Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:14

Fredagen den 22 januari

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokoUet för den 14 innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades

molionerna nr 166 och 167 tUl konstitutionsutskottet, motionerna nr 168-171 tUl skatteutskottet, motionerna nr 172-174 tiU justitieutskottet, motionerna nr 175 och 176 tUl utrikesutskottet, motionen nr 177 till försvarsutskottet, motionen nr 178 till finansutskottet, motionerna nr 179 och 180 tUl socialförsäkringsutskottet, motionerna nr 181-190 tiU socialutskottet, motionerna nr 191-195 tUl kulturutskottet, motionerna nr 196-201 tUl utbildningsutskottet, motionerna nr 202-209 tUl trafikutskottet, motionerna nr 210-215 tiU jordbruksutskottet, motionerna nr 216-218 tiU näringsutskottet, motionerna nr 219-224 tUl inrikesutskottet samt motionerna nr 225 och 226 tiU civUutskottet.

§ 3 Föredrogs och bifölls interpeUationsframställningen nr 31. § 4 AUmänpoUtisk debatt (forts.)

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Om det är något fel pä kommunikationsminister Norling, så är det att han är alltför nöjd med årets budget. Jag är övertygad om att han har arbetat hårt för att tillvarata kommunikationsdepartementets intressen under budgetbehandlingen. Han kan peka pä ett och annat russin i kakan ocksä. Riksdagen skrev förra året och begärde tidigareläggning av beställningen av den nya isbrytaren, och den kommer nu tUl stånd. Det tror jag kommer att glädja mänga norrlänningar. Men i stort sett kan man väl konstatera att det besvärliga ekonomiska läget har gått ut över kommunikationsanslagen.

Utan ett ord av beklagande stryker herr NorUng ett streck över televerkets målsättning om en normal leveranstid av två veckor för nya telefonabonnemang och snabb felavhjälpning. I stäUet är det televerket som har fått meddela att man nu måste räkna med stora förseningar, såväl dä det gäUer nya abonnemang som när det gäUer att avhjälpa fel som har uppstått.

Inte med ett ord anger herr Norling att det skulle behövts låt oss säga 300 miljoner kronor mer i anslag för att komma upp till den miniminivå som Vägplan 70 angav.

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

I den konkurrens som råder mellan SJ och vägtransporterna har statens järnvägar på senare tid fått avstå från fördelaktiga fraktavtal bara därför att man inte haft tUlräckligt med godsvagnar. Kommunikationsministern har inte kunnat ge statens järnvägar de investeringsmedel som är nödvändiga för att snabbt häva denna brist på godsvagnar, som försvårar statens järnvägars konkurrens med vägtransporterna.

Det är klart, herr talman, att i det budgetläge vi har för närvarande kan oppositionen inte lova några stora belopp för denna huvudtitel. Men vi har inte samma önskan som kommunikationsministern att vara diskreta och tystlåtna om de stora brister som finns på detta område. Vi tror att en aUmän debatt, där man klart slår fast de brister som för närvarande finns, är nyttig och även borde ligga i statsrådets intresse. En del av svårigheterna att hävda kommunikationernas ställning torde nämUgen bero på att man i allmänhet inte har klart för sig vilka stora samhällsekonomiska resultat som investeringar på detta område kan ge.

I övrigt kan nog bristen på aktivitet inom kommunikationsområdet förklaras med den ovisshet som för närvarande råder i stora kretsar om den framtida trafikpolitikens utformning. Det framförs nu frän nästan aUa häU krav på en omprövning av 1963 års trafikbeslut, eUer i varje fall en översyn av beslutets tUlämpning. SjälvfaUet har nedläggningen av järnvägar och de upprepade stora höjningarna av SJ-taxorna bidragit till att sätta fart på denna debatt.

Det utskott som i den gamla riksdagen hade ansvaret för trafikfrågorna har under senare år fört en uppehåUande strid mot dessa förslagstäUare. Man har sagt att 1963 års trafikbeslut i och för sig kan omfattas av alla, eftersom det inte bara innebär att varje trafikgren i princip skaU svara för sina kostnader och att förutsättningar också i övrigt skaU skapas för konkurrens på lika viUkor, utan även inrymmer målet att trafikpolitiken skall svara för att landets oUka delar får en tUlfredsställande transportförsörjning tUl lägsta möjliga kostnader.

Denna tanke har ingen något att invända mot. Målsättningen i 1963 års trafikbeslut är emellertid alltför aUmän och inrymmer en del mot varandra stridande syften. Det finns därför anledning att nu göra en omprövning av de ramar, som vi skaU lägga ut i vår trafikpoUtiska ramhushållning.

Vi har tidigare hävdat att man för att göra en sådan översyn av trafikpoUtiken behöver ytterUgare underlag. Vägplan 70 var en av de bitar som saknades. En annan var vägkostnadsutredningen. Men, herr talman, hur blir det med detta underlag för omprövningen av trafikpolitiken?

Vägplan 70 utarbetades under ordförandeskap av förre kommunikationsministern Gösta Skoglund, men den verkar vara desavuerad av finansminister Sträng redan vid årets budgetbehandling. Statsrådet NorUng säger att han skaU återkomma tiU den, och vi avvaktar givetvis detta med intresse, men jag skuUe inte tro att statsrådet i dag kan lova att Vägplan 70 kommer att vara underlaget för regeringens vägpoUtik. Det vore intressant att få en kommentar på denna punkt.

Vägkostnadsutredningen, som skulle vara en så nödvändig förutsättning för att man skuUe kunna göra en riktig bedömning inte minst av de

svåra avvägningsfrågorna om konkurrens mellan vägtrafik och järnvägstrafik, tycks aldrig bli färdig. Den har arbetat i fem år, och man kan fortfarande inte se något resultat. Man kan inte heUer se något slut på arbetet. Därför skuUe jag vilja uppmana kommunikationsministern att göra en radikal förändring av vägkostnadsutredningens arbete. Den har arbetat fem är i knappt halvfart. Den har haft en utomordentligt dugande person som ordförande; men han har väldigt mycket annat att syssla med. Och om man i riksdagsberättelsen ser efter vem som är sekreterare i vägkostnadsutredningen, sä finner man att det också är en utomordentligt väl kvalificerad person; men han har en mängd andra uppgifter, i departementet och utanför departementet, och kan väl ägna sekreterar-skapet i den här utredningen bara en mycket liten del av sitt intresse. Jag ber aUtså kommunikationsministern ge utredningen en tidsplan och förse den med tUlräckUga resurser för att den skaU kunna bli färdig i rimlig tid.

Vidare tycker jag att det finns anledning att redan nu tiUsätta en parlamentarisk utredning för att göra den översyn av trafikpolitiken som jag anser vara nödvändig. I den översynen måste de samhällsekonomiska, regionalpolitiska och sociala hänsynen vägas in. Jag tror att det vore nyttigt, om den utredningen kunde starta redan nu, trots att vägkostnadsutredningen, även om den forcerar sitt arbete, inte rimligen kan bli färdig omedelbart. Det finns så många olika frågor att sätta sig in i på det här området att en sådan översyn torde få fullt upp att göra, och den kan under hand få resultat från vägkostnadsutredningen.

KoUektivtrafiken kräver stora satsningar. I storstäderna kan vi se köer och kapacitetsbrister. Om man skall kunna skapa rimUga trafikförhåUanden såväl i de stora städerna som i de icke tättbebyggda regionerna — urbaniseringen har som bekant lett tUl svårigheter också för de sistnämnda områdena — måste man satsa ganska mycket på koUektivtra-fiken, inte minst pä den tekniska sidan. Staten har inte satsat sä mycket på forskning och utveckling inom det området. Folkpartiet kommer att i en motion lägga fram förslag om ett forsknings- och utvecklingsbolag, som förslagsvis skulle kunna kallas AB Kollektivtrafikteknik och som skulle bildas med staten, intresserade landsting och kommuner samt industrier som ägare.

Ett sådant forsknings- och utvecklingsbolag skulle kunna ägna sig åt några projekt med stort intresse för den framtida utvecklingen av kollektivtrafiken; snabbtåg för SJ;s persontrafik, spårtaxisystem för de större städernas centrala delar och korthållsflygplan för Norrlands inland och andra mindre tätt bebyggda områden. Dessa tre projekt har det gemensamt att de för det första fyUer ett stort samhälleligt behov, för det andra uppvisar många tekniska delproblem av samma slag, varför de i viss mån kan stötta varandra under utvecklingsskedet, och för det tredje är av den storleksordningen att endast samhäUet kan tänkas ha intresse och resurser att uppträda som beställare av det erforderliga forsknings- och utvecklingsarbetet. Jag tycker att vi här har ett fall, där det är säUsynt lämpligt med ett samarbete meUan samhäUet och industrin. Vi har tidigare sagt att det just för forsknings- och utvecklingsarbete, som inte kan ge omedelbara resultat och som kräver ganska stora satsningar, är mycket lämpUgt med ett sådant samarbete. Detaljerna kommer att

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

framgå av vår motion, men jag har velat nämna saken redan nu. Jag tror det är ett värdefuUt uppslag nar det gäUer den mycket viktiga frågan om ökad satsning på den kollektiva trafiken.

Herr talman! Jag har några frågor att stäUa tUl kommunikationsministern. Vi fick ett fraktstöd för Norrland, och det ser vi med tiUfredsställelse, men i detta sammanhang är det två frågor som jag skulle vilja stäUa. För det första; När räknar statsrådet med att kunna lägga fram förslag tUl nedsättning av persontaxorna i trafiken med Norrland?

Den andra frågan gäUer Gotlandstrafiken. Gotlänningarna fick stora löften under valrörelsen. Frän regeringshäll sades att man i jämUkhetens namn nu skuUe se till att ocksä gotlänningarna fick del av ett fraktstöd, inte precis av samma karaktär som det norrländska ty det går av tekniska skäl inte, men av liknande slag. Kommunikationsministern lade förra året fram en proposition som väl skulle bereda marken för detta. Han gjorde vissa uttalanden om att man frän regeringens sida skulle vara beredd tiU viss ekonomisk satsning. I den förteckning över förslag som skall föreläggas årets riksdag har jag inte kunnat upptäcka något förslag tUl ett stöd åt Gotlandstrafiken. Jag kanske har läst slarvigt, men det vore intressant att fä höra frän statsrådet hur det blir med det stöd tiU lösningen av Gotlands kommunikationsproblem som efterlysts år efter år här i riksdagen, inte minst frän oppositionens sida.

Beträffande teletaxorna väcktes förra året en mängd motioner, och det kommer motioner även i år, oni en utjämning av kostnaderna för telefonsamtal över landet. Det har begärts en utredning på denna punkt, och man har hänvisat tUl att det inom televerket försiggår vissa undersökningar. Hur ser kommunikationsministern pä den frägan?

Till sist vUl jag, herr talman, säga några ord om ett annat mycket stort problem, trafikolyckorna. De orsakar stora mänskliga lidanden. Tretusen människor bUr invalider varje år, tusentals andra blir oförmögna tUl arbete under längre eller kortare tid och 1 300 dör pä vägarna. En satsning på att kraftigt nedbringa antalet trafikolyckor skulle inte endast spara många mänskliga lidanden. Den skulle också samhällsekonomiskt vara mycket motiverad. Var tredje svensk riskerar att under sin livstid bU skadad i trafiken. Det är en skrämmande siffra. Var tredje svensk riskerar att under sin livstid bU skadad i trafiken!

Bengt Mattson har i en intressant doktorsavhandUng som publicerades i december räknat ut de samhällsekonomiska kostnaderna för trafikolyckorna. Hans siffra blir i dagens penningvärde ca 2 miljarder. Man kan ha oUka beräkningsgrunder, men 2,5 miljarder kronor har nämnts — det har nämnts mycket högre belopp om man räknar in mUjöförstöring och annat som följer med. Men om trafikolyckorna kostar samhäUet 2 500 mUjoner kronor om året finns det vid sidan av de humanitära skälen också ekonomiska skäl att göra en satsning. Vi kommer i en motion att begära ett program för en samlad attack mot trafikolyckorna.

Ja, herr talman, det var många svåra och invecklade frågor. För min del vUl jag uttrycka den förhoppningen att vi i denna riksdag skall kunna lösa dem i samarbete.

I detta anförande instämde herrar Westberg i Ljusdal, Öhvall och Hörberg (samtliga fp).

Herr DAHLGREN (c):

Herr talman! 1963 års trafikpolitiska beslut fattades i betydande enighet. Trots detta är det inte många beslut som utsätts för så förödande kritik. Riksdagen har ärligen haft stora diskussioner om trafikpoUtiken. Man har varie gäng enigt fastslagit målsättningen: en tUlfredsställande transportförsörjning till landets oUka delar. Man har uttalat att hänsyn, inte minst när det gäUer järnvägsnedläggningar, skaU tas tUl sociala, lokaliseringspoUtiska och samhäUsekonomiska synpunkter. Och man har betonat att samhället bör lämna ersättning tUl den olönsamma järnvägs-och busstrafik som skuUe uppstå.

Trots dessa klart uttalade målsättningar försämras den kollektiva trafikapparaten oupphörligt. Sedan år 1963 har järnvägstrafiken lagts ned på 2 100 bankUometer. För närvarande prövar regeringen förslag om järnvägsnedläggningar pä 800 kilometer, och undersökningar om nedläggning av ytterligare 1 300 kUometer järnväg pågår inom SJ.

Det vanliga förfaringssättet är ju att bussUnjer upprättas som ersättning när järnvägslinjer läggs ned. Mänga gånger kan det fungera bra och till lägre kostnad. Om man t. ex. överförde de 256 mUjoner kronor, som nu föreslås utgå som ersättning för olönsam järnvägstrafik, till olönsam busstrafik skuUe man fä en busstur varje timme under hela dygnet och under hela året på den vägsträcka som i dag utgör SJ;s olönsamma del.

Med detta har jag velat visa att busstrafik kan utgöra ett bUUgare alternativ. Men då skall man komma ihåg att det behövs en upprustning av vägarna för att den skall bli acceptabel. Vid den slutliga bedömningen måste man dessutom ta med trafiksäkerhetsaspekterna — ju större trafikintensiteten är pä vägarna, desto större är olycksfallsriskerna. Man kan inte heller komma ifrän det kanske mest negativa i en järnvägsnedläggning i dag: Befolkningen betraktar en nedläggning som ett definitivt besked frän myndigheterna att den bygd som järnvägslinjen har trafikerat inte längre betraktas som utveckUngsbar. Den statliga trafikpolitiken bidrar alltså tiU värderingar av bygders och landsdelars framtida utveckling, och det var förvisso inte avsikten med 1963 års trafikpolitiska beslut.

Vi vet erfarenhetsmässigt att även busslinjer måste drivas utifrån de ekonomiska förutsättningar som finns. Det statUga stödet tUl den olönsamma busstrafiken följer inte kostnadsutvecklingen, och i den situationen går statens järnvägar ut tUl kommunerna och begär kommunala driftbidrag i stäUet för de statUga, som är otillräckliga. Därmed har den statliga trafikpoUtiken fått det betyg som den förtjänar. Den håUer pä att resultera i ett fiasko. Man överlåter i dag ät kommunalmän i hårt skattetyngda kommuner att utifrån denna sin situation ta ställning tUl SJ:s ultimatum; driftbidrag eller nedläggning av bussUnjer i kommunen. Inom Växjö SJ-distrikt har kommunalmännen fått sig förelagt att 63 busslinjer kommer att läggas ned, om inte kommunalt driftbidrag utgår. Förhällandet är Ukartat i andra SJ-distrikt.

I motsats till mänga andra viU jag inte rikta kritik i detta avseende mot generaldirektören i SJ. Det vore aningslöst att påstå att han skulle ha en bestämd vilja att försämra och onödigt fördyra trafiken. Han har

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

naturUgtvis att arbeta utifrån de förutsättningar som är honom givna. Riksdagen har stäUt ett räntabUitetskrav gentemot SJ och fastlagt målsättningen för trafikpoUtiken men inte ställt erforderliga ekonomiska resurser tUl förfogande. På något underUgt sätt förhåller det sig nämUgen så, att finansministerns pengar aldrig räcker tUl för den samlade kommunikationssektorn. Därför har vi nu den situationen att statens uppgifter och utgifter övervältras på kommunerna, inte minst på skattetyngda kommuner i glesbygd.

I en sådan här situation är det naturligt att kritiken växer sig stark, men det är fel att rikta den mot 1963 års beslut. I sina grandläggande principer var detta beslut riktigt, men dess tUlämpning måste ovUlkor-Ugen bU felaktig, eftersom regering och riksdagsmajoritet inte tillser att de olönsamma delarna av den kollektiva trafiken erhåller full kostnadstäckning.

Man kan naturUgtvis, som regeringens talesmän under den här tiden ofta har gjort, för att stilla oron hos glesbygdens människor hänvisa dem till den modellplanering, som har utförts i Vilhelmina, och man kan säga att kommunen bör ta upp trafikkostnaderna när den ansöker om särskUt skatteutjämningsbidrag. Men vad är detta annat än nödlösningar eller en sista hjälp för en döende bygd? Och bygden är dödsdömd på grund av en starkt försämrad trafikapparat, som i sin tur avskräcker näringsliv och människor från att stanna kvar.

Regeringen kan självfallet också hänvisa tUl utredningar, exempelvis utredningen om stöd tUl den olönsamma busstrafiken, men vad händer under tiden? Jo, att de bidragsberättigade busslinjernas redovisade underskott, som år 1969 uppgick till 49,8 miljoner kronor, ett år därefter var 56 mUjoner kronor och att regeringen i år i sin omtanke om glesbygdens transportförsörjning som ett bidrag tUl täckning av dessa underskott föreslår 12 mUjoner kronor, jämfört med 11 miljoner kronor i fjol. Detta sker i en situation då mervärdeskattehöjningen, höjningen av arbetsgivaravgiften, den särskUda motorbränsleskatten m. m. innebär nya kostnader, som tillsammans äter upp nästan hela anslagsdelen. Följden bUr naturligtvis att trafikutövarna i brist på statUgt ansvarstagande vänder sig tUl kommunen. Jag vUl säga att utredningar är nödvändiga. Men det är Uka nödvändigt att utredningarna får sådana resurser att de kan arbeta snabbt. I annat fall kan man tUlämpa det gamla talesättet att "medan gräset växer så dör kon" - och det kanske är meningen.

I år är det naturUgtvis lätt för kommunikationsministern att hänvisa tUl bristande resurser och nödvändigheten av en stram budget. Även om jag kan ansluta mig till det senare i denna situation måste det ju ändå finnas en vilja att fördela tUlgängliga resurser på ett riktigt och solidariskt sätt, och framför aUt måste det finnas ett framtidsperspektiv. Inte med ett ord nämns någon målsättning för den framtida vägpolitiken utifrån t. ex. den förutsättningen att antalet bilar ökat från 1,3 miljoner i början av 1960-talet tUl 2,3 mUjoner för närvarande, för att 1980 ha vuxit tUl 4 mUjoner och, om prognoserna slår rätt, år 2000 uppgå tUl meUan 6 och 7 miljoner.

Denna utveckUng kommer att ställa stora krav, inte bara på väginvesteringar. Den kommer att förorsaka stora mUjöproblem, den

kommer att kräva omfattande trafiksäkerhetsförberedelser. Vad som sägs i statsverkspropositionen av kommunikationsministern är att han inte är beredd att ta ställning tUl Vägplan 70. Jag skaU inte kritisera honom för detta, men jag är djupt bedrövad över att vi inte får en planering och en målsättning. Jag viU personligen inte skriva under på aUt som står i Vägplan 70, men huvudsaken för mig är att vi fär en planering och en målsättning som överensstämmer med vårt regionalpolitiska program.

Statsrådet anser vidare att vägbyggandet bör hällas på en oförändrat hög nivå. Jag tUlåter mig säga att nivån måste ha varit otroligt hög 1966. Sedan dess har nämUgen väginvesteringarna varit oförändrade. Ord som "hög investeringstakt" inom vägbyggnadssektorn uppfattas av många människor som ett hån. Det är numera inte ovanligt att skolstrejker uppstår av den anledningen att föräldrar vägrar att skicka sina barn ut på vägar vars beskaffenhet de uppfattar som trafikfarlig. Det finns mänga sådana vägar runt om i landet som så småningom leder fram till den centraliserade skolenheten. Mänga människor som åker omkring på dåliga grusvägar eller människor i tätorterna som sitter i långa bilköer frågar sig ocksä vari den höga vägbyggnadstakten består eftersom de aldrig ser sin situation förbättrad.

Detta leder mig fram tUl att trafikpolitiken — liksom aUt annat som berör samhällets möjligheter att fungera - är en fråga om vUja, vilja att fördela samhäUets resurser på ett sådant sätt att man får den bästa trafikförsörjningen, och en trafikförsörjning som kommer alla till del. Den nuvarande trafikpoUtiken har inte skapat de möjUgheterna dels på grund av en bristande trafikplanering, dels på grund av en bristande vUja att anslå de medel som behövs för att vi skall kunna ha en riktigt dimensionerad kollektivtrafik.

Jag hävdar att resurser har funnits och finns. Av bUskattemedel överförs enbart i är ca 700 miljoner kronor till särskUda budgetutjämningsfonden för att användas inom andra samhällsområden. Om man vUl prioritera denna sektor, där de egentligen hör hemma, har man också ett verksamt medel i lokaUserings- och regionalpolitiken. När nu regeringen inte vUl göra detta har vi i stäUet fått en kvaUtetsgradering mellan orter av oUka storlek och' med oUka geografiskt läge som i stället försvårar en aktiv lokaUseringspoUtik och regionala utjämningar.

Vi hävdar i centerpartiet att kommunikationerna är av grundläggande betydelse för den samhäUsstruktur som vi viU ha, och vi accepterar inte en utveckUng som vi i dag vet innebär att erforderliga investeringar i trafikleder bUr väsentligt dyrare per invånare ju större folkmängd tätorten har. Vi vet också att en utglesning av områden som Norrland, västra Svealand och sydöstra Götaland skulle ytterligare fördyra transporterna och försämra transportstandarden inom ifrågavarande områden samtidigt som en ytterligare koncentration av människor tUl exempelvis Storstockholmsregionen skulle försvåra den redan nu besvärUga situationen där.

Bägge dessa regiontyper ropar nu på ett ökat statligt stöd. Vår uppgift måste då vara att ge det större stödet tUl områden där man får ett regionalpoUtiskt utbyte i form av förutsättningar för näringsliv och människor samtidigt som man kanske kan åstadkomma en trafikvänligare

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

miljö. Det är möjligt att en sådan transportpolitik - med snabba, bekväma och servicevänliga kollektiva transportmedel — under en övergångsperiod kan kräva ett större statligt stöd, och jag menar att vi dä gemensamt får bära kostnaderna för detta, eftersom vår uppgift mäste vara att skapa förutsättningar för en tUlväxt även i de i dag befolknings-och sysselsättningsmässigt svaga regionerna.

Mot denna bakgrund skall centerpartiets motion om en översyn av 1963 års trafikpoUtiska beslut ses. Målsättningen från 1963 kan uppnås om trafikpoUtiken fär den regionalpoUtiska inriktning som den måste ha i ett decentraUserat samhälle.

I detta anförande instämde herrar Persson i Heden, Bengtsson i Göteborg, Torwald, Larsson i Luttra och Mattsson i Lane-Herrestad (samtUga c).

Herr BRUNDIN (m);

Herr talman! Tvåkammarriksdagens utskott för trafikfrågor — statsutskottets fjärde avdelning — hade under de senare åren en ständigt växande mängd av motioner att behandla som aUa rörde trafikpolitiken. I dag tUldrar sig den delen av poUtiken ett ännu större intresse av kända skäl, och vi torde få möjlighet att här i kammaren gå djupare in på bäde principer och praktiska problem i samband med att det nya trafikutskottets utlåtanden över årets motioner framläggs. Jag skall därför inskränka mig tUl att nu bara beröra några frågor.

Det är först och främst den skrämmande utvecklingen av trafikolyckorna som man stannar inför. Det går, som vi ser det, inte att låta denna utveckUng fortsätta, utan det måste sättas in kraftfulla åtgärder på oUka områden för att råda bot mot denna utveckUng och bryta den. Vi kommer från moderata samlingspartiets sida att lägga fram en rad förslag som alla syftar till att reducera antalet olyckor i trafiken.

Men en av de viktigaste åtgärderna för att åstadkomma ökad trafiksäkerhet är förbättring av värt vägnät. Därför är det beklagUgt att väganslagel har prutats ned sä katastrofalt i årets statsverksproposition. Detta innebär att vi helt kommer att sakna möjligheter att bygga ut och förbättra vägnätet på sådant sätt att vi också därigenom kan öka trafiksäkerheten. Jag vill säga till kommunikationsministern att det finns aUa skäl att mer än man uppenbarUgen nu gör ägna sig åt ett värdeanalytiskt arbetssätt i trafiksäkerhetsarbetet. Det har gjorts värdeanalyser för åtskUliga av våra vägar. Jag skaU här ta ett par exempel på det, och av naturliga skäl väljer jag att hämta dem från Västsverige.

Att bygga motorväg mellan Kungälv och Stora Höga kostar ungefär 60 miljoner kronor och ger en årskostnad på 4,8 miljoner. En beräkning av olyckskostnader, tidskostnader och fordonskostnader för den nuvarande vägen och den kommande visar att man uppnår en sammanlagd vinst på ca 9 mUjoner kronor per år. Om man ställer detta mot kapitalkostnaderna för den nya motorvägen finner man att resultatet ger en vinst på 4 mUjoner kronor om året. Och ju fortare motorvägen bUr färdig, desto fortare kan den vinsten tas hem.

Ett annat exempel är motorvägen mellan Kungälv och Göteborg. På

den vägen finns det fyra viadukter, som bara är 3,5 meter höga. De viadukterna har varit orsak tUl många kostsamma olyckor, däribland ett flertal med dödlig utgång. Det har beräknats att en höjning av viadukterna skuUe ge en årsvinst pä 1,6 miljoner kronor efter en investering av bara 2 miljoner. Detta visar att en investering i vägförbättringar ofta är en mycket lönsam affär. Och även om våra penning-tUlgångar för vägbyggande nu är begränsade ger ändå sådana analyser och beräkningar tiUräckligt underlag för att överväga andra former av finansiering för förbättring av vårt vägnät än de som hittUls har tUlämpats.

Den livliga debatt om trafikpolitiken som jag nyss talade om torde komma att föranleda en strid flod av motioner i år. När trafikutskottet skall behandla de motionerna kommer det förmodligen att visa sig att man i åtskUliga av dem ifrågasätter riktigheten av ett fasthållande vid 1963 års trafikbeslut. Som herr Gustafson i Göteborg sade nyss är det olyckligt att vi inte som underlag för de bedömningar utskottet då måste göra kan få resultaten av de mycket betydelsefulla utredningar som arbetat under en läng följd av är. Jag tänker då i första hand på vägkostnadsutredningen. Som jag ser det vore det olyckligt om årets riksdag skulle vUja ändra väsentligt på 1963 års trafikbeslut, om ett sådant beslut inte kan grundas pä resultat av dessa utredningar, som klart motiverar en sädan ändring av trafikpolitiken. Jag vädjar därför till kommunikationsministern att påskynda dessa utredningar, så att vi inte ännu ett är behöver vara i avsaknad av deras resultat inför behandlingen av de trafikpoUtiska frågorna.

1 årets statsverksproposition föreslås ett anslag på 6,5 mUjoner kronor för projektering av Härryda storflygplats, som avses ersätta Torslanda. Mot anslagets storlek är ingenting att invända; den är såvitt jag förslår rimhg med hänsyn tiU det arbete som gär att utföra under budgetåret. Men man har beräknat att Torslanda skall räcka tiU fram tUl 1977, då huvudbanan vid Härrydafältet skaU vara klar. Nu är det emellertid så att varken bansystem eller andra anläggningar vid Torslanda kan beräknas klara den växande flygtrafiken under så läng tid, såvida man inte gör betydande investeringar pä Torslanda, som sedan effektivt skulle kunna utnyttjas endast under en mycket kort tid. Enbart de behövUga förbättringarna av bansystemet torde kräva investeringar av storleksordningen 15 miljoner kronor. Det finns därför anledning att begära att tidsplanen för färdigställande av Härrydafältet ändras, sä att det kan tas i bruk åtminstone ett a två år tidigare. Det är bättre att lägga en del av de 15 miljoner som annars skuUe behövas för förbättringar av Torslanda på en uppsnabbning av Härrydafältets tUlkomst. I detta fall är ju kostnads-bäraransvaret meUan staten och de berörda landstingen helt klar.

När det gäller Arlanda är situationen beklagligtvis en annan. Där medför bristen på uppgörelse meUan stat och landsting en försening av synnerligen välbehövliga förbättringar och utbyggnader. Herr kommunikationsminister! Man behöver inte vara särdeles berest för att kunna konstatera att denna huvudstadsflygplats kvalitetsmässigt knappast har någon motsvarighet i Eduropa; vi är helt underlägsna. Och Arlanda är ändå en del — en ganska betydande del — av Sveriges ansikte mot världen.

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Jag betraktar situationen på Arlanda som en skamfläck.

Jag kanske kunde få ge statsrådet ett litet tips. Jag tror inte att det är särskUt klokt av luftfartsverket att ha som högsta princip att i aU sin verksamhet hålla en jämn arbetsvolym år efter år. Arbetsinsatsen borde i stället variera med hänsyn tUl de krav som kan ställas på luftfartsverket beträffande insatser på flygplatsbyggandets område. Luftfartsverket skuUe möjligen kunna göra avkall på ambitionen att självt klara allt projekteringsarbete och — säkerligen med både tekniska och ekonomiska fördelar som följd — lägga ut sådana jobb som entreprenader hos företag som är väl skickade att genomföra projektering och anläggning av flygplatser.

TUl sist, herr talman, skulle jag helt kort vilja beröra en fråga somjag endast delvis kan adressera tUl kommunikationsministern och i övrigt måste adressera tUl jordbruksministern och i någon män möjligen tUl industriministern.

Sedan år 1904 har ett företag som heter Neptun bedrivit verksamhet med bogsering, isbrytning och bärgning i bl. a. Östersjön och Bottniska viken. Detta företag har sedan åtskillig tid tiUbaka två kraftiga båtar placerade i Luleå. Nu har Luleå stad — vUket staden självfallet har rätt tiU — bestämt sig för att starta ett eget företag för att klara erforderliga bogseringar och hamnisbrytning. Risken finns emellertid att man på det sättet nu rycker undan den ekonomiska grundvalen för en del av detta företags verksamhet och därmed möjligen tvingar företaget att av lönsamhetsskäl dra bort dessa fartyg. Då uppkommer en obehagUg situation. Det är nämligen just dessa båtar — tUlsammans med andra tUl Norrland destinerade båtar inom samma företag - som har klarat aUt väsentligt bärgningsarbete uppe i Bottniska viken. Vi ställs här inför ett aUvarligt mUjöproblem. Bland de bärgningar som dessa båtar utfört hittar vi nämligen bl. a. bärgning av strandade oljetankers. Man må diskutera hur mycket som helst om oUka metoder att skydda sig mot oljeskador i samband med fartygsolyckor, men den viktigaste åtgärden är och förblir att snabbt och effektivt bärga fartyget. Och vem skaU svara för det om nu underlaget för Neptun och Röda bolaget rycks undan genom ett, enligt min mening, klåfingrigt kommunalt inhopp på detta område?

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! Det viktigaste i herrar Gustafsons i Göteborg och Dahlgrens anföranden var att båda å sina respektive partiers vägnar krävde en utredning och omprövning av 1963 års trafikpoUtiska beslut.

Den 25 november i fjol, alltså för mindre än två månader sedan, diskuterades trafikpolitiken i den gamla riksdagen. Vid det tUlfäUet var herr Gustafson talesman för dåvarande statsutskottets fjärde avdelning som sysslade med trafikfrågorna. I den debatten yttrade herr Gustafson enligt kammarprotokoUet, sedan han redogjort för allt det som ändå är på gäng i trafikpolitiken, följande:

"Man skuUe aUtså kunna säga att vi nu har en hel del av de pusselbitar som behövs för att närmare utforma riktlinjerna för den framtida trafikpolitiken. Men som utskottet ser det har vi inte tUlräckligt många av de pusselbitarna för att kunna göra en samlad bedömning. Det är därför

som utskottet på detta stadium inte har kunnat stäUa sig positivt till motionerna 1:483 och 11:844 om en aUmän parlamentarisk utredning." I samma debatt — fortfarande den 25 november i fjol — deltog herr Grebäck, centerpartist. Han berättade hur han hade invalts i den trafikpolitiska delegation som hade tUlsatts för att följa upp 1963 års trafikpoUtiska beslut och omtalade att denna delegation hade rest i landet och träffat transportdistributörer, transportutövare och transportkonsumenter. Herr Grebäck yttrade:

"Jag måste säga att diskussionen vid dessa hearings har varit betydligt mer nyanserad än här i kammaren. Ingen har här i kammaren försökt påvisa fördelarna och vinsterna av 1963 års beslut. Men det kan man få höra, när man träffar distributörer, utövare och trafikkonsumenter ute på dessa hearings. — Vad har 1963 ärs beslut lett tiU? Man konstaterar ganska snart att det är inget tvivel om att yrkesutövarna har skärpt sig i mycket hög grad. Det har lett tiU ett resultat som ur samhällsekonomisk synpunkt har varit önskvärt. Lastbilscentralerna har rustat upp. De har skaffat sig moderna hjälpmedel bäde i fräga om kontorsorganisation och bättre transportmedel för att ta upp konkurrensen. Inom SJ-sektorn kan man konstatera samma sak; en skärpning ur rationaliseringssynpunkt. Detta har i sin tur lett till att man har kunnat någorlunda hyggligt hålla tUlbaka ökningarna av transportkostnaderna, vilket är av oerhörd vikt för vår samhäUsekonomi och för värt näringsliv. Det är ju positiva resultat

som ocksä kunde vara värda att i någon män notera. Jag vUl påstå

att man inte på något område i värt land, inte i tätorterna och inte heller i glesbygderna, skapat en tUlfredsstäUande trafikförsörjning som vi kan slå oss tUl ro med i dag, utan att det här gäller att undan för undan försöka hinna med utveckUngen. Tyvärr går utvecklingen på detta område genom bland annat tätortskoncentrationen, glesbygdens uttunning, så snabbt att samhället inte hinner med att vidtaga de åtgärder som behövs för att skapa denna tUlfredsstäUande trafikförsörjning. Jag tror att samhället aldrig någonsin kommer att kunna slå sig tUl ro och konstatera att nu har vi löst trafikpolitiken på ett tillfredsställande sätt. Problemen kommer att öka undan för undan och vi måste pä ett allt effektivare sätt försöka klara dem."

Det är ingen tUlfälUghet att en sä klok centerpartist har valts in i den trafikpoUtiska delegationen.

Visserligen äger dagens debatt rum i ett nytt riksdagshus, och visserligen har vi haft en jul- och nyårshelg sedan den förra debatten, men i övrigt, ärade kammarledamöter, vet jag inte något speciellt som har inträffat sedan den 25 november.

TrafikpoUtik, herr talman, innebär att man genom att skapa rationeUa transportlösningar söker stimulera en fortsatt snabb ekonomisk utveckUng i samhället. Vi vUl öka friheten i människors val av arbete, bostadsort och fritidssysselsättning samt över huvud taget söka krympa de geografiska avstånden. Genom en aktiv trafikpolitik vUl vi också förhindra att den tekniska utveckUngen får orimliga sociala konsekvenser. Vi vUl stoppa trafikdöden och förhindra miljöförstöringen i städer och på landsbygd. Vi vUl förhindra att människor lämnas i isolering.

Den trafikpoUtiska debatt som för närvarande förs i värt land är

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

nyttig, mycket nyttig. Vad vi har att göra är att ur den debatten söka fä fram en gemensam nämnare för värt framtida trafikpolitiska handlande. Det är sä mycket angelägnare att vi så längt som möjligt får överensstämmelse i våra åtgärder, eftersom den oro och den ängslan som är naturlig och förståelig hos människor — i många fall äldre — både i stad och på landsbygd när det är fråga om kommunikationerna har sin grund i förhåUanden som vi måste angripa på bred front och med en läng rad oUka åtgärder.

Lät mig börja med statens järnvägar. Ingen viU väl ifrågasätta att vi i vårt land skaU ha ett rationellt drivet järnvägsföretag. Något annat kan inte accepteras. Av riksdagen anvisade anslag och av trafikanterna uppburna trafikmedel måste givetvis utnyttjas på ett effektivt sätt. Om sä inte sker fär vi med stor säkerhet uppbära kritik. Från kritikernas sida återkommer ofta talet om statsförvaltningens ineffektivitet, om misshushållningen med allmänna medel osv. Å andra sidan fär enligt samma kritiker inte ens i fråga om SJ:s affärsbanenät effektiviteten och kostnadsansvarigheten drivas så längt att rörelsen går någorlunda ihop. Medan andra statliga företag, annan statlig verksamhet och det enskilda näringsUvet fär möta kostnadsstegringar med en kombination av rationaliseringsätgärder och prishöjningar är detta inte något särskUt tilltalande när det gäller statens järnvägar.

För SJ :s del kan det givetvis inte bU fråga om nägon aweckUng. Med en ändrad målsättning skuUe det bli fråga om betydande och starkt växande underskott, som finge täckas med skattemedel. Det skulle bli ett låt mig säga okontrollerat utflöde av medel, som i motsvarande mån minskade utrymmet för måUnriktade insatser på trafikpoUtikens område tUl förmän för sektorer och grupper som verkligen behöver dem.

I fråga om det trafiksvaga järnvägsnätet, för vUket särskUd ersättning utgår tUl SJ, riktas allvarlig kritik mot de bandelsnedläggningar som emellanåt sker. Regional- och lokalpolitiska aspekter anläggs på ett sätt som gör att den oinitierade får en helt felaktig uppfattning om såväl omfattningen som innebörden av nedläggningarna.

Lät mig först konstatera att det trafiksvaga nätet har en betydande omfattning. Av SJ:s totala bannät är i dag 55 procent olönsamt. Över hälften av alla järnvägslinjer i detta land är i dag olönsamma. Dessa linjer är över 100 stycken, och av alla persontåg vid SJ är det inte mindre än 28 procent som framförs på dessa linjer. Ifrågavarande tåg utnyttjas emeUertid inte alls på samma sätt som tågen pä de 45 procent av SJ-nätet som vi brukar betitla affärsbanenäiet. Det svaga nätet svarar sålunda i dag för 7 procent av det totala trafikarbetet vid SJ. På 55 procent av SJ:s hela nät utföres 7 procent av det totala trafikarbetet. Återstående 93 procent utföres på 45 procent av nätet.

På kostnadssidan kan däremot drygt 20 procent av SJ :s driftkostnader hänföras tUl det trafiksvaga nätet. Det är aUtså fråga om en mycket dyrbar service, men UkafuUt är vi beredda att bibehåUa det trafiksvaga nätet i den utsträckning som det är klart motiverat av regionalpolitiska och sociala skäl. Det finns dock faU där den koslnadsmässiga uppoffringen inte står i någon relation tUl utbytet.

Som exempel kan jag, herr talman, nämna järnvägslinjen Bollnäs—

Orsa. Jag ber herr Eriksson i Bäckmora om överseende, om jag några dagar innan jag besvarar den fräga han stäUt lämnar ett par sakuppgifter. JärnvägsUnjen Bollnäs-Orsa har varit föremål för offentlig debatt under de senaste veckorna i samband med att regeringen nyligen fattat beslut om nedläggning av persontrafiken där.

År 1928 sålde den dåvarande enskUde ägaren denna järnväg tiU staten. Banan var olönsam då — det är 43 år sedan. År 1928 var antalet personbUar i Sverige 94 301. Det gick då en bil på var 65.e svensk. Nu är antalet bUar ca 2,3 miljoner eller en bil på mindre än var fjärde svensk. TUl detta har kommit en naturUg utflyttning tUl tätorterna genom åren. Ändå var år 1928 den private ägaren av denna järnväg angelägen att sälja banan tUl staten på grund av dälig lönsamhet.

När vi i dag fattar beslutet att lägga ned persontrafiken och föra över den tUl bussar är intäkten per resande i medeltal 3:50. Men kostnaden för SJ per resa belöper sig tUl 37 kronor. Varje gång en resande i dag köper en biljett på denna järnväg skjuter staten till 33:50 för att resan skall kunna fuUföljas. Så litet är resandeunderlaget.

Att i sådana faU upprätthäUa en spårbunden trafik kan ju knappast försvaras när samtidigt en fuUt tUlfredsstäUande koUektiv trafik kan ordnas med bussUnjer pä ett för ändamålet upprustat vägnät och tiU en väsentligt lägre kostnad. Det är ju här fräga om att inte förfalla tUl ett vettlöst slöseri, att utnyttja de ekonomiska resurserna pä ett vettigt sätt och att lägga dem pä trafikanordningar som bäst svarar mot behovet.

AUmänt gäUer emellertid att nedläggningar sker med mycket stor försiktighet. Från det första ögonbUck när SJ anmäler en bana för eventueU nedläggning går det år efter år, i de flesta fall från fem upp tUl tio är, innan beslutet verkställs.

Mera allmänt vUl jag i anslutning tUl de uttalanden som görs i den nu intensiva debatten kring järnvägsnedläggningarna ocksä konstatera att debatten i åtskUUga fall röjer ett alltför ensidigt synsätt pä järnvägarna, som knappast är förenligt med dagens sammansatta trafikmönster. Vi har särskUt under de senaste årtiondena — jag har antytt det — haft en UtveckUng pä transportområdet som mUt uttryckt har varit revolutionerande.

UtveckUngen på transportområdet har nära hängt samman med utvecklingen i samhället, med de kraftiga förändringarna i bebyggelse-och befolkningsstrukturen, med utvecklingen och omstruktureringen av näringslivet, med den snabba utvecklingen i fräga om oUka transportmedel osv.

Under 1950-talet bröt bUismen igenom pä allvar, och vi har fått ett aUtmer utbyggt och allt högklassigare nät av kommunikationsleder på landsvägen. Flyget har växt fram i mycket snabb takt och blivit ett självklart inslag i den svenska trafik- och transportbUden. Detta är det samhäUs- och transportmönster som växt fram och som vi måste anpassa järnvägstrafiken efter. Det är fuUständigt klart för mig och för regeringen. Det moderna samhällets transportbehov mäste tUlgodoses genom en kombination av transportinsatser från de olika trafikmedlen där det gäUer att skapa en ordning som ger de olika trafikmedlen en möjUghet att göra en insats efter sina förutsättningar.

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

För SJ innebär den här bUden bäde begränsningar och utvecklingsmöjligheter. Pä godstrafikens område kan således järnvägarna erbjuda fördelar när det är fråga om tyngre transporter och transporter över längre sträckor. I dag väger det ganska jämnt mellan godstransporter på landsväg och godstransporter pä järnväg totalt sett. Järnväg och landsväg har i dag ungefär hälften var av de totala godstransporterna i landet. Men om vi granskar dessa siffror, kan vi konstatera en annan mycket intressant sak, nämligen att ca 75 procent av fjärrtransporterna — och med fjärrtransporter menas transporter över 10 mU - fortfarande sker på järnväg. I själva verket föreUgger i detta avseende i dag en efterfrågan på SJ:s tjänster som gör det nästan svårt att hänga med i investeringarna i fråga om mUande materiel tUl SJ.

På persontransportsidan har givetvis den mera kortväga trafiken fått uppges i konkurrensen med bUismen. Men på de medellånga och långa avstånden — 30, 40 mil och uppåt — är det uppenbart att järnvägen aUtjämt har en viktig uppgift att fyUa. Konkurrenskraften skall naturUgtvis stärkas successivt genom en allmän uppsnabbning av förbindelserna och bättre servicestandard m. m.

Låt mig i detta sammanhang också fastslå att SJ är med i transportmönstret i mer än en bemärkelse. Detta följer av att SJ inte bara är ett järnvägsföretag utan ett stort och modernt och aUsidigt transportföretag. Däri ligger att SJ som komplement är engagerat i andra transportformer i egen regi eUer genom dotterföretag etc.

I den debatt som nu förs ondgör sig många helt aningslöst — det gjorde även herr Dahlgren - över det som man säger "orimliga avkastningskrav" som SJ ställs infor. Även här är det svårt att få enkla sanningar att gå in. Det har från skilda häll sagts att om statens järnvägar slapp att betala exempelvis räntan på det i företaget nedgrävda statskapitalet som i dag utgör ca 2,5 miljarder kronor, skulle SJ gå en lyckligare framtid till mötes, ja, en del säger att det skuUe räcka med denna åtgärd. Hur ser då sanningen ut?

Först och främst bör vi undanta det omfattande trafiksvaga nätet, som enligt vad jag tidigare sagt utgör 5 5 procent av SJ s hela nät och som är helt befriat från avkastningskrav. Detta har bestämts för länge, länge sedan i riksdagen, och när det gäller detta nät behöver således SJ inte betala ett enda öre i ränta för det nedgrävda kapitalet.

I fräga om affärsbanenäiet, dvs. återstående 45 procent av nätet, har SJ ett formellt avkastningskrav, som bestäms tUl en viss procent av det investerade statskapitalet. Det bör först noteras att räntesatsen motsvarar den vid varie tidpunkt gäUande s. k. statens normaUäneränta som i dag är 6,75 procent. Det representerar minsann ett ur företagsekonomisk synpunkt blygsamt avkastningskrav. Men hur har då SJ klarat förränlningen på detta kapital under senare år? Om man i något fall, herr talman, kan tala om att via statskassan hjälpa SJ i en många gånger besvärlig situation, så är det just i denna del. Budgetåret 1968/69, för att nu inte gå längre tUlbaka än nödvändigt, skuUe SJ i räntor ha betalat staten 132 miljoner kronor men betalade 6 — övriga 126 mUjoner avskrev staten. För budgetåret 1969/70 skuUe förränlningen ha varit 144 miljoner kronor — man levererade in 52 mUjoner kronor. Resten — 92

miljoner kronor — avskrevs.

För innevarande budgetär är förränlningen framräknad tiU 147 miljoner kronor. SJ räknar med att kunna leverera in 50 mUjoner kronor, vUket skulle betyda att 97 miljoner får avskrivas. För budgetåret 1971/72 — under förutsättning att inga taxeförändringar sker vid SJ — skulle i ränta betalas 150 mUjoner kronor, men dessutom kommer SJ att gå med en direkt förlust enligt nu föreUggande beräkningar pä cirka 70 mUjoner kronor. Staten skuUe dä få avskriva 150 mUjoner plus 70 mUjoner, eUer totalt 220 miljoner kronor. Om vi tUl detta, herr talman, lägger de drygt 250 miljoner kronor som i statsverkspropositionen föreslås utgå tiU SJ för olönsam trafik på 55 procent av järnvägsnätet och tUlägger att statens järnvägar exklusivt är befriat från att betala skatt till staten, är det inte svårt att förstå behovet av en allsidig diskussion i vårt land som visar hur regering och riksdag redan nu på en rad oUka sätt söker att via statskassan förverkliga målsättningen för kollektivtrafiken.

En annan sak är sedan, att SJ belastas av vissa poster som inte har sin motsvarighet hos konkurrerande företag. Jag tänker dä på de förhållandevis dryga pensionsförpliktelserna, pä vissa beredskapskostnader etc. Den extra belastningen för pensioner kan beräknas till ca 85 mUjoner kronor. SJ rekryterade mycket personal under krigsåren, och när man inte har nägon försäkringsmässig premiereserv att ta tUl, blir pensionskostnaderna i dag relativt betungande. Men det är ett övergående skede. Försvarskostnaderna rör sig om ca 15 miljoner kronor per år. Men å andra sidan är SJ, somjag sade nyss, befriad från statsskatten.

Allt det som jag nu har anfört innebär ett hänsynstagande tUl SJ;s situation med avseende på både särskilda koslnadsmässiga belastningar och att vi ännu inte har nätt fram till helt rättvisande relationer i kostnadsansvaret. Det sagda innebär att då SJ under senare år vidtagit avgiftshöjningar har dessa varit motiverade för att täcka inträffade kostnadsstegringar, så att man inte ökar gapet meUan det formeUa avkastningskravet och den reeUa avkastningen. Det bör också noteras att SJ är ett mycket personaUntensivt företag. Av SJ;s utgifter går i dag över 70 procent till personalkostnader. I och för sig rättvisa lönehöjningar tUl SJ-anställda slår alltså med stor kraft igenom mycket snabbt på företagets utgiftssida.

Frän SJs kostnadsansvar kommer man naturligt in på vägtrafikens kostnadsansvar, där man uttalat oro för den bristande balansen. Vägkostnadsutredningen, som här har talats om, efterfrågas ivrigt. Man begär av kommunikationsministern, att han såvitt möjUgt skaU forcera utredningsarbetet — och det sker också. Jag har bara för halvannan månad sedan på en direkt fråga av herr Gustafson i Göteborg om detta lämnat det besked, som han i dag på nytt efterlyst.

Man kan ibland fråga sig hur ärUg denna iver är på alla händer, när det gäller att fördela kostnadsansvaret. Jag vill erinra om bilskatteutredningen, vars betänkande föranledde proposition i höstas. BUskatteutred-ningen hade arbetat i nära kontakt med vägkostnadsutredningen, och dess förslag kunde ses som ett klart steg på vägen mot det mera fuUstäridiga kostnadsansvar som vägkostnadsutredningen siktar tUl.

Propositionen om de förändrade bUskatterna biföUs av riksdagen. Men

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

2 Riksdagens protokoll 1971. Nr 14

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

jag kan inte påminna mig att det vid riksdagsbehandUngen gjordes några uttalanden om att det gick för långsamt med uttagandet av den tyngre lastbUstrafikens kostnadsansvar. Däremot förekom åtskUliga invändningar av exempelvis innebörden att man borde avvakta vägkostnadsutredningens arbete, att vid utformandet av skatten särskUd hänsyn borde tas tUl oUka regioner, näringslivssektorer osv.

Under alla förhållanden kommer den redan vidtagna bilskattereformen att ändra den tyngre trafikens kostnadsbild ganska ordentligt. Distributionstrafiken, som kan betraktas som ett komplement tUl järnvägstrafiken, får vissa sänkningar, medan de stora tunga lastbilsekipagen, som konkurrerar med järnvägen, får skatteskärpningar. Höjningen blir för ett normalt långlradarekipage 10—15 procent — om man ser enbart tUl bUskatten ca 25 procent. Den kommer att genomföras i etapper. Det innebär att man genomför en första reform samtidigt som man genom vägkostnadsutredningen förbereder nästa. Genom det krävande och mycket kvalificerade arbete som denna utredning utför kommer vi att kunna fuUfölja 1963 års beslut pä grundval av verkliga kunskaper och i former, som inte bygger pä allmänt tyckande och tUlfälliga sinnesstämningar.

Sammanfattningsvis vUl jag i anslutning tUl det föregående allmänt framhålla, att vi har all anledning att hälla fast vid de trafikpolitiska riktUnjerna. De trafikpolitiska riktlinjerna frän 1963 har för SJ haft stor betydelse. SJ har fått en möjlighet att hävda sig, obundet av tidigare regleringar. Jag tänker på tidigare bestämmelser om turordning vid vagnstUldelning, om likabehandling av trafikanter i taxehänseende, oberoende av de olika krav som ställdes på SJ i de enskUda fallen, om skyldighet att hålla fraktavtal offentUga och om transportplikt i fråga om godsbefordran. Det har vidare varit av utomordentlig betydelse för SJ att få ett klarläggande av sin målsättning genom ett särskiljande av affärsbanenäiet och det trafiksvaga nätet osv. Riktlinjerna ger oss möjligheter att skapa allt bättre betingelser för en samhällsekonomiskt riktig utveckling av transportsektorn. De ger oss möjlighet, herr talman, att arbeta under den ordning som innebär, att statUga och enskUda transportföretag kan driva sin verksamhet i former som säkrar att transporterna i allt större utsträckning fördelas pä trafikgrenar och trafikföretag med hänsyn tUl deras kostnads- och kvaUtetsförutsättningar.

I målsättningen att transportsektorn skall utvecklas på ett samhällsekonomiskt riktigt sätt ligger ocksä, att de statliga insatserna inom sektorn skaU planeras i nära kontakt med samhäUsplaneringen i stort. De lokaUseringspoUtiska, arbetsmarknadspoUtiska och aUmänt näringspolitiska målsättningarna måste liksom trafiksäkerhetsaspekten beaktas.

I anslutning tUl detta bör inom ramen för de trafikpolitiska riktlinjerna arrangemang vid behov kunna vidtas, som gör det möjligt att fä samhällsmotiverade transporttjänster utförda av trafikföretag med ett principieUt kostnadsansvar. Vi är härvidlag inne på ett viktigt förhållande, nämligen att vi inte heUer kan undvara trafikpolitiken med dess kostnadsansvar, om vi skall fä ett tillräckligt utrymme för de särskilda ekonomiska insatser av olika slag, som kan vara regional- och lokali-seringspoUtiskt eller allmänt socialt motiverade.

Vi lever i ett samhäUe, som är i snabb utveckling och som pä en rad sektorer ställer mycket betydande resursanspråk. Järnvägarna och den statliga trafiksektorn i övrigt tvingas härigenom arbeta i konkurrens med andra angelägna och hårt prioriterade samhäUsbehov. Det betyder att de resurser vi fär måste disponeras på ett sä vettigt sätt som möjligt. Det kan mot denna bakgrund exempelvis inte vara rimligt att genom en allmän subventioneringspoUtik tUläta ett okontroUerat och blint utflöde av skattemedel tiU SJ;s trafikstarka nät, där det finns en god efterfrågan på SJ:s tjänster och SJ sålunda visat sig vara ett konkurrenskraftigt alternativ tUl andra transportformer.

Med en något lägre prisnivå, som anslagsmässigt skulle representera betydande krav på statsbudgeten — det skuUe röra sig om hundratals och åter hundratals miljoner kronor — kunde man med stor sannolikhet bära stimulera fram en begränsad ytterligare efterfrågan. Man skulle ge trafikanterna som grupp och oberoende av behov ett extra stöd, som det finns all anledning att i stäUet i rättvisans och jämlikhetens namn inrikta på regioner, sektorer och grupper av människor, för vUka det finns betydligt större anledning att göra särskUda insatser med sikte på ökad rörlighet och ökad regional jämlikhet. Jag tänker exempelvis på de fortsatta möjUgheterna att trots successiva kostnadsstegringar vidmakthålla ett trafiksvagt nät i delar av vårt land, där järnvägstrafiken har en regionalpoUtisk och social betydelse.

Jag tänker på möjligheten att ge ett handtag åt näringslivet i de norra delarna av vårt land genom ett fortsatt transportstöd. Jag tänker på möjligheten att sä småningom komma fram till en lämplig form av persontransportstöd i samma delar av landet. Även andra insatser av Uknande slag kan efter hand visa sig motiverade. I vad mån utrymme kan stå tUl förfogande för det här slaget av särskUda arrangemang blir, som sagt, beroende inte minst på om det finns ett trafikpoUtiskt kostnadsansvar i botten som en aUmän huvudregel.

Jag skall härefter övergå tiU att behandla vissa planeringsfrågor inom trafikområdet. Den trafikpoUtiska målsättningen att verka för en tUlfredsställande transportförsörjning ställer successivt ökade krav på statlig och kommunal trafikplanering, och jag viU inledningsvis i det sammanhanget bara erinra om den arbetsgrupp för regional trafikplanering som herr Dahlgren också talat om och som är i arbete i de norra delarna av landet. Jag skaU inte trötta kammarens ärade ledamöter med att i detalj redogöra för inriktningen av den regionala trafikplaneringen. Jag bara konstaterar att det är meningen att dess arbete i Norrbottens län, där vi har börjat, skall avsätta resultat sä snabbt som möjligt för en vettig regional trafikplanering i landets samtliga län. Den dag vi presenterar resultatet av det arbetet — i vUken form det nu sker -kommer det att visa sig att det kostar mycket pengar. Men vår tanke bakom arbeten av det här slaget är ju att uppfylla 1963 års trafikpoUtiska beslut, där det talas om att målet skaU vara att för landets olika delar trygga en tiUfredsställande trafikförsörjning.

Men, herr talman, det finns ett område där vi nu i Unje med våra trafikpolitiska målsättningar har behov av åtgärder för att styra tUlämpningen av det trafikpolitiska beslutet. Det gäller tätorternas

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allinänpolitisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

speciella problem. Det kan här konstateras att den kommunala planeringen i våra tätorter stäUs inför ökade problem i takt med trafikutvecklingen. Den har medfört ökade problem och betydande olägenheter i olika hänseenden. Den ökade trafikintensiteten har sålunda under 1960-talet medfört en försämring av effektiviteten i transportapparaten över huvud taget, vUket haft menliga inverkningar för såväl persontransporterna som näringsUvets varudistribution. SärskUt kännbara har olägenheterna varit i de inre tätortsområdena. Utvecklingen har på oUka sätt negativt påverkat den kollektiva trafikens betingelser, vUket har bidragit tdl att minska dess attraktivitet och dess möjligheter att verka avlastande.

Inte bara i de största utan också i åtskUUga medelstora och vissa rrundre tätorter är Unjetätheten i dag otUlräcklig, och trafiken där kännetecknas av nedsatt regularitet, särskUt under rusningstiderna. Trafikintensiteten har vidare lett fram till en ökning av olycksriskerna. Buller, avgaser och andra störningar för trafikanterna och för dem som bor i tätorterna bidrar tUl en markerad försämring av miljön. Trots trafikinvesteringar och trots bebyggelsesanering har utvecklingen nu visat att det inte med rimliga insatser är möjligt att tillgodose behoven i tätorterna för en ökad biUsm och samtidigt möta de krav på säkerhet och god miljö som bör ställas i samhäUsbyggandet.

OUka faktorer kan förklara svårigheten att bemästra den allmänna trafikutveckUngen och ge det stöd åt kollektivtrafiken som varit befogat. I stor utsträckning har det saknats klart utarbetade riktUnjer för bestämning av den individueUa och den kollektiva trafikens uppgifter och för avvägning dem emellan i oUka tätortsområden. Brister föreligger också i åtskUliga fall i samordningen mellan trafikplaneringen och den fysiska planeringen. Genom bestämmelser i olika planförfattningar, trafikförfattningar och avgiftsförfattningar har varje kommun i och för sig möjlighet att styra och påverka utvecklingen inom sitt eget område. Samtidigt är det av naturUga skäl många gånger i praktiken förenat med svårigheter att utnyttja dessa medel på det effektiva sätt som är förutsättningen för att man i önskvärd utsträckning skall kunna samordna trafik- och bebyggelseplanering i övrigt och pä rätt sätt dimensionera och separera oUka trafikkategorier. I de fall en genomtänkt lokal trafikpolitisk målsättning saknas, ökas givetvis svårigheterna i motsvarande grad. I viss utsträckning kan också de instrument som kommunerna förfogar över vara helt otUlräckliga.

AUmänt gäller att den angivna utvecklingen är en internationell företeelse. De växande problemen har särskilt under 1960-talet föranlett ett intensivt forsknings- och utvecklingsarbete som avsett såväl planeringsinstrument och planeringsmetodik som transportsystem, teknisk UtveckUng av bl. a. mera ändamålsenUga och trafikantanpassade former av kollektiva traflkmedel.

Herr talman! Med hänsyn tUl de problem och de olägenheter som enligt vad jag här sagt följer med trafiktUlväxten i våra tätorter, har jag funnit att särskUda sakkunniga bör tUlkallas för att överväga åtgärder och planeringsformer, ägnade att skapa gynnsammare betingelser för kollektivtrafiken i tätorterna. Det blir en parlamentariskt sammansatt ut-

redning. Enligt direktiven har de sakkunniga att överväga de krav som under oUka förutsättningar kan ställas pä dimensionering och utformning av den koUektiva trafiken. De synes därvid böra utgå från förhållandena i några lämpUgt utvalda tätorter av olika storlek och struktur i vårt land. Därigenom vinner man att utredningsarbetet fär en konkret inriktning, vUket i sin tur ger garantier för att ifrägakommande planeringsmetoder, åtgärder och trafiklösningar kan omsättas i praktiken såväl i de utvalda orterna som mera allmänt.

Ett grundläggande problem i detta utredningsarbete blir vUken innebörd som i detta sammanhang bör ges åt det trafikpolitiska kravet på en tUlfredsställande trafikförsörjning. I ett sådan krav ligger att den lokala trafikservicen inte får ligga under en viss miniminivå vare sig i kvantitativt eUer i kvaUtativt hänseende och att den i tiUräcklig utsträckning bör utformas med hänsyn tUl trafiksäkerheten och tUl mUjön.

Planeringen av den lokala trafikförsörjningen är givetvis i första hand en kommunal angelägenhet, och frägan om den trafikstandard som bör eftersträvas måste därför lösas med beaktande av kommunala målsättningar och med hänsyn till de lokala förhåUandena i övrigt. Därav följer att begreppet tUlfredsställande trafikförsörjning knappast kan ges en enhetUg innebörd för aUa slags tätorter. Men det bör vara möjligt att med utgångspunkt från de för utredningsarbetet utvalda tätorterna komma fram tUl någorlunda enhetliga resursanpassade standardmått för ett antal tätortstyper. Frågan hur trafiken inom ramen för en grundläggande målsättning inom den lokala trafikförsörjningen och med beaktande av oUka tUlväxtfaktorer skaU fördelas på koUektiv och individueU trafik bör utredningen i första hand överväga från samhällekonomiska utgångspunkter. Av stor vikt vid avvägningen är att trafiksäkerheten och mUjöaspekterna tUlräckligt beaktas.

Hänsyn bör självfaUet ocksä tas till trafikantkategorier som av olika skäl enbart eller i huvudsak är hänvisade till de kollektiva trafikmedlen — aUa de som av olika skäl inte tänkt skaffa sig bU. Skälen tUl att man inte vUl bU bUägare kan vara många.

Utifrån den roU som sålunda tUldelas kollektivtrafiken har de sakkunniga att modeUmässigt överväga dess närmare utformning, och då bör de ägna uppmärksamhet åt de oUka förutsättningar för trafikplanering som råder dels i nybyggnadsområden, dels i redan utbyggda områden. När det gäller nybyggnadsområdena bör de beakta de möjUgheter som finns att redan i samband med den fysiska planeringen ta hänsyn tUl trafikens krav och inverkan pä bebyggelsens lokalisering och täthet, så att samordnade bebyggelse- och trafikförsörjningsplaner frän början kan upprättas. Likaså finns möjlighet att ta hänsyn tUl såväl kollektivtrafikens krav på trafikledssystemet i fråga om framkomlighet som en ändamålsenUg anpassning tUl trafikanternas behov av bekväma och trafiksäkra gångförbindelser tUl och från hållplatserna.

Inom ramen för trafikplaneringen får vidare utredningen pröva olika arrangemang som kan förbättra trafikservicen, exempelvis expressgodstra-fik i mera trafikintensiva pendlingsrelationer eller en flexibelt utformad trafikering av allmänt eller under vissa tider mera trafiksvaga relationer i

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

form av låt oss säga efterfrågestyrda trafikmedel osv.

Vid planeringen av trafiken i redan färdigutbyggda tätortsdelar kan ju förbättringar i trafikbetingelserna endast i begränsad utsträckning åstadkommas genom att bebyggelsen ändras — husen står ju där redan. I stället får trafik- och miljöproblemen där i första hand lösas genom ändringar i trafiksystemet. Det innebär att den balans i förhållandet mellan kollektiv och individuell trafik som med hänsyn till bebyggelse- och trafikförutsättningar i de särskUda fallen eftersträvas får säkras genom föreskrifter och restriktioner som prioriterar, dimensionerar och låt oss också säga separerar de oUka trafikflödena. På sä sätt kan - genom en minskad trafikintensitet pä vissa trafikleder, införande av reserverade körfält, anordnande av särskUda bussgator, prioritering genom trafiksignaler etc. — betingelserna för kollektivtrafiken och därmed för trafikservicen över huvud taget förbättras.

Vid sina överväganden av dessa problem bör de sakkunniga enligt direktiven pä lämpUgt sätt knyta an tUl det utveckUngsarbete som bedrivs under ledning av en grupp i mitt departement och som är inriktat på trafiksanerande åtgärder inom befintUg tätortsbebyggelse i syfte att öka trafiksäkerheten.

I fräga om de tekniska betingelserna för koUektivtrafiken bör de sakkunniga närmast inrikta sig på de kollektiva färdmedel som används i dag och som under den närmaste tioårsperioden bedöms komma att bU använda.

Då det gäller att genom lämpliga åtgärder säkra den i dessa modeller eftersträvade dimensioneringen och utformningen av kollektivtrafiken har de sakkunniga att beakta de befogenheter och möjligheter som står kommunerna tUl buds i dag inom ramen för gäUande planförfattningar, trafikförfattningar och avgiftsförfattningar. Men i det sammanhanget bör de utföra en kritisk värdering av dessa bestämmelser. I den mån dessa av oUka skäl framstår som otillräckliga eller mindre ändamålsenliga har de sakkunniga att utarbeta förslag till ändrade eller fria bestämmelser som kan stödja kommunerna i deras strävanden att välja kollektivtrafiken. Övervägandena bör även avse de möjligheter som prissättningen i koUektivtrafiken erbjuder för att förverkliga en trafikpoUtisk mälsättning på det lokala planet.

Jag har tidigare nämnt, herr talman, att åtgärder vidtagits inom ramen för den statliga bidragsgivningen tUl det kommunala väg- och gatbyggan-det för att främja en rationell fördelning meUan individuella och koUektiva trafikmedel i de större tätortsregionerna. Jag tänker då på de statsbidrag tiU tunnelbanor och snabbspårvagnar som har lämnats inom ramen för väganslagen. Det bör åvila de sakkunniga som nu skaU börja arbeta att överväga i vad män förutsättningar finns för att även i andra faU och även med sikte på mindre och medelstora tätorter skapa möjligheter för en prioritering inom ramen för anvisade medel mellan mer konventionellt vägbyggande och anordningar som direkt tar sikte på att främja den kollektiva trafiken.

Utredningsarbetet bör bedrivas med den skyndsamhet som problemens kvalificerade art medger. Det kan konstateras att övervägandena i åtskUUga faU sannolikt i och för sig skulle kunna motivera ett mycket

omfattande undersöknings- och utvecklingsarbete, men här mäste utredningen göra en avvägning av insatserna, så att kraven pä underlag koncentreras tUl väsentliga frågeställningar. Ambitionsnivån för utredningen får anpassas med hänsyn tUl angelägenheten av att resultatet av utredningsarbetet sä snart som möjligt kan omsättas i den kommunala planeringen.

Jag har på det här sättet velat informera kammarens ledamöter om den utredning som regeringen sålunda har beslutat tUlsätta. Det är min förhoppning att den med de resurser som kommer att ställas tUl dess förfogande skaU kunna utföra ett arbete som blir av bestående värde för den kommunala trafikplaneringen i större och mindre tätortsområden.

Jag vUl ocksä understryka den intensitet som kännetecknar det trafikpolitiska utvecklingsarbetet. Om framstegen i det arbetet skaU jag successivt och i lämplig form hålla riksdagen underrättad.

Några sammanfattande ord! Som ansvarig för bl. a. trafiksäkerheten har jag inte svårt att tänka mig in i vad det kommer att innebära ur trafiksäkerhets- och framkomlighetssynpunkt den dag när ett ökat antal bUar skall trafikera värt vägnät. Med aldrig så god vUja pä väginvesteringarnas område bUr det svårt att hälla jämna steg meUan vägbyggande och bilantalsökning. Det gissel och den tragik som trafikolyckorna innebär måste ocksä vara ett varningstecken för oss när det gäller den framtida trafikbUden. Den koUektiva trafiken mäste under kommande är få en prioriterad ställning vid utformningen av persontransporterna.

Vad vi behöver under 1970-talet är en trafikpoUtik som vid varje tidpunkt stämmer överens så långt möjUgt med den aktuella situationen i samhäUet. TrafikpoUtiken kan inte leva något eget Uv. Den måste anpassas tUl samhäUsutvecklingen i övrigt. Den måste vara ett verksamt instrument i näringspoUtiken, i lokaUseringspoUtiken, i miljöpolitiken, i trafiksäkerhetsarbetet, över huvud taget i jämlikhetspoUtiken. Vi skall ha en trafikpoUtik i vårt land som tar rimlig hänsyn både tUl glesbygd och tUl tätort, men vi skall också vara pä vakt mot ett felaktigt utnyttjande av de trots alla våra ambitioner begränsade ekonomiska resurser som samhäUet har. att arbeta med. På trafikens område gäller samma ekonomiska lagar som pä alla andra häll. Därför är det så angeläget att se tUl, att varje satsad krona gör största möjliga nytta där den placeras. Vad vi skaU göra nu och framgent är alltså att fuUfölja alla de planer som nu finns för vår gemensamma transportapparat.

Herr talman! Mycket har saknats i denna redogörelse: väginvesteringarna, posten, tele, flyget, sjöfarten, hamnarna och mycket annat. Jag har dock inte ansett det riktigt att ta upp mer av kammarens dyrbara tid. Måhända har jag redan talat aUtför länge. Jag har valt att i huvudsak anlägga principieUa synpunkter pä trafikpoUtiken. Den livliga debatt som förs i dessa frågor just nu gäller ju principerna, och eftersom all trafikpoUtik måste ha en fast grund att stå på måste allas vår uppgift vara att i första hand enas om riktUnjerna. Klarar vi inte det, herr talman, dä blir våra möjligheter tUl praktiskt arbete under de kommande åren starkt begränsade.

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle;

Herr talman! Mycket har saknats, sade kommunikationsministern om sitt anförande. Ja, bl. a. svar på de frågor som stäUdes tUl kommunikationsministern tidigare i dag. Men statsrådet har ju mycket att försvara.

I början av anförandet citerade kommunikationsministern vad jag hade sagt den 25 november, då jag meddelade att utskottet inte hade tUlstyrkt en socialdemokratisk motion om en aUmän parlamentarisk utredning om trafikpolitikens fortsatta utformning. Men statsrådet läste inte upp vad som står i omedelbar anslutning tUl detta, nämligen: "Vi är överens om att det behövs en omprövning av de ramar som skaU läggas ut i vår trafikpoUtiska ramhushållning." Det hade inte förlängt anförandet så mycket att citera det också.

Frågan är alltså när vi skall kunna börja en översyn av trafikpolitiken. Vi har sagt att det behövs ytterligare en del underlag, t. ex. Vägplan 70. Vi har fått ett indirekt svar genom att det ju i årets statsverksproposition fattas 200 a 300 mUjoner kronor för att komma upp till miniminivån i Vägplan 70.

Beträffande vägkostnadsutredningen gav mig statsrådet i november det beskedet att en arbetsgrupp hade tiUsatts i början av förra året. I maj begärde emeUertid den trafikpoUtiska delegationen ytterUgare expertis. Vad jag tillät mig begära i dag var att statsrådet skulle ge utredningen resurser, ett sekretariat som kunde ägna sig helt åt uppdraget och en tidsplan. Om detta hörde vi ingenting.

Jag sade i dag att grundtankarna i 1963 års trafikpolitiska beslut kan omfattas av alla därför att de icke bara talar om att varje trafikgren i princip skall svara för sina kostnader utan också att det ingår i målet för trafikpoUtiken att för landets oUka delar trygga en tUlfredsställande transportförsörjning tUl lägsta möjliga kostnader. Denna målsättning är emellertid för aUmänt håUen och behöver preciseras. Jag är fullt medveten om de positiva inslagen i 1963 års trafikpolitiska beslut, bl. a. vad som sägs om kostnadsansvaret, och detta underströk jag ocksä i den debatt som vi hade i november månad.

Statsrådet talade om den nya utredningen, och den vill jag hälsa med stor tUlfredsstäUelse. Den tar upp många viktiga och angelägna frågor. Men jag skuUe vUja be statsrådet att från början ge denna utredning tUlräckliga resurser sä att den kan åstadkomma någonting och statsrådet sUpper att ägna praktiskt taget hela sin tid i denna talarstol åt att uppträda som försvarsadvokat för bristfäUiga kommunikationer.

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl gärna gratulera statsrådet tUl hans beslut om trafikplanering och modellplaner i tätorter. Statsrådet visar där stor framsynthet och en betydande klokhet, större klokhet än det gamla allmänna beredningsutskottet som så sent som under fjolåret avstyrkte en centerpartimotion med den innebörden. Det är bra att detta beslut nu kommer.

När statsrådet sedan försöker sig på konststycket att påstå att centerpartiet skuUe ha ändrat instäUning tUl trafikpoUtiken sedan i höstas, så har han fel — precis lika fel som när han under valrörelsen vUle

göra gällande att om centerpartiet kommer i regeringsställning skuUe vägbyggnadsandelen minska kraftigt. Vad vi sagt är att de grundläggande principerna i 1963 års trafikpoUtiska program är riktiga men att tUlämpningen är felaktig därför att riksdag och regering inte följer målsättningen. Vi vill ändra på detta — vi vUl se trafikpolitiken som ett verksamt regionalpoUtiskt medel.

Siffrorna beträffande SJ är naturligtvis intressanta, men vi har sett dem tidigare och vi kan dem. Vad jag sade i den delen var att kritiken inte skall riktas mot generaldirektören i SJ utan mot riksdag och regering som inte stäUer de medel tUl förfogande som SJ behöver för att uppfyUa de krav som människorna har rätt att ställa på en koUektiv trafik.

Jag menar, herr statsråd, att detta i högsta grad är en fräga om solidaritet mot människor och en vUja tUl inriktning av trafikpolitiken så att vi kan skapa de förutsättningar som behövs för en regionalpolitik som i sin tur skapar möjligheter för människorna i de bygder det gäUer. Och jag skulle gärna, herr talman — jag har aldrig gjort det förut och det blir sannolikt ingen vana — vUja sluta detta inlägg med att citera vad statsministern sade här i tisdags just i fråga om solidariteten. Han sade; "Och soUdariteten måste i främsta rummet gälla de sämre ställda i samhället, de som hotas av arbetslöshet, de som upplever otrygghet, de som av materieU knapphet hindras i sina bästa stämningars längtan."

Jag tror, herr statsråd, att många människor i många bygder upplever det så, och jag tror att vi kan göra trafikpolitiken tUl ett regionalpolitiskl medel som skapar trygghet i stäUet för oro.

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr BRUNDIN (m) kort genmäle;

Herr talman! Jag beklagar att kommunikationsministern inte tycktes vUja beröra de frågor som bl. a. jag tog upp i mitt anförande — väganslagen, sambandet mellan investeringar för vägar och kostnaderna för trafiken i alla avseenden inklusive trafikolyckor. Men sannolikt får vi anledning att återkomma tUl dessa frågor.

Jag viU emellertid också uttala min uppskattning av en lysande översikt över en del av statsrådets ämnesområden, såsom statens järnvägar och det intressanta som kommer att hända med utredningen om koUektivtrafiken.

Herr ERIKSSON i Bäckmora (c) kort genmäle;

Herr talman! Kommunikationsministern hade vänUgheten att i sitt huvudanförande även beröra min interpellation angående järnvägslinjen Bollnäs-Orsa. Jag avser inte att ta upp någon debatt omkring den inlerpellationen just nu — det kommer väl ett tillfälle senare, då den debatten kan föras.

Jag viU bara konstatera att av de tre frågor som jag ställt i min interpellation har statsrådet nu delvis besvarat den första, nämligen vUka överväganden och motiv som Ugger tUl grand för regeringens beslut i detta avseende. Men de två andra frågorna är, herr statsråd, konsekvensfrågor tUl den första, och beträffande dessa är det av stor betydelse att ett klarläggande besked ges från regeringens sida. Jag hoppas också att jag i statsrådets slutliga interpellationssvar kommer att få ett sådant besked.

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Sedan vill även jag uttala min tUlfredsstäUelse med den utredning som statsrådet aviserade, men jag skulle varit ännu mer tUlfredsställd om statsrådet kunde komplettera den utredningen med att även omfatta trafikförsörjningen i glesbygderna. Sådana bygder drabbas självfallet hårt av de omfattande nedläggningar som nu sker. Pä vUket sätt skaU man komplettera den trafiken? En utredning om en trafikförsörjningsplan som också omfattar glesbygden tror jag skuUe vara av stort värde för den framtida bedömningen.

Herr JOHANSSON i Norrköping (s) kort genmäle;

Herr talman! Herr Gustafson i Göteborg kom i sitt första anförande bl. a. in på behandlingen av trafikfrågorna under de två föregående riksdagarna i vad gäUer 1963 års trafikbeslut. När tidigare ordföranden i statsutskottets fjärde avdelning och nuvarande trafikutskottets ordförande talade om 1969/70 skall det dock slås fast — och det gjorde han väl också — att de beslut som fattades var enhälliga. Han kaUade också behandlingen och besluten för något av en uppehållande strid, och man kan diskutera om det är rätt. Jag har för min del uppfattat saken så att vi har haft sakliga skäl för besluten. 1963 ärs beslut, som herr Gustafson citerade, är väl inte diffust, utan det är väl vad man skaU försöka uppfyUa. Vidare glömde herr Gustafson att säga, att riksdagen inte har fattat beslut i alla frågor som sammanhänger med beslutet 1963. Den trafikpoUtiska delegation som skall följa hela detta arbete har nämUgen ännu inte kommit fram till något slutgUtigt avgörande — i varje faU har delegationen inte presenterat det för riksdagen.

Herr Gustafson glömde ocksä en annan sak som jag tycker skall tas med i bilden, nämligen generaldirektör Erik Severins utredning om lastbUstrafikens strukturella förhållanden. Jag har velat säga detta eftersom jag har deltagit i praktiskt taget alla trafikpolitiska debatter sedan jag kom in i riksdagen och även varit med om att fatta beslutet 1963.

Vidare vUl jag lämna en upplysning tiU herr Dahlgren, inte för polemikens skull utan bara för att göra en rättelse. Herr Dahlgren var ju ocksä med i det gamla statsutskottets fjärde avdelning. Det är fel att säga, herr Dahlgren, att väganslagen skulle ligga pä 1966 ärs nivå. Vi utgår frän att kommunikationsministern talade om nivån budgetåret 1970/71 och då har det skett en ökning från 1966 med 137 miljoner kronor. Det är väl ändå inte så dåligt!

Jag vUl också lämna den upplysningen att anslaget tUl statens järnvägar tUl icke lönsamma bansträckor i år ökar med 25 mUjoner kronor. Jag tycker att det bör sättas in i sitt sammanhang för att hela bUden skall bli klar.

AUa här har uttryckt sin tUlfredsstäUelse med den utredning som kommunikationsministern här aviserade och redogjorde för. Det vUl jag ocksä göra. En sädan utredning kan få tUl resultat att vi kan gå från tro tUl vetande i dessa frågor.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp) kort genmäle;

Herr talman! Min värderade vän herr Johansson i Norrköping har

påpekat att 1963 års trafikbeslut i själva verket ännu inte är till fullo genomfört. Även detta diskuterade vi under debatten i slutet av förra året. Det förhåUandet anförde jag då som ett bevis för att man inte kunnat genomföra 1963 års trafikbeslut i detalj pä det sätt som avsägs när beslutet fattades — enligt de planer man hade dä skuUe det ha varit genomfört redan nu.

I den gamla fjärde avdelningen i statsutskottet fick vi i motioner frän oUka håll framställningar om en översyn av trafikpolitiken. Den motion som statsrådet nämnde råkade vara socialdemokratisk, men liknande motioner har väckts från aUa häll. Man har alltså allmänt en känsla av — låt oss inte blunda för det! - att det kan vara svårt att göra en avvägning meUan å ena sidan kostnadsprincipen, som vi tycker är riktig — bl. a. därför att den ger en mätare på effektiviteten av transportapparaten -och å andra sidan det trafikpoUtiska målet att för landets oUka delar trygga en tUlfredsstäUande transportförsörjning tUl lägsta kostnad. När nu så många år gätt sedan 1963 års trafikbeslut fattades, kan det vara naturligt att man, med hänsyn tUl de ändrade förhållanden som inte minst statsrådet vältaligt har skildrat, gör en översyn av tillämpningen av trafikpolitiken.

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle;

Herr talman! Herr Johansson i Norrköping har rätt; anslagen har ökat i den omfattning som han anger. Men han har ändå fel — frågan är ju inte hur mycket anslagen har ökat i pengar räknat utan hur mycket vägbyggande man får ut av de pengar som anslås. Bl. a. inflationen och mervärdeskatten gör att det reeUt är på det sättet att vi kommer att fä mindre vägbyggande för de pengar vi erhåller under nästa budgetår än vi fick för de pengar som anslogs 1966.

Herr JOHANSSON i Norrköping (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag skuUe vilja be herr Dahlgren att studera bUaga 8 s. 29 och s. 53. Där finns tabeUer över beredskapsarbeten sorn naturUgtvis också skaU räknas med när man talar om vägbyggandet. Det kanske gör bUden ännu litet klarare.

Jag tycker att herr Dahlgren, som ju åker på en mycket fin väg varje gång han far tUl Norrköping och vidare tiU Stockholm — där har ju det mesta gjorts efter 1966 — borde kunna vara nöjd; det har ju skett en hel del på detta område. Att vi sedan inte fått allt är jag den förste att erkänna.

Herr Gustafson i Göteborg tyckte kanske att de upplysningar jag lämnade var bra. Vi har tidigare varit ense, och det framgick av vad herr Gustafson nyss sade att han inte helt vUl springa ifrån 1963 års beslut. Han talade nämligen m kostnadsansvaret. Att vi nu har fått in det i debatten tycker jag ändå är ett framsteg.

Fru JONÄNG (c):

Herr talman! När det gäUer trafikpoUtiken vill jag inskränka mig tiU att tUl aUa delar instämma i de anföranden som herr Dahlgren håUit. Jag tänker enbart uppehäUa mig vid trafiksäkerheten; jag tycker att den blev

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

styvmoderligt behandlad i herr NorUngs långa anförande. Jag hoppas och förväntar att den inte blir lika styvmoderUgt behandlad i praktiken.

Stig Dagerman har skrivit en noveU — en fUmatisering av den har också visats i TV — om några lyckUga människor en solig sommardag innan olyckan drabbar dem, innan den unge mannen med sin fästmö i sällskap i sin nya bil kör över och dödar flickan som går över vägen. Den skUdrar den aningslöshet som är symtomatisk för de flesta av oss när det gäUer trafikolyckor - vi tror inte att det kan hända oss. Ändå riskerar — det framhöll herr Gustafson i Göteborg tidigare — var tredje svensk, med de siffror vi har i dag, att bU trafikskadad under sitt liv. Var tredje svensk.

Det är skrämmande siffror som redovisas när det gäller trafikolyckorna pä våra vägar. Varje helg fär vi i TV rapporter om trafikolyckor, och varje år ökar antalet skadade människor. Man beräknar att under det gångna året 1 300 människor har omkommit i trafiken. Det betyder att varje dag 3 å 4 människor dödas i trafikolyckor. Är 1969 skadades ungefär 24 500 människor, varav 6 500 svårt. Under 1960-talet har en kvarts miljon människor skadats, och av dem har 15 000 ä 20 000 blivit invaUder. DärtUl kommer de olyckor som inte blir polisanmälda.

Dessa siffror är skrämmande och alltför höga. De måste bringas ned.

Det finns lidande i dessa sammanhang som man inte kan mäta, men statens trafiksäkerhetsräd har gjort ett försök tUl beräkning av samhällskostnaderna för trafikolyckorna och kommit fram tUl att dessa uppgår tUl ungefär 1 337 mUjoner kronor.

Mot dessa siffror har kritik riktats av professor Sune Lindström och teknologie Ucentiat Olof Gunnarsson, som leder en forskargrupp i trafiksäkerhet vid Chalmers tekniska högskola. I sin bok Vägen tUl trafiksäkerhet anser de att samhällskostnaderna snarare torde uppgå tUl 2 500 miljoner i dagens penningvärde, vUket motsvarar en olyckskostnad av cirka 75 öre per körd mil.

Vi måste få en målsättning som på läng sikt medför en olycksfri trafik men som i första etappen skuUe kunna anges tUl en sänkning av olycksfallsfrekvensen med minst 50 procent fram tiU mitten av 1970-talet. Jag ser som en av våra viktigaste uppgifter — och en uppgift som vi aUa borde vara eniga om — att se tUl att vi får tUl stånd denna kraftiga sänkning av olycksfrekvensen.

Som utgångspunkt för ett trafiksäkerhetsprogram för att nedbringa trafikolyckorna vUl vi i centerpartiet Uksom i all vår övriga politik ha människan själv i centrum och sedan anpassa trafikmiljön tUl människan. Det innebär bl. a. att en översyn måste göras av vår nuvarande trafiklagstiftning så att den bättre anpassas tUl verkligheten och de rimUga krav som kan ställas på människor i trafiken. Om en olycka beror på dåUg trafikmiljö eller trafiktekniska felaktigheter, felaktigt placerade hållplatser eller liknande, är det olika myndigheter som bär ansvaret, men det bUr den enskUda människan som stäUs tUl ansvar och inga myndigheter.

Vi måste få en ökad överföring från landsväg tUl järnväg, från privatbUism tiU kollektivtrafik. Det är nödvändigt, och jag tror också att det är möjUgt. En av förutsättningarna är den omprövning av trafikpolitikens målsättning som har diskuterats tidigare i dag. I de före-

tagsekonomiska kalkyler som görs tar man inte upp olycksfaktorn eUer de ökade vägkostnaderna. Vad som behövs är, såsom jag ser det, en medveten styrning av trafiken frän landsväg tiU järnväg och från privattrafik tUl koUektiv trafik. Statistiken visar att risken för trafikolyckor inom den kollektiva trafiken är ungefär en tiondel av risken inom den privata trafiken. Likaså torde järnvägen vara det mest trafiksäkra transportmedlet. Vi har också möjligheter att göra bättre satsningar när det gäUer bekvämlighet, restider, väntetider osv. Det behövs konkurrenskraftiga kollektiva alternativ. Vi bör kunna nedbringa restiderna på järnvägen. Denna möjlighet föreligger inte när det gäller biltrafiken, ty även om bilarnas hastighetskapacitet ökas gär det inte att släppa lös hela den kapaciteten på vägarna.

Jag hörde just ett intressant exempel från Frankrike, där man med tåg på ungefär I timme och 50 minuter kan åka de 24 mUen mellan Caen och Paris för 25 svenska kronor. Det är hälften av vad motsvarande bUjett i Sverige kostar. Restiden är ungefär en timme kortare än restiden på motsvarande sträcka här. Dessutom är det en glädje och en fröjd att resa på denna Unje och i dessa vagnar, sägs det. De är bekväma och ändamålsenliga, och restaurangmöjligheterna är goda. Här föreligger alltså en medveten styrning av trafiken mellan tvä centra för att nä vissa trafikpoUtiska mäl.

Jag noterar med tiUfredsstäUelse herr NorUngs uttalande om att ge koUektivtrafiken en prioriterad ställning liksom jag med tUlfredsstäUelse noterar den utredning som har beslutats.

Vår vägplan måste naturUgtvis framför allt ta sikte pä trafiksäkerheten. Jag skaU inte gå så mycket in pä detta med byggandet av vägar. Det har diskuterats förut i dag, och jag efterlyser endast — vUket tidigare har gjorts — en bättre balans meUan den växande trafiken och väganslagen.

Ett differentierat gatusystem har betydande fördelar. Antalet olyckor per fordonskUometer är enligt Lindström och Gunnarsson 2 ä 3 gånger lägre på motorvägar än på vanliga landsvägar med två körfält. Inte minst gångtrafikanterna i städer och tätorter måste ha trafiksäkra framkomstmöjligheter. Här behövs skUda gångbanor, körbanor och bussgator. Vägbelysning och vägbeläggning måste utformas på det mest ändamålsenliga sättet.

Människan är ju en irrationell faktor, och det är bara att konstatera att vi aldrig kan bli så perfekta som vi behövde vara för att uppnå en fullständig trafiksäkerhet utan olyckor. Ju mer trafiken ökar och därmed kraven på snabbare reaktioner hos oss desto fler blir riskerna för felbedömningar och misstag. Vi måste acceptera oss själva sådana vi är med de brister vi har när det gäUer bedömningen av trafiksituationer. Hela trafikmUjön måste underordnas människan.

UtbUdningens målsättning och metoder måste ses över. FortbUdningen måste intensifieras. Jag anser att utbUdning i vinterkörning mäste bU obligatorisk. Här har vi redan nu ett stort ansvar mot invandrarna, ett ansvar som jag tycker vi har försummat. Många som kommer söderifrån är ofta helt ovana vid halkkörning och konfronteras plötsUgt med ett körsätt, som tUl yttermera visso kan vara främmande för deras temperament.

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Denna trafikutbUdning bör sättas in på ett tidigt stadium. Trafikkunskap bör lekas in hos de minsta barnen och sedan accelerera under hela skoltiden. Körkortsundervisningen bör kunna integreras i studierna inom gymnasieskolan.

Sedan är frågan om inte lagstiftningen när det gäller säkerhetsbältena är något kuriös. Säkerhetsbältena är obligatorisk bilutrustning, men användandet är däremot frivUligt. Det finns undersökningar längre tUlbaka som talar mycket positivt för säkerhetsbältenas betydelse, men trots det är användningen mycket låg. Man har en känsla att de används mindre och mindre. Här finns plats för information och debatt.

Övervakningen skaU först och främst hjälpa trafikanterna till ökad trafiksäkerhet genom att visa på riktiga körsätt i trafiken. Det finns statistik som visar att när rikspolisen för några är sedan fyrfaldigade övervakningen på vissa vägavsnitt så blev det en nedgång i olycksfrekvensen med ungefär 30 procent. Det säger ju allt om övervakningens betydelse.

Det finns också andra sidor av trafiksäkerhetsarbetet som är angelägna: forskning, information, säkerhetsfrämjande åtgärder på motorfordonen — allt detta måste också ges en hög prioritet.

Mycket har gjorts när det gäller trafiksäkerhetens främjande, och jag vUl inte förringa värdet av gjorda insatser, men vi mäste fä tUl stånd en mälsättning som fram till mitten av 1970-talet sänker olycksfallsfrekvensen med minst 50 procent. Men på sikt — och det får inte vara på någon läng sikt - mäste naturligtvis en olycksfri trafik vara målet. Det är en angelägen uppgift som först och främst kan spara mycket mänskligt lidande men som dessutom har en samhällsekonomisk betydelse.

Herr HJORTH (s);

Herr talman! Trafik och trafiksäkerhet är frågor som har diskuterats mycket livligt i massmedia och i andra sammanhang, inte minst mot bakgrund av den sorgkantade julhelgen och den dystra olycksfallsstatistiken på våra vägar.

Det stora intresset för dessa omfattande och svårlösta problem återspeglas också här i riksdagen i form av motioner och interpellationer. Fru Jonäng tog ju aUdeles nyss upp dessa frågor, men tUl skillnad från henne anser jag att kommunikationsministern i sitt anförande med mycket stort allvar behandlade trafiksäkerhetsaspekterna, även om han inte i detalj gick in på problemen.

I dagarna har de preliminära siffrorna för trafikolyckorna under föregående är publicerats, och fru Jonäng nämnde nägra siffror som verkUgen är mycket skrämmande. Dessa kaUa siffror talar sitt tydliga språk. De visar att både antalet olyckor med dödlig utgång och antalet olyckor med svära personskador ökat jämfört med 1969 års preliminära uppgifter. Antalet omkomna i trafiken var föregående är I 081 mot I 022 år 1969. När man vet att dödssiffran för 1969 slutligen blev I 275 sä kan vi befara att man under 1970 fär inregistrera över 1 300 dödade, vUket skuUe göra detta är tUl ett av de mest olycksdrabbade vi upplevt i trafikhänseende. Därtill kommer aUa mer eller mindre svårt skadade som i månader, ja år fär utstå Udanden, för många med invaliditet som följd.

En trafikolycka kan förändra hela livet för både de inblandade och deras familjer. Vi har väl alla någon eUer några nära anhöriga och vänner som hårt drabbats på detta sätt. Under 1960-talet omkom omkring 12 000 personer i trafiken, och under samma tid skadades, som fru Jonäng nämnde, omkring 227 000, för att inte tala om hur många mUjarder kronor detta kostat samhäUet och de enskUda människorna.

Vi för statistik över detta, och man försöker analysera orsakerna och komma på vUka motåtgärder som skall vidtas. Trafikdöden har blivit en farsot av väldiga mätt, och man frågar sig om vi måste acceptera denna utveckling såsom något förutbestämt och oundvikligt och något som måste öka i takt med trafikutvecklingen.

Vi kan ju börja med att rannsaka oss själva och värt beteende i trafiken, och handen på hjärtat, nog händer det väl ibland att vi syndar och bryter mot trafikreglerna. I de flesta fall sker det kanske helt ofrivUligt, men tyvärr finns det många, ja alltför många bilförare, för vUka omdöme och hänsyn är helt okända begrepp. De kommer susande i hastigheter högt över de tillåtna, oavsett om väglaget eUer sikten medger detta. De gör våghalsiga omkörningar i kurvor och backkrön, de gör omkörningar så snävt att den omkörde får sin vindruta totalt igenmurad, och de har ett helt batteri med extraljus som irriterar och bländar den mötande trafiken.

Jag upplevde detta på ett högst påtagUgt sätt när jag förra fredagen med bil åkte hem frän Stockholm. Flera gånger kom dessa fartvidunder bakom mig, och trots att jag själv hade rätt god fart pä motorvägen mot Uppsala - givetvis inom angivna fartgränser — blåste de bara förbi. De gav sig inte ens tUl tåls när jag själv var pä omkörning förbi långtradare, utan de irriterade och bländade mig i backspegeln med sina ideUga blinkningar.

På grund av duggregnet och modden måste flera stanna för att torka rutor och strålkastare rena. Jag kunde konstatera att just dessa StUlastående bilar utgör en allvarUg fara, då man i mörkret och diset på håll inte kan avgöra om de färdas pä vägen eller står utanför vägbanan — detta pä grund av att vägmarkeringen är dold av sand och smuts. Man är faktiskt glad när man lyckligen är hemma efter en sädan färd, och det är inte underligt att trafiken kräver sä många liv.

Det är aUtså många som inte respekterar trafikreglerna, vUket skulle betyda att vi betraktar trafikbrotten på ett annat och nonchalantare sätt än andra brott. Ändå medför trafikbrotten sä fruktansvärda följder. Inte gör folk i aUmänhet inbrott eller begår rån, ja inte ens småstölder ingår i värt dagUga beteendemönster, trots att inga poUser eller vakter befinner sig inom synhäU. Där fungerar värt rättsmedvetande på ett annat sätt än i trafiken. Jag tror att trafikreglerna är något som mera mäste inpräntas både i den vanliga skolundervisningen och i körskolornas undervisning. Man skulle ocksä önska, att de ansvariga trafiksäkerhetsmyndigheterna vore Utet mera eniga om tagen, så att ingen tvekan skulle råda om de ätgärder som bör vidtas.

Mänga anser att vi med bättre vägar skuUe fä en säkrare trafik. Ja visst vore det önskvärt med ökat vägbyggande, men det byggs dock årligen för en mUjard kronor nya vägar, och ändå ökar trafikolyckorna. Jag har nyss

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

skUdrat min hemfärd på motorvägen normt från Stockholm, som ingalunda var riskfri.

Den ansökning som Uppsala läns trafiksäkerhetskommitté gjort för andra halvåret 1970 visar förresten att 50 procent av C—länets trafikdödade åkte på de uppländska Europavägarna. Av de 47 offren färdades 19 personer pä E 4 och 5 på E 18. Tyvärr verkar det som om mänga olyckor måste skrivas på spritens konto, även om ingen statistik finns för detta. Ett faktum är dock att antalet rattfylleribrott ökar, och frågan är väl om inte den tilltagande ölkonsumtionen bland ungdomen här spelar in. Men även andra trafikanter tycks ha glömt det som tidigare var sä självklart, att alkoholförtäring och bilkörning är två oförenliga begrepp. Skärpningen av promUlegränsen för rattfyUeri är säkert motiverad. Det som nu har blivit den stora faran i trafiken är extraljusen pä bUarna. De är rent UvsfarUga, då de ofta bländar mötande trafikanter och orsakar svåra krockar. Här bör en lagändring komma till stånd som förbjuder användning av extraljus vid möten.

Förvånansvärt många av trafikoffren under fjolåret var fotgängare och cykUster. Det mäste vara fel att så många skaU behöva omkomma, när de använder sig av övergångsstäUen, som ju borde vara säkra passager, tycker man. Flera av övergångsställena måste förses med trafikljus och bättre belysning samt även tydligare markeras. En ökad propaganda för användandet av reflexer bör också sättas in, och användandet av reflexer bör eventueUt också göras obligatoriskt. De många cyklister och mopedister som dödas eller skadas i trafiken understryker angelägenheten av att vi får fram fler och bättre cykelbanor. SärskUt vintertid bör uppmärksammas att vägrenhällningen görs snabbare och effektivare på dessa.

Jag tror också att man i större utsträckning måste satsa på koUektivtrafiken, även om utveckUngen går åt motsatt håll. Här kommer kommunerna med i bilden. Deras ansvar blir större när trafikunderlaget sviktar och de reguljära förbindelserna blir olönsamma. Det är framför allt de äldre och andra som bor i glesbygder och som saknar bil som blir Udande, när kommunikationerna upphör. En hel del försök tUl glesbygdstrafik har gjorts och kommer väl också att göras i fortsättningen. Jag kan berätta att det i min hemkommun, Dannemora i nordöstra Uppland, gjorts intressanta försök. Efter en socialdemokratisk motion har vi på försök under något år bedrivit skjutsar med buss ifrån kommunens ytterområden in tUl tätorten Österbybruk. Vi har för närvarande fyra oUka bussUnjer som varje fredag går in tUl centralorten. Där får passagerarna några timmar tUl förfogande för att göra affärer, uträtta post- och bankärenden, gå tiU försäkringskassan samt kanske hälsa på bekanta på kommunens ålderdoms- och pensionärshem. Glesbygdsskjutsarna har blivit mycket populära. Turerna är tUls vidare helt avgiftsfria, men det blir ingen tyngande utgift i vår budget, och samtidigt som dessa människor, vUka med sina skatter bidrar tUl tätortens utveckling, får en bättre service, ger turerna ett bättre underlag för tätortens affärer och serviceanordningar. Denna verksamhet har uppmärksammats av landstinget i dess trafikutredning. Landstinget rekommenderar andra kommuner att följa efter, och vär kommuns initiativ har

redan fått efterföljare. Landstinget har även sagt sig vara berett att ekonomiskt stödja en sådan verksamhet.

Det finns säkert mycket mer att tUlägga om både trafik och trafiksäkerhetsarbete, men lika väl som man kräver hänsyn på våra vägar mäste vi kanske också i denna kammare visa hänsyn mot varandra och ej tala för länge.

Lät mig bara tiU sist, herr talman, säga att vi alla, stat, landsting och kommuner samt organisationer och enskUda, måste hjälpas åt för att hejda och minska trafikdöden. De ordentliga och laglydiga trafikanterna - i den mån sådana fortfarande finns - får finna sig i ytterligare bestämmelser och inskränkningar. Om sä är nödvändigt, får man inte dra sig för att vidta drastiska åtgärder. Det väsentliga är att minska de mänskliga Udanden som aUa trafikolyckor betyder. Sedan kan det inte hjälpas om en eller annan kommer några minuter senare fram tUl bestämmelseorten. Det viktigaste är ändå att så många som möjligt kommer fram tUl resmålet.

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Hen ENSKOG (fp);

Herr talman! Det vore frestande att ta upp kommunikationsfrågorna i stort i detta anförande. Det finns åtskUUgt att säga om telekommunikationerna, om vägfrågorna, om trafiksäkerhetsfrågorna och om järnvägstransporterna. Jag skall inte göra det. Herr Gustafson i Göteborg och flera andra talare har här mycket bra och mycket ingående behandlat dessa frågor, så jag skaU nöja mig med att ta upp ett par andra frågor. Jag börjar med Mälarledens fördjupning.

I bUaga 8 tUl statsverkspropositionen - det gäUer alltså kommunikationsdepartementets ärenden — pä sidan 243, den sista textsidan, tas frågan om Mälarleden upp tUl behandling. Det är med tvekan jag använder ordet behandling, eftersom denna för en av vårt lands viktigaste industribygder sä väsentliga fräga avfärdas pä nägra få rader. Jag kan gott citera alla åtta meningarna.

"Sjöfartsverket har lagt fram förslag tUl en begränsad utbyggnad av Södertälje kanal. Kostnaderna för arbetet enbart i kanalen beräknas till 21,5 milj. kronor. HärtUl skaU läggas kostnaden för erforderlig uppmuddring och fördjupning av Mälaren m. m. om ca 14 mUj. kronor. Sjöfartsverket, som dock inte tagit in kostnaderna för de tUlkommande farledsarbetena i Mälaren i den redovisade trafikvinstkalkylen, anser att utbyggnaden av kanalen bör betraktas som lönsam. Samtidigt framhåUer verket Hammarbyledens betydelse från konkurrenssynpunkt och menar att möjligheterna tUI framtida taxehöjningar är begränsade. Mälarfarleds-kommittén, som av sjöfartsverket har beretts tUlfälle att yttra sig, konstaterar att den föreslagna utbyggnaden endast innebär en smärre kapacitetshöjning och anser förslaget i första hand tUlkommet för att höja farledens säkerhetsstandard. Jag har för min del", fortsätter kommunikationsministern, "inte övertygats av det framlagda utredningsmaterialet om att projektet har den säkra lönsamhet, att det — vid en prioritering med andra angelägna investeringsändamål - f. n. bör komma tUl utförande. Jag är med hänsyn härtiU inte beredd att tUlstyrka några investeringsmedel för ändamålet."

3 Riksdagens protokoll 1971. Nr 14

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Kommunikationsministern anser alltså att det inte behöver anföras mer som motivering för att en viktig trafikled skaU hindras i sin UtveckUng. Det belopp som staten skall svara för är 21,5 miljoner kronor för själva Södertälje kanal. Kostnaden för själva leden i Mälaren är Västmanlands läns landsting och kommunerna Köping och Västerås beredda att bekosta. Dessa intressenter anser, Uksom sjöfartsverket, att investeringen är lönsam. Man har under många är utrett denna fräga och man har funnit att det är nödvändigt att farleden byggs ut.

Hamnarna i Västerås och Köping har successivt förbättrats, och under de senaste åren har investeringar där gjorts för flera tiotal mUjoner, och utbyggnaderna fortsätter. Hur kan detta komma sig? Kommunikationsministern säger ju, att han av det framlagda utredningsmaterialet inte övertygats om att projektet har den säkra lönsamhet att det för närvarande bör komma tUl utförande.

Jo, det är så att den transporterade godsmängden ökar, och den ökar snabbt. Om man ser på den totala vamtrafiken i enbart Västerås hamn, så var den år 1961 knappt 1,1 miljoner ton men den har sedan successivt ökat tUl 1,7 miljoner ton är 1968, 2,6 miljoner ton är 1969 och 2,8 miljoner ton under förra året. Om vi till detta lägger cirka 0,9 miljoner ton i Köpings hamn, kommer vi för dessa båda hamnar upp i cirka 3,7 miljoner ton, dvs. det motsvarar mer än I 000 järnvägsvagnar lastade med 10 ton per styck varie dygn året runt, vardag som helgdag. Eftersom större delen av denna mängd är ankommande gods, skuUe en stor del av dessa vagnar gå tomma tillbaka tUl den hamn som blev aktuell om Mälartrafiken stoppades.

Någon kanske undrar varför vi vUl ha en fördjupning av Mälarleden när det kan transporteras så stora godsmängder i den farled vi nu har. Jag viU därför redovisa några viktiga skäl som talar för en fördjupning av Mälarleden.

1. Genom en ökning av leden från ett minsta djup av 6,8 m tUl 7,6 m och samtidigt förbättring av leden erhåUes större säkerhetsmarginaler genom att det blir lättare att navigera.

2. Större fartyg skuUe kunna trafikera leden. För närvarande kan fartyg pä cirka 4 300 ton dw gä genom leden med fuU last. En fördjupad led skuUe kunna ta emot fullastade fartyg om cirka 7 500 ton. Jag kan nämna att vissa rederier har långt avancerade planer pä att anskaffa fartyg av denna storlek. De beräknas kosta 10, kanske upp mot 15 miljoner kronor per styck. Kostnaderna för själva fördjupningen är alltså i jämförelse därmed relativt små.

3. Nägra nyanskaffningar av fartyg om 3 000-4 000 ton tycks inte äga rum. Den flotta som trafikerar Mälarleden blir därför allt äldre och omodernare för varje är som går utan att något görs åt fördjupningen.

4. I det stora industriområde, som beriänas av Mälarleden, har det gjorts mUjardinvesteringar i toppmoderna industrier och värmekraftverk. Som jag nyss nämnde har under de senaste åren satsats tiotals miljoner i hamnanläggningar med nya kajer och stora bergrumsanläggningar för lagring av olja, och utbyggnaderna fortsätter.

5. Man kan inte för en kostnad av exempelvis 25 miljoner kronor flytta de industrier i t. ex. Köping, vUka tUl stor del är beroende av goda

sjöförbindelser, ut tUl någon saltsjöhamn. Det skulle kosta hundratals mUjoner att göra en sådan utflyttning.

Herr talman! Regeringen har uttalat att man är mycket intresserad av industrUnvesteringar och även av att underlätta för industrin att bedriva sin verksamhet. Det är nämligen nödvändigt för att AB Sverige skall kunna fortsätt att försörja oss aUa — helst bättre än tidigare. Avslaget pä Mälarledens fördjupning är därför oförståeligt för oss, som bor och verkar i den aktuella regionen. VUl man kanske avindustrialisera hela Bergslagen, vUket skuUe bli följden om man stängde Södertälje kanal? Slussarna i Södertälje kanal måste ganska snart genomgå en genomgripande förändring, om sjöfarten där skaU kunna fortsätta. Det är dessutom oerhört mycket kostsammare — kanske tio gånger sä dyrt — att transportera massgods på järnväg och landsväg än att göra det sjövägen. Man bör i detta sammanhang lägga märke tiU att avståndet från Landsort till Stockholms hamn endast är 9 km kortare än avståndet från Landsort till hamnen i Västerås. Denna hamn brukar för övrigt under normala vintrar vara den nordligaste som är öppen året runt.

Jag kan inte fatta att man sä enkelt kan avfärda sjöfartsverkets förslag, som man nu gjort. Är man verkligen så mycket bättre experter i regeringen än aUa andra berörda intressenter är?

Herr talman! Låt mig tiU sist beröra en annan fråga, som har med kommunikationer av ett annat slag att göra.

Jag blev för ett par dagar sedan uppringd av en folkpensionär, som bor ensam i en handikapplägenhet och som kan klara sig hjälpligt, trots att han är helt rullstolsbunden. Han är mycket glad åt att han har bäde telefon och TV-apparat. Nu var han dock mycket bekymrad. Hans folkpension och hans bostadstUlägg räcker med nöd och näppe till hans nuvarande utgifter för det allra nödvändigaste inklusive nägon enstaka extra bUskjuts utöver dem han fär. Han anser att det skulle bU mycket svårt att få pengar över tUl en ännu dyrare TV-Ucens. Höjningen av folkpensionen beräknade han skulle gå åt tUl momshöjningen på de varor han var tvungen att inhandla. Han undrade om inte Sveriges Radios verksamhet skulle kunna rationaliseras, sä att man slapp höja avgiften.

Jag lovade att ta upp problemet, och det har jag nu gjort. Jag vUl erinra om ett annat företag som för nägra är sedan hade det dåligt ställt, nämligen SAS. Där satte man tUl en kraftfull expert, som på kort tid lyckades skära ned kostnaderna sä att företaget sedan burit sig. Herr talman! Hur vore det att låta en Nicolin titta ocksä på Sveriges Radio?

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! Så här i slutet av denna avdelning av debatten skall jag inte gå in i den stora trafikpolitiska diskussion som förts mellan några av de föregående talarna. Jag kan instämma i herr Hjorths anförande men vUl därutöver ta upp några detaljer och önskemål rörande trafiksäkerhetsarbetet.

1 statsverkspropositionen redovisas ökningen av bilarnas antal under 1960-talet, och mot den bakgrunden noteras att i relation tUl antalet registrerade bUar har en väsentlig nedgång skett av antalet registrerade personskador vid trafikolyckor. Under 1969 registrerades sålunda 24 474

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

personskadefaU, varav 1 275 med dödlig utgång, vUket också någon tidigare talare har nämnt.

Herr talman! ProcentueUt kanske det är en nedgång i jämförelse med tidigare år, men siffrorna är ändå skrämmande - här viU jag instämma med de föregående talarna i ämnet. När man vet att dödade och skadade i trafiken, förutom de mänskliga tragedierna, kostar samhället stora summor — under 1960-talet har summan beräknats tUl 20 miljarder kronor — så måste det vara angeläget att satsa på förebyggande åtgärder. Ett intensifierat upplysningsarbete är, som jag ser det, en av de grundläggande förutsättningarna för framgång i våra strävanden att öka trafiksäkerheten.

Inte bara staten utan också landsting och kommuner fär vidkännas kostnader härvidlag. Landstingens utgifter för sjukvård på grund av trafikolyckor uppgår tUl stora summor, och trots att det här kanske inte är rätt forum vUl jag ändå framhålla värdet av det stöd som landstingen ger tUl sina trafiksäkerhetsräd för deras upplysningsverksamhet och kampanjer. Tyvärr är mitt eget landsting ett av de fem som inte ger bidrag, och det beklagar jag livligt, eftersom det skulle ge oss motsvarande summa från NTF. Lyckligtvis fär vi ändå något från det hållet, och det är vi tacksamma för. Tyvärr har länet också hört tUl de mera olycksdrabbade under de senaste åren, och en ökning har skett av antalet fotgängare som förolyckats eller skadats i trafiken. För den som i likhet med mig tror på att en intensifierad upplysning skulle ha god effekt är det beklagligt att det inte finns medel att genomföra planerade aktiviteter och kampanjer. I det här faUet gäller min kritik de landsting som inte ger bidrag.

Den förebyggande verksamheten bör sättas in så tidigt som möjligt också på detta område. Jag vill nämna det föredömliga initiativ som NTF har tagit med inrättandet av barntrafikklubbar, avsedda för barn i åldern 3—7 år. Början gjordes 1966. Barnen får vara med mot en avgift, från 3 års ålder. Den grund som här läggs tUl vad jag vill kalla förstånd i trafiken är värdefuU — jag har sett bevis pä det — och jag hoppas mycket på den generation som fått denna tidiga vägledning. Denna trafikklubb är också en utmärkt trafiksäkerhetsskola för föräldrarna. Det är min förhoppning att NTF skall kunna fortsätta detta arbete trots att anslaget inte blev större i år än tidigare, medan antalet barn ökar med varje ny kull treåringar.

Av de barn som kommit upp i skolåldern är allt fler numera hänvisade tUl skolskjutsar till och från skolan. Den skärpning av bestämmelserna därvidlag som skett från årsskiftet kommer säkert att ge resultat i form av ökad trafiksäkerhet. Vid avstigning händer det emeUertid alltjämt att en del barn måste korsa vägbanan efteråt, och antalet olyckor vid sådana tUlfäUen har ökat. I USA är det stopplikt dvs. förbud att köra om stUlastående skolskjuts. Jag skulle önska att ett sådant förbud också infördes i värt land.

Herr talman! Statsrådet Norling har vid något tUlfälle sagt att han kunde tänka sig lagstiftning beträffande reflexmaterial för gående samt att det också skulle vara obligatoriskt att använda säkerhetsbälte när man kör bil eller åker som passagerare. Obligatoriska reflexer har i flera år

varit ett krav frän många av oss här i riksdagen, men dessa krav har avslagits av utskott och riksdag, och många onödiga s. k. mörkerolyckor har inträffat. Kanske kan vi nu om det kommer ett förslag från regeringen, vUket alltså eventuellt övervägs, få ökad säkerhet i trafiken också pä detta område. Obligatorisk användning av säkerhetsbälte är en Uvförsäkring som jag ser det, men jag har ändå viss förståelse för dem som inte vUl använda säkerhetsbälten eftersom de ofta är krångliga och besvärliga både att stäUa in rätt och att ta av och på. Vi kräver säkerhetsbälten som är lätta att ta på och också att ta av och som ger ett fullgott skydd.

Jag hörde häromdagen att man i någon delstat i Australien infört obUgatorium beträffande säkerhetsbälten. Med vår trafiktäthet borde vi varit först på området.

I november stäUde jag en enkel fräga beträffande extraljusen på många bilar. Jag vUle dä veta hur långt man kommit med det arbete som pågick i frågan. Statsrådet svarade att den internationeUa arbetsgruppen skulle framlägga förslag i slutet av januari. Kritiken mot extraljusen, som tydligen ofta är feUnstäUda eUer felmonterade, har skärpts, såsom även herr Hjorth påpekade i sitt anförande. Jag förväntar att det inte skall dröja alltför länge innan vi får förslag som reglerar denna fräga.

Herr talman! Genom att ta upp några få detaljer som jag tror kan förbättra trafiksäkerheten har jag givetvis inte ansett att aUt skulle vara bra bara dessa åtgärder vidtas. Ökningen av bUtrafiken, bUtätheten, kräver t. ex. utbyggnad av våra vägar. Vi har dock inte möjUghet att bygga ut dem i den takt som behövs — det var även herr statsrådet inne på i sitt anförande. Men då är det i stället angeläget att vi gör allt som vi kan för den kollektiva trafiken sä att den bättre kan hävda sig i konkurrensen. En ökad användning av den kollektiva trafiken skulle enUgt min uppfattning avlasta vägarna mycket av den aUtmera tätnande bUtrafiken och därmed öka trafiksäkerheten.

När det gäUer de trafiksäkerhetsfrämjande åtgärderna kan vi inte förvänta att allt skall bli bra bara de genomföres. Det har flera talare påpekat. Det gäUer först och sist att alla trafikanter antingen vi kör bil eUer är gående uppför oss så i trafiken att vi själva bidrar tUl en ökad trafiksäkerhet. Där kan inte någon lagstiftning hjälpa, men som jag tidigare sagt tror jag på upplysning.

I sitt anförande om världens framtid och möjlighet att överleva citerade Inga Thorsson sent i tisdags kväll uttrycket att "människan är människans värsta fiende". Detta gäller faktiskt också människorna i trafiken i dag.

Jag håller med fru Jonäng om att vi skall sätta människan i centrum även på trafiksäkerhetens område. Den uppfattningen är centern inte ensam om, men föratom de åtgärder som nämnts gäller det, som jag sade, människornas eget uppförande och känsla av ansvar. Vi måste hjälpas åt, ■vUken trafikantgrupp vi än tUlhör, att uppträda så att vi kan ändra på det citat fru Thorsson nämnde, så att det när det gäller trafiksäkerheten i stäUet kan sägas att människan blir människans bästa vän.

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr MATTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Nu övergår vi till det sista avsnittet av de ämnesområden som behandlas i denna remissdebatt — utbUdnings- och kulturfrågor.

Om skolan kan sägas att den aldrig blir färdig. Undan för undan uppstår situationer som gör det nödvändigt att vidta ändringar, och årets statsverksproposition ger oss besked om att vi kan vänta förslag tiU reformer framdeles. Det gäller bl. a. förskola för alla barn, vuxenutbildningen och försök med en uppsökande verksamhet på det området samt naturligtvis det förslag som aviserats om vidgade möjligheter för studieintresserade att få tUlträde tUl högre utbUdning.

Under 1960-talet genomförde vi betydande reformer på skolans område. Syftet var att ge goda kunskaper, stimulera till självständigt och kritiskt tänkande, utveckla förmågan tUl samarbete och söka förverkliga jämUkheten. De förbättrade möjligheter som nu finns att erhåUa en god utbildning är naturligtvis av grundläggande betydelse. Visst kan man peka på brister i dagens skola — inget mänskligt är ju fuUkomligt. Men den kritik som framförts har många gånger varit onyanserad. Det har emeUertid ocksä det bemötande varit som kritiken ofta har fått.

Jag behöver bara erinra om de svar som lämnats när betygsfrågan har förts pä tal. Det har varit en alldeles hopplös uppgift att vinna förståelse för att den relativa betygsskalan inte fungerar i praktiken. Anledningen tUl att jag nu tar upp den frägan är att enligt min mening har den överlägsna attityd som visats i betygsdebatten försvårat möjligheterna för skolan att vinna förståelse och förtroende i många hem. Betygen berör som alla vet väsentliga frågor för den enskUda människan — de är avgörande för tillträde till olika riktningar av fortsatta studier.

Vi som möter problemen ute på fältet har hävdat det angelägna i att de anvisningar som skolöverstyrelsen har utfärdat tUl skolledare och lärare verkligen tas pä allvar och följs. I debatten hänvisas det ofta tUl dessa anvisningar, men i praktiken har de inte följts. Hade det skett skulle mycket av irritationen och kritiken pä skolans område ha kunnat undvikas.

Begreppet utbUdning har fått en aUtför stark prägel av teoretiska studier. Aktningen och respekten för manueUa yrken är inte vad de borde vara. Det är oroväckande sett från såväl den enskUdes som samhällets synpunkt. Det kan nämligen innebära att mänga människor skaffar sig en UtbUdning som de inte passar för. De kan dä inte känna arbetsglädje och trivsel i tUlvaron. Det innebär också att vi inte får tUlräckligt många som utför manueUt arbete. Oron ökar för vad mänga av de högskoleutbildade skaU göra sedan de tagit sin examen.

Många anser att aUa kan klara grundskolans kurser och att alla skall känna det meningsfyUt att gå där. Det är för aU del en vacker mälsättning, men med tanke på att variationsmöjligheterna är begränsade är det dock att kräva för mycket av en del elever, om man väntar sig att de skaU känna den trivsel i skolarbetet som är nödvändig. För mig framstår det som eftersträvansvärt att vi ger de praktiskt begåvade eleverna fler chanser att utveckla sina talanger. Den synpunkten framfördes när vi antog grundskolans nya läroplan, men det gick inte dä att vinna gehör för den. Man talar ju om att det skaU vara så stor

enhetlighet som möjUgt. Följden bUr emeUertid att i dagens skola fär de elever de lägsta betygen som har praktisk begåvning men inte klarar de teoretiska studierna. De blir ocksä lätt betraktade som hopplösa faU. De har emellertid ofta gott om inneboende energi, och den får mänga gånger utlopp genom att de tar sig för sådant som inte är tiUåtet vare sig i skolan eUer pä andra platser. Och så har vi disciplinproblemen där. Om vi gjorde mer i grundskolan för att tUlfredsställa de praktiskt begåvade elevernas önskemål, skulle mycket kunna vinnas också då det gäller ordning och reda i skolan.

Skolan är en arbetsplats och de som arbetar där har både förmåner och skyldigheter. Från den synpunkten tror jag att vi skall se frågan om disciplin och arbetsro i skolan och klassrummet. Förhållandet i skolan som helhet såväl som i klassrummet kan uppenbarligen vara mycket olika. Detsamma gäller klassens sammansättning, lärarens personlighet osv. Här varierar det från en mycket gynnsam kombination tUl den mest ogynnsamma. Det bidrar givetvis tUl oro på arbetsplatsen, om där inte är bra förhåUanden. Vi mäste dä ha klart för oss att spänningar och oordning pä arbetsplatsen, i det här faUet skolan, träffar läraren mycket hårt. Det är naturligt att den lärare, som råkar ut för en disciplinupplösning och ett hotfullt, ohörsamt, ja, ovärdigt uppträdande frän elevernas sida, måste känna sin situation som närmast outhärdlig. Vi har hört talas om att det förekommer en grymhet mot och en förnedrande förödmjukelse av lärarna som det kan vara olidligt att leva under. Nu skaU man inte generalisera och påstå, att sä är det i dagens skola, men det är fel att säga att sådant inte förekommer. Givetvis finns också motsatsen, där lärarna i sin kontakt med eleverna fyUs av glädje i arbetet.

Jag vUl emellertid gärna ha sagt att det ocksä är synnerligen angeläget att vi kan uppnä en god kontakt mellan hem och skola och få tUl stånd en saklig information tUl hemmen om skolan och dess arbete. I det avseendet finns det önskemål om förbättringar. Nu skaU eleverna i en del klasser inte som tidigare få terminsbetyg, och det kan inte hjälpas att detta rätt allmänt — åtminstone nu i början — uppfattas som en minskning av kontakten meUan hemmet och skolan. Man kan för aU del tala om att man skaU göra så och sä, man skall kunna kalla till sig föräldrarna, de skall få tio minuter eller en kvart på sig för att tala med lärarna osv., men hur fungerar det i praktiken? Så mycket skaU i alla faU sägas som att denna fräga mäste ägnas stor uppmärksamhet framöver, om vi vUl nå det mål som avses: en bättre kontakt mellan hemmet och skolan.

I många skolor finns i dag elever som har besvärUgt att följa undervisningen därför att de har svårt både att tala och förstå det svenska språket. Det är en angelägen uppgift att bereda såväl de vuxna invandrarna som deras barn tillfäUe att lära sig värt språk. Därigenom får de större möjlighet att känna samhörighet med vårt samhälle och med de svenska medborgarna. Den föreslagna höjningen av anslaget tUl svenskundervisning åt invandrare är bra. Det gäller nu att använda de mänga miljonerna på aUra bästa sätt. Det sista har jag velat säga därför att jag vet att det i den allmänna debatten ibland framhåUes att kvaUteten borde förbättras när det gäller denna undervisning.

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Under årens lopp har studieförbunden, åtminstone några av dem, organiserat svenskundervisning för invandrare, och i många fall har det lyckats bra. Men sedan invandrarna bUvit så många föreUgger det risk för att det kan bU en alltför krävande uppgift för studieförbunden att svara för organiserandet av denna undervisning. Det kan diskuteras om inte kommunerna borde svara för huvudmannaskapet med hjälp av studieförbunden, som har en betydande erfarenhet på många områden. Det är möjligt att studieförbunden i stället för svenskundervisning skuUe kunna ge invandrarna en värdefull hjälp med att förvärva kunskaper om det svenska samhäUet.

I statsverkspropositionen erinras ocksä om det förslag som gäller vidgade möjligheter tUl tUlträde till högre utbildning och att detta förslag remissbehandlas. Enligt min mening är det ett rättvisekrav att studielämpliga personer ges tiUfälle att studera även om de saknar den formella behörigheten men på annat sätt har skaffat sig motsvarande kunskaper genom t. ex. facklig utbildning, arbetsmarknadsutbUdning, studier inom bUdningsförbund, verksamhet i organisationer eUer kommuner. Rekryteringen tUl högre utbUdning bör göras så litet som möjligt beroende av sociala grupperingar. För närvarande sker i de flesta fall urvalet tUl högre studier redan mellan de förgymnasiala och gymnasiala studierna. Elever som kommer från hem där det saknas studietraditioner väljer i stor utsträckning direkt yrkesutbUdande Unjer i stäUet för att satsa på en allmän teoretisk Unje, detta även om de i många faU har studieförutsättningar.

Man kan emellertid mycket väl tänka sig att en hel del av dem som valt ett manuellt yrke kan få andra intressen sedan de varit ute i arbetslivet någon tid. Då har de i allmänhet hittUls varit avstängda från möjligheter tUl högre utbildning på grund av de krav som har rått och råder. EnUgt min mening bör detta ändras. Om en person efter att ha varit ute i förvärvsarbete under flera år visar sig ha intresse och förutsättningar för studier, bör vederbörande få möjlighet tUl högre UtbUdning även om gymnasieexamen saknas.

I detta sammanhang har det även diskuterats om praktiskt arbete skall ge meritpoäng för tUlträde tUl spärrad utbUdning. För min del anser jag det vara av värde om de som ägnar sig åt högre utbUdning även skaffar sig erfarenheter från det praktiska arbetslivet. Detta ökar förståelsen oUka folkgrupper emellan. Genom arbetslivserfarenhet kan många yrkesutövare med akademisk utbUdning erhålla bättre förutsättningar att fullgöra sitt arbete på ett tUlfredsstäUande sätt.

Det finns mycket att säga beträffande skolan och utbUdningen. Skolöverstyrelsen framhåller i sina petita att det fortsatta arbetet när det gäller grundskolan och gymnasieskolan i första hand måste inriktas på att konsoUdera de nya organisationerna och förfina den administration som reglerar verksamheten. Även om man inte skall rekommendera stUlastående i utbildningsavseende, eftersom skolan då får svårt att hålla sig i samklang med utvecklingen, tror jag att det är klokt att det ges möjligheter tUl en konsolidering. Men det behövs en utvärdering av de resultat som uppnåtts.

Jag vUl säga några ord om de handikappade och utbildningen.

Under innevarande budgetår prövas inom skolöverstyrelsen en fastare form av samarbete mellan styrelsen och handikapporganisationerna, och det kan man vara glad för. Men det behöver också i skolan ordnas med sådan undervisning tUl eleverna att de lär sig att i det praktiska livet visa större hänsyn mot och förståelse för de avvikande, de annorlunda. Vi betraktar oss som ett kulturellt högtstående folk, och det måste även innebära att vi i det praktiska Uvet visar avsevärt mera hänsyn mot de medmänniskor som är avvikande i förhäUande tUl majoriteten. TUlsammans är de många — siffran en mUjon har nämnts pä allvar. Det behövs alltså enligt min mening att man i skolundervisningen bättre beaktar behovet av undervisning om de handikappades problem.

1 går och i dag har en konferens pågått här i Stockholm rörande de handikappades problem, och man har där diskuterat också 1971 års statsverksproposition. Det trängda budgetläget har ju gjort att finansministern pä mänga områden måst vara restriktiv. Men pä denna konferens har mänga härda ord yttrats. Man har talat om besvikelse, man har sagt att man med bestörtning konstaterat att det inte gått att få mera pengar tiU de handikappades kulturella verksamhet, man har talat om riskerna för en standardsänkning och om att det bUr vidgade klyftor och bestående orättvisor, man har talat om svek mot de mest eftersatta i samhäUet osv. Det är självfaUet att dessa frågor måste ägnas uppmärksamhet så långt det nu är möjligt också under denna riksdag. Jag vet att vi ofta får höra att det är dyrt att hjälpa de handikappade. Men här är det fråga om solidaritet, fråga om att verkligen vUja hjälpa dessa människor.

Detta med att det är dyrt är för övrigt ett argument som man ofta möter när det gäUer att ge aUmänheten ökade möjligheter tiU kultureUa yttringar. Och visst kostar det. Men vårt Uv skulle bU mycket fattigare och torftigare om vi inte hade våra kulturarbetare - det må vara författare, bUdkonstnärer, musikutövare, scenkonstnärer och andra som genom sitt arbete ger färg ät vardagen.

Jag känner mig övertygad om att människorna i betydande omfattning sätter stort värde pä detta arbete, och det finns många önskemål härvidlag. Det gäller en bättre ersättning åt författare för utlåning av deras verk, det gäller de handikappades möjligheter att tUlgodogöra sig kulturens yttringar, det gäUer bibUoteken, teatern osv. Våra kulturarbetare måste också få direktkontakt med människorna genom lokala och regionala kulturaktiviteter, och man vUl också att radio och TV i ännu större utsträckning skall få möjlighet att tUlmötesgä önskemål på det kulturella området. Radio och TV är en betydande kulturfaktor och har såsom medium ett stort ansvar. Programmen blir ofta diskuterade och oUka meningar görs gäUande. Jag skaU inte här ta upp en debatt om programmen men vUl gärna framhålla önskvärdheten av att man söker tUlgodose oUka intressen. Det är sannerUgen inte utan betydelse vilka program som sänds — det gäUer också det kulturella området.

Kulturpolitiken är ett av samhällets instmment för att främja gemenskap och tolerans. Den mångskiftande verksamhet som kulturpolitiken omspänner kan också öka den enskUdes personUga utveckling.

EnUgt min mening är kristendomens uppfattning om människovärdet en grund för kulturpoUtiken. Visst finns det människor med olika

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Uvsäskådningar, och visst måste vi ha förmåga att leva tillsammans med människor som har annan kultureU, religiös och social bakgrund än den vi som svenskar har. Normerna är olika. Men som jag ser det måste det finnas en gemensam grund: individernas ansvar för varandra.

I delta anförande — under vilket fru andre vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar — inslämde herrar Eriksson i Ulfsbyn, Torwald, Gernandt, Bengtsson i Göteborg, Olsson i SundsvaU, Håkansson, Dahlgren, Kristiansson i HarpUnge och Karlsson i Mariefred (samtliga c).

Herr NORDSTRANDH (m);

Fru talman! Det gläder ett gammalt utbUdningshjärta att det i denna sena del av remissdebatten finns så stort intresse för utbildningsfrågorna som jag upplever här.

1 Kungl. Maj;ts tal pä rikssalen vid riksdagens öppnande hette det; "För UtbUdningsväsendet, forskningen och kultursektorn föresläs fortsatt utbyggnad." Det är nu en sanning med mycket stora modifikationer. Den totala anslagsökningen på 5,5 procent beror nästan uteslutande på tidigare beslut och automatiska kostnadshöjningar. Den enda verkliga expansionen synes faUa på vuxenutbildningen, någonting som naturligtvis i och för sig är tacknämUgt.

Kultursektorn har utsatts för en mycket hårdhänt budgetmangling. Höjningarna inskränker sig ofta i stort sett tUl den nödvändiga ökningen av arbetsgivaravgiften. Det ordas mycket om kulturskaparnas ekonomiska förhåUanden, men mer än ord blir det i stort sett inte, under hänvisning tUl det statliga kulturrådets arbete, detta kulturråd som tycks skola bli något slags Mädchen fur aUes.

Vad beträffar universiteten läggs den första delen av den icke-automa-tiska ökningen på forskarutbUdningen, främst pä sådana fakulteter som har den ogynnsammaste proportionen lärare—studenter. Prutningen pä universitetskanslersämbetets äskanden är mycket hård. Nedskärningarna rör sig om bortåt hälften av det begärda. Värst är det i fräga om doktorandstipendierna. Kanslern begär 240 nya; regeringen gär med på 50. Vägen tiU det mäl som uppstäUdes för forskarutbildningen, då riksdagen beslöt om den, blir längre och längre, knaggligare och knaggUgare. Här håUer regeringen nästan på - om man inte accelererar takten i den utlovade utbyggnaden — att skapa sig en anslående gravvård. Inte mindre än ca 10 000 studerande lär idka eller vilja idka doktorandstudier på mer eller mindre lösa förutsättningar. Här reser sig faktiskt frågan; Mäste måhända doktorandutbUdningen begränsas? Tragedier av oUka slag kan kanske eljest befaras.

BUaga 10 tUl årets statsverksproposition, utbUdningsdepartementets huvudtitel, är aUtså en ganska dyster läsning för den utbUdnings- och kulturintresserade. Enviget med herr Sträng har — jag kan inte finna annat — inte utfalUt tUl herr Carlssons förmån, vilket väl ingen heller hade vägat hoppas. Man kan börja tala om ett reformstopp, som kanske i och för sig även av andra skäl är nödvändigt. De redan beslutade reformer som håller pä att genomföras hamnar emellertid ocksä i farozonen. De

kan komma att stanna pä papperet eUer ytterligare — vUket är värre -försämra situationen inom värt undervisningsväsen i praktiskt taget hela dess utsträckning.

1971 ärs skolvecka i Göteborg hade ett tema av brännande aktualitet: skolans kunskapsmål. Vad som där redovisades blev en synnerligen värdefull inventering. Kunskapsnivån är — jag tycker nog man kan utläsa det — i sjunkande, kanske främst i de centrala ämnena moderna språk, svenska och matematik. Det hjälper inte att hänvisa tUl att sä många fler ungdomar numera får längre utbUdning än tidigare. KvaUtet och kvantitet

- detta har jag sagt flera gånger förut — är och skaU inte vara oförenliga
storheter. Målet är självfaUet att alla skall få bättre och effektivare
undervisning.

Ingen advokatyr i världen kan rädda statsrådet Carlsson, föregångaren Palme och deras medhjälpare från ansvaret för att den svenska skolan, ja, ocksä delar av den lägre universitetsundervisningen med de relativt många studiemisslyckandena, befinner sig i någonting som skulle kunna kaUas en krissituation. Det räcker med att hänvisa tUl den pågående maktstriden om hur de studerande som står inför awisningshot skaU hanteras. Felet Ugger inte - detta är jag angelägen att konstatera — hos lärarna på någon nivå. Utan deras hängivna och uppoffrande arbete med att håUa det hela flytande — sannerligen inte aUtid belönat från regeringshåll - skuUe bilden varit mörkare. Hos ledande skolpolitiker — jag adresserar mig tUl statsrådet Carlsson och statsrådet Moberg och toppen inom skolöverstyrelsen - finns en underlig benägenhet att bortförklara de dåliga undervisningsresultat som uppnås, inte genereUt men på många häll. En riktigare metod är att lyssna tUl kritikerna inom yrkesliv och universitet

— och de har en del bistra ord att säga - sä att man på det sättet bättre
kan uppfylla de fordringar som måste stäUas på vår undervisning om vi
skall kunna klara t. ex. den internationella konkurrensen.

En ganska fantastisk affär har på sistone kommit i dagen. Förgängen höst insändes till universitetskanslersämbetet av en utbildningsledare vid spräkvetenskapliga sektionen vid Lunds universitet en upplysande rapport om studenternas språkfärdigheter. När ingen reaktion förmärktes lät avsändaren höra av sig på kanslersämbetet och fick dä av en tjänsteman tUl svar att man tjänade den egna saken bäst genom att ligga lågt under valrörelsen. Är detta riktigt — och jag finner ingen större anledning att betvivla sanningshalten i det — rimmar det väl med SÖ-generalens uttalande att utredningen om skolans inre arbete borde inta samma hållning medan den avvaktade vUken regering vi skulle få.

Den upplysande rapporten förblev i stort sett okänd för offentligheten under valrörelsen och efter denna. Tystnaden åstadkoms alltså genom någonting som man skulle kunna kalla påtryckningar. Lyckligtvis kom de ansvariga politikerna ändå inte undan. Det har inte, som månaders debatt nu visat, gått att dämpa uppmärksamheten kring misslyckandet.

En konferens beträffande språkundervisning skaU hällas den 9 och 10 febraari mellan skola och universitet, vUket är bra i och för sig. Det räcker emellertid inte. Det är inte bara språkundervisningen som kanske håller pä att gä litet pä sned. Problemen är nog större.

En omfattande motion med förslag till ätgärder kommer att

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

framläggas av moderata samlingspartiet. Motionen är byggd på bl. a. ingäende kontakter och diskussioner med skolans och undervisningens folk ute på fältet, där problemen bäst kommer i dagen. Skolöverstyrelsen och UtbUdningsdepartementet har kanske inte aUtid den kontakt som vi, genom det förfarande som vi här använt, har kunnat skapa ät oss.

Frågan är om inte skol- och utbildningsdebatten nu har råkat in i en sådan akut situation att tiden är mogen att tUlsätta, låt mig kalla det en parlamentarisk kommission med uppgift att snarast lämna en redovisning av de faktiska uppgifter som går att få fram angående undervisningsresultaten i grundskolan, fackskolan och gymnasiet och pä universitetens lågstadium. Kommissionens uppgift skulle vara av rent klarläggande karaktär och aUtså inte i första hand gälla ett förslag tUl åtgärder. Kommissionen borde utses bland riksdagens ledamöter. De centrala ämbetsverken torde inte, hur de än anstränger sig, vara mäktiga den nödvändiga objektiviteten.

För den högre undervisningens framtid — den undervisning som bedrivs vid universitet och högskolor — inger vissa förslag från kompetensutredningen allvarliga farhågor, såsom jag ser det. Kompetensutredningens arbete remissbehandlas just nu, och oroväckande nog torde 1968 års universitetsutredning — U 68 — praktiskt taget helt ansluta sig tUl kompetensutredningens principer. KoppUngen meUan 1968 års universitetsutredning och kompetensutredningen skapar, det är viktigt att hålla i minnet, vårt nya högskoleväsen — dess utformning, dess standard, dess studerande, dess dimensioner och dess resultat.

Ett utomordentligt viktigt moment i uppbyggnaden av den framtida högskolan är de kompetens- och behörighetskrav som de studerande, som skaU vinna inträde i den, måste uppfyUa. Här skUjer sig, det kan man se redan nu, uppfattningarna ganska mycket från varandra. Det kan vara på sin plats att nu, vid upploppet tUl avgörandet, med några ord precisera var de som jag representerar och talar för står. För alla som har intresse av det som man har att vänta från oUka grupperingar i denna för universiteten i vårt land helt avgörande fråga bör det från början stå klart vUken uppfattning olika partier företräder. Offentlighetens ljus bör hela tiden kunna stråla över alla förehavanden och turer i denna fråga.

Riktlinjen för vad som skaU ingå i allmän behörighet för tUlträde tUl högre studier bör, enligt vår mening, vara genomgång av någon av de treåriga linjerna i gymnasieskolan. Dessa Unjer torde vara de lämpUgaste förmedlarna av vad som bör utgöra den aUmänbildning, allmänkunskap och färdighetsträning som med bibehållande av största möjUga framtida valfrihet skall vara förutsättningarna för allmän behörighet. Kravet på att en treårig gymnasial utbildning i princip skall fordras för aUmän behörighet förutsätter givetvis att en kompletterande utbUdning, åtminstone i vissa viktiga färdighetsämnen, kommer att kunna ges de elever som efter att ha genomgått tvåårig gymnasieskola finner att de vill skaffa sig allmän behörighet för högre studier.

Sådan kompletterande utbUdning kan tänkas anordnad antingen inom gymnasieskolans eUer inom vuxenutbUdningens ram. På längre sikt är den inom kompetensutredningen framförda tanken, att gymnasieskolan generellt skulle kunna utformas i två etapper, varav den första på två år

skulle ge aUmän behörighet och den andra utgöra ett universitetsförbe-redande påbyggnadsår, värd att övervägas såsom ett radikalt sätt kanske att lösa kompetens- och behörighetsproblemen.

Enligt vår mening bör den nuvarande kompetensspärren för tillträde tUl högre studier med det mycket blygsamma kravet på genomsnittsbetyget 2,3 efter genomgänget gymnasium bibehållas. Kravet får betraktas såsom ett minimikrav och innebär en viss garanti — jag säger bara en viss men dock en garanti — för tUlräckliga studieförutsättningar. Alltför smä behörighetskrav leder tiU stora risker för studiemisslyckande. Det synes föga ändamålsenUgt att bevilja ett stort antal studerande med ringa eller ingen studielämplighet tUlträde tUl universitet och högskolor för att sedan efter några terminer avvisa dem. Av det stora antalet studenter som inte orkar med studietakten inom det nya systemet med fasta studiegångar vid universiteten hör den övervägande delen tUl dem som har låga betyg från gymnasiet.

Tanken att även studerande som av olika skäl inte har fått gymnasial utbildning inom ungdomsskolans ram skuUe kunna beredas tUlträde tUl universitets- och högskolestudier finns det givetvis ingenting i och för sig att invända mot. Att sådana möjligheter tUlskapas är tvärtom tillfredsställande. Det är dock föga realistiskt, menar vi, att tro att varje form av arbetsUvserfarenhet över fem års längd, också sådan som inte är relevant för den sökta utbUdningsUnjen, skaU kunna skänka godtagbar aUmän behörighet för universitetsstudier. Även relevant arbetslivserfarenhet torde böra kompletteras med en viss utbUdning inom VuxenutbUdningen, åtminstone i de för de kommande studierna betydelsefulla färdighetsämnena.

De försök med en utvidgning av den aUmänna behörigheten för personer med uppnådda tjugofem år och minst fem års yrkesverksamhet, gäUande begränsade studieomräden och studiemål, som inleddes den 1 juU 1969 har ännu inte utvärderats. Underlag saknas därför för en rekommendation om genereU utvidgning av den pågående försöksverksamheten. Behörighet som vinnes genom i första hand arbetslivserfarenhet bör troligen också kunna grundas på prövning genom studielämpUg-hetsprov.

För aUa som skaU börja universitets- och högskolestudier är det synnerligen angeläget med dels en grundlig studie- och yrkesorientering, dels så stora särskUda förkunskaper, s. k, särskUd behörighet, att utsikterna till framgång i studierna och pä arbetsmarknaden kan bedömas såsom goda. Höga betygsspärrar kan visserligen med det nu tUlämpade relativa betygssystemet skapa orättvisor, men det förefaller dock såsom helt verkUghetsfrämmande att tro att betyget 2 skulle vara nog att garantera tUlräckliga kunskaper i fråga om ett ämne ingäende i särskUd behörighet. Det bör krävas ett mera kvaUficerat betyg, minst betyget 3, som nedre gräns.

SlutUgen måste för de utbUdningsvägar, där för närvarande få eller inga särskUda förkunskapskrav är uppstäUda, t. ex. i fråga om stora delar av de s. k. fria fakulteterna som nu håller på att översvämmas, klart specificerade förkunskapskrav fastslås.

Vad beträffar frågan om kvotering — det är en mycket viktig fråga —

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

synes oss den proportioneUa kvotering som man menar skall främja Ukvärdighet meUan oUka utbUdningslinjer vara behäftad med sä stora svagheter att den inte kan godtas. En sädan kvotering medför eUer kan medföra Uka vUlkor för olika kunskaps- och färdighetsnivåer, vilket inte kommer att uppfattas som rättvist av dem det vederbör. Det skapar dessutom heterogena studiegrupper med mycket skiftande förkunskaper. Vad man enligt vär mening i stäUet bor eftersträva är att skapa lika och Ukvärdig behandUng av olika grupper som har lika eller åtminstone i det närmaste lika kunskaps- och färdighetsiuvå.

Beslut om och genomförande av ändrade behörighetsbestämmelser för tUlträde tUl högre studier bör få anstå tUls genom förslag från U 68 och därpå grundade beslut klarhet vunnits om den framtida dimensioneringen av universitets- och högskoleundervisningen. Ändrade behörighetsbestämmelser kan på mycket goda grunder misstänkas framkaUa en sådan tUlströmning tUl högre studier att den nuvarande universitets- och högskoleorganisationen inte klarar situationen, vUken för övrigt redan är prekär i flera avseenden.

Över huvud taget uppvisar den kvantitativa utvecklingen vid våra universitet och högskolor sådana problem att vi faktiskt snabbt kan tas på sängen, TUlströmningen av studerande tUl de fria fakulteterna har under 1960-talet ökat dubbelt så mycket som intagningskapaciteten vid de spärrade utbUdningarna. Utvecklingen fortsätter i samma riktning, specieUt vid de samhällsvetenskapUga fakulteterna, medan ökningen vid de matematisk-naturvetenskapliga fakulteterna förväntas bli långsammare.

Problemen framställs i statsverkspropositionen med all önskvärd klarhet och tydlighet. Arbetsmarknaden stämmer inte alls överens med examinationen. Vad skall göras åt det? Jag måste fråga utbUdningsministern: Kan vi sitta och vänta i förhoppning om att 1968 års universitetsutredning skaU komma med de förlösande greppen? Ja, kanske, men det dröjer under alla förhållanden mänga år innan man kan handla på grundval av den. Under tiden blir situationen sämre och sämre. Fler och fler studenter blir utan chans tUl arbeten som de utbUdat sig för. Det är den nakna sanningen. Och här ligger, herr utbildningsminister, som jag ser det en utomordentlig fara i dröjsmål, framför allt i längt dröjsmål.

I detta anförande instämde herr Strindberg (m).

Herr RICHARDSON (fp):

Fru talman! Vi börjar nu skörda frukterna av den ovanligt intensiva reformpoUtik på skolans område, som präglat hela efterkrigstiden och framför aUt det senaste decenniet. Denna utveckling har karakteriserats inte bara av en kraftig kvantitativ expansion utan ocksä av genomgripande strukturella förändringar. Enigheten meUan de poUtiska partierna har glädjande nog varit påfaUande stor i detta reformarbete.

TUl de mera utmärkande dragen i denna reformpoUtik hör vidare de många och mycket omfattande utredningarna, BUden av ett rationeUt och effektivt arbetande utredningsmaskineris strikta och grundligt genomtänkta planritningar mäste dock kompletteras med en och annan

krumelur, som tyder pä en viss svaghet för oprövade pedagogiska nymodigheter. Sådana har inte sällan anammats litet väl lättvindigt och tUlämpats alltför ensidigt. De har i många fall visat sig mindre håUbara i den praktiska verkligheten och har då ofta hunnit ställa tUl åtskUUgt trassel och åsamkat kommunerna onödiga kostnader. Jag tänker pä bl. a. direktmetoden i språkundervisningen. Man kan rent aUmänt spåra en viss benägenhet att underskatta de praktiska svårigheterna och det administrativa krånglet. Införandet av tre specialarbeten i fackskolans andra årskurs är ett annat exempel. Det avskaffades som bekant efter något år. Sunt förnuft och praktisk erfarenhet är tUlgångar som skolpoUtikerna har all anledning att ta vara på i reformarbetet.

Den skolpoUtiska debatten under 1960-talet har varit starkt växlande i fråga om intensitet och inriktning. Den har nu — efter en tid av relativ matthet — flammat upp med förnyad styrka. Den har gällt framför aUt två ting, dels discipUnfrågorna, dels frägan om elevernas kunskapsstandard. Även om oron i skolorna i hög grad reflekterar problem i samhället utanför skolan, är problemen inte desto mindre av utomordentligt stor vikt, dä goda arbetsförhållanden är en första förutsättning för att vistelsen i skolan skall kunna bli meningsfull.

Man måste dock konstatera, att denna debatt inte varit sä nyanserad och allsidig som vore önskvärt. Skolans värld är alltför variationsrik och mångfasetterad för att man skaU kunna karakterisera den med hjälp av svepande generaliseringar och känsloladdade slagord. Problemen måste identifieras och lokaliseras för att man skaU kunna finna fruktbara grepp och konstruktiva förslag. Vad gäller disciplinproblemen så är dessa främst lokaUserade tiU grundskolans högstadium och alldeles särskUt tUl storstadsområdena. Därmed är dock inte sagt att arbetsron är vad den borde vara pä övriga stadier och pä andra orter.

Det har ofta och med rätta sagts att skolans problem i hög grad reflekterar samhällets problem. Det förhällandet befriar dock inte skolan från uppgiften att söka komma till rätta med problemen. Men det kräver att betydligt större uppmärksamhet ägnas problemen i skolans närmiljö och att samarbetet mellan skolan och andra ansvariga organ liksom meUan skola och hem utvecklas och fördjupas. Eftersom problemen om skolans arbetsmUjö är föremål för utredning i en särskUd kommitté, skall jag inte nu beröra denna fräga ytterUgare.

Problemen med de svaga studieresultaten finns Ukaledes på grundskolans högstadium men också — och kanske än mer accentuerade — på gymnasiet och kanhända även i fackskolan. Den mycket omfattande och allvarliga kritiken från universitet och högskolor kan inte få avfärdas som tecken enbart på kverulans och allmän konservatism inför nyheter på skolans område. Att enbart rycka på axlarna inför exempelvis den kritik av språkundervisningen som kommit från snart sagt alla håll, ter sig direkt ansvarslöst. Att avfärda kritiken med att vi numera har en breddad rekrytering eller att målsättningen är en annan än i äldre skolsystem eller att vi i jämförelse med andra länder står oss gott är heller inte håUbart. Det är visserligen sant som det ofta har påpekats i debatten om skolans kvaUtet att det inte är sä alldeles lätt att finna riktiga kvaUtetskriterier Uksom att jämförelser mellan en ny skolform och dess föregångare inte

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

alltid är rättvisande. Men det hindrar inte, att man i denna verksamhet Uksom i varje annan mäste undersöka i vad män de uppställda målen förverkligas. Att det är svårt att bedöma resultaten av genomförda reformer på skolans område — säkerUgen betydligt svårare än på andra — befriar inte de poUtiskt ansvariga frän plikten att se efter om den enorma satsningen i pengar och personal ger rimlig valuta och framför allt om den uppväxande generationen fär den utbildning den har behov av och rätt tUl.

Det finns en aspekt i diskussionen om skolans kvalitet som kommit en smula i bakgrunden, nämligen frägan om vUkas intressen man främst hävdar, om man försöker upprätthälla krav pä rejäla studieinsatser från elevernas sida och i stort söker upprätthäUa en hög kunskapsstandard. Den vidgade rekryteringen tUl högre studier utgör något av det viktigaste som hänt i svensk skolpoUtik på senare tid. Men för att de vinsterna inte skaU äventyras gäUer det att se tUl att dessa ungdomar får ut det mesta möjliga av skolan. Den som kommer från ett hem med mindre av studietraditioner och kulturell stimulans är nämUgen mera beroende av skolan än andra. Han har betydligt svårare än övriga att kompensera brister i skolan. Han fär inte hemma den hjälp och stimulans som en del av hans kamrater får. Han har kanske inte samma möjligheter att exempelvis bättra på de språkkunskaper som skolan försummat att ge. När vi nu gjort mycket för att bredda rekryteringen tUl högre utbUdning, gäUer det att se tUl att skolan ger vad den kan ge.

Den besynnerliga reaktion som man ofta möter dä man söker hävda kraven på god kunskapsstandard eller en viss mängd av s, k. fasta kunskaper tycks bottna i en nära nog hysterisk rädsla att konservera någonting från den gamla, förkättrade s. k. pluggskolan. En ständig revidering av läroplanerna med utrensning av föråldrat och perifert stoff Uksom en kraftig satsning pä studieteknisk färdighetsträning är självfallet någonting högst angeläget och nödvändigt. Men det bör inte få ske på bekostnad av en rimlig kunskapsstandard — men märk väl kunskaper i betydelsen väsentliga och meningsfulla kunskaper. Det är dock möjligt att det behövs en än hårdare och mera medveten prioritering inom den enorma och ständigt växande kunskapsmassan.

Låt oss då, fru talman, för undvikande av varje missförstånd inte längre tala om fasta kunskaper. Låt oss i stället tala om funktioneUa kunskaper, dvs. kunskaper som vi behöver ha tUl hands när vi fungerar som enskilda människor eller som samhäUsmedborgare i ett socialt sammanhang, när vi läser vår tidning, tittar på TV, deltar i politiskt eller fackUgt arbete eUer när vi bara samtalar med varandra. Att tro att det räcker med att kunna slå upp i ett uppslagsverk eUer hitta i ett bibliotek är en befängd Ulusion.

Vi är i ständigt behov av kunskap som vi själva disponerar över utan tUlgång till uppslagsböcker eller lexikon — kunskaper som fungerar, funktionella kunskaper om väsentliga ting. Detta är inte någon fråga om kulturellt snobberi eller gammaldags skolpedanteri. Det är i själva verket en fräga om makt och självständighet. För att ta ett exempel; I alla de debatter i olika sammanhang som dagens människor engageras i blir det ständigt och jämt besannat vad ordspråket säger, nämligen att kunskap är

makt. Det är därigenom ocksä en vital jämUkhetsfråga.

Vi har från folkpartiets sida under det senaste året krävt en allsidig, objektiv utvärdering av skolans resultat. Dessa krav har emeUertid förklingat ohörda eUer tiUbakavisats som onödiga. De har t. o. m. tagits tUl intäkt för en reaktionär syn på skolfrågorna. Man häpnar och frågar sig när det blev reaktionärt att kräva att en radikal skolreform förverkligas på bästa sätt.

Det har dock — vUket helt kommit bort i debatten - åtminstone vid ett tUlfälle framförts en mycket positiv syn pä frågan om en utvärdering av skolans verksamhet från utbUdningsdepartementets sida. I skrivelse tUl skolöverstyrelsen i början av oktober 1969 angående en utredning om betygsättningen i skolan förklarade dåvarande utbUdningsministern Olof Palme att det är önskvärt med en utvärdering av skolans verksamhet och att det vidare är önskvärt att förutsättningarna för och resultaten av utvärderingen blir föremål för en offentlig diskussion.

Det heter i denna skrivelse: "En kontinuerlig utvärdering är nödvändig inte minst med tanke pä elevernas tid och personliga insatser. Det vore i själva verket otänkbart att i ett modernt samhälle driva en så omfattande och kostnadskrävande verksamhet som skolans utan att kontinuerligt utvärdera resultaten av verksamheten."

Så hette det alltså i en av de allra sista ämbetsskrivelser som utgick från utbildningsdepartementet, innan Olof Palme lämnade över tUl Ingvar Carlsson. Citatet låter ju vettigt och förnuftigt, men tyvärr har det inte bUvit mycket mera än denna deklaration. I fortsättningen av skrivelsen talas det bara om skolbetygen, och de duger ju inte som instrument för utvärdering av skolans verksamhet.

Det är inte utan att man kommer att tänka pä titeln på en nyutkommen bok som skUdrar u-landspolitiken från tiden för den socialdemokratiska partikongressen: Det bidde en tumme.

Ja, man kan fråga sig om det ens blev en tumme. Ofta nog möts man av totalt oförstående eller av misslänkliggöranden, om man för fram krav på en sådan uppföljning av reformarbetet. Men det är en farlig politik från de ansvarigas sida. Att avfärda kritik som kverulans eller bakåtsträveri leder aUtför lätt tUl att aU kritik - den må vara aldrig så välgrundad och välmenande och därmed nödvändig — tystas ned. Även om jag inte vill påstå, att den bild som författaren och universitetsläraren Sven Delblanc tecknade i en artikel i Dagens Nyheter förra året är helt riktig, kan det finnas skäl att lyssna tiU hans synpunkter. De berör nämligen det ytterst väsentliga informationsproblemet inom utbUdnings-systemet. Han skrev bl. a. följande: "Av lärare verksamma i detta system krävs inte sä litet civUkurage för att de skall väga sig fram med kritik. Kritikern stämplas ju inte bara som reaktionär utan även som dåUg lärare och kan se i månen efter karriär och avancemang. Den lojale medlöparen, som levererar sädana frontrapporter som högkvarteret vUl ha, kan lugnt räkna på att befordras från klassrummens skyttegravskrig till generalstabens köttgrytor och välsignade isolering från den låga verkligheten."

Jag vet inte av vUken anledning det inte blivit något av planerna pä en utvärdering — om de nu var allvarligt menade. Kanske själva målsättningen för skolans verksamhet varit så präglad av idéerna om skolan som

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

4 Riksdagens protokoll 1971. Nr 14

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

ett samhällsomdanande instrument, att en utvärdering synts meningslös eller ointressant. Man har ju gett skolan delvis helt nya uppgifter i denna diskussion på senare tid.

I departementschefens yttrande i förra årets statsverksproposition återkommer den synpunkten på flera ställen, att det är ett centralt mål för UtbUdningspolitiken att öka jämlikheten i samhället. Jag vill mstämma i att det är ett centralt mäl i aU politik, men det gäller att välja de rätta medlen. Det bör vidare observeras, att det här inte var fråga om att åstadkomma jämlikhet i möjligheterna tUl utbildning eller jämlikhet inom utbUdningssystemet — den målsättningen är ju självklar — utan om att utnyttja skolan som ett instrument för att öka jämlikheten ute i samhället. "Den strukturella och organisatoriska omdaningen av utbUdningsväsendet syftar tUl att göra utbUdningen till ett mera verkningsfullt instrument för jämUkhet", heter det på ett ställe. Skolpolitiken som instrument för att förändra samhällsstrukturen aUtså,

Alldeles oavsett hur man ser på frågan om det tUlbörliga i att skolan bedriver en medveten indoktrinering finns det anledning att fräga sig, om skolan verkligen är ett effektivt instrument när det gäller att förändra samhäUets struktur. Många hyser enligt min mening en helt verklighetsfrämmande tro i detta avseende, åtminstone när det gäller förändringar inom en inte aUtför lång tidsperiod. Den är ibland så uppenbart överdriven, att man kan frestas tUl tanken att skolpolitiken får fungera som ett slags aUbi för det som man inte viU eUer vågar göra med effektivare medel. Jag har tidigare diskuterat denna fråga med utbUdningsministern och dä dristat mig att kalla detta för politisk eskapism.

Om man så granskar motsvarande avsnitt i årets statsverksproposition utifrån denna aspekt, finner man en märklig förändring. Det myckna talet om skolan som instrument för samhällsförändringar är helt borta. Jag vet inte hur denna förändring skall förklaras, men jag har svårt att tro att den kan vara omedveten eUer endast av redaktioneU eller stilistisk art. Jag vUl gärna se den som ett utslag av en tUlnyktring, som en mera realistisk syn pä skolans möjligheter och uppgifter. Och förhåller det sig så, hälsar jag denna attitydförändring med stor tUlfredsstäUelse, Inte därför att jag gärna skulle se, att skolan kunde fyUa den samhäUsför-ändrande funktion som visionärer och utopister drömt om, utan helt enkelt därför att en realistisk syn är den enda hållbara. Med en sådan instäUning hos utbUdningsdepartementet har man all anledning att tro, att de brister som nu finns skall kunna eUmineras. En skicklig och ansvarskännande lärarkår utgör en tillgäng, som garanterar detta - dock under förutsättning att den på ett meningsfullt sätt kan tas tUl vara i skolarbetet.

Jag vill slutligen, fru talman, något beröra de kulturpolitiska frågorna. Inom folkpartiet har en arbetsgrupp sysslat med dessa frågor och nyligen presenterat sina synpunkter i en skrift med titeln "En Uberal kultursyn".

Utgångspunkten för detta arbete har varit den uppfattningen att det allmänna — stat, landsting och kommun — har det yttersta ansvaret för att aUa medborgare oavsett ekonomiska och sociala villkor och bostadsort har rätt tUl berikande upplevelser och aktiviteter pä

kulturlivets område. Det innebär dock inte, att det aUmänna skall uppträda som producent eller ansvarig utgivare av kultur pä alla områden. Inom vissa sektorer är detta dock helt nödvändigt och naturligt. Det har för oss varit angeläget att betona det fria bildningsarbetets stora betydelse. Det aUmännas engagemang måste bli av varierande art, beroende på det totala kulturutbudets omfattning och struktur,

Pä kulturlivets område mäste vidare mer än kanske på något annat den enskUda människans inneboende initiativförmåga och skapande kraft komma till sin rätt. Stimulans och uppmuntran tUl nya initiativ frän enskUda och grupper av samverkande står i bättre samklang med kulturlivets vUlkor än central byråkratiskt organisationstänkande. Hänförelse och entusiasm, spontaneitet och uppfinningsförmåga är tUlgångar, som bör stödjas utan att därför tUl varje pris kanaliseras i kulturbyråkratins former, Konventionalism och konformism hotar aUtför ofta den institutionaliserade kulturen.

Det är inte möjligt att här fördjupa sig i de mänga problem som behandlats av arbetsgruppen. Vi har påtalat vikten av balans och mångsidighet i kulturutbudet. Vi har betonat angelägenheten av att samhällets kulturpolitik präglas av vidsynthet, tolerans och öppenhet och att mänga röster fär göra sig hörda. Vi har med kraft fördömt alla tendenser tUl värdemonopolisering och allt beskäftigt moraliserande och mästrande av andra. De senaste årens kulturliv har i alltför hög grad dominerats av mUitanta vänsterreaktionära grupper.

Kulturarbetarnas ekonomiska svårigheter har noterats med oro. Det är ett samhällets självklara intresse, att de kan verka under stimulerande och meningsfuUa former och känna en rimlig trygghet i ekonomiskt avseende. Vi har framlagt en rad konkreta förslag tUl förbättringar. Men vi har ocksä betonat vikten av att samhällets spelregler iakttas, att givna löften infrias och träffade avtal hålles samt att enskUda människors personliga integritet respekteras,

UtbUdnings- och kulturfrågorna har, fru talman, placerats sist pä den länga listan av ämnen i enkammarriksdagens första remissdebatt. Jag är inte precis överraskad över det, och jag skall inte heller protestera. Jag vill emellertid sluta med att citera några rader ur inledningsavsnittet "Vad skaU vi med kulturen tUl?" i folkpartiets skrift. Det heter där bl. a,:

"Om den tekniska och ekonomiska utvecklingen går mot allt större

enheter och aUt mer likartade produktionsprocesser dä är det

desto viktigare att den andra sidan av människolivet betonas minst lika mycket. Den sidan där människan är sig själv, har ett ansikte, och kan tala med andra. Ur den grunden spirar aUt personligt ansvar, all mening med livet. Utan kultur — i den meningen - kan ingen av oss leva."

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Fru talman! Trossamfundens relationer tUl vårt samhälle är ju för närvarande under utredning i 1968 års beredning om stat och kyrka och har varit föremål för utredning under åtskUliga år. Från början hade man tänkt sig en expertutredning, som skulle dra upp riktlinjer, lägga fram fakta och ange alternativ tUl lösningar. Sedan skulle en parlamentarisk beredning eller kommission tUlsättas, som på relativt kort tid skuUe ta

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

preliminär poUtisk ställning tUl de oUka alternativen. Det angavs i diskussionen härom att dessa uppgifter kanske skulle kunna klaras på något över ett år. Tyvärr har uppdraget tydligen visat sig vara svårare än beräknat, och ytterligare utredningar hotar nu att fördröja frågans lösning. Jag hade själv hoppats att man under detta år skulle ha kunnat fä ta del av den parlamentariska beredningens syn pä de framtida relationerna mellan stat och kyrka. Så ser det emellertid inte ut att bli, och jag viU, fru talman, vid detta tUlfäUe beklaga det.

Det är naturligtvis ganska svårt att säga hur opinionsläget i stat—kyrka-frågan i dag är. Vi har inga färska opinionsundersökningar härom, och våra personliga bedömningar blir i stor utsträckning baserade på i vilket sammanhang vi själva rör oss. Inget parti har tagit ställning i sakfrågan. VUl man söka efter de poUtiska opinionernas ställning, får man vända sig tUl delorganisationerna, dvs. kvinnoorganisationerna, ungdomsorganisationerna och en organisation som Broderskapsrörelsen. Jag skall inte försöka redovisa dessa åsikter här. De finns samlade tUlsammans med andra i statens offentliga utredningar 1970:2, och den som är intresserad kan naturligtvis gä dit. Sä långt jag kan finna, ser det emellertid ut som om de flesta av de poUtiska opinionsyttringarna i remissuttalandena är för en sådan förändring att svenska kyrkan blir en fri organisation gentemot stat och kommun. En sak som man tydligen är ense om är att trossamfunden skall behandlas Ukvärdigt. Man använder inte ordet lika utan Ukvärdigt, och det tror jag är en ganska viktig distinktion. Det betyder att inget samfund skaU ställas före och inte heUer efter något annat trossamfund. Det är, såvitt jag kan förstå, en viktig konsekvens av religionsfrihetsprincipen.

En annan syn, som jag finner ganska naturlig, är att betrakta trossamfunden, sociologiskt sett, som en del av våra folkrörelser. Detta kanske inte stämmer med teologiska betraktelsesätt, men jag lämnar det därhän i det här sammanhanget. Frågan är ju för oss hur vi skaU se på trossamfunden från samhällets synpunkt. Det måste ju vara den riktigaste utgångspunkten för en poUtisk bedömning.

Svensk frikyrklighet har av tradition starkt betonat sitt oberoende av staten och av samhället. Den svenska frikyrkligheten växte fram i ett motsatsförhållande tiU den etablerade kyrkan och tUl det statiska samhälle som rådde i mitten av 1800-talet. Sedan dess har det givetvis skett stora förändringar. Det ekumeniska klimatet har blivit betydligt bättre. GränsUnjen gär inte längre mellan de fria kristna samfunden och svenska kyrkan, utan den går tvärs igenom trossamfunden själva. Hela fältet är aUtsä upprivet i det här avseendet.

Jag nämnde, fru talman, oberoendet av staten, och detta oberoende är givetvis ytterst värdefullt, men jag tror att traditionen i det här stycket har lett - jag skulle nästan vilja säga förlett — de fria kristna samfunden tUl en isolering i den moderna välfärdsstaten som är olycklig. Jag syftar på en politisk isolering i vidaste bemärkelse. Det är egentUgen en märklig utveckling som har skett från en rörelse som började med en enkel kärlekslära bland fattiga fiskare. Såvitt jag kan förstå, är det denna isolering som gär igen när det gäller frågan hur samhällets relationer tUl samfunden skall ordnas.

Vi har i riksdagen ett tiotal år diskuterat avdragsrätt, investeringsavgift, arvs- och gåvobeskattning, arbetsgivaravgift osv., och nu senast har annonsskatten kommit upp. Huvudlinjen för frikyrkornas talesmän har aUtid i det här avseendet varit undantag från gängse och genereUa regler. Här i riksdagen har den åsikten haft sina ivriga talesmän framför allt inom folkpartiet. I sin argumentation har de gått ut ganska hårt; arbetsgivaravgiften bUr straffskatt, Sträng sträcker ner sin stora näve i kollektboxen och tar en del av det som människor har offrat, och vi som tUlhör socialdemokratin sviker våra samfund när vi går på en annan linje.

Men låt oss se bort från dessa poUtiska differenser och ägna .oss åt sakfrågan, nämligen relationerna som bör upprättas med samhället. Vi vUl å ena sidan ha fria och starka organisationer, och ingen kan vara intresserad av åsiktsdirigering som man ibland kan tro av debatten. Ä andra sidan lever ingen isolerat för sig själv, inte heller samfunden, det kommer alltid att finnas behov av relationer i en eUer annan form. Att det i framtiden måste utgå ganska betydande ekonomiska bidrag tUl t, ex, svenska kyrkan om den skUjs från staten är väl ganska tydligt. Det måste alltså upprättas ett relationsförhållande även i ett sådant läge.

För frikyrkornas del har vi från Broderskapsrörelsens sida vid ett par tUlfällen försökt komma med förslag till provisoriska lösningar — det kan ju inte vara tal om något annat i avvaktan på den samlande lösning som vi har att vänta när utredningsarbetet är färdigt och regering och riksdag tagit ställning.

1962 hade vi en motion om statligt stöd tUl frikyrkolokaler, vi räknade i utredningen med att det skuUe innebära kanske bortåt 10 mUjoner kronor om året i statUgt stöd. ÅtskUliga mUjoner har under årens lopp gått förlorade, huvudsakUgen beroende på den stäUning som frikyrkorådet den gången intog. Förra året återkom vi med ett förslag om direkta bidrag, och i det remissförfarande som då skedde var instäUningen betydligt mera positiv. När vi i år återkommer i denna fråga har vi det remissyttrandet att faUa tUlbaka på i rätt stor utsträckning. Vi har alltså att hoppas på en positiv lösning av den frågan, även ur frikyrkornas synpunkt;

Vad som sagts här gäller i åtskUUga fall också invandrarkyrkorna, även om deras situation är mycket annorlunda. Generellt sett är deras ekonomiska situation svårare än något annat samfunds. Deras medlemmar tUlhör ofta låglöneyrken. De har inte en tradition av frivUligt givande som finns inom frikyrkorna, och de utgör över huvud taget en mera isolerad företeelse i vårt samhälle. Det måste man givetvis beklaga, men förhållandet är så. Vi skulle kunna säga att dessa samfunds uppgift är desto viktigare, inte minst för att ge invandrarna en religiös service. Vad det betyder för trivsel och gemensamhetskänsla kan inte överskattas.

De fria organisationernas arbete i vårt samhälle är oskattbart för oss. Dessa organisationer inrymmer stora fonder av ideaUtet och kulturella värden, och jag tror att samhället skulle bli ganska fattigt utan dessa värden. Herr Mattsson i Lane-Herrestad har just varit inne på den saken i sitt anförande, och jag tror att vi alla kan vara överens om, att om inte dessa aktiviteter funnes i samhället skulle det bli som jag sade ganska fattigt.

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Det finns naturligtvis risk att vi tappar bort dessa värden i all vår strävan efter ekonomisk balans och levnadsstandardens ökning. Dessa saker är viktiga, men de får inte dominera så starkt att vi glömmer bort värden som bär människan och som ger henne mening med livet. Ty vad är egentligen det ekonomiska framåtskridandets mål? De bättre ekonomiska vUlkoren skall utlösa krafter och har utlöst krafter som var bundna så länge träldomens ok tyngde människornas axlar. Den demokratiska socialismens mål var också att göra människan fri och självständig — hon skulle kunna förverkliga sig själv.

Vår uppgift i riksdagen mäste nu vara att ge de ideella — jag inbegriper då ocksä de kristna — organisationerna bättre arbetsmöjligheter. Vi mäste försöka finna vägar till lösningar.

Jag vUl, fru talman, sluta med att uttala en förhoppning om lycka och välgång för den motion som vi har väckt om ett anslag på 3,5 miljoner kronor till stöd åt de fria kristna samfunden och invandrarkyrkorna.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Fru talman! Jag vUl börja med nägra korta kommentarer tUl vad min värderade vän herr Svensson i Kungälv sade.

Jag hade svårt att känna igen den bild som han tecknade av de svenska frikyrkorna när han sade att de hade utmärkts av isolering i välfärdsstaten. Man har ju beskyllt svensk frikyrklighet för mycket, men jag vet mig inte ha hört det uttrycket tidigare. Men herr Svensson i Kungälv använde det väl för att fä en viss bakgrund tUl de förslag som han förde fram.

Jag vUl gärna knyta an tUl vad herr Svensson slutade med och säga att också jag önskar framgång åt den motion som Broderskapsrörelsen i är har väckt. Ungefär samma motion väcktes i fjol, men då lyckades man inte få de egna partivännerna med på förslagen. En kompakt socialdemokratisk majoritet gick emot motionen, medan oppositionspartierna pä något undantag när stödde den. I år tycks man ha förankrat sin motion bättre. Förutom en rad namn från Broderskapsrörelsen har man ocksä ett antal tunga namn frän socialdemokratin med pä motionen, och det tyder väl pä att förslaget har fått sanktion från regeringen. Dä är det självfallet angeläget att de politiska partierna i utskottet försöker komma överens om det stöd tUl de fria trossamfunden som vi i folkpartiet ser som en angelägen sak. Vi har från folkpartiets sida ocksä motionerat om anslag tUl invandrarkyrkorna, precis som vi gjorde i fjol, och vi räknar med att i år få gehör även från regeringspartiet för våra krav.

Jag avsåg, fru talman, närmast att göra ett inlägg om vanmakt - den vanmakt som mänga känner i ett samhälle som mer och mer domineras av massmedierna, särskUt radio och TV.

Den som har följt massmediedebatten de senaste åren kan inte undgå att lägga märke tUl förskjutningar i problemställningarna. Frågor som bottnar i moraUska och etiska värderingar har vunnit ökad aktualitet. Det gäUer själva informationsflödet och värderingarna bakom nyhetsurvalet. Det gäller också i mera vidsträckt mening programpoUcy och inriktningen av enskUda program eller programserier.

Detta bottnar väl i en ökad medvetenhet om massmediernas betydelse för samhäUet som helhet och för individens värderingar. Vart viU vi komma med samhällets satsning pä radio och TV? SomUga menar att dessa medier mäste användas för att avslöja och på ett avgörande sätt bryta in i en lugn samhällsutveckling. Andra hävdar att massmedierna redan gör tUlräckligt mycket för att störa normsystem och värdemönster, som växt fram i folkrörelser och miljöer som man själv varit med om att forma.

Förr sade man att radio och TV inte skulle prägla - bara spegla Nu vet man att det inte är riktigt sä enkelt.

Vad är det då man letar efter? SannoUkt efter ett balanssystem, som inte kan fungera som en väg med millimeterrättvisa åt alla — men som i varje faU kan medge en möjlighet tiU dialog och tankeutbyte, tUl den feed-back-effekt som är sä viktig i aU massmedieproduktion. Normalt får massmedierna detta gensvar genom andra massmedier. Pressens uppgift är därför oerhört viktig för kontrollen av etermedierna. Men tyvärr begränsar sig den svenska pressen i aUtför stor utsträckning tUl att haussa upp vissa program eller vissa TV-personligheter i stället för att kritiskt belysa programurval och söka stimulera aUmänheten tUl ökad medvetenhet om de problem som är förknippade med etermedierna.

Visst finns radionämnden, men den har ju enbart tUl uppgift att diskutera programmen i efterhand och har inga möjligheter att uttala sig om den framtida programsättningen. Sveriges Radios styrelse är tyvärr ett slutet organ utan insyn från allmänheten. Inte ens protokollen är offentliga. Men så mycket vet vi som att under det senaste äiet har styrelsen för Sveriges Radio markerat ett allt livligare intresse för massmedieproblematiken genom t. ex. regelbundet återkommande programdebatter.

Ändå finns det ett påtagligt behov av en vidare och mera öppen programdiskussion. Man söker ett forum, där en debatt kan föras i vilken Sveriges Radio inte bara är en mottagande part utan ocksä tvingas att argumentera för sin programsättning. Den nye radiochefen efterlyser själv detta i en artikel i Sveriges Radios årsbok, där han skriver: "Vad jag aUvarligt skulle önska är en vidgning och fördjupning av den seriösa debatten kring programfrägorna."

Låt mig säga att det är inte alltid den seriösa debatten kring Sveriges Radio och TV som väcker den största uppmärksamheten och det är inte heller alltid som Sveriges Radio själv i första hand speglar den seriösa debatten om radiofrågorna.

Från folkpartiets sida har vi föreslagit inrättandet av ett programråd. Vi knyter därvid an tUl radioutredningens förslag om ett forum för ett ansvarigt och sakligt samtal meUan ä ena sidan Sveriges Radio, dess styrelse, direktion och producenter och å andra sidan allmänheten, som då skuUe kunna företrädas genom ett urval människor som representerar de fackliga organisationerna, ungdomsrörelserna, kyrkorna, de andra stora folkrörelserna, pressen, skolorna, universiteten osv. Över huvud taget skulle ett sådant programråd fungera som ett Miniatyrsverige i radio- och TV-frågor. SjälvfaUet skulle det inte vara ett beslutande organ. Men i ett sådant forum skulle man utan formeUa hämningar ha möjlighet

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

att diskutera programsättningen och framföra önskemål för framtiden. Och självfallet skuUe ett sådant programråd sammanträda i närvaro av pressen, så att diskussionerna verkligen nådde allmänheten. Som bekant kan vi här i riksdagen inte diskutera Sveriges Radios programsättning, men man kan undra om det är alldeles orimligt att svenska folket har åtminstone ett forum, där det kan uttala sig om denna.

Nu har både ordföranden och andra ledamöter av Sveriges Radios styrelse stäUt sig positiva tUl förslaget om ett sådant programråd. För min del är jag övertygad om att det så småningom måste komma — om inte annat så av det skälet att man i längden inte kan förvägra allmänheten möjligheten tUl en ansvarig och faktainriktad dialog där Sveriges Radio tvingas att ge argument för den poUtik som tUlämpas. Ett programråd skuUe dessutom avsevärt reducera många människors känsla av vanmakt inför det gigantiska radiohuset. Här kundet det kanske vara lämpligt att fråga UtbUdningsministern, om han anser att det nu finns något forum för en ansvarig och öppen debatt om Sveriges Radios programverksamhet.

En annan väg att få fler människor in i en dialog med de stora medierna — en väg som gör dessa något mindre skräckinjagande — är att gå via undervisningsväsendet. Man kan med glädje hälsa att de nya läroplanerna i skolan genomgående ägnar massmedierna aUt större uppmärksamhet. Det är viktigt därför att detta ger möjUgheter för den nya generationen att bättre hantera massmedierna: som kritiker, som medvetna lyssnare och tittare, som bidragsgivare och medverkande i programmen.

I skolan har denna undervisning lagts in i svenskämnet, och det är säkert riktigt. Men det måste understrykas att detta ämne nu har fått så många uppgifter att det hotar att sprängas, om det inte kan ges något vidare ramar. Det gäUer både skolschema och läramtbUdning.

Utbildningen ställer också krav på att det finns undervisningsmateriel tillgänglig. I dag bereder detta stora svårigheter för dem som planerar de nya utbildningsmomenten. Kostnaderna för illustrationsmaterial och apparatur är inte avskräckande om man mäter med det mått som tUlämpas i den tekniska eller naturvetenskapliga undervisningen. Men för humanister är det fråga om belopp, som för närvarande ter sig oöverkomUga. Det mäste vara en uppgift för politikerna att hävda att denna undervisning — och forskning som hör dit - måste tUlmätas ett annat värde. Det rör sig om förhåUandet mellan teknik och människa, ett eftersatt område i vårt samhäUe men något som inte minst ungdomen är lyhörd för.

I årets statsverksproposition finner man att regeringen än en gång lämnar Sveriges Radios yrkande om ett mindre belopp för service åt lärare och forskare utan åtgärd. Bakom beloppet - 185 000 kronor av radions totalt 450 mUjoner kronor - ligger den viktiga funktionen att få en man, ett rum och några uppspelningsaggregat, som sedan forskare och lärare kan vända sig tiU för att dra fram material tUl belysning av just de frågor som i dag ter sig så angelägna i massmediesamhället. Nog borde Sveriges Radio och statsmakterna kunna komma överens om hur denna uppgift skall finansieras. Det kan inte vara rimligt att oenighet om finansieringsvägarna förhindrar en åtgärd som är så betydelsefull för

pubUkfostran.

I fjol motionerade jag tUlsammans med Kerstin Anér om ett kraftigt stöd till massmedieforskning, främst inom den humanistiska sektorn. Radioutredningens förslag tUl forskningsstrategi på den punkten har ännu inte beaktats av regeringen, som haft mer än sex år på sig att ta ställning tUl detta ytterst viktiga avsnitt. Regeringen begärde själv en utredning på denna punkt, men den har inte på något sätt tagit ställning tUl forskningsplaneringen i fräga om massmedia. Slutsatsen kan bara bU att regeringen är ointresserad av massmedieforskning. Det kan därför vara angeläget att fråga utbUdningsministern om han avser att ta några initiativ för att stimulera massmedieforskningen i vårt land.

En sida av vanmakten, problemet att etermediernas värld verkar så topptung, sä olympisk och så fjärmad från gemene mans inflytande, kommer man tUl rätta med främst om man beslutsamt verkar för en decentraliserad verksamhet. Där är närmast TRU aktuellt. Det företaget har redan kritiserats för en aUtmer utbredd centralbyräkratisk inriktning. När det gäller lokaliseringen av framtida verksamhet pä utbUdningsom-rådet inom etermedierna framstår det som angeläget, att det nya företaget läggs på en annan ort än den där Sveriges Radio har sin alltmer svällande centralproduktion.

Det är ett välkänt faktum, att etermedierna gärna skapar det man kan kalla en huvudstadsspiral, som ur många synpunkter är olycklig. Allt intressant här i landet händer faktiskt inte i Stockholm — och det kan ju en stockholmare få lov att säga! Redan ett nytt stort centrum för etermedieproduktion utanför Stockholm kan skapa en bättre närhet till alla dem som berörs. Cirkeln behöver brytas, nya producentgrupper skapas, större utrymme ges för värderingar som inte är influerade bara av en trång sektor av inteUigentian i huvudstaden.

Därför är också frägan om Sveriges Radios lokalisering viktig, Alla initiativ tiU lokalradio bör uppmuntras, smä lätta enheter som på samma sätt som lokaltidningarna kan skapa en närgemenskap och inte minst programmässigt utmana Sveriges Radio tUl variation och mångsidighet. Man har sagt att i Sverige ryms det bara en opinion i taget; man skulle vUja säga att när det gäller Sveriges Radio är det definitivt så att det är bara en opinion i taget som är "inne".

När tvåkanalsystemet om några år skall utvärderas, bör man kanske vara medveten om att vägen inte är stängd för en återgång till tanken på två företag. Reklamutredningen avvaktas med intresse. För min del har jag redan tidigare hävdat, att det viktigaste i etern är programkonkurrens, inte reklamen som finansieringsmetod. I fjol begärde folkpartiet en parlamentarisk utredning om Sveriges Radios verksamhet, dess organisation och finansiering i framtiden. Vi avser att i år upprepa detta krav. Skälen är många. Utbyggnadsplanen från 1966 Uder av stora brister. Systemet med två TV-kanaler som konkurrerar med varandra har visat sig ha stora svagheter. Finansieringsfrågorna är på sikt inte lösta.

Redan nu står nästa TV-revolution för dörren: dels kassetterna som kommer att befria tittarna från tvånget att se samma program som alla andra på samma tid, dels kabelöverföringen som gör det möjligt att välja kanal även från andra länder mycket enklare och bUUgare än med det

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

nuvarande systemet. Dessa båda tekniska förändringar ger kraftigt ökade chanser åt en verklig decentralisering av TV-utbudet genom att de undanröjer det främsta motivet för det nuvarande systemet med ett eUer några få riksgUtiga TV-program, Men om de kommer att kunna användas i denna riktning beror självfallet på politiska beslut. Också detta är ett starkt skäl för en utredning av det slag vi kräver.

Nu skaU jag inte fråga utbildningsministern om han avser att tUlsätta en sådan utredning, ty det är en så viktig fråga att jag tror att kammarens aUa ledamöter har anledning att noga överväga den,

I den nya kulturmUjö som massmedierna skapat är det viktigt att intresset för ett aktivt och kritiskt studium av programutbudet stimuleras. En liberal kulturpolitik räknar med möjligheten att i en öppen, vidsynt och upplyst debattatmosfär kunna nå balans i den fortlöpande diskussionen om värden och värderingar. Men de politiska slutsatserna måste dras i ett annat forum. En parlamentarisk utredning behövs liksom en mera öppen debatt poUtikerna emellan om etermediernas roll i dagens samhälle. Vanmakten kan besegras av kunskap, kritik, meddelaktighet och en omfattande decentralisering av opinionsbUdningen i etermedierna.

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle;

Fru talman! Det var mänga turer i fråga om vår motion förra året både i utskottet och i kamrarna. Tvä ledamöter av andra kammaren talade mycket skarpt mot detta sätt att hjälpa de fria kristna samfunden — det var herrar Fridolfsson i Stockholm och Sellgren. I utskottet fanns också en folkpartist som heter Andersson i Örebro, och han var för ett avslag. Invandrarkyrkorna aktualiserades först vid behandlingen i plenum från borgerligt häll.

Jag har velat säga detta för att ge en mera nyanserad bUd av den behandling som förekom. Det var mänga turer i denna fråga.

Det är väl heUer inte alldeles ovanligt att en grupp socialdemokrater väcker en motion och fär stöd från borgerligt håll men inte från sina egna. Man behöver inte studera riksdagsprotokollen sä värst mycket för att finna exempel på den situationen - den är ganska vanlig.

I sakfrågan viU jag säga att om vi löser problemet i år har ju ingen tid gått förlorad, och då tror jag att vi vunnit ganska mycket även med det som gjordes förra året.

Jag talade om isoleringen i välfärdsstaten. Med detta menade jag att det är på det sättet i våra samfund — fär jag uttrycka mig rakt på sak — att de borgerliga värderingarna dominerar så oerhört starkt. Detta innebär i sig en isolering från andra grupper i vårt samhälle — det borde inte vara så svårt att dra den slutsatsen. Detta går igen i behandlingen av stödet åt frikyrkorna och de fria kristna samfunden. Värderingarna kommer alltså tUlbaka vid den behandUngen och det är det som åstadkommit fördröjningen, skuUe jag gissa.

Herr WIKSTRÖM (fp) kort genmäle:

Fru talman! Det är bra att herr Svensson i Kungälv och jag är överens. Det fanns nog några dissenters i folkpartiet i fjol och vi skall väl tala med

dem. Jag är glad om herr Svensson lyckas övertyga majoriteten i sitt parti Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

då skall det nog gå att komma överens i utskottet. Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle;

Fru talman! Dä ber också iag att fä uttrycka min stora tUlfreds- AUmänpoUtisk
ställelse, debatt

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp);

Fru talman! Först vUl jag instämma i vad herrar Richardson och Wikström tidigare anfört, inte minst när det gäUer de frågor som herr Wikström ställde tUl utbUdningsministern, Jag hoppas att förslaget om ett programråd för Sveriges Radio-TV denna gång skall röna ett bättre öde än när jag första gängen framförde det förslaget i riksdagen för några år sedan. Jag tror att det är ett gott initiativ.

Vårt välfärdssamhäUe är trots mänga förtjänster ett kontaktfientUgt samhäUe. Symtom som visar att så är fallet är ökande våld och annan brottslighet, otrygghet för äldre, otrygghet i arbetssituationen, narkotika-och alkoholmissbruk och missanpassning av annat slag. Man kan fråga varför det har blivit så. Vi kan peka på ökande stress och stigande svårighetsgrad pä arbetsmarknaden, bristande resurser inom hälso- och socialvård, brist på social planering, brist på polisiära resurser, på det sociala arvet, slummiljöer och grupper som skapar egna rättsbegrepp osv. Men detta säger ingalunda allt. Är det kanske till sist fråga om värderingar? Ramen, formerna för samhällsbygget, de materieUa förutsättningarna, har kanske så fångat oss att vi har glömt det som är ännu viktigare, nämligen innehållet, idéerna, de bärande principerna. Är det kanske dags att ompröva — ja, att helt enkelt börja om?

Var skall vi i så fall börja? Ja, varför inte börja med oss själva? Jag tror att det behövs. Vi poUtiker blir så lätt självkoncentrerade. Vår egen ställning och framgång bUr viktig, under det att vi tar ganska lätt på hur det gär för de enskUda människorna ute i samhället. Vinner vi framgång för partiet och för oss själva, sä är vi ganska belåtna, I stäUet borde och bör vi fråga oss om och om igen: Hurudant samhälle skapar vi för vårt folk? Pä vUket sätt kan vi bäst tjäna de enskilda människorna? Hur skall vi bära oss åt för att skapa ett varmare, trivsammare och mänskligare samhälle?

När ■vi StäUer de frågorna träder i första hand barnen och de unga fram i blickfältet. Vi vet att det är där som grunden måste läggas. Det moderna samhället ställer stora krav på ungdomen. VisserUgen erbjuds dagens ungdom stora möjligheter, t, ex. på utbUdningsområdet, men kraven har också vuxit, och oron för framtiden intar ofta en framträdande plats i de ungas värld, t. ex. sysselsättningsproblemen, hotet mot mUjön, kärnvapnen, för att här bara nämna några orosanledningar. Kampen om ungdomen är intensivare än någonsin, och det s, k. frestelsetrycket har ökat, samtidigt som det gamla famUjesamhällets stabilitet i många avseenden har luckrats upp. De unga fär inte heUer på samma sätt som förr klara besked och fasta normer som vägvisare. Fostran har t. o. m. blivit ett negativt begrepp; det ordet får inte längre förekomma i grundskolans läroplan. AUt detta sker i en tid dä anpassningssvårigheterna

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

är särskUt stora.

I den situationen är det angeläget att vi alla känner vårt ansvar. Ungdomen behöver samhäUets stöd, och vi kan ge det, t. ex. genom att skapa bättre förutsättningar för hemmen, skolan och föreningslivet, men också genom att skapa sådana samhällsattityder som stärker och inte sådana som stjälper. Hemmen har onekUgen ett stort ansvar. De är samhäUets grundval, och sviktar den är det fara å färde. SamhäUet kan och bör föra en familjevänUg poUtik, Det är Ula att man ibland får höra att unga famUjer i dag inte har råd att ha barn. Och det blir ju inte bättre efter momshöjningen. Barnfamiljernas ekonomiska situation tarvar enUgt min mening en omprövning, och den bör komma snart. Men när jag här talar om hemmens betydelse är det framför aUt föräldrarnas omsorg och fostran, hemmets atmosfär som jag tänker pä. Föräldrarnas inverkan på barnen och de unga är fortfarande mycket stor, även om inflytelser utifrån, t. ex. från massmedia, skolan och kamratgänget, ökat i betydelse och i många fall försvårar föräldrauppgiften.

Kraven pä föräldrarna har ökat, och ändå saknar vi fortfarande varje form av föräldrautbUdning. Det har t, o. m. skett en försämring genom att ämnet famUjekunskap fått en väsentligt försvagad ställning i gymnasieskolan. Till årets riksdag framläggs förslag om föräldrautbUdning, och jag hoppas att de kommer att mötas av ett positivt intresse — här måste ett uppvaknande ske. Samhällets ansvar för hemmens situation får inte nonchaleras.

Skolan är den andra huvudformen för barnens och de ungas utbUdning och fostran, om jag fortfarande får använda det begreppet. Vi har genomfört stora och betydelsefuUa skolreformer under 1960-talet. Skolan har en god organisation, i regel fina lokaler och välutbUdade lärare. Den yttre formen är alltså god, men hur är det med innehåUet? Mänga klagar över discipUnproblem och bristande arbetsro. Arbetssituationen i skolan är just nu föremål för utredning, och vi väntar på resultatet.

Glädjande nog har vi i höst och i vinter fått rapporter som tyder på att läget i många skolor förändrats tiU det bättre. Även om svårigheterna på andra håU kvarstår, finns det anledning att observera dessa positiva rapporter. Kanske är vi pä väg mot en tid av bättre samarbete och mera arbetsro i våra skolor, något som vi i så fall hälsar med stor tUlfredsstäUelse.

Men också på skolans område måste målsättningen vara helt klar. Den finns också fastlagd, bl. a, på följande sätt: De enskUda elevernas egenart och behov skaU iakttas lika väl som samhällets krav. Undervisningens individuaUsering är en central angelägenhet, och särskUt angelägen är den när det gäUer på något sätt handikappade elever. Skolan måste få ökade möjUgheter att ta hand om sådana barn och ungdomar. Även om det kostar, är det väl använda pengar. Elevvården är utomordentligt viktig och måste få större resurser, bl. a. genom att klassföreståndarna får mera tid för kontakt med eleverna.

Känner vi vårt ansvar för barnen och de unga kan det heller aldrig bU Ukgiltigt för oss vilken livsåskådning och vUka livsnormer som styr deras handlande. Så såg vi det inte heller när vi i riksdagen fattade beslutet om

grundskolan; vi slog dä fast att humanitetens och demokratins ideal skall utgöra den grund, på vUken skolans arbete skaU byggas. Det finns vissa normer som alla bör respektera och följa och dessa normer måste klart utsägas och ingå i den fostran eUer påverkan som vi är skyldiga det uppväxande släktet. Enligt min personUga uppfattning är Tio Guds bud en oöverträffad sammanfattning av de normer som bör styra vår tUlvaro, Jag tror att vi handlar klokt om vi verkar för att de normerna skall fä leva vidare i vårt folk.

Stöden tUl föreningslivet — och då särskilt tUl ungdomsorganisationerna — är också en angelägen uppgift för samhäUet. Bristen på närkontakt människor emellan beror ofta pä att det inte finns något att välja på mellan den egna lilla familjen — som är oumbärlig i vissa situationer men inte kan tiUfredsstäUa aUa olika behov av gemenskap och stimulans — och de stora anonyma koUektiven, samhälleUga eUer kommersieUa, där vi alla känner oss som utbytbara siffror i ett oändligt tal. Vi behöver något däremellan — små mänskliga gemenskaper, där vi får vara oss själva och avkopplat kan möta andra med Uknande intressen. Vi vet att det i stort sett inte är den föreningsanslutna ungdomen som bereder samhället bekymmer. Men föreningslivet kan inte klara sig utan ett kraftigt samhäUeligt stöd i en situation där alltmer ekonomiskt inflytande tagits från enskUda och lagts i statens hand. Framför aUt ledarutbildningen inom ungdomsorganisationerna kräver här ökade insatser och jag beklagar att man vid upprättandet av årets budget inte bättre kunnat tillgodose de behov som där föreligger.

Men också de organ och organisationer som sysslar med upplysning om bruksgift erna och deras skadeverkningar måste fä ökade resurser. Jag vägar säga att det är en skam för oss politiker att, medan reklamen för dessa gifter har mänga tiotal mUjoner tUl sitt förfogande, de organ och organisationer som skaU svara för motelden, om jag får uttrycka det så, i reaUteten fär aUt mindre ekonomiskt stöd för sin verksamhet. Jag kommer att ta upp den problematiken i en motion och skall inte fördjupa mig ytterUgare i den.

Det funnes anledning att här än en gäng ta upp frägan om mellanölet, som enligt min och många andras mening blivit en allvarUg fara för vår ungdom. Jag skall dock inte närmare gä in pä det spörsmålet, men det är Ula att vi genom våra poUtiska beslut skall öka trycket pä de unga. Det gör vi också därigenom att vi opätalat låter lag och ordning nonchaleras.

Det är emellertid inte endast vi politiker som har ansvar därvidlag: Ansvaret ligger också bl. a. hos alla dem som genom massmedia påverkar och formar samhäUsattityderna. Programvalet i TV har, såvitt jag förstår, utomordentligt stor betydelse — och jag kommer härmed in på det stora område där herr Wikström tidigare rörde sig, TV-programmen når pä ett aUdeles särskUt sätt in i de svenska hemmen och utövar inflytande på inte minst barnen och ungdomarna. Tyvärr är forskningen angående fUmens, särskUt TV-filmens, möjligheter att påverka beteenden och handlingsmönster klart underutvecklad i vårt land. Jag vUl än en gäng efterlysa ökade insatser på det området — såsom jag har gjort vid upprepade tUlfällen tUl herr Carlssons företrädare på utbUdningsministerposten, statsminister Palme. Men även om forskningen på detta område är

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

underutvecklad vet vi redan nu att påverkan är betydande. UnderhåUs-våldet t, ex. har bevisUgen ökat aggresiviteten hos barn och ungdomar.

Beteendet i umgänget med tobak och alkohol i TV-rutan har ocksä stor betydelse — likaså språket. Varför skall det vara sä svårt att avstå från svordomar och grovt tal i svenska program, när det går betydligt bättre pä annat håll? Kan vi inte få en ändring på den punkten?

Det är ju ingalunda sä, att programmakarna i TV och radio i allmänhet förklarar sig vara helt neutrala och likgUtiga i förhällande tUl vUka värden som där propageras och vUken sorts moralisk och social påverkan som utgår från deras program. Tvärtom visar de sig ofta i ord och handUng ytterst angelägna om att predika vissa åsikter och beteenden och framhåUa hur man bör tänka och tycka i en rad frågor från utrikespoUtik tUl barnuppfostran. När vi alltså kräver att radio och TV skall betänka sitt ansvar inför barn och ungdom, är det inte någon ny regel vi vill pålägga dem. Vi vUl helt enkelt att den moraliska påverkan som faktiskt sker bör vara något som står under allmän debatt, under offentligt ansvar, och i möjligaste män gär i samma riktning som den som skolan vUl utöva. Olika åsikter om hur man skall uppföra sig och tänka skall få plats i TV:s och radions program, eftersom det finns olika åsikter i landet, men det skaU inte vara någon oberättigad övervikt för vissa meningar, vUkas talesmän råkar vara särskUt talföra och har fått turen att arbeta i massmedia.

Även vi poUtiker — jag återkommer tUl det — är med och formar vårt samhälle och dess attityder. Det beror i inte ringa grad på oss om det samhälle, där våra barn skall bo, blir det fria, friska och medmänskliga samhälle, som vi alla önskar lämna över till dem som kommer. Det ansvaret kan ingen ta ifrän oss, men inte heUer de möjligheter som det innebär.

1 detta anförande — under vilket herr lalmannen övertog ledningen av kammarens förhandlingar — instämde herr Karl Bengtsson i Varberg (fp).

Herr HENMARK (fp):

Herr talman! Det finns en gammal sentens som lyder: "Slutet gott, aUting gott," Efter fyra dagars debatt har vi tUl slut hamnat i kulturen. Jag är aUtför blygsam att tro att även valet av sluttalare i denna debatt skulle vara betingat av samma sentens. Jag är i den lyckliga omständigheten, förmodar jag, att de flesta med glädje och förväntan har sett fram emot den stund dä den siste talaren skulle bestiga talarstolen. Jag tror även att jag är i den lyckliga omständigheten att ingen kommer att kritisera mig hårt om jag talar kort vid detta tillfäUe.

Vad jag skulle vUja framföra här är egentligen nägra reflexioner som har fötts hos en skolstyrelseordförande, vilken nyss har avslutat sin uppgift. Jag tror att vi aUa är mycket tUlfredsstäUda med de skolreformer som har präglat de tvä senaste decennierna och som har givit möjligheter för aUa våra ungdomar, oavsett social och ekonomisk status och oavsett boningsort, att fä en god utbildning. Denna mälsättning har väl också kunnat fullföljas. Det är en god bredd på utbUdningen. Däremot kan man

fräga sig om målsättningen i övrigt har nått dit man har önskat. Jag har för min del velat utläsa målsättningen i skollagens första paragraf, där det står att skolan skall i samarbete med hemmet främja elevernas utveckUng tUl harmoniska människor och till dugliga och ansvarskännande samhällsmedlemmar. Nu är frägan; Är eleverna efter slutad skolgång harmoniska, och har de blivit dugUga och ansvarskännande samhällsmedlemmar? När vi i gär kväll hörde debatten om kriminalvården fick vi den uppfattningen att kriminaUteten har ökat och ökar i rätt avsevärd grad. Denna tendens visar att inte aUa har samhäUsansvar, Många vittnesbörd kan i dessa dagar ses som ett klander mot skolan. Man får hoppas att de har karaktären av enstaka företeelser och inte är generella — men de kommer frän mänga håU,

Jag läste just i dagens tidning att utbildningsministern i gär hade en uppvaktning av över 2 000 elever, som ville ha bort det nuvarande betygssystemet. Eleverna klagar och säger att skolarbetet är stressande och ger upphov tiU nervositet. Missnöjet tar sig uttryck i att eleverna ibland vägrar fullgöra de uppgifter som föreläggs, det tar sig uttryck i aggressioner mot lärare och mot skolan, och ibland görs mera hövliga men dock anmärkningar mot skolans innehåll och mot metodiken i skolarbetet.

Lärarna har ocksä genom masspetioner och pä annat sätt gett tiU känna att de inte är nöjda med skolmiljön. De fär ägna aUtför mycken kraft och tid ät sådant som egentligen inte är deras uppgift. De vill undervisa. Lärarna blir också utsatta för förnedrande och förödmjukande bemötande, och de säger i en del fall; Vi orkar inte längre med denna miljö.

Föräldrar och målsmän är också ibland tveksamma när det gäUer att sända sina barn tUl skolan. Detta har kanske mest sin grund i att de får veta fakta men ocksä höra rykten om att skolmiljön är infekterad av narkotika, av nikotin och av mellanöl. Det är klart att föräldrar är rädda om sina barn, rädda att sända dem tUl miljöer som kan skada dem, och farorna är stora.

Jag läste nyligen en enkät, gjord av kontrollstyrelsen, om mellanölet. Det visar sig att nära 50 procent av de skolstyrelser som är tUlfrågade säger att de har problem med detta. Något rektorsområde i Stockholmstrakten har rapporterat, att elever har kommit till skolan så berörda av denna alkohol att de har måst tas om hand och skickas hem igen.

Det har tidigare talats om att universitets- och högskolelärarna har gjort erinringar. Kunskapsnivån är inte vad den borde vara, och eleverna har svårt att följa med i undervisningen vid universiteten. Kunskapsnivån när det gäUer språk och matematik är för läg osv.

För att fullfölja denna uppräkning av de olika grupper som har med skolan att göra kan jag nämna att skoUedningarna inte är alldeles nöjda de heUer. De är lojala, de syns inte i tidningarna, de gör inga uppvaktningar eUer demonstrationer. Men som skolstyrelseordförande har jag många gånger fått sitta tUlsammans med skolchefen och fundera över hur man skaU lösa problemen. Det gäUer närmast synkroniseringen mellan anbefaUda åtgärder och reformer och de resurser man behöver för att genomföra dem. SkaU en reform genomföras vid en viss tidpunkt, bör

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

man rimligen ha läroböcker, läromedelspaket och lokaler klara i tid.

Det är sålunda ganska många som har anmärkt. Nu vUl jag säga att de anmärkningar som gjorts inte är genereUa utan bara enstaka som framförts här och var. När en reform genomföres är det bara naturligt att det uppstår vissa friktioner, och det behöver inte vara något fel. Det är sålunda många som givit sitt missnöje tUl känna. En politisk konsteUation säger t. o. m. att man bör idka "närdemokrati", vUket innebär att man skaU lyssna tUl dem som närmast är berörda av det praktiska utförandet.

I ett sådant läge förvånar det kanske många att utbUdningsministern sökt dra sig ur och Uksom "släta över" de gjorda anmärkningarna. Det skälet att man har en ny skolreform med ett annat innehåll kan väl inte i nuvarande stund vara tUlräckligt för att man skaU acceptera exempelvis en lägre kunskapsnivå beträffande språk. Jag har svårt att godkänna ett sådant resonemang. Vi lever dock i en tid då kommunikationerna länderna emeUan är UvUgare än någonsin. Man behöver för närvarande nästan kunna språk för att i sitt eget hem kunna följa med massmedia. Man kan inte ursäkta en lägre kunskapsnivå i en tid som vår, då utvecklingen inom de naturvetenskapUga ämnena är så dynamisk. Vi behöver sannerligen ha kunskaper för att kunna följa med vår tid.

En del av dessa anmärkningar är allvarliga även ur hälsosynpunkt. Eleverna säger att de är stressade, att de bUr nervösa och att de inte orkar med. Detta underströks i framställningen tUl utbildningsministern. Det har från flera håU — även från lärarna — framhållits att det nog ligger en sanning i detta. UtbUdningstakten verkar stressande på eleverna. Vi skaU vara rädda om dem. Samma sak gäller lärarna, som säger att de inte orkar med. Jag tror att man bör ta detta ad notam och se tiU att något blir gjort.

Jag noterar med stor tUlfredsstäUelse och glädje att en utredning är i gång för att klarlägga skolans inre mUjö. Jag önskar denna utredning all framgång och hoppas att den skall komma med resultat så snabbt som möjligt. Jag tror att läget på sina håll är rätt akut.

Naturligtvis är det lätt att kritisera och svårare att kurera. Jag tror emellertid att det finns en hel del problem som man utan att awakta några utredningsresultat kan lösa.

Det är aUmänt bekant att en mindre skolanläggning ger en lugnare miljö än en större. Jag vore tacksam om regeringen vUle utfärda sådana direktiv att de kommuner som så begär kunde få Utet mindre skolanläggningar. I värt län känner jag tUl åtminstone ett par fall, I ett faU har man kämpat mycket intensivt för att få dela pä ett högstadium som skuUe ha tio paralleUa klasser. Nu vUle man ha två skolor. Inom kommunen har det rått motstridiga vUjor, och många uppvaktningar har förekommit. Först efter mycket energiskt arbete gick det att få denna delning tUl stånd.

Nu finns det en del fall då det inte är fråga om så stora anläggningar, men den nya läroplanen för 1969 ger möjlighet tUl valfrihet för eleverna även om man inte har så stora skolanläggningar. Jag skulle önska att man kunde få ordna skolanläggningar med tre eller kanske t. o. m. två paralleUa klasser. Det skulle bidra tUl att ge en lugnare mUjö. En annan sak som är förbisedd, eller om inte förbisedd så dock inte given tUlräcklig

vikt, är behovet av elewärdslokaler vid våra skolor. Vid statsbidragsberäkningen får man t. ex. statsbidrag tUl den plats där skåpen för ytterkläder och sådant skall stå, men man får inte statsbidrag tUl de gångar som behövs för att man skaU komma fram tUl dessa skåp. Det finns en liten statsbidragsberättigad yta tUl elewärdslokaler, och i många fall har problemet lösts sä, att man lagt elewårdslokalerna i kapprummet, som också fått bU uppehåUsmm. Det är ingen bra lösning. Under håltimmar och när eleven kommer för tidigt, vUket ofta måste ske på grund av långa resvägar, och när han stannar efter skolans slut, kanske därför att skolskjutsarna inte passar, behöver eleven en varm, ombonad lokal att tUlbringa tiden i. Många kommuner har av egna kommunala medel iordningställt sådana lokaler, men jag tror att det vore mycket välbefogat att låta statsbidrag utgå, så att det stimulerade tUl att ge eleverna goda uppehäUsrum.

Det har talats här om betygssystemet, och jag skall inte fördjupa mig i det. Jag vUl bara bestyrka vad någon talare tidigare här sade, att direktiven om hur betygssystemet skall tUlämpas har inte slagit igenom ute i landet. Alltjämt vet varken elever eller lärare hur det skaU vara. Om inte jag fått fel uppgifter förekommer det i gymnasiet, att lärare måste motivera om de har en annan betygsfördelning än den som anges av de vanliga procentsatserna för de oUka betygen I tiU 5. Det har inte slagit igenom att dessa procentsatser gäller för en större grupp elever än bara en enskUd klass, och aUtjämt har man tävlat inom klassen. Är det då en fin klass, där sex eUer sju föresatt sig att bU läkare eUer studera på andra spärrade Unjer där man måste ha i närheten av 5 i medelbetyg, då måste man förstå att det blir en väldig kamp uppe i toppen. Det är inte lätt att kämpa denna kamp och samtidigt behåUa ett gott kamratskap i klassen. Det är närmast dessa saker man avsett med kritiken mot den relativa betygsättningen.

Det vore mycket att säga här, men jag skall inte trötta med det. Jag skuUe bara tUl slut, herr talman, vilja framhålla en sak tUl.

Det finns en grupp människor som har en stark oro inför skolans innehåll, och det tycker jag är allvarligt i detta sammanhang. Det är en grupp människor med kristen trosbekännelse och med en personlig religiös upplevelse som anser att skolan i vissa fall har sädana moment som är stötande och sårande för deras religionsutövning.

Undervisningen i religionskunskap skaU ju vara objektiv, och det innebär, sävitt jag förstår, att man beträffande varje reUgion skall från religionens egna utgångspunkter, dess egna trosskrifter som ligger till grund för den, försöka skapa en bUd av vad den religionen vUl, vUken ritual den har osv. Denna objektivitet är nödvändig. Vi har inom vårt land människor av olika religioner, och vi har sådana som inte alls är intresserade av religiösa ting. AUa dessa skaU kunna gå i skolan utan att bli stötta och sårade, och de skaU få en god kunskap.

Det finns ocksä i Läroplan 69 mycket bestämda och fina anvisningar om denna undervisning. Där står t. ex, beträffande kristendomsundervisningen, att man skall utgå frän Bibeln och Bibelns berättelser. Vidare står det; "Det är väsentUgt att läraren tänker sig in i hur undervisningen kan uppfattas av elever ur skilda miljöer och är återhållsam med egna

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

5 Riksdagens protokod 1971. Nr 14

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

värderingar och tolkningar som kan framstå som stötande för vissa elevers eUer föräldrars övertygelse i livsåskådningsfrågor,"

Jag har tagit med mig ett par läroböcker. Jag skaU inte läsa upp hela innehåUet i dem, men jag vUl göra ett par utdrag. Den ena läroboken är avsedd för årskurs 7-8, I den står det beträffande skapelseberättelsen i Gamla testamentet: "Det stämmer naturUgtvis inte med vad vi nu vet om världen och dess utveckling. De återger föreställningar som fanns bland israeUterna på den tid, dä berättelserna kom tUl. Men de innehåller ocksä religiösa tankar; tron att Gud har skapat världen kan man ha, fastän man vet att det inte gått tiU så som berättelserna i Bibeln beskriver det."

Beträffande patriarkberättelserna står det bl, a.: "Dessa berättelser är sägner."

Beträffande undren i Nya testamentet står det; "I fråga om naturunder och uppväckande av döda är sädana förklaringar däremot omöjliga," Man vUl förklara det med att en människa kan ha blivit frisk av det psykologiska skälet att hon trodde på Jesus osv. Den fortsatta texten lyder: "Här står man inför frågan, om man tror, att Jesus kunde göra ocksä sådant som inte kan förklaras på naturligt sätt. Den som inte tror detta, måste antingen anse, att underberättelserna beror på en omtolkning av en fullt naturlig händelse eUer också betrakta dem som legender utan historisk grund,"

I en annan lärobok står det om legender; "Många av berättelserna i Bibeln, t. ex, om patriarkerna, betraktas som legender. Detsamma gäller en del skUdringar i evangelierna, bl. a, berättelserna om Jesu barndom. Ibland är det svårt att avgöra vad som kan anses som historiska fakta i en berättelse och vad berättaren själv lagt tUl."

Det är klart att det inom kristenheten finns olika åskådningar i detta avseende ocksä. Någon läroboksförfattare har påpekat detta och talat om fundamentalister som tror pä verbalinspiration och även gett exempel på vilka som gör det.

Nu säger läroplanen att man inte skaU göra värderingar som kan stöta eUer såra. I detta faU delar jag den oro som råder, och jag gör det av personUga erfarenheter, ty den gudsfruktan och gudstro som präglade mitt hem är ett ovärderligt arv, ja det största arvet som jag fått frän mitt hem. Det har blivit min personliga egendom, och jag skulle önska att jag kunde vidarebefordra detta arv orubbat till en kommande generation. Men om barnen redan från början får lära sig i skolan, att man sätter Bibelns sanning i tvivelsmål, då finns det goda grunder för att deras tro rubbas. Jag tycker att den skolform vi har är mycket värdefuU. Den innebär mycket stora ekonomiska insatser, men den är ocksä ur samhällets synpunkt värdefull. Jag tycker den är alltför värdefull för att man - genom några olämpliga formuleringar eUer olämpliga undervisningsmetoder i fråga om Bibeln eUer etiska och kristna moralnormer — skall stäUa en grupp utanför, en grupp som därför inte kan fä helt och fullt förtroende för vär skola.

Man skuUe ändra pä detta, så att den skola vi har kan famnas av hela vårt folk så att vi alla kunde vara tacksamma för skolan.

1 detta anförande instämde herr Westberg i Ljusdal (fp).

Herr WIKSTRÖM (fp);

Herr talman! Jag stäUde två frågor tUl utbUdningsministern - jag skaU strax förklara varför jag upprepar dem. Den första gällde orn UtbUdningsministern anser att det nu finns något forum för en ansvarig och öppen debatt om Sveriges Radios programverksamhet, där också radion kan redovisa argumenten för sin programpoUcy, Jag åsyftade självfaUet förslaget om ett programråd.

Den andra frågan gällde om statsrådet avser att ta något initiativ när det gäUer att ge stöd åt massmediaforskningen,

UtbUdningsministern har inte utnyttjat möjligheten att svara, och jag kräver inget besked i dag. Men jag har velat markera, att jag tycker att dessa frågor är viktiga och att det i remissdebattens sista skälvande sekund - en remissdebatt som har utspelats i ett parlamentariskt läge, där talet om behovet av samförstånd och samverkan har återkommit gång pä gäng — kan vara angeläget att vädja att dessa förslag - om ett programråd, om stöd tUl massmediaforskning liksom naturligtvis även om en parlamentarisk utredning om Sveriges Radios organisation och finansiering — allvarligt övervägs. Det finns andra sammanhang, där statsrådet kan svara och dä vi kan återkomma tUl dessa frågor.

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Överläggningen var härmed slutad.

Kungl. Maj1:s proposition nr 1 angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1971/72 hänvisades därefter till utskott enligt följande;

Riksstaten för budgetåret 1971/72

Finansutskottet

Bilaga 1 Finansplanen

HemstäUan under 4 beträffande be
slut   att skogsvärdsavgift skaU utgå
med 0,9 promille för år 1971 (s. 49)      Skatteutskottet
Finansplanen i övrigt    ........................     Finansutskottet

BUaga 2 För flera huvudtitlar gemensamma frågor P, 1 Den aUmänna lönenivån för

statsanstäUda m. m............................. Inrikesutskottet

P. 2 Lönegradsplaceringen för vissa

tjänster m, m........................................ Imikesutskottet

P. 3 Utrednings- och försöksverksamhet rörande programbudgetering Finansutskottet

Bilaga 3 Kungl. hov- och slottsstaterna

Finansutskottet

Bilaga 4 Justitiedepartementet

P. A 9 Centralnämnden för fastig
hetsdata ........................................... CivUutskottet

P. G 4 Bidrag tUl poUtiska partier . . Konstitutionsutskottet
Bilagan i Övrigt ................................. Justitieutskottet

Kj 24 Bilaga 5 Utrikesdepartementet........ Utrikesutskottet

Fredagen den BUaga 6 Försvarsdepartementet ... Försvarsutskottet

22 januari 1971

BUaga 7 Socialdepartementet ............................

Litt. B Allmän försäkring m. m. ... Socialförsäkringsutskottet
BUagan i övrigt ................................................ Socialutskottet

BUaga 8 Kommunikationsdepartementet . . . Trafikutskottet

Bilaga 9 Fmansdepartementet Driftbudgeten

Litt. A Finansdepartementet m. m. Finansutskottet Litt. B AUmänna centrala ämbetsverk m. m.

P. B 1 Kammarkollegiet ...................................... Fmansutskottet

P. B 2-B 4 Statistiska centralbyrån CivUutskottet P. B 5-B 6 Konjunkturmstitutet . . Finansutskottet P. B7-B14 Statskontoret m.m. -

Statens förhandUngsnämnd ................................ Finansutskottet

P, B 15-B 19 Statens avtalsverk -

Statens personalnänmd ...................................... Inrikesutskottet

Litt. C Skatte- och kontrollväsen
P. C I -C 6 TuUverket - Riksskatte
verket ............................................................. Skatteutskottet

P. C 7-C 12 Avsättnmg tUI banktill-
synens fond — försäkringsinspek
tionen ............................................................. Näringsutskottet

P. C 13-C 16 Stämpelkostnader -

KUometerbeskattning............................................ Skatteutskottet

Litt. D Bidrag och ersättningar tiU

kommunema .................................................... Finansutskottet

Litt. E Diverse

P. E I -E 3 Ersättning tUl statens aUm. fastighetsfond, internationeUa byråer och föreningar, krigsför-

säkringsnämnden ............................................... Finansutskottet

P. E 4 Bidrag tUl föreningen Frukt
drycker ............................................................ Skatteutskottet

P. E 5 Bidrag tiU vanföra ägare av

motorfordon .................................................... Skatteutskottet

P. E 6 Bidrag tUl institutet för stor-

hushåUens rationaUsering .................................. Finansutskottet

P. E 7-E 8 Stöd tUl dagspressen -
Samdistributionsrabatt för dagstid
ningar ............................................................. Konstitutionsutskottet

P. E 9—E 14 Avlöningar tiU personal

på indragningsstat — Täckning av

,_ merkostnader för löner och pensio-

ner ................................................................. Imikesutskottet

P. E 15—E 16 Premiering av visst frivUligt sparande — Kostnader för viss

StatUg annonsering............. Finansutskottet

Kapitalbudgeten

II Statens aUmänna fastighetsfond
P. 12-P. 13 Byggnadsarbeten för
StatUg förvaltning — Inköp av fastig
heter ............................. Finansutskottet

P. 14 StatUg förvaltningsskola .... Inrikesutskottet
P. 15 Vissa byggnadsarbeten vid tull
verket ........................... Skatteutskottet

V Fonden för låneunderstöd
P. 6 Lån för inrättande av alkohol
fria restauranger ............. Skatteutskottet

P. 7 Pressens lånefond ...... Konstitutionsutskottet

VII Fonden för förlag tUl statsverket
P. 1 Vissa projekteringskostnader . .     Finansutskottet
IX Diverse kapitalfonder
P. 4 Statens    datamaskinfond;   An
skaffning av datamaskiner             Finansutskottet

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Bilaga 10 UtbUdningsdepartementet Driftbudgeten

Litt. A UtbUdningsdepartementet Litt. B Kulturändamål

a) Konst, Utteratur m. m.............

b) Arkiv, museer m. m.................

c) Ungdoms- och folkbildningsverksamhet

d) UtbUdning inom kulturområ
det

e) Radio- och TV-verksamhet . .

Litt. C KyrkUga ändamål ..........

Litt. D Skolväsendet ................

Litt. E Högre utbUdning och

forskning ...............................

Litt. F LäramtbUdning .............

Litt. G Vuxenutbildning ............

Litt. H Studiesociala ätgärder . . Litt. I Internationellt-kultureUt

samarbete ...........................

Kapitalbudgeten

I Statens affärsverksfonder

1:B 2 Rundradioanläggningar . . .

II Statens aUmänna fastighets
fond

11:16 Byggnadsarbeten för vissa

kulturändamål ........................

11:17 Radio-och televisionshus .

UtbUdningsutskottet

Kulturatskottet Kulturutskottet

Kulturutskottet

UtbUdningsutskottet Kulturatskottet Kulturatskottet UtbUdningsutskottet

UtbUdningsutskottet UtbUdningsutskottet UtbUdningsutskottet Socialförsäkringsutskottet

Kulturatskottet

Kulturatskottet Kulturutskottet

Nr 14 11:18 Byggnadsarbeten vid univer-

sUeten ............................................................................. UtbUdnmgsutskottet

Fredagen den j Statens utlåningsfonder

22 januari 1971 jy.j umänna studielänefonden Socialförsäkrmgsutskottet

IV;6 Sludiemedelsfonden . , , , , Socialförsäkringsutskottet
IV;7 Länefonden för studentkär-
lokaler .............................................................................. UtbUdnmgsutskottet

Bilaga 11 Jordbruksdepartementet Driftbudgeten

Litt. A-G Jordbruksdepartemen
tet m. m. — Service och kontroU   .    Jordbruksutskottet
Litt. H UtbUdning och forskning      Jordbruksutskottet
Litt. I Miljövård m. m.
P. 11-16 Statens naturvårdsverk
— Värd av naturvårdsomräden    . ,    Jordbruksutskottet
P. I 7-1 8 Stöd tUl idrotten: Or
ganisationsstöd och Anläggnings
stöd.....................................................................................     Kulturutskottet

P. I 9—1 13 Miljövårdsforskning —
Ersättning för vissa skador av rov
djur ................................................................................. Jordbruksutskottet

Litt. J Diverse ................................................................... Jordbruksutskottet

Kapitalbudgeten

I Statens affärsverksfonder .... Jordbruksutskottet

II Statens allmänna fastighets
fond

11:19 Byggnadsarbeten vid jord
bmkets högskolor ............................................................ Jordbruksutskottet

IV Statens ullåningsfonder .... Jordbruksutskottet
IX Diverse kapitalfonder ........................................ Jordbruksutskottet

BUaga 12 Handelsdepartementet Driftbudgeten

Litt. A-Litt, D Handelsdeparte
mentet — Patent- och Registre
ringsväsendet ................................................................ Näringsutskottet

Litt, E Ekonomiskt försvar .... Försvarsutskottet

Litt. F Diverse .................................................................. Näringsutskottet

Kapitalbudgeten

V Fonden för läneunderstöd

V:8 Lån tUl utbyggnad av oljelag
ringen ............................................................................... Försvarsutskottet

V;9 Lån tiU nordiska mdustriaU-
seringsfonden tUl förmån för Is
land ................................................................................ Näringsutskottet

IX Diverse kapitalfonder
IX;6 Förrådsfonden   för   ekono-
7Q                                                    misk försvarsberedskap; Förråds-
anläggningar   ....................................................................     Försvarsutskottet

Bilaga 13 Inrikesdepartementet l ...

Driftbudgeten

Litt. A-Litt. B Inrikesdeparte-................ Fredagen den
mentet och Arbetsmarknad m. m.    Inrikesutskottet                    22 januari 1971
Litt. C Regional utveckling
P. C I —C 5 Lokaliseringsbidrag —
SärskUda stödåtgärder i glesbygder    Inrikesutskottet
P. C 6-C 7 Bidrag tiU företagare
föreningar m. fl. och Täckande av
förluster i anledning av statUgt
stöd tUl hantverks- och industrifö
retag m. fl.............................................     Näringsutskottet

Litt, D Bostadsbyggande m, m. . CivUutskottet Kapitalbudgeten

IV Statens utlåningsfonder
IV:10 Statens hantverks- och in-

dustrUånefond ................................ Näringsutskottet

IV:ll Lånefonden för bostads
byggande .......................................... Civilutskottet

IV:12 Länefonden för inventarier

i vissa specialbostäder ...................... CivUutskottet

IV; 13 Lånefonden för kommuna
la markförvärv ................................. Civilutskottet

IV;14 Lånefonden för allmänna
samlingslokaler .................................. CivUutskottet

V Fonden för läneunderstöd (lo
kaliseringslån) ................................... Inrikesutskottet

Bilaga 14 CivUdepartementet ..... CivUutskottet

BUaga 15 Industridepartementet . Näringsutskottet

BUaga 16 Ofömtsedda utgifter ...... Finansutskottet

Bilaga 17 Riksdagen och dess verk Litt. D Riksdagens verk

Riksgäldskontoret ............................. Finansutskottet

Litt. E Diverse

P. E I Vinstutlottning i samband

med ungdomens lönsparande . . . Finansutskottet

P. E 2 Vinstutlottning i samband

med aUmänt lönsparande ............... Finansutskottet

Bilagan i övrigt .................................. Konstiturionsutskottet

Bilaga 18. Riksgäldsfonden ............. Finansutskottet

Bilaga 19 Avskrivning av nya kapitalinveste
ringar ................................ Finansutskottet

j I . BUaga 20 * Avskrivning av oreglerade kapital
medelsförluster ................. Finansutskottet

Fredagen den

22 januari 1971 Bilaga 21 Statens aUmänna fastighetsfond . Finansutskottet

Bilaga 22 Försvarets fastighetsfond ........................... Försvarsutskottet

Bilaga 23 Beredskapsstat för försvarsväsen
det ................................................................... Försvarsutskottet

Kungl. Maj:ts proposition nr 2 angående utgifter på tUläggsstat II tUl riksstaten för budgetåret 1970/71 hänvisades till utskott enligt följande:

BUaga 1 Justitiedepartementet Driftbudgeten

P. A 8 Kommittéer m. m...................................................... Justitieutskottet

P. A 9 Centralnämnden för fastig
hetsdata .......................................................................... CivUutskottet

Kapitalbudgeten

II Statens allmänna fastighetsfond

P. 1 PoUshus m. m............................................................. Justitieutskottet

P. 2 a Byggnadsarbeten för dom
stolsväsendet ................................................................ Justitieutskottet

Bilaga 2 Socialdepartementet .................................. Socialutskottet

Bilaga 3 Finansdepartementet

P. A 4 Kommittéer m. m....................................................... Fmansutskottet

P. C21 Kilometerbeskattning .. Skatteutskottet

P. E 8 a Kampanj för lönsparande Finansutskottet
P. (4) StatUg garanti för inter-

nationeU datakongress .................................................. Finansutskottet

BUaga 4 UtbUdningsdepartementet .......................... KuUurutskottet

bUaga 5 Jordbruksdepartementet ............................. Jordbruksutskottet

Bilaga 6 Inrikesdepartementet Driftbudgeten

P. A 2 Kommittéer m. m....................................................... Inrikesutskottet

P. B 3 Allmänna beredskapsarbe
ten m. m............................................................................. Imikesutskottet

Kapitalbudgeten

IV Statens utlåningsfonder

P. 11 Lönefonden för bostads
byggande ......................................................................... CivUutskottet

V Fonden för låneunderstöd

P. 11 Räntefria lån tiU bostads
byggande ......................................................................... CivUutskottet

72 BUaga 7 CivUdepartementet ...... CivUutskottet

§ 5 Anmäldes och bordlades följande motioner: Nr 14

Nr 227 av herr Boo m. fl. om utökade politiska rättigheter för
invandrare Fredagen den

Nr 228 av herr Hedlund m. fl. angående den kommunala demokratin 22 januari 1971

Nr 229 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. angående det statliga partistödet

Nr 230 av herr Hedlund m. fl. om ett system för välfärdsbedömningar

Nr 231 av herr Johansson i Växjö m.fl. angående undantag från riksbankens utlåningskvoter

Nr 232 av herr SjöneU om nedskärning av riksbankens kontorsorganisation

Nr 233 av herr Bohman m. fl. om undantag från särskild försäljningsskatt för guldsmedsarbeten, m. m.

Nr 234 av herr Helén m. fl. angående alkoholfrågan

Nr 235 av herr Josef son i Arrie m. fl. om resultatutjämning vid beskattningen

Nr 236 av herrar Jönsson i Arlöv och Johnsson i Blentarp angående folkbokföring av utlandsanställda

Nr 237 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. om sänkning av fordonsbeskattningen av lastbUar och släpvagnar i vissa fall

Nr 238 av herr Winberg m. fl. angående avdraget vid beskattningen för resor tUl och från arbetsplatsen

Nr 239 av herr Åkerlind om skattefrihet för fritt bränsle från egen -fastighet

Nr 240 av fra Åsbrink och fm Berglund angående försäljningen av meUanöl

Nr 241 av herr Winberg m. fl. angående den aUmänna rättshjälpen

Nr 242 av herr Bohman m. fl. om studiemedel tUl studerande vid enskUda konstskolor

Nr 243 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. om översyn av lagen om pensionstUlskott, m, m.

Nr 244 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. om utvidgning av socialförsäkringen

Nr 245 av fru Anér m. fl. om tUlsättande av begärd utredning angående ätgärder för att minska tobakskonsumtionen

Nr 246 av herr Hedlund m. fl. om en parlamentarisk utredning angående den inre miljöpolitiken

Nr 247 av herr Helén m. fl. angående arbetsmiljön

Nr 248 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. om en perspektivanalys av alkohol- och narkotikaproblemen

Nr 249 av herr Bohman m. fl. om kulturfrämjande åtgärder

Nr 250 av herr Westberg i Ljusdal om höjning av bidragen tUl organ för alkohol- och narkotikaupplysning m. m.

Nr 251 av herrar Hedlund och Helén om försöksverksamhet med föräldrautbUdning

Nr 252 av herr Zachrisson m. fl. om beteendevetenskaplig undervisning i juristutbUdningen

Nr 253 av herr >tfcer/inc? om avkortning av skolpUkten i vissa faU j

Nr 14

Fredagen den 22 januari 1971

Nr 254 av herrar Jonsson i Mora och Eriksson i Arvika angående det statUga transportstödet

Nr 255 av herr Lindahl om förbud mot omkörning av stiUastående skolskjuts

Nr 256 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. angående statsbidrag tiU icke lönsamma bussUnjer

Nr 257 av herr Sellgren m. fl. om påskyndande av televerkets översyn av teletaxorna

Nr 258 av herr Sellgren m. fl. angående det statliga transportstödet

Nr 259 av herr Sterne m. fl. angående ersättningen tUl trafikföretag för drift av icke lönsamma bussUnjer

Nr 260 av herrar Stålhammar och Romanus om försöksverksamhet med ett informationssystem angående väglaget på vissa vägsträckor

Nr 261 av herr Torwald m. fl. om en försöksverksamhet med sänkta taxor och ökad turtäthet vid statens järnvägar

Nr 262 av herr Winberg m. fl. om förläggning tiU Östersund av fraktbidragsnämndens kansU

Nr 263 av herr Winberg m. fl. angående det statliga transportstödet

Nr 264 av herrar Wååg och Engkvist om typgodkännande av avgassystem till motordrivna fordon

Nr 265 av herrar Wååg och Gustavsson i Ängelholm angående belysningsanordningarna på traktorer och motorredskap

Nr 266 av herrar Wååg och Johansson i Simrishamn om utredning angående fordons tUlförUtlighet

Nr 267 av herr Wååg m. fl. angående användandet av hjälpljus på motorfordon

Nr 268 av fru Anér m. fl. angående mätningen av luftföroreningar

Nr 269 av herr Berndtsson i Bokenäs m. fl. om kreditgarantier för deltidsjordbrukare

Nr 270 av herrar Nilsson i Agnas och Petersson i Gäddvik om tryggande av möjligheterna tUl uppodUng av nedlagd åkermark

Nr 271 av herrar Persson i Heden och Jonasson angående det behovsprövade bidraget inom skördeskadeskyddet

Nr 272 av herr Sjönell om en särskild miljövårdsavgift

Nr 273 av herr Wirtén m. fl. angående värden av landets vattentillgångar

Nr 274 av herr Wirtén m. fl. om skydd mot oljeutsläpp i samband med oljeborrning, m. m.

Nr 275 av herr Bohman m. fl. om stöd för försäljning av svenskt konsthantverk, m. m.

Nr 276 av herr Ernulf m. fl. angående textil- och konfektionsindustrins situation

Nr 277 av herr//ec?/u«rf OT.//. angående Ritsemprojektet

Nr 278 av herr Helén m. fl. angående Ritsemprojektet

Nr 279 av herr Persson i Heden m. fl. om beredskapsplan för textU-, konfektions- och skotUlverkning

Nr 280 av herr Petersson i Gäddvik m. fl. om förläggning tiU Norrbotten av LKAB:s huvudkontor

Nr 281 av herr S/öne//angående företagamtbUdningen

Nr 282 av herr SjöneU m. fl. angående stödet tiU omstäUningsfräm- Nr 14

jande åtgärder för textU- och konfektionsindustrierna „ , ,

Fredagen den
Nr 283 av herr Hallgren   m.fl.   om höjning av grundbidraget vid     .          ■ ,r,-,,
, .,, .                                                                               22 ianuari 1971
arbetsmarknadsutbUdning, m. m.                                                 __|________

Nr 284 av herr//e/« m.//. angående arbetsmarknaden

Nr 285 av herr Wikström m. fl. om statsbidrag tUl invandrarkyrkorna

för kurativa insatser bland invandrare

Nr 286 av herr Winberg m. fl. om en tioårig utvecklingsplan för

Norrland.

§ 6 Kammaren åtskUdes kl. 15.08.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

jSolveig Gemert

Nr 14 Förteckning över talare

år 1971 (Siffrorna avser sida i protokollet)

Fredagen den 22 januari

Herr Brundin (m) 10, 25 " Dahlgren {c) 1,24, 21 " Enskog (fp) 33 " Eriksson i Bäckmora (c) 25 " Gustafson i Göteborg (fp) 3, 24, 26 " Henmark (fp) 62 " Hjorth (s) 30

" Johansson i Norrköping (s) 26, 27 Fru Jonäng (c) 27 Herr Mattsson i Lane-Herrestad (c) 38 " Nordstrandh (m) 42 " Norling, kommunikationsminister 12 " Richardson (fp) 46 " Svensson i Kungälv (s) 51,58,59 Fru ThunvaU (s) 35 Herr Westberg i Ljusdal (fp) 59 " Wikström (fp) 54, 58, 67

1 KL Beckmans Tryckerier AB, 1971