Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:117

Tisdagen den 2 november

Kl. 16.00

§ 1 Justerades protokollet för den 22 oktober.

Ang. semesterersättningen för ledighet vid barnsbörd

§ 2 Herr talmannen meddelade att fröken Ljungberg enligt tiU kammaren inkommet läkarintyg var sjukskriven under tiden den 1—13 november. Fröken Ljungberg bevihades erforderUg ledighet från riksdagsgöromålen.

§ 3 Ang. semesterersättningen för ledighet vid bamsbörd

Herr socialministern ASPLING erhöU ordet för att besvara fru Rydings (vpk) i kammarens protokoU för den 15 oktober intagna fråga, nr 300, och anförde;

Herr talman! Fru Ryding har frågat mig om jag avser att ta initiativ tUl ändring av bestämmelserna så att en kvinna som utnyttjar den lagliga rätten tUl sex månaders ledighet vid barnsbörd också får rätt tUl semesterersättning för dessa sex månader och icke som nu endast för tre månader.

Rätten tlU semester anknyter 1 princip tUl det arbete som har utförts i arbetsgivarens tjänst. Med arbetad tid hkstäUs enligt semesterlagen i viss utsträckning tid, då den anstäUde av närmare angivna anledningar varit frånvarande från arbetet. En av dessa s, k. privUegierade frånvaroanled-lungar är att en kvinna avhåUer sig från arbete i samband med havandeskap eller barnsbörd. Frånvarotid UkstäUs i detta faU med arbetad tid upp tiU 90 dagar.

En förlängning av 90-dagarstiden diskuterades ingående av 1960 års semesterkommitté. Bakgrunden tUl diskussionen var bl, a, en jämförelse med de bestämmelser som gäller om uppsägningsskydd vid havandeskap och barnsbörd. Kommittén fann inte fog för att föreslå någon förlängning. Denna uppfattning delades av statsmakterna då 1963 års semesterlag beslutades.

Frågan om semesterrätten på grund av ledighet för havandeskap och barnsbörd har samband med de frågor som famUjepolltlska kommittén för närvarande utreder. Vidare pågår det nu en utredning i ett samnordiskt utskott om åtgärder för harmonisering av semesterlagstiftningen i de nordiska länderna, där frågan också aktuahseras.

Fru RYDING (vpk):

Herr talman! Först vih jag tacka statsrådet Aspling för tUlmötesgåen-det att skjuta på svaret tiU i dag, då jag inte hade möjlighet att vara närvarande i torsdags.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. säkerheten mot demonstrationer vid filmförevisning

Sedan vUl jag tacka för själva svaret, av vUket framgår att det föreligger en differens mellan rätten till prlvUegierad frånvaro och rätten till semester i detta fall. Det var felaktigt att man inte kom till bättre resultat i 1960 års semesterkomrrutté, I svaret framhåUs dock att frågan om semesterrätten på grund av ledighet för havandeskap och barnsbörd också har samband med de frågor som famihepolitiska kommittén för närvarande utreder. Saken har även aktualiserats i det samnordiska utskott som nämns i svaret.

Vad jag, frågade om behöver statsrådet Aspling alltså inte aktuahsera därför att problemet redan är föremål för utredning. Det är därför min förhoppning att dessa utredningar snabbt skall ge resultat och att statsrådet Aspling då på något sätt vUl medverka tUl att vi får en bättre tingens ordning och en parallelUtet meUan rätten tUl semester vid ledighet för barnsbörd och den vanliga lagliga rätten till semester.

Jag ber än en gång att få tacka för svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Ang, isäkerheten mot demonstrationer vid filmförevisning

Herr justitieministern GEIJER erhöll ordet för att besvara herr Komstedts (m) I kammarens protokoll för den 26 oktober intagna fråga, nr 323, och anförde:

Herr talman! Herr Komstedt har frågat mig vUka åtgärder jag är redo att vidta för att trygga aUmänhetens säkerhet mot allmänfarUga demonstrationer vid fUmförevisnlng.

Polisen har tiU uppgift att upprätthåUa aUmän ordning och säkerhet. I denna uppgift ingår att lämna allmänheten skydd när den allmänna ordningen och säkerheten hotas eUer störs. En aldrig så omfattande och effektiv polisinsats kan dock Inte aUtld förhindra att enskUda personer råkar i fara eller skadas. Den poUsiära beredskapen för att trygga aUmänhetens säkerhet i situationer av det slag som avses i frågan synes tillräckhg. Några särskUda åtgärder från min sida anser jag därför inte vara påkallade.

Hen KOMSTEDT (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka herr justitieministern för svaret på min fråga. Denna är föranledd av att det på sistone har visat sig att det kan vara farhgt, för att Inte säga hvsfarligt att gå på bio. Händelserna i Stockholm har ju visat att samhällets tolerans mot extremistgmpper, vUka själva inte respekterar andra medborgares självklara rättigheter, verkligen behöver aktuahseras. Att det finns grupperingar med olika uppfattningar i vårt samhäUe är riktigt, och så skall det vara. Men det märkUga är att många av dessa grupper begär en mycket stor tolerans från samhället men själva har en förmåga att visa mycket stor intolerans. Får man inget gehör för fredhga demonstrationer, drar man sig inte för att ta tUl livsfarliga metoder. Man kritiserar — och det med all rätt — att krigförande stater utsätter befolkningen i andra länder för giftgas, men

man drar sig Inte själv för att använda sådana medel I en biograflokal i Stockholm mot fredhga samhäUsmedborgare.

Det är klart att det aUtld kan diskuteras vad som är dålig film. Låt oss också anta att det kommer filmer som är utomordentligt dåUga. VI skall emellertid då överlämna till svenska folkets omdöme att avgöra om så är fallet. Jag tror att svenska folket då kommer att reagera mycket kraftigt mot sådana fUmer.

Tidningarnas Insändarspalter har ju klart givit belägg för att allmänheten reagerar mycket våldsamt mot de tendenser som nu kommit till uttryck i Stockholm. Reaktionen är kanske på sitt sätt i överkant. Eftersom t. o. m. riksdagsledamöter har skymtat i sammanhangen, har aUmänheten ibland fått den uppfattningen att man därmed har tagit ställning för de metoder som har tUlämpats,

Min fråga är föranledd av att om man även i fortsättningen skall falla undan för gatans parlament och dess våldsmetoder, risk uppstår för att även andra grupperingar i samhäUet uppfattar detta så att man kan ta lagen i egna händer. I så fall skulle vi hamna i ett läge som vi verkligen Inte önskat. Då är frågan om vi även i fortsättningen kan kalla vårt land för en demokrati.

Jag tror att svenska folket väntar sig en offentUg deklaration från landets justitieminister om huruvida han är beredd att vidta åtgärder, eller om även I fortsättningen de våldsmetoder som kommit till användning skall tolereras.

Äv justitieministerns svar framgår inte att justitieministern tänker vidta några åtgärder. SkaU jag tolka svaret så att justitieministern därmed också accepterar de våldsmetoder som har kommit tUl användning?

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. säkerheten mot demonstrationer vid filmförevisning

Herr justitieministern GEIJER:

Herr talman! Frågan gäUde tryggande av allmänhetens säkerhet vid demonstrationer, i detta speciella fall vid fUmförevisnlng,

Jag vUl gärna säga att det förekommit överläggningar mellan mig och poUsledningen med anledning av att det på senaste tiden har framförts farhågor för att demonstrationer skuUe kunna förekomma, vUka kunde äventyra församhngsfriheten samt aUmän ordning och säkerhet. På grundval av polisledningens bedömningar har jag funnit att den organisation som vi i dag har är tillräckhg för att pohsen skall kunna trygga aUmänhetens säkerhet, i den utsträckning som man rimligen kan begära. Den bedömningen har visat sig hålla.

Att det sedan har inträffat incidenter av den natur att aldrig så många poliser inte skulle ha hjälpt, hgger i själva den situation som kan inträda i det enskUda fallet.

Hen KOMSTEDT (m):

Herr talman! Frågan är stäUd med anledning av en aktuell händelse, men det betyder inte att det här bara gäller film. Det kan gälla teaterföreställningar eller vad som helst där åsUcter framförs som somliga personer inte kan tolerera.

Man kan säga att hela detta problem hör Uiop med den rätt till

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. kompensation till ungdomsorganisationer för viss informationsverksamhet

mötesfrihet som vi har i det här landet och som väl bör accepteras av alla grupper. Vissa människor begär att samhäUet skaU visa stor tolerans mot minoriteter och extremistgmpper, var dessa än förekommer, men det är väl samhäUets uppgift att ta itu med det problem som uppstått. Allmänheten har i dag det intrycket att de som makten haver inte visar något intresse för den saken.

Tyvärr är det så att när små grupper skriker högt och länge, så uppfattas de ofta som om de vore stora. Så är nu inte fallet, och därför borde justitieministern vidta sådana åtgärder att de medborgare i samhället som inte på något sätt har deltagit i sammanhanget inte behöver utsättas för de uppenbara risker som förehgger, när de agerande inte ens drar sig för att använda giftgas.

Herr ju:jtitieministern GEIJER:

Herr talman! Jag vänder mig mot herr Komstedts påstående att det skulle brista i fråga om intresset. Jag förklarade ju för herr Komstedt att i sådana situationer där det kan befaras att allmänhetens säkerhet kan komma att äventyras tar vi upp överläggningar med polisen och hör efter om..en sådan beredskap kan upprätthållas att pohsledningen — och det är ju där fackmännen finns - bedömer den som tUhäcklig för att i möjligaste mån trygga allmänhetens säkerhet.

I de situationer som har uppstått under den senaste tiden har det ju också varit möjligt att med ett mycket stort antal poliser i och för sig klara den mötesfrihet som vi viU slå vakt om. Att det sedan inträffar en Incident som av andra grunder omöjliggör förestäUnlngens fortsättande är ju en annan sak.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Ang. kompensation till ungdomsorganisationer för viss informa-tionsverksiimhet

Statsrådet fru ODHNOFF erhöll ordet för att besvara herr Björks i Gävle (c) i kammarens protokoll för den 27 oktober intagna fråga, nr 330, till herr utbildningsministern, och anförde:

Herr talman! Herr Björk i Gävle har frågat chefen för utbildningsdepartementet om han är beredd att verka för att landets ungdomsorganisationer på något sätt kompenseras för den ökade informationsverksamhet, som..organisationerna genomfört i samband med övergången till statligt aktivitetsstöd. Enligt fastställd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara frågan.

Jag vill först erinra om att en grundläggande princip för statens stöd till ungdomsorganisationerna är att detta ges i sådana former att organisationerna har största möjliga frihet att använda de erhållna bidragen enligt egna prioriteringar inom aUmänt angivna ramar. Bidragsreglerna har av denna anledning byggts upp på generella faktorer, såsom medlemsantal, spridning i kommunerna m, m,, och inte direkt gjorts beroende av vUka utgifter av olika slag som organisationerna har för sin

verksamhet.

Uppgifter av det slag som herr Björk i Gävle nämner kan anses ingå i den allmänna verksamhet som staten stöder genom anslaget Bidrag till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. Det är organisationerna själva som får bedöma om man i ökad utsträckning vill satsa erhållna medel på information.

Herr BJÖRK i Gävle (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet för svaret. Det var raskt handlat.

Det är ju så att många ungdomsorganisationer genom det nya aktivitetsstödet kommit att få ganska betydande merarbete för denna informationsverksamhet. Man har fått mera arbete än man hade räknat med.

Statsrådet fru Odhnoff säger att organisationerna har frihet att använda dessa pengar som man behagar. Fru Odhnoff säger vidare att det kan anses ingå i den verksamhet som staten befrämjar genom bidraget till ungdomsorganisationernas centrala verksamhet. Det är riktigt att man kan räkna så, men frågan är om man borde det eftersom detta är en ny form av stöd. Jag tycker att man borde kunnat gå in med någon form av extra kompensation för det arbete som man uträttar ute i landet för att föra ut det nya stödet. Jag anser det specieUt viktigt just nu att samhäUet på ohka sätt uttalar sin uppskattning och sitt stöd för sådan verksamhet som ungdomsorganisationerna nu regelbundet bedriver för att föra ut denna ökade informationsverksamhet.

Jag hade nog hoppats på ett något mera positivt svar från statsrådet fru Odhnoffs sida när det gäUer att ungdomsorganisationerna skuUe ha kompenserats ytterhgare för detta arbete.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. kompensation till ungdomsorganisationer för viss informationsverksamhet

Statsrådet fru ODHNOFF;

Herr talman! När det gäller att uttala uppskattning av ungdomsorganisationernas arbete tror jag inte att synpunkterna awlker från varandra. Men det var inte riktigt det som frågan gällde, herr Björk! Det konstaterades ju redan I våras I riksdagen att man kunde tänka sig att det administrativa arbetet kunde beräknas öka vid ett genomförande av reformen. Men utskottet ansåg att detta ökade arbete inte motiverade någon större höjning av anslaget tlU ungdomsorganisationernas centrala verksamhet än med 100 000 kronor. Detta blev också riksdagens beslut.

Vad beträffar den Information som frågan egentligen gäller, är det säkert riktigt att organisationernas insatser för information har ökat med anledning av detta nya aktivitetsstöd. Men det är väl också att anta att denna information kan ske i samband med den konferensverksamhet som en organisationsledning reguljärt bedriver för att håUa samman och stimulera organisationens arbete.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 117

§ 6 Ang. bamtillsynsvetksamheten

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. bam tillsynsverksamheten

Statsrådet fru ODHNOFF erhöU ordet för att besvara fru Sundbergs (m) i kammarens protokoll för den 27 oktober Intagna fråga, nr 332, och anförde;

Herr talman! Fra Sundberg har frågat om jag vUl redogöra för den aktuella situationen i vad gäUer barntiUsynsverksamheten,

Den 1 juli I år fanns det i landet 42 000 platser i daghem, 8 000 platser I fritidshem och drygt 40 000 platser i kommunalt organiserade famUjedaghem, Kommunernas insatser för barntUlsyn har byggts ut i en successivt ökad takt. Utbyggnaden under budgetåren 1970/71 och 1971/72 beräknas omfatta sammanlagt drygt 25 000 nya platser i daghem och fritidshem.

Regeringen har I en proposition som i dag lämnats tiU tiksdagen föreslagit höjda statsbidrag tUl driften av daghem och fritidshem fr, o. m. den 1 januari 1972, Statsbidraget för daghem föreslås höjt från 2 800 kronor tUl 4 000 kronor per plats och för fritidshem från 1 500 kronor tUl 2 000 kronor per plats. Utbyggnaden av barnstugeverksamheten har också uppmärksammats i samband med ohka åtgärder för att stärka sysselsättningen på byggarbetsmarknaden under vintern.

Inom 1968 års barnstugeutredning pågår en genomgripande översyn av barnstugeverksamheten. Utredningen behandlar bl, a, målsättningen för den inre verksamheten i daghem och lekskolor samt utformningen av en förskoleverksamhet, som på sikt kan omfatta alla barn under en tid närmast före inträdet i grundskolan. Utredningen skall också utforma riktlinjer för en kommunal utbyggnadsplanering av en barntillsyn som tillgodoser efterfrågan från de föräldrar som av oUka skäl har behov av samhällsstöd I omsorgen om sina barn. Utredningen beräknas avlämna sitt betänkande i dessa frågor i början av nästa år.

Fru SUNDBERG (m);

Herr talman! I samband med budgetarbetet i våra kommuner når oss alarmerande rapporter om inskränkning av barntUlsynen, Jag tackar statsrådet fru Odhnoff för svaret, som jag tycker andas en optimism som jag inte delar.

Statsrådet Odhnoff säger att kommunernas insatser för barntillsyn har byggts ut I en successl-vt ökad takt, och det kan jag hålla med om. Men det alarmerande är att man i den ena kommunen efter den andra konstaterar att man så långt det går vill undvika skattehöjning; man sparar, och man sparar tydligen i första hand på den kommunala barntillsynsverksamheten.

Jag har tyvärr inte haft tUlfälle att se den proposition som har lagts fram I dag, och det är möjligt att den på sikt kommer att påverka byggandet av daghemsinstitutioner. Men jag kan nämna några exempel som gör atl jag inte delar statsrådets optimism,

I Helsingborg hade man planerat att under 1971 bygga två barnstugor med tre avdelningar för barntillsyn — daghemsverksamhet — och en avdelning för fritidsverksamhet per hem samt att bygga om en befinthg barnstuga. Dessa planer har inte kunnat verkställas, och samtidigt har

man Infört anstäUningsstopp när det gäUer famlhedaghemsverksamheten. Det Innebär naturligtvis att ingen ny personal kommer att anstäUas, men det innebär också och än värre att inga nya barn kommer att placeras i denna tUlsynsform,

Jag kan ta ett exempel från Kalmar, där man i dag har 500 barn placerade i famihedaghem. Man räknar där kallt med att man måste Inskränka antalet till 380, Det är en ganska kraftig sänkning — vart fjärde barn går miste om barntUlsynen, Enligt uppgift säger man bara att tillsynsfrågan för dessa barn får ordnas på annat sätt.

Detta är bara ett par exempel. Faktum är att i kommun efter kommun diskuterar man i dag hur långt man skah våga dra ned barntillsynsverksamheten. Jag hade hoppats att i statsrådet Odhnoffs svar få något förslag på hur man skall förhindra nedskärningen av famlhedaghemsverksamheten, I dag konstaterar vi att den kvinnhga arbetslösheten har ökat mest, och man kan faktiskt stäUa sig frågan: Beror det på att kommunerna drar in barntUlsynen så att kvinnorna även där de kan få ett arbete inte kan ta det eftersom de inte kan klara barntUlsynskostnaderna? Kommunerna har satsat på någonting som statsrådet Odhnoff har sagt skulle vara lönsamt för dem, och det är beklaghgt att konstatera att kommunerna inte tycks finna denna verksamhet lönsam. Det hade kanske funnits möjligheter tUl mer konstruktiva åtgärder; man hade t, ex, kunnat göra avgifterna avdragsgilla vid beskattningen.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. barn tillsynsverksamheten

Statsrådet fru ODHNOFF;

Herr talman! Vi är alla medvetna om att budgetarbetet har kännetecknats av stark återhåUsamhet med nya utgifter. Vi känner också väl tUl att i vissa kommuner har nedskärningarna kommit att inverka på utbyggnaden av barntUlsynen, Detta är självfallet ytterst beklagligt både när det gäUer dagens situation och när det gäUer de behov som vi kan räkna med kommer att bli ännu större i framtiden.

Men, fru Sundberg, jag möter verkligen inte denna situation med en aUmän optimism, jag möter den med konkreta åtgärder. Den proposition som har lagts fram i dag ger ju kommunerna starkt förbättrade möjligheter att fortsätta att bygga ut barnstugeverksamheten, och det är bekant att denna utbyggnad i många kommuner också hjälper tUl att höja bidragen till famihedaghemmen.

Den föreslagna höjningen av driftbidragen redan från den 1 januari nästa år måste ju ge kommunerna väsentligt ökat stöd. Vi vet genom enkäter, som har gått ut tUl kommunema, att det finns planerade byggprojekt som kan sättas i gång, och för att underlätta finansieringen av dessa har ju regeringen för några veckor sedan beslutat om en temporär ändring av utbetalningsbestämmelserna för barnstugelånen. Kommunerna kan därför nu få ut både anordningsbidrag och lån som förskott när byggnadsarbetena sätts i gång. Det finns vidare möjhghet att bygga barnstugor som beredskapsarbete.

Fru SUNDBERG (m);

Herr talman! Jag delar statsrådets uppfattning att byggandet av barnstugor antagligen kommer att öka, men vad jag ömmar för i det här

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. gift- och miljöproblemen

faUet är de föräldrar som får besked att kommunen inte längre kan hjälpa dem med famlhedaghemsverksamheten, att de måste ordna barntUlsynen på annat sätt.

Och det där andra sättet, hur ter det sig i praktiken? Jag antar att statsrådet Odhnoff är medveten om att det finns någonting som kaUas privata dagmammor, och marknadspriset för deras barntUlsyn varierar i dag meUan I 5 och 20 kronor. Det skaU ses mot att vissa kommuner inför nya ersättningsbestämmelser med upp tUl 32 eUer 34 kronor per barn och dag. När man inte har råd att betala den höga kostnaden släpper man famUjen och säger: "Ordna det bäst ni kan! "

Vad jag tycker är det osäkra i det här förhållandet är att de hem som famUjerna nödvändigt-vis måste vända sig tUl hite är underkastade någon kontroll av barnavårdsnämnden. Föräldrarna vet inte vad det är de lämnar sitt barn till, I många fall är det säkert alldeles utmärkta hem, men det hade ju kunnat vara lämpligt om man, förutom utbyggnaden av barnstugorna, hade behandlat de här frågorna och försökt hjälpa de mödrar som i dag står Inför en situation som för många av dem är olösUg,

Och kom Uiåg att det är de med de lägre inkomsterna som har det värst! De andra förlorar inte särskUt mycket på att betala 15—20 kronor till en privat dagmamma eftersom det är den taxa de skuUe ha betalat i den kommunala barntillsynen. Men för dem som har haft en kraftigt subventionerad kostnad och kanske betalat några kronor per dag — särskilt flerbarnsfamiherna - bhr det absolut omöjligt att ordna barntUlsynen, Det är resultatet av att man, som jag bedömer det, har sthrat sig blind på utbyggnaden av Institutionerna — nödvändig och lovvärd — men glömt bort att hjälpa kommunerna att klara av det andra för lika många föräldrar.

Efter vad som framgår av statsrådets svar är det 40 000 som har sina barn i famUjedaghem. Det är inte fråga om att aUa de hemmen kommer att upphöra, men tendensen är markant och oroväckande. Jag tror att statsrådet också på den sidan måste göra insatser, så att verksamheten inte försvinner och bryts ner helt och håUet,

Statsrådet fru ODHNOFF:

Herr talman! Jag reagerar något mot misstänkliggörandet här av de kommunala famUjedaghemskostnaderna, Jag vUl erinra om att dagbarn-vårdarnas ersättning är ett resultat av förhandhngar meUan Kommunförbundet och Kommunalarbetareförbundet,

Överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Ang. jpft- och miljöproblemen

Herr Jordbruksministern BENGTSSON erhöU ordet för att besvara herr Svenssons i Malmö (vpk) i kammarens protokoll för den 22 oktober intagna fråga, nr 321, och anförde:

Herr talman! Herr Svensson i Malmö har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta med anledning av de av forskaren Björn GiUberg påpekade

gift- och mihöproblemen.

Regeringen har under senare år vidtagit en rad oUka åtgärder för att komma till rätta med olika gift- och mUjöproblem, Genom mUjöskyddslagen kontroUeras utsläpp av föroreningar från industrier och samhällen. Genom den nya hvsmedelslagstiftningen kommer kontroUen av bl, a. tiUsatser i livsmedel att skärpas ytterligare. Vidare arbetar mUjökontroU-utredningen på en lagstiftning som skaU skapa förutsättningar för ingripanden mot hälso- och mlhöfarliga ämnen. För att få fram det kunskapsunderlag som erfordras för att närmare bedöma viUca åtgärder som behövs inom olika områden satsar staten vatie år betydande belopp på forskning.

Både regeringen och berörda myndigheter kommer naturligtvis också i fortsättningen att ingripa mot t, ex, sådana ämnen som bedöms som inte önskvärda från hälso- och miljösynpunkter. De ingripanden som görs kommer Uksom hittUls att grundas på bedömningen av ansvariga myndigheter och vetenskaplig expertis.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. gift- och miljöproblemen

Hen SVENSSON i Malmö (vpk):

Herr talman! Jag får tacka för svaret,

Björn GUlbergs TV-inlägg härförleden har kanske mer än något annat massmediaprogram väckt sensationell uppmärksamhet, och detta är I högsta grad berättigat. Den debatt som förs om mihö- och giftfarorna har i mycket varit en skendebatt. Den har varit en dimridå, bakom vilken det etablerade samhäUets ekonomiska och poUtiska ledarsklkt har dolt sanningen.

Ju högtidUgare och mångordigare lagstiftning, ju fler och mer svällande ämbetsverk — desto större miljöförstöring och förgiftning och desto mer möjligheter att döha sammanhangen för folk med hänvisningar tiU lagtexter och ämbetsverk. För det är ju ett faktum att kustförstörelsen, kalhyggena och föroreningarna i städerna bhvit värre Ju högljuddare den officiella skendebatten har blivit.

Man förbjuder enstaka gifter eUer tiUsatser, samtidigt som kanske tio nya preparat av Uknande slag förs ut på marknaden. Man tillåter en förfalskning i stor skala av hvsmedel som gagnar stora affärsintressen men skadar både konsumenter och producenter. Man tUlåter privata forskningsinstitut att uppträda som förment objektiva auktoriteter och att köpa och styra forskningen.

Men så stiger en man upp i massmedia — med den självständige forskarens och specialistens auktoritet - och talar om allt detta, slår hål på myten. Han får ett entusiastiskt gensvar från en bred allmänhet. Men myndigheter och affärsintressen reagerar gemensamt och enhetligt på den motsatta Unjen: GiUberg utmålas i sedvanUg stU som en överspänd bråkmakare, och han berövas mycket riktigt den materiella grundvalen för sin specialforskning. Jordbruksministern antyder ju i sista meningen i sitt svar - för övrigt på ett mycket fint sätt - att GUlberg inte tUlhör kategorin ansvariga forskare.

Var står jordbruksministern själv? Vill han knäcka affärsintressenas grepp om mUjö- och hvsmedelsforskningen? VUl han gå fram med ett specialprogram mot förgiftning och förfalskning av hvsmedel i stäUet för

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. gift- och miljöproblemen

med små skenåtgärder, som tillgrips för att dölja de stora farorna? Vill han sluthgen som regeringsmedlem bidra tUl att Björn GiUberg garanteras fortsatta medel för sina forskningar här i Sverige?

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Nu gällde ju inte den fråga som herr Svensson hade ställt tUl mig herr GUlbergs eventueUa fortsatta forskning. Hade frågan stäUts så, skulle jag ha kunnat svara på den — och det kanske jag kan göra ändå.

Den forskning som vederbörande bedriver betalas tiUs vidare av anslag från styrelsen för teknisk utveckling, en mstitution som livhgt har tUlstyrkt fortsatta bidrag från SIDA, vUka han sannolikt kommer att få. Denna forskning har ju Ingenting att göra med det vi diskuterar här hemma — och med mUjöpolitiken,

Att påstå att vi för en skendebatt om mUjövården ända tills en auktoritet träder fram och ger oss sanningen, det är väl ändå att ta htet för lätt på det här problemet. Jag kan principiellt göra den deklarationen, att påståenden och påpekanden får på intet sätt högre valör därför att den som framför påståendet eUer påpekandet eventueUt har en titel framför sitt namn. Vad som är avgörande är: Hur djupa kunskaper har vederbörande i den fråga som han uttalar sig i? Hur omfattande är hans forskning på området? VUka forskningsresultat har han att peka på då han gör sina påståenden?

Och det är hkadant med påpekanden som rör gift- och mihöproblemen. De måste prövas och bedömas som aUa andra vetenskapUga frågor bedöms, värderas och mäts. Jag vågar påstå, att om man håller sig tih hvsmedlen och deras tUlsatser, så ger den Uvsmedelslag som riksdagen antog i våras - och mig veterligt hade herr Svensson i Malmö inga invändningar mot det beslutet — garantier för att vi följer med utveckhngen. Lagstiftningen — och självfallet den administration som måste finn.as för att man skaU leva upp tUl lagstiftningen — kommer att innebära att man i framtiden inte tiUåter tillsatser som inte är absolut nödvändiga för vår hvsmedelshantering. Blotta misstanken kommer i framtiden att vara tillräcklig för att man inte skaU godkänna det nya tUlsatsämnet.

De åtgärder vi vidtar måste vi självfallet fota på uppgifter från de vetenskapsmän som finns. Och är man så mörkrädd att man tror att varenda forskare i det här landet är köpt och att det är bara tre fyra forskare - som delar eventuellt mina eller herr Svenssons i Malmö samhällsvärderingar — som man htar på, då står det illa till. Men forskarna har ju ändå sina laboratorier och sina mätinstrument, och forskningsresultaten får vara avgörande när vi tar stäUning tiU sådana här tekniska mUjöpohtlska frågor.

Herr SVENSSON i Malmö (vpk);

Herr talman! Jag tror inte att jordbruksministern, om han är ärhg, vågar ifrågasätta Björn GUlbergs auktoritet på det här området. SkUlnaden mellan Björn GUlberg och många andra är väl att han är en av dem som verkligen har vågat tala ut. Och den här sista antydningen om att det är fråga om samhällsvärderingar talar ju för att forskarauktoriteten enhgt

jordbruksministerns mening snarare bedöms politiskt än vetenskapUgt.

Vad beträffar den nya livsmedelslagstifningen, så gäUer det i mycket hög grad en tillämpningsfråga. Ett ordsvaU i en lag säger inte särdeles mycket.

Och så länge den här typen av förfalskade hvsmedel seglar över disken i riksdagskaféet liksom när Valfrid Paulsson och representanter för Vattenfall tvärtemot praxis, att motparter icke skaU höras under samma utskottssession, får sitta vid samma bord och när ansvariga pohtiker — som uppenbarhgen är faUet i sådana här frågor — ofta inte ser längre, om uttrycket tillåts, än tiU den egna skjortan, då är det inte så märkligt om de här frågestunderna och de relativt innehåUslösa och undvikande svaren föranleder tommare och tommare bänkar i riksdagen.

Nr 117

Tisdagen den

2 november 1971

Ang. jakt på duvor

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag är säker på att herr GUlberg är en utmärkt forskare på det område där han arbetar. Detta har också vitsordats, och därför har man tUlstyrkt att SIDA skah ge honom anslag för den forskning han håUer på med.

Sedan är jag inte kapabel att bedöma hans kompetens på andra områden, där han inte har samma forskning bakom sig, utan det får väl ändå de forskare som är aktiva bedöma. Jag tar aUtså inte stäUning tUl hans kunskaper på andra områden. Han får hksom alla andra mlhövårds-debattörer finna sig i att kritiskt granskas för de påståenden han gör.

Vad sedan beträffar den där liUa försmädUga antydan om skjortan på vissa personer, så är det mycket bra att jag får tiUfälle att klargöra det här, TV spelade in ett program för att ge en bUd av Björn GUlberg, Han hade deltagit i ett bordssamtal med mig — det var mitt möte och jag gjorde 20 Inlägg. TV khppte ett par ord bland aUa mina 20 inlägg och satte in dessa i programmet om Björn GUlberg för att ge ett Intryck av att det var det enda jag hade att säga i frågan.

Det är möjligt att herr Svensson i Malmö anser att TV skall arbeta på det sättet. Jag anser det däremot inte.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Ang. jakt på duvor

Herr jordbruksministern BENGTSSON erhöU ordet för att besvara herr Sjöholms (fp) i kammarens protokoll för den 27 oktober intagna fråga, nr 324, och anförde;

Herr talman! Herr Sjöholm har frågat om det är rimhgt att gällande jaktbestämmelser tUlåter dödande av bl. a. brevduvor och rasduvor.

Jaktbestämmelserna tiUåter jakt på ringduva och stadsduva. Jakten på stadsduva medges på grund av starka önskemål från kommuner m. fl. om sådan jakt för att minska de sanitära olägenheterna av ett för stort antal duvor i städerna. Duva får jagas i tätbebyggt område endast av personer som fått tiUstånd av poUsmyndigheten, TiUstånd ges främst tUl personer som har uppdrag av hälsovårdsnämnden att begränsa duvbeståndet.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. jakt på duvor

Jakten på stadsduva sker alltså under kontrollerade former.

Hen SJÖHOLM (fp);

Herr talman! En lyckhg tUlfälhghet gör att det kommer upp ett par jaktfrågor här i riksdagen, samtidigt som det pågår en utställning ute i riksdagshusets foajé, en utställning som vUl påminna oss om att människan måste lägga band på sin rovlystnad och sin lust att döda för nöjes skull.

Sedan skulle jag väl också tacka för det lämnade svaret, men egentligen är det ju inte något svar, herr statsråd. Jordbruksministern redogjorde här för hur det går till vid avskjutningen av stadsduvor, men jag har frågat huruvida det är rimligt att den avskjutningen också kan träffa brevduvor och rasduvor, vUket kan hända. Och det är I så fall inte någon helt oväsentUg fråga. De djuren är ganska värdefuUa, Jag sysslade litet med duvor i min ungdom och vet att en person då importerade en enda duva från England för 1 000 kronor.

Vad frågan här gäller är alltså om det finns något sätt att undvika att sådana duvor skjuts. Såvitt jag ser måste man väl närmare definiera begreppet stadsduva.

Vidare kan denna avskjutning också vara djurplågeri, eftersom jakten på stadsduvor pågår hela året och vederbörande alltså kan skjuta föräldrarna med påföljd att ungarna Ugger och dör av svält. Det borde vi också försöka komma ifrån. Jag har en idé — den är kanske htet Grönköpingsmässlg i sitt utförande — nämligen att man kunde ha något slags kommunala duvslag. Det låter som sagt Utet Grönköpingsmässlgt, men Idén är säkerligen bra, ty då samlade man duvorna på en plats och kunde decimera dem på ett mera anständigt sätt än man nu gör.

Men jag viU som sagt gärna ha svar på min fråga hur jordbruksministern vill försöka undvika denna möjlighet att man råkar avhva mycket värdefulla djur, som ägarna sätter stort värde på och även har fäst sig vid.

Herr jordbruksministern BENGTSSON;

Herr talman! Det är förbjudet att skjuta brevduvor, och därför behöver vi inte införa någon särskUd bestämmelse i det fallet. Det måste alltså vara len olyckshändelse om brevduvor blir skjutna. De duvor som får skjutas är de stadsduvor som inte är brevduvor.

Nu hör det emellertid till saken, herr Sjöholm, att stadsduvorna bara finns i tätbebyggda områden, och även om jakt är tiUåten året runt är den inte tiUåter hela året i tätbebyggda samhäUen, Vem som helst får inte springa omkring i städerna och skjuta duvor. De enda som får göra det i tätbebyggda områden är de skyttar som polisen har givit tUlstånd, Och de personer som poUsen har givit sitt tUlstånd är desamma som hälsovårdsnämnden anstäUer för att decimera duvbeståndet därför att duvorna i vissa tätorter våUar stora sanitära problem. De djur som herr Sjöholm kallar för rasduvor — ett begrepp som ingen har kunnat definiera -brevduvor och liknande, är det förbjudet att skjuta.

Om en brevduva råkar hamna i dåligt sällskap en tid, så att den förekommer bland stadsduvorna, kan det ju hända en olycka med avskjutning. Men det är mycket svårt att lagstifta så att man förhindrar

den sortens olyckor. Då får man förbjuda brevduvorna att hamna i dåligt    Nr 117
sällskap, och det har jag för dagen mgen möjlighet att finna någon    Tisdagen den
lagstlttning för,                                                                              2 november 1971

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Jag väntar mig Inte heher att jordbruksministern skall kunna klara det. Men då måste vi i stället definiera vad stadsduvor är för något. Det måste väl vara sådana duvor som från början var tamduvor och som sedan har blivit förvildade. Det kan väl Ibland inträffa att en brevduva eller rasduva kommer I dåUgt säUskap, och vad händer då om en sådan duva värd 1 000 kronor blir skjuten av en sådan här duyjägare, som har hälsovårdsnämndens tUlstånd att jaga — en sak som ju är principiellt möjlig?

Skulle vi inte här kunna komma fram tUl någon sorts klarhet, så att vi shpper avskjutningen av duvor i städerna? Den väcker stark anstöt hos människor, som tycker att det är otrevhgt att se hur duvorna faller döda ned.

Man har använt andra metoder också, som är ännu väne: man har strukit frätande vätska på vissa byggnader, och den vätskan fräter sedan på duvornas fötter. Sådant borde inte få förekomma. Den bästa metoden vore som sagt att mrätta stora duvslag, där duvorna samlades så småningom. Det tror jag nämhgen att de skuUe göra - så mycket kännedom har jag om deras vanor.

Sedan är det en annan sak också. Man skjuter inte duvor när de har ungar, säger jordbruksministern, men betecknande för dessa stadsduvor är att de har ungar nästan hela året - även vintertid; de klarar sina ungar även när det är kaUt,

Här förekommer det mycket djurplågeri, den saken är helt klar, men jag tror nog att vi skulle kunna fundera ut någon metod för att slippa ifrån det.

Ang. jakt på duvor

Herr jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Jag viU bara meddela att naturvårdsverket — den ansvariga myndigheten — enhgt uppgift inte har fått några klagomål som gäller de problem som herr Sjöholm har rest. Däremot får vi ofta från södra Sverige klagomål över att duvorna våUar svåra sanitära olägenheter, Malmö stad viU t, o, m. gå så långt att man önskar få skjuta en duva som nu är fridlyst, nämUgen turkduvan, som har kommit in i landet och vållar stora bekymmer.

Det diskuteras att ge duvorna p-pUler och att även på andra sätt decimera stammen. Jag har ingen bestämd uppfattning om vad som därvidlag är lämpligast, men det väsenthga är att brevduvor Inte får skjutas; de är annans egendom, och annans egendom får man Inte ta eller fördärva.

Överläggningen var härmed slutad.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. rigorösare föreskrifter i fråga om jakt

§ 9 Ang. rigorösare föreskrifter i fråga om jakt

Herr jordbruksministern BENGTSSON erhöll ordet för att besvara herr Sjöholms (fp) i kammarens protokoll för den 27 oktober Intagna fråga, nr 325, och anförde:

Herr talman! Herr Sjöholm har frågat mig om det inte, mot bakgrunden av erfarenheterna från årets älgjakt, skuUe vara motiverat med rigorösare föreskrifter i fråga om rätten att jaga.

Som svar vill jag meddela att jaktmarksutredningen överväger bl, a, frågan om prövning av kompetensen hos jägarna och även frågan om behövhga säkerhetsföreskrifter för jaktutövning. Utredningens förslag, som beräknas komma nästa år, kan väntas innebära skärpta föreskrifter för jaktutövningen.

Herr SJÖHOLM (fp):

Herr talman! Detta var ett bättre svar, som jag är fullt tillfredsställd med.

Det händer, som alla vet, varje år att älgjägare skjuter jaktkamrater, bärplockare och andra oförvlthga medborgare. Det borde inte få förekomma, det skaU helt enkelt inte förekomma.

Som herr statsrådet vet skulle jag helst se ett förbud mot all nöjesjakt. Det dröjer väl innan vi kommer så långt - den kultureUa standarden stiger ju långsamt. Därför är det glädjande att vi under mellantiden kan få skärpta bestämmelser. Jag tror att man kan hämta exempel från Polen, som har mycket restriktiva bestämmelser om jakt.

En metod är att ompröva de jakttiUstånd som ges. Det har just i år förekommit att jägare i mycket hög ålder varit ute och jagat älg men skjutit en människa i stället.

Herr Jordbruksministern BENGTSSON:

Herr talman! Det var glädjande att herr Sjöholm på den här punkten var litet mera tiUfredsstäUd, — Nu är det ju lättare att råka en älg än en duva, förmodar jag, eftersom älgen är större och lättare att ta sikte på.

Vi har vidtagit en rad åtgärder för att komma tUl rätta med problemet, I år fälls ca 35 000 älgar. Man får kalla det för nöjesjakt eUer vad man vUl, men det är nödvändigt från jaktvårdssynpunkt att det fäUs så många älgar i landet. Ungefär 200 000 människor är ute i markerna i ungefär 700 000 dagar. Det har i år inträffat två olycksfall med dödlig utgång i dhekt samband med jakten och i en jaktstuga vid förberedelser till jakten.

Allting talar emellertid för att vi måste skärpa bestämmelserna för denna jakt, och detta kommer också att ske, kanske redan innan jaktmarksutredningen är färdig med sitt förslag. Man behöver nämligen ha flera banor för övningsskjutning och avläggande av prov, och när antalet banor ökar kommer bestämmelserna att skärpas,

VI föher alltså denna fråga med stor uppmärksamhet. Det är klart att det vore lyckligast, om Ingen människa dödades i samband med älgjakt.

Hen SJÖHOLM (fp):

Herr talman! TUl det sista jordbruksministern säger vUl jag för undvikande av missförstånd bara tUlägga, att jag naturUgt-vis är medveten om att man måste skjuta av älg i detta land. Men jag vUl att kompetent folk skall göra det. Då skulle vi också komma Ifrån att man skjuter människor i stället för älgar.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Ang. den östpakistanska konflikten

Herr utrikesministern WICKMAN erhöll ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Werners i Malmö (m) den 14 oktober framställda interpeUation, nr 150, dels herr Takmans (vpk) den 15 oktober framställda interpellation, nr 162, dels fru andre vice talmannen Nettelbrandts (fp) den 19 oktober framstäUda interpeUation, nr 172, och dels hen Ahlmarks (fp) den 22 oktober framställda interpellation, nr 182, och anförde;

Herr talman! Herr Werner i Malmö har frågat mig om jag är beredd att inför kammaren redogöra för regeringens syn på den östpakistanska konflikten och de mänskliga problem denna medfört samt för de initiativ I denna fråga regeringen avser taga; herr Takman har frågat mig vilka åtgärder som har vidtagits eller kommer att vidtas från den svenska regeringens sida för att bistå flyktingarna och bidra tUl en poUtisk lösning av frågan om Bangla Desh (Östpakistan); fru Nettelbrandt har frågat mig om jag är beredd att för riksdagen lämna en redogörelse över vUka svenska och andra Initiativ som tagits i FN beträffande situationen i Östbengalen och vUka åtgärder detta har föranlett, om jag är beredd att skyndsamt och kraftigt utvidga de svenska humanitära hjälpinsatserna ytterligare samt om jag delar folkpartiets principiella syn beträffande de politiska problemen i Östbengalen och, i så faU, vilka ytterligare dhektiv som kommer att ges tlU den svenska FN-delegationen; herr Ahlmark slutligen har frågat mig på vilket sätt Europarådets rekommendation till sina medlemsländer att avsevärt öka hjälpen tUl flyktingarna från Östpakistan kommer att från svensk sida omsättas i praktisk handhng. Med kammarens tiUstånd skaU jag samtidigt besvara dessa fyra InterpeUationer,

De tragiska händelser, som beröres i interpellationema, har flera olika inslag. Världens uppmärksamhet riktades i första hand på den pakistanska regeringens beslut att undertrycka Awami League, som utgått som överlägsen segrare I valen i Östpakistan, och de blodiga uppgörelser som föhde på detta beslut. Om det händelseförlopp, som föregick beslutet, har parterna lämnat olika uppgifter. Pakistans regering har hävdat att Awami Leagues ledare, utan att ha väharnas uppdrag, eftersträvat ett fullständigt lössUtande av Östpakistan, vUket betecknats som en stats-flentUg handling, Awami Leagues företrädare har åberopat sitt starka folkhga stöd och menat att en fredlig lösning av de konstitutioneUa problemen varit möjlig. Det har knappast varit möjligt för utomstående

5 Riksdagens protokoU 1971. Nr 115-117

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

bedömare att ta stäUning tiU varje fas i det förhandhngsskede, som föregick den slutliga brytningen. Men min företrädare Torsten Nilsson underströk redan i ett tal den I maj nödvändigheten av att pröva förhandlingsvägen i den pakistanska konflikten och hänvisade till hur östpakistanerna, som ofta upplevat naturen som fiende, nu kanske också upplever shia egna herrar som fiender. Statsministern var i ett anförande i juh inne på hknande tankegångar.

Regeringens allmänna bedömning av det läge som uppstått i Pakistan kom till uttryck i mitt tal i FN:s generalförsamhng den 28 september. Jag tUlåter mig citera:

"Konflikten i Östpakistan har lett till sammanbrott av den sociala ordningen I området. Hunger och epidemier härjar bland befolkningen. Mer än 8 miljoner människor har flytt. Det indiska folket har under stora uppoffringar uträttat ett beundransvärt arbete för att underlätta flyktingarnas situation. Belastningen på Indien har bhvit orimhgt stor,

Föhderna av konflikten har fått en så allvarlig omfattning att det finns skäl att instämma i vad generalsekreteraren sade i sin rapport att dessa nödvändigtvis måste vara en angelägenhet för den hiternationella gemenskapen. FN har bland flyktingarna i Indien inlett en verksamhet som väl motsvarar organisationens betydelsefuUa traditioner på flyktinghjälpens område. I arbetet på att bringa humanitär hjälp också tlU den drabbade befolkningen i Östpakistan kan FN spela en viktig roU även genom att utöva internationell kontroll av det humanitära biståndet utifrån.

Den svenska regeringen har åtagit sig att stödja generalsekreterarens initiativ tiU bistånd åt såväl de drabbade människorna i Östpakistan som flyktingarna i Indien och har också redan dragit de ekonomiska slutsatserna av detta.

Även om ingen av staterna i regionen önskar en konfUkt så kan vi inte bortse från risken att de svåra mänskUga Udandena och den aUvarliga spänningen i området kan leda till en utvidgning av krisen. Den svenska regeringen ansluter sig till dem som vädjar tUl den pakistanska regeringen att visa moderation och återhållsamhet för att få ett slut på våldet i Östpakistan, Endast en pohtisk lösning som baseras på respekt för mänskhga rättigheter och folkets i val uttryckta vOja kan komma till rätta med det östpakistanska problemet,"

Det kan vara värt att nämna att detta Inlägg var ett av de ytterst få i FN;s generaldebatt som markerade en åsikt om de grundläggande politiska problemen i den pakistanska konfUkten, Den franske utrikesministern Maurice Schumann gav uttryck åt besläktade tankegångar, när han efterlyste en politisk lösning av krisen baserad på det pakistanska folkets godkännande; annars måste man vänta tragiska konsekvenser för freden i Pakistan och på hela den indiska halvön. USA;s utrikesminister Rogers framhöU att för ett återstäUande av fredliga förhåUanden i området krävdes återhåUsamhet på den indiska subkontinenten och att strävandena efter en effektiv politisk lösning fortsattes aktivt,

Sovjetunionens utrikesminister Gromyko ansåg att en avspänning i området endast kunde uppnås genom en politisk lösning av de problem som uppstått i Östpakistan, Krisen kunde inte enbart betraktas som en intern pakistansk fråga.

Storbritanniens utrikesminister Douglas-Home hänvisade aUmänt till behovet av en "civil" regering i Östpakistan, som kunde återge dess invånare förtroende och få flyktingarna att återvända.

De flesta andra stater avstod från att dhekt beröra den pakistanska tragedin i generaldebatten, och de som var inne på ämnet koncentrerade sig tlU de humanitära aspekterna. Denna utbredda försiktighet bör säkerUgen inte tolkas som uttryck för allmän UkgUtighet inför skeendet. Men möjligheterna att inom FN:s ram påverka de pakistanska parterna måste bedömas som små med hänsyn tUl att FN-stadgan uttryckligen säger att ingen bestämmelse i stadgan berättigar FN att ingripa i frågor som väsentligen faller inom vederbörande stats egen behörighet. Jag behöver väl knappast erinra om att FN inte kan företaga tvångsåtgärder mot en medlemsstat annat än efter uttryckligt beslut härom av säkerhetsrådet.

När man i debatten hävdar att FN borde aktivera sin verksamhet inte bara i vad avser det humanitära biståndet utan också för att åstadkomma en politisk lösning av krisen måste man ha i minnet att FN är vad medlemsstaterna gör det tUl. Sverige kan ju inte gärna föreslå behandling av ett ärende som både stormakter och inblandade parter Inte vUl ha upp tUl behandling. Det vore en tom demonstration. Vi kan, som vi redan har gjort, uttala vår mening att en pohtisk lösning måste åstadkommas. Men så länge de pakistanska myndigheterna utövar en faktisk kontroU över Östpakistan kan de väntas hävda att åtgärder av FN avseende konflikten, som går utöver det humanitära biståndet, innebär Inblandning i en inre angelägenhet. Många beklagar att FN:s befogenheter är begränsade i sådana faU, Men alternativet skulle vara att ge FN möjligheter att ingripa, när grupper eller regioner inom en stat befinner sig i bitter motsättning tUl varandra. Det är inte möjligt att I dagens värld bygga en internationell fredsorganisation på sådana grundvalar, Förutsättnmgen för att FN aUs kunnat komma tUl har varit att medlemsstaterna förpliktar sig att respektera varandras självständighet och okränkbarhet.

Varje undertryckande av ett folks i val framförda vUja står i uppenbar strid med FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Men om man fastslår denna princip har man därmed Inte kommit närmare möjligheterna tUl handling, eftersom deklarationen inte är bindande för medlemsstaterna utan endast utgör en allmän målsättning. Det innebär inte att hänvisningar till FN-deklarationen skuUe sakna värde, I otaliga fall har deklarationens principer visserligen överträtts av enskUda stater, men när en vaken världsopinion påtalar överträdelser av deklarationens principer kan opinionsbUdningen Ukväl tänkas påverka staternas handlande. Regeringen välkomnar därför det levande Intresse för demokratiska principers tUlämpning i Östpakistan som kommit tUl uttryck mom svensk opinion.

Om FN:s möjligheter att påverka de pohtiska aspekterna av den pakistanska konflikten för närvarande måste betecknas som ringa, kvarstår dock frågan om Sverige som enskUd stat kan ha några medel att inverka på utvecklingen. Det bör då erinras om att vår internationella aktivitet har utsikter tiU verklig framgång endast om den kan anknyta till väsentUgt starkare krafter utanför våra gränser. Vi har sagt vår mening om läget i Pakistan. Vi tvingas konstatera att det stora flertalet regeringar

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

inte är benägna att gå ens så långt. Framför aUt tyder stormakternas återhåUsamhet på en stark motvUja mot att i nuvarande läge utsätta den pakistanska regeringen för demonstrativa påtryckningar, I vad mån dessa stormakter ändå under hand kan påverka Islamabadregeringens handlande undandrar sig min bedömning, Sverige har i varje faU inte några egna maktmedel för att rubba de pakistanska myndigheterna i deras föresats att med mihtära maktmedel trygga fortsatt kontroU över Östpakistan,

1 det läge som råder torde det emellertid inte vara realistiskt att tänka sig att FN skuUe vidta sådana steg gentemot den pakistanska regeringen som efterlyses i fru Nettelbrandts Interpellation,

Spänningen mellan Indien och Pakistan har avsevärt ökat alltsedan undertryckandet av Awami League, Framför aUt ökas denna spänning genom de nästan outhärdhga påfrestningar som det indiska samhäUet utsattes för genom en flyktingström från Östpakistan av väldiga dimensioner, Indira Gandhis regering har hittUls motstått det starka inre tryck som detta skeende medför. Varningar har dock mte saknats för att utvecklingen kan leda fram tUl en punkt, där ett krig meUan Indien och Pakistan bhr oundvikhgt, AUa hisiktsfuUa bedömare är medvetna om att en sådan konflikt kan få oöverskådliga verkningar, inte bara för de båda ländernas möjligheter att bevara inre stabUitet och lägga grunden till ekonomiska och sociala framsteg, utan också genom risken att även andra stater dras in i konflikten. Hur starkt man än reagerar inför skeendet i Pakistan tviingas man sålunda tUl slutsatsen att alla goda krafter måste inriktas på att förebygga en öppen och omfattande konfhkt. Mot denna bakgrund bör man läsa den svenska regeringens vädjan om moderation.

Stormakterna är uppenbarhgen också medvetna om de faror som läget innebär. Generalsekreterare U Thant har påtalat dem i en skrivelse till säkerhetsrådet. Vi bevittnar emellertid en skärpning av läget från dag till dag. Risken för en öppen konflikt ökar i samma mån. Det ankommer i första hand på säkerhetsrådet att faststäUa om hot mot freden föreligger som grundval för FN-ingripande,

De framställda InterpeUationerna tar också upp frågan om hjälpen till de mihoner människor som utan egen förskyllan drabbats av utveckUngen i Östpakistan,

Man har beräknat de direkta kostnaderna för att nödtorftigt försörja de pakistanska flyktingarna i Indien till ca 3,5 miljarder kronor t, o, m. utgången av mars 1972, En mycket stor del av dessa kostnader har hittills fått bäras av Indien, vars egna utveckllngsansträngnlngar allvarhgt hotas av denna börda. Den hjälp, som lämnats utifrån, har hittUls uppgått till ca 1 mUjard kronor. Härav har nära 600 mUjoner kronor kanahserats genom FN medan 400 mUjoner kronor lämnats bilateralt, Indien, Uksom FN:s flyktingkommissariat, som samordnar biståndet genom världsorganisationen, har enträget vädjat om ökade bidrag från i första hand de rika länderna.

Regeringen beslöt i juni att stäha 22,5 mUjoner kronor tUl FN:s förfogande för stöd tUl flyktingarna i Indien, I september ökades detta kontantbidrag med 7,5 mUjoner kronor. Härutöver har 2,5 miljoner kronor lämnats tUl Svenska röda korset och Lutherhjälpen som bidrag till den hjälp som lämnas av dessa organisationers internationella motsvarig-

heter. Ytterligare 1,5 mihoner kronor kommer att utnyttjas för en leverans av 100 000 fUtar tiU flyktinglägren.

Det totala svenska stödet till de östpakistanska flyktingarna i Indien uppgår därmed till ca 34 mUjoner kronor. De enorma behoven kommer emellertid att nödvändiggöra ytterligare stora insatser också från vår sida. Regeringen kommer således att pröva alla tUlgängliga möjligheter att dhekt och indirekt öka insatserna för flyktingarna. Vi räknar därvid med att kunna ta stäUning tUl nya bidrag tUl dhekta humanitära Insatser efter överläggningar denna månad bl. a, med representanter för FN:s flyktingkommissariat och för andra bidragsgivare. Samtidigt övervägs olika särskilda åtgärder inom ramen för det fortlöpande utveckhngssamarbetet med Indien i syfte att lätta den ekonomiska börda som landet tvingas bära,

FN spelar också en huvudroll i fråga om hjälpen tUl människorna i Östpakistan. Den vädjan om bidrag, som generalsekreteraren gjort, har resulterat i kontantbidrag och varor från ohka länder tUl ett värde av enligt senast tUlgängUga uppgifter ca 430 mihoner kronor. Inom FN-sekretariatet pågår i dagarna en ytterUgare sammanstäUning av beräknade behov och planer,

Sverige har bidragit med 7,5 miljoner kronor tUl FN-insatsen i Östpakistan. Av betydelse är också I detta sammanhang de konstgödselleveranser, som vi i enhghet med tidigare ingångna avtal genomför tiU stöd för Uvsmedelsförsötiningen. Inom ramen för de resurser som finns tUlgängliga kommer regeringen att pröva frågan om ytterhgare bidrag för humanitära insatser i Östpakistan.

Sverige är sammantaget en av de ojämförligt största bidragsgivarna till FN-insatsen både relativt och absolut.

Vad SärskUt rör herr Ahlmarks interpeUation vUl jag nämna att Europarådets rådgivande församlings rekommendation nr 648 om hjälp tUl flyktingarna från Östpakistan behandlats av rådets ministerkommitté, I en enhälhg resolution (nr 26) som antogs av ministrarnas stäUföreträ-dare den 18 oktober, riktar ministerkommittén en vädjan tUl medlemsstaternas regeringar om stöd för flyktingkommissariens arbete för samordning av hjälpaktionerna samt om fortsatt och såvitt möjligt ökad hjälp till offren för händelserna i Östpakistan, Såsom framgått av vad jag nyss sagt kommer den svenska regeringen inte att låta denna vädjan förklinga ohörd.

Jag hoppas med denna redogörelse ha lämnat svar på de I interpellationema ställda frågorna. Läget kan snabbt komma att förändras. Skulle krig utbryta mellan Indien och Pakistan ställes FN Inför en helt ny situation. Men även om en sådan katastrof skuUe undvikas, kan problemen inom Pakistan aUtmer komma att tillspetsas. Ingen kan med säkerhet förutsäga vUket öde som väntar de många mihonema människor i Östpakistan. Inte heller vet vi hur länge Indien orkar bära försörjningsbördan för den väldiga flyktingströmmen. VI vet bara att mänskligheten upplever första akten i en tragedi av oanade dimensioner. Inför varje sådant ödesdrama ställs den enskUda människan inför smärtsamma frågor. VUket ansvar har jag för det som sker? Vad kan jag göra för att bidra tiU ett bättre sakernas tiUstånd? Hur långt räcker mina krafter och

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

resurser? På hknande sätt förhåller det sig med regeringar. Varje regering måste känna ett medansvar för de hungrande och hdande östpakistanernas framtid. Ingen har rätt att stäUa sig UkgUtig. SoUdariteten får inte göra halt vid den egna nationens gränser. Världens olyckor angår också de lyckhga folken. Den pakistanska tragedin har ånyo visat att krav på social rättvisa och självbestämmanderätt inte kan mötas med våld och militära maktmedel. Endast en poUtisk lösning grundad på social rättvisa och folkens fundamentala fri- och rättigheter kan skapa en bestående fred.

Hen WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag ber att få tacka utrikesministern för svaret på min interpeUation och särskUt för slutklämmen — den tyckte jag var fin. Den hade någonting av den personUga predikans patos. Det är alltså en komplimang som jag vUl ge.

Jag skaU be att på nytt få läsa upp en del av slutklämmen, där utrikesministern först talar om de frågor som den enskilda människan bör ställa sig: "Vilket ansvar har Jag för det som sker? Vad kan jag göra för att bidra tUl ett bättre sakernas tUlstånd? Hur långt räcker mina krafter och resurser? På hknande sätt förhåUer det sig med regeringar. Varje regering måste känna ett medansvar för de hungrande och hdande ostpakistanernas framtid. Ingen har rätt att ställa sig UkgUtig, Solidariteten får mte göra halt vid den egna nationens gränser,"

Hade denna avslutning, herr statsråd, inlett Ert svar, hade man genast tänkt: Nu änthgen kommer regeringen att göra kraftinsatser! Om det så skall vara mot allt förnuft, vUl regeringen gå tiU verket för att värna de många Udande människornas sak. Nu kommer försök tUl konstruktivt tänkande. Men sådana tag möter man inte alls I fortsättningen av svaret. De politiska insatserna inskränker sig tUl en "vädjan om moderation".

En så blek insats rimmar dåUgt med den kraftfuUa slutklämmen, herr statsråd. Hade det mte funnits anledning att i FN-talet än mer haka på de citerade orden ur generalsekreterare U Thants rapport om att konflikten är så aUvarUg att den måste vara en angelägenhet för den InternationeUa gemenskapen.

Herr Wickman säger i sitt svar icke utan en viss stolfnet att han var en av de få som över huvud taget förde ÖstpaklstankonflUcten på tal vid FN:s generaldebatt i september. Det kan väl hända. Men att döma av det korta referat som vi fick i utrikesministerns svar tycker jag nog att herr Gromyko talade bättre än herr Wickman. Jag tror att herr Takman och mina övriga medinterpellanter kan instämma i detta,

Gromyko sade ju i klara verba dels att en avspänning endast kan nås genom en poUtisk lösning av de problem som uppstått i Östpakistan, dels att krisen inte enbart kan betraktas som en intern pakistansk fråga.

Herr Wickman kryper ju själv bakom den vanUga behagUga undanflykten att FN-stadgan inte berättigar FN att ingripa i frågor som väsentligen faUer inom vederbörande stats behötighet. Nog borde väl herr Wickman Uksom jag och i detta faU tydligen också herr Gromyko hise att vi helt måste tänka om när det gäller talet om Interna angelägenheter. Om tio mUjoner eUer, som det kommer att bU före årets slut, tolv mUjoner människor drivs ur sitt land och in i grannlandet, har talet om interna

angelägenheter helt förlorat sin relevans, SkaU hela folkgruppen som Bangla Desh representerar drivas ur sitt land, innan herr Wickman betraktar krisen som gäUande mer än Östpakistan? Räcker det inte med 12 procent av befolkningen?

Herr Wickman erinrar vidare om att FN inte kan företa tvångsåtgärder mot en medlemsstat annat än efter uttryckliga beslut härom av säkerhetsrådet och anför i samma veva att Sverige inte gärna kan föreslå behandling av ett ärende som varken stormakter eUer inblandade parter vlU ha upp tUl behandling, ty det vore en tom demonstration. Man märker att det är ett tag sedan herr Wickman befann sig i oppositions-stäUnlng. Det är ju vad vi får syssla med här. Stormakterna är det Inte så mycket tal om nu längre för all del, men hur skuUe man kunna driva opposltionspoUtUc, om man Inte yttrade sig även när man visste att man hade en övermakt mot sig? SkuUe vi då tiga, vi som befinner oss i opposition här i kammaren?

En tom demonstration, säger herr Wickman — hur vet herr Wickman det? Och om så bleve, vore inte saken värd demonstrationen? Statsråd har ju demonstrerat i andra sammanhang. Kan man inte ta ett misslyckande för den goda sakens skuU?

Det verkar Ibland som om man diskuterade utan kontakt med den verklighet det här gäUer, Detta är alltså en tragedi i och utanför Östpakistan som är den svåraste i mänskhghetens historia sedan andra världskriget. Dagligen strömmar upp tUl 40 000 flyktingar över gränsen. Jag vill verkligen be kammarens ärade ledamöter att sluta ögonen, att blunda ett slag. Ty då ser man bättre de tusenden och åter tusenden flyktingar som just nu, medan vi sitter här behaghgt tillbakalutade i våra riksdagsfåtöher, trampar fram på uppblötta vägar, i gyttja upp tUl knäna. Barnen går där med bördor på sina små huvuden ofta tyngre än barnen själva. Kvinnorna bär barn på ryggen och på höften, och männen bär gammelmor och gammelfar — inte några tiotal meter utan mil efter mU efter mU, dag efter dag efter dag. Ängest och förfäran i ögonen — undra på det! De är jagade av hunger och sjukdomar och fiendevapen. När de sedan kommer fram tUl gränsen hoppas de att på andra sidan finna en fristad med föda och framtid, och så upptäcker de att de hamnat i ett redan svårt överbefolkat land.

Man behöver Inte mycket fantasi för att se den oändliga väntan framför flyktingkontor, registreringsexpeditioner och sjukstugor och hur famiherna på natten kryper ihop i cementrör eUer i hyddor av pappkartonger och plåtbitar. När dessa människor äntligen blir inbokade i en järnvägstransport, så sitter de 10, 15 eller 20 timmar sammanpackade. De vägar inte lämna sina platser, sina behov får de förrätta där de sitter.

Detta är verkhgheten, mina damer och herrar. Jag har sett den med egna ögon, förra gången östpakistaner flydde ur sitt land över gränsen till Indien, När man diskuterar den östpakistanska tragedin skall man ha den verkligheten aktuell för sig, ty då förstår man bättre att det är brottshgt att inte pröva alla tänkbara vägar, även obekväma, för att få ett slut på det helvete som där råder.

Utrikesministern slår i sitt svar fast att undertryckandet av Awamiför-

Nrll7

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konfiikten

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konfiikten

bundets 73-procentiga valseger står i uppenbar strid med FN;s deklaration om de mänskUga rättigheterna men menar samtidigt att detta endast kan ge oss anledning tiU vanlig aUmän opinionsbUdning. SkuUe inte den opinionsbUdningen få bättre fart om vår FN-representatlon visade mer vUja och mod? Nej, det går Inte, menar utrikesministern, vi kan inte göra mer än vi har gjort. Han tUlägger att stormakternas återhåUsamhet tyder på en stark motvUja mot att i nuvarande läge utsätta den pakistanska regeringen för demonstrativa påtryckningar. Ett sådant påstående mot-säges av vad utrikesministern anför tidigare i sitt svar. Där framgår att just stormakterna USA, Sovjet, England och Frankrike samt herr Wickman tog upp Östpaklstankrlsen i FN-debatten, De som kunde beskyUas för motvUja var de som ingenting sade eUer som talade med för små bokstäver.

Vad utrikesministern säger om Sveriges del i det humanitära biståndet är gott och väl, men här måste ännu starkare insatser göras så länge mga väsentliga pohtiska Initiativ tas. Det är enhgt min mening rätt aUvarhgt för hela vår biståndsvUja att vänta på dessa politiska Insatser, Man kan verkhgen befara att vUjan att hjälpa mattas av hos svenska folket. Man kan hite skyffla ut mUjoner efter mUjoner, om Inte poUtikerna gör sitt.

För innevarande budgetår beräknar den indiska regeringen att 830 mUjoner doUar måste sättas ui, men av dessa har man hittUls bara fått 180 mUjoner doUar, Med rätta noterar utrikesministern de stora bördor som Indien ensamt måste bära. Mycket Insiktsfulla bedömare som Maurice Wilhams som koordinerar det amerUcanska biståndet där nere säger att vad Indien hittUls lyckats åstadkomma i fråga om hjälp till flyktingar närmast är av mhakulös natur.

Vi vet också att Indien är ett fattigt land som just kommit i gång med en ökning av produktionen och levnadsstandarden. Dessa kostnader för flyktinghjälpen hotar emellertid nu att sabotera landets ekonomiska utveckling, DärtUl har också i de yttersta av dessa dagar kommit stora bekymmer för cyklonkatastrofen i nordöstra Indien,

Vad hjälpen till de nödhdande inom Östpakistan beträffar är det en äventyrUg fråga, inte bara för att kommunikationerna är lamslagna utan också för att hjälpen måste ske via regeringen och armén tih den folkgrupp, 45 mUjoner människor, som är utsatt för förföhelser av just denna regering och denna armé. Jag har just fått ett telegram i min hand som klart anger detta förhåUande, och det är synnerhgen äventyrligt.

Vi vet ju vad som hände i mars i år när Rahman förhandlade med Yahya Khan I Dacca om berättigat medinflytande i parlamentet, hur Yahya Khan då samtidigt inkallade trupper och besatte landet varpå Rahman omsider försvann. Ett konkret och konstruktivt förslag inför denna situation i Östpakistan är självfallet skapandet av något slag av observationskår i FN-regi. Då skuUe man kunna komma åt människojakten men också garantera en rättvis distribution av biståndet.

Det torde även framstå som nödvändigt att FN i Indien och Östpakistan upprättar någon operativ enhet I hkhet med den som UNRA har etablerat i Mellanöstern för att klara flyktingsituationen.

Jag hoppas verkhgen att herr utrikesministern tar sig en förnyad funderare på om inte FN-mandatet pohtiskt kan förphkta tiU något mer än en vädjan om moderatlon.

Hen TAKMAN (vpk):

Herr talman! Jag kommer omväxlande att använda beteckningarna Östpakistan, Östbengalen och Bangla Desh om den del av södra Asien som vi här behandlar.

I min motivering tUl InterpeUationen den 15 oktober berörde jag de viktigaste komponenterna I den oerhörda tragedi som utspelas där och som den västpakistanska militärjuntan bär hela ansvaret för, I det UtförUga svaret har utrikesministern redogjort för regeringens hållning och åtgärder i fråga om dessa tre sidor av frågan om Östbengalen, En sida är mUitärjuntans beslut att undertrycka Awami League, som i de aUmänna valen I Pakistan den 7 december 1970 fick 73 procent av rösterna i Östbengalen och erövrade praktiskt taget samtliga mandat från detta område - 167 av de 169 mandaten - och därmed också fick majoritet i den aUpaklstanska natlonalförsamUngen, Den andra komponenten, en dhekt föhd av massakrerna och terrorn, är den enorma mängd av flyktingar, nu ett tiotal mihoner, som sedan månadsskiftet mars — april i år strömmat över gränsen tUl Indien, Herr Werner har mycket åskådligt redogjort för den konkreta situation som de befinner sig i. Den tredje komponenten är den överhängande risken för ett nytt krig meUan Pakistan och Indien,

Jag skulle på några få punkter kunna ifrågasätta den bedömning och de insatser som svenska regeringen hittUls har gjort och som InterpeUationssvaret redogör för. Men jag är väl medveten om att utrikesministern kan ha vissa godtagbara skäl för att använda försUctigare formuleringar än en enskUd riksdagsman. Jag använder medvetet uttrycket "kan ha", därför att jag inte säkert vet och därför att jag inte heller tror att någon annan säkert vet detta. Sannolikt kommer det att dröja någon tid ännu Innan man med någon grad av visshet kan bedöma vad som skuUe ha varit den riktiga eller åtminstone den bästa poUtiken gentemot Pakistan under våren, sommaren och hösten 1971.

Med den riktiga eUer den bästa pohtiken menar jag den pohtik som snabbast bidrar tUl en acceptabel politisk lösning av Bangla Desh-proble-met och därmed ocksä räddar en stor del av flyktingarna i Indien från undergång eller från en outhärdlig tUlvaro. En acceptabel poUtisk lösning är inte möjlig annat än genom förhandhngar med de erkända representanterna för Östbengalens befolkning, de som valdes i december och ännu befinner sig i hvet. Den är inte heUer möjlig om den inte tillgodoser de krav som dessa representanter nu ställer och som går längre än kraven inför parlamentsvalet.

Ännu vid valet och ännu i mars i år var frågan om Bangla Desh ingenting annat än en fråga om regional autonomi. 1 och med att mUltärjuntan i Västpakistan inledde massakrerna natten meUan den 25 och 26 mars blev frågan om Bangla Desh något mycket aUvarligare, Den blev ett krav på fuU nationeU självständighet. Det är bland annat på den punkten som man kan diskutera vad en regering som den svenska skuUe kunna göra. Att hålla envist fast vid Idén att det här rör sig om en Intern angelägenhet leder ju till overksamhet även i situationer när hela världen vet att det inte är fråga om en Intern angelägenhet.

Min personliga åsikt är att det mte finns någon väg tillbaka.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konfiikten

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

"Pakistan är nu dött och begravt under ett berg av Uk", sade Tajuddin Ahmed, Bangla Deshs förste premiärminister, i en deklaration vid den ceremoni den 17 aprU 1971 då Demokratiska repubUken Bangla Desh proklamerades. Han började sin deklaration med att konstatera föhande: "Bangla Desh befinner sig i krig. Något annat val har inte getts åt det än att säkra sin självbestämmanderätt genom en nationeU befrielsekamp mot Västpakistans koloniala förtryck."

En reaUstisk bedömning av det som skett, det som sker och det som kan väntas ske — och föhakthgen också av hur man skall handla — måste sannohkt utgå från sådana formuleringar som dessa. Den måste utgå från att Pakistan var en absurd statsbUdning 1947 och att denna absurditet nu efter 24 år har blivit omöjhg att hålla samman. Det faktum att majoriteten av befolkningen i Västpakistan hksom majoriteten av befolkningen i Östpakistan är muselmaner tycks bara för en kort tid ha gett någon känsla av samhörighet. Med detta argument kunde man Uka gärna ha fogat samman Västpakistan och Saudiarabien, som ligger närmare varandra geografiskt än Västpakistan och Östpakistan gör. Folket i Östpakistan är i första hand bengaler med ett eget språk och egna nationella traditioner. De är i första hand bengaler, och den egendomslösa majoriteten har upplevt sig som ett kolonialfolk under härskarna i Västpakistan. Rehgionsmotsättnlngar har spelat en ödesdiger roll tidigare i dessa områden och saknar mte aktuaUtet nu heller. Men det finns ett överväldigande material från många käUor, som visar att de museimanska knektarna i yänst hos Västpakistans mUitärjunta har massakrerat muselmaner och hinduer utan mycken urskUlnlng under sina desperata försök att utrota frihetsrörelsen i Östbengalen,

Förhistorien till de massakrer som militärjuntan Inledde natten mellan den 25 och den 26 mars I år innehåller väl fortfarande en och annan oklar punkt - även om jag tror att det finns någon nyans av överdrift I utrikesministerns uttalande i svaret om det oklara i förhistorien. Men det finns mig veterligt inget stöd för militätiuntans påståenden att truppförstärkningarna i mars behövdes för att återstäUa ordningen. Tvärtom har korrespondenter från de mest skUda pohtiska läger vittnat om Äwamiförbundets strävan att bevara lugnet, en strävan som i stort sett tycks ha varit mycket framgångsrik, kanske t. o.m. aUtför framgångsrik i belysning av vad som sedan har inträffat. Av somhga rapporter får man t, o, m, det bestämda intrycket att de tre veckorna närmast före den 25 mars var de lugnaste på mycket länge, trots att det då var omfattande pohtiska strejker som en föhd av att centralregeringen uppsköt sammankallandet av den nationalförsamUng som valts i december, AUtför Utet är känt om den icke-samarbetskampanj som under dessa veckor genomfördes i Östbengalen och som tycks ha fått en historiskt total uppslutning. Den var så effektiv att praktiskt taget hela förvaltningen. Inklusive polisen, upphörde att ta order från centrahegeringen och ställde sig under Äwamiförbundets ledning, Awamiförbundet fick ta emot denna reg-eringsfiUlniakt från folket mot sin vUja; det vlUe i det längsta ha vänskaphga relationer med ledningen i Västpakistan, Östbengalen blev autonomt genom en ickevåldsaktion, och Mujibur Rahman, Äwamiförbundets ledare, som nu lär vara dömd tlU döden eUer i varje faU kan vänta

en dödsdom om han fortfarande är i hvet, fungerade i verkhgheten som Bangla Deshs premiärminister.

En koncentrerad samrhanfattning av det som sedan Inträffade gav Sydney H, Schanberg i en korrespondens i New York Times den 4 april, AUa utländska korrespondenter hade utvisats från Östbengalen redan den 26 mars, och Schanberg skrev sin korrespondens från Dew Delhi, Han skrev:

"För utländska joumahster i Dacca såg det ut som ett överrumplingsangrepp med tanks, artiUerl och tunga maskingevär mot en praktiskt taget obeväpnad befolkning — en befolkning som använde Ickevåldstak-tik, mestadels strejker och andra former av Icke-samarbete, för att göra anspråk på den pohtiska majoritet som den erövrade nu i decembervalen. Och fram tUl senaste veckoslutet har tillräckligt med trovärdiga rapporter om urskUlnlngslöst dödande trängt igenom för att lämna kvar föga tvivel ens hos många sakliga indiska ämbetsmän och västdiplomater att Västpakistans armé haft få hämningar när det gällt att slå ner Östpakistans självständighetstankar.

Angreppet började natten tUl den 26 mars efter tio dygns poUtiska förhandhngar under vilka armén och resten av det västpakistanska maktetablissemanget invaggat de östpakistanska nationahsterna i tron att deras krav på vidsträcktare självstyrelse skulle bevUjas.

Det står nu klart att västpakistanerna aldrig vUle att överläggningarna skuUe leda till framgång, att de förhalade dem endast för att vinna tid att få över tiUräckUgt med truppförstärkningar från Västpakistan för att gå tUl angrepp. Men medan överläggningarna pågick så motstod nästan varje observatör, från tidningsmän till diplomater, den otäcka tanken att detta kanske var avsikten."

Om det finns något som är fullständigt otvetydigt i uppgifterna om vad som sedan hände så är det den hämningslösa brutahteten hos de västpakistanska trupperna. Det blev uppenbart att vissa grupper av medborgare hade valts ut I förväg för fullständig utrotning. Dit hörde Äwamiförbundets kadrer, vänsterpoUtiker och fackhga ledare, statstjänstemän som röjt sympati för Östbengalens autonomi och i stort sett också studenter och professorer. Tydligen gäUde det under de första timmarna att överraska — de flesta av dem i sömnen — och tUhntetgöra alla bengaler som skulle kunna fungera som kadrer eUer bUvande kadrer för en nationell befrielserörelse.

Redan under den första natten beräknas 6 000 personer ha dödats enbart i Dacca, därav mellan 300 och 500 studenter som sköts Uijäl, stacks Ihjäl med bajonetter eller klubbades Ihjäl med gevärskolvar i sina bostäder på Daccauniversitetets område. Åtta av de mest kända professorerna blev skjutna den natten, och många försvann — man antar att också de blev dödade. I första omgången var det aUtså inte fråga om en militär uppgörelse av mera tradltloneUt slag. Det var regelrätta mord på många tusen personer som vid en och samma tidpunkt på natten överraskades i sina bostäder överaUt i Östbengalen och som dödades på stäUet, Till de grupper som utvalts för total förintelse hörde också officerare och soldater av bengahskt ursprung. De mördades i hundratal av sina västpakistanska kolleger redan under de första timmarna.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

AUt detta har nu berättats av otahga ögonvittnen. Massakrerna och terrorn fortsätter och därmed också flyktingströmmen till Indien. Undernäring har bhvit en desperat realitet för majoriteten av flyktingarna. En brittisk läkare, John Seamon, som besökt ett stort antal flyktingläger, beräknar, enhgt tidskriften Time för den 23 oktober, att 150 000 barn under åtta års ålder redan dött av undernäring eller därmed sammanhängande sjukdomstUlstånd och att ytterhgare en halv mUjon lider av allvarhg undernäring.

Inne I Östbengalen hder redan många mUjoner av hungersnöd, och ytterligare många mUjoner beräknas stå utan hvsmedel i slutet av december.

Läget håller på att utveckla sig tUl en av historiens största katastrofer, och det är självklart att det krävs mycket snabba och stora Insatser från många länder för att minska katastrofens omfattning. Att det totala svenska stödet till de östpaklstanska flyktingarna i Indien uppgår tUl 34 mUjoner kronor är en uppgift som måste hälsas med tUlfredsställelse, likaså att utrikesministern ställer i utsikt "ytterUgare stora insatser" från svensk sida.

En utomordentligt svår fråga i detta sammanhang bhr frågan om undsättning tUl de hungrande inne i Östbengalen. Jag har ännu inte sett några uppgifter om de svårigheter som en sådan verksamhet mött eUer kommer att möta. Jag föreställer mig att det blir omöjligt för de länder som är engagerade på militärjuntans sida att delta i den hjälpverksamhet som måste komma i gång snabbt, om mUjoner liv skall räddas där. Men det kommer nu aUtmer uppgifter om Bangla Desh-gerillans motoffensiv och den västpakistanska ockupationsmaktens förluster. Att bedriva humanitär hjälpverksamhet i Östbengalen bhr under dessa förhåUanden en utomordentligt svår uppgift. Och det är väl denna konflUct mellan olika intressen — konflikten mellan det överväldigande humanitära intresset att rädda så många som möjligt från en säker undergäng och intresset att sätta ett stopp för militärjuntan — som är oerhört svår att ta StäUning till,

I Väst]5akistan kan inga krigiska deklarationer döha att militärjuntan
drivits, som det heter i ledarartikeln i Far Eastern Economic Review den
23 oktober, in i ett hörn. Jag citerar ur ledaren; "Pohtikerna," — i
Västpakistan aUtså — "som tydligen är beredda att exploatera vUken
tragedi som helst för sina egna syften, kräver en återgång tiU civilt styre.
Studenter och arbetare visar ökande tecken på oro, och kraven på
provinsieU autonomi växer,-- Missnöjet växer bland yngre arméoffi
cerare. Det skulle vara fullständigt logiskt för militärregeringen att möta
— eher avlägsna - sådana hotfulla tecken genom att skapa en
krigspsykos, 'Krossa Indien' skuUe i de belägrade generalernas ögon
kunna bjuda den slutgiltiga lösningen,"

AUtför Utet har sagts om de interna konflikterna också I Västpakistan, som ju Inte har en homogen befolkning. Också där har man starka etniska minoritetsgrupper som förtrycks av militärjuntan, och vi har hela arbetarklassen, vi har bönderna, vi har sociala förhållanden som verkligen inbjuder till en revolt mot de nu härskande.

För Indien är bördan av flyktingarna enorm, som här har påpekats i

interpellationssvaret — utomordentUgt bra för övrigt, tycker jag — och det är självklart att många indier frågar sig om det inte skulle bh billigare att lösa hela problemet på en gång genom att göra upp med det sönderfallande Pakistan en gång för alla. Det sovjetisk-indiska fördrag om fred, vänskap och samarbete, som undertecknades den 9 augusti, har otvivelaktigt betytt mycket för att minska risken för ett krig mellan Indien och Pakistan, Denna risk är dock hela tiden överhängande, I en intervju i International Herald Tribune den I november - alltså det nummer som kom i dag — påstår militärjuntans chef Yahya Khan t, o, m, att "indierna befinner sig redan i krig med oss, och det enda skälet tUl att det inte är en aUmän konfrontation är att vi inte slår tiUbaka", Här börjar det alltmer komma bedömningar om vUka enorma svårigheter som mUltärjuntan har redan innan ett krig skuUe bryta ut, och man får väl förutsätta att detta är ett av de få återhåUande elementen,

Västpakistan har fått militär hjälp från USA och sannolikt också från Kina sedan massakrerna i Bangla Desh inleddes den 25—26 mars. Hjälpen från USA har från många håU betecknats som avgörande, "USA fortsätter att ge Yahya Khan både hemhg och offentlig uppmuntran och underlättar därmed juntans terronegim i öster", skrev Far Eastern Economic Review den 23 oktober i den ledare som jag just citerade.

Tidningen fortsatte: "Ett återvändande tUl förnuft i Washingtons politik skuUe minska krigshotet. Men amerikanerna måste, utom att de avbryter biståndet, också kräva att Islamabad föher det utslag som väljarkåren gav vid de allmänna valen nu i december - den enda grundval på vilken flygtingarna kan återvända tUl sitt hemland,"

Herr talman! Jag skah sluta med detta. Jag har inte ställt några kategoriska krav; jag tror att de kraven finns organiskt inbäddade i det anförande som jag här har hållit.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! "Ni kommer att segra och segra och segra tUl slut. Denna värld är Inte tUl för demoner och rövare. Detta är en värld för människor. Och dessa människor kommer att segra tUl slut,"

Med denna dikt av bengalernas store skald, nobelpristagaren Tagore, inleder journaUsten Andres Kung en bok om Bangla Desh, Bokens titel är "Bangla Desh — ett asiatiskt dUemma" och kommer snart att publiceras.

När vi får information om katastrofer ute i vår värld, så reagerar vi ohka. För många tar det lång tid, innan medvetandet blh väckt. Vi har en försvarsmekanism som filtrerar intrycken. Vi vätier oss — ofta omedvetet - mot det obehagliga;,vi stänger för InformationstUlflödet och förtränger sanningen och verkligheten. Vi orkar att engagera oss djupt i en enda människas eUer någras djupa nöd, men när denna nöd skall multlpUceras med hundratusen eller mihoner, då är vår mänskliga fattningsförmåga OtUlräcklig.

Som indiska regeringens gäst har jag och tre andra kolleger från den svenska riksdagen nyligen givits tiUfäUe att studera flyktlngproblemen i Indien, Upplevelserna från den resan skUjer sig för mig personligen på ett avgörande sätt från andrahandsintrycken via massmedia. Vad TV-fUmer-

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

na inte fångar in är de enorma människomassorna, de ofattbart stora lägren, de oändliga köerna till matutdelningsplatserna, den oavbrutna raden — mU efter mil - av människor vid vägkanten, där vi for fram väl skyddade och uppassade. Intrycken och upplevelserna från denna resa i Indiens flyktingläger nära gränsen tUl Östpakistan har självklart påverkat min egen personliga inställning till problemen i den pakistanska konflikten.

Händelserna i Östbengalen är en av mänskUghetens största katastrofer, I människooffer och mänskligt hdande överträffas den bara av andra världskrigets fasor. Jag tUlägger hitintills, därför att ingen ännu kan säga hur det skall gå med dessa mihoner människor — både de som flytt och de som stannat i Östbengalen, VI får så olika uppgifter om antalet flyktingar. Vi läser om 10 000, 20 000 ibland 40 000, ibland 60 000 flyktingar per dag, som går över gränsen tUl Indien. Varje dag förflyttas aUtså ett Haparanda, ett Nybro eller ett Solna, enorma människomassor på vägar, på floder och järnvägar. De officiella siffrorna säger att fram till slutet av oktober har 9 300 000 människor gått över gränsen tiU Indien. Men det finns också uppgifter som pekar på mer än 10 miljoner.

Bedömare antog att den västpakistanska militäraktionen i mars och april I år skulle bU en kortvarig straffexpedition med uppgift att skrämma bengaler tlU lydnad.

Tiden har nu gått, och staffexpeditionen blev terrorkrig, massmord, massförstörelse. Nästa fas i utveckhngen kan bli ett öppet krig mellan Indien och Pakistan, Indien har inte awisat flyktingarna. Man har tvingats till ofattbara uppoffringar för att ta hand om flyktingströmmen. Detta har frestat på landets ekonomi och på femårsplanens utveckhngs-ambltioner och frestat tålamodet hårt på den indiska befoUcningen, Flyktingströmmen utvecklas nu snabbt även tUl ett för Indien svårt inrikespohtiskt dUemma: de fattigaste tvingas att avstå till flyktingar från ett annat land. Från min resa har jag många bevis på att den indiska befolkningen såg med avund på matransoner och övriga vUlkor i flyktinglägren. Då förvånar det inte, om det jäser.

Den omedelbara effekten av kriget i Östbengalen och flyktingströmmarna är en förstärkning av hotet om en hungerkatastrof som blev föhden av de enorma naturkatastrofer som nyligen drabbat detta område av världen. Så sent som i går har budet nått oss om ännu en naturkatastrof bland de redan drabbade.

Att svälten allvarligt hotar de tio mihonema flyktingar i lägren i Indien, varav två miljoner är barn, får inte hindra oss att tänka på den svältkatastrof som har ännu större format inne i själva Östbengalen, Det torde hittills vara föga känt att Inemot 40 mUjoner människor av de ursprungligen cirka 75 mihonema invånare i Östbengalen nu hotas av hungersnöd, SärskUt obehaghg är kunskapen om hur hunger påverkar små barn. Att de nu hder och dör I tusental varje dag av brist på mat, kläder och enkel hygien är en skam och ett brott. Nästan ännu väne är att de bam som överlever drabbas av bestående skador på viktiga kropps- och själsfunktioner. Dessa skador dömer dessa små varelser tih livslångt Uv på skuggsidan, utan möjhghet i denna dystra del av världen att leva ett vad vi menar normalt liv. Det är därför det är så viktigt, att våra enskUda och

samlade resurser nu snabbt kan sättas in i kampen mot svälten. Det gäher att rädda de levande från att bh levande döda,

VUket ansvar har nu Indien för de snart tio mUjoner flyktingarna? VUket ansvar har ett grannland över huvud taget? Vad innebär det att vara ett grannland och att ha grannar? Tänk tanken till slut - tio mihoner människor, som strömmar över gränsen på mindre än ett år. Det kunde lika gärna ha varit en ström mot vårt land. Att vi hgger nästan 900 mU från händelserna ger oss på Intet sätt någon rätt att springa ifrån ansvaret, Indien kan inte klara denna människomassa utan vädjar nu tiU resten av världen, och naturligt nog vädjar man till FN,

Utrikesministern nämnde, att Indien skulle behöva 3,5 mUjarder kronor för att nödtorftigt klara flyktingarnas behov till och med mars 1972, HitintUls har man via FN fått 600 mihoner och från andra länder direkt 400 mUjoner kronor. Genom de nya naturkatastroferna har detta hjälpbehov nu dramatiskt ökats. Samtidigt beskriver biståndet tUl Indien under åren 1966/67 fram till 1970/71 en kraftigt nedåtgående trend.

Det totala svenska stödet tUl flyktingarna i Indien uppgår enligt utrikesministerns redovisning tUl 34 miljoner kronor. Det är givetvis en generande Uten summa. Därför är det glädjande att herr Wickman nu antyder att utökade svenska insatser är att vänta. Jag vUl fråga om han inte här kan precisera dessa löften i belopp och meddela på vUket sätt hjälpen i så faU planeras.

Det är också glädjande att Sverige bidragit med 7,5 mUjoner tiU FN:s insatser inne i själva Östbengalen, Hoppingivande är vidare löftet att pröva frågan om ytterligare bidrag till humanitära insatser i Östbengalen, Även detta vore det bra att i dag få preciserat. Uttrycket "inom ramen för de resurser som finns tUlgängliga" är otUlåtligt vagt. Jag tror inte, herr talman, att utrikesministern menar så, men jag tycker nog att uttryck som "Sverige är sammantaget en av de ojämförligt största bidragsgivarna tUl FN-lnsatsen både relativt och absolut" invaggar många i en uppfattning att vi nu kan slå oss till ro med detta Utet pösiga faktum, att vi givit mest bidrag i förhållande tiU vårt Invånarantal, Mycket mer kan vi ge, och mycket mer måste vi ge till både flyktingar och tUl den svältande befolkningen inne i Östbengalen,

Bristen på pengar hos de friviUiga hjälporganisationerna är nu deras största problem. Gemensamt har vi i detta hus ett ansvar för att opinionsbUdningen tillförs tydliga ställningstaganden från ansvariga poUtiker, Jag vill personhgen bidra till detta genom att så ofta jag kan påminna om hjälpbehovet och påminna om hur frivilliga medel sedan kan förmedlas av kyrkor och frikyrkor, av Rädda barnen, av Röda korset, av Lutherhjälpen och andra frivilhgorganisationer. Det är ett uppoffrande arbete som dessa organisationer gör både här hemma och ute på fältet, SärskUt betydelsefuUa anser jag informationer vara som organisationernas fältpersonal kan sända tUlbaka tUl oss. Deras verkUghetsskUdringar och intryck måste ges särskUd uppmärksamhet och tUlmätas stort bevisvärde.

Men de flesta ställer nu sitt hopp tUl Förenta nationerna. Både de humanitära hjälpaktionerna - som är vad som måste göras på kort sikt — och den nödvändiga politiska lösningen av problemet, som är den enda möjhga lösningen på litet längre sikt både i vad det gäher flyktingproblem

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

och I vad det gäher att stabUisera läget i denna del av Asien, bör få sin lösning inom FN:s ram.

Många av oss har med tUlfredsstäUelse tagit del av utrikesminister Wickmans anförande i FN nyUgen, där även de politiska problemen berördes. Men många undrar nog varför diplomater och utrikesministrar bhr så oklara och oprecisa, när de skaU klargöra vad ett medlemsland i världsorganisationen anser om en viss situation. Utrikesministerns anförande här i dag utgör därvidlag mget undantag. Anförandet har dessutom en farligt pessimistisk grundton i vad det gäUer FN:s möjligheter att bidra tlU konfliktens lösning och våra möjligheter att som ett litet land spela någon roll i FN. Detta är mycket betänkligt nu, när så många sätter hela sht hopp tih FN,

Varför är då utrikesministern så påfaUande försiktig i ordvalet? Varför kan det inte sägas ut att valet 1970 i Pakistan klart visade vUka ledare och vilken pohtik östbengalerna själva ansåg sig viha ha, Awamiförbundet vann 167 av 169 möjliga mandat och skuUe också ha erövrat majoriteten i nationalförsamhngen. Varför kan det inte göras helt klart, att den mUitära uppladdning som kulminerade i dhekta aktioner i Östbengalen i mars 1971 var en allvarlig kränkning av detta valresultat? Och varför kan vi inte klart och otvetydigt kräva att östbengalernas politiska ledare omedelbart friges?

Måste -vi acceptera denna oklara diplomatiska definition, som säger att FN:s åtgärder av den härskande regimen i Västpakistan kan komma att rubriceras som inblandning i inre angelägenheter? Kan vi — för vår egen del — verkligen acceptera, att det är "inre angelägenhet" när över 10 mUjoner av det folk, som ingår i denna inre angelägenhet flyr i panik, när det finns tydliga bevis för att regimen systematiskt sätter sig över FN-stadgan om mänskliga rättigheter, när demokratiska valframgångar leder tUl repressaUer, när det I själva verket gäUer två länders Inre angelägenheter, när risken för ett öppet krig mellan Indien och Pakistan är en hotande realitet? VI får Inte göra FN tUl en verkningslös diplomatisk diskussionsklubb och medlemsländernas FN-delegater och utrikesministrar tUl paragrafernas och konventionernas fångar.

Vad utrikesministern säger om möjligheten tUl FN-ingripande är både vagt och oklart och dessutom — jag är ledsen att säga det — i hög grad defaitistiskt. Visst är det bra, att ett tal hålUts i den här frågan i FN, Men är det tillräckligt? Vad menas t, ex, med följande: "Sverige kan ju inte gärna föreslå behandhng av ett ärende som både stormakter och Inblandade parter Inte vUl ta upp till behandling. Det vore en tom demonstration," Den bUden ger uttryck för en hopplöshet, som jag inte känner igen I synen på Sveriges möjligheter i världspohtlken. Visst är vi ett litet land, visst saknar vi reella påtryckningsmöjhgheter — men är det inte just avsaknaden av en formeUt utvecklad position, som ibland gett oss sådana möjligheter att fungera som vad vi brakar kalla ett "världssamvete"? SkaU jag tolka utrikesministerns svar som att vi i fortsättningen först skall vara på samma Unje som stormakter och inblandade parter, innan det bhr meningsfyllt att agera? Statsministern har sagt i sin bok "Politik är att viha"; "Skall vi även om vi är en Uten nation försöka vara med i en växande internationell opinion för att söka en nyare värld? Jag tvekar

inte om svaret," För egen del har jag aUtid tolkat Palme positivt; att "vara med" i en växande opinion har jag trott betyder "vara med och driva på", inte föha med i den opinion, som redan är ett faktum, I så faU använder vi dåUgt vår neutralitet för att hjälpa även människor i andra länder.

Utrikesministerns uttalanden kräver en viktig folkrättslig konkretisering. Vad FN-stad.an säger om icke-inblandning i staters inre angelägenheter är ju obestridligt. Men menar aUtså utrikesministern, att det är en inre angelägenhet, när det är känt att poUtiska ledare, som t. o. m, vunnit en överväldigande seger, kastas i fängelse, när det bedrivs våld och terror mot civUbefolkningen, när massmord och ödeläggelse och skräck driver en befolkning långt större än hela Sveriges på flykt, och när Indien och hela världen får ta hand om det mänskhga massUdande som är dessa händelsers obönhörliga konsekvens? Är det inre angelägenhet, när dessa händelser hos ett annat land framkaUar inre starka spänningar, därför att de redan fattiga får bU ännu fattigare, när de skaU ta hand om mer än ett helt Sverige?

Ett minimikrav måste vara, att den svenska regeringen verkligen undersöker alla möjligheter att inom FN:s ram åtminstone få tih stånd en meningsyttring om detta i ordets verkUga mening asiatiska drama, som utgör ett hot mot freden i denna del av världen. Konfliktens verkningar för miljoner bengaler på båda sidor om gränsen utgör ett bevis på att konflikten sannerUgen inte är en inre pakistansk affär. Utrikesministern säger i sitt interpellationssvar: "Vi har sagt vår mening om läget i Pakistan," Har vi verkligen det, herr Wickman? I så faU, kan vi inte fortsätta våra svenska traditioner på både det humanitära och det världspohtiska området och säga det Utet högre och htet tydUgare? Gärna, herr talman, så högt att det hörs samtidigt I New York, i Islamabad, i Mujibnagar och I Delhi,

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Hen AHLMARK (fp):

Herr talman! Man brukar säga att stormakterna ofta uppträder omorahskt i pohtiska konflikter. De senaste åren har kanske mer än någonsin förr gett stöd åt den bedömningen. Inte bara när de själva är dhekt Inblandade med stridande enheter, Tjeckoslovakien och Vietnam har lärt oss hur supermakter förnedrar sig själva och förgör andra när de ser sina verkliga eller påstådda intressen hotade.

Det gäller också konflikter i världen som inte omedelbart rör deras egna gränser eller marionettregimer, I Blafra såg vi plötsligt hur Frankrike gav vapen tiU dem som kämpade för oberoende, hur England fortsatte att sända vapen åt dem som kämpade mot oberoende. Och alla hörde vi hur båda stormakternas motiv var sjaskigt maktspel, 1 Mellersta Östern tävlar I dag Sovjet och Frankrike att väpna dem som proklamerat heligt krig mot den enda demokratin i området, 1 Grekland finner vi hur USA och Frankrike är hka Ivriga som en del öststater att bygga ut sina kontakter med en föraktlig mUitärjunta,

Alla vet allstå att stormakterna ofta skiftar roUer och vänner i ohka konfhkter - sällan gör de det på moraUska eller ideologiska grunder. Därför kan vi inte förvåna oss över de egenartade alUanser som tråcklas

6 Riksdagens protokoU 1971. Nr 115-117

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

ihop kring kriget i Östpakistan. Sovjet stöder Indien trollgen av hka litet anständiga skäl som Kina sluter upp bakom Västpakistan, USA tycks fortsätta sitt vapenstöd tUl ockupanterna med ungefär samma övertygelse som man sen tar avstånd från det sätt på vUket vapnen används. Vad vi ser är stormaktspoUtikens förbannelse och eviga dUemma: hur skaU man via en annan stat eller grupp av stater behåUa maktbalansen till en annan stormakt? Hur skall man bokstavligt talat med tusentals människor som offer förhindra att den s, k, andra sidan får en strategisk fördel?

Jag tackar utrikesministern för svaret på min interpellation. En mening i det ger en antydan om det ohygghga som sker i Östpakistan. "Mänskligheten upplever första akten i en tragedi av oanade dimensioner", säger Krister Wickman. Det är riktigt: vad vi ser är början på den största katastrofen efter det andra världskriget. Den Insikten måste prägla allt vi gör och allt vi säger om kriget mot östbengalerna. Den måste bestämma också den svenska politiken gentemot Västpakistans regering,

10 mUjoner människor har aUtså flytt från Östpakistan tUl Indien. De har skrämts iväg från sitt land och sina hem. Vad är då deras brott?

Brottet begicks i december förra året, I ett fritt val röstade en överväldigande majoritet på Awamiförbundet, som krävde mer av självstyre för Östpakistan och sociala och ekonomiska reformer för detta fattiga och vanskötta land, Enhgt Västpakistans härskare röstade de på fel parti och fel ledare. Parlamentet fick mte sammanträda — mot dem som valt dess majoritet satte man In soldater, flyg och pansar.

De pohtiska ledarna i Östpakistan har flytt, gått under jorden eher anesterats. Vad är deras brott?

Deras förbrytelse begicks vid samma tillfälle. De vann ett val, fick sitt folks förtroende. För det är de nu fängslade eller jagade. Rykten säger att Östpakistans ledare Muhlbar Rahman skall stäUas inför rätta och dömas för sitt brott,

I interpellationssvaret säger utrikesministern att "parterna lämnat olika uppgifter" om vad som hände innan kriget bröt ut och att det "knappast varit möjUgt för utomstående bedömare att ta stäUning till varje fas" i förhandhngsskedet. Det är ingen som begär det av herr Wickman. Vad vi kräver är att den svenske utrikesministern slår fast det avgörande i konfhkten: att inget folk skah bestraffas för att det i ett fritt val röstar på ett fritt parti, att inga miUtärer skaU kunna hindra ett valt parlament från att sammankaUas,

I Förenta nationerna har herr Wickman vädjat tiU den pakistanska regeringen att "visa moderation och återhåUsamhet för att få ett slut på våldet i Östpakistan", Mer diplomatiskt än så kan det knappast sägas. Våldet är ju Västpakistans eget. Bara om Västpakistan slutar bekriga bengalerna kan kriget sluta. "Moderation och återhållsamhet" betyder därför, hoppas jag, att utrikesministern begär av Västpakistan att kasta om sin politik, att låta östbengalerna själva avgöra sin framtid i fredhga former.

1 dagens interpeUationssvar får vi en lektion i folkrätt. Vi får veta att FN Inte kan handla så att det bhr "Inblandning i en Inre angelägenhet" i ett annat land. Men utrikesministern diskuterar hite, vUket är uppseendeväckande, det sjunde kapitlet I FN-stadgan; "inskridande i händelse av

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konfiikten

hot mot freden, fredsbrott och angreppshandhngar". Säkerhetsrådet har Nr 117 rätt, enhgt stadgan, att Ingripa för att "upprätthålla eller återställa internationell fred och säkerhet".

Kan man då se kriget i Östpakistan som en "inre angelägenhet" som inte hotar Internationell fred och säkerhet? Det verkar i vissa avsnitt av InterpeUationssvaret som om utrikesministern ansåg det. Men enUgt min mening är det orimUgt att betrakta kriget mot östbengalerna som en intern konfUkt för Pakistan — och fru Nettelbrandt har slagit fast vår gemensamma ståndpunkt. 10 mihoner människor har redan försökt sätta sig i säkerhet i ett grannland. Flyktingströmmen fortsätter in i Indien, som pressas hårdare för varje vecka. AUt fler bedömare anser att risken för en öppen konflikt meUan Pakistan och Indien är överhängande i dag. Och alla inser att skuUe dessa båda länder komma i krig blir stormakterna Inblandade på olika sätt,

Indiens läge börjar alltså bU desperat, som CeclUa Nettelbrandt visade. Man upplever en väldig folkvandring tUl ett av landets och världens fattigaste områden, vilket ytterligare ökar nöd och förtvivlan där. Samtidigt vet vi att u-landshjälpen tUl Indien har minskat år från år och att katastrofhjälpen tiU Indien som stöd för flyktingarna från Östpakistan är mycket mindre än kostnaderna för flyktingarna.

Försörjningsbördan bUr alltså tyngre, och klyftan mellan behoven och det internationella biståndet bara djupare. Trycket från den indiska opinionen att i handling sätta stopp för Västpakistans terror, hejda flyktingströmmen och låta östbengalerna återvända blh allt starkare. Gränsintermezzon har vi redan läst om. Detta läge är, I FN-stadgans mening, ett "hot mot freden".

Men, fortsätter herr Wickman sin lektion, Sverige kan inte ensamt diktera FN;s politik. Det är riktigt, Sverige är Inte ens medlem av säkerhetsrådet. Men vad vi kan göra är att klart, ofta och bestämt uttrycka vår mening att FN borde Ingripa, att här föreUgger ett hot mot freden, att kriget i Östpakistan inte kan ses som en inre angelägenhet för Pakistan.

Utrikesministern säger också själv i dag att det Indiska samhäUet utsätts för "nästan outhärdhga påfrestningar" och att risken finns att "även andra stater dras in i konflikten". Men låt då den bedömningen vara den avgörande och skym den inte med antydningar om att ett ingripande mot Västpakistan skuUe strida mot FN-stadgan!

Jag har i Europarådet tiUsammans med tio andra parlamentariker från åtta länder lagt fram en motion om konflikten i Östpakistan, Den del av motionen som behandlar biståndet till flyktingarna togs upp redan i början av oktober och ledde då till beslut av rådsförsamllngen I Strasbourg, Man rekommenderade ministerkommittén att uppmana medlemsländerna att "avsevärt öka" hjälpen I ohka former. Det gläder mig att utrikesministern nu lovar att ytterligare vidga det svenska biståndet tUl flyktingarna och att u-landshjälpen tUl Indien tydligen skaU öka. Måtte det bli fråga om betydande belopp - för vi vet att dödhgheten i flyktinglägren utanför Calcutta är förskräckande stor, att insatserna behövs nu och att vi här i praktisk handling kan rädda tusentals människohv som annars släcks i svält och sjukdomar.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Krister Wickman säger att ministerkommitén i Europarådet den 15 oktober riktade en vädjan tUl medlemsstaternas regeringar. Det är bra, och jag hoppas att ministerkommitén kommer att upprepa denna vädjan och gång på gång lägga fram skälen för varför det är en medmänsklig phkt för Europas demokratier att här göra en insats för att lindra nöden.

Får jag här bara parentetiskt rätta en felöversättning i herr Wickmans svar i dag. Han säger där att ministerkommittén vädjat om "såvitt möjligt ökad hjälp". En sådan formulering skulle antyda att det för vissa länder Inte vore möjligt att vidga biståndet. Går man till originalskrivelsen på engelska, finner man att ministerkommittén lyckligtvis aldrig sagt något så konstigt. Kommittén vädjar där tUl regeringarna att fullfölja och öka "as far as possible" hjälpen till flyktingarna, aUtså öka den "så långt som möjligt". Det uttalandet har ju motsatt innebörd, och jag skulle uppskatta om utrikesministern vUle korrigera sitt mterpeUationssvar på den här punkten.

Jag är alltså nöjd med vissa delar av utrikesministerns svar i dag. Den svenska regeringen har ju under det här året vandrat en lång väg i inställningen till Pakistan. Den första debatten i riksdagen hade vi den 30 mars, några få dagar efter att Västpakistan gått till angrepp mot östbengalerna. Då diskuterade bl, a, handelsministern och jag hur det kunde komma sig att den svenska regeringen någon månad tidigare hade givit tillstånd till vapenförsähnlng tUl Pakistan — innan man ändrade mening i den saken. Jag sade då från den här talarstolen att "vår soUdaritet med de människor som försvarar rätten att själva få bestämma sin framtid bör vi inte tveka att ge uttryck för". Och herr Wickman har också själv förskjutit sina tonfall sedan han i september i en radiointervju menade att vi borde vara återhåUsamma med "vårt politiska agerande" för att inte skada våra hjälpinsatser.

Jag är uppriktigt glad över den utvecklingen. Men mer måste nu sägas och göras av den svenska regeringen.

Utrikesministern bör klart säga ut att kriget i Östpakistan strider mot internationell fred och säkerhet I FN-stadgans mening.

Han bör betona att östbengalerna har rätt att själva bestämma sin framtid och att Västpakistans regering genast skall dra tUlbaka sina trupper.

Han bör fördöma terrorn i Östpakistan och arresteringarna av Äwamiförbundets ledare.

Den svenske utrikesministern bör nu i dag säga klart ut att en rättegång mot Muhlbar Rahman vore ett upprörande övergrepp. En demokratisk valsegrare skall sannerligen inte dömas av de mUitärer som vägrat respektera valutslaget.

Och kraftigt ökade hjälpinsatser tUl flyktingarna måste komma snabbt, nu, denna höst.

Till utrikesministerns slutord, vars värderingar jag delar, har jag bara ett tUlägg att göra. Krav på social rättvisa och självbestämmanderätt kan inte, säger herr Wickman, "mötas med våld och militära maktmedel". Han kanske menar att man Inte kan uppnå rättvisa och demokrati med mUitära medel. För vi vet väl ändå aUtför väl att på många håll i världen slår man ner krav på frihet och människovärde just med våld och vapen. 1

Sydafrika och Sovjet, i Portugal och Pakistan, i Turkiet och Vietnam -överallt talar vapnen ett fruktansvärt språk, och ofta är det språket effektivt tUl övermått. Men den Insikten får aldrig bU en pessimism som slår över i passivitet. Tvärtom måste våra kunskaper om internationella konfUkter leda oss att ta stäUning och visa soUdaritet, När vi nu läser om slutet av 1930-talet och hur litet man då gjorde från omvärldens sida för att hindra det folkmord som nazisterna planerade bUr vi förskräckta över likgiltigheten. Det får inte sägas om vår generation när vi nu står inför den största tragedin efter den epoken, att vi inte gjorde vad vi kunde för att påverka dem som har makt att hindra fortsatt dödande och Undra nöden.

Den avgörande frågan i kriget i Östpakistan är ju om människorna där skah styras av en regering som bygger på förtroende och inte på vapen. Har ett folk, tio gånger större än Sveriges, rätt att självt få forma sitt öde och sin framtid? De som nu vägrar att besvara den frågan, de som tiger eUer hymlar om Bangla Desh, kommer att dömas av framtiden.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Under detta anförande övertog herr förste vice talmannen ledningen av kammarens förhandhngar.

Herr MÖLLER i Göteborg (fp):

Herr talman! Nu är det sex månader sedan flyktingströmmen från Östbengalen bötiade, 1 genomsnitt har sedan dess 50 000 flyktingar per dag kommit tiU Indien, Ena dagen ett Lund, nästa dag ett Umeå, så ett Halmstad, ett Karlstad, ett Jönköping — dag ut och dag in i sex månader. Och inte in i ett rikt land som Sverige utan i en av det fattiga Indiens allra fattigaste landsändar.

För den som kring mitten av 1960-talet ständigt hörde sägas från socialdemokratiskt håll att den svenska u-hjälpens ökning delvis hindrades av bristen på projekt — en utsaga som var felaktig redan då — ligger det nära tUl hands att nu vända de orden och säga; Här finns det projekt, ett gigantiskt projekt att ge pengar tiU! Att hjälpa flyktingama är dels humanitär u-hjälp, dels också en utvecklingsbefrämjande u-hjälp — för ingen skaU tro att en befoUcning som lidit av umbäranden under flykten, av svält och sjukdomar, bhr hka effektiv i sitt senare utveckhngsarbete om hjälp inte satsas på att igen bygga upp befolkningens hälsa, dess UtbUdning, jordbruk, bostäder, kommunikationer.

Ta nu chansen att öka u-hjälpen i nästa års statsverksproposition, så att den växer med de cirka 35 procent som behövs för att u-hjälpen skall bli en procent av BNP i varje fall 1974/75 med jämna, århga höjningar! Här har ni socialdemokrater en jättechans, och dessutom en humanitär insats utan hke att göra. Grip den chansen!

Vi minns luftbron till Berlin. Det var en nästan ofattbar apparat för att hjälpa en befolkning vars hvsmedelsförsörjnlng en diktaturstat sökte strypa. När den var som effektivast landade ett fullastat flygplan var 140;e sekund på Västberlins flygfält. Det är internationella Insatser av en sådan storleksordning, ja än större, som behövs nu, "Luftbro tiU Indien och flyktingarna" borde vara dagens motto.

Utblottade, hungriga, förtvivlade har flyktingarna kommit. Har tUl-

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

räckligt många detaher trängt ut tlU svenska folket, har problemet blivit fuUt nog åskådUggjort för aUmänheten? Hjälporganisationernas pådrag under veckoslutet var värdefuUt, och värdefuUt bhr det också med alla lättillgängliga fakta i den bok "Bangla Desh - ett asiatiskt dUemma" av Andres KUng som om ett par veckor utkommer som första pocketbok här i landet i detta ämne och som CecUia Nettelbrandt citerade i början av sitt anförande.

Informationen måste tränga fram, VI kan också se med glädje att även på ungdomshåll görs stora satsningar för politiska krav och för att informera i frågan, såsom nu sker av FPU. I själva verket är det två områden hos FPU som utvalts tUl specieUa kampanjämnen för detta år: dels mlhön, dels just Bangla Desh.

Så långt om u-hjälpsanslagen och det stora behovet av information.

Beträffande flyktinghjälpen har debatten i dag gäUt de närmaste månadernas krav. I utrikesministerns svar nämns en beräkning om behovet av pengar till och med mars 1972, En sådan närahggande och stor insats är viktig. Men det måste gång på gång sägas ifrån att behoven är mer långsiktiga än så. Det behövs vida mer pengar på htet sikt, och det behövs planering nu för hjälp under hela 1972, Problemet är långvarigt, och det oavsett om en politisk lösning skuUe komma snabbt.

Låt mig I 10 punkter ange varför hjälpbehoven är så långsiktiga,

1. Flyktingantalet inom s. k. Östpakistan är mycket stort. Många mUjoner människor som är kvar i Bangla Desh har lämnat sina åkrar, sina bostäder. Där behövs en gigantisk insats av mat, kläder och medicin när sådana humanitära insatser kan utföras på rätt sätt och i mängd.

2. Hus, vägar och broar är fördärvade. Ett stort byggnadsarbete väntar världen de närmaste åren.

3. De övergivna åkerlapparna, bristen på tUlsyn, frånvaron av sådd på stora områden - allt detta kommer att drabba livsmedelsproduktionen under läng tid framöver.

4. Västpakistanska soldater har skövlat en bred landremsa vid gränsen till Indien för att söka kontroUera flyktingströmmen och gerillaaktiviteter. Livsmedelsbristen och misären har där blivit total,

5. Cyklonen i november 1970 var en av de grymmaste som drabbat något land. Den hade redan då skapat ett stort hjälpbehov, som bara tlU ringa del var täckt före den militära terrorns utbrott i mars i år.

Om flyktingarna utom landet, I Indien, gäUer:

6. Ungefär 10 miljoner flyktingar finns redan, mer än hela Sveriges befolkning.

7. Antalet ökar varje dag. Militärövergreppen och osäkerheten i Bangla Desh gör att siffran inte kommer att stanna förrän den nått långt över 10 mUjoner.

8. De som flyr är tUl stor del hinduer och kristna, dvs, minoritetsgmp-per. Kriget har lokalt fått vissa reUgiösa övertoner. Därför kommer många att inte viha återvända ens när läget blivit något så när lugnt igen. De bhr kvar i Indien och måste ges bostäder, redskap och arbete där,

9. Flyktingarna har kommit tUl ett av de fattigaste och redan förut mest arbetslöshetsdrabbade områdena i Indien. Indien, ett av de fattigaste u-länderna, måste få all hjälp för att inte dess egna utvecklings-

ansträngningar skaU slås över ända.

10. Man talar i Indien inte om "flyktingar" utan om "evakuerade". Detta för att understryka kortvarigheten i det ansvar som landet kan åtaga sig. Det betyder ett ökat hjälpbehov utifrån.

Herr talman! Dessa 10 punkter visar att vi mte har ett kortvarigt problem på ett kvartals eller ett halvårs sikt. En stor framtidsplanering. Internationellt och Inom varje givarland, måste nu till.

Herr Wickmans svar är alldeles för tamt då han i bötian nämner Äwamiförbundets strävanden tih en fredhg lösning av de konstitutionella problemen och tUlägger: "Det har knappast varit möjhgt för utomstående bedömare att ta ställning tUl varje fas i det förhandhngsskede, som föregick den sluthga brytningen." Det är aUtför vekt, och jag reagerade liksom hen Ahlmark genast vid läsningen av det stycket i svaret. Mycket annat borde i stället ha sagts; InstäUningen i svaret i denna del verkar nu snarast som en tredje ståndpunkt. Men det bör opartiskt sägas ifrån att Awamiförbundet inte nödvändigtvis krävde en separat stat och att utgångskraven var andra - de gäUde nämhgen en starkt vidgad självständighet — samt att förhandhngsmöjligheterna otiUständigt inte kunde fuUföhas på grund av de västpakistanska truppernas ingripande den 25 mars och på grund av fängslandet av Rahman.

Jag viU på den senare punkten stäUa en dhekt fråga: Anser utrikesministern att rättegången mot Rahman bör InstäUas och att han bör sättas på fri fot så att verkhga förhandhngar om en pohtisk lösning skuUe kunna komma tiU stånd?

En annan punkt där jag vill anmäla skUjaktig mening gäUer FN-ingripande. Utrikesministern citerar det uttalande han gjorde inför generalförsamUngen men är återhåUsam när det gäller att resa de poUtiska frågorna på många fler sätt Inom FN. Jag skah beröra detta helt kort - det har delvis tagits upp i två tidigare anföranden.

Beträffande förenhgheten med FN-stadgan är bara att konstatera, att genom den flyktingsituation som skapats och aUa dennas föhdverkningar föreUgger en uppenbar fara för freden. Och angående frågan om man kan vinna framgång bör påpekas, att inte slutade Sverige att år efter år, redan i början av 1960-talet, i FN-organ efter FN-organ upprepa sina argument om vikten av famUjeplanering. Inte sade vi då att andra länder inte delade vår ståndpunkt eller var ointresserade. Nej, ett tålmodigt opinlonsbUd-nlngsarbete bedrevs hkväl, och tUl slut fick vi resultat.

Varför skulle vi handla mindre aktivt när 10 mUjoner flyktingars väl och ve står på spel, herr Wickman? Aktioner i generahörsamlingen kan ske även om säkerhetsrådet inte skuUe kunna förmodas göra långtgående uttalanden.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konfiikten

Fru SÖDER (c):

Herr talman! Jag hörde tUl dem som för en dryg månad sedan hade tUlfäUe att besöka Indien och med egna ögon se vad som där försiggår. Därför har jag med stort intresse i dag föht debatten och tagit del av de svar som utrikesministern har lämnat på InterpeUanternas frågor. Jag vUl verifiera vad här har sagts: det finns inte en möjUghet för oss att här hemma, även om vi har utomordenthgt goda Informationer i både text

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konfiikten

och bUd om vad som försiggår där borta, göra oss en förestäUning om omfattningen av det. Och inte ens när man stod där öga mot öga med flyktingarna, när man åkte utefter de vägar som fru Nettelbrandt tidigare beskrev och mötte denna aldrig sinande ström av utarmade människor, bärande sina få tillhörigheter på huvudet. Inte ens då kunde man så att säga gripa dimensionerna av det hela.

Det är alltså, som aUa talare här har sagt, en katastrof av oanad omfattning, och värre blir den för varje dag som går. Vad som inte så ofta nämns i sammanhanget är att under hösten var 8 mUjoner Indier hemlösa på grund av översvämningar. I dag vet vi att Indien har drabbats av en annan katastrof, genom vUken ytterUgare miljoner Indier har bhvit hemlösa - dessa indier som har tagit på sig bördan att ta hand om nu nära 10 miljoner flyktingar!

Man skulle här kunna berätta många intryck som man fick där borta, men jag skall avstå från det och bara säga att den Information som förmedlas lut är sann och att förhållandena på många håU är mycket värre, att barnen är i en otrohg nöd och att hjälpinsatser måste till snabbt.

Men det var en sak som gjorde ett fantastiskt intryck på mig och som jag ändå vUl ta upp här. Det var när vi besökte sjukhuset i Bongaon, ett sjukhus som saknar det mesta av vad vi är vana vid att finna på ett sjukhus. Där låg sårade, där låg människor med aUa de sjukdomar som man kan få i de här trakterna. Vid slutet av besöket blev vi visade in i vad som var det sjukhusets förlossningsavdelning; två små rum med tre sängar. Där förlöste man 40 kvinnor per dag. När förlossningen var över lade man de små nyfödda barnen på golvet i vad mammorna hade haft med sig dit. De låg där i sina små klutar, i smuts, i armod och elände. Efter några timmar fick mammorna ge sig i väg därifrån, och vart skulle de gå? Jo, tUl något som man mte kan kaUa bostäder; de skuUe gå till de tak som de bodde under utefter vägarna.

Den syn som man såg där, den kan man hite glömma. Vilken tUlvaro var det som dessa barn föddes till? Vi vet att de som har fötts tidigare lider av undernäring, lever i nöd och svåra umbäranden. Då måste vi fråga oss; Vad har vi för ansvar för dessa bam - för dem som redan är födda och för dem som dagligen föds där borta?

Jag sade att Indierna har fått en tung börda. De har redan, som framhållits här, en orimhg börda med sma egna problem. Indira Gandhi har en gång sagt: "Vi måste springa fort för att stå stUla." I dag hjälper det Inte hur fort indierna springer; de står uite ens stilla. Vi fick den uppfattningen att deras utvecklingsprogram snarast har fått läggas ned och att utveckhngen går tUlbaka. För mdierna är inte denna flyktingkatastrof ett internt problem. De har utan egen förskyllan fått ta på sig en orimUg börda.

De flyktingar som vi talade med var aUa överens om att fick man en politisk lösning i Östbengalen, skuUe de gå tUlbaka, De var starkt förvissade om att man skuUe kunna bygga upp en fri stat om man bara fick sina demokratiska fri- och rättigheter. Det är alltså den poUtiska lösningen som är den elementära delen i problemet. Men vi vet också att den politiska lösningen är svår att vinna, och vi känner stor maktlöshet

Inför situationen. Men därför får vi inte springa ifrån vårt ansvar — vi som är oberoende och lever i ett demokratiskt land. Vi måste på aUt sätt stryka under att vi inte accepterar att andra folk inte får sina demokratiska rättigheter tillgodosedda, att man Inte får den regering som folket i val för ett år sedan har sagt sig vUja ha.

Jag tycker att det svar som utrikesministern här i dag har avgivit andas en mycket positiv inställning tiU dessa problem. Men jag tycker att han är för blygsam när det gäUer Sveriges möjhgheter att göra en insats. Av en ren tUlfällighet läste jag i går vad fru Thorsson hade yttrat i remissdebatten i början av året. Hon framhöU att enUgt hennes erfarenheter som FN-tjänsteman var Sveriges möjligheter att påverka andra länder mycket större än vad man skuUe kunna tro om man såg tUl vårt lands storlek. Vi har alltså ett stort ansvar. Vi får inte underskatta våra möjligheter att vara opinionsbUdare i denna fråga. När utrikesministern säger att det skulle vara en tom demonstration om man från Sveriges sida skulle föreslå att denna fråga tas upp i FN, tycker jag därför, Uksom flera tidigare talare, att man är för blygsam. Utrikesministern säger: "Regeringen välkomnar därför det levande intresse för demokratiska principers tillämpning i Östpakistan, som kommit tUl uttryck inom svensk opinion." Han säger också: "När en vaken världsopinion påtalar överträdelser av deklarationens principer," — det gäller deklarationen om de mänskliga rättigheterna - "kan opinionsbUdningen hkväl tänkas påverka staternas handlande."

Då viU jag säga att vi hela tiden måste flytta fram våra positioner i denna fråga, ständigt påpeka vad som pågår där borta och ständigt från vår utgångspunkt fördöma dem som inte låter människor leva under fria och demokratiska förhållanden, när de själva har valt den vägen.

Det är min förhoppning att man inte nu låter det vara med att man en gång har uttalat sin mening utan att man kommer igen i denna fråga och även uppmärksammar vad som händer där borta. För faktum är ju att under de senaste veckorna har händelserna utvecklat sig på ett sådant sätt att man kan säga att det nu förehgger ett annat förhållande än vid den tidpunkt när utrikesministern höU sitt tal i FN, och detta kan vara anledning nog att på nytt ta upp den här frågan.

Vi har ett internationellt ansvar, och jag viU till sist understryka, att vi får inte underskatta våra möjligheter att vara opinionsbUdare i de frågor som rör så väsentliga saker som människors fri- och rättigheter. Jag har här inte sagt så mycket om de humanitära insatserna. Jag ansluter mig tUl dem som här tidigare har uttalat att vi måste uppmärksamt följa utveckUngen, och vi kan konstatera att i dag finns ett oerhört hjälpbehov. Jag är glad för att regeringen hittUls handlagt den här frågan på ett positivt sätt och bidragit med de 34 mihoner som här har redovisats. Men det är inte nog - vi måste bidra med mera, VI måste också, aUa som har ansvar i den här frågan, gå ut och tala om vad vi har sett, vad vi vet och vad vi har hört, så att vi även på den frivUUga sidan kan få ökade bidrag tih denna verksamhet. Vi har alla ett internationeUt ansvar, och det ansvaret får vi inte springa ifrån.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Herr utrikesministern WICKMAN:

Herr talman! Det är som bekant vanligt att Interpellanter tackar för svaret. Jag skuUe gärna vUja vända på detta i dag och säga, att i det här faUet känner svararen ett behov att också tacka mterpellanterna för de Inlägg som de har gjort i debatten.

Jag viU tacka dem därför att de, om jag tar herr Werner i Malmö och fru Nettelbrandt och fru Söder, dhekt kunnat åberopa sina egna iakttagelser från besök på platsen. Herr Takman tackar jag för en sakkunnig och starkt engagerad analys. Herr Ahlmark tackar jag framför aUt för hans uppträdande i frågan i Europarådet, Så har i ohka funktioner alla bidragit inte tUl att den pakistanska tradgedin kommer att bringas ur världen, ty det vet vi att det kräver betydUgt störte krafter än vi kan mobUisera, men tiU att vi ändå deltagit i den stora gemensamma uppgift som här hgger framför oss.

Jag tänker inte använda detta tillfälle tUl någon Ingående polemik på de punkter där våra bedömningar något skUjer sig, VI skUjer oss nämhgen Inte I den grundläggande synen på vad som är på gång. Vi skUjer oss heller inte i grunden, tror jag, i vår syn på Sveriges förphktelser i denna fråga. Det är bara på en punkt som jag tror det är viktigt ändå att jag gör en deklaration, och det gäUer den kritik som min analys i InterpeUationssvaret av FN;s möjhgheter att agera har väckt hos flera av talarna — hos herr Wemer I Malmö, hos fru Nettelbrandt, hos hen Ahlmark och även hos hen MöUer i Göteborg, Man säger att det verkar blekt och att det verkar formahstiskt, och man säger nästan indhekt att den svenska regeringen är Utet feg, när den kryper bakom FN-stadgan, Jag tycker att det sättet att karakterisera regeringens stäUningstagande borde vi kunna sUppa i den här typen av debatter, i all synnerhet som jag inte hos någon av talarna har kunnat konstatera något reeUt Ifrågasättande av den analys av FN:s möjUgheter som finns i interpellationssvaret.

Man kan ha oUka inställning till verkhgheten i FN-arbetet, sådan den är beskaffad, men jag förstår inte att det är någon mening med att låtsas att FN i dagens läge — jag är fuUt medveten om att situationen kan ändras — kan förväntas ingripa annat än humanitärt i den pågående konflikten. Detta betyder inte aUs att den svenska regeringen Inte vUl driva opinion eller att de svenska regeringsmedlemmarna icke är anhängare av demonstrationsrätt eller inte mser demonstrationers nödvändighet. Detta är en sak. Det är en helt annan sak att i FN resa frågor och ställa krav, som vi vet kommer att awisas med hänvisning till FN-stadgan. Att agera på det sättet i FN skapar inte respekt vare sig för vårt eget land eller för FN och för inte heher den sak som vi vUl främja ett dugg framåt. Vi kommer att fortsätta att I FN-debatterna ge uttryck för vår uppfattning om utveckhngen i Östpakistan med samma ord - och om man läser uttalandena skall man finna att det är utomordenthgt skarpa formuleringar, jag vih understryka det. Det kan vara lätt att gyckla med de orden och säga att det är ett oerhört diplomatiskt språk, men man får väl ändå se tUl de poUtiska reaUteter som hgger i ordens Innebörd, när man bedömer vad som sagts.

Vi kommer självfaUet att fortsätta vår aktivitet i FN I de debatter I denna fråga som återkommer, vi kommer på det sättet att använda FN

som plattform för opinionsbUdningen. VerkUgheten är nu en gång så beskaffad att stormakterna i säkerhetsrådet icke hittiUs - det kan komma att ändra sig — har betraktat utvecklingen I Pakistan som ett hot mot freden. Detsamma gäller de närmast berörda parterna. Vi har där en annan mening, och vi kommer inte att avstå från att uttrycka vår mening. Däremot menar jag att det Inte gagnar saken att formellt föreslå att säkerhetsrådet skall handla på ett sätt som vi vet att rådet hite kommer att handla på.

Sedan är det ett par konkreta frågor som stäUts till mig och som jag vUl försöka svara på. Fru Nettelbrandt frågade om jag i dag kan precisera fortsättningen av den svenska hjälpinsatsen, dels de belopp som det kan bU fråga om, dels de former vi kommer att välja. Det är emellertid inte möjligt för mig att i dag precisera nästa etapp. Jag talar nu om det som innebär de största kostnaderna, nämUgen hjälpen tUl flyktingarna i Indien. Anledningen härtUl är att vi under de närmaste veckorna vill fortsätta de överläggningar som vi inlett med FN:s flyktingskommissarie och de överläggningar i vUka vi deltagit I de s. k. Indien- och Pakistankonsortierna. Likaså vUl vi fortsätta med de bUaterala kontakter vi har med ohka regeringar för att det ökade stöd som vi kommer att lämna skall få sådan form och komma i sådana sammanhang att vi i ökad utsträckning drar med oss också andra bidragsgivare och därmed totalt får ut en stöne effekt för de människor det här gäUer, Det kommer emeUertid Inte att dröja så särskUt länge förrän fru Nettelbrandt får svaret på den frågan. Det är alltså inte någon ovUja från min sida att i dag precisera. Jag har med detta bara velat ange anledningen tUl att ett mera preciserat svar måste dröja ytterligare någon tid.

Vad formen beträffar har FN:s flyktingskommissarie klart och otvetydigt prioriterat kontanta bidrag. Det är de bidragen som behövs, helt enkelt av den praktiska anledningen att den indiska administrationen har hela det operationella ansvaret för flyktinghjälpen i Indien och enhgt alla rapporter utför det arbetet på ett mycket beundransvärt och utomordentligt effektivt sätt.

Det är egenthgen bara på en punkt en så att säga bUateral naturainsats är efterfrågad. Vi bör, menar jag, i princip söka svara mot de krav som de på platsen kompetenta myndigheterna stäUer på oss. Jag avser kravet på leverans av fUtar, Det finns ett totalbehov på 1 mUjon filtar, som det dessutom brådskar med, eftersom vintern snart kommer. De svenska friviUlgorganlsationerna har stäUt löfte om 500 000 av de fUtarna, och regeringen kommer som bekant att bidra med 100 000 av dem och skall också se tlU att fUtarna kommer fram i tid.

Det har också ställts frågor, om det är möjhgt att driva FN-lnsatsen I Östpakistan effektivt. Herr Werner i Malmö var inne på den frågan och herr Takman hkaså. Enligt de uppgifter som vi har fått har FN faktiskt -i varje faU hittills - lyckats med att under fuUt förtroende från befolkningen i Östpakistan distribuera denna hjälp. Det har varit viktigt att hjälpen organiseras under FN:s ansvar. Det finns FN-observatörer för dessa humanitära program i Östpakistan, och erfarenheterna hittUls har varit sådana, att det finns skäl att fortsätta hjälparbetet, även om naturligtvis behoven är oerhört mycket större för närvarande i Indien. Vi

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

kommer att få besök i Stockholm under denna månad av den i FN ansvarige för arbetet i Östpakistan, och det kan då finnas anledning att återkomma med en utförhgare redovisning.

Jag ber att få tacka herr Ahlmark för att han korrigerade en felöversättning. Herr Ahlmark hade dock haft möjlighet att göra denna korrigering redan för åtskUhga dagar sedan, eftersom interpellationssvaret har varit tiUgänghgt för herr Ahlmark rätt länge. Då hade herr Ahlmark sluppit obehaget att få en felaktig översättning uppläst från talarstolen.

Låt mig tUl slut bara återkomma med en allmän kommentar om de huvudproblem som vi i dag diskuterar.

Vi är alla överens om att den enda lösningen på flyktingproblemet -och på hela den pakistanska tragedin — är en politisk lösning av förhåUandena i Östpakistan som gör det möjligt för flyktingarna att återvända dit. Innan en sådan lösning har kommit till stånd. Innan det har skapats ett sådant tiUstånd i Östpakistan att flyktingströmmen upphör och de 9-10 mihoner flyktingar som nu finns i Indien känner ett sådant förtroende att det blh möjligt för dem att återvända finns det självfallet ingen varaktig lösning.

Men hur viktig denna fråga än är — jag kommer strax tUlbaka tlU den

— får vi självfaUet Inte minska våra ansträngningar att bistå Indien i
landets uppgift att lösa det akuta flyktingproblemet. Detta kunde i och
för sig räcka som motiv. Det gäller här 10 mUjoner människor, och det
har sagts mycket dramatiskt i dag om de förhållanden under vUka de
lever. Jag skuUe också viha peka på den stora politiska betydelsen av att
Indien får en tiUräckUgt omfattande hjälp att klara den väldiga belastning
och påfrestning som flyktingströmmen innebär. Jag tror att vi kan ha
förtroende för att den indiska regeringen fortsätter att göra väldiga
Insatser för flyktingarna, oberoende av hur omvärlden beter sig.

Men om Indien icke får hjälp bhr påfrestningarna så stora, att stabUiteten i det indiska samhäUet bUr aUvarhgt hotad, i första hand naturligtvis i Västbengalen, på grund av de ofrånkomhga motsättningarna, inflationen och den stigande arbetslösheten. Det är verkligen i hög grad ett internationellt intresse att göra det möjligt för Indien att fortsätta på den väg som Indien börjat beträda under de senaste åren när Indien stått inför påtagliga möjhgheter att äntligen få i gång en progressiv och framgimgsrik utveckling.

En press på regeringen i Islamabad — det är hka bra att tala klartext — skulle kunna möjliggöra en pohtisk lösning. Jag har sagt att vi i dagsläget

- och det är Ingen defaitism utan resultatet av en analys som inte är
origineU; jag tror att vem som helst som studerar frågan kommer tiU
samma slutsats — inte skall räkna med att FN kommer att kunna utöva
den pressen på regeringen i Västpakistan. Det hänger här ofrånkomligen
på stormakterna. För att tala klartext är det Förenta staterna och Kina —
kanske i första hand Washington — som har de avgörande maktmedlen I
sin hand.

Det finns I och för sig redan nu en press på regeringen I Pakistan, en helt automatisk ekonomisk press som beror på utveckhngen. Det utövas också en medvetet utformad ekonomisk press; Pakistans fordringsländer bland dem Sverige har vägrat att beviha det moratorlum, som Världs-

banken föreslog skulle införas, just för att använda de maktmedel som vi och andra länder hade i vår hand i syfte att pressa den pakistanska regeringen. Det är inte någon snabb och särskUt effektiv väg, men det är naturligt att väha de vägar som i dagsläget står öppna.

Herr talman! För att avsluta och sammanfatta vUl jag säga att den svenska regeringen kommer att föha denna fråga fortlöpande — jag kan säga dagUgen, VI kommer att fortsätta vår aktivitet i FN. Jag kan försäkra interpellanterna att i det ÖgonbUck det uppträder en möjlighet att utvidga denna vår FN-aktivltet kommer vi självfaUet omedelbart att gripa den möjhgheten. Vi kommer att fortsätta att klargöra vår Inställning både I FN och i andra sammanhang. Vi kommer rent materiellt att ställa de resurser tih hjälparbetets förfogande som vi bedömer som möjliga. Vi skall inte skryta med de svenska hjälpinsatserna; Internationella jämförelser kan alltid låta självbelåtna. Men vi skaU I varje faU i efterhand kunna säga att det svenska folket genom sin riksdag icke någon gång tidigare har gjort så stora insatser som vi kommer att göra när det gäller flyktingama från Pakistan.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Herr WERNER i Malmö (m):

Herr talman! Jag vUl framföra ett tack tUl herr utrikesministern för det här anförandet. Det innehöll betydligt mer av klartext, och vi fick också höra att FN redan nu har många möjligheter att utöva press på den pakistanska regeringen.

Vi hälsar också med tUlfredsställelse att utrikesministern kommer att fortsätta aktiviteten i Förenta nationerna. Men utrikesministern ser för tUlfället Ingen möjlighet för FN att mgripa. Vi förstår att detta beror på den passus i FN-stadgan, som inte tUlåter inblandning i annans stats Inre angelägenheter. Det är emeUertid ytterUgt beklagUgt att en sådan passus ständigt skall förhindra Förenta nationerna att handla i enhghet med sina grundtankar i dessa aUvarliga konflikter som kommer på löpande band: Blafra, Sudan, Tjeckoslovakien, Sydafrika och nu Östpakistan,

Jag skiUle vUja vädja till herr utrikesministern att man angrep den bestämmelsen i stadgan på något sätt. Den har självfaUet sitt berättigande, men är det inte på tiden att ta initiativ i FN tUl en öppen omprövning beträffande innebörden av begreppet Interna angelägenheter? Vi var inne på det i en debatt förra veckan, då vi diskuterade ett ärende av mindre räckvidd men ändå väsentligt, och också där lade denna passus i FN-stadgan hinder i vägen för åtgärder.

Bestämmelsen om att utomstående inte oombedda får ingripa i ett lands Inre angelägenheter var naturhgtvis ursprungUgen avsedd som ett skydd för de små enheterna, men den har manipulerats tUl att I stäUet bU ett skydd för de storas godtycke. Därför måste frågan om vad som är ett lands Inre angelägenheter omprövas,

LUcsom det finns en gräns för föräldrarätten i barnavård slagen, när det gäUer barnmisshandel, måste det finnas en gräns för statligt godtycke också. SkuUe det inte kunna vara en tänkbar infallsvinkel på problemet, eftersom denna omtalade passus ständigt är hindersam?

Det var intressant att höra utrikesministerns mening om hjälpen i Östpakistan och att hjälpen innanför Östpakistans gränser handlägges på

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

ett betryggande sätt. Jag känner tUl att det finns FN-personal där. Men den personal som arbetar i våra enskUda hjälporgan och som är ganska väl förtrogen med hur arbetet fungerar på fältet är av annan mening och anser att det är mycket allvarhgt att de pakistanska myndigheterna skall ha så mycket att säga tiU om beträffande det humanitära bistånd som lämnas av FN-staterna.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Jag vill också gärna uttrycka min glädje över utrikes-ministems inlägg, kanske mte så mycket över den vidgade klarheten i formuleringarna, som så mycket mera över att utrikesministern så riktigt hade uppfattat den positiva grundtonen från interpeUanternas sida gentemot utrikesministern och regeringen i de här frågorna. Men det ändrar ju inte det faktum att alla här har mycket kraftigt understrukit de nyansskillnader — och de är inte små - som förehgger mellan utrUcesministern och interpeUanterna, när det gäUer önskan att göra och synen på möjligheterna att göra något mera ifrån svensk sida.

Med den syn som utrikesministern har på våra möjligheter — eller kanske riktigare uttryckt brist på möjligheter - att aktivt verka i FN skulle vi väl inte tidigare alls ha kunnat ta en bestämd ståndpunkt i FN mot apartheidpolitiken i Sydafrika. Det vore av Intresse att få något klarläggande av de skUlnaderna, om utrikesministern skulle vilja göra det här i- dag;' Jag vet att de förvånar många. Jag skaU mte upprepa varför enhgt mitt sätt att se den fråga som vi diskuterar här i dag inte kan betraktas som en inre angelägenhet. Men därtiU kommer ju att tidigare erfarenheter från andra håU i världen visat att långvariga flyktlngvistelser i främmande land oundvikhgen framtvingar nya krigsrisker. Ger inte detta i sig självt ensamt rätt till ett ingripande enUgt FN-stadgan?

Jag har sett en uppgift om att Indira Gandhi av regeringen har Inbjudits att komma till Sverige, Nu har hon väl för närvarande inte kunnat tacka ja tUl den Inbjudan, men det skuUe vara av ett stort intresse att få redovisat inför kammaren vad ett sådant besök skuUe syfta tUl och vUka informationer som utrikesministern och regeringen hade för avsikt att ge Indira Gandhi vid ett sådant tillfäUe,

Behöver vi inte nu, herr utrikesminister, efter aUa vackra principuttalanden, också försöka att vara Utet mer konstruktiva? Det gäller då vad vi kan göra inom FN:s ram. Utrikesministern har ju redan uttalat att endast en pohtisk lösning som baseras på respekt för mänskhga rättigheter och folkets i val uttryckta viha kan komma tUl rätta med det östpakistanska problemet. Men en lösning kan ju ändå mte bU möjlig så länge terrorn fortsätter inom Östbengalen, och terrorn medför i sig en ständig ström av flyktingar till Indien. Och dessutom hotas freden. För att göra slut på flyktingströmmen måste man alltså stoppa mUltäraktionerna i Östpakistan. Regeringen bör verka på aUa sätt, mte bara I fråga om det humanitära utan också för att den pakistanska regeringen uppmanas att omedelbart upphöra med militäraktionerna och att frisläppa de pohtiska fångarna samt att inställa militärrättegångarna. FN måste också granska anklagelserna om den utbredda terrorn mot civilbefolkningen i Östbengalen,

Det är den enda rimliga slutsats som man kan dra om vi menar aUvar med talet om att tillåta folkets vUja att komma till uttryck. Det är möjligt att jag i det som utrikesministern här nu sist sade, att man är beredd att i alla sammanhang verka i den positiva riktning som här är efterlyst, kan tolka in att man även kommer att verka för en lösning av dessa frågor och mte bara för att öka det humanitära stödet.

Dess värre tycker jag att man på den punkten har anledning att känna sig hka pessimistisk efter utrikesministerns senaste Inlägg här, eftersom uttalandet i interpeUatlonssvaret kvarstår, nämligen att det i det läge som nu råder Inte kan bedömas som reahstiskt att man kan vidta åtgärder av det slag som jag bl. a, har nämnt i min interpeUation.

Men jag tar aUtså fasta på utrikesministerns här uttalade löfte att använda varje tUlfäUe att tala i dessa frågor. Om jag på den punkten Inte bhr motsagd av utrikesministern här nu, har jag däri också intolkat, att dessa möjhgheter som man tänker använda sig av skaU gäUa frågan i dess helhet och Inte bara den humanitära sidan.

Visst är det sant att det är stormakterna som har avgörandena i sin hand. Det är väl ingen överraskande uppgift för någon här I kammaren, men det vore däremot överraskande, om vi trots det inte ifrån vårt hlla lands sida skuUe använda aUa de möjUgheter som vi de facto ändå har att påverka t. o. m. på litet längre sikt vad vi brukar kaUa för stormakterna, Sverige bör enhgt min mening hita en klarare ställning. Genom att tiga kommer vi aldrig ifrån det moraUska ansvaret, och det är föga försvar för oss att andra också tiger.

Utrikesministern sade att han kommer att fortsätta med de bUaterala kontakterna med oUka regeringar och också fortsätta mom FN:s ram att bevaka just den humanitära frågan. Jag har förståelse för det och att det måhända därför inte är möjhgt att göra preciseringar just i dag, men jag väntar med hänsyn tUl det att vi mom en mycket snar framtid kommer att få de preciseringar av hur långt man vUl gå som jag har efterlyst,

TUl sist, herr talman, vUl jag nog säga att utrikesministern väl ändå i agerandet på de här ohka fronterna måste känna det som ett starkt stöd, att man här I kammaren Ifrån samthga fyra oppositionspartiers sida har redovisat en så klar inställning i fråga om önskan att gå vidare. Eftersom jag förutsätter att utrikesministern Inte har några svårigheter att inom sitt eget parti få gehör för de hnjer som han önskar driva i de InternationeUa sammanhangen måste ju en sådan här dokumentation från samthga fyra övriga partier göra utrikesministern ganska förvissad om att det är möjhgt att gå vidare och detta t. o. m. i betydande utsträckning jämfört med vad regeringen hlttlUs har gjort.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konfiikten

Hen ALEMYR (s):

Herr talman! Jag begärde ordet I den här debatten vid en tidpunkt då jag räknade med att meningsutbytet meUan utrikesministern och Interpellanterna skuUe vara avslutat. Jag vet inte riktigt om det är det ännu, men jag kommer att fatta mig mycket kort.

Jag tillhör den grupp av riksdagsmän som på indiska regeringens inbjudan har besökt flyktlnglägren I Bengalen, men jag kommer Inte att fortsätta beskrivningarna av de förvisso hemska upplevelser vi fick vara

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

med om. Det lönar sig inte att ytterhgare fortsätta utmålandet av denna ohyggliga tragedi - alla känner tUl hur hemsk den är.

Det är bara ett par saker jag vUle säga i den här diskussionen.

Trots allt elände i flyktinglägren och trots de enorma problemen upplevde jag under besöket i Indien den indiska regeringens insatser som Imponerande. Jag trodde mte, när jag reste dit, att man med de resurser man har skuUe kunna göra så stora Insatser som man hade lyckats göra. Det finns anledning, tycker jag, att från de gästande pohtikernas sida uttala en beundran och en tacksamhet för att den indiska regeringen trots de begränsade resurserna, översvämningskatastrofen, den otUlräckhga transportapparaten osv. har kunnat göra en så betydande insats för de omkring nio mihoner flyktingar som har kommit tUl landet.

Det är en uppgift i InterpeUationssvaret som jag inte är säker på är riktig, nämligen uppskattningen av kostnaderna. Jag upplever dem som mycket större än vad som framgår av Interpellationssvaret, Det indiska kongresspartiets generalsekreterare, som i dag besöker Sverige, sade vid en lunch att hans parti räknar med att man har att betala, när allting räknas in, ungefär tre kronor om dagen per flykting. Om vi skulle minska det beloppet något och runda av det, betyder det ändå 1 mUjon I timmen, 24 mUjoner per dygn, timme ut och timme in, dygn ut och dygn In. Det är en enorm kostnad, och det sammanlagda beloppet bhr större än det som anges I interpellationssvaret och som jag också har hört under debatten ii Europarådets rådgivande församhng.

Det finns väl en risk för att man upplever en vanmakt inför dessa enorma tal och att människorna känner hkgiltlghet, därför att, även om vi ökar våra insatser, gör en personhg uppoffring, räcker det ändå inte till. Jag tror att det är alldeles nödvändigt att vi ökar våra Insatser, och jag har inte med det här anförandet velat säga någonting annat. Men jag vUl betona att det naturligtvis är det centrala i InterpeUationssvaret, att man inte kan hålla pä I längden att bara söka hjälpa flyktingarna att överleva, utan att man måste komma fram tUl en politisk lösning.

Hur den politiska lösningen skaU se ut tror Jag är mycket svårare att komma fram till än några av talarna tidigare i dag har tyckt sig tro. Det är så lätt atl: göra agitation i den här situationen. Det är så lätt att söka framstå som den som känner varmast för hdande medmänniskor. Det är väldigt lätt att agitera, men det är mycket svårare att kunna rekommendera en lösning som är taktiskt riktig och som kommer att leda till att önskat resultat uppnås.

Mina funderingar på den punkten är mycket vUsna, Jag har främst tänkt i de banorna att ett massivt opinionstryck mot Förenta staternas regering kanske skuUe kunna vara effektivare än insatser i Förenta nationerna. Det är väl ändå så, att det är i Washington som bollen hgger. Så länge Förenta staternas regering, med vapen och på annat sätt understödjer regimen i Pakistan, så länge underblåser man risken för ökade konflikter, och så länge omöjliggör man en lösning av flyktingkatastrofen. En massiv vädjan från parlamentariker i de fria länderna till Förenta staternas regering skuUe kanske kunna vara ett medel.

Om denna kammare hade varit fuU av folk just nu, hade måhända massinstämmanden, om någon av koUegorna hade velat ställa en sådan

vädjan, kunnat vara av värde. Nu är det, som redan har sagts tidigare i debatten, så få personer närvarande, att det naturhgtvis mte lönar sig att göra ett sådant försök. Men jag tar ändå, herr talman, tUlfället i akt att Ifrån talarstolen som svensk riksdagsman rikta en vädjan till dem som eventueUt på amerikanska ambassaden läser de svenska riksdagsprotokollen att försöka angripa problemet Pakistan på ett annat sätt än hittiUs. Om Icke Förenta staternas regering är beredd att göra en Insats, kommer katastrofen att bh ännu värre.

TUl sist vUl jag vädja tUl mina kamrater I riksdagen att mte utnyttja det här tUl ett partipohtlskt spel. Det finns mgen anledning att gå ut inför aUmänheten och säga; Jag vUl mer än de andra viU, Vi har alla samma avsikt: vi skuUe aUa viha göra en insats för att hjälpa nio mihoner flyktingar som hder av den djupaste misär, VI söker alla på olika sätt att nå fram tUl en rimhg metod. Jag tror att aUa de oUka rekommendationer som bärs fram av en god vUja är Uka värdefuUa. Vi saknar, herr talman, anledning att värdera dem och saknar anledning att tävla med varandra I välvUja.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Det sista som Stig Alemyr sade förstod jag Inte. Personhgen uppskattar jag Bangla Desh-rörelsen i Sverige oerhört mycket, folkpartiets ungdomsförbund och de andra som går ut för att verkhgen bUda opinion för att man skall göra mera för östbengalerna. Det är klart att de grupperna värderar regeringen och säger att regeringen Inte gör tUhäckhgt. Det är bra. På det viset bUdar man opinion och trycker på.

Jag tror att det skuUe leda till passivitet från de människor som verkUgen -viU påverka skeendet, om man följde Stig Alemyrs rekommendation.

Jag uppskattade mycket Krister Wickmans mledande ord om det konstruktiva samspelet mellan regeringen och ledamöter ur oppositionen. Jag tror att det vore bra, om vi kunde föra debatten om Bangla Desh och debatten om andra internationella konfUkter från en sådan utgångspunkt.

Jag viU göra ytterhgare ett halvt medgivande, även om det gäUer en bagateUfråga, nämhgen beträffande den htet fatala felöversättningen av ministerkommitténs vädjan tUl Europas regeringar. Jag kunde inte ha rättat detta för flera dagar sedan, eftersom jag fick den engelska texten först i dag. Jag kunde däremot ha gjort det i dag. Nästa gång som något hknande Inträffar kommer jag att Ua fram i förväg tUl herr Wickman — jag lovar!

Sedan var det frågan om Förenta nationernas stadga. Jag tyckte att Krister Wickman föhde något ohka Unjer i ohka avsnitt av sitt senaste anförande. Han sade att vi hade antytt att det var fegt av regeringen att "krypa bakom FN-stadgan". Nej, Ceciha Nettelbrandts och min kritik riktade sig ju mot att Krister Wickman har glömt kapitel 7 i FN-stadgan, där det föreskrivs att FN har rätt att inskrida i händelse av "hot mot freden, fredsbrott och angreppshandhngar" och att säkerhetsrådet har en rätt att "upprätthåUa eUer återstäUa internationeU fred och säkerhet". Vår kritik vände sig alltså inte mot att man krupit bakom FN-stadgan utan mot att man hade glömt en viktig del av den.

7 Riksdagens protokoU 1971. Nr 115-117

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Herr Wickman sade I nästa skikt av sin argumentering att FN inte kan Ingripa. Jo, det är uppenbarhgen möjligt att Ingripa enligt stadgan om man ansluter sig tUl den bedömning som fru Nettelbrandt och jag gör, nämhgen att det föreUgger ett "hot mot freden" och att det Inte är fråga om någon "inre angelägenhet". Tio mihoner människor har redan flytt. Det kan mycket lätt bU krig meUan Indien och Pakistan, och då bhr stormakterna inblandade. Detta är, enhgt kapitel 7 FN-stadgan, ett "hot mot freden".

Krister Wickman säger i nästa ögonbUck att stormakterna Inte betraktar situationen som ett hot mot intemationeU fred och säkerhet men att vi har en annan uppfattning — jag tror att orden föU ungefär på det viset. Detta är en ny precisering som jag uppskattar, eftersom den ändå antyder att regeringen kanske anser att situationen är ett hot mot internationell fred och säkerhet. Jag skuUe därför vUja stäUa frågan tUl herr Wickman om jag uppfattat honom rätt på denna punkt. Anser den svenska regeringen, I motsats tiU några stormakter, att konfhkten i Östpakistan är ett hot mot InternationeU fred och säkerhet? Kan herr Wickman tala klarspråk på denna punkt?

Minuten därefter tog emeUertid hen Wickman ett steg tUlbaka och sade: Men vi skaU Inte resa det här kravet, ty det kommer att avslås av andra länder. Det är en ganska ny prmclp för svensk utrlkespohtik att vi inte skaU resa ett självklart krav i en oerhört stor tragedi och konflikt bara därför att andra stater med annan mening kanske är I majoritet för tUlfället.

Liksom CeclUa Nettelbrandt har också jag läst en bok, som jag antar att Krister Wickman uppskattar mer än jag, nämhgen regeringschefens "Politik är att vUja". Låt mig citera ett avsnitt på s, 210 I den boken där det heter:

"Det hUa landet och en rörelse som bärs upp av demokratiska ideal har därför en förpUktelse att ge sin mening tUl känna. Därför reser vi våra krav: Frihet för de poUtiska fångama i Grekland och demokrati åt Greklands folk. Fred i Vietnam och självständighet åt Vietnams folk. Slut på det avskyvärda rasförtrycket i södra Afrika, Frihet åt Sydvästafrika."

Det var Olof Palmes ord. Det är väl precis hka självklart i dag att på samma klara sätt uttrycka som sin mening att konfhkten i Östpakistan är ett hot mot InternationeU fred och säkerhet i FN-stadgans mening. Jag vUl hänvisa Krister Wickman tUl en skrivelse som jag utgår från att han har läst, nämhgen U Thants memorandum avsänt tUl säkerhetsrådet i juh månad. U Thant sade där, vilket ofta har glömts bort i debatten, bl. a.

föhande: "---- den tid är passerad när omvärlden kunde fortsätta att

stå vid sidan av och se läget försämras och hoppas att hjälpprogrammen, de humanitära ansträngningarna och de goda avsikterna var tilhäckUga för att vända strömmen av mänskhgt elände och potentiell katastrof. Jag är djupt oroad över de tänkbara konsekvenserna av den nuvarande situationen, inte bara från humanitär synpunkt utan också som ett potentleUt hot mot fred och säkerhet och för dess betydelse för FN;s framtid som ett effektivt Instrument för internationeUt samarbete och handlande. Det tycks mig som om den nuvarande tragiska situationen, där humanitära, ekonomiska och pohtiska problem är blandade på ett

sådant sätt att det nästan omöjliggör vatie distinktion mellan dem, utgör en utmaning för FN som helhet, en utmaning som måste mötas,"

Detta sade aUtså U Thant redan I somras. Sedan dess har ytterligare några mUjoner flytt, tenorn I Östpakistan fortsatt, de västpakistanska ledarnas arrogans och förtryckspohtlk ytterligare demonstrerats, bördan på Indien bhvit ännu tyngre och den mUitära spänningen mellan Indien och Pakistan bhvit ännu starkare. För FN:s generalsekreterare var det aUtså redan för några månader sedan tydUgt att FN borde handla. Men för Krister Wickman tycks det ändå Inte vara helt klart ens I dag, om det Inte kommer klarspråk I nästa Inlägg från utrikesministern. När får vi ett rejält besked från den svenska regeringen?

Och så tiU slut de övriga kraven, som jag tycker att Krister Wickman gick förbi med Utet väl lätt hand. Varför Inte från denna talarstol denna kväll slå fast att kärnan i konflikten är att Östbengalerna i december föna året röstade på ett parti som de västpakistanska härskarna inte accepterade? Varför inte kräva nu att den västpakistanska regeringen skaU dra tUlbaka sina trupper omedelbart från Östpakistan? Varför Inte I klara ordalag fördöma tenorn i Östpakistan? Varför inte ställa kravet att alla politiska fångar i och från Östpakistan skaU släppas fria? Varför inte protestera mot planerna — jag hörde inte ett ord om detta — på en rättegång mot Mujibur Rahman?

Vi kan bilda opinion. VI skaU säga Ifrån. VI måste göra aUt vad vi kan för att påverka det här skeendet. Varför har t. ex. utrikesministern ännu Inte protesterat mot de poUtiska rättegångar som planeras? Varför tystnad på den och andra viktiga punkter?

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konfiikten

Herr utrikesministern WICKMAN:

Herr talman! I och för sig bör vi inte förlänga debatten om FN-stadgan, men jag tror att frågan ändå är så pass vUctlg — och att den kommer tUlbaka i våra fortsatta debatter — att vi nog måste ta htet tid på oss trots den sena timmen.

Det är egenthgen två frågor vi har diskuterat när det gäUer FN. Den ena är frågan om förbudet mot hire Inblandning. Det är, kan man säga, herr Werners problem, och jag tror det är riktigt att säga att det delvis också är fru Nettelbrandts problem. Det är klart att man kan säga att vi borde ha ett annat FN, men att det här förbudet förehgger bestrider Ingen av dem som deltagit I debatten. Läget i FN är sådant att det är möjligt för de enskUda medlemsländerna att trampa på de mänskUga rättigheterna utan att detta ger FN någon möjhghet att Ingripa, om nämhgen förhåUandet Inte också Innebär ett hot mot freden — jag kommer strax tUlbaka tiU det.

Sådan är FN-stadgan. Det är på de vUlkoren som FN nu är på väg att verkhgen bh en uruverseU organisation. Herr Werner säger: Skall vi inte göra om FN, så att FN verkUgen får rätt att ingripa I den Inre utveckhngen i de ohka länderna? Naturligtvis utifrån vissa principer. Jag tror att om vi gjorde det försöket så skuUe FN upphöra som InternationeU organisation. Vi skuUe hite få ett nationernas samfund av den typ som Förenta nationerna är, om FN-stadgan stäUde det anspråket på de ohka FN-medlemmarna att så att säga vUja öppna dem för vad som

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

upplevs som inblandning utifrån. Det är ett faktum som vi måste ha klart för oss. Vi skall också ha klart för oss att det var på grundval av den nuvarande FN-stadgan som vi själva anslöt oss tUl Förenta nationerna.

Den andra punkten gäller FN:s rätt att ingripa om hot mot freden föreUgger. Ja, visst har FN rätt att Ingripa då. Herr Ahlmark, som i aUa faU har haft tUlfälle att läsa den svenska texten en hel vecka, begärde nyss för tredje gången ett klart besked huruvida den svenska regeringen anser att utvecklingen i Pakistan är ett hot mot freden. Svaret finns ju redan i InterpeUationssvaret och också i anförandet den 28 september som direkt anknyter tiU och Innebär en anslutning till generalsekreterarens uppfattning. Men det löser inte problemet om FN;s handlande. Det är inte vad Sverige anser som betyder något, utan det är ifaU säkerhetsrådet anser att det föreligger ett hot mot freden. Både herr Ahlmark och fru Nettelbrandt vet att det 1 dagsläget Inte är möjligt att uppnå ett resultat i säkerhetsrådet. U Thant har mte lyckats, och jag förstår Inte på vilka grunder folkpartiets ledamöter här tror att den svenska regeringen skuUe vara framgångsrikare än U Thant. Jag tycker att herr Alemyrs hilägg var välgörande, och jag tycker att herr Ahlmark Inte borde låtsas att han Inte begrep vad herr Alemyr menade.

Vad frågan om inblandning i inre angelägenheter gäUer bör det dessutom stämma tUl ett ögonbUcks eftertanke att den Indiska regeringen — hksom den pakistanska regeringen — vUl ha denna fråga betraktad som en Intern pakistansk angelägenhet och därför icke som en fråga som kan göras tUl föremål för FN:s Ingripande, VI får väl ändå lägga det bandet på oss i våra debatter här I kammaren, att vi är medvetna om vilken värld det är som vi agerar i. VI måste åtminstone veta vad de närmast berörda parterna I konfhkten själva anser.

Sluthgen vUl jag svara på fru Nettelbrandts fråga om Indira Gandhi. Det är riktigt att svenska regeringen inbjöd Indha Gandhi, När vi fick vetskap orn att den Indiska premiärministern skuUe komma tUl Europa, var det rätt naturligt att svenska regeringen med sitt gamla engagemang I den Indiska utvecklingen och med sitt starka akuta engagemang i läget i Pakistan var intresserad av att inbjuda och om möjhgt få hit den indiska premiärministern för att med henne få diskutera läget och naturhgtvis få hennes bedömning av situationen. Naturligtvis Innebar en Inbjudan också en form av pohtiskt stöd åt den indiska regeringen. Dess väne var det inte möjhgt för fru Gandhi att komma vid detta tillfälle. Det är vår förhoppnhig att det skaU bh möjligt för henne att komma senare.

100

Hen TAKMAN (vpk):

Herr talman! Jag stäUde mte några krav beträffande vissa punkter som jag hade med 1 mitt anförande och som jag också hade med i interpeUa-tlonstexten, exempelvis att Mujibur Rahman — om han fortfarande lever är han i varje fall i dödsfara — skaU friges Uksom andra politiska fångar. Jag ställde mte det kravet kategoriskt, därför att utan att känna till något utgår jag Ifrån att svenska regeringen verkligen agerar också bakom kulisserna och inte bara offenthgt och gör vad den kan för de poUtiska fångarna i Östbengalen.

En fråga som tagits upp här men som jag anser att man skaU akta sig

för att blanda in i frågan om Bangla Desh ar Biafrafrågan, Jag skaU inte dra upp den debatten nu igen. Det är en stor principieU skUlnad på den frågan och frågan om Pakistan, Det skuUe leda tUl orimUga konsekvenser om man nu bökade peta sönder de statsbUdningar som ursprungligen var syntetiska, såsom Nigeria och dessa andra afrikanska stater, där stormakterna bara drog ett streck på kartan varpå staten fick ett namn och en gräns som inte tog hänsyn tUl stamförhåUanden, tUl etniska eller andra förhållanden. Vi skuUe komma i en orimhg och farhg situation I världen, om man nu skulle bötia ändra på gränserna. Men Pakistan är ingen gammal statsbUdning. Pakistan bUdades 1947, och t, o, m. namnet Pakistan är ett fantasinamn som kommer av begynnelsebokstäverna i de provinser som bUdar staten.

Själva tanken på en stat som Pakistan är också av ganska färskt datum - jag tror den först kom fram någon gång omkring 1930. De två delarna ligger ungefär 1700 kUometer från varandra. De har inga som helst gemensamma drag; bengalerna talar ett annat språk än majorUetsbefoUc-ningen i Västpakistan. Det enda gemensamma skuUe alltså vara rehgio-nen, vilket för övrigt också är dubiöst eftersom det finns rätt många mUjoner hinduer I Östpakistan.

Det är bara 24 år sedan Pakistan bUdades och denna stat har sedan utvecklats på ett sätt som inte aUs har stärkt de mycket bräckliga band som fanns från bötian. I Västpakistan har det skett en utveckling — även om den varit långsam och dåhg och tUl förmån för huvudsakhgen en hten grupp Inom samhället - medan Östbengalen har stått praktiskt taget StUla. SkiUnaden i genomsnittsinkomst för befolkningen I de båda delarna har hela tiden bhvit allt större tUl förmån för Västpakistan, där inte befolkningens majoritet trots detta lever under särskUt gynnsamma förhållanden.

Staten Pakistan, som aUtså redan från början var en mycket egenartad konstruktion, kan hite FN-stadgan eUer någonting annat håUa ihop. Det är en befrielserörelse på gång I Bangla Desh, och den har vi anledning att stödja på alla sätt. Jag hoppas att den segrar så snabbt att flyktingarna kan komma tUlbaka innan de, som fru Nettelbrandt sade, fastnar i flyktinglägren med aUa de konsekvenser som det får.

Det som närmast gjorde att jag tog tUl orda igen var herr Alemyrs förslag, som jag tycker är aUdeles utmärkt. Eftersom USA håUer i gång kriget och massakrerna genom att vara den stormakt som ger det avgörande mihtära stödet tUl Västpakistan, är det trycket på USA som är det väsentUgaste i sammanhanget. Där hoppas jag att regeringen agerar snabbare än när det på sin tid gäUde Indokina - regeringen har nu där en hållning som jag i stora stycken uppskattar mycket, men den kom många år efter att det hela hade börjat. Om den svenska regeringen i fråga om Pakistan visar en resolut Inställning och böqar öva tryck på USA genom aUa tänkbara kanaler och om många andra regeringar också offentligt och genom andra kanaler övar tryck på USA kan det bh av avgörande betydelse. Dessutom bör självfallet mlUtärjuntan i Västpakistan Isoleras och befolkningen I Bangla Desh bör få känna att den har världsoplnlo-nens stöd.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

101

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Fra andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp): Herr talman! Jag vUl gärna varmt Instämma I mm koUega Stig Alemyrs beskrivning av de enorma prestationer som den indiska regeringen har gjort för att ta det ansvar som vi egentligen Inom hela världen borde ta på oss, fastän vi tycker att vi kommer ifrån det genom att vi befinner oss på så långt avstånd från det. Jag kan däremot inte lova herr Alemyr att avstå från att ständigt "pusha" på i denna fråga intUl dess vi har uppnått en tUlfredsstäUande lösning, såväl poUtiskt som humanitärt. Jag tror rent av att herr utrikesministern kan ha nytta av att en opinion inom Sverige driver på när man på det Internationella planet vidtar åtgärder i de här frågorna. Det var också därför som jag såg det som glädjande att utrikesministern hade så riktigt uppfattat den positiva synen från interpeUanternas sida — för det var verkUgen avsikten.

Sedan, hen utrikesminister, vUl jag säga att det är väl Ingen här i debatten — om jag har hört rätt — som har bestritt bestämmelsen I FN'Stadgan om förbud emot Ingripande i enskilda staters Inre angelägenheter. Men det är ju Inte det frågan här har gäUt, utan det är om detta över huvud taget är att betrakta som en inre angelägenhet. På den punkten tycker jag det skuUe vara av stort Intresse att få en slutUg konkretisering från utrikesministern; den har jag hite uppfattat att vi ännu har fått. När 10 mUjoner människor drivs ut tUl ett annat land, när det landet får ta hand om dem och hela världen får ett ansvar — är det ett lands inre angelägenhet? Det är just tolkningen av stadgan som är den Intressanta frågan, inte aUs att stadgan existerar.

Jag hörde Inte heher att utrikesministern sade något om varför det var möjUgt på sin tid att starkt reagera i FN emot apartheidpohtiken I Sydafrika men icke är möjligt att betrakta det som vi nu upplever som en fråga där reaktionen kan gå Uka långt och åtgärder kan vidtas. Är det inte också riktigt, herr utrikesminister, att det erfarenhetsmässigt har visat sig att långvariga flyktlngvistelser ger upphov tUl dhekta krigsrisker? Det är ju I sig sjäh/t ett kriterium på att det finns skäl för ett Ingripande från FN.

Jag viU gäma upprepa vad flera här har frågat om, eftersom jag tycker det är värdefuUt att i denna kammare — vi är ju ändå inget FN — få en precisering av utrlkesmlrusterns egen principieUa inställning tUl de här frågorna. Anser inte utrikesministern att mUitärrättegångarna bör Inställas, att Mujibur Rahman och de övriga pohtiska fångarna bör friges, att frågan om Östbengalens stäUning skaU avgöras I former som garanterar respekt för befolkningens I val uttalade vUja och rätt tUl självbestämmande? Om vi är överens om de här principerna och flera som har varit före I sammanhanget, då kan vi ju sedan diskutera vUka procedurer som är önskvärda och vUka som är möjliga InternationeUt sett.

Jag efterlyser aUtså i klara verba utrikesministerns egen grundinställning i de h:är viktiga frågorna.

102

Herr WERNER I Malmö (m):

Herr talman! Om man ger utrikesministern ett hllfinger så tar han hela handen! Här kommer jag med ett htet nätt förslag och så överdriver han våldsamt och säger att herr Werner i Malmö -viU ha ett nytt FN. Det vlU visst inte herr Wemer ha - utom måhända i den meningen att han vUl ha

ett FN där länderna i FN-famUjen föher stadgan eUer rättare har en enhethg tolkning av dess Innebörd.

Utrikesministern säger att Förenta nationerna skuUe upphöra, om man gav möjlighet att Ingripa när staterna förlöper sig på sätt som skett. Vi har ju den möjligheten redan genom säkerhetsrådet. Men det är därför att -vi har så ohka tolkningar av stadgan om inblandning i Interna angelägenheter som Ingenting sker.

Det kan ju Inte vara rimligt att vi fortsätter årtionde efter årtionde och låter den ena konflikten efter den andra passera — sådana konflikter som FN är tUl för att lösa. Något måste göras, och det var därför jag tUlät mig föreslå utrikesministern att Initiera en omprövning av innebörden i den nämnda stadgan.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. den östpakistanska konflikten

Herr AHLMARK (fp):

Herr talman! Det var väl htet ledsamt, även om det kanske var naturhgt, att Krister Wickman anslöt sig tUl herr Alemyrs slutord: att man inte skaU driva på genom att kritisera. Mm mening är att om man anser att regeringen gör för htet på ett område, då skaU man kritisera för att få tUl stånd en förändring och för att få skarpare uttalanden gjorda. Jag hälsar därför med stor glädje att Bangla Desh-rörelsen i Sverige är så aktiv, att FPU gör en särskUd kampanj just om Bangla Desh de här veckorna och att en rad tidningar -vlU gå längre än vad utrikesministern vUl göra.

CecUia Nettelbrandt och jag har haft samma målsättning I den här diskussionen. Det är Inte någon motsättning, herr Wickman, meUan å ena sidan kritik och å andra sidan konstruktiva förslag och positiv viha; det har ju den här debatten klart visat.

Jag tycker fortfarande inte att Krister Wickman har talat klarspråk vad gäher FN-stadgans tolkning. Han hänvisar tUl sitt FN-tal, där det bara står så här: "Föhderna av konflikten har fått en så aUvarhg omfattning att det fmns skäl att Instämma i vad generalsekreteraren sade I sin rapport att dessa nödvändigtvis måste vara en angelägenhet för den InternationeUa

gemenskapen. FN har bland flyktingarna I Indien inlett-- ." Jag

menar att det bara är halva steget. "En angelägenhet för den Intemationella gemenskapen" — det är Inte att säga klart ut att detta är ett hot mot Internationell fred och säkerhet I FN-stadgans mening. Men vi får tydhgen Inte klarare besked av utrikesministern I dag.

Sedan är jag också ledsen över att utrikesministern Inte ens reagerar på och säger någonting om dessa övriga krav som fru Nettelbrandt och jag StäUt gång på gång. Kräv att Västpakistan skaU dra tiUbaka sina trupper. Fördöm terrorn. Kräv frisläppande av de pohtiska fångama. Protestera mot planerna på en rättegång mot Mujibur Rahman! Vad är det, herr Wickman, som hindrar den svenske utrikesministern att just nu gå upp i den här talarstolen och säga att det Icke får bh en pohtisk rättegång mot Mujibur Rahman?

Hen utrikesministern WICKMAN:

Herr talman! Jag såg att herr talmannen fattade klubban, och jag skall inte svara en gång tUl på alla de frågor jag har fått. Det finns inte någon

103

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. utbildningen av hälsovårdsinspektörer

oviha från min sida, fru Nettelbrandt, att svara. Men faktum är att svaren på de frågor som gång på gång upprepas redan har lämnats, dels I mitt interpellationssvar, dels I mina tidigare inlägg, och jag ber att få hänvisa fru Nettelbrandt tUl dessa.

När det gäller rättegången mot Mujibur Rahman vUl jag bara säga att den svenska regeringen — precis som herr Takman gissade — har gjort framställnhigar I Islamabad just I detta sammanhang. Jag tycker det borde vara htet genant för de andra deltagarna I debatten att inte ha så pass mycket utrikespoUtisk analysförmåga som herr Takman.

Huvudfrågan är folkets i Bangla Desh rätt att själ-vt få utforma sin egen framtid. Att den västpakistanska regeringen skaU ha respekt för folkets i demokratisk ordning uttryckta viha har jag sagt så många gånger att jag icke kan uppfatta det Insinuanta upprepandet av er fråga på annat sätt än att ni trots ert engagemang för själva saken - för det har ni - förleds något htet tUl sidomanövrer.

Jag hoppas att den här debatten nu skaU kunna sluta och att det -därmed sträcker jag ut handen tUl fru vice talmannen - bör vara vårt gemensamma intresse att nå en lösning av denna stora och tragiska konfhkt. Det bör också vara slutvinjetten på denna kanske aUtför långa interpeUationsdebatt.

Herr AHLMARK (fp);

Hen talman! Jag uppfattar vad utrikesministern sade I sitt senaste inlägg - att man gjort framställningar i Islamabad i den här frågan - som att herr Wickman har samma uppfattning som jag om att fördöma de planerade rättegångarna mot de pohtiska fångarna och mot Mujibur Rahman, och att han är beredd att arbeta för samma sak intensivt och aktivt. Jag är ledsen över att det tog så lång tid att pressa fram det, men jag tackar ändå för det sista svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 11 Ang. utbildningen av hälsovårdsinspektörer

104

Herr socialministern ASPLING erhöU ordet för att besvara herr Signeils (s) den 19 oktober framstäUda interpeUation, nr 170, tUl herr jordbruksministern, och anförde;

Herr talman! Herr SigneU har frågat om jordbruksministern är beredd att medverka tUl en översyn av nuvarande utbUdnmg av hälsovårdsinspektörer - i såväl kvaUtativt som kvantitativt hänseende — I samband med att huvudmannaskapet för denna utbUdning överflyttas tiU statens naturvårdsverk. Frågan har överlämnats tUl mig för besvarande. Med anledning härav får jag anföra följande.

Genom beslut den 23 januari 1970 har jag tUlkaUat en utredning med uppdrag att verkstäUa en översyn av hälsovårdsinspektörsutbUdnlngen. Enligt vad jag inhämtat från utredningen kommer förslag om en utbyggd och fördjupad hälsovårdslnspektörsutbUdnlng att läggas fram under nästa år. Därvid kommer hänsyn att tas tUl bl. a. den skärpta hvsmedels- och

mihöskyddslagstiftningen. Utredningen kommer också att redovisa en beräkning av det framtida behovet av hälsovårdsinepsktörer. Dessutom kommer utredningen att ta upp frågan om utbUdningens framtida organisation och förläggning.

Hen SIGNELL (s);

Herr talman! Jag ber att få tacka socialministern för svaret på min InterpeUation.

Av svaret framgår att den av socialministern I januari 1970 tUlsatta utredningen angående översyn av utbUdning av hälsovårdsinspektörer redan under nästkommande år kommer att lägga fram förslag om en utbyggd och fördjupad hälsovårdslnspektörsutbUdnlng, Efter denna redogörelse kan man vara helt nöjd med svaret, men låt mig ändock, herr talman, få göra några korta kommentarer.

Som framgår av min interpeUation är antalet utbildningsplatser I dagens läge mycket otUlfredsställande. Den låga utbUdningskapaciteten har resulterat i att många kommuner I dag har brist på formellt kompetenta hälsovårdsinspektörer. Mot denna bakgrund och med vetskap om att den nya hvsmedelslagen skaU träda i kraft den 1 januari 1972 är det glädjande att höra att utredningen snart kommer med sitt förslag. Och jag är fast övertygad om att många kommuner hälsar detta besked med tiUfredsstäUelse.

I min InterpeUation har jag även något berört de formella krav som ställs på de sökande tUl de av statens institut för folkhälsan anordnade kurserna för utbUdning av hälsovårdsinspektörer. För inträde till Folkhälsans kurser krävs formeUt avgångsbetyg från teknisk fackskola eUer jämförUg teknisk utbUdning. Vissa grundläggande kunskaper i husbyggnadsteknik erfordras. Den som saknar dyhk kan exempelvis studera en för ändamålet sammanstäUd konespondenskurs på vilken tentamen sker i institutets regi. Det rådande konkurrensläget har emeUertid medfört en väsentUg höjning av Inträdeskraven. Sålunda krävs för närvarande I praktiken avgångsbetyg från gymnasium eher motsvarande.

Jag tror att detta många gånger kan Innebära en viss fara för att man lätt faller för en övertro på enbart teoretiska kompetenskrav. Hänsyn bör även tas tiU de sökande som har en lång praktisk erfarenhet från kommunalt arbete inom hälsovårdsnämnder eUer på annat sätt skaffat sig praktiska erfarenheter. Det kan bl. a. vara genom sysselsättning inom hvsmedelsindustrl eUer likartat arbete. Jag hoppas därför att den av socialministern nämnda utredningen kommer fram med förslag som gör det möjligt för dessa grapper att få vara med och konkunera om UtbUdningsplatser för hälsovårdsinspektörer I framtiden.

Efter dessa korta kommentarer, herr talman, har jag för dagen Inget mer att tlUägga tUl vad jag anfört i min mterpellation, men jag awaktar utredningen med stort intresse.

Nr 117

Tisdagen den 2 november 1971

Ang. utbildningen av hälsovårdsinspektörer

Överläggningen var härmed slutad.

105

Nr 117 § 12 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts proposition nr 137 tiU

. , , jordbruksutskottet.

Tisdagen den

2 november 1971

§ 13 Föredrogs och hänvisades motionen nr 1508 tUl civUutskottet.

§ 14 Föredrogs, men bordlades åter justitieutskottets betänkanden nr 16—22, försvarsutskottets betänkande nr 16, soclalförsäkringsutskottets betänkanden nr 32—34, socialutskottets betänkanden nr 26—31, kulturutskottets betänkanden nr 19—21, trafikutskottets betänkanden nr 21 och 22, näringsutskottets betänkanden nr 28—33, inrikesutskottets betänkanden nr 20—25 samt civilutskottets betänkanden m 20—25.

§ 15 Interpellation nr 190 ang. investeringsstödet till jordbruket i norra Sverige

Ordet lämnades på begäran tlU

Herr ÅNGSTRÖM (fp), som yttrade;

Herr talman! Inom jordbrakspoUtlken har sedan lång tid tiUbaka tUlämpats särskUda regler för att stödja det norrländska jordbruket, I samband med att rikthnjerna för 1967 års jordbrukspohtik fastställdes uttalades också att en betydande jordbruksproduktlon borde upprätthållas I Norrland och att statsmakterna med särskilda stödåtgärder borde garantera en sådan målsättning. Skälen tUl detta stäUningstagande har bl. a. varit att man numera är ense om att viss jordbruksproduktion 1 Norrland lämnar ett tiUfredsstäUande resultat och att de samhäUsekonomiska och sociala verkningarna betyder mycket för landsändan.

Stödet tUl det norrländska jordbruket är av gammalt datum. De vägar som statsmakten gått fram på i detta hänseende är genom direkt prisstöd I skUda former, genom Indhekta stödåtgärder, t. ex. genom lägre slaktdjursavglfter, samt genom ohka stödformer tUl rationaliseringar. För att få en grundhg översyn av de ohka stödformerna och anpassa dem tiU det marknadsmässiga och sociala läge som näringen befmner sig i tUlkaUades år 1969 en särskUd utredning, och det beslut som vårriksdagen fattade om stöd tiU det nonländska jordbruket är i huvudsak grundat på denna utrednings förslag.

Som angavs I propositionen syftade riksdagens beslut tUl att bryta den
nedåtgående trenden I produktionsutveckUngen för det norrländska
jordbruket, att Intensifiera näringen i de områden av Nonland som har
specieUt goda förutsättningar samt att med specieUa stödåtgärder
stimulera jordbruket i det s. k. inlandsområdet, där sysselsättningsläget är
synnerUgen ansträngt. De av riksdagen beslutade stödåtgärderna har
redan avsatt påtaghga resultat. Jordbrukarna i Nonland kan nu arbeta
med en förbättrad lönsamhet, och Intresset att investera och satsa på
framtiden är ett helt annat än före beslutet. Bristen på andra arbetstUl
fäUen i Norrland, särskUt kännbar i inlandet, gör också att aUt fler unga
människor ser en framtid Inom jordbruket som ett reaUstiskt alternativ.
106 Detta Intresse bland de unga människoma är dock inte möjhgt att

tUlvarata med de utfärdade bestämmelserna för rationaUseringsstöd, om Nr 117 detta inte avser stora brukningsenheter eUer sammanläggningar tUl större Tisdaeen den enheter. Denna typ av rationahsering är begränsad endast tUl de stora 2 november 1971

jordbruksbygderna I Nonland, i övriga delar är den inte möjUg att ----------

genomföra. Men de många brukrungsenheterna och det stora flertalet som har jordbruksnäringen som bas för sin försöqnlng finns spridda över övriga delar av Norrland.

Det begränsade Investeringsstödet skaU enhgt de utfärdade tUlämpnlngsföreskrifterna utgå endast om den huvudsakhga Inkomsten för brukaren och hans famUj kommer från jord- och skogsbruket på den aktueUa brukningsenheten och därvid utgör ett tUlfredsstäUande försörj-nlngsunderlag. Den s. k. deltidsjordbrukaren som har arbeten vid sidan om jordbruket och där, i varje faU tidvis. Inkomsten från dessa arbeten är högre än från jordbruket, är utestängd från stödet. Denna begränsning upplevs som synnerUgen olyckhg i det sysselsättningsläge som är rådande I det nonländska inlandet, där aUa tänkbara kombinationsmöjUgheter i fråga om arbeten måste prövas för att man skaU komma fram tUl en godtagbar försörjningsnivå. Denna typ av kombination av ohka försörjningsvägar diskuteras också i den s. k. glesbygdsutredningen, men I det desperata sysselsättningsläge som nu råder i stora delar av Norrland är snabba åtgärder av nöden, och en stimulans tiU deltidsjordbrukaren skulle få en mycket god effekt.

En annan typ av begränsning i Investeringsstödet är att det endast kan utgå tiU nuvarande brukaren och hans famUj; det kan aUtså inte utgå till den nyetablering som en jordbrakarson eUer -dotter kan vUja göra. Denna begränsning gör att man åstadkommer en avgränsning i tid för det norrländska jordbruket, och vid den nuvarande jordbrakargenerationens frånfäUe kommer jordbruksdriften i dessa områden också att upphöra. Den stora grupp unga människor I Norrland som I dag vänder sig tiU lantbruksnämnderna och annan arbetsrådgivnmg för att få en orientering om möjligheterna tUl en framtid I jordbraket vittnar påtagligt om en omvärdering av yrket och är att betrakta som ett hoppfuUt tecken på en levande landsbygd även i Nonland. Med begränsningen av Investeringsstödet, att Inte gäUa nyetableringar, är det dock Inte möjhgt att ge den jordbrukslntresserade ungdomen ett gensvar. Av gjorda uttalanden från arbetsmarknadsstyrelsen och ohka stathga myndigheter har också framgått, att den sysselsättning som jord- och skogsbruk kan ge de norrländska bygderna betraktas som ytterligt värdefuU,

Med stöd av det anförda anhåUer jag om kammarens tillstånd att stäUa föhande fråga tUl herr jordbruksministern:

Är statsrådet beredd att snabbt ta upp tUl omprövning formerna för det begränsade investeringsstödet för det nonländska jordbruket, så att detta kan utgå tiU s. k. deltidsjordbmk och vid nyetableringar?

Denna anhåUan bordlades.

107

Nr 117

§ 16 Inteipellation nr 191 ang. lärares ställningstaganden i politiska

frågor

Tisdagen den

2 november 1971 Ordet lämnades på begäran tlU

Hen BERNDTSON I Linköpmg (vpk), som yttrade:

Herr talman! Den Indoktrinering av borgerUg Ideologi och samhällssyn som förekommer i skolorna har belagts i flera analyser av läroböcker och läromedel. Efterkrigstidens historia skUdras t. ex. i flera av läroboksnämnden godkända böcker ensidigt ur västmaktssynpunkt. Genomgående skildras de sociaUstiska statema som diktaturer och de kapltahstiska staterna som demokratier. De sociahstiska länderna framstäUs ofta som expansionistiska medan USA, som bedriver sitt folkmord I Indokina och vars underrättelsetjänst står bakom åtskilUga reaktionära mlUtärkupper, skildras som fredsälskande, I en lärobok ges t, ex, föhande förklaring tlU efterkrigstidens historia;

"Förenta statema 'vann kriget men förlorade freden'. Amerikanerna förmådde inte hindra Sovjetunionen att lägga under sig stöne delen av Östeuropa. De förstod emeUertid, att Förenta staterna mte kunde lämna den övriga världen åt sitt öde utan måste ta ledningen bland demokratierna, om mte Sovjetunionen helt skuUe få övertaget. Därför hjälpte den amerikanska regeringen Västeuropas länder att återuppbygga sitt näringshv och försvar. Också I Kina satsade amerikanerna miharder dollar för att hjälpa landet på fötter, men där segrade kommunismen ändå." (Tham-Häger Historia Lärobok för grundskolan. Årskurs 8, s, 199,)

En sådan skUdring är mte bara ensidig utan dessutom i flera avseenden rent fakta\idrig. Den strider klart emot grandskolans läroplan, vari det sätts som målsättning; "Undervisningen skaU vara objektiv, dvs, sakhg och allsidig. Kravet på sakUghet mnebär först och främst, att endast uttalanden som bedöms vara sanna eller som har en hög grad av sannohkhet medtas i framstäUningen."

Trots denna uttalade målsättning förekommer, under sken av objektivitet, en rad läroböcker med en ensidig västmaktspropaganda eUer borgerUg ideologi.

Inget fall är känt där en lärare har fått tjänsteanmärkning därför att han underlåtit att, i aUsidlghetens namn, polemisera mot ensidigt undervisningsmaterial, som strider mot läroplanen, BorgerUg och proväst-Ug ensidighet räknas som det normala i skolunder-visnlngen. Den borgerhga Ideologins och den prokapltahstiska historiesynens dorrunans i läromedlen gör talet om ensidig "vänsterindoktrinering" I skolorna absurt. Något sådant är omöjhgt. Däremot kan en lärare med en sociahstisk grimdsyn bidra tlU aUsldlgheten genom sin undervisnmg och lära eleverna att Ifrågasätta och kritiskt granska den förhärskande ideologin. Detta torde stå helt i samklang med läroplanens citerade målsättning.

Men bryts den borgerhgt-ideologiska ensidigheten och undervisningen

I verkhg mening görs aUsidlg, beskyUs lärare ofta för att bedriva poUtlsk

propaganda och anklagas för ensidighet. Sådana beskyllningar har t. o. m,

gått så långt att lärare, som eftersträvat en mot-vlkt mot den borgerhga

108 ideologin i sm under-visnhig, av länsskohiämnden i HaUands län tiUdelats

varning för tjänstefel. Nr 117

Det som intresserar här är de principieUa aspektema. Lärarna anklagas
för att de mför elevema avbrutit och gjort Invändningar emot en °

föredragshållare som presenterat civilförsvaret, (En anklagelse som för _____

ö-vrigt inte styrks med be-vls för att det som denne representant yttrat varit oförvithgt: tvärtom finns belagt att derme föredragshållare t, ex. förtalat namngivna vapenvägrare osv.) En av dem anklagas för att ha uppehåUit sig för länge vid avlägsna länder i sin undervisning, en annan för att ha ifrågasatt kristna värderingar. De anklagas för att ha burit och sålt nålar som "ange pohtisk tUlhörighet", tiU skolelever — det är här fråga om märken med texten "Med FNL för Vietnams foUc", märken som bärs av personer med mycket skiftande pohtisk hemvist. Ett par av lärarna anklagas vidare för att ha angmt sina telefonnummer som "kontaktnummer" på ett flygblad, vars text bl. a, uppmanar folk att sätta upp det på skolor, arbetsplatser etc.

På sådana grunder har lärare dömts för tjänstefel. Det aUvarliga i saken är för det första att detta är uttryck för en tendens. Inte ett enstaka faU — även om detta är det hittiUs mest groteska exemplet. För det andra har ju faUet en -viss prejudicerande betydelse.

Med hänvisning tUl det anförda anhåUer jag om kammarens tiUstånd att tiU hen utbUdningsministern få stäUa föhande frågor:

Hur ser statsrådet på lärares rätt att i anslutning tiU t. ex. föredrag i skola av utomstående uttrycka personUga åsikter?

Anser utbUdningsmlnistem att lärare bör ha rätt att redovisa altemativa synsätt tUl dem som läroböckema uttalar?

Hur ser utbildningsminlstem på lärares rätt tiU pohtisk verksamhet på sin fritid? Bör lärare redovisa sin poUtiska InstäUning I sitt arbete?

Avser regeringen att vidtaga några åtgärder för att motverka det ensidiga propagerandet av borgerhg ideologi i skoloma?

Denna anhållan bordlades.

§ 17 Interpellation nr 192 om åtgärder mot ekonomisk skada vid insektsangrepp på stormfälld skog

Ordet lämnades på begäran tiU

Herr JONASSON (c), som yttrade:

Herr talman! Uppröjningsarbetet efter de omfattande stormfäUnmg-arna på skogen i västra Sverige hösten 1969 är nu i de flesta faU avklarat. På många håU hgger emeUertid aUtjämt stormfäUt virke kvar i skogarna. Det rör sig om vhke som det i vissa faU inte varit ekonomiskt försvarbart att ta vara på eller som av andra skäl inte bUvit omhändertaget.

I många faU har detta virke nu utsatts för Insektsangrepp. Därvid har
Ibland också den omgivande skogen bhvit angripen. Det Innebär i sin tur
att även ägare tiU omkringhggande skiften har drabbats av skadegörelsen.
Där denna har stöne omfattning bhr givetvis den ekonomiska skadan
relativt stor, särskUt som någon möjlighet att ersätta skada av denna art
Inte synes föreUgga för närvarande. 109

N- 117 Med hänvisning tUl vad som har anförts i InterpeUationen hemstäUer

jag om kammarens tUlstånd att tlU herr jordbruksministern få ställa

Tisdagen den föhande fråga;

2 november 1971 statsrådet för avsikt att vidta några åtgärder, som kan skydda

skogsägare mot ekonomisk skada I samband med Insektsangrepp på StormfäUd skog?

Denna anhåUan bordlades.

§ 18 InteirpeUation nr 193 om åtgärder för att minska väntetidema inom öppenvården, m. m.

Ordet lämnades på begäran tUl

Herr MOLIN (fp), som yttrade:

Herr talman! Väntetiderna mom den öppna sjukvården har under senare år I stort sett visat en kontinuerhg ökning. En särskUt kraftig uppgång inträffade dock under år 1970 i jämförelse med 1969. EnUgt en undersökning som publicerats i Läkartidningen var den genomsnitthga väntetiden inom den öppna sjukvården I offentlig regi år 1970 49 dagar. Motsvarande siffra för 1969 var 33 dagar och för 1968 30 dagar. Väntetiderna har således på ett år förlängts med 50 procent.

De längsta väntetiderna finns -vid ögonkhnlkerna, vid urologmottag-ningarna — vanUgen mom de medicinska kUnUcerna — samt -vid de gynekologiska mottagningarna. Väntetiden är här oftast tre fyra månader, i några faU upp tUl ett halvt år.

Ett särfaU utgörs av röntgenmottagningarna, där väntetiden meUan 1969 och 1970 enhgt den refererade undersökningen tredubblades, från 5 tlU 16 dagar. I Göteborg är för närvarande väntetiderna på röntgen för patienter I icke-akut öppenvård ca 10 veckor, t, ex. patienter med mag-och tarmsjukdomar.

Det förhåUer sig vidare så, att det vid flertalet öppenvårdsklinlker Icke är möjligt att beställa tid utan remiss tUl kUnUcen. Detta krav på remiss förlänger givetvis den faktiska väntetiden för den enskilde patienten utöver de tider som angetts. I något faU mottages heller icke tldsbestäU-ningar annat än på bestämd dag även från patienter med remiss.

Dessa förhållanden är givet-vis ytterhgt oroande. Om den här skisserade utvecklingen skuUe fortsätta, kommer väntetiderna att bh så långa att det för många människor icke längre ter sig menlngsfuUt att söka öppen sjukvård. Redan i dag torde de långa köerna ha en självreducerande effekt genom att vissa patienter avstår från att stäUa sig I kön, i tron att de aldrig kommer att nå fram tUl behandling. För många Individer bidrar vidare de långa väntetiderna tiU ett ökat hdande genom att de för sent kommer under adekvat behandhng. Också tiden av oviss väntan utgör givetvis ofta ett psykiskt hdande.

Det skulle kunna förhåUa sig så, att den här skisserade utvecklingen

har ett samband med den förändring av ersättningsreglerna Inom

sjukvården som trädde i kraft 1970, den s. k. sjukronorsreformen. Detta

110 samband skuUe då bestå i att reformen stimulerade efterfrågan på

sjukvård. De specieUa förhåUandena Inom röntgen skuUe kunna bero på Nr 117
att de nya ersättningsreglerna dels gjort röntgendiscipUnen mindre ™,. , ,

lockande för läkarna, dels ökat antalet röntgenpatienter genom att för » K 1071

denna undersökning icke längre uttages särskild avgift. Det är därför-------

ytterst angeläget att sjukronorsreformens effekter i dessa avseenden snarast utvärderas.

Med hänvisning tlU vad som här anförts anhåUer jag om kammarens tiUstånd att tiU herr socialministern få stäUa föhande frågor:

1. VUka åtgärder avser statsrådet att vidtaga för att minska väntetider
na Inom öppenvården?

2. FöreUgger enhgt statsrådets mening ett samband mellan de under år 1970 förlängda väntetiderna mom den öppna sjukvården och den 1970 genomförda förändringen av sjukförsäkringsersättningen, den s. k. sjukronorsreformen?

3. Är statsrådet beredd medverka tUl tUlskapandet av en arbetsgrupp med uppgift att utvärdera sjukronorsreformen?

Denna anhåUan bordlades,

§ 19 Anmäldes och bordlades KungL Maj :ts propositioner:

Nr 144 med förslag tUl lag om ändring i lagen (1929:116) om tUlsyn

över stiftelser

Nr 147 angående ändrad regional organisation av SJ Nr 156 om höjda bostadstiUägg för barnfamiljer, m. m.

§ 20 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 1509 av herr Andersson i Örebro m, fl.

Nr 1510 av herr Bohman m. fl.

Nr 1511 av herr Fälldin m. fl.

Nr 1512 av herr Helén m. fl.

Nr 1513 av herr Hermansson i Stockholm m. fl.

Nr 1514 av hen Tobé avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 122 med förslag tUl lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation, m. m.

Nr 1515 av herrar Enskog och ÖhvaU

Nr 1516 av herr Norrby i Åkersberga

Nr 1517 av herr Norrby i Åkersberga avlämnade i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 124 angående organisation m, m, av försvarets, materielverk

§ 21 Meddelande ang. enkla frågor

Meddelades att föhande enkla frågor framstäUts, nämUgen

den 29 oktober av

Nr 337 Herr Sellgren (fp) tiU hen socialministern angående vissa Ideella

organisationers verksamhet bland alkohohster och narkomaner: j j j

Nr 117 Har socialministern uppmärksammat det framgångsrika arbete, som

„, , , utförs av IdeeUa organisationer och religiösa församhngar bland alko-

fisdagen den o- =

- , ,__, hoUster och narkomaner och är socialministern med anledning därav

2 november 1971

beredd att ta initiativ tUl samverkan meUan myndigheterna och dessa

organisationer?

den 1 november av

Nr 338 Herr Mattsson i Lane-Herrestad (c) tUl herr kommunikationsministern angående säkerhetsbestämmelserna för privata flyguppstigningar med passagerare:

Är säkerhetsbestämmelserna tiUfredsstäUande när det gäUer privata flyguppstigningar med passagerare?

den 2 november av

Nr 339 Herr Börjesson i Falköping (c) tiU herr kommunikationsministern om skärpta säkerhetsbestämmelser för transport av värdepost:

Är statsrådet beredd medverka tUl att skärpta säkerhetsbestämmelser utfärdas för transport av värdepost?

Nr 340 Herr Börjesson i Falköping (c) tUl herr kommunikationsministern om siuskUt körkort för motorcykel:

Är statsrådet beredd att — I samband med den körkortsreform som

är under genomförande — Införa krav på speciellt körkort för

motorcykel?

Nr 341 Hen Schött (m) tUl hen kommunikationsministern angående säkerheten vid transport av värdepost:

Anser statsrådet att postverkets transporter av penningmedel m. m. sker urider förhåUanden, som fyller rimhga krav i fråga om säkerhet?

Nr 342 Herr Palm (s) tUl herr utbUdningsministern angående principerna för statens konstråds bestäUningar;

Är herr statsrådet beredd redogöra för de principer som Ugger tUl grand för de beställningar som sker vid Statens konstråd?

Nr 343 Hen Torwald (c) tUl herr kommunikationsministern angående transporten av värdepost;

Av -i/Uken anledning använder sig posten av bUar i stäUet för järnväg vid värdeposttransporter meUan Varberg och Göteborg?

§ 22 Kammaren åtskUdes kl. 19.55.

In fidem

SUNE K. JOHANSSON

/Solveig Gemert