Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:127

Tisdagen den 16 november

Kl. 15.00

Forhandlingarna leddes till en början av herr förste vice talmannen. § 1 Justerades protokollen för den 4 och 5 Innevarande månad.

§ 2 Ang. utbetalningen av studiehjälp

Herr statsrådet MOBERG erhöll ordet för att besvara fru Dahls (s) I kammarens protokoll för den 10 november Intagna fråga, nr 361, och anförde;

Herr talman! Fru Dahl har frågat mig, om Jag är beredd vidta åtgärder för att komma till rätta med de allvarliga förseningar I utbetalningen av den statliga studiehjälpen som uppstått.

Enligt vad jag Inhämtat har centrala studiehjälpsnämnden och Svenska kommunförbundet Inlett ett utredningsarbete rörande utbetalningarna av studiehjälp. Enligt min mening är det angeläget att man gör en värdering av hur nuvarande system fungerat och också allvarligt prövar möjligheterna till förbättringar. Det kan inte uteslutas att sådana överväganden kan leda till förändringar I studlehjälpsreglementet och studlehjälpskungörel-sen. Jag avser att I nästa konselj föreslå Kungl. Maj:t att studiehjälpsnämnden får I uppdrag att redovisa hittillsvarande erfarenheter och föreslå de åtgärder som behövs för att få till stånd snabbare utbetalningar.

Fru DAHL(s):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Moberg för det mycket positiva svar som jag fick. Jag tror att de åtgärder som statsrådet här förebådade är I hög grad befogade. Jag har av enskUda personer blivit uppmärksamgjord på att utbetalningen av den statliga studiehjälpen I år har blivit mycket kraftigt försenad. Vid de närmare efterforskningar som jag då gjorde har jag också erfarit att det har varit fallet Inte bara I min egen kommun utan även på andra håll I landet och utt det också förekommit tidigare år.

I höst har det varit så att Inte förrän den slstförflulna veckan har den generella studiehjälpen betalats ut till föräldrarna I Uppsala. Man har också fått meddelande om att de övriga tilläggen Inte kommer alt betalas ut förrän I slutet på november eller I början på december. Det Innebär I sin tur att de behovsprövade tUläggen, som de mest utsatta famUjerna har, kanske Inte kommer att betalas ut före terminens slut eftersom de kan sökas först sedan andra lilläggsfrågor har avgjorts.

Detta är naturligtvis en väldigt allvarlig situation för de familjer det gäUer. De har redan nu under tre månader I förskott av egna medel fått betala Inackordering eller resekostnader som kan belöpa sig på mer än

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 125-127

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. säkerheten vid transport av värdepost

100 kronor per barn och månad. Det är en påfrestning som famUjernas ekonomier ofta Inte tål, specieUt besvärlig I år när ganska många famUjeförsörjare också har varit arbetslösa.

1 studiehjälpskungörelsen står det att dessa tillägg skall betalas ut minst en gång per termin, och i de rekommendationer som centrala studiehjälpsnämnden har utfärdat står det att man skah försöka betala ut de genereUa bidragen inom en månad efter terminens eller kursens början och andra bidrag senast i november.

Jag vill Inför den kommande utredningen Ifrågasätta om ens dessa bestämmelser är tUlräckliga. Enligt min mening måste man eftersträva att åtminstone rese- och Inackorderingstilläggen betalas ut I början av terminen Uksom de genereUa tilläggen, om studiehjälpen skall få den effekt för familjerna som vi vih att den skall ha.

Den statliga studiehjälpen har ju kommit tUl för att göra det möjligt för alla ungdomarl att oavsett föräldrarnas situation verkligen kunna fullfölja sina studier. Den är ett viktigt led i jämllkhetspolitiken. Utan studiehjälpen skuhe det vara omöjligt för många föräldrar, som är ensamstående eller som på grund av olika omständigheter har en utsatt situation, att låta sina barn fortsätta och fuUföha sin utbildning. De åtgärder som statsrådet här har förebådat är därför mycket viktiga.

Jag vill än en gång tacka för svaret och hoppas på snara resultat.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Ang. säkerheten vid transport av värdepost

Herr kommunikationsministern NORLING erhöU ordet för att I ett sammanhang besvara dels herr Börjessons i Falköping (c), dels herr Schötts (m) i kammarens protokoll för den 2 november Intagna frågor, nr 339 respektive 341,[och anförde;

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat mig om jag är beredd medverka till att skärpta säkerhetsbestämmelser utfärdas för transport av värdepost.

Herr Schött har frågat mig om jag anser att postverkets transporter av penningmedel m, m. sker under förhållanden som fyller rimliga krav I fråga om säkerhet.

Jag ber att få besvara de båda frågorna I ett sammanhang.

Postverket har en mycket omfattande och kostsam transportapparat. Enbart de Inrikes transporterna kostar mer än 200 mUjoner kronor per år. Årligen fuUgörs mer än 2 mihoner transporter av värdepost eUer i genomsnitt 7 000 per vardag. Ett säkerhetssystem, som siktade till fuUändning av säkerhetsanordningarna, skulle bil mycket dyrbart och så tungrott att postverket Inte skulle kunna fungera effektivt och därmed Inte upprätthålla en godtagbar service. Säkerheten, kostnaderna samt kravet på effektivitet och service är faktorer som postverket alltid måste väga mot varandra. De senaste åren har postverket successivt förbättrat säkerhetsanordningarna till priset av I vissa fall kraftigt ökade kostnader.

Jag anser att postverket bör fortsätta sitt arbete med att förbättra

säkerheten vid de värdetransporter som utförs. Viktiga frågor I sammanhanget är om del går att begränsa dels antalet värdetransporter, dels den transporterade penningmängden. Postverket har nyligen beslutat att föreslå berörda myndigheter och penninginstitut en gemensam genomgång av dessa frågor med syfte att åstadkomma alla sådana riskförebyggande åtgärder som är praktiskt möjliga att genomföra. Jag anser det värdefullt att en sädan genomgång kommer till stånd, och Jag förutsätter att resultatet av denna - tUlsammans med de ytterligare åtgärder beträffande själva transporterna som postverket kommer att vidta - leder tUl en förbättring av säkerheten vid värdetransporter.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. säkerheten vid transport av värdepost

Hen BÖRJESSON I Falköping (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka kommunikationsministern för svaret på min enkla fråga. Jag finner att svaret är positivt. Jag utläser ur det att kommunikationsministern vlU medverka till att skärpta säkerhetsbestämmelser utfärdas.

Min fråga föranleddes av den uppmärksammade rånkuppen mot en postbll I HaUand för en tid sedan. I detta sammanhang avslöjades enligt min mening stora bristfäUigheter när det gäller säkerhetssystemet för transport av värdepost. Bl. a. var den bil som värdeposten transporterades med Inte utrustad med vare sig kommunikationsradio eller andra säkerhetsanordningar. Bilföraren hade med andra ord Inget som helst skydd vid eventuellt rånförsök. Jag anser detta vara särskUt upprörande med hänsyn till att antalet sådana brott ökar.

Enligt min uppfattning skulle betydligt större och säkrare transporter av värdepost kunna ske medelst järnväg. Så långt möjligt borde man därför undersöka SJ:s möjligheter att I största möjliga utsträckning överta denna del av postens verksamhet. Det synes emellertid som om man vid SJ vore obenägen att utföra dessa transporter.

Det kan nämnas att SJ 1968 slutade att framföra bl. a. två tåg, som posten använde för posttransport Halmstad-Göteborg. Posten tvingades Inrätta bllpostförlng på denna linje med kostnadsökning som följd, och resenärerna hänvisades till bussar. Såväl postbilen som bussarna ökade trafiken på den redan hårt belastade väg E 6. I relation till de uppkomna olägenheterna var SJ:s ekonomiska vinst på Indragningarna mycket obetydlig.

Jag är medveten om att statsrådet inte kan redovisa i detalj de säkerhetsbestämmelser som gäller vid transporter av värdepost och som kommer att gälla I fortsättningen. Jag anser emellertid att de inträffade händelserna I hög grad aktualiserar en avsevärd skärpning på området. Det gäller ju inte bara att söka rädda de stora summor pengar del kan vara fråga om utan också - och det är desto mer angeläget - atl skydda de människor som har I uppdrag att sköta om transporterna.

Hen SCHÖTT (m):

Herr talman! Även jag ber att få bötia med att tacka kommunikationsministern för svaret på min fråga. Utan tvivel har det väckt mycket stor förvåning att postverkets värdetransporter äger rum under sådana förhållanden som blivit kända I samband med rånöverfallet söder om

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. säkerheten vid transport av värdepost

Kungsbacka den 1 november. Närmast ofattbart verkar det att man låter en ensam Individ I en vanlig skåpbil med en last av tre värdepostsäckar och en säck Innehållande I 314 000 kronor I sedlar färdas I mörker meUan Varberg och Göteborg, Och detta sker i en tid då vi har att notera en våldsam och ständigt ökande brottslighet I vårt land. För många förefaller detta verkligen vara att utmana ödet.

Statistiken över postöverfall är eljest sådan att den borde ge anledning tUl ordentliga säkerhetsåtgärder. Enbart åren 1969—1971 har I fråga om överfall mot postanstalter förekommit 69 rån och 20 rånförsök. Rånen kostade postverket 446 554 kronor I förluster. Och tidigare har förekommit ett uppmärksammat överfaU mot transport. Det var den gången mot en stillastående lastbil under Uastnlng vid lastbrygga. Om Jag förstått saken rätt, var postverkets förlust den gången 5 50 000 kronor.

Det har I den allmänna debatten anförts att det är naturligt att postverket ej har någon försäkring utan att verket självt tar penningförlusterna. Därmed må vara hur som helst, men jag vill också föra In I bUden att det mest upprörande är att man genom så här otillfredsställande säkerhetsanordningar utsätter människor för uppenbar risk för kroppsskada - ja, rent av risk för livet. Dessutom är det ingen överdrift att påstå att man faktiskt Inleder brottslingar I direkta frestelser genom uppenbart otUlfredsställande skydd av värdetransporterna. För övrigt är det förtiänt att uppmärksammas att det visserligen finns vissa säkerhetsbestämmelser för dessa transporter men att dessa I det nu aktuella faUet, såvitt utredningen hittills givit vid handen. Icke följts - ja, rent av ej varit kända av vederbörande.

Av svaret framgår nu att postverket beslutat att föreslå myndigheterna en gemensam genomgång av dessa frågor med syfte att åstadkomma riskförebyggande åtgärder. Ja, det är sannerligen hög tid. Kommunikationsministern finner det värdefullt att så sker, och det är helt naturligt. Något annat besked från hans sida vore ju otänkbart.

Jag skall inte förlänga debatten ytterligare utan endast avslutningsvis vädja till statsrådet Norling att se tUl att det snarast blir en annan ordning I fråga om postverkets värdetransporter än den som KungsbackafaUet avslöjat. Det har allmänheten men främst de som skall utföra dessa transporter rätt atl kräva.

Än en gäng tack för svaret!

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Ett par tre frågor har väl Ingått I såväl herr Börjessons i Falköping som herr Schötts repliker - eller rättare sagt har behovet av viss konkretisering påpekats.

Jag nämnde I mitt svar att postverket successivt förbättrat säkerhetsanordningarna. Det faller av sig självt att jag Inte här kan redogöra för samtUga åtgärder som vidtagits, men jag kan som exempel ändå nämna ökat antal transporter med polisbevakning, ökat antal transporter med dubbelbemanning och - med anledning av vad herr Börjesson sude -ökad användning av kommunikationsradio, vidare förbättrade låsanordningar på bilarna samt körning på dagtid I större utsträckning än nu. Jag kan som exempel också nämna att i Stockholm hyr postverket de tre

bepansrade speclalbllar som finns I det här landet för penningtransporter. Postverket utreder för närvarande frågan om anskaffande av ett antal egna bepansrade fordon för värdetransporter.

Jag vill återknyta tUl vad jag sade förut, nämligen att postverket ombesörjer ca 7 000 värdetransporter per dag. Skulle alla dessa transporter skyddas på så sätt att man använder bl. a. speclalbllar, dubbelbemanning och kommunikationsradio, skulle det bh fråga om en kostnad av uppskattningsvis ett par hundra mUjoner kronor per år eUer en fördubbling av postverkets totala kostnader för de Inrikes transporterna för såväl värdepost som för annan post.

Herr Börjesson I Falköping snuddade också vid frågan om ett ökat användande av Järnvägen för transporterna. Postverket utnyttiar alla typer av transportmedel för att få fram posten. När det gäller s. k. mellanområdestransporter av värdepost går redan nu drygt 75 procent med Järnväg. Resten är ungefär Jämnt fördelad på flygtransporter och landsvägstransporter.

Det ur säkerhetssynpunkt allra bästa transportmedlet bedöms Ju vara flyget. Postverket utnyttjar också Inrikesflyget maximalt, och 40 ton post skickas varje dag med flyg I detta land. När det gäller ytbefordran kan ur säkerhetssynpunkt Inte det ena eUer andra alternativet entydigt förordas. Det sker en avvägning I varje särskilt fall, om man skall utnyttia t. ex. järnväg eller om skall använda biltransport.

Postverket har efter postrånet mellan Varberg och Göteborg vidtagit säkerhetsförbättrande åtgärder, bl. a på den aktueUa sträckan.

Herr Schött kom också via den statistik som han refererade något in på frågan om säkerheten i postkassorna. Jag vill nämna att jag med oro föht den kraftiga ökningen av överfallen det senaste året mot postan-ställda I kassorna, och även här har postverket vidtagit vissa åtgärder, bl. a. dubbelbemanning på vissa postanstalter. Trots det ökade antalet rån har rånarna genom de åtgärder som postverket vidtagit för att minska kassahållnlngarna Inte kommit över mera pengar än tidigare.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. säkerheten vid transport av värde post

Hen BÖRJESSON I Falköping (c):

Herr talman! Jag ber utt få tacka kommunikationsministern för det senaste kompletterande svaret på min fråga. Jag noterar med tlllfreds-ställel.se, att man har tagit ad notam vad som Inträffat I Halland och att man skärpt säkerhetsbestämmelserna vad gäller befordran av värdepost. Som Jag antydde i mitt svar krävde Jag Inte - av helt naturliga skäl - utt kommunikationsministern skulle lämna en redogörelse för hur de säkerhetsbestämmelser som kommer att gälla i fortsättningen beträffande transport av värdepost kommer att se ul. För mig är det väsentligast att jug får besked om att värdelransporterna I fortsättningen skall ske under betryggande former. Jag är medveten om att man Inte kan få hundraprocentigt skydd, absolut inte. Kostnaderna skulle då bil orimliga, men ett bättre skydd än nu är något atl eftersträva. Jag betraktar det som ett löfte från kommunikationsministern alt han skall se till att man verkligen får ordentliga .säkerhetsbestämmelser, bestämmelser som Inte bara gäller på papperet utan också följs I praktisk handling.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. konsekvensema av regeringens politik i EEC-frågan

Hen SCHÖTT (m):

Herr talman! Även jag ber att få tacka för kompletteringen av statsrådets svar — också jag anser att man inte kan ha dessa betryggande säkerhetsåtgärder kring alla transporter, men å andra sidan är ju inte alla transporter mihontransporter. Av statsrådets senaste inlägg framgår emeUertid tydligt att statsrådet föher detta ärende med stor uppmärksamhet, och det är jag tacksam för, liksom för de förbättringar som tydligen redan vidtagits.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. konsekvensema av regeringens politik i EEC-frågan

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara herr Hovhammars (m) i kammarens protokoll för den 21 oktober Intagna fråga, nr 316, och anförde:

Herr talman! Herr Hovhammar har frågat mig vilka konsekvenser regeringens hittUls förda politik I EEC-frågan haft när det gäller utländska mvesteringar i Sverige, vUka vi gått miste om.

Några tecken på att regeringens EEC-pohtik skulle ha en negativ inverkan på intresset från utländsk sida att investera i Sverige finns inte.

Hen HOVHAMMAR (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret på min fråga, även om jag måste konstatera att jag är litet förvånad över hur lätt handelsministern avfärdade det problem som jag har berört.

Med min fråga har jag velat ge uttryck för den påtagliga oro som vi Inom näringshvet känner inför de förestående förhandlingarna med Gemensamma marknaden. Under senare tid har ett icke obetydligt antal svenska företagare sett sig nödsakade att etablera dotterföretag I EEC-området. Det finns flera skäl till det, bl. a. närhet tUl marknaden. Ett annat skäl är det ovissa svenska förhandlingsresultatet och en, måste jag tyvärr säga, aUmän osäkerhet I fråga om vUken ståndpunkt den svenska regeringen skulle ta. VI har således kunnat konstatera att resurser I form av kunnande och kapital har lämnat landet för en tryggare tillvaro Inom EEC. Denna sida av saken är vid det här laget ganska välkänd, och jag avstår därför från ytterligare kommentarer.

Men, herr talman, det finns en annan sida och mindre kända konsekvenser av den hittUls förda svenska EEC-polltiken: VI har gått miste om utländskt kapital och kunnande, dvs. utländska Investeringar. När den svenska regeringen började sväva på målet i fråga om sin inställning tiU Gemensamma marknaden och sedermera även, som alla vet, backade ut från sin tidigare associationsansökan reagerade naturhgvis utländska Intressenter I Sverige. Regeringen må ha vUka motiv som helst för sina turer I EEC-frågan, herr statsråd, men fakta kvarstår:

1. att Sverige gått miste om nyetablering av utländska företag;

2. att Sverige gått miste om utbyggnad av redan etablerade utländska
företag; samt

3. att svenska företag gått miste om förvärv av tUlverkningshcenser från utländska företag, speciellt japanska och amerikanska. LicenstUlverk-nlngen var avsedd för hela den europeiska marknaden.

Utöver dessa för oss negativa faktorer — avståndet tUl den stora marknaden I Europa och den begränsade köpkraft som vårt UUa land kan erbjuda - kommer regeringens, enligt vad vi hittUls delgivits, begränsade avtal med EEC. Det finns mänga exempel på företag som kommer att drabbas hårt. Jag kan nämna ett företag i TroUhättan med utländska ägarlntressen. Det är ett företag Inom legeringsindustrin som sysselsätter 700 personer. Det exporterar 40 procent av sin tillverkning, främst tUl England. Exporten av egna produkter har ökat kraftigt de senaste åren och var 1970 uppe I 85 mUjoner kronor. Det handlar alltså om ett efter svenska förhållanden synnerhgen stort företag. Dess produkter kommer att drabbas mycket hårt. Detta är ett exempel, herr talman, I denna ekvation.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. konsekvenserna av regeringens poUtiki EEC-frågan

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Jag har numera inte sä högt ställda krav på herr Hovhammars saklighet och sannlngsenhghet i EEC-debatten. Men innan han drar i gång en diskussion om utländska investeringar I Sverige tycker jag ändå att han borde ha gjort någon hten ansträngning att ta reda på vad som faktiskt har hänt.

Det finns en statistik över de ansökningar för införsel av kapital som gjorts av utländska Investerare I riksbanken. Den visar med all önskvärd tydhghet att de utländska Investeringarna i Sverige under de senaste åren har legat på en högre nivå än de någonsin tidigare har gjort. Då måste man ju fråga sig hur herr Hovhammar har kunnat nå den helt motsatta slutsatsen att detta Intresse skulle ha minskat.

Det här Intresset har Inte heUer visat någon avtagande tendens under den allra senaste tiden; det är ju då vi skulle ha gjort alla de många turerna I EEC-frågan som herr Hovhammar talade om. Om vi tar fjolåret, ser vi att vi hade Investeringar bevUjade till ett belopp av nära 800 mUjoner kronor. Det är den högsta siffra som vi har haft under åren efter 1960, bortsett från år 1968. Under första halvåret 1971 bevihades tUlstånd till etl belopp av ca 400 miljoner, dvs. ungefär hälften av vad som beviljades i fjol. Jag kan helt enkelt Inte få In I mitt huvud hur detta av någon — Inte ens av herr Hovhammar — kan tus till Intäkt för slutsatsen att detta Intresse skulle ha minskat.

Sedan kan jag bara, eftersom herr Hovhammar drar In den I det här sammanhanget kanske Inte helt relevanta frågan om svenska företags Investeringar I utlandet, konstatera att han dock inte går så långt som sin partiordförande, som mer eUer mindre direkt uppmanar svenska företag att sluta Investera I Sverige.

Herr HOVHAMMAR (m):

Herr talman! Jag har här dragit fram ett enda exempel, men det finns många andra. Detta företag I Trollhättan, som sysselsätter så pass många människor, är I dag verkligen allvarligt hotat. Man känner det så; jag har

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. konsekvenserna av regeringens politik i EEC-frågan

talat med vederbörande företagsledning. Att de ferrolegerlngar som det här handlar om av allt att döma kommer att tullbeläggas drabbar företaget hårt, herr statsråd, och därmed även de anställda. Det är en sak som är fullständigt säker, och det går an att kontrollera uppgifterna.

Detta är som sagt ett exempel. Jag kunde dra fram ytterligare några, men tiden tillåter Inte det. Jag vUl bara tillägga att jag anser det mycket förvånansvärt att man från regeringens sida inte har uppmärksammat de återhåUna utländska Investeringarna I Sverige, som ändå är ett faktum. Jag vUl erinra om att statsrådet själv var närvarande - om jag Inte minns fel — vid ett Informationsmöte som Sveriges allmänna exportförening och Sveriges industriförbund anordnade kring EEC-frågan, jag tror det var I aprU månad I år. 1 ett anförande inför den församlingen sade direktör Hans Stahle från Alfa-Laval, som ju är ett ganska betydande svenskt exportföretag, bl. a. föhande:

"Det har kommit till min kännedom ett aktueUt exempel, där mycket långt komna förhandlingar meUan ett svenskt företag och ett amerikanskt om hcenstlllverkning I Sverige av en viss produkt avseende hela europamarknaden strandade när det amerikanska företaget erfor, att Sverige ej eftersträvade fuUt medlemskap I EEC. Det amerikanska företaget föredrog I den situationen att få sin produkt tUlverkad I ett EEC-land.'

Detta är, herr statsråd, ett annat exempel, och jag tycker att det är ganska talande. Om herr statsrådet Inte tror så mycket på vad jag säger som enkel riksdagsman, kanske han tror litet mera på vad Hans Stahle har sagt; det är I alla fall en även I regeringskretsar ganska känd och erkänd person.

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Naturligtvis har herr Stahle vid sina affärskontakter träffat på företag som av flera skäl kan finna andra länder mera intressanta att investera i än Sverige, och det är också möjUgt att man bland dessa skäl har åberopat EEC-frågan. Men det herr Hovhammar hävdar är någonting helt annat, nämligen att det utländska intresset för att investera I Sverige skulle ha avtagit. Jag försökte vlsamed siffror vad som faktiskt har inträffat, men det hindrar naturligtvis Inte herr Hovhammar att fortsätta alt påstå att detta Intresse ständigt minskar.

Låt mig säga om det här konkreta faUet - företaget I Trollhättan, som naturligtvis är bekymrat över dessa ferrolegerlngars framtid på tullområdet — att frågan också bekymrar mig. Men be då företaget I fråga att lugna sig några månader tUl dess att förhandlingarna har hunnit slutföras. Ferrolegeringarna finns på en hsta som ännu inte är slutgUtigt faststäUd av EEC, och man antyder möjligheten av krav pä någon form av specialbehandling eller specialarrangemang. Ännu vet vi Inte aUs vad detta Innebär - en från fem till sex år förlängd övergångstid eller något annat - men det är verkligen Inte detsamma som vad herr Hovhammar antyder, nämligen att tullarna på dessa varor skall bestå I all framtid. Jag tror att svenska företagare I allmänhet har så pass goda nerver att de kan vänta några månader medan förhandlingarna pågår och Inte så här I förskott tar ut ett nederlag. Om de på grund av vad som mer eller mindre kan

betraktas som ett rykte från Bryssel är beredda att skrota det de Nr 127

investerat här I Sverige och ge sig I väg utomlands, då undrar man på hur -riAn „ Ap

pass goda grunder företag I allmänhet fattar sina Investeringsbeslut. ,/- , \qt\

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Ang. verkningama av den danska importavgiften

Ang. verkningama av den danska importavgiften

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara herr Henmarks (fp) i kammarens protokoll för den 22 oktober Intagna fråga, nr 319, och anförde:

Herr talman! Herr Henmark har frågar mig om jag är medveten om att den danska Importavgiften drabbar vissa företag och samhäUen särskilt hårt och vilka åtgärder jag I så faU avser vidta för att Undra föhderna härav.

Kommerskollegium har på regeringens uppdrag haft överiäggnlngar med näringslivet om effekterna av det danska beslutet. Det har härvid framgått att vissa företag kan drabbas särskUt av Importavgiften, På basis av koUeglets undersökning har regeringen hos danska regeringen begärt ytterligare undantag från avgiften för varor, där den svenska produktionen drabbas särskUt hårt.

Herr HENMARK (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka handelsministern för svaret, Tydhgen har genom de undersökningar som regeringen har gjort också besannats vad jag sade I min fråga - att en hel del företag har drabbats aUdeles särskUt hårt.

När det gäller att åtgärda detta kan man väl Inte riktigt vara nöjd med svaret. Här sägs att man har gjort en hänvändelse till danska regeringen att få ytterligare undantag. Det är bra om det kan ske, men över den danska regeringen råder vi ju inte i Sverige, Inte ens handelsministern, utan det kan också bh ett nej. De åtgärder som då kommer i fråga är närmast vad jag tyckte skulle vara Intressanta att få klarlagda. SkaU dessa företag som redan har lidit rätt mycket vänta med att få sin börda avlyft av det allmänna Intill den tidpunkt då företagen Inte kan existera längre utan måste säga upp sina arbetare och lägga ned driften - då kommer ju samhäUet att få bära bördan. EUer kan man tänka sig att denna åtgärd — att lyfta bördan från det enskilda företaget över tUl det aUmänna — kan vidtas I så god tid att företaget alUjämt kan existera, kan ha kvar sin arbetarstam och fortsätta sin produktion?

Åtminstone I Skåne, I de områden som ligger närmast Danmark, finns många företag som tUl övervägande delen har sin tUlverkning Inriktad på export till Danmark. För dem är Danmark liksom en andra hemmamarknad, och för dem är detta en särskilt aUvarhg sak.

Jag vlU således ställa ännu en fråga tUl handelsministern. Kan statsrådet säga om svenska regeringen har förberett några åtgärder för den händelse danska regeringen svarar nej på den hänvändelse som nu har gjorts? Vilka åtgärder är det, och när kan de tänkas bil effektuerade?

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. exportfrämjande åtgärder

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Mitt svar till herr Henmark är kort och gott; Låt oss nu Inte ta ut några sorger i förskott. Låt oss vänta och se hur den danska regeringen och det danska folketinget behandlar denna fråga, och låt oss sedan begrunda om något måste göras och I så faU vad.

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! De där sorgerna är inte uttagna i förskott. Jag tror att det är en hel del företagsledare som redan vrider sina händer och funderar över hur företagen skall klara sig. Därför tror jag. att de behöver ett snabbt svar, och jag tycker nog att det kan ta alltför lång tid att vänta på det danska svaret och sedan börja planera vad vi skall göra. VI bör ha en plan Innan dess.

Herr handelsministern FELDT:

Herr talman! Om jag inte är aUdeles fel underrättad behöver vi Inte vänta längre än till nästa vecka. Då lär vi få det danska svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang, exportfrämjande åtgärder

Herr handelsministern FELDT erhöU ordet för att besvara herr Ericssons I Åtvidaberg (fp) i kammarens protokoU för den 27 oktober intagna fråga, nr 328, och anförde:

Herr talman! Herr Ericsson I Åtvidaberg har frågat mig om jag är beredd vidta ytterligare exportfrämjande åtgärder med hänsyn till sysselsättningsläget och tendenserna tUl ökad protektionlsm.

Jag vUl svara herr Ericsson att en kraftig förstärkning pågår Inom den exportfrämjande verksamheten. Under detta budgetår upprättas handels-sekreterarkontor i Diisseldorf, Stuttgart, MUano, Budapest och Houston. Reformerna, som riksdagen beslutat om tidigare, avser specialiserad marknadsassistans åt företagen. De kommer att tjäna sina syften särskilt väl i rådande läge.

Vidare vill jag hänvisa till att det specieUa branschstödet som utgår till textU- och konfektlonslnduslrlerna förstärks med 2,5 mUjoner kronor till exportfrämjande åtgärder om riksdagen bifaller Kungl. MaJ:ts förslag I propositionen om konjunkturstlmulerande åtgärder.

Exportfrämjande åtgärder avseende budgetåret 1972/73 kommer att redovisas för riksdagen I 1972 års statsverksproposition.

Hen ERICSSON i Åtvidaberg (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka handelsministern för svaret och för den positiva ton som låg I detta. Det är klart att det gör att man stäUer förväntningar på nästa års statsverksproposition och på de åtgärder som där kan tänkas.

Svensk Industris framgångsrika exportexpansion under de senaste decennierna har skett I ett mycket gynnsamt handelspolitiskt klimat.

Begrepp som OEEC, EFTA och Kennedyrundan symboliserar den frlhandelspolltlk som möjliggjort exportindustrins framgångar, framgångar som varit en förutsättning för det svenska välfärdssamhällets utbyggnad.

Men nu mörknar det över vägen. Nixons och Krags s. k. utspel ger anledning att fråga om frihandelsepoken är slut och om vi på nytt skall konfronteras med den kortsynta nationalismens och protektlonlsmens politik. Det ena landets skyddsåtgärder leder lätt tUl motåtgärder. Protektionlsm är som rables, den smittar.

I Sverige måste vi stå fast vid frihandelspolitiken - både av IdeeUa och av praktiska skäl. Men vi behöver I alla avseenden se om vårt hus för att se till att vi kan bevara vår konkurrenskraft och övervinna de handelshinder av alla de slag som reses I vår väg.

Marknadsföringen utomlands blir ju också allt viktigare, ju mer vi avlägsnar oss från beroendeförhållandet till råvarusldan och mer och mer bhr beroende av andra produkter, framför allt inom verkstadsindustrins område. Exportföreningen och exportrådet för den mindre industrin har tUl handelsdepartementet framlagt specificerade förslag på åtgärder som kan understödja företagens egna exportansträngningar. De här förslagen innebär att det nuvarande anslaget på 5 mUjoner kronor skulle ökas tiU 7,4 miljoner kronor, och det tycker jag är ganska blygsamt belopp, om man betänker att företagen I sin marknadsföring utomlands ju lägger ned hundratals mUjoner. Anslagen från handelsdepartementet kan emellertid rätt Insatta ge en ytterst värdefull spets på företagens Insatser.

Jag hoppas att vi kommer att få uppleva den här positiva tankegången I budgeten, och jag hoppas också att det kommer att synas på herr Feldts förmåga att få finansministern att satsa litet, litet grand mera pengar på detta.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Om obligatorisk vamdeklarations-märkning av extra utmstning av mopeder och cyklar

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Om obligatorisk varadeklarationsmärkning av extra utmstning av mopeder och cyklar

Herr handelsministern FELDT erhöll ordet för att besvara herr Peterssons I Röstånga (fp) I kammarens protokoll för den 27 oktober Intagna fräga, nr 333, tUl hen kommunikationsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Petersson I Röstånga har frågat chefen för kommunikationsdepartementet om han vUl medverka tUl obligatorisk VDN-märkning av extra utrustning för mopeder och cyklar (t. ex. barnsitsar och styren) för att därigenom försöka begränsa olyckor som direkt föranleds av sådan utrustnings felkonstruktion och bristande hållfasthet.

Frågan har överlämnats till mig för besvarande.

Det är en angelägen konsumentpolltlsk uppgift att begränsa olyckor tUl föhd av brister I olika produkter. Inom handelsdepartementet förbereds för närvarande en proposition angående riktlinjer för samhällets konsumentpolitik och organisation av denna verksamhet. Därvid

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. tidpunkten för tillsättandet av en utredning om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, m. m.

övervägs frågan hur konsumentskyddet skall kunna förstärkas I bl, a, sådana fall som frågeställaren avser.

Herr PETERSSON i Röstånga (fp):

Herr talman! Alltför ofta framstäUs extra utrustning tUl mopeder och cyklar av för låg kvalitet och av en konstruktion som direkt saboterar trafiksäkerheten. Vissa farliga detaher kan bil en ren modefluga, och andra detaljer brister I hållfasthet, eftersom man I konkurrenssyfte använder för svagt och för bUllgt material.

Jag tackar handelsministern för det positiva svaret och avvaktar med stora förväntningar den kommande propositionen.

I min fråga har jag exemphfierat två saker, som alltför ofta Inte skapar bara olyckstUlbud utan även svåra olyckor, därav några med dödlig utgång. Vägtrafikförordningen föreskriver hur en cykel skall vara utrustad. Den stadgar också åldersregler för den som vill skjutsa någon och föreskriver hur fordonet i så fall skall vara utrustat. Men den säkerhet som vägtrafikförordningen sålunda skall värna om elimineras delvis, om samtidigt sådan utrustning kommer till användning som skapar olyckstUlbud och som, när olyckan är framme. Inte stoppar för påfrestningarna. Utrustningen som man litade och trodde på höll Inte I det avgörande ögonblicket.

Jag föreställer mig att man Inom varudeklaratlonsnämnden ganska lätt kan presentera normer för varans funktion och hållfasthet, sett från traflksäkerhetssynpunkt. Därmed bör man lätt kunna säga huruvida vara kan godkännas eller Inte. En allmän VDN-kontroll av de produkter det här gäller skulle enligt min bedömning ta bort en del av de helt onödiga olyckor som nu ofta förekommer och som beror på viss extra utrustnings felkonstruktion och bristande kvalitet.

Jag tackar handelsministern än en gång för svaret och avvaktar propositionen som är aviserad att snart framläggas.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Ang, tidpunkten för tillsättandet av en utredning om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, m. m.

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Engströms (vpk) den 14 oktober framställda interpellation, nr 132, och anförde:

Herr talman! Herr Engström har stäUt fyra frågor till mig rörande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Jag kommer att besvara frågorna I tur och ordning.

1. Den av riksdagen begärda utredningen rörande kommunernas ekonomiska situation kommer att tillsättas Inom den närmaste tiden. Direktiv håUer för närvarande på att utarbetas inom finansdepartementet.

2. Något program för att staten skall överta kostnaderna för folkpensionärernas bostadstiUägg föreligger Inte. Denna fråga Ingår som en del av de uppgifter som den kommande utredningen om kostnads-

fördelningen har att behandla.

3. Regeringen har I dagarna förelagt riksdagen förslag om höjda bostadstUlägg för barnfamiljer och om ökade driftbidrag för barnstugeverksamheten. Ställningstaganden tUl övriga I frågan berörda områden kommer att redovisas I statsverkspropositionen.

4. Nägra specieUa åtgärder som berör de kommunala lånemöjllgheterna är Inte aktuella. Dessa frågor får regleras inom de vUlkor som den allmänna kredltmarknadspolltlken vid varje tillfälle anger.

Hen ENGSTRÖM (vpk):

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för InterpeUatlonssvaret, även om det var korthugget och Inte stäUde i utsikt några snabba åtgärder från regeringens sida för att lätta den kommunala skattebördan. Finansministern går Inte In på de bakomliggande orsakerna tUl den snabba ökningen av kommunalskatterna, och han undviker som vanhgt att ta upp det som är själva kärnfrågan I kravet på en omfördelning av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna, nämligen fördel-nlngsaspekten. Kommunalskatten är vid sidan av mervärdeskatten den skatt som drabbar låg- och medellnkomsttagarna hårdast.

Kommunalskatterna ökade från 1960 till 1971 med 54 procent. Det skedde samtidigt med skärpningen av den indirekta beskattningen - först genom omsättningsskatten och sedan genom mervärdeskatten och dess höjning.

Förutom att staten lagt på kommunerna nya kostnadskrävande uppgifter har staten också ökat pålagorna genom skärpt indirekt beskattning och arbetsgivaravgift.

Bäst kan man kanske avläsa effekten av de nya pålagorna I en kommun som Göteborg, som samtidigt är både primärkommun och landstingskommun. På Kommunförbundets kongress uppgavs att för Göteborg enbart den senaste momshöjningen kostar 80 öre per skattekrona och arbetsgivaravgiften 40 öre. Enbart de senaste pålagorna motsvarar alltså en utdebitering pä 1:20, vilket kommunerna Inte fått någon kompensation för.

Samtidigt som de orättvisa kommunalskatterna och den indirekta beskattningen skärpts mycket kraftigt har det förts en pohtik, där skatterna på bolag och stora förmögenheter spelar en allt mindre roll för statens skatteintäkter. Bolagen svarade år 1950 för 15,3 procent av statens skatteintäkter och år 1970 för endast 4,5 procent. Förmögenhetsskatten svarade är 1950 för 2,8 procent av statens skatteintäkter och år 1970 för knappt 1,2 procent.

Jag nämner de här siffrorna av kapitalvinstskatternas minskade andel i statens skatteintäkter därför att Jag menar att man måste ha en helhetssyn på skattepolitiken när man diskuterar kommunalskatterna och kräver att staten skall överta en större andel av kommunernas kostnader.

Den skattepolitik som förts och som Inneburit en Inkomstfördelning till förmån för de rika måste brytas. Detta är det helt avgörande motivet för att staten skall överta en större andel av kommunernas kostnader. Staten har, tlU skillnad från kommunerna, möjlighet att göra en omfördelning av den totala , skattebördan, bl. a. genom en skärpt

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. tidpunkten för tillsättandet av en utredning om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, m. m.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. tidpunkten för tillsättandet av en utredning om kosmadsfördel-ningen mellan stat och kommun, m. m.

kapltalvlnstbeskattnlng. Staten har, I motsats mot kommunerna, möjlighet att skaffa nya Inkomstkällor, t. ex. genom att driva vinstgivande företag. Staten kan göra en total prioritering också av utgifterna och t. ex. sänka miUtärutgifterna. Det är orimligt att vi skall betala över 7 mUjarder kronor om året I militärutgifter samtidigt som kommunerna inte får resurser att klara angelägna behov utan att ytterligare pressa de mycket orättvisa kommunalskatterna I höjden.

Staten kan ocksä vidta effektivare åtgärder för att stoppa skatteflykten, som gång på gång är på tal när det kommer fram att man trots ökade insatser för att kontrollera fortfarande har en betydande skatteflykt, som framför allt drabbar staten, därför att stora Inkomsttagare kan dra undan pengar från beskattning. Därigenom kommer de ju i mycket högre grad ifrån progressiviteten — den stathga skatten är som bekant progressiv.

När jag skrev min Interpellation kände jag bara till medelutdeblte-ringen för år 1971, som då var 22:54. Sedan dess har landstingen och nästan alla kommunerna fastställt skattesatser för 1972. En av dagstidningarna har kartiagt utdebiteringen för samtliga kommuner. Det visar sig att närmare en tredjedel ligger på eller över 25-kronorsstrecket, två tredjedelar ligger på eller över 24-kronorsstrecket. Den genomsnittliga utdebiteringen torde nu ligga närmare 24 kronor. Kommunförbundets kommunalekonomlska avdelning har förutsatt en genomsnittlig kommunal utdebitering på 25 kronor år 1975, men blir det samma takt i kommunalskattehöjnlngarna nästa år som vi har haft de två senaste åren, kominer vi över en genomsnittlig kommunal utdebitering på 25 kronor redan för år 1973, Det är Inte många år sedan finansministern själv angav 20 kronor som gräns för den kommunala utdebiteringen. Det finns nu kommuner som fått plocka fram eller som börjat snegla på 30-kronors-tabellen.

Kommunerna har I är varit mycket restriktiva I sin budgetbehandllng. I en del fall har man lyckats klara oförändrad skatt, i mänga fall har man genomfört mindre höjningar. 1 vissa fall har höjningarna varit ganska kraftiga. Många kommuner har för att undvika skattehöjning eller för att göra skattehöjningen så liten som möjligt i stället höjt taxorna, särskilt vatten- och avloppstaxorna. För de lägre Inkomsttagarna Innebär detta att kastas ur askan I elden. Om kommunalskatten är orättvis mot de lägre Inkomsttagarna, gäller detta I dubbel måtto beträffande taxehöjningarna.

Vänsterpartiet kommunisterna har under mycket lång tid drivit kravet på en omfördelning av kostnadsfördelningen mellan staten och kommunerna. Vi har menat att det inte behövs några långa och tidsödande utredningar, och vi har anvisat konkreta områden där staten I första hand bör gå In med grundbidrag eller ökade bidrag. VI har vidare krävt kompensation till kommunerna för mervärdeskattens höjning, och vi har krävt att kommunerna skall befrias från arbetsgivaravgiften. Kommunerna får ju enligt lag Inte bedriva vinstgivande verksamhet, och då måste man ställa frågan varför kommunerna skall likställas med andra arbetsgivare när det gäller att betala avgifter.

Det finns nu en mycket kraftig opinion ute i kommunerna för snabba åtgärder från statens sida för alt lätta den kommunala skattebördan. Svenska kommunförbundets kongress nöjde sig Inte med att bara kräva

att den av riksdagen beslutade utredningen om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun snabbt skah komma I gång. Man krävde också omedelbara statliga Insatser på bestämda områden: ökade bidrag till kommunernas väghållning och för utbyggnad av barnstugeverksamheten, ökade staUlga anslag till bostadstillägg och statliga grundbidrag för pensionärernas bostadstUlägg samt ökade lånemöjllgheter för kommunerna. Dessa krav har ju sedan konkret framförts tUl regeringen I en skrivelse från Kommunförbundets styrelse.

Statens politik gentemot kommunerna får verkligen en hård dom i Kommunförbundets skrivelse tUl regeringen. Det är inte nog med att staten uppdrar åt kommunerna att klara både uppgifter och utgifter på en rad områden. När det gäller kommunernas väghållning föher staten enligt Kommunförbundets styrelse Inte ens de författningsenliga bestämmelserna om statsbidrag utan betalar mindre än vad man skall göra.

TUl kommunernas svårigheter hör I hög grad också de minskade lånemöjllgheterna och de skyhöga räntor kommunerna I många fall tvingas betala för att över huvud taget få låna. Det är orimligt att man skattevägen skall finanslera mycket långfristiga investeringar som tiU liten del kommer en stor del av dagens skattebetalare tUl godo. Den starka försämringen av lånemöjllgheterna framgår av lånesiffrorna för 1950-1960-talen. 1952 låneflnansierade kommunerna 78 procent av sina nettoinvesteringar. 1960 hade låneflnanslerlngsdelen sjunkit tUl 50 procent och 1969 tUl bara 40 procent. Låneandelen torde snarare ligga lägre i dag än 1969. Finansministern uppgav själv på Kommunförbundets kongress att den förra året var ungefär 100 mihoner kronor lägre än året dessförinnan. På fiugo år har aUtså låneandelen för kommunernas Investeringar sjunkit ungefär tUl hälften, och skatteandelen har fördubblats. Det har sin mycket dryga andel I de snabbt ökade kommunalskatterna.

Mot den här bakgrunden ställde Kommunförbundets kongress med skärpa också kravet att kommunerna måste få en ökad låneandel. I den skrivelse Kommunförbundets styrelse ställt till regeringen understryks också den synnerhgen besvärande llkvidltetssituation många kommuner hamnat i på grund av att man Inte får låna pengar för den ökade Investeringsvolymen.

Herr talman! Jag har här kortfattat redogjort för de problem som finns och de krav som ställts, och jag skall mot den bakgrunden kortfattat gå In på de svar finansministern gett på mina frågor.

Svaret på den första frågan är ju ingen nyhet. Finansministern har redan som svar på enkla frågor från fra andre vice talmannen Nettelbrandt och en centerpartist meddelat att regeringen nu tänker effektuera riksdagens beslut och tUlsätta en utredning om kostnadsfördelningen meUan staten och kommunerna. TUl skUlnad från dem som stäUde enkla frågor och fick svar på dessa tänker jag inte hoppa högt av glädje över att regeringen nu föher riksdagens beslut. Frågan om ändrad kostnadsfördelning stat-kommun har ju stått på dagordningen ett årtionde, varför det är på tiden att den av riksdagen två gånger begärda utredningen äntligen kommer tUl stånd.

På min andra fråga, när regeringen avser att lägga fram förslag om

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. tidpunkten för tillsättandet av en utredning om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, m. m.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. tidpunkten för tillsättandet av en utredning om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, m. m.

statliga grundbidrag för folkpensionärernas bostadstillägg, svarar finansministern att det ännu inte föreUgger något program för detta och att frågan Ingår som en del av de uppgifter som den kommande utredningen om kostnadsfördelningen har att behandla.

Vårriksdagen uttalade sig ju för att frågan om grundbidrag tlU pensionärernas bostadstillägg skall lösas med förtur. Finansministern får säkert såväl skattebetalarnas som kommunernas och riksdagens välsignelse om han snabbt lägger fram ett förslag. Det här behöver man Inte blanda In i den stora utredningen. Behövs det utredning går det väl snabbt att avverka den här frågan så att förslag kan framläggas i statsverkspropositionen. Finansministern har väl någon mening om tidpunkten, och jag vill konkret fråga: Är finansministern beredd att verka för att det snabbt kommer fram förslag till riksdagen på den här punkten?

När det gäller min tredje fråga, om regeringen är beredd att snabbt tiUmötesgå kommunernas krav på ökade statliga bidrag tUl kommunerna för I första hand snabb utbyggnad av barnstugorna, för kommunernas väghållning och bostadstillägg tUl barnfamUjer, hänvisar finansministern till att ställningstagande tUl övriga frågor utöver bostadstilläggen och bidrag till barnstugeverksamheten kommer att redovisas I statsverkspropositionen. I förgrunden skjuter finansministern de lagda förslagen om höjda bostadstillägg och ökade driftbidrag tUl barnstugorna.

Hur skall man tolka det här? Är det allt vad regeringen tänker åstadkomma när det gäUer barnstugorna? Vi får väl återkomma tUl detaljerna i propositionen om ökade bostadstillägg och driftbidrag när propositionen kommer upp till behandling I riksdagen. Jag skall nöja mig med att la upp huvudfrågan.

Det är Ju en mycket märklig koppling regeringen har gjort här mellan bostadstillägg och driftbidrag till barnstugorna. Kommunernas nettoutgifter för ökade bostadstillägg beräknas stiga med 65 miljoner kronor. Delta skall man få kompensation för genom ökade driftbidrag tUl barnstugor. Det blir sammanlagt Inga ökade statliga bidrag till kommunerna för att lätta på de ekonomiska bekymren och underlätta t. ex. en snabbare utbyggnad av barnstugorna.

Dessutom är det ju så att kostnaderna för kommunala bostadstillägg och behovet av snabb utbyggnad av barnstugor är högst olika i kommunerna. De kommuner som hur de högsta utgifterna för bostadstillägg är Ju expansionskommunerna med rekordhyrorna I en omfattande nyproduktion. De som flyttar In I dessa bostäder är I allmänhet unga barnfamiljer som ställer krav på daghem.

AUtså: De kommuner som har de största utgifterna för kommunala bostadstillägg har också det största behovet att få ökat statligt stöd för att kunna bygga fler daghem. Regeringen ger sken av att man med den här reformen ger ökade bidrag till kommunerna och att man underlättar möjligheterna att bygga fler daghem. Det gör man Ju Inte alls. Om de kommunala bostadstilläggen träder i kraft efter regeringens modell är det fråga om Inte många kommuner får minskat ekonomiskt utrymme för att bygga fler daghem.

Jag måste ställa frågan till finansministern: Är detta allt regeringen

tänker komma med när det gäller statUga bidrag till kommunerna för barnstugorna?

Slutligen tlU den fjärde frågan om ökade lånemöjllgheter för kommunerna. Här är finansministern lika kategorisk som när han I debatten om kostnadsfördelningen brukar hävda att aUa skatter är väl avvägda. När det gäUer vidgade lånemöjligheter för kommunerna ger finansministern det kategoriska beskedet: Inga åtgärder är aktueUa. Då måste man fråga: Anser Inte finansministern att förhållandena på lånemarknaden är helt orimliga för kommunernas del?

Är det rimligt att kommunerna får så Uten låneandel? Är det rimligt att många kommuner på grund av detta skall befinna sig I direkta Ukviditetssvårigheter, vUket Kommunförbundets styrelse hävdar? Är det rimligt att kommunerna i många fall skall betala räntor som ligger flera procent över gällande diskonto vid lånetillfäUet?

Detta problem är ju Inte nytt, men någon gång måste man väl bryta denna trend att kommunerna Inte får låna pengar. Man måste väl genomföra någon reform som gör det möjligt för kommunerna att betala rimliga räntor för de pengar de måste låna.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. det fortsatta utredningsarbetet beträffande om-lokalisering av viss statlig verksamhet

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Ang. det fortsatta utredningsarbetet beträffande omlokaUsermg av -viss statlig verksamhet

Herr finansministern STRÄNG erhöU ordet för att besvara herr Mundebos (fp) den 14 oktober framstäUda interpeUation, nr 153, och anförde:

Herr talman! Herr Mundebo har frågat, om jag vih redogöra för omfattningen och inriktningen av det fortsatta utredningsarbetet rörande omlokahsering av viss statlig verksamhet.

Delegationen för lokahsering av stathg verksamhet fortsätter sitt utredningsarbete beträffande omlokahseringen. Enhgt vad jag Inhämtat från delegationen behandlas i andra utredningsetappen återstoden av de civila och mUitära myndigheterna samt de affärsdrivande verken. Delegationens arbete har i andra etappen hittUls bestått i att kartlägga de organisatoriska och funktionella förhållandena vid respektive myndigheter. Delegationen har härvid biträtts av statskontoret, försvarets rationah-seringslntitut och överbefälhavaren. Delegationen har vidare haft överläggningar med berörda myndigheter och står därjämte i fortlöpande kontakt med personalens hu-vudorganisationer. Informationen tUl verkens personal ombesötis av respektive verksledningar.

För att kartlägga myndigheternas kontaktmönster har delegationen låtit företa en vetenskaphgt upplagd undersökning vid 34 myndigheter. Undersökningen skaU ge underlag för en bedömning om en myndighets kontakter med andra myndigheter och organisationer i Storstockholmsområdet talar för eUer mot en flyttning. Vidare avses undersökningen ge svar på hur de myndigheter som anses kunna flytta bör samlokaUseras,

När kartläggningsarbetet är klart tas erforderhga kontakter med de berörda myndigheterna. De anställda och deras organisationer -vid

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 125-127

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. det fortsatta utredningsarbetet beträffande om-lokalisering av viss statlig verksamhet

respektive myndigheter kommer att få tUlfälle att lämna sina synpunkter innan myndigheterna avger sina yttranden. Först sedan begärda yttranden inkommit, inklusive de anstäUdas synpunkter, kommer delegationen att pröva förutsättningarna för totala eUer partiella omlokaliseringar.

Delegationens målsättning är att avge sina förslag under första halvåret 1972.

Herr MUNDEBO (fp);

Herr talman! Jag ber att få tacka finansministern för svaret. Det visar att beredningen av den andra etappen är mera seriös än beredningen av den första. Den rapport som delegationen för lokahsering av statlig verksamhet lämnade sommaren 1970 var bristfäUig, hkaså den fortsatta hanteringen av frågan. Den mest påfaUande svagheten var ju att de anställda och deras organisationer inte på något sätt fick medverka i beredningen. De blev informerade om regeringens beslut först ett par timmar före massmedia. Någon form av förvaltningsdemokrati, av önskan att tillgodogöra sig de anställdas kunskaper och erfarenheter fanns inte och inte heller någon förståelse för att de anstäUda kunde ha intresse av sin egen arbetssituation och arbetsmihö.

Men nu säger finansministern att i denna andra etapp av utredningsarbetet är delegationen i fortlöpande kontakt med personalens huvudorganisationer och att de anstäUda och deras organisationer i respektive myndigheter också skaU få tillfäUe att lämna sina synpunkter innan myndigheterna klargör sin uppfattning och innan delegationen tar ställning.

Det är bra. Jag ser det också som ett erkännande av att handläggningen under den första etappen var bristfäUig och att det bör finnas ett större inslag av företagsdemokrati vid handläggningen av denna fråga. Men jag får samtidigt också ett intryck av att finansministern ger en aUtför tUltalande bUd i interpellationssvaret. Den bUd som personalen vid de nu berörda myndigheterna ger är också htet annorlunda. Den förvaltningsdemokrati som har utlovats och som antytts i svaret tycks i varje faU hittiUs ha fungerat en smula långsamt. Vid Statstjänstemanna-förbundets kongress nu i början av november framhöUs att utredningsarbetet under den andra etappen sker under Uka stort hemlighetsmakeri som under den första. Det tycks som om den fortlöpande kontakt som det talas om i svaret inte har varit särskUt djupgående. Personalen och organisationerna vid respektive verk skah ju komma in i bUden först i ett senare skede. Det är enUgt min mening otiUräckhgt.

Det är nödvändigt att tUlvarata personalens kunnande och erfarenheter. Det skuUe skapa större förståelse hos berörd personal och öka möjUgheterna att genomföra en omlokaUsering — en aspekt som finansministern inte borde vara ointresserad av.

Det finns en annan viktig aspekt i detta utredningsarbete som finansministern inte heUer berör, en aspekt som verkhgen gäller omfattningen och inriktningen av utredningsarbetet. Det gäller oUka alternativ för förvaltningens organisation och lokahsering. Den första etappens utredningsarbete gällde ju bara aspekten flytta eher inte flytta och för dem som skulle flytta: varthän? Någon närmare belysning av alternativet

att flytta delar av myndigheter och institutioner tiU orter utanför Storstockholm gjordes inte. Inte heUer belystes alternativet att delegera befogenheter och arbetsuppgifter tiU regional och lokal nivå.

Bl, a. har ju ERU, expertgrappen för regional utveckhng, rekommenderat delegering av beslutsfattande som ett alternativ tiU utflyttning av hela verk. Finansministerns svar tyder på att utredningsarbetet under den andra etappen i detta avseende kommer att bh Uka ofuUständigt som under den första.

SlutUgen ännu en fråga som berör utformningen av och graden av förutsättningslöshet i arbetet. Det finns ju kommuner i vårt land som redan planerar för omlokahsering som skah ske i samband med etapp två. De reserverar mark och har t, o. m. en uppfattning om vilka verk som kommer att förläggas tiU kommunen. Jag utgår från att denna planering bygger mera på optimism än på realism, dvs. att några underhandsbesked rörande vissa verks flyttning inte har givits. Det skulle vara klargörande om finansministern sade rent ut att beslut i lokaliseringsfrågan kommer att fattas först sedan utredningsarbetet har fuUgjorts och utredningen då har visat att omlokahsering bör ske.

Herr talman! Än en gång tack för svaret på min Interpellation, Ett par spörsmål kvarstår obesvarade. Framför aUt skulle jag önska htet stöne förtroende för de anställda och deras organisationer i det fortsatta utredningsarbetet.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. det fortsatta utredningsarbetet beträffande om-lokalisering av viss statlig verksamhet

Hen OSKARSON (m):

Herr talman! Som herr statsrådet är väl medveten om och som här tidigare sagts riktades förra gången stark kritik mot det sätt på vilket utlokaliseringen av statliga verk förbereddes och mot de förslag som lades fram av regeringen. Det var kritik från både myndigheter och personalorganisationer. Därför viU jag i Ukhet med herr Mundebo med tiUfredsstäUelse konstatera att statsrådet har tagit upp praktiskt taget aUa de problemställningar mot vilka kritiken var så hård. Men det är ändå några punkter som jag mycket kort vUl kommentera.

Statsrådet säger att delegationens arbete i den andra etappen hittiUs har bestått i att kartlägga de organisatoriska och funktionella förhåUandena inom respektive myndigheter. Det kanske krävs ett klarläggande i detta avseende om att man, såsom framhöUs föna gången, verkligen också kommer att undersöka myndighetens möjhgheter att fungera väl på den nya platsen. Jag vet Inte om detta är innefattat i den mening som jag nyss refererade, men om det inte är klart utsagt, vih jag här särskilt understyka behovet av detta.

Det sägs också att det förekommer fortlöpande överläggningar med myndigheterna och med personalens huvudorganisationer. Det är glädjande att konstatera detta. Låt mig då också uttrycka det önskemålet att man verkligen tar hänsyn tiU vad både organisationerna och myndigheterna säger och inte i sådan utsträckning som faktiskt skedde förra gången lämnar detta utan beaktande.

Beskedet om den vetenskapliga undersökningen låter intres.sant, och jag skall med stort intresse ta del av den.

Det sägs vidare att undersökningen skaU ge svar på hur myndigheter.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. det fortsatta utredningsarbetet beträffande om-lokalisering av viss statlig verksamhet

som avses kunna bh utflyttade, bör samlokahseras. Jag tycker att det är värdefiUlt att detta verkhgen ordenthgt undersökes. Förra gången brast det på denna punkt — det kan vi inte komma ifrån. Se bara på exemplet med förläggningen av skogsvårdsstyrelsen och lantbruksstyrelsen i Jönköping och av domänverket uppe I BoUnäs! Dessa myndigheter har dock så mycket gemensamt att de inte borde ha skilts åt på det sätt som skedde.

Statsrådet säger också här att när kartläggningsarbetet är klart skaU erforderliga kontakter tas med berörda myndigheter. Ja, det är väl htet tveksamt vad "erforderliga kontakter" egenthgen innebär. Det sades föna gången att det hade tagits erforderhga kontakter med berörda myndigheter, men är det så att man tänker nöja sig med den grad av kontakter som togs då, måste jag säga att jag inte kan godta detta besked. Jag hoppas att det häri ligger en aUvarUgare och djupare mening.

När förslaget har bhvit klart skall också myndigheterna och personalorganisationerna få lämna sina synpunkter, sade finansministern. Jag vih än en gång säga att jag hoppas att det då verkligen tas hänsyn tiU de krav och önskemål som framförs från såväl myndigheter som organisationer.

Sedan är det sagt att man skaU undersöka även möjligheterna för partieUa omlokaliseringar. Jag finner det värdefuUt att man verkUgen klargör, om man kan flytta ut vissa funktioner utan att omlokaUsera hela verk, likaså att man, som också påpekades tidigare, kan delegera vissa arbetsuppgifter och därigenom vinna i stort sett samma syfte som man gör med en omlokahsering och framför aUt kunna bibehålla sambandet meUan verket och de med verket samarbetande myndigheterna på ett bättre sätt än vad som i flera faU kan ske vid utflyttning av hela verk.

Något som jag saknar i svaret är kostnadsaspekterna vid en omlokahsering, och jag viU gärna fråga herr statsrådet om dessa över huvud tagits upp i sammanhanget. Att flytta verken och att flytta personalen kostar pengar - det kommer vi inte ifrån —, och vi har väl bhvit mer och mer medvetna om det i och med att verkstäUandet av det tidigare beslutet har börjat förberedas. Det skuUe vara intressant att höra om delegationen verkhgen tittar på kostnadsaspekterna eUer om dessa kommer att beaktas I något annat sammanhang.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Det har stäUts några dhekta frågor, och jag skall ge några som jag hoppas mycket korta svar på dem,

Naturhgtvis har det inte givits underhandsbesked tUl några orter i den andra etappens utlokaliseringsarbete. Om några kommuner — jag vet inte vilka de i så faU skulle vara — redan har diskonterat en utifrån sina utgångspunkter önskad utveckhng och gjort vissa dispositioner, så gör de detta helt på eget bevåg och naturhgtvis därför att de tar en chans och viU vara beredda för den händelse det skuhe vara ett riktigt chanstagande.

Den andra frågan som jag vUl svara på har ställts av båda de föregående talarna och gäller undersökning av möjUgheterna tUl partieUa utflyttningar av verken. Detta undersöktes mycket seriöst redan i den första etappen, och i den första etappens utflyttningsoperation var det faktiskt i något faU så att man delade på verket. Jag tänker närmast på

riksförsäkringsverket, där en koncentrerad ledning lämnades kvar i Stockholm och den mera produktiva verksamheten flyttades ut i landet.

Emellertid anförde utredningen i den första omgången en synpunkt som delades av regeringen — jag har ett minne av att den också delades av riksdagen vid dess behandhng — nämligen att eftersom riksdagen hade uttalat sig bestämt för en positiv inställning tiU utlokaUseringen så var det önskvärt att flytta ut hela verk. Det skulle vara någonting av en deklassering av den mottagande kommunen, om denna skuUe få bara de enklare verksamhetsgrenarna medan samthga ledningsfunktioner lämnades kvar i Stockholm. Gör man en utflyttning, så bör det vara en utflyttning inte bara av "undervegetationen" utan även av topporganet och de ledande funktionerna. Vi sade oss att det var önskvärt ur den mottagande kommunens synpunkt, och efter detta har vi handlat. Så det är en missuppfattning, om någon tror att dessa frågor inte har ordenthgt genomgåtts. Även det första förslaget lades fram mot bakgrunden av att man hade funderat över de här frågorna.

Jag skuUe, herr talman, kunna nöja mig med detta. Herr Oskarson tog upp en fråga som ventilerades mycket Intensivt när vi behandlade utflyttningen i riksdagsdebatten, nämligen att regeringen skulle ha nonchalerat personalorganisationerna och myndigheterna i förarbetet för utlokahseringen. Vi har som framgår av mitt svar försökt hålla intensivare kontakter i denna omgång, men jag är tUlräckhgt erfaren för att säga redan i dag, att jag betvivlar att dessa intensivare kontakter kommer att spela någon nämnvärd roU när det gäller vederbörande verksledningars och personaUedningars uppfattning om hurvida utflyttningen skall ske eUer inte. Vad som låg i botten på det hela var den mycket bestämda motvilja personalorganisationerna och verksledningarna - så när som på en enda — hade mot att över huvud taget lämna storstaden och ge sig ut i landsorten. Den uppfattningen är mycket bestämd. Den kommer att vara hka bestämd I andra etappen, jag försäkrar det, och den uppfattningen går på tvärs med vad riksdagens ledamöter anser om lokahserlngspohti-ken. Här råder en situation där denna kammare har en uppfattning och myndigheter och personal har en annan. Givetvis är det önskvärt att se till att man kan överbrygga onödiga motsättningar, men den grundläggande motsättningen kommer man aldrig Ifrån på denna punkt, det är jag alldeles säker på.

Jag begriper oppositionens behov av att försöka sitta på två stolar samtidigt, dels att vara positiv tiU utlokaliseringen, framför allt om man representerar en valkrets som Ugger utanför Storstockholm, dels att samtidigt vara mycket positiv mot myndigheter och personal som Inte vih flytta från Stockholm. Då löser man denna förunderhga dubbelsituatlon genom att starkt kritisera regeringen för ett dåhgt handlag vid behandhngen av dessa frågor.

Det är, ärade kammarledamöter och herr talman. Inte fråga om handlaget, VI skall göra detta så gott som vi kan och så bra som möjhgt, I botten hgger en stark sakfråga och intressefråga, och där har de berörda en annan uppfattning än vad denna kammares ledamöter har.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. det fortsatta utredningsarbetet beträffande om-lokalisering av viss statlig verksamhet

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. det fortsatta utredningsarbetet beträffande om-lokalisering av viss statlig verksamhet

Hen MUNDEBO (fp):

Herr talman! Bara ett par kommentarer! Först tackar jag dock för klargörande svar på frågan om eventuella underhandsbesked rörande omlokaliseringen.

Det skedde alltså redan förra gången en mycket seriös utredning rörande flyttningen av hela verk eher delar av verk. Men den redovisades i -varje faU inte, ty i den rapport som delegationen avgav Uksom i den proposition som regeringen presenterade fanns bara ett par sidor av principieUa överväganden. Om seriösa utredningar gjordes stannade de aUtså inom delegationen respektive inom kansUhuset, ty ett par sidors text i ett verk på ca 150 sidor betraktar jag inte som en seriös behandUng.

Men vi hoppas nu att utredningen bhr mera seriös i denna omgång och Ukaså att det bUr en mera seriös behandhng av aspekten delegering av beslutsfattande tiU regional respektive lokal nivå som ett alternativ att väga mot andra alternativ.

Jag har inte så lång erfarenhet beträffande frågan om fackUga organisationers kontakt med beslutsfattare och är därför kanske inte fuUt så desiUusionerad som finansministern, men jag tror ändå på värdet av de kontakterna i denna fråga. Visst kommer åtskiUiga av de anställda Icke att bli övertygade om flyttningens fördelar, men det är i alla faU bättre att man är informerad om innebörden av omlokaUseringen: vad omläggningen av just det ämbetsverk där man själv är anstäUd innebär för förvaltningen som helhet. Informationen i första omgången var otiUräck-Ug, Låt oss hoppas att den kan bh bättre i denna andra omgång.

Hen OSKARSON (m):

Herr talman! Jag viU beklaga statsrådets negativa inställning tiU att flytta ut delar av verk. Även om den frågan utreddes förra gången tycker jag att statsrådet skuUe kunna fundera mer I den riktningen. Att det skulle innebära någon deklassering av de kommuner som skulle få motta delar av ett statUgt verk har jag htet svårt att förstå. Jag tror att de med uppräckta händer skuUe ta emot även delar av statUga verk.

Sedan konstaterar jag med tiUfredsställelse att statsrådet lovar en intensivare kontakt med både myndigheter och personalorganisationer.

Det ih naturhgtvis riktigt som statsrådet säger att det finns ett grundläggande motstånd mot att flytta - det skah ingen bestrida. Men å andra sidan har jag den uppfattningen att om framför aUt personalorganisationerna verkligen får motivationerna klarlagda på ett tydhgt och sakhgt sätt och får vara med och diskutera frågan har de lättare att acceptera en utflyttning än om de inte får säga sin mening. Det är ett misstroende mot organisationernas omdöme och förmåga att bedöma saken i stort att inte inhämta deras åsikter på ett ingående sätt. Bara detta att de, som jag sagt tidigare, får säga sin mening ordenthgt och att kontakter tas kommer att värdesättas, även om man inte tiU aUa delar kan uppfylla de önskemål som framförs.

Överläggningen var härmed slutad.

§10 Om indexreglering av skattesystemet

Nr 127

Herr finansministern STRÄNG erhöU ordet för att besvara herr Bohmans (m) den 14 oktober framställda hiterpeUation, nr 154, och anförde:

Herr talman! Herr Bohman har i en interpeUation frågat mig om jag är beredd att omedelbart låta utreda frågan om indexreglerlng av skattesystemet i syfte att — i hkhet med vad som är faUet i t, ex. Danmark och HoUand — skydda inkomsttagarna mot sådan automatisk skatteskärpning som uppkommer till följd av inflationen.

Riksdagen har hittiUs awisat aUa förslag om indexreglering av skattesystemet. Jag har inte nu några planer på att låta utreda frågan.

Tisdagen den

16 november 1971

Om indexreglering av skattesystemet

Herr BOHMAN (m):

Herr talman! Om man skaU vara tacksam över att regeringens ledamöter ger korta svar på framstäUda interpeUationer, har jag verkhgen anledning att vara djupt tacksam gentemot finansministern. Sätter man däremot värde på innehållet i svaret, bhr naturUgtvis uppskattningen betydhgt mer begränsad.

Jag kan på en punkt förstå finansministern. Han upplever naturhgtvis oppositionens kritik av vårt skattesystem och framför aUt av den däri inbyggda skattestegringseffekten som tjat. Och har man som finansministern kategoriskt awisat aUa förslag om sådan indexreglering av våra skatter som skaU förhindra att medborgarna drabbas av högre skatter bara därför att regeringen inte kan håUa inflationen i styr, kan det naturhgtvis upplevas som i aUra högsta grad hriterande att gång på gång få för sig och därmed också för svenska folket påvisat hur staten indhekt sätter riksdagens beskattningsmakt ur kraft. Jag tror, trots finansministerns vidhållna och klart manifesterade negativa ståndpunkt, att det i längden kan löna sig att tjata. Inte därför att finansministern kommer att bU direkt påverkad — jag känner finansminister Gunnar Sträng tilhäckUgt väl för att veta att han inte kommer att låta sig övertygas av vad jag tycker och tänker eher hur jag argumenterar för min ståndpunkt. Däremot viU jag inte ge upp hoppet om att jag och andra representanter för mitt parti, och för oppositionen i övrigt, så småningom skall kunna påverka så många människor — även bland dem som befinner sig i finansministerns omgivning och bland de många vilkas röster ger finansministern den legitimation och den auktoritet som han obestridhgen har — att finansministern tiU sist kommer att känna sig tvingad att -vidta de ändringar som vi begär, om finansministern då sitter kvar, förstås.

Jag hade ett skäl tiU, herr talman, för att framstäUa interpeUationen och komma tiUbaka tiU den här frågan, och det är finansministerns uttalanden i tidigare debatter under året, nämligen att inget annat land infört inflationsskydd i sin beskattning. Nu har, som vi vet, finansministern häromdagen i en debatt med fru andre vice talmannen erkänt att han inte kände tiU det beslut i den riktningen som har fattats i Nederländerna, och han har samtidigt indhekt medgivit att han haft vetskap om att Danmark har ett hknande system — någonting som han emeUertid

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Om indexreglering av skattesystemet

föredrog att "tala tyst om, eftersom vi inte vet någonting om det systemet ännu", dvs, det danska systemet.

Varför medgav inte finansministern det redan i början av året, då vi diskuterade den här frågan? Det nya danska systemet hade ju presenterats redan 1969 i Nordisk kontakt och faktiskt trätt i kraft redan den 1 januari 1970. Det avgörande för vår debatt var ändå — och är väl fortfarande — att andra länders regeringar har kommit fram tlU den uppfattning som oppositionen här i Sverige har hävdat, nämligen att det är orimUgt att människorna skah få högre skatt utan formeUt beslut om det, trots att deras reella inkomst - alltså deras verkUga köpkraft — inte har ökat. Jag tycker att detta är orättvist, och jag tycker också att det är omorahskt, och det har uppenbarligen nu aUt flera länder kommit tmderfund med. Men Sveriges finansminister säger nej och gör i debatten gällande — i varje faU före den 26 oktober i år — att andra länder Inte har -vidtagit sådana här åtgärder.

Jag antydde i ett meningsutbyte med finansminister Sträng i våras — jag vet inte om finansministern kommer ihåg det — att Frankrike också har sysslat med hknande indexreglerlng av sina skatteskalor, och finansministern bestred det. Jag vlU nu hänvisa tlU offentUga uttalanden, som jag häromdagen tog del av, av den franske finansministern Glscard d'Estaing, som i en stor artikel i Le Figaro förklarade att det han bedömde som viktigast var att den franska regeringen nu för tredje året i rad tar ut skatter bara på de reeUa inkomstökningarna och inte på de skenbara vinster som beror på inflationen. De fransmän, förklarade han, vilkas löner under 1971 exakt föhde prlsutveckhngens rytm utan att deras köpkraft ökade, skah vidkännas samma skattetryck i fast pennmgvärde under 1972 som under 1971,

Det resultatet åstadkommer man i Frankrike genom att skikten i skatteskalorna vidgas i samma takt som penningvärdet försämras, vilket aUtså i princip motsvarar det system för indexreglering som beskrevs i moderata samUngspartiets reservation tiU skatteutskottets betänkande I

Att sedan aUt vidare kretsar bland arbetstagarna numera delar vår uppfattning är inte aUdeles betydelselöst. Det finns all anledning att ta hänsyn tih exempelvis TCO:s uttalande i det betänkande som organisationens arbetsgrupp för skattefrågor avgav i slutet av september I år, nämUgen att TCO Inte kan acceptera den obetydliga höjning eller sänkning av den privata standarden som kan förutses de närmaste åren för de flesta löntagare, beroende på skattesystemets utformning och prisstegringarna. Arbetsgruppens betänkande utmynnade, vilket väl är bekant för finansministern, i ett förslag dels om en snabb översyn av de direkta statsskatterna, dels om en Indexreglering av den statliga skatteskalan redan fr, o, m, 1972 i avvaktan på den totala översynen.

Jag tjatar alltså, herr fmansmlnlster, och jag kommer att fortsätta med det. Jag vägrar nämligen att acceptera — och bakom mig står, vågar jag påstå, ett växande antal arbetstagare — atl våra skatter automatiskt skaU stiga bara därför att regeringen för en pohtik som leder till ständiga prisstegringar. Det är ett i aUra högsta grad rimligt rättvisekrav att inflationen inte utan vidare skaU leda till att oförändrad köpkraft drabbas

av högre skatter.

Så småningom, finansminister Gunnar Sträng, kommer säkert de här växande arbetstagargrupperna antingen att göra sådant intryck på finansministern att vi får ett förslag tiU omläggning, eUer också kommer de att se tiU att vi får en annan finansminister.

Herr finansmmistern STRÄNG:

Herr talman! Herr Bohman började med att tacka för ett kort svar, men han hade ingenting tiU övers för innehållet, och det är jag inte aUs överraskad över.

Jag skaU naturUgtvis inte förneka herr Bohmans rätt att tjata precis hur mycket han viU om den här frågan, men jag tycker det är litet för mycket begärt att jag skah vara beredd att tiata tiUbaka lika länge som herr Bohman har börjat tjata. Vi känner varandras argument utan och innan i den här frågan. Jag har stått här i kammaren flera gånger och lagt ut texten om vad det är som gör att våra uppfattningar skiher sig i fråga om en indexreglering av skattesystemet och om att verkningarna av en sådan omläggning inte kan accepteras från den pohtiska meningsriktning som jag representerar. Herr talmannen och kammarens ledamöter håller mig säkert räkning för att jag således inte repeterar aUa dessa argument, som är kända, utan inskränker mig tUl det korta konstaterande som artigheten kräver när herr Bohman nu har bestämt sig för att tjata.

Sedan viU jag lägga tiU rätta en sak. Herr Bohman erinrar om att det finns ett par länder — Danmark och HoUand — som har tUlämpat detta system under något år. Detta är något som jag faktiskt bara haft reda på sedan några månader tiUbaka. Jag är rätt överraskad över att vid våra ganska regelbundna kontakter på det nordiska finansministerområdet den danske finansministern Inte någon gång tagit upp de här frågorna tiU en debatt eller begärt att de skuUe diskuteras på nordiskt plan. De har helt enkelt förbigått mig, och det är den enkla förklaringen.

Om man ser på den danska ekonomiska situationen i dag och kanske har uppfattningen att inflation, skattepolitik och aUt vad herr Bohman talar om är integrerande delar av en nations ekonomiska situation, så kan i varje faU inte det här indexsystemet beträffande skatterna leda tiU någon prisvärd efterföhd. Danskarna sitter nämligen långt nerkörda just nu i en ekonomiskt besvärlig situation som vi dess bättre — än så länge i varje faU - inte har varit i närheten av,

I vad gäller HoUand lade jag märke till - jag har ju bhvit tvingad att börja intressera mig Utet för detta nu - att man visserUgen införde Indexreglerlng av skatterna men att man praktiskt taget i samma veva fick marschera ut och begära en rad skattehöjningar för att kompensera det bortfaU i Inkomsterna som indexregleringen Innebar,

Jag har en rapport som redovisar att den hoUändske finansministern föhaktligen fick marschera ut för en månad sedan och begära höjning av det konjunkturtillägg på Inkomstskatten, som man har haft där, från 3 till 5 procent - man höjde det också procentuellt. Vidare fick man höja bilskatt och bensinskatt för att skaffa pengar på grund av det underskott I budgeten som finansministern tvingades konstatera. Och jag utesluter Inte att den s, k, automatiska Indexreglerlngen var en av anledningarna

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Om indexreglering av skattesystemet

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Om indexreglering av skattesystemet

tiU detta underskott.

Nu kan det ju vara en smakfråga, om man skaU ha en indexreglering med som ett paraUeUinstitut regelbundet återkommande förslag om skattehöjningar, även på den direkta skatten, eller om man inte skaU ha en index reglering och shppa komma så snabbt tiUbaka med förslagen om skattehöjningar samt, därest man kommer tiUbaka med ett förslag tiU omläggning av skattesystemet, ha en möjhghet att friare bedöma var skattesänkningar respektive skattehöjningar skall sättas tn än vad det automatiska indexsystemet ger möjligheter tiU.

Den franske finansministern Giscardd'Estaing har — det kan jag garantera, herr Bohman — säkerhgen en ganska annorlunda uppfattning om skattepohtiken som ett poUtiskt instrument i skeendet än vad jag har. Den hgger förmodhgen mycket närmare herr Bohmans. Och det är väl i sista hand de poUtiska värderhigarna som gör att herr Bohman och jag har kommit på skilda hnjer. Nu är inte herr Bohman den som började med det här, utan ära den som äras bör — det var BertU OhUn som lanserade tanken, och efter några år har hen Bohman föyt med och tUl min överraskning även herr FäUdin. Han är väl den siste proselyten som har omvänt sig här.

Men som sagt: Jag behöver inte utveckla argumenten - det är att ta onödig tid i anspråk.

Sedan skuUe jag bara vilja göra en stUla reflexion i anslutning tiU herr Bohmans mycket bestämda uttalande om TCO:s preferens för den här indexregleringen av skatterna. Som framgick av herr Bohmans inlägg är det en utredning inom TCO som har rekommenderat detta, men det är ännu inte klart, om jag är riktigt underrättad, i TCO:s förbund hur de skaU ställa sig, och ej heUer har TCO:s styrelse tagit ställning tiU den här frågan. Det är möjhgt att de kommer att föha herr Bohman — jag vet inte det - men rent försiktigtvis bör man avhåUa sig från att presentera uppfattningen som TCO:s uppfattning intUl den dag TCO har gjort sitt ställningstagande.

Hen BOHMAN (m):

Herr talman! Genom sin rephk gav ju finansministern innehåU åt svaret. Anledningen tUl att jag interpeUerade var dels att jag tyckte att man skulle tjata men dels också att jag -ville ge finansministern tiUfälle att dra nytta av och kommentera de förslag tiU indexreglering som har genomfö:rts eller kommer att genomföras i andra länder, eftersom finansmUustern, när vi föna gången diskuterade det här, bestred att andra länder hade gjort något hknande. j£ gav aUtså finansministern en anledning att göra kommentarer, och de kom ju så småningom, men de kunde hka gärna ha kommit i svaret - då hade min tacksamhet varit i varje fall något djupare än vad den nu blev.

Finansministern gör gällande att den danske finansministern vid de århgen återkommande överläggningarna inte har talat om för sin svenske kollega hur man har gjort i Danmark. Det kan naturhgtvis bero på att vederbörande tycker att det är betydelselöst, men det kan Uka väl bero på att han tycker att den åtgärd som man har vidtagit i Danmark är så naturlig, att man inte behöver kommentera den — kanske också i

förhoppning om att den svenske finansnunistem så småningom skuUe tycka att en sådan här åtgärd var hka naturhg. Att dra några paraUeUer mellan den nedkörda danska ekonomin, som finansministern kaUade den för, och den indexreglering av skatteskalorna som man har genomfört i Danmark är väl i aUa faU att dra Utet för långt gående slutsatser, herr finansminister.

På samma sätt gick finansministern på när det gäUde HoUand och gjorde gäUande att en av anledningarna tUl att HoUand nu höjer sina andra skatter var att den här indexregleringen möjUgen gjort det svårare för landet att klara sina finanser. I vaqe faU låg det en antydan åt det håUet i svaret. Men detta förslag har inte trätt i kraft i HoUand ännu, så där lär det inte kunna åberopas någon kausaUtet, Man har fattat beslut om att genomföra förslaget, men det har ännu inte trätt i kraft.

Men, herr talman, även om det är så att staten får in mindre pengar på detta sätt - vUket den obestridhgen får - och man därför måste höja andra skatter, så är det en fuUt riktig åtgärd. Vad vi vänder oss mot när det gäher indexregleringen är att det bUr en automatisk skattehöjning, som riksdagen inte har fattat beslut om. Är det så att landet behöver ökade inkomster, så skaU riksdagen varje gång fatta beslut om det. Ökade skatter skaU inte vara en automatisk följd av att vi inte vårdar vårt penningväsende ordentligt här i landet. Det är därför som vi har stäUt våra krav, och det är också en av de viktigaste bevekelsegrunderna för min argumentation.

På den punkten har jag också mycket svårt att förstå att det skuhe förehgga en annan pohtisk grundsyn hos socialdemokraterna i Sverige än hos regeringspartiet eller andra partiers oUka företrädare i Frankrike.

Jag tycker att det fortfarande är ett rimligt rättvisekrav att vi inte skaU drabbas av automatiska skattehöjningar. Jag förstår att det är besvärhgt för finansministern att behöva gå tiU riksdagen och begära skattehöjningar, men eftersom riksdagen ju ändå har beskattningsmakten tycker jag att han skah kosta på sig att göra det.

Sedan skäms jag inte aUs för att ha samma uppfattning som Bertil Ohhn, Jag tycker att han är en klok karl. Och om det är så att herr OhUn har lärt mig detta, så sätter jag värde på att ha bibringats den lärdomen. Jag är inte övertygad om att jag kommer att vara en Uka skicklig lärare för finansministern, även om jag nu hksom tidigare gör mitt bästa i det fallet och kommer att fortsätta med det,

Sluthgen tror jag inte det är riktigt att påstå att Thorbjörn FäUdin skah vara den siste proselyten i denna fråga. MöjUgen är han den senaste. Den siste proselyten hoppas jag fortfarande att finansministern skaU bU.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Om indexreglering av skattesystemet

Herr finansministern STRÄNG;

Herr talman! Det är aUtid angenämt att träffa människor som är optimistiska. Jag har haft rykte om mig att vara den ende optimisten i det här landet; nu är vi åtminstone två. Jag drar den slutsatsen av herr Bohmans avslutning i det senaste inlägget.

Men när herr Bohman säger att det här inte behöver förehgga någon skillnad i grundsynen, så gör sig herr Bohman mera oskyldig än han innerst inne och i själva verket är — utan att jag därför vUl uttala mig

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Om indexreglering av skattesystemet

deklasserande om hen Bohman. Det är ändå så att indexreglering av skatterna genom den automatiska tUlämpningen ger en I pengar räknat stöne skattesänkning ju högre inkomst man har i förhåUande till de människor som har de lägre inkomsterna. Det hela är en fråga om huruvida man skaU räkna i procent eher i kronor. 1 detta faU tycker jag det är rimUgt att räkna i kronor. Det finns bättre grundförutsättningar för att tala om rättvisa, om man säger att man vid skattereformerna viU ta hänsyn tiU dem som bäst behöver en lättnad än om man som herr Bohman säger att vi skah se tUl så att aUa får behålla vad de har, när utgångsläget tyvärr fortfarande är så skiftande som det är inkomstmässigt här i landet. Därför föreligger det faktiskt här en skillnad i grundsynen, och det är väl den som gör att herr Bohman och jag har kommit till skUda uppfattningar i denna fråga.

Hen BOHMAN (m):

Herr talman! Jag skall inte anklaga finansministern för att vara oskyldig; i detta faU är han faktiskt inte oskyldig. Men det är intressant när det görs gäUande att en indexreglering gynnar de högre inkomsttagarna. Det är ju fråga om att bibehålla den reella skattebelastning som riksdagen har varit överens om att lägga på ohka grupper av inkomsttagare. Efter en indexreglering kommer de högre inkomsttagama att få betala exakt hka stor andel av sin Inkomst i skatt som de gör i dag, och det är i det hänseendet som riksdagen har fattat sina beslut. Även de lägre inkomsttagarna kommer att få betala samma aUtför stora andel av sina inkomster tiU stat och kommun.

Man skuUe möjUgen kunna göra gäUande att det nuvarande systemet missgynnar de högre inkomsttagarna mer än vad det missgynnar de lägre, men jag vägrar att tro att de lägre inkomsttagarna bhr lyckhgare därför att skattesystemet genom sin uppbyggnad får sådana konsekvenser att det misshandlar vissa grupper mer än andra grupper.

Vi kräver alltså en Indexreglering, eftersom vi finner det orimligt och moraliskt stötande att Inkomsttagare med oförändrad reell inkomst och köpkraft skaU behöva betala högre skatt därför att pengarna förlorar i värde. En indexreglering ger oförändrad skatt — det är det väsentliga i den här debatten, tycker jag.

Herr finansmmistern STRÄNG:

Herr talman! Herr Bohman gör sitt bästa för att det skah bU en debatt av det här. Jag var från början htet generad över det hela, eftersom vi har diskuterat frågan så många gånger tidigare.

I sitt senaste inlägg medgav herr Bohman ändå det som han som en rättskaffens borde göra, nämligen att om en person tjänar 100 000 kronor om året och en annan person tjänar 25 000, är herr Bohmans indexreglerlng av skattesystemet i pengar räknat mycket fördelaktigare för den högavlönade än för den lågavlönade.

Herr Bohman kan säga att finansministern på det sättet använder skattesystemet till ett slags Inkomstutjämning mellan högre avlönade och lägre avlönade. Jag skah inte bestrida detta, men det går inte att argumentera för att de högre avlönade tiU varje pris ständigt skah vara

garanterade att ha sin standard oförändrad. Allt detta är ju en fråga om poUtiska värderingar.

Jag viU nunnas att herr Bohman själv när han har talat om de här frågorna har gjort den bedömningen att vid en normal prisstegring en indexreglering av skattesystemet skulle ta 800 mihoner kronor per år eUer någonting där omkring från statskassan. Om vi då låter bh att indexreglera skatten och använder de 800 miljonerna tiU en reformverksamhet som klart tar sikte på de mest behövande, ligger det en medveten pohtisk tanke bakom detta. Att herr Bohman inte giUar det beror på att herr Bohman är en moderat samlare. Våra poUtiska värderingar skiher sig på denna punkt.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Om indexreglering av skattesystemet

Hen BOHMAN (m):

Herr talman! Det hela börjar bh rätt dråpligt. En indexreglering syftar tiU att ingen skaU få högre skatt än vad han hade tidigare — det är ju inte fråga om att sänka skatten för någon. Detta är det väsenthga i diskussionen.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Det är en ganska skröphg advokatyr som herr Bohman presterar trots att herr Bohman är skolad jurist.

Skatten är ju inte det enda som konstituerar en människas levnadsstandard. TiU den hör exempelvis våra möjhgheter att ge ungdomarna en UtbUdning på samhäUets bekostnad. Det kan vara fråga om vad vi viU ge folkpensionärerna. Det kan vara fråga om vad vi viU ge barnfamiherna. Allt detta kostar pengar, och gör vi den awägningen att vi bedömer sådana reformer som värdefuUare än herr Bohmans indexreglerade skattesänkning, då föreslår -vi riksdagen just dessa reformer. Så enkelt är det.

Hen BOHMAN (m);

Herr talman! Det är inte fullt så enkelt. Om fhiansministern viU ge barnfamUjerna en bättre standard är herr Sträng aUdeles oförhindrad att hos Sveriges riksdag begära den skatteökning som kan behövas för en sådan standardökning.

Vad jag vänder mig emot är att penningvärdeförsämringen skaU bestämma skattens storlek.

Herr fhiansministern STRÄNG:

Herr talman! Det här var så intressant, att om det inte vore så högt i taket skuUe jag rita ett kors där.

Herr Bohman lovar på rak arm att om Sträng föreslår den svenska riksdagen nya skattehöjningar, så nog skaU han låta resonera med sig. Jag har inregistrerat detta.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län

§ 11 Ang. syssebättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län

Herr inrikesministern HOLMQVIST erhöU ordet för att besvara herr Peterssons i Gäddvlk (m) den 14 oktober framställda interpeUation, nr 157, och anförde:

Herr talman! Herr Petersson i Gäddvik har frågat vUka ytterligare åtgärder regeringen avser att vidta för att målsättningen 16 000-17 000 nya arbetstUlfäUen i Norrbotten år 1980 skaU bli verklighet.

Den målsättning som herr Petersson åberopar hänför sig tUl Länsplanering 1967 för Norrbottens län. Det förslag tUl länsprogram som länsstyrelsen nu har lagt fram utgår från samma målsättning. Jag viU i anslutning tUl länsstyrelsernas målsättningskrav erinra om att de befolkningsmässiga målen för länen ännu Inte har preciserats av statsmakterna. Inte heUer har stäUning tagits tUl vUka sysselsättnlngsåtgärder som bör vidtas. Länsprogram 1970 har haft tiU syfte att särskUt belysa den sistnämnda frågan. Avsikten är att dessa viktiga spörsmål skaU underställas riksdagen i en proposition under nästa budgetår. Obalansproblemen I Norrbotten är emellertid så stora att åtgärder givitvis måste vidtas utan att dessa stäUnlngstaganden avvaktas.

Som framgår av interpeUationen hänvisade jag i ett svar tUl herr Petersson vid fjolårets höstsession till de beslut I fråga om regionalpolitiken som träffades av riksdagen under våren samma år. Under den tid som förflutit därefter har den nedåtgående konjunktur, som vi har fått känning av, medfört att benägenheten från näringslivets sida att engagera sig i nyetableringar och utvidgningar av företag har varit dämpad. Detta har naturligtvis negativt påverkat förutsättningarna för att bedriva en expansiv lokahseringspolitik. Trots detta har vissa regionalpohtiskt betydelsefulla insatser kunnat göras även under denna tid.

I mitt svar förra året framhöll jag den stora betydelse de statliga företagen har för näringslivet I Norrbotten. EnUgt nu föreliggande uppgifter kommer LKAB att under perloden 1971 — 1975 investera meUan 1 och 1,5 miharder kronor. Detta kommer visserligen Inte att medföra någon ökad sysselsättning hos företaget men det kommer att konsoUdera företaget ytterUgare och själva investeringen kommer att Innebära en injektion för många företag i Norrbotten. Vidare bygger ASSI ut Lövholmens bruk och Karlsborgs bruk för totalt 3 15 miljoner kronor. Investeringsprogrammet beräknas vara genomfört år 1972. Antalet anställda vid Lövholmens bruk beräknas öka med 120. Antalet anställda vid Karlsborgs bruk minskar under åren 1971-1972 med 60, men man bör då håUa I minnet att rationaliserlngslnvesteringarna vid Karlsborgs bruk genomförs för att över huvud taget möjhggöra fortsatt drift. Slutilgen genomför NJA fram tlU år 1974 ett Investeringsprogram på totalt 555 mUjoner kronor - Inklusive ökning av rörelsekapitalet med 125 miljoner kronor. Antalet anställda ökar med netto 400. Utan denna utbyggnad skulle antalet anställda I stället ha minskat med 400.

Jag vill vidare fästa uppmärksamheten på att en betydande del av Sveriges geologiska undersökning kommer att omlokahseras till Luleå enligt beslut av årets riksdag. Frågan om ytterligare lokalisering av statlig verksamhet till ohka delar av landet övervägs av den delegatlon som

utreder dessa frågor.

Jordbruket är alUjämt betydelsefuUt för Norrbottens del. Det beslut som fattades vid vårriksdagen i år om det särskilda Norrlandsstödet i förening med prisuppgörelsen om jordbraksprodukter bör kunna leda till förbättrade utkomstmöjligheter för länets jordbmkare och tUl en avtagande sysselsättnlngsminskning Inom denna del av näringslivet.

Jag förmodar att herr Petersson inte hade väntat att jag i mitt svar skuUe kunna räkna upp preciserade lokaliseringsprojekt som skulle lösa sysselsättningsproblemen I länet fram tUl år 1980. Något sådant är självklart Inte möjligt. Med vad jag här anfört har jag emellertid än en gång velat belysa hur vi arbetar med en rad olika medel. Jag upprepar vad jag sade 1 fjol i mitt svar till herr Petersson att alla dessa åtgärder syftar tUl att åstadkomma en mera positiv utveckling I Norrbotten och Norrland i övrigt.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. sysselsättnings-främjande åtgärder i Norrbottens län

Hen PETERSSON I Gäddvik (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Holmqvist för svaret på min interpeUation, Låt mig på en gång konstatera att svaret ur Norrbottens synpunkt är föga uppmuntrande,

1 sitt svar gör statsrådet en sammanställning av tidigare kända riksdagsbeslut - t, ex, omlokaUseringen av SOU och Norrlandsstödet tUl jordbruket - samt beslutade investeringar i de statliga företagen i Norrbotten. AUa nämnda beslut var kända för länsstyrelsen och planeringsrådet i Norrbotten då dessa Instanser skrev Länsprogram 70. I detta program har länsstyrelsen/planerlngsrådet framhåUit att om 2 000-3 000 nya arbetstUlfäUen kan tillskapas inom två ä fyra år utöver vad som i dag är genomfört och planeras, finns förutsättningar för att målsättningen för år 1980 för Norrbottens län som helhet kan uppfyUas.

Länsstyrelsen/planeringsrådet har också gjort en sammanstäUning av effekten av lokaliseringsstödet under de första fem åren av planeringspe-tioden 1965-1980.

Fram till den 31 december 1970 hade Norrbotten genom utlokahsering av statliga verk — SGU — utlovats ca 100 arbetsplatser, genom fUialutläggning fått 1 007 arbetsplatser och genom lokaliseringsstöd 498 arbetsplatser. Länsstyrelsen framhåller att siffrorna avseende lokaliseringsstöd och filialutläggning Inte kan summeras, då viss överlappning förekommit, men även om man räknar med alla tre effekterna bhr det ändå endast ca 1 600 arbetsplatser under den gångna tredjedelen av prognosperioden. Detta skaU jämföras med det beräknade behovet av nya arbetsplatser före 1980 om 16 800.

Jag vlU erinra statsrådet Holmqvist om att han under förra höstens debatt med mig om sysselsättningsproblemen I Norrbotten var rätt optimistisk om möjligheterna att skapa 16 000-17 000 nya arbetstUlfäl-len I Norrbotten som BD 80:s målsättning anger. De fakta som länsstyrelsen anför i Länsprogram 70 ger mig full anledning påstå att kraftfullare regionalpohtiska medel än de nu beslutade måste till om BD 80 :s målsättning skall bil verklighet.

I Länsprogram 70 finns en hel rad med förslag för att förbättra sysselsättningen I länet. Jag hoppas att Inrikesministern med hjälp av sina

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län

experter snabbehandlar denna åtgärdskatalog och snarast I proposition ger riksdagen tiUfäUe att fatta beslut om ytterligare Insatser för att långsiktigt förbättra sysselsättningen i landets mest arbetslöshetsdrabbade län.

Bland de åtgärder som länsstyrelsen föreslår finns ett skogsvårdsprogram syftande tUl att långsiktigt öka skogsproduktionen med 60-65 procent i Norrbotten, Investeringar i skogsbruk är i allmänhet långsiktiga. En intensifiering av skogsvården ger vanligen inte fuU utdelning förrän efter tidigast ca 50 år. Väsentligt i sammanhanget är emellertid att en sådan intensifiering omedelbart möjliggör en viss ökning av virkesuttaget.

Enligt beräkningar gjorda av skogsvårdsstyrelsen i Norrbotten skulle ökningen av arbetskraftsbehovet vid verkstäUandet av det föreslagna skogsvårdsprogrammet och därav möjliggjord omedelbar ökning av virkesuttaget uppgå tiU 2 000 årsarbetare.

Jag hoppas detta skogsvårdsprogram blir föremål för snabba och positiva åtgärder från statsmakternas sida.

Tyvärr har riksdagens socialdemokrater och kommunister denna höst avslagit motioner om utredning av möjhgheterna att använda skattesystemet eller delar av skattesystemet som ett regionalpolitiskt instrament. Talesmän för regeringspartiet sade uttryckligen Ifrån att socialdemokraterna Inte vUle vara med om någon regional differentiering av skattebestämmelserna.

Personligen tror jag att t. ex. en sänkning eller ett borttagande av arbetsgivaravgifterna eller en sänkning av energiskatten i ett så arbetslös-hetsdrabbat län som Norrbotten skulle vara verksamma åtgärder för att försöka neutralisera de högre produktionskostnader och de avståndskostnader som otvivelaktigt drabbar företagsamheten där. Även andra åtgärder för att nedbringa avståndskostnaderna I förhållande till större marknader skuUe enligt företagarna själva göra en satsning i Norrbotten mera lockande.

Herr talman! Jag delar helt länsstyrelsens i Norrbotten mening att koncentrerade insatser I Norrbotten nu är ofrånkomliga, om samhäUet har aUvarliga ambitioner att lösa Inte bara sysselsättningsproblemet på kort sikt utan även och framför aUt landsdelsproblemet pä lång sikt.

Regeringen och dess Inrikesminister har här ett stort ansvar. Vid val efter val har Norrbottens befolkning matats med löften från regeringspartiets företrädare om att målsättningen i BD 80 skulle fuUföhas. Det är Ulavarslande att inrikesministern I InterpeUationssvaret finner angeläget erinra om att de befolknlngspohtiska målen för länet ännu inte har preciserats av statsmakterna.

Under detta anförande övertog herr tredje vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen STRIDSMAN (c):

Herr talman! Det råder allmän enighet I Norrbotten om behovet av 16 000-17 000 nya arbetstUlfäUen I länet fram tiU 1980. Länsstyrelsen i Norrbotten hänvisar till bl. a. följande faktorer som avgörande för att man kommit fram till dessa redovisade behov av nya sysselsättningstUlfällen.

1, ett säkerställande av tillvaratagandet av de produktiva resurser som
skog och malm representerar med tanke på det välfärdstUlskott de utgör
för hela länet,

2, kravet på ett socialt hänsynstagande i områden med stark minskning av antalet arbetstillfällen i de areella näringarna och

3, behovet av en levande gränsbygd ur såväl kulturell som ekonomisk och militär synpunkt.

Jag viU i likhet med herr Petersson i Gäddvik säga att interpellationssvaret inte ger så stora löften om att uppnå målsättningen 16 000—17 000 nya arbetstUlfäUen, Det enda som är positivt är att inrikesministern utlovar en proposition under nästa budgetår och att han i svaret erkänner att obalansproblemen i Norrbotten är så stora, att åtgärder måste vidtagas redan före avlämnandet av den aviserade propositionen. Det skulle, herr Inrikesminister, vara mycket intressant att få veta något närmare om vilka, som jag förutsätter, snabba åtgärder som statsrådet i så fall tänker på och som han i svaret har antytt.

Herr Petersson I Gäddvlk har redan erinrat om länsstyrelsens förslag tUl ett Intensifierat skogsprogram för länet. Jag skaU Inte gå närmare in på den saken vid det här tUlfället, Inrikesministern får möjlighet att senare i kammaren utveckla frågan om skogsprogrammet, när han skall besvara en interpeUation från herr Johansson I Holmgården,

Jag noterar med stor tiUfredsstäUelse den betydande satsning som görs i stathga företag under de närmaste åren I Norrbotten, Det är Ingenting nytt för oss, men jag vUl ändå understryka betydelsen av att vi får denna statliga satsning, som är av mycket stort värde för länet.

Jag viU också med tUlfredsställelse konstatera att statsrådet betraktar jordbruket såsom alHjämt betydelsefullt för Norrbottens del. Vad jag vill framhålla är att det beslut som vi tog under vårriksdagen om det särskUda Norrlandsstödet borde ha kommit långt tidigare. Nu är det för vissa områden i länet nästan på gränsen tUl att vara för sent.

Vad beträffar SGU beklagar jag att vårriksdagen inte ville gå med på vad vi begärde i en trepartimotion från Norrbotten, Det gällde en utredning som siktade till att hela SGU skulle flytta till Luleå, Nu blev det bara en mindre del av SGU som kommer dit, medan huvudparten flyttas till Uppsala,

En stor principfråga är den del I interpeUatlonssvaret som berör den regionalpohtiska målsättningen. Statsrådet säger att de befolkningsmässiga målen för länet ännu Inte har preciserats av statsmakterna. Detta är beklagligt. Jag har vid flera tillfäUen i riksdagen debatterat lokaliserings-och regionalpolitiken med inrikesministern. Därvid har jag påtalat den stora bristen med regionalpolitiken hittUls, nämligen att den saknar en preciserad målsättning. Vi har från centern sedan flera år just framfört förslag om att regionalpolitikens precisering måste utgå från befolkningsramar, men varken regering eller riksdagsmajoritet har accepterat detta.

Det förslag till regionalpohtiskt handlingsprogram, som nu länsstyrelsen i Norrbotten utformat och sora har överlämnats tiU Kungl. Maj.t, bekräftar riktigheten i våra krav från centern att regionalpolitiken måste ha en befolkningsmässig målsättning.

Länsstyrelsens målsättning att det behövs 16 000—17 000 nya arbets-

6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 125-127

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. sysselsättnings-främjande åtgärder i Norrbottens län

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län

tUlfällen fram tUl 1980 I Norrbotten är Inga beräkningar gripna ur overkligheten, I botten för denna beräkning om behovet av dessa 16 000-17 000 nya arbetstUlfäUen ligger just kravet på en planering som bygger på befolkningsramar. Länsstyrelsen i Norrbotten utgår från 258 500 personer, som är ett minimital om länet över huvud taget skah kunna bestå som en livskraftig enhet.

Jag vill också säga att dessa 258 500 personer, som länsstyrelsen redovisat, inte Innebär någon uppräkning från utgångsåret 1965, utan tvärtom en minskning. Men befolkningsminskningen får inte gå längre än tUl en viss nedre gräns. Vi är redan nu vid den nedre gränsen för befolkningstalet, t, o, m, något under den, med ca 3 000 personer vid utgången av år 1970, Går vi under den nedre gränsen av befolkningstalet 258 500 personer kan vi äventyra tUlvaratagandet av de produktiva resurser som skog och malm representerar, vi äventyrar underlaget för skolor och vårdmöjligheter, ja, vi äventyrar hela underlaget för att uppehålla tiUfredsställande levnadsförhållanden och samhäUsservice,

Jag vUl i detta sammanhang säga att jag vet att det är många län som har det svårt, speciellt skogslänen, men en sak är tämligen klar och det är att Norrbotten är det enda län som har accepterat en befolkningsminskning under åren meUan 1965 och 1980, Vi har också i full enighet accepterat en rätt kraftig omflyttning inom länet, aUtså från Inland mot kustkommuner. Men trots detta kvarstår behovet av nya sysselsättningstUlfällen I Inlandet,

Låt mig citera några siffror om befolknlngstrenden från kommunblocken, VI har 14 sådana block, och aUa är färdiga storkommuner,

ÖverkaUx kommun minskar med 47 procent sin befolkning men behöver ändå 400 nya arbetstUlfäUen, Pajala kommun kommer att minska med 45 procent och behöver trots detta 700 nya arbetstUlfäUen, Jokkmokks kommun kommer att minska sin befolkning med 36 procent men behöver 600 nya arbetstUlfäUen, Jag kunde fortsätta denna uppräkning från ytterligare sex kommuner med samma tendens, men exemplen räcker. Inlandskommunernas räddning är att vi fär en befolkningsmässig målsättning för regionalpoUtiken, Jag hoppas att inrikesministern kan ge något löfte om att man från regeringens sida skaU försöka motsvara de förväntningar som från Norrbotten stäUs om befolknlngsramar när propositionen avlämnas under nästa budgetår.

Jag vih också ta upp en annan fråga som har att göra med regionalpohtlken och med vilken framgång den kan bedrivas i vårt län. Jag avser ortsklasslflceringen, I somras presenterades från inrikesdepartementet en skiss tUl ett klassificeringssystem, och jag måste säga att den inte verkar riktigt tilltalande ur nonbottnisk synpunkt.

Länsstyrelsen I Norrbotten har bl, a, föreslagit fem orter som tUlväxtcentra: Kiruna, GäUivare, Kalix, Haparanda och Arvidsjaur. I det förslag som nu har lagts fram av Inrikesdepartementet har man krånglat tUl detta. Man har gjort en uppspaltning av dessa fem orter och grupperat om dem I tre olika ortssystem. Kiruna är placerat för sig, sedan GäUivare och Kahx och sist på skalan kommer Haparanda och Arvidsjaur.

Jag viU därför innan jag slutar, herr talman, stäUa följande frågor till inrikesministern: Innebär detta förslag tiU ny ortsklassificering för det

första ett avsteg från proposition nr 75? Innebär förslaget för det andra en möjlighet för regeringen att i fortsättningen bedriva en viss differentierad styrning beträffande exempelvis de här fem kommunerna — Kiruna, GäUivare, KaUx, Haparanda och Arvidsjaur? På länsplanet är man enig om att de skall tiUhöra samma ortsklassiflcerlngsgrupp. Innebär ortsklas-slflcerlngsgrupperingen att de som hamnat längst ner på skalan kommer att ha mycket sämre förutsättningar när det gäUer regionalpolitiken I fortsättningen?

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens Uin

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag är en smula tveksam om huruvida jag i den här interpeUationsdebatten, som gäller sysselsättningsförhållandena i Norrbotten, skaU gå in på det förslag tUl ortsklasslficerlng som en expertgrupp har lagt fram. Det kanske finns möjligheter att återkomma tUl den saken i ett annat sammanhang. Jag tror att hen Stridsman är medveten om att det är en expertgrupp som har lagt fram förslaget just för att man skall få ett diskussionsunderlag - en pejling både av metodiken och av hur förslaget verkar ute I de skilda länen.

Jag återgår således tUl den fråga som det här gäller. Herr Petersson I Gäddvlk var Utet besviken över att jag i mitt svar inte kunnat redovisa några egentliga nyheter för honom. Man får kanske inte, herr Petersson, ställa aUtför stora anspråk. Om vi skaU fortsätta att med ett halvt eUer ett års meUanram kräva redovisningar är det inte möjligt att alltid bidraga med så mycket nytt. Men jag tyckte att det hade sitt värde att fuUfölja svaret från förra året. Jag kunde ju konkretisera det på åtskUliga punkter, bl. a. med närmare uppgifter om vad investeringarna i Norrbotten betyder.

Jag kan försäkra herr Petersson att förmodligen ingen annan del av vårt land i dag har en så stark industriexpansion som just Norrbotten. Jag beklagar att det inte finns en Uka stor InvesteringsvUja inom industrin i aUmänhet I vårt land. Det har även anvisats betydande resurser tiU de statliga företagen i Norrbotten, och de håUer på att förverkliga dessa planer nu. Det kan man utläsa bl. a. av den sysselsättnlngsstatlstlk som vi får månad för månad. Den har under hösten visat en betydligt husare bUd för byggnads- och anläggningsarbetarna i Norrbottens län än vad som varit vanligt. Detta hör direkt samman med de mycket stora Investeringar som nu sker inom de statliga företagen.

När jag har sagt att vi inte kan vänta på de nya regionalpolitiska hjälpmedel som vi får när den här försöksperioden är slut och när länsplanerna har sammanförts tUl en riksplan, så ligger det inget annat i det än att vi skall arbeta energiskt liksom hittiUs för att söka förmå företag att etablera sig och bygga ut verksamheten inom i första hand stödområdet. Naturligtvis är det angeläget att Norrbotten får sin beskärda del av en sådan satsning också. Men jag undrar vad herr Petersson i Gäddvik menade när han nu, om jag förstod honom rätt, krävde kraftigare lokalpolitiska styrmedel eher hjälpmedel. Riksdagen har ju fastlagt inom vilken ram vi har att arbeta. Jag kan försäkra att vi tUlämpar en mycket generös tolkning av bestämmelserna. Om det är företag som verkligen vUl göra ett försök att etablera sig i Norrbotten så

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län

kan de påräkna, både av arbetsmarknadsstyrelsen och av departementet, en mycket välvUlig instäUning när det gäUer att bedöma stödet. På den punkten behöver herr Petersson inte sväva i något som helst tvivelsmål om att vi kommer att utnyttja aUa de resurser som står oss tUl buds.

Jag anser emeUertid inte att lösningen hgger i ett slopande av arbetsgivaravgiften, ty det innebär ju en generell lättnad. För Norrbottens näringsliv skulle inte en slopad arbetsgivaravgift ge särskUt stor stimulans. De statliga företagen är ju dominerande och för dem har arbetsgivaravgiften inte den betydelsen. De företagen har ju att försöka arbeta som andra, men de kan som sagt påräkna en stor investeringsvilja från regeringens och riksdagens sida.

Jag tror ahtså inte det är någon åtgärd som för framåt att slopa arbetsgivaravgiften, men jag kan väl förstå att herr Petersson kände ett visst behov av att förena det förslaget med det aktueUa programmet såsom betydelsefullt för utvecklingen i Norrbotten,

Jag har redan givit herr Stridsman svar på frågan om vUka åtgärder som snabbt skulle vidtas för att få till stånd en förbättring. Jag har då inte kunnat annat än Uta tUl att de hjälpmedel vi förfogar över, samrådsskyldigheten och stödåtgärder av olika slag, skall ge ett positivt resultat. Jag avstår som sagt från att gå in på frågan om ortsklassificering. Jag har redan antytt att detta inte är någonting som regeringen ännu har tagit ställning tUl,

Likaledes kan jag Instämma i herr Stridsmans mening att diskussionen om skogsvårdsåtgärderna lämpligen bör anstå tUls jag har att besvara en interpeUation i ärendet. Det skulle vara oriktigt mot interpellanten att gå händelserna i förväg, eftersom den frågan ju inte är någon central punkt i herr Peterssons InterpeUation,

Hen PETERSSON i Gäddvik (m):

Herr talman! Att jag bara summerade vad statsrådet Holmqvist sagt I sitt interpellationssvar om vad som är gjort och vad som är tänkt för Norrbottens del beror helt enkelt på att det som statsrådet här räknar upp var känt för länsstyrelsen när den i Länsprogram 70, som lades fram I oktober, skrev att om man skall kunna hålla målsättningen år 1980 för Norrbottens län så måste man (inom 2 ä 4 år) få 2 000—3 000 nya arbetstUlfäUen utöver dem som är planerade. Det är enligt länsstyrelsen I Norrbotten villkoret för att man skall kunna uppfylla målsättningen i BD 80,

Statsrådet Holmqvist säger vidare att han, och det är ju riktigt, har arbetat så långt som riksdagen - den socialdemokratiska majoriteten i riksdagen - har givit honom lokaliseringspoUtiska resurser tUl, Jag har då i mitt tack för svaret påvisat att vi från vårt håll har fört fram kompletterande förslag avseende möjligheterna att öka sysselsättningen bl, a, i Norrbotten och att läget hade varit annorlunda och bättre, om statsrådet Holmqvist och hans parti hade ställt sig bakom dem.

Jag vUl också erinra statsrådet om att det vid valrörelsen 1970 sändes en broschyr tUl alla hem i Norrbotten, kaUad Jämlikhet för Norrbotten, där man på en sida skriver: "Kan vi skapa 16 000 nya jobb i Norrbotten? Planeringsorganen i länet har avslöjat att Nonbotten behöver minst

16 000 nya jobb åren 1967-1980, Norrbottens socialdemokrater har hävdat och hävdar att det målet inte alls är för optimistiskt," Så står det i valbroschyren,

I fjol föreföU det mig som om statsrådet Holmqvist delade den meningen. Gör han det i dag?

Hen STRIDSMAN (c):

Herr talman! Låt mig först ta upp frågan om ortsklassificeringen. Att jag tog upp denna fråga har trots aUt ett samband med det förslag som länsstyrelsen i Nonbotten avgivit, där man har ett preciserat förslag avseende ortsklassificeringen. Man kan inte undgå att ta intryck av ett förslag som kommer från det departement som statsrådet är chef för. Även om det framlagts av en arbetsgrupp inom detta, kan man inte helt bortse från att det - även om det kaUas för en pejling eUer ett diskussionsunderlag - finns i varje faU en viss syftning med det i och med att det har skickats ut. Skulle opinionen vara tyst, finns risken att det kommer en proposition som föher de intentioner vUka nu kommit tiU uttryck I ortsklassificeringssystemet.

Jag vUl bara för mitt och för centerns vidkommande deklarera att vi absolut inte kommer att godta de förslag som är utskickade som ett slags pejling eUer som ett diskussionsunderlag.

Jag återkommer härefter till frågan om på vUket sätt man skall åstadkomma de 16 000-17 000 nya arbetstUlfäUena i Norrbotten, Herr Petersson i Gäddvik har citerat länsstyrelsens förslag tUl åtgärder. Jag skall inte gå in på detta. Vad jag saknade hos inrikesministern var emeUertid att han inte på något sätt viUe beröra den primära frågan, nämligen målsättningen. När man i Norrbotten nu har kommit fram tUl kravet på 16 000-17 000 nya arbetstUlfäUen måste det ha funnits en bakgrund eUer en målsättning bakom detta. Det är sådant som vi från centern mycket länge har framfört. Den kritik som vi fortfarande måste rikta mot regeringen är alltså att ni fortfarande saknar en målsättning för regionalpohtlken.

Jag vUl bara mycket kort återge några ord ur den handling som jag tagit som belägg för att också länsstyrelsen uppfattar målsättningen som det primära. Så här står det:

"Målsättningen uttryckt i befolkningsramvärden för de enskUda kommunerna stannade vid att folkmängden inte kunde tUlåtas sjunka under 258 500 personer totalt för länet fram tUl år 1980."

Enhgt denna beräkningsmetodik, anknuten tUl länsutredningen BD 80, skulle det innebära att det behövdes ca 16 800 nya arbetstiUfäl-len.

Just genom att sätta befolkningsramar som grund för länsprogrammet, vUket vi från centern har efterlyst i flera år, har man aUtså kunnat komma fram till att 16 800 nya arbetstiUfäUen är behövliga, och så har man spaltat upp dem kommun för kommun. Det är just den här principfrågan som jag tycker att Inrikesministern aUtför lätt förbigått i sitt svar.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. sysselsättningsfrämjande åtgärder i Norrbottens län

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. sysselsättnings-främjande åtgärder i Norrbottens län

Herr Inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Först och främst kanske vi bör ha klart för oss att länsprogram har utarbetats för samtliga län I riket. De utgör - det viU jag gärna säga - ett utomordentligt intressant material, men jag vågar säga att det här rör sig om bortåt 10 000 sidor. Jag tror att kammaren håUer mig räkning för att jag inte på det här tidiga stadiet är beredd att gå in i en specieU diskussion om hanteringen av länsplanen för Norrbotten. Vi får nog låta den saken anstå tiU dess vi får tUlfälle att diskutera detta material mera samlat.

Herr Petersson i Gäddvik sade så bekvämt att om man hade föht de idéer som framförts från moderat håU, så skuUe det ha sett annorlunda ut. Jag är nu inte så säker på det. Om det skulle ha varit så olyckligt att vi hade haft en borgerlig regering som utformat lokaliseringspohtiken i vårt land, så sätter jag verkligen ett frågetecken för om den regeringen hade gjort den stora satsning på de stathga företagen som nu har skett i Norrbotten. Det har ju aldrig varit på det området som ni har kommit med överbud, utan det har ju varit högst motvUligt ni har anslutit er till en utbyggnad av den statliga verksamheten, trots de deklarationer som lämnats här I dag.

Jag har inte anledning att förlänga debatten. TUl herr Stridsman vUl jag ändå säga att det är att förenkla det hela, om man anser att det bara gäher att faststäUa vissa befolkningsramar. Nej, jag ser det som ännu väsentligare att vi kan få sysselsättnlngstiUfäUen för människorna. Utkomst för famiherna i Norrbotten är det aUra viktigaste. Tyvärr har det ju varit så hittUls att Norrbotten varit det län som haft den största arbetslösheten och de största svårigheterna. Det gäher således I främsta rummet att komma tUl rätta med dessa problem och ge människorna ökade sysselsättningsmöjhgheter. Vid en konjunkturnedgång kan vi konstatera att visserligen stagnerar utflyttningen från Norrlandslänen -jag antar att vi får uppleva det nu också — men tyvärr är detta ofta förenat med att flera människor också är sysslolösa.

Därför är problemen inte så enkla som hen Stridsman vill göra dem. Men tUl detta får vi, som sagt, tUlfäUe att återkomma så småningom.

Hen STRIDSMAN (c):

Herr talman! Jag förstår att man, som inrikesministern har sagt, inte kan föra en speciell detahdiskussion om Norrbotten. Det efterlyste jag inte heller. Men vad som är viktigt att klarlägga i den här debatten, det är hur statsrådet och regeringen ser på regionalpolitikens målsättning. Man kan I alla fall ha vissa principieUa uppfattningar. Från centern har vi flera år å rad fört fram förslag att Innan man lyckas med regionalpolitiken måste man i botten för den ha en viss målsättning, och den måste uttryckas i vissa befolkningsramvärden. VI har fått rätt nu när länsstyrelsen I Norrbotten, det mest och svårast utsatta länet, har utgått just Ifrån en planering med befolknlngsramar I botten. Jag håller givetvis med Inrikesministern om att det är viktigt att vi får sysselsättningstillfällen. Det ger Ingen sysselsättning om vi bara diskuterar om målsättningar, eher befolknlngsramar, men det är viktigt att vi fastställer att vi har ett mål för regionalpolitiken och över huvud taget för hela riksplaneringen.

Då kan vi lättare gå In för att vidta åtgärder I meningen att fuUföha den målsättning som vi beslutat här I riksdagen.

Hen PETERSSON I Gäddvik (m):

Herr talman! Jag vUl bara påpeka vad vi alla vet, nämligen att riksdagen är enhäUig när det gäller förslag tiU lokaliseringspoUtiska åtgärder, inklusive de Investeringar som gjorts inom de statliga företagen i Norrbotten. Vad jag påpekat är att man även från vårt håll framfört förslag tUl regionalpoUtiska åtgärder som går utöver vad den socialdemokratiska regeringen och de socialdemokratisk riksdagsmännen har velat vara med om.

Jag beklagar uppriktigt - ty jag känner mycket starkt för mitt län — att inrikesminister Holmqvist inte vUl upprepa den optimism som han gav uttryck för i fjol när han också sade sig tro att vi skuhe få dessa 16 000-17 000 nya arbetstillfällen före 1980. Planeringsrådet vid länsstyrelsen I Norrbotten har ju tydligt sagt ut att det fordras att man gör denna kraftinsats under de allra närmaste åren.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. beredskapsarbeten för kvinnor

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Herr Petersson begär väl inte att vi skall ha en århgen återkommande föreställning där vi skall upprepa allt vad vi sagt vid tidigare tUlfällen? Men jag är angelägen att framhålla att jag är optimist också i år och att jag hoppas att vi skall kunna åstadkomma den positiva utveckling i Norrbotten som vi eftersträvar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 12 Ang. beredskapsarbeten för kvinnor

Herr Inrikesministern HOLMQVIST erhöU ordet för att besvara fru Jonängs (c) den 21 oktober framställda interpeUation, nr 178, och anförde:

Herr talman! Fru Jonäng har frågat vilka åtgärder som har vidtagits eUer avses bh vidtagna för att erbjuda arbetslösa kvinnor beredskapsarbeten, om särskilda åtgärder har vidtagits för att öka antalet kvinnor i beredskapsarbeten som av hävd uppfattats som lämpade enbart för manliga arbetstagare och om jag är beredd medverka tUl att beredskapsarbeten som enligt gängse uppfattning är bäst passande för kvinnor ställs tUl förfogande.

Fra Jonäng har själv i sin interpeUation lämnat en del uppgifter som belyser arbetsmarknadsläget speciellt för kvinnorna. Som en komplettering viU jag peka på att sysselsättningen för kvinnor även under nuvarande konjunkturnedgång totalt sett har ökat. Detta konstaterande skah givetvis inte tolkas så att kvinnornas situation på arbetsmarknaden inte påfordrar specieU uppmärksamhet - det har den gjort tidigare, och det gör den i dag. De traditioneUa hindren för kvinnorna att hävda sig på arbetsmarknaden är långt ifrån övervunna.

Beredskapsarbetena och arkivarbetena, som fyUer samma funktion

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. beredskapsarbeten för kvinnor

som beredskapsarbeten, omfattar en mångfald arbetsuppgifter. Den 26 oktober 1971 fanns sammanlagt 20 669 personer I allmänna och särskilda beredskapsarbeten, varav 884 kvinnor. I arkivarbeten fanns i september 197 1 sammanlagt 9 400 personer varav 4 300 kvinnor.

Av de 884 kvinnorna som var sysselsatta I beredskapsarbeten hade ca 500 uppgifter Inom s. k. industriella beredskapsarbeten, medan de övriga företrädesvis var sysselsatta I lättare skogs- och naturvårdsarbeten.

Utvecklingen på arbetsmarknaden med ett ökat antal arbetslösa med utbildning och yrkeserfarenhet Inom bl. a. administration och vård- och serviceuppgifter har ställt krav på en breddning av beredskapsarbetena. Med anledning härav har arbetsmarknadsstyrelsen under den senaste tiden beslutat vidga beredskapsarbetena att omfatta en del nya uppgifter inom stathg och kommunal förvaltning samt - mera uttalat som försök — inom vårdsektorn. De hittUls beslutade beredskapsarbetena inom vård och förvaltning beräknas ge arbetsuppgifter för 400—500 personer. Inom flertalet län pågår planering av beredskapsarbeten av denna nya typ.

1 arbetsförmedlingens uppgifter ingår att ge arbetssökande Information om olika arbetsuppgifters innehåll och om de arbetsmarknadspohtiska hjälpmedel som kan Ifrågakomma när arbetsplacering inte kan ordnas. För åtskilliga arbetslösa är t. ex. arbetsmarknadsutbildning nödvändig för att de skaU kunna bli konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden. I oktober 1971 deltog 20 760 kvinnor i arbetsmarknadsutbUdnlng, en ökning med ca 3 800 sedan föregående månad. Arbetsmarknadsstyrelsen planerar att fortsätta och vidga informationen om möjligheterna tUl arbetsmarknadsutbildning och om betydelsen för både män och kvinnor av att väha yrke mindre enligt konventionella föreställningar än från personliga förutsättningar.

Sammanfattningsvis kan sägas att av fra Jonäng berörda åtgärder har vidtagits och kommer att byggas ut ytterligare. Jag är dock angelägen understryka att åtgärder för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden och för att vidga deras yrkesval Inte bör ses enbart som en speciell åtgärd i ett besvärligt arbetsmarknadsläge. Det är en långsiktig strävan som vi tiUmäter stor betydelse.

Fru JONÄNG (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka inrikesministern för svaret på min InterpeUation.

Jag behöver väl knappast framhålla att när jag tar upp frågan om kvinnorna på arbetsmarknaden innebär det inte ett bristande intresse för alla andra grupper av arbetslösa, både unga och äldre, som vi har i dag och som befinner sig i ett utsatt läge. Men i en situation där bortemot hälften av de arbetslösa utgörs av kvinnor och där svårigheterna för dem att få beredskapsarbete är utomordentligt stora fann jag det nödvändigt att med Inrikesministern få diskutera just kvinnornas situation.

I ett av de senaste numren av tidningen Fackföreningsrörelsen talar man om panikstämning och hysteri när det gäller arbetslösheten, och man säger att "försöken att driva politisk spekulation I de nuvarande svårigheterna att bereda sysselsättning åt alla kvinnor som efterfrågar arbete bestämt måste avvisas". Jag hoppas att jag inte bhr beskyUd för

politisk spekulation då jag försöker bidra till att vi på sikt får en tUlfredsstäUande lösning av hela problematiken kring kvinnornas situation på arbetsmarknaden.

Inrikesministern säger i sitt svar att sysselsättningen för kvinnor även under nuvarande konjunkturnedgång totalt sett har ökat. Vi har alltså fått ut allt fler kvinnor på arbetsmarknaden, och detta har skett genom en medveten satsning och styrning från samhällets sida. Mot denna bakgrund, som varit väl känd, har man att se siffrorna för beredskapsarbeten, som den 26 oktober enligt inrikesministern var 20 669 personer, av vilka 884 var kvinnor. De siffrorna är ju högst otillfredsställande, för att Inte säga oacceptabla. Man kan fråga sig: Varför har ingen satsning gjorts tidigare på beredskapsarbeten för kvinnor? Och varför har det inte gjorts kraftigare? Man måste ändå ha kunnat förutse den utveckling som vi har i dag när det gäller kvinnorna och arbetslösheten. Man måste också ha kunnat förutse att driftinskränkningar skulle drabba många av de kvinnointensiva Industrierna, t. ex. textilindustrin. Och varför har beredskapsarbetena ända tills nu fått behålla sin traditionella utformning -byggnads- och anläggningsarbeten? Först så sent som I slutet av oktober företog arbetsmarknadsmyndigheterna denna breddning av beredskapsarbetena som inrikesministern talar om. Jag finner detta milt sagt förvånande. Kännedomen om den faktiska situationen för kvinnorna på arbetsmarknaden borde ha resulterat I en bättre planering för dem.

Det har sagts tidigare, men jag vill understryka att kvinnorna inte får bU någon kastboll på arbetsmarknaden. Kvinnorna får inte och viU Inte vara en reservarbetskraft, som det är bra att ta tUl I högkonjunkturen men som får gå när konjunkturen svänger och arbetslösheten sätter in. Många kvinnor har ju försörjningsansvar, och enhgt uppgift är den kvinnliga arbetslösheten mest utbredd bland de ensamma mödrarna. Bland dem uppges andelen arbetslösa vara fem gånger sä stor som bland gifta män.

Att kvinnornas antal på arbetsmarknaden ökar trots lågkonjunkturen kan man enligt min uppfattning ta som Intäkt för att kvinnorna Inte vih betraktas som en arbetskraftsreserv utan vill att manligt och kvinnligt arbete skaU värderas lika. Det övergripande målet måste ju vara att skapa trygghet på arbetsmarknaden för både män och kvinnor.

Jag anser det nödvändigt med en breddning av beredskapsarbetena så att man får fysiskt mindre krävande uppgifter både för män och för kvinnor.

Inrikesministern talar i sitt svar om beredskapsarbeten Inom vård och förvaltning för 400-500 personer. Dels är det ett lågt antal, dels kanske man för klarhetens skull bör säga att det är fråga om arbete för både män och kvinnor, vUket i och för sig är riktigt.

Av dessa beredskapsarbeten Inom vård och förvaltning ligger — om jag har uppfattat det riktigt — en begränsad del inom vårdsektorn: ungefär ett hundratal arbetstUlfäUen, därtUl geografiskt begränsade. Jag hoppas emellertid att den I svaret påtalade planeringen av beredskapsarbeten inom vård, förvaltning och service i stor utsträckning Inriktas på vårdsektorn och att därigenom arbetstillfällen skapas för fler kvinnor.

Jag anser alltså att ytterhgare former för beredskapsarbeten bör

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. beredskapsarbeten för kvinnor

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. beredskapsarbeten för kvinnor

eftersträvas. Man bör kunna gå In på de flesta sektorer I samhällslivet: naturvård, landskaps- och skogsvård, hembygds- och fornvård. Och varför Inte sätta in konsulenter i kvinnoorganisationerna, motsvarande vad som har skett på ungdomssidan? Då skulle man genom kvinnoorganisationerna kunna nå ut med arbetsmarknadsfrågorna och utbUdningsfrågorna till kvinnorna.

Utbildningen är också utomordenthgt viktig i det här sammanhanget; därvidlag delar jag inrikesministerns uppfattning. Jag anser att det är väl använd tid och kraft om de arbetslösa kvinnorna går in i arbetsmarknadsutbUdningen. Sedan står de bättre rustade när konjunkturen svänger, och de får ökade möjligheter tUl fasta anstäUningar inom vidare arbetsområden. De har också möjligheter tiU större trygghet i arbetet.

Det är stora svårigheter, både ekonomiskt och psykiskt, som har drabbat kvinnorna genom samhällets bristande planering för dem när de väl kommit ut på arbetsmarknaden. Jag vUl fråga om inrikesministern vill medverka tiU att vi får ett utvecklingsprogram för kvinnor på arbetsmarknaden över huvud taget — ett reformprogram för kvinnor på samma sätt som vi i dag har ett specieUt ungdomsprogram när det gäller arbetsmarknadsfrågoma.

Jag efterlyser alltså ett program som tar sikte på kvinnans hela situation på arbetsmarknaden — utbUdning, yrkesval, omskolning, beredskapsarbete, deltidsarbete, barntUlsyn osv. Det är inte minst viktigt att man också försöker komma tUl rätta med de konventioner som ju fortfarande råder vid yrkesval.

Samtidigt viU jag efterlysa mer resurser för forskning och utvärdering av arbetsmarknadsåtgärderna över huvud taget, för det är först när vi känner effekten av arbetsmarknadsåtgärderna som vi kan åstadkomma fullt effektiva arbetsinsatser på det området.

Herr talman! Jag anser i princip att män och kvinnor bör arbeta i alla yrken, och det gäller även beredskapsarbetena. Därvidlag har vi kanske samma uppfattning. Det är inte lyckligt att vi, som nu är fallet, har en manlig arbetsmarknad och en kvinnlig. Det får naturligtvis göras undantag för fysiskt alltför påfrestande arbeten, men i princip måste samma vUlkor gälla för män och kvinnor på arbetsmarknaden. Men just I dagens läge menar jag att det behövs speciella insatser för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Det behövs särskilda åtgärder när det gäller attitydförändringen vid yrkesval. För speciella åtgärder talar också att vi har en ny situation med ett ständigt ökande antal kvinnor på arbetsmarknaden och därmed sammanhängande problem.

Det är klart att speciella åtgärder för kvinnorna inte får bidra till en ytterligare fastlåsning, utan man måste hela tiden ha målsättningen klar — att vi skall ha en fullständig Integration på arbetsmarknaden. Jag tycker att ett dylikt program borde kunna utformas i nära samråd med kvinnoorganisationerna, som ju har mycket viktiga kommunikationskanaler tlU hundratusentals kvinnor.

Jag har förhoppning om att inrikesministem skaU medverka tiU detta, inte minst med hänsyn till de positiva uttalanden som inrikesministern har gjort i svaret om betydelsen av åtgärder för att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag har inte anledning tUl så långt fortsatt Inlägg. Jag vUl bara erinra om att man ofta blir missförstådd när man pekar på att samma arbetsuppgifter bör kunna utföras av både kvinnor och män. Efter ett industribesök för en tid sedan hade jag tUlfälle att just peka på de goda erfarenheter som de kvinnliga arbetarna hade gjort inom industrin, och jag förde vidare deras önskan att kvinnor skulle kunna gå in i industrieUt arbete i ökad utsträckning. Därefter fick jag flera brev, i vilka man opponerade sig starkt och skrev att inte kunde väl ändå Inrikesministern tycka att Sveriges vackra kvinnor skulle bli plåtslagare osv. Nog finns det mycket av sådana här fördomar som lever kvar och som vi måste försöka komma tUl rätta med.

På samma sätt skulle man också önska att en del män trädde In i arbetsuppgifter som av tradition uppfattas som avsedda för kvinnor. Därför kanske jag inte i första hand skaU sätta mig ned och göra ett speciellt kvinnoprogram, utan jag tror att vi i ökad utsträckning måste arbeta så att vi når ut tiU båda grappema.

Vi har ju ändå lyckats relativt väl att ge de kvinnor som har efterfrågat arbete möjligheter tUl sysselsättning ute i förvärvslivet. Det är ju ändå ett faktum att antalet kvinnor på arbetsmarknaden har ökat under det senaste året - jag har uppgifterna från september i fjol tUl september i år - med inte mindre än 43 000, Nästan hälften av dem som har gått ut och sökt arbete har kunnat få ett jobb, och det är ju något som är positivt. Men då finns det — tyvärr, säger jag - alltför många som vi tUls vidare får rekommendera att de går in och får en bättre yrkesutbildning. Och därför är det ju glädjande att kvinnorna under de senare åren kommit upp nästan i jämnhöjd med männen — jag tror de ligger vid 43 eher 44 procent, 1 något sammanhang har det t, o, m, varit fler kvinnor än män som varit under utbildning.

Det är självfallet Inte detta vi siktar tUl - det medger jag - men för många är det här en bättre lösning än att få gå hemma I fortsatt sysslolöshet. Jag tror emellertid att den allra bästa vägen vore att fru Jonäng och andra i kvinnoorganisationerna tog upp de här sakerna med arbetsmarknadsstyrelsen. Det är den vägen som ungdomsorganisationerna har gått. Jag är inte för min del specieUt intresserad av att presentera ett kvinnoprogram — jag viU helst se det som ett både-och I det här sammanhanget.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. beredskapsarbeten för kvinnor

Fru JONÄNG (c):

Herr talman! När inrikesministern säger nej tUl ett specieUt utveck
hngsprogram för kvinnor vUl jag erinra om vad Sveriges regering sade
1968, då man avgav yttrande tUl FN över kvinnornas stäUning i Sverige,
Regeringen sade vid det tiUfället att "specieUa samhäUsinsatser för att
stärka kvinnans ställning kommer att vara nödvändiga tills klyftan
avsevärt minskat meUan kvinnor och män, "

Vi har också en ny situation på arbetsmarknaden. Det är riktigt som inrikesministern säger, att kvinnorna i arbetskraften har ökat, och det är i och för sig positivt. Jag har en uppgift här som säger att 54 procent av de gifta kvinnorna nu skall vara ute på arbetsmarknaden, och när det gäller

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. väntetidema vid ögonklinikerna

utbUdningen var det så att under budgetåret 1970/71 var över hälften av dem som började i arbetsmarknadsutbildning kvinnor. Vi har aUtså här en ny situation, och samtidigt har vi så många problem och svårigheter genom att vi mer eller mindre sitter fast i fördomar och konventioner. Därför tior jag ändå att det är nödvändigt att man i dag vidtar de speciella åtgärder för att stärka kvinnans ställning som regeringen själv har ansett vara nödvändiga.

När det gäller detta att sitta fast i fördomar, så säger inrikesministern att det är många som tycker att kvinnor inte skaU vara plåtslagare och Uknande, Jag såg för någon månad sedan en "processorska" i arbete — Icke att förväxla med professorska! Det var en kvinna i Östbergs fabriks AB i Alfta som manövrerade en processormaskin. Vi har i Hälsingland två kvinnor som manövrerar sådana maskiner. Man blev verkligen imponerad, för de uträttar väldigt tunga arbeten med de här maskinerna — klyver och kvistar o, d,, och de trivdes utomordenthgt med sitt arbete.

Det var kanske en del som reagerade när de såg kvinnorna i förarhytten på de här jättestora skogsmaskinerna — men det är så — vi sitter fast i fördomar. Det behövs en attitydförändring, och den åstadkommer vi inte utan speciella åtgärder.

Överläggningen var härmed slutad.

§13 Ang. väntetidema vid ögonklinikerna

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Börjessons i Falköping (c) den 14 oktober framstäUda interpellation, nr 156, och anförde:

Herr talman! Herr Börjesson i Falköping har frågat vUka åtgärder jag avser att vidta för att bringa ner de långa väntetiderna vid landets ögonkliniker.

Den sjukvårdspoUtiska målsättningen under de senaste åren har i hög grad varit inriktad på att prioritera en utbyggnad av den öppna sjukvården, psykiatrin och långtidssjukvården. Man kan nu börja att avläsa resultaten härav genom en väsentlig förbättring av läkartUlgången inom dessa viktiga områden av sjukvården. Trots att ett stort antal nya tjänster inrättats har vakanssiffrorna kunnat minskas väsentligt.

Utvecklingen har inte varit lika gynnsam inom vissa andra områden, bl. a, inom ögonsjukvården. Vakanssituationen vid sjukhusens ögonkliniker har försämrats, vilket dock bör ses mot bakgrunden av att det samtidigt har tiUkommit ett betydande antal nya specialistläkartiänster för ögonsjukvården vid den öppna sjukvården utanför sjukhusen. Sammantaget har antalet läkare med specialistbehörighet i ögonsjukvård under åren 1969 och 1970 ökat från 177 tUl 213, dvs, med omkring 20 procent. När det gäller väntetiderna kan man konstatera, att brådskande fall i regel kunnat tas in på sjukhusens ögonkliniker inom planerad tid.

Olika åtgärder har vidtagits och planeras för att förbättra situationen inom ögonsjukvården. På grundval av en särskild utredning om ögonsjukvården har socialstyrelsen i våras utfärdat anvisningar tUl sjukvårdens

huvudmän om ett bättre utnyttjande av personalresurserna inom den öppna ögonsjukvården. Därvid rekommenderas en systematisk arbetsfördelning mellan de olika personalgrupperna inom ögonsjukvården. Innebärande bl. a. att de specialistutblldade ögonläkarnas insatser i första hand inriktas på fall med ögonsjukdom eller synrubbning, som för en adekvat behandling inte kan tas om hand av allmänläkare eller legitimerad ögonoptiker. Allmänläkare, som har genomgått viss utbUdning i ögonsjukvård, kan meddela enklare sådan vård i enhghet med vad som närmare exemplifieras i anvisningarna, medan kontroll av synskärpa och utprövning av korrektlonsglas I stor utsträckning kan ombesörjas av legitimerad optiker. Andra personalkategorier som bör kunna utnyttjas mera är oftalmologassistenterna, som under överinseende av läkare kan biträda denne med t. ex. synfältsundersöknlngar och mätning av ögontryck, och ortoptrisema, som dessutom bl. a, kan biträda ögonläkarna vid specialmottagningar för behandling av skelande barn. Jag är övertygad om att sjukvårdshuvudmännen vid den lokala sjukvårdsplaneringen kommer att ta tiU vara dessa olika möjhgheter att effektivisera ögonsjukvården.

Slutligen vill jag också nämna, att socialdepartementets sjukvårdsdelegation den Il oktober 1971 har uppdragit åt socialstyrelsen att göra en allsidig översyn av det nuvarande programmet för tlUdelning av läkartjänster.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. väntetidema vid ögonklinikerna

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Jag ber att få framföra mitt tack tUl socialministern för svaret på min interpeUation, Av detsamma framgår att en del åtgärder har vidtagits för att bemästra situationen inom ögonsjukvården, men med hänsyn tUl det aUvarhga läget synes mig dessa åtgärder vara otUlräckhga,

Jag tycker att det är svårt att i statsrådets svar upptäcka någon oro över framför allt de långa väntetider som patienter med ögonsjukdomar utsattes för. Det verkar snarare som om statsrådet fann läget vara någorlunda tiUfredsställande, Tyvärr skiher sig denna bUd på ett markant sätt från den som beskrivs från patient- och läkarhåll. Landets ögonläkare betecknar situationen som helt ohållbar och går t, o, m, så långt att de förklarar att den svenska ögonläkarkåren inte längre kan påta sig det medicinska ansvaret för ögonsjukvården. Man hänvisar framför allt tUl de orlmUgt långa väntetiderna - på sjukhusklinikerna är dessa i genomsnitt 10,8 månader för icke akuta fall. Väntetiden för operation av grå starr, första ögat hos pensionär, är i medeltal 4,7 månader. Den moderna behandlingen av skelande barn kan på grund av bristande resurser Inte tiUämpas utom i undantagsfall. Hälsoundersökningar av typ fyraårskon-troll och 67-årskontroll kan av samma skäl över huvud taget inte uppföfias när det gäller misstänkta synfel och ögonsjukdomar.

Från skolhåll rapporteras att på grund av ögonläkarbristen den förebyggande ögonhälsovården blivit åsidosatt. Det finns fah då barn placeras I speclalklasser på grund av synskador som Inte kunnat upptäckas. Många barns ögonbesvär kunde på ett tidigt stadium avhjälpas genom ögongymnastlk, varigenom de kunde klara sig i normalklasser. Statsrådet nämner i sitt svar möjligheterna att vid olika tillfäUen anlita

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. väntetidema vid ÖgonkUnikema

optiker inom ögonsjukvården. När det gäller bam får optiker — enhgt uppgifter som jag har inhämtat - inte behandla barn under åtta år. Den förebyggande vården måste självfallet sättas In på ett långt tidigare stadium.

Statsrådet omtalar att antalet läkare med speciahstbehörighet i ögonsjukvård under åren 1969 och 1970 ökat från 177 tiU 213, dvs. med omkting 20 procent. Från ögonläkarhåU framhåUes att det skulle behövas ytterligare cirka 200 ögonläkare samt åren 1975 och 1980 cirka 300 respektive 400 fier ögonläkare än de i dag yrkesverksamma. Den enda väsentliga orsaken tih krissituationen mom ögonsjukvården är således bristen på ögonläkare. Från läkarhåll efterlyser man en mera generös tiänstetiUdelning, som kunde tUlgodose de angivna behoven. Vidare framföres önskemål om rekryteringsstlmulerande åtgärder. Av dessa betecknas en väsentlig ökning av de överordnade tiänsterna som den tveklöst viktigaste. Som bekant stimulerar en god karriärgång rekryteringen.

I interpeUatlonssvaret meddelas bl. a. att socialstyrelsen har utfärdat anvisningar tUl sjukvårdens huvudmän om ett bättre utnyttiande av personalresurserna inom den öppna ögonsjukvården. Man rekommenderar en systematisk arbetsfördelning meUan de olika personalgrupperna inom ögonsjukvården, innebärande, såsom statsrådet framhöll, att de speclallstutbUdade ögonläkarnas insatser i första hand inriktas på faU med ögonsjukdom eller synrubbningar, som för en adekvat behandhng inte kan omhändertas av allmänläkare eUer legitimerad ögonoptiker. Man menar att allmänläkarna, som har genomgått viss utbUdning i ögonsjukvård, kan meddela enklare sådan vård i enhghet med vad som närmare exemplifieras i anvisningarna.

Detta är bra; det är aUdeles utmärkt. Jag hoppas också liksoo socialministern att sjukvårdshuvudmännen vid den lokala sjukvårdsplaneringen kommer att ta till vara de olika möjligheterna att effektivisera ögonsjukvården och därmed se till att resurserna används på bästa möjliga sätt.

Statsrådet meddelade vidare i sitt svar att socialdepartementets sjukvårdsdelegation uppdragit åt socialstyrelsen att göra en aUsldig översyn av det nuvarande programmet för tilldelning av läkartjänster. Enligt min mening är denna åtgärd av stor betydelse, och det är att hoppas att socialslstyrelsen gör denna översyn så snabbt som möjligt. Det är säkerligen också av 'stor betydelse att olika personalkategorier inom ögonsjukvården kan anlitas för att vi skall kunna komma tUl rätta med den av allt att döma ytterligt allvarliga situationen.

Herr talman! Jag viU gärna ansluta mig tUl statsrådets förhoppning att sjukvårdshuvudmännen vid den lokala sjukvårdsplaneringen tar tUl vara aUa möjligheter för att effektivisera ögonsjukvården. Men i första hand ankommer det dock på socialstyrelsen att genom en översyn av tUldelnlngen av läkartiänster i största möhiga utsträckning tiUmötesgå de önskemål som framförts från läkarhåU för att så långt som möjligt underlätta rekryteringen. Därvid bör också uppmärksamheten ägnas åt den viktiga förebyggande vården. Alla åtgärder måste vidtas för att den vårdsökande allmänheten skall få den vård den har rätt att kräva.

Hen HAMRIN (fp):

Herr talman! Jag skall vidga den här debatten litet grand. Jag gör det med anledning av de sista raderna i socialministerns svar som också citerades av herr Bötiesson i Falköping:

"Slutilgen vill jag också nämna, att socialdepartementets sjukvårdsdelegation den 11 oktober 1971 har uppdragit åt socialstyrelsen att göra en aUsidig översyn av det nuvarande programmet för tlUdelning av läkartiänster."

Det är väl ganska klart att interpeUanten har rätt när han säger att vi då det gäller ögonläkarna har en bristsituation, som det är ganska besvärhgt för huvudmännen att klara och som det inte är svårt, vare sig för läkare eUer för allmänheten, att kritisera. Värre är det för huvudmännen att klara situationen. Då kanske jag Inledningsvis skall påminna om att det är läkarbristen det hänger på. Det kanske inte hade varit så att vi först år 1975 kommer att få en balans meUan tUlgång och efterfrågan på läkare, för den händelse regeringen på ett tidigare stadium hade satt i gång med utbUdning av läkare I den utsträckning som erfordras. Det saknades Inte påstötningar om den saken Innan utbUdningen utökades.

Nåväl, nu får vi en totalbalans då det gäller läkare år 1975 - hoppas vi! Men därmed är inte sagt att vi utan vidare är på det klara med hur denna personal skaU insättas. Socialministern påpekar I början av sitt svar att den sjukvårdspolitiska målsättningen hittiUs varit inriktad på en utbyggnad av den öppna sjukvården, psykiatrin och långtidssjukvården. Jag har kanske Inte så mycket att invända mot det och inte heller mot resultaten - jag tror att detta var riktigt och lämpligt. Men jag tror att vi i fortsättningen står inför helt andra problem. Detta är alltså ett bristområde. Herr Börjesson i Falköping nämnde en uppgift, tydligen från läkarhåll, att det behövs 400 läkare fram till 1980 - om jag nu uppfattade herr Börjesson riktigt. Det kan säkerligen från många andra områden anges ett lika stort behov av utökning av antalet läkare. Då frågar man sig: Vem är det nu som skall prioritera?

VI hade alltså en debatt om dessa frågor för litet sedan med anledning av ett betänkande från socialutskottet. Tyvärr var det sent på natten, och i vatie fall tror jag inte socialministern ännu hunnit ta del av debatten, och det är några av de då framförda tankarna som jag på nytt vUle ta upp nu när socialministern är närvarande. Vem är det som i fortsättningen skall prioritera bland alla de behov som dyker upp på detta område?

Jo, säger socialministern, det pågår en aUsidig översyn inom socialstyrelsen rörande läkartllldelningen. Det är ändå läkartUldelnlngen som blir avgörande för den sjukvårdspoUtiska målsättningen.

Jag tror det är felaktigt att lägga detta på socialstyrelsen. Det är ett för stort ansvar socialstyrelsen där tar på sig utan den kontakt med pohtikerna som man måste ha i detta fall. Den kritik som kommer Ifrån läkare och allmänhet då det gäller bristsituationen inom hälso- och sjukvården riktar sig tlU politikerna. Litet tiUspetsat brukar man säga att det är politikerna som skall avgöra vem som skall leva och vem som skall dö, och jag tror för min del att detta är riktigt.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. väntetidema vid ögonklinikerna

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. väntetiderna vid ögonklinikerna

Jag har uttryckt mig förut så att det inte enbart skall vara arbetsgrappen Inom en delegation som är tillsatt av socialdepartementet som skall syssla med dessa frågor. Den sjukvårdspoUtiska målsättningen för framtiden tror jag det är nödvändigt att man tar upp i ett betydligt större sammanhang.

Det är inte bara ögonsjukdomarna som hör av sig. Vi hade för några dagar sedan uppe den perifera kärlkirurgin, neurologin. Jag kan också påminna om reumatikervården, alkoholist- och narkotikavården och njursjukdomarna. Man kan ahtså bara konstatera att en hel rad områden fordrar att man gör en prioritering emeUan de ohka sjukvårdsområdena, om man inte tänker sig att vi får betydligt ökade ekonomiska och personeUa resurser i framtiden. Vi skall nog vara htet försiktiga med att hoppas på en sådan ökning. Om kostnadsfördelningen skall vara som den är, måste vi tänka på de utgifter som sjukvårdens huvudmän redan nu har och svårigheterna att få ytterligare ekonomiska resurser tiUgängliga.

Mitt inlägg i denna debatt, herr talman, har alltså föranletts av vad socialministern säger i slutet av sitt svar. Den läkartUldelnlng som där läggs på socialstyrelsen, har i allra högsta grad att göra med den framtida målsättningen för vår hälso- och sjukvård, integrerad med socialvården. Detta gör att det nog inte enbart bör vara socialstyrelsen som behandlar detta.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Det senaste inlägget vidgar debatten, och på sätt och vis är det riktigt att göra det. Om man kräver en ökad tlUdelning av läkare på en sektor, måste man faktiskt i dagens situation fråga: VUken sektor skaU minska?

Vi har sett att den stimulans som getts vissa områden varit riktig. Vi var alla överens om att mentalvården, den öppna vården och långtidsvärden behövde fä fler läkare. På den punkten har ingen egentligen haft något att invända.

Det som herr Börjesson i Falköping tog upp om ögonsjukvården, har jag själv haft anledning påtala många gånger. Jag har gjort det genom uppvaktningar tiU socialstyrelsen, jag har skrivit om det på ohka håll och jag har även tagit upp det som ledamot direkt med socialstyrelsen.

Det är naturligtvis en riktig skildring att det sker en planering av ögonsjukvården och en ökad tilldelning av tiänster som på längre sikt skaU ge fler läkare för ögonsjukvården. Att statsrådet skulle vara okunnig om hur allvarligt läget är, tror jag inte. Det kan han Inte vara efter de många samtal han haft med socialstyrelsen och med andra intresserade. Han vet att det är aUvarliga brister Inom ögonsjukvården.

När det gäller ögonen är det också särskilt dramatiskt. Helt nyligen hade en ledamot här i kammaren en släkting, som skulle genomgå en ögonoperation. Det var fråga om att han skulle mista synen. Han väntade förgäves på plats i ett år, sedan gjorde släktingar och vänner en Insamhng så att han kunde komma utomlands och opereras, varigenom synen räddades. Det är en dramatik som man knappast upplever på andra sjukdomsområden. Därför blir man upphetsad när förtvivlade människor vänder sig tUl sjukvårdsmyndigheterna rädda att förlora synen och inte

kan komma fram.

Den som i framtiden skall prioritera läkare är ju socialstyrelsen där det sitter stark representation för Landstingsförbundet, representanter för Kommunförbundet och för storstädernas sjukvård. Det är inte en grupp fjärran från sjukvårdspolitiken utan det är dem det allra närmast angår. Ingen står närmare avgörandena ute på fältet än vad de gör som sitter i socialstyrelsen. Det är möjligt att det ändå skulle behövas en speciell grapp som bara var inriktad på prioriteringen.

När jag tar till orda är jag naturUgtvis till freds med vad statsrådet har sagt men jag vUl trycka på någonting som inte kom fram i hans svar. Trots den utvidgning av ögonsjukvården, som socialministern nämnde, kan man med viss oro se på framtiden därför att rekryteringen tUl ögonsjukvården är dålig. Om inte rekryteringen ökar kommer man under en ganska lång tid framöver få en brist på läkare inom ögonsjukvården. Jag tror inte att detta, som hen Börjesson påstod, beror på att det skuUe vara för få överläkartiänster. Inom ögonsjukvården är det en mycket god fördelning meUan överläkartiänster och tjänster i lägre grader, fördelningen är inte skev. Men i dag är det så att om en ung läkare ger sig In på ett annat sjukvårdsområde, kan han snabbare få goda ekonomiska förmåner. Strömmen leds därför Inte tUl denna speciaUtet.

Man skulle kunna - och jag tror att det är något som kommer -stimulera unga läkare att ge sig in på ögonsjukvård om I den nya vidareutbildningen gavs ökad valfrihet i öppen vård så att man valde ögonsjukvård. Om man sedan när vidareutbildningen är färdig efter 1973, hade valfrihet att byta ut någon del av de sex månader som anslagits för kirurgi - det är ju tänkt att utbildningen i öppen vård skall omfatta 21 månader - mot ögonsjukvård, borde det bil fler läkare som slår sig på den här specialiteten. Jag tror att en förändring I vidareutbildningen ganska snart skuUe kunna ge effekt. Den grapp som sysslar med planeringen kommer säkert att tänka även på detta.

Jag har vid ett tUlfälle när jag var som mest upprörd sagt att man skuUe sätta sjukronorsreformen ur spel ett litet tag för ögonläkarna. Jag vet, att då reser sig håren på huvudet på aUa rättrogna — så får man inte tänka. Men när sjukhusen står tomma kanske efter klockan 17.00 och på lördagar och söndagar beroende på atl läkarna har sin begränsade arbetstid, och man har väntande patienter skulle man då Inte kunna så att säga hoppa över principernas skaklar på ett visst avsnitt? Jag vet att man Invänder att det lika gärna kan gälla alla avsnitt, men Just här skulle man omedelbart kunde vinna mycket.

Det fanns tidigare många privata ögonläkare - jag har studerat det I några städer — det var gamla läkare som tog många patienter, som nu har gått bort. Man rekryterar Inte nya privata ögonläkare I dag. Där har skett en faktisk minskning.

Principerna kan Inte vara heligare än patienterna, man skulle kunna hjälpa några ögonpatienter genom att under ett interregnum låta sjukhusläkarna få extra inkomster för jobb på övertid. Det är fräckt men jag menar det faktiskt.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. väntetidema vid ÖgonkUnikema

7 Riksdagens protokoU 1971. Nr 125-127

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. väntetiderna vid ÖgonkUnikema

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Interpellanten herr Bötiessons anförande ger mig anledning att något närmare belysa läget Inom ögonsjukvården.

Som framgick av mitt svar är jag I hög grad medveten om att utveckhngen inom ögonsjukvården inte varit hka gynnsam som inom t. ex. den allmänna öppna sjukvården, psykiatrin och långtidssjukvården. Jag redovisade också vad som gjorts och vad som kan göras för att förbättra läget.

Det är emeUertid Inte riktigt att påstå att en dramatisk försämring inträtt på det här området. Antalet ögonläkare har nämligen ökat successivt under de senaste åren.

Den I aprU 1968 fanns det vid lasarettens ögonkliniker 124 legitimerade läkare och utländska läkare med tidsbegränsad behörighet. Motsvarande antal vid samma tidpunkt var åren 1969, 1970 och 1971 respektive 135, 142 och 144. DärtUl kommer att det sedan år 1968 inrättats ett 40-tal nya specialistläkartjänster i den öppna ögonsjukvården.

Denna ökning av antalet verksamma läkare bör ha resulterat i en ökad sjukvårdsproduktion på detta område. TillgängUg statistik visar att också en -viss ökning skett både i fråga om antalet vårddagar i sluten vård och beträffande antalet besök I öppen vård.

De väntetider som finns Inom ögonsjukvården beror framför allt på en ökad efterfrågan. När det gäller hur efterfrågan pä ögonsjukvård skaU tUlgodoses är socialstyrelsens i år utfärdade anvisningar för utnyttiande av personalresurser på detta område av stort Intresse. Innebörden av anvisningarna är, att de starkt specialiserade tekniska och personeUa resurserna i första hand skall stå tUl förfogande för de patienter som har behov av det, medan enklare sjukdomsfall skall behandlas på en därtlU anpassad nivå. Även enhgt min mening skulle mycket kunna vinnas genom en annan arbetsfördelning mellan ögonläkare och allmänläkare samt mellan läkare och annan personal och legitimerade glasögonoptiker.

Socialstyrelsens anvisningar publicerades för endast några månader sedan och kan därför självfallet Inte ha hunnit påverka resursutnyttjandet — och därmed Inte heller väntetiderna. Men jag är förvissad om att sjukvårdshuvudmännen nu på grundval av dessa anvisningar kommer att göra vad som går för att avlasta ögonläkarna vid lasaretten. Därigenom kan större resurser stäUas tiU förfogande för de mer krävande sjukdomsfaU som hör hemma på denna kvalificerade nivå.

Får jag till detta tillägga att man, när herr Börjesson i Falköping tar upp bl. a. ögonläkarnas olika förslag tUl åtgärder och nämner att här behövs ytterligare 200 ögonläkare, skaU komma ihåg att storleken av behov och krav på det här området alltid är en avvägningsfråga, och det är bl. a. dessa frågor som socialstyrelsen nu har att pröva. SjälvfaUet måste det ske inom ramen för den totala tUlgång på läkarkrafter som vi har I vårt land, och man skall inte glömma bort att vi - trots att vi på oUka sektioner Inom sjukvården har problem — ändå är mitt uppe i en utveckhng som på litet sikt bör kunna skapa bättre balans.

Den sjukvårdspoUtiska målsättningen och det sjukvårdspolitiska handlandet har under senare år I hög grad varit Inriktade på att åstadkomma

en förändrad struktur på sjukvården, och det har skett Inte minst mot bakgrunden av sjukvårdens kostnadsutveckling. Den mindre kostnadskrävande sjukvården vid läkarstationer och vårdcentraler utanför sjukhusen har StäUts i förgrunden på ett helt annat sätt än tidigare. De nya sjukvårdsresurserna ställs i första hand tUl förfogande för den av samhäUet bedrivna öppna, decentraliserade sjukvården. — Låt mig tUlägga att sjukronorsreformen är ett led i dessa åtgärder genom att den möjliggör en överföring av sjukvårdsefterfrågan från den slutna tUl den öppna vården.

VI har också fått ett nytt läkarutbildnlngssystem, som möjliggör en kanahsering av läkarresurserna tih den öppna vården. En förstärkning av den öppna vården samt långtidsvården och psykiatrin har också kommit tUl uttryck I den Investeringsram för sjukvården som regeringen fastställer. Och det är framför allt genom den kraftigt ökade läkarutbildningen som vi har skaffat oss de grundläggande föratsättningama för bättre vårdmöjligheter i framtiden.

Jag skuUe viha säga tiU herr Hamrin att socialstyrelsen, när den nu har fått det uppdrag som jag har redovisat i mitt interpellationssvar - att göra en aUsidig översyn av det nuvarande programmet för tlUdelning av läkartjänster - självfallet skaU skaffa fram ett underlag för beslut. Men här är det, som fru Eriksson i Stockholm har sagt, I hög grad fråga om beslut som senare fattas I politiska instanser,

I socialdepartementets sjukvårdsdelegation är ju sjukvårdshuvudmännen representerade. Låg mig bara parentetiskt nämna att vid det senaste sammanträdet, där alltså sjukvårdshuvudmännen själva har ord och stämma, behandlades bl. a. just frågan om situationen beträffande ögonläkarna och även situationen i fråga om röntgenläkarna.

Man kan Inte säga att de poUtiska Instanserna är stäUda vid sidan om de seriösa besluten inom sjukvården. Tvärtom, polltikema har att ta sitt ansvar och kommer också att ta det ansvaret.

Låt mig sluta mitt anförande med att bara säga att även om vi på vissa områden aUtiämt har bekymmer så har ändå på andra områden utvecklingen gått i en positiv och som jag menar mycket viktig riktning.

När hen Hamrin tar upp frågan om fördelningen av läkarna så skall herr Hamrin inte glömma bort att det bara är ett par år sedan vi hade utomordentliga bekymmer med anledning av situationen ute i landet beträffande provinslaUäkarna. Att vi har kunnat skapa en bättre balans här och därmed vårdmöjligheter och större trygghet i många avseenden för människorna i det här alltjämt glesbebyggda landet beror på att vi i så hög grad har kunnat prioritera den öppna vården och därigenom nått resultat. Jag skall inte ta upp den viktiga långtidssjukvården, som också tUlhör de prioriterade områdena, liksom psykiatrin, men nog borde vi vara överens om att insatserna på detta område är utomordenthgt betydelsefulla. Herr Hamrin har också sagt att vi ett stycke in på 1970-talet med den kraftigt ökade läkarutbildningen - vi får ju omkring I 000 nya läkare per år nu och I fortsättningen under 1970-talet - också bör åstadkomma bättre balans på de områden där vi alUjämt har problem och bekymmer.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. väntetiderna vid ÖgonkUnikema

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. väntetidema vid ögonklinikerna

100

Herr BÖRJESSON i Falköping (c):

Herr talman! Låt mig uttala min tiUfredsställelse över den kompletteting som socialministern nu har lämnat av svaret på min interpeUation. Likaså är jag tacksam över de inlägg som är gjorda här utav herr Hamrin och fru Eriksson i Stockholm. På det sättet har ju debatten vidgats.

Jag är medveten om att man inte helt kan bortse Ifrån andra sektorer Inom vår hälso- och sjukvård när man talar man om en prioritering för ögonsjukvården. Men jag upplever situationen så skrämmande. Jag har under den senaste tiden på olika sätt blivit uppmärksamgjord på att här är det Inte som det borde vara. Jag skuUe kunna berätta om det men då, herr socialministern, kommer vi In på dramatik och det kanske vi skall undvika I dessa sammanhang. Låt mig ändå säga att för en vårdsökande som skall behöva vänta nära nog ett år på att bli behandlad måste situationen vara i allra högsta grad skrämmande. Jag är fuUt medveten om den situation som vederbörande befinner sig i.

Jag vUl samtidigt framhålla att det var med ytterligt stor tveksamhet som jag väckte min Interpellation, Jag är dock politiker och har som sådan ett ansvar. Jag är med i ett landsting och tar mitt ansvar såsom landstingsledamot och därmed också som företrädare för en av sjukvårdens huvudmän. Men ändock anser jag att det är oerhört viktigt att försöka få till stånd en förbättring på detta område.

Man skaU vara mycket försiktig med att använda siffror, men jag har dock belägg för att väntetidema har ökat på ett sätt som gör att man har anledning att säga sig att åtgärder måste sättas in för att nedbringa väntetiderna. Samtidigt framhåUes från läkarhåU I en skrivelse att situationen nu har blivit fuUständigt ohållbar och att den svenska ögonläkarkåren icke längre kan påta sig det medicinska ansvaret för ögonsjukvården.

Det är aUtså Inte jag som säger detta, herr socialminister, utan det är den svenska ögonläkarkårens egen fackorganisation. Svenska oftalmolog-förbundet,

Sveriges legitimerade optikers riksförbund hade vidare för någon tid sedan ett möte i Skövde, där man uttalade bl, a, att köerna tUl ögonläkarna I dag är skrämmande långa. Därför satsar man nu på medicinsk vidareutbildning för landets legitimerade optiker, så att dessa kan avlasta ögonläkarna en del av deras arbete. Jag upplever det också som positivt att man på detta sätt kan avlasta arbete från ögonläkarna.

Jag har talat med en optiker som säger att han knappast längre vet om han viU utfärda remisser, eftersom väntetiden är så lång att det nästan är lönlöst att remittera en patient till ögonläkare.

Nåväl, sådan är situationen i dag. Jag frågar mig då som politiker om det inte är anledning att något prioritera denna vårdsektor, eftersom den är så oerhört viktig. De människor som har kommit I den situationen att deras syn avtar upplever detta som något fruktansvärt, Ögonläkarnas uppgifter är bevis på att läget är så pass allvarligt att kraftåtgärder måste tUlgripas,

Jag skulle I detta sammanhang vUja ställa en fråga tUl socialministern, även om den inte just nu gäller så många faU, För närvarande får barn under åtta år Inte behandlas av optiker. Jag vill emellertid fråga om Inte

en pojke eUer flicka som är i sjuårsåldern skulle kunna få behandlas av optiker? Jag har blivit ombedd att ställa denna fråga, och jag begagnar tiUfäUet att framföra den nu. Jag hoppas också att jag får ett svar på den, TUl slut vill jag vädja tUl vår socialminister, som jag vet har känsla för de sjuka i vårt land: försök att göra en verklig kraftansträngning för att medverka tih att på olika sätt försöka stäUa ökade resurser tUl förfogande för att nedbringa de alltför långa väntetiderna på landets ögonkliniker!

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. väntetidema vid ögonklinikerna

Fru ERIKSSON i Stockholm (s):

Herr talman! Jag sade inte att läget var dramatiskt för ögonsjukvården utan jag sade att situationen för en människa som får en ögonsjukdom är mer dramatisk än de flesta andra. Man kan gå och vänta på att bli opererad för gallsten I ett eUer ett och ett halvt år utan att detta upplevs som särskilt skrämmande. Men när läkaren har sagt att ögonen måste opereras, och det går dag efter dag, då blir det nästan sammanbrott. Patienten är rädd att synen skall gå förlorad, och därför är det en dramatisk situation för den enskUde,

Sedan får vi väl också komma Ihåg att människorna blir så gamla nu för tiden och I och med det ökar behovet av ögonsjukvård. Jag har att göra med en grupp människor som lever längre nu och klarar sig men ofta drabbas av ögonsjukdomar, nämligen diabetikerna. De utgör i dag hälften av alla helt blinda. Att skaran ökar gör naturhgtvis situationen ännu mera skrämmande.

Hen HAMRIN (fp):

Herr talman! Fra Nancy Eriksson sade att hon var så fräck att hon Ifrågasatte den fortsatta tiUämpningen av sjukronorsreformen. Jag vill inte Ifrågasätta själva reformen, men däremot tycker jag, herr socialminister, att vi bör göra en utvärdering av den, se efter vad det Innebär att vi har genomfört den och hur den fungerar. Kritiken var mycket hård från början, sannolikt beroende på att reformen genomfördes ganska snabbt i varje faU för vissa landsting, med bristande tid för ordentUga förberedelser. Jag tror att den har haft Icke önskvärda verkningar men att den I stort sett var riktig och nödvändig.

Men, herr socialminister, om man satsar på tre områden, vUket har skett - den öppna vården, psykiatrin och långtidsvården - så är det självklart att det blir bättre förhållanden på de områdena. Men det är Uka självklart att detta Inte gynnar de områden som ligger utanför. Här är det ju kommunicerande kärl - satsar man på det ena, så återverkar det på det andra.

Jag säger än en gång att jag är av den uppfattningen att hittUls har vi satsat rätt. När landstingen övertog psykiatrin, behövde den rustas upp. Långtidsvården hkaså, med tanke på de gamla som vi behöver ta hand om. Den öppna vården sätter jag ett visst frågetecken för. Man hör mer och mer att det är Inte självklart att den kommer att ekonomiskt sett bli hka bra som man trott och tänkt. Nu talas det I stället alltmer om den förebyggande vården. Det är nog riktigt att vi har klarat provlnslalläkar-krisen — ja, jag skaU gärna säga att det är departementschefen som har gjort det - ty på det området har situationen blivit bättre. Men jag har

101

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. väntetidema vid ögonklinikerna

också ibland litet surt sagt att om vi bygger ut företagshälsovården aUtför snabbt så kan vi få tUlbaka krisen då det gäller provinslaUäkarna, ty det är dessa som går tUl företagshälsovården. Därmed är det inte sagt att jag motsätter mig den förebyggande hälsovården. Den måste rustas upp när vi har de ekonomiska resurser vi behöver, personella och ekonomiska, för att bygga ut den.

Det är just avvägningsfrågorna som jag är ute efter att diskutera. Jag vet mycket väl att det i socialstyrelsens verksstyrelse sitter politiker. Jag vet också att delegationen innehåller politiker. Men jag tror ändå inte att aUmänheten ger sig tiU tåls, när man säger att ansvaret får socialstyrelsen ta. Det bjuder mig litet emot. Jag brukar säga att det ansvaret får socialministern ta, beroende på att socialstyrelsen är ett honom underställt ämbetsverk. Men jag tror inte att allmänheten nöjer sig med det. Politikerna ute i landstingen får ta de stötar som kommer, när vi inte kan uppfyUa alla de krav som ställs från läkare och allmänhet. Jag håUer fortfarande på att det borde vara en bredare anslutning tiU den grupp som skall göra ptioriteringarna i de väldigt svåra frågor som vi har framför oss.

102

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Jag skall först säga att jag icke skall ta upp någon debatt om frågan om en utvärdering av sjukronorsreformen. Jag har fått en interpeUation i det ämnet, och jag får i denna kammare senare tUlfälle att diskutera denna fråga.

Jag skall inte heller förlänga debatten. Jag skaU bara göra några kommentarer.

Jag delar fru Erikssons i Stockholm uppfattning att detta specifika sjukdomsfält säkert innesluter mycken dramatik och att det i de enskUda fallen kan vara fråga om stora bekymmer. Att långa väntetider är ett problem skaU inte döhas.

Vad jag framhöll var emeUertid att det inte på detta område inträtt så att säga någon försämring som kan anses vara dramatisk. Jag har redovisat hur antalet läkare ökat. Men jag tror att det är riktigt att efterfrågan stigit, och detta av många olika skäl. Det är klart att det starkt ökade antalet äldre människor påverkar efterfrågan på ögonläkarvården. Det är ju också anledningen tlU att vi har tagit upp detta område för att se vad vi kan göra i olika avseenden. Det är anledningen tUl att jag här ganska utförligt redovisat både vidtagna och planerade åtgärder.

TIU herr Börjesson i Falköping vUl jag säga att jag inte kan svara exakt på den fråga han ställde, huravida barn som är under åtta år får bli behandlade av optiker. Jag skah undersöka detta.

Till herr Hamrin vill jag slutligen säga att jag är övertygad om att de förebyggande åtgärderna kommer att få stäUas i centrum under 1970-talet. De förebyggande åtgärderna innesluter oerhört mycket. Jag vill fästa herr Hamrins uppmärksamhet på att de bl, a. innesluter företagshälsovård. En utbyggnad av företagshälsovården är också en insats för den viktiga förebyggande vården.

Jag noterar att herr Hamrin är överens med mig om att den StraktureUa förändring vi har sökt åstadkomma på sjukvårdens område

genom en prioritering av den öppna sjukvården, långtidssjukvården och psykiatrin varit riktig.

Socialstyrelsen har gett oss faktaunderlag etc, beträffande läkartUldelnlngen, och riktlinjerna för just läkartilldelnlngen har jag också haft tUlfälle att redovisa för riksdagen, VI har diskuterat dessa principer tidigare, och där har riksdagen ställt sig bakom denna straktureUa förändring som vi medvetet sökt åstadkomma. Varför har vi gjort det? Det är en fråga som I hög grad har haft sin aktualitet Inte minst under höstens landstingsveckor, VI står I dag Inför en angelägen uppgift att finna vägar för att bringa kostnadsstegringarna under kontroll.

Totalt sett kan man säga att antalet vårdplatser i den slutna vården i vårt land är tiUräckligt; vi har ett större antal vårdplatser per capita inom den slutna vården än praktiskt taget något annat land i världen. Vad som krävs är aUtså inte i första hand en ökning av den totala volymen utan en omstrukturering, där aktualiserade vårdbehov måste tUlgodoses inom en totalram som egentligen inte behöver göras vidare. En sådan omstrukturering har inletts när det gäher öppenvården, långtidsvården etc. Men här möter vi många frågor, många och svåra problem, och här är det fråga om nivåstruktureringar etc, som vi helt enkelt måste finna vägar för att lösa, VI står mitt uppe i det arbetet.

Men, herr talman, jag skall Inte vidga denna debatt alltför mycket. Jag har med dessa kommentarer velat belysa att visst finns det områden där vi har problem, men vi kan också notera resultat av de Insatser som vi har gjort under senare år för att skapa bättre vårdmöjllgheter där problemen, som jag sade i mitt tidigare inlägg, bara för några år sedan var utomordentligt bekymmersamma.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. stämbandsoperationer på hundar

Överläggningen var härmed slutad.

§ 14 Ang. stämbandsoperationer på hundar

Herr jordbruksministern BENGTSSON erhöU ordet för att besvara herr Henmarks (fp) den 15 oktober framstäUda interpeUation, nr 166, och anförde:

Herr talman! Herr Henmark har frågat mig om jag anser att stämbandsoperationer på hundar strider mot lagrummet I lagen om djurskydd, att djur "skall behandlas väl och såvitt möjligt skyddas mot lidande" och, om så är faUet, vUka åtgärder jag ämnar vidta för att dessa operationer skaU upphöra.

Stämbandsoperatlon på hund syftar antingen tUl att förebygga kvävningsanfall eUer tiU att förhindra störande skall.

Antalet kända faU av stämbandsoperatlon på säUskapshundar under de senaste 30 åren är 9 varav 3 utförts av medicinska skäl. Inget faU av stämbandsoperatlon tiU föhd av störande skaU är känt på försökshundar.

Jag har inhämtat att veterinärstyrelsen anser att borttagande av stämbanden på hund då detta är påkaUat av medicinska skäl, dvs. för att förebygga kvävningsanfall, inte strider mot djurskyddslagen. Enligt veterinärstyrelsen är dock stämbandsoperatlon för att förhindra störande

103

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. stämbandsoperationer på hundar

104

skaU inte förenhg med lagen, och styrelsen avser att informera veterinärerna härom.

Några ytterligare åtgärder anser jag inte behöver vidtas.

Hen HENMARK (fp):

Herr talman! Avsikten med den här interpeUationen var egentligen att få en lagtolkning i ett specialfall.

I pressen har denna höst publicerats uppgifter om att sådana här stämbandsoperationer har utförts, och frågan är då om de är att betrakta som djurplågeri eller inte. Nu skall jag inte påbörda jordbmksministern uppgiften att vara lagtolkare, men han har ju en sådan stab till sitt förfogande att det kanske är möjligt för honom att säga om det är djurplågeri att utföra en stämbandsoperatlon när den inte är betingad av medicinska skäl.

Jordbruksministerns syn på den frågan framgår inte klart av svaret, men I detsamma finns en del positiva uppgifter för vUka jag tackar. En av dem är att Inget faU av stämbandsoperatlon tUl föhd av störande skall är känt på försökshundar. Det är många som har aktuellt för sig det lidande som de menar förekommer inom våra vetenskaphga anstalter I samband med hanterandet av försöksdjur. Säkert är det förlösande att höra dessa ord, att där sker i alla faU ingen stämbandsoperatlon tlU förhindrande av störande skaU. Hade man kunnat göra detta uttalande ännu mera genereUt - att det aldrig sker några stämbandsoperationer utom då de betingas av rent medicinska skäl — kanske det hade varit ännu bättre.

Jag är Inte säker på att det bara finns de här två slagen av motiv som statsrådet omtalade, nämligen att operation skulle antingen förebygga kvävnlngsanfall eller förhindra störande skah.

För några veckor sedan kom det ut en bok av Ingrid af Trolle, och jag förmodar att aUa har sett den. I den talas om ett tiUfäUe - glädjande nog inte I värt land utan i ett annat — då en man, som hade förlorat sin hund, under ivrigt sökande så småningom kom In på universitetets veterinärkh-nik och där hittade sin hund. Den låg där tillsammans med ett antal andra hundar I ett slags flolliknande vaggor, under pågående försök. En del hade uppskurna bukar, andra hade uppskurna bröstkorgar, ytterhgare andra hade blottlagda hjärnor. De låg där alldeles tysta. Den här mannen, som älskade djur, gick där, mer eller mindre förlamad av den gränslösa smärta sorn liksom strålade ut från djuren. Han hittade som sagt också sin egen hund där.

Plötsligt grep honom tanken: Varför ligger aUa så tysta? De låg där aUdeles dödstysta. Då han kom tUl sin egen hund hördes inte ett gläfs, men hunden såg på honom. När han frågade varför de var så tysta, sade försöksledaren: "Vi klipper stämbanden innan försöken påbörjas." Jag vet inte om den operationen kunde vara betingad av annat än att man inte ville höra skallet. Det är klart att I en sådan situation blir djuret på sitt sätt förlamat: det är inte bara så, att det Inte kan skrika, utan det bhr förlamat tUl hela.sin reaktionsförmåga.

Jag är förvissad om att sådant här inte sker i vårt land, men jag tror att det vore bra om statsrådet kunde ge uttalandet en ännu mera genereU prägel; Det sker Icke Inom vårt land några stämbandsoperationer inom

försöksanstalterna utan att de är betingande av medicinska skäl.

Det andra som jordbruksministern här säger är följande: "Enligt veterinärstyrelsen är dock stämbandsoperatlon för att förhindra störande skall Inte förenlig med lagen, och styrelsen avser att Informera veterinärerna härom." Jag hoppas att jordbruksministern också själv har denna syn. Jag tror att det är värdefuUt att landets högste målsman för det här området klart kan tUlkännage att han har denna synpunkt. Jag är förvissad om att så är fallet.

Men det är ändå något i det här handlingsprogrammet som jag tycker är litet ovisst. Först och främst frågar man sig varför denna information inte har getts tidigare. Jordbruksministern säger att det har gjorts undersökningar 30 år tUlbaka, Jag har tUlförUtUga uppgifter som talar om att sådana här faU inträffade åtminstone så tidigt som 1965, 1966 och 1968. Det är alltså rätt lång tid som har förflutit, och man funderar över om veterinärstyrelsen inte har tänkt på de här sakerna. Varför har den inte tidigare gett sin synpunkt tUl känna, varför har den inte gjort det I dag?

Jag fick höra samma uttalande från något annat håll för åtminstone en månad sedan när jag gjorde förberedelserna för den här frågan. Man tycker att det Inte borde ta så lång tid att Informera om en sådan sak. Nu sker tydhgen Inte detta Ingrepp så ofta. Men vad hindrar att det sker just nu, om det Inte har kommit ett sådant meddelande?

Sedan skuhe jag vUja stäUa några frågor tih jordbruksministern beträffande informationen. Det står att veterinärstyrelsen avser att Informera veterinärerna härom, och jordbruksministern anser att ytterligare åtgärder Inte behöver vidtas. Om nu detta Ingrepp är att betrakta som ett lagbrott, borde Inte då de övervakande myndigheterna ute i landet underrättas härom? Jag tror att det är hälsovårdsnämnderna som är övervakare beträffande lagen om djurskydd. Jag skulle vUja fråga: Borde också Inte hundägarna och egentligen hela svenska folket meddelas en sådan tolkning? Eftersom det har omtalats I pressen att dylika operationer har utförts, borde det då inte sägas ifrån att man har undersökt detta och finner att det är ett brott mot lagen om djurskydd och är att betrakta som djurplågeri? Jag hoppas att dessa frågor blh besvarade, men jag ber ännu en gång att få tacka för svaret.

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. stämbandsoperationer på hundar

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag tycker att herr Henmark är en smula otacksam. Han har alltså fått ett fuUständigt klart besked att det Inte längre är förenUgt med lagen att utföra stämbandsoperationer. Det är inte jag som skaU tolka lagen, utan riksdagen och regeringen har uppdragit åt veterinärstyrelsen att göra den tolkningen, Vetermärstyrelsen har aUtså gjort denna tolkning I det svar som jag lämnat i riksdagen, och då säger jag att jag anser att någon ytterUgare åtgärd inte behöver vidtas. Jag är nöjd med att man har vidtagit denna åtgärd. Man har nu tolkat lagen så att operationen i fråga Inte får utföras.

Det är ju ingen hemlighet att dyUka operationer har ägt ram i begränsad omfattning. Av mitt svar framgår att man under de senaste trettio åren har noterat nio sådana operationer. Tre gjordes på medicin-

105

Nr 127

Tisdagen den

16 november 1971

Ang. stämbandsoperationer på hundar

ska Indikationer. De sex andra gäUde antagligen sådana faU där hunden har stört grannarna och hundägaren har gått tiU en veterinär som har utfört operationen.

Redan i somras tog veterinärföreningen upp frågan och diskuterade om det var förenligt med veterinärmedicinsk etik att göra sådana här operationer. Föreningen har inte funnit att lagen gav klart besked men rekommenderade sina medlemmar att inte utföra operationer av detta slag. Nu har aUtså veterinärstyrelsen, som är den högsta myndigheten, sagt klart ifrån hur det skall vara på den här punkten.

Veterinärstyrelsen kommer självfallet att i vederbörlig ordning - i form av råd och anvisningar - informera alla de myndigheter som har med detta att göra. Man informerar naturhgtvis alla veterinärer — det är ju inga andra som utför de här operationerna. Alla veterinärer I landet vet aUtså att det gäUer en olaglig handling, om de skuUe besökas av hundägare som vUl att de skall göra en sådan här operation. Myndigheterna som har med detta att skaffa får också veta det genom råd och anvisningar.

Jag menar nog att vore jag interpeUant och finge ett så positivt svar, skuUe jag vara nöjd. Man kan inte mer än tillämpa lagen på detta sätt. Enhgt denna stadga är det aUtså helt förbjudet att utföra operationen i fråga.

Herr HENMARK (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka jordbmksministern för det senaste svaret. Det gav ytterligare upplysningar, bl. a. att detta meddelande tydligen kommer att tUlställas hälsovårdsnämndema. Det kommer väl att publiceras på ett sådant sätt att det blir en officiell handling för alla. Därmed är jag nöjd och tackar för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 15 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj :ts propositioner

nr 146 tUl utrikesutskottet,

nr 151 till civUutskottet,

nr 169 tih skatteutskottet,

nr 171 tiU näringsutskottet och

nr 173 tih justitieutskottet.

§ 16 Föredrogs, men bordlades åter konstitutionsutskottets betänkanden nr 61-64, finansutskottets betänkanden nr 37-46, skatteutskottets betänkanden nr 58—61 och 63, lagutskottets betänkanden nr 15, 18—20 och 22, socialförsäkringsutskottets betänkanden nr 36—38, kulturutskottets betänkande nr 26, jordbruksutskottets betänkanden nr 55 och 56 samt näringsutskottets betänkanden nr 34—41.

106

§ 17 Föredrogs och bifölls interpeUationsframstäUningen nr 207.

§ 18 Herr tredje vice talmannen meddelade att konstitutionsutskottets

betänkande nr 64 skulle uppföras närmast före näringsutskottets betan- Nr 127

kände nr 39 samt näringsutskottets betänkande nr 41 närmast före Tisdaeen den

lagutskottets betänkande nr 15 på föredragningslistan för morgondagens j november 1971

sammanträde. ——---------------

§ 19 Interpellation nr 208 ang. marginaleffektema vid inkomstökning för personer i normala inkomstlagen

Ordet lämnades på begäran tUl

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp), som yttrade;

Herr talman! Allt fler famiher i normala inkomstlägen upptäcker i dag, att det inte blir mycket om ens något kvar av en löneökning för ökad konsumtion. Automatiskt skärpt statsskatt, kommunalskattehöjningar, höjda priser, ökade daghemsavgifter och minskade bostadstUlägg ger sammantaget en marginaleffekt som t, o, m, kan leda till att en ökad lön betyder minskad Inkomst,

Det är mot denna bakgrund oroande, att det i regeringens politik tycks ingå en strävan att förstärka i stäUet för att mildra de marginaleffekter som för helt vanliga Inkomsttagare redan framstår som orimligt stora. Det i en hast framkastade förslaget om bostadstUläggen synes innebära en sådan förstärkning.

Låt mig ta två konkreta exempel;

En famih nied två bam, där endast ena maken har inkomst, har vid 30 000 kronors årsinkomst en marginalskatt på 57 procent, I detta inkomstskikt reduceras bostadstUlägget med 24 procent av en Inkomstökning, dvs, den totala marginaleffekten blir drygt 80 procent.

För en ensamstående person med ett barn och med 32 000 kronor i inkomst blir — med nuvarande marginalskatter, en kommunal utdebitering motsvarande genomsnittet i landet under 1971 och barndaghemsavgifter enligt Kommunförbundets rekommendation — marginaleffekten 61 procent. Om denna person har en hyra på 600 kronor i månaden blir den samlade marginaleffekten om hänsyn också tas till bostadstilläggets inkomstprövningsregel (under antagande av prövning mot aktueU inkomst) uppåt 90 procent.

Genom den nu föreslagna utbyggnaden av bostadstUläggen kommer fler famiher att beröras av liknande tiöskelproblem.

Enskilda människors välfärd är givetvis i hög grad beroende av att stat och kommun får större resurser för offentliga insatser. Samtidigt är det dock för de enskilda människorna en högst legitim önskan att få del av produktivitetsutvecklingen genom höjd privat konsumtionskraft. På samma sätt som när 1970 förslaget tUl skattereform lades fram saknar propositionen om bostadstiUäggen belysning av marginaleffekterna.

Förutom en särskUt hård marginalbeskattning i normala inkomstlägen
håUer en hel flora av inkomstgraderade bidrag och avgifter på att
utvecklas. Det är nödvändigt att få en samlad bUd över de totala
marginaleffekterna av automatiskt höjda skattesatser samt inkomstbe
roende bidrag och avgifter. Genom sammanläggningen av icke skattephk
tiga förmåner med skattepliktiga intäkter försvåras möjligheten för den 107

Nr 127 enskilde att få en överblick över sin ekonomiska situation och sina

Tisdagen den ekonomiska rättigheter samt att bli rättvist bedömd då inkomstprövning

16 november 1971 är aktueU,

------------------ — Med stöd av vad som här har anförts hemställer jag om kammarens

tUlstånd att tUl herr finansministern få stäUa följande fråga:

VUl statsrådet mot bakgrund av vad som här sagts ge en redogörelse för vUka marginaleffekter som kan inträffa vid en Inkomstökning för personer i normala Inkomstlägen, vUken uppfattning statsrådet har om rimligheten av dessa tröskelproblem och vUka eventueUa åtgärder statsrådet är beredd att vidta?

Denna anhållan bordlades.

§ 20 Interpellation nr 209 ang. brotts- och skadeutvecklingen

Ordet lämnades på begäran till

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp), som yttrade:

Herr talman! Svenska försäkringsbolags riksförbund uppmärksammade i en skrivelse tUl regeringen för ett par veckor sedan den ökande brottsligheten och hur denna brottslighet återspeglas i antalet försäkringsfall. Man konstaterade vidare, att ökningen inte endast visat sig i antalet faU utan också I fråga om den medelkostnad som de anmälda skadorna uppvisar. Låt mig hänvisa till några intressanta uppgifter ur skrivelsen;

Antalet anmälda stöldskador i bilförsäkring var i samtliga försäkringsbolag under år 1969 52 500 och år 1970 62 500, Antalet inbrottsskador per 1 000 försäkringar inom ett av de största försäkringsbolagen var beträffande hemförsäkring år 1969 10,9 och år 1970 14,7, beträffande vUlaförsäkring år 1969 6,4 och år 1970 8,1, beträffande fastighetsförsäkring år 1969 12 och är 1970 15,4 samt beträffande fritidshusförsäkring år 1969 15,6 och år 1970 17,5, Medelskadekostnaden inom samma försäkringsbestånd var i fråga om hemförsäkring år 1968 800 kronor och år 1969 1 100 kronor, vid vUlaförsäkring år 1968 1 160 kronor och år 1969 1 560 kronor, vid fastighetsförsäkring år 1968 550 kronor och år 1969 730 kronor samt vid fritidshusförsäkring år 1968 900 kronor och år 1969 I 150 kronor.

Från försäkringsbolagens sida har klargjorts, att mycket drastiska höjningar av försäkringspremierna kan bU nödvändiga som en direkt föhd av skadeutvecklingen.

Försäkringsbolagens riksförbund framhåller I sin skrivelse, att det är väsentligt att vidta kriminalpoUtlska och socialpolitiska åtgärder som på lång sikt kan skapa ett mindre brottsalstrande samhälle, hksom att få till stånd en pohtik som kan leda till återanpassning I samhäUet av de personer som begår brott. Men det tar tid att nå effekt med sådana åtgärder och därför behövs det däratöver, framhåller man, "omedelbara åtgärder som kan bedömas verksamma I den akuta situationen",

I rikspolisstyrelsens senaste petita redovisas en del fakta som bekräftar

den bild Försäkringsbolagens riksförbund gett av brottsutveckUngen, Man

108 konstaterar att läget ytterligare har försämrats jämfört med fjolåret, då

en mycket allvarsmättad framstäUn:ing av situationen gjordes. Antalet     Nr 127
rapporterade   brott   enligt   brottsbalken   har   under årets   åtta   första     rj,. ,          ,
månader ökat med drygt 15 procent i landet som helhet jämfört med      ,f-            ,      .qj.
1970 och uppgår tih 390 945,

Ökningen av brottsbalksbrott är den största som inregistrerats sedan övergången till ADB för framtagning av statistiska uppgifter om antalet anmälda brott. Enligt arbetsgruppens för kriminaUtetsprognoser beräkningar skuUe brottsbalksbrotten under perioden 1968-1975 komma att öka med omkring 22 procent, vilket innebär en genomsnittlig årUg ökning med omkring 3 procent. Den faktiska ökningen i år är således ungefär fem gånger så stor, vUket tyder på en fortsatt starkt stigande brottskurva, Samma bild framträder ur en undersökning "Oroshärdar i Stockholmsregionen" som företagits av Stockholms stads och läns köpmannaförbund.

Brottsutvecklingen har bl, a, stäUt sådana krav på polisen att det inte varit möjhgt att avdela de resurser som skulle behövas för någorlunda effektiv narkotikabekämpning. Smugglingen av narkotika har åter tUltagit och den s, k, tunga narkotikan, t, ex, opium, har börjat förekomma på den öppna marknaden. Av statistiken framgår vidare, som en ytterligare _konsekvens av polisens begränsade resurser I förhållande tih behoven, att uppklaringsprocenten under de senaste åren sjunkit.

Som bl, a, framhållits av herr Wiklund I Stockholm, i en debatt vid vårriksdagen om polisens resurser, är en av de allvarligaste föhderna av det nuvarande överansträngda läget att polisens preventiva brottsförebyggande roll Inte kan uppfyllas I tiUräcklig grad. Om polisen fick ökade resurser skulle upptäcktsrisken vid brott öka, det skulle ta mindre tid att klara upp begångna brott och större resurser skulle kunna överföras tUl den direkt brottsförebyggande verksamheten. Detta skuUe sammantaget sannolikt kunna verksamt bidra till en dämpning av brottsutveckUngen, Denna verklighetsuppfattning har varit central när folkpartiet under flera år och senast vid årets riksdag krävt förstärkta resurser tih polisen, samtidigt som partiet fört fram långtgående förslag om effektiva åtgärder för en bättre och humanare kriminalvård, liksom för ett socialt bättre fungerande samhäUe,

De uppgifter som kommit fram om brottsutvecklingen under de senaste åren och inte minst detta iir styrker de krav partiet fört fram. Försämrad brottsutveckling åsamkar de enskUda högre försäkringspremier, direkta ekonomiska förluster och dessutom ökad otrygghet.

Med stöd av det anförda hemstäUer jag om kammarens tUlstånd att tUl herr justitieministern få ställa föhande fråga:

VUka slutsater drar justitieministern av de uppgifter som den senaste tiden framkommit om brotts- och skadeutvecklingen och vUka åtgärder avser justitieministern att vidta för att hejda brottsvågen och skapa trygghet för den enskUde?

Denna anhåUan bordlades.

109

Nr 127 § 21 Inteipellation nr 210 ang, företagens kostnader för verkskydd,

Tisdagen den

16 november 1971 n- a - u ■■ ,-u
____________ Ordet lämnades pa begäran tUl

Herr STRINDBERG (m), som yttrade:

Herr talman! Vissa företag är i enlighet med civUförsvarslagen skyldiga att håUa s. k. verkskydd samt att bestrida kostnaderna för viss materiel Uksom för utbildning av verkskyddspersonal.

Företagens kostnader för verkskyddet har år efter år ökat. Kostnads-Ökningen för UtbUdningen har under senaste sexårsperiod uppgått tiU totalt 41 procent, dvs. ca 7 procent per år. Genom beslut av den 2 augusti 1971 har civUförsvarsstyrelsen faststäUt kostnaderna för utbUdningen att gäUa retroaktivt från den I JuU innevarande år. De kostnader som därvid framräknats att belasta företagen överstiger föregående budgetårs kostnader med hela 45 procent. EnUgt uppgift baserar sig kostnadsberäkningen på Programplan 1972/77 för huvudprogram 6 civUförsvaret.

EnUgt utbUdningskungörelsen för civUförsvaret av den 9 december 1960 6 § skaU utbUdning när det gäUer manskap företrädesvis äga rum som deltidsundervisning. Sådan undervisning stäUer sig ur företagens synpunkt avsevärt billigare än heltidsundervisning på Internat. I skrivelse av den 5 oktober 1971 från civilförsvarsstyrelsen tUl Sveriges verkskydds-förbund talas emeUertid om successiv övergång från deltldsutbUdnlng till heltidsutbildnlng. En sådan övergång kommer att i större utsträckning än vad företagen föratsett belasta dem med kostnader för verkskyddsutbUd-ningen.

Med stöd av det anförda hemstäUer jag om kammarens tUlåtelse att tiU herr försvarsministern få stäUa följande frågor;

1. Finner statsrådet det rimligt att företag, som enligt lag är skyldiga
att bestrida kostnader för verkskydd, skaU belastas med kostnader
retroaktivt på basis av framtida programplaner?

2. Anser statsrådet att utbUdningen inom verkskyddet fortfarande i första hand skah ske på deltid i enUghet med utbUdningskungörelsen från 1960?

3. Kan statsrådet förklara den mycket stora kostnadsstegring som nu drabbar företagen för verkskyddsutbUdningen?

4. Är statsrådet beredd medverka tUl en omprövning av de kostnader som civUförsvarsstyrelsen räknat fram att gäUa fr. o. m. den I juU 1971?

Denna anhållan bordlades.

§ 22 Interpellation nr 211 ang. tillstånd för interkontinentala charterflygresor

Ordet lämnades på begäran tUl Hen WIRMARK (fp), som yttrade:

Herr talman! Ökningen av turistresorna tiU Medelhavsområdet under
110 1950- och 1960-talen visar att det finns ett stort och växande intresse hos

den svenska aUmänheten att semestra utomlands. Det råder inget tvivel Nr 127

om att det är det billiga charterflyget som möjliggjort denna utveckhng. I TicHaeen den

dag finns också ett växande intresse för nya resmål bland resenärerna, .g november 1971

Inte minst nya semestermål för vintersäsongen, erbjudande sol, badmöj----------

ligheter och andra turistattraktioner. För att kunna erbjuda sådana resor har vid upprepade tUlfäUen researrangörer Inlämnat ansökningar om att få tiUstånd för charterflygning på interkontinentala destinationer, t. ex. tUl Östafrika. TlUståndsgivningen har emeUertid varit mycket restriktiv, vUket har resulterat I att man från Skandinavien i dag endast kan flyga charter tUl två destinationer utanför Europa och Medelhavsområdet, nämligen tUl Gambia och Ceylon. Detta har medfört dels att svenska researrangörer inte kan tillgodose aUmänhetens önskemål om säUskapsre-sor tUl utomeuropeiska mål, dels att de svenska resenärerna I stäUet blir hänvisade tUl att använda charterflyg från andra länder, t. ex. från Västtyskland eher Schweiz. Föhden liar blivit att svenska resenärer tUl sådana turistmål i regel får avsevärt dyrare reskostnader än som skulle vara nödvändigt.

De regelbundna avslagen på dessa ansökningar har uppenbarligen dikterats av hänsyn tiU SAS och av myndigheternas strävan att bereda ett visst skydd åt linjefarten. Det torde emellertid vara tveksamt, om en Uberalare tlUståndsgivning för charterflygning på ett antal attraktiva turistmål utanför Europa och Medelhavsområdet nödvändigtvis medför försämrade vUlkor för SAS:s verksamhet. TUl stor del torde det röra sig om helt andra och nya kundkategorier, som attraheras av sådana turistresor. Med SAS:s vidgade engagemang inom resebyrå- och charterbranschen är det å andra sidan troligt att de tUl SAS knutna företagen skuUe svara för en mycket betydande del av denna chartertrafik. Det kan dessutom inte uteslutas att en vidgad charterflygverksamhet även skulle kunna få en viss stimulanseffekt på den ordinarie hnjetraflken.

Gentemot de hänsyn som motiverat den restriktiva tillståndsgivningen hittUls måste ställas Inte bara konsumenternas berättigade intresse av bUllga resor också till längre bort liggande turistmål utan också u-ländernas klart ådagalagda Intresse av att kunna tillgodogöra sig de valutainkomster och den sysselsättningsstimulans, som ökad turisttrafik skuUe medföra. I det område som nu synes vara mest aktuellt för skandinaviska reseanangörer, Östafrika, prioriterar de enskUda länderna sin turistnäring mycket högt. På olika sätt har också betonats den vikt man fäster vid möjligheterna till ökad turism från Skandinavien; bl. a. har just önskemål om tiUstånd för charterflygning vid upprepade tlUfäUen framförts. Man är väl medveten om att turlstcharterflygnlngar från Skandinavien tlU Östafrika skulle ge de östafrikanska länderna värdefuUa bidrag i form av ökade exportinkomster, vUket är av utomordentligt stor betydelse för dem i nuvarande utveckhngsskede. Sådana resurstUlskott skuhe på ett värdefullt sätt komplettera det utvecklingsbistånd, som de nordiska länderna redan ger Östafrika.

Uppenbart är att en avvägning av olika Intressen måste ske. Ur allmän
näringspolitisk synpunkt måste det t. ex. vara viktigt att tiUståndsgivning-
en handhaves på sådant sätt att så stort spelrum som möjligt lämnas åt
konkurrensen. Endast därigenom kommer hänsynen tlU konsumenternas 111

Nr 127 önskemål om lägre priser att i rimlig utsträckning kunna tUlgodoses. Just

Tisdagen den

16 november 1971

nödvändigheten av att göra en avvägning meUan konkurrensintresset och andra samhällsintressen har näringsfrihetsombudsmannen betonat i sin skrivelse tiU Kungl. Maj;t den 10 oktober 1971. NO konstaterar att det med hänsyn tUl kostnadssklUnaderna är naturligt att det reguhära flyget har högre priser än charterflyget men anser att skillnaderna nu är påfaUande stora som en följd av de helt olika konkurrensförutsättningarna. Han fäster uppmärksamheten på att förbudet mot chartertrafik på interkontinentala destinationer är tlU stor nackdel för de skandinaviska ländernas turistnäringar och valutareserver, eftersom de också hindrar researrangörerna pä dessa destinationer att ordna säUskapsresor för aUmänheten tiU Skandinavlen. NO kräver därför att statsmakterna snarast gör en dylik samhäUelig awägning.

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tUlstånd att tUl hen kommunikationsministern få ställa föhande frågor:

1. Är statsrådet beredd att utreda och för riksdagen redovisa vUka
lättnader i nuvarande restriktiva tillståndsgivning för interkontinentala
charterresor som skulle vara möjliga utan aUvarliga återverkningar för
SAS:s verksamhet?

2. Är statsrådet beredd att redovisa vilka åtgärder statsrådet avseratt
vidtaga med anledning av näringsfrihetsombudsmannens skrivelse av den
10 oktober 1971?

Denna anhållan bordlades.

§ 23 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj :ts propositioner:

Nr 145 angående utgifter på tiUäggsstat I tUl riksstaten för budgetåret 1971/72

Nr 149 angående godkännande av överenskommelser rörande en internationell telesatellltorganisation, Intelsat

Nr 150 med förslag tlU tulltaxa, m. m.

Nr 176 med förslag till lag om ändring I lagen (1971:309) om behörighet för allmän förvaltningsdomstol att pröva vissa mål, m. m.

Nr 178 med förslag tUl lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979), m. m.

Nr 179 med förslag till lag om ändring i jordabalken, m. m.

Nr 180 med förslag tUl lag om ändring i fastighetsbildningslagen (1970:988), m. m,

§ 24 Anmäldes och bordlades

Försvarsutskottets betänkanden;

Nr 17 med anledning av motion om förordnande på långtidsvikariat Inom försvaret

Nr 18 med anledning av motion om en enhetlig befälsordning Inom försvaret

Nr 19 med anledning av motioner om medinflytande för värnpliktiga m. m. 112

Socialutskottets betänkanden: Nr 127

Nr 35M anledning av motioner om upphävande av lagen om tlUsätt- -.. , ,

ning av fluor tiU vattenledningsvatten jg november 1971

Nr 38 I anledning av motion om integration av socialvård och----------------

kriminalvård 1 frihet, m. m.

§ 25 Anmäldes och bordlades föhande motioner:

Nr 1525 av herr Magnusson i Borås m. fl. avlämnad I anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 135 med förslag till lag om ändring I kommunalskattelagen (1928:370), m. m.

Nr 1526 av herr Löfgren avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 138 med förslag tlU lag om försvarsuppfinningar

Nr 1527 av herrar Annerås och Levin

Nr 1528 av herr Carlshamre m. fl.

Nr 1529 av herr Carlstein

Nr 1530 av herr Eriksson i Arvika m. fl.

Nr 1531 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl.

Nr 1532 av herr Fälldin m. fl.

Nr 1533 av herr Hermansson i Stockholm m. fl.

Nr 1534 av herrar Hovhammar och Fagerlund

Nr 1535 av herr Hyltander

Nr 1536 av herr/onMon i Mora m,/7,

Nr,1537 av herr Levin

Nr 1538 av herr Mattsson i Skee m. fl.

Nr 1539 av herr M/wo« i Tvärålund

Nr 1540 av herr M/iJo« i Tvärålund

Nr 1541 av herr Rydén m. fl.

Nr 1542 av herr Rydén m. fl.

Nr 1543 av hen SjöneU m. fl.

Nr 1544 av herr Åsling m. fl. avlämnade i anledning av Kungl, Maj:ts proposition nr 140 angående konjunkturstlmulerande åtgärder

Nr 1545 av herr Gustavsson i Mvesta m. fl.

Nr 1546 av herr Hammarberg m. fl.

Nr 1547 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl.

Nr 1548 av herr Magnusson i Kristinehamn m. fl.

Nr 1549 av herrar Nilsson i Agnas och Nordgren

Nr 1550 av herrar M7mo« I Tvärålund och Guifa/Mon I Byske

Nr 1551 av herr Nygren rn. fl.

Nr 1552 av herr 0/Mon i Sundsvall

Nr 1553 av herr Stadling

Nr 1554 av herrar Ångström och Larsson i Umeå avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 147 angående ändrad regional organisation av SJ

I 113

8 Riksdagens protokoU 1971. Nr 125-127

jf 227 1*" 1555 av herr 5ve«won i Malmö wi,/7,

avlämnad I anledning av Kungl, Maj;ts proposition nr 155 med förslag tUl
° lagom ändring i utlänningslagen (1954:193), m, m.

16 november 1971

Nr 1556 av herr Bergman m. fl.

Nr 1557 av herr Carlshamre m. fl.

Nr 1558 av herr Fälldin m. fl.

Nr 1559 av hen Helén m. fl.

Nr I 560 av herr Hermansson i Stockholm m. fl.

Nr 1561 av herr Knut Johansson i Stockholm m. fl.

Nr 1562 av herr Larsson i Öskevik m. fl. avlämnade i anledning av Kungl, Maj;ts proposition nr 156 om höjda bostadstillägg för barnfamiher, m, m.

§ 26 Utsträckt motionstid

Ordet lämnades pä begäran tiU

Herr FÅGELSBO (c), som yttrade:

Herr talman! Jag tUlåter mig hemstäUa, att kammaren vUle besluta, att tiden för avgivande av motioner i anledning av Kungl, Maj:ts proposition nr 173 om vissa reformer inom poUs- och åklagarväsendet måtte med hänsyn tiU ärendets omfattning utsträckas tiU första plenum efter onsdagen den 24 november.

Denna hemstäUan bifölls.

§ 27 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att föhande enkla frågor framstäUts, nämligen

den 15 november av

Nr 371 Herr Hermansson i Stockholm (vpk) tUl herr utbUdningsministern angående principerna för avstängning från undervisning vid högre läroanstalter:

Anser utbUdningsministern att det finns behov av att ändra nu tUlämpade principer för avstängning från undervisning vid högre läroanstalter vUka medfört att handikappade kan avstängas från UtbUdning?

den 16 november av

Nr 372 Fru Nilsson i Sunne (s) tUl herr kommunikationsministern
angående lönsamhetsberäkningen beträffande Fryksdalsbanan;
114 Anser kommunikationsministern att det är möjligt att vid lönsam-

hetsberäkningen beträffande Fryksdalsbanan pröva den utredning som Nr 127
nyUgen publicerats I Teknisk Tidskrift? Tisdagen den

Nr 373 Herr Ångström (fp) tih herr jordbruksministern om åtgärderför

att ekonomiskt underlätta för skogsägare att tUlvarataga stormfäUd skog:

Har statsrådet för avsikt att vidtaga några åtgärder för att

ekonomiskt underlätta för skogsägarna att tillvarataga stormfälld

skog?

Nr 374 Herr Enskog (fp) tUl herr socialministern om åtgärder för att ge folkpensionärer möjlighet att behåUa telefon och TV efter företagna avgiftshöjningar:

VUka åtgärder kommer att vidtagas för att ge folkpensionärer, som har folkpension och hyresbidrag som enda inkomst, möjlighet att behålla sina telefonabonnemang och TV-licenser efter de senaste avgiftshöjningarna på drygt 45 % på telefonkvartalsavgiften och 22 % på TV-avgiften?

§ 28 Kammaren åtskildes kl. 19.12.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert