reservanterna har med andra ord velat sätta sig på alla stolar på en gång. Konsumenternas behov av service skall tillgodoses genom vad man kallar en hkformig dispensgivning, och de anställda och en del affärsid-kare skall lugnas genom att man samtidigt kräver att dispensgivningen skärps.

Det finns vissa aUvarliga svagheter i reservanternas förslag. Den mest betydelsefulla svagheten är att deras båda krav på den framtida utformningen av dispensgivningen helt enkelt inte är förenhga med varandra. Enhgt reservanterna skaU regeringen skapa både en enhetlig och en skärpt dispensgivning, men man avstår från varje försök att tala om för regeringen hur detta skaU åstadkommas. Med tanke på reservationens syfte är detta kanske klokt, eftersom varje precisering skulle ha avslöjat det omöjliga i den uppgift man så förtröstansfullt överlämnar tiU regeringen.

Vad är innebörden av kravet på Ukformighet? Den enda rimliga tolkningen måste vara att dispenser skaU ges på ett sådant sätt, att konsumenternas behov av söndagsöppet bhr någorlunda rättvist tillgodosedda på ohka orter och i ohka delar av landet. Jag skaU med två exempel visa vad detta skulle innebära.

I Stockholm finns det i dag ungefär 45 hvsmedelsaffärer med tiUstånd att ha söndagsöppet året om. Dispensgivningens tillämpning har emeUertid lett till att de här söndagsöppna affärerna helt har koncentrerats tiU, förutom cityområdet, förorterna i södra och västra delarna av Storstockholm. I de norra och östra förorterna och förortskommunerna finns det med andra ord inte en söndagsöppen affär. Frågan är nu; Finns det någon annan möjhghet att tillgodose kravet på Ukformighet ur konsumentsynpunkt än att ge dispenser för öppethållande också i de norra och östra förorterna, att med andra ord väsentUgt öka öppethållandet av affärer i Storstockholm? Eller menar reservanterna att kravet på hkformighet skaU tUlgodoses på det sättet, att konsumenterna söder och väster om innerstaden skaU få samma frånvaro av söndagsöppet som befolkningen i norr och öster genom att aUa tillstånd dras in?

Mitt andra exempel gäller Malmö. Där har dispensgivningen fungerat
så, att över huvud taget inga tillstånd tiU söndagsöppna affärer har
lämnats i Malmö kommun. Om man skuUe tiUämpa en t. ex. med
Stockholm eUer med Malmös kranskommuner Ukformig praxis, skuUe det
innebära att åtminstone 20—30 affärer måste få tillstånd tiU söndags
öppet i Malmö. Såvida inte reservanterna menar det ganska otroUga,
nämligen att Malmö skall bh riksUkaren och att aUtså ett totaU förbud
mot söndagsöppet skaU införas i hela landet, kan jag inte finna vare sig
rim eller reson i deras krav på att Ukformigheten skaU leda till en skärpt
praxis; den måste tvärtom leda till en mycket kraftig UberaUsering av
18                          tUlståndsgivningen.   Det   motsägelsefulla  och  dunkla språk som förs i

reservationen — och som skuUe leda fram tiU ett motsägelsefuUt och dunkelt riksdagsbeslut — iUustrerar enligt min mening på ett utmärkt sätt den situation vi i realiteten befinner oss i.

Vi har i fem år prövat möjligheten att genom en administrativ reglering tUlgodose de oUka intressen och behov som finns på det här området. Det missnöje och den kritik regleringen har väckt visar att försöket har misslyckats. Det finns ingenting som talar för att ett nytt försök skulle lyckas bättre. Tvärtom! Den utbyggda reglermg som föreslås i reservationen riskerar att lyckas ännu sämre i den meningen att den lockar fram förväntningar om att aUas intressen skaU kunna tillgodoses, förväntningar som måste leda till besvikelse. Nöjda skulle väl bara handelns arbetsgivare bli, som shpper betala de höjda lönetiUäggen för obekväm arbetstid men ändå får inte bara behålla utan också en chans att utvidga sitt öppethållande. Och mest besvikna borde de handels-anställda bli, som går miste om sina höjda obekvämlighetstiUägg men ändå måste acceptera mer arbete på obekväm arbetstid. Från de handelsanstäUdas synpunkt bhr resultatet maximalt ogynnsamt, eftersom den spärt mot ökat öppethållande som de höjda ob-tilläggen avsågs innebära aldrig träder i funktion om affärstidslagen bibehålls.

Den valsituation vi befinner oss i är därför antingen att väsentligt skärpa lagen eUer att slopa den. En skärpning av lagen kan bara ha en innebörd, att ett ovUlkorligt förbud mot öppethåUande utöver s. k. normal affärstid införs på nytt. Och det skuUe i sin tur innebära att den service i form av öppethållande på andra tider, som under de här gångna fem åren hunnit uppstå, måste upphöra, att affärerna får stänga.

Regeringen har gjort den bedömningen att den vägen inte är framkomhg. Det är ingen rimhg lösning på ett legitimt konsumentbehov av differentierad service. Det må vara att det behovet inte är aUomfattan-de eller gäller ens en majoritet av konsumenterna. Men det finns ändå många människor — och de bhr ständigt flera — som har ett behov av sådan service på grund av arbetstider, resvägar och boendeförhållanden.

Vi bör alltså ha starka skäl innan vi helt kan bortse från den här minoriteten av konsumenter. Frågan är då om sådana skäl finns ochhur starka de är. Om fria affärstider innebär en kraftig och annars onödig uttunning av s. k. närhetsservice med åtföljande koncentration tiU stora enheter, kan resultatet bli en försämrad service för konsumenterna som helhet. Och skulle fria affärstider leda tiU svåra och socialt oacceptabla arbetsförhåUanden för de i handeln anställda, då kan det knappast försvaras med hänvisning tiU vissa konsumentgruppers servicebehov.

En rad instanser har varit ivrigt sysselsatta med att försöka hitta svar på de här frågorna: det är affärstidskommittén, många remissinstanser, närings utskottet och regeringen. Men ingen av oss har lyckats. Vi rör oss alla med hypoteser och antaganden. Skälet tiU detta är enkelt. Huruvida slopandet av affärstidsregleringen får några negativa effekter eUer några effekter aUs beror helt och hållet på vUken omfattning öppethåUandet får och hur det kommer att utnyttjas.

Om det vet vi intet eUer nästan intet. VisserUgen ansåg affärstidskommittén och en rad remissinstanser att utveckUngen skulle bU föga dramatisk  och  att   öppethållandet inte skuUe ändras särskilt  mycket.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Samma uppfattning tycks majoriteten i näringsutskottet ha kommit tiU. Och visserhgen har jag fått motta skrivelser från samthga större varuhus och Uvsmedelskedjor, där man uttrycker sin bestämda avsikt att ta det lugnt och där man stryker under att de höga kostnaderna för söndagsöppet och sent kvällsöppet gör att det måste finnas mycket starka ekonomiska skäl för företagen innan de ökar öppethållandet. Ändå finns det naturligtvis de som lanserar den rakt motsatta hypotesen, att det blir ett omfattande öppethållande med en rad väsenthga och negativa konsekvenser för konsumenter och anställda. Jag tror att både debatten och beslutet i den här frågan skuUe tjäna på att vi erkände för varandra att den ena hypotesen kan vara hka god som den andra. Enhgt regeringens uppfattning finns de starka skäl inte materiahserade i dag som skulle motivera att vi återgår till det totala söndagsförbudet och då stänger alla affärer som nu har öppet. Att ta ett så drastiskt steg bara på antaganden och hypoteser kan inte vara rimligt.

Det finns, herr talman, bara ett sätt att ta reda på om svenska folket kan uthärda den här friheten — att pröva den. Det är vad regeringen viU göra. Vi anser att affärstidslagen bör slopas på försök och utveckhngen bevakas ingående av en särskild nämnd med representanter för konsumenterna och de anställda inom handeln. Den nämnden skall få resurser tiU sitt förfogande att följa vad som händer med affärstiderna, med de anställdas arbetsförhållanden, med priserna och med den närhetsservice som kan påverkas av de fria affärstiderna. Nämnden har inte bara rätt utan också skyldighet att slå larm om utveckhngen går i en sådan riktning att aUvarliga skadeverkningar kan befaras. Den behöver aUtså inte invänta att dessa skadeverkningar har uppstått. Inträffar emeUertid detta har vi skäl av sådan styrka att vi kan ta det steg som i dag inte ter sig rimligt och som det uppenbarUgen i denna riksdag inte finns poUtiskt underlag för, nämligen att återinföra ett ovillkorUgt förbud mot detaljhandelns öppethållande pä söndagar och kvällar.

20

Fru THEORIN (s) kort genmäle;

Herr talman! Det finns anledning att något invända mot statsrådets slutsatser.

Reservanterna har lyckats ena sig kring den enda lösning som inga remissinstanser har velat ta, säger statsrådet. Reservanterna har i sin reservation och i motionen 1574 pekat på en lösning med dispensgivningen, nämhgen joursystemet, där en butik i varje större stadsdel skulle kunna tänkas tiUgodose det servicebehov som konsumenterna kan ha utöver vanlig affärstid. Det är ett joursystem som har förordats av Stockholms kommun och Svenska kommunförbundet, som LO, servicekommittén m. fl. har talat om. Det är aUtså inte enbart och allenast några lösa hugskott från motionärernas sida.

Jag är medveten om att detta kan innebära problem, men vi har stora förväntningar på handelsministerns förmåga att lösa dessa problem. Att frånhända sig möjligheten att styra genom att helt slopa lagen tycker vi är aUtför riskfyUt. Att på hypoteser och antaganden yrka på att vi skaU ha den kvar är väl drastiskt, menade statsrådet. Att på hypoteser och antaganden slopa en lag som vi har stora möjligheter att inte få tillbaka

igen, tycker vi är alltför drastiskt.

' Det finns bara ett sätt att pröva detta, säger statsrådet, och det är att slopa affärstidsregleringen och se vad som händer. Ja, den erfarenheten kan bU aUtför dyrbar. Utan att också kompensera konsumenterna med andra distributionsformer än dem de i dag har att välja på kan man inte dra alltför långtgående slutsatser. Det har jag också påpekat i mitt första inlägg.

Jag nämnde också i mitt tidigare inlägg att vad beträffar hypoteser och antaganden om priserna så har vi åtminstone ett faktiskt underlag, nämUgen att priserna, jämfört med Konsum- och ICA-butikernas, Ugger 4,5 procent högre i den servicebutik som har vidgat öppethållande och öppet på söndagarna i en av Stockholms nyare förorter.

I Stockholms kommun fanns år 1965 — siffran är kanske något annorlunda i dag — 2 605 hvsmedelsbutUcer och 37 varuhus. För Stockholms del visar detta bredden av problemet om storföretagen lyckas driva igenom ett önskemål att få ha öppet på varuhus samt att centrera och stärka sin stäUning gentemot närhetsbutikerna. Vems intressen skaU tUlgodoses?

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle;

Herr talman! När statsrådet säger att reservationen är så fyUd av motsägelser så är väl detta förhåUande i och för sig inte så anmärkningsvärt. Meddelandet tUl riksdagen är också tämUgen motsägelsefuUt. Och det har väl framgått av denna debatt att det i stor utsträckning är fråga om tro, och i så måtto viU jag hålla med statsrådet, att många av de frågor och synpunkter som vi har tagit upp i reservationen kan hänga samman med tro. Men vad vi har ansett rimUgt är att när vi har en utredning som skaU se över detta problem, distributionsutredningen, hade den mycket väl kunnat få klara av sitt jobb och lagt fram sitt förslag. Då hade man kunnat få en betydhgt bättre bedömning av behovet av närhetsservice, särskilt för dem som på grund av ohka handikapp har svårt att klara sin dagligvaruförsöijning.

Nu är det ju inget unikum för Sverige att det finns en affärstidslag. Affärstidskommittén uppdrog ju åt hovrättsfiskalen Tor Olsson att göra en undersökning angående affärstider och affärstidsregleringar i utlandet. De länder som blev föremål för studier var USA, Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Canada, Nederländerna, Norge, Polen, Schweiz, Sovjetunionen, Storbritannien, Tjeckoslovakien och Förbundsrepubhken Tyskland. Flertalet av de studerade länderna har en i lag bestämd reglering av affärstider. I federala stater finns det ju ofta delstatsregleringar i StäUet för gemensamma bestämmelser. De länder som har en affärstidslagstiftning utformad enhgt svensk modeU är ju Danmark, Finland, Norge, Nederländerna, Storbritannien och Västtyskland.

Det stora problemet har som sagt varit dispensreglerna. Vi har i reservationen i syfte att få en enhetlig bedömning föreslagit att länsstyrelserna och inte kommunerna skaU handha dispensgivningen. Då skuUe man undvika de problem som statsrådet anförde beträffande exempelvis Malmö och Stockholm.

21

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Herr ALF PETTERSSON i Malmö (s) kort genmäle;

Herr talman! Den beskrivning av ett hkformigt verkande dispensförfarande, som reservationen går ut på och som statsrådet Feldt här gav, tycker jag ger ett ruskigt perspektiv på hur söndagsöppethållandet kan spridas ut i landet. Det skuUe, om jag uppfattade statsrådet rätt, i första hand bh en ökning av det nuvarande söndagsöppethåUandet i Stockholm med omnejd. Det skulle också bh ett utspridande i förhållande tiU befolkningsunderlag eUer dyUkt tiU andra städer och tätorter. Det ger mig ett intryck av att reservationsyrkandet på denna punkt är i högsta grad otiUfredsstäUande.

Det andra alternativet, som herr statsrådet beskrev, att Malmö kommun skuUe vara Ukriktare i fråga om öppethållande tiUfredsställer ju inte reservanterna, eftersom man säger att man inte kan begränsa den service som i dag förekommer på annan än vanhg affärstid.

Av denna anledning viU jag också deklarera att i den händelse mitt yrkande inte skuUe vinna framgång här i kammaren så kommer jag vid slutvoteringen icke att kunna rösta på reservationen utan kommer att stödja utskottsmajoritetens förslag.

22

Herr handelsministern FELDT;

Herr talman! Det som för mig har varit det verkhgt svåra när det gällt att ta StäUning tiU reservationen och begripa vad den går ut på är dess försök att samla en mycket brokig skara bakom suddiga och motsägelse-fuUa formuleringar. I går sade hert Andersson i Örebro att det inte var så farhgt att behålla lagen, eftersom man har en så hberal ramlagstiftning, medan det finns andra — jag vet inte om fru Theorin hör tiU dem — som otvivelaktigt tolkar lagförslaget så att det inte bUr mera söndagsöppet än nu utan tvärtom mindre söndagsöppet. Det tycker jag är en farhg väg att beträda, och jag betackar mig verkhgen för det uppdrag som fru Theorin viU tiUdela mig och som innebär att jag skaU hantera en reglering som införs med så motsägelsefulla förväntningar. Dels skaU herr Andersson i Örebro bh tUlfredsstäUd genom en Uberal ramlagstiftning, dels skaU även de som viU ha en så stark begränsning som möjUgt i ÖppethåUandet bU nöjda. Detta kan jag helt enkelt icke tUlgodose.

Joursystemet har visserligen föreslagits, men ingen har gjort klart hur detta skall kunna fungera. Bara för att Ulustrera vilket krångel man avser att sätta i gång vill jag nämna, att en tanke är att i Stockholm en butik varje söndag skuUe få ha öppet vid en tunnelbanegren medan nästa söndag en butik vid någon annan tunnelbanegren skuUe få ha öppet. Det förefaller mig inte som om något sådant har utsikt att röna någon större uppskattning vare sig bland konsumenterna eUer bland de anstäUda. De handelsanstäUda har icke fört fram någon idé om ett joursystem.

Den intellektuella resningen i motionen bygger vidare på tanken att vi inte fuUständigt har utrett frågan om statens poUtik i fråga om styrning av detaljhandelns struktur. Det är riktigt — vi har ingen sådan poUtik i dag. Snarare bygger pohtiken nu på förutsättningen att det skaU råda en så fri konkurtens som möjUgt. Det har tiUsatts en utredning, distributionsutredningen, som har i uppdrag att undersöka om en poUtik kan skapas  där man med olika metoder — vilka har inte angivits — kan

23

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

åstadkomma en samhällsstyrning av struktumtveckhngen inom handeln Nr 148 med tillgodoseende av många gruppers intressen. Det intressanta i detta sammanhang är att distributionsutredningen, som har yttrat sig över förslaget att slopa arbetstidslagen, inte bara har tiUstyrkt detta utan också ganska klart har uttryckt som sin mening att den knappast betraktar denna lag som något värdefuUt tiUskott tiU sin arsenal av utredningsfrågor, om den skulle få uppdraget att utreda också affärstidsfrågan.

Jag känner vidare inte argumentet att det är ologiskt och farUgt att nu slopa affärstidslagen innan distributionsutredningen har lagts fram som någon särskilt stark anklagelse. Det alternativ som rUcsdagen erbjuds i reservationen är ju att införa en ny typ av reglering, att bygga ut regleringen, att krångla till den, att förändra den, att Uberalisera den eUer att skärpa den — snart vet ingen vad det är fråga om — innan distributionsutredningens betänkande har kommit. Jag tycker att det på sätt och vis innebär stöne krav på den som skaU utforma en sådan reglering och som skaU bygga upp behovsnormer, ställa ohka slag av krav på detaljhandeln och göra bedömningar av konsumenternas behov, om han skall göra det innan den utredning som skall ta reda på allt detta framlagts.

Det hade varit mera konsekvent, låt mig säga det en gång för aUa — att framhålla att det finns ett klart alternativ tiU regeringens Unje, nämligen att upphöra med det öppethåUande som nu förekommer och att avvakta huruvida det efter alla utredningar som man möjligtvis kan tänka sig, är möjligt att återtaga detta öppethållande. Men det intressanta är ju att reservanterna inte har kunnat ena sig om detta. Motionerna som jag beskrev är en förträffhg provkarta på ohka grader av hberaUsering av regleringen och på skärpningar av den, så jag förstår vad som måste bh reservanternas slutsats.

Min bedömning är att vi inte har motiv för att ta ett så drastiskt steg som att slopa det öppethåUande som nu förekommer — detta anser jag vara det drastiska steget. Jag finner det också vara omöjUgt ur aUa synpunkter att tiUämpa den typ av reglering som reservanterna kräver.

Låt mig göra klart — det är kanske inte bekant i denna kammare — hur regeringen har agerat i affärstidsfrågan sedan tre ä fyra år tUlbaka. Regeringen har intagit en hållning, nämhgen att konsekvent biträda den hnje i besvärsärenden som innebär att öppethåUande vägras. Vi har för länge sedan givit upp tanken att regeringen skaU kunna sitta i Stockholm och pröva konsumenternas behov av öppethåUande i Skärholmen eller i Markaryd. Det lär finnas ett antal centerpartister som stöder reservationen, och det förvånar mig en smula att de i decentraliseringens namn viU flytta upp något som i dag varit en kommunal beslutsfunktion tiU regeringen. Vi skaU aUtså sitta i Stockholm och utforma behovsnormer för Luleå, Helsingborg och aUa andra orter. Är det en rimlig form för hantering av en affärstidsreglering? Jag tycker att det går rakt emot bedömningar som vi i andra sammanhang har enats om i det här huset, nämhgen att när det gäller utpräglat lokala och vardagsnära ting är det en orimhg metod att satsa på en centralreglering med i administrativ ordning fastställda normer för behov och deras tiUgodoseende.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Därför  borde   reservanterna   ha besinnat  att  tanken  på  en  sådan reglering har prövats i affärstidskommittén, som emellertid fann den vara omöjhg att genomföra. I stället viU reservanterna på ett par rader konstruera en ny typ av reglering och med stor förtröstan lägga den i regeringens hand. Jag tror att det vore en farlig och olycklig lösning på det här problemet.

24

Fru THEORIN (s) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet talade tidigare om den minoritet av konsumenterna som slopandet av affärstidslagen skuUe tillgodose. För oss är det naturligtvis väldigt underUgt, eftersom det material vi har att ta ställning tUl entydigt pekar på att konsumenterna inte önskar ett slopande av affärstidsregleringen men att däremot storföretagen gör det. Detta står att läsa i handelsdepartementets sammanställning över remissyttranden och synpunkter som kommit till utredningen. Det äraUtså för storföretagens skuU som vi skaU slopa affärstidslagen.

Handelsministern påpekade också att samtUga varuhus och kedjor har lovat att ta det lugnt. Vi har fått helt andra uppgifter, men jag skaU inte relatera dem här, då jag har aUtför kort tid tiU mitt förfogande. Jag kan också tänka mig att den aUra närmaste månaden kommer man — beroende på den hårda debatten här i kammaren och det motstånd som har visats mot slopandet av lagen — att ta det relativt lugnt med söndagsöppet.

Vad gällde prishöjningarna fick jag inget svar då jag bemötte påståendet om "de hypotetiska antagandena". Jag pekade på den prishöjning som en ökad service med öppethåUande på kväUarna och söndagarna de facto har inneburit, nämligen 4,5 procent i en förort tiU Stockholm.

Nämnden behöver inte invänta konsekvenserna, säger statsrådet, innan den kan påkalla statsmakternas ingripande. Nej, men hur den skaU återskaffa närbutikerna har statsrådet inte talat om för oss.

Så tUl joursystemet som har anvisats i motionen 1574. Förslaget har kommit från Stockholms kommun, som har den största erfarenheten av dispensgivningen och av konsekvenserna av den fria dispengivning som tUlämpats tiU att börja med i Stockholm. Det har sagts från flera håU, och det har man rätt i, att det är Stockholm som har erfarenheterna härvidlag. HandelsanstäUdas avd. 20 i Stockholm tiUsammans med Stockholms arbetarekommun utarbetade ett förslag tiU joursystem, som sedan blev Stockholms kommuns förslag och därefter Svenska kommunförbundets förslag. Som jag tidigare sagt, har flera remissinstanser också ställt sig bakom det.

Ett joursystem förutsätter självfaUet att man drar in de dispenser som nu är givna. Systemet skaU vidare vara baserat på det servicebehov som kan finnas och inte på det konkurrensbehov som handeln kan ha, framför aUt de stora företagen.

Ja, herr statsrådet, fm Theorin betackar sig verkhgen för ett ökat söndagsöppethållande, det sägs också i reservationen. Där sägs klart att man viU ha en skärpning av dispensgivningen och att man lägger ansvaret på regering och departement för att utforma enhethga regler. Det är

logiskt   att   man   gör   det.   Det ankommer på  ansvarigt  statsråd  och     Nr 148

departementet att ta ansvaret.                                                   Onsdagen den

I dag har vi ingen pohtik, säger handelsministern, och om vi har någon         jj december 1971

så bygger den snarare på en fri konkurrens. Jag beklagar att vi inte har en-------

klarare poUtik. Men via distributionsutredningens direktiv har man — som Affarstidslag-

handelsministern också påpekar — gett i uppdrag att försöka forma en        stiftning
sådan pohtik. För mig är det ologiskt att frånhända distributionsutred-
ningen möjligheten att fullborda sitt arbete när man nu vill ta ifrån den
ett av delarna i deras arbete.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Hert talman! Efter fru Theorins inlägg skaU jag fatta mig kort. Jag skall bara bemöta statsrådet på en enda punkt. Han erinrade om att vi i vår reservation säger att man skaU awakta distributionsutrednmgens slutresultat innan en förändring genomförs. Han säger att distributionsutredningen ju har yttrat sig i frågan och att den varit positiv tiU slopande av affärstidslagen. Då glömde statsrådet att säga att distributionsutredningen i sitt yttrande framhåller att utredningen ännu inte fått fram något eget material, ägnat att belysa den föreUggande frågan. Distributionsutredningen hade inget eget material, och dess stäUningstagande måste därför baseras på affärstidskommitténs undersökningar och bedömningar.

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Jag måste erinra om innehållet i den motion där fru Theorin står som första namn. Jag frågade talesmännen för reservanterna: Hur skall regeringen göra i Stockholm? SkaU vi utöka öppethåUandet för att få Ukformighet? SkaU vi stänga för att få Ukformighet? Hur skaU vi göra i Malmö? Skall vi utöka öppethållandet där för att skapa hkformighet, eUer skaU vi stänga i resten av landet för att få Ukformighet med Malmö? Jag fick inget svar.

Låt oss då läsa upp vad fru Theorin har skrivit i sin motion som hon refererade tiU i svaret. Här står det att man skall ha ett joursystem som skall baseras på befolkningsunderlaget och rimhgt avstånd och närhet tiU aUmänna kommunikationer. Sedan kommer man tiU slutsatsen att varje kommun kan äga rätt att ha en livsmedelsbutik öppen söndagar och helgdagar och större kommuner en butik i varje större center.

Jag kan inte tolka detta på annat sätt än att vi måste öppna en rad butiker i Mahnö, i Stockholm etc. Täby är ett stort centrum. Där är det inte söndagsöppet någonstans. Orminge centrum öster om Stockholm har inte heUer söndagsöppet någonstans, och det är ett stort centrum.

Det hade varit välgörande om man sagt att vi skaU acceptera att det bUr ett ökat öppethåUande, men inte försökt få med också den del av opinionen som egentUgen vUl ha totalt förbud och säga att det bUr en skärpt praxis. Det är det jag har reagerat emot.

Prisutveckhngen är naturligtvis en fråga som är föremål för ohka
meningar. Fru Theorin åberopar ett exempel från en förort tiU
Stockholm, där man skuUe ha funnit att närhetsbutikens prisnivå låg 4,5
procent över priserna i kedjebutiker. Det är ganska intressant att det var        25

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

fråga om en närhetsbutik, ty en stor del av debatten har handlat om alla närhetsbutiker som kommer att slås ut om vi får fria affärstider. Här var det aUtså märkUgt nog en närhetsbutik som har öppet på söndagar och antagligen därför överlever. Då går det Oiop.

Men är det inte ett väl smalt underlag för att dra några slutsatser för framtiden? Det finns trots aUt en konkurtens som fungerar meUan oUka butiksformer och ger ohka sätt att möta konsumenternas önskemål på. Om den konkurrensen inte fanns skulle man inte heUer vara så rädd för att en mängd butiker kommer att slås ut av detta. Jag kan förestäUa mig att ett sätt att ta ut den ökade kostnaden som vi kanske skulle ha svårt att invända emot vore att göra ett extra prispåslag för de konsumenter som anser sig behöva handla sent på kväUar och på söndagar. Det betyder att de som handlar under övriga delar av dygnet inte behöver betala högre priser men att de som viU ha den extra servicen får betala för den. Ingen har väl kommit så långt i sin negativa inställning tiU konsumentemas valfrihet att de anser att det inte fortfarande skaU vara möjUgt för den som viU betala en extra slant för att få sina behov tillgodosedda att också få göra det. Vi har i regeringens uttalande nämnt att det är en tänkbar väg att lösa kostnadsproblemet.

TiU slut, herr talman, måste jag i aU blygsamhet protestera mot något som några gånger har framförts här," senast med stor aplomb av fru Theorin, nämhgen att det bara är de stora varuhusen, de stora kedjorna, som önskar ha söndagsöppet och ett slopande av lagen. Alla de remissinstanser som företräder konsumentintressena har efter vägning av för- och nackdelar funnit nackdelarna överväga med en fortsatt reglering och fördelarna överväga med ett slopande av lagen. Vore det inte i ärlighetens namn väsenthgt att vid sidan av Nordiska kompaniet, Åhléns och de andra affärskedjorna också nämna att Landsorganisationen, Tjänstemännens centralorganisation. Kooperativa förbundet, konsument-rådet och samtliga pohtiska kvinnoförbund också har uttryckt den uppfattningen? Det är aUtså inte fråga om en så smal opinion som bara direktörerna i de stora varuhusen.

Jag kan föreställa mig att debatten kommer att fortsätta även efter den 1 januari, om affärstidslagen slopas. Så pass många kommer att vara engagerade i den diskussionen och följa vad som händer att det inte finns någon risk för att stora katastrofer inträffar utan att vi har möjhghet att ingripa.

Herr talmannen anmälde att fru Theorin anhåUit att tiU protokoUet få antecknat att hon inte ägde rätt tiU ytterligare replik.

26

Herr HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag viU först anmäla att den tid på tio minuter som är anmäld för mig inte kommer att kunna hållas. Det har sagts en hel del i debatten som måste bemötas, och det kommer att ta htet tid.

Jag skaU först nämna några ord om det särskilda yttrande som har avgivits av HandelsanstäUdas förbunds ordförande Erik Magnusson, som varit sakkunnig utredare. Han framhåller i inledningen av sitt yttrande att det är ett vitalt intresse för de butiksanställda att få sin ledighet att

sammanfalla med andra gruppers fritid. Herr Magnusson säger vidare att    Nr 148
det  är väl  motiverat  med en begränsning av den obekvämt förlagda    Qnsdaeen den
arbetstiden för de anställda inom handeln. SlutUgen framhåller han att    ,c Hgcember 1971
han helst hade sett att affärstidslagen kunde bibehållas och skärpas.------------      

Herr Magnusson har således i grunden den uppfattningen att lagen inte    Äffärstidslag-bara borde bibehåUas utan skärpas. Denna uppfattning delas säkert av    Stiftning den överväldigande majoriteten av HandelsanstäUdas förbunds medlemmar. Dessutom bärs denna uppfattning upp av andra fackliga organisationer som också har sagt detta i sina remissvar. Där har man framfört betänkUgheter mot ett helt slopande av lagen.

Jag kan nämna att frågan om utökande av öppethåUandetiderna för affärerna i Göteborg diskuterades ingående för något år sedan på Göteborgs FackUga centrals ombudsmöte. Det var i anledning av en hemställan från de stora varuhusen, som viUe att Göteborgs FCO skulle uttala som sin mening att ett starkt aUmänt behov förelåg av utökade öppethållandetider i Göteborgs varuhus dels på vardagskväUarna, dels också på sön- och helgdagar. Vid det tiUfäUet uttalade sig FCO;s ombudsmöte — som.består av valda representanter för hela den fackUga rörelsen i Göteborg med över 100 000 medlemmar - mycket kritiskt och avslog med stor majoritet varuhusens hemställan. I debatten framfördes i stället starka krav på en skärpning av affärstidslagen och på att dispensgivningen skulle bU mera restriktiv än hittiUs.

Jag var själv med på mötet, och jag vet att det var en överväldigande majoritet som uttalade sig emot ett sådant här förfarande. Det är samma tankegångar som förs fram nu, och jag är övertygad om att om de handelsanstäUda själva hade fått göra sig hörda i den här frågan, exempelvis i en aUmän omröstning, hade de gett stöd åt den uppfattning som Erik Magnusson deklarerade i inledningen tiU sitt särskilda yttrande.

Men i slutet av sitt särskilda yttrande gör Erik Magnusson en kovändning. Han säger: "Då detta icke synes möjligt" — dvs. att bibehålla lagen och skärpa den — "har jag i valet meUan en uttunnad lag med bibehåUande av nuvarande obekvämhghetstillägg eUer slopande av lagen med höjda obekvämUghetstiUägg, kombinerat med regler för femdagarsvecka, stannat för det senare alternativet, som jag ur de anställdas synpunkt finner mera tiUtalande." För denna sin mening har Magnusson inte något som helst stöd bland HandelsanstäUdas förbunds medlemmar, i varje fall inte hos majoriteten av dem.

Den här frågan behandlades på HandelsanstäUdas förbunds kongress, och där uttalade man sig — som herr Jönsson i Arlöv sade — enhälhgt för ett slopande av affärstidslagen. Han nämnde bl. a. att förbundsstyrelsen var enig om att affärstidslagen skuUe slopas. Förbundsrådet var också enigt, avtalskonferensen var enig, och på kongressen fanns inte en enda motion som rörde affärstidslagen. Ja, det beror på med vilka ögon man viU se vad som behandlades på HandelsanstäUdas kongress.

Jag viU säga tUl dem som tidigare åberopat att HandelsanstäUdas
förbund helt står bakom det här förslaget, att det är en mycket
tvivelaktig slutsats de har dragit; det kan man se om man läser vad som
finns återgivet i förbundskongressprotokoUet. Den 10 juni i år behandla
des frågan om öppethåUandetiderna och ob-tilläggen. Öppethållandetider-     27

Nr 148                    na   togs   upp   i en  motion  av avdelning  17  i  Karlstad.   I   motionen

p.     .     j                framfördes   många,   väl   underbyggda   motiveringar   —   de   har   också

15 Hecemher 197)        framförts här i debatten — för ett bibehåUande och en skärpning av lagen.

--------------------       Jag skaU citera några ord ur den nämnda motionen: "Den tendens som

Affärstidslag-          finns i vårt samhälle om en övergång tiU något slags dygnet-runt-aktivitet,

stiftning                  medför stora olägenheter för de människor som genom sitt arbete har att

handha dessa aktiviteter. En sådan tendens finner vi i strävandena på visst håU om kvällsöppethåUande av butiker hksom öppethållande sent på lördagseftermiddagar. Frågan måste stäUas, om en utveckUng av samhälls-Uvet som på detta sätt tunnar ut möjligheterna till ideeU verksamhet tiU förmån för kommersiell verksamhet är tiU nytta för vårt samhäUe i dess helhet.

Vi har också den bestämda uppfattningen att en övergång tiU ett samhälle med dygnet-runt-aktiviteter skuUe medföra avsevärda negativa effekter på en rad för samhäUets funktioner UvsvUctiga områden."

Det är en del av vad man sade i motionen. Jag har inte läst upp hela motionen, som är mycket lång och välmotiverad. Slutklämmen lyder så här;

"Vi föreslår därför kongressen besluta att en arbetsgrupp tiUsätts inom vårt förbund med uppgift att snarast utreda på vilket sätt vårt förbunds medlemmar bäst skaU hävda sina intressen i de angelägenheter som åsyftas med motionen samt att förbundsstyrelsen därefter vidtager sådana åtgärder som bäst gagnar medlemmarna."

Men under debatten ställdes ett tiUäggsförslag tiU motionsyrkandet att man i skrivelse tUl LO och SAP skuUe kräva sohdaritet för de i motionen framförda yrkandena och att arbetsgruppen skulle bevaka vad LO och SAP vidtager för åtgärder med anledning av skrivelsen tUl dessa organisationer.

Med anledning av att herr Jönsson i Arlöv säger att man på förbundskongressen enhälUgt uttalade sig för avskaffande av lagen kan jag meddela att förbundsstyrelsen inte viUe godta vare sig motionsyrkandet eUer tiUäggsförsIaget men att kongressen efter omröstning antog motionen och även tUläggsförslaget. Och jag frågar mig: Hur ser man på dessa frågor ifrån fackUgt ledande håll och ifrån ledande socialdemokratiskt håU, när man säger att man har HandelsanstäUdas förbund helt bakom sig för ett slopande av affärstidslagen?

Jag har mycket svårt att förstå både herr Svanbergs argumentering i går, då han hävdade samma sak och herr Clarkson som också hänvisade tUI detta yttrande. Förbundsordförande Magnusson har ju varit särskild, sakkunnig utredare och i den egenskapen tiUstyrkt ett slopande, dock med en viss tvekan som också resulterade i det här särskilda yttrandet. Jag kan inte tänka mig att det är ett bevis på den sohdaritet, som man från de handelsanstäUdas kongress vädjade om, som presteras av herr Svanberg, herr Jönsson eUer statsrådet Feldt när de här talat för slopande av affärstidslagen.

Andemeningen i motionen som godkändes måste vara att man bör

bibehåUa lagen och skärpa den och skapa rimUga arbetsförhållanden för

de handelsanstäUda — det är min bestämda uppfattning. Det är i och för

28                         sig inget anmärkningsvärt att en förbundsordförande tar den ställning

som herr Magnusson har gjort. Att förbundsordföranden går rakt emot medlemmarnas uttalade mening är inte något ovanhgt; det behövs bara att medlemmarnas mening skär sig mot regeringens uppfattning. Då är fackförbundsledningarna nästan undantagslöst beredda att företräda regeringens uppfattning. Det är beklagUgt, men tyvärr är det så. Jag har själv upplevt detta vid flera tiUfällen.

Av de övriga sakkunniga är det ju två som representerar de stora varuhuskedjorna som har uttalat sig för det här. En har reserverat sig. Det finns således tre som har tUlstyrkt förslaget utan några som helst invändningar. Det är inga märkvärdigheter, eftersom en av dem är direktör för Turitz och givetvis företräder de stora varuhusens intressen och en annan direktör i Kooperativa förbundet och har samma intresse av konkurrensskäl. Men däremot finns det en reservation och ett särskilt yttrande.

För de anstäUdas del kommer många olägenheter att göra sig gäUande. I utredningens betänkande sägs att de anstäUda är skyddade av arbetstidslagen och att de dessutom har ett relativt högt ob-tiUägg, varför det inte skulle vara någon olägenhet för dem om affärstidslagen slopades.

I praktiken blir det utan tvivel så att de anstäUda får sin fritid väsenthgt hårdare beskuren. Om butikerna skaU hålla öppet även sön- och helgdagar och har ett utökat öppethåUande på veckans övriga dagar måste det bU helt andra förhållanden — det måste upprättas arbetsscheman, och de anställda kommer att tvingas arbeta på tider som de tidigare sluppit, något som många gånger kommer att ske mot deras egen vilja. Vi vet ju att § 32 fortfarande fungerar och att de anstäUda kan beordras att arbeta på tider som lagen medger. Det betyder att de anstäUda, därest lagen slopas, säkerligen kommer att beordras arbeta på tider som hittills varit i lag förbjudna. Och detta sker utan att de anstäUda eUer de anställdas fackUga organisationer nämnvärt kan påverka denna försämring.

Problemet med allt fler deltidsanställda har tidigare berörts här. Jag viU bara understryka vad som sagts: lagens slopande kommer att öka behovet av flera deltidsanstäUda. Konsekvenserna bhr att antalet fast handelsanstäUda i framtiden kommer att kraftigt minska och att man får ett ökat antal deltidsanstäUda. Vi har uppmärksammat att i Göteborg specieUt — det har även nämnts här tidigare — har man redan nu satt i system att öka antalet deltidsanstäUda. Och inte nog med det — man har också kommit på idén att de deltidsanstäUdas veckoarbetstid skall skäras ned så pass att den hgger under 18 timmar, och då shpper man aUa sociala avgifter. Följden bUr alltså, om man ser på framtiden, att vi får ett aUt större antal handelsanstäUda som är deltidsarbetande med mindre än 18 timmar per vecka och således står helt utanför både AF A- och AGB-försäkringarna, som det har träffats avtal om meUan LO och SAF. Det är således en uttunning av tryggheten. Dessutom utestängs ju de anställda som arbetar mindre än 18 timmar i veckan från arbetslöshetsförsäkring.

Vi kan således se fram mot en ökad skara av deltidsanstäUda inom handeln som inte åtnjuter skydd genom vare sig kollektiva försäkringar eUer andra försäkringar som kan finnas därutöver. Det är ett aUt annat än önskvärt förhåUande. I ett samhäUe där det mer och mer talas om ökad

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

29

Nr 148                    trygghet för de anställda kan man helt enkelt inte acceptera ett sådant

Onsdagen den 15 december 1971

förhållande. Enhgt vår mening skulle ingen få deltidsanstäUas med mindre
än att företagen förbands sig att teckna de sociala försäkringar som gäUer
för den fast anstäUda personalen.
Affärstidslag-              Att ett av huvudsyftena med slopandet av affärstidslagen är att slå ut

stiftning                  de mindre och medelstora affärsföretagen står utom aUt tvivel. Det är ett

monopolkapitahstiskt intresse, och för de stora affärskedjorna är det en naturhg och logisk utveckling. Har man bara fått dessa andra affärsföretag ur vägen, så kan man ju helt bestämma prissättningen inom handeln. De stora varuhusen har redan nu en stark monopolställning och kan därigenom också utveckla en hård press på prisutveckhngen. En fuUkomlig monopolställning för de stora varuhusföretagen skuUe innebära att prissättningen så gott som helt skuUe komma att dirigeras av dessa. Talet om det ökade behovet av ett längre öppethåUande är enUgt min mening helt och håUet uppkonstruerat och konstlat. Det har tidigare framhålhts, och jag skaU säga det en gång tiU: Det är ett grundlöst påstående! När vi har gått från 48 tiU 40 timmars arbetsvecka måste väl i rimUghetens namn tiden för oss att göra våra inköp på bh längre. Och då bör vi också unna de affärsanstäUda en något så när rimlig arbetstid och en rimhg förläggning av den.

De flesta konsumentgrupper som har uttalat sig i denna fråga har också sagt rent ut att de affärstider som nu tiUämpas gott och väl räcker ttU. Då kan jag inte förstå varför vi skuUe slopa affärstidslagen och ge möjhgheter tiU ännu längre öppethållande på kväUarna samt sön- och helgdagar.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifaU tiU reservationen.

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr JÖNSSON i Arlöv (s) kort genmäle:

Herr talman! Redan i mitt första anförande klargjorde jag varför vår förbundsordförande och vår förbundsstyrelse tog den ställning som de gjorde, och det finns ingen anledning att nu upprepa det. I stället vill jag hänvisa herr HaUgren tiU att läsa i protokoUet vad jag sade. Men jag viU ännu en gång erinra om att bakom förbundsordförandens uppfattning stod en enig förbundsstyrelse och ett enigt förbundsråd.

I vad sedan gäller vår kongress är det i och för sig tacknämhgt att vad
som där förekom har väckt så stort intresse: Men den motion som herr
HaUgren här talar om gällde inte affärstidslagen, utan den utmynnade
sammanfattningsvis i ett förslag om att förbundsstyrelsen skuUe tUlsätta
en arbetsgrupp för att utreda vilka verkningar ett förlängt öppethåUande
kan ha på våra medlemmars möjUgheter att delta i ohka former av
fritidsaktiviteter. Och resultatet av den motionen blev att man ytterhgare
underströk vad som ett par dagar tidigare hade beslutats, nämligen att
man skulle undersöka möjligheterna att skärpa lagstiftningen. Men
motionen gäUde som sagt inte affärstidslagen. Vi hade inte på vår
30                           kongress någon motion som direkt berörde den lagen.

Herr HALLGREN (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Det är i och för sig inte så konstigt att förbundsstyrelse, förbundsråd och andra instanser uttalade sig enhäUigt som de gjorde, eller att man fick kongressen att besluta på sätt som skedde, när ordföranden i HandelsanstäUdas förbund tog ställning redan på ett tidigt stadium och därigenom band hela förbundet innan förbundskongressen hade behandlat frågan. Den 14 april skrev nämligen Erik Magnusson sitt särskilda yttrande, vari han godkände ett slopande av affärstidslagen. Sedan har man behandlat frågan i förbundsstyrelse, förbundsråd och på förbundskongresserna. Han har helt enkelt bundit upp förbundet i förväg. Jag vet inte varför han var tvingad att göra det. Det hade varit bättre om han hade reserverat sig; det överensstämde väl med den uppfattning han innerst inne hade — det framgår av hans särskilda yttrande.

Det kunde aUtså Uka gärna ha blivit en reservation, och då hade säkerligen inte detta ärende i dag legat på riksdagens bord.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Herr HOVHAMMAR (m);

Herr talman! Vi har både i går och i dag haft en mycket lång och ingående debatt om affärstidslagens upphävande. Jag skaU därför försöka koncentrera mitt inlägg.

Den enskilda detaljhandeln har under ett par decennier haft speciella svårigheter att kämpa emot. Konsumenternas ändrade köpvanor har medfört en strukturomvandhng av detaljhandeln som för stora grupper av köpmän varit mycket svår att acceptera. Självbetjäningsidén, varuhuskedjor, stormarknader är nya distributionsvägar. Den utvidgade kioskhandeln och inte mmst den detaljhandel med ett förhåUandevis rikt sortiment som är knuten tiU bensinstationerna är andra förändringar som påverkat den enskilda handeln negativt och då aUdeles särskilt de mindre familjeföretagen.

Detaljhandeln har också under olika perioder varit reglerad, genom friviUiga överenskommelser, dels genom statUga och kommunala författningar avseende bl. a. sortimentsbegränsning, dels genom den affärstidslag som tog form redan 1909.

Regleringen av affärstiderna hade på den tiden endast ett syfte, nämhgen att skydda de anstäUda mot för långa arbetstider. Detta syfte har som bekant numera tiUgodosetts genom vår arbetstidslagstiftning, som i sin nyaste form stadgar högst 40 timmars arbetsvecka.

Det råder enhgt min uppfattning ingen tvekan om att ett välutvecklat samhälle, sådant vi i dag upplever det, förutsätter att detaljhandeln utan formella hinder ges möjlighet att tiUgodose konsumenternas önskemål beträffande såväl sortiment som distributionssystem och tid för öppethållande. En reglering på dessa områden påverkar automatiskt detaljhandelns utveckhng i övrigt.

Ett slopande av affärstidslagen kommer enhgt min uppfattning att ge detaljhandeln, och då specieUt ägare tiU mindre butiker, större möjUgheter än för närvarande att få sina rörelser lönsamma. "Den UUe företagaren" har härvidlag helt andra förutsättningar än varuhus och liknande att anpassa butikens sortiment och öppethåUande tiU konsumenternas   behov.   Här  kommer verkUgen  den  enskilde  köpmannens

31

Nr 148                    kunnande och möjhghet att ge personhg service tiU sin fuUa rätt. Det är

Onsdaeen den       ' °™  Hallgren nyss siade om från denna talarstol fråga om något

15 december 1971       ' '   ionopolkapitaUstiskt   intresse   från   kedjornas   sida.   Ett   sådant

--------------------      resonemang saknar förankring i verkhgheten. Jag anser också att den fria

Affärstidslag-         affärstiden är ett viUkor för att exempelvis den kvartersbutik som så

stiftning                  innerUgt väl behövs skaU kunna återuppstå.

Jag är helt medveten om att det måhända just nu kan verka som om slopandet av affärstidslagen skulle medföra de enskilda butikernas snara död — en uppfattning som jag för min del icke kan dela. Men det är klart, herr talman, att en reglering som har funnits i över 60 år har vunnit ett sådant insteg i medborgarnas uppfattning att ett borttagande av många betraktas och kommer att betraktas som ett mycket aUvarUgt ingrepp. Man kan ju dra paralleUen med upplevelserna när vi skulle slopa hyresregleringen. Det var ungefär samma resonemang och samma tongångar som då kom tiU uttryck.

För att dessutom anlägga rent praktiska synpunkter på den här frågan vUl jag påpeka att om inte affärstidslagen slopas, utan vi även i fortsättningen skulle få ha en reglerad affärstid, skulle dispensgivningen från kommunernas sida för öppenhållande på söndagar och kvällar etc. komma att bh betydhgt mera generös. Det kan man vara ganska säker på. En sådan dispensgivning betraktar jag som en ytterligt olycklig utveckhng för detaljhandeln. Det har nämligen redan nu visat sig att dessa tUlstånd oftast lämnats tUl ett enda företag i varje enskilt bostadsområde, och vi skulle på det sättet få ett läge där kanske den ledande detaljhandlaren — t. ex. varuhuset — skuUe ha ensamrätt på öppethåUande på söndagar och helgdagar. Detta, herr talman, vore enhgt min uppfattning att hoppa ur askan i elden för enskild detaljhandel

Frågan om affärstidslagens slopande är därför, såvitt jag förstår, ingen särskilt stor fråga. Genom de avtal som har slutits mellan HAO och HandelsanstäUdas förbund har de anställda tiUförsäkrats sådana löneökningar under obekväm arbetstid att något mera aUmänt öppethåUande på söndagar eller sena kväUar med aU säkerhet inte kommer att bh följden, såvida inte ett alldeles utpräglat konsumentintresse skulle göra sig gällande, ett konsumentintresse som — och det är aUa överens om — hittiUs visat sig förehgga endast i storstäderna.

I anslutning tiU vad jag här har försökt att helt kort sammanfatta viU jag, herr talman, yrka bifaU till utskottets förslag att affärstidslagen icke skall förlängas.

Hert ROMANUS (fp):

Herr talman! Man kan närma sig det problem som vi nu diskuterar
från oUka utgångspunkter. Min utgångspunkt är en Uberal samhäUsupp-
fattning. Det bUr då naturUgt att säga, att affärerna bör få använda
öppettider som ett konkurrensmedel för att tillgodose konsumenternas
önskemål. Det bUr också rimUgt att utgå från att detta kommer att ske i
en utsträckning som motsvarar konsumenternas efterfrågan. ViU vi ha en
decentraliserad ekonomi, där konsumenternas önskemål bUr styrande, är
detta en naturUg utgångspunkt.
32                               Följden  är att  bevisbördan  åligger dem som viU inskränka denna

33

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

möjUghet för affärerna att anpassa sig tiU konsumenternas önskemål, dvs.    Nr 148 dem som viU ha en affärstidslagstiftning. De måste anföra särskilda skäl för det.

Ett stöd för denna utgångspunkt är att näringsfrihetsombudsmannen, som ju har tiU uppgift att just se tiU att konsumenternas intressen tUlgodoses genom näringsfrihet, har tiUstyrkt att lagen skaU bort.

Jag skaU ta upp de skäl som har anförts för att ha en sådan här lagstiftning. Men först skall jag be att få påpeka att det aUtid har rått en skiUnad meUan möjUgheterna att håUa öppet och det verkhga öppethållandet i butikerna. Den skiUnaden kommer naturUgtvis att kvarstå, om lagen avskaffas. Det kommer sannoUkt att bU, som många har sagt, ganska begränsade förändringar i form av något längre öppethåUande på kväUarna och söndagsöppet, framför aUt i storstäderna men kanske även i andra tätorter. Att det bhr begränsade effekter av ett avskaffande är emeUertid inget skäl för att bibehåUa lagstiftningen.

Det skäl som framför aUt har framförts här i debatten är ju att närhetsservicen kommer att minska. När man skaU bedöma detta, måste man först och främst komma ihåg att den nuvarande lagstiftningen inte har varit något verksamt skydd för att bibehålla en utvecklad närhetsservice. Under sexårsperioden 1963—1969 lades inte mindre än 23 000 butiker ned, och utvecklmgen har ju fortsatt. Det finns aUtså inte anledning att tro att lagen har någon särskilt betydande effekt. Affärstidslagens slopande kan naturligtvis tänkas skynda på utveckhngen, men det kan även anföras vissa skäl för motsatsen, nämligen att fri affärstid ger en chans tUl en bättre närhetsservice.

I ett nyutkommet nummer av Vår Bostad skildras en servicebutik i kooperativ regi i Lidköping, som just är ett exempel på möjligheterna för närhetsbutikerna att konkurrera bl. a. genom en utvecklad service inklusive ökat öppethållande. Denna butik har öppet från kl. 9 tiU kl. 21 aUa dagar på året utom jul-, nyårs-, påsk- och pingstdagen. Man har funnit att lördagseftermiddagar och söndagar är stora köpdagar och att mer än hälften av inköpen för närvarande görs på dispenstid.

Den ansvarige konsumdirektören säger att det är klart att det kommer att bh en skärpt konkurrenssituation för denna butik, om affärstidslagen skuUe avskaffas. Men han påpekar också i denna artikel att aUa butiker inte kan konkurrera. Man har inte råd att håUa en stor butik öppen på utsträckt tid hka mycket. Han menar att ett avskaffande av lagen är en chans för närhetsservicen.

Det bör väl också påpekas att denna närhetsbutik inte håUer högre priser än de större butikerna. Det klarar man enligt uppgifterna i artikeln bl. a. genom att ha ett smalare sortiment, vUket är naturligt för en närhetsbutik.

Några som har varit emot förslaget att avskaffa lagen är kioskhandlarnas organisationer. Man kan diskutera vad orsaken är tiU detta. Men det tyder inte på att ett avskaffande skuUe vara en stor risk för närhetsbutikerna. Det är snarare så att kioskhandlarna anser att närhetsbutikerna kommer att kunna konkurrera bättre, om lagen avskaffas. Jag tycker för min del att kioskhandlarna drar en något felaktig slutsats. De får möjhghet att vidga sitt sortiment och därmed ge sina kunder en bättre service.

2   Riksdagens protokoll 1971. Nr 148-149

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

34

Man kan också peka på en annan omständighet, nämhgen att stora butiker i tätorternas centra redan i dag har öppet längre på lördagseftermiddagarna än vad en del närhetsbutiker har. Inte heUer detta har lett tUl, som man ibland säger, att närhetsbutikerna har känt sig tvingade att ha samma öppettider och därmed kanske få en orimlig arbetsbörda och aUtför stor kostnadsbelastning.

Det andra skälet som har framförts är att ett ökat öppethåUande skuUe leda tUl högre priser. Utredningen har diskuterat detta mycket ingående i sitt betänkande på s. 83—86. Den slutsats som utredningen drar är att konkurrensen är så hård inom detaljhandehi i dag att det inte finns någon nämnvärd risk för högre priser. Som handelsministern påpekade kan man tänka sig den utveckhngen att de affärer som inte viU ha söndagsöppet kan konkurrera genom lägre priser, medan de som i stället viU erbjuda mera service tar ut högre priser på söndagarna. Det förekommer redan, bl. a. på en del bensinstationer.

Herr HaUgren gjorde — om han ursäktar — en halsbrytande uppläggning av problematiken när han sade att de stora varuhusen har intresse för ökat öppethållande för att de skaU få ta ut vilka priser de viU. Man kan rikta mycken kritik mot de stora varuhusen — det finns en viss problematik i utveckhngen mot stormarknader — men en sak kan man väl ändå inte komma ifrån, nämhgen att det är varuhusen och stormarknaderna som är prisledande i riktning neråt; det är inte de som tar ut de höga prisema, utan deras priser Ugger lägst.

Det är bra att en stathg nämnd kan följa utveckhngen. Jag är övertygad om att den inte kommer att finna att avskaffandet av lagen leder tiU nämnvärt högre prisnivå. Snarare finns det vissa förhållanden, som utredningen också utvecklar, som tyder på motsatt effekt.

Framför aUt vill jag anföra en principieU synpunkt: här är det fråga om en möjhghet för affärerna att ge utökad service. Med rätta brukar vi inte förbjuda affärerna att ge utökad service bara för att denna service kostar pengar. Det gör vi inte i andra sammanhang. Vi säger inte att servicen blir för dyr så butikerna får inte erbjuda konsumenterna den. Detta är ett helt nytt resonemang.

Det tredje skälet är hänsynen tiU de anstäUda. Där viU jag bara i aU korthet instämma med dem som har påpekat att vi har en arbetstidslagstiftning. Det finns många andra som arbetar i servicenäringar i vid bemärkelse — t. ex. inom transportväsendet, på bensinstationer, i kiosker och på restauranger — och som just därför att det är en serviceverksamhet arbetar på tider då många andra människor är lediga. Man kan ha fullt förtroende för att de fackUga organisationerna på ömse sidor kan åstadkomma uppgörelser som ger de anstäUda den självklara och rättmätiga ersättning som de bör ha för obekväm arbetstid. Det har ju också skett. Inte heUer det skälet kan aUtså motivera en specieU lagstiftning just för dem som är anstäUda i vissa servicenäringar.

Detta är de huvudskäl som har anförts mot ett avskaffande av affärstidslagen.

Jag är medveten om att man kan ha en annan utgångspunkt än den jag har angivit och säga, att eftersom vi har en lag måste man kunna åberopa vissa skäl om man vill avskaffa den. Det finns också starka sådana skäl.

För stora konsumentgrupper är ett utökat öppethållande väsenthgt. Affärstidsutredningen gjorde redan år 1963 en undersökning som visade att i Storstockholm en tredjedel av hushåUen utan hemmaarbetande vuxen - aUtså enföräldershushåll och sådana hushåU där båda makarna arbetar — hade intresse av ett utökat öppethållande av affärerna. Detta var aUtså för snart tio år sedan, och det är väl inget tvivel om att den andelen har ökat i takt med samhäUsutveckUngen i storstaden.

Man kan säga att det här inte är en majoritet. Nej, men det är en stor minoritet, och vi brukar väl försöka utforma samhället så, att vi tar hänsyn också tUl behoven och önskemålen hos minoriteter. I det här fallet är det dessutom fråga om minoriteter som vi ofta talar om att vi skaU ta särskild hänsyn till: dels ensamföräldrarna, dels de familjer där båda makarna arbetar. Det gäUer aUtså att underlätta den gifta kvinnans förvärvsarbete, och det är en utveckUng i jämlikhetsriktning.

Jag kan också citera vad som sägs i en skrivelse från Stockholms socialdemokratiska kvinnoförbund tiU Stockholms stads slakthus- och saluhallsstyrelse, där det påpekas att man haft konferenser om temat "öppet och stängt" och där en rad kvinnor har vittnat om behovet av aUtmer kvälls- och söndagsöppet. "Familjerna viU gäma kunna göra sina klädinköp, köp av möbler, tunga matvaror och kapitalvaror etc. under söndagarna då både barn och föräldrar är lediga. Man behöver inte ta ledigt från arbetet, jäkta mellan kl. 17—18 eUer på grund av knapphet på tid riskera impuls- och lockköp." Det är aUtså inte bara fråga om en jämUkhet meUan män och kvinnor utan också fråga om att skapa ökad demokrati inom familjerna när man låter aUa familjemedlemmar vara med om viktiga beslut.

Ett annat viktigt skäl är att det blir ökade möjUgheter tiU deltidsanställningar. Om man har en negativ instäUning tiU deltidsarbete, är detta inte något skäl. Men om inställningen är positiv, om man anser att det är rimhgt att även människor, som inte kan arbeta heltid, skaU ha en möjlighet att hålla kontakt med arbetsmarknaden, är detta ett skäl för avskaffande av lagen.

Herr HaUgren anser att detta kommer att missbrukas och att företagen viU att de anställda skaU arbeta mindre än 18 timmar i veckan. Mot detta kan två saker sägas: Låt oss då för det första göra deltidsarbetet mera konkurrenskraftigt. Låt oss i riksdagen vidta de åtgärder som behövs för att stärka deltidsarbetets ställning. Det har sannerligen inte saknats initiativ för att förstärka sociala förmåner, semesterrätt osv. för de deltidsanställda. För det andra: Om famUjesituationen är sådan att inte båda föräldrarna vill eUer kan arbeta heltid därför att man inte har barntillsynen ordnad, är det väl bättre att få möjhghet tiU deltidsarbete än att inte få någon möjUghet aUs.

Fru Nordlander sade i går; "Pappa arbetar måndag tiU fredag och mamma arbetar lördag och söndag. De får aldrig träffas." För det första är det här inte fråga om något tvång utan om att erbjuda ytterligare arbetstiUfällen. För det andra måste man väl ändå ha htet förtroende för famUjerna. Om hustrun som går hemma hela veckan därför att barntiUsynen inte är ordnad — den kommer inte heUer att ordnas genom ett  trollslag —  tycker  att  hon viU  komma  ut  och få kontakt med

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Äffärstidslag-stiftning

35

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

36

förvärvshvet och dessutom viU förstärka familjens ekonomi och få en egen inkomst, skaU väl inte vi stäUa oss som förmyndare och säga: Det är inte bra att Ni förvärvsarbetar på det där sättet. Det skaU Ni låta bh! Det är vad man gör, om man viU inskränka möjUgheterna tiU deltidsarbete.

Ett tredje starkt skäl för att avskaffa lagen är att det dispensförfarande, som nu finns, fungerar godtyckUgt och orättvist. Då kan man tänka sig att göra en ändring, och det finns förslag tiU sådana både i reservationen och i det särskilda yrkande som väckts under debatten.

Det joursystem som fru Theorin talar för skuUe för vissa delar av Storstockholm innebära en drastisk minskning av nuvarande service. För andra delar skulle det möjligtvis innebära en ökning.

Men detta skuUe ske på ett sätt som sannerhgen inte vore tiU konsumenternas fromma. Det är väl knappast någon som tror att detta skuUe fungera i praktiken, att konsumenterna skulle hålla reda på att under den veckohelgen är just den butiken öppen, under nästa veckohelg är den andra butiken öppen osv.

När fru Theorin säger att detta baserar sig på servicebehovet och inte på konkurtensbehovet, måste jag fråga: Vem är det som skaU avgöra servicebehovet? Är det kommunalpohtikerna, länsstyrelserna eUer regeringen? Är det inte bättre att låta samspelet meUan handel och konsumenter avgöra servicebehovet?

Fru Theorin menar att konkurrensbehovet är oväsentUgt. Jag kan hålla med om att det i och för sig inte är något självändamål. Men man kan ju inte ha en lagstiftning, som innebär uppenbara orättvisor i konkurrenshänseende; det verkar snedvridande och innebär ett sämre utnyttjande av de gemensamma resurserna. Det är väl ändå ett memento för dem som viU ha kvar ett dispensförfarande när den som skaU ha ansvaret för dispensgivningen i sista hand, nämligen handelsministern, säger: Vi har inte funnit någon annan lösning än att vi avslår aUa dispensansökningar. Vi kan helt enkelt inte bedöma detta.

En logisk slutsats är den som dragits i det särskilda yrkandet, nämligen att det då är bättre att avskaffa aU dispensgivning. Men det steg som i så fall skulle tas är onekUgen drastiskt och skulle försvåra situationen för åtskilliga konsumenter.

Under debatten har man åberopat mycket av det remissinstanserna yttrat. Jag skaU inte göra det i någon större utsträckning. Jag skaU bara be att något få komplettera bUden. Köpmannaorganisationerna är aUtså den stora gruppen som skulle vara emot ett slopande av affärstidsregleringen. Jag viU bara påpeka att Stockholms stads och läns köpmannaförbund, som„ har de största erfarenheterna av dispensförfarandet, hksom Livsmedelshandlareförbundet tidigare i ledarartiklar i sin tidning har varit mycket kritiska mot den nuvarande situationen — de skuUe säkert vara hka kritiska mot fru Theorins förslag — och även uttryckt en betydande sympati för ett avskaffande av lagen.

Man har åberopat den aUmänna opinionen. Herr Alf Pettersson i Malmö nämnde om ett antal tidningsurklipp som han hade sparat. Vi kan aUa stå här och åberopa opinioner, det bhr mera tro och tyckande än någonting annat i denna debatt. Det är väl ganska naturligt i den situation som frågan nu befinner sig — med ett stäUningstagande från regeringen

att lagen skall avskaffas — att de som viU ha lagen kvar låter höra av sig. De många konsumenter, för vUka det är önskvärt att få handla på utökade affärstider, har ingen anledning att låta höra av sig med någon opinionsstorm just nu. De är inte heller organiserade. Eftersom många remissinstanser har tillgodosett deras önskemål genom sina yttranden har de haft aU anledning att hålla sig lugna.

Herr talman! Denna fråga har föregåtts av en utförlig remissbehandling, en utredning och en femårig försöksperiod. Det finns starka principiella skäl for att icke ha någon särskild affärstidsreglering. Det finns också goda skäl, om man avskaffar denna reglering, att följa utveckhngen för att se vad som händer på de punkter, där i dag en viss osäkerhet råder om utvecklingen.

Jag ber att få yrka bifaU tiU utskottets hemstäUan.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

1 detta anförande instämde herr Sjöholm (fp).

Fru THEORIN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det finns anledning att påpeka att också herr Romanus uppfattade ett ökat öppethållande som ett konkurrensmedel för att, som han sade, tiUmötesgå konsumenternas behov. Jag har sagt att ett ökat öppethållande är ett konkurrensmedel för detaljhandeln som vi rimligen inte bör tiUmötesgå. I det här faUet har möjhgen handelsministern och herr Romanus samma uppfattning.

Närhetsservicen kommer att minska, säger herr Romanus, och pekar på att strukturomvandhngen redan nu har bidragit tUl att antalet butiker har skurits ned. Det är riktigt. Med denna nya servicemöjlighet, säger han, kommer man att kunna konkurrera om kundernas intresse. Det vittnar om en ganska dålig kunskap om det köpunderlag som handehi räknar med för att kunna vara konkurrenskraftig i en s. k. närhetsbutik. Jag nämnde tidigare att en omsättning på 3 miljoner kronor anses nödvändig. Den servicebutik som herr Romanus talade om konkurrerar just med ett väsentligt minskat sortiment men med ett utökat öppethållande. Jag vet inte om det ur konsumenternas synvinkel är rimligt att en närhetsbutik skall ha ett mycket mindre sortiment och troligen högre priser men ett vidgat öppethållande. Att de "svaga" konsumenterna, som icke är bilburna, skaU få betala mer för denna närhetsservice kan vi naturligtvis inte acceptera.

Joursystemet, som jag har förordat och som sä många remissinstanser har ställt sig bakom, innebär, säger herr Romanus, på sina håll en minskning av öppethåUandet och på andra håU en ökning.

Jag skall försöka besvara frågan om vem som skaU styra utveckUngen, om det är kommunerna, länsstyrelserna, regeringen eUer om det är "samspelet" meUan handeln och konsumenterna, som herr Romanus kallade det. I motionen står det att varje kommun kan äga rätt att ha en Uvsmedelsbutik öppen söndag och helgdag och i större kommuner en butik i varje centrum. Det är alltså de förtroendevalda representanterna som skaU avgöra detta servicebehov lika väl som man skall avgöra det servicebehov som konsumenterna har på den sociala sidan i vad det gäUer barnstugor, ålderdomshem och annan kommunal service av ohka slag.

37

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Man avgör också behoven i dag genom utformningen av den fysiska planeringen. Följaktligen skaU man också i kommunerna avgöra behoven i en sådan här servicefråga.

Fru NORDLANDER (vpk) kort genmäle;

Herr talman! Jag har också ett referat från Lidköping, som jag citerade ett kort avsnitt ur i går, men det citatet hoppade herr Romanus över. Däri sägs att det kommer folk från hela bygden, ja, t. o. m. från grannstäderna. Där måste det ju då ske en kundomfördelning. Det är ju det enda som händer, om man åker från andra håll för att handla i en butik som har öppet.

EnUgt referatet säger också butikschefen — som är en av två heltidsanstäUda, resten av personalen är sex deltidsanstäUda — att det är inget problem att få folk. Det tror jag är helt riktigt. Siffrorna beträffande försäljningen skaU jag här inte ta upp. Beträffande arbetet säger man vidare att var och en har ett schema. Ingen tjänstgör t. ex. två helger i följd. På varje skift är man bara två i affären.

Det visar ju att ett utsträckt ÖppethåUande medför sämre arbetstider för de redan anställda. Man måste aUtså arbeta i skift.

Det är klart att kundunderlaget i viss mån blir tiUfredsstäUande så länge det bara är en affär som har öppet. Det säger man också i en annan pressdebatt, att så länge få haft sent öppet på en ort, har det ofta varit lönsamt. Men om alla skall konkurrera på det sättet så upptäcker man snart att kundunderlaget och köpkraften är begränsade. Det är väl ändå ingen som betvivlar att detta skuUe förändras med öppethåUandet. Kunderna bUr inte fler och köpkraften bhr inte större. Jag har hävdat motsatsen.

Sedan har det talats om ob-tiUäggen som man får i samband med lagens slopande. Här viU jag citera från HandelsanstäUdas kongress. Det har sagts att det var inga motioner väckta i frågan, men kongressens första stora debattämne var just affärstidsfrågan. I referatet sägs på den punkten att "ett ökat ob-tUlägg inte ska hgga tiU grund för ett lagrums vara eUer ej. Det är en ren förhandlingsfråga som ska göras upp vid bordet utan sidobhckar på bytesobjekt."

Det var just vad jag sade också i går.

Det har skett en svängning i opinionen, men det tycks de som är för lagens slopande inte ha märkt.

På kongressen sade också ordföranden i Handels avdelning i Stockholm; "Klockan är en minut i tolv, kanske finns det en möjhghet trots aUt med hänsyn tiU den förskjutning vi har fått i debatten. Det är nu inte enbart tal om de handelsanstäUda och deras situation utan det gäUer också kostnaderna för samhället i form av barntillsyn och liknande. Jag föreslår att kongressen uppdrar åt förbundsstyrelse och förbundsråd att bevaka eventueUa öppningar för att få tiU stånd en skärpning av affärstidslagen."

38

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr talman!  TiU skUlnad från vad fru Theorin påstod sade jag inte tvärsäkert att det kommer att bh en utveckUng av närhetsservicen, utan

jag betonade mycket starkt att det finns en osäkerhet om vad som kommer att hända här. Därför bör man följa utvecklingen. Men man kan ju heller inte vara tvärsäker på motsatsen, som fru Nordlander var då hon sade att det är självklart att om affärstidslagen avskaffas så kommer den här butiken i Lidköping inte längre att kunna hålla samma låga priser och ha samma gynnsamma situation. Jag åberopar ett uttalande av en av de ansvariga i Konsum i Lidköping. Han tror att man kommer att kunna konkurrera bl. a. därför att man inte har så stor butik.

Slutsatsen bör väl bh: Låt utveckUngen visa om denna form av närhetsservice är konkurrenskraftig! Jag ser inte något skumt i att man påpekar att öppethållande är ett konkurrensmedel och innebär en bättre service. Det är för övrigt inte min upptäckt utan det är något som utredningen mycket tydligt har visat.

Enhgt mitt sätt att se skaU vi ha en decentrahserad ekonomi, där de ohka näringsidkarna konkurterar om konsumenternas gunst genom att ge service, håUa låga priser och upprätthåUa ett sortiment. Konsumenterna får då genom sina inköp visa vad de föredrar. Man kan väl inte — som fru Theorin gör — säga att vi självfallet inte kan acceptera att en närhetsbutik håller ett mindre sortiment. Vilka vi? Det måste väl vara politikerna som inte kan acceptera det. Det är en utopi att tro att vi skaU kunna ha en närhetsservice med samma sortiment som de stora varuhusen och fackbutikerna. Om vi mte kan acceptera ett annat alternativ, kommer vi inte att få någon närhetsservice aUs. Vi får lov att finna oss i att närhetsbutikerna har ett smalare sortiment, om de över huvud taget skaU kunna överleva.

Jag ställde vidare tiU fru Theorin frågan vilka som skaU ha avgörandet; poUtikerna, länsstyrelserna eUer regeringen. Fru Theorin svarade att jag borde ha kunnat läsa i motionen att det var kommunalpohtikerna som skulle ha avgörandet. De avgör så mycket annat att de kan avgöra också detta. För det första står det i reservationen, som ju är vad man har yrkat bifaU tiU, att man skaU överväga om överflyttning av dispensgivningen tiU länsstyrelserna skuUe gagna reservationens syfte. Det talas aUtså inte där om kommunalpolitikerna. För det andra vUl jag med all respekt i världen för kommunalpolitikernas förmåga att fatta beslut säga, att det — i varje fall enUgt mitt sätt att se — måste vara bättre om man i större utsträckning kan överflytta bestämmanderätten från kommunalpoUtiker-na tUl konsumenterna, så att de enskilda människorna själva får visa vilka önskemål de har. Det är, för att använda ett poUtiskt värdeord, bättre närdemokrati.

För övrigt viU jag beträffande de deltidsanstäUda säga att det inte är säkert att dessa värderar deltidsarbete och högre ersättning för obekväm tid lägre än att ha ett heltidsarbete enbart på vardagar.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Fru THEORIN (s) kort genmäle;

Herr talman! När det gäUer vem som bör avgöra vilket sortiment konsumenterna skaU ha, herr Romanus, talar jag om den erfarenhet man har inom detaljhandehi, och det är detta som konsumenterna enhgt mitt förmenande borde ha rätt att ställa krav på. Man skaU kräva antingen ett fullgott sortiment till hygghga priser inom nära och rimligt avstånd — och

39

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

det ankommer på kommunerna att planera avståndet till butikerna — eUer andra distributionsformer som hemsändning och telefonbestäUning, konsumentbehov som man inom handeln hittills inte varit beredd att tUlmötesgå. Man bör aUtså, om man nu skaU räkna med en uttunning av butikerna, kunna kräva andra serviceformer.

Men ett smalare och aUtmer minskat sortiment tiU högre priser drabbar bara de svaga konsumenterna, som icke är bilburna. De andra kommer att med bU ta sig tiU de butiker där de kan köpa tiU biUigare priser. Det är inte den utveckUngen jag viU ha. För mig är de fria marknadskrafternas spel verkhgen avskräckande, och det kan bh dyrköpta erfarenheter om vi inte låter samhäUsinstanserna bära ansvaret för planeringen. Att kommunerna enUgt mitt förmenande är den rimliga instansen i detta sammanhang innebär ju inte, som det framhålles i reservationen, att man skall överväga om ett överflyttande kan tillmötesgå detta krav. Om dispensrätten bör hgga hos länsstyrelserna är aUtså en värdering som regeringen får göra.

Därefter bara ytterUgare ett förtydUgande. Herr Romanus säger att det finns stora konsumentgrupper som tidigare krävt ett ökat öppethållande. Han åberopar därvid en utredning från 1963, där en tredjedel av de famUjer som icke hade hemarbetande vuxen önskade ökat öppethåUande. Men herr Romanus underlät att omtala att vi efter 1963 har fått ett annat öppethållande, nämhgen tiU kl. 20.00 på kvällarna. Denna möjlighet har icke utnyttjats av dessa konsumentgrupper. Det är en stor minoritet, säger herr Romanus. Enhgt utredningen är det enbart storföretagen som har krävt detta. Vad utredningen har tagit hänsyn tiU är att det under 1970 har visat sig icke förehgga något uttalat konsumentbehov av öppethåUande utöver vad vi för närvarande har.

Beträffande de deltidsanstäUda viU jag för min del säga att det inte kan vara rimUgt att man utnyttjar kvinnorna tiU deltidsarbete kanske på lördagar och söndagar med en sämre social trygghet och mindre sociala förmåner, som det därvid otvetydigt bUr fråga om. Man skaU inte acceptera en sådan utveckUng utan man skaU självfaUet kräva att de skaU ha en trygghet i sin anstäUning och en fuUgod ersättning. Som jag ser det skall det i första hand vara fråga om heltidsanställning.

40

Fru NORDLANDER (vpk) kort genmäle:

Hert talman! Jag har htet svårt att förstå, herr Romanus, sambandet meUan låga priser och ökat ÖppethåUande. Jag tror att vi aUa måste vara överens om att avskaffandet av affärstidslagen troUgen kommer att innebära höjda priser.

Herr Romanus säger också, att man tvingar inte ut kvinnorna i det här arbetet. Men frågan är ju vilka som står tiU förfogande. Det är enbart den grupp som jag talade om mycket utförligt i mitt anförande i går. De kvinnor som står tUl förfogande är de som inte kan konkurrera om andra arbeten och som därför är hänvisade tiU ett visst, trångt område. Då blir det ingen valsituation, utan de befinner sig i en tvångssituation. För att klara sin ekonomiska situation tvingas de ut på arbetsmarknaden på de vUlkor som Maj Britt Theorin här har talat om.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr talman! Först skaU jag be att få påpeka att den undersökning som jag citerade avser önskemål om Uvsmedelsbutikers öppethåUande på söndagar. Den finns återgiven i den offentliga utredningen från 1965. Vad det kan ha för betydelse att öppethållandet därefter har utsträckts tiU klockan 20.00 på vardagar förstår jag inte riktigt.

Fru Theorin sade att det inte är rimligt att utnyttja kvinnor tiU deltidsarbete. De skall ha trygghet, och de skaU i första hand ha heltidsarbete, ansåg hon. Här är det väl en fråga om hur mycket vi skaU dirigera människors tUlvaro. Många människor viU arbeta deltid. För min del vUl jag gärna se en utveckUng därhän att män arbetar deltid i större utsträckning och att kvinnor får en möjhghet att ta deltidsarbete i stället för att som nu inte få något förvärvsarbete aUs. Det är vad det är fråga om, fru Theorin.

Att föräldrar tiU små barn båda två i första hand skaU arbeta heltid är något som man kan bedriva opinionsbildning för, om man viU det, men det skaU sannerligen inte poUtikerna sitta och bestämma. Vi bör acceptera att många människor viU arbeta deltid och att en hel del av dem viU vara mer med sina barn. Det är min principiella uppfattning, och den stämmer överens med många människors önskemål.

Den tvångssituation som man råkar ut för i dag innebär ju att deltidsarbetet är sämre ställt från social synpunkt och på många andra sätt. Det bör rättas tUl genom att deltidsarbetet ges en bättre stäUning. Det har vi också föreslagit många gånger i riksdagen. Den tvångssituation som fru Nordlander sätter dessa kvinnor i är att de inte får något förvärvsarbete aUs. Det tror jag varken de själva eUer någon annan kan anse vara en bättre situation.

Det är ingen måtta på regleringslusten hos en del socialdemokrater. Inte nog med att man skaU bestämma affärstiderna. Nu verkar det som om fru Theorin var inne på att man skuUe bestämma sortimentet i affärerna också. Det är den enda rimUga slutsats jag kan dra, när hon säger att vi inte kan acceptera ett smalare sortiment i närhetsservicen. Jag tror för min del att det måste vi göra om vi skall ha någon närhetsservice. Det säger sig självt att en närbutik inte kan ha hur brett sortiment som helst. Det är väl också ganska rimligt att av det som man kan köpa på nära håll finns ett mindre urval än som kan erbjudas i ett större köpcentrum.

Framför aUt tror jag emeUertid att man mte bör förstora upp följderna av en förändring på det sätt som fru Theorin gör och säga att en sådan kommer att gå ut över närhetsservicen. Det är över huvud taget icke bevisat vilken riktning ändringen får, om man avskaffar lagen. Vad som står klart för de flesta är väl ändå, när diskussionens hetta har gått över, att några dramatiska förändringar blir det inte, om affärstidslagen avskaffas, utan endast en mindre anpassning tiU konsumenternas önskemål.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Hert tredje vice talmannen anmälde att fru Theorin anhåUit att tiU protokollet få antecknat att hon inte ägde rätt tiU ytterhgare rephk.

2* Riksdagens protokoll 197L Nr 148-149

41

Nr 148                        Fru LE\ÉN-ELIASSON (s);

Onsdagen den 15 december 1971

Herr talman! Av debatten om affärstidslagens vara eUer inte vara
framgår med önskvärd tydlighet att detta är en svårbedömd fråga. Något
egenthgt faktaunderlag om konsekvenserna av lagens avskaffande kan
Affärstidslag-          man inte hitta, och då blir det naturUgtvis lätt så att tro och tyckande får

stiftning                  vara argument för den ena eUer andra ståndpunkten. Men vi skaU väl inte

heUer bortse ifrån att det Ugger motstridiga intressen i botten. Det gäUer inte minst de konkurterande företagen inom detaljhandeln. De enskilda köpmännen har sina intressen att bevaka, kedjeföretagen har sina, kooperationen har sin syn, kioskhandeln sin, osv. Detta återspeglas naturUgtvis i debatterna här i riksdagen. Vi har ju aUa våra påtryckare. Men aUa skjuter konsumentintresset framför sig. Dock kan man väl säga att konsumentintresset är också ett ganska mångtydigt begrepp. SkaU man hävda detta rent och klart, måste det innefatta ett motstånd mot prishöjningar och mot en utarmning av närhetsservicen.

Men redan inför den enkla frågan om butikstiderna måste vi konstatera att ohka konsumenter har ohka behov och önskemål. Vi har då att göra en bedömning av vilka krav som är så väl grundade att en lagstiftning inte får hindra att de uppfyUs. Affärstidsutredningen har inte gett oss så mycket fakta om konsumentkraven. Jag vet för övrigt inte heUer vilket slags undersökning man skuUe ha gjort för att kunna prestera ett sådant underlag.

Vi vet ändå att allt flera hushåll saknar någon hemarbetande medlem, vidare att antalet hushåll med lång resväg meUan hemmet och arbetsplatsen ökar. För dessa gäller att de har ett begränsat utrymme för inköpsarbete. Antalet personer på landsbygden och i mindre tätorter som har ofullständig butiksservice är redan nu betydande. ÅtskiUiga av dem disponerar bil endast på kväUar, lördagar och söndagar — om det nu finns en sådan i famUjen. För aUa dessa kan en utsträckt affärstid, inklusive söndagsöppet, vara av stor betydelse. Detta om behovet av fri affärstid.

Och så tiU konsekvenserna. Betyder det höjda priser? Det är återigen en fråga som knappast går att besvara på teoretisk bas. Handelsministerns meddelande ger inte heUer sken av att man kan bedöma den saken i förväg. Därför är en skärpt prisövervakning nödvändig när affärstidslagen upphör dels för att för konsumenterna påvisa om prishöjningar inträtt på vissa köpställen, dels också för att påvisa om slopandet ger anledning tiU mera aUmänna konsekvenshöjningar i vidare kretsar. På den negativa sidan har vi vidare farhågor för att strukturförändringarna, vilka särskilt drabbar vissa grupper, skall påskyndas. De har ju flera gånger åberopats i denna debatt. Frågan är aUtså om en annan ordning för butikstiderna påverkar denna utveckUng.

Detta kan sägas ha ett mycket nära samband med distributionsutredningens uppgifter och vara en del i hela det problemkomplex som denna utredning har att behandla.

Är det då en så viktig del att man skaU låta distributionsutredningen ta
hand om frågan såsom det föreslagits, eller skaU man awakta distribu
tionsutredningen innan man tar itu med öppethåUandefrågorna? Först
viU jag säga att distributionsutredningen, som jag har ett visst ansvar för,
42                           vid utarbetandet av sitt remissvar noga övervägt denna fråga och för sin

del funnit, att man inte skaU invänta dess betänkande. Skälen har varit de uppenbara olägenheterna i nuläget med gäUande dispensförfarande.

Vidare finner distributionsutredningen att fördelarna med frisläppande ur konsumentsynpunkt synes vara större än nackdelarna. Man rekommenderar emeUertid att konsekvenserna beträffande prisnivån och strukturutveckUngen särskilt skaU undersökas, och den senare är självfallet just distributionsutredningens huvudfråga.

Den nämnd som här föreslagits kan göra detta på ett ganska bra sätt. Personhgen har jag den meningen att frågan om när ohka försäljningsställen skaU ha öppet naturligtvis har ett sammanhang med hur de attraherar ohka konsumentgrupper och på det sättet påverkar sin försäljningsvolym. Men jag kan inte inse att ett ökat öppethåUande motverkar de små enheterna, de s. k. närhetsbutikerna. Här har sagts flera gånger att man tror — och jag vill gärna ansluta mig tiU den tron — att det kan vara ett verksamt konkurrensmedel för just dessa att de anpassar öppethåUandet tiU föreliggande konsumentbehov. Eftersom man på så många håll och med ohka medel eftersträvar just en närhetsservice är det väl intressant att se vad ett ökat öppethållande kan betyda.

Servicekommittén, en av de få remissmyndigheter som har gått emot förslaget från affärstidsutredningen, förtjänar och har också fått uppmärksamhet. Kommittén åberopar den helhetssyn som måste styra samhällsutveckUngen och som den har försökt formulera. Den räknar in varudistributionen i en grupp funktioner där kommittén anser det vara ett samhällsansvar att grundförutsättningar för fuU behovstäckntng skapas i form av planeringsåtgärder. Man ger i fortsättningen en ganska pessimistisk bild av förhåUandena och utveckhngen. Jag har ingen anledning att polemisera mot detta, inte heUer mot uttalandet att konsekvenserna av de fria marknadskrafternas spel i fråga om butikstäthet, butikslokahsering, varudistribution och kommunikationer hitintiUs har varit av övervägande negativt slag för stora konsumentgrupper.

Jag kan däremot inte dela servicekommitténs mening att gäUande lag med möjlighet tiU öppethåUande aUa vardagar mellan kl. 8 och kl. 20 ger tUlräckhg serviceförsörjning i fråga om dagligvaror om det kombineras med kommunernas dispensrätt och att denna kommunemas dispensrätt bör användas som ett styrmedel i den kommunala serviceplaneringen. Detta fordrar, säger man, en översyn av dispensreglerna, som nu tiUämpas oUka i oUka kommuner. EnhetUga riktUnjer för dispensgivning bör, säger man vidare, utformas från klart formulerade sociala och konsumentpoh-tiska målsättnmgar. Jag måste erkänna att jag föreställer mig att dispensgivning för butiks öppethåUande skaU ha en mycket mer begränsad funktion än som ett avgörande styrmedel i en aUmän distributionspoUtik.

I det sammanhanget kan jag inte undertrycka en fråga om vad som egentligen menas i reservanternas sammanfattning. De säger där att "statsmakterna inte i nuvarande läge bör avhända sig möjligheten att genom reglering av affärstiderna påverka strukturutveckUngen inom detaljhandeln och hålla tillbaka prisstegrmgarna". Och så säger de att det "bhvit uppenbart att allvarhga skador kan uppstå om samhäUsutvecklingen på väsentUga områden får styras utifrån rent företagsekonomiska

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

43

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

44

bedömningar. Exempel härpå kan hämtas från många områden — regionalpohtik, mUjöpolitik, trafikpoUtik, samhäUsplanering i stort."

Jag StäUer frågan därför att det vore bra att få ett förtydUgande av vilka tips man kan ha utöver reglering av affärstidema. Man kanske rent av har konkreta uppslag. 1 fortsättningen säger reservanterna nämligen: "Distributionsutredningens uppgift passar väl in i detta mönster." Som det nu står är det verkhgen en smula dunkelt, i synnerhet som den skara reservanter som samlat sig kring detta uttalande i vanliga faU har ganska ohka meningar om samhäUsstyrning på en sektor där enskUda företag är aUenarådande.

Om jag inte viU lägga så stor vUct vid frågan om butiksöppethållande som påverkansfaktor i strukturförändringarna som många har gjort här, viU jag däremot gäma understryka att det finns starka krafter som verkar påskyndande på förloppet i fråga om strukturförändringarna. Jag skaU tUlåta mig att i största korthet referera en del av en artikel som Orvar Westelius har skrivit i Stockholms handelskammares senaste meddelande under rubriken Morgondagens inköpsbeteenden i Stockholmsregionen. Där diskuterar han en annan faktor för påverkan av strukturfrågorna, och det är bilen. Han bygger upp sitt resonemang på faktiskt köpbeteende hos ohka inkomstgrupper, hushåll med och utan bU och boende på ohka platser i regionen, och han säger:

"Ungefär 30 % av aUa hushåU i den norra Stockholmsregionen hgger i inkomstgruppen 20—34 tkr. Dessa hushåU köper mindre i inneirsfaden, mer i varuhusen och oftare på lördagar än hushåll med högre inkomster. Dessa skiUnader i inköpsmönstret beror inte på oUka resmönster, olikheter i arbetsplatsernas läge eUer oUka sysselsättningsgrad.

Den sannolikaste förklaringen är att dessa hushåUs konsumtion i högre grad än vad gäller hushåll med större inkomster inriktas på det sortiment som erbjuds i varuhusen och stormarknaderna. SpecieUt utpräglat är detta mönster för de yngre hushåUen i denna hushållsgrupp. Unga famUjer med inkomster under genomsnittet men med bil lever ofta ett utpräglat 'förortshv' med ganska sällan förekommande kontakter med innerstaden och cityområdet. Deras resande är lika frekvent som i hushåU med högre inkomster men inriktar sig i högre grad mot områden utanför innerstaden."

Sedan tar han upp framtiden och talar om vad som händer när ett hushåll får ökade inkomster: "Det är sannolikt att massdistributionskanalerna följer med denna breddning av efterfrågan och utökar sina sortiment inte på djupet utan på bredden. En framtida inkomstutjämning bör även leda tiU att en ökande andel av konsumtionen går att fånga upp genom massdistribution av varor av stormarknadskaraktär.

Ökat bUägande kommer att innebära att den starkaste tillväxten av bilägande sker i hushåU med idag relativt låga inkomster. För dessa hushåU medför bilägandet en större förändring av inköpsmönstret än för andra hushåll med högre inkomster. Vi kan uttrycka det så att bUägandet ökar snabbast bland de presumtiva kunderna i de större centras varuhus och i stormarknader. De tendenser i köpvanornas förändring som vi beskrivit leder tiU minskade inköp i innerstaden och en så stark ökning av inköpen i större centra ute i regionen att möjligheterna att bygga ut dessa

centra kan visa sig otiUräckUga. Dessa restriktioner öppnar marknaden för centra av annan karaktär, centra anpassade tiU mycket stor andel bilkunder koncentrerade tiU veckosluten. Sådana regionala centra skulle kunna betecknas som tredje generationen servicecentra karakteriserade av läge intill det regionala vägnätet, Uten lokal marknad, lågt markutnyttjande och stora möjligheter tiU utbyggnad och förändring av lokalernas

användningssätt.--- Av   betydelse   för   möjligheterna   att   etablera

sådana regionala centra är emeUertid utveckUngen av stormarknadsetable-ringarna i regionen. Det finns skäl att tro att de hushåU som idag utnyttjar stormarknader utgör en betydelsefuU marknad för morgondagens regionala servicecentra."

Litet tröstande kanske jag skaU säga att för närvarande har de här stormarknaderna 2 procent av detaljhandeln, och man beräknar i de prognoser som görs att de 1980 kommer att ha 6 procent. Jag citerade inte detta för att göra något slags personhg deklaration, men jag vUl påstå att det här är ett uttalande, gjort av en person med stor betydelse för branschens planering för framtiden. Och med aU respekt för målsättningar, som man nu stäUer upp i serviceutredningen och på andra håU, tror jag att när vi skaU söka förverkhga dessa behöver vi styrmedel som ännu inte är presenterade. Jag hoppas att de möter en bred uppslutning när de presenteras, för att man skaU kunna angripa de problem som här i dag så hvligt debatteras. Distributionsutredningen har naturligtvis i detta sammanhang ett primärt ansvar.

TiU slut, för att återgå tUl dagens begränsade ärende, är min slutsats, herr talman, att förehggande fakta visar att man inte kan förlänga nuvarande lag; aUtför stora brister vidlåder den. En återgång till en gammal ordning med starka restriktioner kan jag inte heUer finna passar in i dagens situation. Men samtidigt viU jag medge — och det har jag redan gjort — att det är oklart vad konsekvenserna av det föreslagna frisläppandet betyder för prisutveckling och strukturförändringar. I båda fallen kan emeUertid den föreslagna nämnden få avgörande betydelse när det gäller att snabbt slå larm och ta upp frågan igen. För distributionsutredningen kommer erfarenheterna att ha betydelse som en av de många pusselbitar som vi behöver då vi skaU utforma mål och medel för samhällsinflytandet i fråga om varudistributionen.

Jag yrkar aUtså bifaU tiU utskottets hemstäUan.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Herr TORWALD (c):

Herr talman! Låt mig helt kort beröra anledningen tiU att jag tUlsammans med några centerpartister motionerat om fortsatt gUtighet för affärstidslagen efter den 1 januari 1972.

För det första befarar vi att de ändrade konkurrensförhåUandena kommer att försätta de mindre företagen i en sämre situation än för närvarande. Följden kommer med aU säkerhet att bli ytterligare nedläggningar, vUket i sin tur kommer att medföra sämre närhetsservice både i tätorterna och i de glesare befolkade delarna av landet.

För det andra tror vi att priserna kommer att påverkas ofördelaktigt.

För det tredje måste man räkna med att butikspersonalens arbetsförhållanden kommer att försämras, något som vi finner orimUgt i en tid då

45

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

man i övrigt vidtar åtgärder för att förbättra tjänstgöringsförhållandena.

De negativa verkningar som ett borttagande av affärstidslagen kan väntas föra med sig uppvägs därför enhgt vår uppfattning inte av de fördelar som man eventueUt kan uppnå genom att slopa den. Om lagen slopas, kan ju butikerna hålla öppet på i princip vUka tider som helst, och vi finner för vår del inte en sådan utveckling mot ett "kontinuerligt öppethållande" inom affärsvärlden önskvärd. Både affärstidskommitténs undersökningar och erfarenheterna inom handehi tyder på att det stora flertalet konsumenter i stort sett är nöjda med de affärstider som handeln tUlämpar för närvarande.

En aUmän förlängning av affärstiderna kommer knappast att medföra någon ökning av den totala omsättningen inom handeln. Den ökade omsättning som stormarknader och varuhus kan uppnå genom ökat öppethållande kommer därför sannohkt att leda tUl motsvarande omsättningsminskning i butiker av annan typ.

Ett viktigt syfte med den hittillsvarande affärstidslagstiftningen har varit att tUlförsäkra såväl anställda som företagare inom detaljhandeln tUlfredsstäUande arbetsförhållanden. Sådana hänsyn måste enhgt vår uppfattning fortfarande tillmätas stor betydelse när man bedömer värdet av fria affärstider.

Många handelsanstäUda torde — de förbättrade ekonomiska vUlkoren tUl trots — betrakta ökad kväUs- och söndagstjänstgöring som en försämring av arbetsförhållandena. Stor hänsyn måste också i detta sammanhang tas tiU de företagare som själva arbetar i sin rörelse och tiU medhjälpande famUjemedlemmar. I de mindre och medelstora butikerna svarar företagarna och deras famUjemedlemmar för den dominerande arbetsinsatsen. Dessa grupper omfattas inte av arbetstidslagen. Affärstidslagen ger alltså dessa grupper ett socialt skydd, som är svårt att uppnå på annat sätt.

Det är enUgt vår mening angeläget att statsmakterna inte avhänder sig den möjlighet som affärstidslagstiftningen ger att påverka strukturomvandhngen inom handeln. Frågan om man skaU ha fria affärstider eUer inte bör därför prövas först då statsmakterna tar ställning tiU de förslag som distributionsutredningens undersökningar föranleder.

Herr talman! Mot denna bakgrund får jag yrka bifaU tiU den reservation som är fogad till näringsutskottets betänkande nr 53.

46

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag hör tiU dem i denna kammare som menar att en reform, en förändring, skaU motsvara ett klart uttalat behov. Man skaU vara övertygad om att det man sätter i stället är bättre, och vi är många som menar att ett slopande av affärstidslagen inte motsvarar något sådant klart uttalat behov.

Och här gäUer verkUgen satsen att man vet vad man har men man vet inte vad man får. Uppenbarligen vet inte herr handelsministern det heUer, för det är ju tveksamma sättningar i hans skrivning. Remissorganen är också tveksamma, synes det mig. Om man läser deras yttranden fuUt ut kan man ta vissa delar tiU intäkt för våra yrkanden hka väl som för handelsministerns yrkande.  Pris- och karteUnämnden t. ex. är ju i sitt

47

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

yttrande   inne   på   prisfrågan,   och   nämnden   bör ju   begripa  sig  på    Nr 148 konsekvenserna där.

Dispensfrågan har diskuterats, och det är klart att den är väsenthg, men den har ju inte med lagen att göra. Då får man angripa dispensförfarandet. Det är svårt att påstå att de nuvarande förhåUandena har våUat någon märkbar olägenhet, om man som sagt bortser från den snedvridning som dispenserna har medfört.

Det har ofta sagts att de många småhandlarna riskerar att bh utplånade. Det kan naturhgtvis inte bevisas men det kan befaras. Och här säger man att det är lätt att åberopa sig på skilda opinioner. Men Köpmannaförbundet måste väl representera en kvaUficerad opinion, och vi måste väl ha märkt trycket även från de handlare som vi själva låter oss servas av. Gå runt och fråga! Jag har försökt göra det, och jag har inte mött en enda som ville slopa affärstidslagen. Låt mig ta ett exempel från hopen. Det är en fru Anderberg i närheten av Vämhemstorget i Malmö som har 150 meter tUl Domus varuhus, 100 meter tiU Tempo och 100 meter tiU EPA och som aUtså redan nu befinner sig i ett rätt svårt konkurrensförhållande. Det är ett familjeföretag, en speceriaffär, som hon driver med hjälp av sina närmaste, och en hel del av hennes kunder är pensionärer. Det är klart och tydhgt att i det konkurrensläge där hon befinner sig har hon inte råd att förlora en enda kund. Blir det nu ÖppethåUande på söndagen, vUket det torde bli, inträffar för henne den förändringen, om hon klarar situationen, att hon får serva sina kunder på sju dagar i stäUet för sex, och det är ingen större vinning. Hon vinner ju inte någon ny marknadsandel. Det har sagts många gånger på ett förträffhgt sätt att den här förändringen att man slopar lagen producerar ju inte fler köpare, utan det blir bara en omfördelning och en omfördelning mot de större företagen.

Nu säger man också att ingen tvingar ju människor att ha öppet — det är ingen lag om öppethåUande, utan vederbörande har frihet att stänga. Men det är väl helt uppenbart att en sådan frihet är en chimär. 1 ett konkurrensförhåUande måste man uppleva att man inte har något val; man har att antingen stänga och gå under eller försöka hänga med. Och det är klart att man i en sådan situation väljer det senare. Jag tycker det är helt falskt att där tala om en frihet som är av värde för företagarna. Om man hade använt det resonemanget vid behandhngen av annonsskatten i våras, så kunde man ha sagt: Ja, men ingen företagare är ju tvungen att annonsera. Han kan låta bU; då sUpper han att erlägga den skatten tiU herr Sträng. Men var och en förstår väl att en sådan företagare inte skulle vara med i svängen så särskilt länge.

Sedan viU jag också säga några ord om de fria marknadskrafterna, som många menar skall få spela fritt. Det där är väl mycket tveksamt. De fria marknadskrafterna måste väl Uksom naturkrafterna stävjas, så att man förhindrar de olyckor sådana krafter kan åstadkomma. Vi måste skydda de institutioner som gör icke obetydliga folkgrupper väsentliga tjänster.

1 motionen 1571 av hert Komstedt och mig talar vi om situationen för de gamla och handUcappade. Jag tycker att den saken har kommenterats alldeles för Utet. De äldre människorna går tiU sina närbutiker inte bara för att köpa kaffe, socker och grädde, utan för många av dem är besöket i

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

48

butiken den enda mänskUga kontakten under dagen. Då utbyter man tankar och pratar htet och får på det sättet kontakt med andra människor. Det är en social aspekt som man inte får glömma bort. Vi vet också att de gamla och handikappade bhr viUsamma i de stora varuhusen - förklarligt nog. Jag tycker att man inte behöver vara särskUd gammal för att bh vUlsam i stora varuhus. Där finns i regel inga människor att fråga tiU råds. Man irrar omkring. Visserhgen finns det expediter där, men det verkar som om det fanns ganska få försäljare med varukännedom. Tveksamt är väl också om inte utveckhngen mot stora varuhus kommer att avbrytas. Jag tycker att vi i ett välfärdsland som Sverige skulle kunna kosta på oss Utet service också. Utveckhngen där vänder sig kanske, men då har redan många av de små företagen lagt ned sin verksamhet.

Sedan skaU jag också säga någonting om distributionsutredningen, som fru Lewén-Eliasson också berörde. Utskottet menar att den utredningens resultat inte behöver inväntas, utan man kan tiUstyrka förslaget om lagens avskaffande redan nu. Det tycker jag är oklokt, så mycket mer som fru Lewén-Eliasson nyss sade att när utredningen är klar — och hon bör veta vad hon talar om, eftersom hon är ordförande i utredningen — kan det framkomma synpunkter som hon hoppas då skaU bli beaktade i detta sammanhang. Varför i aU rimUghets namn då inte vänta tiU dess utredningen är klar? Om vi har haft denna lag i 50 år, så kan vi väl ha den ett par år till, då vi får fram sådant som klarare än nu kan ge vid handen huruvida vi behöver reglering på detta område eller inte.

I vår motion har vi också anlagt en annan aspekt, som ser ut att ha kommit bort i utskottets belänkande och i reservationen, nämUgen den sociala aspekten och de rent mänskUga synpunkterna pä denna fråga som jag tidigare har berört. Vi vill slå vakt om människornas fritid, vi viU att aUa skall få en samlad fritid. Vi viU ge den moderna, stressade människan tiUfälle tiU ett stimulerande familje- och helgdagshv. De värden som Ugger i det har vi sannerligen aU anledning att slå vakt om i det här landet, där splittringen inom famUjerna ofta är stor. Om nu också helgdagarna kommersiahseras bidrar vi tUl en splittring, som ofta har många bekymmer i släptåg. Jag vet att det är lätt att nonchalera detta; man kan ju inte klart registrera det i kalla siffror. Men var och en som sysslar med människor vet att jag har rätt. Nog bör vi i ett välfärdsland ha råd att hålla oss med en söndag, en helgdag. Jag är inte ute för att slå vakt om kyrkan — hon klarar sig nog — men jag viU slå vakt om människorna. De som nu mer eller mindre tvingas tiU söndagsarbete får sin söndag spUttrad och får inte samma möjhgheter tiU ett berikande famUjeUv och gudstjänstUv. Vi skaU som poUtiker inte nedvärdera dessa ting. Det gäUer människors andUga behov. Vi skaU se tiU att människor får möjhghet att tiUgodose även dessa behov. Jag kan försäkra de ärade kammarledamöterna att det finns många människor här i landet för vUka helg och gudstjänst är en ofrånkomlig del av verkUgheten. Det är faktiskt så att kyrkorna samlar mer folk än aUa idrottsevenemang tiUsammans.

Detta är som sagt inte mm huvudpunkt i detta sammanhang, men det hör tiU bilden, och det har skamUgen försummats både i utskottets skrivning och i reservationen.

Man kan inte påstå att det finns några nämnvärda olägenheter med

den nuvarande ordningen. Jag finner därför, herr talman, slopandet av affärstidslagen helt onödigt och yrkar bifaU tiU reservationen.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Det är verkUgen svårt att efter en så här lång debatt anföra några nya synpunkter, och jag skaU inte heUer göra något försök tUl det. Men jag känner stort behov av att ändå delta i den här debatten. Jag finner nämhgen att förslaget är ett steg mot ytterligare kommersialisering av vårt samhälle.

Herr Werner i Malmö och många med honom har berört familjen och våra möjhgheter att vara tUlsammans söndagar och helger, då så många som möjligt är lediga samtidigt. Vi kan ju aldrig få ett samhälle som är helt stängt på söndagarna — hur skuUe förresten det se ut? Det är ingen som tänker sig ett sådant samhäUe. Men man behöver inte, menar jag, ta steg i fel riktning. Man bör då heUre gå åt det andra håUet.

Jag upplevde för många år sedan med stor tiUfredsstäUelse att posttjänstemännen slutade bära ut posten på söndagarna. Det var många som protesterade mot att man drog in på servicen. Det är klart att det blev en sämre service. Men vi har klarat oss aUdeles utmärkt med den sämre servicen. Det man vann var att en rätt stor grupp människor i vårt land slapp arbeta på söndagarna.

Jag tror att vi med affärstidslagens slopande påbörjar en olyckUg UtveckUng — detta är ju ändå en fråga på sikt. Även om det skaU tillsättas en nämnd, och även om denna nämnd skaU följa utveckUngen noggrant, tror jag inte att det bUr möjligt att gå tiUbaka. Jag skuUe vilja jämföra det här med att t. ex. införa reklamfinansierad TV. Efter några år är det ganska omöjhgt att ändra på ett sådant förhållande. Det visar erfarenheterna från andra håll. Jag tror att vi skaU uppleva precis samma sak här.

Det visar sig ju också beträffande de dispenser som man har lämnat i så stor utsträckning här i Stockholm att det är svårt att dra tiUbaka dem över en natt. Jag menar därför att den motion som herr Alf Pettersson har skrivit - jag var också med under diskussionerna beträffande den -är omöjhg, eftersom den medför att man skuUe handla aUtför snabbt.

Den reservation som är fogad tUl betänkandet talar ju också om skärpning, och jag uppfattade också att den motion som jag skrev under gick i den riktningen.

Handelsminister Feldt har sagt att reservationen innebär en större hberalisering. SkaU vi nu släppa lös på de ställen där vi inte har söndagsöppet i någon större utsträckning eUer ingen alls? Jag tyckte ett tag att han uppträdde som om han var ägare av aUa affärskedjor i det här landet och hade i sin hand att släppa lös affärernas söndagsöppethåUande. Så är det naturligtvis inte utan det är affärerna som i första hand tar initiativet, och vi menar att i det här sammanhanget måste kommunerna ha ett mycket avgörande ord.

När vi har talat om att man bör ha någorlunda enhetliga regler är det ju för att inte få uppleva det förhåUande som vi har här i Stockholm på andra håU i landet, utan man skall ha någonting att styra efter. Jag tycker att det är en ganska logisk uppbyggnad av ett resonemang, och jag tror att handelsministerns försök att skjuta detta i sank ändå faller. Jag kan

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

49

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

50

förstå den synpunkten att han som handelsminister — och regermgen — är bekymrade över det besvär som det här kan förorsaka. Men nog får man ta på sig vissa besvär ibland för att ett samhäUe skaU kunna fungera under hyggliga förhållanden.

Det är mycket svårt att riktigt få klart för sig hur starkt trycket är utifrån. Jag har i varje fall sedan jag skrev på motionen och det blev känt att jag stod på avslagslinjen mött väldigt mycket av sympati för den linjen. I Göteborg - det hände förresten innan propositionen förelåg — kontaktade man mig från HandelsanstäUdas förbund och sade; Vi är eniga om att vi inte viU ha den här utsträckningen av öppethåUandet, vi viU inte slopa affärstidslagen. Man befarade rätt stora förändringar. Jag har senare frågat dem: Är ni eniga? De säger: På den här punkten är vi eniga. Det är aUtså en ganska stor avdelning på ungefär 10 000 medlemmar.

Jag kan hålla med om att man i en sådan här fråga som är kontroversieU inom ett förbund givetvis får lita till förbundsstyrelsen och de representativa organ som finns, men det vore att sticka huvudet i busken, om man inte ändå förstår att det finns en väldigt differentierad opinion inom HandelsanstäUdas förbund, och jag är inte alls säker på att det vid en omröstning inom förbundet skuUe bli bifaU tiU det förslag som herr Feldt har lagt fram. Det är ju också så att Handelstjänstemannaförbundet har avstyrkt, och det bör man naturligtvis också ta in i det här sammanhanget.

Går man tiU affärerna visar det sig ju att meningarna också där är delade, men jag tror att det är en rätt tolkning — det framgår ju också av näringsutskottets betänkande — att de mindre företagarna är ganska rädda för den här saken, medan de stora affärskedjorna ju sluter upp omkring regeringens Unje i det här avseendet. Jag kan vittna även där. Man har nämUgen ringt mig från Göteborg — Göteborg och Kungälv hör ju ihop i detta avseende — och sagt; Vi som har affärer i Göteborgs centrum är emot ett frisläppande. Vi är nästan övertygade om vad som kommer att hända. Först kommer Metro och sedan EPA. Så måste Domus följa efter och därefter kommer specialaffärerna.

Det är möjligt att dessa affärsinnehavare beskriver en situation som inte inträffar omedelbart utan tar tid. Men det är vad de säger, och jag tror att man måste anse dem vittnesgiUa i detta avseende.

Det som ändå bUr avgörande för ett stäUningstagande måste naturUgtvis vara hur man ser på samhäUet och även i vad mån konsumenterna ställer stora krav i detta stycke. Av propositionen framgår att en majoritet av konsumenter vid hearingen i utredningen var emot ett utsträckt ÖppethåUande. Jag tror, herr Feldt, att vi går in i en utveckhng, som inte är lycklig. Man kommer säkerhgen i handelsdepartementet ifrån bekymmer att handlägga dessa svåra frågor, men jag tror det är en utveckhng som inte är att föredra.

Jag kommer i första omgången att rösta på reservationen i näringsutskottets betänkande nr 53. Om däremot herr Alf Petterssons yrkande kommer upp i den slutliga voteringen, kommer jag givetvis att stödja herr Alf Petterssons förslag. Jag viU tillägga att om man menar allvar med att inte vilja ha ett frisläppande, kan man — vare sig man biträder herr Alf Petterssons yrkande eller reservationen — näppeUgen i sista hand rösta på

Nr 148

utskottsmajoritetens förslag. Då har man egentUgen bara så att säga frälst sin själ. Jag tycker att det vore en logisk kuUerbytta.

Onsdagen den
Herr talman! Med dessa enkla ord yrkar jag bifall tiU reservationen.  ,r fippemher 1971

Herr handelsministern FELDT;

Herr talman! Jag måste lämna ett kort svar tiU herr Svensson i Kungälv. Han tycks tro att regeringens stäUningstagande i denna fråga och mina invändningar mot den reservation som föreligger betingas av en rädsla för besvär, arbete och bekymmer. Det är inte så. Vi är inte rädda för att ta på oss både arbete och besvär, om vi anser att det fyUer ett vettigt ändamål.

Jag anser mig ha inte bara rätt utan även skyldighet att upplysa riksdagen att den står i begrepp att fatta ett beslut, som ålägger mig en omöjlig uppgift, nämUgen att både skärpa dispensgivningen och att Uberalisera den. Det är nämligen innehåUet i reservationen. Jag kan åta mig, herr talman, att utfärda bestämmelser som minskar öppethåUandet på söndagar i detta land. Jag kan åta mig att utfärda bestämmelser som ökar öppethållandet i detta land, men jag kan inte åta mig att göra bådadera, vilket reservanterna kräver i sin reservation.

Affärstidslagstiftning

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Hen talman! Jag har tidigare hört den argumentationen av herr Feldt, men den är i grunden fel.

Vad är det som säger att Malmö skuUe införa ett Stockholmssystem, eUer ett skärpt Stockholmssystem, som det skuUe bU fråga om här enUgt våra intentioner? Det Ugger först och främst i affärsinnehavarnas intresse, det är de som skaU ta initiativet — och sedan ankommer det på Malmö städ, som har att fatta beslut enhgt de normer som finns. Jag menar att de normerna kan vara ganska restriktiva. Men kommunerna måste ha ett ganska starkt inflytande som första instans.

Herr WERNER i Malmö (m) kort genmäle:

Herr talman! Handelsministern talar om den omöjhga uppgiften att samtidigt både skärpa och hberalisera dispensgivningen. Men det finns ett tredje sätt, herr handelsminister, nämligen att göra systemet så rättvist som möjUgt, och där anvisar vi en annan väg. — Ja, det går bra att skratta, herr handelsminister, men vi är ganska många som anser att om man lägger dispensgivningen på länsstyrelserna blir det en riktigare fördelning av dispenserna. Jag tror det går att lösa problemet på något sätt.

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Jag tycker att landets kommunalmän måste känna sig något nedstämda över den här debatten. Man har dragit slutsatsen, att så fort man avlägsnar beslutanderätten från de kommunala förtroendemännen och antingen lägger den hos tjänstemännen i en länsstyrelse eUer hos tjänstemännen i handelsdepartementet, bhr det rättvisa. Så enkelt kan dock inte Uvet fungera, inte ens sett från herr Werners horisont.

TiU herr Svensson i Kungälv viU jag säga att om man kräver att Ukformighet skaU skapas, måste det ju i detta krav Ugga ett besked tiU

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Malmö kommun, att man där icke får beröva konsumenterna den service som de har tiUgång tiU exempelvis i Stockholm men också på andra orter i landet. Det är en självklarhet att detta förutsätter initiativ från handelns sida, men bara för några dagar sedan, herr talman, ville samthga affärer i Malmö ha dispens för att få hålla söndagsöppet före jul - herr Svensson behöver därför inte awakta under någon längre tid, att detta initiativ skaU tas från köpmännen även i Malmö.

Så återkommer jag tiU den fråga som jag aldrig har fått något svar på; Hur skaU jag göra — skaU jag tiUämpa Ukformigheten på så sätt, att det är rättvisan i Malmö som skaU gäUa också i Stockholm, eUer är det rättvisan i Stockholm som skall gälla i Malmö?

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Herr talman! Gör inte handelsministern det aUdeles för lätt för sig? Det måste väl ingå i handelsdepartementets arbetsuppgifter att utforma de rikthnjer som man där anser vara riktiga och nödvändiga. Följ gärna intentionerna från reservationen i det avseendet! Det är möjhgt att vi därmed får affärer som håUer öppet längre ute på landsbygden och i städerna och att tiUsammantaget fler affärer än för närvarande kommer att göra det. Det är ingen som har vänt sig mot detta i och för sig, utan mot att det kan bh fråga om öppethållande över hela fältet. Låt oss säga att vi skuUe införa Stockholmssystemet över hela landet. Då skuUe jag omedelbart protestera och säga, att så viU vi inte ha det. Det skulle innebära att vi kommersialiserade samhäUet och amerikaniserade det, och jag vUl inte ha ett sådant samhäUe.

Men det är självklart att vi motionärer och de som är reservanter har menat att det finns ett konsumentintresse som man inte kan neghgera. Låt oss därför försöka uppnå ett tiUstånd där vi går dem tiU mötes i det avseendet!

Jag medger att detta kommer att bU bekymmersamt. Det kan vara svårt att genomföra. Men jag menar också att vi måste ta på oss den uppgiften, om vi inte vUl välja det som för mig är värre. Jag känner, herr talman, inte igen mina socialdemokratiska partivänner; jag anser att argumenteringen går i en riktning som för mig såsom socialist bär åt fel håU.

52

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! SkuUe socialismen hänga på affärstidsfrågan, då hänger den i det här landet på en aUtför skör tråd för att det skulle kunna vara angenämt för någon av oss. Den här frågan kan inte vara avgörande för det ideologiska sinnelaget.

Men, herr talman, jag tror inte att vi kommer längre i den här debatten än tiU att konstatera att herr Svensson i Kungälv aUdeles riktigt uppfattar reservationen så att det kommer att leda tiU ett ökat öppethåUande på söndagar över hela landet. Vad en del av reservanterna har avsett — jag har försökt att säga det hela tiden — är att av regeringen kräva en hberalisering jämfört med nuvarande läge. Därför förstår jag inte att herr Svensson kan ställa sig bakom en reservation med denna innebörd när han samtidigt talar om att han egenthgen viU ha en skärpning.

Herr  tredje   vice  talmannen   anmälde  att  hert Svensson i  Kungälv    Nr 148
anhållit  att  tiU  protokoUet  få  antecknat  att   han  inte  ägde rätt till    Qnsdaeen den
ytterligare replik.                                                                           15 december 1971

Herr TAUBE (fp); Affärstidslag-

Herr talman! En för oss riksdagsmän mycket viktig uppgift är att hålla    stiftning kontakt med vår valkrets — icke endast med våra väljare utan med så många medborgare som möjligt i vår bygd. Man kan tala om att "lyssna tiU   rörelsen"   eUer   -  tycks  det   mig  —   ännu  heUre  "resonera   med gräsrötterna", detta helt oberoende av "gräsrötternas" poUtiska hemvist.

Jag gick ut i min bygd och frågade "gräsrötterna", och svaret blev aUtför entydigt för att jag icke i den kommande voteringen skaU ta hänsyn tiU vad medborgarna - "gräsrötterna" - hemma i min bygd vill, tror och tycker.

Handelsminister Feldt har i sitt meddelande tiU riksdagen den 10 november 1971 enligt min mening på ett seriöst sätt vägt för- och nackdelar mot varandra och kommit fram tUl att fördelarna överväger nackdelarna. Jag har försökt göra samma seriösa bedömning och har kommit fram till att nackdelarna vida överväger fördelarna.

Nu är den här frågan så debatterad häri kammaren, i press, radio och TV och i allra högsta grad bland aUmänheten, att man inte kan tUlföra debatten något nytt. För att spara tid den här sista arbetstyngda veckan skaU jag bara i aU korthet motivera mitt ställningstagande och dra de slutsatser jag har kommit fram tUl.

Jag har kommit fram tiU att det här främst rör sig om ett storstadsproblem - allt som storstadsborna tror och tycker behöver ju inte aUtid vara rätt! Om affärstidslagen slopas, kommer detta otvivelaktigt att gynna stormarknader och varuhuskedjor. Ett stort antal småbutiker kommer att duka under, och det bUr en försämring av närhetsservicen.

Att ett slopande av lagen kommer att få en prishöjande effekt är väl fuUständigt självklart. Detta sker exakt samma dag som prisstoppet definitivt upphör. Att den mindre och medelstora företagsamheten i dag kämpar hårt — bl. a. beroende pä konjunktursvackan - vet vi aUa. Varför skall vi då ha en ytterhgare pålaga just i detta läge?

Herr talman! Varför gör nu de handelsanstäUda allt för att sUppa arbeta på söndagen? Jo, även de har ett famUjeUv, även de kanske viU gå på en fotboUs- eUer bandymatch eller i kyrkan. Att protesten just nu är hård från de handelsanstäUdas sida hemma i min bygd torde framgå av det tidningsurkhpp som jag nu visar.

Kristianstads kommunstyrelse gav i höstas dispens för söndagsöppet under formen av s. k. "öppet hus". Någon protest från de handelsanstäl-Ida avhördes icke vid det tillfäUet. Affärsmännen hade tänkt upprepa detta söndagen den 19 dennes, och även den gången fick de kommunstyrelsens välsignelse. På grund av ett formellt fel — de handelsanstäUda fick inte reda på beslutet senast sex veckor före ifrågavarande söndag — överklagades beslutet hos länsstyrelsen. Denna hade naturligtvis ingenting annat att göra än att upphäva kommunstyrelsen beslut.

Det intressanta i denna sak är onekUgen att de handelsanstäUda över          53

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

huvud taget överklagade beslutet, för det gjorde de inte i höstas. Detta visar att stämningen har svängt, att den svängt snabbt och mycket kraftigt.

För en hten tid sedan hade jag en artikel införd i Kristianstadsbladet där jag bad "gräsrötterna" att låta höra av sig, antingen direkt tUl mig eller i form av insändare i tidningen. Ingen av dem som hört av sig eller skrev insändare i tidningen - och det var en hel del, ni kan se efter i biblioteket - uttalade sig i annan riktning än att affärstidslagen icke bör slopas.

Skall vi i dag verkligen gå emot vad en överväldigande majoritet av vårt folk vill — jag räknar då bort våra storstadsområden. Nej, storstäderna får klara sina problem genom lämplig - och hoppas jag — restriktiv dispensgivning. Låt oss tänka över detta problem ytterhgare några år och förlänga affärstidslagen i första hand t. o. m. den 31-december 1974.

Med dessa få ord, herr talman, yrkar jag bifall till reservationen av herr Börjesson i Glömminge m. fl.

54

Herr LUNDBERG (s);

Herr talman! Jag förstår vUken glädje vissa riksdagsledamöter och regeringens ledamöter med handelsministern i spetsen känner över att folk kanske kommer att få arbeta på lördagar och söndagar. Jag förstår mer än väl att man därmed säger sig öka servicen. De som säger så har ett annat slags arbete än den som arbetar i en snabbköpsbutik som kassörska.

När handelsministern gjorde sin förkunnelse den 10 november talade jag om vad jag ansåg om förslaget att slopa affärstidsregleringen. Jag beklagar att Gustav Möller inte fick vara med och skola regeringsledamöter och andra om vad socialpolitik innebär. När jag 1946 gav ett omdöme om en statsminister uttalade jag mig om hans kvalifikationer. Jag nämnde bl. a., att eftersom den bUvande statsministern hade fått en social skolning i socialdepartementet, hade arbetat i ecklesiastikdepartementet och utbUdats i Gustav MöUers anda, ansåg jag att han hade en sådan kontakt med människorna att han skulle kunna uppfylla vad sociallagstiftningen avsåg, nämUgen att skydda och hjälpa människorna och att det skuUe utgöra grunden för kloka och vettiga beslut.

Tyvärr måste jag efter att ha hört handelsministern, herr Svanberg och herr Romanus säga att man i dessa herrar icke har någon försvarare av vad svensk politik i Gustaf MöUers anda har försökt bygga upp. I stället är de beredda att riva ned vad som har byggts upp.

Det har sagts hur ett upphävande av affärstidsregleringen kommer att verka. Måste man inte ta hänsyn till personalen, tUl aUmänheten, till famUjen och över huvud taget tiU våra möjhgheter att bevara Välfärdssverige? Om herr Romanus tror att han med sin hberalism skaU ta bort vår socialpolitik får han också sluta med allt sitt motionerande i olUa sociala frågor, därför att då är det ju bara en bluff. Herr Romanus har ingen som helst känsla för de människor som socialpolitiken skaU skydda.

Vad kommer att följa efter den 1 januari? Då släpper vi prisstoppet. Och det har handeln väntat på mer än andra. Hyrorna kommer att öka. På grund av en ändring i hyreslagen har mindre affärsmän och hantverkare redan fått varsel om hyreshöjningar på upp till 400 procent

på de nuvarande hyrorna.

Det låter också ganska betänkhgt när vi i dag konstaterar att vi redan nu överför kostnaderna för varudistributionen på dem som har den ekonomiskt sämsta bärigheten och tillika svårigheter att komma tiU storköpen. Är det ingen av herrarna och damerna som har lagt märke till att om man går till ett storköp, t. ex. Obs, så handlar man tio procent bUligare än om man köper i en storköpsbutik som hgger i centrum. Den prispolitiken tillämpas av Konsum och den tUlämpas av handeln över huvud taget. Man lockar de bilburna och ekonomiskt starka köparna till storcentra. Men var får pensionärerna göra sina uppköp? Var får de som är handikappade eller ekonomiskt svaga handla? De får köpa i butiker som har de högre priserna.

Skall vi fortsätta på denna väg kommer vi i en situation, där vi inte längre kan tala om Välfärdssverige, därför att vi kommer att utesluta både pensionärer, handikappade och andra ekonomiskt svaga grupper från möjligheten att köpa för det pris som vi bättre ställda som har bil kan tillgodogöra oss. Detta är redan nu ett faktum.

Ni talar om att butiker inte skall försvinna eUer hantverkare få lägga ned. Är det ingen av herrarna och damerna som har sett hur utvecklingen har blivit, med den koncentration av storbyggenskapen som har skett till vissa områden? Det är riktigt att affärsmän i storköpscentra klarar sig bra. Men tyvärr har vi inte möjligheter i dag att placera de sämst ställda och de ekonomiskt svaga i centrum exempelvis i Stockholm därför att då lägger svårighetema att betala hyrorna eller att över huvud taget komma över lägenheter hinder i vägen.

Om handelsdepartementet nu har sett tiU att de affärsanstäUda har möjUghet att få barntillsyn, är det givet att man stäUer sig frågan; Vem skall betala den barntillsynen? Är det kommunerna eller kommer handelsdepartementet att bekosta barntiUsynen?

Är det rimUgt att handeln i dagskaU ha subventioner från kommunerna för att äldre och handikappade skaU kunna få möjligheter att göra sina inköp? Det är en orimlig utveckUng. Jag har en känsla av att man inom de ekonomiskt starka skikten av samhäUet mera ser till sina egna fördelar än man tänker på människor vUka inte har 40 000—50 000 kronor eller mera i inkomst utan vUka, som en pensionär, får klara sig på kanske 10 000 kronor eUer som en arbetare på kanske 20 000 kronor.

Jag viU vidare säga till herr Werner i Malmö - han kan ju inte beskyUa mig för att ha samma motiv som han — att det väl är märkligt att vi tidigare i århundraden har försökt att bevara en ledig dag för människorna i veckan oavsett vad de arbetat med men att vi nu inte har råd med detta. Hur kan vi försvara och förklara det förhållandet att människor i vårt land skaU tvingas söka med ljus och lykta efter sådana anställningar där de kan sluta sitt arbete på fredagkväUen och vara lediga tUl måndag morgon? Behöver inte de affärsanstäUda samma möjligheter? Jo, förvisso.

Det sägs nu att man skuUe locka de affärsanstäUda genom förmånUga ob-tillägg. Det innebär en oerhörd anklagelse mot handeln. Om handeln nämligen skulle ha möjUgheter att betala de ökade kostnader som följer med  en  sådan  lagstiftning,  varför  har  då  inte   handeln   — både den

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

55

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

56

kooperativa och den privata - redan tidigare givit de anställda i låglönegrupperna mera betalt vid avtalsförhandhngarna? Det finns tydhgen ett utrymme för detta.

Hela betänkandet andas ungefär den inställningen att man nu skall försöka ordna det så att kvmnorna kan få möjUghet att arbeta på lördagar och söndagar för att bidra tih hyran för en tvårumslägenhet eUer något annat. Herr Romanus tyckte ju också att männen kunde ha ett övertidsarbete. Ja, jag gratulerar herr Romanus, som är så fhtig att han har övertidsarbete i olika sammanhang, om hans hustru skulle sätta sig vid en snabbköpskassa i ett varuhus. Har inte herr Romanus sett att dessa kassörskor har en arbetsuppgift som är nästan omänskUg? Har han ingen känsla för dessa grupper? Eller har han den uppfattningen att de bara för att de tillhör låglönegrupperna skall kunna behandlas hur som helst?

Det har vidare i detta sammanhang talats om en nämnd, som är mycket intressant. Vi har här i riksdagen en benägenhet att, om vi vill anslå pengar till något som kanske kostar 40 000—50 000 kronor, i stället tillsätta en nämnd eUer koppla in ett ämbetsverk, vUket kostar några miljoner kronor. Det är en utveckling som är oerhörd och som är otrevlig.

Jag är också rädd för att den nämnd som det har talats om i det här sammanhanget får till ledamöter — jag håller med dem som för någon tid sedan talade om mångsyssleriet — personer som har så mycket annat att göra. Det bhr väl ungefär som i gamla tiders ämbetsverk, där man hade fullt upp att göra med att fara omkring och visa sig på olika arbetsplatser för att få lön. Vad skall nämnden göra? Har vi slagit sönder förutsättningarna för en vettig handel, så är servicen borta, och då tycker jag att nämnden inte har någon uppgift att fylla annat än att möjUgen producera en och annan brasklapp till tidningarna — realiter har den ingenting att syssla med.

Sedan ställer man sig ju frågan; Finns det ingenting annat för människorna att göra? Måste de verkhgen sysselsättas i butikerna pä helgdagar och varenda "lapptid" som står tUl buds? I det län där jag bor är det väldigt svårt att få sjukvårdspersonal. Är inte sjukvårdsarbete ett serviceyrke? Och varför kan jag inte gå upp på länsstyrelsen och få olika tjänster uträttade på lördagar och söndagar — det är ju då människoma från landsbygden skulle kunna resa in och tala med tjänstemännen? Varför får man inte komma in i kanslihuset på lördagarna och söndagarna och träffa statsråden, när de nu tycker att det är så förnämligt med en utvidgad service? Varför kan man inte gå upp på ämbetsverken och be att få tala med generaldirektören om angelägna ting? Vi får i regel beskedet att han är på annat håll eUer sitter i någon utredning utanför verket.

Jag tycker verkhgen att det yrkande Alf Pettersson i Malmö harstäUt söker bevara den affärstidslagstiftning vi har, dock utan att ange hur långt man skall gå i fråga om skydd mot arbete på söndagar och helgdagar. Alla är på det klara med att en betydlig förändring i fråga om öppethållandet kommer att inträda, och jag får ju i ärlighetens namn säga att om vi kunde få samma service i fråga om sjukvård och hälsovård, i fråga om kontakter med ämbetsverk m. m. som vi nu har inom handeln, skulle vi vara mycket glada.

Nu är det ju givet att jag har den uppfattningen att samhället borde

säga ifrån att det är orimligt att pensionärer, handikappade och andra grupper som inte kan utnyttja storköpen skall ge subventioner till dessa. Det vore rimUgare att man såg till att storköpen i stället fick vara med och betala en utökad service för dessa grupper.

Herr talman! Det finns ganska mycket som jag har lust att säga i det här sammanhanget. Statsrådet säger givetvis att han betackar sig för det uppdrag som ett bifall till motionerna skulle innebära. Det är givet att han skulle kunna göra det, men då får han ta konsekvenserna därav.

Jag anser att denna lagstiftning hade bort vara lagd under socialdepartementet och inte under handelsdepartementet, ty inom socialdepartementet har man ändå lärt sig att ta hänsyn till sociala och andra mänskliga faktorer. Jag tycker verkhgen att riksdagen borde se tiU att vi bibehåller lagen och att vi med de uttalanden och förslag som herr Alf Pettersson framfört bestäUer en bättre lösning av problemet med dispenser vilka i princip helt bör försvinna. Om vi gör det finns det ju möjligheter för riksdagen att ta upp dispenserna till ytterligare prövning.

Herr talman! Jag yrkar bifall tiU herr Alf Petterssons förslag och hoppas verkligen att riksdagen också beaktar sitt ansvar i detta sammanhang.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Herr KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag vUl börja med att göra den reflexionen att det tydligen är ganska vanligt att regeringen nu lägger fram propositioner och för.slag trots att det sitter utredningar som nära berör de aktuella ämnena. Man måste fråga sig om handelsministern verkUgen fördjupat sig i den problematik som kan uppstå om hans förslag vinner riksdagens gehör.

Att meningarna verkhgen går isär rakt igenom partiUnjerna har vi fått uppleva genom motioner och inte minst genom den långa debatt som nu pågår i kammaren.

TiUsammans med herr Mårten Werner har jag väckt motionen 1571. Den har tUlkommit delvis för att jag har ett förflutet bakom affärsdisken under ganska lång tid. Det kanske inte är så många av deltagarna i denna debatt som kan peka pä en praktisk erfarenhet från denna bransch. Min erfarenhet är grundad på arbete både som anstäUd och som egen liten företagare, och jag kan försäkra kammarens ledamöter att varken den ena eUer den andra rollen är någon specieUt trevlig syssla från arbetstidssynpunkt.

Jag har med anledning av slopandet av affärstidslagen talat med ganska många människor. Det är ju "inne" att lyssna tUl rörelsen. Jag har gjort mig besväret att försöka pejla stämningen, och det gäller naturligtvis min egen valkrets. Ytterst få personer har haft något positivt att säga om affärstidslagens slopande. För de anstäUda måste det te sig svårförståeligt att ett från arbetstidssynpunkt föga attraktivt yrke skall drabbas av ännu sämre förhållanden. Låt mig peka på att man i detta land har en restaurangbransch som naturligtvis har mycket svåra arbetstider, vUket medför att vi i dag har mycket utländsk arbetskraft där. Vi måste nästan helt Uta tiU den utländska arbetskraften i restaurangbranschen. Jag tror att även här Ugger en fara i att affärerna, om lagen slopas och om man får ett ökat öppethållande, måste förlita sig på den utländska arbetskraften.

57

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

58

Det ligger inget negativt i detta, men det kUmat som i dag råder på arbetsmarknaden gör att någon utländsk arbetskraft knappast är intresserad av Sverige. Målsättningen och ambitionen måste naturligtvis också vara att sysselsätta de människor i landet som är arbetslösa. Förslaget kunde alltså ha väckts vid ett lämpligare tillfälle.

Under avtalsrörelserna försöker vi arbetstagare att tiUskansa oss bättre förmåner ekonomiskt, men även arbetsmiljön och fritiden är argument. Jag har svårt att förstå att det ligger någon jämUkhet i att när många andra grupper får ökad fritid - de anställda slutar kanske snart kl. 3 på fredag eftermiddag — får andra grupper, som här de affärsanstäUda, i stäUet sämre arbetstidförhållanden. Den totala arbetstiden för de affärsanstäUda blir givetvis inte längre, men den fritid de får förläggs tiU tider som inte är attraktiva. Inom sjukvården börjar man tidigt på morgonen och slutar sent på kvällen med några fritimmar mitt på dagen. Detta har inte varit attraktivt för de anställda, och därför söker man förlägga arbetstiden så att man shpper från dessa håltimmar. Man vill alltså ha sin fritid när andra människor har sin fritid.

Gruppen små och medelstora företag brukar man på de flesta håll värna om. Här är det verkhgen fråga om en grupp små företagare; det gäller kvartershandlaren och lanthandlaren. De har inte något högavlönat arbete. Och trots att de kanske har 20 år kvar tiU pensionen är deras tjänster i form av arbetskraft inte speciellt attraktiva för någon. De måste aUtså lita till det yrke som de redan har. De gör även en social insats mot de människor — äldre och handikappade — som tUl stor del utgör deras kundkrets både i tätorterna och på landsbygden. De små butikerna försvinner redan i dag i hög takt, och det finns alla skäl att misstänka att de i fortsättningen kommer att försvinna i en takt som verkligen inte är gynnsam för utvecklingen här i landet. I andra sammanhang talar vi i denna kammare om att vi skaU försöka låta de äldre människorna bo kvar i den mUjö där de har levt under många år. Hur skall man ordna det för dem om deras affärer försvinner? Kommunikationerna blir ju sämre och sämre. Hur skall samhället se till att de får göra sina nödvändiga inköp?

Det finns, herr talman, andra grupper som man kanske inte har talat så mycket om. Man har talat om de anstäUda, företagarna och konsumenterna. Men det finns även andra och ganska stora grupper i samhället som man bör beakta i detta sammanhang; det är de människor som vill ägna söndagen åt sin familj eUer åt sin kyrka. Och det finns en väldigt stor idrottsrörelse i samhället. Idrottsrörelsen har sina evenemang på lördagar och söndagar. Om man måste jobba och inte kan se händelserna är en sak, men man kanske viU delta aktivt. Även motionsgrupperna har i stor utsträckning sina aktiviteter förlagda tiU lördagar och söndagar. Jag tror säkert att t. ex. motionsgrupperna i och för sig kan konkurrera med de kommersiella intressena, men de kan inte konkurrera om deltagarna har ett jobb som måste utföras på den tid då aktiviteterna pågår.

Jag har uppehållit mig vid de grupper som berörs negativt av ett slopande av lagen. Det stora argumentet för utskottet är ju hänsynen till konsumenterna, den grupp som vi aUa kan inräknas i. Den gruppen åberopar man som det största skälet för slopandet. Varför förekom ingen representation för konsumenterna i 1970 års affärstidsutredning? Hårde

först nu blivit intressanta förivrarna av affärstidslagens avskaffande?

De aUra flesta av konsumenterna kan i dag göra sina inköp på de affärstider som råder. Även konsumenterna har ju uppmärksammat den debatt som har pågått i den här frågan, och de senaste dagarna har man också kunnat förmärka hur de börjar oroa sig över vem som skall betala kostnaderna för ett ökat öppethållande.

I betänkandet har det sagts att man kan gå ohka vägar. Man kan t. ex. mycket väl tänka sig att de som utnyttjar affärerna på onormala tider kan betala ett högre pris. Det är ganska märkligt. I betänkandet säger man att de här gruppema, som inte kan använda ordinarie affärstider, är diskriminerade, men samtidigt vUl man nu diskriminera dem på ett annat sätt genom att låta dem betala ett högre pris för varorna därför att de inte kan använda de vanhga tiderna. Det är en väldigt dåhg konsekvens i det här resonemanget.

Skulle lagen slopas så att man därmed lämnade fritt fram för de stora butikskedjorna - för det är dem det handlar om i det här sammanhanget — måste också samhäUet svara för att andra serviceorgan betjänar människorna på onormala tider. Jag tänker på postverket, jag tänker också på bankerna. SkaU vi lagstifta om att den som bedriver bankrörelse måste hålla en dygnetruntservice? Vi har ju i dag ett avlöningssystem med checkar, som affärerna inte tar emot längre. Man måste aUtså ha tillgång till kontanter. Måste någon köpa möbler kl. 2 på natten måste han ju också ha möjlighet att betala dem, och har han inte kunnat göra inköpet tidigare så har han inte heUer haft möjlighet att växla till sig kontanta pengar.

Nu säger utskottet att en särskUd nämnd skaU tUlsättas för att granska situationen. Men redan detta vittnar om att utskottet självt inte är alldeles säkert på att det förslag som det lägger fram är helt riktigt; man börjar sväva på målet och smyger in några små brasklappar. Men förstår inte utskottets majoritet att man genom att ta bort den nuvarande lagen kan skapa svårigheter som inte går att reparera? Gå ut om ett par år och försök få en lanthandlare, som har kämpat länge för sin existens men måst ge upp därför att Sveriges riksdag har tagit bort affärstidslagen, att etablera sig igen! Tror ni att det lyckas, om det här beslutet visar sig ha varit olyckligt?

Det nuvarande dispenssystemet ger trots aUt stora möjligheter, men jag skaU gärna hålla med dem som har uttalat att den dispensgivning som förekommer i dag icke är rättvis. Orättvisa drabbar de privata varuhusen i ett fall, den drabbar konsumentkooperationens varuhus i ett annat, och det är lika galet vilket som än sker. Men det finns andra vägar att gå, och jag tycker därför att det är märkligt med handelsministerns negativa uppträdande; departementet skulle mte kunna ta sig tid att syssla med dispensgivningens utformning så att bedömningen blev rättvis.

Det har, inte här i kammaren, men i buskagitationen, talats om hur bra det är att komma utomlands och få uppleva de affärstider man har där. Jag måste säga att det är ett beklämmande resonemang. Svenskarna kommer tih Kanarieöarna och strosar omkring kl. 10 eller 11 på kvällen, och så kan de slinka in 'i en butik och se hur barn i tio- ä tolvårsåldern hjälper tiU med jobbet på sådana tider för att klara familjens försörjning.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

59

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Förhållandena där är ju betydligt hårdare än här i landet, och därför måste även barnen delta. Det är kanske för många ett framtidsperspektiv - men inte för mig i aUa faU - att man även hos skulle kunna få se de här synerna.

Det är egendomUgt att konstatera hur socialdemokratiska riksdagsmän motionerar för att ha ryggen fri mot sina påtryckningsgrupper. Då går man väldigt långt, ja, man ställer extrema krav, men när man inte når sitt mål så är man beredd att springa ifrån det hela. Man vUl inte på något sätt kompromissa, utan man går över tiU en linje som ligger helt på andra sidan. Det är beklagligt att man inte kan agera rakt i sina ställningstaganden.

Summeringen är aUtså: sämre förhållanden för de anstäUda, bort-rationalisering av kvarters- och lantaffärerna, bland konsumenterna rädsla för prishöjningar, sämre möjligheter för människorna att vara tillsammans i fritidsliv och famUjeUv, nonchalans mot de grupper som vill ägna helgdagen åt sin kyrka och mot dem som viU ägna sig åt idrottsrörelsen. En summering av aUa dessa negativa faktorer kan, herr talman, bara utmynna i ett yrkande om bifall tiU reservationen i näringsutskottets betänkande nr 53.

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert ALF PETTERSSON i Malmö (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Komstedt riktade ett angrepp mot de socialdemokrater som motionerat, och han sade att om icke dessa socialdemokrater fick igenom de yrkanden de själva hade ställt, skulle de springa över och rösta för helt frisläppande. Jag kan inte uppfatta det uttrycket som annat än ett angrepp på mig personhgen.

Lät mig dä förklara att den uppläggning som de handelsanstäUda har gått in för i denna fråga är att om man inte kan åstadkomma en skärpning, ett borttagande av de mycket orimliga dispensregler som finns i den nuvarande lagen, får man gå den fackhga vägen för att rädda sina arbetstider, göra öppethållandetiderna dyra medelst ob-tillägg. Jag har aUtså ett mycket starkt stöd.

Jag har också funderat mycket seriöst på hur man eventueUt skall kunna finna något annat dispensförfarande än vad som har gäUt nu. Varken utredningen, remissinstanserna, departementet, utskottet eller motionärerna har kunnat komma med ett alternativ. Därför tycker jag att den rimliga konsekvensen måste bh att helt slopa reglerna om dispensgivning i lagen.

60

Herr KOMSTEDT (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är inte bara herr Alf Pettersson i Malmö som har sagt detta i debatten; det har kommit från annat håU också. När man har gått väldigt långt i sitt yrkande och inte vunnit helt gehör för detta, är man beredd att gå ifrån hela idén. Om vi som i denna fråga kämpar för en hnje som går rakt igenom partigränserna vUl rädda situationen för de människor som vi företräder, borde vi försöka samverka så att vi fick

någonting som vann kammarens gehör.

Men här finns alltså ett yrkande där det t. o. m. talas om fängelsestraff om man har öppet i affärer på olaga tid. Det kan jag inte biträda. Det förekommer andra brott som är av betydligt allvarligare art och som inte beläggs med fängelsestraff. Om någon skulle ha öppet en söndag mot lagen, skulle detta naturligtvis beläggas med hårt bötesstraff, dock icke fängelsestraff.

Jag tycker att det är beklagligt att om man inte får igenom sitt förslag, går man helt på avslagslinjen.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Herr ALF PETTERSSON i Malmö (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl bara mycket kort konstatera att vad jag kräver i yrkandet på den här sista punkten är en skärpning av ansvarsbestämmelserna. 1 mitt huvudanförande i går eftermiddag utvecklade jag hur orimhgt det bötesstrafförfarande är som i dag gäller. Såväl i Stockholm som i Malmö och på andra ställen kan man få 200-300 kronor i böter varje gång man bryter mot den nu gällande affärstidslagen. Detta är orimUgt, och en skärpning av ansvarsbestämmelserna måste därför ingå i en skärpning av nuvarande lagstiftning.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Den här debatten verkar ju upp- och nedvända världen. Här står högermän upp och vill ha regleringar och går rakt emot den där frihetslängtan som de annars har talat om så hårt, och här står socialdemokrater upp och viU rädda kyrkan och familjen genom att reglera arbetstiden i affärerna. Det är litet brokigt det hela.

Att jag säger några ord här beror på att jag har suttit i den delegation som när affärstidslagen antogs 1966 upprättades inom arbetarskyddsstyrelsen och som fick i uppdrag att utforma bestämmelserna för tillämpningen av den nya lagen. EnUgt 3 § affärstidslagen finns ju vissa möjUgheter att vid sidan om butiksöppethåUandet meUan ki 8 och 20 ha vissa butiker öppna även på andra tider, och viss försäljning är då tillåten. Det gäller främst försäljning av blommor, drivmedel och tobak, försäljning i anslutning till konditoriservering samt försäljning av konst i vissa sammanhang. Men dessutom gäUer det kioskhandel. Ingen människa hade väl egentligen drömt om att detta skulle vara det alternativ som skulle rädda famUjen och kyrkobesökare och litet av varje, men kioskhandeln har ju verkligen fått en utveckUng som är häpnadsväckande. För att man då skulle veta vad som egentligen skulle få säljas i kioskerna fick den här delegationen inom arbetarskyddsstyrelsen snart försöka fundera igenom vad det är för sortiment som hör till kioskhandeln och vad det är som är så nödvändigt att få köpa på de här tiderna, när affärerna i regel inte är öppna.

Det upprättades en lista på det sortiment som kioskerna fick ha, och det har utvecklats oerhört. Det har varit resonemang om huruvida man fick sälja pappersvaror. Det satt en gammal ombudsman i delegationen som ansåg att man absolut måste ha spelkort i det sortiment som skulle tiUhandahållas i kioskerna. Det har varit fråga om huruvida man när man säljer tobak också skall få sälja tillbehör tiU tobak, t. ex. tobakspung.

61

Nr 148                    cigarrettändare osv. Det har utvecklats en lång filosofi om detta.

n    j    „   j                  På bensinstationerna, där man säljer drivmedel, har man mer och mer

Onsdagen den                                                                                            .

1 5 Hpcptnhe   1Q71        ° '" " ''®" lanthandel. Man har först och främst velat ha sådant som

--------------------      hör till bilkörning — bilhandskar, solglasögon osv. - men det har också

Affarstidslag-          kommit gasol och litet av varje som man kan behöva köpa när man

stiftning                  passerar en bensinstation på väg ut tiU sommarstugan. Det är rörande vad

sortimentet på en bensinstation har bhvit allsidigt på sina håll.

Så har det varit fråga om hur det skall vara ordnat när man säljer konditorivaror i anslutning till en servering. Hur skall det se ut när man serverar? Räcker det med ett par omaka kaffekoppar och en påmålad låda som stäUs i ett hörn - är det då en lokal där man får sälja en hel del varor i samband med servering?

Det har varit en lång rad av groteska exempel på hur man försöker att få en försäljning inrymd under den paragraf som fanns och som gav tillåtelse tiU viss försäljning. Allt detta innefattas i detta dispensgivande och dessa föreskrifter. Jag har funnit det fuUkomligt omöjligt att få tiU stånd föreskrifter som inte verkar löjUga, som inte kan kringgås. Det kan absolut inte vara rimhgt att göra på detta sätt, om det leder till den utvecklingen, att människorna i stäUet för att handla i välsorterade och riktiga affärer handlar i kiosker och på bensinstationer. Det finns i varje fall en risk för detta.

Man har kunnat säga: Ja, men en del kiosker är av en annan karaktär. De som ligger vid badstäUen bör kunna sälja badbyxor - inte kalsonger men badbyxor. Det har också varit fråga om huruvida man skaU ha damstrumpor. Ja, där satt två damer i delegationen, och det blev damstrumpor. Men när man kom tiU herrstrumpor ansåg man alt de kunde håUa från lördag till måndag, och dem behövde man inte ha i det här sortimentet.

Alla sådana här regleringar kommer att bh så löjeväckande som de exempel jag här givit. Men samtidigt har ju detta skapat ett solskensklimat för kioskägarna, så det är inte underligt om de tiUstyrker att man fortsätter alt ha affärstiden fast men omintetgjord på sina håll genom en dispensgivning av den här sorten och med möjligheter för kioskerna att bli små butiker med mycket allmänt sortiment.

Det har också varit möjligt alt låta vanliga affärer ha öppet längre på kvällarna och på vissa söndagar. Men som redan framhållits här flera gånger har det också där bhvit en utveckling som inte uppfattats som rättvis. Somhga kommuner har varit mera restriktiva än kom.munen bredvid, och det har resulterat i att kunderna i den första kommunens affärer har givit sig i väg i formliga bUkaravaner till grannkommunen ett stycke därifrån.

Del har också sagts, att om det gäller en nyhet kan affärsmannen vilja ha öppet en söndag. Det kan t. ex. ha kommit ut en ny bUmodeU. Då har man ställt upp ett stort antal bUar på backen, Filadelfias orkester har efter slutad gudstjänst satt i gång att spela, och man har fåll i gång en affärsruljans och sålt bilar. Det har varit en dispensaffär.

Eller Kapp-Ahl kan ha anmält att han vill sälja en ny fin modell av

något  slag,  och  han   har  tyckt  att  han  borde  få  göra det.  Somliga

62                         kommuner har då givit honom sådan tUlålelse, andra inte. Då har det

uppstått missnöje — och jag vUl inte påstå alt det är just att släppa fram vissa affärsmän på det sättet och låta andra stå tillbaka.

Diskussionen om dessa ting har varit och är ganska viUsam. För en dryg månad sedan hade vi här den vanliga höstremissdebatten, och då talades det om att gifta kvinnor var arbetslösa i mycket stor utsträckning samt att det var berättigat att kräva att de skuUe få komma ut i arbete. En stor del av den debatten rörde sig just om att kvinnorna skulle ha samma rättigheter som andra att få beredskapsarbete, att bli sysselsatta. Det var helt just då. Men i dagens debatt finns det en ton som tyder på att det inte är riktigt att både man och hustru arbetar, ty då bhr hemmet försummat. Och del skall man rätta till genom att inte låta dem få tillfälle att handla, när de är lediga båda två. Man ser ju ofta nu att man och hustru går tillsammans och handlar, och om familjen har bU kör alla familjens medlemmar i väg och handlar på andra lider än vanliga affärsöppettider. Det tycker då inte jag ser ut som någon familjens upplösning. Men här har vi plötsligt fått en förfärligt gudsnåderlig lon i debatten; detta att handla på kväUen är inte riktigt just. Jag förstår inte det, ty det verkar som om samma människor som för några veckor sedan skrek högt om att vi måste ge service till familjen och ge butikerna möjhghet att hålla öppet, så att människor kan handla när de har tid osv., nu plötsligt har ändrat uppfattning.

Modeändringarna är numera både många och snabba, och en del av sympatierna för att slopa hela denna proposition ser jag som en modenyck, inte som en genomtänkt ståndpunkt eftersom den inte harmonierar med andra framstäUda krav om service tiU familjen.

Samtliga politiska kvmnoförbund har tiUstyrkt att affärstidslagen slopas, vUket betyder att man viU ge fler människor möjligheter att handla på tider som man på vissa håll i dag kan handla på. Men det är inte riktigt att, som reservanterna gör, låtsas vUja ge affärerna möjligheteratt hålla öppet kl. 8—20, samtidigt som man antyder att det finns andra vägar att ordna den saken på. Man överlåter då åt Kungl. Maj:t att hitta på ett sätt att utan orättvisor och utan att åstadkomma en snedvridning av hela handeln utfärda regler och föreskrifter som ger människorna möjlighet att handla när de vUl. Och samtidigt ger man sig sken av att vara ängslig för att människor skall behöva arbeta efter kl. 18 och på söndagarna. Jag tycker inte det är rejält. Då förstår jag mycket bättre herr Alf Petterssons i Malmö instäUning, när han säger att om vi inte viU ha människor att arbeta efter kl. 18 eller på söndagarna, så får vi helt enkelt förbjuda det. Det är en rejäl ståndpunkt. Man har valt sida och säger; Vi vill inte tUlåta service efter det klockslaget. Men om man vill att det skaU finnas service även på andra tider, då kan man inte samtidigt föra detta sentimentala resonemang och sedan säga sig: "Det fixar sig nog. Jag vet inte hur det skall gå till — riksdagen är inkapabel att bevilja dispenser, och kommunerna är inkapabla att bevilja dispenser - men Kungl. Maj:t kan nog kläcka ett förslag! " Det tror man fastän inte ens de aUra mest intresserade kritikerna här kunnat komma på något. Jag tror i detta avseende inte så mycket på Kungl. Maj:t - jag kan inte hjälpa det -när folk som står handeln nära och de som ute i kommunerna har den omedelbara känningen av vad folk viU ha inte kan framlägga något förslag

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

63

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

och när de som här är så ivriga inte kan ge annan anvisning än att det nog skaU ordna sig på något sätt; vi skall ha service, men vi skall inte låtsas om det, vi skaU förbjuda folk att arbeta på kvällarna, men vi skall ändå göra det möjligt för folk att handla då. Jag vill inte använda starka ord — annars hade jag kallat det för hyckleri — men jag tycker att det är litet grumsigt tänkt.

Det passar mig inte att först stödja lösningar i en riktning och sedan omedelbart ändra mig — jag har i mitt kvinnoförbund varit med om ett yttrande för att vi skall slopa affärstidslagen, och då håller jag fast vid det. Det passar mig inte heUer att låtsas tro på något som jag vet inte kan genomföras. Därför anser jag att tiden är mogen för ett slopande av affärstidslagen; det finns lösningar på problemen, om man följer propositionen i det här stycket.

Jag yrkar bifaU till utskottets hemstäUan.

Herr KOMSTEDT (m) kort genmäle;

Hert talman! Fru Eriksson i Stockholm tycker det här är uppochnedvända världen; det är högerfolk, säger hon — moderater skulle jag vilja säga — som helt plötshgt har instäUnmgen att man skaU försöka ge människorna Uka förhållanden ur fritidssynpunkt. Ja, det verkar ju inte som om de som tidigare liksom haft det här på entreprenad har så stor ambition längre, låt vara att herr Lundberg följde en annan linje än fru Eriksson och fortfarande viU slå vakt om dessa värden.

Fru Eriksson tror inte på Kungl. Maj;t. Jag gör det, tUl viss del i varje faU. När Kungl. Maj t vUl genomföra någonting, så brukar Kungl. Maj t kunna göra det ändå här i kammaren. Om fru Eriksson tror på Kungl. Maj t eller inte spelar då kanske inte så stor roU. Jag tror att Kungl. Maj t har en möjlighet att rätta tiU förhållandena på det här området.

Fru Eriksson åberopade remissdebatten och sade att vi viU ha ut de gifta kvinnorna i förvärvslivet. Ja, det är inte aUs fråga om att de inte skaU gå ut i förvärvslivet. Men vi unnar de gifta kvinnorna att få arbeta på samma arbetstider som andra människor i samhället. Vi viU inte bara ha ut dem på arbetsmarknaden och sedan diskriminera dem när det gäUer arbetstiderna.

De som kan handla på kvällarna är ju konsumenterna. Vi hartalat om de anställda och de mindre butikernas innehavare: de har inga möjhgheter att göra inköp på kvällarna. De som utnyttjar tiden efter 18.00 är människor som oftast har möjlighet att handla på andra tider. Men de människor vi talar om är i första hand de anställda och de mindre butikernas innehavare. De har inte dessa möjligheter.

64

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Nancy Eriksson sade att reservationen var grumsigt tänkt. Nancy Eriksson som har varit en frisk fläkt då det gällt det sociala samvetet tänker tydligen själv grumsigt när det gäUer det sociala skyddet för grupper som både hon och jag borde tänka mera på.

Visst kan man tala om service. Jag undrar om vi inte behöver mera service inom sjukvården. Är vi inte tvingade tUl att ta vissa hänsyn på det området?    Hur   är   det   med   möjligheten   för   barnfamiljerna   att   få

barntillsyn? Eller behöver icke de affärsanstäUda vila och möjligheter till Nr 148

att jämväl kunna njuta av den tid som står tiU förfogande över helgerna?     Onsdnopn den

Det är ju tacknämligt att faUa tiUbaka på ett förbund. Men om ett ,c j l     \qt\

förbund tror att den representativa demokratin inte skall ha känning med--------     

de människor som ändå gör det möjligt för vissa personer i samhället att Affärstidslag-

representera dem då är det något fel. Då frammanar man krafter som kan   stiftning
bh farliga både för demokratin och för förtroendet hos människorna.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag vill betyga att jag Utar på Kungl. Maj;t, men jag tror inte att Kungl. Maj;t har en övermänskUg förmåga att hitta på lösningar. Jag htar väldigt på dem som sitter i regeringen, det kan jag försäkra herr Komstedt, jag Utar på dem som personer och i övrigt men inte på deras förmåga att här troUa fram något extra.

Herr Lundberg viU vid diskussionen i varenda fråga lösa serviceproblemen på sjukhusen. Gör det då! Men hur skall just de problemen kunna lösas genom att affärstidslagen inte slopas? Herr Lundberg talar ständigt om att det är så dåligt på sjukhusen. Jag tycker att herr Lundberg har alla möjligheter att söka lösa de frågorna, i stället för att bara blanda in dem i aUa andra sammanhang.

Herr LUNDBERG (s) kort genmäle:

Herr talman! Ja, herr talman, det går väldigt lätt för Nancy Eriksson att tala om att man skall lösa den och den frågan, när resurserna är begränsade. Jag trodde verkligen att Nancy Eriksson visste att så var förhållandet.

Jag har inte tvivlat på att Nancy Eriksson skulle Uta på Kungen och rösta med honom. Men jag litar jämväl på personalen som ändå får ta konsekvensema av det här beslutet och jämväl på våra pensionärer, partieUt arbetsföra m. fl. som får både betala kostnaderna och ta på sig en orimhg börda, därför att vägen till serviceinrättningarna vare sig det gäller handel eUer annat blir så lång och tung för dessa människor. Den bhr tung för dem som skaU arbeta på storköpen, den blir tung även för denna kategori som man också borde ta hänsyn tUl.

Fru OLSSON i Helsingborg (c);

Herr talman! De farhågor som redan har framförts här i dag angående de negativa konsekvenser som ett slopande av affärstidsregleringen får delar jag helt. Jag tillåter mig att under några minuter ta kammarens tid i anspråk för att vidareutveckla skälen härför.

Det torde vara ett allmänt bekant faktum att en stor del av våra små och medelstora s. k. närbutiker redan har försvunnit, med allt vad detta innebär av försämrad service för konsumenterna.

Om affärstidslagens gUtighet icke förlänges betyder detta, enligt mitt förmenande, att de ännu existerande småaffärerna får ett så försämrat utgångsläge när det gäller såväl arbetsförhållandena som ekonomiskt, att svårigheterna för den fortsatta existensen bhr dem övermäktiga.

Visserligen säger handelsministern att en särskUd nämnd skaU tiUsättas
för att bevaka att inga negativa konsekvenser uppstår, och om så blir            65

3   Riksdagens protokoll 1971. Nr 148-149

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Äffärstidslag-stiftning

66

fallet kommer frågan att tagas upp tiU förnyad prövning. I och för sig är ju detta positivt, men det bevisar också att man även inom regeringen inte är helt säker på att inga nackdelar uppstår i fråga om strukturomvandling, prisbildning och arbetsförhållande. Även om jag finner det vara bra att en övervakande nämnd finns, så kan man inte bortse ifrån att obotliga skador kan uppkomma innan nämnden hinner ingripa.

Nedlagda närbutiker återuppstår inte så där utan vidare. Vem skulle våga satsa på att upparbeta en ny kundkrets i konkurrens med storföretagen, där ju helt andra ekonomiska resurser föreligger än vad en enskild människa förfogar över? Vi vet att närbutikerna, såväl i tätorter som på landsbygden, i dagsläget arbetar under mycket pressande förhållanden. Den hUa affärsrörelsen har helt naturligt inga möjligheter att få de rabatter från grossisterna som varuhusen genom sina större inköp kan tillgodoräkna sig. Alltså måste de små närbutikerna arbeta med mindre vinstmarginaler för att kunna hålla samma försäljningspris och hävda sig i konkurtensen. De har således ingen som helst möjlighet att bära vare sig de ökade kostnaderna eUer de ökade arbetsinsatser som ett längre öppethållande kommer att medföra.

Det kan låta bra när man säger att innehavaren har sin fria vUja att välja vilka tider han önskar ha sin affär tiUgängUg för kunderna, men i praktiken fungerar det inte så. ViU en affärsidkare behålla sin kundkrets, går det helt enkelt inte att ha stängt när andra har öppet. Återstår då bara för innehavaren och hans familj att själva klara av ett kvälls- och söndagsöppethållande. Det kommer för dessa människor att betyda en arbetstid, som sträcker sig över veckans aUa dagar. Visserligen berör detta en relativt Uten grupp i vårt samhälle, men det är en grupp som jag anser att det är viktigt att vi får behålla.

Ett vida större antal människor kommer in i bilden, om vi ser på konsumenternas roU i sammanhanget. Hur blir det för dem, när den Ulla närbutiken tvingas lägga ned? Hur bUr det för de äldre, de rörelsehindrade eller de sjuka — aUa dessa som vant sig vid och har behov av att kunna ringa efter sina varor och få dem hemsända tiU sin dörr? Det är för övrigt ingalunda endast dessa gamla och handikappade människor det går ut över om närbutikerna stänger. Nej, det går ut över de icke bUburna, och vi är ju dock icke alla bilägare i vårt land.

Det bUr således de sämst stäUda i samhäUet som kommer i kläm. Detta har redan sagts i debatten, men dessa fakta är så väsentliga att de gott kan upprepas.

Dessa konsumentkategorier får stora svårigheter att klara av sina inköp när avstånden till inköpsstäUena växer. Vägsträckan tiU varuhuset eUer stormarknaden kommer för många av dem att bU avsevärd — miltals för dem som är bosatta på landsbygden. Servicen för en stor del av konsumenterna kommer att katastrofalt försämras.

Man kan nog tyvärr befara att prisnivån kommer att stiga. Ökade kostnader bhr följden för konsumenterna, dels på grund av den längre vägsträckan tUl affären, dels och framför aUt genom de ökade kostnader som ett kvälls- och helgöppet kommer att dra med sig. Dessa kostnader får konsumenterna betala i sista hand; det är ett faktum som vi aldrig kommer ifrån.

Redan i dag är det i många faU så att de söndagsöppna affärerna tiUämpar högre priser under söndagar än på vardagarna. Slopas affärstidsregleringen kan man hålla för sannolikt att dessa högre priser kommer att slå igenom under samtliga veckodagar. Den möjhgheten kommer att finnas för storföretagen när de små konkurrerande närbutikerna har försvimnit. Detta betyder att de kunder som gör sina inköp på vardagarna får subventionera öppethållandet på kvälls- och helgdagstid för andra kunder.

TiU sist skall jag ta upp ännu en synpunkt på frågan, och den är, som jag ser det, mycket viktig, nämUgen de handelsanstäUdas situation. Det är gott och väl att de kommer att ekonomiskt kompenseras för övertid och obekväm arbetstid - fattas bara annat! Men trots detta måste det väl för de flesta innebära en nackdel att vara tvungen att arbeta på tider då övriga famUjemedlemmar är lediga. Jag kan inte se något tilltalande i att ett affärsbiträde skaU behöva stå tUl förfogande på sön- och helgdagar för en service som i de flesta faU måste anses vara ganska onödig. Jag kan inte finna att en sådan tingens ordning innebär någon förbättring för handelns folk, som redan i nuläget har ett yrke som kräver mycket av sina utövare.

För att sammanfatta viU jag säga att om lagen slopas torde konsekvenserna med största sannolikhet bli följande; Närbutikerna försvinner. Varorna fördyras. Servicen för stora grupper i samhället försämras. De handelsanstäUdas arbetsförhållanden försvåras.

Med dessa ord, herr talman, ber jag att få yrka bifaU till reservationen som är fogad tiU näringsutskottets betänkande nr 53.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Fru SKANTZ (s);

Herr talman! Jag viU börja med att något erinra om hur situationen var när vi 1966 diskuterade frågan om affärstiderna. Det finns anledning att påminna dem som själva var med vid behandlingen av den här frågan och kanske även att informera dem som är nya här i riksdagen om hur debatten då gick.

Den gången var det en ganska utbredd uppfattning bland remissinstanserna att det skuUe medföra besvärliga övergångsproblem att genast införa helt fria affärstider. Jag viU erinra om att LO ansåg att det var vanskligt att överbUcka verkningarna av ett helt fritt system och framhöll värdet av att för en tid få erfarenheter av en hberalare lagstiftning. Flera andra remissinstanser uppehöU sig vid svårigheterna att genast gå över tiU ett fritt system och pekade på att detaljhandeln under lång tid hade anpassat sig till bestämmelserna i butiksstängningslagen och att det därför var rimhgt och önskvärt med en omställningsperiod.

Jag viU också citera något av vad Svenska arbetsgivareföreningen sade i sitt remissyttrande; "Om affärstiden förlängs eUer förläggs på annat sätt än f. n. och till följd därav priserna höjs eUer prissänkningar fördröjs, är det inte fråga om egentliga prisförändringar utan om kostnader för en ökad service från handelns sida som konsumenterna begär." Liknande uttalanden gjorde Yrkeskvinnors klubbars riksförbund och Högerpartiets kvinnoförbund.

Jag har velat erinra om detta därför att jag tror att vi — oavsett vUket beslut   riksdagen   tar   —   kommer   att  få  en   diskussion  om   priserna.

67

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

68

Utskottet var för övrigt enigt och ansåg att butiksstängningslagen skulle ersättas med en friare reglering i en affärstidslag. Ingen reservation förelåg. Men från såväl högern som folkpartiet och centerpartiet fanns motioner om att butiksstängningslagen skulle upphävas fr. o. m. januari 1967.

Det är intressant att studera de motioner som nu har lämnats med anledning av handelsministerns anmälan till riksdagen. Man har varit mycket mån om att framföra sina synpunkter, och jag har lagt märke tiU att herr Mårten Werner i Malmö varit så angelägen, att han för säkerhets skull skrivit under två motioner. Han talade här emellertid bara för motionen 1571, som han har tiUsammans med herr Komstedt. Den andra motionen som han skrivit på är 1569, och han har gjort det tiUsammans med en partikamrat, tre centerpartister och sju folkpartister. Mårten Werner lever väl på hoppet om att få två motioner bifallna. Som bekant sysslar man i fyrstadskretsen med viss statistik om närvaro och om hur många gånger ledamöterna har yttrat sig, och det kan möjhgen bidra tiU att förbättra statistiken att ha två motioner i samma ämne.

Det är också intressant att se på de motioner som kommit från centerpartiet. Jag tänker bl. a. på motionen 1575 som har herr Torwald som första namn. Den är intressant så till vida att bland undertecknarna av den motionen finns en centerpartist som 1966 hade en motion där han ville att kommunerna vid tiUämpningen av affärstidslagen skulle iakttaga stor generositet vid medgivande av utsträckt affärstid. I aU synnerhet skulle detta gälla inom utpräglade turistorter. Sedan ville han också att kioskerna skuUe få ha ett utökat varusortiment för att servicen skulle bli bättre på de orter där den inte var tiUfredsstäUande. Samma motion är undertecknad av en annan centerpartist, som också inlämnade en motion 1966.

I årets motion heter det; "Ett vUctigt syfte med den hittiUsvarande affärstidslagstiftningen har varit att tillförsäkra anställda och företagare inom detaljhandeln tillfredsställande arbetsförhållanden. Sådan hänsyn måste enligt vår uppfattning fortfarande tiUmätas stor betydelse när man bedömer värdet av fria affärstider." Men i motionen 1966 tyckte man att lagen skulle kompletteras med bestämmelser innebärande att försäljning från s. k. famUjebutiker med ingen eUer endast ringa anställd arbetskraft utöver famUjemedlemmar skulle undantas från lagens tiUämpning. Jag har velat erinra om dessa motioner därför att de visar den förändring som har skett, i varje fall i fråga om ett par centerpartisters inställning.

Det har varit mycket intressant att lyssna till den debatt som har förts här. För mig som har varit ombudsman i Handelsinställdas förbund är det ljuvt att höra vilket intresse man nu visar förbundets medlemmar. Hela denna fråga om affärstiderna har ju under många år varit föremål för intensiv debatt inom förbundet, bland förbundets medlemmar. Jag skaU inte trötta kammaren med att räkna upp aUa de tillfällen då denna fråga har diskuterats. Jag vill bara nämna att frågan åren 1970 och 1971 diskuterades vid fem funktionärskonferenser och vid sex avtalskonferenser. Det har varit minst åtta informationskonferenser, och förbundsrådet har behandlat frågan vid tre tiUfällen. Man har vid samtliga tiUfäUen slutit upp kring det sätt på vilket ordföranden herr Magnusson och förbunds-

styrelsen har agerat i denna fråga. Det finns anledning att erinra om det, eftersom man har velat göra gäUande att det nästan varit ordföranden ensam som har agerat.

Jag viU understryka att det inte avlämnades någon motion tiU förbundskongressen i den här frågan. Men det var just den frågan — har det här sagts — som föranledde den första verkUga diskussionen. Det är inte aUs märkligt. Diskussionen kom i början av kongressen. Förbundsordföranden tog nämligen själv upp frågan i samband med behandhngen av verksamhetsberättelserna för åren 1966—1971. Att det emeUertid inte avlämnades någon motion tycker jag som före detta ombudsman i HandelsanstäUdas förbund är anmärkningsvärt. Vid aUa de konferenser som hålhts har man nämligen från förbundets sida informerat om förbundsstyrelsens agerande i affärstidsfrågan.

Motionstiden tiU Handels' kongress gick ut den 6 december. Det fanns aUtså möjhgheter att motionera efter det att den överenskommelse som förbundet hade träffat blev bekant. Den överenskommelsen, vilken träffades i oktober månad, gällde ob-tilläggen.

Redan nu vUl jag säga, att om riksdagen följer antingen reservationen eUer det förslag som herr Alf Pettersson i Malmö har lagt fram så kommer de ob-tiUägg som förbundet har träffat överenskommelse om inte att utgå. Överenskommelsen gäUer nämligen för det faU affärstidslagen upphör och icke ersattes av en annan lagstiftning. Jag har velat lämna den upplysningen eftersom det tycks råda tveksamhet om innebörden av denna överenskommelse.

Fru Theorin ansåg att beloppen för ob-tiUäggen var små, och det kan man väl tycka. Från HandelsanstäUdas förbunds sida fäster man emeUertid mycket stor vikt vid överenskommelsen. Om den nuvarande lagen fortfarande gäUer efter den 1 januari 1972 vet ingen hur det bhr med överenskommelsen, den hänger då i luften.

Det har här talats mycket om de anstäUda och deras problem, och självfallet finns det många problem. Det skuUe vara mycket att säga om den saken, men jag skall avstå med hänsyn till den långa debatt vi haft. Jag vill bara upplysa om att man redan har femdagarsvecka. Från den 1 januari 1972 kommer de anstäUda att få sammanhängande ledighet lördag, söndag och måndag åtta gånger om året. Av diskussionen här i kammaren har man nästan fått intrycket att de handelsanstäUda aldrig skuUe få en lördag eller söndag ledig. Jag tycker därför det finns anledning att ermra om de bestämmelser som gäUer för HandelsanstäUdas förbunds medlemmar. Beträffande de deltidsanstäUda så framhöU hert Andersson i Örebro att de sysselsattes i aUmänhet elva timmar i veckan. Men nu är det så att HandelsanstäUdas förbund i årets avtalsrörelse har träffat överenskommelse om att företagen så långt det är möjhgt skaU bereda de deltidsanställda arbete minst 18 timmar i veckan. Därmed skuUe problemet med att de inte får del av sociala förmåner vara undanröjt.

Det har också sagts att de anställda har — jag delar helt den uppfattningen — behov av att vara tiUsammans med sina familjer. Man har vidare påpekat att ett bifaU tiU utskottets förslag skuUe innebära väldiga svårigheter för de anställda att ägna sig åt, som det numera heter.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

69

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

kultureUa aktiviteter, gå på föreningsmöten och deltaga i organisationsarbete. Men detta är ett problem redan i dag genom att butikerna enhgt lagen kan vara öppna tiU kl. 20.00. De anstäUda kan inte gå omedelbart efter stängningsdags; klockan kan bli 20.15 eUer 20.30. DärtiU skaU läggas tid för färden från arbetsplatsen. Då viU jag bara ställa frågan; Vilka möjhgheter har man att delta i föreningsarbete, att gå på teater eUer vad man nu är intresserad av? Den nackdelen finns ju redan med nuvarande lag.

Här har lämnats ohka uppgifter. Man har talat om tro, och man har talat om vetande. Det stora intresset tiUdrar sig ju frågan: Hur kommer det att bU i framtiden? Kommer aUa butiker att ha öppet långt fram på kvällarna, och kommer de att ha öppet aUa söndagar?

EnUgt en uppgift som jag har fått den 13 december från HandelsanstäUdas avdelning i Stockholm kommer citybutikerna i Stockholm inte att förlänga öppethållandet. De kommer heller inte att börja med söndagsöppet. Såvitt man vet är det heUer inget varuhus i Stockholm som kommer att ha öppet på söndagarna. Jag har velat lämna kammaren dessa uppgifter.

Man har här vid flera tUlfällen åberopat servicekommittén. Fru Lewén-Eliasson ställde direkta frågor tiU servicekommittén. Därför viU jag nämna att i kommittén ingår tre riksdagsledamöter, men ingen av oss står bakom det remissyttrande som servicekommittén lämnat, eftersom vi icke delar de synpunkter som kommittén kommit fram tiU. Det är förklaringen till att frågorna här bhvit obesvarade.

Det har tydUgen också uppstått viss tveksamhet om mitt stäUningstagande i affärstidsfrågan. Man har trott att jag har två uppfattningar, en i servicekommittén och en i dagens debatt, att jag ändrat uppfattning sedan juni månad. För att det inte skaU råda någon tvekan härvidlag viU jag säga att jag kommer att rösta med utskottet. Jag har redan deklarerat att jag inte står bakom servicekommitténs yttrande. Däremot stöder jag helt det yttrande som Socialdemokratiska kvinnoförbundet har avlämnat.

70

Fru THEORIN (s) kort genmäle;

Herr talman! Det finns anledning att än en gång bemöta påståendet att jag skulle ha ansett att de nya ob-tiUägg som de handelsanstäUda förhandlat sig till skuUe vara små. Vad jag har gjort är att omtala vad de nya ob-tUläggen i faktiska siffror innebär för de anstäUda och hur de nya bestämmelserna verkar.

Redan i dag, fru Skantz, har de handelsanstäUda ob-tiUägg med 100 procents tiUägg för den tid man arbetar på söndagar. Det kallas visserligen övertidsersättning och inte ob-tiUägg. Man har nu 100 procents tiUägg efter kl. 13 på lördagar, och med de nya ob-tiUäggen får man en förhöjning med 30 procent, mellan kl. 12 och 13 eller från 70 procent tiU 100 procent, vUket enhgt de löneuppgifter jag har fått från Handels de facto innebär 3 kronor och 45 öre. Om man vidare räknar med att man på vardagarna arbetar tiU kl. 22.00, får man på vardagarna från kl. 20 en förhöjning med 20 procent från 50 procent tiU 70 procent eUer med 2:30 per timme och då 4:60 för timmarna meUan 20.00 och 22.00.

Jag tycker att de faktiska uppgifterna skaU komma fram i debatten

här. Min värdering är, som jag sagt tidigare, att de handelsanstäUda aren     Nr 148
låglönegrupp, men de bör inte få höjt sin standard genom att arbeta på     Onsdaeen den
obekväm tid, utan det bör ske genom sedvanliga avtalsförhandlingar.          i c december 1971

Fru SKANTZ (s) kort genmäle:

Herr talman! Vi kan självfaUet håUa på en lång stund och diskutera ob-tUläggens storlek. Men kvar står väl ändå att om riksdagen bifaUer reservationen, kommer inte ens de belopp som fru Theorin redovisat att utgå. Det är det enda jag har sagt. Jag har bara velat upplysa om vUka konsekvenser det får om riksdagen bifaUer antingen Alf Petterssons förslag eUer reservationen. Jag har inte tagit ställning tiU beloppens storlek eller gjort någon bedömning av dem, men jag tycker att kammarens ledamöter skall känna tiU de olika förslagens följder innan de går till votering.

Äffärstidslag-stiftning

Fru THEORIN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det är aUdeles riktigt att de av mig nämnda ob-tiUäggen inte genomförs, om lagen bibehålles, och det är också det som varit anledningen till mina upplysningar tiU kammarens ledamöter. Det har nämhgen från flera håll påpekats hur väsentUga dessa tiUägg är för de handelsanstäUda.

Jag skaU kanske inte vara så hård att jag frågar de handelsanstäUda ute i butikerna i dag om de föredrar antingen ett bibehåUande av lagen eUer en förhöjning med 3:45 för en timme kl. 12.00 tiU kl. 13.00 lördag, med 2:30 vardag från kl. 20.00 och då med 4:60 för arbete meUan 20.00 och 22.00. Jag har emeUertid den uppfattningen att opinionen ute bland de handelsanstäUda är för ett bibehåUande av lagen och en sådan skärpning som krävts i reservationen.

Herr HEDIN (m):

Herr talman! Den fråga som huvudsakligen har dominerat den intressanta debatten, både här i kammaren och utanför den, om affärstidslagens slopande är konkurrensförhållandet meUan stora och små företag. En del menar att de små närbutikerna kommer att få det svårare att hävda sig om lagen slopas. Andra hävdar motsatsen. Ingen vet med bestämdhet hur utveckhngen kommer att gå. De ohka bedömningarna är mera baserade på tro än på vetande. Själv tror jag att de mindre affärema, som ju ofta är rena familjeföretag, skulle ha större möjligheter att anpassa sina tider för öppethållande efter konsumenternas olika önskemål än de stora, som ju avgjort kommer att få högst betydande kostnader genom övertidsersättningar.

En fråga som också har diskuterats mycket är att söndagen behövs för de flesta människor som vUodag och att man därför åtmmstone inte normalt bör ha ett öppethållande på söndagarna. De som har talat för reservationen och även för Alf Petterssons yrkande under debatten har bl. a. framfört detta i sin argumentation. Jag hänvisar t. ex. tiU anförandena av Mårten Werner i Malmö och Evert Svensson i Kungälv. Jag tycker att det ligger väldigt mycket i detta. Men skiUnaden meUan öppethållande   med   dispens,   som   vi   har   nu,   och   ett   fullständigt

71

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

frisläppande kanske ändå inte i praktiken bhr så stor.

SkaU vi slå vakt om söndagen som vilodag, bör vi nog ha ett absolut söndagsförbud. Det finns skäl som talar för det. Men mot bakgrund av den praxis som redan nu utbildats och starka önskemål från stora konsumentgrupper tror jag att det är oreahstiskt att följa en sådan linje. Däremot tror jag, herr talman, att det skuUe vara fuUt möjUgt att hålla en del av söndagen fri från någon egentUg kommers. Det är för övrigt en fråga som har tagits upp av några remissinstanser enhgt redovisningen i betänkandet. På s. 30 står det: "I fråga om öppethåUande på söndagar är centerns kvinnoförbund tveksamt, moderata samlingspartiets kvinnoförbund förordar restriktivitet och Gotlands handelskammare anser att vissa tider för öppethållande på söndagar bör undantagas med vederbörlig hänsyn tagen tiU kyrkan och övriga religiösa organisationer."

Jag tycker att det finns starka skäl för att ta hänsyn tiU traditioneU gudstjänsttid. Omkring 98 procent av befolkningen tiUhör ändå vår svenska kyrka — trots att det numera är mycket enkelt och lätt att utträda, om man så skuUe önska — och även om kyrkor och övriga gudstjänstlokaler ibland inte är så välfyUda, så utgör gudstjänstbesökarna en större grupp än någon annan pubUk, inklusive idrottens.

Om man skulle införa förbud för öppethåUande på söndagar före kl. 13, skulle det inte heUer vara något unUct i svensk lagstiftning. I rusdrycksförsäljningsförordningen föreskrivs nämUgen i 47 §; "Rusdrycker må ej utskänkas före kl. 12 å söckendagar samt ej före kL 13 å sön- och helgdagar." Att tiden för sön- och helgdagar har satts just tiU kl. 13 måste innebära ett hänsynstagande tiU den traditioneUa gudstjänsttiden från kl. 11 och fram tiU någon gång meUan kl. 12 och kl. 13. Jag tycker att det finns starka skäl för att på motsvarande sätt förbjuda öppethållande av affärer före kL 13 på sön- och helgdagar. Då skulle man delvis tiUgodose ett aUmänt behov av vila under sön- och helgdag och samtidigt, som Gotlands handelskammare uttrycker det, ta vederbörlig hänsyn tiU kyrkan och övriga reUgiösa organisationer.

Det finns inget yrkande härom från någon av utskottets ledamöter, och något sådant förslag har heller inte framförts motionsledes. Jag tycker att det är en brist, och många med mig har ansett att ett sådant förslag ändå borde framställas här i kammaren. Därför har jag tagit mig friheten att göra det. Jag har inget konkret förslag tiU lagtext som vi skuUe kunna anta direkt, men jag hemstäUer att regeringen får en beställning att komma med förslag i det här avseendet tiU vårriksdagen. Jag yrkar - yrkandet har stencilerats och delats ut i bänkarna — att riksdagen, under förutsättning att utskottets hemstäUan bifalles, hos Kungl. Majt anhåUer om förslag tiU 1972 års vårtiksdag om sådan begränsning av affärstiden under sön- och helgdagar att öppethåUande tiUåtes först efter kl. 13.

72

Herr JÖNSSON i Ariöv (s):

Herr talman! Jag skall inte ta upp en diskussion med hert Hedin utan endast understryka att uppgörelsen mellan arbetsmarknadsparterna på handelns område förutsätter inte enbart att lagen försvinner utan även att lagen inte ersätts av annan lag. Herr Hedins förslag innebär ju att en ny

lag skaU beslutas av vårriksdagen.

Jag ber helt kort att därför få yrka avslag på herr Hedins förslag.

Herr HED IN'(m):

Herr talman! Jag känner väl tUl det förhåUandet, men jag förutsätter att eftersom lagen, om utskottet nu segrar, under alla förhåUanden kommer att försvinna från den 1 januari 1972 och Kungl. Majt inte kan lägga fram något förslag förrän långt senare, man kan reglera detta. Jag räknar också med att överenskommelsen meUan avtalsparterna kommer att bestå, även om Kungl. Maj t senare framlägger ett särförslag i den här riktningen. Det bör rimUgtvis inte påverka den överenskommelse som har träffats.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Överläggningen var härmed slutad.

Herr TALMANNEN yttrade; Propositioner stäUes först beträffande frågan om fortsatt giltighet av affärstidslagen och anhåUan om ändringar i denna i enUghet med det av herr Alf Pettersson i Malmö under överläggningen framställda yrkandet. Om utskottets hemställan härvid bifaUes ställes därefter propositioner i fråga om det av herr Hedin under överläggningen framställda yrkandet. Båda dessa yrkanden har utdelats tiU kammarens ledamöter.

Frågan om fortsatt giltighet av affärstidslagen m. m.

Propositioner gavs på bifaU tiU l:o) utskottets hemstäUan, 2:o) reservationen av herr Börjesson i Glömminge m..fl. samt 3:o) det av herr Alf Pettersson i Malmö under överläggningen i anslutning tiU motionen nr 1573 framställda yrkandet, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Börjesson i Glömminge begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Alf Pettersson i Malmö begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den  som  viU att kammaren tiU kontraproposition i huvudvoteringen angående näringsutskottets hemstäUan i betänkandet nr 53 antar reservationen av herr Börjesson i Glömminge m. fl. röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren tiU kontraproposition i nämnda votering antagit det av herr Alf Pettersson i Malmö under överläggningen framställda yrkandet.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Alf Pettersson i Malmö begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

3* Riksdagens protokoll 1971. Nr 148-149

73

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

Affärstidslagstiftning

Ja -  146

Nej -    64

Avstår —   113

1 enlighet härmed blev följande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den   som   viU   att   kammaren   bifaUer   näringsutskottets   hemstäUan i

betänkandet nr 53 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej  har kammaren  bifaUit  reservationen  av herr  Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Börjesson i Glömminge begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  185

Nej -  130

Avstår -      8

Frågan om framställning till Kungl. Maj:t om förslag till viss begränsning av affärstiden under sön- och helgdagar

Propositioner gavs dels på bifaU tiU, dels på avslag på det av herr Hedin under överläggningen framställda yrkandet om viss begränsning av affärstiden under sön- och helgdagar, och förklarades den senare propositionen med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hedin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren avslår det av herr Hedin under överläggningen

framställda yrkandet om viss begränsning av affärstiden under sön- och

helgdagar röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit detta yrkande.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hedin begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 200

Nej -    95

Avstår —     28

§ 5 Meddelande ang. plena under återstoden av höstsessionen

74

Herr TALMANNEN yttrade:

Debatterna om banklagen och affärstidslagen har tagit betydUgt längre tid än beräknat, och detsamma gäller gårdagens interpeUationsdebatter.

Mot bakgrunden härav och med hänsyn tiU att ett mycket stort antal ärenden återstår att behandla blir det nödvändigt att revidera den tidplan som angavs i slutet av förra veckan. KväUsplena i dag och i morgon kommer sålunda att pågå tiU omkring kL 1.00 i stäUet för kl. 23.00. Huruvida det därigenom bUr möjligt att slutföra sessionens arbete utan anordnande av kväUsplenum fredagen den 17 december måste betecknas som synnerligen ovisst. Då ett eventueUt kvällsplenum på fredagen inte bör pågå längre än tiU omkring kl. 1.00 är det tyvärr inte helt uteslutet att det kan bh ofrånkomligt att anordna arbetsplenum även lördagen den 18 december. Lördagssammanträdet tar i sådant faU sin början kl. 10.00.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

§ 6 Föredrogs justitieutskottets betänkande nr 28 i anledning av Kungl. Majts proposition angående domartjänster i vissa tingsrätter.

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 7 De statliga företagens verksamhet, m. m.

Herr TALMANNEN yttrade:

Näringsutskottets betänkanden nr 44-48 föredrages och debatteras i ett sammanhang och yrkanden beträffande samtliga dessa betänkanden framställs under den gemensamma överläggningen.

Härefter föredrogs näringsutskottets betänkanden:

Nr 44 i anledning av Kungl. Maj;ts skrivelse med överlämnande av årsredovisning för Statsföretag AB jämte motioner

Nr 45 i anledning av proposition angående finansiering m. m. rörande vissa statliga bolag jämte motioner

Nr 46 i anledning av motioner angående de statliga företagen

Nr 47 i anledning av motion om en århg redovisning av det stathga skogsbruket under domänverket

Nr 48 i anledning av motion om ombUdande av förenade fabriksverken tUl ett aktiebolag.

Näringsutskottets betänkande nr 44

I detta betänkande behandlades Statsföretag AB;s årsredovisnmg för år 1970, vilken överlämnats tiU riksdagen med Kungl. Maj:ts skrivelse 1971:120 (industridepartementet), och den härav föranledda motionen 1971:1501. Vidare behandlades ett yrkande i motionen 1971:1097 rörande målen för statUga företags verksamhet.

I motionen 1971:1097 av hert Wikström m. fl. (fp) hade hemställts, såvitt nu var i fråga, att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj :t skulle begära att regeringen avgav en deklaration beträffande målen för den statUga verksamheten (i företagsform).

I motionen 1971:1501 av hert Turesson (m) hade hemställts — utan motivering - att riksdagen skuUe i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en parlamentarisk utredning rörande förhåUandena beträffande vissa av

75

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

under Statsföretag AB lydande företag, vilka närmare  behandlats vid riksrevisionsverkets granskning av förenade fabriksverken.

Utskottet hemställde

1.     att riksdagen

a)    skulle lägga Kungl. Maj:ts skrivelse 1971:120 till handlingarna,

b)   skulle avslå motionen 1971:1097 såvitt nu var i fråga,

2.     att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1501.

Reservation hade avgivits av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), SjöneU (c), Gustafsson i Säffle (c), Rydén (fp). Hovhammar (m) och Clarkson (m), som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av KungL Maj:ts skrivelse 1971:120 och motionen 1971:1097 som sin mening gav Kungl. Majt tUl känna vad reservanterna anfört.

TiU betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herrar Hovhammar (m) och Clarkson (m).

76

Näringsutskottets betänkande nr 45

I propositionen 1971:139 (industridepartementet) hade Kungl. Majt föreslagit riksdagen att

1.    tiU lån tiU Norrbottens jämverk AB på tiUäggsstat I tiU riksstaten för budgetåret 1971/72 under fonden för låneunderstöd anvisa ett investeringsanslag av 130 000 000 kronor,

2.    tUl förvärv av aktier i AB Kabi på tilläggsstat I till riksdagen för budgetåret 1971/72 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 27 700 000 kronor,

3.    bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna den meUan Apoteksbolaget AB och Apotekarsocieteten träffade överenskommelsen om formerna för avlösning av nuvarande apotekssystem,

4.    tiU förvärv och teckning av aktier i Svenska utvecklingsaktiebolaget på tiUäggsstat I tiU riksstaten för budgetåret 1971/72 under fonden för statens aktier anvisa ett investeringsanslag av 18 500 000 kronor,

5.    bemyndiga fuUmäktige i riksgäldskontoret att ställa garanti för lån tUl Svenska utveckUngsaktiebolaget intiU ett belopp av 12 000 000 kronor jämte ränta,

6.    bemyndiga Kungl. Maj:t att inlösa stamaktierna i Sveriges centrala restaurangaktiebolag samt överlåta dem tiU Statsföretag AB samt

7.    bemyndiga Kungl. Maj:t att godkänna ändringar i bolagsordningen för Sveriges centrala restaurangaktiebolag i enlighet med vad som förordats i propositionen.

I samband med propositionen 1971:139 hade behandlats

dels motionen 1971:1576 av herr Lothigius m. fl. (m), vari hemstäUts

att riksdagen skulle avslå propositionen i vad gäUde förvärv och teckning

av aktier i Svenska utveckhngsaktiebolaget, att riksdagen skuUe avvisa

hemställan om garanti för lån tiU Svenska utveckUngsaktiebolaget samt

att riksdagen skuUe hemstäUa att Kungl. Majt lät snabbutreda frågan om Svenska utvecklingsaktiebolaget i enhghet med vad som anförts i motionen och förelägga vårriksdagen nytt förslag på grundval av denna utredning,

dels motionen 1971:1577 av hert Olhede (s), vari hemstäUts att riksdagen skulle avslå begäran om investertngsanslag för förvärv och teckning av aktier i Svenska utvecklingsaktiebolaget, att riksdagen skuUe avslå det begärda bemyndigandet åt fuUmäktige i riksgäldskontoret att ställa garanti för lån tiU Svenska utveckhngsaktiebolaget samt att riksdagen skuUe bevUja ett kapitaltiUskott på 15 000 000 kronor tiU Statsföretag AB för nyteckning av aktier i Svenska utveckUngsaktiebolaget, vilka aktier borde tecknas tiU en överkurs på 50 procent.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Utskottet hemstäUde

1.    att riksdagen med bifaU tiU propositionen 1971:139 i ifrågavarande del tUl Lån tUl Norrbottens järnverk AB på tiUäggsstat I tiU riksstaten för budgetåret 1971/72 under fonden för låneunderstöd anvisade ett investeringsanslag av 130 000 000 kronor,

2.    att riksdagen med bifall till propositionen 1971:139 i frågavarande del

a)    tiU Förvärv av aktier i AB Kabi på tilläggsstat I tiU riksstaten för budgetåret 1971/72 under fonden för statens aktier anvisade ett investeringsanslag av 27 700 000 kronor,

b)    bemyndigade Kungl. Maj:t att godkänna den mellan Apoteksbolaget AB och Apotekarsocieteten träffade överenskommelsen om formerna för avlösning av nuvarande apotekssystem,

3. att riksdagen med bifall till propositionen 1971:139 i ifrågavarande
del

a)     bemyndigade Kungl. Majt att inlösa stamaktierna i Sveriges centrala restaurangaktiebolag samt överlåta dem tiU Statsföretag AB,

b)    bemyndigade Kungl. Majt att godkänna ändringar i bolagsordningen för Sveriges centrala restaurangbolag enligt vad som förordats i propositionen,

4.     att riksdagen

a)    med bifall till propositionen 1971:139 i ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1971:1576 och 1 971:1 577, i vad avsåg mvesterings-anslag, tiU Förvärv och teckning av aktier i Svenska utvecklingsaktiebolaget på tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1971/72 under fonden för statens aktier anvisade ett investeringsanslag av 18 500 000 kronor,

b)   med bifaU tiU propositionen 1971:139 i ifrågavarande del och med avslag på motionerna 1971 ;1576 och 1971:1577, i vad avsåg garanti för lån, bemyndigade fullmäktige i riksgäldskontoret att ställa garanti för lån tUl Svenska utveckUngsaktiebolaget intiU ett belopp av 12 000 000 kronor jämte ränta,

c)    skulle avslå motionen 1971:1577 i vad avsåg kapitaltiUskott tiU Statsföretag AB,

d) skulle avslå motionen 1971:1576 i vad avsåg utredning om Svenska
UtveckUngsaktiebolaget.

Reservation hade beträffande Svenska utvecklingsaktiebolaget avgivits'

77

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

av herrar Hovhammar (m) och Clarkson (m), vUka ansett att utskottet under 4 bort hemställa att riksdagen

a)    med bifaU tiU motionen 1971:1576 och i anledning av motionen 1971:1577 i ifrågavarande del skulle avslå propositionen 1971:139 såvitt den gällde anslag tiU förvärv och teckning av aktier i Svenska utvecklingsaktiebolaget,

b)    med bifall tUl motionen 1971:1576 och i anlednmg av motionen 1971:1577 i ifrågavarande del skuUe avslå propositionen 1971:139 såvitt den gällde bemyndigande att stäUa garanti för lån till Svenska UtveckUngsaktiebolaget,

c)    skulle avslå motionen 1971:1577 i vad avsåg kapitaltillskott tUl Statsföretag AB,

d) skuUe bifalla motionen 1971:1576 i vad avsåg utredning om
Svenska utveckUngsaktiebolaget.

Näringsutskottets betänkande nr 46

I detta betänkande behandlades

motionen 1971:103 av herr Helén m. fl. (fp), vari under hänvisning till motiveringen i motionen 197 1:86 hemställts, såvitt nu var i fråga, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj;t skulle anhålla att förslag framlades till former för vidgad insyn i de statliga bolagen,

motionen 1971:439 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m),

motionen 1971:440 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m),

motionen 1971 ;1086 av herr Olsson i KU m. fl. (fp),

motionen 1971:1089 av herr Pettersson i Kvänum m.fl. (c), vari hemställts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj;t skuUe hemstäUa om utredning och förslag syftande till en utvidgning av systemet med representation från riksdagen vid bolagsstämmor i statsföretag i enUghet med vad som anförts i motionen samt

motion 1971:1097 av herr Wikström m. fl. (fp), såvitt nu var i fråga.

Yrkandet i motionen 1971:103 avsåg också former för vidgad insyn i de kommunala bolagen och stiftelseföretagen. 1 denna del hade motionen överlämnats tiU konstitutionsutskottet, som behandlat den i sitt betänkande 1971:41.

78

Utskottet hemställde

1.   att riksdagen skulle avslå motionen 1971:103, såvitt den gäUde former för insyn i statliga aktiebolag, och motionen 1971:1089 om representation för riksdagen vid bolagsstämmor i sådana bolag,

2.   att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1086 om försök med Uka representation för staten och de anställda i statUga aktiebolags styrelser.

3.      att riksdagen skuUe avslå

a)    motionen 1971:439 om försäljning av aktier i LKAB,

b)    motionen 1971:440 om försäljning av aktier i statliga företag,

4.  att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1097 såvitt den gäUde
utredning beträffande statUga och andra företags finansieringsförutsätt
ningar.

Reservationer hade avgivits

1.  beträffande insyn i statliga aktiebolag av herrar Börjesson i
Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Säffle (c), Rydén
(fp) och Hovhammar (m), fru Hambraeus (c) samt herr Clarkson (m),
som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tiU motionerna 1971:103, såvitt nu var i fråga, och 1971:1089 hos Kungl. Maj:t hemställde om förslag till former för vidgad insyn i statUga aktiebolag i enUghet med vad reservanterna anfört.

2.  beträffande försäljning av aktier i statliga företag av herrar
Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Säffle
(c), Rydén (fp) och Hovhammar (m), fru Hambraeus (c) samt herr
Clarkson (m), som ansett att utskottets yttrande i viss del skulle ha i
reservationen angiven lydelse.

Näringsutskottets betänkande nr 47

I motionen 1971:1076 av herr Jonasson m. fl. (c) hade hemstäUts att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t skulle anhålla att Kungl. Majt föranstaltade om att redogörelse årligen lämnades riksdagen rörande utfaUet av det stathga skogsbruket under domänverket i sådan form att den kunde läggas till grund för riksdagens näringspoUtiska bedömning i jämförelse med skogsbruket i övrigt.

Utskottet hemstäUde att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1076.

Reservation hade avgivits av herrar Börjesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Gustafsson i Byské (c), Gustafsson i Säffle (c), Rydén (fp). Hovhammar (m) och Clarkson (m), som ansett att utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1971:1076 hos Kungl. Majt hemställde om en årlig redovisning tiU riksdagen av det stathga skogsbruket i enhghet med vad reservanterna anfört.

Näringsutskottets betänkande nr 48

I motionen 1971:1068 av herrar Ericsson i Åtvidaberg (fp) och Carlström (fp) hade hemställts att förenade fabriksverken skulle ombil-das tUl aktiebolag.

Utskottet hemställde att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:1068.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

79

Nr 148

Onsdagen den

15 december 1971

De statliga företagens verk-sanihet, m. m.

80

Hert BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! De ärenden som behandlas i de här utskottsbetänkan-dena är ju väldigt viktiga, men på grund av den tidspress som vi arbetar under skaU jag försöka att förkorta mitt anförande så mycket som möjligt.

Näringsutskottets betänkande nr 44 är avgivet i anledning av Kungl. Majts skrivelse med överlämnande av årsredovisning för Statsföretag AB. På det området har det ju varit en mycket omfattande debatt här i landet. Även i mitt hemlän har det förekommit en sådan omfattande debatt angående det företag som Statsföretag där har drivit, nämligen Kalmar Verkstads AB. Man har också på senare tid fört in en del svårigheter inom stora privata företag i diskussionen om Statsföretags handel och vandel. Det hör inte tiU dagens ärende, och jag viU endast registrera att så har skett.

Näringsutskottet har inte någon som helst revisionsfunktion i fråga om Statsföretag, och det har heUer inte möjlighet att t. ex. på sådant sätt som konstitutionsutskottet bedöma handläggningen och skötseln av företaget. Vi har ändå tiU näringsutskottets betänkande nr 44 anfört en reservation, och den har sin tyngdpunkt i att vi vUl rikta uppmärksamheten på målsättningen för Statsföretags verksamhet. Målsättningen är ju angiven — att bolaget under krav på lönsamhet skaU eftersträva största möjUga expansion — och då har man ställt sig frågan: Är inte detta motsägelsefuUt? Går det verkUgen att fuUfölja den målsättningen till aUa delar? Kan de verkställande direktörer som fungerar inom detta stora företag leva upp tUl den målsättningen? Vi har i reservationen hävdat att man bör överväga om man inte behöver pröva om den här målsättningen så att den kommer mera i samklang med vad som är möjligt att uppnå i Statsföretags verksamhet.

Det är naturUgtvis en väldigt svår uppgift att driva ett sådant företag som Statsföretag, och särskilt svårt är det i själva inkörningsskedet, det måste man erkänna. Man förstår att när en produkt viker hgger det nära tiU hands att företaget viU försöka experimentera med nya produkter, och det är kanske inte så säkert att de går bättre. Det var väl faUet med Kalmar verkstads AB; man fann att det inte var så lyckat att tillverka den s. k. Tjorven, och så försökte man med en hel del andra experiment, naturligtvis med vissa svårigheter.

Givetvis kan Statsföretag vara till mycket stor välsignelse, i synnerhet när det gäUer lokalisering. Om Statsföretag kan placera ett större företag i en region som har brist på arbetstiUfällen är det en väldig tUlgång. Men sammankopplingen av lokalisering, expansion och lönsamhet måste naturligtvis bh väldigt svår, och vi viU i reservationen att man skaU påminna om det i skrivelsen tiU KungL Majt.

1 reservation tiU betänkandet nr 46 stöder vi ett par motioner — 1089 av herr Pettersson i Kvänum och 103 av herr Helén. Man vUl där ha en utvidgning av systemet med representation från riksdagen vid bolagsstämmor i statsföretag. Derma fråga har tidigare behandlats, och vid 1970 års rUcsdag bereddes den av bankoutskottet. Med lottens hjälp — det var ju jämna antal ledamöter i de gamla utskotten — blev det då majoritet för bifall, men sedan blev det avslag i riksdagen.

1 motionen 1089 föreslås att riksdagens representation i stathga företag skall förekomma även utanför statsföretagskoncernen. Utskottet menar att detta inte skulle behövas och anser att riksdagen får en ganska omfattande information. Man får årsredovisningar från dessa företag, man har revisorernas redovisning och tämligen utförliga publikationer. Det förekommer också interpellationer och enkla frågor i riksdagen angående dessa företag, och vissa ledamöter av riksdagen sitter i bolagens styrelser. Men vi tror ändå liksom motionärerna att den ökade insynen skuUe vara tiU fördel och täcka en viss brist. Just närvaron av riksdagsledamöter på bolagsstämmoma skuUe vara av betydelse. Det är ju någonting helt annat att vara med i debatten på bolagsstämmorna och där höra om problemen direkt.

Reservationen 2 tUl samma betänkande gäller företagssparande och de anställdas medverkan genom sparande i företagens förmögenhetsbUdning. Det området har vi ju nyligen behandlat här i kammaren, och därför skall jag inte utöka debatten med några kommentarer.

I betänkandet nr 47 har vi reserverat oss för bifaU tiU en motion av herr Jonasson m. fl. som yrkar att riksdagen i skrivelse skaU begära att regeringen lämnar en redogörelse tiU riksdagen angående utfaUet från domänverkets skogar. Redogörelsen skall ha sådan form att den kan läggas tUl grund för en näringspolitisk jämförelse med landets övriga skogsbruk.

Domänverkets ekonomiska förhållanden har ju sedan många år behandlats i riksdagen på ohka sätt. Man har diskuterat lönsamheten, markförvärven, sättet för markförvärven och förvaltningen av domänverket i allmänhet. Men den genomgående frågeställningen har kanske varit mest markant på det avsnitt som gäller domänverkets förräntning. Man har ansett att det varit svårt att få grepp om domänverkets ekonomi på den punkten. I debatten har förts in att domänverket gör försäljningar av välbelägna markområden kring städer och tätorter och sedan köper mark i konkurrens med jordbrukare, varvid ganska höga priser kan betalas — man har använt beteckningen överpriser.

Vad reservanterna framhåUer är att domänverket skaU till riksdagen överlämna en årsredovisning ungefär på samma sätt som Statsföretag AB.

Fru talman! Med detta korta inlägg skaU jag be att få yrka bifaU tiU reservationen vid betänkandet nr 44, tiU utskottets hemställan i betänkandet nr 45, till reservationerna 1 och 2 vid betänkandet nr 46, till reservationen vid betänkandet nr 47 och till utskottets hemstäUan i betänkandet nr 48.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hert ANDERSSON i Örebro (fp):

Fru talman! Statsföretag det rikaste företaget i Sverige — och det är endast ett år gammalt; detta kunde man läsa i en annons i The Economists septembernummer. Man får väl förmoda att läsarna av denna spridda och väl lästa tidning blev htet förvånade över annonsens budskap. De flesta av tidningens läsare känner bra tUl ohka företag världen över

Nr 148

Onsdagen den

15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

82

och vilka problem de har att brottas med.

AnnonsbUden var, kan man väl säga, nog så glättad. Men hade annonsen motsvarat det verkliga förhåUandet inom Statsföretag, när det gäUer avkastningen på arbetande kapital, då hade vi aUa här i kammaren haft anledning att med glädje ta del av budskapet. Nu är ju inte det intressanta i detta sammanhang hur stora anläggnings- och omsättnings-tiUgångar Statsföretag har utan avkastningen på detta, och då kommer Statsföretag betydhgt längre ned på hstan över svenska företag.

Bilden är också helt annorlunda som redovisas i näringsutskottets betänkande nr 44, när utskottet säger: "Den hittUlsvarande debatten om Statsföretag har i stor utsträckning gäUt vissa dotterbolags akuta svårigheter, delvis sådana som får ses mot bakgrund av en långvarig utveckhng." Och utskottet fortsätter: "Det finns skäl att understryka att Statsföretag inte rimhgen kan stäUas tiU svars för aUa svårigheter av det slaget." Jag viU gärna instämma i vad utskottet skriver i det avseendet — misstagen Ugger längre bak i tiden, före Statsföretags bildande. Det framgår också av årsredovisningen att det inte är lätt att övertaga en så heterogen grupp av företag. Jag vUl gärna instämma i utskottets förhoppning att efter det förvaltningsbolaget konsohderat sig och löst sina akuta problem verksamheten bhr väsentUgt förändrad. Låt oss hoppas det.

Under den socialdemokratiska näringspohtikens glansdagar växte ju den statliga företagssektorn snabbt. Målsättningen var största möjliga expansion. Expansionen skedde i aUa riktningar: verkstadsprodukter, tvättmedel, trähus, konsulttjänster osv. skuUe rymmas inom den nya storkoncernen. Men den expansionen bäddade också för många av de problem som Statsföretag brottas med i dag. Det är mot den bakgrunden man skall se yrkandet i motionen 1097 på en precisering av målsättningen för den statUga företagsverksamheten. Största möjliga expansion är, även om den förenas med tiUägget "under lönsamhet", inte ett mål som ger mycket vägledning för hur insatserna skaU fördelas på oUka områden. En precisering av målen skulle därför enligt vår mening vara till fördel för hela den stathga företagsektorn. Därigenom skulle man göra klart vilka uppgifter som är mest angelägna för de statUga företagen och möjhggöra en koncentration av resurserna tiU dessa uppgifter.

1 reservationen tUl näringsutskottets betänkande nr 44 uttalar vi att resurserna under de närmaste åren bör koncentreras till redan etablerade verksamheter och att perioden bör ägnas åt konsohdering. Det kommer att ta tid och mycken möda innan den heterogena samling företag som Statsföretag utgörs av har smält ihop tiU en effektiv enhet. Men vi menar att den uppgiften måste få prioritet framför varje annan. Endast därigenom kan man förebygga framtida misslyckanden av det slag som vi sett alltför mycket av under de senaste åren.

I motionen 1501, som behandlas i näringsutskottets betänkande nr 44, har herr Turesson yrkat "att riksdagen skaU i skrivelse tiU Kungi Majt anhålla om en parlamentarisk utredning rörande förhållandena beträffande vissa av under Statsföretag AB lydande företag, vUka närmare behandlats vid riksrevisionsverkets granskning av förenade fabriksverken".

Vi har inte ansett att det finns anledning att ta upp just dessa företag tUl granskning. Däremot behöver hela förhåUandet meUan Statsföretag, förenade fabriksverken och regeringen tas upp i en parlamentarisk kommission. Om detta kommer emeUertid herr Dahlén att tala senare under debatten, då industrimmistern besvarar hans interpeUation. Det finns så mycket oklart i dessa frågor inte minst när det gäller regermgens handlande, att en undersökning behövs.

Men det finns också andra skäl för Statsföretag AB att nu inrikta arbetet på de befintliga stathga företagen. Under de senaste tre fyra åren har statliga företag stått i centrum för det näringspolitiska intresset. Det är inte utan att man ibland har förvånat sig htet över att så mycken tid och möda lagts ned på en företagssektor som ändå bara svarar för en liten del av den samlade produktionen, samtidigt som andra och viktigare delar av vårt näringsUv mer eUer mindre har glömts bort. Betydande summor har tiUskjutits för att etablera, inköpa eUer bygga ut statUga företag.. Under perioden 1968—1970 satsade staten mer än 300 miljoner kronor på denna sektor i form av aktieägartillskott, nyteckningar av aktier etc. TiU det kommer sedan krediter och stäUda garantier på betydande belopp. Detta skaU jämföras med de förhållandevis små summor som har satsats på att stödja och utveckla de mindre företagen, som ändå svarar för cirka en tredjedel av de industrisysselsatta här i landet.

Men klart är att det finns aUa skäl att vara positiv, och vi är positiva tUl många av Statsföretags etableringar, framför allt när det gäUer etableringar i de undersysselsatta områdena i landet. Vi har också i oUka debatter påpekat behovet av ökad verksamhet, bl. a. i Norrland och där det har varit svårt att få intresserade företagare att etablera sig. Naturligtvis har sådana svårigheter medfört problem för Statsföretag i många avseenden.

Från allmänhetens och riksdagens sida har också många gånger framförts kritik mot och rests krav på insyn i de statliga företagen. I den reservation som är fogad tUl näringsutskottets betänkande nr 46 tar vi upp den frågan. Vi tycker att riksdagsmännen borde ha större möjligheter att närvara vid Statsföretags olika bolagsstämmor och få bättre informationer. Jag tror att det skuUe betyda oerhört mycket. I det . sammanhanget viU jag också säga tUl industriministern att vi 18 riksdagsledamöter som valts för den uppgiften verkligen under detta år har fått bra information. Direktör Sköld och hans medarbetare har lagt ned stor möda på att redogöra för Statsföretags problem. Det har varit en mycket öppenhjärtig och fin information, så vitt jag kan bedöma, och tack vare den har vi fått en helt annan uppfattning om de problem Statsföretag har att brottas med. Därför har jag mycket svårt att förstå varför inte en större grupp riksdagsledamöter skuUe få samma möjhghet att efter anmälan delta på Statsföretags och dess dotterföretags bolagsstämmor.

Under dessa debattdagar har vi här diskuterat mycket om informationen — det har gällt både privata och statliga företag — och det har sagts att den informationen bör vidgas. Jag tror att en bra information också ger kritikerna anledning att i vissa faU dämpa sin kritik, om de på ett sakligt sätt får redogjort för sig vilka problem företagen har.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

83

Nr 148

Onsdagen den

15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

84

Fru talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifaU tiU reservationen vid betänkandet nr 44, tiU utskottets hemstäUan i betänkandet nr 45, tiU reservationerna 1 och 2 vid betänkandet nr 46, tiU reservationen vid betänkandet nr 47 och tiU utskottets hemställan i betänkandet nr 48.

Herr HOVHAMMAR (m):

Fru talman! Vi har upprepade gånger under relativt kort tid fått bevittna mer eUer mmdre sorgUga resultat av vad regeringspartiet under 1960-talets senare del lanserade under det stolta namnet "aktiv näringspolitik". Orsakerna tiU de misslyckanden, som kantat den aktiva näringspolitikens väg, har ju mycket diskuterats. De ligger säkerligen inte enbart i de igångsättningssvårigheter som Statsföretag AB uppenbarligen fortfarande dras med och de målkonflikter som näringsutskottets majoritet i sitt betänkande nr 44 i viss utsträckning berört. Den allmänna målsättningen "att under krav på lönsamhet uppnå största möjhga expansion" utgör enhgt min mening genom sin brist på klarhet och precision ett aUvarligt hinder för effektiva insatser. Knappast någon enskild företagare skuUe vara beredd att på ett så oklart sätt ange syftet med sin verksamhet. Kraven på expansion formulerade på så vis innebär att fältet är fritt för statUgt företagande inom varje sektor och bransch som näringshvet omfattar. Vad vi från näringshvets sida opponerat oss mot och fortfarande opponerar oss mot är att man här har ett fuUständigt fritt fält att röra sig inom.

Denna inställning visar att man tror att statens företag skulle ha särskilt goda förutsättningaratt lösa företagandets problem. Som jag nyss antydde är den doktrinen i dag en krossad iUusion. Jag skaU inte trötta kammaren med att ge exempel på misslyckanden eftersom de är alldeles för många och för övrigt redan väl kända.

Den diffusa målsättningen för statUgt företagande medför självfaUet att Statsföretag AB ständigt sonderar terrängen åt aUa håU och frestas ansluta nya verksamhetsgrenar som förefaUer lönsamma, något som kan te sig nödvändigt med tanke på de ekonomiska bakslag Statsföretag ständigt har fått uppleva. Konsekvensen av sådan nyetablering blir emeUertid sannoUkt bara nya svårigheter, särskilt om sådana metoder tiUgrips, att justitiekanslern måste kopplas in. Det har ju måst ske med förenade fabriksverken, men, som vi från moderata samlingspartiet påtalat i ett särskilt yttrande med anledning av näringsutskottets betänkande nr 44, det finns anledning tiU kritik också mot Statsföretag AB, fastän på andra grunder.

Den borgerliga reservationen tiU näringsutskottets betänkande nr 44 innebär en aUvarlig rekommendation tiU Kungl. Majt och Statsföretag AB att, för att använda ett känt gammalt uttryck, "bliva vid sin läst" och göra det bästa möjhga av det som redan är och under den konsohdering man därvid kan genomföra också försöka precisera målsättningen. Herr Andersson i Örebro gav nyss uttryck för hknande tankegångar. Jag kan emeUertid inte underlåta att föregripa det arbetet genom att uttrycka den meningen, att regeln skaU vara att statens göranden och låtanden i samband med det privata näringshvet skaU vara av myndighetskaraktär

och ingenting annat. När myndighets- och företagarfunktionerna blandas samman, uppstår en serie olyckhga konsekvenser, som medför statseko-nomiskt slöseri och är tUl men för övrig företagsamhet genom konkurtenssnedvridning.

Det är klart att det finns undantag från den här regeln. Att aUmännyttiga företag som byggs upp på enorma kapitalinvesteringar — låt mig nämna SJ, televerket och posten — skaU vara statliga anser vi även från vårt håll vara odiskutabelt hksom att staten delvis med fördel kan engagera sig i ett avancerat tekniskt utveckUngsarbete.

DärtiU kommer att staten givetvis i vissa lägen har ansvaret för att företag av olika skäl stöttas ekonomiskt. Endast undantagsvis behöver det emeUertid kräva ägaransvar, och vissa av de aktiviteter som nu ifrån statens sida planeras innebär ju också att man inte direkt kräver ägaransvar. Jag tycker att det är en sund och riktig utveckhng.

Ett rätt så talande bevis på Statsföretags svårigheter utgör Svenska utveckUngsaktiebolaget. I proposition 139 föreslås att Statsföretag AB skaU sUppa det förlustbrmgande utvecklingsaktiebolaget, att i stäUet Kungl. Majt genom industridepartementet tar över ansvaret och att riksdagen anvisar investeringsanslag samt stäUer lånegarantier tiU förfogande.

För min del kan jag inte inse hur en sådan åtgärd skuUe lösa finansieringsproblemen. Inte heller kan jag se något skäl till att utvecklingsaktiebolaget skaU vara helstathgt. Propositionens argumentering på den punkten anser vi är ingalunda övertygande. Det hävdas exempelvis, att just ett stathgt bolag äger särskilda förutsättningar att — vid sidan av att stimulera forsknings- och utvecklingsarbete i aUmänt produktionshöjande syfte — få fram ny teknik för att lösa ohka aktueUa samhällsproblem. Ett Uka oacceptabelt skäl utgör att just ett statUgt utvecklingsbolag skuUe skapa bättre förutsättningar för exploaterande av innovationer gjorda vid statliga myndigheter. Detta är bara några av de exempel på enligt vår uppfattning otiUfredsstäUande argument för helstatUghet som stöder uppfattningen att en omstrukturering av ägandeförhåUandena bör övervägas, eventueUt genom att det enskUda näringslivet erbjuds ett visst delägarskap. Den frågan anser vi bör utredas och förslag föreläggas riksdagen våren 1972. Eftersom den utredningen kan ge vid handen att en omorganisation av utveckhngsbolaget är nödvändig, finns såvitt vi kan förstå ingen anledning att nu bifaUa propositionen 139 i berörda delar.

Fru talman! Jag yrkar således bifaU tiU den reservation som fogats tiU näringsutskottets betänkande nr 45 Uksom tiU reservationerna tiU betänkandena nr 44, 46 och 47.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Fru   andre   vice   talmannen   tillkännagav  att   anslag   utfärdats  om sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr TURESSON (m):

Fru talman! För några dagar sedan meddelade JK sitt beslut med anledning av de anmälningar från chefen för industridepartementet mot förenade fabriksverken som ingivits rörande överskridande av befogenhet

85

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

m. m. JK konstaterar att FFV utan tiUstånd av Kungl. Majt och riksdagen bUdat eUer förvärvat vissa bolag och därvid erlagt likvider och insatser utan medgivande av statsmakterna, vilket krävs enligt 64 och 65 §§ regeringsformen.

Justitiekanslern uttalar klart och otvetydigt att FFV:s ledning härvidlag har begått fel, som han emeUertid karakteriserar såsom av huvudsakUgen formeU natur. Något juridiskt ansvar viU dock justitiekanslern inte skall utkrävas utan anser sig kunna låta bero vid av ämbetet gjorda kritiska uttalanden. TiU sist säger justitiekanslern: "Jag viU emeUertid framhåUa såsom utomordentUgt betydelsefuUt att riksdagens konstitutionella befogenheter framdeles inte, på sätt som skett, utsattes för risken att hda intrång."

Vid flera tiUfällen har moderata samlingspartiet här i riksdagen hävdat, att FFV efter underhandsmedgivanden från kanshhuset har vidtagit just sådana åtgärder som justitiekanslern nu kritiserar och att riksdagens grundlagsenliga rätt att fatta beslut aUtså har kringgåtts. Anmärkningarna har genomgående viftats bort av i första hand dåvarande industriministern. Anmärkningarnas riktighet har nu verifierats.

Hur och i vilka former dessa underhandsmedgivanden har lämnats får man veta bl. a. i en rad skrifter, som har bilagts FFV:s yttrande tiU justitiekanslern den 29 oktober i år. Där finns små brevlappar tiU "Broder Gunnar" från "vännen Sven-Göran". För att iUustrera hur lätt man har tagit på formalia tUlåter jag mig att citera ur ett av dessa opus:

"Jag har åter läst igenom redogörelsen för de tre företagen och det vore en sagolik dumhet att inte köpa aUa tre. Dumheten blir inte mindre av att det är fuUkomligt irrelevanta problem som skulle stjälpa köpet.

Som Du vet framförde jag (genom Sven A) vad vi kommit överens om tUl regeringen. Jag skrev ned det för säkerhets skull på papper. 'Du skuUe göra Ditt bästa, men kunde inte garantera att inte hela affären gick i stöpet.'

Jag har även sänt detaljuppgifter i brev tiU Sträng, Erlander och Krister Wickman. Jag var ju beredd att dra dessa för hela regeringen, men fick inte tiUfäUe då det inte blev något sammanträffande på eftermiddagen som det skuUe bUvit enUgt planerna.

Jag tror det hela går bra även med AldeUs."

Såvitt jag kan finna har man här tiUämpat en form av ministerstyre, som är klart otUlåten och oförenUg med grundlagsfästa statsrättsUga principer. Det är mot bakgrunden av detta och för att fä den pohtiska ansvarsfrågan belyst som jag i motionen 1501 har yrkat att en parlamentarisk utredning skulle tiUsättas. Efter vad som har framkommit i justitiekanslerns utredning finner jag detta krav på utredning i parlamentariska former än mera motiverat.

Fru talman! Jag yrkar därför bifaU tUl motionen 1501.

86

Hert SVANBERG (s):

Fru talman! Den serie av utskottsbetänkanden som vi här behandlar har aUesammans mer eUer mindre att göra med den redovisning av Statsföretags verksamhetsberättelse som för första gången i denna form föreläggs kammaren. Jag viU därför gärna säga några ord om hur utskottet

har sett på sin uppgift i samband med denna granskning.

Statsföretag är i allt väsenthgt utsatt för en hel mängd kontroller från riksdagen, vUket är riktigt i och för sig. Och jag viU peka på att det ingalunda är fråga om någon avgörande granskning bara hos näringsutskottet. Liksom i andra företag finns det helt självklart revisorer. Vid bolagsstämmorna har 18 valda riksdagsmän rätt att närvara. Herr Andersson i Örebro har redan berättat om detta. I en hel rad av de investeringsfrågor som redovisas i verksamhetsberättelsen har riksdagen haft att ta ställning tUl propositioner och att aUtså i detalj pröva dessa ärenden. Det har också förekommit en hel mängd interpellationer och enkla frågor om förhållanden som rör Statsföretag AB. Riksdagen har således haft en mycket god insyn i denna verksamhet.

Utskottet har inte sett som sin uppgift att vara revisor och inte heUer att uppträda som någon konstitutionell prövare av de uppgifter som har förekommit här. Konstitutionsutskottet har beträffande handläggningen av ärenden som rör den stathga företagsamheten haft att verka på samma sätt som i andra ärenden. Vi har i stället sett det som vår uppgift att försöka skaffa oss en vid överblick över Statsföretags förhållanden och att ta stälhiing tiU principfrågor rörande dess verksamhet och på så sätt bidra tUl underlaget för en allmän debatt om Statsföretag. — Jag vUl gärna säga detta inan jag går in på de oUka detaljfrågorna.

Debatten har mest cirklat omkring akuta svårigheter för vissa företag. De företagen har övertagits av Statsföretag i en klump. Det var en mycket heterogen grupp av företag, och det är väl ganska självklart att det första verksamhetsåret i hög grad har fått ägnas åt aktioner, föranledda av ohka problem i de ohka bolagen. Vi ser det så i utskottet, att förhållandena bUr lättare att överbUcka, när problemet att samla aUa dessa företag tiU en koncern har lösts. Man måste förstå att det har varit svårt att skapa en koncern av en hel mängd disparata företagsgrenar,

1 utskottsdiskussionen och i motionerna har speciellt målsättningsfrågorna beträffande Statsföretag tagits upp. I motionen 1097 behandlas just frågan om Statsföretags målsättning. En målsättning redovisades för riksdagen vid beslutet om Statsföretags bildande. Den gäller fortfarande, och jag tycker inte det finns stor anledning att diskutera den igen. — Jag vet inte vart man viU komma med hela detta tal om en precisering av målsättningen. Det sägs där att man skaU "under krav på lönsamhet uppnå största möjliga expansion". Detta har på visst håll uppfattats så, att det gäUde att snarast möjUgt erövra hela det svenska näringsUvet.

Ja, man kan läsa allting precis hur man viU, men som vi ser det gäller detta i det väsentliga en expansion inom de områden där Statsföretag verkar — man skall söka få de företagen effektiva, förbättra deras lönsamhet osv. och gäma utvidga inom de sektorerna för att få en lönsam drift. Det är innebörden i kravet på lönsamhet och största möjUga expansion.

Men helt självklart kan inte ett företag som Statsföretag ha lönsamhet som enda målsättning. Det förekommer också i målsättningsbeskrivningen vid beslutet om bildandet av Statsföretag vissa uttalanden om att tiUgodose samhällsintressen — om man har att välja meUan olika produktions-   och   lokahseringsalternativ,  skaU  Statsföretag aUtid  låta

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

87

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

88

samhällsintresset avgöra valet. Likaså talas det om att de statUga företagen skaU sträva efter att åstadkomma största möjhga arbetstiUfreds-stäUelse för de anställda.

Alla dessa frågor är diskuterade; vi har så många gånger behandlat dem att jag tycker det är ganska meningslöst att här ta upp dem på nytt. Dessutom kommer industriministern upp i debatten senare, och jag förestäUer mig att han har någonting att säga i det sammanhanget. Därmed kan vi lämna målsättningsdiskussionen.

Sedan förekommer det också en rätt omfattande diskussion kring några av företagen inom Statsföretag. Herr Turesson talade nyss om en JK-anmälan. Den gäller företagen AB Avimat, SMT Machine Company AB och Nyckelhus AB. Dessa företag och deras tiUkomst, sättet att inlemma dem i Statsföretag och i vissa faU att senare få dem att lämna Statsföretag finns det väl ingen anledning för oss att gå in på. Vi har i utskottet ansett att det saknades skäl för oss att pröva en fråga som justiekanslem haft under prövning. Som hert Turesson sade här har JK inte funnit anledning till några lagliga åtgärder. Han finner dock att vissa saker rent konstitutioneUt har skötts på ett felaktigt sätt. Ja, om det förhåller sig så, tycker jag inte att utskottet har därmed att skaffa. Det är väl närmast konstitutionsutskottets sak att vid granskning av regeruigens handläggning av ärenden komma med sådana anmärkningar. Om det är fråga om konstitutioneUa felaktigheter, tycker jag inte att de hör hemma i den här debatten, eftersom det inte är någon dechargedebatt. Vi har inte funnit att förhåUandena varit sådana. Vi har haft tillgång tiU hela berättelsen från förenade fabriksverken. Vi har också haft tiUgång tUl aUa de privatbrev, av vilka hert Turesson citerade ett. Jag tycker att vi kan lämna privatbreven och uppläsande av dem därhän. Om det gäller konstitutionella frågor svarar inte vi för dem, utan det gör konstitutionsutskottet.

Därmed tycker jag att motionen 1501 av herr Turesson är besvarad. Vi avstyrker den i utskottet hksom vi även avstyrker motionen 1097 om en utredning av målsättningsfrågorna i detta sammanhang.

Utöver Statsföretag AB:s verksamhetsberättelse har vi en hel del andra utlåtanden. Vi har näringsutskottets betänkande nr 45 i anledning av proposition angående finansiering m. m. rörande vissa statUga bolag jämte motioner.

Jag kan ganska snabbt gå förbi förslaget om att riksdagen skulle fullfölja sitt tidigare beslut att anvisa ett lån på 130 miljoner tiU Nortbottens järnverk AB. Diskussionen därom hade vi i fjol, men detta är ett fullföljande av ett redan tidigare fattat beslut. Samma sak gäller i fråga om anslagen tiU AB Kabi och tiU inlösen av Sveriges centrala restaurangaktiebolag. Man kan väl här bara konstatera, att vi inte borde behöva diskutera dessa saker en gång till.

1 propositionen 139 förekommer också frågan om Svenska utveckUngsaktiebolaget. Här föreslår industriministern att man bryter ut SUAB ur Statsföretag AB och lägger det direkt under Kungl. Majt. Motivet för detta anges vara att SUAB inte bara har uppdrag för statUg industri utan att bolaget även har stora beställningar från den privata industrin, varför det torde vara rimligt att lägga det direkt under departementet och inte

mitt inne i den statliga företagsverksamheten. Man kan också peka på att detta företag är ett särföretag inom den stathga företagsgruppen. Det är fråga om ett utvecklingsföretag, som skaU komma fram till nya rön och bedriva ett utveckUngsarbete. Det är mera att jämstäUa med styrelsen för teknisk utveckUng och med AB Atomenergi. Därför tiUstyrker vi i utskottet att överflyttningen får ske.

Utskottet viU dock här gärna tiUägga att det väsenthga är att det StatUga utvecklingsbolaget, oavsett om det Ugger hos Statsföretag AB eUer direkt under Kungl. Majt, ges de ekonomiska möjUgheterna att fyUa sin uppgift. Vi betraktar det som en mycket väsentlig del inte bara av den stathga företagsamheten utan som ett mycket viktigt organ i hela näringshvet och viU därför poängtera att SUAB måste ges goda ekonomiska möjligheter att verka framöver men tiUstyrker i princip Kungl. Maj :ts förslag.

I detta sammanhang bör jag kanske beröra två motioner beträffande SUAB. Den ena yrkar avslag på propositionen och vUl att man skaU ha en utredning om bolagets finansieringsproblem, som bl. a. skaU innefatta att en del av bolagets aktier enhgt vad jag förstår hembjuds tiU privat industri, att man gör ett slags statUgt privatbolag av detta. Vi har inte funnit det vara rimUgt att göra så. Det fanns ingen anledning att bifaUa den motionen. Vi tycker att det här kan verka på precis samma sätt, oavsett om Kungl. Majt eUer någon annan äger hela aktiekapitalet, i synnerhet när det flyttas ut ur Statsföretag AB, aUtså inte utgör en del i en företagskoncern utan ett organ direkt under Kungl. Majt.

Den andra motionen utmynnar också i ett avslagsyrkande men med en helt annan motivering. Bolaget skaU stanna kvar i Statsföretag AB därför att det, enhgt motionen, organiskt hör hemma där. Det har tiUkommit fördenskuU och bör därför stanna där. Man kan i flera sammanhang finna en hel del tankegångar som förefaUer riktiga, men vi tror att statsrådets bedömning, att det är vettigare att ha det här som en självständig del och inte mitt i företagsgruppen, är riktig och vi avstyrker därför även den motionen.

En hel del motioner handlar om de statliga företagen, och det är många åtgärder man begär skaU vidtas. Jag skaU i korthet försöka kommentera det väsentUgaste i dessa motioner. Jag tror kammaren håUer mig räkning för om jag inte behandlar dem. aUtför ingående.

I motionen 103 från folkpartiet begär man en vidgad insyn i statUga och kommunala företag. Bl. a. begär man att aUa de 350 riksdagsmännen skall ha möjlighet att besöka bolagsstämmorna, inte bara i Statsföretag AB utan även i andra statliga bolag, t. ex. Investeringsbanken. Man blir Utet förvånad över en sådan begäran. Man kan ju knappast klaga på offenthgheten när det gäller de statliga företagen. Som jag försökte påvisa i början av mitt anförande är aU information från de statUga företagen mycket god. Vi har också mycket stor insyn i de stathga företagen. Det vore intressantare att diskutera hur vi skaU få insyn i de privata företagen. Varför ägnar man aU uppmärksamhet åt frågan att försöka skapa ytterligare insyn i de statliga företagen? Det är ju rent praktiskt en orimUghet att 350 riksdagsmän drösar omkring i hela vår företagarvärld — än här och än där.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

89

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

90

Motionen 1089 går ut på ungefär samma sak, dvs. man kräver en ökad insyn i de stathga företagen. I motionen 1086, som är mer preciserad, begärs att man skaU lagstifta om att de anstäUda skaU ha hälftenrepresen-tation i styrelserna i de stathga företagen. Nu pågår en statlig försöksverksamhet just om företagsdemokrati och annat som har samband därmed, t. ex. hur de anstäUda på bästa sätt skaU kunna medverka i företagets skötsel. 1 flera statUga företag finns representanter för de anställda i styrelsen och det kommer trohgen att bh fler.

Det är väl ändå ett slag i luften att börja motionera om att de anstäUda skaU ha hälftenrepresentation i de statUga företagens styrelser. Själv tycker jag att de anställda skaU ha representation i styrelserna, men inte bara i de statliga företagen utan också i de privata. Låt oss åtminstone ordna någon representation för de anställda i de privata företagens styrelser innan vi börjar portionera ut halva styrelsen i de statUga företagen. Jag tycker inte att det är någon proportion på galenskaperna när man helt lämnar de privata företagen åt sidan i detta avseende och samtidigt begär att styrelserna i de statliga företagen tiU hälften skaU bestå av representanter för de anstäUda.

1 motionen 1097 föreslås att man skaU utreda möjligheterna att på ohka sätt mmska skiUnaderna meUan de statUga och privata företagen, särskilt i fråga om finansieringsmöjUgheter och hknande. Självklart är fmansieringsmöjhgheterna någonting bekymmersamt i dessa dagar med en viss kreditknapphet, även om lånemöjligheterna har lättat något. Vissa av de stathga företagen fyller bestämda uppgifter i folkhushållet. De har ålagts aUdeles specieUa uppgifter av riksdag och regering. Självklart skaU de myndigheter som ålägger företagen vissa uppgifter också se tiU att företagen är försörjda med kapitaL I de aUra flesta av dessa företag är en förräntningsgrad faststäUd, vUket gör att det inte finns någon som helst grund för talet att det är lättare att få pengar tiU statUga företag än tiU andra. Vi avstyrker därför även den motionen.

Motionerna 439 och 440 tar upp frågan om försäljning av aktier i stathga företag respektive utredning om försäljning av aktier. Jag behöver inte ägna många ord åt det. Det har inte i någon reservation yrkats bifaU tiU motionernas förslag. Är det någon som vUl läsa om detta ärende, kan jag hänvisa tUl de senaste tio årens riksdagsprotokoU över behandhngen av frågor om statliga företag. Dessa motioner har i stort sett förekommit under hela den tiden.

Utskottet avstyrker motionerna.

I näringsutskottets betänkande nr 47 tas upp frågan om en årlig redovisning av det stathga skogsbruket under domänverket. Här är återigen något av skuggboxning. Man kan väl säga att domänverket just genom sin organisation som affärsdrivande verk i miycket högre grad än statliga aktiebolag är öppet för insyn från riksdagen och från aUmänheten. Domänverkets ekonomiska förhållanden redovisas ju århgen i statsverkspropositionen. Verket avger en förvaltningsberättelse som går tUl riksdagen osv. Kungl. Majt har faststäUt avkastningskrav som domänverket har att uppfylla. Tanken att man skaU kunna göra en direkt jämförelse meUan domänverkets hela verksamhet och varje privat skogsbruk är oreaUstisk med hänsyn just tiU de specieUa produktions-

förutsättningar som gäller för en mycket stor del av domänverkets mark. Det är inte aUtid fråga om så förfärligt bra skogar. Det är heUer inte aUtid fråga om skogar som används bara för ett fuUt lönsamt skogsbruk. Det är också fråga om uppgifter inom naturvården, turismen m. m.

Nuvarande redovisningsformer anser domänverket — och utskottet följer samma hnje — vara fullt tiUfredsstäUande. De är så öppna de kan bU. Det går inte att göra dem mer öppna.

FöljaktUgen avstyrker vi också den motionen.

I näringsutskottets betänkande nr 48 behandlas motion nr 1068, som går ut på att ombilda förenade fabriksverken tUl ett aktiebolag.

Beträffande den motionen är det mycket små motsättningar i utskottet. Vi är i stort sett överens om att med den verksamhet som förenade fabriksverken har borde fabriksverken i aUt väsentligt vara ett aktiebolag för att man skaU kunna bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt att man kan konkurrera med andra bolag. Man bedriver egentligen industrieU produktion men har sitt företag organiserat som ett statUgt verk. Det kan inte vara rimUgt i längden. I varje faU vissa delar av fabriksverken bör kunna ombUdas tiU aktiebolag för att verket skaU få bättre konkurrensmöjUgheter. EmeUertid säger fabriksverken att man har en utredning i gång om denna fråga och man kommer att tillstäUa KungL Majt ett förslag. Utredningsarbete pågår sålimda både inom verket och departementet. Det finns därför ingen anledning för utskottet att vidare behandla detta ärende utan vi avstyrker motionen. Men vi avstyrker en motion, vars syfte vi alltså menar är riktigt. Förändringen är dock som sagt redan på väg.

Med det anförda viU jag beträffande samtUga betänkanden yrka bifaU till utskottets förslag.

Jag vill emeUertid gärna ytterUgare anföra några ord i anledning av vad några av de talare som varit uppe här tidigare har sagt.

Herr Börjesson i Glömminge angav som exempel på förfärUgt dålig planering hos statliga företag och som anledning tUl bankruttförklaring just frågan om projektet med Tjorven. Men herr Börjesson är bosatt så pass nära Kahnar att han borde veta att det var det bolag som ägde Kalmar verkstads AB, innan staten gick in, som hade satt i gång experimentet med Tjorven. Jag viU bara konstatera detta. I övrigt finns det inte mycket att säga därvidlag.

Herr Hovhammar använder stora ord. Han säger att Statsföretag har visat prov på misslyckanden och han slutar med rekommendationen "bliv vid din läst" tiU dem som haft att sköta denna verksamhet.

Jag viU bara rikta ett varningens ord tiU herr Hovhammar. Var Utet försiktig med de där stora orden! Det kan bh en bumerang, som träffar även det privata näringsUvet, även den private företagaren, om man på detta sätt börjar utdela rekommendationer än hit och än dit och betygsätter sina koUeger inom företagsvärlden.

Jag tror inte det finns någon anledning att göra gällande att Statsföretag har kapitalt misslyckats. Det finns inte heller någon anledning att ge en specieU rekommendation att bh vid sin läst tiU dem som har skött Statsföretag. I så faU finns det precis Uka stor anledning att rikta sådana rekommendationer tiU i varje faU vissa delar av det privata

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

91

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

näringsUvet. Jag tycker att man skaU iaktta den rättvisan även om man företräder det sistnämnda.

Jag viU tiU slut bara konstatera att Statsföretag AB, som vi i utskottsmajoriteten kan se det, är inne på rätt väg. Man kan önska att Statsföretag AB nu får konsoUdera sin ställning och att företaget nu kan bedriva sin verksamhet i lugn och ro utan någon kritUc från riksdagen. Som vi själva kan se kommer företaget att under de närmaste åren mycket hårt driva sin verksamhet efter lönsamhetsprincipen, och enhgt vår mening är detta rimUgt i den aktuella situationen. Men Statsföretag AB måste ha andra målsättningar, och vi kommer kanske här att få höra något om dem av industriministern.

Jag viU bara konstatera .att Statsföretag AB har haft och har svårigheter, men jag är fuUt övertygad om att Statsföretag AB kommer att kunna utvecklas och bh en god del av vår industriella kapacitet här i landet.

Jag yrkar ännu en gång bifaU tiU utskottets förslag.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Fru talman! Utskottets ordförande tog upp vår reservation vad gäUer insynen i Statsföretag. Jag sade i mitt tidigare anförande att vi som här i riksdagen bhvit valda att få delta i Statsföretags bolagsstämmor har fått en aUdeles utomordentlig information. Ledningen har på bästa sätt, såvitt jag kan förstå, gett oss svar på de frågor vi har ställt, och den kritik som vi har framfört har också tagits upp, och man har försökt att lösa de eventueUa problem som förelegat.

Men när herr Svanberg säger att det är helt orimligt att släppa in 350 riksdagsmän på en bolagsstämma, undrar jag om herr Svanberg tror att riksdagsmännen kommer att klampa in i patruU. Det är självklart att de skaU i förväg anmäla sig, om de tänker delta i någon bolagsstämma — så går det ju tUl i de privata företagen. Om en aktieägare viU delta i en bolagsstämma i ett privat företag, måste han ju anmäla detta en tid i förväg. Jag tror faktiskt, herr Svanberg, att det skulle vara bra, om riksdagsmännen fick denna chans. De skuUe kanske på så sätt få en annorlunda syn i vissa faU på Statsföretag och få klart för sig vUka problem som företaget har ärvt så att säga och vUka problem som det för närvarande brottas med. På så sätt skuUe de kanske få en helt annan inställning tUl de statliga företagen. Jag tror nog att vi på detta sätt i viss utsträckning skuUe kunna dämpa en del kritik.

När motionen angående hälftenrepresentation för de anstäUda i styrelser för statliga aktiebolag väcktes, visste inte motionärerna att en utredning inom Statsföretag AB ägde rum beträffande verksamheten på det företagsdemokratiska området inom koncernen. Vi fick av direktör Sköld reda på att detta var på gång och att man hade klarat av det hela nu i höst. Med anledning därav har vi inte funnit något motiv för att yrka bifaU tiU motionen, och den har ju också sopats undan av hela utskottet.

92

Herr TURESSON (m) kort genmäle:

Fru talman!   Herr Svanberg tyckte att man i denna debatt skuUe lämna privatbreven därhän. Jag vet inte om herr Svanberg tyckte att det

var opassande av mig att nyss citera ur ett s. k. privatbrev. Jag tycker det inte. Om man skaU tala om något opassande, så är väl det den rätta benämningen på sådana här htet slarviga s. k. privatbrev som fått ersätta lagenhga regeringsbeslut och läggs till grund för affärstransaktioner av ibland ganska stor omfattning.

Detta är inte något trevligt förfarhigssätt, och det överensstämmer inte med de regler som gäUer enhgt våra grundlagar.

Det är naturligtvis riktigt, som herr Svanberg säger, att det poUtiska ansvaret för vad som har skett skaU prövas av konstitutionsutskottet — något som jag fuUständigt håller med om — men jag tycker nog att det skuUe ha varit ganska uppseendeväckande, om riksdagen i dag underlåtit att påtala de konstitutioneUt otiUfredsstäUande former som vi nu fått kännedom om.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Herr HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Fru talman! Vi har ju hört att Statsföretags målsättning är att under krav på lönsamhet uppnå största möjliga expansion, och herr Svanberg anknöt tUl detta. Jag vUl bara fråga: Är det avsikten att Statsföretag undan för undan skaU gå ut och konkurrera i skilda branscher där det finns ganska väl fungerande enskUda företag? Vi har inte fått målsättningen riktigt preciserad. Eller är det i specieUa branscher man vUl gå in?

Som utskottsordföranden vet, lyckades vi i utskottet tiU slut avvärja skidfabriken i Boden, men kan man tänka sig att det i fortsättningen bUr inhopp i skilda branscher från Statsföretags sida? Det är den frågan som vi inom näringslivet i dag stäUer oss, och den frågan ber jag att få vidarebefordra tUl herr Svanberg.

Som egen företagare vet jag att det är väldigt svårt i många branscher. Konkurtensen är hård, och vi har ett hårt khmat. Det gäller både enskUda företag och statliga företag. Men jag vUl erinra om att de statUga företagen ofta utger sig för att vara mycket bra och välskötta, och man tar dem som mönster, samtidigt som man från visst håU kritiserar det enskilda näringshvet och de privata företagarna. Det är därför jag anser att man bör peka på de misslyckanden som trots aUt många statUga företag har gjort. Vi kritiserar stathga företag, herr Svanberg, men ni kritiserar också enskUda.

Herr SVANBERG (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag är glad åt att herr Andersson i Örebro säger att inte aUa 350 skaU klampa in på bolagsstämman. Jag har inte tänkt mig det heUer, men jag tror ju att inga andra skuUe vaUfärda tiU dessa sammanträden än de ledamöter som är specieUt intresserade. Är det en så tokig anordning, herr Andersson, att folkpartiets riksdagsgrupp får sin insyn via herr Andersson och någon mer? Jag tycker att det är en ganska vettig ordning att 18 riksdagsmän besöker bolagsstämman, och jag tror att det är väldigt lyckat så länge herr Andersson är folkpartiets representant i det sammanhanget.

Så viU jag säga tiU herr Turesson att jag inte använt ordet olämphgt eUer någonting sådant om privatbrev. Jag sade bara att jag också har läst

93

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

de där privatbreven. Sedan är det väl riktigt att om det har begåtts något konstitutioneUt fel, så är det konstitutionsutskottets uppgift att pröva den saken och inte min. Jag skaU inte ha åsikter om det. Låt mig bara säga en enda sak. Om man läser både fabriksverkens berättelse och JK:s yttrande, så står det klart att en hel del av de påstådda missförhållandena uppkommit bara därför att fabriksverken har arbetat som ett aktiebolag men är ett statUgt verk. Hade fabriksverken varit ett aktiebolag, som det bör vara, hade en del av svårigheterna inte förelegat. Hur man har behandlat detta i kanshhuset är inte min sak att svara på. Det klarar konstitutionsutskottet av att tala om.

Självklart skall stathga företag kritiseras, herr Hovhammar, och privata också. Att vi kritiserar varandra — om vi skall använda det uttrycket — är bra, men använd inte så förfärhgt hårda ord om Statsföretag. Det företaget är inte värt hårdare ord än det privata näringshvet. Det fmns anledning att klandra företeelser på bägge sidorna, och jag hoppas att vi i ett demokratiskt samhäUe skaU kunna fortsätta med denna kritik, men gör den inte så fraktansvärt enögd och ensidig.

På nytt har det talats om vad som menas med största möjhga expansion under krav på lönsamhet. Industriministern kommer strax upp i talarstolen, och det är väl närmast hans sak att svara på det. Men låt mig säga så här; Är det verkUgen något fel i att Statsföretag går in i oUka branscher i den mån ledningen finner att företaget bör göra det och verksamheten är lönsam? Att privat företagsamhet absolut inte skall få finnas i den eUer den branschen har ingen försökt sig på att säga, men ingen har väl heller tänkt sig att Statsföretag plötshgt skaU expandera på aUa områden. Jag tror att hela diskussionen är en tvist om ord. Herr Hovhammar vet hka väl som jag vad som är praktiskt och ekonomiskt möjhgt att göra i sammanhanget. Det är ingenting skumt i den här formuleringen. Läs den precis som den står!

94

Herr industrimmistern JOHANSSON;

Fru talman! Jag har kommit överens med fru talmannen om att jag får tillfäUe att först göra ett mera allmänt uttalande om hur jag ser på näringspolitiken och på vissa av de problem som vi har på detta område. Om detta tar en stund kanske jag får tUlfälle att bryta för att läsa interpellationssvaren efter middagspausen, så att vi får ett samband meUan svaren och den debatt som kommer att följa.

Fru talman! Vi hör ofta i den aUmänna debatten inlägg som tyder på att man på åtskUliga håU lever i den uppfattningen att huvuddelen av det arbete som läggs ner inom industridepartementet är inriktad på de statliga företagen. Det framgick här av herr Anderssons i Örebro inlägg och i viss mån även av herr Hovhammars anförande. Jag är därför angelägen att tala om att departementets handläggning av frågor rörande statliga företag utgör en mindre del av departementets arbetsvolym, kanske 20—25 procent. Huvuddelen av industridepartementets resurser disponeras för långsiktiga närings- och industripohtiska stäUningstaganden till gagn för både statUga och privatägda företag och för de människor som arbetar i dessa. Det gäUer aktiviteter såsom samordning och  stöd   åt  teknisk  forskning och utveckling,  planering av landets

energiförsörjning, branschutredningar med sikte på att undersöka behovet av bl. a. strukturrationahsering med därav föranlett behov av statligt stöd, osv. Jag viU gäma nämna några av de branschutredningar eUer undersökningar, som i regel i diskussioner med representanter för företagen och de fackUga organisationerna genomförts eller pågår.

De är kända då det gäUer TEKO-branschen, skoindustrin och den manuella glasindustrin. Mindre känt är kanske att det pågår utredningar och undersökningar beträffande jäm- och metallmanufakturtndustrin, installationssektorn, näringspoUtiska åtgärder på det datatekniska området, utredning om möbelindustrin, undersökningar av gjuterimdustrin, den grafiska industrin, snickeriindustrin, skogsindustrin i stort. Det pågår planering av vissa utredningsaktiviteter beträffande utbyggnad av petrokemisk industri. Vi kommer inom de närmaste veckorna att offentUggöra på vilket sätt detta skaU ske. Det pågår också vissa undersökningar beträffande livsmedelsindustrin.

Allt detta görs i avsikt att vi gemensamt skaU få ett bättre grepp om vad som pågår inom vitala delar av vår produktion liksom om vad som kan väntas i fråga om strukturförändringar m. m. Vi blir därmed bättre rustade för en nödvändig bedömning av vUka åtgärder som skall tiU, ofta under samhäUets medverkan, för att klara svårigheterna. De åtgärder som vidtagits beträffande så ömtåUga områden som TEKO-, sko- och glasindustrin hksom aviserade förslag om stödfond kan ge erfarenheter. Förmodligen skaU andra åtgärder tiU inom andra områden.

Forsknings- och utvecklingsarbetet ger oss även inblick i verksamheter för framtiden, inom petrokemin, elektronik, data, naturgasens användning osv. Allt synes bU mycket kapitalkrävande men nödvändigt, om vi skall kunna behåUa en industrieU topp-position.

Mycket av detta tUlhör den mera långsiktiga och framåtsyftande näringspohtiken, och jag har med denna korta redovisning enbart velat säga, att sådant arbete var påbörjat innan jag kom tUl industridepartementet, och det fortsätter i oförminskad takt.

När jag nu har klarat ut de statliga företagens andel när det gäller ianspräktagandet av industridepartementets resurser vUl jag ett ögonbhck kommentera de statliga företagens roll i den allmänna närmgspoUtiken. Det torde vara onödigt att här gå in på målsättningen för denna näringspohtik — att genom statliga åtgärder bidra tiU en förstärkning av det svenska näringslivets konkurrenskraft, att åstadkomma balans meUan olika regioner i vårt land, att skapa sysselsättning på undersysselsatta orter, att skapa sysselsättningstrygghet för människorna och en förbättrad arbetsmUjö.

Näringspolitiken berör sålunda hela det svenska näringslivet, och det finns en hel rad instrument i statens hand för åtgärder som syftar tUl fullföljandet av denna pohtik.

Ett av dessa instrument är de statsägda företagen. Jag tUlmäter dessa företag en viktig uppgift, även om de inte spelar någon hiivudroU.

Denna grundsyn redovisades för övrigt i denna kammare redan i våras av dåvarande industriministern. Vi kommer dock inte att avstå från möjUgheten att genom statliga företag bidra tUl sysselsättningen och utvecklingen när detta är tekniskt och ekonomiskt möjhgt. Det är ett led

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

95

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

96

i vår politik: en öppenhet för samhällets engagemang också på det ekonomiska området, inte för dess egen skull utan för att tUlvarata viktiga medborgarintressen och för att komplettera och medverka till en vidareutveckhng av vårt näringsliv.

Men det är också helt naturligt ett led i en vidgning av vår demokrati. Genom en successiv förändring på skilda områden av vårt samhälle, med bl. a. den sociala trygghetspolitiken och utbildningspolitiken som instrument, har efter hand ställts allt större anspråk på ett samhällehgt eUer kollektivt sparande för att få den nödvändiga tiUväxten av kapital. Detta kapital skall i stor utsträckning användas för investeringar — direkt eUer indirekt — i näringslivet. En mera aUmän medverkan till kapitalanskaffningen ställer då också rimliga anspråk på en mera demokratisk kontroll och medverkan vid användningen av detta kapital.

Vägarna härför torde inte i långa stycken bh annorlunda än de traditionella men med ett ökat inslag av statliga kreditgivnings- och/eller förmedlingsorgan och med fortsatt uppmärksamhet på behovet av att från statens sida tiUsammans med eUer som komplement tUl enskilt och kooperativt företagande skapa företag.

Detta är inget nytt. För att visa härpå vUl jag återge ett uttalande som gjordes 1936 av dåvarande statsmirustern Per Albin Hansson när han sade: "Samhället måste se tUl att det tar initiativ där det finns möjlighet att utvidga produktionen."

Vägledande är således intresset för att tiUvarata landets tillgångar i en så lönsam produktion som möjligt. Vi har i sammanhanget en odogmatisk syn på en sådan pohtUc och säger att gränsen inte är given för vem som skall äga och driva produktionen, utan den bestäms av den ändamålsen-hga verksamheten, den som befrämjar möjligheter tUl en god utkomst för medborgarna, tUl trygg sysselsättning och förbättrade levnadsvillkor.

Svenskt näringsliv har med relativt få undantag i det avseendet fyllt högt ställda anspråk och förväntningar. Utveckhngsmässigt har det varit väl framme och förmått anpassa sig tUl en alltmer hårdnande konkurrens.

Men utvecklingen står inte stilla. Kraven på samordning och kapital leder i många länder även inom den s. k. västvärlden tUl längre gående statliga engagemang, ofta en samverkan mellan företrädare för samhäUet, kooperationen och det privata företagandet. Jag tror det skulle vara fel av oss att blunda för sådana tendenser i utveckhngen. Bör vi inte heUre öppet diskutera dem. och tillvarata de möjligheter vi har till gemensamma ansträngningar för att bygga vidare på det näringsUv som vi alla trots allt är ytterst beroende av?

Jag ser inte exempelvis ASEA-Atom eller Uddcomb som bastarder på det ekonomiska området utan som utveckUngsbara enheter. Jag känner heller ingen rädsla för Volvo eUer LM Ericsson, för att ta ett par exempel bland de privatägda företagen. Men jag tror uppriktigt sagt inte heUer att man inom näringsUvet i aUmänhet har någon skräck för de stathga företagen — exempelvis Vattenfall, LKAB eUer ASSI.

Vi kommer självfaUet inte att avstå från möjligheterna att genom StatUga företag bidra tUl sysselsättning och utveckling. Vi möter emellertid specieUa problem, framför allt på det lokaliseringspolitiska området. Alltför många gånger har det, trots stödåtgärder, inte varit

möjligt att förmå privatägda företag att etablera sig i undersysselsatta regioner. Att bereda människorna sysselsättning och trygghet i anstäUningen är ett primärt samhällsansvar som regeringen inte ett ögonbhck tvekar att axla. Detta dokumenteras bl. a. i satsningarna på det sysselsättningspolitiska området genom arbetsmarknadsstyrelsen. Vi kommer inte heller att tveka att använda de statliga företagen i denna politik, när detta kan anses ekonomiskt försvarbart — jag understryker det sistnämnda. Tyvärr har Statsföretag nödgats godkänna beslut om nedläggning, exempelvis av Kalmar Verkstads AB. Det skuUe nämligen vara ekonomiskt oförsvarbart att fortsätta verksamheten i detta företag. KV AB är i huvudsak lämpat för produktion av järnvägsmateriel, för vilken beräknas att lönsamhet i framtiden inte kan förutsättas. I en gjord marknadsanalys konstateras att det inhemska behovet av järnvägsmateriel kan tillgodoses av Gävle vagnverkstad och av SJ:s egna huvudverkstäder. I marknadsanalysen har man också undersökt möjligheterna för export av järnvägsmateriel, varvid man funnit att en internationeU överkapacitet redan föreligger på området. Detta innebär att priserna på produkterna blir så låga att lönsamhet i exportaffärer knappast kan påräknas. Det har vid KVAB gjorts undersökningar om andra produktionsinriktningar — det har nämnts tidigare — men dessa har visat sig inte vara ekonomiskt realistiska.

Vår odogmatiska syn i detta sammanhang ledde oss självfallet tUl att undersöka möjligheten att förmå något annat företag att lokalisera tiU Kalmar. Det lyckades med Volvo, som ju kommer att etablera en sammansättningsindustri för bilar i Kalmar. Den kommer att ge sysselsättning åt 650 personer, och produktionen avses kunna börja under 1974. Det är några år framåt, och självfallet måste vi ta ett ansvar för att söka finna sysselsättningsobjekt som bidrar tUl att hålla sysselsättningen inom KVAB på en rimlig nivå till dess att det nya företaget är etablerat och kanske också söka medverka till att ersättningsföretag kan flytta in i de lokaler som KVAB lämnar och därmed erbjuda ökade valmöjligheter för dem som fristäUs.

Ett annat företag inom Statsföretagsgruppen, fru talman, som nödgats varsla om friställningar är SMT. Det gäUer här ett drygt hundratal personer i Västerås, Eskilstuna, Ronneby och Karlskoga. Orsaken tUl beslutet är företrädesvis att man funnit en sortimentsbegränsning nödvändig. Det görs intensiva ansträngningar från företagets sida för att medverka till att friställd personal kan finna nya anställningar.

Fru talman! Det är ytterst beklagligt för personalen på de här nämnda företagen att denna situation har uppstått. Jag utgår dock ifrån att min redogörelse har klargjort att mycket intensiva ansträngningar görs för att de drabbade skaU kunna beredas ny sysselsättning.

Jag har med det anförda velat visa att jag inte söker skönmåla de stathga företagen. Misstag begås i statliga företag hka väl som i privatägda. Företagande är risktagande, och människor är som bekant inte ofelbara. Felbedömningar har gjorts och kan inte uteslutas heUer för framtiden i företag, oberoende av ägarkategorier. Vad som hänt i dessa båda faU undanrycker dock inte min principieUa inställning att de statliga företagen   skall   medverka  tUl att  bereda sysselsättning när  detta  är

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

97

4   Riksdagens protokoll 1971. Nr 148-149

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

98

ekonomiskt försvarbart. Jag skulle tro att denna min instäUning delas av människorna i exempelvis Norrbotten och Ådalen.

När borgerliga talare fortfarande envist hävdar att staten inte skall ägna sig åt företagsamhet tycker jag att det vittnar om en viss kallsinnighet och egoism gentemot de människor som är beroende av de stathga företagen för sitt uppehälle. Jag ställer frågan; Hur skuUe det se ut, fru talman, i Uddevalla, i Norrbotten, i Ådalen, om inte staten engagerat sig i företag för att trygga sysselsättningen i dessa regioner?

Man säger ofta att staten inte kan sköta företag. På vad grundar man dessa påståenden? Jo, man pekar bl. a. på att många statliga företag är förlustföretag. Jag är i någon mån förvånad över denna argumentering. Det är ju inte bara statliga företag som kan uppvisa förlust; det sade herr Svanberg nyss i en rephk tUl herr Hovhammar, som han tillrådde viss försiktighet i sina uttalanden. Det fmns ändå en del intressanta faU inom den privata industrin, och vi kan läsa om några av dem i tidningarna de här dagarna.

Vissa av de statliga företagen arbetar under specifika förutsättningar, som gör att de inte kan jämföras med privatägda företag. Statsföretags ledning har emellertid en skyldighet gentemot ägaren-staten, hksom gentemot de anställda, att om möjligt få verksamheterna lönsamma. Men debatten om lönsamhetsbegreppet behöver nyanseras. En del av de statliga företagen har tiUkommit för att i vår norra landsända lokaUsera verksamheter, som ger meningsfuU sysselsättning och bygger under för ett fortbestånd av en rimlig samhäUsverksamhet. Utan dessa insatser skuUe utvecklingen antagligen varit helt förödande för mycket av ett redan befintligt samhäUskapital i bostäder, skolor, sjukhus, sociala institutioner m. m. Förlusterna i NJA t. ex. skulle kunna vägas mot rent samhällsekonomiska vinster och de fördelar som Ugger i en trots allt mindre befolkningsomflyttning än vad som eljest skuUe varit nödvändig.

När riksdagen 1964 beslutade om lokaUseringspoUtiken med upp tUl 35-procentiga bidrag tiU fabriksbyggnader inom det s. k. stödområdet, låg däri ett erkännande av dels en merkostnadsfaktor, som bör elimineras för att företagen skaU få mera likvärdiga konkurrensvUlkor, dels hänsynen tUl människoma, deras möjligheter tiU arbete och trivsel och dels jämväl en realistisk breddning av befinthgt realkapital.

Om man således inte i en del av de stathga företagen kan räkna enhgt ett vedertaget lönsamhetskriterium, är det ytterst angeläget att man eftersträvar att åstadkomma en god arbetsmiljö och sådana förhållanden i aUmänhet som befrämjar tUlfredsstäUelsen i arbetet samtidigt med ökad insyn och medbestämmanderätt. Återhållsamheten i detta avseende är i regel negativ.

Jag är väl medveten om att den här synen på företagsverksamheten i särskilda fall inte vore möjlig utan att vi kunde räkna med överskott eUer tiUskott från andra verksamheter och viktiga bevarade eUer tUlskapade samhällsfunktioner.

I de statsägda företagens målsättning måste emeUertid även ingå att söka åstadkomma lönsamhet i företagen och överskott för insatser i nya verksamheter, ny teknik, forsknings- och utveckhngsarbete och tiUskott tUl samhällsfunktionerna. Som Statsföretag i sin redovisning och i sina

förslag tiU regering och riksdag redovisat erfordras för ett sådant ofta långsiktigt rekonstruktionsarbete betydande kapitahnvesteringar. Beslutet om investeringsprogrammet för NJA är talande men avviker inte mycket från vad bl. a. Sandviken åstadkom för mer än tio år sedan och Uddeholmsbolaget beslutade i mitten av 1960-talet och nu fortsätter med.

Jag räknar med att Statsföretag återkommer med program för ytterligare investeringsåtgärder, bl. a. vid Uddevallavarvet.

Jag upprepar emeUertid vad jag tidigare sagt, fru talman, nämligen att kravet på lönsamhet kvarstår för de statliga företagen, och i sammanhanget skaU jag något komma in på Statsföretags mål.

I propositionen 1969:121 anges den aUmänna övergripande målsättningen för Statsföretag vara att under krav på lönsamhet uppnå största möjliga expansion. Detta med största möjliga expansion är tydligen en käUa tiU djup oro bland många inom den borgerliga oppositionen. Man ser uppenbarUgen i dessa ord en hejdlös statlig upphandUng av företag. En sådan säregen slutsats tänker jag inte spilla många ord på. Det räcker väl med att konstatera att de statliga företagen disponerar 5 procent av vår industri. Jag är mera förvånad över att ingen bland den statUga industrins kritiker dragit den slutsats om kravet på expansion som varje erfaren företagsledare gör, nämligen att expansion är en förutsättning för överlevnad. Det företag eller den industrigrupp som inte expanderar i en expanderande, konkurrerande omvärld är relativt sett på tiUbakagång och kommer snart att få aUvarliga problem.

Fru talman! Man har vidare velat hårdra vissa uttalanden om lönsamhetsfilosofin inom Statsföretags ledning. Man har velat konstruera en förtroendeklyfta mellan Statsföretags ledning och ägaren-staten så tiU vida att Statsföretag skulle ensidigt prioritera lönsamhetsmålen, medan ägaren i första hand vUl sätta upp andra mål av näringspoUtisk och annan natur. Jag kan försäkra kammarens ledamöter att några divergerande uppfattningar i detta hänseende inte föreUgger meUan Statsföretag och ägaren. Statsföretag skaU även i framtiden ha särskilt ansvar för att ta hänsyn tUl samhällsintresset vid val meUan olika produktions- och lokaliseringsalternativ och att verka för att de anställda når en aUt större arbetstiUf redsstäUelse.

Men det sägs också i proposition nr 121 att målen och villkoren för de statliga företagen inte får innebära sådana inskränkningar i deras rörelsefrihet att de placeras i underläge i förhållande till privata företag. Detta innebär att lönsamhetskravet för de statliga företagen inte får frångås. Det är ju endast då företagen kan uppvisa en godtagbar förräntning av det arbetande kapitalet som de har den ekonomiska kraften och möjligheten att uppfyUa näringspolitiska och andra mål. Under de närmaste åren kommer därför tUlgängliga resurser inom Statsföretag att koncentreras tiU redan etablerade koncernbolag med möjUgheter att ge god avkastning på nyinsatt kapital. Härigenom skapas den ekonomiska grunden för att kraftfullt ta sig an övriga uppsatta mål.

Men jag vUl tUlägga att det är önskvärt att man i de statliga företagen visar en klarare vUja att söka nå tiUfredsstäUelse i arbetet för aUa anstäUda.  Statsföretags styrelse har ju också i det nyUgen faststäUda

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

99

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

100

programmet på det företagsdemokratiska området uppställt detta mål, att förverkligas genom en förbättrad arbetsmUjö och en snabbt utbyggd organisation för insyn och medverkan på aUa nivåer inom företaget. Jag betraktar detta som en mycket vUctig del i ett vidgat lönsamhetsbegrepp, grundläggande för förståelse och vi-anda. Och som jag bedömer det, fru talman, inkräktar detta inte på lönsamheten utan det snarast förstärker den.

Statsföretags handlingsram är långtgående och kommer att möjhggöra för företagsledning och anstäUda inom de enskUda bolagen att utveckla företagsdemokratiska program för allt större arbetstiUfredsstäUelse. Ett medel att nå detta mål är ett effektivt engagemang från hela arbetsorganisationen. Detta innebär att aUa anställda på aUa nivåer bereds tUlfälle att påverka sin arbetssituation både i fråga om den egna arbetsplatsen och i fråga om företagets verksamhet i stort.

Den förutsedda utvecklingen kommer att stäUa mycket stora krav på informations- och utbildningsinsatser. Många hittUls redovisade erfarenheter från företag, där informations- och samrådsaktivitet etablerats direkt i produktionen, understryker behovet av utbUdning för att klara de kommunikationsproblem som den nya situationen innebär.

Av riktlinjerna framgår vidare att information, samverkan och möjligheter tUl inflytande på beslutsprocesserna måste underbyggas dels genom förstärkning av det representativa systemet — dvs. företagsnämnden och dess ohka underorgan —, dels genom att företagsdemokratiska frågor får större utrymme inom arbetsorganisationen. Det viktigaste organet inom det representativa systemet skaU fortfarande vara företagsnämnden.

I rekommendationen anförs vissa synpunkter på organisationslösningar med ett flertal underorgan, men jag skaU inte gå in på en fuUständigare redovisning. Låt mig bara säga att arbetet inom det representativa systemet bör i första hand inte inriktas på frågor som rör den löpande verksamheten utan i stället på övergripande frågor av typ budget, produktions- och personalplanering, produktutveckhng, arbetsmUjö, organisationsändringar, struktureUa förändringar, personalpolitik, arbetarskydd och hälsovård. Möjhgheterna tUl beslutsfattande på olika nivåer inom det representativa systemet bör vidgas, bl. a. genom att ohka organ får budgetansvar.

Ett exempel på förstärkt samverkan inom arbetsorganisationen är enligt programmet arbetsplatsträffar, innebärande att varje arbetsledare regelbundet får på betald tid träffa aU sin personal för att diskutera just den arbetsgruppens problem. Formerna måste anpassas tUl varje företags organisatoriska förhållanden. Det kan vara nödvändigt att genom särskilda utbUdningsinsatser underlätta för arbetsledande personal att fullgöra uppgiften att leda arbetsplatsträffen.

Denna rekommendation att i första hand utveckla information och samverkan inom arbetsorganisationen understryker vad jag har sagt om att aUa anstäUda på aUa nivåer skall beredas tiUfäUe att påverka sin egen arbetssituation och förhållandena på den egna arbetsplatsen. När det gäUer utbyggnaden av möjligheter tUl sådan påverkan på basplanet kan förutom   arbetsplatsträffar   också   nämnas   möjUgheter   tUl   förändrad

arbetsorganisation som syftar tiU att skapa mera meningsfyllda arbetsuppgifter. Som exempel på förändrad arbetsorganisation kan nämnas pågående försök med delvis självstyrande grupper. Ett annat slag av förändrad arbetsorganisation är projektgrupper där personahepresentan-ter redan från förplaneringsstadiet medverkar vid genomförandet av större och mindre projekt av olika typer.

SlutUgen, fru talman, anges det i Statsföretags företagsdemokratiska program att i företagens styrelser skaU ingå personer, som bedöms ha goda förutsättningar att företräda de anställdas synpunkter och intressen. Dessa personer skaU utses med personalorganisationernas hjälp enhgt en form för samråd som överenskommes med dessa.

Jag har velat uppehålla mig ganska utförhgt vid dessa frågor, därför att man från åtskilliga håll har gjort gäUande att Statsföretag, och bakom det industridepartementet och regeringen, skuUe sakna intresse för en företagsdemokratisk utveckUng. Tvärtom har vi lagt ner ett energiskt arbete på att så skyndsamt som möjligt få fram ett program av just denna art, som nu är fastställt av Statsföretags styrelse och går ut tiU de enskilda bolagen med klart anspråk på att man skaU sätta detta i tiUämpning. Med detta program anser jag att de statliga företagen har tagit ett vUctigt steg mot en ökad arbetstUlfredsställelse för de anstäUda, där och när man realiserar programmet. Det är mm förhoppning att också de privatägda företagen mera aUmänt skaU slå in på denna linje för att möta människornas berättigade krav på arbetstUlfredsställelse och medinflytande.

I anslutning tiU målproblematUcen för de statliga företagen och med anledning av motioner av herrar Olhede och Lothigius m. fl. skall jag också utveckla min syn på Svenska utveckUngsaktiebolaget, som i propositionen 139 föreslås överföras från Statsföretag tUl industridepartementet.

Vad beträffar herr Olhedes motion kan jag inte finna annat än att han och jag i grunden är överens. Vi önskar båda att Statsföretag skaU bU det väsentliga, samordnande och inom ramen för vad statsmakterna angivit policyskapande organ som det var tänkt att bli. Vi önskar säkerhgen också båda att Utveckhngsbolaget skaU ges tiUfälle att leva upp tUl den målsättning som angavs i propositionen. På kort sikt är detta en finansieringsfråga. Finansieringsproblem är sällan principiellt tiUtalande, men de verkar, mot alla principer, med stor kraft. Inte säUan råkar människor ut för att just på grund av en aUtför stark principfasthet lägga bort det som kan vara ändamålsenhgt och vettigt. Jag undrar om det inte är mest det som herr Olhede har råkat ut för, och jag skaU här redovisa varför jag kommit tiU denna slutsats.

Redan under våren 1971 diskuterade Statsföretags styrelse Utveck-Ungsbolagets finansieUa behov. I Statsföretags årsredovisning sägs att Utveckhngsbolaget för år 1970 redovisar betydande förluster. Det slås fast att stränga krav på snabb lönsamhet kommer att vara vägledande för Utvecklingsbolagets fortsatta verksamhet. Statsföretags styrelse ansåg vidare att för koncernen i sin helhet måste under de närmaste åren tillgängUga resurser koncentreras tiU redan etablerad verksamhet. Detta har   en   principieUt   väsenthg  betydelse  för ett   utveckhngsbolag  som

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

101

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

102

"defmitionsmässigt" arbetar med nya projekt.

Det är mot den bakgrunden man skaU se innebörden i det brev son Statsföretag i oktober i år tillstäUde Kungl. Majt med hemställan om att företaget borde befrias från det direkta ägaransvaret för Utveckhngsbolaget. Efter aUvarliga försök att finna andra vägar måste därför Statsföretag "konstatera att de ekonomiska resurser vilka under de närmaste åren kan ställas tiU utvecklingsbolagets förfogande är så begränsade att de inte medger ett uppfyUande av gäUande målsättning för utvecklingsbolaget."

Det är Statsföretags lednings uppfattning och måste som sådan respekteras. Det måste anses vara Statsföretags styrelse som, inom ramen för de riktlinjer som statsmakterna ställer upp, skaU göra nödvändiga prioriteringar och omdisponeringar av verksamheten.

Alla rörelsedrivande företag måste i vissa lägen göra prioriteringar, eftersom de ekonomiska resurserna är begränsade. Detta gäller också för statliga företag. Med hänvisning tiU de beslut som riksdagen fattade på grundval av propositionen 121 år 1969 om Statsföretag menar herr Olhede emellertid att en sådan motivering i detta faU inte torde kunna accepteras. I den åberopade propositionen gavs Statsföretag möjUghet att inge "offert" för att kunna fullgöra vissa uppgifter. Herr Olhede säger: "Detta system har tiUämpats och kan tUlämpas i detta faU."

Offertsystemet var avsett att, som det sägs i propositionen, "förena det företagsekonomiska intresset med det samhäUsekonomiska". Statsföretags skyldighet att lämna offert till statsmakterna för fullgörande av vissa samhäUsekonomiskt motiverade uppgifter torde således inte stå i samklang med riktlinjerna för dess tiUämpning. De företagsekonomiska lönsamhetskrav som gäller för UtveckUngsbolaget måste anses innebära att dess ekonomiska problem snarare skaU lösas genom långsiktig finansieU planering än genom bidrag. Det är inte en säker företagsekonomisk förlust som skaU täckas, utan det är möjUgheten att finansiera verksamheten under så lång tid att gjorda investeringar ger avkastning som skall tillgodoses.

Detta var den finansieUt betingade orsaken till att Utvecklingsbolaget i nuvarande läge bör brytas ut ur Statsföretagsgruppen. Det finns emellertid också ett principieUt skäl.

Utvecklingsbolagets hittiUsvarande verksamhet visar på en intressant utveckhng. Vid utgången av augusti månad i år hade ca 600 produktidéer och andra utveckhngsförslag registrerats av Utveckhngsbolaget. 38 av dessa har bhvit föremål för exploateringsavtal. Av de registrerade projektuppslagen kommer inte mindre än 300 från enskilda personer och 170 från enskilda företag. Av antalet fortfarande aktueUa projektuppslag svarar enskilda personer och företag för ca 60 procent. Detta är en glädjande utveckhng. Det är också ett tecken på förtroende. Det är en antydan om att inte bara samhället utan också enskUda personer och företag har ett behov av ett samhäUsägt utveckhngsbolag. Det är en bekräftelse på riktigheten i de bedömningar som låg bakom Utveckhngs-bolagets tiUkomst. Det är som jag ser det angeläget att Utvecklingsbolaget även befäster sin stäUnmg som ett vitalt organ för utveckUng och exploatering av innovationer gjorda specieUt inom mindre och medelstora företag och av enskilda personer och forskare.

Det är onekhgen samtidigt en utveckling som inte till sin omfattning helt kunde förutses vare sig vid Utveckhngsbolagets tiUkomst 1968 eUer i samband med Statsföretags bildande 1969. Det låter sig naturUgtvis säga att denna utveckUng pågått under den tid som Utvecklingsbolaget varit en del av Statsföretagskoncernen. Men enUgt min uppfattnmg bör Utvecklingsbolagets karaktär av utveckUngsorgan för en så vid krets av intressenter som möjligt på allt sätt förstärkas.

Att i det läget, som har föreslagits, avgränsa Utveckhngsbolagets målsättning och verksamhet tUl projekt som i första hand har värde för utveckhng och strukturering av verksamheten inom Statsföretagsgruppen är enligt min mening inte riktigt. Det kanske t. o. m. skulle kunna hävdas att även om målsättningen kvarstod oförändrad Utveckhngsbolagets åsyftade breda kontaktyta i vissa lägen inte skulle kunna upprätthåUas om bolaget kvarstod inom Statsföretagsgruppen.

Jag viU emeUertid i detta sammanhang stryka under ytterligare några väsentliga aspekter på det framtida förhåUandet meUan Statsföretag och Utveckhngsbolaget.

Statsföretag har i sin skrivelse pekat på att det även i ett läge där UtveckUngsbolaget övergår tiU annan ägare torde finnas behov att på uppdragsbasis kunna utnyttja Utveckhngsbolagets resurser. Utveckhngsbolaget skuUe t. ex. kunna medverka vid teknisk-ekonomisk utvärdering av vissa projekt, i administrering av utvecklingsprojekt och i övrigt biträda Statsföretag på sådana områden där Utvecklingsbolagets speciella inriktning och erfarenhet kan anses vara väl lämpad och av värde. Jag finner det, som jag understrukit i propositionen, naturligt att Utvecklingsbolaget och Statsföretag även framgent drar nytta av varandras tjänster och möjligheter. 1 synnerhet bör företagen undvika dubblering av resurser vUka kan samutnyttjas.

Jag anser det lika naturUgt att Utveckhngsbolaget, där inte ingångna avtal eUer annan överenskommelse annat anger, bör erbjuda Statsföretag en tidsmässigt begränsad förtursrätt tiU förvärv av ett visst, av UtveckUngsbolaget framtaget försäljningsobjekt. Överförandet bör ske på viUkor som marknaden erbjuder och som parterna kan enas om. Detta bör samtidigt inte förhindra Utvecklingsbolaget att under optionstiden förhandla med annan köpare.

Jag finner det också självklart att Statsföretag blir representerat i Utvecklingsbolagets styrelse.

Vid sidan av dessa två skäl — Statsföretags begränsade finansieUa resurser och den åsyftade breda kontaktytan för Utveckhngsbolaget — finns det möjhgen ytterligare ett, i varje faU praktiskt betydelsefullt skäl. Utveckhngsbolaget är inte ett produktionsbolag och aUtså artskUt inom Statsföretagskoncernen. Jag vill erinra om att departementchefen i propositionen om Statsföretag ansåg i motsats tiU vad företagsdelegationen hade föreslagit att AB Atomenergi inte borde överföras tUl förvaltningsbolaget med i stort sett Uknande motivering, dvs. utveckUngs-och forskningsarbete bör inte avgränsas utan berör hela vårt näringsliv och dess framtid.

Samordningen meUan forskning och utveckhngsarbete på den stathga sidan meUan inte bara SUAB, Utvecklingsbolaget, och Atomenergi utan

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De stadiga företagens verksamhet, m. m.

103

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

104

med STU, Styrelsen för teknisk utveckhng, är ytterst angelägen. Samordningen kan och bör på flera områden även sträcka sig tiU motsvarande arbete inom den privata och kooperativa verksamheten så att de medel som satsas på detta område - och de är stora - får en så riktig användning som möjhgt. Statens ansvar för SUAB förändras inte genom de förslag som vi har lagt. Äganderätten och ägaransvaret ligger på staten. Man kan säga att det bUr mera direkt och kanske därför också bhr lättare att via industridepartementet som har kontakter också med de övriga statliga institutioner som här nämnts — STU och Atomenergi framför aUt — åstadkomma den önskvärda samordningen.

TiU sist, fru talman, skaU jag bara heU kort beröra herr Lothigius' motion. Den är väl i sin utformning ungefär densamma som den som framlades 1968. Den har inte bhvit bättre med åren, snarare tvärtom. Som kommentar tiU att UtveckUngsbolaget också skuUe bU en ytterligare kanal för utveckling och exploatering av innovationer gjorda speciellt inom mindre företag och av enskilda personer, forskare och uppfinnare, sades i motionen följande: "Någon utredning som belägger att den enskilda marknaden inte fungerar tiUräckhgt väl har inte förebragts. Det avgörande är emeUertid att eventueUa brister i detta sammanhang icke kan sägas utgöra argument för tiUkomsten av ett helstathgt utvecklingsföretag." Jag citerar aUtså ur motionen.

Den utveckling som jag tidigare har redovisat har ju eftertryckhgt visat att de bedömningar som i detta avseende låg bakom skrivningen i propositionen var riktiga. Det måste kännas något bittert för herr Lothigius att kunna konstatera att mindre och medelstora företag, privata uppfinnare, forskare och andra personer funnit anledning att i så stor omfattning vända sig tiU det helstatliga utveckhngsbolaget. Jag kan inte förstå varför det inte skuUe kunna finnas ett helstathgt utveckhngsbolag, när det finns så många helprivata utvecklingsbolag. Uppenbarligen finns det ett stort behov av ett sådant statligt utvecklingsbolag, även inom de kretsar som moderaterna säger sig företräda.

Enhgt min uppfattning bör Utvecklingsbolagets aktieägare av detta och andra skäl icke utvidgas tiU att omfatta också privata företag. Däremot finner jag det naturligt att Utveckhngsbolaget i dotterbolag och närstående bolag ägarmässigt samarbetar med kooperativa, kommunala och privata intressenter hksom naturligtvis med stathga företag, myndigheter, verk och andra organ som jag har sagt tidigare, och det sker också i dag. 1 ohka projekt samarbetar UtveckUngsbolaget med t. ex. KF, Kommunförbundet, Landstingens inköpscentral, Alfa Laval, SAAB-Scania och Standard radio. I Crown Air, som bedriver charter- och taxiflygverksamhet kan jag informera herr Lothigius om att Utvecklingsbolaget nyligen överlåtit 50 procent av aktierna tiU Linjeflyg.

"Utvecklingsbolaget   har   kommit   att   utveckla   sig   också   tiU  ett

förvaltningsbolag" säger hert Lothigius. Som bevis anförs att "         

endast ett fåtal utvecklingsprojekt avyttrats tUl annan intressent".

Men detta är väl självklart. Det tar tid att utveckla nya produkter, i genomsnitt minst fem år från projektstart enhgt Utvecklingsbolagets bedömning. Att UtveckUngsbolaget valt att i vissa faU förlägga utvecklings- och exploateringsarbetet tiU dotterbolag och närstående bolag är

inte detsamma som att Utveckhngsbolaget håller på att utvecklas tiU ett förvaltningsbolag för producerande företag. Det är den risken som vi måste undvika för att bevara dess karaktär av utveckUngs- och forskningsbolag.

Det har vid åtskiUiga företag, även statUga, startats utveckUngsbolag med just den ambitionen, men de har så småningom fått gå över tiU att bU produktionsbolag och mist sin karaktär av utvecklingsbolag och bhvit mer av produktionsbolag.

Jag viU till sist bara understryka vad som sades redan i propositionen 68 år 1968, nämligen att Utvecklingsbolagets tiUverknings- och försäljningsverksamhet inte får utvecklas därhän att bolaget förlorar sin ursprungliga utveckhngskaraktär. Detta skall gälla också i fortsättningen. Men det är Uka viktigt att betona att företaget självt får avgöra tidpunkten och villkoren för avyttrandet.

Ja, fru talman, med detta har jag velat lämna en kanske något vidare redovisning av min syn på aktiv näringspoUtik, sådan vi utvecklar den och sådan den med de för dagen närahggande nödvändiga uppgifterna ter sig. Men jag kanske framför aUt skaU understryka att detta arbete är långsiktigt. Det tar inte minst sikte på vad vi skall syssla med i framtiden och hur vi så småningom skaU kunna flytta över delar av vår produktion samt de människor, som är sysselsatta i de branscher som genomgår en mycket hårdför omstrukturering, tiU lönsamma viktiga uppgifter. Jag avser då uppgifter, vilka har ett direkt samband med den produktion som vi har byggt upp under många gångna år och som på något sätt har givit oss en särställning och en stark konkurrenskraft.

Vi måste vara överens om att detta är stora uppgifter, uppgifter som kommer att kräva mycket av kapital och mycket av gemensamma msatser, dvs. en samordning, och kanske en något friare och öppnare syn för en nödvändig medverkan från samhällets sida.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp) kort genmäle:

Fru talman! Statsrådet har givit en väldigt bred exposé över industridepartementets och de statliga företagens verksamhet. Det mesta av vad statsrådet sade är mycket betydelsefuUt, och jag viU understryka att de insatser som statsrådet berörde i vad gäller Uddevalla, Ådalen och Norrbotten betyder enormt mycket för de människor som bor där. Det är viktigt att vi där har ett företagande, som ger befolkningen sysselsättning.

Jag betonar att gemensamma ansträngningar av privata och stathga företag bör från alla håll ses positivt. I det hUa land som vi lever i är det väl helt nödvändigt att i många sammanhang och i många projekt staten och det privata företagandet går samman. Man har ju ett gemensamt intresse av att utveckla ohka produkter, som varken det enskUda företaget eller staten kan klara på egen hand.

Statsrådet vände sig mot att jag hade sagt, att jag var förvånad över att så stor möda hade lagts ned inom departementet på just denna företagargrupp. Det är väl aUdeles självklart att man har fått den uppfattningen under åren att industridepartementet har haft många problem med företagandet inom den statliga sektorn. Det är bara att

105

4* Riksdagens protokoll 1971. Nr 148-149

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

hoppas att det nu, när vi har fått ett förvaltningsorgan, skall lätta Utet på departementet. Statsrådet säger att det nu inte är så många människor som sysslar med detta. Men tidigare måste det naturligtvis ha varit så. Statsrådets företrädare i ämbetet hade väl nog med problem och arbete.

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle;

Fru talman! När statsrådet anmärker på att min motion inte nämnvärt awiker från den tidigare motionen år 1968, är det aUdeles rUctigt, eftersom jag i huvudsak har åberopat motionen år 1968. Jag har också sagt att någon ändring i förhållandet från den tidpunkten kan jag inte finna av sådan avsevärd art att det är nödvändigt att fortsätta denna verksamhet. Det försvar som statsrådet har presterat, att ett stort antal enskilda företagare har vänt sig tiU det statliga företaget, kan jag förstå, men bakgrunden är närmast att man viU använda statsmakterna såsom ett stöd för de förslag man för fram. Det borde man kunna få i ett annat sammanhang och på ett annat sätt än genom att utbygga ett företag av denna art.

Herr HOVHAMMAR (m) kort genmäle;

Fru talman! Vi fick höra av statsrådet Johansson att man i industridepartementet tiU ungefär 20—25 procent sysselsätter sig med de StatUga företagen, och han tyckte det var ganska htet. Jag tycker nog det är en rätt betydande andel, att bortåt en fjärdedel av arbetet i departementet kommer de stathga företagen tiU del.

Sedan förekom det här ett uttryck som jag tyckte var förvånande, nämUgen att kaUsinnighet och egoism skuUe prägla de borgerliga poUtikerna när vi talar om näringspolitiken och om stathga företag. Jag tror inte att vi som sysslar med dessa frågor är rädda för statlig företagsamhet, under förutsättning att det blir en konkurrens på hka viUkor. Vi har ständigt tryckt på att vi viU ha konkurrens på lika vUlkor, och det kravet står fast.

Jag viU också när det exempelvis gäUer satsningar i Norrbotten erinra om att vi för flera år sedan sade, att om man skaU driva Norrbottens järnverk, så skaU man göra ordentliga investeringar, så att företaget bUr bärkraftigt. Så har också skett. Jag vUl understryka att vi när denna fråga behandlades i näringsutskottet stödde utbyggnaden av bl. a. Norrbottens jämverk.

106

Herr mdustriministern JOHANSSON;

Fru talman! TUl herr Hovhammar viU jag bara säga att jag sade "åtskilliga borgerliga talare" — jag sade inte "aUa".

Men vi har tidigare lyssnat tiU herr Hovhammars kategoriska och utan bevis framförda yttranden om den katastrofala verksamhet som Statsföretag på åtskiUiga områden bedriver. En sådan argumentation vill jag inte beteckna som objektiv och sakhg. Den har självfaUet tiU syfte att misstänkliggöra en verksamhet av denna karaktär.

Vi viU söka bringa klarhet också kring ett långsiktigt arbete på att medverka vid utbyggandet av vårt näringsUv. Vad är det som innefattas i begreppet "aktiv näringspoUtik"? Det var för att visa detta som jag tog

fram siffrorna om hur mycket av industridepartementets personal som är sysselsatt med uppgifter som mera direkt berör de statsägda företagen och hur mycket personal och arbete som ägnas åt näringshvets problem i aUmänhet. Det var mte större andel på herr Wickmans tid, herr Hovhammar, än vad det är nu.

Problemen kring KVAB kanske jag får återkomma tiU senare, eftersom jag nu inte skall ta upp för mycket tid. Man beskrev detta faU som någonting katastrofalt. Låt mig ermra om att när ASJ inom WaUenberg-gruppen bestämde sig för att lägga ner en motsvarande fabrik i Falun, förekom det sannerligen inte mycket av skriverier, åtminstone inte i den borgerliga pressen. Jag erinrar mig en ledare i Svenska Dagbladet — jag skaU inte läsa upp den utan bara läsa upp rubriken "Tragiskt men oundvikligt". Det är en mycket bra ledare, där man beskriver hur utveckhngen inom vårt transportväsende har gått fram och ryckt undan grunden för en del av produktionen av ruUande järnvägsmateriel. Det var en tragisk och oundvikUg utveckUng. Man säger också att man inom ASJ-gruppen försökte sig på nya projekt, men det visade sig att de inte var lönsamma. Jag trodde länge att den var skriven som en bUd av vad som hade hänt vid KVAB, men det var det inte. Den gällde ASJ. Det var tragiskt men oundvikligt. Och därmed fick man acceptera det. Vad jag åslundar är bara att vi skaU kunna mäta med Uka mått då det gäller statUg, privat eUer kooperativ verksamhet. Vi skall lämna en objektiv redovisning. Vi får i långa stycken acceptera en utveckling precis sådan som den är, och det skulle gagna debatten och våra gemensamma strävanden att söka åstadkomma ett resultat i ansträngningarna för vårt näringsUv.

Herr Lothigius får ha kvar sin principieUa uppfattning, för det har han rätt liU. Jag har bara velat tala om att det stathga utvecklingsbolaget har visat sig fyUa en betydande funktion, inte bara för de statsägda företagen, utan det ger åt mindre och medelstora företagare, uppfinnare och idégivare möjligheter till en prövning, som de utan tvivel i åtskilliga faU inte har funnit på annat håll. Jag tror också att det bUr en uppgift för detta utveckUngsbolag att mera gå ut på fältet för att självt söka kontakter, inte mmst med de mindre och medelstora företagen för att ge dessa den hjälp de behöver. Detta har jag erfarit inte minst under mina resor ute i landet och även nere i Jönköpings län de senaste veckorna. Där visste man kanske alldeles för Utet om att det finns ett utvecklingsbolag av den här karaktären. Jag tror att det väl fyller sin uppgift. Vi försöker inte få bort de privatägda, men vi stäUer ett samhäUsägt tiU förfogande för StatUga företag och privata.

Jag får be herr Hovhammar om ursäkt. Del var förmodhgen herr Andersson i Örebro som talade om personaluppsättningen och om att det fanns flera anställda under herr Wickmans tid. Men jag har nu svarat herr Andersson på den frågan, även om jag råkade rUcta mig tUl herr Hovhammar.

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

Hert HOVHAMMAR (m) kort genmäle:

Fru talman!   Jag noterar med stor glädje och tiUfredsställelse att industriministern säger att vi nu skaU mäta med lika mått. Det måste helt

107

Nr 148

Onsdagen den 15 december 1971

De statliga företagens verksamhet, m. m.

enkelt innebära, att man nu anser att vi skaU ha en konkurrens på hka viUkor mellan statUga och enskilda företag. Jag tycker att mycket är vunnet med att man kan göra det konstaterandet men också alt man efterlever det. Det tycker jag var ett bra uttalande av vår nye industriminister.

Överläggningen var härmed slutad.

108

På förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta den fortsatta överläggningen samt behandlingen av återstående ärenden på föredragningshstan tiU kL 19.30.

§ 8 Fru andre vice talmannen meddelade att herr Magnusson i Borås enligt till kammaren inkommet läkarintyg var sjukskriven till och med den 1 7 december.

Herr Magnusson i Borås beviljades erforderlig ledighet från riksdagsgöromålen.

§ 9 Anmäldes ochbordlades

Finansutskottets betänkanden:

Nr 53 angående uppskov med behandhngen av visst ärende

Nr 54 angående tiUäggsstat I tiU riksstaten för budgetåret 1971/72

Skatteutskottets belänkande:

Nr 69 i anledning av Kungl. Majts proposition med förslag tUl lag om ändring i ölförsäljningsförordningen (1961:159) jämte motioner

Justitieutskottets betänkande:

Nr 29 angående uppskov med behandhngen av visst ärende

§  10 Kammaren åtskildes kl. 17.23.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert