Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:136

Onsdagen den 1 december

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokoUet för den 23 november.

§ 2 Upplästes föhande tlU kammaren inkomna ansökan:

TiU riksdagens kammare

Härmed anhålles om tjänstledighet från riksdagsarbetet under tiden 8-17 december 1971 för deltagande i två på varandra föhande InternationeUa möten i Moskva med bl. a. Nordostatlantlska fiskerikommission-

Nrl36

Onsdagen den 1 december 1971

Förbättrad information om riksdagens arbete och massmedias bevakning av riksdagsarbetet

Stockholm den 1/12 1971 Georg Åberg

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 3 Föredrogs och hänvisades motionerna

nr 1630 till finansutskottet,

nr 1631 och 1632 till konstitutionsutskottet,

nr 1633 och 1634 till inrikesutskottet,

nr 1635 tiU lagutskottet,

nr 1636 och 1637 tiU civilutskottet samt

nr 1638-1643 till konstitutionsutskottet.

§ 4 Föredrogs och bIföUs InterpeUationsframstäUningen nr 221.

§ 5 Förbättrad information om riksdagens arbete och massmedias bevakning av riksdagsarbetet

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 67 i anledning av motioner om förbättrad information om riksdagens arbete och massmedias bevakning av riksdagsarbetet.

Hen BJÖRK i Göteborg (s):

Hen talman! Det är väl inte alltid som en motion bäst tjänar sitt syfte genom att bU bifaUen, Ibland kan det vara väl så viktigt att den förmår väcka debatt i en väsentUg fråga. Ur den synpunkten har författaren tiU motion 47 ingen anledning att klaga. Den blev i början av året föremål för en del uppmärksamhet från de massmedia vars behandhng av riksdagsarbetet den bl. a. avsåg att analysera och kritisera. Om jag ändå vågar uttrycka en viss besvikelse över konstitutionsutskottets betänkande över motionen så beror det främst på att det ger så ringa uttryck för självrannsakan.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Förbättrad information om riksdagens arbete och massmedias bevakning av riksdagsarbetet

Ett av motionens syften var att förmå riksdagen att överväga sina egna arbetsformer i avsikt att underlätta massmedias arbete. Eftersom motionen väcktes I januari fanns det Inga möjligheter att belysa den sidan av saken genom erfarenheter från enkammarriksdagens arbete. Sedan en tid hade gått hävdade massmedias representanter att skulden tUl den OtUlfredsstäUande bevakningen av riksdagsarbetet tiU stor del Ugger hos riksdagen själv. Och visst hgger det något I den kritiken.

Delvis är det fråga om diskutabla konsekvenser av en diskutabel författningsreform. Främst gäher det anhopningen i en enda lokal av ett stort antal människor som anser sig ha något att säga. Även om yttrandefriheten i denna församhng är ett värde som vi aUa svartsjukt bevakar kunde man ju tänka sig en något högre grad av debattdisclphn om man verkhgen vill att massmedia skaU intressera sig för debatterna.

Mera speciellt gäller problemet utnyttiandet av möjUgheterna UU Interpellationer och enkla frågor. Eftersom syftet med sådana frågor i väsenthg utsträckning är att skapa pubhcitet kring vissa problem borde det vara lätt att förstå att möjhgheterna tlU sådan pubUcitet ökar om antalet frågor minskar. Nu dränks ju redaktionerna i frågor och svar som inte rimhgen får plats i spalter och i bUdrutor, Ätt en radikal minskning av antalet frågor också skulle göra tillvaron lättare för Kungl, Maj:ts kansU behöver ju inte direkt vara ett fel.

En annan elementär reform som riksdagen borde kunna överväga är att förlägga sina debatter till tider, där chanserna tlU bevakning från massmedia ökar. Jag har aldrig kunnat förstå varför inte riksdagens plena skulle kunna läggas t, ex, mellan kl, 9 och 6, vilket dels skulle minska risken för kvällsplena, dels öka möjUgheterna att få in referat i morgontidningarna och kanske t. o, m, några "snuttar" I kvällspressen. Middagspausens förläggning förefaUer mig gå tiUbaka på 1800-talets måltidsvanor.

Jag är inte alldeles övertygad om att grundlagberedningen är rätt forum för att diskutera sådana reformer. Men eftersom den råkat få ett rätt omfattande mandat får man väl hoppas det bästa, I varje faU finns det väl garantier för att den inte förhastar sig.

Däremot får man hoppas att grundlagberedningen inte faller för tanken att offenthga utskottssammanträden skulle öka pubUciteten kring utskottsarbetet. Motsatsen torde vara fallet. Inget är väl mera spännande för en riksdagsjournalist än att fånga upp skvaller från ett slutet utskottssammanträde. Om vi viU ha ordenthga referat från kammarens plena, skulle kanske den bästa metoden vara att göra dem hemliga. Hänsyn till andra Intressen än massmedias kan möjligen lägga hinder i vägen för en sådan reform.

Låt mig nu säga några ord om vad som kunde göras i ett samspel mellan riksdagen och massmedia. På något håll har syftet med motionen 47 sagts vara att skälla på journahsterna. Ingenting är mig mera främmande. Tvärtom sägs i motionen att det inte lönar sig mycket att aUmänt moraUsera över sakemas tiUstånd, och där vädjas om fantasi, öppenhet och generositet från alla berörda parters sida.

Att tillståndet i dag är dåligt kan inte bestridas. Massmedias bevakning av riksdagsarbetet uppfyller inte rlmUga krav på orientering tiU väljarna

om vad väharnas ombud har för sig. Men ansvaret för detta tillstånd kan inte ensidigt läggas på journaUsterna, Det är en yrkeskår, som Uksom aUa andra består av kunniga och mindre kunniga, skickhga och mindre skickhga, hederhga och mindre hederhga människor — i många faU är de bättre än sitt rykte. Ansvaret måste på massmediasidan fördelas mellan journalisterna, deras uppdragsgivare och faktorer som Ingendera av dessa parter har grepp om.

Riksdagen kan naturhgtvis överväga, om den Inte bör ställa mer preciserade krav på ordentlig bevakning i radio och TV, när avtalet med Sveriges Radio förnyas. Vi vet alla vilka brister som där finns.

Relationerna tlU pressen är av annat slag: Det förefaUer mig felaktigt när grundlagberedningen i första hand riktar uppmärksamheten på landsortstidningarnas otUlräckUga bevakning av riksdagsarbetet, I den konkurrenssituation, som många landsortstidningar i dag upplever, kan frestelsen Ugga nära att offra material, som inte i första hand drar till sig läsarnas uppmärksamhet, I stäUet borde enUgt min mening strålkastar-huset riktas mer mot de stora, välbestäUda rikstidningarna, som har helt andra möjhgheter att bevaka riksdagen och som ofta verkar riktgivande för andra tidningar,

I motionen har jag konstaterat, att Sveriges största och rikaste morgontidning sedan länge utmärkt sig genom särskUt torftiga och nonchalanta riksdagsreferat. Det är ett uttalande som vederbörande tidning tydligen inte kan förlåta. Nu jämrar den sig över att dess affärer bhr sämre och att den kanske måste offra sin dyrbara utlandsbevakning, om inte herr Sträng bhr snäUare mot pressen.

Jag hoppas att ingen misstänker mig för att vara ointresserad av vad som händer utanför vårt lands gränser. Men om tidningen i fråga verkligen betraktar sig som ett centralt organ för samhällsinformation, skulle det vara rimhgare om den redan nu offrade en del av sin utlandsbevakning och i stäUet satsade på en rejäl riksdagsinformation. Här i riksdagen behandlar vi varje vecka frågor som direkt berör vanhga människor. Det går ofta obeaktat förbi, samtidigt som stora tidningar ägnar oproportionerligt utrymme åt perifera grupper och perifera problem.

Nu kan man säga att varje enskild ridsdagsman borde anstränga sig mer själv för att få kontakt med massmedia. Men då ställer sig också frågan för den enskilde, om han skaU ägna mer tid och kraft på sin egen PR än på konstruktiva insatser i utskott, utredningar och andra sammanhang. Att göra pubUcltetens omfattning beroende av ledamotens läggning kan ha sina risker. Vi vet ju alla att de ledamöter som massmedias representanter gärna lyssnar till inte aUtid är de som kammaren gärna lyssnar tUl,

Det kan också vara riskabelt att verka generös mot journalister, I motionen framkastade jag tanken på något slags pris eller belöning tiU särskilt skickhga riksdagsjournahster. Jag uttryckte en förmodan att det fanns tidningsutgivare som skulle reagera som prinsessan på ärten inför sådana tankar, TydUgen finns det också enstaka journaUster med nämnda prinsessas egenskaper, 1 dag går det bra för joumaUster att ta emot stipendier och priser från huset Bonnier, Det går bra att belönas för goda

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Förbättrad information om riksdagens arbete och massmedias bevakning av riksdagsarbetet

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Riksdagens upplysningstjänst och experter i riksdagen

industrireportage. Det går bra att låta försäkringsbolagen bekosta kurser och det går bra att ta emot diverse förmåner från andra stora privata institutioner i samhäUet, Men den svenska riksdagen är tydUgen en aUtför farlig mecenat. Ändå är det inte sagt i motionen att sådana stipendier och priser behövde delas ut enbart av riksdagens representanter. Man kunde t. ex, ha en jury bestående av framstående pubhclster, representanter för en politiskt intresserad allmänhet och enstaka riksdagsmän.

Men för all del, om uppslaget inte passar, går det väl att hitta på något annat. Huvudsaken är att få till stånd det fruktbara samspel, som motionen efterlyser. Inte kan det väl vara omöjUgt att få tiU stånd ett Uka gott och förtroendefuUt samarbete meUan parlamentariker och kvahficerade joumahster som i dag förekommer i en del andra demokratier. Om vihan finns lär det också finnas mer att göra än vad både riksdagen och massmedia hittills uträttat. En del lär faktiskt ha hänt på detta område sedan motionen väcktes, och det noteras med tacksamhet. Det tyder på att det ibland kan löna sig att bråka.

Hen talman! Jag har inget särskilt yrkande.

Hen PETTERSSON i Visby (s);

Hen talman! Det var en del frågor som herr Björk tog upp tiU debatt och han undrade om man Inte skuUe kunna göra det eller det. Jag viU bara här omnämna att alla de frågor som gäller dessa mera konkreta ting är föremål för grundlagberedningens arbete, och det betänkande som är avsett att lämnas torde komma att bh offenthgt under tiden meUan den 15 februari och 15 mars. Konstitutionsutskottet säger i ett annat uttalande när det gäller bl, a, riksdagsstadgan att det förslag som kommer att förehgga kan vara av det innehållet att man kanske behöver vidta ändringarna mycket snabbt.

Grundlagberedningen kommer att föreslå ny regeringsform, ny riksdagsordning och en ersättning av den nuvarande riksdagsstadgan i form av s, k, tlUäggsbestämmelser, Riksdagens arbetsplanering och informationsverksamhet är där föremål för förslag.

Jag kan också nämna att det har gjorts en mycket omfattande utredning beträffande medias bevakning av riksdagsarbetet. Avsikten är att resultatet av denna skaU presenteras någon gång i januari eUer kanske i början av februari. Ledare för denna granskning och forskning har varit Stig Hadenius,

Herr talman! Jag yrkar bifaU till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemstähan bifölls.

§ 6 Riksdagens upplysningstjänst och experter i riksdagen

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 68 I anledning av motioner om riksdagens upplysningstjänst och experter i riksdagen.

I detta betänkande behandlades

motionen 1971:86 av herr Helén m, fl, (fp), vari under B andra att-satsen hemställts att riksdagens förvaUningskontors styrelse och konstitutionsutskottet framlade förslag om en utveckhng av riksdagens upplysningstjänst, så att den också kunde tjänstgöra som ett fristående utredningsinstitut, och att erforderhga medel skuUe föreslås härför, samt

motionen 1971 :543 av herr Nilsson i Tvärålund m, fl, (c).

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Riksdagens upplysningstjänst och experter i riksdagen

Utskottet hemställde

att riksdagen skuUe avslå motionerna

1. 1971:86, såvitt avsåg hemställan under B andra att-satsen, samt

2. 1971:543.

Reservation hade avgivits av herrar Nelander (fp) och Norrby i Åkersberga (fp), vilka ansett att utskottet bort hemstäUa,

1. att riksdagen med blfaU till motionen 1971:86, såvitt avsåg hemställan under B andra att-satsen, hemstäUde att riksdagens förvaltningsstyrelse och konstitutionsutskott framlade förslag om en utveckUng av riksdagens upplysningstjänst, så att den också kunde fungera som ett fristående utredningsinstitut, och att erforderliga medel skulle föreslås härför, samt

2. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:543.

Hen NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Om inte herr talmannen har något emot det tänkte jag nu göra Utet reklam här från talarstolen, men inte en sådan där otäck kommersiell kupp utan reklam för ett av våra serviceorgan, riksdagens upplysningstjänst, I modernt reklamspråk använder man uttryck som "toppen" och "jättebra" för att kunna nå fram tiU folk. Jag tror inte att sådana uttryck behövs här i riksdagen för att man skall kunna effektivt plädera för upplysningstjänsten. Den ger oss en mycket god hjälp i riksdagsarbetet med att klara mindre och Ibland också htet mera omfattande utredningar, med att snabbt och effektivt ta fram fakta som kan vara svårtillgänghga för oss riksdagsmän som inte alltid är så väl bevandrade i administrativa djungler ute i statsförvaltningen. Det behövs Utet reklam för upplysnlngstjänsten, dels för att den kan utnyttjas av flera, dels för att den behöver utökas och utvecklas och framför allt när man ser vad som händer i förvaltningsstyrelsen när frågor om upplysningstjänstens utveckhng behandlas. Där tiUsattes sent i våras en arbetsgrupp som något pretentiöst kaUas för en parlamentarisk utredning men som ännu inte sammanträtt. Den awaktar grundlagberedningens betänkande som beräknas komma någon gång I vår. Den skaU aUtså vila i nästan ett år innan den börjar jobba. Den har inte fått några direktiv. Det kallas vackert för att den är "förutsättningslös". Den har tiUsatts med anledning av framstäUningar om ytterUgare tjänster hos upplysningstjänsten.

När konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen skaU avslå motionen 86 i de delar där den behandlar upplysningstjänsten, är det väl frågan om utskottet inte, som man säger, gått på en mina. Motionärerna viU Inte ha

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Riksdagens upplysningstjänst och experter i riksdagen

en förutsättningslös utredning utan en utredning med ordentUga direktiv, direktiv som syftar till en utveckhng av upplysningstjänsten i riktning mot ett fristående utredningsinstitut. Det innebär aUtså att den utredning som förvaltningsstyrelsen har beslutat om på intet sätt tillgodoser motionens krav. Tvärtom är det uppenbart att den utredningen strider mot de önskemål som motionen framför.

Riksdagen har tidigare uttalat sig om frågan om riksdagens informationsbehov och sagt att den inte får läggas på is bara för att den råkar vara föremål för behandhng i grundlagberedningen, I konstitutionsutskottets utlåtande nr 38 år 1968 hette det bl, a,: "Att frågan överlämnas till grundlagberedningen för övervägande får emeUertid inte innebära att den släpps ur sikte inom riksdagen," Vidare säger man: "Uppbyggnaden av riksdagens upplysnlngstjänst utgör vidare ett viktigt led I strävandena att tillgodose informationsbehovet inom riksdagen,"

Detta är alltså klara besked, fritt fram att arbeta med dessa frågor aktivt även i andra sammanhang än I grundlagberedningen.

Vad vi då anför i motionen och reservationen är att man här skall arbeta med den klara målsättningen att förstärka den servicefunktion som finns inbyggd i riksdagens upplysningstjänst. Det skulle Innebära att den tendens som för närvarande finns att göra allt flera offenthga utredningar tiU i praktiken departementsutredningar utan parlamentarisk representation i någon mån skulle kunna balanseras genom att riksdagens ledamöter finge tillgång tiU mera kvahficerade, mera omfattande egna utredningsresurser än vad som nu är faUet, Det skuUe innebära ett förstärkande av demokratin genom att oppositionen skulle få större möjUgheter att arbeta på samma sätt som regeringen - med bättre utrednlngsmöjhgheter - för att i någon mån reducera det underläge i vilket oppositionen i detta hänseende befinner sig. Den utbyggda upplysningstjänsten, kanske ett i praktiken fristående utredningsinstitut, skulle möjUgen kunna biträda inte bara enskilda riksdagsledamöter utan även riksdagsgrupperna och eventuellt även riksdagens utskott med mer omfattande faktautredningar. Önskemålen I motionen 86 och I reservationen tiUgodoses Inte på något sätt av förvaltningsstyrelsens tUlsatta utredning. Frågan skaU alltså enUgt riksdagens tidigare bedömning Inte behöva -vila i avvaktan på grundlagberedningens betänkande.

Mot den bakgrunden, hen talman, viU jag yrka bifaU UU den reservation som är fogad vid konstitutionsutskottets betänkande nr 68,

Hen SCHÖTT (m):

Hen talman! Jag har begärt ordet främst för att också jag ge uttryck för den uppskattning och tacksamhet som många ledamöter av denna kammare känner med tanke på den värdefuUa hjälp som riksdagens upplysningstjänst ger oss i vårt arbete. Det bör därvid understrykas att upplysnlngstjänsten effektivt bidrar till att höja kvahteten på riksdagsarbetet och att detta serviceorgan ger oss avsevärt ökade möjhgheter att på ett tiUfredsställande sätt fuUgöra vårt riksdagsuppdrag.

Många gånger tidigare, bl, a, av 1969 års organisationsutredning, har omvittnats att upplysningstjänsten fungerar utmärkt. Det omdömet kan ges även nu. Ingenting är emeUertid så bra att det inte kan bh bättre. För

att upplysningstjänsten skaU kunna ge oss än bättre service fordras dock ökade resurser. Sådana tror jag också att riksdagen är vilhg ge upplysnlngstjänsten med hänsyn till detta organs centrala och betydelsefulla uppgift i riksdagsarbetet. Det är min förhoppning att så kommer att ske i en snar framtid.

Jag har velat ge uttryck för denna mycket positiva inställning till upplysningstjänsten, vilken Inställning delas av många, bl, a, moderata samUngspartiets samtUga riksdagsmän. Samtidigt vUl jag emellertid erinra om att, vilket framgår av utskottsbetänkandet, de i motionerna aktuaUserade frågorna är föremål för överväganden både hos grundlagberedningen och hos den av förvaltnlngsstyrelsen tillsatta utredningen om upplysningstjänstens verksamhet. Det har vidare upplysts om att förslag I ärendet är att emotse redan nästa år. Jag utgår från att vi då kommer att få ta ställning till olika förslag om större eller mindre utbyggnad av den nuvarande verksamheten. Mig synes det naturligt att motionerna under sådana förhållanden icke nu bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Hen talman! Jag ber att med dessa få ord få yrka bifaU till utskottets hemställan.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Riksdagens upplysningstjänst och experter i riksdagen

Hen PETTERSSON i Visby (s);

Herr talman! Jag skulle ha kunnat avstå från att yttra mig efter det yrkande som herr Schött ställde, men eftersom här har fäUts omdömen om upplysnlngstjänsten vill jag ha sagt att utskottet inte hyser någon ringaktning för upplysningstjänsten utan tvärtom uppskattar den. Vad frågan gäller är ju det krav som finns I reservationen och som Innebär en hemställan att vi i dag skah besluta "att riksdagens förvaltningsstyrelse och konstitutionsutskott framlägger förslag om en utveckling av riksdagens upplysnlngstjänst så att den också kan fungera som ett fristående utredningsinstitut och att erforderliga medel föreslås härför". Inom utskottet anser vi att så kan man Inte gå UU väga med hänsyn till att grundlagberedningen sysslar med dessa frågor. VI har nyss talat om den utåtriktade informationen, och grundlagberedningen undersöker ocksä möjUgheterna UU information för riksdagens egna ledamöter. Den frågan tas alltså upp i det kommande betänkandet.

Därutöver bör uppmärksammas den av förvaltnlngsstyrelsen tillsatta parlamentariska utredningen. Hen Norrby i Åkersberga gav det omdömet att den var nära nog inkompetent, men han medgav samtidigt att den Icke har givits några bestämda dhektiv. Det Innebär, efter vad jag kan förstå, att denna utredning har mycket fria händer att fuUgöra det uppdrag som förvaltnlngsstyrelsen har ålagt den.

Med hänsyn tlU detta, herr talman, ber jag att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Hen NORRBY I Åkersberga (fp):

Hen talman! Påståendet att den arbetsgrupp som har tiUsatts inom förvaltnlngsstyrelsen skulle vara nära nog Inkompetent, det gick faktiskt utöver vad jag sade. Vad jag sade var att den Inte hade några direktiv, att den Inte hade sammanträtt, att den väntade på grundlagberedningens

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Riksdagens upplysningstjänst och experter i riksdagen

arbetsresultat. Det tyder på att den inte är något särskilt effektivt försvar när man vlU avslå det motionskrav som här är aktueUt.

Ett bekymmer i konstitutionsutskottet och I mycket av debatten för närvarande om riksdagens arbetsformer, om riksdagens inre arbete och i författningsfrågor över huvud taget är att alla väntar på grundlagberedningen. Jämför vi frågan om riksdagens upplysningstjänst med de stora författningsfrågorna, så kommer den att framstå som ett Utet problem även om den är en för oss riksdagsledamöter viktig fråga. Det är alltså risk för att det här bUr en detalj som drunknar i grundlagberedningens mycket omfattande utredningsförslag, som kommer I början av 1972, Därför tycker vi att det är bättre att bryta loss den här i och för sig viktiga frågan och behandla den nu, VI motionärer och reservanter har en klar målsättning när det gäller att utveckla den här servicefunktionen, och den målsättningen vill vi lyfta fram och ge den plats den är värd. Vi viU inte att den skall drunkna I en mycket omfattande och sannoUkt mycket intressant författningsdebatt som kommer under 1972,

Hen WÄRNBERG (s):

Hen talman! Som sammankallande i den av förvaltningsstyrelsen tillsatta arbetsgruppen vill jag säga att vi inte kommer att vänta på förslaget från grundlagberedningen innan gruppen kommer I arbete. Den har velat vänta på dagens förslag från konstitutionsutskottet och beslutet i kammaren, och den kommer att sammanträda ganska snart nu. Den kommer naturUgtvis inte att kunna avlämna något förslag förrän grundlagberedningens förslag hgger, men den kommer att sammanträda och försöka förbereda marken för kommande beslut.

Hen ULLSTEN (fp):

Herr talman! Det har varit en positiv upplevelse att höra herr Pettersson i Visby och herr Schött och givetvis herr Norrby I Åkersberga tala positivt om upplysnlngstjänstens sätt att fungera och dess personals sätt att sköta sitt arbete. Jag tror att det finns en allmän och odiskutabelt positiv inställning tiU upplysningstjänstens värde framför allt för oss riksdagsmän som inte har kanshhusets resurser när det gäller att granska och gå Igenom de ofta mycket komplexa frågor som vi har att ta stäUning tiU.

Det bör betonas, precis som herr Norrby gjorde, att den här gruppen som förvaltnlngsstyrelsen har tiUsatt icke är någon stor, parlamentarisk utredning utan bara en Uten arbetsgrupp inom en styrelse, av en typ som man tillsätter då och då. Och i brist på andra direktiv för den gruppen bör vad som sagts här från nära nog aUa partier — jag tror att de som fattas har samma mening — visat att det inte finns något missnöje med upplysningstjänsten.

Jag tror att om den fråga som restes i förvaltningsstyrelsen hade rests här i kammaren i stället, nämligen att upplysnlngstjänsten borde få de två nya handläggartjänster som man begärde i våras - man har inte fått några nya handläggartjänster alls sedan 1968 samtidigt som verksamhetsvolymen ökat med nära 30 procent - skulle svaret inte ha bhvit att man skuUe vänta med att tUlsätta tjänsterna i avvaktan på en utredning, som

tydUgen skall ta mycket lång tid på sig och som efter ett halvår fortfarande Inte har sammanträtt, utan man skulle sannoUkt ha gett upplysnlngstjänsten de tjänsterna. Nu är det emellertid gjort. Jag tycker att det var synd och reserverade mig därför i förvaltnlngsstyrelsen mot att man förhalade tillsättningen av de nya tjänsterna. Efter den här debatten bör det dock inte längre finnas något utrymme ens för misstanken om att arbetsgruppen Inom förvaltningsstyrelsen kan komma fram med det som möjUgen har varit intentionerna bakom arbetsgruppens tillsättande: att begränsa upplysningstjänstens möjhgheter att verka.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Riksdagens upplysningstjänst och experter i riksdagen

Hen NORRBY i Åkersberga (fp):

Herr talman! Efter hen Wärnbergs uttalande här är det alldeles klart att det han väntar på är dagens riksdagsbeslut. Arbetsgruppen har inte fått några direktiv. Om vi nu hypotetiskt gör det antagandet att utskottets hemstäUan på den här punkten blfahes - jag hoppas naturhgtvis att reservationen bifalles, eftersom jag yrkat på det — vilka slutsatser för arbetsgruppens arbete drar då herr Wärnberg av riksdagens tänkta ställningstagande i dag?

Hen HENNINGSSON (s):

Herr talman! Jag tror nästan att jag på herr Norrbys fråga till herr Wärnberg skuUe kunna ge ett lugnande svar. Det finns faktiskt ett svar som gavs redan år 1968. Den här frågan har nämligen bhvit en föyd av den motion som jag egenthgen väckte vid 1968 års riksdag, och då gavs svaret att den skulle behandlas I grundlagberedningen.

Utskottet skrev då I sitt utlåtande på föhande sätt:

"Det framstår för utskottet som angeläget att dessa ohka vägar att tillföra sakbehandhngen av ärendena material och synpunkter noga uppmärksammas inom de skilda riksdagsorganen.

Utskottet hemställer,

att riksdagen anhåller hos Kungl, Maj:t att motionerna 1:96 och 11:137 överlämnas tUl grundlagberedningen för övervägande av den däri upptagna frågan om riksdagens informationsbehov,"

Däri hgger svaret; att frågan redan är placerad hos grundlagberedningen. Att nu år 1971 väcka en motion som nära nog åren kopia av den som jag väckte år 1968 är ingenting att fästa sig vid; det är bara att beklaga att man saknar egen fantasi. Jag måste säga att det gläder mig att man 1 dag har Intresse av den här frågan från så många partier och erkänner att den 'är betydande och viktig. Min motion väckte för aU del Utet uppmärksamhet när den skrevs, men jag hade Inte väntat mig att så många av de ohka partierna i dag skulle visa intresse för denna fråga; det visar dock att det har gått ett stycke framåt.

Jag är inte övertygad om att den rätta modeUen skulle vara en förstärkning av vår utomordentliga upplysnlngstjänst. Jag anser att det här är specieUa frågor som hgger htet vid sidan om och man skah inte därvidlag räkna med att riksdagen Inom sig eUer sin verksamhet kan anställa eUer ha fast knuten tlU sig den stora mängd av oUka experter som vi Ibland behöver. Jag menar att det skulle skötas på ett något annorlunda sätt, och jag skaU med intresse ta del av grundlagberedningens

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Meddelande ang.

kammarens

sammanträden

förslag rörande dessa frågor.

Jag har I dag inget annat yrkande än om bifaU till utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tlU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herrar Nelander och Norrby i Åkersberga, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Nonby i Åkersberga begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan I

betänkandet nr 68 röstar ja,

den det ej vlU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Nelander och

Norrby i Åkersberga,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltlonen. Då herr Norrby I Åkersberga begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 252

Nej - 57

Avstår — 2

§ 7 Meddelande ang. kammarens sammanträden

Herr TALMANNEN yttrade:

Vid kammarens bordläggnlngsplenum kl. 13.00 I morgon besvaras enkla frågor och interpeUationer, bl. a. om EEC. Sammanträdet inleds med en frågestund på en timme. Om några frågor därvid inte medhinnes besvaras de efter debatterna I anslutning till InterpeUationerna. På fredag kl. 10.00 hålls ett arbetsplenum som avslutas senast kl. 1 5.30.

Såsom tidigare meddelats börjar det bordläggtungsplenum, som utsatts till måndagen den 6 december, redan kl. 11.00 för att bereda tillfälle till interpeUations- och frågesvar.

Debatten om konjunkturstimulerande åtgärder äger rum tisdagen den 7 och onsdagen den 8 december. Med hänsyn tiU utskottens arbete kan tisdagssammanträdet inte börja fönän kl. 12.00. Det kommer att pågå tiU omkring kl. 21.00 utan middagsuppehåll. Debatten fortsätter onsdagen den 8 december kl. 10.00 och voteringarna beräknas kunna ske före middagsuppehåUet, Onsdagens kvällsplenum avslutas omkring kl, 23,00,

Civilutskottets betänkanden om byggnads- och exproprlationslagstift-rungen debatteras i ett sammanhang. Överläggningen äger rum omedelbart efter den frågestund som börjar torsdagen den 9 december kl, 10,00, Även torsdagssammanträdet torde behöva fortsättas på kvällen till omkring kl, 23,00,

Kammarens arbetsplenum fredagen den 10 december börjar kl. 10,00, Nr 136

och behandlingen av utskottsbetänkanden avslutas senast kl, 15,30,

§ 8 Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 69 i anledning av
motioner angående riksdagsstadgan m. m. '

Utskottets hemställan bifölls.

Onsdagen den 1 december 1971

Rättsregler för åsiktsannonsering

§ 9 Rättsregler för åsiktsannonsering

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 70 med anledning av motion om rättsregler för åsiktsannonsering.

Hen BJÖRK i Göteborg (s):

Herr talman! Låt mig bara i största korthet uttrycka min stora tillfredsställelse med konstitutionsutskottets betänkande i denna fråga. Här är det verkUgen fråga om ett fall där ett formeUt avslag innebär ett reeUt bifall.

Syftet med vår motion nr 85 har varit att få till stånd något slags regler för åsiktsannonsering i pressen, ett problem av viss betydelse för det demokratiska meningsutbytet och opinionsbildningen. När motionen väcktes betecknades den frågan av Pressens Tidning som en het potatis. Sedermera har dock pressens egna organisationer samlat sig tlU ett förslag just om regler för åsiktsannonseringen, alltså precis vad motionen åsyftade, Möjhgen kan man tycka att det i dessa regler starkare borde ha markerats det ansvar som hgger på tidningar i monopolstäUning,

Därutöver har emeUertid utskottet hänvisat UU möjUgheten att pröva lagstiftningsfrågan i samband med massmedieutredningens arbete, också det en tanke som togs upp i vår motion. Mot den bakgrunden kan jag inte ha något annat yrkande än bifall tUl utskottets hemställan.

Hen SVENSSON i Eskilstuna (s);

Hen talman! Kaj Björks mycket positiva bedömning av utskottets betänkande behöver kanske i och för sig inte föranleda några kommentarer från min sida — vi är ju ense i allt — men då frågan är principiellt viktig viU jag ändå här säga några ord.

Motionärerna har framhålUt att vi här rör oss på ett område där tidningarna inom ramen för sin självrannsakan — man kanske också skulle kunna säga inom sin självsanerande verksamhet - bör främja en god pressetik. Från min utgångspunkt är det tillfredsställande att Kaj Björk spinner på den tråden och frånfaUer yrkandet i motionens slutkläm om normativa uttalanden från riksdagens sida rörande åsiktsannonsering, I stället välkomnade Kaj Björk här i sitt uttalande att Pressens samarbetsnämnd har antagit vissa bestämda riktUnjer, vilka också finns medtagna i betänkandet som bUaga, Jag viU i sammanhanget understryka utskottets uttalande att dessa pressens egna organs initiativ bör kunna leda tiU en enhetUg praxis på detta område. Därmed borde man få den skäUga behandling av åsiktsannonser som motionärerna uttalat sig för.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Rättsregler för åsiktsannonsering

Efter Kaj Björks uttalande kan jag alltså Inte finna att det nu finns några meningsskihaktigheter mellan motionärerna och utskottet. Men jag vUl ändå, utan att på något sätt vara polemisk, understryka det principiellt viktiga i utskottets uttalande på s, 4 I betänkandet: "Ansvarig utgivares befogenhet att bestämma över periodisk skrifts innehåU är grundlagsskyddad och kan som Pressens samarbetsnämnd anfört Inte Inskränkas genom uttalanden från riksdagens sida,"

I utskottsbetänkandet omnämns massmedieutredningens pågående arbete. Då jag är ledamot av utredningen vlU jag utöver vad som sägs i reciten i betänkandet upplysa om att utredningen inom kort avger ett delbetänkande, där utredningen fullgör det i direktiven tilldelade uppdraget att närmare ta stäUning tUl grundlagsskyddet för reklam. Jag avslöjar inga hemhgheter då jag säger att utredningen därvid har haft som utgångspunkt att ordalagen I tryckfrihetsförordningen är sådana att också reklam och andra marknadsföringsåtgärder i tryckt skrift omfattas av tryckfriheten och att reklam således Inte kan förbjudas eller censureras utan ändring I tryckfrihetsförordningen.

Jag kan tillägga att de ändringar utredningen föreslår kan väntas bU ytterst restriktiva. Att Ingripanden utanför tryckfrihetsförordningen skulle kunna ske mot åsiktsannonsering betraktar jag som helt uteslutet. Man behöver en ordning som omintetgör plötshga förbud mot sådana former av samhällskritik och information som åsiktsannonseringen representerar.

Tryckfrihetsförordningen skah ju skydda det fria ordet, den fria kritikrätten och opinionsbildningen i egentlig mening. Men vid fullgörandet av det långsiktiga uppdraget — att skapa en massmedielag — kommer vi att få utgå Ifrån ett mycket vitt yttrandefrihetsbegrepp. Vad utskottet säger om att åsiktsannonseringen i pressen därvid kommer under övervägande är givetvis fullt riktigt. Där kommer frågan att prövas i sitt Stora sammanhang. Därmed har också ett av motionens krav kunnat tiUgodoses,

Jag har inget annat yrkande än om bifall tiU utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bIföUs.

§ 10 Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkanden:

Nr 71 I anledning av motioner om förhandsgranskning av skolprogram I

radio och television

Nr 72 i anledning av skrivelse från talmanskonferensen med överlämnande

av ett från kommittén för översyn av Nordiska rådets svenska delegatlons

kansliorganisation Inkommet betänkande

Nr 73 I anledning av framställning från riksdagens ombudsmän om anslag

för inredning och utrustning av kontorslokaler m.m.

Socialförsäkrlngsutskottets betänkande:

Nr 42 I anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag tlU lag om ändring I lagen (1962:381) om allmän försäkring.

Kammaren biföU vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 11 De studerandes sjukförsäkringsvillkor

Föredrogs socialförsäkrlngsutskottets betänkande nr 43 i anledning av motion angående de studerandes sjukförsäkringsviUkor,

Fröken BERGSTRÖM (fp):

Herr talman! Motion nr 731, som vi nu skah ta ställning tiU, syftar tUl att få till stånd en förbättring av sjukförsäkringsskyddet för dem som studerar i eftergymnasial utbildning. Denna motion behandlades i soclalförsäkringsutskottet den 16 november. Då meddelades att det förelåg en PM från riksrevisionsverket, daterat den 29 oktober 1971, I denna PM framläggs ett förslag till förändring av sjukförsäkringen för studerande.

Den första reflexionen kunde kanske vara att det här var ju snabbt marscherat; motionen, som Inlämnades under den aUmänna motionstiden, hade tydhgen haft effekt. Men riktigt så bra var det nu inte. Om man studerar handhngama htet närmare konstaterar man snabbt att riksrevisionsverket hade fått uppdraget att utreda denna fråga redan den 30 juni 1967. Man kan nästan ställa sig htet frågande tih varför riksrevisionsverket behövt ta så lång tid på sig för att arbeta fram ett förslag som nu förefaller vara tämUgen enkelt att utarbeta.

Förslaget redovisas kortfattat i utskottsbetänkandet, men det finns nu ingen anledning att uttala sig om detta förslag. Det är nämligen så att de myndigheter som riksrevisionsverket skall samråda med i detta sammanhang först skah yttra sig innan man får fram det slutgiltiga förslaget. Dessa samrådsmyndigheter är centrala studiehjälpsnämnden, riksförsäkringsverket och socialstyrelsen. Jag viU i detta sammanhang bara uttala förhoppningen att dessa tre myndigheter skall arbeta snabbare än vad riksrevisionsverket gjort. Man är på studenthåll mycket angelägen om att den här frågan skall få sin lösning UU det studieår som börjar den 1 juli 1972, En förutsättning härför är att riksdagen har ett förslag på bordet under våren. Det är aUtså angeläget att vidare behandhngen av denna fråga hos samrådsmyndigheterna kommer att gå snabbt.

Hen talman! Jag har Inget annat yrkande än om blfaU tUl utskottets hemställan.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

De studerandes sjukförsäkringsvillkor

Fru HÅVIK (s):

Hen talman! Ett enhälUgt utskott har beslutat föreslå riksdagen att a-wakta vldarebehandUngen av den promemoria som fröken Bergström här talat om. Kanske det förtjänar att nämnas i sammanhanget att förslaget I denna promemoria går längre än den motion som fröken Bergström talat för. 1 motionen föreslås ett betydUgt lägre sjukpenningbelopp per dag än vad som föreslås i promemorian. Således är det inte motionen som föranlett att riksrevisionsverket lagt detta förslag, utan ärendet har varit föremål för grundUga överväganden hur man bäst skaU kunna lösa frågan om de studerandes kompensation när de på grund av

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Patientemas ställning inom vårdområdet, m. m.

sjukdom måste göra ett avbrott i sina studier.

Det har även tidigare funnits möjUgheter för studerande att erhålla sjukpenningförsäkring, även om dessa möjUgheter inte tiUvarataglts i den utsträckning som man hade kunnat vänta. Bl. a. har de studerande varit obligatoriskt sjukpenningförsäkrade om de haft regelbundet återkommande feriearbete. Det är ju inte aUtför sällsynt att studerande har feriearbete för att dryga ut sina inkomster under studietiden. Därutöver har det funnits möjhgheter att teckna en friviUig försäkring, antingen individuellt eller kollektivt. Men ingen av dessa möjUgheter har tillvaratagits i nämnvärd utsträckning, trots att premien under senare tid varit så låg som 30 kronor om året för en sjukpenning på 15 kronor om dagen. Låt vara att karenstiden varit 18 dagar, men 18 dagar kan väl Inte precis kuUkasta hela studieplanen. Försäkringen har inneburit ett skydd på imgefär 450 kronor 1 månaden vid en längre tids sjukdom, och dessa pengar har vatit skattefria.

Fröken Bergström hade inget annat yrkande än om bifall UU utskottets hemställan, och även jag, herr talman, ber att fä yrka blfaU tUl utskottets hemställan.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s);

Hen talman! Jag viU bara framhåUa att alla grupper inte har haft denna förmån. Det som gläder mig i den redovisning som ges av riksrevisionsverket är att bl, a, ett problem som vi har haft uppe till behandling, nämhgen studerande dlabetikers rätt till sjukförsäkring, har kunnat lösas. Det är mycket glädjande, eftersom det faktiskt är någonting, som riksdagen tidigare har uttalat sig för.

Fru HÅVIK (s);

Hen talman! Just det som fru Eriksson i Stockholm tar upp visaratt man har haft flera grupper att ta hänsyn tiU, Det Innebär att frågan inte har varit fullt så enkel som fröken Bergström viUe göra gällande I sitt hilägg.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls,

§ 12 Patienternas ställning inom vårdområdet, m. m.

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 37 i anledning av motioner om patienternas ställning inom vårdområdet, m, m,

I detta betänkande behandlades

1) motionen 1971:98 av hen Helén m, fl, (fp),

2) motionen 1971:355 av herr Helén m, fl, (fp), vari yrkats - såvitt nu var i fråga - att riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj:t begärde att SPRI (sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaUseringsinstitut) uppmanades stimiUera huvudmännen tiU försöksverksamhet med regionala vårdombudsmän.

1) motionen 1971:737 av herr Börjesson I Falköping m, fl, (c),

2) motionen 1971:742 av fru Eriksson i Stockholm (s) och fru Gradin (s) samt

3) motionen 1971:1187 av fru Nordlander m, fl, (vpk).

Utskottet hemställde

Å. beträffande försöksverksamhet med regionala vårdombudsmän att riksdagen skulle avslå motionen 1971 ;355, såvitt nu var I fråga,

B, beträffande Inrättande av en neutral Instans inom varje landstings
område att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1187, såvitt nu vari
fråga,

C, beträffande försöksverksamhet med en patientombudsman att
riksdagen skuhe avslå motionen 1971:737,

D, beträffande försöksverksamhet med samrådsgrupper och khnik-
nämnder att riksdagen skulle avslå motionen 1971:98,

E, beträffande medlclnalväsendets ansvarsnämnd att riksdagen skulle
avslå motionen 1971 :l 187 i vad den ej behandlats under B,

F, beträffande en utredning om patientens ställning inom sjukvården
att tiksdagen skulle avslå motionen 1971:742,

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Patientemas ställning inom vårdområdet, m. m.

Reservation hade avgivits av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp), som ansett att utskottet under Ä bort hemställa,

att riksdagen med bifall tiU motionen 1971:355, såvitt nu vari fråga, hos Kungl. yia']t begärde att sjukvårdens och socialvårdens planerings-och rationaliseringsinstitut (SPRI) uppmanades stimulera huvudmännen tlU försöksverksamhet med regionala vårdombudsmän.

Hen HAMRIN (fp):

Herr talman! I socialutskottets betänkande nr 37 behandlas bl. a. motionen 355 år 1971, vari folkpartiet yrkar "att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t begär att SPRI (sjukvårdens och socialvårdens planerings-och rationaUseringsinstitut) uppmanas stimulera huvudmännen tiU försöksverksamhet med regionala vårdombudsmän". Bakgrunden UU detta yrkande är att patientema på våra sjukhus och lasarett ofta känner sig Utet vilsna. De hamnar i en situation där de behöver råd och hjälp. Deras rättsUga förhållanden kan ibland bU bekymmersamma.

Låt mig först säga att detta inte är någon som helst kritik mot den personal som vårdar och sköter patienterna. Tvärtom utför den personalen ett träget arbete. Den har bUvlt mer och mer arbetstyngd, och problemet för personalens del är väl att den inte ens hinner med den personhga kontakten med patienterna. Arbetstidsförkortningen och landstingens ansträngda ekonomiska förhållanden gör väl sitt tUl i det fallet,

VI förtroendemän brukar ofta när vi behandlar frågor gå tiU våra egna erfarenheter, 1 detta faU tror jag inte vi skaU göra det. Vare sig vi är engagerade kommunalt I landsting eller i riksdag har vi en helt annan ställning; inte så att vi bhr favoriserade, men vi känner personalen, vilket inte de flesta patienter gör. Vi skah alltså inte döma efter våra egna erfarenheter. Vi måste komma ihåg att många patienter känner sig vilsna.

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 136

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Patientemas ställning inom vårdområdet, m. m.

Jag tycker att utskottet har målat bakgrunden till sitt stäUningstagande på ett bra sätt när utskottet på s. 25 i betänkandet skriver föhande:

"Frågor om patientens ställning framför aUt inom den slutna sjukvården har kommit att röna ett aUt större intresse. Ett sjukdomsfall, som kräver sjukhusvård, innebär i och för sig oro och ängslan såväl för den sjuke som för dennes anhöriga, HärtUl kommer att patienten blh imderkastad undersökningar och behandhngar av oftast komphcerat slag, vilkas Innebörd och verkan kan vara svåra att förstå. Därtill kommer att sjukhusmUjön vanhgtvls är främmande för patienten,"

Den bakgrunden till utskottets ställningstagande tycker jag är riktig, men utskottet kommer fram tUl ett annat stäUningstagande än vad motionärerna önskar, och detta har resulterat I en reservatlon.

Jag vill först konstatera att problemet givetvis har två sidor — det har de flesta problem här I världen. Det gäller att öka Informationen tiU patienterna. Om det behovet är vi överens. Jag tror att det finns brister i Informationen om patienternas möjhgheter att få sina rättsfrågor och även sina andra problem behandlade på ett vettigt och riktigt sätt. Vi är överens om att den behöver förbättras, och det är inte något tvivel om att den behöver förbättras. Men om den förbättras tror jag att kravet på just försök med patientombudsmän kommer att stärkas. Vi har visserhgen både JO och JK och medlclnalväsendets ansvarsnämnd, men jag anser att möjhgheterna för patientema att få sina intressen tillvaratagna skulle betydUgt stärkas, om man stimulerade till ökad försöksverksamhet med patientombudsmän.

Nu har det tagits sådana initiativ och det är i stort sett på de initiativen som motionärerna bygger. Man skuUe bara önska se dem förverkUgade i Utet stöne omfattning än som för närvarande är faUet,

Jag såg för en tid sedan en notis om att Bohusläns landsting hade konstaterat -vissa brister i det avseendet. Rubriken tiU den UUa notisen lyder "Ett gott initiativ", och i texten står det: "I detta läge har landstinget beslutat starta en försöksverksamhet med en patientombudsman, TiU ombudsmannen, som i detta fall är en kvinna, skall patienterna kunna vända sig med sina bekymmer. Om vi har fattat saken rätt skall ombudsmannen inte bryta den goda kontakten meUan patient och sjukvårdare, men finnas till hands och stäha till rätta när patienten av någon orsak anser sig ha skäl för klagomål,"

Jag tycker det är tiktigt framställt och att det är ett bra initiativ från Bohusläns landsting. Det är för att stimulera ytterligare sådana initiativ som motionen och reservationen har komrrut till.

Jag yrkar, herr talman, bifall till reservationen.

Hen BÖRJESSON I Falköpmg (c):

Herr talman! Jag vlU bara något kommentera den motion som jag tillsammans med några andra centerpartister har väckt angående patientombudsman.

Den kostnads- och personalbesparande rationahseringsverksamhet som kännetecknat den svenska sjukvården under senare år har självfallet varit nödvändig från många synpunkter. Det ökade vårdbehovet har ställt stora krav pä resurserna, och i takt härmed har man vidtagit rationahserings-

åtgärder för att i möjligaste mån tillgodose behovet.

Samtidigt måste man emellertid konstatera att avståndet mellan patienten och den vårdande personalen har ökat. Patientens behov av personhg kontakt har i aUt mindre grad kunnat tlUmötesgås, Patienten har många gånger - med rätt eller orätt — upplevt sin situation som om han vore ett levande kolU med få eUer inga möjUgheter att påverka sin situation så länge han är hänvisad till att behöva omhändertagas. Jag vill inte säga att det är så, men man kan inte bortse från att patienten många gånger har små möjhgheter att diskutera sin situation med läkaren eller annan person som har kännedom om hans sjukdomsbild. Jag har därmed Inte velat rikta någon kritik mot vare sig läkare eher övrig personal, men de har genom den hårda, pressande arbetsbördan Inte några möjUgheter att ägna patienten sådan personhg omvårdnad som önskvärt vore.

Som jag framhåller i min motion nr 737 är det inte bara den aktuella sjukdomen som kan vålla speciella problem för patienten utan även praktiska frågor av social karaktär som vistelsen vid sjukhuset kan föranleda. För patienten vore det synnerligen värdefuUt att kunna delge dessa tlU utomstående personer med erfarenhet av och kunskap om människo vård i vidare bemärkelse.

Jag har i min motion framfört önskemål om en patientombudsman. Dessa önskemål är grundade på erfarenheter som jag själv gjort vid de många kontakter jag haft med sjuka människor som vänt sig tUl mig I min egenskap av förtroendeman. Men jag är medveten om att det bör bh fråga om försöksverksamhet, VI har redan hört att man startat I Bohuslän, Det är ett lovvärt initiativ, och jag gratulerar landstinget i Bohuslän, Man bör starta på flera ställen och låta erfarenheterna från denna försöksverksamhet bU normgivande.

Utskottet hänvisar till att det vid sjukhusen redan finns befattningshavare som har hand om den kurativa verksamheten och att antalet kuratorer kommer att kraftigt ökas fram tUl år 1975, Utskottet anser därför att syftet med motionen bUvit tiUgodosett genom den ökning av kuratorskåren som kommer tiU stånd. Min avsikt är att vederbörande skulle fungera som en patienternas ombudsman. Han skuUe ha en fri stäUning gentemot sjukhuset och dess huvudman. Han skulle kunna tjänstgöra som rådgivare när det gäller frågor om patientens rätt gentemot sjukvårdshu-vudmannen. Patientombudsmannens ställning skulle vara fri och obunden gentemot sjukvårdsinrättningen och huvudmannen, och han skulle vara talesman för patienterna.

Jag tror att en sådan reform fön eUer senare kommer att växa fram inom den sjukvårdande verksamheten. Vi har hört att man redan är i färd med att starta på visst håll I landet. Det är bara att konstatera att tiden ännu inte är mogen för att över hela fältet Införa en dyUk reform, som är både humanitärt och samhällsekonomiskt motiverad.

Jag har, herr talman, med det sagda velat motivera tanken på införandet av en patientombudsmannainstitutlon inom svensk sjukhusvård. Då jag finner att jag inte har stöd för dessa mina tankar hos utskottet, finner jag det föga menlngsfuUt att yrka bifaU tiU motionen 737.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Patientemas ställning inom vårdområdet, m. m.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Patientemas ställning inom vårdom rådet, m. m.

Hen KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Herr Hamrin redogjorde för motionärernas och reservanternas StäUning, Jag har egenthgen ingenting att invända emot vad han sade i sak. Han återgav en del skildringar ifrån sjukhus. Men utskottet drar en annan slutsats av resonemangen än vad hen Hamrin gör.

Frågan om en patientombudsman är inte ny. Den fanns uppe redan förra året i form av motioner. Då avfärdade aUmänna beredningsutskottet förslaget genom att säga, att många av de problem som en patientombudsman skulle StäUas inför torde föranledas av att patienten inte vet om sina möjUgheter, Det gäUer alltså i stäUet ett informationsproblem av betydande art. Kan man lösa det och tala om vad patienterna har för rättigheter och möjhgheter, då tror jag inte man behöver en ombudsman för detta speciella ändamål.

Socialutskottet har samma mening som allmänna beredningsutskottet hade i fjol. Vi anser att det är viktigt att man skapar en bättre information på sjukhusen för att tala om för männlskoma vilka möjUgheter de har. Jag vill framför aUt understryka att kuratorerna på sjukhusen redan nu är en form av vårdombudsmän som ger kunskap åt patienterna på t, ex, det sociala fältet.

Utskottet anför i sitt betänkande att såväl socialstyrelsen som Landstingsförbundet i yttranden över de motioner som förelåg förra året redovisade att landstingen bedriver en fortlöpande verksamhet för att skapa bättre information åt patienterna vid sjukhusen,

I det sammanhanget vill jag säga att de flesta som tas In på sjukhus vistas där bara en kort tid, mellan fem och tio dagar. Jag vill stäUa frågan till reservanterna och till herr Börjesson i Falköping om de tror att man för dessa korttidspatienters vidkommande skulle behöva en vårdombudsman sådan som de vill ha.

En annan sak är det naturligtvis med dem som finns på långtidssjukhusen. Deras problem gäller dock oftast sociala frågor, och där anser jag att kuratorerna har möjlighet att ge just den hjälp som I första hand behövs.

Hen Hamrin sade att vi inte skall jämföra situationen för oss som riksdagsmän, landstingsmän eUer kommunala förtroendemän om vi kommer In på vårdinrättningar med andra människors situation. Jag tror att det är en felaktig slutsats. Såvitt jag känner till bhr alla lika väl behandlade och bemötta, oavsett om de har en förtroendemannaställning eller inte. Det skulle vara onaturUgt annars. Sjukhusen är eller borde åtmmstone vara verkUgt demokratiska institutioner där aUa bör behandlas hka, och där det är hjälpbehovet och sjukvården som är det viktigaste och inte vederbörandes ställning. Jag tror jag vågar påstå att det Inte begås någon mannamån I det avseendet på våra sjukhus.

Jag viU understryka än en gång att kuratorerna såvitt jag förstår är just de vårdombudsmän som både hen Hamrin och herr Börjesson i Falköping efterlyser. Vad är det de skah syssla med? Hen Börjesson i Falköping tog upp frågan om de sociala problemen. Det är därför vi har dessa kuratorer. De skaU dels hjälpa patienterna tUlbaka tiU samhället, dels ge dem den Information de behöver för att klara sin speciella situation när de vistas på sjukhusen.

Hen Hamrin sade att Bohusläns landsting bedriver försöksverksamhet på det här fältet. Det tycker jag är bra. Om den verksamheten utfaUer till fördel, så kan ju andra landsting vandra på precis samma väg. Det behövs följaktligen inget riksdagsbeslut för att framtvinga något slags vård-ombudsmannainstitution. Här har man alltså på det praktiska fältet ute på sjukhusen möjlighet att pröva. Utskottet kommer att med Intresse följa vad som sker I Bohuslän och notera om detta kan vara en väg som leder tiU bättre framgång än att ha kuratorer, som på de andra sjukhusen.

De konsekvenser som utskottet dragit av motionerna och av vad som tidigare har skett på detta område är att det redan nu finns möjligheter för patienterna att få den hjälp och de informationer på det sociala fältet som de har rätt till. Jag ber därför att få yrka bifall tUl utskottets förslag. Men jag understryker att det är av stor vikt att just informationsproblemet på sjukhusen löses bättre än vad som nu kanske är faUet, Men det är en uppgift för sjukhusets huvudmän. Det problemet behöver Inte lösas genom att riksdagen beslutar att införa något slags vårdmannainstitutlon 1 vårt land.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Patientemas ställning inom vårdområdet, m. m.

Herr HAMRIN (fp) kort genmäle:

Hen talman! Nu tror jag att socialutskottets värderade ordförande har läst sitt eget betänkande htet dåhgt. Varken vår motion eUer reservation går ut på något beslut om införande av vårdombudsmän, utan yrkandet gäUer en skrivelse till Kungl, Maj;t för att stimulera till ökad försöksverksamhet. Men detta var kanske bara en hten lapsus från herr Karlssons i Huskvarna sida.

Det var ett ganska intressant påpekande att denna fråga inte är ny. Det är riktigt att den tidigare behandlats i aUmänna beredningsutskottet och då också var ute på remiss. Alldeles riktigt. Det var bara skada att herr Karlsson i Huskvarna inte återgav den tredje remissinstansen. Han nämnde socialstyrelsen och Landstingsförbundet, men sedan har vi en tredje remissinstans och det är Kommunförbundet, som ganska klokt säger att sjukvården och socialvården hör i stora delar ihop, eUer kommer att höra Ihop i varje fall i fortsättningen. Kommunförbundet sade — om jag får göra en hastig sammanfattning — ungefär som så att detta är en vettig tanke. Låt oss skicka motionen om tanken på patientombudsman tiU socialutrednlngen för att behandlas där. Jag tycker det är värt att påpeka att det dock finns de som vlU följa denna Unje och tycker att det hgger någonting i den.

Beträffande förtroendemännens behandling på lasarett och sjukhus menar jag Ingalunda att vi bUr särskilt väl behandlade. Jag tror att aUa behandlas Uka, Men det är i alla fall skillnad på våra möjhgheter att känna tih vad vi behöver känna tiU när något går I baklås då vi Ugger som patienter.

Till sist, herr talman; Att den genomsnittliga vårdtiden på våra lasarett och sjukhus är kort tror jag inte har mycket med denna fråga att göra. Det kan finnas åtskilUga som ligger lång tid. Det kan finnas åtskiUiga som hgger kort tid. Om det är en minoritet eUer en majoritet som behöver hjälp är för mig ganska betydelselöst. Jag tror att alla fön eUer senare någon gång behöver den hjälp som det här talas om.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Patientemas ställning inom vårdområdet, m. m.

Herr BÖRJESSON I Falköping (c) kort genmäle:

Herr talman! Mitt inlägg i denna debatt skaU Inte tolkas så att jag på något sätt vill kritisera kuratorerna vid våra lasarett. De fyller säkerUgen en mycket viktig uppgift. Men när jag nu pläderar för en patientombudsman är min tanke att denna patientombudsman skall ha en friare ställning gentemot sjukhuset och sjukvårdens huvudman. Han skall kunna agera på ett friare sätt än vad många gånger kuratorerna kan göra.

Sedan får jag lov att i hkhet med herr Hamrin säga att jag tror inte att förtroendemännen bhr bättre behandlade än de övriga sjuka. Absolut inte. Men det är den skillnaden — och den är inte hten — att förtroendemännen är mer medvetna om sin rätt gentemot sjukvårdens huvudman, ty de är många gånger bättre Informerade än de övriga patienterna.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Hen talman! Jag vill bara stäha föhande fråga tlU herr Börjesson I Falköping: Menar herr Börjesson att kuratorerna Inte skulle ha någon fri StäUning på sjukhusen utan skuhe vara bundna av hänsynstaganden tih sjukhushuvudmännen på ett sådant sätt att de inte kan ge patienterna de upplysningar i sociala och andra frågor som behövs?

TiU herr Hamtin vih jag sedan säga att det visserligen är sant att man i reservationen bara begär en skrivelse tlU Kungl. Maj:t, medan jag sade att det gällde ett beslut. Men I reservationen vlU man ändå uppmana Kungl. Maj;t att se till att vårdombudsmän tiUsätts i oUka delar av landet.

Jag vlU också påpeka att herr Hamrin själv är framstående landstingsman I Kalmar län. Vad är det som hindrar att hen Hamrin i sitt eget hemlän bedriver sådan verksamhet som han här propagerar för att vi skall be Kungl. Maj:t att starta? Herr Hamrin går med andra ord en omväg för att nå det mål som han ganska lätt skulle kunna vinna via en motion i Kalmar läns landsting.

Jag vill slutligen ta upp resonemanget om att Kommunförbundet har en annan InstäUning än socialstyrelsen och Landstingsförbundet, Ja, det är kanske i och för sig inte så egendomhgt att Kommunförbundet, som inte sysslar med sjukvård utan med andra Ung, Inte har samma uppfattning i denna fråga som de organ vilka har hand om denna verksamhet i vårt land, nämhgen landstingen och socialstyrelsen. Argumentet att Kommunförbundet skuUe ha haft en annan uppfattning än dessa andra organ om kravet på en vårdombudsman tycker jag sannerhgen inte är särskilt starkt.

Herr BÖRJESSON i Falköpmg (c) kort genmäle:

Hen talman! TUl herr Karlsson i Huskvarna viU jag säga att jag inte överdriver när jag påpekade att kuratorerna Inte har en fri ställning. För att nämna ett exempel har jag svårt att förestäUa mig att en kurator skulle viha anmäla en läkare tiU en ansvarsnämnd. Det är det jag menar.

När det gäller exempelvis rådgivningen i sociala och andra frågor har jag däremot den uppfattningen att kuratorerna välviUigt och med sakkunskap hjälper patienterna.

Jag vill absolut Inte rikta någon kritik mot kuratorerna, men patienten

själv upplever det så, att patientombudsmannen skulle ha en friare ställning mot sjukhuset och dess huvudman än en kurator.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s) kort genmäle:

Herr talman! Kuratorn behöver inte alls anmäla någon läkare tlU ansvarsnämnden. Det kan patienten göra själv. Råden kan naturligtvis kuratorn utan vidare ge precis Uka bra som en vårdombudsman.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Patientemas ställning inom värdområdet, m. m.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag står bakom en motion i detta ärende, där vi motionärer framför ohka krav. Bl a, berör vi medlclnalväsendets ansvarsnämnd och vUl få till stånd en utbyggnad av kontakterna meUan patient och sjukvård och över huvud en förbättring av sjukvårdens Inre mihö. Jag vet att det gäller delvis ganska diffusa ting och att även de tankar som nu bryter sig fram, om att patienten skuUe ha en något annan stäUning än den som hon nu har i förhållande tih den byråkrati som finns på ett sjukhus lika väl som på andra håll, är något delvis nytt. Jag kommer därför inte att yrka bifaU tlU reservationen och inte heUer tUl min motion, 1 reservationen föreslås en vårdombudsman, något som jag för min del Inte ser så stora möjUgheter att reaUsera, Möjligen kan det tänkas en utbyggnad i form av en extra kontaktman inom varje landsting. Över huvud taget gäller kanske att man får treva sig fram på detta område.

Men nog behövs det Insatser, Jag bUr något förvånad då sådana som jag förstår måste vara stora personer ute i sina landsting här säger att förtroendemännen inte bUr bättre behandlade än andra. Jag är aUdeles övertygad om att ni mycket snabbare får besked när ni vänder er tiU ett sjukhus än andra, I Stockholm är det kanske inte så, eftersom vi aUa när vi tas in i så stora sammanhang bUr betydUgt mindre. Men att det ligger tUl på detta sätt är självfaUet, och det skaU inte bortförklaras. Det aUmänna är ju arbetsgivarparten i detta sammanhang och har ansvaret för verksamheten. Men fortfarande råder samma anda som tidigare. Det är fortfarande hög och låg, det är fortfarande den friska och starka och den sjuka och hjälplösa. Och det är just därför som tanken kommer: Kan denna hjälplösa människa som är i särskilt ömtåUgt tillstånd, klara sig. Han uppfattar inte byråkratin så vänUgt som en landstingsman eUer kanske landstingsordförande, behöver han Inte få ett extra stöd? Jag erkänner att tankarna Inte är klara på denna punkt, men nog finns det ett behov av att bistå människan på ett sjukhus mer än man kan göra genom att hänvisa vederbörande att vända sig tiU kurator, tUl läkare eller sjuksköterska.

Nu tror jag att man genom den utvidgning av den öppna vården som vi är inne på och där vi väntar oss fler kategotier människor i sjukvårdsarbete — jag tänker inte på läkare eller sjuksköterskor utan sköterskor med speciella andra uppgifter — andra som kan få kontakt med patienten. Därför kan det hända att det här bör få hgga tiU sig ett tag. Vi får kanske vänta och se vad en ny soclaUagstiftning kommer med. Men inte skaU vi tro att det inte behövs ett bistånd tih en sjuk människa, därför att den är slagen tih slant, om det är en vanUg människa i dag. Är läkaren otrevUg och har dålig förmåga att få kontakt med patienten, finns

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Patientemas ställning inom värdområdet, m. m.

det ingen som kan ändra på det. Och är sjuksköterskan upptagen tiU den oändliga grad, så finns det Ingen patient som kan göra någonting åt det.

Sedan är det fråga om ansvarsnämndens stäUning, Här har sagts att I kammaren finns två personer, hen Zachrisson och någon Ull, som sitter med i nämnden, varför den alltså skulle vara patientvänUg, Ja, men nämnden har inte de uppgifter som här åsyftas, I den mån man vänder sig tiU ansvarsnämnden är det ju tal om att få ersättning för liden skada på ett sjukhus, och nämnden har inte möjhghet att ge sädan ersättning. Nämnden måste också skydda läkaren, därför att mycket av dessa skador beror ju inte på att läkaren är en bov eUer att han är osklckhg, utan det beror på det stora och farhga område han arbetar med. Det finns stora risker, och då vill vi att den patient som oförskyllt råkar ut för en skada åtminstone skall kunna få ersättning för det.

På det området finns det mycket kvar att göra, men det kommer upp i ett annat sammanhang med förslaget om en försäkring för patienten, och det kommer också upp i ett sammanhang som läkarna själva I sin ansvarighetsnämnd kommer att vidareutveckla.

Jag tror att vi inte har talat om aUa dessa frågor för sista gången i dag. Vi kan icke säga att de är tiUfredsstäUande lösta.

Jag kommer inte att yrka bifall tlU reservationen, utan jag går på utskottsutlåtandet, och jag erkänner att om jag hade varit med i utskottet hade jag kanske inte kommit mycket längre än vad utskottet har gjort.

Hen HAMRIN (fp);

Herr talman! Efter fru Erikssons senaste inlägg I debatten måste jag göra några tillägg tlU mina tidigare anföranden.

TiU att börja med har kanske fra Eriksson och jag htet ohka erfarenheter från våra sjukhusvistelser, eher vi kanske drar oUka slutsatser av dem. Det är möjligt att den ene är mer blåögd än den andre.

Det ligger väldigt mycket i vad fru Eriksson sagt, synd bara att slutsatsen inte blev ett stöd för reservationen. Det är nog inte sista gången vi har att göra med dessa frågor här. Det kan man avläsa bl, a, av att det I socialutskottets betänkande behandlas Inte mindre än fem motioner av delvis samma InnehåU, komna från fyra av de poUtiska partierna i riksdagen.

När vi började med den här tanken från folkpartiet var vi ganska ensamma, och avslaget från aUmänna beredningsutskottet var ganska så hårt, VI har inte gett oss. Det är så ibland, att när man är envis beror det på att man vill bilda opinion. Jag tror att det är riktigt och nyttigt att göra det. Jag delar som sagt fru Erikssons i Stockholm uppfattning att det inte är sista gången som vi kommer att behandla denna fråga här i riksdagen.

Herr KARLSSON i Huskvarna (s):

Herr talman! Jag tror också att vi kommer att få ta denna diskussion flera gånger. Det är uppenbart att ingen är emot att man gör vad som är möjhgt att göra för att förbättra dessa ting. Men det är svårt att komma fram tUl konkreta resultat. Jag satt och lyssnade med Intresse UU vad fru Eriksson skuUe säga. Hon sade själv att motionen egentUgen är diffus, och

jag begriper det, ty det är sannerhgen inte lätt att uttrycka sig i klartext och säga ungefär hur man viU ha det. En sak är att önska, en annan sak är att forma beslut som kan ge möjhghet att skapa ett bättre tUlstånd på detta sätt. Men det är sannerligen Inte så lätt att ordna det.

Fru Eriksson tog också upp förtroendemannabehandhngen på våra sjukhus, och därvid undantog hon Stockholm. Ja, det är givet att jag hkaväl kan undanta mitt eget län, och jag tror att varje förtroendeman kan undanta sitt län. Jag har den absoluta uppfattningen att oavsett om man råkar vara förtroendeman eller Inte så är behandhngen på sjukhusen god. Jag vih understryka vad jag förut sade på detta sätt att det vore orimhgt om det förhölle sig på annat vis. Människorna skaU behandlas exakt hka, oavsett om det är kung eher torpare.

Fru Eriksson tog också upp frågan om ansvarsnämnden. Eftersom jag sitter där och har erfarenhet från dess verksamhet, tror jag att jag vågar säga att man försöker så långt möjhgt sakUgt bedöma varje faU, Men det finns givetvis motstridande Intressen, Vad vi inte lyckats med och inte kan lyckas med därför att det inte hgger inom ansvarsnämndens område är att ordna den ersättning för patientema som fru Eriksson talade om. Där håller jag helt med henne om att situationen i dag är OtiUfredsstäUande. Jag hoppas verkhgen att det kommer ett lagförslag som kan ge möjlighet till ersättning för patienter som på grund av misstag och annat kan bh felaktigt behandlade. Men det har inte med ansvarsnämndens verksamhet att göra.

Jag föreställer mig att kammarens ledamöter uppmärksammat hur läkarna ser på ansvarsnämnden och hur de är kritiska mot den. Det är enligt mitt sätt att se fullständigt orlmUgt, men även från den kanten har man aUtså uppfattningar om hur nämnden bedriver sin verksamhet. Patienter och läkare kan sålunda kritisera verksamheten från ohka utgångspunkter. Eftersom jag själv har erfarenhet av den vet jag att man så långt det står i mänsklig makt försöker sakhgt bedöma ärendena och ta ställning tUl vad som förekommit samt därefter fatta sina beslut.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Patientemas ställning inom vårdområdet, m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herrar Hamrin och Hyltander, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaUer socialutskottets hemstäUan i

betänkandet nr 37 punkten A röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen av henar Hamrin och

Hyltander.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hamrin begärde

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 255

Nej - 56

Avstår — 2

Punkterna B-F

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§13 Åtgärder mot alkohol-och narkotikamissbraket

Föredrogs socialutskottets betänkande nr 39 i anledning av motioner om åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket.

I detta betänkande behandlades

1) motionen 1971:132 av herr Hamrin m.fl. (fp), vari yrkats att
riksdagen i skrivelse tih Kungl. Maj.t skuUe hemställa om tiUsättande av
en parlamentarisk utredning med uppgift

att framlägga förslag till ändringar och förtydhganden av gällande statsbldragsbestämmelser så att bidrag kunde utgå för ytterUgare former av narkomanvård,

att ytterUgare bedöma och konkretisera de åtgärder som narkomanvårdskommittén och andra föreslagit samt framlägga en mer detaherad plan för den svenska narkomanvårdspohtiken,

att följa utvecklingen på narkotikaområdet och föreslå lämphga åtgärder,

2) motionen 1971:189 av herr Ringaby (m),

3) motionen 1971:248 av hen Wiklund i Stockholm m. fl. (fp, c, m), vari yrkats att riksdagen hos Kungl. Maj:t skulle hemstäUa att en perspektivanalys för de närmaste tjugo åren skyndsamt utfördes rörande alkohol- och narkotikaproblemen i samhället, de motåtgärder som bedömdes nödvändiga och effektiva för att bekämpa alkohol- och narkotikaskadorna under denna period samt de kostnader som dessa åtgärder kunde föranleda samt

4) motionen 1971:784 av herr Stålhammar m. fl. (fp).

Utskottet hemstäUde

A. att riksdagen skuhe avslå motionen 1971:132,

B. att riksdagen skuUe avslå motionen 1971 ;189,

C. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:248,

D. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:784.

Reservationer hade avgivits

1) av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp), som ansett att utskottet imder A bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:132 hos Kungl. Maj:t hemställde om tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift att framlägga förslag tih ändringar och förtydhganden av gäUande

statsbldragsbestämmelser så att bidrag kunde utgå för ytterligare former av narkomanvård samt att ytterligare bedöma och konkretisera de åtgärder som narkomanvårdskommittén och andra föreslagit samt framlägga en mer detaljerad plan för den svenska narkomanvårdspohtiken,

2) av herrar Hamrin (fp) och Hyltander (fp), som ansett att utskottet under C bort hemstäUa,

att riksdagen med bifaU till motionen 1971:248 hos Kungl. Maj:t hemstäUde att en perspektivanalys för de närmaste tjugo åren skyndsamt utfördes rörande alkohol- och narkotikaproblemen i samhäUet, de motåtgärder som bedömdes nödvändiga och effektiva för att bekämpa alkohol-och narkotikaskadorna under denna period samt de kostnader som dessa åtgärder kunde föranleda.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

TIU betänkandet hade fogats ett särskilt yttrande av herr Åkerhnd

(m).

Hen HÄMRlN (fp):

Hen talman! I socialutskottets betänkande nr 39 behandlas motioner från ohka håll inom riksdagspartierna rörande en av de största sociala frågor som vi har för närvarande, efter vad jag kan förstå. Det gäller narkotikamissbruket. Jag skall inte ge några känsloladdade beskrivningar av förhållandena i det fallet; vi har sannohkt aUmänt kommit i kontakt med både fört-vivlade föräldrar och förtvivlade ungdomar, och någon närmare beskrivning av vad betänkandet handlar om behövs därför inte. Jag tror att det är bättre att sakhgt och lugnt konstatera vad vi har gjort på detta område, vad vi för närvarande gör och vad vi kanske ytterligare bör göra för att åstadkomma ett bättre tillstånd då det gäller narkotikamissbruket. Jag är inte så blåögt optimistisk att jag tror att det helt går att utrota. Vår kamp emot alkoholmissbruket under många, många år -för att inte säga årtionden eller århundraden - har väl visat att sådana här stimulantla kanske inte helt och hållet, och ahtså Inte ens missbruket av dem, går att utrota. Men det bör kunna gå att göra mer än vi för närvarande gör då det gäller narkotikamissbruket,

I motionen 132, som behandlas I det här betänkandet, har jag och flera med mig yrkat "att riksdagen i skrivelse tiU Kungl, Maj:t hemställer om tillsättande av en parlamentarisk utredning med uppgift

att framlägga förslag tiU ändringar och förtydhganden av gäUande Statsbidragsbestämmelser så att bidrag kan utgå för ytterUgare former av narkomanvård,

att ytterUgare bedöma och konkretisera de åtgärder som narkomanvårdskommittén och andra föreslagit samt framlägga en mer detaherad plan för den svenska narkomanvårdspohtiken".

Det är väl de flesta bekant att vi har haft en utredning, narkomanvårdskommittén, som har gått igenom det här problemet. Kommittén avlämnade sitt slutbetänkande 1969 och hade rekommendationer och förslag som spände över vitt skUda områden. Det gäUde Internationellt samarbete, det gäUde kontroU av läkemedelskonsumtionen, det gäUde rättsvårdande instanser, det gäUde utveckUng av teknisk—diagnostiska metoder och fortsatt utbyggnad av forskningsarbete och vårdresurser. Betänkandet remissbehandlades.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

Utskottet konstaterar beträffande narkomanvårdskommitténs betänkande att i årets statsverksproposition anför chefen för socialdepartementet "att de i betänkandet behandlade frågorna är under uppmärksamhet hos berörda myndigheter och inom det särskilt inrättade samarbetsorganet för bekämpande av narkotikamissbruk". Jag sätter ett stort frågetecken i kanten för ett sådant konstaterande. Jag tror inte att det är tillräckUgt att man när kommittén har lagt fram sitt betänkande — som alltså spänner över vitt skilda områden — bara säger att här är frågoma imder uppmärksamhet på ohka håll.

Regeringen har tillsatt en samarbetsgrupp med statsrådet Lidbom som sammankallande och generaldirektörer för ohka centrala ämbetsverk, som är berörda av de här frågorna, såsom medlemmar. Jag vlU inte förneka att man kan behöva en sådan samarbetsgrupp för att utvärdera något av det resultat som kommittén kom fram tlU, men jag tror att det krävs betydUgt kraftigare tag i narkotikafrågan.

Vi rör oss där inom två områden. För det första behöver vårdfrågan säkerligen lösas bättre. Man kan utan vidare konstatera att vårdmöjhg-heterna - nu talar om jag verkhg adekvat vård - Inte är som de borde vara i dagens situation. Det är lätt för utskottet att hänvisa tlU att det är sjukvårdens huvudmän som här bär ansvaret, VI har hört detta I ohka sammanhang från stathga Institutioner, och de arma landstingen, som är överhopade med arbetsuppgifter och vilkas ekonomiska och personella resurser börjar sina, har ganska små förutsättningar att leva upp till de förhoppningar som stäUs på dem härvidlag. Men givetvis är det en vårdfråga när vi har att göra med nedknarkade och sjuka människor, och landstingen får väl inte utan vidare visa kravet på förbättringar I det fallet ifrån sig.

Vad man emellertid skuUe önska i det sammanhanget — det har också påpekats i vår motion — är att statsbidragsreglerna bUr översedda och landstingen på det sättet får större ekonomiska möjhgheter att satsa på den här sektorn. Vi har här i kammaren många gånger talat om kostnadsfördelningen meUan stat och kommun, och utredningen kommer kanske så småningom att ta upp också den frågan. Men jag tror att det brådskar. Landstinget måste få större resurser när det gäller att ordna en bättre vård för de alkoholskadade och narkotikamissbrukarna.

Det är den ena sidan av saken. Den andra är att vi på något vis ändå borde få ökade resurser för att förebygga missbruket av narkotika. Vad jag kan förstå är detta en stor internationell fråga, och det är bedrövhgt att man i det InternationeUa samarbetet inte har hunnit längre än att stora narkotikahajar, som tjänar grova pengar på vår nedknarkade imgdom, kan få sitta i orubbat bo - kända tiU namn och adress — utan att vi skall kunna få ett annat land att vidta någon som helst åtgärd.

De här intemationeUa perspektiven gör att jag efterlyser bättre tag från dem som har hand om dessa frågor — gäma den arbetsgrupp som jag nyss nämnde, som försöker få en rätsida på den internationella handeln med narkotika i varje faU då det rör vårt eget land. Vi vet att hajarna sitter där ute i orubbat bo. Vi vet att de skickar in sina hantlangare över våra gränser, och vi vet också att dessa, när de åker fast och bhr dömda, antingen fritas innan de ens hunnit få permission eller reser härifrån så snart de får permission.

Jag tror att det även därvidlag behövs en översyn av reglerna. Den vård som vi är beredda att lämna sådana som har hamnat inom vår kriminalvård bör humaniseras i många avseenden. Vi hoppas och tror att de flesta skah kunna anpassas till vårt samhälle på ett annat sätt än vad man trodde och tänkte när det gäUde den tidigare inställningen till kriminalvård. Men den humana behandhngen bör inte komma dem tih del som begivit sig hit för att tjäna pengar på vår nedknarkade ungdom. Det är ett absolut krav att vi skiher på dem som är beredda att utnyttja vår ungdom på det sättet och andra som vi fortfarande hoppas och tror skall kunna anpassas tUl vårt samhälle.

Låt mig i det sammanhanget också säga, att vi bör skiha på våra invandrare i gemen som kommer hit för att delta I vårt arbete — då det gäller både samhällsbyggande och näringshv — och de äventyrare och gangsters som jag tidigare har talat om. Det är Inte samma personer som det här gäller.

Herr talman! Jag tror att jag skaU nöja mig med det här inlägget 1 denna del. Det är möjhgt att jag får anledning att återkomma under debattens gång. Ärendet är så pass allvarUgt och manar till så pass stor eftertanke att jag är övertygad om att jag Inte bUr den ende som yttrar mig. Jag yrkar avslutningsvis bifall tlU reservationen 1,

Men jag skall också säga några ord om reservationen 2 innan jag går ner från talarstolen. Den har avgivits med anledning av en motion av herr Wiklund i Stockholm, där han yrkar på att en perspektivanalys för de närmaste 20 åren skah verkställas. Han bygger sitt yrkande på att en Uknande analys har verkställts I Norge och att man där på det sättet kan få en bättre kännedom och ett bättre grepp om de frågor som det här gäller. Jag skaU Inte säga mer om reservationen 2, eftersom herr Wiklund i Stockholm säkerligen själv kommer att tala om sin motion, men jag yrkar också bifall till reservationen 2,

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

I detta anförande Instämde fru Frsnkel (fp).

Herr ÅKERLIND (m):

Hen talman! TIU socialutskottets betänkande nr 39 har jag fogat ett särskilt yttrande. Anledningen är att jag inte delar utskottets mening, att det inte är möjUgt att ange några lätt framkomUga vägar för att åstadkomma väsentliga förbättringar på alkoholområdet eller att det inte är möjUgt att med aldrig så effektiva insatser på endast något eller några områden nå resultat som ger varaktig minskning av narkotikamissbruket.

Som jag framhåUit i det särskilda yttrandet finns det många exempel på att personer med allvarliga alkohol- eUer narkotikaproblem genom en personUg frälsningsupplevelse och tro på Gud bhvit lösta från sitt beroende av alkohol och narkotika. För egen del tror jag att den vägen är den allra säkraste för att nå ett bestående resultat. Exemplen visar aUtså att det går att ange en framkomUg väg för att åstadkomma väsentliga förbättringar. Det går säkert att ange flera andra vägar, om också inte med hka goda resultat.

Vården av alkohol- och narkotikamissbrukare kostar vårt land stora summor. Det hdande som missbruket förorsakar för missbrukarna själva.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

för deras anhöriga och för omgivningen kan väl aldrig mätas. Men alla de som arbetar osjälviskt för att försöka dra upp missbrukarna ur deras elände genom att visa dem på den effektivaste vägen, nämligen tron på Gud, arbetar ofta med mycket knappa ekonomiska resurser och har därför svårt att göra den Insats som de skuhe vUja göra. Effektiva ekonomiska insatser från statens sida för att hjälpa dem skulle säkert kunna resultera i en varaktig minskning av narkotikamissbruket.

Utskottets uttalande kan tolkas så att vilka åtgärder som än vidtas nu eller I framtiden, så bUr de resultatlösa. Jag hoppas att uttalandet inte skall uppfattas på det sättet, men man kan som sagt göra det. Med det särskilda yttrandet har jag velat markera att jag inte kan instämma häri.

Vidare har jag i det särskilda yttrandet berört vad utskottet uttalat om specialdestinerade skatter och avgifter. Eftersom det redan förekommer specialdestinerlngar tycker jag inte att det vore orimhgt med specialdesti-nering av avgifter på alkoholkonsumtion till alkoholbrukets offer, om överföringen kan ordnas på ett rimhgt sätt.

Vad de både reservationerna angår har jag i stort sett samma mening som reservanterna, men eftersom utskottet och riksdagen tidigare i år har uttalat att bidrag skall kunna utgå för ytterhgare former av narkomanvård finner jag inte anledning att nu stödja reservationen 1, Dessutom är det väl tveksamt om en parlamentarisk utredning skulle påskynda en smidigare bidragsgivning.

När det gäller reservationen 2 har jag varit mera tveksam. Det vore säkerligen mycket värdefullt att få fram en perspektivanalys av begärt slag, och jag tror att en sådan analys förr eller senare måste göras. Utskottet uttalar också föhande; "Om åtgärderna på förevarande områden kunde grundas på planer som hade en mer långsiktig inriktning än vad som nu är fallet skulle otvivelaktigt fördelar kunna uppnås," Det föreligger alltså i det avseendet inte några större meningsskihaktigheter mellan reservanterna och utskottet. Men eftersom socialstyrelsen har uppmärksammat angelägenheten av perspektivplanering, och eftersom det kan vara värdefuUt att först ta del av alkoholpohtlska utredningens resultat — utredningens huvudbetänkande kan enhgt uppgift väntas Inom ett år - så har jag avstått från att föha reservanterna även när det gäller reservationen 2,

Fru ERIKSSON i Stockholm (s);

Herr talman! Narkotikafrågan är en av de aUvarligaste frågor vi har. Jag finner det därför egendomhgt att riksdagens ledamöter uppfattar reservationen av herr Hamrin och ytterhgare någon folkpartist som så hten och obetydhg att det inte är någon idé att sitta inne i kammaren — det bhr ändå som utskottet har tänkt sig. Man betraktar det inte ens som en kamp — man säger bara; "I dag går det fort. Det är bara två folkpartister som har reserverat sig." Ungefär så ser man frågan.

Man kan invända att vi betraktar också många andra aUvarliga frågor på det sättet. Men utanför detta hus riktar människorna anklagelser för hkgiltighet i den här frågan mot de förtroendevalda från alla partier. Och det finns väl ingen enskild riksdagsman som oberörd kan gå förbi en Uten unge som har sniffat ned sig och som gör det varje dag. Det finns ingen

som kan tycka att vi har skött samhället väl när vi ute på gatorna passerar långa rader av ungdomar som inte har annat mål än att få narkotika. Men om vi aUa viU någonting, om vi aUa är upprörda, är vi då helt hjälplösa när det gäller att göra någonting? Det kan inte vara så.

Betänkandet andas tyvärr defaitism. Likgiltig vlU jag egentUgen Inte säga att man är — man har gett upp: "Låt oss Inte röra I det här! Det luktar Ula, och det är otrevhgt. Låt oss inte bry oss om det! Det här kan vi ändå inte göra någonting åt, och ju mindre vi talar om det, ju lättare kommer vi ifrån det," Jag känner det så när jag läser betänkandet. Eftersom jag vet vilka människor som sitter i utskottet - det är människor som är engagerade i det sociala Uvet, som är kunniga och som reagerar mot orättvisor — måste jag säga mig att det har gått långt med oss när man har den inställningen: "Låt oss inte nämna det i kammaren en gång - vi kan ändå inte göra någonting åt det,"

Jag tycker att utskottet är oberört, men inte obekant med frågan. Man är väl medveten om att den har varit uppe här i riksdagen, man vet hur den har behandlats och man erkänner också att den är aUvarlig, Men sedan underkänner man själva tekniken i aUa de förslag som har framlagts. Jag kan förstå också det. De motioner som har avgivits är snarare försök att ta upp frågan Igen och få någonting gjort än att de är strålande förslag och Coluinbl ägg. Därför kan utskottet också avfärda dem en efter en med att förslaget Inte löser problemet. Man säger: Det är Ingen nyhet, det är redan känt, det vet vi ju aUa, Man hänvisar tUl att det har utgivits en skrift — som om det var någon bragd! - av en stathg kommitté, och så har den gjort sitt. Vidare säger man; Ar 1969 avgavs ett betänkande om narkomanvården. Vad vill ni mer? Allt är ju redan skrivet.

Utskottet påpekar också att det finns en expertgrupp inom socialstyrelsen. Vad den skall göra vet vi inte så mycket om — den är ett rådgivande organ. När jag hörde mig för htet om det sade man: Vi skall kunna "tycka tlU", Skall vi trösta oss med att det i en expertgrupp sitter några mycket upptagna mänruskor från ohka håll med förankring i socialstyrelsen som skall "tycka tUl" i den här frågan? När frågor av den arten - när det gäller vården, när det gäller internationeUa överenskommelser osv, - I ohka sammanhang kommer upp I socialstyrelsen, skah den här kommittén "tycka till" med den erfarenhet den har — den är inte avsedd för något annat.

Utskottet uttalar sig positivt när man redogör för de frivilliga krafter som ger sig in i kamp på detta område. Jag skaU erkänna att också rent reUgiösa krafter — något som herr Åkerhnd var inne på - har åstadkommit en del. Det finns så många ohka vägar att nå människor och på de här väsenthga punkterna inverka på deras hv. Men de frlvilhga krafterna bör stödjas. Det har vi tidigare uttalat oss om — det är utomordenthgt bra, och så är det sagt!

Utskottet säger i slutet av sitt betänkande: "I motionen har inte pekats på någon metod som skuUe radikalt kunna förändra situationen på detta område." Nej, när har vi pekat på en radikal metod för att komma tUl botten med ett allvarUgt problem? Aldrig! Det finns inte några alexanderhugg som fixar det hela på en gång, I de flesta frågor som vi ger

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

oss i kast med och som vi verkhgen tar itu med på allvar försöker vi finna någon väg, lägga ansvaret på någon grupp, anvisa medel osv, för att möjUgen komma någon vart. Det vanUga hjälplösa skriet brukar vara: Ge pengar tih forskning! När vi inte ser någon annan utväg är det hksom en bön till höjden. Om vi aldrig ville ge medel UU ändamål beträffande vilka vi Inte är säkra på om vi skall lyckas eller Inte, skulle vi ha det mycket bekvämt med de flesta frågor vi tar upp.

Så skriver utskottet att "kampen mot narkotikamissbruket måste föras oavlåthgt och på många ohka fronter". Nämn en enda front där det är tal om kamp mot narkotikan! Jo, det kan vara en enskild famUj, en föräldragrupp, en lärare eller kanske en enskild socialarbetare som arbetar så att man tiU slut Inte orkar med mer. Men var finns fronten, var finns stödet och var finns den verkhga grunden för de människor som vill göra någonting? Var finns samhället?

Det är så poppis med världssamvete, GäUer det en diskussion om världen utanför vårt lands gränser, om något lockande land långt borta, då är kammaren fuU av folk och då är talarhstan lång och upptar s, k, tunga pohtiker — när vi går upp 1 den här frågan är vi tydhgen lättare gods med ett annat samvete! Men världssamvetet kan väl börja i den närmaste kåken! Jag förstår Inte att man viker undan för de krav som här har rests, att riksdagen åtminstone skah manifestera samhällets intresse genom att begära en parlamentarisk kommitté. Det är lätt för människor utanför detta hus att förlöjhga parlamentariska kommittéer. Men vi skall väl inte själva misstro den parlamentariskt sammansatta gruppen och framställa den som hjälplös och löjhg bara därför att det finns krafter utanför detta hus som vill framställa det så.

Jag viU minnas att det var fru Kristensson som tog upp denna fråga i en interpeUation, Jag deltog i debatten när denna interpellation besvarades, och jag tyckte mig vid det tillfäUet få ett gensvar från statsrådet Lidbom som då hade genomfört den kartläggning av problemet som hans kommitté fick i uppdrag att utföra. Den nu sittande kommittén med generaldirektörer från det ena och det andra verket är ju Ingenting att faUa tiUbaka på. Vad skaU de kunna göra? De har ju sitt jobb att sköta. De skaU naturUgtvis göras medvetna om vad som händer, men de kan inte föra en kamp, och Inte är den kommittén något kamporgan. Men jag tyckte som sagt att jag fick medhåU av statsrådet Lidbom när jag begärde att det skulle tiUsättas en parlamentariskt sammansatt kommitté, varigenom ansvaret lades på aUa partier. Man bör Inte låta detta vara en fråga där det ibland kan förefaUa som om det ena partiet ville spela ut sin "känsUghet" mot andras hårdhet.

Denna fråga lämpar sig inte för en sådan uppdelning. Man kan Inte säga: "Vårt parti viU, men andra partier vill Inte." Det gäller här ett problem, där föräldrar och människor I aUa stäUningar skuUe anse det vara en riktig uppslutning, om hela riksdagen klart uttalade, att I denna fråga skall vi alla hjälpa varandra. Det är viktigt att vi åtminstone utåt kan säga: Vi känner frågan, vi vill göra någonting och vi vlU ta reda på var problemet finns. Problemet finns bland små ungar runt omkring detta hus och ute i förorterna — även i andra städer. På kvällarna kommer det in ungar från ohka förorter och sätter sig i en gammal rivningskåk för att

sniffa eller börja med narkotika. Redan som små förstör de på detta sätt sin hälsa,

Somhga rycker på axlarna och säger: Detta är en fråga om moral. Ja, det är moraliskt att styra samhäUet. Det skall vara en fråga om moral. Moralen är att vi skall ta vara på varandra.

Problemet Ugger oss så nära, även om många tror att man inte har det inpå sig, VI har alla barn och barnbarn. Vi har problemet inpå oss där vi bor, om vi bara har ögonen öppna. Hela vår skola har bekymmer med detta problem.

Allt detta leder till, herr talman, att jag yrkar blfaU tiU reservationen 1, som kräver en parlamentarisk utredning för att bekämpa narkotikaproblemet.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

Herr NILSSON i Agnas (m):

Hen talman! Jag kan Instämma i det mesta av vad herrar Hamrin och Åkerlind sade, men jag vlU yrka blfaU tUl båda reservationerna. Jag är en av dem som har undertecknat den motion som har herr Wiklund i Stockholm såsom första namn. Utöver detta vill jag säga några ord här I dag.

Jag lyssnade i våras tiU den debatt som fördes meUan fru Kristensson, fru Eriksson i Stockholm och statsrådet Lidbom, Jag tyckte då att det fanns något I statsrådets svar som tydde på att man tänkte ta Itu med denna sak.

Det förefaller som om Sverige sover. Jag kanske kan stäUa frågan: Sover vi som är ansvariga i Sverige?

I Strandgårdens Tidning, Lewi Pethrus' Stiftelse tidning, påstår Erik Edin — jag fick tidningen i går så jag har aUdeles nyss läst den - att 50 alkohohsters hustrur utanför riksdagshuset torde göra mera än andra argument när det gäller att påverka riksdagsmännen. Är det verkhgen så ställt? Jag håller med fru Eriksson om att de ledamöter som sitter i socialutskottet är duktiga människor, som jag tror på. Jag förstår också på sätt och vis deras dilemma och svårigheter. Jag är inte säker på att ett utskott i riksdagen kan hitta ett botemedel i det nuvarande läget. Men jag skah slå fast att det som nu görs för att rädda narkomaner Inte botar en enda verkUg missbrukare. Ingenting görs som räddar en människa, som håller på att gå under. Fel metoder används. Man kaUar det vård, men jag betvivlar att det är vård.

Jag läste nyss om en dansk poUtikers uppfattning, att man skulle föra narkomanerna till en ö, där de inte kunde komma i kontakt med omgivningen. Man skulle se tUl att langare och andra Inte kom dit. Jag kan inte gå in på hans förslag, men tanken är väl riktig. Jag talade i går med en skolman har I Stockholm som sade, att vården Inte kan vara förlagd mitt inne i tätorterna. De människor som skah räddas måste bort ifrån den mihö där de har levat och långt bort från människoanhopningar.

Det är kanske inte detta jag helst vih ta upp, 1 anknytning tiU vad herr Hamrin sade om förebyggande åtgärder viU jag framhålla, att jag saknar det som förebygger narkomanl och alkohohsm. Det är i stor utsträckning sä, nödgas jag hävda, att samhället rår för deras undergång som drunknar

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 136

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

i träsket i dag — dock Inte allas. Hur samhället än ser ut, finns det alltid vissa människor som bUr asociala och vållar sin egen undergång. Men många som i dag går under hade kunnat räddas, om de hade varit satta i en annan mUjö, De har utan egen förskyUan fötts i vårt århundrade, de har hamnat i en mUjö med stöne påfrestningar än någon generation före dem har mött och de har Inte fått den kraft, den utrustning, den värme som de hade behövt för att kunna uthärda och övervinna. På sätt och vis har hemmen och skolan svikit dem. Det finns bara en makt som kan rädda en människa, och den fick inte sätta in sina krafter i deras tiUvaro i tid. Vårt samhälle har en grundval, nämligen kristendomen, och den är snart raserad.

Jag talade I går av en händelse här i Stockholm med en man som är rektor i ett storstadsområde där det finns svåra narkotikaproblem i skolan. Han uttryckte sin syn så här: De flesta av dessa unga som drabbas och går under har ett underskott på kärlek, värme och ömhet I sitt hv, 1 tomheten lockades de att pröva hasch och andra medel och flydde in i ruset och drömmen. Hade de haft ömhet, intresse och kärlek, skulle de ha räddats.

Jag tror att han har rätt. Många i vår pådrivande kader av s, k, kulturarbetare kämpar målmedvetet för att rasera hemmen. Den kristna synen på kärlek och äktenskap förlöjhgas, familjerna skaU förstöras. Bibelns krav på Uvslång trohet förklaras vara pervers och glädjedödande. Man gör ahtså en medveten insats för att nivellera Uvsvärdena, men vad sätter man i stället? Resultatet är skrämmande.

När jag på morgonen i dag läste Svenska Dagbladet på mitt rum kom jag att lägga märke till en artikel som handlar om ett föredrag som biskop Sven DaneU hade hålht i går i Örebro på en konferens för missionsarbetare. Han tog där upp Sovjets försök då det gäller hem och äktenskap. Jag skall citera ett stycke ur artikeln, eftersom jag tror att det är värdefullt -Sven Danell har varit verksam i ett område som hör till nuvarande Sovjetunionen, nämligen Estland, "När man i Sovjet under 20-talet gjorde allvarUgt menade försök att slopa äktenskap och famihehv, blev erfarenheterna så förskräckande, att man redan 1935 signalerade fuUständig kursändring, påpekade biskop Danell som vid den tidpunkten var bosatt i Estland, Man lät bygga ett samhälle helt utan famihebostäder. Man förutsatte därvid att ingen famih skulle existera. Spädbarnen togs om hand på barnhem och barnkrubbor. När vuxna kom på besök var det förbjudet att använda sådana ord som 'far' och 'mor'. Följden blev så småningom löshghet och brottshghet som förskräckte makthavarna. Mot slutet av 1935 uppdrog man åt den kände professorn Makarenko att ta ansvaret för uppfostringsfrågorna. Han fick ensamrätt att tala i den sovjetiska radion i det ämnet. Han hävdade att den sexualundervisning som inte siktar tiU att förbereda för trofasta äktenskap inte bara är nyttolös utan skadUg, Jag vill påstå att han utvecklade en etik som är nära släkt med den kristna," — Så långt ahtså biskop DaneU enUgt referat i tidningen.

Jag hade tillfäUe att I fjol höst tiUsammans med ett av utskotten i den gamla riksdagen göra en resa i Polen, Där redovisade man officieUt att det inte förekom knark i skolorna, att narkomanl var i det närmaste okänt i

Polen, att alkohohsmen visserhgen var svår men i huvudsak bland äldre människor, i synnerhet bland dem som skadats av världskrigen och ockupationerna, men Inte bland ungdomen. Det är klart att det kan finnas ihålighet bakom sådana uppgifter, men vi såg en mycket fin ungdom. Nu vill jag inte byta med det system som man har där, men det är tydUgt att de som har makten i landet har lyckats finna några andra normer, om det nu inte är de kristna normerna, Ä andra sidan är kyrkan oerhört stark i Polen, och biskop Wantula, den lutherska kyrkans biskop, som jag samtalade med den sista morgonen jag var i Warszawa, sade: "Det är Kristus som har räddat Polen,"

VI har i Sverige tagit bort vär gamla kulturs fundament, kristendomen, utan att ersätta den med någonting fast. Det är löslighet i aUt. En upplösning av normer betyder också destruktion av den yttre verkUgheten. När fru Eriksson i Stockholm här talade om defaitism gjorde det ont i mig. Jag delar nämhgen hennes uppfattning, att det verkar som om det funnes ett drag av defaitism över utskottets betänkande. Jag vill dock uttrycka som min uppfattning, att det går att ändra på den saken, men då måste hela samhället förändras, och attityden mot de kristna värdena måste bh annorlunda.

Jag har här i riksdagen själv talat om en alternativ skola och fått mycket mothugg. Man har sagt mig att vi skulle förstöra den andra skolan om vi toge bort de kristna barnen. Men som förälder är jag så oroUg för utvecklingen, att jag ser detta som den enda möjUgheten, Eftersom jag ändå enhgt läroplanen av i dag har huvudansvaret för mina barns fostran, måste jag arbeta för en ändring. All right, låt oss ha en obhgatorisk skola, men se då tiU att vi inom denna skola får en annan undervisning i de här frågorna. Låt oss försöka inleda en verksamhet vid vissa skolor där man sätter in en annan kristendomsundervisning och en annan ordning, kanske med morgonbön och annat. Eller låt oss hksom i andra länder få den ordningen att skolpenningen föher eleven, så att vi föräldrar, som har ansvaret för våra barn och vUl att de skaU räddas och som i våra hem undervisar i kristendom, får möjUghet att låta barnen - åtminstone under de tidigare skolåren — i skolan möta samma uppfattning om Bibeln och kristendomen som vi har gett dem i hemmet. På det sättet främjar vi inte bara våra personhga intressen och håUer på vårt ansvar som föräldrar utan vi främjar även samhällets intressen.

Jag vih säga ytterUgare en sak: kyrkan, frikyrkan och forsamhngarnas verksamhet måste få ett annat stöd och en annan uppskattrung. Det måste bh slut på alla de angrepp och förlöjhganden som riktas mot kristendomen. Vi är tvungna att få någonting som gör att också massmedia framstäUer verkUgheten på ett annat sätt. Vi skah inte tala om censur, men om jag har en TV, är jag dock en av dem som betalar Ucensen, Därför är det fruktansvärt att så mycken smörja skall skickas i program som betalas med Ucensmedel,

Samhällets yttre struktur måste också bh en annan. De rivningshus som fru Eriksson i Stockholm nämnde finns framför aUt i storstäderna och tätorterna; ute i bygderna är det helt annorlunda. Vi måste få ett Sverige, där befolkningen är utspridd över hela landet. Växten av storstadsregionerna medför sociala problem och bildar också underlag för knark och alkoholism.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

Det finns alltså en räddning, och den nämner herr Åkerlind i sitt särskilda yttrande, som jag ber att få instämma i. Det är tron på Gud. Det finns en utväg. Det är inte Alexanderhugget utan Guds hand. Det är Bibeln, det är den kristna gemenskapen. Samtidigt som vi är tacksamma för den kristna tro som räddar de olyckUga, tacksamma för det som utförs på Strandgården och på andra håll, måste vi väl ändå ha klart för oss att det är bättre att den kristna tron får komma in före. Det är gott att kristen tro kan rädda människor som är sjunkna, men ändå bättre vore det om dess kraft, dess hvsvärden fördes in i de ungas liv och motverkade den tomhet, som gör att så många går under. Man talar om lagstiftarnas och sjukvårdsmyndigheternas ansvar. Det finns naturligtvis, men jag vlU här gärna understryka att vi aUa personUgen har ansvar. Det hgger ett ansvar på oss vuxna som föredömen i vårt hv genom nykterhet och vård om människor 1 våra hem och i vår gemenskap. Genom att ta ansvar för församhngars och ideella rörelsers verksamhet kan vi gå in här. Vi måste få en väckelse, en annan totalsyn på vad som är pohtik och samhällsbyggnad.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Agnas kom In på ett sidospår. Jag vih inte polemisera utan frågar bara: Finns det något land som vi föht mer än Amerika? Och där finns väl rehglon! I England finns rehglon. Det är därifrån -vi har tagit över detta. Herr Nilsson nämnde ett land, där han tyckte att man reagerat föredömhgt. Han kunde ta alla öststater där man kan se en del. Inte är det religionen som avgör om man har narkomanl i ett land eller ej.

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Herr talman! Det är inte det som är kristet i Amerika som vi har tagit efter. Också i Amerika finns starka kristna föreningar och kyrkor. Men det är klart att de kristna organisationerna I detta väldiga land med dess pohtiska utveckhng och oerhört heterogena sammansättning haft det svårt. Någon statskyrka finns inte heher där.

När jag talade om Polen vlUe jag därmed inte kasta sten på något annat land. Jag sade att en biskop där hade förklarat att det var Ktistus som räddat Polen, Han menade ahtså att det avgörande inte var det poUtiska systemet ensamt, utan det faktum att t, ex, 72 procent av Polens befolkning århgen anger att de är vad man kallar aktiva eUer praktiserande kristna.

Jag medger att även ett land som är kristet, och mycket mera kristet än vad vi kanske kan bh, misslyckas i många frågor. Men jag vill hävda att när vi främjar de kristna värdena sätter vi in de krafter som bevishgen har i föregående tid och i nuvarande tid visat sig kunna rädda människor.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp):

Herr talman! Den aUmänna Inställning som fru Eriksson i Stockholm gav uttryck åt i vad gäller narkotikaproblemet tror jag vi aUa kan ställa oss bakom. Jag fäste mig särskilt vid att hon nämnde den kristna gemenskapen som en möjhghet till hjälp och rehabihtering åt narkomaner.

Jag skulle också tro att hon, när hon utvecklade detta, även tänkte på alkoholproblemet och inte bara på narkotikaproblemet. Jag känner henne så pass väl att jag tror mig kunna säga att hon har samma uppfattning om alkoholproblemet som hon gav uttryck för när det gäller narkotikaproblemet. Alkoholproblemet har ju dock ett större format, trots allt, än vad narkotikaproblemet har. Därmed viU jag inte på något sätt förringa narkotikaproblemet, men jag tycker det finns skäl att understryka att vi här rör oss med två stora och mycket besvärUga problem.

Jag har begärt ordet, hen talman, eftersom jag står såsom första namn på motionen 1971:248, Jag skaU be att få kort kommentera socialutskottets betänkande nr 39,

Vår motion går ut på — jag tror att hela motionens kläm bör få komma fram här i debatten - "att riksdagen hos Kungl, Maj.t hemstäUer att en perspektivanalys för de närmaste tiugo åren skyndsamt utföres rörande alkohol- och narkotikaproblemen i samhället, de motåtgärder som bedömes nödvändiga och effektiva för att bekämpa alkohol- och narkotikaskadorna under denna period samt de kostnader som dessa åtgärder kan föranleda".

Med motåtgärder avses här inte bara vårdåtgärder, utan självfaUet alkohol- och narkotikapohtiska åtgärder i stort, dvs. aktiviteter som berör såväl socialdepartementet och finansdepartementet som justitiedepartementet. Kanske, herr talman, sphttringen av dessa aktiviteter på minst tre departement — jag tror det f, ö. finns flera departement att nämna om man så vlU — är en av förklaringarna UU att en motion med ett yrkande av så bred syftning som denna avvisats av utskottsmajoriteten.

Jag tycker för min del att detta gjorts på något lösa grunder. Man frågar sig t, ex, varför en motion med ett så tämhgen nytt grepp på alkohol- och narkotikapohtiken inte remitterats t, ex, tlU riksskatteverket - aUtså dess alkoholbyrå, som är vad som finns kvar av kontroUstyrelsens funktion på det alkoholpohtlska området - socialstyrelsen, kriminalvårdsstyrelsen, statskontoret - eftersom det rör sig om en trohgen kostsam forskningsuppgift — statistiska centralbyrån, givetvis, något eller några forskningsorgan och det här förut nämnda samarbetsorganet för bekämpande av narkotikamissbruk. Först genom sådana remissyttranden hade man kunnat få den tiUräckUga och tiUfredsstäUande grundvalen för bedömning av bärigheten i motionens innehåU och yrkande.

Med hänvisning tUl den norska förebilden sägs i motionen att det är specieUt intresseväckande att man genom specieU inriktning av analysen på alkohol- och narkotikamissbruket sannoUkt skulle kunna få vägledning för hur denna politik skaU läggas på längre sikt.

Anledningen tiU att man enUgt vår mening bör företa en 20-årsanalys är givetvis de stora samhäUsekonomiska förluster som vi av aUt att döma gör på vår nuvarande högst osäkra och ambivalenta alkohol- och narkotl-kapohtik. Vi säger därför i motionen att den föreslagna analysen givetvis måste omfatta de samhäUsekonomiska aspekterna och effekterna av alkohol- och narkotikamissbruket. Först när problemen "översatts" från mänskhga till krasst ekonomiska termer torde deras allvarUga innebörd ur social och samhäUsekonomisk synpunkt bU helt uppenbar. Dessa effekter

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

är framför aUt vårdkostnader i vidsträckt mening, kostnader för produktionsbortfall samt skadekostnader framför aUt i trafiken, vid brott och vid olycksfall i arbetet. Storleken av dessa kostnader kan vara meUan 5 och 10 mUjarder kronor per år. Det finns vissa beräkningar gjorda pä nationalekonomiskt håll som klart pekar dithän. Om, såsom en hypotes, en årlig insats av 100 miljoner kronor skulle reducera kostnaderna med 10 procent, är den samhällsekonomiska lönsamheten hos denna insats mycket hög. Detta helt rimhga räkneexempel visar vilka effekter missbruket — och riktiga åtgärder mot missbruket — skulle kunna ha. Har vi verkhgen i vårt ekonomiska nuläge råd med förluster av den storleken? Det rör sig trohgen som sagt om storleksordningen 5-10 mUjarder kronor.

Det finns redan, herr talman, en modeU tlU en prognosverksamhet av det slag som föresvävat motionärerna. Sålunda arbetar sedan 1969 en tiomannagrupp för kriminahtetsprognoser, med uppgift att undersöka möjhgheterna att göra just sådana prognoser "för ett flertal punkter I processen inom rättsväsendet", som det heter i en officieU notis om gruppen.

Gruppen har gjort en första prognos avseende tiden fram tiU 1975, Sedan har man fortsatt med att göra en motsvarande bedömning rörande utveckhngen under ytterhgare en femårsperiod.

Utskottet pekar på socialutrednlngen. Herr Åkerhnd och herr Nilsson i Agnas berörde möjligheterna att bispringa alkohol- och narkotikamissbrukare via en rehglös omvändelse. Vi får väl ta upp även den frågan i socialutredningen, eftersom vi inte kan bortse från någon av de reella möjUgheterna att åstadkomma en rehabihtering av dessa olyckhga människor. Men soclalutredningens uppgift är ju inte att samla och närmare analysera ohka bakgrundsfaktorer som leder fram till ett vårdbehov och att göra trendberäkningar rörande orsaksfaktorerna. Den är en ren målsättnings- och vårdutredning, som vid sin start hade tih förutsättning att erforderUga analyser av vårdsituationen på de oUka områdena var färdiga och tillgängUga, Forskningsuppgifter hör uppenbarhgen Inte hemma I socialutrednlngen.

Det sägs nu I socialutskottets betänkande att socialutredningen skulle vara oförhindrad att ta initiativ i den genom motionen aktuahserade frågan, och det torde väl utredningen vara. Detsamma gäher den alkoholpohtlska utredningen.

Sistnämnda utredning är dock inte heller så sammansatt att den själv kan vara I stånd att företa den föreslagna perspektivanalysen. Att få in en sådan analys, som uppenbarhgen är tidskrävande, i alkoholpohtlska utredningens tidsschema är knappast möjUgt, Riksdagen har för övrigt tydhgt låtit förstå att man väntar sig att alkoholpohtiska utredningen inte ytterhgare uppskjuter sitt arbetes slutresultat, som beräknas förehgga på hösten 1972, ahtså nästa år.

Båda utredningarna skuUe av nu antydda skäl vara hänvisade till att för ett sådant initiativ vända sig tiU Kungl, Maj:t,

Ja, det är ett Intressant uppslag. Får man tolka utskottsmajoriteten så att de båda utredningarna har visst stöd i riksdagen för framställningar tiU Kungl, Maj:t om analysforskning ifall utredningarna finner, såsom det

heter I betänkandet, "en perspektivanalys på förevarande område möjhg och önskvärd"?

Jag är väl, hen talman, en smula pessimistisk på denna punkt och yrkar därför bifall tiU reservationen 2 av herrar Hamrin och Hyltander, Men det vore givetvis värdefuUt att höra vad utskottsmajoritetens talesman anser om riksdagsstöd för ett utredningsgrepp av det slag som redovisats i ifrågavarande motion.

Jag yrkar självfaUet också - med åberopande av vad herr Hamrin här i debatten har anfört — bifall till reservationen 1,

Jag har vidare fäst mig vid en Uten detah i betänkandet. Jag är Utet förvånad över att man uttrycker sig på följande sätt på s. 9, där man hänvisar till att alkoholpohtiska utredningen skall framlägga vissa undersökningar: "Mot denna bakgrand är det värdefullt att sådant grundmaterial inom en nära framtid kommer att läggas fram av alkoholpohtiska utredningen," Den formuleringen ger ett intryck av att man redan nu bedömer detta grundmaterial som "värdefullt". Jag tycker inte precis att det är det rätta ordet i detta sammanhang. Man kan finna det önskvärt eher tiUfredsställande att få ett sådant material, men man kan ju inte bedöma dess värde i förväg, 1 varje faU får jag det bestämda intrycket att man ändå gör det och väntar sig mycket av det. Jag skaU för min del vänta med att göra bedömningen tiUs detta material verkUgen förehgger.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

I detta anförande instämde herr Eriksson i Ulfsbyn (c).

Fru KRISTENSSON (m):

Hen talman! Det betänkande som vi nu diskuterar behandlar ju både alkohol- och narkotikafrågorna, och de är, som herr Hamrin nyss sade, de största sociala frågor som vi i dag har att ta stäUning tiU, Jag tänker emellertid inte beröra alkoholproblemen, vilket inte betyder att jag inte anser också dem vara väsenthga.

Det är ju riktigt som herr Wiklund i Stockholm sade att alkoholfrågorna har en stöne kvantitativ betydelse än narkotikafrågan, men narkotikaproblemen tenderar att accelerera I en väsenthgt snabbare takt än alkoholproblemen och — vad värre är — det tycks också som om narkotikaproblemen huvudsakhgen skuUe drabba unga människor.

Jag tycker, herr talman, att det är glädjande att narkotikafrågan åter har aktuahserats här i riksdagen, och även om jag kan instämma i fru Erikssons i Stockholm beklagande av att så få av kammarens ledamöter har tiUfälle att vara närvarande i kammaren och delta i debatten, viU jag påstå att det under den senaste tiden skett en viss omsvängning i uppfattningarna inom riksdagen när det gäller dessa frågor. Jag tycker att man i varje fall när man talar med riksdagsmän från aUa partier får den uppfattningen att vi nu verkUgen börjar förstå att vi måste bestämma oss för vilken vårdpoUtik vi skaU ha. Vi får inte längre tillåta en låtgåpoUtik,

Och, hen talman, vi som arbetar här i det nya riksdagshuset vid Sergels torg har verkhgen problemen mitt för ögonen. Vi behöver bara se ut genom våra fönster för att kunna studera hur ungdomar hjälper varandra att injicera narkotika, hur de köper och säher narkotika och hur

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

de säljer stulna varor nere på torget för att få pengar till narkotika. Vi konstaterar alltså hur den lagstiftning som -vi här är med om att stifta inte efterföljs och, vad värre är, att denna hantering tycks få pågå utan att den leder till någon som helst påföhd.

Jag menar att det därför inte är underhgt om riksdagsmännen så småningom ändå vaknar tiU för att detta är problem som vi inte kan acceptera.

Jag ser det så - jag är medveten om att den beskyUning som jag tänker rikta mot socialstyrelsen Inte är riktigt på sin plats eftersom socialstyrelsen Inte har tillfälle att här bemöta anklagelserna — att det är socialstyrelsen som närmast under de ansvariga statsråden har ansvaret för att ingenting sker. Självfallet har statsråden, statsrådet Lidbom som ordförande i samarbetsgruppen och statsrådet Asphng som ansvarig för vården här i landet, det självklara yttersta ansvaret. Men faktum är att den myndighet som har ansvaret för sjukvården och hälsovården I detta land Inte kan undandra sig sitt direkta ansvar.

Det förefaller som om man fortfarande i socialstyrelsen levde kvar 1 den tid då man tillämpade metoden med den fria förskrivningen av narkotika, då man trodde att man kunde bota narkomaner genom att skriva ut narkotika. Och man har svårt att komma bort från den tankegången som man då trodde vara den riktiga.

Vi är många här i kammaren som har engagerat oss I narkotikafrågan och som väckt motioner och kommit med förslag tih Initiativ. VI har varit vana att de senaste åren bh hän-vlsade tih narkomanvårdskommittén. Innan den var färdig med sitt betänkande skuUe ingenting göras. Nu, hen talman, har narkomanvårdskommittén lagt fram sitt betänkande, och det gjordes så tidigt som 1969, Men ännu syns inget resultat av kommitténs arbete.

Det står på s, 11 i betänkandet att de frågor som togs upp i narkomanvärdskommitténs betänkande "är under uppmärksamhet" hos berörda myndigheter. Det är ett mycket intressant konstaterande, men det vore roligare att veta vUka praktiska resultat arbetet har lett UU, Man kan väl ändå inte räkna med att våra sjukvårdshuvudmän skah beställa narkomanvårdskommitténs digra betänkande i två tjocka delar och läsa det hela för att själva försöka hsta ut vUka åtgärder som skaU vidtas. Det vore naturligt att socialstyrelsen gav ut råd och anvisningar till sjukvårdshuvudmännen beträffande narkomanvårdspohtiken.

Därför, herr talman, tycker jag att den första reservationen, som också tar upp den frågan, mycket tydhgare talar om vad problemet gäller. Man säger I reservationen att "utredningens arbete har inte följts upp, vare sig genom att riksdagen fått möjhghet att ta ställning till kommitténs rekommendationer eller förslag eUer genom att dessa bhvit föremål för överväganden I en kommitté i vilken ingår företrädare för de poUtiska partierna". Detta är en riktig beskrivning av sakläget.

För drygt ett år sedan anmälde en poUs tiU socialstyrelsen att en ung flicka inte mindre än 26 gånger hade hämtats av pohsen från narkotikaträsket och tagits in för vård på sjukhus, Pohsen undrade om det kunde vara möjligt att man skulle handskas med en vårdbehövande människa på det sättet. Justitieombudsmannen remitterade ärendet tiU socialstyrelsen

för nästan precis ett år sedan och bad om socialstyrelsens svar senast februari 1971, Socialstyrelsen har fortfarande icke lämnat något yttrande över denna remiss.

Ett annat ärende som har underställts JO och som också är remitterat tiU socialstyrelsen gäUde en ung pojke som inte mindre än tre gånger — aUa gångerna efter korta sjukhusvistelser - hade tagits om hand efter suicidalföisök. Den anmälande undrade om detta var en riktig vård.

Jag har också exempel på föräldrar som i desperation vänder sig tUl barnavårdsnämnd och socialstyrelse och ber om hjälp med sina ungdomar. De får icke stöd någonstans. Barnavårdsnämnden menar att ungdomarna inte är tUhäckhgt dåhga, så det finns Ingen anledning till Ingripande ännu. Och när föräldrarna för socialstyrelsen talar om att deras pojke råkar iUa ut därför att den läkare han går tih skriver ut metadon varefter pojken går hem och bötiar injicera metadonet - det är alltså en ny variant av narkotika — säger socialstyrelsen att det var mycket tråkigt, men det är ingenting vi kan göra något åt.

Man undrar inte på att människor snart bUr desperata när de känner att de Inte får stöd eller förståelse någonstans.

Jag talade med en assistent på en ungdomsgård, som för tre år sedan hade kommit i kontakt med en pojke under 20 år. Pojken började den vanUga vägen. Han rökte hasch, och han drack öl. Assistenten på ungdomsgården tyckte att pojken var en fin grabb. Han ville försöka hjälpa honom, och han har under dessa tre år bokstavUgen föht honom hela tiden. Han har varit med honom på MariapoUkhniken, han har varit med honom på Rådgivningsbyrån för läkemedelsmissbrukare, han har varit med honom på Södersjukhusets psykiatriska khnik, han har varit med honom på Rålambshovs sjukhus. Där tog han tih och med praktikantjobb för att inifrån sjukhuset så att säga kunna föha pojken och försöka hjälpa honom. Ingenstans fick pojken någon behandUng som kunde kaUas för behandUng, Stadsdistrlktsläkaren skrev ut B-vitamin åt honom, och några välviUiga personer gav honom några vaUumtabletter för att han skulle lugna ned sig något.

Mamman och assistenten ringde till nykterhetsnämnden och sade att ni måste hjälpa oss med pojken; han kommer att gå under om ni inte gör något. Nykterhetsnämnden sade att så länge han Inte har lust tiU behandhng kan man inte heUer göra något åt det, och han har inte begått något brott. Då änthgen överföU han en gammal person och gjorde några inbrott, och därmed hade han ju faktiskt begått brott. Då tänkte assistenten att även om detta var tråkigt, skulle det ändå finnas möjhgheter att få en ordenthg behandhng av pojken nu. Pojken fick vänta flera månader på domstolsförhandhng, och när domen äntligen kom dömdes han tlU skyddstillsyn plus vårdinsatser.

Nu har han återigen åkt fast, ty han skötte sig inte, han underkastade sig ingen vård. Varför det? Jo, helt enkelt för att det ju inte fanns någon vård att ge. Nu har pohsen fått tag på honom på T-centralen, och man undrar om internering bhr nästa steg i hans utveckhng.

Jag viU understryka, fru talman, att detta är ett exempel I en lång rad Uknande fall. Det är ett mönster för hur vår ungdom börjar 1 utförsbacken och hur det sedan snabbt rullar vidare. Jag säger återigen

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

som jag sagt flera gånger förut att det tydhgt visat sig att ingen enda patient bhvit rehabiliterad med de metoder som nu används.

Jag håUer med herr Nilsson i Agnas och andra som talat om den religiösa övertygelsen som något positivt. Jag tror att en sådan väckelse passar en hel del av dessa nerknarkade ungdomar, men man kan Inte tro på detta som den allena saliggörande medicinen som kan hjälpa alla. Detta är en metod bland en rad andra metoder. Men grundproblemet är ju att vi måste få en målsättning för hur vården skah bedrivas, och vi måste förstå att dessa ungdomar och andra som kommit in i narkomanin inte friviUigt kan ta sig ur detta. Narkotikan inger dem sådana lustkänslor och ett sådant beroende att de helt enkelt Inte har kraft att bryta sig ut. Därför måste vi så småningom inse att det är nödvändigt att tillgripa behandhng tvångs-vis tills de själva kommer ur giftberoendet och själva fär vUjan att bh bra. Man kan inte begära att personer som saknar sjukdomsinsikt skah vara medvetna orn att de är I behov av vård. Det är där skon klämmer.

Innan jag drar slutsatserna av detta vill jag bara säga några ord till herr Wiklund beträffande perspektivplanerna. Han talar om perspektiv för de närmaste 20 åren framöver. Jag skulle viha tlUåta mig att vända på steken och tala om utveckhngen under de senaste 20 åren. Vi konstaterar då, herr Wiklund, att antalet narkomaner har fördubblats var 30;e månad under de senaste 20 åren, med undantag för den tid då socialstyrelsen tillämpade den fria förskrivningen. Då skedde fördubbhngen var 12;e månad. Är inte det i alla faU en tiUräckUg beskrivning av hur snabbt utveckhngen går för att man skah tycka att det är nu vi måste göra någonting och för att man kanske skah tycka att vi bör avstå från perspektivplanerna på framtiden? Jag tror att läget är så akut att det är nu som vi skall tillsätta den parlamentariska utredning som man talar om I reservationen 1, Läget är nämUgen sådant, fru talman, att människor som jobbar ute på fältet med de praktiska nästan oöverstlgUga problemen börjar fatta vad det gäller. Jag tror att dess bättre ocksä vi vanUga riksdagsmän här i kammaren fattar vad det gäller. Problemet är som jag sade förut våra ansvariga statsråd och socialstyrelsen, som fortfarande antingen inte fattar vad det gäller eher inte vill se sanningen i ögonen.

Jag tror alltså att det är nödvändigt att vi får en parlamentarisk utredning där alla partier är representerade, för att vi gemensamt och snabbt skall kunna ta ett ansvar för en vårdpohtik som kan rädda våra ungdomar.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Herr WIKLUND i Stockholm (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag har inget som helst emot en parlamentarisk utredning, fru Kristensson, Jag yrkade ju bifaU också till den reservation vari en sådan krävs och alltså inte bara till den reservation som avser min motion.

Vi skaU inte spela ut det ena mot det andra utan alltså göra någonting även åt nuläget.

Jag vill gäma ställa mig bakom det mesta av vad fru Kristensson sagt om angelägenheten av att det nu vidtas vidgade åtgärder på det här området. Även jag förväntar mig att det verkhgen görs ytterhgare praktiska insatser i nuläget mot narkotikaskadorna på Initiativ av det särskilda samarbetsorganet för bekämpande av narkotikamissbruk eller på annat sätt.

Beträffande frågan om tvång och frihet i narkomanvården är det ett övenaskande sammanträffande att ett stort sammanträde just nu och i morgon pågår här i huset med socialutredningen, där ett mycket betydande antal experter utfrågas av utredningen om just denna problematik. Vi behandlar den frågan mycket grundhgt i utredningen. Jag viU för min del vänta med att ta stäUning tiU den frågan tiUs vi har trängt igenom problematiken — den är naturhgtvis mycket svår och kompUcerad. Att det kan behövas tvång i vissa faU är vi säkerUgen alla överens om; det är bara fråga om var och hur gränserna skaU dras.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

Hen STÄLHAMMAR (fp):

Fru talman! Erugheten bland samthga talare har varit stor i fråga om de skador som alkohol- och narkotikamissbruket åstadkommer; oenigheten har börjat när vi diskuterat vilka oUka metoder man skall använda för att komma tiU rätta med missbruket.

1 motionen 784 har vi motionärer föreslagit en annan vinkhng av denna problematik. Vår principiella instäUning är att nykterhetsvården måste ges sådana ökade resurser att man verkhgen har möjhghet att ta hand om de personer som bhr skadade och att kostnaderna UU allra största delen skaU bäras av dem som själva använder alkohol.

Vi vet att samhällsförlusten på grund av alkoholhanteringen uppgick tiU - om vi tar 1967 som exempel - någonting meUan 2,2 och 8,7 mUjarder kronor. Det innebär aUtså att samhäUet för närvarande subventionerar alkoholbruket. Vi skulle egentUgen behöva ta ut motsvarande belopp för alkoholvarorna utöver nuvarande priser för att alkoholkonsumenterna skuUe anses ha betalat varans verkhga pris. Den som använder alkohol nu betalar egentUgen inte vad den kostar. Frågan är om detta är riktigt från ekonomisk, social eher moraUsk synpunkt.

VI befinner oss 1 ett läge där vi ställs Inför nästan olösUga problem på det ekonomiska området, framför aUt när det gäller sjukvården. VI vet också genom vissa undersökningar att en sjättedel av sjukhusplatserna tas I anspråk av personer som har fått sina sjukdomar på grund av alkoholmissbruk. I det läget måste man finna en ordning som innebär att de som missbrukar alkohol kan få den effektiva hjälp de behöver både för det som drabbar dem själva och för det som indirekt drabbar deras omgivning — den närmaste familjen och andra som berörs — och så att bruk som tenderar att bh missbruk kan motverkas innan det leder tih medicinska skador.

Jag instämmer helt och håUet 1 vad fru Eriksson i Stockholm har sagt om den defaitism som präglar utskottets yttrande. När man är ny 1 riksdagen har man kanske en övertro på riksdagens förmåga att lösa samhällsproblemen, och när man som riksdagsman ger sig ut och talar pohtik möter man också hos aUmänheten den övertron. Jag är htet

Nr 136

Onsdagen den I december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss bmket

skrämd över att behöva konstatera att de som I dag har talat I denna fråga nästan genomgående är äldre människor och personer med mycket starkt socialt engagemang och ofta också aktiva medlemmar i kristna samfund och nykterhetsorganisationer av ohka slag. Den yngre generationen av riksdagsledamöterna saknas fullständigt I den här debatten. Man frågar sig om inte dessa problem också engagerar ungdomen. VI vet att upptäcker vi gift i någon gädda i någon å någonstans så kopplas massmedia genast på och alla blh engagerade av problemet. Men det giftmissbruk som vi för närvarande ser - t. ex. runt det här huset — tycks engagera bara väldigt få människor. Det är beklämmande att läsa vad dr Carl Carlsson på LiUhagens sjukhus i Göteborg säger i vissa tidningsartiklar just nu: att han måste sluta med sin forskning i alkoholfrågan, han måste över huvud taget sluta med att försöka väcka pohtikerna för de här frågorna, eftersom pohtikerna inte inser allvaret och låter sig väckas.

Häromdagen presenterades en amerikansk undersökning, som refererades i många tidningar, om alkohoUstbarnens situation. Här skapar vi å ena sidan en skola där vi bygger ut elevvården, som skaU ta hand om barnen så mycket som möjUgt, men å andra sidan bidrar vär samhällsutveckhng tUl att skapa en social miyö som motverkar skolans arbete. Det sades I den här undersökningen att barn i alkohohstfamiher redan från början blev skrämda, ensamma, ahenerade, frustrerade - alla de modeord som vi ibland använder — utstötta av kamraterna därför att de led av föräldrarnas eller den ena förälderns alkohohstsjukdom. De vågade aldrig ta med sig några kamrater hem; de kunde inte umgås hemma, eftersom de Inte ville visa upp hur de hade det i hemmet. Problemet var också, när fadern var alkohohst, att mamman ganska snart började överföra sin modersomsorg till den alkoholskadade mannen och lämnade barnen åt deras öde, vilket gjorde att de ännu mera blev socialt och emotionellt störda på ohka sätt.

Det är ganska skrämmande att de personer — och vi hör väl dit — som har lyckats lösa sina egna problem på det här området ser bort ifrån att en hel del människor inte klarar av denna situation och utlämnar barnen åt det godtycke som det egentUgen innebär att råka födas och växa upp i en viss famUj, VI vet ju att det är helt avgörande för barnens framtida UtveckUng hur de har det under de första åren i hemmet. Det är därför samhäUet måste stötta upp dem som har det svårast.

Vi är htet förundrade över att socialutskottet så kategoriskt har a-wisat den motion som vi har lagt fram. VI tror naturhgtvis inte att man kan lösa aUa problem på det här sättet, men man kunde kanske få ett nytt sätt att se på problemet. Vi föreslår en alkoholskadeförsäkring; man kan naturhgtvis kalla det någonting annat, om man tycker att det är bättre. Men utskottet säger nu att man inte kan avgränsa de skador som drabbar samhäUet med alkohol som orsaksfaktor, VI är medvetna om det också. Det stod faktiskt i motionen ordagrant så här: "Vi är medvetna om att alkoholen många gånger inte kan isoleras som klar orsaksfaktor och att vissa av de kostnader som samhäUet nu har till föhd av alkoholen inte kan byggas in i ett försäkringssystem." Men det är ju inget unikt för alkoholskadorna. Man kan inte säkert härleda alla trafikolyckor heUer till ohka orsaksfaktorer, t, ex. bilens utrustning, förarens ålder, körsträckans

längd, bilens hastighet etc. Ändå har vi ett försäkringssystem där man försöker att så långt som möjhgt komma fram tih vad som har orsakat olyckan.

Vi menar alltså i vår motion att man bör kunna undersöka i vilken utsträckning ett direkt samband kan påvisas mellan alkohol och skadeverkningar förorsakade av alkohol. Vi vet att det finns sådana här skadeverkningar som utan några mera komphcerade analyser kan härledas tih alkoholmissbruket, t, ex. ett olycksfaU i arbetet, en trafikolycka, hög frånvaro från arbetet eUer medicinska skador som inträffar direkt på grund av alkoholmissbruk. Då man aUtså kan påvisa det här sambandet borde man kunna införa någon form av aUmän alkoholskadeförsäkring. Det skulle innebära att man hade ett försäkringssystem där avgiften togs ut vid försäljningsstället i proportion till varans alkoholhalt, dvs, I proportion tiU hur stor risken är för att man skah bU skadad.

Utskottet tycks finna att detta är en ganska lustig formulering. Man skriver så här: "Sålunda står det i mindre god överensstämmelse med försäkrlngsmässiga principer att ha en försäkring, beträffande vilken man, med en viss tillspetsning av uttryckssättet, kan säga att man uppsåtUgen framkallar försäkringsfaUet genom att erlägga tillräckUgt 'hög premie'," Men det är heller inget unikt. Man betalar ju högre bilförsäkringspremie om man har en starkare motor och därför lättare riskerar skada. Om man kör 2 000 mU har man högre premie än om man kör I 000 mil - det är samma princip som vi har föreslagit.

Vi ser det alltså så att det finns ett klart samband meUan alkoholmissbruk och ohka skador. För närvarande tas det ut en skattesats på alkoholhaltiga drycker och vi vet att staten tar in en stor summa pengar — den kan räknas i mUjarder — på grund av alkoholbruket. Vi har enorma kostnader på grund av alkoholen, men de belastar tiU största delen kommunerna och landstingen, och staten bidrar bara med en bråkdel av det som tas In, Därför bör enhgt vår mening de pengar som staten tar In på alkoholhanteringen utgöra den fond ur vilken man kan hämta resurser för att bota alkoholskadeverkningarna. Det kan inte vara ett rättvist och ett jämhkt samhälle som tiUhandahåller alkohol helt fritt - och det måste man göra i ett samhälle av den typ vi har - utan att ha försäkrat sig om att det finns möjhgheter att hjälpa de människor som bhr skadade. Vi vet att den som skadas aUvarhgast i regel är den som har det sämsta utgångsläget, den sämsta sociala mUjön, att starta från, medan den klarar sig bäst som hör till de gynnade grupperna i samhället,

VI tror att om man kunde bUda denna fond — försäkringsfond eller vad man skah kaUa den — skulle man kunna kanaUsera pengar därifrån till oUka huvudmän och ohka verksamhetsformer. Just genom mångfalden skulle man kunna nå resultat genom t, ex, kristna samfund, nykterhetsorganisationer, kommuner, landsting, som nu skall delta i den kamp mot alkohol- och narkotikamissbruk som utskottet påstår äger rum för närvarande.

Jag skah inte gå in på frågan om specialdestinerade skatter; det har herr Åkerhnd i viss utsträckning tagit upp i sitt särskilda yttrande. Vi tror man kan göra en förutsättningslös analys av möjUgheterna att upprätta och utforma ett sådant här alkoholskadeförsäkringssystem, där de I ett

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

Nr 136

Onsdagen den I december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

vanhgt försäkringssystem Ingående komponenterna — bruk, risk, skada och premie — vägs in på ett sådant sätt att man åtminstone kan försöka bättre hjälpa några av de alkoholskadade — och de Indirekt berörda — än man gör för närvarande. Jag beklagar att utskottet med några rader har avstyrkt förslaget, men jag föreställer mig att vi kanske kommer i det läget då vi är tvungna att pröva alla metoder — och då kan det vara en lämphg väg att se på det här problemet som ett försäkringssystem, såsom det skisserats i vår motion.

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Fru talman! Jag skall, efter alla dessa anföranden, försöka säga någonting från utskottsmajoritetens sida.

Det betyg som vi har fått av flera talare är att utskottets betänkande verkar skrivet i defaitistisk anda. Det är klart att man kanske kan få det intrycket — jag viU inte fömeka det. Det beror naturUgtvis helt enkelt på att det här är ett oerhört besvärhgt problem, som det är svårt att lösa genom vad man ibland kaUar ett Alexanderhugg.

Jag har naturhgtvis lyssnat med mycket stort intresse på aha de inlägg som gjorts, och jag tror att herr Stålhammar kom sanningen mycket nära när han i slutet av sitt anförande sade att alla är medvetna om skadorna, men att mycket få egentUgen kan hjälpa oss att undgå och bota dem. Vi kan givetvis skaffa fram experter från ohka håll - och vi har sådana. De som har yttrat sig i dag är inga nykomhngar på det här området, utan de har sysslat med frågan under många år och varit högintresserade av den -och ändå kan de tiU slut inte komma mycket längre än tlU en begäran om en parlamentarisk utredning. Jag anklagar naturhgtvis ingen för detta; det illustrerar bara hur besvärligt vi har det på den här punkten. Det arbetas på ohka håll. Två utredningar pågår — socialutredningen och alkoholpohtiska utredningen — och vi viU väl att de skall ta upp dessa saker också Inifrån, dvs, undersöka hur vi skall få en adekvat nykterhetsvård.

Jag frågade en gång ordföranden i alkoholpohtiska utredningen: Har vi egentligen något program för hur vi skall angripa de här sakerna? Han svarade att han hoppades att när utredningen är klar skall vi få ett sådant program. Det hoppas jag också, men jag vet Inte om det kan komma, därför att - jag upprepar detta - det är ett svårt problem som vi har att syssla med. Våra förtroendemän och våra bästa experter är emellertid knutna till de pågående utredningarna, och det kan ju tänkas att de på den alkoholpohtiska sidan — dvs, den som egenthgen är orsaken tiU att vi har skadorna - har möjlighet att anvisa oss vägar.

Det är klart att om det här landet accepterade att vara alkoholfritt, så skuhe problemet vara löst på en generation. Men svenskarna har en glädje av — särskilt på fester — att använda alkohol, och det kan faktiskt hända att personer står och talar sig varma när det gäller problemen på området men ändå själva uppmuntrar en alkoholsed som driver andra människor tUl djupa skador, som det är oerhört besvärligt för dem att komma ifrån.

Vi lever i ett öppet samhäUe — kanske ett av de öppnaste i världen. Vi får därför tiUåta mycket, som vi egentUgen djupt oglUar, med de ideal vi har. Det är aUtså betalningen som vi får göra för att vi har ett öppet och fritt samhäUe, Och här kommer vi in på denna väldiga problematik: Hur

skah vi kunna balansera meUan tvånget att bestämma över andra människor och viljan att ge dem fullständig frihet?

Socialutrednlngen diskuterar just i dag, som herr Wiklund I Stockhom säger, denna fråga. Den trend som för närvarande finns i socialdebatten är ju att man skaU gå mot större och stöne frihet, och anledningen tiU detta är att om du Inte har den människan med dig som du skaU hjälpa, så arbetar du I stor utsträckning fåfängt. Om inte sjukdomsinsikten finns så stretar människan emot — och du kan bestämma vad som helst, men det nyttar väldigt htet tiU,

Det är därför som nykterhetsvården i det här landet på många punkter har misslyckats — man har satt in för starka tvångsåtgärder. Men om man inte sätter in dessa tvångsåtgärder, då får man naturUgtvis ibland höra att samhället ingenting gör, och så hamnar man så att säga i det andra diket. Det är alltså svårt att balansera här, så att man kan ha både det öppna samhäUet, där vi tiUåter ganska mycket, och det sociala ansvar som man måste känna för människor som håller på att gå under.

Ärade kammarledamöter! Man sitter för närvarande i finansdepartementet och diskuterar mellanölsfrågan. Det har inte sagts ett ord om mellanölet här I dag, men vi har tidigare haft stora debatter om det. Jag vet inte vad denna kammare kommer att besluta i den frågan. Är man beredd att ta tiU drastiska åtgärder för att begränsa meUanölets åtkomhghet här i landet eller inte? Det får vi se den dag då vi skaU fatta beslut. I den alkoholpoUtlska debatten har det ganska stor betydelse hur vi ställer oss just i mellanölsfrågan. När riksdagen beslutade om att införa mellanöl, så gjorde man det därför, att man viUe åstadkomma en övergång från starkare tiU svagare alkoholdrycker, 1 dag, fem år senare, kan vi konstatera att förhoppningen i det faUet inte har bhvit uppfyUd, Konsumtionen av de starkare dryckerna hgger kvar på ungefär samma nivå, medan de svagare — 1 detta faU meUanölet — har ökat oerhört starkt.

Vi har en hel del saker på gång, t, ex, en alkoholpohtisk utredning, en vårdutredning på socialområdet och en arbetsgrupp med statsrådet Lidbom som ordförande. Man kan givetvis säga som fru Eriksson i Stockholm gjorde, att de generaldhektörer som man på det sättet plockar in här och där inte har tid att ägna sig åt dessa arbetsuppgifter. Det har inte riksdagens ledamöter heller i allmänhet. Men en generaldirektör har ju ändå möjUgheter att koppla In hela sitt ämbetsverks apparat I arbetet. Jag förutsätter också att det patos som tidigare talare här har givit uttryck åt och den starka känsla som jag själv hyser för dessa frågor också finns hos de människor som sysslar med detta arbete och att det skall hjälpa dem att göra vad som är möjUgt,

Sedan vlU jag gå in på några av de frågor som berörts i debatten och ägnar mig då först åt det särskilda yttrande som herr ÄkerUnd har fogat tiU utskottets betänkande, EgentUgen skulle jag själv kunnat instämma i det yttrandet, om hen ÅkerUnd bara inte hade sagt att det finns en lätt väg att komma fram på, nämUgen genom en rehglös omvändelse. För en del människor är den vägen lätt. Man skuUe säkerUgen lätt kunna plocka hela talmanspodiet fuUt av människor, som vid en rehglös väckelse har bhvit förnyade och fått andra hvsvärden än tidigare. Vad en sådan

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-briket

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

omvändelse kan betyda och har betytt för samhället behöver jag här inte särskilt poängtera. För vederbörande själva har den betytt oerhört mycket; de har ju fått ett helt nytt hv! I det faUet har jag sålunda samma uppfattning som hen Åkerlind, Men jag vet också att det både inom Länkrörelsen och på det rehgiösa fältet finns människor som fallit tiUbaka, som inte har orkat längre. Därför tycker jag det är fel att säga att det här finns en enkel väg. För den enskilda människan är det många gånger en svår väg att gå. En sådan omvändelse kan ske hastigt — som för Paulus — men för många människor är det en lång väg, som Innebär mycken kamp.

Sedan talade hen Nilsson i Agnas om kristendomens betydelse som normbildande i sammanhanget, och då kommer vi in på det förebyggande området. Jag kan där hålla med hen Nilsson i Agnas, men bara ett stycke, ty som fru Eriksson i Stockholm sade är inte heller detta hela sanningen. Fram tih mitten av 1800-talet hade vi ett samhäUe som var starkt reUgiöst präglat, där kyrkan hade en mycket stark ställning. Hur var det på det område som vi talar om i dag? Det var ett i långa stycken försupet samhälle. Då kom folkrörelserna In i bilden — väckelserörelsen, nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen — och väckte hela det svenska samhäUet ur en situation som var mycket väne än den vi har i dag. Vi hade en officiell kristendom, men den hjälpte oss inte. Det behövdes någonting mer i sammanhanget, ett engagemang, ett ansvar, en ideell kraft.

Hen Nilsson i Agnas talade om kommunismen och diktaturen; jag hoppas verkhgen att han inte drar några paralleller i det avseendet. Jag vill bara påminna om att alkohohsmen i Sovjet säkerligen inte är mindre än i det här landet. Det finns aUtld en tendens I diktaturstater att gömma saker och ting, men har man sysslat med frågan vet man att alkohohsmen i Sovjet är mycket besvärande.

Herr Wiklund i Stockholm tog upp förslaget om en perspektivanalys. Motionärerna har, förmodar jag, hämtat sin inspiration från den norska perspektivanalysen, som är gjord som en del av flera andra analyser I det norska samhäUet. Jag tycker, och det gör utskottet också, att det är ett Intressant uppslag. Det är klart att vi kunde ha remitterat motionen till ohka personer och myndigheter. Det blev emeUertid inte gjort. Jag vet inte att det fanns något sådant yrkande från någon annan — själv föreslog jag det inte. Men utskottets skrivning Innebär ju egentUgen samma sak. Vi har i utskottet inte kunnat säga oss: Det här är Columbi ägg! Låt oss nu beställa en sådan här perspektivanalys. Vi har tyckt — det har i varje faU jag gjort — att detta är en aUtför svår fråga att omedelbart ta stäUning tiU, Därför har vi sagt att alkoholpohtiska utredningen eller socialutredningen, om de finner det möjhgt och önskvärt, kan ta Initiativ i frågan.

Jag undrar om inte herr Wiklund något missuppfattat vad vi har skrivit. Vi har inte sagt att utredningarna skaU göra dessa perspektivanalyser. Om det hade varit förslaget skuUe jag omedelbart ha opponerat mig - det skuhe ju fördröja utredningarna, och det får inte ske. Men utredningarna — herr Wiklund är själv med i en av dem — kan ju sätta sig ned och fundera över om det här är en framkomlig och önskvärd väg, I så faU kan de givetvis ta ett initiativ. Jag tror att herr Wiklund på den punkten kan vara nöjd med mitt svar — han har ställt en direkt fråga tiU mig i det avseendet.

Jag vill också ta upp hen Stålhammars inlägg angående allmän alkoholskadeförsäkring. När man hör förslaget första gången tycker man kanske att detta är en Idé som man kanske skulle kunna pröva. Människor som dricker borde väl egentUgen betala allt som de nu är med och ställer tlU med I samhället. Men egentligen är Ju det precis vad de gör, I stort sett. De betalar en ganska hög skatt. Jag medger att den Inte räcker tlU. Jag är ense med dem som säger att alkoholskadorna här I landet är så stora att det säkert skulle bU en god förtjänst om man slapp ta In dessa skatter, dvs. om vi fick ett alkoholfritt samhälle. På den punkten kan vi vara överens.

Men vad jag tror är det stora problemet — det där med specialdestination kan vi lämna åt sidan; det är en synpunkt I sammanhanget — är det som ni berört I er motion och som herr Stålhammar här upprepade, nämUgen frågan om hur man skaU kunna dra gränser. Alkoholbruket går ju In på så oerhört många områden, och hur skall man kunna bedöma vilka kostnader försäkringen skaU bära? Den jämförelse som herr Stålhammar gjorde med trafikskadeförsäkringen kan väl ändå Inte hålla så långt - det här är ett mycket mer kompUcerat område än trafikskadorna. Därför har utskottet också avstyrkt det förslaget.

Fru Kristensson höU ett mycket engagerat anförande om narkotikasidan. På det området har vi socialstyrelsen och samarbetskommittén som föher upp frågorna. Jag säger än en gång att finns där det patos som finns hos dem som talat här i dag borde det Inte vara några svårigheter att få arbetet att löpa. VI har aUtså verktygen för att komma fram om vi bara kan använda dem eUer vet hur de skah användas. På den punkten tror jag aUtså att vi kan känna oss lugna, I den män vi kan utgå från att dessa personer arbetar allvarligt - och det tror jag att vi kan göra.

Sedan riktade fru Kristensson ganska grava anklagelser mot socialstyrelsen, samtidigt som hon sade att socialstyrelsen inte är här och att det därför kanske var felaktigt att här framföra dessa anklagelser. Jag skah Inte gå I svaromål för socialstyrelsen; jag har ingen fuUmakt att göra det. Jag kan inte finna annat än att om det skall riktas sådana anklagelser mot socialstyrelsen så får det antingen ske direkt tiU socialstyrelsen eUer till det ansvariga statsrådet, så att den som bär det pohtiska ansvaret kan gå I svaromål.

Har det bhvit sämre I värt samhälle eller Inte? Av vissa Inlägg kan man få den uppfattningen att det bara bUr värre och värre. Det är naturhgtvis oerhört svårt att bilda sig en uppfattning om den saken eftersom vi inte har några mätinstrument. Men vi bör vara på det klara med att det ändå är en relativt hten grupp bland ungdomen som det är fråga om. Jag vill emellertid genast tillägga att den UUa gruppen är viktig och att man måste göra aUt vad man kan för att rädda dessa ungdomar; med varje människa man räddar, räddar man ett Uv.

Narkomanin är, som fru Kristensson sade, ett svårare problem individuellt sett än alkoholmissbruket. Däremot är naturhgtvis alkoholfrågan kvantitativt sett mycket stöne än narkomanifrågan.

Mycket av vad som sker i vårt samhäUe på detta område är naturUgtvis beroende av sociala och ekonomiska faktorer. Det finns mUjöer som så att säga odlar missbruket och får fram skadorna mycket fort.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 136

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

Det finns miljöer I vilka barn är födda om vilka man från början kan säga att de här kommer inte att klara sig. Vi får inte sluta med att försöka komma Ull rätta med de sociala och ekonomiska faktorer som Ugger bakom. VI har lyckats med mycket I vårt samhälle socialt sett, men -vi kanske måste tillstå att detta är ett område, som vi har väldigt svårt att komma åt. Vi måste angripa de ekonomiska och sociala faktorerna i samhällena, så att vi får en bättre planering. 1 den socialdebatt som pågår för närvarande är en av frågorna: Hur skall man få socialarbetarna och de som är pohtiskt ansvariga för socialvården att arbeta med i planeringen av samhällen och kommuner? De har I stort sett stått utanför detta planeringsarbete. Jag hoppas det skall bh en ändring av detta I framtiden.

Det är Inte bara en fråga om ekonomiska och sociala faktorer utan naturligtvis också en fråga om attityder och kulturella faktorer. Det har funnits många fattiga samhällen, som Inte har alstrat vare sig alkohohster eher narkomaner, vilket naturUgtvis beror på att människornas attityd till Uvet har räddat dem undan dessa faror.

Ja, fru talman, med dessa ord hoppas jag att jag I varje faU har tagit udden av den kritik som riktas mot oss I socialutskottet för att vi Inte ser riktigt allvarhgt på dessa frågor. Jag kan hålla med om att det finns en viss defaitism, vilket beror på, som jag har sagt tidigare, att det är ett svårt problem. Jag har suttit tillsammans med fru Eriksson i allmänna beredningsutskottet, där vi har behandlat exakt samma frågor. Fru Eriksson och jag vet att det var svårt att komma med konkreta åtgärder.

Jag vill, fru talman, yrka bifaU tiU utskottets betänkande i alla delar.

Fru KRISTENSSON (m) kort genmäle;

Fru talman! Herr Svensson I Kungälv sade att vi lever I ett öppet samhälle, kanske det öppnaste samhället I världen. Han sade vidare att alkohol- och narkotikaproblemen kanhända är den betalning vi får erlägga för att leva i ett sådant här öppet samhälle.

Jag delar målsättningen att samhället bör vara så öppet som möjhgt. T. ex. när det gäller kriminalvården och mentalsjukvärden tycker jag att den utveckhng som har skett mot stöne öppenhet är positiv. Men jag påstår att de som även när det gäller narkomanin, för att nu åter uppehålla mig vid den, talar för öppna behandhngsformer Inte har klart för sig hur narkomanin fungerar medicinskt sett. Vad värre är; Inte heller de verktyg vi har och som herr Svensson i Kungälv talade om, nämhgen socialstyrelsen och det samarbetsorgan som statsrådet Lidbom leder, har klart för sig hur narkomanin fungerar. Ett tydhgt bevis på detta är att den vårdpohtik som i dag förs är ett enda stort misslyckande. Återigen vill jag erinra om att läkare vitsordar, att ingen enda patient har bhvit rehablhterad trots att den s. k. vården kostar landstingen, sjukvårdshuvudmännen, enorma pengar.

Jag vill tlU herr Svensson I Kungälv också säga, att den anklagelse som jag här har riktat mot socialstyrelsen har jag framställt I en InterpeUation tlU socialministern. Jag hoppas att få svar från honom på denna fråga. Men jag tyckte ändå att jag ville beröra frågan i denna debatt, eftersom den ju hör hemma här.

Herr Svensson i Kungälv sade att många som har deltagit i debatten

har sysslat med dessa frågor I många år. Han vitsordade att vi var Intresserade och hade satt oss in i frågorna, men vi har ändå Ingenting annat att föreslå, säger herr Svensson, än en parlamentarisk utredning. Ja, det kan kanske låta fattigt, även om man Inte bör undervärdera oss riksdagsmän, men jag stöder yrkandet på en parlamentarisk utredning därför att jag icke tror att några myndigheter vågar ta på sitt ansvar att radikalt ändra den förda vårdpohtiken i den riktning som vore medicinskt motiverad utan att kanna att de har en förankring bland oss riksdagsmän. Det är därför, fru talman, som jag återigen vill tala för önskemålet om att en parlamentarisk utredning snabbt tillsättes.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

Hen HAMRIN (fp) kort genmäle:

Fru talman! Sedan herr Svensson i Kungälv har fört utskottets talan I denna fråga kvarstår i varje fah hos mig den uppfattningen att man har anslagit en alltför resignerad ton. Detta märks också I utskottets skrivning - det har påtalats här förut - och jag har Inte ändrat uppfattning i det fallet.

Jag reagerade hksom fru Kristensson mot herr Svenssons resonemang om det öppna och fria samhället. Ingen skaU förneka att det är en stor tillgång som vi bör slå vakt om, men jag kan inte finna att ett öppet och fritt samhälle måste innebära att vi skaU tolerera att gangsters dräller in över våra gränser och förstör vår ungdom, att vi måste finna oss I att det Inte tillskapas en rationeU och riktig narkomanvård här i landet eller att vi Inte skall undersöka vilka ytterUgare möjUgheter som finns att sätta In de verktygen I arbetet som hen Svensson talade om. Det står Inte I motsättning tiU ett fritt och öppet samhälle. Tvärtom tror jag att vi skulle få ett friare och öppnare samhälle om vi kunde komma till rätta med de här problemen.

Jag är heller Inte särskilt benägen att, som fru Kristensson sade, rikta kritiken mot en myndighet - alltså socialstyrelsen — som inte kan svara för sig i kammaren, men jag tycker Inte att ansvaret Ugger hos socialstyrelsen, utan hos de ansvariga statsråden: dels socialminister Aspling, dels statsrådet Lidbom; den senare angiven som bas för den arbetsgrupp som enUgt utskottsmajoritetens mening har det största ansvaret för vad som skaU ske. Det hade varit på sin plats att vi här fått höra vad statsrådet Lidbom har att säga i det faUet, Det hade varit på sin plats att vi fått höra av statsrådet Asphng, huruvida han är villig att ta hänsyn tUl den petitaframställning från socialstyrelsen som utskottsmajoriteten åberopar och som jag för rrun del hoppas skall vara mer långtgående än tidigare och som jag hoppas att man tar hänsyn till när man utformar statsverkspropositionen.

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Fru talman! Utskottets talesman sade att vi inte har ett samhälle som accepterar alkoholfrihet. Detta är riktigt. Han torde som jag tycka att det är märkhgt att vårt samhälle inte är alkoholfritt. Jag anser ju att alkohol, som är ett gift, är en helt onödig vara, och för den som har fått uppleva Uvets verkhga glädje framstår det som ofattbart att sådana varor skaU behövas. Men vi skall inte resonera om den saken, eftersom det väl är

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

omöjhgt att åstadkomma ett sådant samhäUe,

När det gäller balansen mellan frihet och tvång och talet om ett öppet samhälle vlU jag säga att jag vill ha ett samhälle som är öppet också för våra gamla som sitter och kurar bakom låsta dörrar och med alarmanord-nlngar och som Inte vågar gå ut. Den sjuke skall vi ha med oss, säger utskottets talesman. Men han kanske Inte har sjukdomsinsikt eUer sjukdomsmedvetande, och att släppa den fri, som inte vet om sin galenskap, är farhgt för honom och det är farligt för samhället.

När herr Svensson i Kungälv kom in på herr Åkerhnds särskilda yttrande i utskottets betänkande om omvändelse och tro såsom bot och möjhghet till en lösning säger han att det inte är hela lösningen. Det är jag medveten om. Alla måste vi daghgen genomgå en omvändelse. Men jag efterlyste en del förebyggande åtgärder och pekade på konkreta saker när det gällde famUjelagstiftning och skolpohtlk. Gudsfruktan är vishetens begynnelse - det har jag sagt många gånger under de 7 år jag varit I riksdagen, och jag upprepar det. Gudsfruktan är också den goda ekonomins huvudfaktor både för enskilda och för stat.

När hen Svensson talade om den gamla kyrkan och det tillstånd som då fanns i nykterhetshänseende, måste man säga att det delvis är sant. Men det var väl en kyrka som höU på att bU en skenkyrka, bara en officieU kristendom. Väckelsen kom Inom den kyrkan och vid sidan om den kyrkan men med en bibel som inte låg på hyllan utan som man hade I hjärtat och I handen. Jag skulle önska en kombination av den väckelsen och lagstiftningen. Det finns en kommun i mitt hemlän som har ett oerhört starkt kyrkUgt och kristet Uv. När en gång en länsman sökte sig därifrån för att i kommunen rådde alltför hten oordning, måste man säga att det rådde ett Ideahskt tillstånd. Här hade den yttre ordningen och väckelsen samverkat. Jag är inte säker på att alkohohsmen var väne i början av 1800-talet än nu, därför att den narkomanl som nu kommer In och det missbruk som växer upp också på alkoholismens område kanske bhr än värre genom det överflöd av pengar som vi har i dag överallt.

När jag nämnde öststaterna, prisade jag Inte diktaturen utan kristendomen som haft en möjhghet att arbeta också i Polen,

Herr WIKLUND I Stockholm (fp) kort genmäle:

Fru talman! Jag tycker möjhgen att den här debatten litet väl mycket har präglats av vårdaspekterna. Ingen skall kunna anklaga mig för att Inte ha Intresse för dem. Jag har yrkesmässigt ägnat mig åt dem under hela mitt vuxna Uv, Men det här är mycket mera än vårdpohtik, det är fråga om alkohol- och narkotikapoUtik i vid mening.

Jag har, herr Svensson I Kungälv, icke framställt förslaget om en perspektivanalys som något Columbi ägg på det här området. Men jag tycker att det borde kunna bli ett försök att finna säkrare vägar för framtiden. Det var det det var fråga om. Jag tycker att utskottets ställningstagande tiU min motion är ett av tecknen på att utskottet Ugger lågt och lägger i dagen en avvärjande attityd till de oUka förslag som framlagts I form av oUka motioner.

Gör inte den här saken mera komphcerad och svår än den är! Det är inte fråga om att tillsätta en utredning utan om att begära en utredning

om en sådan här perspektivanalys. Det finns exempel att ställa framför sig - jag tänker Igen på arbetsgruppen för kriminaUtetsprognoser. Det här kunde vara en relativt enkel historia, till vilken man alltså borde kunna Inta en positiv ställning. Det har man dock icke gjort.

Hen STÅLHAMMAR (fp) kött genmäle:

Fru talman! TiUåt mig att ordagrant citera herr Svensson I Kungälv: "Det finns mUjöer i vilka barn är födda om vilka man från början kan säga att de här kommer inte att klara sig." Med uttrycket "de här" föreställer jag mig att han syftar på barnen.

Jag håller fullständigt med om detta. Därför förundrar det mig att herr Svensson I Kungälv, som säger sig tala för broderskap och jämlikhet. Inte begriper att det är de här sociala miljöerna och de barn som föds I dessa miljöer som bhr hårdast drabbade av att vi inte kommer till rätta med alkoholproblematlken. De välutbildade, de starka, de som föds I goda hem klarar sig alltid bäst I alla sammanhang. Men det är de här barnen och deras famUjer i första hand som alha mest får hda för alkoholmissbruket. Vi vet att det är den sociala mihön som delvis alstrar alkohohsm, men vi vet också att den alkohohsm som alstras I den sociala miljön ytterligare försämrar den sociala mihö som barnen skall växa upp i.

Vårt förslag gick ut på att man skuhe få relationer som var riktiga mellan bruket och de resurser vi har för att klara av problemen, en ordentlig försäkringsfond ur vilken man kan ta medel och sedan sätta In ohka åtgärder för att klara de här mUjöerna och barnen. Jag förstår Inte hur man kan säga nej till detta och hur man över huvud taget hksom är rädd för en rejäl, ekonomisk satsning på vården, så att staten inte skaU ta in dessa pengar och lägga på aUa möjliga andra utgifter i statsapparaten. Det kan vara kompUcerat att Införa ett sådant här försäkringssystem, men just för att det är komphcerat nu behöver man väl Inte säga att vi aldrig någon gång kan lösa detta.

Sedan sade herr Svensson till slut - vilket ytterligare styrker mig I den uppfattningen att han är väldigt defaitistisk - att det är svårt att konstatera om samhället blivit sämre. Ja, det är klart, det kan bero på vad man utgår ifrån. Men om man mäter alkoholbruket nu i antal Uter som konsumeras per invånare i detta land, ligger vi på en siffra som närmar sig den vi hade år 1880.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

Fru ERIKSSON I Stockholm (s) kött genmäle:

Fru talman! När man tar upp narkomanproblemet är det vanUgt att någon går upp och säger att det är Ingenting att tala om utan att det är mycket värre med alkoholen. Då har man gjort bort en del av Intresset för den debatten och fört in hela tänkandet på en gammal debatt som vi har så många tillfällen att ta upp annars.

Sedan är det någon som säger att det är fel på samhället, det behövs en revolution. Andra säger att det är fel på samhället, vi skaU gå till Gud, Då har man också fört undan intresset och lagt beslag på hela frågans lösning med inriktning på en annan sak. Låt oss nu se på just denna fråga om hur vi skah kunna hindra en del barn och ungdomar I mycket tidig ungdomsålder Ifrån att förstöra sitt hv med narkotika och bU offer för de

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

grövsta spekulanter som finns i mänskUg nöd, nämligen narkotikahajarna. Då kan vi väl också hålla oss Ull den frågan.

Man kan Inte, som herr Svensson, bara säga att aUtIng är gjort och trösta sig med att det finns en generaldhektörsträff. Denna träff är Inget kamporgan, bara en träff där man informerar varandra,

Niomannakommlttén i socialstyrelsen är en rådgivande grupp som naturligtvis tar emot rapporter från generaldirektören, som i Världshälsoorganisationen har gjort väsenthga insatser när det gäller internationella problem på detta område — men det är Inte heUer något kamporgan.

I utskottsbetänkandet säger man att I narkotikafrågan har man diskuterat många gånger att kampen måste föras oavlåthgt och på många fronter. 1 den synpunkten instämmer utskottet helhjärtat.

Men jag frågar: Vem för en kamp? Det har ingen kunnat säga.

Man säger: En utredning till? Till alla de andra?

Jag .ser det så att denna utredning motsvarar det som begärts tidigare, en aktiv kommitté som verkhgen kan ingripa i frågan, som kan samla det Intresse som finns för att lösa den och som har detta till uppgift.

Tro inte att det dräller med folk I socialstyrelsen som Inte har händerna fulla av sitt vanliga. Alla myndigheter är upptagna med sina uppgifter och kan Inte satsa in här och sikta på en bestämd lösning när det gäller narkotikafrågan.

Kan vi inte bU överens om att tillsätta en sådan aktionsgrupp? Jag tror att det skuUe ge hopp åt många. Vi behöver väl Inte räkna med att den skulle sköta sig sämre än alla dessa tUlsatta organ som har att följa frågan om det händer någonting. VI skulle hksom stå för händelserna genom att tillsätta en aktionskommitté.

Mitt bifall tiU den första reservationen kvarstår ännu mer övertygat sedan jag hört herr Svensson.

Hen SVENSSON I Kungälv (s) kort genmäle:

Fru talman! Jag är glad att jag har fått ordet här igen för att ta bort en missuppfattning som tydhgen har spritt sig, att jag skulle - därför att jag har talat om ett fritt samhälle, ett öppet samhälle — mena att man Inte skall ta itu med dessa frågor, utan låta människor drabbas, utan att ta fram de vårdresurser som man har och utan att vidta de åtgärder som man kan. Jag har naturligtvis aldrig menat något sådant. VI måste ta tlU de medel som finns i vårt samhälle. Vad jag diskuterade var att vi har ett öppet samhälle och att vissa människor inte klarar sig i detta öppna samhälle. Därmed är det naturhgtvis uppenbart att dessa som inte klarar sig måste vi hjälpa med mycket större omsorg.

Fru Kristensson talar återigen om socialstyrelsen. Det kommer väl ett svar från ansvarigt statsråd I den frågan, så vi kan lämna den. Fru Kristensson påpekade emellertid I sitt första anförande att socialstyrelsen skulle kunna lämna ut råd och anvisningar om hur vården skaU gå tiU. Jag har självfallet Ingenting emot att sådana råd och anvisningar skickas ut av socialstyrelsen. Det kan säkerligen behövas, och man bör väl tänka över den saken Inom socialstyrelsen.

Fru Eriksson i Stockholm talar om att en parlamentarisk utredning skulle kunna bh ett kamporgan. Ja, det kunde man naturligtvis hoppas.

men vad jag har försökt säga och som inte har övertygat fru Eriksson och andra som för reservanternas talan är ju att vi egentligen har Instrumenten. VI har verktygen, bara samhället vlU använda dem och bara de som är verktygen tar sig an dessa frågor med det allvar som vi efterlyser och som vi hoppas att de känner inför problemet.

Fru ERIKSSON I Stockholm (s) kort genmäle:

Fru talman! Varför I aU sin dar har vi då haft aUa utredningar om alkoholfrågan? De är ju staplade den ena på den andra. Och vi har ju många fler organ direkt Inriktade på detta problem. Man kan väl Inte avfärda frågan genom att säga att vi har redan organ. Då skulle vi ju knappast behöva utreda någonting.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

Hen SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Fru talman! Det är klart att varje fråga måste bedömas utifrån det tidsläge som man är Inne 1. VI har ju två utredningar. Det behöver Jag Inte påpeka om Igen. VI har vårdutredningen och vi har den alkoholpohtiska utredningen och vi har andra organ. Utskottet har bedömt det så, att I nuvarande läge har vi dessa organ och dessa utredningar. Låt oss se vad de kommer fram tUl. Sedan är det klart att det kan komma tillfällen då man kan ha behov av att tillsätta parlamentariska utredningar.

Hen ÅBERG (fp):

Fru talman! Som det har sagts många gånger i dag i de mycket engagerade anföranden som har hålUts är väl dessa frågor de aUvarUgaste som vi kanske någon gång har att debattera I riksdagen.

Jag har tagit starkt Intryck av samtliga, men kanske aUra mest av det brUjanta, allvarUga och inträngande anförande som fru Eriksson i Stockholm höll i början på debatten när hon talade om riksdagens ansvar, huruvida vi som riksdagsmän verkhgen går in i vårt ansvar eller Inte. Jag gjorde den Ulla reflexionen att hade det gäUt arbetsmarknadspoUtiken eller andra sådana stora ekonomiska frågor, hade intresset säkerhgen varit större och mera engagerande pä många håll. Jag kan gott erkänna att jag sade UU mig själv att på denna punkt har nog fru Eriksson rätt kanske när det gäller oss alUhop.

När jag läste utskottets betänkande och jämförde det med vad man kom fram Ull hade jag htet svårt att förstå varför man går emot den parlamentariska utredning, som reservanterna här har begärt. Man skriver i utskottets betänkande bl. a. föhande:

"Då narkotikafrågan diskuterats under senare år har gång efter annan framhålhts att kampen mot narkotikamissbruket måste föras oavlåthgt och på många ohka fronter. Denna synpunkt kan enhgt utskottets mening Inte nog understrykas." Detta uttalande borde leda fram till att — om jag så får uttrycka mig — det måste vara bättre med en utredning för mycket än en för Utet i dessa aUvarliga frågor.

Det måste vara fråga om en kamp på aUa fronter. Jag delar fru Erikssons uppfattning att de samhäUeUga organ som verkar på detta område i stor utsträckning inte är egentUga kamporgan. Är det inte också så att det bhr mindre av direkta kamporgan ju högre upp man kommeri

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

samhällsmaskineriet? Oftast är det väl nere på den s. k. gräsrotsnivån som den egenthga kampen förs.

I detta sammanhang måste jag komma In på något som många har berört här I dag, nämligen den rehgiösa aspekten. Jag har sett och ser i min hemkommun hur man på ohka sätt I de religiösa sammanhangen. Inte minst i de frikyrkhga församhngarna, lägger ned ett stort och oegennyttigt arbete för att rädda de människor som på ohka sätt har gått ner sig. Inte minst I narkotikaträsket. Både alkohohsmen och narkotikaproblemet är svåra problem, men det sistnämnda är I så måtto värre att det slår mycket snabbare och oftast drabbar relativt unga människor. Fru Eriksson har flera gånger använt ordet "barn" i detta sammanhang, och jag tror att hon har rätt - det börjar tyvärr ofta redan på barnastadiet.

Då måste man fråga sig varför vi inte här I riksdagen med större allvar går In för att ta vara på de positiva krafter som på ohka sätt osjälviskt arbetar för att rädda människor som har gått ner sig I träsket. I det särskilda yttrande som herr Åkerhnd har fogat vid utredningens betänkande talar denne med all rätt om buren personUg frälsningsupplevelse och tro på Gud kan vara en mycket effektiv hjälp och räddning.

Jag kan håUa med om att man inte skaU peka enbart på detta och att man rakt Inte skall tro att riksdagen kan lagstifta om frälsning och gudstro hos människor - vi vet alla att det Inte är en möjUg väg. Men däremot kan man uppmuntra de krafter som är I rörelse på detta område. Jag har lagt märke tUl hur man på den sista tiden inte minst i pressen och även på andra håU mer och mer har uppmärksammat dessa krafter. Jag läste häromdagen en artikel I en tidning, som Inte pä något sätt har religiöst eller kristet förtecken, om en väckelse som pågår i Eksjö, där statskyrkan har öppnats och stäUts tUl förfogande för de ohka frlkyrko-församUngarna. Reportaget är mycket intressant, och jag skall läsa upp några få rader ur det. Artikelförfattaren skriver bl. a. följande:

" 'Mäktiga ting det sker I vår tid . . .' sjungs det i väckelseserlens slgnaturmelodl. Jo. 1 50 smålänningar - från Eksjö och grannorterna -har knäböjt vid botbänken. Kristna elevföreningar blommar upp I skolorna. På torg och 1 varuhus står det plötshgt kristna ungdomsgrupper och sjunger mitt i affärsrushen. Och de sociala myndigheterna i bygden applåderar väckelsen. De har ju ont om pengar just nu och så kommer Kristi frälsning av alkohol- och narkotlkafaU som bokstavligt talat en skänk från ovan,"

Så positivt kan en journaUst uppleva detta. Vi borde som riksdagsmän i ännu högre grad vara medvetna om att det här finns något att ta vara på.

Det gläder mig att arbetsmarknadsstyrelsen tycks ha vaknat ganska bra på denna punkt. Vi har sett I något TV-program — ett par gånger för resten — hur en person, Nlcko Jonzon, som var fullständigt nerknarkad, efter en personUg frälsnlngsupplevelse av AMS omskolats för att kunna hjälpa andra som har kommit ner sig och på det sättet göra en positiv insats i samhället. Vi hade i andaktstunden här i riksdagen häromdagen en dam som under 13 års tid har varit totalt nere I träsket här i Stockholm men som var med och sjöng en del sånger för oss och som med bara sitt uppträdande var ett vittnesbörd om vad personlig frälsnlngsupplevelse kan betyda.

Vad jag vlU ha sagt är att här måste vi som riksdagsmän ta vara på alla möjUgheter, Jag säger inte att detta är enda möjUgheten, Som jag sade förut går det inte att tvinga på någon en rehglös och andhg upplevelse. Men det här är en sida som vi I vårt samhälle till varje pris måste ta vara på.

Denna fråga var föremål för diskussion för ett par veckor sedan. Hen SeUgren hade ställt en fräga till socialministern i ungefär samma ämne som vi nu behandlar, och även då framhölls vikten av att vi åstadkommer någonting positivt.

Jag tror, fru talman, att om inte denna diskussion har fört annat med sig så kanske den ändå har gett oss allesammans som riksdagsledamöter en tankeställare att vi får göra klart för oss — och nu återkommer jag än en gång till vad fru Eriksson sade I sitt första anförande — att vi har problemen inte borta i andra länder, utan vid sidan av oss, kanske i nästa stuga. Det är väl så vi måste se saken.

Därför måste jag avslutningsvis yrka bifall till de reservationer som har fogats tUl utskottets betänkande.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

I detta anförande instämde hen SeUgren (fp).

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Fru talman! Det har klagats över att det Inte finns tillräckUgt intresse här i kammaren och jag förmodar att man tänker på att Inte någon sitter I regeringsbänkarna utan att en enkel man från socialutskottet får föra den här debatten tiUsammans med ärade motionärer och reservanter.

Men det är väl Utet inkonsekvent, därför att när regeringen har tillsatt en arbetsgrupp i fråga om narkotikamissbruket med, som det har uttryckts, våra höjdare, dvs. generaldirektörer, så säger man att det också är fel och vih ha fram fotfolket. Jag tycker inte att det finns riktig konsekvens i detta.

Jag ville med detta säga att jag tror att det I hela vårt samhälle finns ett starkt intresse för att komma till rätta med dessa frågor, aUtlfrån "höjdarna" ner till fotfolket, om vi nu inte skaU ha ett jämUkhetens samhälle, där alla är du och bror med varandra.

Herr ÅBERG (fp) kort genmäle:

Fru talman! Hen Svensson i Kungälv säger att vi inte är riktigt konsekventa i resonemanget. Men det är enligt mitt förmenande vad utskottet inte har varit genom att säga att "kampen mot narkotikamissbruket måste föras oavlåthgt och på många ohka fronter", och samtidigt säga nej tiU en parlamentarisk utredning.

Herr SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Fru talman! Det kan man naturUgtvis säga om man menar att en parlamentarisk utredning lägger sig I vägen för de saker som är på gång. 1 den situationen är vi ju satta många gånger. Om vi tillsätter en ny utredning är det inte alls säkert att vi därmed lägger något ytterUgare intresse tlU frågan. Man kan inte mäta intresset för en fråga i antalet utredningar.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

Hen TORWALD (c):

Fru talman! Jag skuUe viha belysa dessa frågor en smula ur arbetsplatsens synpunkt. Jag har haft det ibland något tvivelaktiga nöjet att ha fungerat som personalchef under de senaste tio åren, dels några år vid en större stathg arbetsplats och dels under de senaste åren vid en större kommunal arbetsplats. Det är ju en känd sak bland oss personalchefer att man får räkna med att minst fem procent av de anställda har alkoholproblem och att minst en procent har grava alkoholskador. Det Innebär att om jag har en arbetsplats med i runt tal 1 000 anstäUda, finns det minst 50 som har alkoholproblem av relativt besvärlig art och minst tio som är alkohohster I ordets egenthga mening dvs, som utför utomordenthgt htet produktivt arbete. De kanske jobbar högst en månad om året. Resten av tiden är de sjukskrivna eUer på annat sätt icke i funktion.

Jag trodde så sent som i början av 1969 att vi på min egen arbetsplats åtminstone var förskonade från narkotika. Jag trodde mig ha ganska god kontakt med de ohka arbetsplatserna dels genom företagsnämndens medlemmar och dels genom att ta täta kontakter med arbetsledningen. Jag drabbades då av chocken att plötsligt en måndagsmorgon underrättas om att en av våra anställda hade dött av narkotikamissbruk. Två av hans kumpaner hade lämpat av honom död utanför ett lasarett i Sydsverige,

Kontakterna med hans föräldrar gav mig en god inbhck i hur besvärhg narkotikasituationen var och vilka problem man kämpar med på detta område. Jag skuUe helt viha Instämma I fru Kristenssons yttrande att man Icke klarar narkotlkaproblematiken utan att man får laghga tvångsmedel att tvinga vederbörande att undergå vård. Det är som fru Kristensson säger att en person som hemfaUit åt narkotika icke fungerar på det sättet att han inser sitt behov av vård. Det är min bestämda uppfattning och dessa föräldrar var heh på samma hnje. De hade gjort aht. De visste om att sonen var narkotikamissbrukare sedan några år tillbaka, och de hade på ohka sätt försökt hjälpa honom och hade ändå misslyckats.

När man är personalchef och till råga på aUt helnykterist är man egenthgen helt Inkompetent och handikappad när det gäller att handskas med denna problematik. Jag har insett detta och har därför på min egen förvaltning sökt stöd och kontakt hos f, d, alkohohster, länkmedlemmar. Jag har haft förmånen att på båda de senaste arbetsplatserna ha tiUgång till personer som varit grava alkoholmissbrukare men som lyckats komma till rätta med sina problem och som numera är engagerade i länkrörelsen. Vi har bildat en samarbetsgrupp där vi ständigt diskuterar situationen på de ohka arbetsställena.

Men låt mig också redovisa att man har utomordentligt svårt att göra denna samarbetsgrupp tillräckhgt stor, dvs, så att den får tillräckUgt goda kontakter. Fackföreningen har, trots uppbjudande av alla sina resurser, på två av fem arbetsställen icke lyckats få fram någon som vill hjälpa tlU med att bekämpa alkoholismen och narkomanin. Vad man behöver är en person som dels är lämpad mot bakgrunden av att han fullständigt vet vad det gäller och som dels är ute på arbetsplatsen och vet vad som händer där. De anställda anser att detta arbete är så svårt, att man inte viU åta sig obehaget att jobba med denna sak.

Somhga kanske tror att vi tiUämpar bryska metoder och att vi försöker använda dessa kontaktmän som något slags angivare. Tvärtom, vi har enats om att vi inte har något intresse av att gå disciphnvägen. Vi har ett intresse ur disciplinär synpunkt att det inte får förekomma alkohol eller alkoholpåverkade personer på arbetsplatsen. Men om dessa kontaktmän får nys om att någon har problem och för tillfäUet inte är helt aUright, har de fuUmakt från oss i högsta arbetsledningen att gå direkt till närmast ansvariga arbetsbefäl och begära permission för honom och se tiU att han kommer hem och om möjUgt även får vård.

Jag delar fru Erikssons i Stockholm uppfattning att många av oss är Utet defaitistlska — man bhr något av defaitist ibland. Men det får inte leda tiU att man bhr helt handhngsförlamad. Man måste aktivt söka nya vägar, nya metoder, nya kontakter för att komma åt problemet. Jag trodde länge att det fanns vissa möjhgheter att med hårdhänt arbetsplats-disciplin komma UU rätta med det. Jag tror fortfarande att detta är rätt när det gäller unga "förstagångsförbrytare", om jag får använda det Utet radikala uttrycket. Jag menar då förstagångsfyllerlsterna som av misstag har kommit i dåligt sällskap och supit sig fulla och på ett eller annat sätt kommer på kant med arbetsplatsen. Där tror jag att en hård reaktion från arbetsgivarens sida ofta kan hjälpa dem att Inse att "nu är jag på galet spår" och kan få dem att ändra sig. Men vi har ingen chans att med disciphnära åtgärder komma åt dem som redan är alkoholister.

Jag kan ge ett gott exempel på det. Personalchefen på en arbetsplats i Göteborg, ett trafikföretag, sade till mig för ungefär två år sedan: "Hade någon för ett halvår sedan sagt tiU mig att det fanns alkoholproblem bland mina anstäUda hade jag skrattat och sagt: Det finns inte en chans, för så fort en människa här har alkoholbesvär kickar vi honom, eftersom han skall köra fordon I vilka aUmänheten färdas. Vi kan inte ta på vårt ansvar att ha personal med alkoholproblem som förare på våra fordon. Men, för ett halvår sedan började vi undersöka vår sjukstatistik och fann då, som man även har gjort på många andra håll, att många var borta ganska ofta med en och två dagars sjukledighet varje gång. Vi såg att antalet sjukdagar tenderade att bU mycket högt — vi började komma upp i 40—50 sjukdagar per anstäUd och år. Vi sade oss att det här måste vi göra någonting åt. VI anstäUde en sjuksköterska med den enda uppgiften att uppsöka hög som låg — så snart som någon sjukskrev sig. Hon gick hem tiU vederbörande och sade; Är det någonting vi kan hjälpa tiU med? Behövs det medicin eller någonting annat så är vi beredda att stötta upp. Vad vi då upptäckte var en förfärande omfattning av alkoholbekymmer hos dessa personer, som ahtså på arbetsplatsen Inte hade röjt någonting på grund av den hårda disciphnen som gjorde att man visste att det inte gick att komma tiU jobbet ty då blev man av med det. Man tvingades att sjukskriva sig."

Jag har velat anföra detta, eftersom jag tror att dessa förhållanden inte är kända av så många.

Vad skall vi då göra? Det är naturhgtvis gott och väl att vi prövar ohka metoder, och jag tror det är nödvändigt att göra en perspektivutredning. Jag tror också att vi behöver en utredning av den typ som föreslås i reservationen 1 beträffande narkotika. Vi måste skaffa fram ett parla-

Nrl36

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket

mentariskt underlag för de ganska radikala åtgärder som säkerhgen behövs. Det räcker Inte att smeka med hartassen och tro att vi därmed löser några problem. Det har vi gjort länge, och vi har tyvärr — det håller jag med herr Svensson I Kungälv om - använt en hel del utredningar i det behaghga syftet att shppa ta ställning. Men jag tror att tiden är inne då vi måste ta ställning.

Viktigare än att bota måste dock vara att förebygga. Där delar jag helt herr Svenssons I Kungälv uppfattning när han säger att vi htet tiU mans har ett stort ansvar när det gäller att .vara föredöme. Jag har varit med om personalfester, fester anordnade av företaget, där inga andra drycker än alkoholhaltiga tillhandahölls. Man har varit tvungen att prata med serveringspersonalen för att få något alkoholfritt, och det har nästan blivit panik i lägret innan man fått fram någon annan dryck. För min egen del har jag under många år haft ansvaret för de fester vi ordnar för våra pensionärer och andra. Jag har inte kommit därhän jag helst skulle önska — dvs. att allt var alkoholfritt — men jag har åtminstone kommit därhän att det aldrig förutsätts att någon skall ha det alkoholhaltiga, utan kyparen har båda sakerna och frågar: "Vad önskas?" Det är en minlmlservlce åt den som inte vill ha alkohol.

Jag hade för ett femtontal år sedan en koUega med grava alkoholbekymmer, som jag hade lyckats rycka loss från beroendet av sprit. Vi hade hålht honom fri från alkohol tre fyra år. Så blev han bjuden till en sådan här tlllstäUnlng, och där fanns bara sprit. Han försökte undvika att ta något, men alla sade - de kände naturUgtvis inte tiU att han hade spritbekymmer - "Nog skah du väl ändå ha ett htet glas?" TiU slut tog han "bara" ett glas vin. En halvtimma senare hittade vi honom på arbetsplatsen. Då satt han på en toalett, hade satt i sig en "krymphng" och var totalt dödfuU, för att använda ett rått uttryck. Vi hade stora svårigheter Innan vi fick honom avgiftad Igen,

Jag menar att vi har en stor skyldighet — Inte minst som riksdagsmän och på arbetsplatsen — att ständigt vara åtminstone det goda föredömet att vi inte aUtid förutsätter att det skaU vara alkoholhaltiga drycker. Jag irriteras mycket av att vart man kommer på representationslunch eller arbetslunch eller vad det kallas, så nog förutsätts det att alla skall ha minst en mellanöl, eUer en starköl. Man skall alltid behöva säga Ifrån: "Jag önskar inte meUanöl! " Sedan bhr det ett springande av serveringspersonalen, som skall titta efter om det över huvud taget går att plocka fram någonting annat, I bästa faU får man, som min flicka brukar säga, Utet "sprutvatten", dvs. vlchyvatten - som jag Inom parentes sagt avskyr.

Det här är personhga värderingar, men jag menar att man inte från början skall utgå från att alla som kommer viU ha någonting alkoholhal-tigt. Det gör vi i stor omfattning.

Med vad jag här har sagt har jag bara velat redovisa att jag kommer att rösta på reservationerna 1 och 2,

Hen WENNERFORS (m);

Fru talman! Debatten ser ut att bh lång, men de många inläggen och de tungt vägande argumenten verkar förhoppningsvis som en väckarklocka på dem som ännu inte Inser att det vi debatterar utgör ett av de allra

aUvarUgaste problemen I det svenska samhället. Men efter de mänga anförandena skall jag begränsa mig tiU bara en Uten delfråga.

Hen Wiklunds I Stockholm motion om perspektivanalys och behovet att se Utet längre in i framtiden'än det närmaste budgetåret blev för mig en motion som både gladde och övenaskade. Jag har nämligen i de alkoholdebatter med representanter för helnykterhetsrörelsen som jag haft förmånen att få delta i påpekat, att när vi nu diskuterar alkoholfrågan och alkoholpohtlken så diskuterar vi egenthgen tänkbara förhållanden på 1 980-talet, Jag har I de där debatterna försökt att teckna människans situation nu, som Inte mätes I pengar, i mat, i kläder, I bostad och välfärd utan I måttet av mera abstrakta Ung, Jag tänker på måttet av gemenskap, meningen med tillvaron, den personUga utveckUngen, tryggheten - kanske främst den andhga tryggheten - och förmågan till avkopphng, rekreation och vila. Att mäta människans situation mot detta är väsenthgt, men det är också väsenthgt att fråga sig: Kommer dagens mänskhga situation att bestå när det gäller ensamheten, isoleringen, känslan av meningslöshet och hopplöshet, stressen I jobbet, oron för att tvingas flytta, byta jobb eher byta yrke eUer t, o. m, för att helt förlora nägot av det viktigaste I hvet, nämhgen arbetet?

Man kan också fråga sig vilka förändringar som kan tänkas ske. Jag har frågat meddebattörerna, och framför allt då mina motdebattörer från helnykterhetsrörelsen: Vad tror du om det här mot bakgrund av att de dominerande utveckhngstrenderna under 1970-talet och In på 1980-talet kan tänkas bh exempelvis fortsatt urbanisering, fortsatta teknologiska framsteg — dvs, automatisering på arbetsplatserna -, fortsatta förändringar av arbetskraften - dvs, att aUt fler kvinnor har dubbeljobb, ett jobb i hemmet och ett utanför, och att allt fler män kommer att ha dubbeljobb, ett jobb I hemmet och ett utanför —, en fortsatt informations- och utbildnlngsexpansion eller fortsatt demokratisering?

Vet herr Wiklund vad man då har svarat? Jo, en rätt framträdande representant för helnykterhetsrörelsen säger att det där är nonsens, och andra rycker på axlarna.

För mig är det viktigt att vi i övervägandena om den framtida alkoholpohtiken försöker tänka oss in i ohka alternativ beträffande hur människorna lever I en framtid, deras attityd, huruvida vi kan bryta ensamheten, hur vi skaU kunna göra tiUvaron mer meningsfylld, om vi kan få människor att känna Inte enbart materiell trygghet utan också andUg trygghet, I hög grad hänger den framtida alkoholpoUtlken ihop också med detta sätt att angripa problemen, och det gläder mig att en så prominent företrädare för helnykterhetsrörelsen har tagit Initiativet tiU en motion som syftar tlU att få oss att fundera över utveckUngstendenserna under 1970- och 1980-talen och sammanställa det med övervägandena beträffande den framtida alkoholpohtiken.

Skrivningen i utskottets betänkande och i reservationen är enhgt min uppfattning ganska lika. Man kanske upplever vihan större i reservationen, och därför kommer jag att rösta för reservationen i det här avseendet.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

Fru SIGURDSEN (s):

Fru talman! Jag hade Inte tänkt gå upp I denna debatt, men när jag kom In I kammaren och hörde herr Nilssons I Agnas första Inlägg trodde jag mig förflyttad till en annan värld, en annan epok. Jag trodde inte att jag skulle få höra någonting sådant år 1971, Det är den moderata samhällssynen över huvud taget som har gjort att jag har velat lägga mig i den här debatten.

Herr Nilsson i Agnas förfasar sig över det fruktansvärda samhälle som vi lever I, Han säger att de s, k. kulturarbetarna fördärvar dagens ungdom; han talar om att man river ned äktenskap och splittrar famiher. Han ger över huvud taget en skräckskildring som man inte känner igen på något sätt.

Fru Ktistensson talar om att vi behöver en tvångsvis behandling och att narkomanerna inte frivUUgt kan ta sig ur sitt missbruk. Herr Wennerfors kommer In på frågan om dubbelarbetet som kvinnor och män har; han ifrågasätter det utbildnlngssamhälle, den utbildningsexpansion som vi har. Jag tycker att den moderata syn som vi hela tiden har känt på det här området mycket väl har skildrats i de inlägg som moderaterna har gjort I dag.

Jag tror, herr Nilsson I Agnas, att vi behöver kulturarbetare, vi behöver socialarbetare, vi behöver ungdomsarbetare, vi behöver skolfolk — över huvud taget människor som ägnar sig åt de här frågorna. Jag tror också att vi har mycket duktiga människor på dessa områden som gör en synnerligen fin insats. Herr Nilsson i Agnas fick det hela att bh en remissdebatt som gick ut över skolfrågor, lokahseringspohtlk, socialpohtik - jag tror inte det var ett enda område som han inte lyckades få med i sin skräckmålning av det svenska samhäUet av I dag.

Han talade också om detta med religionens stora betydelse och ansåg att det var det enda sahggörande. Han kanske inte uttryckte sig så, men man fick uppfattningen att det var detta han menade.

Hen Nilsson i Agnas och andra moderata talare har också varit inne på att vi behöver få in tvångsåtgärder I det här sammanhanget. Då skulle jag viha fråga; Skall vi tvinga ungdomarna och dem som det här berör att ansluta sig till religiösa samfund - är det in i religionen vi skall tvinga dem? Är det detta som hjälper när det gäller denna problematik? Vad vinner vi med att ha tvångsintagning till sjukhus, när man kan rymma från sjukhus? Vad vinner vi med att ha tvångsintagning tiU ungdomsvårdsskolor, att tvångsvis placera de här ungdomarna I fosterhem eller andra former av samhäUsvård?

Jag tror Inte aUs att vi löser problemen på det sättet. De här åtgärderna är givetvis ett medel i den kamp som vi skaU föra för att klara problematiken, för visst behöver de här ungdomarna hjälp, men jag anser att det är sociala Insatser, Insatser Inom socialpoUtiken, som måste till. Jag tror inte att vi löser problemen genom att tillsätta en parlamentarisk utredning. PoUtiker i all ära, riksdagsmän i all ära — men har vi inte en övertro på oss själva, om vi tror att vi genom tiUsättandet av en utredning skulle klara narkotika- och alkoholsvårigheterna?

Det är väl på det lokala planet som åtgärderna måste sättas In. Barnavårdsnämnder och sociala centralnämnder måste givetvis ha större

resurser för att kunna lösa problemen. Det utförs, sade jag, ett mycket hårt och fint arbete av socialarbetarna I dag. De har det givetvis svårt, och de behöver bättre resurser. Det är emellertid även så ute i våra kommuner och rent allmänt att socialpoUtik, socialt arbete, har Inte samma status som annan verksamhet, och jag tror att vi I det sammanhanget får tänka om. Våra stora sociala reformer - ATP, sjukvårdsreformen osv, — tycker vi är riktiga och där har vi satt in stora resurser, men när det gäller det sociala behandUngsarbetet har vi en helt annan syn på saken.

Här har gjorts olika skräckmålningar av hur samhällsbilden kan se ut i ohka sammanhang. Jag skall Inte på något sätt bidra tlU att för kammaren skildra skräckmålnlngar, även om jag skuUe kunna göra det dels genom att jag är mångårig ledamot av barnavårdsnämnden i Stockholm, dels genom att jag på mycket nära håll har känt till och följt både narkomanfall och alkoholfall. Jag tror att det är genom personhga Insatser I en social verksamhet som vi skaU kunna komma tiU rätta med detta, VI måste pröva oss fram till oUka behandlingsformer.

Detta med narkomanin är ju någonting som är en I varje faU relativt ny företeelse I landet och som vi Inte vet så mycket om. Fru Kristensson säger att man vet Inte — jag kan inte avgöra om det var socialstyrelsen eher den tillsatta arbetsgruppen som hon syftade på — hur narkomanin fungerar. Ja, men vet någon av oss hur narkomanl fungerar egentligen? Det är väl det vi måste försöka komma underfund med, så att vi på ohka sätt kan komma tiU rätta med problematiken.

Fru Kristensson sade också att ingen har bhvit rehablhterad. Det är väl ändå att ta tUl Utet I överkant. Jag vet många som har blivit rehabihterade. Men man kan inte sätta In en enda metod som passar för aUa, Det kanske behövs IndividueU bedömning, individueU behandhng av samthga fall.

Men jag tror det är fel då man säger att Inte vi inom socialutskottet ser allvarligt på de här problemen. Det tror jag att aUa människor I samhället gör.

Det har framhåUits att det råder brist på kärlek och ömhet, och sedan säger man här att den enda lösningen pä det är religionen. Det Ugger mycket i talet om den brist på emotionella kontakter som människorna känner. Det kan vara en brist i förhåUandet tlU föräldrama eUer Ull de anhöriga, och den bristen finns sannerligen inte bara i de lägre inkomstgrupperna, alltså I de famUjer som har det sämre ekonomiskt. Erfarenheterna från mitt arbete i barnavårdsnämnden tyder i stället på att bristen på emotionella kontakter oftast finns inom socialgrupp I, Det behövs alltså Insatser av oUka slag, I de förstnämnda samhällsgrupperna är det säkerhgen, som herr Svensson I Kungälv sade, insatser för att sanera den sociala och ekonomiska mihön som måste tiU,

Med detta vill jag ha sagt att vi måste arbeta på oUka vägar och att det först och främst behövs Insatser på det lokala planet. Vi skaU satsa mycket på den sociala verksamheten ute I kommunerna för att på ohka vägar pröva oss fram tlU en lösning av problemen. Det är problem som aUa människor ser allvarUgt på, och det gör även ledamöterna I socialutskottet,

Fra talman! Med det anförda ber jag att få yrka bifaU tiU utskottets hemställan.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

I detta anförande Instämde fru Bergander (s) och fru ThunvaU (s).

Hen WENNERFORS (m) kort genmäle:

Fru talman! När vi diskuterar så aUvarUga ting som nu är det beklagUgt att fru Sigurdsen försöker att slå partitaktiska mynt av frågorna och av tragedierna i samhället.

Två andra talare i denna debatt höU på I 25 respektive 17 minuter, och i motsats till dem försökte jag att begränsa mitt anförande så mycket som möjUgt, Därigenom lyckades jag komma ned tlU sex minuter. Men dess värre blev jag därför helt missuppfattad av fru Sigurdsen, som sade att jag Ifrågasatte det utbildnlngssamhälle som vi har. Det har jag visst inte gjort! Jag har sagt och menat att en av de dominerande utvecklingstrenderna under både 1970- och 1980-talen kan tänkas bU en fortsatt utbildnings- och Informationsexpansion, vilket kan föra med sig att människorna får mycket bättre kunskaper och större kännedom om åsikter och Uknande, Och då undrade jag hur det kommer att påverka den framtida människan, för vilken vi diskuterar den framtida alkoholpoUtlken,

Hen Wiklund i Stockholm berättade för en stund sedan att det just I dag I detta hus pågår ett seminarium om tvång kontra frihet. Då frågar jag: Hur kommer framtidens mer informerade människa att se på tvång och frihet? Och hur ser dagens människa på de begreppen? Jag menar att det är av värde för oss, när vi diskuterar alkoholpoUtlken, att också ta ställning tlU sådana frågor. Det var därför jag överräckte en jättebukett blommor tiU herr Wiklund, Och efter det kommer fru Sigurdsen och ställer tiU med ett partipoUtiskt gräl. Det var rätt onödigt!

Hen NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Fru talman! Det är ju rohgt med människor som reagerar tempera-mentsfullt på vad man säger — och det gjorde verkhgen fru Sigurdsen, Hon placerade mig i en annan värld och I en annan tidsepok. Men jag lever i dagens Sverige, även om jag också har en annan värld I bakgrunden.

När fru Sigurdsen talade om min skräcksklldrlng hade jag svårt att förstå henne. Ser inte fru Sigurdsen något skräckingivande I utveckhngen Idag?

Jag sade inte något nedsättande om socialarbetarna eller andra arbetares insatser; jag sade att den form av vård som rekommenderas från ansvarigt håll är sådan att den inte för tiU målet - men det rår ju inte arbetarna för. De kämpar och arbetar vidare.

Sedan gjorde sig fru Sigurdsen själv skyldig tih en skräcksklldrlng, när hon talade om att socialarbetarna inte hade tiUräckUga resurser, att de hade det svårt i sitt arbete. Också fru Sigurdsen skildrade läget ganska mörkt. Det är helt enkelt så att läget är aUvarUgt. Jag menar att kristen fostran i form av åtgärder som sätts in tidigt och som ger en annan mUjö och goda hem är av betydelse.

Känner verkhgen fru Sigurdsen kristendomen, känner hon det hon kaUar religionen? Ger rehglonen narkomanl, ger rehglonen alkohohsm? Ger Inte tron I stället räddning? Om vi kunde få ett samhäUe som mera

präglas av de målsättningar som byggt upp vårt samhälle, skulle det då inte bU en ändring? Jo, jag vågar tro det.

Jag sade att många kulturarbetare arbetar för att nedriva det som har byggt upp vårt samhäUe. Jag står för det. Jag har överaUt I massmedia, i Utteratur, radio och television mött angrepp på det som jag anser vara det fundamentala i vårt samhäUe.

Själv kommer jag inte från socialgrupp 1 utan från socialgrupp 3. Jag kommer från ett fattigt hem, men det var ett lyckUgt hem, för där fanns tro, och där fanns det som har gjvit mitt Uv innehåU. Jag kanske också skulle ha gått under som alkohohst eUer narkoman om jag Inte i tidiga år hade fått det som har givit hvet värde och glädje, och det är många som kan vittna om detsamma. Att det sedan händer att även människor från. kristna hem misslyckas är sant, och jag är medveten om att det aldrig bhr idealiskt här i världen. Jag har aldrig påstått att det finns någon stat här på jorden där det inte finns några svårigheter. Men vi kan vara övertygade om att om -vi inte ger människorna andra normer när vi tar bort de kristna normerna eller de normer av IdeaUtet och annat som de haft förut, så kommer det att sluta i katastrof. Och då kommer diktaturåtgärderna av sig själva. Situationen bhr helt enkelt omöjhg.

I demokratins namn efterlyser jag aUtså respekt för de värden som vi har byggt vårt samhälle på.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

Hen GERNANDT (c):

Fru talman! Det har talats mycket för och även mot de rehgiösa Inslagen i den här verksamheten, och även jag ber att få säga några ord om detta.

Om nu modern ungdom ännu har kvar ett behov av något slags rehgion - något känslomässigt engagemang — och man tar det ifrån dem genom att misstänkliggöra den gamla kristna rehglonen, så tycks de söka sig nya former av rehgion, vare sig det bhr de indiska lärorna, buddismen eller något annat sådant eUer det tar sig uttryck i att man söker nya gudar i knark, sex och alkohol. Jag tror därför att man skah vara tacksam för den svenska rehgiösa rörelsens insatser som ett, t, o, m. kostnadsfritt, hjälpmedel i den här verksamheten. Jag tycker också att det ser ut som att man mer och mer genom åren försökte mildra de aggressiva tongångarna då man ändå måste konstatera vilken hjälp som har givits av friviUiga krafter på den vägen,

I varje fall den äldre generationen minns väl från sin ungdoms skolböcker bilder från österlandet, som förestäUde en opiumhåla någonstans, där det låg människor och rökte opium. Vi fick lära oss att detta var något främmande och t, o, m. skrämmande för oss västerlänningar. Men går vi en rundtur i Stockholms city i kväU — eUer i morgon kväU eller vilken kväU som helst framöver — kan vi nu se nära nog samma syn. Jag vet inte hur många av ledamöterna som varit inne på Alltinget och de andra ställena. Där sitter och Ugger vanUgtvis ett par hundra ungdomar, av vilka en stor del är ganska kraftigt påverkade. De sitter på golvet och vaggar, de sitter mer eller mindre inåtvända och lyssnar till den orientaliska musik som i aUmänhet spelas där, några har med sig kassar med mat, några har med sig hundar och htet av varje — de har kommit dit

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 136

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

ungefär som de går och står. De slår sig ner där och flyr från den hårda världen utanför.

Här har talats mycket om svartmålningar och skrämmande skildringar, men det är ju skrämmande att se detta. Där finns många ungdomar, om vilka man på en enda gång kan säga att de naturhgtvis inte har där att göra.

Men det är inte bara det mänskUga förfaUet, utan det är också som vi vet, följderna av alkohohsm och narkomanl som är så besvärande för samhället, bl. a. den tiUtagande brottsUgheten.

Vi har mycket lätt att se på dagens situation när det gäller brott och narkomanl, medan vi i aUmänhet inte hka lätt kan se framåt i tiden. Men .om vi försöker överbhcka en tioårsperiod, vare sig det gäller traflkolycks-offer, olycksfall på arbetsplatserna eUer, som i detta faU, narkomanin och dess föhdbrott, får vi siffror som måste komma oss att reagera mycket starkt.

Det totala antalet brott i Stockholm i år fram tiU mitten av november månad var ca 92 000. Ökningen är ungefär 3 000 per år. På en tioårsperiod blir det aUtså 1 mUjon brott här i Stockholm, Eftersom imgefär en femtedel av brotten i landet begås i Stockholm, betyder det 5 mihoner brott i hela landet på en tioårsperiod. Även många av de äldre bland oss kan väl tänka sig att vara kvar i pohtisk verksamhet en tioårsperiod, och vi må alltså betänka vUket stort ansvar vi har.

Jag skah därför be att få ta tiden ytterUgare något I anspråk för att ge några detaljsiffror som faktiskt är dagsfärska och som jag ber er vara hyggliga att tänka på. Siffrorna gäher brottsutveckUngen i Stockholm,

Checkbedrägerierna har minskat, och vi förstår varför - man handlar ju Inte med check i samma utsträckning som tidigare. Medan dessa bedrägerier ännu var vanhga utfördes ungefär 70 procent av dem av narkotikamissbrukare som behövde mer pengar för att kunna betala de hajar som vi vill försöka bekämpa — något som vi emellertid inte tycks lyckas så bra med. Vad gör då dessa narkotikamissbrukare numera i stället för att använda checkar när de vih ha pengar? Ja, antalet inbrottsstölder ökar, hksom stölder ur fordon och hkaså antalet postbedrägerier, ViU ni vara snälla och lyssna på följande siffror gällande för de tio första månaderna I år. De visar ganska tydUgt vartåt utveckUngen går. Siffrorna avser ökningen jämförd med samma tid förra året: våldsbrott mot Uv och hälsa - ökning 15 procent, misshandel -ökning tio procent, skadegörelse inom samhället — ökning 25 procent, inbrottsstölder - ökning 20 procent - tänk er själva hur denna utveckhngskurva skuUe se ut om den dras upp för en tioårsperiod — stölder av eller ur fordon — ökning 25 procent och postbedrägerier — ökning 35 procent.

Det är aUtså ganska nödvändigt att vi hjälps åt att ge pohsen bättre resurser för dess verksamhet. Det är ingen överdrift att säga att den pohspersonal som arbetar I direkt kontakt med alkohol- och narkotika-khentelet är förtvivlad över sin maktlöshet, inte bara i juridiskt avseende utan även rent mänskhgt — maktlösheten när det gäller att hjälpa.

Det fattas synbarligen ganska viktiga länkar i hjälpkedjan ute på fältet, i synnerhet på kvällarna när myndigheterna har stängt. Verksamheten på

en socialbyrå som stänger klockan fem är inte riktigt detsamma som verksamheten ute bland lorten i samhället på kväUarna, Dagstiänsten på en byrå är ju nästan jämförbar med en byråmöbel där kläder Ugger rentvättade, strukna och snyggt upplagda, medan det är ute bland lortkläderna och på kvällarna man skuUe behöva jobba.

När citypolisen tar en titt på något av dessa ställen, upptäcker den — och det skulle vem som helst av er som gick dit göra — att det finns många människor som aUdeles uppenbart inte hör hemma där. De är kanske inte så djupt nedgångna. De ser Inte ut att passa i mihön. Det gör de inte heller - egentligen skulle ingen passa i den mihön, Pohsen går fram tih någon av dessa och frågar: Vad gör du här? Du har ju varit intagen för vård någon tid, och vi trodde att du var bra. Du har efter vad vi kan förstå permission och skulle vara hemma hos dina föräldrar i t, ex. Sundsvall. — Ja, säger vederbörande, jag skuUe egentUgen vara det, men jag tyckte det kändes Utet besvärUgt och påkostande att ge mig hem, så jag åkte hit i stället. — Så träffar man det gamla gänget och aUt börjar på nytt.

Dessa människor har ingenstans att ta vägen, och pohsmannen kan inte själv ta dem ur träsket, när de är på väg nedåt igen. PoUsen kan inte heller gå ut på gatan och be förbipasserande människor — som kommer t. ex, från en biograf och har haft det trevhgt — att förbarma sig över dessa offer och hjälpa till att plocka upp dem ur gropen. Och inga barnavårdsmyndigheter finns tlUgänghga så dags.

Detta är bara ett exempel på hur det saknas länkar i denna kedja. Det är ett exempel på hur pohserna — som naturhgtvis är juridiskt och polismässigt kunniga men också innerst inne synnerligen fina människor — måste hda i sin verksamhet, eftersom de är maktlösa. Här behövs bättre samverkan meUan poUsmyndigheterna och övriga myndigheter.

Jag skulle viha göra en Uten reflexion här. Jag tittade uppifrån ett fönster häromdagen ned på Östra kulturhuset och det nya riksbanksbygget. Det Intresserade mig hur nära varandra dessa hus skulle Ugga och hur det kommer att se ut på gatan där, MeUan kulturhusfasaden och det nya riksbankshuset bhr det ett prång på 3—5 meters bredd, kanske en återvändsgränd med en låst dörr I östra änden. Om man är pessimistisk, kan man förmoda att det bhr ett nytt tiUhåU för människor, som är htet husskygga.

Jag tror att vi i fortsättningen måste försöka planera samhäUet under medverkan av poUsen, Därmed menar jag naturUgtvis inte att man skaU ordna bunkrar och hknande så att pohsen skaU kunna Ugga i bakhåll och övervaka samhäUet, Jag menar att poUsen redan på samhällsplanerlngssta-diet - i synnerhet när man planerar för stora byggnadsverk - bör få en chans att vara med och rådgöra i frågan från polls-soclal synpunkt. Enbart poUsiära, regressiva åtgärder ger inte lösningen. Dessutom begås inte brotten direkt mot poUsen, vUket många människor tycks anse. Brotten begås i stället mot samhäUsgemenskapen, Mot oss aUa,

Vi kan därför aUa på något sätt ge ett bidrag. Vi kan i all enkelhet ta oss an en sådan här person och försöka hjälpa honom tlU rätta. Vi kan tala för honom i riksdagen eUer jobba för honom hemma I kommunen på något positivt sätt. Men huvudsaken är att det hela sker snabbt. Vi måste

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamiss-bmket

försöka hinna före tioårsutveckhngen, som ser ut att bh dåhg,

VI måste bl, a, försöka hjälpas åt att skapa en bättre samhällslojalltet. Jag har tidigare velat beteckna det så — även om jag har fått mothugg och spe för det - att vi behöver en ny samhäUsanda med större ansvarskänsla gentemot vår nästa, en stöne pUktkänsla och samhörighetskänsla både nedåt mot våra arbetstagare, om vi har sådana, och uppåt mot vår arbetsgivare, VI måste skapa en gemensamhetskänsla, som man skulle kunna sammanfatta i det kristna budet : "Du skall älska din nästa," Men vill vi inte gå den kristna vägen och använda det budet, kan vi åtminstone försöka omvandla det och säga: Du skall försöka förstå och hjälpa din nästa. Och vår nästa i det avseendet är Inte bara vår nästa i dag, utan också nästa generation, inte bara de tio åren framåt som jag nyss talade om, utan hela tiden framöver.

Jag vet ännu inte, fru talman, om jag skaU rösta för reservationen eller för utskottets hemställan — jag anser emellertid att huvudsaken är att vi tar itu med problemet med stöne kraft än som har bhvit nyttjad hittiUs, Ett htet gäng människor som tjänar pengar på en ohygghg gärning står här mot ett mycket stort antal ungdomar som får sin framtid fördärvad och som kostar samhället pengar.

Man säger att vi har demokrati i vårt land — och det har vi ju - och vi måste försvara demokratin från dag till dag. Det är inte så att vi har bestämt oss för demokrati en gång för alla, utan vi måste kämpa för den precis som man måste kämpa dag för dag med den kristna frälsningstron. Det finns nu några mihoner människor — mödrar, fäder, ungdomsledare, reUgjöst folk, skolfolk. Idrottsledare och vad allt det nu är — som vlU ungdomens bästa och på ohka vis viU ge ungdomarna en god moral och en god uppväxttid, så att de skaU bU både fysiskt och psykiskt bra människor. Men mot dessa mUjontals människor står en Uten grupp som har kunnat fånga ungdomens intresse, som har maktmedel — kanske massmedia — och som har en stark vUja att tjäna pengar på ungdomar. De människorna tycks vinna en stor del av ungdomen. Det är ju inte riktig demokrati!

Jag talar nu inte på minsta vis mot ungdomen — aU denna strålande och tjusiga ungdom i Sverige som sköter sig fint och är vårt framtidshopp. Jag talar inte heller mot de ungdomar som har drabbats av de här bedrövhgheterna, utan jag talar mot de människor som utnyttjar ungdomarna och tjänar pengar på dem. Det är alltså dålig demokrati om vi tiUåter att en Uten grupp av sådana utsugare behandlar vår ungdom på detta sätt, som också mer och mer tycks bh faUet i framtiden. Låt oss samla oss och ta i med hårdare tag!

Jag tror att det är klokast att rösta på reservationen!

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Fru talman! Denna debatt har urartat så att den påminner om herr Gustafssons I Borås glada dagar för länge sedan. Det har Inte på många år talats på detta sätt om hårda tag, gjorts bekännelser osv. Att debatten har urartat är skada, eftersom det är ett effektivt sätt att ta bort intresset för en aUvarhg fråga. Detta är en allvarUg fråga, och som jag har sett den är

det narkotikamissbruket som bör debatteras.

Hen Svensson i Kungälv sade att det pågår utredningar. Nej, vi har inga utredningar i gång. Vi har haft en utredning, men han talade själv om att den lämnade sitt slutbetänkande 1969, Det står I utskottets betänkande: "Myndigheten" - aUtså socialstyrelsen — "har knutit till sig en expertgrupp på nio personer som rådgivande organ i narkotikafrågor," Inte heUer detta är en utredning, utan det är ett rådgivande organ inom socialstyrelsen, som träder I funktion när beslut I sådana frågor skall fattas.

Det heter också I betänkandet att ekonomiskt stöd skaU kunna ges till frivUUga insatser på narkomanvårdsområdet. Det är utmärkt, men mot den bakgrunden avstyrker sedan utskottet förslaget om en parlamentarisk utredning. Man har således Inte sagt, att det finns en utredning eller något annat aktivt organ I arbete nu. De myndigheter som sysslar med frågan har icke fått någon särskild tlUdelning av tjänster eUer byggt upp någon särskild organisation för ändamålet. Därför är det oriktigt att avvisa förslaget om en parlamentarisk kommitté med hänvisning tUl att myndigheter och utredningar arbetar med frågan.

Fortfarande vill Jag säga, att jag Inte misstror alla dessa generaldirektörer; jag tycker de är bra var för sig, men de har ju sina speciella områden. Om de sedan träffas då och då för att få information, kan detta Inte, även om expertgruppen har sekreterare, vara något uttryck för en gemensam vUja hos riksdagen att hjälpa landet mot narkomanin.

Här har talats mycket om rehglon, men det är väl Ingen som misstänker mig för att på den punkten vara engagerad — fast man vet ju Inte vad folk tror nu för tiden. Jag har sagt att det är klart att det finns kristna grupper som satsat på den här vården och lyckats. Det vore löjligt att Inte säga det. Det kan man göra utan att tappa ansiktet — man kan vara hka stor hedning för det.

Det har också framhålhts att det gäller att pröva sig fram lokalt. Vi prövar oss nu fram lokalt med mycket dåliga resurser, särskilt när det gäller narkomanerna. Man kan Inte säga att ungdomsgårdarna tål att synas, om vi skulle Utta på dem riktigt i dag. De problem vi har att tas med är nästan övermänskhga. Här finns det folk som kämpar, enskilda befattningshavare som kämpar oerhört, sociala medarbetare som gör sitt yttersta, så att de Inte orkar mer. Då är det vår phkt att bistå dem, som enskUt gör sådana här insatser.

Jag tänker härvidlag mest på barnen och Inte så mycket på de äldre. Narkomanerna är unga och bhr aldrig gamla, Narkomanin är en företeelse som är relativt ny och som fångat upp de unga, VI vet att den går allt längre ned 1 åldrarna. Om man har ett verkhgt reformnit och en känsla för samhället och för jämhkhet, kan man inte ställa sig vid sidan om och vänta att det ordnar sig. Det är det, som gör, att jag är hårt engagerad i att vi åtminstone skall ge ett bistånd till dem som för kampen där ute genom att säga: riksdagen är överens om att tiUsätta ett organ som har detta som sin specialuppgift, inte på fritid eller lunchrast, utan för att följa frågorna och kanske ge bättre förhållanden.

Här har talats om huruvida man skaU ha tvångsvård eller inte. Jag har inte yttrat mig i den frågan. Jag skulle Inte våga det; den är för

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

komplicerad. Men när nu en kan vara så säker på sin sak och säga att det är hopplöst med vård eller att tvång Inte bör tillgripas, varför då Inte skapa ett samfällt organ som verkUgen kan ge råd och som kan ta htet ansvar I frågan.

Jag biträder fortfarande den första reservationen, och jag gör det därför att vi nu Inte har något annat helt ansvarigt organ i denna fråga.

Hen HAMRIN (fp):

Fru talman! De parlamentariska reglerna gör att min rephk till herr Svensson I Kungälv kommer htet sent.

Han talade om höjdare och fotfolk I den här debatten. Jag vet kanske inte riktigt var han placerat sig själv och var han placerat statsrådet Lidbom. Jag diskuterar gärna de här frågorna med herr Svensson i Kungälv som är väl Insatt I dem och som är en av representanterna i socialutskottet som jag sätter mycket högt. Jag har därför htet svårt att veta vilken kategori som herr Svensson placerade sig själv och statsrådet Lidbom i.

Varför jag vände mig till herr Svensson beror på att han som sagt är ledare för SBN, Samarbetsorgan för bekämpande av narkotikamissbruk. Det skulle i det här sammanhanget vara Intressant att höra vad han har att säga om arbetet I den gruppen, eftersom denna är åberopad av majoriteten i utskottsbetänkandet. Så enkelt hgger det alltså till.

Även för riksdagens arbete kunde detta ha en viss betydelse. Man har ofta påpekat att det haglar enkla frågor och interpeUationer i kammaren och att det bhr svårt att hinna med aUa. Det hade varit ett lämphgt tUlfälle att redogöra för gruppens arbete så att jag sUpper ställa en enkel fråga eller en Interpellation om det.

Fru talman! Några ord som avslutning. Under debatten har de ideella och religiösa insatserna på missbrukets område diskuterats. Jag tycker de är stora och värda allt beaktande. Vi har tidigare fått något mer generösa statsbidrag för att klara en del stiftelser och en del engagerade insatser från ideellt håU. Jag viU bara peka på en organisation, nämligen DKSN, De kristna samfundens nykterhetsrörelse, som upprättar organ runtom i landet, där man ger rådgivning i alkoholfrågor och också tar upp narkotikafrågorna. Jag tycker de gör en utmärkt insats, och det är mycket med tanke på dem som motionen också yrkar på mer generösa statsbidrag för att klara narkotika- och alkoholmissbruket ute på det kommunala planet överaUt I Sverige.

Jag tror dock att inte heller detta är tiUräckligt. Jag säger fortfarande att insatser behöver göras samordnat centralt. Det hade varit ett värdefullt inslag i debatten om gruppen här hade kunnat redovisa vad den haft för sig och vad den håller på med.

Hen SVENSSON i Kungälv (s) kort genmäle:

Fru talman! Det är inte jag som i debatten fört In talet om höjdare och fotfolk. Jag gav en rephk tlU andra som använt uttrycket. Jag vill helst vara du och bror med hela Sverige, och jag lägger gärna bort titlarna med Hans Majestät Konungen om han ber mig.

Det är Ju Inte detta saken gäher. Statsrådet Lidbom var Inte här, det

var Inte bra, medan andra menade att nu hade man satt höjdarna I en annan Instans, nämhgen i samarbetskommittén; det var inte heller bra. Det var detta jag reagerade emot, och min slutkommentar UU den historien var att här finns ett intresse för saken som sådan. Låt oss därför inte tala om vare sig höjdare eller fotfolk.

Hen LIDGARD (m):

Fru talman! Jag ber att få uttrycka min tacksamhet Ull fru Eriksson i Stockholm för hennes senaste anförande. Det var ett balanserat anförande, som väl behövdes efter fru Sigurdsens inlägg. Fru Sigurdsen drog i debatten In all möjhg agitation som kan förekomma ute i buskarna. Fru Sigurdsen uppehöU sig Inledningsvis mycket vid vad hon kallade för moderat samhällssyn, och hon buntade Ihop Tore Nilsson, Alf Wennerfors och Astrid Kristensson i ett paket och talade om den skräcksklldrlng dessa skuUe ha lämnat av förhållandena på det område vi diskuterar.

Det är nästan så att man frestas tro att fru Sigurdsen över huvud taget inte hört vad fru Kristensson sagt i ärendet. Jag vet inte hur det förhåller sig med den saken, men låt mig i stäUet för att belysa det Ihåliga I fru Sigurdsens argumentering erinra om hur mycket hon talade om att det var skräcksklldrlngar som dessa ledamöter lämnat och att en sådan svartmålning skulle vara bevis för atf moderat samhällssyn är negativ och ensidig till denna allvarUga fråga. En hten stund senare - när hon talat om någonting annat - sade hon att hon också skulle kunna lämna skräcksklldrlngar! Vad är det för skillnad på hur några moderater upplever samhäUet och på hur fru Sigurdsen upplever de faktiska händelserna i detta samhälle?

Det aUvarUga anförandet från fru Erikssons sida gav en fin relief Ull det hela, och det bör ha övertygat oss alla om att här finns verkhgt betydelsefuUa, tunga frågor, som vi aUesammans måste hjälpa UU med, oavsett om vi har den ena eller den andra poUtiska uppfattningen. Då skaU man Inte göra partipoUtik av frågan på det sätt som fru Sigurdsen gjorde och sedan litet i förbifarten Insinuera att det som herrar Tore Nilsson och Wennerfors och fru Kristensson hade tagit upp egenthgen var väldigt betydelselöst. Vi har från det moderata samlingspartiets sida egenthgen bara kyrkan att komma med - det var Innebörden I fru Sigurdsens anförande. Jag tror att det finns behov av all socialvård, både den som bedrivs inom kyrkan — den skah fru Sigurdsen inte förakta — och den som bedrivs av ohka profana institutioner för att komma UU rätta med detta problem. Visst görs det Insatser av stor social betydelse på den kyrkUga sidan. Men det var någonting som fru Sigurdsen ville avfärda. Det var över huvud taget Ingenting att intressera sig för i detta sammanhang.

Fru talman! Jag har egenthgen inte mycket mer att säga än att jag tycker inte att detta är en fråga som lämpar sig för pohtiska diskussioner av det slaget att man försöker dela upp oss i ohka partigrupper. Fru Sigurdsen lyckades tlU och med få in ohka socialgrupper i sitt anförande och göra en skiUnad mellan dem. Hon säger att när det gäller socialgrupp 2 och socialgrupp 3 skall man göra en förbättring i deras sociala situation. Vad beträffar socialgrupp 1 så råder där en kärlekslöshet I stäUet som

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narko tikamiss-bmket

man skall möta med andra medel.

Det ger, herr talman, en bild av att detta anförande av fru Sigurdsen Inte var genomtänkt.

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandUngar.

Fru SIGURDSEN (s) kort genmäle:

Herr talman! Nu påstår hen Lidgard att jag spred all möjhg agitation som förekommer ute 1 buskarna. Nej, herr Lidgard, det var de talare som tidigare har varit uppe som spred den agitationen.

Sedan säger herr Lidgard att jag buntade ihop de ohka moderata talarna, när jag I stället hade märkt en klar skillnad i argumentationen från de borgerhga talarna. Det var just moderata ledamöter som talade om att det behövs ytterligare tvångsåtgärder.

Vidare, herr Lidgard: Jag lyssnade tlU fru Kristensson. Jag förstår att hon har sagt tUl herr Lidgard att jag Inte var inne i kammaren. Men vi har ju förmånen att kunna lyssna på våra högtalare på rummen. Jag har t. o, m, stenograferat vad fru Kristensson anförde.

Jag förstår inte varför man inte får göra poUtik när man är riksdagsman och när man står i denna kammare och talar i en fråga där man klart kan notera att det finns en skillnad I uppfattningarna. Och det är ju inte bara i detta sammanhang som moderaterna viU ha ett starkare tvångsingripande. Vi hör det i andra sammanhang, t. ex. när det gäller frågan om att det behövs mer poliser för att lösa ohka problem.

Att jag tog med bilden av ohka socialgrupper var för att belysa deras situation. Jag förstår att det är obehaghgt att höra talas om att ohka grupper har ohka situation i vårt samhälle. Men det är ofta så, sade jag, som jag har upplevt det I mitt arbete I barnavårdsnämnden. Människor I socialgrupp 1 — om vi nu skah använda denna terminologi - som inte lever i den ekonomiska och sociala misär som andra kanske gör kan ofta köpa många saker åt sina barn och ge dem sådant som andra barn inte får. Men det brister ofta mycket i den emotionella kontakten mellan de föräldrarna och barnen. Det var det jag ville ha sagt med Jämförelsen.

Herr LIDGARD (m) kort genmäle:

Herr talman! Det gäUer Inte frågan om man får lov att göra poUtlk eller Inte. Frågan är: Har vi vissa ämnen som vi kanske rent av Inte bör göra poUtlk av? Jag uppfattar narkotikaproblemet så att det är någonting som rör oss aUa så nära att man bör undvika att I diskussionen dra in gängse poUtiska motsättningar.

Sedan skuUe jag helt kort viha säga något om tvång. Jag märkte nog att fru Sigurdsen i sitt första anförande just försökte betona att vi från moderata samUngspartiet skulle vara särskilt benägna för tvång, det skulle höra tiU vår samhäUssyn. Man bör inte uttrycka sig på det sättet. Man kan i stället uttrycka sig så försiktigt som fru Eriksson i Stockholm, som var tveksam om huruvida det var motiverat med tvång eller icke. Jag är för min del Utet mer övertygad om att man, när man som här har att göra med människor som Ibland är så sjuka att man inte kan förmedla en

sjukdomsinsikt till dem, understundom måste tillgripa tvång för att om möjUgt kunna hjälpa dem tiU bättring.

Hen SVENSSON i Kungälv (s);

Hen talman! Denna debatt har nu, som jag hoppas, nått sitt slut, och jag har bara ett par korta kommentarer att göra.

Fru Eriksson I Stockholm säger att det Inte finns någon sådan utredning som jag hänvisat till när det gällde narkomanvården, och det är riktigt. Vi talar ju här också om vården av alkoholsjuka, och det har väl I debatten skett en sammanblandning därvidlag. Det finns emellertid inom narkomanvården ett samarbetsorgan, som kan sägas vara på regeringsnivå, och en expertgrupp i socialstyrelsen, och det är där utskottet har ansett att arbetet kan ske.

Jag hoppas att vi nu inte behöver byta fler ord om detta. Men jag ville göra detta tUhättaläggande.

Jag har kanske i denna debatt saknat en djupare samhällsanalys, som vi väl knappast kommer Ifrån vid behandhngen av dessa frågor. Det hgger naturhgtvis närmast till hands att angripa symtomen, och vi måste också göra det, men vi borde kanske ägna mer intresse även åt den analys som skulle ge oss kunskaper om vad som egentligen åstadkommer de skador vi nu diskuterar. Jag hoppas att vi I framtiden kan få en sådan debatt och en sådan samhällsanalys. VI lever ju i ett samhälle som kännetecknas av konkurrens och krav på prestationer, som en del människor inte klarar av. De söker sig då till gifter, som oftast för dem direkt in i fördärvet.

Jag skuUe också gäma viha hoppas att den här diskussionen inte bhr ett Incitament till ett stöne mått av tvångsåtgärder I vårt samhälle. Det är klart att vi även måste diskutera den saken. Jag är inte så blåögd att jag inte begriper att man ibland kommer i sådana situationer att man måste tillgripa vad den enskilde själv uppfattar som våld. Men den utveckUng som vi skall sträva mot är naturUgtvis att få ett stöne mått av frihet, och bakom det Ugger det enkla konstaterandet att vi måste ha människorna med oss när vi arbetar med dessa frågor. Annars är risken att misslyckas betydhgt stöne.

Det har förts en lång och aUvarhg debatt i detta ärende. Det har visserhgen varit väldigt många ord och mycket htet att ta på, men jag skulle gärna viha ursäkta detta med att återigen framhålla att det är lätt att se skadorna men svårare att anvisa några hjälpåtgärder. Och om denna debatt, som nu har pågått I flera timmar, får betraktas som en manifestation av att riksdagen med ytterligare skärpa och med de verktyg som vi har, och kan komma att få, ämnar ta itu med problemen, har den inte varit förgäves.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Propositioner gavs på bifah tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herrar Hamrin och Hyltander, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Kulturfrämjande åtgärder

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 39 punkten A röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUlt reservationen nr 1 av herrar Hamrin och Hyltander.

Vid omröstnmg genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Hamrin begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 198

Nej - 110

Avstår — 4

Punkten B

Utskottets hemställan biföUs.

Punkten C

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen nr 2 av henar Hamrin och Hyltander, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Hamrin begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller socialutskottets hemställan i betänkandet nr 39 punkten C röstar ja, den det ej vih röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen nr 2 av herrar Hamrin och Hyltander,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltionen. Då herr Hamrin begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 232

Nej - 74

Avstår — 5

Punkten D

Utskottets hemstäUan biföUs.

§ 14 Kulturfrämjande åtgärder

Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 28 i anledning av motioner om kulturfrämjande åtgärder.

I detta betänkande behandlades

motionen 1971:249 av herr Bohman m.fl. (m), vari hemstäUts att riksdagen dels uttalade att fortsatta samhälleUga insatser för att förbättra

kulturskaparnas ekonomiska viUkor borde utformas i enUghet med principen om ersättning för konstnärlig prestation med förhandhngsrätt för konstnären rörande denna ersättning, aUt ägnat att möjUggöra en aweckUng av nuvarande stipendiesystem, dels I skrivelse tUl Kungl. Maj:t skuUe anhålla om sådana åtgärder, att staten snarast kunde träffa överenskommelse med Konstnärernas riksorganisation om lämphga ersättningsnormer för i stathg regi bedriven utställningsverksamhet samt initiera motsvarande åtgärder på det kommunala planet,

motionen 1971:803 av hen Hermansson i Stockholm (vpk) samt motionen 1971:812 av herr KäUstad m, fl, (fp), vari hemstäUts, såvitt nu var i fråga, att riksdagen i skrivelse tlU Kungl, Maj:t begärde förslag tlU 1972 års riksdag om inrättande av en statUg kulturfond enUgt i motionen angi-vna riktlinjer samt att riksdagen med instämmande i de principiella ståndpunkterna överlämnade motionen till kulturrådet.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Kulturfrämjande åtgärder

Utskottet hemställde

1, att riksdagen skulle avslå motionen 1971:249 i vad avsåg ett uttalande av riksdagen om formerna för fortsatta statUga insatser för att förbättra kulturskaparnas ekonomiska vUlkor,

2, att riksdagen skulle avslå motionen 1971:249 i vad avsåg ersättningsnormer för i statlig och kommunal regi bedriven utställningsverksamhet,

3, att riksdagen skidle avslå motionen 1971:812 i vad avsåg inrättande av en stathg kulturfond,

4, att riksdagen skulle avslå motionen 1971:812 i vad avsåg instämmande i motionens principiella synpunkter och överlämnande av densamma tUl kulturrådet,

5, att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:803.

Reservationer hade avgivits

1, av herr Nilsson i Agnas (m), som ansett att utskottet under 1 bort
hemställa,

att riksdagen med blfaU till motionen 1971:249, såvitt nu var i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening uttalade att fortsatta samhäUeUga Insatser för att förbättra kulturskaparnas ekonomiska viUkor borde utformas i enUghet med principen om ersättning för konstnärhg prestation med förhandhngsrätt för konstnären rörande denna ersättning, aUt ägnat att möjUggöra en aweckhng av nuvarande stipendiesystem,

2. av herr KäUstad (fp) och fru Frasnkel (fp), som ansett att utskottet
under 3 bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:812, så-vitt nu vari fråga, i skrivelse tiU Kungl, Maj:t begärde förslag snarast om inrättande av en statlig kulturfond enhgt i motionen angivna rikthnjer.

Fm MOGÅRD (m);

Hen talman! För reservationen 1 tiU kulturutskottets betänkande nr 28 står endast herr Nilsson i Ägnas, Emellertid var det jag som vid utskottsdiskussionen förde ordet och yrkade på reservation — med instämmande självfallet av herr Nilsson - men då jag var sjuk vid

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Kulturfrämjande åtgärder

justeringen finns mitt namn inte med. EnUgt vad jag hört är det nya direktiv för hur utskottsbetänkanden skall skrivas som föranlett detta. Var och en kan i dagens handhngar se att dessa inte följs konsekvent. Jag vill helt kort deklarera att jag finner direktiven egendomhga.

Och sedan till reservationens InnehåU, Låt mig först poängtera att jag i fortsättningen av detta anförande kommer att använda begreppet kultur i relativt snäv betydelse — jag har aUtså inte givit mig in på den svåra definitionsfrågan: vad är egentUgen kultur?

Hur viktig är kulturen egentUgen? VUken plats har den I vårt hv? Är det viktigt med teater, musik, konst, film, böcker, även när vi som nu har ett bistert ekonomiskt khmat? Hör kultur tlU det som vi i första hand skah pruta på när det bUr ont om pengar?

Ja, om man betraktar kultur som en klädsam men i och för sig lyxbetonad garnering på ett samhälle som egenthgen har viktigare saker att sköta, så bhr det naturligt att, t, ex, som skett i många kommuner i år — inte minst i Stockholm -, kraftigt skära ned anslaget tUl inköp av konst. Då är det också naturhgt att arbeta med stöd och stipendier tih kulturskaparna och låta anslagen tih dessa bU beroende av det ekonomiska läget,

I den, sedan åtskilUga år nu UvUga kulturpohtiska debatten utgår man från en annan uppfattning om kulturens värde. Diskussionen har nämhgen i hög grad gällt hur kulturyttringarna skaU nå ut 1 landet till alla människor, som då förutsätts ha ett icke tUlgodosett behov av kultur. De förslag som väntas från kulturrådet i början av nästa år utgår enhgt uppgift från denna syn.

Inställningen tiU kulturen är således ganska dubbelbottnad. Alla torde åtminstone med läpparna vara eniga om att kultur och kulturyttringar är en viktig, ja omistlig ingrediens i mänskhgt Uv. Däremot Intar man -fortfarande 1 den snäva bemärkelsen av termen kultur - en vacklande hållning tUl kulturskaparna och deras ekonomiska viUkor och tycks ofta bortse från att de är själva förutsättningen för att kultur över huvud taget skall existera.

När motionen 249 vid årets riksdag hemställer att riksdagen skah som sin mening uttala att fortsatta samhällehga Insatser för att förbättra kulturskaparnas ekonomiska villkor bör utformas i enUghet med principen ersättning I stället för stöd — en hemställan som nu återfinns i reservationen 1 — så är det i och för sig inte en ny tanke man presenterar. Den inställningen har upprepade gånger hävdats I debatten. Inte minst från kulturskaparna själva.

Även om en sådan Inställning ofta möter stor sympati reser man svårigheter från många håll, nu senast i förehggande utskottsutlåtande. I debatten, särskilt man och man emellan, kan otahga hinder räknas upp mot att man skulle handla efter den principen. En av de vanhgaste — och låt mig säga enfaldigaste - är risken för att var och varannan skaU förkunna sig vara konstnär. Frågar man vederbörande som hävdar en sådan mening om han kanske själv skuhe frestas att göra så, bhr svaret: Nej, inte jag, men andra.

Nu skall det inte förnekas att många svårigheter och stötestenar kommer att finnas innan principen kan anses genomförd. Poängen med

ett riksdagens uttalande är heller Inte att systemet skah ändras över en natt utan att det fortsatta arbetet skall Inriktas efter en bestämd handlinhnje, en princip. Om man uttalar sig för en principieU håUnlng, sak samma vad det gäller, så föregriper man inte någon utredning, om inte denna utredning gäller själva principen. Utskottsmajoritetens påstående att ett uttalande I dag skuUe Innebära att man föregrep kulturrådets arbete är således obegripUgt — kulturrådet undersöker ju I hu-vudsak hur nuvarande stödsystem fungerar. Det är min fasta förvissning att ett sådant principuttalande från riksdagens sida verksamt skulle bidra tiU en ändrad Inställning till kulturskaparna och påskynda en syn på dem som på varje annan grupp yrkesarbetande I samhället. När man funderar över dessa problem är det för övrigt mycket nyttigt och talande om man försöker sätta någon annan yrkesgrupp i kulturskaparnas stäUe; det torde inte vara möjUgt att låta någon annan yrkesgrupp vara beroende av något som av dem själva ofta uppfattas som slump och godtycke, dvs. inköp, anslag och stipendier. Kulturskaparnas ekonomiska viUkor har genom stöd och stipendier förbättrats under de gångna åren, men utvecklingen till ett modernt kultursamhälle kräver ett ytterligare steg.

Om riksdagen genom ett uttalande slår fast att de fortsatta Insatserna skaU utformas efter principen ersättning och inte stöd, så innebär detta att ansträngningarna inriktas efter en enhethg hnje, att förhållandet meUan samhäUe och kulturskapare bhr ett annat - i den mån samhället nyttiggör sig kulturskaparnas arbete så skah de ha betalt för detta — och att man kommer att finna fler och fler arbetstiUfäUen för kulturskaparna - i skola, i samhäUsutformrung, I mihöarbete. Ett fullödigt accepterande av principen ersättning innebär också ett successivt avvecklande av stipendiesystemet. Det hindrar självfaUet Inte att ersättning kan behöva kompletteras med stöd. Principen ersättning förutsätter naturligtvis, med vår tids sätt att se, förhandhngsrätt, dvs, medinflytande från kulturskaparnas sida på deras ekonomiska viUkor,

Det må ta avsevärd tid att nå fram tUl ett fuUständigt genomförande av denna princip. Det tycker jag nu är ett ytterUgare och mycket starkt argument för att man snarast möjligt börjar arbetet — utan sidobhckar — för att nå därhän. Jag yrkar därför bifaU UU reservationen 1.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Kulturfrämjande åtgärder

I detta anförande instämde herr Nilsson I Agnas (m).

Herr KÄLLSTAD (fp):

Hen talman! Jag skall heller inte gå närmare in på kulturpoUtlken i vidare mening utan håUa mig tiU den fråga som särskilt berörs i reservationen. Jag viU i övrigt hänvisa tiU den motion nr 812 som har väckts från folkpartiets sida och som har behandlats av kulturutskottet,

I motionen ställs frågan: SkaU staten flytta fram sina positioner och gripa in som aktiv producent på kulturområden där den tidigare nöjt sig med att vara styrande eller stödjande? Något entydigt svar kan väl inte ges på den frågan, men med tanke på svensk UberaUsms fasta förankring i oUka folkrörelser är det naturUgt att i hög grad Uta tiU de fria bildningsorganisationerna och på oUka sätt ge stöd och stimulans tlU dessa fria organisationer. Det är å andra sidan självklart att stat och

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Kulturfrämjande åtgärder

kommun måste gripa in och både producera och dirigera verksamheten i de fall fria organisationer och andra marknadsförare inte tillgodoser allmänhetens behov och intressen på ett tillfredsställande sätt eller om en olyckUg monopolsituation skuUe hota att uppstå.

Det aUmänna bör, menar jag, stödja inte bara professioneUa yrkesutövare utan också personer som har en annan yrkesverksamhet och som ägnar sig åt konst vid sidan av sitt yrkesarbete. Det är enUgt min mening angeläget att på oUka sätt stimulera dessa icke-professionella tiU insatser. Från det allmännas sida bör ges möjUghet tiU tiänstledighet för statUgt och kommunalt anstäUda och till arbetsstipendier för andra,

I det sammanhanget vill jag föra in frågan om en statUg kulturfond, som vi föreslagit från folkpartiets sida men som utskottet inte ansett sig kunna tillstyrka; i stäUet har man hänvisat tiU kulturrådet. Det finns, anser jag, skäl att inte låta hela det statUga bidraget gå till de centrala kulturproducerande institutionerna. Risken skulle annars bU en onödig institutionalisering och byråkratisering. Vi har alltså fört fram förslaget om en statUg kulturfond — jag skulle vUja tillägga: en öppen kulturfond. Ordet öppen syftar då på att fonden skaU stå öppen för aUa: enskilda människor, grupper, föreningar, organisationer och kommunala kulturnämnder. Den skah också föra en öppen, obunden och rörlig anslagspoh-tik. Fondens styrelse bör I Ukhet med de stathga forskningsråden fördela anslag efter ansökningar, i vilka man har presenterat det ändamål som åsyftas.

Kulturfonden bör ge enskilda personer möjhghet att genomföra något -visst projekt, t, ex, att skriva en bok eUer ett teaterstycke, att komponera ett musikverk eUer att genomföra ett forskningsprojekt rörande kulturU-vet. Under det besök jag gjorde i staten Israel i somras, då jag träffade kulturchefen inom vederbörande ministerium, fick jag också veta att just denna praxis tiUämpas i Israel: man ger möjUghet åt enskilda människor att genomföra vissa projekt - att skriva en bok, att komponera musik, att skriva ett teaterstycke, eUer vad det nu kan vara.

Mer eller mindre fast organiserade grupper bör också kunna komma i fråga för anslag till experimentverksamhet. Jag tänker på musikensembler eUer teatergrupper i första hand. Kulturnämnder I landsting och primärkommuner skall också kunna få bidrag tiU specieUa projekt eller utveckUngsprojekt för längre perioder, av den typ som det statUga utveckUngsbidraget tiU bibUoteken representerar. Jag tänker här på kulturveckor, festivaler och hknande arrangemang.

Eftersom statens kulturfond, som vi har tänkt oss den, också syftar tlU en decentraUsering av kulturutbudet bör det I stadgarna slås fast, att viss del av medlen skall anslås UU regionala och lokala aktiviteter.

Kulturfonden bör ledas av en aUsidigt sammansatt styrelse - den skulle alltså icke vara sammansatt så som kulturrådet för närvarande är — och den bör utses av flera instanser för att aUsldlgheten såvitt möjhgt skah garanteras. Ledamöter bör sålunda utses av Kungl, Maj:t, av Svenska landstingsförbundet, av Svenska kommunförbundet, av folkrörelsernas organisationer och givetvis också av kulturarbetarna. Fondens styrelse bör ha sådan sammansättning för att det skaU kunna bh en allsidig bedömning och för att det skaU bU möjUgt med större insyn och

medhiflytande. Styrelsen bör fömyas successivt för att garantier skaU skapas mot slentrian och ensidighet. Jag menar också att styrelsens arbete bör ske under stor öppenhet, och att avslag på gjorda framställningar bör kunna motiveras. Ett årligt sammanträde bör vara öppet och få formen av en kulturriksdag med bred representation. Då skuhe en dechargdebatt vara på sin plats och vara den naturhga formen för aUmänhetens kontroU och medinflytande när det gäller anslagen tiU oUka kultureUa ändamål.

Det främsta syftemålet med en statUg kulturfond av det slag som jag här har skisserat och som finns omnämnd i vår motion bör vara att ekonomiska resurser tiUförs producenter och andra ansvariga utgivare av kulturaktiviteter utan att någon byråkratisk apparatur byggs upp. Fonden bör kunna bh en stimulans tiU nya okonventioneUa initiativ och ge också den som inte tillhör de etablerade eller professioneUa en chans, och den bör vidare skapa möjhgheter att decentrahsera den kulturella verksamheten.

Som jag antydde inledningsvis har kulturutskottet i sitt betänkande inte givit sitt bifall tiU förslaget om en statens kulturfond, utan utskottet menar att detta är frågestäUningar som kan förutsättas bh aktuahserade i kulturrådets arbete. Eftersom man väntar ett betänkande därifrån nästa år vill man inte nu ta stäUning i fråga om en kulturfond. Jag tycker inte att detta är riktigt tiUfredsstäUande - kulturrådet är inte sammansatt på det sätt som vi menar att kulturfondens styrelse skuUe vara - och jag har därför anledning, herr talman, att yrka bifaU tiU reservationen 2,

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Kulturfrämjande åtgärder

Hen MATTSSON i Lane-Henestad (c):

Hen talman! I reservationen 1 tiU detta kulturutskottets betänkande nr 28 yrkar reservanten att riksdagen skaU som sin mening uttala att "fortsatta samhällehga insatser för att förbättra kulturskaparnas ekonomiska viUkor bör utfprmas i enUghet med principen om ersättning för konstnärlig prestation med förhandhngsrätt för konstnären rörande denna ersättning, allt ägnat att möjhggöra en aweckhng av nuvarande stipendiesystem".

Vi inom utskottsmajoriteten har inte kunnat gå med på dessa förslag. Jag är för min del övertygad om att vi, om vi hade begärt något sådant som reservanten begär, hade mött en mycket stark reaktion både från aUmänheten och från kulturarbetarna själva.

Vi brukar här i riksdagen hänvisa tiU pågående utredning när en motion som vi får till behandhng rör sådana saker som en utredning redan ägnar sig åt. Så har vi gjort i utskottet också när det gäller det här förslaget, Kultunådet, som väntas komma att lägga fram ett förslag i början av nästa år, har inte bara — som fru Mogård säger — ägnat sig åt de stipendier och det arbete på kulturens område som nu pågår, utan rådet skaU också lägga fram förslag I anledning av den utredning som pågår. När betänkandet har kommit bhr det väl i vanhg ordning remissbehandhng. Vi får så en proposition, hoppas jag, samt motionstid i anslutning tiU den, och vi får utskotts- och riksdagsbehandhng.

I och för sig kunde detta vara tiUräckUgt starka skäl för att Inte nu göra något uttalande om hur de ekonomiska viUkoren skaU utformas för kulturarbetarna. Men man må därutöver kunna säga att ett dyUkt

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Kulturfrämjande åtgärder

uttalande i dag skuUe stå i motsats tiU förslaget om att konstnärerna skaU ha förhandhngsrätt, därför att innan riksdagen skulle uttala denna mening om principen att avveckla stipendiesystemet vore det väl rimhgt, fru Mogård, att kulturarbetarna själva finge ge sin syn på denna för dem betydelsefuUa fråga. Det är ju inte alls säkert att de viU att stipendiesystemet skaU avvecklas och sålunda finner att den föreslagna principen om ersättning för arbetsprestation är den riktiga.

Jag tror för aU del att syftet med motionen 249 och även med reservationen 1 är att söka förbättra kulturarbetarnas viUkor, Men jag är inte alls övertygad om att deras viUkor skuUe bU förbättrade, om reservationen 1 bIföUs, ty innan man gör ett sådant principuttalande som föreslås i reservationen får man ställa sig en rad ohka frågor. Fru Mogård må kalla dem enfaldiga eller inte — de bör enUgt min mening ändå ställas. Hur bhr det för de lovande talangerna som ofta har behov av stipendier Innan de är färdiga och kan få någon ersättning för sin konstnärhga prestation? Hur bhr det för dem som när de är något äldre inte orkar producera hka mycket som i sin krafts dagar? Vi har också många som producerar med relativt långa meUanrum men vilkas produkter då de kommer är verkhgt fömämhga. Man kan fortsätta och säga: SkaU vi möjUgen ha stathgt anställda kulturarbetare — hur bhr det då med den fria konsten?

Det står i en annan motion som vi behandlar i det här betänkandet; "Att oroa och förarga är också ett legitimt och angeläget syfte," Jag skah inte kommentera den citerade meningen, men det är en svår och komphcerad fråga hur man på bästa sätt skaU kunna hjälpa kulturarbetarna tih att få en rimhg ersättning för sitt arbete. Det behövs ett detahstudium, och det är vad den utredning gör som jag här har nämnt och som när den är färdig kommer att framlägga förslag.

När det gäller reservationen 2, som herr KäUstad talade för, så är jag alldeles övertygad om att också den har ett allvarUgt syfte och vill hjälpa kulturarbetarna. Det hgger väl en hel del i vad som är sagt, att det vore önskvärt att man kunde få medel att hjälpa kulturarbetarna ute I landet, så att också de finge bättre möjhgheter att göra värdefuUa kulturinsatser, Enhgt vad herr KäUstad sade skuUe också kulturnämnder i landsting och primärkommimer kunna få bidrag tlU oUka projekt. Får man de möjUgheterna, så skulle det kunna innebära att vi fick ett kulturutbud till nya grupper. Vi kunde då även räkna med att få en kulturdebatt som flera var engagerade i.

Jag upplever det så, det medger jag gäma, att grunden för en lokal och regional kulturdebatt ofta är svag. Reservanterna vlU att stödet till oUka branscher skall varieras och önskar göra det genom en stathg kulturfond imder ledning av en aUsidigt sammansatt styrelse. Det har inte nämnts något om fondens storlek, men man har sagt att det inte är meningen att detta skaU vara en traditioneU fond, alltså en sådan där man delar ut räntan på fondens medel. Efter vad jag förstår skulle staten lämna bidrag, vilka styrelsen hade att förvalta. Det utgår nu bidrag tlU särskilda kulturella ändamål, och där anslås det medel tih teater, musik, dans, konst, UtstäUningsverksamhet och tidskriftsstöd samt till något som kallas diverse ändamål. Under rubriken bidrag tiU särskilda kulturella

ändamål har för Innevarande budgetår anslagits drygt 23 miljoner kronor. Men det finns tydhgen önskemål om större rörhghet när det gäller de medlen, och det är väl dä en sak som får diskuteras sedan kulturrådet har lagt fram sitt förslag. Utskottet förutsätter att de frågeställningar som reservanterna har tagit upp bhr aktuahserade i kultunådets arbete, och därför har vi ansett att det Inte nu vore välbetänkt att föreslå något I den riktningen, 1 stället har vi ansett oss böra awakta vad kulturrådet kan komma att föreslå.

Herr talman! Med det anförda ber jag att få yrka blfaU till utskottets hemstäUan,

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Kulturfrämjande åtgärder

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Hen talman! Det är ju brukUgt och alldeles riktigt att först utreda en fråga och framlägga förslag - jag vet, herr Mattsson, att kulturrådet också har tiU uppgift att komma med förslag — och att ärendet sedan remissbehandlas och vi får en proposition på bordet. Men här är det en principfråga, även om den är svår och komphcerad: Anser vi eller anser vi inte att kulturskaparna I Ukhet med andra yrkesgrupper skah ha ersättning för sitt arbete, så långt detta är möjhgt?

Jag kan inte finna annat än att utskottsmajoritetens inställning är övervägande negativ. Hen Mattsson bekräftade också detta genom att säga att han fruktade en stark reaktion från aUmänheten, om man gjorde ett sådant uttalande som föreslås I reservationen 1, Det tyckte jag lät ruskigt! Hen Mattsson bekräftade också detta när han - för att bara ta ett av hans exempel - frågade hur det skaU bU för de äldre, som Inte längre orkar producera i samma utsträckning. Men för alla andra äldre yrkesverksamma har vi ju förtidspension; en fråga som vi diskuterade hvligt I denna kammare i går eftermiddag.

Det kanske kan anses att jag hårdrar detta om jag gör en jämförelse med andra viktiga principer I vårt samhälle, t, ex, rättstryggheten, men låt mig ändå få ställa frågan: Skulle det anses vara nödvändigt att först detahstudera konsekvenserna, om vi begärde ett uttalande huruvida Ukalön eher jämställdhet mellan könen skall vara en ledande princip för samhälleliga åtgärder? Och ändå vet vi att det Inte aUs är enkelt att genomföra de principerna, som vi är helt eniga om i vårt samhäUe, För kulturskapare av oUka slag som lever under osäkra förhållanden -stipendier upplevs av många hka fjänan som högsta vinsten på penninglotteriet — är ett uttalande av riksdagen att ersättningsprincipen skall vara vägledande för det fortsatta arbetet på att förbättra deras ekonomiska viUkor av samma vikt och betydelse som om vi skulle uttala oss för Ukalön och hkställdhet mellan könen.

Jag kan inte finna det annat än beklagUgt och faktiskt också mycket märkhgt att vi ännu inte är mogna att i enighet uttala oss för en rättviseptincip av det här slaget. Jag vih upprepa att jag inte bortser från de många svårigheter och stötestenar som kan finnas Innan vi fuUständigt satt den principen I verket, men kan vi Inte någon gång börja arbeta efter den hnjen?

6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 136

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Kulturfrämjande åtgärder

Hen KÄLLSTAD (fp) kort genmäle:

Hen talman! Jag är väl medveten om att vi I statsverkspropositionen har htt. B 13 Bidrag tiU särskilda kultureUa ändamål, som herr Mattsson här antydde: bidrag till teater, bidrag till musik och dans, bidrag tlU konst och utställningsverksamhet, tidskriftsstöd och stöd för andra ändamål, t. ex. till FLYCO, till Föreningen Nordens Institut för kurser och seminarier. Svenska barnboksinstitutet. Filmcentrum och barnfilms-kommittén. Men vad jag menar är att det behövs mera medel för en friare disposition. Det skuhe ge större flexibiUtet och möjhghet att snabbt tillgodose behov som kan skifta ganska fort. Jag tänker på fria grupper, på musikensembler, på teatergrupper, osv.

Jag menar alltså att det vid sidan av de medel som departementet förfogar över skulle finnas en kulturfond — då avser jag ett årUgt anslag — som förvaltas av en styrelse med den sammansättning som finns skisserad i motionen, med de garantier som en sådan styrelse skulle skapa för en mera aUsldig bedömning, stöne insyn och medinflytande och med representanter också för kulturarbetarna. Det betyder att man skulle kunna ge anslag över budgeten, men man skulle också kunna tänka sig en sådan här möjhghet. Om det av konjunkturpohtiska skäl skulle vara fördelaktigt med en fonderlng, kunde man givetvis successivt bygga upp en fond i traditionell mening. Men som vi har antytt och som även herr Mattsson sade kan man tänka sig också en annan väg, den som vi har skisserat i motionen.

Jag vidhåUer mitt yrkande om bifah till reservationen.

Herr MÄTTSSON i Lane-Herrestad (c) kort genmäle: Hen talman! Jag vill säga till fru Mogård att jag nämnde ett antal grupper, för vilka det skulle bU mycket besvärligt om man bara skulle föha principen om ersättning för prestation och avveckla stipendiesystemet. Det vidhåller jag. Fru Mogård säger att det är ruskigt, och tidigare ville hon göra gällande att det var något av enfald över en uppfattning som inte stämde med hennes. SkaU vi fortsätta med den vokabulären tycker jag det är ruskigt om man inte ägnar några tankar åt de grupper som jag här nämnt och som det säkerUgen skuUe bU mycket besvärUgt för om man skulle föha ersättningsprincipen.

Hur kan man säga att det skulle vara riktigt och rättvist att vi här i riksdagen bestämmer oss för ersättningsprincipen och sedan komma och tala om att bereda kulturarbetarna möjUghet till förhandUngar? Det är såvitt jag förstår den naturUgaste sak i världen att man har en överläggning med dem dessförinnan så att man vet deras uppfattning, deras Inställning. Den vet ju ändå bäst var skon klämmer som har den på.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag har ju en viss svaghet för värdeomdömen, men jag tycker kanske att hen Mattsson kan göra mig den tjänsten att han hör efter vad värdeomdömena gäller — jag sade faktiskt inte att herr Mattsson var ruskig och enfaldig.

Det råder inget tvivel om att det skulle bU besvärligt för vissa grupper

om man gick fullkomUgt benhårt efter en princip. Det gäller på aUa områden I det här samhället. VI följer alltså principen om ersättning för utfört arbete när det gäller andra yrkesgrupper här I samhället. Där finns det också människor som faller utanför systemet. Då ser vi naturhgtvis tlU att hjälpa dem, men vi ruckar inte på principen.

Herr Mattsson målade i sitt första anförande upp en skräckbild — i varje fall ser jag det så - av statUga kulturarbetare. Jag har svårt att fatta att man i och med att man får ersättning för sitt arbete skulle vara statUgt anstäUd. Jag tror att många skuUe reagera mot den beskrivningen.

Jag hävdar fortfarande att — och på den punkten tycker jag Inte att det kan råda några missförstånd — om riksdagen gör ett uttalande för en princip så innebär det inte att man genomför ett nytt system över en natt. Man uttalar sig därmed för en Inriktning av arbetet efter en viss bestämd hnje. Jag tycker att det är fel att vi nu vacklar som vi gör mellan ersättning och stöd. Jag vet att kulturskaparna själva tycker mycket IUa om det. Vi kommer snart att få höra en kulturskapare vittna här. Jag vet inte vad han kommer att vittna om, men I varje fah har jag uppfattat debatten så, att kulturskaparna själva anser att de, Uksom varje annan yrkesgrupp, är berättigade till att få ersättning för utfört arbete - Inte stöd eller en klapp på huvudet.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Kulturfrämjande åtgärder

Herr MÄTTSSON i Lane-Henestad (c) kort genmäle: Hen talman! Det har inte varit fråga om någon klapp på huvudet. Vad det här gäller är att man vlU försöka bereda kulturskaparna möjUgheter tiU en dräglig tiUvaro. Det åstadkommer man enUgt utskottets mening inte genom att avveckla stipendiesystemet.

Hen SUNDMÄN (c);

Herr talman! Här kommer det vittnesmål som fru Mogård förutskickade.

Jag viU med en gång säga att jag självfaUet har en stark sympati för de ambitioner som demonstreras I de aktuella motionerna. Där sägs kloka saker, och att de kloka sakerna sagts många gånger tidigare gör dem naturhgtvis inte mindre kloka. Jag är naturhgtvis också ense med motionärerna om att konstnärerna skaU få någon form av förhandhngsrätt när det gäller samhäUets ersättning tiU konstnärerna för deras arbete.

Jag har emeUertid ändå funnit det riktigast att avvakta kultunådets betänkande i denna fråga, trots att betänkandet om just dessa detaher kanske kommer något senare än fru Mogård och herr Mattsson antar. Jag finner det helt enkelt inte riktigt lämphgt att riksdagen gör ett uttalande just nu.

Jag vill påpeka att även ett så kortfattat yrkande som det som finns i reservationen av herr Nilsson i Agnas, till vUken fru Mogård yrkat bifall, kan Innehålla saker och ting som Icke är genomtänkta. Där talas om ersättning. Det är klart att konstnärerna skaU ha ersättning - inte stöd. Men vad skall ersättas? Man kan diskutera huru-vida denna ersättning skall utgå for prestation eUer för förbrukning. Prestation är utfört arbete, medan förbrukning är en annan sak — det finns verkUgen en skillnad mellan innehållen i dessa ord.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Kulturfrämjande åtgärder

Ett kort exempel! I Danmark utgår blbhoteksersättning som ersättning för prestation. Prestationen är att man skrivit en bok och att boken står i bokhyllan — det är för den saken som ersättning utgår. I Sverige har vi valt en annan hnje — inte ersättning för prestation, utan ersättning för förbrukning. Ersättning utgår i den mån verket förbrukas, konsumeras — aUtså lånas ut. Frågan om vi skall föha förbruknlngsUnjen eller presta-tionsUnjen eller en kombination av dessa är ännu inte slutdiskuterad. VI kan helt enkelt inte ta ställning till den frågan nu.

Vad en kulturfond angår vlU jag bara helt kortfattat säga, att jag inte tror att den skuUe få de gynnsamma effekter som herr KäUstad hoppas på. I framtiden kan vi kanske finna skäl att ordna en sådan där kulturfond. Men då skall vi ha htet mera gott om pengar än vi har just nu.

Fru MOGÅRD (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag fattade herr Sundmans Inlägg så, att vi reservanter hade rätt. Det var bara Inte rätt just nu, utan det var riktigast att awakta kulturrådets förslag. En väldig massa problem kunde tänkas uppstå. Det var väl ungefär vad jag hade sagt, frånsett att man skulle awakta.

Så tar hen Sundman upp den Intressanta frågan: Vad skaU ersättas, prestationen eller förbrukningen? Nu tycker jag det är Utet lustigt, för han är ju ense med mig om att förhandhngsrätt är bra. Måste man inte då veta om man förhandlar om ersättning för prestation eller för förbrukning? När skall vi kunna börja diskutera den kärnfrågan? Vi måste ju faktiskt först vara eniga om en princip. Är vi eniga om att vi skall försöka arbeta efter principen ersättning, får vi i nästa steg diskutera frågan: SkaU vi ersätta prestationen eller förbrukningen? Men om vi inte ens har hunnit därhän att vi vet om vi skah ha ersättning eher stöd utan vacklar hit och dit och fram och tillbaka, vilket herr Sundman mycket väl vet att -vi gör, då är det Ingen mening med att ta upp den diskussionen.

Hen SUNDMAN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag tror att denna fråga om det skah bU ersättning för förbrukning eller för prestation kommer att klarna i sinom tid. Jag anser det vara galet att nu bestämma, att ersättning skall utgå för just konstnärUg prestation.

Hen BJÖRK i Göteborg (s):

Hen talman! Det är väl flera än herr Mattsson I Lane-Herrestad som har reagerat mot fru Mogårds tonläge i denna debatt. Redan i sitt första anförande framställer hon förhåUandena närmast så, som om vi här i landet skuhe vara något slags kulturbarbarer, som aUtld har väldigt bråttom att skära ned kulturanslagen, när sanningen är att dessa anslag har flerdubblats under den senaste tioårsperioden. I den mån man har visat sparsamhet, har det en direkt relation tiU en sparsamhet över hela budgetfältet.

Fru Mogård påstår att Inställningen är dubbelbottnad och att man intar en vacklande hållning till kulturarbetarnas krav på hygghga ekonomiska villkor, I själva verket finns det näppehgen någon demokrati, där staten i så hög grad som i Sverige har visat viha att förbättra

kulturarbetarnas villkor. Jag skuUe vara Intresserad av att höra vilken borgerligt styrd stat som därvidlag kan tiäna såsom föredöme för Sverige, Tvärtom ser kulturarbetarna I andra länder ofta med avund på vad deras kamrater har uppnått 1 Sverige,

Sedan finns det en envis benägenhet hos fru Mogård att inte riktigt viha förstå Innebörden i sitt eget yrkande. Till en början påstår hon att det bara gäller principen om ersättning i stäUet för stöd. Det upprepar hon ett par gånger. Pressad av andra deltagare I debatten måste hon ju precisera sig och gå in på frågan om det gäller ersättning för konstnärUg prestation, som det heter i yrkandet, eller om man kan tänka sig alternativet ersättning för förbrukning.

Men det finns ytterligare en oklarhet i hennes uttryckssätt när hon talar om ersättning för arbete och hänvisar till att alla andra grupper i samhället får ersättning för sitt arbete. Ja, tacka för det! Och vem har ett ögonblick velat bestrida att kulturarbetare, hka väl som aUa andra producerande krafter I samhäUet, skaU ha ersättning för det arbete som efterfrågas? Det vore verkligen att slå In öppna dörrar att påstå att något annat gäller I dag. Risken med en sådan formulering — att man hksom bara skulle satsa på ersättning för arbete eller ersättning för prestation — är att man då kan hamna i ett läge där samhället bjuder mindre än nu. Det är klart att samhället alltid måste betala kulturarbetarna för de tjänster som det Indirekt beställer av dem. Därutöver är samhäUet I dag viUigt att göra ytterligare ting, såsom att erbjuda stipendier, att överväga frågor om kulturarbetamas trygghet mera allmänt och att granska problemet ur flera aspekter, men ersättning för arbetet I och för sig kan Inte rimhgen vara en debattfråga.

Det förhåller sig också så, som hen Sundman redan har framhålht, att dessa frågor verkligen befinner sig under utredning. Det kan tilläggas att representanter för kulturarbetarna själva är engagerade I detta utredningsarbete.

Det finns en ytterligare motsägelse när fru Mogård I debatten envist driver den enda principen om ersättning för konstnärlig prestation, medan man finner att i motionen möjligheten av nägon form av Inkomstgaranti för bildkonstnärer hålls öppen, vilket uppenbarligen är en helt annan princip; en Inkomstgaranti kan ju Icke rimhgen vara direkt knuten UU prestationer, utan tUl kravet på en mera genereU trygghet för att konstnären ostörd skall kunna arbeta och utveckla sig.

Fru Mogård förvirrar ytterligare begreppen genom att I ett sammanhang tala om sin stora princip och I ett annat sammanhang ändå vidgå att ersättning visst kan behöva kompletteras med ett stöd. Ja, men om hon är så osäker på hur hon vill ha det, varför är hon då så Ivrig att yrka bifall tlU sin reservatlon?

Till herr KäUstad kan det möjUgen förtjäna att sägas att han väl näppehgen föreställer sig att riksdagen I dag skulle kunna bifalla ett så storvulet och svåröverskådhgt projekt som en kulturfond Innebär - det är aUdeles uppenbart att det är ett problem med så många förgreningar och så många komphkationer att riksdagen Icke kan binda sig för en sådan tanke utan att över huvud taget ha klarhet I vilka slutsatser kulturrådet har kommit tUl i angränsande frågor. Det förhåller sig också

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Kulturfrämjande åtgärder

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Kulturfrämjande åtgärder

så, att kulturrådet I sitt arbete har nära kontakt just med kommunala Instanser, med kulturarbetare och andra som herr KäUstad och hans partivänner önskar dra in I ledningen av den här tänkta fonden.

Ytterligare kan det kanske noteras att hen KäUstad fullt tiktigt antyder en problematik som även fru Mogård kan ha Intresse av när han talar om att samhäUet väl Icke bara skall stödja professionella yrkesutövare på kulturområdet, utan även de Icke professioneUa, Då uppstår onekligen den intressanta frågan, var professlonalismen börjar och var den slutar. Är man professionell när man enbart lever på konstnärligt arbete, eller är man professionell när man huvudsakhgen gör det? Är man professioneU när man har skrivit ett visst antal böcker eller lyckats säha ett visst antal tavlor, även om man samtidigt gör åtskUhga ting vid sidan av detta?

Jag sympatiserar mycket med tanken att även dessa s, k, icke professionella — vilka de nu är — skaU bil Ihågkomna av samhället, men jag tycker att den I och för sig Intressanta frågeställning som finns I folkpartimotionen verkligen Illustrerar hur besvärliga problem man ställs inför när det gäUer att avgöra i vilka former och efter vilka linjer samhället dels skall öka tryggheten för kulturarbetarna, dels allmänt skapa gynnsammare villkor för en kultureU produktivitet I vårt samhäUe,

Fru MOGÅRD (m):

Herr talman! Värdeomdömen - jag! Nej, jag tycker att man skaU lyssna på herr Björk i Göteborg, om man vill få exempel på en talare som verkhgen kan avge en rask föhd av värdeomdömen. Jag bhr alltid så fruktansvärt nedstämd när jag lyssnar på herr Björk och — uppriktigt sagt - så trött, att jag har lust att resa mig upp och säga: OK, jag tar tillbaka alltsammans för herr Björk har naturligtvis rätt. Och ju mer magistral han bhr, desto mera förkrossad blir naturhgtvis jag.

Jag htar på herr Björks internationeUa kunskaper och är övertygad om att Sverige är bäst I det här avseendet. Men det hindrar Inte att Jag ifrågasätter om vi därmed är färdiga, om vi Inte kunde bh ännu bättre och behålla försprånget.

Jag har inte känt mig särskilt pressad av de tidigare Inläggen I den här debatten, men jag skall erkänna att jag blev pressad av herr Björk och skall faktiskt ge honom ett erkännande. Herr Björk har rätt. Jag har så engagerats av principmotsättningen meUan ersättning och stöd att jag faktiskt Inte lade märke tUl att det stod "för konstnärlig prestation". Det hade jag vid det här laget glömt, och jag ber alltså så mycket om ursäkt för detta.

Låt mig ändå uppehålla mig ett htet ögonblick till vid principen ersättning. Herr Björk säger: Det är väl riktigt att aUa som gör en insats här i samhället skall ha ersättning för sitt arbete, dvs, det arbete som efterfrågas. Ja, vi har böcker i bibliotek öch vi har konst på utställningar. Det är ett par av de saker som diskuteras, om det Inte är prestationer som borde ersättas. Ätt de Inte ersätts är Inte en föhd av att det arbetet inte efterfrågas utan en följd av en instäUning som jag reagerar mycket starkt emot.

Det är klart att också jag skuUe kunna bidra till katalogen över

svårigheter och stötestenar, men nu sköter ju andra debattörer den saken utomordentligt. Jag frågar mig I varje faU: Vari bottnar deras Ivriga uppräkning av svårigheter? Jag har Inte från någon hört ett helhjärtat Instämmande I att det är väsenthgt att man ger kulturskaparna ersättning I stället för stöd, att man märker denna motsättning. Man bara radar upp den ena svårigheten efter den andra. Jag kan inte acceptera detta. Jag kan Inte acceptera att man fortsätter att vackla meUan ersättning och stöd, eftersom jag har träffat så många kulturskapare, som sitter och arbetar år ut och år in, gör en prestation, en prestation som allmänheten nyttiggör sig av men de får ändå Inte stipendier. De får god kritik men Inga stipendier.

Detta tycker jag är fel. Trots herr Björks försök att uppfostra mig yrkar jag fortfarande bifah tUl reservationen 1,

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Kultur främjande åtgärder

Herr SUNDMÄN (c):

Herr talman! Fru Mogård konstruerar en motsättning som inte finns i den här frågan — jag förstår inte hur fru Mogård kan tro att det gagnar saken. Det hela är egenthgen väldigt enkelt; vi har aha samma mål men vi är en smula oense om metoden och hur vi skaU tackla frågan. Det har bhvit en litet olycklig skrivning i reservatlonsförslaget, och det kan Inte tas helt enkelt.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU tiU dels utskottets hemställan, dels reservationen nr I av herr Nilsson i Ägnas, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Mogård begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller kulturutskottets hemstäUan I

betänkandet nr 28 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 1 av herr Nilsson I

Ägnas,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositlonen. Då fru Mogård begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 268

Nej - 39

Avstår - 2

Hen Hörberg (fp) anmälde att han avsett att rösta ja men markerats som frånvarande.

Punkten 2

Utskottets hemställan bIföUs.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Bekämpningen av oljeutsläpp, m. m.

Punkten 3

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen nr 2 av herr KäUstad och fru Fraenkel, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr KäUstad begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren blfaUer kulturutskottets hemstäUan I

betänkandet nr 28 punkten 3 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen nr 2 av herr KäUstad och

fru Frasnkel.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltlonen. Då herr KäUstad begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 251

Nej - 56

Avstår — 3

Punkterna 4 och 5

Kammaren blföU vad utskottet I dessa punkter hemställt.

§ 15 Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 29 I anledning av motion om forskning angående ungdomens situation i samhället.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Bekämpningen av oljeutsläpp, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 57 i anledning av motioner angående bekämpningen av oljeutsläpp, m. m.

Herr MÖLLER I Göteborg (fp):

Herr talman! Jag har begärt ordet delvis för att påpeka den besvärliga tidpunkt vid vilken en sakdebatt här skuUe kunna äga rum.

Det finns inte tUlräckhga försäkringsfonder för att täcka kostnaderna för de skador som uppstår när oha flyter ut vid kolUsloner m. m. Det är aUa remissinstanser eniga om. Nu skaU det just denna månad bU internationella förhandlingar om sluttexten I en konventlon, och där är det risk att man enhgt tidigare tankegångar får en fond som bara är på 30 miljoner dollar. Det räcker inte för de allra största supertankerskador som kan inträffa. Det har också många av remissinstanserna påpekat, t. ex. kungl. försäkringsinspektionen. Svenska försäkringsbolags riksförbund, handelskammaren i Göteborg som kommerskoUegium har hört, samt i viss mån kommerskoUegium självt. Utskottet är uppenbarhgen också oroat med anledning av detta. Men både remissinstanser och utskott säger att när vi just denna månad över huvud taget har möjlighet

att få beslut om en internationell fond är det bäst att säkra att en sådan kommer tUl stånd. TIU det viU jag bara tUlägga att därefter kan vi senare ta upp frågan Igen om fondens storlek.

Jag avser aUtså inte att skapa någon debatt nu men har velat göra denna markering och ange den svåra, mycket specieUa tidpunkten för en sakdebatt i kammaren just denna förhandhngsmånad. Om fonden Inte bhr tillräckhgt stor, vilket jag fruktar, återkommer vi motionärer.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

MUjövårdsplan och miljövårdens organisation m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bIföUs.

§ 17 Föredrogs jordbruksutskottets betänkanden:

Nr 58 i anledning av motioner om en plan för förstärkning av beredskapslagrlngen av livsmedel och produktionsmedel, m.m.

Nr 63 I anledning av Kungl. Maj:ts proposition om godkännande av gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland, m. m. jämte motion

Nr 64 I anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag tlU lag om ändring I förordningen (1967:139) om obligatorisk statsplomberlng av utsädesvara och om växtförädhngsavglft.

Kammaren biföll vad utskottet I dessa betänkanden hemstäUt.

§ 18 MUjövårdsplan och miljövårdens organisation m, m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 65 i anledning av motioner angående mlljövårdsplan och mihövårdens organisation m, m.

Hen WIRTÉN (fp):

Hen talman! Under ett par riksdagar tidigare har folkpartiet hävdat att tiden är Inne att söka nå en bättre helhetsbedömning av vår miljöpohtik. Vi har menat att det räcker inte med att genomlysa ohka delområden inom mihövården utan man måste också åstadkomma en prioritering meUan önskvärda och ofta nödvändiga åtgärder.

Lika viktigt är det att pröva om hlttlUs använda metoder och medel visar sig ge de resultat som man hoppats och I det sammanhanget undersöka om andra och kanske bättre vägar finns att beträda.

VI har exempelvis från folkpartiets sida ansett att mihövårdsavglfter kan visa sig vara ett utmärkt komplement tlU lagstiftning, som hittlUs varit den svenska mihöpoUtikens kungsväg.

De här förslagen har vi tidigare Inte fått något gehör för I det regerande partiet. Invändningarna har varit många. Det finns Inte anledning att I dag repetera dem aUa. De finns väl representerade och dokumenterade I riksdagens protokoU. I år har isen brutits och jordbruksministern har helt nyhgen tiUsatt en parlamentarisk utredning, vars direktiv i mycket koncentrerad sammanfattning finns med i det betänkande nr 65 från jordbraksutskottet som vi nu diskuterar.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

MUjövårdsplan och miljövårdens organisation m. m.

Var och en som jämför vår partimotions yrkande med utredningens arbetsuppgifter finner att överensstämmelsen är stor. Det betyder naturligtvis inte att vi från vårt håh anser oss hundraprocentigt tiUgodosedda. Men huvudpunkterna I vårt utredningskrav är med I utredningens direktiv, och med det har vi varit tiUfredsstäUda.

Särskilt värdefuUt anser vi det vara att det närmast dogmatiska motståndet mot att pröva avgifter som ett mihöpoUtiskt medel nu är uppgivet. Självklart har naturvårdsverkets propåer I skilda sammanhang varit en bidragande orsak tlU att socialdemokraterna nu gått med på att utreda frågan. Vi har naturUgtvis Uka lite som någon annan menat att det här med mUjövårdsavgifter är det aUena saUggörande, men vi tror att rätt använda kan avgifterna utgöra ett instrument som ger ny dynamik i vår mllJöpoUtlk. Det bUr nu utredningens uppgift att pröva framkomstmöjligheterna.

Herr talman! Jag har inte något annat yrkande än utskottets utan har med det här inlägget endast velat notera att ytterligare ett av de många förslag som folkpartiet förelagt riksdagen på mihöpoUtikens område bhvit realiserat.

Herr PERSSON I Skänninge (s):

Hen talman! Man bhr självfaUet litet förvånad över den deklaration som herr Wirtén nu gjort. Utskottet har varit enhäUigt när det tagit ställning till dessa frågor man nu diskuterar. Herr Wirtén vill göra gällande — och det må vara hans sak — att socialdemokraterna skulle vara det parti som motsatt sig att kostnaderna för miljövården utreds. Herr Wirtén anför att jordbruksministern nu ändå tiU viss del har gått med på folkpartiets propåer i detta sammanhang, och herr Wirtén nämner därvid frågan om en miljövårdsavgift. Låt mig säga — och det var därför jag begärde ordet - att vi inte I utskottet har tagit stäUning till frågan om en mihövårdsavgift. För min personUga del vUl Jag inte utesluta att det kan vara en väg att gå. Herr Wirtén får gärna tiUskriva folkpartiet äran i detta sammanhang, men jag har velat peka på att man i utskottet har varit ense i den skrivning utskottet redovisar.

Hen WIRTÉN (fp):

Herr talman! Ja, herr Persson i Skänninge, Jag har inte I mitt Inlägg sagt att socialdemokraterna vägrat att bestrida kostnaderna för miljövården. Det var en klar missuppfattning. Vad jag menar att socialdemokraterna hittills varit ovilliga att ens pröva är systemet med avgifter som ett komplement tlU lagstiftningen. Att jag på denna punkt har helt rätt kan var och en som går tillbaka tiU tidigare riksdagars protokoU förvissa sig om.

Det har ständigt varit ett klart motstånd mot att, som jag sade, ens utreda denna fråga. Men nu har efter naturvårdsverkets propåer i ett par sammanhang även jordbmksministern funnit tiden vara mogen att just pröva mUjövårdsavgifter som ett medel i mihöpohtlken, och jag tror att han därvidlag har Intagit en riktig ståndpunkt.

Jag menar inte att vare sig hen Persson eller utskottet har tagit StäUning till hur mihövårdsavgifterna skah utformas och till vilken

omfattning de skaU få i fortsättningen. Vad som kommer att ske i den här utredningen är att vi nu får en genomlysning av deras användbarhet på ett viktigt samhällsområde. Det tror jag är riktigt och det är vad vi har försökt hävda under de två föregående riksdagarna och under den som nu pågår.

Hen PERSSON i Skänninge (s):

Herr talman! Jag kan bara säga tUl herr Wirtén, att inte behöver vi vandra så långt tillbaka i historien för att hitta det här uppslaget som nu herr Wirtén talar om. Jag vill minnas att det har kommit tämligen nyUgen.

Nu säger herr Wirtén att jordbruksministern har tagit stäUning tlU en utredning, om inte miljövårdsavgifter skall kunna betala detta. Det är Ingalunda på det sättet, hen Wirtén. Jordbruksministern har tillsatt en utredning som skah lägga fram förslag till hur man skaU bestrida dessa kostnader. Han har Icke tagit stäUning tiU mihövårdsavgifterna.

Hen WIRTÉN (fp):

Herr talman! Nej, herr Persson, jag tror att det fortfarande föreligger en missuppfattning om vad jag har anfört här. Jag har alltså Icke ifrågasatt att vi skall finansiera miljövården på vanligt sätt. Vad jag hävdar är att vi skall pröva även denna möjhghet att använda oss av miljövårdsavgifter, och det är den ståndpunkten som nu även jordbruksminister Bengtsson har intagit.

' Hen PERSSON i Skänninge (s):

Herr talman! Utskottet är enigt på denna punkt och har också anslutit sig tUl den uppfattningen att man skaU pröva hur man skall täcka dessa kostnader. Låt mig gärna säga, herr Wirtén, att jag inte vill förmena folkpartiet att sätta en fjäder i hatten för den här frågan i den mån man kan göra det.

Jag har tillåtit mig att säga en gång tidigare i debatten att jag tror att det är helt orimligt att påstå att just en viss grupp människor skulle ha ett visst bestämt intresse på detta område. I det utskott som sysslar med dessa frågor vågar jag påstå, herr Wirtén, att vi går in med precis samma Intresse från alla håU. Jag viU bestämt göra det påståendet.

Hen WIRTÉN (fp):

Hen talman! Jag har icke ifrågasatt någon annan grupps intresse för mihövården. Vad jag påpekat är att ett sedan länge drivet krav från folkpartiet i och med det som hänt på utredningssidan har viUfarits.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan biföUs.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

MUjövårdsplan och miljövårdens organisation m. m.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

En plan för energiförsörjningen

§19 En plan för energiförsörjningen

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 42 i anledning av motion om en plan för energiförsörjningen.

I detta betänkande behandlades motionen 1971:1088 av herrar Pettersson i Kvänum (c) och Eriksson i Ulfsbyn (c), vari hemställts att riksdagen i skrivelse tlU Kungl. Maj:t skuUe anhåUa att en utredning tUlsattes med uppgift att utarbeta en plan för energiförsörjningen på längre sikt i enlighet med vad som anförts i motionen.

Utskottet hemställde

att riksdagen i anledning av motionen 1971:1088 hos Kungl. Maj:t skuhe anhålla om tillsättande av en parlamentariskt sammansatt nämnd för energiförsörjningsfrågor.

Reservatlon hade avgivits av herr Svensson i Malmö (vpk), som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifaU tUl motionen 1971:1088 hos Kungl. Maj:t skuUe anhålla om tillsättande av en parlamentarisk utredning rörande energiförsörjningsfrågor.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk):

Hen talman! För ganska länge sedan har det kommunistiska partiet tagit Initiativ som sammanfaller till syftet med den motion som här är på dagordningen, nämhgen att försöka få fram en långsiktig plan för energiförsörjningen i landet.

Det är uppenbart att både nationalekonomiskt och kanske I ännu högre grad mlljöpohtiskt har det kravet bhvit aUt aktueUare. När därför från en grupp centerpartister en motion remitterades tlU näringsutskottet med det syftet fann vi det vara naturligt att sluta upp kring denna, eftersom vi självfallet är medvetna om att den här problematiken väcker starkt intresse mycket långt utanför våra egna led.

Vad som därefter inträffade var att representanter för motionärernas parti i utskottet anslöt sig till utskottsmajoriteten och att jag därför som den kommutUstlska representanten står kvar som ensam reservant till förmån för motionens ursprungliga krav.

Vad är då skillnaden meUan utskottsmajoritetens mening och motionens och i detta fall mina krav i reservationen? I utskottsmajoritetens skrivning krävs en parlamentarisk nämnd som skaU handha frågan om den framtida energiförsörjningen och lösandet av frågorna i samband därmed. I motionen och I reservationen krävs en parlamentarisk utredning som skall lägga förslag I samma frågor.

Vad är då detta? Är det bara en diskussion om påvens skägg? Nej, jag vill bestämt påstå att jag inte hade blandat mig i en sådan diskussion utan jag har blandat mig i den och vidhåUer min reservation av det skälet att det Ugger en viktig poUtisk differens i den skenbart Ulla skiUnaden. Jag tror också - vilket jag strax skall komma in på - att representanterna för motionärernas parti i viss mån låtit locka sig för en sämre lösning av denna fråga än vad som varit rimligt och nödvändigt.

Det är ju trots allt — även om det inte ytUgt kan verka så — en betydande skillnad på en stathg utredning och en parlamentarisk nämnd. En utredning har en bestämd auktoritet att tränga In i en problematik. Den har officiellt mandat att lägga fram förslag kring denna problematik, förslag som så småningom skah bearbetas i vederbörande departement och som dyker upp här i riksdagen som regeringspropositioner som riksdagen får debattera och ta ställning tiU. Det finns aUtså en klar gång förutsatt här och en klart definierad auktoritet där besluten för framtiden i mycket hög grad kommer att avgöras av vad just utredningens arbete har resulterat 1.

En parlamentarisk nämnd som Inrättas för en sådan här speclalfråga blir så att säga ett organ som hängs på den övriga statsförvaltningen, som inte alls har samma självklara auktoritet och inte heUer på samma naturliga och osökta sätt som en stathg utredning kan tUlgodogöra sig den expertis som en sådan utredning på ett självklart sätt har tlU sitt förfogande. Det är stor risk att en sådan nämnd i synnerhet I den utformning som den fått och som jag närmare skaU gå in på bUr en relativt passiv och maktlös diskussionsklubb. Det är Inte sagt att det nödvändigtvis går så illa, men risken för att nämnden Uksom skjuts åt sidan på detta sätt är som jag ser det ganska uppenbar.

Det råkar nämUgen vara på det sättet att det redan finns - om jag inte tar fel - tre utredningar kring denna problematik men Inte kring själva energlpoUtlken och de energlpohtlska målsättningarna utan utredningar som huvudsakhgen tar sikte på att från prognosmatematiska och andra tekniska synpunkter belysa vissa delar av denna problematik. Det är det utredningsmaterial som finns. Vad som i ett sådant läge har varit det naturhga och riktiga hade, som jag ser det, just varit att söka få en övergripande utredning till stånd vilken på basis delvis av dessa tidigare tekniska utredningars resultat men också på basis av helt självständiga och auktoritativa överväganden hade fått utarbeta och lägga fram förslag om energlpohtlken i stort, som ahtså de tidigare utredningarna inte tagit hänsyn till.

En sådan ny statlig utredning hade bUvit en sorts överutredning. Den hade bhvit vad varje grupp som arbetar med energlpohtlken borde vara, nämUgen en grupp som har en större auktoritet än de mera begränsade utredningsgrupper som tidigare suttit. Den skuUe så att säga svara för sammanfattningen, avslipningen och formulerandet av de poUtiska målsättningar för energlpoUtlken som hittiUs icke bhvit formulerade.

Som jag ser det är det en stor risk för att den parlamentariska nämnden kommer att missa just det som den stathga utredningen hade kunnat göra. Jag tror att dessa farhågor finner stöd i det sätt på vilket detta förslag om en parlamentarisk nämnd är presenterat bl. a. I utskottets betänkande. Det heter nämligen att denna parlamentariska nämnd skall arbeta I samråd med centrala drlfHedningen. Men det är alltså inte faststäUt på något sätt att den parlamentariska nämnden skaU vara överordnad den centrala driftsledningen. Den parlamentariska nämnden skall I stället så att säga hakas på som en sorts svans på de byråkratiska instanser som redan finns och som tydligen förutsätts vara minst jämbördiga med nämnden. Nämnden skulle då bU någon sorts

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

En plan för energiförsörjningen

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

En plan för energiförsörjningen

diskussionsmässig rådgivare åt centrala driftlednlngen, förestäUer jag mig. 1 varje fall säger mig den erfarenhet jag har av statsförvaltningen, att när man skapar en extra nämnd och hänger den på byråkratin, då är det inte för att nämnden skall ha något inflytande över byråkratin utan för att byråkratin tiU förmån för sina syften skaU kunna sy upp ledamöterna i nämnden.

Just det förhållandet att det redan finns ett utredningsmaterial och att ahtså detta Inte kommer att matchas mot en övergripande utredning betyder att det finns en uppenbar risk att nämnden till skiUnad från en övergripande utredning kommer att styras av det redan befinthga utredningsmaterialet. Härför finns det, som jag ser det, ett rätt flagrant bevis i de första styckena i utskottets betänkande. Jag tiUåter mig att ta kammarens tid I anspråk med att läsa upp dem så att vi kan se vad de innehåller.

"Den snabba ökningen av energiförbrukningen i Sverige hksom I andra högt Industrialiserade länder är en följd av och en förutsättning för en fortgående ekonomisk tihväxt. Främst gäller detta förbrukningen av elkraft. Den prognos över elkonsumtionen i Sverige under 1970-talet som centrala driftledningen lade fram våren 1970 visar på en årlig tillväxt av 8,1 %. Den kraftigaste ökningen - med ca 1 2 % per år fram tUl år 1975 och därefter med 10% - uppvisar detaljförbrukningen, dvs, handel, jordbruk, enskild och offentlig service. För industrin beräknas konsumtionen öka med 6 % per år och för samfärdseln med 2 % per år,"

Vad är detta, mina vänner? Jo, ingenting annat än en sorts auktoriserande av det utredningsmaterial som redan finns. Och vad sägs egentligen i denna formulering? Jo, att när den parlamentariska nämnden skall börja diskutera energipoUtik skaU det ske med utgångspunkt i prognoser som här är gjorda och aUtså med en mycket bestämd inriktning pä energlpoUtlken, Det skall inte göras någon förutsättningslös bedömning av densamma. Men om man viU ha en förutsättningslös bedömning av energlpoUtlken skall man ju just Ifrågasätta detta, skah vi säga självklara, prognostiserande och tlUväxtresonemang och t. ex. ställa frågan: Kan man genom en annorlunda teknik, genom en bättre hushållning åstadkomma att kravet på en ökning av energiförbrukningen inte bhr Uka starkt och att man I stället kan skydda väsentUga miljövärden gentemot effekterna av en utbyggnad på ett effektivare sätt genom bättre hushåUning? Det är just en sådan fråga som bl. a. en energipoUtisk utredning skulle haft mandat att ställa och utreda och lägga fram förslag i. Som det nu är tycks det som om parlamentariska nämnden enhgt utskottsbetänkandet skaU acceptera de mekaniska prognoser för den ständigt ökande energiförbrukningen och för den ständiga övertron på tillväxttänkandet som hgger i första stycket i utskottsbetänkandet.

Om vi ser på andra stycket finner vi en Uknande företeelse. Det heter där;

"I motionen erinras om denna utveckhng och om att den utbyggnad av elproduktionen som enhgt prognosen bedöms nödvändig kommer att medföra en rad avvägningsproblem av såväl ekonomisk som miljömässig natur."

Vad säger man där? Jo, att man accepterar den tillväxt och utbyggnad

som enhgt de hittillsvarande utredningarna skall ske och att de energipohtiska överväganden och den avvägning meUan mUjöintressen och ekonomiska intressen som skall göras under medverkan av denna parlamentariska nämnd skall ske utifrån det krav som är proklamerat tlU förmån för energiproduktionens tillväxt. Det skall alltså utgöra basen för diskussionen. Men denna bas för diskussionen är just det som man enhgt min mening skall ifrågasätta och som en övergripande utredning med stöne auktoritet och vidare bhck än de hittiUsvarande utredningarna på energipoUtikens område hade kunnat Ifrågasätta.

Hen talman! I den interna diskussionen i utskottet har framförts att det kan vara förenat med vissa nackdelar att ha en stathg utredning. Jag är beredd att acceptera det påståendet - det är naturhgtvis i och för sig ingen ideahsk lösning, och jag talar inte för den därför att den är en ideahsk lösning. Jag är väl medveten om att I synnerhet mUjövårdsintres-sena inte har förmånen att räkna vare sig det parlamentariska hvet eher statsbyråkratin till sina högborgar. Men det har också framförts som en invändning mot en stathg utredning i jämförelse med en parlamentarisk nämnd att nämnden mera fortlöpande skulle kunna diskutera och göra sin mening gällande I energlpoUtlska frågor, medan däremot en statlig utredning skulle innebära viss risk för att frågan så att säga tystades ned och begravdes och inte togs upp igen förrän utredningen var färdig med sitt arbete. Jag har inte tyckt att den Invändningen är relevant, även om jag är medveten om att tekniken att begrava saker och Ung I utredningar tillhör de parlamentariska små fin terna och konsterna. Man skah trots allt inte räkna med att en parlamentarisk nämnd i första omgången skaU kunna uppträda med någon auktoritet, att den så att säga snabbt och fortlöpande skall kunna hålla någon sorts grepp om eUer ha insyn i energipolitiken i stort. Om det är så att en statUg utredning tar en viss tid på sig att komma fram med material, göra specialundersökningar och få en bas för ett omdöme om energlpoUtlken, då måste det i minst hka hög grad gälla om en parlamentarisk nämnd. Den kan inte bara sätta sig ner utan att ha några utredningar, utan att ha några specialundersökningar eUer något fackmaterial och tycka några auktoritativa saker om energlpohtlken. Om den parlamentariska nämnden över huvud taget vill arbeta med någon effekt, måste den ju också anUta utredningsmaterial och utredningspersonal för att få de här frågorna belysta och måste ahtså också vänta på utredningsresultat. I ett sådant faU hade det varit bättre att ge en statlig utredning — med all den auktoritet den kan få — detta uppdrag att lägga fram ett program för energlpoUtlken än att hänvisa den till en parlamentarisk nämnd med betydUgt mindre auktoritet än en utredning och också med, kan man säga, tekniskt och administrativt sett en svårare uppgift när det gäller att få grepp om de här frågorna.

Jag vill slutligen, för att ge en poUtisk synpunkt på det här, säga att med all respekt för det utomordentligt goda initiativ som här har tagits av ledamöter från centerpartiet tror jag att de i utskottet i viss mån har gått på vad jag brukar kalla en poUtlsk stöt. De har låtit sig kapslas in till förmån för en lösning som enUgt min mening Innebär en betydhgt ineffektivare satsning på de här energipohtiska problemens lösande än vad en stathg utredning — deras utsprunghga krav — skulle ha gett. Jag ser

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

En plan för energiförsörjningen

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

En plan för energiförsörjningen

däri kanske spåren av en viss rädsla, som jag har funnit är ganska vanhg hos många centerpartister. De kommer ofta med goda förslag och synpunkter. Inte minst i den här typen av frågor som har en mihöpohtisk anknytning, men när det sedan kommer till de politiska avgörandena drar de sig hksom litet grand för konsekvenserna av sina resonemang. Jag spårar däri en viss rädsla från centerpartiets sida för att gå till botten med den mUjöförstöring och den misshushåUning som har ett obestridhgt samband med proflthushållnlngen och vad man htet populärt skulle kunna kalla den tillväxtgalenskap och kommersiahsm som är dominerande i den samhällstyp som är rådande I det här landet. Jag tror att det är rädslan för att få denna kontroversiella Infallsvinkel på ämnet som gör att I sådana här situationer, när det hade varit angeläget att driva en viss ståndpunkt, nöjer sig centerpartiet med en i viss mån halv lösning. Från kommunisternas sida har vi inte velat acceptera detta, som vi tycker är ett visst steg tillbaka. Därför ber jag att få yrka bifah till den kommunistiska reservationen.

Fru HAMBRAEUS (c):

Hen talman! Prognoserna beträffande den framtida energiförbrukningen görs upp av kraftproducenterna på basis av önskemålen hos deras kunder. Efterfrågan på energi beräknas öka med ungefär 8 procent per år.

Med den tillväxtfllosofl som fortfarande dominerar vårt tänkande här i landet är det helt naturhgt att kraftproducenterna vlU åstadkomma så mycket kraft som möjUgt, I och för sig vill de också bygga så mUjövänUgt som möjUgt, men de anser det självklart att all kraft som tekniskt går att framställa och som det finns önskemål om skaU man också ta fram. Den här utveckhngen kommer i konflikt med andra värden.

Vi har en intensiv debatt i samhället när det gäller frågan om vad kraftverksutbyggnaden kostar i miljövärden. Jag behöver bara erinra om Vindelälven, Ritsem och Brofjorden, Ingen myndighet har emeUertid till uppgift att ge oss underlag för en helhetsbedömning av kraftproduktionens konsekvenser ur miljösynpunkt eller regionalpoUtisk och ekonomisk synpunkt. Därför bhr debatten Ibland något enkelspårig, VI får aldrig stäUas inför valet mellan fördelar och nackdelar med en utbyggnad och fördelar och nackdelar med att låta bh en utbyggnad,

I motionen nr 1088 föreslår henar Pettersson i Kvänum och Eriksson i Ulfsbyn nu att en utredning tillsätts med uppgift att utarbeta en plan för energiförsörjningen på längre sikt. Med anledning av den motionen har alltså utskottet ansett att en parlamentariskt sammansatt nämnd bör tillsättas för att I samråd med CDL och pågående utredningar utvärdera prognosverksamheten och föreslå avvägningar, Jöm Svensson har talat om för oss precis vad den här nämnden skuUe göra. Jag har Utet svårt att föha med och förstå hans synpunkter, för om jag har fattat rätt finns det ingen riktigt utvecklad praxis för vilka befogenheter den här typen av nämnder har. När utskottet behandlade denna fråga var vi från centerpartiets håll därför mycket noga med att ordentligt diskutera vad nämnden verkUgen skulle kunna få för befogenheter. Den ena efter den andra av de befogenheter som Jörn Svensson nu har ansett att nämnden inte skulle få tog vi fram i utskottet och vi fick där gehör för att den tvärtom skulle få dessa.

Jag har alltså tolkat utskottsmajoritetens skrivning på det sättet att man vill ge den nu föreslagna nämnden ungefär samma uppläggning och samma befogenheter som en vanhg utredning. Det skuUe till att börja med innebära att nämnden skulle få de befogenheter som behövs för att ta fram de fakta på t, ex, mihösidan som krävs för att belysa avvägningsfrågorna.

Vidare talade vi om, och fick fastlagt i utskottet, att nämnden inte själv skuUe belastas med ansvaret att avgöra frågorna, 1 så faU skulle det, som Jörn Svensson sade, vara någon sorts gisslan som tog på sig det ansvaret. Tvärtom skuUe nämnden föreslå awägningarna - det står förresten också I utskottsbetänkandet.

Vidare slog vi fast i utskottet att dessa förslag skulle remissbehandlas. Det skrattades när jag ställde den frågan, eftersom det ansågs fullkomligt naturhgt att förslaget skuhe remissbehandlas ungefär på samma sätt som när det gäller vanhga utredningar. På det sättet skuUe man alltså få fram det underlag för en bred, sakUg debatt som vi saknar.

Vidare ansågs det fullständigt självklart att riksdagen skuUe få ta ställning till de grundläggande riktUnjerna för energlpoUtlken,

Både när det gäller en nämnd, där aUtså praxis ännu inte är utbildad i vårt land, och när det gäller en utredning, där vi har en mycket fast praxis, är vi beroende av vår regering och de direktiv som regeringen ger tUl båda parter, Väher regeringen att ge direktiv tUl en utredning och därvid inte tar med de frågor vi viU ha offentUgt avvägda är det Uka Illa som om regeringen ger sådana svaga direktiv tiU en nämnd. Vi är fortfarande beroende av vår socialdemokratiska regering och det är dess uppgift att se tiU att frågan om nämndens befogenheter löses på ett sätt som är bra för hela folket.

Jag kan också säga att fördelarna med en nämnd är att den är en permanent Inrättning, En utredning skaU ju rimUgtvis bU färdig med sitt uppdrag så småningom och lämna förslag, varefter beslut skaU fattas. Men I själva verket är det här en fråga som Inte kan avgöras en gång för alla, och det bör vara en fördel att det finns en permanent inrättad nämnd som allteftersom — när den känner att det finns underlag för det — kan lämna fram delbetänkanden som får behandlas i vanUg ordning.

Jag anser alltså att kraven i motionen är tillgodosedda genom tiUsättandet av den här nämnden. Jag anser också att det är utomordentUgt glädjande att vi 1 dag får fatta detta beslut, och jag ber att få yrka bifall tiU näringsutskottets hemstäUan i dess betänkande nr 42,

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

En plan för energiförsörjningen

Hen SVENSSON i Malmö (vpk) kort genmäle:

Hen talman! Vad fru Hambraeus nu säger bekräftar I viss mån mina farhågor. Hon gör sig stor möda med att förklara att hon egentUgen har en helt annan Inställning i beslutsfrågan än jag har men att hon ändå vill precis detsamma — och det ju roUgt. Men vad fru Hambraeus säger ger just anledning, tycker jag, till de här farhågorna, därför att här erkänner hon att det finns Ingen praxis för hur någon sådan här nämnd skaU fungera. Det inrättas alltså ett helt nytt stathgt organ, hakat på statsbyråkratin, och det finns ingen praxis för hur det skah handla och agera.

7 Riksdagens protokoU 1971. Nr 136

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

En plan för energiförsörjningen

Det är bl. a, detta som är svagheten. När det gäller en utredning finns det en praxis - en utredning bhr auktoritativ på ett annat sätt.

Och det framgår inte på något sätt vem som skall vara överordnad I detta fall. Här står Ingenting i utskottsbetänkandet om huruvida nämnden skall vara överordnad centrala driftlednlngen eller tvärtom. Det är ju en fråga som rimligtvis borde ha reglerats när det gäher ett nytt organ. Innan man kan bedöma vad det skulle kunna uträtta, I utskottsbetänkandet står bara att den samlade bedömningen av energiproduktionens problem skaU tas upp "under medverkan av ett parlamentariskt sammansatt organ". Ja, vad då för sorts medverkan? Hur stark eUer hur svag skall den medverkan vara? Med hänsyn till hur nya organ brukar kunna hävda sig i en gammal och stabil auktoritativ statsförvaltning är jag rädd för att det bhr en ganska ringa medverkan och att nämnden i själva verket kommer på sidan av dem som alltid kommer att anse sig så att säga representera det mer stabila och bestående elementet I statsförvaltningen.

Fru THORSSON (s):

Hen talman! Ehuru inte ledamot av näringsutskottet vlU jag gärna i ett helt kort inlägg beröra vad jag anser vara en av kärnpunkterna i den fråga som kammaren nu har att ta stäUning till. Jag skaU inte gå in på en diskussion om distinktionen mellan parlamentarisk utredning och parlamentarisk nämnd, därför att sakfrågan I sig tycker jag är av så stor betydelse att den Inte bör skjutas undan I det här sammanhanget.

Jag skulle med all styrka vUja understryka vad som nämns i betänkandet från näringsutskottet om behovet av en starkare styrning än hittiUs av energiförsörjningen, bl, a, genom vad som kallas för en samordnad prognos- och utredningsverksamhet. Det är ju så, herr talman, att en rad omständigheter har gett oss en ny syn på energikonsumtionen i de industrialiserade höginkomstländerna. Det är glädjande snabbt som Insikten har växt om för det första att praktiskt taget aU energiproduktion har en negativ mihöeffekt, som måste förebyggas eller begränsas, och för det andra att på längre sikt — men Inte särskilt lång sikt — bhr det nödvändigt med en planmässig och kontrollerad ökning och därmed produktionsutbyggnad på det här området. Det är helt enkelt nödvändigt för att få till stånd en vettig hushållning med produktionsresurser som sannerligen inte är obegränsade, i varje faU fram ,tiU dess att vi kan utnyttja fusionskraften som energikälla.

Som ett led I detta planmässiga och kontrollerade utnyttjande av våra energltUlgångar ser jag också en väsenthg omständighet som inte har berörts i utskottsbetänkandet, nämUgen en systematisk upplysningsverksamhet om det nödvändiga i att spara på energi. Det är otvivelaktigt så att ett stort mått av lättsinne har spritt sig när det gäUer energiförbrukning; man har trott sig kunna slösa inte minst med elkraft så snart vi händelsevis Inte har en sådan akut bristsituation som t. ex. var rådande våren 1970.

Denna — som jag kallar det lättsinniga — syn på vår energiförbrukrung tar sig bl. a. uttryck I de prognoser för fortsatt ökning av behoven på energiområdet som vi tid efter annan presenteras. Ett talande bevis för

det är ju det som redan har omnämnts här i debatten, nämUgen den bedömrung som elproducenternas centrala driftledning, CDL, har gjort av elkonsumtionens utveckhng under 1970-talet. Enhgt den prognosen ökar elförbrukrUngen under denna tioårsperiod totalt sett med 110 procent. Därav bidrar industrin med 80 procent och samfärdseln med praktiskt taget ingenting men däremot hiishåU och handel med 190 procent. Därunder kommer delområdet elvärme för uppvärmning av bostadshus med 570 procents ökning.

Eluppvärmrung av bostäder utgör aUtså den förnämsta anledningen tih ökningen av konsumtionen i gruppen hushåU, handel m. m. Enligt en uppgift i tidningsdebatten är det för närvarande 4 procent av landets elenergiförbrukning som går till uppvärmning av bostäder på elektrisk väg. Är 1975 beräknas antalet bostäder med eluppvärmning uppgå tiU 500 000 och fram tlU 1980, aUtså på en femårsperiod, kommer det antalet att fördubblas tiU 1 000 000 bostäder. Denna utveckUng kritiseras, och såvitt jag förstår med rätta, av många kraftexperter. Det anses att det är en dyr metod energimässigt och samhäUsekonomiskt, EnUgt vissa beräkningar går det åt dubbelt så mycket oha tlU att producera elvärme genom kondenskraftverk som tlU att värma upp samma hus med oljebränning i en panna. Men inte desto mindre fortsätter propagandan för eluppvärmning.

Det har sagts i debatten att eluppvärmningen är elproducenternas jämförelsevis största marknadsreserv, och som de affärsföretag elproducenterna är riktar de In sin aktivitet åt det håUet genom reklam och genom andra utslag av s. k, aktiv försäljning. Fru Hambraeus sade att CDL;s prognoser upprättas på basis av önskemål från elkunderna; jag vill hävda att elkonsumenternas önskemål är framskapade av denna aktiva försähning som bedrivs av CDL,

Denna utveckhng, som kan åskådhggöras med en hel rad siffror av detta slag, är väl vad man har att räkna med när det är prognoser för den framtida utveckhngen av elkraftproducenterna själva som styr bedömning och planering på detta viktiga samhällsområde i brist på annan styrning. Just genom att lägga fram en prognos av det slag som CDL lade fram på våren 1970 styr man utveckhngen i en viss given riktning, oavsett om detta är önskvärt eUer inte. Det har talats om att man här har en s, k, självuppfyllande profetia.

Kanske klarar vi utbyggnaden av vår elförsörjning under 1970-talet enligt dessa prognossiffror, men vi måste aUvarUgt fråga oss huradan vår situation kommer att vara på 1980- och 1990-talen, Jag anser därför att en annan typ av styrning än prognoser av CDL:s typ framstår som ofrånkomhg, alltså någonting som innebär en väl genomförd planering, styrning och kontroll av den samlade energikonsumtionen. Detta måste också inkludera en helt ny typ av marknadsföring, som med verkhgt ansvar för en rationell och långsiktig hushållning med tUlgängUga begränsade resurser inte propagerar fram ett slöseri och/eller ett oekonomiskt utnyttjande av alltmer knappa resurser genom s, k, aktiv försäljning. Tvärtom måste vi gå in för medvetna besparingsaktioner på energiområdet. Detta sker också numera i Förenta staterna, som har världsrekord i förbrukning av energi per invånare. 1 den debatt kring

Nr 136

Onsdagen den I december 1971

En plan för energiförsörjningen

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

En plan för energiförsörjningen

miljöproblemen som där förs med nyfrälsningens glöd och intensitet har man nu tvingat fram en ny inriktning av marknadsföringen hos östkustens kanske störste elproducent, Consohdated Edison, som försörjer hela New Yorkområdet med elektrisk kraft. Detta företag går nu systematiskt in för en propaganda för rationeUa besparingar av elenergi I stället för en ökad konsumtion, vilket man hoppas skall leda till minskad ökningstakt I elproduktionen.

Min förhoppning är att den bhvande — som vi hoppas — parlamentariska nämnden snabbt nog skall få också centrala driftledningen att sluta med all aktiv försäljning av elkraft.

Hen talman! Det finns domedagsprofeter - och jag kanske har en viss benägenhet att räkna mig dit — som frågar sig om det är möjhgt att undvika en världsomfattande energikris under de närmaste årtiondena. Det är vi i de rika länderna som är ansvariga för den våldsamma expansionen och den brandskattning av jordens energitillgångar som den våldsamma expansionen innebär. Det är vi som måste hålla igen på ökningstakten på energiområdet, om vi skall kunna klara de något mera långsiktiga, världsvida försörjningsproblemen på energiområdet. Detta måste enUgt min mening ske bl, a, genom en väl underbyggd och väl a-wägd upplysningsverksamhet om en rationell och ekonomisk energiförsörjning på ohka områden och för ohka ändamål, SjälvfaUet måste det också ske bl. a. genom ökat stöd åt forskning kring energibesparande metoder, som enUgt vad jag förstår pågår bl. a. på lokaluppvärmnlngsom-rådet. Därför är det tiUfredsställande att det ansvariga utskottet nu föreslår en framflyttning av våra positioner på det här området inom samhällsapparaten genom tillsättande av ett organ som - det utgår jag från — kommer att få ett sådant mandat och en sådan ställning att det verkUgen med auktoritet kontinuerUgt kan bevaka planering och styrning av den kommande energiförsörjningen. Det kan vara inledningen tlU en ny tidsålder på energiförsörjningens område, en ny tidsålder som skulle kunna präglas av kunskap och ansvar, tekniskt och ekonomiskt, resurs-och mUjömässlgt, kortsiktigt och inte minst på något längre sikt.

100

Hen SVENSSON I Malmö (vpk) kort genmäle:

Hen talman! Det är ju bra att fru Thorsson talar för styrning. Det är bara det att frågan gäller; Styrning för vad och styrning på vilken basis? För att kunna svara på den frågan måste man stäUa upp och besvara ytterhgare en fråga, nämhgen: Vem kommer att dominera styrningen? Vilken styrning kommer att vara effektivast? Om man vlU ha något slags parlamentarisk styrning eUer en styrning som går ut över deras strävanden som hittills har sysslat med det här, vilket är då effektivast - en helt ny och i sammanhanget relativt oerfaren nämnd, som skaU hakas på den befinthga byråkratin och få nåden att samråda med centrala driftlednlngen, eller en statUg utredning, som får en mera aUomfattande auktoritet och har befogenhet att stå över centrala driftlednlngen och göra en större och mer förutsättningslös bedömning av problematiken? För mig är svaret på den frågan ganska klar.

Fru THORSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag har oerhört svårt att inse att om riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om en parlamentariskt sammansatt nämnd, som skaU få de uppgifter som anges i näringsutskottets betänkande, den inte skulle få auktoritet över ett organ som centrala driftledningen, sammansatt av offentUga och privata kraftproducenter. Det är för mig en fullständig orlmUghet att en parlamentarisk nämnd inte skulle vara ett auktoritativt organ som kommer att ha mandat att verkhgen utöva den styrning som i utskottets betänkande med aU rätt understryks som den väsenthga uppgiften för detta nya organ. Jag måste säga, herr talman, att jag I det avseendet har fullt förtroende för att det finns teckning för det som utskottets majoritet har samlat sig omkring I den här skrivningen.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

En plan för energiförsörjningen

Herr HAGLUND (s):

Herr talman! Jag kan efter den debatt som förts fatta mig synnerligen kort och i stora delar bara understryka vad fru Thorsson har sagt. De båda utskottsrepresentanterna, herr Svensson I Malmö och fru Hambraeus, har ju också redogjort för sina ståndpunktstaganden.

Det som har diskuterats här — framtidsutsikterna och vad som tidigare varit - har vi fått oss presenterat i den tjocka luntan Näringspohtiken — ny verksorganisation. Detta betänkande bygger i sin tur på energikommitténs rapport från 1967, Sveriges energiförsörjning 1955—1985, Jag skall inskränka mig tih att citera vad vi har sagt i utskottsbetänkandet för att kammaren skall få en bild av vad vi anser om både den parlamentariska nämnden och Inriktningen,

Herr Svensson i Malmö började läsa upp en del av styckena I utskottsbetänkandet. Jag skah fortsätta där han slutade och läsa upp det som vi anser vara huvudutgångspunkten. Utskottet framhåller "att förslag i syfte att få tiU stånd en starkare styrning av energiförsörjningen bl, a, genom Inrättande av ett centralt organ för energiförsörjningsfrågor har lagts fram av energikommittén och kommerskollegleutredningen. Vidare kommer enUgt vad utskottet inhämtat chefen för industridepartementet att tillsätta en kommitté med uppdrag att utarbeta en prognos omfattande hela energiområdet,"

Jag citerar vidare: "Med hänsyn till det anförda anser utskottet att en parlamentariskt sammansatt nämnd bör tiUsättas för att I samråd med centrala driftledningen och pågående utredningar utvärdera prognosverksamheten och föreslå avvägningar".

Förslaget om en utvärdering av prognosverksamheten sammanhänger med den diskussion vi hade angående mUjöpohtlken och de skador som uppkommer I samband med dessa utbyggnader för energiförsörjningen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Hen HENNINGSSON (s);

Herr talman! Det förekommer otvivelaktigt en hel del missförstånd som det kan finnas anledrung att lägga till rätta.

När man påstår att CDL-prognoserna I hög grad styr förbrukningen vlU jag ändå I sanningens namn säga, att hittlUs har Icke vid något tillfälle CDL-prognoserna legat högre än den verkhga förbrukningen, Förbruk-

101

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

En plan för energiförsörjningen

102

ningen har varje gång gått förbi centrala driftledningens prognoser. Man har vid flera tiUfällen sagt att ökningen av elkonsumtionen Inte kan fortsätta att vara så våldsam som hlttlUs; konsumtionen kommer i stället att minska. Jag tror att det var I 964 som man drog ned prognoserna med ett par procent. Men det visade sig att utveckUngen under den tid man prognostiserat blev den rakt motsatta mot den man väntat sig. Om man alltså räknat med en minskning med 2 procent blev det I stället en ökning med 1 procent. Därför är det oriktigt att säga att CDL-prognoserna har styrt utveckhngen på detta område.

Man kan naturhgtvis också med fog kritisera att det gjorts reklam för eluppvärmning. Men den kritikens berättigande beror kanske i viss mån på att situationen bhvit en helt annan än den man räknat med. De förändringar som skedde i fråga om produktionsmedlen pekade ändå tydhgt mot att vi måste gå in för atomkraft som den dominerande nyskaparen på detta område. Man framhöll mycket enträget att atomenergin skulle bh mycket bilhg. Man menade dessutom att en under längre tid pågående servering av den elektriska effekten på ledningarna skulle göra det ännu bllUgare för konsumenten; kostnaden per serverad enhet skulle därigenom sjunka, och man skulle på den vägen kunna sänka priset,

I det nuvarande utveckUngsskedet kan man lugnt konstatera att det blev Inte alls så. Den som I dag vågar hysa förhoppningar om att atomkraften skall bli billig, måste räkna med en fullständigt oreaUstisk fönäntnlng. De anläggningskostnader som i dag är förenade med uppförandet av ett atomkraftverk har stigit någonting så fantastiskt, att de Ugger långt utöver motsvarande kostnader för andra produktionsmetoder. Samtidigt har man den bestämda uppfattningen att de som levererar verken ännu inte kommit i den situationen att de kan ta ut den verkhga kostnaden för verken. Striden om att skaffa sig referensverk och konkurrensen meUan oUka företag har faktiskt medfört att ingen hittills kunnat ta betalt fullt ut. För närvarande kan vi väl säga att anläggningskostnaden för ett atomkraftverk hgger på 1 700 kronor per producerad kilowatt.

Det har också hänt någonting annat. Vi har ute i landet fört en våldsam debatt angående mihön. Den har också kommit att påverka elproduktionen. Här finns faktiskt anledning att tänka om. Det framstår för mig som angeläget att vi får en nämnd som försöker få ett grepp om med vilka medel vi kan nå det bästa resultatet. För faktum är, vilket även fru Thorsson har varit inne på, att de produktionsmetoder som nu används vid ett kondenskraftverk, placerat ute vid våra kuster, inte utnyttjar ohans energhnnehåll tlU mer än 40 procent I allra lyckhgaste fall. Resten av ohans energiinnehåU sköher vi ut i havet för avkylning.

Det finns en annan kombination, som av oUka anledningar Inte har byggts ut I våra städer i den omfattning den vore värd, nämligen mottryckskraftverket. Här skuhe vi ha åtskilhgt att vinna, om inte kommunerna varit så förfärligt fattiga och deras möjhgheter att låna pengar varit så starkt begränsade, Mottryckskraftverket innebär ett energiskapande, som vi inte får förbise. Man har inte förbisett det I andra, som vi brukar kaUa fattiga, länder. Där har man byggt ut mottryckskraft-

verken. Men vi har varit så hårt bundna av vårt tänkande på vattenkraftverk, att vi inte i tid har beaktat dessa metoder,

1 verkhgheten kan ett mottryckskraftverk samtidigt förse en stad med såväl dess värme som dess elenergi. Där utnyttjar man oljans energhnnehåll till 90 procent i stäUet för kondenskraftverkets 40 procent. Vi skulle därmed också få en betydhgt förbättrad mUjösituation, Vid en gemensam försörjning av el och värme eldar vi upp oha tih ett tal, som kan sättas till 100, Delar vi upp försörjningen och har försörjningen av el för sig och försörjningen av värme för sig, eldar vi upp oha tiU ett tal av, 1 57, Därmed sprider vi också 57 procent mer svavel ut över landet än vi skulle behöva göra, om vi hade en gemensam försörjning utbyggd.

Det finns ytterUgare ett skäl tiU att rikta in tankarna på den gemensamma försörjningen av el och värme. Vi är i dag medveta om att det finns naturgas söder om oss, väster om oss och öster om oss. Naturgasen är det bränsle som är mest mihövänUgt, Tillgång tih naturgas samt eldning av våra värmeanläggningar och elproducerande anläggningar med naturgas skulle absolut ge oss den bästa effekten både mihömässigt och förmodhgen även kostnadsmässigt.

Det finns således åtskilhgt att diskutera beträffande dessa problem. Även om en utredning tiUsattes 1967, som för inte så länge sedan lämnade sitt betänkande, har utveckhngen gått så pass snabbt att den nämnd som nu skah tiUsättas utan tvekan får ett verkUgt stort verksamhetsfält. Jag har den uppfattningen att om én nämnd kallas nämnd eller utredning spelar inte så stor roU, Mera betydelsefullt är att denna nämnd eller utredning har tillräckUg kunnighet för att ta de initiativ man vill ha genomförda för att förbättra situationen i sin helhet.

Jag vill samtidigt också säga med den utveckUng som har pågått under senare år just i fråga om mihövården löper vi, ärade kammarledarmöter, mycket stor risk att emotse en elransonering igen 1974—1975, ÅtskiUiga av de projekt som tidigare har skisserats och som man kanske har suttit i utredningar 1 åratal för att få fram har genom en hastig aktion fått läggas på is. Vi har exempelvis Marviken, Man sökte med hus och lykta för att i svensk natur hitta ett ställe, där man kunde lägga en tungvattenreaktor med tanke på den rädsla för strålningsrisker som man ändå visste fanns hos folket i bygderna. Man valde då Marviken och fick till slut klart för sig att den platsen kunde accepteras, Marviken misslyckades. Det kan vi inte göra mycket åt.

Sedan -viUe man ändå utnyttja de turbiner som var byggda och i stäUet placera ett oheeldat ångkraftverk i Marviken, Då kom den aUmänna opinionen riktigt i gång och sade, att inte kan det tiUåtas att man eldar upp oha här. Det tungvattenaggregat som man var beredd att lägga i Marviken, har man nu inte modet att lägga där, eftersom den aUmänna opinionen vänder sig emot att man skall elda detta aggregat med oha, trots att klara direktiv har givits om hur svavlet i ohan skall begränsas fram tih olika tidpunkter. Senast 1979 skah vi enUgt naturvårdsverkets prognoser vara fullständigt befriade från att elda med oha med mer än 1 procent svavel,

VI drar oss Ibland Utet för långt Ifrån verkUgheten, när vi ställer våra propåer, och jag tror att vi får vara beredda på att en nämnd på detta

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

En plan för energiförsörjningen

103

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

En plan för energiförsörjningen

område skuUe ha åtskilhgt nyttigt att ge samhäUet, om den fick den ställning som jag är övertygad om att en parlamentariskt sammansatt nämnd, vad den än kallas, äger förmågan att skaffa sig.

Herr SVENSSON I Malmö (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Om de övriga företrädarna för utskottsmajoriteten delar herr Henningssons uppfattning om auktoriteten i CDL:s prognoser, är jag rädd för att nämnden kommer ännu mera på undantag än vad jag befarade. Där är vi tydhgen inte alls eniga.

Av vad hen Haglund läste upp framgår mycket tydhgt att saken är ännu mera komphcerad för nämndens del. Här talas inte bara om centrala driftledningen, som nämnden skall samarbeta med, utan dessutom om en prognoskommitté. Det skall aUtså finnas tre organ: nämnden, CDL och prognoskommittén. Det heter om nämnden att den skaU få medverka i arbetet och att den skall ha samråd som så att säga enda befogenhet; någon annan befogenhet anges inte i utskottsbetänkandet. Jag gissar att någon sådan hade angetts, om man hade velat ge nämnden verklig befogenhet. Hur den skall kunna hävda sig gentemot två etablerade fackorgan och utan samma etablerade karaktär och samma utredningsexpertis tiU sitt förfogande har jag ganska svårt att förstå. Där skuhe en utredning som I auktoritet sattes över såväl prognoskommittén som CDL onekligen vara det bästa.

Fru THORSSON (s) kort genmäle:

Hen talman! Jag begärde ordet med anledning av herr Henningssons inlägg, även om jag väl egenthgen inte har någon anledning att argumentera mot vad han sade. Jag viU bara helt kort kommentera vad han Inledningsvis sade när han hävdade att utveckhngen själv, dvs, konsumtionsökningen på området, visat att CDL:s prognoser inte hade haft den styrningseffekt som man på åtskilhga håll förmodat. Jag tycker nog att det faktum att utvecklingen går ännu snabbare än vad CDL;s prognoser skulle ha gett vid handen är ett uttryck för att prognoserna själva plus den aktiva försähning som elproducenterna har bedrivit har haft just denna styrande effekt, som jag har aht skäl att misstänka. Jag hoppas att vi får ett annat organ, uppbyggt på ett helt annat sätt, som nu skall överta den utomordentUgt viktiga roU som CDL här har spelat.

Låt mig sluthgen säga, herr talman, att om utvecklingen framåt i tiden pekar 1 riktning mot ett behov av en ny elkraftransonering omkring år 1974, är det dubbelt angeläget att vi snabbt kommer I gång med en upplysnings- och besparingskampanj för att understryka vikten av en rationeU ekonomisk hushållning med resurser som, tydUgen på mycket kort sikt, kommer att vara helt otiUräckUga för de snabbt ökande behoven.

104

Hen HENNINGSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Den förändring som skett I vårt samhälle under de senaste 50, 60, kanske 70 åren, den industriahsering som har ägt rum, är utan tvivel i hög grad betingad av de rikhga tUlgångar på vattenkraft som funnits I vårt land och som har gett oss möjUgheter till en Industriahse-

ring som gått mycket snabbt. Men vem kan säga på vilket sätt vi hade möjhghet att begränsa eller hålla tillbaka den? Det pågår Inom industrin varje dag en strävan tlU rationalisering. Vad är en rationaUsering inom industrin? Jo, man försöker ersätta manuellt arbete med motorer, Automatlserlngen av styrande uppgifter medför en ökad förbrukning av elektricitet även på andra områden.

Det finns väl ingen anledning förmoda att denna strävan UU ytterligare rationahsering inom svensk industri skuhe upphöra eher minska. Tvärtom är det väl en önskan att göra denna så fuUständig som möjligt och att i största möjhga utsträckning öka den. Jag måste säga att det från den synpunkten är mycket svårt att håUa tiUbaka den industrieUa utveckhngen, och i fråga om de behov som finns i samhället i övrigt viU väl ändå de människor som lever och verkar ha det så bekvämt som möjhgt. Det finns knappast någonting som i så hög grad medverkar tUl den vanUga mänskhga bekvämhgheten som just tillgången på elenergi. Vi behöver bara gå tih oss själva i vårt eget hem och titta efter vUka utrustnlngsde-tatier vi försöker skapa omkring oss för att ha det så dräghgt som möjhgt. Därför tror jag inte att det finns så stora möjhgheter att begränsa elproduktionen.

Jag viU gärna hålla med fru Thorsson om att elproduktionen av i dag inte kan anses vara försvarbar att använda för permanent bbstadsupp-värmning. Det är inte rätt att använda den på det sättet, när vi utan tvekan kan konstatera att vi i framtiden kommer att få ont om den. Jag vidhåller att när Vattenfall startade sin propaganda trodde man eltrans-porten av den nya elkraften därigenom skulle förblUigas, Man var förvissad om att den skulle bU bilhg, men nu börjar man bh medveten om att den inte bhr så värst billig. Jag tror att det skulle vara en olycka om vi sätter oss i den situationen att vi i aUtför hög grad får hålla energiskapandet tillbaka. Men vi måste göra allt vi kan för att rrUnska de skador av produktionen som kan förekomma i mUjön av just detta skapande. Där kan det utan tvekan finnas anledning till överväganden som är ganska långtgående.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

En plan för energiförsörjningen

Hen HAGLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag utgår från att kammarens ledamöter nu förstår utskottsmajoritetens stäUningstagande, Det finns ju praktiskt taget ingenting mer att utreda på det här området, utan vad som återstår är den prognos som den parlamentariska nämnden skah göra och den samordningsverksamhet som skall bedrivas.

Hen SVENSSON I Malmö (vpk) kort genmäle:

Hen talman! Hen Haglunds senaste yttrande var ganska häpnadsväckande. Vad som återstår är aUs Inte en begränsad teknisk uppgift och en prognosverksamhet, utan vad som återstår är målsättningsdiskussionen. Det är den stora energipohtiska debatten som återstår och aUs inte någon putsning av tekniska detaher. Det är just med hänsyn tiU vem som kommer att styra den statliga attityden I denna energlpoUtlska diskussion som jag tiUåter mig att beteckna beslutet att gå över från ett i och för sig bra och riktigt motionsinitiativ tih att ta detta steg tiUbaka som en framgång för kraftproducenternas intressen i det här landet.

105

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

En plan för energiförsörjningen

Hen HAGLUND (s) kort genmäle:

Hen talman! Jag måste än en gång för herr Svensson i Malmö läsa upp ur utskottets betänkande. På s. 2 står bl. a. "Utförande av mål/medel-analyser och samhällsekonomiska bedömningar av energlpoUtlska åtgärder och energimarknadens funktionssätt." Det är vad man skaU behandla.

Fru HAMBRAEUS (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag -viU helt hålla med herr Jörn Svensson när han säger att vad som behövs nu är ett underlag för målsättningsdiskussionen. Däremot tycker jag att han läser utskottets betänkande ganska egendomUgt när han kan få det tUl att nämnden på något sätt bara skall ge råd åt centrala driftlednlngen. Det står faktiskt att nämnden har tiU uppgift att "utvärdera prognosverksamheten och föreslå awägningar", visserUgen I samråd med centrala driftledningen. Men det vore bra egendomUgt om det inte skedde i samråd med dem som arbetar på det här området.

Fru THORSSON (s) kort genmäle:

Hen talman! Det är ett faktum att ett av de viktigaste kännetecknen på ett högindustriaUserat samhäUe med god levnadsstandard är en stor energiförbrukning per invånare. Därför är det helt rimUgt att vi fram tiU nu ansett oss kunna driva ökningstakten på detta område på sätt som skett. Men vi befinner oss nu I en situation då vi måste ställa samman den våldsamma ökningstakt, som vi nu får förutsägelser om, med de beräkningar som görs om allt knappare resurser på tlllgångssldan. Därför finns det inga delade meningar meUan herr Henningsson och mig om att vår Industri måste fortsätta att använda elkraft för en allt längre driven rationalisering av sin produktionsprocess. Men vi är också eniga om att vända oss emot den otrohga tillväxten av den privata konsumtionen av elenergi, som bl, a, tar sig uttryck I eluppvärmda bostäder, VI är överens om att den 570-procentlga ökningstakten under 1970-talet måste begränsas, hksom vi också är överens om att vi måste minska hela denna konsumtion av allehanda lyxföremål, som drivs med elkraft: Färg-TV, som drar minst dubbelt så mycket ström som en svart-vlt TV, elektriska tandborstar, elektriska skoputsare och en massa andra sådana här föremål som aUt sammanlagt ökar behovet av elektrisk kraft I den privata konsumtionen. Det är på detta område vi måste inrikta en besparingsaktion, som måste ge snabba resultat om det skaU kunna bidra tiU en lösning av våra energlförsörjnlngsproblem.

106

Herr BÖRJESSON I Glömminge (c);

Herr talman! Jag skall inte gå in på energiförsörjningen i stort, som så många här har varit Inne på. Jag viU bara understryka att den här motionen har ett speciellt värde, och det har också påpekats i den här debatten som föranletts av utskottsbetänkandet.

Jag begärde ordet egenthgen på grund av herr Jörn Svenssons resonemang, som ju var mycket kritiskt mot utskottsmajoriteten. Han bygger upp det på ett teoretiskt och centralbyråkratlskt resonemang omkring vad en vanhg parlamentarisk utredning skulle kunna klara av och

vad en parlamentarisk nämnd, som utskottet här föreslagit, kan komma att betyda. Han säger att det svenska samhället inte har någon erfarenhet av det arbetssätt som en parlamentarisk nämnd kan komma UU att fungera efter.

Jag vill instämma i vad fru Hambraeus här sade om vad man hade kommit fram till under utskottsdebatten och som utskottets ordförande särskilt underströk. Vad denna nämnd kommer att presentera i fråga om utlåtanden och annat skah remissbehandlas på samma sätt som vanhga utredningar, och eventueUa ståndpunktstaganden skuUe det också finnas möjUgheter att behandla i riksdagen.

Nu tror jag att herr Jörn Svensson försöker göra en alltför stor skillnad emeUan de båda funktionerna. Han säger att nämnden kommer att bU maktlös och att det kommer att bh en diskussionsklubb. I nästa mening säger han att det inte behöver bh så, men att det finns en risk för att det kan bh så. Det tyder på att herr Jörn Svensson själv Inte är övertygad om att Inte en sådan nämnd som utskottet föreslagit kan komma att fungera Uka effektivt och hka bra som en utredning.

Av de erfarenheter vi har av utredningar som kommer till stånd på grund av beslut här i riksdagen eller på grund av regeringens Initiativ vet vi att det inte aUtld är säkert att de ger så effektiva resultat på kort sikt. Jag viU minnas att man hade två eUer tre utredningar tlU grund för den nuvarande ATP-reformen innan man kom fram till ett förslag, och ändå var det förslag Kungl, Maj:t lade fram inte detsamma som utredningarna kommit tiU,

Man befarar att det kan ske ett så stort missbruk av energi att det bUr till skada för energiförsörjningen och för mihön. Motionärerna syftar tiU att på något sätt reglera förbrukningen för att förhindra detta. Jag tror att en sådan här parlamentarisk nämnd, om den arbetar riktigt, skaU kunna lägga fram en plan för en awägning meUan produktion och konsumtion av energi. Det är en sådan översikt som bhr nämndens uppgift och som motionärerna syftar till.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tiU utskottets hemställan.

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

En plan för energiförsörjningen

Herr PETTERSSON I Kvänum (c):

Hen talman! Mot bakgrunden av ett i sak enhälligt utskottsbetänkande och väl också I sak en så bred uppslutning kring motionen som denna kammardebatt har gett uttryck för skulle det väl vara förvånande om Kungl, Maj i:, som dock har det avgörande ordet i denna fråga, inte skulle ta hänsyn härtill när man skah utarbeta direktiven för en eventueU utredning eller ange vilka befogenheter och uppgifter en sådan nämnd skall ha som utskottsmajoriteten här föreslår. Det viktigaste är nu att vi i sak är eniga. Jag tror att det är av mindre betydelse vilken form man här kommer att välja.

Det är ju aUdeles klart att som motionärer är vi utomordenthgt belåtna över den här breda uppslutningen, men för oss motionärer är inte motionsyrkandets krav om en parlamentarisk utredning någon hjärtesak. Vi förstår att utskottet noggrant har penetrerat denna fråga. Då en bred utskottsmajoritet kommit fram till att den lämphgaste formen är att tillsätta en parlamentarisk nämnd för att ta itu med denna viktiga fråga så

107

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Främjande av rekryteringen till kroppsarbetsyrkena

ber jag, herr talman, att få ge till känna att jag kommer att biträda utskottets hemställan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Svensson I Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Svensson i Malmö begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition :

Den som vih att kammaren bifaUer näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 42 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen av herr Svensson i Malmö,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltlonen. Då hen Svensson I Malmö begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstrungsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 274

Nej - 19

Avstår - 4

§ 20 Främjande av rekryteringen till kroppsarbetsyrkena

Föredrogs inrikesutskottets betänkande nr 34 I anledning av motion om främjande av rekryteringen till kroppsarbetsyrkena.

108

Hen NILSSON i Tvärålund (c):

Hen talman! Som framgår av föreUggande betänkande har särskilt detta år frågor som berör de kroppsarbetandes viUkor konkret tagits upp i oUka sammanhang. Den unga generationen undviker vid sitt yrkesval kroppsarbetsyrken. Särskilt markant har denna utveckUng varit på senare tid, när ungdom ur aUa samhällsgrupper fått allt större möjUgheter att väha utbildning. Enkäter i grundskolans avgångsklasser visar att endast ett fåtal avser att väha yrken med kroppsarbete,

Utbildningsexplosionen på högskole- och universitetsnivån är i och för sig uttryck för en glädjande och önskvärd ambition, men skapar problem när utbildningen inte svarar mot tillgänghga arbetstiUfäUen. De senaste uppgifterna om den minskade ansökningsfrekvensen vid universiteten tyder emellertid på att ungdomen tagit intryck av den kärva arbetsmarknaden på vissa områden för akademiker. Även om utbUdningen i sig själv kan vara personUgt utvecklande, upplevs den Inte meningsfull om den inte leder tlU förväntad sysselsättning.

Motionärerna, Thorbjörn FäUdin m. fl., anser i motionen 1110 att det på detta område finns en rad omständigheter, som bör undersökas och bedömas 1 ett sammanhang. Utskottet delar så tiU vida motionärernas

synpunkter att det är nödvändigt med en grundlig prövning av en rad förhållanden som påverkar sociala värderingar och yrkesval.

Man kan peka på gamla synder och värderingar som släpar efter och bUdar det aktuella värderingsmönster som Inte borde vara adekvat I dag. Ändå tror jag att dagens verkUghet i allt väsenthgt är grunden för den mycket medvetna och vakna ungdomens yrkesval. Det är aUvarhga reahteter som är vägledande, och till dem hör även gängse, subjektiva värderingar, som inte sällan skapas genom påtaghga materieUa förhåUanden.

Det finns skillnader och ojämhkheter i dagens arbetshv som är uppenbara och oacceptabla. Från centern ser vi det som nödvändigt att samhället visar en klar vUjeinriktning för att skapa förutsätttungama för bättre villkor och värdering av de kroppsarbetande yrkena.

Det är naturhgt och bra att intressegrupper och myndigheter är engagerade för detta. En redovisning härför finns i utskottsbetänkandet.

Rekryteringen av arbetskraft till oUka sektorer av vårt samhällsUv är emellertid inte en fråga som närmast angår den berörda näringssektorn. Det är en inycket viktig samhäUsfråga. Om vi visste mer om orsakerna till snedvridningen av yrkesrekryteringen I vårt samhällsUv skulle vi sannoUkt kunna eliminera många gamla fördomar och värderingar och lösa många frågor i jämhkhetspohtiken.

VI borde kunna fördela det materieUa välståndet rättvisare utan att egentUgen behöva tvista om vad som är rättvisa. Framför aUt tror jag att vi skuUe kunna skapa föratsättningar för bredast möjliga delaktighet I det icke direkt materieUa välståndet, som I varje fall enUgt min mening observeras och förmodhgen också värderas med högre prioritet av den yngre generationen än av den äldre. Orsaken härtUl kan tUl väsentUg del vara dels att fattigdomen inte är samma spöke som förr, dels att det nya Industrisamhället uppenbarhgen hotar människans såväl yttre som inre miljö. Detta berör individen i arbete och fritid så nära att såväl det fysiska som psykiska välbefinnandet starkt påverkas. Vi vet att många kroppsarbetare drabbas värst av detta. Det är därför naturhgt att unga människor undviker sådana yrken,

Fön hade ungdomen i de djupa leden små möjligheter tiU yrkesval, I dag upplever den att man har valmöJUgheter, Det är vi väl aUa glada för och måste slå vakt om.

Det är väl en ganska aUmän mening att vissa sociala viUkor, som regleras i lagstiftning eller avtal, är orättvisa gentemot de flesta kroppsarbetarna. En utiämning är på gång men löper ännu sakta. Jag skaU inte närmare gå in på detta fält, men låt mig bara nämna ett exempel. En av de mest Iögonfallande orättvisorna är ju pensionsåldern, 67 år för de flesta kroppsarbetarna, medan den för flertalet övriga är 65 år,

Arbetsmihön spelar en avgörande roU för yrkesvalet. Mycket bör kunna göras för att förbättra den. Uppenbara hälsorisker förekommer och många kroppsarbetare upplever sin situation som farlig för hälsan och som otrivsam. Jag skall inte nu ta upp frågan om vem och vad som är orsaken till rådande förhållande. Det är bara att konstatera att det finns mycket att hämta in vad gäUer en god arbetsmihö. En förbättring är brådskande. Industrin och det s, k, näringshvet orkar emellertid inte

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Främjande av rekryteringen till kroppsarbetsyrkena

109

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Främjande av rekryteringen till kroppsarbetsyrkena

ensamma klara denna uppgift så snart som önskvärt vore. Hela samhället måste därför vara delaktigt i denna process. Varför?

Låt mig bara, hen talman, nämna ett motiv. Vårt näringshv måste konkunera med den övriga världens. På många håll har man lägre omkostnader för produktionen än vi. Även mlhöfrågor är i betydande grad omkostnader. Vi kan inte tillräckUgt snabbt lösa dessa frågor om produktionen I berörda Industrisektorer — oavsett ägarstruktur — aUtför isolerat skall bära kostnaden.

Arbetstagarnas inflytande på sin arbetssituation, det som ofta kallas företagsdemokrati, är en annan viktig fråga som har haft och säkert får än större betydelse, I den frågan viU jag hänvisa till centerns program och våra motioner här i riksdagen. Andan och innehållet I den omtalade § 32 hör tlU en förgången tid, Arbetarparten bör spela en mera framträdande roll med reellt inflytande på besluten vid utformningen av företagens verksamhet. Detta gäller inte minst förhållandena på arbetsplatsen, I detta avseende behöver vi en ändrad inställning i hela vårt samhällsUv,

Vad gäller den del av samhällsUvet som vanUgen benämnes näringsUvet kan ingen, staten, kommunerna, kooperativa eUer privata, förhäva sig och säga att man är utan skuld eller har mindre skuld än andra. Hur man än räknar med proportionahtet procentueUt eUer med nominella tal och exempel tror jag vi skall finna att så är förhållandet.

Det är inte nödvändigt att nu nämna exempel. Någon skuhe då kanske känna sig särskUt utpekad, och det finns ingen anledning tUl det. Men de exempel man kan ta fram visar, enhgt vår mening, att en viss ägarform inom näringsUvet eller ett visst samhällssystem Inte ger lösningen på företagsdemokratins problem i praktiken, 1 vårt samhällssystem bör vi ha goda möjhgheter att 1 samverkan finna praktiska lösningar.

Det är därför glädjande att inrikesutskottet är enhälligt när det gäller att lösa de frågor, som aktuaUserats genom herr FäUdins motion nr 1110, och föreslår riksdagen att ge Kungl, Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Herr talman! Jag har inget annat yrkande än bifah tlU utskottets hemställan.

I detta anförande Instämde herr Stridsman (c).

Hen ANDERSSON I Bllhngsfors (s):

Hen talman! Det är riktigt att de frågor som här tas upp är viktiga och angelägna — jag håller med herr Nilsson i Tvärålund om detta. Men när han säger att de har diskuterats särskilt under det senaste året kan jag inte hålla med honom längre. Det är i och för sig inte några nya och överraskande frågor för alla dem som har arbetat inom industrin en längre tid. När man upplevt de förhållanden som rått där och varit fackhgt aktiv ungefär 25 år, kan man inte säga att den situation som uppstått I dag överraskar.

Vid förhandhngar och vid företagsnämndssammanträden har under de senaste 25 åren mihöfrågan inom industrin varit aktueU och diskuterats. Man har påpekat för industrins representanter hur farhgt för den kommande rekryteringen det är att Inte göra något åt arbetsplatsens problem och skapa en bättre mUjö. Men tidigare, aUtså strax efter andra

världskriget och framöver, var det Inga problem att skaffa arbetskraft. Då ville företagen hellre Investera I maskiner än I människor. Det är utveckhngen själv som gjort att arbetsgivarna på senare tid börjat tänka om. När det inte längre går att skaffa folk till Industrin för att besätta vakanser som uppstår, då måste man söka orsaken till detta, och då har man änthgen upptäckt att det verkUgen gäller att skapa en männlskovän-Ug miljö på arbetsplatsen.

Det är bra att man kommit fram till detta, och vi får hoppas att denna omsvängning bland arbetsgivarna skaU hålla I sig och även att man från de borgerliga partiernas sida I fortsättningen skall låta miljön I Industrin vara en av de framträdande frågorna när det gäller att skapa arbetsplatser för framtiden.

Men en av förutsättningarna för en riktig prioritering av mihön på arbetsplatsema är naturUgtvis att de anställda själva får vara med och utforma arbetsplatsen och dess miljö. Här kommer då frågan om medbestämmanderätten in i bilden. För att frågan skaU kunna lösas på ett för de anstäUda tUlfredsstäUande sätt måste de själva få vara med om att utforma arbetsplatsen.

Det hjälper Inte ungdomarna med en aldrig så fin utbildning på yrkesområdet. Ifall de unga vet att det bara är en ovanhg arbetsplatsmihö som står tUl förfogande. Grunden är att vi måste ha miljövänUga arbetsplatser för att de unga också skaU gå in för yrkesutbildning när det gällerindustrin.

Det är också riktigt som hen Nilsson sade att detta problem Inte fanns tidigare. När man gått igenom 6-årig folkskola, som många i denna kammare gjort, och sedan direkt ut i näringshvet så vet man att det Inte var fråga om miljöproblem på den tiden. Problemet låg på ett helt annat plan, nämhgen att man skuhe hjälpa tlU att något så när hndra fattigdomen i hemmet genom att man tog arbete, i de aUra flesta fall på den arbetsplats där fadern var anstäUd, Då behövde Ingenting offras på mihövårdens område, och därför har dessa ovänliga arbetsplatser hängt med tUls dagens situation uppstått och man på många håU i vårt land har kommit I en prekär situation.

Jag är Inte särskilt övertygad om att samhället skall hjälpa till att lösa dessa problem. Arbetsgivarna är dock de skyldiga I dessa fall — det kommer vi inte Ifrån. De har gång på gång sedan flera år tillbaka påmints om nödvändigheten att vidta åtgärder för att komma till rätta med problemen men har Inte visat det intresse som man anser att de borde ha visat. När vi nu kommer in i en situation då det bhr besvärUgt för dem skall samhället vara med och lösa problemen.

Det skulle vara mycket att säga om orsakerna tiU den nuvarande situationen, men jag skall inför avslutningen i kammaren bara peka på ett par av dem,

Mihön på arbetsplatsen spelar en stor roU, och en intressantare och mer lockande arbetsprocess måste skapas inom industrin. Lönen måste bh bättre I förhållande tlU andra grupper, särskilt för obekväm arbetstid vid kontinuerlig drift.

Frågor beträffande arbetsmihön och de problem som sammanhänger med den är redan föremål för utredningar. Därför har vi från utskottets

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Främjande av rekryteringen till kroppsarbetsyrkena

111

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Främjande av rekryteringen till kroppsarbetsyrkena

sida inte ansett det nödvändigt att tillsätta en ny utredning utan uttalar förhoppningen att utredningsarbetet kommer att bedrivas skyndsamt.

Får jag tiU sist peka på en formulering i motionens kläm som jag tycker är Utet underlig. Det heter där att en prövning av dessa förhållanden skulle kunna leda till att det garanterades "tlUräckhg rekryteting tih kroppsarbetsyrkena". Hur bra arbetsplatser man än skapar och vilken god mUjö man än ser till att det bUr, kan samhället dock Inte garantera den och den arbetsplatsen full arbetsstyrka framöver. Det kan vi inte göra i en demokrati som vår. Jag förmodar att motionärerna Inte vill införa någon sorts arbetstvång — det tror jag inte att de menar. Men jag förstår inte Innebörden I den garanti som man viU skapa.

Med detta tillstyrker jag också utskottets hemstäUan,

Herr NILSSON I Tvärålund (c) kort genmäle:

Hen talman! Herr Andersson I BiUingsfors måste ha missförstått mitt anförande när han uppfattade det så att jag skulle ha sagt att dessa frågor bara har diskuterats i år. Jag skall för säkerhets skuU läsa upp vad jag sade i det avseendet: "Som framgår av redovisningen i förehggande betänkande har särskUt detta år frågor som berör kroppsarbetarnas vlUkor konkret tagits upp I oUka sammanhang," Jag kan också erinra om att arbetsmlhöutrednlngen tUlsattes år 1970,

Hen Andersson i BilUngsfors är osäker på om samhället bör medverka när det gäUer att skapa så bra arbetsmUjöer som möjUgt, I centerpartiets partiprogram står att samhället skall medverka. Jag vet inte om det därvidlag finns en åsiktsskillnad mellan socialdemokraterna och centern. Jag fick uppfattningen av herr Anderssons anförande att så skuhe vara fallet. Jag tror att herr Andersson då är på fel spår. Om vi bara ser på de ärenden som riksdagen skall behandla om en vecka vad gäller sysselsättningsåtgärder, så föreslår regeringen särskilt höga bidrag för just mihövårdsåtgärder ute i kommunerna och I näringshvet. För ett par år sedan fattade ju riksdagen också ett beslut om att ett 25-procentigt bidrag skuhe utgå till mUjövårdsåtgärder för äldre industrier. Alternativen kan vara att en Industri måste läggas ner eUer att samhället på något sätt stöder industrin i fråga i miljövårdsåtgärderna. Endera nedläggning och arbetslöshet eller dåUga arbetsförhållanden — 1 den valsituationen har centern en klar uppfattning; samhället måste medverka.

När herr Andersson i BiUingsfors och eventuellt socialdemokratiska partiet - tänker över det här htet närmare, kan tveksamheten måhända skingras på den punkten.

112

Hen ANDERSSON i BiUingsfors (s) kort genmäle:

Hen talman! Även om centern har den punkten i sitt program att samhället skall hjälpa arbetsgivarna att skapa miyövänhga arbetsplatser är det inte därmed fastslaget att samhället skah göra det. Det är ett program som centern skall arbeta för att försöka få igenom, men därmed är inte sagt att det går.

En annan sak är att det kan finnas Industrier där samhället av helt andra skäl än mUjöskäl måste hjälpa tih, men det problemet får man ta upp vid det tiUfälle det kommer.

Herr NILSSON i Tvärålund (c) kort genmäle:

Herr talman! Vad centern vill är att hjälpa tlU att lösa mUjöfrågorna, Det är I första hand arbetstagarna som centern här månar om — när det gäller att åstadkomma goda mihöer.

Herr ERIKSSON i Arvika (fp):

Hen talman! Jag skall Inte lägga mig I meningsutbytet mellan herr Nilsson I Tvärålund och herr Andersson 1 BiUingsfors på den här punkten; jag vill bara helt kort slå fast att i utskottet har vi varit ense om betydelsen av den fråga som motionärerna har tagit upp, VI har också helt instämt i motionärernas konstaterande att tillverkningsindustrin I de fall som är normala på arbetsmarknaden har ett behov av arbetskraft som är svårt att fyUa, Det är ett mycket aUvarligt förhållande som kommer att bh ett stort problem under 1970-talet,

Då utskottet försöker analysera skälen till att ungdomen gör en värdering av kroppsarbetsyrkena på så sätt att de inte väher dem, så konstaterar vi att det finns en rad orsaker. Jag har ingen anledning att räkna upp dem här, eftersom både herr Nilsson i Tvärålund och herr Andersson I Bllhngsfors har varit Inne på flera av dem.

Utbildningssidan, som naturhgtvis har väldigt stor betydelse, har ju tidigare diskuterats här i riksdagen. Det väcktes en folkpartimotion förra året — herr Nyman var huvudmotionär — och vi hade en debatt i riksdagen den 25 november 1970, Jag kan hänvisa tih den debatten när det gäller just utbUdningssidan,

Hen Andersson I BilUngsfors tog upp frågan om arbetsmiljön, och jag delar hans uppfattning att den har en mycket stor betydelse. Jag skulle viha komplettera det hen Andersson sade med att påpeka, att det kan vara Intressant att se på vilka resultat man kom fram tiU I den rad av undersökningar som LO gjorde inför sin kongress i år.

Det visade sig där att inte mindre än 82 procent av de tUlfrågade när det gällde förhållandet i stort inom LO ansåg att det fanns hälsorisker på grund av en eller flera mihöfaktorer, BuUer var t. ex. för många människor en dominerande mihöfaktor som man såg på med ett visst bekymmer. Jag kan nämna att i Träindustriarbetareförbundet inte mindre än 69 procent var oroade för hörselskador.

Jag är alldeles övertygad om att en förbättring av arbetsmiljön är en mycket viktig sak när det gäller att få en större rekrytering just till kroppsarbetsyrkena. Därvidlag råder Inte heUer några delade meningar meUan anstäUda och företagare, utan det borde vara ett klart gemensamt intresse. Jag vill tillägga att företagsdemokratifrågorna därvid spelar en stor roU, något som vi från utskottets sida också enhälligt har betonat i vår skri-vning.

Det kan vara intressant att i detta sammanhang ta del av dr Rudolf Meldners anförande vid Verkstadsföreningens jubileumskongress i september I år. Jag vill gärna citera några meningar ur det. Meidner säger: "Som organisationsmänniska begriper jag mycket väl, att det här handlar ganska mycket om befogenheter, regler, avtalstexter m. m,, men vid ett tillfälle som detta kan jag kosta på mig reflexionen, att det i sista hand är frågan om gemensamma intressen. Företagen känner sig plågade av

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Främjande av rekryteringen tiU kroppsarbetsyrkena

113

8 Riksdagens protokoU 1971. Nr 136

Nr 136

Onsdagen den 1 december 1971

Främjande av rekryteringen tiU kroppsarbetsyrkena

rekryteringsbekymmer, stor rörlighet och hög frånvaro, de anställda upplever sin arbetsmUjö som otillfredsställande och känner många gånger starkt sin maktlöshet I en alltför hierarkisk arbetsorganisation, som kontrasterar aUtmera mot ett demokratiserat samhälle utanför fabriksportarna,"

Meidner fortsätter: "Det finns inga patentmediciner för att bota vad som Inom båda lägren upplevs som sjukt, men mycket vore vunnet, om dessa svårigheter uppfattades som symtom på samma grundläggande brister. Dessa kan Inte avlägsnas genom några storstilade åtgärder av typen helsocialisering av industrin. De samhällsägda företagen kämpar med samma problem som den privata industrin. Botemedlet är I stäUet ett mödosamt, vardagsnära, föga glamoröst men I verkUg mening radikalt detaharbete för att I samråd med de människor som berörs närmast och som skaU bära upp vår produktlon humanisera arbetsmihön,"

Så långt dr Meidner, Jag vlU till sist endast säga att skälet tlU att vi i inrikesutskottet inte helt har tillstyrkt hen FäUdins motion är att det pågår ett ganska omfattande utrednings- och utveckhngsarbete på just detta område. Från utskottets sida har vi, som herr Nilsson I Tvärålund antydde. Instämt med motionärerna så till vida att vi anfört: "Det är angeläget att utredningsarbetet drivs så att åtgärder kan snabbt vidtas för att komma tUl rätta med problemen. Särskilt gäller detta i frågan om arbetsmiljö öch ökat medinflytande,"

Hen talman! Jag har självfallet Inget annat yrkande än det som gjorts av ett enigt utskott.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls,

§ 21 Anmäldes och bordlades

Skatteutskottets betänkanden:

Nr 62 I anledning av skrivelse från riksdagens ombudsmän angående ändringar I lagen om allmän folk- och bostadsräkning jämte motion Nr 641 anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag Ull lag om ändring I kommunalskattelagen (1928:370) m,m, jämte motion Nr 65 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Norge för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter på inkomst och förmögenhet

Nr 70 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), m.m.

114

Försvarsutskottets betänkanden:

Nr 20 med anledning av motioner om en översyn av vapenfrllagens tillämpning m,m.

Nr 21 med anledning av motion om översyn av vapenfrllagens bestämmelser om tiänst för vapenfri tjänstepllktlg

Nr 22 med anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående organisation m,m. av försvarets materielverk jämte motioner

Inrikesutskottets betänkanden: Nr 136

Nr 35 i anledning av motioner om lagstiftning mot könsdiskriminering på Onsdagen den

arbetsmarknaden, m,m, 1 december 1971

Nr 36 i anledning av motion om en parlamentarisk utredning angående-----------

jämUkhetspohtlken

§ 22 Meddelande ang, enkla frågor

Meddelades att föhande enkla frågor denna dag framställts, nämhgen

Nr 397 Herr Westberg i Ljusdal (fp) till herr socialministern angående

förbättringslån tUl vissa åldringsbostäder:

Anser statsrådet att nuvarande bestämmelser rörande förbättringslån till byggande av s. k, temporära åldringsbostäder är helt tillfredsställande?

Nr 398 Herr Hallgren (vpk) till herr socialministern angående tiUämpningen av giftförordningen:

Anser statsrådet att giftförordningens bestämmelser skall gälla alla arbetsplatser där gift hanteras eller lagras längre eUer kortare tid?

Nr 399 Herr Gustafson i Göteborg (fp) till herr inrikesmliustern

angående åtgärder mot arbetslösheten I Göteborg:

Delar statsrådet generaldirektör BertU Olssons, Arbetsmarknadsverket, uppfattning att Göteborg behöver tillföras lättare Industri och serviceverksamhet i syfte att motverka arbetslösheten där?

Nr 400 Herr Wikner (s) tih herr inrikesministern angående beredskapsarbeten i form av ungskogsröjningar m. m.:

Anser statsrådet att de möjUgheter som erbjuds tiU beredskapsarbeten i form av ungskogsröjningar m. m. i syfte att bereda sysselsättning och komma Ifatt den eftersläpning som här finns, utnyttjas i tUlfredsstäUande omfattning av skogsägarna?

§ 23 Kammaren åtskildes kl. 18.04.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON /

/Solveig Gemert

115

Nr 136

år 1971

Förteckning över talare

(Siffrorna avser sida i protokoUet)

Onsdagen den 1 december

Herr talmannen 12 Herr

" Andersson I Bllhngsfors (s) 110,112 Fröken Bergström (fp) 15 Hen Björk i Göteborg (s) 3, 13, 84 " Börjesson i Falköping (c) 18,22

Börjesson i Glömminge (c) 106 " Eriksson i Arvika (fp) 113 Fru Eriksson i Stockholm (s)

16, 23, 30, 36, 53, 55, 68 Fru
Hen Gernandt (c) 65 Herr

"    Haglund (s) 101, 105, 106
Fru Hambraeus (c) 96, 106
Hen Hamrin (fp) 17,21,24, 27,
51,70
"    Henrungsson   (s)   11,   101,
104
Fru Håvik (s) 15, 16                 Fru

Herr Karlsson i Huskvarna (s)

20,22,23,24 Hen

Fru Kristensson (m) 39, 50 Hen KäUstad (fp) 77, 82 " Lidgard (m) 71, 72 " Mattsson i Lane-Herrestad (c) 79, 82, 83 Fru Mogård (m) 75, 81, 82, 84,

86 Herr Möller i Göteborg (fp) 88

Nilsson i Agnas (m) 33, 36,

51,64

Nilsson I Tvärålund (c) 108,

112, 113

Nonby i Åkersberga (fp) 7,

9, 11

Persson i Skänninge (s) 90,

Pettersson i Kvänum (c)

107

Pettersson i Visby (s) 6, 9

Schött (m) 8

Sigurdsen (s) 62, 72

Stålhammar (fp) 43, 53

Sundman (c) 83,84,87

Svensson i Eskilstuna (s) 13

Svensson I Kungälv (s) 46,

54, 55, 57,70,73

Svensson I Malmö (vpk) 92,

97, 100, 104, 105

Thorsson (s) 98, 101, 104,

106

Torwald (c) 58

Ullsten (fp) IO

Wennerfors (m) 60, 64

Wiklund i Stockholm (fp)

36, 42, 52

Wirtén (fp) 89,90,91

Wärnberg (s) 10

Åberg (fp) 55,57

ÅkerUnd (m) 29

116

K L Beckmans Tryckerier AB, 1971