Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:12

Torsdagen den 21 januari

KL 10.00

Förhandlingarna leddes tUl en början av herr tredje vice talmannen. § 1 Justerades protokollen för den 13 innevarande månad.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. viUkorenför svenskt statligt bistånd till Etiopien

§ 2 Ang. villkoren för svenskt statligt bistånd tUl Etiopien

Herr utrikesministern NILSSON erhöll ordet för att besvara herr Werners i Malmö (m) i kammarens protokoU för den 12 januari intagna fråga, nr 13, och anförde;

Herr talman! Herr Werner i Malmö har frågat mig om jag anser att man som vUlkor för fortsatt statligt bistånd tUl Etiopien utöver jordreformen även skaU kräva att landets regering respekterar FN;s beslut om federal självständighet åt Eritrea.

Vårt bistånd tiU Etiopien, som har pågått under rätt många år, är genomgående inriktat på insatser som skaU komma den fattigaste delen av befolkningen tUl godo. Det gäUer t. ex. vårt stöd tiU skolbyggnadsprogrammet och det regionala jordbmksprojektet, CADU, där man i första hand vUl förbättra småbrukarnas och arrendatorernas förhåUanden. Under förhandlingarna om fortsättning av Sveriges medverkan i CADU har vi stäUt viUkor om att förslag tUl ny arrendelag som ger bättre skydd åt arrendatorerna skuUe framläggas. Så har också skett. Sverige har vidare förbehåUit sig rätten att säga upp avtalet om CADU om ny arrendelag inte har börjat tUlämpas i projektområdet inom två år. Det är här fråga om åtgärder som har direkt betydelse för möjligheterna att uppnå projektets mäl. Detta utesluter naturUgtvis inte att en ändrad arrendelag kan få gynnsamma verkningar även i övriga delar av landet.

Jag anser det motiverat att visa återhållsamhet i fråga om nya biståndsinsatser i Etiopien. De stora postema i biståndet tiU landet kommer förmodligen att under de närmaste åren utgöras av CADU och skolbyggnadsprojektet.

Att, utöver sådana vUlkor som har direkt samband med det aktuella samarbetsprojektet, stäUa vUlkor t. ex. av utrikespolitisk natur för fortsatt svenskt bistånd kan däremot inte normalt vara någon lämplig utgångspunkt för samarbete. Om förhåUandena i ett mottagarland av ett eUer annat skäl skuUe bU sådana att svenskt bistånd inte kan främja målen för utvecklingssamarbetet, blir slutsatsen, att vi bör avstå från fortsatt medverkan.

Herr WERNER i Malmö (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret, som ju andas rätt stor lyhördhet för allvaret i min fråga. Jag anser naturligtvis

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. utredning i tobaks/rågan, m. m.

inte att vi i nuläget skall avbryta biståndet tUl Etiopien, men övergreppet mot Eritrea är ändå så aUvarligt, att Sverige som biständsland inte bör stUlatigande åse det. CADU-projektet har ju visat hur man i Etiopien har tagit hänsyn tiU de meningar vi har om jordreformen. Vi skall självfaUet inte ingripa i ett lands imikespolitiska förhåUanden i normala fall, men krig är ett tiUstånd som vi inte kan acceptera, i synnerhet inte under pågående biståndsverksamhet.

Om ett mottagarland vUl bygga en skola eUer ett sjukhus, skall vederbörande själv bestämma, men om man i stäUet för fred föredrar krig och nonchalerar FN-resolutioner, bör biståndsgivaren på något sätt framföra sin mening. Det har också utrikesministern gjort så skickUgt tidigare. Jag kan utöver CADU-projektet erinra om det nya biståndet tUl Sudan, som var aktueUt för drygt ett är sedan. Då Sudans delegation besökte Sverige lyckades utrikesministern fä tUl stånd ett avtal, enUgt •vUket mottagarlandet lovade att fördela biståndet så, att också de södra och krigshärjade provinserna i Sudan skulle komma i åtnjutande av de nya biständspengarna. Att det sedan inte blev så mycket av detta bistånd är en annan historia.

Jag menar nog att man har rätt att spela med biståndsmUjonerna när det gäller så fundamentala frågor som krig och fred, vUka alltid måste bU avgörande för utvecklingseffekten av det bistånd man ger.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 3 Ang. utredning i tobaksfrågan, m. m.

Herr finansministern STRÄNG erhöU ordet för att i ett sammanhang besvara de av herrar Wikström (fp) och Öhvall (fp) tUl herr socialministern stäUda, i kammarens protokoU för den 12 januari intagna frågorna, nr 1 och 8, och anförde:

Herr talman! Herr Wikström har frågat socialministern när regeringen avser tiUsätta den utredning i tobaksfrågan som 1968 och 1970 års riksdagar begärt. Vidare har herr ÖhvaU frågat socialministern, om han avser vidta några särskUda åtgärder med anledning av i dagarna framlagda nya forskningsrapporter om tobaksrökningens skadeverkningar. Frågorna har överlämnats tUl mig för besvarande.

1968 års riksdag biföll en hemstäUan av andra lagutskottet om utredning av frågan om åtgärder för att minska tobakskonsumtionen. I utlåtande år 1970 i anledning av motioner om varudeklaration på tobaksvaror, m. m., framhöll utskottet att det var angeläget att den begärda utredningen snarast kom tUl stånd. Detta skedde efter erinran om ett uttalande frän regeringshåU, att man med hänsyn tUl de tryckfrUietsrättsUga aspektema ansett att begränsningar i tobaksreklamen borde åstadkommas genom överenskommelser meUan de marknadsförande företagen och att resultatet av dessa förhandUngar borde awaktas innan den begärda utredningen tiUsattes. Detta överensstämmer med ett svar som jag lämnade den 17 december 1969 på enkel fråga i dåvarande andra kammaren.

Under den tid som därefter förflutit har justitieministern tUlkaUat särskUda sakkunniga med uppdrag att utreda frågan om en enhetUg reglering i grundlag av yttrandefriheten i massmedier m. m. I direktiven för utredningen erinras om 1968 års riksdags behandling bl. a. av tobaksfrågan, och det angavs som en viktig uppgift för utredningen att finna en sådan utformning av nya grundlagsregler att man bl. a. får möjlighet att ingripa mot reklam och annan marknadsföring av varor, som är skadliga eller pä annat sätt olämpliga. Kungl. Maj;t har tUl utredningen överlämnat kopia av 1968 års riksdagsskrivelse i tobaksfrågan jämte utskottsutlåtandet och i sammanhanget aktuella motioner och anser sig för närvarande böra avvakta utredningens resultat.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. utredning i tobaksfrågan, m. m.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Man har beräknat att överdödligheten i lungcancer, blodkärlssjukdomar, kronisk bronkit och liknande sjukdomar, orsakade av för hög cigarrettkonsumtion, lägger ungefär 8 000 svenskar om året i en för tidig grav. Det officiella brittiska hälsoupplysningsorganet Health Education Council har uttalat följande: "Den förebyggande medicinens viktigaste uppgift i dag är att nedbringa cigarrettrökningen."

Trots att riksdagen både 1968 och 1970 har begärt en utredning om åtgärder för att minska tobakskonsumtionen, har regeringen nonchalerat detta krav. Den svenska sjukvårdsbudgeten för den statliga och den kommunala sektorn uppgår för närvarande tiU ungefär 8 miljarder om året. Det är märkligt att myndigheterna fortfarande visar så svagt intresse att förebygga värdbehoven genom att hyfsa konsumtionen av varor, som bevisUgen är hälsofarliga. Cigarrettrökningen är inte längre de rökandes ensak. Den är ett allvarligt problem för folkhälsan och samhäUet, och detta faktum lägger självfallet ett stort ansvar pä de politiska instanserna.

Det minsta man kunde begära av regeringen vore ändå att den tiUsatte den utredning som riksdagen vid två tiUfällen begärt och som faktiskt inte enbart skulle gälla tobaksreklamen utan hela frågekomplexet om tobaksbruket och vad som kan göras för att förebygga det.

Samtidigt som jag tackar för svaret måste jag säga att jag ingalunda är tiUfredsstäUd. Det har i någon tidning insinuerats att den kärva hållningen från regeringens sida skuUe bero på att det är finansdepartementet och inte socialdepartementet som handlägger dessa frågor. För min del vägrar jag tro det. Men skulle det ändå inte vara rimligt att socialministern och finansministern gemensamt överlade om saken? Det är ju ett stort ansvar regeringen tar på sig, om man säger att det bara är frågan om tobaksreklam som är viktig i sammanhanget. Det gäller ett betydUgt större problemkomplex, som verkligen vore värt den utredning riksdagen har begärt.

Herr ÖHVALL (fp);

Herr talman! Min fråga sammanfaller med herr Wikströms, och jag skaU inte uppta kammarens tid lång stund. Också jag viU framföra ett tack tiU finansministem, även om jag mäste konstatera att svaret inte är engagerat. De argument som anförs känner vi redan tUl.

Anledningen tUl att jag ställde nun fråga var närmast professor Gösta

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. utredning i tobaksfrägan, m. m.

Biraths framträdande i massmedia den 8 januari i år. Professor Birath underströk mycket kraftigt hur allvarligt han såg på tobaksbmket, framför aUt när det gäller hälsofaran för tonåringarna. Det påpekades också i programmet att det bara finns en rökawänjningskUnik här i landet men att man skulle kunna göra en insats med mycket enkla och biUiga medel, om verksamheten anknöts tUl alkoholpoliklinikerna.

Det är aUdeles tydligt att vi frägestäUare inte kan vara nöjda med det engagemang som visats. I vårt land tar man inte Uka aUvarligt på frågan om tobaksrökningen som man gör i flertalet andra länder. Men jag ber i aUa faU att få tacka för svaret.

Herr finansministern STRÄNG;

Herr talman! För att inga missförstånd skaU föreligga beträffande kommunikationerna mellan regeringens olika ledamöter viU jag framhåUa att den här saken självfallet har diskuterats inom regeringen, således icke bara mellan mig och socialministern. Liksom aUa andra meddelanden tUl riksdagen har frågesvaret delats i samtUga departement, och varie regeringsledamot har haft tUlfäUe att tUlkännage sin uppfattning. Bakom varje meddelande som lämnas tUl riksdagen finns således en accept från regeringen.

Nu kanske jag också borde tillägga att det har tagits vissa initiativ för att strama upp den kampanj för upplysning om tobaksrökningens risker som pågår. Den mera attraktiva tobaksreklamen avlägsnas efter överenskommelser mellan producenterna, marknadsförama pch myndigheterna. I vad mån man kan komma längre genom en direkt förbudslagstiftning på reklamens område tiUhör ju det som den i mitt svar omnämnda utredningen skall överväga.

Jag tror emellertid inte att man bör leka med tanken på ett direkt förbud. Ingen nation har vågat sig på det. En och annan nation har provat det i fråga om alkoholkonsumtionen, men givit upp därför att människorna är som de är. Detta är närmast en upplysningsfråga, möjligen rehabiUteringsfråga, och där kan naturligtvis tanken på awänjningskliniker bli aktuell. Men den är redan uppmärksammad av de ansvariga myndigheterna.

Därför har jag, herr talman, kommit fram tUl uppfattningen att man i dagsläget inte kan göra mer än jag här redovisat.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Det är uppenbarUgen värre än vad som framgick av det tidigare svaret, om regeringen således diskuterat saken och kommit fram tUl att man inte viU tiUmötesgå de krav om en utredning på denna punkt som riksdagen vid två tUlfällen framfört. Om det gällde nägon storpoUtisk fråga eUer någon fråga som berörde bara ett fåtal människor, skuUe vi möjligen kunna överse med en sådan nonchalans. Men här gäller det en företeelse som mänga av oss är djupt oroade inför. Och det är inte fråga om förbud utan om att försöka hitta positiva åtgärder som kan minska tobakskonsumtionen.

Eftersom jag personligen tror på möjligheten tUl sinnesändring och omvändelse skulle jag vilja föreslå att regeringen tar sig en funderare tiU

på denna fråga. Det är den faktiskt värd! Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang. informationen om kontroU av uppgift om erlagd preUminär skatt

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Sjöholms (fp) i kammarens protokoU för den 12 januari intagna fråga, m 6, och anförde:

Herr talman! Herr Sjöholm har frågat om jag anser den information vara tillräcklig som utgår tiU den skattebetalande allmänheten om nödvändigheten av att kontrollera det å debetsedeln för slutUg skatt upptagna beloppet för erlagd preliminär skatt.

AUa som får debetsedel på slutlig skatt erhåUer samtidigt med debetsedeln en särskUd upplysningsbroschyr, där bl. a. finns en direkt uppmaning att genom avlöningskvitton eller annan uppgift kontrollera att erlagd preliminär skatt tiUgodoräknats vid debiteringen. Denna information, som alltså lämnas varje skattebetalare individuellt, anser jag tUhäckUg.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Finansministem och jag är helt säkert ense om att det är viktigt att alla skattebetalare erlägger den rätta skatten — aUtså inte för Utet och inte heller för mycket. När det gäUer för Utet betald skatt gör man väl en del för att komma åt saken, även om det kanske skuUe kunna göras mer.

Men det finns också exempel på att människor får betala för mycket, och det är bl. a. detta som ligger inneslutet i min fråga.

Arbetsgivarna gör genom skatteuppbörden ett fantastiskt bra arbete för statsverket - oavlönat. Men det finns arbetsgivare som drar, låt säga 300 kronor och inlevererar 200 kronor från en anstäUd. Då märks ingenting i maskineriet. Det fungerar fortfarande. Det enda sättet att kontrollera detta är att en anstäUd när han får sin slutliga skattsedel jämför uppgiften på den rad där det står "Erlagd preliminär skatt" med sina lönekvitton.

Finansministem säger att det finns en broschyr, och det är aUdeles riktigt. Den är ganska omfattande. Men bara på tre och en halv rader står detta med kontrollen omtalat. Det är otUlfredsstäUande. Jag skuUe vUja fråga finansministern om han har en uppfattning om hur många som verkligen gör en sådan kontroll. Jag skulle uppskatta dem tUl ungefär 5 procent av alla skattebetalare.

Det görs för Utet, herr finansminister. Jag menar att man verkUgen skulle uppmana människorna att kontrollera uppgiften om preUminär-skatten. Det är t. o. m. Utet ojust av samhäUet, staten, att införa ett skattesystem som har dessa inbyggda risker och inte bättre söka förebygga verkningarna av dem. Det viktigaste med denna broschyr är att människorna blir uppmärksammade på att de skall göra denna kontroU. Varför inte fästa en särskild liten lapp på den slutUga skattsedeln och

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. informationen om kontroU av uppgift om erlagd preliminär skatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. informationen om kontroU av uppgift om erlagd preliminär skatt

uppmana människorna att kontrollera preliminärskatten. Hur många läser denna broschyr? Den är bra, men den är aUtför mångordig i många avseenden. De flesta människor tycker nog att detta ser mycket besvärUgt ut, och så läser de ingenting. Men en särskUd väl formulerad uppmaning att göra denna kontroll tycker jag att finansministern, så kraftfuU i övriga ting, skulle kunna hjälpa de skattskyldiga med.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Man kan inte gärna vara dels för utförlig och dels för knapphändig i samma broschyr, men det var ungefär resultatet av herr Sjöholms uppfattning. Jag har den uppfattningen att allt vad som står i denna fyrsidiga broschyr är för den skattskyldige viktiga ting. Ett av dessa ting är bl. a. den klara uppmaningen att kolla upp skattsedeln emot de avlöningskvitton som man har erhålUt under året.

Herr Sjöholm och jag har fört denna diskussion en gång tidigare — 1965. Då fanns det kanske Utet mer underlag för herr Sjöholms fråga; då kritiserade han att man inte i broschyren hade med denna uppmaning att kolla upp de avlöningskvitton som regelmässigt innehåUer ett besked om preliminärskatteavdragen utan att man inskränkte sig tUl att det strax före deklarationen skulle lämnas besked om vad hela det avdragna skattebeloppet under året utgjorde. Numera är denna broschyr kompletterad med just den uppmaning som herr Sjöholm efterlyste.

Herr Sjöholm hade visserligen ett yrkande tiU den gången, nämligen att man frän skattemyndigheterna skulle distribuera tUl varje deklarant ett särskilt kuvert att lägga kvittona i. Detta har inte de lokala skattemyndigheterna tUlmötesgått, och det tror jag också är tämligen likgiltigt. Om man förvarar dessa besked i ett kuvert, en låda eUer en påse eUer vad man kan hitta på är ju tämligen egalt. Den klara anmaningen om att kolla upp slutskattesedeln mot lönekvittonas besked om vad som har dragits av i preliminär skatt innebär ju en ganska klar anvisning tUl vederbörande att han i fortsättningen bör ta vara på sina kvitton.

Jag är medveten om att en stor del av vårt lands folk har en viss ovUja mot att läsa instruktioner och formulär frän myndigheterna. Hur man skaU komma tiU rätta med det problemet har emellertid varken herr Sjöholm eller jag någon patentanvisning för.

Herr SJÖHOLM (fp);

Herr talman! Jodå, herr finansminister, man kan samtidigt vara både för UtförUg och för knapphändig - utförUg i fråga om ord men knapphändig i fråga om sakliga upplysningar; jag tror att kammarens talarstol någon gång har givit exempel på det.

Det är alldeles riktigt att jag ställde samma fråga för sex år sedan, och det har gjorts vissa framsteg sedan dess. Jag hoppas att det inte skaU dröja ytterUgare sex år innan vi kan komma ännu ett steg på vägen.

I broschyren finns väldigt många upplysningar, och det är alldeles rätt som finansministern säger att människor inte gärna läser sådana här instruktioner. Men just därför skulle denna upplysning om kontroU ges på en särskUd Uten lapp där det bara stod ett par rader. Sådant läser människor, men de tröskar inte igenom en hel broschyr.

Mitt förslag om ett kuvert var egentligen inte sä dumt, även om det naturligtvis skulle ha blivit litet omständligt. Meningen med det var att man skulle fästa människornas uppmärksamhet på hur viktigt detta var; Här skaU ni förvara era kvitton. När ni får debetsedeln på slutlig skatt skaU ni koUa rad så och så.

Jag är tacksam för att det har blivit vissa framsteg. Att frågan är viktig tror jag att finansministern och jag kan vara överens om. Mycket av det som står i broschyren är betydelsefullt, men jag håUer fortfarande på att den viktigaste upplysningen av aUa ärjust den om kontrollen. Den borde inte försvinna på tre rader i all denna text i broschyren. Sätt en lapp pä debetsedeln om att man skall kontrollera uppgifterna om erlagd preliminär skatt!

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. föreslagen skatt pä ideell annonsering

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag nödgas vidhålla att alla uppgifter i broschyren är ungefär lika viktiga. Då kvarstår egentUgen bara två alternativ för att lösa detta: Antingen får man sammanföra alla dessa uppgifter i en enda broschyr på fyra sidor och ställa den till skattebetalarnas förfogande eUer också får man dela upp upplysningarna pä, jag vet inte hur mänga, smälappar och ställa dem tiU skattebetalarnas förfogande. Jag är inte säker på att det sista alternativet skulle medföra någon fördel.

Överläggningen var härmed slutad.

§ S Ang. föreslagen skatt på ideell annonsering

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Wikströms (fp) i kammarens protokoU för den 13 januari intagna fråga, nr 18, och anförde:

Herr talman! Herr Wikström har frågat mig om jag anser det rimligt att även ideell annonsering belastas med den aviserade annonsskatten.

Förslag om annonsskatt kommer att föreläggas riksdagen i mars månad. Beredning av ärendet pågår varför jag inte har någon möjUghet att nu besvara frågan.

Herr WIKSTRÖM (fp):

Herr talman! Det här var ett kort och mycket bra svar, bra därför att det visar att det ännu finns möjlighet att påverka utformningen av den annonsskatt som regeringen tydligen har bestämt sig för. Jag skaU inte aUs ta upp problemet om annonsskatten i hela dess vidd. Den får vi återkomma tUl i annat sammanhang. Däremot har jag tyckt att det är angeläget att efterlysa besked om verkligen herr Sträng anser det vara rimligt att all annonsering skulle drabbas av annonsskatten.

I min enkla fråga har jag nämnt några exempel på annonsering som jag inte kan betrakta som kommersiell. Annonser om gudstjänster, om studieförbundens utbud av studiecirklar, om kulturaftnar osv. — detta är ju information om sammankomster av närmast ideell art. En 10-procentig annonsskatt måste uppfattas som att staten viU begränsa den annonsering

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. de värnpliktigas förhållanden vid avtjänande av militärt arreststraff

som belastas med en sådan skatt. Ingen tror väl att annonsörerna i det här fallet utan vidare kan öka sina annonskonton med 10 procent. Det kan i varje fall inte studieförbunden, föreläsningsföreningarna, kulturorganisationerna och de kristna kyrkorna.

De människor som utan ersättning satsar av sin tid och sin kraft på ideellt arbete kan knappast tolka ett förslag — om ett sådant nu skulle komma — om skatt också på ideell annonsering på annat sätt än att staten vill inskränka denna, att den verksamhet man annonserar om anses mindre önskvärd. Även om det är dåligt beställt med den svenska ekonomin, kan det inte vara så Ula att vi av statsfinansiella skäl behöver beskatta också information om gudstjänster, studiecirklar och kulturarrangemang.

Jag är alltså tacksam för att finansministerns svar var så kort den här gången och att det alltså finns möjlighet för departementet att fundera över dessa synpunkter.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 6 Ang. de värnpliktigas förhållanden vid avtjänande av nulitärt arreststraff

Herr försvarsministern ANDERSSON erhöll ordet för att besvara herr Svanströms (c) i kammarens protokoU för den 15 januari intagna fråga, nr 26, och anförde;

Herr Svanström har frågat mig vilka bestämmelser som för närvarande gäller beträffande rastning, bespisning, hygien m. m. i fråga om värnpliktiga som avtjänar miUtärt arreststraff.

Bestämmelser om behandlingen av dem som undergår arrest finns intagna bl. a. i lagen (1948:449) om disciplinstraff för krigsmän och kungörelsen (1948:691) angående den mUitära rättsvården. Vidare har närmare föreskrifter i hälsovårdshänseende lämnats av försvarets sjukvårdsstyrelse. Dessutom har överbefälhavaren meddelat vissa anvisningar.

I de hänseenden som särskUt berörs i frågan innebär bestämmelserna i korthet följande.

Straffarrestant som inte deltar i tjänstgöring skaU beredas tUlfälle att dagligen vistas utomhus minst en timme. Detta är en förmån, som arrestanten frivUligt kan avstå från att utnyttja. Utomhusvistelsen bör äga mm på lämplig, avskUd plats. Bevakningen av arrestanten bör därvid vara anordnad på sådant sätt att uppmärksamhet inte onödigtvis väcks. Sålunda bör bevakningspersonalen inte vara beväpnad med eldvapen annat än om särskUda skäl föranleder detta. Om arrestant under utomhusvistelsen har att uppehålla sig inom särskild inhägnad eUer annat avskUt område, bedöms med hänsyn tUl omständigheterna, om bevakning är nödvändig.

Straffarrestant skall erhåUa mat och dryck i enlighet med vad som tUlkommer meniga. Friskt dricksvatten skall tUlhandahållas honom även då utspisning inte äger rum. Han skaU ha tUlfäUe att sköta sin personliga hygien och får ha toalettartiklar m. m.

Herr SVANSTRÖM (c);

Herr talman! Jag ber att få tacka försvarsministern för svaret. Av detta, som var ganska utförligt och för mig tUlfredsställande, framgår att i de fall där utomhusvistelse accepteras av arrestanten bör den äga ram pä lämplig, avskUd plats, och bevakningen bör därvid vara anordnad på sådant sätt att uppmärksamhet inte onödigtvis väcks.

Det händer väl ganska ofta att en fråga är föranledd av en inträffad händelse. De regler som gäller för vårt frågande här i riksdagen omöjUggör emellertid att särskUda händelser behandlas. Äv svaret torde emeUertid med betydande klarhet framgå att t. ex. åsättande av handbojor vid sådan rastning icke kan anses vara en på lämpligt sätt arrangerad övervakning. Jag får därför med tacksamhet notera att försvarsministerns uppfattning är att om sådant skulle förekomma som jag nu nämnt får det anses mindre lämpligt.

I väntan på att arreststraffet som sådant skall slopas är jag också i övrigt nöjd med det besked beträffande förhållandena i samband med straffets avtjänande som svaret innehåller, och jag ber därför, herr talman, att än en gäng få tacka försvarsministern för svaret.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. Sveriges Radios ställning iförhållande till statsmaktema

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Ang. Sveriges Radios ställning i förhållande tiU statsmakterna

Herr utbUdningsrrunistern CARLSSON erhöll ordet för att besvara herr Ahlmarks (fp) i kammarens protokoU för den 12 januari intagna fråga, nr 2, och anförde:

Herr talman! Herr Ahlmark har frågat mig om det är förenligt med Sveriges Radios självständighet gentemot statsmakterna att en ledamot av regeringen tar kontakt med radiochefen för att försöka stoppa radio-TV-journalisternas nyhetsförmedling.

Sveriges Radio bestämmer själv över sin nyhetsförmedling.

I den mån en särskUd överenskommelse har träffats om tiUhanda-håUande i förväg av visst nyhetsmaterial för pubUcering vid bestämd tidpunkt, som fallet är med statsverkspropositionen, är den som tillhandahåller materialet oförhindrad att diskutera förutsättningarna för och tiUämpningen av överenskommelsen.

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Min fråga handlar om den princip som finansministern
har aktualiserat för hela svenska folket. °

Ett förslag ur den kommande statsverkspropositionen kunde avslöjas i TV-nyheterna just före jul. Finansministern ringde upp radiochefen för att protestera. Därefter förklarade herr Sträng för Vestmanlands Läns Tidning att han fått "radioledningens garantier mot ett upprepande".

Detta uttalande är sensationellt av åtminstone tre skäl.

1) Det är oroande att radiochefen uttryckt sig så att finansministern ansett sig ha fått "garantier" mot fortsatta nyheter ur propositionen. Att radiochefen sedan från Malta försökt leva upp tUl sina löften är ännu mer

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. Sveriges Radios ställning iförhällande till statsmakterna

anmärkningsvärt. Jag delar indignationen bland journalistema pä Sveriges Radio och bland många andra över det som inträffat.

2) Enligt en uppgörelse med pressens samarbetsnämnd, TT, Sveriges Radio och statsrådsberedningen är jakten på nyheter ur statsverkspropositionen fri fram tUl den 7 januari. Innan massmedia får sitt förhandsmaterial har de aUtså rätt att leta fram och publicera nyheter. Den uppgörelsen har finansministern vägrat att respektera, och utbUd-ningsministerns dimmiga formuleringar i dag ger inte besked om vad han anser om den överenskommelsen.

3) I radiolagen, dess förarbeten och officieUa utlolkningar har man betonat Sveriges Radios självständighet gentemot statsmakterna. Det får inte förekomma någon statscensur, staten får inte lägga sig i programverksamheten och statsråd har inte rätt att söka undertrycka misshagliga program.

Den principen har herr Sträng strantat i. Han har med radiochefens hjälp försökt stoppa de nyheter som journalisterna på radio och TV kan få fram och som de har rätt att offentliggöra också enligt en särskild överenskommelse för tre år sedan.

1 kraft av sin stäUning som regeringens mäktigaste man har finansministern med direkta ingripanden försökt förhindra en fullt legal och anständig nyhetsrapportering. Jag ser det som ett brott mot andan i radiolagen.

Visst är det i regel bra om propositioner blir kända först när de når riksdagen. Men den strävan får man klara genom arbetsformerna i departementen, inte genom att beskära den fria nyhetsförmedlingen.

Jag tackar utbildningsministern för svaret på min fråga. Det var tomt och utan större intresse. Jag hoppas att Ingvar Carlsson blir mera klar och bestämd när han nu förklarar för finansministern att Sveriges Radios självständighet är viktigare än herr Strängs irritation över att Kanslihuset inte kan håUa tätt med innehållet i kommande propositioner.

Herr utbUdningsministern CARLSSON:

Herr talman! Herr Ahlmark besväras tydligen av den av honom åberopade dimman mera än jag kunde föreställa mig när han stäUde sin fråga, så jag skall gärna något utveckla min syn på detta problem.

Det är intressant att se hur folkpartiet uppträder i denna fråga. Det började nämligen med ett angrepp i en folkpartitidning och en våldsam attack mot finansministern för att nyheter läckt ut i förtid ur budgeten. Tidningen skrev i en ledare följande;

"Som skvallrare ur kanslihuset satte TV i går nytt rekord: kontentan av statsverkspropositionen trampetades ut i båda kanalerna. Det är egentligen något oerhört, men herr Sträng och hans statssekreterare blundar och ler väl som vanligt? "

Det var en av våra mera kända folkpartitidningar som skrev detta. Tidningen ansåg vidare i ledaren att finansministern borde avgå. Tidningen vet rimligtvis om att enligt tryckfrihetslagen varken Sträng eller någon annan i regeringen har rätt att efterforska vem som har lämnat ut en uppgift.

När finansministern använder möjligheten att åberopa den träffade

överenskommelsen med massmedia uppträder i stället herr Ahlmark och antyder att herr Sträng försöker stoppa nyheter. Hur skaU man egentligen bära sig ät för att vara folkpartiet i olika skepnader tiU lags?

Statsverkspropositionen är ju ett unikt material. Därför har en speciell överenskommelse — som herr Ahlmark antydde — träffats meUan nyhetsmedia och regeringens kansli om publiceringen av denna. Jag kan tänka mig att det fanns två syften bakom den överenskommelsen;

1. Journalisterna skaU få nyhetsmaterialet i god tid. Därmed får de möjligheter att presentera fakta för allmänheten pä ett bättre sätt.

2. Statsverkspropositionen är den utan jämförelse viktigaste framställningen från regeringen tiU riksdagen. Riksdagens ledamöter kan därför göra anspråk på att enligt i förväg bestämda former få del av huvudtitlarna. Man eftersträvar naturligtvis här en samlad samtidig och korrekt redovisning.

Det är obestridligt att förhandsuppgifter om huvudtitlarna varit säUsynta. En långvarig praxis har utvecklats, som innebär att riksdagen och allmänheten fått en samlad, av journalisterna genomarbetad presentation av budgeten. Om emellertid, som inför årets budget, väsentliga nyheter läckt ut innan de fyra dagarna, förlorar man båda motiven för överenskommelsen.

Frågan gäUer därför, herr Ahlmark: Menar herr Ahlmark att finansministern inte skulle ha rätt att tiU massmedia uttrycka sin uppfattning om konsekvenserna av en sådan utveckling?

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. Sveriges Radios ställning i förhållande till statsmaktema

Herr AHLMARK (fp);

Herr talman! Det finns en träffad överenskommelse. I den har statsrådsberedningen och Ivar Sundvik varit med. Den innebär att man inte får publicera en nyhet sedan releasen har kommit och TT givit sitt förhandsmaterial, fyra helgfria dagar före statsverkspropositionens avlämnande. Men det står också, och detta har statsrådsberedningen skrivit under: "Releaseförf äran det får under inga omständigheter användas så, att det under onödigt läng tid hindrar en aktiv nyhetsförmedling."

Det är den överenskommelsen som Gunnar Sträng har brutit. Det är den uppgörelsen som Ingvar Carlsson nu försöker nonchalera.

Jag ser aUtsä detta som ett brott mot andan i radiolagen. § 8 i radiolagen lyder på följande sätt: "Myndighet eller annat allmänt organ får ej i förväg granska eller föreskriva förhandsgranskning av radioprogram och ej heller förbjuda radiosändning eUer trådsändning på grund av dess innehåll."

Den tanken utvecklade Olof Palme så här i riksdagen när han var
kommunikationsminister: "Mitt politiska ansvar i denna fråga är att föra
en sådan politik att jag värnar Sveriges Radios oberoende stäUning visavi
statsmakterna som ett fritt och självständigt radioföretag. Jag skulle svika
detta rrutt ansvar om jag försökte lägga mig i de enskUda radioprogram
men. ----- På den punkten måste jag alltsåstå absolut fast - icke någon

inblandning i de enskUda programmen hos Sveriges Radio."

Detta utomordentUga uttalande av den nuvarande statsministern — "icke någon inblandning i de enskilda programmen" - måste självfallet

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. Sveriges Radios iställning iförhällande tiU statsmaktema

gäUa för samtliga statsråd, således även för finansministern. Riksdagens rätt att vara först att ta del av propositionerna när de kommer får klaras genom departementens arbetsformer. Men man kan inte beskära den fria nyhetsförmedUngen.

Utbildningsministern tycks inte ha insett att den princip som vi nu diskuterar är oerhört viktig. Om radio-TV blir beroende av statsmakterna för sin rapportering, leder det tUl en aUvarlig styrning av nyhetsförmedlingen, därför att etermedierna är så viktiga, har så stark genomslagskraft. I förlängningen av påtryckningar av Gunnar Strängs typ ligger det system för radio och TV som man hade i Frankrike under president de Gaulles tid: en stark styrning från regeringens sida. Dit har vi självfallet inte kommit. Dit skall vi inte komma. Men därför är det också oerhört viktigt att så många har reagerat så hårt inför finansministerns prestationer under juldagarna förra året.

Herr utbUdningsministern CARLSSON;

Herr talman! Jag tror att vi lugnt kan låta de Gaulle vUa i frid i denna diskussion. Det är våldsamma överdrifter som herr Ahlmark här gör sig skyldig tUl.

Det har inte brutits någon överenskommelse. Finansministern har rätt att göra en tolkning av den överenskommelse som träffats, och praxis är obestridligen att man tidigare i stort sett har häUit huvudtitlarna fria frän publicering. Jag kan här åberopa en tredje folkpartiföreträdare, Sundsvalls Tidning, som på denna punkt den 10 januari har visat klar förståelse för finansministems handlande.

Sedan försökte herr Ahlmark också lägga något slags moraliskt ansvar på finansministern för att uppgifter ur statsverkspropositionen läckte ut. Nu är det emeUertid så att statsverkspropositionen skickas för kontroll tiU många ämbetsverk och myndigheter. Sveriges Radio fick t. ex. utbUdningsdepartementets huvudtitel, som innehåller uppgifter om licenshöjningen, den 14 december. Därmed är dock inte sagt att TV-programmet Rapport hämtade sina uppgifter ur det exemplaret. Man kan mycket väl ha fått uppgifterna från annat håU, eftersom utbUdningsdepartementets huvudtitel delas tUl verk och myndigheter utanför kanslihuset i inte mindre än 46 exemplar.

Med detta har jag velat belysa hur lätt det är för en journalist i Stockholm att plocka fram nyheter före de fyra dagar det här gäUer. Som Gunnar Sträng framhållit är det inte någon journalistisk bragd att hitta sådana nyheter. Inte heller är det fråga om — vilket herr Ahlmark viUe göra gäUande — att i dagsljuset ta fram några dolska avsikter, som regeringen försöker hemlighåUa. Lika litet är motivet att förhindra att regeringen väljer en särskUt lämplig tidpunkt för publicering, ty den är fastställd i grundlagen. Frågan gäUer om vi så att säga droppvis från mer eUer mindre säkra käUor skall få kännedom om innehäUet i statsverkspropositionen före den 12 januari, eller om vi skaU fä det den dagen.

Jag viU betona att det inte är av hänsyn tUl regeringen utan tUl riksdagen som denna överenskommelse har arbetats fram. Regeringen skulle säkerligen ha mycket att vinna på att i lämpliga portioner släppa ut nyheter ur statsverkspropositionen pä ett sätt som passar regeringen. Men

vi skaU vara mycket aktsamma om den öppenhet gentemot pressen som vi nu har i kansUhuset och i vår förvaltning. Den får inte försämras. Men en skärpning är just den utväg och det reeUa alternativ som här skuUe stå tUl buds.

Från borgerliga ledamöter har det vid flera tiUfäUen ifrågasatts om man inte skuUe ingripa mot vissa radio- och TV-program. Vid sådana tiUfäUen har jag emellertid inte hört herr Ahlmark slå vakt om Sveriges Radios självständighet. Men dä har det förstås gällt program, vUkas rätt att sändas man inte har kunnat försvara utan att riskera sin popularitet i vissa gmpper.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. viss prisstegringskompensation inom den statliga frivilliga pensionsförsäkringen

Herr tredje vice talmannen anmälde att herr Ahlmark anhållit att tUl protokoUet få antecknat att han inte ägde rätt tUl ytterUgare anförande i denna debatt.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Ang. viss prisstegringskompensation inom den statliga frivUUga pensionsförsäkringen

Herr socialministern ASPLING erhöll ordet för att besvara herr Gustafsons i Göteborg (fp) i kammarens protokoll för den 12 januari intagna fråga, nr 7, och anförde;

Herr talman! Herr Gustafson i Göteborg har frågat mig när de kvinnor som får pension i den statUga frivUliga pensionsförsäkringen kan räkna med att få särskilda pensionstUlägg som kompensation för prisstegringarna.

Som jag har sagt i svar på en interpellation av herr Gustafson vid förra årets riksdag bedrivs i riksförsäkringsverkets regi en frivUlig pensionsförsäkring enligt försäkringstekniska gmnder. Dessa grander bygger på premiereservmetoden och innefattar antaganden om framtida ränteavkastning, dödlighetsförhållanden m. m. Försäkringen finansieras genom avgifter som skaU vara så beräknade att de jämte ränteavkastningen täcker pensionskostnaderna för de försäkrade inom respektive tariffgrupp.

För att pensionsbeloppen skall kunna höjas fordras således att överskott uppkommer på försäkringsrörelsen. Ett överskott som uppkommit inom tariffgruppen har — som jag nämnde i mitt svar på herr Gustafsons interpellation - möjliggjort pensionstiUägg ttU manliga försäkrade enligt den tariff som gäUde åren 1938-1957.

Enligt vad jag nu har inhämtat från riksförsäkringsverket räknar verket med att pensionstUlägg tiU kvinnliga försäkrade inom motsvarande tariffgrupp skaU kunna börja utgå under år 1972.

Herr GUSTAFSON i Göteborg (fp):

Herr talman! Det var en mycket värdefuU upplysning som socialministern lämnade. Jag ber att få tacka honom för den.

Det är över 30 000 kvinnor försäkrade i den frivUliga statUga

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. uppförande av ämnet DMT (di-metyotmptamin) på narkotikaförteckningen

pensionsförsäkringen, och de har inte fått nägra som helst pensionstiUägg som kompensation för prisstegringarna, under det att försäkringstagarna i praktiskt taget aUa andra pensionssystem — även stora grupper av män i den statliga friviUiga pensionsförsäkringen — har fått det. Nu meddelar socialministern att ocksä dessa kvinnor frän och med nästa år kan räkna med att få ett pensionstiUskott. Jag tror att det kommer att hälsas med stor tUlfredsstäUelse inom denna gmpp.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 9 Ang. uppförande av ämnet DMT (dimetyotruptamin) på narkotikaförteckningen

Herr socialministem ASPLING erhöll ordet för att besvara fru Frcenkels (fp) i kammarens protokoU för den 15 januari intagna fråga, nr 29, och anförde:

Herr talman! Fru Fraenkel har frågat mig om jag överväger att vidta åtgärder för att få det narkotiserande ämnet DMT (dimetyotmptamin) uppfört på narkotikaförteckningen.

DMT tiUhör den grupp av ämnen som avses bli underkastade internationell kontroll genom den konvention om psykolropa ämnen som utarbetas vid den nu pågående narkotikakonferensen i Wien. Enligt vad jag inhämtat har socialstyrelsen för avsikt att föreslå Kungl. Maj ;t att DMT och vissa andra ämnen skall betraktas som narkotika och därigenom föras upp på narkotikaförteckningen.

FraFR.CNKEL(fp);

Herr talman! Jag skall be att få tacka socialministern för svaret; jag är glad över det positiva innehållet i det.

Förra veckan var jag dock i kontakt med socialstyrelsen i denna sak och fick då beskedet att man inte hade för avsikt att föra upp DMT på narkotikaförteckningen. Man har alltså ändrat sig på den punkten.

Jag tycker att det är mycket tråkigt att det skall behöva gå så lång tid innan man kan få upp ett narkotiserande ämne på narkotikaförteckningen.

Längst ner på s. 178 i statsverkspropositionen finns tio rader — och det är aUt som sägs i narkotikafrågan — om vUka åtgärder man ämnar vidta mot narkotUcamissbmket. Där sägs, att myndigheterna följer problemet med uppmärksamhet. Jag tycker inte att man kan säga att myndigheterna har följt det med uppmärksamhet, när detta preparat under en ganska lång tid på Västkusten har sålts för 3 kronor trippen i StäUet för LSD som säljs för mellan 40 och 50 kronor trippen; DMT har samma verkan som LSD. Man har propagerat för det genom tidningsartiklar och genom intervjuer i Västkvarten, och tyvärr, måste jag säga, står ju också jag här i dag och reklamerar för det. Jag vet inte om det är så bra, men jag har känt mig manad att ta upp frågan, därför att man, så länge änmet inte är uppsatt på narkotikaförteckningen, inte kan komma åt langarna. Polisen har sagt mig att man gör så gott man kan för att ta

giftet i beslag. Men langarna har alltså nu, under denna tid, haft möjUghet att föra in detta gift i Sverige och lagra upp det. De vet att de inte fär något straff för denna handling. Jag är emeUertid tacksam för att detta gift nu skaU komma upp på narkotikaförteckningen, och jag hoppas att det i framtiden blir möjligt att ha en något bättre beredskap så att åtgärder snabbt kan vidtagas.

Herr socialministern ASPLING:

Herr talman! Först bör det slås fast att man inte utan vidare kan komma över detta medel på legal väg.

Socialstyrelsen har velat avvakta en viktig intemationeU konferens som nu pågår i Wien innan en framstäUning görs. Det föranleder mig, herr talman, att i detta sammanhang i korthet nämna att regeringens ansträngningar under praktiskt taget hela 1960-talet och under de senaste åren direkt i FN:s narkotikakomnussion att få tUl stånd en effektivare internationell kontroll av narkotika — och dä speciellt beträffande centralslimulerande medel - nu synes bli krönta med framgång.

I anslutning tUl arbetet i FN;s narkotikakommission pågår just i dessa dagar en konferens i Wien, där man mera slutgUtigt kommer att ta stäUning tUl ett förslag om en särskild konvention rörande de centralslimulerande medlen. Avsikten är att dessa medel skall kunna underkastas samma internationella kontroll som nu gäUer för sedan länge erkänt farUga narkotika, sådana som morfin, heroin och cannabis.

Vi noterar med stor tUlfredsstäUelse att de svenska bemödandena på detta område nu synes vara på väg att vinna en omfattande internationell anslutning.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. uppförande av ämnet DMT (dimetyotruptamin) på narkotikaförteckningen

FruFRNKEL(fp);

Herr talman! Jag är glad för att åter få denna upplysning. Jag vUl dock notera att det gjorde mig verkligt ängslig när det från socialstyrelsens sida anfördes att förekomsten av detta gift inrapporterats tUl socialstyrelsen vid ett par tiUfäUen, men att förekomsten hittUls har bedömts vara så sporadisk att den inte ansetts utgöra någon fara. Jag ansåg att det var förfärligt. Även om detta narkotikagift förekommer sporadiskt är det nämligen mycket farligt. Man skaU inte invänta ett, tvä eller tre dödsfall, utan slå tiU med detsamma. Jag är dock tacksam för de här upplysningarna och förstår att åtgärder mycket snart kommer att vidtagas.

Herr socialrrUnistern ASPLING:

Herr talman! Jag vUl understryka att bakgrunden tUl socialstyrelsens handlingsUnje har varit strävandena att få tUl stånd en internationell kontroll. Det är smugglingen det gäUer, fru Frasnkel. Våra oUka åtgärder är exempel på hur viktigt det är att vi pä det internationella planet kan åstadkomma en effektivare kontroll. Vi hoppas att våra ansträngningar nu slutligen skall kunna krönas med framgång, såsom jag anfört i mitt tidigare inlägg.

Överläggningen var härmed slutad.

2 Riksdagens protokoll 1971. Nr 12-13

Nr 12 § 10 Ang. bestämmelserna om 1973 års kommunala val

Torsdagen den

21 ianuari 1971 ®" civUministern LUNDKVIST erhöU ordet för att besvara herr

_____________ Turessons (m) i kammarens protokoU för den 12 januari intagna

Ang bestämmelserna fråga, nr 12, och anförde:

om 1973 ärs Herr talman! Herr Turesson har frågat mig om jag ämnar förelägga

kommunala val riksdagen förslag tUl ändrad lagstiftning, som innebär att de olika

partiernas röster även i kommunala val får lika värde, i så god tid att en sådan ordning kan tUlämpas vid 1973 års val.

Frågan om valsystemet vid kommunala val har utretts av kommunalvalskommittén, som lämnar sitt betänkande i dagarna. Regeringen kommer, efter sedvanUg remissbehandling, att ta stäUning och därefter understäUa riksdagen frågan i så god tid att ett eventueUt nytt valsystem kan tUlämpas vid 1973 års val.

Herr TURESSON (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka civilministern för hans svar.

När vi utformade den nya författningen tiUmättes frågan om valsystemet en mycket stor betydelse. Inte rrUnst förre statsministern talade många gånger med stor brio om nödvändigheten av att få ett valsystem, som vid sammanräkningen gav varje röst i möjUgaste mån lUca värde. Den principen bör självfallet gälla även vid val tUl kommunfullmäktige och landsting. Så är emellertid inte fallet för närvarande. Det är upprörande skillnader i fräga om s. k. rättvisa vid tUldelningen av mandat tiU de oUka partierna.

Jag kan från mitt eget landstingsområde peka på hur ett Utet parti fär betala 6 000 röster per mandat, medan det stora partiet får sina mandat för något under 2 000 röster per mandat. Så kan vi naturligtvis inte ha det i fortsättningen. Självklart måste vi snarast möjligt få en förändring.

Den kan ske på flera sätt. Man kan slopa valkretsindelningen, som ju är en anordning som konserverar dessa orättvisor. Man kan även utforma ett system med utjämningsmandat, ungefär som vid val tUl riksdagen.

Det är bra att civUministern är beredd att lägga fram förslag tUl ett nytt system, om det nu av tekniska skäl går att genomföra i så god tid att. vi kan tUlämpa det vid 1973 års val. Men vad som inte är bra är ordet "eventuellt" i sista meningen i svaret. Det får helt enkelt inte vara en eventualitet, om vi skaU få rättvisa här. Det skaU vara en självklarhet att vi får ett rättvist valsystem. Får vi inte det snarast möjligt, är det verkligen dåligt bestäUt med efterlevnaden av jämlikhetsprincipen pä detta område.

Herr civUministern LUNDKVIST;

Herr talman! SjälvfaUet måste ett "eventuellt" stå där, eftersom regeringen inte i dag kan föregripa den remissbehandling som bör ske av detta betänkande. Först sedan den remissbehandlingen har skett, kan vi lägga fram ett definitivt förslag. Vår ambition är dock att detta förslag skall föreligga och att vi skall få ett avgörande i denna fråga i så god tid att vi 1973 kan tiUämpa det valsystem som vi bestämmer oss för. 18

Herr TURESSON (m);

Herr talman! Jag fäste mig vid att det står "i så god tid att ett eventuellt nytt valsystem". Civilministern tvekar eller inte. Det är detta som jag hänger upp mig på. Vi måste fä ett förslag tUl nytt rättvist valsystem. Hur det sedan skall utformas, kan vi självfaUet inte begära att få något svar på i dag.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang. åtgärder för att minska olycksfallsriskerna vid skolskjutsar

§ 11 Ang. åtgärder för att minska olycksfaUsriskerna vid skolskjutsar

Herr kommunikationsministern NORLING erhöll ordet för att besvara herr Oskarsons (m) i kammarens protokoU för den 12 januari intagna fråga, nr 3, och anförde;

Herr talman! Herr Oskarson har frågat mig om jag avser att mot bakgrunden av de allvarliga olyckor, som under den senaste tiden inträffat i samband med skolskjutsar, vidta några särskUda ätgärder för att minska olycksfaUsriskerna för dessa.

Så sent som den 26 november förra året besvarade jag en enkel fråga i andra kammaren om säkerheten för skolskjutsar. Jag anförde då bl. a. att jag i proposition 1970:109 redogjort för skolskjutsutredningens synpunkter och för de åtgärder som planerades i syfte att öka säkerheten för elever vid skolskjutsning.

I kungörelsen (1970:340) om skolskjutsning, som trädde i kraft vid årsskiftet, har meddelats ingående bestämmelser för denna trafik. Bl. a. föreskrivs, att skolskjutsning skaU ordnas så att kraven på trafiksäkerhet tUlgodoses. De kommunala skolstyrelserna skall verka för att särskilt anordnade hållplatser utformas sä att olyckor i möjligaste mån undviks. Skolstyrelse skaU vidare efter samråd med trafiknämnd, polis och väghållare bestämma färdväg och plats för på- eUer avstigning samt svara för att eleverna undervisas om vad de skall iaktta för att undvika olyckor i samband med skolskjutsning. Förare av skolbuss måste enligt de nya bestämmelserna ha trafikkort för buss även vid icke yrkesmässig skolskjutsning. I fräga om fordonens beskaffenhet gäller särskUda krav för både buss och annat fordon som används såsom skolskjuts. Skolbuss skaU dessutom kontroUbesiktigas redan inom ett år efter den första besiktningen.

Närmare anvisningar för tUlämpningen av kungörelsen om skolskjutsning har utfärdats av trafiksäkerhetsverket. Härutöver kan nämnas att trafiksäkerhetsverket fått i uppdrag att utreda lämplig utmärkning av skolskjutsarna. En möjUghet är att fordonen förses med en upplyst skylt som bringas att blinka när fordonet står stUla för barnens på- eller avstigning.

De olyckor i samband med skolskjutsning som herr Oskarson syftar pä har inträffat innan de nya reglerna böriat tUlämpas. De föreskrifter jag här redogjort för har varit i kraft endast nägra veckor, och det är givetvis alldeles för tidigt att säga något om den effekt de kommer att få. Jag avser emellertid att följa utvecklingen och vid behov överväga de kompletterande åtgärder som kan vara motiverade.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Ang ätgärder för att minska olycksfallsriskerna vid skolskjutsar

Herr OSKARSON (m);

Herr talman! Jag ber att få tacka herr statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet för svaret, och jag ber också att få tacka för den positiva syn som — helt naturligt, skulle jag vUja säga -kommunikationsrrdnistern har på detta problem.

Som statsrådet vet hände det under hösten ett stort antal olyckor i samband med skolskjutsar varav inte mindre än fem med dödlig utgång. Alla trafikolyckor är upprörande. Men när det är skolbarn som förolyckas vid färd tiU och frän skola blir allmänheten - detta med alldeles särskUd rätt — mycket upprörd, särskilt om det framstår som möjligt att man med tämligen enkla åtgärder eller föreskrifter skulle kunnat förhindra tragedin.

Det är riktigt som statsrådet säger, att vi så sent som vid förra årets riksdag behandlade detta problem i samband med propositionen 109. Vid det tillfället framfördes också motionsvägen krav på att skolskjutsar borde vara utrustade med blinkljus som skulle tändas i samband med att bussen stannade för av- eller påstigning, detta för att varna förbipasserande trafikanter. Detta förslag vann emellertid inte riksdagens bifaU.

Som skolskjutsutredningen framhåUer i sitt betänkande visar all statistik att eleverna löper den största risken att råka ut för olycksfaU när de är utanför fordonet. De mest riskfyllda momenten är just i samband med av- och påstigning. Eleverna är ofta inte medvetna om den risk och de faror som de löper. Förbipasserande trafikanter har ofta svårt att se skolskjutsen, särskilt under nedsatt sikt, mörker och dimma, och sådana förhåUanden har vi ju under en stor del av året. Många trafikanter tar heller inte nödvändig hänsyn tUl skolskjutsskylten och tyvärr blir följden ofta påkörningsolyckor.

I propositionen redovisade statsrådet, som sägs i svaret, vad skolskjutsutredningen hade sagt angående blinkljus vid av- och påstigning. Vid det tUlfäUet gick inte departementschefen med på det av den anledningen att det ansågs vara förenat med vissa tekniska och koslnadsmässiga problem som inte då kunde överblickas. Statsrådet sade vidare att frågan borde ytterligare utredas. Trafiksäkerhetsverket har nu fått detta uppdrag och det är jag tacksam för.

I samma proposition diskuterades ocksä möjligheten att begränsa hastigheten vid passerandet av stiUastående skolskjutsar. Inte heller detta kunde statsrådet gå med på, även om många remissinstanser hade förordat det. Jag och mänga med mig skulle vara tacksamma om statsrådet vUle deklarera sin uppfattning om möjligheterna att bestämma en hastighetsbegränsning vid passerandet av stillastående skolskjuts. Detta gäUer inte en stopplikt, ett krav som vid samma tUlfälle framfördes, utan en hastighetsbegränsning där sådan inte redan finns.

Herr kommunikationsministern NORLING:

Herr talman! Som svar på den fråga herr Oskarson nu ställde vill jag hänvisa tiU mitt skrivna svar, där jag säger att jag är beredd att följa utvecklingen och vid behov vidta de kompletterande ätgärder som kan vara behövliga.

Överläggningen var härmed slutad.

På   förslag av herr tredje vice talmannen   medgav kammaren, att     Nr 12
besvarandet av återstående pä dagens föredragningslista upptagna frågor     Torsdaeen den
uppsköts till ett senare sammanträde.                                          21 januari 1971

§ 12 Föredrogs och hänvisades Allmänpolitisk

motionerna nr 114 och 11 5 tUl konstitutionsutskottet, debatt

motionen nr 116 tUl inrikesutskottet,

motionen nr 117 tUl konstitutionsutskottet,

motionerna nr 118 - 121 tUl skatteutskottet,

motionen nr 122 tUl justitieutskottet,

motionen nr 123 tUl lagutskottet,

motionerna m 124 och 125 tiU utrikesutskottet,

motionerna nr 126 — 130 tiU socialförsäkringsutskottet,

motionerna nr 131 — 133 tUl socialutskottet,

motionerna nr 134 — 138 tiU utbildningsutskottet,

motionerna nr 139 — 146 tiU trafikutskottet,

motionerna nr 147 — 149 tUl jordbruksutskottet,

motionerna nr 150 — 153 tiU näringsutskottet,

motionerna nr 154 — 157 tiU inrikesutskottet,

motionen nr 158, sävitt avsåge expeditionsavgiften för ansökan om svenskt medborgarskap, till skatteutskottet och i övrigt tiU inrikesutskottet,

motionerna nr 159 och 160 tUl inrikesutskottet samt

motionerna nr 161 — 165 tUl civilutskottet.

§ 13 Föredrogs och bifölls interpeUationsframstäUningarna nr 25 - 30.

§ 14 Allmänpolitisk debatt (forts.)

Herr KRISTIANSSON i Harplinge (c):

Herr talman! Vid planeringen av denna debatt har det gjorts vällovliga försök tUl en ämnesgruppering. Under de tvä dagar som gått har det dock visat sig att det inte varit möjligt att följa dessa rågångar. Också jordbrukspolitiken har tidigare varit berörd. I och för sig är detta inte så konstigt, därför att jordbrukspolitiken mycket väl kan inrymmas såväl under den allmänna politiken som under rubriken SamhäUsekonomi och näringspolitik och naturligtvis inte minst under rubriken MUjövård.

Vad jag tänkte säga här kommer kanske vid en eftergranskning att förefaUa vara av det slaget att det lika gärna skulle ha kunnat komma in under i varje fall de två första mbrikavsnitten.

Jag vUl börja med en anknytning tUl den pågående lönerörelsen, som inte är ovidkommande för jordbruksnäringen. Dels inverkar lönerna både direkt och indirekt på jordbrukets kostnadsläge, dels bör inkomsterna följa löne- och inkomstutvecklingen i övrigt i detta land, även om en direkt inkomstjämförelse inte längre ligger tUl grund för prissättningen på jordbruksprodukter. Alltjämt pågår förhandlingar, och ingen vet på vUken nivå en slutlig uppgörelse kommer att träffas. Kraven är ju emeUertid högt ställda, och jag är övertygad om att förväntningarna

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

också är det. De rymmer förutom krav pä direkta löner också förbättrade sociala förmåner. Den förkortade arbetstiden skall också kompenseras, och den förhöjda arbetsgivaravgiften ligger i botten som kostnad inte bara för jordbruket utan också för aU företagsamhet här i landet.

AUdeles särskUt intressant i detta sammanhang är ju avtalsverkets läglönebud om 2 500 kronor i månaden — låt vara som slutlön — som en lägsta lön inom statUg förvaltning och administration. Det är ju ett utspel i jämlikhetens tecken, och det skall som sådant inte kritiseras av mig -jag har inte avsett att över huvud taget fäUa några omdömen. Skulle jag ha gjort det, skuUe jag självfaUet från mina utgångspunkter snarare ha kritiserat den övre delen på löneskalan. Vad som emellertid föranlett mig att ta upp frågan om låglönebudet är kanske först och främst att vi när det gäller jordbruket i första hand brukar göra jämförelse med de lägre inkomsttagarna i detta land. Vidare är det fråga om hur denna lönenivå över huvud taget korresponderar med och passar in i näringsUvets fömtsättningar, hur det rimmar med priserna på varor som produceras för hemmaförbrukning eUer export. Enkelt uttryckt betyder ju detta att inte något arbete på det statUga avtalsområdet - jag förmodar inte heller på det kommunala området — görs under 20 kronor per timme. Med fullt påslag av sociala avgifter o. d. kommer man kanske t. o. m. en bit däröver.

Hur passar då dessa löner in inom näringslivet, inom industrin, och hur passar de in inom det prisreglerade jordbruket? Det är detta som jag tycker är det mest intressanta i sammanhanget. I och för sig är det naturligtvis föredömligt att vara först med ett sådant bud, men låt mig säga att prestationen kanske inte är så stor när det är fråga om att betala med utdebiterade pengar och när man sUpper att ta hänsyn tUl företagets lönsamhet eUer konkurrensförmåga. "I jämlikhetens land" — jag vUl gärna sätta orden inom citationstecken — bör ju varje arbetande inom produktionen naturligtvis också vara värd Uka mycket, för att inte tala om nödvändigheten av en löneanpassning för att det över huvud skaU gä att fä arbetskraft inom den produktionsprocess som ändå utgör gmnden för värt välstånd. Det är ju rimligen inte inom den svällande administrationen här i landet som man höjer välståndet.

För att stanna vid jordbruket, vars förhåUanden jag i någon män känner tiU, vill jag säga att det i detta fall skulle behövas ett lönepåslag om ca 50 procent. Att jordbrukets produktpriser skulle behöva justeras ganska avsevärt under sådana förhållanden, torde väl stå utom all diskussion. TUl bilden hör ju också att jordbrukets utgångsläge — det har redan vittnats därom tidigare i debatten — är svagt. Allt sedan 1967 har jordbrukarna vid jordbrukets prisöverläggningar endast tUlerkänts kompensation för inflationen, och jordbruket har inte i gmnden erhållit några inkomstförbättringar utöver dem som framkommit genom rationa-Useringar inom näringen. Framför allt på mjölksidan har kostnaderna skenat i väg, medan priset i huvudsak stått stUla. Detta har också lett tUl en mycket stark minskning av produktionen, och situationen är den att vi redan 1970, aUtså föregående år, kommit ner tUl den nivå som 1960 års jordbruksutredning enligt ett lägre alternativ räknade med såsom sannolikt 1975, aUtså redan fem är tidigare. Trenden pekar därtiU

aUtjämt pä en ytterligare minskad produktion.

Jag viU i detta sammanhang påpeka, att det icke — som statsminister Palme påstod under remissdebattens första dag — enbart är åtskilUga småproducenter som slutat med sitt slitsamma arbete. Självfallet har många sådana faUit bort, och man kan på mycket säkra grunder förutsäga att ytterligare ett stort antal kommer att försvinna under de närmaste åren. Men det är också många stora, som producerar mjölk i rationeU ordning, vUka av bristande lönsamhet har upphört med sin produktion. Jag vågar påstå att det också är ofantligt många som står i begrepp att göra det, om det inte blir en radikal förändring i lönsamheten.

Med den centrala roll mjölkproduktion och kobeständ spelar rent försörjnings- och beredskapsmässigt kan statsmakterna, såsom jag ser det, inte underlåta att förutsättningslöst gripa sig an med lönsamhetsproblematiken inom i första hand mjölkproduktionen men också inom jordbruket i dess helhet. Vi är sannolikt ur försöriningssynpunkt mycket nära den produktionsnivå, där detta enligt 1967 års riksdagsbeslut ocksä skulle ske.

Man möts här huvudsakligen av två argument i den aUmänna debatten. Det ena gäUer anpassningen tUl EEC, det andra gäUer omsorgen om de ekonomiskt svaga konsumenterna i samhället.

Beträffande EEC-anpassningen vUl jag kort anföra, att rimligen kan inte kostnadsläget lämnas helt utanför de faktorer som tUlåtes påverka prisnivån. Vi har vidare, framför allt inom mjölkproduktionen, gjort en produktionsanpassning, som knappast mer än börjat inom EEC, men som kommer och som säkert också där framtvingar högre priser. För övrigt synes krav på prisförbättringar redan göra sig gällande inom EEC.

Beträffande den senare argumenteringen kan ifrågasättas om inte prissättningen på jordbmksprodukter snarare bör sättas efter vad det kostar att producera dessa än efter vad de svagaste konsumenterna har råd att betala. Det får sedan bli samhäUets sak att förstärka deras konsumtionskraft. Det sker ju på andra betydelsefulla områden.

Jag frestas i detta sammanhang att göra en jämförelse med vad som sker på bostads- och hyresmarknaden i vårt land. Inte heller där har de ekonomiskt svaga konsumenterna råd att betala de bostadskostnader, som faktiskt förekommer i vårt land, men trots detta stoppas inte löne-och lönsamhetsutvecklingen inom byggnadssektorn. Lönsamhetsutvecklingen inom denna sektor får utvecklas ganska fritt. I stäUet rabatterar man med ett administrativt rätt krångligt system bostadskostnaderna för stora grupper av svenska folket. Jag finner inga svårigheter att i princip göra detsamma på Uvsmedelsområdet. Vi har ju redan ett system för stöd tUl barnfamiljerna, som mycket väl kunde tUlämpas för detta ändamål. De ekonomiskt svaga grupperna i vårt samhäUe utgörs ju i första hand av barnfamiljer.

Herr talman! Jag förmenar således, att det finns anledning att fömtsättningslöst gripa sig an jordbmkets lönsamhetsproblem. Med det system vi har för transferering av köpkraft tUl låginkomsttagare och barnfamiljer förlorar - som jag redan sagt — låginkomstargumentet sin egentliga betydelse.

Jag vUl vidare beträffande EEC-jämförelsen som motargument tUlägga

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

att, såvitt jag har uppfattat saken, ingen grupp eller något politiskt parti har talat om anslutning utan neutralitetsförbehåll. En första förutsättning för neutralitet är ju ändå en livsmedelsförsörjning åtminstone vid den lägsta nivå som 1967 års riksdagsbeslut förutsatte.

SlutUgen några ord om vårt försörjningsläge.

Det pågår i dag en diskussion om var vi egentligen befinner oss beredskapsmässigt, aUtså om vilken grad av självförsörjning vi egentligen har i värt land. Jag vet att det har interpellerats i detta spörsmål, och jag hoppas att vi så snart som möjligt får ett uttömmande svar på den frågestäUningen. Jag skaU inte gissa på något procenttal. Det är möjligt att man enligt gammal beräkningsmetodik kommer fram tUl att vi aUtjämt befinner oss över talet 80, men siffran som sådan är egentligen ointressant, om man inte också tar i beaktande hur denna självförsörj-lUngsgrad byggts upp, vilken lagerhållning vi har etc.

Det torde stå utom allt tvivel att beredskapen är långt sämre vid nuvarande låga och aUtjämt faUande mjölkproduktion än om mjölkproduktionen varit större. Det kan ju rimligen inte vara utan betydelse ur beredskapssynpunkt att vår kostam jämfört med 1939 minskat från 1,7 miljoner tUl något över 700 000 kor. Kons betydelse kan i detta sammanhang inte överskattas. Det finns inget annat djurslag som på ett sådant sätt som kon kan omsätta grovfoder och bete tiU högvärdiga Uvsmedel.

En relativt stor nötkreatursstam är i sig själv också en beredskapsreserv. Den kan i ett beredskapsläge tiU viss grad decimeras. Vallareal kan plöjas upp och användas för vegetabUieproduktion, som i ett sådant läge fär tUlgodose en större andel av vårt kaloribehov. Den beredskap som Ugger i denna levande lagerhållning och i en sädan möjlighet tUl omdisponering av mark och resurser, som vi hade i så hög grad 1939, har vi inte nu. Den har vi redan diskonterat. Det finns därtUl många andra skillnader av negativt slag i förhållande tUl 1939, som gör att vad många i dag bedömer som överproduktion mycket snabbt kan förändras tUl dess motsats. Äggviteförsörjningen är en sådan fråga, på vUken hela produktionen, framför aUt storproduktionen, av fläsk, ägg och broUer står och faUer. Drivmedelstillgången är en annan, där förhåUandena har radikalt förändrats — ja, inte bara förändrats utan försämrats — jämfört med den gäng vi senast hade avspärrning i vårt land.

Herr talman! Jag vUl självfallet inte pä något sätt beröra jordbrakets förhandlingsläge. Jag viU sluta mitt anförande med att säga att jag tror att det är nödvändigt ur beredskapssynpunkt att fördomsfritt se pä den problematik som här föreligger. Det är också — det hoppas jag har framgått av mitt anförande — rimligt och riktigt att göra det med hänsyn tUl de människor som alltjämt arbetar inom jordbruket. Allra sist vUl jag understryka att vad som här skall göras måste göras snart.

Herr ANTBY (fp):

Herr talman! Rubriken för överläggningsämnet är just nu "Jordbruk och fiske", och jag vUl be herr talmannen om tUlgift för att jag med några ord berör ett annat ämnesområde. Det skall i varje fall röra sig om vatten.

Utan att närmare gå in på ämnet vill jag påminna våra makthavare om

att vi i västra Sverige har en för näringslivet och därmed också för befolkningen viktig trafikled i Göta älv och Vänern, och jag viU kort uttrycka förhoppningen att man inte skall glömma bort de stora problem som i olika avseenden rör kanalen utan se tUl att trafikförhåUandena där förbättras. Jag behöver säkerligen inte orda om var svårigheterna är mest påtagUga, var skon klämmer som värst — eller rättare var farleden är alltför trång eller aUtför grund.

Så nägra funderingar om jordbrukspolitiken. Den år 1967 beslutade jordbrukspolitiken har nu praktiserats ute pä fältet i snart fyra år. Majoritetens målsättning var ju att åstadkomma en kraftig krympning av produktionen och därmed också överförande av arbetskraft tUl annan sysselsättning och jordbmksmark tiU skogsproduktion.

Om behovet av rationaliseringsätgärder på jordbrukets område var alla partier eniga, däremot inte vare sig i fråga om takten eller omfattningen av den ifrågasatta produktionsminskningen. Från den meningsriktning jag företräder yrkades att man skulle ta på den här frågan med mjukare grepp än vad regeringspartiet ansåg vara rimligt och riktigt. Och det hade kanske inte varit så dumt, om man varit litet mindre kategorisk i vissa avseenden.

Som redan framkommit i flera yttranden här, råder i dag en ganska stor oro ute i landet inför utvecklingen och detta såväl bland producenter som bland konsumenter, även på verkligt initierat och sakkunnigt håU, varifrån varningssignaler har hissats. Måhända är den förklaring tiU rrUnskad efterfrågan på statUgt stöd tUl jordbrukets rationaUsering som departementschefen lämnar på s. 13 i jordbrukshuvudtiteln inte helt fullständig. Den kanske bör kompletteras med att tron pä myndigheternas vilja att bereda drägliga viUkor åt näringens utövare har fått sig en törn.

I vissa avseenden är det påtagligt att produktionen minskar snabbare än vad som kan vara lämpligt, kanske t. o. m. snabbare än vad 1967 års riksdagsmajoritet avsett. Kreatursskötseln har visat en starkt nedåtgående kurva, och det är bl. a. på det här området som vi för några dagar sedan hörde en sakkunnigs varnande röst. Jag skall inte trötta kammaren med sifferappgifter pä detta område. De har nämnts redan förut. Men jag vUl understryka en sak, nämligen att för folkhushållet och för folkhälsan är mjölk- och köttproduktionen av omistligt värde. För familjejordbruket, grundvalen för vårt jordbrak, framför allt i de bygder där jord och skog växlar, är mjölk- och köttproduktionen i många fall förutsättningen för ett lönsamt och ur mUjö- och trivselsynpunkt lämpligt jordbruk.

Jordbruksministern signalerar nu att han skall komma med förslag om gynnsammare viUkor för det norrländska jordbruket, och det är bra att han gör det. Men det finns starka skäl att nu göra en grundlig undersökning av det hittUlsvarande resultatet av 1967 års jordbrukspoU-tik och därtiU en analys över utvecklingstendenserna. Det är aUtid nyttigt att veta vart den är på väg, så att man i god tid kan ändra kompassriktningen några streck om sä skulle behövas.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr PERSSON i Heden (c):

Herr talman! När 1967 års jordbruksbeslut om riktlinjerna för den

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

framtida jordbrukspolitiken faststäUdes, hette det bl. a. att det är klarlagt att nu befintUga produktionsresurser i jordbruket betydligt överstiger vad som krävs för att vid avspärrrung i tre år trygga livsmedelsberedskapen och att en minskning av produktionsresurserna är möjUg med bibehåUen fullgod beredskap.

Det förutsattes sålunda att den svenska jordbruksproduktionen skulle bantas ner tUl cirka 80 procent av vårt behov. Man skuUe kunna klara livsmedelsberedskapen gott och väl med denna produktionsvolym plus en väl avvägd lagring av livsmedel jämte en lagring av sådana produktionsfaktorer som köps från andra länder, såsom drivmedel, handelsgödsel och oljekraftfoder. Men då krävs en lagerhållning som är riktigt anpassad efter förhåUandena. Här fär intet lämnas åt slumpen. Ju längre ner på skalan i fråga om den inhemska produktionsvolymen jordbmket kommer, desto större behov föreUgger i fråga om lagerhållning för att uppnå en garanterad livsmedelsförsörjning i händelse att avspärrningstider olyckligtvis skulle inträffa.

Tyvärr är lagerhållningen i fråga om jordbrakets produktionsfaktorer ingalunda avpassad efter det påfordrade behovet. Detta framkom bl. a. vid en konferens av "Folk och försvar" redan i början av 1970. Sedan dess har en ytterUgare försämring ägt ram. Enligt denna konferens har lagringen av dessa produktionsfaktorer nära nog behövt fördubblas. Det har också centern i motioner yrkat på. Men den socialistiska majoriteten i den gamla riksdagen vUle inte lyssna, inte ens tUl vad objektiva statliga organ framförde i ärendet.

Denna försummelse betyder i händelse av avspärmingstider ett allvarUgt hot mot livsmedelsförsörjningen genom att jordbruket i avsaknad av dessa produktionsfaktorer inte maximalt kan utnyttja sin kapacitet. I stäUet kommer jordbruket i händelse av avspärrningar att ytterUgare minska med cirka 10 procent.

Det är landets hela befolkning, vi alla, som får sitta emellan och får kännas vid denna Uvsmedelsbrist, och det är sålunda inte någon specieU jordbrukarfråga i detta sammanhang.

1967 års jordbmksbeslut innebar som sagt att produktionsvolymen skulle skäras ned tUl 80 procent av vad som sammantaget konsumerades; resterande 20 procent skulle importeras. Regeringen och speciellt den dåvarande jordbmksministern menade den gången att såväl konsumenterna som producentema skulle vinna på detta. Konsumenterna skuUe få bUUgare livsmedel och producenterna skulle få ut bättre priser. Men detta var en felspekulation. Den svenska livsmedelsberedskapen befinner sig i dag i en prekär situation. Man kan säga att den majoritet som genomdrev 1967 års jordbruksbeslut har blivit bönhörd över hövan. Jordbmk läggs i dag ned i ett accelererat tempo och något stopp i den utveckUngen tycks inte kunna skönjas.

Statsminister Palme försökte i tisdags förklara orsakerna tiU jordbruksnedläggningarna, speciellt den minskade mjölkproduktionen. Han menade att de yngre jordbmkarna inte vUl fortsätta med ett arbete som är bundet tUl obekväm arbetstid osv. Detta är i och för sig alldeles riktigt. Men han nämnde inte ett ord om livsmedelsproduktionens övriga problem, t. ex. den dåliga lönsamheten som ändå är grundorsaken tU]

nedläggningarna, ovissheten för framtiden etc.

Statsministern sade vidare att det gäUer att skapa stora enheter specieUt för mjölkproduktionen. Men varför är det då särskUt inom mjölkproduktionen som de stora enheterna i första hand lägger ned produktionen? Jo, just av den enkla anledningen att lönsamheten är så låg att arbetskostnader och övriga fasta utgifter inte kan täckas. Under de senaste åren har i första hand de stora kobesättningarna slagits ut. Den utvecklingen har varit särskUt markant under 1970 och den fortgår aUtjämt. Den har skapat stora problem för mjölkförsörjningen i de stora konsumtionsorterna Stockholm, Göteborg och Malmö. TUl hösten kommer vi säkerligen befinna oss i den situationen att det här i landet råder brist på mjölk. Det har redan aviserats att det kan bli nödvändigt att införa ransonering av mjölk.

Herr Palme uttryckte vidare tUlfredsstäUelse över att vi i dag inte behöver exportera smör tUl andra länder tUl underpris. Det är riktigt, eftersom vi inte har något smör att exportera; vi måste i stället importera smör för att tUlfredsstäUa konsumtionsbehovet. Det väldiga smörberget, som det tidigare talades om, har helt smält bort. Vi har dessutom redan nu begynt en viss import av mjölk.

När jordbrukspriserna och jordbrukspolitiken diskuterades 1967 och när utredningen 1966 framlade sitt betänkande, lovade dåvarande jordbruksministern — det var under valrörelsen 1966 - svenska folket, i en broschyr här i Stockholm, att om ett visst antal mUjoner hektar lades ned och förvandlades till skog skulle konsumenterna fä uppleva en tid då de kunde köpa mjölk och övriga livsmedel tUl önskepriser. Vi har fått svar pä detta, och vi har sett hur utveckUngen gestaltas när vi blir beroende av import av Uvsmedel. Svenska folket får i dag betala högre priser än någonsin för importerade livsmedel när vi har en bristsituation i Sverige. Vi säg detta bl. a. föregående är under potatisbristtiden. Den höjda momsen på Uvsmedel drabbar aUdeles särskilt barnfarrUljer och låginkomstgrupper. Man kan anse det vara felaktigt att ta ut en specieU skatt på sådana varor som är nödvändiga för Uvets uppehälle och nödtorft.

Det kan klart konstateras att vi är inne i en tid då det råder en kris i fråga om försörjningsberedskapen. Detta är ett observandum för såväl regering som riksdag. Jag hoppas att de tomma bänkarna här inte är ett uttryck för ointresse för denna problematik framöver. Jag tror att svenska folket i dag är mycket lyhört för den utveckling som pågår, och jag tar de nära nog fullsatta bänkarna pä läktaren som ett omen.

Herr talman! Det är således hög tid för en omprövning av jordbrukspolitiken för att säkerställa det svenska folkhushållets möjUgheter tUl en riktig försörjning av livsmedel. Centerns förslag om en utbyggnad av familjejordbruken bör vara den bästa och den bUligaste vägen tUl uppnåendet av detta mål. Vidare torde det vara riktigt att ge möjligheter för s. k. deltidsjordbruk att etableras och leva vidare. Inte minst har detta betydelse ur naturvårds- och mUjösynpunkter, som diskuterades i går. Naturvården kommer aldrig att kunna genomföras praktiskt, om man i fortsättningen skall skUja mellan jordbruks- och naturvårdspolitik. Redan nu finns det belägg för vUka orimliga kostnader

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

som kommer att åsamkas det allmänna i händelse 1967 års jordbruksbeslut om en skiljelinje mellan dessa grupperingar skall vara bestående. Det har också klarlagts vad jordbrakaren betyder just i fråga om naturvården i vårt land. Om vi inte i fortsättningen skaU få en igenbuskning av stora områden, måste som sagt jordbruks- och naturvärdspoUtik sammanföras.

Under efterkrigstiden har det pågått en ständig rationalisering inom det svenska jordbruket, och det har undan för undan byggts upp ändamålsenliga och rationella brukningsenheler. Men landets topografiska struktur är sådan att om vi skall klara en riktig jordbruksrationalisering, måste det vara möjligt att sammankoppla jord- och skogsbruk tUl enahanda brukningsenheler. Så har tidigare varit fallet, men efter 1967 ärs jordbruksbeslut har detta inte kunnat gå för sig. Dessa bestämmelser har förorsakat svårigheter när det gällt att åstadkomma en ändamålsenlig rationalisering över hela landet. Genom statlig lånegaranti måste det skapas möjligheter att bilda kombinationsjordbruk med bäde jord och skog. De hindrande spärrarna måste således borttas.

Samma förhällande råder när det gäller bestämmelserna beträffande familjeskogsgärdar. Också i detta faU lägger 1967 års beslut hinder i vägen. 1 stora områden av landet skulle möjlighet till etablering av familjeskogsgärdar vara en ändamålsenlig komplettering tiU den samlade jordbrukspolitiken.

Herr talman! Av det sagda framgår att det föreligger en rad frågekomplex som redan varit föremål för beslut men som pockar pä tUlägg och förändringar, Uksom en rad andra frågekomplex, om jordbruket skall fä möjlighet att producera livsmedel i tUlräcklig utsträckning för att trygga landets försörjning. Riksdagen måste alltså ta ställning tUl dessa frågor.

Jag vill till sist uttala den förhoppningen att det under årets riksdag måtte ges möjlighet att fatta positiva beslut i de apostroferade frågorna. Det är nödvändigt för tryggandet av vår livsmedelsförsörjning framöver. I annat fall går vi en bekymmersam tid tUl mötes. Detta bör vi alla här i denna kammare ha klart för oss, även den svenska regeringen.

Fru NILSSON i Kristianstad (c);

Herr talman! Under tisdagens debatt här i kammaren uppehöll sig statsminister Palme ovanligt länge vid sädana frågor som produktionslivets vUlkor och aktiv näringspolitik. I årets statsverksproposition kan man också utläsa att regeringen något mer fått upp ögonen för att vi här i landet behöver stimulera företagsamheten för att nå de syften i ekonomiskt avseende som vi beslutat oss för.

Det duger inte att svenska folket lever över sina tUlgångar på det sätt som skett under senare tid. Det kan vi se bl. a. pä underskottet i bytesbalansen, som vi har stort besvär med.

Jag konstaterar alltså att en viss ljusning kan skönjas när det gäUer regeringens instäUning tiU produktionens villkor. Det är emellertid, herr talman, hög tid — jag hoppas att det inte är för sent — att vi får en annan tingens ordning i det här avseendet. Detta har vi frän centerns sida sedan länge riktat uppmärksamheten på och vi kan se att våra propåer åtminstone delvis tagits ad notam i statsverkspropositionen.

Det är hög tid, sade jag, att vi får en mera positiv instäUning tUl näringsUvets vUlkor. Jag tänker då närmast på de smä och medelstora företagen. Deras betydelse för vär nationalekonomi är känd. De har bl. a. tUl uppgift att förse hemmamarknaden med varor. De har stor betydelse för många mindre tätorter i landet med avseende på sysselsättningen där. De har också lättare att behäUa den äldre arbetskraften, som herr Johansson i Norrköping talade sä varmt för i gär.

I det sammanhanget vill jag passa pä att nämna att vi vid slutet av höstsessionen förra året behandlade ett förslag frän centerns sida angående den äldre arbetskraften. Det gällde undantag för äldre arbetskraft för avgift tiU tUläggspensioneringen, men jag kan inte erinra rrug att herr Johansson i Norrköping röstade för det förslaget. Han hade kanske inte tänkt så mycket på förslaget dä som han gjort i dag.

Trots att de små och medelstora företagen har sä stor betydelse för vårt ekonomiska liv har pressen på de företagen numera blivit så stor att man sedan länge är allvarUgt oroad för deras situation bäde i dagens läge och för framtiden. Om det allvarliga läget vittnar de allt flera nedläggningarna av småföretag liksom det ökande antalet konkurser som vi hört talas om förut här i debatten. Allvarligast tror jag att det är att nyrekryteringen tUl småföretagen är så begränsad och bUr allt mindre.

Det är nödvändigt att vi på allt sätt försöker stimulera den yngre generationen tiU att driva småföretag — det är nödvändigt därför att de betyder sä mycket i vär samhällsekonomi. Men vi som är småföretagare i dag, vi som upplever den allt starkare pressen både i ekonomiskt avseende och ur arbelssynpunkt, har svårt för att påverka våra uppväxande ungdomar i denna riktning. Vi har svårt för att uppmana och uppmuntra dem att satsa pä ett företag där det krävs att de arbetar frän tidigt på morgonen tUl sent pä kvällen. Där existerar inte någon åtta timmars arbetsdag. Man har heller inte lördagar och söndagar lediga - tvärtom är man dä hänvisad tUl sin egen och den övriga familjens arbetskraft. Inte heller är det fräga om ordnad semester — företaget kräver påpassUghet hela året av den som står i spetsen för det.

Förhållandena blir inte bättre genom den styvmoderliga behandlingen i fråga om sociala förmåner och i skattehänseende. TUl detta kommer i dag osäkerheten i inkomsthänseende och den oro för framtiden som följer egenföretagaren natt och dag året om.

När man framför dessa synpunkter får man ofta frågan: Varför håUer du pä med detta arbete när det är så kämpigt? Ja, i den strukturrationalisering som vårt näringsliv just nu upplever är vissa branscher mer utsatta än andra. Befinner man sig inom en sådan är man helt enkelt tvingad att fortsätta, om man inte vill förlora allt som man investerat och i övrigt satsat i företaget.

Jag tror att dessa småföretagare ännu - jag stryker under ordet "ännu" — bärs upp av intresset för det yrke som de en gång har valt. De utför aUtså det hårda arbetet av intresse för just detta sitt arbete och är besjälade av tanken att svårigheterna är tiU för att övervinnas. I dag är emellertid stämningen inom dessa grupper tryckt och allt annat än förhoppningsfull.

Jag vUl gärna ha detta sagt i årets allmänpolitiska debatt därför att

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

man ur vårt lands samhällsekonomiska synpunkt har all anledning att värna om aUa dessa samvetsgranna småföretagare och inte bara komma med extra pålagor undan för undan. Vi måste skapa ett sådant kUmat för dem att även nästa generation blir vUlig att föra verket vidare. Vårt land har inte råd att undvara människor med stor initiativkraft, arbetsvUja och framtidstro — egenskaper som en småföretagare måste ha för att kunna leva vidare. Det är en ytterst angelägen uppgift för både företagare och samhälle att få till stånd en bättre värdering av företagarna och företagandet. Alla måste inse — företagare, anstäUda och alla andra — vilken tUlgång dessa företag är för vårt land, inte minst ur de anstäUdas synpunkt.

Så viU jag, herr talman, säga några ord om trädgårdsnäringen med utgångspunkt i dels statsverkspropositionen, dels de pågående EEC-förhandlingarna.

Den yrkesmässiga trädgårdsodlingens årliga produktionsvärde utgör i dag en viktig del av vårt lands sammanlagda produktionsresultat. Konsumtionen av trädgårdsprodukter stiger ocksä kontinuerligt, glädjande nog, dels beroende pä ökad köpkraft, dels - beträffande frakt och grönsaker — av näringsfysiologiska skäl. Det är av flera skäl angeläget att denna ökade konsumtion kan tUlfredsställas genom produktion inom vårt land — det är angeläget ur nationalekonomisk synpunkt, ur kvalitetssynpunkt och ur konsumentprissynpunkt. Med utgångspunkt i detta måste det vara ett samhällsintresse att också i framtiden utveckla den svenska trädgårdsnäringen. Även ur beredskapssynpunkt är det viktigt att man ger den svenska produktionen inom trädgårdsnäringen sådan omfattning och sammansättning att beredskapskraven på livsmedelssidan ur näringsfysiologisk synpunkt blir tUlgodosedda.

Statsmakterna har under senare år vidtagit åtgärder som förbättrat näringens konkurrensförutsättningar. Bl. a. har verksamheten för ökad rationalisering, rådgivning samt försök och forskning byggts ut och givit gott utbyte i effektiva trädgårdsanläggningar.

I årets statsverksproposition noterar jag tre positiva punkter 'för trädgårdsnäringens del;

1. Vidgade möjligheter att erhålla driftslån för att lösa tiUfäUiga
kreditsvårigheter som uppkommit på grund av skördeskador eUer andra
omständigheter.

2. Kreditgarantier skall kunna lämnas för nyetablering av företag inom trädgårdsnäringen.

3. YtterUgare en tjänst föreslås vid utrikeshandelsbyrån inom statens jordbruksnämnd. Departementschefen skriver att denna förstärkning bör möjliggöra en bättre bevakning av utvecklingen av handeln med trädgårdsprodukter.

Detta är tre positiva förslag, och jag är tacksam för att de tankegångar som jag molionsledes förde fram i riksdagen förra året nu har vunnit gehör. Jag vill också uttrycka den förhoppningen att utrikeshandeln med trädgårdsprodukter får en bättre bevakning, dels med tanke pä det dåliga läget för vår handelsbalans, dels från växtskyddsynpunkt.

Härefter skall jag gå över tUl EEC-förhandlingarna. Efter det inledande mötet den 10 november förra året överlämnade Sverige den 17 december

promemorior om tullunionen och jordbrukspolitiken tUl EEC-kommis-sionen. Det är med anledning av dessa skrivelser som trädgårdsodlarna i värt land känner sig oroliga. Trots att en mening i promemorian om jordbruket lyder så; "Trädgårdsnäringen innefattas icke i den svenska jordbraksregleringen och erbjuder problem som kräver särskilda överväganden", har man anledning att hysa oro. De generella deklarationer som gjorts på dessa båda betydelsefulla områden innebär enligt min mening redan från början betydligt rrunskade möjligheter för värt land att komma fram tUl detaljöverenskommelser, och sådana är livsviktiga för ■vissa näringar.

En anslutning tUl EEC skulle ställa den svenska trädgårdsodUngen inför mycket stora svårigheter, om en alltför snabb avveckling av det nuvarande gränsskyddet skulle krävas.

I detta sammanhang vill jag påminna om att de nuvarande EEC-länderna tUlämpar en förhållandevis lång anpassningsperiod tUl gemensamma marknadsregler.

Även om Sverige är ett lågtulland betyder det nuvarande gränsskyddet för trädgårdsnäringen mycket. Det består av, utom för äpplen och päron, säsongmässiga tullar under den tid av året då den huvudsakliga svenska produktionen är i gång. För att ge utrymme åt en successiv utjärrming av arbetslönerna mellan Sverige och de nuvarande EEC-länderna behöver den svenska trädgårdsnäringen längsta möjliga övergångstid vid tuUav-vecklingen.

Vad sedan gäller importförbudet för frukt är det nödvändigt att ägna särskUd uppmärksamhet åt den eventuella avvecklingen av nu gäUande importreglering för äpplen och päron. Behovet av skyddsåtgärder om marknaden skulle störas allvarligt bör också uppmärksammas.

Inom EEC har under en förhållandevis lång övergångstid ett särskUt skyddssystem tiUämpats, som ger möjligheter tUl importstopp om marknaden störs eUer hotas att störas i ett eller flera medlemsländer. Även den svenska trädgårdsnäringen bör vid en anknytning tUl EEC tUlförsäkras liknande skyddsåtgärder.

För att undvika marknadsstörningar på grund av utbud frän tredje land finns inom EEC en gemensam yttre tulltariff och referenspriser. Detta system är tUl för att försöka hindra utbud från tredje land tUl s. k. onormala priser. Nu är det emellertid så att dessa referenspriser fastställs på grundval av produktpriserna på de mest representativa marknaderna i de områden där priserna är lägst. Referenspriser finns i dag bara för ett tiotal produkter, som alla är av intresse för de sydeuropeiska länderna. Här bör från svensk sida kraftigt betonas att även nordiska produkter och marknadsförhållanden måste beaktas.

Stödet tUl producentkooperativa organisationer i olika medlemsländer Uksom möjUgheterna att ge rationaliseringsstöd tUl berörda näringar är av stor omfattning inom EEC. För att på allt sätt stimulera produktionsanpassning och rationaUsering bör den statliga rådgivningsverksamheten här i landet koncentreras helt på den yrkesmässiga trädgårdsnäringens mest angelägna behov.

Genom en effektiv inspektion av tUl vårt land inkommande trädgärdsprodukter försöker vi undvika att olika slag av växtsjukdomar

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

och skadedjur orsakar förluster för växtodlingen. Det är av vikt att denna inspektion kan bibehåUas och helst skärpas, om en Uberalisering i handeln med trädgårdsprodukter kommer tUl stånd vid en eventueU svensk anslutning tiU EEC.

Det är också angeläget att man från svensk sida försöker påverka exportländerna att införa effektivare växtskyddsbestämmelser. Utförda analyser visar att det finns all anledning att observera olägenheterna av mindre restriktiva växtskyddsbestämmelser i dessa länder. Detta är verkligen allvarligt, eftersom många länder har svårigheter att håUa tiUbaka växtparasiter och därför tillgriper kemiska bekämpningsmedel i långt större utsträckning än vad som sker i vårt land.

Jag har här tagit upp några detaljfrågor som med hänsyn tUl trädgårdsnäringens förhållanden i vårt land bör analyseras och penetreras inför de överläggningar med EEC som frän och med denna vecka går in i ett mer aktivt skede.

Om vissa näringsgrenar kan vinna fördelar genom att Sverige i en eUer annan form anknyts tiU EEC, får detta dock inte undanskymma det faktum att andra näringar, bl. a. trädgårdsnäringen, kommer att möta omfattande anpassnings- och omställningssvårigheter. En EEC-anslutning skulle nämligen komma att innebära den största genomgripande omvälvning som vårt lands yrkesmässiga trädgårdsodling någonsin genomgått. Detsamma kommer givetvis att gäUa andra näringar. Det måste ligga i aUas intresse, inte minst statsmakternas, att beakta de svårigheter som vissa delar av vårt näringsliv kommer att ställas inför och vidta solidariska ätgärder för att på bästa sätt komma tUl rätta med dessa svårigheter. Jag vill i detta sammanhang också understryka vad dr Hedlund sade i debatten i tisdags.

Om en enhetUg Europamarknad bidrar till att ge de svenska hushåUen ökad köpkraft, så bidrar den ocksä tUl en ökad konsumtion av frukt och grönsaker och tUl en ökad användning av blommor — det är de svenska trädgärdsodlarna medvetna om. Vi vet ocksä att EEC:s fria arbetsmarknad kommer att medföra en viss utjämning av de stora skUlnaderna i arbetslöner mellan de europeiska länderna. Givetvis bör detta på lång sikt vara tUl fördel även för oss, eftersom det bl. a. är de mycket låga arbetslönerna i vissa europeiska länder som gör deras produktion av trädgårdsprodukter sä konkurrenskraftig. Men eftersom denna utjämning i lönehänseende kommer att gå relativt långsamt, är det oundgängligen nödvändigt att den svenska trädgårdsnäringen vid en EEC-anknytning fär övergångsbestämmelser av tUlräcklig omfattning och varaktighet.

Detta är ett centralt spörsmål i sammanhanget, som jag särskUt vUl understryka och be statsmakterna att noggrant beakta.

TUl sist, fm talman, noterade jag med tUlfredsstäUelse statsministerns löfte i tisdags att EEC-överläggningarna inte kommer att vara föremål för någon tyst diplomati. Det är enligt min mening ytterst angeläget att förhandlingarnas gång kan följas av så många som möjligt.

Under detta anförande övertog fru andre vice talmannen ledningen av kammarens förhandlingar.

Herr ÅBERG (fp);

Fru talman! Vid flera tidigare tUlfällen har jag i riksdagen påtalat de svårigheter som svenskt fiske aUtsedan 1966 har varit inne i. Dessa svårigheter är ingalunda övervunna, även om en del tecken tyder på en viss förbättring av förhållandena. Tyvärr är det dock sä att de skadeverkningar som uppstod under de aUra svåraste åren ännu släpar med. Statsmakterna har beslutat om vissa åtgärder, som olika myndigheter för närvarande håller pä att effektuera. Stödåtgärdernas omfattning har varit tUl gagn i en hel del fall, men dessvärre otiUräckUga i en del andra.

De stora motgångarna har resulterat i en kraftig flykt från yrket. T. o. m. inom gamla genuina fiskarbygder har det skett en stark överströmning tUl industrin. På ett sätt kan det vara gott och väl, då de flesta av dem som bytt yrke har fått det bättre ekonomiskt. Tyvärr har emellertid följden blivit att många båtägare tvingats sälja sina fartyg tUl utländska köpare — oftast tUl rena realisationspriser. Fiskeflottan har på så sätt krympt avsevärt. Det mest beklagliga är dock att det i allmänhet är de största och modernaste båtarna som säljs och som lämnar landet. Kvar bUr en alltför stor del av äldre, mindre ändamålsenliga fartyg.

Dessa förhållanden kommer sä småningom att resultera i ett tvingande behov av ett kondemneringssystem i rationaliseringssyfte. Denna fräga har tidigare varit uppe tUl behandling, men regeringen gick den gängen mot förslaget. Utan tvekan kommer vi i vårt land att behöva slå in på denna väg, lika väl som man gjort det i våra grannländer.

Den största prövningen för fiskerinäringen är säkerligen det felslagna sUlfisket i Nordsjön. Den minskning i tUlgången som ägt ram har också varit en av den tidigare krisens orsaker. Det internationella organ som övervakar nordostatlantiska fiskekonventionens bestämmelser träffade i maj 1970 — efter långa och ganska besvärliga förhandlingar — en överenskommelse om att förbjuda aUt sUlfiske i Nordsjön och Skagerack under sammanlagt cirka tio veckor, närmare bestämt under maj månad samt tiden 20 augusti—30 september. En oerhört drastisk åtgärd, anser yrkesfiskarna, även om de är införstådda med bakgrunden. En halvmesyr, säger fiskeribiologerna, vilka ansett att sUlfisket borde ha skurits ned med 50 procent under de närmaste åren för att effekt skuUe kunna nås tUlräckUgt snabbt.

Beslutet har ratificerats av de flesta staterna, bl. a. Sverige. Då särskilt höstfisket är mycket viktigt för våra fiskare — i augusti och september tar vi ca 30 procent av vår årliga sUlfångst - uppstår ju för de enskUda fiskelagen ett inkomstbortfall, som de helt enkelt är oförmögna att själva bära. För närvarande utarbetar fiskerinäringsutredningen på Kungl. Maj:ts uppdrag förslag tUl nägon form av kompensation. Det är med spänning berörda fiskare ser fram emot resultatet.

De dystra erfarenheterna frän sillfisket gör att mången nu med viss rätt fruktar för att också makriUfisket i Nordsjön skaU gå samma väg. Vissa Nordsjöländer övar ett mycket starkt tryck på detta bestånd. Om det enbart hade rört sig om fiske tUl mänsklig konsumtion, hade det kanske inte varit sä mycket att säga om det. Men trots att man exempelvis i Norge frivUligt gått in för smärre begränsningar landades i nämnda land

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

AUmänpolitisk debatt

3 Riksdagens protokoll 1971. Nr 12-13

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

förra året inte rrundre än 235 000 ton makrUl, som maldes ned tUl fiskmjöl. Kvantiteten till mänsklig konsumtion stannade samtidigt vid 29 000 ton. Alltså gick 8 gånger så mycket av den fångade makriUen tiU fiskmjölsframstäUning som tiU mänsklig konsumtion. Denna utveckUng måste brytas i tid. I det internordiska samarbetet har vär regering här en möjlighet och ett ansvar att söka få övriga länder med på att i tid bromsa en ännu mer ödesdiger utveckling för vårt Nordsjöfiske.

I början nämnde jag att en viss ljusning inträtt för fiskerinäringen. Denna förbättring ligger nästan uteslutande på prissättningssidan. Jag tänker då närmast pä exporten. Världsmarknadspriset på fiskets produkter har blivit bättre. Detta är inte minst en följd av vissa strävanden inom EEC att stabilisera och harmonisera prissättningen. Därför följer också fiskerinäringens folk med stort intresse diskussionen om en anslutning tUl EEC i den ena eller andra formen. Visserligen kan en dylik anslutning även för fisket innebära vissa nackdelar, exempelvis beträffande fiskegränserna, men fördelarna vid export är påtagliga pä den kommersiella sidan.

Ett problem som har fått ökad aktualitet för alla som fiskar i Nordsjön är de hastigt ökande oljeborrningarna. De provborrningar som nu pågår över så gott som hela Nordsjön har fått tUl följd att stora områden som förr var givande fångstfält nu håller på att förstöras. Stora redskapsförluster uppstår på fiskebankar där man förr kunnat släpa sina trålar utan risk. Dyrbar tid går tiU spiUo och fångsterna decimeras ytterUgare.

Frägan diskuterades nyligen pä en internationell konferens i Skottland i vilken deltog representanter för ett tiotal nationer. Då jag själv där väckte frågan fick den ett mycket starkt gensvar och man enades om att göra sina respektive regeringar uppmärksamma på att förhåUandena håller på att bli aUtmer olidliga. AUa berörda var överens om det horribla i att fiskenäringen ska åsamkas stora förluster därför att en del nationer och oljebolag beräknas göra stora vinster i framtiden. Det bör ju vara en rimlig begäran att de skadelidande kompenseras av dem som våUar förlusterna, även om skadorna uppstår ute på internationellt vatten.

Och med detta, fm talman, vUl jag gä över till den andra delen av vad jag tänkte säga. Jag lämnar — om jag fär uttrycka det sä — fiskerinäringens i detta fall litet snävare aspekter dä det gäller oljeletningen men måste ändå Utet grand i fortsättningen sysselsätta mig med samma problem.

Sedan kontinentalsockeln uppdelades mellan randstaterna, har olje-fyndigheter gjorts på de olika ländernas respektive områden som pekar mot en stordrift i framtiden. Experterna påstår att Nordsjöns botten relativt snart kan komma att beträffande oljeproduktion mäta sig med ganska framstående oljestater. Mycket tyder på att de har rätt.

Om det blir sä, betyder det att vi här i Sverige geografiskt kommer ganska nära ett givande oljedistrikt och därmed närmare problem som vi säkerligen aldrig riktigt satt oss in i. Vi får inte glömma bort att Nordsjön är ett relativt grant och mycket stormhärjat hav. Risken för att oljan kommer lös måste man här räkna med — en risk som ju inte finns på samma sätt vid oljekäUorna på land.

I vårt land har under en lång tid pågätt diskussion om vär beredskap mot oljeskador. Tyvärr har denna diskussion nästan uteslutande rört sig om beredskap i samband med intagning av tankfartyg tUl olika hamnar. Redan här har man, enligt min mening, aUtför mycket förenklat diskussionen.

Helt naturligt skall man ha en ordentlig beredskap vid raffinaderier, det mä sedan vara i Göteborg, vid Brofjorden eller pä andra stäUen. Men detta räcker ingalunda. De större olyckor som skett vid exempelvis transport med tankfartyg har sä gott som samtliga ägt ram på andra platser än mottagningshamnar. Det kan ha gäUt grundstötningar som vid Torrey Canyon-olyckan vid CornwaUkusten, att tankfartyg brutits itu i rykande storm som hände med World Concord i Irländska sjön eller koUisioner som den vUken nyligen mträffade i Engelska kanalen. I dessa och mänga andra fall har olyckorna inträffat längt frän mottagningsplatser och raffinaderier.

I stor utsträckning har diskussionen rört sig om stora eUer små tankfartyg. Även här har skett och sker en beklaglig förenkling. Det kan visserligen med fog sägas att om en olycka inträffar med en supertanker, kan skadeverkningarnas dimensioner bU mycket stora. Men å andra sidan kan en jättelast uppdelad pä en del mindre fartyg rent matematiskt räknat innebära ökade navigatoriska risker, om olyckan är framme. Det må vara hur som helst med detta. Vad vi mäste ha klart för oss är den enorma utveckUng som äger ram beträffande oljan som värme- och energikälla.

Världens kolproduktion går ner mycket snabbt. Atomkraftverken, som man i USA satte stort hopp tUl, har inte alls blivit vad man väntade. I vårt eget land har inte elförsörjningen för exempelvis uppvärmning av fastigheter fått den omfattning som man trodde för några år sedan.

Oljeförbrukningen är hos oss i Sverige ökade förra året, om jag är riktigt underrättad, med ca 16 procent, en rätt anmärkningsvärd ökning. Denna siffra visar vårt stora beroende av oljan. Ser man ut över världen har nu den sammanlagda konsumtionen betydligt överskridit I miljard ton per är. Av aUa frakter pä världshaven utgöres i dag ca 60 procent av oljefrakter.

Trenden är ganska klar. Oljan måste vi ha, och det i ökande omfattning. Därmed ökar riskerna — det är lika självklart som att en hastigt ökande vägtrafik inom ett specieUt område för med sig större risker.

Men har vi i vårt land, i grannländerna och pä andra håll mött den ökande konsumtionen med skyddsåtgärder i samma takt?

Svaret måste tyvärr bli nej. Den oundvikliga konsumtionsökningen och transportutvecklingen har gått mycket snabbare. VisserUgen föreslås i år en procentueUt sett betydande utökning av anslagen tUl beredskapsåtgärder, men dessa är ändå för små. Vår oljeskadeberedskap mäste få helt andra proportioner. Alltför stor del av vär länga kust är så gott som helt oskyddad. Oljehamnarnas beredskap är aUtför lokalt begränsad. Och det måste ju vara hela landets intresse att vi är rustade på detta område. Ansvaret för detta kan inte och får inte enbart läggas pä kustlän eUer kustkommuner. Den olja som förs in tiU våra kuster förbrukas ju även i inlandet.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12 Jag vUl sluta med att äter nämna något om oljan i Nordsjön. Dessa

Torsdagen den förekomster och den roU nordsjöoljan förmodligen kommer att spela i en

21 januari 1971 ganska snar framtid kräver en väsentligt skärpt beredskap, en beredskap

_____________ som i första hand måste samordnas med våra grannländers, Danmarks och

Allmänpolitisk Norges. Om exempelvis en oljefyndighet i Nordsjön skulle "komma lös",

debatt betyder det att olja i oanade mängder kan komma att driva ned mot den

danska kusten och vidare in tUl Bohuslän och Halland. Strömmarna utefter Jyllands nordkust sätter ju nästan alltid östemt.

Vad betyder då oljeberedskap? Är det mycket stora mängder av emulgeringsmedel som binder oljan? Kanske, kanske inte. Allt fler som sysslar med dessa frågor börjar i dag bli ängsliga för att emulgerings-medlen på sikt kan bli Uka farliga som oljan. Detta dä det gäUer alger, plankton, småfisk och skaldjur. Om så är faUet kan skadeverkningarna bli katastrofala i hav som Nordsjön, Skagerack och Kattegatt med deras förhåUandevis ringa vattendjup. Detsamma gäller givetvis också Östersjön. TroUgen vet vi alldeles för litet på dessa områden. De erfarenheter vi hittiUs mest har vunnit kommer från vattenområden pä vär jord med ganska höga medeltemperaturer. Skadeverkningarna av såväl oljan som emulgeringsmedlen anses försvinna mycket snabbare inom dessa vatten med högre temperaturer än exempelvis i Skagerack, där medeltemperaturen under en stor del av året är ganska låg. Vi har här ett vetenskapligt område där statsmakterna måste sätta till all kraft för att vi skaU vara beredda. Och här är också skyndsamhet av nöden.

Herr JOHANSSON i Växjö (c):

Fra talman! Vi gick i skolan och lärde oss att jordbraket var modernäringen. Det var näringen som vi blev inpräntade hade sin verksamhet nära livets ursprung. Jag gick en gång i en lantmannaskola där en lärare med lidelse förfäktade denna uppfattning. Vi insöp med ungdomlig entusiasm detta, och vi trodde att framtiden var vår ty vi skulle på ett eUer annat sätt ägna oss ät bondeyrket.

Blev vi invaggade i en falsk föreställning? Nej, vär lärares uppfattning är fortfarande sanning i sä måtto att nog är jordbruket modernäringen, om än antalet sysselsatta i denna näring blir mindre och mindre. Med modernäring menas då inte att den ur nationalekonomisk synpunkt är avgörande. Men enligt min mening kommer jordbruket alltid att vara ett lands modernäring, och man kan aldrig komma ifrån att det är en näring som har sina rötter tangerande Uvets ursprang. Det sista kan verka Utet övernaturUgt abstrakt, men låt oss inte fördjupas mer i detta, eftersom vi ändå inte kommer så mycket längre.

Men vi trodde att jordbruket med det där talet om modernäring skulle innebära en framtid för dem som ägnade sig åt näringen. Vi som gick i lantmannaskola i början på 1950-talet viUe i aUa fall tro det.

Det är här som besvikelserna har tornat upp sig. Nu är det ju inte enbart jordbraket som fått vidkännas förändringar — inte heller andra näringar har förblivit opåverkade. Men omstmkturering och rationalisering har kanske mer än i någon annan näring förekommit i jordbruket. Och vad som här är värt att notera är att ingen annan näring har fått så Uten utdelning av denna sUi rationaUsering.

"Bli större, du kan därmed få fram billigare produkter och själv tjäna mer! " var myndigheternas paroll. De två första leden av parollen har slagit in, men detta med inkomsthöjningen har i stort sett uteblivit.

Det finns en grupp yngre jordbrukare som följt direktiven från rationaliseringsorganen. Jag tycker att detta är riktigt, ty rationalisering och effektivisering måste ju vara även jordbrukets paroll. Dessa jordbrukare har skaffat sig större enheter och de har skaffat sig utbildning. De har trott att den insatsen skulle ge en med andra grupper jämförbar inkomst. Men vad har följden blivit? Jo, som regel en mycket låg räntabUitet — om en sådan nu över huvud taget har funnits — och en inkomst som klart understiger vad som kan anses som jämlik. Man har svårt att klara ränta och amortering, och konkurser inom jordbruket händer ofta i dag.

Det finns helt naturligt inom jordbruket liksom inom andra näringsgrenar folk som lyckas bättre och folk som lyckas sämre. Vissa omständigheter har exempelvis gjort att man har fått tag i en bUlig fastighet, och man har kanske även lyckats komma över bUliga pengar av anhöriga, och även de personliga kvalifikationerna kan naturUgtvis ha ett visst avgörande. Men det kan utan överdrift påstås, att lönsamheten generellt har varit dålig. Det är klart som dagen att med dessa ekonomiska resultat tar sig unga människor mer än en funderare, innan de satsar på jordbruk. De gör jämförelser med kamrater i andra yrken, och då blir valet ofta tUl jordbrukets nackdel. Nu är jordbrakarens yrke i mångt och mycket tjusigt, och det finns i det dagliga arbetet många ljusa inslag. Av denna anledning kommer väl människor även i fortsättningen att ägna sig åt denna näring, även om utkomstmöjligheterna ter sig mindre uppmuntrande. Men det går inte att leva på solsken och frisk luft, och det gär inte att leva enbart pä idealitet. Vi ser i dag en snedvridning i produktframstäUningen inom jordbruket. Den animaliska produktionen viker tUl förmän för den vegetabiliska. Det talas om mjölkbrist. En förskjutning tiU den vegetabiliska sidan kommer att skapa problem för jordbruket och landet. Här kan uppkomma överskottsproblem. Mjölkproduktionen är en arbetssam och kostnadskrävande produktion, varför många jordbrukare lämnar denna gren.

Jag är glad att förre jordbruksministern, nuvarande inrikesministern, är närvarande här i kammaren. Vi som var med i riksdagen under åren

1966 och 1967 minns väl hur dåvarande jordbruksministern Eric
Holmqvist med åthävor framförde som sin synpunkt att produktionen
mäste skäras ner och att många enheter och lantbrukare måste
rationaliseras bort. Han talade om höga smörberg. Ja, bekymren var stora
för dåvarande jordbmksministern. Han bytte ganska fort departement,
om det nu berodde på problemen som tornade upp sig för honom eller på
att han förstod att han hade hoppat i galen tunna. Jag tror att om man

1967 mera hade slagit in på linjen att stödja det rrundre jordbruket, hade
man i dag inte haft den hotande mjölkbristen. Jag vUl faktiskt påstå att
herr statsrådet Holmqvist spred en omotiverad pessimism hos den svenska
jordbruksungdomen under dessa år. Men låt oss försöka glömma detta
och låt oss sprida vär optimism i stället! Det finns nämligen anledning
därtUl, om vi i fortsättningen driver en positiv jordbrukspolitik.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Kostnaderna inom jordbruket mäste hällas på en rimlig nivå. Vad kommer den nya livsmedelslagen att innebära för kostnader för jordbruket? Regeringen har aviserat en ny lag med anledning av Uvsmedelsstadgekommitténs betänkande. Vi är alla överens om att vi skaU ha en god livsmedelshygien. Avsikten är att det på det centrala planet och på länsplanet skall bildas organ som svarar för kontrollen av Uvsmedlen. Om jag är riktigt underrättad, kommer det att inrättas ett helt nytt statligt verk med en generaldirektör i toppen. Länsstyrelsen kommer att fä ett organ med 12-15 tjänster, som skaU svara för Uvsmedelshygienen pä det lokala planet.

Som jag sade nyss, fär vi inte göra avkall pä kravet om livsmedelshygien, men det skall inte vara nägon okynneskontroU. Vi har i dagarna importerat smör; vi har sökt över hela Europa för att få tag i ett smör, som något sä när häller sådan kvalitet som vi är vana vid. Det visade sig då att Finland var det land som kunde tUlfredsstäUa våra behov av en god vara. Just detta att vi sökte ger väl också besked om att vi har en god Uvsmedelshygien. Den kan bli bättre, men jag är betänksam inför förslaget att bygga upp ett helt nytt statligt verk för detta ändamål. Vi har i dag på länsplanet länsveterinärer och länshälsovärdskonsulenter. Vidare har vi hälsovårdsnämnderna, som kunde byggas ut och få bättre resurser för att klara dessa nya uppgifter. Detta är mina personliga åsikter. När propositionen kommer, får vi se vad den innebär. Jag vet emeUertid att det i remissyttrandena över kommitténs förslag har framkommit opposition.

TUl sist kommer jag med min käpphäst sedan ett par år tUlbaka, nämligen att vi skaU försöka åstadkomma ett system som kan ge ordnad ledighet för jordbrukare. Dagens hotande bristsituation pä mjölkområdet är inte enbart ekonomiskt betingad. I allt större utsträckning söker sig människor tUl arbeten som ger hygglig semester och fritid. De yrken som inte kan följa med utvecklingen på detta område kan bedömas stå sig sämre i konkurrensen om arbetskraft. För unga människor som står inför valet av yrke mäste det vara mindre lockande att ägna sig åt ett yrke som ger ringa möjligheter tUl semester och fritid. Mjölkproduktionen är den gren av animaUeproduktionen, som man är starkast bunden tUl tidsmässigt. Djurskötseln kräver en daglig insats från jordbrukarens sida. Det talas ibland om jordbruket som en fri och självständig näring. I realiteten är denna frihet högst Ulusorisk.

För stora grupper av vårt folk är lagfäst semester en realitet. Vi noterar med tUlfredsstäUelse att ökningen av vårt lands samlade resurser har givit en levnadsstandard som även kan ta sig uttryck på detta sätt. Men vi får inte glömma bort att det finns minoriteter som ännu har långt dit. För jordbrakarkåren skulle det vara en framgång, om man kom sä längt, att ett avlösningssystem kunde tUlämpas vid sjukdom eller när något oförutsett inträffar.

Fm talman! Jag har faktiskt under den session, som nu har börjat, bland mina riksdagskamrater tyckt mig märka en mer positiv instäUning än tidigare tUl ett sådant avlösningssystem. Det bådar gott för framtiden, och jag hoppas att vi i år kan komma något närmare en lösning av detta problem.

Herr NILSSON i Tvärålund (c);

Fru talman! SamhäUet måste vara individens vän. SamhäUet är värt gemensamma instrument för att skapa bättre förhåUanden. Hur skall ett bra samhälle fungera och vara utformat för att ge utrymme för olika meningar, ge trygghet och gemenskap för individen och ge individen möjlighet tUl självförverkligande under samhälleligt ansvar och solidaritet? Det är frågor som vi politiker aUtid självkritiskt måste ställa oss.

Har 1950- och 1960-talens utveckling, som lett tUl sädan materieU standardstegring och koncentration i vårt land, varit lycklig? Har produktionsresultaten fördelats på rätt sätt? AUt fler människor — inte minst unga människor — reagerar i dag mot koncentrations- och centraliseringstendenserna i industrisamhället. I koncentrationsregionerna finner vi de dyra samhällskostnaderna, svåra sociala problem med starkt stigande sociala kostnader som följd, en nedgången och svåråtkomlig, ibland obefintlig fritidsmiljö och den på människan förslitande stressen. De spegelvända problemen har blivit aUtmer accentuerade i glesbygderna. I båda miljötyperna kan vi snart närma oss akuta situationer. Det är risk för att takten i denna utveckling kommer att accelerera under 1970-talet. Varför låter då den styrande statsmakten denna utveckling fortsätta?

Förmodligen upplever inte regeringspartiet denna utveckling som särskUt negativ eUer i varje faU inte som en fara för framtiden. Stockholms regionplan är t. ex. anpassad så att området i fråga skall kunna ta emot 90 procent av landets folkökning under 20—30 år. Endast centern har i Stockholm reserverat sig mot detta. En begränsning av storstädernas tUlväxt skuUe enligt vår mening medverka tUl att avhjälpa många av deras miljöproblem samtidigt som det övriga landet fick en bättre chans att lösa sina problem. Utan att starkt begränsa storstädernas tUlväxt är det inte möjligt att få tUl stånd en rimlig balans i vårt land. Det är därför nödvändigt att vi får tUl stånd en riksomfattande regional planering med befolkningsramar för varje särskUt område innefattande underlag för ett självbärande näringsliv, en varierande miljö med valmöjligheter tUl rimliga kostnader och på överkomliga avstånd och med en miljö där människor i olika åldrar kan finna både ro, vUa och förströelse liksom också utlopp för skapande energi och kulturupplevelser.

Det talas vackert om nödvändigheten av att skapa balans i samhäUet genom sysselsättningsskapande ätgärder i sysselsättningssvaga regioner. Det räcker inte. Jag tror det förblir vackert tal, ett sätt att upprätthäUa en välvUUg attityd, medan utvecklingen fortsätter som förut. Vi måste i vårt land sätta upp näringspolitiska, sociala och ekonomiska mål för oUka regioner och följa upp dem med energiska åtgärder.

Dessa målsättningar måste underordnas människans biologiska förutsättningar och krav pä rimlig valfrihet tUl arbete och miljö. För närvarande pågår, upprättande av s. k. KELP-program i primärkommunerna. Regionala länsprogram arbetas fram i länsstyrelserna. De skall ligga tUl gmnd för en riksplanering, som enligt statsverkspropositionen skaU föreläggas 1972 ärs riksdag. Med den teknik som hittUls använts är risken utomordentligt stor för att resultatet av detta arbete leder tUl

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

ytterligare koncentration i värt samhälle. I progressiva orter accelererar de optimistiska förhoppningarna hos kommunalmännen, och det tar sig uttryck i Uka optimistiska planer. I de regressiva orterna får man den omvända bUden. Prognoser upphöjs ofta tiU riktlinjer och planer, som styr utvecklingen via vår samhällsbyråkrati. Det blir en samhällets anpassning i efterhand.

Varför söker sig då näringslivet tUl en viss ort? Ja, givetvis har de s. k. naturliga fömtsättningarna en given betydelse, men inte sällan sker det därför att man har en progressiv samhällsplanering och samhällsutveckling. Och varför det? Jo, därför att just denna omständighet får större och större betydelse för företagens möjligheter att utvecklas. Kommunalmän och myndigheter måste tUlgodose näringslivets behov — man upplever det så — och klara samhällsplaneringen för de tUlström-mande människorna. Det ena är en följd av det andra, utan att det behöver vara en avsikt eller en mälsättning med vad som görs.

I regressiva orter får man den motsatta instäUningen från näringsUvet, kommunalmän och myndigheter, med en därmed påskyndad tUlbaka-gäende trend. Det är denna cirkelgång som måste påverkas av en samhällspolitisk målsättning. Samma mekanism ligger också bakom svängningarna i konjunkturerna. Dem försöker vi påverka genom pä förhand planerade åtgärder och målsättningar. Någon plan eller målsättning för hur tillvaron kan byggas bättre för människor, med överbUck över regioner och över hela vårt land och med övergripande samhäUsekonomisk och miljömässig värdering, har vi inte. KELP och länsplanerna är i sig själva inga sådana målsättningsplaner. Enligt centerns mening måste en övergripande samhällsmålsättning bli 1970-talets stora politiska fräga. Om 1950- och 1960-talens centraliseringspoUtik fortsätter, leder detta enligt vär mening till förslitna och förslummade miljöer med allt större andel stressade och sjuka människor. Sjukvårdskostnaderna stiger på ett hissnande sätt, det vet vi alla som är landstingsmän. Vi fär inte fortsätta denna lät-gå-politik.

Vi i centern tror att en planerad decentraliseringspolitik ger helt andra chanser för många mänruskor att välja önskade mUjöer. Även de som föredrar storstadstUlvaron — och de kommer att bli tUlräckligt många — får utrymme och chans att skapa miljövänliga städer och rekreationsområden där.

En politik i denna riktning tror vi också förutsätter ett decentraUserat beslutsfattande i samhället. Länsparlamenten — landstingen — bör tUlerkännas utvidgade befogenheter och bör vara huvudmän för den regionala planeringen, såväl fysiskt och ekonomiskt som socialt. Det är bl. a. på denna punkt som de decentraUstiska och centralistiska idéerna kolUderar och förmodligen kommer att kolUdera under 1970-talet. ÅtskUliga av de statliga besluten i de centrala verken och nämnderna kan utan tvivel decentraliseras tiU regionerna och tiU kommunerna. Det räcker inte bara att flytta ut några få statliga verk från Stockholm med bibehåUna centralistiska funktioner. Det är en av de många nödvändiga åtgärderna.

En decentraliseringspolitik är särskilt angelägen i vår tid, när så mänga och starka krafter verkar för koncentration och centralisering. Den

tekniska utveckUngen leder tUl större företag och sammanslagningar av mindre sådana. Detta kan vara nödvändiga förutsättningar för att klara konkurrensen, inte minst konkurrensen med utlandet, samt för att vidmakthåUa en trygg sysselsättning och öka produktiviteten. Detta har av många politiker uppfattats som en naturlag, som samhäUet och människan mäste anpassa sig tUl, och därmed koncentreras produktionsenheterna tUl redan upphettade expansionsregioner. Exempel härpå kan vara den frän i synnerhet socialistiskt håU mångomsjungna flyttningen av människor tUl expansionsorternas företag utan kostnader för företagarna. Dessa borde själva fä betala flyttningen av arbetare tUl regioner som tidigare är ytterst ansträngda.

Det torde knappast råda delade meningar om att socialismen som politisk idé är centralistisk. Jag tvivlar inte på att socialdemokraterna i dag vUl arbeta för jämlikhet och trygghet i ett centraliserat samhälle. Enligt vår mening gär jämlikhet, trygghet och centralisering inte Uiop. Centern arbetar för jämlikhet och trygghet i ett decentraliserat samhäUe. I ett sådant samhälle tror vi att målsättningarna om jämlikhet, trygghet och valfrihet skaU kunna tUlgodoses. Vi tror att en decentraliseringspolitik kan rädda många människor i det framtida av allt att döma ännu mera teknokratiska samhället. Inte bara för teknikens skuU utan framför allt för människans krävs en långtgående samhällsplanering. Denna samhällsplanering mäste dä ha en klar mälsättning, som vi viU skapa fram i de regionala målsättningsplanerna med ramuppgifter för nödvändiga och önskvärda befolkningstal. De regionala målsättningsplanerna bör samordnas i en riksplan.

För att nå de uppställda målen erfordras en rad instmment. Ännu har vi inte målsättningen klar för de olika regionerna och för landet i sin helhet. Detta gör det inte möjligt att använda de medel, som behövs för att nå målen. Ändå har vi inte tid att vänta och avvakta den pågående utvecklingen med de medel som regeringen tUl slut gått med på. Vårt parti kommer i år liksom tidigare år att återkomma med en rad förslag som syftar tUl ett mera decentraliserat samhälle. Lät mig i detta sammanhang aktuaUsera en fräga. Finansministern föreslär i är investeringsavdrag för maskininvesteringar i industrin generellt över hela landet. Det borde enligt min mening övervägas att differentiera detta avdrag sä att en maskininvestering inom allmänna stödområdet erhåUer 20 procent i avdrag och inom inre stödområdet 30 procent i avdrag. Dessutom borde investeringsfonderna genereUt släppas fria inom stödområdet. TUlsammans med lokaliseringsstödet och vissa andra åtgärder som kommer att föresläs från vår sida, exempelvis en utjämnad telefontaxa, borde det ge en omedelbar effekt. Det är helt nödvändigt att man får tUl stånd åtgärder som ger omedelbara effekter. I annat fall, och det har vi sagt tidigare från vårt håU, kommer samhällsbildningen att raseras inom flera orter i värt land än vad vi tidigare trott.

Så några ord om s. k. Norrlandsfrågor.

Finansministern sade under valrörelsen att politiker har rätt att bli trodda på sitt ord. Jag instämmer med honom att det borde vara så. Efter fallet Stekenjokk är det sannerligen många människor i varje fall i mitt hemlän Västerbotten som börjat ,tvivla på politikers ord. Vad vUle

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

statsminister Palme uppnå, när han med SAP;s partistyrelse och ledande socialdemokrater i länet var i Stekenjokk och lät fotografera sig när han högg med en stenyxa i urberget? Naturligtvis vUle han inge människor i VUhelmina och även i övriga Norrland intrycket av att nu skaU något hända i Stekenjokk och även i övriga Norrland. Västerbottens socialdemokrater skrev i sin valtidning, att nu var man förvissad om gruvbrytningen i Stekenjokk. De, Uksom övriga innevånare i länet, levde säkert i god tro. Men, som Västerbottens Folkblad (s) skrev, det var luftlöften. Krister Wickman anser att inga löften har bratits. Förhoppningar har svikits. I regeringens kommuniké om Stekenjokk utlovades ersättningsindustrier. Det utlovades även i regeringskommunikén om Vindelälvens bevarande. Jag citerar ur denna kommuniké: "Åtgärder kommer att vidtagas för ökad sysselsättning i Vindelälvsområdel." Fru Eriksson i Stockholm utlovade samma sak i ett föredrag i Vindeln i somras. Den 28 mars 1968, alltså tvä är före Vindelälvsbeslutet, svarade dåvarande inrikesministern Rune Johansson på en fråga från Tore NUsson i Agnas följande; "Strävandena att lokalisera nya och utbygga redan befintliga företag inom området fortsätter. Det är inte möjligt för mig att redogöra för de enskUda projekt som vi för närvarande arbetar med." — Två år därefter, när regeringen presenterade beslutet att inte bygga ut Vindelälven, hade regeringen inte ett enda projekt att presentera. Det framgick av inrikesminister Holmqvists frågesvar tUl mig liksom av den verklighet, som vi upplevt därefter. Ännu har regeringen inte presenterat något som kan anses vara ersättning för förlorade arbetstUlfäUen, vUket utlovades i den kommuniké som jag har åberopat.

Statsminister Palme sade i en radiointervju i lokalradion vid Stekenjokkbesöket — andra socialdemokrater har sagt det efter honom - att regeringen inte kommer att bry sig om riksdagens uttalande 1967 om att stadigvarande lokalisering bör tUlföras området, om Vindelälven inte byggs ut. Såväl i Stekenjokk som i Vindelälven har projekterade statliga företag lagts ner på gmnd av regeringsbeslut.

Jag frågade i anledning därav industriminister Krister Wickman under en interpeUationsdebatt före jul vUken den principiella skiUnaden i statens ansvar var meUan att vidta särskilda åtgärder för sysselsättningen i Stekenjokk och i Vindelälven. Herr Wickman svarade att det var ingen skUlnad alls. Vad skall folk tro om detta prat hit och dit?

Regeringens och dess förespråkares agerande går gäng på gång ut på att man har projekt under arbete men att man inte kan tala om vad de gäUer och vUka de är. Viljan är god, säger de, Uta på det! Och det har vi fått höra länge. Det är inte underligt om folk börjar fråga sig om man kan fortsätta att Uta på det ena positiva regeringsuttalandet efter det andra, när den ena förhoppningen — låt oss kaUa det så — efter den andra sviks. Från denna talarstol vädjade i går min länskoUega Arne Nygren enträget om att ätgärder skulle vidtas. Det var mycket intressant och upplyftande att höra det.

Regeringens handlande har enUgt min uppfattning skadat respekten för det politiska arbetet. Folk känner sig lurade. Regeringen inklusive finansministern — och statsministern inte att förglömma — har ett stort ansvar härför. Efter aUt som har hänt har befolkningen i Västerbottens

län anledning att ta de mänga fagra löftena med en nypa salt. Det ännu inte infriade löftet i riksdagsuttalandet angående Vindelälvens utbyggnad och faUet Stekenjokk är de mest kända exemplen.

CivUförsvarsstyrelsen och skolöverstyrelsen var eniga om att det var lämpligt att förlägga civilförsvarsutbildning tiU en central verkstadsskola i Vännäs som enligt planerna sä småningom skall upphöra. Från socialdemokratiskt håll i vårt län sades det under valrörelsen att det skuUe bli så. Mot myndigheters och andra remissinstansers rekommendation förlades skolan av regeringen tiU annat län.

I fjol diskuterades förläggningen av ett försvarsförband tUl det inre Norrland. Någon ort i Västerbottens inland ansågs tUl en början ha stora chanser. Förbandet förlades så småningom tUl Norrbotten, som också har stort behov av det — Västerbotten har ju Stekenjokk, sades det från många häU.

Under valrörelsen utlovades 500 nya arbetstUlfällen tUl Skellefteå i telefabrikation. Denna televerkstad, som startades för några år sedan, har ännu bara ungefär 200 anställda — det har talats om I 000 anstäUda. Ökningen har inte gått i den takt som förutsattes.

Ett fängelse är planerat att byggas i Vännäs. Jag vet att det finns krafter som arbetar för att det inte skaU förläggas dit; många gruvar sig för att regeringen kanske kommer att ingripa även i det fallet, och då vet man inte hur det gär.

Att regeringen har förhindrat lokalisering av arbetstUlfällen tUl Västerbottens län de senaste åren anser jag ådagalagt - jag vUl därmed inte säga att regeringen inte i andra fall har medverkat tiU att lokaliseringar kommit tUl stånd. ÅtskiUigt kan göras. Landstinget beslutade i höstas enhälligt att uppvakta regeringen om ätgärder. En samling över partierna tycker jag mig kunna skönja i vårt län.

Västerbottens län hör tUl delar av värt land som haft den största andelen människor sysselsatta i jord- och skogsbruk. Värt län kan inte bevara en ordnad samhällsbildning inom stora områden utan kraftfulla insatser från det allmänna. Arbetslösheten är förhåUandevis mycket stor hos oss i jämförelse med de flesta andra län i landet.

Verkningarna av förändringarna inom jord- och skogsbruket blir särskUt kännbara just i ett län som Västerbotten på grund av dess straktur. HittUls har dessa näringars betydelse för samhäUsbUdningen på ett tragiskt sätt underskattats. Av den anledningen har många kommuner i vårt län beslutat att införa kommunala jordbruksstöd. Den positiva effekten av dessa stöd har inte uteblivit.

I Finland har man igångsatt ett s. k. Växa mera-program för skogsbruket. En sådan satsning skulle ge mänga fler arbetstUlfällen pä den norrländska landsbygden än vad lokaliseringspolitiken måhända någonsin kan göra. Sekundärverkan kommer i förädlingsledet, i massa-, i pappers-och i sågindustrin. Såväl länsstyrelsen som landstinget har engagerat sig för detta program, som lämnats tUl regeringen. Tyvärr synes regeringen ha lagt det pä is tUls vidare.

Den enighet över partigränserna i s. k. Norrlandsfrågor som vi inom vårt län — tror jag — har fått i kommuner och landsting hoppas jag kommer att följas upp här i den nya riksdagen.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

HerrHAGNELL(s):

Fra talman! Det går inte fort att bygga upp en samhällelig näringspolitik. Det är en politik som om den skall ge resultat måste bedrivas under åtskUUga år i form av förberedelser. I den män vi står inför svårigheter som vi inte kan klara i dag är det ett tecken på att de förberedelser, som hade bort vara gjorda under bättre år — som är gångna — icke är gjorda.

Det finns två sätt att driva politik. Det ena är att väta fingret och känna efter var de flesta människorna i dag står i sin opinion. Där kan man lägga sig, då har man människorna med sig. Men det finns en annan linje som är Uka demokratisk — och som i själen är mera demokratisk. Det är att först försöka inse varthän utvecklingen obönhörligt är pä väg och att sedan i god tid förbereda den utveckUngen, kanske innan de flesta har insett att det är nödvändigt att man gör de förberedelserna.

Ja, men är det inte odemokratiskt att vara ute i förväg innan man har aUa människor med sig? Nej! Det är inte odemokratiskt, det är nödvändigt om vi i demokratiska former sedan skaU kunna lösa problemen när de kommer mllande. De som sitter i ansvarig ställning — politiker av olika slag, som man kan fordra mera av — bör kunna se längre in i framtiden än vad vanliga människor, som inte är speciaUserade pä det område där vi arbetar, har förmåga att göra. Och inte bara se in i framtiden rent passivt utan också i tid försöka åstadkomma de förberedelser som är fordringar för att problemen skaU kunna lösas när de sedan finns framför oss.

Vi har under efterkrigstiden kunnat glädja oss åt full sysselsättning och förbättrade reaUöner, men efterkrigstidens gynnsamma förhållanden kommer inte att råda för framtiden. Det finns ingen garanti i vad som har varit att det skaU bli likadant för framtiden. Det som har givit oss den fulla sysselsättningen och som har utvecklat våra reallöner är — det har jag sagt flera gånger förut i riksdagen — våra råvaror och på våra råvaror baserade industrier. Men de näringsgrenarna duger tyvärr inte längre tUl att ge oss full sysselsättning. Rationaliseringen på gmnd av ny teknik går fram mycket snabbt i de näringsgrenar som har sysselsatt en stor del av svenska folket. Inom dessa basnäringar behövs bara hälften eUer en fjärdedel av det folk som vi hade där under efterkrigstidens första skede. För större delen betyder det: Tack och adjö, ni behövs inte längre! Då måste vi utveckla färdigvamindustrier — inte i det ögonblick när avskedandena sker, ty då är det försent. Förberedelserna för de nya sysselsättningarna skaU ha varit gjorda i god tid, under de gångna åren, innan det ännu varit nödvändigt eller betraktats som aktueU politik att göra någonting.

InternationaUseringen inom världens näringsliv ökar. Man använder ny transportteknik, de internationella kommersiella kontakterna ökar. Företagen växer inom olika länder, går utanför sina egna gränser, och vi får en speciell typ — de multinationella företagen, som redan nämnts här i debatten. Allt detta leder tiU förändringar. När vär sysselsättning sjunker i råvarabaserade industrier och vi behöver bygga upp färdigvamindustrier, står vi inför problemet att färdigvamindustrierna med fördel kan förläggas i andra länder än vårt land. Det finns ingenting som vi i

detta land med naturnödvändighet kan göra bättre än vad man kan göra i andra delar av världen. Vi har kunnat göra vissa saker bättre än andra så länge vi hade råvaror som de inte hade. Men när den faktorn är borta och vi skall göra färdigvaror, står vi inte i något bättre läge än några andra. Vi är inte med naturnödvändighet överlägsna andra länder i något avseende, vare sig tekniskt eller på annat sätt.

Produktionen behövde förut förläggas där råvarorna fanns, men nu behöver produktionen inte, när det gäller färdigvamindustrierna, förläggas på samma ställe där råvarorna finns och inte heller på samma ställe där försäljningen äger ram. Man kan förlägga industriema där det är "lämpligt", forskningen kan koncentreras tUl något land, produktionsut-rastningen kan tUlverkas i ett land, kan sättas upp och användas i ett annat land, och de varor som sedan produceras kan säljas i ett tredje land. Detta är den nya utveckling som vi står inför. Det är bara en eftersläpning i våra tankar om vi drömmer oss tUlbaka och säger att de bekymmer vi har nu päminner om de bekymmer som fanns t. ex. 1948 eller 1952. För ett sådant musealt tänkande finns ingen grund. Framför oss har vi helt andra faktorer, och dem måste vi inse och anpassa oss tUl i tid, annars rallar utvecklingen förbi oss. Det näringsliv vi själva bygger upp är beroende av våra egna beslut.

Vi är nu bara i början av den ökande internationaliseringen inom näringslivet. Den utveckling som förestår kommer för oss att leda tUl avsevärt minskat antal arbetstUlfällen inom våra industrier under de närmaste årtiondena. Arbetskraften kan i stället köpas bUligt frän överbefolkade länder i och utanför vär världsdel. Vi vUl ha bra betalt för vår arbetskraft, vi vUl ha full sysselsättning! Men vad inträffar den dag när t. ex. den franska textilindustrin har kört i gång sina fabriker i de 18 före detta franska kolonierna i Afrika och sedan böqar sälja sina varor på Europamarknaden, tUl vUken dessa kolonier redan är anslutna genom avtal med EEC? TextUmaskiner ser lika ut i alla länder, men arbetskraften där nere kan köpas tiU en tiondedel av vad den kostar i Sverige.

En statUg utredningen visar att vår textil- och konfektionsindustri, som på 17 år minskat sin sysselsättning med omkring 40 000 anställda, kommer att fortsätta minskningen genom att ytterligare 20 000 arbetsplatser kommer att försvinna under de närmaste tio åren. Men textU- och konfektionsindustrin är inget enastående. Den är bara en föregångare till vad som sker och kommer att ske inom många andra branscher också.

Hur skall vi under sådana förhåUanden kunna upprätthålla full sysselsättning, som vi lovat människorna, och förbättra lönerna vilket vi ju alla vUl att det skall ske?

En sak är klar; vi är på väg in i en betydligt hårdare värld. Om vi skaU klara oss bra i framtiden förutsätter det att vi nu skapar en medveten långsiktig politik för att trygga sysselsättningen och förbättra reallönerna. Vär näringspoUtik kom sent i gång och den är ännu inte utbyggd så att den duger tiU att hjälpa oss att trygga sysselsättningen och trygga reallönerna inför de svårigheter vi kommer att möta.

En arbetskraftsundersökning som nyligen gjorts visar att 120 000 människor inte har jobb här i landet men skuUe vilja ha det om det hade funnits något att få inom deras yrke eller någonstans i de trakter av

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

landet där de bor. Vår fulla sysselsättning gäller aUtså i dag inte dessa 120 000 människor.

Andra människor i vårt samhäUe har visserligen arbete men ett dåUgt sådant — och borde ha möjligheter att få bättre sysselsättning. Full sysselsättning är ju bara en sak som vi kräver; vi vUl också att den fulla sysselsättningen skaU förvandlas så att det blir en bättre sysselsättning inom ramen för den fuUa sysselsättningen. Men det förutsätter en ny politik, en hel politik på detta område.

Vi vUl ha jämlikhet meUan människorna. Men en stor del av den bristande jämlikhet som vi nu har beror på att vi inte kan utveckla vårt näringsUv fullt ut så att det fungerar så bra som vi vUl, så att vi fär fram de resultat som vi behöver för att fördela bland människorna och åstadkomma en högre och jämnare standard. Vi har vissa områden där det finns jobb men där det saknas bostäder. Samhällets utbyggnad i övrigt är heller inte klar inom dessa områden. Ändra delar av landet har inte fått sådana utvecklingsmöjligheter att det där kan skapas bättre och tryggare sysselsättning.

Det finns vidare områden som i och för sig ser bra ut — de är väl industriaUserade sedan gammalt - men där människorna i många fall lever i ängslan inför framtiden. Vad de saknar är känslan av trygghet för sin framtida sysselsättning och för de framtida levnadsförhåUandena för sig själva, för familjen, för barnen. Själva kan de ha jobb, men de inser att det inte finns något jobb för barnen inom åtskUliga mils omkrets. NäringsUvet har inte utvecklats.

Även där människorna kan leva kvar och det ser bra ut utanpå vid en hastig betraktelse lever näringslivet på sparlåga — ännu en tid. Man kan gott vara medveten om att den tid som återstår tUls koncentration, rationaUsering och nedläggning äger mm blir ganska kort. Tyvärr är det så att strukturförändringarna inte bara är någonting som ligger bakom oss, utan de Ugger i ännu högre grad framför oss. Trots att vi fortfarande är i en högkonjunktur inom näringsUvet i stort sett, är det inte svårt att räkna upp flera välkända, gamla och väletablerade företag med tusentals anställda som går med betydande förluster, trots högkonjunkturen, och inte har möjligheter att hitta tiUfredsstäUande produktion som kan betala utgifterna och utvecklingskostnaderna samt trygga den framtida sysselsättningen och de framtida lönerna.

Vi försöker skapa viss trygghet åt människorna genom vår lokaUseringspoUtik — eller regionalpolitik som den nu kallas — men vi mäste konstatera att de satsningar vi gör är för små i förhåUande tiU de stora problemen. Det är inte bara fräga om otUlräcklighet när det gäller pengar; otUlräckligheten gäller ocksä organisation, förberedelser, arbetskraft, planering - i tid - och förmåga att finna nya tUlverkningar. Vår regionalpoUtik är inte utbyggd så att den kan lösa problemen inom de två tredjedelar av värt land som räknas tUI stödområdet.

Vi har en hög bostadsproduktion och har haft det många är, men den är inte utformad så att det finns lediga bostäder på orter där det finns lediga arbeten. Det försvårar omflyttningen av arbetskraft. Även om vi internationellt sett har en hög bostadsproduktion räknat per 1 000 invånare har vårt bostadsbyggande inte samplanerats med vår arbets-

marknadspolitik. Under föregående år inflyttade drygt 50 000 fler människor tUl värt land än som flyttade ut härifrån. Det var en ökning av ny arbetskraft med 50 000 människor, och det innebär naturligtvis krav på bostads- och samhällsutbyggnad; 15 000 a 20 000 extra lägenheter hade behövt byggas bara ät de människorna. Men samtidigt minskade bostadsbyggandet förra året, och vi står inför en minskning även i år. Det finns ingen samordning mellan bostadspolitiken och den politik som bedrivs när det gäller import av arbetskraft. Det står några vackra fraser i en överenskommelse, som tre parter har skrivit under, men de har inte förverkligats generellt. Och på de punkter där förslagen är realiserade omfattar de bara en bråkdel av arbetsmarknaden, aUtså av importen av arbetskraft. Den import av arbetskraft som nu sker går tUl största delen tUl storstadsområdena, där det varken finns bostäder eUer planering av samhäUets utbyggnad i tUlräcklig omfattning ens för den befolkning som redan finns där.

Vi saknar en koordinerad politik, en helhetsUnje i poUtiken. Om vi inte viU bygga upp en slum — som vi nu häUer på att göra — sä mäste vi få ett samspel mellan industrins import av arbetskraft och samhäUets bostadspoUtik. En fortsatt Uberal låtgåpolitik kommer att skapa sociala motsättningar i onödan i det svenska samhället. Det finns i andra länder gott om exempel pä hur sådant går tiU. Nej, det är bättre att vi i tid inser att vi på detta område måste tUlämpa en ny, enhetlig och hel politik.

Vi gläder oss åt att den övervägande delen av de nya årsklasserna av ungdomar fär fortsätta sin yrkesutbUdning upp tUl värnpliktsäldern, men samtidigt kan vi konstatera att den utbUdning samhället ger inte är anpassad tUl den arbetsmarknad som finns i samhäUet. Jag är medveten om att det är svårt att planera på sådana långsiktiga områden som utbUdnings- och näringspolitiken, men under hela efterkrigstiden, aUt sedan slutet av 1940-talet, har våra utbildningsreformer lagts fram med den motiveringen att man skaU jämställa den praktiska utbildningen med den teoretiska. Med beklagande kan vi emeUertid i dag konstatera att det målet inte har uppnåtts trots stora ansträngningar under de senaste 25 årens utbUdningspoUtik.

Det är något fel i ett samhälle, när de värderingar som växer fram i fråga om arbetslivet och näringsUvet inte stämmer överens med de värderingar som tUlämpas pä samma samhäUes utbildningspolitiska område. Vi har lyckats dölja en del av sanningen för oss genom att rekrytera arbetskraft från fattigare länder än vårt, länder där arbetskraften ännu är biUig och finner sig i arbetsförhåUanden och ersättningar för sitt arbete som svensk arbetskraft inte längre är vilUg att acceptera. Till en början är en sädan utveckling gynnsam, men sedan kommer man obönhörUgen tUl en punkt där motsättningarna i samhäUet växer.

Inom den fackUga rörelsen arbetar man för att komma bort från låglönerna, men samtidigt har myndigheterna fört och fortsätter tyvärr ännu att föra en politik som motverkar lösningen av låglöneproblemen. TUlsammans med arbetsgivarna inom låglöneföretagen har man fyllt på med ny arbetskraft inom läglönebetalande områden. Ett exempel kan vi hämta från textU- och konfektionsindustrin. Det är en industri som, såsom jag redan nämnt, går tUlbaka. Det är en låglöneindustri. Likafullt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

har myndigheterna hjälpt tUl att fylla på med nya låglönare inom den branschen. Av de inom branschen sysselsatta är 13 000 importerade. Och det betyder att man har fått lov att importera kanske 50 000 under de senaste fem tio åren, för de importerade arbetarna rymmer ju från sina maskiner - de trivs ju inte som de skall göra. 13 000 har man kvar. Man har ökat sysselsättningen i en låglönebransch med 13 000 arbetare samtidigt som en statlig utredning har uttalat att 20 000 jobb inom de närmaste åren kommer att försvinna inom den branschen. Är det en koordinerad politik? Det finns ingen koordinerad politik på dessa områden. Någon sådan har aldrig presenterats och finns inte heUer nedskriven någonstans. Följderna blir nackdelar för de anstäUda, för låglönarna, vUkas antal man ökar, nackdelar för samhället som fär låglöneproblem, och nackdelar för de fackliga organisationerna som skaU lösa låglöneproblemen samtidigt som myndigheterna hjälper låglönear-betsgivarna att öka problemens vidd. Men det händer inte bara i textUbranschen. Hotell- och restaurangbranschen är en annan sädan bransch där löneläget förstörts genom myndigheternas lätgåpoUtik i förhåUande tUl arbetsgivarna. Utvecklingen har varit likadan inom glasindustrin. Först har myndigheterna under ett par år medverkat tUl en import av arbetskraft inom detta låglöneområde, och nu skaU myndigheterna enligt vad vi på senaste tiden läst i tidningarna gå in och håUa en del av dessa låglöneföretag under armarna, så att de inte ramlar. Här liksom inom textil- och konfektionsindustrin råder det alltså brist på enhetlig politik; ena dagen den ena politiken, andra dagen den andra. Vem skaU ta konsekvenserna? Det får vi göra allesammans genom en försämrad reaUöneutveckling i vårt land.

Man begär att de fackliga organisationerna skall ■visa solidaritet, att de arbetare som har löner på 12—14 kronor i timmen skaU visa solidaritet genom att avstå från sina möjligheter tUl löneförhöjningar för att i stäUet hjälpa upp lönerna för dem som Ugger på 10— 11 kronor i timmen och ännu lägre. Den solidariska lönepolitiken är värd aU uppskattning. Den har tUl syfte att hjälpa människorna till bättre löner och bort från låglönerna. Men myndigheterna har under åtskUliga år hjälpt tUl att fylla på med ny arbetskraft i låglöneföretagen och låglönearbetena. Den fackliga solidariska lönepolitiken får då svårt att nå resultat. Det är som att ösa vatten med ett såU. Man kan fräga sig om myndigheterna ogiUar strävandena från fackligt håU tUl solidarisk lönepoUtik i syfte att bli av med låglöneproblemen, eftersom man på detta sätt fyller på med arbetskraft inom dessa områden. Man vet ju var gränsen går. Häromåret låg den pä 9:60 ungefär. Nu ligger den någonstans vid 12 kronor. Varför fyller myndigheterna på med arbetskraft inom branscher med löner under de gränserna? Och sedan begär man att de som har löner som ligger nägra ören över gränsen skall avstå frän lönehöjningar för att hålla sådana låglönebranscher i gång! Jag har ingenting emot den soUdariska lönepolitiken. Tvärtom, jag anser att den är nödvändig. Men det förutsätter ju att myndigheterna är med på den och inte driver sin politik åt ett annat håll och därmed försvårar problemen; de är tUlräckligt svåra ändå. Varför har inte myndigheterna anpassat sin importpolitik och sina möjligheter tUl regleringar, sä att vi kommer bort från låglöneproblemen

och i stället kan utveckla våra höglöneindustrier? Varför sätter de inte in ätgärder där? Felet ligger inte i någon ovilja hos myndigheterna, det tror jag inte, utan i en oförmåga. Det Ugger i bristande centrala direktiv från högre myndigheters sida. Myndigheterna, liksom en del av industriintressena, utgår inte frän människorna och deras problem, utan från vissa ekonomiska intressen inom näringslivet.

Jag förstår den textUdirektör som resonerar sä att han säger; Om jag kan öka antalet anstäUda i min textUfabrik från 300 tUI 600 kan jag producera dubbelt så mycket varor, sälja dubbelt så mycket varor, tjäna dubbelt så mycket. När han skaffar sig maskinerna och sedan inte får arbetskraften klagar han och säger; Det fattas arbetskraft! Det är riktigt - det fattas folk tUl hans maskiner, det fattas låglönare. Han får dubbelt så bra vinst om han kan dubbla sin produktion, men fär de 300 textUarbetare som stod där frän början det dubbelt sä bra för att det kommer dit 300 nya textUarbetare och stäUs vid sidan av dem? Fär samhället det dubbelt sä bra, samhället som skall bekosta utbyggnaden i en hast av nya bostäder och samhällsservice tUl textildirektörens nya låglönare? Låglönarnas skatteförmåga är naturligtvis inte tiUräcklig för att bygga upp det dyra samhället med kapitaUnvesteringar som ligger pä 200 000 kronor per familj. De skatter de betalar räcker inte ens tUl för att hålla det samhället i drift vad beträffar sociala kostnader, kostnader för utbildning som vi vill att ungdomarna skall få njuta fördelarna av osv.

Vi har i vårt näringspolitiska program för ett par år sedan angivit att vi viU ha en samhäUskalkyl. Vi behöver veta inte bara att textUdirektören tjänar dubbelt så bra om han får dubbelt sä mycket folk tUl sina låglönejobb. Vi måste också få se en kalkyl som visar vad det kostar som helhet och hur mycket samhället — dvs. övriga medborgare i samhäUet — skall betala för att textUdirektören skall tjäna dubbelt så mycket och ha dubbelt så många låglönare anstäUda. Men var finns den kalkylen? Den finns i vårt näringspoUtiska program.

Den UtveckUng vi är inne i leder till ökad företagskoncentration och ökad förmögenhetskoncentration. Vi är redan i det läget att över hälften av Sveriges industriproduktion sker inom ett 50-tal företagskoncerner. Vi behöver öka kapitaUnvesteringen bakom varje anställd från ungefär 200 000 kronor nu för de nu bUdade arbetsplatserna tUl ungefär 400 000 kronor per arbetsplats som bUdas i slutet av detta årtionde - bortsett från eventuella penningvärdeförsämringar. Det behövs aUtsä dubbelt sä mycket kapital bakom varje anställd. Vem skall äga de nya förmögenheierna, den dubbUng av industriförmögenheter som måste ske per arbetsplats?

Var finns det politiska programmet för en medveten långsiktig politik på det området? Jag vill ha fram en sådan! Vi är ännu inte ens klara för att genom vår näringspolitik vrida utvecklingen fram tUl en ökad jämlikhet pä företagsägandets område. Den mycket liberala poUtik som förs driver i stället vär utveckling i samma riktning som utvecklingen i ett sådant land som Förenta staterna. Hos oss går det bara litet långsammare. Vi är litet efter i förhåUande tUl dem. Tack vare socialpolitiken har vi dock litet mer plåster pä de sociala såren än man har i Amerika. Men i stort sett driver korken åt det håUet för närvarande.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

4 Riksdagens protokoll 1971. Nr 12-13

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Jag vUl ha en ny politik. Den skall omfatta en näringspoUtik som går ut ifrån människorna. Vi skall anpassa den industrieUa och kommersieUa utbyggnaden tUl de människor vi redan har. Den nya poUtiken skall ge bättre arbetsförhållanden, bättre maskinutmstning, bättre samhäUsut-byggnad och därigenom bättre reallöner och tryggare sysselsättning ät de människor vi har.

Det är ingen fördel att växa på bredden och bli större. Det avgörande är en annan sak. Det avgörande är en politik som ger bättre förhållanden åt de människor vi har. Vi skall inte eftersträva att göra mer än vad vår arbetskraft förmår. Låt det fattas. Världen är stor. Låt andra producera. Vi skall inte tränga undan andra. Men det vi skaU göra är sådant som är förnuftigt att göra och som är värt att imikta vår arbetskraft på.

Ingenting i denna värld antyder att människorna i stora och överbefolkade länder lever bättre än människorna gör i ett lagom stort land. Det finns inte något värde i sig själv i ökad storlek. Det avgörande är en annan sak, nämUgen hur vi använder de människor vi har här i samhäUet, så att vi ger dem bättre förhållanden. En fördubbling av antalet ger inte dubbelt så hög levnadsstandard. Det kostar tvärtom mer än det smakar. Somliga tjänar på det. De flesta förlorar på det.

Vi vUl ha fuU sysselsättning. Vi vUl ha bra betalt för arbetskraften, trots att vi kommer att leva i en värld som i ökad grad präglas av överbefolkning. Det finns och kommer att finnas hundratals mUjoner arbetslösa och undersysselsalta människor. De är viUiga att sälja sin arbetskraft biUigt, och kommer att vara det. Hur skaU vi dä kunna upprätthäUa och utveckla vår levnadsstandard och vårt näringsliv inför sådana förhållanden, om vi inte tar fram en hel politik på detta område, en liberal låtgåpolitik räcker inte för de framtida förhåUandena. Den gick under de goda medvindsåren under efterkrigstiden, men den passar inte för framtiden. Därför måste vi under de kommande åren utveckla en annan och bättre, mera omfattande och djupgående näringspolitik än den vi nu har. Den näringspolitiken måste kopplas Uiop med och ingå i en aUmän politik i detta land och omfatta ett samspel meUan de faktorer som jag här har nämnt, nämligen lönepolitiken, sysselsättningspoUtiken, industripolitiken, kapitalmarknadspolitiken, utbUdningspolitiken, bostadspolitiken samt importpolitiken i fråga om arbetskraft.

Den planering och den nya politik som jag talar för är så mycket nödvändigare att komma fram tUl, eftersom regeringen i en eller annan form söker samverkan med den stora arbetsmarknaden och industrimarknaden i Centraleuropa som EEC utgör. Antingen de förhandlingarna lyckas eller inte har vi i högsta grad behov av en medveten långsiktig samhäUspolitik som mer tar vara på våra medborgares berättigade krav på sysselsättning, trygghet i arbetet och bättre utveckUng för framtiden, trots de stora strakturella förändringar som förestår på många håll inom värt näringsUv och trots den tekniska och kommersieUa utveckUng som pågår, inte bara innanför EEC utan även utanför. Det avgörande problemet är inte om vi är utanför eUer innanför EEC. Problemen är ungefär desamma, antingen vi finns i eller utanför. Tonvikten ligger kanske Utet annorlunda vid det ena eUer andra tUlfäUet, om vi inte är aUdeles ensamma utanför. Men det avgörande är vad vi förmår att göra i

den nya värld och under de nya och mer internalionaliserade förhållanden som vi har framför oss. Det är den avgörande frågan. Nu skall vi inte göra en »bifråga», även om den är mycket viktig i sig själv, tUl att bli »huvudfrågan». Huvudfrågan ligger bakom detta problem. Antingen vi kommer med i EEC eUer inte, måste vi ha fram en enhetlig och sammanfattande politik som tar vara på våra intressen.

Vi vet vad Adenauer sade för några år sedan när man förra gången diskuterade att England skulle komma med i EEC. Den västtyska förbundsdagen ansåg att Västtyskland och den västtyska regeringen borde medverka tiU att England kom med. Adenauers svarvar; Jag är här för att ta vara på de tyska intressena inte de engelska.

Somliga tror att det är en idealistisk politik som bedrivs ute i världen. Det är en klar intressepolitik som bedrivs där ute. Ingen tar vara pä våra intressen, om vi inte gör det själva. Därför mäste vi ha fram en annan politik och inte bara slå oss tUl ro med en förhoppning och tro att utvecklingen skall driva vidare i en för oss gynnsam — liberalistisk -riktning.

När EEC vuxit sig starkare och när några hundratal multinationella företag styr hälften av världens industriproduktion, kommer vi i politisk ställning här i landet, riksdag och regering, att vara mera satta på undantag och spela en mindre roll än vad som är fallet i dag. Då blir det starkare krafter som bestämmer våra förutsättningar. Ännu kan den svenska riksdagen och regeringen spela en avgörande roll när det gäUer utvecklingen av huvudlinjerna inom vårt näringsUv. Men alltmer av makten över näringsUvet kommer att internationaliseras och koncentreras i ett fåtals händer, oberoende av vi kommer med eller inte kommer med i EEC.

Människor inom vår fackliga och politiska rörelse, som drömmer om ökat medinflytande i det framtida näringslivet, bör ge upp den drömmen och i stället inse realiteterna. Vi kan hoppas på ökat medinflytande på arbetsplatsen men inte inom näringsUvet. Den koncentration och den internationalisering som är på väg kommer inte att göra det lättare för löntagarna att få insyn och medinflytande i de stora företag som dominerar hälften av världens industriproduktion. Vi kan få vara med och bestämma över lokala förhåUanden på våra arbetsplatser, men vi kommer aldrig att få vara med och påverka de stora koncernerna i deras beslut, som i sin tur är avgörande för våra levnadsförhåUanden, för vär sysselsättning, våra löner och vår trygghet.

Vi har utvecklat vär socialpolitik genom samhälleliga beslut. Det har varit socialpolitiken som stått i centrum under de gångna årtiondena. Där har samhäUets organ haft ett rejält inflytande. Det har inte funnits några att tävla med, inga andra har varit vUliga att betala socialpolitiska kostnader. Vid den utveckUng som nu förestår pä näringspolitikens område skall vi upptäcka att makten i aUt mindre grad kommer att Ugga i händema på riksdag och regering. Besluten kommer att fattas av andra utanför dessa väggar och i ökad omfattning också utanför våra gränser.

Om vi vUl åt oss själva bevara mera av inflytandet över vär egen framtid är föratsättningen att vi nu under den frist som återstår, sä långsiktigt och så medvetet som möjligt bygger upp en politik enligt de

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

nya linjer som jag här försökt skissera koordinerad över hela fältet. Vi skaU inte efterapa, men det finns andra länder som har försökt och lyckats. Det finns all anledning för oss att försöka få fram denna nya poUtik om vi vUl klara oss inför ökade svårigheter i en hårdare värld.

Herr LARSSON i Umeå (fp):

Fru talman! När man lyssnar på herr HagneU kan man inte undgå att göra vissa reflexioner. Herr HagneU är ju en representativ företrädare för regeringspartiet. Han påpekar aUa de brister som vidlåder vårt samhäUe och målar framtiden i mörka färger, medan vi i går fick höra andra företrädare för samma parti göra en skönmålning och tala om att vårt land har nätt längst i världen i fråga om utveckling och välstånd.

Det är egendomligt att herr HagneU i denna klara deklaration använder ordet "myndigheterna". Varför säger inte herr HagneU — som jag förmodar att han menar — att det är "regeringen" och "det socialdemokratiska partiet", som enligt hans uppfattning har misslyckats så totalt att vi fått alla dessa brister.

Herr HagneU efterlyser bättre förhållanden. Om man betänker att den nuvarande regeringen suttit vid makten så lång tid, kan man inte dra någon annan slutsats än att herr HagneU åsyftar att vi bör byta regering, därest vi skall få en bättre politik här i landet. I det fallet har herr HagneU mitt fulla stöd.

Fm talman! Jag har inte begärt ordet för att säga detta utan för att göra några kommentarer beträffande kommunernas stäUning samt beröra nägra av deras problem.

Bristen på kapital har kännetecknat det år som vi passerat. Om man läser finansplanen finner man att detsamma blir fallet även detta är. Det utrymme som beräknas uppstå pä kreditmarknaden är förbehåUet industrins investeringar för att vi i framtiden skall kunna öka vår export och komma i balans med vär ekonomi. Ett ökat utrymme för industrins expansion får verkningar även pä den kommunala sidan, där investeringar som är alldeles nödvändiga följer automatiskt. Siktar man tUl att öka industrins kapacitet, måste man därför se tUl att kommunerna får ett sådant låneutrymme att de för sin del kan följa med i utvecklingen.

Finansministern säger i finansplanen; "Samtidigt bör framhåUas att utgiftskraven inom det kommunala området tiU icke väsentlig del kan föras tiUbaka tUl beslut som fattats av regering och riksdag."

Om vi skaU stärka industrins kapacitet genom att medge den sektorn särskUda kreditlättnader, fär också statsmakterna se tUl att den investeringsdel som faUer på kommunerna för att nå detta mål också blir genomförd. Trots det svära läget för kommunerna att fä län för sina investeringar har dessa i stort sett kunnat fullföljas. Härmed avses sådana investeringar som blivit en följd av de beslut som regering och riksdag fattat. Andra investeringar som kommunerna velat ,göra har i stor utsträckning skjutits på framtiden, helt enkelt beroende på att det inte funnits pengar att genomföra de investeringar man räknat med.

De uppgifter som tagit i anspråk den största delen av kommunernas tUlgångar har varit byggnation för skolan och sjukvården. En mycket stor del av de reformer som genomförts har haft följdverkningar för

kommunerna. Den kommunala beredskapen har varit rätt hygglig vad det gällt Ukviditeten, och de samlade tUlgångarna av kassamedel har rört sig om cirka 3 300 rrUljoner kronor. I den reviderade finansplanen 1970 beräknar man att denna reserv skulle nedgå med 950 mUjoner under 1970 beroende på att kommunerna inte skuUe få komma ut tUl kapitalmarknaden. I en undersökning som Kommunförbundet gjort visar det sig dock att avtappningen blivit betydligt större. Nedgången uppskattas i stäUet tUl omkring det dubbla eller närmare 2 mUjarder kronor som kommunerna fått ta från sina reserver för att klara de investeringar som varit absolut erforderliga.

I det sammanhanget skall man ocksä ha klart för sig att inte obetydliga skattehöjningar genomförts under 1970, dä kommunalskatten i de flesta kommuner höjts avsevärt. I betydligt större utsträckning än tidigare har de kommunala investeringarna finansierats av skattemedel. Normalt skall sädana investeringar som har en större livslängd avbetas under en längre följd av år. På grand av svårigheter på kapitalmarknaden har investeringar fått finansieras dels genom avtrappning av likviditetsreserverna, dels genom höjda skatteuttag.

Kommunal- och landstingsskatterna är nu så höga att det inte finns stora möjligheter att ytterligare öka dem. Den skattereform som gäUer från och med detta år skulle utgöra en lättnad för dem som har de lägsta inkomsterna, men genom höjningen av kommunalskatterna har effekten inte blivit vad man tänkt. Man har visserligen sänkt den direkta statsskatten för de mindre inkomsttagarna, men samtidigt har man sett tiU att kommunerna har fått en ytterligare belastning, och så tar man tiUbaka skattesänkningen.

Det var bra att använda skattereformen i valrörelsen, men när man sedan bakvägen ordnar så att det hela får en annan effekt, var det inte mycket bevänt med reformen.

De flesta kommunalmän torde utan vidare kunna skriva under vad finansministern säger om följdinvesteringar som föranletts av statliga beslut. Vetskapen om att man överlåtit tUl kommunerna att betala kalaset för en stor del av reformerna har funnits hos kommunema, men det är först nu som finansministern vidgår detta. Tidigare har det låtit, att kommunerna borde vara mer återhållsamma, samtidigt som man övervältrat kostnader pä dem. Läget är nu sådant att reserverna är slut och likviditeten synnerligen ansträngd. Det är inte ovanligt att en del kommuner fått ta upp lån sinsemellan för att klara sädana saker som löner. De har inte haft medel tiU lönerna, utan har fått låna pengar av varandra för att betala dem.

En sak som bör uppmärksammas när vi bedömer kommunernas kapacitet då det gäller att fä fram likvida medel är det utrymme som tidigare fanns genom en icke fullt utnyttjad möjlighet tUl uttag av avgifter. Denna väg är nog i de flesta faU nu stängd. I betydande utsträckning måste de nyttigheter som kommunerna tiUhandahåUer självfinansieras genom att avgifter uttas. En stor del av sådana utgifter har tidigare finansierats skattevägen, men kommunerna har alltmer kommit att bestrida kostnaderna genom en höjning av avgifterna, och denna höjning har blivit maximal för att inte skatten skaU rasa upp alltför

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

mycket. I kommunaUagen föreskrives den begränsningen att avgifter inte får tas ut med högre belopp än som motsvarar kommunens kostnader för att tUlhandahäUa dessa nyttigheter. Men avgifterna ligger nog i toppen i de flesta kommuner i dag.

I finansplanen säger finansministern ytterligare något som han kommer att fä förståelse för, och det är följande: "I samma syfte har regeringen nyligen beslutat att begränsa myndigheternas rätt att meddela råd och anvisningar tUl kommunerna, i de faU då dessa kan medföra inte oväsentUga kostnadsökningar." Ännu större förståelse hade regeringen fått, om detta skulle ha uttryckts klarare och uttalandet inte begränsats tUl "inte oväsentUga kostnadsökningar" utan avsett kostnadsökningar över huvud taget. Att regeringen slagit in på denna väg är bra, och även om det sker först i ett läge då kommunerna råkat i en aUvarlig Ukviditetssituation, är det ju bättre att komma sent än aldrig. Den självbestämmanderätt som kommunerna bör äga har tyvärr varit urholkad rätt betydligt på grund av de anvisningar som myndigheterna gett och som många gånger varit ogynnsamma för den kommunala ekonomin. Ofta har villkoren för statsbidrag varit ganska entydiga, men sedan har myndigheterna utfärdat föreskrifter att man måste göra si eUer så för att få dessa statsbidrag. På detta sätt har inte minst skolbyggandet här i landet fördyrats.

Orsaken tUl uppgången av kommunalskatterna är främst att söka i beslut som har träffats utan att kommunerna kan påverka dem. Det har i främsta rummet gäUt att effektuera de beställningar som regering och riksdag gjort. Det vore därför på sin plats att kommunerna fick det utrymme på kapitalmarknaden som behövdes för att fuUgöra de åUgganden som de har.

En del av kommunemas svårigheter Ugger i det förhållandet att avräkningen för kommunalskatterna släpar efter två år. SärskUt för de expanderande kommuner som tvingas tiU investeringar på grund av kraftig inflyttning kan detta bli mycket kännbart. Att det för kommuner och landsting rör sig om avsevärda summor som på detta sätt är infrusna är obestridligt, och vi kan beräkna ränteförlusterna för detta kapital efter de räntesatser som i dag gäller tUl 300 ä 350 miljoner kronor per å. Dessa pengar går kommunerna miste om; det är ju statsverket som tar hand om ränteinkomsterna. En snabbare utbetalning av kommunernas skattemedel är därför erforderlig. Enligt en nyligen avslutad utredning har fall förekommit där en kommun fått häUa en högre utdebitering med i medeltal 1:67 på grund av eftersläpningen. Kommunen hade inte behövt höja utdebiteringen på grund av att den haft högre kostnader utan därför att den inte fått in skattemedel.

Det ekonomiska trycket på kommunerna är särskUt märkbart i de lägen då stora kostnadsökningar inträder på lönesidan. Utgiftema kommer omedelbart för kommunen men inkomsten på grund av löneökningarna först två tUl tre år senare. Om nu industrin skall kunna få det utrymme den behöver för sin expansion råkar kommunerna i det läget, att utgifterna pä den kommunala sidan kommer omedelbart men inkomsterna först om cirka tre år. Det är nödvändigt att kommunerna för att fullgöra sin del av den expansion som eftersträvas får de resurser som

behövs för detta. Av vad finansministern anför i finansplanen viU jag utläsa att han är medveten om orsak och verkan. Han bör dä också vara beredd att handla därefter.

Kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, som riksdagen har begärt skaU utredas, har finansministern inte velat göra något åt utan hänvisar tUl andra utredningar som först skaU färdigstäUas. Det är beklagligt att en sådan utredning inte igångsätts, så att det bUr klarlagt att kommunerna belastas med alldeles orimliga kostnader, som rätteligen skulle bestridas av den part som orsakat kostnadsfördyringen. Skattetrycket, som ökat så starkt för kommunernas och landstingens del och som kan förväntas ytterligare öka på grund av de älägganden som kommunema fått, blir av sådan styrka att det motverkar de förmåner som man velat ge de inkomsttagare som har det sämst ställt.

Dessutom har övergången tUl indirekt skatt blivit en aUvarlig belastning för kommunerna. I princip skall kommunerna icke betala skatt annat än i de fall de bedriver rörelse som är vinstgivande. Kommunala bolag skaU givetvis beskattas Uksom aUa andra bolag, men den direkta kommunala driften skall inte beskattas. Genom den indirekta skatten ökas emellertid kommunernas utgifter för exempelvis sjukvård och socialvård, eftersom de fär betala moms på aUa förnödenheter som behövs för dessa vårduppgifter. Kommunerna kan inte övervältra momsen på kommande led, utan deras enda möjlighet att ta ut dessa kostnader är i form av skatt. Vi är alltså i det läget, att vi får betala moms även på kommunalskatten. En klarare gränsdragning för kostnadsfördelningen meUan stat och kommun, som riksdagen begärt, bör därför med det snaraste åstadkommas.

De planerade kommunala investeringar, som kan senareläggas utan alltför stora olägenheter, bör vi vara beredda att acceptera, och ålägganden tiU kommunerna med nya utgifter som följdverkan av de statliga besluten bör noga prövas. Det finns nog förståelse för en sådan senareläggning även på den kommunala sidan. Även om kommunerna har vUjan tiU förbättringar som kostar pengar, tror jag att de allra flesta av dem är beredda att stödja de tankar som finansministern för fram i finansplanen, nämligen att vi nu skall satsa pä näringslivet.

Näringslivet bör få förtur, men skall denna förtur kombineras med en uppföljning av den investeringsdel som faller på den kommunala sidan, bör kommunema få sig tilldelat det utrymme som behövs. Från folkpartiets sida har vi aUtid framhåUit att det är viktigt att stimulera det näringsUv som skapar resurserna för att tUlgodose de krav som man stäUer på samhället. Att det är kommunerna som i första hand skall se tUl att medborgarna får den service de behöver innebär inte att kommunema är ovetande om att utrymme härför endast skapas genom ett fungerande näringsliv.

Menar man aUvar med talet om en förstärkning av industrins utbyggnad, får man se till att denna inte förfuskas genom att kommunernas möjligheter att låna beskärs så, att de inte kan fuUfölja de investeringar som är en absolut nödvändig fömtsättning för att vi skaU få en fungerande industri och ett fungerande näringsliv över huvud taget.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr WINBERG (m):

Fru talman! Under senare år har den starka befolkningsomflyttningen i värt land aUtmer komrrut i förgrunden i den offentliga debatten. De problem som uppstår i samband med denna omflyttning både för de bygder, där människorna blir färre och färre, och för de områden av landet, där en allt större befolkningskoncentration sker, har penetrerats mänga gånger tidigare. Men dessa frågor lär inte bli mindre aktueUa och mindre betydelsefulla i debatterna i vår nya enkammarriksdag.

Jag gör därför, fru talman, inget sensationellt och inte heller något nytt påstående när jag konstaterar, att situationen för många människor i de s. k. skogslänen och kanske särskilt i delar av inlandet i Norrlandslänen i dag är bekymmersam, men det finns all anledning att påminna om den. Avtappningen av folk från Norrland, i första hand från inlandet, är alltjämt stor, vilket framgår av de aktuella befolkningssiffrorna vid det årsskifte som just ägt ram. Det torde råda allmän enighet om att vår befolkning i framtiden inte fär koncentreras tUl en handfull områden i södra och mellersta Sverige medan allt fler tidigare tämligen Uvaktiga tätorter i Norrlandslänen tynar av, tidigare livskraftiga orter går över i glesbygd och glesbygden går över i ödebygd. Samhällsapparaten mäste intensivare än som hittills skett engageras för att motverka denna tendens. Förutsättningar måste skapas, som gör det möjUgt för fler människor att leva kvar, där de är uppväxta och har sina hem, också när det gäller bygder som hittUls fått allt större svårigheter att bereda sina invånare en skälig utkomst.

Flera riksdagspartier har i programform eller på annat sätt uttryckt sin vUja att nå ett resultat i denna fråga. Moderata samlingspartiet har förra året lagt fram ett omfattande förslag, ett särskUt Norrlandsprogram, som givetvis i olika motioner kommer att fuUföljas vid årets riksdag.

En förutsättning för ett levande norrländskt inland är att det finns arbetsmöjligheter av olika slag fördelade på orter med lämplig utspridning. Lokaliseringen av såväl smä och medelstora som stora företag måste spridas ut, naturUgtvis med beaktande av att förutsättningarna för deras verksamhet bUr goda. Detta gäller både enskUd och statlig företagsamhet och även i viss grad lokaliseringen av statliga förvaltningar och myndigheter. Här är också inbegripna de organ som hör tUl de statliga affärsverken.

Under förra året lämnade delegationen för lokaUsering av statlig verksamhet sin huvudrapport. Den innehöll förslag om förläggning tUl orter utanför Storstockholmsområdet av statliga myndigheter, organ och förvaltningar, som delegationen bedömde kunde flyttas ut. Några platser i Norrland föreslogs därvid som lokaliseringsorter. Som norrlänning upplever man väl detta som något positivt, även om kanske en och annan tycker att den norra landsdelen kunde ha blivit ännu bättre tiUgodosedd. Utan att gå in på enskildheter i detta förslag - vi kan ju hoppas att det kommer att realiseras, eftersom det enligt förteckningen över väntade propositioner skall framläggas en proposition i frågan i vär — vUl jag emellertid framhålla att förslaget enligt min mening är ett steg i rätt riktning och början tUl något nytt i vad gäller, om jag så får uttrycka det, statens egen lokaliseringspolitik.

Jag viU dock göra den randanmärkningen, att delegationens förslag innebär utflyttning av statliga organ tUl fem platser i Norrland med sammanlagt ca 3 200 anställda. Det är visserligen bra, men det är bara en plats i inlandet, nämligen Östersund, som berörs av förslaget, och antalet anstäUda i de tvä försvaret tUlhöriga skolor, som föresläs bli flyttade dit, är inte större än ca 120.

Men det är ocksä, fru talman, mot bakgrunden av att det äntligen tycks kunna hända något i vad gäller utflyttningen av statliga företag och myndigheter tUl olika regioner väsentUgt, att orter i utflyttningsbygder som i dag har statUga organ inte får sin framtid hotad genom att dessa placeras pä annat håU. I delar av Västernorrlands läns inland, som ju hör tUl det inre stödområdet, har förläggningen av organ för statliga verksamhetsgrenar haft stor betydelse för bygdens utveckling sedan lång tid tUlbaka.

I Sollefteå har de militära förbandens förläggning dit varit av väsentlig vikt för stadens utveckling — eller kanske, som man nu efter årsskiftet skall säga, för centralorten i kommunen. Med stor oro mottogs därför i höstas propåerna om att Norrlands trängregemente, T 3, eventueUt skulle förflyttas tUl en plats i norra Norrland, just av lokaliseringspolitiska skäl. Jag tror att mycket få människor, om den här idén skuUe realiseras, förstår klokheten i att överföra detta mUitära förband frän en utflyttningsbygd tUl en annan, även om förbandet i Sollefteå skuUe komma att ersättas av någonting annat sysselsättningsskapande.

I Ange, som också ligger i Västernorrlands inland, har statens jämvägars förvaltningar varit av dominerande betydelse för ortens och kommunens utveckling, alltsedan norra stambanans och norrländska tvärbanans tUlkomst. Men också här är man orolig på grund av redan företagna och förväntade förflyttningar av SJ;s personal. Den av SJ i september 1970 tUl Kungl. Maj:t gjorda framställningen om ändrad distriktsorganisation för SJ innebär avsevärda risker för den framtida utvecklingen i Ange, eftersom ett genomförande av förslaget, som ju bl. a. innebär att distriktsgränserna inte skall kunna bryta länsgränserna, kan medföra ytterligare utflyttning av personal.

Naturligtvis bör SJ ha en sä rationell organisation som möjligt, men den eventuella vinsten av en förändrad organisation mäste rimligen vägas mot samhällets kostnader att med lokaliseringspolitiska medel få till stånd annan sysselsättmng i stället för den man tar bort. Med andra ord mäste ocksä den samhällsekonomiska aspekten och inte bara den järnvägsekonomiska beaktas, när SJ överväger att företa åtgärder som pä längre eller kortare sikt innebär allvarliga risker för en orts utveckling. Trafikpolitiken kan inte ses som en isolerad fråga utan måste sättas in i ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Den allmänna servicen i Ångeområdet löper nu risk att allvarligt försämras, ett förhåUande tiU vilket SJ också bidrar genom fortlöpande försämringar av tågförbindelserna med närmaste A-ort, dvs. Sundsvall. Jag ser att kommunikationsministern är närvarande i kammaren. Jag tror att han vid sitt besök i Ange i höstas märkte oron bland människorna där för ortens framtida utveckling. Jag kan tala om, herr statsråd, att den oron sedermera har kommit tUl uttryck i appeller och demonstrationer.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allinänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

de senare visserligen stUlsamma men genomförda på ett sådant sätt att aUvaret i dem inte kan ifrågasättas.

Fm talman! Jag har här nämnt två exempel på orter inom avfolkningsområdet, belägna i ett Norrlandslän, orter där människorna genom en oklok hantering av den svåra frågan om lokaliseringen av statens egen verksamhet kan komma att drabbas hårt. Det finns orter som är i liknande läge också i andra Norrlandslän.

Herr LORENTZON (vpk):

Fra talman! Jag tänkte beröra några frågor som är intimt förknippade med de delar av värt land som i regeringskretsar gär under beteckningen "det norra stödområdet".

Det är de delar av vårt land — Norrland — där storfinansen under år som gätt bUdligt talat skurit guld med täljknivar och som betytt så väsentligt för vårt land när det gällt valutatUlflödet, skapat genom den Omfattande exporten frän Norrland. Sedan flera är tiUbaka är dock den väsentligaste exporten från Norrland dess ungdom, en export som organiserats och fortfarande organiseras av landets regering med hjälp av verktyget arbetsmarknadsstyrelsen och en rad lagar och förordningar, helt i linje med storfinansens önskemål att erhålla arbetskraft — och ungdomlig arbetskraft — tiU sina industrier i de södra delarna av landet.

Det gäller ett avsevärt område av Sverige varifrån mUjarder och åter rrUljarder kronor har hämtats i maximiprofiter, som inte kommit Norrland tUl del. MUjardvinsterna har hamnat antingen söderut i landet eller också exporterats tUl utlandet genom för aktieägarna lönsamma företagselableringar där.

Mänskligt att döma har Norrland rätten att kräva tiUbaka vad som under årtionden stulits från denna landsdel. Rätten tUl arbete, sysselsättning, trygghet för hembygden, allt detta i form av basindustrier. Då storfinansen inte velat ordna den frågan, måste samhäUet träda tUl och göra det.

Detta har dock inte skett. Helt andra åtgärder har vidtagits, åtgärder som tvingat och tvingar Norrlands ungdom att flytta söderut. Under 1960-talet var utflyttningen från Norrland omkring 100 000 personer. Aren 1968—1969 kännetecknades också av en mycket omfattande folkutflyttning. Under år 1970 tycks utflyttningen ha dämpats. Men troUgt är att då siffrorna är helt klara, även detta år skall uppvisa en betydande folkutflyttning från Norrland.

Det är självklart att då ungdomskullarna i produktiv ålder i så stor utsträckning flyttat södemt, mäste en dämpning någon gång inträffa. Men utflyttningen kommer givetvis återigen att öka då nya ungdomskullar uppnått produktiv ålder och är färdiga för arbetsmarknaden — om allt skall fortsätta som hittUls och samma metoder användas.

Tar man ålderssammansättningen i olika områden i Norrland är det häpnadsväckande vilka siffror det rör sig om. I Ådalen och Kramfors utgör de pensionerades skara inte mindre än omkring 20 procent av den samlade befolkningen i området. Motsvarande siffror för områden söderat kan utgöra endast ett par procent.

Regeringen har lyckats med blodavtappningen från Norrland, och

detta var ju meningen. I statsverkspropositionens bilaga 13 skriver inrikesministern att "nedgången i arbetslösheten under år 1970 i förhäUande tUl år 1969 varit särskUt påfaUande i skogslänen". Detta skrivs alltså sedan 100 000 människor tvingats flytta från Norrland.

Men regeringen viU inte erkänna att den organiserade folkutflyttningen är orsaken. Man söker i stäUet göra gällande att de s. k. "stödåtgärderna" för Norrland nu börjat ge resultat. Imikesministern säger detta rätt öppet i bilaga 13, då han talar om att sysselsättningsstöd, förstärkt utbUdningsstöd, särskUt transportstöd är medel som har tiUkommit för att främja utvecklingen i det s. k. stödområdet. Utöver dessa "stödåtgärder" finns en rad andra sorter av lokaliseringsstöd, det senare uppkomna kreditstödet och all annan "hjälp" för att underlätta avflyttningen från Norrland och därtiU fylla uppgiften att lugna den befolkning som är kvar.

Jag tror att man i detta sammanhang skall uppmärksamma att ordet eller beteckningen "stöd" som i olika sammanhang användes då det gäller Norrland fått en rent magisk, förnedrande innebörd. På sid. 8 i bUaga 13 tUl statsverkspropositionen återfinner man "stöd" inte mindre än åtta gånger på Uka många rader när det gäUer det norra stödområdet.

Det är inte dessa kryckor i form av s. k. stöd som hjälper Norrland tUl ett tUlfrisknande. Erfarenheten visar att ju fler kryckor eller stödåtgärder som Norrland får, desto fler människor måste lämna Norrland. Alltså är dessa stödåtgärder ingenting som gör patienten frisk. Det tycks mig som om detta inte heller är meningen. Norrland kan något tUlspetsat i detta sammanhang numera betecknas som den gamle orkeslöse och sjuke patienten, som ju skralare han blir tUl hälsan, desto fler mediciner rekommenderas. Det hjälper givetvis inte, men det håller den sjuke lugn — han bråkar inte, han blir en lättskött patient.

För Norrlands vidkommande är de många s. k. stödåtgärderna inte medicin för ett tiUfrisknande. De innebär i stället ett långsamt avtynande. De är en Döbelnsmedicin. Ty hur kommer Norrland med den planerade politiken att se ut 1980? När man läser bilaga 13 finner man ingenting som talar om statUg satsning i form av basindustrier tUl Norrland. Däremot upprepas orden "stöd", "stödområde", "stödåtgärder" så ofta att man bibringas den uppfattningen att inrikesmirUstern har blivit förhäxad av detta uttryck — eller kanske har förälskat sig i det, han får själv välja.

Norrland skulle inte ha behövt alla dessa stödåtgärder eUer kryckor bara området hade fått behålla sin ungdom och industrieUt hade fått utvecklas som andra delar av vårt land. Men fortfarande har Norrland sin koloniala prägel. VUket socialt anseende får för övrigt en landsända i ett land som Sverige med ett utbrett statustänkande, när den alltid och i aUa sammanhang sammankopplas med någon form av hjälp, stöd och stödåtgärder? Är det möjligen därför som det har varit sä svårt att locka de privata företagen tUl Norrland? Varför används för övrigt beteckningarna "stöd", "stödåtgärder" och "stödområde" i aUa sammanhang när det gäUer Norrland? Finns det ingen annan beteckning än detta så i granden förnedrande uttryck?

Den blodavtappning som Norrland har varit och är föremål för är

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

verkligt rationellt skött — det skall medges. Den kan inte jämföras med gamla tiders åderlåtning och kvacksalveri. Då kunde ju åderlåtning enligt uppgift vara tUl fördel för patienten och betyda hans tUlfrisknande, även om ett och annat misstag kunde begås. Blodavtappningen från Norrland sker i sä stor omfattning som det är möjligt — inte så att patienten dör snabbt, nej här är det fråga om ett långsamt avtynande. Blodavtappningen skaU inte ske så kraftigt att patienten kommer underfund med att den otvivelaktigt leder mot en säker undergång. Då kanske patienten inte längre vUl vara med om hästkuren utan gör uppror mot medicinmännen i Stockholm.

För att patienten inte skall märka allvaret i medicineringen vaggas han tUl ro och man försöker inbilla honom att medicin i form av olika s. k. stödåtgärder är det bästa som kan tänkas. TUl sitt förfogande har regeringen en stab av folk i detta "stödområde" — ehuru av betydligt lägre dignitet än medicinmännen i Stockholm — vars uppgift är att invagga patienten i en ro fy lid tillvaro. Inget bråk här inte! "Hos AMS känner man sig trygg" — det var ju så Nya Norrland skrev när den skyddade verkstaden öppnades i Kramfors. Man har lyckats, det skall erkännas. Men så har man också tUl sitt förfogande pressalster som för de höga medicinmännens talan, även om dessa tidningar i vissa fall, då det gäUer seriös information, i folkmun går under namnet tomsäcken.

Under det att ungdomen tvångsflyttas från Norrland växer det fram ett nytt proletariat, rekryterat från de människor som inte längre är direkta ungdomar och som det inte går att exportera söderut. Storfinansen vUl som bekant endast anställa ungdomar. Kommer människor upp i 40-ärsåldem är de inte längre profitgivande, anses det. För dessa äldre, från den öppna arbetsmarknaden utklassade människor ordnar samhäUet en annan form av s. k. stödåtgärder. De "skyddade verkstäderna". Bara namnet skyddad verkstad är förnedrande för den som behöver arbeta där.

De byråkrater som har myntat namnet skyddad verkstad kan inte ha haft någon större respekt för andra personers människovärde. Är det samhäUet som skaU skyddas för de personer det här är fräga om, eUer är det människorna som skall skyddas för samhället? Den frägan är det berättigat att stäUa.

Det är en människofientUg attityd som ligger bakom namnet skyddad verkstad. Man bibringas nämligen den uppfattningen att de människor, som arbetar på dessa skyddade verkstäder, skall stämplas som utklassade ur gemenskapen. De kan ju inte göra rätt för sig på den öppna arbetsmarknaden, och deras löner ligger också i botten. De blir psykiskt nedbratna, om de inte är det redan innan de hamnar på en s. k. skyddad verkstad.

Det är häpnadsväckande att detta förnedrande namn skyddad verkstad år efter är förekommer i regeringens propositioner och andra myndigheters handlingar. Nog kunde dessa verkstäder ges neutrala namn. Varför skall det över huvud taget heta skyddad verkstad? Jag är fuUt medveten om att karaktären på dessa arbetsplatser inte kommer att förändras i och med ett namnbyte. Ett sådant skulle dock ur psykologisk synpunkt vara mänskligare för dem som tvingas att arbeta på dessa verkstäder.

Den omfattande folkutflyttningen har också andra negativa verkningar för Norrland. TUlät mig, herr talman, att stanna något inför ytterligare en av dessa. Det gäller den statliga kostnadsövervältringen på kommunerna, som drabbar Norrland synnerligen svårt. Jag har redan hänvisat tUl det procentuellt stora antalet pensionärer i Norrlandskommunerna. De kommunala bostadstUläggen blir tunga bördor för skattebetalarna, då de slås ut över kommunalskatten. Varje pensionär skall givetvis ha en modern och hygglig bostad, därom råder ingen som helst diskussion. Men då statsmakterna medvetet medverkar tUl att flytta ungdomen från Norrland vore det en gärd av rättvisa att staten ocksä betalade kostnaderna för bostadsbidragen ät de äldre, åt pensionärerna som blir kvar.

Skattebetalarna i Norrland måste även över sina kommunalskatter betala skolutbildningen för den ungdom som där växer upp. Men då denna ungdom är klar att själv betala skatt, är färdig för arbete i produktionen, tvingas den söderut, tUl Stockholms-, Göteborgs- och Malmöområdena. Skatteintäkterna, frän denna ungdom — född och uppväxt i Norrland — drar helt andra områden i vårt land nytta av. Norrland och dess befolkning behandlas även i detta avseende orättvist. Utan ungdom i Norrland ingen framtid för Norrland!

Norrlänningarna kan givetvis inte räkna med att nya industrier av vikt etableras i detta område, om blodavtappningen skall fortsätta nägon längre tid. Dä kommer det även att saknas kvalificerad arbetskraft tUl de företag som finns. Redan nu är det ett faktum, att företag i detta av undersysselsättning och arbetslöshet så hårt drabbade område behöver kvalificerad arbetskraft men att sådan saknas och det är svårt att fä fram den.

I ett uttalande för några dagar sedan förklarade AMS-chefen herr BertU Olsson — i ett tal i Luleå, om jag inte minns fel - att vissa områden i Norrland måste räkna med en fortsatt folkavtappning och att exempelvis Ådalen, det gäller Kramfors- och SoUefteåomrädena, skulle förlora ytterligar 700 arbetstUlfällen. Detta efter aU den blodavtappning som skett frän Norrland och framför allt från detta område under de är som gått. AUtså; Inga nya industrier av vikt, nej, folkutflyttningen skaU fortsätta.

Dä det socialdemokratiska partiet öppnade valrörelsen 1970, valde partUedningen som plats för detta stora utspel Ådalen och Kramfors. Det var givetvis ett vågat val med tanke på den omfattande folkutflyttning från Ådalen som regeringen med arbetsmarknadsstyrelsen som verktyg organiserat. Ett erkännande skall ges den socialdemokratiska partiledningen: Det var en verkligt god regi på skådespelet. För ett skådespel var det. Det saknas ju inte pengar på den kanten — men ändå.

Jag skaU här inte uppehålla mig närmare vid det s. k. Kramforsmani-festet. Det var och kommer tydligen att förbli endast en papperslapp. Jag skall däremot uppehålla mig något vid ett av utanverken i detta skådespel, nämligen den beramade resan tUl Stekenjokk, som var avsedd att bU denna valrörelses stora paradnummer — i varje fall för Norrland och väljarna i Norrland. Jag tänker på bilden från Stekenjokk av statsministern, det socialdemokratiska partiets ordförande, med släggan i

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

nävarna, allvarligt lyftad, symboliskt brytande den malm som skuUe skapa sysselsättning åt så många människor i framför allt Kultsjödalen.

Då var ju de allra bästa förutsättningar för handen och i valpropagandan ute bland väljarna sades det klart och tydligt ifrån att geologerna hittat den största malmkropp som hittUls sports i vårt land. Ja, t. o. m. malmkropparna i Norrbotten var småpotatis i förhållande tUl malmfyn-dighetema i Stekenjokk. Det var under valrörelsen det.

Under hela år 1970 hade såväl regeringen som underlydande myndigheter framhåUit att arbetet skulle påbörjas våren 1971. Stekenjokk användes därför av SAP i 1970 ärs valrörelse i Norrland som det verkliga paradnumret. SäkerUgen kammade ocksä det socialdemokratiska partiet hem åtskUliga röster på detta nummer i det skådespel som man då visade upp för det svenska folket och framför aUt för folket i Norrland.

När valet var över och beskedet lämnades från regeringen att det inte blir malmbrytning i linje med vad som utlovats under valrörelsen, kom detta som en chock främst för befolkningen i det inland det här är fråga om.

Jag vill i detta sammanhang hänvisa tUl det brev angående beslutet om inställande av gruvdriften i Stekenjokk, som befolkningen i Kultsjödalen tiUställde regeringen, och de förslag som där framläggs om sysselsättning som ersättning för den utlovade gmvdriften. I brevet tiU regeringen sägs klart och tydligt ifrån, att befolkningen anser sig grymt lurad. Det vore en gärd av mänskUg aktiUng frän regeringens sida att aUvarligt verka för att befolkningen i Kultsjödalen fär sysselsättning i enlighet med de förslag som framlagts.

Vad Norrland behöver är industrier — basindustrier som i sin tur kan utveckla ett nät av mindre industrier eller verkstäder. Regeringen har alla medel tUl sitt förfogande för att åstadkomma att industrier etableras i Norrland. Här är det inte bara fråga om samhällsägda industrier; regeringen avgör nämligen när och hur investeringsfonderna skaU användas. Exemplet Volvo är i detta fall betecknande för hur det inte skall gå tiU. Volvos över 500 underleverantörer är i stort sett placerade i södra Sverige, där arbetsmarknaden är överhettad. Så skall det inte gå tUl i detta land.

Industrier till Norrland kan ordnas. AP-fonderna står tUl regeringens förfogande. HärtUl kommer Investeringsbanken. Norrland och norrlänningarna kan ju knappast vara tUlfredsställda med att Investeringsbankens medel och tjänster nu skall ställas tUl storfinansens förfogande. Investeringsbanken skall ju t. o. m. ordna utländska lån för att tiUfredsstäUa storfinansens etableringar söderut.

Herr talman! Jag har den bestämda uppfattningen att regeringen inte så länge tUl kan fresta norrlänningarnas tålamod, även om det har gätt hittUls.

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen lednmgen av kammarens förhandUngar.

Herr BÖRJESSON i Glömminge (c):

Herr talman! En sådan här remissdebatt omfattar många aspekter — den präglas av de olika talarnas inställning och det rubrikavsnitt man valt

på talarUstan. Jag skall låta mitt anförande präglas av lokala förhållanden. Jag bUr inte den förste som gör det - en och annan har gjort pä detta sätt tidigare under debatten. Man kan ju välja antingen denna inriktning eller en ÖversiktUg bedömning, men den översiktliga bedömningen hör kanske mera hemma i de debatter som kommer att föras när utskottens utlåtanden Ugger på riksdagens bord.

Fördelningen av sysselsättningen inom landets oUka delar och mellan de olika delarna upptar, som vi hört av tidigare anföranden, en stor del av intresset. I alla de områden som är utsatta för avfolkning och som har ett sviktande näringsliv känner man ett stort hot just mot sin egen hembygds framtid.

Det mest idealiska förhåUandet vore naturligtvis att människorna fick bo kvar i stort sett i de landsdelar där de trivs och har blivit rotade på olika sätt. Visst vet vi att en del omflyttningar måste ske och att många människor vUl flytta för att leva och arbeta på en annan ort än den där de är födda. Men när förhållandena blir sådana som de är just nu, med aUtmer glesnande resurser inom vissa delar och överhettning av samhäUsekonomin och näringslivet i andra delar, är det inte så bra. Vi här i den svenska riksdagen har ju fattat beslut för att motverka den utveckling som jag nu påtalar och som flera före mig påtalat; statsmakterna har genom sin arbetsmarknads- och regionalpolitik försökt att motverka obalansen. Eftersom det enligt besluten gäUer en försöksverksamhet ställer man sig frågan; Har ansträngningarna lyckats — har de givit sådana resultat i olika delar av landet som vi här i riksdagen och, förmodar jag, även statsmakterna i övrigt hoppats på? Men svaret bUr att tyvärr så inte är faUet. Som tidigare talare redan sagt fortgår folkminskningen på många häU i accelererad takt och i takt med de aUtmer tynande sysselsättningsmöjligheterna. Det län jag tUlhör, Kalmar län, har stora områden som får känna av denna utveckling. Minsta svängning tUl det bättre noteras med tacksamhet och tänder hoppet om en vändning både där och i skogslänen och andra län som är utsatta för samma negativa utveckling. Men sedan de små framgångarna noterats slår det snart tiUbaka i svikna förhoppningar.

Statsminister Palme sade i går att läget glädjande nog hade svängt tUl det bättre i några skogslän. Det understryker bara vad jag här har sagt, att varje liten förbättring observeras och noteras med iver, men ingen vet hur långvarig förbättringen kommer att bli. En region kan naturligtvis inte bli jämställd med andra regioner om svårigheterna bara ökar undan för undan och drar med sig den ena nackdelen efter den andra. Man får t. ex. en sänkt bostadsbyggnadskvot, även om den är otiUräckUg förat och även om man i sädana områden råkar ha landets sämsta bostadsstandard, procentuellt sett. Det hjälper inte; kvoten sjunker ändå. Väganslagen skärs också ned mer och mer, bussarna dras in, jämvägama läggs ned, även andra inskränkningar i trafiken företas osv.

I Kalmar län skulle det vara önskvärt med en lokaUsering av något statligt företag eller ämbetsverk. Vi har haft många kriser inom länet, t. ex. i vär gamla glasindustri och möbelsnickerUndustri. Dessutom är Kalmar län faktiskt ett av de fattigaste i landet, även om man räknar med Norrlandslänen. Det tänker man kanske inte på, och man tror det väl inte

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

heller förrän man börjar studera förhållandena närmare. Vi har ocksä den högsta landstingsskatten i hela landet. AUt detta gör att våra tankar kretsar omkring vad som kan göras med lokaliseringspolitikens hjälp. Nu är jag fullt medveten om att mänga regioner i landet kan beskrivas på ett liknande sätt som .jag här har gjort. Och alla har väl det gemensamt att det behövs en snabb upprustning för att nå regional jämlikhet. VUka ätgärder är då reaUstiska i värt fall? Ja, i riksplaneringen är man ju ute och letar efter orter som kan lämpa sig som storstadsalternativ; varför skulle dä inte sydöstra Sverige kunna bli ett sådant alternativ? Varför inte förlägga den omtalade socialhögskolan där?

Jag har fått intrycket att det i vårt land är svårare än i andra länder att lokalisera företag tUl eftersläpande områden. Jag vet inte vad detta kan bero pä, men när jag har tagit del av lokaUseringsresultaten i andra länder har jag fått denna uppfattning. I varje fall är det så när det gäller industrUokaUsering av såväl små som större företag. Det är möjligt att vi här i landet stäUer större krav på företaget från aUra första början än man gör i andra länder och att det nystartade företaget i andra länder därigenom får en mjukare start och därmed har större möjligheter att imätta sig efter förhållandena, sä att det kan överleva de första åren. Ett enskilt företag vågar naturUgtvis inte etablera sig om man inte är riktigt säker pä att företaget kommer att överleva etableringsåren.

Jordbruk och fiske har ju fått en särskUd rubrik i denna debatt och behandlas aUtså i ett särskUt avsnitt. Men jag vUl ändå i detta sammanhang understryka att jordbruks- och skogsbruksnäringarna betyder oerhört mycket för de regionala områden som är värst utsatta för ett sinande näringshvs följder. Jordbruk och skogsbruk borde få större del i de näringspolitiska och regionalpolitiska åtgärderna och målsättningarna än vad som är fallet. Många avfolkningsbygder har utomordentUga förutsättningar för livsmedelsproduktion.

Det allmänna stödområdet får naturligtvis anses vara en tung faktor när det gäller att avväga var de lokaliseringspolitiska åtgärderna skaU sättas in. Om jag inte minns fel var det någon som tidigare i debatten nämnde att det upptog 70-75 procent av landets yta. Det är alltså arealmässigt en stor del av landet. Under försöksperioden har 96 procent av lokaliseringsbidragen och 67 procent av lokaliseringslånen gått tiU aUmänna stödområdet. Men här måste kraftigt understrykas att det finns även andra regioner i landet som har ett mycket stort behov av stöd, och dit hör mitt eget län, Kalmar län. Vi har flera områden i Kalmar län som det är starkt motiverat att ägna samma uppmärksamhet som många områden inom det allmänna stödområdet. Jag tänker t. ex. på Kalmar läns inland, den s. k. skogsbygden, med stark avfolkning i jordbrak och skogsbruk men också med svårigheter för många av dess gamla bassysselsättningar, t. ex. inom glasindustrin, där framtiden är mycket oviss, och inom möbeltUlverkningen, där den utländska konkurrensen förorsakar stora svårigheter. Visserligen finns där fortfarande en del präktiga företag, men det räcker inte i längden.

Så har vi Öland, det landskap som fått lägsta antalet nyskapade arbetsplatser i hela landet. Öland ligger statistiskt sett absolut i botten om man ser tiU det antal nya arbetsplatser som tUlkommit pä enskUt

initiativ och genom det aUmännas försorg. Det vore bra om man kunde få några av de större, välbesuttna företagen att lokaUsera filialindustrier dit. Det är nog den säkraste metoden om man vUl att företagen skaU överleva starten och bU bestående för framtiden. Det har hänt och händer att det dyker upp en och annan privat företagare som vUl etablera sig, men de har så stora krav pä garantier frän kommunernas sida att man inte kan rekommendera de fattiga kommunerna att lämna sådana.

Turismen är visserUgen bra — en väsentUg del i lokaliseringen - men den är en osäker gmnd för en kommuns eUer ett områdes framtida bestånd. Turismen kan aldrig ersätta eller bli vad jordbruk, industri, handel m. m. är för en bygd. Turismen kommer, tror jag, aUtid att förbU en osäker faktor i en bygds näringsliv, men skall givetvis accepteras som ett komplement, när ett område har naturUga förutsättningar för turism.

Jag skulle vUja vädja tUl statsmakterna att de, när Ölandsbron blir färdig, inte glömmer att följa upp den satsningen med en förstärkning av näringslivet.

De två av mig här nämnda områdena i Kalmar län kan utökas med vissa delar av det gamla norra landstingsområdet.

Den överenskommelse meUan regeringen och Sveriges industriförbund som träffades i aprU 1969 om ett närmare samarbete för att fä tUl stånd en ökad och intensifierad lokaliseringspolitisk verksamhet i allmänna stödområdet borde kunna omfatta även områden utanför det allmänna stödområdet.

Den pågående tekniska utveckUngen gör givetvis att redan etablerade företag behöver stora nyinvesteringskapital utan att investeringarna medför fler arbetsplatser. Detta innebär att sysselsättningsutbytet ligger lågt i förhåUande tiU det investerade kapitalet. Denna företeelse uteblir naturligtvis om man lokaUserar tUl ett jungfriUigt område, som inte tidigare har industriföretag. Då får man en kraftigare markerad höjning av sysselsättningen. Sådan lokaUsering skulle uppfylla de önskemål som jag framfört när det gäller dessa bygder. Det är enligt min mening inte önskvärt att lokaliseringsmålsättningen inriktas pä en ort eUer ett fåtal orter i ett län. Man mäste i stället i den regionala företagslokaliseringen gä in för en spridning av företagen.

Herr Hagnells anförande var en skarp vidräkning med den näringspolitik och den lokaUseringspoUtik som statsmaktema för. Jag vet inte om hans bedömning är riktig — jag kan inte avgöra det på rak arm — men han säger att politiken är felaktig. Om så är fallet skall vi försöka att förbättra den. Och vi skall inte glömma bort de områden som hittUls blivit bortglömda, herr talman."

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr JONASSON (c):

Herr talman! I årets finansplan framhåller regeringen att en bättre regional balans är ett av målen för 1971 års politik. Denna goda målsättning är att hälsa med tiUfredsstäUelse. Det återstår dock att se om regeringen viU fullfölja den målsättningen.

I den gångna valrörelsen talades det mycket om jämlikhet. Men i vårt land skaU vi nog egentUgen inte tala om jämlikhet — åtminstone skall vi tala om den med mycket smä bokstäver. Detta är ett faktum framför allt

5 Riksdagens protokoll 1971. Nr 12-13

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

när det gäller jämlikheten mellan olika regioner. Denna fungerar ganska dåligt i praktiken.

Förändringarna i vårt samhälle har lett tUl en stark befolkningskoncentration tUl vissa storstadscentra. Andra delar av landet — specieUt skogslänen — har mer eller mindre avfolkats. Allra mest bekymmersamt i detta avseende är att de unga flyttar och att den kvarvarande befolkningen har en hög medelålder.

Då kan man ställa frågan: Varför har ungdomen flyttat ut? Ja, anledningarna är väl flera, men grundorsaken har nog varit bristen på arbetstiUfäUen. Regeringen har inte lyckats klara sysselsättningen ute i landet. Den har inte i tillräcklig omfattning satsat på lokaliseringspoUtiken och regionalpolitiken. I den mån det satsats, har denna satsning kommit i gång för sent. Därför har vi nu — och har haft under lång tid — en arbetskraftsbrist i storstadsområdena men en arbetsbrist i landsorten. Kraxet är att vi inte har utnyttjat landets resurser på ett effektivt sätt. Regeringen har räknat med att arbetskraften skulle flytta in tUl storstadsområdena i ännu större omfattning än som har skett. Därför har regeringen inte givit landsorten den injektion som är nödvändig för att arbetsmöjUgheter skaU skapas i landets perifera delar.

Visst har lokaliseringspolitiken givit en hel del sysselsättningsmöjligheter, men inte tiUräckUgt. SkaU man lyckas åstadkomma en bättre regional balans och därmed rättvisa och järrUikhet åt vårt folk ute i landsorten, måste vi även skapa förutsättningar härför. En starkare satsning pä vägbyggandet i landsorten skuUe onekligen skapa större grandföratsättningar för dessa delar av vårt land. I mitt eget län — Värmland — utgör de svaga väganslagen onekligen en hämsko för våra utvecklingsmöjligheter. Jag måste beklaga att vägverket i årets petita inte har fått bättre resurser; detta trots att vi har en budget pä över 51 miljarder kronor.

Investeringar i vägarna ger en mycket god avkastning. Det är en placering som är en av de allra mest räntabla. De svaga anslag som vi nu får i det nordvästra byggnadsdistriktet ger inte arbete ens ät den ordinarie arbetskraften. Dä måste det vara fel på något ställe. Det är väl ändå att hoppas att det skall kunna ges möjligheter tUl högre väganslag. Därmed kan man skapa fömtsättningar för en bättre lokaUseringspoUtik ute i landsorten.

En annan fråga som för oss i Västsverige har stor betydelse är upprustningen av Trollhälte kanal. EnUgt föreliggande utredning skulle en kostnad på ca 45 miljoner kronor ge ett kanaldjup på 5,3 m och därmed skapa betydligt förbättrade transportmöjligheter. Många företag i Vänernområdet har i det föreliggande förslaget sett stora framtidsutsikter när det gäUer transporterna. De väntar nu pä att regeringen skall lägga fram förslag. En satsning i detta avseende är en av våra förnämsta lokaUseringspolitiska satsningar och en av de mest effektiva. Regeringen prövar nu dessa frågor, och förslag kan bli aktuella. Jag viU med anledning härav säga att regeringen här får lov att arbeta snabbt. Det brådskar.

Även problemet med en bättre isbrytning på Vänern behöver lösas. Händer ingenting på detta område föreligger onekligen stora risker för att

våra möjligheter ytterligare skall försämras.

Även många andra frågor ha påverkat vår regionala obalans. En av dessa är onekligen jordbmkspoUtiken. Det härda beslut som riksdagen fattade 1967 blev ödesdigert för jordbruket och för landsorten. Jordbrukspolitiken har varit föremål för mänga kommentarer från denna talarstol tidigare i dag, och jag skall inte ge mig så längt in pä detta ämne. JordbmkspoUtiken har lett tUl att kolossalt mänga människor har lämnat näringen. Vi befinner oss snart i den situationen att vi inte kan klara vär egen försörjning. Mjölkbrist föreligger redan. 1967 ärs jordbruksbeslut kommer att bU dyrbart för vårt land. Om vi skall fä igång ett jordbruk av önskvärd storlek igen mäste det satsas stora belopp ifrån samhällets sida. Detta framhöll vi ifrän centerpartiets sida redan 1967 men vi fick inte gehör för de synpunkterna.

Jag vill peka pä ytterligare en fråga som medverkat tiU den regionala obalansen och det är det sätt varpå bostadskvoteringen sker. Skogslänen, och däribland även Värmland, har fått en kvot som inte alls svarar mot folkmängden. Om vi inte får en tillräckligt stor del av bostadskvoten måste befolkningstalet sjunka. År 1963 fick vi i Värmland 3,7 procent av landets bostadskvot, 1969 fick vi 2,4 procent och 1971 synes vi få 2,3 procent. Storstadsområdena fick 1963 27,3 procent, 1969 39,5 procent och 1971 synes de få 40,6 procent. Det är alldeles klart att många av de yngre ute i skogslänen inte har fått möjUgheter tiU bostad utan har tvingats att flytta. Finansministern var i förrgår inne pä denna fråga. Han sade att ingen har tvingats flytta. Men den som inte kan fä bostad blir tvungen att flytta, så enkelt är det.

Vi måste enligt min mening få politiken mera inriktad på starka regionalpolitiska satsningar om vi skaU kunna bättre utnyttja våra resurser och därmed skapa större jämlikhet för vårt folk. Den trängda situationen pä det ekonomiska området i Sverige för närvarande har säkert tUl aUra största delen orsakats av bristen på regional balans. Faktorer som har inverkat är t. ex. den stora omflyttningen av arbetskraft och aUa de investeringar som måste ske i anledning därav, förluster på grund av att man inte kan effektivt utnyttja den arbetskraft som finns på många håll i landet. Detta innebär stora kostnader. Det är en mycket väsentUg fråga för hela vårt folk och den har inte blivit tUlräckUgt uppmärksammad. På ett eller annat sätt måste det enligt min mening bli nödvändigt att göra en utredning eUer på något annat sätt klarlägga dessa frågor, som visserligen är svårlösta men sä viktiga att de ej kan förbigås utan måste lösas för att alla människor var de än bor i landet skaU ha möjUgheter att få del av de förbättringar som kan ske.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr ÅNGSTRÖM (fp);

Herr talman! Statsminister Olof Palme nämnde i sitt inledningsanförande mera i förbigående att det fanns hoppfulla tecken beträffande utvecklingen i skogslänen och att den utvecklingen höll på att vända i en positiv riktning. Det blev ej klart utsagt vUka faktorer som inräknats i statsministerns positiva bedömning, men en kan vara den mindre branta kurvan över det sjunkande befolkningstalet det senaste året i Norrlandslänen. Vi norrlänningar är glada och tacksamma för varje tecken som kan

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

peka mot ljusare tider för landsändan. I det norrländska kynnet ligger väl ett nära släktskap med Runebergs bonden Paavo, med vUjan att trots motgångar ständigt ta nya tag och hoppas på bättre tider.

Om statsministerns bedömning är att uppfatta som en extra påhejning, ett extra påskjut, på sin egen regering och alla andra inblandade, vUl jag som norrlänning vara med att heja på glatt och vUligt. Men är det ett belåtet konstaterande med signaler tUl oförändrade eller minskade insatser, då ber vi att fä protestera.

I årets statsverksproposition säger chefen för industridepartementet att erfarenheterna av det hittiUsvarande lokaliseringsstödet varit goda och begär ytterligare 1 200 miljoner kronor för nästa treårsperiod, pengar som skall gå tiU att stimulera företag inom stödområdet. Jag vUl kraftigt understryka behovet av dessa pengar, men jag vUl ocksä betona att resultatet av den tänkta försöksperioden inte är odelat ljust och att det inte gär att ensidigt Uta tUl att det ekonomiska stödet skall ge den ökade effekten, om man bara Utar tUl de nya lokaliseringsmiljonerna.

När jag säger att erfarenheterna inte varit odelat goda och att en effektivisering behövs i framtiden, utgår jag från en undersökning som gjorts av den s. k. glesbygdsgruppen vid Umeå universitet och där vissa siffror är direkt nedslående. Professor Bylund och hans medhjälpare har studerat effekten hos de företag som fått stöd sedan 1963. De har fått fram att utfaUet endast blivit 22 procent gentemot den bedömning som företagen själva gjort om en beräknad sysselsättningsökning. Industridepartementet har självt gjort en beräkning av försöksperioden men räknat frän år 1965 och har med den beräkningen kommit ifrån den känsUga femärsgräns som erfarenhetsmässigt finns i etableringsverk-samheten, då svårigheter av olika slag pä aUvar brukar uppträda med inskränkningar och ibland nedläggning av driften. I industridepartementets undersökningar redovisas att 479 företag fått pengar och att detta beräknas ge en sysselsättningsökning på 12 100 nya arbetstiUfäUen. Verkligheten har sedan stannat på den blygsammare siffran av ca 9 000 nyanställningar. En 60-procentig måluppfyllelse kan inte heller den betraktas som tUlfredsställande, allra minst mot den bakgrunden att förväntningarna varit avsevärt mycket högre än de dryga 12 000, som man räknat efter. Det som skiljer glesbygdsgruppens resultat jämfört med industridepartementets är att den senare undersökningen inte belastats av de ökade minussiffrorna från den längre försöksperioden.

Det är alltså en rätt dyster statistik som glesbygdsgrappen presenterar och det finns stor anledning att ägna den skärpt uppmärksamhet när nu ett mera definitivt regionpoUtiskt program skaU spikas tUl 1972. Glesbygdsgruppen har också gått vidare i den här problematiken. Det är en specialstudie som ännu inte är helt slutförd, och den visar att de företag som klarat sig bra och haft nytta av lokaliseringspengarna är de som redan när de fick stödet hade god ekonomi och goda utveckUngsmöjUgheter. I det konstaterandet Ugger inget förvånande. De företag som hade en god prognos har lyckats bra, andra har lyckats sämre.

De frågor som man har att ställa i detta sammanhang blir då; VUka ytterUgare ätgärder kan vidtas för att förstärka de norrländska företagens möjUgheter att hävda sig i konkurrensen? Är det åtgärder som tar sikte

på att ge bättre kreditmöjligheter, stöd tUl utvecklingskostnader, marknadsföring och försäljning? De norrländska företagen är inte annorlunda än andra företag. När företagen expanderar, kommer ocksä problemen.

Företag utvecklas där de bästa förutsättningarna finns. Problemet är att skapa en företagsvänlig miljö i Norrland som stimulerar tiU expansion. Här behövs ökade statliga åtgärder för att utjämna klara handikap. GenereUa ätgärder för förbättring av samhäUsservice, industriservice, bUUgare frakter och energi är exempel pä komplement tUl det ekonomiska stödet med lån och bidrag.

Herr talman! Det jag här sagt om expansionskraften hos de redan starka företagen betyder inte att de nya smä företagen inte tas emot med uppräckta händer, även om de bara sysselsätter 10-20 anställda — de kan ju växa. Men de stora företagen är attraktiva med hänsyn tUl sin styrka och storlek och för de indirekta positiva effekter som de för med sig för andra företag i närheten och för samhället. Då det gäller att få dessa företag att etablera sig i norr har regeringen ett utmärkt stimulerings-instrument i investeringsfonderna. Många storföretag uppfattar nog ett vUlkor om etablering i Norrland för att få disponera investeringsfondsmedel som en ganska tvivelaktig styrning. De menar att en påtvingad lokalisering kan försämra den internationella konkurrenskraften och den lönsamhet som aUa är angelägna om. Men bör vi inte snart ha bmtit fördomarna när det gäller den olönsamma etableringen i Norrland? Sveriges Industriförbund har gjort en undersökning bland ett dussintal nyetablerade företag och funnit både trivsel och lönsamhet. Det kan inte vara bara ideaUsm att Scania, Volvo, KF, Asea, ASSA-Stenmans och några tUl kraftigt har byggt ut sin verksamhet långt utöver de ursprungliga planerna och att t. ex. LM Ericsson på kort tid fördubblat sin personalstyrka i Östersund tUl ca 700 anstäUda.

Fram tiU mitten av juli i år har företag utanför Norrland använt endast 280 miljoner kronor för etableringar i de fem Norrlandslänen. I övriga delar av landet har investerats för 2 700 miljoner kronor. Dessa siffror visar att alltför få har insett — och fått hjälp med att inse — fördelama av en etablering i Norrland. Industriförbundet som åtagit sig att hjälpa till med informationen och vi norrlänningar själva bör sprida kunskapen om de fördelar som finns med den stabUa arbetskraften och den goda kommunala servicen, och staten bör hjälpa tUl och styra de attraktiva fondmedlen. Sedan avtappningen av Norrland började har 225 000 människor netto flyttat ut — i de flesta fall mot dessa människors önskan. Det är siffror som motiverar extraordinära åtgärder.

En dämpning av konjunkturerna drabbar svårast de områden som redan har de stora bekymren. Redan nu visar arbetslöshetssiffrorna i t. ex. Västerbotten rekordhöga tal, och sysselsättningsläget är mycket dystert. I detta sammanhang vill jag påpeka att den skönmålning som finns i statsverkspropositionen om sysselsättningsläget är direkt felaktig. Min vädjan är att omedelbart starta en del angelägna beredskapsobjekt; det finns bl. a. en del sjukhusbyggen i inlandet som är redovisade som sådana objekt. Det skuUe göra vintern mindre hård i denna landsända.

När det gäUer att göra vär landsända attraktiv för företag är beslutet

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

att starta ett industriellt utvecklingstrum med placering i SkeUefteå en glädjande händelse. Utredningen har också arbetat föredömligt snabbt och redan avlämnat ett förslag tUl organisation och verksamhet. Här finns verkligen chansen att ge det norrländska näringsUvet ett ordentligt handtag. Nu gäller det bara att inte stanna på halva vägen utan göra den hela satsningen med forskning, utvecklingsarbete, marknadsföring och försäljning som en enda enhet och med en högre teknisk utbUdning som en integrerad del. Det kommer att kosta en hel del pengar, men jag tror det blir väl investerade pengar, som kommer att ge nationalekonomisk återbäring.

För att den lokala effekten av detta industriella utveckUngscentrum skall bli den bästa möjliga måste man också komma tUl rätta med den snedbalans som just i detta område föreligger meUan den tunga tUlverkningsindustrin och administrativa sysselsättningar. Här skulle en ullokalisering enligt den Sjönanderska modellen av t. ex. Postgirot vara UtomordentUgt värdefuUt.

I avsikt att stötta upp sysselsättningsläget i Norrlands inland har regeringen lagt förslaget om lokaUsering av ett regemente tUl Arvidsjaur. Jag skaU här inte gå in på de rent försvarspolitiska synpunkterna i denna fråga, men jag önskar ett klart besked från regeringens sida om vad detta beslut egentligen innebär. Just nu åker nämligen en utredning omkring i Norrland och undersöker förutsättningarna för att flytta något av de redan befintUga norrländska förbanden tUl Arvidsjaur. Det har bl. a. hålUts seriösa överläggningar — om man nu kan använda ordet "seriösa" i detta sammanhang — med företrädare för Umeå kommun om vad en förflyttning av K 4 skulle få för konsekvenser för södra Västerbotten. Om inte ärendet varit så allvarUgt, skulle man väl ha sett på den här förbandsrockaden med galghumor, sett det komiska i tanken att försöka lösa sysselsättningsproblemen med flyttningsjobb. Än har det bara varit överläggningar, men jag vUl som norrlänning och västerbottning bestämt ta avstånd från dessa tankegångar och ge de ansvariga inom regeringen rådet att snarast plocka tUlbaka den här gmppen, som nu åker omkring och sprider oro och misströstan, ty, herr talman, man löser inte sysselsättningsproblemen i Norrland genom förflyttningar inom området.

Herr OSKARSON (m):

Herr talman! När remissdebatten har fortskridit så långt som den nu har gjort är väl det mesta avbetat. Åtminsone har de aUra flesta områden berörts, om även kortfattat. Det ämne vi nu diskuterar är arbetsmarknadspoUtik och regionalpolitik. Jag vill i korthet ta upp ett par frågor, som kan föras in under denna rubrik.

Låt mig först ta upp en regionalpolitisk fråga. Det gäller inte något regionalpolitiskl problem, som kan hänföras tUl en begränsad del eller ett visst område av landet utan det är giltigt överaUt, även om det har olika tyngd inom olika områden. Vad jag tänker på är landstingens och kommunernas skatteproblem. Herr Larsson i Umeå har för en kort stund sedan berört dessa problem, och jag kan helt instämma i denna del av hans anförande.

För flertalet skattebetalare är kommunalskatten den tyngsta skatte-

bördan. Först ■vid en beskattningsbar inkomst på över 50 000 kronor uppgår den statliga inkomstskatten för den enskUde tiU ett större belopp än den kommunala. Förhållandena varierar helt naturligt med hänsyn tUl den kommunala skattesatsen men för huvuddelen av svenska folket är den kommunala utdebiteringen av allra största intresse. När man på regeringshåll talar om skattesänkningar pekar man emeUertid som regel på den statUga skatten. De små lättnader som man åstadkommit på detta plan har för de flesta skattebetalarna förbytts i skattehöjningar när den kommunala utdebiteringen lagts tiU.

År 1960 var den genomsnittliga kommunala utdebiteringen 14:60. År 1970 — aUtså 10 år senare — hade den stigit tUl 21 kronor. För det senaste året har den genomsnittliga ökningen varit 1:60, och utdebiteringen har alltså stigit tUl 22:60. Det är en ökning på nära 8 procent på ett år och vi närmar oss med raska steg 25-kronorsstrecket.

Om detta enbart vore ett problem som berör kommuner och landsting, funnes det ingen anledning att ta upp det här i riksdagen. Varje kommun och varje landsting fastställer själva sin skatteutdebitering, och man skulle kunna säga att de har sig själva att skylla för denna utveckling. Men så är inte, som alla känner tUl, det verkliga förhåUandet. Vad vi bestämmer här i riksdagen är i allra högsta grad avgörande för kommuner och landsting.

Herr statsministern visade i sitt anförande under denna remissdebatt på vilka belopp som utbetalas i skatteutjämning och nämnde som exempel att kommunen för en fyrabarnsfamUj i Norrland erhåUer 4. 000 kronor genom den kommunala skatteutjämningen. Vad statsministern emellertid inte nämnde ett ord om var de pålagor, som vi genom våra beslut lägger på den kommunala verksamheten. Dels består dessa av direkta avgifter som t. ex. mervärdeskatt och arbetsgivaravgift, dels är det fråga om kosinadsövervältring från stat tUl kommun. Som exempel på den senare kategorin kan nämnas det kommunala bostadstiUägget, som fr. o. m. 1965 helt bestrids av kommunerna. I siffror innebär detta följande. År 1963 uppgick kommunernas kostnader för bostadstUlägg tiU 292 miljoner kronor för att 1970 enligt gjorda beräkningar ha stigit tUl nära 850 miljoner kronor — alltså en tredubbling. Att detta sätter djupa spår i den kommunala utdebiteringen säger sig självt.

Låt mig ta ett annat exempel som gäller direkta avgifter tiU staten och som just i dagarna är aUdeles särskilt aktuellt. Det gäUer den höjda arbetsgivaravgiften och den mervärdeskatt, som gäller fr. o. m. ingången av detta år. Höjningen av mervärdeskatten medför starkt ökade utgifter pä såväl kapital- som driftbudgeten. För kommunerna medför höjningarna en kostnadsökning som uppgår tUl cirka 40 öre per skattekrona. Denna summa varierar helt naturUgt ganska mycket från kommun tUl kommun, men de siffror jag nu anför hänför sig tiU en medelstor svensk stad, som inte i något avseende för en särskUt extrem politik. För landstingen innebär det enUgt vad landstingsförbundet räknat fram en genomsnittlig höjning av utdebiteringen med 25 öre per skattekrona för att täcka merutgifterna tiU staten.

TiU detta kommer sedan höjningen av arbetsgivaravgiften med I procent. Detta medför en höjning av utdebiteringen med 9-10 öre per

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

skattekrona för kommunen och något öre lägre för landstingen. Om vi summerar enbart dessa höjningar av arbetsgivaravgiften och mervärdeskatten, kommer vi fram tUl att de medför en kostnad per skattekrona, utöver vad som tidigare har uttagits, på meUan 80 och 90 öre. Denna höjning av skattetrycket är aUtså kommunen tvingad att göra utan att få ett enda öre mer för sina egna behov, endast för att täcka meratgiften tUl staten.

Samtidigt vet vi vUka problem som kommuner och landsting brottas med på grund av ökade krav bl. a. för sjukvård, åldringsvård, långtidsvärd, socialvård m. m.

Här har tidigare talats om vad avtalsverkets läglönebud medför för den enskUda och offentliga företagsamheten. För kommuner och landsting kommer det att medföra dryga kostnader. Detta, herr talman, skapar ett mycket bekymmersamt läge för kommuner och landsting. Men det är inte bara ett ekonomiskt bekymmer. Det medför också att den kommunala självstyrelsen urholkas genom att utvecklingen genom beslut, som ligger utanför den kommunala självstyrelsens inverkan, redan är ekonomiskt bunden. Och detta sker i ett skede då aUa tycks vara överens om nödvändigheten av ökad och fördjupad demokrati och självstyrelse. Om det skall ligga någon mening i dessa strävanden, måste åtgärder tiU för att hejda den statliga ekonomiska bindningen av kommuner och landsting och det med det snaraste.

Om vi ser det här ur regionalt begränsade synpunkter, vUka kommuner och landsting är det då som drabbas hårdast i de faU jag här har tagit upp? När det gäUer arbetsgivaravgiften är det de kommuner och landsting som Ugger i högre dyrort — och dit hör, som vi aUa vet, bl. a. stora delar av Norrland — eftersom lönesumman per capita är högre där än i områden som tiUhör lägre dyrort.

Herr talman! Låt mig med några ord beröra en annan fråga, som väl närmast kan rubriceras som en arbetsmarknadsfråga. Det gäller befälssituationen inom försvaret. Försvaret har i den här remissdebatten liksom de senaste åren fått en mycket styvmoderlig behandling. Jag skall inte ta upp någon försvarsdebatt, men jag kan inte underlåta att beröra denna för försvaret så viktiga fråga. Som bekant är för kammarens ledamöter, har vi ettoroande stort antal vakanser i våra befälskadrar inom samtUga försvarsgrenar. Vid en interpeUationsdebatt med försvarsministern i andra kammaren under höstriksdagen hade jag tUlfäUe att med siffror redogöra för vakansläget inom olika kårer och försvarsgrenar.

I årets statsverksproposition redovisas bl. a. ÖB :s syn på befälsfrågan. Han säger att den ökning av fast anställd personal som är önskvärd och som borde ske under budgetåret 1971/72 och senare under perioden inte är realistisk med hänsyn tUl de senaste årens ökade rekryteringssvårigheter och ökade förtidsavgångar. ÖB anser att antalet anstäUda kommer att minska kraftigt under den kommande perioden, om inte åtgärder snabbt vidtas och nya metoder prövas för att förbättra personalläget och hejda nuvarande aUvarliga vakansutveckling. Tyvärr tror jag att ÖB har alldeles rätt då han kommer fram tUl denna prognos i fråga om personalläget inom försvaret.

I den interpeUationsdebatt jag tidigare hänvisat tiU såg försvars-

ministern optimistiskt på befälsläget och hänvisade bl. a. tUl det förslag om ändrad tjänstestäUning som inom en inte alltför avlägsen framtid kommer att genomföras. Personalkategorierna underbefäl och underofficerare slopas, och alla kommer att benämnas officerare. Detta trodde försvarsministern skuUe få stor betydelse för rekryteringen. Nu liksom då håller jag med försvarsministern om att denna reform i viss män kommer att befrämja rekryteringen och kanske även i viss utsträckning hejda flykten från försvaret. Men någon verkUg lösning av frågan är det inte. Det är en benämningsfråga, som kommer att ha betydelse främst, skulle jag vUja påstå, ur trivselsynpunkt, och det är i och för sig mycket viktigt. Men frågan i sin helhet är inte sä enkel. Problemet ligger betydligt djupare än så. Kunde man lösa det genom att kalla samtUga mUitära befäl för officerare, skulle det ju vara en enkel sak. Nej, frägan är för den miUtära personalen av ekonomisk art och av allra högsta angelägenhetsgrad. Det är fräga om en rimlig ersättning för det mänga gånger både otacksamma och svära arbete som, skulle jag vUja säga, främst den miUtäre läraren och trapputbUdaren har att genomföra, ett lärararbete som ställer stora krav på dess utövare. Den mUitära personalen bär också var och en på sin post ett stort ansvar för att det utbUdningsmäl uppnås som är fastlagt av Sveriges riksdag. UtbUdningsrapporterna frän det senaste utbildningsåret röjer på denna punkttvekan från flera håU och allvarliga brister har redovisats.

Vad vi behöver, herr talman, är en ny befälsordning, en ny, för hela försvaret gemensam befälsordning som är utformad och uppbyggd efter vårt nuvarande utbUdningssystem i det civUa samhäUet och som bättre ansluter tUl dagens krav än vad den nuvarande splittrade befälsordningen gör. Om vi skall ha två befälskärer eller en gemensam kär med tvä karriärer kan diskuteras. Men vad som är absolut nödvändigt är att åtgärder för att förbättra befälsläget och arbetsförhåUandena inom försvaret vidtas snabbt och genomgripande. Jag hoppas att en samordnad utredning av detta slag snarast kommer tUl stånd.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr inrikesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Under det senaste året har det skett en ganska markant förbättring i befolkningsutvecklingen i skogslänen. Det har redan konstaterats i denna remissdebatt. Befolkningssiffrorna vid det senaste årsskiftet visar att tre av länen, Värmlands, Västernorrlands och Gävleborgs län, har ökat folkmängden — Värmlands visserligen bara med 50 personer. Västernorrlands med 200 och Gävleborgs med 900. 1 de övriga skogslänen har det varit en fortsatt folkminskning, men den är ändå betydligt mindre än den varit under de senaste åren.

För de sju skogslänen totalt uppgick folkminskningen 1969 tUl ungefär 10 000 personer och 1970 stannade den vid drygt 2 000. Frägan är vUka slutsatser man kan dra därav. Det är inte första gången som vi har haft en sådan förändring.

Om vi går tiUbaka tUl åren 1966—1967, finner vi att det då också skedde en markant uppdämning av befolkningsströmmen norrifrån tUl de södra och meUersta delarna av landet. Men vi skaU observera att vi den gängen hade en betydande konjunkturavmattning. Folk reste inte södemt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

eftersom det inte fanns möjlighet att få något arbete där. Under 1970 har vi lyckats bromsa upp utflyttningen frän skogslänen, och likväl har vi haft en högkonjunktur som aldrig förr i vårt land. Det har funnits stark efterfrågan på arbetskraft i södra och meUersta Sverige. Men Ukväl har vi i stor utsträckning lyckats vända strömmen.

Man kan naturUgtvis utgå ifrän att förändringen hör samman med att också konjunkturförbättringen kommit att nå skogslänen. Inte minst för skogsnäringarna, för skogsbruket och de industrier som sysslar med skogens produkter, har utvecklingen under 1970 varit gynnsam. Men jag menar i alla faU att det inte råder nägon tvekan om att vi kan se ett direkt samband med de lokaliseringspolitiska insatserna som nu börjar mogna ut på olika håU i skogslänen.

På en del håll har man under den senaste tiden betecknat de hittiUsvarande effekterna som otUlfredsstäUande, och den näst föregående talaren hade anledning upprepa vad som sades redan i fjol i riksdagen om de uppgifter som framkommit frän den s. k. glesbygdsutredningen i Umeå. Jag hade då tiUfälle att lägga tUl rätta en del missförstånd.

Inrikesdepartementet har lämnat de siffror som herr Ångström nämnde. Det är självfallet inte så att vi på något sätt försöker vilseleda — det har vi ingen anledning att göra — men departementets utgångspunkter har varit andra än Umeå-undersökningens. Jag kan emellertid inte se att det finns någon anledning att, som man har gjort vid undersökningen i Umeå, räkna in resultatet av de statskommunala beredskapsarbetena i den lokaliseringspolitik som vi nu skaU försöka utvärdera. Den började först 1965, och departementet har redovisat resultaten av de lokaliseringspolitiska insatser som har gjorts efter 1965. Jag vUl upprepa att de 529 företag som fram tUl och med 1969 fått lokaUseringsstöd hade uppgivit att sysselsättning skulle skapas för 15 600 personer. Vi konstaterade vid förra årsskiftet att 9 300 personer, alltså ungefär 60 procent av vad som hade utlovats, hade beretts sysselsättning.

Det är värt att understryka att när man gör en sådan beräkning, där vi tar med alla beslut som har träffats fram tUl en viss tidpunkt och undersöker vad effekten har blivit, får vi naturligtvis inte med resultatet för de företag där beslut har träffats kanske bara någon vecka innan beräkningsperioden går ut. Därför kunde vi i fjol komplettera med upplysningama att företagen beräknade att under 1970 ytterligare 3 800 personer och under 1971 ytterligare 2 600 personer skulle beredas sysselsättning. Jag kunde i fjol säga - och jag upprepar det nu — att det fanns mycket god överensstämmelse mellan de utfästelser som hade gjirts och vad som verkligen hade realiserats under den tid för vilken vi gjort beräkningarna.

Vid det senaste årsskiftet gjorde vi en Uknande undersökning; det är således helt färska siffror som jag nu skall anföra. Vi har funnit att för tiden t. o. m. det senaste årsskiftet har 623 företag fått lokaliseringsstöd - då räknar jag fortfarande från den I juli 1965, när vi började med denna stödverksamhet. Dessa 623 företag hade i sina ansökningar uppgivit att stödet skulle komma att medföra en sysselsättningsökning på totalt 19 800 personer, varav 13 500 inom det s. k. stödområdet.

Undersökningen visar nu att den faktiska sysselsättningsökningen i dessa företag är 13. 950. Det innebär att något mer än 70 procent av den uppgivna sysselsättningsökningen hade realiserats vid årsskiftet. För stödområdets del var den faktiska ökningen 8 500 eller 63 procent av den beräknade. Vi har naturligtvis anledning att nu Uksom fallet var i fjol räkna med att efter hand som investeringarna färdigstäUs kommer siffrorna att stiga; vi kommer att få se fortsatta resultat av dessa satsningar.

De siffror som jag här har angivit hoppas jag skaU göra slut på de spekulationer som allt som oftast förekommer om att vi skulle försöka skönmåla läget. Det finns ingen anledning för oss att göra det. Eftersom vi alla här i riksdagen är med om att besluta om utformningen av stödet och ge anslag tUl det är det väl också av intresse för oss att få reda på vUken effekt som uppnäs.

Den undersökning som Industriförbundet har gjort och som också åberopades här i debatten — kanske med Utet större respekt — visar samma utveckling som den jag har beskrivit.

Vad den geografiska fördelningen av lokaliseringsstödet beträffar vet vi ju att det i stor utsträckning har kommit att gå tUl det norrländska kustområdet. Det avspeglas också i befolkningssiffrorna, som visar en gynnsam utveckling för en rad av kuststäderna ända uppifrån Luleå och ned. Jag tror att Luleå hade en folkökning år 1970 på 1 100 — men jag skaU erkänna att det inte har gjorts så förfärligt stora lokaUseringspolitiska insatser där. Ser vi på Sundsvall, som har en ökning på 1 000 invånare, kan vi säkerligen ha anledning att säga att en hel del av den åstadkomnuts genom de insatser som har gjorts i den staden.

Jag tror att vi kan erkänna att stödåtgärderna hittiUs inte har fått den effekt som vi gärna hade velat ha i de inre delarna av Norrland. Det är egentligen bara Östersund som är ett verkligt glädjande undantag. Där har vi kunnat notera en folkökning med 700 personer, och i den staden har genom de stödåtgärder som har vidtagits under de senaste åren tiUkommit flera företag, som utvecklats pä ett mycket gynnsamt sätt.

Det blir alltså för oss en huvuduppgift att i den fortsatta lokaUseringspolitiken helt allmänt försöka få tUl stånd ett större intresse hos företagen för att utnyttja möjligheterna att med bidrag och län av samhället investera i stödområdet. Jag vUl i det sammanhanget särskUt understryka betydelsen av att vi försöker stimulera företagen tUl att välja etablering i de ime delarna av Norrland. Flera talare har här från talarstolen redan deklarerat samma inställning, så på den punkten kan vi väl notera att vi har riksdagens fulla stöd för vär argumentering och vårt arbete.

Herr Lorentzon citerade vad som sagts i huvudtiteln om lokaliseringsstödet. Inom parentes sagt är det väl i och för sig värdefuUt att vi diskuterar språkfrågor och försöker klara ut om innehåUet är det rätta i anslagsbenämningarna, men jag tyckte att det var en svaghet i herr Lorentzons inlägg att han fäste sig så mycket vid formeUa saker. Det enda han hade att tiUföra debatten var egentUgen ett hån av de insatser samhället gör. Arbetsmarknadsstyrelsens insatser förringade han på ett märkligt sätt. Över huvud taget förbluffade mig herr Lorentzons irUägg,

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

ty han uttalade sig inte alls om det som ändå har skapat svårigheterna i sammanhanget, nämligen bristerna inom det enskUda näringslivet och de strukturförändringar som har pågått där.

Visst kan vi väl finna andra benämningar än "stödområde". Vi har faktiskt funderat över om vi skulle kunna hitta någon annan benämning. Men jag tror inte att flertalet människor uppfattar benämningen stödområde som sä deklasserande som herr Lorentzon ville göra gäUande. På samma sätt kan det, när det gäller begreppen skyddad verkstad och skyddad sysselsättning, vara svårt att finna beteckningar som beskriver det rätta förhållandet, men ett faktum är att denna verksamhet är skyddad inte minst på det sättet att de vanliga, härda ekonomiska kraven, som gäller i samhäUet i övrigt, inte gäller här. Sysselsättningen är säkrad i så måtto att man inte släpper in den vanliga konkurrensmentaliteten och den stränga ekonomiska kalkylen som ett underlag för verksamheten, utan den skaU pågå med sikte på att ge människorna sysselsättning. Mer har jag inte att säga med anledning av herr Lorentzons anförande.

Jag vill dock framhåUa att när vi räknat upp anslagen tUl dessa åtgärder så är det i den övertygelsen att detta stärkta bidrag verkligen skall ha betydande möjligheter att åstadkomma en utveckling som vi gärna vUl ha tiU stånd. Jag viU också understryka vad som tidigare sagts, att det har gjorts åtskUliga satsningar på det kommunala området, som bör övertyga företagen när det gäller att välja en lokaUseringsort för ny eller utvidgad verksamhet inom de nordliga områdena av landet.

Jag tror säkert att ni observerade att vi under hösten bedrev en informationskampanj i form av annonsering och broschyrer. Denna verksamhet kommer nu att följas upp genom etableringssamråd. Åtminstone när det gäller företag som överväger etablering i storstadsområdena tror vi att det nya samrådsförfarandet skall kunna ge oss möjligheter att åstadkomma en viss ullokalisering. Vi räknar med att denna nya verksamhet skall träda i funktion den 1 april i år.

Det har också sagts en del om sysselsättningssituationen i detta sammanhang. Vad som har varit mycket glädjande är att antalet förvärvsarbetande gifta kvinnor under år 1970 har ökat med 50 000. Det har ocksä skapats ökade möjligheter tUl sysselsättning för de handikappade under denna period, även om vi gärna skuUe se ett ännu bättre resultat.

Jag skall inte nu befatta mig med frågan om den äldre arbetskraften, men det framstår fortfarande såsom helt omotiverat att vi med en sä stark efterfrågan som vi haft pä arbetskraft skulle behöva låta så många äldre gå utan sysselsättning.

Men även om jag måste göra dessa reservationer blir resultatet, att antalet sysselsatta i vårt land under de senaste två åren har ökat med ca 2 procent per år. Det är den starkaste utveckling vi haft under hela 1960-talet.

Samtidigt har arbetslösheten varit låg under är 1970. Om vi häller oss tUl arbetskraftsundersökningarna framgår det att vi år 1970 haft en större andel av befolkningen i sysselsättning än vad vi hade året dessförinnan. Arbetskraftsundersökningarna för den aktuella situationen visar också ett ganska positivt resultat. Låt oss konstatera som någonting glädjande att

tiotusentals familjer i värt land under 1970 har fått bättre försörjningsmöjligheter. Men de som trätt ut pä arbetsmarknaden mäste nu ha rätt att behälla sitt arbete. Även när konjunkturen vänder är det angeläget att kvinnorna får stanna kvar i arbetslivet och att man inte tUlämpar den metoden, att de som nu kommit in skaU bli de som man i första hand gör sig av med.

De aktuella siffrorna som publiceras i dagens tidningar visar, att vi i mitten av denna månad hade en större arbetslöshet än vid samma tidpunkt i fjol. De pubUcerade siffrorna är 57 752 nu mot 46 340 i fjol.

Vi kan säga att uppgången har varit märkbar i aUa områden av landet — i skogslänen, i storstadslänen och i övriga län. När det gäUer skogslänen är emeUertid utvecklingen inte oroande. Det är visserligen en ökning från 21 281 tUl 23 262, men vi kan ändå konstatera att förändringen inte är så stor. Vi skall också observera att vi jämför med fjolårets situation som var absolut unik. Sysselsättningen var då högre än den egentligen varit någon gäng tidigare och arbetslösheten var därmed låg.

Jag säger inte detta för att skönmåla. Vi skulle naturligtvis ha önskat att de ifrågavarande siffrorna inte ökat, men det är inte lätt att klara byggnadsverksamheten på ett sådant sätt att den kan löpa året runt oberoende av väderlekens växlingar osv. Vi kommer naturligtvis att följa utvecklingen med stor uppmärksamhet, och det framgår också av huvudtiteln att vi har resurser att sätta in i fråga om beredskapsarbeten om så skulle vara päkaUat i ökad utsträckning.

Herr talman! Jag skall inte mycket förlänga rrutt inlägg, men det är ett par av de tidigare anförandena som jag har anledning att något kommentera.

Herr HagneU gav en beskrivning av förhållandena som på sitt sätt var okunnig. Tydligen utgick herr HagneU frän att det inte finns något samspel mellan arbetsmarknadsverket och bostadsstyrelsen och att lägenhetema fördelas utan att man har någon som helst uppfattning om den industriella utvecklingen i våra oUka kommuner. Sä förhäller det sig ju inte, utan bostadsbyggnadsprogrammen upprättas i kontakt med kommunema, som har stora möjligheter att bedöma detta. Länsbostadsnämnden gör sin bedömning, och bostadsstyrelsen försöker naturligtvis att sä längt som möjUgt ta hänsyn tUl de lokala värderingarna. Det är alltså länsbostadsnämnderna som får göra åtskUliga av dessa överväganden och avvägningar. Och det är ett faktum att när vi lämnar de extra tUldelningarna utöver den gmndtUldelning som ges vid årets början, så sker det regelmässigt ett samråd mellan bostadsstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen om tiU vUka orter dessa s. k. extrakvoter skaU fördelas just med hänsyn tUl att man skall möta behovet av bostäder för att tUlgodose bl. a. industrins efterfrågan.

Jag tycker faktiskt att åtminstone som orden föll när Hans HagneU stod här i talarstolen, så verkade det som om han inte kände tUl att det förekommer ett samarbete pä detta område. Han pekade också på att utbUdrUngen inte var anpassad tUl arbetsmarknaden. Jag skaU inte gå in på det. Däremot tog herr HagneU upp frågan om invandringen på ett sätt som ger mig anledning att reagera.

Visst kan man säga att invandrarna i rätt betydande utsträckning har

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

gått tUl låglöneföretag. Men om vi sätter oss ned och studerar var den utländska arbetskraften är sysselsatt får vi inte detta intryck — det är ett faktum att det är en jämn fördelning över de olika näringarna. Jag vUl emeUertid inte förneka att det under det senaste året kan ha förekommit en betydande tiUströmning just tUl textUindustrin. Den strömmen av arbetskraft har kommit från Finland. Flyttningen från Finland tUl Sverige har under den senaste tiden varit så kraftig att den har väckt oro i Finland. Vi håller emellertid kontakt och diskuterar de frågorna.

Jag tror också att det från både svensk och finsk synpunkt vore önskvärt att fä en bättre kontroll över strömmen av arbetskraft över gränserna. Men vi har ju en fri nordisk arbetsmarknad. Det är en sak att anmärka pä att 13 000 människor går tUl läglöneanställningar inom vår textUindustri, men på vUket sätt skall man rätta tUl det? Om det kommer arbetslösa från Finland — jag antar att de som flyttar hit är arbetslösa — som trots allt i textUindustrin kan få löner som Ugger vida över vad som erbjuds i det egna landet, så är det svårt att utan vidare säga att det Ugger något moraliskt förkastUgt i att ■vi i de fyra nordiska länderna har en gemensam hushåUning med arbetskraften och med utbudet av arbetstiUfäUen. Resultatet kan ju ändå totalt sett bli tUl fördel.

Jag tror emellertid att jag förstår vad herr HagneU menar. Han vUl att vi genom att håUa tiUbaka på invandringen skaU utöva en viss press på företagen och fä dem att rationalisera. Men det kan vara mycket svårt för ett företag som saknar 25-30 procent av den behövliga arbetsstyrkan. Om man inte kan mobUisera den arbetskraften kanske det inte längre blir lönsamt att driva företaget. Det är sådana synpunkter som kommer in i sammanhanget. Därför har jag en viss förståelse för att fackförbunden, när de blir tUlfrågade om de kan tänka sig att medverka tUl import av utländsk arbetskraft trots aUt ställer sig positiva tUl den importen.

Det var huvudsakligen på dessa två punkter som jag tyckte att herr Hagnells beskrivning inte var riktigt rättvisande, och jag hoppas att jag med detta mitt inlägg har kunnat i någon mån förtydliga vad herr HagneU sade. Jag tror knappast att Hans HagneU menar att vi skaU avstå från att tiUämpa principen om en fri nordisk arbetsmarknad.

Herr HAGNELL (s) kort genmäle;

Herr talman! Jag har inga större invändningar att göra mot de synpunkter som herr Holmqvist här tog upp. Det rör sig mest om nyanser. Vi skaU givetvis inte gå från 100 procent tiU O, utan här diskuterar vi förändringar inom marginalen — som det står i statsverksbudgeten.

Vad sedan befolkningsutvecklingen i skogslänen beträffar har jag studerat siffrorna för Gävleborgs län, och det är riktigt att befolkningen där har ökat. Den har minskat i det ena landskapet men ökat något i det andra, och resultatet har bUvit en ökning i länet på några hundra människor. Men låt oss se på en annan mycket intressant siffra i sammanhanget, nämligen födelsetalet. Den siffran visar att det är ett sjukt område. Födelsetalet ligger nämUgen vid 11 1/2 promUle, och det är inte ett födelsetal som man kan upprätthålla en befolkning på! Låga födelsetal är ocksä något som utmärker Norrlandslänen. Vi gick igenom

den statistiken mycket noggrant i det gamla bankoutskottet, och vi tog in uppgifterna frän statistiska centralbyrån. Siffrorna visar att Norrlandslänen håUer på att förgubbas. Därför är de gynnsamma befolkningssiffrorna Utet missvisande, om man ser det hela på litet längre sikt. Det promilletal jag nämnde för Gävleborgs län Ugger under genomsnittet för Sverige. Det visar vad det här är fråga om. Vi skall aUtså glädja oss åt vad herr Holmqvist här sade, men man bör också vara medveten om riktigheten i vad jag anförde.

Sedan kommer jag tUl den kinkiga frågan om arbetsmarknaden och hur stor vi skaU göra den. Inrikesministern påpekade att det förekommer samarbete meUan AMS och kungl. bostadsstyrelsen om hur man skaU fördela kvoterna. Ja, jag vet det. Jag står inte helt främmande för de här sakerna; jag har varit med i riksdagen i 15 år, och jag har haft anledning att studera detta även från andra utgångspunkter. Men det var inte det det gällde. Vad det gällde var totalsiffran. Det är ett faktum att, som jag sade, bostadsproduktionen minskade förra året. Importen av arbetskraft nådde samtidigt rekordhöjd. Den uppgick tUl 50 000 netto — det var aUtså 50 000 fler personer som flyttade in i landet än som flyttade ut. Detta borde väl återspegla sig i totalsiffran! Om man har en reglerad bostadsmarknad och inte vill eller kan släppa tUl flera bostäder, då skaU man icke bygga upp getton utan då skaU man akta sig för att släppa in människor som inte kan få bostäder; att det skapar sociala problem tror jag vi aUa är överens om.

Herr Holmqvist undrade vad vi skulle göra när vi nu har en fri nordisk arbetsmarknad. Jag vill säga: Fri nordisk arbetsmarknad - ja! men låt inflyttningen gå igenom arbetsmarknadsstyrelsen, sä att man ser tUl att det finns bostäder för dem som kommer hit. Det har ändå slutits ett avtal, i vUket de fackliga organisationerna tUlsammans med regeringen har skrivit under att man i fräga om annan arbetskraft skulle se tiU att det fanns bostäder och hygglig arbetsplats. Inte heUer de människor som kommer från de övriga nordiska länderna skall luras eller inges falska förhoppningar om att det finns bostäder som väntar på dem — de har inte aUtid varit i de olika städerna och sett barackerna. Också med en fri nordisk arbetsmarknad kan inflyttningen från övriga Norden gå genom arbetsmarknadsstyrelsen, sä att den svarar för att det finns bostäder och arbete som ger hygglig lön, inte, som herr Holmqvist sade, i förhållande tUl lönerna i Jugoslavien, Turkiet, Grekland eUer Finland — vi skulle alltså vara nöjda med att de människor vi importerar har bättre betalt här än hemma - utan i förhällande tiU låglönefordringarna i det här landet — för det är det här landets problem vi skall lösa.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr ÅNGSTRÖM (fp) kort genmäle;

Herr talman! Inrikesministern berörde mina varningar för att ta den lUla ljusningen i befolkningssiffrorna som ett tecken pä att allt håller på att vända och att utvecklingen börjar gå i rätt riktning. Han påpekade att ljusningen inträffat trots att det hade förekommit en överhettning av konjunkturerna i de övriga delarna av landet. TUl det vUl jag säga att vi haft känning av högkonjunkturen även i Norrland. Det har varit bra sysselsättning i skogen. Vi norrlänningar är ju nu en gång så funtade att

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

»■vi flytt int» om vi inte måste, och nu har vi haft arbeten. Det är därför först när konjunkturerna dämpas som lokahseringsinsatsen sätts på verkligt prov. Jag viU spara mitt omdöme tUl dess; jag viU bara uttala ett varningens ord.

Redovisningen av undersökningen vid Umeå universitet gjorde jag också för att betona att det nog behövs en längre period än från 1965 och framåt som underlag för att bedöma säkerheten i de lokaliserade företagen. Jag tror att det är nödvändigt att få den bättre bedömningsgrunden med en längre prövotid innan man kan dra nägra definitiva slutsatser av den hittiUs förda lokaUseringspolitiken. Vi behöver nog i dagens läge ocksä andra ätgärder för att förbättra industrimUjön och för att på andra sätt förstärka effekterna av de lån och bidrag som ges. I det sammanhanget tror jag att investeringsfonderna är ett värdefullt styrningsinstrument.

Herr LORENTZON (vpk) kort genmäle:

Herr talman! Jag fick från talarstolen den uppfattningen att imikesministern lyssnat ganska uppmärksamt tiU mitt anförande. Efter vad jag förstår har han ändå inte fattat vad jag sade. Han säger att jag inte med ett ord nämnde vad som verkligen orsakar svårigheterna i Norrland — det privata näringsUvet. Jag använde visserligen inte det uttrycket utan ordet "storfinansen". Jag tyckte att jag var verkligt grandlig när jag talade om hur man bildUgt talat skurit guld med täljknivar i Norrland, hur man exporterat dessa mUjardvinster söderat inom Sverige eller tUl utlandet i stället för att investera i Norrland. Jag skUdrade sedan hur samhället får träda tUl och hur det i verkUgheten står tUl i Norrland.

Det är inte jag som myntat begreppet att bland andra arbetsmarknadsstyrelsen mäste uppträda som städgumma — det har andra än jag gjort. Man får dock i dag den uppfattningen att arbetsmarknadsstyrelsen mäste vara städgumma när storfinansen och det privata näringsUvet sä absolut vägrar att satsa på Norrland — även om de inte har misslyckats i och för sig. Privata intressen gör maximala profiter på helt andra stäUen.

Hurudana är lönerna för pappers- och massaarbetarna? Lät mig ta ett exempel från Kramforsområdel. Kramfors stad betalar sin kvinnUga städpersonal kronor 9:36 i timmen. Dessa kostnader tas ut över Kramforsbornas skattsedlar. Men SCA betalar pappers- och massaarbetarna - med aUa tiUägg — kronor 9:20 i timmen trots att detta bolag under de två senaste avtalsåren har redovisat en vinstökning om 370 procent. Sådant är det verkliga förhållandet!

Det biandekonomiska samhällssystem som vi har här i landet kan inte ta sig andra uttryck när man använder sådana hjälpmedel och stödåtgärder som dem jag försökt beskriva tidigare.

Sedan må man använda vUken form eUer vUket namn man vUl, men när Ni kommer tiU Norrland, herr Holmqvist, tala då med de människor som tvingas arbeta i de skyddade verkstäderna! Det är inga muntra ansikten man får se eUer uppmuntrande samtal man får föra med dessa människor.

Norrland förlorar sin ungdom. De äldre blir kvar. Norrlands framtid, fram tiU 1980, är mycket mörk om man skaU tolka inrikesministern på

det sätt man måste göra när han inte har något att svara på frågan; Får Norrland några industrier av värde under den närmaste framtiden? Den frågan berörde inte inrikesministern, och det var ändå den viktigaste, också i mitt anförande.

Herr JONASSON (c) kort genmäle;

Herr talman! Inrikesministern sade att utvecklingen inte är oroande inom skogslänen. Ja, det beror på hur man ser på dessa frågor. Jag måste säga att det verkligt oroande — det kan man finna om man noggrant studerar medelåldern och vUka som flyttat ut — är att de unga har flyttat. Många av dem har flyttat i brist på arbete. Många skulle dock ha kunnat få arbete, men de har inte fått bostäder. Det kan kanske anföras att det finns en hel del bostäder ute på landsbygden som inte utnyttjas. Det är visst och sant. Vi skall dock ha klart för oss att en ung famUj som sätter bo vill — även om den bor på landsbygden — ha en ny bostad i likhet med andra människor. När det inte finns någon ny bostad flyttar famUjen. Utvecklingen gär oändligt fort när de unga flyttar. Då minskar födelsetalen, och då minskar också den del av befolkningen som deltar i produktivt arbete. Redan nu föreligger en sådan situation i skogslänen och i skogsbruket, där arbetskraften inte räcker tiU. Det är detta som är farligt. Det måste finnas ett allsidigt näringsUv så att man kan erbjuda arbetstiUfäUen åt människorna över hela länen — och därmed skapa en levande bygd. Det är en nödvändighet för hela landet.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Herr mrUcesministern HOLMQVIST:

Herr talman! Jag skaU inte försöka locka tUl nya repliker och ökad tidsutdräkt.

Jag viU tUl herr HagneU och även tUl herr Jonasson säga att det bostadsprogram som vi håller är ett väldigt högt siktande program. Vi producerar ju flera bostäder i vårt land per tusen invånare än man gör i något annat land. Det har vi gjort under en följd av år, och vi tänker göra det i fortsättningen. Trots den höga målsättningen kan vi inte bygga bostäder överaUt där man i och för sig skulle önska att få bostäder. Vi måste göra en bedömning av var behovet är störst. Jag tror att herr Jonasson menar att bygger man bara bostäder, flyttar folk dit, och då blir det också arbetstUlfällen. Det är dock inte så.

Då har jag större respekt för herr Hans Hagnells synpunkt att vi i hög grad måste tUlgodose behoven där de är störst, där vi har en industri som kan utvecklas och där vi kanske har möjUgheter att genom den satsningen förbättra landets ekonomi över huvud taget. Men vi kan inte gå väsentligt utöver det program riksdagen har faststäUt. Där har vi en begränsning. Vi kan aUtså inte tiUmötesgå industrin när den kommer med sina anspråk på så och sä många bostäder. Vi måste svara att endast måttliga anspråk kan tiUgodoses. Jag håller med om att vi naturUgtvis skall hålla fast vid den utgångspunkt som finns, nämligen att den invandrande arbetskraften skall ha Uka bra bostäder och samma sociala förmåner som den svenska medborgaren. Pä den punkten har man ingen anledning att göra nägra eftergifter.

Det är i och för sig anmärkningsvärt att vi inte bara under fjolåret

6 Riksdagens protokoll 1971. Nr 12-13

Nr 12 kunde ta emot 50 000 invandrare utan även under 1969, kunde klara en

Torsdaeen den ha.de praktiskt en lika stor invandring. Ätt 100 000 människor under

21 ianuari 1971 loppet av två år har kunnat finna bostäder i vårt land är någonting ganska

_____________ egendomligt. Det har på något sätt funnits en elasticitet i vårt

Allmänpolitisk bostadsbestånd som har kunnat utnyttjas. Det kanske i vissa faU har lett

debatt ' bättre utnyttjande av tUlgängliga resurser. Det får dock absolut

inte leda tUl att vi tar i anspråk sådana bostäder som bör mönstras ut såsom undermåUga och godtar dem såsom bostäder för den invandrande arbetskraften. På den punkten viU jag gärna ansluta mig tUl vad herr HagneU tydligen menar.

Herr JONASSON (c) kort genmäle:

Herr talman! Den totala satsning på bostäder som vi gör i detta land kanske inte är så mycket att kritisera, ty våra möjligheter är begränsade, och då får vi rätta oss därefter. Men vad jag har påtalat, herr inrikesminister, är fördelningen mellan olika delar av vårt land. Finns bostäder stannar närrUigen ungdomarna kvar. Det är inte fräga om att få dem att flytta tUlbaka, det kan ske endast i något enstaka faU. Det kan dock vara fråga om att bereda dem möjligheter att stanna kvar där de trivs, där de vill bo och arbeta.

Enligt de siffror som jag angav i mitt inledningsanförande t. ex. beträffande Värmland — de är representativa för skogslänen — hade vi 1963 3,7 procent av bostadskvoten men 1971 endast 2 procent. Det måste bli aUdeles snedvridet. Genom denna snäva tUldelning kommer landsorten att drabbas hårt. Många av våra ungdomar, herr inrikesminister, skulle gärna stanna exempelvis i Karlstad, men inte heUer där är bostadskvoten högre. Då flyttar de tiU andra områden, där bostadskvoten är högre. Så är förhällandet i verkligheten. Om man finge en större kvot för länet som sådant och Karlstad finge disponera denna, kunde ungdomarna få stanna kvar åtminstone där. Det vore väl att föredra framför en flyttning tUl storstadsregionerna, och det skulle också vara bättre för landet i dess helhet.

Herr förste vice talmannen tillkännagav, att anslag utfärdats tUl sammanträdets fortsättande kl. 19.30.

Herr ÅSLING (c):

Herr talman! Denna långa för att inte säga gigantiska debatt får ett försonande drag när meningsutbyten sådana som det vi nyss har bevittnat blossar upp och ger litet extra krydda åt den omsorgsfulla redovisning av den politiska situationen som vi för närvarande är i färd med att göra.

Jag skulle gärna vilja instämma i vad inrikesministern nyss sade i ett
inlägg, nämligen att utveckUngen i Östersund var ett glädjande undantag
frän UtveckUngen i stort i Norrland och i Norrlands inland. Jag hoppas att
imikesministern håller detta i minnet. Östersund är en ort väl värd att
satsa på när det gäUer regionalpolitik och arbetsmarknadspolitik. Tyvärr
är det så att Östersund är ganska unik för det norrländska inlandet.
Östersund kan inte som centralort trots den glädjande utvecklingen
82 kompensera den negativa utveckling som drabbar stora delar av det

norrländska inlandet för övrigt.

Min avsikt är att något dröja vid regionalpolitikens aUmänna och mera långsiktiga arbetsviUkor. Det är ur densynpunkten tUlfredsstäUande att notera att bättre regional balans i finansplanen anges som ett av de centrala målen för den ekonomiska poUtiken under år 1971. När vi vid fjolårets riksdag behandlade regionalpolitiken underströks det fördelningspoUtiska syftet liksom behovet av att främja ett snabbt ekonomiskt framåtskridande. Stmkturomvandlingen godtogs som en oundgängUg förutsättning för den ekonomiska tUlväxtprocessen.

Snabb ekonomisk tUlväxt är dock inte någon garanti för att mål som stigande levnadsstandard, fuU sysselsättning och ökad social trygghet kan uppnäs på ett Ukvärdigt sätt i hela landet. En aktiv och klart målinriktad regionalpoUtik mäste därför fä högsta prioritet under 1970-talet. Även om en bättre regional balans nu även accepteras av regeringen som en central målsättning, saknas den planmässiga målmedvetenhet som vi frän centerpartiet länge efterlyst i detta sammanhang.

För närvarande pågår i kommuner och län den kommunalekonomiska långtidsplaneringen och arbetet med Länsprogram 1970 som skaU slutredovisas tUl inrikesdepartementet före halvårsskiftet i är. Med hänsyn tiU den förestående länsstyrelsereformen hade det varit rimligt att slutredovisningen hade fått ske under andra halvåret. Då skulle de nya länsstyrelserna haft en rejäl chans att få ett ord med i laget. Utgår regeringen möjligen från att de nya länsstyrelserna delar de gamlas uppfattning i denna viktiga fråga? Tyvärr är imikesministern inte närvarande. Det hade varit intressant att få hans syn just på den frågan.

När vi nu ändå väntat sä länge på den här regionalplaneringen, hade det inte spelat någon större roll om arbetet fördröjts ytterUgare någon månad, i synnerhet inte om planeringen därmed skulle få en bättre om än inte tUlfredsställande — jag understryker det — förankring på länsplanet. Att debatten i t. ex. det norrländska inlandet i dessa frågor fått en bitter underton är förklarUgt med hänsyn tiU trögheten i samhällets reaktion på kravet på aktiva insatser, som nu med växande styrka rests under 1960-talet. Strukturomvandlingen inom jord- och skogsbruk och inom övrigt näringsliv har dock inte försiggått i det fördolda utan i väsentlig utsträckning inspirerats av och initierats av samhäUet. Skilda samhäUs-organ har i betydande utsträckning varit direkt engagerade i denna strukturomvandling.

Om man som exempel ser till utveckUngen i nägra statUga verk i Jämtlands län under 1960-talet, finner man att vattenfaUsverket under denna period minskade sysselsättningen med 540 anställda, dvs. frän 650 år 1960 tUl 110 är 1969. Televerket rationaUserade bort nära 190 anställda och minskade antalet sysselsatta från drygt 700 tiU drygt 500. Inom SJ minskade sysselsättningen med 520 anstäUda från drygt 1 700 tUl knappa I 200. Enbart inom dessa tre statliga verk, som jag här anfört mera som exempel, har man alltså genom rationalisering och strukturanpassning svarat för ett bortfall av totalt över I 200 arbetstiUfäUen i detta enda Norrlandslän under 1960-talet.

Utvecklingen i övriga affärsdrivande verk var sannolikt Ukartad. Totalt innebar detta i Norrland ett bortfall av åtskilUga tusental arbetstiUfäUen.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

Det kan vara en Ulustration tiU de aUvarliga bristerna i samhäUsplaneringen, att denna rationaliseringsprocess inom de statliga verken paraUellt med motsvarande process inom servicenäringarna och näringslivet i övrigt kunde fortgå genom hela 1960-talet relativt ostörd och opåverkad av åtgärder som skulle kunna kompensera de berörda bygderna för bortfallet av sysselsättningstiUfällen och lätta trycket i storstadsregionerna. Det är först nu med differentieringen av lokaUseringsstödet och konstituerandet av ett inre stödområde som lokaliseringspolitiken kan ge en verklig effekt i stora delar av det norrländska inlandet. Den omfattande utflyttningen frän inlandet under 1960-talet anger att aUtså på sitt sätt arten och omfattningen av de försummelser som gör att regionalpolitiken i dag kräver särskUda ansträngningar för att lyckas. På sitt sätt påminner situationen inom regionalpolitiken om den som gäUer svenskt jordbruk i stort i dag. Den utredning som föregick 1967 ärs jordbrukspolitiska beslut uppstäUde prognoser för 1980, som delvis redan har överträffats i vad avser nedgången i jordbruksproduktionens volym. Detta ger verkligen anledning tiU eftertanke. Det är verkligen inte alla gånger sä lätt att ställa prognoser — ibland förefaUer det beslutsunderlag som tUlhandahålles politikerna väl bräckligt.

När det gäller situationen i det norrländska inlandet råder det dock ingen brist pä beslutsunderlag. Men det brister i samordningen av aU den rika dokumentation som nu tiUhandahålles. 1960—talet var nämUgen inte bara utflyttningens årtionde för denna landsdel utan även utredningarnas och i viss mån de svikna förhoppningarnas årtionde. Även om utredningsarbetet tUl en del fortgår — glesbygdsutredningen är ju alltjämt i arbete — är situationen nu sä allvarUg att det är angeläget att hitta former för en samordning av all den rika dokumentation som presenterats och fortlöpande presenteras.

Det är en rad samhällsorgan som är verksamma för att främja utvecklingen i inlandet, men det saknas den övergripande planering och samordning som mänga gånger skulle ge den avgörande effekten. Det hastar också - det gäUer att snabbt gå tUl verket. Vi väntade större delen av 1960-talet på en differentierad och tUl inlandets situation anpassad lokaUseringspoUtik. Vi kan inte ägna 1970—talet åt att vänta på effekterna av den nya regionalpolitiken. Den allt allvarligare situationen i det norrländska inlandet motiverar följaktligen omedelbara ätgärder i avvaktan på en politik som ger regional balans. Jag föreställer mig att en särskild beredning av de aktuella inlandsfrågorna bör tUlsättas för att samordna skUda samhällsorgans planering och åtgärder i inlandet och för att ta initiativ tUl de omedelbara åtgärder som nu erfordras i avvaktan på en effektiv regionalpoUtik. Det är nämligen inte fler utredningar som behövs utan en övergripande strategi för den fortsatta utvecklingen i inlandet.

I inlandets situation ligger nämligen en rad problem sammanvävda. Det gäller sysselsättning och näringsUvets utveckUng, och det gäUer vägar och kommunikationer, men i inlandet möter även växande sociala problem som kanske har kommit Utet i skymundan i dagens debatt. Med utglesningen följer också en utarmning av en specieU karaktär i bygderna. Jag utgår från att inrikesdepartementet i betydande utsträckning är

engagerat i dessa frågor, men hur är det t. ex. med kommunikations- Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

departementet och vilka planer har man i utbUdningsdepartementet för att klara en i många inlandsbygder nu sviktande grundskoleorganisation? Problemen kan alltså inte isoleras frän varandra utan mäste lösas med hänsyn tUl helhetseffekten. AUt för länge, herr talman, har den s. k. Norrlandspolitiken varit ett område för skilda samhäUsorgans enskUda övningar.

Herr WIKNER (s):

Herr talman! Sten Selander säger i slutet av en dikt följande;

"Ge honom kläder först och hela skor,

och så ett rum där verkligen han bor,

och mat ordentligt, på bestämda tider,

så att han också får en själ omsider.

När han ej bara är ett tröttkört djur,

då kan vi börja prata om kultur."

Det är sä riktigt, och det kan väl erkännas, att vi har kommit ett gott stycke på väg och det är väl tack vare att den fackliga och politiska arbetarrörelsen har drivit pä. Hur skulle det ha sett ut i vårt land om vi haft ett borgerligt styrt samhälle? Jag var med några år under den tiden, och jag kan faktiskt inte tänka mig tiUbaka tUl det förhållandet.

Trots den socialdemokratiska regeringens lokaUseringspoUtik inom stödområdet är frågorna om sysselsättning för befolkningen där de mest aktuella och brännande. Det jag här åsyftar är de fyra nordligaste länen. Jag vUl inte påstå, att det enbart är ett Norrlandsproblem. Är det för övrigt riktigt att i tid och otid använda beteckningen Norrland i detta sammanhang. Det är dåUg reklam för ifrågavarande områden. Vi kanske i stället borde nämna länen — Norrbottens län, Västerbottens län, Jämtlands län etc. Slår man upp en tidning, kan man t. ex. om en krock mellan en bil frän Växjö och en bU från Östersund få läsa att en VäxjöbU krockade med en Norrlandsbil.

Det finns nog andra län som också brottas med dessa problem, men deras problem är inte lika stora som norra stödområdets. Vi som tiUhör detta område borde väl också hjälpas ät att locka industriföretag m. fl. att etablera sig i området. En inbördes tävlan och överbud länen emellan gagnar inte sysselsättningen. Vi måste arbeta över länsgränserna på alla områden. Det gäller även högskolor m. m. TV och radio skulle kunna hjälpa tUl och propagera bättre för det norra stödområdet, men när TV exempelvis gör ett reportage eller en fUm från något län inom det norra stödområdet, får man många gånger se skrämmande bUder — avfolkningsbyar, igenbommade och tomma gårdar, igenväxta ägor, ängsUga människor m. m. Det som man får se i TV inger inte någon större entusiasm och ger dåUg reklam för dessa områden, framför aUt hos de människor som inte besökt området. Det är naturligtvis riktigt att någon gång påpeka rådande förhållanden, men upprepas detta, blir det tUl skada.

Flyttningar av människor har skett även långt tidigare i vårt land. Man flyttade från ensliga gärdar och småbyar tUl större samhäUen. Jag anser att man i stäUet i större utsträckning än hittUls bör upplysa om orsakerna

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

tUl denna omställning. Rationaliseringarna inom skogs- och jordbruket har friställt arbetskraft. Det fordras större industrienheter för att de skall bli lönsamma.

Med detta har jag inte velat påstå, att man skaU flytta folk från norr tiU söder, frän mindre byar och samhäUen tiU större samhäUen. Om det finns möjligheter att skapa sysselsättning pä orten, bör dessa naturligtvis utnyttjas. Dä bör lokaliseringsstödet komma tUl användning. TV och radio borde hjälpa tUl att göra bättre propaganda för dessa områden än de gjort hittUls. Saklig upplysning är bättre än skrämselpropaganda. Det finns även tidningar som i politiskt syfte mörklägger Norrlandslänen. Inte heller detta gagnar länen eller hjälper befolkningen inom dessa områden.

Vi som är bosatta i dessa regioner måste även ha modet att tala om för människorna, att det mot bakgrunden av vad som skett och kommer att ske inte är möjUgt att på alla orter skapa ersättningssysselsättning i form av industrier. Vi bör fördenskull inte, som jag tidigare nämnde, propagera för utflyttning. Vi skall naturligtvis stötta upp avflyttningsorter med en väl utbyggd service, och det måste, som jag också tidigare nämnde, ske med lokaliseringspolitiska medel. Hur skuUe det ha sett ut i de nordligaste länen inom norra stödområdet, om inte samhäUet hade bidragit tiU att upprätthäUa sysselsättningen inom dessa regioner? Jag vUl ocksä peka pä de skatteutjämningsmedel som stäUs tUl vårt förfogande. Detta är emellertid sådant som aldrig nämns av oppositionen och framför allt inte av de borgerliga.

De problem som förekommer inom skogslänen på gmnd av rationaliseringsverksamheten är inte Iättlösta. Genom fristäUningen av skogsarbetare har arbetslöshetsprocenten blivit mycket högre än i andra län. Skogsbolagen och övriga skogsägare får väl påta sig sitt ansvar för vad som har skett. Vi har ju i de fyra nordligaste länen rika naturtiUgångar i form av skog, malm och vattenkraft, och vi har gott om industrimark m. m.

Något som är kanske ännu viktigare är att vi har en bra arbetskraft. Det borde därför finnas möjlighet för befolkningen inom detta område att få bo kvar. Något som är bekymmersamt är naturUgtvis de långa avstånden, varigenom transportkostnaderna bUr höga. Vi behöver kanske satsa ännu mera på bättre kommunikationer. Den starka industriella rationaliseringsverksamheten och expansionen i hela vårt land för med sig att de gamla marknaderna inte längre är tiUräckUga. Man måste söka sig tUl nya och större marknader, vilket innebär att man får längre avstånd tUl kunderna. Transportkostnaderna ökar, och detta drabbar framför aUt de nordliga delarna av landet.

Frågan hur man skall gå tUl väga för att sänka transportkostnaderna är inte lätt att komma tUl rätta med. Staten har även härvidlag satt in ett stöd, vUket vi naturligtvis hälsar med stor tUlfredsstäUelse.

Jag skaU övergå tUl att tala om en av våra viktigaste näringar, nämligen skogsbruket. Det är ju en av de viktigaste näringsgrenarna i Norrlandslänen, och den kommer också säkerligen att förbli det läng tid framöver. 1960-talet blev ett dåligt decennium för skogsnäringen med prisfaU och avsättningssvårigheter, men efter denna kris har 1970-talet ingett större förhoppningar. Efterfrågan på skogsindustriprodukter i Europa har ökat

och priserna har stabUiserats. Awerkningsuttagen har börjat återgå tUl Nr 12

Torsda

21 januari 1971

det normala, och därför borde vi i vårt skogrika land känna en viss Torsdagen den tUlfredsstäUelse.

Jag ser läget så att det borde finnas möjlighet att satsa ännu härdare pä skogsbruket och därigenom ocksä skapa ökad sysselsättning. Jag vUl ställa Allmänpolitisk frågan, om vi utnyttjar dessa resurser tUlräckUgt. Jag tror inte att vi gör debatt det. Skogsbruket stäUer helt andra krav än för bara 10—15 år sedan. Mekaniseringen, dvs. rationaliseringen, kräver helt andra awerkningsför-häUanden, och 1970-talet kommer säkerUgen att stäUa ännu större krav i detta avseende. Man kan inte arbeta med samma smä awerkningsområ-den när man använder dessa stora och dyra maskiner, utan här fordras mycket större enheter. Det måste skapas en awerkningsorganisation som passar in i den utveckling som nu sker, och det gäller framför allt inom det privata skogsbruket, där ägorna är alltför uppsplittrade på små skogsskiften.

Hur skaU det ske? Jo, det mäste ske genom utvidgad samverkan. Dessutom måste skogsägarna skaffa sig större kunskaper och kännedom om skogsbruket i dagens samhäUe. Arbetet måste planeras på ett helt annat vis. Skogsägarna har här ett stort ansvar, och det ansvaret måste de känna.

En modern skogstraktor kan klara årsavverkningar från 60—70 skogsfastigheter av den storlek som är normal inom bondeskogsbmket. För att traktorn skall kunna utnyttjas effektivt krävs att varje arbetsobjekt är större än den ärliga avverkningen på vad som nu är medelfastigheter. Genom ökade virkesmängder pä avläggsplatser kan man även sänka transportkostnaderna. Kostnaderna kan också minskas i och med att man får större ytor att röra sig på och därigenom kan använda maskiner för återväxtåtgärder.

Om det privata skogsbruket skall kunna mekaniseras i den omfattning som sker inom storskogsbruket, mäste man satsa på samordning och ökad strakturrationalisering. Det är högst nödvändigt, och det är hög tid. Detta kan även ske genom sammanläggning av fastigheter tUl större enheter. Skogsägarföreningarna har sedan mitten av 1950-talet bedrivit samarbete inom skogsbmksområden, och staten har stött samarbete genom att ge medel tUl samverkansområden. Det skall erkännas att det gjorts en del, men det räcker inte. I det läge där vi nu hamnat tror jag att samarbetet måste ske i fastare former. Min personliga uppfattning är den att små fastigheter borde sammanslås tUl större enheter, i vUka fastighetsägarna i stället kunde få äga andelar. Detta gäller även skogsägare som flyttat från den ort där skogen är belägen.

Under en högkonjunktur har de anställda skogsarbetarna och
maskinerna fuU sysselsättning, men under lågkonjunkturer uppstår
sysselsättningssvårigheter. Skogsägarna skär då ner sina avverkningar.
Skogsarbetarna blir arbetslösa, och dyrbara maskiner kan ej utnyttjas
effektivt. Vi måste bedriva ett skogsbruk som är lönsamt pä lång sikt.
Kortsiktiga spekulationer ger dåUgt resultat. Det enda sättet att lösa detta
problem är att satsa, som jag nämnt, ännu mer pä samarbete och
samordning mom det privata skogsbruket. TUl detta bör statsmakterna
bidra. Bättre samordning och arrondering med ökad mekanisering som 87

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

följd skapar förutsättningar för bättre löne- och anstäUnmgsvUlkor, och skogsarbetet blir därigenom ett mera attraktivt yrke. Här borde bäde bolags- och privata skogsägares motvilja mot de fackliga organisationernas krav få ge vika.

Jag viU nämna att två utredningar har tiUsats som skaU syssla med hithörande frågor, nämligen skogspoUtiska utredningen och skogsutredningen. Det är angeläget att dessa utredningar snarast lägger fram sina förslag och kommer med konkreta lösningar. Det skulle vara intressant att fä veta när de blir färdiga. Det är hög tid att något blU gjort i denna viktiga fråga.

Jag skaU inte tala om industrilokaliseringen. Den är i fuU gång även om man på vissa orter inte är nöjd. Här har regeringen gjort stora ansträngningar, och man må hoppas att de med de instrument som staten skaffat sig kommer att ge resultat. Trots detta är det ingen lätt uppgift, men vi löser inte problemen genom att "kvirra". Här måste politikerna, staten och kommunerna hjälpas åt.

En viktig uppgift vore att få tUl stånd en bättre marknadsföring. Men kom med lösningar! Det är bättre om ni som kvirrar från borgerligt håU kommer med lösningar. Jag tror att vi kan komma längre den vägen.

Jag satt och lyssnade på herr Winberg. Han jungfrutalade här. Han nämnde sysselsättningssvårigheter m. m. och var bekymrad för de fyra nordligaste länen, men trots att han är ny här i kammaren hörde jag inte att han kom med någon lösning. Den enda lösning han hade var att han också vUle häUa fader staten i handen via lokaliseringspolitiken.

Så blir det faktiskt många gånger. Det har pratats här i riksdagen om samverkan och samarbete. Om vi skaU kunna lösa dessa viktiga problem, måste det ske i samförstånd.

TUl sist, herr talman, människorna lever inte enbart av bröd, heter det. De har även behov av aktiviteter som sport och fritidssysselsättning. Det som jag då närmast tänker på, det förstår ni, är framför aUt jakt och fiske. Det har varit en gammal hävd att människorna skaU fä jaga och fiska, och det har de satt mycket stort värde på. Vi måste hjälpas ät att slå vakt kring detta. Många tycker kanske att detta inte är något väsentligt och värdefullt. Men det är väsentligt och värdefullt med fritidssysselsättning. Det är med en viss oro man ser hur dessa frågor behandlas.

Jag hoppas att förnuftet skall segra tUl slut och vi tUl hyggliga priser får både fiska och jaga, och det bör naturligtvis gälla för aUa.

Dessa två ting har en stark förankring i trivseln för människorna. Därför bör man inte göra inskränkningar och frånta människor dessa rättigheter. Det har blåst upp tUl starka motsättningar på en del håll om jaktfrågorna, och det förvånar mig inte.

Herr talman! TUl sist viU jag uttala min förhoppning att jordbruksministern sätter sig in i dessa frågor som jag anser viktiga, så att vi får lösa dem gemensamt tiU aUas belåtenhet.

Herr WINBERG (m) kort genmäle;

Herr talman! För att det inte skall råda något missförstånd meUan herr Wikner och rrug vUl jag påpeka att mitt anförande tUl övervägande

delen handlade om de statliga organ och förvaltningar som tidigare varit   Nr 12
lokaUserade i Norrland. Jag uttryckte mina farhågor för att man ryckte   Torsdagen den
dem undan från vissa känsliga orter.                                            21 januari 1971

Herr WIKNER (s) kort genmäle: Allmänpolitisk

Herr talman! Med detta hoppas jag att vi får det samförstånd och det debatt samarbete som efterlysts här i kammaren sedan remissdebatten började.

Herr HÖRBERG (fp):

Herr talman! Det ansnitt av remissdebatten som vi nu behandlar har rubriken Arbetsmarknads- och regionalpolitik. Under eftermiddagen har mänga visa ord sagts om regionalproblemen framför aUt i norra Sverige. Man kan också lägga andra synpunkter på arbetsmarknadsproblemen, och jag skaU be att helt kort få beröra dem utifrån tanken på ökad arbetsdemokrati.

För ungefär femtio år sedan infördes den politiska demokratin i värt land. UtveckUngen sedan dess har bäde ekonomiskt, tekniskt och kultureUt varit starkt progressiv. Från det Fattigsverige som vi då hade har vi nu kommit högt upp pä listan över världens rikaste länder — ett oerhört stort steg.

Många faktorer, som jag här inte skall beröra, Ugger bakom denna utveckling. En faktor som kanske ofta förbises är just införandet av den politiska demokratin. Det måste ha varit stimulerande för en medborgare, som kanske betalat skatt under många år och gjort militärtjänst m. m. men inte kunnat påverka beslut i sådana frågor, att plötsUgt genom sin röst vid regelbundet återkommande val få säga sin mening och påverka utvecklingen.

Känslan av medansvar för skötseln av landets angelägenheter på alla områden var den stimulans som medborgaren i gemen fick genom den politiska demokratin. Det kan inte råda någon tvekan om att denna bakgrand varit av stor betydelse för den progressiva utvecklingen.

Den poUtiska demokratin är således både genomförd och etablerad. Men hur har vi det med den ekonomiska demokratin, hur har vi det med arier.sdemokratin?

AU ekonomisk utveckling kräver både kapital och arbetsinsats. Det motsatsförhållande som en gång fanns meUan kapital och arbete har efterhand försvunnit. De anställdas kunnighet och ansvarskänsla utgör ovärderliga tiUgångar för företagen, på samma sätt som företagens ekononuska stabilitet utgör grunden för de anstäUdas trygghet. Driftinskränkningar eller nedläggning av företag drabbar de anstäUda hårt. De kan därför lika väl som kapitalägarna betraktas som riskbärare.

Det ömsesidiga beroendet är i dag uppenbart för aUa och accepteras av både företagare och anstäUda såsom en nödvändig fömtsättning för ett företags effektiva produktion. Trots det sålunda konstaterade ömsesidiga beroendet har de anstäUda visserUgen något medinflytande men ingen medbestämmanderätt i företagens ledning. Femtio års poUtisk demokrati har inte löst detta problem.

Folkpartiet vänder sig mot all koncentration av den ekonomiska makten både hos staten och hos ett fåtal enskUda. Den säkraste vägen tUl

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

AUmänpoUtisk debatt

fortsatt progressiv utveckling går via samverkan mellan medborgare av aUa slag och inom olika former av företag. Men en sådan samverkan mäste baseras på ömsesidigt ansvarstagande. Både den som genom aktiesparande blir delägare i ett företag och den som genom sin arbetsinsats i företaget främjar dess utveckling skaU ha bestämmanderätt i företagets angelägenheter.

Vad kan då göras för att främja en utveckling tUl ökad ekonomisk demokratisering, tUl arbetsdemokrati?

Ett steg har tagits genom det avtal om företagsnämnder som arbetsmarknadens parter har ingått. Detta steg har betytt mycket för information och samråd inom företagen och för främjandet av den ömsesidiga förståelsen mellan parterna. Men det kan tveklöst konstateras att tiU arbetsdemokrati leder det avtalet inte ensamt. Företagsnämndernas inflytande mäste ökas bl. a. genom att beslutanderätt delegeras tUl nämnder eller tUl under nämnderna verkande organ.

Men detta räcker inte.

Ett komplement för att förverkliga arbetsdemokratin är att tiUämpa den metod som praktiseras i Norge och som brukar kallas självstyrande arbetsgrupper. Ansvaret för delar av produktionen överlämnas tUl dem som direkt är engagerade i arbetet. De norska exemplen har på många håll visat att sådana försök ger både högre arbetstiUfredsstäUelse, högre effektivitet och därmed bättre inkomster för de berörda.

Den tredje åtgärden — som jag för min del anser vara den viktigaste — som måste tUl för arbetsdemokratins förverkUgande är representation för de anstäUda i företagens styrelser. Lika väl som regler skapats lagstiftningsvägen för "kapitalets" beslutanderätt inom aktiebolag, handelsbolag m. fl. fordras lagstiftning som ger regler för de anställdas medbestämmanderätt. Sädana regler finns fastställda utomlands på flera håll, sä Sverige blir på detta område inte pionjärlandet.

Ett arrangemang lagstiftningsvägen för de anstäUdas medbestämmanderätt i företagens ledning skulle verka intresseväckande för berörda individer, skuUe aktivera dem och öka deras känsla av medansvar, vUket tiUsammantaget skuUe påverka såväl arbetstUlfredsstäUelse som effektivitet i positiv riktrUng.

Folkpartiet har i är, liksom i fjol, motionerat om åtgärder av olika slag för att främja utvecklingen tUl ökad arbetsdemokrati. Bl a. vUl folkpartiet att en utredning med parlamentarisk representation och företrädare för arbetsmarknadens parter tUlsättes med uppgift att framlägga förslag tUl en revision av aktiebolagslagen sä att de anstäUda beredes rätt att utse representanter i aktiebolagens styrelser.

Personligen har jag den tron att Uka väl som den politiska demokratins genomförande för 50 är sedan gagnade landet och dess medborgare genom att aUa fick reeUt medansvar för utvecklingen, lika väl kommer en genomförd arbetsdemokrati att skapa ett progressivt intresse hos aUa anstäUda tiU gagn för företagsamheten och för dem själva. En förverkligad arbetsdemokrati är ett av medlen för fortsatt ekonomiskt framåtskridande. Detta är ett av de viktigaste områdena för förverkUgandet av den sä starkt eftersträvade närdemokratin.

Herr HÖGSTRÖM (s):

Herr talman! Jag har begärt ordet i denna debatt för att anföra nägra synpunkter pä regionalpoUtiken, sett mot de erfarenheter som den gångna femårsperioden har givit. Det förs nämligen enligt min mening här i landet en debatt på detta område där man glömmer — sannoUkt medvetet — att som bakgrund stäUa den situation som var rådande när lokaUseringspolitiken sattes in. Jag tror att det är nödvändigt att erinra om den utveckling som ägde rum i skogslänen under 1950- och 1960-talen. Den stora utflyttning av människor som då skedde uppe i Norrlandslänen berodde i huvudsak på den kraftiga rationaUseringen inom skogsbruket. Verkningarna av det fria näringslivets krafter i detta sammanhang upplever vi i dag som brist på arbetskraft i skogen. Jag är övertygad om - det har också framgått av många yttranden i pressen på den senaste tiden — att många av skogsbrakets företrädare just nu önskar att det hade varit en något lugnare rationaliseringstakt. Var fanns förresten kritikerna på den borgerliga sidan den gången? Det är verkligen berättigat att ställa den frågan i dag, när den nuvarande lokaUseringspolitiken kritiseras.

Är det nägon som mot denna bakgrund tror att det skulle ha varit möjligt att pä sä kort tid som fem år eliminera den regionala obalans vi har i vårt land? EmeUertid är det onekligen en framgång för den förda lokaUseringspolitiken att man — som inrikesministern här för en stund sedan kunde konstatera — har kunnat begränsa utflyttningen och den negativa befolkningsutvecklingen i Norrlandslänen. I vissa av dessa kan man i dag visa pä en befolkningsökning. Det råder inget tvivel om att det är ett resultat av den lokaUseringspoUtik som har förts. Som industriminister Krister Wickman nämnde i går kväll finns det nu flera exempel på att företag har kunnat räddas från nedläggning tack vare etableringsaktie-bolagets engagemang. Vi som har upplevt situationen på nära håll ser nog litet annorlunda på samhällets lokaliserings- och näringspoUtik än de som många gånger gör sina iakttagelser och kommentarer utan verklig kunskap om förhåUandena i skogslänen.

Jag hade inte avsett att i detta anförande säga någonting specieUt om Ådalen. EmeUertid ägnade herr Lorentzon uppmärksamhet åt den frågan och var därvid i huvudsak enbart kritisk — det har också kommenterats av inrikesministern - mot samhället för bristen på åtgärder.

Låt mig bara tUl detta säga, att just Ådalen utgör exempel på en bygd som tack vare den närings- och arbetsmarknadspolitik som förts här i landet under senare år kunnat överleva och som i dag kan registrera en ljusare utveckling inför framtiden. Låt mig också, herr talman, säga att utan dessa åtgärder skulle denna bygd i dag ha varit praktiskt taget död.

Jag vUl belysa detta med några få siffror. Av de I 200 arbetstUlfällen som har skapats i centrala Ådalen under 1960-talet har 800 tUlkommit genom lokaUseringspolitiska insatser. LokaliseringspoUtiken har aUtså medverkat tUl två tredjedelar av den sysselsättningsökning som åstadkommits.

Ett annat bevis för att lokaliseringspolitiken har givit åsyftad effekt är att antalet flyttningsbidrag minskat sedan förra budgetåret. Antalet personer som erhålUt starthjälp har minskat i skogslänen med 2 245 och i

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

det övriga landet med I 439. En annan tendens, som är värd att notera i detta sammanhang är, att flytthjälp har meddelats i ökad utsträckning för flyttning inom skogslänen.

Det är därför inga överord när inrikesministern i sin kommentar till den regionala utvecklingen i årets statsverksproposition konstaterar; "Erfarenheterna av stödverksamheten under försöksperioden har i stort sett varit positiva."

Det finns också anledning att liksom inrikesministern erinra om de nya riktlinjer för regionalpolitiken som 1970 års riksdag faststäUde och som skall gälla för de närmaste tre åren. Här är det framför aUt några nya inslag, som säkert kommer att få stor betydelse för en bättre regional utveckling. Det är det särskilda transportstödet tUl näringsUvet inom stödområdet, vidare försöksverksamheten med ett särskUt sysselsättningsstöd för utvidgningar och nyetableringar inom den inre delen av stödområdet samt lagen om samrådsskyldighct för etablering inom storstadsområdena. Likaså bör de möjligheter som öppnats för företagen att erhåUa lånegaranti för rörelsekapital i samband med lokaUseringsstöd vid investeringar inom det aUmänna stödområdet få stor betydelse i likviditetssammanhang under företagens inkörningsperiod.

Jag delar därför helt inrikesministerns sammanfattande synpunkt, att det med de nya regionalpolitiska medlen bör vara möjligt att åstadkomma en jämnare spridning av företagssamheten och en bättre differentiering på orter och i områden med ensidigt näringsliv.

Låt mig också, herr talman, få säga att man ibland när man lyssnar pä kritikerna tUl den förda närings- och lokaliseringspolitiken lätt får den förestäUningen att den regionala obalansen är ett problem som enbart skulle gälla Sverige. Men så är ingalunda faUet. Det är en företeelse som gäUer praktiskt taget alla industriländer. Utöver vårt land har många andra industrUänder under åtskilliga år försökt driva lokaliseringspolitik, men framgångarna har även i dessa länder varit små i mänga fall.

De som önskar få en bättre samlad bild av den regionalpolitiska utvecklingen rekommenderar jag att ta del av den rapport, som industrikommittén inom OECD offentliggjorde i höstas. Undersökningen omfattade regionala problem och regionalpolitik i 15 av medlemsländerna, däribland Sverige. Arbetsgruppen konstaterar att — trots att vissa framsteg uppnåtts på en del håU — få, om ens nägra länder kan väntas pä kort sikt övervinna sina svåra regionala obalanser. I rapporten räknar man med att hela 1970-talet kommer att behövas för att åstadkomma regionalpolitiska program som skall kunna bidra tUl den nationella tiUväxten. Det är vad OECD har kommit fram tUl.

Jag kan komplettera bilden genom att peka på att man även i ett land som Sovjetunionen har samma bekymmer. Vid den resa som vi inom statsutskottets tredje avdelning i somras gjorde i Sovjet berättade våra värdar att deras största regionalpolitiska problem var att förhindra de stora städernas tUlväxt. För Moskva hade man infört förbud mot varje företagsetablering som innebar en ökning av antalet anstäUda inom regionen, och i sådana faU fick etableringen i stäUet ske utanför regionen. Det andra stora problemet var att flytta ut folk tUl de glest befolkade områdena med stora naturtUlgångar — om man så vUl ett Norrlands-

problem i mycket stor skala.

Jag har, herr talman, velat anföra detta eftersom jag — pä samma sätt som herr Wikner förklarade sig göra — upplever vår regionalpolitiska debatt som onyanserad och negativ i sin inriktning.

Jag viU understryka vad herr Wikner sade om pressens roll i detta sammanhang, och jag skall ocksä anföra ett exempel. Expressen gjorde i fredags i förra veckan på ledarsidan en kommentar tUl lokaliseringspoUtiken och skrev bl. a.; "Problemen för företagen i Norrland är att de arbetar i en miljö och under förhåUanden som inte stimulerar expansion." Och Expressen fortsätter; "Det avhjälper man inte genom att håUa företagen under armarna med län och bidrag utan genom att stärka deras konkurrenssituation. GenereUa åtgärder som gör frakter och arbetskraft biUigare i Norrland är långt viktigare än bidrag."

Jag vUl endast kommentera detta genom att säga att uttalanden av denna art röjer en skrämmande okunnighet om de verkliga förhåUandena. Av vad jag sade i början av mitt anförande framgår att man i den nya regionalpolitiken infört precis de åtgärder som Expressen anser vara nödvändiga.

Låt mig också få kommentera en bUdtext i samma ledare, där det heter; "Skog ska det fortfarande finnas i skogslänen. Men en ensam människa bland furorna — det ska inte vara framtidsbilden för stora delar av Sverige. Lokaliseringsstödet borde hjälpa människorna att behåUa och utöka sysselsättningen."

Ja, situationen är — som jag sade inledningsvis — den att pä grand av den förda lokaUseringspolitiken finns det ännu tUlräckUgt mycket människor kvar i skogslänen för att man inte skaU vara ensam bland furorna. Men jag vUl än en gäng understryka att det hade varit angeläget att skogsbrakets egna företrädare bättre beaktat sitt mera långsiktiga behov av arbetskraft. Direktör Guldberg i arbetsmarknadsverket konstaterade häromdagen att det i dagsläget saknas I 400 man i skogen, och man räknar för de närmaste åren med en brist pä 4 000 man.

Nu är det också andra tongångar frän skogsbmkets företrädare — skogsbruket framställs ånyo som ett framtidsyrke. Men det finns en viktig förutsättning för att utveckUngen skaU gä i rätt riktning, och det är att näringsUvet tar tiU vara den äldre arbetskraft som finns ute i stora delar av dessa områden. Denna ytterligt värdefulla arbetskraft och den arbetskraft som blev över när rationaliseringen gick fram i skogen behövs idag.

Låt mig tUl sist, herr talman, uttala den förhoppningen, att vi aUa — åtminstone i detta hus — kommer att sträva efter att få en mera nyanserad och positiv debatt kring denna decenniets största inrikespolitiska fråga. Det gäUer; oavsett var vi bor, att ge människorna något så när likvärdiga levnadsbetingelser. Regionalpolitiska problem finns inte bara i Norrland utan även på många andra håll i vårt land, och därför bör detta vara en angelägenhet som angår oss aUa.

Nr 12

Torsdagen den 21 januari 1971

Allmänpolitisk debatt

På förslag av herr förste vice talmannen beslöts att den fortsatta överläggningen skulle uppskjutas tUl kl. 19.30.

Nr 12 § 15 Upplästes följande tUl kammaren inkomna ansökan:

Torsdagen den

21 januari 1971 ' riksdagens kammare

Härmed anhåUes om ledighet från riksdagsarbetet på grund av utlandsresa fr. o. m. fredagen den 29 januari t. o. m. torsdagen den 4 febraari 1971.

Stockholm den 20 januari 1971 Bengt Norling

Kammaren biföll denna ansökan. § 16 Anmäldes och bordlades följande motioner;

Nr 166 av herrar Molin och Ahlmark om ändrmg av reglerna för beräkning av antalet mandat vid val tUl landsting och kommunfullmäktige

Nr 167 av herr Romanus m. fl. om slopande av begränsningen av antalet anföranden i samband med besvarande av enkel fråga

Nr 168 av herrar Bengtsson i Landskrona och Henningsson om effektivare kontroll beträffande arbetsgivares redovisning av käUskatt

Nr 169 av hen Nilsson i Agnas m. fl. om avskaffande av den särskUda arbetsgivaravgiften för kristna och andra humanitära organisationer

Nr 170 av herr Palm och fru Sigurdsen angående beskattningen av kungahuset

Nr 171 av herr Öhvall m. fl. om skattepolitiska ätgärder för att utveckla Norrlands näringsliv

Nr 172 av herr Bohman m. fl. om ätgärder mot kriminaUteten, m. m.

Nr 173 av herr Börjesson i Falköping om straffrättsligt ansvar för underlåtenhet att bistå annan person i nödsituation

Nr 174 av fm Lindberg och fröken Bergegren angående borgerlig begravning

Nr 175 av herr .So/i/wj/! TM./if. angående u-landshjälpen

Nr 176 av herr Möller i Göteborg m. fl. om en kampanj för u-hjälpen

Nr 177 av herr Werner i Malmö m. fl. om tjänstgöring i internationeUt biståndsarbete som alternativ tUl värnpliktstjänstgöringen

Nr 178 av herr Carlsson i Vikmanshyttan m. fl. om statligt gmnd-belopp i det kommunala bostadstUlägget

Nr 179 av herrar Ä/naöji' och Car/j/iawre angående utbetalningen av folkpension tUl folkpensionär med B-skatt

Nr 180 av herr Werner i Malmö m. fl. angående tUlämpningen av särbeskattningsreglerna på folkpensionärer

Nr 181 av herr Börjesson i Falköping om en kampanj för bättre förebyggande hälsovård

Nr 182 av herr Carlshamre m. fl. om åtgärder tUl stöd för psoriasissjuka, m. m.

Nr 183 av herr Dahlberg m. fl. om upphävande av lagen om tUlsätt-
94 ning av fluor tiU vattenledningsvatten

Nr 184 av herr Enskog m. fl. angående läkartUlgången vid sjukvärds- Nr 12
inrättningar Torsdagen den

Nr 185 av herrar Hedlund och Helén om plan för utbyggnad av 21 januari 1971

barnstödet

Nr 186 av herrar Hedlund och Helén angående bidragsgivningen tiU kommunala familjedaghem

Nr 187 av herr Lindkvist och fru Eriksson i Stockholm om åtgärder tUl stöd för psoriasissjuka

Nr 188 av herr Ringaby om viss statistik inom socialvården

Nr 189 av herr Ringaby om åtgärder mot alkohol- och narkotikamissbruket

Nr 190 av herrar Ringaby och Schött om höjning av statsbidraget tUl S;t Lukasstiftelsen

Nr 191 av fru Eriksson i Stockholm m. fl. om anslag tUl försöksverksamhet med kasetteknik för talboksändamål

Nr 192 av herrar Levin och Petersson i Röstånga om befrielse för pensionärer frän höjning av TV- och radiolicens

Nr 193 av herrar Nilsson i Agnas och Werner i Malmö om visiung i landsorten av utställningen "Bistånd och förändring"

Nr 194 av fröken Pehrsson m. fl. angående bidraget tiU De blindas förenings kulturella verksamhet

Nr 195 av herr Wikström om stöd tUl Nordiska ekumeniska institutet

Nr 196 av herr Bergman m. fl. om inrättande vid Göteborgs universitet av en personlig professur i långvärdsmedicin för docenten Alvar Svanborg

Nr 197 av herrar Jonsson i Alingsås och Stålhammar angående personal vid folkhögskolor

Nr 198 av herrar MoUn och Fiskesjö angående lärarutbildningen för samhällskunskap på gymnasiet

Nr 199 av herrar Stålhammar och Jonsson i Alingsås om studieråd-givare vid VuxenutbUdningen

Nr 200 av herr Werner i Malmö m. fl. om frivUlig konfessioneU kristendomsundervisning i grundskolan

Nr 201 av herr Wiklund i Stockholm m. fl. angående beaktande av syn- och hörselskadades problem i undervisningsprogram i radio och TV

Nr 202 av herrar Bengtsson i Landskrona och Henningsson angående hastighetsbegränsningen inom tätbebyggt område

Nr 203 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. om omprövning av flerårsplanen för vägbyggandet

Nr 204 av herr Hjorth och fm Thunvall om ätgärder för att öka trafiksäkerheten

Nr 205 av herr Jansson m. fl. angående vägtrafikens andel i vissa samhälleliga kostnader

Nr 206 av fra Jonäng m. fl. angående det regionala transportstödet

Nr 207 av herr Karlsson i Malung m. fl. angående det statUga transportstödet

Nr 208 av herr Nilsson i Agnas angående passageraravgiften vid flygresor

Nr 12 Nr 209 av herrar Palm och Larsson i Lotorp om översyn av telefon-

Torsdagen den reglementet

21 januari 1971 Nr 210 av hen Bohman m. fl. om mUjövårdande åtgärder
_____________ Nr 211 av herr Bohman m. fl. angående mUjövårdens organisation, m. m.

Nr 212 av herr Bohman m. fl. angående jordbrukspolitiken

Nr 213 av herr Larsson i Öskevik m.fl. om översyn av jordbrakets skördeskadeskydd

Nr 214 av herr Wikner m.fl. om åtgärder mot skadeinsekter i skogarna

Nr 215 av herr Wikner m. fl. om ätgärder för fritidsfisket

Nr 216 av herr Blomkvist m.fl. om åtgärder för stöd för hushäUs-porsUnsindustrin

Nr 217 av herr SjöneU m. fl. angående handelskamrarna i New York och Dusseldorf

Nr 218 av herr Sundelin m.fl. angående eldistributionens rationalisering

Nr 219 av herr Blomkvist m. fl. om sysselsättningsskapande åtgärder i Falköpings kommun

Nr 220 av herr Eriksson i Bäckmora m. fl. om bidrag tiU kommuner för uppförande av lokaler i bl. a. arbetsmarknadspoUtiskt syfte

Nr 221 av herr Hermansson i Stockholm m.fl. angående regionalpolitiken

Nr 222 av herr Jansson m. fl. angående förmånerna för arbetstagare från annat nordiskt land

Nr 223 av herr Werner i Malmö m. fl. om åtgärder till stöd för arkivarbetare

Nr 224 av herr Westberg i Ljusdal m. fl. om utveckUngsplan för Norrland

Nr 225 av herr Bohman m. fl. angående den fysiska riksplaneringen

Nr 226 av herr Larfors m. fl. om kartläggning av privat yrkesmässig bostadsförmedling

§ 17 Meddelande ang. enkla frågor Nr 12

Torsdagen den
Meddelades att följande enkla frågor denna dag framställts, nämligen 21 januari 1971
av ----------------

Nr 34 Hen Hagberg (vpk) tUl herr inrikesministern angående principen

om en fri nordisk arbetsmarknad;

Anser statsrådet för sin del en ifrågasatt anställningsvägran från svenska företags sida gentemot finska metallarbetare efter ett strejkutbrott i Finland vara förenlig med bestämmelserna om en fri nordisk arbetsmarknad och är statsrådet beredd att i någon form hävda iakttagandet av denna princip?

Nr 35 Herr Börjesson i Falköping (c) tUl herr justitieministern angående upphävande av skyldigheten att utfärda särskUda lagfartsbevis;

Ämnar statsrådet medverka tUl att i rationaUserings- och besparingssyfte upphäva skyldigheten att utfärda särskUda lagfartsbevis?

§ 18 Kammaren åtskUdes kl. 16.55.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

jSolveig Gemert

97 7 Riksdagens protokoll 1971. Nr 12-13