Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:132

Onsdagen den 24 november

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 16 Innevarande månad.

§ 2 Föredrogs och hänvisades Kungl, Maj:ts proposition nr 181 tUl konstitutionsutskottet,

§ 3 Föredrogs och hänvisades motionerna

nr 1569-1577 tiU näringsutskottet,

nr 1578 tUl utbildningsutskottet,

nr 1579-1581 tUl skatteutskottet,

nr 1582 och 1583 tih utrikesutskottet,

nr 1584 såvitt avsåg förbud mot export av krigsmateriel till utrikesutskottet och I övrigt tUl näringsutskottet,

nr 1585 tUl utrikesutskottet,

nr 1586 och 1587 tiU skatteutskottet,

nr 1588-1592 tlU trafUcutskottet,

nr 1593 till jordbruksutskottet,

nr 1594-1600 till näringsutskottet,

nr 1601 såvitt avsåg skattefrågor tUl skatteutskottet och I övrigt tiU näringsutskottet,

nr 1602 punkten I tUl näringsutskottet och punkten 2 tUl skatteutskottet,

nr 1603 såvitt avsåg hemstäUan i Kungl, Maj:ts proposition nr 166 punkten I till näringsutskottet och punkten 2 tUl skatteutskottet,

nr 1604-1606 tiU näringsutskottet,

nr 1607 och 1608 till skatteutskottet,

nr 1609-1612 tlU civilutskottet,

nr 1613 och 1614 till näringsutskottet samt

nr 1615 och 1 616 tlU justitieutskottet,

§ 4 Föredrogs och bifölls interpeUationsframställningen nr 216,

§ 5 Ökat inslag av personval i valsystemet m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 54 i anledning av motioner om ökat inslag av personval i valsystemet m, m,

I detta betänkande behandlades

motionen 1971 ;86 av herr Helén m, fl, (fp), vari yrkats i punkt 1 att
riksdagen I skrivelse tUl Kungl, Maj:t hemställde att grundlagberedningen
fick i uppdrag att så snabbt som möjligt lägga fram alternativa förslag tlU
hur personvalsmomentet I det svenska valsättet kunde öka samt I punkt 2
att riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj:t hemställde att grundlagbered
ningen fick I uppdrag att så snabbt som möjhgt pubhcera undersökningar 5

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Ökat inslag av personval i valsystemet m. m.

av hur de pohtiska partierna nominerade sina kandidater inför riksdagsvalen,

motionen 1971:114 av herr Bohman m, fl, (m), såvitt avsåg hemställan punkt 1, samt

motionen 197 I ;559 av herr Wijkman och fru Mogård (m).

Utskottet hemställde

att riksdagen skulle avslå motionerna

1) 1971:86 såvitt avsåg hemställan punkterna 1 och 2,

2) 1971 ;l 14 såvitt avsåg hemställan punkt I samt

3) 1971:559,

Reservation hade avgivits av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp), vilka ansett att utskottet under I bort hemställa,

att riksdagen i anledning av motion 1971:86 såvitt avsåg hemställan punkterna I och 2 i skrivelse till Kungl, Maj:t hemstäUde, att en särskUd utredning tiUsattes med uppgift att pröva möjligheterna och lägga fram förslag tUl ett starkare personvalsinslag i valsystemet.

Hen AHLMARK (fp):

Herr talman! I de svenska allmänna valen i dag kan man välja mellan partier men i stort sett inte mellan kandidater inom ett och samma parti, Väharna får alltså inte effektivt påverka vilka personer som partierna och de själva skaU representeras av.

Det finns vissa möjligheter. Framför aUt när ett parti går ut med flera Ustor i ett och samma val och en och samma valkrets är det Ibland möjhgt att påverka vilka personer som kommer In i riksdag, landsting och kommunfuUmäktige, Men i regel har partierna en lista var. Och ibland när man har två eUer flera är de ändå konstruerade på ett sådant sätt att utgången är ganska given. Möjligheten att stryka namn på listor och skriva dit nya finns, men vi vet aUa att det är praktiskt taget omöjhgt att den vägen påverka personvalen.

Det är alltså partierna själva i sina nomineringar som i praktiken i de flesta faU avgör den turordning som kandidaterna vähs i. Allmänhetens roll blir att bestämma hur många mandat ett parti skall ha men däremot inte vilka personer som skall utses.

För oss Uberaler är den ordningen långtifrån tiUfredsstäUande, Vi vill öka möjligheten till personval i det svenska valsättet. Med personval menar vi alltså att väharna skall få ett ökat inflytande på -vilka personer som får förtroendeuppdrag efter att man bestämt sig för -vilket parti man vUl stödja. Majoritetsval i enmansvalkretsar, som i t, ex, England, innebär inte personval i rimlig mening. Man röstar ju främst på parti — och bör göra det - men man har ingen möjlighet att välja mellan flera kandidater inom ett och samma parti.

I ett proportioneUt system finns det däremot ohka möjUgheter, Man kan numrera kandidaterna i den ordning man vill ha dem invalda. Man kan kryssa för den eller de kandidater man främst viU stödja. Man kan genomföra ett system — som något påminner om det västtyska - med exakt proportionaUtet men också med konkurrens i små valkretsar.

kanske enmansvalkretsar, mellan kandidater inom ett och samma parti.

Men svårigheten att konstruera ett personvalssystem som Inte får olämpUga konsekvenser är ändå mycket stor. Det kan vi se utav de utländska exemplen. Och därför menar folkpartiet att en utrednmg bör lägga fram alternativa, tänkbara modeller utan att från början binda sig för någon av dem. Man skall alltså skissera konkreta möjligheter för ökat personval inom ramen för nuvarande valsätt eher med ett helt nytt valsätt, som självfallet också måste vara proportioneUt, Först med sådana modeUer kan debatten få en sådan näring att vi kan fördjupa den och närma oss en framtida lösning.

Såvitt jag vet kommer grundlagberedningen inte att lägga fram de modeller till ökat personval som folkpartiet begär I sin närdemokratimotion. Inte heUer lär man föreslå sådana ändringar I valsystemet att det bUr mer av personval. Man har - av ohka skäl — Inte lyckats nä särskilt långt. En del är förklarligt, eftersom svårigheterna är betydande.

Men därför är det också viktigt att en ny utredning får ta hand om själva personvalsfrågan och också granska hur nomineringarna går tUl inom partierna. Den kan då koncentrera sig på att lägga fram sådana här modeUer och försöka forcera de svårigheter som finns. Det är en sådan utredning som folkpartiet begär.

Utskottet viU awakta grundlagberedningens betänkande. Men det framgick alldeles tydligt av utskottets överläggningar, där flera ledamöter av grundlagberedningen var med, att några viktiga resultat kommer man Inte att få fram den här gången. Den som därför är verkUgt intresserad av mer av personval I valsättet bör redan nu stödja kravet på en ny utredning med de uppgifter som vi skisserar för den. Det duger Inte längre att bara prata om personval, VI måste komma vidare.

Jag yrkar bifall tUI reservationen.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Ökat inslag av personval i valsystemet m. m.

Herr WIJKMAN (m):

Herr talman! Låt mig som en av motionärerna i de här mycket viktiga frågorna säga några ord. Avsikten med motionen 559, väckt av fru Mogård och mig, har varit att försöka påskynda arbetet inom grundlagberedningen när det gäller förslag UU ökat personvalsmoment i vårt valsystem. Vi har i detta sammanhang även tagit upp frågan om norruneringsprocesserna Inom de ohka partierna.

Vi har sett det som mycket angeläget att det svenska valsystemet snarast utvecklas I riktning mot större demokrati, dvs, på sådant sätt att väljarna har reeUa möjUgheter att ta ställning meUan oUka kandidater. Det nuvarande valsystemet har, som herr Ahlmark har påpekat, snarast karaktären av partival, dvs, möjligheterna att som väljare påverka vilka personer som skall representera vederbörande i kammaren är praktiskt taget obefintUga, Strykningar och rätt att föra upp nya namn existerar visserligen, men skall en sådan aktivitet krönas med framgång måste den vara organiserad, och detta stupar oftast på praktiska svårigheter,

Samma sak gäller I stor utsträckning om väljarnas möjligheter att påverka vaUistornas sammansättning. Förhållandena varierar visserligen inom och meUan partierna, men I stort får man säga att det är mycket få människor, endast en liten andel av medlemmarna I varje parti, som i

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Ökat inslag av personval i valsystemet m. m.

praktiken har något inflytande över sammansättningen av och rangordningen på respektive lista.

Det är något för mig djupt otiUfredsstäUande i systemet att möjligheterna att påverka vem som vähs är så små. Det förutsätts ju i aUa sammanhang att riksdagens ledamöter skaU ha väl utbyggda kontakter med väljarna. En konsekvens av ett sådant resonemang måste väl då vara att väljarna stimuleras till kontakter likaväl som att vi ledamöter genom valsättets utformning förmås tUl större aktiviteter gentemot våra vähare. Vi har under senare år kunnat iakttaga hur allt flera grupper i vårt land uttalat stark kritik mot den representativa demokratin. Denna kritik har i många faU varit överdriven, men åtskilUga har menat - och det med aU rätt - att det inte räcker att lägga sin röst vart tredje år och därefter lämna aUa avgöranden åt poUtikerna, Kraven på ökat inflytande mellan valen — såväl rikspoUtiskt som i de mera näraliggande kommunala frågorna - växer sig allt starkare. Dessa krav måste självfaUet besvaras av poUtikema, Det måste innebära förändringar i vårt sätt att arbeta. Det måste innebära förbättringar i vårt valsystem. Det bör också ge människorna större möjUgheter till direktinflytande i enskilda frågor — exempelvis genom folkomröstningar.

Som ett genomgående drag i alla dessa spörsmål om hur vi skall förbättra och därmed förstärka demokratin finns kravet på bättre kontakter mellan poUtiker och aUmänhet, För oss motionärer framstår det som självklart att utbyggda kontakter förutsätter ökat personvalsmoment i valsystemet. Det måste finnas en press på oss folkvalda att kontinuerUgt gå ut på fältet, liksom det måste existera praktiska möjligheter för väharna att väha mellan ohka personer,

1 klämmen på motionen 559 yrkas att grundlagberedningen får i uppdrag att före nästa val lägga fram förslag tiU ökat personvalslnslag i valsystemet. Detta för att vi icke senare än 1976 skaU kunna tiUämpa ett sådant bättre valsystem. Vidare föreslås att partiernas nomineringsprocesser offentligen redovisas.

Bägge dessa önskemål skall enUgt utskottet infrias inom det närmaste halvåret. Grundlagberedningen har enligt utskottet för avsikt att dels offenthggöra nomineringarna inför 1970 års val, vilket vi med tiUfredsställelse konstaterar, dels framlägga -vissa förslag i personvalsfrågan under nästa halvår. Det är nu min förhoppning att de förslag som beredningen avser presentera också kommer att leda till resultat i form av beslut i denna kammare.

Herr Ahlmarks reservation har ungefär samma inriktning som det jag här har sagt. Jag tror emellertid att i det här läget en utredning ytterligare skuUe fördröja arbetet, och jag emotser i stället de förslag som grundlagberedningen kommer med under nästa halvår för att aUtså kammaren skall ha möjUghet att fatta beslut före 1973 års val. Det framstår som nödvändigt att arbetet med dessa frågor mycket snabbt avslutas. Ett ökat personvalsmoment i valsystemet är nämligen en av förusättningarna för att demokratin skaU kunna försvaras, förbättras och fördjupas.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Personval inom partierna kommer väl alltid att bh något av en halvmesyr. Det är klart att en halvmesyr är bättre än ingenting alls, så det finns aU anledning att stödja reservanterna. Jag skaU återkomma tih det.

Men om man verkUgen menar allvar med talet om personval, så måste man nog arbeta för att få ett helt nytt valsystem, där det bhr möjligt för en och samma person att rösta på representanter för skilda partier. Då först har personvalside'n slagit igenom. Det innebär att man bryter det strikta röstande efter parti som vi nu har och som naturhgtvis har -vissa fördelar men som ur de aspekter vi nu anlägger är olyckhgt.

Jag skall ta ett exempel, som jag tror är belysande, särskilt vid kommunalval, där personkännedomen I stort sett är större än vid riksdagsvalen. Det finns säkert människor som säger: Den är en mycket bra person, och den är också en mycket bra person, men de står på skUda Ustor, och jag kan alltså inte rösta in bägge. Dessa båda är i stort sett de enda som jag har förtroende för i den här kommunen, men jag kan bara väha en av dem, YtterUgare en nackdel är att om jag röstar på den ena så röstar jag samtidigt in flera som jag tycker är fuUständigt odugUga för uppdraget.

Det är så vi röstar för närvarande i detta land. Om det skall bU ett verkligt personval, skall man ha ett valsystem med alla kandidater på en och samma valsedel, kanske ordnade partivis, och där väljaren måste markera varje person som han vill rösta på. Det skulle också förutsätta Utet större aktivitet från väharen. Kunde vi få det dithän, så hade vi fått ett personval, annars blir det litet grand av en skenfäktning.

Men detta hindrar inte att man bör göra aUt som göras kan för att öka inslaget av personval inom partierna och att göra nomineringsförfarandet mera demokratiskt. Den svaga länken i vår demokrati är väl ändå nomhieringsförfarandet. Även om man inom aUa partier gör så gott man kan för att göra nomineringen så demokratisk som möjligt, så har man inte hunnit långt, och det är svårt att se hur man skah kunna komma mycket längre.

Först med den modeU som jag har förespråkat skuUe man få ett personval som är värt namnet. Man bör ändå göra vad som göras kan, och därför ber jag att fä yrka bifall till reservationen.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Ökat inslag av personval i valsystemet m. m.

Herr HERNELIUS (m):

Herr talman! 1 vad som aUmänt här sagts om vikten av att minska klyftan meUan väharna och deras representanter bl, a, i riksdagen kan jag helhjärtat instämma. Moderata samlingspartiet har på sitt program att vidga möjhgheterna tiU personval, och dess representanter i konstitutionsutskottet och grundlagberedningen kommer att arbeta och arbetar i dessa syften.

Därav föher emeUertid inte att vi är beredda att stödja reservationen. Om några månader kommer ju grundlagberedningen med sitt stora förslag. Då bhr det tillfälle att sätta in frågan i rätt sammanhang i den allmänna debatten — i dess sammanhang med övriga reformer, tilltänkta eUer enbart skisserade.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Ökat inslag av personval i valsystemet m.m.

Det gör som sagt att reservationen inte kan stödjas i nuvarande läge. För att inte något missförstånd om moderaternas ställning skall uppstå på grund härav har jag velat begära ordet och nämna detta.

Utan att ge mig in på några spådomar kan jag därtUl lägga att det säkerhgen kommer att framgå av grundlagberedningens betänkande att i varje faU de moderata representanterna och centerpartiets representanter är mer intresserade — i varje fall inte mindre — av personval än övriga partiers representanter i grundlagberedningen.

Herr JOHANSSON I Trollhättan (s):

Herr talman! I överensstämmelse med sina direktiv arbetar grundlagberedningen med frågan om personmomentet I valen. Den har låtit göra undersökningar om kandidatnomineringar. Det kommer att publiceras en studie som utgör ett komplement till de undersökningar som Lars Sköld på sin tid utförde åt författningsutredningen. Men innan grundlagberedningen har hunnit publicera sina undersökningar och överväganden begär man nu från folkpartihåU att riksdagen skall skriva tUl Kungl, Maj;t och begära en särskUd utredning för att pröva möjUgheterna att lägga fram förslag UU starkare personvalsinslag i valsystemet.

Det betyder att man under en tid skulle få två paraUeUt arbetande utredningar. Dels skuhe grundlagberedningen avsluta sitt arbete, dels skuUe den nya utredningen bötia sin verksamhet. Det är ändå en orimlig utredningssituation. Innan man överväger om en ny utredningen skall komma tUl stånd bör man awakta grundlagberedningens förslag där som herr Hernelius med rätta påpekade denna sak sätts in i sitt större sammanhang.

Vad grundlagberedningen kommer att föreslå får vi ju ta del av så småningom, men det är aUdeles uppenbart att frågan om personval är utomordentligt svår. På den punkten ger jag herr Ahlmark helt rätt. På ett sådant valsystem måste man stäUa vissa krav som är svåra att förverkliga. Det skaU vara så enkelt att väharna begriper det. Det får Inte avsevärt försinka sammanräkningen. Det får inte konstrueras på ett sådant sätt att endast de som tar avstånd från partiernas officieUa rangordning på Ustan bestämmer vUka som skaU sättas in i riksdagen. Framför allt får det inte premiera poUtiskt ovidkommande förhåUanden, Sålunda bör det inte gynna vare sig "kändisskap" från andra områden eUer goda ekonomiska möjligheter till personUg propaganda eller dessa båda faktorer i förerung.

Då vi säkert får anledning att återkomma till en diskussion på denna punkt kan jag nu nöja mig med att yrka bifall tiU utskottets hemställan.

Hen AHLMARK (fp):

Herr talman! Anders Wijkman började med att säga att han motsåg förslagen från grundlagberedningen med väldigt stort intresse. Jag tror Inte att han efter HUding Johanssons anförande har samma förhoppningar som han hade för tio minuter sedan.

Det är ju alldeles uppenbart att grundlagberedningen Inte kommer att lägga fram konkreta modeUer för personval som kan föra debatten framåt. Det är det som vi i folkpartiet tycker är viktigt. Det räcker inte

att bara fortsätta att prata om personval utan det gäller nu att få mer stoff i debatten, förslag som gör det möjligt att komma framåt i frågan. Grundlagberedningen har alltså inte tänkt sig att lägga fram de här modellerna, och Hilding Johansson antydde också indirekt detta i sitt anförande.

Det innebär, efter vad jag kan finna, ett sakhgt stöd för reservationen, även om Hilding Johansson inte drog den slutsatsen själv; vi måste få en ny utredning som lägger fram de här modellerna. Om den gamla utredningen på grund av sin arbetsbörda — den arbetar ju på ett mycket brett fält — inte tillräckligt mycket har lyckats tränga In i personvalsfrågan, kan man mycket väl tänka sig att en särskild utredning tillsättes som bara sysslar med den här frågan.

Vi skall komma ihåg att det finns många hot mot ökat personval i den svenska debatten just nu. Valtekniska utredningen har varit ett av de hoten. För ett år sedan förde den fram förslag om ett system som innebar att valsedlarna skulle ersättas med hålkort där inga personer skulle nämnas vid namn. Man skuUe bara ha partibeteckningen och ett nummer på valsedlarna. Sedan skulle väharna få leta reda på vad nummret på valsedeln betydde, vilka kandidater som fanns på listan etc. Det skulle man få leta efter i annonser, broschyrer och på annat sätt.

Ett sådant förslag är naturhgtvis ett dråpslag mot varje tanke på fördjupat personval. Att t. o. m. ta bort kandidaternas namn från valsedlarna vore att definitivt slå fast att man inte tänker sig några personval I Sverige. Vad reservationen strävar efter är en utveckling i motsatt riktning, mot ökat och inte minskat personval.

Herr JOHANSSON i Trollhättan (s):

Herr talman! Eftersom herr Ahlmark och jag brukar ha så olika uppfattningar kanske jag kan få begagna tillfäUet att konstatera att på en punkt har vi samma uppfattning; den tanke som lanserades om att man inte skulle ha namn på valsedlarna tycker även jag är felaktig. Men detta förslag har inte heller lagts fram av valtekniska utredningen i det betänkande som den nu har avgivit.

Sedan är vi naturUgtvis alla överens om att man skaU ha så goda kontakter som möjUgt mellan vähare och valda, men det förutsätter inte att man introducerar ett personalvalssystem av den ena eller andra modellen.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Ahlmark och Mohn, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Ahlmark begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer konstitutionsutskottets hemställan i betänkande nr 54 punkten 1 röstar ja, den det ej vill röstar nej.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Ökat inslag av personval i valsystemet m. m.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herrar Ahlmark och Molin.

Nr 132 Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens

Onsdaeen den ledamöter ha röstat för ja-proposltlonen. Då herr Ahlmark begärde

24 november 1971 rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna om-

-------------------- röstning gav föhande resultat:

En översyn av ord-

ningen för val till riksdagen

Ja - 252 Nej - 52 Avstår — 3

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföll vad utskottet I dessa punkter hemställt.

§ 6 En översyn av ordningen för val till riksdagen

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 55 I anledning av motion om en översyn av ordningen för val Ull riksdagen.

I detta betänkande behandlades motionen 1971:533 av herr Hermansson I Stockholm m. fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen skulle uttala sig för en översyn av valordningen I enlighet med denna motion samt i skrivelse tUl grundlagberedningen hemstäUa om förslag härom.

Motionen upptog frågan om borttagande av den spärregel som utestängde partier som fått mindre än fyra procent av rösterna att delta i mandatfördelningen.

Utskottet hemställde att riksdagen skuUe avslå motionen 1971:533.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! Redan Innan den nya valordningen beslutades uttalades stor tveksamhet Inför ett system, som Innebär att några få röster kan avgöra om ett parti blir orepresenterat i riksdagen eUer erhåUer minst 14 mandat. Tveksamheten kom också till uttryck Inför det första val där denna ordning tUlämpades, nämligen 1970 års val.

I vpk-motionen 533 påpekas att närmare 5 miljoner deltog I 1970 års val. Ett parti som eventuellt stannar omedelbart under 4 procent och bhr helt utan riksdagsmandat kan alltså representera I runt tal 200 000 väljare. Skulle flera partier komma upp tlU men ej över 4 procent blir antalet vähare utan riksdagsrepresentation ännu större. På grund av denna spärregel kan Ifrågasättas om inte en försämring skett även I förhållande tUl tidigare orättvisa valordning.

Genom sin historik över gällande bestämmelser och deras tillkomst återspeglar också utskottet den tveksamhet inför spärregeln som varit rådande. Utskottet finner hkväl valsystemet "Innebära en väsentligt mera rättvis och därmed från principiellt demokratiska synpunkter mera tillfredsställande ordning än den tidigare gäUande". Man finner därför

inte "anledning att nu aktualisera en omprövning av den huvudprincip för det nuvarande valsystemet som den s. k. fyraprocentspärren utgör".

Det framgår Inte om utskottet anser det "principiellt tiUfredsställande" med ett valsystem som kan medföra atl hundratusentals väljare bhr orepresenterade. Jag anser det icke principiellt tUlfredsstäUande; det motverkar väljarnas röstning efter åsikt. De kan nämhgen avstå från att rösta på ett parti som motsvarar deras åsikter, därför att partiet i fråga matematiskt anses utan chans att passera spärren, eller också rösta pä ett parti för att detta parti skall klara spärren, trots att partiet Inte motsvarar deras åsikter.

I konstitutionsutskottets betänkande erinras också om kommunalvals-kommitténs betänkande, som just nu remissbehandlas. Där förordas fyraprocentspärr även vid valen till landsting och kommunfullmäktige. Om nu utskottet anser detta vara ett skäl mot att slopa spärren vid riksdagsval, kan det förtiäna att uppmärksammas vad utredningen om den kommunala demokratin anfört I sitt yttrande över kommunalvalskommitténs betänkande. Man säger bl. a.: "Utredningen viU sätta I fråga om en genereU småpartispärr på 4 procent är befogad på det kommunala planet." Och man underbygger sitt resonemang med att bl. a. ta upp frågan om hur spärren kan komma att Inverka på väljarnas uppfattning om möjligheterna att påverka de kommunala besluten, liksom det faktum att en spärr på 4 procent vid 1970 års val skulle ha medfört att partier som I dag är representerade I fuUmäktige hade spärrats ut.

Att använda kommunalvalskommitténs betänkande som stöd för att bibehåUa spärren i riksdagsval är enUgt min mening föga välbetänkt. Däremot torde ett bibehållande av nuvarande ordning vid riksdagsval komma att åberopas som stöd för Införande av en ordning vid kommunala val som medför ökade orättvisor.

VI har menat att starka skäl förehgger för att redan nu ta upp valordningen till prövning. Då det av formeUa skäl inte är möjligt att riksdagen direkt Ull grundlagberedningen hemställer om förslag, ber Jag att få framställa föhande yrkande: att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj ;t dels uttala sig för en omprövning av den s. k. fyraprocentregeln vid val till riksdagen, dels hemställa om uppdrag Ull grundlagberedningen att framlägga förslag i enlighet härmed.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

En översyn av ordningen för val till riksdagen

Hen PETTERSSON I Visby (s):

Herr talman! Frågan om spärrarna vid valen — 4 respektive 12 procent - hade man ju att brottas med när man tog den partieUa författningsreformen. Även andra frågor var föremål för omfattande överläggningar, bl. a. frågan om man skulle ha en annan form av sammanräkning av rösterna för att på det sättet få fram vilka som skuUe företräda folket I enkammaren. Men efter de här mycket långvariga förhandhngarna kom man ändå fram till det valsystem och den sammanräkning som vi nu har.

Och det finns en bakgrund som jag tror att man bör beakta. Först och främst har vi väldigt ojämna valkretsar vad det gäller mandatantal, och om man ger sig på att försöka förändra dessa, så kan bara förändringen av valkretsarna Innebära att valutslaget vid en sammanräkning bhr annorlunda, därför att man kan aldrig få ut 100 procents rättvisa - det blir alltid

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

En översyn av ordningen för val till riksdagen

röster över sedan mandaten har blivit fördelade, som Inte kan tUlgodoräknas ett parti.

Det var därför som man fann att man skuhe kunna använda sig av riksproportionaliteten. Vi har de 310 direktvalda, vi har 40 i en rikspott. Men man hade också den uppfattningen att Införandet av denna möjlighet till en ökad proportionahtet inte bör leda Ull alltför stor sönderspUttring av det politiska livet i riksdagen, ty om splittringen bhr för stor kan det medföra att man praktiskt taget icke kan handla. Där har vi nu ett utomordentligt exempel, om vi går tUlbaka tih WeimarrepubU-ken. Weimarförfattningen var kanske en av de finaste författningar som har funnits, men det visade sig att den var så fin att den I sig själv kunde medverka tUl att slå sönder demokratin.

Detta är alltså bakgrunden I den här frågan.

Jag skulle också -viha erinra om att - det har sagts här förut och det kommer väl att sägas igen - detta var en politisk överenskommelse som träffades, och det finns ingen anledning att nu ta upp den frågan till omprövning. Man bör i alla fall awakta — om man skall böqa diskutera den - till dess att den partiella författningsreformen har undanröjts på det sättet att vi har fått en helt ny författning här i landet.

Jag ber, hen talman, att få yrka bifall tUl utskottets hemstäUan, vilket samtidigt givetvis innebär avslag på det yrkande som herr Berndtson i Linköpmg här har framställt.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk):

Herr talman! Det talas mycket om nödvändigheten av att ha ett valsystem som motverkar uppsphttring på många partier. Man kan då ifrågasätta om det i så faU är genom spärrar, som hindrar stora väljargrupper att bh företrädda i riksdagen, detta skaU åstadkommas.

Herr Pettersson i Visby talar också om behovet av stabilt underlag för regeringsarbetet och gör t, o, m historiska paralleller. Det må kanske anses vara något av en ödets ironi att vi just nu har en minoritetsregering i vårt land, trots att fyraprocentspänen tillämpades i 1970 års val. Och nog är det väl ändå märkligt att utskottet inte ens är berett att tänka sig en sänkning av spänen, trots att varje procent motsvarar närmare 50 000 vähare. Man vill heller inte pröva åtgärder för att minska tröskeleffekterna — man vill ha kvar den gihotinspärr som nu finns vid 4 procent.

Vad -vi motionärer har begärt är en omprövning av fyraprocentregeln och att grundlagberedningen skah framlägga förslag rörande valordningens utformning i fortsättningen. Och naturhgtvis bör man kunna finna former som inte har de nuvarande ogynnsamma effekterna för stora väljargrupper. Detta menar jag är mera angeläget än att överföra orättvisorna också tUl landstings- och kommunalval.

Sluthgen noterar jag att det i konstitutionsutskottets utlåtande nr 20 år 1968 fanns reservationer från centerparti- och folkpartihåll, och det uttalades också inför förra årets val viss tveksamhet från det håUet över spärrens effekt. Jag frågar mig; Varför är det så tyst i denna fråga från centern och folkpartiet i dag?

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels det av herr Berndtson i Linköping under överläggningen framställda yrkandet I anslutning Ull motionen nr 533, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Berndtson i Linköping begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition;

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemstäUan I

betänkandet nr 55 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit det av herr Berndtson i Linköping

under överläggningen framställda yrkandet I anslutning tUl motionen nr

533.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Berndtson i Linköping begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 273

Nej - 15

Avstår - 18

§ 7 Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 56 i anledning av motion om valstatistiska undersökningar angående majoritetsval.

Utskottets hemställan bIföUs.

§ 8 Andrad valkretsindelning i Malmöhus län

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 57 I anledning av motioner om ändrad valkretsindelning I Malmöhus län.

I detta betänkande behandlades

motionen 1971:531 av herr Fiskesjö m.fl. (c), vari hemställts att riksdagen skuUe besluta att I skrivelse till Kungl. Maj:t anhåUa om skyndsam utredning och förslag om ändrad valkretsindelning för Malmöhus län samt

motionen 1971:551 av fru Sundberg m.fl. (m), vari yrkats att riksdagen i skrivelse tlU Kungl. Maj;t hemställde om att grundlagberedningen med förtur skuUe framlägga förslag om ändrad valkretsindelning i Malmöhus län.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionerna 1971:531 och 1971:551.

Reservation hade avgivits av herrar Larsson i Luttra (c), Hernelius (m), Boo (c), Werner I Malmö (m) och Fiskesjö (c), vUka ansett att utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall till motionen 1971:531 och i anledning av

Nr 132 motionen 1971:551 beslutade att I skrivelse tUl Kungl. Maj;t anhåUa om

Onsdagen den skyndsam utredning och förslag om ändrad valkretsindelning för Malmö-

24 november 1971 hus län.

Ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

TUl betänkandet hade fogats ett särskUt yttrande av herrar Nelander (fp) och Norrby i Åkersberga (fp).

Hen FISKESJÖ (c):

Herr talman! När riksdagen 1968 och 1969 fattade beslut om de vittgående reformer som bl. a. innebar att tvåkammarsystemet avskaffades och ersattes av ett enkammarsystem lämnade man frågan om valkretsindelningen därhän. Den valkretsindelning som tidigare funnits för valen till andra kammaren överfördes att gäUa för valen till den nya enkammarriksdagen. Man kunde, menade man den gången, skjuta hela den besvärhga frågan om valkretsindelningen åt sidan med motiveringen att valkretsindelningen genom det nya system med utjämningsmandat, som man också beslutade om, inte längre skulle få någon betydelse för den totala mandatfördelningen meUan de konkurrerande partierna. Genom utjämningsmandaten tUlförsäkrades de partier som kom över fyraprocentspärren en rättvis propotioneU andel av mandaten oavsett hur valutslaget blev i de enskilda valkretsarna. Men detta innebär inte att valkretsindelningen blivit betydelselös. Riksdagsvalen sker alltfort valkretsvis, bl. a. så tiU vida att kandidatnomineringen görs valkretsvis och att samthga mandat, såväl valkretsmandat som utiämnlngsmandat, besätts med namn från de valsedlar som partierna gått fram med I de ohka valkretsarna.

Valkretsindelningen har stor betydelse för de pohtiska partiernas regionala organisation och arbete. Det är för partierna naturhgt och för själva kandidatnomineringsprocessen nödvändigt att anpassa partiarbetet efter de geografiska gränser som valkretsindelningen drar upp. Det är också naturhgt att de pohtiska partiernas regionala organisation spänner över ett geografiskt sammanhängande område. I de flesta fall uppstår härvidlag inga svårigheter, eftersom huvudprincipen för valkretsindelningen är att valkretsarna utgör geografiskt sammanhängande områden.

I ett faU, som tagits upp i motionerna 531 och 551, gäller dock inte detta. I Malmöhus län är fyra kommuner utbrutna ur länet i övrigt och bUdar tUlsammans en valkrets, och det som bUr kvar av länet bildar en annan.

Detta har väl alltid varit en konstig ordning, och de kommunsammanläggningar som föht och föher av kommunindelningsreformen har inte gjort den nu gällande ordningen mindre besynnerUg,

Kommunreformen har medfört en kraftig expansion av de kommuner som ingår i fyrstadskretsen, vilket 1 sin tur innebär, att även den s, k, länsvalkretsen blivit synnerhgen märkhg tUl sin geografiska sträckning. Den löper som en ringlande serpentin ut och in kring fyrstadskretsens ohka delar och påminner osökt om de valkretsar i USA som under skiftande makthavare varit utsatta för en hänsynslös gerrymandering.

TiU detta kommer att inte heller länsvalkretsen längre är geografiskt sammanhängande, eftersom Höganäsblocket är spanat från den ö-vriga

länsvalkretsen genom Helslngborgsblocket som tillhör fyrstadskretsen.

Hur man än betraktar valkretsindelningen i Malmöhus län tror jag att man måste hålla med om att den helt allmänt är underlig, att den är obegriplig för gemene man, att den strider mot de principer som vi i övrigt tillämpar i det här landet och att den försvårar partiernas arbete på regional nivå. Alla jag talat med I denna fråga har också håUlt med om detta.

FördenskuU är det för mig mycket förvånande att utskottsmajoriteten Inte velat vara med om en snar reform. Det har av skrivningarna att döma tydligen varit synnerligen besvärligt att finna några skäl för avslagsyrkandet. De skäl som anförs är nämligen ungefär lika besynnerhga som den nu gällande valkretsindelningen I Malmöhus län.

I det särskUda yttrande varmed folkpartiets ledamöter I utskottet försöker ytterUgare motivera varför de stannat för ett avslag anförs dels att frågan huruvida Malmö skall Ingå i landstinget eller ej ännu Inte är avgjord, dels att grundlagberedningens ställningstagande Ull valkretsindelningen bör avvaktas.

Frågan om Malmös Inträde i landstinget har Inte något som helst med valkretsindelningen för riksdagsval att göra. Här måste det således föreligga något missförstånd. Vad grundlagberedningen beträffar kommer den, såvitt jag vet, inte att behandla frågan om valkretsindelningen. Valkretsindelningen är reglerad i vallagen, och en rad frågor som rör denna har behandlats av en särskUd utredning — valtekniska utredningen — som avgett flera betänkanden i ärendet, bl. a. ett betänkande som innehöU ett förslag UU en helt ny vallag. Detta förslag har nu överarbetats I justitiedepartementet, som för några dagar sedan i en promemoria presenterade ett komplett förslag UU en ny vaUag. I detta förslag från justitiedepartementet har ingen förändring gjorts i nu gällande valkretsindelning.

Skrivningen i själva betänkandet är ungefär lika förbryllande. Man säger där visserUgen inte att grundlagberedningen skaU hugga tag i valkretsindelningen — den frågan bör behandlas senare, säger man - men samtidigt påstår man att frågan om valkretsindelningen nära sammanhänger med de överväganden angående en förstärkning av personvalsinslaget som pågår inom grundlagberedningen. Hur kan den göra det, om beredningen Inte är beredd att koppla sina överväganden om personval just UU en förändrad valkretsindelning? Det resonemang som förs I utskottsbetänkandet biter således sig själv I svansen och uppbjuder sig själv till en Intrikat ringdans.

Kvar står således, herr talman, att valkretsindelningen i Malmöhus län är I trängande behov av en översyn och att Ingen nu sittande utredning sysslar med valkretsindelningen. Jag ber fördenskull att få yrka bifall tlU den reservatlon som är fogad Ull konstitutionsutskottets betänkande nr 57.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

1 detta anförande Instämde fru Olsson I Helsingborg (c).

Herr CLARKSON (m);

Herr talman! Det är 1 år 50 år sedan riksdagen beslöt att städerna

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 132

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

Ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

Malmö, Helsingborg, Lund och Landskrona skuUe bilda en egen valkrets. Det var ett från flera synpunkter olyckUgt beslut, och jag hoppas att riksdagen I dag tar UU vara möjligheten — den sista före 1973 års val - att rätta UU detta misstag.

Fyrstadskretsen är verkUgen en olämplig valkretsorganisation och tUlkom på sin tid mot de proportlonalvalssakkunnlgas rekommendation. Man ansåg på den tiden att dessa städer hade ett väharunderlag, som hade andra intressen att bevaka än landsbygdsväljarna I länet. Det är möjligt att detta var riktigt på den tiden, men i dag är det sannerhgen inte så. 1 vilket faU som helst så är fyrstadskretsen som politiskt arbetsfält tungrodd och svårarbetad och ställer därför de politiska partierna Inför stora svårigheter när det gäller att föra ut Information tUl väharna. Dessa blir således i sista hand lidande av att valkretsindelningen har blivit snedvriden.

Såsom samhällsbildningen ser ut i dag I Malmöhus län kan man inte heher hävda att dessa fyra städer har någon högre grad av intressegemenskap. Malmö är en av de tre storstadsregionerna i landet och har ett befolkningsunderlag som i högsta grad berättigar tUl ställningen av egen valkrets. Som ett första steg mot bättre valkretsindelning i Malmöhus län skuhe därför ett avskUjande av Malmö kommun från övriga länet vara lämpUgt. Att sedan grundlagberedningen bör se över valkretsindelningen I hela landet är riktigt, och man kan bara hoppas att vi sedan kan fä valkretsar som på ett helt annat sätt än de nuvarande svarar mot de regionala förhållandena.

Det är långtifrån säkert att länsgränserna utgör ett naturhgt underlag för valkretsindelning. Många regioner skär tvärs igenom länsgränserna. Nordvästra Skåne t. ex. är en väl sammansatt region som skulle bli en utmärkt valkrets men som skulle bestå av delar av nuvarande Malmöhus län och Kristianstads län. Men, som sagt, i avvaktan på en mera grundhg översyn talar alla skäl för ett snabbt stäUningstagande till fyrstadskretsens vara eller icke vara. Och den frågan har ingenting att göra med om vi skah ha ett ökat inslag av personval eller om Malmö kommer med i landstinget. Fyrstadskretsen är en felaktig valkretskonstruktion och det är hög tid att rätta tih detta 50-åriga misstag. Jag yrkar därför, herr talman, bifaU till reservationen av herr Larsson i Luttra m. fl. I konstitutionsutskottets betänkande nr 57.

Hen NELANDER (fp):

Herr talman! Vi som står bakom det särskilda yttrandet beträffande valkretsindelningen i Malmöhus län skUjer oss i sakfrågan inte mycket från reservanterna. Vi anser också att den nuvarande valkretsindelningen är OtiUfredsställande.

Som redan har framhålhts är de fyra stora städer som utgör en valkrets utspridda i länet, medan länet i övrigt utgör en valkrets. För närvarande utreds emeUertid Malmö kommuns eventueUa Inträde i landstinget, en omständighet som naturhgtvis också har sin inverkan, fyrstadskretsen.

1 förra valet hade fem kommuner överförts tUl fyrstadskretsen. Till nästa val blir det ytterligare sammanläggning. HärtUl kommer att åtminstone ett par kommuner som har föreslagits överflyttade har överklagat, varför det torde vara ovisst om denna fråga blir avgjord tUl 1973.

Detta gör att en snabbutredning knappast kan ske för närvarande. Jag anser därför i hkhet med utskottsmeningen 1969, att den I och för sig behövliga översynen bör anstå ännu en tid. Då har också grundlagberedningen tagit ställning Ull valkretslndelnlngsfrågan och förstärkningen av personmomentet i valet.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemstäUan.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Herr Fiskesjö har I sitt anförande tagit upp orimligheten I valkretsindelningen i Malmöhus län och dessutom enligt min uppfattning effektivt påvisat svagheten i utskottesmajorltetens motivering.

Varken personvalsfrågan eher frågan om Malmö stads Inträde I landstinget har någon betydelse när det gäher valkretsindelningen I länet. Man måste då ställa sig frågan: Vad är orsaken till att utskottsmajoriteten av slentrian håUer fast vid beslut som är 50 år gamla?

Det må vara mig tillåtet att ägna några minuter åt riksdagshistoria, eftersom såvitt jag vet ingen av kammarens ledamöter kan ha varit ledamot av riksdagen år 1921. Då framlades en proposition som byggde på ett förslag från 1919 års sakkunniga. Principen för förslaget var att antalet valkretsar skulle minskas från 56 till 28 för att man skulle få ett bättre utslag bl. a. av den proportioneUa valmetoden. Denna minskning medförde att folkmängden per krets I medeltal ökade från 104 000 UU 213 000 — detta är, sett mot bakgrund av vad jag senare kommer att anföra, viktiga siffror.

Malmöhus län bestod tidigare av fem valkretsar, men sakkunnlgförsla-get innebar, liksom propositionen, att dessa reducerades tUl två: en nordlig och en sydlig del.

Men Innan dess hade länsstyrelsen I Malmö i ett yttrande till kommittén framfört förslaget att de fyra stora städerna skuUe sammanföras tUl en valkrets för att dessa skulle kunna erhåUa representanter I riksdagen, "vilka äga förutsättningar för att kunna företräda stadsbefolkningen i speciella intressen".

Detta låter i dag barockt men måste ses mot bakgrund av att vid denna tidpunkt huvuddelen av befolkningen fortfarande bodde på landsbygden och att stadsbefolkningen hade svårt att hävda sina rättigheter.

Herr talman! Denna argumentation - i dag så föråldrad - är den som leder utskottsmajoriteten I den nya enkammarriksdagen anno 1971, ett halvt sekel senare och vid en tidpunkt när det är landsbygden som har svårt att hävda sina intressen!

Men åter tih historien; den är ganska Intressant. Länsstyrelsens förslag mynnade ut I en motion med anledning av propositionen av bondeför-bundaren Olsson I Kullenbergstorp vari hemställdes att samtliga städer I Malmöhus län skulle bilda en valkrets och landsbygden den andra. - Vi får väl vara glada att så aldrig blev faUet. Den motionen blev grunden tUl en något säregen reservation. VisserUgen begärdes i reservationen att endast de fyra stora städerna skulle Ingå I vad som sedan blev fyrstadsvalkretsen. Avskihandet av dessa ansågs vara "en riktig tanke". Men än värre; de två bondepartierna som biträdde reservationen gjorde denna reservatlon tUl ett ultimatum: ett blfaU tlU reservationen utgjorde

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

Ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

Ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

vUlkor för att dessa båda partier skulle stödja den borgerUga reservatlon, vari bifall till propositionen yrkades. Annars skulle vi alltså ha haft kvar den gamla valkretsindelningen i det här landet.

Riksdagen kände villkoret och biföll bondeförbundets krav — och fyrstadsvalkretsen blev den aUt orimligare missbildning i vårl svenska valkretssystem som förr eller senare måste försvinna. SärskUt vill jag här be kammaren vara uppmärksam på att en av dagens betydligt mera moderna och framsynta centerpartister, nämligen herr Fiskesjö, har försökt reparera den skada hans andUga föregångare åsamkade vårt land genom att själv motionera om och här tala för en förändring av valkretssystemet. Vi har nämligen I dag Ingen orsak att underbygga motsättningarna meUan stad och landsbygd. Gjorde vi det, skulle Inte vår demokrati fungera under ansvar, utan den gamla debatten om representativitet skuUe medföra ensidiga ställningstaganden i ohka frågor.

Frågan - som här har belysts av de föregående talarna — om förändring av valkretsindelningen i Malmöhus län har ju aktuahserats alltmer av den pågående kommunreformen. Länsvalkretsen är I ständigt krympande. Malmöhus län består I dag av 17 kommunblock, varav Malmö, Lund, Landskrona och Helsingborg ingår i fyrstadskretsen och återstående 13 I länskretsen.

Antalet röstberättigade år 1970 uppgick Ull föhande: I länskretsen drygt 190 000 — alltså redan då under den siffra som var medeltalet vid reformen år 1919 - och I fyrstadskretsen drygt 302 000.

När man nu ser hurdant förhåUandet blir meUan landsbygds- och fyrstadsvalkretsen efter 1974 års sammanslagning, kommer man fram tiU ganska skrämmande siffror. Under förutsättning att antalet utlänningar förbUr konstant, dvs. 3 procent i länsvalkretsen och 6 procent I fyrstadskretsen, och att andelen svenskar i åldern 20 år och uppåt proportionellt sett också förblir konstant kan man räkna fram att vi i länsvalkretsen år 1975 kommer att ha ca 148 000 röstberättigade och i fyrstadskretsen 372 000, dvs. ungefär två och en halv gånger så många I fyrstadskretsen som I länsvalkretsen.

Länsvalkretsen har alltså tunnats ut. Låt mig komplettera detta med att säga att gjorda undersökningar bl. a. I anledning av Länsprogram 70 har visat att antalet In- och utpendlare i Malmöhus län är I ständig ökning. AUt flera människor bor utanför någon av de stora städerna men har sin arbetsplats inne i den. Jag vlU bara komplettera vad herr Fiskesjö sade om hur svårarbetat det är rent pohtiskt med denna onormala valkretsindelning genom att tillägga att många människor som t. ex. bor i Viken men arbetar i Helsingborg Inte begriper att herr Henningsson och fru Sundberg tillhör ohka valkretsar. Att vi hör till olika partier är jag ganska övertygad om kommer att framgå av den votering som här skaU äga rum efter debatten I denna fråga.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall till reservationen vid konstitutionsutskottets betänkande nr 57.

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Att det är många skåningar uppe I talarstolen I en sådan här fråga är kanske Inte så konstigt.

Fyrstadsvalkretsen är i många avseenden Intressant. Det var där som försöken att få ordning på den Icke-soclalistiska oppositionen var starkast, mest målmedvetna och framgångsrikast. Valkretsen är Intressant från statsvetenskaplig synpunkt eftersom man har fyra städer för sig. Man kan vid ett val jämföra och se om det finns speciella tendenser just bland stadsbefolkningen. Det är kanske htet ovidkommande men I alla fall en synpunkt.

En olägenhet med fyrstadsvalkretsen — sådana finns också — är väl att Malmö dominerat alltför kraftigt bland dessa fyra städer. Det som skett I Malmö har varit utslagsgivande. Det har tidigare på ett kanske olyckhgt sätt framgått av partiernas nomineringar. Första namnet skulle helst vara från Malmö, eftersom de flesta vähare man skuUe appellera Ull bodde där. Partierna har arbetat sig bort från detta. Vid senaste valet fanns sex listor I fyrstadskretsen. Av dessa toppades två av personer från Lund, två från Helsingborg, en från Solna och en från Malmö. Den tidigare Malmödo-mlnansen är alltså eliminerad. Olyckhgt har varit att Landskrona som den minsta staden varit htet styvmoderligt behandlad. Måhända har det varit svårare för personer från Landskrona än från Malmö att komma In I riksdagen. Men i årets riksdag finns två representanter för Landskrona. Vi är ahtså på väg mot rätt håll även därvidlag.

En annan sak som är Intressant med fyrstadsvalkretsen är att aUa kommuner som ingår får mandat i riksdagen. Det sker Inte I många valkretsar. Man kan förutsätta att det finns en större poUtlsk aktivitet i dessa fyra kommuner, eftersom man vet att folk kommer att vähas In från dessa kommuner.

Det starkaste skälet för att Inte bifalla reservationen är att man bör vänta Ulls kommunsammanläggningen är definitivt klar. Det är den faktiskt Inte ännu. Man har sagt att frågan, om Malmö skaU ingå i landstinget, är helt utan betydelse. Det är den kanske Inte, eftersom den frågan i någon mån sammanhänger med om Svedala kommunblock skah tillföras Malmö eller ej. Innan man börjar med en ny valkretsindelning bör man veta vilka kommuner som tUlhör den ena och vilka som tUlhör den andra valkretsen. Det är oklart och förblir oklart en tid framöver.

Herr Fiskesjö menade att det inte har blivit bättre genom kommun-sammanläggningen. Men det har det på sätt och vis bhvit därför att det har uppstått en större enhet. Det har bl. a. medfört att Helsingborg och Landskrona liksom Malmö och Lund numera är städer som gränsar Ull varandra. Det har alltså blivit en sammanhängande valkrets på ett annat sätt än tidigare.

VI har Inte längre något landsbygdspartl. Jag förstår att ett landsbygdsparti tidigare var htet ohågat att ha en valkrets där det bara ingick städer som man buntade ihop. Eftersom vi alltså inte har något landsbygdsparti längre borde också den olägenheten vara borta.

Då det nu yrkas på en utredning tänker man väl på hur det för framtiden skaU kunna ordnas på ett bättre sätt. Jag har svårt att se hur man skuUe kunna göra det bättre. Om Malmö slogs ihop med en del andra kommuner skulle Malmös dominans bli än mer förkrossande och döda de mindre kommunerna. Det hela fungerar väl bra som det är. Jag kan Inte finna något skäl att ändra systemet för närvarande I awaktan på

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

Ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

den utredning om kommunsammanläggning som pågår.

Herr Clarkson, som väl var stånd In för herr Werner I Malmö, sade att valkretsen var politiskt svårarbetad. Jag förstår att herr Clarkson med sina erfarenheter kan tycka det. Det kan ju emeUertid inte finnas någon valkrets I detta land, kanske med unantag för Stockholm och Göteborg, som kan vara mer lättarbetad eftersom det bara är fyra kommuner. Fråga ombudsmännen I fyrstadskretsen och fråga ombudsmännen I någon valkrets I Norrland, herr Clarkson, vilken krets som är mest lättarbetad. Vi är tvärtom bortskämda i fyrstadskretsen. Det är högst sex mU meUan städerna. Någon mer lättarbetad valkrets kan man Inte tänka sig. Det måste vara betydligt lättare att hålla samman fyra kommuner än kanske hundratals. Fyrstadskretsen är, herr talman, som sagt en litet underlig valkrets, men den är trevUg och bra och bör åtminstone få bestå tills man vet hur det skall bil med kommunsammanläggnlngen.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifall tUl utskottets hemställan.

Fru SUNDBERG (m) kort genmäle:

Herr talman! Jag begärde åter ordet för att tala om för herr Sjöholm att Malmö och Lund Inte gränsar UU varandra. Staffanstorp kommun Ugger där emellan.

DärtlU vill jag också säga att herr Sjöholms anförande var ett utomordentligt exempel på att den mentahtet som rådde inom de stora städerna år 1921 ännu lever kvar hos vissa representanter för städerna i riksdagen år 1971. Att fyrstadskretsen är en trevlig, bra och lättarbetad valkrets är tydhgen det väsentliga. Det orimliga i att Höganäsblocket är avskuret, att den andra valkretsen verkUgen inte kan anses vare sig lättarbetad eller praktisk, det spelar mindre roll. Att var och en skall tUlvarata sina Intressen, tycks fortfarande vara stadsbornas åsikt.

Herr talman! Jag viU bara tillägga att vi som stöder reservationen försöker se hela valkretsindelningen som en gemensam fråga för stad och land.

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäle;

Herr talman! Både hen Nelander och herr Sjöholm upprepade påståendet att frågan om Malmös Inträde I landstinget hade med den här saken att göra. Jag uttryckte mig hänsynsfuUt I mitt förra anförande då Jag sade att detta påstående måste bero på ett missförstånd. Jag upprepar detta eftersom jag I en sådan här fråga ogärna vill skärpa tonen. Det finns ahtså inget sådant samband.

Fru Sundberg gjorde en i och för sig intressant historisk rapsodi, som visserhgen Inte har något med den här saken att göra men som det ändå var roligt att lyssna tUl, Vad som är Intressant är att hon tillerkände det Ulla nybildade partiet bondeförbundet, som vid denna tidpunkt funnits i riksdagen endast under tre år, ett så enormt Inflytande att det kunde dirigera hela riksdagsmajoriteten efter sin viha. Så var det naturligtvis Inte utan det var riksdagens majoritet som beslöt i denna fråga. Men det är riktigt att Olof Olsson i Kullenbergstorp hade den synpunkten att städerna borde skUjas ut. För min personliga del känner jag mig alltså Inte bunden av den ståndpunkt som Olof Olsson i Kullenbergstorp intog

1921, även om det den gången fanns vissa skäl, som nu inte alls finns, som förklarar det beslut man då fattade. Införandet av den kvinnUga rösträtten gjorde, att man då på sina håll var ängslig för att kvinnorna på landsbygden skulle utnyttja sin rösträtt i mindre utsträckning än kvinnorna i städerna och att landsbygden således skuUe komma att bli underrepresenterad. Det var detta som låg i botten på de funderingar som ledde till att bl, a, Olof Olsson I Kullenbergstorp då tillstyrkte tillskapandet av fyrstadskretsen.

Sedan var herr Sjöholm uppe i talarstolen och underhöU oss med sedvanhga skämt. Jag tycker att han bör fortsätta skämtandet och föreslå att t, ex, Kristianstad och Hässleholm bryts ut ur Kristianstads län och får bilda en egen valkrets. Han kan ju fortsätta med Blekinge och bryta ut Karlskrona, Ronneby och Karlshamn och låta dem bli en egen valkrets, gå vidare upp i Kronobergs län osv. Här finns alltså nästan outtömUga möjligheter tlU fortsatt skämtande från herr Sjöholms sida.

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vet inte själv att jag har skämtat, men vi upplevde ju att hen Fiskesjö försökte göra det. Huruvida han lyckades vill jag naturligtvis inte uttala mig om. Det var inte aUs något skämt från min sida. Jag vill inte bryta ut någonting. Jag vUl ha det kvar. Det är herr Fiskesjö som vill ha en ändring. Om det nu skall anses vara ett skämt att ändra på valkretsindelningen så är det ju reservanterna som är skämtsamma och inte vi som vill behåUa den nuvarande ordningen.

Fru Sundberg ville se hela valkretsindelningen som en helhet. Det vlU jag också. Om man skall ändra på valkretsindelningen skaU man göra det över hela landet på en gång. Det var ett argument som jag glömde i mitt första inlägg men som också utskottsmajoriteten har använt sig av.

Sedan är det trots allt så, herr Fiskesjö, att Malmös Inträde I landstinget har en viss betydelse eftersom Svedalablockets sammanläggning med Malmö står i visst förhållande till hur den frågan löses. Herr Fiskesjö har inte så rätt som hans auktoritativa röst här skulle ge anledning att tro.

Vidare är det, fru Sundberg, faktiskt också så att det har blivit bättre genom kommunsammanläggningen därför att Landskrona och Helsingborg kommit att gränsa till varandra. Det gjorde de inte tidigare. Och Malmö och Lund kommer att göra det, ty trots att fru Sundberg har en energisk partikamrat som kämpar för att Staffanstorp skall bU eget kommunblock tror jag inte att Staffanstorp kommer att bU det, utan Malmö och Lund kommer att gränsa till varandra. Jag har därför säkert rätt även på den punkten.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

Hen HENNINGSSON (s);

Herr talman! Skåningarna är normalt kända för att vara ett lugnt och tryggt släkte. Men i denna debatt demonstrerar man på ett utomordentligt sätt en viss otrygghet. Jag vet Inte om det är oron för de egna mandaten eller något annat som sätter i gång en så fruktansvärd debatt om denna hlla enkla sak. Ty det är en enkel sak.

Den ordning som nu råder har rått i 50 år. Städerna låg inte närmare

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

Andrad valkretsindelning i Malmöhus län

varandra när denna valkrets bildades än de hgger I dag. Tvärtom har de kommit närmare varandra I dag. Oavsett vad man har för uppfattning om detta på olika håh vore det myckel angeläget att kunna bli på det klara med vilka befolknlngsdelar som skall tillföras den ena eller den andra gruppen, -vilka områden i och omkring Malmö som skall hänföras till Malmö, vilka områden i övrigt som skaU bU enskUda kommuner eUer vUka sammanläggningar som ytterligare skall komma till stånd tUl 1973.

I detta sammanhang kan man Inte heUer undvika att nämna att en utredning, som speciellt tillsatts för detta ändamål, räknar med att det 1977 skuUe vara klart med Malmös Inträde I landstinget. Även om man gör gäUande att inträdet i landstinget inte skuUe ha någon betydelse, måste det vara intressant att vid valkretsindelningen veta vilka befolkningsgrupper som skall Ingå I Malmö kommun.

Jag tycker Inte att det finns anledning tlU så förfärUgt stor oro på den skånska fronten. VI har ju haft nuvarande tUlstånd I 50 år. Varför kan vi då inte awakta den förändring som vi ändå vet kommer att ske senast 1973-1974 och absolut senast 1977? Det finns väl ingen anledning att i dag sätta i gång en utredning som inte har något underlag för sin verksamhet. Den kommer att få ett sådant med tiden.

Jag ber därför att få yrka bifall till utskottets hemstäUan. Den motivering som anförts I reservationen ger ju själv belägg för att det finns anledning att avvakta vad som komma skall.

Herr FISKESJÖ (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall Inte återigen upprepa alla de argument som jag tidigare framfört. De har ju Inte på något sätt skakats av de inlägg som senare gjorts — snarare tvärtom. Men det var en hten passus I herr Henningssons anförande som jag tyckte var otrevUg och som jag gärna vUl säga ett par ord om.

Herr Henningsson frågade om det är omsorgen om de egna mandaten som åstadkommer denna oro. Personligen kommer jag från fyrstadskretsen, och ur min synpunkt är det naturligtvis allra bäst — om jag är intresserad av att även i fortsättningen ställa upp som kandidat till riksdagen - att fyrstadskretsen är kvar och fär expandera. Mitt ställningstagande här går alltså snarast rakt emot vad som skulle kunna vara mitt personUga intresse.

Men eftersom herr Henningsson tog upp detta vill jag fråga: Är det kanske på dessa vägar som man skall söka motiven hos dem som inte vUl vara med om en ändring av valkretsen? I så fall har herr Henningsson kommit med en Intressant upplysning, som förklarar varför man I utskottsbetänkandet anfört argument som Inte är relevanta.

Hen HENNINGSSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Det må väl vara förlåtligt, herr Fiskesjö, att jag lägger In den hlla passusen om en oro hos vederbörande ledamöter. Jag känner nämligen Inte till att det vid något enda tiUfälle i riksdagen har uppträtt så många skåningar I en enda fråga som I just denna. Det kan väl ge anledning till ett htet skämtsamt konstaterande att det har uppstått oro i de annars så lugna leden. Men jag viU betyga, herr Fiskesjö, att jag inte

känner någon oro över en eventueU ändring i uppdelningen meUan städer och landsbygd.

Vi är väl ändå överens, herr Fiskesjö, om att något måste ske på den här fronten under de allra närmaste åren. Är det då Inte naturhgt att man innan man sätter i gång en utredning verkhgen har utredningsmaterialet framför sig och inte är osäker om hur situationen kommer att utvecklas I detta avseende? Det är bara min oro för att Inte handla förnuftigt som hgger bakom den uppfattning jag här har lanserat.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

Hen LÖFGREN (fp):

Herr talman! Såväl det som har redovisats från utskottet som det som har sagts i denna debatt kan tydas så att man från folkpartiets sida helt och hållet stöder den mening som finns I utskottets betänkande. För att det Inte skall rada någon tvekan på denna punkt vill jag säga att jag för min del helt ansluter mig till de synpunkter som har framförts av herr Fiskesjö beträffande den mycket egendomliga konstruktion som fyrstadskretsen har och de erfarenheter vi har fått som under en lång följd av år har arbetat aktivt politiskt inom denna valkrets. Jag har varit med aktivt i ungefär 25 år, och vad jag har fått erfara av svårigheter på grund av valkretsens otymphghet kan Inte beskrivas I ett anförande på några minuter.

Herr Sjöholm har den uppfattningen att folkpartiets ombudsman i fyrstadskretsen borde tycka att han verkar i en väldigt lättarbetad valkrets. Jag undrar om herr Sjöholm har frågat folkpartiets ombudsman I fyrstadskretsen. Jag har emeUertid gjort det, och jag fick redan förra året ett klart uttalande från honom om att han ansåg den vid det tUlfäUet av fru Sundberg väckta motionen vara bra och riktig. Jag vet att han delar min uppfattning när jag säger att fyrstadskretsen på något sätt bör omändras, ju förr desto hellre.

Jag vill också nämna att jag under några år suttit med som representant för Malmö stad I den utredning som har förberett avgörandet av frågan huruvida Malmö stad skall hänföras tiU landsting eUer ej. Under ett tidigt stadium trodde man att den frågan skuUe vara löst 1971. Så blev Inte faUet. Sedan har det sagts att det skulle bU 1974, och nu hör Jag herr Henningsson säga att det bhr i varje faU allra senast 1977. Jag har nog den uppfattningen att vi inte med säkerhet kan räkna med vare sig det ena eller det andra, med den erfarenhet jag har av hur svårigheter och besvärhgheter har tornats upp i dessa frågeställningar.

Därför anser jag att om ett bifall till reservationen inte kan ha annat med sig än att det i varje fall driver på avgörandet om den slutgiltiga kommunsammanställnlngen I de oUka blocken och de ohka områdena, så tycker jag att bara det kan vara fog nog för att yrka bifall Ull reservationen.

Jag vill kraftigt understryka att det Inte är fråga om några personUga aspirationer. För min egen del är jag helt övertygad om att även om reservationen skuUe segra, så tar det lång tid Innan frågan blir utredd och vi får en ändring UU stånd. Då har jag för min personliga del kommit ifrån såväl bekymren med de partipohtiska arbetena I samband med valens förberedande som i fråga om kandidatur för riksdagen. Så lång tid

Nr 132 kommer det att ta, men min erfarenhet sedan mer än 25 år säger mig att

Onsdagen den nu måste det handlas för att få ett slut på den oordning som råder med

24 november 1971 fyrstadskretsen som egen valkrets.

Ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

I detta anförande instämde herr Taube (fp) och fröken Bergström

(fp).

Herr SJÖHOLM (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Löfberg och jag skaU väl inte behöva gräla om huruvida det är en lättarbetad valkrets eller ej. Man behöver Inte fråga ombudsmannen om det, tycker jag, ty det är alldeles självklart att en ombudsman i Malmö som i stort sett har Malmö som arbetsområde har ett lättarbetat distrikt. Jag tror att han har anledning att vara mycket tacksam. Jämför med en ombudsman i Nonland som har mUsvida skogar meUan de oUka orterna! Det är självklart att fyrstadskretsen är en tacksam valkrets både för ombudsmännen och politikerna. Den är väl sammanhåUen, även om den består av fyra enheter, ty det är bara som mest sex mil från den ena orten till den andra. - Men jag ser att herr Löfgren inte hör på så jag lämnar honom.

Jag vlU instämma i vad herr Henningsson sade, nämUgen att om en utredning skaU tiUsättas, så skall materialet vara klart för den utredningen. Det materialet finns inte nu, eftersom kommunsammanläggningen ännu inte är slutförd. Det är det huvudsakliga skälet till att man bör avstå från att Ullstyrka bifall tiU reservationen.

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Förlåt att även jag tar tlU orda, men det senaste anförandet säger mig att det är något underligt med fyrstadskretsen, att det är svårt att hålla kontakt, eftersom två partikamrater Inte riktigt känner varandra ens till namnet. Jag tycker att herr Sjöholms felsägning är ytterligare ett argument för en förändring av valkretsen.

För övrigt vill jag bara framhålla en sak som Inte kommit fram här I debatten. Här har sagts att man skaU avvakta Malmös inträde i Malmöhus läns landsting. Den diskussionen fördes också i utskottet, men den har inte alls kommit UU uttryck i utskottets skrivning. Man fann tydUgt-vis under debattens gång att det icke var ett tungt vägande argument, och därför tog man upp personvalstanken i stället. Det har anförts här att Inlemmandet I landstinget är väsentUgt att Invänta, I synnerhet med tanke på Svedala kommuns sammanläggning med Malmö,

VI vet ju allt detta, VI känner utveckUngen, Vi vet att Malmö kommer in i landstinget förr eller senare på samma självklara sätt som Stockholm gjort det. Det är inte något man kan kämpa emot. Vi vet också att kommunerna genom en tvångslagstlftnlng som antogs häromåret också kommer att läggas samman. Dessa argument är dessutom som flera talare och främst herr Fiskesjö anfört Inte alls relevanta I sammanhanget. Eftersom den föreslagna utredningen tar avsevärd tid att utföra är det angeläget att man börjar I tid för att få något resultat.

Jag sympatiserar inte med dem som viU ha Malmö som en egen valkrets, ty jag tycker inte att man skall konservera motsatsförhållandet

mellan stad och land. Fru Sundberg nämnde om pendlarna, VI har många människor I hela Skåne som har arbetsanknytning till städerna och därför även Intressen därtill i valsammanhang. Fördenskull vore det bättre att länet delades I en sydlig och en nordlig del. Men som det nu är ordnat, är det alldeles tokigt. Det är som ett Pakistan med en bit här och en bit där, och vi vet Ju att det visat sig vara en olycklig konstruktion.

Hen ADAMSSON (s):

Herr talman! Jag skaU Inte uppträda som något vittne I denna diskussion på den borgerliga kanten I frågan om huruvida fyrstadskretsen för deras vidkommande varit besvärlig eUer inte. Jag har flera gånger tidigare I riksdagen framhålht den mycket egendomliga situation vi har haft där på den borgerhga sidan under lång tid med Borgerlig samling och allt vad därtill hör. Visst har det stått klart för oss att det finns spänningar mellan de borgerilga partierna I fyrstadskretsen, men det vill jag Inte lägga mig 1.

Jag vill dock samtidigt säga att herr Sjöholm har ganska rätt när han säger att det Inte kan vara några större besvärhgheter att åstadkomma ett gott samarbete när man har fyra utvalda kommuner. Jag vågar betyga att vi utan några besvärligheter lyckats med det i det socialdemokratiska partiet.

Men vad frågan gäller är närmast huruvida man skall dela Malmöhus läns valkrets I två delar, en sydlig och en nordhg. Den diskussionen har mycket kommit att röra sig om Malmös dominans. Det är klart att Malmös dominans Inte bhr mindre för att man delar kretsen på ett annat sätt. För egen del kan jag inte tänka mig något annat än att en framtida valkrets skah se ut på det sättet att Malmö blir en egen valkrets. Den bör då Inte utökas med några småbitar som kommer att känna sig underrepresenterade. Därför är diskussionen om Svedalas eventuella Inträde i Malmö och Malmös I landstinget relevanta fakta i målet som man Inte kan komma Ifrån. VI kan ju inte nu här i riksdagen överblicka vid vilken tidpunkt Malmö eventueUt inträder i landsting eller om sammanläggning av den kringliggande landsbygden kommer att ske 1974 eUer 1977. I hkhet med många andra talare tycker jag att Innan vi tar StäUning bör dessa frågor vara klarare än de är för dagen.

Herr talman! Jag har Inte deltagit I utskottets behandling av detta ärende men ber ändå att få yrka blfaU Ull utskottets hemstäUan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall Ull dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Larsson I Luttra m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fiskesjö begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Ändrad valkretsindelning i Malmöhus län

Den som vill att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan I

betänkandet nr 57 röstar ja,

den det ej vlU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Larsson I Luttra

m. n.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Fördelning inom parti av utjämningsmandat vid riksdagsval

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositlonen. Då herr Fiskesjö begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 185

Nej - 120

Avstår — 11

§ 9 Fördelning inom parti av utjämningsmandat vid riksdagsval

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 58 I anledning av motion angående fördelning Inom parti av utjämningsmandat vid riksdagsval.

Hen NORRBY I Åkersberga (fp):

Herr talman! En omfattande författningsreform som den som vi nyUgen har genomfört kan naturligtvis ha en del skönhetsfläckar. En sådan skönhetsfläck är metoden för fördelning Inom parti av utjämningsmandat. Utan att någon egentligen uppmärksammade det I samband med reformens genomförande tog man ett beslut som innebär att man belastar en orepresenterad valkrets med 1,4-spärren vid fördelning av utjämningsmandat, och det kan leda till den mycket säregna effekten att en kandidat I en valkrets som ligger bara några tiotal röster från kretsmandat går miste även om utiämnlngsmandatet. Det skedde 1970 t. ex. för folkpartiet i Jämtlands län. Det väckte ju påtagUg uppmärksamhet, och det innebar att man upptäckte att här hade kanske grundlagsfäderna helt enkelt sovit över Utet grand, när de utan något djupgående resonemang förde över 1,4-spärren även Ull fördelning av utjämningsmandat Inom parti.

1,4-spärren har ju helt andra motiv än att påverka den geografiska fördelningen av utjämningsmandat. Men den bieffekten visar det sig nu att man får, och den strider mot en av de grundläggande motiveringarna för vårt nya valsystem, nämligen att det borde leda Ull en tillfredsställande regional representation. Om man gör tankeexperimentet att förslaget I motionen 544 skulle ha tillämpats vid 1970 års val, så skulle fyra mandat ha flyttats från redan representerade valkretsar till valkretsar där partiet var orepresenterat; givetvis påverkas därigenom inte mandatfördelningen mellan partierna.

Konstitutionsutskottet konstaterar också att mandatfördelningen inom partierna kom att ägnas mindre intresse vid den partiella författningsreformen. Det är alltså dags nu att ägna mer intresse åt den här I och för sig inte särskilt stora frågan - det är ändock något av en skönhetsfläck.

Grundlagberedningen kommer att ta upp frågan, tUlkännager konstitutionsutskottet. Kanske är det tack vare den här motionen som grundlagberedningen har fått sin uppmärksamhet riktad på problemet. Min hälsning på vägen tlU grundlagberedningen är: Se över frågan snabbt så att vi får en bättre regional representation I riksdagen!

Jag har, herr talman. Inget yrkande utöver utskottets. Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan biföhs.

§ 10 Föredrogs konstitutionsutskottets betänkanden:

Nr 59 I anledning av motioner om ändrat kommunalvalsystem

Nr 60 I anledning av motion angående mandatberäkningen vid val tUl

landsting och kommunfullmäktige

Kammaren biföU vad utskottet I dessa betänkanden hemställt.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

§ 11 Den gemensamma valdagen m. m.

Föredrogs konstitutionsutskottets betänkande nr 65 i anledning av motioner angående den gemensamma valdagen m, m.

1 detta betänkande behandlades

motionen 1971:86 av herr Helén m. fl. (fp), vari yrkats I punkt 8 att riksdagen i skrivelse Ull Kungl. Maj:t hemställde om underlättande av att tillgängligt material om de lokala frågornas roU I valet 1970 blev offentligt snarast möjhgt,

motionen 1971:524 av herr Andersson I Nybro m.fl. (c), vari hemställts att riksdagen begärde att Kungl. Maj:t vidtog åtgärder för att förbereda en prövning av den gemensamma valdagen enligt vad som anförts i motionen samt

motionen 1971:528 av herr Ekström (s).

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå

1. motionen 197 1:86, såvitt avsåg hemställan punkt 8,

2. motionen 1971:524,

3. motionen 1971:528.

Reservatlon hade avgivits av herrar Ahlmark (fp) och Molin (fp), vUka ansett att utskottet under I och 2 bort hemställa,

att riksdagen I anledning av motionerna 197 1:86 i nu aktueU del samt 1971:524 I skrivelse till Kungl. Maj:t hemstäUde om åtgärder för att ersätta den gemensamma valdagen I syfte att fördjupa den kommunala demokratin,

att dessa förslag lades fram I så god tid att riksdagen kunde fatta beslut om sådana reformer före nästa val.

TiU betänkandet hade fogats särskilda yttranden

1) av herrar Boo, Pettersson i Örebro och Fiskesjö (samtUga c) samt

2) av herrar Hernelius (m) och Schött (m).

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

Herr MOLIN (fp);

Herr talman! I september förra året valdes på en gång riksdagsledamöter, landstingsledamöter och kommunfullmäktige. Redan före själva valdagen, under pågående valkampanj, uttalades oro för att den lokala, kommunala debatten höll på att trängas undan, framför allt I valrörelsens slutskede. Tidningarnas och televisionens uppmärksamhet Inriktades på rlkspohtlken och på partUedarna, och man hade ett intryck av att de kommunalpohtiska ståndpunkterna inte alls nådde fram Ull väljarna I den utsträckning man hade kunnat önska. Denna känsla hade många I september 1970.

Från folkpartiets sida sade vi oss då att det var av största betydelse att få reda på hur det låg tUl med denna förmodade nedgång av den kommunalpoUtiska debatten. Vi krävde därför i januari detta år I vår partimotion, att undersökningarna om de lokala frågornas roU I valrörelsen snabbt skulle presentera resultat.

Sedan dess har ett par sådana undersökningar bhvit tillgängliga. Det är förtjänstfullt att dessa undersökningar har gjorts offentligt tUlgängUga på ett så tidigt stadium. Därigenom kan debatten om den gemensamma valdagen starta redan i dag, och den kan föras på fast mark.

Inom kommunalforskningsgruppen har den lokala debatten I pressen studerats I form av en mätning av andelen kommunala inslag på tidningarnas ledarsidor. Det viktigaste resultatet av den undersökningen kan sammanfattas i föhande citat: "Undersökningen visar i alla pressgrupper, särskUt i storstadspressen, en minskning av det kommunala debattstoffet I jämförelse med tidigare kommunalval." Det kommunala Inslaget i ledarartiklarna har från tidigare kommunalval tUl 1970 minskat från ungefär 40 procent tUl ungefär 20 procent. Med oförändrat totalutrymme betyder det alltså att de kommunala frågorna i 1970 års valrörelse på tidningarnas ledarsidor bara fick hälften så stort utrymme som i t. ex. valrörelserna 1962 och 1966. Också en jämförelse meUan andrakammarvalet 1968 och det gemensamma valet 1970 visar att det har skett en minskning av det kommunala materialet 1970 Jämfört med tidigare I storstads- och regionpress, medan det däremot har skett en ökning i lokalpressen.

Väharnas Inställning tUl den gemensamma valdagen har mätts I en annan undersökning Inom kommunalforskningsgruppen. Inom samtliga partiers väljargrupper finns en majoritet som tycker att den gemensamma valdagen är bra därför att den är bekväm. Det visar sig emeUertid att de som anser att valen bör håhas isär är mera intresserade av politik och har större kunskaper om lokala pohtiska valfrågor än de som vill behålla valsambandet. En annan ganska Intressant Iakttagelse från denna undersökning är att kännedomen om lokala valfrågor var lägre Inom valmanskåren i dess helhet 1970 än vid kommunalvalet 1966. Det har också skett en klar minskning av den andel av väharna som kan nämna ett lokalt parti vilket man tycker har gjort en bra insats och som kan tala om vilken fråga det har gällt.

Undersökningarna visar alltså tydligt på minskade kunskaper om lokala och kommunala frågor under 1970 års valrörelse. Detta är naturhgtvis inte särskilt uppmuntrande fakta, men de borde vara särskilt

nedslående för anhängarna av den gemensamma valdagen.

Farhågorna för att valsambandet skulle komma att dränka den kommunalpoUtiska debatten och därmed det kommunalpohtiska Intresset besannades alltså imder 1970. När vi nu vet dessa fakta måste vi ställa oss frågan: är det viktigt att den lokala kommunala debatten får ett eget utrymme och inte dränks i valrörelsen? Är det så viktigt att det bör väga tyngre än bekvämllghetsargumenten?

Jag skall, herr talman, försöka motivera varför jag tror att det är så betydelsefullt.

Om det också I de kommunala valen skall bh på det -viset att väljarna verkhgen skah kunna styra sina representanter, så måste väharna veta vilka frågor det råder strid om på det lokala planet och var de ohka partierna står i dessa frågor. Väharna måste få reda på vad det finns för kommunalpoUtiska handlingsalternativ och vilket handlingsalternativ som kan förknippas med vilket parti. Annars får väljarna lätt Intrycket att det Inte finns några skiheUnjer på det kommunala planet eUer att de rikspolltlska skUjelinjerna helt avspeglas på den kommunala nivån. Och de resultat som jag nyss redovisade, att medborgarnas kännedom om lokala valfrågor har minskat påtagligt i alla typer av kommuner sedan 1966, är ju ett starkt bevis för att det förhåller sig på det här viset.

Väharnas reeUa Inflytande minskas alltså, om den kommunalpoUtiska debatten skjuts I bakgrunden under själva valrörelsen. Den gemensamma valdagen minskar människornas inflytande över kommunalpolitiken.

I en demokrati — och specieUt en demokrati i ett utvecklat samhäUe som vårt — måste medborgama på ohka sätt stimuleras att Intressera sig för de politiska besluten och tUl att delta i de poUtiska avgörandena. Just deltagandet är av särskild betydelse. Så många människor som möjUgt måste fås att delta i de beslutande församlingarna och i pohtiska debatter, innan besluten fattas. Detta deltagande, denna medverkan i beslutens tillkomst, är speciellt viktigt därför att det är en metod att minska känslan av att stå utanför beslutsfattandet i den representativa demokratin.

Att öka intresset för och kunskaperna om politik måste därför aUtid vara ett demokratiskt egenvärde. Och jag tror att man kan formulera den hberala demokratisynen, som har styrt liberaler under alla tider, på ungefär föhande sätt; VI skall vid varje tidpunkt för sig konstruera statsskicket så, att så många människor som möjligt får så stort inflytande som möjUgt på så många områden som möjligt,.

Jag tror att det är i överensstämmelse med en liberal demokratisk tradition att I dag yrka bifall till den reservation som kräver en omprövning av den gemensamma valdagen.

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

Herr LARSSON i Luttra (c):

Herr talman! Riksdagen beslutade ju 1968 om den partiella författningsreformen. Den produkt som då förelades riksdagen var resultatet av en kompromiss. Många menade att förslaget på ett betänkligt sätt också hade kompromissens kännemärken. Det var enligt min mening inte vare sig hackat eller målet.

De starkaste betänkUgheterna hade man inför förslagen om den

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

gemensamma valdagen och de treåriga mandatperioderna. Den gemensamma valdagen byggde Ju på läran om det kommunala sambandet, ett fenomen som närmast ligger på det metafysiska planet och som därför Inte är åtkomligt för vanhga förnuftiga analyser och värderingar. Betänkligheterna var mycket starka. De kommunala frågorna skulle alldeles komma bort i valrörelserna — de kommunala valen skuUe helt falla under riksdagsvalets skugga.

Så småningom ledde kompromissen i grundlagberedningen tUl en överenskommelse mellan partierna. Inom centerns riksdagsgrupp var betänkUgheterna så starka att det länge var oklart om gruppen skulle ge sin anslutning Ull kompromissen. Alla kunde inte heller övervinna sina betänkhgheter och vara med, utan gick sin egen väg både i utskottet och I riksdagen. Hur det var Inom folkpartiet vet jag Inte. Det var emellertid en aUmän uppfattning då att folkpartiet var det parti som var mest angeläget att få kompromissen UU stånd.

Hur som helst så träffades det en partlöverenskommelse — och Inte vilken överenskommelse som helst, utan det var en partlöverenskommelse som gäUde en författningsreform. Man kunde alltså räkna med att reformen Inte bara skulle bil en dagslända, som levde över ett val eUer två. Och att riksdagen redan nu skall ta initiativ till avsevärda ändringar I vad som beslutades 1968 kan inte komma i fråga. Yrkandet I den reservatlon som är fogad till utskottets betänkande i dag begränsar sig dessutom tUl att avse endast den gemensamma valdagen. De treåriga mandatperioderna är troligen ett större problem, framför allt när det gäller planeringen av statlig och kommunal verksamhet. En framtida reform måste självfallet avse båda dessa delar av författningen.

Farhågorna för att de kommunala frågorna skuUe komma I skymundan I valrörelsen har besannats genom den analys som nu gjorts av 1970 års val. Från den kommunala demokratins synpunkt är detta beklagligt, även om beskedet ingalunda kom som en överraskning. Framför allt kom det inte som någon överraskning för oss Inom centern. Däremot verkar det som om man inom folkpartiet skulle vara mera överraskad. Trots att man I folkpartiets partimotion bara ville ha fram tlUgängUgt material om de lokala frågornas roll vid 1970 års val är man nu beredd att hemstäUa om åtgärder för att ersätta den gemensamma valdagen. Men som Jag redan sagt kan det Inte komma i fråga att redan efter endast ett val biträda ett sådant yrkande.

Centerns ledamöter I utskottet har i ett särskilt yttrande givit sin syn på denna fråga. Yttrandet slutar med orden; "Frågan får emellertid ofrånkomligen tas upp UU ny diskussion i senare sammanhang." Det finns alltså Ingen anledning att i dag ställa något annat yrkande än bifaU Ull utskottets hemstäUan om avslag på motionerna. Herr talman! Jag ber att få yrka bifall Ull utskottets hemstäUan.

Hen HELEN (fp):

Herr talman! Jag beklagar att Ingen av utskottsmajoritetens företrädare har velat ta ordet nu. Det är verkligen inte jag som har trängt mig fram på denna framskjutna plats på talarlistan, men eftersom Ingen annan vill begära ordet är det naturhgt att jag ställer upp.

Till herr Larssons I Luttra i många hänseenden tänkvärda Inlägg vill jag bara göra det påpekandet, att vid motionstiden i januari förelåg ännu Inte det material från undersökningsgrupperna som kunde ge oss en tillfredsställande bild av hur väharna hade reagerat inför det tryck av den rikspolltlska valrörelsen som tydhgen rådde under 1970 års val. När detta material sedan under våren blev tillgängligt var det naturligt för oss - den här frågan har ett levande förflutet Inom folkpartiet - att följa upp den grundsyn vi har. Vi menar också att det är viktigt att ge riksdagen en verklig handlingsfrihet efter 1973 års val, vilket förutsätter ett beslut före nästa riksdagsval.

Det har redan här talats en hel del om kompromisser. De har ofta den särpräglade egenskapen att de Innehåller delar som ingen egentligen tycker är bra. Men man kan ändå I ett visst läge anse det bättre att acceptera även de dåhga delarna av en kompromiss än att avstå från ett helhetsförslag som man bedömer har väsentliga fördelar. För folkpartiet var tUlkomsten av enkammarriksdagen med väljarnas suveräna rätt att på en och samma dag utse representanter, ur vilkas krets en handlingsdugllg regering kunde framgå, det avgörande Inslaget.

Överenskommelsen om den nya författningen, konfirmerad med en omröstning 1968, var en typisk kompromiss. Trots stark kritik I sak accepterade vi från hberalt håll — jag tUlhörde då Inte själv riksdagen, men riksdagsgruppen hade denna uppfattning — vid voteringen 1968 det Inslag i kompromissen som den gemensamma valdagen utgjorde. Vi accepterade den därför att vi kände starkt för centrala inslag I övrigt -vilka de var angav jag nyss - I det beslut som riksdagen fattade. Efter decenniers hård kamp av liberaler mot från början närmast kompakt motstånd kunde riksdagen besluta om Införandet av denna enda kammare. Det var det som för oss var det väsenthga. VI accepterade mot denna bakgrund den specieUa Ingrediens I kompromissen som dagens debatt handlar om — den gemensamma valdagen — men vi gjorde det, som dåvarande statsministern Erlander framhöU i en något överdriven karakteristik I debatten 1968, "med beklagande och under dystra profetior om den komm nala demokratins undergäng".

Men inte heller från socialdemokratiskt håll kunde man rimligen vara särskilt nöjd med den gemensamma valdagen. I direktiven tUl grundlagberedningen hävdade t. ex. regeringen själv följande: "Om hela riksdagen väljs samtidigt med kommunalvalen finns sålunda grundad anledning antaga, att de rlkspoUtiska frågorna på bekostnad av de kommunalpoUtiska kommer att dominera valrörelsen så att den kommunala demokratin kommer att tillfogas kännbara men."

Liknande farhågor uttalades från många håll. Inte minst av herr Larsson i Luttra. Johannes Antonsson i centerpartiet gjorde denna spådom: "Jag tror att erfarenheterna i framtiden kommer att visa, att fristående kommunalval är en nödvändig förutsättning, om man vill ge den kommunala demokratin tiUfredsstäUande betingelser."

Jag övergår så till BertU Ohlin, som var folkpartiets talesman och under vars partUedarperiod de faktiska kompromisserna träffades och utan vars envetna arbete för en verkligt demokratisk författning vi i dag knappast skulle ha suttit I en direktvald enkammarriksdag. Han redovlsa-

Nrl32

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

3 Riksdagens protokoU 1971. Nr 132

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

de I riksdagsdebatten 1968 för folkpartiets del sin skepsis mot den gemensamma valdagen på bl, a, följande sätt: "Jag är mycket skeptisk till tanken att den svenska demokratin skulle främjas genom att röstning på kandidater till kommunala församlingar och till riksdagen sker på en och samma dag. Kommer inte de kommunala frågorna att trängas undan från valdebatten än mer än de hittills har gjort I radions och televisionens epok? Kan väljarna vänja sig vid att vid behov rösta på ohka partier en och samma dag för att utkräva ett specieUt kommunalpoUtlskt ansvar eller ett därifrån avvikande rikspoUtiskt ansvar? Om väharna i det helt dominerande antalet fall skulle rösta på samma parti vid aUa tre valen kan något speciellt ansvar Inte utkrävas. Detta kan I så faU knappast befrämja den kommunala demokratin,"

Den dåvarande socialdemokratiske gruppledaren, som nu tillhör regeringen, sammanfattade Bertil Ohlins inlägg så här; Herr Ohlin "kommer att göra allt för att bekämpa den delen av uppgörelsen". För sin del menade den socialdemokratiske gruppledaren att en riktigare uppläggning från folkpartiet hade varit "att säga att de inslag i denna uppgörelse som visar sig vara till skada för demokratin, skall undanröjas, och det kommer ju att ske utan att man gör någon deklaration".

Ja, vore det så väl att olyckhga Ingredienser I en kompromiss avlägsnades av sig själva skulle vi inte behöva någon debatt här I dag.

Det har nu genomförts ett val med gemensam valdag, Björn Molin har här redogjort för de undersökningar som utförts om effekterna på den kommunala demokratin. Undersökningarna är talande. De innebär ett bekräftande av de farhågor i fråga om den kommunala demokratins möjhgheter som Bertil Ohlin och andra uttryckte i 1968 års riksdagsdebatt.

Man kan utifrån dessa konstateranden hävda två ohka linjer.

Den ena linjen är den som bl, a, utskottets majoritet gör sig till talesman för: Det träffades en överenskommelse 1968. I den överenskommelsen Ingick den gemensamma valdagen. Visserligen var det ingen som tyckte att detta Inslag var särskUt lyckat och visserhgen visar 1970 års val att de farhågor som funnits i fråga om den kommunala demokratins möjligheter var berättigade. Men en överenskommelse är träffad inför voteringen 1968, och det är ingenting att göra åt det.

Hur länge kan man håha en sådan hnje i en tid när den kommunala demokratin upplevs som otillfredsställande av allt större grupper?

Den andra linjen är den som folkpartiet företräder: Det träffades en överenskommelse 1968 som var nödvändig för att ett beslut som gav makten över riksdag och regering åt folket skulle kunna fattas. Nu mer än tre år senare, när vi ser hur den gemensamma valdagen verkar på den kommunala demokratin, finns det ingen anledning längre att håUa fast vid det inslag I beslutet 1968 som de flesta redan då var överens om var det sämsta inslaget i beslutet. Vi har en ny tid med allt starkare krav från de vanliga människorna på verkhga möjligheter tlU medinflytande. Inte minst på det kommunala planet. 1968 var opinionen ännu Inte så lätt att avläsa hos dem som krävde en helt ny grad av delaktighet I den kommunala beslutsprocessen. Och man kan väl säga — det tycker jag att vi måste erkänna från folkpartiet — att inget parti var helt på det klara

med styrkan I den unga generationens aktiva intresse och känsla för den levande miljön och därmed för de kommunala frågorna. 1971 borde ingen längre kunna göra sig döv för styrkan i denna opinion. Att många väljare ännu saknar intresse för kommunalpolitikens tekniska finesser, att de Inte känner UU namnen på dem som har de tunga kommunala förtroendeuppdragen och ännu mindre på aUa de övriga som sliter hårt med det vardagliga kommunala arbetet är en sak. Men det betyder inte att det skulle vara omöjligt att kanaUsera dessa unga väljargruppers levande engagemang för den lokala miljön tUl ett direkt partipoUtiskt intresse. Då måste emellertid de kommunalpohtiska ämnena också få slå igenom i egna valrörelser där rikspoUtlken -visserligen är den stora referensramen men inte lägger sig på de kommunala frågorna med en förlamande tyngd. För oss är detta I högsta grad en principfråga.

Det duger Inte att I denna tid med dess delvis nya strömningar försvara sig med att man är bunden av kompromisser i det förgångna. Det är -viktigare att känna sig bunden av människornas krav på en fungerande demokrati och reellt medinflytande, inte minst över de frågor som behandlas I kommunerna och som så nära berör många människors vardag.

Det är mot denna bakgrund som jag yrkar bifall Ull reservationen.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

Herr LARSSON i Luttra (c) kort genmäle:

Herr talman! Det material om de kommunala frågorna i valrörelsen som nu föreligger fanns Inte när folkpartiet skrev sin partimotion, säger herr Helén. Men hela debatten 1968 präglades ju av oro för den kommunala demokratin. Även utskottets ställningstagande och riksdagens beslut präglades av den oron. Att den skada som alla räknade med skuUe tillfogas den kommunala demokratin genom den gemensamma valdagen borde mötas med specieUa åtgärder var man överens om vid det tillfäUet. En av dessa åtgärder var att den kommunala demokratins problem skuUe aktuaUseras genom ett särskilt utredningsarbete. Utredningarna på detta område pågår, som vi aUa känner till.

Det som nu har inträffat var alltså väntat redan då partiöverenskommelsen träffades inför författningsreformen.

Hen PETTERSSON i Visby (s):

Herr talman! Från början hade jag inte tänkt delta i denna debatt, närmast av den anledningen att en partiöverenskommelse har träffats. Folkpartiet har varit aktivt för att försöka åstadkomma denna överenskommelse — det finns alltså en bakgrund därvidlag. Folkpartiet har inte motionerat tlU årets riksdag om att den gemensamma valdagen skaU upphävas utan har hakat på en motion, som är väckt av några centerpartister. Man har alltså tagit ett helt nytt Initiativ. Plötsligt någon gång under sommaren fick herr Helén den uppfattningen att man nu skulle aktuaUsera denna fråga.

Herr Helén anmärkte på att ingen från socialdemokratiskt håU hade deltagit i debatten. Konstitutionsutskottets vice ordförande och jag hade talats vid, och vi hade kommit överens om att han skulle ställa yrkandet om bifaU tiU utskottets förslag.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

Jag hoppas att sådana här små oförskämdheter inte skall behöva upprepas alltför ofta. Jag vlU ha detta sagt, för att det hela skall vara klarlagt. Man skall Inte gå upp I talarstolen och ha alltför förutfattade meningar, när man uttalar sig.

Beträffande själva sakfrågan kan det vara nog så Intressant att tala om den uppgörelse som träffades. Herr Helén var Inte med vid det tillfäUet, men jag själv var med. Vi diskuterade då också sambandet mellan kommunalpoUtlk och rlkspoUtlk. En utredning var tillsatt, den s. k. länsdemokratlutredningen, som hade att behandla dessa frågor. Den kom fram till att det fanns — och jag tror inte att herr Helén vill förneka det sambandet - ett mycket starkt samband mellan kommunalpoUtlk och rlkspoUtlk.

Jag kan erinra om 1966 års kommunalval. Vad var det mest dominerande i det kommunalvalet? Inte var det de kommunala frågorna. Möjligen var Järvafältet här i Stockholm en dominerande kommunal fråga. Det var rikspoUtlken som dominerade. Vad har varit det dominerande i det kommunalval som ar förrättats i Norge? Inte är det de norska kommunernas förhåUanden, utan framför allt har det varit frågan om anslutningen UU EEC och liknande frågor. Man kan alltså inte skilja ut kommunalpoUtlken från rikspolitiken. Om man skulle försöka skUja ut kommunalpoUtlken och göra ett helt renodlat kommunalval — vUket är praktiskt omöjligt - skulle man säkerUgen tyvärr få uppleva ett mycket svagt intresse från medborgarna.

När det gäller att få vara med och påverka den kommunala processen tar sig intresset emellertid helt andra uttryck. Såsom en föhd av den träffade överenskommelsen är frågan, hur vi skall kunna få den kommunala demokratin att fungera bättre, föremål för utredning. Det finns olika problem som man där har under övervägande.

Jag skulle kunna sluta här. Jag är helt överens med herr Hernelius beträffande historieskrivningen, och jag är också överens om det som i övrigt sägs från hans parti, som alltså har varit med om att träffa en överenskommelse. Herr Helén talar om kompromissen beträffande gemensam valdag som träffades för länge sedan — han uttryckte sig ungefär som om den överenskommelsen skuUe vara någonting fjärran och avlägset. VI måste komma Ihåg att den utgör en del av en total författningsreform. Vi bör också komma ihåg att de direktiv som herr Helén talade om Inte var ensidiga direktiv från regeringen, utan det var direktiv som skrevs efter överläggrungar mellan de poUtiska partierna I ett försök att åstadkomma någon lösnl g av dessa frågor. Jag tycker att det verkar som om man I dag kan säga att svårigheter kan uppstå att lägga fram ett gemensamt förslag till en slutUg lösning i fråga om författningsreformen I början av år 1972. Om en ledamot som företräder ett poUtiskt parti i grundlagberedningen inte längre har något stöd från sitt parti, kommer det att bh oerhört svårt att få en gemensam lösning.

Jag vUl citera vad herr Hernehus och herr Schött har skrivit — vilket jag helt Instämmer I — nämligen: "Att nu vidtaga förberedande åtgärder för att upphäva den gemensamma valdagen bör enhgt vår mening Icke komma I fråga," De skriver också: "Det skulle vidare vara ägnat att minska allmänhetens tilltro till partiernas önskan att stå fast vid ingångna

avtal," Det var av den anledningen som jag ansåg att det skulle vara till fyUest att utskottsmajoriteten här företräddes av utskottets vice ordförande.

Jag ber, herr talman, att få yrka bifall Ull utskottets hemställan.

Herr HELEN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Mitt påpekande, att jag kom att tala här utan att ha fått lyssna till någon företrädare för den socialdemokratiska majoriteten I konstitutionsutskottet, uppfattade herr Pettersson I Visby som en oförskämdhet. Det tycker jag verkUgen är att ta tUl kraftiga ord. Jag fann det naturligt att påpeka att vi inte hade fört den här debatten från de vanliga premisserna, att partUedarna inte kommer in i debatten förrän företrädarna för respektive riktningar I utskottet har kommit tUl tals. Jag har många gånger fått höra att partiledarna tränger sig fram, och jag var angelägen om att det missförståndet inte skulle uppkomma, men om herr Pettersson uppfattade mitt påpekande som opassande och olämpUgt ber jag honom gärna om förlåtelse.

Sedan kom herr Pettersson in på viktigare saker. Jag uppfattade det så att han karaktäriserade det som skedde 1968 som en total författningsreform. Det kan väl ändå Inte vara riktigt. Har jag gjort mig skyldig tUl ett nytt missförstånd nu? Jag konstaterar att det inte var tal om någonting sådant, utan det var en överenskommelse som skulle träffas I avvaktan på ytterligare reformarbete. Detta kom senare att äga rum I olika instanser. Herr Pettersson hänvisar här till länsdemokratlutredningen, men det är såvitt jag förstår ett minnesfel, för I länsdemokratlutredningen var det socialdemokraterna som i det här sammanhanget bildade majoriteten, medan företrädarna för de övriga partierna reserverade sig. Det går alltså inte att hänvisa dit.

Man måste håUa sig tlU det som har hänt I verkhgheten, och där är det som hände under 1970 års valrörelse och de undersökningar som så småningom har kommit fram efteråt helt avgörande. Redan i folkpartiets partimotion i januari tog vi upp den principieUa aspekten, men vi efterlyste resultatet av dessa undersökningar. När de hade kommit var det naturhgt för oss att påbörja den opinionsbildning, som så småningom kommer att leda till att den gemensamma valdagen försvinner, därför att den ger otUlräckligt utrymme för de kommunala frågorna I valrörelsen.

Det här debattärendet kommer att följa kammaren länge. Det är naturhgt att redovisa att vi I denna fråga har uppfattat kompromissen 1968 som helt otUlfredsstäUande, Det klargjordes också av Bertil Ohhn inför offentligheten att folkpartiet enhgt hans uppfattning hade moralisk rätt att redan efter ett begränsat antal år resa frågan om återgång tUl ohka dagar för kommunala val och riksdagsval. Det är den uppläggningen vi nu fullföher.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det var kanske litet överraskande att höra konstitutionsutskottets ordförande säga att utskottets vice ordförande herr Larsson I Luttra skuUe företräda utskottet I den här debatten. Herr Larsson I Luttra sade dels att han nu liksom tidigare var starkt kritisk mot systemet

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

med gemensam valdag, dels att han uppfattade Idén om det kommunala sambandet som en metafysisk företeelse som Inte kunde bli föremål för någon logisk diskussion. Detta kunde väl ändå Inte vara ett försvar för den socialdemokratiska ståndpunkten när det gällde gemensam valdag.

Till herr Larsson I Luttra vill jag säga att jag delar de synpunkter han där framförde, men den gemensamma valdagen är i dag inte någon metafysisk företeelse utan dess värre en realitet och en för den kommunala demokratin ganska hotfull realitet. Det var alltså därför som man nu skulle aktuaUsera frågan.

När sedan konstitutionsutskottets ordförande säger att vi har diskuterat andra vägar för att förstärka den kommunala demokratin, måste man ändå fråga sig: Har folkpartiets förslag vid årets riksdag för att I ohka avseenden förstärka den kommunala demokratin fått stöd av konstitutionsutskottets socialdemokratiska majoritet? Tanken på en vidgad länsdemokrati är avvisad. Länsdemokratlutredningens förslag har stoppats undan. Folkpartiförslag om kommundelsråd, om kommunala folkomröstningar, om ökad offentlighet, om vidgad insyn i kommunala bolag har konsekvent avstyrkts av den socialdemokratiska majoriteten.

Herr PETTERSSON i Visby (s) kort genmäle:

Herr talman! Kanske vi får hålla oss tUl det formella. Vi bör se vad som givit anledning till detta betänkande.

Det är bl. a. motionen 86 p, 8 av herr Helén m, fl. Vilken hemstäUan gör man I denna? Jo, att riksdagen i skrivelse tUl Kungl, Maj :t hemställer om underlättande av att tillgängligt material om de lokala frågornas roU i valet 1970 bhr offentligt snarast möjhgt. Herr Mohn har här försökt åberopa det material som kommit fram från denna forskningsgrupp. Det kan hända att det kommer mera material, men den motionen är i aUa faU I sak avklarad. Därom kan vi väl vara överens.

Sedan finns motionen 524 av herr Andersson i Nybro m, fl., i vilken hemställes att riksdagen begär att Kungl. Maj:t vidtar åtgärder för att förbereda en prövning av den gemensamma valdagen enhgt vad som anförts i motionen. Det var den motionen som kanske framför allt berörde utskottets vice ordförande därför att en centerpartist stod för den. Centerpartiet har också i utskottet markerat sin inställning genom att avge ett särskilt yttrande tlU utskottets betänkande, och moderata samlingspartiet har gjort på samma sätt. Från socialdemokratiskt håll ansåg vi oss inte behöva markera det här med ett särskUt yttrande, därför att vi har deltagit i överenskommelsen och står för det.

Men folkpartisterna står aUtså Inte för vad man har kommit överens om. När jag talar om den totala författningsreformen är avsikten att åstadkomma en total sådan. Men I det arbetet har man denna partiella reform, som alltså skall vara ett led i den helhet som jag hoppas vi skaU kunna presentera från grundlagberedningen i början av nästa år. Börjar man emellertid redan nu springa ifrån överenskommelser i författningsfrågor då undrar jag när vi blir färdiga - om vi någonsin kan bh det.

Herr HELEN (fp) kort genmäle;

Herr talman! Det är nog nödvändigt att på nytt summera vad som

hände 1968 och den Inställning som redovisades från folkpartiet, så att Icke herr Petterssons bild här skaU stå oemotsagd. Den är nämUgen Icke fullständig och korrekt.

Hela tanken på det kommunala valsambandet kritiserades starkt. En plädering I sak mot en gemensam valdag gjordes vid beslutets fattande. Bertil Ohlin, som talesman för folkpartiet, deklarerade klart att kommande erfarenheter får påverka framtida ställningstaganden till den gemensamma valdagen. Han har I offentligt sammanhang markerat att vi redan efter ett begränsat antal år har moralisk rätt att resa frågan om återgång tUl oUka dagar för kommunala val och riksdagsval. Detta gjorde han före denna debatt, och det var aUtså känt i beslutsögonblicket. Han markerade ytterligare vår motviha mot denna ingrediens i kompromissen genom att slå fast: folkpartiet stöder gemensam valdag för uppgörelsens skull vid dagens votering.

Därmed är, tror jag, på ett tillfredsställande sätt klargjort vad som hände den gången. Jag skaU gärna fortsätta debatten om herr Pettersson och andra I kammaren har lust och ork med det.

Sedan några ord till herr Pettersson eftersom han väher en så formell uppläggning. Nog är det väl Utet märkligt att konstitutionsutskottets ordförande, den främste i den socialdemokratiska gruppen i konstitutionsutskottet, icke vlU tala för utskottets sak utan låter sig företrädas av en person som enligt de tUlgängUga handlingarna Icke har deltagit i beslutet.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

Herr LARSSON I Luttra (c) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av vad herr Molin sade vill jag framhåUa, att det starka intresse som knöts till den kommunala demokratin när författningsreformen genomfördes och den enighet som fanns hos riksdagen att vidta dessa åtgärder får väl tolkas så att partierna inte uppfattade denna överenskommelse som något ganska kortsiktigt utan som något som skulle gälla en tid framöver. Så uppfattade i varje fall vi partiöverenskommelsen, och -vi anser att det är en överenskommelse som fortfarande gäUer och bör håhas.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är riktigt, herr Larsson i Luttra, att man I centerpartiets särskilda yttrande säger att det är nödvändigt att pröva den gemensamma valdagen I två val innan frågan på nytt tas upp till övervägande. Ett nej tiU reservationen i dag betyder dock praktiskt taget säkert att man säger ja tUl ett tredje gemensamt val, nämligen år 1976,

Hen HERNELIUS (m);

Herr talman! Jag skah Inte trötta kammaren med någon längre historieskrivning rörande den gemensamma valdagen, SkaU den historien skrivas måste man gå längre tiUbaka än till 1968, Man måste i varje fall gå tUlbaka till Åre, tlU den höstdag — jag höU på att säga meUan hägg och syren men meUan det att författningsutredningens betänkande hade pubhcerats och den nya grundlagberedningen hade tillsatts - då nuvarande statsrådet Lidbom i egenskap av sekreterare I en utredning

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

framlade tanken på bl, a, en gemensam valdag som en av möjligheterna tUl ett konstruerat kommunalt samband. Det förslaget, av herr Lidbom sålunda framfört, betecknades, omedelbart praktiskt taget, av folkpartiets dåvarande ledare som det minst oacceptabla av de tre förslagen som herr Lidbom framförde, I den karakteristiken Instämde företrädare för det dåvarande högerpartiet, bland dem Gunnar Heckscher som var en nog så idog och trägen kämpe för enkammarsystemet som Bertil Ohlin.

Det har hela tiden stått klart för var och en som deltagit I dessa förhandlingar att det kommunala sambandet i någon form, eventueUt i form av gemensam valdag, var det pris som socialdemokraterna begärde för att lämna sin medverkan tlU en enkammarreform. Det framkom Inte minst vid det sammanträde i grundlagberedningen som ägde rum några dagar efter valet 1966 och då man konstaterade att arbetet I beredningen kunde gå vidare sedan kännedom vunnits om de ohka partiernas ståndpunkt I denna fråga.

Den gemensamma valdagen genomfördes under starkt motstånd Inom vissa partier. Jag vill gärna redovisa här att motståndet var mycket starkt även Inom dåvarande högerpartiet. Och motståndet är I dag fortfarande starkt.

Jag kanske därmed dock inte skulle göra mig skyldig Ull en så onyanserad bild som den herr Helén tecknade av ställningarna i samband med den gemensamma valdagen. Framför allt skulle Jag Inte skriva på det sätt som reservanterna har gjort och gradera åsikterna på sätt som sker I reservationen där det står: "De kunnigare, mera Intresserade och mera Ideologiskt orienterade väharna är således specieUt negativa till systemet med gemensam valdag."

Emellertid är det ingen anledning att här ingå på skäl för och emot den gemensamma valdagen I detta skede. Moderata samlingspartiets representanter känner sig bundna av den överenskommelse som har träffats en gång. Vi menar att den reform som genomfördes 1968 var en partiell reform. Den vilade på en kompromiss, som så riktigt sagts, och en av huvudbeståndsdelarna I denna kompromiss var den gemensamma valdagen. VI anser Inte atl man kan så snabbt gå Ifrån en sådan kompromiss. Vi anser att preskriptionstiden för en överenskommelse av detta slag måste vara något längre. Framför allt menar vi att om man har gjort en partiell författningsreform som ett första steg mot en total författningsreform som är att vänta, så kan man Inte springa ifrån huvudelementen I den partiella reformen Innan den totala reformen har beslutats.

Här har talats om behovet av att tillgodose nya strömningar Inom väljarkåren. Inte minst bland ungdomarna. VI hoppas emellertid att dessa strömningar inte är så många att de tar bort Intresset av en gammal regels upprätthållande, nämhgen att man står fast vid ingångna avtal. Ingen begär att man skall stå fast för all framtid, men att man redan efter ett val skuUe vidta förberedelser för att upphäva den gemensamma valdagen tycker vi inte är riktigt. Vi tycker också att tUl bilden hör att allmänheten har förtroende för de politiska partierna.

Herr MOLIN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara la upp det som herr Hernehus anförde med anledning av formuleringen i reservationen. Detta är ett återgivande av vad den aktuella undersökningen hade kommit fram tUl, nämUgen att de som är särskilt Intresserade av pohtik I större utsträckning anser att valen bör hållas vid ohka tillfällen än att valen bör hållas samtidigt och att detsamma gäller dem som har kunskap om lokal valfråga jämfört med dem som Inte har sådan kunskap.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

Hen ÅHLMÄRK (fp):

Herr talman! Bara två saker.

Konstitutionsutskottets ordförande Georg Pettersson sade att man aldrig kan få fristående kommunalval, där kommunalpohtiken kommer att spela en viktig roll. Han gav två exempel på att det Inte går. Båda är såvitt jag förstår alldeles missvisande.

Herr Pettersson menade att det vid 1966 års svenska val var rlkspohtlken som dominerade, trots att detta var ett kommunalval. Men det var inte alls något fristående kommunalval, 1966 hade vi ett biandval, eftersom då också utsågs ledamöter i landstingen som i sin tur skuhe välja ledamöter I första kammaren. Det var aUtså ett kombinerat kommunal-och riksdagsval, och det kan Inte anföras som ett exempel I det här sammanhanget.

Det andra exempel herr Pettersson anförde var årets kommunalval 1 Norge, som han sade dominerades av rikspolltlska frågor. Det är riktigt. Men vad var anledningen till det? Jo. det var bl, a, det förhållandet att Norge, såvitt jag vet, är den enda demokratiska, parlamentariska stat I världen som saknar upplösnlngsrätt. Med den mycket komphcerade situation som man där har med en ml orltetsregerlng, som inte har grundlagsenlig rätt att upplösa stortinget och utlysa ett parlamentsval, var man tvungen att använda kommunalvalet som en rlkspohtlsk mätare. Inte heller det exemplet kan alltså anföras,

Björn Molin har talat om erfarenheterna från 1970 års val och Gunnar Helén har belyst uppgörelsens Innebörd. TUl en sak som Georg Pettersson sade vill jag bara foga en kommentar. Hans ord föll ungefär så att folkpartiet är ensamt här i dag om att vilja ha ett annat beslut än det som utskottsmajoriteten föreslår. Den debattllnjen Imponerar inte särskUt mycket på mig. Man har alltid sagt om liberaler I författningsfrågor att de är ensamma, och man har ofta haft rätt I detta avseende. Liberaler har I regel varit ensamma ; början av kampanjer för att med grundlagens hjälp fördjupa demokratin.

Det sades från den gamla högern I början av 1900-talet: Liberalerna var nästan ensamma I kravet på parlamentarism och på att kungen Inte skulle få utse sina egna rådgivare.

Det var delvis rätt. Det socialdemokratiska partiet var då ännu ett Utet parti, och Karl Staaff och hans parti fick ta på sig bördan att driva kravet på parlamentarism mot konservativa grupperingar. Efter många år och hårda strider bröt parlamentarismen igenom. Men liberalerna var onekligen i stort sett ensamma I riksdagen ett tag att driva kravet.

Det sades återigen på 1950-talet att liberalerna är ensamma I kravet på

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

enkammarsystem. Bondeförbundet och högern är inte med på det och socialdemokraterna är minst av allt entusiastiska. Folkpartiet är ensamt.

Det var också rätt, I ungefär ett årtionde drev Bertil Ohhn och hans parti kravet att hela riksdagen skulle vähas direkt I ett enda val. Inget annat parti slöt upp förrän en bit in på 1960-talet, Men folkpartiet fortsatte sin kampanj. Till slut tvingades också Tage Erlander att gå med på en reform. Nu ser vi enkammaren i arbete.

Folkpartiet har väckt en närdemokratimotion i år, motion nr 86, Om flera krav i den motionen har det sagts att folkpartiet står ensamt bakom dem, VI har drivit på för kommundelsråd, för personval I valsättet, för öppna utskottsutfrågningar, mot mångsyssleriet i politiken och för flera andra reformer. Ofta men inte alltid har vi varit ensamma.

Vi är inte ett dugg förvånade över det. Det har ju alltid varit Uberalers öde att börja driva de radikala författningskraven, att vinna en opinion för dem och att sedan få de andra partierna med sig. Vi tror att flera av våra krav I närdemokratlmotlonen kommer att förverkligas längre fram. Men I dag kan man onekligen säga att folkpartiet ofta står ensamt.

Nu driver vi alltså ensamma linjen att få ett alternativ Ull den gemensamma valdagen. De andra partierna vill vänta och se. De vill Inte ha någon handhngsfrihet efter 1973 års val. Deras hnje betyder att fristående kommunalval kan man Inte få förrän I bästa faU I slutet av 1970-talet eller under 1980-talet,

VI är Inte förvånade över vår ensamhet nu heller. Liksom när det gäUde parlamentarismen, Uksom när det gäUde enkammarkravet kommer liberaler att arbeta för en fördjupad kommuna demokrati, där de lokala frågorna får spela en stor roll också I valrörelsen. Vi är övertygade om att efter några år är vi inte längre ensamma om våra krav. Då har andra I riksdagen slutit upp bakom dem.

Herr PETTERSSON i Visby (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag begärde ordet, när hen Ahlmark talade om aUa de Initiativ som folkpartiet skuUe ha tagit under den här riksdagen och som skulle återfinnas i motion nr 86, Det finns anledning att erinra om att de flesta av de frågor som där är aktualiserade är föremål för parlamentariska utredningar, bland andra utredningen om den kommunala demokratin.

Jag tror Inte att man bör på det här viset försöka vilseleda människor genom att lämna felaktiga uppgifter.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det har framgått alldeles tydhgt av de många debatter vi har haft under 1971 i enkammarriksdagen att i en hel rad frågor om åtgärder för att fördjupa den svenska demokratin, att öka insynen och medlnflytandet på besluten, har liberaler varit ensamma.

Herr ERLANDER (s):

Herr talman! Jag har i och för sig inte stor anledning att ta till orda i denna debatt, eftersom de synpunkter som jag har funderat på har kommit fram genom konstitutionsutskottets ordförande på ett sätt som

inte fordrar något tillägg från min sida. Emellertid kanske det skulle förefalla litet egendomligt, om jag suttit alldeles tyst och lyssnat här på de enligt min mening ganska egendomliga påståenden som framför allt från folkpartihåU har gjorts under debatten. Jag vill åtminstone tiU protokoUet ha anfört att jag inte på något sätt är imponerad av de anföranden som hållits av folkpartiledamöter.

Låt mig ge till känna att för mig är en överenskommelse en överenskommelse. Och detta är Inte vad slags överenskommelse som helst. Den gäller konstitutionen, grundlagarna. Under hela den tid som jag var ansvarig för regeringens pohtik ägnade jag en mycket stor del av mina krafter åt att se till att när vi gick fram mot ett beslut, så skulle det icke vara ett partidiktat, vare sig det gällde valsättet, det kommunala sambandet eller enkammarriksdagen, utan man skulle i stället kunna säga att vi stod ganska ense.

Jag tror Inte alls att det är någon fördel, så som herr Ahlmark framställer det, att ett poUtiskt parti dikterar utveckUngen, Det är självklart att för mig, som sysslat med dessa ting, var historieskrivningen grotesk. Ett sådant påstående som att Staaff stod ensam I kampen för parlamentarismen borde egenthgen Inte finnas i riksdagens protokoll, VI vet ju med vilken intensitet hberaler, socialdemokrater och - låt mig gärna medge det — en och annan progressiv högerman kämpade för exakt detsamma,

1950-talets s, k, förhalningspohtlk hade delvis sin förklaring ljust min vUja att få till stånd en samlad opinion inom riksdagen. Enligt min mening kunde vi inte släppa kravet på det kommunala sambandet. Jag förstod mycket väl att det fanns andra krav som man från andra håU inte vUle släppa, och ansträngningarna som tog sin tid gick ju helt och hållet ut på att få ett samlat uppträdande från Sveriges riksdag när det gäUde i vilka former folkviljan skulle komma UU uttryck i riksdagen, Alla kompromisser kan diskuteras, det är självklart. Jag tror t. ex. att den höga spärren Inte är så bra. Jag har Ingenting emot att man diskuterar den. Det kan tänkas att mandatperioden också är en sådan sak som man kan diskutera. Men vi har kommit överens om detta nu. Att då springa ifrån en överenskommelse som så nyligen träffats ger ändå människoma en underlig känsla av att de där pohtikerna, dem kan man Inte lita på. De går med på vissa ting som de inte menar och som de vUl upphäva så fort det över huvud taget är möjUgt.

Denna debatt är ur synpunkten av förstärkandet av demokratin en ganska trist upplevelse. Det är en ganska trist upplevelse att ett politiskt parti icke bryr sig om tilliten till sin egen hållfasthet mera än vad folkpartiet gjort här.

Detta om formen. Sedan i sak. Herr Larsson i Luttra anförde att det kommunala sambandet var något metafysiskt, varför det inte kunde diskuteras. Jo, man kan mycket väl diskutera metafysiska ting, även om man inte gör det i Luttra — jag känner inte UU samtalsämnena där.

Det är väl ingenting konstigt med det kommunala sambandet. Det var två motiv som drev fram tanken att vi skulle bevara det samband som funnits meUan riks- och kommunalpohtiken sedan 1865. Det ena var att den vanhge medborgaren inte bryr sig om dessa spetsfundigheter, där

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

man säger att det ena är kommunalpolitik och det andra rlkspoUtlk, Han bryr sig Inte ett dugg om var ansvaret hgger, t, ex, för handhavandet av polisen, om det hgger hos kommunen eller hos staten. Han vill ha ärendena skötta, och han ser poUtiken som en enhet, antingen det är rlkspoUtlk eller kommunalpolitik.

Men det har varit Ull en oerhörd fördel för den svenska demokratin att vi har haft en funktlonsmässlg uppdelning så att vissa frågor handlagts av kommunerna. Det har varit en fördel genom att man på det sättet kunnat engagera många människor I det politiska arbetet. Jag medger villigt att det låg mycket I herr Ohlins påpekande att vi ändå får se tUl att ansvaret för hur dessa människor sköter sig kan utkrävas av väljarna. Det är rätt. Det var en av de få punkter där jag gav Ohhn rätt när det gällde det kommunala sambandet.

Den gemensamma valdagen möjhggör det. Det är en lösning som varken Ohlin eller Jag hittat på men som på ett utomordentligt sätt möjliggör utkrävandet av ansvar. Därmed är den Invändningen borta. Det andra där Ohhn många gånger, både offentligt och privat, gett mig rätt, var uppfattningen att vi med rena kommunalval tyvärr riskerar ett sjunkande valdeltagande. England är ett exempel. VI kan ta nästan hur många exempel som helst på att det Inte går att upprätthålla ett enbart på kommunala frågor grundat val utan att valdeltagandet sjunker. I de fall då det förekommit ett stort deltagande i kommunalval har det varit rikspoUtlken som svept In.

Man kommer verkligen Inte Ifrån det norska exemplet med hårklyve-rier av herr Ahlmarks typ. Det är väl uppenbart att valmännen I Norge uppfattade det kommunala valet som rlkspohtlskt, som ett val för eller emot EEC. Min fråga, som jag har ställt flera gånger i pressen, är: Kan det vara rimligt att Norges kommuner nu under tre år framåt skall regeras efter väharnas ställningstagande tUl EEC? Det är resultatet av ett rent kommunalval.

Det är en erfarenhet som självfallet är mycket tyngre vägande än de erfarenheter som man har pressat fram här efter vad som hade hänt vid 1970 års val. Jag känner till den där undersökningen, och herr Molin skaU vara väldigt försiktig med att åberopa den. Man kan väl i all sin dar Inte mäta intresset för valfrågorna genom att mäta antalet spaltmeter I tidningarnas ledare? Det är en orimlig undersökningsmetod. Då kan ju ett visst parti genom att antingen blockera valfrågorna eller öka antalet ledare om dem få fram vilka uppfattningar som helst. Av större värde är naturhgtvis undersökningarna om den bristande kännedomen. Men att åberopa det första argumentet är uppriktigt sagt rent nonsens.

Den andra undersökningen är ett argument. Det fanns alltså en bristande kännedom om frågorna. Men vad vet vi om den bristande kännedom som skulle ha blivit föhden om det varit ett rent kommunalval av norsk typ? Det vet vi Ingenting om. VI har Ingen aning om det. I varje fall måste man undersöka flera val för att se om den tendens som har existerat under hela 1950-talet och 1960-talet — ett minskat intresse för de kommunala frågorna vid valen - har fortsatt eller om det har hänt någonting särskilt vid 1970 års val. Det finns ingen som helst möjlighet att av det enda exemplet dra några slutsatser om att trenden är bruten.

om att den fortsätter eller Intensifieras.

Sedan viftar herr Mohn bort hela den omständigheten att undersökningen visar att nära 80 procent av väharna är tillfredsställda med den gemensamma valdagen. Han viftar bort det genom att citera ett uttalande om att det är de mindre kvalificerade som tycker att den gemensamma valdagen är bra. Ja, Just det. Skall vi ta bort rösträtten för dem då? SkaU herr Molin avgöra vem som är kvaUficerad eller Inte? Herr Ahlmark åberopar ju som en särskild merit att folkpartiet är i minoritet. Är det målet hädanefter? Skall man försöka komma så lågt ner som möjligt, för då är man kvalificerad? Nej, detta är ett hårklyverl som det är rätt beklämmande att man presenterar här.

Det finns en majoritet som tycker att den gemensamma valdagen är bra. Det finns Ingenting som tyder på att händelserna 1970 innebar någonting vare sig uppåt eller neråt I fråga om den trend som tyvärr existerar att de kommunala frågorna kommer I skymundan.

Vet folkpartiet vad det skulle kunna göra för att göra någon nytta, om det är vad man är ute efter? Jo, det är att hjälpa oss alla att aktlvlsera de kommunala frågorna, att verkligen pressa fram dem. Det finns kommuner som har gjort det. Jag skulle kunna åberopa åtminstone ett par medelstora städer som lade ner mycket arbete under 1970. Det finns en av kammarledarmöterna som skulle kunna bära vittnesbörd från sin hemstad om en intensiv upplysningskampanj beträffande de kommunala frågorna. Om undersökningen gjordes där skulle resultaten säkert Inte te sig så beklämmande.

VI är alla intresserade av ett starkt kommunalpoUtlskt Inslag i vårt pohtiska hv. Det gäller att aktlvlsera kommunalpohtiken. VI tror från socialdemokratiskt hall, och Ingenting har förekommit som inte har styrkt oss i den tron, att rena kommunalval betyder ett minskat Intresse för kommunalpohtiken över huvud taget. Det gäller Inte bara i Sverige. Man har det i England, och vi skall inte vifta bort erfarenheterna från Norge.

Vi vill ha ett starkt, livaktigt kommunalt hv. Vi tror att det här experimentet som vi har gjort nu är värt att pröva. Vad innebär experimentet? Det innebär att väharna på en och samma gång har en möjhghet att säga: "Jag giUar, eller ogUlar, rikspoUtlken. Jag ogiUar, eller gUlar, kommunalpoUtlken." På en och samma gång, vid ett och samma tillfälle - vad är det för fel på den rörelsefriheten? Om det blir en stor spänning mellan det kommunalpohtiska och det rlkspohtlska röstandet vid ett valtlllfälle, då måste det bero på något fel någonstans, antingen i kommunalpolitiken eller I rikspolitiken. Och väharna får därigenom tillfälle att direkt öva press på kommunalmännen eller på tiksdagsmännen att bättra sig.

Det nuvarande systemet ger ett helt annat inflytande för väharen, ger honom en mycket bättre chans att ha inflytande på den kommunala pohtiken än det gamla. Jag tror därför att det vore klokt att flytta ner diskussionen kring den gemensamma valdagen från metafysiken just till oss vanliga människor - de flesta av oss brinner ju av iver att hjälpa kommunalpohtiken tUl en rangplats i svensk politik.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

Hen HELEN (fp):

Herr talman! Ju längre den här debatten fortskrider, desto tydligare blir Intrycket att det är åtskilhga som är angelägna om att få tala om här i dag att de anade oråd för tre fyra år sedan, när man skrev In principen om den gemensamma valdagen i den partiella författningsreformen.

Vad debatten i sak har gällt hittiUs — i vatie fall fram Ull herr Erlanders Inlägg - har ju varit: När har man rätt att bryta upp en olyckhg del av en träffad kompromiss? Vi är självfallet medyetna om att vi i folkpartiet inte ensamma kan ändra på detta olyckliga förhållande. Inte ensamma kan ändra på grundlagarna. I sådana frågor bör man ha enighet. Men det måste vara tillåtet att försöka övertyga väharna om att ett bättre system bör införas. Jag tycker att hen Erlander visade något av den insikten när han i Dagens Nyheter strax efter valet 1970 sade: "Om det visar sig att denna hnje skadar den kommunala självstyrelsen så får vi finna en annan väg." Det som har hänt sedan dess är att vi utöver de principiella betänkligheterna, som många tydhgen delade med oss 1968, har fått de direkta informationerna från de forskare som har haft I uppdrag att föha den kommunala valrörelsens begränsade utrymme vid 1970 års val. Då är det dags att finna en annan väg, då är det dags att väcka opinion för att få en lösning som tydligen många egentligen gärna skulle vUja se.

Men jag går över tlU herr Erlanders argumentering, som ju sträckte sig utöver den hittills förda debatten. Den visar att han i motsats tiU herr Larsson i Luttra, i motsats till en del företrädare för moderata samlingspartiet och sannohkt också i motsats tiU en del Inom sitt eget parti tycker att den gemensamma valdagen är bra. De formaUstiska argumenten blir då bara skenargument. Vill herr Erlander ha en annan debatt I denna fråga, vih han att vi skah ta upp en debatt i sak, så skall jag gärna anta utmaningen. VI hoppas att med starka sakargument kunna påverka andra, och därför driver vi den här frågan. Vi tror inte att människornas tilltro till demokratin grundas på att politikerna låter bli att ändra på dåhga beslut därför att de en gång är fattade. VI tror att den beror mera på om politikerna kan tillgodose människornas önskemål i sak, bl. a. då kravet på att få ett verkligt medinflytande.

Nej, herr Erlander, låt oss gärna diskutera den gemensamma valdagen som ett uttryck för det som hände i ett kompromissläge. Men låt oss inte försöka på nytt finna ett metafysiskt samband mellan denna lösning i ett praktiskt läge och de bakomliggande tankarna i det kommunala sambandet, för då riskerar herr Erlander att spräcka dagens tlUfälUga koaUtlon med centerpartiet. SärskUt gör herr Erlander det om han här vill påstå att det inte skulle kunna föras några metafysiska debatter i Luttra. Vår värderade kammarkollega är gift med en betydande svensk poet som just skriver i dessa ärenden, så nog förs det väl metafysiska debatter i Luttra.

Hen MOLIN (fp):

Herr talman! Det var naturUgtvis värdefullt att förre statsministern gick In I debatten. När det gäller det kommunala sambandet bUr debatten onekligen mindre metafysisk och mera substansfuU när herr Erlander

talar än när herr Larsson i Luttra gör det.

Men vi var i alla fall tydligen ense om att undersökningarna från 1970 års val visar att kännedomen bland väharna om de lokala valfrågorna då var mindre än vid tidigare kommunalval. Det kan ju vara så att dessa mindre kunskaper just är en föhd av att de kommunala och lokala frågorna — enligt den undersökning som jag redovisade - fick ett minskat utrymme I dagspressen. Jag vet Inte hur det har förhållit sig t. ex. med televisionen, men jag tror att det är rimligt att säga att det var ett mycket Utet utrymme för kommunala frågor också i radio och TV under valrörelsen 1970.

Men det väsenthga, herr Erlander, är väl ändå att om människorna kan mindre om den lokala pohtiken så har de därmed mindre möjhgheter att påverka de lokala pohtiska avgörandena. För att man skall kunna ha ett verkligt Inflytande på de politiska avgörandena måste man ju veta vilka handlingsalternativ som finns och vilket parti som stär för vilken linje.

Jag kommer i varje fall inte att känna någon oro för att fortsätta att i debatten om det kommunala sambandet påvisa att medborgarnas verkliga inflytande över de viktiga lokala avgörandena kommer att bU större om den gemensamma valdagen avskaffas.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

Hen DAHLEN (fp);

Herr talman! Jag lyssnade självfallet med intresse tiU herr Erlander, Den del som rörde sig om tiden före andra världskriget tyckte jag Inte var så Intressant att höra på, för den var väldigt egendomlig I sina konturer. Men jag tittade runt i kammaren, och så vitt jag kan se är det ingen mer än herr Erlander och jag som har varit med på alla de överläggningar meUan partierna som började 1964 på ett tidigt stadium - aUtså före Åremötet, herr Hernelius, Jag har anteckningar från dessa och tänker Inte nu avslöja vad som står I dem.

På en punkt vill jag ändå korrigera herr Erlanders historieskrivning, I varje fall det Intryck man fick av herr Erlanders anförande här. Om han viUe eUer ej — det är en sak som han själv får avgöra — gav han intrycket att kravet pä kommunalt samband var med i socialdemokratins budskap i författningsfrågan från början. Det var det Inte, herr Erlander,

När från folkpartihåU första gången efter andra världskriget motionen väcktes om enkammarriksdag — 1950, om jag minns rätt — var det ingen diskussion om detta krav. Vi återkom med motionen, och det framfördes aldrig från herr Erlander eller någon annan något krav på kommunalt samband. När författningsutredningen tillsattes 1954 stod det Icke ett enda ord i direktiven om nödvändigheten av kommunalt samband. Debatten fortgick under 1950-talet, men inte någon enda gång framförde herr Erlander eller någon av hans vänner detta krav. År 1960 gick, 1961 och 1962, Jag tror att det var först 1963 på hösten som herr Erlander offentligen yppade tanken att det nog borde finnas ett kommunalt samband.

Det där oeftergivliga viUkoret var alltså någonting som kom Ull mycket sent.

Jag skall inte kritisera herr Erlander när det gäller de första åren på 1950-talet, för herr Erlander sade inte så mycket i författningsfrågan då.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m- m.

Det var egentligen först i andra kammaren 1954, när några av hans partivänner och några andra också hade väckt en motion och konstitutionsutskottets utlåtande I anledning därav behandlades, som herr Erlander tog Ull orda I författningsfrågan ur den här synpunkten. Jag kan alltså konstatera att det var först efter tretton års Intensiv författningsdebatt som herr Erlander kastade fram det som han nu vill ge oss Intrycket av att han hela tiden haft som ovillkorUgt krav på en författningsreform, nämligen att man skall ha ett kommunalt samband — och därmed I den form som det nu är - en gemensam valdag för riksdagsval och kommunalval.

Jag har, herr talman, som sagt anteckningar från de Interna partiöver-läggnlngarna. Jag tänker Inte dra upp dem nu. Därför tänker jag t. ex. inte redogöra för - vilket väl så småningom någon gång kan ha ett intresse - hur det gick tUl när herrar Erlander och Hedlund gjorde upp om att vi måste ha 350 ledamöter I den här kammaren. Det tillhör det minst ärofulla.

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Först en kommentar till vad herr Erlander sade om Norge och det senaste valet där. Han menade att det var ett kommunalval som gällde EEC-frågan. Det är felaktigt — EEC spelade inte den stora roU I huvuddelen av norska valrörelsen som en del svenska debattörer påstår. Det har tvärtom varit Norge som visat att EEC-frågan spelade en mycket begränsad roll I en hel rad av kommunerna I det valet. Herr Erlander kan ju fråga t. ex. Trygve Brattell. Jag tror att han skulle förneka att EEC-frågan var den dominerande I större delen av Norge.

Men det viktigaste är ju att i Norge hade man Ingen chans 1971 att håUa ett stortingsval — trots att man där har en regering som uppenbarhgen ville utlysa parlamentsval och som bara har en minoritet av mandaten bakom sig — på grund av att man I Norge saknar upplösnlngsrätt. Därför var enda möjligheten I Norge att få en rikspolitisk kraftmätning att ta den I kommunalvalet för några månader sedan. Det gjorde man. Det fallet kan därför Inte anföras som ett exempel på hur det skulle gå här I Sverige, där vi ju har en upplösningsrätt.

Vid ett tillfälle I sitt inlägg sade herr Erlander att det är trist att ett parti inte känner tilUt till den egna hållfastheten, eller någonting sådant, och fortsatte sedan med ett slags historieskrivning. Jag skuUe då vilja fråga: VUket parti, om inte folkpartiet, kan man lita på i författningsfrågor? Det socialdemokratiska partiet? Var har det partiet stått under de senaste tio åren I författningsfrågan? Och jag vill följa upp herr Dahléns historieskrivning från den punkt, där han slutade ungefär 1962-1963.

När en reform tycktes vara mycket nära om en direktvald enkammarriksdag vid årsskiftet 1962 — 1963, då plötsligt kastade man fram teorierna om det kommunala sambandet. Det hade, som herr Dahlén klart visade. Inte förts fram tidigare. Man hade tvärtom sagt motsatsen i direktiven till författningsutredningen. Men man behövde någonting för att fälla författningsutredningen och för att förhala frågan -vidare.

Så förde man då fram den här s. k. biandkammaren. En del av kammaren skuUe utses av landstingen, en annan del skulle väljas direkt.

Man blandade alltså Ihop första och andra kammaren I en enkammare av märkvärdig konstruktion. En av dem som slogs för det förslaget var nuvarande utbildningsministern Ingvar Carlsson, som då var herr Erlanders hjälpreda I statsrådsberedningen.

Det höU inte länge. Det var omöjligt att förklara för människorna, varför Inte partierna före valen skulle tala om, vilka kandidater man tänkte sätta in i församlingarna. Det var omöjligt att försvara de indirekta valen. Och så fördes biandkammaren åt sidan.

Sedan hittade man på — jag tror det var I början av 1966 — tvåstegskammaren. En del av riksdagen skulle väljas i riksdagsvalen, en annan del skulle väljas direkt I kommunalvalen. Men ingen gäng skulle man få utse hela riksdagen samtidigt. Den regering som förlorade ett val skulle kunna sitta kvar med hjälp av ett skyddsnät av gamla mandat.

Det var ett av de förslag som socialdemokraterna gick tiU val på 1966. Vi kritiserade det hårt. Socialdemokraterna förlorade valet — och så fördes även det hugskottet bort ur debatten.

Under en följd av år fick vi veta att en förutsättning för en reform var ett valsätt som överrepresenterade det största partiet. Herr Erlander var oerhört vältalig när han ställde det kravet år efter år. Varför var oklart. En överrepresentation för det största partiet skapade starka regeringar, sade herr Erlander. Men om det största partiet var I opposition, så stärkte man ju oppositionen och försvagade regeringen med valsättets hjälp. Till slut fördes också det försöket att ge socialdemokraterna extra mandat på andra partiers bekostnad ut ur diskussionen. Och vi fick den exakta proportlonahteten för partier som passerat 4 procent av valmanskåren.

Detta är alltså sanningen om socialdemokraternas turer i författningsfrågorna under de senaste tio åren. Jag skulle kunna citera herr Erlander: Det är trist att ett parti Inte känner tillit tlU den egna hållfastheten!

Under hela den perloden har folkpartiet ständigt stått för enkammarsystem, för direkta val av hela riksdagen, för ett rättvist valsätt och för en fördjupad kommunal demokrati. Det är samma idéer som driver oss I dag.

Flera är genomförda, några återstår. Det -viktigaste nu är fördjupningen av den kommunala demokratin, kraven på kommundelsråd, rådgivande kommunala folkomröstningar, mera insyn i kommunala bolag och några saker till. Men lika viktigt är att ge de kommunala frågorna en chans i valrörelserna. Det betyder att den gemensamma valdagen trollgen måste ersättas av ett fristående kommunalval. Därom bör vi fatta beslut före nästa val för att ha handlingsfrihet efter det valet.

Vi fortsätter alltså vårt arbete på att förändra grundlagarna för att på det sättet fördjupa demokratin. Socialdemokratin tycks fortsätta sitt mångåriga arbete att resa motstånd mot reformerna. Det är trist men stUenligt!

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

Herr ERLANDER (s):

Herr talman! Vad som har anförts efter mitt hUa Inlägg föranleder Inga nämnvärda kommentarer från min sida. Jag skaU bara beröra två saker.

Det är riktigt att det socialdemokratiska partiet I sin Iver att finna samlande lösningar lät utarbeta det ena förslaget efter det andra. Men är

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 132

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

det fel att partiet var behärskat av vUjan att se vad det fanns för något som skuUe kunna läggas tUl grund för en kompromiss? Om man som herr Ahlmark betraktar striden som något i och för sig väsenthgt och inte har respekt för vihan att pröva sig fram till samlande lösningar — ja, då kan man anklaga partiet men inte annars.

Det sägs från folkpartihåll att det kommunala sambandet inte fanns med i direktiven. Det fanns I 1865 års författning, och författningsutredningen skulle pröva också den frågan. Det kommunala sambandet fanns föhaktligen med I direktiven från bötian.

Herr LARSSON i Luttra (c);

Herr talman! Visst kan metafysiska problem diskuteras, herr Erlander! Vad jag påstått är att de problemen inte är åtkomliga för en förnuftsmässig analys och värdering. Det är en annan sak, och det håUer jag också fast vid.

Sedan bara några korta kommentarer med anledning av vad herr Erlander sade om fristående kommunalval. Jag fick det intrycket att herr Erlanders omdömen där var alltför negativa. Herr Erlander tog exempel från England, men om man vet hur begränsad den kommunala självstyrelsen är i det landet, så är det förståeUgt om valdeltagandet där bhr dåligt i ett fristående kommunalval, Samthga våra nordiska grannländer har fristående kommunalval med bra valdeltagande. Även i Sverige var kommunalvalen före författningsreformen i halva antalet landstings-valkretsar varje val utan direkt Inflytande på rlkspohtlken, eftersom man där inte hade förstakammarval. Sedan är det en annan sak att även där man har fristående kommunalval spelar de rlkspohtlska frågorna en ganska stor roll i valrörelsen och I valdebatten. Det kommer man inte ifrån. Men i ett fristående kommunalval måste väl ändå de kommunala och kommunalpohtiska frågorna få en bättre chans att komma fram?

Herr HELEN (fp):

Herr talman! Det senaste inlägget visar väl att det gick som jag trodde när herr Erlander började sjunga till det kommunala sambandets ära — då sprack det tiUfälliga samförståndet med centerpartiet, och herr Larsson kom över på den rätta sidan.

Det som herr Erlander nu med visst patos tog fram ur det förflutna utmynnade i frågan: Är det fel av ett parti att lägga fram det ena förslaget efter det andra i syfte att nå enighet? Nej, självfallet är det Inget fel. Men det som var fel var att herr Erlander genom större delen av 1960-talet hakade fast sig och sitt parti vid den olyckliga tanken att ett kommunalt samband i de former han aktuahserade skuUe vara nödvändigt i dagens författning. Denna felaktiga tanke blev en olycklig ingrediens som låste kompromissen 1967-1968, Om och när socialdemokratin bhr mäktig att erkänna att detta var ett historiskt misstag, då bör den kommande totala författningsreformen kunna frigöras från den gemensamma valdagen, som är en olycklig ingrediens.

Herr DAHLEN (fp):

Herr talman! Herr Erlander påstår att tanken på det kommunala sambandet fanns med i direktiven till författningsutredningen som tillsattes 1954, Med det uttrycket måste herr Erlander mena att utredningen i direktiven fick i uppdrag att ta upp detta problem. Herr Erlander, detta är fel. Direktiven går ut på att utredningen skall lägga fram förslag till ett enkammarsystem, om man bestämmer sig för detta. Där finns inte en tillstymmelse tiU fruktan för att detta på något sätt skulle kunna påverka kommunalpoUtlken i landet. Var det en så stor sak som herr Erlander nu vill göra det till, att man också måste tänka på hur man skulle ordna kommunalvalen, då borde det väl i aU rimlighets namn ha funnits med en enda sats om det i direktiven. Det finns inte ett ord om det.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

Hen AHLMARK (fp):

Herr talman! Det var ett magnifikt yttrande Tage Erlander fällde i sitt senaste inlägg. Han sade - ordagrant tror jag — så här: "Är det något fel att socialdemokraterna i sin iver att finna samlande lösningar lät utarbeta det ena förslaget efter det andra?"

Detta är verkligen märkligt. Vad var "det ena förslaget efter det andra"? Som herr Dahlén visade kastades teoriema om det kommunala sambandet fram kring årsskiftet 1962—1963. Ingen socialdemokrat hade under efterkrigstiden ens nämnt detta. Det slog sönder den enighet man höU på att snickra ihop i författningsutredningen.

Sedan slängde man fram förslaget om biandkammaren. Det skapade strid för eUer emot de Indirekta valen. Naturligtvis gick det inte att få någon uppslutning kring indirekta val — det kunde herr Erlander lätt inse.

Sedan förde man fram förslaget om tvåstegskammaren: man skuUe välja en del i kommunalvalen och en annan del I riksdagsvalen men aldrig få utse hela kammaren på en gång. Det skapade strid och Inte enighet i 1966 års val.

Under hela den här tideri drev herr Erlander obönhörUgt kravet på överrepresentation för det största partiet, aUtså extramandat med valsättets hjälp för socialdemokratin. Var det för att underlätta enighet med de partier som det skulle gå ut över?

Herr Erlanders uttalande att socialdemokratin "i sin iver att finna samlande lösningar lät utarbeta det ena förslaget efter det andra" är den hittUls mest — jag skall inte använda några hårda ord - fantasieggande av alla tolkningar av socialdemokratins krumsprång fram och tillbaka. Sanningen är naturligtvis att man lät "utarbeta det ena förslaget efter det andra" därför att man fruktade den reform som folkpartiet krävde: en direktvald enkammarriksdag som i sin helhet skuUe utses vid ett enda val. Vi tog striden för den reformen mot herr Erlander, I dag är den genomförd på riksplanet. Nu kommer vi att fortsätta opinionsbildningen för en fördjupad kommunal demokrati.

Hen HERNELIUS (m):

Herr talman! För att inte missförstånd skaU uppstå tycker jag att det är på sin plats att konstatera, att för att 1968 års partieUa reform skuUe

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Den gemensamma valdagen m. m.

kunna genomföras krävdes det under förarbetena och fram till beslutsdagen mycken energi, mycken god vUja, mycket tålamod och mycken kompromlssvänlighet från fyra partier - icke från två.

Skall några namn nämnas i det sammanhanget tror jag ingen tar Ula upp om särskilt namnen Bertil Ohlin, Gunnar Heckscher och Tage Erlander nämns. Det var dessa tre som drev fram reformen från initialskedet till beslutet — Heckscher hade då avgått men hans anda svävade över hans partis verksamhet.

De fyra partierna var eniga om de stora hnjerna. Nu är ett parti på väg att säga upp bekantskapen med vad dess företrädare då gick med på. Det är att beklaga. Det bådar icke gott för det fortsatta arbetet, som förvisso icke kommer att kräva en total enighet för att ge resultat men väl också det ett betydande mått av god viha.

Herr ERLANDER (s):

Herr talman! Efter herr Hernehus' anförande avstår jag. Jag kan i alla delar instämma utom beträffande den tredje av dem han nämnde som speclahster på samförståndspohtlk, I övrigt Instämmer jag helt.

Hen HELEN (fp):

Herr talman! Denna debatt har fått ett värdigt slut: den konservativa alhansen är fullbordad!

Överläggningen var härmed slutad.

Punkterna 1 och 2

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av henar Ahlmark och Mohn, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mohn begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaller konstitutionsutskottets hemställan i

betänkandet nr 65 punkterna 1 och 2 röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen av herrar Ahlmark och

Molin.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltionen. Då herr Molin begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 259

Nej - 45

Avstår — 11

Punkten 3

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 12 Meddelande ang. kammarens sammanträden

Herr TALMANNEN yttrade:

Såsom tidigare förutsatts kommer arbetsplena Inte att anordnas I morgon och på fredag. Sammanträdet på fredag börjar dock vid den 1 planen angivna tidpunkten, kl. 10.00, för att bereda tid för besvarande av interpellationer.

I nästa vecka anordnas arbetsplena onsdagen den I december och fredagen den 3 december, båda dagarna med bötian kl. 10.00. Bordlägg-nlngssammanträdet tisdagen den 30 november tar såsom tidigare meddelats sin början kl. 15.00. Vid sammanträdet torsdagen den 2 december besvaras ett stort antal frågor och Interpellationer, bl, a, angående EEC-frågan, Torsdagens sammanträde bötiar därför kl, 13,00, dvs, en timme tidigare än vad som angivits i den preliminära planen.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Godkännande av Intemationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, m. m.

§ 13 Föredrogs

Konstitutionsutskottets betänkande nr 66 i anledning av motion om den enskildes rättsskydd Inom förvaltningen

Lagutskottets betänkande nr 21 I anledning av motion angående påföhden av utebliven likvid vid el-leverans

Kammaren biföll vad utskotten I dessa betänkanden hemställt.

§ 14 Godkännande av Intemationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, m. m.

Föredrogs utrikesutskottets betänkande nr 1 3 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition angående godkännande av IntemationeUa konventionen om ekonomiska, sociala och kultureUa rättigheter samt Internationella konventionen om medborgerhga och pohtiska rättigheter och fakultativa protokollet till den senare konventionen m, m.

Herr förste vice talmannen BENGTSON (c):

Herr talman! Det beslut som riksdagen nu går att fatta - jag hoppas enhälhgt — är i viss mån ett historiskt beslut, I och med det kommer Sverige att tillträda konventionen om de mänskUga rättigheterna och det tUl den fogade fakultativa protokollet.

Efter det att deklarationen om de mänskUga rättigheterna hade avgivits 1948 bötiade omedelbart arbetet med att utforma också konventioner. Det arbetet tog 18 år och avslutades 1966, I dessa konventioner faststäUdes mänskUga rättigheter, varom världens länder har kunnat enas. Med tanke på att de omkring 120 länder som antog konventionerna i Förenta nationerna har ohka styrelseskick, ohka religioner, ohka etniska bakgrund osv, är det en stor händelse och en framgång för Förenta nationerna att konventionerna kunnat antagas.

Det bör då observeras att det är först när 35 länder har ratificerat konventionerna som de träder 1 kraft och att det inte är mer än 11,

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

Godkännande av Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, m. m.

respektive 12, som nu har ratificerat dem.

Det finns dock en mycket viktig sak som Jag vUl säga i detta sammanhang - det är därför jag har begärt ordet, I konventionerna finns intagna bestämmelser om religionsfrihet, tryckfrihet, yttrandefrihet, föreningsfrihet, rätt att fritt få deltaga I sitt lands styrelse, rätt att bilda fackföreningar och ansluta dessa till Internationella fackorganisationer, rätt att strejka och Inte minst att flytta och emigrera, inklusive från sitt eget land. Det finns också många andra betydelsefuUa bestämmelser I konventionerna som jag här Inte skall räkna upp, men den stora frågan är: Kommer länderna att efterfölja bestämmelserna? Kommer länder som skriver på konventionerna och ratificerar dem sedan att föha dem? Jag erinrar t. ex. om rätten att fritt få emigrera även från sitt eget land, föreningsrätten, strejkrätten, religionsfriheten osv. Efterföljden kunde I viss mån kontrolleras, om man tiUät klagomål i synnerhet från Individer i ett land, s. k. petitioners.

Den svenska delegationen kämpade Intensivt I Förenta nationerna för att sådana bestämmelser skulle Intas i konventionen. Tyvärr lyckades vi inte med det, utan sent en natt förlorade vi den striden med 41 mot 39 och fick Inte dessa kontroUmöjUgheter intagna,

TiU den internationeUa konventionen om medborgarpoUtiska rättigheter ansluter sig emeUertid ett fakultativt protokoll, och det innehåller bestämmelser om rätt för enskilda personer att besvära sig över kränkningar av de genom konventionen garanterade rättigheterna, I protokoUet har medtagits bestämmelser som syftar tUl att garantera att klagorätten inte missbrukas, och de överensstämmer i stort sett med motsvarande regler I den europeiska konventionen.

Konventionen om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna har hittills undertecknats av 46 och tUlträtts av 11 stater, medan konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter har undertecknats av 45 och tUlträtts av 12 stater. Men man bör nogsamt observera att det fakultativa protokollet, som ger möjligheter för enskilda individer att klaga hos ett InternationeUt forum, endast har undertecknats av 17 stater och ratificerats av 5, De 17 staterna är de nordiska länderna, några latinamerikanska stater och några ytterligare. Detta är någonting som jag tycker är högst anmärkningsvärt. Det visar att en hel rad av länder visserUgen ståtar utåt med att skriva på konventionerna och säga att de har accepterat dessa men att de icke tUlåter någon som helst kontroU — Ingen individ inom dessa länder vilken anser sig ha bhvit behandlad i strid med de mänskUga rättigheterna kan vända sig tUl något internationeUt forum.

Jag ber nu kammarens ledamöter, och för ö-vrigt hela svenska folket, att nogsamt observera vilka länder som helhjärtat vUl tiUämpa de mänskUga rättigheterna och tillåta kontroU över efterlevnaden genom att också skriva under det fakultativa protokollet. Jag kommer i fortsättningen att med största noggrannhet själv föha det, och jag hoppas att de som finns här gärna sprider upplysning om att detta är avgörande. Det är lätt att skriva på en konventlon, t. ex, om att människor fritt får flytta från ett land, men sedan hindra kontroll av hur den efterföljes genom att icke acceptera någon som helst möjlighet att klaga inför internationellt forum,

Herr talman! Jag avser inte att framföra någon opposition, utan jag tänker tvärtom avsluta de här få orden, som jag ansåg borde tUlfogas när vi behandlade ärendet, med att säga att det är med största tUlfredsställelse Jag nu ser att Sverige ratificerar konventionerna och protokollet. Jag yrkar bifall Ull utskottets hemställan.

Med detta anförande, under vilket herr tredje vice talmannen övertog ledningen av kammarens förhandhngar, var överläggningen slutad.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om allmän försäkring

Utskottets hemställan bifölls,

§ 15 Föredrogs Utrikesutskottets betänkande:

Nr 14 I anledning av Kungl, Maj ;ts proposition med förslag tUl lag om ändring i lagen (1966:664) med vissa bestämmelser om immunitet och ptivilegier m, m,

Socialförsäkrlngsutskottets betänkanden;

Nr 39 I anledning av motion angående samordningen av statliga pensioner till änkor, m, m.

Nr 40 i anledning av motioner angående det kommunala bostadstillägget UU pensionärer

Kammaren blföU vad utskotten I dessa betänkanden hemställt.

§16 Utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om allmän försäkring

Föredrogs soclalförsäktingsutskottets betänkande nr 41 i anledning av motioner om utvidgad ersättningsrätt enhgt lagen om allmän försäkring,

I detta betänkande behandlades

1) motionen 1971:61 av herrar Mohn och Jonsson I AUngsås (fp), i vUken hemställts att riksdagen I skrivelse tlU Kungl, Maj;t skuUe anhåUa om förslag Ull nästa års riksdag om sådan ändring av reglerna angående ersättning från försäkringskassa, att ersättning normalt kunde utgå för viss del av kostnaden för aUmän hälsokontroU,

2) motionen 1971:349 av fru ThunvaU m, fl, (s),

3) motionen 1971:719 av herr Olsson i KU m, fl, (fp),

4) motionen 1971:725 av fru Söder m.fl, (c), vari hemstäUts att riksdagen beslutade att i skrivelse till Kungl, Maj :t anhålla om utredning av förutsättningarna för att i reformen om enhethga läkarvårdskostnader införa åtgärder Inom hälsovård och förebyggande sjukvård.

Utskottet hemstäUde

1, att motionerna 1971:61 och 1971:725 inte föranledde någon riksdagens åtgärd,

2, att motionen 1971:349 inte föranledde någon riksdagens åtgärd och

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om allmän försäkring

3. att motionen 197 1:719 inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Reservation hade avgivits av herr Mundebo (fp) och fröken Bergström (fp), vilka ansett, att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1971:61 och I anledning av motionen 1971:725 I skrivelse tlU Kungl, Maj:t skulle anhålla om förslag tUl 1972 års riksdag av Innebörd att viss del av kostnaderna för allmän hälsokontroll normalt ersattes från den allmänna försäkringen.

Hen MUNDEBO (fp);

Herr talman! Det finns en del områden som varje år är aktuella I tiksdagen, kanske flera gånger varje år, där alla är ense om att säga: Det här är viktigt. Det här är bra, VI skaU arbeta efter de här linjerna etc.

Men ändå händer ingenting. De vackra orden omsätts inte i handling. Ibland är det otiUräckUga personeUa och finansiella resurser. Ibland är det svårigheter att finna metoder och handllngsUnjer som försvårar genomförandet av goda tankar. Ibland är det utredningar som kan innebära fördröjningar. Ibland är det — trots de vackra orden - otUlräckligt Intresse som medför att en fråga sätts långt ned på en prioriteringslista. En kombination av utredningar och otillräckUgt Intresse - kombinationen kan synas konstig men den är Ingalunda ovanlig — är särskUt förödande. Då kan man I åratal skjuta en fråga framför sig, säga vackra ord om den men ändå Inte göra någonting. Den socialdemokratiska regeringen har I synnerhet på social- och utblldnlngspoUtlkens område utvecklat en betydande skicklighet i det här avseendet.

Den fråga vi nu diskuterar, hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård, är ett exempel på en sådan fråga. Här sägs många vackra ord men mycket litet händer I praktiken. Det finns annars många goda skäl för att med kraft satsa på denna sektor. Det är ekonomiska skäl, det är effektivitetsskäl, det är rättviseskäl, det är trygghetsskäl, del är humanitära skäl.

Kostnaderna för sjukvården och sjukförsäkringen beräknas för Innevarande år uppgå till 13 600 mUjoner kronor. Det är en ökning med 100 procent under den senaste femårsperioden. Prognoser för de kommande åren pekar också på kraftigt ökade utgifter.

Det är emeUertid bara en Uten, hten andel av denna stora summa pengar som går till hälsovård. Om vi t. ex. ser på socialdepartementets huvudtitel, finner vi rubriken Öppen hälso- och sjukvård. Det är sammanlagt ca 37 mihoner kronor, varav en väsenthg del går till folktandvård. Till aUmän hälsokontroll och hälsovårdsupplysning anvisas knappt 6 miljoner kronor. Det är förbluffande litet.

Det kan visserhgen sägas att det är landstingen som svarar för huvuddelen av kostnaderna för hälso- och sjukvård, men också Inom den sektorn är det en liten andel som går till hälsovård, det mesta går tUl sjukvård.

Den förebyggande hälsovården kan betyda mycket för att begränsa de starkt stigande sjukvårdskostnaderna. Många problem kanske Inte uppkommer, och om de uppkommer och upptäcks i tid kan de botas genom kortare vårdinsatser, billigare hjälpformer och UU lägre kostnader.

Förebyggande Insatser, tidigt upptäckta problem, kan också betyda större effekt av de sjukvårdande Insatserna, bättre vårdresultat, mindre av mänskUgt lidande - människornas trygghet blir större.

I några motioner till årets riksdag har begärts ökade insatser när det gäher hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård. Det är I första hand en motion från några folkpartister som vill ha en ändring av reglerna om ersättning från den allmänna försäkringen, så att en viss del av kostnaderna för aUmän hälsokontroU skulle kunna ersättas. Liknande förslag finns i en motion från några centerpartister, men den motionen har märkligt nog Inte vunnit gehör ens hos motionärernas partikamrater I utskottet.

Utskottsmajoriteten anför ett par skäl för att awisa motionerna. Man antyder ett mera principiellt skäl, nämligen att sjukförsäkringens syfte är att kompensera för Inkomstbortfall och kostnader som föranleds av sjukdom. Att vidga ersättningsrätten skulle vara att helt eher delvis överge den huvudprincip som nuvarande lag bygger på.

Det här är Inte särskilt vägande resonemang. Det är givet att man noga måste tänka Igenom utformningen av en ny lag, en lämpUg avgränsning av insatserna. Men det avgörande måste ju vara att finna former som bäst tillgodoser kravet på effektivitet och trygghet, och då är hälsoundersökningar och förebyggande hälsovård en klok satsning, väl använda pengar från samhällets sida.

Ett annat skäl är att utredningar I dessa frågor pågår och att man bör avvakta resultaten av dessa utredningar. Socialstyrelsen fick för drygt två och ett halvt år sedan I uppdrag att göra en utredning om utveckUngen av hälsoundersökningar och annan förebyggande hälsovård. Det måste vara möjligt att dessa utredningar som nu pågått I två och ett halvt år skaU kunna fullföljas så att förslag kan framläggas tUl 1972 års riksdag. Inom socialstyrelsen pågår en mängd utredningar, och man har Ibland en känsla av att socialstyrelsen mera utreder än handlar. Nu är det dags att I denna fråga gå från ord till handling. Riksdagen bör uttala en bestämd vilja att nästa års riksdag skall fatta ett positivt beslut i denna fråga.

Herr talman! Jag ber att fä yrka bifall tOI reservationen.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om allmän försäkring

Fru THUNVALL (s):

Herr talman! I det paket av motioner som i föreliggande utskottsbetänkande avstyrkts av socialförsäkringsutskottet återfinns motion nr 349 angående rabatterlng av p-plUer som några av mina partikamrater och jag väckte i Januari månad I år, och jag skulle viha kommentera detta något.

Vår motion väckte visst uppseende, och jag fick en del brev och samtal I anledning därav. Nägra ansåg att såväl aborter som även de förebyggande p-pUlren borde helt förbjudas i vårt land, som har den lägsta nativiteten i världen, vilket gör det nödvändigt för oss att Importera arbetskraft. Den inställningen måste bero på missförstånd av motiven för vår motion. De flesta visade emellertid hur angelägen man bedömde en reform på detta område vara, och jag är ense med dem i den uppfattningen, då nu rådande förhållanden ger dem som har en god ekonomi möjlighet att konsultera dyra läkare och anskaffa p-pUler eller andra preventiva medel och på så sätt kunna avvärja icke önskade

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om allmän försäkring

gravidlteter medan vi överlåter åt de ekonomiskt sämst ställda och de yngsta kvinnorna, som trots samhällets åtgärder kan ha svårt att klara ett barn, att svara för den ökande nativiteten.

En så viktig fråga skall inte vara beroende av den enskUdes ekonomiska viUkor. Här behövs en reform, och jag tror att det skall visa sig mera ekonomiskt även för samhäUet att svara för de förebyggande åtgärderna i detta specieUa fall än att antalet abortsökande skall öka av den anledningen och kräva operativa ingrepp och sjukhusvård.

I sin redovisning angående frågans behandling hittUls talar utskottet bl. a. om en arbetsgrupp, som tiUsatts av socialstyrelsen år 1968 och som för närvarande överväger "förslag till åtgärder för utbyggnad och effektivisering av samhällets service för preventivmedelsrådgivningen" samt om att en vägledande princip för gruppens arbete ansetts vara att rådgivning av detta slag — även innefattande preventivmedelsförskrlvnlng - skall lämnas utan kostnad för den enskUde.

I vår motion hade vi ej vågat sträcka oss längre än tUl rabatterlng som för andra läkemedel enligt läkarrecept, men, herr talman, jag finner det vara både rättvist och riktigt, om man skuUe kunna komma fram tUl kostnadsftia preventivmedel av oUka slag. P-pUler Uksom andra antikon-ceptlonsmedel som kvinnor kan använda för att förebygga graviditet medför en kostnad som enbart drabbar kvinnorna - det är Inte aUa som har en make eUer en pojkvän att dela de kostnaderna med.

Under många år av sitt liv tar en kvinna många risker på grund av sitt kön och har av samma skäl även andra extra kostnader än de jag här har berört. Detta kan Inga jämlikhetssträvanden i världen utjämna, men nog borde samhäUet ändå kunna ta på sig den ekonomiska delen av denna orättvisa - det vore på tiden, och jag hoppas att gruppen kommer fram till det resultatet.

1 sitt remissvar har TCO avstyrkt delen om rabatterlng av p-piller med hänsyn till att detta Inte är det enda antikonceptionsmedlet. Det är ett riktigt påpekande och ett oavsikthgt misstag från vår sida — det var inte vår mening att begränsa problemet tiU enbart p-piller — och jag beklagar att inte organisationen, som I övrigt var positiv tih motionen, utökade välviljan till att omfatta även rabatterlng — men tryckt på att den borde omfatta även andra antikonceptionsmedel.

Helt nyUgen lade 1965 års abortkommitté fram sitt förslag - det förelåg ej vid motionsskrivningen — och sedan jag nu har varit i tillfälle att höra några läkare diskutera förslaget — anser jag det även från den utgångspunkten vara mycket angeläget att frågan om kostnader för p-pUler och andra antikonceptionsmedel snarast får en positiv lösning.

Som kommittén mycket riktigt framhåller bhr det ju annars så att kostnaderna för att anskaffa preventivmedel kan bh ganska stora — medan en abortoperation är gratis. Perspektivet - så som det uttrycktes av en läkare som jag hörde häromdagen — att kvinnorna ej skulle söka undvika graviditet med hjälp av preventivmedel, utan i stäUet kanske genomgå täta abortoperationer, är för mig skrämmande. Innan vi kan anta en friare abortlagstiftning - som jag hoppas att riksdagen så småningom skah genomföra — så måste frågan beträffande rabatteringen eher helst fria antikonceptionsmedel vara löst.

Vi motionärer tror att ökade möjhgheter tiU sådana förebyggande åtgärder som sänkta kostnader på preventivmedel skulle Innebära att antalet onödiga aborter skulle minska. Kanske skulle t. o. m. Försäkringskasseförbundet som gick emot motionen så småningom finna att detta är en bilUgare lösning än alltför många abortoperationer.

Herr talman! Utskottet har i sin skrivning sagt sig ha förståelse för motionärernas önskemål men hänvisar till utredningar som pågår eller nu remissbehandlas, t. ex. abortkommitténs förslag, och det har jag i min tur förståelse för. Jag har dock velat understryka vikten av en snar lösning på problemet.

I väntan därpå vUl jag också, herr talman, tih sist hänvisa tUl Kommunförbundets remissvar. Där säger man nämligen "att det bör uppmärksammas att gäUande ersättningsregler i fråga om läkarkonsulta-tlon och receptförskrivning ger visst utrymme för läkarens subjektiva tolkning". Jag vet att en hel del läkare redan tolkar detta positivt, och min förhoppning är att aUt flera läkare skaU ta tiU vara det utrymme som här ges.

Herr talman! Vi har i vår motion hemställt om en översyn av problemet. Frågan är under översyn. Jag har därför Inget yrkande.

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

Utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om allmän försäkring

Fru HÄVlK (s);

Herr talman! Vi har nu att behandla fyra motioner som samthga mynnar ut i en begäran om utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om aUmän försäkring. Kanske vi något skulle stanna inför vad nuvarande lagstiftning säger. Där begränsar man nämligen rätten tih ersättning att utgå enbart vid sjukdom. Det gäller ersättning vid läkarvård och för läkemedel och även rätten tUl sjukpenning. Det enda undantaget är de förmåner som kan utgå i samband med havandeskap.

Detta innebär som hen Mundebo påpekade att lagen inte ger utrymme för ersättning för hälsokontroU eUer annan förebyggande hälsovård. I 2 kap. 7 § lagen om aUmän försäkring stadgas dock att arbetsgivare efter särskUd överenskommelse med en försäkringskassa kan få viss gottgörelse för sjuk- och hälsovård som av arbetsgivaren ordnas för de anställda.

Herr Mundebo pläderade för motion nr 61, för vilken herr Mundebo och fröken Bergström reserverat sig i utskottet. I denna reservation hemställs att ersättning för viss del av kostnaderna för aUmän hälsokontroll bör lämnas från den aUmänna försäkringen och att förslag i denna riktning bör föreläggas 1972 års riksdag.

Herr Mundebo inledde sitt anförande med att framhålla att man ofta börjar med att säga att denna fråga är viktig och att förslag som dessa är bra men att vackra ord inte omsätts i handUng och att utredningar innebär fördröjningar av ärendet.

Herr Mundebo talar samtidigt om det otiUräckliga intresset hos det socialdemokratiska partiet och den socialdemokratiska regeringen för sociala frågor och utbildningsfrågor. I samma mening talar hen Mundebo om att kostnaderna under socialhuvudtiteln har ökat med drygt 100 procent under den senaste femårsperioden. Att sedan fördelningen av dessa medel kan synas haltande kan jag hålla med herr Mundebo om, men det är väl ändå inte ett bevis på bristande intresse för sociala frågor.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om allmän försäkring

Den utredning som nu pågår inom socialstyrelsen har tUlsatts efter ett beslut av Kungl. Maj:t. Socialstyrelsen har fått i uppdrag att I samråd med riksförsäkringsverket överväga avgränsningen av de sjukvårdsåtgärder som ersätts av den allmänna försäkringen. Vad herr Mundebo Inte sade när han talade om de fördröjande utredningarna var att denna utredning beräknar att slutföra sitt arbete under 1972.

I reservationen begärs att förslag skall föreläggas 1972 års riksdag. De andra motionärerna I denna fråga har kanske ansett att man inte påskyndar ärendet denna väg, innan man vet vad utredningen kommer fram tUl. Den tidpunkt när utredningen väntas framlägga sitt betänkande hgger I nära anslutning tUl reservanternas yrkande.

När det sedan gäUer frågorna rörande kostnadsfri preventlvmedelsan-skaffnlng och rabatterlng av preventivmedel så pågår, som fru ThunvaU sade, en utredning inom socialstyrelsen som har att se över dessa frågor. Fru ThunvaU nämnde också att 1965 års abortkommitté, som nu har lämnat sitt betänkande, har tagit upp frågan om rätt till ekonomiskt stöd från samhällets sida för utskrivning och inköp av preventivmedel. Detta betänkande är för närvarande föremål för remissbehandhng. Där kan det kanske komma många synpunkter på denna fråga som kan vara väl värda att ta upp vid det sluthga bedömandet.

Visst är frågan av intresse. Fru ThunvaU medgav att motionen var snävt skriven. Jag kan understryka att det var också min reflexion och även utskottets, när vi behandlade den, för det är Inte allom givet att kunna använda p-plUer. Det finns andra preventivmedel också. Sedan är frågan om kostnaden skall ersättas genom allmän försäkring eller inte. Det är där avvägningsfrågan ligger.

Utskottet har genomgående uttalat sin förståelse för de synpunkter som motionärerna framför och inte, vilket herr Mundebo vUle göra gäUande, ställt sig kallsinnigt till yrkandena och tillämpat en förhalnings-taktik. Förslaget i motion nr 61, som herr Mundebo pläderade för, är väl en delfråga i ett större problemkomplex. Därför är utredningsresultatet väl värt att awakta, så att man inte kommer med någon form av förhastade bedömningar.

Remissinstanserna har nämnts. De flesta remissinstanser anser att resultatet av det uutrednlngsarbete som pågår bör awaktas Innan man tar ställning tUl de framförda kraven. Just detta att samtUga motioner har som gemensam nämnare att ersättning skall utgå från den allmänna försäkringen gör att man måste stanna upp ett tag och reflektera över vad det är för kostnader utöver dem som samhället har I dag som motionärerna anser vi kan ha råd med. Jag har tidigare nämnt att lagen om aUmän försäkring är begränsad UU att avse ersättning endast vid sjukdom. En utvidgning av denna rätt till att omfatta även de kostnader som avses I de motioner vi nu har att behandla Innebär att den nuvarande huvudprincipen, att endast sjukdom är ersättningsbar, helt eller delvis måste överges.

Detta tyckte herr Mundebo inte var något tiUräckUgt vägande skäl, men skuUe man direkt slopa sjukdomsbegreppet I lagstiftningen, så vet man Inte vilka konsekvenser detta skuUe få, vilka betydande kostnadsökningar det skuUe medföra, I fråga om såväl läkarvård som sjukhusvård och

sjukpenning. En ändring skuUe kunna innebära kostnader av sådan omfattning att prioritering måste göras I förhållande tUl andra reformkrav Inom den allmänna försäkringens ram. Så omfattande är nämligen de krav som framförs i motionerna, och en sådan ändring anser utskottet måste föregås av mycket Ingående överväganden.

Herr talman! Jag ber att få yrka blfaU tUl socialförsäkringsutskottets hemställan i betänkandet nr 41.

Hen MUNDEBO (fp) kort genmäle:

Herr talman! Låt mig bara beröra en enda aspekt, nämhgen tidsplanen för utredning och beslut i denna fråga. Fru Håvik menar att det inte är så farligt - socialstyrelsen har ju sagt att man räknar med att vara klar med utredningsarbetet 1972. Låt oss då avvakta dessa utredningar för att därefter ta ståndpunkt, anser hon.

Vi bör inte göra några förhastade bedömningar, säger fru Håvik vidare. Nej, några förhastade bedömningar skall vi inte göra, men jag förutsätter att socialstyrelsen efter två och ett halvt års utredningsarbete, om -vi dessutom ger socialstyrelsen låt oss säga ytterligare ett halvt år på sig, bör ha fått ett sådant underlag att riksdagen skah kunna fatta ett beslut i denna fråga, byggt på allsidig och Ingående utredning.

Det är en klar skillnad i viha Ull beslut meUan majoritet och reservanter. Enhgt majoriteten skall socialstyrelsen nämligen redovisa utredningsresultatet 1972. Detta skaU sedan bedömas Inom regeringen, och med tanke på — jag måste använda ordet — det otiUräckliga Intresse för hälsoundersökningar och förebyggande hälsovård som hittUls visats kan man befara att beslut inte kommer att fattas förrän påföhande år, aUtså 1973. Vad reservanterna begär är att utredningsarbetet skall fuUföhas och redovisas för riksdagen nästa år så att ett beslut kan fattas under nästa år.

Det är en avgörande skUlnad i viha UU att gå från ord tiU handhng i denna fråga.

Fru THUNVALL (s) kort genmäle:

Herr talman! I vår motion begärde vi visserhgen en översyn Just av lagen om allmän försäkring och av frågan om ersättning enhgt den, eftersom vi trodde att det skuhe vara den enklaste och riktigaste vägen att gä för att fä till stånd en rabatterlng av de preventivmedel som -vi talade om. Men sedan jag nu I utskottets betänkande läst att socialstyrelsen tUlsatt en arbetsgrupp som bl. a. skall undersöka möjUgheterna för kostnadsfria preventivmedel, kan jag göra en jämförelse med de hjälpmedel för handikappade som är gratis. Då kan man kanske gå andra vägar.

Jag är medveten om att vi kommer fram tUl en helt ny princip I fråga om ersättningen från sjukkassan om vi slår in på den väg vi föreslog. Men nu finns tydhgen andra möjhgheter. Jag hoppas gruppen skall finna en bra lösning.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om allmän försäkring

Herr MOLIN (fp):

Herr talman! Jag är motionär I denna fråga och har begärt ordet för att göra en kort kommentar Ull ett av de motiv som utskottet har för sitt

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utvidgad ersättningsrätt enligt lagen om allmän försäkring

StäUningstagande och som har upprepats av utskottets talesman här I kammaren. Man säger att ett bifall Ull min och herr Jonssons I Alingsås motion skuUe innebära att den nuvarande huvudprincipen om att det bara är sjukdom som är ersättningsgrundande skuUe behöva överges. Men nu är det så att det kan utgå ersättning åt arbetsgivare som arrangerar hälsoundersökning under förutsättning att ett sådant avtal träffas mellan arbetsgivaren och den lokala försäkringskassan.

Vi har i vår motion starkt tryckt på rättviseargumentet i detta sammanhang. Nu är det på det sättet att en löntagare som är anstäUd hos en arbetsgivare som ingått ett sådant här avtal Inte behöver betala något för en hälsoundersökning, eftersom kostnaden delas mellan arbetsgivaren och försäkringskassan, medan däremot en enskUd löntagare vars arbetsgivare icke ingått något avtal om hälsokontroU får betala hela kostnaden själv. När det förhåller sig på det sättet tycker vi att det vore rimligt och rättvist att ersättning från försäkringskassan skuUe kunna utgå också till den som får låta sin hälsokontroll ske i privat regi.

Fru HÅVIK (s):

Herr talman! Herr Mundebo vill ha en allsidig och ingående utredning innan vi fattar beslut i denna fråga. Jag delar helt herr Mundebos uppfattning; beslutet bör föregås av en allsidig och ingående utredning. Sedan säger herr Mundebo att frågan skaU bh föremål för avvägande inom regeringen innan förslag läggs fram. Ja, självfallet. Det måste vara helt i enlighet med herr Mundebos önskemål om att frågan skah bU så Ingående och aUsidigt bedömd som möjligt,

I sitt första anförande var herr Mundebo inne på den linjen att det fanns andra som hade motionerat i samma fråga men som hade hoppat av. Ja, de har kanske Insett att det inte innebär någon fördröjning av ärendet att resultatet av det utredningsarbete som pågår avvaktas. Det är inte fråga om ointresse, herr Mundebo, Jag tycker det vore fel om folkpartiet framstod som det enda parti som har intresse för att ersättning skah utgå för den förebyggande hälsovården. Vi inser aUa betydelsen och värdet av den förebyggande hälsokontrollen.

Herr Molin berörde den överenskommelse som finns vad gäller gottgörelse för hälsokontroU, Jag kanske något får utveckla vad lagstiftningen säger i det sammanhanget. Det stadgas i den lagparagraf som jag nämnde i mitt första anförande att försäkringskassa kan träffa avtal om gottgörelse med arbetsgivare som anordnar läkarvård eller vidtar andra sjukvårdande åtgärder som innebär att kassans utgifter för sjukvårdsersättning kan antas minska. Arbetsgivaren skall ha en skälig gottgörelse för sina kostnader.

Och vUka föreskrifter finns 1 det sammanhanget? Ja, enhgt särskilda tillämpningsföreskrifter får försäkringskassan förbinda sig att gottgöra arbetsgivaren med högst hälften av hans nettokostnader för sjukvårdande åtgärder. Har arbetsgivaren vidtagit även hälsovårdande åtgärder får gottgörelsen bestämmas tUl högst hälften av de sammanlagda kostnaderna för sjuk- och hälsovården under förutsättrung att minst hälften av kostnaderna kan antas belöpa på de sjukvårdande åtgärderna.

Herr Mohn var även inne på att många människor står utanför

möjligheten att få denna förmån genom arbetsgivaren. Det är bra att herr     Nr 132
Mohn påpekar detta. Jag förstår att herr Mohn mycket starkt kommer att     Onsdagen den
plädera för en utvidgad och utbyggd företagshälsovård.              24 november 1971

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Mundebo och fröken Bergström, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Mundebo begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition :

Pension m. m. åt föreståndaren för Tessininstitutet Gunnar W. Lundberg

Den som vill att kammaren bifaller soclalförsäkringsutskottets hemställan

I betänkandet nr 41 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUlt reservationen av herr Mundebo och

fröken Bergström,

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositlonen. Då herr Mundebo begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 244

Nej - 72

Avstår — 2

Punkterna 2 och 3

Kammaren blföU vad utskottet i dessa punkter hemställt,

§ 17 Föredrogs socialutskottets betänkanden:

Nr 40 i anledning av motioner om smärtlindring vid förlossning

Nr 41 i anledning av Kungl, Maj:ts proposition med förslag tUl lag om

ändring i lagen (1956:2) om socialhjälp

Kammaren biföU vad utskottet i dessa betänkanden hemstäUt,

§ 18 Pension m. m. Lundberg

åt föreståndaren för Tessininstitutet Gunnar W.

Föredrogs kulturutskottets betänkande nr 27 i anledning av motion om pension m, m, åt föreståndaren för Tessininstitutet Gunnar W, Lundberg,

1 detta betänkande behandlades motionen 1971:805 av herr Holmberg m, fl, (m, c, fp), vari hemstäUts att riksdagen skulle dels höja den 1969 beslutade pensionen åt föreståndaren för Tessininstitutet Gunnar W, Lundberg tiU av institutets styrelse föreslaget eUer annat skäligt belopp

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Pension m. m.åt föreståndaren för Tessininstitutet Gunnar W. Lundberg

samt utforma pensionen så att den även Innefattade famlljepenslon, dels ock I skrivelse Ull Kungl, Maj:t hemställa att Kungl, Maj:t beaktade vad I motionen anförts rörande möjligheterna för Lundberg att mot skäligt arvode till och med utgången av år 1973 handhava vården av Tessinlnsti-tutets samlingar och bibliotek.

Utskottet hemställde

1. att riksdagen skulle avslå motionen 1971:805 I vad avsåg storleken av förre föreståndaren för Tesslnlnstltutet Gunnar W. Lundbergs pension,

2. att riksdagen skuhe avslå motionen 1971:805 i vad avsåg yrkandet att riksdagen skulle besluta en sådan utformning av Lundbergs pension att den även Innefattade famlljepenslon,

3. att riksdagen skuUe avslå motionen 197] :805 i vad avsåg möjlighet för Lundberg att för viss tid handha vården av Tessinlnstltutets samlingar och bibliotek.

Reservation hade avgivits av herr Nilsson i Ägnas (m) och fru Mogård (m),som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen I anledning av motionen 1971:805, såvitt nu var i fråga, bemyndigade Kungl. Maj:t att besluta om förbättrade pensionsförmåner åt förre föreståndaren för Tessininstitutet i Paris Gunnar W. Lundberg i enhghet med vad reservanterna förordat.

Fru MOGÅRD (m):

Herr talman! Gunnar W. Lundberg har varit föreståndare för det av honom själv grundade Tesslnlnstltutet I 38 år och Innehaft befattning som kulturråd med halvtidstjänstgöring vid svenska ambassaden I Paris I 26 är. Tesslnlnstltutet övergick till svenska staten år 1963.

Gunnar W. Lundbergs långvariga arbete för kulturutbytet meUan Sverige och Frankrike motiverar att han i pensionshänseende behandlas som varje annan stathgt anställd med fuU tiänstetld.

De arbetsuppgifter han handlagt har varit Insamling av ca 6 000 konstföremål, en stor tavelsamling och ca 30 000 band böcker, vård och katalogisering av samlingarna, rådgivning och upplysningsverksamhet åt forskare och stipendiater, utställningar m. m. Pensionsbeloppet för statliga tiänstemän med motsvarande arbetsuppgifter är ca 3 300 kronor per månad. Med hänsyn tiU den inkomst han har av en pensionsförsäkring — 250 kronor per månad — och det förhållandet att han har fri bostad bör den av Kungl. Maj:t beslutade pensionen på 1 400 kronor per månad enhgt 1970 års penslonslönenivå höjas UU 2 400 kronor per månad.

Jag yrkar därför bifall till reservationen vid kulturutskottets betänkande nr 27.

FruFRNKEL(fp):

Herr talman! Mitt stäUningstagande i denna fråga om storleken av pensionen till förre föreståndaren för Tesslnlnstltutet Gunnar W, Lundberg har föranletts av att jag anser, att den bostad, som herr Lundberg har tillerkänts och som han utan kostnad får disponera under resten av sina levnadsdagar är en mycket viktig del av hans pensionsförmåner. Om

fru Lundberg överlever sin make kan hon, skriver utskottet, med säkerhet påräkna att hon vid en framtida prövning blir tillerkänd famUjepenslon,

Nu kan kanske fru Lundberg av någon anledning inte ensam bo kvar i den nu omtalade våningen, som svenska staten har ställt UU herr Lundbergs förfogande. Jag förutsätter då att Kungl, Maj:t vid bestämmandet av storleken av fru Lundbergs pension Inte enbart baserar den på den kontanta pension, som herr Lundberg nu uppbär, utan också tar hänsyn Ull vad bostaden är värd.

Därmed, herr talman, yrkar jag bifaU till kulturutskottets hemställan I dess betänkande nr 27,

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Pension m. m. åt föreståndaren för Tessininstitutet Gunnar W. Lundberg

Herr MÅTTSSON I Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Fru Fraenkel har redan yrkat bifall Ull utskottets hemställan, och fru Mogård höU ett kort anförande där hon berörde Gunnar W, Lundbergs Insatser och yrkade blfaU tUl reservationen. Jag skaU väl också försöka fatta mig kort. Men det är ju inte så vanUgt att en enskild persons penslonsförhällande blir föremål för riksdagsbehandling, och ännu mindre vanligt är att det sker tre år i rad. Men så är det I detta fall, och det har gjort att utskottet ansett att man behövde göra en undersökning om vad som har inträffat i denna fråga.

Situationen är den att riksdagen år 1969 bemyndigade Kungl, Maj:t att besluta om rätt för Lundberg att få pension. Med stöd av detta bemyndigande har regeringen beslutat att pensionen skall vara 1 400 kronor per månad I 1970 års lönenivå, vilket var det belopp som riksdagen hade förutsatt. Det innebär att Lundberg i år erhåller 1 710 kronor per månad, och den summan kommer att höjas med 84 kronor per månad 1972, För 1973 höjs den med ytterhgare 84 kronor per månad.

Under 1970 behandlade riksdagen en motion om fri bostad UU Lundberg, och I anledning av den motionen skrev statsutskottet att enligt vad utskottet inhämtat har Kungl, Maj:t för avsikt att med hänsyn tUl de Insatser Lundberg gjort medverka Ull att han bereds annan bostad då han lämnar befattningen som föreståndare för Tessininstitutet, Utskottet ansåg en sådan medverkan påkallad och föreslog att riksdagen som sin mening skulle ge detta Ull känna för Kungl, Maj:t.

Det var ett enhäUigt utskott som avgav det här förslaget, och riksdagen beslutade I enhghet med vad utskottet hade anfört.

Reservanterna är emeUertid Inte nöjda. De vill att den kontanta pensionen skall vara avsevärt högre och föreslår att pensionen skah utgöra 2 400 kronor I 1970 års pensionsnivå. Den summan har man kommit fram till efter en bedömning, säger reservanterna, som man har gjort. Man har tagit hänsyn tiU att herr Lundberg har fri bostad och en mindre pensionsförsäkring, och reservanterna säger också att man inte har några hållpunkter för värdering av bostaden.

Nu är det så att vad riksdagen beslutade 1970 är effektuerat. Det har anskaffats en ny bostad till herr Lundberg; den har förvärvats för en summa av ca 350 000 kronor. Detta måste givetvis beaktas, och det kan också sägas vara en mycket betydande förmån som han därmed har fått. Det är på den här punkten som reservanterna anfört en annan mening än

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 132

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Pension m. m. åt föreståndaren för Tessininstitutet Gunnar W. Lundberg

den som majoriteten stannat för, VI har inte kunnat ansluta oss tUl vare sig motionen, som Innebar att herr Lundberg skuUe få docentpension, eller tUl det förslag som framförts av reservanterna.

Jag vill med detta bara ha sagt, att den utredning som vi gjort har lett tUl att majoriteten inte funnit skäl att gå med på reservanternas förslag, och jag ber därför att få yrka bifaU tiU utskottets hemställan.

Fru MOGÅRD (m):

Herr talman! En debatt kring ett sådant här ärende kan föras på ohka sätt, I ett annat kulturkhmat än vårt skulle man kanske tala om en enastående och värdefull Insats och använda ord som hedra och ära när det gäUer den som gjort insatsen. Jag är övertygad om att debatten då även skulle leda till ett annat resultat än man kan vänta här.

Man kan också debattera ett sådant här ärende I sociala och privatekonomiska termer, vilket i betydande grad skett I utskottet och tydligen också är mycket frestande för utskottets ordförande, eftersom han talar om den betydande förmån som den fria bostaden utgör, utan att fördenskuU ingå i någon siffervärdering av den. Det måste emellertid vara felaktigt att behandla ett sådant här ärende i sociala eller privatekonomiska termer, eftersom man då också i konsekvensens namn bör behandla varje annan pensionsfråga på samma sätt.

För min del har jag valt att försöka bedöma skähgheten, och det är därför jag yrkar bifaU till reservationen. Jag tycker att enda möjligheten att bedöma skäligheten är att söka en jämförbar tjänstetid och tjänsteställning.

Jag ämnar för min del inte förlänga debatten ytterligare men viU bestämt hävda att behandlingen av Gunnar W, Lundberg hittUls inte på något sätt hedrar Sverige,

Herr MÅTTSSON i Lane-Herrestad (c):

Herr talman! Det är fru Mogård som säger att det är felaktigt att behandla en sådan här fråga i riksdagen. VI har ju sökt att behandla denna fråga hksom andra så seriöst som möjhgt. Vi har gjort utredning, och vi har beaktat synpunkter som framförts.

Fru Mogård sade att jag i mitt anförande inte gav mig in på en värdering av bostaden. Nej, men så mycket har vi ju fått veta, att den minst kan värderas till 15 000 kronor om året. I så fall är det väl relativt bUlIgt för en bostad som har förvärvats för 350 000 kronor. Det är ju en förmån som vederbörande får utöver sin pension och sin pensionsförsäkring. Lägger man samman allt detta bhr det säkerhgen en summa som rätt bra sammanfaller med den docentpension som det talas om i motionen. Jag anser därför att utskottet därvidlag har tlUmötesgått motionärerna.

Vad sedan angår den heder som bör visas Gunnar W. Lundberg anser jag att svenska staten har visat genom att lämna dessa pensionsförmåner.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU tih dels utskottets hemställan.

dels

reservationen av herr Nilsson i Agnas och fru Mogård, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Mogård begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaUer kulturutskottets hemstäUan I

betänkandet nr 27 punkten 1 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Nilsson I Agnas

och fru Mogård.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utbildningen av läkare och sjuksköterskor m. fl. vårdpersonal

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositlonen. Då fru Mogård begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 269

Nej - 41

Avstår — 3

Punkterna 2 och 3

Kammaren blföU vad utskottet i dessa punkter hemstäUt.

§ 19 Utbildningen av läkare och sjuksköterskor m. fl. vårdpersonal

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande nr 24 i anledning av motioner angående utbUdningen av läkare och sjuksköterskor m. fl. vårdpersonal.

I detta betänkande behandlades motionen 1971:373 av herr Helén m. fl. (fp), vari — med hänvisning UU vad som anförts i motionen 1971:355 - hemställts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t begärde att förslag framlades om ytterligare differentiering av vårdutbildningen, varvid förslagen om inrättande av en särskUd socialpsykiatrisk hnje -vid de medicinska högskolorna beaktades liksom sjuksköterskornas vldareutblld-ningsmöjhgheter i syfte att överta vissa läkaruppgifter av i motionen 1971:3 55 exemphfierat slag samt

motionen 1971:86l av fru Hjelm-Wallén m. fl. (s).

Utskottet hemställde att riksdagen

1. skulle avslå motionen 1971 ;861,

2. skuUe avslå motionen 1971:373.

Reservation hade avgivits av herrar Richardson (fp) och Jonsson i Alingsås (fp), som ansett att utskottet under 2 bort hemställa,

att riksdagen som sin mening gav Kungl. Maj:t tUl känna vad reservanterna i anledning av motionen 1971:373 anfört beträffande utredning av frågan om ytterUgare differentiering av vårdutbildningen.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utbildningen av läkare och sjuksköterskor m. fl. vårdpersonal

Herr JONSSON i AUngsås (fp):

Herr talman! Beträffande motionen 373, som rör behovet av en mera differentierad utbildning Inom vårdsektorn, är utskottets ledamöter överens om att det behövs en översyn som kan leda Ull förslag om åtgärder från riksdagens sida. Men reservanterna och utskottsmajoriteten har ohka uppfattningar om hur man skall nå denna målsättning. Majoriteten föreslår att U 68 skall stå för översynen, medan vi reservanter menar att U 68 dels är tyngd av många arbetsuppgifter, dels har ett mera långsiktigt och principieUt inriktat arbete. Det material man hittUls har sett från U 68 präglas av en mycket hög abstraktionsgrad och en Inriktning främst på de organisatoriska principfrågorna. Man kan tillägga att de rapporter och promemorior som U 68 hittills presterat är av mycket svårtillgänglig natur, och det gör det svårare för dem som inte deltar i utredningsarbetet att bilda sig en klar uppfattning om vilka banor U 68 :s tänkande egentUgen går 1. Det är därför vi menar att en så konkret utbildningsfråga som den motionen tar upp är en speclalfråga, som man inte kan förvänta ryms inom ramen för U 68:s arbete.

VI menar också att det hgger utanför utredningsdirektiven om en mera ingående analys att utreda motionens förslag om bl. a. särskUd socialpsykiatrisk Unje vid de medicinska högskolorna och en ny personalkategori inom hälso- och sjukvården meUan läkare och sjuksköterskor. Ett sådant förslag är brådskande. Det bör snarast möjligt föreläggas riksdagen. Det är därför vi anser att man bör utreda denna fråga genom en särskUd, för ändamålet tillkaUad sakkunnig grupp. Att förslaget snabbt genomförs är viktigt inte minst med tanke på skoUiälsovården, där nu läkarbristen är mycket besvärande, men också med tanke på hälsoundersökningar, rutinkontroller, vaccinationer etc, som vi menar att t. ex. vidareutbildade sjuksköterskor med fördel skuUe kunna få som sitt ansvarsområde. Då skulle också läkarnas Insatser kunna koncentreras på andra, för denna grupp mera vitala arbetsuppgifter.

Jag anser att vi här i dag som vår mening skuUe kunna ge Kungl. Maj:t detta tUl känna och uppdraga åt Kungl. MaJ:t att låta en särskUd utredningsgrupp stå för denna översyn.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall tUl reservationen tiU utbildningsutskottets betänkande nr 24.

1 detta anförande Instämde herr Wiklund I Stockholm (fp).

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Det är riktigt att utskottsmajoriteten och reservanterna har ohka värderingar när det gäller U 68 ;s arbete med de här frågorna. Utskottsmajoriteten, som består av representanter för alla partier utom folkpartiet, anser nämligen att det vore olyckligt att föregripa dels det arbete som pågår Inom U 68, dels resultatet av den nya läkarutbildningen. När riksdagen 1969 antog förslaget Ull en ny studieordning vid de medicinska fakulteterna rörde det sig Inte enbart om en förändring av själva studieordningen. Frågor som också behandlades var dimensioneringen av läkarutbildningen och behörighetsvlUkoren för utövande av låkaryrket på olika stadier.

Först ett par ord om dimensioneringen. HittUls har kapaciteten för läkarutbildningen mer än fördubblats under 1960-talet, 1965 hade vi en läkare på 932 personer, 1980 beräknas vi ha en läkare på 506 personer, och de av oss som behöver läkare år 2000 kan räkna med att det då finns en läkare på 332 personer.

Detta innebär i det närmaste en tredubbhng av läkartätheten på några decennier. Man skuUe alltså kunna ställa sig frågan om det verkligen finns plats för ytterhgare en kategori medicinsk personal.

Men diskussionen om läkarutbildningen - ja utbildningen av all medicinsk personal — förs också från nya utgångspunkter och berör Inte enbart kvantitativa problem. Inte minst ökade krav på hälsovård och förebyggande sjukvård hksom graden av speclahsering för olika personalkategorier medför att utbUdningen ständigt måste förändras för att motsvara de nya krav som ställs. Därvidlag delar vi reservanternas uppfattning.

U 68 har speciellt uppmärksammat den eftergymnasiala utbildningsorganisationen inom vårdområdet. Förra året tUlkaUade U 68 en expertgrupp med uppgift att se över utbUdnlngssektorn för vårdområdet. Av direktiven framgick att den gruppen särskUt skuUe se över om de nuvarande utblldningsUnjerna är ändamålsenliga för de yrkesfunktioner som de är avsedda för. Därtill skulle man undersöka om behov finns av helt nya utbildningslinjer, dvs. just de krav som framförs I folkpartlmo-tlonen. Expertgruppen har avlämnat resultatet av sin utredning tih U 68 och föreslår att arbetet skall fortsätta med en översyn av InnehåUet I vissa medellånga utbildningslinjer med Inriktning på vård och dessutom vilket beteende- och samhällsvetenskapligt Innehåll som kan behöva tUlföras utblldningsUnjerna.

När reservanterna nu anför att detta utredningsarbete Inte täcker yrkandena I folkpartimotionen delas den åsikten inte av utskottet i övrigt. U 68 :s arbete är visserligen i stort långsiktigt och ptinclpieUt, men just vårdområdet utgör ett av de områden U 68 speclalutreder med avsikt att framlägga konkreta förslag. Frågan om en meUankategorl meUan sjuksköterskor och läkare samt frågan om vidareutbUdningen av sjuksköterskor för fullgörande av mer kvalificerade uppgifter ligger i linje med det utredningsuppdrag U 68 tagit på sig. Detsamma gäller folkpartiets konkreta förslag om inrättandet av en socialpsykiatrisk hnje vid de medicinska högskolorna, eftersom detta förslag kan inrymmas i utredningsuppdraget att undersöka -vilket beteende- och samhällsvetenskapUgt innehåll som kan behöva ges vårdutbildning av ohka slag.

Herr talman! Jag skaU be att få yrka blfaU till utbildningsutskottets hemställan i dess betänkande nr 24.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utbildningen av läkare och sjuksköterskor m. fl. värdpersonal

Herr HAMRIN (fp);

Herr talman! Det är inte första gången i höst som vi I kammaren talar hälso- och sjukvård. Jag vet inte hur många gånger vi gjort det 1 ohka sammanhang; det har skett bl. a. i samband med behandhngen av en partimotion från folkpartiet om en utredning av målsättningen för hälso-och sjukvården och — för inte så många dagar sedan - i samband med interpellationer om bristsituationen Inom hälso- och sjukvården.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utbildningen av läkare och sjuksköterskor m. fi. vårdpersonal

För varje gång vi diskuterar dessa problem bhr jag mer och mer fundersam. Ärendet har den här gången hamnat hos utbildningsutskottet. I sitt betänkande nr 24 börjar utskottet tala om UKÄ:s Insatser på utbildningsområdet när det gäUer läkare, man talar om läkartiänstutred-nlngen och om en arbetsgrupp inom UKÄ och kommer plötsligt fram UU U 68 och dess Insatser då det gäUer dessa frågor.

Jag börjar bh mer och mer fundersam om detta verkhgen är den rimhga och riktiga vägen för att få en sammanfattande målsättning för utbildningen av de ohka personalkategorier som vi behöver för att klara hälso- och sjukvården här I landet.

Jag hörde att fru Sundberg bl. a. nämnde, att U 68 håller på med en bedömning av den samlade hälso- och sjukvården samt den förebyggande vården. Man kan tillägga, vUket jag har gjort i olika sammanhang, att vi måste integrera denna vård med socialvården.

Låt mig fråga: Hur skah U 68 kunna lösa detta problem? Jag har fått den uppfattningen att U 68 har ganska mycket att syssla med och har åtskilliga bekymmer; det verkar nästan som om U 68 har tagit sig vatten över huvudet. Plötshgt skall man då tänka sig att U 68 i aUt sitt arbete också skall lösa frågan om målsättningen för hälso- och sjukvården här I landet.

Nu kommer jag — det vet jag, herr talman — htet vid sidan om vad motionärerna har yrkat. Jag gör det med anledning av utskottets skrivning och det inlägg som utskottsmajoritetens talesman har gjort. Uskottet har nämhgen vidgat detta problem. Motionen är i och för sig begränsad, och man kan mycket väl tänka sig att acceptera en snabbutredning för att lösa de akuta problemen. Men på grund av betänkandets utformning ställer jag åter frågan: Hur skall U 68 kunna lösa problemet beträffande en framtida målsättning för vår hälso- och sjukvård här i landet?

Jag fick det genmälet, när vi diskuterade detta ämne senast och jag frågade varför man inte kunde tänka sig en parlamentarisk utredning om hälso- och sjukvårdens målsättning att riksdagen kommer att få ta ställning tiU detta i samband med behandhngen av utbildningsplanen för ohka läkarkategorier. Visst har riksdagen tagit sitt ansvar genom den utbildningsreform som vi genomförde 1969.

Jag vet inte hur många som var på det klara med att utbUdnlngsrefor-men 1969 var ett ställningstagande i de stora och svåra frågor som rör den framtida målsättningen för vår hälso- och sjukvård. Men det är möjligt att det var en allmän uppfattning. Jag var då inte själv närvarande I riksdagen - av lättförklarliga skäl — och har Inte något ansvar för beslutet. Men nog skulle jag ha frågat, om vi pohtiker därigenom hade tagit ansvar för att det sker en samlad bedömning av hälso- och sjukvården här i landet.

På s. 2 i utskottets betänkande står det: "Den plan för fördelningen av de ökande läkarresurserna som har upprättats i anslutning tiU läkarutblld-ningsreformen innebär en prioritering av bl. a. psykiatri och långtidsvård." Jag har sagt tidigare att det är bra att dessa båda grenar prioriteras, men den planen måste ändå bh rullande och det måste komma nya prioriteringar, som tränger sig på från ohka håll och kanter. Jag ställer

frågan: Är avsikten att U 68 skaU göra den prioriteringen och i sitt betänkande komma fram tUl en målsättning för vår framtida hälso- och sjukvård?

Beträffande de mera kortsiktiga och mera lättbedömbara frågor som motionen tar upp har jag Inga betänkhgheter mot att yrka blfaU tUl reservationen.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Varken det beslut som riksdagen fattade 1969 om den ändrade studieordningen vid de medicinska fakulteterna eUer utredningsuppdraget tUl U 68 medför på något sätt ett definitivt eller ens ett försök tUl stäUningstagande angående utformningen av den framtida hälso- och sjukvården i vårt land.

För att begränsa mig till U 68 vill jag påpeka, att utredningen sysslar enbart med den postgymnasiala utbildningen. Inom detta utredningsuppdrag har man specialiserat sig på två fält, och vårdområdet är ett av dessa. Man skall alltså undersöka utbildningsförhållandena och frågan i vad mån utbildningen är adekvat i förhåUande Ull de krav som samhället ställer. Om jag gör det tUlägget, är det möjUgt att herr Hamrin tycker att detta fordrar att man har ett klart program för utbyggnaden av hela vår framtida hälso- och sjukvård. Det har vi inte, men givetvis är det möjligt för herr Hamrin och för vem som helst av oss att yrka på en parlamentarisk utredning som skah fastställa detta mål, U 68 arbetar -det vill jag än en gång säga — uteslutande med utbUdning, Men, herr talman, de frågor som utbildningsutskottet har att dryfta i det här betänkandet är ju utbildningsfrågor, framförda i en motion av folkpartiet med konkreta krav på utbildningssidan, I den motionen stäUs inga förslag om en framtida utredning om målsättningen för hälso- och sjukvården. Det har ahtså inte legat inom utskottets uppgift att ta ställning till de frågorna; hade sådana frågor väckts, hade de inte heUer kommit till utbildningsutskottet utan de skulle ha behandlats i annat utskott.

Utskottets ställningstagande får således bedömas mot bakgrund av att majoriteten anser att utbildningsfrågorna dryftas i U 68 och bUr föremål för den utredning som motionärerna begärt. Jag vill nog också gäma att vi i debatten håller oss till utskottsbetänkandet, och därför är det Inte möjligt att här lägga några ytterhgare synpunkter på hälso- och sjukvårdens framtida utbyggnad i vårt land.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utbildningen av läkare och sjuksköterskor m. fi. vårdpersonal

Herr HAMRIN (fp):

Herr talman! Varför jag vidgade debatten sammanhänger med att utskottsbetänkandet är så skrivet att man får den uppfattningen att det här inte bara gäller utbUdningsfrågor utan att U 68 också har att klara målsättningen. När fru Sundberg säger att U 68 bara sysslar med de krav beträffande personal och utbildning som samhället har rätt att ställa, så frågar jag mig, på vilket sätt samhället formar sina krav till U 68, Om man inte har någon målsättning, kan man inte ställa några krav på utbildning tiUU68,

Jag är, herr talman, väl medveten om att vi kommit vid sidan om det enkla problem som motionen och reservationen berör och som jag i

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Undervisning av invandrare m. m.

dagens läge tycker det vore vettigt och klokt att lösa. Men jag tar upp saken därför att hela utskottsbetänkandet andas en tro på att U 68 I det här fallet skaU klara målsättningen för vår hälso- och sjukvård. Det tror jag inte att U 68 mäktar göra.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Utskottets hemställan bifölls.

Punkten 2

Propositioner gavs på bifall Ull dels utskottets hemställan, dels reservationen av herrar Richardson och Jonsson I Ahngsås, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Jonsson I Ahngsås begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaller utbildningsutskottets hemställan i

betänkandet nr 24 punkten 2 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalht reservationen av herrar Richardson och

Jonsson I Ahngsås.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Jonsson i Ahngsås begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat;

Ja - 255

Nej - 51

Avstår — 3

§ 20 Föredrogs utbildningsutskottets betänkanden:

Nr 25 I anledning av motion angående lärarberhörlghet för socionomer

Nr 26 I anledning av motioner angående utbildning av sjukgymnaster och arbetsterapeuter

Nr 27 I anledning av motion angående statsbidraget till lanthushållsskolor

Kammaren biföll vad utskottet I dessa betänkanden hemställt.

§ 21 Undervisning av invandrare m, m.

Föredrogs utbildningsutskottets betänkande nr 28 I anledning av motioner angående undervisning av Invandrare m. m.

Hen STRÖMBERG (fp);

Herr talman! Utbildningsutskottet har behandlat två partimotioner

från folkpartiet. Motionerna har sökt greppa om hela utbUdnlngssltuatlo-nen för Invandrarna, och de har varit på remiss hos SÖ, arbetsmarknadsstyrelsen och statens Invandrarverk. Alla har I stort sett anslutit sig till innehållet i motionerna.

I slutet på juni lade invandrarutredningen fram sitt första betänkande, som handlar om Invandrarnas utbildningssituation. Utredningen har på de första sidorna 1 detta betänkande gjort en sammanfattning av sina förslag. En sammanfattning finns också på de första sidorna I folkpartiets partimotion. Överensstämmelsen meUan dessa två aktstycken är nästan fullständig. Detta borgar för att vi så småningom skall få en mer genomtänkt och aktivare utbildningspolitik för Invandrargrupperna.

I detta läge, när Invandrarutredningen I sin utbUdnlngsanalys har hamnat pä samma ståndpunkter som folkpartiet I sin partimotion, avstyrker utbildningsutskottet folkpartiets motioner. Utskottet hänvisar till Kungl. Maj:t, andra utredningar och pågående försök.

Utbildningssituationen för stora Invandrargrupper är i dag Inte tUlfredsstäUande, I vissa områden är den högst otUlfredsstäUande. Riksdagen hade nu möjligheter att ganska enkelt rätta UU en del oformUgheter, men den chansen tar man Inte.

Det skulle, herr talman, vara frestande att punkt för punkt gå Igenom betänkandet, men Jag skaU Inskränka mig till att diskutera ett par delområden.

Folkpartiet har krävt en översyn av statsbldragsbestämmelserna I fråga om undervisning av invandrarbarn I förskola och grundskola, invandrarutredningen har också sagt att statsbldragsbestämmelserna bör ses över. Arbetsgruppen för finska Invandrarfrågor I Sverige har i ett särskilt utlåtande till utredningen krävt ändrade regler för statsbidragen. Invandrarverket vill ha en översyn av bestämmelserna.

Hur har nu utskottet tacklat dessa frågor? Jo, I fråga om statsbidrag UU undervisning i förskolan hänvisar man Ull barnstugeutredningen. Pågående verksamhet, t. ex. I Olofström, har visat att språkundervisning I förskolan har starkt positiva verkningar för berörda barn. Barnen får betydligt mindre. Ibland Inga svårigheter på lågstadiet. Varför kan man Inte redan nu satsa på att hjälpa Invandrarbarnen Ull en bättre skolstart? Vad som behövs är en enkel teknisk ändring I statsbldragsbestämmelserna. Det kan inte vara svårt. SÖ har redan beviyat några kommuner dispens. Nu borde riksdagen ha gått på motionens förslag för att klara den här frågan. Inblandningen av bamstugeutrednlngen leder bara till ett resultat: fördröjning. Under tiden får de barn som behöver hjälp vänta.

Härtill kommer att en ändring av statsbldragsbestämmelserna trollgen ej förorsakar någon merkostnad. Det blir bara en överföring av utgifter från grundskolans lågstadium tUl förskolan.

I fråga om grundskolan ger utskottet en känga åt kommunerna. Dessa sägs ej ha utnyttiat de tUlgängUga resurserna. Varför har Inte kommunerna gjort det? Jo, statsbldragsbestämmelserna är oformliga och avpassade för den vanliga stödundervisningen. De är otymphga, olämpliga och svåra att använda. De är Inte avpassade efter den situation som råder ute I kommunerna vad avser Invandrarbarnen. Därför kan bestämmelserna Inte alltid användas. Utskottet borde aUtså Inte ha kritiserat kommunerna

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

Undervisning av invandrare m. m.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Undervisning av invandrare m. m.

utan i stället sökt ändra bestämmelserna så att det funnits möjligheteratt få till stånd en bättre undervisning. Nu stoppas angelägna behov av byråkratiskt krångel.

Utskottet säger att den diskussion Inom departementet som nu förs om statsbidragssystemet även skall gäUa frågan om reglerna för stödundervisningen. Det är ett högst egendomligt påstående. 1 tidskriften Från departement och nämnder nr 18 1971 står det, att avsikten Inte är att diskutera detaljer i systemet, utan att diskutera och redovisa principieUa inställningar till statsbidragssystemets funktion. Den diskussionen behövs. Men den handlar Inte om stödundervisningen, utan den handlar om kommunernas inflytande, om möjligheterna tlU rationaliseringar.

Utskottet anför vidare I sin diskussion om statsbidragsbestämmelserna, att skolstyrelsen I Göteborg lyckats särskilt väl. Ja, visst har Göteborg lyckats väl, men det är inget bevis för de teser som utskottet driver om statsbldragsbestämmelsernas funktion, utan snarare tvärtom. Hade utskottet försökt att grundhgt analysera statsbldragsbestämmelserna skulle man ha funnit att tack vare storleken av verksamheten I Göteborg har det varit möjligt att finna vissa tekniska lösningar. I mindre kommuner går det Inte. Statsbldragsbestämmelserna är oformliga. VI borde fått en ändring nu. Då hade vi hjälpt invandrarbarnen. Vetskapen om att våra statsbidragsbestämmelser är hopplöst föråldrade och förankrade i byråkratiskt krångel behöver ju inte hindra att man snabbt söker förbättra dem.

Vi vet att en mycket Uten grupp av Invandrarbarnen går till gymnasiala skolor. VI riskerar att på längre sikt hamna I en situation där vissa grupper I vårt samhälle ej fått del av utbUdnlngsmöjUgheterna. Mycket htet har gjorts för att underlätta för Invandrarungdomen att få tillgång till gymnasiala studier. I fackskolor och gymnasium har man per 30-talet elever, dvs. mer än I genomsnitt en avdelning, 0,5 veckotimmar tlU stödundervisning. Då skall Inte bara Invandrarungdomarna få del av denna halva veckotimme utan också alla andra som behöver hjälp av ohka slag. Skall invandrarbarnen kunna klara studier i gymnasiala skolor behöver de en effektiv hjälp med svenska språket.

De försök som bedrivs i Malung och I år också I Västerås är bra. Men det räcker inte med försök. Bristerna på detta område är så stora, allvarliga och iögonfallande att åtgärder omedelbart borde sättas In. Problemet är känt hos SÖ. Skall vi nu göra försök ytterligare ett par år får vi en hel generation invandrarbarn som går miste om gymnasial undervisning. Redan nu borde SÖ kunna lägga fram förslag. Riksdagen borde för sin del begära sådana förslag.

Av vad jag sagt — och som endast gäUer ett par delområden - framgår att enligt mm uppfattning har utbildningsutskottet nu försuttit möjligheten att förbättra utbildningssituationen för Invandrarna. Man har gömt sig bakom utredningar, departementspromemorior och otiUräckliga analyser av rådande situation. Nu ruUar utredningarna vidare, UtbUdningsutskottet får Igenom sitt betänkande, men invandrarnas situation förblir oförändrad. Invandrarna är med och skapar det svenska välståndet. Invandrarna borde också få del av detta välstånd — även när välstånd är detsamma som utbildning.

Herr LARSSON I Staffanstorp (c):

Herr talman! Jag vill gärna Uksom herr Strömberg starkt understryka behovet av åtgärder för att kunna möta de problem som en stark invandring medför. Vidare vill jag här poängtera att utskottet har beaktat detta I flera av de detahfrågor som ifrågavarande motioner upptar. Herr Strömberg konstaterade också att vi hade ägnat mycket stort Intresse och mycket stort utrymme åt att penetrera problemen. Det erinrades om att det var en partimotion. VI har Inte bagatelUserat denna partimotion. Tvärtom har ett enhälligt utskott kunnat konstatera att här planeras åtgärder som kommer att få ganska stor effekt när de väl bhr vidtagna.

Herr Strömberg menade att vi har nonchalerat en del saker genom att hänvisa tUl sittande utredningar. Det kan jag inte heUer hålla med om. VI har tvärtom skickat motionerna på remiss tiU betydande remissinstanser för att få veta vad de har för uppfattning. Beträffande exempelvis förskolan, som herr Strömberg nämnde, anser vi att det är aUdeles nödvändigt att vid dess under-visning ta hänsyn tiU Invandrarproblemen. Vi är medvetna om att det är mycket bra att få UU stånd en tidig social anpassning och att man kanske på detta sätt kan undvika att utlännings-hat uppstår hos svenskarna. Kanske man också kan undvika de tendenser tiU mobbing som förekommer. Inom parentes skuhe jag vUja säga att mobblngen är ett problem Inte bara i detta sammanhang utan även i andra varför vi kraftigt måste Ingripa för att få rätsida på det problemet I skolsituationen I övrigt.

Utskottet har vidare, herr Strömberg, hänvisat Ull barnstugeutredningen, men det skall herr Strömberg inte vara så ledsen över, ty den är snart färdig. Jag tror också att det är både vanligt och riktigt att man Inte tar ställning I en fråga, om det finns en utredning som behandlar samma problem och särskilt om den snart är färdig.

Det har också framförts kritik för att statsbidraget är otillräckligt. Ja, inte heUer det är ju någon nyhet. Riksdagen har sedan länge uttalat att vi bör ha ett nytt system för statsbidraget UU skolorna, och ett sådant är ju också på väg. Utredningen på den punkten är faktiskt färdig och håUer på att remissbehandlas; Kommunförbundet skall Inom någon vecka yttra sig om denna fråga.

Det är möjligt att vi kan komma fram tlU ett smidigare system även när det gäller denna detah.

Med anledning av vad herr Strömberg sade om den kritik som utskottet riktat mot kommunerna för att de Inte hade utnyttjat anslaget vill jag säga, att det nog kan finnas skäl för denna. Också Invandrarutredningen har ju framhålUt detta. Men jag kan nämna för herr Strömberg att jag hade förmånen att få vara med när SlA-utrednlngen gjorde sitt besök I Bergsjöns rektorsområde i Göteborg, det rektorsområde som procentuellt kanske har de flesta Invandrarbarnen. Och vad fann vi där? Jo, att det hela var ganska så bra skött. Vi gick runt och tittade på lokalerna, där flera lärarinnor undervisade smågrupper om fyra fem barn i deras respektive språk och i svenska.

Även om man kunde önska mera, är ju ändå en hel del på gång. Men jag tror att det finns vissa kommuner som Inte helt har observerat de möjligheter som finns.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Undervisning av invandrare m. m.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Undervisning av invandrare m. m.

Ja, det skulle kanske ha funnits ännu mer att tala om både när det gäller det stora område som motionerna omfattar — det är ett mycket stort problemkomplex — och när det gäller flera detaljfrågor som vi har pekat på I utskottets betänkande. Jag skall emellertid Inte tillägga mer än att vi hoppas att strävandena att lösa dessa problem skall få ytterligare ett aktivt stöd genom utskottets skrivning, som jag vlU understryka att Jag finner mycket positiv. Men det gäUeratt lösa dessa problem flexibelt. Vår Invandrarkader är nämligen Inte hkartad år från år, VI hade exempelvis ett nettolnvandraröverskott under 1969 på 44 000 och 1970 på 50 000, medan de hittillsvarande beräkningarna för detta år visar att vi Inte får något Invandraröverskott utan kanske ett minus på omkring 3 000, Det gäller därför att även I utbUdningshänseende ha en flexibel organisation.

Jag tror, herr talman, att det utskottsbetänkande som föreligger är så tillfredsställande att det finns all anledning att yrka bifall tUl detta.

Hen STRÖMBERG (fp):

Herr talman! Jag talade om statsbldragsbestämmelser ur teknisk synpunkt. Herr Larsson i Staffanstorp talade om statsbldragsbestämmelser i en helt annan situation.

Det är klart att vi skall ha flexibla lösningar; det var Ju också sådana jag efterlyste. Men de nuvarande statsbldragsbestämmelser och det sätt som de används på — som utskottet låter sig nöja med — hindrar flexibla lösningar. På försök vidtas nu en lång rad åtgärder för att hjälpa upp situationen för invandrarna. Genom tekniska ändringar och omskrivningar av statsbidragsbestämmelserna skulle man lätt kunna göra dessa mera allmängiltiga så att de kommuner som så önskar skulle kunna begagna sig av dem.

Det är vad jag tycker att utskottet borde ha gjort men som utskottet inte har tagit chansen att göra.

Herr LARSSON i Staffanstorp (c):

Herr talman! Jag skaU tUl det allra senaste bara helt kort säga att Jag är övertygad om att de nya statsbldragsbestämmelserna, som de är utformade I betänkandet, kommer att Innebära flexibla lösningar. Kan man exempelvis låta bidraget utgå per elev, vilket är det ena alternativet, eller per lärarveckotlmme, har skolstyrelserna mycket större möjligheter än de hittUls har haft att just åstadkomma flexibla lösningar.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemstäUan bifölls,

§ 22 Föredrogs utbildningsutskottets betänkande nr 29 I anledning av motioner angående ökat medinflytande för vissa studerande m. m.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 23 TiUsynen över oljelagringen, m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 53 I anledning av motioner angående tUlsynen över ohelagringen, m, m,

I detta betänkande behandlades

motionen 1971:421 av herr Lindahl (s), vari hemställts att riksdagen skuUe hos Kungl, Maj:t anhålla att Kungl, Maj:t lät utreda hur en effektiv kontroU av gällande ohelagrlngsbestämmelser lämpligen borde ordnas -frågan om tillskapande av en särskUd besiktningsorganisation för oljecisterner borde därvid beaktas — samt anmoda länsstyrelserna att tillsammans med kommunerna förbereda mottagnlngscentralef för oheföro-renade jordmassor och annat fast oheavfaU samt

motionen 1971:1054 av hen Wirtén m, fl, (fp, c), vari hemstäUts att riksdagen I skrivelse tUl Kungl, Maj:t begärde att en utredning skyndsamt tillsattes för att lämna förslag till organisation av övervakning av oljecisterner av I motionen angivet slag.

Utskottet hemstäUde

att riksdagen I anledning av motionerna 1971:421 och 1971:1054 som sin mening gav Kungl, Maj:t tlU känna vad utskottet anfört angående besiktningen av cisterner samt lämnade motionerna i övrigt utan åtgärd.

Reservatlon hade avgivits av herr Åberg (fp) och fru Anér (fp), vilka ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen I anledning av motionerna 1971:421 och 1971:1054 hos Kungl, Maj;t skulle anhåUa om utredning av frågan om en organisation för kontroll av oljecisterner samt lämna motionerna i övrigt utan åtgärd.

Fru ANÉR (fp):

Herr talman! Att det är en allvarlig fråga, hur man skall hindra innehållet i ohetankar att läcka ut i marken och fördärva både vatten och jord, det är hela utskottet enigt om. Men det finns en sak som skUjer majoriteten och oss tvä reservanter åt, och det är hur kontrollen bäst skall ske,

I motionen 1054 har herr Wirtén och flera andra I folkpartiet och centern föreslagit att man skall utreda frågan om en särskild besiktningsorganisation, som skulle få tillräckliga tekniska hjälpmedel och sakkunnig personal för att verkligen kunna undersöka om cisternerna är hållbara eller Inte, Detta är nämligen Inte en så där aUdeles lätt och enkel sak att göra. Det uppkommer t, ex, ganska aUvarliga arbetarskyddsproblem. När en arbetare skaU ner genom det trånga manhålet I en tom ohetank, kan han överväldigas av ångoma som finns där och bh medvetslös. Då är det omöjligt att dra upp honom, om man Inte har särskilda redskap från början. Det är likaså farligt att arbeta Inne I den tomma tanken, där eldfarllga gaser kan finnas kvar, om man inte har en utrustning som är garanterat gnistsäker. Det är inte aUa, men en sådan utrustning som jag här har nämnt finns faktiskt utexperimenterad på Dalregementet i Falun, och erfarenheterna där ställs gärna tUl oUka organisationers förfogande. Problemet är bara, att någon särskild sådan organisation Inte finns.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Tillsynen över oljelagringen, m. m.

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

Tillsynen över oljelagringen, m. m.

I StäUet skaU byggnadsnämnden I varje kommun ha ansvaret. En av landets byggnadsinspektörer har sagt om detta ansvar: "Det är bara en sak jag anser vara oklar I bestämmelserna, och det är kontroUen, Det står att den skall utföras av sakkunnig, men det står inte vem som är sakkunnig. Vilken utbildning och vilken praktik skall den sakkunnige ha? Vilket jobb man än vih ha utfört vill man väl att den som skall utföra det är tiUräckUgt kunnig och på något sätt kan styrka detta," Detta gäller aUtså de tankrengörlngsflrmor som lämnar Intyg tlU byggnadsnämnden om utfört arbete. Hur skaU man veta att dessa verkligen kan sitt jobb? Det finns vissa kurser, som anordnas av bl, a, statens institut för företagsutveckling, men det kan vara flera år sedan vederbörande gick igenom kursen, och man kan Inte vara säker på att hans kunskaper är up to date. Det finns ingen som helst auktorisation eller kontroU på dem som ställer upp som tankrengörare.

Av de remissinstanser som tillfrågats om förslaget om en särskild övervakningsorganisation för oheclsterner har sju svarat ja och fyra har svarat nej. Bland dessa senare är Svenska brandförsvarsföreningen, som emellertid i stäUet föreslår att sotarmästarväsendet används för det föreslagna ändamålet. Det finns aUtså uppenbarligen ett stort intresse och ett stort behov av en besiktningsorganisation av något slag för detta viktiga ändamål, och jag beklagar att utskottet Inte har ansett sig böra förorda en utredning — en utredning som Inte hade behövt ta mycket tid — om förslag tUl en sådan organisation. Utskottets resonemang är i och för sig inte att inspektion inte behövs men att det bhr för dyrt och omständligt med en ny organisation, 1 stäUet skaU man då trappa ner själva beståndet av oheclsterner under jord så fort som möjligt så att inspektionen låt säga efter 1980, menar utskottet, skall vara onödig,

I och för sig är det givetvis mycket bra, om man kan minska antalet cisterner underjord så fort som möjhgt. Det är ju dessa cisterner som kan läcka och hålla på med det ganska länge innan olyckan upptäcks. Men vi reservanter anser det osannoUkt att man verkUgen kan få ner antalet underjordstankar så snabbt att en organisation för deras inspektion skulle bli obehövlig. Dessutom går både vårt och utskottets förslag ut på att inspektionstUlfällena under 1970-talet skall bil tätare än förut. Man frågar sig då hur och av vem dessa Inspektioner skall genomföras när det inte finns sakkunnigt folk ens Ull dem som borde göras I dag.

Vissa typer av cisterner, t, ex, vid bensinstationer, måste väl även i fortsättningen ligga under jord. Faran för korrosion Inifrån synes aUtld latent, även för ovanjordscisterner. Ett uppmärksammat faU var en stålcistern i VaUåkra i Skåne som låg ovan jord men bötiade läcka och åstadkom stora skador efter endast tre år.

Jag vill därför framhåUa, att vilket system av bestämmelser som man än har för att hindra oljeläckage från tankar, över eUer under jord - och det dröjer innan vi får se de sista underjordstankarna försvinna — behövs i alla fall först och främst tUlgång UU verkligt sakkunnig personal för att undersöka och godkänna tankarna. Det är en utredning om en sådan organisation som vi förordat I vår motion. Hur dyr en sådan skulle bil, det har vi Inte yttrat oss om. VI har sagt att en sådan utredning givetvis också skulle ta ställning till de förslag om cisternernas konstruktion och

annat som framlagts under utskottsbehandUngen.

Under alla omständigheter torde det vara dåhg sparsamhet att uppställa regler för hurudana oljetankarna bör vara och sedan Inte ställa sakkunnigt folk till förfogande för att kontroUera dem.

Med denna motivering yrkar jag blfaU till reservationen vid jordbruksutskottets betänkande nr 53.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Tillsynen över oljelagringen, m. m.

Hen HANSSON i Skegrie (c):

Hen talman! Frågan om kontroUen av oljecisternerna underjord har varit föremål för behandling här i riksdagen vid ett par tillfällen och så sent som åren 1968 och 1970. Då uttalade sig riksdagen för en förstärkt bevakning av dessa ohetankar, och det har i sin tur inneburit att kommerskoUegium utfärdat skärpta bestämmelser som gällt sedan den 1 december 1970.

Nu har emeUertid jordbruksutskottet, när det behandlat de i år väckta motionerna, ifrågasatt huruvida inte ytterligare åtgärder utöver dem som kommerskoUegium förordade egentligen borde vidtas för att förekomma de risker som läckande underjordiska cisterner innebär för grundvattnet.

Utskottet uttalar sig för en aweckUng gradvis av dessa farliga tankanläggnlngar. Detta bör man överväga vid sidan om det som tidigare gäller, och utskottet anser att året 1980 bör vara en lämplig gräns. Efter den tidpunkten bör inga sådana tankar få förekomma, såvida de inte är omgivna av ett betongtråg med vattentät botten.

Vi anser också — och det gör även reservanterna — att en skärprung gradvis av kontrollen ned tlU två år bör genomföras. Det märkliga är emellertid att reservanterna visserligen är med på denna skärpning men inte viU vara med på att man omger dessa farUga tankar med ett betongtråg som gör dels att faran för läckage bUr mycket mindre, dels att möjUgheterna UU kontroU bUr mycket bättre.

Många av de här cisternerna har legat i jord ganska länge — åtskilliga har legat där över 1 5 år. En hel del av dem läcker säkerligen redan I dag, och andra kommer att börja läcka Inom den närmaste tiden. En del av dem har Inte ens varit kontrollerade Innan de lades ned.

Det är dessa rekommendationer — dels om en bestämd tidsgräns vid 1980 då Ingen sådan tank bör få förekomma längre, dels om nedtrappning av tiden för kontrollen - som utskottet begär att riksdagen i yttrande till Kungl. Maj:t ger tUl känna. Då bör det som sagt vara möjligt att förordna om de ytterligare skärpningar som utskottet har angivit i sin skrivning.

Vi har för närvarande omkting 125 000 underjordiska tankar. Antalet sådana minskar emellertid för varje år, och utskottet förordar dessutom en successiv utveckhng I den riktningen att placering av ohetank under jord Inte längre skaU förekomma. Att då samtidigt förorda tiUsättandet av en utredning som skall ta ställning till huruvida ett särskUt statligt organ skall skapas för kontroUen av dessa ohetankar förefaUer föga välbetänkt. Ett sådant specialorgan — jag förstår att det skuUe vara något

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Tillsynen över oljelagringen, m. m.

Uknande den bilbesiktning som vi har nu - kanske Inte är färdlgorganlse-rat förrän de underjordiska tankarna i mycket stor utsträckning har försvunnit. För det fåtal som sedan är kvar behövs kanske Inte ett stort kontrollorgan.

När remissinstanserna i sina yttranden har tillstyrkt, som fru Anér nämnde, visste de Inte att utskottet skuUe uttala sig för en avveckUng gradvis fram tUl 1980,

De kontroller som behöver göras på dessa oheclsterner är tekniskt ingen särskilt märkvärdig historia. De är relativt enkla att utföra. Jordbrukarna t. ex., som I dag har oljetankar för sina traktorer, brukar lätt, behändigt och snabbt kunna få kontrollen utförd Innan ny dieselolja fylls på. Ohebolagens bensinstationer, som har ungefär 25 000 underjordstankar, får dem kontroUerade av sakkunnig personal. Det finns alltså redan nu sådan utbildad personal I ganska stor utsträckning. Bensinstationernas oljetankar är, om Inte alla så I varje fall den aUdeles övervägande delen, från bötian placerade I betongtråg och därför relativt lätta att kontrollera.

I dag krävs besiktning vart femte år. Det finns alltså redan nu praktiska möjUgheter att utföra besiktning med detta tidsintervall. Om vi får ett successivt minskande antal oljetankar bör det rimligen inte bU svårt att göra denna besiktning. Som fru Anér sade pågår dessutom utbildning av sådan personal nu; bl. a. utbildar Svenska kommunförbundet sådan kontrollpersonal. Utskottet anser att kommunernas byggnadsnämnder lämpligen bör kunna utföra denna kontroll; I varje fall bör de kunna vara ansvariga för kontroUerna. Sannohkt bhr det också, som sägs i många remissvar, både blUlgare och mindre krångligt än om man har tillskapat en stor stathg kontroUapparat. Det är ändå redan nu byggnadsnämnderna som skall godkänna att en tank läggs ner, och då är det logiskt att byggnadsnämnderna även får fortsätta den kontinuerliga kontrollen över de här cisternerna.

Om det framdeles skulle bh så som utskottet har rekommenderat -och det hoppas vi — att underjordisk oljetank skall Ugga I betongtråg, bör det lätt kunna låta sig göra att kontrollera tätheten på den och upptäcka begynnande läckage. Det är kanske rent av möjhgt för ägaren själv att kontinuerligt besiktiga sin tank, och han märker ganska snart om det uppstår rostfläckar på den oeh det är risk för en läcka så småningom. Då behövs det Inte en dyrbar och omfattande kontroUapparat, som reservanterna begär.

VI har Ingen anledning att tillskapa specialorgan i onödan, särskilt som det här är en uppgift som jag tror att kommunerna både smidigare och bllUgare kan lösa än en statlig apparat skuUe göra.

Hen talman! Med detta ber Jag att få yrka bifall tlU utskottets hemställan.

Fru ANÉR (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall bara säga tlU utskottets ordförande att vi reservanter faktiskt pä Intet vis har satt oss emot att man skulle ha betongkassuner. Vi tycker att det skuUe vara aUdeles utmärkt, men vi htar inte riktigt på att det kommer att gå så fort att få bort

underjordstankarna att organisationen Inte skuhe behövas. Vidare är det tyvärr så att både Korrosionsinstitutet och folk som har hand om de här uppgifterna ute I kommunerna, och som jag har talat med, anser att man lägger för stor börda på människor som inte är kapabla till det, när man begär att de skall sköta den här kontrollen. Det var den saken som vi reservanter gärna ville hjälpa dem med.

Herr HANSSON I Skegrie (c) kort genmäle:

Herr talman! Skrivningen i den reservation som har avgivits är avsedd att ersätta det avsnitt som börjar på s. 2 i betänkandet med orden "Den förenämnda kungörelsen" och slutar på s. 3 med orden "utskottet anfört". 1 det avsnittet anger utskottet tidsgränsen 1980, men i reservanternas skrivning finns icke det årtalet med. Föhaktligen får vi säga att reservanterna här inte vill vara med om att ta bort orsakerna till riskerna men väl viU skapa ett kontroUorgan som får ta hand om de risker som de menar även I framtiden skall förefinnas. Det är att gå en felaktig väg: man vlU skapa ett kontroUorgan och då får man bibehålla den olämphga förvaringen under jord av ohetankarna för att det skall bh någonting att göra för det organet.

Fru ANÉR (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det skall verkUgen bh ett kort genmäle. Detta förslag om att få bort ohetankarna till 1980, som ju kom sedan alla remissinstanser hade yttrat sig och saken mer eher mindre var genomdlskuterad, tror vi helt enkelt är någonting som man har väldigt svårt att bedöma det realistiska i. Vi vill utomordentligt gärna se att alla underjordstankarna är borta till 1980, men vi är inte så totalt övertygade om att de verkUgen bUr det att vi tror att Inspektionen inte skaU behövas då.

Hen LINDAHL (s):

Herr talman! Som motionär vill jag anföra några synpunkter I anslutning till behandlingen av denna fräga och till det intressanta utskottsbetänkande som föreUgger.

För att de bestämmelser som kommerskollegium utfärdat om åtgärder till skydd mot vattenföroreningar genom brandfarllg vätska skall få avsedd effekt krävs naturligtvis att efterlevnaden kontrolleras noga. 1 samtUga remissvar understryks också vikten av att denna kontroU utförs av kompetent personal. Det framhålls vidare att arbetet med tankbesiktning, bl. a. av säkerhetsskäl, kräver en kvaUficerad utrustning som endast ett fåtal av de företag som arbetar i branschen för närvarande har.

Det har vidare ifrågasatts om inte en priskonkurrens mellan cistern-vårdsföretagen och en eventuell strävan från deras sida att konkurrera genom att vara allmänt hyggliga och Inte döma ut cisterner kan leda till att cisternägarens kortsiktiga ekonomiska Intressen överbetonas. Inom försäkringsbranschen är flera fall kända där oheskador och aUvarliga tUlbud Inträffat kort tid efter besiktningar vid vUka cisternerna blivit godkända för fortsatt användning. Fördelarna med en särskild besiktningsorganisation, inom vilken arbetet kan utföras med bästa tänkbara

6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 132

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Tillsynen över oljelagringen, m. m.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Tillsynen över oljelagringen, m. m.

utrustning och utan konkunenspress, är alltså uppenbara.

Man har invänt att förslaget väckts så kort tid efter införandet av de nya cisternbestämmelserna; man bör avvakta och se vad de privata företagarna och kommunerna gör. Detta måste enUgt min mening vara fel. Det är nu man skall bestämma hur och av vem kontrollen av cisterner skall skötas. Det finns fortfarande skäl att låta utreda hur en effektiv kontroll av gällande oljelagringsbestämmelser lämpUgen bör ordnas.

De skäl som anförts mot införandet av en särskild besiktningsorganisa-tlon är framför allt att en sådan organisation skuUe bU kostnadskrävande och kanske om några år vara mer eher mindre överflödig, om antalet underjordscisterner på grund av förändrad lagstiftning eller av andra skäl minskar.

Även om utskottet vill avstyrka inrättandet av en särskUd besiktningsorganisation borde man enUgt min mening ha tillstyrkt att en utredning tillsattes som fick i uppdrag att fastställa hur kontrollen lämpUgen bör ordnas Inom ramen för den nuvarande organisationen. EnUgt kommerskoUegiets tlllämpnlngsbestämmelser skaU kontroUen utföras av sakkunnig, men något uttalande om den sakkunniges kvalifikationer och skyldigheter görs ej.

I flera av remissvaren har det anförts att ett auktorisatlonsförfarande för de företag och enskilda som skaU ombesörja kontroUen bör övervägas.

Vad gäUer den andra frågan som tas upp i motionen 421, om mottagningscentraler för oljeförorenade jordmassor och annat fast oheavfaU, är samtliga remissinstanser överens om att förhållandena för närvarande är otillfredsställande. Det har visserhgen hänvisats till den räddningstjänstutredning vars betänkande gått ut på remiss, men såvitt jag kunnat finna har denna fråga inte särskilt beaktats. Det förutsätts dock att kommunerna inte kan underlåta att i samarbete med vederbörande länsstyrelse se tiU att ett lämpUgt antal mottagningscentraler anlägges. Jag tycker att denna förhoppning är alltför vag för att Ugga som grund för en avstyrkan av motionen.

Jag viU emeUertid beteckna utskottsbetänkandet som i långa stycken mycket positivt. Man ger Kungl. Maj:t tiU känna en hel del i detta utskottsbetänkande, och jag vill särskUt stanna Inför ett par meningar i betänkandet, som har mycket stor betydelse. Utskottsmajoriteten framhåUer bl, a,: "Det synes emellertid kunna Ifrågasättas om Inte en tidsgräns skuUe kunna Införas efter vilken placering av ohetank under jord inte tiUåts med mindre än att den omges av ett betongtråg med vattentät botten. En sådan tidsgräns kunde förslagsvis sättas vid år 1980,"

Jag har låtit en försäkringsman som kan mycket på detta område ta del av utskottsbetänkandet, och han framhåUer att det är förträffliga synpunkter som utskottsmajoriteten här för fram. Han säger att det är ytterst värdefuUt att detta bUr sagt och att en sådan mening ges Kungl, Maj:t tiU känna.

Angående kontroUen sägs vidare: "En lämpUgare väg att komma till rätta med olägenheterna skulle enUgt utskottets mening kunna vara att övergå tlU ett besiktningssystem med tätare tidsintervaller än f, n. Sålunda borde exempelvis möjUgheterna kunna övervägas att den tidsintervall av fem år, som nu gäller för besiktningarna, efter år 1973

minskas Ull tre år och efter år 1976 tlU två år," Även detta är en utomordentligt värdefuU synpunkt, och jag tror att man inom försäkringsbranschen kommer att tillmäta dessa yttranden från jordbruksutskottet den allra största vikt och betydelse.

Jag delar den uppfattning som kommit tiU uttryck i Korrosionsinstitutets yttrande. Det heter där:

"Mot bakgrund av det------- sagda vill Korrosionsinstitutet uttala sig

positivt för en besiktningsorganisation av den art som förutsattes i motionerna samtidigt som institutet kraftigt vill understryka att organisationens planläggning bör ske grundUgt och med beaktande av att man i största möjhga utsträckning utnyttjar existerande erfarenheter och resurser så att kostnaderna håUs på lägsta möjUga nivå," Vidare framhåller man: "Även lösningen att förstärka byggnadsnämnderna med speclahster alternativt i mindre orter ge utvalda ledamöter i byggnadsnämnden specialutbildning kan dock övervägas såsom ett mindre kostnadskrävande alternativ," Jag tror det är reahstiskt att man gör detta tillägg, att man kan tänka slg'alternativa lösningar för att komma UU rätta med problemet.

Jag kommer emellertid att rösta för reservationen, I sak tycker jag inte att det är så särskUt mycket som skiljer mellan det positiva betänkandet från jordbruksutskottet och reservanternas mening. Reservanterna vill ha en utredning av frågan om en organisation för kontroll av oljecisterner, men reservanterna begränsar sig, tycker jag, på ett felaktigt sätt tiU detta enda yrkande, Egenthgen skulle jag önska en allsidig utredning, där man prövade de tankegångar som återfinns i bl, a. Korrosionsinstitutets nyss citerade yttrande. Reservanterna binder sig i aUtför hög grad för förslaget i motionen 1054, Jag skulle helst ha sett en utredning om alternativa lösningar. Eftersom jag emellertid önskar en ökad aktivitet och viU verka pådrivande på det här området, så kommer jag med en viss tvekan att rösta för reservationen.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

TiUsynen över oljelagringen, m. m.

Hen HANSSON I Skegrie (c):

Hen talman! Jag tycker att herr Lindahls tvekan bör vara mycket stor, om han röstar för reservationen. Herr Lindahl uttalade sin tillfredsställelse över att utskottet har formulerat de här två satserna om dels en gräns vid 1980, dels avtrappningen. Men nu tänker herr Lindahl I alla fall rösta emot förslaget om denna gräns vid 1980, ty det årtalet står inte angivet i reservationen, FöhaktUgen säger hen Lindahl en sak men handlar rakt emot. Därför bör hans tvekan vara synnerUgen stark I detta fall. Jag hoppas att herr Lindahl tänker om på den punkten under den tid som återstår till omröstningen i denna fråga.

Sedan har det sagts att den konkunens som råder mellan kontroUföre-tagen gör att man slarvar med besiktningen och tar mindre betalt för arbetet för att bU mera populär. Det får emellertid stå för deras räkning som påstår det. Om det blir så som utskottsmajoriteten vlU, nämUgen att kommimernas byggnadsnämnder skaU ansvara för denna kontroU, så tror jag att kontrollerna kommer att bh synnerUgen noggranna, Oha som läcker ut från underjordiska cisterner är nämligen en av de aUra värsta mUjöförstörare som finns, och ofta upptäcker man inte vad som skett

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

TUlsynen över oljelagringen, m. m.

fönän skadan har hunnit bU mycket omfattande. Om något sådant händer kan vattentäkter bU förstörda för årtionden framöver. Därför måste kontrollen vara mycket sträng, och jag tror som sagt att kommunernas byggnadsnämnder kommer att utöva just en sådan kontroll.

Vidare har det talats mycket om att kontrollen fordrar mycket sakkunnigt folk - precis som om det inte vore möJUgt att utbilda sakkunnigt folk, om det inte redan finns! Som jag sade tidigare är det inte så särskilt märkvärdigt att kontrollera en ohetank. Jag har själv varit med vid kontroll av tankar över mark, och det kan Inte vara mycket svårare att göra en sådan kontroll på en tank som hgger I betongtråg under jord, där man har praktiskt taget samma möjhgheter.

Likaså har man sagt att vi inte har den utrustning som erfordras och att det bara finns sådan utrustning hos ett fåtal firmor. Ja, men om det nu finns sådan utrustning att tlUgå, så är det väl inga svårigheter att skaffa mer av den varan! VI saknar ju Inte resurserna för att göra dessa kontroller. De finns redan. Därför bör man också kunna förfara på det sätt som utskottet förordat.

Jag noterade med tillfredsställelse att herr Lindahl så kraftigt underströk vad utskottet skrivit, och vi hoppas i utskottet att det som vi har skrivit skall leda till resultat snarast möjUgt.

Herr LINDAHL (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag erkänner gärna att det är med viss tvekan som jag stöder reservationen, men eftersom jag själv har ställt ett hknande yrkande i min motion tycker jag det är konsekvent att göra det.

Det är Inte ofta som jag röstar för folkpartireservationer, men när jag någon gång gör det, föranleder detta omedelbart repUken att jag är ute på betänkUga vägar. Att jag stöder reservationen betyder emellertid inte att jag tar avstånd från allt det positiva som står I utskottets betänkande. Det är värdefulla ting, som jag Ingalunda har anledning att ta avstånd från.

I ett av remissyttrandena framhåUs det att om alternativet med en särskild besiktningsorganisation av finansiella skäl inte går att realisera kan det vara nödvändigt att man gör en åtskillnad mellan organisationen för besiktning och kontroll å ena sidan och för rengöring å andra sidan. Det är också en synpunkt som är värd att beakta.

Jag är ingen expert på dessa frågor, men det finns de som säger att det är ganska lätt att göra ren en tank och att vårda den. Det kan vem som helst. Men att kontrollera den och att efter sakkunnig granskning betygsätta den och avge ett utlåtande ställer avsevärt större krav på den person som utför Ifrågavarande arbete.

Herr HANSSON i Skegrie (c) kort genmäle:

Herr talman! Det måste väl ändå vara felaktigt att först besluta bibehålla riskerna och sedan skapa ett kontroUorgan för att bemästra dem. Det vore som att avstå från att bekämpa sjukdomar för att läkemedelsfabrlkerna skall kunna fortsätta sin verksamhet. Man försöker väl först undanröja orsakerna. Kan man Inte det, får man ta till medicin.

Fru ANÉR (fp);

Herr talman! Om det på något sätt kan hndra herr Lindahls samvetskval skaU jag gärna säga att Ifall man tror att reservationen, som kanske Inte är så alldeles lyckUgt formulerad, kan läsas som om vi bara ville ha en begränsad utredning av vissa, enstaka sätt att lösa problemet, så är det fel. Det är naturligtvis meningen att Kungl. Maj.t skall ha alla möjligheter att pröva alla förslag, inklusive dem som Korrosionsinstitutet nämner och dem som herr Lindahl här har nämnt.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Miljövården m. m.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tlU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Åberg och fru Ånér, och förklarades den föna propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan fru Ånér begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vlU att kammaren bifaller jordbruksutskottets hemställan I

betänkandet nr 53 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Åberg och fru

Ånér.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositlonen. Då fru Ånér begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 259

Nej - 52

Avstår — 3

§ 24 Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 60 I anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag tiU lag om ändring i lagen (1959:517) om förlängning av tiden förvissa servltut, m. m.

Utskottets hemställan biföUs.

§ 25 Miljövården m. m.

Föredrogs jordbruksutskottets betänkande nr 62 motioner angående mihövården m, m.

anledning av

I detta betänkande behandlades

motionen 1971:32 av herr Wirtén m.fl, (fp), vari hemstäUts att riksdagen I skrivelse till Kungl, Maj:t begärde förslag tlU komplettering av mUjöskyddslagen av Innebörden

1. att tiUståndspUkt infördes beträffande vägar och flygplatser,

2, att minimireglerna för utsläpp av avloppsvatten från vattenklosett
eller tätbebyggelse omfattade krav på minst biologisk rening samt

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Miljövården m. m.

3. att en tidsplan fastställdes för övergång UU biologisk rening vid redan befintliga reningsverk

motionen 1971 :210 av herr Bohman m, fl, (m), vari, såvitt nu var I fråga, hemstäUts att riksdagen i skrivelse Ull Kungl. Maj:t skulle anhåUa

alt en utredning tUlsattes med uppgift att i samarbete med traflk-buUeratrednlngen utarbeta riktlinjer för en enhetlig bullerlagstlftnlng,

om ett permanent förbud mot användning av DDT,

att en arbetsgrupp tUlsattes med uppgift att utarbeta riktlinjer för prövning av mutagenitet och cancerogena effekter av tillsatser tih Uvsmedel och växande gröda,

om utvidgad vetenskaplig försöksverksamhet med organiska gödningsmedel samt

motionen 1971 :272 av hen SjöneU (c).

Utskottet hemstäUde att riksdagen

1, lämnade motionen 1971:32 utan åtgärd,

2, i anledning av motionen 1971:210 i skrivelse tiU Kungl, Maj:t som sin mening gav tih känna vad utskottet anfört beträffande utredrung av vissa bullerfrågor samt lämnade motionen i övriga, här ifrågavarande delar, utan åtgärd,

3, lämnade motionen 1971:272 utan åtgärd.

Reservation hade beträffande frågor om tiUståndspUkt enUgt mihöskyddslagen för vägar och flygplatser samt om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse och vattenklosett avgivits av henar Hansson i Skegrie (c), Hedin (m), Jonasson (c), Wirtén (fp), Larsson i Borrby (c) och Berndtsson i Bokenäs (fp) samt fru Sundberg (m), som ansett att utskottet under 1 bort hemställa,

att riksdagen

a, med bifall till motionen 1971:32, såvitt nu var i fråga, hos Kungl,
Maj:t skuhe anhålla att tiUståndspUkt enUgt mihöskyddslagen infördes i
fråga om vägar och flygplatser,

b, i anledning av motionen 1971:32, såvitt nu var 1 fråga, hos Kungl,
Maj:t skulle anhålla att riksdagen förelades förslag till bestämmelser om
minst biologisk rening av avloppsvatten som härrörde från tätbebyggelse i
enlighet med vad reservanterna anfört.

Fru SUNDBERG (m):

Herr talman! Det är inte särskilt lång tid som vi över huvud taget har haft lagar med uppgift att skydda vår mihö, Mihöskyddslagen existerar emellertid och kommer väl att Inom Inte alltför lång tid kompletteras med en mihökontroUag, Men även då detta skett kommer nya och växande krav på lagstiftning inom mihöområdet att ställas, och de nu gällande lagarna kommer med aU sannoUkhet att förändras. Vi är helt enkelt bara i början av ett mUjötänkande som kommer att sätta spår i åtskilliga förordningar, lagar och tUlämpningsföreskrifter,

Moderata samlingspartiet väckte UU årets riksdag två motioner i

mihövårdsfrågor. Jordbruksutskottet har I sitt betänkande nr 62 behandlat ett par av yrkandena I den ena av dessa motioner, och jag skaU här bara beröra några av dessa.

Om man går ut och frågar människor vilken företeelse de upplever som mest obehaglig i dagens mihö lär det vanUgaste svaret vara: Bullret! Buller är en nästan överallt närvarande företeelse som I sin yttersta gräns kan förorsaka allvarliga medicinska skador, men även en måttUg ljudstyrka orsakar påtagUga obehag.

Visst görs det ansatser på ohka håU att begränsa bullret. Hittills har emeUertid saknats en lagstiftning som ställer klara gränser för vilken hudnivå som kan accepteras. Trafikbullerutredningen har tidigare tillsatts, och när vi nu har motionerat om att enhethga regler för tlUåtUgt buUer över huvud taget utarbetas är det glädjande att utskottet frångått den uppfattning som allmänna beredningsutskottet hade vid förra årets riksdag, då en Uknande begäran avslogs bl, a, med hänvisning till att bullerfrågorna behandlades I skilda sammanhang. Just detta att ansvaret för buller är uppdelat på så många oUka instanser ställer större krav på enhetliga regler. Jag vill därför uttrycka min glädje över att sådana regler så småningom kan väntas komma UU stånd, en glädje som jag tror delas av aUa dem i vårt land som börjar eftersträva någon form av tystnadsvård.

För att fortsätta med några positiva yttringar vill jag också uttrycka min tiUfredsstäUelse med att utskottet I detta betänkande klart säger ifrån att man förutsätter att DDT-förbudet kommer att fortsätta att gälla tUl dess att resultatet av giftnämndens prövning om förlängning av förbudet är framlagt, I annat faU skuUe nämligen det temporära förbudet på två år ha gått ut nu den 1 januari.

Men, herr talman, givetvis har jag inte begärt ordet bara för att uttrycka mm tillfredsställelse med att moderata samUngspartiets partlmo-tlon bUvit välbehandlad, TiU jordbruksutskottets utlåtande nr 62 finns fogad en reservation som tar upp två mycket väsentliga frågor i miljövårdspoUtiken, Den ena gäller tiUståndspUkt för anläggande avvägar och flygplatser, Miyöskyddskungörelsen är i sin nuvarande utformning begränsad tiU att gälla störningar från fast egendom, I princip omfattar den alltså fasta trafikanläggningar, men det finns undantagsregler för vägar och flygplatser. Byggande av väg prövas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samråd med länsstyrelsen. Anläggande av flygplatser sker efter Kungl, Maj.ts beslut, och enligt luftfartskungörelsen skall hänsyn tas tih de kringboendes säkerhet och trevnad.

Skälet tiU att vägar och flygplatser inte är underkastade tiUståndspUkt enUgt mihöskyddslagen är aUtså bl. a. att dessa anläggningar underkastas särskild prövning. Men vid denna prövning är det emeUertid inte mihösynpunkterna som i första hand beaktas, utan det gäUer I allmänhet exploateringsfrågor och prövningen avser I första hand den mark som berörs av anläggningen. Ett bifall tiU reservanternas yrkande skulle inte medföra att denna särskilda prövning utelämnades, men anläggningen skulle dessutom prövas enUgt miljöskyddskungörelsen på samma sätt som sker med andra anläggningar.

Som exempel kan jag här anföra Sturupsflygfältet, en anläggning som från social och kultureU synpunkt Inte borde ha kommit tlU stånd.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Miljövården m. m.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Miljövärden m. m.

Dessutom ligger den i ett område, där fågeltätheten är så stor att uppenbara risker för flygsäkerheten kan väntas. Denna lokahsering hade kanske bhvit en helt annan, om miljösynpunkter hade fått påverka avgörandet. Vägar och broar byggs också utan att tillräckUg hänsyn tas tiU ingreppen i mUjön,

Vad vi reservanter begär är endast att samma prövningsregler skaU gälla, oberoende av vilka Ingrepp det är fråga om. Det måste medföra att vi får en Ukartad behandling av alla fasta anläggningar. Anläggningar av detta slag medför ofta sådana Ingrepp I miljön att en förprövning borde vara helt självklar, VI begär alltså helt enkelt att tiUståndspUkt för sådana anläggningar införs,

I reservationen yrkar vi reservanter också att Kungl, MaJ:t förelägger riksdagen förslag om minst biologisk rening av utsläpp I vattendrag av avlopp från tätortsbebyggelse, 1969 sade naturvårdsverket att en femtedel av våra ca 240 tätorter med minst 200 invånare inte har biologisk rening av sitt avloppsvatten. Denna siffra beräknas gå ned — det är riktigt - men det borde vara självklart att detta också regleras I lag. De utsläpp som kommer från sådana tätorter utan rening har en kraftigt förstörande inverkan på våra vattendrag,

I miljöskyddslagen sägs att sådant avloppsvatten från tätort får utsläppas endast om det är uppenbart att det kan ske utan olägenhet. Det är enhgt min uppfattning verkhgen att sätta kraven lågt. Utsläpp av avloppsvatten, som endast har passerat en slamavskiljare, utgör alltid en olägenhet. Denna olägenhet förstärks i hög grad när det gäller avlopp från tätort, och det är egentligen ganska ofattbart att vi inte lagstiftningsvägen har försökt att tidigare begränsa dessa verkningar, VI behöver bara med våra egna ögon beskåda de sjöar där kommunalt orenat avloppsvatten släpps ut för att se föhderna.

Visst kan man diskutera vad som menas med olägenhet. Men när sjöarna växer igen och dessutom bhr allt mindre tjänliga för bad och friluftshv - då är det en olägenhet. Därför måste vi lagstiftningsvägen kräva att alla tätorter genomför minst biologisk rening av sitt avloppsvatten. Så länge Inte de föreskrifterna finns, så länge kommer vattenförstöringen att fortgå och därmed också miljöförstöringen.

Herr talman! Jag skah be att få yrka bifall till reservationen av herr Hansson i Skegrie m. fl, i jordbruksutskottets betänkande nr 62,

Hen LARSSON i Borrby (c):

Herr talman! Det är en lång rad av motionskrav som har behandlats I detta utskottsbetänkande, I de flesta fall har utskottet kunnat konstatera att önskemålen är tillgodosedda eller på väg att bU tiUgodosedda, 1 två fall finns det en del kvar att önska, och detta har kommit till uttryck i reservationen.

Beträffande de motionskrav som är på god väg att bU tillgodosedda är t, ex, frågan om permanent förbud mot DDT, där utskottet mycket riktigt säger att man räknar med att giftnämnden skaU klara den problematiken.

Vad gäller frågan om cancerogena och mutagena effekter av vissa tillsatser till Uvsmedel tror utskottet att det beaktas av det nya

Onsdagen den 24 november 1971

Miljövården m. m.

Uvsmedelsverket och I de förslag som kommer att framläggas av Nr 132 mUjökontroUutrednlngen,

När det gäller utvidgad vetenskapUg försöksverksamhet med organiska gödningsmedel har utskottet erinrat om att det gäller att ge de resurser åt forskningen som är behövhga; därmed tror man att detta är avklarat, — Ännu så länge är utskottet helt enigt.

Detta gäller också synpunkterna på behovet av mUjövårdsavgifter. Den utredning rörande kostnaderna för mUjövården som nyligen tiUsatts av jordbruksdepartementet, där naturvårdsverkets chef är ordförande, är en föhd av en framsynt motion, som riksdagen biföll I våras, om krav på en översyn av kostnadsfördelnlngsproblematlken.

Man är I utskottet också helt enig om en enhetlig bullerlagstiftning och om att sådant buller som Inte nu är föremål för övervägande bör överses. Fru Sundberg har redan här uttryckt sin glädje över att det önskemålet I varje fall har kunnat bifallas av ett enigt utskott. PersonUgen vill jag säga att det är alldeles riktigt, att den formen av buUer som det talas om i motionen inte är föremål för någon prövning och att det på den punkten ännu inte finns några riksnormer. Fru Sundberg uttalar sin glädje över att man nu tänker ta Itu med detta.

De som Inte är fuUt så glada, skuUe jag viha påstå, är ledamöterna I traflkbullerutredningen, på vilka utskottet ställer förhoppningar. Det Innebär Inte att trafikbullerutredningen skulle vara ointresserad av att få tiU stånd riksnormer när det gäller omglvnlngshygieniskt buller, utan det beror väl snarare på att man i trafikbullerutredningen - detta har jag försökt klargöra redan I utskottet — inte är särskilt Intresserad av att I det utredningsskede, där man nu befinner sig, få ytterligare uppgifter som eventuellt kunde försena det betänkande man avser att framlägga. Nu bUr det väl Konungens sak att avgöra, vem som skaU få den uppgiften. Om traflkbullerutredningen får den är det möjligt att man kan förstärka utredningen eller göra en sådan uppdelning av arbetet som kan bli nödvändig.

Det återstår två punkter, om vilka utskottet inte har kunnat ena sig. De gäller, som här tidigare har nämnts, frågan om tiUståndspUkt för vägar och flygplatsers anläggande samt frågan om vissa krav på rening av avloppsvatten från tätbebyggelse.

Jag skulle här vilja säga att jag Inte personUgen kan finna skiUnaden mellan utskottsmajoritetens förslag och reservanternas förslag särskilt stor. Reservanterna vUl dock gå en aning längre I sin ambition, och även om utskottsmajoriteten anser att frågorna redan är täckta i mihöskydds-kungörelsen, är det dock riktigt som reservanterna påstår, att anläggande av nya vägprojekt och av flygplatser skulle komma i ett tidigare skede under allmänhetens debatt och bedömning, om dessa projekt ålades samma bestämmelser som övriga projekt ur mihöskyddssynpunkt. Även kravet på minst biologisk rening av avloppsvattnet från tätbebyggelsen måste vara en klar framtidsambition.

Jag vill med detta, herr talman, yrka bifall till reservationen av herr Hansson i Skegrie m, fl.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Miljövården m. m.

Herr WIRTÉN (fp)

Herr talman! 1969 års mihöskyddslag utgör otvivelaktigt en av de viktigaste lagar som reglerar miljövården. Men I ett par avseenden är den otillräcklig. Det har påvisats i den folkpartimotion som hgger till grund för den reservatlon vi nu diskuterar. Dels gäller det, som här har framgått, det förhållandet att flygplatser och vägar inte tillstån dsprövas enhgt lagen, dels tycker vi reservanter att ambitionsgraden för rening av. avloppsvattnet är för låg.

Först några ord om den första punkten, I miljöskyddslagen sägs att fabriker och andra inrättningar som kan medföra väsenthga olägenheter från mUjövårdssynpunkt inte får anläggas utan att tillstånd lämnats av koncessionsnämnden. Dessutom medger lagen att naturvårdsverket får ge dispens från skyldigheten att söka tillstånd, 1 besluten skall anges de villkor som är uppsatta för verksamhetens bedrivande.

Då frågar man sig naturhgtvis: För vUken sorts Industrier och Inrättningar krävs tillstånd eller dispens? Svaret på den frågan ges i den med miljöskyddslagen samtidigt utfärdade mihöskyddskungörelsen, I dess andra paragraf räknas det upp I inte mindre än 38 punkter vilka fabriker och Inrättningar det gäller, 1 den förteckningen menar vi reservanter att självklart också byggande av vägar och flygplatser skulle vara med.

Nu säger majoriteten i utskottet att såväl vägar som flygplatser prövas enligt särskild ordning. Det är naturhgtvis riktigt. Men i den prövningen sker framför allt bedömningar från trafiktekniska och ekonomiska synpunkter. Över huvud taget gäller det i första hand en planering från exploaterlngssynpunkt. Jag vill inte påstå att de som skall projektera en väg eller en flygplats lämnar mihöaspekterna helt åt sidan, men för oss ter det sig nödvändigt att aUtid en prövning från mihösynpunkt sker innan vägar och flygplatser anläggs. De sista årens ofta återkommande debatter om nya flygplatsers placering hksom om sträckningen av nya större vägar genom eller I omedelbar anslutning tiU större tätorter visar hur viktigt det är att vi får den av reservanterna yrkade prövningen enhgt mUjöskyddslagen,

Den andra punkten i reservationen InnehåUer ett yrkande om att biologisk rening skall vara minsta godtagbara rening av avloppsvatten som kommer från tätbebyggelse. Som mihöskyddslagen nu är utformad räcker det med slamavskUjning, dvs. det som brukar kaUas det första steget, om det ej är uppenbart att sådant utsläpp kan ske utan olägenhet,

Sverige är ju ett synnerhgen sjörikt land. Många menade länge att vi kunde kosta på oss att vräka ut det mesta vi vUle bU av med i våra vattendrag. Denna lättsinnets fUosofi fick härska ända fram till bara för ett par decennier sedan, då ett uppvaknande skedde. En epok med byggande av reningsverk började. Det inleddes med en ganska långsam utbyggnadstakt, men betydUgt bättre fart har det bhvit efter 1968 års beslut om stimulansbidrag till kommunerna, då man bygger reningsverk med långtgående rening. Likväl saknar, enligt naturvårdsverkets senaste årsbok, inte mindre än ca 200 tätorter helt eher UU stor del avloppsvattenrening. Den sammanlagda folkmängd som härigenom saknar anslut-rUng UU reningsverk är ca 1,4 mihoner personer eller omkring 20 procent

av tätortsbefolkningen. Naturvårdsverket räknar dock med att utbyggnadstakten skaU kunna hållas på så hög nivå att praktiskt taget alla tätorter kan vara försedda med reningsverk tiU utgången av år 1972,

Kommunerna bör rlmUgen bU mera Intresserade av att hålla en maximal utbyggnadstakt genom det förhöjda statsbidrag som en enhällig riksdag av aUt att döma inom kort kommer att besluta I avsikt, som bekant, att stimulera till bättre sysselsättning. Självklart är också kommunerna intresserade av att erhålla så stort statsbidrag som möjhgt. Eftersom bidragets storlek är kopplat Ull kvahteten på avloppsreningen får man förutsätta att de reningsverk som byggs fortsättningsvis bhr så långtgående som bedöms vara tekniskt och ekonomiskt möjhgt och i övrigt bedöms vara lämphgt med hänsyn Ull lokala förhåUanden,

För oss reservanter framstår det därför som självklart att lagstiftningen nu bör ta sikte på biologisk rening som minimum. Därmed är det också utsagt att vi finner det lika självklart att de ca 600 reningsverk som enhgt senaste statistik enbart är utförda för slamavskihnlng snarast måste kompletteras eller ersättas med anläggningar för längre gående rening. Det bör ankomma på naturvårdsverket att presentera en tidsplan på hur snabbt en sådan övergång UU förbättrad rening kan ske.

Herr talman! Med det här ber jag att få yrka bifall tlU reservationen.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Miljövården m. m.

Herr PERSSON i Skännuige (s):

Herr talman! Låt mig rent aUmänt inledningsvis få säga att jag gärna instämmer i vad fru Sundberg har anfört om de problem som onekhgen finns när det gäher vår miljö och som vi med de medel som vi har till vårt förfogande försöker komma tiU rätta med. Jag tror att vi aUa har samma intresse av det. Det är säkert inte någon här som kan stiga upp och säga att en viss grupp ägnar dessa frågor mer uppmärksamhet än vad någon annan grupp gör, I vissa detahfrågor är det klart att man kan komma fram tiU oUka uppfattningar.

Den fråga som kammaren nu överlägger om har varit föremål för diskussion både 1969, när den nya mihöskyddslagen kom tih, och år 1970 i anledning av de motioner som då väcktes. Jag kan Instämma med herr Larsson i Bonby när han säger att det är förfärhgt htet som skhjer utskottet och reservantema I den här frågan. Jag skah Inte ta upp tiden med att gå igenom vad vi praktiskt taget är eniga om, utan nöjer mig med att ta upp de två frågor där meningarna går htet Isär, Jag skaU vara väldigt försiktig, fru Sundberg, att nämna Stump, det kan bli en lång diskussion om det. Jag vet att herr Hansson I Skegrie har synpunkter på den frågan, och därför kopplar jag bort den redan från början,

Mihöskyddslagen skaU tUlämpas generellt över hela landet. När det gäller den här prövningen av vägar och flygplatser är det riktigt att man i första hand lägger exploateringssynpunkter på dem och den mark det då gäher. Men det framhöUs när lagen antogs att man förutsatte samråd med de intressen som kunde vara berörda när det gällde bl, a, mihövårdsfrågorna. Man trodde att det skulle gå att lösa dessa problem på det sättet, VI har dessutom möjhgheter att med lokala trafikföreskrifter få bort bullrande trafik från områden där vi anser att sådan trafik inte bör förekomma. Det har sagts att trafikbullerutrednlngen kanske kommer att

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Miljövården m. m.

ta upp denna fråga. Jag känner Inte till det. Bullret är onekligen en mlljövårdsfråga och den utredning som sysslar med arbetsmUjön kanske också tar upp bullerproblemet.

Reservanterna yrkar I klämmen Ull sin reservatlon att miljöskyddslagen skall äga tillämpning på aUa vägar och flygplatser. Det Innebär Ju att det skulle krävas tillstånd för varje väg som man ville bygga I vårt land. Nog kan någon säga att var så god och gå Ull motiveringen. Där står att vid alla vägprojekt måste även mUjösynpunkterna beaktas. Det är riktigt. Men man har ju lagstiftningen. I reservationen föreslås alltså att vägar och flygplatser Inte skall omfattas av undantagsbestämmelsen I miljöskyddslagen.

Även beträffande den andra frågan, om utsläpp från kommunala avloppsledningar, förekom diskussioner 1969 när miljöskyddslagen tillkom och det väcktes motioner 1 970. Jag har inga nya synpunkter utöver vad som sades då. Det har inte heller framförts några sådana från reservanternas eUer motionärernas sida. Låt mig bara ägna den frågan några få ord.

Mihöskyddslagen är, som jag sade förut, en generell lagstiftning. Man kan väl då rimUgtvis inte, som reservanterna här föreslår, i lagtexten Införa krav på biologisk rening i samtUga reningsverk. Nu har man visserUgen sagt i reservationen att för enstaka fastigheter eUer grupper av fastigheter som inte är anslutna tUl kommunala reningsverk kan kravet på rening sättas något lägre.

När miljöskyddslagen antogs 1969 Infördes en koncesslonspllkt. Det Innebär att alla kommuner med över 200 Invånare måste begära nämndens tillstånd för utsläpp av avloppsvatten. Tredje lagutskottet sade då uttryckligen - riksdagen hade ingenting att invända emot det — att det var uppenbart att enbart slamavskihnlng som reningsmetod Icke kunde godkännas. Koncessionsnämnden måste aUtså när den ger tillstånd av nyssnämnt slag föreskriva antingen kemisk eller biologisk rening.

Vi har sagt att vi anser att man Inte kan föra In ett sådant krav I en lagstiftning som är generell utan att man får försöka gå fram på det sätt som här har anförts.

Jag skall Inte använda mig av så mycket statistik som herr Wirtén gjorde. Jag skall bara anföra några av de siffror som lades fram förra året. Då meddelade naturvårdsverket I sitt yttrande att det var 1 300 tätorter som hade biologisk rening. Verket räknade med att år 1975 — eUer låt oss säga 1976 som herr Wirtén angav - skulle biologisk rening vara genomförd i praktiskt taget hela landet. VI menar då att det får ankomma på naturvårdsverket att göra de prioriteringar som behövs för att detta skall ske.

Jag har Icke mer att tillägga, herr talman. Jag har den bestämda uppfattningen att företrädarna för aUa partier I denna kammare är besjälade av en önskan att försöka nå fram tlU resultat som kan anses tillfredsställande. Man befrämjar Inte diskussionen eller frågan genom att betvivla motpartens Intresse för detta behjärtansvärda syfte. Man bör därför kunna avstå från all polemik mot vad andra har anfört I detta avseende. Jag tror att utskottet I sina tankegångar i betänkandet tiUräckUgt klart har uttryckt detta.

I sak, herr talman, har det Inte Inträffat något sedan 1970 som har Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Miljövärden m. m.

gjort att vi har ändrat ståndpunkt. 1 pohtiskt hänseende har emellertid det inträffat - det kan bero på omständigheter som jag inte känner till — att man inom centerpartiet gått Ifrån den uppfattning som man hade 1969 och 1970, Det kan hgga djupt förborgade tankegångar bakom detta, som jag Inte skall försöka gå In på. Jag yrkar bifall Ull utskottets hemställan.

Hen LARSSON i Borrby (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Persson I Skänninge viU inte ha någon polemik, och någon sådan skaU Jag Inte heller leverera, men för att han Inte skaU gå hem från debatten och vara orohg över anledningen tUl vad han betecknar som en förändring i centerpartiets inställning vill Jag anföra följande.

VI har I beslut I riksdagen 1970 nöjt oss med att uttrycka den förhoppningen att den nya mUjöskyddslagen skulle ha en tillräckUg räckvidd när det gällde målsättningen att åstadkomma en biologisk rening. VI har I samband med behandhngen av de motioner som nu behandlas funnit att det Inte har gått så snabbt som man skuUe kunna önska, och vi ville med vårt stäUningstagande markera att vi vill öka takten när det gäller övergången Ull biologisk rening.

Jag viU dock gärna för att inget missförstånd skaU uppstå framhålla, att vi Inte har avsett att detta krav skall kunna gälla aUa former av gruppbebyggelse. När vi talar om tätbebyggelse I detta sammanhang vill jag för klarhetens skuU påpeka att också vi talar om den form av tätbebyggelse som fru Sundberg erinrat om, nämligen sådan som omfattar 200 lägenheter eller mera.

Herr WIRTÉN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag skall bara kommentera ett par punkter av det som herr Persson I Skänninge anförde. Han fann det vara besvärhgt att få In I lagtexten att en biologisk rening skaU utgöra ett minimum. Jag har htet svårt att följa herr Persson i hans resonemang. Föreskrifterna pä detta område återfinns I 7 §, där jag tlUåter mig att citera de relevanta styckena. Det heter där bl. a. följande:

"Avloppsvatten av föhande slag får Icke utsläppas I vattendrag, sjö eller annat vattenområde om det ej är uppenbart att det kan ske utan olägenhet, nämUgen" — och det är det det gäller - "I, avloppsvatten som kommer från vattenklosett eUer härrör från tätbebyggelse och som ej

undergått längre gående rening än slamavskUjning, ," Vad är det

som hindrar att byta "slamavskihnlng" mot "biologisk rening"?

Det är ganska naturligt att man med de ökade krav som vi har på avloppsrening i vårt land också måste justera lagstiftningen aUteftersom vår ambitionsnivå höjs. Jag tycker att tiden arbetar starkt för reservanternas yrkande på denna punkt, och jag tror att herr Persson så småningom bhr tvungen att föha med i denna utveckhng och yrka blfaU tUl den av oss önskade ändringen av nämnda paragraf.

Vidare var herr Persson något tveksam om den statistik jag presenterat här. Jag vill bara meddela att min källa är naturvårdsverkets senast

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Miljövården m. m.

utgivna årsbok. Jag kan också meddela att det år när man Inom detta verk räknar med att aUa tätorter skall ha någon form av avloppsrening inte var 1975 utan utgången av 1972,

Herr JANSSON (s):

Hen talman! Jag ber om ursäkt för att en ledamot av kammaren som inte tillhör jordbruksutskottet tar tUl orda i debatten. Jag skaU inte förlänga den mycket.

Eftersom jag är ordförande i den här åberopade trafikbuUerutredning-en, känner jag ett behov av att stryka under vad herr Larsson i Borrby sade angående våra betänkhgheter mot att få tiUäggsdirektiv, Naturhgtvis skall vi vara tacksamma för det förtroende som jordbruksutskottet här visar oss. Utskottet är tydligen berett att ge oss andra uppgifter än de vi nu sysslar med, men som herr Larsson i Borrby har pekat på befinner sig utredningen för närvarande i ett sådant arbetsskede att ytterhgare arbetsuppgifter för utredningens del skulle bU synnerligen betungande.

Jag kan meddela kammaren att vi för närvarande har sammanstäUt vårt underlagsmaterial, som omfattar en hel del betydande volymer och som har föranlett inte minst utredningens experter tUl ett mycket hårt och intensivt arbete. Vi håUer nu på att redigera och skriva rent underlagsmaterialet, och vi har börjat att titta på förslagsdelen av utredningens betänkande. Jag kan väl också avslöja att vi till vår uppdragsgivare, kommunikationsministern, har stäUt i utsikt att utredningen under våren 1973 skulle kunna vara klar att framlägga sitt betänkande. Här i riksdagen har det ofta väckts interpeUationer och enkla frågor där besked har begärts om när trafikbuUerutredningens förslag kan förväntas. Trafikbullret är ju ett väldigt stort problem i samhället.

Skulle vi nu, som jordbruksutskottet är enigt om, få ytterUgare arbetsuppgifter, nämUgen att utreda även det buller som förekommer bl, a, vid industrier, så skulle det I hög grad komma att försena utredningens arbete. Jag vill ha detta antecknat till kammarens protokoll i den här debatten.

Hen TOBÉ (fp):

Herr talman! TiU skillnad från den föregående ärade talaren finner jag Ingen anledning att be om ursäkt för att jag tar till orda fastän jag inte tiUhör utskottet. De här frågorna intresserar mig, och jag vill gärna säga några ord.

Först och främst anser jag att frågan om allmänna vägar och flygplatser, som prövas i annan ordning, i mycket är en fråga om likhet inför lagen. Det är ofta staten som är huvudman för dessa anläggningar, och staten skaU underkasta sig samma kontroll och samma ordning som gäller i fråga om andra anläggningar som har sådana här olägenheter med sig — vattenföroreningar, luftföroreningar eUer bullerstörningar. Sedan är det en annan sak att det är en väldig säkerhet att en sådan här fråga bUr prövad enligt mihöskyddslagen, genom koncession eller genom dispens.

Resultatet kan nämUgen bh ödesdigert. Man kan anlägga en väg eUer en flygplats, och sedan får man knappast använda den, ty det är möjligt för enskilda sakägare att hos fastighetsdomstol väcka talan mot den som

är huvudman för anläggningen. Då kan aUtså frågan automatiskt föras upp tiU koncessionsnämnden. Nämnden kan inte förbjuda vägen eUer flygplatsen - det framgår av mihöskyddslagen - men anläggningen kan beläggas med restriktioner. Trafiken kan förbjudas vissa tider på dygnet, vissa fordon kan förbjudas liksom vissa hastigheter osv,, och det kan göra att huvudmannen har lagt ner kostnaderna för vägen eller för flygplatsen helt förgäves. Det är väl onödigt att ge sig in på sådana äventyrUgheter, Vi har Inte mera pengar att investera än att vi bör använda dem på ett bättre sätt,

BuUerfrågorna, som herr Jansson talade om, bUr mer och mer uppmärksammade. Det finns exempel på att det har anlagts en ny väg enligt den här ordningen, och sedan har hälsovårdsnämnden med hänsyn tlU bullerstörningarna förbjudit användningen av bostäder som fanns redan innan vägen anlades. Där uppkommer en mycket besvärlig fråga om vem som skaU betala de åtgärder som man behöver vidta - antingen att sätta upp skydd mot buller eller också att förse husen med andra fönster och sådant som kan utestänga buUer. Därför tycker jag att det finns aU anledning att man tänker om här, detta av omtanke om den som är huvudman för dessa anläggningar och därför att detta är en fråga om hkhet inför lagen.

Herr talman! Jag ber att få yrka blfaU UU reservationen.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Miljövården m. m.

Hen PERSSON i Skänninge (s):

Herr talman! Det är bara en fråga som jag är något tveksam om och som jag tänkte att jag skuUe få Ute klarare besked om. Herr Larsson I Borrby sade att man Inte ställt några andra krav än vad fru Sundberg sagt, alltså att det skulle gälla samhäUen med 200 invånare eller mera. Ja, vi har sagt att samhäUen av den storleksordningen alltid skall ha tillstånd för att sUppa ha en viss sort av rening, t, ex, biologisk, men då skah man aldrig komma och säga att man bara vUl ha slamavskihnlng, det framhölls klart när miljöskyddslagen antogs 1969, Vad statistiken beträffar — jag hoppas att jag inte missuppfattat den - så säger herr Wirtén att avloppen från bostäder för 1 400 000 människor saknar rening. Jag betvivlar inte dessa uppgifter, men jag använder dem som jag själv har Inhämtat från 1970 års debatt. Jag misstror inte hen Wirtén, Reservanterna undantar alltså alla samhällen som har under 200 invånare.

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten 1

Propositioner gavs på bifaU UU dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Hansson i Skegrie m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Wirtén begärt votering upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som viU att kammaren bifaUer jordbruksutskottets hemställan i

betänkandet nr 62 punkten 1 röstar ja,

den det ej viU röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifaUit reservationen av herr Hansson i Skegrie

m.fl.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utredning angående ett gemensamt lönepoUtiskt handlande

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-propositionen. Då herr Wirtén begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 154

Nej - 147

Avstår - 14

Herr Åkerfeldt (c) anmälde att han avsett att rösta nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

Punkterna 2 och 3

Kammaren biföU vad utskottet i dessa punkter hemställt.

§ 26 Utredning angående ett gemensamt lönepolitiskt handlande

Föredrogs inrikesutskottets betänkande nr 31 i anledning av motion om utredning angående ett gemensamt lönepohtlskt handlande.

Hen AUGUSTSSON (s):

Herr talman! Jag hoppas att I varje fall en del av utskottets ledamöter förstår mig när jag betecknar detta betänkande som en undanmanöver I en besvärlig fråga. Vi har i motionen 444 enbart begärt en undersökning av vilka möjhgheter som finns tlU någon form av gemensamma rikthnjer för det lönepohtlska handlandet. Frågan är av sådan betydelse att en samordning i detta hänseende förr eller senare måste komma till stånd,

HeU kort några synpunkter som jag I detta sammanhang vill framhålla.

För det första är våra fackhga organisationer på lönemarknaden uppbyggda på ett sådant sätt att det i alltför hög grad bhr ett relationstänkande. Detta sneglande på varandra resulterar oftast i att de nominella lönekraven måste ställas högt. Samtidigt vUl vi ha en lönepohtik som Inte alltför hårdhänt slår sönder våra möjhgheter att leva vidare som Industrination och välståndsstat med möjhghet att exportera och Importera, Det är därför jag anser att dessa relatlonsdlskussioner i första hand skall föras gemensamt av alla våra fackUga organisationer, och det skall ske Innan lönekraven preciseras. Ett gemensamt lönepoUtiskt program att gå efter måste obönhörligt värka fram, men det tar tyvän aUtför lång tid.

Till utskottet vUl jag säga att jag Inte vill ingripa i den fackUga friheten utan I stället vill ge organisationerna ett större ansvar för helheten, eftersom de fackhga organisationerna är så viktiga medspelare I vår ekonomiska politik.

För det andra är frågan om stöne jämhkhet i hög grad en fråga om värderingar. Våra fackhga organisationer är de facto en återspeghng av en gammal klassindelning, en klassindelning som vi alla säger oss vUja bekämpa. Problemet är inte så enkelt att det aren rent fackUg fråga och Inte alls en poUtisk, Skall vi gå vidare på vägen mot den demokrati som vi vlU skapa måste frågan betraktas som både fackUg och pohtisk, och vi fär

inte rygga tiUbaka för den. För mig är det därför naturligt att vi som politiker ger vår mening till känna även här. Skolans demokratisering kan Inte ensam vara lösningen på problemet att skapa ett rättvisare samhälle, det vet vi. Jag tror att alla dessa ovärdiga värderingar av oUka arbeten lägger de största hindren i vägen för denna utveckhng. För att ta ett exempel: VI är på väg att skapa en undervärdering av allt Industriellt arbete vars konsekvenser vi mer och mer kommer att få erfara. Men vi måste ändå ha någon som gör vårt jäm, vårt trä, vår massa, om alla andra också skall kunna leva, VI kan ju Inte bara tvätta varandras skjortor. Ett omtänkande måste fram I varje löneförhandhng, det borde stå klart för oss alla.

En löneförhandling är en fråga om värderingar, arbetsmihö, löner och mycket mera, beroende på vad vederbörande gör och rimligen Inte på vad vederbörande har för organisation som förhandlare. Det är här som grunden I vår demokratiseringsprocess egenthgen måste läggas, och det är därför jag för min del anser den här frågan vara så viktig. Men det är också klart att det I första hand ankommer på våra löntagarorganisationer att lösa den här ekvationen, och det är riktigt som utskottet säger att pågående debatter visar att organisationerna är väl medvetna om problemet och att vissa Initiativ också har tagits på den senaste tiden. Jag vill därför, herr talman, enbart uttala den förhoppningen att alla de fackUga ledare sombtagit dessa här åsyftade Initiativ kommer att lyckas inom rimUg tid.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utredning angående ett gemensamt lönepolitiskt handlande

Hen ERIKSSON I Arvika (fp):

Herr talman! Jag skaU fatta mig mycket kort med anledning av att herr Augustsson Inte framställde något yrkande. Det fanns emellertid en glidning i hans anförande från det att han började med att betrakta utskottsbetänkandet som en undanmanöver fram tUl det att han I stort sett förstod utskottets skrivning, och det gjorde att jag redan I början av anförandet begärde ordet. Med anledning av herr Augustssons avslutning vill jag understryka att vi i utskottet har gjort den bedömningen, att ett initiativ av riksdagen för att skapa gemensamma former och rikthnjer för det lönepolitiska handlandet skulle vara felaktigt, just därför att vi har den uppfattningen att det - även om hen Augustsson bedyrar att Inte han heller -vill det - skulle kunna tolkas som ett Ingrepp I den traditionella friheten för arbetsmarknadens parter. Vår mening är att organisationerna själva nu är I så hög grad medvetna om de här problemen att det säkert kommer att medföra att utveckUngen går I den riktning som motionärerna önskar utan att vi tar något initiativ från riksdagens sida. Detta är ingen undanmanöver, utan det är ett klart och sakUgt ställningstagande.

Jag ber att få yrka blfaU till utskottets hemstäUan.

Herr AUGUSTSSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag vill bara säga Ull herr Eriksson i Arvika att jag förstår undanmanövern, för den är välmotiverad — så långt kan jag t. o, m, sträcka mig.

7 Riksdagens protokoU 1971. Nr 132

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utredning angående ett gemensamt lönepoUtiskt handlande

Herr PERSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag skall fatta mig kort. Jag tycker att det här var en utmärkt motion, som hade varit värd ett bättre öde än att avslås. Jag noterar med stor tiUfredsställelse att egentUgen resonerar utskottet i sak mycket förståndigt, ja, rent av erfaret, men man tar inte konsekvenserna genom att tiUstyrka förslaget I motionen om utredning av hur vi skaU lägga upp lönepolitiken framdeles för att sUppa de konvulsloner vi nu är utsatta för I det sammanhanget, de samhällsekonomiskt mindre goda resultat som uppnås osv.

Jag är, Uksom utskottet, medveten om att arbetsmarknadens parter I hög grad inser problematiken och känner ansvaret. Men där är man på sina håll Uka fångad som vi brukar vara här av föreställningen att det är en sak för arbetsmarknadens parter och inte för riksdagen - en övertro på dessa parters förmåga och möjhgheter att lösa problemen. Vad man gärna förbiser är att staten är en stor företagare. Vore det Inte högst naturligt att representanter för riksdagen tiUsammans med arbetsmarknadens parter försökte diskutera igenom dessa saker för att se om vi Inte kan påskynda, som jag tror herr Augustsson sade, en lösning som ändå Ull varje pris måste komma om vi över huvud taget skaU bevara en relativ frihet för arbetsmarknadens parter?

När jag säger relativ frihet vlU jag framhålla för utskottet att vi i dag inte har någon absolut frihet. Det förslag som herr Augustsson och hans kamrater framför om utredning är inte tillnärmelsevis så långtgående rent principiellt och formeUt som vår nuvarande arbetslagstiftning om arbetsdomstol etc, för att inte tala om den lag vi beslöt om i våras och som nu har visat sig vara utomordentUgt viktig.

Jag förstår att vi inte får något beslut i dag annat än på utskottets Unje, Jag har begärt ordet för att understryka att jag tycker att motionärerna varit ute i ett angeläget ärende. Det skulle förvåna mig mycket om inte den här frågan kommer upp ganska snart igen, ty det brådskar verkhgen att någonting görs. Vi är snart inne i planeringen av en ny avtalsrörelse, och vi har jätteproblem. Det har hissats nya signaler från visst håll på arbetsmarknaden, men tiden rider snabbt och vi har väl knappast råd med ytterhgare en omgång av det här slaget som vi haft på senare tid. Det är nämhgen Inte särskilt rekommendabelt för vårt demokratiska hv att behöva arbeta på det sätt vi har gjort,

TiU sist kan jag, hen talman, inte underlåta att nu som vid ett par tidigare tihfäUen kommentera det särskilda yttrande som en av våra kolleger från vpk-sidan har gjort i anslutning till motionen och utskottets yttrande. Herr Hallgren tror att en inblandning av det här slaget skulle leda tih större svårigheter för de lågavlönade. Tror verkhgen herr HaUgren att vi, om samhäUet inte alls hade blandat sig i lönepohtiken och det sociala tänkandet, skuUe ha haft en bättre situation för lågavlönade? Kan den strängt taget vara sämre än den är för dem som är värst utsatta?

Så säger man att de lågavlönades situation inte skah klaras med en omfördelning mellan löntagarna inbördes utan genom att man tar ut en större del av företagens vinster. Det är ju en helt orimlig slutsats, när vi tar 80 ä 85 procent av vårt välstånd som löner - ersättning för arbete och tjänster åt varandra — att vi genom att skava Utet på företagsvinsterna

skulle kunna skapa en ny situation för de lågavlönade. Med det mönster vi haft hittills skuUe en ökande press på företagsamheten bara leda till att de som nu är gynnade skulle förse sig ytterligare. Det enda som kan lösa detta problem är en reeU omfördelning löntagarna emellan, Följakthgen måste jag konstatera att herr Hallgren står på deras sida som Inte vill gå I realistisk clinch med den problematik det är fråga om, som smiter undan den grundläggande frågeställningen, uppenbart I tro att han gynnar en strategisk politik som han delar, Enhgt min uppfattning kan Ingenting vara orimhgare än att ta stäUning till dagens djupa problematik genom att fly undan med spekulationer om vem som i en långt avlägsen framtid skall äga våra produktionsmedel osv.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utredning angående ett gemensamt lönepoUtiskt handlande

Hen ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Jag skall inte ta upp någon debatt med herr Persson i Stockholm om den här frågan — jag tror Inte att våra synpunkter går så väldigt mycket isär.

Herr Persson säger att motionärerna är ute I ett viktigt ärende. Det har vi aldrig förnekat. Vi har lämnat en klar deklaration från ett enigt utskott om varför vi inte anser oss kunna biträda motionen, och det har jag redovisat.

Jag tror fortfarande att det är bättre att enighet nås friviUigt än att man lagstiftar om enighet. Huruvida ett enigt utskott har en övertro på löntagarorganisationerna eller Inte, det får framtiden utvisa.

Herr AUGUSTSSON (s) kort genmäle:

Hen talman! För att undvika missförstånd måste jag till herr Eriksson i Arvika säga: VI har Icke begärt lagstiftning. Det gäller icke lagstiftning eller frihet. Det gäller en undersökning om möjligheterna för de egna organisationerna att komma överens om ett gemensamt lönepohtlskt program och Icke lagstiftning.

Hen HALLGREN (vpk):

Herr talman! Jag har begärt ordet i anledning av hen Perssons i Stockholm anförande, där han framförde vissa synpunkter på mitt särskilda yttrande.

Jag måste säga att en stöne centralstyrning av lönepolitiken under nuvarande förhållanden kan jag för min del Inte se som ett Intresse, som någonting att föredra, för medlemmarna I TCO, LO eUer några andra löntagarorganisationer. Man har ju en fullkomligt felaktig Inriktning på den fackhga pohtiken. Den dirigeras rent ut sagt från regeringshåll, och man tar endast hänsyn till vad som finns inom ramen för det kapitalistiska samhällets resurser. Där har man inte gjort någon avgränsning för exempelvis vinsternas stigande. De kan stiga hur mycket som helst, men man resonerar om just den del som man anser vara till för att fördela mellan löntagarna. Det är en ideologi och en logik som vi över huvud taget inte kan acceptera.

Dessa två stora organisationer som nu talar om ett mera Intimt samarbete - LO och TCO - har ju helt accepterat den här arbetsköpar-ideologln. Det gäller exempelvis detta utveckUngsråd, där man samarbetar

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

Utredning angående ett gemensamt lönepoUtiskt handlande

100

med SAF. Det är alltså LO, TCO och SAF som samarbetar där, och inriktningen är en ökad produktivitet och en ökad arbetstillfredsställelse. Det är ju två saker som är helt oförenhga I nuvarande läge. Under ett annat samhällssystem skulle det givetvis gå, om man hade hela produktionsresultatet att disponera över, men så länge man Inte har det kan man heller Inte resonera om detta.

Vidare försöker man övertyga medlemsmassorna ute I fackföreningarna om att detta är riktigt. Det är en ren Indoktrineringskampanj som man kör för att få så stora förutsättningar som möjligt att genomföra regeringens pohtik så att också lönepohtiken skall styras av den. Jag anser det inte vara riktigt att på detta sätt ytterUgare centrahsera den fackhga rörelsen. Man har kanske tänkt ett samgående av de stora huvudorganisationerna i framtiden, men det skulle betyda ett dilemma för medlemmarna, så länge den fackUga rörelsen Inte har fått en helt annan Inriktning. Jag delar Inte uppfattningen att fackföreningsrörelsen skall arbeta på det sätt som motionärerna tänkt, och jag kan inte göra det med mindre än att rörelsen 1 sin helhet får en socialistisk Inriktning och verkhgen går in för att bekämpa kapitalet och monopolkapitahsmen. Fön kan jag inte acceptera en sådan mastodontorganisatlon.

Dessutom betyder en toppstyrning och en ytterligare centraldlrlgerlng att medlemmarna ute I grundorganisationerna - och det är ju deras problem huvudorganisationerna skaU ägna sig åt att lösa — kommer att få än mindre att säga tiU om. Följden av en sådan centraUsering bUr just att medlemsskarorna pacificeras ytterligare; vi får en ehtgrupp som styr hela fackföreningsrörelsen och en stor grå medlemsmassa som inte har någon uppfattning alls eller som har indoktrinerats att ha en bestämd uppfattning och därför Inte lyssnar på någon annan.

Jag tycker att både Yngve Persson I Stockholm och andra som talar för detta förslag borde ha analyserat htet närmare vad som hände under den senaste stora strejkrörelsen. Herr Persson sade att vi Inte har råd att fortsätta längre på denna väg; vi har Inte råd med sådana avtalsrörelser som vi hade senast. Då vill jagsäga att medlemmarna säkerligen anser att de inte har råd att längre föra sådana lönerörelser som resulterar I direkta nederlagsuppgörelser vilka Inte ger något som helst utbyte reallönemäs-slgt. Det har de nämUgen Inte gjort. Ett faktum är - och det har flera fackföreningsombudsmän konstaterat — att den centrala lönerörelsen I år redan från början gav en reallönesänknlng. Vissa grupper inom transportområdet har t. ex. inte fått ett enda öre utöver vad den centrala lönerörelsen gav. Eftersom den var centralt sluten har den helt enkelt stoppat möjligheterna UU lokala förhandlingar.

Tidigare var fackföreningsrörelsen mera demokratisk. Då hade medlemmarna möjligheter att ställa krav. Nu preciseras kraven centralt. Medlemmarna hade tidigare också möjUgheter att vid aUmänna omröstningar säga Ifrån huruvida de ville anta ett förslag till uppgörelse eller Inte. Nu har de Ingenting att säga till om I det faUet. Det har gått så långt att de stora massorna helt enkelt har resignerat. Om man fortsätter på den Unjen kan resultatet bU nya strejkvågor, väsentUgt starkare och mera genomgripande än de vi haft hittills - och som aUa vet skakade ändå strejkrörelsen 1969-1970 hela samhället.

Herr talman! Med dessa ord tror jag mig ha tolkat vad vi menar att fackföreningsrörelsen skaU ha för inriktning och hur den skall agera. Som den nu agerar, och med den inriktning den nu har, kan vi Inte acceptera en ytterligare centralisering.

Herr PERSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag tror Inte det lönar sig att ta upp en debatt. Jag ville bara tUl protokoUet peka på vilken haltlös uppläggning Hallgrens särskilda yttrande har. Då han betraktar det som ett fel att regeringen dirigerar lönepolitiken vlU jag bara säga att det kanske vore önskvärt att statsmakterna gjorde det I högre grad. Har jag någon kritik på den här punkten så gäller den just att man Inte i högre grad skaffar sig ett samhälleligt Inflytande över denna väldiga process som fördelar svenska folkets välstånd.

Herr Hallgren framstäUde det så att man inom fackföreningsrörelsen bara slåss Inbördes och Inte med företagarna. Herr Hallgren vet säkert att den bilden är helt falsk. En sanning är det däremot att om vi slåss aldrig så mycket med arbetsgivarna men inte ändrar relationerna på lönemarknaden, så får vi de orättfärdigheter som låglönerna utgör och som de medlemmar som drabbas är missnöjda med men som herr HaUgren och hans parti Inte bryr sig ett skvatt om i väntan på den stora revolutionen, som skall skapa om aUt I en handvändning — fast det har ju förstås inte gått så på andra håll där man gjort revolution och förstathgat näringslivet.

Herr Hallgren säger också att vi Inte har råd med sådana här nederlagsuppgörelser. Då kunde han väl vara överens med mig om att det måste nya tag till — det är ju faktiskt det jag viU ha; jag är missnöjd med utveckhngen ur många synpunkter. Slutsatsen bör väl inte bli att vi skall fortsätta med vad han kallar ett misslyckande - min uppfattning är att det ändå inte är ett sådant nederlag även om jag tycker att vi kunde ha en mognare ordning.

Låt mig allra sist säga att jag har varit förbundsfunktionär i 34 år, men jag kan Inte påminna mig att medlemmarna någonsin har sagt att vi begärt för htet - däremot har de ansett att vi gjort upp på för dåliga villkor — så nog ställer vi krav som tiUfredsstäUer medlemmarna. Det är då det gällt att förverkhga målsättningen som vi har lyckats mindre bra.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Utredning angående ett gemensamt lönepolitiskt handlande

Hen HALLGREN (vpk):

Herr talman! Hen Persson I Stockholm missförstod nog vad jag menade när jag sade att vi Inte har råd med en sådan här uppgörelse till; han tyckte att jag då borde dela hans mening att man skulle ta nya tag. Men herr Persson och jag är ju inte överens om vUka tag som skaU tas. Jag viU ha en aktivare lönerörelse, där medlemmarna själva får ställa krav och där medlemmarna får rösta om sina angelägenheter. De betingelser medlemmarna skall arbeta under skaU de också själva kunna besluta om genom en allmän omröstning. Men så sker nu inte. Inom Metall har man inte haft en omröstning om ett avtal sedan strejken 1945, och Uknande är förhållandena inom många andra förbund. Man har således tagit från medlemmarna deras rätt att själva bestämma vilka villkor de skall arbeta under, och det är ju det avgörande Inom den fackliga rörelsen. Jag är

101

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Avveckling av ortsgrupperingen av de statsanställdas löner

övertygad om att det här betyder en ytterligare byråkratisering och en ytterligare centralstyrning, så att medlemmarna får än mindre att säga Ull om. Det är det avgörande för min uppfattning.

Herr Persson har uppfattningen att staten kanske borde styra ännu mer på det här området. 1 sitt första anförande sade han att vi har en arbetslagstiftning, och han nämnde arbetsdomstolen och den nya lagen om anställningsskydd för äldre, men han nämnde inte mycket om de övriga lagar som finns och som hindrar de fackUga organisationerna att agera på ett riktigt sätt. Hur inverkar vid en storkonfUkt den lagstiftning som finns på det här området, dvs. koUektivavtalslagen, lagen om arbetsdomstol och konfhkdhektlven? De ställer sig ju helt på arbetsköparnas sida och avstänger även grupper som Inte deltar i konflikten men som är indirekt berörda från arbetslöshetsunderstöd och arbetsmarknadsunderstöd över huvud taget. Är Inte det någonting som borde ändras? Visserhgen har vi Inte begärt det i någon motion, men vi har påtalat det i andra sammanhang.

Jag vill poängtera att mitt särskilda yttrande föranletts av att jag inte kan dela uppfattningen dels att det skulle vara förmånhgt med en sammanslagning av eller en intimare samverkan mellan huvudorganisationerna, dels att staten anses vara neutral när det gäller löneförhand-hngar. Det kan jag inte på något sätt gå med på.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 27 Aweckling av ortsgrupperingen av de statsanställdas löner

Föredrogs inrikesutskottets betänkande nr 32 i anledning av motion om aweckUng av ortsgrupperingen av de statsanstäUdas löner.

1 detta betänkande behandlades motionen 1971 :106 av hen Hedlund m. fl. (c), vari hemställts att riksdagen skuUe uttala sig för att dyrortsgrupperlngen av de statsanställdas löner avvecklades I enUghet med vad i motionen anförts samt att därvid de särskilda förhållandena beträffande övre Norrland beaktades.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1971:106.

Reservation hade avgivits av henar Nilsson i Tvärålund (c). Nordgren (m), Oskarson (m), Mattsson 1 Skee (c) och Fransson (c), som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifah UU motionen 1971:106 som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad reservanterna anfört.

102

Hen FRANSSON (c):

Hen talman! Under en lång föhd av år har vi från vårt parti mycket energiskt verkat för en aweckhng av dyrortsgrupperlngen i vårt land. Vi

har lyckats när det gäller ortsavdragen, och kvar står nu sedan några år endast delar av lönegrupperingen. Därvidlag har den opinion som vi I hög grad bidragit Ull att skapa lett UU att det bUvlt en minskning av antalet ortsgrupper och även en minskning av spännvidden totalt meUan högsta och lägsta dyrort.

Jag viU 1 detta sammanhang erinra om den prisgeografiska undersökning som genomfördes för några år sedan och genom vilken man — till skillnad från vad som varit fallet med tidigare undersökningar - mer objektivt försökte klarlägga den faktiska standarden. Det visade sig genom denna undersökning att det inte finns några som helst motiv för en fortsatt dyrortsgrupperlng, bortsett från att det med hänsyn till avstånd och kUmat även fortsättningsvis behövs specieUa tillägg för övre Norrland, Detta är också den synpunkt som vi framhållit I vår motion.

Utskottsmajoriteten uttalade, Uksom man gjort tidigare, att dessa frågor bör tas upp I riksdagens lönedelegatlon. Detta skedde vid de överläggningar inom delegationen som förekom under hösten 1970, Men våra synpunkter vann då gehör endast till en viss del; lönedelegationen uttalade sig för att ortsgrupperna 3 och 4 borde avvecklas, något som också skedde vid 1971 års förhandUngar, Vårt krav på att hela lönegrupperingen borde avskaffas vann inget gehör; den socialdemokratiska majoriteten i lönedelegatlonen avstyrkte förslaget.

Med tanke på ortsgrupperingens historia - den infördes genom ett riksdagsbeslut - anser vi på centerhåU att riksdagen inte på något sätt, vare sig formellt eller reeUt, bör avstå från sin rätt att deklarera att lönegrupperingen i sin helhet bör avvecklas. Fler och fler har under de senaste åren insett att ortsgrupperingen av de statsanställdas löner är förlegad, och representanter för statstiänstemannaorganisatlonerna upplever det som en orättvisa att detta system kvarstår.

Med det anförda får jag, herr talman, yrka bifall tiU den reservation som finns fogad tiU inrikesutskottets betänkande nr 32,

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

A vveckling av orts-gmpperingen av de statsanställdas löner

Hen FAGERLUND (s):

Herr talman! Det är riktigt, som herr Fransson redan har sagt, att denna fråga har behandlats I riksdagen under många år och är en gammal bekant. Det finns inte mycket i sak att tillföra debatten.

Det enda som har hänt sedan år 1970 är att moderata samUngspartiet har bytt åsikt och nu står på reservationen, vilket partiet inte gjorde i statsutskottets utlåtande nr 45 år 1970, Men det kan Ugga någon konsekvens i detta stäUningstagande, eftersom moderata samUngspartiet i samband med att vi behandlade frågan om förlängd giltighetstid för vissa kollektivavtal vlUe göra ett uttalande om hur avtalsverket skuUe agera i dessa förhandUngar, Då ansåg utskottsmajoriteten att det inte kunde ankomma på riksdagen att ge direktiv av den art som motionärerna från moderata samUngspartiet begärde.

Denna princip vidhåller utskottsmajoriteten. Vi anser nämligen att när riksdagen har delegerat löneärendena till lönedelegationen, ankommer det på denna att göra de avvägningar som erfordras i samband med förhandUngar, Herr Fransson säger att då det är riksdagen som har infört denna ortsgruppering, bör riksdagen också göra ett uttalande. Men vid

103

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Avveckling av orts-gmpperingen av de statsanställdas löner

det tillfället var riksdagen beslutande organ även I lönefrågor, medan den I dag har delegerat detta till lönedelegatlonen,

VI anser alltså Inte att det finns skäl att frångå den ståndpunkt som riksdagen tidigare har Intagit, Man kan väl notera, som herr Fransson redan har nämnt, att frågan var uppe i samband med årets avtalsrörelse, vilket ledde tlU att ytterUgare en ortsgruppering avskaffades. Det heter för övrigt inte dyrortsgrupperlng nu utan ortsgruppering. Vid nästan varenda förhandhng har aUtså denna fråga varit uppe.

Herr Fransson påstår att det är centerpartiet som har bedrivit denna propaganda. Det visar att han har mycket dåhga kunskaper om hur den fackhga rörelsen, åtminstone på landsbygden, har agerat I detta sammanhang. Men varje gång man skall avskaffa någon ortsgruppering, är det Ju fråga om en avvägning mellan olika krav. Vi tycker nog att löntagarorganisationerna bör ta ställning I detta avseende.

Ja, herr talman. Innan jag slutar vill jag också säga, att den som tror att man löser problemet med löneskillnaderna mellan t, ex. Stockholm och landsbygden genom att avskaffa ortsgrupperingen för stats- och även kommunalanstäUda har en övertro på ortsgrupperingens inverkan.

1 gårdagens Aftonblad fanns en redovisning av medehnkomsten i de ohka länen. Stockholm, Norrbotten, vissa delar av Västerbotten - inlandet - och Jämtland tillhör nu ortsgrupp 5. Mellan Göteborgs och Bohus län och Gotlands län, som båda tillhör ortsgrupp 4, är skillnaden 6 744 kronor I medelårsinkomst. MeUan Västmanlands län och Älvsborgs län är skillnaden 2 399 kronor. Den största årUga löneskillnad som för närvarande finns Inom det statUga lönesystemet är 1 236 kronor I löneklass A 15. I A 5 är löneskillnaden 732 kronor, och i A 33 är den 432 kronor. Detta visar att löneskillnaderna kommer att finnas kvar och att de är beroende av helt andra saker än ortsgrupperingen.

I denna diskussion viU jag också framhålla, att om man i ortsgrupp 4 skulle införa den marknadslön som debatterats, skulle skiUnadema i lön mellan t. ex. Gotland och Göteborg säkert bh större på den stathga och kommimala sektorn — ungefär så stor som den är på den privata sektorn I dag. Det kan Inte vara tUl gagn för dem som är anställda hos stat och kommun.

Herr talman! Jag yrkar bifall Ull utskottets hemställan.

Herr FRANSSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är aUdeles riktigt som herr Fagerlund sade, att förhandlingsrätten har Införts sedan riksdagen fattade beslutet om införande av dyrortsgrupperlngen, men detta bör i och för sig inte vara vägledande för huravida riksdagen i dagens läge kan uttala en vUjeinriktning om avskaffandet av lönegrupperingen.

104

Hen WESTBERG i Ljusdal (fp):

Herr talman! Eftersom jag under en lång föhd av år har varit motionär och debattör i denna fråga, viU jag även den här gången säga ifrån att jag kommer att föha reservationen.

Hen Fagerlund sade att det är ohka lönelägen på ohka håll I landet. Det är väl riktigt, men det är Inte detta som det är fråga om, utan vad

som är avgörande för ortsgrupperingen är levnadskostnaderna. När vi gjorde en undersökning häromåret och fann att 29 orter låg på samma levnadskostnader som Stockholm, flyttades sju av dessa orter upp men de övriga 22 fick Inte följa med. Vad säger de anställda i de orterna om detta?

Nu har det framhållits, både I dag och tidigare, att riksdagen Inte skall lägga sig i denna fråga, utan det skaU de avtalsslutande parterna sköta. Självfallet är det de parterna som har det avgörande ordet. Det är också riktigt som utskottet erinrar, att riksdagen tidigare har godkänt den av utskottsmajoriteten och hen Fagerlund hävdade uppfattningen att riksdagen Inte gärna I annan ordning än genom lönedelegatlonen bör ge uttryck för några med avseende på kommande förhandUngar bindande ståndpunktstaganden.

Men riksdagen skall ändå, ehuru Indirekt, påverka utveckhngen på detta område. Saken gäller Inte att försöka bestämma över de avtalsslutande parterna, utan vad det är fråga om är att ge uttryck för en ståndpunkt och en mening som kan påverka avtalen, precis som herr Fransson här sade. Naturligtvis skall de avtalsslutande parterna själva kunna ta ställning utifrån de premisser som föreUgger vid det aktuella tiUfället. Detta är så självklart att det knappast behöver understrykas. Men om den ena parten framför en viss ståndpunkt, kan detta givetvis påverka den andra parten. Det kan därför inte vara oviktigt hur riksdagens lönedelegation ser på frågan om ortsgrupperingen.

När delegationen vid sina sammanträden med avtalsverket skall framföra synpunkter även I denna fråga måste det för de delegerade — för lönedelegatlonen alltså — vara en styrka att veta var deras uppdragsgivare, dvs. riksdagen, står i det här fallet. Det är ju på det sättet ett demokratiskt system fungerar.

Jag kan inte finna något felaktigt eUer anmärkningsvärt I att riksdagen här ger tih känna hur den I första hand anser att lönedelegatlonen bör se på frågan, och därför, herr talman, ber jag att få yrka bifall till reservationen.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Avveckling av orts-gmpperingen av de statsanställdas löner

Hen OSKARSON (m):

Herr talman! Efter herr Fagerlunds anförande känner jag behov av att med några korta ord motivera vårt ställningstagande i den här frågan.

Jag kan instämma med dem som tidigare sagt att det är riksdagen som först 1919 och sedan i ohka omgångar har fastställt dyrortsgrupperlngen. Jag tycker inte att det är alldeles felaktigt att riksdagen har rättighet att yttra sig om en sak som den en gång har fastställt.

Under slutet av 1940-talet och praktiskt taget under hela 1950-talet arbetade jag I en fackorganisation mycket träget och Ihärdigt på att få bort dyrortsgrupperlngen och de orättvisor som föhde och föher med denna. Samma var förhållandet Inom min hemstad, där vi hade en samarbetskommitté vad gällde statstiänstemännen. VI försökte samla ett underlag för att påvisa orättvisorna i lönegrupperingen. Det är riktigt att -vi då inte vann några stöne framgångar, men jag har under många år arbetat för att få bort orättvisorna, som följer med dyrortsgrupperlngen.

Lönedelegatlonen, som skall handha den här saken, är riksdagens

105

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Avveckling av orts-gmpperingen av de statsanställdas löner

organ. I och med att den är riksdagens organ är jag heller Inte så där våldsamt orohg för att riksdagen i det sammanhanget säger sin mening.

Detta var mycket kortfattat, herr talman, men jag har med det sagda velat deklarera mitt stäUningstagande, och så snart det över huvud taget framförs krav på att avveckla ortsgrupperingen har jag svårt att underlåta att Instämma däri.

Hen FAGERLUND (s):

Hen talman! Det är naturhgt att riksdagen kan fatta beslut I vUken fråga som helst, herr Fransson, men här gäller det ju vilket som kan vara lämpUgast.

Bara några få ord tlU herr Westberg i Ljusdal. Han säger: Om en motpart I en förhandhng för fram en synpunkt, sker detta för att påverka den andra parten i förhandhngarna. Då menar tydhgen herr Westberg att vi I riksdagen skall ge direktiv till de fackUga organisationerna om vilka krav som dessa skaU prioritera i den avtalsrörelse som kommer 1973. Jag tycker inte att detta är lämpUgt. Det beror på att jag också arbetat fackligt aktivt inom en organisation, och jag har haft precis samma uppfattning som herr Oskarson om att ortsgrupperingen skall avskaffas. Men jag tycker att vi inom de fackUga organisationerna skaU ha stor frihet, och vi är enhgt min uppfattning på rätt väg när vi nu avskaffat ortsgrupperna 1, 2 och 3 och bara har ortsgrupperna 4 och 5 kvar. Låt oss också förhandhngsvägen lösa frågan om de kvarvarande två ortsgrupperna.

Herr WESTBERG i Ljusdal (fp) kort genmäle:

Herr talman! Visst får de fackhga organisationerna föra förhandhngarna så som de önskar. Ingen har sagt något annat. Men den part som företräder riksdagen bör ju också ha möjlighet att säga ifrån hur den ser på den här problematiken. Det är ju vad det är fråga om.

Hen FAGERLUND (s) kort genmäle:

Hen talman! Är herr Westberg I Ljusdal då redo att utöver fackföreningarnas krav lägga ett slopande av dyrortsgrupperlngen som ett extra påslag vid en förhandhng?

106

Hen ERIKSSON I Arvika (fp):

Herr talman! Jag skah Inte förlänga debatten mer än att lämna en förklaring tiU att jag står bakom majoritetsskrivningen i det här betänkandet.

Anledningen är helt enkelt den, som herr Fagerlund, utskottets vice ordförande, sade, att vi har gjort den bedömningen att riksdagen har delegerat den här frågan till riksdagens lönedelegation. Jag tror att jag bäst motiverar vårt ställningstagande genom att direkt citera en mening ur utskottets skrivning: "Som motivering har anförts att riksdagen Inte lämpligen i annan ordning än genom riksdagens lönedelegatlon bör ge uttryck för några med avseende på kommande löneförhandUngar bindande ståndpunktstaganden."

att jag har ställt mig bakom Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Arbetsmarknadspolitiken

Detta är, herr talman, skälet tUl majoritetsskrivningen i den här frågan.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tlU dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Nilsson i Tvärålund m. fl., och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Fransson begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren blfaUer inrikesutskottets hemställan I

betänkandet nr 32 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Nilsson i

Tvärålund m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltionen. Då herr Fransson begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 189

Nej - 111

Avstår - 9

Hen Åkerfeldt (c) anmälde att han avsett att rösta nej men markerats som frånvarande.

§ 28 Arbetsmarknadspolitiken

Föredrogs inrikesutskottets betänkande nr 33 i anledning av motioner angående arbetsmarknadspoUtiken,

I detta betänkande behandlades

motionen 1971:109 av herr Hellström m, fl, (s), vari hemställts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl, Maj:t skulle begära utredning om arbetsmarknadspoUtiken som ett fördelningspohtiskt och strukturpoh-tlskt instrument i enlighet med vad i motionen anförts,

motionen 1971:284 av herr Helén m, fl, (fp), vari i yrkandet 8 begärts att riksdagen i skrivelse till Kungl, Maj:t skulle hemställa om en översyn av reglerna för arbetsmarknadsutbUdningen I enUghet med I motionen angivna riktlinjer samt

motionen 1971:1113 av hen HaUgren m, fl, (vpk), vari hemstäUts att riksdagen beslutade att paragraf 4 i Kungl, Maj ;ts arbetsmarknadskungörelse av den 3 juni 1966 med därefter vidtagna ändringar skulle utgå ur kungörelsen samt att en aUmän översyn företogs av instruktionerna för arbetsförmedlingarna,

107

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

ArbetsmarknadspoUtiken

Utskottet hemställde

Ä, att riksdagen i anledning av motionerna 1971:109 och 1971:284, den sistnämnda såvitt angick yrkandet 8, som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna vad utskottet anfört I fråga om översyn av frågor rörande arbetsmarknadsutbUdningen,

B, att riksdagen i anledning av motionen 1971:109 samt med avslag
på motionen 1971 :l 113 som sin mening gav Kungl, Maj:t UU känna vad
utskottet anfört i fråga om utformningen av 4 § arbetsmarknadskungö
relsen,

C, att motionen 1971:109 i den mån den ej behandlats under A och B
Inte föranledde någon riksdagens åtgärd.

Reservatlon hade avgivits av herr HaUgren (vpk), som ansett att utskottet under B bort hemställa,

dels att riksdagen med blfaU till motionen 1971 :l 113 samt i anledning av motionen 1971:109 i motsvarande del som sin mening gav Kungl, Maj:t till känna att 4 § arbetsmarknadskungörelsen borde upphävas,

dels att riksdagen beträffande översyn av Instruktionen för arbetsförmedlingen m, m, med bifall tUl motionen 1971:1113 samt I anledning av motionen 1971:109 I motsvarande del som sin mening gav Kungl, Maj:t Ull känna vad reservanten anfört I denna fråga.

108

Hen HALLGREN (vpk):

Hen talman! I motionen 1133 har vi hemställt att riksdagen beslutar att paragraf 4 I Kungl, Maj:ts arbetsmarknadskungörelse av den 3 juni 1966 med därefter vidtagna ändringar skall utgå ur kungörelsen samt att en allmän översyn företas av Instruktionerna för arbetsförmedUngarna,

Paragraf 4 i kungörelsen har föhande lydelse: "Vid arbetsförmedhng skall eftersträvas att varje arbetsgivare får den bästa möjliga arbetskraften och varje arbetssökande det arbete som är lämphgast för honom," Det är således denna paragraf som ger Inriktningen och målsättningen I arbetsförmedhngarnas verksamhet.

Paragrafens text har varit oförändrad sedan dess tillkomst 1907, Arbetsförmedlingens uppgift skall vara att spela en roU som utjämnare mellan utbud och efterfrågan på arbete i vårt samhälle. Den skall samtidigt vara neutral. Det är således detta som man brukar kalla den gyllene regeln, ArbetsförmedUngens uppgift är I den bemärkelsen verkhgen svår i och med att verksamheten styrs av målsättningen att tjäna två sinsemellan oförenUga syften: den arbetssökandes strävan att få det arbete som är lämphgast för honom och arbetsköparens intresse att få eUtmänniskor uttryckt i termen "bästa möjUga arbetskraft",

ArbetsförmedUngen har aldrig kunnat garantera att det är den bästa möjUga arbetskraften som den förmedlar. Några sådana garantier kan rimUgtvis Inte ges.

Paragraftexten beträffande arbetsförmedUngarnas Inriktning när det gäller servicen till de arbetssökande är mera vag och opreciserad. Här är det fråga om det lämphgaste arbetet - inte det bästa möjhga arbetet, som det ju dikteras när det gäller arbetsköparnas rätt. Redan här kan man konstatera att de arbetssökande kommer I underläge gentemot arbetskö-

parintressena, Bedömrungen av vad som anses vara det lämphgaste arbetet kan givetvis variera från fall tlU faU helt beroende på vem som gör bedömningarna. Det är ju arbetsförmedhngspersonalen som skaU göra bedömningarna, och vi kan väl Inte få en så hkartad och så helt hkadant arbetande arbetsförmedhngspersonal som skuhe kunna ge exakt samma utbud om lämphgaste arbete. Jag för min del kan konstatera att så är inte fallet. Det är helt omöjligt.

För arbetsköparna gäher fortfarande fritt val bland de arbetssökande. Den arbetssökande som Inte anses önskvärd eller passande I företaget kan avvisas trots att den sökande har anvisats ett arbete från arbetsförmedhngarna. Uttrycket "bästa möjhga arbetskraft" ur arbetsköparsynpunkt kan ges flera tolkningar. Det har förekommit, och trohgen förekommer det än i dag, att arbetssökande Inte antagits eUer inte ansetts vara önskvärd därför att han eller hon visat starkt fackhgt intresse och aktivitet på tidigare arbetsplatser där man haft anstäUning,

Den arbetssökande har inte samma fria val som arbetsköparna. Han eller hon tvingas in i en valsituation där det gäller att välja mellan att awlsa ett arbete eller att anta arbetet. Avvisar man arbetet även om man bedömer det som Inte alls lämpligt eUer inte alls tilltalande så kan man ju ställas I den situationen att man bUr utan Inkomst,

Dessutom har arbetsförmedhngen tlU uppgift att vid vägraatt ta anvisat arbete rapportera detta förhållande Ull arbetslöshetskassan, vilket innebär att den arbetsvägrande bhr avstängd från understöd, i första omgången på 28 dagar. Upprepad vägran kan givetvis få samma påföljd. Man kan lätt bilda sig en uppfattning om hur pass Jämbördiga parterna då är,

I de flesta faU tvingas den arbetssökande att anta ett anvisat arbete oavsett om det är lämphgt eller ej. Kravet på ett menlngsfuUt och för individen mest lämpligt arbete måste den arbetssökande många gånger helt bortse från för att inte ställas aUdeles utan försörjningsmöjligheter. Han har således ett markant underläge gentemot arbetsköparna,

Arbetsköparna däremot kan väha och vraka utan att bh stäUda i en på något sätt försämrad ekonomisk situation.

Allt talar för att denna paragraf måste utgå ur kungörelsen. Det är mänga som har uttryckt den meningen. Det är inte bara vi från vpk utan också andra långt utanför vår krets som har den uppfattningen.

Att arbetsförmedhngarna ålagts rapportskyldlghet om arbetsvägran till arbetslöshetskassorna måste anses som helt otillfredsställande. Detta förhållande gör ju att den arbetssökande närmast uppfattar arbetsförmedhngen som ett kontrollorgan för arbetslöshetskassorna och Inte som ett serviceorgan för den som önskar arbete,

Arbetsförmedhngens skyldighet att först pröva kassamedlemmens arbetsviha genom att erbjuda första lämpliga arbete och att sedan, därest arbetet inte antas, rapportera detta Ull arbetslöshetskassan står uppenbarhgen Inte I överensstämmelse med förmedhngens serviceuppgift,

I Kungl, Maj:ts proposition nr 52 år 1966 rörande arbetsmarknadspolitiken sägs bl, a, att man skaU ha som mål att åstadkomma och bevara full, produktiv och fritt vald sysselsättning. Begreppet fritt vald sysselsättning måste väl Innebära att varje tanke på ett tvångsmässigt dirigerande av

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

ArbetsmarknadspoUtiken

109

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

ArbetsmarknadspoUtiken

arbetskraften avvisas. Det måste väl också betyda att möjligheterna vidgas för den enskilde att få ett menlngsfuUt och lämpligt arbete som svarar mot den sökandes önskningar och förutsättningar. Inte säUan förekommer det att arbetssökande anvisas arbete på andra orter och tvingas välja mellan att lämna sina famiher och sin hemort och att bh avstängda från understöd från kassorna. Så har skett med många arbetarkategorier. Det förekommer ofta att stuveriarbetare från övre och mellersta Norrland anvisas arbete I exempelvis Stockholm och Göteborg när det inte finns några arbetstillfällen uppel Nonland,

Man frågar sig om det verkhgen kan vara riktigt och rättvist att arbetsförmedhngarna anvisar sådant arbete, som får UU följd att famiherna spUttras under långa tider och att den enskUde arbetaren stäUs i ett mycket ogynnsamt läge. Hur reagerar en människa som blivit tvångsförflyttad exempelvis från Piteå och ner till Göteborg, när han tUlsammans med många andra under otillfredsställande bostadsförhållanden Inhyses I en barack eller annan tillfälUg bostad, som ställs Ull förfogande, kanske 100 mil från hans hembygd och familj. Hur upplever han detta? Det måste givetvis vara pressande. Hur känner han sig i sitt arbete bland nya arbetskamrater? Man bör inse att han bhr disharmonisk och faktiskt i många faU kan vara ett olycksfaUsmoment i arbetsprocessen. Han kan inte tänka hka klart som förut. Han grubblar på den situation han kommit I, och han kommer sig över huvud taget Inte för att reagera på det sätt som övriga yrkesvana arbetare gör.

Det borde givetvis vara förbjudet att anvisa arbete på det sättet, och jag hoppas att det kommer att bh så.

Herr talman! Vi har också i vår motion tagit upp andra synpunkter som bör vara inriktningsglvande -vid en översyn av arbetsförmedlingarnas Instruktioner, Vi har sagt att det måste finnas vissa bestämda grundvillkor för att arbetsförmedlingarna över huvud taget bör åta sig att förmedla anställningar, exempelvis till arbeten med extremt låga löner. 1 tveksamma fall måste det åligga arbetsförmedUngarna att uttryckligen varna för låglöneanställnlngar. Under aUa omständigheter måste det lämnas korrekta upplysningar om arbets- och löneförhåUanden för anvisade platser,

VI har tidigare framfört krav om rätt för fackföreningarna att delta I förhandlingar om lämpliga arbetsanvisningar. Därigenom skuUe arbetsförmedlingarnas skyldighet att rapportera arbetsvägran tih arbetslöshetskassorna kunna slopas. Vi upprepar detta krav i vår motion nr 1113 och anser att denna synpunkt är en väsentlighet vid en översyn av arbetsförmedhngarnas instruktioner.

Hen talman! Med hänvisning tiU vad som sagts i motionen och vad som anförts i reservationen yrkar jag bifall tiU min reservation.

110

Hen NILSSON i Kalmar (s):

Herr talman! I motion nr 109 har vi begärt utredning angående arbetsmarknadspohtikens utformning för framtiden. Vi tar där upp problemen ur fördelnings- och strukturpohtisk synpunkt. Man kan väl säga att utskottet i stort sett är positivt, men jag vill ändå något beröra de frågor det här gäller.

Arbetsmarknadsstyrelsen arbetar i stort sett okonventionellt och riktigt, men det räcker inte alltid med de ramar man för närvarande har, utan statsmakterna måste se tih att de bhr tillräckUgt vida och även I vissa fall vägledande. Den strukturomvandhng som pågår kommer otvivelaktigt att fortsätta, och det får vi också acceptera med hänsyn till den ekonomiska utveckUngen, Detta kommer att ställa stora krav på arbetsmarknadspoUtiken i framtiden. Det gäller att se till att den enskilda människan Inte råkar i kläm.

Just nu har vi en förhållandevis stor arbetslöshet, men normalt gäller för vårt land att det råder brist på arbetskraft, I varje faU yrkesutbUdad sådan. Det gäller då att använda arbetskraften där den bäst behövs och där den bäst passar. VI har problem med den äldre arbetskraften, med kvinnornas förvärvsarbete, med de handikappades krav på en meningsfull sysselsättning - krav som måste tillgodoses på något sätt - och på senaste tiden även vad gäUer ungdomen.

Trots utredningar och andra aktiviteter vet vi för htet om arbetsmarknadsfrågorna totalt. Jag har den uppfattningen att forskningen måste utökas väsentligt. Det har nämnts att en lämphg summa för denna forskning vore 1 procent av arbetsmarknadsstyrelsens anslag, och jag kan ansluta mig till den meningen.

Utskottet har förordat en utredning, och därför skuUe vi kanske här kunna begränsa oss. Men å andra sidan har utskottet gjort begränsningar i sitt förslag om utredning. Det gäller bl, a, arbetsförmedUngens Information UU de arbetssökande, det gäller arbetsförmedUngens service tUl företag med hög personalomsättning, arbetsplatsernas anpassning för handikappade och äldre, företagsutbUdningen, arbetsförmedUngen och arbetslöshetsförsäkringen. Man framhåller att kraven beträffande utredning av dessa frågor är tillgodosedda eller bUvlt aktualiserade I annan ordning. För min del anser jag att det var onödigt att begränsa den kommande utredningens uppgifter, i varje faU på en hel del av dessa områden. Man borde i stäUet låta även dessa frågor föhas upp i den kommande utredningen.

Vad gäller informationen vill jag påstå att arbetsgivarna ofta är ovilliga att lämna ut väsentUga uppgifter som är av värde för den arbetssökande, ArbetsförmedUngen respekterar detta under neutraUtetens täckmantel, och den arbetssökande kanske tar ett jobb på grund av felaktiga förutsättningar och premisser. Det Innebär att vederbörande bhr missnöjd och slutar efter en relativt kort tid. Man kan fråga sig vem som vunnit på detta. Ingen!

Det är nödvändigt att ge en fylligare information. Det gäller givetvis lönen men även arbetsmihö, smutsighetsgrad, buller, stress, köld på arbetsplatsen osv.

Personalvårdande åtgärder på företaget bör sökanden underrättas om hksom även om den personalomsättning som företaget har samt över huvud taget om andan inom företaget, om möjhgt även om företagets framtid när det går att bedöma den och i övrigt andra förhållanden som kan påverka en anställning. Det brister otvivelaktigt på dessa punkter i dag, och det är nödvändigt att detta avhjälps.

Vad gäller företag med hög personalomsättning måste man se till att

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

A rbetsmarknads-poUtiken

111

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Arbetsmarknads-politken

;i2

man kommer till rätta med detta. Arbetsmarknadsstyrelsen fattade 1969 ett beslut om begränsningar för att ge service åt sådana företag. Detta anmäldes som bekant till JO, och JO fastställde 1971 att arbetsmarknadsstyrelsen överskridit sin kompetens på området. Förslag från arbetsmarknadsstyrelsen om nya direktiv för arbetsmarknadspohtiken I detta avseende hgger för närvarande hos Kungl. Maj:t för prövning.

Det är nödvändigt att de arbetssökande får klart för sig situationen I ett sådant företag. Jag kan nämna att det I mitt län för några år sedan gjordes en undersökning som visade att en hel rad företag hade en onormalt hög omsättning. Det fanns de som var uppe i över I 00 procent på ett enda är, dvs. porten på baksidan var större än porten på framsidan. Det är givetvis orimhgt att det skah vara på det sättet. VisserUgen får arbetsförmedlingen kanske en fin statistik, men reellt Innebär det bara kostnader. Den arbetssökande kommer i kläm, och arbetsgivare som sköter dessa frågor kommer också att få en sämre service av arbetsmarknadsverket. Här bör en ändring ske så snart som möjhgt.

Vad gäller arbetsplatsens anpassning till äldre och handikappade har vi fått lagen om uppsägningsskydd för de äldre. Här får vi avvakta och se vad den kan Innebära. Jag tror för min del att det kanske, trots allt. Inte bhr tillräckhgt. Men vi har också situationen för de handikappade. Strävandena att bereda ett meningsfullt arbete för dessa människor måste mtensifleras. Arbetsmarknadsstyrelsen har försökt, och man lyckas numera placera ungefär 1 O 000 människor per år av denna grupp. Men när vi vet att 100 000 handikappade människor söker sysselsättning måste vi Inse att kraftigare åtgärder behöver vidtagas. Den sittande utredningen kommer, enhgt vad den framhålht. Inte att beröra de frågor det här gäller. Här kommer naturhgtvis arbetsgivarnas ansvar tillsammans med stat och kommun In I bilden. Det går Inte att lösa problemet på annat sätt. Skulle vi mot förmodan Inte kunna göra det I samverkan bör det enUgt min uppfattning tillgripas kvotering för att dessa människor skall kunna beredas sysselsättning. En sådan kvotering har visserligen betydande nackdelar, men dem får vi ta. Jag har den uppfattrungen att alla som vill ha ett jobb också skall få det; det gäller även handikappade.

Arbetsmarknadsutbildningen är naturUgtvis viktig. Det har tidigare här talats om betydelsen av yrkenas värdering och mycket annat sådant, och här kommer givetvis även utbildningen In I bilden. Vad Jag är mest kritisk mot är den företagsutbildning som vi har I dag och som staten bekostar. Jag vlU påstå att det ofta är fråga om en mer eller mindre dold subvention. Av den anledningen är det önskvärt med en bättre kontroll och uppföljning av frågorna.

I motionen har vi aktuahserat en bättre och samlad insats vid företagsnedläggelser, t. ex. fortsatt drift vid företag som skah läggas ned. Staten bör som intressent kunna gå in och fortsätta driften under en övergångstid tills nytt arbete kan beredas de anställda I stället för att ordna beredskapsarbeten. Det skulle innebära stora fördelar. Inte minst för de anstäUdas känsla av trygghet. Man skulle med andra ord sUppa kasta ut människoma på gatan, som nu ofta sker. Jag vet att det på detta område har gjorts försök som utfalUt mycket bra, och enUgt min uppfattning bör man pröva denna fråga ytterligare. Utskottet har Inte

berört den, men jag vet att den är under uppsikt och hoppas att den kommande utredningen beaktar de synpunkter som förts fram I motionen.

Utskottet har heller Inte berört de synpunkter som motionen tar upp om kvinnornas osäkra och marginella situation på arbetsmarknaden. EnUgt min mening får kvinnorna Inte användas som något slags reservarbetskraft; en annan och bättre situation måste skapas för denna grupp människor.

Motionen har också föreslagit obhgatorisk anmälan av lediga platser till ett centralt register. Samtliga lediga platser skulle alltså anmälas till arbetsförmedUngen. Inte heller den frågan har utskottet berört. Starka skäl talar enhgt min mening för att ett sådant centralt register upprättas. Utredningen bör därför granska de förslag som lagts fram härom.

Jag vill till sist påpeka att den stora frågan är undvikande av den strukturarbetslöshet som vi riskerar att glida In 1. Jag behöver bara peka på de äldre människornas problem I den fulla sysselsättningens samhälle. Det gäller alltså att hjälpa de svaga grupperna och skapa bättre arbetsmarknadsvlllkor för dem samt att se till att tryggheten i anställningen över huvud taget förbättras, att vi får till stånd en jämnare Investering totalt sett inom industrin. Jag vill understryka arbetsgivarnas Uksom naturUgtvis statens och regeringens ansvar I detta fall. 95 procent av vår industri är privatägd, men så snart det gäller att skapa sysselsättning, att ta ansvar för dessa frågor, är det till 100 procent staten som skall klara det enUgt vissa människors uppfattning. De borgerUga partierna anser att vi skah ha en privat arbetsmarknad. De som hävdar den uppfattningen bör också i konsekvensens namn hävda att den privata arbetsmarknaden skall ta ansvaret för människornas sysselsättning. Jag vill påstå att det behövs en avsevärd skärpning på den kanten för att få till stånd en förbättring. I annat fall måste samhället gå In och vidta betydligt mera styrande åtgärder.

Hen talman! Jag har Inget yrkande. Jag har heller Inte reserverat mig I utskottet, men jag anmälde allaredan där att jag hade avvikande uppfattningar i de här frågorna och ville framföra dem i kammaren, i den fromma förhoppningen att de som skriver direktiven till den kommande utredningen också kommer att läsa kammarens protokoll.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Arbetsmarknadspolitiken

Herr EKINGE (fp):

Hen talman! Jag skall inte gå in I någon polemik med föregående talare utan har I stället anledning att något beröra en av de viktiga frågor som behandlas I Inrikesutskottets betänkande nr 33, nämligen arbetsmarknadsutbildningen.

Arbetsmarknadsutbildningen och de frågor som hör samman med den är självfaUet av den allra största betydelse. Möjligheterna för den enskilde till anpassning I de snabba strukturförändringarna — det problemet har ju berörts här tidigare — inom hela näringslivet men också Inom förvaltning och service av skilda slag beror I hög grad på de chanser Ull utbildning och omskolning som samhället ger. Det är därför angeläget att utbildningsfrågorna skjuts fram ännu mera bland de arbetsmarknadspolitiska medlen.

113

8 Riksdagens protokoU 1971. Nr 132

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

ArbetsmarknadspoUtiken

I folkpartiets motion angående arbetsmarknaden, som behandlas I det här betänkandet, har vi bl. a. tagit upp just den aspekten. Vad som framför allt är otiUfredsställande - det har ocksä utskottet påpekat - är att arbetslöshet eller risk därför utgör en förutsättning för att man skall komma i åtnjutande av arbetsmarknadsutbildning. Som vi har framhåUltl vår motion är det angeläget att denna spärr upphävs, I första hand för den äldre arbetskraften.

Härvidlag borde det vara möjUgt att nå fram tlU ett smidigt system, där arbetstagare och arbetsgivare kan komma överens om hur utbildningen skall ordnas. Det måste därvid förutsättas att möjUgheterna till tjänstledighet på rimliga villkor finns med i bilden — detta vare sig en viss utbildning avser jobb inom det företag där man är anställd eUer syftar Ull övergång tiU annat företag eller annan verksamhet.

Även om de åtgärder vi föreslagit i första hand tar sikte på att upprätthåUa en omställningsberedskap är det alldeles uppenbart att de också utgör ett viktigt led I fråga om att påverka den egna arbetssituationen och därmed också öka möjligheterna UU trivsel och meningsfullhet i det arbete man har att sköta. Men, herr talman, de frågor som hör samman med det meningsfulla jobbet får vi tillfälle att debattera i ett annat sammanhang här I kammaren, och jag skall därför nöja mig med att på det här sättet i förbigående omnämna den aspekten.

Låt mig bara ta upp en synpunkt på frågan om arbetsförmedlingens roll och ställning som opartiskt informationsorgan på arbetsmarknaden. Jag ansluter mig tiU den uppfattning som kommer tUl uttryck i utskottets skrivning, men jag är samtidigt angelägen att framhålla att det är av stor betydelse att arbetsförmedhngen har ett gott anseende bland både arbetssökande och arbetsgivare. Den typ av öppen förmedhng som nu praktiseras har Ibland bidragit tiU att arbetssökandes tllUt tiU arbetsförmedlingen försämrats. Den passivitet som många arbetssökande tyvän tycker sig möta från arbetsförmedUngen är inte ägnad att öka tiUtron till förmedUngarnas möjUgheter,

Herr talman! Även om vi inte är helt till freds med den nuvarande situationen och även om vi menar att det är ett bra steg kvar Innan vi kommit över från en arbetslöshetspohtik Ull en aktiv arbetsmarknadspoUtik, finns det dock inte skäl att i dag frångå utskottets skrivning. Därför ber jag till slut att få yrka bifall Ull Inrikesutskottets hemställan.

114

Hen ERIKSSON I Arvika (fp):

Herr talman! Jag hoppas att kammarens ledamöter håller mig räkning för att jag fattar mig rätt kort, även om jag här skall företräda utskottet. Jag tycker att jag kan göra det också av det skälet att den kritik som har framförts mot utskottets skrivning har varit relativt hovsam.

Låt mig först säga att den motion som hen HeUström m, fl, väckt och I vilken motionärerna tar upp kravet på en utredning om, som de själva uttrycker det, "arbetsmarknadspoUtiken som ett fördelnlngspoUtlskt och strukturpohtlskt instrument", är mycket intressant. Motionen har ju också mycket noggrant behandlats av utskottet. Den har varit remitterad, och vi har fått in inte mindre än sju remissvar, som redovisas I betänkandet.

Hen Nilsson i Kalmar är I stort sett nöjd med utskottets betänkande, och det tycker jag är helt naturhgt eftersom han också står bakom det. Han är dock kritisk, har han deklarerat, på några punkter, och han har nämnt företagsutbildningen som ett exempel. Därom rådde det ju inom utskottet delade meningar i våras, VI på vårt håh hade en reservatlon I vilken vi reserverade oss för företagsutbildning under det att socialdemokraterna gick emot. Detta har alltså hen Nilsson följt upp. Men vad som har skett de allra senaste dagarna tyder ju på att regeringen har accepterat de synpunkter, som vi I våras redovisade I vår reservatlon, genom ett initiativ som man har tagit i inrikesutskottet och som innebär en satsning på en form av företagsutbildning.

Hen Nilsson i Kalmar antydde avslutningsvis i sitt anförande att utskottet har berört en del frågor något ythgt. Jag tycker att vi har försökt gå Igenom de här motionerna så utförhgt som möjhgt. Herr HeUströms motion, folkpartiets partimotion och hen Hallgrens motion har föranlett ett betänkande på 31 sidor. Herr Nilsson i Kalmar efterlyste också det centrala registret. Jag skall bara göra den kommentaren att utveckhngen är på väg i den riktning som herr Nilsson i Kalmar är förespråkare för, I Stockholm kommer man att fr, o, m, årsskiftet upprätta platslistor med hjälp av ADB-systemet, och jag har I det sammanhanget Ingen avvikande mening.

Beträffande herr Ekinges anförande vlU jag Instämma i vad han sade och framhålla att utskottet har bedömt den här arbetsmarknadsutbildningen och dess framtida inriktning som så viktig att vi har föreslagit ett tUlkännagivande för Kungl, Maj:t på den punkten.

Herr Hallgren, som var förste talare, tar i sin reservation upp två saker. Beträffande den första, som gäUer avskaffande av den s, k, gyllene regeln, vlU jag motivera utskottets ställningstagande genom att citera en enda mening: "Utskottet är införstått med behovet av en författningsmässig reglering som ahmänt anger förmedhngsarbetets Inriktning men kan inte underlåta att ifrågasätta om regeln numera ger ett helt adekvat uttryck för arbetsförmedhngens serviceskyldighet gentemot arbetsgivare och arbetstagare mot bakgrund av de stora förändringar som inträtt i fråga om arbetsförmedhngsarbetets innehåll och metodik," Denna utskottets skrivning har vi önskat att riksdagen skaU ge Kungl, Maj:t till känna.

Beträffande det andra yrkandet i herr Hallgrens reservation viU jag helt kort deklarera att utskottet i sin helhet - med undantag av herr Hallgren - inte funnit någon anledning att nu gå närmare In på det spörsmålet. Skälet tUl vårt ställningstagande är, som herr Hallgren också fuUt riktigt påpekade, att problemet skaU prövas när KSA-utredningens förslag kommer upp tlU behandUng; då får vi återkomma tiU detta.

Med dessa korta kommentarer tiU de tidigare talarnas inlägg ber jag, herr talman, att få yrka bifaU tiU utskottets hemställan.

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

ArbetsmarknadspoUtiken

Överläggningen var härmed slutad.

Punkten A

Utskottets hemställan bifölls.

115

Nr 132

Onsdagen den

24 november 1971

ArbetsmarknadspoUtiken

Punkten B

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Hallgren, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad. Sedan herr Hallgren begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vlU att kammaren blfaUer Inrikesutskottets hemställan I

betänkandet nr 33 punkten B röstar ja,

den det ej vUl röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifalUt reservationen av herr Hallgren.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-proposltlonen. Då herr Hallgren begärde rösträkning verkställdes votering med omröstrungsapparat. Denna omröstning gav föhande resultat:

Ja - 274

Nej - 11

Avstår — 2

Punkten C

Utskottets hemställan biföUs.

§ 29 Interpellation nr 217 ang. registreringen av studier vid universiteten

116

Ordet lämnades på begäran till

Hen NYGREN (s), som yttrade:

Hen talman! 1 diskussionen angående den nuvarande universitetsorganisationen och problemen med den låga genomströmningen inom vissa utblldnlngshnjer har det ofta framskymtat att universitetsmyndigheterna upplever det som en brist alt man inte har ett effektivt registreringssystem vid rikets universitet.

Detta har lett Ull att man har svårt att göra utvärderingar och jämförelser av studieframgången Inom ohka fakulteter och universitet. Man har vidare svårt att redogöra för hur många av de på hösten Inskrivna som försvinner under studieåret. Studlevägledarna har t. ex. stora bekymmer att över huvud kunna etablera kontakt med studenter som försvunnit. Registreringen av avlagda deltentamina (delpoäng) är så långsam att sammanstäUnlngarna när de kommer är inaktuella. Den grundläggande bristen I systemet synes vara att all registrering göres Institutionsvis och inte vid universitetens utbildningsavdelningar.

Genom avsaknaden av bestämda och enhethga normer kommer då effektiviteten I registreringen att variera meUan Institutioner, och vidare förlorar den centrala universitetsförvaltningen överbhcken över situationen. Det är I dag känt att många organ Inom universiteten önskar sig ett fastare system..Hit hör också studlemedelsnämnderna.

Databaserade system för snabb och effektiv registrering av studenter och deras deltentamina finns I dag I funktion I många länder. Systemen

bygger på en pUkt för varje Institutlon att inom några dagar Inleverera de studerandes resultat i kodifierad form till datacentralen, men också på den studerandes pUkt att ta kontakt med studlevägledaren och anmäla sin närvaro vid universitetet om han utebUvlt från t. ex. tre tentamenstiUfäl-len.

I pressen har det framkommit att bl. a. ledningen för Umeå universitet har mycket svårt att ÖverbUcka vad som sker med UKAS som system, beroende på att studenterna byter utbildnlngsUnjer med hög frekvens.

Mot denna bakgrund och med hänvisning Ull den här anförda motiveringen anhåller jag om kammarens tillstånd att tUl statsrådet Sven Moberg få ställa föhande fråga:

Överväger statsrådet att ta initiativ till inrättandet av ett registreringssystem vid rikets universitet?

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Denna anhållan bordlades.

§ 30 Interpellation nr 218 ang. de samhällsekonomiska fördelama med järnvägstrafik, m. m.

Ordet lämnades på begäran till

Hen CARLSTRÖM (fp), som yttrade:

Herr talman! Regeringen lämnade den 20 februari 1970 SJ tillstånd att lägga ned persontrafiken på sträckan Älmhult—Sölvesborg. I den av SJ långt tidigare genomförda undersökningen av banans lönsamhet anfördes beträffande godstrafiken att, bortsett från trafiken på Olofström, trafikunderlaget var ytterst svagt och att de ekonomiska förutsättningarna för en fortsatt trafik på hnjen i hela dess utsträckning därför var ogynnsamma. En nedläggning av godstrafiken på antingen delsträckan Älmhult-Olofström. eller Olofström-Sölvesborg ansågs ekonomiskt motiverad.

Sedan undersökningen gjordes har emellertid utveckhngen vid Olofströms domhierande industri delvis förändrats. AB Volvos övertagande av fabriksanläggningarna har inneburit stora nybyggnationer, vilka beräknas bh färdiga 1974. Vissa skrymmande pressade plåtdetaher tillverkas numera i Göteborg. Detta har i sin tur medfört att transportmängden reducerats från ca 37 vagnslaster per dag till ca 25. Produktionen kommer att öka successivt för att uppnå full kapacitet när utbyggnaden bUr klar.

Vid de förhandlingar beträffande fraktsatserna som SJ haft med Volvo framhölls att SJ Icke kunde reducera sina taxor så att det var möjUgt att köra det extratåg tih Göteborg som tidigare avgått från Olofström varje vardagskväll med det minskade vagnantal som skulle bh föhden fram tih 1974. Från den 1 juni överflyttades hela godstransporten till landsväg, vilket innebär en ökning av landsvägstransporterna från Olofström med ca 80 procent. Eftersom belastningen faller på smala och redan mycket hårt trafikerade vägar - däribland E 6 - Innebär överflyttningen av transporterna från järnväg tUl landsväg att trafikriskerna kraftigt ökat. Ett av skälen tiU att SJ icke då var angelägen om transporterna uppgavs

117

Nr 132------------ vara brist på järnvägsvagnar. Sedan beslutet om upphörande träffats
Onsdagen den svängde konjunkturen med påföhd att 42 vagnar stått outnyttiade i
24 november 1971 Olofström och enligt uppgift 18 stycken I Göteborg sedan den 29 maj I
-------------------- år.

Såvitt är bekant skötes landsvägstransporterna meUan Olofström och Göteborg på ett ur Volvos synpunkt tillfredsställande sätt. Huruvida transporterna även efter 1974 skall ske på landsväg eller återgå till SJ vet för dagen ingen, SkuUe hela produktionen även efter utökningen landsvägstransporteras kommer belastningen på vägförbindelserna att bU oacceptabel.

Den här beskrivna utveckUngen strider mot åtminstone två principer som borde vara vägledande för trafikpoUtiken: dels att så långt som möjUgt undvika att undermåliga vägar belastas med tung lastbilstrafik -specieUt vid vissa tider på året är detta särskilt besvärande — dels att den ekonomiska grunden för en järnväg Inte utan synnerliga skäl får ryckas undan,

I det här sammanhanget bör den nyhgen anbefallda regionala trafikplaneringen observeras. Målsättningen för denna planering kan väl förutsättas vara att ange riktlinjer för en sådan fördelning av transportströmmarna på ohka trafikslag, som sett ur samhällets synvinkel kan anses önskvärd. För att nå det målet utan hämmande regleringar är det synnerhgen viktigt att de ohka trafikslagen ges förutsättningar som svarar mot kraven.

Det minskade trafikunderlaget på järnvägen ökar risken för total nedläggning av trafiken. En sådan skulle rimma illa med den påbjudna återhållsamheten med ytterhgare järnvägsnedläggelser under den tid som den regionala trafikplaneringen pågår.

Med hänvisning till det anförda hemställes om kammarens tillstånd att tiU herr kommimikationsministern få ställa föhande frågor;

Anser statsrådet att SJ:s möjligheter att tiUvarata järnvägarnas fördelar ur samhällsekonomisk synvinkel är tiUfredsstäUande?

Kan statsrådet lämna besked om huruvida nedläggningen av persontrafiken på hnjen Älmhult—Sölvesborg får anstå tiU dess arbetet med den regionala trafikplaneringen slutförts?

Denna anhåUan bordlades,

§ 31 Hen förste vice talmannen meddelade att herr Hermansson i Malmberget enhgt tiU kammaren inkommet läkarintyg var sjukskriven under tiden den 23 november tills vidare.

Hen Hermansson i Malmberget bevihades erforderhg ledighet från riksdagsgöromålen,

§ 32 Anmäldes och bordlades föhande motioner:

Nr 1617 av herr Bergman m. fl:

Nr 1618 av herrar Jonsson i Alingsås och Norrby i Gunnarskog

Nr 1619 av herr Karlsson i Ronneby m. fl:

Nr 1620 av hen Oskarson m. fl.
118 avlämnade i anledning av Kungl, Maj:ts proposition nr 173 om vissa

reformer inom polis- och åklagarväsendet.

§ 33 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämUgen

Nr 132

Onsdagen den 24 november 1971

Nr 389 Fröken Andersson i Stockholm (c) tUl herr utbUdningsministern angående praktikplatser för skolungdom vid statUga verk:

Ställer enligt statsrådets uppfattning de statUga verk som är lämpliga i sammanhanget t, ex. Statens järnvägar i tiUfredsställande omfattning praktikplatser för skolungdom tiU förfogande?

Nr 390 Hen Berndtson i Linköping (vpk) till herr kommunikationsministern angående servicen vid järnvägsstationer kring veckosluten:

Hur ser statsrådet på den försämrade servicen vid vissa järnvägsstationer genom indragning av personal kring veckosluten?

§ 34 Kammaren åtskildes kl. 18.11.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert

119

Nr 132

år 1971

Förtecknmg över talare

(Siffrorna avser sida i protokollet)

120

Onsdagen den 24 november

Herr talmannen 53

Adamsson (s) 27 " Ahlmark (fp) 6, 10,41,42,

48, 51 Fru Anér (fp) 77,80, 81, 85 Herr Augustsson (s) 96, 97, 99 " Bengtson, förste vice talman 53 " Berndtson I Linköping

(vpk) 12, 14 " Cariström(fp) 117

Clarkson (m) 17 " Dahlén (fp) 47, 51 " Ekinge (fp) 113 " Eriksson I Arvika (fp) 97,

99, 106, 114 " Eriander(s)42,49, 52 " Fagerlund (s) 103, 106 " Fiskesjö (c) 16, 22,24 Fru Fraenkel (fp) 64 Herr Fransson (c) 102, 104 " Hallgren (vpk) 99, 101,

108 " Hamrin (fp) 69, 71

Hansson I Skegrie (c) 79,

81,83,84 " Helén (fp) 32, 37, 38, 46,

50,52 " Henningsson (s) 23, 24 " Hernehus (m) 9, 39, 51 Fru Håvik (s) 59, 62 Hen Jansson (s) 94 " Johansson I TroUhättan (s)

10, 11 " Jonsson I Ahngsås (fp) 68 " Larsson I Borrby (c) 88, 93 " Larsson I Luttra (c) 31, 35,

39, 50

Larsson I Staffanstorp (c)

75,76 " Lindahl (s) 81, 84 " Löfgren (fp) 25

Mattsson i Lane-Herrestad

Hen

Fru

Hen

MoUn (fp) 30, 37, 39, 41,

46,61

Mundebo (fp) 56,61

Nelander (fp) 18

Nilsson I Kalmar (s) 11 O

Norrby I Åkersberga (fp)

Nygren (s) 116

Oskarson (m) 105

Persson I Skänninge (s)91,

Persson I Stockholm (s) 98,

101

Pettersson I Visby (s) 13,

35,38,42

Sjöholm (fp) 9, 20, 23, 26

Strömberg (fp) 72, 76

Sundberg (m) 19, 22, 68,

71, 86

ThunvaU (s) 57,61

Tobé (fp) 94

Werner i Malmö (m) 26

Westberg i Ljusdal (fp)

104,106

Wykman (m) 7

Wirtén (fp) 90, 93

K L Beckmans Tryckerier AB, 1971

Riksdagens protokoll 1971:132 Onsdagen den 24 november

Riksdagens protokoll 1971:132