Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:141

Onsdagen den 8 december

Kl. 10.00

Nr 141

Unsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

§ 1 Justerades protokollet för den 30 november.

§ 2 Föredrogs, men bordlades åter civUutskottets betänkanden nr 26 och 27, jordbruksutskottets betänkande nr 61, skatteutskottets betänkanden nr 66 och 68, justitieutskottets betänkande nr 28, kulturutskottets betänkande nr 30, trafikutskottets betänkande nr 24, jordbruksutskottets betänkanden nr 59 och 69 samt civilutskottets betänkanden nr 28 och 29.

§ 3 Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m. (forts.)

Fortsattes överläggningen angående finansutskottets betänkande nr 47 och socialutskottets betänkande nr 42.

Herr LARSSON I Borrby (c):

Herr talman! Som vi hört går nu den konjunkturpolitiska debatten över I det skede som rör barnfamUjernas situation och de förslag som framlagts tih riksdagen, bl. a. i form av en rad motioner, och i proposition nr 156 och som behandlats I socialutskottets betänkande nr 42.

Jag skulle viha säga att man i propositionen har tagit upp barnfamiljernas situation men tyvärr bara en del av barnfamUjernas situation, eftersom regeringen fortfarande har hoppat över en hel del av de barnfamiher som alltjämt har det svårt och som står i skuggan utan att ha kunnat få del av den standardhöjning som andra barnfamiher får i detta förslag. Det är en föhd av de deUösnlngar och delreformer och det provlsorlebetonade beteendemönster som kännetecknat regeringens famihepoUtik de senaste åren. Jag skall utveckla detta något närmare.

1965 tiUkallades famihepolitiska kommittén med uppdrag att överväga samhällets totala stöd åt barnfamiherna. Jag vill här gärna ha betygat att de övervägandena har skett I ett kommittéarbete som det har varit en glädje att få delta I, under en skickhg ordförande, med ett sekretariat med stort kunnande och stor arbetskapacitet, med ledamöter vilkas arbete har präglats av ett socialt ansvar, en anda av sohdaritet mot människor som har det svårt.

Ett enda "men" skuhe jag viha åberopa I sammanhanget, och kanske ett allvarligt sådant. Till det tidigare förnämliga betyget åt kommitténs arbetssätt skuUe jag viha tillägga: en kyUg vind från finansdepartementet har ständigt svept över dess arbete. Man har känt att det har vilat över oss en sträng hand som då och då har höjt ett varnande pekfinger som antytt att vi har inga pengar, inga resurser just nu för barnfamiherna.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m..

Trots detta kunde kommittén efter tre års arbete 1968 överlämna sitt betänkande som gällde en översyn av statens totala stöd Ull barnfamUjerna. Det var ett förslag där man myndigförklarade famiherna, ett förslag där man inte styrde konsumtionen, ett förslag som gick ut på att famUjerna skulle kunna ta emot statens stöd, ett stöd som helt var baserat på famihens inkomst och famUjens barnantal och som skulle kunna användas för de saker som famUjen själv önskade.

Stödet var upplagt så att det hade minsta möjliga tröskeleffekter och var konstruerat så att samhället kunde ta In nya resurser efter hand som sådana skulle uppstå, utan att rubba principerna i förslaget och utan att få andra transfereringseffekter än man från början hade avsett.

Vad gjorde regeringen 1 denna situation, där man faktiskt hade ett färdigt utredningsförslag och Inte bara en arbetspromemoria? Jo, regeringen föll för trycket från dem som var ansvariga för landets rrusslyckade bostadspolitik och höga boendekostnader - följder av en felaktig befolkningsfördelning och bebyggelseutveckling - och ryckte loss en bit av famUjepoUtiska kommitténs förslag 1968. Man lade fram ett förslag om ett bostadstiUägg tUl barnfamiljerna, starkt knutet till bostaden och boendekostnaderna, vilka man därigenom I viss mån hade lyckats att kamouflera. Borta var tanken på en valfri konsumtion och famUjens dröm om att fritt kunna väha och forma sin boende- och hvsmiljö. Det var den reform som trädde i kraft den 1 januari 1969.

Vad hände då I famUjepoUtiska kommittén? Ja, det är klart att man där kände sig htet omskakad, besviken och överspelad. Men man fortsatte så småningom med en del smådetaher och sporadiska uppdrag i form av riksdagsskrivelser och hängde sig efter hand mer och mer fast vid en formulering I propositionen 1968, där det stod att utredningen dock trots allt skulle fortsätta sitt arbete.

Det som mest påtagligt stod kvar oförändrat I uppdragets hantering och karaktär var den snåla vinden från finansdepartementet. Det oskrivna men fullt tydliga direktivet kunde beskrivas ungefär på följande sätt: Det finns inte några resurser just nu. Ni kan ta det litet lugnt, och om ni kommer med ett färdigt betänkande på grundval av denna totala översyn och prövning någon gång på våren 1972, kan det med ett normalt remissförfarande tänkas vara lämphgt med en proposition kanske någon gång på hösten 1972.

Med en sådan inställning tUl sitt arbete satt famUjepoUtiska kommittén så sent som den 12 oktober detta år och övervägde I lugn och ro en av många arbetspromemorior. Då började det plötshgt att hända saker slag I slag. Den 14 oktober satt regeringen i en presskonferens angående det konjunkturpohtiska läget. Oppositionen höll på att förbereda motioner. Man hade bl. a. under utarbetande ett förslag om att höja barnbidraget med 200 kronor per barn och år, tUl vilket förslag redan har yrkats bifall I denna debatt. Regeringen satt i denna presskonferens tomhänt, utan något förslag UU barnfamiljerna, och det gick då llbud Ull famiheministern att här måste någonting göras. Och det skedde snabbt, nämligen redan den 1 5 oktober när famiheminlstern från vår kommitté fick en del uppgifter om de förberedande diskussionerna, den arbetspromemoria som jag tidigare nämnt. Denna arbetspromemoria upphöjdes

tUl regeringsförslag redan på eftermiddagen den 15 för att kunna vara i press lördagen den 1 6.

Jag säger ingenting i och för sig om handlingskraft och ett snabbt skeende. Det finns kanske inte så mycket att Invända mot det, ty det kan behövas ibland. Vad jag i det här sammanhanget vill diskutera är Inte en situation som en kommitté plötsligt kan komma I, ty det är ointressant. Det Intressanta är barnfamiljernas situation och samhällets möjligheter att skapa en helhetsbild. Jag anser att de möjligheterna i ganska hög grad förstördes genom det ryckiga förfaringssätt som tillämpades.

Inte nog med att PM nr 199, som jag anser vara ofullständig och principiellt tvivelaktig, blev regeringsförslag, utan regeringen pumpade friskt In 100 mUjoner kronor utöver det belopp som angavs i arbetspromemorian. I promemorian räknades det med en 60-procentlg täckning av den del av famUjernas hyra som skjuter över 400 kronor - en kostnad på ungefär 200 mihoner kronor. Regeringen ökade på med friska tag UU 80 procent, vilket kostar ytterligare 100 miljoner. Det var Inget fel I och för sig att barnfamUjerna skulle få mera pengar. Felet var att systemets konstruktion medförde mycket besvärande tröskel- och marginaleffekter, som ytterligare förvärrades ju mera pengar som pumpades In.

I det läget var det Inte så mycket tal om utredningsresultat eher remissinstanser, och jag vill ha sagt här I dag att man måste förstå utredningens ledamöter, om de anser att det tar litet tid att på nytt skapa respekt och förtroende för regeringens utredningsuppdrag, att återinföra den hänsyn och diskretlon som tUlhör svensk utredningspraxis när den är som bäst. Man måste också förstå hur löjeväckande det förefaller oss, när vi dagligen i riksdagsutskotten får lyssna Ull att majoriteten är tvungen att avstyrka rader av motioner, eftersom det möjligen kan tänkas att det Inom någon utredning pågår överväganden i det aktuella avseendet.

Trots det förfaringssätt som jag nu beskrivit vill centern i dagens läge göra det bästa möjliga för barnfamiljerna. Det är ju trots allt först och främst för dem situationen är besvärande. Centerns förslag är I korthet föhande, ur motionen och ur reservationerna:

Först och främst föreslås en höjning av barnbidraget med 200 kronor per barn och år. Det förslaget borde redan ha varit effektuerat, men det har tyvärr först nu kunnat föhas upp I form av en reservatlon I finansutskottet. Som jag sade har det I den här debatten redan yrkats blfaU Ull detta förslag.

Den höjningen kan genomföras snabbt därför att det Inte är fråga om att slå fast en ny princip. Det behövs inget nytt administrativt krångel eller någon ny besvärlig prövning.

I reservationen 2 vid socialutskottets betänkande nr 42 har vi accepterat proposition 156 - som ett provisorium; jag vill starkt understryka detta. VI har I den reservationen också utvecklat kravet på en fortsatt förutsättningslös prövning med möjlighet att ersätta de nu gällande principiellt felaktiga provisorierna med definitiva lösningar som mer överensstämmer med principerna I det betänkande som jag tidigare refererat till och som jag också tidigare uttalat mina sympatier för. Dessutom har vi i reservationen 2 också mycket starkt understrukit det uppdrag som står kvar för kommittén, nämligen att pröva frågan om ett

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

vårdnadsbidrag. Frågan om barntillsynen är en mycket stor och väsentUg fråga, och den är alltjämt olöst I mycket hög grad. Kravet att samhället skah tillskapa valmöjligheter bhr allt större. Då alla erfarenheter dessutom pekar på att det blir mycket billigare för samhället att tUlskapa någon form av vårdnadsbidrag, bör denna valmöjlighet snarast också prövas.

Jag ber med detta att få yrka bifall tUl reservationen 2 av herrar Hamrin och Larsson i Öskevik m. fl.

Vidare anser vi att när nu riksdagen lastar på kommunerna en ny och stor ekonomisk börda, bör man också med statsbidrag kompensera kommunerna för detta. Socialdemokraterna i utskottet anser att en del av familjestödet bör betalas med proportionell skatt och aUtså bäras i hka mån av de ekonomiskt svaga som av de andra, men vi anser att detta bör finansleras med progressiv skatt. Det anser också utskottsmajoriteten, och därför vill jag yrka blfaU tUl utskottets hemstäUan under E i socialutskottets betänkande nr 42.

VI har dessutom också ett förslag att redan nu rätta till en del av felaktigheterna i nuvarande bestämmelser för inkomstprövning. I motionen 1562 och reservationen 3 i utskottets betänkande har vi redogjort för orättvisan i att små företagare vid inkomstprövning belastas med 20 procent av förmögenhet överskjutande 50 000 kronor, ofta en fiktiv tUlgång, fastlåst I företaget, en Ullgång som plötsUgt då och då kan höjas i värde av taxeringsnämnden utan att famihen får ett enda öre mer i skattekraft eller 1 konsumtionsutrymme. Detta krav avfärdas ofta med att det är riktigt att det förhåller sig på detta sätt, men när man sedan så småningom avyttrar fastigheten har man detta ökade värde. Redan från början vill jag säga att detta är en felaktig bedömning, eftersom en sådan reaUsatlonsvlnst redan är intecknad i realisationsvinstbeskattningen. Det är inte heller någon hemlighet att denna orättvisa särskUt drabbar mindre famUjejordbruk. Jag vill bara säga att det i längden måste vara mycket besvärande för en socialistisk majoritet att acceptera en hög levnadsnivå på bekostnad av en underbetald minoritet och dessutom löva av dessa famUjer deras rättmätiga barnstöd. För var dag som går bhr det också alltmer ohåUbart att helt cyniskt bara föreslå att dessa människor bör syssla med något annat, om det är så ekonomiskt ofördelaktigt. Det är alltför cyniskt I ett soUdarlskt samhälle att bara uppmana människor att plötsligt bryta upp från en hvsform för att ställa sig I omskolnings- och arbetslöshetskön i en redan bekymmersam konjunkturpohtisk situation.

I reservationen 6 har vi fört fram en del önskemål som gäller famihedaghem, men de kommer här ytterUgare att kommenteras av fröken Andersson i Stockholm.

Herr talman! Jag ber med detta att få yrka bifah till utskottets hemställan under E samt tUl reservationerna 2, 3 och 6.

Hen ROMANUS (fp):

Herr talman! Vid den senaste större famUjepohtlska debatten här 1 riksdagen i våras talade vi en hel del om den grupp av barnfamiher som har kaUats de nya fattiga, dvs. de människor, kanske framför aUt bosatta i nya bostadsområden i tätorternas utkanter, som trots hygghga inkomster

måste vända sig tih de sociala myndigheterna och be om socialhjälp. Jag tror att vi i dag har anledning att vidga perspektivet ytterligare och uppmärksamma situationen för det stora flertalet barnfamUjer — aUa utom det lUla fåtal som har mycket stora Inkomster.

Hur upplever dessa barnfamUjer sin tillvaro i dag? Jag tror att två inslag är karakteristiska. För det första känner man i flertalet faU i dag sin ekonomiska situation mer pressad än man gjorde för ett par år sedan. För det andra tycker en stor grupp att man lämnas i sticket av poUtikerna -eller i varje fall av vissa politiker.

Hurdan är den ekonomiska situationen? Vad har hänt? På grund av sin ålder och yrkessituation är många av famUjerna 1 det mellanlnkomst-skikt där man på grund av marginalskatternas utveckling och kommunalskatternas höjning fått mindre köpkraft trots vissa inkomstförbättringar, TUl det har naturligtvis också bidragit utveckhngen av levnadskostnaderna. Trots att vi haft ett s, k, prisstopp har under det senaste året -det fick vi reda på häromdagen - levnadskostnaderna ökat med ungefär 7,7 procent. I dagens tidningar kan vi läsa att matkostnaderna nästa år kommer att öka med 150 kronor för en tvåbarnsfamih.

Samtidigt som man är med om denna utveckling, får man höra av de socialdemokratiska pohtikerna, att man har det så bra att man inte behöver någon lättnad i sina bekymmer; några famihepoUtiska åtgärder som berör denna halva av barnfamiherna vidtas inte. I stäUet ser famiherna hur kommunalpohtikerna för att klara sina problem, som är betydande, börjar strama åt på just sådana sektorer som är av stor betydelse för barnfamUjerna, Det gäller sociala stödåtgärder, barntillsyn — högre avgifter konstrueras osv.

För många familjer framstår då som den enda, eller i varje faU den mest naturliga, lösningen på famihens ekonomiska problem att hustrun träder ut på arbetsmarknaden. Och det har hon uppmuntrats tUl genom uttalanden från alla poUtiska partier under senare år och genom skattereformen. Men nu får kvinnorna höra hur deras svårigheter att få arbete används av regeringen som en ursäkt för misslyckandet att klara sysselsättningen. Det är, som herr Helén påpekade i går, detsamma som att säga tiU dessa kvinnor: Era bekymmer är inte Uka aUvarhga som andras. Kom tUlbaka med era yrkesplaner när tiderna blh bättre. Då har vi nytta av er, inte nu.

Dessa kvinnor ser också hur nya hinder läggs 1 vägen för deras yrkesarbete i stället för den gamla skattetröskeln som togs bort. Om kvinnorna tar ett arbete får de räkna med, utöver skatterna, att bostadstillägget faller bort om famihen har ett sådant, I stället kommer avgifter för barntiUsyn, avgifter som man nu på många håll är i färd med att höja och som är inkomstgraderade. Har de studieskulder ökar kanske återbetalningsskyldigheten när famihens Inkomster stiger. Det här tillkommer alltså utöver aUa andra kostnader som famUjen får när båda makarna förvärvsarbetar.

Det bli aUt svårare att förklara för dessa famiher varför de ökade kostnaderna inte får dras av i deklarationen. Jag anser inte att de bör få dras av, men det blh allt fler som frågar om det här, och det är klart att det hade varit lättare att förklara för dem varför de inte har avdragsrätt

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

om man hade haft det vårdnadsbidrag som vi länge krävt och som länge har utretts.

De familjer som har ett egethem, som de ofta har skaffat med stora uppoffringar och som de får klara räntor, amortering och underhåll av genom en ekonomisk anspännlng, får nu titt och tätt höra hur gynnade de är och att de nog borde klämmas åt Utet mer. Det är klart att man kan jämföra med hyresgäster, människor som, I synnerhet i ett nytt bostadsområde, har en kanske ännu värre situation med höga hyror, där kostnaderna till Ingen del går till en egen amortering, som det ändå är fråga om när man har ett egethem. Deras situation kan naturligtvis vara ännu svårare, men de här famUjerna som med stora ansträngningar har skaffat sig ett egethem jämför sig Inte med hyresgästerna i nybyggda hus, utan de ser på sin egen trängda ekonomiska situation och de frågar; Hur skaU vi få utrymme för ytterligare pålagor bara därför att vi vill ge våra barn en god bostadsmUjö, en lugn omgivning och en nära kontakt med mark och natur? Det är ju värdefulla saker, men de ökar inte familjens ekonomiska resurser.

1 ett nötskal tror jag man kan säga att de flesta barnfamiljer I dag upplever sin situation som mera trängd än tidigare. Och hälften av dem finner att de lämnas I sticket av regeringen. De kan inte ens trösta sig med löften om skattesänkningar — löften som de för övrigt inte skulle tro på — utan talas det om skatter är det numera bara fråga om en höjning, antingen av kommunalskatten eller av vlUabeskattnlngen eller av någon annan skatt. Uppfinningsrikedomen på den fronten är ju betydande.

Människor som har vardagsbekymmer uttrycker ofta ett främlingskap inför det sätt vi politiker har att tala. Ett av det poUtiska språkets vanligaste uttryck är "utredning pågår". Regeringen vUl gärna att det uttrycket skall tydas så här; " Det här är någonting som vi i regeringen är Intresserade av. Här kommer någonting att ske." Men nu har vi fått ett bättre besked. När man säger "utredning pågår" betyder det: "Det här är inte så angeläget. Det kan gott vänta."

För vore det angeläget, då skulle regeringen Inte låta hindra sig även utredning. Inte ens om den bara hade några månader kvar av sitt arbete. Det har vi fått bevis på, när propositionen 156 lades fram, i två avseenden: dels när det gäller famUjepoUtiska kommittén, vars utredningsarbete man inte bryr sig om att vänta på, dels när det gäller driftbidragen tiU daghem; de bidragen höjer man också utan att invänta den utredning som pågår.

Herr talman! VI är nog många här I kammaren som tycker det är bra att man har upptäckt att det är angeläget att barnfamihernas köpkraft stärks. Det gjorde regeringen först när oppositionen hade utlovat konkreta förslag tUl höstriksdagen. Det är också bra att bidragen till daghem och familjedaghem höjs. Men när ni nästa gång kommer och säger, att nu pågår en utredning så vi måste säga nej tUl oppositionens förslag, då vet vi vad det betyder. Då menar ni: "Det här är Inte så angeläget, tycker vi i regeringen."

Vi har, som hen Larsson i Borrby påpekade, länge krävt en samlad reform av familjepohtlken. Varför har vi gjort det? Jo, för det första därför att skatter och bidrag hör ihop. Åtgärder inom det ena systemet

påverkar det andra. Bidragen Infördesju som en ersättning för skatteavdrag. När familjepolitiska åtgärder tas bort ur skattesystemet bör det leda tUl förbättringar av det kontanta stödet. Och för det andra: När man rör sig med Inkomstgraderade åtgärder, då måste nian ta hänsyn tUl de samlade effekterna av olika Inkomstgraderade åtgärder - marginalskatter, inkomstgraderade bidrag av typen bostadstillägg, avgifter som är Inkomstgraderade, för barntUlsyn bl. a., och en inkomstberoende återbetalning av studiemedel, för att ta de viktigaste exemplen. Fru Nettelbrandt kommer senare att mera utveckla just de här sakerna. Jag skulle annars, om tiden tUlät det, kunna dra fram många konkreta exempel på hur det här slår, men det skaU jag inte göra.

För det tredje: Man bör inte genom etappvisa reformer inteckna utrymmet för famihepolitiska åtgärder utan att kunna väga ohka tänkbara Inslag mot varandra. VI har de allmänna barnbidragen. VI har bostadtllläggen och man kan överväga andra inkomstgraderade stödformer. Vårdnadsbidrag har föreslagits, och tanken på förlängd moderskaps-pennlng har förts fram. Man skulle kunna tänka sig särskilt stöd för flerbarnsfamiljerna, och vi har hela den stora sektorn med barntillsyn och andra former av service. Alla dessa stödformer måste ju ses och avvägas mot varandra inom det utrymme som man vill ge åt famUjepolltiken. Det är klart att den avvägningen försvåras om man med olika delåtgärder binder stora penningsummor.

Det hade varit bättre att nu, I detta konjunkturläge, vidta uttalat tUlfäUiga åtgärder. Jag har därför sympati för greppet I herr Carlshamres motion - att helt säga nej till propositionen och vidta tUlfälUga åtgärder. Men jag kan inte föha honom, bl. a. därför att de åtgärder han föreslår är för begränsade.

Herr Ahlmark och jag väckte vid riksdagens början en motion om tiUfälliga åtgärder av en annan storleksordning, som hade varit motiverade av konjunkturpohtiska skäl. Sedan dess har regeringens förslag kommit, och partierna har I finansutskottet lagt fast sina positioner i fråga om de tUlfälUga åtgärderna. Folkpartiet och centerpartiet har enats om att utöver regeringens förslag kräva en allmän förstärkning av barnfamUjernas köpkraft på två sätt - dels genom en tillfällig sänkning av mervärdeskatten, dels genom permanent höjning av barnbidraget med 200 kronor. VI godtar alltså regeringens förslag tUl förstärkning av bostadstilläggen som en provisorisk åtgärd. Men vi säger klart ut att när famUjepoUtiska kommitténs arbete är färdigt och en samlad reform skall göras, är vi obundna att pröva aha beståndsdelar fritt och förutsättningslöst — utan bindning av det beslut som fattas i dag.

Vi gör, som jag nämnde, en viktig komplettering av regerlngsförslaget. Famiheminlstern tycker säkert att även 200 kronors höjning av barnbidraget är ett gottköpsbidrag, som hon brukar uttrycka saken, och det är naturligtvis lätt att säga. VI har krävt en Indexhöjning av barnbidraget som regeringen Inte vUl gå med på. Vill man förverkliga den i praktiken, kan man Inte alltid skapa utrymme för stora höjningar. Men de famiher som i dagens tidning läser om de höjda matpriserna tycker kanske ändå inte att det är helt ointressant om barnbidraget skall ligga still eUer höjas med 200 kronor. Det är klart att det är roligare att vänta och höja

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

1 • Riksdagens protokoU 1971. Nr 141-142

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimu -lerande åtgärder, m. m.

rejälare htet mera sällan; det framstår kanske som mera handhngskraftlgt. Men under tiden får ju barnfamiherna betala det som staten sparar in.

En annan viktig komplettering till regerlngsförslaget som vi har fört fram är att statens bidrag Ull de kommunala bostadstilläggen skall ökas. Utvecklingen av kommunalskatterna är ju, som är välbekant för kammarens ledamöter, mycket oroande och kännbar för människor med vanliga Inkomster. Under de senaste åren har de ökat med I runt tal en krona om året. Den totala kommunala utdebiteringen har ökat med 90 öre, 75 öre och 1:54 kr. under de senaste tre åren. Inför nästa år skuhe man kanske kunna hoppas att utvecklingen skulle stanna av, men då får man Inte ha stora anspråk. Enligt Kommunförbundets beräkningar, och med den skattehöjning som beslöts här I Stockholm I går, kommer genomsnittet för landet att öka med ungefär 1:30 kr. för 1972.

Då är det klart att det Inte duger att bara tala om att kommunalskatterna ökar och samtidigt här I riksdagen lassa nya kostnader på kommunerna. Finansministern hade ju en viss förståelse för detta resonemang I går, men han ville Inte vara med om att redan nu hejda den här UtveckUngen.

VI har föreslagit att man skuUe höja bidragsprocenten tUl 75 procent av det kommunala bostadstillägget. Detta har tiUstyrkts av socialutskottets majoritet. En del tidningar har av det dragit slutsatsen att det redan är bifallet och beslutat av riksdagen. Jag har för min del varnat aUa som jag träffat för att dra några förhastade slutsatser. Med den situation vi har här i riksdagen är det allt säkrast att vänta tills omröstningen är klar Innan man Inkasserar några beslut, hur kloka de än kan framstå för aUmänheten.

Herr Sträng hade ett Intressant resonemang I går när han tog upp den här saken. Han sade att om man höjer detta bidrag Ull kommunerna blir det trängt på lånemarknaden, för då måste staten låna mer pengar och därigenom får kommunerna svårare att låna. Det är möjligt att han med det resonemanget kan övertyga fru Marklund och hennes partivänner — vi får väl se nar diskussionen går vidare. För min del har jag Utet svårt att förstå varför det skulle vara bättre för kommunerna att få låna än att få bidrag, men denna tankegång kanske familjeministern kan utveckla litet ytterUgare. Och om det nu är så farligt att höja det här bidraget Ull 75 procent för kommunerna, hur kan man då våga höja det Ull 60 procent som regeringen föreslär? Även detta borde väl I så fall Inkräkta på kommunernas låneutrymme och alltså vara Ull nackdel för kommunerna. Jag vet Inte hur famUjeminlstern vill motivera den höjningen.

Men det är ju ändå så att den här ökningen av daghemsbidraget som regeringen har föreslagit är Ingen kompensation för alla de kommuner som får ökade kostnader. För en del stämmer det inte - de har inte så mänga daghem att de får så stor del av detta bidrag. Och Jag förstår Inte hur man kan komma till förtroendemännen i en kommun och säga, att nu får ni visserUgen ökade kostnader, men det skall -vi kompensera er för genom att ge pengar till en annan kommun. Vad är det för kompensation? Vad svarar fru Odhnoff de kommunalmän som frågar om det här? Det måste vara ganska många som frågar, misstänker jag. Fru Odhnoff kan väl Inte bara säga att ni får bygga flera daghem, för det tar ju ganska

lång tid och under denna tid tvingas man då höja skatterna. Man lär Inte sänka dem Igen.

VI accepterar, som jag nämnde, ökningen av driftbidraget till daghem och fritidshem, och det är inte så konstigt, eftersom det Innebär Infriande av önskemål som vi har framfört tidigare här, bl. a. vid årets vårriksdag. Men vi säger: Glöm Inte familjedaghemmen! Jag tror det är många av oss här som känner till alt famlhedaghemsverksamheten I dag sitter trångt ute I kommunerna. Den gör det delvis på grund av en mycket positiv utveckling, nämligen att ersättningen till dagbarnvårdarna nu har nått en rimlig nivå. Men det är Ju ändå allvarligt. För det första därför att det här är en tUlsyn som börjar få en vettig form och som går att öka och minska ganska snabbt — och efterfrågan på barntillsyn växer Ju väldigt hastigt. För det andra är det för många en lyckad tillsynsform, särskilt för dem som har deltidsarbete och Inte kan ta upp en hel plats för barnet på ett dyrbart daghem. Både för familjen där makarna förvärvsarbetar och för familjen som tar emot barnet kan det vara en bra lösning att få tillsyn några timmar om dagen eller några dagar I veckan. Det är därför som sagt bekymmersamt att famlljedaghemsverksamheten sitter trångt, och vi har föreslagit att bidraget även UU den skall öka nu, när man ökar bidraget tUl den övriga barntillsynen.

1 den allmänpolitiska debatten här I början av hösten sade fru Sigurdsen att de regler som gäller för bidraget Ull familjedaghemsverksamheten kanske inte är så bra, men de är under översyn. I det betänkande från socialutskottet som vi nu behandlar hänvisar man Inte till någon översyn av reglerna, men avstyrker ändå förslaget. Det är Ju ganska förklarligt, att när man höjer bidraget till daghemmen utan hinder av pågående översyn, så vill man inte skylla på denna när man skall säga nej Ull en höjning av bidraget Ull familjedaghemmen. Men det logiska hade väl varit att även säga ja Ull höjningen av bidraget Ull familjedaghemmen.

Jag kan inte heller underlåta att, när jag är Inne på barntillsynen, peka på den oroande utveckling av daghemsavgifterna som sker ute I kommunerna, där man pä mänga håll är sysselsatt med att konstruera nya skalor som Innebär höjda avgifter. Det gör man Ju delvis på finansministerns uppmaning - vid Kommunförbundets kongress sade han att det här var bra. Jag undrar: Vad säger familjemlnlstern om detta och om finansministerns uttalande på den här punkten? Det vore bra att här I kammaren få reda på vad som är regeringens famlljepoUtlk. Skall daghemsavgifterna höjas eller Inte? Och vad säger en soclademokratlsk riksdagsledamot som fru Hörnlun , som med rätta har fått lovord för arbetet I sin kommun på att hålla låga och enhetliga daghemsavgifter? Det är I detta sammanhang ett nöje att få apostrofera fru Hörnlund, som ju Inte står på talarlistan.

När det gäller utformningen av bostadstilläggen kan Jag I stort sett hänvisa Ull vad herr Larsson I Borrby sade. VI är med om att göra denna justering av förmögenhetsberäkningarna, som Ju Inte har någon reell motsvarighet I betalningsförmåga. När de gäller de motioner som har väckts om en ändring av utbetalningen av bostadstilläggen, så att de skulle gå direkt Ull hyresvärden, har utskottet enhälligt föreslagit att

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. tn.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

dessa motioner skall översändas till familjepolitiska kommittén men I övrigt Inte föranleda nägon åtgärd Just nu. Till detta vill jag bara lägga att det kanske vore motiverat att de som yrkar på en omläggning av utbetalningen av bidrag till en halv miljon barnfamiljer ocksä - med de resurser som de skulle kunna uppbringa i närstående organisationer och bostadsföretag - visade htet data som motivering Ull sitt krav. Vilken omfattning har det problem som man här pekar på? Innan man redogjort för det kan man väl ändå knappast begära att utbetalningarna Ull så många människor skall läggas om.

Jag skall be att få sammanfatta. Det är bra att regeringen nu har insett att något måste göras för att förbättra barnfamiljernas situation, men det är beklagligt att man lämnar hälften av barnfamiljerna I sticket. Den här reformen bör tas som ett provisorium, men det bör göras viktiga kompletteringar.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationerna 2, 3 och 6.

Hen CARLSHAMRE (m):

Herr talman! Det är en egenartad situation vi befinner oss I, när famihepoUtlken debatteras som en parentes I en konjunkturpohtisk debatt I riksdagen. Om det finns någon post I statens budget som man gärna skulle se att den kunde hållas utanför konJunkturpoUtlkens växUngar, så är det väl familjepohtlken. Barnfamihernas ekonomi lämpar sig sällsynt Illa att fungera som ett konJunkturpoUtiskt dragspel, att fyllas på och krympas ner allteftersom behovet av konsumtionskraft i samhäUet anses växla med växlande konjunkturer.

Det är svårt att veta hur mycket av motiveringen för de regeringsförslag vi nu diskuterar som egentligen är konjunkturpolitiskt. Formellt gäller det den bit av familjepoUtiken som presenteras I propositionen 140, alltså det s. k. konjunkturpoUtiska paketet. När det gäller den mer permanenta delreform som föresläs är den väl Inte konjunkturpolitisk alls, eftersom den skall träda I kraft först ett stycke in på nästa år och dessutom har permanent karaktär. Men den har ändå kommit att hamna I denna debatt, och på något sätt är det ett tecken på hur man ser på familjernas situation och hur även familjepoUtiken kan dras In I ett spel som egentligen handlar om helt andra Ung än barnfamiljernas ekonomi och levnadsstandard. Man kan Inte värja sig för tanken att det förhållandet att förslagen läggs fram just i höst mera är av partitaktisk än konjunkturpolitisk eller familjepolitisk natur. Man upplever det som en skakad regerings behov att garnera en trist politik med åtminstone någonting som kan tänkas vara populärt I vida kretsar. Något annat skäl för att forcera fram slarvigt utarbetade och Illa genomtänkta förslag, när man hade möjlighet att med bara några månaders tidsutdräkt ha ett fullständigt underlag för förslag och beslut, är svårt att hitta.

Både herr Larsson I Borrby och herr Romanus har uppehållit sig något vid barnfamiljernas faktiska situation, och lät mig också göra det ett ögonbhck.

Det är stora grupper I samhället som har upplevt det senaste året som en ekonomiskt påfrestande tid, som en tid då vi har fått det sämre, vi som varit vana vid att ständigt få det bättre. Stora grupper har blivit

besvikna på en skattereform som lovat att två tredjedelar av alla hikomsttagare skaU få skatteUndring, Jag vet Inte om möjligen en tredjedel har fått det bättre I år. Allt tyder på att när kommunalskattehöjnlngarna slår igenom nästa år är i så fall även den tredjedelen av Inkomsttagarna på den förlorande sidan, åtminstone I huvudsak.

Naturligtvis är det I en sådan tid vissa grupper som med rätta känner sig ha råkat värre ut än andra, och det är naturligt nog de som lever med de smalaste marginalerna, de som har de knappaste inkomsterna i förhållande till behoven. Pensionärerna, vilkas försörjning avsiktligt är baserad på en verklig minimistandard som just Inte medger några marginaler för extra påfrestningar, och barnfamiljerna med sin höga konsumtion och därmed sin känslighet för dyrtid och för allt som krymper en knapp Inkomst kommer särskUt hårt I kläm.

Det har meddelats att en annan grupp som anser sig sitta I kläm skall få en -viss förbättring. Jag tänker på de studerande som lever på studiemedel. De skall få sina studiemedel höjda med några hundra kronor nästa år. Jag missunnar ingalunda studenterna den förbättringen, och jag är övertygad om att den behövs. Men det är en tankeställare att det aUdeles säkert finns hundratusentals barnfamiljer här I landet som Icke kommer I närheten av det konsumtionsutrymme per person som är tUlmätt en student som lever på studiemedel: 10 000 kronor per person. Det är många barnfamiher som lever på en väsentligt lägre ekonomisk nivå än så.

Jag tror att vi har rätt när vi säger att vi här verkligen har en grupp som har kommit på efterkälken och som förtjänar att vi nu på allvar tar Itu med dess problem. Vad är det som har gjort det? Jag har redan nämnt något om det. Flera av oss ledamöter av riksdagen har under det senaste året från denna talarstol talat om de s. k. nya fattiga. Jag vill nämna dem en gång Ull. Vad är det för människor? Det är människor med heltidsarbete och inkomster som vi för bara några år sedan bedömde som, om inte goda så i varje fall acceptabla, möjliga att leva på. De kan I dag Inte leva på sin Inkomst utan måste tillföras extraordinärt stöd i form av mera reguljära, inkomstprövade förmåner och direkt individuell socialhjälp.

Vad har människorna I den här gruppen gemensamt? Det är flera omständigheter. Det är barnfamUjer. Det är famiher med bara en försörjare, antingen därför alt man bor så att det Inte finns arbetsmarknad för mer än en eller därför att man har för många och för små barn som man Inte kan skaffa tillsyn UU eller något annat skäl. De har också det gemensamt att de genomgående bor i de nyproducerade bostadsområdena med de mycket höga hyrorna. Men de har en sak till gemensam, som man aldrig nämner, nämligen det att de alla trots att de får och måste få särskUda tiUskott I form av mer eller mindre Individuellt prövade bidrag, betalar mer i skatt än de får i bidrag. De har alltså en inkomst som i och för sig skulle vara möjlig att leva på men vars bärkraft reduceras genom hög skatt och hög hyra så att det därefter Inte går att leva på den. Det problem som samhället stäUer upp och löser, det behov som samhället tillgodoser genom olika former av bidrag är ett behov som samhäUet självt har skapat med sina egna åtgärder på skatte- och

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunk turs timu -lerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

bostadspohtlkens områden.

Detta förtjänar att hållas I minnet när man överväger hur en familjepolitisk reform av någon räckvidd och betydelse skall utformas. Resultatet av dessa omständigheter är nämligen att barnfamiljer i dag lever under så pressade förhåUanden atl de förslag vi i dag har att betrakta Inte kan uppfattas som mer än en skrapnlng på ytan av problemet. De löser Inga problem. Några familjer kommer när regeringens förslag går igenom, som det ju i huvudsak dess värre kommer att göra, att få en märkbar förbättring - det skall Inte bestridas. Men knappast någon fär en förbättring som egentligen förändrar situationen. De som är fattiga och har det svårt kommer att förbli faltiga och fortsätta att ha det svårt - mindre svårt, det medger Jag - men vi löser Inte problemen.

Vad vi väntat på och har sett fram emot är naturligtvis någonting helt annat. Det är en stor, verkligt hjälpsam reform som på ett helt annat och mycket radikalare sätt kan ställa den halva miljon barnfamUjer som det egentligen gäller ekonomiskt på en annan fot än de i dag står på. Det löser vi Inte med 300 miljoner kronor Ull bostadstillägg. VI löser det Inte heller med ett eller annat hundratal miljoner Ull en lätt Justering av barnbidragen. Vad vi behöver är, som både herr Larsson i Borrby och herr Romanus redan framhållit, en familjepolitisk reform som sträcker sig över hela fältet och där vi vågar ta upp inte bara bidragsgivningen utan också skattefrågorna, bostadsfrågan och servicesidan. Det är de fyra bitarna i varje fall som måste Ingå I en familjepoUtlsk reform av något så när slutgiltig betydelse:

1. En skattläggning som tar hänsyn till bärkraft och som erkänner det
som är självklart och erkänt I praktiskt taget hela världen utom I Sverige,
nämhgen att bärkraften I en Inkomst beror på hur mänga som skall leva
på den.

2. En bostadspolitik som Inte bara försöker dölja sitt misslyckande och sina orimliga hyror genom att försöka få ett statligt bostadstillägg avräknat direkt på hyresavln så att det Inte skall synas för hyresgästen vad bostaden verkligen kostar, en bostadspolitik som alltså Inte maskerar den orimligt höga bostadskostnaden utan bringar ned den.

3. Ett kontantstöd — en transferering, en inkomstöverföring — Ull barnfamUjernas förmån med en rejäl tyngdpunkt hos de familjer som har de låga Inkomsterna och de inånga barnen. Ett steg I den riktningen tog vi 1968. Ett steg Ull vill regeringen ta I dag, men Inga steg som löser problemen.

4. Servicesidan - barntUlsynen - som redan är nämnd är den fjärde biten. VI bygger daghem I dag I raskare takt än vi någonsin tidigare gjort. Men de förslår Inte. För egen del tror jag att de aldrig kommer att Innebära lösningen på familjernas problem när det gäller att möjliggöra en verklig valfrihet mellan olika livsformer och att möjliggöra ett utbud av arbetskraft som kan väsentligt förbättra famUjens ekonomi. Daghemmen håller helt enkelt på att bil för dyra. För en aUdeles vanlig tvåbarnsfamilj, hänvisad Ull daghemsvård, kostar Ullsynen av de två barnen samhället brutto mellan 20 000 och 35 000 kronor om året. Det är vad det kostar att passa två barn.

Jag säger Inte att vi Inte skall bygga daghem, men jag tror Inte att den

slutgUtiga lösningen på familjernas problem I detta avseende ligger I att bara bygga daghem Ull den kostnaden. VI har en reservation som talar om ett försök att förbättra villkoren för famUjedaghemmen. Jag skall gärna medge att personligen är Jag Inte någon stor anhängare av famihedaghemmen i det hlla formatet med ett barn som gästar en familj. Det är väldigt bra för ett barn att ha en mamma, och jag tror att det går riktigt bra för ett barn att ha tio tanter omkring sig, men att ha två mammor tror jag inte för alla barn är särskilt lyckligt.

Men vi håller på att få en utveckhng av famihedaghemmen - herr Romanus snuddade vid den - som placerar dem, när de är som bäst, som ett mellanting mellan detta miniatyrdaghem som det hUa familjedaghemmet är och det egentliga daghemmet. Jag tror att det möjligen är en lösning att satsa på. SkaU vi komma vidare på den vägen, måste vi våga satsa på en minst lika generös bidragsgivning Ull famUjedaghemmen som tUl de andra daghemmen. VI skall också våga diskutera möjUgheten att I helt andra former, som kan vara bättre för barnet, som kan vara mer önskade av famUjerna och som kan vara mer ekonomiska i vissa fall för både samhäUet och famUjen, tillgodose behovet av stöd tUl tillsynskostnaderna.

Det viktiga är att vi får väga dessa fyra bitar emot varandra och att vi får göra det i ett sammanhang. VI kunde få ett tlUfäUe att komma långt I varje fall på den vägen redan under nästa år. Familjepolitiska kommittén har väl blivit något försenad genom den Inblandning I dess arbete som har skett i höst. Om det också Inte blir någon slutjustering i mitten på januari - vi kanske får lägga Ull några veckor - blh det ändå en slutiusterlng under våren.

Jag kan Inte se något hinder för att hinna med både en grundlig remissbehandling och ett propositionsskrivande, så att ett samlat familjepolitiskt förslag kan föreläggas 1972 års riksdag, även om det måste bil på hösten. Att för en så obetydlig tidsvinst som några månader, som dessutom lätt kan neutraliseras med provisoriska, tillfälliga åtgärder, av vilka regeringen själv har pekat på en — jag har pekat på en annan - lappa och laga pä det gamla systemet på ett sätt som Inte pä allvar hjälper någon, men som kommer att binda oss och göra det svårare att nästa år genomföra en riktig reform, kan jag Inte finna rimhgt. Därför, herr talman, har jag lagt fram förslag om avslag på Kungl. MaJ:ts proposition I awaktan på ett verkligt underlag för förslag och beslut - ett riktigt beslut så snabbt som möjligt.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall Ull reservationerna 1, 3 och 6 tUl socialutskottets betänkande nr 42. För att Ingen ofullständlghet skall kvarstå vUl jag komplettera det yrkande om bifall Ull utskottets hemställan I några punkter som herr Larsson I Borrby ställde. Han glömde, såvitt jag kunde uppfatta, en punkt. Det behövs ett yrkande om bifall tUl utskottets hemställan också under punkten 1, medelsanvlsnlngen, och jag ber att få framställa detta yrkande.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Fru RYDING (vpk);

Herr talman! 1 propositionen 156, som ligger till grund för det föreliggande utskottsbetänkandet, återfinns bland föredragandens aUmän-

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

na synpunkter bl. a. föhande: "De nya bostadstilläggen har tillämpats I snart tre är. De har otvivelaktigt haft stor betydelse för en förbättring av bostadsförhållandena och den allmänna konsumtionsstandarden för barnfanuljer med låga inkomster."

Ja, det är riktigt, men för att bilden skulle ha varit fullständig borde I propositionen också ha stått, åtminstone när den kommer från en socialdemokratisk regering, vad vi I vår motion 1560 har påpekat, nämhgen den befogade och viktiga kommentaren att dessa ökade medel från samhällets sida I väsenthg grad har hamnat hos banker, hos utlånare av kapital eller hos monopol Inom byggnadsmaterlalbranschen och andra profitörer Inom bostadsbyggnadssektorn. Med detta vill Jag Inte ha sagt, att vänsterpartiet kommunisterna I dag vänder sig emot ett ökat stöd Ull famUjerna så att de kan klara sina dyra hyror. Tvärtom; vi vill ha ett ännu bättre stöd, och det har vi klart och tydUgt skrivit i vår nämnda motion, nämligen med följande mening: "Men ökade stödåtgärder Ull barnfamiljerna och behövande kan inte få anstå i awaktan på effekterna av en annan och socialistiskt inriktad bostadspolitik, vilken framstår som en alltmer trängande uppgift."

Jag nämnde att vi vill ha ett ännu bättre stöd än vad propositionen föreslår. Låt mig då först få uppehålla mig något vid reservationen 4, beträffande åldersgränsen för bostadstUläggen. VI föreslår i vår motion att bostadstiUäggen skall utgå Ull barnfamUjer med barn upp Ull 17 år i stället för som nu 16 år. Detta krav har vi också fört fram tidigare. Utskottet har emellertid nu Inte velat vara med om detta utan hänvisar till att famUjepolltlska kommittén kommer att göra en översyn av de åldersgränser som finns för olika famihepolitiska förmåner. Dessutom anar man visst det värsta med en sådan förbättring av bostadsstödet -man talar om Ingripande verkan på det studiesociala stödet.

Men nu är verkUgheten den att detta studiesociala stöd sedan länge är otllhäckligt. Det bör omprövas och måste omprövas. Vanhgt studiebidrag efter grundskolan utbetalas endast de månader man går i skolan t. ex. och Inte som barnbidraget hela året. Dessutom: de ungdomar som går direkt ut i förvärvslivet efter grundskolan har svårt att få stadigvarande arbete. De får ofta gå som lärhngar med mycket små Inkomster - om de över huvud taget i dag får något jobb. Det uppstår därför en mycket svår situation för familjer med ungdomar när både barnbidrag och bostadstUlägg samtidigt helt och hållet försvinner. Lägger man därtill att ungdomarna i I 6-17-årsåldern mer än småttingarna behöver sin egen del av utrymmet I familjens bostad för att kunna finna sig Ull rätta I sitt hem, borde det verkligen stå klart för alla att bostadstUlägget skaU utgå tUl I 7 års ålder.

Med detta ber jag att vid utskottets hemställan under D få yrka bifall Ull reservationen 4 av fru Marklund.

Sedan, herr talman, till de kommunala bostadstilläggen! Propositionen talar om att det är ett väsentligt Intresse, Inte minst för barnfamUjerna, att kommunerna, som har det primära ansvaret för bostadsproduktionen, medverkar Ull att hålla bostadskostnaderna nere. Och, säger man, en ökning av det statliga stödet Ull barnfamiljer med höga hyreskostnader bör ses som ett komplement UU de åtgärder som kommunerna I övrigt

kan vidta.

Det sägs vidare att den andel av hyran över 400 kronor i månaden som stödet utgår med skall höjas frän 40 Ull 80 procent; det betyder alltså en fördubbling av det kommunala bostadstUlägget för alla de familjer som I dag har sådant tlUägg enligt statsbldragsnornierna. Detta har vi givetvis ingenting emot.

Men detta kostar pengar för kommunerna. Staten skall ge kommunerna kompensation, heter det, och det är på denna punkt - beträffande kompensationen från staten - som vi har varit något betänksamma. Enligt propositionen höjer man dels statsbidraget Ull kommunala bostadstillägg från 50 till 60 procent, dels statsbidraget tUl kommunerna för driften av daghem och fritidshem.

Detta senare är sannerligen Inte en enda dag för tidigt. Vänsterpartiet kommunisterna har år efter år motionerat om just en sådan höjning, och jag vill påminna kammaren om att vpk så sent som I våras I en motion föreslog att staten skulle betala lönekostnaderna för barnstugepersonalen, vilket skulle ha Inneburit ett verkligt reellt stöd åt kommunerna. Trots detta har vi I vår motion 1530 anmält vissa betänkUgheter mot en sådan form av kompensation I detta fall, därför att vi har fog misstänka att den kan komma att undanskymma behovet att förstärka kommunernas ekonomi genom att ge dem en välbefogad reell förstärkning av stödet till barnstugeverksamheten.

I propositionen kan man vidare läsa att självfallet bör de nya statsbidragsformerna inte vara något hinder för kommunerna att även i fortsättningen själva lämna tillägg utöver vad som följer av statsbidragsvillkoren, om de anser det motiverat med hänsyn till de lokala förhållandena. Om kommunerna nu emellertid får ökade driftbidrag UU daghem och fritidshem, får man givetvis mer pengar att röra sig med - vi får hoppas att kommunen har daghem, annars får kommunerna tyvärr skylla sig själva.

Om vUjan finns får man alltså mer pengar att röra sig med. Det kan bättre hjälpa de barnfamUjer som har extremt höga hyror. Jag hoppas verkligen att Jag har fel när jag har en liten misstanke om att man ämnar använda den föreslagna s. k. "dubbla" statsbldragsglvningen som ett argument när vi I framtiden kommer att återigen kräva reellt höjda driftbidrag för barnstugeverksamheten.

VI anser alltså från vänsterpartiet kommunisterna att den föreslagna konstruktionen av statsbidragsformen är något "grumlig", men under förutsättning att vårt krav om den höjda åldersgränsen UU 17 år vinner majoritet, vilket för oss just nu är det viktigaste, så kan vår grupp ansluta sig till reservationen 5 av herr Karlsson I Huskvarna m. fl. som I övrigt Innebär propositionens förslag.

Men, herr talman, med hänsyn Ull att det kommer att behövas en del pengar Ull den ändring som reservationen 4 Innebär — åldersgränsen 17 år - och vi nu Inte vet exakt hur mycket och summan ej heher återfinnes I reservationen 4, anser jag att det är nödvändigt att socialutskottet på nytt får ta StäUning tUl detta. Jag yrkar därför, herr talman, återremiss tlU utskottet av hela socialutskottets betänkande nr 42.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr BERGMAN (s):

Herr talman! Vad jag skall beröra är bara en hten praktisk detalj I det stora frågekomplex som nu upptagit kammarens tid och där det har framförts en del principiella synpunkter. I och för sig skulle det vara Intressant att beröra dessa, men jag föreställer mig att det framdeles när oUka kommittéer kommer med sina betänkanden på området blir tillfälle att föra en mera djupgående diskussion om frågans principiella innehåll. Jag skall bara beröra en detah, nämligen utbetalandet av det bostadstUlägg som vi nu har att ta stäUning till.

Jag skulle även ha velat yttra mig något om motionen 1561, som väckts här I riksdagen av herr Knut Johansson m. fl. Jag delar nämhgen helt de värderingar, som framförts i motionen. Då jag vet att herr Knut Johansson står på talarlistan och då Jag har anledning att utgå från att han kommer att plädera I samma riktning som jag skulle ha önskat göra, avstår Jag från detta. Jag skall alltså begränsa mig Ull frågan om utbetalningen av bidragen. Det finns många skäl för att återgå Ull den utbetalnlngsform som användes före ändringen för ett par år sedan. Det skäl som mest diskuterats har varit det mest känsloladdade och därför också kanske lättast att framföra men svårast att sakhgt granska.

VI kan Inte komma Ifrån att detta bidrag är ett bostadsbidrag, ett bostadstillägg. Familjepolitiska kommitténs ledamöter har inte haft den meningen; det redovisade man i ett tidigare betänkande. Men riksdagen Intog ju en annan ställning, och det måste kommitténs ledamöter Inse och erkänna. Därför behöver de Inte ändra sin egen uppfattning, men de kan inte ändra karaktären på ett bidrag därför att de har denna uppfattning. Det bör väl vara en utgångspunkt när man diskuterar.

Jag är inte klar över vilket beslut vi nu fattar beträffande bostadsanknytningen hos det statliga bidraget, men den ökning som nu sker av bidraget ligger med hela sin tyngd vid den del som är dlrektanknuten till bostaden och dess storlek, nämligen hyran. Oavsett formaliteterna anser samhället det viktigt att famUjer bor efter sitt behov med hänsyn till sin storlek, och Inte efter betalningsförmåga. VI gör Insatser på många områden för att uppnå denna effekt. Det stathga bostadsbidraget har sitt ursprung och sin funktion just däri att man vill ge famihen möjlighet att klara den tunga post I ekonomin som bostaden är.

Jag skall inte fördjupa mig så mycket mera I detta, det har gjorts I andra sammanhang, och vi får kanske återkomma. Jag vill däremot göra en reflexlon kring valfriheten.

Vad är det för typ av valfrihet individerna har? Man säger att vi är förmyndare som pläderar för att utbetalning av bidraget skall ske direkt till husägaren. Men man är förmyndare I många sammanhang I det här huset, och förmynderiet ligger I att det utformats ett-bidrag med speciella funktioner. Däremot ligger ju Inget förmynderi I den praktiska betalningsformen utan förmynderiet skulle väl finnas bakom adressen på bidraget. Då tycker jag man skulle kunna hantera denna praktiska fråga htet mindre känsloengagerat.

Vad som händer är ju att människor får pengar på en postghotalong för att betala In sin hyra med. Valfriheten att få byta papper I postluckan ger jag Inte så mycket för. Och det är ju den saken det rör sig om 1 allt

väsentligt.

När det gäller avgiftsfastställelser har vi också på många områden klart sagt att avgiften skaU ha olika karaktär med hänsyn till människors betalningsförmåga och behov. Ingen skuUe väl tänka sig att vi beträffande exempelvis familjedaghemmen och barnstugorna skulle Införa en regel, att de som behövde anlita dessa Institutioner skuUe söka ett särskilt konsumtionsstärkande bidrag om de var betalnlngssvaga för att alla skulle kunna betala en enhetlig avgift.

Det finns en rad paralleller I samhällets verksamhet Ull den ordning vi här föreslagit.

Det har sagts att barnfamiherna då inte ser vad det kostar att bo. Jag skall Inte ta upp de egendomUga anklagelser som riktats mot dem som sysslar med bostadsverksamhet för att ha gjort en massa försummelser, men de som arbetar med detta vet att det är mycket enkelt att lösa den frågan. Man kunde som vlUkor för utbetalning sätta att hyresgästen på hyresa-vin får veta: Detta belopp är hyran. Ifrån staten och eventuellt kommunen kommer föhande bidrag, netto att betala är följande belopp. Det är ju inga märkvärdigheter, och det skälet tycker jag kan försvinna ur diskussionen.

Det finns ett klart samband mellan vissa kommuners starkt ökade sociala kostnader och tidpunkten för den ändrade utbetalningen av dessa bidrag. Det redovisas så I kommunerna och jag tror det är en punkt som det är viktigt att titta på.

Det är svårt att diskutera enskilda fall; jag är medveten om det. Alla känner vi en viss tveksamhet för att blottlägga människors privata förhållanden. Även om debatten I samhället nu är öppen i fråga om många ting så är väl människor just i detta avseende specieUt känsliga. VI bör därför försöka undvika att vädra människors handlande i privatekonomiska sammanhang. Deras privata sociala situationer kan växla så kolossalt, att vi på den punkten bör avstå ifrån att försöka provocera fram argumentering, AUa vet vad det är fråga om, och Inom den kommunala verksamheten, där man har praktiska erfarenheter, råder det ingen partipohtlsk oenighet. Det gör det ju numer inte heller i riksdagen. På den motion som jag står på finns det företrädare för både centerpartiet och folkpartiet. Här har aUtså skett en uppluckring I värderingarna, och det tycker jag är rätt skönt.

Det har talats om att redovisa siffror, men sett mot bakgrunden av hela bidraget så förekommer det Inte många faU av vad man kallar försummelser. Dessa faU är dock så mycket besvärUgare för dem som är försumUga, Det uppstår besvärUga situationer både för dem själva och för samhället på grund av de utbetalnlngsformer som vi nu har för bidraget. Även om det bara är få fall av försummelser så räcker det, tycker jag, därest det inte finns andra skäl som talar för att man skall behålla den nuvarande utbetalningsformen.

Jag skaU inte plädera mer för detta. Riksdagen har inte i dag att avgöra frågan om bidraget skaU gå tUl husägarna eller direkt Ull hyresgästerna. Även om jag är fullt medveten om att famihepoUtiska kommitténs samtliga ledamöter och sekretariat är klart InstäUda emot att bidraget utbetalas tUl fastighetsägarna, så Utar jag ändå på deras ambition att göra ett fint jobb när de får ett uppdrag. När de nu har föreslagits få Kungl,

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Maj:ts uppdrag — jag hoppas att riksdagen godtar förslaget - att utreda utbetalningsformen så Utar jag helt på att det sakmaterial och de värderingar som de kommer att få prövas av kommittén. När kommitténs förslag sedan läggs fram så får vi diskutera den frågan för sig,

1 motionen nr 1556 yrkas att Kungl. Maj:t skall ges fullmakt att efter särskUd framstäUning medge kommun, som vill pröva sig fram efter vissa vägar, att tiUämpa särskUd form för utbetalning av bostadstillägg. Det skaU alltså ligga helt 1 Kungl. Maj:ts hand att avgöra tidpunkten, omfattningen och Innehållet I ett sådant tillstånd. Därvidlag Utar jag också på Kungl. Maj:t, som numera har Insett att formen för utbetalning är ett problem. Kungl. Maj:t har ju själv hos kommittén beställt en utredning I frågan.

Detta har alltså föranlett mig att vidhåUa det yrkande som jag framfört i motionen. Jag har Ingenting emot utskottets förslag att motionen skaU överlämnas Ull familjepolitiska kommittén. Jag är tvärtom mycket tacksam för det. Men jag tycker också att vi skall ge regeringen nyssnämnda fullmakt, och då måste jag göra ett tilläggsyrkande avseende punkten G I socialutskottets betänkande nr 42, som Innebär att punkten får följande lydelse: att riksdagen I anledning av motionen 1971:1556 och motionen 1971:1561 I motsvarande del dels hemstäUer hos Kungl. Maj.t att motionerna överlämnas tih familjepolitiska kommittén, dels bemyndigar Kungl. Maj:t att efter framställning från kommun förordna om sättet för utbetalningen av bostadstillägg till barnfamiherna.

1 detta anförande instämde herr Rosqvist (s).

Herr CARLSHAMRE (m) kött genmäle:

Herr talman! Herr Bergman har rätt på en punkt, nämligen när han påpekar att bostadskostnaden är en tung post I familjens ekonomi. Han vet mer därom än de flesta och han bär ett större ansvar än de flesta, både som bostadspolitiker och som bostadsdirektör, för den bostadspolitik som har lett till dessa mycket tunga poster i famihernas ekonomi.

Herr Bergman har däremot fel när han säger att frågan om utbetalningsformen är enkel att lösa. Den är mycket kompUcerad, herr Bergman.

En förutsättning för ett rationellt fungerande system är att vi får en enhetlig utbetalningsrutin. Jag kan nämna som ett exempel att efter uppgifter som jag har fått från den s. k. RAFA-utrednlngen skulle en så enkel förändring av utbetalnlngsrutlnen för ett famlljestöd som att göra det möjligt för famiherna själva att avgöra vem i familjen som skall stå som bidragsmottagare, dvs. som adressat på kortet, kunna höja utbetalningskostnaderna från 4 1/2 Ull 18 mUjoner kronor.

Det är aUtså Inte enkelt och det är Inte blUigt med avvikelser från rutinen. Alla pengar kan nämligen Inte betalas till hyresvärdarna; det finns massor av mottagare som inte har någon hyresvärd därför att de inte har någon bostad. Så frikopplat från bostadsvillkor blir nämUgen detta stöd I fortsättningen. Det kan också utgå större bidrag än vad som motsvarar hyran, och I sådana fall skulle man få dela på utbetalningen. Jag försäkrar herr Bergman - utan att här belägga det med siffror - att

det finns anledning att tro att kostnadsökningen för det allmänna genom införandet av en sådan uppdelning av utbetalningarna skulle vara större än vad som motsvarar bostadsföretagens sammar.lagda förluster på obetalda hyror.

Ett enhälligt utskott har emellertid nu föreslagit att ifrågavarande motioner skaU överlämnas Ull famihepolitiska kommittén. Det är alldeles onödigt, eftersom kommittén redan har detta uppdrag och är långt Inne I arbetet härmed. Men det gör ju ingenting om den får en skrivelse till, I detta arbete Ingår att försöka ta reda på de faktiska förhåUandena, Hur stora är de uteblivna hyrorna, dvs, hur mycket pengar är det som Inte betalas? I vilken mån är det just barnfamiljer med bostadstillägg som Inte betalar hyrorna? Det finns nämligen också andra kategorier. Vad skulle det kosta och vad Innebär det praktiskt administrativt att klara ut detta med en ändrad utbetalnlngsform?

Det är verkligen ett rimligt krav, herr Bergman, om man skaU tänka sig en ändrad rutin, att åtminstone denna fråga är färdigutredd innan man i panik rusar I väg med något beslut, även om det så bara gäller en fuUmakt till Kungl. MaJ:t. Det är verkUgen en egenartad anordning som föreslås. VI skall å ena sidan utreda frågan. Å andra sidan skall vi, medan utredningen pågår be Kungl. Maj :t att göra just den ändring som skall utredas.

Nej, herr Bergman!

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr ROMANUS (fp) kött genmäle:

Herr talman! Herr Bergman säger att det är klart att det är fråga om ett bostadsbidrag - sedan får famUjepoUtiska kommittén anse vad den vUl, Ja, är det så helt klart nu längre? Den stathga delen av det föreslagna bostadstUlägget har ju Ingen annan anknytning än namnet tUl bostaden. Det ställs Inte längre några bostadsviUkor. Det kan ju rent av Inträffa att en familj, som har många barn och som bor i en bUlig bostad, har en lägre bostadskostnad än vad som motsvarar det statliga bostadstiUägget. I så fall skaU famUjen få en del av bostadstUlägget utbetalad till sig själv och en del till hyresvärden, enligt herr Bergmans förslag. Det blh ytterligare en krånglighet, som herr Bergman inte nämnde.

Självfallet begär ingen att herr Bergman och andra motionärer skah ta fram enskilda fall och blottlägga deras situation, men att siffror skall lämnas är väl Inte för mycket begärt. Varför menar ni, när ni själva är medvetna om att det Inte gäller särskilt många fall, att betalningsrutinerna skall läggas om för en halv mfljon famUjer och att hyresvärdarna direkt skall få ta hand om deras pengar? Det återstår väl något att bevisa I detta sammanhang. Det räcker väl Inte med att säga att betalningsrutinerna skall läggas om, om det så bara är fråga om ett enda faU.

Jag skaU be att få yrka avslag på herr Bergmans förslag. Visserligen är det nu högsta fason att helt och hållet strunta I om det pågår utredningar eller Inte, men det bör vara någon måtta även med att föha denna nya Unje. FamUjepolltlska kommittén har I uppdrag att utreda dessa frågor. Det framhåUes både I propositionen och I utskottsbetänkandet. Men det faktum att motionerna översänts Ull kommittén fär naturUgtvis Inte tas tUl Intäkt för något annat än ett konstaterande av att saken skall utredas. Det är inte fråga om någon beställning av ett resultat I någon riktning.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle;

Herr talman! Det är ju kommunerna som står för kostnaderna för administrationen som har blivit besvärade av förändringen. Tidigare skedde utbetalningen till fastighetsägarna, men när det Inträdde en förändring fick kommunerna besvär med detta och ökade administrationskostnader.

Jag är förbluffad över herr Carlshamres kunskaper om kostnadsökningarna. Jag visste Inte att den kommitté som herr Carlshamre är ledamot av har sysslat med detta. Det var Inte länge sedan jag I en annan kommitté hade anledning till samråd med famUjepoUtiska kommittén, och då fick vi veta att denna inte hade behandlat saken. Men herr Carlshamre vet tydUgen mer än vad vi då blev Informerade om. Varför har då regeringen tagit initiativ I frågan om utbetalningen utan att detta har föregåtts av några speciella attacker från riksdagens sida? Det kan vara Intressant att få veta detta. VI vet att bostadsstyrelsen har tagit upp frågan och att även andra har gjort det, men tydUgen anser regeringen att famUjepolltlska kommittén skall utreda även den här saken. Då borde väl kommittén ha orienterat regeringen om att den sysslar med detta.

Jag tror att det måste föreUgga något fel på den här punkten men Jag skall Inte gå mera In I argumenteringen än att säga att det som fungerat bra förut bör kunna fungera även I fortsättningen. Om riksdagen bifaller mitt yrkande får Kungl. Maj:t fuUmakt att fixera såväl omfattningen som regler för utbetalningen av bidragen. Detta är ett område där man kan pröva sig fram. Om det finns kommuner som tycker att den ordning jag skisserat är ur deras synpunkt biUigare och riktigare, så får de diskutera med Kungl. Maj:t, och då kanske det kommer fram synpunkter som kan vägleda kommittén I dess bedömning av frågan.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! I dag är det kommunerna som sköter utbetalningen, men det kommer säkert Inte att förbh på det sättet, herr Bergman. Det måste skapas ett mycket rationellare sätt att betala ut famUjestöd av ohka typer, och famihepohtlska kommittén arbetar Just med dessa frågor och arbetar energiskt med dem. Men när man skah försöka utforma ett modernt och rationellt sätt för utbetalningarna, blir varje avvikelse från enhethgheten I systemet både besvärhg och kostnadskrävande.

Sedan kan det väl sägas att det som fungerat bra en gång borde kunna fungera I fortsättningen också, men det stämmer inte i det här fallet, herr Bergman. De gamla famUjebostadsbldragen och de nuvarande bostadstilläggen till barnfamiljer har mycket htet med varandra att göra, både vad gäller konstruktionen och beloppens storlek. Det går Inte aUs att överföra erfarenheter från de ena systemet tlU det andra.

Svara mig på detta: Vad gör man när bidragsbeloppet överstiger hyran? Vad gör man med dem som över huvud taget inte har någon egen hyra? Det finns tiotusentals ensamstående mödrar som bor i föräldrahemmet utan att ha någon egen hyra att betala. Skall vi räkna med alla eUer bara med dem som åtnjuter kommunalt bostadstUlägg? Eller skall vi räkna även med den del av bostadstiUägget som är ett statligt, dhekt Inkomstprövat konsumtionsstöd utan ringaste anknytning till bostadens

vare sig storlek, standard eller kostnad? Detta är verkligen Inte lätt, utan det är en mycket komplicerad fråga.

Jag har svårt att använda något annat ord än häpnadsväckande, när man å ena sidan vill att en utredning som även på den punkten nästan avslutat sitt uppdrag skall fortsätta och göra det färdigt och man samtidigt å andra sidan vUl överlåta tUl Kungl MaJ:t att redan nu börja tillämpa en ordning som kan tänkas bU föreslagen av utredningen. Har vi någonsin varit med om detta? Över huvud taget är hela handläggningen av dessa frågor ovanlig och minst sagt frapperande, när det gäller förhållandet mellan utredningsarbete, förslag och beslut, men här tror jag att herr Bergman är på väg att slå alla rekord.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Carlshamre frågade hur man skaU förfara I en rad enskilda fall. Det är Ju detta som den kommitté herr Carlshamre sitter I nu har fått Kungl, Maj:ts uppdrag att utreda. Då får vi väl se vad kommittén kan komma fram till. Själv har Jag på den punkten Inga som helst bindningar. Jag kan tänka mig en rad variationer för att uppnå en för aUa parter god lösning.

Herr Carlshamre säger att det här är en sak som staten skall ta hand om I framtiden. Då talar herr Carlshamre om ett helt annat bidrag, som förekommer I hans vislon. Det vi diskuterar i dag är ett system där huvudparten av pengarna består av ett hyresanknutet stöd. Skall staten klara det I stället för kommunerna, då skulle det verkligen bh dyrt, herr Carlshamre.

Hen KNUT JOHANSSON I Stockholm (s):

Herr talman! Jag tillhör undertecknarna av motionen l56isom berör två aktueUa frågor I det här sammanhanget, nämligen bostadsvillkoren och utbetalningen. Beträffande den sistnämnda frågan skall jag helt kort be att få yrka bifall Ull det förslag som herr Bergman framfört I sitt Inlägg.

Vad gäller den andra delen av motionen, nämligen bostadsvillkoren, är förslaget I propositionen, ett Inkomstprövat grundbelopp, enligt min mening ett steg bakåt i de bostadspolitiska strävandena. Det kan då Inte längre kallas ett bostadspolitiskt stöd. Snarare är det att beteckna som ett inkomstprövat barnbidrag.

Som har påpekats I motionen 1561 är det av betydelse att man bibehåller det nuvarande standardkravet. Det är Inte minst viktigt när det gäller att stimulera ett antal hushåll att höja sin bostadsstandard. Standardkravet fungerar naturhgtvis också på det sättet att det motverkar en flyttning till lägenheter med sämre standard än familjen redan har.

Såväl tidigare famlljebostadsbldrag som de nuvarande bostadstilläggen har konstruerats med en sådan anknytning till bostadsstandarden att de fungerat som ett led I samhällets strävan att bereda alla medborgare en god bostadsstandard. Att som utskottet gjort hänvisa Ull det antal famUjer som Inte fyller standardkravet är som jag ser det en utomordentUgt otillfredsställande metod för att pröva själva konstruktionens effekt och värde. I sak kan Jag Inte tolka utskottets skrivning på annat sätt än

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. rn.

att man Uksom motionärerna är angelägen om att åtgärder vidtas för att alla skall få en god bostadsstandard.

Jag skall Inte yrka bifall tUl motionen men vill under punkten B I utskottets hemställan föreslå att riksdagen I anslutning Ull motionen 1561 såvitt gäller frågan om bostadsvillkor för viss del av statligt bostadstillägg för barnfamiljer hos Kungl. Maj:t hemställer att motionen överlämnas Ull familjepolitiska kommittén.

Jag är klar över att det är nödvändigt med en översyn av den nuvarande konstruktionen med tanke på det förslag som nu föreUgger.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag är herr Knut Johansson i Stockholm tacksam för hjälpen att undervisa herr Bergman. Herr Bergman trodde att Jag talade om någon sorts vislon, något eventuellt framtida förslag. Jag talade om det förslag som är framlagt I Kungl. Maj:ts proposition där Just den typ av bostadstillägg som herr Johansson nu beskrev är föreslagen utan vatie anknytning Ull bostaden. Det är vad saken gäller I den del som vi kallar för grundbidraget.

Sedan vill jag tUl herr Johansson säga att jag tror att han missräknat sig på effekten av standardkraven. Han tror inte att siffrorna är relevanta, när utskottet pekar på att det bara är 10 procent av samtliga bidragsmottagande famUjer som Inte uppfyller bostadsvillkoren, och han tror uppenbarligen att standardkravet har en bostadspolitisk effekt I den meningen att det stimulerar famUjer till att skaffa bättre bostäder.

AUa undersökningar som kunnat göras tyder, herr Johansson, på att det förhåller sig tvärtom. Det är inte så att famUjer stimuleras att skaffa bättre bostäder med hjälp av standardkravet för bostadstilläggen, utan det är tyvärr så att 20 000-25 000 familjer lämnas utan en stor del av stödet för att de har så svag ekonomi att de inte ens med bostadstiUägg har möjlighet att efterfråga en lägenhet av den storlek och standard som krävs för att man skall fä bostadstUlägg.

Det är alltså ett regelsystem som verkUgen hårt drabbar några tiotusental av de allra sämst ställda famUjerna. Det är med anledning av det som både famUjepolltlska kommittén och socialutskottet har biträtt förslaget att avskaffa dessa standardkrav. Jag tror att det är högst motiverat att verkligen göra så. Det finns Ingenting, herr Knut Johansson, som tyder på att famUjerna behöver någon stimulans för att skaffa bättre bostad, det är ändå ett starkt önskemål hos alla barnfamUjer att hålla sig med den största och bästa bostad de kan. Där behövs Ingen stimulans. Alla de här reglerna har däremot gett den effekten att några av de aUra sämst ställda får ett sämre stöd.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det har sagts att det här förslaget väl är ganska oskyldigt; det gäller ju bara att lämna Kungl. Majt en fullmakt att ge kommunerna möjlighet att ordna betalningen på annat sätt, och det behöver Inte alls gälla samtliga familjer utan bara vissa. Ja, det låter ju väldigt oskyldigt. Det har påpekats här att denna fråga Inte föher partUinjerna. Jag skulle vilja be dem som kanske Inte tillhör herr Knut

Johanssons och herr Bergmans parti men som ändå överväger att stödja förslaget att tänka efter om det är så oskyldigt.

I aUa kommuner är naturUgtvis de som förvaltar bostäder mäktiga, och jag har en känsla av att Kungl. Maj:t skulle få ganska många ansökningar att göra om systemet. Det kan ju hända att vi som inte tiUhör herr Knut Johanssons och herr Bergmans parti inte har samma utomordentligt upphöjda förtroende för Kungl. Maj:t som de. Jag viU därför be dem, som i hkhet med mig anser att det är en riktig utveckling att göra bostadstiUäggen något mindre fast knutna UU bostäderna, att tänka på hur utveckhngen kommer att vändas om herr Bergmans yrkande accepeteras. Om man tycker att det är riktigt att det bhr en större frihet för famiherna att själva använda stödet för sin konsumtion och om man vUl se en fortsatt utveckling I samma Uberala riktning. Den försvåras om man Inför möjUgheten att betala bidragen direkt tUl hyresvärden.

Och vad är motivet för att göra detta? Ja, man hänvisar tUl ett okänt antal fall där famUjerna har använt bostadsstödet till annat och sedan bett om socialhjälp för att betala hyran. Motionärerna har medgivit att det rör sig om ett htet antal. Och en stor del av dessa famUjer, det måste vi komma i håg, skulle ändå ha fått socialhjälp. Om bostadstUlägget hade gått direkt Ull hyresvärden skulle de ha fått socialhjälp för sina andra kostnader. Hur stort antal fall som får socialhjälp till hyran därför att de i någon mening har "missbrukat" bostadstillägget vet vi ingenting om :det har inte lämnats något som helst underlag för de påståendena. Att man med ett sådant underlag skulle vara beredd att vända tUlbaka utvecklingen i en mer dirigerande riktning, I stället för att acceptera den utveckling I mer hberal riktning, som propositionens förslag Innebär, kan jag Inte förstå.

Det är möjligt att vad jag har sagt inte övertygar alla som tUlhör herr Bergmans och herr Johanssons parti, men det finns även andra som funderar på det här förslaget. Jag ber er att tänka på dessa synpunkter.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

1 detta anförande Instämde herr Hamrin (fp).

Herr KNUT JOHANSSON I Stockholm (s) kort genmäle;

Herr talman! Låt mig först säga till herr Carlshamre att herr Bergman inte behöver någon undervisning i dessa frågor; han kan dem betydligt bättre än jag - kanske t, o, m, lika bra som hen Carlshamre,

I fråga om standardstödet säger herr Carlshamre först att det gäller ett begränsat antal famiher och sedan att många famiher har så låga inkomster att de inte kan få en bra bostad. Det sistnämnda är ju ett stöd för den uppfattning som vi företräder. Jag ser nämligen detta Inte som en fråga där det gäller dels ett generellt stöd tUl barnfamUjerna, dels bostadstUlägg, Det är två frågor. Den ena frågan, nämUgen att få en god bostad, löser man inte med ett generellt tillägg även om det är aldrig så högt.

Vad herr Romanus sade här, det tolkar jag såsom ett mycket starkt stöd för just den tankegång som både herr Bergman och jag har fört fram och som finns I de två motionerna, nämligen att det är många kommuner som skulle komma att utnyttja rätten att göra en ändring. Vi är ense på

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

den punkten — men det understryker ju hur stort problemet egenthgen är och vilka som är angelägna om att få en ändring tiU stånd.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Att vi är ense på den punkten visar inte hur stort det verkliga problemet är. Det enda som kan visa hur stort problemet är, det är om herr Knut Johansson i Stockholm och andra förslagsställare kommer med några siffror. Det sagda understryker bara att de som förvaltar bostäder i kommunerna har mycket att säga tlU om och att de upplever detta som ett stort problem. Men de måste väl, hksom alla andra som vill ha reformer genomförda, komma med några fakta för att underbygga sin ståndpunkt.

Hen KNUT JOHANSSON i Stockholm (s) kort genmäle: Herr talman! FamUjernas antal uttryckt I siffror kommer ju, som redan har sagts här, utredningen senare att presentera. VI behöver inte uppehåUa oss vid det i dag. Men jag är tacksam för herr Romanus' understrykande av att så många kommuner skulle komma att utnyttja denna möjUghet. Jag tror det, och det är också anledningen tiU att man i avvaktan på utredningens förslag nu bör återgå till den ordning som gäUdeföre 1968.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Låt mig först säga att jag med stor tUlfredsställelse hälsar det förslag som här föreUgger från regeringen om en förbättring av stödet till barnfamiherna. Regeringen har ju därmed begärt att famihepoUtiska kommitténs intentioner skall reaUseras snabbare än vad kommittén själv hade kunnat. Det är tacknämligt att så skett, även om man därigenom går ifrån de gamla formerna när det gäUer att avvakta en kommittés slutbetänkande.

Jag har i det här sammanhanget htet svårt att förstå den känsla av sårad prestige som herr Larsson i Borrby tycks ha därför att regeringen har handlat så att säga över familjepohtlska kommitténs huvud. För min del ser jag som det väsenthga att det skapas ekonomiska förbättringar för barnfamiljerna, och då tycker jag att man kan ta den s, k, prestigen med htet mera ro än vad som framskymtade I herr Larssons anförande, Famihepohtlska kommittén har ju håUit på 1 sju år, och om man utifrån de utgångspunkterna så att säga snabbar på den i slutvarvet tycker jag att vi borde kunna vara nöjda med resultatet.

Förslaget innebär att barnfamiherna får sina pengar tidigare än de skuUe ha fått, om man hade väntat på slutbetänkandet från kommittén. Vidare betyder det kraftigt höjda bostadstUlägg och en omläggning av dessas uppbyggnad. Systemet förenklas och ger dessutom bidrag tUl aUa lågavlönade famiher med barn oberoende av bostadsstandarden. Det sistnämnda är det nya I reformen, eftersom bostadstillägget tidigare har varit knutet till en viss bostadsstandard.

Samtidigt höjs också bidragen tUl kommunerna för det kommunala bostadsbidraget från 50 till 60 procent, och dessutom förstärks bidraget till driften av daghem och fritidshem. Sammanlagt blh kostnaden för

denna famihepolitiska reform inte mindre än 300 mUjoner per år. Föredragande statsrådet tillägger också I propositionen att man eventuellt kan vänta ett bostadsstöd till lågavlönade utan barn; det kan komma relativt snabbt.

Vid behandlingen av propositionen har utskottet också haft att ta StäUning UU oUka motioner, främst en rad partimotioner. Härvid har man diskuterat både principiella frågor och frågor som gäller utbetalningen av bostadstillägg och bostads-viUkoren, Jag ber att få säga några ord om principfrågan först.

Moderata samlingspartiet har yrkat avslag på propositionen. Jag skulle vUja säga att det här rör sig om något av de obotfärdigas förhinder. Man hänger upp sig på att famihepohtiska kommittén snart är färdig med sitt betänkande och menar att det därför inte kan vara lämphgt att nu genomföra en reform tUl förmån för vissa familjer,

1 det sammanhanget skall jag ta upp någonting av vad herr Carlshamre sade I sitt Inlägg, där han hade en aning underliga resonemang om famlhepohtlken kontra konjunkturpoUtlken. Han nämnde någonting om att det är fel att famihepoUtlken Inte hålls utanför konjunkturpohtlken. Herr Carlshamre! Ett sådant resonemang kan inte vara rimhgt. Det måste vara riktigt då man söker att stimulera ekonomin att ge ett stöd tUl de famiher som bäst behöver pengarna; därigenom åstadkommer man stimulans i konjunkturhänseende. Jag har mycket svårt att begripa att herr Carlshamre tog ett sådant resonemang som motivering för att man inte nu skulle vilja genomföra den här reformen.

Herr Carlshamre sade också att reformen är tiUkommen av partlpoUtiska skäl och att det skulle vara en skakad regering som hade lagt fram förslaget. Man måste vara bosatt på Västkusten och ha hvhg fantasi för att över huvud taget komma med ett sådant inlägg. Vad är det som har skett? Regeringen har dragit konsekvenserna av barnfamUjernas situation och framlagt det förslag som nu hgger på riksdagens bord och som jag hoppas att vi i aUra största enighet skaU bifalla. För oss är det väsentUga att barnfamiljerna, de som verkUgen behöver ett handtag, får någonting, och det har sannerhgen ingenting med partlpoUtiska funderingar att göra.

Däremot undrar jag om inte herr Carlshamre är inne på djupa partipolitiska funderingar när han dels yrkar avslag på propositionen, dels i nästa andetag går med på att höja bidragen till kommunerna. Man kan naturligtvis handla som man vill när man står i opposltionsstäUning, men det är knappast någon konsekvens i galenskapen.

Jag viU nu ge mig in på en litet annorlunda bedömning av de moderatas reservation. Man menar att en rationell awägning av ohka famihepohtiska åtgärder måste försvåras om nu riksdagen binder sig för en stor satsning på en enda stödform. Men jag vill säga att det inte kan vara något fel att man gör den satsningen redan nu för de barnfamUjer som har det sämst i ekonomiskt hänseende. Man tycker också på moderat håh att marginaleffekterna förvärras och att detta inte bör accepteras, inte ens under en övergångstid. Det där är ett av de typiska högerresonemang som vi har hört i alla tider, när man varnat för varje reform vid varje tillfäUe den kommit; den har aUtid kommit olägligt. Jag vet knappast någon reform i detta samhälle som har kommit lägligt ur det

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

moderata samhngspartiets och dess högerföregångares synpunkt.

Vad är det som hindrar en framtida reform, herr Carlshamre, om man tar det här programmet? Ingenting, såvitt jag förstår. Skulle kommittén och riksdagsmajoriteten komma tUl den uppfattningen att den reform som vi I dag står I begrepp att genomföra är omöjlig eller dålig, kan den ju förändras. Värre är det inte, herr Carlshamre,

Redan Inledningsvis sade jag att vad jag betecknar som det väsentUga som vi I dag har att ta ställning till är om man skall ge ett betydande handtag åt de sämst stäUda famiherna. Inte minst betecknar jag det som ett framsteg att de som tidigare varit missgynnade på grund av att man haft bostadskravet knutet Ull bostadstillägget nu får en möjUghet att erhålla tillägg. Vad marginaleffekterna beträffar lär det bh svårt att undvika sådana. Det kan på sin höjd, om man vill vara Utet vitsig, sägas att det blir en marginell effekt var man än placerar gränsen för familjernas Inkomster. Men att det skuUe hindra reformens genomförande kan jag Inte tänka mig.

Då det gäller centerpartiets förslag om förmögenhetsgränserna lyssnade Jag med Intresse till centerpartiets ledare I går, när han talade om en social utjämningspohtik och jämhkhetspohtik. Men vad är det som sker? Jo, här går man stick I stäv mot jämhkhetstanken, då man vill öka möjligheterna för människor med förmögenhet att erhålla bostadstillägg. Det är alltså jämUkhet modeU centerpartiet!

Jag hörde också herr Larsson I Borrby — som har ryckt In som talesman för centerpartiet I utskottet - säga att det är fiktiva värden som hgger bakom, att det är beroende av reahsatlonsvlnstbeskattningen och mycket annat. Ja, herr Larsson försöker konstruera upp någonting som inte finns i realiteten. Det rör sig nästan hundraprocentigt om större värden än åsätt taxeringsvärde — det hgger avskrivningar för företagen osv. I botten när det gäller förmögenheten. Då herr Larsson talar om att förmögenhetsägarna skulle vara ställda åt sidan, om man inte fick den förbättring som centerpartiet och de borgerilga i övrigt föreslår, kan jag därför utan vidare säga att han är ute på fel vägar.

I mittenpartiernas reservatlon har det också tagits upp ett resonemang om olika Unjer som man kan följa. Man säger att man vill ha en samlad famihepolitlsk reform och att den har varit aktuell länge. Ja, den kommer — det har jag sagt tidigare — men det beslut som nu fattas Inverkar Inte på den saken. Det finns alltså möjligheter att klara detta även om riksdagen antar det här förslaget.

Herr Romanus förde ett resonemang om att barnfamUjerna skulle vara satta i strykklass av vissa poUtiker. Jag måste säga att jag tar I varje fall inte åt mig av vad herr Romanus påstod. Det kan inte heller socialdemokratin som helhet göra. VI har försökt att efter måttet av de ekonomiska möjligheter som funnits förbättra förhållandena för barnfamUjerna. Att vi inte är tiUfredsställda med förhållandena visar bl. a. den reform som nu ligger på riksdagens bord, där vi gör en satsning genom att föreslå en ökning med 300 miljoner. Det kan sägas att detta Inte är tiUräckligt utan att vi skulle satsa mera.

När herr Carlshamre talade tycktes det Inte finnas några gränser för hans välvUja nu mot barnfamiljerna. Då jag hörde herr Carlshamre lyriskt

tala om hur han skulle vilja ha det säg jag i andanom herr Carlshamre som famUjeminister i en borgerhg ministär, där allting skulle vara hust och glatt för barnfamUjerna. Det enda jag undrade var: Hur skall det gå Ihop med moderata samhngspartiets InstäUning tUl skatterna?

Herr Carlshamre var alltså lyrisk när han talade om hur han ville göra, men när man ser vad han vill åstadkomma I praktiken nu måste man säga att det sannerligen Inte är så mycket, eftersom han yrkat avslag pä det förslag som föreligger.

Ja, det var ju egentligen herr Romanus jag skulle bemöta, men jag kom In på herr Carlshamres Inlägg, eftersom det hör Ihop med detta.

Herr Romanus talade om kommunalpoUtlken och kommunalskatterna. Men om jag Inte minns fel är de flesta kommuner I landet borgerhgt styrda, och där har följaktligen herr Romanus och hans partivänner möjhghet att se till att skatterna Inte blir så höga. Det är en sak att stå i talarstolen i riksdagen och tala om skatterna och möjligheterna därvidlag

— när man kommer In på realiteter bhr ställningen en helt annan.

Herr Romanus tog vidare upp vårdnadsbidraget och sade att det är ett gammalt folkpartistiskt förslag. All right - men det får naturhgtvis vägas mot andra insatser som man kan göra till barnfamUjernas stöd. Och jag vUl Ju säga, att inte är vårdnadsbidraget så som folkpartiet en gång konstruerade det någonting som man egenthgen har anledning att ansluta sig tiU. Men det får vi se på när förslaget kommer från famUjepoUtiska kommittén. Det finns föhakthgen ingen anledning för mig att ytterhgare fördjupa mig I de frågorna.

Herr Romanus tog också upp frågan om barnbidragshöjningen och åberopade därvid den motion som väckts av honom och herr Ahlmark och I vUken motionärerna talat för en genereU höjning av barnbidragen. Ja, herr Romanus, det där låter mycket bra. Han sa också att den ena halvan av barnfamiherna inte får något bidrag. Jag vill då erinra om att riksdagen från och med Innevarande år har höjt barnbidragen I samband med omläggningen av momsen. På det området har det alltså inte stått StiUa. Men om man skaU välja mellan generella åtgärder I form av barnbidragshöjning och direkt stöd åt de familjer som har det sämst ställt

- det har ju också aviserats att andra lågavlönade än barnfamiljer skall få
stöd - så måste det vara riktigt att tillämpa en metod som ger de
barnfamUjer som har det sämst ställt det bästa stödet. Det är möjligt att
man efter hand får Justera barnbidraget, men det finns I varje fall Ingen
anledning att I dag ta upp den frågan.

Vidare har finansieringsfrågan debatterats. Där har de socialdemokratiska ledamöterna av utskottet gått på regeringens förslag att höja bidraget till de kommunala bostadstilläggen från 50 tUl 60 procent. Mot detta har mittenpartierna lagt ett förslag om höjning Ull 75 procent. Herr Carlshamre, som från början Inte ville vara med om någon höjning alls, anslöt sig vid röstningen Ull mittenpartiernas förslag. Man kan naturUgtvis säga att kommunerna behöver alla pengar de kan få, men även det måste man väga mot vad som kan vara rätt och rImUgt. Och regeringens förslag Innebär ju ändå en bidragshöjning från 50 till 60 procent plus den koppUng som gjorts att kommuner med daghem och fritidshem får ett ökat bidrag så att det täcker kostnaderna. Mot detta kan man givetvis

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

säga - jag tror att herr Romanus och någon annan talare var inne på den frågan — att det ju finns kommuner som inte har så många barndaghem och fritidshem att de får full täckning för de kommunala bostadstilläggen. Ja, det är troligt att det där Inte slår hundraprocentigt rätt, men man skall se det som en klar stimulans åt de kommuner som varit framsynta nog att satsa pengar på och ta initiativ tUl en ordnad barntiUsyn, Det är en premie UU de kommunerna och en stimulans till andra kommuner att göra hkadant. Just den kopplingen tror jag är det bästa greppet i det faUet,

Så har det talats om åldersgränserna, men efter det anförande som fru Ryding höll och i vilket hon yrkade återremiss av ärendet tih utskottet har jag ingen anledning att ta upp någon diskussion på den punkten. Jag Instämmer alltså I fru Rydings återremissyrkande. Det finns dessutom två andra skäl för en sådan återremiss, nämligen de förslag som lagts av herrar Bergman och Knut Johansson i Stockholm, Vid en sådan återremiss får vi också en möjlighet att göra en samlad bedömning av de frågorna. Det finns alltså anledning att remittera inte bara åldersfrågan tih utskottet utan även andra frågor.

Sedan har också utbetalningarna diskuterats. Efter den debatt som här förts mellan herrar Bergman och Knut Johansson i Stockholm å ena sidan och herrar Carlshamre och Romanus å andra sidan kan jag där Inskränka mig Ull att säga, att denna fråga bör prövas av famUjepoUtiska kommittén. Därför har utskottet enhälligt hänvisat motionerna dit.

Men man kan naturUgtvis inte göra som herr Bergman när han vill slå två flugor I en smäU - ja, två flugor kan man nog slå I en smäU, men man kan naturUgtvis Inte få två olika förslag om samma sak genomförda av riksdagen. Herr Bergman vlU ha förslaget i sin motion genomfört, och samtidigt vill han att famihepolitiska kommittén skall få förslaget att titta på. Det finns ingen anledning att bifaUa herr Bergmans förslag så som det har framlagts. Det är bättre att frågan får gå till famUjepoUtiska kommittén som efter det att den har funderat på saken lägger fram sitt förslag I frågan, vUket sedan återkommer till riksdagen för behandling.

Jag kanske skall tillägga att riksdagen så sent som I aprU månad I år enhäUigt avslog en motion som hade ungefär samma lydelse som herr Bergmans nu föreliggande förslag, Samma riksdag bör väl I varje fall inte först avslå ett yrkande och sedan bifaUa ett av likvärdigt innehåll.

Herr Knut Johansson i Stockholm har ställt ett yrkande om bibehållet bostadsviUkor för erhåUande av bostadstiUägg, Jag vUl gärna ge ett vitsord åt de ambitioner som ligger bakom detta förslag. Det är aUdeles uppenbart - det ansluter vi oss aUa helt Ull — att det finns anledning att understryka vikten och behovet av att barnfamUjerna får ordentliga bostäder. Men för vår del har vi sagt att eftersom kommunerna I stor utsträckning är både bostadsplanerare och bostadsbyggare finns det skäl att både tro och räkna med att de kommer att driva sin politik när det gäher att skaffa bättre bostäder åt barnfamiljerna ungefär som hittills, även om bostadsvillkoret nu bortfaller när det gäller tilläggen. Dessutom är det ett aUt mindre antal familjer som nu är kvar på det här området, ungefär 10 procent. Utskottet har därför tyckt att det är rImUgt att ta bort bostadsvillkoret. Det ger kanske i många fah de famiher som har det

aUra sämst ett handtag i ekonomiskt avseende. Därför har vi gått med på förslaget. Men jag viU understryka och gör det mycket starkt att det inte får Innebära att kommunerna försummar att ge barnfamiljer ordentliga bostäder. Man måste hela tiden vara inriktad på det, även om bostadsvillkoret tas bort.

Herr talman! Det finns kanske en del att tUlägga, men jag får väl tillfälle att återkomma I något repUkskifte. Därför ber jag nu, herr talman, att på nytt få yrka återremiss tUl socialutskottet.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Herr talman! Som herr Karlsson I Huskvarna nämnde har jag haft förmånen att få gästa utskottet i detta ärende. Jag vill gärna betyga honom att det var mycket intressant, inte minst mot bakgrunden av att man då och då hör folk som uttrycker åsikter om vad famUjepoUtiska kommittén anser. 1 sitt Inlägg här har herr Karlsson uttryckt en uppfattning om vad som är famUjepoUtiska kommitténs intentioner. Som vanligt har han fel.

Han sade att min kritik skuUe bero på prestigekänsla. Nej, det gör den mte aUs. Den tar vi bort med en gång. Men om han vill läsa mitt första anförande i protokoUet skall han finna att min kritik helt och håUet emanerar från att famUjepoUtiska kommitténs Intentioner krossades så grymt redan i det beslut som trädde I kraft den 1 januari 1969 och frän att det nu sker för andra gången genom fastlåsning i ett system som inte var familjepolitiska kommitténs intentioner. Dess intentioner går att utläsa ur betänkandet. Därutöver är det fråga om tyckande utanför kommittén som inte har med fakta att göra.

Det är rätt märkligt att Göran Karlsson i nästa omgång i sitt anförande försöker spika fast mig som något slags försvarsadvokat för förmögenhetsägare. Han aktar sig mycket noga att tala om att det gäller gränsen 50 000 kronor. Han aktar sig också mycket noga för att tala om att vi accepterat ett tioprocentigt tiUägg av överskjutande belopp. Herr Karlsson kan inte på länge ha träffat dessa människor och upplevt deras situation när han kan uttrycka sig på det sättet. Jag träffar dem ofta och har upplevt deras situation. Jag vet hur de människor har det där familjen tillsammans tjänar 18 000 i 20 000 kronor om året. Men på grund av att deras arbetsplats har ett fiktivt taxeringsvärde, som de inte kan konsumera eller ge sina barn mat av, påläggs de ytterligare belopp och bUr utan barntllläggen. Det är alltså Inte tal om att slå vakt om förmögenhetsägare. Det är verkhgen tal om att slå vakt om jämhkhet och rättvisa.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Karlsson i Huskvarna meddelar att han på någon punkt inte hade förstått vad jag menade, I det stycket viU jag inte bestrida hans utsaga; hela hans anförande var ett långt bevis för att han inte hade förstått ett ord av vad jag sade för en stund sedan. Jag tar på mig hela ansvaret för att på grund av bristfälUg pedagogisk förmåga inte ha lyckats klargöra min mening för herr Karlsson.

Nu är det uppenbarligen så att vi ömsesidigt har förståelsesvårigheter.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Jag är helt ur stånd att begripa vad min bosättning på Västkusten kan ha för betydelse vid bedömningen av ett förslag om bostadstillägg Ull barnfamiljer. Men en sak lyckades jag förstå. Det blev, såvitt Jag förstår, uppenbart för alla genom herr Karlssons anförande vilka regler som gäller för herr Karlssons bedömning av vad som är rätt och rimligt — ett uttryck som han ofta återkommer tUl. Rätt och rImUgt för herr Karlsson I Huskvarna är vad som står i en kungUg proposition. Vad regeringen skriver är rätt och rimligt - med hugskott, felräkningar, stavfel och allt.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det skulle vara mycket att säga om herr Karlssons Inlägg, men jag tror att kammarens ledamöter ursäktar mig om jag i första hand nämner något om den intressanta kohandel som tycks vara under uppsegling mellan socialdemokraterna och kommunisterna när det gäller statsbidraget tUl kommunerna.

Jag skaU emeUertid först be att få korrigera herr Karlsson på en punkt. Han sade att det har varit väsentligt för socialdemokraterna att se tUl att barnfamiherna får det bättre. Det hade väl bättre motsvarat verkligheten om han sagt att det var väsentligt för socialdemokraterna att se tiU att hälften av barnfamUjerna får det bättre. Att hänvisa till att barnbidraget höjs I år går Inte. Den höjningen var ju en kompensation för prisstegringar och momshöjning. Även finansministern har uttalat att det inte var någon verklig förbättring, och det är så riktigt.

Herr talman! Jag är inte förvånad över återremissyrkandet. Redan i mitt första inlägg varnade jag dem som trodde att detta ärende var avgjort före voteringen. VI börjar nu bh vana vid återremisser, kovändningar och andra krumbukter. Vi kan tänka på Ritsem, vi kan tänka på kommunisternas ställningstagande tUl kollektivanslutningen och tUl sänkningen av mervärdeskatten, osv. VI kan naturligtvis inte förhindra en återremiss. Men blU det klart före Jul? Kan herr Karlsson utlova det? Det är nämligen ganska väsentligt.

VI har vår uppfattning klar och har inget behov av återremiss. VI vill ge kommunerna kompensation för denna kostnadshöjning. Vi vill göra aUvar av talet om att man Inte skall fortsätta att lassa på kommunerna uppgifter. Det är Inte som herr Göran Karlsson säger att man ute I kommunerna förfogar över sina pengar, utan det är statUga uppgifter som leder Ull de kommunala skattehöjningarna, bl. a. just uppgiften att höja bostadstUläggen.

Det är klart att man kan förstå att en minoritetsregering måste söka stöd på ohka håU. Det kunde kanske vara mera praktiskt för riksdagen, om man sökte det stödet i utskotten och Inte väntade Ull någon timme före voteringen, innan man försökte nå enighet. Det är också Intressant att se var man söker sitt stöd. Jag vet inte varför detta förslag kommer så sent. Om vpk har tagit Intryck av finansministerns argumentering I går att det är bättre för kommunerna med lån än med bidrag, eller om socialdemokraterna börjar bh mörare, när voteringen närmar sig, kommer väl att visa sig så småningom I utskottet.

Summan av kardemumman är ju, att skaU man röra vid utskottets förslag, som Innebär att kommunerna får fuU kostnadstäckning för

bostadstilläggen, och I stället kanske lassa på mera kostnader genom att höja åldersgränserna, då kommer det att få effekt på kommunalskatterna. Om kommunisterna gör denna kohandel, har de ingen som helst anledning att i fortsättningen komma och tala om kommunalskatteutveckhngen. Nu har ni, om ni träffar en uppgörelse här, medverkat Ull kommunalskattens höjning. Det är vad man kan konstatera på sakernas nuvarande ståndpunkt. Sedan får vi väl se vad en återremiss kan leda Ull för konsekvenser.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstitnu-lerande åtgärder, m. m.

Herr BERGMAN (s) kort genmäle:

Herr talman! Det har nu yrkats på att ärendet skall återremitteras till utskottet. Då kanske det inte skall sägas så mycket ytterligare.

Jag begärde replik bara därför att det tydUgen finns en del missförstånd om det förslag som jag har framlagt. Herr Göran Karlsson gav uttryck för det. Han sade att mitt yrkande Innebar samma sak som utskottets yrkande, att förslaget skulle gå till kommittén. Han framhöll att vi här inte kunde fatta ett beslut I två skilda former och att riksdagen I början av året hade avslagit ett yrkande liknande det som jag nu har framställt. Det måste väl vara något fel I detta påstående, för det som riksdagen I våras avslog var precis det som utskottet I dag föreslår. Det krävdes då att förslaget skulle gå tUl kommittén för utredning. Detta sade utskottet och även en enhällig riksdag nej UU, Nu har alltså utskottet Uksom regeringen ändrat sig. Jag är glad för att man har insett att förslaget kanske borde prövas. Jag föreslog ytterligare att det skuUe finnas en möjlighet Ull fullmakt och att I former som Kungl, MaJ:t finner riktiga pröva förslaget UU former och omfattning av utbetalrung av bidrag. Vid en återremiss kanske det kan vinnas ytterUgare klarhet i motionens reella InnehåU, vilket jag är väldigt tacksam för.

I det tidigare repUksklftet med Knut Johansson riktade sig rephkanter-na, herrar Carlshamre och Romanus, UU stor del mot mig och Inte mot herr Johansson. Men jag skall Inte Inleda mig i frestelsen att uttala mig om allt vad de sade. Herr Carlshamre påstår att förslaget I propositionen ytterst syftar tUl att bidragen skah kunna utbetalas av staten. Är då meningen att staten skall utbetala även de kommunala bidragen? Det kanske herr Carlshamre kan ge ett svar på.

Herr KARLSSON I Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Larsson I Borrby sade att jag som vanligt hade fel. Jag skall med Intresse läsa I protokollet vad hen Larsson sade, och jag kommer att få rätt, därför att herr Larssons anförande klargjorde att det var en prestlgeförlust för hononi att såsom ledamot I famUjepoUtiska kommittén ha bUvlt akterseglad då man tagit fram ärendet I förväg.

Beträffande den kritik som jag har riktat mot centerpartiets förmögenhetsberäkning vill jag framhålla, herr Larsson, att jag ofta träffar människor med små Inkomster men med betydande förmögenhetsvärden. Herr Larsson sökte göra gäUande att de drabbas av reaUsationsvinstbeskattnlng och det ena med det andra, och föhaktligen var deras ekonomiska ställning Inte så stark. Jag gendrev detta och framhöU att det förekommer ytterst få fall, där någon med den förmögenhet som herr

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 141-142

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Larsson har talat om skuhe I reaUteten ha mindre än vad taxeringsvärdet innebär. Tvärtom är värdet ofta fördubblat eller mångdubblat över taxeringsvärdet.

Jag förstod Inte herr Carlshamre, och detta tog han helt på sitt ansvar. Ja, det tackar jag för - då är vi helt överens på den punkten. Men sedan säger herr Carlshamre att han är en dåhg pedagog. Det tycker jag verkligen är bekymmersamt, eftersom hen Carlshamre, åtminstone officiellt, står som något slags lärare vid Journalisthögskolan, Det måste vara ytterst farhgt att ha en dålig pedagog som skall försöka bibringa våra journaUster god lärdom.

Jag förstår att det räcker för herr Carlshamre, sedan han bhvit bemött och jag på punkt för punkt har pekat på vad det skulle ha Inneburit, om man hade föht hans förslag, att ge den replik han gav.

Sedan var det herr Romanus som andades en aning ilska över att fru Ryding hade tagit en godbit från honom genom att yrka återremiss på utskottsförslaget. Jag kan förstå det. Visserligen varnade herr Romanus i sitt första Inlägg för att allt Inte var klart — detta vittnar väl om att han hade en känsla av att någonting kunde hända. Nu har det hänt; nu får vi på nytt pröva ärendet i utskottet, och då är det klart att det kan få en annan utgång än vad herr Romanus hade tänkt sig.

Herr LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag ber än en gång att få påpeka för herr Karlsson i Huskvarna att det i hans resonemang finns vissa bedömningar som är riktiga när det gäller förmögenhetsvärden och fastighetsvärden, men det är inte de siffrorna vi talar om, I de fall vi talar om här - det gäher den behåUna förmögenhet som överstiger 50 000 kronor — har vi accepterat en ökningsfaktor med 10 procent. De människorna är verkhgen, hksom andra, värda sin rätt till famUjestöd, trots detta hlla fiktiva värde på 50 000 kronor.

Sedan, herr talman, skall jag också be att något få kommentera fru Rydings förslag. Jag skulle vilja säga att det väl inte är något fel att noggrant bereda och remittera ärenden, och särskilt i det här fallet har ju Inte ärendet varit föremål för särskilt mycket förberedelse eller remissförfarande. Men vad som är speciellt Intressant är att vi skulle få en uppgörelse där vpk utgör socialdemokratins skyddsnät när det gäller att slå vakt om ett system som innebär att man skall betala barnstödet med proportionell skatt i stället för progressiv skatt.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr talman! Jag är inte särskilt ilsken över en utveckling som man kanske kunde förutse och som jag varnade för, och framför allt inte för att någon "godbit" skulle tas ifrån mig eller frän folkpartiet. Det som är beklagligt är att den förändring som kan komma att bil föhden av återremissen är en avsevärd försämring av utskottets betänkande på en väsentlig punkt,

VI trodde vi hade lyckats få gehör för och hade utsikt att få en förbättring till stånd, som skulle ge kommunerna kompensation för den kostnadsstegring de drabbas av, VI trodde att kommunisterna den här

gången kanske ändå menade allvar med sitt myckna tal om att lätta trycket på kommunerna och att man skall försöka förhindra vidare skattehöjning. Det är klart att man känner en viss besvikelse om man Inte får igenom en förbättring man hade hoppats på. 1 synnerhet tror jag alla de människor som är verksamma ute I kommunerna måste känna besvikelse, och ännu mer kommer naturhgtvis alla de som känner kommunalskatten som en större tyngd än statsskatten - och det gör majoriteten av de sämst ställda I samhäUet — att känna besvikelse. Den besvikelsen är nog svårare för dem att bära än den eventuella Ilska som en del ledamöter här I kammaren kan känna.

Men det är Ingen som kan ta miste på herr Göran Karlssons förtjusning över återremissyrkandet. Jag förstår inte varför herr Karlsson är så förtjust över det; man kunde väl I så faU ha stökat undan den kohandel, som nu skah komma, under den första behandlingen av ärendet I utskottet - det hade varit enklare och då hade man sluppit fästa uppmärksamheten så mycket på den. Herr Karlsson är sä förtiust att han StäUer till med en hel sketch här och talar om, att det minsann Inte bara är fru Rydings yrkande som leder till återremiss, utan det är också herr Bergmans och herr Knut Johanssons yrkanden som ligger UU grund för återremissen.

Ja, herr Karlsson, är det ändå Inte att spela teater för en ganska otacksam publik? Det är väl I alla faU Ingen här I kammaren som tror att det hade blivit något återremissyrkande på grundval av herr Bergmans och herr Knut Johanssons yrkanden, som inte InnehåUer ett dyft utöver vad som står i deras motioner. EUer tror herr Karlsson verkligen det? EUer vUl han att vi skall tro det? Herr Karlsson visade ju själv när han återgick tUl sitt ursprungliga anförande att de där motionerna och yrkandena har han redan bemött. Där behövs inte något återremissyrkande. Skälet är naturligtvis att den avlastning avtrycket på kommunalskatten, som det fanns majoritet för I socialutskottet, nu Inte skall genomföras. Det kommer säkert att framgå vid den fortsatta behandlingen.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunknirstimu-lerande åtgärder, m. m.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Beträffande vad herr Romanus säger om teater vill jag säga att jag tycker att det är trevligt med teater. Här spelades Inte upp någon sketch, utan det fanns sakliga grunder Ull mitt yttrande. Jag sade att det Inte bara är fru Rydings återremissyrkande, som finns I bilden, utan här har ytterUgare två förslag lagts på kammarens bord. Om man ändå skall återremittera socialutskottets betänkande nr 42 på det förslag som fru Ryding framlagt, kommer de båda andra förslagen också med I vågskålen. Det var alltså en förstärkning av återremissyrkandet, herr Romanus, som jag ville betona.

Så vänder sig herr Romanus Ull fru Ryding, och henne behöver jag ju Inte försvara. Men jag vill beträffande folkpartiets, centerpartiets och moderata samlingspartiets agerande säga att ni inte bara vill kompensera kommunerna för de kostnader det gäller, utan ni vill överkompensera dem. NI har ju inte något Intresse av att se till att statsfinanserna klaras. Det får Gunnar Sträng göra. Detta är alltså bakgrunden till att ni tämligen

Nr 141

Onsdagen den 2 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

lättsinnigt kunnat handskas med den saken.

Beträffande förmögenhetssidan behöver herr Larsson I Borrby och jag kanske Inte byta så många ord mera. Faktum är att redan med de nuvarande gränser som finns får en hel del av dem som har den förmögenheten ett bidrag som visserUgen kanske inte alltid är fullt, men det är Inte helt uteslutet att de kan få ett bidrag. Vi anser att den gräns som här finns kan vara riktig att hålla.

Sedan sade herr Carlshamre I sltl förra anförande att för mig var en kungl. proposition det väsenthga. Ull och med med kommatecken. Ja, herr Carlshamre, när utskottet går Ull behandling får vi väl se hur det blir. Det är möjligt att Jag vid den tidpunkten kommer att frånfalla en del av den kungl. propositionen. Så herr Carlshamre skall Inte vara helt säker.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Kommatecknen var faktiskt Inte med bland det som jag räknade upp. Jag nämnde hugskott, felräkningar, stavfel och allt, men jag lägger gärna tUl kommatecknen. Jag tror att också de är hehga för herr Karlsson I Huskvarna,

Men jag skulle vUja råda herr Göran Karlsson att sluta upp med det här skådespelet. Det är ömkligt nog som det är. Genomför gärningen! Besluta återremissen! Det finns underlag för den i kammaren, men håll inte på att försvara detta ömkliga skådespel.

Vad är det herr Karlsson gör? Jo, han går med på att ta upp på nytt 1 utskottet ett förslag om en åldersgränsförskjutning som man, när ärendet senast behandlades I utskottet, inte ens vlUe ta på allvar. Och det är verkligen Inte värt att ta på allvar. Gör vi upp en katalog över åldersgränser som gäUer I den svenska människans liv så händer det någonting vid praktiskt taget varje födelsedag från den första till ett stycke upp I 20-ärsåldern. 17 år är möjligen det undantag som finns. Där händer just ingenting. Om man hade föreslagit 18 skuhe jag ha förstått det. Om man stannat vid 16, kan Jag också förstå det. Men 17 år är verkligen ett förslag av hugskottskaraktär. Jag kan I huvudet räkna ut att det kostar någonting mellan 40 och 60 miljoner kronor. Det kostar nämUgen ungefär en sextondel av en mUjard. Det kostar alltså Uka mycket I extra tillskott som det majoriteten I utskottet har velat ge kommunerna per år räknat. Och det är fråga om en reform som också den skall prövas om något år för att få fram vad som är den rimliga åldersgränsen. Skall vi nu ha 16 år för barnbidrag, 17 år för bostadstillägg, 18 år för bidragsförskott osv. under ett eller annat år I väntan på att vi skall göra en färdig reform? Det är för att tillmötesgå detta ganska ömkhga hugskott som herr Karlsson i Huskvarna Instämmer I ett yrkande om återremiss.

Fru RYDING (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det var herr Romanus som tvingade mig till en replik. Han påstår här att vpk Inte skall kunna komma att I fortsättningen tala om de höga kommunalskatterna. Jag skulle vUja fråga herr Romanus om han Inte hörde på vad jag sade I mitt första anförande. Så sent som I våras hade vi en motion om att staten skulle betala hela lönekostnaden för

barnstugepersonalen. Och vad skulle detta betyda för kommunerna herr Romanus? Är det Inte omsorg om kommunalskatten?

Herr Carlshamre säger nu att 17 år är en ålder som inte betyder någonting. Nej, kanske inte för herr Carlshamre, men för de familjer som har barn hemma som är mellan 16 och 17 år är det en oerhört viktig ålder. Det är dessutom viktigt att de får hjälp att klara sin hyra också när deras ungdomar är i denna ålder.

Jag tror inte vi bör vara alltför säkra på hur det kommer att bU när återremissen gått Igenom. Utskottet kommer naturUgtvis att noga pröva de oUka förslagen, och riksdagen kommer att ånyo få ta ställning. Jag tycker vi skall vänta med att fälla våra domar tills vi får se det nya utskottsbetänkandet.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr talman! Jag är glad att kunna konstatera att det I diskussionen kring denna proposition har funnits en bred uppslutning kring huvudUnjerna, Debatten här I kammaren verkar också ge belägg för att regeringens förslag får ett omfattande stöd I de väsentliga delarna, Återremissyrkandet ger ju förutsättningar för att man skall få en ökad samstämmighet också I detaherna.

En stor majoritet delar alltså regeringens uppfattning att resurser så snart som möjUgt skaU sättas in för ett ökat stöd tlU barnfamiher i låga Inkomstlägen. Man har också anslutit sig till förslagen att det ökade stödet skaU ges formen av dels ett enhetUgt statligt tillägg av 75 kronor per barn och månad, dels kraftigt förstärkta kommunala bostadstiUägg till famiher med höga boendekostnader.

Det har antytts att propositionsskrivningen I detta stycke skulle vara I bästa Uberala anda. Jag vill gärna understryka att den bostadssociala ambition som varit en stark drivkraft inom socialdemokratin finns Uka Uvskraftlg I dag. Vad vi gör är att skala av en del av den byråkratiska överbyggnaden, därför att famUjepolltlska kommittén I sina undersökningar har fått fram resultat som pekar på att detta skulle vara möjligt beträffande just det statUga bostadstillägget. Samtidigt lägger vi tyngdpunkten hos stödet på hyrestUlägget,

Om det skuUe visa sig att denna rationalisering skulle få Icke önskvärda bostadssociala konsekvenser, får vi naturligtvis anledning att ompröva ställningstagandet. Jag vill gärna säga Ull herr Knut Johansson I Stockholm att detta Inte är något steg bakåt när det gäller det statliga bostadstillägget. Det är ett steg framåt, ett administrativt förenklande både när det gäller utbetalningssidan och mottagningssidan,

VI har väl inte nu anledning att gå in på en sakdiskussion om utbetalningsformerna och reglerna, men det skaU naturUgtvis uppmärksammas att här har föreslagits andra lösningar i motionerna av herr Bergman, herr Johansson och andra. Här har ju föreslagits från utskottets sida och hävdats nu i debatten Igen av herr Karlsson i Huskvarna att man bör lämna dessa förslag Ull famihepolitiska kommittén för prövning. Säkert finns det också andra förslag UU förändringar som kan vara värda att diskutera. Men denna diskussion kan vi väl vänta med tills vi har fått ett bättre sakunderlag beträffande hela Inkomstprövnings- och utbetal-

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

ningssystemet och tiUs famihepoUtiska kommitténs betänkande har remissbehandlats.

En av våra kloka bostadspolitiker sade i en diskussion att i denna utbetalningsfråga ligger både affekter och effekter. Jag tror att det är välgörande att vi, medan effekterna noggrant undersöks, ger tid för affekterna att försvinna.

Herr Bergman htar på famihepohtiska kommittén och jag vill understryka att det gör jag med. Jag utgår ifrån att kommittén med Intresse kommer att ta del av allt sakmaterial som kan tillställas den.

När det gäller regeringens förslag om en förstärkning av bostadstiUäggen kan vi alltså konstatera att det finns en bred anslutning, och det finns en stark önskan att här skah kunna fattas ett beslut redan nu under höstriksdagen. Förstärkningen av bostadstiUäggen bör göras i former som föreslås I propositionen. Det finns därför knappast anledning att åter ta upp en fråga som herr Carlshamre och jag hade tiUfälle att diskutera den 2 november. När herr Larsson i Bonby nu i dag i ett dramatiskt och fantasifullt anförande pekar på vissa förhåUanden när det gäller hur famUjepoUtiska kommitténs promemoria kom att bU underlag för den proposition som nu behandlas, så vUl jag bara konstatera att dessa frågor redan har diskuterats i riksdagen och herr Larsson I Borrby kan få en riktigare sakframställning om han går tUlbaka tUl detta protokoU.

Moderata samlingspartiet har yrkat avslag på hela propositionen. I motiven för avslagsyrkandet säger man sig ha funnit vissa brister i förslaget, främst i fråga om marginalskatteeffekterna, alltså minskningen av bidragen vid stigande inkomster. Eftersom reglerna om inkomstprövningen av bostadstUläggen redan finns och frågan om ändring av dessa regler över huvud taget inte berörs av propositionen, borde väl egentligen konsekvensen av moderaternas uppfattning vara att hela systemet med bostadstiUägg skulle upphävas.

Inkomstprövningen, som ju har berörts tidigare i dag, är en komplicerad fråga som jag vet att famihepohtiska kommittén har funderat väldigt mycket på. Redan kommitténs första betänkande Innehöll en utförhg diskussion om dessa frågor. Även i 1968 års proposition redovisades klart de marginaleffekter som inkomstprövningen av bostadstilläggen leder UU. Detta accepterades då av riksdagen.

Dessa Inkomstprövningsregler från 1968 års proposition ändras alltså Inte genom de förslag som regeringen har lagt fram i proposition nr 156. Däremot innebär förslagen att stödet ökas, varigenom det också kommer att kunna utgå högre upp i inkomstlägena än för närvarande.

I övrigt har sedan 1968 en skattereform genomförts. Eftersom denna skattereform Innebar en sänkt skatt för låginkomsttagare medförde den också skärpta marginalskatter. Det ena är ju en föhd av det andra. Men skattereformen har också i flertalet faU betytt sänkt marginalskatt när inkomstökningen beror på att också den andra av två makar tar förvärvsarbete.

Vidare har skattereformen givit nytt Innehåll åt begreppet beskattningsbar Inkomst, som ju är det inkomstbegrepp som används vid inkomstprövningen av bostadstilläggen. Man skall dock hålla i minnet att skattereformen får betydelse för inkomstprövningen av bostadstiUäggen

först i fråga om bidragen för år 1973, Förändringar av inkomstprövnings-reglerna för bostadstilläggen måste göras övergångsvis i awaktan på famihepoUtiska kommitténs slutbetänkande. Med anledning av att begreppet beskattningsbar inkomst har fått en ny innebörd kommer sådana förslag att läggas fram i 1972 års statsverksproposition.

Som nämnts i propositionen 156 pågår inom famihepohtiska kommittén en översyn av inkomstprövningsreglerna för bostadstiUäggen, Syftet härmed är ju bl, a, att se om det är möjligt att minska eftersläpningen vid inkomstprövningen, och översynen skaU också komma att beröra den skala som för närvarande gäller vid inkomstreduceringen av bostadstiUäggen, Men det finns ju gränser för hur man kan minska marginaleffekterna av bostadstihäggen, VUl man ge ett rejält stöd tlU dem som har låga inkomster, dvs, till de familjer som verkligen behöver ett stöd, får man också acceptera rätt kraftiga marginaleffekter för att Inte detta ekonomiska stöd skah gå alltför långt upp I Inkomstlägena, Det går Inte Ihop när man som moderaterna försöker tala vackra ord om barnfamiher med låga inkomster men samtidigt inte är beredd att ta konsekvenserna av detta. Regeringen anser att snabba åtgärder bör genomföras för att ge barnfamUjer med låga inkomster och höga boendekostnader ett kraftigt ökat stöd.

1 samband med ett marginalskatteresonemang kom herr Romanus och kanske ytterhgare någon ledamot In på avgifterna vid daghem och familjedaghem samt den extra marginaleffekt som dessa avgifter innebär. Vi kan konstatera att staten icke givit ut några anvisningar när det gäller sådana avgifter vid daghem och famihedaghem utan att det för närvarande helt ankommer på kommunerna själva att bestämma vUka avgifter som skaU tas ut av föräldrarna. För att få största möjliga enhetlighet i avgifterna mellan olika kommuner har Kommunförbundet givit ut rekommendationer i fråga om avgiftstaxorna.

En stor förtjänst hos den barnstuga som vi har här i Sverige är ju att den är en eftersökt och uppskattad form av barnomsorg inom alla samhällsgrupper. En stor spännvidd i taxesättningen skulle kunna få en social snedrekrytering som föhd. HärtiU kommer, som flera talare har påpekat, daghemsavgifternas ökning vid stigande inkomster, något som bidrar till att de sammanlagda marginaleffekterna kan bU stora. Jag utgår ifrån att såväl barnstugeutredningen som famihepoUtiska kommittén kommer att behandla problem som hänger samman med detta.

När det gäller herr Romanus' lovprlsning av daghemsavgifterna i Borås kanske det bör påpekas att avgiften fyra kronor för ensamstående föräldrar täcker ungefär en lågt beräknad matkostnad och att denna avgift ligger väsentligt över Kommunförbundets minlmitaxa för dem som har mycket låga inkomster. Så det är inte riktigt, som herr Romanus påstår, att det är en extremt låg avgift.

Marginaleffekterna kan man ju diskutera länge, och vi lär få anledning att återkomma tUl dem. Men jag anser att det är viktigt att upprepa att de förslag som lagts fram av regeringen i och för sig inte skapar några nya eller några skärpta marginaleffekter, ty inkomstprövningsreglerna ändras ju inte. VI får anledning att komma tillbaka tUl detta, när famUjepolltlska kommitténs slutbetänkande föreligger och har remissbehandlats. Det har

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

jag också framhållit i propositionen.

Herr Carlshamre har talat övertygande och engagerat för barnfamiljer I låga Inkomstlägen, men när man ser Ull konsekvenserna av förslagen så undrar man hur hans tal stämmer med den moderata politiken, som kommer fram I den motion hans parti har väckt och där det yrkas avslag på propositionen, Föhden skulle bU att många barnfamUjer med låga hikomster och höga hyror skulle gå miste om förbättringar med 100-200 kronor I månaden, I stället skulle de få, enligt moderaternas förslag, en tUlfälhg barnbidragshöjning som skulle ge tvåbarnsfamiherna 34 kronor i månaden. Dessutom skulle de bli utan den av regeringen föreslagna extra utbetalningen av statligt bostadstillägg.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att moderaternas förslag starkt missgynnar de låginkomsttagare som regeringen vill måna om men i stället ge förbättringar åt dem som har högre Inkomster. Det är väl helt följdriktigt att herr Romanus har sympati för ett sådant förslag och att han själv har lagt fram ett som är nästan Ukalydande.

Slutligen bara ett par ord om de uttalanden herrar Romanus och Carlshamre har gjort beträffande en samlad reform av familjepohtlken. Herr Romanus tycks tro att det finns en enhetlig formel för politik för famUjer. Herr Carlshamre är klokare och Inser att famlljepolitiken sträcker sig över vida fält såsom bostadsmiljö, service och barnstugor — jag kan tUlägga vuxenutbUdning, lokaliseringsstöd för allsidigt näringshv, kollektivtrafik och annat. ÄUt detta är ju oerhört viktigt för famiherna. Det avgör om en eller två I famihen skaU kunna arbeta och i viss mån vUka Inkomster famUjen skall kunna få. Detta visar hur omöjligt det är att komma fram till den där enhetliga formeln som några är ute efter. När det gäller ett samlat förslag om det ekonomiska stödet tUl barnfamUjerna, tycker jag att man slår in öppna dörrar, eftersom famihepolitiska kommittén i sitt slutbetänkande våren 1972 kommer att redovisa ohka utbyggnadsmöjligheter för familjestödet och över huvud taget ge underlag för en diskussion om hela det ekonomiska stödet till barnfamiljerna. Vi håUer givetvis med om att en sådan diskussion är nödvändig, och vi vill gärna ha den i samband med de ställningstaganden som statsmakterna får göra, när kommitténs betänkande har remissbehandlats under nästa år.

Jag vlU avslutningsvis slå fast att detta enligt regeringens mening inte får vara ett hinder att nu genomföra snabba åtgärder för att förbättra situationen för de barnfamiljer som har låga Inkomster och höga boendekostnader. Den breda uppslutning som ändå trots vissa meningsskUjaktigheter i detahfrågor föreligger om detta är ju en grundläggande förutsättning för att vi skall få fram denna viktiga familjepolitiska reform.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig börja med att påminna om en av dessa små detahfrågor som familjeministern medgav att vi fortfarande inte är ense om. VI Instämmer Inte I att man bara skall genomföra förbättringar för

ena hälften av barnfamiljerna. VI viU att även den andra hälften skall få något med, och vi har föreslagit dels en tidsbegränsad sänkning av mervärdeskatten, dels en höjning av barnbidragen. Fru Odhnoff kanske tycker att det är en detah, men det tycker I alla fall inte dessa stora grupper av barnfamiljer. Det är jag övertygad om.

Jag blev litet oroad över famlljemlnlsterns missförstånd när det gäller frågan om en samlad reform. Ingen tror att det finns någon enkel formel. Jag vet inte vad det skulle vara - något slags matematisk formel eller Uknande för hur man skall utforma hela samhäUet från barnfamiljernas synpunkt?

Jag nämnde faktiskt vUka bitar det är som hör ihop och som man måste ta med, om man skah få en samlad överblick. Det är skattesystemet och dess marginaleffekter, det är allmänna barnbidragen, det är bostadstiUäggen eller andra Inkomstgraderade stödformer, det är vårdnadsbidrag eUer förlängd moderskapspenning, det är särskilt stöd UU flerbarnsfamiljer, det är det ekonomiska stödet tUl barntiUsyn och andra former av service.

Dessa bitar tävlar ju om samma ekonomiska utrymme. Därför måste man ha dem med. Risken finns annars att man intecknar en del av det utrymmet. Vad vi har velat betona är att dagens beslut Inte får tas Ull Intäkt för att säga att nu har vi tecknat in utrymme för en viss stödform, och därför måste vi säga nej till vissa andra saker, när den samlade överblicken kommer. Det är inte något aUmänt diffust tal om matematiska formler, utan det rör ju verkliga fakta och ett begränsat ekonomiskt utrymme.

Jag ställde ett par frågor tlU fru Odhnoff. Först frågade jag: Vad säger famUjeminlstern tUl finansministerns resonemang om att en höjning av bidragsandelen till 75 procent inte vore bra för kommunerna, ty då fick de svårare att låna? Håller fru Odhnoff med om detta resonemang? Och vad säger fru Odhnoff UU de kommunalmän som kommer och säger att vår kommun inte får någon kompensation eftersom vi inte har så många dagbarnsplatser. Vi hinner inte bygga daghem så snabbt. Hur förklarar fru Odhnoff talet om kompensation för dem?

Jag ställde också frågan om daghemsavgifterna, och där fick jag verkhgen ett svar som jag skall be att få tacka för. Jag hoppas nu bara att Jag inte drar för långtgående slutsatser av det. Jag uppfattade famihe-ministern så, att hon tar avstånd från finansministerns uppmaning tUl kommunerna att höja daghemsavgifterna. Jag hoppas att det är riktigt uppfattat och att hon också uttalade sig för att man skall försöka komma mera I närheten av enhetliga daghemsavgifter. Huruvida den i Borås är hög eher låg, det kan man diskutera. Den är enhethg, och den är överkomlig. Det är det väsentliga i sammanhanget.

Beträffande marginaleffekterna vill jag bara tiUägga att det väl inte är riktigt att påstå, att några nya sådana effekter inte uppstår genom det här beslutet. Även om Inkomstprövningssystemet är detsamma så Innebär ju det förhåUandet att 300 mUjoner kronor pumpas In i stödsystemet, att människor, som redan har en hög marginalskatt, får vidkännas ytterligare en marginaleffekt. Jag understryker än en gång att dagens beslut inte får innebära att man anser resurserna bundna till detta system när man skall

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

2* Riksdagens protokoU 1971. Nr 141-142

Nr 141

göra den totala famUjepolltlska reformen, om den nu kommer.

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag är I dag något besviken över statsrådet Odhnoff, som inte brukar Ifrågasätta meningsmotståndares goda avsikter — i varje fall har hon inte brukat ifrågasätta mina, I dag gör hon det, när hon tror att det finns någon annan, dold avsikt bakom förslagen än den som framgår av skrivningen. Det framgår ju annars mycket klart att vad jag och det parti som jag företräder åsyftar inte är att göra det sämre för några barnfamiljer, ej heller för dem med små Inkomster, Vi vill tvärtom genom att a-wakta under ett ganska ringa antal månader få möjlighet att göra en väsenthgt bättre reform för just dessa grupper.

Jag finner det sällan menlngsfuUt att närmare diskutera med folk som tror att jag menar någonting annat än vad jag säger. Jag skall bara ta upp en enda punkt, och den gäher också marginaleffekterna. Där har nog fru Odhnoff missförstått både mig och kanske också det nuvarande systemets verkningar.

Det är riktigt att det inte föreslås någon ändring i Inkomstprövningsreglerna, men just därför skärps marginaleffekterna. Det hade behövts en ändring för att de inte skuhe skärpas. Jag kanske kan få erinra om att redan när nu gällande bostadstillägg beslutades reagerade jag och flera med mig mot att marginaleffekterna redan då var besvärande stora. Sedan har de successivt blivit värre; de blir värre när man skjuter upp inkomstgränsen för fuUt tUlägg, de blir värre allteftersom inkomstnivån i samhället stiger, de blir för stora grupper värre med den skattereform som genomförts och nu blir de värre ändå.

Det som händer är nämligen att ett betydligt större antal famUjer än tidigare kommer att åtnjuta bostadstiUägg i de inkomstskikt där de verkUgt besvärande marginaleffekterna finns, aUtså 90 procent och däröver. Man behöver inte komma upp i mer än ungefär 30 000 kronor i årsinkomst för att marginalskatten skall bU 60 procent, och reduktionsfaktorn för bostadstillägg är 30 procent. Det bUr 90 procent — t, o, m. Utet drygt det, för marginalskatten är litet mer än 60 procent. Jag tror t, o, m, att jag kan säga hur många famiher som berörs. Antalet famiher som i det läget drabbas av en 90-procentig reduktion av varje Inkomstökning ökar med ungefär 150 000 om den reform genomförs som vi nu behandlar. Vi har ungefär 500 000 bidragsmottagande familjer nu, det antalet stiger tUl 650 000, Och det är just de som befinner sig i de något högre inkomstlägena som utgör tUlskottet, När 150 000 familjer till drabbas av en 90-procentig marginaleffekt på sina Inkomstökningar, då tycker jag att man har rätt att säga att effekterna har skärpts.

Herr LÄRSSON I Borrby (c) kort genmäle:

Herr talman! Fru Odhnoff var besvärad över att jag tUlät mig kommentera handläggningen. Och jag förstår att hon kände sig besvärad, för handläggningen är Utet genant. På hennes vänliga anhållan skah jag bespara henne och kammaren ytterligare kommentarer.

Intressant är emellertid att famiheminlstern Inte har något att invända mot centerns inställning tiU famihepoUtlken, och det vill jag gärna notera

som en positiv företeelse. Jag skulle på en enda punkt vUja komplettera med ett par frågor.

Familjeministern säger att det inte finns några universalmedel där man i hela, stora och samlande program kan lösa alla problem. Det håller jag med om I viss mån. Men hur kan man då tänka sig att så generellt som propositionen avser kompensera kommunerna för deras kostnader för den kommunala delen av bostadstiUägget genom att nöja sig med att höja statsbidraget Ull barnstugorna? Hur blir det I de kommuner där det inte finns arbetstiUfäUen för människorna och föhakthgen inte samma behov av att bygga barnstugor men där det finns fattiga famiher och stora famiher som behöver bostadstillägg? Hur kompenseras de kommunerna? Det tycker jag är en fråga som man också bör besvara i sammanhanget, när man talar om att det inte är så enkelt att lösa det här problemet. Man hade haft möjlighet att klara dessa kommuner, om man nu i stället för återremisser och krångel hade accepterat utskottsmajoritetens instäUning när det gäller statens bidrag tUl kommunerna.

Det är glädjande att höra att famUjeminlstern uttalar sitt förtroende för famUjepoUtiska kommittén. Jag vågar därför trots allt sä här avslutningsvis uttrycka en förhoppning om att man kanske i framtiden kommer att ta hänsyn tih dess synpunkter när det gäUer familjepolitiken.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr talman! Herr Romanus påpekade att det inte bara var detaljer som vi var oense om. Jag tog mig friheten att utgå från regeringens förslag, och det var kring detta som jag kunde konstatera den stora uppslutningen. Ätt sedan herr Romanus har intresse för ekonomiskt stöd tlU personer också i högre Inkomstgrupper må vara hans sak.

När herr Romanus talar om att inteckna utrymme för reformer så är det ju intressant att se hur han själv med en flott gest intecknar ett stort utrymme genom att föreslå ett höjt barnbidrag, som ju går både till dem som har behov av det och UU barnfamUjer som i sin ekonomiska situation väldigt väl klarar sig såsom de nu har det men som kanske har en rad andra behov där det är väsenthgt att samhället ställer resurser till förfogande.

När det gäller frågor om vad herr Sträng menar tycker jag att det kan vara lämphgt att herr Romanus frågar herr Sträng själv. Han brukar kunna ge raka svar, och även om herr Romanus föredrar att gå krokvägar, skall det väl ändå gå att hitta fram till herr Sträng så småningom.

Vad beträffar kompensationen till kommunerna, som också herr Larsson i Borrby var inne på, vih jag understryka att det förslag som regeringen har lagt fram Innebär en full kompensation UU kommunerna. Vi har suttit och räknat på effekterna och ser, att även om det inte stämmer på kronan när i varje kommun så stämmer det ändå relativt väl. Och för att ge kommunerna något av en överkompensation I början har vi föreslagit att det ökade statsbidraget tUl bostadstiUägg och det höjda bidraget Ull daghem och fritidshem skulle träda I kraft redan från den 1 januari, medan reformen i övrigt träder i kraft från den I april och de ökade kostnaderna aUtså kommer på kommunerna först från den tidpunkten.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Jag tycker det är väsentligt att man ser kopplingen av dessa två förslag. Herr Karlsson I Huskvarna har redan berört detta, men jag vill understryka att vi väldigt klart ser sambandet mellan vad man gör på den ena sidan och vad man gör på den andra. Det har tydligen också oppositionspartierna uppfattat, för I flera av deras skrivningar kommer det Igen att man förstår att ju bättre behovet av barntillsyn är tillgodosett och ju högre frekvensen av förvärvsarbetande kvinnor är, desto högre famiheinkomster blir det och desto färre bostadstillägg.

Genom denna koppling har vi velat främja en aktiv social politik, som genom service skall ge möjlighet för varje människa att själv skaffa sig den inkomst som hon behöver för sin försörjning. Jag tror att det är en riktig utgångspunkt och att man har starkt stöd i människornas önskemål när man förfar på detta vis. Det fick vi erfara inte minst när några av oss hade tillfäUe att lyssna på den diskussion som fördes i detta stycke på LO-kongressen.

Vad slutligen gäUer herr Romanus' Inlägg om daghemsavgifter har jag redan sagt att jag utgår ifrån att såväl familjepolitiska kommittén som barnstugeutredningen kommer att ta upp dessa daghemsavgifter Ull diskussion - barnstugeutredningen kanske främst med hänsyn till den sociala aspekten och familjepolitiska kommittén med hänsyn Ull marginaleffekterna.

Jag vill verkligen Inte misstänkliggöra herr Carlshamres goda avsikter, och jag tror att jag i mitt första Inlägg formulerade så att det skulle framgå helt klart. Men det är onekligen en viss skiUnad att lyssna UU herr Carlshamre och att se Ull de förslag som kommer från herr Carlshamres parti, och det är besvärligt att här finna samstämmighet.

Marginaleffekterna tog jag upp rätt utförligt I första omgången, men jag återkommer eftersom herr Carlshamre var inne på den frågan. En omprövning av inkomstprövningsreglerna måste göras i vår, eftersom det nya skattesystemet får betydelse för rätten till bostadstillägg under 1973, och förslag I den frågan kommer, som jag nämnde, att redovisas i nästa års statsverksproposition. Att nu, innan dessa förslag har lagts fram och prövats av riksdagen, resonera I kronor och procent om effekterna har knappast någon mening, eftersom man då får utgå antingen från det gamla skattesystemet, som ju är på väg att förlora sin betydelse också I bldragssanimanhang, eller från det nya skattesystemet, vars effekter på bidragssidan vi inte ännu kan bedöma.

Det är möjligt att famihepohtiska kommittén i sin översyn av Inkomstprövningssystemet kan hitta lösningar som mildrar marginaleffekterna I vissa fall. Under alla förhållanden finns det större anledning att diskutera Inkomstprövningen då än nu, eftersom inga förändringar föreslagits vare sig i propositionen eller i några motioner. Men man kommer ju aldrig ifrån att Inkomstprövade förmåner måste få sådana här effekter. Det är intressant att konstatera att moderaterna genom sitt avslagsyrkande väher att låta barnfamiljer med låga inkomster lida för att det kan bil marginaleffekter Utet högre upp på skalan.

Till sist en liten kommentar till en fråga av herr Larsson i Borrby. Jag är mte på något sätt besvärad av vad herr Larsson sade. Jag står för handläggningen av detta ärende i dag liksom jag stod för handläggningen

Nr 141

vid den diskussion som jag hade med herr Carlshamre och som jag hänvisade till. Det är helt klara papper, och vi har Ingenting att dölja 1

Onsdagen den
den här frågan. 8 december 1971

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle;

Herr talman! Det bör väl nu ändå stå klart, att om man Inte bara sysslar med regeringens proposition, utan också tar hänsyn till de motioner som före propositionens framläggande väcktes av oppositionspartierna, så är det Inte bara detaher som skiljer oss och regeringen, utan det är också den viktiga frågan att vi anser att alla barnfamiher har kommit i en så trängd situation att det behövs en förbättring.

Det är klart att man kunde göra undantag för ett litet antal barnfamiljer med höga Inkomster, Men den stora gruppen barnfamUjer som ligger precis ovanför bostadstlUäggsgränsen — och det är ju dem diskussionen gäller — upplever Inte situationen så att de klarar sig väldigt bra utan någon förbättring just nu. De känner att deras läge har blivit mera trängt, och det är för deras skuU som en höjning av de allmänna barnbidragen är angelägen.

Fru Odhnoff säger att jag får väl fråga finansministern själv, så får jag raka svar. Ja, jag inbiUade mig I min enfald att regeringen hade en uppfattning och att man kunde få raka svar och samma svar av aUa ledamöterna i regeringen. Nu är det ju famUjeminlstern som är här och då får väl famiheminlstern svara på frågor och Inte hänvisa UU finansministern. Det rör ju famlljepolltlk. Jag trodde att jag fick ett rakt svar av fru Odhnoff när det gällde bainstugeavgifterna, nämhgen att regeringens politik icke är att rekommendera kommunerna att höja barnstugeavgifterna, som finansministern har gjort, utan att snarast verka för en sänkning och i vatie fall en utiämning av avgifterna. Nu vet jag inte om jag missuppfattade detta raka svar, för nu hänvisar fru Odhnoff till att utredning pågår. Men vad tycker egentligen regeringen och famiheminlstern? Skall daghemsavgifterna höjas eller skall de sänkas? Eller vad menade finansministern - talade han Inte å regeringens vägnar, när han uttalade sig på Kommunförbundets kongress? Kan inte famiheminlstern ge ett Utet rakt svar på den frågan? Det vore ändå av ett betydande aUmänt Intresse,

Vidare säger fru Odhnoff att när herr Ahlmark och jag väckte vår motion var det ändå med avsikt att hjälpa dem som har det bättre ställt och Inte dem som har det sämre ställt. Jo, vårt förslag hade faktiskt en sådan storleksordning, eftersom det var begränsat Ull tiden, att det skulle ha gett en betydande förbättring för alla grupper. Och famUjeminlstern kan väl acceptera att enskilda riksdagsmän inte har möjlighet att utforma så detaherade förslag som den här propositionen, även om den I och för sig — jag instämmer i det som många har sagt - är skähgen torftig tUl sina motiveringar. Men när det gäller enskilda riksdagsmän får man nöja sig med mera enkelt administrerade förslag, och vi kunde inte hitta på något enklare än att man dubblerade barnbidragens utbetalning två gånger.

Jag kan personhgen säga att jag tycker att det vore bättre med en sådan klart tidsbegränsad åtgärd just nu, men när det gäller den höjning av barnbidragen som mittenpartierna har enat sig om får den väl ses

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

precis som den här propositionen: När man skall göra en samlad reform, då är man inte bunden. Samtidigt vill jag säga, att nog skall alla barnfamUjer kunna räkna med kompensation för prisstegringarna. Det vill väl regeringen ändå inte i längden förneka.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill för fru Odhnoff och aha andra klargöra att moderata samlingspartiets yrkande i den här frågan visserhgen UU formen är ett avslagsyrkande — det måste så vara — men till sin verkliga Innebörd ett uppskovsyrkande. Vi förutsätter ju att det skaU vara möjligt, och vi har begärt att det skall göras möjligt, att få ett förslag till en samlad reform redan under loppet av nästa år. Det är alltså inte fråga om att awisa alltsammans.

Sedan viU jag, herr talman, I fråga om min respektive moderata samhngspartiets trovärdighet och för att icke undandra mig något ansvar klargöra ytterligare en sak för fru Odhnoff, I det här fallet har jag från det första ordet UU det sista skrivit såväl motion som reservation, och om det nu möjligen verkar att vara någon klyvning mellan vad jag säger och vad som står i förslagen, så får jag ta på mig ansvaret i båda avseendena. Är det någon klyvning, så är det jag som är personhghetskluven.

Men jag skulle också viha ge ett litet tips. Fru Odhnoff citerade för en stund sedan någon framstående bostadspohtiker. Jag skuhe viha citera en framstående statsvetenskapsman - för övrigt fru Odhnoff politiskt närstående - som -vid något tillfälle har sagt, att när man studerar svensk pohtik är det enligt vad erfarenheten visar en bra arbetshypotes att utgå från att alla partier och alla pohtiker säger vad de menar och menar vad de säger. Det visar sig nämhgen att det faktiskt förhåller sig så. Med den generösa andan tror jag dessutom att vi främjar både vår egen trivsel, vårt eget anseende och kanske också behandlingen av de frågor som vi har att handlägga.

Herr LARSSON I Borrby (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror att fru Odhnoff rrussförstod min sista fråga. Den gäUde inte handläggningen utan den löd så: Hur vill famiheminlstern kompensera de kommuner som Inte har någon barnstuga och inte har haft anledning att bygga någon, eftersom det Inte finns några arbetstUlfäUen på orten och föhaktligen heller ingen efterfrågan på barnstugor, då det inte finns några arbetstiUfäUen för de mödrar som skuUe efterfråga dem?

För att göra det tydligare kan jag komplettera frågan med att säga så här: Är det verkligen meningen att man från regeringens sida på den här vägen vill smita undan sitt ansvar för statsbldragsandelen för ordnandet av barntillsyn, det ansvar som ju ändå hela tiden måste finnas vid sidan om bostadstilläggen? Är det verkligen meningen att man t. o.m. tUl priset av att ta vpk till hjälp vill genomtrumfa det förslaget i riksdagen att inte kompensera kommunerna för deras kostnader för bostadstUläggen?

Fröken ANDERSSON i Stockholm (c):

Herr talman! Eftersom det tycks bh så att vi får upp denna fråga på

nytt här I kammaren före jul borde jag kanske avstått från att förlänga debatten, men något vill jag ändå säga nu.

Det är ganska betecknande för barnfamUjernas situation I dagens samhälle att det måste Ull en lågkonjunktur för att de skaU få något med av det ökade välståndet. Barnfamiljerna har ofta fått finna sig i att stå I strykklass. Jag tror att Ingen kan förneka det. De har fått vidkännas en eftersläpning gentemot andra grupper.

Centern har också år efter år i riksdagen krävt en plan för en samlad famihepolitlsk reform, syftande till — för att här citera motionen 185 UU årets riksdag, undertecknad av Gunnar Hedlund och Gunnar Helén, alltså gemensam för centern och folkpartiet — "större jämhkhet och sohdaritet

ohka grupper emellan.--- Ekonomisk standardutjämning mellan dem

som har barn och dem som Inte har barn. Den fortgående stegringen av produktiviteten skaU också komma barnfamiherna Ull del I form av förbättrad levnadsstandard."

I en sådan reform bör Ingå — det har klart sagts Ifrån vid flera tUlfällen - förbättringar av de allmänna barnbidragen och en indexreglering av dem, ett vårdnadsbidrag till föräldrar avsett som erkännande av och en kompensation för de barnavårdande uppgifterna, oavsett om de sker i hemmet eller genom samhäUets institutioner. Inkomstförstärkning för familjer med låga inkomster och/eller flera barn samt en tillfredsställande service i olika avseenden, inte minst när det gäller barntiUsynen. Men barnfamiljerna har lagts på is. Deras situation och vad man skah göra åt den är under utredning, och under tiden kan Ingenting hända. Den är den motiveringen man har fått vid riksdagsbehandlingen när motionerna avslagits. Jag bortser då från den höjning av barnbidragen som skedde i samband med den s. k. skattereformen, och det tycker jag att man skall göra. Den höjningen ingick nämhgen som en del i själva skattepaketet.

När det konjunkturpolitiska läget I början av hösten var sådant att snabba och snabbt verkande åtgärder var nödvändiga, var det naturligt att centern med sin famihepohtlska bakgrund bland flera andra åtgärder föreslog Inkomstförbättringar för barnfamUjerna och att man gjorde detta i form av höjda barnbidrag, I centermotionen 1490, s, 12, står det i det sammanhanget: "För en mera definitiv lösning av frågan om ett förstärkt stöd till barnfamUjerna, bättre anpassat efter olika famlhers behov, måste man såsom framhålUts awakta förslag från famUjepolltlska kommittén,"

Men nu plötsUgt behövde regeringen inte avvakta ett sådant förslag. Centerns förslag utlöste i stället en panikreaktion. På grundval av en Icke slutbehandlad PM från famihepohtiska kommittén - vi har hört om detta tidigare i dag - utarbetades proposition nr 156 med förslag om höjda bostadstiUägg för barnfamiher. Det var ingen famihepohtlsk reform - det var ett hastverk och ett styckeverk,

I huvudsak har centern och folkpartiet i utskottet anslutit sig tiU regeringsförslaget. Även om formerna för förslagets framläggande var unika ansåg de båda partiernas representanter i utskottet att "ett angeläget tillskott till barnfamiherna inte bör fördröjas". Det är ett angeläget tillskott det är fråga om. Det gäUer framför allt famiher med låga inkomster och höga boendekostnader. Som herr Larsson i Borrby

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

redan understrukit är förslaget att betrakta som ett provisorium.

Det var emellertid självklart för centern att i detta läge hålla fast vid sitt tidigare förslag om höjning av barnbidragen. Jag skulle gärna vilja gå in på den frågan, som har varit uppe Ull debatt här.

Det gäller här två viktiga principer för samhällets åtgärder, men två principer som jag inte kan finna står emot varandra utan som i stället kan och bör förenas. Den första principen gäher alltså en inkomstutjämning mellan människor med högre Inkomster och människor med lägre inkomster. En sådan inkomstutjämning kan ske på ohka sätt, I det här aktueUa fallet ger man alltså låginkomsttagare ett InkomsttUlskott - men bara dem som har barn, I propositionen heter det emellertid att famihepoUtiska kommittén har till uppdrag att "pröva möjligheterna att utvidga bostadstUläggssystemet till låginkomsttagare utan barn". Detta är bra, tycker jag, inkomstutjämningspolitiken bör omfatta alla oavsett familjesituation.

Den andra principen, den som hlttlUs varit ledande när det gäUer samhällets famlljepolltlk. Innebär att man söker åstadkomma en ekonomisk standardutjämning mellan dem som har barn och dem som inte har det oavsett inkomstläge. Det är ju ändå så att familjer med barn måste leva på en väsentligt lägre ekonomisk standard än andra, beroende på att det är flera som skaU dela den tUlgängliga inkomsten. Även om barnbidragen bara täcker en bråkdel av barnkostnaderna verkar de ändå i riktning mot en utjämning.

Det är helt felaktigt att ställa de båda åtgärderna mot varandra; de är komplement tUl varandra. Det kan ju ändå Inte vara så att de, som har barn, i större utsträckning än andra skall bidra till en angelägen inkomstutiämnlng I samhället,

I proposition nr 156 föreslås att höjningen av statsbidragen tUl de kommunala bostadstUläggen Ull en del skall utgå I form av ökat statsbidrag Ull daghem och fritidshem. Detta är bra. Kommunernas kostnader för barnstugeverksamheten har ökat mycket starkt, medan staten lägger beslag på merparten av de skatteintäkter som bUr ett indirekt resultat av att kommunerna stäUer daghemsplatser till förfogande. Det är ju ändå inte meningen att daghemsverksamheten skall fungera som en mjölkko för staten. I stället är det nödvändigt att staten stimulerar kommunerna till ökat daghemsbyggande genom ordentliga statsbidrag. Den frågan finns det anledning att komma tillbaka tUl.

Någon hopkoppling av statsbidraget tUl det kommunala bostadstiUägget med statsbidraget tlU daghem och fritidshem har vi emellertid inte velat vara med om. Detta har motiverats av herr Larsson I Borrby, inte minst i hans senaste Inlägg. Inte heller kan vi gå med på att statsbidraget tUl familjedaghemmen lämnas oförändrat när bidraget tih daghem och fritidshem höjs.

Med den stora brist vi har när det gäller barntillsynsplatser — vi vet att många barn till förvärvsarbetande föräldrar inte har tiUfredsställande tULsyn - behöver alla resurser tas tUl vara. Och famihedaghemmen utgör ett välbehövligt komplement till den institutionella barntUlsynen. Det finns i dagens läge Ingen anledning att försöka strypa en utbyggnad av famUjedaghemsvården genom ett relativt sett minskat statsbidrag. Det

finns redan nu för mycket som hindrar att alla resurser tillvaratas för att lösa barntUlsynsfrågan. Jag tänker då på de begränsningsregier -kvotregeln och balansregeln — som finns I statsbldragsbestämmelserna. Vi har från vårt håll hela tiden krävt att dessa regler skall slopas, 1 reservationen 6 UU socialutskottets betänkande nr 42 har vi på nytt framhållit vår kritiska inställning tUl begränsningsregierna, dock utan att I detta sammanhang framlägga något konkret förslag.

Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till reservationerna 2, 3 och 6 UU socialutskottets betänkande nr 42,

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Herr Romanus har tidigare I dag sagt att jag skulle ta upp frågan om marginaleffekterna för människor i mellanlnkomstlägen. Nu får jag på tisdag av finansministern svar på en Interpellation kring dessa frågor, och jag tänker inte belasta kammaren med att föregripa vad som då kan komma att diskuteras. Jag hoppas att jag i stället vid det tUlfället får den ingående redovisning som jag begärt av finansministern för de verkliga svårigheter som på grund av marginalskatter och marginaleffekter på en rad ohka områden drabbar alla människor I nieUanlnkomstlägen,

Jag skall ta upp ett par andra skattefrågor. Frågan om Inflationsskydd av skattesystemet börjar nu diskuteras 1 allt vidare kretsar. Det började för länge sedan med BertU Ohhn, Mittenpartierna hade med kravet bl, a, i en motion 1970, Indexreglerlngen har tagits upp av en rad ekonomiska experter i olika sammanhang. Det stora TCO har tagit med det i sina krav på förändringar av skattesystemet. Frågan diskuteras och debatteras nu av allt fler. Det senaste bidraget är en artikel i tidningen Metallarbetaren nr 49,

I artikeln konstaterar man att vi skulle få ca 500 mihoner kronor mer tiU privat konsumtion om man indexreglerade skattesystemet. Det är en Intressant Iakttagelse, I det nu rådande konjunkturläget är detta bortfall för konsumenterna mycket allvarligt. Dels behöver minsann löntagarna varje krona som de lyckas tillkämpa sig under svåra avtalsstrider, dels skuhe den totala efterfrågan i vår ekonomi behövt ett tillskott av denna storleksordning för att kompensera det ovanUgt stora konsumtionsbortfallet just I är. Jag tror dessutom att siffran 500 mUjoner är för låg. EnUgt ohka beräkningar torde inflationsmekanlsmen i det nuvarande skattesystemet varje år ge herr Sträng i runt tal 800 miljoner kronor utan att han först behöver fråga riksdagen om lov.

En annan tanke I artikeln I MetaUarbetaren är ett försök att beräkna vad en enskild löntagare skulle "tjäna" på en Indexreglerad skatt. 1 en tabell I artikeln konstaterar man att den samlade skattelindringen under en femårsperiod bhr sådan att Ju större Inkomst man har desto större skatteUndring får man. Det är samma sammanblandning av helt olika problem som gjordes i moderatreservationen I skatteutskottet I våras. Det är inte indexregleringens syfte att ändra vare sig progression eUer marginalskatter. Indexreglerlngens huvudsyfte är att omöjliggöra att inflationen smyghöjer skatten och förorsakar levnadstandardsänkningar hos löntagare I samthga Inkomstklasser. Skattesystemet måste under

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Inflation vara neutralt mot samtliga skattebetalare.

VI kan fråga oss: Har vi "råd" att ha en indexreglerlng av skattesystemet? Men det är Ju inte riktigt det frågan gäller. Behöver regeringen mera skatter — ja, då skall man komma till riksdagen och begära att få ta ut mera skatt av svenska folket. Detta är den principiella kritiken mot ett skattesystem utan inflationsskydd. Det är i samtUga Inkomsttagares Intresse som vi säger nej tUl en skatteteknik, som automatiskt och i smyg höjer skatterna. Och det är ett rättsvårdande intresse att kräva, att skatterna bestäms i grundlagsenlig ordning.

Finansministern är ointresserad av frågan om Indexreglerlng av skatterna. Detta ointresse har han tydhgt demonstrerat - så tydhgt att han Inte ens brytt sig om att informera sig om förhåUandena i andra länder. Tvärtom har han I riksdagen upprepat den felaktiga uppgiften att ingen regering i världen vågat sig på det. Först den 26 oktober har herr Sträng I en debatt med mig erkänt att vad som hänt i Danmark och Nederländerna på detta område kunde ha undgått honom. Herr Bohman har I tidigare debatter hänvisat Ull Frankrikes Intresse för Indexreglerlngen. Jag har mig nu bekant att även en kanton i Schweiz — Basel-Land heter kantonen - prövat systemet.

Jag vågar naturhgt-vls Inte tro att finansministerns intresse väckts därhän att han har börjat studera lösningar från andra länder. Därför skall jag citera några rader ur den holländska regeringens proposition:

Inledningen lyder: "Då vi tagit i övervägande att det är önskvärt att
ändra de lagliga bestämmelserna angående Inkomstskatte- och käUskatte-
tarlffen för att förebygga att trycket av dessa skatter ändras utan en
därtill syftande lagUg åtgärd UU följd av enbart nomlneUa ändringar i
Inkomsterna---- " etc.

Det kan också vara Intressant att höra ett kort stycke av motiveringen I samma proposition: "Den företeelse mot vilken den i propositionen fastlagda ordningen riktar sig torde nu vara allmänt bekant. Det gäller det faktum att vid ökning av inkomsterna som åtföhs av stigande priser - så att den reella Inkomsten förbhr densamma - Inkomstskattens reella tryck stiger, även Individuellt sett; vid sjunkande Inkomster och priser minskar detta tryck. Denna föhdverkan uppträder om skattetabeUen Inte ändras. Det är I strid mot den principiella grundvalen för uttaxering av Inkomstskatt, som är en typisk 'skatt efter skatteförmåga'. En sådan bör inte rätta sig efter nominell inkomst utan efter tiU Inkomsten I fråga motsvarande skatteförmåga."

Även här I landet talade vi tidigare mycket Intensivt om skatt efter förmåga, men av någon anledning har just det talet mer och mer ebbat ut.

Det jag nu har citerat ur är en översättning av den holländska regeringens proposition, vederbörligen översatt av Stockholms handelskammares auktoriserade translator den 30 september 1971.

Artikeln I Metallarbetaren slutar med en from förhoppning: "Erfarenheterna av den senaste stora skatteomläggningen visar, att en del bör rättas tiU. Det är troligt att vi före valet 1973 får en ny skattereform."

Jag tolkar artikeln så att det nu inte bara är oppositionspartierna här I riksdagen, TCO och andra tjänstemannagrupper utan också ledande LO-kretsar som börjar förstå att det var något fel på den s. k. Stora

Reformen och att den kräver översyn.

Som reservanterna I finansutskottet säger har den I fjol beslutade skattereformen delvis fått annat utfall än vad som avsågs vid reformens genomförande. En orsak är den kraftiga höjningen av de kommunala skattesatserna.

Ja, här är vi inne på ett område som håller på att bh en beklämmande följetong. Två gånger har riksdagen beslutat om tillsättande av en utredning rörande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. 1 oktober fick jag 1 ett frågesvar beskedet från finansministern att direktiven för utredningen höU på att utarbetas och att utredningen skuUe tillsättas de närmaste månaderna. Det är väl nu det? Kan vi nu I december få reda på: När blir den tillsatt?

Under meUantiden har finansministern funnit det Intressant att retas med kommunalmännen och tala om skattetak för kommunerna. Det är ett sätt att Indirekt påstå att det är kommunerna som själva svarar för de mycket oroande skatteökningarna. Men faktum är ju att det är staten, som genom en fortsatt övervältring av kostnaderna pressat upp kommunalskatten. Det är finansministern själv som genom en olycklig finans-och kreditpohtik drivit kommunerna att till stor del skattefinansiera sina investeringar I stäUet för att lita till lånemarknaden.

Vissa statsbidragsbestämmelser är alltför låsta och följer Inte kostnadsförändringarna och tar ingen hänsyn till inträffade standardhöjningar. En rad nya krav har ställts på kommunerna inom främst vårdområdet. Och kommunerna åsamkas också utgifter tlU föhd av särskilda statliga skattepålagor. Det är bra att de lågavlönade på vårdsektorn — som framför allt är kvinnor — fått lyftningar, men man måste sätta frågetecken inför den statliga arbetsgivaravgiften, som är särskilt kännbar på vårdsektorn med stora personalbehov — Investeringsavgiften och inte minst mervärdeskatten. I kommunerna är ca 25 procent av de totala utgifterna belagda med statlig mervärdeskatt.

Det är klart att varje försök att hejda kommunalskattehöjnlngarna blir meningslöst utan uppriktiga och omfattande Insatser från de kommunala förtroendemännen själva: effektivare kostnadspress, förnyad prövning av redan existerande och tidigare planerade program, bättre planerings- och beslutsteknik, strängare hushållning med tillgängliga resurser, så att årUg budget och flerårsplan kan håhas. Men Ivern att jaga kostnader och hålla sig inom de utstakade, knappa ekonomiska ramarna får dock på inga vUlkor ensidigt gå ut över självklara kommunala åtaganden vad gäller t. ex, barnfamiljerna. Kostnadsjakten får Inte sättas In mot slopandet av daghem, famUjedaghem och barntillsyn över huvud taget. Det drabbar då omedelbart de många barnfamUjerna och särskilt dem där hustrun I dagens kärva ekonomiska läge måste bidra till familjens Inkomster, Det finns tendenser åt det hållet som vi måste vara medvetna om och med kraft vända oss emot.

Det finns också allvarUg anledning att titta på vem det är som tjänar på att bygga daghem och få ut kvinnorna I förvärvshvet I stat och kommun, Enhgt Erik Jönssons beräkningar, som gjordes för LO:s famiheråd 1970, är det staten som 1 de flesta fall kammar hem vinsterna, medan det för kommunerna betyder stora negativa netton. Efter dagens

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

beslut kommer kanske inte Jönssons siffror att vara riktiga, men har man räknat ut hur nettoeffekten för stat och kommun bhr I fortsättningen? Att man inte enbart kan se till de rent ekonomiska frågorna har, herr talman, andra talare här uppehållit sig vid tidigare i dag, och jag skall inte upprepa det.

Herr NILSSON i Trobro (m):

Herr talman! Jag har begärt ordet för att säga något om skattepoUtiken, VI har diskuterat den många gånger tidigare, inte minst under detta år, men det är en mycket viktig fråga som berör aUa inkomsttagare, och jag vUl därför besvära kammaren med ett kort inlägg.

Sedan lång tid tiUbaka har moderata samlingspartiet, tidigare högerpartiet, varnat för det kraftigt ökande skattetrycket. Våra förutsägelser har besannats år efter år, och nu framstår skattetrycket som helt orimligt för stora delar av skattebetalarna I vårt land. Den höga marginalskatten har nu genom den senaste skatteomläggningen blivit hård även för de lägre inkomsttagarna. Inom moderata samlingspartiet har vi den bestämda uppfattningen, att det skattesystem, som drevs Igenom förra året. Inte får bh för långvarigt. Det är därför nödvändigt att omedelbart få till stånd en utredning, som skall syfta till ett nytt skattesystem, VI har tidigare krävt detta, och jag vill också understryka att det är viktigt att den utredningen får en parlamentarisk sammansättning, så att hela frågan kan få en allsidig belysning.

En av de första åtgärderna för utredningen måste bh att komma Ull rätta med de höga marginalskatterna, som gör att människorna i dag finner det mindre meningsfullt att arbeta. Det har under denna höst visat sig att arbetslösheten blivit oroväckande stor, och jag är övertygad om att en stor del av skulden ligger i vår ovanhgt höga skattebelastning. Skattesystemets konstruktion och skatternas höjd har kommit att spela en alltmer framträdande roll vid löneförhandUngarna, Erfarenheterna från den senare tidens utveckling på arbetsmarknaden och de berättigade kraven på lön efter skatt bestyrker väl detta påstående. Ju högre marginalskatten är, desto större bhr kompensationskraven från löntagarna, som också måste I möjligaste mån tillgodoses. Löneökningarna i sin tur leder tUl ökade kostnader för företagen, vilka slår ut i stigande priser. Därmed är vi inne 1 den onda cirkel som Innebär att priser, löner och skatter ständigt jagar varandra. Därvid kan vi också konstatera att det nya skattesystemet med dess mycket höga marginalskatter också verkar inflationsdrivande. I nuvarande ekonomiska läge är en sådan effekt särskilt aUvarhg med tanke på exportens starka beroende av en lugn Inhemsk utveckhng på kostnadssidan.

Det klagas I dag över att efterfrågan på konsumtionsvaror blivit svag. Jag tror inte att detta beror på olust att köpa, utan den verkhga orsaken är säkerhgen att köpkraften sviktar på grund av att människorna får för Utet över när skatten tagit sitt. Vi vet sedan länge att detta har varit en hämsko för sparandet, och det är därför en uppgift för oss alla att se UU att konsumtionskraften ökar och att sparmöjligheterna återställes.

Sedan många år har vårt parti också drivit kravet på att vårt skattesystem måste kompletteras med en indexreglering, då efterkrigs-

tiden visat att det inte I nämnvärd utsträckning Intresserat regeringen att föra en poUtlk, där ett någorlunda fast penningvärde har existerat. Detta har inneburit att de inkomstökningar som medborgarna har fått Ull stor del ätits upp av inflationen. En sådan Indexreglerlng kan givetvis konstrueras på oUka sätt. En kommande utrednings uppgift blir att söka åstadkomma ett system, som är så rättvist som möjligt. Önskvärt är emellertid att detta blir neutralt från skattebelastnlngssynpunkt.

Det kan bU svårt att finna en enkel Indexreglerlng med tanke på det skattesystem som vi begåvades med förra året, och detta sammanhänger med att progressionen gjorts så brant på ett så tidigt stadium, att även förhållandevis låga inkomster drabbas av en orimligt hög marginalskatt.

Herr talman! Vi beklagar djupt den rådande arbetslösheten, som utöver de ekonomiska konsekvenserna för den enskUda människan också kan leda fram UU djup besvikelse och depression över att vUja arbeta men Inte få. 1 detta sammanhang vlU jag slå fast att det ekonomiska kUmatet I vårt land I många år varit sådant att lönsamheten varit nedåtgående och lett fram tUl nedläggningar eller i bästa fall fusionering av företag.

Jag måste stäUa frågan om det verkUgen varit nödvändigt. Hade det inte varit möjUgt att förhindra en sådan utveckling genom att på ett tidigt stadium slå vakt om det egna landets näringsUv, som har haft att ta upp konkurrensen med länder som har ett väsentligt lägre kostnadsläge än vad vi har. Jag tänker därvid på TEKO-lndustrln, på läderindustrin och framför allt skobranschen. Men jag tänker också på jordbruket. För jordbrukets del vih jag ta ett exempel som är belysande nog. Gränsskyddet sänktes härom året för stärkelseprodukter. Av detta föhde att priset på potatis måste på två år sänkas med 4 öre per stärkelseprocent och hektohter. Det är en nog så kännbar åderlåtning för en näringsgren som arbetar under ett starkt ökande kostnadsläge.

Det är alltså den mindre och medelstora företagsamheten som varit och är I en brydsam ekonomisk situation till föhd av vårt höga kostnadsläge, som är ett av de högsta i världen.

Jag vill också påpeka att företagsamheten har belastats med sociala avgifter som går upp till över 25 procent av lönen. Med det sagda riktar jag inte någon kritik mot dessa avgifter, utan viU endast påtala att de helt naturligt minskar dessa mindre företags möjligheter tUl självfinansiering,

VI menar att I den konjunktursvacka som vi nu befinner oss 1 vore det naturligt att upphäva bestämmelsen om arbetsgivaravgiften. Detta skulle direkt påverka företagens lönsamhet och deras möjligheter att upprätthåUa eller öka sysselsättningen. Ett sådant beslut skulle framför allt verka stimulerande på de arbetsintensiva branscherna, som i dag har de största sysselsättningssvårighetema.

En sänkning av arbetsgivaravgiften skulle vidare ge exportföretag och importkonkurrerande företag bättre möjligheter tiU priskonkurrens och därigenom motverka tendenser mot en försämring av handelsbalansen. Dessutom skuhe en sådan åtgärd minska det hårda trycket på de kommunala finanserna.

Enligt vår uppfattning är ett borttagande av arbetsgivaravgiften därför nödvändig. Den höjdes hösten 1970 med I procent av stabihseringspoh-tiska skäl. Det skulle därför vara naturligt att i dag sänka densamma. Med

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

tanke på den stora arbetslösheten borde den dock helt slopas. Nu har man emellertid Inom finansutskottet gjort en kompromiss, och jag har inget annat yrkande, herr talman, i dessa frågor än bifall till de reservationer vUka som första namn upptar herr Burenstam Linder,

Hen JOSEFSON i Arrie (c):

Herr talman! I den aktuella politiska debatten intar i dag - nästan som aUtid — skattefrågorna en framträdande plats. Och det är ganska naturligt med tanke på att vi alla nästan ständigt kommer i kontakt med skatt och skatteuttag.

Skatteuttaget är högt, därom är vi väl alla överens, och det är en ytterst angelägen sak att produktionsapparaten både utbygges och utnyttias, Utbygges för att skapa förutsättningar för en ökad produktion, vUket är en förutsättning för ökad standard också i framtiden. Lika angeläget är det att produktionsapparaten utnyttias i sin helhet, och för att detta skall kunna ske fordras att konjunkturpolitiken förs på ett sådant sätt att man verkligen på ett tidigt stadium försöker möta växhngar i konjunkturen. På den punkten har det brustit aUvarligt i regeringens handlande, och detta har I hög grad bidragit UU den ganska besvärliga situation som vi I dag befinner oss i.

Helt naturligt kommer uppmärksamheten i dagens läge att riktas på det fungerande skattesystemet. En av målsättningarna för förra årets skattebeslut var att lätta på skattetrycket för de lägre Inkomsttagarna, På den punkten delade vi regeringens uppfattning. Men för att uppnå målsättningen med det nya skattesystemet fordrades bl, a, att penningvärdet skulle hållas stabilt. Så har inte utvecklingen bUvit, och därmed har systemet förvanskats.

Redan när beslutet skedde på våren 1970 var vi starkt kritiska, därför att förslaget Inte på vanligt sätt förberetts av en parlamentariskt utsedd kommitté för att sedan i vanlig ordning sändas ut på remiss.

Riksdagens rätt att besluta I skattefrågan bör Inte begränsas på så sätt att representanter för hälften av valmanskåren utestänges från möjligheten att delta 1 det mycket betydelsefulla förberedelsearbete som utredningsarbetet medför.

När det därför redan nu visas att det nya skattesystemet Inte ger den målsättning som förutsattes, är bara detta tiUräckhgt för kravet på en ny översyn av skattesystemet — det krav som i dag ställs. Därtill kommer kravet som ställdes här i riksdagen såväl förra året som i våras när det gäUer vissa områden av skattesystemet. Jag kan bara nämna de verkliga låginkomsttagarnas problem som ingalunda är lösta. Skatteuttaget bhr med nuvarande regler ganska kraftigt även i mycket låga inkomstlägen. Det är angeläget att man fär regler för alla inkomsttagare i dessa inkomstlägen, som ansluter tiU dem som i fjol Infördes för folkpensionärer. Faktiskt sambeskattade är en annan grupp som, blir föremål för en dhekt orättvis beskattning. Om två makar är anställda I ett företag och tjänar 20 000 vardera, är det väl Inte rimligt att, därest dessa båda makar övertar företaget och arbetar i detta som tidigare, skatteuttaget skall bU omkring 3 000 kronor mer.

Småföretagare, jordbrukare, där båda makarna arbetar i det gemen-

samma företaget, är grupper som drabbas hårt av skattesystemets orättvisa på detta område. Ett annat område som utgör motiv för centerns krav på en ny skatteutredning är den bristande samordningen av de sociala bidragens upphörande och skatteuttaget. Exempel kan visas på hur skatteuttaget ökar samtidigt som sociala bidrag kraftigt minskas, vUket kan ge resultat som är alldeles orimliga. Utan tvekan borde här utredas vilka möjhgheter det finns att ehmlnera dessa orimligheter. Inkomstintresset måste trubbas av när man inte får behåUa mer än kanske ett par tior på intjänade hundra kronor. En väg är kan hända att beskatta aUa sociala förmåner samtidigt som beloppet på de sociala bidragen väsentligt höjs. Det är ingen tvekan om att just denna fråga måste bh föremål för utredning.

Skattesystemet måste vara så utformat att intresset för ökade hikomster bibehåUes. Nuvarande system med total brist på samordning mellan skatteuttag och sociala förmåner kan utgöra ett direkt hot mot den enskildes inkomstintresse.

En fortsatt Inflation medför automatiskt skärpta skatter med den uppbyggnad vårt nuvarande skattesystem har. Centern anser nu hksom tidigare att denna fråga bör utredas för att åstadkomma något slag av värdesäkring av avdrag och skatteskalor.

Även på andra områden finns otidsenliga bestämmelser kvar, på t. ex. bestämmelserna om förvärvsavdrag och bestämmelsen om mannens skyldighet att alltid uppta makars gemensamma Inkomst av jordbruk, för att nämna ytterhgare exempel.

Herr talman! Utan tvekan förehgger många starka motiv för en förutsättningslös utredning av skattesystemet. Riksdagens rätt att besluta i skattefrågor bör lika självklart medföra att utredningsarbetet anförtros en parlamentariskt sammansatt utredning. Skatternas del av den enskildes inkomst är i dag av den storleksordning att det för alla måste vara angeläget att rättvist och rimUgt fördela skattebördan med hänsyn tUl vederbörandes resurser.

Vad vi från centern begärt är att en parlamentarisk kommitté får i uppdrag att se över vårt skattesystem. Detta är enligt min uppfattning en rimlig begäran.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr HAGBERG (vpk):

Herr talman! Den arbetslöshet och de sysselsättnlngssvårlgheter som vi nu upplever har till en mycket stor del sina orsaker i koncentrationen av kapital och makt samt i en alltmer framträdande snedlokalisering av näringslivet, som inneburit dels underbefolkade områden, dels överbefolkade områden.

Det senaste årtiondet har det skett en väldig folkomflyttning. Norrland och skogslänen har under 1960-talet fått vidkännas en flyttningsförlust av 110 000 människor. Dessa människor har huvudsakUgen flyttat till storstadsområdena. Storstäderna och deras omgivningar har ju under motsvarande tid ökat med 350 000 människor, 70 procent av landets folkökning under 1960-talet har kommit på storstadsregionerna.

Att detta har kunnat ske beror väl främst på att den lokaUseringspoU-

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

tik som förs har formen av en anpassning tiU det privata näringslivets önskemål,

LokaUseringsstödet kan skenbart uppfattas som ett mer eller mindre aktivt inslag i den här anpassnlngspolitiken. Men lokaliseringsstödet skall - och det är uttryckUgen sagt — inte ändra på den "spontana utveckUngens" riktning. Ett avfolknlngsområde skaU bU ett avfolknings-område oavsett om det bUr föremål för lokaUseringspolitiska insatser eUer ej. Lokahseringsstödet är helt och hållet inlemmat i den huvudsakUga målsättningen, dvs. i den allmänna anpassningspoUtiken. Det är endast till för att mildra processen i de områden där utveckUngen hotar att bli socialt katastrofal. LokaUseringsstödet är ett sätt att mera etappvis genomföra folkomflyttningar, som annars skulle genomföras på ett mera brutalt sätt. Lokaliseringsstödet gör det möjhgt att flytta folk först från avfolknlngssektorerna — jord- och skogsbruk — I avfolkningsområdena till dessa områdens tätorter och industridistrikt och sedan vidare söderut — i stället för att direkt och under brutalare och mer uppseendeväckande former flytta människorna från deras hembygder till helt andra delar av landet.

Att åstadkomma denna grad av smidighet och att fungera som oha I maskineriet är just den uppgift som lokahseringspohtlken har. Man skall komma ihåg att lokaliseringsstödet hela tiden har varit avsett att vara ett komplement underordnat den allmänna huvudmålsättningen, som är att den spontana utvecklingen skaU fortgå med avfolkning av vissa regioner och extrem tillväxt av andra. De planer som finns i dag på att Stockholm fram tih år 2000 skall öka med 1 miljon människor och att Göteborg under samma tid skah öka med 400 000 människor är bevis för denna regionalpoUtiska utveckUngsllnje.

Det privata näringslivet har inte kunnat upprätthålla full sysselsättning i vårt land, något som skulle komma att kollidera med kapitalets koncentrationssträvanden. Likaså är ju rationalisering en huvudfråga för det privata näringslivet. Man gör investeringar I huvudsak för att rationaUsera. De arbetare som på det sättet bhr utan arbete får flytta. Det heter att effektiviteten skah stå i högsätet. Man planerar att minska arbetsstyrkorna, och hårdare press lägges på dem som blir kvar i Industrin. Det här drabbar särskilt hårt avfolknlngsorter och en-lndustrl-orter.

Inte heller LO kan svära sig fri från hela denna utveckhng. Det förekommer i dessa dagar att stora företag genomför tidmätningar med motiveringen att effektiviteten skall ökas ytterligare. Den enskilda människan bryr man sig Inte om. Man hänvisar också till överenskommelser med fackföreningsrörelsen för att motivera ett sådant tilltag.

Allt fortsätter i den berömda Saltsjöbadsandan, som är en av orsakerna tUl att arbetarna måste finna sig i tidmätningar enbart under hänvisning till att det är en s. k. högkonjunktur. Under Saltsjöbadsandans baner slöt ju fackföreningsrörelsen avtalet om tidsstudier.

Samarbetsavtal med arbetsköparna får lönearbetarna dyrt betala. Många arbetstiUfäUen går nu förlorade under hänvisning tUl lågkonjunktur. Pressen på dem som stär kvar i produktionen bUr allt hårdare. Vad samhäUet gör i dag är att slussa in arbetarna i omskolningskarusellen eller

att ge dem i många fall ganska meningslösa arbeten I beredskapssyfte.

Det talas mycket om planering, bl, a, om regionplanering. Ute I de oUka kommunerna finns det många Ulusioner om att denna skulle vara styrande Ull avfolknlngsområden. Både Länsprogram 67 och Länsplanering 70 har ju som grundförutsättning att inte några ingrepp skall göras i den kapitalistiska utvecklingen. Dess koncentrationsprocess rubbas inte, "Den spontana utveckUngen" skall fortsätta I vårt land.

Huvuddragen deklarerades i propositionen 185 år 1964, Det hette där bl, a, att samhällsplaneringen måste anpassas tUl strukturomvandlingen i samhäUet, Där underströks vidare att samhäUsbyggandet måste nära samordnas i tid och rum med förändringar inom näringslivet.

Detta blev grunderna för Länsplan 67, Någon styrning av det privata näringshvet Ifrågasattes inte. Hos en del kommunalpohtiker har man trott på denna planering, men i stort har dessa planer och program bara bhvit tomma önskelistor. Centern, som I många fall talar så vackert om decentralisering, har ute i kommunerna helt svalt grunderna för denna planering. När frågan ställts Ull företrädare för centern, hur man skah kunna få en levande landsbygd utan styrningar, har dessa inte haft något svar. De har bara ryckt på axlarna, I stort sett har de varit nöjda bara det stått något om jordbrukspolitiken i kommunernas remissvar. Jag tycker att det är avslöjande om centerns slogan om decentrahsering.

En myt ute i kommunerna är att den fysiska rlksplanerlngen skuUe bil styrande. Men som vi vet är den bara en önskeUsta från industrin över var den vlU lokaUsera sina företag. Det är ju ingen planering över industrins förläggning tUl Norrland eller södra Sverige, tiU Västkusten eller Bergslagen, Vad som kommit fram är vad Industriförbundet planerar, nämUgen oheraffinaderier, stålverk, aluminiumverk m, m, tlU Västkusten,

Frågan är hur det skaU gå för Norrland, särskUt dess Inland, Och hur skah det gå för Mellansverige, främst Bergslagen? Riksplanerarna utgår ifrån att industrierna I framtiden skall förstöra naturen 1 samma utsträckning som i dag. Riksplanerarna utgår ifrån de tekniska rön som finns i dag. De utgår ifrån att oha aUtld måste raffineras vid kusten, att massafabriker alltid måste ligga intill stora älvar, att företags föroreningsutsläpp är något givet, osv. Så är det naturligtvis inte.

Vad som måste UU är en planlagd forskning, som gör det möjligt med inlandslokalisering av oheraffinaderier, nya stålverk, petrokemiska fabriker, kärnkraftverk, massafabriker osv,, med ett minimum av mihöförstö-relse. För våra omkringliggande havsvatten måste väl inte se ut som kloakdiken. Innan utspädningsfilosoferna finner för gott att ställa krav i fråga om industrins mihöförstöring, såväl längs kusterna som i Inlandet,

Fortsätter den utveckling som skisserats I Länsplan 67 och Länsprogram 70 och de planer som finns bakom den fysiska riksplaneringen, så kommer inom en mycket snar framtid Dalarna och Värmland att bh hksom Norrland — ett stort sommarstugeområde för stadsbor som har sitt ursprung i Dalarna eller Värmland, Det behövs en bestämd styrning av det privata näringslivets Investeringar tlU avfolkningsregionerna för att förhindra den sociala och ekonomiska katastrof som bhr föhden av att regioner avfolkas.

Nya målsättningar måste tiU, Snedlokahseringen måste stoppas. De nu

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

avfolkade områdena måste inom en snar framtid få en ström UU sig i stället för att strömmen som nu går åt andra hållet. För att det skall vara möjligt måste Investeringarna ses samhällsekonomiskt i stället för som nu strikt företagsekonomiskt. Det senare är ju ledstjärnan för det privata näringsUvet, som vägrat att lokaUsera sig i Norrland, främst inlandet, samt skogslänen, I det läget måste staten ta det ansvar som kapitalisterna aldrig haft, nämligen att ge människorna i avfolkningsbygderna en meningsfull sysselsättning.

Vad som behövs i dessa områden är basindustrier. Västkusten kan inte få bh centrum för all Industri i framtiden, Avfolknlngsreglonernas räddning är att basindustrier etableras i dessa områden på skogens och bergets produkter. Det behövs även komplettering med andra branscher, såsom oha, kemi, petrokemi och elektronik. För att t, ex. ståhndustrln Inte helt skall hamna på Västkusten krävs att oljeraffinaderier förläggs I Inlandet, så att den nuvarande snedlokahseringen utjämnas. Bergslagen ropar kraftigt på en sådan Industri för närvarande.

Det är nödvändigt att staten med AP-fondernas hjälp etablerar basindustrier. Basindustrierna måste få en sådan produktionsinriktning att det medför föhdlnvesteringar. De måste ha en långt gående manufakturerlng av sina produkter, och produkterna måste kunna vidareförädlas inom den region där basindustrin är förlagd, så att regionen på så sätt får ett allsidigt näringsliv, AP-fonderna måste tas i bruk för att trygga en allsidig sysselsättning i det här landet.

Om staten använder AP-fonderna för att etablera industrier, skulle detta kunna möjhggöra ett direkt arbetarinflytande i dessa företag. Lönearbetarna skulle kunna på ett mera direkt sätt än i dag bestämma produktionsinriktning, arbetsmiljö osv. För att det här skall kunna vara möjligt måste riksdagen bestämma sig för att använda AP-fonderna på ett nytt och radikalt sätt, LO-kongressen behandlade ju i år de här frågorna, och där var en av de viktigaste synpunkterna beträffande användningen av AP-fonderna att de skulle sättas in bl, a, i regionalpohtiska syften.

Det är därför synnerligen positivt att LO nu tar initiativ för att AP-fonderna skah användas. Jag hälsar det med stor glädje. Det visar att fler än vpk pekar på att det går att använda AP-fonderna,

Men tyvärr, får jag säga, vill ju LO-ledningen i första hand bara använda AP-fonderna som riskvilhgt kapital. Att använda AP-fonderna på ett sådant sätt betyder ju bara att man stärker det redan starka privata näringshvets makt. Dels ser jag det också som att LO-ledningen redan svikit LO-kongressens beslut om AP-fondernas användning.

Nej, AP-fonderna måste sättas in så att det ger resiUtat för lönearbetarnas bästa, sätter stopp för snedlokahseringen, ger arbetstillfällen i avfolkningsregionerna och satsas i basindustrier med sådan inriktning att det medför föhdlokaUserlngar,

Nya basindustrier i avfolkningsområdena skulle göra att arbetslösheten kunde bekämpas på ett effektivt sätt. De som tvingats flytta till storstadsområden och där bhvit arbetslösa skulle kunna få återvända tUl sin hembygd och få arbete där. Men det räcker naturligtvis inte bara med detta, utan den nuvarande anpassningspohtiken måste helt brytas.

Nya regionalpohtiska målsättningar måste uppställas: Full och effektiv

sysselsättning åt varje län och planmässig styrning av de i produktionsapparaten insatta investeringarna så att nettotillväxten sker i andra regioner än i storstäderna. Detta skall ses som en total samhäUelig kostnadskalkyl, där profiten inte får vara styrningsfaktor.

Herr talman! Jag viU härmed yrka bifah till motionerna 1492 och 1533,

Herr inrikesministern HOLMQVIST, som meddelat att han i samband med denna debatt ämnade besvara herr Hermanssons i Stockholm (vpk) den 14 oktober framstäUda interpeUation, nr 129, om åtgärder för att trygga full sysselsättning, erhöll ordet och anförde:

Herr talman! Herr Hermansson har frågat statsministern om regeringen vih skapa varaktig fuU sysselsättning och vilka åtgärder regeringen avser att vidta i detta syfte. InterpeUationen har överlämnats tUl mig för besvarande.

Full sysselsättning är det främsta målet för regeringens ekonomiska poUtlk. Sysselsättningspolitiken har undan för undan fått radikalt höjda ambitioner. Väsenthga framsteg har också nåtts. I december år 1932 var 31 procent av medlemmarna i fackförbunden arbetslösa. År 1939 hade andelen arbetslösa gått ned till 9 procent. År 1950 var 3,5 procent av medlemmarna i arbetslöshetskassorna arbetslösa och 1 november år 1971, då vi ändå upplever läget som otiUfredsstäUande, var andelen 2,2 procent. Arbetslösheten har alltså sjunkit kraftigt, och detta gäller även om man tar hänsyn tih att nya kassor med låg arbetslöshetsrlsk har tUlkommit,

En framgångsrik arbetsmarknadspoUtik ger ständigt nya grupper tillträde UU arbetsmarknaden, I början av 1930-talet hade 40 procent av befolkningen i aktiv ålder arbete. Är 1950 hade denna andel stigit tiU 65 procent och år 1969 tlU 75,5 procent. Som jämförelse UU sistnämnda tal kan nämnas att motsvarande andel var i Västtyskland 69,5 procent, 1 USÅ 69,9 procent, i Italien 56,1 procent och i Frankrike 66,6 procent. Vi ligger således högre än dessa länder.

Regeringens aktiva uppsökande arbetsmarknadspolitik har underlättat för 100 000-tals människor att gå ut på arbetsmarknaden. Det gäller I särskUt hög grad den kvinnhga arbetskraften. Enbart under senare hälften av 1960-talet beräknas 140 000 kvinnor ha gått ut på arbetsmarknaden. Genom insatser som t. ex, skattereformen, arbetsmarknadsutbUdningen och utbyggnaden av daghem har nya möjligheter öppnats för kvinnorna att förvärvsarbeta.

De svårigheter som vi nu upplever möts med omfattande och kraftfulla åtgärder. De selektiva åtgärder, som redan har vidtagits i år för att stimulera sysselsättningen, och de förslag som nu hgger på riksdagens bord beräknas ge arbete på den öppna arbetsmarknaden åt flera tiotal tusen personer under vintern. Dessutom har utbildningsmöjligheterna inom arbetmarknadspolitikens ram vidgats väsentligt och sysselsättningen i beredskapsarbeten fått ökad volym. Vi har aldrig någonsin satsat så hårt för att hävda den fulla sysselsättningen,

I framtiden gäller det emellertid att inrikta ansträngningarna också på de grupper som hittiUs av skilda anledningar har förhindrats att gå ut på arbetsmarknaden. Regeringen är beredd att med aU kraft fortsätta en

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Om åtgärder för att trygga full sysselsättning

Nr 141

poUtlk för att hävda människornas rätt tUl sysselsättning.

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Om åtgärder för att trygga full sysselsättning

Hen HERMANSSON I Stockholm (vpk):

Herr talman! Inrikesministern säger i svaret, för vilket jag tackar, att full sysselsättning är det främsta målet för regeringens ekonomiska poUtlk, Han hävdar vidare att sysselsättningspohtiken undan för undan fått radikalt höjda ambitioner. Han jämför statistiska uppgifter från 1930-talet, som avser procentantalet arbetslösa medlemmar i fackförbunden, med uppgifter från 1971, som avser procentantalet arbetslösa medlemmar I arbetslöshetskassorna. Denna jämförelse är Inte korrekt, och det av många skäl.

Det finns två mått på arbetslösheten under 1930-talet, Det ena är fackförbundsstatistiken som visar mycket höga siffror, det andra är antalet hjälpsökande arbetslösa som också visar ett mycket högt antal, I mars 1933 hade man där den högsta siffran med 186 000 hjälpsökande arbetslösa.

Den nuvarande periodiska statistiken är också av två slag. Det är dels uppgifter om vid den offentUga arbetsförmedhngen anmälda arbetslösa, där man skUjer mellan arbetslöshetsförsäkrade och icke arbetslöshetsförsäkrade, dels de s, k, arbetskraftsundersökningarna. Dessa visar som bekant mycket höga siffror; enligt den senaste var 116 000 helt arbetslösa. Lägger man därtill de latent arbetssökande stiger antalet arbetslösa tUl flera hundra tusen. Med ett utvidgat arbetslöshetsbegrepp, där även de i omskolning, beredskapsarbeten m. m. inräknas, talas i den aktuella litteraturen om upp till en halv mihon arbetslösa och I låginkomstutredningen som bekant om närmare en miljon människor med sysselsättningsproblem under ett år i Sverige.

Det går Inte att göra direkta jämförelser med 1930-talet eftersom det inte föreligger någon kontinuerlig statistikserie för hela perioden. De ohka arbetslöshetsmåtten fyller också oUka funktioner. De viktigaste är dels att utgöra ett mått på den totala arbetslösheten i landet, dels att visa konjunkturutvecklingen. En skribent I senaste numret av tidskriften Fackföreningsrörelsen, som utförligt behandlar dessa problem, hävdar att i en mera ambitiös mening fyller endast arbetskraftsundersökningarna med sina siffror på latent arbetssökande den förra funktionen, alltså att utgöra ett verkligt mått på arbetslösheten.

Denna s. k. ÄK-statlstlk kan inte jämföras med siffrorna från 1930-talet. Men det går heller inte att som inrikesministern gör jämföra fackförbundsstatistiken från 1930-talet och den nuvarande arbetsförmed-hngsstatlstiken. En sådan jämförelse överdriver kraftigt skUlnaden mellan trettiotalet och nuvarande läge. Det sammanhänger med en rad faktorer bl. a. med förändringarna Inom näringslivet där jordbruket mist sin tidigare starka ställning. Fackförbundsstatistiken är inte representativ för hela näringshvet på 1930-talet, när så stor del av befolkningen fanns i jordbruksnäringen. Den totala arbetslösheten var just på grund av denna jordbrukets stora omfattning Inte så hög på den tiden som fackförbunds-statistiken antyder. Nu har ju antalet arbetande I jordbruket reducerats tUl bara 6 procent — det är aUtså ett helt annat läge.

Det är också väsentUgt att framhåUa att krisen hade en mera utpräglad

konjunkturkaraktär på 1930-talet jämfört med den nuvarande krisen. Arbetslösheten hade därför också en mera konjunkturen prägel då, medan de s. k. struktureUa och regionala problemen — dvs. de långsiktiga frågorna — nu spelar en större roll.

Vidare bör framhållas, vilket jag påpekade här i går I en debatt med finansministern men som denne tydligen missförstod, att den arbetslöshet som den s. k. fria kapitalistiska marknaden skapar är utomordenthgt stor. Arbetsmarknadspolitiken har en större omfattning nu än på 1930-talet, och det bidrar UU att dämpa den registrerade arbetslösheten. Kapitahsmen har inte aUs, som det länge påståtts från både socialdemokratiskt och borgerUgt håll, förändrats tUl något slags välfärdssamhälle. Kapitahsmen skapar fortfarande massarbetslöshet.

Det avgörande är givetvis inte att diskutera olika mått på arbetslösheten, även om det är väsentligt att känna det faktiska läget för att kunna utforma en riktig pohtik. Det avgörande är att bekämpa arbetslösheten, att säkra varaktig och full sysselsättning, att säkra för varje människa rätten till ett menlngsfuUt arbete. Det är på den punkten vi anser att regeringen inte fört en politik som varit effektiv, helt enkelt därför att arbetslösheten är hög och fortsätter att växa.

Inrikesministern talar I svaret om radikalt höjda ambitioner. Men ibland får man intrycket att regeringen prutat ner på ambitionerna, prutat ner på vad som rimligen borde inbegripas i målsättningen full och effektiv sysselsättning. Jag viU erinra om den definition på full sysselsättning som vid krigsslutet gavs av den bekante ekonomen och socialpohtikern Beveridge, Han ställde två krav som måste vara uppfyUda för att full sysselsättning skaU råda: dels att det alltid finns fler lediga arbeten än arbetslösa, dels att dessa arbeten skall vara arbeten till hygghga löner, av ett sådant slag och så belägna att de arbetslösa rimhgen kan väntas acceptera dem.

Jag skulle vilja höra vad Inrikesministern anser om denna dubbla målsättning, där alltså bägge leden måste finnas med. För min del skuhe jag viha skärpa målsättningen ytterhgare så att fuU sysselsättning bör tolkas bokstavligt och utan varje reservation.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, nt m.

Om åtgärder för att trygga fuU sysselsättning

Hen inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! En del av de påpekanden som herr Hermansson i Stockholm gör om bedömningen av statistik har jag anledning att ansluta mig tUl, Man bör vara försiktig när man bedömer siffror, särskilt under en längre perlod. Det äi' också riktigt att man får se det här i stort, och jag medger gärna att det är skillnad, om man räknar vilka fackligt organiserade som är arbetslösa eller om man utgår från kassamedlemmar; där kan föreligga olikheter.

Jag vill aUmänt säga - och där tror jag att herr Hermansson ger mig rätt — att det över huvud taget är ett problem med statistik. Även om man i och för sig inte gör några stora förändringar i fråga om själva den statistiska metoden, sker det ändå på grund av den aUmänna utveckUngen i samhäUet ständiga förändringar, som också återspeglas i statistiken. Det bUr bättre möjUgheter för människor att ge sig till känna än förut, kommunikationerna förbättras osv. Det är således en hel rad faktorer

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Om åtgärder för att trygga full sysselsättning

som spelar in. Man Inhämtar uppgifterna efter andra metoder än tidigare. Därför bör interpellationssvaret ses på det sättet att det är de stora dragen i utveckUngen som vi har anledning att beskriva.

Men jag tycker i gengäld, sedan jag har sagt detta, att herr Hermansson I Stockholm är för pessimistisk i sin beskrivning av hur många det är I landet som skulle önska arbeta men som Icke har kunnat beredas möjhghet till det. Alltsedan låginkomstutredningen redovisade sitt material har de här talen nämnts; det skuUe vara upp till en halv mUjon människor som inte hade kunnat beredas tillfälle till arbete. Då kan man nästan säga att konjunkturväxUngen knappast spelar någon roll, ty det var samma siffra som nämndes innan vi hade upplevt nedgången I sysselsättningen under den senaste tiden. Jag har för min del inte tilltro till det sättet att räkna. Det pågick en diskussion där man visade hur det i låginkomstutredningens material hade gjorts både dubbelräkningar och andra försummelser som medförde att siffrorna blev alltför höga.

Det är emellertid svårt att definiera begreppet latenta arbetssökande. Det kan vara en person som har arbete i viss utsträckning och som gärna skulle viha bättra på sin förtjänst, men på grund av avstånd och Isolering inte får möjligt att tillgodose denna önskan. Jag tror inte det finns något land där man kan organisera arbetsprocessen på det viset att aUa människor har möjhgheter till sysselsättning I den bemärkelsen att var och en skaU kunna I ett givet ögonbUck och på önskad plats göra en fullödig arbetsinsats och få fullt betalt för den; jag känner inte något sådant exempel.

Det är en allmän tendens att man nu söker upp människor på ett mera effektivt sätt än förut. Det har betonats — Inte minst 1 debatten I går av finansministern — hur helt annorlunda utsikterna ändå nu är för människor med handikapp av olika slag att komma ut i arbetslivet. Jag har haft tillfälle att i tidigare inlägg I riksdagen vittna om vad som har skett på det området i form av bl. a. den skyddade verksamheten — den har ju här varit föremål för diskussion. Man har sagt att det skulle vara felaktigt att på detta sätt ordna särskild sysselsättning vid sidan om det enskUda näringshvet och den öppna arbetsmarknaden. Jag har haft anledning att försvara denna verksamhet, och jag vill fortfarande se det som ett av de verkligt stora framsteg -vi har gjort under loppet av de senaste tio åren att man här har givit möjligheter för nya grupper att komma in I arbete.

Men vi behöver kanske Inte I och för sig uppehålla oss så mycket vid förändringarna på längre sikt; jag nämnde dem i mitt svar. Det kan vara värt att konstatera att vi i den aktuella situationen är överens om att läget inte är tillfredsställande i dag. Det är dock en förskjutning från knappt 1,5 procent arbetslösa för ett år sedan till bortåt 2,5 procent i dag. Men som också framhölls av finansministern är det en utveckhng som vi har under kontroU, De insatser som vi har gjort bör ge oss möjhgheter att på nytt vända utvecklingen till det bättre.

Sedan vill jag gärna instämma med herr Hermansson i delar av den målsättning som han stäUde upp. Han anslöt sig tiU en ekonom som sagt att definitionen på god sysselsättning skulle vara att det I varje stund finns fler lediga platser än arbetslösa och att dessa arbeten utbjöds till

rimUga och avtalade löner. Herr Hermansson ville skärpa den definitionen ytterligare. Jag tror att man aldrig kan precisera en målsättning som håUer en gång för alla. Men det arbete som vi räknar med att människor kan vara viUiga att acceptera skaU självfallet vara sådant att det ger en utkomst som svarar emot vad som har ställts upp som ett mål vid fackliga förhandlingar och i övrigt. Jag har således inga svårigheter att för min del säga att jag tycker att anspråken skall ställas på det sättet att arbetet ger en fullgod ersättning, VI har också för de offentliga arbetena Infört den principen att man skall så långt som möjhgt följa de löner som har åstadkommits genom fria förhandhngar på arbetsmarknaden.

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag tyckte det var bra när inrikesministern anslöt sig till den målsättning som jag ville ställa upp för vad som bör menas med full sysselsättning. Däremot tycker jag det inte var bra när han var nöjd med att instämma i vad finansministern skulle ha sagt, att "vi" - det är alltså regeringen — "har försämringen av sysselsättningsläget under kontroU", Har man bara försämringen av sysselsättningsläget, dvs, arbetslösheten, under kontroU är det ju ett erkännande av att man icke har genomfört den målsättning — full sysselsättning, arbete åt alla människor — som man stäUt upp, och då är det aUtså något fel på den förda politiken.

Vi är, hoppas jag, överens om att mycket återstår att göra för att denna målsättning skah realiseras. Arbetslöshet är en olycka ekonomiskt, socialt och mänskligt, och arbetslöshet får därför Icke accepteras.

När det gäller de oUka statistiska mått som finns på arbetslösheten, så var inrikesministern kritisk mot låginkomstutredningens beräkningar. Dessa avser de människor som hade sysselsättningsproblem under ett helt år, och jag tror att det icke har förståtts i en del av den offentliga debatt som utvecklats kring dessa beräkningar. Men det finns andra undersök-nhigar. Vi kan hänvisa UU de undersökningar som kommer från statistiska centralbyrån, alltså arbetskraftsundersökningarna, EnUgt dessa är 116 000 helt arbetslösa, vidare är det 82 000 personer som är partieUt arbetslösa av arbetsmarknadsskäl och som alltså inte kan få full arbetstid. Därtill räknar man med 133 000 latent arbetssökande, dvs, de skulle ha sökt arbete om de ansett att de kunnat få lämpUgt sådant på sin ort. Det bUr en mycket hög siffra - meUan 300 000 och 350 000 - om man räknar samman de kategorierna.

Jag kan också hänvisa tiU en skrift av Rudolf Meidner och Harald Niklasson — bägge mycket kända för goda insikter om arbetsmarknadsfrågan. De gör en beräkning där de kommer fram tiU att man som arbetslösa måste räkna 6,4 procent av befolkningen. Det är latent arbetssökande, det är arbetslösa enhgt AK-undersökningarna och det är undersysselsatta. Författarna skriver att om man därtUl lägger "även personerna under arbetsmarknadsutbildning (för vilka fortfarande arbetslöshetskriteriet i stort sett gäller) och personer i beredskapsarbeten, skyddad sysselsättning och arkivarbete (som hänvisats till dessa verksamheter först sedan de Inte kunnat placeras på öppna marknaden), har vi i Sverige f, n, omkring en halv miljon människor, som marknadsekonomin inte kan tUlförsäkra önskad sysselsättning".

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Om åtgärder för att trygga fiill sysselsättning

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Om åtgärder för att trygga fuU sysselsättning

Det äterståi aUtså, som jag inledningsvis sade, mycket att göra innan målsättningen om arbete åt aha har uppfyllts.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag är tacksam för att herr Hermansson i Stockholm underströk den karaktär som låginkomstutredningens statistik har. Det är ju på det sättet att man där försöker fånga In alla människor som under ett år I någon form varit utsatta för arbetslöshet och sådana som inte fått den sysselsättning som de eftersträvat.

Jag tror att vi skulle kunna fortsätta debatten om detta med statistiken ganska länge, därför att vi kan komma in på en rad detahproblem. Det finns ju även i vår arbetslöshetsstatistik människor för vUkas försörjning vi egentligen har svarat på annat sätt, VI har de som fått äldrestödet — det är en stödform som är avsedd just att hjälpa under en tid, innan man på nytt kommer in i arbete. Men vi har också pensionärerna med, I söndags hade jag tiUfälle att delta i en länskonferens, och när vi då såg på arbetslöshetsstatistiken för det länet visade det sig att ungefär 200 personer hade fyllt 67 år och alltså var pensionärer, men de fanns ändå med i statistiken. Jag medger att det inte bhr så förskräckhgt många för hela landet, men det är dock ett antal människor som kommer med I arbetslöshetssiffrorna på det sättet. Där finns sålunda åtskUliga felkällor.

Även arbetskraftsundersökningarna Inrymmer naturligtvis felkällor, exempelvis en oviss faktor I fråga om de nytUlträdande på arbetsmarknaden. Där kan det vara svårt att avgöra om det gäUer personer som aUvarligt har strävat efter att erhåUa arbete, 1 det faUet är redovisningen från kassorna mer tillförUtlig, ty de registrerar de personer som verkligen har gått tUl förmedlingen och bhvit antecknade samt förklarat sig vilhga att ta arbete omedelbart.

Herr HERMANSSON I Stockholm (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Det kunde vara mycket att tUlägga, men tiden är knapp och jag skall därför begränsa mig till bara någon synpunkt ytterligare.

Inrikesministern ville göra gällande att man hela tiden så att säga har flyttat fram målsättningen och fått en alltmer radikal och progressiv inriktning av arbetsmarknadspolitiken, dvs, att man undan för undan har kunnat minska arbetslösheten. Men nu finns det material som visar att vi under senare delen av 1960-talet har haft en utveckling åt rakt motsatt håU. VI hade exempelvis en högre genomsnlttUg arbetslöshetsnivå under åren 1965-1970 än under 1960-talets första hälft. Samtidigt förlängdes den genomsnittliga arbetslöshetstiden för de arbetslöshetsförsäkrade från 4,5 veckor 1965 tiU 6,5 veckor 1970. Vidare har konjunkturuppgången 1969—1970 inte förmått sänka arbetslöshetsnivån till det läge vi hade 1965-1966 eller motverka den regionala ojämUkheten. Under senare delen av 1960-talet har vi alltså fått en utveckhng som skärpt en rad förhållanden och motsättrungar på dessa områden och som nödvändiggör en mera aktiv typ av närings- och sysselsättningspohtik än vad vi hittills haft i det här landet.

I denna diskussion kommer man ju In på långslktsproblemen. Detta är

naturligt, eftersom vi Inte anser att arbetslösheten bara aren produkt av en tillfällig konjunkturnedgång utan också beror på långsiktiga näringspoUtiska och regionalpohtiska problem. Jag vill I det sammanhanget ta ytterligare ett citat ur boken av Meidner—Niklasson, som jag tycker är viktigt. De skriver så här, och det är det sista som jag skall säga I denna debatt: "Det kan tillfogas, att den framräknade siffran" — en halv mUjon människor, som marknadsekonomin Inte kan tillförsäkra önskad sysselsättning - "är att uppfatta som en mlnlmlsiffra: bland de mer än en mihon i eget hushåll verksamma, bland de mer än en halv mUjon studerande och bland den kvarts mihon arbetsoförmögna finns förvisso många, som med en mera ambitiös sysselsättnlngsmålsättnlng skulle vUja ta steget över UU 'arbetsmarknaden'. Det i årtionden förda talet om Sverige som ett land med en permanent och svårartad arbetskraftsbrist framstår i belysningen av dessa fakta som ett uttryck mera för vanetänkande, för låga ambitioner och bristande resurser än för sociala realiteter."

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Om åtgärder för att trygga fiill sysselsättning

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! VI kanske inte i och för sig har någon anledning att dra ut för mycket på detta rephksklfte, men ett faktum är, herr Hermansson I Stockholm, att vi efter hand har kunnat få ut allt fler människor i arbetslivet. Det måste rimhgtvis betyda att vi har fått en förbättrad situation, att allt fler människor som velat förvärvsarbeta har blivit i tillfäUe att göra det. Under 1960-talets senare del genomförde vi en rad reformer som återverkar på statistiken. Herr Hermansson vet säkert lika bra som jag att införandet av äldrestödet betydde att vi fick In mellan 4 000 och 5 000 nya personer I statistiken, personer som normalt kanske Inte hade brytt sig om att komma till arbetsförmedUngen. En del småföretagare på landsbygden som utvecklingen liksom har tagit försörjningsunderlaget ifrån har exempelvis nu gått till arbetsförmedUngen. Många av dem skulle säkert aldrig ha givit sig tUl känna, om Inte denna reform hade genomförts.

På samma sätt har vi företagit förbättringar i fråga om kassornas ersättningsperioder; de har förlängts. Det är Inte så ovanligt att folk när de närmar sig den ålder då de skall sluta sitt förvärvsarbete - 67 år -försöker ta ut förmånerna i sin kassa. Och jag säger Ingenting om det berättigade i detta. Men sådana saker återspeglar sig i statistiken; vi får flera arbetslösa genom sådana förändringar. Jag tror att man måste beakta detta. Gör vi det, kommer vi fram Ull att utvecklingen Inte varit så ogynnsam under senare delen av 1960-talet som herr Hermanssons Inlägg kan ge intryck av.

Herr JANSSON (s):

Herr talman! På grund av talarUstans konstruktion har vi vid det här laget kommit ganska långt bort från finansutskottets betänkande nr 47, Det har ju varit soclalpoUtlsk debatt och annat emeUan, Jag vill ändå ta några minuter i anspråk för att anlägga en del synpunkter på den rådande situationen på arbetsmarknaden.

Det är väl ingen tvekan om att vi för närvarande upplever en situation

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 141-142

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

på den svenska arbetsmarknaden som vi inte är vana vid, VI har en arbetslöshet som vi alla betraktar som för hög för våra förhållanden, och det har också sagts här att regeringen alltsedan I våras vidtagit kraftfuUa åtgärder för att komma tUl rätta med situationen. Men även om läget är aUvarligt finns det ingen anledning att överdramatisera situationen på det sätt som förekommit den senaste tiden. Friställningar och varsel om friställningar har på sistone varit de stora rubrikerna i tidningarna, radio och TV, Så snart en industri har varslat om friställning av ett tiotal man har det slagits upp med mycket stora rubriker. Det har hänt att det samtidigt funnits industrier som nyanstäUt kanske ett hundratal man, men de nyheterna har haft mera margineU karaktär och ofta inte alls kommenterats i massmedia.

Det har t, o, m, förekommit att man i den pohtiska debatten jämfört dagens situation på arbetsmarknaden med 1930-talets; jag lade för övrigt märke tiU att herr Löfgren i går vid ett par tillfällen talade om arbetslöshetskrisen. Hur orimhg en sådan jämförelse är framgår av det förhållandet att det 1932 var hela 31 procent av LO:s medlemmar som stod utan arbete. Är 1950 var 3,5 procent av medlemmarna i arbetslöshetskassorna arbetslösa. Under nästan hela 1950—talet hade vi en högre arbetslöshetssiffra än vi har i dag. Det var då inte i den pohtiska debatten tal om några stora arbetslöshetskriser.

Den aktuella situationen är att drygt 2 procent av kassamedlemmarna är arbetslösa. Det är för mycket.

Vad jag nu sagt är inte ett försök att förringa det allvarUga i den situation som råder på arbetsmarknaden - det är avsett som ett ringa försök att balansera den mycket onyanserade debatt som förts på detta område den senaste tiden.

Man har av debatten fått Intrycket att allt som har hänt I fråga om friställningar och avskedanden skulle falla under samhällets ansvar. Jag vänder mig mot ett sådant resonemang. Det är ändå på det sättet att ca 95 procent av de anställda har sin utkomst i det privata näringsUvet. Man kan näppeUgen komma ifrån att också näringslivet måste ha ett stort ansvar för vad som händer på sysselsättningens område.

I detta sammanhang viU jag starkt understryka vad finansutskottet säger på s. 191 det nu aktuella betänkandet:

"Utskottet vill erinra om att utbyggnaden av samhällets resurser och möjhgheter I övrigt numera ger oss väsenthgt bättre möjligheter att mgripa på dessa områden i syfte att upprätthåUa sysselsättningen i ett läge där redovisade Investeringsplaner inte fuUföys. Som utskottet framhöll i sitt betänkande 1971:30 är det mycket angeläget att i högre grad söka förlägga investeringsaktiviteten till perioder med mindre hårt ansträngda resurser. VI befinner oss nu i en sådan situation. Det bör därför vara I näringshvets eget Intresse att snabbt utnyttja föreliggande Investeringsutrymme och de Investerlngsstödjande åtgärder, som nu föreslås, så att den därigenom ökade produktionskapaciteten står till förfogande vid konjunkturuppgången,"

Personligen skulle jag viha tillägga önskvärdheten av att samhället till sitt förfogande hade effektivare styrmedel för att påverka näringshvet att investera i en lågkonjunktur, Alla de stimulansåtgärder som samhället

hittUls satt in har uppenbarhgen inte utnyttiats i den utsträckning som vore önskvärd. När man, som nu är fallet, använder skattebetalarnas pengar för att med oUka åtgärder stimulera näringsUvet och industrin I syfte att förbättra sysselsättningsläget tycker jag att vi har anledning att kräva att näringshvet och då framför allt det privata näringsUvet, som får del av dessa förmåner, känner sitt ansvar och verkhgen utnyttjar tillfället att rusta sig inför den konjunkturuppgång som så småningom måste komma.

Det är ganska beklagligt trots allt att behöva uppleva att näringshvet i varje konjunkturnedgång har en benägenhet att viha skrinlägga tidigare bekantgjorda Investeringsplaner och att alla sedan kommer rusande med sma investeringskrav när konjunkturen på nytt svänger och trängseln på kreditmarknaden bhr betydhgt värre och det är svårt att tiUmötesgå aUa krav och önskemål.

Nu vill jag med detta inte ha sagt att man bör byta ut moroten mot piskan. Men samtidigt som samhället ger näringslivet vissa favörer — skattemässiga och andra - vore det önskvärt att samhäUet på ett bättre sätt kunde se till att näringsUvet utnyttjade konjunktursvackan tUl investeringar och därmed rustade sig för att snabbt kunna möta en kommande konjunkturuppgång.

Sedan skulle jag, herr talman, bara med några ord vUja kommentera det särskUda yttrande som herr Franzén och jag har fogat tlU utskottets betänkande vid punkten 14. Detta yttrande har föranletts av den motion som herr Hyltander väckt i anledning av proposition nr 140. Han föreslår där att riksdagen måtte besluta uppdraga åt Kungl. Maj:t att snarast låta projektera för upprustning av Göta kanal och utbyggnad av dess västgötadel samt att ställa erforderUga medel tUl förfogande.

Den motionen kunde beklagligt nog inte få något annat svar än ett avstyrkande. Jag förmodar att herr Hyltander själv var ganska övertygad härom när han väckte motionen. Därför är det ganska trist för både mig och herr Franzén, som jag kan försäkra har hka stora intressen som herr Hyltander av att Göta kanal upprustas och byggs ut, att i utskottet behöva konstatera det omöjliga i att i detta läge stödja motionen. Som vi framhåUer i vårt yttrande är frågan om utbyggnaden av Göta kanal en så stor och viktig fråga att den måste behandlas ytterst seriöst. Frågan ligger för närvarande i Kungl, Maj:ts kansh för berednmg, och då är det ganska orimhgt att begära att man, innan slutgiltig ställning har tagits tUl hur projektet tekniskt bör genomföras, skuhe börja projektera och anvisa medel för en utbyggnad av kanalen. Ett företag av den storleken kräver dessutom, som vi också har framhållit, relativt lång förberedelsetid. Därför anser vi att herr Hylländers motion ger ett dåligt exempel på åtgärder som kan vidtas för att stimulera sysselsättningen i den aktuella arbetsmarknadssituationen. Sedan beslut har fattats om utbyggnad av kanalen, när projekteringen är genomförd och klar, kan ett sådant här objekt med fördel användas som beredskapsarbete. Men såsom ett kortsiktigt beredskapsobjekt i den nu aktuella konjunkturen finner vi det, som sagt, synnerUgen IUa valt.

Jag är ganska övertygad om att herr Hyltander hade detta klart för sig, när han skrev motionen. Men herr Hyltander fick ju ändå hemma i

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, nt m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

lokalpressen ganska stora rubriker beträffande sin motion. Det kanske får betraktas som en tillräcklig framgång för herr Hyltander i detta sammanhang,

I detta anförande Instämde herr Franzén (s).

Hen LÖFGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag fattade det så att herr Jansson nämnde mitt namn och vad jag I går sade beträffande omfattningen av den nuvarande krisen på arbetsmarknaden. Han gjorde en jämförelse med hur det var på 1930-talet och påstod att det då var så mycket värre. Jag trodde, herr Jansson, att vi var överens om att det som hände på 1930-talet har givit oss den erfarenheten att vi måste bygga ut arbetsmarknadspolltlska åtgärder av stor omfattning. Det har vi också gjort under gemensamma ansträngningar.

När vi trots de ofantliga resurser som för närvarande satts in av arbetsmarknadsmyndigheterna har en så betydande arbetslöshet, tycker jag att det är föga adekvat att göra jämförelser mellan läget nu och på 1930-talet, Det är ett stadium som vi I varje fall har kommit ett bra stycke ifrån genom de åtgärder som vi har varit överens om att vidta just för att undvika sådana svåra kriser som den vi hade på 1930-talet,

Hen HYLTANDER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det gläder mig att höra — och det var väl inte alldeles obekant - att herr Jansson har intresse för Göta kanal; nu är det ytterligare bekant. Detta skall vi vara glada för. Vi kan arbeta i fortsättningen för denna sak.

Jag kunde väl också ha hyst en förhoppning om att han skulle stödja motionen. Tidigare här i dag har diskuterats sådana åtgärder som vidtagits trots att ett ärende legat under utredning och varit föremål för diskussion på ohka håll. Då kunde nog också denna projektering ha varit möjlig att genomföra, om man bara hade velat.

Jag skah bara kort ge några data såsom bakgrund tUl att jag väckte motionen.

Arbetslösheten skär rakt Igenom hela vårt samhälle för närvarande. Även många tekniker och Ingenjörer saknar nu den sysselsättning som de borde ha. Jag har här en liten statistik. Jag skall inte dra den, men 1969, 1970 och 1971 var respektive 656, 799 och I 866 Ingenjörer arbetslösa enligt redovisad statistik. Då är de nyexaminerade Inte Inräknade, Det syns att arbetslösheten har tredubblats under dessa två år. Räknar man in de nyexaminerade, bhr antalet arbetslösa kanske dubbelt så stort. För att i någon mån ge möjligheter att sysselsätta dessa med projekteringsarbete under den tid man ville skapa sysselsättning väckte jag min motion.

Projekteringen av utbyggnaden skuUe ge ungefär 80 halvårsarbetare arbete. Upprustningsdelen fick reduceras I proportion härtill. Den skulle kosta ungefär 19 mUjoner kronor mot utbyggnaden av västgötadelen, som I dag är kostnadsberäknad till 90 mUjoner kronor. Det skulle alltså bh en femtedel härav eller kanske något mindre. Det ger, herr talman, något av proportionerna för de arbetsmöjligheter som hade skapats om

man bifalht motionen. Det hade kunnat vara bra att ha detta projekt färdigt för att i en kommande omgång kunna göra byggnadsarbetet.

Detta är bakgrunden tUl min motion. Jag noterar med tillfredsställelse att vi är överens om själva principen, att vi skall försöka få denna led funktlonsdugUg på det ena eller andra sättet.

Herr JANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Först vUl jag vända mig UU herr Löfgren, Jag råkade säga att jag tyckte den debatt som förts om arbetsmarknadssituationen och arbetslösheten har varit snedvriden och att det finns de som i den politiska debatten har jämfört den nuvarande situationen med 1930-talet, Jag sade inte att herr Löfgren hade gjort det, men jag sade att herr Löfgren i sitt anförande I går använde uttrycket "arbetslöshetskris", och jag tycker att även det är ett starkt ord i sammanhanget, eftersom det nu är fråga om ca 1 procent större arbetslöshet än vad vi normalt brukar ha i det här landet.

Men sedan, herr Löfgren, är vi överens om att det är viktigt att samhället har resurser att sätta In på detta område, VI skulle ha stått oss ganska slätt, om vi inte hade haft ett starkt samhäUe, med resurser att klara upp de här tingen. Låt mig då erinra om att det, när man skuUe bygga upp denna starka och effektiva arbetsmarknadspohtik, väl inte var så helt och fuUt med stödet från folkpartiet och övriga borgerhga partier, som angrep den offentliga sektorns tillväxt just när vi höU på att försöka skapa resurserna. Det är däremot glädjande att herr Löfgren och folkpartiet nu håller med om att vi måste se till att vi är rustade så att samhäUet kan gå in och göra insatser och ta sitt ansvar i de här frågorna,

TUl herr Hyltander vlU jag säga att det är glädjande att vi är överens om Göta kanals upprustning; det har vi varit länge. Vi råkar båda sitta i en och samma kommunfullmäktigeförsamling och t. o, m, I dess presidium, där herr Hyltander är andre vice ordförande, och partierna har kommit överens om att inte göra separata aktioner i de här sammanhangen, utan i StäUet arbeta gemensamt på bred front för att vinna gehör för våra strävanden att behålla Göta kanal och om möjhgt bygga ut den. Jag tycker då att det är beklagligt att herr Hyltander utan att säga ett ord UU oss andra slänger in en motion som var omöjlig —jag kan tala om att det rådde tveksamhet, huruvida motionen över huvud taget skulle remitteras - varigenom herr Franzén och jag, som är lika angelägna om att frågan löses, tvingades att i finansutskottet yrka avslag pä motionen. Varje motion I riksdagen om en utbyggnad eher förbättring av Göta kanal som avslås är ju Ull nackdel för projektet som sådant. Det är risk för att den kan betraktas som en spik i en eventuell likkista.

Jag tyckte vi hade kommit överens på bred front när det förra gången väcktes en motion, som vi har åberopat i vårt särskUda yttrande och som ledde till den fortsatta utredning som nu är på gång inom Kungl. Maj:ts kansli. Att alltså herr Hyltander sedan slängde in en motion som jag måste säga från början var dödfödd och som vi därför tvingades avstyrka i finansutskottet var Inte bra för frågans fortsatta prövning.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr LÖFGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara uppmana herr Jansson att studera i vUken omfattning folkpartiet har medverkat tiU att bygga ut resurserna för arbetsmarknadspolitiken, I det fallet räcker det säkert om jag hänvisar tiU den roll en sådan person som Bertil Ohlin spelade i sammanhanget.

Herr HYLTANDER (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall betyga ordföranden I Töreboda kommunfullmäktige min vördnad såsom dess andre vice ordförande. Vi är tydUgen fortfarande överens om att vi bör arbeta för denna sak, Göta kanals utbyggnad.

Det var ingen sidovördnad för min kamrat I presidiet som gjorde att jag väckte denna motion. Att den var undertecknad bara av en person berodde på tidsbrist - den inlämnades faktiskt i sista stund. Jag hade gärna sett att jag fått flera namn på den, och jag har som sagt redovisat skälen, nämUgen att man skulle försöka skapa sysselsättningsmöjligheter även för den här kategorin av människor och bidra tih den stimulans för sysselsättningen som man försökte åstadkomma 1 anslutning till proposition nr 140,

I sakfrågan är det ingenting som skUjer oss åt. Herr Jansson drar upp formeUa saker såsom att det skulle finnas en överenskommelse I detta faU, Jag tror inte att den är träffad på det viset, och i varje faU tror jag inte att herr Jansson och hans parti i andra sammanhang har ansett den så bindande att man därför har avhålUt sig från att motionera.

Herr JANSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Först ett par ord tUl herr Löfgren, som hänvisade till professor Ohlin.

Jo, herr Ohlin har gjort mycket stora insatser i svensk politik men han tUlhörde såvitt jag vet också dem, som en tid bekämpade den offenthga sektorns utveckhng och utbyggnad. Det bör väl herr Löfgren inte ha glömt bort i sammanhanget. Det rådde på 1950-talet en kamp då man skuUe bygga ut de resurser för arbetsmarknadspolitiken som vi har I dag.

TUl herr Hyltander vUl jag säga, att det var synd att det blev så bråttom och att tidsnöd rådde. Hade herr Hyltander kommit tiU mig med den här motionen och bett mig skriva på den, så hade jag fått chansen att avråda honom från att väcka den, när den nu blev en sådan bhndgångare att den i stäUet för att vara till fördel kanske bUr tiU nackdel för hela projektet. Vi har inte skrivit under någon överenskommelse om att inte väcka motioner i den här frågan. Men jag tror att varje ledamot på Skaraborgsbänken kommer ihåg, att vi brukar gå fram på samlad front, när vi skall göra framstötar, VI brukar inte göra några säraktioner. Jag tror att det skulle ha varit tih stor fördel, om herr Hyltander trots tidsnöden givit någon ytterligare ledamot chansen att avråda honom från att väcka den här motionen.

Herr förste vice talmannen anmälde att herr Hyltander anhålht att till protokollet få antecknat att han Inte ägde rätt tih ytterhgare rephk.

Herr LEVIN (fp):

Herr talman! Det är Inte I reahteternas värld möjligt att diskutera konjunkturstimulerande åtgärder utan att basera diskussionen också på den förutsättningen att företagarnas intressen skall beaktas på ett rimligt sätt. Det gäller vare sig man väher selektiva åtgärder eller andra stimulantla.

Lönsamhet är enligt regeringens talesmän en norm för stathgt företagande; för enskilt företagande är det en självklar målsättning. Möjligheterna därtiU är en förutsättning för att näringsidkaren skaU vidta de åtgärder som är ägnade att leda till en konjunkturuppgång. Jag finner det därför märkligt att man i propositionen 140 i så relativt ringa omfattning sammankopplar förslagen tiU åtgärder med ett klart uttryck för en förståelse för någonting så fundamentalt som företagarens önskan om den trygghet som anses självklar för alla andra medborgare och som för företagarnas del just får sitt uttryck i kravet på lönsamhet.

Herr Jansson säger: Nu kräver vi av näringshvet aktivitet och investeringar! Det kanske hade varit bättre om han uppmanat regeringen att svara på hur långt den är beredd att gå företagarna tUI mötes i deras önskan om ett närings vänligare kUmat,

TlU herr Jansson vUl jag också säga att det är väl inte riktigt korrekt att påstå att Bertil Ohhn bekämpade den offentUga sektorn. Man kan ju ha ohka meningar om metoder och arbetstakt utan att fördenskull säga att BertU Ohlin bekämpat utveckhngen.

Men, herr talman, innan jag går in på de direkta sakfrågor som i och för sig föranleder mitt deltagande I den här debatten vill jag med anledning av herr Hermanssons i Stockholm närmast groteska Inledningsanförande i går säga några ord om vänsterpartiet kommunisternas troUerlnummer I motionen 1493 och utskottets behandhng av denna.

Jag har vid tidigare tillfällen haft anledning att uttrycka min förvåning över skatteutskottets behandhng av Uknande kommunistförslag — man kanske hellre skuhe kalla dem kommunlsthaUuclnationer, VisserUgen a-wisar man aUtid dessa verklighetsfrämmande framstötar, men man bryr sig inte om att påvisa hur verklighetsfrämmande de flesta kommunistförslag är, vilket är hka fegt som farhgt, eftersom herr Hermansson på det sättet inte besväras av några egentliga motargument, då han spelar för galleriet på de politiska arenorna landet runt. Dessutom är det i viss mån oartigt mot den personUgen hygglige herr Hermansson, men umgängestonen sociahsterna emellan kanske jag inte bör befatta mig med. Däremot skaU jag be att fä göra några randanmärkningar till motionen 1493, i vUken kommunisterna föreslår diverse skattehöjningar.

Skatteutskottet nonchalerar så gott som totalt motionen, och finansutskottet är inte heUer särskilt intresserat. Man konstaterar bara att förslagen syftar tiU en annan inkomstfördelning i samhället, medan de konjunkturstlmulerande effekterna enligt utskottet är obetydhga. Det är ett omdöme i vilket man med lätthet kan instämma.

Sannohkt är det kommunisternas enda intresse att ge allmänheten det intrycket att en skattehöjning av den typ de föreslår skulle leda tiU konjunkturens förbättrande. Utskottet borde, tycker jag, ha avslöjat kommunisterna för Sveriges folk 1 stäUet för att tiga ihjäl dem. De

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

olyckhga människor som nu saknar arbete kan lätt förledas att tro på kommunisternas fraser. Men om Innebörden av deras förslag hade blivit belyst, skuhe även de som nu känner bitterhet mot samhället just på grund av arbetslöshet och otrygghet ha förstått att kommunisternas väg Inte leder till någon förbättring utan snarare till en situation där det s, k, arbetande folkets krav på en annan inkomstfördelning inte möts med argument utan med militär,

I en serie artiklar av analytisk karaktär har Bertil Ohhn nyhgen visat att de s, k, bolagsägarnas andel av -vinsterna är mycket måttUg i jämförelse med löntagarnas om man ser det i stort. Därav föher att en annan fördelning dessa grupper emeUan skulle ge små om ens märkbara ökningar till resultat för den stora massan av löntagare.

När nu ändå kommunisterna försöker göra gällande motsatsen - det sker I motionen 1493 — kan motivet inte vara någonting annat än att man genom verkUghetsförfalskning och genom att vädja Ull människornas lägre instinkter söker värva sympatisörer och exploatera arbetslösa, besvikna människor - för att nu använda ord ur kommunisternas egen vokabulär.

Jag skah bara beröra två av förslagen i den aktueUa motionen, även om aha förslagen i och för sig är värda betydande uppmärksamhet - t, ex, förslaget om begränsad avdragsrätt för gäldräntor och den orimliga tanken på en 50-procentig höjning av en redan hög arvsskatt.

Det jag särskUt har fäst mig vid I motionen är den på nytt födda tanken om en 50 procents reklamskatt och drömmarna om en förmögenhetsbeskattning som man måste ha hämtat ur Tusen och en natt eUer någon annan österländsk sagosamling.

Herr Sträng har utan tvivel också funderingar på en reklamskatt — han är ju glad i skatter och snart kommer ett utredningsbetänkande på vUket han kommer att grunda ett förslag om en reklamskatt - men jag betvivlar pä goda grunder och mycket starkt att han i hkhet med kommunisterna skuUe motivera den med att reklamen avser att manipulera konsumenterna. Och jag är helt övertygad om att han Inte kommer att tillgodose herr Hermanssons önskemål om en 50-procentig skatt.

Att man inte stimulerar konjunkturen genom ett så fantastiskt förslag förstår ju varenda en som beretts tillfälle att ta del av det. Men det kanske inte är så många och därför tycker jag utskottets majoritet med kraft borde ha argumenterat emot det, så att möjhgen massmedia hade reagerat. Utskottets lama skrivning är enligt min mening inte försvarbar,

Samma omdöme gäher utskottets så gott som utebUvna reaktion på förslaget om höjda förmögenhetsskatter - detta omöjhga förslag som inte är någonting annat än rena pubhkfrieriet.

Enligt förslaget skulle en rörelseidkare - och det är ju sådana vi diskuterar i dag - stimuleras genom en skattehöjning av en sådan omfattning att i många fall Inte inkomsterna skulle räcka tlU för att förnöja fogdarna. Det beror givetvis i någon mån på vilken arbetsinkomst vederbörande har, I vUket faU som helst och hur stor arbetsinkomsten än är, bUr det personliga utbytet mycket dåligt för företagaren I fråga. Än värre blir utfallet för den som ingen arbetsinkomst har: en pensionär, en änka efter en företagare eller vem som helst som har en förmögenhet som

ger Ingen eller svag avkastning.

Låt oss ta ett exempel. Anta att en person har en nominell förmögenhet på 3 mUjoner kronor, och att den ger 7 procents ränta. Vederbörande har då en Inkomst på 210 000 kronor och betalar ungefär 135 000 I skatt till stat och kommun, om man räknar med 22 kronors utdebitering. Återstår 75 000 kronor. Så tror 1 alla fall de flesta som inte är insatta i skattelagstiftningens hrgångar. Men eftersom förmögenhetsskatten skall betalas med redan beskattade pengar, är det inte på det sättet. Förmögenhetsskatten är redan i dag hög. Men om kommunisterna får sin viha fram, blir det etter värre. De vlU nämligen att den skattskyldlge, som jag just nu har talat om, skaU betala för det första 23 750 kronor för den första miljonen och för det andra 3,5 procent för det överskjutande beloppet, dvs. 70 000 kronor. Summan av detta s, k, konjunkturstlmulerande förslag av kommunlstmodell bUr alltså att den skyldige först skall betala inkomstskatt med 135 000 och sedan späda på med cirka 94 000 i förmögenhetsskatt. Den sammanlagda skatten skuUe alltså bli 229 000, eller 19 000 mer än den totala Inkomsten - något som enligt kommunistisk mening sägs vara en awägning som motsvarar bärkraften.

Vi befinner oss, herr talman, I en allvarlig situation. Regeringen och de borgerliga diskuterar allvarUgt olika vägar att komma ur en svår situation. Det är pinsamt att Sveriges riksdag skall behöva ägna tid åt sådana motioner som har omisskännlig karaktär av buskagitation. Ätt kommunisterna är verkhghetsfrämmande visste vi, I dag har vi också fått belägg för att de är opålitliga.

Det är två krav som kommunisterna har drivit hårt. Man har dels krävt en sänkning av momsen på mat, dels krävt ett ökat statligt stöd åt kommunerna för att hindra kommunala skattehöjningar. Vad gör då kommunisterna? Trots att de vill ha sänkt moms på mat går de emot krav på sänkning av momsen på både mat och andra varor. Trots att de vUl ge kommunerna ett ökat statligt stöd går de åtminstone I dag emot förslaget att höja ersättningen tiU kommunerna för bostadstilläggen från 60 tlU 75 procent. Kan man tänka sig en större skillnad mellan ord och handling? Efter detta är det väl ändå helt klart att vänsterpartiet kommunisterna kan man aldrig hta på. Det har för mig personligen känts angeläget att redovisa min uppfattning om kommunisternas fabuleringskonst.

Som jag, fru talman, sade i början av mitt anförande, fäster propositionen inte i och för sig nämnvärt avseende vid lönsamhetsaspekterna, då man föreslår en rad åtgärder som har tiU uppgift att förstärka konjunkturen och komma till rätta med en besvärande arbetslöshet. Visserligen är några av förslagen UU sin grundkonstruktion sådana att de, i den mån de bhr förverkligade, kommer att vara räntablhtetsförbättrande. De byggföretag, för att ta ett exempel, som får beställningar på arbeten, som möjliggörs genom det statUga stödet och som kanske inte behöver erövras under aUtför stor konkurrens, kan naturUgtvis kalkylera In en lämplig vinst, förutsatt att kommunen kan prestera sin del av Insatsen, och utan tvivel kommer många storföretag att kamma in betydande vinster och erhålla formidabla hkvidltetstlllskott genom propositionens förslag om stöd för lageruppbyggnad. Men det bör

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

3* Riksdagens protokoU 1971. Nr 141-142

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

ändå hållas I minnet att syftet med dessa åtgärder enbart är att komma ur, kalla det en nödsituation - Inte att hjälpa företagen tUl en sådan ställning att de för framtiden av egen kraft kan garantera sysselsättning åt sina anställda.

Det är beklagUgt och ur liberal synvinkel betänkhgt att regeringen inte inser nödvändigheten av att föra en näringspolitik som stärker företagen. Jag ser den förehggande propositionen som det slutliga beviset på att regeringen håUer fast vid de senaste årens teorier om nyttan av företag med en låg självförsörjningsgrad och att regeringen ansluter sig till mycket radikala krav på en total samhällsstyrning av investeringsverksamheten. Under sådana förhållanden kan det Inte undvikas att regeringen kommer på kolhslonskurs. Ty även de i de borgerilga partierna, som är beredda att gå långt för att säkerstäUa en rättvisare fördelning av arbetets frukter och som vill utvidga socialpolitiken och stärka tryggheten, är övertygade om att ett fritt och på enskUd företagssamhet vilande näringshv, som förutsätter viss lönsamhet, är det bästa instrumentet för att ge människorna trygghet och framåtskridande.

Jag ser att herr Palme skrattar åt detta, men jag tror att man inte alltid skaU skratta åt sina motståndare utan räkna med att även de menar aUvar med vad de säger.

De stora och principiella skUjelinjerna har redan ingående diskuterats i går och i dag på partUedarnlvå, Jag skaU därför Inte ytterligare gå in på något principresonemang, I stället skaU jag uppehålla mig vid de synpunkter som jag fört fram i min motion, nr 1537, Utöver själva yrkandet i motionen har jag med skärpa framhåUit att alla förslagen i propositionen är så konstruerade - vare sig det varit avsikten eher ej -att de enbart eller så gott som enbart tar sikte på den stimulans av konjunkturen som kan åstadkommas av de stora företagen. De små och medelstora företagens roU undervärderas påtagligt. Jag tror att regeringen tar fel, då man Inte räknar med att också dessa har en enorm betydelse för konjunkturutveckhngen. Men det måste vara den bedömningen regeringen gör, eftersom alla de föreslagna åtgärderna är så ensidigt Inriktade,

När investeringsfonderna släpps fria gynnar det I realiteten endast de stora och kapitalstarka företagen. Detsamma gäller erbjudandet att vidga obligatlonslånemarknaden. Också förslaget om ett direkt bidrag på 20 procent för lageruppbyggnad gynnar endast stora och kapitalstarka företag. Det är för övrigt märkligt, att man i propositionen Inte ens antyder hur ÄMS skah administrera dessa pengar. Det sägs heller inte huruvida pengarna skall beskattas i den mån de ökar företagets vinst, men det får man väl förmoda att regeringen avsett. Man kan fråga sig varför inte regeringen 1 stället begränsat sig tlU att subventionera den räntekostnad som skulle uppstå, om upplåning skulle bli erforderUg för att finansiera en ökad lagerhållning.

Det är onekligen ett märkligt förslag, fru talman. Inte minst med tanke på att bara för ett år sedan den höga lagerhållningen mer eller mindre betecknades som ett slags sabotage mot samhällsekonomin. Jag är medveten om att jämförelsen Inte är helt korrekt. Under alla förhåUanden är emellertid detta förslag orättvist, eftersom endast företag med

minst 20 anställda kan komina i fråga, som tidigare framhålUts upprepade gånger.

Men det som jag finner mest orättvist bland samtUga förslag är investeringsavdraget på 20 procent, som endast kan utnyttjas av dem som redovisar vinst, dvs, i realiteten de stora bolagen. Detta Instrument borde I anständighetens namn därför ha kompletterats med ett Investeringsbidrag tUl de mindre företagen, i vilka vinsten oftast är Identisk med rörelseidkarens arbetsinkomst. Men det bör I sammanhanget understrykas, att också rena effektivitetsskäl talar för att man borde hjälpa även de mindre företagen att Investera och därigenom lämna sitt bidrag till en förbättrad konjunktur.

Om man nu UU nöds kan förstå att regeringen förbisett att både rättvise- och effektivitetssynpunkter talar för ett Investeringsbidrag, så är det helt obegripligt att utskottets majoritet reagerat negativt på de förslag som herr SjöneU och jag, oberoende av varandra, har lagt fram och som, även om de tekniskt är ohka, syftar tlU införande av ett investeringsbidrag.

Utskottsmajoriteten resonerar kring näringslivets förhåUanden som om det inte i själva verket vore människor av kött och blod det ytterst rör sig om. Man konstaterar kort och gott, vilket även herr Jansson gjorde från denna talarstol, att samhällets resurser numera är bättre då det gäller att upprätthålla sysselsättningen I ett läge där redovisade investeringsplaner inte fuUföhs, Man erinrar om ett tidigare betänkande, vari sagts att investeringsaktiviteten bör ökas under perioder med mindre hårt ansträngda resurser och påpekar att vi nu är inne I en sådan period. Sedan drar man kallt den slutsatsen, att det, som herr Jansson också sade, bör vara i näringshvets eget intresse att snabbt utnyttja situationen. Men vad som skah utnyttias säger man mindre om,

Alla oppositionens rekommendationer avvisas, liksom motionerna angående investeringsbidrag viftas bort praktiskt taget utan att utskottet ens bryr sig om att motivera sin ståndpunkt. På s, 36 i betänkandet konstaterar sålunda finansutskottet bara att skatteutskottet för sin del påpekat att Invändningar kan riktas mot min motion, varför den avstyrkes. Beträffande herr Sjönells motion går man den motsatta vägen. Man åberopar i stället näringsutskottet, som för sin del sagt att herr Sjönells motion bör ses mot bakgrund av den motion jag väckt. Och så avfärdar man utan vidare resonemang också den Sjönellska motionen, varmed man aUtså för bort investeringsbidraget från debatten och dagordningen. Mot detta protesterar jag till den verkan det hava kan, fru talman!

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Herr statsministern PALME:

Fru talman! Jag skaU inte ta upp någon polemik med herr Levin, bara göra ett htet tlUrättaläggande. Det här är ett aUvarsamt hus. Det är en aUvarlig fråga vi debatterar, och vi fick I går höra att man inte bör skämta om den. Men privatglädje är inte alldeles tabubelagd, och de glädjeytt-

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

ringar jag möjligen visade under herr Levins anförande hade Ingenting att göra med vare sig herr Levins person eller vad herr Levin hade att säga. Det var en rent privat munterhet. Detta om detta, om det kan glädja herr Levin.

Emellertid börjar nu den långa debatten om den ekonomiska politiken närma sig slutet. Argumenten har framförts och återupprepats, och jag har föga att tlUägga utöver vad som sagts av Sven Ekström, Gunnar Sträng och andra socialdemokratiska talare. Jag skall därför begränsa mig till två synpunkter.

Den första är denna: Herr Fälldin har fört minst sagt egendomliga resonemang om andra partiers konjunkturpohtik.

För det första har han I alla tonarter berömt moderata samUngspartiet för att det nu skulle ha anslutit sig till en aktiv konjunkturpohtik. Men på vad sätt skulle moderata samlingspartiet ha ändrat sig? Hur var det 1967 under den förra konjunkturavmattningen? Då gick dåvarande högern ut med i grunden precis samma program som nu. Dåvarande högerledaren Holmberg beskyllde socialdemokraterna för att vara ointresserade av arbetslösheten. Han lade fram förslag om skattesänkningar för bolag och enskUda inkomsttagare - med tonvikten på de högre - och med en avsevärd försvagning av budgeten som föhd.

Moderata samlingspartiet återkommer i dag med i grunden precis samma program som 1967. Partiet är i den delen konsekvent. Enda skillnaden är att då fick partiet inte beröm av centern utan tvärtom, och då uppträdde inte centern på en gemensam presskonferens med högern och förklarade sig enig med detta parti.

Rätt skall vara rätt, herr FäUdin, Det är inte moderata samhngspartiet som har ändrat sig. Det är centern. Det kan möjhgen sägas att högern har ändrat namn och centern har ändrat politik.

För det andra påstår herr Fälldin att socialdemokraterna skuUe ha svikit sina bästa traditioner när det gäller sysselsättningspolitiken, och det har han upprepat ett antal gånger. Jag vet inte om påståendet är oförsynt eller bara okunnigt. Jag har roat mig med att se htet grand - stimulerad av min företrädare som studerat dessa ting — på 1933 års statsverksproposition, där ju sysselsättningspolitiken lanserades i ohka anföranden av Ernst Wigforss, Per Albin Hansson och Gunnar Myrdal, Vad sade de?

Huvudlinjen var att samhället måste gå In med direkt sysselsättningsskapande åtgärder, med offenthga arbeten, för att ge sysselsättning åt människorna - precis som nu. För att finanslera denna uppbyggande sysselsättningspolitik var man beredd att öka den statUga upplåningen — precis som nu. Men, skrev Gunnar Myrdal, med instämmande av Ernst Wigforss, om inte det räcker får man tänka sig direkt konsumtionsbe-gränsande åtgärder för att finanslera sysselsättnlngspoUtiken, — Tänk efter ett tag! Det vågade man säga i ett samhälle där ännu massfattigdom och elände präglade människornas tillvaro. Så -viktigt, sade man, är det att klara sysselsättningen att vi kanske t. o.m. får tänka oss att pressa tUlbaka konsumtionen om upplåningen skuUe bil för stor.

Vad är det som skiher ut herr Fälldin i dag? Jo, han går ut och lovar, möjhgen på kort sikt popularltetsskapande men absolut inflationsskapan-de köpkraftspåspädningar. Han försöker försvara det genom att hänvisa

tUl vår 1930-tals politik. Våra föregångare sade: VI skall skapa arbete, men vi skall slå vakt om den ekonomiska stabiliteten. VI skall bekämpa arbetslösheten men på ett sådant sätt att vi bygger upp nyttiga Ung för framtiden genom Investeringar och genom offenthga Insatser.

VI skah inte vara sämre i dag. VI fullföljer dessa våra bästa traditioner genom att satsa på att bygga upp för framtiden och att Investera och att hjälpa de värst utsatta grupperna med reformer som tldlgareläggs men också genom att värna om den ekonomiska stabUiteten,

Jag hoppas för herr Fälldins egen skuU att det bara var mycket stor okunnighet som förestavade hans beskyllningar. Ty den poUtlk som centern förespråkar är raka motsatsen Ull den för framtiden uppbyggande poUtlk som socialdemokraterna lanserade på 1930-talet och som står I överensstämmelse med våra bästa traditioner som vi nu fullföljer.

Det var min ena synpunkt. Den andra är denna. Det var ett misstag av de borgerliga partierna att i denna fråga medvetet välja striden I stäUet för att pröva vägen UU samförstånd. När vårriksdagen avslutades den 3 juni uttryckte jag min tiUfredsstäUelse över att i stort sett aUa större frågor under vårsessionen genomförts med mycket breda majoriteter I kammaren. Riksdagen hade visat sin handlingskraft och samlat sig Ull beslut i frågor som Ingen politiskt vald församhng får skjuta Ifrån sig.

Jag återkom tUl detta tema vid Inledningen av höstens arbete. Jag bortsåg, sade jag, från all polemik som förekommit I debatten samt tUlade: "Det väsentliga är att man I utskotten gör ett konstruktivt arbete, så att förslagen så småningom kan komma fram Ull beslut I riksdagen. Jag när fortfarande den förhoppningen att det skall vara möjligt att skapa en bred samling I Sveriges riksdag för att trygga sysselsättningen,"

Men de borgerhga ville Inte pröva samförståndets väg. Ni fann det viktigare att markera en enad frontstäUnlng mot regeringen och mot socialdemokratin, och det är er bedömning. För att nå detta syfte gick ni mycket kraftigt Ifrån era förslag av den 14 oktober. Den 14 oktober var era ohka förslag såsom finansutskottet framhåller I en beräkning ur stimulanssynpunkt någorlunda Ukvärdiga med regeringens; centerns innehöU t, o. m, litet mindre stimulans. Den 2 november kom ni med gemensamma förslag som Innebar en påspädning, som Gunnar Sträng påpekade i går, med ungefär 4 miharder kronor utövar regeringens och utöver era egna tidigare förslag.

Därmed var striden oundviklig. Ty ni var fullt medvetna om att era förslag både när det gäller nivån och när det gäller Inriktningen var helt oacceptabla för oss. Det är min övertygelse att ett genomförande av de borgerliga partiernas förslag snabbt skuhe driva In oss I en svår Inflation och valutakris i ett läge då vi har en förphktelse att medverka UU att försöka stabilisera de Internationella valutaförhållandena. Många tecken tyder på att man djupt inne i borgerUgheten är medveten om detta. Men man försvarar sig med att en kortsiktig pohtisk fördel kan vara värd att -vinna, särskilt om risken är liten att förslagen förs ut i verkligheten.

Men jag upprepar; jag tror att det var en borgerhg felbedömning, en felbedömning från landets synpunkt, NI sökte striden i ett läge då människorna väntade samhng för att bemästra ett svårt ekonomiskt läge. Det var en felbedömning även från partipolitiska synpunkter eftersom

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

jakten efter kortsiktiga fördelar ofta är den långsiktiga pohtikens fiende. Vi satsar nu hårdare än någonsin förr för att motverka arbetslösheten och för att hjälpa de människor och landsändar som är hårt pressade och känner oro inför dagens situation. Men vi försöker samtidigt bevara stabUiteten i ekonomin när det gäUer prisutveckUng och betalningsbalans. Vi upplever det som en framgång om riksdagen beslutar säga nej tiU den borgerliga inflationspoUtiken,

Samtidigt måste vi se framåt, mot de långsiktiga problemen i svensk ekonomi och för svenska löntagare. De består oavsett konjunkturutveckhngen och kan aldrig lösas av de fria marknadskrafterna. Det gäher de äldres situation på arbetsmarknaden, det gäller strukturproblemen som med en sådan kraft har drabbat oss under det senaste decenniet, det gäller de regionala frågorna, det gäUer anstäUningstryggheten och löntagarnas aktiva medinflytande både i det egna företaget och på den ekonomiska utvecklingen i stort. Det kräver en aktiv näringspohtik, ett Intensivt lagstiftningsarbete och en samverkan med löntagarnas egna organisationer. Vi måste i dag handla så att vi bygger för en lösning av framtidens problem.

Och den grundläggande förutsättningen är att samhället har tUlräckhg styrka för att kunna gripa sig an med de långsiktiga sysselsättningsproblemen och de långsiktiga strukturproblemen i svensk ekonomi. Därför är det en framgång om riksdagen avslår de borgerUga förslagen att försvaga samhällets ekonomi.

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Fru talman! Får jag börja med att påminna herr Palme om vad jag har sagt I denna fråga. Jag har jämfört hur högern såg på dessa frågor på 1930-talet och hur man ser på dem nu och sagt att det är en framgång att moderata samhngspartiet nu är med i främsta ledet när det gäher att ta itu med konjunkturpolitiken. Beträffande socialdemokraterna har jag sagt att det är beklaghgt att de står så tvehågsna och rädda som de gjort denna höst när det gäller att i främsta ledet gripa sig an med sysselsättningsproblemen. Detta avsteg från det socialdemokratiska partiets bästa traditioner betraktar jag som en förlust och en svaghet i det svenska samhället. Jag står kvar vid detta omdöme även efter den historieskrivning som statsministern har gjort. För vad är det fråga om? Jo, det är tveklöst så att på 1930-talet gick socialdemokratin 1 främsta ledet. De stora, radikala åtgärderna vidtogs av socialdemokratin och vårt parti, VI hade en gemensam uppfattning.

Hur är situationen i dag? Det är väl fullt klart att beredskapen hos regeringen och socialdemokratin var låg. Det är väl också fullt klart att när riksdagen samlades hade den socialdemokratiska regeringen inga förslag att presentera. När oppositionen hade lagt fram sina motioner, när de fyra oppositionspartierna - som ändå saknar den tUlgång i det här sammanhanget som all kanshhusets personal innebär — hade haft möjlighet att arbeta fram konkreta förslag, så borde man rimhgtvis ha kunnat begära motsvarande av regeringen.

Regeringen hade i detta läge icke mer att erbjuda än en skiss tih åtgärder som skulle komma senare. Vi hänvisade för vår del tUl

utvecklingen som vi hade kunnat avläsa den under sommaren, VI kan ta en debatt Igen om vad vi sade I våras, men I och för sig är det Inte så Intressant. Erfarenheterna under sommaren var ju det intressanta och det avgörande i det här sammanhanget. Och erfarenheterna under denna sommar hade sagt de andra partierna att nu är det bråttom, nu är det viktigt att vidta åtgärder, och det kom också tih uttryck genom dessa motioner. Regeringen hade Icke denna handhngsberedskap. Det är mot denna bakgrund som jag har riktat kritik mot regeringen och sagt att det är beklaghgt att socialdemokratin inte vlU stå i främsta ledet.

När sedan regerlngsförslagen kommer Inskränker de sig UU att i stort sett innebära åtgärder för att ge sysselsättning åt dem som redan är drabbade. Det är nödvändigt, och jag har förklarat att det därvidlag inte får råda någon tvekan. Men därutöver måste det vidtas ekonomisk-pohtlska åtgärder som om möjligt dämmer upp arbetslösheten och förhindrar att permltterlngarna fortsätter. Det har ju varit den centrala handlingslinjen på vår sida. 1 det avseendet har socialdemokratin icke velat medverka. Det är den stora sklUnaden,

Då säger herr Palme: "NI valde striden!" Ja, vilka valde egenthgen striden? Tidsfaktorn har jag åberopat. Tidsfaktorn hade också, om socialdemokratin hade velat medverka tUl detta, kunnat få den betydelsen att man, när oppositionens förslag tUl sitt Innehåll var kända och när regeringens förslag tiU sitt innehåU var känt genom presskommunikén, hade haft möjlighet att ta stäUning t, ex, tlU arbetsgivaravgiften och tlU en sänkning av mervärdeskatten - I särskUd ordning, eftersom de frågorna inte var behandhngstekniskt knutna tUl regeringsförslaget i annat avseende än att man hade att bedöma hur stora insatser man totalt vUle göra. Det sambandet fanns ju. Men det var Ingenting som hindrade att man i de andra avseendena sköt över de delar av oppositionsförslagen som behandhngstekniskt hörde samman med regeringspropositionen. Den här möjhgheten hade funnits.

Nu säger alltså regeringen och socialdemokratin att det här skulle leda tiU Inflation, det skulle leda tUl äventyrUgheter jämnt över. Men den frågan — hur stor budgetspåfrestningen blir - är egentligen inte det som -vi kan göra till en huvudsak i denna debatt. Det vi måste göra till huvudsak i denna debatt, det är att trots de selektiva åtgärderna går i dag 70 000 vid arbetsförmedhngen anmälda utan arbete, 70 000 anmälda — men vi vet att det därutöver finns sådana som önskar arbete men som, därför att de saknar arbetslöshetsförsäkring. Inte går fram, AK-undersök-ningen pekar ju på över 100 000. Den avgörande frågan, herr Palme, är: Har vi I det här samhället råd att låta 100 000 människor gå arbetslösa månad efter månad? Vad betyder det för den svenska samhällsekonomin på sikt? Det är ju detta som är det centrala i dag, inte en fråga om budgetgapet.

I och med att vi sade ifrån att vi såg problemen så här, var alla samarbetsmöjligheter borta säger herr Palme. Ja, åt den här sidan. Ni har ju här i kammaren I dag deklarerat att ni fortfarande är beredda att diskutera en speciell fråga med kommunisterna, även om denna diskussion uppenbarUgen leder till att man skaU öka kostnaderna för kommunerna.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr HELÉN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Statsministern utgick I sitt Inlägg från att den beskrivning herr Palme själv gav på vårriksdagens sista dag av en gemensam konjunkturbedömning mellan de fyra stora partierna skulle vara den rätta bilden. Men det var, herr Palme, Inte enighet vid vårriksdagen om konjunkturbedömningen. Titta på finansutskottets uttalanden! Ni vägrade redan då samverkan. De tre partierna förutsåg en risk för ökande arbetslöshet och varnade för den nonchalans som NI redan då visade.

Nu säger herr Palme att de socialdemokratiska ledamöterna I höst skuUe ha varit beredda på samförstånd och samarbete. Jag undrar om Inte de här mikrofonerna rodnade Utet när de hörde statsministern. Vad fick vi för bevis för att ni verkligen skulle ha velat samförstånd och samarbete? NI gick tvärtom ut och hånade våra förslag till kraftiga stimulansåtgärder som verkligen skulle kunna råda bot på arbetslösheten. Samförstånd är bra, herr statsminister, men viktigast är att bekämpa arbetslösheten I detta läge. Och när det är stor arbetslöshet skall man Inte ha en extra skatt på arbetskraften. Det är ett löntagarlntresse för alla dem som riskerar att bil arbetslösa att den löneskatten I ett sådant läge tas bort,

I ett läge där man behöver stimulera köpkraften skall man Inte som socialdemokraterna säga nej Ull en sänkning av momsen. Herr Palme försöker på ett mirakulöst sätt rädda sig med ett citat från 1930-talet som om det skuUe vara dagens sanning - att man skulle ytterligare kunna sänka köpkraften för att komma ur lågkonjunkturen. Ja, det må vara ett aldrig så sant citat från 1930-talet, men det var ju ett uttryck för rester av ett 20-talstänkande att man skulle kunna svälta sig igenom krisen. Nationalekonomer oberoende av partifärg — många socialdemokrater — har aUa varit överens om att man bör föra en rörlig flnanspoUtik som i en konjunktursvacka tar sikte pä att sätta pengar I rullning och sätta maskiner i gång sä alt man kommer ur den svacka man befinner sig 1. Detta gäher I högsta grad om dagens läge.

Hur ser det egentligen ut I dag? VI måste räkna med att situationen på arbetsmarknaden förblir Uka allvarlig under vintern. Det dystraste 1 den här långa debatten I riksdagen är att arbetslösheten på något underUgt sätt liksom har accepterats. Finansministern, TV-kommentatorn, alla säger det: De här debattargumenten är ju utnötta. Det är liksom Inte JournaUstlskt Intressant längre; det här är Ingenting som vi skall syssla med Inför allmänheten. - Men glöm Inte att även om siffrorna nu skulle stanna, så när som på säsonguppgången, vid den nuvarande nivån, så är det en stabilisering av arbetslösheten på en förfärande hög nivå.

Då är den fråga som allmänheten har rätt att rikta till den svenska riksdagen: Räcker de huvudsakligen selektiva åtgärder som regeringen föreslår? Visst är det klart att vi skall se positivt på anslagskrav från AMS för ytterligare beredskapsåtgärder. Men är det rimligt att begära att man den vägen skall kunna klara särskilt mycket mera? Är det Inte riktigare att då I stället satsa på de positiva krafterna, att se tlU att de människor som alltjämt har jobb kan fä behålla dem och att det om möjligt också görs Investeringar så att människor som nu saknar Jobb kan få dem?

Det är oförsvarligt att gå In I en så hård lågkonjunktur som den här

utan att ta till vara de generella stimulansåtgärderna. Och statsministern kommer aldrig att kunna rädda sig ur den diskussionen med aldrig så gamla, soclahstlskt helgonförklarade citat från 1930-talet.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag har förut frågat statsminister Olof Palme vad han tror sig vinna på att alltid misstänkliggöra sina motståndare, att utgå från att de aldrig har hederliga bevekelsegrunder för sitt handlande, att utgå från att det alltid är partitaktiska motiv som hgger bakom de åtgärder som de föreslår. Mot den svarta oppositionen står den änglavlta Olof Palme med sin positiva samhäUssyn.

Jag har frågat förut: Tar det inte någon gång emot, statsminister Olof Palme, att alltid tala om sin egen förträfflighet och beskylla oppositionen för allsköns uselhet? Tar det Inte någon gång emot? Kan Inte statsministern utgå från att bevekelsegrunderna — även när vi gör andra bedömningar och framlägger andra förslag än regeringen — kan vara hka berättigade och hka goda som Edra?

Statsministern talar om behovet av "bred samUng". Men vad gör statsministern själv för att åstadkomma den breda samhng som statsmlnistem så gärna talar om? Hur visar statsminister Olof Palme detta själv I handUng? När gjorde NI det sist? Nej, Inte har Sveriges statsminister framstått som en företrädare för samlingstankarna i svensk politik.

Ni sökte striden, säger statsministern. Hur gjorde vi det? VI gjorde våra bedömningar som oppositionspartier skaU göra av konjunkturutsikterna och av de åtgärder som vi ansåg vara lämpUga för att angripa det stora problem som arbetslösheten utgör och att ge människorna jobb. Gång efter gång under hela året varnade vi för den utveckhng som enskUda människor blev alltmera medvetna om. VI förde fram våra förslag I offentliga anföranden, i offenthga rekommendationer, men vi har — I motsats till regeringen - inte möjhgheter att förverkhga våra förslag, eftersom vi Inte kan framlägga några propositioner tUl riksdagen. Vi utnyttjade det första möjliga tillfälle vi hade, och det var den 14 oktober, då vi väckte våra motioner - motioner som syftade tUl att stimulera efterfrågan och Investeringarna, ge jobb åt de många människor som vill ha jobb och att förebygga en fortsatt förvärrlng av krisen.

De många människor som är arbetslösa var medvetna om hur förhållandena utvecklade sig. VI fullgjorde vår uppgift som oppositionsparti att lägga fram förslag. Sedan kan man diskutera dem, Olof Palme. Vi kan ha olika meningar om vilka förslag som är bäst. Men frånkänn oss Inte alla förnuftiga bevekelsegrunder, alla positiva motiv för vårt handlande, och utgå Inte från att det bara ligger partitaktik där bakom. Man skall vara försiktig när man kastar första stenen från sitt glashus.

Sedan säger Olof Palme I sin beskrivning: NI lade era förslag den 14 oktober, men ni gick ifrån dem den 2 november. Statsministern vill därmed göra gällande att vi så att säga kumulerade våra oUka förslag och fick ett väldigt paket som skulle kosta 4 miljarder kronor. Om statsministern vill besvära sig med att plocka fram moderata samUngspartiets motion och räkna ut vad den skulle Innebära i konjunkturstlmulans, så kommer statsministern att finna att det I stort sett - det kan skilja på

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

ett 50-tal mUjoner kronor kanhända — överensstämmer med det samlade paket som den borgerliga oppositionen lade fram, när den fick klart för sig — och det fick vi ju I den Improviserade remissdebatten — att något samförstånd med regeringen inte var att vänta.

Sedan kan det vara Intressant, fru talman, att gå tillbaka Ull 1930-talet och grubbla över vad som egenthgen hände. Den beskrivning som man gör av 1930-talets poUtik och dess konsekvenser är nämUgen ofta alltför onyanserad. Vad var det som ledde till att det då blev en avgörande vändning i konjunkturen? Jo, det var att Sverige gick ifrån guldmyntfoten, att den svenska kronan devalverades och att det utomlands, framför aUt i England, fördes en allmän expanslonistisk poUtik som gav ett kraftigt stöd åt den svenska exporten. Det var aUtså genereUt stimulerande åtgärder som fick effekt. Därmed vill jag Ingalunda frånkänna de arbetsmarknadspoUtiska åtgärder som vidtogs allt värde tUl stöd för arbetslösa och enskUda människor. Tvärtom. De hade mycket stor betydelse. Men de generella stimulansåtgärder som jag här talar om var långt mera betydelsefuUa,

Sedan vill jag sluta med att medge - så att jag kan bespara Olof Palme den repUken - att principerna I den konjunkturpoUtik som socialdemokraterna började införa på 1930-talet var riktiga. De överensstämde med den poUtik som Roosevelt förde in I Förenta staterna. Det var en riktigare politik än den som förfäktades av det parti som föregick moderata samhngspartiet. Jag skall oförbehållsamt erkänna det. Men det är de lärdomarna, som vi gjorde på 1930-talet och senare, som vi alltjämt försöker applicera när vi nu I våra förslag förordar genereUa stimulansåtgärder.

Herr HERMANSSON I Stockholm (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Det avgörande I denna diskussion och när det gäller de åtgärder som riksdagen skall besluta om kan enUgt min mening inte få vara huruvida det blir samling eller strid kring åtgärderna. Det avgörande måste vara att det genomförs en riktig poUtik, att det är riktiga beslut som träfffas av riksdagen. För en riktig politik måste man vara beredd att ta striden, när det behövs och är nödvändigt. Och det är det i de flesta sammanhang.

Det har förts och förs många debatter i debatten här i riksdagen under dessa två dagar. För en liten stund sedan förde jag en debatt med inrikesminister Holmqvist, Då diskuterade vi frågan om arbetslöshetens storlek, och jag framhöll att även om den rådande konjunkturarbetslösheten kan minskas i samband med en konjunkturuppgång nästa år kommer Sverige ändå att ha kvar en mycket stor arbetslöshet som beror på mera långsiktiga orsaker, på kapitalkoncentrationen, på den felaktiga lokaliseringspohtik som förts osv,

113 000 människor är registrerade som helt arbetslösa i statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar. Dessutom finns 82 000 människor som enhgt samma undersökningar är partiellt arbetslösa av arbetsmarknadsskäl, och över 130 000 som är vad man kallar latent arbetssökande, I vissa uppgifter har räknats samman en halv miljon människor som icke kan få full sysselsättning inom det så att säga

normala näringsUvet, Det är aUdeles självklart att det är kampen mot arbetslösheten, frågan hur man skall skapa varaktig, full sysselsättning som är det avgörande.

Har vi råd att låta över 100 000 människor gå arbetslösa? Självfallet inte. Och vi har ännu mindre råd att låta flera hundratusen människor gå utan arbete. Detta är självfallet det helt avgörande som det här gäUer att diskutera. Men den fråga som man då kommer tUl vid nästa stadium, och som de borgerhga partierna går lätt förbi, det är huruvida de åtgärder som de borgerhga partierna har föreslagit verkligen hjälper. Får vi en kraftig minskning av arbetslösheten därför att man tillfälhgt sänker mervärdeskatten? Får vi en kraftig minskning av arbetslösheten därför att man, som herr Helén uttryckte det, sätter pengar I rullning? Jag anser att de borgerliga partiernas förslag bygger på en mycket dålig och felaktig analys av de sammanhang som lett fram tlU den nuvarande arbetslösheten. De tror att det räcker med en allmän "påspädning" av köpkraften I samhäUet, att det gäller att allmänt gynna det kapitaUstiska produktionssättet, som har skapat denna arbetslöshet. Just det system som har skapat arbetslösheten viU man ge Utet bättre vlUkor. Då Inbillar man sig att sysselsättningsproblemen är lösta. Det är UluslonspoUtlk.

När man talar om att sätta pengar i ruUning sä gäller det pengar som man i stor utsträckning vill rulla tUl de privatkapitaUstiska bolagen. Där vUI också regeringen vara med genom att förbättra investeringsavdragen för maskinanskaffningar, genom att ge bidrag tlU lagerökning, genom att ge mera pengar för yttre mUjövård tlU bolagen och andra åtgärder. Men de borgerliga partierna viU gå ännu längre när det gäller den här socialvården Ull de kapitalistiska företagen, vilken har som enda effekt att den kommer att öka de kapltahstiska företagens inkomster. Förslagen från den borgerliga sidan går ju framför allt ut på att, som det heter, öka lönsamheten. Man InbiUar sig att folk därigenom skulle få arbete. Det är Inte bara UluslonspoUtlk, det är bedrägeri mot människorna att påstå någonting sådant.

Vad som är nödvändigt och väsentligt är att statsmakterna går ut och ger folk arbete. VI vet att det finns stora brister i samhället — Inom miljövården, när det gäller daghem och annan kommunal service, när det gäller trafiksäkerheten, när det gäller arbetsmUjön, inom vårdsektorn — samtidigt som många människor är arbetslösa. Det naturUga är då att statsmakterna ser Ull att dessa människor kan få arbete på dessa områden för att avhjälpa de stora brister som föreUgger.

Det andra som måste göras och som är helt grundläggande för framtiden är att få till stånd en annan regional poUtik som gör slut på utarmningen av skogslänen, framför allt Norrland, och som tar sikte på att I StäUet bygga livskraftiga industriföretag i Norrland. Det åstadkoms icke med en tillfällig sänkning av momsen eller genom höjda bidrag UU de kapitalistiska företagen. 1 stället måste staten gå In. Det finns pengar I AP-fonderna. Dem bör man använda.

VI är kritiska också mot regeringens förslag — det har framgått av vad vi har sagt förut i debatten. VI tycker det är fel att man Inte alls använder möjligheterna att bygga ut statens och ännu mindre löntagarnas inflytande när man skall bekämpa arbetslösheten. En sak är nämUgen helt

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

säker: Krisen och arbetslösheten kan endast bekämpas effektivt om man tar upp kampen för att öka lönearbetarnas inflytande och makt i samhället, för att minska och avskaffa storfinansens maktställning i det svenska samhället.

Fru andre vice talmannen tillkännagav att anslag utfärdats om sammanträdets fortsättande kl, 19,30,

Herr statsministern PALME:

Fru talman! Herr Hermansson fyller en nyttig funktion I den här debatten, nämligen att ta ner declbeltalet hos talarna. Jag gjorde en ganska stillsam inledning till en debatt och sedan fick vi uppleva hur de tre borgerliga partiledarna gick upp I ett varvtal och ett röstläge som jag, om jag Inte behövde befara några nya kavaUerlverser från herr Bohmans sida, skulle kalla för någonting i hästväg,

TiU herr Bohman viU jag säga: Tar det inte emot att jämt vara morahst och moralisera över sina motståndare? Jag har i vissa lägen upplevt herr Bohman som en något slags speciahst på att misstänkhggöra våra bevekelsegrunder. Ta t. ex, detta att vår EEC-pohtik Inte skulle vara förestavad av omsorg om Sveriges grundläggande säkerhetsintressen, utan att det skulle vara något slags svans som styr. Likadant är det i alla möjliga andra frågor, 1 går gav herr Bohman en skildring av hur vi hade förberett våra konjunkturpohtiska åtgärder. Denna skildring var så hårresande i sitt misstänkliggörande att varken jag eller finansministern vUle bemöta den,

1 min stiUsamma Inledning sade jag bara helt enkelt, att de borgerhga partierna hade valet att söka ett samförstånd med oss eller att ta en strid. De valde striden därför att deras politiska enande I frontställning mot oss bedömdes som viktigare. Därefter kritiserade jag konkret förslaget. Detta enkla lilla konstaterande bildar utgångspunkten för detta förskräckUga moraUserande från herr Bohmans sida.

Herr Helén sade att vi Inte aUs var ense i våras; vi hade t, ex, en oUkartad konjunkturbedömning. Men I slutdebatten I riksdagen, då jag sade någonting om överbudspolitik, sade herr Helén och flera andra: Krona för krona är vår budget hka stark som regeringens; vi har inte försvagat budgeten med ett öre - vi står för en precis hka stark politik, och vi är eniga på den punkten. När herr Bohman I sitt argsinta anförande nyss sade att man Inte hade kunnat samlas om någonting är det bara att konstatera att besluten i de stora frågorna i våras togs med stor majoritet, 1 vissa fall var moderata samUngspartiet - eUer delar av partiet - Isolerat, I dag är ni Isolerade i EEC-frågan. Jag bara konstaterar att det genom hänsynstaganden av ohka slag gick att samla stora majoriteter I riksdagen, och det tror jag är en fördel. Jag tror Inte att herr Bohman genom personlig argsinthet kan ta bort detta grundläggande faktum.

Sedan till både herr Helén och herr Bohman! Ni säger att det är många arbetslösa. Det är riktigt, och vi accepterar inte den arbetslösheten. Därför har vi tagit i hårdare än någonsin tidigare för att avvärja den. Sverige har i dag trots arbetslösheten en högre sysselsättnlngsnlvå än något annat IndustrUand. Men vi är inte nöjda. Vi sätter in åtgärder. Vi

har den grundläggande meningen att de åtgärder ni föreslår skuUe sätta vår ekonomi i aUvarhg fara utan att leda tlU några nämnvärda sysselsättningseffekter. Vi har utvecklingen i Storbritannien som ett ganska illustrativt exempel. Där valde man en generell pohtik med skattesänkning. Nu är man uppe i en arbetslöshet på 1 mUjon och konstaterar över partigränserna att det icke går med genereUa åtgärder utan att det krävs en helt annan pohtik för att bemästra arbetslösheten. En annan pohtik innebär en blandning av åtgärder. Vi har också vidtagit generella åtgärder, t. ex, fyra räntesänkningar och dessa skattelättnader till industrin. Men vad vi sagt är att vi framför aUt skaU satsa på en uppbyggnad av samhället som är nyttig på sikt — hjälp till industrin att bygga ut och stöd till direkt utsatta, konsumtionssvaga grupper. Vi bygger för framtiden. Vad vi gått emot är en allmän konsumtlonsstlmulans genom sänkning av momsen. En sådan ger Ingen ökning av sysselsättningen — det kan i varje fall Inte bevisas. Däremot medför den aUvarliga faror för vår ekonomi. Det har tydUgen aldrig föresvävat er i era aUmänna angrepp på regeringens förmenta hjärtlöshet mot de arbetslösa — det är vad alla era beskyllningar går ut på - att det kunde finnas skäl för denna ståndpunkt. Det vore ju lätt och populärt att gå ut och säga: Vi sänker skatten så och så mycket. Vi genomför de och de lättnaderna. Vi delar ut goda gåvor. Det vore det enklaste i världen och möjligen på kort sikt populärt.

Men när ni riktar dessa oerhörda beskyllningar mot oss, tycks det aldrig ha föresvävat er att det finns ett sakligt motiv bakom denna ståndpunkt och att detta motiv är ansvaret för och omsorgen om landets ekonomi, kampen mot prisstegringarna, värnandet av valutabalansen och samhällets styrka för att kunna ta itu med strukturproblemen i svensk ekonomi. Det tycks aldrig ens ha föresvävat er att det finns en sådan motivering. Det ni försöker frammana är bUden av hjärtlöshet inför människors sysselsättningssvårigheter och av oviha att vidta åtgärder, särskUt när de åtgärder som ni föreslår kan vinna en lättfångad popularitet på kort sikt. Men vi har detta ansvar.

Herr Fälldin tog i sä väldigt och läste upp sådana bitar ur sina tidigare anföranden, att det kanske var litet svårt att bringa reda i det. Men några synpunkter skall jag ta fram.

Att högern har ändrat sig sedan 1930-talet, vet vi alla. Det har t. o. m. herr Bohman nu bevisat. Men det intressanta är att moderata samlingspartiet i dag för precis samma politik som det gjorde 1967 och föreslår precis samma typ av skattesänkning för bolag och högre inkomsttagare. Precis samma motiv fanns 1967 att säga: Titta här i aUa faU hur moderata samUngspartiet har ändrat sig sedan 1930-talet! Men då stod verkhgen Inte herr Fälldin eller hans föregångare upp och berömde högern och förklarade: Nu står högern i främsta ledet. Då höU sig centern fri. Det var samma läge då, och vi kan nu i efterhand säga att det var en evig tur att vi då inte föU undan för alla de överbud som förekom under den tid när vi hade arbetslöshet utan höU en stram ekonomi och klarade sysselsättningsbekymren.

Vad herr FäUdin sade om att vi skulle ha svikit våra traditioner föll ganska platt tUl marken. Det var skälet till att jag tog upp 1930-talet. Det

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

kunde han inte belägga på någon punkt, men han yttrade sig på ett mycket intressant sätt. Han framhöU att budgetunderskottet väl inte spelar någon roU, när vi har så och så många arbetslösa. Det får bh vad det blir. Vi får vidta de åtgärder som vi behöver vidta.

Centerns förslag den 14 oktober, som var ett ganska försiktigt förslag som t, o, m, låg under den nivå vi intog, spelar aUtså Ingen roll. Att herr Fälldin den 4 oktober sade att man under Inga förhåUanden kunde tänka sig en sänkning av momsen med 5 procent, spelar inte heller någon roll. Det var alltså ett helt meningslöst yttrande, för herr Fälldin bryr sig Inte om budgetbalansen. Då spelar det Ingen roll att centern och de andra partierna brakade på med 4 mUjarder kronor på två veckor, eftersom man inte behöver ta någon hänsyn till den ekonomiska balansen.

Där Ugger den stora skillnaden mellan 1930-talet och senare år. Då sade man - liksom man sade på 1940-talet, på 1950-talet och på 1960-talet, och som man säger också i dag - att samhället måste gå In och ta ledningen och sätta in direkta åtgärder för att ge människorna arbete. Det har herr Hermansson rätt i. Därmed sätter vi hjulen i gång. Vi skall göra det på ett sådant sätt att vi skapar bestående nyttigheter för framtiden, t. ex. reningsverk och mihövårdsanordnlngar, som vi annars hade måst avstå från, bygger ut vårt vägsystem, ger företagen möjhgheter genom lättnader beträffande Investeringar osv. Vi bygger ut för framtiden. På 1930-talet fanns det en melodi om att bygga framtidens samhäUe genom att ge sysselsättning åt människorna.

Vi har samma framtidsmelodi nu. Det är bara det, att då räckte det att satsa små belopp, men i dagens situation har vi satt in 7 mUjarder 1 stimulansåtgärder, totalt sett. VI har alltså större resurser nu och kan ta i hårdare, men vad man än säger har vi ett ansvar för Sveriges ekonomi. VI har ansvar för att Inte kasta landet ut I Inflation. Vi har ett ansvar för att inte undergräva valutabalansen — om vi totalt undergräver vår ekonomi kan vi drabbas av en ofanthgt större arbetslöshet än den vi har I dag. Och om man inte har några begränsningar för sitt handlande och om man Inte tar någon hänsyn till den ekonomiska stabihteten, är det inte så konstigt att man har svårt att klara ut det här med våra traditioner.

Ännu konstigare blev herr Fälldins historiebeskrivning, då han sade att vi kom med våra förslag den 14 oktober, VerkUgheten är ju den att vi började med stimulansåtgärderna i februari, fortsatte i mars, I maj, Ijuni, i juh, I augusti och i september - bit för bit - så att vi den 1 oktober hade satt In stimulansåtgärder för Inemot 5 miljarder kronor, som enligt arbetsmarknadsstyrelsens beräkningar skulle ge sysselsättning direkt åt ungefär 150 000 människor i februari månad. Men ovanpå detta lade vi aUa de andra åtgärderna. Detta var läget den 14 oktober. Det är en fullkomUgt felaktig beskrivning, att vi inte hade gjort någonting före den 14 oktober.

Sedan lämnade herr FäUdin en lång procedurbeskrivning om vad som hade hänt och inte hänt. Jag vill ställa en direkt fråga tlU herr Fälldin, Herr Fälldin har ute i landet och här i kammaren sagt att det var därför att socialdemokraterna avvisade alla samförståndslösnlngar och inte tog något som helst initiativ för att utröna, om man kunde få en bredare lösning UU stånd, som det borgerUga samgåendet kom tlU stånd den 2 november. Min enkla fråga är: Stämmer den beskrivningen, herr FäUdin?

Herr FÄLLDIN (c) kort genmäle:

Fru talman! Det gör uppenbarilgen detsamma hur jag än anstränger mig; jag kan ändå inte göra statsministern tUl lags. Vid den förra debatten som vi hade sade statsministern både här I kammaren och på andra håll att jag pep i någon bur. Den här gången försökte jag lägga på några kol extra och tala högre för att han skulle höra mig, men nu är inte heller det bra. Det kommer att bli svårt att hitta rätt tonfaU, som statsministern inte har någonting att Invända mot.

Litet kortfattat om 1930-talet! Vad var det som gjorde att man företog dessa satsningar som ledde tiU kraftiga budgetunderskott? Jo, man hade vunnit insikt om att ingenting var allvarligare ur samhäUsekonomisk synpunkt än att låta en mängd människor gå arbetslösa, I det avseendet finns det Ingen skiUnad i dag. Den överenskommelse som oppositionspartierna träffade innebär beträffande de generella åtgärderna att vi förordar en momssänkning och en sänkning av löneskatten under den tid när konjunkturen är låg. Vad finns i denna överenskommelse som är jämförbart med 1967 och 1968 som statsministern talar om? VI har förklarat att man behöver selektiva åtgärder, vi behöver arbetsmarknadspoUtiska åtgärder, men man skall Inte tro att man löser dessa problem enbart med arbetsmarknadspolitik. Priset bhr då att vi får många arbetslösa.

Visst hade regeringen under sommaren givit besked om att den ämnade beviha de pengar som AMS begärt. Men i kammaren sade statsministern efter att ha redovisat vad som hade hänt och efter det att oppositionen lagt fram sina förslag att det var nödvändigt att regeringen tog ledningen, att den går tiU riksdagen med ett klart program och försöker samla krafterna kring detta. Var fanns samarbetsinviten där? Det talades om en sänkning med 5 procent. Jag har sagt att det Inte är någon större skiUnad mellan 5 och 4 procent, men varken i motionen eUer I massmedia har jag avvisat förslag beträffande mervärdeskatten i samband med att vi lade fram vårt förslag.

Sedan ställde statsministern en direkt fråga; Stämmer påståendet att det inte har kommit nägra inviter från socialdemokraterna? Jag har hksom statsministern medgivit att vi talat på tu man hand om detta, och hksom statsministern häromsistens i TV inte utlämnade något har Inte heUer jag sagt något om dessa samtals Innehåll. Uppenbarhgen har vi den gemensamma bedömningen att detta är saker som vi Inte skall lämna ut. I utskottet fanns Inget som helst som tydde på att regeringen hade något mtresse att diskutera något annat än det som hade med propositionen att göra, vilket i och för sig bhvit dokumenterat genom detta uttalande av statsministern.

Tidsfaktorn, nödvändigheten av att man så snart som möjhgt skuUe få i gång åtgärderna, har uppenbarligen aldrig intresserat socialdemokratin och regeringen.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr HELEN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Herr Hermansson är emot våra förslag att sänka momsen, avskaffa löneskatten och förbättra företagens lönsamhet. Det är Inte ett dugg förvånande. Herr Hermansson och kommunisterna vUl ju avskaffa

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

den privata företagssamheten.

Intressantare är statsminister Palme, Han kommer tillbaka tUl sin minnesbild av vad som hände här i riksdagen på sista arbetsdagen i våras. Det är riktigt, herr Palme, att vi vill täcka in varje krona av statens utgifter när konjunkturen är i balans. Det är riktigt att budgeten inte skall underbalanseras i överkonjunktur. Det är riktigt att det behövs en rörhg konjunkturpohtik. Mot arbetslöshet behövs konjunkturstimulanser. Men observera att det socialdemokratiska resonemanget här I går och i dag innebär att det bara är finanspolitiskt riktigt att höja skatterna, aldrig finanspolitiskt riktigt att sänka dem. Det resonemanget kan Inte vi gå med på. En regering som likt regeringen Palme har misslyckats att tidigare bekämpa Inflationen, som har åstadkommit en underbalansering på 4 miljarder mitt under brinnande Överkonjunktur, skah inte försöka lära oss hur man bekämpar inflationen. En regering som satt som sitt mål att inte ha någon arbetslöshet alls men råkar ut för den svåraste arbetslösheten under efterkrlgsåren skall Inte heUer försöka ge oss några läxor.

Nu säger herr Palme att vi anklagar den socialdemokratiska regeringen för hjärtlöshet. Nej, det gör vi Inte, men vi anklagar er för oförmåga, VI har samma önskan, regering och opposition, att slå vakt om Sveriges ekonomi. Det är inte syftet vi är oense om utan det är medlen. Därför kommer niänniskor att grubbla länge över - efter den här dagen — varför den svenska socialdemokratin inte längre vUl stå i första ledet i ansträngningarna att bekämpa arbetslösheten.

Herr BOHMAN (m) kort genmäle;

Fru talman! Jag skall inte fortsätta debatten med herr Palme om vem av oss som moraliserar mest. Vi får väl läsa protokoUet,

Jag var faktiskt Inte argsint, men jag var allvarlig, jag var mycket allvarlig, och det kanske uppfattades pä det sätt som herr Palme gjorde. Vad som under aUa förhållanden kvarstår är att herr Palme gör gällande att oppositionen i sin helhet bedriver en äventyrlig och ansvarslös inflationspolitik, medan däremot regeringen för en poUtlk av helt annat slag som syftar Ull att skapa arbete, slå vakt om stablUteten och att bibehålla den ekonomiska balansen.

Men vad har vi för ekonomisk balans I dag? VI har en InvesteringsutveckUng som är klart otUlräckhg, VI har högre priser än flertalet andra länder, VI har en svag tiUväxttakt i vår ekonomi. Vi har en låg konsumtion, och vi har en stigande arbetslöshet.

Det är inte ett "starkt" samhälle, herr statsminister, som vi har i dag — det är ett svagt samhälle just nu.

Herr Palme var inte inne I går då jag tillrättalade siffrorna från Storbritannien för finansministern. Jag citerade några rader ur konjunkturinstitutets höstrapport; "Sammanfattningsvis kan man säga att ett markerat uppsving uppenbarUgen är på gång i Storbritannien."

Visst har ni motiv för ert handlande och för era åtgärder. Vi anser era åtgärder otUhäckllga, Det är därför vi föreslår andra som vi tror är bättre ägnade att skapa sysselsättning. Men bakom motiven behöver inte hgga "partitaktiska" bevekelsegrunder och, för att citera herr Palme själv.

strävan efter att vinna "en lättfången popularitet på kort sikt".

Jag upprepar: När statsministern påstår att vi gör för mycket och att vi

därmed skapar risk för Inflation, vUl jag påminna om att våra förslag

bygger på att en omprövning av våra åtgärder skaU ske så fort tendenser

tiU en annan utveckUng gör sig gäUande,

Ni kan inte bevisa att våra förslag är felaktiga, att de är behäftade med

brister. Men verkligheten, herr Olof Palme, har bevisat att det ni har

föreslagit har varit klart otillräckligt.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk) kort genmäle:

Fru talman! Jag skulle egentUgen inte yttra mig eftersom jag enUgt statsministerns mening sänker decibel-nlvån i debatten. Det kan ju ha sina fördelar, därför att då kanske argumentens halt kommer fram htet bättre, Å andra sidan har jag från mina utgångspunkter verkhgen ingenting emot att borgerliga och socialdemokrater ryker ihop, SkuUe det få den effekten att jag yttrar mig, skaU jag avstå i fortsättningen.

Herr Helén sade att kommunisterna viU Inte vara med om att sänka momsen därför att de vill avskaffa det kapitaUstiska samhäUet, Det var ett något vågsamt hopp mellan två påståenden, VI vill ju göra bägge sakerna, VI vill inte bara sänka momsen — vi vlU varaktigt och helt avskaffa mervärdeskatten på hvsmedel, VI tror att det är till fördel för löntagarna. Det betyder en nödvändig utjämning och det betyder att skattebördorna kommer att fördelas på ett rättvisare sätt.

Det kravet förenar vi med vårt krav att man skall bryta ned kapitaUsmen och gå över till socialistisk planhushållning, för först då kan man klara full sysselsättning.

Jag skall inte attackera centerpartiet därför att regeringen attackerar det hårt i dessa dagar. Men det är en sak som förvånar mig särskilt, när centerpartiet tar ställning UU sysselsättningsproblemen och den stora arbetslösheten, och det är att man från centerns sida inte aUs pekar på hur arbetslösheten sammanhänger med den felaktiga regionalpohtik som har förts i samhället, och när man hksom skall göra ett paket för att attackera arbetslösheten tar man Inte alls upp några väsentliga regionalpolitiska krav i detta sammanhang. Därför att det är ju väsentligen konjunkturpohtik, mycket kortsiktig pohtik, som man har tagit upp 1 sina åtgärder, medan vi vet att just de regionalpohtiska satsningarna måste spela en avgörande roll när det gäller att göra slut på arbetslösheten, som så väsentligen har just långsiktiga, struktureUa och regionala orsaker.

Här står olika klassers Intressen emot varandra när det gäller ställningstagande tUl den ekonomiska poUtiken, De poUtiska förslagen återspeglar dessa klassers intressen. Lönearbetarna för en kamp för rätten till arbete. De borgerliga partierna har lagt förslag här som framför aUt gynnar de kapitaUstiska företagens intressen. Så kommer också lönearbetarna att värdera dem.

Herr statsministern PALME:

Fru talman! Herr Bohman har nu flera gånger citerat konjunkturrapporten om England, Jag tror också att det efter många år av stillastående.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m m.

också produktionsmässlgt, kan bh en uppgång, även om investeringama hgger stlU, Men jag läste en annan käUa i går, nämUgen Economist, där man sade att vi får räkna med en arbetslöshet på 1 miljon i januari 1972, Och det är möjligt, hette det i fortsättningen, att vi kommer att ha en arbetslöshet på 1 mihon också om ett år, men det får vi lov att ta, ty det innebär att man med brutala marknadsmetoder håller fackföreningarna i schack. Den här uppgången i England skuUe föhaktligen, åtminstone enligt nämnda käUa, på ett års sikt inte Innebära någon väsentlig minskning av arbetslösheten — med denna generella metod.

Jag vill bara betyga för herr Bohman och för hen Helén att jag anser, aUdeles uppriktigt och ärhgt, att era förslag innebär en äventyrlig inflationspolitik, som föga skulle gagna sysselsättningen men däremot aUvarligt försvaga vår ekonomiska stäUning gentemot utlandet, eftersom så mycket av detta skulle spilla över i en Import och även påverka vår interna ekonomi eftersom det skulle driva fram prisstegringar. Det är min uppfattning. Därför är jag en stark motståndare tih de borgerUga förslagen.

Jag har aldrig sagt att herr FäUdin pipit. Det finns någon gammal historia om "Boman, Springer och Piper", Jag kan möjligen ha citerat den vid något tUlfäUe, men det har absolut inte gällt herr FäUdin, Det är något slags konstruktion. Det hjälper emellertid inte vilket röstläge som hen Fälldin använder, ty det är ju innehållet som är det väsentliga. Det har framkommit en del viktiga ting. Jag sade att centerpartiet upplever tydhgen inga som helst ekonomiska restriktioner. Man kan lägga ett förslag den 14 oktober, som innebär en stimulans på 2 miharder. Man kan komma 14 dagar senare och lägga ett som lägger på ytterhgare 4 miharder. Det spelar ingen roU,

Man kan den 4 november säga att man absolut inte kan vara med att höja momsen med 5 procent, för att sedan gå med på 4 procents höjning ett par veckor senare — men det spelar ju enligt detta resonemang ingen roU,

Jag tycker att herr Hermansson i Stockholm i och för sig framförde en väsentlig synpunkt. Om vi rent allmänt hade 4 miharder att förfoga över, vilkas ianspråktagande inte skulle leda till aUvarUga svårigheter för vår ekonomi, skulle vi enligt hans uppfattning använda dem först och främst för att hjälpa människorna i de utsatta landsändarna genom att ytterhgare aktivisera regionalpohtlken och satsa på projekt som kan ge arbete åt de människor vilka bor i dessa regioner. Centern vih emeUertid sprida ut detta 1 form av en allmän köpkraftpåspädning. Jag kan inte begripa detta när man nu inte känner sig uppleva några restriktioner.

Frågan om 1930-talets poUtik är väl avklarad. Denna pohtik Innebar ju att man satte in 200 mihoner kronor av statsmedel tih aUmänna arbeten mot avtalsenliga löner i stället för till nödhjälpsarbete mot AK-löner, DärtiU fick bönderna bättre priser för sina produkter, och härigenom fick man till stånd en överenskommelse med bondeförbundet. Det var en typisk selektiv pohtik, som vi har fullföht, väl med genereUa inslag som vissa skattesänkningar för investeringar och fyra räntesänkningar, men huvudinriktningen har varit att direkt ge arbete åt människorna och därmed bygga upp för framtiden.

Herr FäUdin lämnade ändå på slutet en för den aUmänna debatten mycket väsentUg upplysning. Jag håller benhårt på den regeln att jag Inte berättar vad som förekommer vid privata samtal, och jag tänker inte heUer göra det nu. Jag har dock varit något förvånad när man av herr Fälldins uttalanden kunnat utläsa att regeringen inte hade gjort något för att ta kontakt med det största oppositionspartiet eUer med det parti som enUgt förslaget av den 14 oktober låg oss ganska nära. Detta påstående har trummats in om och om igen i centerpressen som en väsenthg orsak tUl att man gjorde upp med moderaterna.

Herr Kristiansson i Harphnge stod - jag höll på att säga i sin oskuld -i går och anklagade oss genom att säga att vårt agerande ändå var för förskräckhgt: gjorde ni ingenting mellan den 14 oktober och den 2 november för att ta kontakt för ett resonemang om ett möjligt samförstånd? Ja, herr Kristiansson har fått svar på den frågan av herr Fälldin i dag, och jag behöver icke närmare utveckla det. Han har fått beskedet att det självfallet togs ett sådant Initiativ men att man valde samgående med de andra. Det är bara ett poUtiskt faktum.

Det är ju tlU sist också ett politiskt faktum att vi nu har satsat mer än 1 någon annan konjunkturavmattning för att hjälpa de människor som drabbats eller hotas av arbetslöshet. VI har 1 dag den högsta sysselsättningen i något industriland trots arbetslösheten. Vi är icke nöjda förrän vi har bemästrat den arbetslöshet som nu råder och förrän vi som ett led 1 en framtidspohtik också har mobihserat de resurser 1 form av människor som fortfarande är outnyttjade i det svenska samhället.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Fru andre vice talmannen anmälde att herrar Helén, Bohman och FäUdin anhåUit att tUl protokollet få antecknat att de inte ägde rätt tiU ytterUgare repliker.

Hen HOVHAMMAR (m):

Fru talman! I det pressmeddelande som statsrådsberedningen utarbetade och som låg till grund för de nu behandlade regerlngsförslagen sades att de aviserade åtgärderna skulle innebära en väsentlig stimulans åt Industri, kommuner och konsumenter. Syftet är att ge en snabb sysselsättningseffekt, och det är, tycker jag, bra att åtgärder vidtas för att minska antalet arbetslösa. Från företagarhåU välkomnar vi delvis regeringens sysselsättnlngspoUtlk, även om åtgärderna precis som vanUgt satts in alltför sent. Vi tycker också att det är positivt att den inhemska köpkraften förstärks genom olika konsumtlonsstödjande åtgärder.

Däremot kan vi inte hålla med om fortsättningen på det pressmeddelande som jag nyss har berört, "Stödet är ägnat att stärka det svenska näringshvets konkurrenskraft på längre sikt", står det, och det är ju framtiden vi här har att räkna med. De företag som regeringen 1 första hand vill hjälpa är de som står i begrepp att friställa arbetskraft. Det är just dessa företag som tyvärr i stort sett inte berörs så mycket av det här krispaketet. Det har tidigare i dag sagts från denna talarstol vid flera tiUfällen, men jag tycker att det finns anledning att upprepa det. Däremot kommer de lönsamma företagen, aUtså de företag som ger vinst, att kunna åtnjuta de avdragsrätter för bl, a, maskininvesteringar som nu

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

stäUs i utsikt.

Detta är givetvis till gagn för företagen och deras konkurrenskraft och därmed för de anställda. Men problemet med de många olönsamma företagen kvarstår, och det måste också förväntas att det blh en fortsatt fristäUning av arbetskraft. Det går nämligen inte att utnyttja en avdragsrätt, om man inte har någon vinst att göra avdrag från. Det vet alla som det alha minsta sysslat med företagsfrågor.

Jag tror mig således veta att många företag, de som det här närmast är fråga om att hjälpa, tyvärr Inte kommer att göra de Investeringar som är så angelägna. Efterfrågan är i dag för hten, lagren är för stora, och lönsamheten är alltför dålig. I det läget är det inte heller reahstiskt att tro att företagen skuhe kunna utnyttja de förbättrade lånemöjligheterna. Vi skall heUer inte glömma bort att lånade pengar måste återbetalas, och I den mån som verksamheten går dåligt är det en chimär att tro att nya mvesteringar skulle kunna göras nu.

Det har också genomförts en hel del enkäter I dessa frågor som visar att man har rätt att ställa sig ganska tvivlande. För en tid sedan tUlfrågade Industriförbundet samtUga koncerner i landet med mer än 200 anställda om deras Investeringsbenägenhet för kommande år vad beträffar maskiner och anläggningar. Den värdemässiga förändringen lär för 1 år bli plus 14 procent. För 1972 förutses ingen ökning alls, medan förutsättningarna för 1973 tycks peka på en ökning med i runt tal 3 procent.

Det vore, fru talman, beklagligt om dessa låga siffror skulle bU verkUghet, inte minst av den anledningen att de större företagen, som det här är fråga om, dragit upp industrins totala Investeringssiffror. InvesteringsvUjan hos de små och medelstora företagen är således fortfarande mycket svag, vUket bl. a. beror på den förda kreditpoUtiken, som givit fuU effekt just bland dessa företag. De skrinlagda investeringar som herr Jansson nyss talade om är alltså Inte ett uttryck för att företagarna i och för sig inte vih Investera. Det är många som tror att nu har företagarna tappat sugen; nu vill de inte göra något. Så är inte förhåUandet. Deras handlingssätt har sin naturliga förklaring, bl. a. i den förda kreditpohtiken som gett dessa företag mycket stora problem. Dessa problem är Inte avklarade I och med att vi kommer In I en förväntad högkonjunktur, oavsett när denna tidsmässigt kommer att InfaUa vilket fortfarande varken herr Sträng eher någon annan kan säga.

Allmänhetens ökade köpkraft som bhr en föhd av en eventueU högkonjunktur kommer inte att kunna tillgodoses av hemmamarknaden just på grund av de svenska företagens otUhäckhga kapacitetsutbyggnad under tidigare skede. Många företag kommer helt enkelt inte att vara rustade att möta den ökade efterfrågan, som i stäUet kommer att tUlgodoses genom en ökad import. Tidigare uppgångar i konjunkturen har visat att när det blir en sådan uppgång, finns det inte tillräckUgt med varor i en hel del branscher, utan då får man öka Importen, och det kanske inte direkt är det som var meningen.

Fru talman! Vi kommer då åter igen att få problem med utrikesbetalningarna. Regeringen tvingas då vidta samma åtgärder som vi just upplevat, nämhgen en nedpressad efterfrågan, bl. a. genom hög ränta och

andra kreditrestriktioner. Det är således det som vi har att vänta, om en bättre konjunktur skulle inträda.

Jag tror alla här är överens om att de svenska företagens konkurrenskraft måste förbättras, så att de varor vi producerar i detta land inte bara har möjlighet att hävda sig på utlandsmarknaderna, på exporten, utan även i konkurrens med utländska varor inom vårt eget land. För att detta problem skall kunna lösas för framtiden måste vi ta ökad hänsyn till de allmänna svårigheter som många företag i dag brottas med, nämligen lönsamheten. Det är en genomgående linje i dag I det svenska näringslivet och inte minst bland de små företagen att vi har en urusel lönsamhet.

En upprustning och en förstärkning av svensk företagsamhet kan enhgt vår uppfattning endast äga rum genom genereUt verkande åtgärder. Regeringens förslag i denna riktning är delvis generella, men de är — jag vUl noga understryka detta - helt otUlräckhga,

Som jag nyss sade är det inte endast de redan vinstgivande företagen som skall hjälpas utan även och framför aUt de nedläggningshotade. Som generellt verkande medel skulle jag därför i första hand viha yrka på ett avskaffande av arbetsgivaravgiften, den s, k, löneskatten, men även av energiskatten. Det måste, fru talman, vara oriktigt att en speciell skatt betalas på arbetskraft i ett läge där arbetskraftsundersökningarna ger besked om att antalet arbetslösa så sent som i oktober uppgick tih i runt tal 116 000,

Min uppfattning är således, och den förstärks från ohka företagarorganisationer, att regeringens stimulansåtgärder visavi industri och företagsamhet i mångt och mycket — tyvärr måste jag säga - är en skrivbordsprodukt som saknar förankring i verkUgheten, 1 viss mån kan detta också styrkas av en undersökning som verkställts av Sveriges marknadsförbund och som redovisades för exakt en vecka sedan men som såvitt jag vet hittills Inte blivit refererad i denna debatt. Av de 763 företag som framtiU den 11 september I år varslade om personaUnskränk-ningar ingår 431 företag i denna undersökning, som jag här något vill beröra,

VerkstäUande direktören i inemot 300 av de i undersökningen ingående företagen har besvarat en utsänd enkät. På frågan vUka åtgärder som skulle vara ägnade att på kort sikt, upp till fyra månader, öka företagens möjligheter att hävda sysselsättningen är enhgt svaren det första önskemålet — och det bör observeras — en sänkning av mervärdeskatten. Det andra önskemålet är avskaffande av arbetsgivaravgiften. Först på sjätte plats, efter extra avdrag för marknadsföringskostnader och vidgade möjhgheter att göra återlån I AP-fonderna, kommer den av regeringen påyrkade ändringen, nämUgen skatteavdraget för Investeringar 1 maskiner. Det förefaller alltså som om ledningen inom de varslande företagen har en helt annan uppfattning än regeringen om -vilka åtgärder som ökar möjUgheterna för företagen att upprätthåUa sysselsättningen.

De åtgärder som på sikt är mest angelägna för att bevara sysselsättningen är, enhgt vad ledningen i de varslande företagen har angivit, föhande: avskaffande av arbetsgivaravgiften, sänkning av mervärdeskatten samt sänkning av den statliga bolagsskatten. Det är således de tre främsta

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m m.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

bland många uttalade önskemål - det var en hel hsta av önskemål som hade angl-vits.

Fru talman! Jag kan inte bh fri från uppfattningen att regeringens erbjudanden åt Industrin och näringshvet är dåligt underbyggda och att åtgärderna av den anledningen inte kommer att få den avsedda effekten. Det är beklagligt. För att komma till rätta med företagens lönsamhetsproblem och därmed stärka deras möjhgheter att behålla arbetskraften vill jag yrka bifall tiU reservationen 6, vari krävs tillfälligt slopande av arbetsgivaravgiften och sänkt mervärdeskatt, I andra hand yrkar jag bifaU tUl reservationen 9 som bl, a. innebär lättnader i arbetsgivaravgiften för arbetsintensiva näringsgrenar,

Avslutnlngs-vls och helt kort vlU jag göra några kommentarer tiU motionen 1054, som herr Fagerlund och jag har väckt om höjning av exportstödet för den manuella glasindustrin. Denna branschs internationeUa marknadsföring är dyrbar. Den fortlöpande och intensifierade produktutvecklingen, som utgör en nödvändig grund för framgångsrik export i dag, skaU göras i ett land med det I särklass högsta kostnadsläget I Europa, De högklassiga produkter som svenskt glas utgör kräver stora marknadsföringsinsatser för att nå konsumenterna på världsmarknaden. Det är bl, a, mot denna bakgrund som motionen om ökat exportstöd skall ses.

Branschens exportvärde uppgick förra året tUl ca 50 mihoner kronor, motsvarande ungefär 40 procent av den svenska totala glasproduktionen. Denna exportvolym har helt naturhgt uppnåtts på de förhållandevis mer lättarbetade kundgrupperna på de olika marknaderna. Att från en relativt hög exportvolym nu gå vidare och få till stånd en väsentUgt ökad export, som målsättningen är, kräver insatser av betydUgt större dimensioner.

Det kan då vara av intresse att veta att på US A-marknaden, som är den största marknaden för svenskt konstglas, annonserade ett enda hländskt glasbruk år 1970 för över en miljon svenska kronor. De svenska glasbruk som över huvud taget ekonomiskt har resurser för en annonsering i USA Investerade I annonser under motsvarande tid sammanlagt bara en tredjedel därav. Till bUden hör också att det hländska företaget med stor framgång har lyckats slå sig In på den amerikanska marknaden och där har fått ett synnerhgen starkt fotfäste.

Det belopp som för detta budgetår står till vår branschs förfogande uppgår tUl 350 000 kronor I direkta exportbidrag. Mot bakgrund av att exportförsähningskostnaderna I branschen överstiger 15 procent av exportvärdet — dvs. att de kan beräknas uppgå till inemot 10 mUjoner kronor för vår glasexport — är det uppenbart för alla att effekten av de redan beslutade stödåtgärderna inte kan bli annat än ytterligt begränsad.

Efter det att riksdagen i våras tog ställning tiU frågan om Innevarande års exportstöd har den svenska glashanteringen — Uksom för övrigt många andra sektorer av vårt näringsUv — drabbats hårt av ohka marknadskom-phkationer. En synnerhgen svag hemmamarknad har förstärkt kravet på en betydligt ökad exportförsähning. Men samtidigt härmed har de två största exportmarknaderna för svenskt glas, nämhgen USA och Danmark, som aUa känner UU — vi har haft en debatt också om det här i kammaren - infört restriktioner i form av extra importavgifter. Andra marknader

har visat konjunkturförsvagningar,

Enhgt vad som under hand meddelats är avsikten att även glasindustrin skall komma att omfattas av en strukturfond, varom förarbeten för närvarande pågår 1 kansUhuset, Såvitt nu kan bedömas bör en sådan fond kunna vara ett värdefullt Instrument för en bransch som glaslndusttin. Men givet är också att även om fonden kommer till stånd och kan börja verka under hösten 1972 kommer de praktiska resultaten av verksamheten inte att bil märkbara förrän betydligt senare.

Med hänsyn till vad jag här anfört anser jag det vara ytterst angeläget att exportstödet för den manueUt arbetande glasindustrin ges en sådan storleksordning att sysselsättningsläget för branschen I den nu sviktande konjunkturbilden inte ytterUgare försämras.

En höjning av exportstödet med 500 000 kronor i enUghet med vad som anförs i vår motion nr 1534 skulle möjliggöra förstärkta exportaktiviteter. Jag tror därför, fru talman, att jag utan tvekan kan yrka bifall till vad finansutskottet har hemställt under punkten 20 i sitt betänkande nr 47.

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

Herr MATTSSON i Skee (c):

Fru talman! Under riksdagens debatt om de konjunkturstlmulerande åtgärderna har vi ofta hört uttrycket "selektiva åtgärder". Vad jag skulle viha beröra kan också sägas vara selektiva åtgärder, fast med motsatt effekt, TiUsammans med ett antal riksdagsmän från Bohuslän, representerande skilda partier, har jag väckt en motion om speciella Insatser för kantstenslndustrln i landet. På grund av att kommunerna har måst inskränka sin anläggningsverksamhet — alltså en form av selektiv kostnadsjakt - har den kommit i den situationen att orderingången har minskat i betydande utsträckning. Så har t, ex, till länsarbetsnämnden i Göteborgs och Bohus län Inkommit varsel om permitteringar från samtliga utom ett av de företag som är verksamma i den delen av landet,

I den motion som vi väckt har vi lämnat en redogörelse för utveckhngen i den här näringsgrenen. Den har tidigare haft en mycket stor omfattning, men har undan för undan gått ner betydhgt.

De bestämmelser som har tiUämpats om statligt stöd till den här verksamheten under 1930-, 1940-och 1950-talen har bl. a. resulterat i att ålderssammansättningen i arbetstagarkåren är mycket ogynnsam. I dag är inte mindre än 67 procent av de anställda över 55 år. När en bransch, som är stadd på avskrivning på detta sätt och inte har lätt att rekrytera ny arbetskraft utan har så många gamla människor anställda, drabbas av ett så hastigt ras i sin försäljning som har Inträffat för den här branschen, måste det naturhgtvis bli mycket svårt för de anstäUda,

Inrikesutskottet och senare finansutskottet har behandlat vårt motionsyrkande — att riksdagen skulle ta initiativ och ge Kungl, Maj;t bemyndigande att ställa medel till förfogande under anslaget för aUmänna beredskapsarbeten i form av statUgt stödköp utöver de industristödsbestälhiingar som kan utgå med 20 procent tiU kommuner som lägger ut beställningar. När man behandlade detta yrkande sade man att denna fråga måste lösas på samma sätt som andra svårigheter med sysselsättningen — genom avgång med pension, genom beredskapsarbe-

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

ten, omskolning och förflyttning. Man säger då att de åtgärder som skulle kunna vara nödvändiga får prövas I vanlig ordning enhgt de regler som finns i arbetsmarknadskungörelsen. Finansutskottet påstår I sitt yttrande att det också skuUe finnas möjligheter att lägga ut offentliga beställningar enhgt nu gällande regler.

När vi har ställt anspråk på att här skall tUlgripas en form av statUgt stöd som man har avvecklat för ett 15-tal år sedan beror det på, som jag redan har nämnt, att näringsgrenen nu är koncentrerad till ett fåtal ställen men också på att den där har rätt stor betydelse för arbetsmarknaden, I en tidigare diskussion 1 riksdagen beträffande Bohusläns näringsliv i höst har jag haft anledning att ta fram siffror som visar att i de två nordligaste kommunblocken i Bohuslän I dag uppgår antalet arbetslösa plus de som har fått varsel om permitterlng tiU 400, Detta aUtså bland en Industrlarbetarkår som omfattar 2 200—2 400 personer. Det är ett mycket stort och besvärligt arbetsmarknadsproblem och självfallet även ett mycket stort kommunalekonomiskt problem om inte en lösning kommer till stånd.

Att då bereda den fristäUda arbetskraften arbete i hemorten är ju inte tänkbart såvida man inte vidtar andra speciella åtgärder av lokaUseringspoUtisk karaktär. Som jag redan nämnt har vi svårigheter i den konventioneUa Industrin, t, ex, räknemaskinsindustrin som är stor hos oss.

Beträffande omskolning eUer beredskapsarbeten vih jag åter hänvisa till att det är fråga om många äldre människor — som jag nämnde är 67 procent över 55 år. Det är väl då knappast möjhgt, med tanke på de problem som redan i dag finns på arbetsmarknaden för den äldre arbetskraften, att omskola dem UU annan sysselsättning. Framför allt finns den andra sysselsättningen inte att tillgå inom det område där den här arbetskraften nu är geografiskt bunden.

Beredskapsarbete skulle naturhgtvis ha kunnat vara en kompensation om man inte vill gå in på det förslag som motionärerna har lagt fram. Men även I det fallet måste man konstatera att beredskapen inte är tillräckligt stor. Det finns en del kommunala arbeten, men om man ser på större statUga arbeten skulle det för oss varit angeläget att t, ex, få en öst-västlig förbindelse från norra Bohuslän över mot Åmål, Det är emellertid bara att konstatera att eftersom länsvägsanslagen varit mycket smä under lång tid — nästan obefintUga - har inte heller de vägplanerande myndigheterna ansett sig ha anledning att hgga så långt framme med projekteringen att ett beredskapsarbete av nämnvärd storlek finns att tillgå. Det är aUtså inte någon lösning att - som Inrikesutskottet och finansutskottet gör - hänvisa tiU de medel som man I övrigt på arbetsmarknaden kan tillgripa för att klara en sådan här situation.

Jag skaU väl också ytterhgare understryka den regionalpohtiska betydelse som näringsgrenen fortfarande har. Jag hänvisar till de siffror som redan har anförts över storleken av industrlarbetarkåren och hur stor andel av den som I dag hotas av brist på arbete och permitterlng. Det är därför av skUda motiv synnerhgen angeläget att åtgärder utöver dem som nu används såsom reguhära arbetsmarknadsmedel kan tas tiU för att förbättra situationen för branschen.

Jag vill, fru talman, med detta yrka bifall tiU reservationen 14 vid finansutskottets betänkande,

I detta anförande instämde herrar Berndtsson i Bokenäs (fp), Carlshamre (m) och Mattsson i Lane-Herrestad (c).

Herr MAGNUSSON i Grebbestad (s):

Fru talman! Jag vill anknyta tiU vad herr Mattsson i Skee har sagt här om den motion som har väckts av oss riksdagsmän på Bohusbänken, och jag skah för kammaren redovisa några av de problem som denna industri har och som vi anser bör uppmärksammas av riksdagen och regeringen.

Stenindustrin är en gammal industri, TiUverkningen av gat- och kantsten härrör från slutet av 1800-talet, Under åren från 1926 tiU 1930 upplevde industrin sin absoluta höjdpunkt med över 8 000 arbetare i sysselsättning. Gatsten var den huvudsakliga produktionen, men även byggnadssten, gravvårds- och kantsten fanns i produktion. Från 1930-talets början och fram tiU dessa dagar har antalet anstäUda konstant krympt, och det som återstår är en yrkeskår av ca 425 arbetare. Gatstenen har praktiskt taget försvunnit ur produktionen - endast vid något enstaka tlUfäUe tUlverkas denna och då I mycket blygsam omfattning. Kantstenslndustrln sysselsätter I dag 250—300 arbetare, övrig industri 125—150 arbetare.

Få yrkesgrupper har genom tiderna bhvit så hårt drabbade av konjunktursvängningarna som stenarbetarna, med åtföljande långa arbetslöshetsperioder. Närmast jämförbara torde vara sågverksarbetarna i Norrland, Statsmakterna har också vid upprepade tillfällen vidtagit stödåtgärder för upprätthållande av sysselsättningen inom stenindustrin, senast i mitten av 1950-talet,

Under oktober och november denna höst har direkta uppsägningar utgått tUl mellan 70 och 80 arbetare inom kantstenslndustrln, och varsel om uppsägningar har utfärdats för ytterhgare 175—200 arbetare. Arbetsgivarnas motivation tih uppsägningarna och varslen är minskad avsättning med åtföhande stor lageruppbyggnad. Arbetsgivarna har vidare meddelat att utan stödåtgärder från statsmakternas sida bhr det ytterUgt svårt att i fortsättningen bedriva kantstenstiUverkning; i varje faU måste en genomgripande reducering ske av arbetsstyrkan. En sådan har redan skett genom upphörande av kantstenstUlverkningen i Rixö och med en stark nedskärning av tillverkningen i Krokstrand, Dessa åtgärder genomfördes den 8 augusti i år och omfattade ett 50-tal arbetare, varav de flesta fortfarande är arbetslösa.

Genomsnittsåldern bland kantstensindustrins arbetare är mycket hög. Omkring 65 procent är över 55 år och 40-45 procent över 60 år. Sysselsättningsområdena är Lysekil-Tossene-Dingle med 100-110 arbetare. Bohus Malmön med ett 75-tal arbetare samt norra Bohuslän— Nässinge—Krokstrand med ett hundratal arbetare. Arbetarna kan delas upp I tre grenar: stenhuggare, brottarbetare och övriga arbetare, t, ex chaufförer, truckförare m. fl,

Yrkeslärningstiden för att bli en fuUgod stenhuggare är mycket lång. På grund av yrkets speciella säregenhet kan Inte heUer vem som helst bh

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 141-142

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m m.

stenhuggare. Rekryteringen av lärhngar har under lång tid varit nästan obeflnthg, bl. a. på grund av svårigheten att få någon intresserad av detta arbete. En viss import av yrkeskunniga stenhuggare har därför skett från Portugal, "Facket" har tidigare tUlstyrkt denna import mot bakgrund av bevarandet av sysselsättningen för övriga stenarbetare och mot bakgrund av de avsättnlngsförhåUanden som tidigare rådde. Utan denna Import är det sannohkt att 50 procent av den svenska arbetskraften i kantstenstUlverkningen icke varit kvar i dag inom den industrin. Under 1970-1971 har dock ingen import av arbetskraft, på två undantag när, vare sig tiUstyrkts eUer bevUjats, Det sammanlagda antalet portugisiska stenhuggare i Bohuslän uppgår i dag tih 40 man.

Det kan vara av intresse att nämna att Kullgrens Enka AB sysselsätter ca 110 arbetare och Bohusläns kooperativa stenindustri ett 70-tal, Övriga arbetare inom kantstenslndustrln är fördelade på ett flertal arbetsgivare med upp tiU 25 anstäUda, Bohusläns kooperativa stenindustri är ett säreget företag, därför att det är de anstäUda som äger företaget, och de grundläggande besluten fattas i förenhigsstämma.

Kommunerna, framför aUt städerna, är de stora köparna av kantsten, som i huvudsak används till stabUiserlng av trottoarer o, d. Det har -visat sig att när kommunerna får knappt med ekonomiska medel drar de in bl, a, på uppköpen av kantsten. En viss konkurrens förekommer också genom import av kantsten och genom utbud av ersättningsmaterial, framför allt framställd av betong. Kantstenen är i förhållande tih ersättningsmaterialen en dyr vara, specieUt sett ur engångssynpunkt. Dock är det sannoUkt att kostnaderna för stenen tack vare dennas höga kvahtet med åtföhande låg förshtningseffekt på sikt utjämnas och eventueUt blh lägre.

Vi har tillskrivit den fackliga organisationen och fått ett utlåtande därifrån. Organisationen skriver följande: "Den minskade avsättningen har Inneburit en väsenthgt utökad lageruppbyggnad av kantsten å tillverkningsplatserna i Bohuslän, Detta har vidare inneburit ett allmänt varsel om uppsägningar och i en del faU även dhekta uppsägningar. Förverkligas dessa varsel och uppsägningar står det helt klart att en lång arbetslöshetsperiod drabbar många av de berörda arbetarna. Detta gäUer framför allt i NäsUnge—Krokstrandsområdet som ligger inom Strömstads kommun. Sysselsättningsläget inom den regionen är ju redan tidigare svårt. Men även för övriga delar av kantstensarbetarna bUr läget ytterst prekärt. Någon del av de berörda kan kanske beredas anställning i OK-anlägget, men stenarbetarnas höga ålder, de dåliga kommunikationerna, m. m. ger en viss tveksamhet i sådant antagande. Som exempel kan nämnas att från Bohus Malmön tiU OK-anlägget är det 3 mU färdväg och dåhga förbindelser.

Det torde ej heller vara meningsfullt med omskolningsverksamhet för stenarbetarna. Hänsyn måste också då tagas till den höga åldern och tih möjUgheterna att få nytt arbete efter en eventuell omskolning. De flesta stenarbetarna är också fast rotade till sina nuvarande boplatser genom innehav av egna viUor. Den nya pensionsreformen öppnar visserUgen en väg tiU ekonomisk bärgning för en del av stenarbetarna. Dock skaU man vara klar över att i de flesta fallen ger detta en sämre ekonomisk

utdelning än arbetsinkomst. Dessa stenarbetare är också yrkesmän som i många faU har varit sysselsatta inom samma yrke under hela sitt arbetshv; de viU också ha sitt arbete kvar, och då är det med en viss olust man ser ett alternativ som består av enbart ett förtidspensionserbjudande.

VI i den fackhga lokala organisationen är av den uppfattningen att avsättningsmarknaden inte försvinner i sin helhet men att en avsättningsminskning har förekommit av sådan storleksordning att en väsentlig sysselsättningslnskränknlng kan befaras för arbetarna inom kantstensin-dustrin. Mot bakgrund av detta och mot bakgrund av de uppenbara svårigheter som föreligger att anskaffa nya sysselsättningar, föreligger trohgtvis ett behov av stödåtgärder. Det torde också vara bilUgare att hålla berörda arbetare i verksamhet genom stödåtgärder för sysselsättning i kantstenstillverkning än genom andra åtgärder exempelvis ersättning under arbetslöshet. En krympning av arbetarkåren sker också år från år genom naturhg avgång vilket kanske betyder att en naturlig balans mellan tillverkning och avsättning ånyo uppnås. Stödåtgärderna kan exempelvis bestå av statlig uppköpning av kantsten, Sannohkt torde ingen risk förehgga för förlorat kapital genom en sådan åtgärd eftersom denna vara av sten är lagringsbar under mycket lång tid och under aha förhållanden torde komma till användning i framtiden. Denna form av stöd har förekommit tidigare och såvitt vi vet finns inga lager kvar från den uppköpsverksamheten. Om nämnd form av stödåtgärd bhr aktuell är vi dock tveksamma över om den bör ha generell karaktär. Vi förordar väl heUre att en prövning görs så att åtgärden sätts in på de platser där det största behovet förehgger.

Med anledning av vad ovan sagts förklarar vi, avdelning 148 av Svenska Fabriksarbetareförbundet, att vi i helhet stöder den motion som framlagts tlU riksdagen av ledamöterna från Bohuslän och gällande stödåtgärder för bevarande av sysselsättningen inom kantstensindustrin i Bohuslän."

Reservation nr 14 1 finansutskottets betänkande understryker att statliga bestäUningar av kantsten bör göras hos stenindustrin Innan andra åtgärder prövas för att trygga sysselsättningen.

Jag avser därför att rösta för reservatlon nr 14,

Nr 141

Onsdagen den 8 december 1971

Konjunkturstimulerande åtgärder, m. m.

I detta anförande Instämde herr Olhede (s).

På förslag av fru andre vice talmannen beslöt kammaren uppskjuta den fortsatta överläggningen samt behandhngen av återstående ärenden på föredragningshstan till kl, 19,30,

§ 4 Anmäldes och bordlades

Civilutskottets betänkanden:

Nr 30 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående utgifter på tUläggsstat I tlU riksstaten för budgetåret 1971/72 i vad avser anslag under inrikesdepartementets handläggning

Nr 31 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag tlU kungörelse om ändring i byggnadsstadgan (1959:612)

Nr 141 Nr 32 I anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående grunder för

Onsdagen den taxesättningen i lantmäteriverksamheten, m. m., jämte motioner.

8 december 1971

§ 5 Kammaren åtskildes kl. 17.03.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert