Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:134

Fredagen den 26 november

Kl. 10.00

Förhandlingarna leddes av herr tredje vice talmannen.

§ 1 Justerades protokollet för den 1 8 Innevarande månad.

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. studiemedel tiU juridik-och religionskunskaps-studerande i Göteborg

§ 2 Ang, studiemedel till juridik- och reUgionskunskapsstuderande i Göteborg

Herr statsrådet MOBERG erhöll ordet för utt besvara herr Källstads (fp) den 21 oktober framställda Interpellation, nr 180, till herr utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Herr KäUstad hur frågat chefen för utbildningsdepartementet om han år beredd medverka till att de Juridik- oeh religionskunskapsstuderande som är inskrivna vid Lunds universitet men har sin undervisning förlagd till Göteborg även i fortsättningen ges möjlighet att erhålla studiemedel. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer del på mig att besvara frågan.

De av riksdagen fastlagda principerna för utformningen av det direkta studiesociala stödet innebär att detta är kopplat till utbildning som anordnas enhgt beslut av statsmakterna eller med rnera omfattande statligt bidrag. Det är förenat med betydande principiella och praktiska svårigheter atl gå ifrån denna ordning och därmed upplösa sambandet mellan politiken på del studlesoeiala området och politiken I fråga om den samhälleliga utbildningsorganisationens utbyggnad.

1 skilda sammanhang under de senaste åren har frågan om anordnande av universitetsuthildning i juridik oeh religionskunskap i Göteborg prövats av universitetskanslersämbetet oeh statsmakterna. Denna prövning har inte lett Ull att sådan utbildning kommit till stånd Inom ramen för universltetsorgunisatlonen i Göteborg.

Jag vill tillägga att rektorsämbetet vid universitetet i Lund den 1 1 augusti 1971 efter samråd med centrala sludlehjålpsnåmnden utfärdat vissa övergångsbestämmelser för de Juridikstuderande som skrivits in vid universitetet oeh beviljats studiemedel för studier vid universitetet men bedriver studierna vid kurser anordnade uv Stiftelsen Kursverksamhelén vid Göteborfis universitet. Cx'nlrala studiehjjlpsnämnden kommer vidure att inom korl avge >llrunde lill Kungl. Maj:t över en n\ligen inkommen frunistullning av likartat slag frän föreirådure för (iöteborgs teologgrupps-styrelse.

Hen KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Jag vill tueka stulsriidet .Vloberij löt svaret (i;i min interpellation. Jag har emellertid det intrieket utt siulsradel hariiivii ett

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. studiemedel tiU juridik- och religionskunskapsstuderande i Göteborg

undvikande svar på min fråga om han vill medverka till att de Juridik- och reUgionskunskapsstuderande som är Inskrivna vid Lunds universitet men har sin undervisning förlagd Ull Göteborg även I fortsättnmgen ges möjlighet att erhålla statliga studiemedel.

Det förhåller sig Ju så att Stiftelsen Kursverksamheten vid Göteborgs universitet tog kontakt med representanter för Juridiska fakulteten vid Lunds universitet för att i samarbete med Lund arrangera kurser i juridiska ämnen - rättshistoria, nationalekonomi osv. Och de kom oekså Ull stånd fr. o. m. vårterminen 1 968. Höstterminen 1971 deltar cirka 150 elever I den propedeutlska kursen och antalet Juris studerande är denna termin sammanlagt vid olika kurser inte mindre än 407, uppdelade på olika kurser. Utom den propedeutlska kursen är det bl. u. civilrätt I, civilrätt 111 och offentlig rätt.

Generellt har helu tiden gällt och gäller fortfarande att undervisningen förmedlas av lärare från fakulteten I Lund, och den motsvarar den undervisning som studenterna i Lund kommer i åtnjutande av. Examinationen i Göteborg äger rum vid samma tillfälle som i Lund och med Identiska tentamensuppgifter.

Alltsedan JuristutbUdningen I Göteborg tog sin bötian - vårterminen 1968 - har studlemedelsnämnden i Lund beviljat studiemedel för de deltagande studenterna, och flera studenter har angivit I sin ansökan vilken utbildning de bevistat. Det är således Inte bara av förbiseende som dessa studiemedel har utgått.

Den 29 mars I år avslog centrala studiehjälpsnämnden en ansökan från en student som överklagat en tidigare avslagen ansökan. Studenten angav I sitt överklagande att han deltog I den utbildning som ges i Göteborg. Detta togs av centrala studiehjälpsnåmnden upp som första skäl för avslag på studentens ansökan. Avslaget motiveras med att bildningsförbundens akademiska kurser inte finns upptagna i studiemedelsförordnlngens förteckning över studiemedelsberättigande utbildning. Frågan har därmed kommit att gälla definitionen på universitetsstuderande, något som de Juridikstuderande i Göteborg anser sig vara genom sin starka anknytning till universitetet i Lund.

I protokollsutdrag av den 30 juni i år preciserar centrala studiehjälps-nämnden på följande sått sina krav för att mun skall anses som studerande vid exempelvis universitet:

1. den studerande skall vara inskriven vid läroanstalten

2. den studerande skall deltaga i den obligatoriska undervisningen

3. den studerande skall deltaga i den examination som anordnas vid läroanstalten enligt för utbildningen gällande regler.

I linje med centrala studiehjälpsnämndens avslag har sedan studlemedelsnämnden I Lund handlat, vilket alltså innebär att de Juridikstuderande i Göteborg löper risk att tvingas till Lund för atl symboliskt bevista obligatorisk undervisning, som redan har givits av samma lärare i Göteborg, samt ull resa till Lund för att tentera, vilket kan inverka menligt på resultatet. Det finns såvitt jag förstår inga planer pä att upphöra med utbildningen. Det förfiänar att påpekas att det föreligger risk för social .snedrekrytering då endast ekonomiskt oberoende elever utan allvarliga komplikationer I fortsättningen kan genomgå utbildningen i Göteborg.

När det sedan gäller de teologlstuderande, som också har aktualiserats, har det utgått besked från studlemedelsnämnden I Lund Ull de studerande vid Stiftelsen ReUglonsvetenskaphga Institutet I Göteborg att de, enligt direktiv från centrulu studiehjälpsnämnden. Inte har rätt att få studiemedel enligt gällande studlemedelsförordnlng. Grundmotivet till studlemedelsnämndens beslut är att studierna Inte bedrivs pä universitetsorten, alltså Inte I Lund, För de flesta av de studerande innebär detta problem av ekonomisk och social natur, och en eventuell förflyttning till Lund är för flertalet omöjlig.

Det är såvitt Jag kan förstå ett missförhållande som bör kunna rättas till. Enligt beslut av teologiska fakulteten I Lund, protokoll av den 9 september 1971 § 94. hur denna godkänt att teologiska studier fram Ull teologie kandidatexamen fär bedrivas vid ReUglonsvetenskaphga Institutet, men detta omöjliggörs nu för många. De reUgionskunskapsstuderande är i samma belägenhet i Göteborg. De som nu studerar 40-poängskursen I religionskunskap har oekså kommit In I stora svårigheter genom att de Inte kun få statliga studiemedel för sina studier, vilka bedrives med hjälp av lärare från Lund.

Nu har alltså statsrådet Moberg svarat, som Jag tycker ganska undvikande. Såvitt Jag vet har unlversltetskanslersämbetet tillstyrkt att rellglonskunskapskurser skulle kunna få anordnas vid Göteborgs universitet. Detta har dock inte kommit till stånd genom departementets beslut I frågan.

De övergångsbestämmelser statsrådet Moberg hänvisar Ull som ett sätt att klara situationen för dem som nu studerar i Göteborg gäller Jurls studerande som under tidigare termin genomgått undervisning I Göteborg och studerande under höstterminen 1971 som fortsätter under föregående termin bevistad utbildning I Göteborg. Dessa bestämmelser kan emellertid, såvitt Jag förstår, bara gälla nägon termin, och de är alltså otillfredsställande.

Det förhåller sig Ju så, att man bedriver akademiska studier med akademiska lärare från Lund, oeh det sker med sanktion från fakulteterna, både den juridiska och den teologiska fakulteten.

Det är väl någon formalistisk snedvändhet i detta alt de inte kan få studiemedel. I stället för att 400 Juridikstuderande och 1 00 reUgionskunskapsstuderande reser till Lund, så reser ett dussintal lärare från Lund Ull (iöteborg för att meddela undervisning av exakt samma slag som sker I Lund.

Jag hade hoppats få ett mera positivt svar, nämligen att de här eleverna skulle kunna få statliga studiemedel, dvs, att en ändring skulle kunna komma till stånd som skulle ge dem möjlighet att fortsätta sina studier i Göteborg.

Nr 134

Fiedagen den

26 november 1971

Ang. studiemedel tiU juridisk- och religionskunskapsstuderande i Göteborg

Hen statsrådet MOBERG:

Herr talman! Jag anser Inte att mitt svur är undvikande. Jag anser att det är ganska klart. Del har den Innebörden att statsmakterna - regering och riksdag - fastställer de platser där högskoleutbildning skall bedrivas.

Herr KäUstad vet lika väl som Jug att vi har diskuterat i riksdagen vid flera tillfällen, om del skulle bh Juridisk utbildning i Göteborg. Riksdagen

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. studiemedel till juridik- och religion skunskaps-studerande i Göteborg

har sagt nej. Så startar man en verksamhet inom del frivilliga utbildningssystemets ram, och det har jag ingenting emot. Men att via beslut om studiemedel få sanktion för att detta är en helt likvärdig utbildning år inte en väg som vi kan använda oss av. Vi har sagt — Jag upprepar det, och det framgår av svaret - att det är regering och riksdag som skall fastställa var den högre utbildningen skall bedrivas I de former som medger rätt till studiemedel.

Vad som skett I fråga om den Juridiska utbildningen i Göteborg är att man från Göteborgshåll tagit kontakt med enskilda lärare vid juridiska fakulteten i Lund och betalt dem för att I Göteborg ge vissa kurser. Men kanslersämbetet, som har haft den här frågan för prövning, har inte ansett att den verksamheten skall stå under kanslersämbetets tillsyn.

Jag har sagt till dem som uppvaktat mig, studenter som känner sig litet lurade - oeh Jag kan förstå alt de känner sig lurade - att vad vi kan göra i den här svåra situationen är atl försöka klara deras personliga läge. Därför utfärdas nu övergångsbestämmelser för dem som har givit .sig In I det här på villkor som egentligen Inte gällt men som de trott gälla. Vi har gjort det för Juristerna, oeh jag hoppas att vi kommer att kunna göra det också för teologerna. Det senare ärendet år inte slutbehandlat. Det ligger, som Jag sade i svaret, i centrala studiehjälpsnämnden för prövning. Jag hoppas att vi skall finna en anständig lösning för de studenter som hur gått in i den här utbildningen på premisser som för deras del inte klargjorts ordentligt.

Hen KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Vi som under flera år här i riksdagen arbetat på att få Juristutbildning till Göteborg har faktiskt fått rätt I det avseendet att det finns ett mycket stort underlag för sådan utbildning. Det är Inte mindre än 400 juridikstuderande i Göteborg, och ungefär hundratalet studerar religionskunskap och vissa leologiska åmnen. Del finns alltså ett stort underlag för denna utbildning.

Om man sedan går Ull centrala studlehjälpsnåmndens protokoll av den 30 Juni i år framgår där att Stiftelsen Kursverksamheten vid Göteborgs universitet inte är upptagen i förteckningen över studiemedelsberätUgade läroanstalter, oeh det år naturligtvis riktigt. Men denna institution är Ju bara etl administrerande organ. Samma gäller beträffande teologi och religionskunskap. Rehglonsvetenskupllga institutet i Göteborg och Svenska kyrkans studieförbund är bara administrerande organ. Men i båda dessa fall år det lärare frän Lunds universitet som kommer dit och håller kurser enligt studieplaner vid Lunds universitet. Jag menar att dessa extramurala studier borde vara studiemedelsberättigade. De borde kunna betraktas såsom studier vid Lunds universitet. Därtill kommer utt vuxenutbildningens möjligheter ökas genom detta arrangemang. Man har familj i Göteborg där man bor, och man kan Inte så lätt resa till Lund.

Vidure skulle Jag vilja framhållu att den tolkning som centrala studiehjälpsnämnden givit § 1 i studiemedelstörordningen leder till rätt egenartade konsekvenser, vilket förhållandet i Göteborg visar. Man såger i protokollet av den 30 juni att enbart inskrivning vid Lunds universitet inte gäller som rätt Ull studiemedel, utan minimikravet är att man deltar i

obligatorisk undervisning och examination vid läroanstalten. Jag förmodar att delta skall betyda att man måste befinna sig geografiskt sett I Lund. Men det finns utbildning som Inte har obhgatoriska kurser eller mycket få obligatoriska moment, t. ex. vissa naturvetenskapliga ämnen. Sådana studeranden skulle då kunna studera på annan plats än studieorten och erhålla studiemedel, och detta kan inte vara riktigt.

Jag tar fasta på att statsrådet Moberg I sitt andra Inlägg sade att han hoppas på en anständig lösning av dessa förhållanden. Det är också min förhoppning att man snarhgen skall komma fram Ull en sådan anständig lösning som gör det möjligt för dessa studerande att ocksä erhålla statliga studiemedel.

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. investeringsstödet tiU jordbmket i norra Sverige ■

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Först vill Jag rent principiellt säga att jag Inte anser att detta är platsen och tillfället att diskutera det sätt varpå en av våra centrala myndigheter sköter sina angelägenheter. Jag kan Inte ge mig In I en diskussion med herr KäUstad om tolkningen av ett beslut. Min allmänna bedömning är att nämndens olika ställningstaganden helt står I överensstämmelse med de allmänna principer efter vUka nämnden har att agera.

Herr KäUstad sade I sitt andra inlägg inledningsvis något som I och för sig är tänkvärt, nämligen att man har anledning att gång efter annan pröva det sätt varpå vi lokaliserar utbUdningen, varpå vi kopplar utbildningsmöjligheterna med möjligheterna till studiemedel. Jag tycker att det är en fullt rimlig fråga att ställa sig. Den skall vi diskutera I sitt sammanhang. Den skall vi Inte diskutera utifrån försök att kringgå nuvarande bestämmelser, ty det är det fråga om här, utan det skaU vi diskutera när vi har ett principiellt förslag på bordet. Och det får vi ganska snart. I 1968 års utblldnlngsutrednlngs kommande betänkande får vi bl. a. synpunkter oeh förslag på den fortsatta utvecklingen av universitets- och högskoleväsendet ur regional synpunkt. Där finns det anledning komma tlllbaku Ull de principiella frågor som herr Käll.stad nu inledningsvis berörde. Men Jag upprepar att det måste vara någon ordning på det sätt varpå vi handhar dessa kän.sligu och viktiga frågor. Nu gällande bestämmelser ger inget underlag för studieniedelsbevillning åt den typ uv verksamhet soin bedrivs i de två aktuella grupperna i Göteborg.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Ang. investeringsstödet till jordbruket i norra Sverige

Herr Jordbruksministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Ångströms (fp) den 2 november framställda Interpellation, nr 190, oeh anförde:

Herr talman! Herr .Ångström har frågal om Jag är beredd att snabbt tu upp till omprövning fotmerna fördel begränsade investeringsslödel för det noiriämlska jordl-irukel. su atl detlu kan utgå Ull s. k. deltidsjordbruk oeh vid nyetablering.

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. investeringsstödet tiU jordbmket i norra Sverige

Stödet till Jordbruket I norra Sverige har nyligen varit föremål för översyn av en särskild utredning. Utredningen var enig I sitt förslag om hur stödet borde utformas. Våren 1971 förelades riksdagen propositionen 74 angående stöd till Jordbruket i norra Sverige, m. m. Propositionen överensstämde I stort sett med utredningens förslag. När det gäller Investeringsstödet till företag med begränsade utvecklingsmöjligheter gick propositionen t. o. m. längre än utredningen. Sådant stöd föreslogs nämligen för ett större geografiskt område än vad utredningen hade tänkt sig.

Riksdagen godkände propositionens förslag rörande det s. k. begränsade Investeringsstödet. Detta började sålunda tillämpas den 1 Juli 1971 och har alltså prövats under mycket kort tid. De erfarenheter som vunnits på denna tid ger mig inte anledning att ompröva formerna för stödet.

Hen ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Jag tackar jordbruksministern för svaret på min Interpellation.

I sitt svar hänvisar jordbruksministern Ull att stödet till det norrländska Jordbruket prövats under mycket kort tid och att någon anledning till omprövning Inte finns med den korta bakgrunden. Att jag redan nu tar upp de speciella frågor som jag har aktualiserat I min Interpellation beror på att arbetslösheten är mycket stor I del norrländska Inlandet och att allt fler människor nu ser jordbruket som en realistisk försörjningsmöjlighet. Det är ocksä fallet med den unga generationen.

Den proposition som Jordbruksministern lade fram under vårriksdagen och som avsåg stöd till Jordbruk I norra Sverige var en I stora delar bra proposition, och påtagliga resultat har redan nu visat sig. Man kan I korta drag beskriva de beslutade åtgärderna sä att de avser att intensifiera jordbruket i de delar av Norrland som har de bäst:i förutsättningarna och att lämna stöd av mer kortsiktig natur I Inlandet för att förbättra den nuvarande Jordbrukarens situation. Det är på den senare punkten som Jag anser att en ändring är befogad. För varje dug som går blir det allt klarare vilken betydelsefull roll Inlandsjordbruket spelar för sysselsättningen och försörjningen, och då oftast som deltidsjordbruk i kombination med skogsbruk.

Jag vädjar till jordbruksministern att inte betrakta inlandsjordbruket i Norrland och vissa andra delar uv landet som en tillfällig sjuka utan att ge det en reell chans på sikt. Fastslå att en ung människa som har Intresse och fallenhet för näringen skall få fortsätta med exempelvis faderns jordbruk och att sumhället även här skall hjälpa till med framåtsyftande investeringar!

Samma är förhällandet med deltidsjordbruket. Sysselsättnlngsbllden för en Jordbrukare i inlandet är ofta denna. Han och hans familj sköter jordbruket tillsammans, och under vissa bråda tider är famUJeförsörjuren heltidsarbetande I Jordbruket. Men vintertid finner vi honom oftast I skogen, som byggnadssnickare eller anläggningsarbetare, och under våren ger flottning ofta huvudinkomsten.

Det år alltså de olika försörjningsmöjligheternas väg som Inlandsbon måste vandra för att få en högre nettoinkomst, varvid Inkomsten från brukningsdelen ofta är lägst.

Sedan urminnes tider har vi norrlänningar lärt oss se ohka försörjnings-grenar som en enhet: Jakt och fiske, jord och skog, turism och de andra arbeten som finns att tillgå. Även om vi skulle lyckas få en ökad Industrialisering i glesbygden tror Jag att den här bilden, som Jag har beskrivit, kominer att vara vanlig i området och, vill jag säga, också en förutsättning för att inlandet skall överleva.

Den begränsning av Investeringsstödet som Jag talar om verkar sä, att stöd bara kan utgå till den nuvarande brukaren och alltså Inte Ull den nyetablering som en Jordbrukarson eller dotter kan vilja göra för att fortsätta på gården. Därmed åstadkommer man en begränsning i tid för det norrländska jordbruket. Med den nuvarande jordbrukargeneratlonens frånträdande kommer också Jordbruksdriften I området att upphöra.

Det finns I dag en stor grupp unga människor som vänder sig tlU lantbruksnämnderna och annan arbetsrådglvning för att få en orientering om framtldsmöjUgheterna. Inte minst miljödebatten har bidragit till det. Men med den kortsiktiga Inriktning som Jordbruksstödet har finns det numera Ingen möjlighet att ge de unga ett gensvar.

En annan synpunkt: Det förhällande som Jag har beskrivit drabbar även de människor som är Indirekt sysselsatta I Jordbruket. Jag kan ta exemplet Vilhelmina. Där är I dag I oUka förädhngsgrenar Inom Jordbruket ca 125 personer sysselsatta; det är på mejeriet, slakteriet och Lantmannaförbundet som dessa arbetare finns. Men finns det Inte någon framtid för Jordbruket i Inlandet, så finns det Ingen framtid för dessa arbetare heller.

Herr talman! Jag vill sammanfatta mitt anförande på följande sätt: Skall det norrländska inlandet kunna överleva, måste vi i fortsättningen se Jordbruket som ett realistiskt försötiningsalternativ. JordbrukspoUtiken måste då få en inriktning som stöder satsningar på framtiden. OUka kombinationsmöjligheter I fråga om arbeten blir även I fortsättningen för många niänniskor enda vägen att nå en godtagbar försörjningsnivå, och Jordbruket är basen för detta.

Denna typ av kombination av olika försörjningsvägar diskuteras också i den s. k. glesbygdsutredningen, men arbetslösheten är stor I Norrland, och snabba åtgärder är av nöden. Den stimulans för framtiden åt Jordbruket som Jag skisserat skulle få en mycket god effekt, och jag vädjar Ull Jordbruksministern att ta frågorna under omprövning.

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. investeringsstödet tiU jordbmket i norra Sverige

Hen STRIDSMAN (c):

Herr talman! Jag vill med några ord kommentera InterpeUationen och det svar som har getts.

Tillkomsten av det speciella Norrlandsstödet för Inre rationalisering var mycket bra. VI som bor Inom området känner Ull att ett sådant behov har förelegat, så vi hälsade det beslut som tillkom pä Jordbruksministerns Initiativ - han tillsatte en utredning — med stor tUlfredställelse.

Nu säger jordbruksministern i sitt svar att han kanske Inte ännu är

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. investeringsstödet tiU jordbruket i norra Sverige

beredd att ompröva det här beslutet. Det har gått för kort tid för att man skall kunna dra några slutsatser av det hela, menar han.

Om jag tittar på utveeklingen I Norrbotten sedan beslutet tillkom I riksdagen och stödreglerna började gälla, så finner jag att ett relativt stort antal ansökningar om det s. k. B-stödet har lämnats In till lantbruksnämnden, och det är gott och väl. Jag vet att det I Norrbotten finns personer som ansett att det är för få ansökningar som har kommit In. Man menar att det kanske skulle ha varit många fler. Det finns i alla fall etl drygt hundratal såvitt Jag känner Ull. När man bedömt dessa ansökningar för att avgöra vem som skall få stödet, har man mött vissa praktiska problem. Det har sagts att det vid den praktiska bedömningen visat sig finnas risker för kollision meUan 1967 års Jordbruksbeslut och det beslut som riksdagen fattade I våras om det speciella Nonlandsstödet.

Man syftar bl. a. på den passus I propositionen och riksdagsbeslutet där det sägs att stöd bör kunna utgå till sådan brukningsenhet som Inte Inom ÖverskådUg tid erfordras för rationaUseringsändamål. 1 flera fall har jag fått personUga samtal frän människor som sökt - men bhvit avvisade på grund av just denna passus som reserverar brukningsenheten för framtida ratlonahserlngbehov. Jug tror att det är myeket viktigt att generositeten finns vid tolkningen av riksdagsbeslutet och de Intentioner som utredningen hade.

Jordbruksstödet och över huvud taget Jordbruksnäringen i övre Norrland får Inte ses Isolerat, utan man måste se Jordbruket som en del av lokaliserings- och regionalpohtlken. Jag skulle därför vilja få mer belyst hur Jordbruksministern ser på dennu bedömning. Det är speciellt viktigt att man I Inlandet får en generös tolkning av riksdagsbeslutet och tillämpningen av 20 § I rationaUseringskungörelsen. Inlandet står Ju oekså utanför möjligheterna att få detta särskilda KR-stöd.

Herr Jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Den fråga som tas upp I ena delen av herr Ångströms Interpellation rörande stödet åt deltidsjordbrukare var ju föremål för en rätt grundlig diskussion I våras, då riksdagen voterlngsmässlgt avgjorde frågan. Men Jag skall ändå anföra en del synpunkter. Herr .ångström tar upp två problem och herr Stridsman tar upp ett; jag skall försöka kommentera samtliga tre.

Hen Ångström vill att stödet skall kunna gälla vid nyetablering av jordbruk. Det anser Jag är både principiellt och praktiskt felaktigt. Detta stöd har Ju tillkommit för att Just hjälpa de småbrukare uppe I Norrland som rimligtvis Inte kan skaffa sig en annan sysselsättning men som har ett jordbruk vilket ger alldeles för dåhga Inkomster. Jordbruken är Inte heller lämpade att för dagen läggas samman till en större enhet. Dä har vi alltså satt in stödet så att den nuvarande brukaren med bidrag och län kan utöka verksamheten så långt det går på den begränsade enhet som det är fråga om. Det är alltså en kortsiktig hjälpåtgärd för den nuvarande generationen av ägare Ull dessa jordbruk. Att låta en ung människa som är intresserad av jordbruk ta över ett alldeles ofullständigt Jordbruk, som alltså på sikt Inte kan vara bärkraftigt, och låta vederbörande få statligt stöd oeh bidrag för att starta med detta kan inte vara rikUgt. För dem

som är Intresserade och unga och vill ägna sig åt jordbruk gäller Ju jordbrukspolitiken, atl man skall åstadkomma rationella enheter, som är på sikt bestående och som ger en dräglig Inkomst åt brukaren.

Inom utredningen och även inom riksdagen rådde Ju full enighet I fråga om detta stöd: det gäller den nuvarande generationen av jordbrukare uppe i åren. Av herr Ångströms inlägg fick man intrycket att söner Inte skulle få lov utt överta ett Jordbruk efter fadern. Men det är ingenting som hindrar detta - tvärtom. En jordbrukare som får det här stödet, de här lånen, det här bidraget, den här statliga satsningen lämnar Ju detta efter sig till sina arvingar, och det är Ingenting som hindrar att de fortsätter med Jordbruksdriften, VI lever i ett fritt land, och de får fortsätta driften. Men del är klart att för dem blir det kanske Inte en tjllfredsstållande försörjning, för det är som jag har sagt: Denna Jordbruksenhet är begränsad, och det stöd man nu ger sträcker sig så långt man kan gå med hänsyn till storleken och möjligheterna.

Jag tycker därför att vi skall hålla Isär detta. Den nuvarande generationen skall ha stödet, men det är klart att det är dessa människors egendom och att deras barn får ta över det. Att det däremot skulle vara .riktigt att nyetablera på dessa enheter kan herr Ångström inte övertyga mig om. Jag tycker det är principiellt felaktigt.

I fråga om deltidsjordbrukarna har vi enligt min mening varit utomordentligt generösa. Först och främst skall man komma Ihåg att det prisstöd som utgår över budgeten - till mjölk, till fläsk, till kött - i Norrland går till deltidsjordbrukare och Ull alla jordbrukare, så det stödet har de oberoende uv om de har någon annan sysselsättning vid sidan om. Men när det gäller dessa direkta bidrag för att bygga ut verksamheten och dessa lån har vi sagt, att då måste man ändå hämta huvudparten av sin försörjning från jordbruket och skogsbruket på brukningsenheten, VI har gått så långt att vi sagt, att hämtar de 50 procent av sin inkomst från Jordbruket - all right, då får de det här stödet oeh dessa bidrag.

Herr Ångström omnämnde en person som vissa tider är heltidsarbetande i jordbruket och andra tider har skogsarbete och sådant. Det kan myeket väl hända att han kommer i fråga för stöd. om han hämtar 50 procent av sin inkomst från det egna Jordbruket och skogsbruket. På den punkten har Ju riksdagen redan i år så att säga voterlngsmässlgt tagit position oeh stött regeringens uppfattning, att detta år en rimlig ordning. De måste ändå hämta huvudparten av sin försörjning från Jordbruket.

Därmed har Jag kommenterat herr Ångströms två frågor och angett min principiella syn på dem.

Men anledning av herr Stridsmans fråga vill Jug säga, att det är naturligtvis riktigt att en kollislonsrlsk finns, men Jag vill inte säga att den är stor. Jag kan inte föreställa mig att någon i detta hus har en annan mening än att om ett jordbruk skall kunna vara bestående, sä måste det byggas upp till en rationell enhet. Enligt min mening är detta oekså enda chansen för jordbruket i Norrland på sikt, oeh därför måste man självfallet I alla de fall, där man har en chans att förena två ofullständiga enheter till en stor enhet, utnyttja denna.

Nu visar del sig emellertid att de fall, då avslag skett på grund av att enheten bör användas för strukturratlonaliseringsändamål. Inte är så

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. investeringsstödet tiU jordbruket i norra Sverige

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. investeringsstödet tiU jordbmket i norra Sverige

många. Under den korta tid som verksamheten hittills har fungerat har det kommit In 278 ansökningar om stöd och bidrag. Det är mycket bra, men det finns utrymme för mera. Det visar att det föreligger ett behov oeh ett intresse. Av de ansökningar som avslagits har jordbruksnämnden i fyra fall sagt, att dessa jordbruk Inte kan få bidrag därför att de har en sådan utformning, storlek oeh ett sådant läge att de rimligtvis när de blir lediga måste användas för strukturratlonallserlngsändamål. Det gäller aUtså fyra fall. Jag kan därför Inte finna att lantbruksnämnderna varit så stränga och bokstavsträllga så att de åberopat denna bestämmelse I särskilt stor utsträckning. SannoUkt har det här rört sig om alldeles uppenbara fall, och därför har stöd Inte kunnat lämnas.

Jag har därmed, herr talman, kommenterat de tre frågor som aktualiserades och anser att erfarenheten från den korta tid som stödformen existerat har visat att det är en bra stödform. Jug hur förmärkt, om Jag får tro de rapporter Jag fått, att den har åstadkommit en Inte så liten optimism bland jordbrukarna I de här delarna av vårt land.

Hen JONASSON (c):

Herr talman! Jag skuUe egentligen Inte lägga mig så mycket I den här diskussionen, men eftersom frågan är ytterst aktuell även för oss I Värmland vill Jag gärna poängtera en sak.

Jag hälsar med tiUfredsstäUelse den omständigheten som jordbruksministern nämnde, nämligen atl områdets storlek för dessa Insatser ökades och omfattar även vårt län. Även om vi Inte sett sä stort resultat av det ännu, tror Jag det är bra att denna utvidgning har skett.

Del har sagts att jordbruk och skogsbruk hör Ihop och att det ofta är svårt att särskilja vad en person egentligen Jobbar med. Det är alldeles riktigt.

Jordbruksministern har vidare redogjort för själva ratlonall.seringes-stödet, det särskilda stödet, och stödet till deltidsjordbruken.

Ute i det praktiska livet är den största svårigheten att alltför små möjligheter föreligger för en successiv utbyggnad av ett Jordbruk. Bland Jordbruksinnehavare I ohka åldrar kan det finnas en yngre människa, som vill satsa på ett större jordbruk, men han har inte tillräckligt med Jord i området. Han kan inte heller få det under de allra närmaste åren. Inte heller har han då möjUgheter att få stöd och bidrag så att han kan sätta i gång. Föhden blir att innan han får så mycket Jord att stödmöjligheter förehgger har alltför mycket åker växt Igen. Dä är det alldeles för sent att sätta I gång.

Det är på den punkten som den nuvarande JordbruksrationaUseringen brister allra mest, såvitt Jag kan se. Därför är det nödvändigt att man till deltldsjordbrukare, som herr Ångström var Inne på, ger ett stöd för att hjälpa dem att så småningom bygga ut ett bättre Jordbruk. Det måste ske successivt.

Varför del? Jo, därför att brukningsenheterna i Värmlund, speciellt I de bygder jag kommer Ifran, Uksom såvitt jag förstår i Norrland, är alldeles för små oeh alldeles för många. De är så många och så små att det Inte går att klara problemet på en enda gång. Man kan inte tänka sig att de är Ull salu samtidigt. Därför behövs det ett system som möjliggör en successiv uppbyggnad.

Det var detta Jag ville poängtera.

Nr 134

Hen ÅNGSTRÖM (fp):

Herr talman! Det går en klar principieU skiljehnje mellan Jordbruksministerns uppfattning och min uppfattning I denna fråga. Jag anser att de åtgärder som sätts In för Jordbruket I inlandet också skall kunna verka på längre sikt.

Jag tog exemplet med sysselsättningen I Vilhelmina, där cirka 125 personer är sysselsatta i indirekta arbetsuppgifter för Jordbrukets räkning. Sviktar denna del av inlandsjordbruket, som Ull överväldigande del är helt uppbyggd på deltidsjordbrukare och småjordbrukare, bhr dessa arbetare friställda. Redan nu uttalas det starka varningar för att denna tendens är på gång. Om man ser sysselsättningssltuationen I sin helhet, skulle det vara ett myeket svårt avbräck för bygden och för Inlandet.

Jag vill ocksä påminna om att kommunerna, I det trängda läge som Inlandet befinner sig I, I vissa fall har gått In och gett Investeringsstöd till Just den typen av jordbruk ~ dels till deltidsjordbrukare, dels till sådana nybrukare som vill fortsätta faderns jordbruk oeh då inte kan erhålla Investeringsstödet för en förbättring av Jordbruket,

Detta anses strida mot lagen, oeh dessa kommuner har också fått ett straff utmätt åt sig genom att viss del av skatteutjämningsbidraget Innehållits.

Att kommunerna I alla fall sökt ge stöd tycker jag talar för att de människor som bygger och bor och som är ansvariga för samhällsutveckUngen I Inlandet har sett detta som en mycket betydelsefull angelägenhet. Den typen av Jordbruk har en stor uppgift att fylla för sysselsättningen och försörjningen i området.

Jordbruksministern sade också att de nuvarande bestämmelserna Inte hindrar en son att överta faderns Jordbruk. Ja, det är fuUt klart att han har rätt att göru det. Men om han sedan I sin optimistiska framtidssyn vill förbättra faderns Jordbruk - ungdomar har ofta nya Idéer — får han Inte tillgodoräkna sig Investeringsstödet, eftersom delta är avsett för den nuvarande brukaren oeh inte för sonen.

Jag lyeker att man måste se de lokaUseringspolitiska åtgärderna i Inlandet som en enhet. Där gör man försök att uppnå en viss industrialisering, man vidtar andra åtgärder, såsom åtgärder för att skapa beredskapsarbeten för att trygga sysselsättningen under särskilda krisperioder. Jag tycker det är synd att den här typen av jordbruk Inte får ett rejält stöd. Jag tror att det vore den lokaUserlngsåtgärd som skulle ge den snabbaste oeh varaktigaste effekten av alla de vidtagna åtgärderna.

Fredagen den

26 november 1971

Ang. investeringsstödet tiU jordbmket i norra Sverige

Hen STRIDSMAN (c):

Herr talman! Jag tycker att det är värdefullt att Jordbruksministern erkänner den kollislonsrlsk som förehgger mellan 1967 års riksdagsbeslut och årets beslut om Norrlandsstödet för Inre rationahsering.

För utt man på den här punkten skall kunna fullfölja utredningens, propositionens och även riksdagsbeslutets Intentioner tror Jag att det är viktigt att man I tolkningen visar generositet.

Jag har inga bevis för att lantbruksstyrelsen vill styra, men Jag haren

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 133-135

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. investeringsstödet tiU jordbmket i norra Sverige

känsla av att man kanske från lantbruksslyrelsens sida visat en viss strävsamhet på detta område.

Jag tror att just tillämpningen är det viktiga när man skall gä ut på fältet och så att säga fullfölja riksdagsbeslutet.

Jag sade att drygt hundratalet ansökningar hade kommit In till Norrbotten. Denna siffra framgick vid en föredragning som vi fiek inför landstinget. Jag vet inte om mycket har hänt senare. Jordbruksministern nämnde 278 ansökningar. Gällde dessa Norrbotten eller gällde de hela stödområdet?

Sedan sade jordbruksministern att det endast var fyra ansökningar som hade gått till Jordbruksnämnden. Det vur väl en felsugning, eftersom det måste vara lantbruksstyrelsen eller nägon annan central myndighet som givit avslag på det hela. Jag har I alla fall personligen träffat rätt många som säger att man redan på det förberedande kontuktstadlet fått avslag på begäran just om stöd till Inre rationalisering.

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! När det gäller antalet ansökningar som avslagits av lantbruksnämnden - sade jag jordbruksnämnden var det en felsägning, eftersom denna Inte handlägger några sådana här ansökningar - så var det alltså fyra ansökningar. De fyra ansågs Inte kunna få stöd på grund av att det är så uppenbart att dessa jordbruk skall slås samman och Ingå i för framtiden bestående effektiva jordbruksenheter. Herr Stridsman har fortfarande bara en känsla och Inga bevis för saken, men jag har siffror, som nog är bättre än känslor, herr Stridsman. Därför får vi tills vidare utgå från siffrorna.

Herr Jonasson har egentUgen givit mig alldeles rätt. Jag förstår detta för han är Ju en klok man oeh en förnämlig jordbrukare. Hun slog fast att vi I Värmland har alldeles för många och för små Jordbruk. Om man nu har den uppfattningen, herr Jonasson - och den är ju riktig - skall man då medvetet permanenta det tillståndet? Eller skall man medvetet se Ull att dessa enheter blir färre, större oeh effektivare oeh att de ger brukaren en dräglig Inkomst? Svaret år väl självklart. Vi kun inte ha delade meningar, herr Jonasson. Det måste vara på det sättet.

Till herr Ångström vill Jag säga atl den tanken aldrig föresvävat vare sig utredningen, regeringen eller riksdagen att man med det här stödet skulle stimulera unga -människor att etablera sig på sådana jordbruk som Inte är utvecklingsbara. Herr Ångström vill all stödet skall utformas sä att det verkar på längre sikt. Det vill Jug också, men jag vill Inte all det skull verku negativt på längre sikt, utan det skall verka positivt pa det sättet all man får fram bärkraftiga enheter. Skapar man inte bärkraftiga enheter I Norrlands inland, är det inte möjligt att bedriva Jordbruk på sikt. Och vi har ändå ansvar för det.

Sedan säger herr Ångström alt det är synd att sonen ■ Jag hoppas atl han oeksa menade dottern - som ärver ett Jordbruk, som alltså är rationaliserat med hjälp av det stöd som vi har givit, inte har möjligheter att vidta åtgärder för ytterligare ralionaU.serlng. Men det är Ju Just det hun inte kan! Den rationalisering, den förbättring som stulen, sumhället, nu ger en sådan jordbrukare går ju till den yttersta gränsen för vad denna

hlla enhet förmår. Barnen får ärva företaget med de förmåner som ligger däri, men de har Inga utvecklingsmöjligheter där, så frågan är egenthgen inte Intressant,

Det stöd vi satt In, som fått ett positivt mottagande och som visat sig behövligt och effektivt, var för att hjälpa dem Inom den nuvarande generationen Jordbrukare som är uppe I åren. De skall ha möjligheter att stanna kvar oeh få en dräglig inkomst. Det gäller här, märk väl. Jordbruk som har begränsade utveckUngsmöjUgheter. Det var detta frågan gällde när riksdagen tog sitt beslut.

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. investeringsstödet tiU jordbmket i norra Sverige

Hen PERSSON I Skänninge (s):

Herr talman! Jag ville bara säga ett par ord därför att herr Stridsman -ville göra gällande att han hade en känsla av att lantbruksstyrelsen styrde nämnderna och angav hur de skulle handla. Den känslan tror Jag herr Stridsman är tämligen ensam om.

När vi behandlade denna fråga I våras här I riksdagen, skedde det på grundval av ett utredningsförslag. Jordbruksministern visade sitt Intresse för dessa frågor genom utt gå längre än vad utredningen kommit Ull.

Jag kan bara tala för lantbruksstyrelsens vidkommande. VI har fått några få ärenden att ta ställning Ull - jag har Inte antalet I huvudet, men det är ytterst få. Det har där visat sig att nämnderna har behandlat dessa frågor pä det sätt som vi här hade förutsett. Jag kan försäkra herr Stridsman att I de ärenden som vi har prövat besvärsvägen har vi varit mycket generösa. Jag tror att vi vid något tillfälle har gått så pass nära gränsen att det vid besvär längre upp är tvivelaktigt om vårt beslut skulle ha stått sig. Det är sanningen i denna fråga.

De vittnesbörd vi fått ute från orterna talar om att detta stöd fyllt den funktion det var avsett att fylla.

Både herr Ångström oeh herr Stridsman vet utt lantbruksnämnderna är sammansatta uv bl.u. Jordbrukure som har att bevaka dessa Intressen. Anser de att nämnderna Inte handlar korrekt, har de möjligheter att föra ärendena för prövning I högre Instanser.

Jag vill nog säga att detta stöd har varit väl motiverat, och jag tror att Jag kan göra mig Ull talesman för rätt många som uttrycker tacksamhet mot Jordbruksministerns utformning av detta stöd som kom I våras.

Hen JONASSON (c);

Herr talman! Jordbruksministern märker ord. Kanske Jag avsiktligt oekså använde orden "för mänga". Det är i så fall myeket tacksamt för Jordbruksministern att koppla på.

Om mun ser våra nuvarande åkerarealer totalt måste mun konstatera att med den mekaniseringsgrad och mekanl.serlngsmöjllghet vi för närvarande har blir del många små Jordbruk. De blir för smä.

Men de nuvarande brukarna vill Inte göra sig av med dem. De vill Inte sätia dem. Det är många tecken I tiden som tyder på oro m. m., oeh det gör att dessa människor som nu vill bygga upp större jordbruk av många små fastigheter - det kan röra sig om ett tjugotal, kanske fler - inte har möjlighet att få så stor areal pä en gång att de kommer I åtnjutande av samhällsstödet här. Jag tänker dä på lånegaranti m, m. Jag vill för min del

Nr 134

Fred?.gen den

26 november 1971

Ang. investeringsstödet tUl jordbmket i norra Sverige

Inte vara med om att driva bort människor på det sättet, VI kan Inte arbeta så. De bör få möjligheter att behålla fastigheterna och sin boplats så länge de vill.

Men det betyder inte, herr jordbruksminister att Jag vill vara med och medvetet permanenta detta. Det går helt enkelt Inte, och det lönar sig Inte heller. Anledningen Ull att jag tagit upp detta spörsmål är att vi måste få ett bättre system I rationaUseringsbestämmelserna för att hjälpa jordbrukare I dessa bygder som kanske behöver en sammanläggning av 20-25 enheter men som Inte kan få mer än ett par tre, kanske fyra fem att börja med. Det är då man stöter på svårigheterna. Jordbruksministern är ju från HaUand, och där har man Inte samma problem, men Jag har sagt förr att Jordbruksministern är välkommen Ull Värmland. Jug hoppas att han någon gång kommer dit så att vi tillsammans får studera förhållandena på ort och ställe. Då tror jag att problemet också kommer att framstå ännu tydUgare för jordbruksministern.

Hen ÅNGSTRÖM (fp);

Herr talman! Jag vill understryka just de synpunkter som herr Jonasson har lagt på den successiva uppbyggnaden av brukningsenheter. Jag tror att det är den enda realistiska gång som vi har att vänta I dessa bygder, om vi skall få behålla jordbruket där.

Beträffande deltidsjordbrukaren är det ju så att han behöver göra vissa Investeringar för att kunna nyttiggöra sig det prisstöd som riksdagen beslöt under våren. En sådan satsning är självfallet nödvändig Ibland för att de över huvud taget skall kunna fortsätta med jordbruksdriften.

Mitt tidigare anförande har naturUgtvis Inte Inneburit någon kritik av lantbruksnämndernas arbete. De har Ju att helt rätta sig efter de utfärdade bestämmelserna.

Slutligen sade Jordbruksministern att siffror är bättre än känslor. Jag vill säga att fick man den rätta känslan för Jordbruket I det här området och lade de rätta siffrorna så skulle effekten bh väldigt bra.

Hen STRIDSMÄN (c):

Herr talman! Jag håller med Jordbruksnunlstern om att siffror är alltid bättre än känslor. Men I detta speciella fäll från Norrbotten som Jag har tagit upp kan Jag I alla fall Inte underlåta att tala om att Jag har kontaktats av fler än de fyra som enligt Jordbruksministerns besked fått avslag. Jag tycker att det viktigaste är hur vi skall kunna fullfölja Intentionerna i utredningen, Intentionerna I propositionen oeh I det beslut som fastlades I riksdagen. Då är det Just tolkningsfrågan som kvarstår, och Jag vill poängtera vikten av att tolkningen blir sä generös som möjligt.

Hen Persson I Skänninge gjorde gällande att jag sade att lantbruks-styrelsen vill styra det hela. Jag sade Inte att lantbruksstyrelsen vill styra. Jag tror Inte att man vill styra det hela. Jag sade däremot att jag har känslan av att de Inte är riktigt generösa. Varför gjorde Jag det? Om herr Persson läser propositionen 74, där man lägger fram förslaget om Norrlandsstödet, och ser pä lantbruksstyrelsens remissyttrande så skall hun finna utt mun där vill antyda Just att ratlonallseringskungörelsens

bestämmelser Inte skall tolkas på oUka sätt I ohka delar av landet. Man vill inte visa generositet i detta avseende utan gör vissa reservationer vid tolkningen av dessa bestämmelser. Jag ifrågasatte därför huruvida tolkningen är så generös som väl var avsikten både vid utredningen och I riksdagsbeslutet. Jag är tacksam för att herr Persson I Skänninge som ledamot I lantbruksstyrelsen medverkat till en välvillig bedömning av dessa fall. Jag vill få antecknat till protokollet att detta är mycket bra.

Jag vill oekså säga att det är alldeles riktigt att jordbruksministern i ett avseende gjck längre än utredningen, nämligen när det gällde det geografiska området.

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. investeringsstödet tiU jordbmket i norra Sverige

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag har egentUgen Inte mycket mer att tillägga än att för det första tacka herr Jonasson för hans Inbjudan Ull Värmland, som jag självfallet skall utnyttia. För det andra vlU jag med anledning av att herr Jonasson påstod att Jag märker ord säga, att detta väl Inte är så underUgt, eftersom ord Ju är det redskap vi arbetar med I detta hus. Då får man ju också märka de ord som framförs. Jag har Inte någon annan möjUghet att diskutera med mina vänner här.

Sedan vidgade herr Jonasson debatten till hela vår jordbrukspoUtik, som självfallet är mycket intressant men som vi kanske Inte har tid att diskutera Just nu. Men rent principiellt är det ändå så att när samhällets organ får en ansökan om lån och bidrag — och jag talar nu Inte bara om Nonlandsstödet utan om rationaUseringsstöd I allmänhet — måste man beräkna hur mycket Jordbrukaren I fråga kommer att tjäna per timme och per år. Är denna Inkomst så stor att han kan leva på den och betala de lån han får osv,? Det är många svåra avvägningar man skall göra I sådana sammanhang, och därför måste enUgt min mening enheterna vara något så när riktigt utformade redan från början.

Sedan Ull herrar Ängström och Stridsman. Man skah skilja på känsla oeh känsla — att ha känsla av något är en sak men att ha känsla för något är en annan sak. Jag hade känsla för Norrland och föreslog ett effektivt stöd till Norrlandsjordbruket.

Hen PERSSON I Skänninge (s):

Herr talman! Får Jag bara säga till hen Stridsman, som uppmanade mig att läsa lantbruksstyrelsens remissyttrande över det aktuella betänkandet, att Jag gärna skall göra det. Vad som där står har Jag Inte nu I mitt minne. Självfallet kan dock en administrativ myndighet ha vissa invändningar mot att man i ohka delar av landet har ohka bestämmelser. Men vad lantbruksstyrelsen här fått göra är Ju att utfärda de bestämmelser som skall gälla efter riksdagsbeslutets fattande. Och jag vågar påstå, herr Stridsman, att detta har gjorts helt I enUghet med riksdagsbeslutet. Jag har också den uppfattningen att lantbruksstyrelsens bedömning har varit ganska generös.

Nu gör herr Stridsman gällande att han Inte sagt att lantbruksstyrelsen vill styra det här. Låt oss nu Inte diskutera vad herr Stridsman sade. Det kommer att återges I protokollet, och vi kan då studera det där.

Överiäggningen var härmed slutad.

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Om åtgärder mot ekonomisk skada vid insektsangrepp på stormfälld skog

§ 4 Om åtgärder mot ekonomisk skada vid insektsangrepp pa stormfälld skog

Hen jordbruksministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Jonassons (c) den 2 november framställda Interpellation, nr 1 92, och anförde:

Herr talman! Herr Jonasson har frågat om jag har för avsikt att vidta några åtgärder som kan skydda skogsägare mot ekonomisk skada I samband med Insektsangrepp på stormfälld skog.

Som svar på herr Jonassons fräga vill Jug meddelu att regeringen för bekämpning av Insektsskador I anledning av stormfällnlngarna år 1969 hittiUs har beviljat statsbidrag med 6,5 miljoner kronor. Jag kun nämna att regeringen vid konseljen den 19 november 1971 beviljade 100 000 kronor för Inventeringar av skador förorsakade av granbarkborren. Inom skogsvårdsstyrelsen pågår Inventeringar för att avgöra I vilken omfattning bekämpningsåtgärder måste sättas in.

Förutom statsbidrag för Insektsbekämpning kan skogsägaren få stathg garanti för lån, om det exempelvis är svårt att för tillfället få avsättning för det virke man måste avverka i samband med bekämpningen. Riksdagen beslutar om garantiram vid varje särskilt tillfälle.

Vidare kan statsbidrag, om särskilda skäl föreligger, utgå till återplan-terlng av det område man kan ha tvingats avverka vid bekämpningen.

Frågan om förbättrat försäkringsskydd för skogsskador är föremål för överiäggnlngar mellan representanter för skogsbruket och vissa försäkringsbolag. Enhgt vad jag erfarit diskuteras även Insektsskador I detta sammanhang.

Statens engagemang I samband med Insektsangrepp pä skog är som framgår av vad jag sagt redan stort, och Jag anser det därför Inte erforderligt att nu vidta ytterligare åtgärder.

Hen JONASSON (c):

Herr talman! Jug ber att få tacka Jordbruksnunistern för svaret på interpeUationen. Starka stormar fällde hösten 1969 rätt myeket skog i stora delar av värt land, men ocksä snöbrott åstudkom en hel del skador redan på våren 1968, Det mesta av den skog som då bröts ner är då tillvarataget, men myeket ligger kvar oeh har legat kvar alltför länge,

I det kvarUggande virket har In.seklerna fått en god utveckhngsplats, men den moderna maskintekniken vid avverkningarna har varit en starkt bidragande orsak. Stora obarkade virkesvältor har legat kvar hksom stora barkhögar, och där har Insekterna haft goda utveckhngsplatser.

Granbarkborren är väl den Insekt som förorsakat de allra svåraste skadorna. Den sexlandade barkborren har angripit de små och friska träden, och den åttatandade har angripit de stora friska träden. Det är framför allt äldre granbestånd som angripits, och blånader har uppstått som förstör virket.

Av vud Jag här har redogjort för framgår också att de murkägare som har tillvaratagit virket oeh I övrigt Iakttagit en god virkesvård har fått bekymmer genom att vissa av rågrannarna inte har gjort sammalunda. De ekonomiska förlusterna synes bU stora, och många skogsägare är djupt

oroade. Träden torkar upp oeh dör. och det torkade virket kan inte användas till sagtirnmer.

Som framgår av Jordbruksministerns svar, har statsmakterna uppmärksammat de här problemen, oeh sedan interpeUationen väcktes eUer närmare bestämt den 19 november har regeringen anvisat 100 000 kronor för Inventering av skadorna. Inventeringen är nu I gång, och den kommer väl att visa skadeomfuttnlngen. Jag är glad för att dessa åtgärder har vidtagits.

Men det är ofrånkomligt att också sätta In andra åtgärder. Avverkning måste nu ske på ett sådant sätt att Insekterna Inte kan vidareutvecklas. Virket måste barkas direkt och bortforslas liksom barkmassorna. Det är helt nödvändigt, om vi Inte skall få en ännu kraftigare spridning av angreppen.

Arbetslösheten är rätt stor för närvurunde, speciellt blund skogsarbetarna. Här borde väl ändå staten kunna hjälpa till så att dessa finge sysselsättning, samtidigt som ett mycket angeläget arbete blev utfört. Statsmakterna söker ju I många fall arbetsprojekt I arbetslöshetsbekäm-pande syfte. Jag vill säga tydUgt och klart att det är svårt att hitta ett mera meningsfyUt arbete än just detta. Det är bäst när människorna får arbete och dessutom kan göra så stor nytta. Avsättningen av virket är visserligen svag för närvarande, men virket skulle kunna huggas upp och bevaras. Avsättningsmöjligheter torde komma längre fram.

Från samhällets sida måste denna verksamhet stimuleras, ty den hur stor nationalekonomisk betydelse. Det skulle kunna ske I form av arbetsinsatser, lånemöjllgheter, skattestlmulerlng etc. Beträffande arbetsinsatserna skulle staten kunna svara för en viss procent och skogsägarna för resten. Lån skulle också kunna beviljas på hyggliga villkor. Jordbruksministern har svarat att lånemöjllgheter finns, oeh jag hoppas att de skall kunna genomföras utan alltför Invecklade procedurer.

Men även pä skattesidan skulle man väl kunnu överväga en viss avskrivning I sädana fall där skogen måste tas bort helt eller delvis. Jordbruksministern har också pekat på utt det finns möjligheter utt få anslag till återplanerlng. Vederbörande bör fä upplysning om detta. Dessa åtgärder är ganska bra, men det går att åstadkomma ännu mera.

Jag vill säga atl jag I stort sett är nöjd med jordbruksministerns svar, men jag hoppas atl de ytterligare synpunkter som Jug hur unfört skall bil föremål för prövning.

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. lärares ställningstaganden i poUtiska frågor

Överläggningen var härmed slutad.

§ S Ang. lärares ställningstaganden i politiska frågor

Herr utbildningsministern C'ARLSSON erhöll ordet för att besvuru herr Berndtsons i Linköping (vpk) den 2 november framställda interpellation. nr I 91, och anförde:

Herr talman! Herr Berndtscm I Linköping har frågat mig, dels hur Jug ser pa lärares rätt utt i anslutning lill t. ex. föredrag i skola av utomstående utlryeku personligu åsikter. Jels om jag anser att lärare bör

Nr 134

Fiedagen den

26 november 1971

Ang. lärares ställningstaganden i politiska frågor

ha rätt att redovisa alternativa synsätt Ull dem som läroböckerna uttalar, dels hur jag ser på lärarnas rätt till politisk verksamhet på sin fritid, dels om lärare bör redovisa sin politiska Inställning I sitt arbete, dels om regeringen avser att vidtaga några åtgärder för att motverka det ensidiga propagerandet av borgerlig Ideologi I skolorna.

De av herr Berndtson ställda frågorna berör till en del sådana problem som jag tagit upp I ett svar Ull hen Hermansson I Stockholm nyUgen under denna session. Jag vill därför Inledningsvis hänvisa till min I detta sammanhang redovisade uppfattning om skolans uppgift och ställning I elt demokratiskt samhälle.

Skolan tar emot barn och ungdom från alla grupper och åsiktsriktningar I samhället. Eleverna fär Inte påverkas från skolans sida till förmän för den ena eller den andra av inbördes kämpande åskådningar eller uppfattningar. Skolan skall söka främja varje elevs utveckling Ull en fri och självständig personlighet, som under eget ansvar skall kunna ta ställning och utforma sin hvssyn.

Undervisningen skall därför vara objektiv, dvs. sakhg och allsidig. Kravet på allsidighet är särskUt aktuellt, när det gäller kontroversiella synpunkter. Framställningssättet får Inte vara sådant, att läraren Identifierar sig med eller tar avstånd frän de kontroversiella uppfattningar som behandlas så att eleverna kan komma att påverkas I sin åsiktsbildning. Detta hindrar givetvis inte att läraren ger till känna sin egen personliga åsikt.

Genom att eleverna som en grundläggande princip får träning I att bedöma frågor och förhållanden sakhgt och kritiskt övas deras motståndskraft mot propaganda och förbereds de för det personUga ställningstagandet. På detta sätt kommer frågan om objektiviteten In I ett metodiskt sammanhang, som är naturligt och konstruktivt.

När det gäller granskning av läroböcker vill Jag erinra om de uppgifter som tillkommer statens läroboksnämnd. Nämnden granskar f. n. Inte alla läroböcker. 1 vilka former läromedelsgranskningen framdeles skall ske utreds f. n. av läromedelsutrednlngen, som Inom kort kommer att avge ett betänkande härom.

Herr Bemdtson har ställt ett antal preciserade frågor rörande hur en lärare skall uppträda I vissa givna situationer. Om svensk medborgares rätt till pohtisk aktivitet behöver Inte ordas. Av vad Jag tidigare sagt framgår ocksä alt en lärare kan — och I vissa fall bör - tillkännage andra åsikter än de som förs fram I samband med föredrag av personer utanför skolan eller I undervisningsmaterial. Avgörande här är emellertid, som jag nyss sagt, att läraren Inte propagerar för eller emot de kontroversiella uppfattningar som är under diskussion.

Herr Berndtsons frågor aktuaUserar emellertid också det principiella problemet om lärarens frihet i undervisningen. Det kan Inte vara vare sig min eller t. ex. skolöverstyrelsens uppgift att i detalj söka förutse alla situationer som kan Inträffa I klassrummen och utfärda föreskrifter som skall lända Ull efterrättelse I dessa situationer. Under sådana förhållanden skulle skolan aldrig kunna fungera. Läraren har getts frihet att I samverkan med skoUednlng, andra lärare och eleverna själva utforma undervisningen. Men undervisningen skall givetvis utformas med Iaktta-

gande av vad läroplanerna föreskriver. Uppkommer misstankar om att läroplanernas Intentioner Inte följs bör skolmyndighetens uppmärksamhet påkallas.

Hen BERNDTSON I Linköping (vpk):

Herr talman! Jag ber att få tacka utbildningsministern för svaret på min Interpellation. InterpeUationen utgår från det allmänt förekommande Inslaget av borgerlig ideologi I skolundervisningen. Men det förhållandet att lärare under anmärkningsvärda former tilldelats varning för atl de gett annan politisk belysning av händelser än vad läroböckerna gör har också gjort det särskUt angeläget att efterhöra hur regeringen ser på dessa frågor.

Utbildningsministern hänvisar till det svar han I går lämnade Ull herr Hermansson I Stockholm. Varken det svaret eller svaret på min interpellation tar upp det som kan anses utgöra avsteg från skolans uppgift att ge objektiv, dvs. saklig och allsidig, undervisning.

Till de preciserade frågorna I min InterpeUation viU jag erinra om några aktuella händelser.

I det bekanta Kungsbackafallet, där tre lärare tilldelats varning för tjänstefel, lade länsskolnämnden I Hallands län lärarna tlU last att de opponerat mot en enligt deras mening ensidig framställning av en utomstående föredragshållare. Likaså ansågs belastande att de berörda lärarna haft sina telefonnummer angivna I ett häfte om Vietnamveckan!

Utifrån sådana fakta är de ställda frågorna motiverade, och det kan Ifrågasättas om de av utbildningsministern åberopade medborgerliga rättigheterna till pohtisk aktivitet här tillämpats.

I fråga om det principiella problemet om lärares frihet i undervisningen anför utbildningsministern att varken han eller skolöverstyrelsen kan förutse aUa situationer I klassrummen och utfärda föreskrifter. Det har jag naturligtvis heller Inte avsett, men jag tror det är utomordentligt viktigt att så klara uttalanden göres från regeringens sida att varje tveksamhet om principerna undanröjes.

Den ensidiga beskrivning av Internationella problem som förekommer i mänga läroböcker borde göra det naturUgt att lärarna nyanserar beskrivningarna. Men då bUr det "politisk propaganda".

Jag vill se KungsbackafaUet som ett uttryck för den situation som är rådande och den borgerliga dominans som är kännetecknande för skolan. Tyvärr är Inte detta fall Isolerat.

Även om jag Inte har för avsikt att fördjupa mig I detta enskilda fall vill jag dock peka på några skrämmande värderingar som lagts I dagen vid handläggningen av fallet.

När det gäller bevisningen av anklagelserna mot de berörda lärarna
anför länsskolnämnden I HaUands län att "det I allt fall måste fästas stor
vikt vid av dem I målet lämnade upplysningar och framförda synpunkter,
särskilt som dessa fem parter - förutom att de Inför nämnden gjort
Intryck av att vara sansade och omdömesgilla - I föhd av sin
yrkesutövning och sin verksamhet i övrigt samt sina utåtriktade kontak
ter haft möjlighet att bilda sig en uppfattning -".

Vad är detta? En uppfattning som är kränkande mot övriga

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. lärares ställningstaganden i politiska frågor

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. lärares ställningstaganden i poUtiska frågor

yrkesutövare, vilka Inte har en enligt gängse borgerlig uppfattning tillräckligt hög status. Vad är det som gör yrkesutövaren med tjänstebil, kontor och telefon och med kostym och vita manschetter som arbetsklädsel mera trovärdig än yrkesutövaren med cykel, med bullrande arbetsplats och med oljigt blåställ som arbetsklädsel?

Den borgerliga Ideologin gör sig starkt gällande. I historia för årskurs 9 I grundskolan av Hlldlngson Husen heter det beträffande könsrollerna: "Det är svårt att säga I vilken grad verklig diskriminering av kvinnor fortfarande förekommer inom yrkesliv och politik. Många anser att detta I hög grad ännu är fallet."

Att Eva Moberg anser detta berättas det, men Inga exempel på könsdiskriminering ges. Däremot får mun veta: "Många filekor vill Inte satsa på utbildning och yrke, eftersom de avser alt gifta sig och därför Inte tror sig behöva tänka på sin försörjning."

På bildsidor visas olika kvlnnoroUer, och Jag skall faktiskt återge ett par exempel på TV-skärmen, Man talar om grovarbetare I Polen, brud I Sverige, skönhetsmiss I Frankrike, soldat I Kina osv, som kvinnoroller. Det är möjligt att "grovarbetare I Polen" återspeglar författarnas innersta tankar om den förmenta följden av att kapitalismen avskaffas, men frågan är väl ändå om inte bilden av den svenska kvinnans roll som "brud" är minst hka kränkande mot alla ambitiösa, medvetna kvinnor såväl I vårt land som I andra länder vilka vill skapa jämlikhet.

Efterkrigstidens historia beskrivs på föhande sätt i Tham-Hägers Historia, Lärobok för grundskolan. Årskurs 8: "Förenta stuterna 'vann kriget men föriorade freden'. Amerikanerna förmådde inte hindra Sovjetunionen att lägga under sig större delen av Östeuropa. De förstod emellertid, att Förenta staterna Inte kunde lämna den övriga världen åt sitt öde utan måste ta ledningen bland demokratierna, om inte Sovjetunionen helt skulle få övertaget. Därför hjälpte den amerikanska regeringen Västeuropas länder att återuppbygga sitt näringsliv oeh försvar. Också i Kina satsade amerikanerna miljarder dollars för att hjälpa landet på fötter, men där segrade kommunismen ändå."

Det är alltså förklaringen till militärpakter, Interventions- och utrot-rungskrlg och myckel annat som USA stär för I dagens politiska situation. Märk väl att beskrivningen är avsedd för elever vid årskurs 8; den kan Inte ens försvuras som barnsagor!

I en annan lärobok beskrives FN så här: "Tillträde till FN är i princip öppet för alla fredsälskande nationer: Sverige blev medlem år

1946------ utanför stär bl. u. Kommunlst-Klna." Där har som bekant

utveckhngen korrigerat läroboksförfatlaren. men kvar finns värderingen att den som Inte kommit med i FN ej heller är fredsälskande. Att det varit USA;s pohtik som länge hindrat Kina att få Inträde I FN behöver man tydligen Inte klargöra I läroböckerna.

I Pederby-Mobergs lärobok I samhällskunskap för grundskolans årskurser 7-9 säges: "Sovjetunionen är emellertid Inte en demokratisk stat I västerländsk mening. Där råder nämligen enpurtlvälde som är allt annat än demokratiskt. Det är det kommunistiska partiet som är allenarådande."

Däremot presenteras Schweiz på ett annat sätt. Beträffande national-

rådet anföres: "Medlemmarna väljs direkt av folket för fyra år I sänder

----- Karaktäristiskt för den schweiziska typen av demokratiskt

styrelseskick är att beslutande folkomröstningar förekommer rätt ofta. Folket självt får således genom röstning godkänna eller avslå oUka förslag."

Författaren tillägger dock följande: "Anmärkningsvärt är att kvinnorna I Schweiz fortfarande i allmänhet saknar rösträtt." Även I det här fallet har som bekant utveckhngen gått framåt, men nog torde mer än en elev I grundskolans årskurser 7—9 ha frågat sig om Inte också kvinnorna borde räknas Ull "folket" som väher natlonalråd och om det är särskilt demokratiskt att människor på grund av sltl kön diskrimineras.

Kravet på allsldlghet är särskilt aktueUt när det gäller kontroversiella synpunkter, säger utbildningsministern I sitt svar, men läroböckernas ensidiga synsätt vill jag Illustrera med föhande exempel, I "Världen, Sverige och vi", samhällskunskap för gymnasiets årskurs 1, behandlas EEC-frågan. Där anföres: "Möjhgheterna syns I detta fall vara, om nu t. ex. Storbritannien vinner Inträde, att vi antingen ansluter oss helt men med förbehållet att få lämna organisationen vid händelse av krig eller andra svåra politiska kriser, eller att vi bara blir associerad medlem,"

Jag vet Inte med vilken rätt läroboksförfattarna Björkblom m, fl, på detta sätt preciserar vårt lands utrikespoUtik, Här är det väl ändå en kontroversleU fråga. Kan det anses oriktigt om en lärare erinrar om andra ståndpunkter I EEC-frågan? Det är exempelvis Inte utan Intresse att mänga I värt land ocksä säger nej till EEC!

Det är heller Inte företagsdemokrati och löntagarinflytande som propageras i läroböckerna, "Utblldnlngstldningen" redovisar I sitt senaste nummer nägra utdrag ur läroböcker, där man funnit exempel som att "de flesta människor på grund av uppfostran, mUjö och tradition har en socialt medveten attityd, som gör disciplin och lydnad naturlig I ett företag såväl som I ett samhälle".

Den borgerliga Indoktrineringen kommer till uttryck på område efter område i undervisningen. Helt nyligen har utkommit en bok av Henry Egldius med titeln "Individ oeh grupp". Boken används i psykologiunder-vlsnlngen på gymnasieskolans fackhnje. Jag skall be att fä återge några avsnitt ur denna bok. Under rubriken Sociala behov kan man läsa följande: "Vilka är då de sociala behoven? Några är allmänt erkända av psykologerna: kontaktbehovet, prestationsbehovet, behoven att dominera oeh att underordna sig. Delvis hör de samman, delvis är de motstridiga. Flera psykologer har diskuterat, om del Inte finns ytterligare ett behov: behovet att hjälpa andra, att göra tiänster åt andra. Men om detta är ett naturUgt behov, varför påmlnnes vi då ständigt om att vi bör vara hjälpsamma och osjälviska?"

Jag citerar vidare: "Tvä sociala behov som förefaller motstridiga är behoven utt domlneru och att underordna sig. Men var och en som arbetar i en större organisation bör helst ha båda. Man skall kunna underordna sig de personer som stär över en själv och mun skall k)jnna dominera dem som man har under .sig. Många människor har bara det ena uv dessa behov. Om de bara har behov att dominera, kommer de lätt i konflikt med närmast överordnade chefer. Om de bura har behov att

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. lärares ställningstaganden i poUtiska frågor

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. lärares ställningstaganden i poUtiska frågor

underordna sig, gör de klokast I att stanna på en underordnad plats. Behovet att dominera, maktbehovet, prestigebehovet är ofta Intensivt, Det framträder med särskild styrka, när rangordningen I en grupp rubbas. En maktkamp brukar då utvecklas, tills den starkaste eller den som gör starkast Intryck fått underordningsbehovet att växa hos alla de övriga,"

Under rubriken Tendenser till rangordning och gruppgränser undervisar författaren om att fullständig Jämlikhet tycks vara ett svårfångat Ideal t, o, m. I vänskapsgrupper: "Om två vill bestämma och Ingen vill rätta sig efter den andre, kommer gruppen snart att splittras. Tack vare behovet att underordna sig, vilket kan framkallas hos den ena av parterna, bevaras vänskapen, 1 ett äktenskap kan dock viss Jämlikhet uppnås genom att mannen får bestämma I vissa frågor, hustrun I andra."

Inom en kulturkrets och också Inom hela mänskUgheten uppstår en mängd rangordningssystem, heter det I boken.

"Människorna sluter sig samman I nationer. Varje grupp känner behov av strukturering, av lag och ordning. Men nationen bhr snabbt mer än blott en administrativ enhet. Den bUr en personlighet med alldeles egna karaktärsdrag, som medlemmarna bhr djupt förälskade 1. Vårt svenska språk klingar särskilt skönt, tycker vi, fastän det egentligen bara khngar svenskt. Vår renUghet, hederlighet, öppenhet, demokratiska samhällsordning och mycket annat bhr omistliga nationella särdrag,"

Samhällsklasser, socialgrupper, social status behandlas på följande sätt:

"Begreppet samhällsklass har troUbundlt sinnena i hela världen sedan 1800-talets våldsamma klasskamp. Denna var en följd av ghettobildnlng. En stor del av befolkningen drogs från byarna på landet och blev bUlig arbetskraft i gruvor och fabriker, där de ofta utsattes för omänskhg behandhng.

De sociala orättvisorna blev uppenbara för de flesta människor. Men sociala Institutioner och vanor som utbildas I ett samhälle är svåra att ändra pä. Industrinationerna drabbades av inre kriser. 1 denna situation, då ohka grupper kände sin existens och sin -oclala trygghet hotad, upplevde de sig som enheter. De utsugna och pinade kände sig som ett proletariat, en arbetarklass. De som hade egendom och god samhällsställning att försvara kände sig som medelklass. De som ägde storföretag eller Innehade höga ämbeten kom att känna sig som en överklass."

Ytterligare några meningar bör kanske återges ur denna bok:

"Att samhällsforskare och psykologer så ofta talar om socialgrupper och utför undersökningar om dessas olika egenskaper, beror delvis på traditionen. Man föreställer sig fortfarande samhället som ett klassamhälle. Det beror också på att man måste lägga In konstlade gränser I gråskalan för att kunna arbeta med de resultat man erhåller. Det visar sig då att det finns en mängd skillnader mellan de soclalekonomlska grupper, som man på detta konstlade sätt skapar."

Detta, herr talman, strider mot kravet på att "främja elevernas utveckhng Ull medvetenhet, saklighet och kritiskt sinnelag".

Detta strider mot varje strävan att ge skolan ett Innehåll av demokratiskt tänkande.

Det är en reaktionär Ideologi som propageras. Men det jag har citerat är hämtat ur läroböcker som I dag användes I svenska skolor, utan

läroboksnämndens Invändningar.

Lärare som korrigerar bristerna I läroböckerna med verklig beskrivning av USA:s krig I Vietnam har tilldelats varningar för tjänstefel. Men de som genom läroböckerna ger en falsk beskrivning av historia och verkUghet går fria från anmärkningar!

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Hen talman! Herr Berndtson I Linköping berörde vid ett par tillfällen I sitt anförande det s. k. Kungsbackafallet. Det är föremål för behandling I regeringsrätten, och jag är därför förhindrad att över huvud taget kommentera fallet. Herr Berndtson tog emellertid upp några andra saker som jag vill kommentera, bl. a. de Internationella frågorna I utbildningen.

Får jag bara som ett litet exempel på vår vilja att inom skolan skapa en objektiv utbildning på ett område, där meningarna kan gå skarpt Isär, hänvisa tlU det anslag som vi lämnade Ull Sveriges elevers centralorganisation för några år sedan till en s. k. antllndoktrlnerlngskampanj. VI gav alltså eleverna ekonomiska möjUgheter att själva kritiskt granska den utbildning och de läromedel som fanns I skolan och därmed ge uttryck för sin uppfattning och lämna underlag för förändringar i framtiden.

VI har dessutom en särskild läromedelsgranskning genom läroboksnämnden. Nämndens arbete är nu föremål för en utredning, och Inom drygt en månad får vi ett förslag om en effektivare läromedelsgransknlng. I det sammanhanget har herr Berndtson möjUgheter att påverka den framtida utformningen.

Jag vill också understryka att beträffande det viktiga historieämnet har läroboksnämnden gjort en särskild genomgång och låtit tre fria, oberoende forskare granska samtUga de böcker som hur passerat genom läroboksnämnden för att på det sättet åstadkomma en dubbel kontroU. Resultatet av den undersökningen blev att det här och var fanns brister. Det resultatet skall självfallet utnyttjas för att åstadkomma en ytterligare förbättring.

Hen Berndtson tog upp frågan om könsrollerna. På den punkten har vi gått så långt att vi I läroplanen sagt att det är skolans uppgift att Ifrågasätta rådande förhållanden. Det har alltså gjorts ett utomordentligt starkt uttalande för att motverka de könsroller, som I dag finns I det svenska samhället och som alla I denna riksdag väl är eniga om är otillfredsställande.

I sin Interpellation nämnde herr Berndtson ett exempel på dålig överensstämmelse med läroplanen. Jag kan meddela att den nämnda boken nu är ur bruk genom Införandet av Lgr 69.

Herr Berndtson åberopade vidare en rad andra böcker. Eftersom Jag naturligtvis Inte kan våra tusentals läroböcker utantill, är det för mig en omöjlighet att uttala mig om dessa fall. Det var något av en andra Interpellation som jag fick, och det är mycket svårt för mig att här utan vidare komma med en kommentar. Jag kan bara uppmana herr Berndtson att lämna sina synpunkter till läroboksnämnden, vare sig han vill göra det till den gamla eller Ull den framtida nämnden, som så småningom träder I funktion efter remissbehandling och eventuella riksdagsbeslut.

Jag kan som min personUga uppfattning säga att vi fortfarande har

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. lärares ställningstaganden i poUtiska frågor

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. lärares ställningstaganden i poUtiska frågor

betydande brister när det gäller läroböckerna. Situationen är långt Ifrån Idealisk. Det är emellertid å andra sidan felaktigt att ge det Intrycket att det är erbarmUgl dåligt ställt. Förhållandena är ganska hyggliga men Inte tillräckligt bra. Om vi jämför med andra länder, både i öst och I väst, tror jag att den svenska lärobokssituationen framstår som ganska exemplarlsk. Men vi själva är Inte nöjda med den.

Herr BERNDTSON I Linköping (vpk):

Herr talman! Utbildningsministern ger exempel på vUjan att skapa motvikt mot den borgerliga Indoktrineringen, Jag tycker naturligtvis att det är bra med ekonomiskt stöd Ull eleverna i deras verksamhet, men eleverna kanske ändå har rätt att vänta sig att man Inte samtidigt öser ut alltför mycket reaktionär propaganda genom läroböckerna.

Det är naturligtvis bra med varje sådan bok som försvinner ur marknaden, men det behövs nog andra åtgärder än omläggning av läroplaner för att få dessa bortrensade. Jag är tillfredsställd över att utbildningsministerns svar andas viha att ta Itu med denna borgerliga dominans på ett eller annat sätt, även om vi I dag Inte får något bestämt besked om hur det skall gå Ull,

Utblldningmlnlstern yttrade I en tidningsintervju nyligen: "Jag tror Inte på den sterila objektivitet som består I att läraren söker komma fram Ull något utplånat eller är rädd för att avslöja att han själv tillhör ett politiskt parti eller något sådant. Kravet är att han skall ha förmåga att presentera de olika uppfattningar som finns," Jag förstår att statsrådet inte kan gå in på det aktueUa fall jag har talat om, men det kanske Inte skulle skada att det här tldnlngsuttalandet åtminstone tillställdes vissa länsskolnämnder för begrundan om hur de bör se på dessa saker.

Det förhållandet, att vi har en rad läroböcker som stark kritik kan riktas emot, är nog så betänkUgt. Att statens läroboksnämnd Inte granskar alla läroböcker skulle kanske kunna förklara en del av skevheternu, men är ändå inte den borgerUga dominansen alltför genomgående? Man kanske kan säga som Jag tror att utbildningsministern vill göra, att det Inte är bra men utt det heller Inte är så Illa ställt. Men Jag tycker det är tillräckligt Illa ställt på detta område. Även om vi kan vänta ett betänkande från läromedelsutredningen inom korl borde väl regeringen kunna prestera några synpunkter pä hur man skall motverka det ensidiga propagerandet av borgerlig Ideologi I skolorna.

Jag menar att skolan måste ha en stor plats I strävandena att bryta den reaktionära Indoktrineringen I vårl land, och då får man inte passivt låta vad som helst flöda genom läroböckerna.

Herr utbildningsministern CARLSSON:

Herr talman! Herr Berndtson I Linköping klagade över atl Jug inte lämnude ett ännu mera konkret besked I dag, men Jag undrar hur riksdagen skulle reagera, hur remissinstanserna skulle reagera oeh hur en utredning skulle reagera, om jag ungefär en månad Innan betänkandet presenteras deklarerade hur den framtida läromedelsgranskningen skulle gå till. Det vore verkligen en maktfullkomlighet, och Jag höll på att säga en pampattityd, som nog skulle kritiseras ganska hänsynslöst. När vi nu

står så nära ett utredningsresultats framläggande oeh en remissbehandUng där olika organisationer oeh grupper av lärare och elever får tillfälle att yttra sig - och självfallet även en allmän poUtlsk debatt - vill jag naturligtvis avvaktu den diskussionen och se vllku posltlvu uppslag och Idéer man har.

Sedan har Jag kanske ändå htet större tilltro än herr Berndtson Ull elevernas förmåga av kritisk granskning oeh bedömning. Med den allt öppnare skola vi har tror Jag riskerna för Indoktrinering Inte år riktigt så stora som herr Berndtson föreställer sig.

Detta är emellertid ett viktigt problem, och jag ser fram emot en Intressant diskussion under våren om dessa frågor. Vi får sedan tiUfälle att återkomma I riksdagen till diskussion och konkreta beslut när det underlaget finns framlagt.

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. lärares ställningstaganden i poUtiska frågor

Fröken LJUNGBERG (m):

Herr talman! Anledningen till utt jug blandar mig I den här diskussionen är att det för den som länge sysslat med undervisning Inom svenskt skolväsen känns gunsku egenartat att lyssna till herr Berndtsons I Linköping framställning. Den är av den arten att man inte känner igen svensk skola.

Medan jag lyssnade erinrade jag mig en uppgift som jag hade för ett antal år sedan. Den gällde studier av läroböcker I historia från en kommunistisk stat I öster. Jag måste sägu att detta studium var utomordentligt beklämmande. Där kunde man under trycket av politisk tendens förvränga fakta så alt det blev en ytterst egenartad historia.

Jag blev ytterst betänksam när Jag hörde herr Berndtson, ty det verkar som om herr Berndtson Inte ville tillåta människor med olikartad poUtlsk Inställning att också vara läroboksförfattare. Jag tycker att det är lyckligt utt hu läroboksförfattare som representerar olika politisk Inställning, oeh Jag tror att ungdomarna vid de diskussioner som förs under lektionerna blir uppmärksamgjordu på sudunt. Liku väl är Jag övertygad om att utbildningsministern har alldeles rätt när han såger att en lärare inte har någon anledning att dölja sin egen politiska inställning. Talar han öppet, gör han därmed eleverna uppmärksamma på att det kanske finns särskild anledning att varu kritisk mot de uttalanden som görs, om man har en annan uppfattning än läraren I fråga. Det ger Ju hela tiden möjligheter Ull en öppnare oeh friare diskussion.

Sedan hur vi läroboksnämnden som granskar, vilket Jag tycker är riktigt; det finns ju läroboksförfattare som kan sina saker men som ändå med utgångspunkt I vad som är vetenskapligt hederligt har en benägenhet att göra ett urval I enlighet med egen politisk inställning.

Jag vill säga detta, hen talmun, därför utt Jag tycker att den svartmålning uv hur det går till i svensk skola I dag som herr Berndtson gjort inle lår stå oemotsagd. Del år högt i tak i den svenska skolan. Elever oeh lärare diskuterar under stor frihet med varandra. Det är en Inställning som tidigare kanske baru tunns hos en del lärare. I dag tror Jag att det finns en ganska samfälld Inställning hos lärurna i vårt lund om att så skall det varu. Det skall vura högt I tak I debutten.

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Ang. lärares ställ-.ningstagattden i politiska frågor

Hen BERNDTSON I Linköping (vpk);

Herr talman! Det är Inte tilltro tUl eleverna Jag saknar, men Jag tror att eleverna begär att då de bekämpar den borgerliga Indoktrineringen bör de Inte samtidigt få en känsla av att de arbetar mot en bokfiod som tillför skolan nya reaktionära värderingar.

Även om jag inte kunde förvänta mig mera detaljerade besked från utbildningsministern rörande hur läroboksgranskningen skall gå till I fortsättningen, hade det kanske varit bra om de principiella ståndpunkterna I det poUtiska och Ideologiska problemet kunnat preciseras på ungefär samma klara sätt som skedde I en tidningsintervju nyhgen. Jag tillåter mig nämligen att betvivla den av fröken Ljungberg angivna takhöjden I vår skola — I varje fall verkar den vara väl låg I det aktuella fall jag berört - och tror att en länsskolnämnd Inte skulle agera hka aktivt som I Kungsbackafallet, därest det hade varit fem vanliga Jobbare som anmälde några lärare för vad som ansågs vara borgerhg propaganda. Tyvärr finns det alltjämt statusvärderingar som gynnar den borgerliga propagandan och motverkar en demokratiseringsprocess. Från moderat håll har man ofta kritiserat skolan för att vara vänstervrlden, och jag tror att det på riksdagens bord har funnits motioner från moderat häll som velat gå ännu längre och behålla det borgerliga synsättet I skolorna.

Jag menar att det är en angelägen uppgift att bekämpa denna borgerliga Indoktrinering. Den uppgiften är Inte begränsad enbart Ull vad man kan vänta av den eller den utredningen - I det politiska hvet måste vi göra en mycket aktiv Insats för att åstadkomma en ändring.

Herr utbildningsministern CARLSSON;

Hen talman! Kring de principiella ståndpunkterna och den principiella målsättningen hoppas jag att det Inte finns några delade meningar. 1 varje fall är min uppfattning glasklar, att skolan skall medverka till objektivitet I undervisningen. Men vad vi diskuterar I samband med läromedelsutrednlngen är: Vilka medel kan vi använda för att uppnå denna objektivitet?

Det är bara I den diskussionen Jag har sagt att Jag som utbildningsminister anser att man bör avvakta en utredning som ligger så nära I tiden och vänta på synpunkter från remissinstanser, riksdagsmän och andra som kun vara Intresserade av det här problemet.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Föredrogs och hänvisades Ull finansutskottet skrivelse från fullmäktige i riksbanken angående ombyggnad av riksbankens avdelningskontor I Göteborg.

§ 7 Föredrogs och hänvisades motlonernu nr 1621 — 1629 till Justitieutskottet.

§ 8 Föredrogs och bifölls InterpellatlonsframstäUningama nr 219 och 220.

§ 9 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkanden;

Nr 67 I anledning av motioner om förbättrad Information om riksdagens arbete oeh massmedias bevakning av riksdagsarbetet

Nr 68 I anledning av motioner om riksdagens upplysnlngstjänst och experter i riksdagen

Nr 69 I anledning av motioner angående riksdagsstadgan m. m.

Nr 70 med anledning av motion om rättsregler för åsiktsannonsering

Nr 71 I anledning av motioner om förhandsgranskning av skolprogram I radio och television

Nr 72 I anledning av skrivelse från talmanskonferensen med överlämnande av ett från kommittén för översyn av Nordiska rådets svenska delegatlons kansUorganlsatlon Inkommet betänkande

Nr 73 I anledning av framställning från riksdagens ombudsmän om anslag för Inredning och utrustning av kontorslokaler m. m.

Nr 134

Fredagen den

26 november 1971

Socialförsäkrlngsutskottets betänkanden:

Nr 42 i anledning av Kungl. MaJ:ts proposition med förslag till lag om ändring I lagen (1962:381) om allmän försäkring

Nr 43 I anledning av. motion angående de studerandes sjukförsäk-rlngsvlllkor

Socialutskottets betänkanden:

Nr 37 I anledning av motioner om patienternas ställning Inom vårdområdet, m. m.

Nr 39 I anledning av motioner om åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket

Kulturutskottets betänkanden:

Nr 28 I anledning av motioner om kulturfrämjande åtgärder

Nr 29 I anledning av motion om forskning angående ungdomens

situation i samhållet

Jordbruksutskottets betänkanden:

Nr 57 I anledning av motioner angående bekämpningen av oljeutsläpp, m, m.

Nr 58 I anledning av motioner om en plan för förstärkning av beredskapslagrlngen av livsmedel och produktionsmedel, m. m.

Nr 63 I anledning av Kungl. MaJ:ts proposition om godkännande av gränsälvsöverenskommelse mellan Sverige och Finland, m. m. jämte motion

Nr 64 i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring I förordningen (1967:139) om obUgatorisk statsplomberlng av utsädesvura oeh om växtförädhngsavglft

Nr 65 I anledning av motioner angående mUjövårdsplan och miljövårdens organisation m. m.

6 Riksdagens protokoll 1971. Nr 133 135

Nr 134 Näringsutskottets betänkande:

P , , Nr 42 I anledning av motion om en plan för energiförsörjningen

26 november 1971

------------------- Inrikesutskottets betänkande:

Nr 34 I anledning av motion om främjande av rekryteringen till

kroppsarbetsyrkena

§ 10 Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades att följande enkla fråga denna dag framställts, nämligen av

Nr 394 Hen Norrby i Gunnarskog (c) Ull herr kommunikationsministern angående Ifrågasatt nedläggning av busslinjer i Värmland:

Vilka åtgärder avser statsrådet att vidtaga med anledning av GDG:s varsel om nedläggning av busshnjer I Värmland?

§ 11 Kammaren åtskildes kl. 11.57.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert