Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

Riksdagens protokoll 1971:113

Tisdagen den 26 oktober

KL 16.00

§ 1 Justerades protokoUet för den 15 innevarande månad.

§ 2 Upplästes följande tiU kammaren inkomna ansökningar;

TUl riksdagens kammare

Härmed får jag anhåUa om tjänstledighet från riksdagsarbetet under tiden 27—28 oktober för deltagande i nordiskt ministermöte i Äbo samt den 29 oktober för deltagande I SHIO:s konferens I Jönköping.

Stockholm den 26 oktober 1971 Kjell-Olof Feldt

TUl riksdagens kammare

Härmed anhåUer jag om ledighet från riksdagsarbetet under tiden 1/11-12/12 1971 för deltagande i Förenta nationernas generalförsamlings tjugosjätte ordinarie möte.

Stockholm den 20 oktober 1971 Jan-Erik Wikström

Kammaren biföU dessa ansökningar.

Nr 113

Tisdagen den 26 oktober 1971

Ang. tidpunkten för tillsättande av utredning om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

§ 3 Ang. tidpunkten för tillsättande av utredning om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

Herr finansministern STRÄNG erhöU ordet för att i ett sammanhang besvara dels herr Larssons I Öskevik (c) i kammarens protokoll för den 14 oktober intagna fråga, nr 279, dels fru andre vice talmannen Nettelbrandts (fp) i kammarens protokoll för den 15 oktober intagna fråga, nr 304, och anförde:

Herr talman! Fra Nettelbrandt och herr Larsson I Öske-vik har frågat mig när jag avser att tUlsätta den av riksdagen begärda utredningen angående kostnadsfördelningen mellan stat och kommun.

Direktiven tih en utredning, som skah behandla frågor om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, håUer för närvarande på att utarbetas i finansdepartementet. Jag räknar med att utredningen skall kunna tillsättas inom de närmaste månaderna.

Nr 113

Tisdagen den 26 oktober 1971

Ang tidpunkten för tillsättande av utredning om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

Hen LARSSON i Öskevik (c):

Herr talman! Jag tackar finansministern för det positiva svaret på min fråga. Jag förmodar att finansministern delar den oro många känner inför det ökade skattetrycket, just nu främst aktualiserat genom kraftiga kommunalskattehöjnlngar. Verkningarna för enskilda skattebetalare är ju kända. Främst drabbas låginkomsttagama. När jag ställde denna fråga tänkte jag emellertid på en, som jag ser del, oundvikUg föhd av nuvarande trend.

Många viktiga samhäUsaktiviteter är beroende av hur långt kommunerna orkar finanslera dem. Hälso- och sjukvårdskostnaderna är ju de kostnader som ökar snabbast Inom sektorn social omvårdnad och trygghet.

Kostnadsutvecklingen Inom sjukvården Innebär helt enkelt att automatiska kostnadsstegringar på redan befintUg verksamhet inte täcks in av vad ett ökat skatteunderlag ger i form av mer kommunalskatt vid oförändrad utdebitering. Återstår alltså skattehöjning om man vill bibehålla nuvarande nivå på sjukvårdssektorn.

Jag hoppas att de direktiv som finansministern kommer att ge den nu bebådade utredningen bUr sådana att de innebär ett klarläggande av de ekonomiska förutsättningarna för t. ex. sjukvårdssektorns omfattning i jämförelse med andra samhäUsaktiviteter. Det är otillfredsställande ur planerlngssynpunkt om sjukvårdssektorns storlek och effektivitet skall bestämmas av om landstingen har möjlighet att höja kommunalskatten eller Icke.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Jag -vill först tacka statsrådet och chefen för finansdepartementet för detta svar på den enkla frågan. Det svaret är mer glädjande än finansministerns svar eljest brukar vara. Nu skymtar det ju äntligen en reeU behandling av dessa viktiga frågor om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun och det tycker jag är ytterligt väsentligt.

När jag häromdagen var på Gotland hörde jag att finansministern med tanke på just Gotlands höga kommunalskatt hade uttalat att där kan ju Inte en katt leva. Man kan förstå att människor ute I olika kommuner med ett högt kommunalt skattetryck börjar känna det på det sättet och just, som herr Larsson i Öskevik sade, är djupt oroade inför den väntade utvecklingen. Kommunalskatterna har ju över lag kommit upp på en mycket hög nivå. Därvidlag är ingen av oss i denna församling helt utan delaktighet. Det gäller finansministern själv inte minst. De statUga besluten har påverkat kommunerna och i mycket hög grad försatt dessa I ett tvångsläge.

Det är dessutom Ingalunda så som finansministern i något sammanhang uttalat att det är ointressant för skattebetalarna om de eriägger skatten som kommunalskatt eller som statsskatt, eftersom de ändå skall ut med pengarna. Det är ingalunda ointressant ur fördelnlngssynpunkt, eftersom dst är kommunalskatten som vänder den tunga ändan nedåt. Dessutom innebär det alltid stora risker för lättsinne, om man får fatta beslut som skall finansieras på annat håll, och det är Ju det som skett i detta fall. Inflationen har också I högsta grad påverkat den kommunala

utgiftsutvecklingen och därmed skattema. Också det förhållandet att kommunerna har fått en strypt andel av kapitalmarknaden har synnerligen negativt påverkat möjUghetema för deras Invånare att upprätthåUa en hygglig ekonomi.

Jag vill sedan bara ta upp en del av finansministerns svar som jag tycker är mindre tiUfredsställande, nämligen den allra sista meningen, där finansministern säger att han räknar med att utredningen skall kunna tUlsättas "inom de närmaste månaderna". Nog måste väl ändå ambitionen kunna sträcka sig Utet högre än till detta. Riksdagen har ändå först och främst 1969 fattat ett beslut om att en utredning av detta slag skulle tillsättas. Den blev emellertid aldrig tUlsatt, och när vi hade väntat tUlräckligt länge tog vi upp frågan igen. Riksdagen har sedan I våras — jag tror det var I april månad - fattat ett förnyat beslut om att en sådan utredning skall tillsättas.

Jag måste säga att det nu är väl sent att meddela att det skall dröja ytterligare flera månader innan dhektiven är färdigskrivna. Jag hoppas att finansdepartementet med den stora resursstab som där finns kan skriva dessa direktiv Utet snabbare.

Nr 113

Tisdagen den 26 oktober 1971

Ang. tidpunkten för tillsättande av utredning om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag hade inte för avsikt att ta upp någon debatt här I dag. Vi har ju talat om dessa frågor många gånger tidigare. Men jag vill tUl herr Larsson I Öskevik säga att visst skall vi utarbeta direktiven så pass utförUgt och konkret som det över huvud taget är möjligt.

Herr Larsson ägnade en speciell tanke åt sjukvården. Det är alltid så vid fördelningen av de pengar man tar in skattevägen att många områden framstår som ungefär Uka angelägna, och den som har speclaUntressen I en viss riktning tycker kanske att detta område är särskilt angeläget. När det gäller sjukvården är det inget tvivel om att den under 1950- och framför allt under 1960-talet har fått en relativt större andel av skattefinansieringen, t. o. m. en ganska väsentligt högre andel än andra kommunala aktiviteter. PersonUgen har jag den uppfattningen — utan att inbjuda tiU någon diskussion — att man icke kan fortsätta med samma framgångstakt inom sjukvårdens område på 1970-talet, om man vill ha en något så när rlmUg kommunalskatt.

Jag -vill tUl andre vice talmannen fru Nettelbrandt säga att hon överraskade mig litet grand. Det var ingen överraskning att hon underströk det gamla kända faktum att kommunalskatten, som det brukar heta, vänder den tunga ändan nedåt, men hon sade i sitt inlägg något som jag skulle kunna uppfatta som en rekommendation att Undra kommunalskatten via en skärpt statsbeskattning. Fru Nettelbrandt framförde att statsskatten är något annorlunda konstruerad än kommunalskatten, som vänder den tunga ändan nedåt. Jag har många gånger i denna kammare gjort mig till talesman för den uppfattningen att man inte kan utvinna mer genom en ytterligare skärpning av progressiviteten och marginalskattesatserna inom statsskatten. Därför behöver Jag en förklaring från fru Nettelbrandt huruvida avsikten var en rekommendation att gå fram den vägen.

Jag har alltid hävdat den uppfattningen att man inte klarar detta på

4 Riksdagens protokoll 1971. Nr II I - ll.i

Nr 113

Tisdagen den 26 oktober 1971

Ang. tidpunkten för tiUsättande av utredning om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun

något annat sätt, om en omfördelning skall göras — i sista hand är det ändå samma personer som skaU betala skatten — än genom en höjning av den indirekta skatten, dvs. den skatt vi betalar på kläder, matvaror och sådant som Inte heller lågavlönade kommer undan. Där tror jag verkligheten Ugger, men jag kanske kan få en förklaring av fru Nettelbrandt vad hon menade.

Fra andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Det var nog, vår värderade finansminister, att dra alldeles för stora växlar på det jag sade. Det är alldeles riktigt att det inte är ointressant, om man betalar med den ena eller den andra skatten, men jag nämnde: flera ohka områden, där det direkt kan påverka den totala skattenivåns höjd, om det sker förändringar. Om kommunerna måste skattefinansiera en rad utgifter som enhgt tradition finansieras - och också i all rimlighets namn borde finansleras - genom lån för att bh betalda av iframtlda generationer, så pressar det upp kommunalskatternas nivå. TUl ett sådant förhållande har finansministern dess värre aktivt medverkat.

Detsamma gäUer i fråga om Inflationen och den ökade momsen. Inom parentes sagt hoppas jag för resten att frågan om det över huvud taget skall vara moms på kommunernas utgifter kommer med 1 dlrektlvskrlv-nlngen och att det kan bh någon lättnad för kommunerna därvidlag.

Inflationen i sig själv har i hög grad medverkat till högre utgifter. Kan vi få bukt med Inflationen — och jag hoppas att i varje fall något medel skall anvisas i ett senare svar från finansministem i dag - så bidrar det också till att lätta trycket.

Sist men Icke minst vill jag anföra en synpunkt som finansministern själv i andra sammanhang brukar lägga på problemen, fastän han inte applicerat den här, nämligen att om någon får fatta beslut men sedan inte behöver ta konsekvenserna på finansieringssidan, så stimulerar detta ofta tUl ett lättsinne. Därför kan det vara riktigt att man också får stå för finansieringen I samma forum som man diskuterar utgifternas storlek.

Hen LARSSON I Öskevik (c):

Herr talman! Finansministern gjorde den bedömningen att sjukvårdssektorn hittills tagit alltför mycket av vad kommunalskatterna kan ge. Den bedömningen är kanske riktig - därom vet jag Ingenting i dag. Men i vart fall måste samhället se till, oavsett hur finansieringen sker, att vi har en effektiv sjukvårdssektor.

Det är väl också alldeles uppenbart att när en verksamhet skall betalas enbart med kommunalskattemedel, så bUr det ett annat kostnadsförhållande än om en aktivitet delvis skall betalas med statsskattemedel. Det är väl ändå på det sättet att den statliga progressiva beskattningen och omsättnings-.skatterna bättre föher upp kostnadsstegringarna än de proportionella kommunalskatterna gör.

Vad jag här alltså ytterUgare vill trycka på, herr finansminister, är angelägenheten av att utredningen leder till ett resultat som Innebär, oavsett finansieringssättet, att vi får en sjukvård som är så effektiv och ur den enskildes synpunkt så tillfredsställande som vår allmänna samhällsekonomi tUlåter.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Bara ett litet ord på vägen tiU fru Nettelbrandt. När det är fråga om en omfördelning av kostnaderna mellan stat och kommun, så utgår jag Ifrån att frågeställama önskar en lindring I kommunernas utgiftsstater. Den måste då från något håh betalas. Nu fick vi den kompletterande uppgiften av fru Nettelbrandt att det inte var hennes avsikt att man skuUe klara detta via en höjd statsskatt.

Jag lyssnade mycket uppmärksamt efter vad hon då skuUe anvisa för väg. Hon uttryckte olust över att kommunerna måste betala moms på sina utgifter. Det är ju inte heller någon framkomhg väg för att finansiera ökade bidrag till kommunerna. Det går ju stick i stäv mot vad man skulle efterlysa. Därför fick jag inte något svar, och skaU jag vara ärlig har jag inte förväntat något svar från vår värderade vice talman på denna punkt. Debatten borde helst, föreställer jag mig att fru Nettelbrandt menar, stanna vid att man skulle ge uttryck åt att man gärna vill att kommunerna skall få mera pengar från staten, men sedan skall det vara slut på diskussionen. Man vill inte gäma tala om var de pengarna skall tas. Det överlåter man med varm hand åt finansministern. Det är jag van vid och är därför inte överraskad.

Nr 113

Tisdagen den 26 oktober 1971

Om höjning av avdragsbeloppet vid betalning av mervärdeskatt

Överläggningen var härmed slutad.

§ 4 Om höjning av avdragsbeloppet vid betalning av mervärdeskatt

Herr finansministern STRÄNG erhöU ordet för att besvara herr Levins (fp) i kammarens protokoll för den 14 oktober intagna fråga, nr 287, och anförde:

Herr talman! Herr Levin har frågat mig, om Jag överväger att i nu rådande, exceptionellt dåliga konjunktur försöka underlätta omedelbara investeringar och därmed för företagarna att sysselsätta arbetskraften genom att föreslå riksdagen temporärt medgiva en höjning av det vid momsinbetalning avdragsgilla beloppet.

TUl svar får jag meddela att något sådant förslag inte övervägs.

Hen LEVIN (fp);

Herr talman! Det var verkUgen ett ovanligt uttömmande svar! Att dagens arbetslöshet emellertid är mycket allvarlig erkänner även regeringen, och I en för alla svår situation tycker jag att det är angeläget att man försöker bidra med konstruktiva lösningar. Det är mycket viktigare, synes det mig, än att ktitisera.

1 min fråga efterlyste jag finansministerns eventuella intresse för att ge företagarna en rabatt på momsen. En sådan rabatt, eventuellt I förening med en viss momskredit, skulle enligt min uppfattning kunna ge stora fördelar och få snabb effekt i nuvarande läge. Förmånen skuUe naturligtvis endast medges för anskaffning i rörelsen, och därmed skulle den bli ett värdefullt komplement tUl det investeringsavdrag som endast kan utnyttias av en begränsad krets av vinstredovlsande företag, som regel mycket stora företag.

Nr 113

Tisdagen den 26 oktober 1971

Om höjning av avdragsbeloppet vid betalning av mervärdeskatt

En momskredit I Investeringssammanhang skuUe öppna lånevägar även för de mindre företag som av oUka skäl inte kan utnyttia herr Strängs löfte om en utökad kreditvolym åt näringslivet. Det är att observera att när herr Sträng i detta sammanhang talar om näringsUvet, så är det återigen de stora företagen som åsyftas.

Den köpkraft som på ett snabbt sätt kunde lösgöras genom en momsrabatt skulle verksamt, åtminstone enligt min uppfattning, bidra till omedelbara Investeringar, ägnade att minska industrins lager och därmed också öka dess benägenhet att sätta fart på produktionshjulen, I all synnerhet om finansministern vore beredd att samtidigt ställa i utsikt åtminstone någonting som kunde antyda en förbättrad lönsamhet Inom företagen.

Jag tackar hövhgast finansministern för det, milt talat, kortfattade svaret. Det var så kort att det påminde om ett gammaldags ryskt "njet".

Samtidigt konstaterar jag på basis av andra uttalanden från statsrådskretsen att man Inom regeringen tycks glömma den betydelse som de mindre företagen haft för den svenska välståndsutveckhngen och förmodligen även kommer att ha i framtiden, förutsatt att inte de allra mest destruktiva ledarskribenterna i Aftonbladet får sin vilja fram. Jag beklagar alltså, herr talman, att finansministern saknar intresse för det i min fråga inbyggda förslaget.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag tror att frågeställaren drog något för hastiga slutsatser i det sista avsnittet av sitt Inlägg. Intresset för företagsamheten - stor, medelstor eller Uten - har alltid funnits och finns fortfarande, men att därifrån ge sig in på några speciella dispenser i fråga om mervärdeskatten, det har vi icke ansett vara riktigt. Det är Ingen väg att klara något problem på. Det kan vara ett problem med småföretagens möjligheter att få krediter, att få lån. Det kan finnas andra infallsvinklar i denna fråga, och jag utgår ifrån att dessa synpunkter bUr ventilerade, när vi om någon vecka skaU diskutera dessa frågor.

Det är klart att man kan säga ett nej med Utterära utsvävningar och många ord, men man kan också säga ett nej som det skall sägas, och jag trodde det var av en viss fördel att göra det I en sådan här frågestund.

Herr LEVIN (fp);

Herr talman! Principen att så att säga på förhand fördöma en sak Innan man ens har prövat eUer undersökt den kan vara bra som en mur mot logiska argument, men den hjälper knappast de arbetslösa I dag.

Klart är under alla förhållanden att företagarna här i landet behöver hjälp med både Ukviditet och räntabilitet, och det förvånar mig att regeringen inte tycks vara villig alt på något sätt beakta just den sidan av saken. En avveckling av löneskatten, helt eller delvis, skulle utan tvekan leda till en välbehövlig förbättring av räntabllitetsläget. Den enskilde företagaren här i landet, herr Sträng, har Inte råd att ställa lägre krav på sig själv än vad vi här I riksdagen gör på de statliga industriema. Skillnaden är bara den att om det går galet för den enskilde, så går han under med personal och allt, medan Statsföretag kommer hit och rekvirerar nya pengar.

Nu har herr Sträng lovat storföretagen bättre lånemöjllgheter och skattelättnader genom Investeringsavdraget, och det är bra. Men vad gör man, herr Sträng, för de många småföretagen, som inte kan låna pengar eftersom de ofta Inte har bankmässiga säkerheter och som Inte har någon vinst att reducera med Investeringsavdraget? Tanken att även deras Investeringsvilja, liksom deras möjligheter att I väntan på bättre tider behålla sin personal, kan ha betydelse I dagens situation tycks finansmirUstern dess värre ägna föga uppmärksamhet.

Jag upprepar att en rabatt på momsen i detta läge för de många små och medelstora familjeföretagen hade blivit ett alternativ till det 20-pro-centiga investeringsavdraget, som genom sin blotta konstruktion är predestinerat att ge fördelar bara åt dem som redan har det bra.

Jag beklagar än en gång, herr talman, att regeringens stöd åt näringslivet har fått en så ensidig inriktning på de mycket stora företagen.

Nr 113

Tisdagen den 26 oktober 1971

Om infiationsskydd i skattesystemet genom indexreglering

Herr finansministem STRÄNG:

Herr talman! Jag vet inte om jag har fattat meningen med frågeinstitutet alldeles fel; skulle jag följa frågeställaren i hans utflykter på statsföretagens område och på den rent allmänna ekonomiska debattens område är jag rädd för att den här frågan inte håUer sig inom den ram som man avsett för frågeinstitutet.

Jag vill emellertid säga att om varje förslag som väcks måste prövas Innan man kan ha en uppfattning om det - vilket frågeställaren tycks inbilla sig — skulle det i praktiken leda till alldeles orlmUga verkningar.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 5 Om inflationsskydd i skattesystemet genom indexreglering

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara fru andre vice talmannen Nettelbrandts (fp) I kammarens protokoll för den 15 oktober Intagna fråga, nr 303, och anförde:

Herr talman! Fru andre vice talmannen Nettelbrandt har frågat mig om jag avser att i nuvarande läge ompröva min inställning till inflations-skydd I skattesystemet genom Indexreglering.

Någon omprövning av min tidigare deklarerade inställning I fråga om indexregleting av skattesystemet är Inte aktuell.

Fra andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp):

Herr talman! Pliktskyldigast tackar jag hen finansministern för svaret på min enkla fråga, men jag är djupt bedrövad över att Inte kunna fortsätta att visa den relativa glädje som jag ändå visade vid den förra diskussionen. Detta svar är lika kortfattat som negativt.

Tar Inte finansministern något intryck av vad andra människor i detta land säger - experter, politiker, fackliga representanter - då dessa frågor diskuteras? Eftersom jag tUlhör ett parti där närdemokratin står I centrum har jag fått vänja mig vid att ta hänsyn till andra människor. Jag tror att det skulle vara väldigt nyttigt om finansministern gjorde det ljust denna fråga.

Nr 113

Tisdagen den 26 oktober 1971

Om inflationsskydd i skattesystemet genom indexreglering

Alla experter på högsta ekonomiska nivå har uttalat sig mycket starkt för ett hiflatlonsskydd I skattesystemet. Jag behöver Inte citera ekonomiprofessorer från oppositionssidan. Jag kan ta någon av det flertal som har uttalat sig på den socialdemokratiska sidan. Assar Lindbeck har sagt att bakgrunden tlU den aUvarliga situation som vi har I dag är en långsiktig marknadstrend och därtUl en rekordartad inflation och en internationellt sett anmärkningsvärd skatteprogressivitet, som accentueras genom den senaste skattereformen. Vi lever I dag I baksmäUan efter denna inflations-process. Och när det bhr baksmäUor bör man väl ta fram någon form av åtgärder mot dem. Jag hoppas att finansministern ändock till slut vill vara överens med mig omatt det är nödvändigt.

Det är både glädjande och väldigt naturligt att nu t. ex. en organisation som TCO har krävt det inflationsskydd i skattesystemet genom en indexreglering som vi har begärt länge. Det är en naturlig löntagarreak-tlon emot ett system som genom Inflationen ständigt smyghöjer skatterna, negativt påverkar lusten tlU extra arbetsinsatser och dessutom försvårar arbetet för en bättre standard för organisationsmedlemmarna när de förhandlar, eftersom det alltid bUr mycket htet om ens någonting kvar av det som man lyckas förhandla sig fram till. Det nuvarande skattesystemet är ett direkt hinder vid löneförhandUngarna, och det bekräftas av den här TCO-utrednlngen. Skattesystemet förstärker ju Inflationseffekterna, och det är därför det är så olyckligt. Det vrider ständigt pris-, löne- och skatteskruven uppåt, och då uteblir de reala inkomstökningarna.

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Ja, det var väl htet för djärvt slutsummerat av fru Nettelbrandt när hon säger att aUa poUtiker och alla experter och alla andra är överens med henne. I min egenskap av politiker tvingas jag ju att ta hänsyn till vad pohtikerna tycker och tänker, och hitintills har jag fått majotitet bakom mig I den krets av poUtiker som finns i det här huset när jag har hävdat den här uppfattningen.

Sedan är det klart att man har all respekt för experterna. Jag har just hela förmiddagen i dag suttit med en rad av dem och diskuterat ekonomi, och de har bl. a. avgivit de intressanta bekännelserna att de - tUl skillnad från finansministern — sitter i den situationen att de bara har att registrera det hela i efterhand och dessutom aldrig behöver ta några politiska konsekvenser av sina råd. Det gör följaktUgen att det kanske bhr litet olika värderingar I bakgrunden när den aktive politikern och den i det här avseendet könlöse experten uttalar sig; jag tror att vem som helst kan ge mig rätt uti detta.

Jag får väl försöka trösta mig, fru Nettelbrandt, med att hitintills Ingen ansvarig regering och Ingen ansvarig finansminister har gett sig på det här med Indexreglering av skatterna. Det torde Inte vara bara här hemma I gamla Sverige som de här lysande Idéerna till att lösa alla problem rinner upp; det är väl helt enkelt på det sättet att när man I ansvarig ställning har prövat förslaget, så har man ansett att man Icke skall ge sig på det.

Fru andre vice talmannen NETTELBRANDT (fp);

Herr talman! Om jag verkUgen har sagt "alla poUtiker" - det framgår väl av protokoUet sedan — ber jag om ursäkt, för det är självfallet en överdrift. Det jag i varje fall avsåg att säga var att poUtiker och människor på aUt fiera områden — experter, fackUgt verksamma osv, - sluter upp kring det här kravet. Det finns en ständigt växande opinion, och den tycker jag inte att man kan bara blunda inför.

Sedan upprepade, såvitt jag förstår, finansministern ett misstag som gjordes i den diskussion som fördes i den här frågan vid ett tidigare tUlfäUe; jag tror det var i våras. Då nämnde finansministern I en debatt, som jag hörde, att inget annat land har vågat gå in för detta med indexreglering. Men det berodde väl ändå på ett misstag i informationerna tUl finansdepartementet, I Nederländerna har man fattat ett beslut om indexreglering, och jag tror att ikraftträdandet av de reglema sker den 1 januari 1972, Det är mycket nära förestående, och där har de ju bestämmelser skrivna. Jag tror att vårt broderland Danmark, som vi väl har anledning att diskutera mte minst efter den kyss som danskarna har givit oss på den senaste tiden, också har gjort förberedelser till ett sådant indexregleringssystem, dock utan att ha kommit så långt.

Sedan säger finansministern att de experter och andra som här diskuterar inte har att ta de politiska konsekvenserna. Det är riktigt, herr finansminister, att det bUr poUtiska konsekvenser av ett sådant beslut. Vi sitter här i riksdagen och fattar beslut om uttagningsprocent och om skattenivåns höjd, men varje år visar det sig att finansministern med inflationens hjälp tar in ungefär 800 mihoner mer av skattebetalarna än vad riksdagen har beslutat. Det tycker inte jag är I överensstämmelse ens med grundlagens ord om svenska folkets urgamla rätt att sig självt beskatta. Dessutom måste det nog vara något fel I systemet när finansministern, som är den överste vårdaren av penningvärdet här i Svetige, skaU vara den i landet som förtjänar mest på att penningvärdet icke upprätthålles.

Nr 113

Tisdagen den 26 oktober 1971

Om inflationsskydd i skattesystemet genom indexreglering

Herr finansministern STRÄNG:

Herr talman! Det sista förstod jag inte. Men skulle vi gå fru Nettelbrandt till mötes och göra en indexreglering på skatten, skulle finansministem tjäna fyra fem gånger mer än en vanUg löntagare — så långt är det rätt. Men vi har ju inte infört det där inflationsskyddet på skatterna ännu,

Ä andra sidan kanske jag skulle säga - och därvidlag tycker jag nog att fra Nettelbrandt avslöjade sig - att dessa 800 miljoner, som det skulle kosta varje år, har vi nu möjligheter att helt valfritt använda där vi tycker att det bäst behövs. Om man binder sig för denna automatiska skattereglering, har man därmed tagit bort den valfrihet som jag tycker är av utomordentligt värde. Det kan ju finnas vissa socialt motiverade engagemang som väger tyngre än att folk med relativt hög - och hög — löneinkomst skall ha en automatisk skattesänkning.

Jag har sagt tidigare - och jag är beredd att upprepa det även nu - att naturligtvis kan man Inte I det långa loppet avstå från att med jämna mellanrum justera skatteskaloma. Under min tid som finansminister har

Nr 113

Tisdagen den 26 oktober 1971

Ang. återbetalningen av överskjutande skatt

jag burit fram sådana förslag tUl riksdagen, och jag har i aUmänhet fått dem godtagna. Det kommer att ske även i fortsättningen, men då är det också ett uttryck för en valfrihet, som man frånsäger sig i detta automatiska indexsystem.

Det där med Nederländerna har faktiskt undgått mig. Och Danmark skah vi väl tala tyst om, eftersom -vi inte vet någonting om det systemet ännu. Däremot vet jag att andra nationer har givit sig på indexregleringar av räntan men efter en del sorgUga erfarenheter slutat upp med det. Det är alltså mycket möjhgt, om fru Nettelbrandt har rätt, att även hoUändar-na gör en erfarenhet som inte håller för framtiden.

Överläggrilngen var härmed slutad.

§ 6 Ang. återbetalningen av överskjutande skatt

Herr finansministern STRÄNG erhöll ordet för att besvara herr Brundins (rn) I kammarens protokoll för den 15 oktober Intagna fråga, nr 309, och anförde;

Herr talman! Herr Brundin har frågat om jag med hänsyn till rådande konjunkturläge viU medverka tiU att återbetalningen av överskjutande skatt tidigarelägges.

Återbetalning av överskjutande skatt sker genom återbetalningskort som är en del av debetsedeln på slutUg skatt. Debetsedeln sänds ut så fort detta är möjUgt med hänsyn tUl de tekniska, administrativa och personella förutsättningarna. Det saknas därför utrymme för att tidigarelägga betalningen av ö-skatt.

Hen BRUNDIN (m);

Herr talman! Jag tackar finansministern för svaret, som ju egentligen bara är en beskrivning av ett tUlvägagångssätt som Inte utgjorde någon nyhet.

Finansministern själv betonade I TV härförleden att utbetalningen av överskjutande skatt skulle komma att vara betydelsefuU som en konsumtionsstimulans, och jag tror att finansministem nämnde att beloppet rörde sig om totalt ca 3 miljarder kronor. Men det är ju också alldeles självklart att det är betydelsefuUt att de här pengarna kommer ut så fort som det över huvud taget är möjligt. Finansministern säger nu bara att så här går det tUl och så har det gått tUl år efter år efter år, och ingenting är finansministern beredd att göra för att snabba på förfaringssättet. Det borde dock enligt min mening vara möjligt att göra det.

Jag vill erinra finansministern om att det gång efter annan händer att vi ute i näringslivet får krav på oss att lämna uppgifter och göra utredningar tiU statliga myndigheter, som man skaU klara av vid sidan om ordinarie arbetsuppgifter, och som regel är det också mycket brådskande. Det hade därför varit rimUgt att finansministern nu velat medverka till att utbetalningen av överskjutande skatt snabbas på och att man därigenom också kunnat få hjulen att gå htet hastigare I vårt samhällsmaskineri.

Hen finansministern STRÄNG:

Herr talman! Jag trodde att herr Brundin skulle tro på ungefär vad jag sade. Men riär herr Brundin envisas med att säga att här borde finansministern kunna visa större aktivitet, och då skulle det bU som han önskar, så tvingas jag att I protokollet läsa in ett stycke som lyder så här:

"Underlag för beräkrung av sluthg skatt m, m, skall lämnas till länsstyrelsen senast den 1 oktober. Datamässigt tas sedan fram uppgifter på alla skattskyldiga som skall få tUlbaka ö-skatt. Dessa uppgifter skaU senast den 15 oktober sändas tUl taxeringsintendenten och kronofogdemyndigheten, som har att avgöra om ö-skatten skaU 'frysas inne' för betalning av tillkommande skatt eller utmätas för skatteskuld m, m. Även andra åtgärder görs av kronofogdemyndigheten, t, ex, avkortning av skatt i vissa faU, Senast den 5 november skall detta uppgiftsmaterial med föreslagna åtgärder vara tiUbaka tUl länsstyrelsen, som bearbetar sitt material med hänsyn tiU vad taxeringsintendenten eller kronofogdemyndigheten meddelat. Därefter debiteras skatten datamässigt på debiteringslängd och samtidigt framstäUs debetsedlarna.

Senast den 20 november skaU deblterlngslängden lämnas till den lokala skattemyndigheten för granskning och underskrift. Så snart längden har underskrivits börjar man sända ut debetsedlarna. Utsändandet uppdelas på flera tillfäUen för att postverkets arbetsbelastning skall utjämnas,"

Efter den här rätt långa och utförhga kalenderredovlsnlngen tror jag att herr Brundin delar min uppfattning om jag säger, att det helt enkelt av administrativa och tekniska skäl inte går att skynda på den här utbetalningen mera.

Nr 113

Tisdagen den 26 oktober 1971

Ang. rekryteringen till universitetens filosofiska fakulteter

överläggningen var härmed slutad.

§ 7 Äng, rekryteringen till universitetens filosofiska fakulteter

Herr statsrådet MOBERG erhöll ordet för att besvara herr Richardsons (fp) i kammarens protokoU för den 14 oktober intagna fråga, nr 281, och anförde:

Herr talman! Herr Richardson har frågat mig om jag är beredd att låta undersöka huruvida den minskade inskrivningen vid universitetens filosofiska fakulteter lett till en förändring av rekryteringen vad avser studenternas sociala bakgrund.

Frågor om den sociala rekryteringen tiU högre studier har uppmärksammats senast i U 68:s arbete. En av de s. k, basundersökningar som U 68 låtit genomföra som underlag för sina överväganden rör faktorer bakom de studerandes utbildningsval. Enligt vad jag erfarit kommer resultatet av denna undersökning att offentUggöras Inom kort.

Det är självfallet av Intresse att få en så aktuell belysning som möjhgt av tendenser i fråga om studerandekullarnas sociala sammansättning och av tänkbara orsaker bakom förändringar i individernas utbildningsmål. Inom utbildningsdepartementet övervägs därför för närvarande möjligheterna att göra en kompletterande undersökning, som kan belysa den

Nr 113

minskade tillströmningen denna termin från nämnda synpunkter.

Tisdagen den 26 oktober 1971

Ang. försöksverksamheten med samverkan mellan studerande, lärare och övrig personal vid universitet och högskolor

Hen RICHARDSON (fp):

Herr tadman! Jag ber att få tacka statsrådet Moberg för svaret — ett svar som jag tycker är helt tUlfredsstäUande, Jag skuUe kunna nöja mig med detta tack, men jag -vill ändock med ett par ord belysa bakgranden tiU min fråga.

Det är egentligen kombinationen av två aktuella företeelser eller tendenser som lett tiU att jag stäUt den här frågan. Den ena gäller den ökande arbetslösheten bland ungdomar med lång utbUdning och den andra den rätt kraftiga minskningen av antalet nyinskrivna studenter -vid universitetens fUosofiska fakulteter. Det förra problemet är självfallet högst aUvarligt och därtiU för många direkt akut. Det måste följas med största uppmärksamhet, så att effektiva och konstruktiva insatser kan sättas in snabbt.

Den andra företeelsen, den minskade tUlströmningen tUl universiteten, inger väl inga direkta farhågor; den betraktas ju gärna som en naturlig regulator i komplexet tillgång och utbud på akademisk arbetskraft. Den kanske t, o, m, kan uppfattas som ett bidrag tiU lösningen av det förra problemet.

Ser man frågan i ett vidare perspektiv ter sig dock en sådan här snabb förändring inte aUdeles problemfri. Det finns nämUgen stora risker för att den UtveckUng mot en bredare rekrytering till högre studier, -vilken vi från alla partiers sida ju har försökt främja, stoppas upp. Om man vill garantera och främja en någorlunda bred rekrytering tih högre studier, är det nödvändigt att man fortlöpande föher utveckhngen i detta avseende. Det torde inte finnas någonting som så effektivt skrämmer bort de studenter som kommer från ekonomiskt svaga hem som just rädslan för att skaffa sig stora studieskulder och sedan inte få något arbete som på ett rimligt sätt svarar mot studierna.

Herr talman! Jag ber att än en gång få tacka för det positiva svaret.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 8 Ang, försöksverksamheten med samverkan mellan studerande, lärare och övrig personal vid universitet och högskolor

Herr statsrådet MOBERG erhöll ordet för att besvara herr Fiskesjös (c) i kammarens protokoU för den 14 oktober intagna fråga, nr 294, och anförde:

Herr talman! Herr Fiskesjö har frågat mig vilka åtgärder regeringen har planerat för att säkerstäUa att försöksverksamheten med nya former för samverkan mellan studerande, lärare och övrig personal vid universitet och högskolor skall kunna fullföhas.

Försöksverksamhet med nya samarbetsformer Inom universitetsområdet har pågått sedan 1969, SACO har för en tid sedan beslutat att organisationens medlemmar tills vidare inte skaU delta I verksamheten, TUl föhd härav är försöken enhgt beslut av vederbörande konsistorium

tiUs vidare nedlagda vid vissa utbildningsnämnder och ett begränsat antal Institutioner, I övriga fall fortgår försöksverksamheten.

Självfallet är det angeläget såväl att försöksverksamheten skall kunna fullföljas som att samtliga berörda grupper härvid deltar I de ohka universitetsorganens arbete. Regeringen överväger för närvarande olika möjligheter att komma till rätta med den situation som uppstått. Det är min förhoppning att det skaU visa sig möjligt att finna en lösning som skapar förutsättningar för ett fuUföljande av försöksverksamheten I alla delar.

Hen FISKESJÖ (c):

Herr talman! Jag ber att få tacka statsrådet Moberg för svaret på min fråga och är glad över att man kan spåra en positiv tendens I svaret. Tydligen har regeringen nu några åtgärder på gång; statsrådet ville dock Inte avslöja vUka, Det Innebär att man i regeringen nu har kommit ur den villrådighet som man tydUgen länge har varit fast i när det gäller denna fråga.

För historieskrivningens skuU vore det emellertid intressant att få veta hur det kan komma sig att frågan har börjat lossna så sent som faUet är. Den ersättningsfråga som det här gäller har ju varit aktuell praktiskt taget lika länge som försöksverksamheten har pågått. Den blev verkUgt akut i somras genom SACO:s skrivelse tUl unlversltetskanslersämbetet den 21 juni i år.UKÄ tog upp frågan genom skrivelse till regeringen den 14 Juli. 1 sistnämnda skrivelse förordade kanslersämbetet att ersättningsfrågan skulle lösas genom förhandUngar med de berörda organisationerna, vilket verkar att vara den enda framkomUga vägen. Vidare hemstäUde kanslersämbetet att regeringen skulle se till att förhandUngama kom till stånd snarast möjligt.

Det har nu förflutit över tre månader sedan kanslersämbetet gjorde sin hemställan, och försöksverksamheten Ugger nere vid ett stort antal utbildningsnämnder och institutionsstyrelser. Universiteten har haft betydande bekymmer med att få verksamheten att flyta.

Alla inblandade har av naturliga skäl varit irriterade över att regeringen Inte tagit något initiativ till en lösning av den uppkomna konfUkten, En del har därav dragit slutsatsen att regeringen lika gärna såg att den försöksverksamhet som en gång drogs i gång med pukor och trumpeter rann ut i sanden och därmed förutsättningarna för en definitiv reform. Nu förstår jag att det inte är regeringens avsikt. Jag viU bara avslutningsvis, herr talman, uttrycka förhoppningen att de åtgärder som regeringen nu äntligen har i sikte vidtas omgående och att de genomförs pä ett sådant sätt att man kan få till stånd en snabb lösning som alla parter kan acceptera.

Nr 113

Tisdagen den 26 oktober 1971

Ang. försöksverksamheten med samverkan mellan studerande, lärare och övrig personal vid universitet och högskolor

överiäggningen var härmed slutad.

Nr 113

Tisdagen den 26 oktober 1971

Om förbättrad redovisning och organisation vid de stadiga skolorna för vuxenundervisning

§ 9 Om förbättrad redovisning och organisation vid de statliga skolorna för vuxenundervisning

Herr statsrådet MOBERG erhöU ordet för att besvara herr Källstads (fp) I kammarens protokoll för den 14 oktober intagna fråga, nr 296, till herr utbildningsministern, och anförde;

Herr talman! Herr KäUstad har frågat chefen för utbildningsdepartementet, om han avser att vidta åtgärder för att förbättra redovisning och organisation vid de statliga skolorna för vuxenundervisning. Enligt faststäUd ärendefördelning ankommer det på mig att besvara frågan.

Inom skolöverstyrelsen pågår ett utredningsarbete rörande bl. a. de av herr KäUstad berörda frågorna. Enligt min mening bör resultaten av detta arbete, vilket beräknas vara avslutat under våren 1972, avvaktas innan ställning tas till frågan om ändringar I skolornas organisation.

Hen KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Jag viU tacka statsrådet Moberg för svaret på min enkla fråga. Det är riktigt, som han säger, att det pågår ett utredningsarbete inom skolöverstyrelsen. Det var Ju där det egentligen startade. Skolöverstyrelsens arbetsgrupp, den s. k. SSV-gruppen, som tillsattes i februari 1970, skulle göra en kartläggning av de statliga vuxenskolornas organisation och arbetssätt och framlägga förslag till åtgärder som arbetsgruppen fann motiverade. Man hittade en hel del brister. När det gäller vuxenskolan I Norrköping sägs det t. ex. att deltagarantalet i ämneskurs Inte stämmer med elevförteckning, att lärarnas kontakt med skolledningen var bristfällig, att relationerna tUl Hermods var reducerade till ett minimum, att samarbetet mellan rektor och skolstyrelsens kansli inte fungerade tillfredsställande, att kontakterna med länsskolnämnden torde vara obetydliga och att vid framställningar till skolöverstyrelsen den s. k. tjänstevägen oftast förbigåtts, varigenom ärenden onödigt fördröjts.

Om besöket vid Härnösands skola säger man att arbetsgruppen inte kunnat frigöra sig från intrycket att skolan i alltför stor utsträckning fungerar som en tentamens- och examensskola, och man ställer sig också frågande till vissa utbetalda arvoden.

Kom så riksrevisionsverkets undersökning, som Ju givit eko på olika sätt. Man påtalade från det håUet en rad brister i den undersökta verksamheten. Man fann att verksamheten vid vuxenskolorna på flera punkter avviker från de preciserade målen, att resurserna Inte synes utnyttias helt effektivt och att fördelningen av ledningsfunktioner, ansvar och befogenheter är oklar. Vidare säger man att den utförda revisionen "pekar på ett behov av översyn av de statliga vuxenskolornas verksamhet och organisationsform". Man påtalar t. ex. att verksamhetsplanering och kontinuerlig uppföljning förefaller att inte ha beaktats i tillräcklig omfattning vid skolorna och att bristerna vid planerings- och uppföljningsarbeten tycks ha medfört att en tillfredsställande resursavvägning inte har uppnåtts. Man säger vidare att genom att petltaunderlaget har baserats på antalet Intagna elever och Inte på det faktiska antalet deltagande har anslagstilldelningen blivit för hög I förhållande till de reella behoven. Detta har för övrigt inte kunnat observeras av de

anslagsbevihande instanserna, eftersom den ekonomiska redovisningen inte har föht gällande bestämmelser och bl. a. Inte utvisat uppkommande anslagsöverskott.

TUl sist vlU jag också nämna att man vid den särskilda brevundervisningen hade tänkt sig att det skulle bil 2 000 nya elever, men det blev 4 173, alltså en betydande avvikelse från ursprungliga planer. Jag slutar med att fråga; Hur har statsrådet Moberg tänkt sig att de här väldiga anklagelsema från riksrevisionsverket skaU klaras upp?

Herr statsrådet MOBERG:

Herr talman! Det hör tUl god ton i detta land att man låter den som anklagelsen gäUer yttra sig. RRV:s utredning har på sedvanligt sätt varit föremål för remissbehandling, och skolöverstyrelsen har att pröva den. Jag tycker det är honnett att inte gå in i en realdiskussion förrän alla parters syn på frågan har lagts fram.

Nr 113

Tisdagen den 26 oktober 1971

Om förbättrad redovisning och organisation vid de statliga skolorna för vuxenundervisning

Hen KÄLLSTAD (fp):

Herr talman! Jag delar statsrådet Mobergs uppfattning på denna punkt. Remissvaren har kommit m och är tUlgängliga, och remissbehandlingen pågår. Jag har skaffat in handlingarna, och jag kan nämna att deras tjocklek är 7 centimeter.

Jag vill här bara nämna att länsstyrelsen I Västernorrlands län sagt att anslagskontrollen skall skärpas och att denna över lag skall bU föremål för särskild uppmärksamhet.

Det finns emellertid skiftande uppfattningar bland rektorerna, länsskolnämnderna och andra instanser enhgt de papper som kommit mig tUl hända. 1 många fall tycks de anmärkningar som förts fram bero på missförstånd, och jag medger att det kanske inte alltid är så lätt att bevisa riktigheten i dem. Frågan är allvarlig, men kanske har den uppförstorats i alltför hög grad. När alla remissinstanser inkommit med sina yttranden och skolöverstyrelsen tagit ställning I frågan, förmodar jag att statsrådet kommer att offentliggöra vilka åtgärder som skall vidtagas för att förbättra organisationen och redovisningen vid de vuxenskolor som vi alla har stort intresse för.

Överläggningen var härmed slutad.

§ 10 Föredrogs och hänvisades Kungl. Maj:ts propositioner nr 129 tUl skatteutskottet, nr 130 tUl näringsutskottet, nr 133 tUl jordbruksutskottet, nr 134 till finansutskottet och nr 136 till soclalförsäktingsutskottet.

§ 11 Föredrogs, men bordlades åter finansutskottets betänkanden nr 35 och 36, skatteutskottets betänkanden nr 43-57, trafikutskottets betänkanden nr 14-20 samt jordbruksutskottets betänkanden nr 47-51.

§ 12 Föredrogs och bifölls InterpeUationsframstäUningarna nr 182-185.

Nr 113

Tisdagen den 26 oktober 1971

§ 13 Herr talmannen meddelade att jordbruksutskottets betänkande nr 51 skuUe uppföras närmast före skatteutskottets betänkande nr 50 på föredragningshstan för morgondagens sammanträde.

§ 14 Anmäldes och bordlades Kungl. MaJ;ts proposition nr 128 angående svenska bidrag tUl Internationella utvecklingsfonden (IDA).

§ 15 Anmäldes och bordlades följande motioner:

Nr 1496 av herrar Antby och Rimås

Nr 1497 av herr Bohman m. fl.

Nr 1498 av fru Hambraeus

Nr 1499 av herr Mattsson I Skee m. fl.

Nr 1500 av herr Winberg m.fl.

avlämnade I anledning av Kungl. MaJ:ts proposition nr 1 1 8 med förslag till lag om ändring i byggnadslagen (1947:385), m. m.

Nr 1501 av herr Turesson

avlämnad I anledning av Kungl. MaJ;ts skrivelse nr 120 med överlämnande av årsredovisning för Statsföretag AB

Nr 1502 av herr Lindkvist och fru Lewén-Eliasson

avlämnad i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 122 med förslag till lag om ändring i lagen (1917:189) om expropriation, m. m.

Nr 1503 av herr Enlund m. fl.

Nr 1504 av herr Håkansson m. fl.

Nr 1 505 av herr Josefson i Arrie m. fl.

Nr 1506 av hen Lothigius m. fl.

avlämnade i anledning av Kungl. MaJ:ts proposition nr 123 med förslag till väglag m. m.

§ 16 Meddelande ang. enkel fråga

Meddelades att föhande enkla fråga denna dag framställts, nämligen av

Nr 323 Herr Komstedt (m) till herr justitieministem angående säkerheten mot demonstrationer vid filmförevisning:

Vilka åtgärder är herr justitieministern redo vidtaga för att trygga allmänhetens säkerhet mot allmänfarliga demonstrationer vid filmförevisning?

§17 Kammaren åtskildes kl. 16.54.

In fidem

LARS MUNTZING

/Solveig Gemert