Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:122

Fredagen den 5 november

Kl. 10.00

§ 1 Justerades protokollet för den 28 oktober.

Gudstjänstgemenskap mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund, m. m.

§ 2 Föredrogs oeh hänvisades Kungl. Maj:ts proposition nr 148 tlU

jordbruksutskottet.

§ 3 Föredrogs och bifölls InterpeUationsframstäUningarna nr 195—197.

§ 4 Gudstjänstgemenskap mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund, m, m.

Föredrogs kuUurutskottets betänkande nr 20 i anledning av motion om gudstjänstgemenskap mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund, m, m.

Hen KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! För någon vecka sedan utkom en hten skrift med professorn i teologi Gustaf Wingren i Lund som författare. Skriften heter Fram emot en enad kyrka, I den skriften hävdar professor Wingren att den svenska kyrkans hv och verksamhet kommer att I långt högre grad än någonsin tidigare byggas på fria Initiativ och fria arbetsinsatser som människor I Sverige frivilligt väljer. På så sätt, menar han, kommer folkkyrkans och frikyrkornas verksamhetsformer att mer och mer hkna varandra. Professor Wingren drar slutsatser av sitt resonemang och de blir föhande.

På grund av nya lagar och förordningar som stiftas och utfärdas i samhället drivs folkkyrkan från sitt håll att bh mer frikyrklig och frikyrkorna från sitt håll att bh mera folkkyrkliga. Det är alltså en rörelse av konvergerande linjer, som rör sig mot varandra.

Jag tror det ligger mycken riktighet i vad professor Wingren här har sagt. Det blir större och större Hkhet mellan frikyrkorna och svenska kyrkan när det gäller arbetsformer och verksamhetsformer. Även I lärofrågor kanske man kan säga att de närmar sig varandra I hög grad. Det betyder att vi får en situation där den ekumeniska tendensen blir starkare. Samarbetsviljan och förståelsen samfunden emellan blir förstärkt och det är ju enbart glädjande.

Jag har fattat det så att när kyrkomötet 1970 mot bakgrund av en motion av fru Jonäng m, fl,, som föreslog att kyrkomötet måtte hos Kungl, Maj:t anhålla om en utredning av möjligheterna till gemensam nattvardsdistribution för präster från svenska kyrkan och frikyrkopräster, uttalade sig positivt om detta och antog ett förslag till lag om viss gudstjänstgemenskap och nattvardsgemenskap så var detta ett uttryck för en växande ekumenisk förståelse.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Gudstjänstgemenskap mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund, m. m.

Kyrkolagsutskottel sade I sitt betänkande att ekumeniska samtal och överiäggnlngar sedan många år förekommit meUan svenska kyrkan och andra kristna samfund i vårt land. Men utskottet betonade också att det finns en viss otåUghet som gjort sig gällande ute I församUngarna särskilt när det gäUer möjligheterna tiU gemensamt nattvardsfirande och så ville man markera samhörigheten genom att låta företrädare för olika samfund gemensamt distribuera nattvarden. Man viUe komma fram till i varje faU en provisorisk lösning av denna fråga, som skuUe innebära att svenska kyrkan i viss utsträckning och för begränsad tid skuUe kunna låta sina präster samverka som offlclanter med präster från frikyrkliga samfund speciellt i samband med nattvardsfirande, dvs, vid ekumeniska nattvardsgångar.

Jag fattade detta så att man viUe öppna en möjlighet för svenska kyrkans präster att dels inbjuda andra samfunds sakramentsförvaltare tUl svenska kyrkans ritus, dels själva få rätt att medverka som medofficianter yid andra samfunds nattvardsgångar när dessa samfunds församhngar inbjuder svenska kyrkans präster därtill.

Man vill alltså öppna en möjlighet tUl det som tekniskt sett kallas för intercelebratlon. Präster från olika samfund officierar samtidigt vid en nattvardsgång enUgt ett visst samfunds ritual. Det är alltså inte bara fråga om s, k, interkommunion, som innebär att medlemmar från oUka samfund ges rätt att besöka varandras nattvardsgångar.

Jag uppfattar detta kyrkomötesbeslut som något positivt och värdefullt. Jag viU också tiUägga att man inom flera frikyrkosamfund betraktar en sådan här utveckling som naturlig. Flera frikyrkosamfund har uttryckUgt givit besked om att man gärna ser representanter för andra kyrkor, t, ex, svenska kyrkans prästerskap, som medverkande vid ifrågavarande frikyrkosamfunds nattvardsgång.

Själv var jag inbjuden till en församling i Skara stift för några veckor sedan att predika vid en högmässa där, och jag gavs alltså rätt att förvalta ordets nådemedel — att predika — men när vi vid samma gudstjänst kom tUl nattvardsgången hade jag inte rätt att vara med om att förvalta nattvardens nådemedel. Det framstår ju på något sätt ologiskt när man ges rätt att vara med om att utdela det ena nådemedlet men inte det andra.

Det var detta förhållande som 1970 års kyrkomöte viUe rätta till genom det beslut som innebar, att man ville ge svenska kyrkans präster rätt att inbjuda andra samfunds företrädare tiU gemensamt nattvardsfirande. Men efter kyrkomötets beslut i frågan har utbUdningsdepartementet Inte framlagt någon proposition i denna fråga, 1 stäUet har det motionsledes väckts förslag om att kyrkomötets lagförslag också skuUe accepteras av riksdagen. Man har hänvisat till 1968 års kyrkomötes uttalande om att svenska kyrkan själv bör klara sina egna inre angelägenheter och att andra institutioner och organ i samhäUet inte bör lägga sig i detta.

Jag har också hel och full förståelse för denna synpunkt. Rent principieUt har jag nämligen den uppfattningen att svenska kyrkan själv skall sköta sina egna inre angelägenheter. Men samtidigt måste jag konstatera att vi fortfarande i vårt land har en ordning som innebär att

riksdag oeh regering fattar beslut om svenska kyrkans angelägenheter. I det nu aktuella fallet är det Ju Inte heUer fråga om att riksdagen skulle sätta sig på kyrkomötet eller söka styra kyrkomötet i en för detta icke acceptabel riktning utan vad det gäUer är att bekräfta vad kyrkomötet självt har sagt och beslutat. Men då tiger riksdagen.

Det är mot bakgrunden av detta som Jag har skrivit mitt särskilda yttrande, där jag har framhåUit att det hade varit lämpligt oeh önskvärt att kulturutskottet, även om förslaget till lag om viss gudstiänstgemenskap Inte förelägges riksdagen och oberoende av stat-kyrka-berednlngens arbete, hade uttalat att det med stor tUlfredsstäUelse ser den vilja till samverkan meUan svenska kyrkan och de fria kristna trossamfunden som kommer till uttryck I kyrkomötets beslut. Riksdagen skulle åtminstone kunna säga att detta är en bra ordning. Jag skulle Inte ha uppfattat ett sådant uttalande som att man lade sig I svenska kyrkans Inre angelägenheter. Det vore ju bara alt bekräfta vad kyrkan själv har uttalat.

Med dessa ord har jag endast velat understryka vad Jag sagt I milt särskilda yttrande I denna fråga.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Gudstjänstgemenskap mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund, m. m.

I detta anförande Instämde herr Nelander (fp), fru Äsbrink (s) samt herrar Henmark (fp) oeh Åberg (fp).

Fru JONÄNG (c):

Herr talman! Jag hade Inte tänkt ta till orda, när den här motionen behandlades — dels har jag ålagt mig den disciplin som alla s, k, avstyrkta motionärer borde gå in under, nämligen att Inte tala för en avstyrkt motion, dels har Jag givit kulturutskottet sä mycket arbete, vilket syns I tre här på varandra följande betänkanden, att det borde vara tillräckligt. Men när det nu blev en debatt, så vill Jag givetvis gärna yttra mig.

Jag tycker att utskottets stäUningstagande är beklagligt. Utskottets ställningstagande är delvis grundat på felaktiga argument. Man borde rimligen ha tillgodosett en önskan som uttalats av kyrkomötet, som Ju är en Instans med sakkunskap I den här frågan. Jag vill dels hänvisa till vad herr KäUstad sade, dels anföra vad som står i utskottsbetänkandet, där man erinrar om att 1968 års kyrkomöte uttalat sig för all kyrkans Inre verksamhet i framtiden skall regleras genom bestämmelser som kyrkomötet självt utfärdar. Detta utskottets uttalande är naturligtvis riktigt i och för sig, men det har Ju ingen relevans i det här sammanhanget. Kyrkan kan i dag Inte själv ändra bestämmelserna, utan här krävs riksdagens medverkan. Då är det orimligt att föra ett sådant resonemang som utskottet gör.

Herr KäUstad redogjorde för gången av det här ärendet vid kyrkomötet. Jag vill bara komplettera med att säga att förutom min motion, som endast begärde utredning och som icke hade något förslag till lag, förelåg också en motion med många namnunderskrifter och med biskop Silén I Västerås som första namn, och den motionen begärde förutom utredning också en provisorisk lagstiftning. Det framkom under kyrkomötet att det verkligen förelåg ett behov av en provisorisk lagstiftning, och Jag anslöt mig därför till biskop Slléns förslag när det gällde frågan om en provisorisk lag.

1* Riksdagens protokoU 1971. Nr 122-124

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Gudstjänstgemenskap mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund, m. m.

Man kan fråga sig varför kyrkomötet antog ett förslag till provisorisk lag om en viss gudstjänstgemenskap vid ekumeniska tillfäUen. Ja, förhällandet är Ju det att gäUande lag befinner sig i mycket skarp motsättning till en praxis som enskUda människor har gått in för. Det finns regler på papperet, men sanningen är att människor Inte bryr sig om dem. Det t'örekomnier s. k. vUda nattvardsgångar, där man tillämpar Intercelebratlon. Det gör att situationen egentligen är ohållbar. Domkapitlen kan Inte I längden låta bli att ingripa. De kan inte i längden tillåta att föreskriven ordning negligeras. Därför behövdes enhgt kyrkomötets uppfattning en provisorisk lag som snabbt kunde träda I funktion och som kunde ge möjlighet till denna Intercelebratlon.

Det går genom våra samfund en våg av ekumenisk aktivitet, och det finns en vilja både inom folkkyrkan och frikyrkan tUl enhet och tUl gemenskap. Enligt min uppfattning låser utskottet genom sitt stäUningstagande utvecklingen. Jag tror att det också framöver kommer att finnas människor som i övertygelse och tro och viha tUl närmande och enhet mellan samfunden kommer att fortsätta att bryta gällande lagar, och det är naturiigtvis Ingen önskvärd situation.

Här hade det varit på sin plats med en ändring av lagen, så att den bättre stämde överens med praxis bland enskUda människor. Det är naturligtvis positivt i och för sig att Kungl, MaJ:t har biträtt kyrkomötets beslut och önskan om utredning, men det löser aUtså Inte de problem som vi har I dag.

Jag ställer emellertid Intet yrkande.

Herr ZACHRISSON (s):

Herr talman! Som det står i utskottets betänkande framhöll 1968 års kyrkomöte att det såg på kyrkans Inre angelägenheter som något som kyrkan själv skulle ta ställning till. Kyrka-stat-beredningen arbetar för närvarande för att nästa år lägga fram förslag, och man behöver Inte vara särskilt klärvoajant för att förstå i vUken riktning det kommer att gä. Att i det läget kräva ytterligare lagstiftning från riksdagens sida i någonting som i så kvalificerad mening är kyrkans inre angelägenheter som nattvardsgemenskap betraktar jag som verkligt orimligt. Detta är i djupaste mening kyrkans egen inre angelägenhet.

Varför är fru Jonäng så defaitistisk? Vem I aU sin dar skuUe kunna förbjuda biskopar och präster att fira nattvard tillsammans med andra samfund om de vUl? Det förekommer redan i mycket stor utsträckning i olika församhngar I detta land, men som alla vet finns det en polemisk situation i kyrkan själv kring dessa frågor, och det är, herr KäUstad, anledningen till att jag tycker att riksdagen hite skall uttala sig alls i denna fråga, eftersom det skuUe Innebära att rUcsdagen toge ställning I vad man kan uppfatta som en teologisk tvistefråga I kyrkan, och det är sannerligen Inte vår uppgift. Där skaU vi vara neutrala. Sedan kan vi som enskUda, herr KäUstad och jag, tycka att det är en mycket önskvärd utveckling att det ekumeniska arbetet stimuleras, och det kan vi personhgen på ohka sätt uttrycka, men riksdagen skaU I en fråga av denna karaktär vara neutral.

Herr talman! Jag ber att få yrka bifaU till utskottets hemställan.

Fru JONÄNG (c) kort genmäle;

Herr talman! När det gäller att riksdagen skall vara neutral kan man bara konstatera att kyrkomötet här tagit ställning oeh antagit och begärt ett provisoriskt lagförslag och en utredning. Detta lagförslag kan inte genomföras utan riksdagens medverkan. Vad herr Zachrisson säger är helt orimligt, när han talar om vad kyrkomötet sagt 1968 om kyrkans Inre verksamhet. Den situationen föreligger Inte I dag. Kyrkan har Inte denna möjlighet utan har atl tillsammans med riksdagen fatta dessa beslut. Utskottets uttalande som herr Zachrisson ansluter sig till är Inte relevant I detta sammanhang.

När det sedan gäller kyrka-stat-berednlngen är det riktigt att den kommer med betänkande nästa år, men där måste vi också veta att regleringen av förhållandet meUan kyrka och stal Inte kommer att i praktiken ske nästa är. Vad som än händer kommer det I varje fall inte alt ske någon reglering av förhållandet förrän kanske I slutet av detta årtionde. Det betyder att vi ända tUl dess kommer att ha en ohållbar situation.

Jag måste mycket kraftigt reagera mot herr Zachrissons uttalande. Som lagstiftare kan vi Inte acceptera att biskopar oeh präster överträder gällande regler och förordningar, och det var Innebörden I vad herr Zachrisson sade om att biskopar och präster har möjlighet till denna Intercelebratlon, Det har de emellertid Inte utan att överträda gällande lagar, och det kan I varje faU jag som ledamot av riksdagen inte under några förhållanden acceptera.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Gudstjänstgemenskap mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund, m. m.

Herr KÄLLSTAD (fp) kort genmäle:

Herr talman! Herr Zachrisson stäUde frågan: Vem kan förbjuda biskopar och präster att fira nattvard? Jag förmodar att han då syftade pä alt fira nattvard tillsammans med andra samfunds företrädare -pastorer och präster.

Vid den högmässa som jag var Inbjuden tUl för några veckor sedan i Skara stift, där jag skulle predika, fick jag en tillfällig venia av biskopen I ifrågavarande stift. Det var sä att säga en punktuell venia för ifrågavarande tillfälle - tillåtelse att predika. Men det stod uttryckligen i denna handling att jag var förbjuden att deltaga i natlvardsfirandet såsom offlciant tillsammans med den svenska kyrkans präster. Jag var naturligtvis välkommen att fira nattvard som alla andra nattvardsgäster, vilket var en självklarhet för min del, men Inte I medofflclants ställning.

Det går alltså Inte om man skall hålla pä de regler som gäller. Alt det sedan finns sådana som bryter mot dem beror väl på den känsla som finns hos många att här är det något fel; kristna människor skall kunna gå tiUsammans till Herrens bord.

Vad Jag ville säga med mitt särskilda yttrande var följande. Vad kyrkomötet har uttalat I denna fråga skall väl ändå riksdagen kunna tycka är bra. Riksdagen skall väl kunna tycka någonting om denna sak och anse att det är ett värderfullt ekumeniskt Initiativ som har tagits av kyrkomötet. Men Inte ens så långt har alltså kulturutskottets ledamöter velat gå. Det är den marketingen som Jag har velat göra I mitt särskilda yttrande.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Gudstjänstgemenskap mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund, m. m.

Herr ZACHRISSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker, fru Jonäng, att denna debatt hör hemma i ekumeniska nämnden och Inte I riksdagen. Jag hoppas att den utredning som Kungl. Maj:t har givit ärkebiskopen pengar till via kyrkofonden skall övertyga också fru Jonäng om att det är på det sättet.

Riksdagen skaU Inte, herr KäUstad, tycka någonting om trossamfundens inre angelägenheter, även om vi som enskilda personer kan lycka atl ett initiativ som kyrkomötet har tagit är bra.

Fru JONÄNG (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är klart att ett sådant här samtal skall föras ocksä I ekumeniska nämnden. Men det är självklart att det hör hemma också här i riksdagen - I vatie fall så länge kyrkolag stiftas av kyrkomöte, riksdag och regering tillsammans.

Herr NILSSON i Agnas (m):

Herr talman! Den fråga som kulturutskottets betänkande nr 20 behandlar är av stor principiell betydelse. Jag kan instämma i en del av vad som har sagts här I dag - herr Zachrisson har en uppfattning som jag delar. Men eftersom Jag som lekman i ett misslonssällskap Inom svenska kyrkan i mer än ett kvarts .sekel har re.st i kyrkliga kretsar - lågkyrkliga kretsar oeh missionskretsar - har Jag fält en hel del erfarenhet av hur man kan se på dessa frågor. Jag vill därför gärna säga några ord.

I det särskUda yttrandet framförs en önskan om att vi frän riksdagens sida skall uttrycka tillfredsställelse. Jag för min del anser att riksdagen inte skall tycka alls när det gäller kyrkan i dag. Jag ser i den föreliggande framställningen ell uttryck för det mest avancerade statskyrkotänkande. Att stödja den begärda lagstiftningen vore atl arbeta baklänges, att främja en antikverad syn på staten - nämligen att den skall bestämma om kyrkan t. o. m. då det gäller dennas Inre förhållanden.

Som det har sagts har ju Kungl. Maj:l avstått från att vidtaga åtgärder efter kyrkomötets behandling av lagförslaget, oeh ärkebiskopen har fått medel till förfogande för utredning i frågan. Då upplever jag det så som om den här motionen i riksdagen vore onödig. Det är Kungl. MaJ:ts uppfattning; - och här har Kungl. Maj:t förmodligen majoriteten av människor bakom sig - atl man inte i dag skall lagstifta I frågor av detta slag. Det piigår samtal - oeh här måste samfunden samtala inbördes och finna vägar. Här skall frivilllgheten oeh friheten vara ledstjärnan. Del måste vara Inkonsekvent att ett samfund, svenska kyrkan, skall påtvingas det som andra samfund sins emellan i fria samtal kommer överens om. Nu säger naturligtvis motionären oeh andra alt man inte alls tänker tvinga någon, men de facto är det Ju så, atl när riksdagen säger någonting är det nägot som kommer uppifrån, som Uknar ett ultimatum.

Därnäst vill jag gärna betona att den föreslagna lagtexten milt sagt Inte är lyckad. Det måste tvärtom hävdas att den är oklar i mycket. Det som är klart är att den kommer atl främja inre strid i församlingarna, när kyrkoråden skall dryfta frågan om gudsyänsten I delta faU. Och hur går församlingsprästens samråd med övriga präster i församlingen lill, som on-italas I lagtexten? Hur skall en biskop kunna avgöra vad som är

lämpligt? Hur svårt måste det inte vara för honom, som kanske har långt till en församling där det snart måste beslutas I en sådan här fråga?

2 S I lagförslaget är ännu otydligare vad beträffar Innebörden av ordet nattvardsgudstjänst. Man får Inte Veta om det också är högmässa. Domkapltelsprövnlngen förefaller praktiskt besvärlig. DärtUl kommer att något skriande behov av en ändring inte föreligger, sä att man måste skynda till med lagparagrafer i dag.

Fru Jonäng talade här om att förhållandet är ohållbart i längden, som hon uttryckte det. Del är en överdriven betoning, för även om det skulle dröja till slutet av det här årtiondet innan problemet är helt löst, är det inte någon lång tid jämfört med kyrkans historia. Dessutom vet vi Ju om att den utredning som arbetar för alt lösa frågan om förhållandet mellan kyrka och stat kommer med sitt betänkande redan före nästa kvartals slut. Jag har därför utan tvekan kunnat ansluta mig till kulturutskottets hemställan.

Delta betyder emellertid Inte att jag eller majoriteten i utskottet vill främja splittring eller motverka gemenskap. Vi måste fråga: Vad är gemenskap? Tar den sig uttryck I att alla gudstiänster likformas? Skall de skillnader i församlingssyn oeh läror som lett till olika kyrkoblldningar helt förbises? Oeh är en gemensam nattvardsgång, intereelebration. detsamma som fulländad gemenskap?

Jag är av annan uppfattning. Kristi sanna kyrka är en, har alltid varit en. Det är faktum. Inom samfunden har den medlemmar i olika synliga fållor, till synes skilda men förenade i samma hjord, I kärleken och sanningen. De kan alltså mötas som fränder och vänner, som kristna, ulan atl framtvinga den Intercelebratlon som det här talas om. Det finns Ju sä olika syn på nattvarden. Ja, vä.senthga skillnader i uppfattning. Jag betraktar kyrkan som ett hem och samfunden är en stor släkts olika hem, där inte alla måltider måste likformas, inte allt behöver vara lika, och ändå finns den viktigaste oeh innerligaste gemenskapen.

Kommer den dug på Jorden då de kristna i olika kyrkor har samtalat färdigt oeh fäll klarhet, sä att bara ett nattvardsbord finns, uppfattar jag del som gott. Men sker det inte, är del ingen kalastrof för kyrkan. Dess medlemmar skall slutligen mötas i den stora måltid Herren själv talade om vid nattvardens instiftande, och under tjänsten i tidens fcirhållanden finns trots allt den inre sanna enheten.

Jag ser för min del fram emot den dag när kyrkan skall slippa det djupa beroendet av staten oeh tror att den fria kyrkan myeket snart skall lösa mänga problem på det fäll som vi talar om i dag. Därför menar jag alt riksdagen inte bör säga till. Jag tror del var fru Jonäng som sade all man läser utvecklingen. Jag menar all ell riksdagsutlalande skulle vara atl låsa utvecklingen.

Nu kommer jag till det sista oeh del kanske allra viktigaste. Herr KäUstad har talat om vad kyrkomötet självt sagt. Jag har läst kyrkomötets protokoll, oeh Jag har här kyrkolagsutskotlets betänkande. Kyrko-lagsiitskollel var inte enigt vul behandlingen av denna fråga, ulan del foreligger en reservation som oekså är värd studium. Ilade det varit enighet i kyrkomötet, hade del kanske varit i viss mån annorlunda. Men kyrkomötet var inte enigt. Under den senaste liden har Jag noga läst

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Gudstjänstgemenskap mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund, m. m.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Gudstjänstgemenskap mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund, m. m.

Igenom protokoUen, och Jag delar den uppfattning som också där framförs - att det vore dubbelt olyckUgt med lagstiftning eftersom meningarna så starkt står emot varandra.

Herr Zachrisson sade att det finns en polemisk situation inom kyrkan, och det är otvivelaktigt så. Utan atl förmena någon rätten atl ha en annan uppfattning vill Jag här som lågkyrkllg lekmannapredikant i ett kyrkligt misslonssällskap, såsom vän med många frikyrkliga och med full förståelse för den otålighet som kan finnas på sina häll, ändå säga att det är lyckligt att vi i dag Inte tycker någonting från riksdagens sida.

Herr KÄLLSTAD (fp) kort genmäle:

Herr talman! Med anledning av herr Tore Nilssons yttrande vill Jag säga att Jag har här I min hand kyrkolagsutskottets betänkande vid 1970 års kyrkomöte med texten till den reservatlon som vann 38 röster vid omröstningen, medan utskottets uttalande fick 59 röster. En medlem lade ned sin röst.

Det visar sig då att reservationen, som herr NUsson bygger sitt resonemang på, talar väsentligen om överläggningar oeh underhandlingar mellan samfundens ledningar som den enda framkomliga vägen för att nå en varaktig och allmänt acceptabel lösning och betonar att det finns teologiska frågor som behöver diskuteras. Det är självklart att detta bör ske, och det pågår sådana samtal.

Men det är Ju Inte fråga om att påtvinga präster I svenska kyrkan något slags beteende. Även om riksdagen antog denna lag - ett sådant förslag föreligger Ju egentligen inte på riksdagens bord - skulle Ingen präst därvidlag tvingas till ett visst beteende. Det är I stället fråga om att öppna en möjlighet för präst I svenska kyrkan atl medverka vid nattvard i annat samfund och inbjuda annat samfunds pastor att medverka vid svenska kyrkans nattvardsfirande. Den generositeten, öppenheten och samarbetsviljan tycker jag är riktig, oeh vi hade väl oekså kunnat säga all den är värdefull. Samtal oeh överläggningar pågår Ju under tiden sä att klarhet också kan vinnas för dem som är tveksamma I denna fräga.

Fru JONÄNG (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Nilsson i Agnas talar om frågor som rör kyrka-stat-förhållandet. Det är verkligen inte plats för diskussion om de frågorna här i dag. Men Jag vill upprepa vad Jag har sagt en gång tidigare -att vi måst(; föha de bestämmelser som gäUer för närvarande. Vi måste utgå frän de faktiska förhållanden som råder i dag. nämligen att riksdagen och kyrkomötet lill.sammans beslutarom lag. Man kan verkligen inte tala om atl påtvinga kyrkan nägot som kyrkan själv genom sltl kyrkomöte oeh högsta beslutande organ har begärt att få.

Sedan är det riktigt att det förelåg reservation. Men eftersom Jag följde kyrkomötets debatter i denna fräga myeket noga som ledamot i kyrkomötet, vill Jag säga all många av reservanterna - kanske rent av de flesta - uttalade sig myeket positivt för denna gudstiänstgemenskap. De sjg hela problemaliken oeh mänga var beredda alt stödja överläggningar i den här frågan.

Det är inte så att en eventuell lagstiftning skulle tvinga nägon

människa - någon präst I kyrkan eller pastor i frikyrkan — till någonting som vederbörande Inte själv vill. Det är bara det att genom en lagstiftning skulle möjligheterna öppnas till Intercelebratlon för dem som så vill. Det finns kanske — och det beklagar Jag på ett sätt — risker för att det här ställningstagandet kan medverka till en utveckling där vi får fler vilda nattvardsgångar, där man alltså medvetet går in i ett handlande som direkt strider mot gällande förordning.

Herr NILSSON i Agnas (m) kort genmäle:

Herr talman! Ju mer Jag lyssnar här, desto klarare står det för mig att riksdagen inte är rätt forum för frågor av den här arten, och därför tycker jag inte att man skaU motionera om detta. Nu har det skett, och Jag tycker att kulturutskottet har behandlat motionen på rätt sätt.

Herr KäUstad nämnde siffrorna från kyrkomötet - 59 mot 38, om jag nu fattade rätt. Det visar ändå att det är stora grupper som ser annorlunda på saken, och det är också genast anledning tUl att det inte blh ett främjande av gemenskap och sann ekumenik av det här utan någonting annat, särskilt som jag inte uppfattar det som något Uvsbehov för kyrkan att intercelebratlon mellan samfunden kan ske.

Man säger att det är inget tvång för någon. Ja, då skaU Jag be att få säga så här: Det finns församhngar, inte minst i storstäderna, med mycket duktiga och driftiga församhngsmedlemmar som kanske har den uppfattningen, att vi skall se till att vi demonstrerar vår enighet och ekumenik med gemensamma nattvardsgångar av det här slaget, och så råkar det finnas präster där som är tveksamma. Då skall man samråda med kyrkoråden. Jag förstår att det måste uppkomma situationer då prästerna upplever detta som ett tvång. De vUl inte strida med sin församling men själva har de en annan övertygelse. Just därför tycker jag det var lyckligt att Kungl, Maj:t Inte skickade någon proposition tUl rUcsdagen för att få det här ordnat på lagstiftningens väg.

Fru Jonäng sade att här är inte platsen för diskussion i den här frågan. Men fru Jonäng har ju själv gett anledning tiU att diskussionen förs här, och Jag menar att det Inte främjar saken. Men Jag är mycket glad över att kulturutskottet och riksdagen inte med tUlfredsställelse skaU säga någonting här i dag.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Gudstjänstgemenskap mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund, m. m.

Herr NORDSTRANDH (m);

Herr talman! Det är förvisso en Intressant debatt som förs här mellan de i kulturatskottets betänkande nr 20 inblandade parterna - motionären och utskottets ledamöter —, och det är flera olika ting som man diskuterar och anlägger ohka aspekter på. Må det kanske tUlåtas en utanför utskottet stående att ta upp en av de principfrågor som ligger här och som finns också i herr KäUstads särskilda yttrande, nämligen frågan om vad riksdagen får göra och inte får göra I en sådan fråga som vi nu behandlar.

Principen att riksdagen Inte - för att uttrycka sig rakt på sak - genom direkta ingripanden skall lägga sig I svenska kyrkans Inre verksamhet, som utskottet ju ger uttryck åt, ansluter jag mig helt tih. Det är emellertid en sak. En annan är om riksdagen skaU känna sig förhindrad att — som det

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Gudstjänstgemenskap mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund, m. m.

här gäller - uttala alt den känner tUlfredsställelse över den vilja tUl samverkan mellan svenska kyrkan oeh de fria kristna trossamfunden som kommer till uttryck i kyrkomötets beslut. Om vi har den uppfattningen att trenden till samverkan på gudstjänstlivets område har betydelse för vårt samhälle och för formerna för vår samlevnad, så drar åtminstone Inte Jag mig för atl också säga det här I riksdagen. Nägon Inblandning eller påtryckning eller något ultimatum - det ordet har använts I denna debatt - kan det väl ändå inte vara fråga om. Alt frukta eller antyda en sådan effekt förefaller mig vara utomordentligt långsökt.

Jag är mycket tillfredsställd med att samverkansformerna mellan svenska kyrkan oeh de fria trossamfunden bUr tler och fler, och det är dessutom av intresse för samhället I dess helhet. Jag finner alltså, och det har även herr KäUstad givit uttryck åt i det särskilda yttrandet, atl vi mycket väl kan tala om vad vi tycker. Finns det verkligen någon med Intresse för svenska kyrkans och de fila trossamfundens verksamhet som tycker något annat? Skall vi då låtsas som om vi inte hade någon uppfattning? Jag tycker Inte att vi bör göra det.

Herr NILSSON I Agnas (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Nordstrandhs Inlägg visar hur olika uppfattningarna är I skilda läger. Ja, man tycker t. o. m. olika i samma parti — något som Jag oekså tycker är helt I sin ordning.

När herr Nordstrandh frågar om riksdagen är förhindrad att uttrycka sin mening, så har han naturligtvis rätt i atl vi formellt är oförhindrade atl göra del. Men I dagens läge är vi förhindrade, när nu kyrka-slat-ul-rednlngen har sltl betänkande färdigt och när vi kan vara övertygade om atl del som är ekumenik i djupaste mening, dvs. gemenskap, åtminstone Inte pä alla punkter skulle främjas av att något framtvingades I denna fråga.

Nu kan man naturligtvis säga att det här inte föreligger något tvång, oeh när en lagstiftande församling uttalar sig I en fråga kan man visserligen låta bli alt kalla del för ett ultimatum, men det är ändå sä att man rättar kyrkolagen efter del. Det sade också fru Jonäng nyss till herr Zaehri.s.son att biskoparna skulle göra.

När herr Nord.strandh sedan säger att samverkansformerna mellan svenska kyrkan oeh de kristna trossamfunden är ett intresse för samhället, sä uttrycker han en myeket gammaldags statskyrkolanke - Gustav II Adolf, Sveriges Majestät och Guds kyrka som härutlnnan vilar, eller hur uttrycket nu är - om atl det här är en djup sammanblandning. Jag menar att kyrkan oeh staten är helt skilda sfärer. Det är en sak som är helt klar för oss.

När herr Nordstrandh sedan frågade om del är nägon som verkligen lyeker atl riksdagen inte skall säga sin mening I detta fall, s;i tycker Jag att herr Nordstrandh redan av mitt tidigare inlägg borde ha fått klart för sig atl del finns somliga som lyeker att riksdagen inte skall blanda sig i denna sak.

Herr DAHLl;N(fp):

Herr talman! Jag hade inte tänkt delta i denna debatt, men eftersom

jag råkar vara medlem av tre av de organ som som har åberopats I diskussionen, dels Sveriges riksdag, dels beredningen om stat och kyrka, dels ock Svenska ekumeniska nämnden, har jag ändå valt att här säga nägra ord.

Jag förstår mycket väl varför fru Jonäng har motionerat I denna fråga. Liksom hon tycker Jag att det är ganska upprörande att man kan få höra sådana skildringar som herr Källslad här gav.

Det är riktigt all det inom svenska kyrkan finns olika riktningar och uppfattningar om hur man skall lösa denna fråga.

Jag skall Inte i det här sammanhanget uttala mig om hur frågan skall lösas, men Jag vill upprepa atl Jag har fuU förståelse för den oro och den nöd som ligger bakom fru Jonängs motion. Däremot har Jag mycket svårt att förstå dem som här lar fru Jonäng I upptuktelse oeh säger att det här ieke är en sak för riksdagen atl behandla. Självfallet är det det, I och för sig. Det är ju en lagstiftningsfråga - var skulle den annars behandlas? Sedan kan man ha delade meningar när det gäller frågan om tidpunkten är den rätta. Men atl det här inte skulle vara rätt forum är en fullständigt orimlig slutsats.

Svenska ekumeniska nämnden skuUe ta upp det här, tyckte herr Zachrisson. Ja, Jag tycker alt Ekumeniska nämnden skall fortsätta de diskussioner om den här saken .som pågått där ganska länge. Men jag har hört myeket talas om delegation av lagstiftning, men att en lagstiftningsfråga skulle kunna delegeras till Svenska ekumeniska nämnden har Jag verkligen aldrig hört talas om.

Jag tror atl del I oeh för sig är värdefullt att den här saken har kommit upp; det leder Ull en fortsatt debatt, fortsatta samtal som är nödvändiga. Men att riksdagen skulle vara fel forum för en riksdagsledamot att ta upp en sådan här sak finner jag vara ett högst egendomligt påstående.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Gudstjänstgemenskap mellan svenska kyrkan och andra kristna samfund, m. m.

I detta anförande Instämde herr Wiklund I Stockholm (fp).

Hen NILSSON I Agnas (m):

Herr talman! Det finns alltså flera här som har uppfattningen att vi skall lagstifta, och vi andra anser att man formellt kan göra det men att det vore myeket olyckligt alt göra det i dag. Jag Iror inte atl någon här i kammaren menar att Ekumeniska nämnden skulle lagstifta - det sades Ju inte heller utan där kan samtalen ske. Ingenting av del som har sagts i de senaste inläggen ändrar min uppfattning om att det är helt onödigt att i dagens läge framföra sådana här förslag.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 5 Föredrogs Kulturutskottets belänkande:

Nr 21 i anledning av motion om den regionala tördelningen av del statliga kultiirslödel. m. m.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Representation för de anställda i bankemas styrelser

Trafikutskottets betänkanden:

Nr 21 i anledning av motion om reglering av trafiken med åktruck Nr 22 i anledning av motioner om motorfordons utrustning och

trafiksäkerhet m, m.

Kammaren biföU vad utskotten i dessa betänkanden hemställt.

§ 6 Representation för de anställda i bankemas styrelser

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 28 i anledning av motion om representation för de anstäUda i bankernas styrelser.

Hen GUSTAFSON I Göteborg (fp):

Herr talman! Inom den fackliga tiänstemannarörelsen har de bänkan-ställdas organisation. Svenska bankmannaförbundet, varit pådrivande när det gäller fördjupad företagsdemokrati. Man har i vissa banker kommit ganska långt med en försöksverksamhet där man har medbestämmande för de anställda på ohka nivåer inom kreditinstituten. Inom någon bank har de också fått representation I styrelsen. Det är en sak som man måste hälsa med tUlfredsstäUelse, särskilt med tanke på att en sådan fördjupad företagsdemokrati tiänar till att motverka tendenser tUl maktkoncentration.

Nu är det emeUertid så, att man i försöken att gå vidare här — det gäUer särskUt då möjUgheterna för de anställda att få representation i bankernas styrelser — har funnit att nuvarande banklagstiftning lägger stora praktiska hinder i vägen för en sådan representation. Det är det som hgger bakom den fyrpartimotion som näringsutskottet behandlat i detta betänkande. Det är med stor tUlfredsställelse vi ser att näringsutskottet tiUstyrkt motionen. Det är givetvis inte bara motionärerna utan också den fackliga rörelsen som hälsar detta med tiUfredsstäUelse.

Jag har begärt ordet uteslutande i avsikt att framföra en vädjan tiU regeringen att nu inte vänta med behandhngen av denna fråga tills man löser andra frågor som rör banklagstiftningen, utan att man i enUghet med motionens hemställan låter vederbörande departement utarbeta förslag tUl ändringar I lagen. Det är nämligen inte några särskilt omfattande ändringsförslag som behövs. Någon särskUd utredning behövs inte heUer, utan det räcker om man inom departementet utarbetar ett ändringsförslag. Jag förväntar mig, herr talman, att vi tUl nästa års riksdag får ett förslag från regeringen om ändring av banklagstiftningen I den riktning som motionen begär.

Hen EKSTRÖM (s):

Herr talman! Som medmotionär uttalar jag också min tUlfredsställelse över den behandhng som den här frågan fått. Jag vUl bara göra den kompletteringen till vad hen Gustafson i Göteborg anförde, att den bank där de anstäUda redan har fått representation i styrelsen är den stathga affärsbanken Sveriges kreditbank.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 7 Underlättande för kommun att överta industrifastigheter vid företagsnedläggningar

Föredrogs näringsutskottels betänkande nr 29 i anledning av motion om underlättande för kommun att överta Industrifastigheter vid företagsnedläggningar,

I detta betänkande behandlades motionen 197 1:1082 av herr Magnusson I Kristinehamn m, fl. (vpk), vari hemställts att riksdagen I skrivelse till regeringen skulle begära en klarläggande utredning och förslag till åtgärder i syfte att underiätta för kommunerna i vad gällde övertagande av genom nedläggningar ledlgblivna industrifastigheter.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Underlättande för kommun att överta industrifastigheter vid företagsnedläggningar

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1082,

Reservatlon hade avgivits av herr Svensson i Malmö (vpk), som ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till motionen 1971:1082 hos Kungl, Maj:t hemställde om utredning och förslag till åtgärder i syfte att underiätta för kommunerna att överta genom nedläggning ledlgblivna Industrifastigheter,

Hen MAGNUSSON i Kristinehamn (vpk):

Herr talman! Bakgrunden lill vår motion är de svårigheter av angivet slag som kan uppstå och har uppstått för kommuner när företag lägger ned sin verksamhet. Det påpekas I motionen att det Inte så sällan förekommer att företagen efter nedläggandet av verksamheten utövar ett obehörigt Inflytande på ortens möjligheter atl komma till rätla med de uppkomna svårigheterna genom att de vägrar att sälja eller pä annat sätt försvårar för kommunen att överta de ledigblivna fastigheterna. Man försvårar helt enkelt etablering av nya industrier till orten, försvårar för kommunen möjligheterna alt bereda de människor som blivit arbetslösa ny sysselsättning.

Det finns ulan tvivel mänga sådana fall I landet. Inte minst I län som är drabbade av s, k. strukturrationalisering. Från mitt hemlän kan fall påvisas, där nedläggningen av ett företag betytt nära nog katastrof för den berörda kommunen oeh där del givetvis varit angeläget för denna att sä snabbt som möjligt få fram nya sysselsättningsobjekt. Jag kan la nedläggandet av Edsvalla bruk som typexempel. Detta sysselsatte 180 man vid nedläggningstillfället 1967. Uddeholms AB försäkrade alt man skulle göra allt för alt underlätta nyetablering i Edsvalla. Först efter tvä år fiek kt-immunen köpa lokalerna. Under tiden hade en Intressent som kunnat ge s> sselsältning ät 300 man avvisats av IkUleholinsbolaget. Ett annat exempel. Rollneros äB hitle 1967 ned ell träsliperi i drums, ell töreUii: som end.ist var 15 år gammalt. Man begärde av kommunen 3,5 mihoner kronor lör lokalerna. Nu är priset nere i 1,8 miljoner kronor. Lokalerna liar nu slätt outnyttjade i fyra är på grund av företagets priskrav. Det har funnits ett flertal intressenter bara man kommit överens om priset.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Underlättande för kommun att överta industrifastigheter vid företagsnedläggningar

Att människor på orter som drabbats av de här problemen upplever det som en oerhörd brist att Inte samhället kan göra anspråk på de ledigblivna lokalerna är stäUt utom allt tvivel. Man får komma ihåg att dessa I många fall är de enda lokaler av betydelse som kan erbjudas en Intresserad spekulant. Men även på orter där detta Inte är fallet tycks befolkningen anse att det är rättmätigt att ett företag vid nedläggandet av driften ställer lokalerna till förfogande för kommunerna. Därpå tyder bl. a. den aktlon som har gjorts av FCO och Fabriks avdelning I Gävle. Man uppvaktade Gävle kommun med kravet att kommunen borde försöka få tUl stånd ny verksamhet i de ledlgblivna lokalerna efter AB Siporex nedläggande. Gävle kommun svarade vid delta tillfälle atl man Ingenting kunde göra därför att man Inte hade tillgång till lokalerna. Nu hör det till saken att Siporex kort tid före nedläggandet hade begärt att kommunen skulle göra vissa investeringar i anslutning till företaget -bl. a. upprustning av kajområdet.

På många platser är det också sä att kommunerna fått engagera sig hårt I byggandet av vägar och gator m. m. kring det aktuella företaget. Det är då inte att undra på att arbetarna reagerar starkt oeh menar alt kommunerna har moralisk rätt att på förmånliga villkor få överta lokalerna. Delta menade också vpk-gruppen i Gävle kommunfullmäktige, som motionerade om att samhället skulle överta Siporex lokaler.

Nu framhåUes I utskottets betänkande att ett bifall till motionens krav Innebär en utvidgning av den kommunala kompetensen, som det för närvarande Inte finns några lagliga möjligheter att tillmötesgå. Jag anser för min del att en diskussion om en utvidgning av den kommunala kompetensen I den riktningen att kommunerna skulle ges större möjligheter tUl engagemang I Industriell verksamhet är viktig oeh borde komma lill stånd snarast möjligt. Men frågan är om Inte utskottet oeh reml.ssinstanserna skjuter över målet när de påstår alt en kommunal förköpsrätt av det härslaget skulle syfta till att ge nya förelag otillbörliga subventioner.

Jag delar uppfattningen att subventionering av företag inte alltid är av godo. Men vad det här handlar om är i oeh för sig någonting helt annat. Ingen kommun kan väl underlåta all agera när den drabbas av sådana här saker. Befolkningen fordrar helt enkelt nya Jobb, och för kommunerna kan det vara ett livsvillkor att få nya sysselsättningsmöjligheter lill orten. Jag betraktar det som ell högst anmärkningsvärt förhållande alt del foretag som genom sin nedläggning gjort människor arbetslösa oekså skall kunna ha Inflytande över den fortsatta utvecklingen på den berörda orten, motverka kommunernas möjligheter atl föra en aktiv lokaliseringspolitik och deras arbete på all förhindra avfolkningen.

Svenska kommunförbundet säger i sill remissyttrande att en kommun kan förvärva en genom nedläggning ledigbliven Industrifastighet om den avsedda användningen ligger inom ramen för kommunens kompelens. Fn generell rätt atl överta sädana skulle däremot kräva atl helt nya principer för kommunernas näringspolitiska engagemang introducerades i kommii-naliälten. Man vill därför överlämna motionen till en pågående utredning i kommunalrältskommillén. Denna kommitté väntas emellerlid snart

avsluta sitt arbete, och ett överlämnande av motionen dit kan därför Inte anses vara aktuellt.

Del borde emellertid, enUgt motionärernas uppfattning, vara möjligt att utreda oeh föreslå åtgärder I denna fråga utanför ramen av kommunalrättskommitténs arbete. En åtgärd I enlighet med motionens yrkande vore utan tvivel djupt förankrad 1 det aUmänna rättsmedvetandet.

Om samhället, utgående från en riksplanering och med hänsynstagande till såväl ekonomiska som sociala faktorer, bestämde Industrins lokalisering skulle Intressemotsättningar av det här slaget kunna elimineras. Men nu hur vi ingen sådan ordning och därför bör någon form av åtgärder vara påkallad. Det är där vi menaratt en kommunal förköpsrätt måste tUl, vilken ger kommunerna rätt alt gå in och förvärva fastigheter av företag som nedlagts, på för kommunerna fördelaktiga villkor.

Herr talman! Med stöd av det anförda yrkar Jag bifall till reservationen vid betänkande nr 29.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Underlättande för kommun att överta industrifastigheter vid företagsnedläggningar

Herr SVANBERG (s):

Herr talman! Frågan om kommunernas rätt och skyldighet när det gäller Industrietablering och lokaliseringspolitik har många gånger diskuterats i den här kammaren. Ett kommunalt engagemang i lokaliseringen av Industri har Inte alltid visat sig vara av godo.

Vi har i lokaliseringspolitiken upplevt faU där kommuner uppträder och liksom överbjuder varandra, och vissa smarta fabrikörer kan åka frän den ena kommunen lill den andra oeh få större eller mindre förmåner för att de etablerar sig I en viss kommun. Misstron mot detta har också tagit sig uttryck i de bestämmelser som riksdagen har antagit om lokaliseringspolitiken, där det klart utsägs alt lokaUseringsmedel Inte kan utgå till ett företag som på något sätt har fått kommunala subventioner. Detta är en sida av saken.

A andra sidan är jag helt överens med motionärerna om att del är upprörande när ägaren till en nedlagd Industri - som ofta har nedlagts för att man skall fä bort en konkurrent — har kvar lokalerna oeh vägrar atl sälja dem tiU rimliga priser oeh därigenom hindrar en utveckling I vettig riktning. Emellertid är frågan, huruvida kommunerna skall engagera sig I sådana ärenden, en fråga om den kommunala kompetensen, och kommunahättskommlltén skall mycket snart avlämna sitt betänkande. Utskottet har ansett att det skulle vara litet underilgt om vi bara nägra månader eller kanske några veckor innan detta betänkande framläggs skulle föreslå någon ätgärd på denna punkt. Det skulle strida mot all praxis.

Det ligger något vettigt i tanken att kommunerna skulle få förtursrätt att köpa sådana lokaler för att så småningom öppet överlåta eller sälja dem till en ny innehavare. Det är möjligt att det är riktigt som motionärerna säger, men man bör vara mycket försiktig och tveksam för att slippa ifrån det auktionerande som ofta har förekommit I lokaliseringssammanhang.

Det väsentliga för oss har varit att man inte bör framlägga ett förslag i en fråga som är föremål för utredning och där utredningsförslag är alt

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Underlättande för kommun att överta industrifastigheter vid företagsnedläggningar

vänta inom de närmaste månaderna.

Herr talman! Jag yrkar bifall tUl utskottets förslag.

Herr MAGNUSSON I Kristinehamn (vpk):

Herr talman! Jag finner med tillfredsställelse att herr Svanberg I viss mån delar vår uppfattning, att kommunen bör få överta Industrilokaler på förmånliga vlUkor. Om man tittar på vissa exempel på nedläggningar blir man fullt på det klara med att del kan vara oerhört angeläget för många kommuner att man får överta lokalerna för att kunna erbjuda dem till nya Industrier. Det är många gånger så, att hela samhället byggts upp omkring den Industri som nedläggs, och när den faUer bort har man Ingenting. Hade man då lokalerna att erbjuda Intresserade spekulanter, vore läget ett helt annat. Det är helt enkelt ett livsvillkor för många kommuner. Jag hoppas att man beaktar Just den synpunkten.

Sedan håUer jag med om att överbuden I fråga om subventionering av företag ofta är av ondo, men Jag tycker Inte att det handlar om den saken i detta faU.

Vad gäller att frågan skuUe behandlas i kommunalrättskommltténs betänkande har Jag fått den uppfattningen, att så Inte skulle vara fallet. Jag har inte hört någonting .som säger att kommittén skulle ha tagit upp den aspekten på problemet. Jag tycker därför att det är pä sin plats att regering oeh riksdag ser htet närmare på de här sakerna och försöker vidta någon form av åtgärder för att komma till rätta med de här problemen. Därför vidhåller Jag mitt yrkande.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemstäUan, dels reservationen av herr Svensson I Malmö, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Magnusson I Kristinehamn begärt votering upplästes och godkändes följande voteringsproposition:

Den som vill att kammaren bifaller näringsutskottets hemställan I

betänkandet nr 29 röstar Ju,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Svensson I Malmö.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för Ja-proposltlonen. Då herr Magnusson I Kristinehamn begärde rösträkning verkställdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav följande resultat:

Ja - 276

Nej - 10

Avstår — 1

Herr Hallgren (vpk) anmälde att han avsett atl rösta nej men av misstag nedtryckt ja-knappen.

§ 8 Åtgärder för att skapa en statlig verkstadsindustri i Ådalen

Föredrogs näringsutskottets betänkande nr 30 i anledning av motion om åtgärder för att skapa en statlig verkstadsindustri i Ådalen.

I detta betänkande behandlades motionen 1971:1080 avherr Lorentzon (vpk), vari yrkats att riksdagen I skrivelse till Kungl. MaJ:t skulle hemstäUa om åtgärder för att I Ådalsområdet skapa en statlig verkstadsindustri.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Åtgärder för att skapa en statlig verkstadsindustri i Ådalen

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1080,

Reservation hade avgivits av herr Svensson i Malmö (vpk), som ansett att utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen med bifall tUl motionen 1971:1080 hos Kungl, Maj:t hemstäUde om åtgärder för att skapa en statlig verkstadsindustri I Ådalen,

Herr LORENTZON (vpk);

Herr talman! Näringsutskottets betänkande nr 30 gäUer motionen 1080 om åtgärder för att skapa en statlig verkstadsindustri I Ådalen,

Jag skall i detta sammanhang inte närmare gå in på siffermaterial o, d. som finns I denna omfattande motion. Vid åtskilliga tillfäUen tidigare har jag haft möjligheter att vara med i riksdagen då Ädalsproblemen har behandlats, antingen det har gäUt motioner, interpellationer eUer enkla frågor.

Låt mig inledningsvis säga några ord om utskottsbetänkandet, i vilket det yrkas att motionen avslås. Motiveringen kan verka litet underhg, då det "enUgt utskottets mening i första hand bör ankomma på länets organ att Inom ramen för en planering av länets totala resurser och behov Initiera Insatser av det slag som föreslås I motionen". Är det ändå inte att göra det htet lätt för sig när utskottet överlämnar denna fråga tUl länsmyndigheterna i Västernorrlands län. Jag har ju vänt mig till riksdagen i den här frågan.

Yttrandet från nätingsutskottet gör emellertid klart att ansvariga statliga myndigheter fortfarande för samma Unje som tidigare när det gäUer närings- och lokaliseringspoUtiken i Ådalen liksom Norrland i övrigt. Jag ser det därför angeläget, herr talman, att något behandla detta spörsmål.

Den strukturratlonaUsering som storfinansen i detta land så Uvligt har efterfrågat, eftersträvat och genomfört har fått aktivt stöd av inte endast de borgerliga partierna utan av regeringen, det socialdemokratiska partiet och även av LO:s ledning. Storfinansen har fått fria händer att lägga ned de många företagen i Ådalen, Storfinansen har också haft fria händer att förlägga företag dit man ansåg det ur profitsynpunkt vara fördelaktigast. Statens uppgift blev att förse storfinansen med arbetskraft, framför aUt från Norrland. LO - den svenska fackföreningsrörelsen - blev härvid statens förlängda arm för att kunna genomföra denna flyttlasspolitik, som Innebar en formlig blodavtappning från Ådalen och Norrland i övrigt.

Nr 122

Fredagen den S november 1971

Åtgärder för att skapa en statlig verkstadsindustri i Ådalen

En omfattande miljöförstöring har även följt på denna s, k, struktur-ratlonahser:mg. Den har även fört med sig en försämrad kommunal och kulturell service i avflyttningsområdena - de s, k, "olönsamma regionerna" — och 1"örslummade storstadsområden.

För att denna strukturrationalisering eller flyttlasspolitik skulle kunna genomföras måste det socialdemokratiska partiet, regeringen oeh LO skaffa sig ett vapen. Det kunde nämligen tänkas att denna politik stötte på motstånd, framför allt från de områden som skulle stå till förfogande med den arbetskraft som måste förflyttas. Framför allt gällde det att preparera medlemmarna ute i lokalorganisationerna. Man måste ha en ideologisk plattform för denna sin politik, och man skaffade sig också en sådan. Den tog sig uttryck i resultatet av den av LO på sin tid tillsatta strukturutredningen som gavs ut år 1961 under namnet Samordnad näringspolitik. Denna utredning blev socialdemokratiska partiets näringspolitiska program under 1960-talet. Den utarbetades av en grupp LO-ekonorner på uppdrag av landssekretarialet. I denna utredning återfinnes sådana namn som Rudolf Meidner, Tord Ekström. Lillemor Erlander rn. fl. Jag tror att dessa personer fortfarande har rätt stort Inflytande på LO:s och socialdemokratins ekonomiska politik.

Här var man helt Inställd på att lämna fältet fritt för storfinansen. Tillåt mig, herr talman, att citera ett par stycken ur boken Samordnad näringspolitik.

"Arbetsmarknadspolitikens uppgift i struktursammanhang är dels att medverka till de strukturförändringar, som en friare kapitalmarknad, en expanslonsvänllg skattepohtik, en konsekvent frihandelspolitik och en aktiv näringsfrihetspolltlk tillsammans skah driva fram, dels att lösa de omställningssvårigheter, som kan väntas uppkomma, därest ett sådant näringspolitiskt program skulle förverkligas. LokaliseringspoUtiken kan härvid Inte isoleras från arbetsmarknadspolitiken: även dess uppgift är att selektivt ge stöd åt expansionen. Därmed är ocksä sagt, att vi underkänner en lokaliseringspolitik, som verkar för en konstlad utspridning av ett differentierat näringsliv, motverkar den naturliga avflyttningen av arbetskraft från områden som saknar utveeklingsmöjhgheter och på godtyckliga grunder ui)prätlar spärrar mot inflyttningen tUl storstadsregionerna."

Detta hör man ju rätt ofta citeras av direktören i arbetsmarknadsstyrelsen Bertil Olsson.

Citatet var långt, det skall erkännas, men måste tas I detta sammanhang för att ge en klar bUd av vad det var för slag av politik som socialdemokratin då med hjälp utav LO skulle genomföra.

Jag tror knappast att ens dåvarande högerpartiet skulle ha vågat utge ett dylikt handlingsprogram, så reaktionärt var det nämligen till sitt innehåll.

Man säger ju här klart och tydligt ifrån: inga egentliga industrier till Norrland, Även om man Inte nämner namnet, så saknade ju Norrland utvecklingsmöjligheter. Men arbetskraften skuUe flyttas därifrån - oeh det har man också genomfört - dit där storfinansen vill ha den. Staten har hjälpt tiU med detta arbete, LO blev också behjälpligt - som ett staten behjälpligt organ.

Jag skuUe, herr talman, kunna citera fler uttalanden, det ena värre än det andra, ur boken Samordnad näringspolitik. Låt mig anföra ytterligare

ett. Det återfinns på s, 158 och har föhande lydelse:

"Ofta har man i debatten-------- sett det som en brist att privata

företag uppenbart Inte tar hänsyn tUl annat än de rent företagsekonomiska kostnaderna och menat, att de - eller åtminstone de statliga företagen - borde ta vidare hänsyn. Vi vill emeUertid sträcka oss så långt, att vi säger att företag — både privata, statUga och kommunala - icke bör ta andra" - lyssna nu noga — "än rent företagsekonomiska hänsyn i sina kalkyler,"

Men detta har ju storfinansen gjort. Man har bara tagit rent företagsekonomiska hänsyn i sina kalkyler.

Det finns ingen i det socialdemokratiska partiet som kan klaga på storfinansen. Man är ju helt överens. Det är helt i hnje med socialdemokratins Ideologi i det här avseendet. Man uttalar här sin tro på och övertygelse om den svenska storfinansens förträfflighet. Vad exempelvis Svenska ceUulosabolaget gjort då det har lagt ned den ena fabriken efter den andra i Ådalen var Ju helt rätt, ty bolaget hade ju följt rekommendationerna att endast ta rent företagsmässlga hänsyn.

Vad Jag citerat är skrivet av ekonomer anställda I LO, arbetarnas egen organisation. För det skaU väl inte endast tUl namnet vara en arbetarnas organisation.

Utredningen Samordnad näringspohtik fick ett entusiastiskt mottagande i den socialdemokratiska pressen när den kom ut 1961, Man bedrev en renodlad kampanj för boken. Den bildade den ideologiska grundvalen för socialdemokratins närings- och lokahseringspohtlk och därmed även för den mUjöpoUtik som förts under 1960-talet, I dag vUl man inom socialdemokratin ogärna tala om saken.

Resultatet blev en omfattande företagsnedläggning I bl, a, Ådalen, Det var fritt fram för storfinansen att lägga ned företagen - man skulle ju endast ta företagsmässlga hänsyn i sina kalkyler.

Denna ideologiska plattform, som det socialdemokratiska partiet skaffade sig för att vara storfinansen behjälphg med att avfolka Norrland och förklara varför storfinansen måste lägga ned industrierna i norr, skuhe verka passiviserande på det socialdemokratiska partiets medlemmar i såväl Ådalen som Norrland i övrigt i just denna fråga. Så blev också faUet, Lokalorganisationerna i non studerade Samordnad näringspohtik och preparerades för att det inte skuUe bU någon opinion när företagsnedläggningarna kom. Regeringen hade även tUl sitt förfogande partipressen i Norrland, vUkens uppgift blev att på sitt sätt se till att avfolkningspoUtiken genomfördes utan något större gnissel.

Det är först på senare tid man kan få höra avvikande tongångar t, o. m, från vissa socialdemokratiska riksdagsmän. Vad man då yttrar bhr en indirekt kritik mot den närings- och lokahseringspohtUc som fick sin ideologiska plattform utformad i LO-utredningen Samordnad näringspolitik.

Man har nämhgen mycket svårt för att angripa, som man säger, den privata företagsamheten för att den inte visat ansvar för sysselsättningen och folkförsörjningen i Norrland. Den har lagt ned industrier på löpande band och inte svarat för nyetableringar.

Denna s, k. privata företagsamhet har ju endast följt det närings- och

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Åtgärder för att skapa en statlig verkstadsindustri i Ådalen

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Åtgärder för att skapa en statlig verkstadsindustri i Ådalen

lokahseringsprogram som var SAP;s och LO:s signatur, men som i grunden var storfinansens eget program.

Mot bakgrunden av vad jag här har anfört är det kanske inte så underhgt att näringsutskottet avfärdar motionen 1080 så lättvindigt som man gör.

Herr talman! Jag skaU nu avsluta mitt anförande och yrkar bifall tih den vid näringsutskottets betänkande nr 30 fogade reservationen av herr Svensson I Malmö,

Hen SVANBERG (s):

Herr talman! Jag skah Inte ge mig in på den Ideologiska diskussion som herr Lorentzon tror sig kunna frambesvätia med sina något dimmiga funderingar om ett slags konsphatlon, där LO och det socialdemokratiska partiet arbetar hand i hand med storfinansen för ett givet mål. Det må stå för hans egen räkning. Kan han få några andra att ansluta sig tiU de virriga tankegångarna, så beklagar jag dessa personer.

Endast en sak om det här med samordnad näringspoUtik. Det programmet citerar herr Lorentzon ungefär som en viss potentat citerar bibeln. Att plocka ut enstaka ord går naturligtvis utmärkt. Men jag vill tala om, för socialdemokratins räkning, om herr Lorentzon inte har märkt det, att det socialdemokratiska partiet har antagit ett näringspolitiskt program vid sin kongress 1967. Nog om detta.

Vad motionen egentligen gäUer är att riksdagen skulle uttala sig för projektering av en statlig verkstadsindustri I Ådalen. Tanken är kanske I och för sig riktig. Det behövs sysselsättning I det området - jag är den förste att vara med på det. Det behövs mycket av ny sysselsättning I hela Norrland. Men att riksdagen skuhe kunna klara det genom att på rak arm utifrån en motion säga att det är just en verkstadsindustri med förläggning tlU Ådalen som är det man nu först bör syfta tUl är jag Inte lika säker på.

Herr Lorentzon är upprörd över att det står i betänkandet att det enligt utskottets mening i första hand bör "ankomma på länets organ att inom ramen för en planering av länets totala resurser och behov" — märk väl! - "initiera insatser". Utskottet har aldrig sagt att länsstyrelserna skall bygga Industrier, De skall föreslå dem i Länsprogram 70. Alla länsstyrelser har fått i uppdrag att utarbeta konkreta regionalpohtiska handlingsprogram.

I reservationen står det bitvis något annat. Där finns en tolkning av vad Länsprogram 70, som nu utarbetas av aUa länsstyrelser och så småningom. skaU föreläggas riksdagen för beslut I form av en riksplan, skall innebära som inte är helt korrekt. Jag trodde att diskussionen skulle föras med reservanten, som själv är planerlng,sdhektör och därför bör kunna det här. Vad som anges I reservationen är Inte riktigt. Det är Inte fråga om ett minimialternativ. I Länsprogram 70 skall länsstyrelsen ange vUka åtgärder som är nödvändiga för att det föreslagna programmet skaU kunna förverkligas.

Jag vUl hoppas att vi när vi kanske nästa år skaU besluta i den här frågan kan vara överens om kraftigare styrmedel för samhället för att Inverka på lokaUseringen, Det är mycket möjligt att statlig industrietablering kommer att ingå i det programmet, men riksdagen kan Inte gärna

säga I dag att Just den eller den typen av Industri skall förläggas till den eller den platsen. Jag skah emellertid gärna fortsätta den här diskussionen med herr Lorentzon den dag vi skaU fatta beslut, och jag förutsätter som sagt att vi då skaU få ordentUga styrmedel för att öka Industrietablerlngen I bl. a. Ådalen - det finns många andra områden I Norrland som har det hka .StäUt.

Herr talman! Jag yrkar bifall tUl utskottets hemställan.

Hen LORENTZON (vpk);

Herr talman! Jag förstår alt det inte blir någon längre diskussion vid denna punkt. Herr Svanberg sade ju att han Inte vUl ta upp någon Ideologisk debatt, oeh Jag förstår honom mycket väl. Han anklagade mig för att citera skriften Samordnad näringspolitik, som var socialdemokratins ideologiska plattform, ungefär på samma sätt som en viss potentat citerar bibeln, men jag tycker Inte att den jämförelsen är riktig. Jag har läst Innantill ur boken, och Jag sade redan I mitt Inledningsanförande att I dag vill socialdemokraterna ogärna tala om detta ideologiska näringsprogram. Det är så det Ugger till, och det var jag klar över Innan herr Svanberg kom upp I talarstolen.

Herr Svanberg sade alt länsstyrelserna har fått I uppdrag att utarbeta länsprogram. Det är alldeles riktigt, och vatie länsstyrelse kommer med slit önskeprogram, som regeringen skall sitta och titta på tillsammans med en hel rad byråkrater för alt plocka ut vad som kan anses vara genomförbart. 1 landet har vi demokrati, gudbevars! Man har ju fått vara med och utreda och föreslå, och visst säger länsmyndigheterna I Västernorrlands län att de önskar en verkstadsindustri I Kramfors. Det är alldeles riktigt. Men herr Svanberg överlämnar frågan till länsmyndigheterna varefter den skall gå till byråkraterna i Stockholm. Och vad får vi sedan se av önskelistan? Jag har inte vänt mig till länsmyndigheterna -det kan vi göra i landstinget - ulan jag har vänt mig till riksdagen.

Men, herr Svanberg, saken är den att genom del handlingsprogram som ni haft, har ni Icke skapat fram de organ som erfordras för att skapa en ordentlig närings-, lokaliserings-oeh regionalpolitik här i landet. Ni har nämligen varit överens med storfinansen. Därför har vi Inte dessa organ i dag, vilka herr Svanberg hänvisar till att vi möjligen kan få, och när så sker kan vi diskutera saken. Det är Intressant, herr Svanberg, vi kommer Igen!

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Obligatorisk vam-deklaration av mon teringsfärdiga hus

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall lill dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Svensson I Malmö, oeh förklarades den förra propositionen vara med övervägande Ja besvarad.

§ 9 Obligatorisk varadeklaration av monteringsfärdiga hus

Föredrogs näringsutskottels betänkande nr 31 i anledning av motion om obligatorisk varudeklaration av monteringsfärdiga hus.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Obligatorisk vam-deklaration av monteringsfärdiga hus

I detta betänkande behandlades motionen 1971:1087 av herr Olsson i KU m. fl. (fp), vari hemstäUts att riksdagen i skrivelse tiU Kungl. Maj:t skulle begära att föreskrifter utfärdades angående obligatorisk varudeklaration av s, k, monteringsfärdiga småhus.

Utskottet hemställde att riksdagen skulle avslå motionen 1971:1087,

Reservation hade avgivits av herrar Bötiesson i Glömminge (c), Andersson i Örebro (fp), Holmberg (m), Svensson I Malmö (vpk), Gustafsson I Säffle (c) och Rydén (fp) samt fru Hambraeus (c), som ansett att utskottet bort hemstäUa,

att riksdagen i anledning av motionen 1971:1087 hos Kungl, Maj:t skulle anhålla om utredning av möjligheterna för en obUgatorisk varudeklaration av monteringsfärdiga hus.

Herr ANDERSSON i Örebro (fp):

Herr talman! TUl näringsutskottets betänkande nr 31 som vi nu behandlar är fogad en reservatlon som stöder de synpunkter som framförts I motionen 1087 av herr Olsson I KU m. fl,, där man hemstäUer om att föreskrifter utfärdas om obligatorisk varudeklaration av s, k, monteringsfärdiga småhus.

För de flesta människor är köpet av en byggsats tlU ett eget hem det största ekonomiska åtagande som de gör under sin Uvstid. Därför anser vi i hkhet med motionärerna att det är viktigt att köparen av s, k. monteringsfärdiga småhus i byggsatser får kvaUtet vid sådana köp. För närvarande saknas sådana garantier. VI anser att det är otUlfredsstäUande att konsumenten-bostadsköparen saknar denna trygghet.

Vi reservanter är överens med motionärerna om att det må komma till stånd sådana klara regler att man får en obUgatorisk varudeklaration på dessa hus,

Utskottsmajoriteten säger att man I huvudsak delar motlonärarnas uppfattning att det bör finnas en tillförUtlig information och kontroll av monteringshus, men man hänvisar tUl att den typhusredovisning som STYR har sysslat med — STYR är en utredning som varit sammansatt av vissa intressenter inom småhusbyggandet - är klar och att utredningen för närvarande är på remiss. Utskottsmajoriteten anser därför att det inte behövs några ytterligare åtgärder från riksdagens sida.

Vi reservanter hävdar bestämt att det material som STYR tagit fram är ett gott underlag och att man bör stäUa kravet att människor som köper småhus skaU få denna trygghet.

Med dessa ord, herr talman, vUl jag yrka bUaU tUl den vid utskottets betänkande fogade reservationen.

Herr OLSSON i KU (fp):

Herr talman! VI är några folkpartister som I motionen 1087 tagit upp den fråga som herr Sven Andersson berörde, nämhgen obUgatorisk varudeklaration av s, k, monteringsfärdiga hus. Jag noterar med stor tiUfredsställelse att såväl utskottsmajoriteten som de sju reservanterna från samtliga oppositionspartier delar min och mina medmolionärers

uppfattning att det finns ett klart behov av tUlförlitlig information om och kontroll av monteringsfärdiga hus, och jag kan därför fatta mig ganska kort.

Vi rör oss här på ett stort och viktigt konsumentområde. Vi vet att år 1969 omfattade det enskUda småhusbyggandet ca 32 000 lägenheter med ett sammanlagt värde av över 3 000 mUjoner kronor. Vi vet att andelen monteringsfärdiga hus är mycket stor. Vi vet också att över 60 tiUverkare med en produktionskapacitet från 100 till 4 000 hus om året saluför en mängd oUka typer av småhus. Vi känner också tUl att prefabricering av hus i stor skala kan innebära väsentUga rationaUseringsvinster som kan komma husföretagens kunder till del. Men en utveckhng som på detta sätt tillvaratar möjligheterna tUl rationeU tUlverkning i större serier måste ske under former som ger köparen en betryggande information om kvaUteten på de byggsatser som levereras.

För den enskUde är detta, som herr Andersson i Örebro framhöll, oerhört viktigt. Det är knappast någon överdrift att påstå att satsningen på ett eget hus ofta är en dröm för många människor, och för många är det den största Investering som han eller hon gör under hela hvstlden.

Det borde också vara av intresse för samhäUet att så långt som möjligt hjälpa bostadskunden att bedöma och jämföra Inte bara priserna på ohka hustyper utan också kvahteten på det som salubjuds. Mängden av objekt på småhusmarknaden gör det sannerligen förståeUgt att konsumenten-bostadskunden kan känna sig både vUhådlg och otrygg inför sitt val till bostad. Därför är det viktigt att samhället tar initiativ tUl en strikt saklig Information, som enkelt kan utnyttjas av konsumenter med skiftande förkunskaper i detta ämne. En obhgatorisk varudeklaration efter enhetliga normer skuUe ge de möjUgheterna.

Naturligtvis kan sådana föreskrifter inte utfärdas över en enda natt. Men vi befinner oss i det lyckhga läget att en hel del förarbete redan har gjorts. Trähusfabrikanterna har själva tagit initiativet, och det har lett tUl samarbete med bl. a, bostadsstyrelsen och planverket. Under sommaren har man t. o. m. lagt fram ett förslag tUl typhusredovisning. Därmed är grunden lagd för en reform.

Trots vetskapen härom och trots att man säger sig dela motionärernas uppfattning att det finns ett behov av tillförUtlig mformation om och kontroll av monteringsfärdiga hus har socialdemokraterna, och socialdemokraterna ensamma, I utskottet dragit slutsatsen att en obUgatorisk varudeklaration av monteringsfärdiga hus inte är påkaUad. Reservanterna från folkpartiet, centerpartiet, moderata samUngspartiet och vänsterpartiet kommunisterna har i stäUet dragit den slutsatsen att man bör utnyttia det omfattande bakgrundsmaterial som den s. k, STYR-gruppen, som herr Andersson I Örebro nämnde, har tagit fram och de hemstäUer om utredning av möjligheterna tUl en obligatorisk varudeklaration på detta område. Det är en logisk slutsats.

Här finns, herr talman, en utmärkt utgångspunkt för vidare arbete. Här finns förutsättningar för att relativt snabbt skapa ökad trygghet för bostadskonsumenten. Varför skulle vi inte ta den chansen?

Jag yrkar bifaU tUl den reservation som är fogad vid utskottets betänkande.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Obligatorisk varudeklaration av mon teringsfärdiga hus

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Obligatorisk vam-deklaration av monteringsfärdiga hus

Hen WÅÅG (s):

Herr talman! I allmänhet är monterlngsfärdlga trähus av hög kvalitet - stundom är kvaUteten överdrivet hög. Det är mera ett mängdproblem än ett kvalitetsproblem att deklarera för folk vad de köper med byggsatsen.

De monterlngsfärdlga trähusen har en stor omkostnad på försäljningssidan. Försäljaren övertygar kunden, som har svårt att sätta sig In I vad han egenthgen köper. Dels är det är en stor post, som köps, dels är det svårt att få någonting att jämföra med.

Att göra en varudeklaration på trähus — och på monterlngsfärdlga hus I aUmänhet — är emellertid svårt därför att leveranserna omfattar så många oUka artiklar och moment. Det gäUer att försöka göra en deklaration av utformningen av huset. Kunden kan Inte leva sig In I ritningen och sätta sig in I hur huset kommer att se ut när det blir färdigt. Vidare av konstruktionssystemet, varav kunden oftast Inte begriper så värst mycket, av produktionssystemet och av materialsammansättningen.

De här problemen har man verkligen funderat kring, och man har bUdat STYR som har nämnts här av de två tidigare talarna. STYR är aUtså en grupp som är sammansatt av olika Intressenter. Däri Ingår varudeklarationsnämnden och ER-nämnden. ER-nämnden behöver verkligen förkortas, för egentUgen heter den Nämnden för egenskapsredovisning inom byggfacket. Vidare Ingår representanter för bostadsstyrelsen, statens planverk. Svensk byggtjänst och Sveriges Industriförbund. STYR bildades 1970.

STYR har I sltl yttrande understrukit att redovisningssystemet skall utformas med förutsättningen att det skall kunna utnyttjas av konsumenter som har skiftande förkunskaper I det komplicerade ämne som byggande av hus är. Informationen måste vara strikt sakUg och får Inte vara styrande. Dessutom skall I typredovisningen införas uppgifter om generellt typgodkännande. I enlighet med de här riktlinjerna har STYR nu lagt fram en skiss tUl en sådan redovisning och den är ute pä remiss, som här har påpekats.

När man nu har nått fram till normer för hur en deklaration skall göras är det att förvänta att företagen I branschen kommer att följa dem. Att nu, som reservanterna vill, hos Kungl. MaJ:t beställa en statlig utredning av möjligheterna till obligatorisk varudeklaration finner utskottsmajoriteten vara en övcrloppsgärning. Grunden finns för en varudeklaration, och allting talar för att företagen I branschen kommer att följa den.

Till sist, herr talman, en Uten randfundering! Det är egendomligt att från två liberaler få höra krav på statsingripande för en varudeklaration, som företagen själva har kommit överens om att ombesörja, VI har under den genomlidna remissdebatten hört flera talare yttra sig om de mindre och medelstora företagens problem. Det finns organisationer av typen "De mlsslyntes församling" som flera gånger har betonat kravet pä förtroende mellan statsmakten och företagsamheten. Här är ett utmärkt exempel pä vem som I verkligheten har förtroende för företagen.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets hemställan.

Herr OLSSON I KU (fp);

Herr talman! Hen Wååg börjar med att säga att de monterlngsfärdlga husen stundom har överdrivet hög kvaUtet, "Stundom", sade han, och det var klokt att göra det Ulla undantaget. För stundom har de överdrivet låg kvalitet, vilket kunden inte kan känna tUl i förväg. Han får inte rätt uppfattning av alla färggranna broschyrer med bUder ur de bästa och mest fördelaktiga vinklarna och kan därför göra ett felaktigt val. Han har verkligen svårt att välja bland de många hundra oUka hustyper som finns på den svenska marknaden. Men det är, säger herr Wååg, ändå en överloppsgärning att begära en utredning, eftersom man är på gång med saken och hjulen har börjat ruUa. Ja, det har de gjort, och det är ett glädjande faktum. Men då är det ju lättare för oss här i riksdagen att snabbt få en reform tUl stånd. Då räcker det inte att passivt konstatera att det händer positiva saker på detta område, utan då gäUer det att aktivt driva på, så att vi desto snabbare kan trygga konsumentens intressen.

Men får vi egentligen någon garanti för att kunden verkligen kan undersöka och jämföra allt som finns på denna marknad ens med den utredning som har genom STYR-gruppen kommit till stånd? Nej, det får vi Inte, Vad man syftar tUl där är varudeklaration av monteringsfärdiga hus, varvid inte ens alla producenter är berörda. Vad vi vUl ha är obligatorisk varudeklaration. Ni socialdemokrater lämnar med öppna ögon konsumenten Inför risken att i de här vackra broschyrerna välja fel. Det vill inte vi vara med på.

Sedan säger herr Wååg i slutet av sitt anförande någonting som jag tycker är htet konstigt. Det kan väl Inte vara hberalt att begära obligatorisk varudeklaration av monteringsfärdiga trähus, säger han. Det enda detta avslöjar är herr Wåågs egen stora okunnighet om modern hberahsm. Jag vlU rekommendera honom att läsa folkpartiets konsument-motion nr 80 vid våniksdagen. Läs sidorna 8 och 9 flera gånger, så behöver inte herr Wååg upprepa de här misstagen i fortsättningen! Att hjälpa och skydda konsumenten är en central soclalhberal tanke, och den kommer fram där.

Det är just för att möjliggöra ett fritt val mellan skUda produkter som konsumenten måste kunna jämföra oUka produkter på ett enkelt sätt. Detta är inte bara ett konsumentintresse, VUka seriösa producenter av kvalltetsvaror kan ha någonting emot att man får en sådan här obligatorisk varudeklaration? De måste ju också vara intresserade av att underlätta för kunden att jämföra utbud. Den som möjhgen förlorar på detta är den som har en dyr vara, en dåhg vara eller en både dyr och dålig vara. Vi tycker inte det är någonting att sötia över om vi från hberalt håh skuUe försvåra för sådana producenter att säha sina varor.

Jag vUl ännu en gång, herr talman, yrka bifaU till reservationen.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Obligatorisk varudeklaration av mon teringsfärdiga hus

Hen WÅÅG (s):

Herr talman! Herr Olsson I KU har vidgat begreppet varudeklaration för mycket, om han syftar till att man skaU rätt kunna läsa huskataloger. Det blir en helt orimlig varudeklaration när det gäher så komplicerade saker som byggen.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Frågor rörande pass m. m.

Jag utgår ifrån att man finner det naturUgt inom kammaren om jag har svårt att förstå aUt vad hberahsmen tydhgen kan InnehåUa,

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall tUl dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Bötiesson I Glömminge m, fl,, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad. Sedan herr Andersson i Örebro begärt voteting upplästes och godkändes föhande voteringsproposition:

Den som vUl att kammaren bifaUer näringsutskottets hemställan i

betänkandet nr 31 röstar ja,

den det ej vill röstar nej.

Vinner nej har kammaren bifallit reservationen av herr Börjesson i

Glömminge m. fl.

Vid omröstning genom uppresning förklarades flertalet av kammarens ledamöter ha röstat för ja-proposltlonen. Då herr Andersson i Örebro begärde rösträkning verkstäUdes votering med omröstningsapparat. Denna omröstning gav föhande resuhat:

Ja - 140 Nej - 148 Avstår - 5-

§ 10 Föredrogs näringsutskottets betänkanden:

Nr 32 I anledning av motion om provning av gasolapparater Nr 33 I anledning av motion om kontroU och obhgatorisk varudeklaration av kosmetika

Kammaren biföU vad utskottet i dessa betänkanden hemstäUt,

§ 11 Frågor rörande pass m. m.

Föredrogs inrikesutskottets betänkande nr 20 i anledning av motioner om frågor rörande pass m. m.

Hen LEVIN (fp);

Herr talman! Min motion nr 1198 tUlkom i syfte att ändra på det förhåUandet att grövre brottsUngar bl, a, narkotikamarodörer, kan lämna landet - t, ex. under permissioner från anstalt — därför att deras pass inte har blivit indragna. Inrikesutskottet har infordrat yttrande från ett antal remissorgan, vUka samtliga har uttalat sig positivt om motionens syfte, SärskUt rikspolisstyrelsens påpekande att de i motionen föreslagna åtgärderna är "av väsentlig betydelse som brottsförebyggande faktor sedda mot bakgrunden av den ökade brottsligheten, bl, a, beträffande narkotikabrott och våldsbrott, och dess samband med den ökade internationella krlminahteten" får anses väga tungt.

Det är med glädje jag konstaterar att Inrikesutskottet enhälligt delar min och remissorganens åsikt oeh därför 1 princip biträder motionen. Jag har i detta läge Ingen anledning att tala för bifall till motionen. Jag är fullt nöjd med utskottets skrivning, som går ut på att regler om återkallande av pass från dem som har ädömts långvarigt straff skall införas oeh atl det administrativa förfarandet skall göras effektivt.

Jag yrkar alltså bifall till utskottets hemställan under punkten C.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Frågor rörande pass m. m.

Herr BJÖRK I Göteborg (s):

Herr talman! Inrikesutskottets betänkande nr 20 har på vissa punkter fått en utformning som gjort mig fundersam. Tillsammans med herr Ericson I Örebro väckte Jug I januari en motion rörande problem I samband med värvning av svenskar till främmande krigsmakt. Det våren motion med två yrkanden. Tydligen av formella skäl uppdelades den i två motioner med gemensam motivering. Inrikesutskottet har underkastat den ena av dessa motioner en realbehandling, medan det I andra fallet enligt vär mening Inte har varit fråga om en verklig prövning av det yrkande som vi ställt.

Det är väl sannolikt atl detta beror på ett banalt missförstånd, som möjligen har samband just med motionernas tillkomsthistoria oeh också med att det gäller ell tämligen komplicerat ärende. Den motion som enligt vår mening inte blivit föremål för sukbehandllng utmynnar i yrkandet "att frågor om lagstiftningsåtgärder såväl mot olovlig värvning som mot .svenska medborgares dellagande I främmande krigsmakt och mot därvid av .sven.ska medborgare begångna handlingar måtte av riksdagen göras till föremål för allsidig prövning från både utrikespolitiska oeh rättsliga synpunkter". Tydligen har utskottet tolkat detta som en platonisk önskan att ärenden av viss typ skall behandlas på visst sätt. Men vår mening var att Just de frågor vi här nämner skulle bil föremål för behandling vid årets riksdag. Vi menar nog atl en uppmärksam läsning av hela motionstexten med den bakomliggande motiveringen här skuhe ha skapat klarhet. Jag medger atl utskottets tolkning var möjlig men hävdar samtidigt alt motionärernas tolkning av yrkandet är den mest rimliga.

Jag har sagt att detta gäUer ett komplicerat ärende. Eftersom det delvis inte alls blir behandlat av utskottet kanske del kan tillålas mig att göra nägra kommentarer till det.

Jag tror de flesta kan vara överens om alt svenska medborgares anställning i främmande krigsmakt eller aktiva deltagande i inbördeskrig i främmande länder skapar vissa problem som bl. a. berör Sveriges Internationella ansvar. Dessa problem har bara delvis beaktats I nuvarande lagstiftning. Det finns i brottsbalken en paragraf mot olovlig värvning, men den är knuten till värvning av krigsfolk, oeh det finns vissa uttalanden om dem som olovligen lämnar riket, Förulsällningen för ingripande är oekså att värvningskonlrakl skall vara undertecknat i Sverige, Tydligen låter sig inte paragrafen användas effektivt i enstaka fall av värvning. Det förefaller oekså som om flera andra demokratiers lagstiftning oeh praxis på del här området är nägot strängare än den svenska.

Man kan påminna sig alt tlel här problemet fiek en avsevärd aktualitet

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 122- 124

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Frågor rörande pass m. m.

under Kongokrisen i början av 1960-talet, när Belgien utsattes för utomordentligt skarp InternationeU kritik, därför att dess lagstiftning och tUlämpning av denna lagstiftning Icke kunde hindra att belgiska legosoldater gång på gång och I betydande omfattning ingrep i de Inre striderna i Kongo.

Problemet har också uppmärksammats Inom FN. Vi har i motionen hänvisat tUl ett uttalande av FN;s säkerhetsråd från 1967, där det heter: "Säkerhetsrådet fördömer varje stat som framhärdar I att tillåta eller tolerera rekrytering av legosoldater eUer ställer faclllteter tUl deras förfogande I syfte att störta medlemsstaternas regeringar,"

Nu kan man säga att vi I Sverige Inte mött detta problem I någon mera väsentlig omfattning. Det är klart att man kan peka på enstaka fall där enskUda svenskars handlande haft viss återverkan på Sveriges anseende ute i världen. Men man kan ju göra tankeexperiment om vad som kan hända. För något år sedan förekom vaga och obestämda tidningsuppgifter om att här i landet skuUe pågå värvning av svenska ungdomar tUl PalestlnagerlUan. Jag vet Inte hur mycket som låg I dessa uppgifter. Men antag att de hade varit realistiska och att värvningen hade haft en väsentlig effekt, så att ett antal naiva och romantiska svenska ungdomar givit sig I väg. Hur skulle det ha påverkat Sveriges ställning I MeUersta-östernkonfllkten? Hur skulle förslagsvis Israels regering ha reagerat I en sådan situation?

VI har menat att detta är en komplicerad fråga, där den enskUdes rätt konfronteras med samhällets ansvar, och att den förtjänar en grundligare belysning än vad som hittills varit faUet, VI väckte frågan häromåret. Då blev det en ytterst ensidig juridisk prövning av möjhgheterna att få tUl stånd effektivare bestämmelser. Frågan om behovet av starkare bestämmelser från utrlkespohtisk synpunkt har Icke bhvit prövad. Så har Inte heller skett i år; jag har inhämtat att det över huvud taget inte förekommit någon kontakt meUan Inrikesutskottets sekretariat och utrikesutskottet. Det beror väl i sin tur på det här banala missförståndet som jag nämnde i början.

När riksdagen förra gången berörde denna fråga från juridiska utgångspunkter hänvisades det tlU att man eventuellt kunde lösa ett sådant här problem genom att, hksom var faUet på 1930-talet, Införa ett administrativt förbud mot utresa i samband med värvning. Det är I stil med det som förekom under spanska Inbördeskriget och som ju sannerligen var ytterst omstritt. Det har hänt åtskilligt sedan 1930-talet, Rätt till utresa ur det egna landet framstår I dag mycket mera definitivt som en grundläggande mänskhg rättighet, förankrad I ohka Internationella konventioner, VI har också mer och mer börjat uppfatta godtyckliga Inskränkningar i människors rätt till utresa som särskUt betecknande för totalitära samhällen,

VI motionärer menar alltså atl på den vägen kan problemet Icke rimligen angripas, och Jag tolkar nog Inrikesutskottets utlåtande över den ena av de två motionerna på det sättet, att man i det avseendet väsentligen ansluter sig till våra synpunkter.

Men den andra frågan — hur man skall kunna Ingripa mot värvare, mot folk som försöker utnytya svenska medborgares äventyrslust eller

ha-begär för att engagera dem i ytterligt ömtåUga mellanfolkUga konflikter eller konflikter inom andra länder - den frågan har alltså icke på allvar attackerats. Och visst är den besvärlig, just därför att man i normalfallet kanske ändå tvingas acceptera den enskildes beslut och önskan att ingripa i en konflikt. När den gamle franske författaren, kulturpolitikern och stridsflygaren André Malraux för en tid sedan i en intervju lät antyda att han skulle vara beredd att gå ut som frlvUllg i befrielserörelsen i Östpakistan väckte det uttalandet respekt, och ingen skulle väl ha lust att hindra honom i hans planer, om han nu verkligen tänkte förverkUga dem. Och på Uknande sätt; Om någon av dem som särskUt hårt engagerar sig för Bangla Desh skuhe vilja omsätta detta I praktisk handling, lär man väl Inte heller ha någon lust att hindra det.

Men frågan bhr ju verkhgen en annan om det sker en systematisk övertalning, kanske styrd av främmande Intressen, att engagera svenskar I en viss bestämd konflikt.

Man kan undra, till slut, om motionärerna bör vara nöjda eher missnöjda med utskottets behandUng av de här två motionerna. Det har ju inte hänt särskUt mycket med dem, men det finns en — skall vi säga — välvUUg underton i utlåtandet, åtminstone på -vissa punkter. Jag påminner mig hur jag för många år sedan träffade en man som sysslade med en doktorsavhandling. Jag frågade honom, som man gärna gör vid sådana tUlfällen, hur det nu gick med avhandhngen, "Ja", svarade han, "om man går på en väg varje dag och sparkar tih en sten på vägen, så upptäcker man ju så småningom att stenen har flyttat på sig ett stycke," Och det var ungefär i den takten som hans avhandUngsarbete framskred. Jag har intrycket att våra bemödanden i det här ärendet håller ungefär samma takt, och det är väl möjligt att vi får återkomma ett annat år och ge stenen en ny spark.

Herr talman! Jag har Inget särskUt yrkande.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Frågor rörande pass m. m.

Hen ERIKSSON I Arvika (fp):

Herr talman! De här motionerna av herr Björk i Göteborg och herr Ericson i Örebro, som har nr 48 och 84, har utskottet behandlat tUlsammans, VI har också knutit ihop dem i skrivningen som herr Björk säkert har uppmärksammat.

Beträffande den förstnämnda motionen kan Jag säga att utskottet I samband med behandlingen av den har inhämtat besked om att man inom departementet redan har påbötiat det förberedande arbetet med en ny passlagstiftnlng. Man har aUtså bötiat effektuera det riksdagsbeslut som fattades i fjol - och stenen har kommit en lång bit på väg, herr Björk,

VI har förutsatt att det lagstiftningsarbete som är påbötiat också kommer att Innefatta en prövning av det reseförbud som herrar Björk och Ericson berör I sin motion. VI har också helt naturligt räknat med remiss i vanlig ordning av detta ärende och anfört att det är rimligt att awakta resultat av utredningsarbetet och remissen innan man tar sluthg ställning. Jag tror också att jag kan tolka herr Björks anförande så att vi är helt ense så långt.

Sedan påtalar herr Björk den hrågasatta feltolkningen av motionen.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Lagstadgad rätt tiU tjänstledighet för deltagande i vuxenutbildning

Med anledning därav vill jag framhåUa att del har sagts mig atl man mycket noggrant prövade och försökte tolka den här motionen när den remitterades till utskott. Man delade dä pä klämmarna - det är fullt riktigt som herr Björk säger. Skälet tUl det lär ha varit att man ansåg att den sista klämmen formellt skulle behandlas I KU, men att man sedan stannade för att det riktiga var atl hela motionen behandlades i Inrikesutskottet. Redan det förhållandet att motionen av den berörda sekreterarpersonalen remitterades till Inrikesutskottet tyder på alt den tolkades på det sätt som vi har behandlat den. Annars skulle den klämmen ha remitterats till justitieutskottet.

Jag hade också en känsla av att herr Björk i sitt anförande tog på sig en hel del av skulden till oklarheten - och Jag tycker atl det är hederligt och riktigt att han gör det. Den formulering som finns i sista stycket i motionen kan knappast tolkas på annat sätt än sekreterarna har gjort. Där heter del: "Frågan om den lämpliga handläggningen av motionsyrkanden med såväl utrikespolitiska som rättsliga aspekter förtjänar närmare övervägande."

Den skrivning som vi har gjort beträffande den första motionen, om ett tillkännagivande, innebär dock att de här frågorna kommer att prövas. Jag lyeker för min del atl Inrikesutskottets behandling är ganska vattentät och borde tillfredställa motionärernas önskemål lill fullo.

Jag har Ingenting alt erinra beträffande herr Levins anförande. Jag delar herr Levins uppfattning att en motion sällan bUr så välvilligt behandlad av en enig grupp remissinstanser som hans motion blivit.

Med dessa korta kommentarer vill jag alltså, herr talman, yrka bifall till utskottels hemställan i dess helhet.

Överläggningen var härmed slutad. Utskottets hemställan bifölls.

§ 12 Lagstadgad rätt till tjänstledighet för deltagande i vuxenutbildning

Föredrogs inrikesutskottets betänkande nr 21 i anledning av motion om lagstadgad rätt till tiänstledighet för deltagande I vuxenutbildning.

I delta betänkande behandlades motionen 1971:154 uv herr Berndtson i Linköping m. fl. (vpk), vuri yrkats, att riksdagen i skrivelse till Kungl, MaJ:t hemställde att frågan om lagstadgad rätt till tjänstledighet, med bibehållande av de .sociala förmånerna, för deltagande i vuxenutbildning blev föremål för snabb utredning oeh alt förslag härom snarast förelades riksdagen.

Utskottet hemställde all riksdagen skulle avslå motionen 1971:154.

Reservation hade avgivits uv herr Lorentzon (vpk), som unsetl ull utskottet bort hemställa.

all riksdagen med bifall till motionen 1971:154 i skrivelse lill Kungl.

MaJ:t begärde att frågan om lagstadgad rätt till tjänstledighet, med bibehållande av de sociala förmånerna, för deltagande i vuxenutbildning blev föremål för snabb utredning och att förslag härom snarast förelades riksdagen.

Herr BERNDTSON i Linköping (vpk);

Herr talman! Det finns i fråga om vuxenutbildningen en tendens till att man inte helt vill ta konsekvenserna av att folk lägger annan betydelse än honnörsord I den ofta uttalade satsen att "alla som har en bristfällig skolunderbyggnad skall ha rätt att skaffa sig utbUdning I vuxenundervisningen". I det förehggande ärendet tycker Jag det demonstreras en ovilja atl dra de riktiga slutsatserna, men Jag menar Inte att detta är det enda område där man kan finna sådan ovilja.

Utskottet understryker vikten av att "samhället och företag på ohka sätt främjar möjligheterna för vuxna till vidareutbUdning". "Frågan om rätt till ledighet frän arbetet är otvivelaktigt av central betydelse I sammanhanget", säger mun. Man ställer sig också i princip bakom de enskilda arbetstagarnas rätt till ledighet för studier.

Efter denna positiva syn borde man väl biträda motionen om snabbutredning av frågan om lagstadgad rätt till tiänstledighet för deltagande I vuxenutbUdning med bibehållande av de sociala förmånerna. Men så sker Inte. Både den understrukna vikten, den centrala betydelsen och principerna försvinner. Det kan, säger utskottet, Inte förnekas att "en ovillkorlig sädan rätt kan medföra avsevärda problem på berörda arbetsplatser."

Det är möjligt att utskottet fått uppfattningen alt det skulle bh en enorm rusnlng till vuxenutbUdningen oeh att arbetsplatserna skulle tömmas på folk. Så är naturligtvis Inte fallet. Varken tillgången till utbildning eller de ekonomiska vUlkoren är av den arten alt avsevärda problem på arbetsplatserna skuhe uppstå. Vad det handlar om är att de som trots alla svårigheter det Innebär att I vuxen ålder sätta I gång med studier åtminstone kan slippa befara arbetslöshet efter att ha tagit vuxenutbildningen pä ullvur.

Riksdagen har i ett par andra sammanhang haft anledning att diskutera de vuxenstuderandes speciella problem, både i samband med skolkonflikten i bötian av ärel och i anslutning till en proposition om vuxenutbildningen. Frågan om rätt till tjänstledighet för vuxenstudier är emellertid enhgt vår mening av så central betydelse för hela vuxenutbUdningen att vi har gjort den till föremål för en särskild motion. Det är heller inte första gången - både 1968 och 1969 väcktes från vpk-håll motioner I denna fråga.

Utskottet åberopar också pågående förhandlingar mellan SAF, LO och TCO och vill avvakta resultatet av dessa. Men som herr Lorentzon påpekar I sin reservatlon I utskottet har riksdagen alltsedan 1968 hänvisat till atl frågan bör lösas avtalsvägen. Någon sådan lösning har dock Inte kommit till stånd. Därtill finns det, som reservanten framhåller, andra skäl för att en fräga av detta slag löses lagstiftningsvägen.

Det bör i detta sammanhang påminnas om att del när arbetsmarknadsorganisationerna yttrade sig över vår motion år 1968 endast var Svenska

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Lagstadgad rätt tiU tjänstledighet för deltagande i vuxenutbildning

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Lagstadgad rätt tiU tjänstledighet för deltagande i vuxenutbildning

arbetsgivareföreningen som avstyrke lagstiftning, LO ansåg visserUgen inte då att behov av lagstiftning förelåg men uttalade att "om det vid utbyggnaden av vuxenutbUdningen skuUe medföra större svårigheter att erhålla tiänstledighet än dittills varit fallet, lagstiftning borde övervägas". Tjänstemännens centralorganisation förordade utredrung av frågan.

Eftersom utskottsbetänkandet innehåller en hänvisning tUl SAF:s cirkulär sommaren 1970 angående ledighet för studier, vUl Jag gärna återge ett par avsnitt ur detta chkulär. Det heter; "Företagen bör Inta en välviUig inställning till de anstäUdas önskemål om ledighet för studier, även om dessa avser utbUdning som i första hand syftar till att tUlfredsställa den enskUdes önskemål och ambitioner,"

Det låter väl bra? Felet är bara att samma chkulär InnehåUer följande "klarläggande": "Ledighet för studier Innebär Inte någon garanti för den anställde att återgå till samma arbete eUer erhålla samma förtjänst efter avslutad utbUdnmg. Detta bör klargöras för den anstäUde då uppgörelse träffas om ledighet för studier,"

Längre sträcker sig inte den "välvUliga mställnlngen", och det är ganska förståeligt att ABF:s tidskrift Fönstret Ulustrerade det hela med en teckning, där direktören säger följande till arbetaren — ordvalet, herr talman, liksom givetvis också namnet är helt tidskriftens: "Visst ska Boman ha ledigt för att studera. Och sedan, när Boman är färdig, kan Boman dra åt helvete! "

Tidskriften i fråga tUlmäter Inte Arbetsgivareföreningens chkulär större betydelse än att man avslutar artikeln med konstaterandet att "Frågan om lagstiftning på området bör övervägas på nytt,"

Herr talman! Det är just ett sådant övervägande vi har rekommenderat i motion nr 154, och Jag ber att få yrka bifall tiU reservationen av herr Lorentzon,

Herr KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Herr Lorentzon säger I sin reservatlon tUl Inrikesutskottets betänkande nr 21 att man vid rekryteringen tUl vuxenutbUdningen inte I önskvärd grad lyckats nå de grupper som det är mest angeläget att stödja, I första hand då personer som enbart fått folkskoleutbUdning, Med anledning av detta och med anledning av vad hen Berndtson i Linköping nyss har sagt skuhe jag vUja erinra om att år 1970 inleddes genom en statlig kommitté försök med uppsökande verksamhet inom vuxenutbildningen. Denna statliga kommitté kallade sig FÖVUX,

Syftet med verksamheten är att genom flexibla studieformer och olika slag av speciella studiesociala oeh studiestimulerande åtgärder försöka att tUl vuxenutbUdningen rekrytera sådana vuxna, som har kort och brlstfälhg ungdomsutbUdnlng och som av sociala, pyskologiska eller geografiska skäl nu Inte har möjlighet att delta I samhällets vuxenutbildning. Företag på tio orter I landet Ingår I den här försöksverksamheten, och på vatie företag finns särskilda studieorganisatörer med uppgift att Informera om och propagera för studierna, 1 verksamheten prövas olika studieformer: studier på fritid, studier på arbetstid och studier med respektive utan stimulansbidrag.

Enligt min mening är en uppsökande verksamhet av angivet slag

nödvändig för att nå ut tUl dem som har den kortaste utblldningsvägen. Sådan uppsökande verksamhet förekommer aUtså redan nu. Men så länge verksamheten är knuten tUl företag och andra institutioner hamnar en del grupper utanför, t, ex, de hemarbetande kvinnorna. Det är därför — Inte minst av rättviseskäl - nödvändigt att vidta åtgärder så att också dessa grupper bhr delaktiga av det växande utbudet av vuxenutbUdning,

Det är klart att den fråga som tagits upp i motionen och debatten här är allvarlig. Den gäUer rätten tUl ledighet för vuxenutbUdning, Det är ett problem med studiesocial anknytning. Det kan vara svårt att få ledigt från arbetet för studier, och om man slutar sitt arbete för att studera kan man riskera att inte få komma tUlbaka efter studiernas slut. Men jag vUl för herr Berndtson I Linköping och flera andra också nämna, att det finns goda exempel på praxis som utvecklats när det gäller att få behålla lön under utbUdningen.

För statligt anstäUda gäller att de kan få upp tUl 240 dagars tjänstledighet med lön med B-avdrag räknat per 10-årsperlod, om arbetsgivaren finner studier vara angelägna från tiänstesynpunkt. Om studierna bedöms vara synnerligen angelägna ur tiänstesynpunkt kan t. o, m, oavkortad lön utgå.

Inom näringshvet är principen hkartad. Vid företagsnära utbildning, som har anknytning tUl nuvarande eUer planerad befattning, har företagaren ofta stått för hela eller delar av lönekostnaden. Praxis skiftar förstås meUan olika branscher och företag.

I vad gäller statligt anstäUda finns numera dhektiv om att tjänstledighet för studier skaU bevUjas mycket generöst, även då studierna inte har anknytning tUl arbetet. Herr Berndtson I Linköping citerade Svenska arbetsgivareföreningens rekommendation, och den står ju såvitt jag begriper ändå fast. Man har rekommenderat sina medlemsföretag att inta en välvUUg inställning till de anstäUdas önskemål om ledighet för studier, även om dessa avser utbildning som i första hand syftar tUl att tUlfredsstäUa den enskildes önskemål och ambitioner. För närvarande överlägger arbetsmarknadens parter om reglerna för sådan ledighet,

TUl detta vill jag endast lägga, att I den statUga kommitté där jag sitter som ledamot, nämUgen kommittén för studiestöd för vuxenstuderande, SVUX, är dessa saker föremål för diskussion och behandhng för framtida förslag. Om någon vecka eller ett par kommer från SVUX en diskussionspromemoria där denna fråga och närhggande frågor, specieUt av studiesocial natur, kommer att beröras. Då blh det anledning att ytterhgare diskutera detta och reagera på tankarna och förslagen från SVUX.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Lagstadgad rätt tiU tjänstledighet för deltagande i vuxenutbildning

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Hen ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! När man lyssnar tUl herr Berndtson I Linköping får man nästan en känsla av att han anser att utskottet skulle ha behandlat denna motion kallsinnigt. Alla som tagit del av utskottets skrivning märker att det är absolut felaktigt. Vi har sagt att vi är ense med motionären om

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Lagstadgad rätt tiU tjänstledighet för deltagande i vuxenutbildning

vikten av att samhälle och företag på ohka sätt främjar möjligheterna för vuxna till vidareutbildning, VI har också sagt att möjligheterna till ledighet är av central betydelse i det här sammanhanget. Det råder alltså, herr Berndtson, I princip Inga delade meningar, men vi har ändå ansett oss böra påpeka att det är många frågor som måste ordnas för att det Inte skall bh för stora problem på berörda arbetsplatser. Det har vi också sagt Ifrån,

Jag vlU helt kort säga att skälet till vårt avslagsyrkande på motionen är att vi vet - del har utskottet Inhämtat uppgifter om — alt det pågår förhandlingar mellan SAF, LO och TCO just I dessa frågor. Därför anser vi att det Inte är riktigt att ta några initiativ förrän vi har fått se resultatet av dessa förhandlingar.

Herr Bemdtson nämnde att så och så sades det i remissyttrandet är 1968. Jag tycker det vore bättre att citera ur en färskare handhng, I samband med LO:s kongress I höst sade man klart ifrån I sitt studieprogram, LO Vux 2, att dessa frågor I första hand skulle lösas genom förhandlingar.

För oss., majoriteten i utskottet, har det varit självklart att mun skall invänta resultatet av förhandlingarna innan man tar något initiativ I frågan. Herr Källstads anförande med en skildring från SVUX styrker också detta. Jag kan dessutom säga till herr KäUstad att vi för vår del Inte har gått In på de studiesociala förmånerna, eftersom dessa Inte berördes I motionen.

Med detta ber jag, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan.

Herr BERNDTSON I Linköping (vpk):

Herr talman! Herr KäUstad pekar på de försök med uppsökande verksamhet som pågår. Den verksamheten tror Jag på Intet sätt slår I strid med vad motionen/motionärerna var ute efter. Han talar vidare om att del finns goda exempel på hur frågorna har lösts. Ja, men det finns också motsatta exempel som visar vUka svårigheter som finns. Jag skall strax återkomma till del.

I det SAF-cirkulär som jag citerade kan man naturligtvis, som jag återgav, finna ett positivt avsnitt. Det är bara det att jag har en stark känsla av att man tar tillbaka mycket av det positiva genom att tala om att man Icke garanterar all vederbörande får tUlbaka samma arbete oeh Inkomst som före studierna. Det är däri Jag ser det som en mycket stor brist alt hänvisa till detta chkulär.

Herr Eriksson I Arvika menar att utskottet var positivt I sitt uttalande. Jag återgav I mitt anförande också flera av de positiva formuleringar som fanns. Men vad Jag var kritisk emot är alt utskottet trots dessa både principiella och andra Instämmanden Icke kommer fram till alt frågan behöver utredas.

Det är naturligtvis bra med positiva formuleringar. Sådana bör ju varje motionär vara glad över, men det är nog viktigare atl vi pä detta område får snabba resultat. Det var heller Inte enbart jag som anförde eltal frän remissbehandlingen av 1968 års motioner utan det gör i kortfattad form även utskottet självt; årets motion har väl Ieke varit föremål för

remissbehandling på samma sätt.

Jag menar, herr talman, att frågan om de vuxenstuderandes stäUning i arbetslivet nog inrymmer många problem. Vi har i vpk-motionen tagit upp frågan om tiänstledighet för studier, men det finns naturhgtvis också andra områden, och där vUl jag anknyta till de mindre goda exemplen på hur man har löst frågorna. Ta exempelvis skiftarbetarnas möjligheter att delta i studiechklar på kvällarna. Där talar arbetsgivarna ofta om att det är ett stort problem på arbetsplatserna, och studieförbunden har mängder av material som visar den hrltatlon som ofta uppstår när folk vill ha ledigt från sitt skift för att delta I chkelstudler. En ABF-funktlonär berättade I en tidningsartikel hur man har fått förhandla sig fram till en lösning för att skiftarbetare skuUe kunna fortsätta sina påbörjade cirkelstudler. Man lyckades få tUlstånd att fortsätta men, hette det, skulle det utbryta en förkylnlngsepldeml e, d, måste chklarna InstäUas ett tag. Det är alltså de som kommer I farozonen först.

Jag måste fråga mig: Är det underligt om många ambitiösa vuxenstuderande tröttnar när de har en känsla av att deras verksamhet ofta betraktas som något för produktionen olämpligt? En lagstiftning som fastslår rätten till ledighet för vuxenutbUdning skulle enligt mitt förmenande Inte skapa problem på arbetsplatserna utan I stället undanröja en del av de problem som I dag finns.

Man brukar I olUca undersökningar tala om att vuxenutbildningen inte har nått dem som bäst behöver den, de som har den lägsta utbUdningen. Om nuvarande ordning skall bU bestående befarar jag att vi även I fortsättningen får uppleva att de som bäst behöver vuxenutbildningen kommer att stå utanför densamma. Det är alltså inte vackra tal om aUas rätt till utbUdning som löser problemen utan det är konkreta åtgärder. Jag menar att en lagstadgad rätt till ledighet för utbildning är en viktig åtgärd.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Lagstadgad rätt till tjänstledighet för deltagande i vuxenutbildning

Hen ERIKSSON i Arvika (fp):

Herr talman! Låt mig först säga att Just problemet med skiftarbeten tas upp I LO Vux 2 som Jag hänvisade till förut. Herr Berndtson är nöjd med motiveringen i utskottsbetänkandet, men han är förvånad och kritisk med anledning av den slutsats som utskottet kommer tlU, Jag har I mitt första anförande försökt att klart och tydligt säga att vi anser alt det är felaktigt att i ett långt framskridet förhandhngsskede Inte Invänta resultatet av förhandlingarna. Det måste vara rimligt, och jag har styrkts I detta av det yttrande från LO som jag hänvisade tUl, Detta är vårt skäl för att uppskjuta det hela. Sedan vi under utskottsarbetet kollat upp att förhandlingar pågår kan vi inte föreslå något initiativ från riksdagen. Det är anledningen till vårt avstyrkande av motionen.

Hen EKSTRÖM (s);

Herr talman! Jag har ingen annan mening än utskottsmajoriteten, men jag vUl I anledning av herr Källstads anförande göra den kommentaren att departementschefen har givit FÖVUX förlängt uppdrag. Bland de målgrupper som kommer att finnas I kommitténs verksamhet under innevarande studiesäsong ingår även de hemarbetande kvinnorna. Det är

2* Riksdagens protokoU 1971. Nr 122-124

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

En befolkningspoUtisk riksplanering samt vissa åtgärder för att dämpa storstadstillväxten

nog främst genom den framställning som Socialdemokratiska kvinnoförbundet har gjort som kommittén har fått det uppdraget. Beträffande FÖVUX.s verksamhet under studiesäsongen 1970/71 räknar kommittén med att omedelbart efter årsskiftet framlägga sht första betänkande, och då kommer man att kunna se en hel del av utfaUet av den uppsökande verksamhet som har bedrlvUs liksom resultatet av verksamheten med studier på arbetstid.

Överläggningen var härmed slutad.

Propositioner gavs på bifall till dels utskottets hemställan, dels reservationen av herr Lorentzon, och förklarades den förra propositionen vara med övervägande ja besvarad,

§ 13 Föredrogs

Inrikesutskottets betänkanden:

Nr 22 I anledning av motioner om utredning av möjligheterna att bereda handikappade anställning på den öppna arbetsmarknaden

Nr 23 1 anledning uv motioner om kartläggning uv den dolda arbetslösheten

Nr 24 I anledning av motioner om utredning av frågor rörande deltidsarbete

Nr 25 I anledning av motion om åtgärder för att bereda pensionärer sysselsättning Inom Industrin

CivUutskottets betänkanden:

Nr 20 I anledning uv motion angående brand- och räddningsväsendets organisation

Nr 21 i anledning av motion angående plan för förnyelse av äldre bebyggelse

Kammaren biföll vud utskotten i dessu betänkanden hemställt,

§ 14 En befolkningspoUtisk riksplanering samt vissa åtgärder för att dämpa storstadstillväxten

Föredrogs civUutskottets betänkande nr 22 I anledning av motioner om en befolkningspoUtisk riksplanering samt om vissa åtgärder för att dämpa storstadstUlväxten,

Herr ENGSTRÖM (vpk):

Herr talman! Det regionala mönstret för framliden i det stats- oeh monopolkapltallstlska Sverige framträder allt klarare i den anpassnings-planering, som ohka myndigheter och planorgan bedriver.

De trendframskrlvningur och prognoser som lagts till grund för förslaget till regionplan för Storstockholm visar en fortsatt snabb befolknlngskoncentration och att Storstockholm I allt snabbare takt förvandlas till det svenska monopolkapitalets service- oeh förvallarregion med fortsatt industriutflyttning.

Västkusten hotas att i snabb takt förvandlas till ett svenskt Ruhrområde, där redan gjorda Investeringar I miljöförstörande tungindustri följs upp med ytterligare Investeringar i oheraffinaderier och petrokemisk industri. Detta kan I sin tur leda till omfattande fölJdlokaUserlngar av andra Industrier. AUt större landsdelar avfolkas I allt snabbare takt.

TUl grund för utskottets yttrande ligger tvä centerpartimotioner, som kritiserar anpassnlngsplanerlngen och yrkar på dels en befolkningspoUtisk riksplanering, dels sådana anvisningar tUl planorganen att statsmakternas intentioner föhs för dämpning av storstadstillväxten och förbättrad regional balans.

Det bedrivs för närvarande ett planeringsarbete inom olika departement. Utskottet nöjer sig med att hänvisa till det arbete som pågar Inom Inrikesdepartementet med utformande av ett ortskla.sslflcerlngssystem, jag tror Inte atl ett reglonpolltlskt program byggt på ortsklasslficerlng på något sätt bryter med den hittills förda regionpolitiken, I botten på utskottets yttrande ligger också förväntningar på det förslag tUl fysisk riksplan som skall föreläggas riksdagen I höst.

Jag kan Inte se några tecken som tyder på att dessa s, k, riksplaner kommer att vända utvecklingen. De bryter inte på något sätt med den anpassningsplanering som banar väg för storföretagens krav. Det är intressant atl notera att civildepartementet alltid betonar att det man arbetar med bara är en fysisk riksplan, alltså en markanvändnlngsplan. En markanvändningsplan är också regionplanen för Storstockholm, men det handlar 1 båda de här fallen om markanvändnlngspluner som tillgodoser storföretagens krav.

Man har gjort hela riksplanermgen tUl en fråga om konflikten mellan olika markintressen. Utgångspunkten för t. ex. Västkusten har Inte varit att hindra oljeindustrins och annan tungindustris lokalisering I denna känsUga mUJö. I stället har man Inbjudit Industriförbundet att låta dess medlemsföretag framföra sina krav, så att man fick se hur långt man kan sträcka sig utan att totalförstöra Västkusten,

Hur långt civUdepartementet gått I sin Iver framgår av följande citat ur en artikel i Veckans affärer nr 34 1971 med underrubriken "Tekniska Utvecklingen glömd faktor, kan göra kustlokallserlng överflödig":

"De Inventeringar som gjorts (via enkäter till branschorganisationerna) UV industrins exploateringsönskemål har t, ex, utformats så att industrin i stort sett bura behövt skrlvu en önskellstu på det man helst av allt vill hu av fysiska resurser. Inga krav har ställts på utt man också skall redovisa tänkbara alternativ och man har heller inte bett företagen försöka bedöma den viktiga frågan hur den tekniska utvecklingen kan komma att påverka resursbehoven t. ex. behovet av att ligga vid kusten."

Kan man komma längre I anpassning till storföretagens krav än vad civildepartementet här har gjort?

De flesta människor uppfattar en riksplan som något omfattande och positivt. Det associerar till en totalplan I vilken man sammanväver fysisk, ekonomisk, social, transport- och miljömässig planering för att bryta den regionala och miljöpolitiska krisen. Men den planering som regeringen bedriver med de borgerliga partiernas stöd har Inte en sädan inriktning. Man kan heller inte, som utskottet gör, bara förvänta att de s, k.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

En befolkningspoUtisk riksplanering samt vissa åtgärder för att dämpa storstadstillväxten

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

En befolkningspoUtisk riksplanering samt vissa åtgärder för att dämpa storstadstillväxten

riksplaner som kommer har den uppgiften. De riksplaner som kommer kan i stäUet bh ännu effektivare medel för att anpassa utvecklingen till storföretagens krav.

Det är intressant att se hur centern agerar I de här sammanhangen. Partiet motionerar om befolknlngspohtiska ramar till grund för planeringen I olika regioner och om åtgärder för att dämpa storstadstUlväxten. Det är mycket okonkret. Men så fort man börjar tala om styrningar av alla Investeringar och uv företagslokallserlngen, viker centern sig. Samtidigt söker centern I Storstockholm framställa sig som den enda motståndaren till regionplaneförslaget och befolknlngskoncentratlonen.

Vad hände då I civUutskottet? Efter utskottets tredagarsresa till Västkusten följde tre dagars Intensiv Indoktrinering av utskottets medlemmar från kanslihusets och planorganens experter, där hela den s. k, planering som pågår togs upp. Efter detta föll centern pladask I regeringens armar och förklarade atl man kände sig lugnad av de redogörelser om planeringen som man fått och avstod från att yrka bifall till sina egna diffusa motioner.

För egen del har Jag Inte biträtt utskottets yttrande. Jag hur i ett särskilt yttrande motiverat varför och angett de huvudmålsättningar en ny regionpolitik måste grundas på. Jag skall inte utveckla detta ytterllgure, då våra synpunkter redovisats utförligt i den nyss avslutade remissdebatten.

Herr talman! Jag avslutar med att till kammarens protokoll anteckna att vänsterpartiet kommunisternas riksdagsgrupp Inte ansluter sig till clvllutskoliets betänkande nr 22 utan till det särskUda yttrande som Jag bifogat betänkandet.

Fru SÖDER (c):

Herr talman! Civilutskottets betänkande nr 22 behandlar två center-motioner angående dels en befolkningspoUtisk riksplanering, dels vissa åtgärder för att dämpa storstadstUlväxten, Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning till att dessa frågor kommer att behandlas i samband med ett till nästa år aviserat förslag till regionalpolitiskt program samt bygglagutredningens pågående arbete.

Jag accepterar denna behandling och motiveringarna och vill understryka vad utskottet säger om att i den regionala planeringen och vid utarbetandet av befolkningsramar de sociala, medicinska och psykologiska aspekterna skall tillmätas stor betydelse, liksom hänsyn tUl mlljö-och naturresurserna.

Människans berättigade krav på god både yttre oeh inre miljö måsle vara avgörande i all planering. Storstadsregionernas utveckling är ett skrämmande exempel på motsatsen. För att kunna uppfylla här nämnda krav måste alla samhällets resurser användas på ett sådant sätt att vi får balans både mellan regionerna och inom dessa. Kompelensförhållandenu kan ha avgörande betydelse tor hur dessa frågor hanteras.

Jag ser med inlresse fram mot de aviserade förslagen. Om inte de långtgående i motionerna framfördu kraven blir tillgodosedda kommer vi att aktuuliseru dem på nytt oeh då tu upp diskussion. Vi kommer inte att som herr Engström vill påskinu ge upp kampen så lätt. Vårt agerande I

storstadsregionerna och avfolknlngsbygderna är synkroniserat, och det är den politiken som vi också kommer att driva framöver. Men vi väntar tills vi får förslagen på riksdagens bord.

Hen GREBÄCK (c):

Herr talman! VI har fått lyssna på ett långt och Ingående anförande av herr Engström, enligt känt mönster. Det är Ju inte första gången vi hör herr Engströms synpunkter på hur planeringsarbetet skall bedrivas I vårt land,

I det särskUda yttrandet säger herr Engström att de motioner som ligger till grund för utskottets yrkande tar upp den regionala krisen på ett mycket ytligt sätt. Det anvisar Inga lösningar och kringgår liksom utskottets yttrande själva kärnfrågan.

Då må man väl säga att herr Engström tagit upp frågan på ett mycket grundligare sätt än vad utskottet gjort, I utskottets betänkande konstaterar vi bara hur det för närvarande ligger tUl med planeringsfrågorna och med den fysiska rlksplanerlngen. VI vet atl det I civildepartementet finns en arbetsgrupp som håUer på och bereder dessa frågor, VI vet också att vi har att motse en promemoria I december, vilken sedan kommer att gå ut på remiss. Därefter har vi att vänta en proposition till 1972 års höstriksdag.

Då har vi I utskottet sagt oss att dessa frågor rimligen bör anstå tills vi får tillfälle att ta del av vad remissinstanserna yttrar. De politiska partierna har ju alltid kanaler till oUka organ och organisationer vilka kan väntas få promemorian på remiss oeh kan då väntas få tillfälle att framföra sina synpunkter på den. Sedan kommer frågan när propositionen läggs fram givetvis upp till sedvanlig riksdagsbehandUng,

Det kan därför vara lämpligt att låta en mera Ingående debatt anstå till dess.

Herr Engström däremot har fuUt klart för sig hur man skall angripa dessa problem. Det behövs Inget remissförfarande, vad jag kan förslå. Vänsterpartiet kommunisterna har ett program I fyra punkter vilket säger att så här skall det gå till. Hur själva genomförandet skall försiggå har man Inte talat om på annat sätt än att vi kan ana oss till hur man tänkt sig det hela skaU gå till. Det är bara att vända upp och ner på det privatkapitahstiska samhället och Införa statskapitalism I stället eher, som herr Engström föredrar att kalla det, en socialistisk ordning. Då löser man alla problem.

Jag tror inte att de övriga partierna har tänkt sig precis den lösningen, men vi är mycket Intresserade av hur remissorganen ser på hela frågan, och då får vi tiUfäUe att grundUgt tänka Igenom problemen en gång till.

Jag måste också ta upp vad herr Engström säger om civilutskottets besök på Västkusten. Det varade I tre dagar. VI gjorde besöket för att få kännedom om hur frågor som har sammanhang med den s. k. Västkustplanen uppfattas på läns- och kommunal nivå.

Sedan föhde, säger herr Engström, tre dagars Indoktrinering, Nu förutsätter Jag, herr Engström, att riksdagsmän inte låter sig indoktrinera - i så fall är de dåliga riksdagsmän och sköter Inte tlUfredstäUande sina uppgifter. Det var väl närmast fråga om en orientering om hur långt

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

En befolkningspoUtisk riksplanering samt vissa åtgärder för att dämpa storstadstillväxten

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

En befolkningspoUtisk riksplanering samt vissa åtgärder för att dämpa storstadstillväxten

arbetet hai- fortskridit på detta område och hur man i ohka verk och Instanser ungrlper problemen. Jag tyckte att det var mycket värdefullt för utskottets ledamöter att få ta del av vud som pågår. Det är klart att om man har en patentlösning I fickan är både sådana här resor och en sådan här orientering överflödiga - det kan Jag hålla med om. Men utskottets övriga ledamöter har nog inte sett på problemen på det sättet.

Hen ENGSTRÖM (vpk):

Herr talman! Det anförande Jag höll var Inte särskUt långt — jag tror att både Jag och andra har hållit betydligt längre anföranden här I kammaren.

Herr Grebäck hänvisar till att jag har anvisat ett program I fyra punkter. Vad vår kritik gäller är de huvudmålsättningar som skall ligga till grund för region- och lokaliseringspolitiken och för att skapa en bättre miljö. Det behöver man Inte utforma så utförligt i ett särskilt yttrande -det finns I våra motioner.

Frågan gäller alltså: Skiljer sig de s, k, riksplaner som man utarbetar principiellt från tidigare regionplanering? Det gör de inte; det är samma typ av anpassnlngsplanerlng som tidigare. Gentemot detta har Jag velat markera vår ståndpunkt alt regionpoUtiken måste utgå från andra huvudmålsättningar.

Sedan undrade herr Grebäck om man skall Införa statskapitalism. Det behöver man inte göra - del är Ju det system som vi har i Sverige I dag.

Och sä till frågan om Indoktrinering eUer orientering. A la bonne heure. lat oss kalla del en orientering. Det var alltså en mycket utförilg oeh kompakt orientering som utskottets ledamöter fick av kanslihuset och planorganets experter. Men den orienteringen ledde I varje fall till att centerpartisterna I utskottet blev så Imponerade att de föll pladask i regeringens armar. Det är det som jag har sagt.

Hen GREBÄCK (c):

Herr talman! Det är väl ganska självklart atl Jag Inte delar herr Engströms uppfattning om att vi föll i regeringspartiets urmur. Vi hur bara sagt: Låt oss vänta på propositionen 1972. Då skall vi återkomma.

Våra krav på en befolkningspoUtisk målsättning I planeringsarbetet har vi Ingalunda uppgivit. VI menar Inte att en fysisk riksplanering är till fyllest - långt därifrån. Den måste undun för undan följus upp med ekonomisk planering osv. Men den fysiska riksplaneringen måste enligt vår bedömning ligga i botten så alt vi har en uppfattning om var de industrier som behövs i framtiden skall placeras och hur vi skall kunna undgå miljöskador.

Jag undrar om inte herr Engström ser spöken på ljusa dagen när han ser Bohuslän framför sig; han ser idel skorstenar som ger en vision av ett Ruhr i framtiden. Det är väl ändå att överdriva.

Herr ENGSTRÖM (vpk):

Herr talman! Det handlar Inte om all .se spöken på ljusa dagen, oeh det handlar Inte bara om Västkusten. Den hittillsvarande regionpolitiken har Ju bedrivits så alt storföretagen bestämmer var städerna skall stå, .som

det   uttrycktes   I   en   debatt   för något   år sedan.   Vi vUl ändra hela     Nr 122
utvecklingen så att man styr storföretagen och på så sätt får den rakt      Fredaeen den
omvända utveckhngen mot för närvarande,                                  5 november 1971

Fru SÖDER (c):

Herr talman! Jag delar herr Engströms uppfattning så långt att det får inte bara vara de företagsekonomiska och tekniska faktorerna som påverkar utbyggnaden av ohka regioner. Som jag framhöU I mitt tidigare anförande måste i betydligt högre grud de soclula, medicinska och psykologiska aspekterna - hur man skall ta tUl vara de enskUda människornas Intressen - slutligen vara avgörande för hur man planerar samhället. Men vi kan inte komma ifrån att de markanvändningsplaner som läggs fram har en väsentlig betydelse även I detta avseende. Hittills har man bortsett från de aspekter som Jag nämnde, och därför måste de nu komma med I bilden. Skulle Inte det vara fallet när de aviserade förslagen läggs fram. kommer vi ånyo att resa de här kraven.

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Hen GREBÄCK (c):

Herr talmun! Får Jag sägu herr Engström att när det gäller själva målsättningen kanske Inte våra uppfattningar skiljer sig så förfärligt mycket. Vi vill naturligtvis försöka få lUl stånd en lokalisering av företag osv. som är spridd över hela landet. Det är kanske egentligen metoderna för hur vi skall uppnå det målet som Inte är rikligt överensstämmande. Herr Engström vUl säkert använda litet hårdare och bryskare metoder än vad som är förenligt med den samhällstyp vi har. Det är väl framför allt där vi skiljer oss åt i betraktelsesätt.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemstäUan bifölls.

§ 15 Föredrogs elvllutskottels betänkande nr 23 I anledning av motion om stärkande av allmänhetens inflytande över samhällsplaneringen.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 16 Den fysiska riksplaneringen m. m.

Föredrogs civilutskoltels belänkande nr 24 I anledning av motioner angående den fysiska rlksplanerlngen m, m.

Herr MAGNUSSON I Grebbestud (s):

Herr talman! Åtskilliga meningsutbyten omkring lokaliseringen av Intlustrler till Västkusten har under senare år förekommit I riksdagen. Jag har Ieke för avsikt att på något sätt tillföra debatten ny II bränsle, ulan vill endast än en gång framhålla några synpunkter, som Jag tidigare i är har framfört här i riksdagen.

Tillgången på djupliamnar med hyggliga in.seglingsförhållanden lör

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

supertankers vid den svenska Västkusten är ganska Uten. De möjligheter som finns bör därför utnyttjas. Utan tvivel är närheten till världshaven en utomordentlig tUlgång för vårt land, VI har icke råd att avstå från kommunikationerna tUl havs, även om detta i några faU innebär konfhkt med fritidsintressen och sommarstugebebyggelse,

Näringshvet i kustlänen är Icke detsamma som det tidigare har varit. Jordbruk, stenindustri, fiske och konservfabriker ger icke befolkningen den sysselsättning som måste till för en hygglig utkomst. Kustlänen måste följa med i strukturförvandlingen, såvida de Icke helt skah avfolkas.

Den fysiska riksplaneringen, som snart förehgger i ett skissförslag, får icke och kan icke förhindra att vi på ett förnuftigt sätt utnyttjar våra tillgångar av vattenvägar och lämpliga industriområden. Vi är alla angelägna om att skydda mihön, men detta måste alltid ske efter en noggrann avvägning meUan de värden som Ugger I en trygg sysselsättning och I bevarandet av en ren och vacker natur. Jag är helt övertygad om att Västkusten ger utrymme för både sysselsättning och ett rörligt friluftsliv.

Jag yrkar bifall tUl civUutskottets hemstäUan,

Hen MATTSSON i Skee (c):

Herr talman! Jag skulle viha börja med att något anknyta tUl den debatt vi hade om civUutskottets betänkande nr 22, Man talade om att det var uteslutande den fysiska planeringen som man sysslade med, och man hänvisade tUl vad utskottet skrivit på s, 9. Där refererar man inrikesministern i årets statsverksproposition och säger att "avsikten är att utforma ett regionalt handUngsprogram för hela landet som skall föreläggas riksdagen under år 1972", Samtidigt med detta program kommer "övervägandena inom ramen för förarbetena till den fysiska rlksplanerlngen att presenteras för riksdagen".

Det råder väl fuUständig enighet om angelägenheten av att det arbete som nu pågår med planering pä riksnivå skall kunna presenteras för riksdagen och sammanfattas på ett sådant sätt att det finns möjligheter att fatta beslut om principiella riktUnjer för markanvändningen i fortsättningen. Men även om vi är ense om att få fram detta material, får vi väl ändå vara på det klara med att man därmed inte har löst problemen för aU evighet.

Jag vUl därför understryka något som civilutskottet också skriver på s, 9, Man hänvisar där tUl det svar som civUministem har lämnat I andra kammaren 1970. Han säger där att "de förslag som riksplaneförberedelserna mynnar ut I kommer att bU föremål för en omfattande remissbehandling e:fter vUken Kungl, Maj:t kommer att tUlkännage sin uppfattning om bl. a. Innehållet I en fysisk riksplanering och de former I vilka en fortlöpande sådan planering bör försiggå". Det är framför aht det sista som jag vUl understryka - "de former I vUka en fortlöpande sådan planering bör försiggå". Jag tror att det skuUe vara ganska förmätet av oss att tänka att vi, när riksdagen 1972 behandlar det material som redovisas av riksplaneringen, också skulle för aU evighet ha Intagit den enda riktiga ståndpunkten i fråga om markanvändningen, 1 framtiden kommer det att inträffa massor av händelser som vi Inte kan förutse och som kommer att göra det nödvändigt att omdisponera.

När jag ser på de särskUda yttranden som är fogade till civUutskottets betänkande nr 24, får jag nästan en känsla av att man resonerat så att det nu I första hand gäUer att tUlgodose tätbebyggelsen, fritidsverksamheten och naturvården, och sedan skuUe det möjligtvis kunna finnas någon förorenande industri.

Vi måste väl vara överens om att frågan om mihövården skal) lösas så att vi inte för aUtid accepterar förorenande industri. Det finns ju möjligheter att satsa på forskningen, på ny teknik, för att komma till rätta med de skador som vi redan har våUat genom att vi inte varit på det klara med konsekvenserna. Riksdagen har också en lagstiftningsmöjhghet, och slutligen har vi möjligheter att ekonomiskt stödja åtgärder för att komma till rätta med miljöfrågorna. Därigenom kan vi se tUl att industri som i dag betraktas såsom miljöfarlig inte behöver vara det i framtiden.

Herr Engström har i diskussionen om civilutskottets betänkande nr 22 I stort sett redogjort för sitt särskUda yttrande. Han talar om att det på Västkusten redan finns fyra industricentra där man har gått före den fysiska riksplaneringen. Då måste han bland dessa fyra inräkna Göteborg, och jag är inte säker på att göteborgarna vill acceptera att staden är ett nytt industricentrum. Det har sedan lång tid tUlbaka funnits tung Industri i Göteborg. Staden har också varit ett handels- och Industricentrum långt Innan vi kom på att diskutera en fysisk riksplanering. Vad som har tUlkommit är aUtså tre Industricentra - Värö för massa och kraft, Stenungsund för petrokemi och kraft samt nu senast Lysekil för oljehanteringen.

1 en motion av herr Ahlmark behandlas speciellt frågan om ståndpunktstagande tUl ett ytterUgare område som här kaUas för Strömstad men som I Västkustgruppens arbete kaUas för Idefjordsområdet, Det finns ingen anledning för mig att ha någon avvikande mening gentemot civUutskottet, när utskottet säger att man antagligen inte kommer att behandla denna fråga och ta slutlig stäUning tiU den förrän den fysiska riksplaneringen är redovisad för riksdagen. Det kan i så faU jämföras med att det beträffande de ansöknmgar som kommun och företag i det här fallet har lämnat in endast rört sig om tidsskillnad på kanske ett halvt år. Men Jag vill på samma sätt som herr Magnusson i Grebbestad gjorde understryka betydelsen av sysselsättningsfrågan i de här diskussionerna.

Man beskriver Västkusten som ett Ruhrområde och har i Sverige I övrigt den tron, att eftersom Göteborgsområdet är ett storstadsområde med mycket expansiv både befolkningsutveckling och industriutveckling är förhåUandet detsamma hela Västkusten över. Låt mig då säga att i t. ex. den norra länsdelen, omfattande två kommuner — Tanum och Strömstad - finns det I dag 20 000 Invånare som har att röra sig på 1 500 kvadratkUometer. Det är ett område som sedan 1920 har haft en kontinuerUg befolkningsminskning och som under hela den här tiden dragits med arbetslöshet på ett sådant sätt att riksdagen, trots att området hgger ganska långt söderut I Sverige, ansett det nödvändigt att låta kommunerna Ingå i aUmänna stödområdet.

Situationen i dag är också synnerUgen bekymmersam, eftersom vi har 390 arbetslösa eller permhterlngsvarslade. Den siffran skaU ställas I relation tUl en Industrlarbetarkår på 2 200 ä 2 300 människor. Om man

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

därför säger att det här inte har någon betydelse för sysselsättningen är det alltså ett heh felaktigt påstående. Tvärtom har man Ju många gånger konstaterat den mycket stora betydelse som storindustriella investeringar I tung industri har som ryggrad för att kunna bygga upp ett samhälle som har gått tiUbaka så starkt som den norta länsdelen här har gjort.

Jag har velat framföra de här synpunkterna för att ge en något mera nyanserad bUd av förhåUandena men har, som Jag tidigare sade, Ingel gentemot civUutskottets hemstäUan awikande yrkande.

Hen AHLMARK (fp):

Herr talman! Det finns en huvudpunkt I det som herr Magnusson I Grebbestad sade och som herr Mattsson I Skee tog upp där Jag kan helt Instämma, Självfallet får mte en fysisk riksplanering och en aktiv miljöpolitik leda tUl att vissa delar av landet Inte skall få nya Jobb, nya arbetstiUfäUen, Särskilt viktigt I Bohuslän är detta naturiigtvis, som herr Mattsson i Skee sade, i den norra delen av länet, Strömstads och Tanums kommuner, som verkligen har stora svårigheter.

Enligt rnln mening bör statsmakterna försöka stimulera miljövänllg Industri tiU de områden där man avvisar mUjöfarhga investeringar. Det är något av en moralisk förpliktelse för en regering, som av mUjöskäl avslår en ansökan om en tänkt lokalisering, att hjälpa kommunen till andra nya arbetstUlfäUen, Därför skall de instrument som vi har och som vi kan skaffa oss nyttias mer målmedvetet: investeringsfonder, plunbeslut, långivning och annat. Befolkningen I Bohuslän har en rätt att ställa kruv på nya Industrier för att hindra uttunning och alltför stort beroende av turister och sommargäster. Men samtidigt har landets befolkning I dess helhet och det snabbt ökande antalet svenska och utländska Västkustälskare rätt att resa kravet att den här skärgården skyddas från stora risker och skonas från förstörelse.

Det gavs många löften om den fysiska riksplaneringen under andra hälften av 1960-lalet, Vi fick veta främst av den dåvarande kommunikationsministern Palme att för miljöpolitiken I framtiden skulle rlksplanerlngen bil ett av de viktigaste Instrumenten, Om man läser Olof Palmes och Svante Lundkvists tal från 1960-talet finner man att åtskilliga principer skulle vägleda kommande lokaliseringar, 1970-talels första fall, då de principerna blev prövade, var raffinaderiet vid Brofjorden,

Nu går sprängsalvorna på Lysehalvön. Ett nytt område för oljeindustri har öppnats. På vilket sätt har man då vid beslutet om OK-raffinaderiet levt upp lill 1 960-talets löften? Får Jag ta principerna en efter en,

1) Den fysiska riksplanen skuUe vägleda kommuner och företag inför
egen planering och egna lokaliseringar, så atl de från början riktade in
sina ansträngningar I hnje med riksplanen.

I fallet Brofjorden hade Lysekils kommun oeh OK Ingen riksplan att gä efter. De planerade I alla fall I brist på direktiv från statsmakterna. I det tomrum som dä uppstod drev kommunen och företaget tillsammans fram den situation, som i november 1970 pressade en svag regering att godta en oljehamn för supertankers och ett raffinaderi vid Brofjorden.

2) Den fysiska riksplanen skulle, enligt uttalandena av herrar Palme
och Lundkvist, hindra regering och andra frän att behöva Improvlseru,

när enskUda planfrågor skuUe föras tiU beslut. Man skulle få vägledning av en långsiktig plan som fördelade marken,

I faUet med OK-raffinaderiet kunde regeringen påverka parterna nästan från början - om den hade velat göra det. Men man saknade en fysisk riksplanering för Västkusten, och man vUle Inte skynda på det arbetet. Man drevs In I en situation då handlingsalternativen började upplevas som begränsade. Och till slut Improviserade man fram en "samplanerad Industriregion baserad på Vänersborg, TroUhättan, Uddevalla och LysekU", som det hette I regeringskommunikén. Motiveringen för lokaliseringen var ett kort och torftigt dokument på en tio sidor med en hel rad diskutabla påståenden.

3) Den tredje principen var att den fysiska rlksplanerlngen skulle ge
tyngd och röst åt de miljövården som ofta kommer bort när man fattar
delbeslut om lokaliseringar och planärenden.

Men i Brofjorden var det just de värdena som kom bort vid beslutsprocessen. Mitt på Bohuskusten lägger man nu ett nytt oljecentrum. Där skall man ta In oljetankers, som är större än några andra båtar som någonsin har gått in I svenska skärgårdar. Hur oljeskyddet skall skötas vet man Inte, Riskerna för kusten och vattnet fick inte påverka det beslut, där företagsekonomiska kalkyler fiek fälla utslaget,

4) Den fjärde principen var att den fysiska riksplanen skulle grundas
på fakta och överväganden, som skulle bil offentligt redovisade och
diskuterade Innan man fattade beslut om planen.

Så skedde aldrig I det här fallet. En föredragning av statssekreteraren pä presskonferensen för ett år sedan var vad allmänheten fick till livs. De bedömningarna blev aldrig debatterade och remissbehandlade / ett sammanhang, innan man avgjorde lokaliseringen uv oljelndusttin till Bro fjorden.

5) Den femte principen var att den fysiska riksplanen på något sätt
skulle förankras I beslut I riksdagen.

Men beslutet om OK-rafflnaderiet fattades av regeringen ensam. Det fick Ingen förankring genom något riksdagsbeslut. 1 en Interpellatlons-debatl i andra kammaren ett par veckor före beslutet vägrade civilministern t. o. m., trots alt jag pressade honom gång på gång, att i diskussionen redovisa sina synpunkier på ärendet, just med hänvisning till all de inte var riksdagens angelägenhet.

6) Den sjätte principen var att den fysiska rlksplanerlngen, Innan
planen fastställdes, skulle beskriva alternativ för markens användning. På
det viset skulle man ge bättre underlag för vettiga beslut.

Men någon alternativ plan för ny oljeindustri på Västkusten blev aldrig utarbetad. Man fiek aldrig möjlighet ull i sitt sammanhang pröva andra möjligheter, andra länkbara lokaliseringar lör öppnandet av ett nytt oljeindustriomräde. t. ex. Hogdalsområdet, som ett alternativ till Lysehalvön. Bara en -lösning presenterades - när den redan hade blivit fastslälld av regeringen.

7) Den sjunde oeh sista principen, om man går tillbaka till herrar
Palmes och Lundkvists tal på 1960-lalet, var alt den fysiska riksplanen
skulle präglas av en klart redovisad politisk värdering.

Men när beslutet om Brofjorden kom förra året bar det alla tecken pä

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

ett hafsverk. De rikthnjer för framtiden som man hängde på det var skissartade och en typisk konstruktion i efterhand. Någon speciell politisk vUjeinriktning kan väl inte gärna hgga i utt låtu sig blndus av oljebolag och kommuner I förening utan att awakta arbetet på en fysisk riksplanering.

VI ser alltså hur spelet kring Brofjorden förra året och i år stred mot de målsättningar som tidigare hade utlovats för den fysiska riksplaneringen. Nu har vi t, o. m. sett hur regeringen fattade beslutet om Brofjorden I strid med andan I mihöskyddslagen. Man band sig för ett nytt oljecentrum mitt på Bohuskusten Innan koncessionsnämnden för mUjöskydd hade fått säga sitt. Det tog vi upp I årets dechargedebatt I maj här I riksdagen. Vi har fått se hur nya fakta om främst svaveldioxiden I luften och försurningen av sjöar - framför aUt I Västsverige - och marker har påverkat debatten. Men de har Inte I huvudfrågan beträffande lokaliseringen fått påverka regeringen, som ju band sig I november förra året. Koncessionsnämnden vägrade att för sin del godkänna den här lokaUseringen och lät I stället regeringen bestämma. Och regeringen hade redan bestämt sig — ett år tidigare,

1 min motion, nr 450, tar jag upp de här problemen, kräver en alternativ plan för området kring Brofjorden och begär att Inga bindande beslut skaU fattas om området non om Strömstad Innan man har en plan för västkustens användning. Utskottet har svarat alt beslutet om Brofjorden redan är fattat - där blir det alltså Inga alternativ - och att man skall vänta med beslutet om Högdal norr om Strömstad tills "resultatet av pågående arbete med den fysiska rlksplanerlngen redovisats och prövats av statsmakterna".

Till det kan fogas främst två kommentarer. Den första återfinns I det särskUda yttrandet av Erik Tobé och Rune Ångström, Handläggningen av fallet Brofjorden var sannerligen Inte tillfredsställande, och det borde clvilutskoitet ha sagt Ifrån om. Nersmutsande industri skall inte placeras vid våra kuster utan att man har en samlad plan för hur kusten skall användas.

Den andra kommenturen bhr några frågor som Jag ställer till civUutskottet, Man skall alltså vänta med beslutet om oljekraftverk och unnat vid Hogdalsområdet till dess vi fått en fysisk rlksplunerlng för den delen av kusten. Då är frågan: Vud för slag av rlksplanerlng bhr det, och I vilka former skall den beslutas? Skall vi denna gång tillämpa 1960-talets löften - eller skall vi än en gång svika dem genom utt improvlseru oss frum som I fallet Brofjorden?

Kommer den fysiska rlksplanerlngen att ge kommuner, företag och regering en klar vägledning när det gäller att fördela mark för Industri av olika slag, bostäder, frltldsllv och orörd natur?

Kommer den fysiska riksplanermgen att ta stor och ofta avgörande hänsyn till de mUjövärden som man hittills så ofta schabblat bort? Kommer planen atl förhindra att t. ex. Västkusten förvandlas till något som kan komma att likna ett svenskt Ruhrområde?

Kommer den fysiska riksplanen att grundas på fakta och överväganden som blir offentligt redovisade oeh diskuterade Innan man fattar beslut om planen?

Kommer den fysiska rlksplanerlngen att I sina grunddrag förankras genom beslut I riksdagen?

Kommer den skiss, som man påstår skaU läggas fram i december I år, att utgöras av klart redovisade alternativ, kommer det alltså att bU flera förslag och Inte bara ett, sä man vet vad man har utt välja mellan?

På de frågorna finns det ännu inga svar. Det material som planverket publicerat är förstudier. Några förslag tUl rlksplanerlng är ännu Inte publicerade. Den fråga jag vill ställa till civUutskottets socialdemokrater är denna: Kommer den fysiska rlksplanerlngen att vara grundad på de sju principer som slogs fast i regeringens uttalanden under 1960-talet? Eller kommer den att mera präglas av de ledsamma Improvisationer som ledde fram till beslutet om Brofjorden? Kan vi i dag få ett svar på den frågan? Det svaret avvaktas med spänning av tusentals miljövänner här I landet.

Nr 122

Fredagen den S november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Herr ÅBERG (fp);

Herr talman! Jag ämnar inte på något sätt gå in i polemik med de föregående talarna. Men jag kun inte underlåta att säga nägra ord I denna fråga.

Jag betvivlar på intet sätt den goda vUjan hos dem som har talat om i synnerhet Bohuskusten, Eftersom Jag är född i den bohuslänska skärgården är det med en viss tillfredsställelse Jag lägger märke till att människor från olika håU i vårt land är intresserade av denna kust. Men Jag har hela tiden som denna debatt har förts - Inte bara nu vid detta tillfälle utan också tidigare - haft en känsla av att debatten många gånger bhr alltför ensidig och att det bara är vissa sidor som kommer fram. För att kammarens ledamöter skall förstå min situation - utt Jag på ett sätt bhr i någon mån känslomässigt engagerad - kanske Jag får lov att tala om utt jag är född ute på en av de allra yttersta öurna I Bohusläns skärgård, så pass långt ut att Jag under min uppväxttid efter vatie västlig storm fick hjälpa min mor att tvätta saltet från fönstren. Det kanske i någon mån förklarar atl jag på ett särskUt sätt känt och fortfarande känner för den bohuslänska kusten och skärgården.

Jug vet alt miljö är ren luft, rent vatten, vacker natur osv. Men miljö är mycket mer än så, och det är på den bortglömda sidan Jag vill peka litet grand.

Visserligen säger herr Ahlmark att man i Bohuslän oekså har rätt att kräva ökade arbetstillfällen. På den punkten är vi helt eniga, oeh det är väl ingen som har nägon annan åsikt. Men innan Jag hamnade i riksdagen hade Jag i ell 25-tal år haft den bohuslänska kusten som mitt arbetsfält. Jag har många gånger under mer än två tre sommurmånuder rest i den bohuslänska skärgården. Jag har vid otaliga tillfällen varit I dessa samhällen som sakta men säkert tynat och gått sin undergång lill mötes på grund av brist på arbetstillfällen. När vi I länets planeringsråd .som Jag tillhörde hade att la ställning till lokaliseringen uv OK lill Brofjorden, satte vi oss noga In i vad frågan gällde. Inom samtliga partier - både i hmdslinget oeh bland riksdugskamralerna - vur vi helt eniga om att vi inte fick låta ett sådant tillfälle ull skapa arbetstillfällen gå oss ur händerna.

Del hur sagts atl mun vid den bohuslänska kusten borde lägga renare

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

industrier. Det är vad bohuslänningarna väntat på år efter år. När Jag under vintermånaderna — december. Januari och februari — har kommit till bohuslilnska fiskelägen eller andra orter och träffat befolkningen där kan jag försäkra kammaren att det är en helt annan situation Jag mött än den som möter sommargäster från olika platser i vårt land. Det är Inte ett vackert leende landskap då. Jag har gått vid sidan av gamlingar som av omständigheterna tvingats stanna kvar. Jag har hört deras bittra klagan när de pekat på hus efter hus som stått tomma därför att barn och barnbarn måst flytta på grund av att det saknats arbetstillfällen. Jag har hört de gamlas klagan när de säger: "Här bodde den och den; han arbetar nu i Uddevalla" osv. Jag har hört de gamla säga: "Ack hur Jag önskar att jag hade haft mina barnbarn här som många andra gamla får ha." Jag har förstått hur bittert det känns för dem, Inte minst när de sagt: "Jag ser mina barnbarn två gånger om året, en kort tid på sommaren och någon gång vid högtider."

Detta, ärade kammarledamöter, är också en fråga om miljö. Och det är en viktig fråga, såsom Jag ser det och såsom jag vid många tillfällen upplevt det. Jag har velat peka på detta därför att jag tycker att denna sida av saken alltför många gånger kommit bort I debatten.

Såväl herr Engström som herr Ahlmark har talat om "ett nytt Ruhrområde" när det gäller den bohuslänska kusten. Jag tror Inte att man behöver befara någonting sådant.

Jag skall Inte gå In på riksplaneringsfrågan som sådan, men jag kun inte underlåtu att betona vikten av det Jag här nämnt. Jag tror att det var herr Ahlmark som var inne på att avgörandet av Brofjordenfrågan var ett hafsverk. Jag kan inte hålla med om detta. Jag har full förståelse för att man vill hu en vettig och riktig rlksplanerlng - det är på sin plats att man kräver det:, men det kan ändå inte betecknas som ett hafsverk när vi som känner länet och känner till förhåUandena är rörande eniga Inom samtliga partier om att denna chans måste tas. Jag kan inte vara med om att kalla det ett hafsverk. Eftersom Jag - som Jag sade tidigare - har varit med och tagit mitt ansvar i denna fråga i Göteborgs och Bohus läns planeringsräd vill Jag här gärna deklarera att Jag Inte ångrar att Jag gjorde det.

Herr TORWALD (c):

Herr talman! Ursprungligen hade Jag Inte tänkt delta i debatten, men en del påståenden av herr Ahlmark och andra miljöaktivister gör atl Jag måste reagera en smula. Det är ganska förvånande att dessa anser att ett raffinaderi som skuUe bil placerat vid Brofjorden skuUe ha utomordentligt negativa effekter på mUJön, medan däremot samma raffinaderi placerat Inom Göteborg — där vi redan har ett par raffinaderier — skulle ha oanat goda effekter. Del är enligt mitt sätt att se ett cyniskt agerande. Det Innebär att de menar att det Inte skuUe göra någonting att man gör mUJön ännu mer olldUg där den redan är tämligen förstörd. Det skulle alltså Inte vara socialt vällovligt att se lUl alt göteborgarna inom sin egen stad har fritidsområden, lämpliga att utnyttja. VI har för närvarande nägra sådana ute vid Torslandu, men dem ville man förstöru med placerandet av ett raffinaderi där.

Det är, anser vi, gott och väl att man får avlägset belägna fritidsområden, men de kan I princip tyvärr bara utnyttjas av de mer besuttna, under det att fritidsområden Inom stadens hank och stör bhr tUlgängliga, och är tillgängliga, för de arbetare och mindre inkomsttagare som är sysselsatta där.

Det har också I några sammanhang lämnats exempel på att Svartedalens sjöområden, för övrigt även sjöar i min egen hemtrakt, skulle ha blivit försämrade och försurade beroende på tUlkomsten av anläggningarna I Stenungsund, Det är orimligt, eftersom de sjöarna befinner sig sydost om Stenungsund och vi där har förhärskande sydvästliga vindar. De befinner sig däremot nordost om Göteborg; och därför är det ganska naturhgt att om någon försurning har uppkommit så har det skett på grund av de raffinaderier som finns I Göteborgsområdet. Det är mycket möjligt, och forskarna är ganska klara över detta, att en hel del av de negativa effekter som kunnat uppmätas antagligen Inte bara kommer från Göteborgsområdet utan kanske t. o. m. så långt Ifrån som från kontinenten. I vart fall torde man inte kunna hävda att lokahseringen av kraftverk m. m. till Stenungsund har medfört dessa försämringar I bl. a. Svartedalens område.

Dessutom tror Jag att de allvarhguste skadorna från svavelnedfall och annat trots allt har vållats skogen - och de skadorna får vi nog försöka motverka på oUka sätt.

Jag skulle till sist vUJa säga att det naturiigtvis är väsentligt att vi på allt sätt arbetar för en bättre miljö, men en miljö utan arbetsplatser är snart ingen miljö. Om det inte frän både regeringens och vår sida ageras kraftigt för att få arbetsplatser till exempelvis dessa områden i mellersta och norra Bohuslän dör de områdena; och det blir ingen död i skönhet utan det bhr en död i förfallets tecken - och det vUl vi inte medverka tiU!

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Herr GREBÄCK (c):

Herr talman! Herr Ahlmark var Inte riktigt belåten med handläggningen i utskottet av hans motion, men vad utskottet haft att håUa sig till är ju yrkandet i motionen. Det är uppdelat i två punkter, av vilka den första är "utt riksdugen i skrivelse till Kungl. MuJ:t uppmunar regeringen att I arbetet på förslag till fysisk riksplan för Västkusten också låtu utarbeta alternativ, där området vid Brofiorden hålls fritt från supertankers och oljeindustri".

Det kunde väl inte bli annat än avslag på det yrkandet, eftersom detta är ett passerat stadium. Det finns inga möjligheter att komma med ett alternativ nu när spadarna redan har satts i jorden. Utskottet har handlat helt sakligt i detta fall.

I punkt 2 är yrkandet "att Inga bindande beslut fattas om lokalisering av miljöfarlig industri till området kring Strömstad Innan riksdagen tagit ställning till de centrala principerna för Västkustens framtid". Utskottet har från civildepartementet Inhämtat att så Inte kommer att ske, utan man kommer att avvakta vad riksplanen redovisar, och sedan kommer fallet att prövas I vederbörilg ordning. Det Innebär alltså närmast ett bifall till herr Ahlmarks yrkande på den punkten.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Nu menar jag helt allmänt — och jug tänker inte fördjupa mig i någon längre debatt I de här frågorna eUer miljöfrågor I det här sammanhanget — att riksdagen endast kan ta ställning tUl de principer som skah vara grundläggande för den fysiska riksplaneringen. Riksdagen kommer väl aldrig att kunna lägga sig I den regionalpohtiska bedömningen för enskUda företags placering här eller där, utan sådant måste överlämnas till de regionalpohtiska organen. Vi får hålla oss tiU principerna och ange ramarna för handlandet I fortsättningen.

Vi har nu i stället fått tUl stånd en reglonpolitisk debatt i den här frågan. Jag förstår att riksdagsmännen från Västkusten känner sig engagerade, men egentligen är det principerna för den fysiska riksplaneringen som vi borde debattera.

Sedan skulle jag kanske för ordningens skull också säga en sak som faller tiUbaka på ett yttrande i betänkandet nr 22 men som har samband även med betänkande nr 24, Utskottet har ingalunda stått likgiltigt för behovet av samordning meUan den fysiska rlksplanerlngen och övrig planering, VI slår ju fast I betänkande nr 22: "Inte heller har utskottet funnit anledning att nu påkalla någon riksdagens åtgärd I fråga om samordningen i stort av regional utvecklingsplanerlng samt fysisk planering, miljöprövning m, fl, åtgärder av koncessionskaraktär. Utskottet har förutsatt att förslag även I sådan riktning kommer att föreläggas riksdagen,''

VI förutsätter helt enkelt att så skull ske, men vi får Ju avvakta förslagen Innan vi kan ta upp de frågorna till debatt.

Hen MATTSSON I Skee (c):

Herr talman! Herr Ahlmark efterlyste bl, a, det material som nu behandlas i departementet. Det är väl Inte säkert att vi har fått tillgång till allt material, men vi fick i alla faU vid riksdagens början ett erbjudande från civildepartementet att anmäla Intresse för materialet, så skulle vi fortlöpande få det. Jag anmälde mig som Intresserad av att få ta del av de Inventeringar och rapporter som undan för undan kominer i det här arbetet, och jag har med jämna mellanrum fått nya handlingar från civildepartementet. Några decimeter material finns alltså I alla fall tUlgängliga I dag, om mun inte också till detta skall räkna länsprogrammen, som nu bötiar strömma In och som väl får räknas I meter.

När det gäUer InnehåUet I riksplanen sade jag Inledningsvis att man kanske skal) ha klart för sig att det här kommer att röra sig om principer. Jag fruktar att herr Ahlmark kommer att bU besviken, om han tror att riksplanen skall vara ett facit som det går att slå I så fort ett nytt problem skall behandlas. Jag tror inte att man vare sig kan eller skall ge en riksplan en så detuljerud utformning. Enligt min och mitt partis mening skall en rlksplanerlng Innehålla de regionalpohtiska målsättningarna och de medel och metoder man vill använda för att genomföra dem.

Eftersom vi också har andra parter inblandade I planeringsarbetet -Sveriges kommuner inte att förglömma, även om herr Ahlmark I det här sammanhanget vill räkna dem tUl kategorin skumma parter - är det nödvändigt att vi håller planeringsarbetet på så lågt plan som möjligt. Därigenom kan vi påverka detta arbete inte enbart I riksdagen utan även i

länen och kommunerna. Som Jag ser saken skall rlksplanerlngen åtminstone till den del den sysslar med den fysiska planeringen omfatta principerna oeh tillgodoseendet av de områden, där staten genom en särskild lagstiftning har bestämt hur vissa ändamål skall tillgodoses, t, ex. naturreservat och Uknande. Men i övrigt kan det inte bh fråga om annat än vissa principiella anvisningar om markens disposition.

Herr Torwald framstäUde nästan den fråga som jag själv hade tänkt framföra, när vi nu diskuterar ett i och för sig passerat stadium. Han undrade var OK;s anläggningar skulle ha placerats. Frågan skulle kunna ställas till herr Ahlmark. Var I landet skulle de ha legat? Eller menar herr Ahlmark att vi inte skulle ha den här typen av industri över huvud taget? Skall vi Inte ha någon petrokemisk industri i landet, skall vi inte bygga ut kraftverksindustrin? 1 sä fall är stäUningstagandet korrekt och konsekvent med mUjövärdsengagemangel, Men det är nog riktigare att se på mUjövården på det sätt jag mycket koncentrerat försökte göra I mitt första Inlägg; det gäller att satsa på tekniska åtgärder och på utvecklingsåtgärder samt lagstiftning för att komma till rätta med de problem som vi I dag är medvetna om finnes.

Jag accepterade clvilulskottets bedömning av det aktuella ärendet i den nordligaste delen, dvs. Ströinsladsomrädet. Herr Ahlmark och Jag har tidigare diskuterat dennu sak i kammaren. För att ledamöterna skall bli geografiskt orienterade vill Jag nämna ytterligare en sak. Kanske vi Inte ens kan kalla detta för ett nytt industriområde, eftersom vi redan vid samma fjordar. Idefjorden och Singlefjorden, har tre stora Industristäder I värt grannland Norge, nämligen Halden, Sarpsborg oeh Fredrikstad, Det är alltså en i grannlandet myeket kraftigt växunde region. Planeringen får Inte göras på det sättet att man inte tror att det finns någonting bortom riksgränsen.

Jag skulle vilja nämna ytterligare en sak. Miljövårdsdebatten skulle vinna på att vi inte haussar upp den och liknar Västkustområdet vid ett framtida Ruhr, Den inventering av industrins efterfrågan på anläggningar som gjorts har fått en helt felaktig beskrivning I pressen. Den har även behandlats pä ett märkligt sätt av TV.

Riksdagsmän i Bohuslän fick för några dagar sedan ta del av en skrivelse ställd till radiochefen. I denna protesterar verkstadsklubbar, SlF-klubbar oeh SALF-klubbar vid de petrokemiska industrierna i Stenungsund mot den utformning som man har givit ett reportage från Västkusten Det heter i skrivelsen bl. a.: "Som avslutning på reportaget informerade reportern Sveriges befolkning om, att det fanns runt Stenungsund många naturliga badplatser, men att dessa Icke kunde användas pä grund av den grava nedsmutsningen av vattnet, utan att man badar i stället i bassäng. Som illustration visades en bassäng byggd för att betjäna slmskolornu I Stenungsund och således avsedd för Icke simkun-nlga barn. Denna uppgift är en klar medveten eller omedveten lögn."

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Hen HENRIKSON (s);

Herr talman! I oeh för sig skulle det kunna vara överflödigt att ytterligare orda I den här frågan, men eftersom herr Ahlmark ställde vissa frågor med direkt adress till utskottets socialdemokratiska ledamöter

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

fann jag mig föranlåten att begära ordet. Man kan möjUgen ställa sig undrande till varför herr Ahlmark ställde sina frågor med adress till de socialdemokratiska ledamöterna då ett enhäUigt utskott står bakom betänkandet, även om ett särskUt yttrande är fogat tiU detsamma.

När det gäUer frågan om att uppföra ett oheraffinaderl vid Brofiorden - det finns för övrigt en redovisning i utskottets betänkande på s, 10 -vill jag säga att handläggningen av den frågan har skett helt I överensstämmelse med den lagstiftning som för närvarande gäller. Det föreföU på något vis som om herr Ahlmark viUe ifrågasätta handläggningen av det ärendet. Jag har åtskUUga gånger lyssnat tUl herr Ahlmarks utgjutelser i sådana här sammanhang. Det må vara honom obetaget att ivra mycket starkt för en god mihö, men han tar miste om han tror att han står i någon särstäUning i det sammanhanget, Möjhgen skulle särställningen kunna beskrivas som så att herr Ahlmarks sätt att angripa dessa frågor är något ensidigt. Det kan måhända bero på - med anknytning till Brofjordenfrågan — att han själv är på bekvämt avstånd från de förhåUanden som den landsdelen befinner sig i.

Jag undrar för övrigt vilket intryck herr Ahlmark tar av det som har sagts här i debatten tidigare i dag och det som också tidigare vid hknande tUlfäUen har framförts av företrädare för den landsdel som här är särskilt intressant. Jag tror att mUjövårdsdiskussionen är betjänt av att vi försöker nyansera oss och inte så enögt angriper dessa frågor som jag tycker herr Ahlmark gör.

Vi får se till att det goda inte bUr det bästas fiende, skulle jag vUja uttrycka det. Det är dels en fråga om god miljö, dels en fråga om arbetstiUfäUen som de människor måste ha vUka inte bara vistas på Västkusten under några korta sommarveckor utan som blir kvar sedan sommargästerna har flytt. De måste naturligtvis kunna leva vidare. Det är därför enhgt min mening nödvändigt att också tänka på den sidan av saken.

Så tih herr Ahlmarks frågor tUl socialdemokraterna i utskottet.

Han frågar exempelvis huruvida de sju punkter som är uppstäUda som en aUmän målsättning när det gäUer mihövårdsfrågorna skall prägla den fysiska rlksplanerlngen eUer om det skall bU fortsatta Improvisationer, Jag tycker att herr Ahlmark själv borde ha funnit svaret på den frågan och över huvud taget inte hade behövt stäUa den här. Det är redovisat i utskottets betänkande att det har upplysts från civildepartementet att man kominer att lägga fram en promemoria i den här frågan och avlämna den till riksdagen. Den är sedan avsedd att remitteras i vanlig ordning, och det blir då tillfäUe för olika Intressenter att framlägga sina synpunkter. Först därefter kommer naturligtvis arbetet att fortsätta. Jag är övertygad om att man från regeringens sida kommer att ta intryck av de synpunkter som kan komma fram i anledning av det remissförfarandet.

Det blir alltså inte fråga om några Improvisationer, Men jag ville säga -I likhet med vad andra talare redan tidigare här har anfört — att jag har aldrig uppfattat fysisk rlksplanerlng som en fråga där riksdagen skaU ta ställning tiU varje enskilt projekt som kan bU aktuellt i den ena eUer andra landsdelen. Jag tror inte riksdagen är särskUt väl ägnad att

handlägga frågor på det sättet. Jag vUle gärna säga tUl motionärerna — som när det gäller Strömstadsonirådet önskar att riksdagen skulle göra ett uttalande eller fatta ett beslut Innebärande att man tUls vidare skulle förhindra ytterligare utbyggnad av Industriell verksamhet i det området — att vi här tangerar det som jag tycker vi skah förbehålla kommunerna ett betydande inflytande över, nämligen frågan om den utveckhng som man kan befrämja var och en Inom sitt kommunområde. Det bhr alltså, herr Ahlmark, Inte fråga om några improvisationer. Men det bhr heller inte fråga om en stelbent reglering i dessa sammanhang som knyter upp kommunernas möjhghet tUl aktivitet på detta område.

Jag ber, herr talmun, att få yrka bifall tih utskottets hemstäUan,

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Hen AHLMARK (fp):

Herr talman! Bakgrunden till denna debatt är naturligtvis att kraven på planering i det svenska samhället är så oerhört mycket starkare än de var för ett tiotal år sedan. Markresurserna har minskat. Det gäher framför allt kustområdena som är särskUt attraktiva från mihösynpunkt men också från industrisynpunkt därför att man där har nära tUl hamnar och lätt att exportera till andra länder. Man har vatten som reclplenter etc. Företagen har bUvlt så oerhört mycket större, det bUr väldiga konsekvenser av deras beslut om investeringar m, m. Befolkningen i södra och mellersta Sverige har ökat och ökar, vUket också betyder att deras krav på områden för en berikande fritid bhr större. De snabbare transporterna gör det lättare för folk nu för tiden att ta sig tUl de kustområden som vi nu diskuterar. Sammanfattningsvis: Kraven på oförstörda områden reses på ett helt annat sätt nu än förr.

Det leder till att kravet bUr starkt på mera planering så att de synpunkter skall bevakas som annars lätt kommer bort i den traditionella beslutsprocessen, VI får inte längre Improvisera bort oersättliga naturområden, VI får Inte längre ta miljörisker som vi tidigare nonchalerade. Vi kan inte sätta fritidskraven lika lågt som var naturligt för några årtionden sedan. Och det måste nu vara omöjUgt för oss att se hka begränsat på begrepp som "ekonomisk tillväxt" m. m. som vi gjorde ännu i början av 1960-talet.

Det betyder naturligtvis inte att jag Inte upplever det djupa engagemanget och de viktiga synpunkter som herr Åberg förde fram här som oerhört tunga. Det är alldeles klart att den bUd som han har gett av delar av Bohusläns utveckhng måste komma att bestämma statsmakternas handlande I flera lokaUserlngsfrågor och även I planeringsfrågor I vad det gäller Västkusten. Jag startade ju mitt förra Inlägg just med att trycka på att om man för viss del av ett kustområde awisar en miljöfarlig Investering så tar statsmakterna på sig ett morahskt ansvar att stimulera annan Industri, mUjövänlig Industri, tUl det området. På den punkten tror jag att herr Åberg och jag är överens. Om man säger nej till mUjöfarllg industri så måste man försöka se till att man får annan industri i stället. Här har statsmakterna ett stort ansvar.

Det är en sak som är htet lustig I den här diskussionen. Det finns ett parti I Sverige som ständigt pratar om mUjö. Det är centerpartiet. Här har vi uppe en av de allra viktigaste mlhöfrågor som vår generation kan

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

diskutera. Västkustens framtid. Och upp i den debatten stiger tre centerpartister. Alla tre polemiserar mot motionen, mot miljökraven -på litet olika sätt. Herr Mattsson I Skee gör en lätt beslöjad plädering för ännu ett oljeindustriområde I norra Bohuslän. Han torsvurur det hafsiga sätt på vilket regeringen bedrivit riksplanearbetet.

Herr Torwald gjorde ett våldsamt angrepp på dem som kritiserat beslutet om Brofjorden. Och herr Grebäck hade I sitt I oeh för sig mycket modesta inlägg Inget kritiskt att säga om handläggningen av Brofjorden-affären. Jag tycker nog ändå, att om man talar allmänt för miljö och miljöpohtik, skaU man också vara beredd att jobba för det / de enskilda fallen oeh i riksdagsarbetet visa större förståelse för mUJösynpunkter än vad som här kommit fram från de tre centerpartisterna.

Jag talade om ett Ruhrområde. Då opponerade sig några och sade, utt det blir inte något Ruhrområde, Det skulle vura en överdrift. Ja, kasta en blick på den lista över industritrycket på Västkusten som regeringen själv lade fram pä presskonferensen den 25 november förra året och tänk er dessa Industrier förlagda tUl framför allt Bohuskuslen, dit industrin vill lokalisera dem. Vad bhr det dä av denna kust? Detta är vad man kräver fram till år 2000 enligt regeringens egen promemoria: 5-10 raffinaderier ä 6 miljoner ton, 3-7 crackers å 0,5 mihoner ton eten. 1-3 eraekereentra med petrokemisk följdindustri, 4-7 kondenskraftverk, 2 specialstålverk, I handelsstålverk, 2 aluminiumverk, 1-2 ferrolegerings-verk, 1 reparationsverk oeh kanske 1 nybyggnadsverk. Därtill kommer ett inte specificerat antal, "sannolikt ett flertal", mussuindustriunläggningar.

Det är väl alldeles klart atl Västkusten, om man bara fritt skulle släppa fram allt detta utan planering, skulle komma ull utvecklus till något uv ett svenskt Ruhromräde. Det är därför som den fysiska rlksplanerlngen är så viktig.

Någon har sagt atl beslutet om OK-raffinaderiet inte var något "hafsverk". Jag tycker fortfarande att det var det. Man hade ingen fysisk riksplan alt gå efter. Det förekom ingen samlad öppen deball om det fyrstadsalternativ som presenterades i samma ögonblick som regeringen offentliggjorde sitt beslut. Man hade inte gjort någon analys av hur våldsamt stora supertankers i svenska skärgårdsområden kommer alt påverka riskerna för oljekatastrofer. Man hade ytterst litet att säga om hur oljeskyddet skulle läggas upp vid uppbyggnaden uv oljeindustrin. Vidare har Lysehalvön avsatts som industriområde, men OK kommer bara att disponera en mycket liten del av denna. Och vi har ännu Inte fått reda på hur resten skall användas. Detta tycker Jag Inte är någon planering ulan ett hafsverk.

Herr Torwald vur oerhört polemisk och sade, att det är cyniskt att påstå utt ruffinaderiet skulle llggu i Göteborg, Men Jag har inte alls pästått att raffinaderiet skulle hgga i Göteborg, Herr Torwald måste polemisera med någon som inte deltagit i debatten, oeh det kan han Ju göru. Men klaga Inte på mig, Vud Jug har sagt är att vi Inte skall lägga någon nersmutsande industri i kustområden förrän vi har en fysisk riksplanering. Jag har inte alls begärt att raffinaderiet skall ligga I Göteborg,

Del finns också andra alternativ som måsle utredas, t, ex. inlandsloka-llserlng av raffinaderier, oavsett om de skjuts in ett par mil från

Bohuskusten eller om man drar upp pipellnes tUl Mellansverige och förlägger raffinaderier där. Del finns utredningar som arbetar med detta, och det linns en rad olika alternativ som man kan tänka sig. Men vad Jag har .sagt, herr Torwald, är föhande: besluta icke om ny nedsmutsande industri i kustområdena förrän det finns en fysisk rlksplanerlng!

Så till slut till herr Henrikson, som ännu ,så länge ensam företräder regeringspartiet i denna debatt. Jug lämnar därhän hans personliga utfall om atl jag är pä "bekvämt avstånd från platsen", att Jag är "enögd" oeh allt det som han säger utan atl argumentera för det. Det är polemiskt utanverk som inte är intressant. Jag går oekså förbi hans påstående att Jag inte tänker på sysselsättningen, eftersom Jag Just startade med sysselsättningen och i en debatt med civilministern i november 1970 krävde att regeringen, om den sade nej till ruffinaderiet i Brofjorden, skulle gå in med alternativa förslag.

Det som var Intressant I herr Henriksons inlägg var två saker. Han sade först oeh främst att beslutet om Brofjorden fattades I enlighet med gällande lagstiftning. Ja, det kan man säga. Det finns Ingen lagstiftning om fysisk riksplanering, oeh det var det vi skulle diskutera. Jag tycker visserligen atl del står i strid med andan i mihöskyddslagen att regeringen först band sig i november 1970, innan företaget gått till koncessionsnämnden för miljöskydd. Om det diskuterade vi i dechargedebatten. Men rent lagbrott är det väl inte. Vad vi diskuterade är Ju den kommande lagen, den fysiska rlksplanerlng som vi ännu inte har.

Herr Henrikson sade sedan att svuret pä mina lYågor kommer i en promemoria scun skall föreläggas riksdagen oeh sedan remissbehandlas. Men frågorna gällde Ju vilken målsättning den promemorian kommer att ha. Vud är den politiska målsättningen beträffande fysisk rlksplanerlng från socialdemokratins sida? Jag redovisade utförligt de sju principer .som komniunikationsn-iinistrarna Olof Palme oeh Svante Lundkvist under 1960-talel slog fast i ett antal anföranden oeh visade att man i fallet Brofjorden bröt mot alla dessa sju principer.

Kommer den promemoria som herr Henrikson är så stolt över ull återupprätta de sju principerna, alltså

1) en vägledande riksplan, när företag oeh kommuner skall planera föy nya lokaliseringar.

2) front mot delbesliilen - man skaU se detta mer i ett sammanhang.

3) tyngd åt miljökraven.

4) utförlig, offentlig redovisning i förväg,
.'~) lörankring i riksdagen,

6) alternul iva förslag,

7) klar politisk värdering?

.'\r det herr Henriksons uppfattning att detta bör prägla del koiiinuinde arbetet pä en fysisk riksplanering? Mina tre l'rågt)rtill honom blir konkreta oeh gäller just principerna för riksplaneringen under de kommande åren:

Skall vi tillåla några nersmutsande industrier i våra kiistoniräden, innan vi liar en fysisk riksplanering beslutad fördel kustområdet?

Skall (len tysiska riksplaneringen, innan man beslutar om den, bygga på alternativa försl.ig. sä all vi har något att v;ilja emellan?

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Anser herr Henrikson att de grundläggande principerna för den fysiska rlksplanerlngen skah förankras i ett beslut i riksdagen?

Herr GREBÄCK (c) kort genmäle;

Herr talman! Herr Ahlmark säger att det finns ett parti som alltid talar om mUjöfrågor, Men vad gör herr Ahlmark själv? Det han talar om tycks aldrig ta slut. Riksdagen får med jämna meUanrum en repetition av frågan om Brofjorden, och vi börjar kunna herr Ahlmarks argumentering i det sammanhanget.

Nu är herr Ahlmark otålig och nyfiken på att få reda på vad promemorian kommer att innehålla. Det har meddelats att denna PM kommer i december, och då får vi det underlag som herr Ahlmark efterlyser. Vad vi vUl från civUutskottets sida är Ju att man skall ge sig tUl tåls och avvakta promemorian för att sedan få i gång en debatt om dessa frågor. Man kan Inte begära att synpunkterna skaU lämnas ut i förväg. Så brukar inte utredningar göra. Det är så kort tid som återstår att jag tycker att herr Ahlmark gott kan vänta lUl dess promemorian föreligger, och då kan vi kanske få litet nya nyanser i den här debatten och Inte ständiga upprepningar av vad vi förut har hört och vet.

Herr TORWALD (c) kort genmäle:

Herr talman! Det är möjligt att herr Ahlmark inte direkt har sagt att man bör placera det planerade raffinaderiet i Göteborg I stället för -vid Brofjorden, men föreningen Rädda Brofjorden har dock gång på gång hävdat att Göteborg är en mycket bättre lokahseringsort för detta raffinaderi, eftersom man där redan har så mycket föroreningar samlade att htet mer eller mindre skuhe göra varken från eUer tUl. Det där är tydligen ett resonemang enhgt det gamla receptet att tål åsnan den käppen så tål hon väl litet till, ända till dess ryggen knäckts.

VI i centern hävdar att det är minst hka viktigt att skapa god fritidsmiljö under de cirka 300 dagar per år som de flesta tillbringar på hemorten som att man bevarar förnämliga fritidsområden dit människorna kan åka under semestern eller vid veckoskiften under sommaren. Mot den bakgrunden har vi aUtså motsatt oss en lokahsering till Göteborg av det raffinaderi som herr Ahlmark under alla förhållanden inte vill ha lokaUserat till Brofjorden,

Herr MATTSSON I Skee (c) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ahlmarks senaste Inlägg ger belägg för hur pass begränsat herr Ahlmarks engagemang I miljövårdsfrågorna egentUgen är. Det inskränker sig tUl att man Inte placerar en viss Industrityp vid Västkusten, men däremot - om Jag förstod herr Ahlmark rätt - har han Ingenting emot att man genom en plpeUne skickar ohan från Göteborg eUer LysekU vidare och förlägger den petrokemiska industrin och annan ohebaserad industri t, ex, tUl det s, k, trestadsområdet eUer till Bergslagen, Bara man får skicka den från kusten till inlandet skulle helt hastigt denna mlljöbesvärande Industri vara acceptabel. Det är egentligen rätt cyniskt eftersom UddevaUa, Vänersborg och Trollhättan ju I aUa faU har en befolkning på något över 100 000 mvånare som skulle få en något

försämrad mUJö, Däremot är befolkningen i området id Lysekil och Strömstad betydligt lägre. Om man verkligen vUl försöka åstadkomma något på miljövårdsområdet inbjuder Jag på nytt herr Ahlmark att ansluta sig till de synpunkter jag anförde I det första Inlägget. Vad riksdagen kan göra är nämUgen att stödja åtgärder för utveckling av teknik och forskning och framför aUt också att se till att det ställs ekonomiska resurser tUl förfogande för denna verksamhet för att komma till rätta med både den miyöförstörelse som vi redan på olika sätt åstadkommit och försöka minska de olägenheter som följer av denna Industri som I dag behöver etableras.

Herr Ahlmark svarade Inte alls på frågan om han som ett alternativ till VästkustlokaUserlngen vUle ha en minskad petrokemisk Industriell verksamhet I Sverige eller om han vill ha en minskad eller pä annorlunda sätt producerad elkraft I detta land. Han talade bara om nödvändigheten att skydda kusterna från föroreningar. Bara man får skicka oljan från kusten skuUe det helt hastigt vara bra. Jag kan knappast tycka att det är en särskUt fin form av miljövård. Mihövård måste väl ändå betyda att man försöker begränsa utsläppen var de än i landet släpps ut och om möjligt komma till rätta med problemen helt och hållet. Det måste vara målsättningen för riksdagens miljövårdsarbete.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Herr AHLMARK (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag tycker att det var bra att herr Torwald I sin rephk visade att hans första anförande var helt onödigt. Han polemiserade mot något som jag Inte sagt. Jug har inte förordat att ruffinaderiet skulle förlagts till Göteborg. Det byggde hela hans tal på. Det är bra att det nu blivit klart att jag Inte sagt så.

Herr Grebäck säger att också Jag talar om mUjö, där är vi hka goda kålsupare. Ja, men det är en skUlnad, herr Grebäck: när vi kommer till de konkreta fallen jobbar jag också för saken. Om det är pä det sättet att man från regeringens sida bryter mot principer som man slagit fast under 1960-talet, då gäller det för dem som är uppriktiga mUjövänner att säga Ifrån. För dem som påstår sig vara miljövänner men inte säger ifrån blir det mera en läpparnas bekännelse.

Herr Grebäck säger att vi skall "ge oss tUl tåls". För mer än ett halvt årtionde sedan förklarade Olof Palme att det var "bråttom" att få fram denna fysiska rlksplanerlng. Men ännu har den Inte kommit. Hur länge skall vi ge oss till tåls? Och medan arbetet pågår är det väl bra om vi politiker försöker påverka regeringen vad gäller principerna för den fysiska rlksplanerlngen så att man Inte beslutar om nya miljöförstörande Industrier förrän man har en fysisk rlksplanerlng, att man får alternativa förslag så att man vet vad man har att välja emellan och att de grundläggande principerna för den fysiska rlksplanerlngen skaU läggas fast genom beslut här I riksdagen.

Och så till herr Mattsson I Skee som jag över huvud taget Inte förstod. Han sade att Jag hade en begränsad syn på miljöfrågorna, att jag skulle anse att bara man flyttade oljan någon annanstans så var det bra. Det är klart att det finns en hel rad olika problem som uppstår oavsett var oljeindustrin ligger. Men debatten om den fysiska rlksplanerlngen bygger

Nr 122 ju på tankegången att vissa delar av landet, vissa kustavsnitt t. ex., från

P j j mihösynpunkt är värdefullare än andra. Oeh när man gör en fysisk

r . iq-yi rlksplanerlng skall man se till att Inte helu detta kustavsnitt kommer att

-------------------- beläggas med oljeindustri utan att man kan placera den någon annan-

Den fysiska rikspla- stans.

neringen m. m. Menar -yferkllgen herr Mattsson I Skee att frän miljösynpunkt är det
helt likgiltigt var man placerar ett raffinaderi?

Hen HENRIKSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Herr Ahlmark säger att det är angeläget med planering och att de som inte i allt delar hans uppfattning har en annan åsikt därom. Jag vet ingen som inte anser alt det krävs planering — det är Ju därför som man Inom civildepartementet arbetar med dessa frågor.

Sedan gör herr Ahlmark det lätt för sig när han säger att det skall vara mUjövänlig i stället för miljöfarlig Industri i Bohuslän men inte anför ett enda exempel på sådan miljövänlig industri. Är det textilindustrier .som skall byggas I Bohuslän? Eller vad är det för slag av miljövänllg industri som herr Ahhuark tänker pä? Han måste Ju ändå ha tänkt i den här frågan när han säger att han avvisar all miljöfarlig industri men är beredd att acceptera miljövänllg sädan. Jag tror att vi måste acceptera både den ena och den andra.

Sedan läser herr Ahlmark upp en lång lista med krav från industrier som önskar lokalisera sig till Västkusten. Men, herr Ahlmark, det är väl inte samma sak som atl dessu industrier ocksä kommer att förläggas dit? Vi skall Ju få en riksplan för atl vi skall kunna styra utvecklingen bättre än hittills.

Herr Ahlmark kommer sedan med ett påstående som överraskar mig. Han säger atl vi för närvurunde inte hur någon lagstiftning som är tillämplig för sådana här frågor. För att inte ta för mycket tid i anspråk hänvisar jag till att utskottet på s. 10 har redovisat vad som här förekommit. Koncessionsnämnden ansåg sig inte kunna avgöra frågan utan hänsköt den till regeringen. Det gjorde den i kraft uv 6 § miljöskyddslagen. Jag uppmanar alltså till innanläsning när det gäller den frågun.

Sista frågan frän herr Ahlmark gällde huruvida vi från socialdemokratisk sida menar att sådana här spörsmål skall vara förankrade i lagstiftningen. Svaret är kort och gott Ja. För närvarande arbetar man nämligen med atl få fram en lagstiftning på detta område för att kunna styra utvecklingen bättre än vad som hittills kunnat ske. Men mun kan omöjligen. I väntan pä att denna lag skall stiftas, lägga en död hand över landet när det gäller Industri med sådana mihöuspekter som vi är ängsliga för - oeh som naturligtvis i möjligaste män kommer att begränsas. Som herr Ahlmark vet har man ställt slora krav pä det raffinaderi som kommer att byggas vid Brofjorden.

Herr ENGSTRÖM (vpk):

Herr talman! Beträffande den konkreta frågan om Brotjorden återstår

väl inte myckel att säga: där har man Ju redan salt i gäng. Men det bör

64 erinras om att när aktionsgruppen Rädda Brotjorden tillskrev de olika

partierna var det bara vänsterpartiet kommunisterna som uttalade sig mot att man skuUe förlägga ett oljeraffinaderi tiU Brofjorden. Jag vet inte vUka insatser herr Ahlmark gjorde i folkpartiet då för att få sitt parti att ge samma svar.

Jag har ju avgivit ett särskUt yttrande, och mina synpunkter finns redovisade där. Men vad som gjorde att jag nu begärde ordet var närmast herr Mattssons anförande. Han menade att uppgiften om att fyra industricentra grundlagts på Västkusten måste vara fel eftersom Göteborg redan var ett Industricentrum. Det är riktigt, det borde ha stått tre. Men det kan ha sitt intresse att i sammanhanget ta in frågan om Göteborg, När jag talar om de tre nya industricentra som har grundlagts och vad som kan följa i form av nya lokaUsetingar kring dessa industricentra menar jag att man måste se också Göteborg i sammanhanget. Frågan om att förlägga oerhört tunga, mihöförstörande industrier på Västkusten gäUer naturligtvis också Göteborg, Om man tittar på de privata oheraffinade-rlernas planer framöver finner man att dessa inte står främmande för att göra mycket större utbyggnader av oljeraffinaderier i Göteborg än vad man har fått i exempelvis Brofjorden,

En sak kan man inte komma förbi i detta sammanhang, men den har man givetvis Inte velat diskutera. Var man förlägger oljeraffinaderier och petrokemiska industrier är inte bara en mihöfråga som berör ett visst område. Det är obestridligt att om storföretagen får fullfölja bara några av sina planer, får det väldigt stora konsekvenser för annan industri, bl, a, för Järnbruksindustrin, och då får man en ytterligare avfolkning av stora landsdelar. Därför måste vi få en bredare debatt än bara kring frågan om att oljeraffinaderier är miljöförstörande om de läggs på en viss plats.

När jag höll ett något längre anförande I anslutning till civUutskottets betänkande nr 22 viUe jag just betona att man inte skall ha några förhoppningar om den s, k, riksplaneringen och de planer som utarbetas Inom inrikesdepartementet, för de skUjer sig inte på något sätt från den hittillsvarande planeringen. Herr Ahlmark gör här samma misstag som aUa andra när han diskuterar frågan om en fysisk riksplan och ställer så stora förhoppningar på den. Precis som aUa andra gör han hela det här problemet tUl en fråga om att det är en konflikt mellan ohka markintressen och att man måste avdela mark för att åtminstone skydda vissa andra intressen. Det är alldeles uppenbart att om man skall få en regional balans och över huvud taget någon styrning i det här avseendet måste man ta upp i debatten del som jag har pekat på I mitt särskUda yttrande tUl civUutskottets betänkande nr 22,

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Hen OLHEDE (s):

Herr talman! Här i debatten har Bohuslän 1 det förgångna närmast framställts I ett något romantiskt skimmer, Bohuslän har Inte haft det romantiska skimret i det förgångna, 1930-talets stenarbetare vet det, och på den fronten börjar svårigheter åter uppkomma i norra Bohuslän, Det finns Ingen romantik I det området nu heUer, trots att det är omgivet av rent vatten. För att denna eftersatta bygd skall utvecklas så som människorna kräver är det en förutsättning att det verkligen kommer Industrier till dem.

3 Riksdagens protokoll 1971. Nr 122-124

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Det talas om rena Industrier. Ja, det går att ha önskedrömmar om rena Industrier, men många gånger är det svårt att dra en skiljelinje mellan vad som är en absolut ren Industri och vad som är en något smutsigare. Man kan diskutera hur smutsig den petrokemiska Industrin egentligen är.

Herr Ahlmark säger att om vi nu inte skulle lägga någonting av oljeindustri eller petrokemisk Industri på Västkusten är det statens skyldighet att se till att det I stället kommer rena Industrier, Det har herr Ahlmark redan sagt två gånger, och Jag ansluter mig till tanken men är litet förvånad över hans tro på statens förmåga. Det är alltså just staten som skall göra det, och visst har den ett ansvar, men det måste också finnas ett ansvar hos de 95 procent av industrin här i landet som är privutägd.

Herr Ahlmark vet Ju utt han kan vända sig till en nära partivän och diskutera de problem som förekommer även i fråga om de rena industrierna I de områden som vi talar om I dag: 390 personer har frlstäUts från industrier inom Fucllkoncernen I norra Bohuslän.

En landsdel måste hu sysselsättning, oeh visst krävs planering. Utskottets uttalande förefaller mig vura balanserat, oeh Jag yrkar bifall till dess hemstäUan, Beträffande vad herr Ahlmark har sagt vill jag faktiskt ansluta mig till den uppfattning som herr Grebäck framfört: Man kan I många fall endast svara Jaså,

Herr SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Det är väl så, herr Ahlmark, atl detta Inte är en formdebatl, som man försöker göra del till, utan en debatt om realiteter. Att ständigt återkomma till handläggningen av detta ärende kan säkerligen för människorna i den landsända det gäller göra ett ganska egendomligt Intryck. Här är del Ju fråga om Uv oeh arbete. Man ser att undertaget sviktar, oeh när man då har fått chansen till en industrialisering i Lysekilsområdet, är det självklart att man tar den oeh försöker göra det bästa möjliga I avvägningen mot miljöintressena.

Vi är JU inte i den lyckliga situationen alt vi kan välja och vraka. Inte heller är vi i den lyckliga situationen att vi kan dirigera industrier till Lysekllsområdet oeh till andra ställen i Bohuslän allteftersom vi behagar. Vi kanske behövde ha starkare styrmedel, oeh det är möjligt att herr Ahlmark är inne pä den linjen; det framgår av hans inlägg här. Kanske den dagen kommer när regeringen föreslär att vi skall ha siörre makt över industrin, oeh då kanske vi får anslutning från herr Ahlmark i det avseendet.

Detta har blivit en debatt om Brofjorden, och Jag vill bara summera den politiska konstellationen här i riksdagen. Regeringen, socialdemokraterna oeh eenterpartiet är eniga i denna fråga. Den grupp av riksdagsledamöter som återfinns på Bohusbänken är ocksä enig, som man n-iärker efter herr Åbergs inlägg nu och tidigare. Pä den andra sidan, om jag kan tolka debatten rätt, har vi kommunisterna, som inte vill vara med om denna lokalisering, och vi har folkpartiet för övrigt - utom herrar Berndtsson oeh Åberg - med herr Ahlmark som talesman, som vill atl man skall hindra denna industrilokalisering. Det kan måhända vara bra för människorna i Bohuslän oeh i de berörda trakterna att klargöra för sig

den politiska konstellation som har uppstått i den här debatten. Den är, som jag sade, inte en formdebatt utan en debatt om reaUteter.

Man har fört en väldig propaganda med aU den kraft som massmedia kan mobilisera med utgångspunkt från den förening som kaUas Rädda Brofjorden, Jag skuUe vilja säga att det gäUer för oss att rädda Bohuslän.

Herr ÅBERG (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag måste reagera litet mot Evert Svenssons sätt att dra de politiska skihelinjerna i denna fråga.

Folkpartiet har mig veterUgt inte i vare sig partigruppen eUer partistyrelsen - jag tillhör bådadera — givit herr Ahlmark någon fullmakt in blanco att föra hela partiets talan. Herr Ahlmark är engagerad hårt i dessa frågor och han för fram sina synpunkter; andra folkpartister bör ha rätt att föra fram sina om de vUl, Men jag måste reagera när Evert Svensson säger att herr Ahlmark är talesman för hela partiet med undantag av Henry Berndtssons och mina synpunkter.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Herr GREBÄCK (c) kort genmäle:

Herr talman! Innan vi slutar den här debatten har jag ett behov av att invända mot herr Ahlmarks påstående att vi inte i utskottet skuUe ha reagerat mot regeringens sätt att handlägga dessa frågor. Vi har ju haft att realbehandla motionen, och jag vill upprepa vad vi skriver i utskottsbetänkandet:

"Enligt vad utskottet uthämtat från civUdepartementet kommer frågan om eventueU lokalisering av mlljöpåverkande industri I Strömstadsregionen - om denna fråga kommer under regeringens prövning — inte att avgöras förrän resultatet av pågående arbete med den fysiska rlksplanerlngen redovisats och prövats av statsmakterna," Och så konstaterar vi: "Motionärens intresse i denna del är således tiUgodosett,"

Det är vad vi anser. Jag tycker att då borde herr Ahlmark kunna vara belåten med det sätt på vilket departementet tänker handlägga saken och inte fortsätta att kverulera över vad som har skett i det förflutna när det gäller Brofjorden, Vi menar, att när vi har inhämtat detta frän civildepartementet, så visar det att det är sä här det skall gå till I fortsättningen, och då har vi - såvitt jag förstår — uppnått vad herr Ahlmark vill. Så här skall det aUtså gå tUl i fortsättningen.

Det brukar ju vara så att om en syndare sig bättrar får han förlåtelse, och det är väl inte god psykologi att fortsätta att klanka på honom — då kan han ju bh aggressiv och ångra sin bättring. Jag tycker att vi här med tiUfredsstäUelse bör konstatera att regeringen talar om, att så här har regeringen tänkt sig att dessa frågor skaU handläggas I fortsättningen. Det är väl inte nödvändigt för utskottet att häUa på och tjata om att så får det inte gå till, när regeringen säger att så skall det Inte gå tUl,

Herr ENGSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! När herr Svensson I Kungälv bötiar tala om konstellationer I det här sammanhanget finns det anledning att något erinra om den mycket långa utveckling i det här landet som Ugger bakom lokaUseringen Just till Brofjorden,

Nr 122 Om man skaU tala om konsteUationer, så har det väl närmast varit

Fredaeen den regeringspartiet och de borgerhga partierna som varit anhängare av den

5 november 1971 " typen av anpassning av planeringen efter storföretagens krav och

-------------------- önskemål, vUket har avfolkat stora delar av landet inklusive norra

Den fysiska rikspla- Bohuslän. Jag har all förståelse för att det finns människor både I
neringen m. m. Bohuslän och på andra håll som ser det här som någonting näraliggande —

här kan vi ordna sysselsättning ål oss - och därför accepterar en sak som de I och för sig av andra skäl kan avvisa. Men ansvaret för att människorna I så många kommuner I det här landet är I denna situation ligger ju hos regeringen och de borgerUga partierna.

Herr SVENSSON I Kungälv (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag har fattat herr Engströms deklaration så, att nejet tUl lokalisering vid Brofjorden var klart frän vänsterpartiet kommunisterna, och på den punkten behöver vi nog Inte diskutera vidare. Att se bakåt I historien kan vi ägna oss åt någon annan gång.

Min vän Georg Åberg säger att Jag har dragit för stora växlar på folkpartiet och att herr Ahlmark inte har nägon fuUmakt att tala för folkpartiet. Det har jag trott också, men Jag funderar litet grand på vad det särskilda yttrandet I betänkandet egentligen betyder. Efter vud jug förstår betyder det en uppskjutning av beslutet om Brofjorden, och om man skulle göra en sådan förskjutning I tiden kommer det väl i realiteten atl Innebära att vi aldrig skulle fått OK till Brofiorden. Då bhr det en skendebatt som förs i del här sammanhanget.

Herr ENGSTRÖM (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Att vänsterpartiet kommunisterna I svar på en skrivelse från en uktlonskomniltté sude nej till utbyggnaden av Brofjorden är Ju Ingen nytiet, och del behöver man inte ägna tid åt att diskutera I kammaren. Men när jag dä tar upp frågan om litet historieskrivning för att visa varför det blev på det här sättet, både i LysekU oeh på en massa andra ställen, viU herr Svensson i Kungälv inte ställa upp lUl debatt.

Hen MAGNUSSON i Grebbestad (s):

Herr talman! Det mä vara mig tillåtet att ge herr Ahlmark ett gott råd: Fortsätt inte med denna överdrivna miljödebatt, ty då kommer miljövännerna att vända herr Ahlmark ryggen!

Av den debatt vi fört här i eftermiddag hur Jug fått en sturk känsla av
att stämningen i riksdagen vad belräffar det beslut regeringen fattat om
Brofjorden nu är en helt annan än tidigare. Det går mer oeh mer upp för
människor som sysslar med dessa frågor atl vi inte utan vidare kan säga
nej till den moderna industrin. Om vi ser på norra Bohusläns förutsätt
ningar all ta emot s. k. rena induslier får vi ju ändå säga att det inom ett
område måsle finnas nuturliga förutsättningar för atl kunna förlägga
industrier dit. Vi har haft dessa industrier i Bohuslän: fiske. Jordbruk,
stenindustri - framförallt den sistnämnda, som en gång sysselsatte 9 000
man; del var alltså ingen obetydlig industri. Del finns granit I bergen,
därför kom stenindustrin att ligga i Bohuslän.
68 Det är alldeles för enkelt att bara säga, all nu skall vi ha andra företag

I detta område; det går Inte om de naturliga förutsättningarna saknas för att lokalisera företag dit, 1 sä fall måste man, som herr Svensson I Kungälv sade, ha vissa styrningsmedel med vilka man helt enkelt tvingar företagare att slå sig ned I ett visst område.

Nu tror Jag emellertid Inte att Bohuslän I något avseende är sä beskaffat, att vi måste tvinga industrier att lokalisera sig dit. Vi har fått bevis för att många industrier vill komma till Bohuslän. Oeh om vi får en rlksplanerlng med vars hjälp vi kan bedöma ohka synpunkter, så tror jag vi kan förutsätta att också få Industrier som passar In I miljön där. Jag hoppas därför att alla som har med lokaliseringen att göra hjälper Bohuslän att få sådana Industrier förlagda dit som passar In I miljön.

De Industrier som framför aUt passar I Bohuslän tror jag är sådana som har anknytning till havet och som behöver komma ut på världshaven relativt enkelt oeh utan alltför stora kostnader. Sådana Industrier är vi mycket tacksamma för att få lokaUserade dit. Med de bestämmelser vi nu har rörande miljöskyddet tror jag också att vi skall kunna ordna så att både oljeindustrier och andra skall kunna förläggas tUl Bohuslän. Likaså tror jag att även mUJövännerna kommer att ha gott utrymme för sina verksamheter i Bohuslän, ty även om landskapet inte hör till de största I landet ger det ändå utrymme för både frltldsllv och arbete. Jag tror alltså på Bohuslän och dess framtid.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Herr LOTHIGIUS (m):

Herr talman! När det gäller den fysiska rlksplanerlngen förstår Jag herr Ahlmarks otålighet, och jag förmodar att vi aUa i denna kammare med samma otålighet väntar på resultatet av arbetet med den planeringen. Moderata samlingspartiet har I en partimotion begärt att arbetet med den fysiska rlksplanerlngen skall påskyndas, och vi har nu fått det beskedet från utskottet att den på hösten 1972 skall ligga pä riksdagens bord — åtminstone skall vi då kunna ta del av resultatet av detta arbete.

Det är nästan en hopplös uppgift att slita I naturvårdsverkets naturvårdsråd och behandla miljöfrågor och försöka ta ställning till vatie fråga för sig utan att ha en riksplanering att hålla sig tiU. Det är omöjligt att behandla frågorna på ett tUlfredsstäUande sätt och med vederbörUg hänsyn tagen till de inUjöönskemål som föreligger. Därför är vi alla mycket angelägna om att arbetet på denna fysiska riksplanering påskyndas så mycket som möjligt.

Samtidigt vill jag dock understryka att det är oerhört svårt att göra en sådan planering och att klara av alla de problem som sammanhänger med förläggningen av de stora Industrierna, Inte minst då Industrier runt våra kuster. Var man än förlägger sådana Industrier möter man nämligen kritik från människorna Inom berörda områden.

Herr talman! Mot bakgrund av den förda diskussionen ber Jag att få yrka bifall tlU utskottets hemstäUan.

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Först till folkpartiets program I miljöfrågor; det antogs av vår högsta beslutande Instans, landsmötet, för en dryg månad sedan. Där står beträffande rlksplanerlng:

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

"En riksomfattande planering för våra naturresurser är nödvändig. Riksplanearbetet bör ges större resurser och bedrivas med stor öppenhet. Alternativa förslag bör framläggas. Planen bör klart anvisa vUka områden som skaU skyddas mot exploatering.

I avvaktan på fysisk rlksplanerlng bör lokalisering av nedsmutsande Industri till hittills oexploaterade kustområden och andra från mUjösynpunkt värdefuUa områden ej tUlåtas,"

När det gäUer problem och konkreta faU utöver detta program råder Ingen järnhård partidisciplin inom folkpartiet, vUket jag tror att både Georg Åberg och jag är glada för!

Sedan till herr Grebäck, som säger att nu skall vi Inte "kverulera". Jag har Inte kverulerat. Jag har talat om de sju principer som slogs fast i Olof Palmes och Svante Lundkvists tal under 1960-talet och diskuterat om de principerna skall gäUa för 1970-talet, Det är inte kverulans — det är att diskutera på vUket sätt vi skall bedriva mihöpolitik här I Sverige,

Men så kom herr Grebäck med en Insinuation mot regeringen som jag verkligen hoppas Inte är sann. Han antydde att om man kritiserar regeringen mycket hårt I de här frågorna, så kanske regeringen börjar tjura och inte bhr så mlhövänlig som den kanske bhr om man är snällare. Om detta är en uppmaning tiU mlhöoplnionen att nu lägga sig ned och inte bråka så mycket med en senfärdig regering, så tror jag för det första inte att mlhöoplnionen kommer att gå med på det. Den kommer att fortsätta att bråka, fortsätta att lägga fram konstruktiva förslag, fortsätta att bilda opinion - och det är bra. För det andra tror jag inte att herr Bengtsson kommer att vara så tituig att han bhr mindre vänUgt inställd tUl miljön om vi kritiserar honom,

TUl Evert Svensson kan jag bara säga att det är klart att det här inte är någon "formdebatt". Den fysiska rlksplanerlngen gäUer reaUteter - det är vi helt överens om, och det har ju också den här debatten visat.

Herr Henrikson har bara besvarat en av de tre frågor jag ställde om den framtida fysiska rlksplanerlngen. Han sade att det skall vara lagstiftning, aUtså skaU det vara beslut av riksdagen. Jag tackar herr Henrikson för det beskedet. Men han har inte svarat på frågan: SkaU man acceptera nedsmutsande industri vid kustområdena innan man har en fysisk rlksplanerlng för kusten? Han har Inte heller sagt någonting om att det bör läggas fram alternativa förslag så att man I debatten får vägledning om vad man har att välja meUan,

Så tUl herr Olhede, som verkligen hade ett helt nytt tonfall beträffande den statliga Industrins möjligheter att gå In och statens möjligheter att påverka annan Industri, Det var annorlunda när det begav sig för några år sedan, då ingen socialdemokratisk agitator kunde skönja en talarstol utan att bötia frossa i den s, k, aktiva näringspolitiken. Men nu är det modesta tonfaU; nu går det Inte att påverka någonting. Nu gäller det bara acceptera oljeindustrin på Västkusten. Det är omkastning det! Från en nästan dhlglstlsk hnje till något som jag skuUe vilja kalla för ett slags lalssez-falre-soclaUsm,

Var herr Olhede har befunnit sig i den här debatten har tyvärr med stor tydlighet framgått av förspelet till beslutet om Brofjorden, 1 radlons luncheko den 29 augusti 1970 sade han att de provsegllngar in i

Brofjorden som man gjorde på hösten 1970 var "helt avgörande". Om den blir tiUfredsstäUande, "måste ju också Brofjorden vara en lämplig hamn". Det var herr Olhedes Inlägg I den debatten.

Enligt min mening var de där provsegllngarna mycket htet värda, Alla dessa prov ägde rum under I stort sett gynnsamma väderleksförhåUanden, som sjöfartsverket själv formulerade det. De genomfördes under en minlutiös kontroU med flera nautiker och lotsar på bryggan och med kravet att allt skuUe klaffa. Att fartyg en gång har kunnat gå Igenom Dynabrottet med vatten I lasten - vad visar det om framtiden och vad som kan hända med 300 000-, 400 000- och 500 000-tonnare, fyllda med råoha när det är dimma, blåst, vinter och Inte den minutlösa kontroll man nu hade?

Jug fick ett brev efter provseglingurna där brevskrivaren sade: "Driver man med oss när man låter dessu segllngur vura avgörande? De förefaller lika tillförlitliga som om Svensk bilprovning skulle göra bromsprov I branta uppförsbackar,"

Jag håller med brevskrivaren. De var Icke tUlförhthga, men enligt herr Olhede den gången var de "helt avgörande".

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag fick en direkt fråga av herr Ahlmark, och jag skall besvara den. Han utgick Ifrån att om regeringen blev kritiserad så skulle den hämnas på mUjön. Så är naturligtvis inte alls fallet.

Men han sade också en annan sak, och det var det som föranledde mig att begära ordet. Han menade att miljödebattörerna av typ Ahlmark även I framtiden skuUe komma med konkreta förslag tUl regeringen I mUjövårdsfrågor. Får Jag lov att säga att det är någonting som Jag välkomnar å det hjärtligaste. Det är just konkreta förslag från mUjövårds-debattörer av herr Ahlmarks typ som vi saknar. Det är lätt att säga nej tUl det ena projektet efter det andra — det är konkret! Men när man kommer med alternativa förslag är dessa utomordentligt svävande. Ge oss konkreta förslag, herr Ahlmark! Då skall vi diskutera. Att säga nej till aUting är mycket enkelt, men det är inte miljövård — miljövård är att säga ja under alldeles bestämda förutsättningar, något som miljöskyddslagen nu ger oss möjlighet att göra.

Herr GREBÄCK (c):

Herr talman! Jag tror att herr Ahlmark drog för långt gående konsekvenser av mina synpunkter på syndare. Jag tänkte mig inte att det skulle få de konsekvenserna att regeringen skuUe hämnas på riksdagen, utan jag tänkte närmast på herr Ahlmark själv - att han riskerar att inte bh tagen på allvar I fortsättningen, om han håUer på och tjatar och gräver ned sig I detta ärende för länge. Det tycker Jag är synd, eftersom herr Ahlmark är så engagerad i miljöfrågorna. Men tillför han debatten nya synpunkter undan för undan kan det tänkas att han kan påverka debatten i gynnsam riktning. Det var närmast så det skuUe uppfattas, herr Ahlmark,

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Den fysiska riksplaneringen m. m.

Hen OLHEDE (s):

Herr talman! Jag tror inte att herr Ahlmark kan bU tagen på allvar då han går upp för debattens egen skuU. Det var, som jag påpekade, herr Ahlmark som sade att det är staten som har dessa skyldigheter. Det var låt-gå-systemets principiella positiva individ som sade detta. Jag tillät mig då påpeka att den fria företagsamheten — det system som han talar så ytterst välvUligt om — har friställt folk just i norra Bohuslän,

Vad beträffar Inseglingen tUl Brofjorden vet vi ju resultaten av dessa undersökningar. Herr Ahlmark utnämner sig tUl större expert än den samlade expertisen I sjöfartsstyrelsen — det må han själv göra, men jag tror Inte att någon annan gör det.

Hen AHLMARK (fp);

Herr talman! Jag föreslår att herr Olhede läser "Nautisk Tidskrift". Den har ofta haft kritiska omdömen om de inseghngsprov som för herr Olhede var "helt avgörande" för drygt ett år sedan,

TUl herr Bengtsson vill jag bara säga att jag gav ut en bok I början av detta år som heter "Sveket mot kusterna". Sista kapitlet I den boken har rubriken "Programmet", Där har jag I 13 punkter visat vad som är mina konkreta förslag. Jag översände denna bok med detsamma den kom ut tUl civUministem med en vänlig hälsning. Han hade under våren i riksdagen påstått detsamma som herr Bengtsson, nämUgen att jag inte hade något konkret program. Jag skall sända ett exemplar av boken även tUl jordbruksministern, så att också han får reda på det:

1. Vi skaU ha gemensamma regler för oljetransporter för länderna runt Östersjön och vid Nordsjön,

2. Vi skaU ha en Internationell samordning av oljeskyddet i Östersjön och Nordsjön med gemensam organisation och gemensamma larmövningar.

3. Vi skall administrativt i Sverige samordna oljeskyddet, sä att vi Inte har en organisation när oljan ligger på vattnet och en annan organisation när ohan når land,

4. Vi skaU utreda möjligheterna tiU omlastningshamnar, så att man slipper gå in med supertankers i skärgårdsområden.

5. Vi skall utreda möjligheterna med sjöterminaler som finns på flera håll I världen, så att vi sUpper gå in den sista farUga biten I själva skärgårdsområdet,

6. VI skaU I Internationella organ arbeta för hårdare regler när det gäUer säkerheten för supertankers,

7. VI skall utreda möjligheterna att placera oheindustri, och framför aUt raffinaderierna, inte I själva kustområdet utan innanför kusterna,

8. Vi måste få säkerhetsföreskrifter för de oljeborrningar som nu startar med våldsam hastighet och storlek i själva Nordsjön, Vad händer om det bhr ett okontrollerat utsläpp i något av borrtornen i själva Nordsjön?

9. VI behöver en rlksplanerlng nu, som kan vara grund för kommande lokaliseringar.

10. Vi behöver alternativa planer och Inte bara en plan, VI måste ha
något att välja emeUan,

11, Bohuslän kan ställa krav att om man säger nej till miljöfarlig Industri skall staten vara med och stimulera mUjövänlig industri,

12, VI skaU reformera regeringen så att Inte fyra, fem statsråd sysslar med ungefär samma sak med den brist på samordning som då uppstår,

13, Till sist, sjöfartsverket skall inte försätta att uppträda som advokat för oljeintressena.

Detta är mitt program, och herr Bengtsson kan gärna kommentera det.

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag har läst herr Ahlmarks bok och Jag vidhåller att något konkret alternativt förslag tUl raffinaderiet i Brofjorden, som ger sysselsättning. Inte finns bland de 1 3 punkterna.

Hen SVENSSON i Kungälv (s):

Herr talman! Jag har Ingen bok att citera mig själv ur, men Jag skulle kunna åberopa folkpartiets program som antogs på partiets största och förnämsta möte som herr Ahlmark uttryckte det.

Efter vad Jag förstår överensstämmer den sats som herr Ahlmark läste upp till vår uppbyggelse med det särskilda yttrande som folkpartisterna Tobé och Ängström har fogat till utskottets betänkande. Om jag tolkar detta yttrande riktigt måste det betyda alt vi skall vänta med Brofjorden lUl dess riksplaneringen är klar; oeh atl vänta med projektet betyderutt vi inte får OK. Därmed tycker jag att ställningstagandet från folkpartiets sida I del avseendet är klart.

Överläggningen var härmed slutad.

Utskottets hemställan bifölls.

§ 17 Föredrogs civUutskottets betänkande nr 25 i anledning av motion om stärkande av lekmannarepresentationen i ämbetsverkens styrelser.

Utskottets hemställan biföUs.

§ 18 Interpellation nr 198 ang, kommunernas medverkan i trafikplaneringen

Ordet lämnades på begärun lill

Herr MATTSSON i Skee (c), som yttrade:

Herr talman! Goda kommunikationer är en självklar förutsättning för att samhället skall fungera väl oeh medhorgarna ha möjligheter att ulnyllju samhällets aktiviteter.

För närvarande är ett flertal utredningar sysselsatta med arbetet alt utforma förslag till Irafikstandard, organisation, kostnadsfördelning ni, m,

1 riksdagsberätlelsen 1971 K:35 oninämnes bl. a. trafikplaneringsulredningen, vars uppgift anges vara alt leda utarbetandet av en niodellplan för regional trafikplanering.

i* Riksdagens protokoU 1971. Nr 122-124

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

I kommunikationsdepartementets pressmeddelande den 14 oktober 1971 angående "landsomfattande regional trafikplanering fram till den 1 oktober 1974", nämns att planeringsarbetet skall bedrivas I nära kontakt med trafikplaneringsulredningen. Det påpekas också att anvisningarna från departementet — som bygger på traflkplanerlngsutrednlngens erfarenheter och material - bör ge vägledning I fråga om Innehållet I begreppen "regional trafik" och "lokal trafik". Departementschefen säger I kommunikén att för den förstnämnda hur stulen "'ett primärt planeringsansvar", medan kommunerna har "ett primärt ansvar" för den sistnämnda.

Någon klar gränsdragning mellan lokal och regional trafik torde inte kunna göras. Regional trafik fyller många gånger också ett lokalt truflkbehov och vice versa. Med tanke på de nämnda preciseringarna av ansvaret för regional respektive lokal trafik och vud som i kommunikén säges angående trafiken Inom Gotlands kommun förutsattes ett väsentligt kommunalt engagemang för kommunikationsservicen. Kommunernas möjligheter att påverka trafikplaneringen ges trots detta ett vagt uttryck I kommunikén, där man talar om ett samspel och en dialog med länsmyndigheterna. Eftersom kommuner redan I dag har avsevärda engagemang I trafiken och man inom ett stort antal kommuner gripit sig an med trafikplanering är det förvånande att statsmakterna Inte ger kommunerna en större roll i planeringsarbetet.

Med hänvisning till vad som anförts anhåller Jag om kammarens tillstånd att till herr kommunikationsministern få ställa föhande frågor:

1, Avser statsrådet att ge företrädare för kommunerna möjlighet utt deltaga i planeringsarbetet centralt genom representation i trafikplaneringsulredningen?

2, Avser statsrådet att ge anvisningarna för trafikplaneringen sådan utformning att kommunerna får inflytande på den regionala trafikplaneringen, dels med tanke på de erfarenheter kommunerna redan har av trafikplanering, dels med hänvisning till del ansvar som kommunerna har och I kommunikén förutsattes ha för lokal trafik?

Denna anhållan bordlades.

§ 19 Interpellation nr 199 ang, tillämpningen av den europeiska sociala stadgan

Ordet lämnades på begäran till

Fröken BERGEGREN (s), som yttrade:

Herr talman! Enligt den av Sverige 1962 ratificerade europeiska sociala stadgan skall lika lön gälla för llku arbete I samtliga av Europarådets medlemsländer. Nationerna har fria händer när del gäller formerna för en anpassning till stadgun i delta avseende. Det kan ske antingen genom lagstiftning eller genom överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter.

Kontrollen uv efterlevnuden av denna stadga görs av en kommitté som bestar av vad man kallar oberoende experter. Pä grundval av de rapporter

som medlemsländernas regeringar I tvåårsintervaller lämnar till kommittén sammanställs granskningsrapporter, tUl vilka så småningom Europarådets församling och ministerkommitté skall ta stäUning.

En första sådan granskningsrapport publicerades 1969. Därvid framkom att Sverige i några avseenden inte skuUe ha fuUföljt sina åtaganden. Mycket av kritiken torde ha berott på missuppfattningar om förhåUandena i Sverige, främst i vad avser regeringens och riksdagens befogenheter att ingripa i villkor som gäller förhållandena på arbetsmarknaden, trots att Sverige inte accepterat sådana paragrafer i stadgan som därvidlag bjuder lagstiftning i stäUet för förhandhngar.

Detta är i och för sig inte förvånansvärt. För det första finns det all anledning att slå fast att det inte är möjligt ens för experter att vara "oberoende". Även dessa har sina subjektiva värderingar att utgå från. För det andra kan man Inte rimhgen begära att aldrig så skickliga experter skaU ha ingående kunskaper om de ohka medlemsländernas skilda system när det gäller lagstiftning, avtal, praxis, eUer veta vilken kompetens regering, riksdag, statliga verk och organisationer har.

Det finns enhgt min mening därför skäl att överväga andra kontroUåtgärder Inom Europarådet, Det kan ske på olika sätt, antingen genom att förstärka den institution som finns, genom att skapa organ som får en överprövningsrätt gentemot expertkommittén eller på annat sätt. Klart står dock att den nuvarande ordningen är otUlfredsställande,

I expertkommitténs rapport från 1969 konstateras bl, a, att inte någon medlemsstat dittills kunnat tillgodose kravet på Uka lön för män och kvinnor. Eftersom detta är en avtalsfråga i Sverige är det heller Inte möjligt för regering och riksdag att styra utveckhngen på detta område. Det vore emeUertid av värde för riksdagen att som en komplettering tUl expertkommitténs rapport få en belysning av utvecklingen i vårt land i detta avsnitt.

Under åberopande av det anförda hemstäUer jag om kammarens tUlstånd att tih herr socialministern få ställa följande frågor:

Anser statsrådet att det nuvarande kontrollsystemet när det gäUer uppföljningen av den europeiska sociala stadgan har den kompetens som erfordras?

VUl statsrådet redogöra för hur långt vårt land hunnit I strävandena att tUlämpa denna stadgas bestämmelse om Uka lön för Uka arbete?

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Denna anhållan bordlades.

§ 20 InterpeUation nr 200 om en ständig haverikommission för handelsflottan

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr HALLGREN (vpk), som yttrade:

Herr talman! Den 15 juh I år Inträffade en exploslonsbrand på det danska fartyget m/s "Poona" under pågående lastning I Lundbyhamnen I Göteborg, Enhgt de fakta som hittills föreligger förorsakades olyckan av att rapsoljefat och natrlumklorfat skadats vid lastning av slora clsternplå-

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

tar och att InnehåUet sammanblandats, varigenom självantändnlng framkallats.

Dagen efter olyckan kallade yrkesinspektionen till ett sammanträde med representanter från de organisationer som ansågs Inblandade eller berörda. Ytterligare sammanträden med representanter för berörda parter höUs fem dagar senare. Vid båda tlUfäUena krävde representanterna frän Transportarbetareförbundet och Sjöfolksförbundet samt andra berörda parter att få deltaga I utredningen av olyckan. Detta gick Inte yrkesinspektionen I 6:e distriktet med på. Man meddelade att utredningen skulle utföras av yrkesinspektionens personal men att berörda parter skulle hållas Informerade under utredningen.

På begäran av både Transportarbetareförbundet och Sjöfolksförbundet om erhållande av yrkesinspektionens rapport, vilket skedde I slutet av augusti månad I år, svarade yrkesinspektionen att den begärda rapporten var klar och skuUe tillställas berörda parter.

Yrkesinspektionen I 6:e distriktet har ännu Inte hunnit få en rapport färdigställd, vUket måste betraktas som anmärkningsvärt och I högsta grad otillfredsställande.

Sedan sjöförklaring hållits I Köpenhamn utkom Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning med en artikel, vari det gjordes antydningar att fartygsbranden Inte skulle ha förorsakats av självantändnlng utan av att någon av de ombordvarande skulle ha varit vårdslös med eld exempelvis genom rökning I lastrummet. Dessa anlaganden hade framkommit vid sjöförklaringen.

Yrkesinspektionen har sedan dessa antaganden delgivits dröjt med offentliggörandet av sin rapport. Anledningen till dröjsmålet kan enligt min bedömning endast vara att yrkesinspektionen, efter det att sjöförklaring hållits och offentliggjorts, tydligen har för avsikt att företaga kompletterande undersökningar, huruvida någon uv de ombordvarande varit oförsiktig med eld, oeh låta sin rapport ytterligare vänta.

Här angivna sätt att utreda och utarbeta en rapport om en Inträffad katastrof kan inte accepteras uv löntagarorganisationerna, som med rapport l'rän yrkesinspektionen som grund skaU ta ställning till vilka företag som är ansvariga oeh vem som skall krävas på ekonomisk ersättning, därest vållande föreligger.

Det är av stor vikt att katastrofer av här nämnda slag snabbi utreds och att förebyggande åtgärder vidtages omedelbart.

Enligt mitt förmenande har yrkesinspektionen visat sin oförmåga att handha utredningar av här redovisat slag. Det föreligger därför ett stort behov av tillsättande av en ständigt fungerande haverikommission för handelsflottan som snabbt kan utreda inträffade haverier och därigenom underlätta möjligheterna till snabba förebyggande åtgärder.

I en sådan haverikommission skaU Ingå representanter för både de ombordanställdas och redurnus organisationer. Vidare skall, om haveri Inträffar i hamn under pågående lossning eller lastning, Ingå en representant från vardera hamnarbetarnas fackliga organisation, stuverlel respektive hamnmyndigheten. Om haveri Inträffar på fartyg liggande på varv skall varvsurbetarnus täckliga organisation och varvsledning ingå med vardera en representant. Hamnarbeturrepresentatlonen och stuverlrepre-

sentatlonen är I sistnämnda fall överflödiga. Nr 122

Med hänvisning till det anförda anhåller jag om kammarens tillstånd r- j j

Fredagen den

att tUl herr kommunikationsministern få StäUa följande fråga: <- > ]q-j]

Är statsrådet beredd att framlägga förslag om tUlsättande av en ---

ständigt fungerande haverikommission för handelsflottan som får till

uppgift utt utreda fartygshaverier I svenska farvatten, hamnar och varv?

Denna anhåUan bordlades.

§21 Interpellation nr 201 ang. statens järnvägars skolskjutsuppdrag

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr LARSSON I Borrby (c), som yttrade:

Herr talman! Kostnaderna för skolskjutsar ger upphov till en betydande utgiftspost för de flesta primärkommuner. Det är naturUgt att kommunerna i möjligaste mån försöker hålla dessa kostnader nere. Normalt torde tillvägagångssättet vara att man efter att ha infordrat anbud från flera tlUhandahållare av skolskjutstjänster låter uppdraget gå tUl den som åtar sig detsamma till lägsta kostnad, I många fall har kommunerna därvid att väha meUan anbud från statens järnvägar och en eller flera enskUda bussägare.

Då och då förekommer det att statens järnvägar ställer skolskjutsuppdrag som krav för att bibehåUa sin reguljära busstrafik Inom kommunen, Anbudssumman för skolskjutsarna fastställes så, att den täcker även underskott I den övriga busstrafiken. För att få behålla den ordinarie busstrafiken kan kommunerna känna sig tvingade att anta statens järnvägars anbud på skolskjutsarna, även om detta skuUe hgga kostnadsmässigt högre än övriga anbudsgivares.

Ett fall av den arten har nyligen Inträffat I Sösdala kommun I Kristianstads län. Skolstyrelsen hade att ta ställning tlU två ohka anbud. Det ena var frän ett enskUt åkeri I Sösdala och löd på 143 000 kronor per läsår. Det andra var frän statens järnvägar och innebar en kostnad av 163 800 kronor. Vid överläggningarna I skolstyrelsen angående anlagande av skolskjutsentreprenör synes frågan om hur statens järnvägar skulle förfara med övrig busstrafik inom Sösdala kommun om man Inte fick anbudet ha dryftats Ingående. Såsom det heter I protokoUet från sammanträdet var styrelsen "doek obenägen att godtaga anbud, där påtryckningar om Indragning i SJ-traflken i övrigt skulle utgöra argument". Skolstyrelsen beslöt med reservatlon från en ledamot att anta det enskUda åkeriföretaget som entreprenör.

Vid ett sammanträde något senare med representanter för statens järnvägar och för Sösdala kommun lät de förra förstå att skolstyrelsens beslut skulle medföra olyckliga följdverkningar, eftersom statens Järnvägar skulle komma att dra In en stor del av sin dlttlllsvarande trafik Inom Sösdala. Detta gav upphov till djup oro hos de kommunala myndigheterna.

Det företag som erhållit skolstyrelsens anbud ansökte hos länsstyrel
sen I Kristianstads län om koncession för ifrågavarande skolskjutsar. 77

Nr 122 Länsstyrelsen anhöU om kommunalfullmäktiges yttrande angående denna

Fredaeen den framställning. Mot bakgrunden av konsekvenserna för kommunikatloner-

5 november 1971 " inom kommunen avstyrkte fuUmäktige på kommunstyrelsens förslag

-------------------- den föreUggande framstäUningen.

Under omständigheter av det här slaget är konkurrens mellan olika företag satt ur spel, vUket knappast kan anses tUlfredsstäUande.

Med hänvisning till det anförda anhåUer jag om kammarens medgivande att till herr kommurukatlonsmlnistern få stäUa föhande fråga;

Anser statsrådet det tUlfredsstäUande att statens järnvägar stäUer skolskjutsuppdrag som vUlkor för bibehåUande av reguhär trafik?

Denna anhållan bordlades.

§ 22 Upplästes följande till kammaren Inkomna ansökan:

TiU riksdagens kammare

Härmed får jag anhålla om ledighet från riksdagsarbetet under tiden 8/11 — 12/11 för att som svensk representant deltaga I FAO:s konferens i Rom.

Stockholm den 5 november 1971

Eric Krönmark

Kammaren biföll denna ansökan.

§ 23 Anmäldes och bordlades Kungl. Maj:ts propositioner;

Nr 143 med förslag tUl lag om ändring i föräldrabalken, m. m.

Nr 155 med förslag till lag om ändring i utlänningslagen (1954:193), m. m,

§ 24 Anmäldes och bordlades skrivelse från riksdagens ombudsmän angående anslag för inredning och utrustning av kontorslokaler m, m,

§ 25 Anmäldes och bordlades

Konstitutionsutskottets betänkanden:

Nr 40 I anledning av motion om skyldighet för kommunstyrelse att redovisa icke slutbehandlade motioner

Nr 41 I anledning av motioner angående insyn I kommunala bolag och stiftelser

Nr 42 i anledning av motion angående budgetarbetet Inom nybildad kyrkhg samfäUlghet

Nr 43 I anledning av motion om rätt för kyrkoförsamhng att beviha anslag tUl misslon och u-landshjälp

Nr 44 med anledning av motion om proportionella val Inom kommu
nala organ
78 Nr 45 I anledning av motion angående den kommunala revisionen

Nr 46 I anledning av motion angående den kommunala plansekretes- Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

sen

Nr 47 I anledning uv motion om utökade pohtiska rättigheter för Invandrare

Nr 48 I anledning av motioner om sänkning av rösträttsåldern

Nr 49 I anledning uv motioner om vidgad rätt för utlandssvenskar att deltaga I allmänna val

Nr 50 I anledning av motioner angående parlamentarisk medverkan i det statliga planeringsarbetet

Nr 51 i anledning av motion angående nya grundlagsbestämmelser i stället för § 90 regeringsformen

Nr 52 I anledning av motion angående Ukhet Inför lagen m, m.

Nr 53 i anledning av motion om det StatUga remissväsendet

Lagutskottets betänkanden:

Nr 14 i anledning av motion om lagstiftning angående Ideella föreningar

Nr 16 I anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om internationella rättsförhållanden rörande adoption m. m.

Nr 17 I anledning av motion om Införande av s. k, promUleregler Inom sjötrafiken

Socialförsäkrlngsutskottets betänkande:

Nr 35 I anledning av motion om översyn av pensionsreglerna för handikappade, m. m.

Socialutskottets betänkanden:

Nr 32 I anledning av motioner om upplysningsverksamhet angående de handikappades problem, m. m.

Nr 33 I anledning av motion angående försäljningen av Um Innehållande brand- eller hälsofarUga ämnen

Nr 34 i anledning av motion om en utredning angående fyra dagars arbetsvecka, m, m.

Nr 36 I anledning av motion om en parlamentarisk utredning angående den inre miljöpolitiken

Kulturutskottets betänkanden:

Nr 22 I anledning av motion om anläggande av en rikssport- och frUuftsanläggning

Nr 23 I anledning av motion om ett rekreationsinstitut I Jämtlands län

Nr 24 I anledning av motion om kyrkomusikorganisationen m, m.

Nr 25 I anledning av motion om anställningsvillkoren för kyrkomusiker I frikyrkorna

Utbildningsutskottets betänkanden:

Nr 22 I anledning av motion om orientering Inom tandläkarutbUd-ningeh angående de handikappades problem

Nr 23 I anledning av motion angående sexualundervisning för vuxna

Nr 122

Fredagen den 5 november 1971

Trafikutskottets betänkande:

Nr 23 I anledning av Kungl, MaJ:ts proposition angående utbyggnad av TroUhätte kanal, m. m.

Jordbruksutskottets betänkanden:

Nr 52 I anledning av motioner angående mätningen av luftföroreningar

Nr 54 I anledning av motioner angående biologisk kontroU, m, m.

Inrikesutskottets betänkanden:

Nr 26 i anledning av motion angående utlännings förvärv av svenskt medborgarskap, m, m.

Nr 27 I anledning av motion angående bestridandet av de samhäUeUga kostnaderna för utländsk arbetskraft i Sverige

Nr 28 i anledning av motion angående förbättrad Information till Invandrarna

Nr 29 I anledning av motioner angående kartläggning av möjligheterna att arbetsplacera flyktingar med kvalificerad utbildning, m, m.

Nr 30 I anledning av motion angående inrättande av kommunala Invandringsnämnder

§ 26 Anmäldes och bordlades motionen nr 1518 av herrar Ernulf och Winberg i anledning av Kungl, MaJ:ts proposition nr 131 med förslag till lag om ändring I lagen (1929:147) om utländska skUjeavtal och skiljedomar m, m.

§ 27 Meddelande ang, enkla frågor

Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämligen

Nr 353 Herr Ahlmark (fp) till herr utrikesministern angående den Judiska minoritetens behandling I Syrien:

Vad är den svenska regeringens uppfattning om den Judiska

minoritetens behandling I Syrien och vilka åtgärder tänker regeringen

vidta för att påtala diskrimineringen?

Nr 354 Herr Larsson I Borrby (c) till herr kommunikationsministern angående färjetrafiken Sverige-Polen:

Är statsrådet villig redogöra för aktuella framtidsplaner beträffande färjetrafiken Sverige-Polen?

Nr 355 Herr Jonsson I Alingsås (fp) tUl herr utbildningsministern angående elevvården vid folkhögskolor:

Anser statsrådet att det starkt ökade Inslaget av elever vid

folkhögskolorna med sociala störningar ger anledning till extra Insatser

för den elevvårdande verksamheten?

Nr 356 Herr ÖhvaU (fp) tUl herr utbildningsministern angående de Nr 122

ekonomiska förutsättningarna för fortsatt undervisning vid samernas Fredaeen den

folkhögskola I Jokkmokk: 5 november 1971

Är utbildningsministern beredd medverka tUl att skapa ekonomiska----------------

förutsättningar för fortsatt undervisning vid samernas folkhögskola I

Jokkmokk?

§ 28 Kammaren åtskUdes kl. 14.46,

In fidem

SUNE K, JOHANSSON

/Solveig Gemert