Riksdagens protokoll 1971:144 Torsdagen den 9 december

ProtokollRiksdagens protokoll 1971:144

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:144

Torsdagen den 9 december

Kl, 19,30

Förhandlingarna leddes till en början av hen förste vice talmannen.

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

§ 1 Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen (forts,)

Fortsattes överläggningen angående civilutskottets betänkanden nr 26 och 27,

Herr civilministern LUNDKVIST:

Herr talman! Jag har begärt ordet med anledning av vad herr Bohman anförde I sitt inlägg före middagspausen.

Han tog upp frågan om ersättning för förlorad glesbebyggelserätt. Jag vlU I det avseendet bara erinra herr Bohman om att hans parti 1947 var med om att knäsätta en princip som innebar att en markägare inte skulle ha rätt tiU betalning för att han fick avstå från att bygga på ett olämpUgt sätt, VI kan sålunda säga att den principen gäUeri fråga om markägandet i vårt land.

Nu t-vingas vi på grund av utveckUngen att försöka planera också i andra delar av landet. Då skulle det väl te sig Utet underligt om man skuUe knäsätta en ny princip för dessa områden.

Vad jag kanske i första hand fäste mig vid i hen Bohmans inlägg var att han talade så varmt för tanken på att så många människor som möjUgt skulle kunna bygga sig ett fritidshus. Om jag fattade herr Bohman rätt skulle möjUgheterna för männlskoma att bygga fritidshus bäst gagnas om man avstod från att förstärka planeringen.

Jag vet inte om herr Bohman har reda på hur många människor i vårt land som i dag har fritidshus. Det är 15 procent av hushållen som har tlUgång tlU fritidsstuga. Jag har precis samma uppfattning som herr Bohman, nämUgen att alla som så önskar skaU få denna möjlighet. Men folkpartiet, centerpartiet och vi är överens om konstaterandet att vi redan I dag har en sådan knapphet på mark i de attraktiva lägena, att det säkerligen finns skäl för oss att planera väl om vi skall kunna skapa möjhgheter för de många människorna att bättre utnyttja sin fritid. VI vet också att vi kommer att befinna oss i den situationen att Inte alla människor önskar bygga sig ett fritidshus. Många människor har inte råd än så länge eller önskar inte bygga en fritidsstuga, utan de viU pröva andra möjUgheter tlU rekreation. Många kanske viU utnyttja en semesterby, andra kanske viU bedriva camping eller rörUgt frUuftshv.

Enhgt vår uppfattning bör man sörja för att de attraktiva lägen vi har planeras så, att alla människor har en möjhghet att komma ut I naturen och få rekreation i en god mihö. Jag tror att vi här har den väsenthga skillnaden mellan å ena sidan herr Bohman och moderata samhngspartiet och å andra sidan oss.

117

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Äridringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Jag lärde mig nämhgen en gång I tiden som ung att, när gamla högern talade om frihet, lyda Ernst Wigforss' råd. Han gav oss rådet att fråga: Frihet för vem? Det visade sig som regel, när man prövade gamla högerns frihetsbegrepp, att det var frihet för ett begränsat fätal människor att ordna för sig som de vUle och på bästa sätt, men ingen tanke på hur problemet skulle klaras för de många människorna. Det förefaUer mig som om hen Bohman är inne på ungefär samma hnje I dag. Han tycks inte vara medveten om att det är trångt om marken i de mest attraktiva lägena. Han tycks inte förstå att om det verkhgen skaU bU så att aUa får goda möjUgheter, måste vi försöka hushålla med marken i de goda lägena.

Sedan är det självfallet på det sättet att vi också i vissa delar av vårt land aUt framgent kommer att ha goda möjhgheter tih vad vi kallar glesbebyggelse. Avsikten är naturligtvis Inte — jag upprepar det på nytt — att man skall genomdriva någon typ av detahplanerlng I hela landet, som skulle nödvändiggöra en annan form av bebyggelse än glesbebyggelse, där detta Inte behöver komma I fråga. Men det är viktigt - och där är vi tydligen överens med de övriga partierna - att vi sörjer för att även denna typ av bebyggelse kommer tiU stånd på ett sådant sätt att vi utnyttjar våra maktresurser riktigt.

Här har vi aUtså vattendelaren mellan moderata samlingspartiet och oss. Det tjänar inte så mycket tiU, förestäUer jag mig, att vi försöker att övertyga varandra, för vi kommer aldrig att mötas på den punkten, herr Bohman och jag. För mig gäller det att vi skaU sörja för att aUa människor får så Ukvärdiga förutsättningar som möjhgt tlU en hygglig miljö. Jag tror att herr Bohman har glömt bort att det gäller aha människor.

118

Hen BOHMAN (m) kort genmäle:

Hen talman! När vi 1947 tog bort rätten tlU ersättning för mistad tätbebyggelse var det baserat på de aUdeles specieUa förutsättningar som gäller för komprimerad bebyggelse. En förutsättrung för borttagandet var att rätten tlU glesbebyggelse skuUe vara kvar och att man skulle få ersättning för den händelse man nekades glesbebyggelse. Den rätten har alltså funnits kvar ända tlU nu då civilutskottets socialdemokratiska majoritet avskaffar den och också avskaffar ersättningsrätten.

Hen Lundkvist uppger att 15 procent av hushåUen har fritidshus. Ja, det är alldeles för htet, 1 detta stora, land borde det vara en uppgift för myndigheterna att se till att ett växande antal människor får den möjUghet tlU förankring I naturen som ett fritidshus ger dem och som de annars saknar i urbaniseringsprocessens Sverige, Det är just detta som hgger bakom den argumentation jag har bedri-vit här i dag. Och uppgiften är väl så viktig som den strävan statsmakterna gjort tiU sin, nämUgen att tiUgodose det rörUga friluftsUvets intressen. Det skaU inte vara antingen-eUer utan i allra högsta grad både-och.

Det råder knapphet på mark, säger statsrådet. Nej, det gör det Inte, Jag bestrider att det generellt sett råder knapphet på mark för sådan här bebyggelse. Däremot råder det knapphet på mark I de mest attraktiva lägena. Det kommer alltid att råda knapphet på sådant som är attraktivt. Det vet vi. Kring storstädema kommer det aUtld att råda brist på mark.

Där behövs planering, vilket jag Ingalunda har bestridit. Men vad jag har bestridit är att det skulle behövas genereUt förbud mot glesbebyggelse, det är ju det som ligger bakom utskottsmajoritetens ståndpunkt.

Vad kostar en prövning av varje särskilt faU av glesbebyggelse i nya tjänster och i ytterhgare byråkratisering? Vet statsrådet Lundkvist hur lång tid det I dag tar att få ett vanhgt byggnadslov behandlat? JO har ju uppmärksammat den saken. Hur många flera människor måste ni anställa runt om hos de planerande myndigheterna för att klara av den uppgiften? Det skulle jag verkUgen viha veta.

Socialdemokraterna går som aUtid tillbaka tiU gamla tider och talar om det gamla högerpartiet, om Lindman och om den "frihet för ett begränsat antal människor" som vi skuhe vilja tillgodose. Jag upprepar att -vi vUl åstadkomma frihet att bygga för allt flera människor, för de många. Det är dem jag tänker på, när jag har argumenterat i dag.

Visst talar statsrådet och andra socialdemokrater i propositionen och i utskottets betänkande om att glesbebyggelse är värdefuU och att man i stor utsträckning måste räkna glesbebyggelse runt om I landet, men detta talar man om mera I förbigående, efter det att man har konstaterat att glesbebyggelse innebär slöseri med mark, ett dåUgt utnyttjande av mark, och att de förslagen syftar tiU att begränsa glesbebyggelserätten.

Varför inte hellre vända på resonemanget och anlägga ett positivt betraktelsesätt? Varför inte undersöka, om inte samhähet med ohka medel skulle kunna stimulera den fasta fritidsbebyggelse som jag eftersträvar, finna lämphga planeringsformer, kombinerade med ersättning för dem som går miste om rätten för att därigenom garantera rättvisa, jämlikhet och rättssäkerhet? Man bör söka sig fram på den vägen hellre än att plötshgt, över en natt, upphäva glesbebyggelserätten och upphäva också ersättningsrätten för de människor som går miste om den rätt de hittiUs har haft. Bygglagutredningen arbetar med dessa frågor. Varför kör ni över dem? Naturvårdskommittén sysslar också med frågorna. Varför kör ni över dem? Varför kan ni Inte lugna ner er och klara ut hur man skall kunna ge de många människor som det här är fråga om ökade möjhgheter?

Gå runt och fråga dessa, som jag nu tänker på, om de vlU ha en egen markbit i vårt land! Jag kan bara säga att det är väldiga köer I t, ex, Stockholm därför att mänruskorna fortfarande i högsta grad är förankrade i jorden. Jag tycker att det vore riktigt att hjälpa tiU att lösa problemet 1 stäUet för att gå den negativa vägen. Jag har i mitt anförande kritiserat den socialdemokratiska regeringen därför att den i en tid, då barnen, famUjerna och människorna för att kunna överleva påfrestningarna 1 samhället behöver en bättre mUjö och en fastare förankring i naturen, väljer att inta en negativ InstäUning i stäUet för en positiv. Ja, det är ingenting att skratta åt; herr statsråd, frågan är allvarlig!

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Hen civilministern LUNDKVIST:

Herr talman!   Jag konstaterar att hen Bohman nu börjar få svårt att hålla reda på vad han säger.

Han börjar med att erkänna att det råder knapphet på mark i de

119

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

attraktiva lägena. Sedan säger han att han önskar att alla kunde få en fritidsstuga. Därpå säger han att köerna är väldiga. Så frågar han, varför socialdemokratin inte vlU hjälpa till att lösa de här problemen för människoma.

Av den argumenteringen drar han slutsatsen att man skah avstå från att planera. Jag förstår att han menar, att om man gör det, bhr köerna kortare, och markområdena större.

Vad är det för underhgheter som skulle inträffa, herr Bohman, om man avstode från att hushålla med den mark som är knapp? Vi är ju överens om att den är knapp.

Så säger herr Bohman att vi vih hindra eller förbjuda glesbebyggelse. Det är inte fråga om det. Jag har sagt många gånger I dag att det gäUer att se till att också glesbebyggelsen tiUkommer under sådana förhållanden att vi hushåUar med vår mark på ett riktigt sätt. Som jag har sagt tidigare är vi överens med de övriga partierna om detta; och det är naturhgt, eftersom de drar riktiga slutsatser av de problem som hen Bohman ruUar upp men som han uppenbarhgen inte viU vara med om att lösa.

Då kommer den gamla misstanken In i bilden - det kan Inte hjälpas, herr Bohman. Jag kan aldrig tro att herr Bohman är så ologisk som han låter. Han tycker det är bra om detta får regleras så att säga marknadsvägen, så att den som har råd kan komma över de mest attraktiva lägena och att det sedan får bli som det bhr för resten av medborgarna.

Det är där våra uppfattningar skiher sig. Vi kan inte se saken på det sättet. Vi känner problemen. VI menar att aha bör få Uka chanser, och vi bör planera för möjhgheterna att ge aha hka chanser.

120

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Herr talman! BeskyUningarna för motsägelser kan ju returneras, herr statsråd!

Utgångspunkten för mitt anförande - jag upprepar det på nytt - är att vi i vårt land har mycket betydande latenta resurser, som går att utnyttja för fast fritidsbebyggelse, om man bara viU. Det borde vara ett intresse för myndigheterna att verka för att dessa resurser utnyttjas i största möjUga utsträckning i stället för att kräva en detahplanläggnlng av bebyggelsemöjUgheterna och upphäva den rätt UU ersättning som svenska jordägare har blivit sig tillförsäkrade tidigare och senast 1947,

Det råder knapphet på marktillgångar i våra storstäders närhet — det är det väl ingen tvekan om. Vem som kommer att förfoga över dem — om det bhr den som har mest betalt eller den som har minst betalt — behöver vi Inte debattera. Finns det en begränsad tillgång på mark, som står tlU förfogande för bebyggelse, kommer ju alltid prismekanismen in i bilden. Tyvärr är det på det sättet. Det är bl. a. därför vi bör öka tillgångarna. Och det finns stora möjhgheter. Far runt I det mellansvenska landskapet, herr Lundkvist och ärade kammarkoUeger, och titta efter hur det ser ut där bondgårdarna hgger strödda över bygden. Om vi tänker oss att vi I anslutning tih varje sådan bondgård öppnar möjlighet att upplåta ett eller ett par fritidshus på markenklaver I jordbrukslandskapet, hur mycket mark skuhe man då ställa tlU förfogande för fritidsbebyggelse? Räkna ut

hur många jordbruk vi har och multiphcera detta med två eller tre. Sådan bebyggelse skuUe mycket enkelt kunna komma tlU stånd utan någon planläggning. Men om man kräver att aU sådan bebyggelse skaU detaljplaneras kommer den Inte till stånd. Bl. a. därför att det kommer att krävas en oerhörd apparat för att genomföra detta; skah även glesbebyggelsen regleras och detahplaneras, då bhr det den typ på bebyggelse som jag tillåtit mig att kritisera här i dag. Det bhr samlade fritidsbyar, starkt koncentrerade och utan den mhjö som jag tycker är så väsentUg, med små och dyra tomter, en bebyggelse som kräver yrkesmässiga exploatörer. Det slags av fritidsbebyggelse vänder jag mig emot. Nej, utnyttia i stäUet de stora möjUgheter jag anvisat.

Alla skall ha "hka chans", säger statsrådet. Jag har en känsla av att det med statsrådets grundsyn bhr så att ingen får en chans. Jag är ute efter att ge alla människor större möjhgheter att bygga. Jag vih ge en rekommendation tlU statsrådet Lundkvist. När Ni lugnat ned Er Utet, sätt Er då ned och fundera över de här sakerna. Tänk efter om det Inte möjhgen skuhe vara värt att ta ett ordentUgt initiativ för att ge människor ökade möjUgheter att bygga och äga fritidshus och mark runt om I vårt land. Det är vad de vill ha.

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Hen civilministern LUNDKVIST:

Hen talman! Fortfarande måste jag konstatera att herr Bohman Inte håller reda på vare sig vad han själv säger eller vad jag säger. Nu ger han fortfarande ett Intryck av att jag skuhe ha sagt att det skuUe bh detaljplanering över hela landet och av vartenda område och att den planering vi talar om skulle utesluta den fritidsbebyggelse som han talar för. Fritidsbebyggelse skall naturUgtvis komma till stånd. Man kan också utnyttja både småbruk och bondgårdar som lagts ned och det sker I betydande omfattning att man använder dem som fritidsbostäder. Det kan även i fortsättningen komma Ull en ganska betydande glesbebyggelse runt om i landet.

Men vi har varit överens om att konstatera att det i de attraktiva lägena är trångt. Då kommer herr Bohman tlUbaka och säger: Det får vi acceptera. Där får "marknadsmekanismen" göra sig gäUande.

I de bekväma lägena förbehåller man rätten för dem som har möjhgheter att via "marknadsmekanismen" skaffa sig fördelar. Det kan tih och med vara så illa att de människor som herr Bohman säger sig ömma för har de sämsta möjhgheterna att ge sig längst bort, därför att de kanske Inte har råd att ha bU heher. Det är Inte så, som tydhgen hen Bohman tror, att varenda människa i det här landet har bil.

Nej, herr Bohman, det första anförandet i dag och de efterföljande rephkema vittnar om att NI Inte har trängt in i de här problemen särskilt djupt, att Ni inte har särskilt stark känsla för att lösa dessa problem för alla människor. Den Inställningen kan man kanske kosta på sig att ha om man representerar moderata samlingspartiet, men vi kan inte kosta på oss den.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Bohman anhåUlt att tlU protokollet få antecknat att han inte ägde rätt tiU ytterUgare repUk.

121

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

122

Hen ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Debatten har varit lång och mycket har bhvit sagt I den här frågan. 1 anledning av det senaste replikskiftet tycker jag det finns anledning att konstatera att det råder enighet meUan socialdemokraterna och mittenpartierna om nödvändigheten av att ge kommunerna resurser att planlägga bebyggelsen på längre sikt och om att spekulationer I en oförtjänt markvärdestegring genom en sådan planering också bör förhindras.

Jag vill emeUertid göra ett påpekande. 1 dagens debatt har bl. a. byggnadsföretag generellt utpekats som bovar i dramat, och det har sagts att dessa företag bör ägna sig åt byggnadsverksamhet och inte själva spekulera I markaffärer. Det är klart att det i många faU föreUgger spekulationer från dessa företags sida, men för att ge debatten ännu en nyans viU jag göra det påpekandet, att det kan Ugga en sund spekulation bakom markaffärer från dessa företag, men Inte I markvärdestegring utan I arbeten. Byggnadsmarknaden är I dag stenhård över hela landet, och många byggnadsföretag känner oro för verksamheten på sikt. I det läget anser jag att det är en klok och riktig åtgärd att skaffa sig en markreserv att ha som en buffert för de egna arbetena och för att kunna behålla den yrkesskickhga kår som man har anställt. Både arbetare, verkmästare och tjänstemän berörs av en sådan planläggning. Kort sagt, i det här fallet rör det sig om en viktig trygghet, nämligen arbetstryggheten för de anstäUda. Jag tycker det är ett renUghetskrav att även det förhållandet påpekas i denna debatt.

Det är klart att villaägare inom vissa områden har skäl att känna oro. Kommuner som utnyttjar lagens bokstav, och aUtså Inte handlägger dessa frågor med tillbörUg aktsamhet, har rätt att expropriera ett egnahem långt innan det är aktueUt för dem att ändra viUabebyggelsen genom nyplanering. Expropriationen får ske på ett osäkert utredningsmaterial, och egnahemmet kan tvångsförvärvas två årtionden innan ändringen kommer tih stånd, en tid som också kan förlängas. Kommunen kan uppskjuta ersättningsfrågans behandhng ännu längre tid, och den enskilde hindras därigenom att få betalt för sitt hus under precis hka lång tid. I prisfrågan är också hela bevisbördan pålagd den enskilde husägaren. Det är han som skah motivera det pris han begär och visa att detta inte har påverkats av t. ex. samhällsexpanslonen och den planläggning som förekommit I sammanhanget.

Statsrådet Lidbom som har deltagit i debatten I den här frågan sade tidigare att det här var en s. k. teknisk fråga. Han påpekade också mycket riktigt att mittenpartierna och socialdemokraterna var ense i den stora principfrågan. Jag vill slå fast att vi är ense i den stora principfrågan, men att den enskildes rätt Inte får kränkas är också en viktig principfråga. Jag hoppas att vi så småningom skall kunna bU ense även på den punkten.

Vidare har här diskuterats glesbebyggelsen, och jag vlU i detta hänseende fastslå att jag och mina medreservanter i vad gäUer planläggningsbehovet ansluter oss till departementschefens uppfattning att det är angeläget att alla medborgares intressen bhr beaktade när man skall bedöma i vad mån och i vilka former bebyggelse skall ske även i glesbygden. När man reser i våra kustregioner eUer i fjäUbygderna ser man

exempel på bebyggelse där det förekommit slöseri med mark och naturvärden, och där byggnaderna fått en utformning som är helt olämphg med hänsyn tih placering I terrängen osv. Men det är 1 aUa fall nöjsamt att kunna konstatera att den övervägande delen av glesbebyggelsen är utformad på ett vettigt sätt och att man oftare har anledning att uttrycka sin uppskattning av ett bebyggt terrängavsnitt eUer en enskild byggnads skönhetsvärden än tvärtom. Med tanke på den ökade fritiden och de ständigt ökade kraven på mark för fritidsbebyggelse - det gäller aUtså framtiden - är det naturUgt att man gör en framåtbUckande ■ planering för att kunna tillvarata även kommande generationers krav på orörd och värdefuU natur, och att man därför söker disponera natur- och markresurser på ett riktigt sätt.

Vårt land är ett till ytvidden stort land med skiftande förutsättningar I vad det gäller kUmat, natur, näringsUv och andra förhåUanden, och det är av den anledningen svårt att göra regler som täcker in aUa skiftande förhållanden, Mina medreservanter och jag själv har den uppfattningen att de som känner de lokala förhåUandena är de som bor och verkar inom de ohka områdena, och att den behövhga planeringen därför bör förankras i de kommunala bedömningarna - men att också hänsyn, det vUl jag stryka under, skaU tas till regionala intressen och tiU rikssynpunkter.

Jag -vill också understryka att både utskottet och vi reservanter fastslår att glesbebyggelse inte skall motverkas och att glesbebyggelse är och kommer att vara den enda lämphga byggnadsformen i stora delar av vårt land. Mot bakgrunden av denna enighet viU jag då säga att det är synnerUgen viktigt att glesbebyggelsen inte omgärdas av en byråkratisk skyddsmur, som är närmast oöverstigUg för den enskilda människan och kommer att verka hämmande på utveckhngen i glesbygdema. Vi har som bekant redan förut stora problem att brottas med i dessa bygder, och ytterligare sten på bördan bör man nog inte lägga.

Bygglagutrednlngen arbetar med den problematik som jag har redogjort för och hkaså naturvårdskommittén, och här vill jag påminna om den försöksverksamhet på planeringsområdet som startats i Vilhelmina kommun 1 Västerbottens län. I denna försöksverksamhet söker man nå fram till en samordning mellan de regionala Intressena I vad avser ett attraktl-vt källområde - t. ex. genom tillskapandet av naturreservat -, kommunens planering totalt då det gäller näringsUv, bebyggelse, ser-vice och friluftshv, och en stimulans för den enskilda människan beträffande byggandet för turismens ändamål. I det sammanhanget viU jag bl. a, peka på det förhållandet att de s, k, träkoma, dvs, de fritidsbyggnader som markägarna I fjällbygderna uppfört på sina fastigheter för att hyra ut till turisterna, blivit en mycket god ersättning för den vikande konjunktur som drabbat jordbruksnäringen i dessa bygder. Av detta kommer också namnet träkorna.

Denna bebyggelse har kommit tlU på ett från byråkratisk synpunkt smidigt sätt och under medverkan av kommunala myndigheter. Det skulle vara synnerligen olyckUgt om Initiativ i denna stil för att få en bygd att överleva skuUe kvävas av en omständUg och stelbent handläggning I något stathgt organ. Jag vill I detta sammanhang också

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

123

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

berätta att försöksverksamheten i Vilhelmina föhs med spänt Intresse och med förväntningar av kommunalfolk I andra glesbygdskommuner och av de människor som bor i fjällkommunerna.

Med de erfarenheter som jag har från dessa bygder vill jag närmast rikta en maning tlU departementschefen och till riksdagen att inte I onödan försvåra strävandena att hitta alternativa sysselsättningar I glesbygderna - jag vill hänvisa till det nyss relaterade exemplet — och säga att en provisorisk lösning med beaktande av dessa synpunkter är den riktiga vägen att övergångsvis gardera sig mot att samhällsintressena inte skjuts åt sidan I avvaktan på att resultaten kommer fram av försöksverksamheten och i avvaktan på en inordning i riksplanearbetet.

Det fortsatta arbetet med denna fråga bör ske både inom bygglagutredningen och inom naturvårdskommittén och det bör förenas med ett riksplanearbete, i vilket även bör ges rum för ett parlamentariskt inflytande. En förutsättning är naturUgtvis att Kungl. Maj:t medverkar till att förslag om grunderna för det fortsatta riksplanearbetet understäUs riksdagens prövning.

Hen talman! Det finns ingen anledning att nu gå så långt att man inför en lag om planläggning av aU bebyggelse i glesbygderna, som majoriteten i civUutskottet förslår. Jag yrkar av de skäl som jag anfört bifall till reservationen I a vld civilutskottets betänkande nr 27 samt tiU aUa övriga av folkpartiets representanter i civilutskottet avgivna reservationer vid civilutskottets betänkanden nr 26 och 27, ahtså även tiU reservationema 9 och 10 vld civUutskottets betänkande nr 27, tlU vilka tidigare inte yrkats bifall.

124

Hen ADOLFSSON (m);

Hen talman! Låt rrug först uttrycka mitt beklagande över att debatten här i kammaren nyss nådde ett lågvattenmärke. Ett aktat statsråd drog sig då icke för att göra utfaU mot en ledamot, som icke längre hade rätt till repliker.

Det är förvånansvärt att regeringen just nu lägger fram ett lagförslag av expropriationslagens karaktär, med så långt gående inskränkningar i enskilda människors rätt, när oron och ovissheten inför framtiden är så stor och när aUt fler människor frågar sig vart detta land är på väg och vilka grumhga motiv som vägleder regeringen.

1 den situation som vårt land befinner sig i, med den brist på tillit och förtroende för regeringen som kommer till uttryck i dag vore det naturligt för att inte säga nödvändigt att regeringen i stället -vidtog åtgärder, som vore ägnade att återskapa det förtroendekapital man i sä stor utsträckning förbrukat.

När nu ändå förslagen till glesbebyggelselag och expropriationslag är ett faktum ber jag att få ställa föhande frågor tiU civUministem och till de socialdemokratiska ledamöterna av civilutskottet: Vilka brister frän medborgarnas och samhällets synpunkt viU man komma tiU rätta med genom den nya lagen? Vad är det som är otlUräckUgt I nu gäUande lag? Vad är det man vill värna: Är det makten eUer är det medborgarintres-sena?

Den   nu föreslagna  lagen  öppnar  verkUgen  nya  stora  socialistiska

perspektiv. En kommun kan med lagens hjälp bara genom att lägga marken under tomträtt tvångsköpa I princip hela kommunen. De Inskränkningar som gäller för t. ex. villaområden är så diffusa och oklara att de knappast är värda någonting.

Hur har regeringen tänkt sig att kommunerna skah finanslera de eventuella stora framtida tvångsköp som det kan bU fråga om? Skall det ske genom en ytterligare höjning av kommunalskatten, lär det väl Inte gå så lätt. Skall man kanske gå via marklånefonden? Hur stor har regeringen i så fall tänkt sig att den måste vara? Är det kanske miljarderna i AP-fonderna som skall användas även för det här ändamålet? Det vore väl en från sociaUstisk synpunkt fascinerande framtidsvision att med hjälp av fondernas pengar lägga villa- och industriområden och jordbruk under tomträtt och se till att de förutvarande ägarna genom ordentligt tiUtagen tomträttsavgäld gör fondernas pengar räntabla.

Lagförslagen Innebär avsteg från svensk rättspraxis. Det har sagts från den här talarstolen tidigare I dag vld upprepade tUlfällen. Den som bUr utsatt för tvångsköp kan Inte gå till domstol och få sin sak prövad. Ersättningen kan komma att beräknas på fastighetsvärden som hgger 1 5 år tillbaka i tiden. OUka kategorier ägare behandlas inte hka inför lagen.

Såväl enhgt nu gällande grundlag, 16 §, som enUgt den av Sverige ratificerade Europakonventionen av den 4 november 1950 om skydd för de mänskliga rättigheterna, artikel 6, och tilläggsprotokollet tlU konventionen av den 20 mars 1952, artikel I, antas enskilda ha anspråk på en Ukvärdig behandhng vid tvångsingrepp från myndigheternas sida och rätt till domstolsprövning av eventueUa kompensationsanspråk. Redan nuvarande praxis med långvatiga exproprlatlonstlUstånd synes ha utvecklats på ett sätt som knappast kan förenas med grundsatserna för dessa överordnade regleri grundlag och internationeUa fördrag.

Hen talman! Jag vill gärna ha fogat tUl protokollet att det anmärkningsvärda nu har inträffat att den svenska regeringen har anmälts inför Europarådets kommission för brott mot de mänskliga rättigheterna med hänvisning tiU att expropriationslagen strider mot grundläggande rättsregler som Europarådet antagit och den svenska regeringen godkänt. Det är anmärkningsvärt att regeringen, som företräder ett land som Sverige med våra rättsUga traditioner, ens går i närheten av vad som anses diskutabelt från folkrättsUg synpunkt. VI kan också komma I den situationen att domstolar vägrar att döma efter den nya lagen, om den anses vara grundlagsstrldlg.

Känns det Inte genant för regeringen, och känns det inte genant för civilutskottets socialdemokratiska ledamöter att medverka tlU genomförandet av en lag som har bUvit utsatt för så mycken kritik och vars syften är så dunkla? För Sveriges riksdag är detta en mörk dag, som kommer att följas av en stark reaktion hos alla de människor de här lagarna berör och, som jag hoppas, av eftertanke hos dem som har ansvaret.

Så ett par ord till statsrådet Lidbom och herr Bergman. Statsrådet Lidboms Inlägg kan närmast beskrivas som ett bra försvar av en dåUg sak. Och för att förbättra det försvaret gick det åt ohka invektiv och beskyllningar. Bl. a. beskyUdes moderata samhngspartiet för att gå markspekulanternas ärenden och, som statsrådet uttryckte det, för ett

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

125

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

126

säUsynt osnyggt försök att blanda bort korten. Jag har inte tagit reda på om det finns någon samstämmighet i uppfattning hos oss och de kretsar statsrådet åberopar. Men vad jag däremot vill erinra statsrådet om är att vår uppfattning ser ut att stämma överens med vad Sveriges villaägareförbund ger uttryck för. Jag viU hänvisa tlU vad VlUaägareförbundet sagt vid en uppvaktning hos civilutskottet.

"Propositionen leder till ett betydhgt sämre skydd för villa- och småhusägare vid expropriation. Detta ger anledning tlU oro och farhågor inför framtiden för många egnahemsägare.

Expropriation får ske långt Innan det är aktueUt för kommunen att ändra villabebyggelse genom nyplanering. Tvångsförvärv får också ske på osäkert utredningsunderlag, t. ex. i form av befolkningsprognoser. Ett egnahem kan tvångsförvärvas två årtionden innan någon ändrad bebyggelse behöver genomföras, i vissa faU ännu längre I förväg. För att förändra en villa på fri och egen grund tlU tomträttsfastighet behöver kommunen knappast dokumentera sitt expropriatlonsbehov aUs.

Villa- och småhusägare undantas inte från tiUämprungen av dessa regler.

Förslaget ger kommunen stora möjUgheter att uppskjuta domstolsbehandhng av ersättningsfrågan efter tiUstånd av Kungl. Maj;t. Ägare av småhus, som tvångsköps, kan på så sätt gå miste om betalning under lång tid. Det är känt att vissa fastigheter i Stockholm varit underkastade expropriation mycket länge. Genom Kungl. Maj:ts beslut den 19.5,1969 kan domstolsprövning av ersättningsfrågan förhindras intlU den 31,7.1979 för vissa hus, som kommunen exproptierade redan 1956,"

Vidare säger Sveriges villaägareförbund:

"Kommunernas övertagande av markförsörjningen för bebyggelse leder sannolikt till att kommunerna kommer att bestämma prlssättiungen för huvuddelen av den småhusbebyggelse, som uppförs i kommunen. Den stathga långivningen har också en prisreglerande effekt. Nyproduktionen fördelas ofta genom kösystem till priser, som hgger avsevärt under normala marknadspriser för småhus, Dyhka priser kommer att slå igenom också vid expropriationsvärderingen.

Ersättningsreglernas anknytning tiU kommunal prisreglering Innebär, att exproprierade småhusägare kan få avstå sina hus tiU priser, som inte medger en återanskaffning på den fria marknaden," Lagen leder tlU en form av hyresreglering på fastighetsmarknaden.

Det förefaller som om denna synpunkt från Sveriges vlUaägareförbimd har gått statsrådet Lidbom förbi och att statsrådet i stället lyssnat mera tUl herr Werner i Tyresö och andra kommunister. Det beröm herr Werner för några timmar sedan utdelade beträffande propositionen här i kammaren borde statsrådet och hela regeringen ta som en varning.

Herr Bergman är en djärv man. Först säger han att detta är krånghgt, det är svårt att hitta rätt i aha labytinter, men det hindrar inte att herr Bergman ändå I utskottet går ett stycke längre än vad propositionen har föreslagit.

Så måste jag göra herr Bergman besviken. Han får inte se vare sig mig eUer någon annan moderat från talarstolen I detta hus eUer på Helgeandsholmen i framtiden kämpa för lagförslag av denna sort. Herr

Bergman uttryckte den förhoppningen tidigare i dag.

Så en fråga tUl hen Bergman och även tlU statsrådet Lidbom, Vad har detta som debatterats i dag egenthgen med mihödebatten att göra? Herr Bergman med sin långa erfarenhet av frågor som denna vet, om han är ärhg — oeh det brukar hen Bergman vara — att lagstiftningen kring mlhöfrågorna klarats av i annan ordning.

Så vlU herr Bergman ge moderata samlingspartiet ett tröstens ord på vägen. Han ser inget socialiseringshot, och han säger att han själv inte viU ha någon sociahsering. Om herr Bergman Inte vUl ha någon sociahsering är hans ståndpunktstagande i dessa frågor i utskottet minst sagt egendomhgt.

Herr Bergman säger att moderaterna läser grundlagen på ett vinklat sätt. I så faU är vi i gott sällskap - vi tolkar grundlagen på samma sätt som Svea hovrätt.

Så ett konstaterande. Det allmänna har fått stor makt och stort ansvar I speciellt en samhällssektor, nämligen den som gäller planeringsfrågor, bostadsförsörjning och utformning av bostadsmihöer. SamhäUet har visat stor oförmåga att lösa uppgifterna på den sektorn på ett godtagbart sätt. Jag tycker att det säger oss en sak; Vi kanske bör vara försiktiga med att ge det aUmänna mera makt.

Hen talman! Jag ber att få yrka blfaU tlU de reservationer vld civilutskottets betänkanden nr 26 och 27 där Alf Wennerfors' och mitt namn återfinns.

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Hen BERGMAN (s) kort genmäle;

Hen talman! Det är väl inte så mycket i sak som jag nu kan tillföra debatten, men herr Adolfsson skuUe väl bU besviken om jag Inte tog upp det han sade.

Jag viU då framhålla att han inte rätt återgav vad jag sade. Jag påpekade i början av mitt anförande att vad -vi nu sysslar med är krångUgt därför att det uttrycks i lagtekniska termer som är besvärhga för en lekman att hantera. Själva sakfrågan tycker jag emeUertid är kolossalt enkel. Detta behöver vi alltså inte uppehålla oss vid.

Vidare sade jag inte att jag inte vih sociahsera, I utskottet hade vi en debatt om socialism, och jag kan upprepa vad jag sade där, Sociahsm betraktades av andra ledamöter som ett fult ord och jag hade därför anledning tala om att det var ett av de skönaste ord som jag visste. Jag är mycket verksam för att vårt land skall bU mera sociaUstiskt än det är — i den mån man nu kan säga att det är sociaUstiskt, i vissa avseenden är det kanske det. Men de åtgärder som vi nu ämnar vidta kan knappast karakteriseras som sociaUsm, Jag påpekade som stöd för den uppfattningen att vi genomför dem i huvudsak med stöd av folkpartister och centerpartister, och jag tror knappast att man kan beskyUa dem för att vara socialister.

Hen MATTSSON i Skee (c);

Hen talman! Centerpartiets principieUa synpunkter på samhäUets markpoUtik och behovet av planering, som tiUgodoser skilda behov, har i debatten tidigare klarlagts av civilutskottets ordförande herr Grebäck, Jag

127

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

128

avser därför att begränsa mitt Inlägg i debatten tiU att framföra några synpunkter som vi även tagit upp I motioner som behandlas i utskottets betänkande nr 26,

Under debatten i dag har Ifrågasatts nödvändigheten av att genomföra de nu föreslagna ändringarna och tilläggen i såväl byggnadslagen och byggnadsstadgan som i expropriationslagstiftningen, I denna uppfattning stärks man när man läser på s, 3 i utskottets betänkande; "Utskottet anser det angeläget att nu genom reformer inom ramen för gällande lagstiftning tillgodose de mest påträngande behoven. Utskottet ser heher ingen nackdel vara förenad med en sådan delreglering under förutsättning att reformen i allt väsenthgt bygger på rikthnjer som kan antas komma att gälla för den nya bygglagstiftningen,"

Man förutsätter aUtså att den kommande bygglagstiftningen skaU överensstämma med de delbeslut som riksdagen I dag föreslås fatta. Det innebär att riksdagen nu på de avsnitt man uttalar sig om ger besked om vilken utformning bygglagutrednlngens arbetsprodukt bör ges. Det kan knappast anses rätt mot den utredningen och sätter också ned värdet av remissförfarandet på bygglagutredningens förslag, eftersom riksdagen redan på förhand uttalat sin uppfattning. Men socialdemokraterna har väl ett behov av att markera en radikal profil på dessa områden och har för den skuUe inte haft möjhgheter att avvakta det omfattande utredningsarbetets resultat.

Propositionen ger ett intryck av att motsättningarna skuhe finnas endast meUan ägaren av mark, som har ett intresse av att kunna på ohka sätt utnyttja sin egendom, samt statens och kommunernas planerlngsin-tresse och behov av att kunna reglera markanvändningen. Men I detta sammanhang får vi enhgt min mening inte glömma bort att efterfrågan på mark för glesbebyggelse — vare sig det är för fritids- eUer för helårsbyggande — är resultatet av att massor av människor inte är tiUfredsstäUda med den form av planering och utveckhng av samhället som bedrivits och bedrivs. Man är missnöjd med den bostadsmiljö som erbjuds, och man strävar framför allt efter möjUghet att komma ut till en trivsammare frltidsmihö. Om Inte denna strävan fanns, skulle inte heller markefterfrågan för glesbebyggelse vara så stark som den kan vara i ohka områden. Därför är de undan för undan hårdare restriktionerna mot glesbebyggelsen i första hand något som vänder sig Inte mot markägarna utan mot de människor som strävar efter att kunna skaffa sig en fritidsbostad eher en helårsbostad i en från deras synpunkt mera tUltalande omgivning. Att man sedan väljer att argumentera mot markägandet är ju taktiskt betingat, eftersom det ju gäller att sätta en ofördelaktig stämpel på privat ägande av mark,

FörhåUandena och därmed problemen varierar mycket inom vårt land. När man har en genereU byggnadslagstiftning måste det vara riktigt att lagen inte bUr ett stelbent byråkratiskt instrument, 1 vår motion har vi anfört att vi inte anser att det finns tiUräckUga skäl för utvidgning av bestämmelserna i 87 § byggnadslagen. Tvärtom bör det förhållandet att kommunerna bUvlt större och förfogar över expertis vid sin bedömning av ohka byggnadsfrågor medföra att ett stöne inflytande skulle kunna ges de lokala byggnadsnämnderna. Detta — att kommunerna skuUe kunna

bättre klara sina uppgifter i planerings- och utveckhngsfrågor - var ju också en av de motiveringar som anfördes för kommunindelningsreformen.

Det finns risk att den föreslagna utvidgningen skulle kunna användas för ett generellt glesbebyggelseförbud. Jag noterar då att civilutskottet på s, 5 i betänkande nr 26 uttalar att glesbebyggelse som sådan Inte skaU motverkas, "Glesbebyggelse är och kommer att vara den enda lämphga byggandeformen i stora delar av landet", konstaterar utskottet. Efter ett sådant konstaterande skulle man kunna tro att utskottet skulle finna det möjligt att ge kommunerna ett större förtroende, ett stöne ansvar och ett större Inflytande på även denna form av bebyggelse. För den som ofta kommit i kontakt med människor som vill bygga och med kommunalmän som försökt hjälpa igenom sådana ärenden hos högre myndigheter framstår det dock klart att vad man eftersträvar är en ytterhgare strypnlng av möjhgheterna UU glesbebyggelse. Eftersträvade man inte detta, skulle inte heller skärpningen av lagförslagen i det avseendet vara nödvändig.

I motionen har vi också vänt oss mot den föreslagna 55 § byggnadsstadgan. Vi har reagerat mot detta nya inslag av vad jag skulle viha kalla ytterligare förmynderskap över kommunerna, även om departementschefen säger att det Inte skah vara ett remissförfarande: "Byggnadslovsprövnlngen skaU sålunda Uksom hittills normalt ske utan att yttrande från länsstyrelsen avvaktas." Jag tycker att civUutskottet gör en riktigare tolkning när det säger: "Prövningen av ansökan anses kunna anstå under en kortare tid. Under denna tid har länsstyrelsen tihfälle att överväga ett byggnadsförbud." Där har man upptäckt vad det verkUgen är fråga om, nämhgen att ge möjhghet åt länsstyrelsen att hinna ingripa mot ett byggnadslov som eventueUt kunde bevihas av den lokala byggnadsnämnden.

Denna klarsyn hos utskottet har också medfört att man har begränsat underrättelseförfarandet till sådana ansökningar om byggnadslov som enligt byggnadsnämndens bedömande skuUe strida mot viktiga naturvårdsintressen. Min reflexion är att om de strider mot viktiga naturvårdsintressen borde det vara ganska självklart att byggnadsnämnden själv föranstaltade om en planering, gjorde framställning om skyddsföreskrifter osv. för att därigenom bevara området I fråga för det ändamål som man tycker att det är lämpUgast för och på det sättet också skapa en avslagsgrund. Utskottets skrivning är emeUertid ett framsteg som jag noterar, även om jag tycker att utskottet kunde ha tagit steget fullt ut i enhghet med vad som yrkades i motionen.

Jag ber att få yrka bifaU tiU de reservationer till betänkandet nr 26 som har herr Grebäck som första namn.

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Hett HÖGSTRÖM (s):

Herr talman! Efter den här debatten, som ju har rört en rad principiella och viktiga frågor på detta område, kanske det kan vara motiverat att belysa problemen utifrån lokala förhållanden. Jag hoppas att jag med något av vad jag nu kommer att säga kan göra klart för bl. a. herr Adolfsson vad som är otiUräckhgt 1 den nuvarande expropriationslagstiftningen.

129

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 143-144

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

130

Jag -vih alltså belysa problemen mot den bakgrund vi har i min hemkommun - man kan Inte påstå att den bygden har varit särskilt expansiv. Många upplever det så att detta med markvärdestegringen skulle vara I alha högsta grad en fråga för de stora tätorterna i landet. Men så är Ingalunda fallet. Låt mig därför med några siffror visa vad som kan hända även i ett relativt htet samhälle, min egen hemstad under den senaste 15-årsperloden. Under den tiden har I centralorten genomförts en efter ortens förhållanden betydande sanering av det gamla beståndet i stadskärnan. Det är en saneringsverksamhet som tiU övervägande del har genomförts av det kommunala bostadsföretaget.

Hur har då denna sanering kommit att påverka markpriserna i samhället? Föhande siffror ger en klar bUd av kostnadsutveckhngen. År 1954 inköptes den första fastigheten för centrumsaneringen tiU ett pris, omräknat i kvadratmeter markyta, av 62 kronor. År 1961 var i samma område priset på en annan fastighet-uppe 1171 kronor för att 1964 vara uppe i 307 kronor. Nu förhandlas med enskilda fastighetsägare om markförvärv i samma stadskärna för priser som är dubbelt så höga som det pris som betingades 1964, Jag vih emeUertid, för att det Inte här skah uppstå något missförstånd, säga att det givetvis har varit skiUnader i fråga om fastigheternas kvahtet och standard. Men även sedan man gjort den justeringen är den markvärdestegring som här har ägt rum helt enkelt orimhg. Det är en markvärdestegring som har varit möjhgt tack vare de kommunala insatserna och som tlU en mycket betydande del via skattsedeln har betalats av kommunens invånare.

Det finns ett annat mått att mäta denna markvärdestegring och som säkert ger en mera rättvisande bild av utveckhngen, nämhgen taxeringsvärdena på mark. Under den period jag här åberopat har dessa värden för denna del av vår stadskärna stigit från 25 kronor tiU 150 kronor per kvadratmeter. Värdet har således stigit hela sex gånger. Detta visar att även i centrum av en avfolkningsbygd kan det med den nuvarande lagstiftningen och med de medel som står tih kommunernas förfogande vara lönsamt att vara markägare. Vi vet också av erfarenhet att vld försähningarna gäher inte heher de nu åsatta taxeringsvärdena, eftersom de enhgt de bestämmelser som gäller för taxeringsmyndigheternas bedömning normalt ligger 30—35 procent under de verkliga markvärdena. Detta har för vår kommun medfört att vi tvingats begränsa de kommunala Insatserna på saneringsområdet. Det går inte med en sådan stegring av fastighetsvärdena att vare sig bygga bostäder eller lokaler UU rimUga priser.

Det kan också vara värt att notera, att även i en så Uten ort som vår har markvärdestegringen medfört att det nu tydhgen är lönsamt för vissa markspekulanter att blanda sig i leken om den centralt belägna marken. Med de nu begränsade möjhgheter för markförvärv tiU rimhga priser som förehgger för kommunerna finns det uppenbara risker för att inte bara de stora tätorterna utan även mycket små orter kan få svårigheter att åstadkomma en vettig samhällsplanering.

Den stora frågan, som ju debatten här i dag gäUt, är hum-vlda markspekulanter — de må vara stora eUer små — skall styra planeringen i våra   samhällen.    Som   kommunalmän   vet   vi   att   ytterst   bhr   det

skattebetalarna, hyresgästerna I våra bostäder, konsumenterna I de nya butikerna och även köparna av villorna som får betala följderna av markspekulatlonen. Det är därför svårt för mig att förstå vilken logik som finns i den borgerUga argumentationen, när man motsätter sig en lagstiftning på det här området, som skulle ge våra kommuner rimliga möjhgheter att håha markvärdestegringen I schack, samtidigt som man från den kanten hör talas om behovet av att håha kostnaderna nere för kommunerna när det gäller samhällsservice och bostadsbyggande. Det kan inte vara de många människornas Intressen man vill slå vakt om utan en ytterst Uten grupp medborgare som lyckats bU ägare tlU välbelägen mark I våra samhäUen. Här går verkUgen fåtalets Intressen före folkets. Jag tror det är mycket viktigt att detta slås fast 1 den här debatten.

Sedan vih jag också med några ord kommentera - det var senast herr Adolfsson som tog upp det på nytt — det här sättet från framför allt de moderatas sida att skjuta vUlaägarna framför sig och därigenom skrämma upp en opinion hos dessa människor som skulle vara till skada för hela vår samhällsplanering. Låt mig bara säga: Gå ut och fråga kommunalmännen i hur många fall kommunerna har utnyttjat expropriationsrätten gentemot viUaägare. Jag är ganska övertygad om att svaret på den frågan från de kommunalmän som finns här i kammaren skulle bU helt entydigt. Våra kommunalmän har Inte missbrukat den nuvarande expropriationslagstiftningen, och regeringens bedömning att kommunerna i fortsättningen visar samma återhållsamhet som hittills I detta avseende kommer att håha. Dessutom kommer — vUket har understrakits tidigare i debatten - just viUaägarna att skyddas genom en särskild bestämmelse som tidigare saknats i denna lagstiftning. De föreUggande lagförslagen syftar, tvärtemot de borgerligas påståenden, tlU att stoppa de helt oförtjänta markvinster som ytterst drabbar hyresgäster och vlllabyggare.

Jag viU till sist, hen talman, hälsa med tiUfredsställelse att man även I de små kommunerna, med den lagstiftning som Införs I och med detta riksdagens beslut, får möjhghet att stärka kommunernas ställning när det gäller samhäUsplaneringen. Detta är nödvändigt för att kommunerna skall kunna utveckla en bättre boende- och fritidsmiljö ute i våra samhällen. Kommunernas ökade marktlllgångar kommer också att kunna medge en öppen samhällsplanering, vilket icke är faUet I dag I någon särskilt stor utsträckning i våra kommuner, för där finns markspekulanterna med. Detta upplever jag också som en betydande vinst för den kommunala demokratin.

Jag ber, herr talman, att få yrka blfaU till utskottets förslag på samtliga punkter.

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Herr ADOLFSSON (m) kort genmäle:

Hen talman! Jag får ut två saker av vad herr Högström sade, för det första att det är oförsvarhgt att riva stadskärnor - inte bara från rruhösynpunkt utan också från ekonomiska synpunkter - och för det andra att kommunerna själva har varit prisbUdare när det gällt priset på mark. Genom att kommunerna har köpt betydligt mer mark än som svarat mot deras behov har man trissat upp priset.

Man kanske kunde få ut en tredje sak av vad herr Högström anförde.

131

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

nämUgen den att det är ett bevis så gott som något på den allvarUga Inflation som förekommer här i landet när priset på en vara, I detta fall på mark, under en knapp 20-årsperiod har kunnat stiga från 62 till 307 kronor per kvadratmeter.

Herr Högström sade också att man inte har utnyttiat den nuvarande expropriationslagen gentemot villaägarna. Då vih jag fråga: Vad finns det då för behov av en ytterhgare skärpning av lagen, när Inte ens den nuvarande lagstiftningen har behövt utnyttjas?

För en halvtimme sedan konstaterade jag att herr Bergman är en ärhg man. Det vlU jag understryka en gång tlU. Jag har fått ett ärhgt svar. Herr Bergman vill sociaUsera. Det är därför han stöder detta lagförslag. Jag har tidigare hos herr Bergman efterlyst sakhga skäl för att denna lag skulle behövas, vad det är för brister i samhäUet och vad det är för brister från medborgarnas synpunkt som man vlU komma tlU rätta med. Jag har Inte tidigare fått något argument som tyder på att det förehgger sådana brister, och jag fick det självfallet inte heller nu av herr Bergman. Det återstår att se om jag kan få en antydan till sådant argument Innan debatten är slut.

Hen HÖGSTRÖM (s) kort genmäle:

Hen talman! Herr Adolfsson viU göra gällande att det är kommunerna som har varit prisbildare, men det är ju ändå så att samhället i samthga fall har kommit till korta i konkurrensen med markspekulanterna. Som jag sade I mitt anförande gäller detta även på mycket små orter. Jag skulle vara intresserad av att få veta, herr Adolfsson, vilken kommun som har för mycket mark tiUgängUg. Jag har rest mycket och träffat ganska många kommunalmän, men jag har aldrig stött på någon som gjort gällande att kommunen är ägare Ull för mycket mark.

Vad sedan villaägarna angår innebär den föreslagna ändringen i lagstiftningen ingen skärpning, utan det är ett skydd för viUaägarna när det gäller värdebeständigheten av fastigheten, som de inte tidigare haft. Det är den väsenthga skillnaden vid bedömningen av lagen, och det är därför vi hälsar lagändringen med tUlfredsstäUelse.

Hen ADOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är alltid farUgt när kommunerna börjar syssla med sådant som de Inte alltid är vuxna att handskas med. Jag tror att kommunerna har varit rätt svaga förhandlare när det gällt att köpa mark av den enorma omfattning som skett under den senaste tioårsperioden. Att kommunerna skuUe sakna mark kan väl ändå Inte vara riktigt, herr Högström. Jag har sett en uppgift om att kommunerna i dag, genomsnitthgt sett, lär ha markreserver för 15 år framåt.

132

Herr HÖGSTRÖM (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Adolfsson påstår att kommunema har varit dåliga förhandlare, men det är ju därför som vi genom denna lagstiftning vill ge kommunerna bättre förutsättningar att förhandla, så att de Inte förhandlar dåhgt även i fortsättningen, med de konsekvenser som redovisas av statsråden Lundkvist och Lidbom när det gäher markkostnadernas utveckUng I det här landet.

Hen KARL BENGTSSON I Varberg (fp);

Herr talman! Jag har begärt ordet med anledning av att jag tiUsammans med några kammarledamöter från de borgerUga partierna har väckt motionen 1509, som går ut på avslag på propositionen 122 i awaktan på det förslag om fuUständig revision av expropriationslagstiftningen som Kungl. Maj;t stäUt i utsikt under 1972.

Då man ser tiUbaka i tiden finner man här som i många andra sammanhang att det förekommit väsenthga ghdnlngar I uppfattningen om vad som är rätt och rimhgt. Som en kuriositet kan nämnas att man enhgt en historisk återbhck som finns återgiven i utredningen, tryckt 1969, från början hade uppfattningen att bedömningen av ersättningen då man måste ingripa för att frånta en enskUd medborgare egendom skulle vara generös, just på grand av att det var ett tvångsingrepp men också med utgångspunkt från den ganska märkhga meningen att det inte drabbade någon fattig då man gav generös ersättning!

Nu menar jag inte, herr talman, att vi skall återgå tiU detta bedömningssätt. Vårt samhälle har sedan dess undergått mycket stora förändringar som det måste tas hänsyn till, och dessutom kan vi inte säga att en överdriven generös ersättning inte längre skulle drabba någon fattig. Den ekonomiska situationen för kommunerna är ofta mycket pressad och tiUåter inte någon generositet då det gäller att utge s, k, allmänna medel.

Jag har den uppfattningen att den lag om exproprierlng som för närvarande gäller I långa stycken varit bra ur den synpunkten att den inte utsatt någon för oskäUg eller obllUg behandhng, om man bortser från det aUvarliga ingrepp som ett tvångsförvärv i sig självt Innebär, Lagen har syftat tiU att ta fram det pris som gäUer för orten. Detta är en ambition som måste anses vara mycket tiUfredsställande ur många synpunkter, för den som hyllar principen om en rättvis behandhng av medborgarna, I den mån man tiUämpat exproptiationsförfarandet har man funnit dels att en expropriation bhr mycket dyr, dels att den kan ta mycket lång tid. Här har man aUtså något som kan reformeras. Dessa konsekvenser har gjort att kommunerna föredragit att uppträda som köpare. Det har också inneburit att man tvingats till en förutseende markpoUtik, Den kommunala förköpsrätten har gjort det lättare för kommunerna att bedriva sådan förutseende markpoUtik,

Många frågor som behandlas i denna kammare är tekniska, och det är säUan vi som i dag får tillfälle att tala om Ideologiska skihaktigheter, Alla samhällen har I alla tider varit under utveckling och rörelse. Få samhällen har varit opåverkade av strömningar i tiden. Det för mig mest Intressanta och det som kanske också är lättast att studera är individens möjhgheter tih svängrum och hans beroende av och uppknytning tlU statsmakten. En metod för sådant studium är att ta reda på äganderättens betydelse i de skilda samhällena. Ett enskilt ägande ger nämligen rörelsefrihet, och det är en förutsättning som vi alla vill försöka att vidareutveckla.

Uppfattningen att äganderätten var en i princip okränkbar rätt växte sig stark under 1800-talet, Under intryck av bl, a, naturrättsUgt färgade idéer hävdades att ägandet grundade sig på en högre rättsordning som stod utanför och ovanför lagstiftningen. Det var därför lagstiftningens

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

133

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

134

uppgift att se tlU att denna rättighet respekterades. Liksom under äldre tid erkändes emellertid att den enskildes rätt måste vika då ett aUmänt behov gjorde sig starkt gällande. 1826 uttalade exempelvis lagkommittén

i sitt förslag tlU aUmän clvlllag: " huru helig enskildes äganderätt än

är, måste den hkväl vika för det aUmännas bästa."

Den natunättsUga uppfattningen om äganderättens innebörd torde nu vara övergiven. Äganderätten betraktas inte som ett statiskt begrepp, utan dess innehåll regleras genom gällande lagstiftning. Det kompUcerade och moderna samhäUet har nödvändiggjort att samhället ges vissa styrmedel, och vi motionärer invänder inte härvidlag.

Hen talman! Det beslut som den socialistiska riksdagsmajoriteten i dag sannolikt går att fatta är ett stort steg i sociahstisk riktning - det kollektiva svängrummet ökas på bekostnad av de enskilda människorna.

Vi motionärer från de tre icke-sociaUstiska partierna kan under inga omständigheter biträda ett förslag med sådant innehåU. Vi menar att äganderätten utvecklar ett ansvar hos människorna och gör dem intresserade och engagerade i de beslut som fattas. Ägandet bör av den anledningen spridas för att få aUt fler att känna samhörighet. Äganderätten är dessutom en förutsättning för fri företagsamhet och ett väl fungerande näringshv. Marken - som det här närmast gäUer — är ju en produktionsfaktor Uka väl som många andra.

För företagsamheten måste det vara av stor vikt att kopphngen mellan mark och ägande vilar på en så stabU grund som möjhgt. Det naturhga hotet bör för den konkurrensutsatta företagsamheten inte vara det att på grund av kommunala beslut förlora rätten till sin mark, utan hotet att komma i sämre läge i förhållande till konkunenterna. När jag uppehåUer mig vid företagen och deras roU är det av den anledningen att dessa utgör en av hörnstenarna i vårt samhäUe, En god tillgång tiU i förväg planerad Industrimark förenad med intresse för utvecklande av företagsamhet är naturliga begrepp i ett nutida samhälle.

Herr talman, det finns skäl för oss motionärer att inte biträda regeringens förslag:

1,  Eftersom expropriation är en form av tvångsförvärv, där samhället
som den starkare parten begagnar sin makt mot den enskilde, VI kan Inte
acceptera ersättningsreglerna. Vi finner det orimligt att den part som
tvingas att avstå sin egendom inte erhåller fuU ersättning för densamma.
Värderingsreglerna vid tätbebyggelseexpropriatlon bUr sådana att 10 till
15 år gamla fastighetsvärden bhr avgörande för värderingen, såvida den
enskilde inte förmår visa att ett aktueUare högre värde saknar samband
med förväntningar om ändrad fastighetsanvändning och kommunal
planering. De låga ersättningsvärdena i kombination med tvångsförvärv är
inte antagbara,

2,  De långvariga expropriationstiUstånden innebär i aUmänhet bygg
nadsförbud. Samtidigt ehmhieras möjhgheterna att utnyttja fastigheten
som kreditobjekt, vilket kan få allvarliga konsekvenser för en rörelse. Så
länge uppskovet varar förbhr kommunen i praktiken den enda tänkbara
köparen. Att domstolsprövningen uppskjuts på obegränsad tid är
oacceptabelt, och det försätter den enskilde i ett trängt läge som kan
komma att utnyttjas på ett oförsvarhgt sätt. Givetvis måste det finnas en

gräns för hur länge en kommun skall få hgga på ett expropriationsärende,

3,    Vi borgerhga motionärer har vidare reagerat över att viktiga delar av lagstiftningsförslaget inte är remissbehandlade. För egen del vill jag säga att jag finner det högst anmärkningsvärt att bl, a, ersättningsreglerna inte är remissbehandlade. Men det är möjhgt att den poUtiska sanningen är den att en remissbehandhng skuUe givit en förödande kritik I detta avseende,

4,    Vid behandhngen här i kammaren kan åtminstone inte vi motionärer frångå att ersättningsreglernas utformning strider mot artikel 1 i tihäggsprotokoUet 1952 tiU den europeiska konventionen om de mänskUga rättigheterna. Svea hovrätt anförde bl. a. i sitt remissyttrande tiU expropriationsutredningens betänkande att enUgt nämnda artikel ingen person får berövas sin egendom annat än under de förutsättningar som anges i folkrättens allmänna grundsatser. Förutsättningen för expropriation är där att den drabbade får fuU ersättning, HärtiU viU jag foga att ersättningsreglerna enUgt föreUggande förslag i än högre grad strider mot dessa bestämmelser.

Vi motionärer har vänt oss mot det sätt på vilket regeringspartiet kopplar spekulation med markpriser. För att förhindra att markpriserna höjs måste spekulationen stoppas! Jag tycker själv mycket illa om markspekulation. Ett studium av fackorganet Expropriationsteknik ger vid handen att råmarkskostnadema påverkar hyran med omkring 1 procent. En höjning av råmarkskonstnaden med 100, 200 respektive 300 procent ger en höjning av totalhyran med 1, 2 respektive 3 procent. Markkostnaden utgör således en mycket Uten del av totala kostnaderna vid fastighetsbildnuig. En större bov i dramat är kapitalkostnaderna, som påverkar hyran med upp tUl 70 procent.

Låt mig till sist instämma i vad som tidigare sagts i debatten beträffande det tvivelaktiga 1 att sätta ett samband meUan riksplanering och expropriatlonsbehov. Dels kan man vägra den detaljplanering som numera fordras för industrUokahsering, dels regleras den miljöstörande industrin genom miljöskyddslagen. Härutöver finns naturvårdslagen att tillgå som möjUggör ett längre gående landskapsskydd, Rlksplanerlngen kan således genomföras utan nya expropriationslagar.

Hen talman! Med stöd av vad jag här har sagt önskar jag stödja motionen 1509 av herr Andersson i Örebro m, fl. Med hänsyn tih motionens innehåU ber jag därför att i första hand få yrka bifall tiU reservation 1 b. Om denna inte skulle vinna kammarens bifaU, kommer jag i andra hand att rösta för reservation 1 a.

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Fru HAMBRAEUS (c):

Hen talman! Jag har dristat mig väcka motionen 1498 i anledning av Kungl, Maj;ts proposition nr 118 och skuUe vilja säga några ord i det sammanhanget.

Byggnadslagstiftning är ett krångUgt kapitel. Så krångUgt att en vanUg människa, som helt enkelt hade glatt sig åt att få bygga sig ett eget hus och söker byggnadslov, snart kan finna sig insnärjd i en snårskog av bestämmelser som lägger obegriphga hinder i vägen för hennes oskyldiga planer.

135

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

VI tänker oss att en människa får en Idé, som hon tycker är strålande: Hon kan få köpa en tomtbit av några goda vänner, som har en mindre bondgård utanför en tätort. Tänk om hon skulle bygga sig ett eget hem där!

Hon kan garantera att hon mänskUgt att döma inte stör eUer hindrar någon genom detta. Men samhället anser att hennes UUa hus skuUe göra området tlU tätbebyggelse. Kanske Inte på en gång men I en framtid kunde befaras att så skulle bU fallet. Gemensamma anläggningar skulle aUtså erfordras. Väg och elektricitet och telefon finns ju redan förstås. Men eftersom samhället inte kan ordna vatten och avlopp, "fritidsanordningar, mköpsmöjUgheter och andra för ett fullständigt samhällsUv önskvärda inrättningar" - citat ur betänkande nr 26, s, 6 — så anser inte kommunen att tätbebyggelse får uppstå här. Dessutom finns det andra områden av kommunen som i första hand bör bebyggas. Man försöker få henne att köpa en villa på det välplanerade området på gärdet intill tätorten i stället. Där finns 25 exakt identiska hus tiU salu.

Men nu kanske den här byggnadslovssökanden inte alls har några extra krav på samhäUets service. Människan kanske värderar skogsbacken högre än närhet till inköpsmöjUgheter, Hon ser inga fritidsproblem framför sig. Fritiden har hon tänkt ägna åt att greja med huset och sköta köksträdgården tillsammans med famihen. Bilen och cykeln räknar hon med skall ta henne och famihen in tiU jobbet och tätortens aUa inrättningar på lagom tid. De sanitära frågorna kanske hon har tänkt ordna genom, ett Multrum, en fantastisk och bilhg anordning, där toalett-och hushållsavfall förmultnar på naturhgt sätt utan sanitära olägenheter och resulterar i två hinkar luktfri mayord om året, som hon har tänkt lägga kring äppleträden och på rosenrabatten. Vattenfrågan har hon tänkt lösa genom att koppla på grannens vattenledning. Han har en underbar, frisk källa i berget ovanför som ger självtryck. Ungdomarna I famUjen har förklarat sig vilUga att gräva vattenlednlngsdiket.

LiUfUckan skall få ha sina kaniner och sin kattunge, och meUanfUckan har fått löfte om att få ha en ponny I grannens staU. Grabben skah bygga sig ett eget hus, där han kan öva trumpet utan att störa någon och där han kan vara i fred med sina kompisar.

Hen talman! Låter det inte ganska trevhgt och ofarligt för samhäUet det hela? Men byggnadslov får hon ahtså inte på grund av §§ 5 och 6 i byggnadslagen.

"Utveckhngen av standard- och miljökraven får naturUgt uttryck i nya typer av gemensamma anläggningar", säger civilutskottet på s. 6 i sitt betänkande nr 26.

Vem är det som bestämmer vilken sorts standard vi vill ha? Är det säkert att våra s. k. välplanerade bostadsområden ger den enda, goda boendemUjön, även om de förses med sandlåda och klätterställning? Blir de inte Utet tråkiga? Får människor utlopp för sin viha att skapa där? Vad är det för ett samhäUe vi i bästa välmening håUer på och reglerar fram?

Herr talman! Jag har för dagen Inget yrkande.

136

Hen WINBERG (m):

Herr talman! När hen talmannens klubba snart — om någon timme — faUer för beslut och därmed de ärenden om vilka vi nu överlägger är avgjorda, kommer — under förutsättning att kammaren bifaUer civUutskottets hemstäUan i betänkande nr 27 - det aUmännas expropriationsrätt att ha vidgats på ett betänkhgt sätt.

Jag hävdar, trots vad statsrådet Lidbom har anfört tidigare under debatten i dag, att detta är betänkhgt inte minst ur allmänna rättssäkerhetssynpunkter. Efter det beslutet finns det inte många hinder kvar för ett mycket vidsträckt användande av expropriatlonsinstltutet från t. ex. kommunernas sida. Vi har då fått vad man kan kalla ett kommunalt markmonopol. Vi har då också kommit långt från de krav rättsfilosofen Hugo Grotius en gång stäUde, nämligen att expropriation inte fick äga rumnnat än för allmänt väl och mot fuU ersättning från det aUmänna.

Det finns all anledning att stryka under den fråga som en av lagrådets ledamöter har ställt, och jag gör det särskilt gärna, eftersom statsrådet Lidbom tidigare i dag under debatten har efterlyst dokumentation från vår sida när vi kritiserar förslaget, nämhgen om det ur rättssäkerhetssynpunkt är försvarbart att på det sätt som nu föreslås riva ner nästan alla kvarvarande skrank som hittills har omgärdat expropriationsrätten.

En av de mer markerade skUlnaderna meUan den samhällssyn som regeringspartiet omfattar och den som vi företräder i moderata samhngspartiet gäller bl. a. den rättsfigur som kan sägas vara objektet för den expropriationsrättsUga lagstiftningen, nämligen den enskilda äganderätten.

För den socialistiska åskådningen är en inskränkning av den enskildes möjUgheter att äga och förvalta fast egendom någonting som I en mängd varierande situationer ter sig aktueUt. Vi ser frågan på ett något annat sätt. Samtidigt som vi slår fast att det allmänna under vissa bestämda, klart angivna förutsättningar skaU ha möjUghet att också tvångsvis — t. ex. genom expropriation - förvärva egendom, vlU vi så långt som möjhgt undvika ingrepp från det aUmänna i den enskildes ägande. En riktpunkt för vårt arbete, jag nämner detta därför att det är grunden för den kritik vi riktar mot lagförslaget, är att sprida ägandet I samhället — och som en del av det också ägandet av fast egendom — tiU så många människor som möjUgt.

Påståendet i proposition nr 122, att det skulle vara helt otidsenUgt och för en modern syn främmande att betrakta expropriation som ett extraordinärt Ingrepp I den enskilda äganderätten har tidigare diskuterats I dag. När stat och kommun genom tvångsregler förvärvar fast egendom från den enskilde medborgaren kan jag inte anse det vara ett normalt och ordinärt förfarande, låt vara att det under vissa vlUkor måste accepteras. Men jag hävdar bestämt att det endast bör vara under speciella omständigheter när andra möjhgheter inte står till buds som det skaU användas. Förutsättningarna skaU vara klart angivna. Jag ser expropriation just som ett extraordinärt förfarande.

Nu har emeUertid herr Lidbom i dag, om jag nu uppfattat honom rätt, hävdat   att   också   han   anser   att   expropriation   är  ett  extraordinärt

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

137

5* Riksdagens protokoU 1971. Nr 143-144

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

138

förfarande. Men så står det inte i propositionen. Men propositionen har rätt så UU vida att expropriation med de nya reglerna kan bli ett högst ordinärt förfarande: en fastighetsägare löper i fortsättningen praktiskt taget alltid risken att genom ett tvångsförfarande från samhällets sida berövas sin fastighet.

Det har också riktats kritik mot det här lagförslaget därför att det i väsentliga delar inte har remissbehandlats. I dag när vi skah ta stäUning, saknar vi i vissa delar den belysning av förslagets konsekvenser som remissinstansernas yttranden är avsedda att ge. Det kan naturhgtvis — och i viss mån med rätta — sägas att departementet har tillgång tiU den expertis som behövs och får information från ohka håh. Men det skiher sig i alla faU från ett sedvanhgt remissförfarande genom att riksdagens ledamöter inte får någon redovisning av vUka uppfattningar och åsikter som förmedlats tlU departementet.

Herr talman! Efter de här mera allmänna synpunkterna vlU jag ta upp två frågor i propositionen. Den första gäUer den ändrade fördelningen av bevisbördan i expropriationsmålen.

Genom uttalandet av lagrådet och av andra lagutskottet I samband med de ändringar som skedde 1949 i expropriationslagstiftningen har i tveksamma fall, då ungefär Uka starka skäl har talat för ett högre belopp som för ett lägre belopp, det högre ansetts böra dömas ut. Det har ålegat exproprianden att motbevisa ett av expropriaten gjort påstående om ett visst högre värde.

Nu säger propositionen att 1949 års uttalanden inte längre bör vara vägledande utan att vid bevisvärderingen i expropriationsmål bör gälla samma principer som i skadeståndsrättsUga mål. Det antyds att då fullständig utredning saknas, får domstolen göra en skäUghetsuppskatt-ning, närmast då med tillämpning av bestämmelserna i 35 kap, 5 § rättegångsbalken. En tiUämpning av den här principen ställer naturhgtvis — i jämförelse med nuläget — expropriaten i ett underläge och gynnar i motsvarande grad exproprianden. Det kan inte uteslutas att i en del faU exproprianden underlåter - kanske t, o, m, saknar förmåga — att komma med fuUständig utredning. Den underlåtenheten står han nu inte längre risken för.

Ätt genereUt göra parterna I bevisbördehänseende hkstäUda är att i hög grad försvåra för fastighetsägaren-expropriaten att få ut den ersättning han är berättigad tih, Exproprianden har ju i regel och man kanske kan säga nästan alltid stöne erfarenhet av processer i expropria-tlonsfrågor; han har stöne resurser för att göra en ordenthg utredning, han har valt tiden för igångsättandet av tvångsförfarandet. Det finns anledning att här erinra om vad två domstolar med stor erfarenhet av expropriationsmål, Svea hovrätt och expropriatlonsdomstolen i Stockholm, har sagt i sina remissyttranden, nämligen att den bevisbörderegel som hittills har tillämpats har gett ett i stort sett hygghgt resultat.

Det verkar också som om propositionsförfattaren Inser expropriatens svårigheter när det i propositionen sägs att den exproprierande har större möjUgheter att förfoga över utredningsmaterial än expropriaten. Men 1 nästa mening viftas det i aUa fall bort med att expropriaten nog kan få fram material, eftersom han ju i underrätt får utredningskostnaderna

ersatta. Ja, herr talman, det vore väl ganska märkhgt om den som utsätts för ett tvångsförfarande från det ahmännas sida själv skuUe stå för sina kostnader 1 den process som då uppstår och som han så länge den hgger I första Instans inte har gjort någonting för att Initiera, Men inte ändrar det hans underläge I förhållanden till stat eller kommun, som han ju som regel har till motpart.

Eftersom nuvarande regler tycks fungera på ett acceptabelt sätt, hade det väl i aht faU funnits anledrung att inte röra vid bevisbördereglerna nu utan att vänta med det till den mer fuUständiga reformen av expropriationslagstiftningen som ju har aviserats och där väl också, föreställer jag mig, reglerna om förfarandet i expropriationsmål skall överses.

Den andra frågan? Herr talman, som jag viU ta upp, gäUer de värderingsregler som föreslås för att förebygga oförtjänt värdestegring när det är fråga om expropriation för tätbebyggelseändamål. Det är svårare än ehest att här avgöra vad som har orsakat viss värdestegring, står det I propositionen, och det kan vara riktigt. Grundtanken i förslaget är att samhället Inte skah behöva betala ersättning för marken med belopp som Innefattar sådan värdestegring som beror på samhällets egna insatser. Jag har heller ingen Invändning mot detta konstaterande.

Men det kan kanske rent principiellt ändå finnas anledning att erinra om att frågan om den oförtiänta markvärdestegringen också har en motpol, den fråga som gäUer oförskyUd markvärdeminskning. Jag tillåter mig, herr talman, att citera vad en tidigare ledamot av riksdagen, professorn i rättshistoria Henrik MunkteU, framhöU i mitten på 1950-talet: "Det måste sägas att om oförtjänt markvärdestegring skall indras tiU det aUmänna, då samhäUet åstadkommit denna, så säger både logiken och rättvisan att även oförskylld markvärdeminskning, som åstadkommes genom samhällets ingrepp, skah ersättas. På denna punkt torde emellertid de socialistiska teoretikerna icke vara Uka vilUga tiU reformer," Det finns säkerhgen egnahemsägare i våra glesbygder, kanske särskilt i Nonlandslänens inland, som anser att de tlUfogats oförskylld värdeminskning när arbetsmarknadsförhållandena tvingat dem att säha sina fastigheter tiU lågt pris och flytta tiU våra tätorter.

För att bemästra det — det vlU jag gärna understryka — svåra problemet att skiha värdestegring som bör ersättas från sådan som inte bör ersättas, att skiha oförtjänt markvärdestegring från den som inte är oförtjänt, föreslås i propositionen att man sätter en gräns vid en given tidpunkt i förfluten tid — tio år före ansökan om expropriation enUgt huvudregeln - och att den värdestegring som kan ha skett efter den tidpunkten Inte skaU ersättas därför att den antas bero på exproprlations-ändamålet. Det är huvudregeln. Endast om det bUr utrett att värdestegringen beror på annat än förväntningar om ändring i markens tiUåtna användningssätt skall värdestegringen ersättas. De flesta markvärdeökningar som bhr aktueUa här beror enhgt propositionen på sådana förväntningar, och därför ställer man nu upp denna presumtlonsregel.

I den här delen är förslaget inte remissbehandlat, och det försvårar, som jag sade tidigare, riksdagens möjhgheter att bedöma det.

Propositionen ger inte heller alldeles klart uttryck för hur värderingen

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

139

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

140

skall ske. Kanske kan man anta att det bhr tre ohka moment. För det första skah värdet vid presumtlonstldpunkten, det s. k. presumtions-värdet, fastställas. EnUgt propositionen skall vanUga regler vld fastställande av löseskilUng då gälla. Det kan I många faU innebära att de ändrade allmänna bevisbördereglerna, som jag tidigare talat om, bhr aktuella. För det andra skall det aktuella värdet utredas. Det skall, såvitt jag förstår, ske på samma sätt. För det tredje kan nästa steg för expropriaten då bh att visa att den värdestegring som kan ha skett under presumtionstiden är ersättningsgiU. Lyckas han inte med detta kommer lösesklUlngen att fastställas tiU presumtionsvärdet.

Men om expropriaten har en annan uppfattning än exproprianden om presumtionsvärdet — han anser troligen då att det är högre — kan han få mycket stora svårigheter att lägga fram utredning om det marknadsvärde fastigheten hade vid en tidpunkt som hgger över tio år tillbaka i tiden. Fastighetsägaren hade vid presumtlonstldpunkten Ingen anledning att skaffa sig material för framtida bevisning om då gällande marknadsvärde.

Genom övergångsbestämmelser gäller nu den I JuU 1971 som presumtionstidpunkt under tio år framåt, och det skulle ge anledning för presumtiva expropriater och för aU del även för presumtiva exproprl-ander att ganska snart säkra bevisning beträffande marknadsvärdet för fastigheter där man kan anta att expropriation för tätbebyggelseändamål kan bh aktueU inom tioårsperioden. Men ju längre presumtionstiden bhr och särskilt från 1981 när den så att säga får fuU verkan, desto svårare bUr det att visa marknadsvärdet vid presumtlonstldpunkten och det är en svårighet som måste — just med de genereUa bevisbörderegler som nu föreslås ändrade - bU klart till nackdel för expropriaten.

Propositionen nämner tre faU av ersättningsgiU värdestegring under presumtionstiden nämUgen värdeökrung på grund av rationaUsering, på grund av stegring av priserna på fastighetens produkter eller tjänster och pä grund av stigande kostnader vid nyproduktion av Ukvärdiga objekt. Det finns anledning att här stäha frågan om denna uppräkning är att anse som uttömmande eller om den endast är exempUflerande,

Men oavsett vilka åtgärder det är som kan bryta presumtlonen betyder den att värdestegring under presumtionstiden I princip är oförtjänt och som sådan icke ersättningsgiU, Detta Innebär att en fastighetsägare riskerar underersättning under vissa omständigheter.

Låt oss här se på tre tänkbara faU, I ett första kan vi utgå från att det 1 själva verket förehgger ett förväntnings värde som inte skah ersättas. Genom presumtionsregeln behöver exproprianden då inte föra någon bevisning för att nå ett materieUt riktigt resultat. Jag har ingen anmärkning i det fallet, 1 ett andra faU kan vi anta värdestegringen beror på annat än förväntningar om ändring I markens användningssätt och alltså skall ersättas. Här lyckas expropriaten, antar vi, genom utredning bryta presumtionen, och man når också här ett materieUt riktigt resultat. Men om I ett tredje fall värdestegringen kommer av samma orsaker som jag nyss nämnde, och aUtså objektivt sett är ersättningsgiU, och expropriaten inte lyckas bryta presumtionen, då får vi ett materieUt oriktigt resultat. Det är aUtid den risk man tar när man ställer upp den form av bevisbörderegier som en presumtlonsregel kan sägas utgöra.

Vi har, som alla vet, I en del avseenden vissa bestämda regler om bevisbördan, I brottmål t, ex, Ugger hela bevisbördan på åklagaren. Det betyder naturhgtvis att en och annan tilltalad bhr frikänd fast han är skyldig UU det åtalade brottet. Men det är ett förhåUande som vi aUmänt accepterar därför att vi vill att det skaU bU en garanti för att å andra sidan ingen oskyldig blir fäUd, "HeUre må tio skyldiga gå fria än en oskyldig bU fälld", är ett uttryck som jag tror att aUa ansluter sig tlU, Vi har också presumtioner i t, ex, famiherättslagstlftningen därför att det kan ha väsentliga fördelar.

Men den presumtlonsregel som nu föreslås, innebärande att viss värdestegring skah anses oförtjänt, måste rimligen då betyda att man med öppna ögon accepterar att den enskilde expropriaten i de faU där han Inte förmår bryta presumtlonen, trots att han, om de bevisbörderegler som propositionen vUl Införa I värderingssammanhang gällde, skuUe klara bevisbördan, får avstå från ersättning som han enhgt de materiellt gällande reglerna är berättigad till.

I propositionen står bl. a. föhande: "En presumtlonsregel tillgodoser markägarens berättigade Intresse av att inte drabbas av oskäUg förmögenhetsförlust eftersom presumtionen bryts, om utredningen ger vid handen att markvärdestegringen helt eller delvis saknar samband med den kommande ändrade markanvändningen."

Ja, just det! "Om utredningen ger vld handen", heter det, och man ställer frågan: Vems utredning? Jo, naturUgtvis expropriatens. Men om inte expropriaten klarar de krav som stäUs på utredningen från hans sida tar presumtlonen över. Hur stark måste hans utredning vara? Jag tror att det är en avsevärd risk att fastighetsägaren-expropriaten i många faU inte kommer att klara detta. Det är, herr talman, uppenbart att statsrådet är medveten om den risk som presumtionsregeln kan få för expropriaten eftersom det I propositionen för vissa fastigheter föreslås särregler. Det föreslås ju sådana för vissa bostadsfastigheter, något som vi kan kalla en egnahemsgarantiregel. Jag skall Inte gå In på den regeln nu — den har diskuterats tidigare i dag. Jag vUl bara nämna att den dock av lagrådet har kritiserats därför att den strider mot grundsatsen att Uka faU skaU behandlas Uka, Jag viU påpeka att det förefaller som om det är risk för ganska slumpmässiga avgöranden när det gäller att faststäUa om regeln är tiUämpUg eUer Inte, Regeln gäller fastigheter som innehas i huvudsakUgt syfte att bereda bostad åt ägaren och honom närstående. Den gäller inte om syftet med Innehavet är att bereda ägaren "Inkomster genom uthyrning". Däremot gäller regeln fastighet som är "tiUfälligt uthyrd", om ägaren i framtiden tänker bosätta sig där. En i och för sig dubiös regel bUr inte bättre därför att den är oklar när det gäUer att avgränsa dess tillämpningsområde.

Jag har huvudsakUgen uppehålUt mig -vid två frågor i propositionen som jag tycker är otiUfredsstäUande lösta, särskilt ur rättssäkerhetssynpunkt. När man ser dessa två frågor tillsammans framstår tendensen i propositionen att på det expropriationsrättsUga området inskränka och försvåra den enskilde individens möjUgheter att tiUvarata sin rätt gentemot en mycket stark statsmakt och mot mycket starka kommuner.

Den  nu   tiUämpade   bevisbördan  i   expropriationsmål  skall  ändras

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

141

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

allmänt sett. Ungefär Uka stora krav skall i fortsättningen läggas på expropriand och expropriat. Saknas tUlförUtUg utredning, skall ersättningen bestämmas efter en skäUghetsuppskattning, Den rättspraxis som har utvecklats efter 1949 skall brytas. Men den principiella UkstäUighet som man nu eftersträvar I bevisningshänseende överges samtidigt i de faU som anges i 111 a §, I de fallen skaU det inte ens vara principiell UkstäUighet, utan här uppstähs en presumtion tiU förmån för exproprianden. Det är bara när markägaren förmår motbevisa presumtionen som han får ersättning för den markvärdeökning som har skett. Bortsett från andra invändningar som man kan göra är detta inte konsekvent.

Hen talman! EnUgt min mening skuUe ett bifaU tiU Kungl, Maj:ts proposition nr 122 innebära att den enskilde på expropriationsrättens område inte skulle erhålla den rättstrygghet på vilken han bör ha berättigade anspråk. De framlagda lagförslagen bör därför inte antas. På grund härav yrkar jag bifall tiU reservationen 1 b av herrar Wennerfors och Adolfsson.

142

Hen LIDGARD (m):

Hen talman! Under den tid som jag har haft förmånen att få arbeta här i riksdagen har jag lärt mig åtminstone en sak, nämligen att pågående offentUgt utredningsarbete skall respekteras och inte störas med delvisa och tillfälUga inhopp, vilka har sin grund i ivriga förslagsstäUares intresse av att skapa lösningar som Ugger inom en utrednings arbetsområde. Hur många gånger har vi inte här i riksdagen alla varit med om att avslå i och för sig måhända välgrundade förslag enbart med hänvisning tlU att den aktualiserade frågan prövas av en eUer annan utredning. Man får helt enkelt enUgt den praxis som jag tycker är nära nog fast utbildad lugna sig i awaktan på att utredningen bUr färdig med sitt ställningstagande och utredningsarbetet är redovisat i form av proposition till riksdagen — även när förslaget är så obetydligt att det inskränker sig tiU ett önskemål att frågan skaU beaktas av utredningen i dess fortsatta verksamhet.

Det är mot bakgrunden av denna — såvitt jag kan bedöma gäller det åtminstone i lagärenden — fast rotade praxis vi skall se utskottsmajoritetens förslag att riksdagen I dag skaU ta ställning I sakfrågor som är föremål för utredning.

Det är värt att konstatera att utskottsmajoriteten inte nöjer sig med att beställa utredning av problemet i fråga utan direkt anger grundstommen i den proposition som man begär tlU nästa år. Man föreslår alltså att riksdagen skall låsa situationen för regeringen i en viktig principfråga trots att det inte finns något som helst underlag i form av utredningsarbete utan bara i vissa utredningsdirektiv som lämnats av vederbörande statsråd.

Man kan som ledamot av bygglagutredningen verkhgen fråga sig vad utredningen nu skaU syssla med sedan riksdagen, på det sätt som utskottsmajoriteten tänker sig, redan beslutat i en av de principfrågor som utredningen är satt att utreda. Det kan lugnt konstateras att utskottsmajoriteten vUl "köra över" bygglagutredningen, vUl förhindra den offentUga diskussion och det remissarbete som en offentUg utrednings förslag i allmänhet bhr utsatt för innan det bearbetas för

propositions färdigstäUande, Det är ett uppseendeväckande avsteg från vedertagen praxis som utskottet föreslår, och jag tycker att det finns anledning att reagera mot den strypnlng av den offentUga debatten som bUr föhden av ett blfaU tiU majoritetens förslag.

Det beslut som jag kritiserar, herr talman, är utskottets förslag i civilutskottets betänkande nr 26, att redan nu slå fast en princip av innebörd att det tiUkommer samhäUet att avgöra var och när glesbebyggelse får ske. Som lök på laxen tiUägger man att ersättning för mistad glesbebyggelserätt inte längre skall utgå.

Låt mig, herr talman, också försöka sammanställa detta förslag till beslut, vUket alltså Innebär, som jag sade, att vi skulle få en proposition till nästa års riksdag, med de förslag tiU ändringar i naturvårdslagen som behandlas i samma utskottsbetänkande och som med en viss förkortning kan beskrivas på det sättet att man vih införa treåriga provisoriska strandskyddsförordnanden utan utredning och utan rätt tiU intrångsersättning för markägare,

I naturvårdslagens 15 och 16 §§ finns gäUande bestämmelser om strandskyddsförordnande, och ersättningsbestämmelserna finns i 28 §, Vad som i förevarande sammanhang är av intresse är själva proceduren sådan den nu är fram tUl ett strandskyddsförordnande.

Naturvårdsverket upplyser i saken att för meddelande av strandskyddsförordnande krävs det omfattande utredningar angående bl,,a, strändernas lämpUghet för bad och friluftshv. Och så konstaterar naturvårdsverket att länsstyrelserna inte tycks ha erforderhga resurser för att kunna genomföra utredningarna I sådan tid att de stränder kan skyddas som är utsatta för ett exploateringstryck. Från dessa utgångspunkter, som jag inte har anledning att betvivla, drar man sina slutsatser — inte de slutsatser som förefaUer mig mest naturUga, nämhgen att länsstyrelserna skulle förstärkas för att kunna fullgöra de åUgganden de fått genom naturvårdslagen. Nej, man landar i stället märkUgt nog på den ståndpunkten att lagarna skaU anpassas tiU en otiUfredsställande förvaltningssituation, i det här fallet att utredningskravet skaU eftersättas.

Slutresultatet bUr för markägarens del att han berövas den ersättningsrätt som man, om jag inte tar fel, första gången tillerkände honom 1952 och som garanterades honom så sent som genom 1964 års naturvårdslag. Fåkunnig och omedveten om den manipulation som han är utsatt för låter sig markägaren kanske nöja med att det enhgt det förslag som föreUgger rör sig om ett treårigt provisorium. Det kan kanske förlängas med ytterUgare tre år, men efter provisorietidens utgång skaU normala förhållanden inträda, dvs. naturvärdslagen skaU börja fungera på det sätt som förutsattes i 15, 16 och 28 §§, så att han någon gång - visserhgen kanske i en oviss framtid — skall få ersättning för det intrång han hder. Men ack vad han bedrog sig, markägaren! Redan med propositionens uppläggning var det tveksamt, om man tänkte att man någonsin skulle komma tiUbaka tiU de normala förhåUandena enUgt naturvårdslagen. Men nu, efter utskottsmajoritetens tillägg och förslag i utskottets betänkande står det alldeles klart att vi aldrig kommer tiUbaka tiU naturvårdslagens normala situation.

Utskottsmajoritetens bestäUning av ett lagförslag förutsätter att aU

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

143

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

144

bebyggelse skaU föregås av planering. Det är tänkt att förslaget skaU komma nästa år, och det Innebär att det sker ungefär mitt i den första provisorietiden enhgt naturvårdslagen. Det kommer att Innebära att markägaren upptäcker att han efter ett år är berövad alla möjUgheter tlU ersättning. Det finns för att döha detta faktum inget sofistikerat kringsnack av typen att det man inte har rätt tiU kan man inte heUer få ersättning för. Det visar förresten resonemanget om övergångsbestämmelserna också.

Att naturvårdslagen i angivna delar kommer att sättas ur kraft om riksdagsmajoritetens beställning effektueras av regeringen står naturligtvis ingenstans i dagens handUngar, Jag tycker att det hade varit rimhgt om så hade varit förhållandet. Det förefaUer mig höra till hederhghet I en redovisning av en lagstiftning som man önskar. Man kan kanske rentav vara illvllUg nog att tolka läget nu på det sättet att rättssäkerheten inte har särskilt gott utrymme I en markdiskussion som i hög grad präglas av en sociahstisk doktrin.

Men, herr talman, tillåt mig nu att stäUa en fråga tiU utskottets ordförande eller till vem som helst som vUl eller kan svara.

Min utgångspunkt är att propositionen om ändringen av naturvårdslagen innebär ett tiUägg tih naturvårdslagen, tillkomsten av en ny paragraf i den. Ändringen innebär inte ett upphävande av 15 och 16 §§ och inte heller av ersättningsbestämmelserna. Kommer ett bifaU nu — det är min fråga — tUl den nya a-paragrafen att medföra att länsstyrelserna kommer att förbjudas att göra det som åUgger dem enhgt gäUande lagbestämmelser, enUgt 15 § och 16 § som fortfarande skall gäUa? Med andra ord, kommer länsstyrelserna att fortsätta det normala utredningsarbetet i den mån man har resurser, och kommer man under denna tid att faststäUa ersättningsbelopp I enUghet med gäUande bestämmelser? Jag viU understryka att bestämmelserna gäller. Jag har observerat formuleringen i a-paragrafen, där man säger att länsstyrelse må avbryta ett ärende där utredning inte är avslutad, men den bestämmelsen innebär att det överlämnas tih länsstyrelsens eget ställningstagande om man skaU avbryta eller om man skaU fortsätta.

Vad jag vUl ha svar på, kanske av utskottets ordförande, är ahtså: Kommer länsstyrelserna även i fortsättningen under det år som de gamla bestämmelserna gäller att arbeta på grundval av dem? Mot bakgrunden av hur lagstiftningen är utformad tycker jag att det är riktigt att så sker.

Hen talman! Låt mig så lämna denna för en viss maktfuUkomUghet belysande detah och övergå till en annan,

1 flera anföranden här i dag — jag skall inte upprepa argumenteringen — har föredragande statsrådet kritiserats för att vissa i exproptiatlonspropositlonen nya förslag inte har varit föremål för någon remissbehandhng och att man över huvud taget inte har försökt att Inhämta några synpunkter på dessa. Utskottet redovisar, har jag lagt märke till, att utskottet har tillförts en del synpunkter i dessa ämnen — framför aUt förmodar jag att det gäller den s, k, presumtionsregeln — genom skrivelser och munthga föredragiungar från bankinstitutioner, representanter för näringshvet och andra. Men vad som har skrivits och sagts   under   utskottets   behandUng  tycks  verkhgen  inte  ha  påverkat

utskottet och inte ha tillmätts någon betydelse, eftersom majoriteten helt frankt förklarar att det vld propositionens avlåtande tiUgängUga materialet har utgjort en tiUfredsställande grund för en bedömning. Man har med andra ord inte tagit någon som helst hänsyn UU de synpunkter — jag förmodar allvarliga och i visst hänseende vägande synpunkter - som framförts vld uppvaktningar och I andra sammanhang.

Och nu kräver man ett beslut av oss vanhga ledamöter här i kammaren, av oss som inte har haft möjhghet att ta del i utskottsarbetet och inte ens ansetts värda att i reducerad form I betänkandet få åtminstone en hten inbhck i förutsättningarna för beslutet. Det hade varit mycket värdefuUt om vi fått redovisat hur kreditinstitutionerna ser på den s. k. presumtionsregelns betydelse för bedömningen av en fastighets kreditvärdighet. Kommer bankinstitutionerna i framtiden att bh mer restriktiva när det gäller fastlghetsbelåningen eller bUr det en oförändrad situation? Gynnsammare för fastighetsägaren lär det väl inte bh.

Svaret på denna fråga hade Inte behövt vila på så lösa spekulationer som nu finns i betänkandet, om man hade ansträngt sig för att åstadkomma en något så när hygghg remissbehandhng av de nya förslagen. Och svaret är absolut inte ointressant, inte heUer är frågan obetydlig. Den berör mer eUer mindre intimt aUa fastighetsägares ekonomi och väl också I viss utsträckning samhällsekonomin, eftersom fastlghetsbelåningen hgger på så hög nivå som den gör — enhgt uppgift rör den sig om ungefär 125 miljarder kronor.

Hen talman! Låt mig så att säga ur djupet av min okunnighet framstäUa ytterUgare en fråga. Det Ugger absolut inte, jag försäkrar det, någon som helst pohtisk finurhghet eller illviha bakom den frågan; jag ställer den enbart i ett försök att skapa klarhet kring en sak som jag befarar annars kan leda till diskussion. Jag kanske också är ute i ogjort väder, men det vore bra om även det kunde bU klarlagt. Det handlar om tomträttsexpropriatlonen.

Jag uppfattade det så att herr Bergman, när han blev Utet ansatt i fråga om villaägares stöne eUer mindre säkerhet, svarade att för tomträttsexpropriatlon skall gälla de normala föratsättningama. Jag fattade detta på det sättet att han menade att det skuUe finnas mera kvaUflcerade krav på en utredning från kommunens sida om utnyttjande av marken för ett byggande.

Och här kommer jag med en delfråga. Menar statsrådet eller utskottsordföranden att det kan vara en tillräckhg uppgift från en kommunal utredning, om man säger; "Det är kommunens uppfattning att den här, för tillfället med villor på egen och fri grund bebyggda marken också i framtiden skall -vara upplåten för enfamiljshus, ty vad vi åsyftar genom tomträttsexpropriatlon är endast att överföra marken så att säga tlU kommunens ägo?"

Jag har väl observerat de förbehåU som finns i propositionen i det att man hksom hittUls skaU ta alla möjUga hänsyn och hantera villaägare med stor försiktighet. På den punkten finns det ingen tveksamhet, men frågan är: Kan man utnyttja bestämmelserna om tomträttsexpropriatlon tlU att expropriera en fri och egen mark tillhörande villor? Är det en tlUräckUg

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

145

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

bevisning när man säger att här skall i framtiden också Ugga viUor?

Man kommer UU sådana funderingar när man gör en jämförelse mellan vad som sägs i propositionen om tomträttsexpropriatlon och vad som sägs i utskottsbetänkandet. Där är nämligen en diskrepans I formuleringen som förefaller mig rätt betydelsefuU. På s. 160 r. 13 I propositionen står det: "En förutsättning även för tomträttsexpropriatlon bör vara att expropriationen avser mark som med hänsyn tUl den framtida utveckUngen krävs för tätbebyggelse eUer därmed sammanhängande anordningar. I fråga om kravet på bevisning om markbehovet anser jag i hkhet med utredningen att det i regel bör vara tillräckhgt att kommunen förklarar sig ha för avsikt att upplåta marken med tomträtt."

Den här formuleringen i propositionen siktar på aU mark, aUtså både obebyggd mark, glesbebyggd mark och tätbebyggd mark.

Utskottet säger på s. 17 tredje stycket, mitt på sidan, och där är orden delvis gemensamma tiU en början: "Förslaget innebär att en förutsättning för även tomträttsexpropriatlon skaU vara att marken med hänsyn tiU den framtida utveckUngen behövs för tätbebyggelse eUer därmed sammanhängande anordningar." Men sedan kommer awikelsen I utskottsbetänkandet: "Bevisningen om detta markbehov kan dock beträffande obebyggd och glesbebyggd mark inskränkas tiU kommunens uttalade avsikt att upplåta marken med tomträtt." Utskottet tiUstyrker därefter lagförslaget, men där finns inte ett ord om hur man ser på tomträttsexproptiation i samband med bebyggd mark. Jag vill fråga utskottets ordförande: Är det en avsiktUg diskrepans? SkaU de som en gång i framtiden skaU tUlämpa de här bestämmelserna behöva sitta och fundera på om lagstiftaren har menat någonting annat här än han har menat i propositionen? Jag tycker att det är viktigt att få det utklarat. Jag är medveten om att jag kan vara ute i ogjort väder på den här punkten, men till framtida missförstånds undvikande kanske jag ändå skulle kunna få ett svar på frågan.

146

Herr statsrådet LIDBOM:

Hen talman! Jag beklagar att jag måste begära ordet vid denna sena timme, men den fråga som herr Lidgard ställde tycker jag ändå kräver ett svar för att vi skaU undvika missförstånd eller missbruk i buskagitationen.

Frågan om man får expropriera en tomt som är bebyggd med en villa bara för att sedan upplåta samma tomt Igen med tomträtt är att besvara med ett otvetydigt nej. Att det förhåller sig på det viset framgår om herr Lidgard i stället för att dra in detta i debatten läser vad som står i propositionen på s. 263 i mitt svar till lagrådets utlåtande. Det framgår också av utskottets betänkande.

Jag skall passa på att svara på en sak till. Hen Lidgard frågade hur länsstyrelserna skaU hantera naturvårdslagen och strandskyddsbestämmelserna under den närmaste tiden, tills det kommer en ny lagstiftning. Självfallet skall myndigheterna följa nuvarande lag så länge den gäller. Det kommer inte att ges några direktiv tih länsstyrelserna att förfara på något annat sätt.

TiU sist viU jag i all vänskapUghet säga tiU aUa dessa moderater som talar så förfärhgt mycket om rättssäkerheten här; Begränsa er en hten

aning! För varje gång ni yttrar er hugger ni i sten så att det gnistrar om det och flisorna yr. En del av er har talat om att vi nu gör några fantastiska övergrepp - vi bryter mot våra internationeUa förpUktelser. Hen Adolfsson talade om artikel 1 i tiUäggsprotokoUet till Europarådskonventionen om mänskhga rättigheter. Kan det vara så? Det är i och för sig en mot sunt förnuft ganska stridande tanke att byggnadsföretags och andras rätt att kamma hem spekulationsvinster på markaffärer skulle vara stadfäst i en konventlon som en oförytterUg mänskUg rättighet. Om man htar mer på sunda förnuftet än på de dumheter som Svea hovrätt har råkat häva ur sig, så skaU man också lätt kunna konstatera att det förhåller sig så.

I artikel 1 I tihäggsprotokoUet tiU Europarådskonventionen står; "Envar fysisk eller juridisk persons rätt tiU egendom skaU lämnas okränkt. Ingen må berövas egendom annat än i det aUmännas intresse och imder de förutsättningar som anges i lag och av folkrättens aUmänna grundsatser." Men sedd i sitt sammanhang syftar denna bestämmelse enbart på de fall - och det är det folkrätten handlar om — där man nationahserar utländsk medborgares egendom. Det handlar över huvud taget inte om den lagstiftning som man tiUämpar hka för egna och andras medborgare.

Vad beträffar folkrättens grandsatser och vilken ersättning som skah betalas finns 1 den folkrättsUga doktrinen ingen stabiUserad uppfattning om hur hög den ersättningen skaU vara, 1 stället för att föra den här debatten vidare kan de intresserade gå tiU källorna och studera Utteraturen, Jag kan anvisa ett antal professorer, i vilkas verk ni kan forska i stället för att fortsätta att prata om konstitutioner, konventioner och rättssäkerhet.

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Hen ADOLFSSON (m) kort genmäle;

Hen talman! Får jag bara ställa en fråga tlU statsrådet Lidbom: Vilka uttalanden från Svea hovrätts sida är det statsrådet klassar som dumheter?

Hen LIDGARD (m) kort genmäle:

Hen talman! Jag hade egenthgen också för avsikt att tih historien rädda detta uttryck om "de dumheter som Svea hovrätt hävt ur sig".

Men i övrigt skaU jag be att få tacka statsrådet för det svar jag fick på mina frågor. Jag tyckte kanske inte det var aUdeles tillfredsställande; jag förstår inte riktigt varför man skaU behöva använda sådana där hknelser som statsrådet gjorde — om att hugga i sten och annat — med anledning av mina mycket försynta frågor,

ViUaägarna får aUtså uppfatta statsrådet på det sättet att de resonemang som förekommer i propositionen om att tomträttsex-propriatlon kan tjäna syftet att till det allmänna dra in en oförtjänt markvärdestegring, gäUer icke beträffande villaägare. Lagstiftningen skall således — även om det förefaUer mig som om det instrumentet finns — aldrig användas för att överföra viUafastigheter på egen och fri grund tiU viUafastigheter med tomträtt?

147

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Herr statsrådet LIDBOM:

Herr talman! Det uttalande av Svea hovrätt som jag åsyftade var remissyttrandet över expropriationsutredningens betänkande. Det som hovrätten där har skrivit om Europarådskonventionen har bhvit en grop som alla dessa moderater har falUt 1. Det yttrandet av Svea hovrätt är I sak fel, och det är ett misstag från hovrättens sida. Det var kanske hårt att kaUa det för dumhet, men jag tror att det är ett yttrande som Svea hovrätt helst glömmer.

Hen ADOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Statsrådet må förlåta mig om jag ger uttryck för den misstanken, att det har gått så långt att statsråd I den svenska regeringen ställer poUtiska värderingar före juridiska.

Hen WINBERG (m) kort genmäle:

Hen talman! Jag begärde också ordet för att konstatera det anmärkningsvärda uttalande som statsrådet gjorde här om ett seriöst avgivet remissyttrande.

Jag viU vidare notera att den lektion beträffande rättssäkerhetsfrågor som juris kandidaten Carl Lidbom på förmiddagen fick av jurls kandidaten Gösta Bohman hjälpte tydhgen Inte herr Lidbom så mycket.

148

Hen OLHEDE (s);

Herr talman! Det är sannerhgen en gammal fråga som vi hetsigt diskuterat här i dag. Det var redan den kloke lagstiftaren Moses som faktiskt för tusentals år sedan införde tomträttsinstitutet, 1 historisk tid torde Henry George med sitt verk "Framåtskridandet och fattigdomen" vara den mest kände av de många ekonomer, historiker, filosofer och pohtiker som trängt in i det privata jordmonopolets problem och föreslagit lösningar.

I jämförelse med de flesta andra europeiska länder har vi i Sverige Inte varit särskilt radikala när det gäUer att hävda samhällets rätt att på rimUga viUkor tillförsäkra sig markområden för den expansion som utveckUngen kräver eUer att tillföra det arbetande folket den arbetsfria inkomst som markvärdestegringarna är. VI har i större utsträckning än t, o, m, latinska folk hålht fast vid den romerska rätten och glömt bort de germanska rättstraditionerna på detta område.

Detta kan delvis förklaras med att vi här uppe I non länge varit ett bondefolk och att vi förhåUandevis sent fick några större befolkningscentra.

Men vid sekelskiftet växte Stockholm mycket snabbt och markspekulanterna skar guld med tähknivar på folkets bekostnad. Mer aUmänt började man bh medveten om att något måste göras. Men inte förrän 1907 kom den efterlängtade stadsplanelagen. Då den tillkom var den redan föråldrad, UtveckUngen hade, som så många gånger tidigare, rusat förbi lagstiftarna. Redan vld lagens tillkomst framfördes därför förslag tiU ändringar.

Allt tar emeUertid tid. Det var först tio år senare, år 1917, som ett lagförslag   förelåg   som   stärkte  samhällets  möjhgheter att  bevaka  de

mångas intresse. Men lagförslaget förelades inte i riksdagen. Efter ytterligare elva år, dvs, 1928, framlade 1925 års sakkunniga för revision av stadsplanelagen ett förslag som återigen underströk nödvändigheten av att tillvarata samhällets synpunkter i markfrågan i de expanderande tätorterna. Detta förslag förelades heUerinte riksdagen.

Först efter 24 år, dvs, 1931, kunde nästa steg tas. Men i jämförelse med då rådande lagstiftning utomlands framstår även 193 I års lagförslag som synnerUgen konservativt, Lagen gav visserUgen möjUgheter tiU en ekonomisk zonexproprlatlon men ur det ursprungliga förslaget hade man strukit det nödvändiga komplementet att införa rationella normer för markvärdestegringen. Därmed blev hela zonexproprieringsinstltutet mer eUer mindre en tom gest.

Jag vet Inte om dagens lagskrivare och lagstiftare känner tlU namnet Nils Hasselquist,

Han var fastighetsdirektör och chef för Stockholms stads fastighetskontor 1923-1929, Han var bl, a, ledamot i 1925 års sakkunniga för revision av stadsplanelagen, och det är de grundläggande idéer som denne man presenterade under 1920-talet som nu är på väg att genomföras. Han utgav år 1937 en bok med titeln "Jordmonopolet en vidunderlig orättvisa". Den gjorde ett starkt intryck på mig, då jag som 18-åring läste boken, och detta intryck kvarstår då jag nu återigen läst igenom hans intressanta skrift,

Hasselquist berör Inte bara den nödvändiga expropriationslagstiftningen utan skriver engagerat och initierat om markvärdestegrings-problemen. Han refererar, bland många andra, professor Sven Brisman, som så tidigt somol907 i en av Verdandls småskrifter, "lordfrågan", skrev om markvärdestegringen: "Här rinner en ständig ström av samhälls-skapande värden bort och kommer aldrig åter. Varje år läggas enbart 1 vårt land nya mihoner till de redan uppsugna mihardema. De tagas från vårt folks arbete, dessa summor, och de skola vila som en tyngande börda på alla kommande generationer. Varje dag, som förflyter utan att någon åtgärd -vidtages, läggas nya, obotliga skador till dem, som redan åstadkommits. Hur länge skaU samhället låta det fortgå på detta sätt?"

Ja, hur länge skall samhäUet låta detta fortgå? Den arbetsfria inkomstens domäner haraUtid skyddats av feodal- och borgarsamhällena, och det är vid dessa domäners råmärken som gränsUnjen går mellan kapitalistisk och sociahstisk samhällsuppfattning. Det är därför Inte förvånande att Carl Lindhagen kämpade I 40 år för en jordreform. Han tog redan 1903 Initiativet till de markförvärv som inledde Stockholms stads aktiva markpohtlk, 1904 inköptes egendomen Enskede,

Det intressanta i detta sammanhang, inte minst för dagens borgerUga poUtiker, som har yttrat sig i denna kammare I dag, torde emellertid vara att de som hade en sociahstisk samhällsuppfattning inte var ensamma I kampen mot det privata jordmonopolet i tätorterna. Det fanns på den tiden borgerhga politiker som arbetade för inte bara en aktiv markpohtlk utan även på att överföra markvärdestegringarna till samhäUet.

Carl Lindhagen hade stöd av högenepresentanten G,F, Östberg och representanten för hberala samhngspartiet Henrik Hedlund, då han tog Initiativet tlU tomträttsinstitutet som tillkom genom lagen den 14 juni

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

149

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

150

1907, Och det skall tiUäggas, vilket jag tycker är väsenthgt, att K,A. WaUenberg, som satt i Stockholms stadsfuUmäktige 1883-1914, var en synnerUgen engagerad förkämpe för denna kommunala progressiva markpoUtik, Den famihetraditionen borde inte ha försvunnit.

Även andra borgerhga pohtiker har känt detta samhäUsansvar, 1906 föreslog den Uberala stadsfuUmäktigeledamoten i Stockholm herr Laurent att fullmäktige skuUe begära att Kungl, Maj:t tillsatte en utredning om tomtvärdestegringsskatt. Förslaget stöddes bl, a, av den tidigare nämnde högermannen Östberg som framhöU att det var "en mycket rättvis princip".

Men det hela gick som vanUgt synnerligen trögt. En motion tih 1907 års riksdag om utredning om tomtvärdestegringsskatt biföUs av andra kammaren, men avslogs av första. Motionen återkom flera gånger men avslogs under hänvisning tiU pågående utredning. Finansdepartementet höU nämhgen på med en sådan sedan 1910, En särskild kommitté avlämnade 1912 ett förslag tiU en särskild fastighetsskatt och år 1917 ett förslag till jordvärdestegtingsskatt. Men något förslag framlades aldrig för riksdagen.

På Initiativ av finansminister Thorsson föreslog emeUertid Kungl, Majt vid 1919 års riksdag att som förberedande åtgärd för en värdestegringsskatt skuUe riksdagen förorda att ett ingångsvärde faststäUdes som grund för beräkningen av värdestegringen. Andra kammaren biföU, men den mer konservativa första kammaren avslog propositionen. Återigen en konservativ seger, men den blev kortvarig. Redan 1920 års riksdag godtog förslaget. Uppskattningen ägde rum under senare delen av 1920 och avsåg markvärdet vid utgången av 1919.

Men progressiva borgerliga pohtiker fanns även så sent som 1920. Sedan tycks det ha bhvit mer tunnsått med dem på det här området. Justitieministern i År-vid Lindmans ministär, Albert Pettersson, utarbetade då personUgen ett förslag till en särskild typ av fastighetsstegrings-skatt. En kommun som ut-vidgar t, ex, trafikleder skuUe ha rätt att utta ett särskilt bidrag för att täcka kostnaderna på grund av den fastighetsvärdestegring som uppkom genom de kommunala Insatserna, Kommimen skulle ha ett s, k, bettermentsbldrag.

Som skäl för lagstiftningen anfördes att man lyckats få ut 5 mihoner kronor av Lidingö tomtbolag och andra fastighetsägare på Lidingö då man byggde den nu gamla Lidingöbron, Detta var halva kostnaden för bron. Markägarna på Stora Essingen fick på sin tid betala halva kostnaden för sin broförbindelse.

Numera finns det något som heter båtnadspengar som i princip innebär detsamma men som inte tiUämpas i någon stöne omfattning. Ätt markägarna i dag skulle betala halva kostnaden för en bro har Inte diskuterats på länge, trots att tiUkomsten av t, ex. en bro i aUmänhet Innebär betydande arbetsfria inkomster för markägarna.

Professor Bo Södersten angav nyUgen i artiklar I Dagens Nyheter och Aftonbladet att taxeringsvärdet av marken meUan 1952 och 1970 i landet som helhet stigit från 18 mUjarder tiU 67 miharder eller med drygt 270 procent, 1 genomsnitt var stegringen i löpande priser 2,7 miharder om året.

Men, som Bo Södersten framhåUer, så "är markvärdesförändringarna på Nonlands myrar och Smålands ödegårdar av ringa intresse. De verkUgt Intressanta markvärdestegringarna, de som särskilt bör Intressera riksdagsmännen i samband med expropriationslagstiftningen, är de som skapas i samband med utbyggnaden av våra tätorter. Det är där de oberättigade mihard-vinsterna framför aUt göres,"

Ja, det är här de oberättigade mihardvinsterna framför allt görs. Markvärdena för hela riket ökade mellan 1952 och 1970 med 270 procent, I Stockholms län ökade de med 530 procent. Det är miljardvinster som tas från det arbetande folket och som vilar som en börda på aUa kommande generationer, "Hur länge skaU samhäUet låta det fortgå på detta sätt?" frågade professor Sven Brisman redan år 1907,

Vi står inför ett viktigt avgörande i dag, men vi skaU ändå veta att vi bara tar ett halvt steg. Det grundläggande problemet löses inte. En förutsättning för att lösa markproblemet är att kommunerna ges resurser för att på ett så tidigt stadium som möjUgt förvärva den mark som de behöver för utbyggnad och expansion, att föra en sådan poUtik att expropriationslagen mte direkt behöver användas. Detta kräver att ekonomiska resurser ställs till kommunernas förfogande så att kommunerna dels kan förvärva markområden, dels kan upplåta marken med tomträtt såväl tiU bostadsbyggande som tiU industrier. Kommunerna skaU inte, som nu sker i många faU, tvingas säha mark som de en gång förvärvat.

Kommunernas situation har under de senaste åren försvårats. Det finns inte resurser för en expansiv markpoUtik, 1967 förvärvade kommunerna fastigheter för 1 245 mihoner kronor, 1968 för 1 185 miljoner kronor, 1969 för 962 mUjoner kronor och 1970 för ca 810 mUjoner kronor. Trots markvärdestegring och penningvärdeförsämring är det ett gradvis sjunkande belopp under de senaste fyra åren. "Lånefonden för kommunala markförvärv" är en droppe i havet i detta sammanhang. För 1971/72 stäUde riksdagen 50 mihoner kronor tiU fondens förfogande och bostadsstyrelsen föreslår för 1972/73 100 miljoner kronor.

Svårigheterna är kanske störst för de expanderande mindre kommunerna. Tag exempelvis Lysekil i Bohuslän som får stora ekonomiska problem genom den industriella expansionen!

Kommunerna behöver köpa mark för att kunna göra en rationell planering. De bör också köpa marken för att kunna överföra de framtida markvärdestegringarna tiU alla medborgarna 1 kommunen dvs, för att genomföra tomträttsinstitutet. Men ekonomiska resurser ges Inte till kommunerna för en sådan planering. Om man kan köpa måste man nästan omedelbart åter säha marken till de etablerande företagen för att klara ränteproblemen och för att få resurser för att köpa nya markområden, kanske för senare försähning.

Detta måste stoppas. Det krävs inte mer kapital då kommunen förvärvar mark än då ett Industriföretag gör det. Industriföretagen belånar omedelbart marken, och det är det arbetande folkets sparande som ställs tiU industrins förfogande, även om belåningen sker i en privatbank. Detta sparande kan folket stäUa tiU sitt eget förfogande, och

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

151

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

152

motsvarande minskning kan ske av industrins kapitalbehov utan att det på något sätt hämmar den industriella utveckUngen,

LO har föreslagit att 5 procent av ÄP-fondens medel skall avsättas för inköp av Industriaktier, AP-fondens medel uppgår i nuläget till 45 mUjarder, och dessa är självfaUet redan placerade. Men AP-fonden växer snabbt, 1980 beräknas fonden vara uppe I 170 mUjarder kronor. Det är självfallet fråga om användningen av de medel som efter hand tillföres fonden, inte de redan placerade, PrincipieUt har jag inte något att invända mot LO;s förslag, även om det bör understrykas att den svenska aktiemarknaden är begränsad och att operationen kräver yttersta försiktighet så att det inte sker en ökning av den privata arbetsfria inkomsten på aktiesidan genom höjda aktiekurser. Finansminister Gunnar Sträng har emeUertid uttalat en större tveksamhet och lagt tonvikten på säkerheten i placeringarna, även om man nu tillåter att andra försäkringsbolag gör aktieplacerlngar.

En tillfredsställande säkerhet skuUe sannerUgen erhåUas om AP-fonden prioriterade kommunernas markköp, och avkastningen på sparandet skulle bU stort, precis som herr Adamsson faktiskt sade i denna talarstol. Det skulle finnas framtida utrymme även för aktieköp. Den invändning som man aUtld hör:"Det bUr inte mer pengar tillgängUga genom en sådan placering", äger en trivial giltighet,

I nuläget bUr det varken mer eUer mindre pengar, Trlviahteten kan endast framföras av de Uberaler och konservativa som saknar förmågan till prioritering efter poUtiska värderingar, eller som medvetet inte önskar uttala sina värderingar, I detta fall är den poUtiska prioriteringen avgörande, och låt oss då diskutera den. Här sammanfaller ju därtill kravet på säkerhet och kravet på avkastning på det av löntagarna insamlade kapitalet på ett markant sätt med en radikal poUtisk värdering. Några drastiska förändringar I AP-fondens statuter behöver Inte göras för att driva en sådan poUtik, Hänvisningar till pågående utredningar behöver inte användas som en ursäkt för ett aktivt och snabbt handlande.

Låt mig, herr talman, slutligen understryka att jag inte har några som helst moraUska synpunkter på de individer som i dagens samhälle tar ut den arbetsfria inkomsten på jord värdestegringarna, inte ens när dessa som i ett fall lär ha uppgått till 20 000 procent. Men jag har moraUska synpunkter på det samhäUe som tiUåter sådant. Jag har moraUska aspekter på de lagstiftare som inte tidigare haft kraft att ändra på dessa förhållanden.

Jag har i mitt anförande, herr talman, redogjort för flera borgerUga poUtikers handlande i det förgångna när det gäUer markproblemen. När man nu lyssnar till de borgerUga talama - Bohman, Wennerfors, Adolfsson, Bengtsson m, fl, — läser de borgerliga motionerna och reservationerna samt hör att hberala borgarråd vill säha centralt belägna områden I Stockholm stad, ser det ut som om den konservativa falangen inom borgerhgheten har förstärkts i dessa frågor sedan början av 1900-talet, Det är i så faU en skrämmande utveckUng,

Men jag hyser en förhoppning om att jag har nusstaglt mig. Det kanske finns borgerhga pohtiker, som upprätthåller en viss radikal tradition, och kristna riksdagsmän, som har tagit stäUning, Det får vi snart reda på då voteringen sker.

Hen talman! Jag önskar i aUt bifall tiU utskottets hemställan.

Nr 144

Under detta anförande övertog herr talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Hen TOBÉ (fp) kort genmäle:

Hen talman! Jag får väl vara tacksam för herr Olhedes beröm åt äldre Uberala pohtiker. Han sade att det ännu så sent som 1920 fanns sådana som var så radikala att de över huvud taget kunde tänka sig tomträtt. Jag förstår inte vad det Innebär för radikalt att verka för tomträtt. Jag vet att det är en gammal hberal tanke. I den kommun som jag har arbetat i har vi inte någonting emot tomträtt, fastän vi har haft svårigheter med finansieringen. Kan den klaras av genom AP-fonden i prioritering med allting annat, så inte mig emot.

De anföranden som har håUits från hberalt håll här i dag har inte i någon mån vänt sig mot tomträtt såsom ett lämphgt sätt att begränsa oförtjänt markvärdestegring. Däremot har vi gått emot det tankefel som finns i expropriationslagen, nämhgen att tomträtt skaU kunna utgöra en särskild expropriationsgrund. Men det har inte med denna sak att göra.

Herr ADOLFSSON (m) kort genmäle:

Herr talman! Vem skah man egentUgen tro på: statsrådet som förklarar att vi ser soclaUseringsspöken i detta sammanhang eUer herr Olhede som på allvar gör dessa spöken levande?

Vi från moderat håU ser verkligen som ett spöke framför oss den tanken att man skuUe använda AP-fondernas miharder tih att tvångsköpa svenska egnahem och svensk jord över huvud taget.

Hen GREBÄCK (c) kort genmäle:

Hen talman! Jag har vld ohka tiUfäUen framhåUit att vi behöver en rationell hushåUning med marktillgångarna här i landet. Det finns givetvis kontroversieUa motsättningar när det gäller markanvändningen för oUka ändamål. Men här sägs så ofta i debatten att samhäUet har ett mycket stort behov av mark, inte minst kommunerna.

Jag skulle vilja rikta en vädjan närmast tiU civildepartementet att ta reda på hur stort detta behov är. Jag tror att det skuhe hyfsa debatten i fortsättningen i ganska hög grad. Det skulle inte vara omöjUgt, tycker jag, att verkUgen inventera behovet.

Det har uppgivits — jag är inte riktigt säker på dessa siffror - att det skuUe kosta 50—60 miharder kronor att lösa in det svenska fastighetsbeståndet när det gäller jordbruksjord. Om kommunerna köper för 1 mihard kronor om året, kan man lätt räkna ut att det inte skuUe ta mer än 50—60 år att lösa in aU jordbruksjord i detta land. Det skulle väl räcka tiU för kommunernas behov.

Jag tycker inte att kommunernas markförvärv är så små, men låt oss verkhgen ta reda på hur mycket jord som behövs! Det bhr mycket lättare att diskutera de här frågorna då; annars famlar vi I det ovissa hela tiden. Sedan kan vi börja resonera om var vi behöver sätta In expropriationslag och annan lagstiftning för att komma fram till den rationeUa markhushållning som är önskvärd ur alla synpunkter.

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

153

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

154

Herr OLHEDE (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har här gjort en jämförelse meUan vissa radikala borgerliga poUtiker före 1920 och dagens pohtiker. Jag tror inte jag har mycket att tiUägga — de uttalanden som har gjorts i dag av dem som känner på sig att de har haft denna konservativa syn talar för sig själva.

Hen TURESSON (m):

Herr talman! Det mesta av det som bör sägas I den här långa debatten är naturligtvis sagt. Men det är en Uten sak som jag tror det kan vara nyttigt att få Införd I kammarens protokoU och som hänger samman med planeringsbehovet.

Det har talats så mycket om planering, planeringsbehov och planeringsproblem. Själv är jag naturhgtvis inte alls negativt instäUd tiU planering, eftersom jag under praktiskt taget hela mitt yrkesverksamma Uv har sysslat med planering för markanvändning. Det finns många ohka former av planering, och man förleds lätt att tro att all planering är detahplanerlng, planering för stadsplane- och byggnadsplaneändamål. Så är dock inte fallet. Den formen av planering — det bör vi ha klart för oss — sker för tätbebyggelse i våra samhäUen och i attraktiva lägen omkring samhäUena. Den är dyr att utföra, den kräver ganska stora planerlngsre-surser, den tar lång tid och den kompUcerar över huvud taget samhällsmaskineriet. Därför bör man inte detahplanera I onödan; planeringen får inte bh något självändamål.

Jag skuhe viha poängtera och i ett sammanhang få infört i kammarens protokoU att vi i ett avseende tycks vara ense. Civilutskottet säger på s, 5 I sitt betänkande nr 26: "Glesbebyggelse är och kommer att vara den enda lämphga byggandeformen i stora delar av landet," Det tror jag också, men inte i tätorterna och inte heUer i tätorternas omgivningar; däremot i stora delar av det övriga landet. Den uppfattningen strider emeUertid mot den bild av vårt lands bebyggelse som den karta ger som är fogad tlU civUutskottets betänkande nr 26, Det är en oerhört tendentiös karta — det ser ut som om hela Götaland och hela Svealand vore fullspäckade med fritidshus. Så är ju inte aUs faUet, I de på kartan uppritade små kvadraterna med 25 kvadratkUometers yta, där det finns 200 fritidshus, tar fritidshusens tomter upp knappt 2 procent av arealen, Stöne är inte problemet I de övervägande delama av vårt land,

TIU detta uttalande om glesbebyggelsens betydelse även I framtiden, som jag citerade ur civilutskottets betänkande, har nu civilministern för några timmar sedan fogat det uttalandet att det givetvis inte är avsikten att driva igenom en detaljplanering i de områden av landet där glesbebyggelse med fördel kan betraktas som den naturUga formen för byggande. Jag tycker det är värdefullt att detta är sagt inte minst med tanke på våra kommunalmän, eftersom det även i de delar av landet där det enUgt civilutskottet och civilministern är naturhgt med glesbebyggelse råder ett väldigt tryck från planeringsbyråkratin, en planeringsbyråkrati som gärna nappar på varje invit till detaljplanering. Det finns massor av konsulter som tävlar om att få detaljplanerlngsuppdrag med kostnader, tidsutdräkt och krångel som föhd.

När  det  gäher att  begränsa  utrymmet för detahplanerlngsraseriets

entusiaster i sådana delar av landet, tror jag som sagt att det är värdefullt att I riksdagens protokoU ha de här två uttalandena antecknade.

Hen PERSSON i Karlstad (s);

Hen talman! Ansvaret för samhäUsbyggandet åvilar stat och kommun. Under de sista decennierna har kommunernas arbete med samhällsbyggandet fått aUtmer ökad betydelse, MarkpoUtiska utredningen framhåUer att en önskvärd ökning av kommunens Inflytande på samhäUsbyggandet synes kunna åstadkommas endast genom ökat kommunalt markägande. De kommunala åtgärderna bör vara långsiktiga och syfta tih en god markberedskap så att möjUgheterna att påverka det framtida samhällsbyggandet säkerställs I god tid,

I fråga om den kommunala markpoUtikens Inriktrung framhåUer majoriteten inom markvärdekommittén att en kommunal dominans i fråga om markinnehavet gentemot en på många händer sphttrad äganderätt skuUe ge planmonopolet ökat reellt innehåll. En god kommunal beredskap är enhgt min mening av stor betydelse i flera avseenden. Kommunen kan, om den förfogar över mark i tillräckUg omfattning, bestämma när och var bebyggelse skah komma tiU stånd. Därigenom säkrar man ett ändamålsenUgt samhällsbyggande och en god samhällehg investeringsekonomi. Markinnehavet ökar vidare kommunens möjhgheter att aktivt påverka bebyggelsens utformning i samband med bebyggelseplaneringen vid valet av hustyper och vid bestämmande av lägenhetsfördelningen m. m. I sammanhanget kan också påpekas att dessa faktorer i mycket hög grad styr bostadskostnaderna.

Mot bakgrund av det anförda anser jag i hkhet med markpohtiska utredningen och 1963 års markvärdekommitté att en aktiv kommunal markpohtlk är nödvändig för att samhället skaU få tiUfredsställande kontroll över den kompUcerade process som samhällsbyggandet utgör. Expropriationsrätten syftar främst tlU att det aUmänna skall kunna trygga tillgång på mark för exempelvis bostäder, affärs- och industrilokaler, trafikleder, skolor, fritidsanläggningar m. m. Under senare år har vissa reformer genomförts. Trots dessa anses fortfarande många olägenheter vara förenade med gällande bestämmelser. De föreslagna ändringarna I expropriationslagstiftningen syftar bl. a. till att motverka markspekulatlon och att möjhggöra en mera demokratisk planering av samhällsutbyggnaden. Kommunerna får stöne möjhgheter att föra en pohtik som pressar hyror och priser på egnahem, konsumentpriser och kommunalskatter.

I diskussionen nämns ofta en särskild typ av markspekulation, den typ då en person kan göra stora vinster genom att köpa mark biUlgt och säha den dyrt. Spekulationen tillgår då så att vederbörande försöker undvika en försähning så länge att tätortsbebyggelsen når ända In på knutarna. Detta gör det möjUgt att få ut ett högt pris. Förväntningsvärdena höjs.

Men den från kostnadssynpunkt viktigaste typen av markspekulatlon är en annan. Det är när byggföretag köper mark. De gör det därför att markinnehavet innebär byggnadsrätt för företaget i fråga. Genom att företaget äger marken behöver man Inte konkurrera med andra företag om själva byggandet. Detta monopol på byggnadsrätten är värt mycket

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

155

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

156

för varje byggföretag, och därför är företagen beredda att betala ett högt

pris för marken. Byggföretagens markköp har i hög grad bidragit tlU att

pressa upp den allmänna prisnivån på mark inom en mängd orter i landet

och Inte bara I storstadsregionerna. Denna beredskap att betala ett högt

pris   bidrar   naturUgtvis   till   att   fördyra   bostäderna.   Men   en   större

kostnadshöjande   faktor   är   utan   tvivel   den   brist   på   konkurrens   I

entreprenadledet som föher av markköp.

Man kan säga att två konkunensldeologier här står mot varandra. De

o privata byggarna — och I praktiken även de borgerUga partierna — talar

om att det behövs fri konkurrens om byggbar mark och de båda gemensamma Intressenterna går tUl storms mot kommunalt markmonopol. Nu är det så att vld fri konkurrens om marken får det företag byggnadsrätt som betalar det högsta priset. Den andra Unjen är att kommunen eller en kooperativ byggherre äger marken, och då bUr det en förhandlingssituation, en anbudstävlan, där byggföretaget inte i kraft av markägande har trumf på hand. Då bUr det den som bygger förmånUgast vld given kvaUtet som vinner.

Det finns en mängd exempel på hur markinnehav har gett och ger byggnadsföretagen stora fördelar. Jag skaU här nämna två faU.

Det ena gäller Täby, Vågsjö gård. 1 en kommunalnotis hösten 1969 i Dagens Nyheter heter det: "Beslut om att köpa Vågsjö gård fattades efter omröstning 1 Täby fuUmäktige på torsdagskväUen. I köpeavtalet ingår rätt för säljaren byggfirman L E Lundberg & Co att bygga 50 småhus I köpingen. Två centerpartister yrkade på avslag för hela köpet. Socialdemokraterna ville ha bort klausulen om byggrätt för L E Lundberg. Beslutet gick dock Igenom efter kommunalnämndens förslag." I den kommunen har man borgerUg majoritet.

Jag viU så ge ett exempel från mitt eget län och kommun, Värmland och Karlstad. Byggnads AB L E Lundberg gjorde för några år sedan en satsning på Karlstad. Företaget köpte en rad saneringsfastigheter i stadens centrum och sökte samtidigt täcka in företagets expansionbehov genom att gradvis köpa en krans av fastigheter längs dåvarande norra kommungränsen. Några av råmarksfastlgheterna lyckades Lundberg köpa, andra Inte. Stor uppmärksamhet väckte det när han plötsUgt ärvde en av de fastigheter han tidigare förgäves försökt köpa. Kring denna arvsfastighet, Trangärdstorp, blåser i dag debattens vindar i Värmland. Lundberg vill bygga, kommunen fastslår att platsen skaU vara strövområde, Lundberg hugger ner skogen.

1 Plan 71, Karlstads planerlngsregions långtidsplan, är Trangärdstorp fortfarande grönområde. I verkUgheten har området en annan färg. Just nu kalhugger nämhgen byggmästare Lundberg stora delar av skogen. BiUeruds moderna skogsmaskiner går fram med förödande verkan. När en orienteringstävUng skuUe håUas I trakten på sensommaren upptäckte man att det plötshgt inte fanns någon skog kvar att orientera i. Billerud har köpt skogen på rot och avverkar bort emot 5 000 kubikmeter, heU enhgt skogsvårdsstyrelsens regler. Ett ca 15 hektar eller 30 tunnland stort område kalhuggs och kommer i framtiden att hkna ett månlandskap.

Flera av de här affärerna har det gemensamt att byggföretagen inte behåller marken i sin ägo utan säher den tih kommunen — inte sällan tlU

s. k. humant pris - men de förbehåUer sig då rätten att få bygga konkurrensfritt, antingen på marken i fråga eUer på annan mark Inom kommunen. Detta visar vilket värde företagen tiUmäter byggnadsrätten. 1 flera fall har kommunerna också accepterat företagens anspråk på byggnadsrätt med monopol.

Det är svårt att klart ange de ekonomiska konsekvenserna av denna typ av markspekulation. Men de är sannoUkt betydhgt större än de ekonomiska konsekvenserna av den första typ av markspekulatlon som jag här nämnde.

I en kommentar till Skånska cementgjuteriets delårsrapport i Veckans Affärer nr 44 år 1969 framgår betydelsen för aktieägarna av den här typen av markspekulatlon: "Entreprenadföretag med egna markreserver kan genom att exploatera dem i egen regi nå bättre lönsamhet än man kan uppnå på rena entreprenader (bestäUningsjobb). Cementgjuteriet har traditionellt haft en hög andel egen regi-arbeten. Nya råmarksförvärv I år säkrar en fortsättning på den sysselsättnings- och resultatutjämnande verksamheten."

Konsekvensen för konsumenten av byggföretagens markköp IUustreras av en nyUgen utförd undersökning av 45 grupphusområden, uppförda i Storstockholm 1970 med stathga lån. Den har gjorts av tekn. hc. Ants Nuder och tekn. hc. Bengt Johansson vid tekniska högskolan. Man har i undersökningen fördelat projekten efter om de hade mer än 5 procents överkostnad eller mindre.

Undersökningen klargör att "det som . . . praktiskt taget genomgående visade sig ha avgörande inverkan på storleken av överkostnaderna var hur producenten skaffat sig rätten att bygga". 1 "praktiskt taget samthga fall" där överkostnaderna var högre än 5 procent hade rätten att bygga skaffats genom köp av mark eller kommunal markfördelning utan konkurrensförfarande. Det senare är oftast en föhd av ett tidigare markköp från byggföretagets sida, där man sedan sålt marken UU kommunen - med förbehåll om monopol på byggnadsrätten. För de objekt med överkostnader som understiger 5 procent har rätten att bygga fördelats genom någon form av konkurrens om entreprenaden.

Men markspekulationen ger även andra än kostnadsmässlga konsekvenser. Genom höga markpriser och höga krav på förräntning motverkas ofta en mUjömässlgt motiverad bebyggelsetyp till förmån för en företagsekonomiskt motiverad.

Många byggföretag håller 1 dag på att köpa upp stora markområden för att I framtiden kunna bygga utan konkunens. I Österåkers kommun äger Wldmark & Platzer, Prosakoföretagen och Hallström & Nisses sammanlagt över 800 hektar råmark. 1 Helsingborgsregionen har Byggnads AB Göran Bengtsson förvärvat mer än 1 000 hektar, etc.

Undersökningar som gjorts av byggkonkurrensutredningen visar att det inte är ovanhgt att byggföretag förvärvar mark med ett mycket långsiktigt perspektiv. De privata byggföretagen vill inte ha denna konkurrens. Boris Blomgren, vice verkstäUande direktör i John Mattson Byggnads AB, sade i Byggnadsarbetaren nr 32 år 1971: "Vi har mycket egen mark och det är en bra råvara i dåhga tider." Men han tiUade att John Mattson nu inte köper mark längre: "Det kan vi inte göra med den

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

157

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

158

nya expropriationslagstiftningen." Detta torde vara ganska riktigt uppfattat.

De av regeringen föreslagna ändringarna I expropriationslagstiftningen Innebär rätt väsentligt försämrade föratsättningar för byggföretagens markspekulation. Ett exempel på den saken: För närvarande kan en kommun säUan expropriera mark om den enskilde markägaren har "förutsättningar, intresse och viha" att själv medverka i samhäUsbyggandet, dvs. om markägaren är ett byggnadsföretag. I de nu föreslagna ändringarna Ugger bl. a. att kommunen också i sådana faU skaU få företa expropriation. Detta kritiseras av de borgerUga. Men konkurrens i byggandet förutsätter att marken inte ägs av byggföretag, således företag som i och för sig har "förutsättningar, intresse och vilja" att medverka i samhällsutbyggnaden. Förslaget avser att ge kommunerna medel att föra en aktiv markpohtlk.

De moderata anser aUtiämt att detta lagförslag strider mot de mänskUga rättigheterna enhgt FN-deklaratlonen och Europarådskonventionen, och 1 utskottsbehandhngen var ett av argumenten att byggföretagen måste skaffa sig mark för att kunna förverkhga sina projekt — och därmed göra fortsatta spekulationer.

Det sades också att kommunerna betaU alldeles för höga priser för sina markinnehav. Ja, vUket alternativ har funnits? Enhgt mitt förmenande Inget alls, eftersom kommunerna genom den nuvarande lagens brister haft begränsade möjhgheter.

Centern och folkpartiet viU för sin del skjuta upp behandhngen av propositionen. De vlU Invänta utredningar, remissyttranden m. m. och vill ej heller vara med om att markpriset per den I juh 1971 skah vara normgivande.

Arbetarrörelsens grundläggande ståndpunkt i bostadsfrågan, att bostaden bör vara en social rättighet och ej en marknadsvara, fordrar för sitt förverkhgande en mängd samhällsingripanden. Det gäller att upphäva privata spekulationsintressens inflytande på bostadsförsörjningen, fritidsbyggandet och övrigt samhällsbyggande och att ersätta detta med ett demokratiskt Inflytande I kommunerna. Den nya expropriationslagstiftning som regeringen nu föreslagit syftar till att stärka kommunernas framtida stäUning I samhällsplaneringen, så att vi får en fördelning av våra mark- och vattenresurser som också värnar om landets miljöintressen.

Det förslag vi nu har att ta ställning till är viktigt, och här tvekar Inte vi socialdemokrater om vikten av att ge samhället dessa resurser och styrinstrument. De borgerilga har än en gång visat sin rädsla och misstro när det verkhgen gäller. Det verkar som en läpparnas bekännelse från folkpartiet och centern när det gäller mUjövård. Samhället behöver instrument, om vi skah kunna förverkUga resursfördelningen.

Hen talman! Det lagförslag som framlagts är väl förankrat inom arbetarrörelsen. Det innebär ett betydelsefuUt steg framåt när det gäUer att främja de breda lagrens intressen gentemot ekonomiskt starka intressen, mot miljöförstörare, storbolag och markspekulanter. I motsats till herr Wennerfors anser utskottsmajoriteten att det förslag som regeringen framlagt är nödvändigt. Detta är, herr Wennerfors, Inget angrepp på den enskilda äganderätten.

Herr Adolfsson ansåg det vara förvånande att regeringen nu framlägger de aktuella lagförslagen och han målar soclahserlngsspöket I aU sin prakt. Det kan väl inte ha undgått någon I kammaren att regeringen aviserat en riksplan nästa vecka. I anledning härav är det, som statsråden Lundkvist och Lidbom m. fl. sagt här I dagens kammardebatt, att det är ytterst viktigt att denna riksplan inte får bU en aktueU och nyutkommen specificerad katalog för spekulationstänkande. I anledning därav finns det inga argument som är håUbara nog för att icke anta det nya lagförslaget.

Än en gång försöker de borgerhga förhindra att samhäUet får tillgång tiU styrmedel, som oundgängUgen behövs för en bättre samhäUsplanering. CivUutskottet var nyUgen på en resa tiU Finland, och då kunde vi aha, som deltog, på ort och stäUe övertyga oss om att det enda som där verkUgen saknades var styrmedel. Jag tycker att vi vid den frågestund vi hade med de finska samhällsplanerarna fick tiUräckUgt med argument för att även de borgerliga ledamöterna skulle förstå vikten av att ge samhället erforderhga resurser.

Hen talman! Jag yrkar bifall tiU utskottets förslag på samthga punkter.

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Hen KNUT JOHANSSON I Stockholm (s):

Herr talman! Den som lyssnar tlU den här debatten får lätt en känsla av att inan från borgerhgt håll ser de av regeringen föreslagna åtgärderna som någonting av ett självändamål och inte som nödvändiga åtgärder för en aktiv kommunal markpohtlk. Jag tycker att det är tråkigt att den markpohtiska debatten i så hög grad har präglats av de borgerhgas påståenden i fråga om vlUa- och egnahemsägare. Det hade annars kunnat bh en debatt som allmänt kännetecknas av Insikten om att viktiga demokratiska framsteg nu står att vinna. Det är tråkigt att se hur den mycket snäva partlpohtlken leder både folkpartiet och centern tiU att viha skjuta avgörandet framför sig. Det är tråkigt att se att dessa partier därmed inte tar vara på ett tillfälle att förverkUga paroUer som de fUtlgt använder sig av, bl. a. I vahörelserna.

Den föreslagna lagstiftningen om expropriation ger utan tvivel möjlighet till vad folkpartiet brukar tala om, nämhgen att en kommuns medborgare skall ha rätt till insyn I planeringen och att planeringen skah avgöras genom demokratiska beslut. Detta skuhe folkpartiet nu kunna medverka tiU men gör det inte. När det kommer till kritan slåss folkpartiet Inte för den s. k. närdemokratin. Partiet vlU i stället bevara en ordning där kommunernas planering många gånger måste göras i slutna lokaler 1 stället för I öppen debatt eller vid förhandhngar med en markspekulant i stället för I de demokratiska organen. Man avstår dessutom från att ge ett entydigt bidrag till att bryta ner den ordning där byggföretag genom markköp skaffar sig byggmonopol.

Och centern skulle nu kunna medverka tlU att rlksplanerlngen, som syftar tiU att skydda mycket värdefuU mihö, får ett nödvändigt markpoUtlskt stöd redan från början. Men mUjöintresset är tydUgen inte tillräckhgt stort för detta. Centern skjuter avgörandet Ifrån sig.

När vi för några år sedan arbetade med dessa frågor I expropriationsutredningen,  kändes  det ganska främmande att tro att den poUtiska

159

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

konsteUatlonen i slutändan skulle bU sådan man kan bevittna den i dag. Här ställer sig alltså den samlade borgerUgheten vld sidan om kravet på en tidsenhg markpolitik. Jag vih inte säga att jag är häpen, men jag erfar ändock en viss förvåning.

De felaktiga påståenden som chkulerat I den aUmänna debatten under hösten och som de borgerUga gäma underblåst har I och för sig bemötts här av tidigare talare. Bemötandena har gäUt sådana huvudfrågor som motivet för att ett långsiktigt perspektiv borde gäUa vid kommunernas markförvärv, hksom värderingsreglerna och motiven för att försöka undanröja oförtjänt värdestegring. Låt mig bara komplettera på en enda punkt, nämhgen vad gäUer expropriation för upplåtelse mot tomträtt. Här försöker man från borgerUgt håU konstruera en motsättning meUan expropriation för tätbebyggelse och expropriation för tomträtt. Man försöker göra gäUande att förslaget om tomträttsexproptiation har något av okynne över sig, men en avsikt att upplåta marken mot tomträtt demonstrerar precis hka starkt som någonting annat, att kommunen behöver marken för sin utveckhng. Vare sig man väher den ena eller den andra expropriatlonsgrunden, Ugger ju ett mycket seriöst motiv bakom en ansökan, och detta har slagits fast bl. a. av bostadsstyrelsen i dess remissvar på utredningen. För övrigt skuUe kommunerna inte ha råd - de har inga ekonomiska möjhgheter - UU några som helst okynnesaffärer.

Nå, men varför är tomträtten en självständig expropriationsgrund? Det har dels en praktisk betydelse, nämhgen på så sätt att kommunerna kan göra en tidsvinst genom att väha just den grunden, dels och framför aUt har det betydelse som en markering av statsmakternas avsikter. Om man nämUgen har den uppfattningen att den värdestegring samhället skapar bör tUlfalla samhället självt, bör väl också i logikens namn den form för markupplåtelse förordas som just tiänar detta syfte.

Detta förord från statsmakternas sida bör uttryckas så starkt och så otvetydigt som över huvud taget är möjhgt. Det är precis vad som nu sker.

De borgerhga invänder också att man kan binda en kommun till en viss upplåtelseform för aU framtid. Ja, men är det Inte det som är nödvändigt, om tomträtten skall ha ett värde? Om man i det ena ögonbhcket säger sig viha ha tomträtt för att därefter i ett mera ansträngt kommunalekonomiskt läge avstå från marken, då är ju hela Idén med tomträtten förfuskad.

Personhgen kan jag Inte se någon nackdel I att lagstiftningen i någon mån dämpar möjhgheterna till sådana samhällsekonomiska manövrer som de borgerhga i Stockholm förmodhgen är beredda att ge sig in på med kvarteren runt detta hus som brickor i det spelet.

Det är en riktig ordning som nu förehgger tlU avgörande. Den enda kommentaren som skulle kunna göras är, att det är beklaghgt att detta Inte skett tidigare.

160

Hen LEVIN (fp):

Herr talman! Jag skall be att först få rikta en fråga tlU herr Olhede. Han sade i sin historiska exposé något om det arbetande folket. Han upprepade det flera gånger. Jag skulle gärna vUja fråga honom: Vem är

det arbetande folket, herr Olhede? Är det de 45,3 procent av svenskarna som för drygt ett år sedan röstade socialdemokratiskt?

Hen talman! I anslutning till de många påpekanden som gjordes I gårdagens debatt om nödvändigheten att man från regeringshåll återger företagarna tron på framtiden och dess möjligheter skulle jag här i debattens slutskede viha göra några reflexioner med anknytning till detta tema.

Som reservanterna herr Grebäck och herr Tobé har påpekat Innefattar detta lagförslag ett moment av rättsosäkerhet. Osäkerhet I vilken form den än förekommer är I och för sig en negativ faktor, inte minst för en företagare. Den som startar eller utvidgar en industriell verksamhet är ofta medveten om att stugan en dag kommer att bU för trång, men begränsade resurser verkar återhåUande, och dessutom har han åtminstone hittills kunnat räkna med att en gång i framtiden genom försäljning skaffa fram pengar för en sådan expansion. Men om den nya lagen får den konsekvensen att det framtida värdet bUr osäkert eher i varje fall mycket svårbedömbart har man Inte bidragit till att stärka näringsUvets framtidsförhoppningar, och det har väl ändå från alla håll ansetts vara önskvärt - bortsett möjhgen från kommunisterna.

Hittills har, som någon också tidigare varit Inne på under diskussionen, bankerna kunnat basera sin kreditgivnlng mot säkerhet i fastighetsinteckning på undan för undan i Inflatlonstlder stigande värden. Det gäUer Inte bara Industrier, det gäller också villor och alla andra fastigheter. Ovissheten om säkerhetens framtida värde, dvs. försähningspriset om kommunen gör bruk av den rätt som lagen avser att ge den, måste, väl leda till att kreditinstituten blh försiktigare och kanske hårdare mot den som önskar låna, och det kan Inte vara någon I och för sig önskvärd utveckhng från vare sig vlUaägarens eUer rörelseidkarens synpunkt. Att kommunisterna mässar om spekulanter och profithajar är begriphgt, eftersom de saknar intresse för sakhg diskussion. Men jag tycker att regeringens representanter borde kunna hålla med om att det finns andra problem i sammanhanget än markspekulation och förstå att viUaägare och över huvud taget alla som äger en fastighet av vad slag det vara må I det lagda förslaget, som I vissa stycken kan vara bra, ser ett hot. Det Innebär Inte någon grov förvanskning, som tidigare här har sagts, att hävda att alla fastighetsägare kan uppleva förslaget som ett hot.

Därmed är Inte sagt att förslaget I alla delar eller att alla tankar bakom det är motbjudande. Jag erkänner gärna att det behövs medel mot osund markspekulatlon — ty sådan förekommer, det är vi alla medvetna om. Å andra sidan bör man akta sig för att vädra osund markspekulatlon I alla fastighetstransaktioner, vilket jag tycker en del av talarna har gjort. Och I mina öron lyder de paroller obehaghga som går ut på att det skulle vara på något sätt odemokratiskt eher rent av skamligt att svenska medborgare äger svensk mark och har rätt att bebygga den.

Jag har I dag fått det Intrycket att regeringen har större intresse av pohtisk strid än av en samförståndslösning som tar hänsyn ocksä till den hälft av Sveriges folk som har en delvis annan mening än socialdemokraterna om de nu aktuella frågorna. Regeringen har inte något krav eller någon   fullmakt   från   svenska   folkets  majotitet  att  forcera  fram  en

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

161

6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 143-144

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

lagstiftning som i vissa avseenden innebär en väsentUg ändring av gällande rätt.

Statsrådet Lidbom påpekade i ett utomordentUgt provokativt anförande att det har förflutit ganska lång tid sedan förslaget lades fram. De opinionsundersökningar som har pubhcerats med jämna mellanrum tyder ju Inte på att regeringens mandat skuUe ha utvidgats, snarare tvärtom. Jag tycker att socialdemokratin har anledning att av ren självbevarelsedrift gå varsamt fram och inte i onödan söka strid utifrån den fuUständigt felaktiga förutsättningen att svenska folkets flertal I aUa iSgen betraktar köp och försäljning av fast egendom som osund markspekulation eUer att aU värdestegring skuUe vara något fult och skamUgt.

Herr Lidboms tydligen Södersteninspirerade skUdring av hur mark-, viha- och fastighetsägarnas förmögenheter skulle ha stegrats våldsamt varje år kan Ifrågasättas. Men å andra sidan torde dessa människor — det gäller mihoner människor, som hårt pressas av den pohtik som leder till ständigt stegrade skatter och hka ständigt sjunkande penningvärde — anse en viss värdestegring rimlig. Har man fått betala skatt på värden som fastställts I administrativ ordning, är det väl naturUgt att man reagerar negativt på förslag som syftar till att begränsa ens rätt tiU ersättning om och när man tvångsvis frånhänds sin fastighet.

Om jag hade varit i herr Lidboms kläder skulle jag nog ha bemödat mig om att vara mer socialdemokrat än sociaUst. Eller delar statsrådet Lidbom kanske den mening som Aftonbladets moderna Kåta Dalström nyUgen formulerade ungefär så här: "Jag vlU inte ha en viUa om jag så fick den tUl skänks, ty då skuUe jag bU så förborgerUgad att det Inte vore riktigt klokt"? Men i så faU, herr Lidbom, är det nog hög tid att betänka att svenskarna i allt stöne utsträckning har bUvlt så pass förborgerUgade att de vill bo 1 små egna hus. Många tecken tyder på att folket snart är slutgiltigt färdigt med den bostadsepok som karakteriseras av massproduktion av kanske moderna men ytterhgt fula och otrivsamma betongblock, som kommer att stå som ett dystert monument över efterkrigstidens kanske största felbedömning.

162

Hen LOTHIGIUS (m):

Hen talman! Den 6 februari 1970 tiUsattes naturvårdskommittén med en rad prominenta ledamöter - tre generaldirektörer, departementsråd, hovrättsråd och arkitekter — och en och annan parlamentariker. Bl. a. skulle denna naturvårdskommitté ta upp en fråga som I det här sammanhanget har kommit in i lllden, nämUgen frågan om ersättning för utebUven glesbebyggelse i naturvårdsområden.

Skall man ta bort de viktigaste frågorna hos de parlamentariska utredningarna så fort det bhr känshgt, så fort det bränner? Är det ett riktigt demokratiskt sätt att arbeta? Hade det inte varit riktigare och hade det kanske inte också medverkat tiU att dämpa den här debatten, om vi sakhgt och erfarenhetsmässigt fått fullföha vårt uppdrag, när vi nu hade satt I gång. Inventerat en rad svenska orter och tittat på en mängd naturvårdsområden, fritidsområden osv.? Det verkar som om regeringen är rädd för att föha den gamla, vedertagna vägen när det gäller det parlamentariska utredningsväsendet. Skall vi då hålla på med detta? Det

är verkhgen någonting som man kan anmärka på.

Jag skaU, hen talman, inte ta upp de frågor som bl, a, herr Levin berörde aUdeles nyss. Jag skulle kunna dra fram exempel från mitt eget län och från Jönköpings kommun som statsrådet Lidbom pekade på i sitt anförande men som egentUgen visar motsatsen tlU vad han sagt, men jag skall inte förlänga kammarens debatt. Jag viU bara säga att moderata samUngspartiets ställningstagande i sammanhanget bl, a, beror på att vi inte fått fullföha de parlamentariska utredningar som dock departementet har tiUsatt.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Civilutskottets betänkande nr 26

(ändring i byggnadslagen, m. m.)

Punkten 1 (planläggningsbehovet)

Propositioner gavs på bifall tiU I :o) utskottets hemställan, 2;o) reservationen nr 1 a av herr Grebäck m. fl. samt 3;o) reservationen nr 1 b av herrar Wennerfors och Adolfsson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Grebäck begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2;o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Wennerfors begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den  som  viU att kammaren till kontraproposition i huvudvoteringen

angående civilutskottets hemställan i betänkandet nr 26 punkten 1 antar

reservationen nr 1 a av herr Grebäck m. fl, röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren tiU kontrapropositionen i nämnda votering

antagit reservationen nr 1 b av herrar Wennerfors och Adolfsson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltionen. Då herr Wennerfors begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  111

Nej -    43

Avstår -  150

I enUghet härmed blev föhande voteringsproposition uppläst och godkänd:

Den som vih att kammaren bifaller civilutskottets hemstäUan i betänkandet nr 26 punkten 1 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 1 a av herr Grebäck m.fl.'

163

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  156

Nej  -  113

Avstår -    36

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Punkten 4 (föreskrifter tiU förekommande av tätbebyggelse)

Propositioner   gavs   på   bifall   till   dels   utskottets   hemstäUan,  dels

reservationen nr 4 av herr Grebäck m, fl,, och förklarades den förra

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck

begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller civilutskottets hemställan I betänkandet nr 26 punkten 4 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUlt reservationen nr 4 av herr Grebäck m, fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja -  155

Nej -  149

Avstår  —       I

Punkten 5

Utskottets hemstäUan bIföUs.

Punkten 6 (-vidgat strandskydd)

Propositioner gavs på blfaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 6 av henar Wennerfors och Adolfsson, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wennerfors begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemstäUan I betänkandet nr 26 punkten 6 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 6 av herrar Wennerfors och Adolfsson.

164

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltlonen. Då herr Wennerfors begärde

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat;

Ja - 260

Nej -    38

Avstår —      6

Punkten 7 (byggnadslov)

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 7 av henar Wennerfors och Adolfsson, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wennerfors begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition :

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Den som -viU att kammaren bifaller civUutskottets hemställan I betänkandet nr 26 punkten 7 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 7 av herrar Wennerfors och Adolfsson,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltlonen. Då herr Wennerfors begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat;

Ja - 262

Nej -    37

Avstår -      5

Punkterna 8-11

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

Civilutskottets betänkande nr 27

(ändringar i expropriationslagstiftningen)

Punkten 1 (uppskov och avslag m-. m.)

Propositioner gavs på blfaU tlU 1 :o) utskottets hemstäUan, 2:o) reservationen nr 1 a av herr Grebäck m. fl. samt 3:o) reservationen nr 1 b av herrar Wennerfors och Adolfsson, och förklarades den förstnämnda propositionen vara med övervägande ja besvarad. Då herr Grebäck begärde votering, upptogs för bestämmande av kontrapropositionen ånyo de båda återstående propositionerna, av vilka den under 2:o) angivna förklarades ha flertalets mening för sig. Sedan herr Wennerfors begärt votering beträffande kontrapropositionen, upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den  som  vlU att kammaren tiU kontraproposition i huvudvoteringen

angående civUutskottets hemställan i betänkandet nr 27 punkten 1 antar

reservationen nr 1 a av herr Grebäck m. fl. röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner   nej  har  kammaren  tUl  kontraproposition  i nämnda  votering

antagit reservationen nr 1 b av herrar Wenj\erfors och Adolfsson.

165

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wennerfors begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat;

Ja  -	110
Nej -	49
Avstår -	146

166

I enUghet härmed blev föhande voteringsproposition uppläst och godkänd;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 27 punkten 1 röstar ja, den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 1 a av herr Grebäck m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  155

Nej' -  149

Avstår —      1

Punkten 2 (markägares erbjudna medverkan)

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herrar Tobé och Ångström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Tobé begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 27 punkten 2 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 2 av herrar Tobé och Ångström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Tobé begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 213

Nej -    85

Avstår —      7

Punkten 3 (förutsättningar för expropriation av småhus)

Propositioner   gavs   på   bifaU   till   dels   utskottets   hemställan,  dels

reservationen nr 3 av herr Grebäck m. fl,, och förklarades den föna

propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck

begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer civUutskottets hemstäUan i betänkandet nr 27 punkten 3 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 3 av herr Grebäck m, fl.

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltlonen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  155 Nej -  149

Punkten 4 (tomträttsexpropriatlon)

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 4 av herr Grebäck m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vih att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 27 punkten 4 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 4 av hen Grebäck in, fl.

Vid omröstnmg genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja -  154 Nej  -  149

Punkterna 5 och 6

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt,

Punkten 7 (expropriation för kultureUa ändamål)

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 6 av herrar Tobé och Ångström, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Tobé begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

167

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ändringar i byggnads- och expropriationslagstiftningen

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 27 punkten 7 röstar ja, den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen nr 6 av herrar Tobé och Ångström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Tobé begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja  -  209

Nej -    50

Avstår —    45

Punkten 8 (grunderna för beräkningen av exproprlatlonsföretagets inverkan på fastighetsvärdena)

Propositioner gavs på bifall tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 7 av herr Grebäck m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Grebäck begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

168

Den som -viU att kammaren bifaller civilutskottets hemställan I betänkandet nr 27 punkten 8 röstar ja, den det ej vlU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 7 av herr Grebäck m.fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Grebäck begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja  -   155

Nej  -   111

Avstår -     38

Punkten 9 (föreskrifter om expropriationsföretagets inverkan på ersättningarna)

Propositioner gavs på bifall tlU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 8 b av herr Engström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Tyresö begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller civilutskottets hemställan i betänkandet nr 27 punkten 9 röstar ja, den det ej vih röstar nej. Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 8 b av herr Engström,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositlonen. Då herr Werner i Tyresö begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 246
Nej -     14                                     t

Avstår -    43

Punkterna 10-15

Kammaren blföU vad utskottet I dessa punkter hemstäUt,

Punkten 16 (ytterUgare åtgärder för att överföra viss mark i kommunal ägo, m. m.)

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr II av hen Engström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Werner i Tyresö begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition;

Den som viU att kammaren bifaller civUutskottets hemställan I betänkandet nr 27 punkten 16 röstar ja, den det ej vih röstar nej. Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen nr 11 av herr Engström.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Werner ii Tyresö begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 267

Nej-    15

Avstår -    21

På förslag av herr talmannen beslöt kammaren uppskjuta behandUngen av återstående på föredragningsUstan upptagna utskottsbetänkanden till morgondagens sammanträde.

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ang. uranutvinningen i Ranstad

§ 2 Ang. uranutvinningen i Ranstad

Hen industriministern JOHANSSON erhöU ordet för att besvara herr Janssons (s) den 25 november framstäUda interpellation, nr 219, och anförde:

Hen talman! Herr Jansson har frågat mig hur jag bedömer möjhgheterna till fortsatt uranutvinnmg och därmed fortsatt sysselsättning för •personalen vld AB Atomenergis uran verk i Ranstad.

Jag vill först erinra om att statsmakterna år 1969 fattade beslut om ett treårigt utveckUngsprogram med syfte att klarlägga förutsättningarna för en framtida exploatering av de stora uranskifferfyndigheterna i Bilhngen. Bruttokostnaden för programmet — som alltså löper ut vid slutet av detta budgetår - beräknades tiU 25 mihoner kronor. En förutsättning för beslutet var att uranproduktionen vid Ranstadsverket efter tre års UtveckUngsarbete skuUe avvecklas helt, StäUning tiU frågan om verksamhetens karaktär i övrigt togs emeUertid inte. Vid behandhngen av frågan

6* Riksdagens protokoU 1971. Nr 143-144

169

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ang. uranutvinningen i Ranstad

170

uttalade sig riksdagen för en redovisning av möjhgheterna tlU alternativ verksamhet I Ranstad I god tid före utveckhngsperiodens utgång.

AB Atomenergi lade i juni fram en lägesrapport, som beskriver de resultat som uppnåtts under periodens första två år. Arbetet har inriktats på en anläggning med en kapacitet av ca I 250 ton, dvs. en tiodubbling av nuvarande anläggning tiU en beräknad investeringskostnad av ca 430 mihoner kronor. Av rapporten framgår att många av de problem som är förbundna med utvinning av uran ur den låghaltiga skiffermalmen nu beräknas kunna lösas på ett bättre sätt än man tidigare räknat med. Detta påverkar ekonomin hos en framtida stor anläggning gynnsamt.

Atomenergi har under det fortsatta arbetet med projektet funnit ytterligare potentieUa möjUgheter att förbättra uranutvinningens ekonomi, bl, a, genom att utvinna vissa andra mineral och genom att använda det bergrum som uppkommer vid skifferbrytning i stor skala som undre vattenmagasin I ett s, k, pumpkraftverk, EnUgt Atomenergis bedömning hgger därmed för första gången en uranproduktion från skiffer med företagsekonomiskt rimUg lönsamhet inom räckhåll.

Atomenergi anser mot denna bakgrund att en utbyggnad av Ranstadsverket till år 1980 nu är motiverad från såväl kommersiella som försörjningspoUtlska synpunkter. Bolaget hemställer därför om uppdrag att förbereda en sådan utbyggnad, Enhgt bolagets förslag skuUe — efter vissa ytterhgare utveckhngsarbeten - principbeslut om utbyggnaden kunna fattas under budgetåret 1973/74, Atomenergi hänvisar tlU att det nu pågående arbetet I Ranstad skapar gynnsamma förutsättningar för en utbyggnad. Bl, a, pekar bolaget på värdet av att kunna utnyttja den nuvarande arbetsstyrkan vld verket, som uppgår tUl ca 100 personer.

Jag viU här gärna ansluta mig tiU vad InterpeUanten sagt om Ranstadspersonalens insatser. Trots svåra arbetsförhållanden har den lyckats åstadkomma resultat som överträffar vad som för några år sedan ansågs möjhgt.

Atomenergi har även lämnat vissa uppgifter oth konsekvenserna av ett beslut om en total nedläggning av uranverksamheten i Ranstad, Efter ett sådant beslut skulle verksamheten successivt awecklas under en period av ett och ett halvt år. Atomenergis personal i Ranstad skulle då minska från ca 100 tih 30-40, Även senare kommer sannoUkt viss personal att erfordras för underhålls- och kontroUuppgifter m, m,, beroende på vilken alternativ verksamhet som kommer till stånd i Ranstad, Atomenergi har inte ansett sig kunna finna Intressenter för en sådan alternativ verksamhet så länge programmet för uran ej fastställts. Frågan har preUminärt tagits upp med länsstyrelsen I Skaraborgs län.

Såsom framhålls I interpeUationen är emeUertid möjUgheterna att bereda personalen i Ranstad fortsatt sysselsättning I första hand beroende av den fortsatta verksamheten på uransklfferområdet. Denna fråga måste bedömas I ett vidare sammanhang. Under 1970-och 1980-talen kommer kärnkraften att svara för en aUt större del av vår elproduktion och därmed även av vår totala energiförsörjning. Kärnkraftutbyggnaden skapar ett snabbt ökande behov av uran. Detta behov kan tUlgodoses på flera sätt: genom Import, genom utvinning ur de kända inhemska uranskifferfyndigheterna eller genom utvinning ur de nya fyndigheter

som kan framkomma vid prospektering inom landet. Det gäller här att skapa en rimUg avvägning meUan ekonomi och långsiktig försörjnings-trygghet. Jag vUl också påpeka att tiUgång tiU vissa tjänster som för närvarande inte kan utföras I Sverige — framför allt anrikning — har Uka stor betydelse för försörjningstryggheten som tillgång tiU uran.

Underlag för bedömningen av dessa frågor har under hösten tagits fram inom industridepartementet och redovisas nu i form av en promemoria om Sveriges kärnbränsleförsörjning. En sammanfattning har i dag delats ut till riksdagens ledamöter, och jag skaU därför begränsa mig tiU att återge vad som i promemorian anförs om Ranstadsverket.

På grundval bl. a. av de synpunkter som kommit fram vid remissbehandhngen av Atomenergis förslag görs i promemorian den bedömningen att enbart hänsyn tiU försörjningstryggheten inte utgör ett tiUräckUgt skäl för att bygga ut Ranstad i början av 1980-talet, Även om det före år 1985 finns viss risk för tUlfälUga marknadsstörningar bedöms tillgången på uran då som betryggande. Under senare delen av 1980-talet måste man emellertid räkna med möjhgheten av såväl betydande prisstegringar som knapphet på uran. Med hänsyn tiU att vår elproduktion då sannoUkt komrner att vara baserad huvudsakUgen på kärnkraft skulle detta kunna få allvarUga konsekvenser. En rimlig försörjningspoh-tisk målsättning bhr därför att bedriva sådan förberedande verksamhet på området att ett utbyggnadsbeslut snabbt och med hög teknisk-ekonomisk säkerhet kan resultera i en färdig produktionsanläggning från omkring år 1985.

Även om det alltså inte skuUe vara motiverat för staten att enbart med hänsyn tiU försörjningstryggheten satsa på en utbyggnad av Ranstad före mitten av 1980-talet framstår enhgt promemorian en väsenthgen kommersiellt betingad uranutvinning redan dessförinnan som tänkbar. Atomenergi har anmält att bolaget avser att verifiera möjligheterna till kostnadssänkningar och att ta upp diskussioner med tänkbara intressenter inom kraft- och gru-vindustrin, I promemorian framhåUs önskvärdheten av att klarhet rörande förutsättningarna för en eventueU kommersiell verksamhet i Ranstad skapas snarast möjUgt.

För den händelse att någon sådan verksamhet inte kan komma till stånd bör redan nu förberedelser vidtas för ett begränsat program. Ett. sådant program skulle endast syfta tiU att tillgodose det samhällehga försörjningsintresset av att relativt snabbt kunna sätta i gång en inhemsk uranutvinning omkring mitten av 1980-talet,

Det föreslås i promemorian att Atomenergi — vid sidan av överiäggnlngar om en eventueU kommersieU exploatering - utarbetar ett program som svarar mot detta försörjningspoUtlska mål. Vidare föreslås att bolaget undersöker möjUgheterna att förlägga även sådan annan verksamhet i Ranstad, som kan förenas med det fortsatta arbetat med uranutvinning. Det förutsätts att Atomenergi redovisar resultat *v dessa utredningar och överläggningar före den 1 februari 1972.

Jag vlU här understryka, att ett fortsatt program I Ranstad med det begränsade syftet att underlätta en eventueU idrifttagning under 1980-talet inte kan innefatta att den nuvarande personalkrävande materialhanteringen  vid verket upprätthålls i nuvarande omfattning. Som jag

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ang. uranutvin ningen i Ranstad

171

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ang. uranutvinningen i Ranstad

nämnde inledningsvis föratsattes redan vid 1969 års beslut att denna del av verksamheten skulle a-wecklas vid treårsperiodens slut. Såvida det inte visar sig möjUgt att redan nu inleda förberedelser för en kommersieUt betingad utvinning av uranskiffrarna kommer således endast en del av den nuvarande Ranstadspersonalen att kunna beredas fortsatt anställning hos Atomenergi inom ramen för ett utveckUngsprogram.

Departementspromemorian kommer nu att remissbehandlas. Hela materialet — inberäknat Atomenergis kompletterande undersökningar av bl. a. möjUgheter tiU kommersiell produktion i Ranstad — avses redovisas för riksdagen i proposition våren 1972, Jag hoppas att då ett sluthgt svar skall kunna ges på frågan om den framtida verksamheten i Ranstad och om möjhgheterna att bereda personalen fortsatt sysselsättning.

172

Hen JANSSON (s):

Hen talman! Jag ber att tih statsrådet och chefen för Industridepartementet få framföra ett tack för svaret på min InterpeUation, Svaret är ju mycket uttömmande och innehåUer dessutom, såvitt jag kan bedöma, åtskUUgt av positiva drag. Även om jag är fuUt medveten om att statsrådet inte i dag kan göra några definitiva uttalanden om Ranstads-verkets framtid, tyder interpellationssvaret på att man inom industridepartementet mycket seriöst kommer att pröva de förslag som lagts från AB Atomenergi i vad gäller den framtida uranutvinningen och eventuell exploatering av den stora uranskifferfyndlgheten i Billingen,

Jag noterar även med tiUfredsstäUelse att industriministern delar min uppfattning att personalen vid uranverket i Ranstad löst sina uppgifter på ett föredömUgt sätt. Trots den låga uranhalten och de tekniska problemen har det gjorts utomordentUga insatser från hela personalen. Den tro som personalen i Ranstad har på den verksamhet den sysslar med har medfört att alla nedlagt ett effektivt arbete. De anstäUda har sammansvetsats tiU ett effektivt team, som resulterat i att Ranstadsverket även internationeUt sett kommit att betraktas som banbrytande på sitt område,

I det riksdagsbeslut som togs 1969 angående Ranstadsverket och dess treåriga utveckUngsprogram ingick som en betydelsefuU del att man imder treårsperioden skulle undersöka möjUgheter att förlägga annan verksamhet tih Ranstad och att resultatet skuUe redovisas för riksdagen 1 god tid före försöksperiodens utgång. Nu har AB Atomenergi såsom här också sagts föreslagit att den nuvarande verksamheten 1 Ranstad skaU drivas vidare efter treårsperiodens utgång den 1 juU 1972 med sikte på att bygga itt en stor urananläggning för en investering av ca 430 mihoner och med en • arbetsstyrka överstigande 600 man. Det har emellertid inte förekonjimit några alternativa planer för den händelse att statsmakternas beslut skulle gå i negativ riktnmg. Detta har av naturhga skäl inneburit att den kvarvarande personalen känt en viss oro för sina möjUgheter till fortsatt sysselsättning vid Ranstadsverket.

Som framgår av industriministerns svar har AB Atomenergi inte ansett sig kunna finna intressenter för en alternativ verksamhet vid Ranstadsverket så länge programmet för uranproduktionen Inte har fastställts, öch det kan man naturhgtvis ha fuU förståelse för.

I det här sammanhanget vill jag uttala som min mening att den eventuella alternativa verksamhet som skulle komma tlU stånd bör vara någon form äv helst statUg verksamhet, som är så utformad, att man Inte på något sätt låser möjligheterna att för framtiden exploatera uranmalmen I BllUngen.

Problemet med uranverket I Ranstad har ju varit att trots att malmkroppen i Billingen är mycket stor tiU sin utbredning, så är uranhalten låg, varför det varit förenat med vanskUgheter att få en brytning i stor skala lönsam. Avgörande för framtidsbedömningen på detta område är hur världsmarknadspriset på uran kommer att utveckla sig. Hittills har det legat synnerUgen lågt, men det finns aU anledning att anta att det kommer att stiga i takt med den utbyggnad av kärnkraften som man kan räkna med under de närmaste årtiondena. Som industriministern också framhålUt i svaret kommer kämkraften under 1970-och 1980-talen att svara för en aUt större del av vår elproduktion och därmed också för vår totala energiförsörjning. I den promemoria som under hösten utarbetats inom industridepartementet och som industriministern hänvisar tiU i interpeUatlonssvaret och vilken kammarens ledamöter i dag fått ett sammandrag av finns många Intressanta uppgifter om vår försörjning av kärnbränsle i framtiden. Av den promemorian framgår bl, a, att man under senare delen av 1980-talet, som Inrikesrrunistern har sagt, kan räkna med möjUgheten av såväl betydande prisstegringar som knapphet på uran. Man framhåUer vidare, som Industriministern också har anfört I svaret, att "en rimhg försörjnlngspohtlsk målsättning bhr därför att bedriva en sådan förberedande verksamhet på området att ett utbyggnadsbeslut snabbt och med hög teknisk-ekonomisk säkerhet kan resultera i en färdig produktionsanläggning från omkring år 1985",

Detta är ett mycket viktigt konstaterande från Industriministern, Det skulle med sådana förutsättningar vara synnerUgen olyckligt om statsmakterna i denna viktiga fråga, som kan bU av avgörande betydelse för vår framtida energiförsörjning, agerade på ett sådant sätt att de tekniska och ekonomiska insatser som gjorts i Ranstad inte I framtiden skulle kunna utnyttjas på ett tUlfredsstäUande sätt.

Hittills har man i Ranstadsverket Investerat cirka 1 50 mihoner kronor. Därtill kommer de cirka 25 mihoner kronor som riksdagen ställde till förfogande år 1969 i samband med beslutet om det nu löpande ut vecklingsprogram met,

Därutöver kan man med fog anföra att det Ugger ett betydande värde kapitaUserat I den personal som för närvarande är sysselsatt vld Ranstadsverket, Personalen är nämhgen i stor utsträckning specialutbildad för sina uppgifter, Uranmalmshantering är mycket specieU tiU sin natur och i många avseenden oUk annan sysselsättning. Den erfarenhet och det tekniska kunnande på detta specialområde som Ranstadspersonalen besitter får man enhgt min mening inte glömma bort att väga in i detta sammanhang,

I den kompletterande skrivelse som AB Atomenergi Ingav UU industridepartementet den 1 december 1 år har man också redovisat ett par mycket intressanta projekt som kan bh av betydelse för bedömningen av den fortsatta verksamheten vid Ranstadsverket,

Nr 144

Tprsdagen den 9 december 1971

Ang. uranutvinningen i Ranstad

173

Nr 144

Torsdagen den    / 9 december 1971

Ang. uranutvinningen i Ranstad

Man har nimhgen, som industriministern här påpekade, förelagt Vattenfalls ledning ett förslag om utbyggnad av ett s. k, pumpkraftverk. Detta skulle utbyggas så att man från en invaUad sjö på BiUingens överplan via en tupnel med en faUhöjd på 1 50 meter utnyttjade de stora bergrumsvolymer som uppkommer vld skifferbrytningen såsom undre vattenmagasin i pumpkraftanläggnlngen. Om gruvans bergrum utnyttjas såsom undre vattenmagasin i en sådan anläggning kan Ranstadsanlägg-ningen, enhgt verkstäUd utredrung, tiUgodoräkna sig cirka 10 kronor per kubikmeter för de utrymmen som ställs till förfogande för pumpkraftverket. Om hela värdet av denna anordning med tio timmars genererings-tid tillgodoräknas uran utvinningen skulle kostnaden för uranet sjunka med cirka en doUar per pound. En sådan kostnadsreduktion skulle dessutom motsvara en förbättrad förräntning med cirka 4 procent.

Kan sedan utvinningen av vissa andra mineraler som vanadin och molybden få tiUgodoräknas uranutvinningen medför det att uranpriset kan reduceras med ytterUgare I doUar per pound.

Sammantaget Innebär det att man vid brytning på 1980-talet skulle Ugga mycket nära det då beräknade världsmarknadspriset på uran, och brytningen i BiUingen skuUe då kunna betraktas som fuUt lönsam.

Samtidigt som jag än en gång tackar industriministern för det positiva svaret viU jag uttrycka den förhopprungen, att den remissbehandhng som nu skall äga rum av den här departementspromemorian och handläggningen i övrigt inom Industridepartementet utfaUer positivt för Ranstads-verkets del samt att den där anställda personalen skaU kunna känna trygghet för den framtida sysselsättningen.

I detta anförande — under vUket herr tredje vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandhngar - instämde herr SigneU (s) och fru Åsbrink (s).

174

Hen BÖRJESSON! Falköping (c):

Hen talman! Jag vih gärna understryka vad industriministern och interpellanten anförde beträffande Ranstadspersonalens insatser, UtomordentUga insatser har gjorts av hela personalen. Även om hotet om och farhågorna för nedläggning av driften har hängt över deras huvuden så har de anställda skött sitt arbete på ett i aha avseenden föredömhgt sätt. Helt naturhgt är de oroade inför framtiden.

Utan att på något sätt föregripa det slutgiltiga ställningstagandet anser jag att det - om jnan anlägger rena sysselsättningssynpunkter på frågan — skuUe vara beklagUgt om verksamheten i Ranstad skuhe leda tlU en total nedläggning eUer en minskning av den nuvarande verksamheten. Ett sådant beslut om en temporär nedläggning, eUer om en minskning av arbetsstyrkan från nuvarande 100 till 30—40 anstäUda, skulle I den bygden innebära aUvarliga problem ur sysselsättningssynpunkt. Arbetssituationen i den bygd som det här är fråga om tål knappast en sådan minskning utan att det får aUvarhga konsekvenser.

Jag hoppas att det inte skah dröja aUtför länge innan den framtida verksamheten i Ranstad bhr klart fastställd. Innan så sker anser sig inte Atomenergi   ha   möjhgheter  att   finna  intressenter   tiU   en   alternativ

verksamhet. Om en sådan är möjlig är för dagen svårt att fastslå.

Jag är medveten om att, som industriministern framhöU i svaret, möjUgheterna att bereda personal i Ranstad fortsatt sysselsättning i första hand är beroende av den fortsatta verksamheten på uransklfferområdet. Denna fråga måste helt naturhgt bedömas i ett vidare sammanhang.

I en promemoria behandlas det framtida behovet av uran och möjUgheterna att importera, och där tas hänsyn bl. a. tiU kostnaderna för den importerade uranen och den uran som utvinns inom landet — faktorer som är avgörande vid bedömandet av den framtida bristen i Ranstad. Utan att på något sätt vUja föregripa behandUngen av den proposition som förväntas i anledning av departementspromemorian hoppas jag, i hkhet med interpeUanten herr Jansson, att de ekonomiska awägningarna som här måste göras, och andra bedömningar, skah leda till att driften i Ranstad upprätthåUes I fortsättningen i minst den nuvarande omfattiungen.

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ang. uranutvinningen i Ranstad

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Jag har självfaUet fuU förståelse för den oro som kan kännas bland personalen, som emeUertid inte har varit ovetande om det beslut som fattades 1969. Det hade som förutsättning att uranproduktionen efter tre års utveckhngsarbete skuUe avvecklas helt. Men det uttalades också från riksdagens sida att en redovisiung skulle lämnas om möjUgheterna för alternativ verksamhet.

Nu har för bara några dagar sedan Atomenergi inkommit med en redogörelse, som förefaller Innefatta möjUgheter tiU en bättre ekonomi -vid uranuf-vinningen. Det är väl ingen som begär att jag redan nu skaU ha en uppfattning om vad som är reahstiskt att räkna med, men jag är överens med interpeUanten om att det här är utomordenthgt intressant och att det som nu redovisas av Atomenergi bör undersökas — och undersökas så skyndsamt som möjhgt. Jag har redovisat i interpeUatlonssvaret att vi har begärt att få ärendehandläggningen påskyndad och utförd i så snabb takt som över huvud taget är möjhgt för att sedan komma tiUbaka, och jag vägar garantera att vi skaU göra aUt för att antingen - om det som sägs från Atomenergis sida visar sig håUbart — pröva om man skaU lägga fast ett sådant program eUer också, om det visar sig att det inte går, såvitt möjUgt är skapa andra möjhgheter tih sysselsättning.

Hen JANSSON (s):

Hen talman! Jag tackar industriministern för det ytterhgare förtydhgande han gjorde i det senaste inlägget. Det är naturhgt-vis viktigt vad som än skah hända att man har möjhghet att planera på det sättet att det inte bhr några aUtför stora luckor i verksamheten på Ranstad, så att den personalstyrka som nu finns där får möjhghet tih fortsatt sysselsättning. Som jag försökte framhåUa tidigare är personalen där specialutbildad. Den har fått särskild utbildning för det arbete det gäller, och det kan vara ganska svårt att plötshgt stäha om tiU annan verksamhet.

I den promemoria som jag åberopade och som framlades av AB Atomenergi den 1 december i år har man ju föreslagit att man skulle få

175

Nr 144

Torsdagen den 9 december 1971

Ang. uranutvinningen i Ranstad

fortsätta med ett program omedelbart efter den I JuU 1972, varigenom det skulle bh möjhgt att omedelbart gå över tiU en utvidgad drift utan att behöva genomföra några inskränkningar, vare sig beträffande personal eUer I något annat avseende. För att kunna genomföra en sådan plan med utnyttjande av de befintliga personalresurserna skulle man för nästa budgetår behöva ett extra anslag för verksamheten på 9,5 miljoner kronor. Jag vlU tUl Industriministern ställa frågan hur han bedömer möjhgheten att beviha AB Atomenergi ett sådant anslag på 9,5 mihoner kronor, som skuUe möjhggöra en direkt fortsättning av projekteringen för framtiden.

Hen BÖRJESSON i Falköpmg (c):

Herr talman! Även jag vih framföra ett tack tiU industriministern, inte minst för det senaste kompletterande svaret på interpeUationen. Jag vlU försäkra Industriministern att det var lugnande besked som här lämnades. Jag har ofta kontakt med den personal som arbetar ute på Ranstad, och det är helt naturhgt att man där är oroad för framtiden. Men vi hoppas, som tidigare framhålhts, att personalens farhågor för försämringar av dess möjhgheter tlU sysselsättning inte skaU bh verkUghet.

Hen HYLTANDER (fp):

Hen talman! Det förekommer ju aUtld oro när en nedläggning av eUer inskränkning i en verksamhet är ifrågasatt. AUdenstund Skaraborgs län Ugger utanför det aUmänna stödområdet är vi ju där särskilt Intresserade av hur de ansvariga ställer sig till åtgärder i samband med eventuell inskränkning i driften. Därför tycker jag att det var en lugnande ton i industriministerns senaste besked, där han meddelande att man, oavsett om det bhr fråga om en utbyggnad, som självfaUet medför driftökningar och nyanställningar, eller ett mera begränsat program med indragningar som föhd, skulle kunna räkna med sysselsättning åt de människor som arbetar där nere.

Som mina kamrater på Skaraborgsbänken tidigare framhålht gäller det ett väl fungerande arbetslag och en produktionsapparat som man bör slå vakt om, så att den inte kommer i olag utan omedelbart kan träda i verksamhet vld en utbyggnad. Jag ber därför att få Instämma i det tack som här riktats tiU industriministern för hans besked och avvaktar med intresse den vidare planering som kommer att ske på detta område, specieUt de innovationer och andra grepp som kan komma tiU användning för att göra driften lönsam under perioden fram till dess att man räknar med att utvinningen kommer i takt med priserna på världsmarknaden för den produkt det gäller.

176

Hen Industriministern JOHANSSON:

Hen talman! På den fråga som herr Jansson stäUt är jag i dag inte i tiUfälle att ge något svar, VI befinner oss i budgetarbetstid, och jag kan inte ta upp den frågan. Svaret bhr självfallet också beroende av det vidare arbete som vi kommer att lägga ner.

Jag viU komplettera vad jag sade tidigare, SjälvfaUet skaU vi göra allt som   är   möjUgt   för   att   klara   sysselsättningen.   Jag  tror att  det  är

nödvändigt   att   göra   den   kompletteringen, så att  man inte  nu  har       jj, J44
uppfattningen att vi under alla omständigheter kommer att klara den

uppgiften. Vi bör emeUertid ha vissa möjhgheter att medverka till en    °

,,,.,...                                                                                              9 december 1971

lyckhg lösning.                                                                                                       

Ang. uranutvin-
Överläggningen var härmed slutad. ningen i Ranstad

På förslag av herr tredje vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta besvarandet av återstående på dagens föredragningshsta upptagna interpellationer tiU ett senare sammanträde.

§ 3 Herr tredje vice talmannen meddelade att trafikutskottets betänkande nr 24 skuUe uppföras närmast efter jordbruksutskottets betänkande nr 61 på föredragningsUstan för morgondagens sammanträde.

§ 4 Upplästes följande tiU kammaren inkomna ansökan;

TiU riksdagens kammare

Härmed får jag anhåUa om ledighet från riksdagsgöromålen från och med onsdagen den 15 december kl. 13.00 tiU och med fredagen den 17 december för deltagande 1 Europarådskommittésammanträden i Paris.

Stockholm den 9 december 1971

Gösta Bohman

Kammaren biföU denna ansökan.

§  5 Kammaren åtskildes kl. 23.51.

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert