Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:120

Torsdagen den 4 november

Kl, 10,00

§ 1 Justerades protokollet för den 27 oktober.

§ 2 Om svensk anknytning till ledningssystem för leverans av naturgas till Finland från Sovjetunionen

Herr industriministern JOHANSSON erhöU ordet för att besvara herr Hermanssons i Stockholm (vpk) I kammarens protokoU för den 24 maj Intagna fråga, nr 268, till hen utrikesministern, och anförde:

Herr talman! Herr Hermansson i Stockholm har frågat min företrädare om regeringen avser att ta något initiativ för en svensk anknytning till det ledningssystem som skaU byggas enUgt det nyUgen ingångna avtalet om naturgasleveranser till Finland från Sovjetunionen.

För närvarande pågår utredningar om att Införa naturgas i Sverige, Avgörande är frågan huruvida det är möjligt att uppnå en så stor förbrukning, att kostnaderna för inköp och överföring kan håUas på en nivå, som medger konkurrenskraft med andra energislag. När det gäUer tillförseln kan oUka alternativ komma att föreUgga, av vUka import från Sovjetunionen är det mest aktuella. Det är också tänkbart att borrningarna på svenskt område i Oheprospekterlngs regi kan leda tih exploateringsbara fyndigheter av naturgas,

Sovjetunionen har under senare tid träffat avtal om naturgasleveranser tih såväl Finland som en rad andra europeiska länder. Förutsättningen för dessa leveranser är de mycket stora fyndigheter av naturgas som påträffats bl, a, I västra Sibirien. Frågan om eventuella sovjetiska leveranser tUl Sverige kommer att beröras I mitten av november vid ett möte med den blandade kommissionen, som inrättats i enlighet med avtalet om ekonomiskt, tekniskt och vetenskaphgt samarbete mellan Sverige och Sovjetunionen.

Herr HERMANSSON I Stockholm (vpk):

Herr talman! Naturgas är en brännbar gas som erbjuder stora fördelar jämfört med andra fossila bränslen på en rad användningsområden. Den är relativt bUhg, Den levereras samtidigt som den förbrukas, varigenom besvären med lagring och inköpsptanering försvinner. Gasen är inte giftig och är I allmänhet helt svavelfri. Vid förbränning uppstår endast vattenånga och koldioxid. Ur mlhövårdssynpunkt Innebär aUtså naturgasen mycket stora fördelar som bränsle för produktlon av värme och kraft. VI känner tlU de problem som användning av oha innebär för mUjön, liksom opinionen mot en fortsatt utbyggnad av de sinande tUlgångarna på utbyggbar vattenkraft. Användning av naturgas skuUe lösa en rad problem.

Naturgas kan Sverige lämpUgen få genom import i rörledning från

Torsdagen den 4 november 1971

Om svensk anknytning till ledningssystem för leverans av naturgas till Finland från Sovjetunionen

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Ang. vissa statliga åtgärders inverkan på sysselsättningen

gaskäUor i Sovjetunionen, Holland eUer Nordsjön, I Nordsjön pågår borrningar, men Jag känner ingen säker översikt över tillgångarna, Holland kan med nu kända tiUgångar knappast teckna nya kontrakt om leveranser, Sovjetunionen har mycket stora tillgångar, och en import tih Sverige synes Ugga närmast tiU hands från detta land, som ju också industriministern framhåUer i sitt svar, Sovjetunionen och Finland har redan tecknat kontrakt om leveranser. En rörledning skall anläggas frän Leningrad tUl Helsingfors, EventueUt kommer denna senare att fortsättas tUl Åbo och Tammerfors,

En fortsättning av denna rörledning borde kunna göras över Åland till svenska kusten. Olika alternativ har studerats av Ingenjörsvetenskapsakademien, Man räknar med en kostnad för överföring från den sovjetiska gränsen till svenska kusten med 3-4 öre per kubikmeter.

Det är viktigt att ett beslut snart kommer tUl stånd om denna möjlighet skall utnyttias - vUket förefaller erbjuda stora fördelar. En leverans tlU Sverige påverkar i hög grad lönsamheten för en finländsk import, oeh dimensionerna på rörledningen är beroende av om leveranser skall ske också tih Sverige, Sovjetunionen har redan tecknat stora kontrakt om export av naturgas. Den stora efterfrågan som nu finns på gasmarknaden gör att priserna är i stigande, Sverige bör aUtså skynda sig så att inte en Import av ett mycket mihövänligt bränsle tiU rimliga priser går vår näsa förbi.

Samtidigt som jag tackar industriministern för det positiva svaret på min fråga viU jag gärna höra av honom om han är medveten om att det brådskar I hög grad att få ett beslut I dessa frågor just för att man skall kunna utnyttja de fördelar som nu är tillgänghga.

Herr Industriministern JOHANSSON:

Herr talman! På den sista frågan vUl jag svara ja.

Herr HERMANSSON i Stockholm (vpk):

Herr talman! Tack — då är Jag helt nöjd och har uppnått syftet med min fråga.

Jag vill bara ytterligare betona hur viktigt det är att vi på detta område får ett praktiskt nordiskt ekonomiskt samarbete. Just detta projekt synes erbjuda en möjlighet för ett sådant samarbete som Ju alla brukar framhåUa såsom önskvärt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Ang. vissa statliga åtgärders inverkan på sysselsättningen

Herr industriministern JOHANSSON erhöll ordet för att besvara herr Burenstam Linders (m) I kammarens protokoU för den 21 oktober Intagna fråga, nr 312, och anförde:

Herr talman! Herr Burenstam Linder har frågat mig om de åtgärder staten vidtagit under senare tid varit ägnade att trygga sysselsättningen vid Junex.

Jag utgår från att de åtgärder som herr Burenstam Linder åsyftar i sin fråga är de som dhekt avser TEKO-industrierna. Regeringen har nyhgen lämnat förslag tUl riksdagen om att anslagen under innevarande budgetår för exportfrämjande och utbildningsinsatser för TEKO-industrierna skall höjas med omkring 50 procent. Regeringen har också stäUt sammanlagt 19 mUjoner kronor till förfogande för överstyrelsen för ekonomiskt försvar för att täcka kostnaderna för bearbetning av textUa råvaror och halvfabrikat hos svenska företag.

De här åtgärderna är alla ägnade att verka dhekt stimulerande på de progressiva delarna av vår TEKO-industri. De löser däremot naturligtvis inte de akuta problemen för företag som befinner sig I samma situation som Junex, dvs. står inför ett omedelbart nedläggningshot. För att klara situationer av denna typ måste andra medel användas.

Jag är underrättad om att investeringsbanken sedan en tid tillbaka tUlsammans med konkursförvaltningen för Junex arbetat för att uppnå en lösning som på långsiktigt sund bas kan trygga sysselsättningen för så stor del som möjligt av Junex' nuvarande personal.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Ang. vissa statliga åtgärders inverkan pä sysselsättningen

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Jag tackar industriministern för svaret, även om det knappast var ett svar på den fråga som jag har ställt.

Industriministern sade att han antog att herr Burenstam Linder med frågan menade så eher så. Men det behövs inga som helst antaganden. Min fråga var mycket klar: Har de åtgärder staten vidtagit under senare tid varit ägnade att trygga sysselsättningen vid Junex? Jag finner inte att jag fått något svar på den frågan, herr industriminister.

Det förefaller som om det utbrutit viss panik i lägret, eftersom svaret på frågan uppsköts en vecka av en för mig okänd anledning. Man skuUe kunna tänka sig att industriministern inte vUle vara helt tomhänt när han skulle komma hit för att diskutera denna fråga. Helt tomhänt är han mte heller. Klockan halv sex i går kväU meddelades att det nu har slutits ett avtal i frågan. Investeringsbanken gick nu med på att Schlasbergs konfektions AB skulle få köpa ungefär 40 procent av denna koncern. Schlasbergs är alltså det företag som investeringsbanken för någon tid sedan inte hade något förtroende för. Förtroendet var så dåhgt att man inte ens ville stå fast vid de utfästelser man hade gjort att låna detta företag åtminstone 15 mihoner kronor för att fortsätta driften. Man steg helt plötsligt av från detta löfte, som den förutvarande Industriministern själv hade tagit fasta pä i en tidningsartikel I nr 10/1970 av Beklädnadsfolket, Jag undrar varför det nu blir en försäljning tUl just detta företag, och det vore Intressant att få en förklaring till detta.

Och vad skaU hända med de återstående 60 procenten av de anställda? Den nuvarande Industriministern har ju själv sagt att vi skall klara upp sysselsättningsfrågorna. Varför inte redovisa inför kammaren hur det skall gå tUl? Det är ju bara två veckor kvar till dess att det uppsägningshot som är utfärdat skall utlösas. Det. måste vara ytterst angeläget att meddela detta. Varför dröja så länge, om ni har en lösning? Varje dröjsmål i en bransch som denna är riskabel, om man skall kunna få företagen att fungera. En modeindustri - textilbranschen - skiljer sig i

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Ang. vissa statliga åtgärders inverkan på sysselsättningen

detta avseende från andra industrier.

Jag tror att hela det trassel som man har råkat in i har varit onödigt. Chefen för Investeringsbanken höU ett föredrag för Inte så länge sedan, där han talade om att det stod ganska väl till I Junexkoncernen. Men helt plötsUgt kom efter några veckor frånträdandet från de löften han givit om krediter, och konkursen utlöstes med åtföhande stora Udanden för de anställda.

Det är en oförklarlig kovändning ni har gjort, och jag gör gällande att den var helt onödig. Den var dessutom skadlig. Den har gjort det svårare för svensk textUlndustrl att låna I utlandet från t. ex, leverantörer, och investeringsbanken kommer att förlora pengar. Och framför allt, herr industriminister, vad har gjorts och vad tänker man göra på stathgt håll för de anställda?

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Herr Burenstam Linder är Utet otåUg, Även ett statsråd kan vara upptagen en torsdag. Förra torsdagen hade Jag ett engagemang I Västerås som jag Inte kunde ändra på, och därför har herr Burenstam Linder fått vänta en vecka. VI ser det som viktigare att få en lösning på de problem som Ugger I ordet Junex.

Utan att gå In I det här enskilda faUet skulle jag kunna komplettera mitt svar med att säga att en lösning förmodligen under denna vecka bhr klar på samtliga platser. Huruvida den är helt tUlfredsstäUande viU jag i dag inte uttala mig om. När en kris inträffar Inom ett område, så är det nödvändigt att så långt det är möjligt vidta åtgärder för att möta den, I det här fallet är svårigheterna alldeles speciella, eftersom det är en konkursförvaltning som håller i det hela. Investeringsbanken är den aktiva parten och bevakar sina intressen men självfallet också de anställdas Intressen så långt del är möjligt. Vi har sagt att vi gärna vill hålla oss underrättade om vad som sker också frän investeringsbankens sida. Jag har i mitt svar sagt att vi har varit underrättade under tiden, oeh Jag hoppas att den slutgiltiga lösning som nu skymtar skall kunna vara helt acceptabel.

Hen BURENSTAM LINDER (m):

Herr talman! Del är en kris Inom textilindustrin, av ohka anledningar. Men I del här speciella företaget gick tydligen det mesta ganska bra, enligt vad chefen för Investeringsbanken hade att meddela I ett anförande. Varför har då just det här företaget drabbats av krisen? Varför har man frånträtt de utfästelser man tidigare gjort att låna företaget pengar? Vad är svaret på det? Det måste finnas ett svar på den frågan, men det har Inte avhörts. Det svaret måste ges för att de anställda skall uppfatta det som rimligt att de har genomgått en så lång perlod av osäkerhet och påfrestningar. Industriministern måsle vara kapabel att tala om varför krisen har utlösts.

Nu säger Rune Johansson att regeringen har håUit sig underrättad om vad som händer och sker. Jag har hört många gånger från den här talarstolen och från andra talarstolar att en av det starka samhäUets allra starkaste lemmar är Investeringsbanken. Nu håller sig regeringen på sin

höjd underrättad om vad som händer. Är det på det viset investeringsbanken är inlemmad i det starka samhället, så blir man ju Utet förvånad över vad som händer. Under valrörelsen för ett år sedan, då det basunerades ut att ni hade räddat Junexkoncernen, hörde jag Inte talas om att det bara var en fråga om att ni hade hålht er underrättade och att Investeringsbanken agerat på egen hand, utan det presenterades som att här hade verkligen det starka samhället visat vad det kan.

Och om det var så då, varför blev den lösningen Inte mera håUbar? Och varför inte redovisa vUken konstruktion industriministern nu har tänkt .sig för att ge de anställda en tryggad sysselsättning? Det måste alla vara mycket intresserade av, när det nu är så kort tid kvar till dess uppsägningshotet skaU utlösas. Jag finner det mycket märkvärdigt att vi inte kan få en sådan underrättelse, eftersom Industriministern Ju tidigare var helt kapabel att säga alt dessa anstäUnlngsfrågor skuUe lösas. Det kan en industriminister inte stå och säga, om han Inte vet hur det skaU gå till. Om han Inte vet det, måste det bU förskräckhgt dyrt för staten att sedan honorera de löften som utställts.

Jag är övertygad om att de privata företag som skuUe kunna tänkas köpa de resterande bitarna av Junex har väl klart för sig vad industrlmlnstern den gången sade, och ni har försatt er I en mycket sämre förhandllngsposltlon. Den eventueUa lösning som kan uppstå kommer att bh väsenthgt dyrare för staten än om ni inte hade gjort det uttalandet. När ni nu gjorde uttalandet, så måste ni åtminstone ha klart för er hur det skall gå tiU. Varför inte tala om det i den sista skälvande minuten?

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Ang. tidpunkten för framläggande av förslag tUl utvecklingsstöd för TEKO-industrin

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Herr Burenstam Linder får stilla sin nyfikenhet ett par dagar tlU. Jag kan inte på något sätt finna någon olägenhet I det. Det är viktigare att de anställda under hand får besked, och sådana kommer Inom de närmaste dagarna.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. tidpunkten för framläggande av förslag till utvecklingsstöd för TEKO-industrin

Herr Industriministern JOHANSSON erhöll ordet för att besvara herr Perssons I Heden (c) I kammarens protokoll för den 21 oktober Intagna fräga, nr 315, och anförde:

Herr talman! Herr Persson I Heden har frågat mig när regeringen har för avsikt att lägga fram det under sommaren aviserade förslaget tUl utvecklingsstöd för TEKO-lndustrlerna,

Jag kan som svar meddela att arbetet med att utforma ett sådant stöd för närvarande pågår Inom Industridepartementet, Kontakter i frågan har redan tagits med representanter för branschorganisationerna och företagen liksom med företrädare för de anstäUda Inom branschen. Avsikten är att skapa en strukturfond, som kan medverka till en mer planmässig strukturanpassning Inom i första hand TEKO-, sko- och glasindustrierna.

1* Riksdagens protokoU 1971. Nr 120-121

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Ang. tidpunkten för framläggande av förslag till ut-vecklingsstöd för TEKO-industrin

Regeringen kommer att lägga fram förslag om utvecklingsstödet till vårriksdagen.

Herr PERSSON i Heden (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka Industriministern för det svar han lämnat på min fråga. Statsrådet har gett besked om tiden för det av statsministern aviserade förslaget om utvecklingsstöd till TEKO-lndustrln, Men svaret synkroniserar inte med det tal som statsministern höll på beklädnadsarbetarnas kongress den 13 augusti innevarande år, då han sade att det inte kommer alt ta lång tid Innan ett förslag hgger klart. Vad menas med lång tid? Här tycks det vara ca 9 månader. När det gäller näringsgrenar som Ugger Ula tUl ur sysselsättningssynpunkt anser jag att tre kvartal är lång tid. Det gäller att handla fort, och så har nog många av de människor som har sin utkomst inom TEKO-industrin uppfattat statsministerns tal.

Jag Ifrågasätter inte att statsrådet Johanssons svar här är riktigt och ärhgt menat. Statsministern har på det omnämnda sammanträdet som hölls I augusti utlovat mer än vad som kunnat infrias. Som bekant har under en följd av år stora nedläggningar och inskränkningar ägt rum inom TEKO-industrin, men trots delta medverkar denna TEKO-industri I icke ringa utsträckning aUtjämt till ökad arbetslöshet här I landet. Det har gått sä långt att man kan säga; HitintUls men Inte längre, såvida Sverige över huvud tai',et i fortsättningen skall ha en beklädnadsindustri som tillnärmelsevis täcker våra behov beredskapsmässigt.

Det är möjligt att den undre gränsen redan nåtts. Den mindre industrin inom TEKO, som har stora uppgifter som sysselsättningsskapande faktor i de mindre orterna, måste få det stöd som är erforderhgt för alt fortleva, och jag hoppas att Industriministern påskyndar och gör vad som göras kan för att detta utlovade utveckhngsstöd kommer fram under den allra närmaste tiden.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! 1 arbetet med de åtgärder som skuUe bistå TEKO-industrin och det som omtalats av statsministern vid den berörda konferensen har vi inom Industridepartementet kommit fram tUl att vi får gå i två etapper eller två tempon. Det ena är de kortsiktiga snabba ålgärder som kan vidtas av den karaktär som jag meddelade om i det föregående svaret till herr Burenstam Linder - exportfrämjande, utbildningsinsatser, medel till förfogande för överstyrelsen för ekonomiskt försvar osv. Vi var på det klara med att vi kan lägga fram förslag om dessa åtgärder, och de kommer nu att bil föremål för höstriksdagens prövning,

I fråga om strukturfonden var det självfallet ett väsentligt större arbete, det var vi medvetna om från början. Det skuUe ta sikte på att långsiktigt söka åstadkomma möjligheter till en programmering, en mer planmässig påverkan av branschens utveckling.

Men vi kom också fram till att denna strukturfond, som vi vUl kalla den, skulle vara möjlig att använda även Inom andra områden. Vi måste då undersöka Inom vilka branscher den snabbt skulle kunna sättas In med som vi hoppas samma effekt som inom TEKO-industrin. Vi har stannat

vid glas- och skoindustrierna. Fler branscher kanske skulle kunna diskuteras, men vi har tiUs vidare velat avgränsa det till de här berörda branscherna.

Det har från departementets sida betraktats som ytterst angeläget att ha kontakt med parterna Inom dessa branscher — med företrädare för såväl företagare som anstäUda, VI måste också ha tUlfälle att se en del av det material som vi har att arbeta med. Det har, som här har meddelats, inneburit en del förseningar. Men jag kan inte se någon olägenhet i det; det är bättre att få fram en så långt som möjligt fullödig produkt, genomdlskuterad och accepterad av dem som arbetar inom branscherna. Det är vår förhoppning att vi I vår skaU kunna presentera en sådan produkt.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Om begränsning av kostnadema för omskolning av friställd arbetskraft

Herr PERSSON I Heden (c):

Herr talman! Jag Ifrågasätter under inga förhållanden ärligheten och uppriktigheten i det svar som industriministern har lämnat som Jag tidigare sagt. Jag har den uppfattningen att det är bättre att man gör en riktig satsning än bara en halvmesyr - en satsning på längre sikt som får bestående verkan.

Alla de människor som berörs härav har emellertid tolkat statsministerns uttalande så, att här skall göras en Insats omedelbart. Han sade nämUgen att det Inte kommer att ta läng tid innan förslaget ligger klart. Man kan därför säga att statsministerns löfte är utan täckning. Industriministern har givit ett svar som man hoppas skall vara hållbart.

Man kan också tänka sig temporära åtgärder; statsministern nämnde bl, a. åtgärder på importsidan. Det är också importen som har åsamkat TEKO-industrin, inte minst de mindre företagen, förluster och svårigheter som har utlöst denna omfattande nedläggning.

Jag vill än en gång säga, att jag hoppas att frågan Inte förhalas utan att åtgärder verkligen sätts In i enUghet med de propåer som i dag har framförts av industriministern — och bör om möjligt tidigareläggas.

Herr industriministern JOHANSSON:

Herr talman! Vi försöker skyndsammast möjligt infria det löfte som statsministern lämnade vid den berörda kongressen.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om begränsning av kostnadema för omskolning av friställd arbetskraft

Herr Inrikesministern HOLMQVIST erhöU ordet för att besvara herr Levins (fp) i kammarens protokoll för den 14 oktober intagna fråga, nr 286, och anförde:

Herr talman! Herr Levin har frågat finansministern om han anser det motiverat att nu, med hänsyn tUl samhäUets höga och stigande kostnader för omskolning av friställd arbetskraft, Införa sådana särskUda bestämmelser varigenom samhäUslnsatsen I det enskUda fallet kunde begränsas

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Om begränsning av kostnadema för omskolning av friställd arbetskraft

tiU visst maximibelopp. Enligt faststäUd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara frågan.

Vid omskolning såväl som vid annan arbetsmarknadsutbUdnlng utgår utbildningsbidrag enhgt grunder som har faststäUts av riksdagen. Bidraget får inte överstiga den genomsnittliga lönen I utblldnlngsyrket, varvid hänsyn skall tas till att bidraget är skattefritt. En sakkunnig som tUlkallats för att se över bidragsreglerna vid arbetsmarknadsutbUdnlng har nyligen föreslagit att högsta bidragsbelopp skall vara 1 700 kronor per månad.

I vad gäller den totala samhällsinsatsen i det enskilda faUet avgörs denna förutom av bidragets storlek av utbUdningens art och kurstidens längd.

Enligt min mening bör förhåUandena i det enskUda fallet även I fortsättningen vara avgörande för Inriktningen och längden av den UtbUdning som beviljas av arbetsmarknadsmyndigheterna. Det framlagda förslaget om det högsta månatliga bidragsbelopp som får utgå övervägs för närvarande I inrikesdepartementet.

Hen LEVIN (fp):

Herr talman! Jag ber att få tacka inrikesministern för det både vanhga och utförliga svaret. Jag har haft tillfäUe alt ta del av det betänkande av den 6 september som Inrikesministern omnämnde I sitt svar, och såvitt jag kan finna har den sakkunnige närmast anpassat sitt förslag till redan gällande bestämmelser och kompletterat med regler I de fall där sådana saknats, t, ex. i fråga om flyttningsbidragen.

Den sakkunnige har alltså, som Inrikesministern sade, faststäUt ett maximibelopp på I 700 kronor per månad netto, vUket torde motsvara en årslön på ca 32 000 kronor. Det är ett högt belopp, om man betänker att många yrkesarbetande faktiskt får nöja sig med en väsentligt lägre inkomst. Med hänsyn till det och även till den enorma summa som totalt står till förfogande för omskolningsverksamhet hade jag kanske hoppats att inrikesministern skulle ha föreslagit någon begränsning även i det enskilda fallet, men så skedde alltså Inte, Jag beklagar det, för även om alla I och för sig anser att omskolningsverksamheten är angelägen bUr man betänksam, då man tar del av uppgifter beträffande omskolning av en grupp på tolv personer i Skåne. Den skulle ha kostat samhäUet 3 mihoner kronor och till råga på allt ha varit förgäves, eftersom ingen av eleverna så sent som I går hade fått något Jobb och följaktligen snart kanske måste vända sig till socialvården.

Nu är Jag benägen alt tro att siffran är starkt överdriven. Det beror naturUgtvis på hur man räknar. Om man Inräknar indirekta kostnader som hyra, avancerade tekniska hjälpmedel eller någon procentuell del av hela den väldiga AMS-budgeten som något slags omkostnadsandel eUer tar hänsyn till utebUvna skatter, kan man möjligen få ihop sådana belopp.

En mera nyanserad bedömning ger till resuUat att kostnaden är mellan en halv och en mihon kronor; närmare en miljon skulle jag tro, eftersom enbart bidrag oeh skolöverstyrelsens kostnader I det här fallet uppgick till 500 000 kronor. Det är emellertid ändå en hög summa, herr Holmqvist, och jag tror att det i mångas ögon ter sig ganska utmanande, specieUt som

AMS i detta fall tydligen Inte hade försäkrat sig om att eleverna kunde beredas anställning efter kursens slut och inte heller aktivt har medverkat tUl att placera dem I arbetslivet.

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Enhgt herr Levins tankegång skuUe man I det Individuella fallet kunna begränsa det totala beloppet. Det är emellertid uppenbara svårigheter att i förväg göra en rimhg avvägning. Förhållandena är Ju så ytterst skiftande för de människor som genomgår utbUdning i AMS:s regi. Jag vill erinra om att bortåt en tredjedel av dem som är med I arbetsmarknadsutbUdnlng kommer från arbetsvärden och alltså, på grund av något handikapp, har haft svårigheter att skaffa sig ett tryggt och säkert arbete.

Att det här kan bli tal om en ganska lång utbUdning är ju alldeles uppenbart. Därför tror jag, även om jag vet att herr Levin inte har menat så, att införande av en maximiregel förmodligen skuUe gå ut över de människor, som vi egentligen har störst anledning att slå vakt om, nämligen de som är svagast. Det är där samhället behöver sätta In den största hjälpen. Det gör att man inte gärna bör ge sig in pä en sådan ordning att man sätter ett tak, särskilt som vi vet att det finns annan utbildning I samhäUet som kostar oss kolossalt mycket pengar, UtbUdningen är dyrbar. Låt vara att eleverna får låna medel, men samhällets satsning för utbUdningen — lärarna och aUt som behövs i sammanhanget - är så betydande att det skuUe föra mycket långt om man skulle försöka införa sådana här regler och använda dem generellt, inte bara inom AMS utan också inom annan utbUdning.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Om begränsning av kostnaderna för omskolning av friställd arbetskraft

Hen LEVIN (fp):

Herr talman! Jag förstår atl svårigheter möter dem som sätter sig ned och försöker konstruera gränser för bidragen I de enskUda fallen. Men jag föreställer mig å andra sidan att det inte skulle vara helt omöjligt med hänsyn till den stab som står till departementets förfogande.

Herr talman! Jag noterade att hen Holmqvlsi inte aUs kommenterade mitt påpekande om det enorma totalbelopp som här står till förfogande. Det skuUe egentligen vara intressant att veta varför lokaUseringsbidragen Inte uppgår till mer än 5 procent av de här 800 miljonerna som används lUl omskolnlngsbldrag. Vore det inte ändå, herr Holmqvist, Inte minst I det här läget, bättre att använda något mer pengar för atl hjälpa företagen att behälla folk I det gamla jobbet och pä den gamla arbetsplatsen än att ge sig In på den gigantiska satsning som det här är fråga om?

Man får ett intryck av att denna omskolnlngsverksamhet tenderar att bh ett självändamål, när man hör AMS-chefén hårdare och hårdare trycka på att människorna I framtiden Icke kan räkna med att få stanna kvar i sitt yrke eller bo kvar på sin hemort utan måste ställa in sig på omplaceringar oeh flyttningar. Jag tror det är ägnat att oroa en mycket stor del av befolkningen.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Om sänkning av åldersgränsen för utbildningsbidrag i arbetsmarknadsutbildningen

Herr inrikesministern HOLMQVIST;

Herr talman! Jag vill gärna säga att det är mycket som talar för att den halvskyddade verksamheten borde utvecklas. Jag mötte den här frågan under en av mina första uppgifter som Inrikesminister, då jag var med på en konferens kring de handikappades problem. Det sades då att kunde man höja ersättningsbeloppet från statens sida, skulle man förmodligen kunna åstadkomma mycket större effekt. Vi fördubblade bidraget, men tyvärr har det visat sig inte vara tUlräckhgt, Jag är överens med herr Levin om att vi har anledning att i ökad utsträckning försöka utvidga denna verksamhet. Men då kommer det faktiskt an på att företagarsidan kan presentera idéer och uppslag för oss, I det sammanhanget viU Jag erinra om att arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna är mycket öppna för att motta sådana förslag och diskutera i vad mån man kan utöka den halvskyddade verksamheten.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Om siinkning av åldersgränsen för utbildningsbidrag i arbetsmarknadsutbildningen

Herr Inrikesministern HOLMQVIST erhöll ordet för att besvara herr Hellströms (s) i kammarens protokoU för den 14 oktober intagna fråga, nr 290, och anförde:

Herr talman! Herr Hellström har frågat mig om jag är beredd att medverka till en temporär sänkning av åldersgränsen för utbildningsbidrag 1 arbetsmarknadsutbUdningen.

Det är av både principiella och praktiska skäl ofrånkomUgt att man gör en klar åtskUlnad meUan de fall där studiehjälpssystemet i det ordinarie utbildningsväsendet är tiUämpUgt och de fall där utbUdningsbidrag enhgt arbetsmarknadskungörelsen kan utgå. Det har skett genom att en generell åldersgräns vid 20 år har dragits för rätten till utbildningsbidrag. Denna avgränsning är enligt min bedömning väl avvägd. Där speciella hänsyn tUl vissa grupper har motiverat undantag har gränsen genombrutits. Sålunda kan utbUdningsbidrag vid lägre ålder utgå till ensamstående mor, handikappad eller flykting samt I vissa faU till tidigare förvärvsarbetande som har försörjningsbörda och som inte kan beredas plats i det ordinarie utbildningsväsendet.

Särskilda åtgärder har efter beslut av Kungl. Maj;t under sommaren och hösten I år satts In för att ge arbetslösa ungdomar utbUdning i det ordinarie utbUdningsväsendet. Intagningen har vidgats såväl i fråga om yrkesinriktade studievägar om högst ett år i gymnasieskolan som inom den kommunala vuxenutbildningen. Antalet elevplatser I gymnasieskolan har sålunda ökat med ca 5 000 jämfört med tidigare beslut.

Med hänsyn till de ökade utbUdningsmöjligheter som sålunda har kommit tUl stånd Inom det ordinarie utbildningsväsendet och mot bakgrund av de principiella betänkligheter som möter är jag inte beredd att föreslå en generell sänkning av åldersgränsen för utbildningsbidrag.

Herr HELLSTRÖM (s);

Herr talman! Jag får tacka inrikesministern för svaret pä min fråga.

Utgångspunkten för frågan var en interpeUation som jag framstäUde I våras om ungdomsarbetslösheten, I den diskussion vi hade dä, som bl, a, gällde en temporär sänkning av åldern för utbUdningsbidrag, framhöll inrikesministern att om vi får en fortsatt hög arbetslöshet bland ungdomen, så kan vi ha anledning att ompröva de regler som nu gäUer, som Inrikesministern då uttryckte sig.

Sedan april, när jag framställde den har interpeUationen, har arbetslösheten bland de unga — under 25 år — vid arbetsförmedlingarna anmälda ökat från 9 000 tUl 1 6 000 I oktober. Det är nära nog en fördubbling. Då det gäller arbetslösheten mätt med AKU-måttet I åldersgruppen 16-19 år har en ökning skett från 9 000 tiU 21 000 - det rör sig om en dryg fördubbling.

Det framstår mot denna bakgrund enligt min mening som än mer angeläget I dag att aktuaUsera det krav som restes I våras om en sänkning av utbildningsbidragsåldern, AMS:s åtgärdsprogram mot ungdomsarbetslösheten är visserligen I många avseenden väldigt bra och har haft mycket goda effekter, men Just på utbildningssidan är insatserna inte tUlräckhga,

Om det skolprogram som Inrikesministern refererar till i sitt svar kan man väl säga att det har i vaqe fall tre svagheter. Det bygger delvis på tillgång tUl vakanta platser, och vi vet att de platser som är vakanta ofta är de platser som de andra ungdomarna har ratat — det är vanligen yrkesutbildningar som är de minst attraktiva. Det har också omvittnats lokalt att det är på det sättet, att ungdomar kan dra sig för att söka sådana platser; de ger inte säkerhet i sysselsättningen senare heller. Det kan bidra till att de som är arbetslösa fortsätter att vara del och så att säga allt framgent kommer att utgöra underklassen på arbetsmarknaden. När det gäller programmet för nya skolkurser har det också omvittnats en tröghet från lokala skolledrungars sida att utnyttja de möjligheter som skolöverstyrelsen har stäUt till förfogande. Man är heller kanske Inte pigg på att ta In ungdomar under pågående terminer, och totalt visar det sig att det finns tusentals platser kvar som man har stäUt tUl förfogande men som inte har utnyttjats.

Inrikesministern hänvisar till att antalet elevplatser i gymnasieskolan har ökat med ca 5 000 jämfört med tidigare beslut. Men aUa de 5 000 platserna är ju inte alls ianspråktagna, utan skolöverstyrelsen räknar med atl tusentals — man har Inte säkra uppgifter men det är kanske Inemot 3 000 - fortfarande är tomma. Det är ett tecken på att man har ställt utblldningsvägar till förfogande som ofta Inte passar de ungdomar som är arbetslösa och som är I en annan levnadssituation än de ungdomar som går i utbildning. Det väsentliga är ju att hitta ett alternativ som passar de ungdomar som är arbetslösa och deras levnadssituation, och där har en klar majoritet av länsarbetsnämnderna menat att en temporär sänkning av utbildningsbidraget vore ett mycket effektivt medel för att fånga upp de här ungdomarna. Man bör hålla i minnet att den ungdom som är arbetslös har en annan levnadssituation än den som går 1 den vanliga skolgången. Det är väsenthgare än att de är av samma ålder.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Om sänkning av åldersgränsen för utbildningsb idrag i arbetsmarknadsutbildningen

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Om sänkning av åldersgränsen för u tbildningsbidrag i arbetsmarknadsutbildningen

Herr Inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! När jag svarade på InterpeUationen i våras, herr Hellström, var vi fortfarande osäkra om hur det skulle gå att organisera upp en utbildning av det slag som det här gäller. Erfarenheterna från 1967 var Inte de bästa. Men nu har vi både en bättre utbyggd gymnasieskola och en bättre kommunal yrkesskola, som kan ta hand om ungdomarna, och det har som sagt varit möjligt att på kort tid inrätta så många platser som Jag nämnde.

Detta har gjort att jag kommit tUl den uppfattningen att åtgärderna gett ett så gott utbyte att det nu inte finns anledning att justera åldersgrän:5erna. Jag har komnut fram tUl det efter att ha studerat ett antal faU där ungdomarna Inte har vunnit Inträde vid gymnasiet pä den linje de räknat med och därför gått tiU arbetsförmedlingen och anmält sig som arbetiisökande. De har sedan kunnat gå in på sådana kurser som det här är fråga om. Dessa ungdomar har aUtså beretts en utbUdning, som de eljest Inte skulle ha fått, och får den på samma vUlkor som de ungdomar man tidigare tävlat med. Därför ter det sig omotiverat att Just en sådan pojke eUer flicka I en situation som jag här har beskrivit skulle komma I åtnjutande av bättre ersättning än kamraterna.

Med hänsyn till att en så stor del av ungdomarna mellan 18 och 20 alltjämt befinner sig I utbildning har Jag ansett att en sänkning av åldersgränsen — även om länsarbetsnämnderna skuUe ha uttalat intresse härför - skuUe resultera I att vissa ungdomar gynnas speciellt framför andra, och det har lett mig tUl att Inte aktuaUsera någon ändring.

Hen HELLSTRÖM (s);

Herr talman! Jag anser för min del att den orättvisa som ligger I att olika studiemedelssystem tillämpas för två nittonåringar är mindre än den orättvisa som Ugger I att den ene nittonåringen kanske bor hemma hos sina föräldrar och har en annan levnadssituation och går i den vanliga utbildningsgången, medan den andre till följd av skolsystemets uppbyggnad har lämnat skolan och gått ut på arbetsmarknaden. Den senare lever som en självständig individ som kanske också har försörjningsbörda, vUket den som går I utbUdning normalt inte har. Däri hgger ju en skillnad i levnadssituationen, som har lett till atl den ene nittonåringen är anmäld vid arbetsförmedlingen som arbetslös. Det menar Jag är den avgörande orättvisan ji dagens läge. Det är också därför som Jag har föreslagit en temporär sänkning av åldersgränsen för utbUdnlngsbldraget,

Arbetslösheten bland ungdom är ju ett problem som har mycket svåra sociala vådor. Bara i Stockholms län finns för närvarande 200 ungdomar under 20 år och 430 ungdomar under 25 år som är långtidsarbetslösa. Det är de mycket hårda effekterna härav på lång sikt som vi måste ta Itu med. Och I det fallet är man 1 de flesta länsarbetsnämnderna av den uppfattningen att det effektivaste sättet och det bästa alternativet till att gå och stämpla vore att få ut utbUdnlngsbldraget I yngre åldrar. Det vore mera attraktivt för de ungdomar som är I en annan levnadssituation än skolungdomarna. Det skulle, menar man ute på fältet, ge till resultat att flera ungdomar skuUe gå in I utbUdningen,

Om man Inte vUl företa en generell sänkning kan man överväga anc

möjligheter. Man kan tänka sig att partiellt sänka utbUdningsbidragsål-dern för den utbUdning som sker vid arbetsmarknadsstyrelsens egna omskolnlngscentra. Då skulle man undvika några av de svårigheter som inrikesministern här pekade på. Man kan också tänka sig - som bl, a, LO har föreslagit - att generellt sänka utblldnlngsbldragsåldern för de ungdomar som har försötiningsbörda. Det finns olika framkomliga vägar när det gäller att tackla det problem som är det kanske svåraste Just nu I det i övrigt ganska lyckade program som AMS har lagt fram för att möta ungdomsarbetslösheten.

Jag vill sluta med att säga att de problem vi har berört här också aktualiserar frågan om en permanent beredskap för att i framtiden möta ungdomsarbetslösheten vid kommande konjunkturförsämringar. Det har också det socialdemokratiska ungdomsförbundet, SSU, krävt i våras före tillkomsten av det s. k, åtgärdsprogrammel.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Ang. förbättrade förbindelser över Tome älv

Herr Inrikesministern HOLMQVIST;

Herr talman! Jag vUl inte bestrida att det kan finnas enskilda fall där det vore motiverat. Det finns förmodUgen även I den grupp ungdomar som går I det ordinarie skolsystemet enskUda fall där det finns motiv för att ge ett särskilt stöd.

De här frågorna — det gäller aUtså förmånerna Inom det reguljära utbildningssystemet I förhållande tUl vad som gäller inom arbetsmarknadsutbildning - är så pass kompUcerade att vi har kommit fram tUl att vi måste göra en översyn av dem, dvs, tillsätta en utredning, för att komma tiU rätta med ojämnheter. Sådana fall som de herr Hellström nu har pekat på kan Ju vara sådana problem som man då har anledning att överväga.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Ang. förbättrade förbindelser över Tome älv

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Stridsmans (c) i kammarens protokoll för den 21 oktober Intagna fråga, nr 317, och anförde;

Herr talman! Herr Stridsman har frågat mig om Jag är beredd att vidta åtgärder för att förbättra förbindelserna över Torne älv vid Anttls.

Längs Torne älv finns det ett flertal broar och allmänna färjeleder. Broarna har anlagts där det har funnits ett större befolkningsunderlag, medan färjeleder har upprättats där trafiken över älven Inte är Uka omfattande. För närvarande finns det åtta allmänna vägar med broar över Torne älv.

Närmaste broförbindelse från byn Anttls - som har omkring 100 invånare - ligger söderut I Pajala och nonut I Junosuando. Väg finns dock endast på södra sidan av älven. En del av byn Anttls hgger på norra älvstranden. Förbindelsen över älven upprätthåUs vid Anttls med en aUmän färja. Turlistan är upprättad efter ungefär samma grunder som brukar gälla för fätior som tillgodoser liknande trafikbehov. Turtätheten är i förhållande tUl traflkunderlaget riklig.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Ang. förbättrade förbindelser över Torne älv

Det är emellertid ofrånkomligt att vissa svårigheter uppkommer vid denna färjeled - liksom på liknande färjeleder - under de tider på året då älven fryser tUl respektive går upp. Under kortare perioder kan man då tvingas InstäUa färjetrafiken. Periodernas längd beror givetvis av väderleken.

Vid sådana tUlfällen får man gemensamt med ohka åtgärder försöka underlätta förhåUandena. 1 samband med Isläggnlngen I höst har bl. a. arméns helikopterskola I Boden medverkat tUl hvsmedelsförsörjningen just vid Anttls.

Svårigheterna under Isläggnings- och Islossnlngsperloderna vid de aUmänna färjelederna i bl, a, Norrland är självfaUet en bidragande orsak tUl att färjelederna successivt ersätts med broar. Under år 1972 skall nu gällande flerårsplaner för vägbyggandet revideras av vägverket och länsstyrelsen. 1 samband därmed får möjligheterna prövas att förbättra förhåUandena för befolkningen i Anttls,

Hen STRIDSMAN (c):

Herr talman! Jag ber först att få tacka kommunikationsministern för svaret på min enkla fråga. Bakgrunden tUl den är den situation som uppstod för några veckor sedan för befolkningen i Anttls, Färjförblndel-serna över Torne älv kunde inte upprätthållas på grund av Ishlnder, Förfallstlden, när Isen så att säga varken bär eller brister, blev oväntat lång. Jag är fuUt Införstådd med att problemet med färjförbindelserna tUl Anttls har funnits tidigare år både höst och vår. Men just I höst blev besvärligheterna extra stora.

Svaret som kommunikationsministern har lämnat är Inte riktigt löftesrikt, om Jag skall vara uppnktig.

Kommunikationsministern svarar att samma problem som Anttls har finns även på andra håU där man har färjförbindelser. Låt mig då framhålla att man i Anttls inte har några reträttvägar under förfallstiden. Vid andra färjförbindelser har man aUtld möjhgheten att åka åt något håU, men Just I Anttls har befolkningen ingen möjlighet att under förfallstiden komma ut från byn på den östra sidan av älven, där huvudparten av befolkningen bor.

Det är gott och väl att arméns helikopterskola har medverkat till llvsmedelsföjrsörjnlngen — även en kväUstidning hjälpte till med en helikopter. Men den hjälpen kom först sedan befolkningen hade protesterat våldsamt och framfört krav - man diskuterade mycket drastiska åtgärder, nästan liknande dem vid Stora Blåsjön, Jag tycker att det är felaktigt att detta fall Inte uppmärksammades förrän befolkningen måste ta till sådana här drastiska åtgärder.

Upplysningen att man vid 1972 års revidering av flerårsplanerna för vägbyggandet kommer att pröva brofrågan ger inget löfte till befolkningen. Jag tror den möjligheten har funnits tidigare.

Frågan är nu på vilket sätt man skaU lösa problemet, både på kort och på lång sikt. På kort sikt finns möjligheten att man väljer mellan att bygga två alternativa skogsbllvägar, en på 4,5 km eUer en på 8 km. Det kan man klara av snabbt. Befolkningen kan då under förfaUstiden komma till den stora vägen på västra sidan av älven. Den andra frågan är givetvis

hur man på lång sikt skaU lösa problemet. Kommunikationsministern har tyvärr inte gett ett svar som kan sägas vara tUlfredsstäUande,

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Herr Stridsman begär ett förtydUgande av det svar Jag har lämnat.

Jag har sagt att vi skall pröva de här frågorna i samband med att vi under nästa år gör den aUmänna revideringen av flerårsplanerna för vägbyggandet. Byn Anttls må gärna tas som exempel på orter - en av många - runt om I vårt land där Uknande problem finns. Det kan varken för herr Stridsman eller någon annan vara en hemhghet att vi runt hela vår långa kust ända uppifrån Bottenviken, ned längs hela ostkusten, runt sydkusten och ända upp till norska gränsen har många platser där det bor människor isolerade, kanske Isolerade även under normala förhållanden, en isolering som de måhända själva valt. Vid vissa väderleksförhållanden bhr Isoleringen än mer markerad. Det här är ahtså inget specifikt problem just för Anttis, även om bekymren för befolkningen där kanske inte lättas av att man konstaterar att de delar den med många andra människor runt vår kust.

Svårigheterna att vid vissa tillfällen upprätthålla de normala kommunikationerna med fastlandet och att klara sin dagliga försötining, som I detta fall uppstår när isen skall lägga sig respektive gå upp och som för människor också på andra håU kan uppstå på grund av stormar, vindförhåUanden och annat, får klaras genom punktinsatser av det slag som gjorts i Anttls, exempelvis med hjälp av arméns hehkopterskola.

Om man sedan på lång sikt kan vidta åtgärder - något som herr Stridsman efterlyser - som genereUt medför lättnader för sådana här områden, skaU man naturligtvis göra det, och det har jag också sagt i mitt svar.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Ang. förbättrade förbindelser över Torne älv

Herr STRIDSMAN (c):

Herr tahnan! Jag vidhåller att förhåUandena just i Anttis är specifika. De som bor på östra sidan av älven — huvudparten av befolkningen — kan under förfallstlden, som är rätt besvärlig både vår och höst, inte komma ut därifrån om man inte haren hehkopter till hands. Vägverket har, efter vad jag vet. Ingen sådan beredskap med en helikopter, som skulle kunna rycka in om något skuUe inträffa, t, ex. vid ett sjukdomsfaU,

Jag vill också ta upp en annan sak. Nattetid, när färjetrafiken är instäUd, finns det ingen jourtjänst vid färjvaktarstugan. Det måste skapa en rätt stor osäkerhetskänsla och förtvivlan hos befolkningen. Vid plötsliga sjukdomsfall, som kan inträffa, vet dessa människor inte vart de skah vända sig. Det kan bil rätt bråttom ibland. Med besvärUgheterna som bakgrund skuUe jag vUja ha ett uttalande från kommunikationsministern om han vUl medverka tlU att vägverket får I uppdrag att hålla en viss beredskap t, ex. med en hehkopter under förfallstlderna och vidare om han vUl utnyttja möjligheten att bygga väg med anslutning tUl befintliga skogsbllvägar. Möjligheterna alt bygga en bro över Torne älv vid Anttis måste med allvar prövas.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Ang. planerade förändringar i statens järnvägars distriktsorganisation

§ 8 Ang planerade förändringar i statens järnvägars distriktsorganisation

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att I ett sammanhang besvara herr Nilssons I Agnas (m) i kammarens protokoll för den 27 oktober Intagna frågor, dels nr 326, dels nr 327 till herr inrikesministern, och anförde:

Herr talman! Herr NUsson i Agnas har frågat, om jag anser att de planerade förändringarna i SJ:s distriktsorganisation försvagar SJ:s konkurrenskraft.

Herr NUsson har vidare frågat chefen för inrikesdepartementet — vUken fråga överlämnats tUl mig för besvarande - om han anser att de planerade inskränkningarna i SJ;s distriktsorganisation bör uppskjutas med hänsyn tUl arbetsmarknadsläget.

ProposUionen angående ändrad regional organisation av SJ har i dagarna överlämnats till riksdagen. I propositionen redovisas de skäl som motiverat den föreslagna omorganisationen. I avvaktan på den fortsatta riksdagsbehandlingen har jag inga ytterligare kommentarer att göra.

Herr NILSSON I Agnas (m):

Herr talman! Jag tackar kommunikationsministern för svaret. Att han svarar på bägge frågorna är förståeligt. De rör hans fack. Att han är så kortfattad är också förståeligt, eftersom propositionen nu äntligen har kommit. Den har ju dröjt och därför föranlett mycken oro med tanke på att det redan I förväg har sagts att en del människor skall I väg den I juli nästa år.

Orsaken tiU att jag ställde två frågor i samma ärende var att jag gärna viUe höra inrikesministerns syn på en statlig aktion I lönsamhetens namn, som drabbar en region där man för att vinna en oviss fördel Inom ett departements fögderi försvårar ett annat departements lösning av ett viktigt åliggande, nämligen att ge folk arbete. Nu har vi alltså fått propositionen, men Jag vill ändå säga några ord helt kort.

Min första fråga gällde alltså SJ:s konkurrenskraft. Statsrådet Norling är uppenbarligen Inte orolig, men andra är det. Det nuvarande systemet med ett distrikt i Umeå fungerar. Att det nya systemet kominer alt visa sig hka bra, tvivlar mänga på. Servicen åt kunderna kräver att det Inte är för långt till de Instanser det här är fråga om. Den personliga kontakten betyder oerhört mycket, I vår väldiga norrländska region är det långt mellan städerna, och det läge där Luleå företräder t, ex, Umeregionen måste vara en nackdel för SJ. När producenter och konsumenter planerar transporter kommer konkurrerande företag att slå ut SJ. Jag är givetvis vän av konkurrens och vUl inte förmena andra transportföretag framgång, men SJ är dock folkets järnväg och kostar skattepengar. Herr Norling får inte vara så säker på att detta är rationahsering, att det är förnuftigt och ekonomiskt riktigt. Det bhr en skenbar vinst och en kalkylerad fördel, men jag är rädd att rationaUseringen kommer att visa sig vara ytterligare förlustbringande för SJ.

DärtUl kommer det som enhgt min mening är ett ytterligare motiv för bibehåUande av distriktsindelnlngen I norr, nämligen riksdagens beslut I höst om utredning angående förlängning av ostkustban-an. 1 det l-äget bör

Umeå få behålla sitt SJ-kansll oförändrat.

Statsrådet har I förrgår framlagt propositionen. Jag beklagar dess utformning och vill inte gå In på den I dag, Uksom inte heUer han vUl det.

Den andra frågan gäller sysselsättningen. Vår övertygelse i Västerbotten är att indragningen av SJ:s distrikt I vatie fall bör fördröjas och sättas upp på uppskovshstan, I vatie faU till efter år 1974. Mindre arbete och utflyttning av folk från ett område som behöver all den verksamhet som redan finns är nationalekonomiskt oförsvarUgt i dagens läge. Landets finanser förbättras inte av det - vi måste få något annat i stäUet, och det kostar pengar, VI vet Inte på förhand om det är vettigt osv. Jag skulle tro att SJ-chefens tankar, som herr NorUng nu har följt, i det långa loppet inte kommer att vara nationalekonomiskt riktiga.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Överläggningen var härmed slutad.

På förslag av herr talmannen beslöts att besvarandet av återstående på dagens föredragningslista upptagna frågor skuUe uppskjutas till ett senare sammanträde.

§ 9 Föredrogs och hänvisades Kungl, Maj:ts propositioner nr 131 tlU justitieutskottet, nr 135 tlU skatteutskottet, nr 138 tiU lagutskottet och nr 140 tUl finansutskottet,

§ 10 Föredrogs och biföUs InterpellationsframstäUningen nr 194,

§ 11 Allmänpolitisk debatt (forts,)

Hen DAHLGREN (c);

Herr talman! Det är i det allra närmaste åtta år sedan riksdagen fastlade riktlinjerna för trafikpolitiken. Man behöver inte ägna den trafikpohtiska verkligheten särskUt djupgående studium för att finna att den påtagligt skiher sig från de uppsatta principerna. Runt om i landet kan människor vittna om hur det kollektiva trafiknätet har försämrats genom nedläggning av järnvägshnjer, som visserligen ersatts av busshnjer, vilka I sin tur senare dragits in eller minskat i turtäthet.

Många har betecknat denna utveckling Inom den koUektiva trafikförsörjningen som en utarmning, och det var detta, herr talman, som skulle förhindras enligt dåvarande kommunikationsminister Gösta Skoglunds och riksdagens uppfattning. Bedömningen av utveckhngen bhr dock I hög grad beroende på hur man definierar begreppet tUlfredsstäUande transportförsörjning, som var en av grundstenarna I 1963 års beslut. Den frågan, menar jag, måste då kopplas samman med den målsättning som man har i fråga om samhäUets struktur.

Under 1960-talet hämtade socialdemokraterna sin Insphatlon I det hänseendet från de tankegångar som några LO-ckonomer framfört I skriften "Samordnad näringspolitik". Den grundläggande tankegången

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpolitisk debatt

där var att så mycket folk som möjligt skuUe sammanföras tUl Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena, Det var alltså ett utpräglat storstadstänkande, som lättare kunde förverkUgas, om kommunikationerna på landsbygden och i mindre tätorter fick förfalla.

Många har frågat sig, om det är den tanken som kan spåras bakom utvecklingen på kollektivtrafikens område och omfördelningen av anslagen tUl landsbygdslänens nackdel, eftersom goda kommunikationer är en förutsättn:ing för utveckling. Vi har från centerpartiets sida framhålUt nödvändigheten av att trafUcpoUtiken integreras med regionalpohtiska åtgärder.

Det var därför med en viss förvåning som jag lyssnade på fru andre vice talmannens inlägg i går kväU och hennes kommentarer om trafikpolitiken vid vårriksdagen. I sak var det ju så, att folkpartiet avstod från att medverka tUl den slutliga samförståndslösningen om trafikpoUtiken -och det har jag inte klandrat folkpartiet för; det är folkpartiets ensak. För oss andra var det viktigt att försöka föra den här frågan framåt och få tUl stånd en mera nyanserad diskussion, VI lyckades nå enighet om viktiga frågestäUningar, och jag vUl gärna säga att jag inte känner mig lurad och att jag heller Inte känner någon ånger över beslutet. Huruvida moderata samUngspartiet och herr Lothigius, som också medverkade till lösningen, känner sig lurade undandrar sig mitt bedömande. Med anledning av fru andre vice talmannens påstående i går vUl jag gärna säga att jag har den bestämda uppfattningen att aUa som medverkade till samförståndsbeslutet var besjälade av en uppriktig vUja att anpassa traflkpoUtikens riktlinjer tih det samhälle som vi vlU ha I framtiden.

Vi har från centerpartiets sida tolkat trafikutskottets och riksdagens beslut i våras som en vändpunkt, I detta beslut står inskrivet att trafikförsötiningens omfattning och inriktning bör syfta tUl en positiv närings- och befolkningsutveckling i landets ohka delar. Det är därför angeläget att man nu snabbt konkretiserar begreppet tillfredsställande transportförsörjning.

För flera år sedan framförde centerpartiet I riksdagen kravet på trafikförsörjningsplaner. Först härigenom bhr det möjligt att göra en bedömning och ta stäUning och utvärdera begreppet tUlfredsstäUande transportförsörjning. Jag uppskattar - jag viU gärna säga detta från den här talarstolen - att kommunikatlonsmhilstern nu har uppmärksammat den här delen av problemstäUningarna I trafikpoUtiken och beordrat en landsomfattande regional trafikplanering fram tUl år 1974, Det är en riktig åtgärd att låta kommuner och län själva göra en bedömning. Men jag vUl gärna betona att planeringen inte får innebära att man under den relativt långa tid som den skall pågå underlåter att vidta de förändringar tUl det bättre som är möjliga att göra utan att invänta resultatet av planeringen.

Här spelar naturhgtvis den trafikpohtiska delegationen en avgörande roll. Om man vill ha ett samarbete och en bred politisk uppslutning bakom de grundläggande värderingarna i 1963 års beslut, då krävs det att trafikpohtiska delegationen med kraft går in I sitt uppföljande och utvärderande arbete och bhr en kontlnuerhgt arbetande delegation. Delegationen har med sina nya direktiv ännu arbetat så kort tid, att det

Inte är rimligt att redan nu bedöma dess arbete. Framtiden får utvisa dess arbetsduglighet.

Det är uppenbart att koUektivtrafiken måste få spela en grundläggande roU i samhäUsplaneringen, men fördenskuU får inte det faktum undanskymmas som innebär, att bUismen är och kommer att förbU en oundgänghg del av trafikförsörjningen, I storstadsområden och större tätorter bör det vara möjligt att genom en servicevänhg kollektivtrafik dämpa bilexpanslonen, vUket emeUertid är en omöjlighet inom andra områden I landet där bilismen är en oundgänghg del i ett väl fungerande trafiksystem.

Utifrån dessa utgångspunkter har jag med oro tagit del av den inflammerade trafikpolitiska debatten under sommaren och hösten. Min oro är betingad av det förhåUandet att så många så okritiskt talar för en ökad beskattning av bUismen såsom en helt undergörande metod för att trafikpolitiken skuUe fungera som var avsett 1963, Det är självklart att biUsmen skall betala sina kostnader, men så länge tåg, flyg och sjöfart Inte betalar sina mUjöskador kan man rimligtvis inte begära att en del av transportapparaten skaU åläggas den kostnaden, medan andra går fria,

I fråga om vägkostnadsansvarigheten pågår en utredning om vars resultat vi i dag Ingenting vet. Debatten styrs av ett önsketänkande, där man tycks tro att om man fördyrar omkostnaderna tillräckligt för biUsmen, kommer exempelvis SJ automatiskt att gå med vinst genom en ökande resande- och godsfrekvens. Vad som händer genom en sådan åtgärd är naturhgtvis ingenting annat än att man höjer kostnaderna för frakter och resor tUl ett läge som är betydligt högre än vad som skulle vara fallet om transportföretagen konkurrerade om de tiänster som skaU utföras.

Vad som ytterligare skrämt rrug i denna sommars debatt är att bUisten nära nog betraktas som en mer eller mindre suspekt figur bara därför att han eller hon äger en bU som nyttjas tUl arbete, för hemmet, tUl rekreation. Man glömmer att bUen för de flesta är en förutsättning för arbetet, för att bryta isolering, för att uppnå rekreation.

Jag kommer att medverka tUl att bilismen skall betala sina kostnader, men jag kommer inte att medverka tUl att använda bUlsmen som ett beskattningsobjekt för att finansiera SJ;s driftsunderskott. Det underskottet skaU täckas över budgeten i vanlig ordning.

När det gäller trafiksäkerhetsaspekterna har Jag den uppfattningen att bättre vägar är den säkraste metoden att nå ökad trafiksäkerhet. Den metoden är tUl och med bättre än att redan nu utlova stöd för ökade bilskatter som skulle finanslera vissa opreciserade åtgärder från trafiksäkerhetsverkets sida.

Här kan man då göra det konstaterandet att vägstandarden inte motsvarar de krav man har rätt att stäUa i förhåUande tiU trafiktäthet och trafiksäkerhetsaspekter. Dessutom kan man lugnt påstå att tilldelningen av medel för underhåU och byggande har varit på en så låg nivå att det I dag sker en oroväckande kapitalförstöring när det gäller medel Investerade I vägar - enbart på grund av bristande medel till underhåU,

Även om arbetsmarknadsläget nödvändiggjort en ökad satsning på beredskapsarbeten inom vägsektorn, vUket självfaUet något förändrar den

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

bUd jag tecknat, är behovet stort, och man kan och man bör diskutera om vägbyggnadstakten och underhåUsgraden på del befintUga vägnätet skall vara så avhängiga av konjunkturläget I landet som den nuvarande ordningen innebär.

Ryckigheten i dessa växUngar medför osäkerhet på planeringsstadiet. Den medför en personalorganisation och maskinpark som vid vissa tider är för stor i förhållande till de medel som anvisas.

Jag vill gärna, herr talman, uttrycka den förhoppningen att kommunikationsministern under den behandUng som nu pågår i departementet av de anslagskrav som redovisats exempelvis från vägverkets sida, skall ha förståelse för dessa synpunkter och se tUl att vi får en sådan vägstandard att regionala skUlnader utplånas och att trafiksäkerheten automatiskt därmed bhr större genom bättre vägar.

I detta anförande instämde herr Persson i Heden (c).

Herr LOTHIGIUS (m) kort genmäle;

Herr talman! Herr Dahlgren uppkaUade mig att säga några ord om varför trafikutskottet tog den stäUning det gjorde med anledning av att folkpartiet demonstrerade annan uppfattning. Kammarens ärade fru andre vice talman tog upp problemet I går och sade att folkpartiet var ensamt om synpunkten att man borde ha en specialutredning för att klara av dessa gemensamma frågor,

I moderata samlingspartiet hade vi den uppfattningen att man på trafiksidan redan har en rad utredningar - som också fru andre vice talmannen talade om I går - och att man därför Inte borde skaffa ytterUgare en utredning. Det lämpligaste var att förstärka den trafikpolitiska delegationen med representanter av parlamentarisk art. Det var också den vägen som riksdagen och kommunikationsministern föhde. Jag tyckte att departementet var ganska snabbt i vändningen att effektuera riksdagens beslut. Jag ansåg det viktigare att vi var eniga i trafikutskottet i denna fråga och skapade en bred samling för att nå resultat, vilket vi inte hade gjort om vi hade ställt oss åt sidan i det sammanhanget. Det var alltså bakgrunden till att vi tog det stäUningstagande som vi gjorde.

Jag år glad över att kommunikationsdepartementet så snabbt följde våra förslag, som innebär att vi på ett bättre sätt kan följa dessa frågestäUningar.

Beträffarj.de herr Dahlgrens synpunkter där förslag framlagts att lägga en ökad andel av kostnaderna på bUlsmen så Instämmer jag helt i den delen av hans anförande. De undersökningar som man i dagarna har gjort visar vad bUen betyder i samhäUet inte minst för de små inkomsttagarna och för de yrkesarbetande. Hela samhäUet är ju uppbyggt på bUlsmen. Man talar om att belasta billsmen med ökade kostnader Innan man vet tUlräckligt mycket om vilka fördelar biUsmen har för samhället och vilka nackdelar och skador den förorsakar. VI i moderata samlingspartiet kan inte vara med om detta förrän vägkostnadsutredningen är färdig med sitt betänkande.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle:

Herr talman! För det första viU jag gärna säga att jag självfallet stöder herr Dahlgren när han talar om det värdefulla I att man nu kan börja definiera begreppet tUlfredstäUande trafikförsörjning. Jag tror det är ytterligt väsentligt. Man kan ju bara tycka ätt det är htet egendomligt att arbetet med att börja den definitionen kommer åtta år efter det atl det stora trafikpohtiska beslutet om en tUlfredstäUande trafikförsötinlng fattades. Men bättre sent än aldrig.

Sedan vUl jag göra ytterligare ett instämmande i herr Dahlgrens anförande. AUdeles självfaUet tror Jag att alla som deltog I den berörda överenskommelsen är besjälade av en uppriktig vUja att få en tillfredställande trafikpolitik. Men vi kan ju ha ohka synsätt när det gäller på vilka vägar vi vUl gå fram för att få det mest effektiva resultatet.

Jag är kolossalt glad att herr Dahlgren och senare också herr Lothigius gjorde detta uttalande om att man inte känner sig lurad efter den här överenskommelsen. Jag sade i går endast att jag tror att man gör det i dag. Jag var ju ingalunda så hård i mitt uttalande som exempelvis centerledaren var när han en av de sista dagarna I augusti - jag utgår ifrån att det är ett sanktionerat TT-referat — uttalade att det är anmärkningsvärt att regeringen inte vidtagit några åtgärder på grund av riksdagens beslut om att statens trafikpolitiska delegation skah överväga anpassningen av trafikpolitiken till regionalpoUtik och samhäUsekonomi, Och vidare: Värdet av riksdagens stäUnlngstaganden försvinner om de inte leder tUl åtgärder. Centern känner sig naturligtvis inte bunden av överenskommelser som åsidosätts utav regeringen.

Det var en väldigt hård reaktion. Så hård har ju inte jag varit, men jag har även i dagens läge upplevt det så att man Icke har kommit dithän som man utgick Ifrån när de här frågorna diskuterades under våren.

Eller har man exempelvis inom trafikpolitiska delegationen fått förvissning om att järnvägsnedläggningar får handläggas inom trafikpolitiska delegationen? Eller är det fortfarande en departementets egen business? Har man kanske fått förvissnmg om att dessa frågor icke skall ligga Inom trafikpolitiska delegationens område? EUer har man fått förvissning om att frågan om Gotlandstrafiken och huruvida man där skall utgå från kommunerna eUer länet skaU hgga Inom eller utom trafikpolitiska delegationens arbetsområde?

Det är Inte oväsenthga frågor.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr DAHLGREN (c) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl bara säga tUl fru andre vice talmannen att det Inte råder några delade uppfattningar mellan min partUedare och mig i trafikfrågorna. Det uttalande som denne gjorde under sommaren var föranlett av att det inte hade skett någon utökning av trafikpohtiska delegationen. En sådan utökning gjordes veckan därefter. Det fanns förklaringar tUl att det Inte hade skett tidigare, vilka vi har accepterat.

Jag är glad över att fru andre vice talmannen nu något har förklarat sitt yttrande från I går.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle: Herr talman! Det är alldeles riktigt att beslutet om utökning kom strax efter det att Thorbjörn Fälldin hade gjort sitt mycket skarpa uttalande. Det hade ju då gått flera månader efter det att trafikutskottets överläggningar hade ägt rum och sedan beslutet hade fattats här i riksdagen. Det har däremot inte gått så lång tid sedan dess, och kvar står mina i dagens läge ingalunda oväsentliga frågor, SkaU fortfarande departementet bakom stängda dörrar fatta beslut om järnvägsnedläggningar och hknande mycket viktiga frågor, eller kommer dessa att handläggas av trafikpolitiska delegationen?

Herr kommunikationsministern NORLING;

Herr talman! När jag suttit och lyssnat på denna debatt har jag inte bhvit riktigt på det klara med vad som ytterst kan hgga bakom den högt ärade fru andre vice talmannens inlägg, varken det som hon gjorde i går eller det hon nu har gjort. Oavsett bakgrunden och baktanken är de emeUertid I stort uppseendeväckande. Vårriksdagen fattade nämligen vid sin behandling av trafikfrågorna med mycket stor majoritet det beslut som här refererats av bl. a, herr Dahlgren. Riksdagen beslutade då att trafikpohtiska delegationen, som har funnits ända sedan 1963 års trafikpohtiska beslut fattades, skulle utvidgas och dessutom få ett markerat utökat mandat.

Tankegången var logisk. Trafikfrågorna har ytterligare komphcerats efter 1963 års beslut. Det fanns därför många motiv för att ompröva trafikpolitiska delegationens arbetsuppgifter och att se till att den skulle kunna arbeta i takt med tiden. Det blev man således med mycket stor majoritet överens om under vårriksdagen. Bl, a. skuUe delegationens parlamentariska del utökas.

Beslutet fattades av riksdagen under någon av dess sista plenidagar strax före sommaruppehåUet, Sedan kom semestertiden, dä det är ganska svårt för de flesta att få fram arbetsuppgifterna. Det kom en del andra ting i vägen, som gjorde att någon hopsummering inte skedde och att något direkt beslut om utvidgning av delegationen Inte fattades under loppet av ett par sommarmånader, då verksamheten I vårt land över huvud taget I princip Ugger stUla.

SjälvfaUer kan man, som fru Nettelbrandt här gör, ta detta dröjsmål tiU Intäkt för ett påstående att det nära nog förekommit något slags -även om det ordet inte uttalades - sabotage mot riksdagens beslut ijuni.

Det må stå för fru andre vice talmannens räkning, om hon avser att med sitt inlägg tolka det två månaders sommaruppehållet på det viset. Jag kan naturligtvis Inte under några förhåUanden se saken så och utgår ifrån att de som nu mycket aktivt har kommit i gång med arbetet I den nya utvidgade trafikpoUtiska delegationen inte heller delar hennes uppfattning.

När jag :nuhar begärt ordet vUl jag också bara med ett par ord uttrycka förvåning över det inlägg som fru Nettelbrandt gjorde I går. Jag upprepar att jag inte klarar ut baktanken bakom anförandet. Jag hade hoppats att fru andre vice talmannen sedan I går skulle ha gjort en del strykningar i sitt anförande. Nu har jag läst det och funnit att så Inte har

skett. Det står där naket så som hon höU det I går, och jag rekommenderar det till läsning för de ledamöter som av oUka skäl inte kunde lyssna tUl det - Inte därför att det skuUe utgöra något bidrag i de ärade ledamöternas sanningssökande, utan tvärtom därför att det visar hur man demagogiskt kan utnyttja en situation, som I sig förutsätter allvarliga överväganden, för att utså misstankar om del ärliga uppsåtet hos en i verkUgt ärUg mening arbetande delegatlon oeh det ärliga uppsåtet hos alla som har att handskas med den mycket svåra materia som kommunikationsfrågorna ändå utgör.

Jag inskränker mig nu, ärade kammarledamöter, tUl att fragmentariskt konstatera att fru andre vice talmannen i går uttalade en misstanke mot demokratin i arbetet inom delegationen genom att försåtligt framhåUa att min närmaste man, statssekreteraren i kommunikationsdepartementet, är trafikpolitiska delegationens ordförande. Att han är satt att leda delegationen uppfattades av fru andre vice talmannen som ett svek mot demokratiska spelregler - enbart den omständigheten skuUe enligt fru Nettelbrandt innebära att svenska folket kommer att undanhållas det som skall behandlas i delegationen.

Fru andre vice talmannen räknade också upp järnvägshnjer - det står fortfarande I kammarens protokoll från I går - och bad mig tala om huruvida de eventuellt skulle kunna få vara kvar. Bland de järnvägar hon räknade upp fanns hnjer som redan är nedlagda Att Inte ens kosta på sig det UUa besväret att hos riksdagens upplysnmgstjänst, som är en fin Institution i sådana sammanhang, kontroUera enkla sakuppgifter av typen vUka järnvägar vi har kvar I detta land för persontrafik!

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl först och främst säga att jag Inte tänker ta upp någon tävlan med landets kommunikationsminister I demagogi. Den tävlan kommer han alltid att vinna.

Sedan ber jag om ursäkt, kommunikationsministern, om det fanns någon uppgift beträffande de här järnvägarna som Inte var helt korrekt. Jag tycker dock inte att det är något att göra ett stort nummer av. Kommunikationsministern har hela sitt kansh Inom departementet till förfogande. Vi har på vårt kansli en sekreterare per 15 ledamöter. Det bhr en viss skillnad, och jag är ledsen om jag har fått fram en Inkorrekt uppgift på någon punkt. Men det kanske skuUe vara av större värde både för kammaren och för befolkningen i landet, som är intresserad av detta, att kommunikationsministern i stäUet för att uppehåUa sig vid ett eventueUt misstag i en detah upplyste om något av det jag frågade om. Hur ligger det till? Går det t, ex. att säga nägot på någon av dessa punkter? Kommer dessa järnvägar att få vara kvar? Gardet att säga något utöver det som sagts beträffande inlandsbanan? Det är ju ändå det intressanta.

Kommunikationsministern tog mycket stora ord i munnen och talade

om svek mot demokratin, och jag vet inte aUt vad det var. Jag har inte

nämnt något om detta. Jag har däremot menat - och det gäller ingalunda

bara kommunikationsministerns område - att det är en allvarlig fråga om

_ man lägger den ena utredningen efter den andra inom departementet på

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

det sättet att den också är styrd av departementets tjänstemän. Jag har självfallet det allra största förtroende för statsekreterare Hasslev som är mycket skickhg och känd som en kapacitet på området, men det är inte frågan om det, utan det är fråga om vi skah ha ett från kanslihuset självständigt fungerande utredrungsväsen, som vi hade tidigare här I landet men som vi alltmer fjärmar oss från genom dessa kanslihusutred-lUngar. Jag tycker att det är olyckhgt att man går fram på den vägen.

Fortfarande, herr talman, kvarstår den frågan helt obelyst, hur det är t. ex. med Järnvägsnedläggningarna. Kommer de att få handläggas av trafikpohtis;ka delegationen eller skaU det vara departementets ensak? Det är en för svenska folket oerhört väsentUg fråga.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Jag upprepar vad Jag sade för en stund sedan, nämligen att fru andre vice talmannen under gårdagens inlägg konstaterade att det förhållandet att trafikpolitiska delegationen skuUe ledas av statsekreteraren I kommunikationsdepartementet fick tas till intäkt för att utred-rungens arbete Icke skulle kunna på något vis diskuteras öppet och riktigt som man enligt hennes uppfattning kunde fordra av alla av trafikpolitiken berörda. Jag tycker att det är en mycket aUvarUg anklagelse att på det sättet genom att konstatera vem som skaU leda ett arbete koppla samman namnfrågan med möjhgheten att demokratiskt angripa dessa oerhört väsentliga och viktiga frågor. Det som sagts av fru andre vice talmannen kvarstår tills vidare i kammarens protokoU från gårdagen,

I dag söker fru Nettelbrandt sUngra sig undan genom att på nytt upprepa vad hon sade i går, vilket jag nyss påpekade delvis var felaktigt i det hon frågade om vi skulle lägga ner järnvägar som är nedlagda för länge sedan och även fick med en del andra felaktiga uppgifter,

1 dag försöker hon klara sig ur denna besvärliga fråga och denna besvärhga diskussion genom att ställa en konkret fråga på nytt: Hur skall det bh med andra järnvägar än Inlandsbanan som jag nämnde I samband med presentationen av den nya regionala landsomfattande trafikplaneringen? Hennes senaste Inlägg är ytterligare ett bevis pä hur nödvändigt det är för fru andre vice talmannen att gå till skrifterna och se vad som egentligen står där. Jag rekommenderar fru Nettelbrandt att läsa — det kan hon att döma av hennes senaste inlägg här inte ha gjort - den presskommuniké som gavs ut från kommunikationsdepartementet om den landsomfattande regionala trafikplaneringen. Där hade inlandsbanan tagits som exempel när det gäher järnvägsnedläggningar. Där framgår att man vid den regionala trafikplaneringen naturligtvis skall se på frågan I dess helhet innan vi beslutar hur vi skaU ha det. Jag framhöU där att redan fattade beslut om järnvägsnedläggningar naturUgtvis inte skulle ändras, samt att järnvägar där det fanns avtal mellan entreprenören och köparen av trafiken inte heUer skuUe beröras. Det betyder självklart att övriga frågor får tas in i ett större sammanhang under den regionala trafikplaneringens gång,

I presskomniunikén har det aUtså satts på pränt att vi fram tUl den 1 oktober 1974 skaU ha ett intimt samarbete mellan landets kommuner och länsstyrelser samt statsmakterna genom kommunUtatlonsdeparte-

mentet. Varje kommun skaU därvid när den tiden är inne få möjligheter att uttala sig, diskutera och komma med förslag om hur det regionala trafikmönstret skall se ut inom kommunens område, där man skall samplanera den kommunala trafikförsörjningen med den regionala för att nå ett optimalt resultat. När efter detta fru Nettelbrandt ändå kan fråga vilka möjligheter berörda kommuner har att under detta arbetes gång få göra sin röst hörd är det klart att jag blev överraskad.

Man hade kunnat hoppas att fru Nettelbrandt I dag något försynt skuUe ha sagt att det var fel inte bara att nämna någon järnväg för mycket utan också att inte själv ha tagit del av vad som sagts I samband med presentationen av trafikplaneringen.

Går nu den värderade fru andre vice talmannen upp ännu en gång och på nytt för kammaren bevisar att hon inte har läst ytterhgare någon skrift som hör Ihop med denna fråga kommer jag inte, herr talman, att begära ordet Igen,

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp) kort genmäle:

Herr talman! Jag vUl gärna tala om för kommunikationsministern och kammaren att de uppgifter som jag lämnade i mitt Inlägg I går och som kommunikationsministern så har honiserat över och använt för att försöka att få mig att framstå som ovederhäftig har jag visserhgen inte fått från riksdagens upplysnmgstjänst men jag har fått dem från SJ I form av ett skriftligt SJ-meddelande, Jag har utgått från att jag kunde hålla mig tUl de uppgifterna och att de var en riktig beskrivning av dagsläget. Men jag ber'om ursäkt om det meddelande som har kommit från SJ Inte har varit helt korrekt. För trafikfrågan I stort spelar det dock knappast någon avgörande roU,

De ytterhgare förklaringar som kommunikationsministern nyss har lämnat tycker jag har varit värdefuUa. Den presskommuniké som vi fick tUlsammans med konjunkturpaketet var inte särskUt upplysande, det är väl kommunikationsministern överens med mig om. Jag fäste mig vid att även kommunikationsministern sade någonting sådant som att "om man läser den och tolkar den rätt". Det behövs tolkning och betydande konkretiseringar av vad där står.

Jag tror det är viktigt, herr talman, att vi inte när vi för en diskussion av detta slag frågar efter baktanken utan håller oss tUl vad frågan gäller. Just nu är det viktigaste, att vi får en tUlfredsstäUande trafikförsörjning här i landet.

Kommunikationsministern satt här under mitt anförande i går kväll, och han säger i dag att han var förvånad. Jag förstår Inte varför kommunikationsministern inte i vanlig ordning då diskuterade frågorna — det brukar ju ske. Men det kanske var nödvändigt att först vända sig till departementet I det stora kanslihuset och där få vissa uppgifter. Dess värre stämde de inte på varje punkt med uppgifterna från kommunikationsdepartementet underlydande organ.

Fru ERIKSSON I Stockholm (s):

Herr talman! Många tror kanske - den uppfattningen har Ju spritts -att fru Nettelbrandt och jag alltid .skaU gä emot varandra. Jag vill bara

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

säga att jag inte alls kommer att beröra det område som fru Nettelbrandt nu sysslat med, utan hoppar in på något annat.

Jag -vUl anknyta tUl några av de anföranden som hölls i går, där det påtalades .itt vi har en ny bild av arbetslösheten i dag. Ett nytt drag är att så väldigt många av dem som är arbetslösa är kvinnor; i själva verket är det Uka många kvinnor som män. Det är aUtså en procentuellt större arbetslöshet bland de förvärvsarbetande kvinnorna än bland förvärvsarbetande män. Det är naturligt; det är så att säga frånsidan av det lyckade resultat, som statsmakterna har uppnått med hela sin polltUc under många år, SjälvfaUet har, som finansministern sade I går, den nya skattereformen haft den verkan, som man åsyftade; det är skattemässigt fördelaktigt för kvinnor att gå ut i förvärvsarbetet. Det är uppenbarligen en reform I takt med tiden, eftersom man har fält fler gifta kvinnor att söka sig ut på arbetsmarknaden, TIU delta har också den mångåriga upplysningsverksamheten från arbetsmarknadsorganen och den omskolningsverksamhet som har bedrivits av AMS bidragit,

AUt detta är alltså resultatet av en pohtik, som vi nu kanske tycker oss se frånsidan av. Situationen kan verka bekymmersam, men kvinnorna på arbetsmarknaden är i alla faU någonting som man måste räkna med. Jag är övertygad om att även om det i dag finns arbetslöshet bland kvinnorna betyder det inte att vi i fortsättningen kommer att få färre förvärvsarbetande kvinnor. Trenden är att fler och fler kvinnor går ut i förvärvsarbete. Under de närmaste åren får vi räkna med att kvinnorna sitter litet lösare i förvärvsarbetet än männen och därför kan ha en känsligare stäUning i tider då det bötiar bh ont om arbete. Att kvinnorna går ut i förvärvslivet är emellertid en naturlig utveckUng, och den kommer icke att brytas av den arbetslöshet som vi i dag sett i ganska stor utsträckning bland kvinnorna,

I dag stiger Inte kvinnorna tillbaka i all tysthet om de blir arbetslösa. Det är inte heller nägon som - åtminstone offentligt - vägar säga att nu skall kvinnorna hålla sig hemma, för det är ont om Jobb och alt männen skall komma I förtur! VI har kommit från den inställningen. Ingen vågar företräda den politiken att männen skall prioriteras när det gäller arbete. En annan fråga är om man I det reella arbetet på atl bekämpa arbetslösheten aUtld lägger samma tonvikt på att kvinnorna skall sugas upp i nytt arbete som man gör när det gäUer männen.

Det är klart att en hel del av kvinnorna, som jag nyss sade, sitter litet lösare. ÅtskUUga av dem som under senare är genom omskolning och genom upplysning har kommit ut i förvärvsarbete har en kortare erfarenhet, och ibland har de även en grundare utbUdning för sitt arbete. När man stramar åt bhr det naturligt att de kommer I första uppbådet som arbetslösa. Vidare är en hel del av de branscher som drabbas av ratlonaUseringar och nedläggelser just låglöneföretag där det finns mer kvinnor än män.

Det finns en annan omständighet som gör atl kvinnorna I ännu högre grad än vad vi ser I rapporterna från arbetslöshetskassorna och arbetsförmedlingarna har bUvit arbetslösa. Jag tror alt det t, o, m, finns en dold arbetslöshet Inte bara av den art som vi tidigare har talat om, nämligen bland gifta kvinnor I hemmen, utan oekså bland sådana som har varit ute

i förvärvsarbete men nu mist sin anstäUning, Detta sammanhänger dels med att de inte registreras i kassorna om de är nya, dels med att de i många fall haft deltidsarbete och lätt hamnar bland dem som mister sitt jobb. De är kanske tveksamma Inför att ta ett annat jobb och anmäler sig inte på arbetsförmedlingarna. Siffrorna för de arbetslösa kvinnorna är därför i verkhgheten väl så höga som dem vi får se.

Det är en hel del branscher t. ex, kontorsarbete, där arbetslöshetssiffrorna - detta gäller Stockholm - Inte representerar äldre kvinnor utan unga flickor på 20—25 år som är arbetslösa just därför att kontorsbranschen är en av de branscher där man har avskedat folk och väntar ett mindre behov av arbetskraft.

Deltidsanställda finns i oUka serviceyrken. Handeln utnyttjar deltidsanställda I mycket stor utsträckning. Varuhusen har haft anställningsstopp under bra lång tid, och det drabbar ju kvinnorna eftersom de är den stora gruppen anstäUda I denna verksamhet.

Inom hoteU- och restaurangbranschen finns också en arbetslöshet som ger sig tiU känna bl. a. genom att man får kortare arbetstid. Många kvinnor arbetar t, ex. på deltid men skuUe I själva verket vUja ha heltid. Där är det alltså en arbetslöshet som inte fullt kommer tUl uttryck i de officiella rapporterna.

På ett annat område, där kommunerna är arbetsgivare, har man fått en arbetslöshet som inte bara har den effekten att kvinnor blivit fristäUda just nu utan som också kan få en betänklig effekt på utveckhngen av vår sociala standard. Det har visat sig — rapporterna är Inte fullständiga, jag har fått dem från socialstyrelsen och sett dem i pressmeddelanden vid ohka tillfällen — att när det är ont om pengar I kommunerna, när nian är rädd för att höja skatten och vUl hålla den nere, då minskar man hemhjälp för gamla, hemsamaritverksamheten, man håller tillbaka ungdomsverksamheten, skolmåhlderna fryser man ned, färdservice tUl handikappade och över huvud taget service till handikappade gamla och sjuka samt barn sättes på sparlåga. Ingen utveckUng sker, utan det bUr ofta I stället en direkt minskning av verksamheten.

Det allvarligaste på detta område är enligt min uppfattning det som sker i fråga om barntillsynen. Det händer att man helt stoppar famlljedaghemsverksamheten; det finns Inga pengar. Man håller tiUbaka ny verksamhet med daghem. 1 somras påpekade statsrådet Odhnoff i ett föredrag att det finns ett mothåll när det gäller att utveckla barntillsynsverksamheten på det sätt som vi har räknat med i våra riksdagsbeslut, VI anser att behovet av daghemsverksamhet nu inte är fyllt och att det bör öka. Enligt planeringen skaU det finnas ca 40 000 platser tlU 1975, Om detta mål skaU kunna nås, måste den verksamhet som nu förekommer dels uppehållas, dels utvecklas sä som vi har räknat med.

Jag menar att det är en aUvarUg företeelse om en konjunktursvacka som den nuvarande skall få bryta utveckUngen på ett så viktigt område,

TradltloneUt bekämpas arbetslöshet främst genom byggverksamhet, eftersom byggandet är en nyckelverksamhet som för med sig arbete på många andra områden. Men om man betraktar hela folkhushållet — både den kommunala verksamheten och den statliga - som en enhet, så är det Inte säkert att byggnadsproduktionen av kyrkor, bensinstationer, väg-

Nrl20

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

stumpar, hus tUl lodjuren på Skansen osv, är det som borde prioriteras framför social verksamhet, vilken bl, a, innebär omsorg om barn, gamla och sjuka. Det kan hända att det är dåhg hushåUning att frysa ner socialvården. Om omsorgen om barn, om omsorgen om sjuka människor krymps ner, om vi -vrider klockan tUlbaka när det gäller den sociala verksamheten, så sätter detta spår. Tänder som Inte lagas I dag, blir sämre om en del år, barn som inte får fostran och omsorg i dag, bhr betydligt besvärligare att ha att göra med om en del år, när konjunkturerna kanske är bättre.

Jag menar att denna sociala verksamhet borde vara ett "prioriterat bygge" under alla förhållanden,

VI på socialdemokratiskt håll har kört fram den frågan under vår rådslagsverksainhet. Jag var själv med i en grupp som formulerade myckel bestämda önskemål om att bl. a, famlljedaghemsverksamheten skulle få ett stöd på något sätt I de konjunkturpohtiska åtgärderna, att man skulle över huvud taget se tUl att den verksamhet på det sociala området som I dag stryps stimuleras från statligt håU,

Från det socialdemokratiska kvinnoförbundets sida har vi framfört att vi anser att inte bara byggande av daghem utan även driften av daghem bör ingå i de omsorger som kan inrymmas i en sådan här konjunkturstlmulerande budget, som läggs nu i höst. Därför är vi så mycket gladare att detta också har uppmärksammats och fått gehör hos regeringen. Vi är mycket nöjda med att daghemmens drift bidrag höjs från 2 800 kronor till 4 000 kronor per plats och att bidraget tUl fritidshemmen höjs från I 500 tUl 2 000 kronor, VI är också nöjda med att man har ökat lånemöjllgheterna för kommunerna, när det gäUer att bygga daghem.

Det är egentligen något nytt detta, att ta sådana hänsyn vid ett bekämpande av arbetslösheten. Och när vi ser på vad de borgerhga kommer med finner vi, att där saknas Ju helt tanken på barnfamiljerna, men allra mest främmande är de borgerliga naturligtvis för att man under en tid när det är ont om Jobb skulle stimulera daghemsbyggen. Jag undrar om inte det hgger en tanke bakom, att när så många tanter blir arbetslösa, så kan de väl sköta sina ungar själva, även om detta inte direkt uttalats.

Herr Bohman sade häromdagen I TV att de tre borgerliga partierna har en gemensam borgerhg Ideologi, Och jag tror nästan alt det är så, åtminstone när det gäher daghemsverksamhet. När jag I går hörde fru Söders htet känslosamma utläggningar, fick jag föreställningen, att man häller nog ganska väl Ihop på den borgerliga kanten och anser att då det stramar åt är icke den kollektiva barntillsynen någonting som bör komina i första hand. Det är andra tongångar man då slår an.

Det har talats mycket om de nyfattiga. Det är precis som ett nytt slags pauvres honteux, det är folk som lever på en standard som de Inte har råd att betala, som har en Inkomst som Inte räcker till för att betala de bostäder sorn de måste använda sig av, och det är barnfamiljer. Jag förstår att famUjepolltlska kommittén kan tycka att del är Utet abrupt att redan nu fatta beslut om den stora ökningen av de kommunala bostadstilläggen. Men jag tycker det är riktigt att säga ifrån i dag, att vi kommer att stödja barnfamiljerna - just de barnfamiljer som utan eget förvållande hamnat I

svårigheter. De jobbar och de har sökt bUUgare bostäder, men de tvingas till större utgifter än de klarar. BostadstUlägget är ett utomordentligt väl inriktat stöd som det nu föreslås från regeringshåU. Det går ut på att höja de statliga bostadstUläggen tillfäUlgt under Januari men senare under våren öka möjligheterna för famiherna att kunna betala sin hyra själva, givetvis med bostadstillägg. Då behöver de inte räknas In I gruppen socialfall. Det kan visserligen sägas att det Inte är någon skam att uppbära socialhjälp, men det är ändå mycket påfrestande för en familj att göra det. Och det är speciellt påfrestande för barnen I en sådan famUj, Så är det fortfarande, och för människor I min ålder är det kanske hårdare än för andra, därför att vi förr kände socialhjälpen som en kraftig märkning.

Jag tycker aUtså att det är utomordentliga reformer som nu föreslås i de avlämnade propositionerna 140 och 156. De är inriktade på just de barnfamiher som har det sämst ställt.

Vi skall Inte diskutera hela familjepoUtiken I dag. Det blir väl tillfälle att göra det när familjepolitiska kommittén lägger fram sina förslag. Själv anser jag dock att det under lång tid har rått ett barnflentllgt klimat i samhället. VI behöver en genomgripande reformverksamhet när det exempelvis gäller den kollektiva omsorgen. Jag tänker då Inte bara på familjedaghem och daghem av annat slag utan på hela den verksamhet som går ut på att stödja mor och barn, t, ex, barnavårdscentralerna och hälsovården för barn och mödrar.

Jag kan omtala att det I Stockholm finns en speciell kommunal kvinnokommitté, som nyUgen tUl kommunstyrelsen har Ingivit en hemställan som berör de problem jag här har tagit upp. Man vill ha en större bredd på de åtgärder som företas för att dämpa kvinnoarbetslösheten. Man pekar vidare på en rad av de verksamheter som kommunen själv bedriver och som i mycket hög grad sköts av kvinnor. Dessa verksamheter har kommit i strykklass när skattediskussionerna ute i kommunerna har varit sä hårda. Man pekar också på den sociala servicen och barnavården och menar att rädslan för skatten Inte får orsaka allvarliga skador på den sociala standarden. De 500 miljoner I beredskapspengar som nu har gått tUl kommunerna kan användas också för verksamhet av detta slag; därmed kan man minska den kvinnliga arbetslösheten och göra bestående insatser för den sociala standarden.

De framlagda höslproposilionerna 140 och 156 är utomordentligt användbara bidrag när det gäller att bekämpa den kvinnliga arbetslösheten. De ger också ett gott stöd till barnfamUjer och till sådana famUjer över huvud taget som har en relativt låg standard. Jag tycker att man här har varit fördomsfri och atl man har brutit en ny väg genom att prioritera frågorna om barntillsynen. Jag hoppas verkligen alt kommunerna använder sig av förstärkningarna av beredskapsanslagen. Del ligger I tiden att angripa arbetslösheten även när det gäUer kvinnor. Det ligger också i tiden atl betrakta den sociala verksamheten I kommunerna som ett område där staten har sitt ansvar.

Det är inte aUtid Jag är så tiUfredsstäUd med regerlngsförslagen som nu. Man har brutit gammal slentrian i bekämpandet av arbetslösheten, och det vill jag tacka för.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

2 Riksdagens protokoU 1971. Nr 120-121

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Herr MÖLLER I Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Det är bara på en punkt Jag vUl bemöta vad fru Eriksson i Stockholm sade. Hon påstod att de icke-soclallstiska partierna inte är så intresserade av daghem och dyUkt, I synnerhet Inte när det stramar åt I konjunktiuen. Jag vUl definitivt ta avstånd från det uttalandet. Vårt positiva i.atresse I folkpartiet för de här frågorna är väl belagt under många år I riksdagen under både debatter och i utskottsutlåtanden. Och så som vi pressade på under lång tid - som man minns från mitten av 1960-talet - innan ni socialdemokrater vände I frågan om famlljedag-hemsplatserna och gick med på ett kraftigt stöd för dem. Vid sidan av daghemmen betyder de famihedaghemsplatser som nu finns värdefulla möjligheter för ett oerhört stort antal kvinnor att komma ut på arbetsmarknaden.

Däremot kan Jag instämma I vad fru Eriksson sade när hon så vältahgt beskrev föhderna för kvinnorna av det svåra konjunkturläge vi har hamnat i. Och vems pohtik som tiU stor del bär skulden för den dåUga konjunkturen, det vet vi aUa.

Fru ERIKSSON I Stockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag diskuterar i dag den krisbudget som vi har uppe tUl behandhng I höst. Där har barnfamUjerna Intresserat centern på det .sättet att man föreslår en höjning av barnbidraget med 4 kronor i veckan. Från folkpartihiiU har man väckt en motion - jag tror det är herrar Ahlmark och Romanus som gjort det - om en tUlfälUg höjning av barnbidraget. Men bakom det står ju inte den där gemensamma deklarationen, som man nu gör så stort nummer av från aUa de borgerliga partiernas sida. Inte heller är motionen från folkpartihåll om en ökning av barnbidraget ens någon partiinotion. Därför trodde jag Inte, att den kan ha så stora utsikter att få ett aUmänt stöd.

Herr MÖLLER I Göteborg (fp) kort genmäle:

Herr talman! Den eniga kommuniké som lämnades I förrgår från de tre Icke-soelalistiska partierna, talar ett tydligt klarspråk om vår viha och beredviUighet att skjuta på för att göra kraftfulla insatser för bl, a, barnfamiljerna, oeh detta gäller även I frågan om barntillsynen.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Herr talman! "Talar sltl tydliga språk och skjuta på", säger herr Möller, Jag diskuterar nu de reeUa förslag som ligger på riksdagens bord. Den där vihan att skjuta på har inte tagit sig uttryck i motionerna och inte heller på något annat sätt, t, ex, I en kraftig anslutning tiU det förslag som framlagts från regeringshåU för att förbättra de sämst ställda barnfamiljernas förhållanden.

Hen ANNERAS (fp):

Herr talman! Jag avser att i mitt anförande något beröra den mindre företagsamheten och även en del lokaUseringspolitiska frågor.

De mindre oeh medelstora företagens betydelse Inom handel, hantverk. Industri oeh servicenäringar understryks ofta och detta med rätta.

Av landets cirka 27 000 egentliga industriföretag har 25 000 mindre än 50 anställda, vUkel utgör 90 procent av det totala antalet företag, och dessa företag svarar för ca 30 procent av den totala mdustrlsysselsättningen. Denna del är ungefär hka stor som storföretagens.

När det så gäUer handel och servicenäringar är de mindre och medelstora företagens andel ännu större ur sysselsättningssynpunkt.

Detta visar klart att dessa företag utgör en väsenthg del av det svenska näringshvet och svarar för en betydande del av sysselsättningen i samhället.

Utvecklingen Inom näringshvet går mot en aUtmer påtaglig speciahse-rlng, och detta innebär att stora enheter kominer att speciahsera sig på mycket kapitalkrävande uppgifter. Men för att näringshvet skah fungera effektivt fordras en komplettering med mindre enheter, och vissa sektorer av vårt näringshv lämpar sig särskUt väl för de mindre företagen.

En annan viktig funktion är underleverantörsverksamheten. Den stora fackkunskap och tekniska utrustning som dessa företag har jämte fördelen att kunna producera lönsamma små serier gör att funktionen som underleverantör är väl lämpad för denna företagsstruktur.

Sammantaget kan väl sägas att de mindre och medelstora företagen utgör en så betydande del av det svenska näringshvet och svarar för en så betydande del av sysselsättningen och produktionen att deras problem fordrar större uppmärksamhet vid utformandet av näringspolitiken.

Närlngshvsdebatten har väl I allför stor omfattning sysslat med storföretagen, och man glömmer lätt bort de viktiga mindre och medelstora företagen. Det är angeläget att samhäUet uppmärksammar även dessa företag då företagens utveckhng är en väsentlig trygghetsfråga. Man kan då fråga sig om tUlräckhga hänsyn har tagits tUl den mindre företagssamheten och konstatera att detta inte aUtld varit fallet, även om en del speciella åtgärder har vidtagits Inom vissa områden. Dessa åtgärder hänför sig tUl vissa lånemöjllgheter via företagarföreningar, kreditgarantier m. m. Men tillräckhg hänsyn har, enhgt min uppfattning, inte tagits tUl den företagsamheten när det gäller att vidta åtgärder som inverkar positivt pä dessa företags kapitalförsörjning och kreditförhållanden.

De höga utlåningsränlor som gäUt under senare år har motverkat företagens utveckling. De mindre företagen har Inte heller storföretagens möjhgheter att gä ut på obhgatlonsmarknaden för att skaffa kapital tUl Investeringar,

Investeringsfonderna är en annan betydande förmån som tillkommer I stort sett endast storföretagen. Nuvarande bestämmelser om återlån från AP-fonderna diskriminerar de mindre företagen. Då allmänna tjänstepensioneringen Infördes fastlades också principen om att företagens avgifter till pensioneringen skuUe få utnyttias I form av återlån. Med de regler som gäller för återlånerätten ter sig denna ganska fiktiv för många mindre företag, beroende på atl de under ett år erlagda avgifterna inte är tillräckligt stora för att lån skall kunna erhållas, AP-fonderna är av stor betydelse för näringslivets kapitalförsörjning, men den mindre företagsamheten har fått relativt liten andel av fondernas utlånlngsresurser, både I förhåUande tUl de avgifter som de betalar tUl fonderna och även I förhållande till dessa företags produktiva insatser. Angeläget är att

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

åstadkomma en ändring av bestämmelserna om återlån från AP-fonderna som syftar till en utvidgning av återlånerätten för att underlätta kapltal-försörjrungen för de mindre företagen.

Vad kan då göras för att stimulera denna viktiga del av vårt näringsliv? Åtgärder behövs för att stimulera företagssparandet. Det krävs nya vägar för att slus-.sa AP-medel till de mindre företagen, och företagarföreningarnas kreditgivnlng bör byggas ut väsentligt. Vidare bör en satsning på exportfrämjande verksamhet ske.

Det är företagens lönsamhet som måste förbättras för att vi skaU kunna åstadkomma en konjunktursvängning. Företagens dåliga lönsamhet beror Inte enbart på höga löner i förhållande till konkurrentländernas utan framför allt på de bördor som staten lastat på näringsUvet, VUl regeringen förbättra företagens lönsamhet och därmed också sysselsättningsmöjligheterna bör den minska de statliga pålagorna på företagsamheten och skapa generella lättnader som förhindrar den obalans som för närvarande råder inom näringshvet. Men det är oekså synnerUgen angeläget att åstadkomma en bestående tro på framtiden hos svensk företagsamhet. Det räcker Inte med att några ledande storföretagare Inbjuds till förtroliga samtal med regeringen i en trivsam miljö. Nej, det är också alla små och medelstora företagares förtroende som behövs.

Lokaliseringspolitiken kan väl närmast betraktas såsom ett komplement tlU arbetsmarknadspoUtiken. Medan arbetsmarknadspolitiken strävar efter utjämning av sysselsättningen genom en rad olika rörelsestimule-rande åtgärder, är det lokaUserlngspolitikens uppgift att skapa ökad sysselsättning genom att stödja företagslokahseringar tUl områden med arbetslöshet.

Debatten om näringspolitiken har under en lång följd av år kretsat kring frågan om och I så fall på vad sätt man från samhällets sida bör ingripa för att styra lokaUseringen av företag och bebyggelse. Enligt de riktlinjer för lokaliseringspolitiken som antogs av 1964 års riksdag är denna politiks mål att främja en sådan lokaUsering av näringslivet

att landets tUlgångar av kapital och arbetskraft bhr fullt utnyttjade,

att det stigande välståndet fördelas på ett sådant sätt att människorna i olika delar av landet erbjuds en tillfredsställande social och kulturell service,

att strukturomvandlingen och den ekonomiska expansionen sker i sådana former och i sådan takt att de enskUda individernas trygghet värnas samt

att rikets försvar underlättas.

En målsättning formulerad i så allmänna ordalag anger visserligen själva vUjeinrlktningen för lokahseringspohtlken, men den lämnar Inte någon vägledning för det praktiska handlandet, oeh detta gör atl man Inte får något klart begrepp om vad regionalpolitiken kan komma att betyda för olika delar av vårt land. Utvecklingen har väl också visat att de rikthnjer och åtgärder som 1964 års riksdag beslutade Inte I tillräcklig utsträckning har förmått minska de svårigheter som strukturförändringarna I vårt näringsliv har inneburit för stora delar av vårt land. Åtgärderna har haft karaktär av försöksverksamhet och har väl inte alltid resultatmässigt svarat Uiot de behov som förelegat och som fortfarande förehgger.

Vad som saknats har varit en målsättning för hur vi skall styra lokaUseringspolitiken och kunna bedöma effekten av politiken sådan den bhvit utformad. Det behövs en målsättning för att länen och kommunerna skall kunna göra sin planering och likaså för att det privata och det statliga näringslivet skall kunna lokahsera sig tUl vissa orter, där man vet vUket befolkningsunderlag man kan räkna med när det gäller både konsumenter och arbetskraft.

Nu är det ju allom bekant att regeringen avser att utforma en fastare regionalpolitik när Länsprogram 1970 föreUgger, men beslut om målsättning kan väl knappast fattas förrän tidigast 1972, och vid den tidpunkten har regionalpolitUcen bedrivits på försök I åtta år. Jag nämnde Inledningsvis att åtgärderna har haft karaktär av försöksverksamhet,

1 detta sammanhang är det för mig ofrånkomligt att något beröra också den dämpning av storstadsregionerna som eftersträvas av statsmakterna genom beslutet om lokahseringssamråd samt 1969 års riksdagsbeslut om den regionalpohtiska målsättningen, där såsom främsta mål för regionalpolitiken angavs att den skuUe dämpa tUlväxttakten i storstadsregionerna och avlänka den tUl andra delar av landet.

Allmän enighet råder om nödvändigheten civ en regional utjämning och en bättre balans I fråga om sysselsättningen. Men jag vågar påstå att storstadsregionernas specieUa problem när del gäller lokaliseringspoUtiken har kommit i skymundan. Det är enligt min mening inte helt lyckligt att hålla tUlbaka utveckhngen i de mest expansiva delarna av landet. Sedan är väl statsmakternas skäl för att håUa tUlbaka Storstockholms utveckling inte giltiga för exempelvis den region där jag hör hemma, nämligen Göteborgsregionen. Vi har ett helt annorlunda beskaffat näringshv, och framför aUt är arbetsmarknaden inte överhettad utom i fråga om verkstadsindustrin - där föreligger den sUuationen, men I övrigt är det en betydande obalans och brist på arbetstillfällen för kvinnor,

Lokallserlngssamråden bör vara en möjlighet att avlänka företagsamhet till andra delar av landet. Jag delar den uppfattningen att en dämpning av tillväxttakten i storstadsregionerna inte är enbart av ondo; tvärtom. Den ger möjligheter till en bättre planering, framför allt av bostadsområdena, där planeringen har lämnat en hel del övrigt att önska. En eftersläpning av den kommunala servicen har blivit en föhd av den för hastigt planerade byggverksamheten, och detta iir mycket olyckhgt.

Men vad sker när det gäller tUlväxttakten? 1 speciellt Göteborgsregionen, vågar jag påstå, skaU resultatet av åtgärderna knappast betecknas som en dämpning utan snarare som en strypnlng. Lägel är Ju sådant att väl Inarbetade och även väl lönsamma företag flyttar från regionen på grund av den förda lokahseringspohtlken. Jag kan inte Inse att det kan vara en framsynt lokahseringspohtlk att medverka till att flytta ut etablerade företag. Undersökningar har visat att industrin I storstadsregionerna har en produktivitet som markant överstiger riksgenomsnUtet, Man kan väl därför, som exempelvis långtidsutredningen gjort, tänka sig att en omlokahsering exempelvis via sämre utnyttiande av stordriftens fördelar verkar så dämpande på den totala tillväxttakten i landet att kostnaderna för utflyttningarna blir oacceptabelt höga.

Av väsenthg betydelse är givetvis i vUken tcikt och med vilken styrka

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

en begränsning av storstadsregionernas tillväxt genomförs. Jag är av den uppfattningen att redan befintlig företagsamhet skall ges möjlighet att utvecklas och att eventueU nyetablering skah bli föremål för överläggning om lokaUsering utanför storstadsregionerna. Jag ser det som mycket olyckligt, om man skulle skapa ett motsatsförhållande mellan storstadsregionerna och övriga delar av landet. Jag tycker mig skönja att tendenser tUl detta linns på vissa håU, VI löser enhgt min mening inte Norrlandsproblematiken eller Värmlandsproblematiken eUer Dalslandsproblematiken genom att strypa utvecklingen i exempelvis Göteborgsregionen, Nej, det behövs en helt annan lokahseringspohtlk för att klara dessa mycket väsenthga frågor.

Hen LORENTZON (vpk):

Herr talman! I en Interpellation tlU handelsministern har jag stäUt några frågor om den närmaste tidens prisutveckling i vårt land. Utan att föregripa den debatt som möjligen kan komma I anslutning tUl InterpeUationen vUl Jag i denna remissdebatt stäUa några frågor I förgrunden som har med såväl priser som konsumtionsskatter och varukvahteter att skaffa.

Produktionen under kapitahsmen är lnrU<tad på att ge största möjliga profiter tUl ägarna av företagen, ahtså fåtalet, inte att tUlfredsställa behoven hos den stora och övervägande delen av människorna. I sitt vinstbegär strävar kapitalisterna att ständigt öka arbetsproduktiviteten. Det gäller att utveckla nya metoder och nya maskiner, och härvid ökas ständigt hetsen på arbetarna, MTM och övriga arbetsmetoder är exempel härpå, och utsugningen av arbetarna ökas. Kapitalisternas strävan att nå största möjliga profit medför att de låter så få arbetare som möjligt producera så mycket som möjligt. Arbetslönen spelar härvidlag den väsentligaste rollen. KapitaUsterna och finansminister Sträng upplever därför arbetarna och deras löner som kostnader, när det i själva verket är så att det är arbetarna som skapar varorna oeh värdena. Den som kostar, den som tiir på produktionen, är den och de som lever på arbetsfria kapitalinkomster. Det är de som kostar, det är de som tär. Men i den borgerliga propagandan vänder man hela problemet på huvudet.

Självklart pressar de stora bolagen även de mindre företagen och underleverantörerna på ohka sätt för att minska kostnaderna på halvfabrikat och delproduktion. Pressen på arbetslöner och uppdriven arbetstakt har dock varit det väsentligaste.

Men kapitalisterna, de stora bolagen, kan aldrig kamma hem vinsten förrän varan som producerats är såld och då tUl högsta möjliga pris. Tidigare under kapitalismens samhällsystem rådde en viss konkurrens där olika företag inom samma bransch konkurrerade med varandra både då det gällde produkternas priser och kvaUtet. Den av framför allt borgarna I olika sammanhang framhåUna konkurrensen som effektivt medel att hålla priserna nere existerar Inte längre. Denna konkurrens fanns förr, men I nuvarande utvecklingsskede av kapitalismen har den försvunnit. Dagens kapitalism är annorlunda än den som rådde exempelvis före andra världskriget. Vi har I dag de stora bolagen som dominerar de kapitalistiska länderna. Dessa har Inbördes upprättat monopol eller karteller. De är

överens om prissättningen och även om kvaUtetsförsämrlngen av varorna. KapltaUsten av I dag har helt andra möjhgheter att göra profiter än vad som var fallet tidigare. Monopolpriser och kvalitetsförsämringar av produkterna är ytterligare medel som kapltahsterna numera har till sitt förfogande för att uppnå den största möjliga profiten. Det räcker nämligen inte längre med utsugning av arbetaren i fabriken; numera spelar prlsuppskörtnlngen och kvalltetsförsämringen av varorna en väsentlig roll för vinsterna, för profiterna.

Några exempel I detta sammanhang, i första hand då det gäller prissättningen. Ett företag som exempelvis Volvo kan höja priserna på sina personbUar från det ena året tUl det andra, därför att man mycket väl vet att alla andra bUtlUverkare som säljer bUar på Sverige följer efter och även höjer sina priser.

Detta gäller inte endast bUar. Det gäller alla varor där storbolagen dominerar produktionen. Om det förelåg priskonkurrens på bUmarknaden i Sverige skuUe exempelvis Volvo säha sina personbilar tUl betydligt bUligare pris på hemmamarknaden än vad som nu är fallet. Nu är emellertid priskonkurrensen en aUtmer säUsynt företeelse, 1 länder med statsmonopoUstlsk kapltaUsm - hit räknas även Sverige - sker det egentligen inga prissänkningar. Däremot är vi mycket vana vid prisökningar. Det Innebär som I fallet Volvo att de stora bUbolagen I USA, I England, Frankrike och Västtyskland kan uppehålla priserna på sina bUmärken på den svenska bUmarknaden. Även om Volvo skulle kunna tänkas sänka priset på sina bUar på den svenska marknaden, skulle man inte våga. Man skulle nämligen härmed utmana sina mäktiga koUeger i USA, Alltså blir det Ingen prissänkning, I stället får vi stadiga prisökningar, och vinstmarginalerna stiger för ägarna tUl de stora bUbolagen,

Låt oss fortsätta med bUindustrin - Inte därför att det här är fråga om en vara som för flertalet människor står främst i angelägenhetsgrad; jag nämner exemplet, såsom jag tidigare framhåUit, som ett kännetecken på ett allmängUllgt förhåUande,

Profiterna inom denna industri är så höga, att vatie bUmärke kan håUa sig med egna, stora utstäUnlngs- och försäljningslokaler och personal I åtskiUiga områden, exempelvis I de större städerna och för övrigt Inte bara där. Andra varor går det ju att sälja I en oeh samma lokal. Så dock Inte när det gäller bilar. Skulle någon drista sig till att göra ett dyUkt förslag, då blh det kalla handen från bUbolagen, Hittills tycks myndigheterna varken ha vågat eller kunnat sätta bUbolagen på plats. Det är nämligen här fråga om penningstarka giganter.

Kan någon förklara varför priset på reservdelar till bUar skaU Ugga på toppen I Sverige i jämförelse med andra länder som Frankrike, Västtyskland och England? 1 dessa länder sähs reservdelarna till ett pris som ligger 40 och upp till 50 procent bUUgare än i Sverige,

SPK framhåller att de stora prlsskUlnaderna som totalt sett tycks råda mellan svenska och tyska delar pekar - enUgt en undersökning som prlskontrollnämnden gjort - på att konkurrensen var ringa och att priserna sattes efter marknadsvärde oeh knappast efter kostnader som relaterade till reservdelarna.

Vad betyder det? Förklaringen härtill kan endast vara att Volvo blivit

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

den prlsdomlnerande på den svenska marknaden. De övriga bUbolagen föher efter. Det är tydUgen stora profiter att göra på den svenska marknaden. Reservdelsförsähningen är också enUgt talesmän för Volvo den mest lönande ur profitsynpunkt av bolagets försähning.

Vad är då marknadsvärdet, som SPK talar om? Detta har ju också med varans kvaUtet att göra. Volvo tillämpar ett s. k. totalkvaUtetsstyrnings-program för att skapa en för bolagsägarna lönsam kvalitet. Detta program är inköpt från USA och är ett amerikanskt system som i korthet går ut på en marknadsberäkrung, där man beräknar vad Medelsvensson anser att han har råd att betala per år för att håUa en bU av märket Volvo. 1 dessa beräkningar ingår priset på bUen, reservdelskostnader och bUens livslängd bl. a., aUtså Inte vad bUen kan vara värd med tanke på produktionskostnaderna.

BUens kvalitet och även reservdelarna försämras. Den gamla hedervärda PV:ns livslängd var ju aUdeles för lång och gav inte de profiter som de nuvarande märkena ger.

Men det är inte endast bUar som är goda profitobjekt. Det gäUer aUa varor där monopol och kartellprlser tUlämpas, Bostadsproduktionen är ett dylikt område. Här är det sist och sluthgen hyresgästerna som får betala överpriserna. Inte att förundra sig över att hyrorna i vårt land hgger så högt som de gör. Spiskartellens uppträdande under senare år — som häromdagen avslöjades — är ur samhällets och Inte minst hyresgästernas synpunkt minst sagt förkasthgt. Här har de fem svenska elspisfabrikanterna haft i stort sett monopol på leveranser och på prissättning. Redan 1968 slog en kommunal stiftelse larm då den fick anbud från samtliga fem elspisföretag. Priset var 518 kronor per spis. Det var samma pris från samtliga fem företag.

Dessa foretag hänvisade enligt Dagens Nyheter tUl följande hos pris-och kartellnämnden inregistrerade överenskommelse:

"AB Ankarsrums Bruk, Elektrohelios Försäljnings AB, Husqvarna Vapenfabriks AB, Håkanssons Industrier och Kockums Jernverks AB har överenskommit om kvotering och prissättning i fråga om elspisar. Avtalet trädde I kraft i januari 1968 och gäller t. o. m, 1970, Förlängning sker därefter automatiskt två år I sänder om ingen part skriftligen uppsäger detsamma,"

Dessa företag behärskar upp tUl 90 procent av den svenska marknaden. De har Ingått överenskommelse om kvotering och prissättning. Kartellavtalet har godkänts av myndigheterna. Näringsfrihetsombudsmannen som är den övervakande myndigheten har inte ingripit. Han kan i sin tur klaga hos marknadsrådet. Det gjorde han inte. I detta råd sitter representanter för bl. a, LO, TCO och KF. De har varit mycket väl medvetna om denna kartellbUdning men har heller inte gjort någonting. Först våren 1971 Ingrep näringsfrihetsombudsmannen, aUtså tre år efter det att den kommunala stiftelsen klagat. Under åren som 'gått har kartellen gjort stora vinster. Man har håUlt sig med en specieU ombudsman vars uppgift varit att kontrollera att Inget av företagen överskridit sina försäljningskvoter. Om så skett har företaget I fråga fått betala en straffavgift på 60 kronor per spis, som har gått till kartellföretagens gemensamma kassa. Denna kassa har också övervakats av spisombudsmannen.

Att denna stora splskartell i stort sett haft monopol på leveranserna har berott på att de svenska byggföretagen har använt andra mått än de internationellt vanliga. Här har Icke funnits någon som helst konkurrens.

Man kan ju I detta sammanhang fråga sig varför myndigheterna varit så passiva och varit det så länge oeh varför näringsfrihetsombudsmannen återkallat sin anmälan tUl marknadsrådet. Att den stora splskarteUen enUgt näringsfrihetsombudsmannen lovat upphö:ra vid utgången av 1972 är Ingen förklaring som är tUl fyllest,

Enhgt Dagens Nyheter är det vanUgt Inom byggnadssektorn att då det knorras från myndigheterna så mjukas karleUern.äs prisöverenskommelser upp. Men, fortsätter tidningen, efter en tid florerar systemet Igen, Inom byggnadsindustrin är det tydligen upplagt för de stora bolagen att göra jättevinster inom de ohka sektorerna. Det är inte endast där det så gott som råder monopol och där Cementa dominerar. Vid inlämnandet av anbud för husbyggande har det numera avslöjats, vad många tidigare misstänkt, att de stora byggnadsfirmorna överenskommit om prissättning och om en uppdelning av marknaden. Även här är det hyresgästerna och samhäUet som får betala överpriserna.

Dessa karteller och bolag har tydligen haft så goda tider och möjligheter tUl mygel att de i sitt manipulerande helt htat på att myndigheterna skulle se genom fingrarna. "Det har ju gått hittills", och det har sannerUgen varit vinstgivande tider. De har slutligen blivit alltför vårdslösa I sitt uppträdande. Myndigheterna har till slut måst Ingripa, som jag förmodar på grund av opinionens tryck. Men vairför denna.passivitet från de kontrollerande myndigheternas sida?

Exemplen kunde mångfaldigas. Tillåt mig, herr talman, alt ta ytterligare ett exempel på hur storfinansen dhekt sklnn.ir samhäUet och därmed skattebetalarna, nämhgen från skolans område.

Nyligen gick genom pressen ett meddelande om att skolkostnaderna fyrdubblats på tio år och alt hälften av den kommunala skatteökningen går tUl skolkostnader. Läromedelskostnaderna är de som ökat mest, I år är de uppe I en summa av 650 mihoner kronor.

Den reform som innebar fri skolmateriel tUl eleverna har av storfinansen tagits till intäkt för att försämra kvaUteten dithän att läromedelsförlagen numera tUlhandahåUer läromedel, vilkas Uvslängd är endast ett år. För Inte länge sedan var livslängden tio år. Men priserna har Inte sjunkit. De har som på alla andra varor stigit. Här är ytterligare ett exempel på hur storfinansen för att skaffa sig den största möjliga profiten Inte endast höjer priserna utan, katastrofalt för skattebetalarna, även sänker kvaliteten på de varor man producerar.

Prlsuppskörtnlng förekommer I dag på snart sagt alla områden. Inte minst då det gäller de nödvändighetsvaror som arbetarfamiljerna behöver för sitt dagliga uppehälle. Där försämras även kvaliteterna för att ge företagen de högsta möjliga vinsterna.

Jag har i min hand ett par barnskor. De är Inköpta för någon tid sedan tUl en tioårig flicka. Vid användningen första dagen försvann Inte bara färgen på ovanlädret utan dessutom lossnade skosulorna helt. Mannen I familjen kUstrade fast skosulorna Igen. Skorna var så dåligt gjorda att skosulan fick fästas direkt vid ovanlädret - jag använder det uttrycket.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

2* Riksdagens protokoll 1971. Nr 120-121

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

A llmänpolitisk debatt

eftersom det Inte finns någon annan adekvat benämning. Därefter kunde skorna användas men endast en månad. Då var skorna alldeles oanvändbara.

"Ovanlädret" är tunnare än papper och under det sitter mycket dåhgt tyg. Dessa skor Ugger visserUgen inte i hundrakronorsklassen. Det gäller en läglönefamih, som måste hälla sig till de lägre priserna men som givelvis inte trodde att det var fråga om rena skojet. För det är detta det är fräga om. Vid användning av sådana skor tUl Ifrågavarande pris skulle tioårlngen dra en skokostnad på 480 kronor per år. Det är ett exempel från ett område på en kvalltetsförsämrlng som numera hör till ordningen för dagen,

Samma sak gäller barnkläder. En mera känd kvinna yttrade för en tid sedan alt hon fann det mycket underUgt att mänskUgheten nätt så långt i sitt kunnande att man kunde färdas till månen men ändå inte kunde framstäUa en overaU som höU tUl en treåring. De höga priserna känner vi aUa. Priserna sjunker Inte utan stiger, men kvaUteterna försämras och profitkvoten höjs. Det är löntagarna-konsumenterna som får betala fiolerna.

Allmänt bekant - oeh kanske det mest uppseendeväckande och avskräckande - är storfinansens manlpulering och indoktrinering av konsumenterna, I främsta hand tonårsungdomen, genom omfattande reklam och annonsering I massmedia för atl få folk att köpa varor som man egentligen Inte har något behov av. Av tidsskäl har jag inte möjligheter att I detta sammanhang utveckla frågeställningen. Den har dock sitt stora Intresse,

Den kanske viktigaste frågan på det ekonomiska området är den ständiga prisstegringen som innebär en urholkning av pengarnas värde. Den har sin grundläggande orsak I att varuproduktionen blivit alltmer monopoliserad, samtidigt som det sker en omfattande kvaliletsförsäm-rlng. Prisnivån stiger trots stegrad arbetslöshet, och den stiger allt snabbare. Del är inte endast ett faktum som gäller USA oeh England, för att nu nämna ett par exempel. Del är ett faktum även för Sverige,

Talet om att arbetarnas stora lönelyft i en avtalsrörelse är orsaken till prisökningarna stämmer Inte. Det är monopolen oeh kartellerna som är orsaken. Tiots delta verkUga läge propageras det från åtskilliga håll: "Vad tjänar det egentligen till att löntagarna får högre lön? Då stiger Ju bara priserna, det betyder Inflation," Hur många gånger har Inte talare från ohka partier - borgerliga såväl som socialdemokrater och Inte minst finansministern - i denna talarstol uppmanat löntagarna att vara måttliga? Ä.nnars stiger priserna, och då har vi Inflationen här, brukar det heta. Jag vill påstå att det är en falsk propaganda. Vad man vill komma tUl är atl söka inbilla löntagarna att lönekamp är meningslös. Ändå är det .så atl löntagarna alltid, oavsett läget, måste kämpa för sin levnadsstandard.

Storfinansen har hittills haft och har möjligheter all höja priserna och försämra kvaliteterna på sina produkter, oavsett om löntagarna får högre lön eller inte. Detta är det verkliga läget, och det är den avgörande orsaken tUl prisökningarna. Regeringen ingriper indirekt och direkt dä del gäller prissättningen pä löntagarnas arbetskraft. Om man inte helt

lyckas I detta sitt uppsåt, vidtages åtgärder så att arbetarnas kontantlöne-höjningar via skatter av ohka slag, prishöjningar och högre hyror återbördas till kapitaUsterna, Vägarna kan vara ohka, men rännUarna går åt ett och samma håU,

Jag vill I detta sammanhang gärna citera chefen för arbetsmarknadsstyrelsen, generaldirektör Bertil Olsson, då han i Dagens Nyheter den 17 maj förra året säger följande: "Jag tillhör dem som menaratt regeringen borde ha i sin hand att inom vissa ramar höja och sänka konsumtionsbe-skattningen utan att fräga riksdagen. Vi skuUe i så faU ha fått en höjning av mervärdeskatten snabbare än vad som nu sker. Medlen är för ensidiga, slår för hårt på investeringarna och för Ute på konsumtionen,"

Denne Bertil Olsson är inte vem som helst. Det är en mycket betrodd SAP:are med topplacering, Hans uppgift har varit och är att förse storfinansens företag söderut med arbetskraft, framför allt från Norrland. Man kan t, o, m. tala om tvångsförflyttningar.

Vad BertU Olsson sagt I det jag citerade kunde givetvis inte ha sagts bättre av vare sig Wallenberg eUer Iveroth, Frågan är om Wallenberg skulle ha vågat eller ens kunnat uttrycka sig på samma sätt som Bertil Olsson gjorde I detta sammanhang. Det kunde nämligen ha blivit ett ståndskall frän vissa SAP-tldnlngar som skulle ha menat - givetvis i rent partipolitiskt PR-syfte - att storfinansen nu var ute för att på småfolket övervältra ekonomiska bördor, som egentligen företagen skulle bära själva. Dylik propaganda kan man förklarhgt nog få höra från socialdemokratiskt håll någon gång då och då även om det Inte är så allvarligt menat. Sannerhgen kan storfinansen i Sverige vara nöjd med sina förvaltare.

Intressant I detta sammanhang är att genom direktör Bertil Olsson har regeringen fått sagt att de medel man hittills har tUl sltl förfogande när det gäUer all komma åt småfolket, konsumenterna, är för ensidiga, de slår för hårt på Investeringarna och för Ute på konsumtionen, för att återigen citera BertU Olsson, För det är väl regeringens ärenden direktör Bertil Olsson går då han säger "Jag tillhör dem". Han är alltså Inte ensam som menar att konsumtionsbeskattningen Inte längre skall beslutas av riksdagen utan att regeringen i denna fråga skall ha full frihet utan alt höra riksdagen, ty som förhållandet nu är slår skatterna "för hårt mot Investeringarna oeh för Ute på konsumtionen".

För övrigt: VUka är de övriga som direktören syftar på? Det kan väl aldrig vara storfinansens män? Frågan är berättigad att ställa i delta sammanhang. Eller gick regeringen havande med förslag till riksdagen förra året att själv få avgöra beskattningen utan att höra riksdagen? Den frågan är oekså berättigad att ställa. Det yttrande av direktör Bertil Olsson Jag här har eiteral fäUdes i Dagens Nyheter den 17 maj förra året. Härefter hade vi ett val där socialdemokratin förlorade rlksdagsmajorlle-ten. Frågan kunde i och med valutgången ha förlorat sin aktualitet. Eller kan man förvänta atl regeringen kommer med ett dylikt förslag — men I en annan tappning?

Frågan är av verkUgt stor betydelse för det svenska folket och måste ses seriöst. Enligt urgammal svensk lag skall det svenska folket sig självt beskatta. Del har varit oeh är fortfarande de av svenska folkel valda representanterna som har detta avgörande. EnUgt Bertil Olssons oeh

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

andras mening skall man ta frän det svenska folket denna rätt och överlämna den till regeringen. Man vill allvarUgt tumma pä folkets rättigheter. Men kanske man härigenom finge ett ännu "starkare samhälle".

Det vore ett ypperligt medel även I händerna pä en borgerhg regering att la beskatta folket ulan att höra riksdagen.

Herr talman! Slutligen; del sker I dag en omfattande utplundring av löntagarna-konsumenterna genom de metoder storfinansen numera har till sitt för1"ogande och som Jag här I viss mån har exemplifierat. Den som nägot forskar i dessa frågor får den beslämda uppfattningen alt det är storfinansen som helt styr den ekonomiska utvecklingen i detta land.

De hberala trossatserna om konsumenternas efterfrågan som styrmedel för produktionen har krossats. Nu manipuleras konsumenterna av hänsynslösa monopolföretag. Utplundringen av löntagarna genom uppdrivna monopolpriser fullständlgar utsugningen i den kapitalistiska produktionsprocessen. Delta präglar den socialdemokratiska "blandeko-noniin".

Det räcker inte alt löntagarna kämpar mot monopolförctagen för sina reallöner oeh sin levnadsstandard genom sina fackliga organisationer oeh genom aktioner på arbetsplatserna. Denna kamp måste kompletteras med ytterligare kamp och ansträngningar för att ät konsumenterna erövra ett verkligt inflytande över varumarknadens sammansättning, över varornas kvalitet och priser. I motsats till regeringen oeh de borgerliga partierna begär vänsterpartiet kominunisterna lät:re priser på varor som arbetarna behöver föi' sitt uppehälle. VI kräver i törsta hand bort med mervärdeskatten på maten. Vi vill därtill ha ett effektivt prisstopp oeh inte ett avvecklat sådant.

Det är för övrigt inte tillräckligt med ett prisslopp även om detta vore effektivt. VI är nämligen fullt medvetna om atl siortjnansen, om eit dylikt prisslopp skulle llllänipas, ändå kan formera sin profil och Indirekt höja pri,serna genom alt försämra kvaliteten pä varorna. Storfinansen gör detta redan nu oeh liar hållit på med det länge. Ett effektivt prisstopp skulle doek försvara den kapitalistiska ulplundrintion av konsumenterna.

Vi i vänsterparliel kommunisterna kräver en ettekliv kvalitelskontroll oeh stopp för storfinansens varuförstöring. Det är framför alll av behovet i dag da arbetslösheten är sa omlatlande med försämrad levnadsstandard för löntagarna som följd.

Under detta anförande iSveriOi herr förste viee talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr GUiSTAFSSON i Byske (e):

Herr talman! Jag kommer inte alt med ett ord beröra det som frän tre partier förkunnades i förrgår.

Dagens allmänpolitiska debatt har en myeket allvarlig bakgrund. For många människor tör regioner gar den här hösten i dystrare fäiger än vad som v.iiiligen är lallel. I.;il oss därför inte för tjusningen i alt vid en debatt stöta en tiorell eller svinga ell svärd Jör ett ögonblick glömma dt n enskilda människan, som det ändå näller.

Låt mig nägot uppehålla mig vid vad man skulle kunna kalla "sysselsättningskris I välfärdssamhäUe". Ell lands materiella välfärd slår eller faller med den vitaUlet landets näringsliv har eller saknar. Det är landets produktion för Inhemskt bruk oeh framför allt för export som bestämmer i vilken takt t. ex. skola oeh socialvård kan byggas ut. I ett höglndiislriali.serar samhälle bhr nödvändigheten av att de ekonomiska styrorganen används pä ett riktigt sätt än mer markerad. Dagens situation lär oss ganska handgripligt dessa grundläggande fakta.

Läget pä arbetsmarknaden är nu det mest bekymmersamma sedan andra världskrigets slut. Detta skall ses mot bakgrunden av att det aldrig förr satsats sä myeket I absoluta tal på arbetsmarknadspolltlska åtgärder och alt vi har ett rikt differentierat näringsliv.

Hur har dä dagens situation uppstått? Ja, naturhgtvis kan man skylla en del på den InternationeUa konjunkturen. Det vore Inte hederhgt att försöka bortse frän den faktorns betydelse. Men det är bara en del av sanningen. Och för övrigt skall Ju ett lands regering styra sin ekonomiska politik så att konjunkturvågen medför så små störningar som möjligt. Del går att bygga vågbrytare som tål ganska hårda stormar.

Den svenska regeringen har Inte förmått använda den ekonomiska politikens möjligheter pä det effektivaste sättet - jag uttalar mig Inte om viljan i det här sammanhanget. Räntenivå oeh kredltpolltlk har hämmat investeringsviljan inom näringslivel. Avgifter oeh skatter har ytterligare spätt pä denna obenägenhet till en helt nödvändig näringshvsutveekhng.

Den primära anledningen till dagens dystra läge är att regeringen fört en aUtför statisk ekonomisk politik. En annan väsentlig orsak är att arbetsmarknadspolitiken, som ju är den sista försvarsllnjen, under lång tid Inriktats på ett felaktigt sätt. Man har satsat på att flytta folk och varit alltför räddhågad atl åstadkomma en lokahsering av företag till områden dår folk oeh bostäder redan funnits. 1 stort sett har man erbjudit endast beredskapsarbeten Inom regioner där man framför allt borde ha satsat pä uppbyggnad av ett Uvskraftigt näringsUv. Skogslänen och i synnerhet det norrländska Inlandet är dystra exempel på detta.

Centern har oupphörligen krävt en ekonomisk politik som förenar fasthet och rörhghet. Partiet har också klart hävdat att avgifter och skatter måste avpassas utifrån den effekt som de I varje särskilt läge kan ge Inom den ekonomiska pohtikens ram. Ständigt har vi hävdat att arbetsmarknadspolitik måste syfta tUl ulvecklingsskapande. Vi har vänt oss emot en centralistisk grundlon I regeringens politik på det här området. Det har alldeles säkert lett till onödiga kostnader atl man från regeringens sida haft en övertro pä koncentrationens fördelar. Centerns syn pä de samhäUsekonomiska frågorna går alltså helt i Unje med vårt krav på ett decentraliserat samhälle.

Sysselsättningskrisen I dag är ett symtom pä att samhällsorganen Inte vidtagit de rätta åtgärderna vid rätt tidpunkt. VI har från centerpartiet sedan länge i Ukhet med socialdemokraterna anslutit oss lill den aktiva konjunkturpolillk som föddes under 1930-talel. I dagens läge krävs Inte minst den stimulans åt sysselsättningen som kan ges genom att bättre tillgodose näringslivets - inte minst de små och medelstora företagens -behov av resurser. Därför är räntesänkning och lättnader I kreditrestrik-

Nrl20

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

tlonerna viktiga medel för att få fart på hjulen. Det bör erinras om att LO-chefen Arne Geyer vid ett flertal tillfäUen uttryckt samma uppfattrung som vi inte bara om räntesänkning utan också I fråga om köpkraftsstlmulans av annat slag.

En aktiv näringspolitik måste rimligen Innebära aktiva samhällsinsatser för alla näringsgrenar: stora, små och medelstora företag Inom industrisektorn, sikogsbruk och jordbruk. Ordentliga kredltmöjhgheter och investetingsstimulans åt små och medelstora företag är en självklarhet i en aktiv näringspolitik. Många av de problem som dessa företag har i dag skulle vi ha undgått, om det funnits en verkligt aktiv näringspolitik.

Näringspolitik och regionalpoUtik måste gå hand I hand för att vi också i besvärliga lägen skall kunna behålla en någorlunda Jämn och stabil sysselsättning i aUa delar av landet. Hela näringsUvet, aUtifrån textilindustrier och Jordbruk till fabrikation av bUar, måste inordnas i en näringspolitisk och regionalpohtisk helhetsbedömning, där varje del av landet - även Norrland, som geografiskt omfattar 58 procent av Sveriges yta - måste ha sin klara målsättning.

För det norrländska Jordbruket har gäUt och gäUer speciella former för stöd tlU såväl KR- som SR-jordbruk, Ingendera formen är något permanent ideal för att behåUa jordbruket som en viktig näringsgren I Norrland, De förutsätter stora enheter och alltför höga kostnader. Det är sant att man efteråt också börjat ge stöd för "begränsad rationalisering", och det förekommer extra pristillägg för vissa procukter. Vi måste dock nu starkare betona att jordbruket är en viktig sysselsättnlngsfaktor I norr och att det norrländska jordbruket är en viktig del i landets livsmedelsförsötining.

Vi behöver en fast målsättning för jordbruket och skogsbruket i Norrlandsregionerna. Jordbruket och skogen är dominerande basnäringar där oeh därför en förutsättning för andra näringsgrenar. Detta kräver då oekså att man har en annorlunda Jordbrukspolitisk målsättning än den som genomdrevs 1967, Det är glädjande att höra jordbruksminister Bengtsson förklara, som han gjorde I ett TV-program om jordbruket nyligen, att 1967 års beslut Inte är och Inte skaU uppfattas som någon grundlag. Beslutet skaU ses över och ändras om utvecklingen så kräver. Från centems sida sade vi redan 1967 att utveckhngen krävde en annan målsällning än den som genomdrevs. Detta som Jag nu har sagt är inte minst viktigt I fråga om sysselsättningspolitiken, vUket många glömmer.

Sverige behöver i dag en stark regering. En sådan skulle vi kunna få genom tUlkomsten av en samlingsregering. De olika partiernas klättrande i något slags ekorrhjul skulle kanhända upphöra. Paketauktioner och politiska julaftnar kunde kanske också bli mera sällsynta. RtsultatpoUtik är i det långa loppet mera välkommen än opportunistiska strövtåg i den poUtiska geografin. Allmänheten väntar inte en eller två Harpsundskonfe-renser utan i stäUet att de politiska [lartierna kommer överens om hur man på bästa sätt skall styra det här landet i ett besvärUgt läge.

Herr talman! Jag slutar med en fråga som följer av det Jag nu senast har sagt. Har det nuvarande regeringspartiet mod att ta den eventuella prestigeförlust som initiativet till bildandet av en samlingsregering skulle innebära?

Fröken MATTSON (s):

Herr talman! Jag ber om tillgift för att jag står i talarstolen nu I stället för en halvtimme tidigare. Det kan måhända bero på att arbetet här i huset Ibland ger oss något fördröjda reflexer. 1 vatie fall borde Jag ha begärt replik när herr Möller I Göteborg stod upp här Inför kammaren och förklarade att det främst är de borgerliga partierna som har visat positivt intresse för daghemsfrågan och att det är de borgerliga partierna som har drivit på. Å andra sidan vill jag verkligen säga att hade detta yttrande fällts i Göteborgs fullmäktige, så hade kanske Inte minst de socialdemokratiska fuUmäktlgeledamöterna och förtroendemännen av pur häpnad varit utsatta för samma sena reflexer som jag.

Den stad som vi båda representerar är verkhgen ett drastiskt exempel på hur man I en kommun med långvarigt borgerhgt styre har frusit ner daghemsbyggandet, hur man har hindrat oppositionens - I detta fall socialdemokraternas - mer långtlående utbyggnadsprogram från att gå igenom, 1 dagens ekonomiska läge kan den borgerhga regeringen i Göteborg tvingas att icke ens öppna de daghem som redan är byggda.

Herr talman! Jag lägger i Ukhet med fru ErUcsson I Stockholm en mycket stor vikt vid daghemsfrågan. Och jag tror att man, när man diskuterar den kvinnhga sysselsättningen, bör föra in i bUden - det har Icke nämnts tidigare under debatten — atl tUlgång tlU daghem kan för många kvinnor vara inte bara en möjlighet att ta arbete, utan del kan också vara en möjlighet att bevara det självförtroende som en människa ändock får, när hon kan ett arbete och vet att hon kan utöva det, 1 vissa situationer tvingas de nu att leva på socialunderstöd. Det finns runt om I landet exempel på kommuner som kräver kvinnlig arbetskraft och som efterlyser kvinnor men där kvinnorna inte kan gå ut och ta det arbete som de annars skulle kunna få på grund av alt det Inte finns platser på daghem.

Jag vill aUtså i debatten om den kvinnliga sysselsättningen ytterligare understryka vad fru Eriksson I Stockholm tidigare har sagt från denna talarstol vad daghemsfrågan beträffar.

Att jag begärt ordet beror annars pä att jag med stort intresse lyssnade Inte minst på fru Söder i går. Jag representerar Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund, VI hade en ordförandekonferens I Södertälje, där samtliga våra 27 distriktsordförande en hel dag resonerade med inrikesminister Holmqvist om sysselsättningsfrågorna I stort och självfallet sysselsättningspolitiken för den grupp som vi representerar, VI antog ett uttalande, och det har här och var framskymtat att man trott att Centerns kvinnoförbund och Socialdemokratiska kvinnoförbundet har anlagt hka kritiska synpunkter på de förslag i fråga om arbetslösheten och sysselsättningsfrågorna som regeringen har lagt fram. Jag kan Inte - I varje fall när jag försöker analysera fru Söders anförande - se att del stämmer på någon punkt, VI uttalade tvärtom vår tillfredsställelse med det punktprogram som lades fram. VI krävde, eftersom vi verkligen prioriterar daghemmen, att det i det pågående budgetarbetet också skulle övervägas en höjning av driftbidragen "för att, på kort sikt, ge kvinnorna möjligheter att ta arbete, och på lång sikt bereda dem den valfrihet, som

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

de i dag dessvärre inte har". Det är med stor glädje som vi nu konstaterat att den åtgärden redan är vidtagen.

Vi har i vårt uttalande velat understryka "att kommunerna vid användandet av statsbidragen till beredskapsarbeten bör prioritera den

sociala sektorn.---- För det första har i budgetdiskussionerna ute I

koinmuneima sparsamhet visats gentemot den sociala sektorn, t, ex, social hemtjänst, barntillsyn och hemvårdarinnor. För det andra är det Idag en stor grupp kvinnor som är arbetslösa. De måste beredas sysselsättning. Genom att satsa på den sociala sektorn återfår många kvinnor de jobb från vilka de är friställda."

Det är alltså ett citat ur det uttalande som vi antog.

När man diskuterar den kvinnUga arbetslösheten talar man om att hälften av kvinnorna är arbetslösa. Det stämmer måhända, men det finns dock många sätt att mäta det. Det är emeUertid en skUlnad mellan till arbetsförmedhngen anmälda arbetlösa och de siffror som man fått fram genom metoderna för arbetskraftsundersökningarna. Jag tycker att båda metoderna pekar på nödvändigheten av att man håller dessa problem under sträng uppsikt.

Stockholmskorn mitten för kvinnofrågor har konstaterat att antalet arbetslösa I Stockholm I mitten av oktober var 4 016; av dem var 980 kvinnor, dvs, 24 procent. Arbetskraftsundersökningen för tredje kvartalet i år redovisar 8 100 arbetslösa, varav 4 800 kvinnor, alltså 59 procent. TUl detta kommer siffrorna för antalet latent arbetssökanden, vUka i Stockholm under tredje kvartalet var närmare 8 000, av vilka 5 000 var kvinnor, dvs. mellan 60 och 70 procent.

Dessa frågor är oerhört viktiga. Det är nödvändigt att man även på kommunalt håll tänker över vad man skaU använda de 500 mUjonerna till när det gäller beredskapsarbeten. AUtför Utet, säger man I Stockholms kvinnokommittés utlåtande, har lagts på kontors- och förvaltningsområdet, StorhushåU, barnavård, social service och hantverk. Detta är någonting som kommunalt ansvariga måste håUa i minnet.

Men jag tycker också att det finns något positivt även i den rådande situationen. I varje faU om man ser det på Utet längre sikt.

Det nämndes tidigare i debatten att kvinnorna är en reservarbetskraft,
och tyvärr blir konklusionerna sådana. Vad jag nu läste upp var ett citat
- med ett stort frågetecken efter. Jag kan emeUertid inte uppfatta saken
så. Jag tror att vi nu har fått nägot av en ny epok i svenskt arbetsUv.
Kvinnorna nöjer sig inte längre med att vara en regulator på arbetsmark
naden, som de har varit under 1950-1960-talen. Även under en
lågkonjunktur tränger kvinnorna på och kräver sin rätt till arbete och
utbildning för ett kommande arbete. Jag vill här citera vad som står i
ledaren I senaste numret av tidningen Arbetsmarknaden, eftersom jag
tycker den är ganska väsentlig. Där säger man: "Men en stor del av de
arbetslösa kvinnorna är på väg ut på arbetsmarknaden eUer har ännu inte
fått ordentligt fotfäste där. Många av dem har bara en kort grundutbild
ning bakom sig,---- Även när konjunkturen vänt får de hålla till godo

med ofta lågt betalda arbeten på traditioneUa kvinnUga områden och med fortsatt relativt stor risk för arbetslöshet.

För dem är det betydligt bättre att använda arbetslöshetstiden tiU

utbUdning som på längre sikt förbättrar deras stäUning på arbetsmarkna
den. ---- Det finns ännu 7 000 lediga platser I skolöverstyrelsens

kurser vid omskolningscentra runt om i landet och det finns god tUlgång

på arbetsmarknadsutbUdnlng även I andra former. Bl, a, finns det

minst 2 000 platser lediga I utbUdningar för arbeten Inom verkstadsindustrin, där man kan börja omedelbart,"

I den debatt som föht på låginkomstutredningens senaste betänkande, där man belyser den poUtiska fattigdomen, oförmågan att riktigt kunna finna sin väg, sin formulering och sina kommunikationsmöjligheter, tror jag utbUdnlngsaspekten är någonting som också måste komma In I bUden när man diskuterar kvinnoarbetslösheten. Inte minst med tanke på att kvinnorna är den största gruppen som enligt utredningen verkligen hder under den politiska fattigdomen, hör dessa synpunkter hit. Där finns en möjhghet att på lång sikt underlätta den tendens som har uppstått, där kvinnorna på senare tid utgjort hela nytillskottet på arbetsmarknaden och där kvinnorna också mitt i en lågkonjunktur är beredda att hålla sig kvar eller förbereder sitt inträde genom att skaffa sig utbUdning, omskolning, bereder sig för en fortsatt verksamhet på fältet.

Jag vill tlU sist bara helt kort beröra den uppvaktning som Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund i höstas gjorde tUl arbetsmarknadsstyrelsen, där man har tagit upp förslaget om att använda arbetslösa ungdomar som ungdomsledare. De skuUe kunna fungera som ungdomsledare tUlsammans med en heltidsanstäUd Instruktör I en ungdomsorganisation, SSU har pekat på att de praktlkanttiänster som ungdomsorganisa-tonerna därvid kan stäUa till arbetsförmedlingarnas förfogande bör kunna organiseras som beredskapsarbeten I vanlig ordning eUer någon form av arbetsmarknadsutbUdnlng. Då bör för dem gäUa ordinarie villkor när det gäUer ersättnmg.

Det kan på goda grunder Ifrågasättas - det bör I varje faU enligt min uppfattning övervägas — om Inte en del av de kvinnor som nu blir anmälda som arbetslösa eller som söker vidareutbUdning skulle kunna föras över tUl våra kvinnoorganisationer. Vi måste som politiska organ och som representanter för väsentliga grupper bötia en utåtriktad uppsökande verksamhet, TUl detta behöver vi skolade krafter. Det finns med andra ord en stor paralleUitet meUan möjligheterna inom de politiska ungdomsorganisationerna och de politiska kvinnoförbunden.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Herr KRISTIANSSON i Harphnge (c):

Herr talman! Den samhällsekonomiska debatten i vårt land har ju under senare tid dominerats av situationen på arbetsmarknaden, den ökade arbetslösheten, driftsinskränkningar, företagsnedläggningar o. d. Helt naturligt har detta också varit det genomgående temat för den allmänpolitiska debatt som har förts här i riksdagen. Jag hör tUl dem -det var flera som uttalade sig I den riktningen också under gårdagens debatt - som menar att det inte finns nägon anledning att överdramatisera läget. De jämförelser som på sina håU görs med 1930-talets kris är enligt mitt sätt att se icke riktiga, Ä andra sidan finns det inte heller någon anledning att förringa eUer Uksom gå förbi den situation vi har I dag. När vi gör en jämförelse meUan de här tidsskedena skall vi komma

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

ihåg att vi i dag befinner oss I en situation där, som någon talare sade tidigare, oerhört stora satsningar har gjorts för att hålla arbetslösheten tillbaka till skUlnad från vad som skedde tidigare. Man kan fråga sig hur arbetsmarknadssituationen skuUe ha varit de sakerna förutan.

Jag tror att man kan säga att situationen sådan den är för närvarande är djupt OtUlfredsställande I ett land där målsättningen är full sysselsättning och trygghet för medborgarna. Det måste enligt mitt sätt att se vara ett klart besked om ett misslyckande för regeringens ekonomiska politik, så mycket mera som man väl ändå Inte kan säga att den nuvarande situationen tlU skillnad från 1930-talets kan skyUas på den Internationella konjunkturen.

Jag skall inte göra någon bedömning av debatten under gårdagen, men jag vill ändå säga att den kanske I alldeles för hög grad kretsade kring ett konstaterande av förhåUandena och kring de krisåtgärder som man från olika håll vill föreslå. Vad jag saknade I den debatten var egentligen en analys av orsakssammanhangen och även eri diskussion om hur man på lång sikt skaU komma ur den situationen. Det är möjligt att det är saker som man :inte kan ta upp I en sådan här akut situation, men Jag tror ändå att det är väsentligt att vi som politiker kommer In på dessa frågor.

Enligt konjunkturinstitutets senaste rapport skymtar nu en konjunkturuppgång under 1972. Det är glädjande. Inte minst måste det vara glädjande för finansministern, och han har ju också uttryckt den glädjen. Effekten |3å sysselsättningen bhr enligt rapporten och som jag ser det mycket begränsad. Vad som bör anföras I detta sammanhang är att effekten fullt ut ligger på den offentliga sektorn. Industrin och näringslivet i övrigt har en vikande sysselsättning. När man gläder sig åt den efterfrågeöknlng som detta Innebär, är det att konstatera att efterfrågeökningen uppkommit på grund av att svenska folket I gemen avstått från ett visst mått av efterfrågan som måste vara minst lika stort. Man kan således inte pä något sätt säga att läget enligt rapporten kommer att normaliseras. Tvärtom kan man väl påstå att förhållandena alltjämt är otUlfredställande och att läget är kärvt. Framför aUt gäller detta Inom vissa yrkesområden och til syvende og sidst för grupper av människor som har svårt att anpassa sig i den strukturella förändring som sker I vårt land. Jag tänker närmast på den äldre arbetskraften, på människor kanske något under 60 år oeh framför allt på människor mellan 60 år och pensionsåldern. VI skall komma ihåg att man inom dessa åldersgrupper hade påtagliga problem att skaffa arbete redan före denna konjunkturavmattnlng. Som jag ser det är det alltså Inte enbart ett konjunkturspörsmål, utan det är till synes ett bestående arbetsmarknadsproblem, oavsett konjunkturerna.

Ifrågavarande problem har också beaktats, och riksdagen hade under vårsessionen att ta ställning till förslag om skärpta bestämmelser beträffande uppsägning, permitterlng och avgångsvederlag då det gäller dessa åldersgrupper. Del är ännu för tidigt att bedöma effekten därav. Att dessa bestämmelser kan vara ett skydd för dem som redan har ett arbete och en läng anställningstid bakom sig därom torde inte råda någon diskussion. Men det är ju egentligen inte dessa grupper som problemet

gäller. Frågan är huruvida åtgärder av detta slag underlättar för dem som bhvit friställda och skah söka nya arbeten. Sådana frlstäUnlngar sker dagligdags, inte minst i samband med företagsnedläggningar och strukturella förändringar.

Jag har själv stått bakom detta förslag och ämnar inte kritisera det. Men på senare tid har det tagits upp en debatt om hur delta egentligen verkar. Det finns enhgt mitt sätt att se fullgod anledning att fråga sig hur det verkar I en ekonomisk situation som den vi för närvarande är Inne i. Det var Ju främst i en sådan situation som man ansåg att dessa bestämmelser skulle vara till nytta.

Det har sagts att det sker något av en rullande uppsägning av människor som börjar närma sig den där tidsgränsen för anställningen. Jag vill för mitt vidkommande säga att det är djupt otlllfredstäUande om det är på det sättet. Om detta konstaterande är riktigt kan man ställa sig frågan om dessa åtgärder räcker.

Att den äldre arbetskraften är svåranpassad är ett påstående man kan göra utan någon diskriminerande värdering. Det finns därför anledning att pröva också andra åtgärder än de av riksdagen beslutade restriktionerna. Jag vUl gärna slå ett slag för den av centern föreslagna åtgärden med en omfördelning av ATP-avgifterna, så att Inga uttag görs för de här berörda grupperna. Utan att på något sätt urholka pensionsförmånerna skulle en sådan åtgärd öka de äldres möjligheter att konkurrera om sysselsättningstlUfäUena. Den skuhe också ha en utjämnande effekt på kostnadssidan så till vida, att de företag - oftast med god lönsamhet och betalningsförmåga — som lockar tlU sig ett urval av unga och välutbUdade människor får betala något mera, vUket jag anser att de bör göra, medan företag I den motsatta situationen och med kanske huvudsakligen äldre arbetskraft får lägre kostnader.

Det är Ingen överdrift att påstå att ett dylikt förfarande också skulle ha en regional effekt så tUl vida, att de områden varifrån de unga människorna i stor utsträckning har flyttat och där det således finns gamla människor kvar skuUe få lägre kostnader för företagsamheten, vUket skulle vara gynnsamt från regionalpohtisk synpunkt, Sannohkt skulle en sådan åtgärd i ell läge med kostnadsstegringar och smala marginaler beträffande lönsamheten minska antalet företagsnedläggningar och därmed också skapa fiera sysselsättningstillfällen.

Herr talman! Jag vUl i detta sammanhang gärna säga några ord också om jordbrukspoUtiken, enkannerUgen då något om Jordbrukets roll och betydelse samhällsekonomiskt. Inte minst med tanke på sysselsättningsfrågan, VI har under 1960-talet upplevt en nära nog förnedringens tid, då jordbruket av experter och vissa politiska bedömare nedvärderats till den grad att det bästa för landet och folket vore att Inget jordbruk fanns. För undvikande av missförstånd med det sagda och följande vill jag gärna notera den omsvängning som har förmärkts på högsta ort.

Jag vill här gärna också uttala min tiUfredsstäUelse över att det under våren var möjligt att uppnå en så långsiktig uppgörelse beträffande jordbruksprissättningen. Med tanke på de smala marginaler som var till finnandes för Inkomstökningar för alla grupper bör denna uppgörelse -jag har sagt det tidigare — accepteras såsom tUlfredsstäUande under

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

förhandenvarande omständigheter. Jag tror också att sä är fallet. Därmed är Inte sagt alt jordbruket Inte har anledning att pä sikt kräva andra Inkomstrelatloner än dem som för dagen är rådande. Det finns också åtskilligt utöver de rena prissättningsfrågorna .som bör formas annorlunda om jordbruksnäringen på sikt skall kunna fungera som en konkurrenskraftig näringsgren med möjligheter till en nödvändig rekrytering och ett nyskapande, som är de fundamentala förutsättningarna för ett bestående. Jag tänker här på kapltalfrågorna, som är ytterst betydelsefulla inte minst vid generationsskiften. Deras betydelse ökar för vatie år som går. Jag tänker på strukturfrågorna, där en omfattande storieksratlonahserlng alltjämt behöver ske, men där jag också tror att vi behöver en mer optimal Inriktning än den för närvarande ohämmade storleksratlonallse-ringen. Det finns också flera frågor av betydelse som jag emellertid Inte här skall gå In på.

Jag vill i dag, herr talman, i stället säga några ord om Jordbrukets roll som sysselsättningsskapande näring, en betydelse som väl i varje faU Inte inrikesminister Holmqvist i nuvarande situation borde förringa, även om han i sitt tidigare departement inte vUle lägga några sådana värderingar. Jordbruket har enUgt min mening alltjämt en mycket stor betydelse såsom sysselsättningsskapande näring, men jag skall komma till detta senare. Jag vill poängtera att jordbruket Just i dagens situation, då vi söker efter arbetsobjekt som snabbt kan sättas I gång och som framför allt är fördelade över hela landet, enhgt mitt sätt att se ger rlkUga möjligheter om man viU beakta dem. Jag beklagar att delta Inte har beaktats I den proposition som regeringen har framlagt. Det finns mängder av arbeten som med de regionala organen — lantbruksnämnderna - som projektorer skulle kunna sättas I gång mycket snabbt, om en viss stimulans kunde ges. Jag tror att det vore riktigt att göra en katalog över sådana arbetsuppgifter.

Jag har ofta förvånat mig över — jag vill nästan säga retat mig över - att man jämt oeh ständigt talar om industrins investeringar såsom väsentliga för sysselsättning och framåtskridande. Varför säger man inte "näringslivets investeringar", däri ocksä inkluderande Jordbruk oeh annan näringsverk;;amhet? Jag anser att det vore rikligt att ändra på den terminologin.

Den I jordbruket direkt sysselsatta oeh aktiva befolkningen har som känt är starkt minskat med åren. Den procentuella andelen har sjunkit mycket starkt under de senaste åren, och vi är väl där, om Inte världsbäst, så I vatie fall näst därlntUl, Procenttalet svänger kring 5 å 6 procent. I absoluta tal är antalet sysselsatta i dag ca 250 000. Enligt beräkningar skall siffran år 1975 vara 190 000. Inom parentes skuUe jag vilja säga att för några är sedan de största optimisterna gjorde en prognos över Jordbrukets minskning här i landet. Man sade att antalet sysselsatta vid det tillfället skulle vara nere I mellan 80 000 och 90 000. Skulle de prognoserna vara riktiga, kan man, om man vUl förringa Jordbrukets situation i detta avseende, säga atl det inte är så mycket att tala om; då är det ju mindre än dagens arbetslöshetssiffra och Inte mycket mer än vad den offentUga sektorn kan absorbera på ett eller annat är.

Nu tror Jag emellertid att vi kan lämna dessa senare prognoser åt sidan

- den jag först angav är nog den mest sannolika. Från de bedömnings- Nr 120

grunderna menar Jag att jordbruket alltjämt har en inte oväsentlig Torsdaeen den

betydelse. Men det märks kanske då inte i första hand pä de här 4 november 1971

procenttalen, utan det är Jordbruksnäringens indirekta effekter som har---------- ----

den största betydelsen, oeh det förbigås ganska ofta. Jordbruksnäringen AUmänpoUtisk är i mycket hög grad en köpare av industrins produkter. De årliga debatt maskininvesteringama rör sig om 600 ä 700 miljoner kronor. Den sven.sklillverkade delen härav är myeket stor och den ger Inte bara sysselsättning för industrin, utan den är ock.så sannolikt den grund på vilken en del av verkstadsindustrin utvecklas till en exportindustri, något som jag tycker är väsentligt i det här sammanhanget. Ocksä på andra områden skapar Jordbrukets behov av service och förnödenheter sysselsättning. Förmodligen kommer detta atl göra sig gällande Inte minst mom byggnadsbransehen, enär underhållet av Jordbrukets byggnadsbestånd är starkt eftersatt.

Den största sysselsällningseffekten ligger sannollkl pä förädllngssldan i livsmedelsindustrin med svensk jordbruksproduktlon som lävara. Förmodligen skulle en inycket stor del av denna förädlingsprocess ligga utanför vart lands gränser, om inte råvarorna producerades Inom landet. Helt naturligt skulle exempelvis den svenska sockerindustrin, potatisin-duslrin, den vegetabiUska konservinduslrin oeh mejeriindustrin, som är helt beroende av svensk rävarutlllförsel, vara borta, men sannolikt skulle oekså slora delar av övrig förädlingsindustri vara borta frän värt land, om råvaror inte funnes inom landet. Med hög teknik i förädlingsledet oeh med högklassiga jordbruksprodukter som råvaror är del kanske Inte heller uteslutet alt vi oekså här kan vinna en marknad utomlands.

Med både direkta oeh Indirekta effekter sysselsätter således jordbruket, herr talman, ea 15 procent av befolkningen. De indirekta ettekterna är i dag de sti")rsl;i. vilket är en följd av den strukturella omvandlingen inom såväl jordbruket som näringslivet i övrigt. Jag har, herr talman, velat anföra detta för alt bidra till en rättvisande bild av jordbrukets betydelse oeksa i en vad vi brukar kalla modern indiistristat, där människorna kanske ändå är mer beroende av varandra än i ett samhälle av gammalt snitt.

Herr I.ÖF(;REN (tp):

Herr talman! Denna debatt kallas allmänpolitisk. Vi hörde nyss att fröken Mattson beklagade att deballordningen var sädan atl hon inte hade haft tillfälle atl bemöta lierr Möller i Göteborg. Hennes anförande formade sig sedan till ett slags anklagelse mot de borgerliga i Göteborg, som skulle ha haft ringa inlresse tor byggandet av barndaghem, och hon sade all det i Göteborg skulle vara dåligt ställt pa grund av alt styrelsen där var borgerlig.

Jag beklagar atl fröken Maltson nu inte är närvarande här i kammaren sa att hon kan ta del av de faktauppgifter Jag nu ämnar lämna angående törhällandena i Göteborg, men jag är tvungen atl göra del i alla fall. Det är lydliyen bäst alt vi pä iimse hall l;ilai till protokollet, sä att inga fekiktiga beskyllningar framkoiiiiner.

När de borgerliga fiek majoritet i Ciöteborgs stadsfullmäktipe 19(i7.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

fanns I 600 daghemsplatser i Göteborg. Under åren 1967-1970 fördubblades antalet platser till 3 200. Denna ökning var fem gånger så stor som under den tidigare mandatperioden, då socialdemokraterna hade majoritet. Under innevarande fyraårsperiod 1971-1974 kommer antalet på nytt att fördubblas. Därmed skuUe antalet daghemsplalser på åtta år ha fyrdubblats. Det är en kolossal skUlnad i utbyggnadstakt under de är då socialdemokraterna hade majoriteten mot åren efter 1967, då Göteborg haft en liberal ledning.

Herr talman! Jag har haft anledning att lämna dessa fakta och de är baserade på uppgifter som lämnats av ledamoten av kammaren herr Molin, Jag är helt övertygad om att dessa uppgifter är riktiga.

Jag skall härefter övergå tUl vad Jag egentligen begärt ordet för att säga här I kammaren. Det har sagts mycket, och jag skall Inte förlänga debatten i onödan, men vi kan gärna konstatera att läget på arbetsmarknaden är ytterst bekymmersamt. Jag behöver inte upprepa några siffror om arbetslösheten eller anföra några uppgifterom beslutade företagsnedläggelser och meddelanden om varsel för friställningar. VI är överens om att det måste vidtagas exceptionella åtgärder, men inte om omfattningen och arten. Enligt min uppfattning ger inte ens de i oeh för sig allvarliga arbetslöshetssiffrorna en tillräckligt tydlig bild av läget.

Det har sagts att Inom de flesta företag råder full sysselsättning. Den som har praktisk erfarenhet från mindre oeh medelstora företag vet att Inom många företag är sysselsättningen I verkligheten svag med otillfredsställande orderingång. Trots detta behåUer man I allmänhet arbetsstyrkan intakt, även om man måste producera på lager och betala väntetider utan utfört arbete. Att då säga att det råder full sysselsättning ger ofta en felaktig bild av verkligheten. På grund av ansvarskänsla för de anställda och samhällets situation undviker man friställningar.

För många företag är det i dag en brännande fräga hur länge del skall vara möjligt att fortsätta denna samhällsansvariga företagspoliey. Man väntar oeh väntar på ett konjunkturomslag. Man är klart medveten om att personalen är en värdefull tillgång som man sannerligen inte vill avhända sig utan absolut tvingande skäl. Men för allt flera mindre oeh medelstora företag är dagens allvarligaste överväganden förknippade med frågan om huruvida det inte trots allt måste varslas om friställningar. Jag kan försäkra kammarens ledamöter att sådana överväganden är de svåraste och mest bekymmersamma som vårt lands företagare har att göra. Med denna vetskap vill Jag kraftigt protestera mot det sätt som meddelanden om de tragiska friställningarna ofta ges i press och massmedia. Där talas t. ex. om alt det eUer det företaget sparkar så och så många arbetare, oeh det kostas på massor av trycksvärta.

Jag beklagar att t. o. m, stora oeh eljest ansedda socialdemokratiska tidningar pä detta sätt bidrar till att skapa misstroende oeh motsättningar som inte finns. Jag beklagar också att det här I riksdagen kan göras sådana uttalanden som gjordes under gårdagen av den soeialdemokratiske gruppledaren herr Svanberg. Enligt hans mening hade vi inom oppositionen framstii.llt våra förslag till åtgärder för atl komma åt regeringen oeh inte på grund av omtanke om företagens anställda.

Jag vill citera ett avsnitt ur folkpartiets motion nr 1491 : "Det måste

dessutom kraftigt betonas att mänga företag — särskilt bland de mindre oeh medelstora hemmamarknadsbetonade - kämpar med betydande svårigheter för att vid minskad orderingång behålla sin personal. Vad sådana företag Just nu behöver är påtaghga åtgärder från samhällets sida för att stimulera en inhemsk konsumtion. En sådan stimulans kan ge ökad förmåga atl bära ekonomiska påfrestningar I väntan på en konjunkturuppgång."

Den stimulans som jag här åberopat kräver snabba åtgärder av det slag som framförts genom den Icke sociahstiska oppositionen. Vi har försökt att snabbt få beslut om åtgärder för att öka en sviktande efterfrågan oeh fä fart på produktionen.

Jag ifrågasätter på intet sätt betydelsen av de ålgärder som genomförts oeh nu föreslås av regeringen. Men det är min bestämda uppfattning att de förslag som framförts av den Icke socialistiska oppositionen är nödvändiga om vi skall fä en snabb effekt.

Det gäller nu ocksä i hög grad de mindre oeh medelstora företagen som har en särskilt stor betydelse i trakter där det Inte kan bli tal om stora företag.

Herr talman! VI har I handling visat att vi menar allvar. Tyvärr ser det inte alltför hoppfullt ut alt vi skulle lyckas uppnå den breda enighet som hade varit önskvärd i dagens allvarliga läge.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Fröken MATTSON (s) kort genmäle:

Herr talman! Jag förnekar Ingalunda att de siffror som herr Löfgren har nämnt från talarstolen när det gäller daghemsplatserna i Göteborg är rikliga. Under perioden 1967-1971 fördubblades antalet daghemsplalser. Men det är väl att märka att den planen var uppgjord av socialdemokraterna under den tid de hade ansvaret för Göteborgs kommunalpolitik. Det är alltså ett fullföljande av soeialdemokralernas tidigare planering oeh beslut som ligger bakom det faktum atl fram till i är har daghemsplatserna fördubblats.

När man sedan kommer till perioden 1971-1975 är det visserligen riktigt ocksä att platserna ytterligare kominer att fördubblas, men där råder i dag oenighet mellan de borgerliga partierna oeh den socialdemokratiska oppositionsgruppen. Inte minst sedan man på socialdemokratiskt initiativ satte i gäng med en utredning om förutsättningarna för ökat förvärvsarbete bland kvinnorna och de problem som möter kvinnorna på arbetsmarknaden i Göteborg, har man frän oppositionspartiet socialdemokraternas sida .sjgl att inan ingalunda är nöjd med denna fördubbling. Det behövs ytterligare något tusental platser.

Där hgger vi alltså före 1 en planering som vi bedömer är alltför snäv oeh kortsiktig.

Herr LÖFGREN (fp) kort genmäle:

Herr talman! Del hade givelvis varit av mycket stort värde om denna debatt hade kunnat föras av herr Molin med fröken Mattson. Jag inskränker mig till jH säga att genom de uppgifter jag har lämnat och som nu fröken Maltson på intet sätt bestrider framstår väl den skildring som fröken Mattson tidigare lämnade såsom något besynnerlig. Jag är

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

glad över att vi på detta sätt har kunnat klarlägga situationen och att fröken Mattsons tidigare uppgifter i mycket hög grad har kunnat förändras.

Fröken MATTSON (s) kort genmäle;

Herr talman! Även jag är myckel glad att vi i protokollet till alla delar får situationen i Göteborg klarlagd.

Hen SJÖNELL (c):

Herr talman! Det torde Icke behöva förebringas något alltför överväldigande siffermaterial för att bevisa att den svenska ekonomin råkat i olag och detta riktigt rejält. Den största arbetslösheten som landet drabbats av sedan 1930-talet är ett dystert faktum, som inte låter sig bortviftas med några enkla förklaringar eher hänvisningar till vissa isolatlonist:iska åtgärder vidtagna på det ekonomiska området av Förenta staternas president. Naturligtvis är vi med vårt natlonalhushålls stora utrikeshandel starkt och omedelbart utsatta för internationella konjunktursvängningar, men huvuddelen av vår nuvarande arbetslöshet är uppenbarligen hemmatUlverkad. Den är en följd av finansledningens halsstarriga fastlåsning vid sina egna prognoser och därav följande oförmåga till flexibel anpassning tiU nya ieke förutsedda Impulser oeh strömningar. Till bilden hör också att den skräck för ytterligare försämring av bytesbalans och valutareserv som startade den stenhårda deflatlonspolitlken utan tvivel varit överdriven oeh verkat förlamande på handlingskraften. Men det tiänar föga att ondgöra sig över begångna missgrepp och göra någon djupare analys av anledningen till dessa. Vad saken nu gäller är alt söka sätta in åtgärder, som kan få skutan pä rätt köl igen. Sådana åtgärder måste dessutom vara av det slaget atl de får snabb, helst omgående verkan. Det duger lekc alt bara trankllt sitta och speja mot den molnhöhda konjunkturhorisonten oeh vänta att en strimma av ljus skall lysa Igenom förebådande en allmän uppgång. Detta spanande med finansministern i masttoppen har pågått aUtför länge och är föga fruktbart som stimulans åt de många människor som desperat längtar efter att äter fä en meningsfylld sysselsättning.

Vad regeringen nu genom oppositionens tryck lyckats samla sig till utöver det ständiga konjunkturförbättrlngsspanandet är ett antal selektiva stimulansåtgärder. Från vår sida hävdas däremot med största eftertryck att sådana åtgärder är otillräckliga oeh att stimulansen måste vara I huvudsak av generell art om den åsyftade förbättringen skall kunna bil varaktig. Detta gäller särskilt Industrins investeringsviha, vilken måste högst väsenrllgt förslärkas oeh även få varaktig effekt om en grundläggande förbättring av läget skall kunna uppnås. Här har oppositionens förslag till generella stimulansåtgärder utförligt presenterats och analyserats och jag nöjer mig därför, herr talman, med att I första hand understryka vad centerledaren Thorbjörn Fälldin redovisat.

Jag vill emellertid framföra några synpunkter på oeh förslag rörande del ekonomiska handlandet, som kan Ingå som betydelsefulla element I den generella stimulansen av ekonomin och som är av största vikt icke minst för atl återuppväcka "hoppfull häg oeh fantasi" hos den

betydelsefuUa mindre och medelstora företagsamheten.

I regeringspaketet ingår bl. a. ett förslag om ett 20-procentlgt skatteavdrag för investeringar i maskiner och utrustning som påbörjas före 1972 års slut. Detta blir säkerligen en nyttig och välmotiverad Investeringsstlmulans även om den Icke får en omgående effekt på Investeringsviljan och heller ieke ger garanti för de önskade insatserna från industrins sida i god tid före nästa konjunkturuppgång. Härför hade uppenbarligen en ytterligare stimulans erfordrats. Men vad som är väsentligt i sammanhanget är att det föreslagna 20-procentlga skatteavdraget I stor utsträckning icke kommer att i någon större mån kunna påverka den mindre och medelstora industrin till ökade Investeringsinsatser helt enkelt därför att så många av dessa företag I dagens läge icke uppvisar några beskattningsbara vinster att göra avdrag på. Anledningen härtill är alltför välkänd för att erfordra några närmare kommentarer. En hårdhänt deflatlonspohtlk med specieUt det mot dessa företagargrupper använda kredltspärrsvapnet har effektivt beskurit möjligheterna för många av de mindre företagen att samla I ladorna och redovisa några större vinster. Det är därför Icke någon befängd tanke - på sistone framförd på flera håll, senast i en av våra största tidningar — att i stäUet för eller I kombination med det tänkta skatteavdraget Införa ett investeringsbidrag till investeringsvUliga företag. Detta skulle ha en tvåfaldlg fördel. För det första skuUe det åstadkomma den just önskade snabbverkande stimulansen och för det andra kunna aktivera en rad mindre och medelstora industrier tUl investeringsinsatser, som annars Icke skulle bU av, huvudsakUgen därför att de Icke har några beskattningsbara vinster att spela med. Det förtjänar att I detta sammanhang än en gång understrykas att vår mindre oeh medelstora industri svarar för cirka två tredjedelar av mdustrlsysselsättningen och produktionen.

Ett annat viktigt område där de mindre företagen befinner sig i ett permanent underläge för att Inte säga kontinuerligt diskrimineras är kapitalförsötinlngen, speciellt tillförseln av långa krediter. Vissa ansatser har visserligen gjorts för att förbättra situationen härvidlag exempelvis förstärkningen av AB Industrikredits resurser, men dessa ansatser har ändock blivit otiUräckUga, Från centerns sida har under en rad av år påpekats att den snabbast växande och tUl sitt omfång i särklass största kapitalanhopningen I vårt land, AP-fonden, icke ens med de blygsammaste krav stått tUl de mindre företagens förfogande. Dessa har i detta stycke varit och är utsatta för en upprörande diskriminering I förhållande till storföretagen, vilka är de enda som i kraft av sin storlek kunnat emittera obligationslån och härigenom kunnat tillgodogöra sig AP-fondsmedel, särskilt viktiga därför att de utgör långa pengar, AP-fonden är nu uppe i drygt 40 mUjarder kronor och kommer vid 1970-talets slut att ha nått det närmast astronomiska talet 100 miharder kronor, dvs, 100 000 miljoner kronor. Dessa medel har hittills i mycket stor utsträckning placerats I bostäder, men det är uppenbart att bostadsbehovet Icke kommer att ökas I samma procentuella takt framöver som AP-fonden tlUväxer, Det förefaller tvärtom som om bostadsbyggandet för överskådlig tid kommer att låsas ungefär vid nuvarande nivå. Detta Innebär att en snabbt växande kapltalklump kan användas för andra ändamål än för att

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

finansiera bostadsbyggandet. Enligt min uppfattning borde denna ökning av kapitalmarknadens resurser i första hand kanaliseras tUl Industrin av det enkla skälet att dess kapacitet måste kraftigt förstärkas, om vår levnadsstandard Icke skall komma att hotas ganska snart.

Några siffror belyser situationen. Under perloden 1965 — 1969 växte näringslivets investeringsvolym med 1,6 procent per år. För att vi enhgt långtidsutredningens beräkningar skaU kunna nå balans i utrikesbetalningarna 1975 måste investerlngstlllväxten ökas till 6,2 procent årligen under åren 1970-1975. Som bakgrundsrellef till dessa siffror skymtar antagandet att de svenska företagens självfinansieringsförmåga under samma perlod kommer att sjunka med ungefär 20 procent. Att näringsUvets och industrins kapitalbehov är utomordenthgt stort framstår sålunda alltför tydligt.

En annan av långtidsutredningens beräkningar ger ytterligare pregnans åt bilden, nämligen den beräkning som anger näringslivets kreditbehov år 1975, alltså om bara fyra år. Detta behov fastställes till ca 11 miljarder kronor, men affärsbankerna beräknas kunna ställa endast knappa 4 mUjarder till förfogande. Mot denna bakgrund framträder - på ett överväldigande sätt - AP-fondens grundläggande roll som garant för industrins nödiga kreditexpansion i Investeringssyfte. Men, herr talman, det finns anledning understryka att storindustrin ensam klarar Icke att fylla ut den önskvärda Investeringsökningen. Den mindre och medelstora Industrin, som svaiar för cirka två tredjedelar av produktionen, måste In på scenen och ges möjligheter att göra sin Insats. Detta betyder I klartext att denna Industrikategori behöver tillgång tiU långa och I vatie fall medellånga krediter i en helt annan utsträckning än hittills. Detta kan Icke ske på annat sätt än att AP-fonden vitaliseras och bereds tillfälle att ställa sådana krediter även till den mindre och medelstora industrins förfogande. För att så skall kunna ske måste fondens placeringsregler ändras och detta omgående. Det enklaste och mest praktiska sättet att nå av mig här angivna mål är alt ändra nyssnämnda regler så att kreditinstituten, i första hand affärsbankerna, sparbankerna och jordbrukskassorna, får möjlighet att förmedla AP-medel bl. a. till mindre företag genom att refinansiera sig i fonden. Detta är en åtgärd, som är i högsta grad angelägen I första hand som kraftfuUt bidrag till en förbättrad sysselsättning på kort sikt, men även, herr talman, icke mindre viktigt, som en garanti för att industrin skall kunna uppnå den önskade kapacitetsökningen, nödvändig för att bevara och utveckla vår levnadsstandard.

När jag är inne på Industrins kapitalförsörjning kommer Investeringsbanken osökt in i bUden, Det uppstod som bekant en hel del väsen vid dess tillkomst, en tillkomst som understöddes av centern, även om vi trodde och fortfarande tror att den halvstathga ägareformen, som t, ex, I fråga om AB Industrikredit, hade varit lämpligare och effektivare. Investeringsbanken har under sin korta tid hunnit göra en hel del Insatser, vissa kraftigt omdiskuterade, men i huvudsak av förutsett värde.

Vid bankens tillskapande tryckte vi från centerpartiet ytterligt hårt på att bankens tjänster skulle tillgodogöras icke bara de stora företagen utan även den mindre industrin, 1 mitt anförande i andra kammaren vid

behandlingen av utskottsutlåtandet varnade Jag bl, a, för gigantomani och för socialdemokraternas svaghet och beundran för de stora och centrallstlska enheterna, I riksdagsbeslutet om Investeringsbanken fastslogs emellertid kategoriskt, att någon åtskUlnad på bankens behandUng av stora och små företag Inte skuUe få ske, utan även de senare skulle få sin beskärda andel av kreditgivningen. En undersökning som nyligen gjorts vid den företagsekonomiska Institutionen vid ett av våra universitet visar att av Investeringsbankens hittillsvarande utlåning har drygt 85 procent gått till företag med över 500 anställda. Detta förhållande är, herr talman, en direkt utmaning mot det nyssnämnda riksdagsbeslutet, och det finns skäl att ännu en gång ställa frågan: Varför diskrimineras småföretagen ständigt och i alla sammanhang? Finns det något slags ideologisk bakgrund härför? Jag vUl Instämma I och understryka vad herr Fälldin yttrade beträffande småföretagen tidigare i denna debatt; "Vårt land och vår industri är icke bara betjänta av dessa företag för vår utveckling. Det finns ett klart behov av deras närvaro och insatser,"

TiU slut, herr talman, några ord om den kommande EEC-uppgörelsen, För ganska precis ett år sedan framkastade Jag I den allmänpolitiska debatt som då höUs förslaget att Sverige gentemot EEC skulle begära associering, eftersom vi av kända skäl Icke kunde tänka oss fuUt medlemskap. Den våldsamma reaktion både från vänster och höger som föhde på detta förslag - jag beskylldes bl, a, I tidningsledare för okunnighet om Romfördraget - visar hur oerhört snabbt tidens ström ändå flyter, 1 dag stäUer sig alla ansvariga politiker klart positiva till associerlngstanken, och dagens debatt gäller endast om vi nu I sista stund bör söka association eller inte. För min del tror Jag att en sådan åtgärd vore skäligen meningslös. Skulle associering ha valts som lämplig anslutnlngsform för Sveriges del, borde detta ha skett för ett år sedan. Man kan Icke nu komma och bildligt talat slänga In jästen efter degen I ugnen.

Huruvida vi gått miste om några väsentliga fördelar genom att icke lämna in en formell associeringsansökan kan icke bedömas nu. Som Jag hela tiden framhållit — och där sammanfaller min bedömning med regeringens - är Innehållet I det kommande förhandUngspaketet viktigare än etiketten. Det är å andra sidan inte uteslutet att en anhållan om formell anknytning till Romfördraget kunde ha givit oss bättre möjligheter att snabbt uppnå det uppställda förhandllngsmålet: nära, omfattande och varaktigt samarbete med EEC, Det finns skäl att Icke glömma viktiga psykologiska fakta I förhandllngssammanhang. Ett sådant faktum är att kontinentens poUtiker är formaUster I långt större utsträckning än vi här hemma.

Men icke heller här lönar det sig att gräva I det förflutna. Vi måste se framåt. Jag vill då konstatera, att vårt land och Icke minst vår Industri har skäl att känna lättnad över att vår anslutning till EEC synes få sådan form att de värsta farhågorna om tullarna mot Icke bara kontinenten utan också mot Öresund, Nordsjön oeh Kölen icke kommer att besannas.

Vi torde fä ett frlhandelsområde, där huvuddelen av vår export befrias från förlamande tullar. En allvarilg nackdel är emellertid utsikten att få ett par av våra viktigaste exportvaror, t. ex. papper, belagda med en låt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

vara tidsbegränsad tuU, Det Ugger makt uppå att våra förhandlare söker reducera övergångstiden för sådana tullar så starkt som möjligt. På det hela tager måste vad som nu i första omgången erbjuds oss i form av frihandelsområde vara nöjaktigt, och det finns inga skäl för de tiut av besvikelse som uppstämts från vissa vänsterkretsar, men heUer Icke för den affektladdade upphetsning som hörts på sina häll från industrin. Det senare bara minskar förtroendet för den svenska industrins berömda förmåga att med is i magen övervinna även de största svårigheter. För att vår anslutning tUl EEC trots allt icke skall sluta med ett misslyckande är det av avgörande vikt att i det kommande avtalet en utveckUngsparagraf Inskrives på central plats. Dessutom bör ett lämphgt samrådsorgan Inrättas för att bearbeta vunna erfarenheter och utveckla samarbetet. Lyckas vira förhandlare härmed kan vårt näringsliv och folk med förtröstan utgå ifrån att vi med framgång skaU kunna klara den internationella konkurrensen i framtiden.

Fru SIGURDSEN (s):

Herr talman! Sysselsättningsfrågorna har av naturliga skäl dominerat denna höstdebatt. När arbetslösheten ökar känner folk en mycket stor olust. Arbetet är en av grundvalarna för hela vår tUlvaro. De två mest väsentliga tingen för människan är nämligen arbete och bostad. Ta bort arbetet, ta bort bostaden för oss och vi bhr aUa soclalfall.

Arbetarrörelsen har alltid haft som en grundförutsättning för aUt sitt reformarbete: fuU sysselsättning. Man har förstått betydelsen av att alla och inte bara några få har arbete och kan försörja sig. Jag och andra minns 1930-talet, Andra har fått del av situationen, och vi har oekså fått del av hur det varit långt tidigare.

Vi har i detta land en modern arbetsmarknadspolitik ända sedan 1950-talet, en politik som vi byggt vidare på. Det är inte utan motstånd från de borgerliga partierna som den byggts ut, men det vill man Inte höra talas om i dessa dagar.

När de s, k, LO-ekonomerna Rudolf Meidner och Gösta Rehn på 1950-talet arbetade hårt för en effektiv arbetsmarknadspolitik var det naturligt att de ansåg att det var statens roll att ordna med och ta ansvar för arbetsmarknadspolitiken. Men i dag kan vi bara fråga oss, om detta enbart är en statlig uppgift. Är det Inte också en kommunal uppgift? Låt oss se lite på skUlnaden I utveckUngen. 1950 hade vi i vårt land 2 501 kommuner, 1960 var det 1 031, 1970 848 och 1971 är det 464. Målet ligger någonstans omkring 270 när sammanslagningen är klar 1974.

Situationen är alltså en helt annan nu än den var på 1950-taiet. Kommunerna har nu helt andra möjhgheter och resurser än tidigare. När alltså regeringen går ut hårt med konjunkturstimulerande medel bl. a. på arbetsmarknadspolitikens område borde kommunerna I större utsträckning ha en beredskap klar. Kommunerna är aUdeles för oförberedda för en sådan här situation. Vi skall ha klart för oss att landets 464 kommuner är mycket stora arbetsgivare, VI har nämhgen ca 302 000 personer som är anställda I våra primärkommuner mot endast 153 000 år 1960, Som Jämförelse i övrigt kan nämnas att antalet anställda i statUg tjänst 1970 var 381 100, TIU detta kan läggas att 1970 fanns 105 800 anställda i

landstingen. Den övervägande delen är naturligtvis anstäUda I privat tjänst, men jag viU aUtså här poängtera att stat och kommun - både primärkommun och landstingskommun — är mycket stora arbetsgivare.

Jag vill också med detta ha sagt att I stäUet för de oprioriterade byggen som nu har fått sättas I gång — varuhus, bankpalats, kontorshus osv, - borde kommunerna ha haft en beredskap för mer väsentliga Investeringar i barnstugor, pensionärshem, ålderdomshem m, m. Om kommunerna har en sådan beredskap gör det inte så mycket om statsmakterna så att säga dröjer med att trycka på knappen för åtgärder. Nu blir det lätt Utet panikartade åtgärder som vidtas. Det är klart att kommunalmännen säger att det kostar rätt mycket att hålla denna beredskap, men sådana här förberedelsekostnader borde rymmas Inom ramen för den statliga arbetsmarknadspohtiken.

Av de siffror som jag tidigare har nämnt framgår klart att kommunerna är stora arbetsgivare. Några exempel bland många. Stockholms kommun har ca 48 700 anstäUda. Uppsala kommun har ca 7 000 anstäUda. VUka Industrier har det? Kommunerna har också i stor utsträckning de resurssvaga grupperna anställda inom sina områden, oeh det gäller för dessa att snarast få jobb. Det är klart att beredskapsarbeten I första hand skall läggas på investeringsarbeten, men även om kommunerna i viss mån med hjälp av arbetsmarknadsmedel startar en ökning på driftsidan av exempelvis den sociala verksamheten bör man I en konjunkturuppgång kunna behålla denna verksamhet. Behoven finns. Därom råder Ingen tvekan. VI kan bara se på barntlllsynsområdet, åldringsvården m, m.

Av de arbetslöshetssiffror som redovisas finner man att gruppen kvinnor är ganska stor. Från alla håU ropas på åtgärder. Låt mig med en gång deklarera alt vi kräver åtgärder för alla arbetslösa - både män och kvinnor. Låt oss Inte få några arbetsuppgifter som är särskUt konstruerade för kvinnor och andra som är förbehåUna män. Ett sådant tänke-och handlingssätt tillhör det förgångna,

I september i år var antalet sysselsatta kvinnor 1,55 mUjoner, Det innebär en ökning med 19 000 sedan september förra året, av vilka 17 000 var gifta. Antalet sysselsatta män minskade samtidigt med 36 000 och uppgick i september i år till 2,3 mihoner.

Låt oss sedan då det gäller arbetslösheten se på arbetskraftsundersökningarna som Ju - det har många talare varit Inne på - redovisar mer än de reellt registrerade på arbetsförmedhngarna, Knut Johansson har i tidningen Byggnadsarbetaren sagt om dessa undersökningar att de mäter arbetsviljan hos folket. Den statistiken visar att det i september I år fanns

64 000 arbetslösa kvinnor. Av dem var 27 000 eller 43 procent under 25 år. Av Intresse är att notera att 18 procent av de arbetslösa kvinnorna och 27 procent av de gifta arbetslösa kvinnorna vlUe ha deltidsarbete, dvs. ett arbete som understeg 25 timmar per vecka. Samtidigt fanns emellertid

65 000 kvinnor som arbetade på deltid, mindre än 35 timmar per vecka, men önskade få heltidsarbete, 49 000 av dessa var gifta. Som Jämförelse vill Jag nämna att enligt den rena arbetslöshetsstatistiken var antalet arbetslösa kvinnor vid detta tillfälle 20 000,

Den ökade kvinnliga arbetslösheten kan också ses ur en positiv

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

synvinkel: kvinnorna börjar stäUa krav på samhäUet på ett helt annat sätt än tidigare. Många av de nu arbetslösa kvinnorna var från arbetsförmed-lingsstatistisk synpunkt arbetslösa också tidigare, dvs. de var hemarbetande. De önskade ofta få förvärvsarbete men brydde sig inte om att anmäla sig som arbetssökande. Hur ofta har vi inte sagt tUl dessa kvinnor när vi har mött dem ute på kurser och konferenser: Anmäl er på arbetsförmedlingen — det är enda möjhgheten för arbetsmarknadsverket att göra Insatser för er räkning. Kvinnorna har bhvit medvetna på den här punkten. Den nya skattelagstiftningen har också gjort sitt till. De har anmält sig, de har gått Igenom arbetsmarknadsutbildning och de har fått arbete. Nu har de drabbats hårt av inskränkningarna, eftersom de, hksom ofta den unga arbetskraften, tillhör de lägst utbUdade och dem som kommit sist ut på arbetsmarknaden.

Siffrorna när det gäller I synnerhet den kvinnhga arbetslösheten kan kompletteras med andra uppgifter, som Inte framkommer av någon arbetslöshetsstatistik alls. Det rör sig om inskränkningen av arbetstiden för dem som är deltidsanställda. Inom exempelvis handelns område är det inte ovanUgt att man får sin arbetstid förkortad från 25 till 20 timmar eUer från 20 till 17 timmar i veckan. Vad betyder inte det för en familjeekonomi som är baserad på en viss inkomst? En sådan dold arbetslöshet talas det mycket säUan om. Jag har Inte under den tid jag har lyssnat på den här remissdebatten hört den nämnas. Den får heller Inga stora rubriker I tidningarna — och ändå betyder den så mycket för dem som drabbas. De ökade kostnaderna för kommunernas socialvård har bl. a. sin orsak I sådana företeelser.

VI hälsar med stor tUlfredsställelse att det i det regeringspaket, som vi nu har fått, bland de famUjepolltlska åtgärderna också Ugger ett förslag om höjning av driftbidragen tUl såväl daghem som fritidshem, LO-kongressen, som hölls I september, uttalade sig på den punkten i mycket kraftiga ordalag. Kongressen framhöll att "det är synnerligen angeläget att statsbidraget till barnstugornas driftkostnader kraftigt höjs". Vi är frän LO-sidan tacksamma för att så snabbt ha fått ett visst gehör för vårt kongressuttalande. De nya driftbidrag vi nu får står kanske inte helt i samklang med det kraftiga uttalande vi gjorde, men vi tycker alt det är bra att vi har fått den här ökningen.

Det har ddigare, I den här debattens sena timmar, varit en daghemsdiskussion, där man till sin förvåning har fått höra att det är folkpartiet som har drivit frågorna om daghem och fritidshem. Ja, folkpartiet och de borgerliga har kommit in i den här debatten sedan det blivit allmänt socialt accepterat att ha sina barn på daghem och fritidshem. Nu finns det Ingen annan möjlighet att ordna sin barntillsyn, VI har Inga hembiträden, vi har mycket htet av barnfhekor som underbetalda kan ta hand om barn tUl förvärvsarbetande, välsituerade föräldrar. På den tiden då den här verksamheten kallades barnkrubbor, när den var mer en hjälp för de allra lägsta Inkomsttagarna, hörde Jag aldrig att några borgerliga politiker arbetade vare sig kommunalt eller i riksdagen för en utbyggnad av den.

Frän LO:s sida har vi drivit de här frågorna under årtionden - sedan 1940-talet kan vi ha det så att säga registrerat - oeh det har varit

naturligt, för det har varit ett starkt krav från de stora LO-grupperna att få dessa frågor lösta. Det är 1 mycket stor utsträckning de grupperna som drabbats av bristen på barntiUsyn.

Bristen på barntillsyn år för resten för många av de arbetslösa kvinnorna en av orsakerna tUl arbetslösheten. De gifta kvinnornas önskan om deltidsarbete kan också ofta knytas till bristen på barntillsyn. Tyvärr har i det kommunala budgetarbetet den sociala verksamheten, barntillsynen, fått stryka på foten vid de prutningar som har varit nödvändiga i det kärva ekonomiska läget. Som förvärvsarbetande föräldrar är vi oftast ett tyst och försynt släkte, VI gör inte våra krav tillräckligt hörda i kommunerna. Jämför med vUka resurser som kan mobUiseras om det gäller byggandet av en sporthall eller en Ishockeyrink! Då hörs och syns kraven. Spaltmetrar skrivs. Idrotten är på något sätt en helig ko I det här landet — en ko som kanske ur ekonomiska prioriteringssynpunkter borde ägnas ett mer Ingående studium.

De borgerliga partierna bekänner sig som barnfamiljernas vänner, de arbetslösas vänner osv. Det är Ingen hejd på deras önskan om Insatser, insatser som varierar med partierna, även om vi för tUlfället har fått ta del av en viss enighet. Därför är det beklämmande när vi I vissa borgerliga tidningar kan läsa om hur man Ifrågasätter byggandet av barnstugor. Det blir för dyrt, menar man, och man ser endast tUl de krassa bruttosiffrorna - bryr sig Inte alls om de Inkomster som flyter In skattevägen och avgiftsvägen och I övrigt genom att man slipper Investeringar I skolor, vägar och bostäder om båda i famihen kan arbeta i stäUet för att man tar arbetskraft utanför kommunen. Det värde för barnen som ligger I en förskolevlstelse viftas dessutom bort. Man säger på sina håll I den borgerliga pressen "att den utfösnlng av kvinnorna till näringslivet som pågått de senaste åren kan gott avslutas". Det finns också aktuella exempel på att borgerhga kommunalråd reserverat sig mot den höjning av anslagen tiU famlhedaghemsverksamheten som behövs för att man skulle klara av de normer som kommunen bestämt sig för.

Full sysselsättning är och förbUr det vägledande målet för arbetarrörelsen — såväl den fackliga som den poUtiska, Detta mål gäUer alla oavsett kön. Samhällets kompletterande åtgärder I form av bl, a, barntUlsyn för alt klara denna målsättning är mycket väsentlig, BarntUlsynen i form av barnstugor har i sig ett värde också för barnens utveckling. För att snabbare nå en social utjämning bland olika grupper är det nödvändigt att man har en förskoleverksamhet som når alla barn — i synnerhet dem som kommer från de resurssvaga famUjerna, Ett ökat statligt stöd för denna verksamhet som komplement tUl andra famUjepoUtiska oeh konjunkturstimulerande åtgärder hälsas därför med särskUd tillfredsställelse. Det är barnen som skall bil morgondagens vuxna, morgondagens riksdagsmän och kommunalpolitiker, JämllkhetspoUtlken måste starta I förskoleåren.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Herr WIRMARK (fp):

Herr talman! Den kritik som fru Sigurdsen riktade mot folkpartiet kommer jag Inte att ta upp I mitt anförande här; den kommer senare att bemötas av herr Romanus, Min avsikt är att tala om Sveriges förhandlingar med EEC,

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

Hur vi utformar våra relationer tUl EEC är en av de allra viktigaste frågor vi har att ta stäUning tUl, VI vet att en av orsakerna tiU den bristande investeringsvihan inom industrin är osäkerheten om vUka relationer vi kommer att få till den europeiska gemensamma marknaden. För vår export och därmed för vår sysselsättning är det av avgörande betydelse att vi får en tUlfredsstäUande lösning i våra förhandlingar med EEC,

Men vad är då en tillfredsställande lösning? Finansministern deklarerade ju i går att den tullfrihet för industrivaror — men inte för alla Industrivaror - som EEC erbjuder "är bättre än vad vi i dag har" och var otålig över dem som "hänger läpp'" över de dystra beskeden från EEC-håU. Vad var då regeringens eget förhandhngsmål? Jo, den eftersträvade - jag citerar deklarationen den 10 november 1970 - "att delta I utvidgningen av de europeiska gemenskaperna genom omfattande, nära och varaktiga ekonomiska förbindelser". Regeringen förklarade att den delade "gemenskapernas uppfattning såsom den uttryckts i Romfördra-get att en omfattande samverkan är nödvändig för att de fulla fördelarna av den gemensamma marknaden skall kunna reahseras". Regeringen tillade: "Sålunda erfordras åtgärder för att uppnå ökad rörelsefrihet för arbetstagare, tjänster och kapital jämte samverkan Inom socialpolitiken och den ekonomiska politiken."

Dessa fulla fördelar vet vi i dag att vi inte uppnår med regeringens förhandllngsuppläggnlng. Det är fråga om ett klart misslyckande - vi kommer varken att få omfattande, nära eller varaktiga förbindelser. VI kommer alt få ett begränsat frihandelsavtal men Inte kunna delta I integrationen, vi bhr stående utanför samarbetet på många områden -den ekonomiska politiken, industripolitiken, forskrungsfrågorna, energipolitiken, mUjöpoUtiken - och vårt näringsliv kommer Inte att kunna tävla på lika vlUkor med EEC-ländernas. Därför kan Inte avtalet kaUas omfattande. Det kommer inte att medge för oss att påverka beslutsprocessen, inte heller att bli regelbundet konsulterade — därför bhr det Inte fråga om några nära förbindelser. Avtalet kan uppsägas Inom tolv månader - aUtså bhr det Inte varaktigt. Den som förklarar sig nöjd med ett sådant avtal måste ha skruvat ner sitt förhandhngsmål, och det är tydligen det regeringen nu är I fuU färd med att göra - att döma av både statsministerns och finansministerns ord i går.

När det gäller att Jämföra dagens situation glömde finansministern bort flera viktiga aspekter. VI vet Inte vUka och hur långvariga undantag som EEC tUl slut kommer att kräva, undantag som löper risk att ställa oss Inför nya tuUbarriärer gentemot de EFTA-länder som nu går in i EEC. VI vet att det erbjudna samarbetet på viktiga punkter är betydligt mindre omfattande än det som nu äger rum inom EFTA-konventionens ram. VI kommer inte att få några som helst rättsregler för att försäkra oss om lik-dbehandling. VI kommer inte att få stödja oss på några gemensamma konkurrensregler - I stället finns det stor risk för väsentUga och långvariga undantag, VI vet att definitionen på industrivaror är mera begränsad inom EEC än inom EFTA, det drabbar svensk Uvsmedelsln-dustri. VI vet atl ursprungsreglerna har en annan och förmånligare utformning inom EFTA än inom EEC,

I StäUet finns det, herr talman, skäl att fråga sig: Vad är det -vi har uppnått genom våra egna deklarationer och våra egna förhandUngsan-strängnlngar? EEC-staterna har själva uttalat att avsikten med utvidgningen var att inga nya tullhinder skulle upprättas. Skulle detta uppnås var det logiskt och nödvändigt av EEC att komma med ett frlhandelserbju-dande. Något därutöver har vi heller Icke förhandlat oss till - I stäUet torde de återstående förhandUngsmånaderna få användas tUl att söka undvika begränsningar i frihandeln.

Utrymmet för förbättringar efter det att ministerrådet om några dagar fastställt sitt förhandlingsmandat kommer tyvärr Inte att bh stort, Sverige bör här med kraft bl, a, hävda

att de begärda undantagen urholkar frihandelserbjudandet och just uppreser sådana nya tuUhlnder som EEC förklarat sig vUja undvika,

att de skyddsklausuler EEC begär måste specificeras med hänsyn till under vUka omständigheter de skaU kunna åberopas och att det i avtalet uttryckligen utsäges att konsultation måste äga rum meUan parterna innan sådana åtgärder vidtas,

att Inga nya handelshinder får tiUåtas uppstå inom Norden,

att EFTA:s ursprungsregler i vad avser det s, k, kumulatlva kriteriet tUlämpas inom det nya frlhandelsområdet, och

att utvecklingsbarheten inte enbart skall avse begränsat tekniska områden.

Men vårt psykologiska förhandhngsläge är inte det bästa, EEC är redan förhandlingströtl, hrltatlonen över Sverige och Sveriges oviha att tala klarspråk ökar, pressen att nå ett snabbt slut på samtliga förhandlingar blir allt starkare.

Man kan, som herr Burenstam Linder gjorde I går, fråga sig varpå det beror att vi hamnat i detta läge. En orsak är att regeringen Inte tog till vara den möjlighet till ett mera omfattande avtal, som låg i att specificera att vi önskade ett associationsavtal på basis av § 238 I Romavtalet, Det hade kunnat skUja oss ut från de övriga neutrala staterna och åskådliggöra att våra samarbetsönskemål låg på en betydligt högre nivå. Genom att hålla fast vid en förhandlingsuppläggning som redan är överspelad har man börjat väcka misstankar om att vi har andra motiv, t. ex, att vi vill försvåra för Danmark och Norge att nå framgång i sina medlemsförhand-Ungar, Det säger sig självt att vi bör awlsa sådana misstankar. De hänger i sin tur samman med att man i Sveriges attityd saknar en positiv grundinställning till det europeiska samarbetet. Det finns många inom EEC som I dag undrar om den svenska regeringen och svensk socialdemokrati över huvud taget ser något positivt i den europeiska gemenskapen utöver de kommersiella fördelar ett samarbete kan ge oss. Det som slår klarast igenom är den enträgna kritiken av EEC, avståndstagandet från EEC,

Självklart får vi acceptera det förhandlingsresultat som vi kan komma fram till under våren. Men vi får inte slå oss tUl ro med detta begränsade avtal med dess osäkerhet för hela vårt näringsliv - både för större och mindre företag - och med de risker för sysselsättningen och anställningstryggheten det innebär. Vi får inte förtröttas i försöken atl inom EEC få gehör för det närmare och mera omfattande samarbete pä neulraliletspo-

Nrl20

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

3 RiksdagensprolokoU 1971. Nr 120- 121

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

Utikens giund som vi vet behövs. Om efter en tid en förhandlingschans öppnar sig för oss - jag säger om — hoppas Jag att regeringen lärt av misstagen denna gång, att vi ger klarare uttryck för vår känsla för samhörigheten med övriga Europa och att vi då kunnat bygga upp den fond av förtroende och sympati för vår politik, som vi nu tyvärr saknar ute I Europa,

Herr CARLSHAMRE (m);

Herr talman! Måndagen den 11 och tisdagen den 12 oktober sammanträdde famUjepoUtiska kommittén för att bl, a, diskutera en förändring och förstärkning av bostadstilläggen tUl barnfamiher, Inga beslut fattades och inga förslag utformades, vilket kanske annars hade varit möjligt om någon vid den tidpunkten hade haft en aning om att det brådskade.

Torsdagen den 14 oktober, aUtså två dagar senare, gav regeringen en presskonferens vid vUken män bl. a,, utöver en engångsutbetalning i januari, utlovade en kraftig förstärkning av bostadstUläggen redan från den 1 aprU 1972,

Fredagen den 15 oktober, alltså en dag senare, anmodade regeringen famihepolitiska kommittén att omgående — som det heter — redovisa kommitténs hittUlsvarande överväganden angående utformningen av bostadstiUäggen till barnfamiherna, Samma dag översändes av kommitténs ordförande en arbetspromemoria i ämnet. Promemorian åtföljdes av en missivskrivelse, I vUken det kraftigt underströks att det rörde sig om en arbetspromemotia, att viktiga delar av bostadstilläggssystemet ännu inte behandlats och att den i kommitténs dhektiv anbefallda avvägningen av ohka familjepolitiska stödformer mot varandra ännu inte avslutats.

Söndagen den 17 oktober, ytterhgare ett par dagar senare, offentliggjordes utan att kommittén underrättades den arbetspromemoria som dittills I enUghet med vanlig kommittépraxis hade betraktats som konfidentiell. Vid publiceringen utelämnades missivskrivelsen från kommitténs ordförande med aUa dess reservationer. Härigenom skapades -jag måste förmoda, avsiktligt — intrycket att det rörde sig om ett förslag från famihepolitiska kommittén, vilket det alltså inte var,

I propositionen 156 om höjda bostadstUlägg för barnfamUjer fuUföhs denna linje. På sida efter sida hänvisas till famihepoUtiska kommittén på ett sätt som måste skapa intrycket att regeringen egentligen bara till riksdagen -/Idarebefordrar ett förslag från en enhälUg parlamentarisk kommitté. Detta är inte sant. Regeringen är själv ensam ansvarig för propositionen och dess Innehåll.

Det är desto viktigare att få detta fastslaget eftersom propositionen innehåller förslag som kommittén sannolikt inte ens på direkt beställning av regeringen skulle kunnat biträda, I varje faU Inte enhälligt. Det gäller t, ex. förshiget om ett 80-procentigt hyresbidrag inom det kommunala bostadstilläggets ram till barnfamUjer för den del av kostnaden som Ugger inom vissa hyreslntervaller. I den promemoria som åberopas diskuteras 60 procent, och det är Inte av en tUlfällighet, Kommittén har talat om olika nivåer för den procentsatsen och, fortfarande utan att fatta några beslut, varit ytterst tveksam mot att gå så högt som till 80 procent.

framför allt därför att man därmed skuUe avlägsna ett viktigt Incitament för dem som bygger hus till att försöka bygga bUhgt, Om regeringens förslag bifalles bUr resultatet att en famUj som har en bostadskostnad på 400 kronor I månaden och flyttar tUl en bostad som kostar 800 kronor får, om famUjen är tillräckhgt stor, en merutgift på 80 kronor, 320 kronor betalas av stat och kommun. Måste Inte varje byggherre fråga sig: Vad tjänar det till att försöka spara några kronor på byggnadskostnaderna, om de som skaU bo I husen ändå bara behöver räkna med att själva bära en så Uten del av kostnaden, om man kan konsumera en nyttighet för 400 kronor genom att själv betala 80 kronor? Man kan verkligen vara allvarligt tveksam om ett sådant förslag.

Detsamma gäller de hyresgränser som propositionen föreslår. Även där går man ovanför vad som nämns i komnutténs promemoria. Kommittén hade föreslagit att dessa övre hyresgränser, inom vilka det kommunala bostadstiUägget utgår, skulle räknas upp från 520 tUl 625 respektive 725 och 925 kronor. Nu kommer statsrådet Odhnoff, som har undertecknat propositionen, och lägger på hela vägen, I stäUet för 625 sätter man 650, I StäUet för 725 sätter man 800, Nu är dessa siffror ingalunda höftade I kommitténs promemoria, utan det Ugger en undersökning bakom. Det är så att när de nu gäUande hyresgränserna faststäUdes utgick man från den faktiska, konstaterade bostadskostnaden i en typlägenhet av de senaste årens produktlon; detta var 1968. De belopp som nämns I kommitténs promemoria är på samma sätt framräknade efter vad en Uknande typlägenhet kostar I dag i de två senaste årens produktlon. Regeringen lägger bara på - såvitt Jag kan förstå tämhgen godtyckligt och slumpartat - ytterUgare några tior på vatie gräns. Jag får därav Intrycket att det helt enkelt har gäUt att placera 100 hemlösa miljoner, placera dem nästan hur som helst. Vid presskonferensen och I pressmeddelandet den 14 oktober råkade man hugga till siffran 300 miljoner, ja, t, o, m, 400. Men 100 har man sedan fört över till ett annat hugskott som skall förverkligas först 1973, Sedan visar det sig att Inom promemorians ram ryms inte mer än 200 mUjoner, och det är verkligen Inte heller någon höftad siffra — det är I stort sett vad man kan säga att det systemet tål utan att gå sönder. Men där blev 100 miljoner över som var utlovade och som någonstans måste placeras. Då höftar man tUl nya hyresgränser och höjer, enligt min mening på ett ganska äventyrligt sätt, den procentsats efter vilken bidraget skall utgå.

En annan punkt där det säkerligen Icke skulle kunnat bU någon enighet gäUer kompensationen till kommunerna för de ökade kostnaderna. Där åberopas kommittén på alldeles speciellt sätt. På s, 19 I propositionen 156 står det; "Kommittén har därvid pekat på möjligheten att göra detta" - aUtså kompensera kommunerna - "t. ex. genom en avlastning av kommunala kostnader för barntUlsyn." Det har kommittén alls Icke gjort. Några personer Inom kommittén har pekat på den möjligheten. Det har anmälts stor tvekan även där, och något beslut I frågan har Icke fattats. Personligen kunde Jag aldrig biträda ett sådant beslut, därför att det enUgt min mening är orättvist. Om man går den vägen att man ökar kommunernas kostnader för bostadstillägg och bara delvis kompenserar dem inom det systemet och i stäUet lägger kompensa-

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

tionen på ett annat system, kommer kostnadsökningen och kompensationen ingalunda att träffa samma kommuner, I varje fall Inte med jämförliga belopp. Det är t, o. m. nästan deflnltionsmässlgt på det sättet att ju större kostnader en kommun har för barntillsyn, desto lägre kostnader har samma kommun för bostadstillägg. Ju bättre barntillsynen är tUlgodosedd, desto större förvärvsfrekvens bland gifta kvinnor och desto miridre efterfrågan på bostadstillägg, eftersom famUjelnkomsterna stiger. Det är trohgen en tämligen sned metod för att kompensera kommuner, I varje faU finns det Icke något ställningstagande från någon kommitté bakom detta. Det är helt och håUet på regeringens ansvar som ett sådant förslag läggs fram.

Sedan skaU kommittén retroaktivt utreda frågan om hur inkomstpröv-rUngen skall gå tUl, Det nya, väsentligt utökade systemet skaU tiUs vidare administreras efter samma regler som det gamla. Och det blh ganska äventyrUga regler. De orimliga marginaleffekter som redan det nuvarande systemet liar bhr rent groteska när man matar In 300 miljoner tUl I det, och många fler familjer än nu kommer att ha bidraget kvar upp i inkomstlä:ien där marginalskatten är 60 procent och där bldragsreduk-tionsfaktcrn är 30 procent, alltså sammanlagt en 90-procentig marginaleffekt. Och det skall vi dras med I varje fall I ett år. Dessutom blir det Inte så lätt för kommittén att fullfölja det här uppdraget att presentera en ny melod för inkomstprövning. Sådana metoder är bl, a, beroende av hur stora belopp som skaU Inkomstgraderas, Det är lätt att göra en metod för inkomstgradering med hyggliga effekter vid ett htet belopp. Det är svårare när det gäller ett stort belopp. Kommittén kommer där att få ett svårare jobb än man skuUe ha haft om man fått göra alltsammans i ett sammanhang.

Och sä är det då detta med avvägningen! Det trycks väldigt hårt I direktiven på att kommittén skall väga mot varandra olika familjepolitiska stödformer och att man skaU sätta In hela systemet i ett samhällsekonomiskt sammanhang. Det blir inte så lätt att göra det, om man redan innan den avvägningen på aUvar börjar har bundit ett så pass stort belopp som 300 mihoner kronor och därtill 1973, I någon sorts maskllknande blhang till famUjepolltiken, 100 mUjoner kronor I ett slags bostadstillägg till ieke-barnfamUjer, Ingen kommitté - på vilket område det vara må — skulle med särskild tiUfredsstäUelse hälsa ett uppdrag att på det sättet utreda vad som kanske lill hälften redan är bundet.

På det hela taget är det familjepolitiska avsnittet av regeringens paket med konjunkturpolitiska åtgärder och därmed sammanhängande ting ett av de mest drastiska exemplen på att det här paketet verkligen inte har kommit till som nägot utslag av handlingskraft och gott handlag utan mer är resultatet av nervositet, skakighet och en ovanligt allsidig inkompetens, i varje fall I vad gäller familjepoUtiken, Beskyllningen för Inkompetens behöver Inte nödvändigtvis drabba famUjeminlstern, I varje fall inte med full tyngd, I det beryktade pressmeddelandet av den 14 oktober finns tecken som tyder på atl över huvud taget inget sakkunnigt öga hade fallit på den texten, varken famlljemlnlsterns eller någon annans. Möjligen kan det vara sä alt lamlljemlnlslern fram till den tidpunkten varit lika överseglad som familjepolitiska kommittén oeh över huvud taget inte

underrättad om vad herrar Palme och Sträng sysslade med. Därom vet jag Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

SjälvfaUet Ingenting, Jag vet bara, att medan regeringen gav presskonferens om famihepoUtlken, drack famUjeminlstern kaffe I riksdagsrestaurangen.

Fru HÖRNLUND (s):

Herr talman! Det har väl knappast undgått någon att det finns en famihepolitlsk kommitté, och efter herr Carlshamres anförande här har det kanske bUvlt aUtmer uppenbart. Vi har inom denna kommitté under några år brottats med de famihepolitiska frågorna och vi avser att framlägga ett betänkande inom den allra närmaste tiden.

Under de senaste veckorna har det riktats en hel del kritik mot vårt sätt att arbeta, bl, a. från pressen. Kritiken har I synnerhet gått ut på att vi inte har haft tiUräckligt hög arbetstakt, att vi borde ha varit färdiga med vårt förslag för länge sedan, osv.

Låt mig då först påminna om att vi under åren 1967 till 1970 har framlagt tre betänkanden, som har utgjort underlag för riksdagsbeslut. Det första betänkandet låg till grund för beslutet om de nuvarande bostadstilläggen, Visserhgen hade vårt förslag en annan utformning, men vi knäckte dock principen om den fördelning av stödet som också kommer tUl synes i den proposition som nu ligger på riksdagens bord,

1 StäUet för att söka åstadkomma en utjämning mellan famiher med och utan barn i samma Inkomstläge sade vi oss att det enda rimliga och rättvisa är att om möjligt låta aUa barn få leva på en något så när Uka standard. VI föreslog därför ett riklat barnstöd för att utjämna mellan familjer i oUka inkomstlägen, med tyngdpunkten lagd på famUjer med låga Inkomster och flera barn, VI föreslog också att de allmänna barnbidragen skuhe ingå j ett sådant system. Det visade sig sedan att vi var aUdeles för tidigt ute. Vårt enhälhga förslag utlöste en inflammerad debatt, och framför aUt ansågs vid denna tidpunkt barnbidragen såsom någonting som det var alldeles omöjligt att peta på.

Men förändringens vind sveper trots aUl genom vårt samhälle, och efter det att kommittén framlagt detta förslag har vi bl, a haft den stora jämlikhetsdebatten, vUken också har satt sina spår, 1 dag finns det visserligen fortfarande borgerUga företrädare, som I första hand kämpar för en höjning av barnbidragen, men det finns även en mycket bred opinion, som vill få en annan fördelning av barnstödet. Man är helt Införstådd med att vi måste göra en utjämning mellan ekonomiskt svaga barnfamUjer och barnfamUjer som har det relativt gott ställt.

Detta är en utveckhng som ledamöterna i familjepolitiska kommittén har all anledning att glädja sig över, inte minst med tanke på den debatt som pågick den höst för fyra år sedan då vårt första betänkande lades fram.

Om jag skall återgå liU detta med arbetstakten, vUl jag påminna om de omfattande direktiv som kommittén har att rätta sig efter och som delvis är återgivna i propositionen 156, JagskaU inte trötta med en uppräkning här. Jag viU I alla fall påminna om att riksdagen under de år som har gått mycket vilUgt och glatt har medverkat till att kommittén ständigt har fått nya uppgifter.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Under de senaste åren har vi fått i uppdrag att pröva frågan om bostadstiUägg till Icke-barnfamUjer, en fråga som I sanning har visat sig vara mycket komplicerad, VI skall pröva reglerna för bosättningslån, ompröva vissa medborgarskapsfrågor, behandla frågan om ekonomiskt stöd vid adoption, göra en översyn av bidragsförskottssystemet, pröva frågan om sjukpenning vid vård av sjuka barn, se över fridagsregeln m, m. Jag skulle kunna fortsätta uppräkningen ytterhgare.

Med tanke på de många nya uppgifter som vi aUtså har fått att utreda vågar jag påstå att det knappast är möjligt för oss att framlägga slutbetänkandet tidigare än vad vi har beräknat. Ytterst handlar det kanske om ansvarskänsla. Vi har inte velat höfta tUl några förslag ivrigt och snabbt utan har gjort ordentUga undersökningar för att få underlag för våra ställningstaganden. När vi framlägger slutprodukten under våren 1972 får var och en möjlighet att bedöma, om vi har varit aUtför ambitiösa i våra undersökningar, Ukaså om vi har lyckats bidraga med riktUnjer för en utformning av den famUJepoUtlk som skaU gäUa för 1970-talet och möjligen också för en del av 1980-talet, Då det gälleratt bedöma famUjernas egen efterfrågan på samhällsstöd tycker jag personhgen att vi I dag har betydhgt fastare mark att stå på än vi hade t, ex, när våra direktiv en gång kom till.

Jag talade I bötian av anförandet om förändringens vind. Den har sannerhgen svept över det här fältet. Man har nu under åtskilliga år haft den allra största ökningen I arbetskraften bland gifta kvinnor, och småbarnsmödrarna deltar i allt större utsträckning i produktionen. Fler och fler unga par delar hemsysslorna och finner detta helt naturhgt. Unga män och kvinnor utbildas I ungefär samma utsträckning, och efterfrågan på barntillsynsplatser växer. Allt detta sammantaget visar enligt min mening att en familjepolitisk satsning i första hand måste Inriktas på servicesektorn.

Trots att vi Just nu befinner oss i en besvärlig situation med bl, a, hög kvinnoarbetslöshet vill jag slå fast att vi måste göra betydande satsningar pä barntUlsynssldan, Att kvinnor med barn får möjligheter att förvärvsarbeta är .av utomordentlig betydelse för våra möjligheter att framåt i tiden öka den gemensamma kakan, och det har betydelse för uppnåendet av jämhkhet mellan män och kvinnor men också meUan barnfamiljerna själva. Det bästa sättet att öka famUjernas disponibla inkomster är att föräldrarna bereds möjligheter att förvärvsarbeta, Alla våra undersökningar bekräftar detta, trots att vi mte på något sätt har försökt att undanskyla problemen med marginaleffekterna. Sådana existerar nämUgen, eftersom det finns inkomstprövade förmåner och daghemsavgifter och en progressiv beskattning. Men jag vUl också slå fast att det oftast rör sig om överdrifter när borgerliga företrädare, liksom den borgerliga pressen, drar fram vissa exempel I syfte att svartmåla. Mamma förlorar Inte pä att gå ut I ett ordentligt förvärvsarbete, men hon får i vissa fall aUtför litet pengar kvar. Det är där problemet Ugger,

Ingen har heller lyckats hejda de unga föräldrar som I dag betraktar det naturligt att båda förvärvsarbetar. En undersökning I aprU 1971 visar att ca 40 procent av aUa nybUvna föräldrar hade återupptagit eller påbörjat förvärvsarbete redan när barnet var 8-9 månader gammalt, 1 dag

förvärvsarbetar 43 procent av mödrar vUkas yngsta barn är under 3 år och 55 procent av mödrar vUkas yngsta barn är 3-6 år, 63 procent av mödrar vUkas barn är 7-10 år och 70 procent av mödrar vilkas yngsta barn är 11 — 16 år. De ensamstående föräldrarna har en ännu högre förvärvsfrekvens och t, o. m. i trebarnsfamiher med yngsta barnet under 3 år har de gifta kvinnorna så hög förvärvsfrekvens som 30 procent.

Trots de här siffrorna och den utveckling de bekräftar finns det naturligtvis många famiher som fortfarande måste leva på bara en inkomst - och kanske också en blygsam sådan — på grund av brist på arbetsmöjligheter, brist på tUlsynsplatser eller av andra orsaker. Det förslag om ökat stöd tUl barnfamUjerna som nu Ugger på riksdagens bord får ses som väsentligen avsett för den gruppen. Att vi skuUe avstå från att ge dessa famUjer ett ordentUgt stöd för att undvika marginaleffekter betraktar jag som närmast horribelt. Menar de borgerhga som har talat förklenande om denna reform, att vi bara för att undvika marginaleffekter skuhe ha underlåtit att ge ett handtag åt dem som bäst behöver stöd?

Nej, jag skulle knappast -viha angripa problemen från den sidan. Man kan i stället slå fast att detta är en förstärkning av en reform som I huvudsak kommer famUjer med en Inkomst tUl godo. Ytterst få heltidsarbetande makar med barn får någon glädje av de nya bostadstilläggen. Därför anser jag I klar motsats tUl herr Carlshamre att det är mycket tUlfredsstäUande att det ändå I propositionen finns med ett inslag av resursstyrning tiU förvärvsarbetandes favör genom att kompensationen tUl kommunerna går via ökade driftbidrag tUl daghem och fritidshem. Jag hoppas att detta skaU medverka till att en del kommuner omprövar de projekt som nu har skjutits på framtiden.

Men jag skuUe vUJa gå längre och ifrågasätta om vi inte på något sätt måste lösa frågan om daghemsavgifterna. Det är nämhgen i hög grad dessa som medverkar till att det bUr en aUtför Uten vinst när den förälder som har varit hemma träder ut I arbetsmarknaden. Den av Kommunförbundet rekommenderade taxan Ugger högt, och trots detta har vissa kommuner en ännu högre avgift. Eftersom jag företräder en kommun som aUtid har haft en enhetstaxa och mycket rimlig avgiftsnivå, kan jag verkhgen understryka att vi haft och har mycket goda erfarenheter av detta system. Fördelarna ligger bl, a, I att systemet är enkelt att administrera, att avgiften Inte medverkar till att skapa marginaleffekter. Risken för social skiktning vid val av tillsynsform reduceras. Del skulle också kunna motverka vissa kommuners benägenhet att snegla på hur hög avgift man kan få In när man fördelar platserna, om det fanns en enhetstaxa.

Många kommer naturligtvis att invända att barntUlsynen är så dyr, att föräldrarna redan nu är subventionerade osv. Mot detta skulle Jag vUJa säga att den förälder som går ut i förvärvsarbete betalar i inkomstskatt till stat och kommun ett ungefär Uka stort belopp som samhällets kostnad för barnstugeplatsen. Har låglönekommuner kunnat klara barnstugekostnaderna genom åren utan aUtför höga avgifter, tycker jag nog att andra kommuner också skuUe kunna göra det, I varje fall bör kommunerna eftersträva att inte höja dessa avgifter i onödan, och jag hoppas att den sittande barnstugeutredningen tar upp den här frågan tUl Ingående prövning.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

TUl sist också några ord om propositionen, som I huvudsak bygger på ett arbetsmaterial från den kommitté som påstås ha bhvit "överkörd". Det hade naturligtvis varit en fördel om kommittén fått slutbehandla de olika delarna i det paket som vi avser att framlägga — det bör man poängtera. Å andra sidan får Ju barnfamiherna stödet tidigare genom regeringens förslag, och det är enligt min mening en klar fördel. Därför är jag inte hka känslig som herr Carlshamre på den här punkten. Herr Carlshamre har ju trots allt varit med och diskuterat vad han kaUar hugskott, varför jag tycker att det ordet var väl hårt om regeringens förslag, I ö-/rigt vill jag säga att det inte ankommer på mig att diskutera procedurfrågorna med herr Carlshamre, utan det får väl andra sköta,

FamihepoUtiska kommittén är så pass långt framme med utredningen att det står fuUt klart att vi skuUe komma att föreslå en förstärkning av det riktade stödet till barnfamiljerna. Men Jag viU framhåUa att vi också hade andra alternativ än det som presenterats i propostionen, bl, a, ett med ett grundbidrag på 100 kronor per barn. Detta alternativ skuhe kostnadsmässigt ha legat i paritet med regeringsförslaget. Kanske även Jag kan tycka eitt det är litet tråkigt för oss i kommittén att framställas som de snåla eller I varje fall återhållsamma I detta sammanhang, eftersom den PM som publicerats tagits som ett formellt slutförslag från oss. Jag hade gärna sett att också andra alternativ hade presenterats. Men I stort sett föher propositionen upp de synpunkter som åtminstone jag lagt på frågan om de inkomstprövade grundtiUäggen.

Det är dock en sak som förbigåtts, nämligen frågan om bidraget är ett allmänt konsumtionsstöd eller icke. Vi anser att det är ett konsumtionsstöd eftersom det kommer att utgå oavsett om man har en bostad eUer ej. Det är endast Inkomst och barnantal som påverkar beloppet. Mamman på mödrahemmet, den som bor hos släkt eller bekanta eUer tUl äventyrs I tält eller husvagn får ju också ut bidraget. Det skulle därför vara helt adekvat att tala om barntillägg i stället för bostadstillägg.

Däremot är det fullt klart att den hyresanknutna delen bör heta statskommunala bostadstillägg, eftersom den är dhekt bunden till bostadskostnaderna.

Vidare har Ju frågan om utbetalning av bidragen åter aktualiserats i propositionen. Till detta vUl jag säga att det skuUe vara tragiskt om vi skulle komina fram till en särbehandhng av barnfamUjer med Inkomstprövade bidrag.

Det talas ofta om hyresskolk I detta sammanhang, men det finns famiher utan bidrag och familjer utan barn som också missköter hyran. Det har visat sig att många ensamstående personer helt enkelt schappar från lägenhet och hyresskuld utan att undenätta värden. Barnfamiljer med inkomstprövat stöd görs enhgt min mening i aUtför hög grad till bovar i dett.i sammanhang. När det gäUer dessa tycks man vilja inkassera både konsumtionsstöd och hyresstöd. I konsekvensens namn kanske man också borde bötia diskutera barnbidragen, för det rör sig egentligen om samma sak, .nämligen ett konsumtionsstöd,

VI har att utreda denna fråga Uksom frågan om inkomstprövnings-reglerna, men Jag skuUe vUja mana tUl litet eftertanke på denna punkt. Vi talar så ofta om jämlikhet. Vi vUl ha bort förmyndarmentahtet.

exempelvis inom socialvården. Vi vUl inte särbehandla grupper. Det är därför som vi har aUa skäl att se upp när det gäUer just den här punkten.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Herr talman! Som så många gånger förr skulle jag I stora delar kunna instämma i vad fru Hörnlund anfört, men på ett par punkter vUl jag göra en kommentar.

När jag använde ordet hugskott I ett sammanhang, gäUde det ett förslag som inte är utformat i den förehggande propositionen utan som bara är aviserat - tanken på ett bostadstillägg till icke-barnfamiher 1973.

Om inte familjeministern känner tUl det kan jag tala om att även i det ärendet finns det en promemoria, mycket tjockare och mera imponerande än den som gällde bostadstUlägget tUl barnfamUjer. Men trots dess tjocklek skuUe den kunna sammanfattas i tre ord: "Det går inte." Att som ett utflöde ur det famihepoUtiska stödsystemet skapa något menlngsfuUt system för bostadsstöd åt barnlösa det går Inte. Det är därför jag har kaUat detta ett hugskott. Sedan kanske man kan hitta något helt annat sätt, det vet jag ingenting om.

Sedan vill jag säga några ord om marginaleffekterna. Ingen har någonsin hävdat att vi skaU avstå från att ge hjälp där hjälp behövs, därför att vi inte kan undvika marginaleffekter. Vad saken gäller är om vi kan utforma system som är behäftade med mindre marginaleffekter än de som nu gäUer och ännu mer de som kommer att gäUa efter den I april om riksdagen godkänner propositionen.

Fru Hörnlund nämnde själv daghemsavgifterna. Det bör observeras att med de nya belopp som föreslås kommer bostadstilläggen att Ugga kvar så högt upp I inkomstlägena som 40 000 kronor och ända upp tUl 50 000 kronor i de stora famiherna. Där kan man realistiskt räkna med att det finns två Inkomsttagare I famUjen och att den aUtså efterfrågar daghemsplatser. Då ryker, fru Hörnlund, de sista 10 procenten. En inkomstökning i det skiktet kommer att tiU 60 procent tas I anspråk av skatt och tlU 30 procent av reducerat bostadstUlägg, medan de resterande 10 procenten går till höjd daghemsavgift. En enda krona om dagen är ungefär 10 procent av en vanhg löneökning.

Sådana marginaleffekter kan vi enhgt min mening inte ha. Därmed inte sagt att det inte skah finnas något inkomstgraderat stöd, VI skall bara hjälpas åt att hitta metoder för inkomstgraderingen som Icke är förenade med dessa marginaleffekter.

Både fru Hörnlund och jag vet att det är svårt att göra detta, men det är icke omöjligt.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

Fru HÖRNLUND (s) kort genmäle:

Herr talman! När vi från borgerhgt håll ständigt och jämt möter talet om marginaleffekter och försöken att misstänkliggöra inkomstgraderade reformer, då får vi ändå lätt den uppfattningen att man Inte vill ha några sådana reformer. Detta gäller kanske inte i så stor utsträckning herr Carlshamre som ju har varit med I utredningen och lagt grunden till ett Inkomstprövat system. Men vi möter denna kritik ständigt I tidningarna och vi har mött den också i riksdagsdebatten under de här dagarna.

3* Riksdagens protokoU 1971. Nr 120-121

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Sedan kan man ju alltid väha exempel på oUka sätt, I de exempel man kommit med har man samlat så många negativa faktorer som möjligt. Då kan man få resultat som verkar ganska besvärande även om de sällan förekommer I verkUgheten.

Hen HOVHAMMAR (m):

Herr talman! VI har enligt min uppfattning I vår riksdag med förenade krafter försa;tt vårt samhäUe i en ganska besvärlig situation. Vi har inte riktigt förvaltat det förtroende som väljarna gett oss och nu börjar det gå upp för allt fler att man börjar få det sämre ekonomiskt för varje dag som går. Inte ens regeringens dignande bord med kollektiva nyttigheter förmår längre skymma den bistra verkligheten. Det är väl inte för intet som en stoi del av den debatt som har förts här i går och i dag har kommit att handla om sysselsättningsproblem och de svåra tiderna, ty det är faktiskt på det sättet att företag läggs ned och att konkursernas antal ökar. Vi vet också att människor bhr arbetslösa och tvingas att radikalt sänka sin standard mitt i det s, k, överflödssamhället. De som fortfarande har ett jobb konstaterar att det som blir över av årets löneökning efter skatt inte ens räcker tih samma kvantum varor som tidigare.

Därför är vi alla i denna riksdag medansvariga. Vi i oppositionen för att vi inte ännu starkare har motsatt oss den alltför snabba och i vissa fah vidlyftiga expansionen av den offentliga sektorn.

Men, herr talman, det är regeringen i aUa fall och främst dess statsminister som har huvudansvaret. Den övertro på den aUtid Uka varma solen och den alltid blåa Wmlen som tydligen herr Olof Palme besitter får vi nu alla dyrt betala. Kanske det nu äntUgen kan gå upp för vårt regeringsparti att man inte bara kan skörda i näringsUvet, man måste också så. Ja, även gödsla en del.

Regeringens tillfälliga ekonomiska konststycken insatta som punktinsatser här och där räddar oss inte ur dagens allvarliga läge utan tydligen får detta värka ut under den tid det tar till nästa konjunkturuppsving. När det kommer, finns ingen som kan säga, inte ens hen finansministern. Men vad sorn behövs av den här sådden i näringshvet för att kunna tillvarata nästa skörd - för att nu fortsätta med jordbruksterminologin -det är en satsning på det enskilda företagandet, på det privata initiativet, ett återställande av människornas förtroende för den politik som styrs från denna kammare.

Jag tror att det aUdeles särskUt är två frågor som är centrala i vårt näringsUv,

1, Det måste löna sig att arbeta. Dvs. den anstäUde måste återges
känslan av att han eller hon får det bättre genom att jobba mera,
förkovra sig och ta på sig mera ansvar,

2. Den som riskerar sina slantar, sitt sparande i en rörelse, måste få
möjlighet att få avkastning/ränta på dessa, dvs, företagen måste vara
lönsamma, de måste gå med vinst. Behöver det sägas igen att vinstgivande
företag är den bästa garantin för de anställdas fortsatta arbete och
trygghet.

Debatten har ofta enbart gällt hur man skaU fördela vinsten, sedan stat och kommun tagit sitt.

Det allmännas krav på företagen samt den lönenivå som del senaste avtalet, med regeringens goda nUnne, kom att hgga på gör det helt enkelt omöjligt för många företagare att fortsätta sin verksamhet. Det har vi nogsamt fått erfara. Jag kan i sammanhanget Inte underlåta att brännmärka regeringens, enkannerligen Olof Palmes, agerande i vinterns avtalsrörelse.

Att I en tid med vikande konjunkturer utan att avvakta industrins förhandlingar proklamera en lönesatsning för den offentliga sektorns anstäUda, vilken resulterade i kostnader för näringshvet som detta inte kan bära, är samhäUsekonomiskt oansvarigt. Att sedan lägre tjänstemän och andra grupper innerhgt väl behöver sina pengar är jag den förste att erkänna. Men ibland får vi alla vänta en viss tid. Det tjänar ju trots allt inte så mycket till att förhandla sig tUl bättre löner, om företagens kassalåda är tom och arbetslöshetens spöke I stället uppenbarar sig, Näringshvet har ju inte heUer samma möjligheter som exempelvis post, tele, SJ, Norrbottens järnverk och andra verksamheter att bara övervältra kostnaderna på konsumenterna eher skattebetalarna.

Regeringens insatser för att hjälpa upp läget är som vanUgt bara några ytterUgare lappar i lapptäcket. De löser inte den centrala frågan som I dag, hur man än vänder och vrider på saken, är att förbättra lönsamheten i företagen. Kan vi inte klara den uppgiften blh framtiden mörk.

Företagen måste nu skära ned sina kostnader för att överleva. Det kan riksdagen hjälpa till med. VI har från de tre Icke-soclaUstlska partierna bl, a, framfört förslag om att för en viss tid slopa arbetsgivaravgiften, en löneskatt som i dag är helt omotiverad. Man skulle också kunna tänka sig att för en kortare tid, förslagsvis ett år, bevUja anstånd med inbetalningen av eller slopa ATP-avglfterna.

Någon säger kanske att detta kommer att minska statsverkets intäkter, och det är riktigt att så blir faUet under en övergångstid. Men ett par hundra tusen människor, antingen arbetslösa eUer på omskolning, kostar kanske betydligt mera såväl i utebUvna skatteintäkter som I dhekta stödåtgärder.

Fru talman! Vi tycker inom näringslivet i dag, och den synpunkten framförs pä många håll runt om I landet, att det är hög tid att lämna det extremt Ideologiska önsketänkandet hemma och i stället etablera ett samarbete mellan partierna I riksdagen och därmed få landets ekonomi på fötter samt återställa förtroendet för regering och riksdag. Jag är övertygad om att merparten av det svenska folket biträder en sådan önskan.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Hen GUSTAFSSON i Uddevalla (s):

Fru talman! Under ett par år har diskussionerna om ökad jämUkhet i hög grad präglat den poUtiska debatten. Denna fråga är emellertid inte ny. Inom arbetarrörelsen har den ständigt varit aktuell, JämUkhetstanken har varit och är en hörnpelare i vår Ideologi, Demokratiseringsprocessen, strävandena mot sociala förbättringar och målsättningen att alla med-

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

borgare skall ha reella möjligheter att få ösa ur kulturens ohka källor har inte varit annat än en ständig kamp för ökad jämhkhet.

Men det som satte verkhg fart på debatten var rapporten från socialdemokratiska partiet och LO:s arbetsgrupp om Jämlikhetsfrågor som antogs av den socialdemokratiska partikongressen för två år sedan. Det kanske mest positiva med denna rapport och partikongressens beslut var att det ena partiet efter det andra skyndade sig att ge sin anslutning tUl Idén om ökad jämlikhet. Talesätt som "socialdemokraternas överdrivna jämlikhetssträvanden", som hade hörts strax tidigare, ville ingen längre bU påmind om. T. o, m, högern var ett tag inne på samma tankegångar. När man emellertid kom fram till reeUa ställningstaganden tvekade man. Jag syftar här på årets segsUtna lönerörelse.

Aldrig någonsin har löneförhandUngarna varit så utdragna och hårda som de senaste var. Det tog över ett år innan ett avtal på den statliga sidan kunde träffas med två av de fyra huvudorganisationerna. De båda organisationer som omfattar de högst avlönade tjänstemännen vägrade som bekant att skriva under avtalet.

Det har Ibland sagts att staten skaU stäUa sig neutral I lönefrågor. Jag kan inte ansluta mig tUl den tanken. För mig är det framför allt två skäl som talar för att staten bör aktivt verka i en lönerörelse.

För det första är staten arbetsgivare för 400 000 anstäUda och har därför självfallet ett ansvar. De löner som betalas ut under ett år tlU statens anstäUda uppgår till över 10 mUjarder kronor. Det är alltså betydande belopp det rör sig om, och givetvis är utfallet av en lönerörelse inte betydelselöst för landets ekonomi. Staten har I lika hög grad som andra arbetsgivare ett ekonomiskt intresse att bevaka i detta sammanhang.

Det andra skälet till att staten inte bör vara passiv i lönefrågor är att lönen utgör ett grundläggande element för den enskUda människans levnadsvillkor. SamhäUet kan genom poUtiska åtgärder av olika slag i hög grad påverka utvecklingen och människornas levnadsförhåUanden, Socialdemokraterna driver denna poUtik I riktning mot ökad utiämning. Eftersom lönens storlek är av avgörande betydelse för människans yttre levnadsmöjhgheter, är det viktigt hur inkomsterna fördelas mellan arbetstagarna. Driver man en medveten politik I riktning mot ökad utjämning, kan man inte passivt acceptera en utveckUng där klyftorna ökar i stället för minskar. Den totala ramen bör enligt min mening bestämmas av framför allt exportindustrins möjligheter. Men fördelningen av de resurser som står tiU förfogande är en i hka hög grad politisk angelägenhet som facklig fråga.

Regeringens pohcy i årets avtalsförhandhngar på den statliga sektorn presenterades inför riksdagens lönedelegatlon den 4 november 1970. I samband med denna presentation gjorde lönedelegatlonen vissa uttalanden som är att betrakta som allmänna rekommendationer beträffande statens pollcy i förhandlingarna, Lönedelegatlonen — liksom regeringen -uttalade bl, a, att den föregående avtalsrörelsens "utiämnlngsprofil" borde bibehållas och utgöra ett väsentligt Inslag i avtalsrörelsen.

Detta uttalande var enhälligt. Den 4 mars i år, då lönedelegatlonen hade fått en delvis ny sammansättning, konfirmerades dessa uttalanden.

som gjorts under hösten. Också då var man enig i fråga om den allmänna Inriktningen beträffande låglöneprofUen,

Sedan kom så småningom resultatet av avtalsrörelsen. Resultatet blev helt I överensstämmelse med de rekommendationer regeringen och en enhälUg lönedelegation uttalat. Men nu inträffade det märkliga. Modet hos moderata samlingspartiet hade sviktat. Man bötiade tala om riskerna för staten att förlora vissa s, k, högre tjänstemän om de inte fick tillräckligt hög lön, osv.

Denna ambition från högerns sida gick så långt att man vid två tUlfällen yrkade avslag på att avtalen med de statsanstäUdas organisationer skulle godkännas. Man var aUtså beredd att äventyra arbetsfreden och dra ut på förhandlingarna ytterhgare därför att de högst betalda grupperna inte bhvit tUlräckhgt tUlgodosedda,

Om man skaU driva utjämningspolitik, måste de bättre situerade stå tUlbaka för de sämst lottade, SkuUe man som somhga ansåg gå In för en lyftning av låglönerna så att dessa förbättras även i förhållande till högre löner men alla får full kompensation efter de hnjer som SACO förordade skulle lönehöjningarna verkligen ha bhvit påfrestande för landets ekonomi.

Herr Hovhammar kritiserade alldeles nyss regeringen för att den rekommenderat en lönesatsning för statens anstäUda som herr Hovhammar betraktade som oansvarig. Vad regeringen - I hkhet med riksdagens lönedelegation vUken som jag förut framhåUit var enhäUig — uttalat omfattades på sin tid således även av moderata samUngspartiet, Vad man rekommenderat är en fördelning av lönekakan på ett mera rättvist sätt. Däremot är det ingen som uttalat sig för någon bestämd nivå på lönen mer än att den skall håUas inom de utrymmen som samhäUsekonomin medger. Tydligen var för moderaterna denna rekommendation, som man anslöt sig tUl, mera en läpparnas bekännelse än en kontakt med verkhgheten. Detta bekräftades av herr Hovhammars uttalande här alldeles nyss och även av moderata samhngpartlets agerande i riksdagens lönedelegatlon, när avtalen skulle faststäUas,

inom statstjänstemannaområdet blev lönehöjningarna i genomsnitt 21,8 procent för de närmaste tre åren. Procentuellt blir höjningarna betydligt högre för de lågt avlönade än för de högre lönegrupperna. Men i absoluta tal blir höjningarna i genomsnitt ungefär desamma över hela hnjen.

Årets lönerörelse för de statsanstäUdas del går till historien som den visserUgen hårdaste och längst utdragna, men den har samtidigt gett ett rättvist resultat. De lågavlönade har fått den prioritering som är förutsättningen för de jämhkhetssträvanden, som är förankrade hos den övervägande delen av vårt folk.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Herr ROMANUS (fp):

Fru talman! Jag skall be att få återknyta till den famihepolitiska diskussion som fördes här för en hten stund sedan.

Det är viktigt att det inte, på grund av den krhik som framförts mot regeringens konjunkturpohtiska paket, kvarstår något Intryck av att det skuhe vara något i sig negativt att också ett famUjepoUtiskt avsnitt finns

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

med I paiketet. Vad som har kritiserats är två saker: dels att det famUjepoUtiska inslaget är otiUräckUgt, dels det sätt på vUket regeringen bedriver f.ämUjepohtik över huvud taget. Det har fått ett karakteristiskt uttryck oekså här. Vi som talar för ett ökat stöd åt barnfamiherna är så glada att detta stöd inte är helt bortglömt, att vi nästan är benägna att överse med ryckigheten och det dåliga sammanhanget i politiken - man är ju van må att samordningen i regeringens famUjepohtik lyser med sin frånvaro.

Om man i dagens konjunkturläge viU ge ett särskUt stöd åt barnfamiljerna - vUket är högst motiverat; de utgör kanske den grupp som mer än någon annan har kommit i kläm under de senaste åren genom de effekter som skattesystemet och inflationen tihsammans har skapat -finns det verkligen skäl att anföra en skarp kritik, som herr Carlshamre gjorde, mot det sätt på vUket reformarbetet bedrivs. Det hade varit bättre att i detta konjunkturläge göra satsningen större och framför allt snabbare, <;å att den kom redan före nyår, men göra den på sådant sätt att den inte binder reformarbetet för framtiden.

Nu gör regeringen tvärtom; man gör en satsning som kommer för sent, som är för begränsad. Men trots detta lyckas man inteckna en stor del av det tUlgängliga reformutrymmet för framtiden genom att plocka fram arbetsmaterialet från famihepohtlska kommittén och föreslår att riksdagen redan nu skaU fatta ett permanent beslut. Man lyckas med konststycket att komma både för sent och för tidigt på en gång.

Jag kan I stort sett Instämma I den kritik mot behandlingsformen som herr Carlshamre framförde. Den har inte blivit bemött. Fru Hörnlund gjorde ett behjärtansvärt försök att få statsrådet Odhnoff att ta tUl orda, men det lyckades Inte. VI får väl vara tacksamma för att famUjeminlstern ändå gjorde oss den äran att vara närvarande I kammaren en Uten stund under debaitten. Vi får väl också hoppas att hon kommer att deltaga när propositionen behandlas.

VI får skäl att återkomma senare tUl en mer detaljerad genomgång av propositionen. Felet med den konjunkturpoUtiska delen är att man inte - även om det kan vara motiverat att rikta stödet så att de som har det största behovet får det största stödet - ser tUl att aUa barnfamiljer får någon del av förbättringen. Alla barnfamUjer har, som jag nämnde, drabbats av effekterna. Av en tabell på s, 17 1 propositionen framgår att en trebarnsfamUj med 36 000 kronors inkomst och därutöver inte får någonting av detta statliga bidrag. Det är ändå inte någon exceptionellt hög inkonist för en trebarnsfamUj utan Ugger tvärtom i närheten av mittpunkten. Väldigt många barnfamiljer i vanUga Inkomstlägen, som drabbas av skatteprogressiviteten, kommer därför att uppleva det som att de sviks av regeringen.

De marginaleffekter som ett inkomstgraderat stöd åstadkommer kan man inte bara vifta bort. Det är allt fler människor som tycker att det måste löna sig att arbeta och som inte anser att poUtiken utformas i enlighet med den riktUnjen, SärskUt gäUer detta naturUgtvis för gifta kvinnor. Hela motivet för den stora skatteomläggningen från sambeskattning tUl individueU beskattning var Just att man skulle göra det mer lönande för de gifta kvinnorna att arbeta. Nu holkar man ur den tanken

genom att på oUka sätt — med daghemsavgifter, bostadstiUägg och annat

- skapa en marginaleffekt, motsvarande den som sambeskattningen hade
och som vi var i stort sett ense om skuUe tas bort. Fru Hörnlund tycktes
egenthgen hålla med om det här resonemanget, eftersom hon framhöll
som en särskUd fördel med den enhethga daghemsavgift som man har i
Borås att den inte får marginaleffekter.

Jag vill också påpeka - det finns anledning att återkomma till det mera utförligt - att det finns andra metoder för att rikta barnstödet tiU dem som har det största behovet än att göra det efter inkomst. Man kan rikta det mera tUl flerbarnsfamiljer, man kan - som mittenpartierna föreslog tidigare - rikta det framför aUt tUl dem som har barn i de vårdnadskrävande åldrarna. De metoderna har i stor utsträckning spelats bort med den uppläggning som regeringen har.

Jag hade tyvärr inte tUlfäUe att höra fru Nancy Erikssons synpunkter på oppositionens uppläggning av famihepoUtik en, men det har sagts mig att hon ansåg att man i stort sett inte beaktade behovet av att ge ett särskUt stöd till barnfamiherna just nu. Jag kan bara påpeka att den temporära sänkning av mervärdeskatten, som de tre icke-sociahstiska oppositionspartierna har enats om, naturhgtvis har en betydande ekonomisk inverkan just för barnfamiherna. Även om den motion av herr Ahlmark och mig, som fru Eriksson i Stockholm anspelade på, bara är en enskUd motion och inte en partimotion, så har det uttalats från aUa tre partierna att man är vUUg och anser det angeläget att därutöver ge barnfamUjerna ett särskUt ökat stöd. Denna motion och de andra motionerna i ämnet är ju inte behandlade ännu, så vi får väl återkomma även tiU detta.

Jag viU bara som en sammanfattning säga att folkpartiet och centerpartiet under en följd av år har velat ge stödet åt barnfamUjerna en högre prioritering i förhåUande till andra önskemål än vad regeringen har gjort. Jag tror att fru Eriksson kan vara lugn för att den skillnaden kommer att visa sig även denna gång.

Fru Sigurdsen tog upp frågan om barntUlsynen, Det mesta av det hon sade var bra, och jag kan instämma i det. Det enda jag inte förstod var varför hon nödvändigtvis skulle ha med en hten spark mot folkpartiet i det anförandet, när hon talar för just det som folkpartiet har arbetat för

- om det inte var så, att folkpartiet här skuUe spela en roll som
ställföreträdare för regeringen; i så faU är det mera begripligt.

Fru Sigurdsen sade att LO har drivit på under många, många år, och så frågade hon; På den tid när man talade om barnkrubbor, var fanns då folkpartiet I den här pådrivande debatten? Jag vet inte hur långt tillbaka I historieskrivningen hon vUl gå, men om det räcker med 20 år kan man ändå konstatera att under hela 1950-talet var folkpartiet i riksdagen pådrivande för ökat barnstugebyggande. Det var under den tid när det tillkom ungefär tio barnstugeplatser per år, LO kanske också hade något att säga - jag kan inte kontrollera det exakt I detalj - men det är mte LO som fru Sigurdsen företräder här i riksdagen, utan det är den socialdemokratiska regeringen och det socialdemokratiska partiet. Och det var ändå detta parti som hade ansvaret för utvecklingen. Det går väl Inte för den som företräder socialdemokraterna att påstå att folkpartiet har varit för

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

litet pådrivande! Varför blev det inga resultat under 1950-talet?

Jag tror att det vände i början av 1960-talet, men utan att göra aUtför mycket våld på verkUgheten kan man säga att den verkliga vändpunkten för daghemsbyggandet var kommunalvalet 1966, när det blev ett majoritetsskifte i åtskUliga kommuner, som just hade stort behov av barntUlsyn och där den var väldigt eftersatt. Det berodde delvis på att man i ledningen då fick partier - folkpartiet framför aUt - som hade gått till val på ett ambitiöst daghemsprogram och som kände sig förphktade att förverkliga det. Det berodde säkert också i stor utsträckning på att man fick ett generationsskifte från medelålders och äldre socialdemokratiska kommunalpohtiker utan speciellt personligt engagemang i frågan till yngre kommunalpohtiker i aUa partier.

Men man kan kanske hitta enstaka uttalanden från pohtiker i aUa partier som inte andas så stor förståelse för barnstugebyggandet. Går man tUl handhngama skaU man emeUertid finna att den stora ökningen kom efter 1966 års kommunalval i de kommuner som då fick liberal ledning -det tror jag inte att fru Sigurdsen kan förneka. Gå tUl handlingarna, och gå tUl ståndpunkterna i riksdagen!

Sedan nämnde fru Sigurdsen att det fanns något borgerhgt kommunalråd som hade reserverat sig mot de kommunala famihedaghemmen. Men det är väl ändå Utet oförsiktigt, fru Sigurdsen, att ta upp just famihedaghemmen. Hur många år fick inte folkpartiet, centerpartiet och så småningom moderata samlingspartiet I riksdagen arbeta för att man över huvud taget skuUe få statsbidrag tUl familjedaghemmen - och få dem erkända som nödvändiga att sätta In när daghernsbyggandet tar så lång tid - Innan regeringen gick med på det! Det lyckades så småningom, men det tog verkligen tid.

Nu vet jag att det finns risk för att det kommunala stödet till famihedaghemmen skärs ned, och jag beklagar det. Men vad är orsaken? Naturligtvis finns det en allmän orsak, nämUgen kommunernas dåUga ekonomi. Det finns emellertid också en annan orsak, och det är statsbldragsbestämmelserna för familjedaghemmen, I båda fallen är det regeringen som I stor utsträckning är ansvarig.

Det gjordes i våras från tre socialdemokratiskt ledda kommuner häri Stockholms län en uppvaktning för famiheminlstern just om detta. Man säger: "Situationen inom barntlllsynssektorn är nu så tlUspetsad, att man I flera kommuner tvingats begränsa famUjedaghemstillsynen huvudsakhgen på grund av statsbidragsbestämmelserna," Skrivelsen är undertecknad av de socialdemokratiska kommunstyrelseordförandena i Haninge, Tyresö och Botkyrka. Tycker fru Sigurdsen att dessa statsbidragsregler är bra?

Kommunernas ekonomi i allmänhet spelar naturligtvis också in. Här säger fru Sigurdsen att LO anser att man i viss mån har fått gehör för sitt kongressuttalande I och med att statsbidraget tiU daghemmens driftkostnader höjs enhgt propositionen. Men de höjsju för att kompensera andra kostnadsökningar. Som herr Carlshamre sade kompenserar de visserligen inte alltid kostnaderna, utan det slår litet ohka I ohka kommuner. Det är emellertid inte fråga om att ge något nettotiUskott tUl kommunernas ekonomi. Var det det som LO tänkte på? Begär man inte mer med sitt

kraftfulla uttalande? Då är det nog inte bara jag som är besviken på LO och dess resolutioner.

Det är också ganska oroande att regeringen ännu icke har tillsatt den utredning om fördelningen av kostnader meUan staten och kommunerna som riksdagen begärde i våras och som riksdagen tidigare har begärt, I ett frågesvar tUl fru talmannen nyligen lämnade finansministern uppgifter som tyder på att det kan ta ytterligare flera månader innan man tiUsätter denna vUctiga utredning som riksdagen har begärt. Har man inte upptäckt inom regeringen vUken oro det finns i aUa läger ute I kommunerna över kommunalskatteutveckhngen, eUer vad är det fråga om?

Slutligen skah jag be att få instämma varmt i vad fru Sigurdsen sade om den aUmänna förskolan. Det är väldigt bra att det kravet framförs. Det enda som är svårt att förstå är - om man talar så varmt för det och vill väcka opinion för det - varför man inte då instämmer i de motioner från folkpartiet och centerpartiet som viU att riksdagen också skaU stryka under detta krav. Det skuhe väl öka sannoUkheten för att det blir genomfört.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Fru talman! Jag vUl bara fånga upp en tanke som herr Romanus gav uttryck åt och som skuUe kunna hjälpa oss ur en besvärhg situation genom att å ena sidan ge oss den tid vi behöver för att — efter att ha fått fram vederbörlig utredning — utforma en permanent famihepolitlsk reform, och å andra sidan ändå ge barnfamUjerna det extra stöd som de otvivelaktigt just nu är i behov av.

Regeringen har själv anvisat vägen. När jag hörde fru Hörnlund för en stund sedan hade hon, så vitt jag kan minnas, ett enda argument för att forcera fram reformen tih den I aprU: det ger I alla faU barnfamiljerna pengarna tidigare. Men regeringen har genom det extra bostadstiUägg, som man har tänkt sig skaU utgå i januari, redan anvisat en framkomUg väg. Vad är det som säger att vi inte ger ett extra bostadstillägg eller annan form av extrautbetalning också i aprU och därmed skaffar oss den tid vi behöver för att ordenthgt genomarbeta den sluthga reformen?

Riksdagens samtliga partier har gett uttryck för en vUja att som ett led i konjunkturpohtiken kompensera barnfamiherna som har råkat särskUt Ula ut, alla kommer att stå för det. Vi kommer att i någon form ge en extra förstärkning, i varje fall I januari. Det borde Inte vara svårt att nå enighet om att fortsätta på den vägen och i awaktan på ett riktigt gjort reformarbete ge provisoriska förstärkningar som kan göras så stora som vi bedömer nödvändigt och som vi bedömer oss ha råd med men som inte binder vare sig utgifternas storlek eller systemets utformning för framtiden.

Det står i fru Odhnoffs proposition att famihepolitiska kommitténs betänkande kan väntas under våren 1972. Jag trodde det kunde väntas omedelbart efter årsskiftet 1972, någon annan uppgift har jag inte fått. Det kanske rent av vore möjligt att få det remissbehandlat och klart för riksdagsbeslut redan under vårriksdagen, men det vet jag inte.

Om vi är beredda att hjälpas åt genom att provisoriskt och tiUfäUigt täcka barnfamiljernas aktueUa behov, skuUe vi lugnt kunna ta den tid på oss som behövs för att göra en riktig reform och inte en hafsig.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

Fru SIGURDSEN (s) kort genmäle:

Fru talman! Ja, herr Romanus, att jag i mitt anförande fann mig föranlåten att ge denna "spark" tUl folkpartiet berodde på den daghemsdebatt, som kommit upp här I kammaren när enligt uppgift herr Möller hade talat om situationen I Göteborg och det därefter blev debatt mellan fröken Mattson och herr Löfgren, varvid anfördes att det var folkpartiet som hade drivit på byggandet av daghem och fritidshem.

Jag har sagt att LO har varit pådrivande i den här frågan sedan många år tlUbaka, Herr Romanus säger då att jag inte sitter här som representant för LO. Nej, jag sitter i riksdagen som representant för socialdemokratiska partiet. Det gör också Arne Geijer, det gjorde också Sigrid Ekendahl på sin tid. De hade också stor anknytning - och Arne Geijer har det fortfarande - tUl det verkUga Uvet där behovet visas, i den fackUga rörelsen och de motionerade vid flera tUlfäUen om daghemsfrågan I riksdagen. Det är aUtså naturligt att vi Inom den fackliga rörelsen som också är politiker har drivit den här frågan mycket starkt därför att vi har trycket på oss och känner till behovet.

Herr Romanus gick tUlbaka 20 år i tiden. Jag kan gå tillbaka 30 år I tiden, för sedan minst så lång tid tUlbaka har vi Inom den fackliga och pohtiska arbetarrörelsen verkat för den här frågan.

När herr Romanus talar om den vändning som skuhe ha skett då det blev liberal majoritet I ett antal kommuner 1966, kan jag bara nämna ett namn i sammanhanget, nämligen borgarrådet P,-0, Hanson i Stockholm, som sannerhgen inte uttryckte den ideologi I de här sammanhangen som herr Romanus anser att folkpartiet har, VI minns och kommer alltid att med viss taicksamhet minnas de "insatser" han gjorde i den här frågan för de fick en motsatt effekt.

Nej, jag tycker Inte om statsbidragsregierna för vare sig famihedaghem eller daghem, men enhgt de uppgifter vi har fått i riksdagen är de under omarbetning inom socialdepartementet, och jag väntar och ser vilka regler vi får. Det sägs i uttalandet på LO-kongressen, som var mycket långt - jag har inte kunnat läsa upp det I kammaren - att vi tycker att bestämmelserna borde ha en annan utformning så att inte bidraget som nu liksom urholkas år efter år,

TiU slut frågar herr Romanus varför jag talar så varmt för allmän förskola men inte instämmer i motionerna från fp och c. Men jag sitter ju med i 1968 års barnstugeutredning som skaU utreda detta. Vid ett tidigare tUlfälle här I kammaren har herr Romanus uttalat sin tilltro till att jag skall jobba för det här I utredningen. Herr Romanus kan fortfarande hta på mig.

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Fru talman! Den omständigheten att vi tidigare här har haft en debatt om daghemsbyggandet i Göteborg är väl Ingen anledning, fru Sigurdsen, att fortsätta att rikta ovederhäftiga beskyllningar mot folkpartiet. Det är obestridligt att folkpartiet har drivit på I daghemsfrågan. Det kan bevisas här I riksdagen, och det är ännu mera klart när det gäUer Göteborg, Det är väl heller Ingen som förnekar den saken.

Jag vet att det Inom socialdemokratin finns en stark önskan att tala

om 1930-talet och om den tidens pohtiska historia. Men när det gäller daghemsbyggandet är det mera Intressant att tala om vad som hänt under de senaste 20 åren, och aUdeles speciellt vad som händer i framtiden. Det är utmärkt att fru Sigrid Ekendahl tidigare och Arne Geijer och fru Sigurdsen nu här i riksdagen har arbetat och arbetar för ett ökat daghemsbyggande och då mobUiserar upp LO. Det är bara synd att det hittills har haft så liten — och ännu otUlräckhg — effekt. Ansvaret härför har det parti som fru Sigurdsen representerar, och att fru Sigurdsen företräder en mera reformvänUg riktning än majoriteten i denna fråga är visserligen utmärkt, men inte heher det ger något underlag för att rUcta kritik mot folkpartiet, som i sin helhet företräder samma reformvänliga uppfattning.

Det var utmärkt att fru Sigurdsen nämnde borgarrådet Per-Olof Hanson, Som fru Sigurdsen själv sade har vi verkligen anledning att minnas hans insatser i denna fråga med tacksamhet. Under hans tid som finansborgarråd tillkom det nämhgen dubbelt så många daghemsplatser i Stockholm som under motsvarande tid då Hjalmar Mehr var finansborgarråd. Det är alltså inte utan anledning som man talar om P.-O. Hanson som "Daghemshanson",

Det är riktigt att bidragssystemet nu är under omarbetning och att det kanske kommer något bättre, men det är ju ändå regeringen som har ansvaret för de nuvarande dåhga bidragsreglerna, och då går det inte att skylla på något borgerhgt kommunahåd, som har uttalat sig emot familjedaghem. Det är regeringens regler - som vi här i riksdagen under många år har försökt att få en förbättring av - som fortfarande gäher och som hindrar utbyggnaden av famihedaghemmen.

Slutligen: jag har fullt förtroende för fru Sigurdsens arbete i barnstugekommittén för en allmän förskola. Vad jag Inte kan förstå är varför hon så energiskt värjer sig mot att få riksdagens stöd för detta arbete.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Fru SIGURDSEN (s) kort genmäle:

Fru talman! Beträffande det som herr Romanus sade om Göteborg vUl jag bara hänvisa tUl vad fröken Mattson tidigare sagt, nämUgen att det är en socialdemokratisk plan som man fortsatt att bygga vidare på, sedan man fick borgerlig majoritet I Göteborg.

Vad Stockholm beträffar kan jag också säga att den plan man där har för utbyggnaden av barnstugorna har utarbetats inom sociahoteln, som hela tiden här haft socialdemokratiskt borgarråd. Jag har själv varit med I Stockholms stads barnavårdsnämnd och utarbetat denna barnstugeplan.

Sedan förstår jag inte, herr Romanus, varför man i riksdagen, när vi nu har en utredning som inom kort lägger fram sitt betänkande. Innan utredningen är klar med sina förslag skaU biträda motioner som gäUer allmän förskola. Det har jag mycket svårt att förstå.

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort genmäle;

Fru talman! Jag är litet förvånad över att herr Romanus mobihserat så stor energi i denna fråga, när man inte ens från folkpartiet vid detta tillfälle, då det gällde att lägga fram konjunkturutjämnande förslag, har

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

kommit med några sådana här förslag. Har herr Romanus haft svårt att vinna gehör i sitt eget parti? Ar det därför som det bara har bUvit detta hlla förslag om förbättring av barnbidraget, eher vad är det som gör att herr Romanus nu bhr så upphetsad?

Jag tycker att herr Romanus borde vara tacksam för att vi även i denna höstbudget har fått in någonting om daghemmen. Så ser vi det från vårt håU, Vi har mycket svårt att förstå att herr Romanus nära nog koUapsar för att han inte har varit med om att väcka något förslag. Kom själv med ett förslag en annan gång i stället!

Herr ROMANUS (fp) kort genmäle:

Fru talraan! Jag förstår så innerUgt väl att fru Eriksson i Stockholm är tacksam för vad som finns med i regeringens paket. Man har ju fått lära sig att sänka anspråken när det gäUer famihepolitiska insatser från regeringen.

Jag är också tacksam för att det finns någonting med tiU barnfamiljerna, även om det bara går till hälften av famiherna. Men kom inte och säg, att inte folkpartiet har föreslagit någonting tUl barnfamiherna i den här konjunkturpohtiska situationen. Säg det tih barnfamiljerna! "Om man sänker momsen med 5 procent, så betyder det Ingenting för er! " Hur många kommer att tro er? Ingen, kan jag försäkra. Jag är alltså Inte ett dugg uppjagad.

Ännu nundre uppjagad bhr jag, när jag hör det här talet om kommunalpohtiken. Så mycket kommunalpohtlsk erfarenhet har även jag, fru Sigurdsen, att jag vet, att lägga fram motioner om planer och göra upp planer, det är lätt. Och även I den kommun som jag kommer ifrån fanns det socialdemokratiska planer. Men det socialdemokratiska kommunalråd som höU i pengarna släppte inte till några pengar. Då blir det inga daghem, hur fina planer man än gör. Det var först när det blev en liberal ledning för finansroteln i kommunen, som det byggdes några daghem. Det är skiUnaden det.

Hen NORDGREN (m):

Fru talman! Några av gårdagens och dagens talare har berört de mindre företagens problem i det aktuella läget. Får jag med några ord ytterligare belysa problemen för just de mindre företagen inom hantverk, handel, Industri och servicenäringar.

De mindre och medelstora företagen utgör som vi alla vet en betydande del av vårt näringshv och svarar för ca 30 procent av industrins hela omsättning. Många av dessa tiotusentals företag är arbetskraftskrävande, och tUlsammans sysselsätter de ca 500 000 människor.

Läget för dagen och utsikterna för framtiden är ytterst oroande för många av dessa företag och deras anstäUda. Under hösten har också samhällsdebatten Uksom diskussionerna I dessa kretsar i allt högre grad koncentrerats tUl näringslivets och arbetmarknadens problem.

Bakgrunden är helt naturligt det bekymmersamma sysselsättningsläget, de alltmer Illavarslande beskeden om konkurser, företagsnedläggelser, permitteringar, avtagande investeringsvUja och bristande tro på en framlida lönsamhet. Det har oroat inte minst den sektor som Jag här åsyftar.

Den långvariga ovissheten om hur vårt land kommer att upptagas i EEC-lägret har hkaledes varit en osäker faktor för många av dessa företag. Ett flertal av dem är nämligen direkt eUer indhekt beroende av den marknaden, antingen som exportörer av egna varor eller som underleverantörer eUer serviceföretag tiU större exportföretag. Vi förväntar oss därför en bättre och sakhgare information i denna även för vår sektor viktiga fråga, aUtså EEC-frågan, Hur anknytningen tUl EEC har påverkat de mindre och medelstora företagen I de övriga länderna i EEC-området borde belysas,

TUl dessa problem har också på senare år kommit nya, som delvis hgger utanför vår kontroll och som berör hela branscher och den enskUda företagsamheten I sin helhet.

Strukturförändringarna slår aUt hårdare och kräver motåtgärder, SärskUt beklämmande är den i många avseenden företagsovänUga och extrema ktitik av enskild företagsamhet som ständigt pågår i vårt land och vars syfte tydhgen är att misskreditera och skada företagen och företagarna. Det är hög tid att såväl de styrande som massmedia, radio och TV tar klart avstånd från den kritiken.

Vid den konferens - Företagets dag 1971 — som i förra veckan ägde rum i Jönköping i närvaro av representanter för regeringen kom dessa synpunkter tUl klart uttryck, hksom kravet på ett samlat alternativ tih regeringens hittUlsvarande näringspohtik som med rätta betraktades som huvudorsaken till den nuvarande arbetslösheten och oron inom före-tagarvärlden. Och när vi i går fick besked om de insatser regeringen föreslår för att avhjälpa det mycket aUvarhga läget på arbetsmarknaden hade vi verkligen väntat oss att i förslaget skuUe finnas åtgärder av t, ex. generell natur som i större utsträckning skuUe medverka tUl reella lättnader även för denna sektor inom nätingsUvet, Men så var inte faUet -vi kom som vanUgt i andra hand. Däremot noterade vi i går med stor tillfredsställelse att de borgerUga partierna enats om ett förslag som i större utsträckning än regeringens tUlgodoser även de mindre och medelstora företagen och deras utveckling.

De av regeringen föreslagna åtgärderna är i huvudsak avsedda att främja InvesteringsvUjan hos de stora, kapltaUnlenslva företagen. De arbetsintensiva företagen inom hantverk, handel, service och mindre industri har i stort sett glömts bort I sammanhanget. En verklig stimulans åt dessa företag är t, ex, att den specieUa tvåprocentlga löneskatten -arbetsgivaravgiften - avvecklas, I nuvarande sysselsättningsläge är det I första hand angeläget att företagen behåUer sin arbetsstyrka och helst utvidgar den. En skatt på lönekostnaderna - på arbetskraften - är I detta läge enUgt min uppfattning helt felaktig.

Regeringens och riksbankens utomordenthgt hårda och osmidiga kreditpohtik under de senaste åren har hkaledes skadat många annars utveckUngsbara företag Inom vår sektor och bidragit till driftsinskränkningar och företagsnedläggelser. VI anser därför all kredltpolitiken skah handhas så, att företagen Inte utsätts för så plötsliga kastningar och kreditstopp som skett under senare tid och som utan tvivel har förorsakat skadeverkningar.

Vi önskar ett företagsvänUgt skattesystem som Inte minst ur Interna-

Nrl20

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

tioneU konkurrenssynpunkt utformas med hänsyn tUl famUjeföretagens möjligheter att överleva. Ett rimUgt rättvisekrav är också att individuell beskattning införs för makar som arbetar i familjeföretag, oavsett företagsform.

Dagens snabba förändringar stäUer ökade krav på företagaren. Vi anser därför att samma stöd skah ges tUl företagsledarutbUdningen som till annan vuxenutbUdning.

Sluthgen är det också önskvärt med ökad satsning på företagareföreningarna och på statens institut för företagsutveckling, så att mer omfattande teknisk, ekonomisk och marknadsmässig konsultservice kan ställas tUl denna sektors förfogande tUl rimhga kostnader.

Fru talman! Detta var kort — det skuUe vara det i en så här lång remissdebatt. Får jag sluta med att säga att min förhoppning är att det paket, som regeringen presenterat och som innehåUer en del även för oss positiva förslag, och det gemensamma förslag tUl sysselsättningsstimulerande åtgärder som oppositionspartierna lagt vid utskottsbehandlingen skall kunna kombineras eller samordnas så, att även den betydelsefuUa sektor inom näringhvet jag här berört får rimliga möjhgheter att utvecklas och medverka tUl ökad sysselsättning och fortsatt välstånd.

Fru andre vice talmannen tUlkännagav att anslag utfärdats tUl sammanträdets fortsättande kl, 19.30.

Hen HAGLUND (s):

Fru talman! Trots att jag har tillhört riksdagen I 12, 13 år, är jag så pass självgod att jag vill påstå, att jag har lyckats finna en specieU anledning tiU att ytterUgare sätta kammarledamöternas tolerans på prov, VUken kan då denna speciella anledning vara?

Naturligtvis hade jag räknat med att näringshvet och dess problem skulle få en aUsidig belysning och en framträdande plats i höstens remissdebatt, och aUa vet att så har bhvit faUet, Med anledning av gårdagens debatt och den tidigare offentUga debatt som har skett på konferenser och i tidningspressen kan Jag inte undgå att ställa frågan: Kommer inte bilden av Industriförbundets dhektör Iveroth, arbetsgivar-generalen Giesecke och kanske även Industriförbundets ordförande Waldenström fram på näthinnan?

Varför har vårt partipolitiska nomineringssystem fungerat så Ula att t. ex. Industriförbundets chefspropagandist Iveroth icke har stått här i denna talarstol i dag och fått tUlfäUe att slänga ut sina säkra påståenden och svartmålningar beträffande statsmakternas ekonomiska politik? Möjhgheten att dhekt få diskutera med landets statsminister och finansminister Inför den svenska riksdagen anser jag skulle varit mycket värdefuUt ui demokratisk synpunkt.

Om nu kammarens ledamöter delar min uppfattning att de stora och betydelsefulla intresseorganisationer som Industriförbundet och exempelvis Arbetsgivareföreningen utgör icke är tUlräckligt representerade i landets högsta beslutande församhng, så frågar man sig naturligtvis: Vems är felet? Ja, inte kan det vara socialdemokratins och regeringspartiets. Detta har väl dagens och gårdagens debatt visat. De borgerliga partiledar-

na har ju tappert försökt föra näringshvets talan, men Jag ifrågasätter ändock om näringslivet - främst då storindustrin - hittiUs varit så tUlfredsstäUd med den s, k. hjälpen. Varför?

Jag stöder mig bl. a. på Industriförbundets tidskrift för september I år. Där finns exempelvis en artikel rubricerad; "Behöver företagen pohtiska ombudsmän?" Jag citerar ur den artikeln: "Det fordras en större medvetenhet hos företagaren om det samhälle vi lever I, Det räcker Inte att man känner till sin egen och konkurrenternas marknad. Företagaren måste i framtiden försöka prognosticera den förväntade samhäUsutveckllngen på olika områden och försöka anpassa sitt beteende därefter. Det kan bli nödvändigt för företagen att ha någon form av politisk ombudsman, som suger upp nya tankegångar och tendenser ute i samhäUet och vidarebefordrar dessa tUl företagsledningen."

"Det fordras en större medvetenhet hos företagaren om det samhälle vi lever i", sägs det bl. a, i den artikeln. Det håUer jag helt med artikelförfattaren om. Just därför är det också så nödvändigt att även storindustrins och näringshvets organisationers företrädare får en större medvetenhet om det samhälle de lever i. Att delta i riksdagens debatter, i diskussionerna i utskotten samt i konkreta stäUnlngstaganden från samhällssynpunkt skuUe också vara hälsosamt för herrar Iveroth och Giesecke. Riksdagen är, vUl jag påstå. Ingen dåhg medborgarskola.

Jag har hört att herr Giesecke tUlfäUlgtvls skaU ha varit I något av utskotten. Det tror jag har varit hälsosamt; jag hoppas att han skall komma dit igen, om han inte kan komma hit på någon annan väg.

Då det är självklart att jag utgår från att vårt parti icke är det som skall förse riksdagsrepresentationen med denna nödvändiga komplettering, vädjar jag faktiskt tUl den borgerliga oppositionen att tala med näringshvets toppar när tiden för kandidatnomineringarna tUl 1973 års val kommer. Jag förutsätter då naturligtvis att gemensamma borgerliga värderingar finns hos näringshv och opposition. Från arbetarrörelsens sida har vi ju från demokratisk-soclahstlska värderingar gjort dyhka nomineringar när exempelvis fackföreningsrörelsens ledande män nominerats och invalts i den svenska riksdagen. Det vi alltså redan gjort för att I den svenska riksdagen få fullödig representation av parterna, som det brukar heta på den svenska arbetsmarknaden, det återstår för borgerhgheten att göra.

Mycket skuUe också ur demokratiska och rationella synpunkter vara vunnet därmed. Både Harpsundskonferensen med näringslivet och oppositionens eventuella motkonferens hade då varit onödiga: berörda konferensrepresentanter hade ju då funnits i riksdagen, aUtså där de rätteligen borde höra hemma.

Nu hör jag omedelbart invändas att dessa strängt upptagna människor icke har tid att sitta i riksdagen. Men tiden tycks dock räcka mycket bra tUl för näringspolitiska utspel utanför detta hus på ohka platser i landet — SAF-dagar, symposier, kurser och konferenser avlöser varandra. Finns de gemensamma värderingar jag tidigare har talat om Inom näringsUvet, borde den naturUga motparten tih socialdemokrati och svensk arbetarrörelse kunna åstadkommas på det parlamentariska planet. Den svenska väharkåren har faktiskt också rätt att fordra sådant klarläggande om var

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

skihelinjerna går i svensk politik. Det kan inte vara lätt för menige man att orientera sig fram I en pohtisk myrstack, där hberahsm har bhvit socialliberalism, där gamla högerpartiet har blivit moderat och där 1914 års bondeförbund har bhvit center.

Fru MARKLUND (vpk):

Fru talman! Den utveckhng som har lett tiU den situation vi i dag har, med ökande arbetslöshet och andra krisuttryck, har under många år varit speciellt märkbar I Norrlandslänen. Skadeverkningarna av denna utveckling är mycket kännbara för enskUda människors ekonomiska trygghet och för deras Uvsmihö. Men de drabbar också hela områden. Många kommuner I norr befinner sig redan i dag I det läget, att eventuella nyetableringar av industrier kan omintetgöras på grund av att arbetskraften inte längre finns kvar. Människorna har fått betala ett högt pris för den s. k. strukturrationaliseringen, för kapitalisternas val av lokaliseringsorter - vUket styrs av deras profitbegär - och för den slentrian och de aUmänna fördomar som funnhs och uppenbarligen fortfarande finns gentemot Norrland.

Befolkningssiffrorna Ulustrerar den oroande utveckhng som ägt rum. För att inte få med alltför mycket siffror skaU jag ta enbart norrbottniska uppgifter.

Utflyttningen därifrån har under de senaste fem åren omfattat ca 22 000 personer. Därvid har grupperna i arbetsför ålder åderlåtits starkast, och åldersfördelningen i länet har tUl följd av detta förändrats katastrofaU snabbt. Från att ha varit ett län med en i jämförelse med det ö-vriga landet låg genomsnittsålder hade Norrbotten 1970 över 16 procent pensionärer mot 11 procent tidigare. Åldersgruppen 45-65 år är den dominerande, medan skiktet 20-35 år visar sjunkande siffror.

Mot den här bakgrunden ter sig den i Länsplan 67 skisserade nettoförändringen av antalet arbetstUlfäUen under perloden 1965 — 1980 särskUt mörk. Inlandskommunerna, som redan nu kämpar med stora svårigheter, kommer enhgt denna prognos att årligen förlora bortåt I 000 arbetstillfällen.

Vänsterpartiet kommunisterna har under hela den tid som lokaliseringsdebatten förts hävdat att det behövs en helt ny regionalpolitik och i de sammanhangen ställt förslag som, om de genomförts, skuUe ha inneburit ett helt annat utgångsläge i fråga om arbetstiUfäUen I det dagsläge som nu präglas av en svär arbetslöshet I hela landet, VI har Inte nöjt oss med de knappa lokaUseringsåtgärder som vidtagits under 1960-talet utan krävt en förändring av hela det regionalpoUtiska betraktelsesättet.

Även tUl årets riksdag har vi väckt motioner med krav på att avfolkningspoUtiken skall upphöra, att en aUmän investeringsstyrning skall genomföras och att andra faktorer än profiten skall sättas som vägledande för ett aktivt regionalpohtiskt handlande.

Men tydligen finns det en viss rädsla för begreppet styrning även på andra håll än hos Industriförbundet. Att man på den kanten Inte vill vela av någon styrning av utveckUngen är kanske begripligt. Men det är svårare att förstå varför statsmakterna drar sig för att använda de styrningsmedel

man förfogar över. Man har ju Inte visat samma motvUja när det gäUt att med ekonomiska och andra insatser styra utflyttningen från Norrlandslänen,

Finansministern ville visserligen bara ge herr Hermansson delvis rätt när de I går diskuterade denna fråga. Men ett faktum är ändå att regeringens rörlighetsstimulerande åtgärder varit väldigt ensidiga. Det går faktiskt att vara rörlig söder ifrån norr ut också, och det måste kunna gäUa även planerna för IndustrUokaUserlngar. Våra konkreta förslag för att varaktigt lösa Norrlandslänens och I synnerhet Norrbottens sysselsättningsproblem har baserats på huvudkravet att utveckla och bredda dessa läns IndustrieUa bas.

Finansministerns tal I går orn att det inte går att anlägga statliga industrier överaUt är helt onödigt, Inga seriösa företrädare för den norrländska opinionen har sagt något sådant. Men en verkstadsindustri baserad på produktionen vid LKAB och Nonbottens järnverk och med verksamheten förlagd till Tornedalen och inlandskommunerna är sannerhgen ingenting utopiskt. Lika rimligt är kravet om ett mer differentierat näringsUv I malmfälten. Dessa kommuner är nu helt beroende av konjunkturerna på malmmarknaden, och förhåUandet med en enda dominerande industri har också fört med sig ett ständigt växande problem med sysselsättning för kvinnorna. Detta är frågor som jag i tidigare riksdagssammanhang haft anledning att beröra, och det finns också tiUfäUen i framtiden då de här sakerna kommer upp.

Den nu aktuella situationen visar en entydig bUd för hela landet, nämligen att det är kvinnorna som hårdast drabbas av svårigheterna på arbetsmarknaden. Jag har svårt att föreställa mig en tydligare bekräftelse på uppfattningen att kvinnorna aUtjämt betraktas som en reservarbetskraft. När jag säger det avser jag den aUmänna synen på kvinnornas ställning. Inte kvinnornas egen syn. Vad den beträffar delar jag helt fröken Mattsons uppfattning att kvinnorna inte längre accepterar att fungera som regulator I konjunktursvängningarna.

För bara något år sedan talades flitigt om att det är viktigt att få ut kvinnorna på arbetsmarknaden. Arbetsmarknadsstyrelsen drev kampanjer i det syftet. När nu ett ökat antal kvinnor efter ohka former av utbUdning anmäler sig på arbetsförmedlingarna, visas inte någon större vUja att ta ansvar för de förespeglingar som gjorts om arbete. Ännu mindre Intresse visas naturligtvis de kvinnor som först nu är beredda att skaffa sig möjligheter att ta arbete.

Fru Eriksson i Stockholm ansåg tidigare i dag att denna situation är någonting man måste räkna med. Jag kan inte riktigt acceptera det, utan jag menar att det är ett absolut krav att arbetslösa kvinnor betraktas hka som arbetslösa män. Det är möjligt att vi djupast sett är överens om detta, fru ErUcsson och jag, men jag vUl inte att vi ens i dagsläget skaU nöja oss med att detta likaberättigande nog kommer så småningom.

Förutom krav om starkare påtryckningar på företagen att även anställa kvinnor behövs större satsningar på utbUdningssidan. Men det får inte ske med den cyniska undermeningen att man på så sätt skall håUa kvinnorna borta från de arbetstiUfäUen som finns. Givetvis skall siktet vara Inställt på att det skaU finnas arbete efter utbUdnlngstlden, Det

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

måste gå att undvika fall hknande det som beskrevs i tisdagens nummer av Norrskensflamman där en img kvinna lojalt föht rekommendationer om ohka kurser men ändå inte getts möjlighet att genom eget arbete försörja sig och sina barn. Denna kvinna är bara ett exempel. Det finns oändligt många fler, och alla dessa visar att förvärvsarbete har en stor betydelse för individens aUmänna UvstillfredsstäUelse - ett ämne som nu enUgt en artikel i Socialmedicinsk Tidskrift är föremål för forskning,

Alla människor oavsett kön eller ålder skaU ha rätt till arbete. På den punkten är Jag helt ense med fru Sigurdsen och jag förordar inte heUer speciella uppgifter för kvinnUga arbetssökande. Att det kan behövas speciella åtgärder I det nu aktuella läget tycker Jag de av fru Sigurdsen åberopade arbetskraftsundersöknhigarna visar. Jag skaU inte upprepa de siffror hon i det sammanhanget anförde.

Inriktningen måste vara att alla människor skaU ha rätt till ett varaktigt och menlngsfuUt arbete, I den aktueUa situationen finns det ändå anledning att också uppmärksamma beredskapsarbetena och dessa arbetens karaktär, och det har också gjorts i ohka Inlägg I denna debatt. Det bör vara möjhgt att på detta område täcka ett bredare register än vad som hittills varit fallet. Kanske kunde man den vägen t, o, m, få en omsvängning tUl stånd i synen på "kvlnnhgt" respektive "manligt" arbete. Unga pojkar som i beredskapsarbete kommer in låt oss säga på barntUlsynssektorn kanske stannar där, Ukaväl som nya beredskapsarbeten på t. ex. mUjövårdssidan kan leda In kvinnor i nya yrkesbanor.

I debatten kring de problem som rör kvinnorna och arbetsmarknaden talas ofta om att kvinnor helst väher tradltloneUt kvinnhga yrken. Så länge arbetsmarknaden ser ut som den gör är detta kanske inte helt oförklarhgt. Lönestruktur och andra förhållanden gör att det oftast är kvinnor som placeras på t, ex, vårdområdet. Då är det Inte bara kvinnornas "val" det är fråga om. Någon har sagt att det tydligen finns två betingelser som gör att en uppgift räknas tUl "kvinnoarbete": att arbetet Inte skall vara mekaniserat eller också inte betalt.

EnUgt HaUands-Posten för den 25 mars I år har chefen för SKF-Malcus I Halmstad föhande att säga: "Om jag skaU besätta en nyckelposition I företaget så är det farhgt att sätta en kvinna på den platsen. Kvinnorna tar hand om sina barn. Då adderas sannohkheten att de själva skah bh sjuka tiU sannoUkheten att deras barn skaU bh sjuka. Men kalla Inte min instäUning för diskriminering, för jag tycker om kvinnor - fast bara en i taget,"

Om ett yttrande som detta vore en enstaka företeelse vore det kanske inte mycket att fästa sig vid. Men talet om kvinnornas högre frånvarofrekvens är tyvärr inycket utbrett. Ett antal arbetsledare Inom LKAB har bland en del positiva omdömen om kvinnornas noggrannhet också sagt att dessa stannar hemma ibland för att städa före storhelger och att de har svårt att gå skiftgång. Alt det görs onyanserade uttalanden på Arosmässan börjar ju bli något av en tradhion, I år uppmärksammades just tal om frånvarofrekvensen. Även männen fick visserligen där en släng av sleven, men också här framställdes de kvinnliga anstäUda generellt som oftast sjuka.

Nu har ju undersökningar på män och kvinnor med Ukartade Jobb

visat att det inte finns några skUlnader beträffande sjukfrekvens eUer att dessa är obetydliga. Men här Uksom ofta annars generaliseras det grovt. Att sedan problem med barntillsynen ofta måste lösas så att det är mamman som stannar hemma hos ett sjukt barn kan ju inte kvinnorna som grupp på arbetsmarknaden lastas för. Här är det en uppgift för samhället att bättre lösa den delen av markservicen för barnfamUjerna.

Fru talman! Debatten I könsroUsfrågorna präglas numera I hög grad av låglöneproblematlken. EnUgt låglöneutredningen tiänar 41 procent av de heltidsarbetande kvinnorna mindre än 15 000 kronor medan motsvarande siffra för männen är 9 procent. Också det förhåUandet talar för ett ökat kvinnligt engagemang i arbetslivet för att de där gemensamt med männen skall arbeta för bättre förhåUanden och väsenthga förbättringar på det ekonomiska området. Det är därför en form av missriktad ridderhghet när det t. o. m, på fackhgt håU talas om att skona kvinnorna från den dåliga arbetsmihön i vissa industrier, Arbetsmihön måste göras möjlig att vistas I för aUa människor, inte bara för män.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Fru ERIKSSON i Stockholm (s) kort genmäle:

Fru talman! Fru Marklund hade den uppfattningen att jag skuUe ha accepterat att kvinnorna gick arbetslösa. Vad jag sade var att vi även under de närmaste åren får räkna med att kvinnorna sitter Utet lösare än männen i förvärvsarbetet och att de därför får en känsligare ställning i tider då det bhr ont om arbete. Men jag sade också att detta betyder inte att en arbetslöshet nu kommer att minska kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Jag hade då förut talat om att kvinnorna sitter lösare därför att de har en grundare utbUdning och de har kortare erfarenhet. Det betyder inte att jag accepterar detta utan att vi får se fram emot det i fortsättningen därför att de är relativt nya I många avseenden.

Fröken PEHRSSON (c);

Fru talman! Låt nilg först kommentera ett par uttalanden tidigare i kammaren I dag. Nancy Eriksson antydde i sitt anförande att centern I samband med uppgörelsen med folkpartiet och moderaterna om åtgärder för att öka sysselsättningen skuUe ha frånträtt sitt krav på höjda barnbidrag. Så är ju Inte alls fallet. I det gemensamma uttalandet har tvärtom sagts Ifrån att frågan om höjda barnbidrag måste behandlas tUlsammans med regeringens förslag om höjda bostadstillägg tUl barnfamiljerna.

Fröken Mattson berörde centerns syn på barntUlsynsfrågorna, Låt mig säga: Vid behandlingen av de i höst framlagda propositionerna och motionerna kommer centern att redovisa sin syn på de här tillsynsfrågorna.

Det har här i kammaren både I går och I dag talats mycket om att skapa trygghet för människorna I vårt samhälle. Vi har för närvarande aU anledning att känna oro inför utveckhngen på arbetsmarknaden. Den ökade arbetslösheten gör att många känner otrygghet och fruktan Inför framtiden. Den svaga utveckUngen av den privata konsumtionen har slagit hårt på varuhandeln men också indirekt på sådana Industribranscher som TEKO- och möbelindustrin och andra Industrier med huvudsaklig

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

inriktning på hemmamarknaden. Bland annat detta gör att man kan räkna med ytterligare minskning av antalet anstäUda under den närmaste framtiden.

Arbetslösheten drabbar kvinnorna särskilt hårt. Mer än hälften av antalet arbetslösa, nämligen 64 000, är kvinnor. Kvinnorna, som inte för så länge sedan uppmanades att gå ut I förvärvsUvet, blir ofta först friställda. Vad kan då göras för att förbättra förhållandena? Jag ser det som den allra viktigaste uppgiften att det förs en sådan pohtik att inte ytterhgare friställningar behöver göras.

Stöd och stimulans tUl företagen. Inte minst de små företagen, är en väg. Centern har I sin motion vid höstriksdagens början pekat på lämpliga åtgärder som är ägnade att öka och bibehålla sysselsättningen. Dessutom måste arbetsmarknadspohtiska åtgärder sättas In, Med kvinnornas Intåg på arbetsmarknaden följer också kravet på ökad utbUdning och omskolning för kvinnUg arbetskraft. Enligt tUlgängliga siffror är antalet kvinnor I arbetsmarknadsutbUdnlng både i Älvsborgs län och i landet som helhet färre i oktober 1971 än i oktober 1970, Det finner Jag i aUra högsta grad anmärkningsvärt. Här behövs det ökade resurser till AMS, VI tUlstyrker det anslag som AMS har begärt och godkänner den motivering som har framförts vid äskandet,

VI menar också att det är nödvändigt med bättre tillgång på beredskapsarbete för kvinnor. Det behövs skärpt uppmärksamhet och större fantasi och uppslagsrikedom vid planerandet av beredskapsarbete. Jag har den uppfattningen att ett samarbete med kommunala och regionala organ måste tUl, bl, a, för att de beredskapsåtgärder som sätts In skaU bh produktionsfrämjande inte bara tlUfäUigt utan även på längre sikt,

Alla har rätt tlU arbete. Det har framhållits gång efter annan frän denna talarstol, och det vill jag vUllgt Instämma I, Vill vi öka tryggheten till arbete och sysselsättning för människorna i samhäUet, måste vi också få en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som ingår i socialförsäkringssystemet och omfattar aUa,

Vi har i dag 3,8 niHjoner förvärvsarbetande I landet. Av dessa är endast 2,1 mUjoner med I någon arbetslöshetskassa, 1,7 mUjoner står utanför. Redan 1908 diskuterades frågan om allmän obUgatorisk arbetslöshetsförsäkring. År 1934 biföll riksdagen kravet att en sådan försäkring skulle komma till stånd, men den skuUe vara frivUUg, Sedan dess har förändringar vidtagits ett flertal gånger. Från centerhåll har vid upprepade tUlfällen framhålhts angelägenheten av en aUmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Det har bl, a, förts fram I en reservatlon, som Thorbjörn FäUdin fogade vid ett betänkande vUket framlades 1963 av 1960 års arbetslöshetsförsäkrlngsutrednlng. Det har också I motioner under 1960-talet förts fram från centerhåU men har tillbakavisats av majoriteten. Man har pekat på utredningar, bl, a, KSA-utrednlngen, men Inte heller denna har ansett sig kunna föreslå en obUgatorisk arbetslöshetsförsäkring, vUket verkligen måste beklagas,

I senaste numret av Försäkringstidningen finns ett intressant uttalande av chefen för AMS:s försäkringsavdelning, där han säger atl KSA-utredningens förslag är ett steg I rätt riktning men att utvecklingen går mot en

obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Det sägs vidare i artikeln att om man skulle ha gjort en ny försäkring I dag, hade den med all säkerhet blivit obligatorisk.

Jag tycker att det här är beaktansvärt, och Jag tror mig kunna förutspå att det Inte behöver dröja aUtför länge Innan ännu fler sluter upp tUlsammans med centern I det här kravet. Jag anser att en aUmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, som Ingår I socialförsäkringssystemet, är en form av grundtrygghet som vi måste sträva efter att ge landets medborgare.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Fru ERIKSSON I Stockholm (s) kort genmäle:

Fru talman! Det var ju Intressant att höra att den gemensamma borgerliga deklarationen innebär att man också skah pröva det bidrag om fyra kronor per vecka som centern har föreslagit. Begär inte att vi som står utanför skall veta vad ni lyckas bU överens om Inbördes, men detta skall tydligen rent av vara ett alternativ tlU regeringens bidrag till barnfamiljerna.

Sedan var det ju också bra att få veta att centern tydligen redan har indoktrinerat moderaterna så mycket att man kan bh överens om att gUla en arbetsmarknadsutbUdnlng, Fröken Pehrsson beklagade alt det Inte var tillräckligt många kvinnor i arbetsmarknadsutbUdningen redan nu, och det är väl då också en gemensam InstäUning från moderaterna, folkpartiet och centern att det bör bU en förbättring därvidlag. Men tidigare har man misstrott denna form av åtgärder mot arbetslösheten.

Det blir spännande I framtiden att höra vUket Inflytande centern tydligen får på den gemensamma politiken.

Fröken PEHRSSON (c) kort genmäle:

Fru talman! Med anledning av fru Erikssons Inlägg vUl jag upprepa vad Thorbjörn Fälldin sade i går i den här debatten; "VI har också sagt ifrån att våra krav liksom oppositionens motionskrav I övrigt borde behandlas tUlsammans med propositionen. Dit hör bl, a, kravet på en höjning av barnbidragen. Om regeringen har aviserat vissa familjepolitiska åtgärder — oeh barnbidragen är en del av famUjepolltiken — så kan man rimhgtvis inte — detta betraktar jag som en självklarhet - behandla barnbidragen vid ett tillfälle oeh tre veckor eUer en månad senare behandla andra inslag i famUjepolltiken,"

Jag vill samtidigt med tiUfredsstäUelse notera fru Erikssons omsorg och Intresse för familjedaghemmen. Det gläder oss från centern oerhört att höra socialdemokraternas InstäUning I den frågan.

Fru ERIKSSON I Stockholm (s) kort genmäle:

Fru talman! Om fröken Pehrsson hade varit med längre här, så skulle fröken Pehrsson veta alt jag kanske var den första I riksdagen som över huvud laget talade för familjedaghem.

Fru LUNDBLAD (s):

Fru talman! Redan i finansplanen för 1971 förutsade man att den privata konsumtionen i Sverige under åren 1970 och 1971 skulle öka I

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

mycket begränsad omfattning. Man sade redan då att det för vissa perioder kanske t, o. m. skulle bU en minskning I den privata konsumtionen. 1 den reviderade finansplanen i maj beräknades att det skulle bU en minskning I den ökningen av den privata konsumtionen som vi tidigare varit vana vid. I den rapport som för några dagar sedan kom från konjunkturinstitutet och som nu framlagts öppet och officieUt bekräftas att dessa förutsägelser var riktiga. Trots att man fått en ökning I lönesummorna har hushåUens förbrukning minskat och en i och för sig rätt önskad ökning av hushållssparandet har påbörjats under 1971. Det anges också I rapporten att de s, k, disponibla Inkomsterna för familjerna ökats med ca 9 procent under senaste 12 månader, bl, a, beroende på skattereformen och på höjning av barnbidragen. Det är mycket viktigt att fastslå detta mot bakgrunden av att den borgerliga oppositionen ständigt vill kritisera 1970 års skattereform. Trots aUt visar det sig att denna inneburit i stort för hushållen att de minskat sina inbetalningar tUl stat och kommun med ca 7 procent. Men den ekonomiska politiken liksom aUa pohtiska beslut över huvud taget bör inte enbart förlita sig på uträkning och prognoser i stora drag, utan de pohtiska besluten bör helst vara förankrade så nära människornas sociala verkhghet som möjligt.

Då får vi tänka på att alla hushåU Inte har samma inkomst och samma utgiftsbehov. I verkhgheten är det utrymme av pengar, som ohka barnfamUjer har att konsumera, mycket ohka, det beror på famihens inkomst och på antalet barn. Trots att Inkomstöverföringarna till barnfamiherna fick ett rätt gott skutt uppåt i samband med att man införde bostadstUläggen 1969 är skUlnaden i barnfamiljernas ekonomiska standard fortfarande mycket stor. Trots aUt tal om marglnalskatteffekter på nära 100 procent som oppositionen ju så gärna vUl uppehålla sig vid finns det fortfarande stora skiUnader i den ekonomiska standarden meUan olika inkomstgrupper.

Låginkomstutredningen har kommit tiU den allmänna konklusionen att ju mindre inkomst man har, ju sämre kost har man i famUjen, ju sämre bostad har man, ju sämre hälsa och ju sämre utbUdning, Detta har I allra högsta grad giltighet för barnfamUjerna. Det har visat sig vid uträkningen av barnfamihernas disponibla inkomster - även med hänsynstagande till den nya skattereformen och de inkomstöverföringar som sker i samband med den — att för barnens del varierar det belopp man har till barnens konsumtion mycket mellan olika familjer. Dessa uträkningar ingår i det bakgrundsmaterial som ligger under den PM från famUjepoUtiska kommittén som refererats i propositionen som nu föreligger.

Vid dessa genomgångar av barnfamihernas disponibla Inkomster får man bl, a, föhande resultat; 1 famUjer där endast en av föräldrarna arbetar och har Inkomst blh det disponibla beloppet per barn I en famih med en årsinkomst om 16 000 kronor endast hälften av vad en famih med 52 000 kronors inkomst kan kosta på sina barn. Det bUr nämUgen 3 000 per barn I en enbarnsfamUj med 16 000 kronors inkomst och 6 000 kronor per barn i famih med 52 000 kronors inkomst. Ser vi på familjer med flera barn finner vi samma tendens, I en trebarnsfamih med 16 000 kronors Inkomst har man under samma villkor, dvs, man räknar ett barn

som en halv vuxen, endast 2 700 kronor per år och per barn att förbruka, medan man I en trebarnsfamUj som har 52 000 kronor I inkomst får ca 4 500 kronor att använda på vart och ett av sina barn. Tendensen är densamma i andra famihetyper, t. ex, ensamstående med barn: ju lägre inkomst desto mindre belopp per barn trots inkomstöverföringar.

Rent räknemässigt kan det verka självklart, men jag tycker inte det bör vara det för en pohtiker med önskan att skapa Jämlikhet, rättvisa och trygghet för famUjer med barn. När man är I ett läge där man vill stärka famUjernas konsumtionsförmåga, måste man beakta de reella förhållandena hos familjerna. Enligt rapporten från konjunkturinstUutet har famihernas konsumtion av Uvsmedel minskat mellan första halvåret 1970 och 1971, För barnfamiherna kan det inte vara en önskvärd utveckling, speciellt Inte för famiher med mycket låga inkomster som ofta redan tidigare har fått håUa matinköpen nere på grund av att de har begränsade resurser.

Den föreliggande propositionen om stöd tih barnfamiherna måste därför hälsas med mycket stor tUlfredsstäUelse; den överför medel via bostadstilläggen, främst tUl farrUljer med låga inkomster och många barn. Denna gång frigörs också stödet från kravet på utrymme och standard i famUjernas bostäder. Alla famUjer är kanske Inte I det läget att de kan få en högklassig, modern bostad på sin egen ort.

Mot bakgrunden av löftena under den senaste valrörelsen från bl, a, centerpartiet, folkpartiet och moderata samhngspartiet om att de vill skapa rättvisa och trygghet är det med någon förvåning som man i denna debatt har lyssnat tiU dessa partiers ledare och tUl fru Söder, Vid utformningen av stödet till barnfamiherna vUl vissa av dem prioritera allmänna barnbidrag och vårdnadsbidrag. Åtminstone vill man gärna betona värdet av sådana former av inkomstöverföring tUl barnfamiljerna. Dessa reformer ger Uka mycket tUl aUa barnfamiljer utan hänsyn till familjens Inkomst. Det Innebär att man ökar skUlnaderna I de belopp som man har att konsumera per barn I ohka familjer. Vårdnadsbidraget ger främst medel tUl familjer med mindre barn, och egentligen är kostnaderna för barn i åldern 8 — 16 år störst, om man bortser från tlUsynskostnaderna, Kan verkUgen de mindre bemedlade barnfamiljerna finna någon rättvisa i de av centerpartiet önskade reformerna? När allt fler barnfamUjer övergår till att förbättra sin ekonomi genom att båda makarna skaffar sig inkomster, ger vi dem då inte mycket bättre stöd genom att förstärka resurserna på barntillsynens område? Även i barntillsynen ligger ju en form av inkomstöverföring till barnfamiljerna,

I går hörde jag här i riksdagen en moderat riksdagsledamot rikta en fråga tlU regeringen beträffande kommunernas nedprutning av anslaget till barntUlsynen, Nu är ju detta främst en kommunal fråga, men när vederbörande riksdagsledamot som exempel tog en kommun där hennes eget parti velat föreslå en skattehöjning med endast hälften av vad mitt partis representanter har önskat och genomdrivit och där moderata samlingspartiet inte alls har drivit någon specieU kampanj för ökning av barntillsynsanslagen utan tvärtom, då tycker man att frågaren borde ha agerat öppet i sin hemort och tagh upp frågan där i stället för att ställa försåtliga frågor tUl regeringen. Men det är tydUgen på det sättet man

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpolitisk debatt

försöker få regeringen att verka inkompetent, medan det i stället är sitt eget partis bristfälliga agerande som man borde ha angripit.

Kommunerna har nyligen faststäUt budgeten för det kommande året. Jag har försökt få fram några siffror på hur barntillsynsfrågan har behandlats i vissa större kommuner. I Stockholm, Göteborg, Västerås, Malmö oeh Norrköping har den totala summan för barntiUsynen i budgeten höjts med 20 - 30 procent. En hel del av denna höjning beror naturligtvis på automatiska utgiftshöjningar på grund av lönehöjningar som kom:mit med anledning av avtalsrörelserna. Därför är det kanske svårt att med hjälp av sådana siffror säga om det skett en nedprutning. Men vad som kan förefalla något märkUgt är att summan varierar väldigt mellan olika kommuner, I Västerås kommun har man t, ex, en total utgift för barntillsynen på 35,5 mUjoner kronor, Västerås är en kommun med 120 000-130 000 invånare, I Göteborg, en borgerligt styrd kommun med ca 450 000 invånare, har man en kostnad som bara är dubbelt så stor, nämhgen 71 miljoner kronor. Det kan ge ett intryck av att man i vissa kommuner inte lägger ner så stor energi på att öka barntUlsynen.

Här Ifrån talarstolen brukar man ofta från de borgerUga partiernas sida försöka framstäUa det som om det är regeringens eller det socialdemokratiska partiets fel att Inte barntiUsynen har bhvU tillräckligt tUlgodosedd, men då tycker Jag att man hemma I sin kommun måste försöka agera på ett sådant sätt att det verkhgen läggs upp planer för barntillsynen som kan öka resurserna.

Fru talman! Om man nu, som oppositionen menar I sina aktuella förslag, skall strö ut statsmedel bl. a. till barnfamiljerna, finner jag det mest jämhkt och också mest rättvist att det sker på det sätt som har angivits i propositionen 156. Jag vUl gärna rekommendera utskottet att varmt tUlstyrka den I propositionen nämnda utformningen av stödet till barnfamUjerna, som verkhgen ger mest där det behövs mest.

Statsrådet fru ODHNOFF:

Fru talman! Sedan nu famlljepohtlska kommitténs samtliga till denna debatt anmälda företrädare och en del andra av famlljepoUtlk Intresserade talare haft ordet skah Jag Inte fresta kammarens tålamod med något försök tUl sammanfattning. Jag tror att sakgranskning och sakdiskussion kan vi med fördel ägna oss åt när propositionen senare kommer upp till behandling i kammaren.

Det är bara en fråga jag skulle vUja ställa till herr Carlshamre: Skall jag tolka herr Carlshamres kritiska inlägg så långt att NI kommer att gå emot förslaget att man I detta sammanhang skall kunna öka bidragen till bl. a. daghem och fritidshem redan frän den I Januari 1972? Om så är faUet, är herr Carlshamre dä talesman för en borgerhg samling eUer har denna samling redan upplösts?

De övriga synpunkier som har tagits upp av oppositionen har redan bemötts av socialdemokratiska kammarledamöter. Det är bara en fråga av herr Carlshamre som återstår obesvarad, och den gäller problemet med den här procedurbehandllngen. Regeringen har självfaUet del fulla ansvaret för Innehållet I den proposition som lagts fram om bostadstilläggen, och vi har verkligen inget behov av att skylla Ifrån oss pä någon

kommitté, FamUjepoUtiska kommitténs promemoria blev ju offentlig genom att den registerades i socialdepartementet den 15 oktober, och den refererades fuUt korrekt i Svenska Dagbladet den 16 oktober, TUl aUa exemplar av kommitténs promemoria som har lämnats till pressen och andra har fogats en kopia av missivskrivelsen från kommitténs ordförande, 1 propositionen talas inte om kommitténs förslag utan om kommitténs arbetspromemoria. Så har jag också uttryckt mig i de intervjuer som har förekommit,

I promemorian pekar faktiskt kommittén bl, a på stödet till barntUl-synsverksamhet som en möjlig väg att kompensera kommunerna. Jag kan alltså på alla punkter tiUbaka-visa herr Carlshamres påstående om oegentligheter i regeringens behandhng av kommitténs arbetspromemoria.

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Fru talman! Låt mig först säga att jag över huvud taget inte har uttalat mig om behovet av förstärkta statsbidrag till daghems- och fritidshemsdriften. Jag tror att det finns ett sådant behov som är så starkt att kommunerna skuUe ha haft berättigade anspråk på den höjningen aUdeles oavsett de ökade kostnaderna för bostadstiUäggen, Frågan är om man inte rent av så att säga lurar kommunerna på konfekten genom att döpa om det statsbidrag, som man ändå hade varit tvungen att tämligen snart höja, tiU bidrag som kompensation för ökade kostnader för bostadstillägg. Kostnaderna har nämhgen ökat i hög grad, och eftersom bidragen är fastställda I krontal och Inte i procent, är man tvungen att då och då räkna upp dem, och det finns ingen anledning att gå emot detta.

När det gäller proceduren är det givetvis svårt att utifrån verkligen ha exakt inblick i hur man i departementet handskas med detta. Kvar står emeUertid som alldeles ostridigt ett intryck på sida efter sida och i uttalande efter uttalande att här har vidarebefordrats ett förslag från en parlamentarisk kommitté - och det har det Inte, Jag har t, o, m. med beundran konstaterat med vilken omsorg propositionsförfattaren uppenbarligen har varit angelägen om att ÖveraUt skriva Just som statsrådet Odhnoff säger - att i kommitténs arbetspromemoria heter det så och så. Men på några' stäUen har pennan sluntit - eUer har man inte varit tUlräckligt vaksam. Jag citerade förut ett av dessa ställen: "Kommittén har därvid pekat på möjligheten att göra detta t. ex, genom avlastning av de kommunala kostnaderna för barntUlsyn," Kommittén har Icke pekat på någonting i något sammanhang, för den har Icke fattat något beslut. En sekreterare har skrivit en promemoria, där detta står som ett uppslag att diskutera bland andra. Om man hade kommit tUl beslut, skulle det ha funnits reservationer I kommittén, i varje fall på den punkten, och troligen inte bara en reservatlon.

Därför har kommittén icke pekat på vare sig det ena eller det andra. Jag tror Inte aUs att regeringen har känt behov av att skylla ifrån sig. Varför skuUe man skyUa ifrån sig ett förslag om en reform som I många stycken är bra? Men jag har mycket svårt att komma Ifrån tanken att man har velat ge ett Intryck av att man har följt den vanUga proceduren - att man, när en kommitté är tUlsatt och arbetar, avvaktar resultatet av

4 Riksdagens protokoU 1971. Nr 120-121

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Allmänpolitisk debatt

kommitténs arbete, vUket man inte har gjort,

I sak kan vi komma att bli eniga om mycket. Jag har tidigare pekat på några punkter där jag är mycket tveksam om utformningen - och märk väl att det är på de punkter där man icke har följt promemorian från kommittén. Men visst är det riktigt att vi skall förstärka stödet till barnfamiljerna och att vi skaU göra det bl, a, i denna form. Det är emellertid Utet besvärligt, när vi har fått ett uppdrag att avväga och prioritera. Fru Lundblad talade om att somliga tydUgen inte prioriterade den här inkomstgraderade formen så högt utan vUl gå andra vägar. Men det är just det kommittén skaU göra - prioritera och avväga stödformer mot varandra. Nu får vi inte tillfäUe att göra detta annat än på en del av fältet.

Statsrådet fru ODHNOFF:

Fru talman! Jag skall inte här gå in i någon diskussion; vi kan väl återkomma till det så småningom. Men jag kan bara beklaga att dessa bemödanden som herr Carlshamre har noterat - att i varje sammanhang beskriva det här aktstycket som en arbetspromemoria - har kunnat förleda herr Carlshamre att få ett intryck av att det skulle vara meningen att det skulle presenteras som något annat,

TUl slut noterar jag med glädje att det tydligen finns några husa sidor också i hen Carlshamres uppfattning om denna proposition.

Herr CARLSHAMRE (m) kort genmäle:

Fru talman! Det är Inte jag som har bhvit förledd tUl någon felaktig uppfattning, utan jag tror mig tämligen korrekt ha refererat vad som är den aUmänna uppfattningen i landet. Detta är vad folk på goda grunder tror — att det är ett i vanUg ordning kommittévägen tillkommet förslag som har lagts fram.

Fru talman! I går fick kammaren sin middagspaus hårt beskuren av finansministern. Jag tänker inte provocera famUjeminlstern till att på samma sätt beskära vår middagspaus i dag.

Herr NYGREN (s);

Fru talman! Vilket resultat får regeringens satsningar på sysselsätt-ningsstimulans i ett norrlandslän? Och vUka effekter kunde de borgerUga partiernas föreslagna medicin få?

Det är två av de frågor som jag skall ta upp. Under mina tillmätta minuter, som jag hoppas Inte skaU inkräkta på middagspausen, skall jag också belysa vad jag anser vara Industrins bristande ansvar för en hög och jämn sysselsättning. I den belysningen skaU jag bl. a. redovisa den stora oro arbetarna vid den av bondekooperationen ägda industrin i Hörnefors känner på grund av företagsledningens agerande.

Låt mig Inledningsvis helt kort belysa situationen I den åttondel av vårt land som Västerbottens län utgör. Där finns I dag 3 600 anmälda arbetslösa.

Genom de av regeringen hittUls vidtagna åtgärderna för att skapa sysselsättnhig har länet tUlförts 160 miljoner kronor I statsbidrag till jobb för totalt 225 miljoner kronor. I vinter beräknas effekten av detta bl.'

arbete för 3 400—3 600 människor, som ehest skulle ha fått gå arbetslösa,

VUka är det då som är arbetslösa?

Om man granskar länsarbetsnämndens arbetslöshetsrapport finner man att inte mindre än 35 procent, aUtså drygt en tredjedel, är äldre arbetskraft - över 55 år - och 40 procent är kvinnor.

Av ökningen från september tUl oktober månad var inte mindre än 60 procent arbetslösa kvinnor - i stor utsträckning nytiUskott tUl arbetsmarknaden.

Om man skaU klara sysselsättningen åt dessa grupper hjälper bäst punktvis insatta åtgärder. Sådana kan sättas in på de platser och i de regioner där de arbetslösa finns, och de ger ett snabbt resultat.

Ingen tror väl att en sänkt arbetsgivaravgift skuhe få någon motsvarande effekt i norrlandslänen. Inte heller skulle en sänkt moms få någon nämnvärd effekt för ökad sysselsättning i de delarna av landet.

Det är därför man har så svårt att förstå att centern, som utgett sig för att slå vakt om regionalpoUtiska jämlikhetssatsningar, nu har allierat sig med moderaterna bakom krav som dhekt strider mot dessa målsättningar.

En fråga som man bör stäUa är vad som orsakat arbetslösheten i Västerbotten, Jag vågar påstå, att den endast tiU mindre del beror på konjunkturavmattningen, TiU betydUgt större del beror den på agerande från flera privata industriers sida, ett agerande som skuUe ha utsatts för enorm kritik här i kammaren av herrar Burenstam Linder, Ericsson i Åtvidaberg m, fl,, om det hade gäUt statliga företag. Nu är det privatägda industrier, och då tycks inte heUer massmedia vara särskilt intresserade av företagsledningarnas göranden.

Jag skaU nämna några exempel.

För ungefär ett år sedan beslöt Mo & Domsjö AB att lägga ned driften vid den några år tidigare förvärvade industrin i Bureå. Man hade därmed köpt upp och lagt ned en konkurrent. 175 arbetare fick med sina jobb betala den transaktionen.

Ungefär samtidigt gick en privat byggfirma i Umeå i konkurs. Ett underskott på tiotals miljoner kronor konstaterades vid summeringen. Firman hade verksamhet på många orter - bl. a. två fabriker i Vindelådalen — som föhde med i faUet Uksom också många företag med leveranser tlU konkursföretaget.

Många hundra arbetare fick med sina jobb betala företagsledningens agerande.

En sågbrand i Rundvik för ett år sedan gjorde drygt hundratalet arbetare utan jobb betydligt längre än vad som borde ha varit nödvändigt.

Långt fler än 100 arbetare I Holmsund har också med sina jobb fått betala för beklagliga brister i företagets planering och produktlon.

Jag skuUe kunna fortsätta exemplifieringen, men det anförda får räcka som belysning av orsakerna tih en snabbt Ökad arbetslöshet, som skylls på regeringen men som i stor utsträckning beror på agerande i industriföretags direktionsrum.

Man kan här ställa frågan: VUket ansvar bör vi ha rätt att ställa på den privata industrin när det gäller att skapa trygghet i sysselsättningen? I gårdagens debatt sade kammarens ärade förste vice talman herr Bengtson,

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

100

att ingen tror väl att statUg företagsamhet skaU kunna byggas ut och skapa den nya sysselsättning vi behöver. Jag vUl anmäla att västerbott-ningarna tror det, och det gör vi av erfarenhet. Vad som hänt det senaste året i värt län innebär att stathg företagsutveckling och statligt nyengagemang har skapat betydande sysselsättningstUlfällen. Jag skall här ta några exempel.

För drygt ett år sedan befann sig privatföretaget ETRl-verken I Norsjö i svårigheter. De drygt 200 anstäUda kände ett dhekt hot för friställningar. I den situationen gick det statUga SVETAB in och köpte företaget, lemmade in det I sin produktion och tryggade därmed sysselsättningen, I VUhelmina har Statsföretag AB tUlsammans med Coronaverken AB medverkat till en ny Industri, som skaU ge 130 nya jobb nästa sommar. 1 Lövånger, söder om SkeUefteå, bygger det statliga SONAB ut industrin och beräknas nyanstäUa 165 man nästa år, I Skellefteå planerar det statliga Telefabrikation AB en utbyggnad, som beräknas ge 200 nya sysselsättningstUlfällen i mitten på 1970-talet,

Detta innebär sammanräknat 500 nya jobb, dvs, betydligt mer än en fördubbling av sysselsättningen vid de av statlig företagsamhet drivna industrierna i Västerbotten, Om den privata industrin gjorde en motsvarande insats inom de 95 procent av företagssektorn som den behärskar i vår biandekonomi, så skulle aUa bekymmer för sysselsättningen I framtiden vara bortblåsta I Västerbotten, Men något motsvarande ansvar har minsann inte den privata industrin visat. Tvärtom har man agerat i motsatt riktning. Låt mig som exempel ta den NCB-ägda fabriken i Hörnefors med förre centerledaren och skogsdirektören Gunnar Hedlund som ansvarig ledare. Där känner de anställda i dag en mycket djup oro för framtiden, och detta av två orsaker. Den första är att NCB-lednlngen bestämt har motsatt sig att utföra de mUjövårdsåtgärder som bolaget redan 1968 i vattendom ålades att vidta. Inte ens nu, när staten erbjuder upp till 75 procent av kostnaderna I bidrag för reningsanläggningar, kan bolaget vara med. Planeringen är inte så långt gången, säger företagsledningen. Den andra orsaken till oron vid Hörneforsfabriken är den diskussion som uppstått om att från fabriken flytta pappersbrukets bestrykningsmaskin tUl den av NCB nyligen förvärvade industrin i Västtyskland. AUa försök från kommunalmän och arbetare att få besked om huruxida en sådan planering verkhgen pågår har hittUls varit resuhatlösa.

Motsvarande otrygghet har också SCA lyckats skapa bland de många hundra an;>täUda vid bolagets industri i Holmsund. Inga klara besked har lämnats, och resultatet har bUvlt ovisshet för de anstäUda,

1 det tredje Industrisamhället i södra Västerbotten, nämUgen Rund-viksverken, är det Ukadant: rykten om inskränkningar men inga klara besked,

Samhähet har genom den nya lokahseringspohtlken givit den privata företagsamheten ett mycket kraftigt stöd. Enbart I Västerbotten har företag hittills i år beviljats 60 miljoner kronor i lokaliseringsstöd för utbyggnader, maskinanskaffningar och rationaliseringar.

En sådan givmUdhet från samhället borde förplikta industrin att effektivt medverka till den regionala jämlikhet som regering och riksdag

har satt som mål för sitt agerande på flera fronter. Det ansvaret saknas, vågar jag påstå. Som bevis vUl jag ta ännu ett exempel: frisläppet av Investeringsfondsmedel i storstadsområdena, som jag betecknar som det enda diskutabla i regeringens hittUls vidtagna åtgärder.

Medan regeringen hade styrning på medlens användning - endast fritt nyttjande i det s. k, stödområdet — var industrins intresse att ta medlen I anspråk mycket ringa. Några exempel; I januari inkom 11 ansökningar, i februari 1 ansökan, i mars 16, i april 15 och i maj 9 ansökningar. Men i september, när det var fritt fram att använda dessa medel för investeringar också i storstadsområdena, inkom inte mindre än 480 ansökningar, och fram tUl den 8 oktober, då jag fick uppgifterna från riksdagens upplysningstjänst, hade ytterligare 53 ansökningar strömmat in.

Vittnar inte detta om en brist på ansvar för satsningar i regionalpolitiskt önskvärda områden?

Jag har svårt att förstå att nye centerledaren Thorbjörn Fälldin i gårdagens debatt visade en så enorm iver att få dessa storstadsansökningar snabbt bevUjade av regeringen.

Jag vUl vädja tUl finansministern: Granska de här ansökningarna mycket noga och stäng snarast möjhgt av den kran för storstadsinvesteringar som nu är öppen! Frisläppet har -visat att mdustrin vill Investera — men man vUl inte investera där regeringen vill! Då bör styrinstrument sättas In som gör att samhäUet kan bättre än nu dhigera industrins UtveckUng. Hade vi ett sådant styrinstrument - eller fick vi samma viha tUl investeringar i Västerbotten från privat industri som från stathg — då skuUe vi snart kunna arbeta bort arbetslösheten.

Ytterhgare några punktåtgärder, utöver dem som regeringen har föreslagit, viU jag lägga industriministern och inrikesministern på hjärtat.

Det första gäher den planerade utbyggnaden av återstående kraftverk i Ångermanälven, Umeälven och Skellefteälven. Påskynda de projekten!

Det andra gäUer utbyggnaden av gruvindustrin, som nye industriministern har visat stort intresse. Skynda på Stekenjokkutredningen och bearbeta Bohdenbolaget för utbyggnad av bl, a, Bellviksgruvan i Dorotea,

För det tredje: Fortsätt utlokahseringen från Stockholm av statUg verksamhet med den prioritering på förtur för de norra delarna av vårt land, som riksdagen enhäUigt uttalade sig för under vårriksdagen.

För det fjärde: Förverkhga snabbt planerna på industricentra i Lycksele och Vilhelmina! Kan dessa krav genomföras, skuUe situationen ganska snart vara betydligt husare i Västerbotten.

Låt mig också tUl sist, fru talman, erinra kammaren om den kraftiga opinionsrörelse som vuxit fram under senaste månaderna - djupt hi i borgerliga politikers led i Västerbotten - för en omprövning av beslutet om nej tUl kraftverksbyggen i Vindelälven. Det stöd opinionen fått den senaste tiden av bl, a. LO-kongressen, LO;s nye andre ordförande, skogsarbetarnas förbundsordförande m, fl, visar att kravet bötiar omfattas långt utanför Västerbottens gränser.

Projekt finns aUtså i ett län som Västerbotten, Men om vi skaU få dem genomförda måste vi ha ett samhälle med starka resurser.

De borgerliga partiernas försök att tappa av samhället på de resurserna för sänkning av företagens skatter och av momsen skulle innebära ett

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

AUmänpoUtisk debatt

101

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

stopp för våra regionalpolitiska satsningar för jämlikhet mellan de olika landsdelarna.

Kammaren beslöt uppskjuta den fortsatta överläggningen samt behandhngen av de på föredragningslistan upptagna, två gånger bordlagda ärendena till aftonsammanträdet.

§12 Inteipellation nr 195 ang. betygssystemet inom skolväsendet

102

Ordet lämnades på begäran tUl

Hen RICHARDSON (fp), som yttrade:

Herr talman! Få ting i det svenska skolväsendets reformering under det senaste decenniet har tiUdragit sig så stort intresse och skapat så mycken fö:rvirring som det nya betygssystemet. Förklaringarna tlU detta är självfallet många. Elevernas betyg upplevs både av dem själva och av deras föräldrar som utomordentligt betydelsefuUa. Detta är också väl motiverat med tanke på betygens funktion som instrument vid intagningen tUl högre utbUdningsanstalter och den konkurrens som råder. Betygen på vissa Unjer inom gymnasieskolan är utan tvivel direkt livsavgörande vad gäller yrkesverksamheten för ett stort antal elever, då möjhgheterna tUl betygskomplettering är starkt begränsade.

Betygssystemet styr tillsammans med de bestämmelser som gäller för intagning t:ill högre skolor I hög grad förhållandena i skolans vardag. Detta gäller inte bara mera aUmänt möjligheterna att främja samverkan mellan eleverna och därmed skapa en god och kamratUg atmosfär I skolan, utan också elevernas försök att utnyttia olUca tänkbara utvägar, t. ex. utspekulerade Unjebyten och studieavbrott, för att komma i ett bättre konkurrensläge. Del relativa betygssystemet upplevs allmänt som mera konkurrens- och stressframkallande än ett mera måhelaterat - med vUken rätt är I detta sammanhang av underordnad betydelse.

Det relativa betygssystemet har av allt att döma accepterats någorlunda aUmänt vad beträffar grundskolan, där förutsättningarna för en korrekt tillämpning är avgjort större än i den starkt Unjedlfferentierade gymnasieskolan. De allvarligaste svagheterna för grundskolans del är uppenbarligen det förhåUandet, att de aUmänt svagpresterande eleverna upplever sin betygssituation och hela skoltUlvaro som föga uppmuntrande eller direkt meningslös. Den översyn av betygssystemets funktion och påverkan på skolans Inre arbete som Kungl. Maj:t uppdragit åt skolöverstyrelsen att företa synes därför väl motiverad.

För gymnasieskolans vidkommande tillkommer problem av helt annat slag. 1 och med att yrkesskolan Integrerats I gymnasieskolan har det relativa betygssystemet Införts på linjer och I kurser som omfattar ett relativt litet antal elever. Dessa elevgrupper är därtill inte sällan starkt avvikande i väsentliga avseenden från den totala populatlonen av en årskuU. Att vuxenundervisningen medfört liknande problem är vidare uppenbart.

Detta har skapat stor förvirring och betydande svårigheter. Situationen ter Sig än mer förvirrad genom att Kungl. Maj:t utfärdat nya

bestämmelser - med en helt ny betygsprincip för "yrkesskolesektorn" - Nr 120

två månader efter det att en arbetsgrupp mom skolöverstyrelsen Xorsdagen den

föreslagh en övergång tiU en mera målrelaterad betygsprincip. Det 4 november 1971

resonemang, som förs i Kungl, Maj:ts proposition nr 159 år 1970 (ang, -------

gymnasieskolan) om kraven på "godtagbart yrkeskunnande" I yrkesämnena och om"rimhga krav" i andra ämnen, vilket går igen i de nya betygsbestämmelserna (skolstadgan 9 kap, 31 §), har likaledes skapat viss osäkerhet.

Med hänvisning tUl det anförda ber jag om kammarens tillstånd att till herr utbUdningsministern få ställa föhande frågor:

1. I vUken utsträckning har förändringar Inom det gymnasiala skolstadiets struktur och rekrytering tUl olika Unjer och kurser påverkat förutsättningarna för den form av relativ betygssättning som Infördes I gymnasiet och fackskolan år 1964?

2. 1 de senast utgivna anvisningarna talas om "kraven på godtagbart yrkeskunnande" och "de kunskaper och färdigheter, som undervisningen avser att meddela". Kan man tolka detta så, att en gräns meUan "godkända" och "icke godkända" kunskaper och färdigheter de facto skaU finnas och markeras I betygen?

3, Vilka erfarenheter har gjorts beträffande den information tUl hemmen, som förutsatts ersätta betygen under vissa terminer i samband med att antalet betygstUlfällen minskat?

4, Avser utbUdningsministern att förelägga riksdagen de förslag tUl förändringar av nu gällande betygsprinciper, som kan bh resultatet av skolöverstyrelsens utredningsarbete? När kan i så faU detta beräknas ske?

Denna anhåUan bordlades.

§ 13 Interpellation nr 196 ang. de statliga företagens ansvar för utvecklingen av kommunemas näringsliv, m. m.

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr HÄLL (s), som yttrade;

Herr talman! Inom exempelvis malmkommunerna Kiruna och Malmberget ger den statliga gruvdriften betydande vinster. Där finns ett utomordentligt behov av ett mera differentierat näringsliv. Det privata näringshvet visar tyvärr inget intresse av att råda bot på den snart sagt omöjliga situationen. Detta trots medvetna stöd- och stimulansåtgärder från samhäUets sida.

Vår förhoppning står således helt tUl en utveckling av befinthg statlig industri eUer tUl sådan industriell utveckling som kan komma till stånd genom aktiv medverkan från den stathga Industrins sida,

SUuationen i de kommuner som här valts som exempel har ett flertal
gånger behandlats I LKAB:s företagsnämnd, I det faUet har företaget sagt
sig Intresserat av att "hjälpa tUl" under förutsättning av att något
lämpligt objekt kan realiseras, men man har därutöver Inte vidtagit några
konkreta åtgärder trots att bl, a, bristen på arbetstillfällen för kvinnorna
nu synes hota gruvföretagets möjligheter att tillgodose sitt eget rekryte- 103

Nr 120 ringsbehov.

Tn sH p Hen Flera av de statUga företagen bör genom sina kontakter världen över

4 november 1971 Stora möjligheter att få sådana uppslag, som kan utvecklas tUl en

------------------- industriell verksamhet i de kommuner där de är lokaUserade, Kort sagt

bör ett medvetet utnyttjande av företagens administrativa och tekniska kunnande i kombination med de ekonomiska resurser, som vissa av dem förfogar över, utgöra en god förutsättning för att snabbt förbättra sysselsättningen inom värdkommunerna.

Under senare tid har i den offenthga debatten redovisats att statliga företag disponerat delar av sina kapitalresurser för aktieförvärv i stora privata företag. Motiven bakom dessa placeringar har inte helt klart angivits.

Med stöd av vad jag anfört hemstäUer jag om kammarens tillstånd att tUl herr industriministern få framställa följande frågor:

Finner statsrådet det förenligt med principerna för den statUga företagsamheten att statens egna bolag gör aktieplacerlngar i företag inom det s, k, privata näringslivet?

VUl statsirådet medverka tUl att de statliga företagen ges ett större ansvar för en differentiering av värdkommunernas näringsUv?

Denna anhållan bordlades.

§ 14 Interfiellation nr 197 om möjlighet för mindre företagare att utföra om- och nybyggnader av industri- och servicelokaler på likartade villkor som gäller för beredskapsarbeten

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr ELMSTEDT (c), som yttrade:

Herr talman! ÅtskUliga kommuner umgås för närvarande med planer på att uppföra kommunala industrilokaler. Arbetena har inte sällan Inplanerats så att de skall kunna utföras som beredskapsarbeten.

Att hyra lokaler av detta slag framstår för många mindre företag. Inte minst företag med servicekaraktär, som ett attraktivt alternativ till att uppföra egna lokaler. Det torde också I många fall medverka tUl bättre service och ökad sysselsättning, om kommunerna kan tiUhandahålla ■ lokaler av detta slag. Å andra sidan kan det i vissa faU finnas en viss risk för att kommunerna medverkar tiU en ur allmän synpunkt felaktig lokahsering av serviceföretagen, t, ex. omlokahseringar frän mindre tätorter till kommunernas centralorter. Detta gäller speciellt om kommunerna har möjligheter att uppföra lokaler på fördelaktigare vUlkor, t, ex. med stöd av statliga bidrag tUl beredskapsarbeten, än vad en företagare själv kan.

Det är enUgt min mening angeläget att kommuner och enskUda får
möjligheter att uppföra lokaler av det här slaget på likvärdiga vUlkor. I
nuvarande arbetsmarknadspolitiska läge borde det t, ex, kunna övervägas
att ge bidrag tUl lokaler även då de uppförs av enskilda. Flertalet mindre
företagare har I nuvarande ekonomiska läge inte möjligheter att klara
104 erforderliga utbyggnader eller nybyggnader av lokaler. Samtidigt är det ur

samhällsekonomisk synpunkt önskvärt att arbeten kommer till stånd medan den ekonomiska aktiviteten som helhet är låg så att företagen kan stå bättre rustade i en kommande högkonjunktur.

Med hänvisning tUl vad som har anförts I InterpeUationen hemställer jag om kammarens tillstånd att tUl herr inrikesministern få stäUa föhande fråga:

Vill statsrådet medverka tUl att enskilda mindre företagare får möjligheter alt I nuvarande arbetsmarknadssituation utföra om- och nybyggnader av Industri- och servlcelokaler på likartade vlUkor som gäUer för uppförande av kommunala Industrilokaler då dessa uppförs i form av beredskapsarbeten?

Nr 120

Torsdagen den 4 november 1971

Denna anhåUan bordlades,

§ 15 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att föhande enkla frågor denna dag framställts, nämligen av

Nr 347 Herr Mattsson I Skee (c) tUl herr civilministern angående handläggningen av de affärsdrivande verkens lokaUserlngsfrågor m. m.:

Av vilken anledning har beslut av affärsdrivande verk i fråga som rör lokalisering av anläggning eller fördelning av resurser Inom visst län såsom framgår av SFS 1971:460 § 38, undantagits från länsstyrelsens behandling?

Nr 348 Herr Norrby i Gunnarskog (c) till herr finansministern angående tidpunkten för tiUsättande av utredning om beskattningen av Ideella föreningar:

När avser statsrådet att tillsätta den av 1965 års riksdag förordade utredningen angående de Ideella föreningarnas beskattning?

Nr 349 Herr Clarkson (m) tlU herr statsrådet Moberg angående den ökande emigrationen av tandläkare, m, m.:

Föranleder den ökande emigrationen av tandläkare jämte tillgänglig prognos för det framtida tandläkarebehovet någon statsrådets åtgärd?

Nr 350 Herr Werner I Tyresö (vpk) till herr Inrikesministern angående förbud för i Sverige boende Icke svensk medborgare att delta I viss statsunderstödd verksamhet:

Anser statsrådet det vara förenUgt med riktlinjerna för svensk Invandrarpolitik, att personer boende I Sverige men som saknar svenskt medborgarskap, ej tUlåtes delta I av statsmakterna understödd verksamhet, såsom exempelvis viss tävllngsldrott, och ger förhåUandet anledning till något Initiativ från statsrådets sida?

4* Riksdagens protokoU 1971. Nr 120-121

105

Nr 120 Nr 351 Fiu Marklund (vpk) till herr industriministern angående statliga

Torsdagen den företags aktieinnehav i privata storföretag:

4 november 1971 "" ' statsrådet på statliga företags aktieinnehav i privata
------- ■--------- — storföretag?

Ni 352 Herr Gustafsson i Säffle (c) tiU herr socialministern angående tidsstudier:

ViU socialministern medverka till att garantier skapas för att tidsstudier bedrivs under mänskUgare former?

§ 16 Kammaren åtskUdes kl 17.09.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert